Äktenskapsbalk : förslag

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

__

ns s

ka”

balk

Statens offentliga utredningar

?game 1981:85 ?få Justitiedepartementet

Äktenskapsbalk

Förslag av

[amiljelagssakkunniga

Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jemström Otfsettryck AB

ISBN 91-38-06414-6 ISSN 0375-250X Minab, Surte 1981

Till statsrådet och chefen

för justitiedepartementet

Familjelagssakkunniga får härmed överlämna betänkandet ( )

Äktenskapsbalk. Betänkandet bygger i vissa avsnitt på utredningens tidigare

betänkanden (SOU 1972:41) Familj och äktenskap 1, och (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda. 1 arbetet med betänkandet har de sakkunniga utgiorts av f. d. hovrättspresidenten Björn Kjellin, ordförande, distriktsåklagaren Britta Bjelle (fr. o. m den 29 november 1978) samt riksdagsledamöterna Lilly Hansson, Lisa Mattson, Martin Olsson, Gabriel Romanus (t. o. m. den 20 november 1978), Ingrid Sundberg och Evert Svensson. Såsom experter har deltagit departementsrådct Per Anclow (fr. o. m den l 1

juni 1979), försäkringsdirektören Gerhard Grabe, rättschefen Staffan Mag-

nusson, docenten Jan Trost, advokaten Bror Wahlström och departements- * sekreteraren Birgitta Wittorp. Sekreterare har varit hovrättsrådet Lars Tottie, hovrättsassessom Lena Ekman och hovrättsasxssom Lars-Göran Engström. För statistiska sammanställningar har de sakkunniga biträtts av fil. kand. Kerstin Landfeldt. . Till betänkandet har fogats reservationer av Bjelle. Olsson och Sundberg samt särskilda yttranden av Hansson, Mattson, Svensson, Sundberg och Grabe. Familjelagssakkunniga har under utredningarbetet låtit företa dels en intervjuundersökning för att söka utröna orsakema till den sjunkande giftermålsfrekvensen och ökningen av antalet sambor och dels en sammanställn ing och bearbetning av vissa statistiska uppgifter härom. Detta arbete har utförts under ledning av Trost och en redogörelse har publicerats i rapporten (SOU 1978:55) Att sambo och gifta sig; Fakta och föreställningar. De sakkunniga har efter remiss yttrat sig över följande betänkanden: studiestödsutredningens betänkande (SOU 1977:31) Studiestöd-Altemativa utvecklingslinjer, socialutredningens betänkande (SOU 1977:40 och 41) Socialtjänst och socialförsäkringstillägg, namnlagsutredningens betänkande (SOU 1979:25) Nya namnregler, betänkandet (Ds Ju 1979:1 l) Dödsbodelä-

gares ansvar för avlidens skulder m. m., avgivet av utredningen om vissa

arvsrättsliga frågor, betänkandet (SOU 1979:63) Barnets rätt 2 Om föräldraansvar, avgivet av utredningen om barnens rätt, och betänkandet (Ds U 1980:3) Enskild undervisning enligt 35§ skollagen. avgivet av kommittén angående skolor med enskild huvudman. Familjelagssakkunniga har till justitiedepartementet yttrat sig i frågan

huruvida Sverige bör tillträda 1976 års Haag-konvention om ingående och erkännande av äktenskap. De sakkunniga har vidare till departementet avgett yttrande över utkast dels till en europeisk konvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om bam, dels till en europeisk konvention om upprättande av en internationell domstol med uppgift att avgöra tvister rörande vårdnad om bam. Utredningsarbetet fortsätter med frågor om den intemationellrättsliga regleringen på äktenskaps- och arvsrättens område. Malmö ijuni 1981

Björn Kjellin

Britta Bjelle Lisa Mattson Ingrid Sundberg Lilly Hansson Martin Olsson Evert Svensson /Lars Tottie Lena Ekman Lars-Göran Engstrå

SOU 18l:85

Innehåll

1 l Förkørtningar

F()rfatningsfo‘rslag

83 Samnanfattning

89 l _ Utredningsuppdraget m. m. 89 1.1 Direktiven 92 1 .2 Utredningsarbetet samarbete 93 1.3 Nordiskt

95 2 Allmänna synpunkter . . . . . . . . . . 95 2.1 Ett arbete i etapper

.196

2.2 Äktenskapets bevarande - en principståndpunkt

- en grundprincip 98 2.3 Den nordiska likadelningsregeln hemmet? 103 2.4 Vems är det gemensamma vid skilsmässa . 104 2.5 Begränsad likadelning och arv vid makes död . . . . . . . . . 107 2.6 Bodelning bör man skriva lag för ogifta sambor? 109 2.7 1 vilken omfattning 109 2.7.1 Förutsättningar för frågans bedömande 114 2.7.2 Familjelagssakkunniga rättslikheten 118 2.8 Den nordiska

bohag och bostad 121

3 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma

. . . . . . . . 121 3.1 Inledning . 122 3.2 Gällande rätt och tidigare reformförslag . . . 132 3.3 Familjelagssakkunniga Allmänna . . . . 132 3.3.1 synpunkter . 134 3.3.2 För vilka samboende skall regler ges? samlevnad? 137 3.3.3 När föreligger äktenskapsliknande Vilken 142 3.3.4 egendom skall lagen omfatta? 144 3.3.5 Vilka skulder skall beaktas? 148 3.3.6 Val av principlösning Andelamas storlek 151 3.3.7 . . . . . . . . 153 3.3.8 Avtal om undantag? Förhållandet 155 3.3.9 till reglerna om inakars egendom 3.3.l0 Förhållandet till borgenärer

6 Innehåll

Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad och motsvarande frågor vid upplösning av samboende mellan ogifta 163 4.1 Gällande rätt 163

4.2 Övriga nordiska länder 165

Familjelagssakkunniga 166 4.3 Bodelning mellan makar 166 4.3.1 Utgångspunkter . 166 4.3.2 De kortvariga äktenskapen 169 4.3.3 Jämkning i särskilda fall 173 4.3.4 Vederlagsreglema l 178

4.3.5 Tidpunkten för bodelning vid äktenskapsskillnad 180

4.4 Bodelning mellan sambor 181

Efterlevandeskydd och arv . . . . . . 183 Efterlevandes rätt efter äktenskap eller samboende 183 5.1.1 Inledning . . . . . . . . 183 i 5.1.2 Gällande rätt och tidigare reformförslag 183

5.1.3 Övriga nordiska länder 187

Familjelagssakkunniga 191 5.1.4 Vad frågan gäller . 191 5.1.5 När bröstarvinge finns . . . . l 193

5.1.6 Rätt för den efterlevande att behålla sin egendom 197

5. 1 .7 Basbeloppsregeln 199 5.1.8 När bröstarvinge saknas 200 5.1.9 Efterarv . . . . . . 201 5.1.10 Basbeloppsregeln och efterarv 203 5.1.1 1 Efterlevandes rätt efter samboende 205 5.2 Laglotten . . 206 5.2.1 Gällande rätt . 206 5.2.2 Familjelagssakkunniga 207

Avtal mellan makar och mellan sambor 213 6.1 Gällande rätt . 213

6.2 Övriga nordiska länder 216

Familjelagssakkunniga 217 6.3 Avtal mellan makar 217 6.3.1 Allmänna synpunkter 217 6.3.2 Avtal om 218

egendomsordningen

6.3.3 Jämkning av äktenskapsförord m. m. 224 6.3.4 Avtal om förtida bodelning 225 6.3.5 Gåvor och andra överföringar . . . . 228

6.3.6 Skall samma fomi gälla vid avtal om egendomsonrd:

ningen som vid gåva? 236 6.3.7 Avtal om bodelning 236 6.3.8 Föravtal om bodelning 245 6.4 Avtal mellan sambor 250 6.4.1 Allmänna synpunkter 250 6.4.2 Avtal om förtida bodelning 255 6.4.3 Gåvor och andra överföringar 256 6.4.4 Avtal om bodelning

sou 1981:85 Innehåll 7

I?)rsc1'kringsfrdg0r Inledning . . . .

7.2.1 Några grundläggande föisäkringsrättsliga bestämmelser . . . . .. . . . 7.2.2 Värdering av försäkring 7.2.3 Försäkring och bodelning Familjelagssakkunniga 7.3.1 Allmänt . . . 7.3.2 Pensionsfötsäkringar m. m. . 7.3.3 Förmånstagarforvärv och giftorätt

Arvsskaztefrågor

Den nuvarande arvsbeskattningen Familjelagssakkunniga . . . . . . . . . . . . . 8.3.1 Den efterlevande makens rätt till kvarlåtenskapen när bröstarvinge finns . . . 8.3.2 Jämkning vid bodelning . . . . . . 8.3.3 Arvsbeskattningen när bröstarvingar saknas 8.3.4 Beskattning av makes förmånstagarlörvärv 8.3.5 Beskattning av en sambos testamentslott 8.3.6 Gåva mellan makar . . . . . . 8.3.7 Sammanfattande synpunkter på arvsskatten

Specialmotivering . . . . . . . . . Förslaget till äktenskapsbalk . . . . . Första avd. Allmänna bestämmelser

9.1.1 1 kap. Äktenskap . . . . . . . . . Andra avd. Äktenskaps ingående och upplösning

9.1.2 2 kap. Äktenskapshinder . . . .

3 kap. Prövning av äktenskapshinde 4kap.Vigsel . . . . . . ..

5 kap. Äktenskapsskillna . . . . . .

Tredje avd. Makars ekonomiska förhållanden 6 kap. Underhåll . . 7 kap. Makars bostad och bohag 8 kap. Gåva mellan makar . . . . . . 9 kap. Bodelningsförrättning och dess förberedande 10 kap. Vad som skall ingå i bodelning 11 kap. Andelar och lotter 12 kap. Jämkning vid bodelning 13 kap. Verkan av bodelning Fjärde avd. Rättegångsbestämmelser . .

14 kap. Äktenskapsmål och mål om underhåll

15 kap. Ärenden om äktenskaps ingående 16 kap. Registreringsärenden 17 kap. Bodelningsförrättare . 18 kap. Gemensamma bestämmelser

8 Innehåll

Femte avd. Särskilda bestämmelser om sambor 421 9.1.l8 19 kap. Sambors bostad och bohag 421 9.2 Förslaget till lag om införande av äktenskapsbalken 430 9.3 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken 439 Vissa arvsrättsliga frågor . . . . . . . . . . 439 9.3.1 3 kap. Om makes arvsrätt och om eñerarv vid dennes död . . . . 440 9.3.2 6 kap. Om förskott å arv . . . 448 9.3.3 11 kap. Om testamentes tolkning . . . . 449 9.3.4 12 kap. Om testamentstagares rätt i vissa fall 450 9.3.5 14 kap. Om bevakning, delgivning och klander av testamente . . . . . . . . 450 9.3.6 16 kap. Om preskription av rätt att taga arv eller testamente 450 9.3.7 17 kap. Om arvsavtal . . . . . 451 9.3.8 18 kap. Allmänna bestämmelser om dödsbo 451 9.3.9 19 kap. Om boutredningsman och testamentsexekutor 452 9.3. 10 20 kap. Om bouppteckning och dödsboanmälan 452 9.3.11 21 kap. Om den dödes skulder 455 9.3.l2 23 kap. Om arvskifte 457

9.3.13 Övergångsbestämmelser . . 458

9.4 V Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken . . . 459 9.4.1 14 kap. Om vård av en omyndigs rätt i dödsbo eller annat bo . . . . . . . . 459 9.4.2 15-18 kap. och 20 kap. 461

9.4.3 Övergångsbestämmelser . 461

9.5 Förslaget till lag om ändring i jordabalken 461 9.6 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 463 9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om samäganderätt 463 9.8 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen 464 9.9 Förslaget till lag om ändring i försäkringsavtalslagen 464 9.10 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmänna arvsfonden 471 9.1 1

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen 472

9.12 Förslaget till lag om ändring i lagen angående vissa utfástelser

omgåva 472

9.13 Förslaget till lag om ändring i lagen om arvsskatt och gåvoskatt 473 9.14 till Förslaget lag om ändring i lagen om handläggning av domstolsärenden . . . . . . . . . . . . 476 9.15 Förslaget till lag om ändring i lagen om försäkringsrörelse 477 9.16 Förslagen till lag om ändring i fastighetsbildningslagen och till kungörelse om ändring i fastighetsbildningskungörelsen 477

Reservationer 481

Särskilda yttranden 491

1nnehåll 9

Bilagor

Bilaga l Statistik om äktenskapliga förhållanden, av Kersin Land-

feldt . . . . . . . Bilaga 2 Äktenskapsregistret, av Jan Trost

Bilaga 3 Efterlevande makes ställning enligt bouppteckningar registrerade vid tingsrätterna februari och mars 1974, av Jan

Trost

Bilaga 4 Äktenskapsförorden 1977, av Jan Trost i samverkan med Kerstin Landfeldt

Bilaga 5 Familjepensioner och dädsfallsbelopp, av Gerhard Grabe

Bilaga 6 Summary

Bilaga 7 Sammanställning av bestämmelserna i giftermålsbalken, lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad och lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad samt närmast motsvarande bestämmelser i förslaget till äktenskapsbalk

Förkortningar

brottsbalken depanementsserie budgetdepartementet departementsserie justitiedepartementet departementsserie Utbildningsdepartementet lagen (1927:77) om försäkringsavtal föräldrabalken giftennålsbalken lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken jordabalken konkurslagen (1921:225) Lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken 1. Förslag till lag om äktenskaps ingående och upplösning m. m., 1913. Lagberedningens förslag till revision av giftennålsbalken och vissa delar av ärvdabalken IV. Förslag till giftermålsbalk m. m., 1918. lagutskottets betänkande Nytt juridiskt arkiv avd. I Nytt juridiskt arkiv avd. II Norges offentlige utredninger Norsk retstidende proposition rättegångsbalken riksdagens skrivelse Svensk författningssamling skatteutskottets betänkande statens offentliga utredningar Svensk juristtidning (rättsfallsavdelningen) Tidskrift for Rettsvitenskap Tidskrift för Sveriges advokatsamfund utsökningsbalken Ugeskrifi for retsvzesen utsökningslagen (1877 nr 31 s. l) ärvdabalken giftermålsbalken i 1734 års lag förslaget till äktenskapsbalk

Författningsförslag

Förslag till

Aktenskapsbalk

Härigenom föreskrivs att främst i Sveriges rikes lag skall införas en ny balk, benämnd äktenskapsbalk, av följande lydelse

Första avd. Allmänna bestämmelser

l kap. Äktenskap

l § Äktenskap ingås mellan en man och en kvinna. För dem gäller vad som

föreskrivs om makar. Makar skall visa varandra och hänsyn. De skall 2 § trohet, lojalitet gemensamt vårda hem och bam och i samråd verka för familjens bästa. 3 § Vardera maken råder över sin egendom och svarar för sina skulder. 4 § Makar är skyldiga att lämna varandra de upplysningar som behövs för att bedöma familjens ekonomiska förhållanden.

5 § Äktenskap upplöses genom den ena makens död eller genom rättens

dom på äktenskapsskillnad. 6 § När ett äktenskap upplöses, delas makamas egendom enligt de grunder och på det sätt som gäller för bodelning. 7 § I avdelningar av balken anges hur äktenskap ingås och upplöses, vad ekonomiska förhållanden och om rättegång. En som gäller om makars avslutande avdelning av balken anger i vilka fall dessa bestämmelser om makars ekonomiska förhållanden och om rättegång kan tillämpas på dem som, utan att ha ingått äktenskap, samlever under förhållanden som liknar äkten skap.

Andra avd. Äktenskaps ingående och upplösning

2 kap. Äktenskapshinder

utan tillstånd av 1 § Den som är under arton år får ej ingå äktenskap länsstyrelsen i det län där han eller hon har sitt hemvist.

14 Författningsförslag sou 1981:85

2 § Den som är förklarad omyndig eller enligt rättens beslut skall förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder får ej ingå äktenskap utan förmyndarens samtycke. Vägras samtycke, kan rätten på ansökan tillåta äktenskapet.

3 § Äktenskap får ej ingås mellan dem som är släkt med varandra i rätt

uppstigande och nedstigande led eller som är helsyskon. Halvsyskon får ej ingå äktenskap med varandra utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 4 § Den som är gift får ej ingå nytt äktenskap.

3 kap. Prövning av äktenskapshinder l § Prövning om hinder möter mot äktenskap (hindersprövning) skall göras i den svenska församling där kvinnan är kyrkobokförd eller, om hon varken är eller bör vara kyrkobokförd i sådan församling, där hon vistas. Hindersprövning skall begäras av mannen och kvinnan gemensamt hos pastorsämbetet i församlingen. 2 § Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i riket skall vid hindersprövningen förete det intyg av utländsk myndighet om sin behörighet att ingå äktenskapet som kan anskaffas. Fordras tillstånd eller samtycke till äktenskapet, skall bevis om tillståndet eller samtycket företes vid hindersprövningen.

3 § Mannen och kvinnan skall vid hindersprövningen skriftligen försäkra

på heder och samvete att de inte är släkt med varandra i rätt uppstigande och nedstigande led eller helsyskon samt, om inte tillstånd till äktenskapet företes, att de inte heller är halvsyskon. Den som begär hindersprövning skall även skriftligen på heder och samvete uppge om han eller hon tidigare har ingått äktenskap. Den som har ingått äktenskap skall styrka att äktenskapet harblivit upplöst, om detta inte framgår av folkbokföringen eller av intyg som utländsk myndighet har utfärdat. 4 § Finner pastorsämbetet att hinder inte föreligger mot äktenskapet, skall ämbetet på begäran av mannen och kvinnan utfärda intyg om detta.

4 kap. Vigel l § Ett äktenskap ingås, i släktingars eller andra vittnens närvaro, genom överenskommelse i form av vigsel. 2 § Vid vigsel skall mannen och kvinnan samtidigt närvara. De skall var för sig på fråga av en Vigselförrättare samtycka till äktenskapet. Vigselförrättaren skall därefter förklara dem för makar. Har det ej gått till så som anges i första stycket eller var vigselförrättaren icke behörig, är förrättningen ogiltig som vigsel. 3 § Behörig att vara Vigselförrättare är l. präst i svenska kyrkan, 2. präst eller befattningshavare i annat trossamfund, om regeringen har

Författningsförslag 15

sou 1981:85

samfundet vigselrätt och länsstyrelsen har meddelat prästen eller medgivit befattningshavaren intyg om dennes behörighet, 3. lagfaren domare i allmän underrätt, eller 4. den som länsstyrelsen har förordnat till Vigselförrättare.

4 § Tillhör mannen eller kvinnan församling av svenska kyrkan, har de rätt till vigsel i församlingen. 5 § Innan vigsel företas, skall vigselförrättaren förvissa sig om att hindersprövning har skett, ej mer än fyra månader före den tillämnade Vigseln, och att har framkommit. Utan intyg om hindersprövningen får någon inget hinder den församling där denna annan ej förrätta vigsel än en präst som tjänstgöri har skett.

6 § Vid vigsel gäller i övrigt, då den förrättas av en präst i svenska kyrkan, föreskrifterna i kyrkohandboken, i annat trossamfund, dess då den förrättas av en präst eller befattningshavare föreskrifter, och i annat fall bestämmelser som meddelas av regeringen.

7 § Makama har rätt att genast få bevis om vigsel. l de fall regeringen bestämmer förs särskilt protokoll över Vigslar. likväl 8 § En förrättning som enligt 2 §andra stycket är ogiltig som vigsel får skäl. Ärendet får dock tas godkännas av regeringen, om det finns synnerliga upp endast på ansökan av mannen eller kvinnan eller, när någon av dem har avlidit, av en arvinge till den avlidne.

5 kap. Äktenskapsskillnad

1 § Är makarna ense om att äktenskapet skall upplösas, har de rätt till äktenskapsskillnad. Denna skall föregås av betänketid om makarna begär det eller om någon av dem varaktigt bor tillsammans med ett eget barn under sexton år som står under hans eller hennes vårdnad. 2 § En make som ensam vill att äktenskapet skall upplösas har rätt till äktenskapsskillnad efter betänketid.

3 § Betänketiden inleds när makarna gemensamt ansöker om äktenskaps-

skillnad eller när den ena makens yrkande om äktenskapsskillnad delges den

andra maken. Harbetänketiden löpt under minst sex månader, meddelas dom om makarna eller en av dem framställer särskilt på äktenskapsskillnad, om detta. Har något sådant yrkande ej framställts inom ett år från yrkande betänketidens förfallen. Avvisas talan början, är frågan om äkten skapsskillnad om äktenskapsskillnad eller avskrivs målet, upphör betänketiden.

4 § Lever makarna åtskilda sedan minst två år, har vardera maken rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.

5 § Har äktenskapet ingåttsi strid mot2 kap. 3 §första stycket, har vardera maken rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma gäller om äktenskapet har ingåtts i strid mot 2 kap. 4§ och det tidigare äktenskapet inte har blivit upplöst.

16 Författningsjörslag sou 19g1;s5

Föreligger tvegifte, vardera maken i det tidigare äktenskapet rätt att få

har

detta upplöst genom äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. I fall som avses i första stycket kan talan om äktenskapsskillnad föras även av åklagaren.

Tredje avd. Makars ekonomiska förhållanden 6 kap. Underhåll l § Makama skall, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att tillgodose deras gemensamma och personliga behov. De skall fördela utgifter och sysslor mellan sig. Om underhåll till barn finns bestämmelseri föräldrabalken. 2 § Om det som den ena maken skall bidra med inte räcker till för hans eller hennes personliga behov eller för de betalningar som han eller hon annars ombesörjer för familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till de pengar som behövs. 3 § Kan den ena maken på grund av sjukdom eller frånvaro inte själv sköta sina angelägenheter och fattas medel för familjens underhåll, får den andra maken i behövlig omfattning lyfta den förres inkomst och avkastningen av hans eller hennes samt kvittera ut banktillgodohavanden och andra

egenidom

penningmedel. Detta gäller dock ej om samlevnaden mellan makarna har upphört eller om det finns fullmäktig, förmyndare eller god man. 4 § Försummar den ena maken sin underhållsskyldighet, kan rätten ålägga den försumlige att betala underhållsbidrag till den andra maken. 5 § Om makarna inte varaktigt bor tillsammans, kan rätten ålägga den ena maken att betala underhållsbidrag till den andra maken enligt de grunder som anges i 1 §. 6 § Efter äktenskapsskillnad svarar vardera maken för sin försörjning. Behöver en make bidrag till sitt underhåll underen övergångstid, har maken rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter vad som är skäligt med hänsyn till den makens förmåga och övriga omständigheter. Har en make svårigheter att försörja sig själv efter upplösning av ett långvarigt äktenskap eller finns det andra synnerliga skäl, har maken rätt till underhållsbidrag för längre tid än som anges i andra stycket. 7 § Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad lämnas fortlöpande. Om det finns särskilda skäl kan rätten dock bestämma att bidraget skall erläggas med ett engångsbelopp. 8 § Talan om att underhållsbidrag skall fastställas får inte bifallas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om inte den bidragsskyldige medger det. 9 § Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år efter den ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkten eller har

SOL 1981:85 17

Författningsförslag

den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på grund av en tidigare ansökan, får

betalning för fordringen även därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen. Har före samma tidpunkt ansökan gjorts om förordnande av god man en ligt ackordslagen (1970:847), får underhållsbidraget krävas ut inom tre månader

från det att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om

offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes. Kommer ackord till stånd, får fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjons. I-Iar utmätning för underhållsbidraget eller konkursansökan gjorts inom den tid som nu har angetts, gäller andra stycket. Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltiga.

10 § En dom eller ett avtal om underhåll kan jämkas av rätten, om ändringi förhållandena föranleder det. För tiden innan talan har väckts får jämkning dock mot en parts bestridande göras endast på så sätt att obetalda bidrag sätts ned eller tas bort. Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad får endast om det finns synnerliga skäl höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare har varit bestämt. Underhållsbidrag i form av engångsbelopp får inte jämkas mot en parts bestridande. Ett avtal om underhåll får också jämkas av rätten, om avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena i övrigt. Beslut om att erhållna bidrag skall betalas tillbaka får dock meddelas endast om det finns särskilda skäl.

7 kap. Makars bostad och bohag l § Med bostad avses i denna balk äganderätt till fast egendom, tomträtt och rätt till byggnad på annans mark,

¢,1~s~n~y,r-.vff“,nV..

om egendomen eller byggnaden huvudsakligen tjänar som makamas gemensamma hem, samt hyresrätt, bostadsrätt och annan rätt till hus eller del av hus för sådant ändamål. Till bohag räknas möbler, hushållsmaskiner och annat inre lösöre, som är avsett för familjens bruk. Med bohag jämställs båtar, bilar och andra fordon. 2 § Utan den andra makens samtycke får en make inte avhända sig bostad

eller bohag och inte heller hyra ut bostaden. Vad som nu har sagts gäller dock

inte i fråga om sådant bohag som tjänar uteslutande till makens personliga bruk. Kan den andra maken ej lämna giltigt samtycke eller kan hans eller hennes samtycke inte inhämtas inom rimlig tid, får maken dock vidta åtgärden utan samtycke. Samtycke till att en make avhänder sig fast egendom eller tomträtt skall lämnas skriftligen. 3 § Saknas samtycke, kan rätten tillåta åtgärden på ansökan av den make som vill företa rättshandlingen. 4 § Har den ena maken utan samtycke, då sådant fordras, avhänt sig bostad eller bohag eller till förfång för den andra maken hyrt ut bostaden, skall på

l8 Förjfattningsförslag

dennes talan rätten förklara rättshandlingen vara ogiltig och innehavaren skyldig att lämna tillbaka bostaden eller bohaget. Överlåtelse av bohag ärdock inte ogiltig, om den med vilken rättshandlingen ingicks i god tro har fått egendomen i sin besittning. Talan enligt första stycket skall väckas hos rätten inom tre månader från det den andra maken fick kännedom om förfogandet över bostaden eller överlämnandet av bohaget. Om lagfart eller inskrivning har beviljats med anledning av överlåtelse av fast egendom eller tomträtt, får dock talan inte väckas. Förs talan om avhysning, kan rätten medge skäligt anstånd med flyttningen. 5 § Bestämmelserna i 1-4 §§ skall tillämpas till dess bodelning har skett i anledning av äktenskapets upplösning, efter den ena makens död dock inte i fråga om den efterlevandes egendom. Vad som nu har sagts utgör ej hinder för testamentstagare att föraen talan om klandersom har arvingar och universella väckts av den avlidne. för makamas be- 6 § Har bostad eller bohag förvärvats gemensamma anses tilhöra dem tillsammans till gagnande, skall vid bodelning egendomen lika andelar. Fastighet eller annan egendom av större värde skall dock vid bodelning anses tillhöra förvärvaren ensam eller ägas med olika andelar, om makarna har kommit överens om detta vid förvärvet och det med hänsyn till deras ekonomiska förhållanden och den tid som har förflutit inte är oskäligt. Även utan särskild överenskommelse skall vad iandra stycket sägs gälla, om den ena maken i väsentligt större omfattning än den andra maken har bidragit till förvärvet och övriga gemensamma kostnader för hem och hushåll.

8 kap. Gåva mellan makar 1 § Vill den ena maken ge den andra maken en gåva och fordras det för att gåvan skall gälla makarna emellan att gåvotagaren får det givna i sin besittning, kan i stället gåvan registreras. Gåva mellan makar kan även i annat sådant fall registreras, om makarna anser att det behövs. Utan registrering får gåvan inte åberopas mot givarens borgenärer. Detta gäller dock inte gåva av fäst egendom eller tomträtt, om lagfart eller inskrivning har sökts för förvärvet och ansökningen inte har avslagits, och ej heller person liga presenter, vilkas värde inte ståri missförhållande till givarens ekonomiska villkor. Om det för visst slag av egendom finns särskilda bestämmelser, enligt vilka en gåva får åberopas mot givarens borgenärer först efter inskrivning eller annan registrering, gäller i stället de bestämmelserna. 2 § Kan givaren inte betala en skuld, för vilken givaren svarade när gåvan blev gällande mot borgenärema, eller kan det av annan anledning antas att givaren är på obestånd, svarar den andra maken för bristen intill värdet av den överlåtna egendomen. Detta gäller dock inte i fråga om personliga presenter, vilkas värde inte stod i missförhållande till givarens ekonomiska villkor. Det gäller inte heller om det visas att givaren, när gåvan blev gällande mot

sou 1981:85 19

F()rfattnings_/brslag

borgenärema, hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbarligen motsvarade de skulder för vilka givaren då svarade. Om vederlag har utgått, skall dess värde avräknas från värdet av den överlåtna egendomen. Har denna utan mottagarens vållande helt eller delvis gått förlorad, är mottagaren i motsvarande mån fri från ansvar. Har talan om en makes ansvar enligt denna paragraf inte väckts inom ett år från den dag gåvan blev gällande mot borgenärema, är rätten till sådan talan förlorad. En makes ansvar fär ej heller göras gällande, om talan om återvinning av gåvan är anhängig enligt konkurslagen (1921:225) eller ackordslagen (1970:847).

9 kap. Bodelningsförrättning och dess förberedande 1 § Bodelning görs av båda makarna. Över bodelning skall upprättas en handling som skrivs under av dem. Är den ena maken död, görs bodelningen av den andra maken och den avlidnes arvingar och universella testamentstagare; för dem gäller därvid om ej annat sägs vad som är föreskrivet om make. 2 § När ett äktenskap har upplösts, skall bodelning förrättas. Begär någon av makarna bodelning när mål om äktenskapsskillnad pågår, skall bodelningen förrättas genast. Är makarna ense, kan de efter skriftlig anmälan till rätten lörrätta bodelning även under äktenskapets bestånd utan att mål om äktenskapsskillnad pågår. Anmälan skall registreras. Om den eñerlevande makens rätt till oskiftat bo och om skifte av ett sådant bo ñnns bestämmelser i ärvdabalken. 3 § Bodelning mellan den ena maken och den andres arvingar och universella testamentstagarc får inte äga rum mot någon dödsbodelägares bestridande, innan alla kända skulder för vilka den döde svarade har betalats eller medel till deras betalning har satts under särskild vård eller uppgörelse har träffats som innebär att skuldema inte kan drabba delägaren. Har den dödes egendom blivit avträdd till konkurs, får dock bodelning förrättas även delägaren bestrider det.

om

.r- 4 § När talan om äktenskapsskillnad har väckts skall, i den omfattning det »v ... behövs, vardera makens tillgångar och skulder upptecknas sådana de var när talan väcktes.

lönordnas. 5 § Om det, när talan om äktenskapsskillnad har väckts, behövs för att skydda den ena makens rätt vid bodelning, skall på yrkande den andra makens . egendom eller del därav sättas under särskild förvaltning. Om någon av makarna bestrider det får dock en sådan åtgärd inte vidtas, om godtagbar säkerhet ställs. Förordnandet gäller tills vidare intill dess bodelning sker eller frågan om äktenskapsskillnad förfaller eller rätten i annat fall skiljer målet från sig utan att döma till äktenskapsskillnad.

författningsförslag

6 § Egendom som den ena maken råder över får utmätas även om bodelning skall förrättas. Är sådan egendom satt under särskild förvaltning, får den dock utmätas för hans eller hennes skuld, endast om också den andra maken svarar för skulden eller denna är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen. 7 § Avträds en makes egendom till konkurs innan bodelning har ägt rum, eller har bodelningen återgått i anledning av en makes konkurs, skall den förvaltning till egendom som han eller hon råder över stå under konkursboets dess det har blivit bestämt genom bodelning vad som skall tillfalla maken. Konkursboet får sälja egendomen, om det behövs. Förordnande om särskild förvaltning förfaller när konkurs inträffar.

8 § Dör en make när mål om äktenskapsskillnad pågår, skall ändå de föreskrifter gälla som avser bodelning vid äktenskapsskillnad. Samma föreskrifter gäller när makar fördelar egendom mellan sig vid bodelning eñer anmälan till rätten. Vad som är föreskrivet om dagen när talan väcktes skall därvid gälla dagen då anmälan gavs in till rätten. 9 § Med den tid då mål om äktenskapsskillnad pågår förstås i denna balk tiden från talans väckande till dess domen på äktenskapsskillnad har vunnit laga kraft eller, om rätten skiljermålet från sig utan att meddela sådan dom, till dess talan har awisats eller förfallit eller målet av annan anledning har avskrivits från vidare handläggning.

10 kap. Vad som skall ingå i bodelning 1 § l bodelning ingår egendom som tillhörde vardera maken när talan om äktenskapsskillnad väcktes eller, utan att sådant mål pågick, dödsfallet inträffade. 2 § Vardera maken är skyldig att, för tiden därefter till dess bodelningen sker, redovisa för sin egendom och för sådan andra maken tillhörig egendom som han eller hon har haft hand om. Makama är även i övrigt skyldiga att lämna de uppgifter som kan vara av betydelse vid bodelningen. 3 § Vardera maken får från bodelningen i skälig omfattning ta undan kläder, personliga presenter och föremål som han eller hon uteslutande har till sitt bruk. Om den ena maken är död har den efterlevande samma personliga rätt. 4 § Rätt till egen pension skall inte ingå i bodelning. Detta gäller också andra rättigheter, om de inte kan överlåtas eller enligt vad som särskilt gäller för dem är av personlig art. Med pension avses, om denna är grundad på försäkring, sådan där utfallande belopp skall beskattas som inkomst. 5 § Makar eller blivande makar har rätt att genom äktenskapsförord bestämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem inte skall ingå i egendom). Genom nytt äktenskapsförord kan makama bodelning (enskild bestämma att egendomen skall ingå i bodelning.

Äktenskapsförord skall upprättas skriftligen och undertecknas av båda

maka ma. Detta gäller även om den ena maken är omyndig. I så fall skall dock

Författningsförslag 21

förrnyndarens skriftliga medgivande inhämtas. Ett förord kan åberopas vid bodelning endast om det har registrerats innan talan om äktenskapsskillnad väcktes eller dödsfallet inträffade. 6 § Från bodelning skall den egendom tas undan som en make har fått igåva av någon annan än den andra maken med det villkoret att den inte skall ingå i bodelning, eller som maken har förvärvat genom testamente med sådant villkor, eller som har tillfallit maken i arv och om vilken arvlåtaren genom p. testamente har meddelat en sådan föreskrift (enskild egendom). Undantaget från bodelning skall ej omfatta vad som har anskaffats i stället -.-«: m. för egendomen eller vad som är avkastning av denna, om det inte med hänsyn till rättshandlingens syfte och övriga omständigheter får anses följa av rättshandlingen.

-»,vr.-e-2:v.-zuvs--w-.w.-v.w.~.

7 § Enskild egendom enligt 5-6§§ skall, om makarna enas om det vid bodelningen, ingåi denna. Detsamma gäller rätt till egen pension på grund av försäkring

u-}\l‘,k4.F4

8 § Om försäkring eller försäkringsbelopp som vid försäkringstagarens död tillfaller en förmånstagare finns bestämmelser i lagen (l927:77) om försäkringsavtal.

11 kap. Andelar och lotter Makamas andelar i boet

l § Vid bodelning skall först vardera makens andel i boet beräknas.

2 § Härvid skall från vardera makens i bodelningen ingående tillgångar avräknas så mycket att det täcker de skulder som han eller hon hade, när talan om äktenskapsskillnad väcktes eller dödsfallet inträffade. Svarar båda makarna för skuld, skall den täckas av vardera makens tillgångar till den del som skulden, makarna emellan, kan anses åvila honom eller henne. Är skuld som endast en av dem har åtagit sig förenad med särskild förmånsrätt i bostad eller bohag som de anses äga tillsammans, skall skulden anses åvila dem båda; dock endast i den mån skulden motsvarar värdet av den belastade egendomen. För de skulder som är förenade med särskild förmånsrätt i egendom som inte ingåri bodelningen skall maken få täckning endast i den mån betalning inte kan erhållas ur sådan egendom. Detsamma gäller andra skulder som han eller hon har ådragit sig för egendomens underhåll eller förbättring eller som annars är att hänföra till denna. 3 § .Vad som återstår av makamas tillgångar, sedan avdrag har gjorts för skuldtäckning, skall läggas samman och värdet därav skall delas lika mellan makarna. 4 § Har den ena maken inom ett år, innan talan om äktenskapsskillnad väcktes, utan den andra makens samtycke i ej obetydlig omfattning genom gåva minskat den egendom som skulle ha ingått i bodelningen, skall den andra makens hälft beräknas som om gåvans värde alltjämt hade ingått i de tillgångar som delningen omfattar och den förres del i motsvarande mån minskas.

22 Färjáttningsförslag sou 1981:85

Detta gäller också, när den ena maken inom samma tid i ej obetydlig omfattning har minskat egendomen genom att betala premie för egen pensionsförsäkring eller, vid bodelning efter den ena makens död, när egendomen har minskat genom förskott på arv, i den mån förskottet skall avräknas på arvet efter den döde. 5 § Summan av de tillgångar som vardera maken har beräknats få för täckning av skulder och vid delning av de återstående sammanlagda tillgångarna utgör makens andel i boet.

Egendomens fördelning på lotter 6 § Med ledning av dessa andelar skall sedan egendomen i boet fördelas på lotter. Vardera maken har rätt att på sin lott i första hand få sin egendom eller den del av denna som han eller hon önskar. 7 § Den make som bäst behöver bostaden har rätt att, även om bostaden tillhör den andra maken och oavsett om den i övrigt ingåri bodelningen eller är enskild egendom, få den i avräkning på sin lott eller, om värdet är ringa, utan avräkning. Detta gäller dock endast om det även med hänsyn till omständighetema i övrigt kan anses skäligt. Vad som sagts om bostaden skall också gälla bohaget. Svarar den egendom som avses i första stycket för skuld som är förenad med särskild förmånsrätt däri, skall en förutsättning för tillämpning av bestämmelsen vara att den andra maken befrias från ansvar för skulden eller att medel till dess betalning har satts under särskild vård. Då den ena maken är död, gäller bestämmelsen i första stycket endast till förmån för den efterlevande maken. 8 § En make vars egendom i värde överstiger lotten har rätt att, i stället för att lämna egendom till den andra maken, betala med pengar; han eller hon kan få skäligt anstånd, om godtagbar säkerhet ställs för betalningen. Betalar maken inte i pengar, har den andra maken rätt att, såvitt det är möjligt, få sådan egendom som inte är uppenbart olämplig för honom eller henne. En make som övertar bostad och bohag mot av räkning och ej tillgodoser den andra maken med annan egendom som ingår i bodelningen, skall betala med pengar eller ställa godtagbar säkerhet. Vid bodelning efter den ena makens död gäller första stycket endast till fönnån för den efterlevande maken. 9 § Har den ena maken vid fördelningen på lotter inte kunnat erhålla hela

sin andel, har han eller hon en fordran på den andra maken för bristen.

12 kap. Jämkning vid bodelning 1 § Vid äktenskapsskillnad kan, om samlevnaden inte har varat en längre tid, vardera maken vid bodelningen begära att i stället för likadelning vardera maken, i den utsträckning som det kan anses skäligt, får behålla sin egendom. Enas makarna ej om beräkningen av andelama, skall, sedan avdrag har gjorts för täckning av skulder, endast så stor del av vardera makens återstående tillgångar samman läggas och delas lika mellan dem, som svarar mot den del av

Förjfattningsjörs/czg 23

tio år som deras äktenskap hade varat, när talan väcktes. Därvid skall, om makarna gemensamt har eller har haft barn som har fötts fore äktenskapets ingående, tiden räknas från barnets födelse. Första stycket gäller inte om makar eller blivande makar genom äktenskapsförord har bestämt att, i händelse av äktenskapsskillnad, all deras i bodelningen ingående egendom skall delas lika mellan dem. 2 § Är deti annat hänseende vid äktenskapsskillnad oskäligt med hänsyn till maka mas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt att en make lämnar egendom till den andra maken i den omfattning som följer av dennes beräknade andel i boet, skall bodelningen i stället ske så att den förre får behålla mer av sin egendom. Är den andra maken vid bodelningen försatt i konkurs eller finns det andra särskilda skäl att helt underlåta delning, skall vardera maken som sin andel behålla sin egendom. 3 § Vid bodelning efter den ena makens död skall, i den mån den efterlevande maken begär det, delninginte äga rum utan vardera sidan som sin å andel behålla sin egendom. Den efterlevande har rätt att av makamas sammanlagda, efter skuldtäckning återstående tillgångar, i den mån de räcker, få så mycket att det motsvarar fyra gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Har den efterlevande från bodelningen tagit undan egendom som enskild en ligt 10 kap. 5-6 §§, skall vad den efterlevande sålunda har rätt att minst få vid bodelningen i motsvarande mån minskas. Detta gäller också om den efterlevande som förmånstagare får försäkringsbelopp vid dödsfallet; som sådant räknas dock ej rätt till sådan pension som inte skall ingå i bodelning. Vad som sägs i l5 kap. l och 3 §§ärvdabalken om förlust av rätt till arv gäller också i fråga om rätten att vid bodelning få del i den avlidnes egendom eller rätten för den efterlevande att få behålla sin egendom. 4 § Hade makarna på grund av äktenskapsförord eller av andra orsaker inte någon egendom som skall ingå i bodelning eller endast obetydlig sådan egendom, har likväl, vid bodelning efter den ena makens död. den efterlevande rätt att vid fördelning av bostad eller bohag, som tillhör dem tillsammans. av den behållna egendomen, i den mån den räcker, som sin andel få minst så mycket att det motsvarar två gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om ett villkor i äktenskapsförord eller annan råttshandling. enligt vilket egendom inte skall ingå i bodelning, är oskäligt med hänsyn till rättshandlingens innehåll, omständighetema vid dess tillkomst. senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt, får jämkning ske och egendomen helt eller delvis ingå i bodelningen. 5 § Makar får inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad i en av dem båda undertecknad handling avtala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med denna. Är avtalet oskäligt med hänsyn till innehållet, omständigheterna vid dess tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständighetema i övrigt, får det jämkas elleri sin helhet lämnas utan avseende vid bodelningen.

24 Författningsfdrslag sou 1981:85

Avtal som makar i annat fall har ingått om kommande bodelning är utan verkan, om det inte har upprättats och registrerats enligt föreskrifterna om äktenskapsförord i denna balk.

13 kap. Verkan av bodelning l § En make får ej vid bodelning till skada för sina borgenärer efterge sin rätt genom att låta enskild egendom ingå i delningen eller avstå i delningen ingående egendom utöver vad som följer av denna balk. Han eller hon får ej heller vid fördelningen på lotter avstå utmätningsbar egendom i utbyte mot sådan egendom som inte kan tas i mät och inte utgör bostad eller bohag. Kan maken till följd av en sådan eñergiñ inte betala en skuld som har uppkommit före bodelningen eller kan det av annan anledning antas att maken är på obestånd, svarar den andra maken för bristen intill värdet av vad den förres utmätningsbara egendom har minskat genom eftergiften. Detta gäller dock inte om det visas att den som har eftergivit sin rätt efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbarligen motsvarade skulderna. Har talan om en makes ansvar enligt denna paragraf inte väckts inom ett år från den dag bodelningen forrättades, är rätten till sådan talan förlorad. En makes ansvar får ej heller göras gällande, om talan om återvinning av bodelningen är anhängig enligt konkurslagen (1921:225) eller ackordslagen (1970:847). 2 § Har bodelning förrättats mellan den ena maken och den andres arvingar och har den efterlevande eftergivit sin rätt svarar arvinyma, en för alla och alla för en, för betalningskyldighet enligt 1§. Vad som nu har sagts om arvingar gäller också universella testamentstagare. Om ansvaret för en avliden makes skuld gäller särskilda bestämmelser i ärvdabalken i stället för vad som sägs i l §.

3 § Den egendom som tillfallit en make vid bodelning efter anmälan under

äktenskapets bestånd skall ingå i senare bodelning såsom den makens egendom, om inte makarna genom äktenskapsförord har bestämt annat. Detsamma gäller när bodelning har förrättats medan mål om äktenskapsskillnad pågick men målet inte har lett till äktenskapsskillnad. 4 § Har den ena makens andel enligt l l kap. 4 §beräknats som om värdet av en gåva hade ingått bland tillgångarna och kan maken vid bodelningen inte få ut sin lott, skall gåvotagaren, om han insåg eller borde ha insett att gåvan var till förfång för maken, återbära så stor del av gåvan eller dess värde som fordras för att tillgodose makens rätt. Talan om detta skall väckas inom ett år från det bodelningen förrättades, dock senast fem år från det gåvan fullbordades. Var gåvan inte firllbordad vid tiden för bodelningen, får den inte göras gällande, i den mån det skulle hindra maken att få ut sin lott.

5 § Har den ena makens andel enligt ll kap. 4 § vid bodelningen beräknats som om värdet av en försäkringspremie hade inátt bland tillgångama och kan maken vid bodelningen inte få ut sin lott, är försäkringsgivaren skyldig att av

försäkringstagarens tillgodohavande återbetala vad som fattas. Återbetalning-

en får göras direkt till försäkringstagarens make.

Författningsjörslag

6 § Om en bodelning har lett till att en fastighet har delats så, att makarna har fått skilda andelar utan att villkor om utbrytrring har uppställts i bodelningshandlingen, innehar makarna fastigheten under samäganderätt. I den mån bodelningen i annat fall innebär att en del av en fastighet kommer i en särskild ägares hand är den ogiltig. - - 7 § När bodelning har skett, kan endera maken ge in bodelningshandlingen .för registrering.

Fjärde avd. Rättegångsbestämmelser

14 kap. Äktenskapsmål och mål om underhåll

__.,.,.K.‘.,..4.”-..;...e-uz—us.m-nun.»-c...,,..q.,..,.,«..¢..,y:—:-::.w—w

Äktenskapsmål

l § Äktenskapsmål är mål om äktenskapsskillnad och mål där talan förs om

fastställelse av att äktenskap består eller inte består. 2 § Talan om fastställelse av att äktenskap består eller inte består kan föras bara i tvist mellan mannen och kvinnan. ... Om äktenskap består kan i övrigt prövas i tvister där någons rätt beror av —.. ,a frågan. cv. .

...M 3 § Äktenskapsmâl upptas av tingsrätten i den ort där mannen eller kvinnan

har sitt hemvist. Har ingendera hemvist inom riket upptas målet av

mmm”. Stockholms tingsrätt.

4 § Vill båda makama erhålla äktenskapsskillnad, kan de gemensamt ansöka om detta. Ansökan i annat fall om äktenskapsskillnad eller om fastställelse att äktenskap består eller inte består skall anses som ansökan om stämning enligt 42 kap. rättegångsbalken. 5 § l gemensam ansökan om äktenskapsskillnad kan makarna begära att rätten förordnar i enlighet med deras överenskommelse i fråga om underhållsbidrag, vårdnad om barn, umgängesrätt, rätt att sitta kvar i bostaden och förbud att besöka varandra. Yrkanden i tvister mellan makama i sådana frågor skall göras i ansökan om äktenskapsskillnad. Om målet redan har anhängiggjorts, kan yrkandet göras muntligen inför rätten eller skriñligen utan särskild stämning i målet. I målet kan även prövas fråga om förordnande av bodelningsförrättare. 6 § Sedan mål om äktenskapsskillnad anhängiggjorts skall rätten pröva om dom på äktenskapsskillnad kan meddelas genast. Om det ej visas att så kan ske, skall rätten meddela att betänketid löper och ge besked om målets fortsatta handläggning. 7 § I mål om äktenskapsskillnad kan rätten på den ena makens yrkande för tiden till dess frågan har avgjons genom lagakraftvunnen dom l. bestämma vem av makarna som skall ha rätt att sitta kvar i bostaden, dock längst till dess bodelning har skett, . 2. förbjuda makama att besöka varandra vid vite av fängelse i högst en månad eller penningböter, 3. förordna om bidrag av den ena maken till den andres underhåll.

26 F

örfczttningsförslag

Beslutet får verkställas lika med lagakraftvunnen dom men kan när som helst ändras av rätten. Rätten kan för tiden till dess frågan har avgiorts genom lagakraftvunnen dom även förordna om vårdnad, umgängesrätt och bidrag till bams underhåll enligt föräldrabalken. 8 § Den make som har berättigats att sitta kvar i bostaden har rätt att nyttja även det bohag som tillhör den andra maken. Rätten kan dock beträffande viss egendom förordna annorlunda Avtal som därefter ingås med tredje man om medför inte någon inskränkning i nyttjanderätten till bostaden egendomen eller det bohag som sålunda har överlämnats. Har den ena maken berättigats att sitta kvari bostaden, är den andra maken skyldig att genast flytta därifrån. 9 § Beslut enligt 7 § får meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet meddelas, skall den andra maken beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Har rätten kallat makarna till förhandling och uteblir den make som väckt frågan, skall yrkandet om förordnande enligt 7 § anses återkallat till den del det inte har medgivits av den andra maken. Frågan får prövas även om den andra maken uteblir från förhandlingen. eñer betänketid skall 10 § Särskilt yrkande om dom på äktenskapsskillnad framställas muntligen inför rätten eller skriftligen. Har yrkandet framställts endast av den ena maken skall rätten bereda den andra maken tillfälle att yttra sig över yrkandet 11 § Återkallar en make talan om äktenskapsskillnad sedan gemensam ansökan därom har ingivits till rätten eller den ena makens yrkande om äktenskapsskillnad har delgivits den andra maken, skall målet trots detta prövas, om den andra maken yrkar det. Detsamma gäller när en make uteblir från förhandling till vilken han eller hon har förelagts att komma tillstädes vid påföljd att talan i målet eljest förfaller. Erinran om vad sålunda gäller skall göras då makarna kallas till förhandling i skillnadsfrågan eller den ena makens återkallelse delges den andre. Kallar rätten till förhandling i anledning av särskilt yrkande om dom på äktenskapsskillnad efter betänketid, skall den som framställt yrkandet tillstädes vid påföljd att yrkandet eljest förfaller, Den föreläggas att komma andra maken skall föreläggas vite. 12 § Då makarna eller en av dem yrkar äktenskapsskillnad får målet prövas utan huvudförhandling. Detta gäller också andra frågor i målet, om vilka makarna är ense. 13 § Dömer rätten till äktenskapsskillnad skall den ompröva besluten enligt 7 §. Tvistar makarna inte om underhåll för den tid som omfattas av ett förordnande om underhållsbidrag eller finner rätten vid sin slutliga prövning av frågan ej skäl att ändra förordnandet, skall detta fastställas. 14 § Har frågan om äktenskapsskillnad förfallit enligt 5 kap. 3 §, skall målet avskrivas och vardera parten bära sin rättegångkostnad.

Författningsjörslag 27

Mål om underhåll 15 § Har en make utan samband med mål om äktenskapsskillnad yrkat att den andra maken skall utge underhållsbidrag enligt 6 kap. 4 eller 5 §, gäller i sådant mål i fråga om provisoriskt förordnande om underhållsbidrag bestämmelsema i 7, 9 och 13 §§. Detsamma gäller när frågor om underhåll enligt 6 kap. 6 § handläggs sedan dom på äktenskapsskillnad har meddelats eller när talan om jämkning av dom eller avtal om underhållsbidrag förs enligt 6 kap. 10 §.

16 § Om makarna inte varaktigt bor tillsammans kan rätten forplikta den ena maken att lämna bohag till den andra maken att användas av honom eller henne. Skyldigheten omfattar dock bara det bohag som tillhörde makarna när samlevnaden upphörde. Avtal som därefter ingås med tredje man om egendomen medför inte någon inskränkning i nyttjanderätten till det bohag som sålunda har överlämnats. Ett avtal som makarna har ingått med varandra om nyttjanderätten får jämkas, om ändring i förhållandena föranleder det eller om avtalet är oskäligt med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena i övrigt. Rätten kan på yrkande av den ene meddela förordnande i frågan för tiden intill dess lagakraftvunnen dom föreligger. Vad som sägs i 9 §om meddelande av beslut gäller också sådant förordnande. Det får verkställas lika med lagakrañvunnen dom men kan när som helst ändras av rätten. men.:

..,...«,--.—-.~«m.- Gemensamma bestämmelser

V.~nv,~. 17 § I äktenskapsmål och mål om underhåll är tingsrätten domför med en

4,: - lagfaren domare och nämnd. Tingsrätten är dock domför med en lagfaren domare i samma omfattning som i andra tvistemål. Samma domförhetsregler gäller för sådana frågor som handläggs i samma rättegång. 18 § I nämnden skall sitta fem nämndemän. Om det är påkallat med hänsyn till målets omfattning eller andra särskilda omständigheter, får dock sex sitta i nämnden. Inträffar förfall for nämndeman sedan huvudförhandling har påbörjats, är rätten domför med fyra i nämnden. 19 § Om tingsrätten består av domare och nämnd, gäller följande avvikelser från vad som i övrigt är föreskrivet om överläggning och omröstning i tvistemål. Ordföranden skall vid överläggningen framställa saken och vad lag stadgar därom. Vid omröstning skall ordföranden först säga sin mening och sedan höra nämndens. Finns i nämnden annan mening än ordförandens och förenar sig minst fyra eller, då i nämnden är bara fyra, minst tre nämndemän om skälen och slutet,

r gäller nämndens mening. l annat fall gäller ordförandens mening.

Har nämnden bestämt rättens avgörande, svarar för detta varje nänmdeman som med sin röst har bidragit därtill. 20 § Vid huvudförhandling i äktenskapsmål eller underhållsmål är hovrätten domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Flera än fyra

28 Författningsjörslag sou 1981:85

domare och tre nämndemän får inte sitta i rätten. Har målet i lagfama undenätten avgiorts utan nämnd, är dock hovrätten domför även med fyra lagfarna domare. Flera än fem lagfama domare får ej sitta i rätten. Deltar nämndemän i målets avgörande, skall vid överläggningen ordföranden eller, om målet har beretts av en annan lagfaren domare, denne framställa saken och vad lag stadgar därom. Vid omröstning gäller vad som är föreskrivet angående omröstningi tvistemål. Nämndemännen skall dock säga sin mening srst.

15 kap. Ärenden om äktenskaps infiende l § I ärenden om tillstånd till äktenskap skall länsstyrelsen bereda den underåriges vårdnadshavare tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Yttrande skall inhämtas också från socialnämnden i den kommun där den underårige har sitt hemvist. Meddelar länsstyrelsen tillstånd till äktenskapet, får beslutet överklagas av den underåriges vårdnadshavare genom besvär. 2 § Pastorsämbetets beslut i fråga om hindersprövning överklagas hos domkapitlet genom besvär. _ Detsamma gäller beslut av präster inom svenska kyrkan om förrättande av vigsel. 3 § Beslut av lagfama domare i allmänna underrätter eller av särskilt förordnade Vigselförrättare om förrättande av vigsel överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. till äktenskap eller om förrättande av 4 § Länsstyrelsens beslut om tillstånd vigsel överklagas hos kammarrätten genom besvär. Detsamma gäller beslut av domkapitlet om hindersprövning eller om förrättande av vigsel.

16 kap. Registreringärenden 1 § För hela riket gemensamt skall det föras äktenskapsregister för inskrivning av de uppgifter, som skall registreras enligt denna balk eller skall intas i registret enligt andra bestämmelser. Närmare föreskrifter om hur äktenskapsregistret skall föras meddelas av regeringen. 2 § Ansökan om registrering görs hos tingsrätt. Till ansökan skall fogas den handling som skall registreras. Begärs registrering av en gåva som inte skett skriftligen, skall uppgift om gåvan lämnas i en av båda makarna undertecknad handling. 3 § Rätten skall ta in handlingen i protokollet och genast översända bestyrkt avskrift av handlingen till den myndighet som för äktenskapsregistret med uppgift om dagen då handlingen gavs in till rätten. 4 § Om ansökningen bifalls, anses registrering ha skett den dag handlingen inkom till rätten. I

F örfattningsförslag 29

5 § Föreskrifterna i 3 och 4 §§ gäller också när i annat fall handling som skall registreras inkommer till tingsrätten.

17 kap. Bodelninçñrrättare l § Om den ena maken begär det, skall rätten förordna någon att vara bodelningsförrättare. Om det behövs, får flera bodelningsförrättare förordnas. Ställs efter den ena makens död boet under förvaltning av en boutredningsman, är denne utan särskilt förordnande bodelningsförrättare. Detta gäller dock ej om någon annan redan har förordnats eller om boutredningsmannen är delägare i boet. 2 § Ansökan om förordnande av bodelningförrättare skall, om mål om äktenskapsskillnad pågår, göras i målet och i annat fall ges in till tingsrätt som är behörig att pröva tvister om bodelning mellan makarna. 3 § Skall ansökningen prövas i mål om äktenskapsskillnad, gäller 14 kap. 9 § också förordnande av bodelningsförrättare. Även i annat Fall skall rätten, innan den avgör frågan, bereda den andra maken tillfälle att yttra sig. ...w 4 § Till bodelningsförrättare får endast den förordnas som har samtyckt till .mh det. Bodelningsförrättaren skall entledigas om det finns skäl för det. Innan så ...M sker, skall han få tillfälle att yttra sig. Förordnanden som meddelas när mål om äktenskapsskillnad pågår upphör att gälla, om talan förfaller eller målet avskrivs av annan anledning än den ena makens död. 5 § Bodelningsforrättaren skall vid behov se till att bouppteckning görs. Varje make skall uppge sina tillgångar och skulder. Om en make underlåter att lämna uppgift till bouppteckningen, kan rätten på ansökan av bodelningsförrättaren förelägga vite samt i ärendet även utdöma vitet. En make är skyldig att bekräfta riktigheten av en upprättad bouppteckning med ed inför rätten, om den andra maken begär det. Rätten skall ej skilja målet från sig förrän ålagd edgång har fhllgjorts samt kan härför förelägga och utdöma vite. 6 § Bodelningsförrättaren skall bestämma tid och plats för bodelning samt kalla makarna till förrättningen. Kan makarna inte komma överens, skall bodelningsförrättaren pröva sådana tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen och i en av honom underskriven handling själv bestämma om bodelning i enlighet med denna balk. Finns därvid intet att dela eller övertar den efterlevande maken kvarlåtenskapen enligt ärvdabalken, skall detta anges i bodelningshandlingi en. r. E l 7 § Bodelningförrättaren har rätt att få arvode och ersättning för sina l utgifter. Kostnaderna skall betalas av makarna med hälften vardera. Bodelningsförrätta ren kan dock vid bodelningen bestämma en annan fördelning, om den ena maken genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat ökade kostnader eller

30 Författningsjörslag SOU 198 I :85

om makamas ekonomiska förhållanden ger särskild anledning till det. I förhållande till bodelningsförrättaren svarar makarna en förbåda och båda för en. 8 § Den bodelningshandling som bodelningsförrättaren har upprättat skall i original eller bestyrkt avskrift så snart som möjligt delges vardera maken. Är en make missnöjd med bodelningen får han eller hon klandra den genom att inom fyra veckor efter delgivningen väcka talan mot den andra maken vid den tingsrätt som har förordnat bodelningsförrättaren. Försummar han eller hon att göra detta i tid, är rätten till talan förlorad. I bodelningshandlingen skall det anges vad en make i dessa avseenden har att iaktta. l mål om klander av bodelning kan rätten inhämta yttrande av bodelningsförrättaren och återförvisa ärendet till honom.

18 kap. Gemensamma bestämmelser l § Saknar den mot vilken talan enligt denna balk riktas känt hemvist och kan det inte heller klarläggas var han eller hon uppehåller sig, skall hans eller hennes rätt i saken bevakas av god man enligt 18 kap. föräldrabalken. Detsamma gäller om den som har känt hemvist utom riket inte kan nås för delgivning eller om han eller hon underlåter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligger att förordna god man. Gode mannen skall samråda med den för vilken han förordnats, om det kan ske. I fråga om ersättning till honom gäller 10 kap. l3§ föräldrabalken. 2 § Om det inte redan i ett mål om äktenskapsskillnad har bestämts vem som skall ha rätt att sitta kvari bostaden till dess bodelning har skett, kan rätten på ansökan av den ena maken meddela sådant förordnande. Rätten kan även ändra ett tidigare meddelat förordnande. Ansökan skall inges till tingsrätt som är behörig att pröva tvist om bodelning mellan parterna. Till samma tingsrätt skall inges ansökan om rättens tillstånd till förfogande över bostad eller bohag eller angående förordnande att egendom skall sättas under särskild förvaltning. Pågår mål om äktenskapsskillnad, skall dock ansökan alltid inges till den tingsrätt som har tagit upp målet. Innan rätten meddelar beslut skall motparten beredas tillfälle att yttra sig. 3 § Meddelat rätten under rättegången beslut i fråga som avses i l4 kap. 7, 15 eller l6§ eller 17 kap., skall talan mot beslutet föras särskilt. 4 § Mot hovrättens beslut i fråga som avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § får talan ej föras. 5 § Anteckningr om ingångna och upplösta äktenskap skall göras i kyrkoböckema enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Femte avd. Särskilda bestämmelser om sambor 19 kap. Sambors bostad och bohag l § Med samboravses de som, utan att vara makar, har gemensamt hem och hushåll och samlever under äktenskapsliknande förhållanden.

—,.‘-;u».,«ny:.~i«

SOU I98l:85 Författningsförslag 31

n. 2 § Har samborförvärvat bostad och bohag for gemensamt begagnande eller innehar i övrigt någon av dem bostaden med hyresrätt eller bostadsrätt, gäller bestämmelserna i 7 kap. också deras bostad och bohag. En sambo kan anmäla till inskrivningsmyndigheten att en fastighet, som är lagfaren för den andre, eller en tomträtt till vilken den andre blivit inskriven såsom innehavare, är gemensam bostad för dem båda. Till anmälan skall, om den inte har undertecknats av båda, fogas bevis om att båda är mantalsskrivna på egendomen.

Fördelning av egendom 3 § När samlevnaden mellan sambor upplöses, skall på enderas begäran bostad och bohag som tillhör dem tillsammans fördelas mellan dem vid bodelning. Dör den ena sambon, skall en sådan begäran framställas senast då bouppteckning förrättas. Sambor kan även under samlevnaden förrätta bodelning enligt första stycket, om de är ense om det. På egendom som vid bodelning har fördelats mellan dem tillämpas inte detta kapitel. Bestämmelserna i 9 kap. l, 4, 6 och 7 §§ samt 10 kap. 2 § gäller vid bodelning

mellansambor, räknat från det upplösningen ägde rum. Bodelningshandling-

en skall ange att den hänför sig till samlevnad med gemensamt hem och hushåll och under äktenskapsliknande förhållanden.

4 § Sedan avdrag skett for täckning av skuld, som är förenad med särskild fömiånsrätt i bostaden eller bohaget, skall parternas andelar i egendomen beräknas och egendomen med ledning därav fördelas mellan dem. Den som bäst behöver bostad eller bohag har rätt att få egendomen, om det med hänsyn till omständigheterna är skäligt. Om avräkning och övriga villkor för tilldelning av egendomen gäller vad som föreskrivs i ll kap. 7-8 §§ vid bodelning mellan makar. Upplöstes samlevnaden genom den enes död, gäller 12 kap. 4§ första stycket. Avdrag enligt första stycket för täckning av skuld får ske endast i den mån skulden motsvarar värdet av den belastade egendomen. 5 § Har en sambo vid bodelning till skada för sina borgenärer låtit annan egendom än i detta kapitel sägs ingå i bodelningen eller avstått från egendom som enligt 4 § första stycket belöpt på andelen, gäller vad som föreskrivs i 13 kap. 1-2 §§ om verkan av eftergilt vid bodelning mellan makar. Bestämmelserna i l3 kap. 6 § gäller när bodelning har skett mellan sambor.

Övertagande av bostadslägenhet i vissa fall

6 § Innehar en sambo bostaden med hyresrätt eller bostadsrätt, har den andre, även om egendomen inte skall ing i bodelningen, rätt att överta den enligt bestämmelserna i l l kap. 7 §. Om samboma inte har eller har haft bam tillsammans, gäller detta endast om synnerliga skäl talar för det. l den mån innehavaren av bostaden inte vid bodelningen av den andre fått annan egendom som ingår i bodelningen och motsvarar rättighetens värde,

32 Fdrfizttningsflirslag sou 19g1;85

gäller bestämmelserna i 1 l kap. 8 § om betalning med pengar och om anstånd med betalning. En sambo som inte har framställt anspråk enligt första stycket senast tre månader efter sin avflyttning från lägenheten har förlorat sin rätt att överta hyres- eller bostadsrätten.

Rättegångsbestämmelser 7 § 17 kap. och 18 kap. l § gäller vid tvist mellan sambor. 8 § Om den ene yrkar det, skall rätten i fråga om bostad som avses i detta kapitel bestämma vem av samboma som skall ha rätt att sitta kvar i bostaden till dess bodelning har skett. Förordnande om rätt att kvarsitta i bostaden kan på ansökan av den ena parten ändras av rätten. 9 § Den som har berättigats att sitta kvar i bostaden har även rätt att nyttja det bohag som med tillämpning av 7 kap. 6 §anses tillhöra båda tillsammans, om inte rätten förordnar annorlunda beträffande viss egendom. Avtal som därefter ingås med tredje man om bostaden eller bohaget medför inte någon inskränkning i nyttjanderätten till det bohag som sålunda har överlämnats. Har den ene berättigats att sitta kvar i bostaden, är den andre skyldig att genast flytta därifrån. 10 § Fråga om rätten att sitta kvar i bostaden skall anhängiggöras vid den tingsrätt som är behörig att pröva tvister om bodelning mellan samboma. Detsamma gäller fråga om rättens tillstånd till sambos förfogande över bostad eller bohag.

2. Förslag till

Lag om införande av äktenskapsbalken

1 § Den nu antagna äktenskapsbalken samt denna lag träder i kraft den 2 § Genom äktenskapsbalken upphävs med den begränsning som följer av denna lag: giftemrålsbalken i Sveriges rikes lag, lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, samt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. 3 § Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i den nya balken eller i denna lag, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas. 4 § Vad i Övergångsbestämmelser till lagen (1978:854) om ändring i giñermålsbalken, under nummer 2-8, är föreskrivet om giltigheten av äldre bestämmelser skall alltjämt gälla.

5 § Har en make före ikraftträdandet förfogat över sin egendom utan den andra makens samtycke, gäller äldre lagi fråga om åtgärdens giltighet och den tid inom vilken klander kan väckas.

Författningsjörslag

6 § Har egendom som avses i 7 kap. 6 § äktenskapsbalken förvärvats före ikraftträdandet och skall den enligt äldre lag anses tillhöra antingen förvärvaren ensam eller makarna tillsammans med olika andelar, skall detta alltjämt gälla, om det med hänsyn till makamas ekonomiska förhållanden och den tid som har förflutit inte är oskäligt. Vad nu sagts om makar gäller också sambor. 7 § Har före ikraftträdandet ett äktenskapsförond tagits in i rättens protokoll, får efter ikraftträdandet icke åberopas att rätten ej var behörig enligt äldre lag. 8 § Utan hinder av att en gåvohandling har upprättats före ikraftträdandet får gåvan registreras enligt äktenskapsbalken eller, i fall då den avser fast egendom eller tomträtt, lagfaras eller inskrivas. 9 § Har en gåva som enligt äldre lag krävt äktenskapsförord skett före ikraftträdandet, skall i fråga om den andra makens ansvar för givarens skuld äldre lag alltjämt gälla. Har talan om sådant ansvar ej väckts inom ett år från ikraftträdandet eller om den först efter ikraftträdandet blev gällande mot borgenärema, inom ett år därefter, är rätten till talan förlorad. 10 § I fråga om verkan av dom på boskillnad eller hemskillnad tillämpas äldre lag. Detta skall dock ej gälla hemskillnad som har förfallit genom att makarna har flyttat samman. ll § Har före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller den ena maken avlidit, gäller vad äldre lag innehåller om bodelning. Vardera maken har dock rätt att, när ett mål om äktenskapsskillnad pågår, begära att bodelning skall förrättas genast. Om verkan av en sådan bodelning, när målet icke leder till äktenskapsskillnad, gäller 13 kap. 3 §äktenskapsba1ken. Trots att en bodelning skall förrättas enligt äldre lag gäller vad äktenskapsbalken innehåller om bodelningens fonn, om bodelningsförrättare och om klander av bodelning. 12 § Har i mål eller ärende vid domstol rättegången inletts före ikraftträdandet, skall den behandlas enligt äldre lag. 13 § Vad i 19 kap. sägs om sambors bostad och bohag är icke tillämpligt, om samlevnaden har upplösts före ikraftträdandet. I fråga om rätten att få överta z i hyres- eller bostadsrätt gäller då äldre lag. 14 § Har makarna ingått äktenskap före den 1 januari 1921, är alltjämt den l z äldre giftermålsbalken tillämplig på makamas förmögenhetsförhållanden i 2 den utsträckning som framgår av lagen (1920:406) om införande av nya E i giftermålsbalken, dock med de ändrade hänvisningar som följer av denna lag. l Dessutom l skall följande gälla: 1. Då skifte sker av makamas bo, skall den make som bäst behöver bostaden ha rätt att få denna, även om den är den andra makens enskilda egendom. Detta gäller dock endast om det även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Vad nu sagts om bostaden skall också gälla bohaget. Om vad som avses med bostad och bohag, om avräkning och om övriga villkor för tillämpning av bestämmelsen gäller vad i 7 kap. l §samt l l

34 SOU l98l:85

Författningsförslag

kap. 7 och 8§§ äktenskapsbalken och i ll§ första stycket denna lag är föreskrivet för bodelning. 2. Bestämmelsema i 10 kap. 4 §, ll kap. 4 § andra stycket såvitt det angår förskott på arv, 12 kap. 3 § andra stycket och 13 kap. 6 § äktenskapsbalken samt l l §tredje stycket denna lag skall jämväl gälla i tillämpliga delar. Vad där sägs om bodelning skall i stället avse skifte av makamas bo.

3. Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken dels att 7 kap., 23 kap. 6-9 §§ och 24 kap. skall upphöra att gälla, dels att 3 kap., 6 kap. l och 7 §§, l l kap. 7 och 8 §§, 12 kap. l §, 14 kap. 4 och 5 §§, 16 kap. l,2och8 §§, l7kap.2§, 18 kap. l och2 §§, I9 kap. l5§, 20 kap. 2, 4-6 och 8a §§, 21 kap. 4 §, 23 kap. l, 2, 4 och 5 §§ samt rubriken till 3 kap. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. Om makes arvsrätt; så ock om rätt Om makes arvsrätt och om efterarv för den först avlidne makens arvingar vid dennes död i boet efter den sist avlidne maken

l§ Var arvlåtanen gift och lämnar ej Var arvlåtaren gift, har den eflerle-

tillfaller kvar- vande maken rätt att behålla boet efter sig bröstarvinge, låtenskapen maken. Lever vid ma- oskiftat och under sin livstid fritt

kens död den först avlidnes fader, fiirybga över kvarlåtenskapen. Eftermoder, syskon eller syskons avkom- lämnar arvlåtaren även bröstarvinge, ling, äga de som då äro närmast till har denne dock rätt att begära sitt

arv efter den först avlidne taga hälften arv. Sådan begäran kan ej framstälav efterlevande makens bo, där ej ks, sedan bodelningshandling har nedan annorlunda lstadgas. Ej må underskrivits. efterlevande maken genom testa-

mente förordna om vad sålunda skall

tillfalla den först avlidnes arvingar. Framställer enbart någon av flera

brästarvingar sådan begäran, kan

den efterlevande överta återstoden av

kvarlåtenskapen enligt första stycket. Särskilda bestämmelser om en omyndigs rätt i dödsbo firms i föräldrabalken.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Ãgde vid den först avlidne makens Vill inte den eflerlevande maken

död makarna eller en av dem enskild sin rätt att behålla boet begagna egendom, eller motsvarade eljest oskiftat, kan denne påkalla arvskifte.

kva rlåten skapen efter den först avlid- Sker skifte på grund därav eller på

ne annan andel än hälften av makar- begäran av bröstarvinge, en

tillfaller nas egendom, taga de arvingar efter tredjedel av kvarlåtenskapen den

den först avlidne som i 1 § nämnts _efterlevande maken såsom arv.

samma andel i boet efter den sist

avlidne. Har den först maken

avlidne

genom testamente förordnat, att nå-

got av kvarlåtenskapen efter honom skall tillfalla annan än efterlevande

maken, skall avdrag härför göras vid andelens beräkning.

3§

Har efterlevande maken genom Har arvskzfle ej skett när den efter-

gåva eller annan därmed jämförlig levande maken dör, har den först handling, utan tillbörlig hänsyn till avlidne makens bröstarvingar, som den först avlidnes arvingar orsakat då år vid liv, rätt att ta hälften av den

väsentlig minskning av sin egendom, efterlevandes bo som arv efter den skall av den lott, som vid efterlevande först avlidne. Detta gäller utan hinder makens död tillkommer hans arving- av vad den efterlevande kan ha förar, vederlag utgå till arvingarna efter ordnat om genom testamente.

den först avlidne för vad av minskningen belöper å deras andel i boet. Kan vederlag ej utgå, skall gåvan eller dess värde återbäras, såframl den som mottog gåvan insåg eller bon inse, att den lände arvingarna

efter den först avlidne till fötjång.

Talan härom må dock ej väckas,

sedan fem år förflutit från det gåvan

mottogs. E i Var vid dödsfallet gåva, som tills kommit under omständigheter varom ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande, i den mån det

skulle lända arvingarna efter den

först avlidne till förfång.

36 Författningsförslag

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse 4§

Överstiger boets värde vid efterle- Finns ej någon arvsberättigad vande makens död dess värde vid den bröstarvinge efter den först avlidne först avlidnes från/lille, skall denna maken, då den efterlevande dör, gälförkovran tilläggas den efterlevandes ler vad den efterlevande har bestämt i

arvingar, såvitt visas att egendom till testamente. Om testamente ej finns,

motsvarande värde til/fallit den efter- har den efterlevandes bröstarvingar

levande i arv, gåva eller testamente eller make i nytt äktenskap rätt att ta

eller ock må antagas att boets förkov- hela boet såsom den efterlevandes

ran härrör från förvärvsarbete, som kvarlåtenskap. Finns ej heller någon efter den fijrst avlidne makens död med sådan rätt till boet, men lever drivits av den efterlevande. den först avlidnes fader, moder, syskon elkr syskons avkomling har de

rätt att ta hälften av den efterlevande makens bo såsom arv efter den först

avlidne. Hade även den först avlidne

övertagit egendom såsom oskiftat bo

i tidigare äktenskap, har efierarvingarna till den först avlidne maken i det tidigare äktenskapet samma rätt att

ta del i boet såsom arv efter denne. Har efterlevande maken gon sig

skyldig till förfarande som avses i 3 §, skall, vid beräkning huruvida förkovran föreligger, kvarlåtenskapen ökas med ett belopp, motsvarande den minskning av boet som orsakats av

den efterlevande maken.

5§

Vid deln ingen av boet efter den sist Bestämmelserna i 3 och 4 §§ gäller avlidne maken äga vardera makens även när den efterlevande maken har

arvingar på sin lott erhålla egendom, fått den först avlidnes kvarlåtenskap som under äktenskapet tillhört den såsom universell testamentstagare, maken, och den sist avlidnes arvingar dock ej om egendomen enligt testa-

jämväl egendom, som sedermera för- mentet skall tillfalla annan, sedan

värvats av denne. Fastighet må, även makens rätt har upphört, eller den

om den i värde överstiger vad å lotten efterlevande med stöd av bemyndi-

belöper, uttagas, om penningar läm- gandei testamentet har förordnat om nas till fyllnad av andra sidans lott. efterarv.

I övrigt skall beträffande förrätt- Har den efterlevande maken beningen i tillämpliga delar gälla vad hållit alla tillgångar efter den först

om bodelning är stadgat. avlidne enligt 12 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken, skall vid

den efterlevandes död boet anses som

oskiftat.

Författningsjörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Har efterlevande maken gått i nytt Utgjorde vad den efterlevande ma-

gifte, skall vid hans död delningenligt ken tillträdde av kvarlåtenskapen detta kapitel av hans behållna gifto- annan andel iboet än hälften på den rättsgods och enskilda egendom äga grund att makarna eller en av dem rum, innan bodelning må förrättas. vid dödsfallet hade enskild egendom eller att testamente till förmån för

annan än den efterlevande maken

hade verkställts, skall den först avlidnes arvingar ta motsvarande andel när boet delas.

Skall i eflerlevande makens livstid Har någon arvinge efter den först

bodelning äga rum mellan honom avlidne maken redan tagit sitt arv och hans make i nytt äktenskap eller bestäms kvarvarande arvinges andel dennes arvingar, skall av efterlevan- med hänsyn härtill. de makens behållna giftorättsgods och enskilda egendom före delningen uttagas egendom till värde, motsvarande vad enligt 1-4 §§ belöper å den först avlidnes arvingar. Vad i 4 § stadgas för det flzll, att Har någon arvinge å endera sidan

egendom tillfallit efterleva nde maken fått förskott gäller vad för sådant fizll

i arv, gåva eller testamente, skall äga är föreskrivet angående bodelning motsvarande tillämpning, därest och arvskifte. han, till följd av nytt gifte, vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt erhållit egendom utöver vad förut tillkom honom.

7§

Om efterlevande maken jämlikt 13 En efterlevande make, som har kap. I 2 § giftermålsbalken ägt erhål- behållit boet oskiftat, äger efter la hela kvarlåtenskapen vid bodel- anmälan till rätten skifta boet med de ning efter den först avlidne, skall vad skyldemän efter den först avlidne

ovan är stadgat om rätt för dennes maken som är närmast till arv när

arvingar i boet efter den sist avlidne skzfie sker. Sedan anmälan har gjorts

maken ej gälla. gäller i tillämpliga delar vad i denna balk stadgas om dödsbo, boutredningsman, bouppteckning, den dodes skulder, arvskungörelse och arvskifte. Vad där sägs om dödsfallet

och om skuld efter den döde skall i

stället avse den dag då anmälan inkom till rätten och den skuld som då åviladeiboet.

Vill den efterlevande maken i

38 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annat fall ingå överenskommelse

som rör boet, får det också ske med de efterarvingar efier den först avlidne maken som då är närmast till arv.

8§

Vad i detta kapitel är stadgat om Vid delning av ett oskiftat bo ingår eflerlevande makes arvsrätt skall ej i boet vad den efterlevande maken äga tillämpning, om vid arvlåtarens innehade då skifte begärdes eller han död talan om äktenskapsskillnad var eller hon avled. Har den efterlevande

utan att frågan därom för- maken erhållit egendom genom arv anhängig

fallit enligt II kap. 3 § giftermålsbal- eller testamente, ingår den dock ej i

ken. boet förrän egendomen har tillträtts.

Delas boet i den efterlevande

makens livstid, gäller 10 kap. 3 och 4 §§ samt 11 kap. 7 och 8 §§ äktenskapsbalken till förmån för den efterlevande maken.

9§ När boet delas, har den först avlidne makens arvingar å ena sidan och

den efterlevande maken eller dennes

arvingar å andra sidan rätt att på sin lott erhålla egendom som under äktenskapet har tillhört den maken

och den efterlevande maken eller

dennes arvingar även egendom som senare har förvärvats av honom eller

henne. Överstiger den ena sidans

egendom i värde vad som belöper på lotten, äger den sidan i stället _/ör att utge egendom till den andra sidan betala med pengar. I övrigt gäller om förrättningen och verkan därav vad som är föreskrivet om bodelning.

10§ Var den eflerlevande maken omgift vid sin död skall före bodelningen hans eller hennes behållna egendom delas enligt detta kapitel, om den först avlidnes arvingar då skall ta sitt arv.

Författningsförslag 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skall i den efterlevande makens

livstid bodelning äga rum med make i nytt äktenskap eller dennes arving-

ar, skall, om efter den först avlidne då

finns någon bröstarvinge som är när-

mast till arvet, av den efterlevande

makens behållna egendom före delningen uttagas egendom till värde, motsvarande vad enligt detta kapitel beläper på sådan arvinge.

ll§

Finns vid den efterlevande makens

död någon arvsberättigad bara på den ena sidan, ärver han eller hon allt.

l2§ Detta kapitel gäller ej om talan om äktenskapsskillnad pågick vid arvlåtarens död.

6 kap. 1§ Vad arvlâtaren i livstiden givit bröstarvinge skall såsom förskott avräknas å hans arv, såframt icke annat föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antagas hava varit avsett. Är mottagaren annan arvinge, skall avräkning ske allenast om detta stadgats eller på grund av omständigheterna måste anses hava varit avsett då egendomen gavs. Är till makars gemensamma Har en make givit förskott på arv bröstarvinge förskott å arv givet av till makamas gemensamma bröstarenderas giftorättsgods, skall, såvitt vinge av sådan egendom som skall det kan ske, avräkning där/ör äga ingå i bodelning, skall avräkningen mm å arvet efter den först avlidne. göras på arvet efter den först avlidne Återstoden skall avräknas å arvet maken. Räcker detta ej, ska ll återstoetter andra maken. den avräknas på arvet efter den andra i maken. i ; Andra också om en I stycket gäller i t eflerlevande make av sådan egenå z dom som ingår i

.5 oskiftat bo har givit

s förskott på arv till en bröstarvinge som är makamas gemensamma. Var mottagaren ej också den först avlidnes brästarvinge, skall avräkningen således ske endast på arvet

efier givaren

40 Förfáttnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad make av sitt giftorättsgods Vad en make av sådan egendom givit styvbam eller dess avkomling som skall ingå i bodelning givit styvskall avräknas å mottagarens arv bam eller dess avkomling skall efter andra maken, såframt icke avräknas å mottagarens arv efter den annat foreskrivits eller med hänsyn andra maken, såframt icke annat till omständigheterna måste antagas foreskrivits eller med hänsyn till hava varit avsett. Med samma förbe- omständigheterna måste antagas håll skall vad efterlevande make givit hava varit avsett. Med samma förbesådan arvinge eller testamentstagare, håll skall vad en efterlevande make som enligt 3 kap. 1§eller 12 kap. l § givit sådan arvinge eller testaments-

äger taga del i efterlevande makens tagare efter den andra maken, som

bo, avräknas å mottagarens lott däri. enligt 3 kap. 3 och 4§§ eller 12 kap. Bestämmelserna i 2-6 §§ skola även i l § har rätt att ta del i den efterlevandessa fall tillämpas. de makens bo, och inte är den efterlevandes bröstarvinge_ avräknas å mottagarens lott däri. Bestämmelserna i 2-6§§ skall även i dessa fall tillämpas.

l l kap.

Är förordnande gjort om hela Är förordnande gjort om hela kvarlåtenskapen eller om allt som ej kvarlåtenskapen och kan testamentet utgör bröstarvinges laglott, och kan ej verkställas såvitt angår viss testatestamentet ej verkställas såvitt angår mentstagare, skall där ej annat följer viss testamentstagare, skola, där ej av 6§ universella testamentstagares annat följer av 6 §, universella testa- lotter i motsvarande mån ökas. mentstagares lotter i motsvarande mån ökas.

Har någon gjort testamente till sin Har en make gjort testamente till zrolovade eller make och upplöses den andra maken men är äktenskadärefter trolovningen eller äktenska- pet upplåst vid testators död eller pet annorledes än genom testators pågick då mål om åktenskapsskilldöd, är forordnandet utan verkan. nad, är förordnandet utan verkan. Samma lag vare, där någon gjort Detsamma gäller, om en sambo har testamente till sin make och sådant gjort testamente till den andra sam-

fall är för handen som i 3 kap. 8§ bon men samlevnaden år upplöst vid

sägs. testa tors död.

12 kap.

Är genom testamente fomrdnat att Är genom testamente föro rdnat att egendom som tillkommer efterlevan- egendom som tillkommer efterlevande make såsom arvinge eller univer- de make såsom arvinge eller univer-

SOU l98l:85 41

Författningsförslag

å Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse sell testamentstagare, skall, sedan sell skall, sedan A testamentstagare makens rätt upphört, tillfalla annan, makens rätt har upphört, tillfalla

www äger vad i 3 kap. är stadgat motsva-

annan, gäller 3 kap. 6-11 §§, såvitt ej

..*.-.17!’ rande tillämpning, såvitt ej annat annat följer av testamentet.

. följer av testamentet.

14 kap. 4§ Testamente skall sedan bevakning ägt rum delgivas arvinge genom överlämnande av, förutom bevis om bevakningen, i testamentshandlingen bestyrkt avskrift eller, i fråga om muntligt testamente, protokoll över förhör med testamentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll.

Efterlämnar testator, jämte make, Efterlämnar testator, jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 1§, må sådana arvingar som avses i 3 kap. 3 testamentet, såvitt dessa angår, delgi- och 4 §§, må testamentet, såvitt dessa vas dem som vid tiden för delgivn ing- angår, delges dem som vid tiden för en äro närmast till arv efter testa- delgivningen är närmast till arv efter tor. testator. Äro flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en bland dem, jämväl för de övriga.

5§ Vill arvinge göra gällande att testamente är ogillt enligt 13 kap., skall han därom väcka klandertalan inom sex månader efter det han erhöll del av

testamentet såsom i 4 § är stadgat.

Om påkallande av jämkningi testamentejör utfâende av laglott stadgas i 7 kap.

16 kap.

Vistas, då bouppteckning förrät- När arv tillfallit känd arvinge på tas, till namnet känd arvinge efterden okänd ort skall rätten, så snart det

döde å okänd ort, skall det hos rätten har kommit till dess kännedom, i anmälas av den som har boet i sin Post- och Inrikes Tidningar låta vård När sådan anmälan sker eller kungöra, att arv efter den döde har förhållandet eljest varder kunnigt, tillfallit arvingen och uppmana honskall rätten låta i Post- och Inrikes om eller henne att göra sin rätt till Tidningar o/ördrojligen intaga arvet gällande inom fem år från den kungörelse, att arv efter den döde dag, kungörelsen var införd i tidningtillfallit den bortovarande, med en. anmaningtill honom att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från

42 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse den dag, kungörelsen var införd i tidningen. I kungörelsen skall den bortovarandes namn upptagas.

I fall som avses i3 kap. 1 § skall, vid Var arvlåtaren gift skall arv till

tillämpning av vad nu sagts, den rätt annan arvinge på okänd ort dock ej som tillkommer den först avlidne kungöras förrän det har blivit avgjort

makens arvingar i den efterlevandes om boet skall skiftas. Behâller den bo, behandlas som arv efter den efter- efterlevande maken boet oskiftat levande maken. skall arv som tillfaller en efterarvinge

på okänd ort kungöras, om den efterlevande därefter anmäler att boet skall skiftas, och eljest sedan den

efterlevande har avlidit.

Så snart anledning till kungörande föreligger, skall den som har hand om boet meddela detta till rätten genom anteckning i bouppteckning eller genom särskild anmälan.

2§ Kan, när bouppteckning förrättas, Kan, när bouppteckning förrättas,

ej utrönas huruvida arvinge finnes ej utrönas huruvida det firms någon

som före allmänna arvsfonden eller arvinge som före allmänna arvsfonföre eller jämte annan känd arvinge den eller före eller jämte annan känd är berättigad till skall är berättigad till arv, skall rätten, på arvinge arv, anmälan av den som har boet i sin rätten, på anmälan av den som har vård eller då förhållandet eljest var- boet i sin vård eller då förhållandet der kunnigt, låta i Post- och Inrikes på annat sätt blir känt, låta i Post- Tidningar ofördröjligen intaga kun- och Inrikes Tidningar ofördröjligen görelse om arvfallet, med anmaning intaga kungörelse om arvfallet, med üll okända arvingar att göra sin rätt anmaning till okända arvingar att till arvet gällande inom fem år från göra sin rätt till arvet gällande inom den dag, kungörelsen var införd i fem år från den dag, kungörelsen var tidningen. Vad nu är sagt skall ock införd i tidningen. Detsamma gäller gälla, där vid bouppteckningen kän- när vid bouppteckningen kännedom

nedom finnes om arvinge men kun- firms om arvinge men kunskap

skap saknas såväl om arvingens saknas såväl om arvingens namn som namn som om hans vistelseort. om hans vistelseort. Var arvlâtaren gift gäller vad i 1 § andra stycket sägs om känd arvingepâ okänd ort också i

de fall som anges i denna paragraf

8§ Arv, som arvinge enligt 7 § gått Arv, som arvinge enligt 7 § har gått förlustig, skall tillfalla dem som skul- förlustig, skall tillfalla dem som skulle varit berättigade därtill, om arving- le ha varit berättigade därtill, om

Författningsjörslag 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse en avlidit före arvlåtaren eller, i fall arvingen hade avlidit före arvlåtaren som avses i 3 kap. 1 §, före den sist eller, i fall som avses i 3 kap. 3 och avlidne maken. 4 §§, före den sist avlidne maken.

17 kap. 2§ Avsäger sig arvinge, genom god- Avsäger sig arvinge genom godkännande av testamente eller eljest, kännande av testamente eller på skriftligen hos arvlåtaren sin rätt till annat sätt skriftligen hos arvlåtaren arv, är det gällande. Bröstarvinge sin rätt till arv, är det gällande. äger dock utfå sin laglott, med mindre han avstått från denna mot skäligt vederlag eller ock egendom, svarande mot laglotten, tillkommer arvingens make enligt testamente eller tillfizller hans avkomlingar enligt lag eller enligt testamente med föreskrift om fördelning på sätt om bröstarv är stadgat. Ej må underårig avsäga sig arv, ej heller omyndigförklarad utan förmyndarens skriñliga samtycke. Där ej annat framgår av omständigheterna, gäller arvsavsägelse ock mot arvinges avkomlingar.

18 kap.

Efterlevande make, arvingar och Det åligger efterlevande make eller universella testamentstagare (döds- sambo, arvingar och universella tesbodelägare) hava att, om ej särskild tamentstagare (dödsbodelägare) att,

dödsboförvaltning är anordnad efter om ej särskild dödsboförvaltning är

i vad i 19 kap. stadgas, för boets anordnad enligt 19 kap., för boets i z den ä utredning gemensamt förvalta den utredning gemensamt förvalta i t dödes egendom. De företräda därvid dödes egendom. De företräder därvid z dödsboet mot tredje man samt äga dödsboet mot tredje man samt har att tala och svara i mål som röra boet. rätt att tala och svara i mål som rör

Åtgärd som ej tål uppskov må före- boet. Åtgärd som ej tål uppskov får

tagas, oaktat samtliga delägares sam- företagas, även om samtliga delägares tycke ej kan inhämtas. samtycke ej kan inhämtas. Har bodelning skett eller är gifto- En sambo som ej senast vid boupprätt eljest utesluten, är eflerlevande teckningen framställer yrkande om maken ej dödsbodelägare om han ej bodelningär ej längre dödsbodelägaär arvinge eller universell testa- re. Har sådan begäran framställts mentstagare. Den som äger taga arv upphör delägarskapet när bodelning eller testamente först sedan annan har skett. Den som äger ta arv eller arvinge eller universell testamentsta- testamente först sedan annan arvinge

44 F örfatznings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse gare avlidit är delägare i dennes bo, eller universell testamentstagare men ej i arvlåtarens. avlidit är delägare i dennes bo, men ej i arvlåtarens. Innan testamente blivit ståndande, anses såsom delägare såväl arvinge, vilken uteslutits från arv, som ock den, vilken insatts till universell testamentstagare.

2§ Till dess att egendomen har tagits Till dess att egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbodelägare om hand av samtliga dödsbodelägare eller av den som i annat fall har att eller av den som i annat fall har att förvalta boet, skall egendomen, om förvalta boet, skall egendomen, om den ej står under vård av fönnyndare, den ej står under vård av förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av syssloman eller annan, vårdas av delägare som sammanbodde med delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars kan ta hand den avlidne eller annars kan ta hand om egendomen. Den som tagit hand om egendomen. Den som har tagit om egendomen skall genast under- hand om egendomen skall genast rätta övriga delägare om dödsfallet underrätta övriga delägare om dödsoch, om det behövs god man för fallet och, om det behövs god man för någon delägare, göra anmälan hos någon delägare, göra anmälan hos rätten enligt 18 kap. föräldrabalken. rätten enligt 18 kap. föräldrabal- Vad som har sagts om delägare gäl- ken.

ler också efterlevande make som inte

är delägare. Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom, skall medlem av hushållet som den döde tillhörde, hyresvärd eller annan som är närmast till det ta hand om egendomen samt tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet till socialnämnden. Då anmälan skett eller förhållandet på annat sätt blir känt, skall socialnämnden, om det behövs, göra vad som enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna med anledning av detta har kommunen rätt till ersättning av boet.

19 kap. l5§ Så snart dödsboet beretts för bodel- Så snart dödsboet har beretts for ning eller arvskifte samt delning kan bodelning eller arvskifte och delning äga rum utan men för någon, vars rätt kan äga rum utan men för någon, vars är beroende av utredningen, skall rätt är beroende av utredningen, skall boutredningsmannen göra anmälan boutredningsmannen anmäla detta härom till delägarna och avgiva redo- till delägama och avge redovisning visning for sin förvaltning. för sin förvaltning. Sedan bodelning eller arvskifte för- Sedan bodelning eller arvskifte har rättats av delägarna, skall boutred- lörrättats av delägarna, skall boutningsmannen till envar av dem utgi va redningsmannen lämna ut egen-

F 45

örfattningsförslag

l l: Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ii honom E- tillkommande egendom. domen. Detsamma gäller, när delå. 4, Samma lag vare, där av skzflesman ning verkställd av en bodelningsfdr-

verkställd delning blivit ståndande. rättare eller skiftesman har vunnit

laga kraft. Har boutredningsman frånträtt Har boutredningsmannen frånuppdraget utan att det blivit slutfört trätt uppdraget utan att det blivit

efter vad nu är sagt, är han ock slutfört, är han också

redovisningsredovisningsskyldig. skyldig. När boutredningsman slutfört sitt När boutredningsmannen har uppdrag, må han på begäran entledi- slutfört sitt uppdrag, kan han på gas av rätten. begäran entledigas av rätten.

20 kap. 2§ Dödsbodelägare som har egen- Dödsbodelägare, som har egendomen i sin vård eller ock boutred- domen i sin vård, boutredningsman ningsman eller testamentsexekutor eller testamentsexekutor skall beskall bestämma tid och ort för stämma tid och ort för bouppteckbouppteckning samt utse två kunni- ning samt utse två kunniga och troga och trovärdiga gode män att för- värdiga gode män att lörrätta den. rätta den. Till förrättningen skola i Samtliga delägare skall kallas i god god tid kallas samtliga delägare. tid till förrättningen. Den avlidnes Efterlevande make skall kallas, ändå efterlevande make eller sambo skall att han ej är delägare. Skall lott i alltid kallas. Även och efterarvinge kva rlåtenskapen åtnjutas först sedan universell testamentstagare med rätt

arvinge eller universell testamentsta- efter annan skall kallas.

ga re avlidit, skall ock den kallas som vid tiden förbouppteckn ingen är närmast att sålunda taga arv eller testamente. Omhändertages ej egendomen av Om egendomen ej tas om hand av delägare, boutredningsman eller tes- delägare, boutredningsman eller testamentsexekutor, ankommer på tamentsexekutor, ankommer det på

annan, som efter vadi 18 kap. 2§ annan som enligt 18 kap. 2§ har

sägs har egendomen i sin vård, att egendomen i sin vård, att föranstalta foranstalta om bouppteckning. om bouppteckning.

4§ Boets tillgångar och skulder Den dödes tillgångar och skulder antecknas sådana de voro vid dödsfal- antecknas sådana de var vid dödsfallet. Tillgångarna upptagas med let. Därvid anges tillgângarnas värde angivande av värdet. och skuldernas belopp. i Lever make efter, skola jämväl Var den döde skall båda gift hans tillgångar och skulder anteck- makarnas tillgångar och skulder var nas; dock att, där giftorättsgemen- för sig antecknas och värderas. Härskap var utesluten, anteckning skall vid skall särskilt anges, om bostad

46 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ske allenast om efter den döde är och bohag har anskafats för makar-

arvinge eller universell testamentsta- nas gemensamma begagnande.

gare som äger efter maken taga andel Hade makarna eller en av dem

i boet. Värdering verkställes av den enskild egendom eller sådan rättig-

efterlevandes gifiorättsgods samt, där het som avses i 10 kap. 4 § äktenefter den döde är arvinge eller univer- skapsbalken skall, om det ej på

sell testamentstagare varom nyss grund av förhållandena är obehövsagts, även hans enskilda egendom. ligt, grunden för att egendomen ej skall ingå i bodelning och egendomens värde anges särskilt. Efterlämnar den döde en sambo och hade de samboende anskajfat bostad och bohag för gemensamt begagnande, skall denna egendom antecknas och värderas särskilt.

5§ Är eñer den döde testamente eller, om han var gift, äktenskapsiörord angående fönnögenhetsordningen, skall det intagas i bouppteckningen eller i bestyrkt avskrifi fogas därvid som bilaga. Bouppteckningen skall jämväl in- Bouppteckningen skall jämväl innehålla uppgiñ om sådan den döde nehålla uppgift om sådan den döde tillhörig liviörsäkring som, enär för- tillhörig liviöisäkring som ej ingår i månstagare är insatt, ej ingår i kvar- kvarlåtenskapen därför att försäklåtenskapen. ringen eller försäkringsbeloppet till-

faller en förmånstagare. Vid boupp-

teckningen skall fogas bevis från försäkringsgivaren om vad som sålunda gäller om förmånstagare och om det

belopp som tillfaller denne.

Ä r bland delägarna laglottsberätti- Begär en brästarvinge enligt 3 kap. gad arvinge, skall, där delägare 1 § att få sitt arv skall det antecknas i begär det, i bouppteckningen uppgift bouppteckningen. lämnas om vad arvinge eller hans avkomling av den döde mottagit i förskott eller eljest såsom gåva, så ock

om gåva som efterlevande maken,

dennes avkomling, eller universell testamentstagare mottagit av den döde; och skall tillika uppgivas vad arvinge i förskott erhållit av efterlevande makens gifiorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla, där fråga är om sedvanliga skänker vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor.

SOU |98l:85 Författningsförslag 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Hade den döde varit gift och äktenskapet upplösts genom den andra makens död, skall i bouppteckningen antecknas, om han eller hon inne-

hade boet efter den först avlidne maken oskiftat och hur dennes kvar-

låtenskap har blivit beskattad, eller också handlingar som utvisar hur därmed förhåller sig fogas vid bouppteckningen i bestyrkt avskrift.

6§ Boet uppgives av den som vårdar Boet uppges av den som vårdar egendomen eller eljest är med boet egendomen eller eljest känner bäst bast förtrogen. Det åligger envar del- till boet. Det åligger varje delägare ägare och efterlevande make, ändå samt efterlevande make eller sambo, att han ej är delägare, att på anma- som ej är delägare, att på anmaning ning lämna uppgifter till bouppteck- lämna uppgifter till bouppteckningningen. en. Den som uppgivit boet skall å Den som har uppgivit boet skall på handlingen teckna försäkran under handlingen teckna försäkran på heedlig förpliktelse att hans uppgifter der och samvete att uppgifterna till till bouppteckningen äro iallo riktiga bouppteckningen är riktiga och att och att ej något är med vilja och inga uppgifter uppsåtligen har utevetskap utelämnat; och skall detta av lämnats. Bouppgi varen skall bekräfhonom med ed bestyrkas, där talan ta sina uppgifter under ed, om talan om sådan edgångföres av någon, vars om edgång förs av någon, vars rätt rätt kan bero därav, eller ock av kan bero därav, eller av boutredboutredningsman eller testaments- ningsman eller testamentsexekutor. exekutor. Edgångsplikt åliggerjäm- Sådan plikt åligger även en dödsboväl delägare eller efterlevande make delägare, den efterlevande maken som ej uppgivit boet. Har annan tagit eller en sambo, som ej har uppgivit befattning med egendomen, må ock boet. Även annan person som har edgång åläggas honom, om skäl äro tagit befattning med boet kan ålägdärtill gas edgång. Gode männen skola å handlingen Gode männen skall på handlingen teckna bevis att allt blivit rätteligen teckna bevis att allt har blivit riktigt antecknat och tillgångarna efter bästa antecknat och tillgångarna eñer bästa förstånd värderade. förstånd värderade.

8a§ Förslå den dödes tillgångar eller, Räcker den dödes tillgångar eller, när han efterlämnar make, tillgång- när han efterlämnar make, tillgångarna jämte hans andel i makens gif- ama jämte hans andel i makens toråttsgods icke till annat än begrav- egendom, icke till annat än begravningskostnader och andra utgifter ningskostnader och andra utgifter

48 F örfattningsjörslag SOU l98l:85

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse med anledning av dödsfallet och med anledning av dödsfallet och

omfatta tillgångarna ej fast egendom omfattar tillgångarna ej fast egendom

eller tomträtt, behöver bouppteck- eller tomträtt, behöver bouppteckning icke förrättas, om dödsboanmä- ning icke förrättas, om dödsboanmälan göres till rätten av socialnämn- lan göres till rätten av socialnämnden. den. Dödsboanmälan skall vara skrift- Dödsboanmälan skall vara skriftlig och upptaga den dödes fullständi- lig och uppta den dödes fullständiga ga namn, personnummer, hemvist, namn, personnummer, hemvist, bobostadsadress och dödsdag samt stadsadress och dödsdag samt intyg, intyg, utvisande att beträffande till- utvisande att beträffande tillgångargångarna föreligger fall som avses i na föreligger fall som avses i första första stycket. I anmälan skola även stycket. I anmälan skall även anges angivas namn och bostadsadresser namn och bostadsadresser beträffanbeträffande dödsbodelägare, om de dödsbodelägare, om uppgifter däruppgifter därom kunna inhämtas om kan inhämtas utan avsevärd tidsutan avsevärd tidsutdräkt. Dödsbo- utdräkt. Dödsboanmälan bör göras anmälan bör göras inom två månader inom två månader efter dödsfallet. efter dödsfallet. Den skall förvaras Den skall förvaras hos rätten. hos rätten. Även om dödsboanmälan gjorts, Även om dödsboanmälan gjorts, skall bouppteckning förrättas, om skall bouppteckning förrättas, om det begäres av dödsbodelägare eller det begärs av någon dödsbodelägare annan vars rätt kan bero därav och eller annan vars rätt kan bero därav denne ställer säkerhet förbouppteck- och denne ställer säkerhet för bou ppningskostnaden eller om ny tillgång teckningskostnaden eller om ny tillyppas och det därför ej längre förelig- gång yppas och det därför ej längre ger sådant fall som avses i första föreligger sådant fall som avses i stycket. Bouppteckning skall förrät- första stycket. Bouppteckning skall tas sist tre månader efter det att förrättas sist tre månader efter det att begäran därom gjordes och säkerhet begäran därom gjordes och säkerhet ställdes eller den nya tillgången ställdes eller den nya tillgången yppades. Om förlängning av tiden för yppades. Om förlängning av tiden för boupptecknings förrättande äger 1 § boupptecknings förrättande äger l § första stycket motsvarande tillämp- första stycket motsvarande tillämpning. ning.

21 kap.

Sker bodelning eller arvskifte in- 1 mom. Sker arvskifte innan den nan den dödes och boets andra skul- dödes och boets andra skulder har der har betalts eller medel till deras betalts eller medel till deras betalning betalning har ställts under särskild har ställts under särskild vård skall vård, skall bodelningen eller skiftet skiftet gå åter. gå åter. Är skulderna inte större än att de Är skulderna inte större än att de kan betalas av den dödes tillgångar kan betalas av den dödes tillgångar,

Författningsförslag

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse och, om han var gift, vad som av den skall återgången begränsas till vad andra makens egendom skulle ha som behövs för att skulderna och

beläpt på hans lott för det fall att kostnaderna för boets

förvaltning skulderna hade beaktats vid bodel- skall kunna betalas. Vad som sålunda ningen, skall återgången begränsas behövs skall av i utges delägarna till vad som behövs för att skulderna förhållande till vad var och en av dem och kostnadema för boets förvaltning har fått för mycket vid arvskiftet. I skall kunna betalas. Vad som sålunda övrigt skall skiftet bestå. behövs skall utges av delägarna i förhållandetill vad var och en av dem har fått för mycket vid bodelningen eller arvskiftet. I övrigt skall bodelningen eller skiftet bestå. Finns egendom som skall lämnas Finns som skall lämnas egendom åter inte i behåll, skall ersättning åter inte i behåll, skall ersättning utges för det värde egendomen hade utges för det värde egendomen hade när återgång påkallades, om det inte när återgång påkallades, om det inte finns särskilda skäl mot detta. Upp- finns särskilda skäl mot detta. Uppkommer brist hos någon delägare, kommer brist hos någon delägare, skall de övriga delägarna täcka bris- skall de övriga delägama täcka bristen med vad de har fått vid bodel- ten med vad de har fått vid skiñet. ningen eller skiftet. Vad som behövs Vad som behövs för att bristen skall för att bristen skall kunna täckas skall kunna täckas, skall utges av delägarutges av delägarna i förhållande till na i förhållande till vad var och en av vad var och en sålunda har fått. dem sålunda har fått. 2 mom. Vad nu har sagts om

arvskifte skall också gälla bodelning. Den efterlevande maken eller sam-

bon är dock ej skyldig att återlämna mer egendom eller utge ersättning för värdet av mer egendom eller bidraga till täckande av brist med mer egendom än vad han eller hon har fått av lr den dödes tillgångar. il lI 23 kap. å l § l l

i Arvskifte förrättas av arvingar och universella testamentstagare.

Var den döde gift, skall först bodel- Var den döde gift, skall först bodel-

ning äga rum mellan efterlevande ning äga rum enligt bestämmelserna maken och övriga delägare efter vad i i äktenskapsbalken. Detsamma

gäl-

giftermålsbalken sägs. ler om den dödes efterlevande sambo

har begärt bodelning

Vid delning av ett oskiftat bo gäller

ej andra stycket i vidare mån än som framgår av 3 kap.

50 F SOU l98l:85

örfattningsjörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2§ Mot någon delägares bestridande Mot någon delägares bestridande får skifte ej företas innan bouppteck- får skifte ej företas innan bouppteckoch alla kända ning har förrättats och alla kända ning har förrättats skulder har betalts eller medel till skulder har betalts eller medel till deras betalning har ställts under sär- deras betalning har ställts under särskild vård. skild vård eller uppgörelse har trafatt skulderna inte fizts som innebär kan drabba delägaren.

Skall legat eller ändamålsbestämmelse fullgöras av oskifto, får skifte ej mot bestridande äga rum innan förordnandet har verkställts eller delägares har fritagits från att svara för dess ñrllgörande eller erforderlig delägaren egendom har blivit ställd under särskild vård. Står boet under förvaltning av boutredningsman eller testamentsexekutor, får skifte ej företas innan denne har anmält att utredningen har slutförts.

4§ Över arvskifte skall upprättas Över arvskifte skall upprättas handling, som underskrives av del- handling som underskri vs av delägarägarna med vittnen. na.

5§ Då en det skall Då delägare begär det, skall rätten delägare begär förordna rätten förordna någon att vara skifnågon att vara skiftesman.

Där det prövas erforderligt, må flera tesman. Vad i 17 kap. äktenskaps-

jörordnas. Vid ansök- balken sägs om bodelning, bodelskiftesmän

ningen skall fiagas avskrift av boupp- ningsförrättare och make skall gälla i den döde eller, där om arvskifte, skiftesman och teckningen efter fråga

skett, uppgift å dagen delägare i boet. Arvode och ersättinregistrering

ning till skiftesmannen skall dock

därför. betalas av dödsboet. Står boet under förvaltning av Ställs boet under förvaltning av sådan eller testa- testamentsexekutor är denne utan boutredningsman mentsexekutor särskilt förordnande skiftesman. Detsom ej är delägare, är han utan särskilt förordnande skiftes- ta gäller dock ej, om någon annan man, såframt ej annan förut blivit redan har förordnats eller om testautsedd därtill mentsexekutom är delägare i boet.

6§

Finnes skiftesman icke vara lämp-

lig eller bör han av annnan särskild orsak skiljas från uppdraget, skall han entledigas, då det begåres av någon, vars rått är beroende av skiftet, eller förhållandet eljest varder kunnigt.

Författningsförslag

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse 7§ Innan rätten meddelar beslut som avses i 5 eller 6 §, skola delägarna genom särskilda meddelanden av rätten erhålla tillfälle att yttra sig. Där det prövas erflnderligt, skall delägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt kallas att inställa sig inför rätten. Ej må någon förordnas till skiftesman utan att han samtyckt därtill › eller entledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tillfälle att yttra sig.

8§

Skiftesmannen skall bestämma tid och ort för skifte samt till förrättning-

en kalla deläga ma. Vidförrättn ingen skall han lämna dessa det biträde som flnnes erforderligt. Kan enighet ej vinnas, har skiftesmannen att själv bestämma om delningen och däröver upprätta handling, som av honom underskrives.

Skifteshan dlingen skall ofördrojli gen

delgivas envar delägare genom överlämnande av besannad avskrift. Vill delägare klandra skiftet, skall han

inom tre månader efter delgivnin gen

väcka talan mot övriga delägare; försittes denna tid, är rätt till talan förlorad I mål som nyss är sagt äger I rätten inhämta yttrande av skzftes- L mannen, så ock till honom återförvisa ärendet.

E

9§

Skiftesman äger av dödsboet er-

hålla skäligt arvode ävensom ersättning för sina kostnader.

l. Denna lag träderi krafl den 2. Har arvlåtaren avlidit löna ikrañtxädandet tillämpas fonfamnde äldre i lag.

52 Fötfattningsförslag

3. Vad i 3 kap. ll§ nya lagen är stadgat för det fall då det vid den efterlevande makens död finns någon arvsberättigad bara på den ena sidan skall gälla, även om den först avlidne maken hade avlidit före ikraftträdandet. 4. Har före ikraftträdandet förskott på arv givits till makars gemensamma bröstarvinge, skall äldre lag gälla om förutsättningama för avräkning. 5. Har avtal enligt 24 kap. träffats före ikraftträdandet, gäller fortfarandet äldre bestämmelser därom.

4. Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken att 14 kap., 15 kap. 3 §, 16

kap. 2 §, 17 kap. 5 §, 18 kap. 2 §0ch 20 kap. 8 §samt rubriken till 14 kap. skall ha nedan angivna lydelse.

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse 14 kap.

Om vård av omyndigs rätt i oskiftat Om vård av en omyndigs rätt i bo. dödsbo eller annat bo.

Har omyndig del i oskiftat bo, skall Har en omyndig del i dödsbo skall

förmyndaren, med iakttagande av förmyndanen vårda den omyndiges rätt i boet. Deltar han därvid i en vad nedan stadgas, vårda den omyndiges rätt i boet. rättshandling, är han skyldig att inhämta överförmyndarens sam-

tycke om det erfordras för giltigheten

av en sådan rättshandling vid förvaltningen av en omyndigs egendom. Mot en borgenär i dödsboet eller någon annan, vars rätt är beroende av utredningen, ansvararförmyndaren, såvitt angår skada genom hans åtgärd eller försummelse, enligt beståmmelser i ärvdabalken.

2§ Förmyndare, som för omyndigv En förmyndare som vill ingå avtal

delägare i oskiftat dödsbo deltager i om att den omyndiges andel i döds-

rättshandling vid förvaltningen av boet skall förvaltas gemensamt med den dödes egendom, vare pliktig att andra delägares andelar skall intill rättshandlingen inhämta överför- hämta överförmyndarens samtycke myndarens samtycke, såframt så- till avtalet och däri föreskrivna vill-

dant samtycke erfordras för giltighe- kor.

ten av dylik rättshandling vid förvaltningen av omyndigs egendom.

Författningsförslag 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Mot borgenär i dödsboet eller Bör avtalet av hänsyn till en omynannan, vars rätt är beroende av dig delägares bästa inte bestå, kan utredningen, står förrn yndaren, så vitt rätten häva avtalet. angår skada genom hans åtgärd eller

försummelse, i ansvar efter vad i

ärvdabalken stadgas.

Övriga delägare i boet skall bere-

das tillfälle att yttra sig i ärendet.

3§ Förmyndare må ej för omyndig Slutes ej för en omyndig delägare i delägare i dödsbo sluta avtal om dödsbo avtal om gemensam förvalt-

sammanlevnad i oskiftat bo utan ning, skall förmyndaren tillse, att överförmyndarens samtycke. bodelning och skifte förrättas så snart

det kan ske. Detsamma gäller om ett sådant avtal upphört att gälla. Visar det sig att den omyndiges

bästa skulle genom avtalets fortsatta

bestånd äventyras, äge rätten häva avtalet, ändå att den tid för vilken avtalet slutits, ej tilländagått.

Innan beslut fattas i fråga som

avses i andra stycket skall rätten bereda övriga delägare i boet tillfälle att yttra sig i ärendet. 4§ Slutes ej för omyndig delägare i Har den om yndige såsom bröstardödsbo avtal om sammanlevnad i vinge del i ett dödsbo. där den eller-

oskiftat bo, skallförmyndaren tillse, levande maken enligt 3 kap. I § äwatt bodelning och skifte förrättas så dabalken har rätt att behålla boet snart ske kan. Samma lag vare, om oskiftat om ingen bröstawinge begär

dylikt avtal upphört att gälla. Har skifte, skall förm ynda ren bedöma vil-

efterlevande make, som deltagit i ken åtgärd som med hänsyn till den

avtalet, trätt i nytt gifte, skall förmyn- omyndiges bästa bör vidtas. Han bör daren uppsäga avtalet. därvid beakta om den mnyndige är

avkomling även till den efterlevande

maken. om den onzyndige har sitt hem hos honom eller henne. hur den omyndiges utbildning planeras samt

vilka tillgångar som finns i boet.

Förmyndaren skall samråda med övetj/örrnyndaren och endast om denne tillstyrker begära skifte.

Förmyndare, som för omyndig Förmyndare. som för en omyndig delägare i dödsbo deltager i bodel- delägare i dödsbo deltar i bodelning

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse eller skifte, vare pliktig att eller skifte, är skyldig att inhämta ning inhämta överförmyndarens sam- överförmyndarens samtycke till tycke till egendomens fördelning, egendomens fördelning, såvitt denna såvitt denna ej sker genom lottning. ej sker genom lottning. Avtal, varigenom delägare i boet Förmyndaren har ej rätt att utan mot vederlag, som gives eller utfästes, överfdrmyndarens samtycke ingå övertager den omyndiges lott i boet, avtal, varigenom annan delägare ägeförmyndaren ej ingå utan över- mot ersättning övertar den omyndiförmyndarens samtycke. ges lott i boet.

6§ Vad i 4 och om Vad i 3 och 5§§ är stadgat om 5§§ är stadgat fönnyndares skyldighet i fråga om förmyndares skyldighet i fråga om bodelning i anledning av dödsfall bodelning i anledning av dödsfall skall tillämpning, skall gälla även i annat fall, då en äga motsvarande då för omyndig bodelning eljest skall omyndig deltar i bodelning. ske. 7§

inhämtas ej överförrnyndarens inhämtas ej överförrnyndarens samtycke, då detta enligt 2, 3, 5 eller samtycke, då detta enligt 2, 4, 5 eller 6 § bort ske, skall vad för sådant fall 6 § bort ske, gäller vad för sådant fall av är stadgat beträffande av är stadgat beträffande förvaltning förvaltning omyndigs egendom äga motsvaran- omyndigas egendom. de tillämpning. 8§ än döds- Skall av annan anledning än döds- Skall av annan anledning fall bodelning ske för omyndig, vare fall bodelning ske för en omyndig, är att tillse, att förmyndaren skyldig att tillse, att förmyndaren pliktig förrättas så snart ske bouppteckning förrättas så snart det bouppteckning kan, samt att därefter ofördröjligen kan ske, samt att däreñer ofördröjliavskrift av bouppteckningen gen inge avskrift av bou ppteckn ingen ingiva till Överförmyndaren. Är bouppteck- till Överförmyndaren. Är bouppteckmå kan avskrift lämnas ningen av vidlyftig beskaflenhet, ningen vidlyftig, avskrift lämnas endast i erforderliga i erforderliga delar. delar. 9§ Varder dödsbo, däri omyndig äger Har ett dödsbo med omyndig del-

del, ej inom sex månader från ej skiftats inom sex månader skiftat ägare

skall från det bouppteckningen förrättades det bouppteckning förrrättades, förmyndaren, där ej avtal trzifiizts om och har ej avtal trajfats om gemensammanlevnad i sam förvaltning av delägarna, skall

oskiftat bo, inom

nämnda tid till inom nämnda tid till Överförmyndaren förmyndaren avgiva redogörelse för det hinder som överfönnyndaren avge redogörelse mött för skifte, och vare förmyndaren för det hinder som mött för skifte. pliktig att därefter, intill dess skifte Förmyndaren är skyldig att därefter, sker eller varom ovan sägs, intill dess skifte sker eller avtal om avtal,

Författningsförslag 55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse slutes, avgiva sådan redogörelse var gemensam förvaltning sluts, avge sjätte månad, där ej överförrnynda- sådan redogörelse var sjätte månad, ren bestämmer annan tid. om ej Överförmyndaren bestämmer annan tid. Slutes för omyndig delägare i döds- Tráffas för omyndig delägare avtal

bo avtal om sammanlevnad i oskiftat om gemensam förvaltning är för-

bo, vare förmyndaren pliktig att före myndaren skyldig att före den 15 den 15 februari varje år till överför- febmari varje år till Överförmyndamyndaren avlämna årsuppgift angå- ren avlämna årsuppgift angående ende boet, upptagande den behållna boet, upptagande den behållna ininkomsten under föregående år samt komsten under föregående år samt en en översikt av boets tillgångar och översikt av boets tillgångar och skulskulder vid årets slut. Möter till följd der vid årets slut. Möter till följd av av boets storlek eller av annan orsak boets storlek eller av annan orsak hinder att inom nämnda tid av lämna hinder att inom nämnda tid avlämna årsuppgift, skall inom samma tid årsuppgift, skall inom samma tid anmälan om hindret göras till över- anmälan om hindret göras till överförmyndaren; och utsätte denne ny formyndaren, som skall bestämma tid, inom vilken fönnyndaren har att ny tid, inom vilken förmyndaren har ingiva handlingen. att inge handlingen. Hava underåriga syskon samma Har underåriga syskon samma förförmyndare, må för dem gemensam myndare, kan gemensam redogörelse redogörelse eller årsuppgift avläm- eller årsuppgift avlämnas för dem. nas. l0§ Försummar förmyndaren att i rätt Försummar förmyndaren att i rätt tid ingiva bouppteckning, redogörel- tid inge bouppteckning, redogörelse

se eller årsuppgift efter vad i 8 och eller årsuppgift enligt 8 och 9 §§, skall

9 §§ sägs, anmäle överfönnyndaren överfönnyndaren anmäla försumförsummelsen hos rätten, och äge melsen hos rätten. Rätten kan genom rätten att genom vite tillhålla för- vite tillhålla förmyndaren att fullgöra myndaren att fullgöra sitt åliggande. sitt åliggande. lnnan anmälan görs.

lnnan anmälan göres efter vad nyss skall Överförmyndaren, där det

är sagt, skall överfönnyndaren, där lämpligen kan ske, erinra lönnyndadet lämpligen kan ske, erinra för- ren om hans skyldighet. myndaren om hans skyldighet. 11§ Förmyndaren äge för vård av Förmyndaren har rätt till skäligt

omyndigs rätt i oskiftat dödsbo arvode för vård av en omyndigs rätt i

åtnjuta skäligt arvode. Träffas avtal dödsbo. Träffas avtal om gemensam om sammanlevnad i oskiftatbo, skall förvaltning, skall arvodet utgå årliarvodet utgå årligen. Arvodet be- gen. Arvodet bestäms av överförstämmes av Överförmyndaren och myndaren och skall förskjutas av skall förskjutas av boet. boet. Fader eller moder, som på grund Fader eller moder, son1 på grund av lag är förmyndare, äge ej uppbära av lag är förmyndarefår ej uppbära

56 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arvode efter vad i första stycket sägs, arvode om inte Överförmyndaren

med mindre Överförmyndaren med med hänsyn till särskilda omständighänsyn till särskilda omständigheter heter lämnar tillstånd därtill. lämnar tillstånd därtill. 12§ Är omyndig ende delägaren i döds- Är en omyndig ende delägaren i bo eller äro underåriga syskon, som dödsbo eller är underåriga syskon, hava gemensam förmyndare, ensam- som har gemensam förmyndare, ma delägare i oski/tat bo, skall, om ensamma delägare, skall, om boet boet förvaltas av fönnyndaren, å för- förvaltas av förmyndaren, benämnvaltningen tillämpas vad i 15 och 16 de förvaltningen tillämpas vad i 15 kap. stadgas. och 16 kap. stadgas.

15 kap.

Aktier och andra värdepapper Aktier och andra värdepapper som

böra, om de icke kunna med trygghet icke med trygghet till den omyndiges

till den omyndiges fördel behållas, av fördel kan behållas, bör försäljas när förmyndaren försäljas, när det lämp- det lämpligen kan ske. ligen kan ske. Fordringar, som icke kunna med Fordringar som icke bör/örbli utetrygghet till den omyndiges fördel stående, skall indrivas så snart det förbli va utestående, böra av förmyn- kan ske. Har fordran tillkommit daren så snart ske kan indrivas. Har genom att delägare i dödsbo eller fordran tillkommit därigenom att annat bo med överförmyndarens

delägare i oskiftat bo med överför- samtycke övertagit den omyndiges

myndarens samtycke övertagit den lott i boet, fir den förbli utestående, omyndiges lott i boet, må den förbli- så länge den omyndiges bästa ej ävenva utestående, så länge den omyndi- tyras därigenom. ges bästa ej därigenom äventyras.

16 kap.

När egendom, som skall stå under När egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första förmyndarens förvaltning, första gången tillfaller underârig, skall för- gången tillfaller den underårige, skall myndaren inom en månad därefter förmyndaren inom en månad däreftill Överförmyndaren ingi va förteck- ter inge förteckning över egendomen ning över egendomen. Varder den till Överförmyndaren. Blir den som som uppnått myndig ålder förklarad uppnått myndig ålder förklarad omyndig, skall förmyndaren, inom omyndig, skall förmyndaren, inom tre månader från det förmyndarska- tre månader från det förmynderskapet inskrevs, till Överförmyndaren pet inskrevs, till Överförmyndaren ingiva förteckning över den omyndi- inge förteckning över den omyndiges ges egendom vid tiden för omyndig- egendom vid tiden för omyndighetshetsförklaringen. förklaringen.

Författnings/örslag 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Har den omyndige efter den tid Har den omyndige efter den tid som avses i första stycket erhållit som avses i första stycket erhållit egendom som skall stå under för- egendom som skall stå under förmyndarens förvaltning, skall förteck- myndarens förvaltning, skall förteckning över denna egendom ingivas till ning över denna egendom inges till Överförmyndaren inom en månad Överförmyndaren inom en månad därefter. därefter.

Är det andel i oskiftat bo som Har andel i dödsbo eller annat bo

tillfallit omyndig, skall förteckning, tillfallit den omyndige, skall förteckvarom ovan stadgas, ingivas först ningen inges först inom en månad inom en månad efter det bodelning efter det bodelning eller skifte skett. eller skifte skett.

17 kap.

Äger den omyndige del i oskiftat Äger den omyndige del i dödsbo

bo, skall Överförmyndaren med led- eller annat bo, skall Överförmyndaning av bouppteckningen och avgiv- ren med ledningav bouppteckningen na årsuppgifter tillse, att förmynda- och avgivna årsuppgifter tillse, att ren väl vårdar den omyndiges rätt i förmyndaren väl vårdar den omyndiboet. Finner Överförmyndaren ges rätt i boet. Finner Överförmyndaanledning till anmärkning, skall vad i ren anledning till anmärkning gäller 3 och 4 §§ stadgas äga motsvarande 3 och 4 §§. tillämpning.

18 kap.

Hava förmyndanen eller hans Har förmyndaren eller dennes

make och den omyndige del i oskiftat make och den omyndige del i oskiftat dödsbo, skall god man av rätten dödsbo, skall god man av rätten förordnas att vårda den omyndiges förordnas att vårda den omyndiges rätt i boet vid boutredningen så ock rätt i boet vid boutredningen samt vid bodelning och skifte eller ingåen- vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i de av avtal om förvaltn ingen av döds-

oskiftat bo. God man skall ock lör- boet. Även i annat fall skall god man

ordnas för den omyndige, om eljest å förordnas om sådan rättshandling hans vägnar rättshandling skall före- skall företas, vid vilken förmyndaren

tagas, vid vilken fönnyndaren, efter enligt 13 kap. 2§ inte har rätt att

vad i 13 kap. 2§ stadgas, ej äger företräda den omyndige, eller fråga l företräda den omyndige, eller fråga uppstår om rättegång mellan den om mellan den och eller

l

uppstår rättegång omyndige förmyndaren omyndige och förlnyndaren eller dennes make eller någon som* för-

l

hans make eller någon som förmyn- myndaren företräder. daren företräder. Förekommeri annat fall än i första Förekommer i annat fall angelästycket sägs angelägenhet, däri för- genhet, i vilken förmyndaren eller myndaren eller hans make kan hava dennes make kan ha ett intresse som

58 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ett intresse stridande mot myndling- strider mot myndlingens, skall rätten ens, förordne ock rätten god man för förordna god man för den omyndige, den omyndige, om förmyndaren det om törmyndaren begär det eller det i

begär eller det eljest finnes lämp- annat fall är lämpligt.

ligt. 20 kap. 8§ Beslut eller dom, som i mål om Beslut eller dom, som i mål om omyndighetsförklaring eller i ärende omyndighetslörklaring eller i ärende om fönnynderskap eller godman- om törmynderskap eller godmanskap enligt denna balk meddelas av skap enligt denna balk meddelas av Överförmyndaren eller rätten, länder Överförmyndaren eller rätten, gäller till ejterrättelse utan hinder av att som lagakraflvunnen dom även om talan föres däremot. Vad som nu har talan förs däremot. Detta gäller dock gäller ej rättens avgörande, ej rättens avgörande, varigenom avtal sagts varigenom avtal om sammanlevnad i om gemensam jörvaltn ing av dödsbo

oskiftat bo häves eller förmyndare hävs eller en förmyndare eller god

eller god man dömes till utgivande av man förpliktas att utge vite. försuttet vite.

l. Denna lag träder i kraft den . . . 2. Har avtal enligt 24 kap. ärvdabalken träffats före ikraltträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser därom.

5. Förslag till Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken

dels att 12 kap. 47a § skall upphöra att gälla,

dels att 12 kap. 33 och 47 §§ samt 20 kap. 7 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 kap. 33§ Bestämmelserna i 32§ äger motsvarande tillämpning på hyresrättens övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv. Har hyresrätten till lägenhet, som Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller varit avsedd att huvudsakligen tjäna huvudsakligen användas som ge- som gemensam bostad för hyresgäs» mensam bostad för hyresgästen och ten och hans eller hennes make eller hans make, tillagts maken genom sambo, tillagts maken eller sambon bodelning eller skiñe med anledning genom bodelning eller skiñe av av boskillnad, äktenskapsskillnad makars bo, får dock maken eller

Författningsförslag 59

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse eller hyresgästens död, får dock sambon träda i hyresgästens eller, om maken träda i hyresgästens eller denne avlidit, i dödsboets ställe. dödsboets ställe. Sådan rätt tillkom- Sådan rätt tillkommer även efterlemer även efterlevande make sorn är vande make som är ensam arvinge ensam arvinge efter hyresgästen. efter hyresgästen. För tid efter det att hyresvärden För tid efter det att hyresvärden . underrättats om att hyresrätten till- underrättats om att hyresrätten tilllagts hyresgästens make enligt andra lagts hyresgästens make eller sambo stycket svarar hyresgästen eller hans enligt andra stycket svarar hyresgäsdödsbo ej för sina förpliktelser enligt ten eller hans eller hennes dödsbo ej hyresavtalet. Hyresgästens make sva- för sina förpliktelserenligt hyresavtarar jämte hyresgästen eller hans döds- let. Hyresgästens make eller sambo bo för sådana förpliktelser enligt svarar jämte hyresgästen eller hans avtalet som hänför sig till tiden före eller hennes dödsbo för sådana för-

l undenättelsen. avtalet som hänför

pliktelser enligt .å sig till tiden före underrättelsen. Andra och tredje styckena äger Andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning, när lägen- motsvarande tillämpning, när lägenheten hyrts av makar gemensamt. heten hyrts av makar eller sambor Andra-fjärde styckena äger mot- gemensamt. svarande tillämpning, när någon har övertagit hyresrätt enligt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. 47§ Har lägenheten hyrts av flera Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av gemensamt och har de på grund av uppsägning, som gjorts av en av dem, uppsägning, som gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet, eller till följd av annan omständighet, som hänför sig till endast en av dem, som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är medhyresgäst berät- hyresavtalet, är medhyresgäst berättigad till förlängning, om hyresvär- tigd till förlängning, om hyresvärden skäligen kan nöjas med honom den skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad gäller ej när hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden upp- 28 § utan att likväl hyresvärden uppr sagt avtalet på någon av dessa grun- sagt avtalet på någon av dessa grunder. Är medhyresgästen make till den der. Är medhyresgästen make eller som uppsagt avtalet eller eljest föran- sambo till den som uppsagt avtalet lett att hyresgästerna ej gemensamt eller eljest föranlett att hyresgästerna har rätt till förlängning av avtalet, har ej gemensamt har rätt till förlängning han den rätt som angivits även när av avtalet, har han eller hon den rätt hyresrätten är förverkad på annan som angivits även när hyresrätten är grund än dröjsmål med betalning av förverkad på annan grund än dröjshyra. Detta gäller också när hyresvär- mål med betalning av hyra. Detta

60 F örfattnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse den bringar hyresavtalet att upphöra gäller också när hyresvärden bringar på grund av förverkandet. hyresavtalet att upphöra på grund av förverkandet. Om hyresgäst, som är gift och vars Om hyresgäst, som är gift eller make ej har del i hyresrätten, uppsä- samboende och vars make eller samger hyresavtalet eller vidtager annan bo ej har del i hyresrätten, uppsäger åtgärd för att bringa det att upphöra hyresavtalet eller vidtager annan eller om han i annat fall ej har rätt till åtgärd för att bringa det att upphöra förlängning av avtalet, är maken, om eller om han i annat fall ej har rätt till han har sin bostad i lägenheten, förlängning av avtalet, är maken eller berättigad till förlängning, såvida sambon, om han eller hon har sin hyresvärden skäligen kan nöjas med bostad i lägenheten, berättigad till honom som hyresgäst. Vad som sagts förlängning, såvida hyresvärden skänu gäller också när hyresvärden upp- ligen kan nöjas med honom eller sagt hyresavtalet att upphöra på henne som hyresgäst. Vad som sagts grund av förverkande eller förhållan- nu gäller också när hyresvärden uppde som avses i 28 §. Bestämmelserna i sagt hyresavtalet att upphöra på 48 §, 49§ första och tredje styckena grund av förverkande eller förhållanoch 50-53 §§ om hyresgäst äger till- de som avses i 28 §. Bestämmelserna i lämpning även i fråga om hyresgästs 48 §, 49§ första och tredje styckena make. och 50-53 §§ om hyresgäst äger tilllämpning även i fråga om hyresgästs make eller sambo. Förlänges hyresavtal i fall som Förlänges hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda avses i andra stycket, svarar båda makarna för förpliktelsema enligt makarna eller samborna för förplikavtalet för tiden före förlängningen, telsema enligt avtalet för tiden före om ej annat avtalas med hyresvär- förlängningen, om ej annat avtalas den. med hyresvärden.

20 kap. 7§ Förekommer icke omständighet som avses i 6§, skall lagfartsansökan förklaras vilande, om l. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen icke är styrkt av två vittnen och Överlåtelsen ej skett genom statlig myndighet, 2. fångesmannen ej har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger, 3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna, 4. lagfart sökes på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft, 5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits, 6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats,

sou 1981:85 Författningsjörslag 61

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse 7. vid överlåtelse överlåtaren är 7. vid överlåtelse förvärvet enligt gift och förvärvet en ligt giftermålsbal- äktenskapsbalkens bestämmelser är kens bestämmelser är beroende av beroende av överlåtarens makes eller andra makens samtycke, sambos samtycke, dock att vad som nu har sagts om samtycke av sambo gäller endast om anteckning skett att fastigheten utgör för samborna gemensam bostad, 8. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke, 9. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning, I0. vid köp eller byte förvärvet är beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat, ll. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd, l2. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som ej överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprättades.

8§ Har lagfartsansökan förklarats vilande på den grund att överlåtarens underskrift på fångeshandlingen icke är styrkt av två vittnen, skall överlåtaren föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol, om han anser att förvärvet är ogiltigt. Efterkommes ej föreläggandet, utgör bristen i fråga om bevittning icke hinder mot lagfart. Erinran om detta skall intagas i föreläggandet. Har lagflzrtsansiikan förklarats vilande på den grund att sambos samtycke till överlåtelsen ej lämnats, skall vad som sägs i första stycket om överlåtaren och bristen i fråga om bevittning gälla den vars samtycke enligt anteckning i fastighetsboken

erfordras och bristen ifråga om sam-

tycke.

Denna lag träderi kraft den . . . . . Äldre lag gäller fortfarande om samlevnaden mellan sambor har upplösts eller överlåtelsen ägt rum före ikraftträdandet.

6. Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 9§ rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

62 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 9§ Tvist om arv eller testamente eller Tvist om bodelning mellan makar om bodelning mellan arvingar och eller sambor skall upptas av den rätt

efterlevande make skall upptagas av där endera skall svara i tvistemål i

den rätt, där den döde skolat svara i allmänhet. Har endera avlidit, skall tvistemål i allmänhet. tvist om bodelning mellan arvingar-

na och den efterlevande upptas av

den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet. Detsamma gäller tvist om arv eller testamente. Finns ej behörig domstol enligt vad som har sagts nu, upptas målet av Stockholms tingsrätt.

Tvist om bodelning mellan makar Trots vad som sägs i första stycket i anledning av boskillnad eller äkten- skall klander mot bodelning som har skapsskillnad skall upptagas av den förrättats av bodelningsförrättare rätt, där mannen skall svara i tviste- upptas av den rätt som har förordnar mål i allmänhet, eller, om mannen ej den ne. Detsamma gäller kla nder mot

är skyldig att i sådant mål svara vid arvskifte som förrättats av ski/tes-

svensk domstol där hustrun svarar i man. sådant mål. Finnes i mål, som avses i denna paragraf ej behörig domstol enligt vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Denna lag träder i krafi den . . . . .

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904 nr 48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom löreskrivsatt 19 §lagen (1904 nr48 s. l)0m samägande rätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l9§

Vad i denna lag finnes stadga: äge Denna lag är ej tillämplig på

ej tillämpning å sådan samfaillighet, makars eller sambors bostad eller som avses i lagen (1973:1150) om bohag som kan bli föremål för bodelförvaltning av samfälligheter, eller å ning enligt äktenskapsbalken. Den sådan allmänning, som avses i lagen gäller ej heller sådan samfállighet (1952:166) om häradsallmänningar som avses i lagen (1973:1150) om eller lagen (1952:167) om allmän- förvaltning av samfälligheter eller

F örfattnings/örslag 63

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ningsskogr i Norrland och Dalama; sådan allmänning som avses i lagen

ej heller vare i något fall lagens (1952:166) om häradsallmänningar

föreskrifter tillämpliga i fråga om eller lagen (1952:167) om allmänbildande av jaktvårdsområde, bestå- ningsskogar i Norrland och Dalama, ende av allenast en fastighet, eller av ej heller i fråga om bildande av fiskevårdsomrâde, omfattande alle- jaktvårdsområde, bestående av bara nast en fastighet eller det till allenast en fastighet, eller av fiskevårdsområen fastighet hörande fisket. de, omfattande bara en fastighet eller det till bara en fastighet hörande fisket. Beträffande egendomsgemenskap mellan äkta makar eller delägare i oskilt dödsbo eller dem, som äro i bolag samman eller äro redare i samma fartyg eller deltagare i samma gruvrörelse, gäller vad därom är särskilt stadgat. Vad i 15 kap. 16 § föräldrabalken stadgas skall ej äga tillämpningi fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, vari omyndig äger del.

Denna lag träderi krafi den . . . . .

8. Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrivs att 32§ konkurslagen (1921:225) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32§ Bodelning mellan gäldenären och Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid dennes make eller sambo, vid vilken vilken gäldenären eftergivit sin rätt i gäldenären i avsevärd mån eftergivit avsevärd mån eller låtit egendom sin rätt, gåri motsvarande mån åter.

frångå sig mot att fordran mothonom Detsamma gäller om gäldenären vid

utlagts på hans lott, gåri motsvaran- bodelning med sin make låtit egende mån åter, om bodelningshand- dom frångå sig mot att fi)rdran mot lingen kommit in till rätten senare än honom eller henne utlagts på hans och det icke eller hennes lott. En bodelning skall två år före fristdagen visas att gäldenären efier bodelning- dock ej gå åter, om det visas att

en hade kvar egen- gäldenären efter bodelningen hade

utmätningsbar dom som uppenbart motsvarade kvar utmätningsbar egendom som hans skulder. uppenbart motsvarade hans eller hennes skulder, ej heller om bodelningen förrättats mellan makar och bodelningshandlingen getts in till rätten mer än två år före fristdagen.

64 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Vad i första stycket sägs om bodelning mellan gäldenären och dennes make eller sambo gäller, när maken eller sambon är död, bodelning mellan gäldenären och makens eller sambons arvingar och universella testamentstagare.

Denna lag träderi kraft den . . . . .

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäkringsavtal dels att 3, 103, 104-105, l 16 och 122 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 103a §och l 15a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Avviker försäkringsvillkor från be- Awiker ett försäkringsvillkor från stämmelse i denna lag, vare det ej någon bestämmelse i denna lag, hinder för villkorets tillämpning, med utgör det inte hinder mot tillämpning mindre sådant i lagen angives. av villkoret, om inte sådant anges i lagen. Överlåtelse, pantsättning, för- Ett färmånstagarförordnande enmånstagarförordnande eller annat ligt denna lag är utan verkan i den förfogande över försäkring är utan mån det står i strid mot försäkringsverkan om förfogandet skett i strid villkor, som enligt kommunalskattemot försäkringsvillkor, som enligt lagen (1928:370) skall tas in i försäkkommunalskattelagen (1928:370) ringsavtalet. Detsamma gäller överskall intagas i försäkringsavtalet. låtelse, pantsättning och annat förfo- Förbud mot överlåtelse skall dock ej gande över en försäkring. Förbud utgöra hinder mot utmätning eller mot överlåtelse skall dock inte utgöra överlåtelse vid ackord eller konkurs i hinder mot utmätn ing eller överlåtelvidare mån än sådant hinder förelig- se vid ackord eller konkurs i vidare ger på grund av vad eljest föreskrivits mån än sådant hinder föreligger på i lag eller annan författning. grund av vad som annars har föreskrivits i lag eller annan författning.

103§ Förordnande om förmånstagares insättande eller återkallelse av sådant förordnande skall, för att vara gällande, skriñligen meddelas försäkringsgivaren eller ock genom dennes försorg antingen intagas i försäkringsbrevet eller därâ antecknas.

Författningsförslag 65

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse F örsäkringstagaren är skyldig att underrätta sin make om han insätter eller utesluter maken som förmånstagare. Försäkringsgivaren år skyldig att på förfrågan underrätta maken i vilken omfattning maken är förmånstagare.

I03a§ Finns inte förmånstagarförordnande och gäller försäkringen på ägarens liv, skall vid hans död såsom förmånstagarforordnande gälla, att försäkringsbeloppet skall til/falla hans make eller, om han inte efterlämnar make, hans arvingar och universella testamentstagare att fordelas mellan dem som om det ingått i kvarlåtenskapen. Vad iförsta stycket sägs om efterlevande makes rätt till försäkringsbelopp skall inte tillämpas när mål om äktenskapsskillnad pågick vid försäkringstagarens död.

l04§ Är förmånstagare insatt, skall för- F örsäkringeller försäkringsbelopp

säkringsbelopp, som utfaller efter som vid försäkringstagarens död till-

försäkringstagarens död, ej ingå i flzller en förmånstagare ingår inte i dennes kvarlåtenskap. försäkringstagarens kvarlåtenskap. Har försäkringstagaren efterläm- Intraflbde dödsfallet sedan det

nat make eller bröstarvinge och hade dömts till skillnad i försäkringstaga-

förordnandet kunnat återkallas av rens äktenskap eller talan därom försäkringstagaren, skall försäk- väckts och kan försäkringstagarens ringsbeloppet vid beräkningen av make inte få ut sin vid bodelningen dödsbodelägares giftorätt, rätt enligt beräknade andel därför att försäk- 13 kap. 12 § andra stycket giftermåls- ringen eller försäkringsbeloppet till-

balken, rätt till vederlag eller rätt till faller annan som förmånstagare, är

laglott behandlas som om beloppet denne skyldig att avstå vad som hade tillhört boet och tillagts fattas. förmånstagaren genom testamente.

I fråga om tjänstegrztppliiförsäkring skall andra stycket dock ej tilllämpas på belopp som på grund av

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkringen tillfaller en make eller

med make likställd person elkr någon bröstarvinge. Om rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer att i visst fall hålla sig till försäkringsbeloppet finns bestämmelseri 116 § andra stycket.

l05§ Vid tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkringsbeefter försäkringstagarens död, skall, där ej annat framgår av lopp, som utfaller omständigheterna, iakttagas följande: Har betecknat Har fötsäkringstagaren betecknat försäkringtagaren sin make såsom förmånstagare, skall, sin make såsom förmånstagare, skall, där han vid sin död var omgift, där han vid sin död var omgifl, förordnandet gälla till förmån för förordnandet gälla till förmån för den, med vilken han då levde i äkten- den, med vilken han då levdei äktenskap. skap. Förordnandet skall anses för-

fallet om mål om äktenskapsskillnad

pågick vid försäkringstagarens död.

Äro försäkringtagarens bam insatta såsom förmånstagare, skall förordnandet gälla till fönnån för bröstarvinge och, där flera sådana förmånstagare finnas, envar av dem äga del i försäkringsbeloppet efter de grunder, som gälla i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren. Har försäkringstagaren insatt Har försäkringstagaren insatt make och barn såsom förmånstagare, make och barn såsom förmånstagare,

skall, såframt flera förmånstagare skall, halva försäkringsbeloppet till-

finnas, envar av dem taga del i för- flzlla maken och andra hälften bröst-

säkringsbeloppet efter de grunder, arvingarna att fördelas mellan dem

som vid dödsfall gälla i fråga om på sätt anges i föregående stycke. bodelning och om sådan förmånstagares arvsrätt. Äro försäkringstaganens arvingar Ãr försäkringstagarens arvingar ininsatta såsom förmånstagare, tage satta såsom förmånstagare, skall förenvar av dem del i försåkringsbelop- säkringsbeloppet fördelas eñer de pet efter de grunder, som gälla i fråga grunder, som gäller i fråga om om arvsrätt efter försäkringstaga- arvsrätt efter försäkringstagaren. ren. Efierlåmnar försåkringstagaren

make och en eller flera bröstarvingar

skall en tredjedel av beloppet til/falla maken och återstoden bröstarvingarna.

ll5a§ Färsäkringsgivaren år inte skyldig att betala försäkringsbelopp till en förmånstagare om försäkringsgiva-

Författningsförslag 67

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse

ren efter försâkringsfallet i god tro

redan har betalat ut beloppet till någon som framstått som berättigad.

ll6§ Är försäkring tagen å försäkringstagarens eller hans makes liv, må rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommer endera av dem, ej tagas i mät för någonderas gäld, utan så är att enligt avtalet premiebetalningen skall vara fullgjord under en tid understigande tio år eller under något år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas därest premiebetalningen lika fördelats på tio år från avtalets slutande. Har försäkringen tagits endast för dödsfall, må den på avtalet grundade rätten dock icke i något fall tagas i mät för sådan gäld, med mindre premiebetalningen under något år överstigit två gånger den premie som skolat erläggas, därest försäkringen tagits vid början av det året och försäkringsbeloppet skolat utbetalas endast om den försäkrade dött under samma år. Är i fall, då rätt på grund av Har, då rätt på grund av livförsäklivförsäkringsavtal må tagas i mät, ringsavtal må tagas i mät, försäkförmånstagare insatt utan att försäk- ringstagaren ej gent emot förmånstaringstagaren gent emot honom för- garen förbundit sig att låta förordbundit sig att låta förordnandet stå nandet stå vid makt, äge efter försäkvid makt, äge efter försäkringstaga- ringstagarens död dennes borgenärer, rens död dennes borgenärer, i den i den mån deras fordringar ej kunna mån deras fordringar ej kunna utgå utgå ur kvarlåtenskapen, samma rätt ur kvarlåtenskapen, samma rätt till till försäkringbeloppet som de skulle försäkringsbeloppet som de skulle hava ägt om det tillagts fönnånstagahava ägt om det tillagts förmånstaga- ren genom testamente. ten genom testamente.

122§ Vad i 102, 103, 105 och 106 §§ samt Vad i 102-106 §§ och 115a§ är för 104 § första stycket är för livförsäk- livförsäkring stadgat beträffande förring stadgat beträffande förmånstaga- månstagare skall äga motsvarande re skall äga motsvarande tillämp- tillämpning, när fråga är om olycksning, när fråga är om olycksfalls- eller falls- eller sjukförsäkring sjukförsäkring

Denna lag träder i kraft den . . . . . Äldre lag gäller fortfarande om försäkringstagaren avlidit före ikraftträdandet.

Övergångsbestämmelsema till lagen (1975: l 353) om ändringi 3 § lagen om

försäkringsavtal skall fortfarande gälla.

68 Författningsjörslag

10. Förslag till om i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden Lag ändring

Härigenom föreskrivs att l och 5§§ lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Den egendom, som i arv tillfaller Den egendom, som i arv tillfaller allmänna arvsfonden, så ock egen- allmänna arvsfonden, samt egen-

dom, som må til/falla fonden genom dom, som tillfaller fonden genom

gåva eller testamente, skall utan sam- gåva, testamente eller förmånstagarmanblandning med andra medel för- förordnande, skall utan sammanvaltas av kammarkollegiet såsom en blandning med andra medel förvaltas särskild fond för främjande av vård av kammarkollegiet såsom en säroch uppfostran av barn och ungdom skild fond för främjande av vård och samt omsorg om handikappade. uppfostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Av medel, som under ett räkenskapsår inllutit, skall vid årets utgång en , tiondel läggas till fonden. Återstoden skall jämte årets avkastning från och med nästföljande år vara tillgänglig för utdelning.

5§ Arv, som har tillfallit fonden, får helt eller delvis avstås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtanen eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall får arv avstås till arvlåtarens släkting eller annan person som har stått arvlåtaren nära, om det kan anses billigt. Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt, får avstås till juridisk person som har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på lämpligt sätt. Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, eñer regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet. Utan riksdagens tillstånd får beslut ej fattas om att till någon avstå egendom till ett värde överstigande 200 000 kronor. | l Vill någon att arv som tillfallit fonden skall helt eller delvis avstås skall han 1 l inge sin ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde senast halt sitt l I hemvist. Det åligger länsstyrelsen att genast underrätta kammarkollegiet om \ ansökningen samt, efter verkställd utredning, till kollegiet insända handling- i arna i ärendet jämte eget utlåtande. Kollegiet har att, jämte eget yttrande, insända handlingarna till regeringen, om inte kollegiet äger besluta i ärendet.

Författnings/örslag 69

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i de föregående styckena skall äga motsvarande tilllämpning när jörsäkringsbelopp till-

faller allmänna arvsfonden såsom

förmånstagare enligt 103a§ lagen (1 92 7:77) om _försäkringsavtal_

Denna lag träderi kraft den . . . . .

11. Förslag till

Lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att sextonde stycket under l. i anvisningama till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Ny ägare till pensionförsäkring Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk- skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren om förvärvet av försäk- ringsgivaren om förvärvet av försäk-

ringen. Återköp av pensionsförsäk- ringen. Återköp av pensionsförsäk-

ring får utan hinder av bestämmelser- ring får utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske om det tekniska na i denna lag ske om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst återköpsvärdet uppgår till högst 10 000 kronor eller om särskilda skäl l0 000 kronor eller om särskilda skäl föreligger och riksskatteverket på sär- föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan medger det. skild ansökan medger det.

Återköp får också ske i den mån det erfordras

_för att försäkringsgivaren enligt 13 kap. 5 § äktenskapsbalkett skall kunna återbetala premier.

Denna lag träderi krañ den. . . . .

70 F örfattni ngs/örslag

12. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utlästelser

om gåva

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva skall ha nedan angivna lydelse.

Nu vara nde lydelse Föreslagen lydelse

Om utfistelse av trolovad eller Bestämmelser om de gå vor mellan

make att under äktenskapet till makar som får åberopas mot giva-

andra maken utgiva penningar eller rens borgenärer finns i äktenskaps-

annat stadgas i giftermålsbalken. balken. Angående utfástelse om gåva som Angående utfästelse om gåva som icke må göras gällande under giva- inte får göras gällande under givarens

nens livstid stadgas i lagen om livstid finns bestämmelser i ärvda-

arvsavtal. balken.

Dcnnna lag träder i kraft den . . . .

13. Förslag till Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt dels att ll, 12, 15, 28, 32, 39, 45, 46 och 59 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 15a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

n§ l mom. Såsom arvinges eller testa- l mom. Såsom arvinges eller testamentstagares lott anses vad enligt lag mentstagares lott anses vad enligt lag och testamente å honom belöper av och testamente å honom belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan behållningen i dödsboet eller i sådan kvarlåtenskap, varom törmäles i4 § l kvarlåtenskap, varom lörmäles i 4 § l mom. 2); dock skall, däri skatteären- mom. 2); dock skall, däri skatteärendet föreligger arvskifte, den däri gjor- det föreligger arvskifte, den däri gjorde fördelningen efter vad i 16 § stad- da fördelningen efter vad i 16 § stadgas lända till efterrättelse. gas lända till eñerrättelse. Efterlämnar arvlåtaren make och bröstarvinge skall på maken anses belöpa vad denne äger överta enligt 3 kap.

F örfattningsförslag 71

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § ärvdabalken, om ej dödsbodelt E ägarna i skatteärendet anmäler att

i

boet skall skiftas. E Behållningen beräknas med ledning av bouppteckning eller, där skatten uttages efter deklaration, med ledning av denna. 2 mom. Skall enligt förordnande i testamente skatt för legat gäldas av dödsboet, anses den del av behållningen, som åtgår till skatt för legatet, utgöra en särskild lott (skattelott), dock icke där mottagaren av legatet jämväl är an/inge eller universell testamentstagare eller skattskyldighet för legatet inträder senare än vid testators död.

l2§ Har någon i enlighet med lagen Är någon förmånstagare enligt (l927:77) om försäkringsavtal insatts lagen (l927:77) om försäkringsavtal såsom förmånstagare och erhåller och erhåller han vid försäkringstagahan vid försäkringtagarens död för- nens död förfoganderätten över förfoganderätten över försäkringen el- säkringen eller, utan att sådan rätt ler, utan att sådan rätt förvärvas, förvärvas, utbetalning på grund av utbetalning på grund av försäkring- försäkringen, skall vad förmånstagaen, skall vad förmånstagaren sålunda ren sålunda bekommer vid beräkbekommer vid beräknande av nande av arvsskatt anses såsom arvsskatt anses såsom arvfallen arvfallen egendom. Är försäkringstaegendom. Vad nu sagts skall gälla garens make förmånstagare, föreligjämväl förvärv, som på grund av ger icke skattskyldighet_ för hälften av stadgandet i 104 § andra stycket förvärvet.

nämnda lag tillfaller dödsbodeläga-

re, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande dock av vad beträf-

i i fande fördelning av sådant förvärv

t kan vara bestämt i skifteshandling, å å vilken jämlikt 16 § lägges till grund i för lotternas beräknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap, ma-

kens jämlikt 15 § skattefria andel i

boet skolat ökas.

Vidare skall a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt l 16 §första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

72 Författningsförslag sou 1981:85

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom, vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för november I månad året innan skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 §2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, må likväl å värdet

av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än l

ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän l

försäkring för november månad året innan skattskyldighet inträdde för det

i

senaste förvärvet. Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalför-

i

säkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall denne l anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningama i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum. I skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension som l

utgår på grund av pensionsförsäkring. skattskyldighet föreligger inte heller för ,l

rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade inte överstiger 2 500 kronor per år. Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370). Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om fönnånstagareförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan fömiån från kommun, som avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen. Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom eller är fråga om en sådan försäkring som - om den inte hade varit utländsk - skulle ha

i

uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket a), tillämpas bestäm-

melsema i det stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring i

som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen. Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

F 73

örfattningsjörslag

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse l5§ l mom. Andel, som vid bodelning l mom. Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make, skall tillfalla efterlevande make, beräknas till hälften av makamas beräknas till hälften av makamas behâllna giftorättsgods, där ej annat behållna, i delningen ingående följer av 13 kap. 12 § andra stycket egendom, om ej annat följer av 12 gtftermålsbalken eller andelen enligt kap. 3 § andra stycket äktenskapslag blivit annorlunda bestämd vid balken eller andelen enligt lag blivit bodelning, varöver i behörig ordning annorlunda bestämd vid bodelning, upprättad handling föreliggeri skat- varöver i behörig ordning upprättad teärendet. handling föreligger i skatteärendet. Är äldre giftermålsbalken tillämp- Är äldre giftermålsbalken tillämplig å förmögenhetsforhållandena i lig å förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas den andel, som tillfal- boet, beräknas den andel, som tillfaller efterlevande make såsom fördel, ler efterlevande make såsom fördel, giftorätt och morgongåva, till hälften giftorätt och morgonäva, till hälften av den gemensamma behållningen i av den gemensamma behållningen i boet, där ej annat följer av 13 kap. boet, där ej annat följer av 12 kap. 3 § 12 § andra stycket nya gtftermålsbal- andra stycket äktenskapsbalken elken eller andelen enligt lag annorlun- ler andelen enligt lag annorlunda da bestämts vid boskifte och däröver i bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet föreligger behörigen skatteärendet föreligger behörigen upprättad handling. upprättad handling. För efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej arvsskatt. l-lar efterlevande make enskild Har efterlevande make enskild egendom, skall bouppteckningen egendom, skall bouppteckningen vara åtföljd av skriftlig uppgift om vara åtföljd av skriftlig uppgift om värdet av sådan egendom i den mån värdet av sådan egendom i den mån det krävs för tillämpning av 13 kap. det krävs för tillämpning av 12 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken i 3 § andra stycket äktenskapsbalken i skatteärendet. Vid uppskattning av skatteärendet. Vid uppskattning av egendomens värde äga 20-27 §§ egendomens värde äger 20-27 §§ motsvarande tillämpning. motsvarande tillämpning. 2 mom. Har kvarlåtenskap till- 2 mom. Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make såsom kommit efterlevande make såsom arvinge och äga vid dennes död den arvinge och äger vid dennes död den först avlidnes arvingar taga andel i först avlidnes arvingar taga andel i den efterlevandes bo, beräknas denna den efterlevandes bo, beräknas denna andel till hälften därav, såframt icke andel till hälften därav, såframt icke jämlikt 3 kap. 2 § ärvdabalken annat jämlikt 3 kap. 6 § ärvdabalken annat föranledes av föreñntligheten av föranledes av förefrntligheten av enskild egendom eller testamente till enskild egendom eller testamente till förmån för annan än den efterlevan- förmån för annan än den efterlevande, eller andelen blivit enligt lag de eller av att annan arvinge redan annorlunda bestämd vid delningsför- tagit sitt arv, eller andelen blivit

74 F

örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse rättning, varöver behörig handling enligt lag annorlunda bestämd vid föreligger i skatteärendet. delningsförrättning, varöver behörig handling föreligger i skatteärendet.

l fall som avses i 12 kap. l § ärvdabalken, skall vad i föregående stycke stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av testamente, varom fråga är. 3 mom. Sådan handling rörande delning av dödsbo, som i l och 2 mom. sägs, skall vid ingivandet vara åtföljd av bestyrkt avskrift. Ingives ej avskrift, skall sådan på bekostnad av dödsboet eller skattskyldig tagas. Avskriften förvaras hos beskattningsmyndigheten.

l5a§

Andel som skall tillfalla den avlid-

nes sambo vid fördelning av bostad och bohag enligt 19 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken skall beräknas till hälften av den behållna egendomen om ej annat följer av 19 kap. 4 § andra stycket eller andelen enligt lag blivit annorlunda bestämd vid bodelning varöver i behörig ordning upprättad handling föreligger i skatteärendet. För sambons sålunda beräknade andel erläggs ej arvsskatt.

28§ Till klass I hänföras efterlevande make, bam, avkomling till barn, make till

barn och efterlevande make till avlidet bam. Detta gäller även om barnet eller

avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lo t Som skattefritt avdrages från lott l l som tillkommer den avlidnes efterle- som tillkommer den avlidnes efterle- l vande make 200 000 kronor, från vad .l vande make 50 000 kronor, från vad som tillkommer annan i klass I som tillkommer annan i klass l 25 000 kronor och från lott, som 25 000 kronor och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, beskattas enligt klass II eller klass Ill, 5 000 kronor. Har barn eller avkom- 5 000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldig- ling till avlidet bam vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages hetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare 5 000 kronor för varje helt ytterligare 5 000 kronor för varje helt år eller del därav, som då återstod till år eller del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås. dess sagda ålder uppnås. Med make jämställes den som vid Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde tiden för dödsfallet hade gemensamt

F örfattningsförslag 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse med den avlidne, om de sammanle- hem och hushåll med den avlidne och vande tidigare varit gifta med samlevde med honom eller henne varandra eller gemensamt ha eller ha under äktenskapsliknande förhålhafi barn. Motsvarande gäller, i för- landen. Motsvarande gäller, i förhålhållande till den avlidnes barn, lande till den avlidnes barn, beträfbeträffande den som sammanlevt fande den som sammanlevt med barmed barnet. Styvbams- och foster- net. Styvbams- och fosterbamsförbamsförhållande räknas lika med hållande räknas lika med skyldskap. skyldskap. Med fosterbam avses Med fosterbam avses barn, som före bam, som före fyllda 16 år stadigva- fyllda 16 år stadigvarande vistats i rande vistats i den avlidnes hem och den avlidnes hem och därvid erhållit därvid erhållit vård och fostran som vård och fostran som eget bam. eget bam. Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda tillfällen. Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avsesi klass I eller 111. Till klass III hänföras landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer; stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål; stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv; registrerad understödsförening; sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfie att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål; folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes jämlikt 3§. För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket. Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till näm1ast lägre hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor. (Skaloma här uteslutna.)

76 Författnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 32 §

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt erhållits om förut icke känt testamente; I a) kännedom

i

b) testamente, förordnande enligt lagen (l927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser

i

utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit 1

genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt; l

c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av ‘ egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling som avses i l 15 eller 16 §; l d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 20 kap. l0§ ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rättelse av bouppteckningen; e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven l

behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i l

l

deklarationen angivits; f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av l9 §; | g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 §;

h) arv til/fallit någon genom att kvarlåtenskap, som i skazteärendet beräknats skola övertas av den avlid-

nes efterlevande make, i stället förde-

lats vid arvskifte, eller genom att egendom, som tillhört den ejierlevande maken enskilt, ingått i bodelning,

eller genom att på den efterlevande

makens begäran vid bodelning bestämts att vardera sidan såsom sin andel skall behålla sin egendom;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning ske med sålunda felande belopp. l

I

39§ Skattefrihet åtnjutes: a) för gåva av möbler, husgeråd och andra lösören, som är avsedda för gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars värde för samme mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger lO 000 kronor, b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst; c) för vad make vid bodelning, c) för vad make vid bodelning som /örrättats av annan anledning erhållit utöver hälften av boet, i den än makes död, erhållit utöver honom mån värdet av vad maken bekommit

Författningsförslag 77

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse enligt lag tillkommande andel i boet, icke överstiger värdet av hans egeni den mån värdet av vad maken dom eller, om äldre giftermålsbal ken bekommit icke överstiger värdet av är tillämplig, värdet av samfälld hans gifiorättsgods eller, om äldre egendom, som av honom i boet vid giftermålsbalken är tillämplig, värdet äktenskapets ingående eller däreñer av samfalld egendom, som av honom införts; i boet vid äktenskapets ingående eller därefter införts; d) för annan än under a), b) och c) omförmäld fullbordad gåva, i den mån värdet av gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet av dessa gåvor icke överstiger 2 000 kr.

45§ Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av 1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag; 2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket; 3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6-9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehafi egendomen med i 8 § första stycket avsedd rätt; 4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § l mom.; B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgi va deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8a §ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats; C) angående sådan i 32 § a-c och C) angående sådan i 32§ a-c och e-g samt i 33§ 2 mom. angiven e-h samt i 33§ 2 mom. angiven omständighet, som föranleder eñer- omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej där i fall som beskattning, dock ej där i fall som avses i 32§ a) testamente, varom avses i 32§ a) testamente, varom kännedom erhållits, blivit bevakat; kännedom erhållits, blivit bevakat; D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång. Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

78 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 46§ Deklaration skall, i fall som angi- Deklaration skall, i fall som angivas i 45 § under A), B) och C), vara till vas i 45 § under A), B) och C), vara till

beskattningsmyndigheten avlämnad beskattningsmyndigheten avlämnad

inom fyra månader, räknat i fall som inom fyra månader, räknat i fall som angivas angivas under A) l), 2) och 3) samt B) från under A) l), 2) och 3) samt B) från det skattskyldighet inträdde; det skattskyldighet inträdde; under A) 4) från det överskott i under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades till dödsboets konkurs överlämnades till den skattskyldige; den skattskyldige; under C) från det kännedom er- under C) i fizll som avses i 32 § h,

hölls angående den omständighet, från arvskifiet eller bodelningen, och i

som föranleder efterbeskattningen. övrigt från det kännedom erhölls angående den omständighet, som föranleder efterbeskattningen. I fall som angivas i 45§ under D) skall deklaration avlämnas till beskattningsmyndigheten senast den 15 februari året efter det varunder skattskyldighet inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som i 37§ 2 mom. avses, försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, må dock deklarationen icke lämnas senare än fyra månader efter dödsfallet.

59§ Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b) testamente, förordnande enligt lagen (1927177) om försäkringsavtal om

insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakrañvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt; c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 eller 16 §; d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 20 kap. lO§ ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller rättelse av bouppteckningen; e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits; f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avsesi 18 §; g) kvarlåtenskap, som i skatteärendet beräknats skola övertas av den avlidnes eflerlevande make,

Författningsjörslag 79

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse inom ett år från skattebeslutet helt eller delvis fördelats vid arvskifte, eller vid bodelning inom samma tid egendom, som tillhört den avlidne enskilt, ingått i delningen eller på den

efierlevande makens begäran be-

stämts att vardera sidan såsom sin andel skall behålla sin egendom; och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp. Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.

Denna lag träderi kraft den . . . . . Äldre lag gäller fortfarande om skattskyldighet har inträtt före nämnda dag.

14. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av dom-

stolsärenden Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nu vara nde lydelse Föreslagen lydelse

6§ Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf. Vid annan handläggning än som Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den sägs i 3 eller 4§ skall rätten ha den sammansättning som anges i tredje sammansättning som angs i tredje stycket, stycket, om ärendet är tvistigt, om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning före- om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller ligger därtill, eller om ärendet angår om ärendet angår l. medgivande till äktenskap en- 1. tillstånd till äktenskap enligt 2 ligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller kap. 2 § åklenskapsbalken. till åtgärd betrafliznde makars egendom enligt 6 kap. 6§ nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i andra flzll.

80 Författningsjörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2. talan mot överförmyndares be- 2. talan mot överformyndares beslut, slut, 3. nedsättning av bolags aktieka- 3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond, tillstånd till pital eller grundfond, tillstånd till vinstutdelningi bolag, skyldighet for vinstutdelning i bolag, skyldighet for bolag eller förening att träda i lik- bolag eller förening att träda i likvidation, förordnande eller entledi- vidation, förordnande eller entledigande av likvidator eller tillstånd till gande av likvidator eller tillstånd till försäljning av egendom under lik- försäljning av egendom under likvidation eller till fusion, vidation eller till fusion, 4. förvaltning av stiftelse, eller 4. förvaltning av stiftelse, eller 5. tillstånd till viss förvaltningsåt- 5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i gärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke. detta stycke. 1 fall som avses i andra stycket skall I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd, när ärendet skall prövas och nämnd, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräld- enligt äktenskapsbalken eller förrabalken, samt eljest av minst tre och äldrabalken, samt eljest av minst tre högst fyra lagfama domare. Har och högst fyra lagfama domare. Har nämnd säte i rätten äger 15 kap. 29 nämnd säte i rätten gäller 14 kap. och 30 §§ gijiermålsbalken motsva- 17-19 §§ äktenskapsbalken. rande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den . . . . . Har ansökan i ärendet gjorts före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre lag.

15. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 340a§ lagen (1948:433) om försäkringsrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 340a § Personuppgift, som införts i per- Personuppgift, som införts i personregister som avses i datalagen sonregister som avses i datalagen (1973:289) och som angiver att för- (1973:289) och som angiver att försäkringstagare vidtagit dispositioner säkringstagare vidtagit dispositioner beträffande i framtiden utfallande beträffande i framtiden utfallande

Författningsjörslag 81

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse försäkringsbelopp till förmån för försäkringsbelopp till fönnån för annan, må ej utlämnas till denne. annan, må ej utlämnas till denne. Vad nu sagts gäller inte om personuppgiften avser försäkringstagarens make.

Denna lag träder ikrañ den . . . . .

16. Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 2§ fastighetsbildningslagen (1970:988) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap. 2§ Utan hinder av villkoren i 1 § får Fastigheter makar som tillhör får, fastigheter som tillhör äkta makar utan hinder av att de icke har samme varför sig eller innehas med olika rätt ägare, sammanläggas, om makarna i äktenskapet sammanläggas, om trdflizravtal om sin rätt i den fastighet makarna träjjizr avtal om sin rätt i som bildas genom sammanläggden fastighet som bildas genom sam- ningen. Sådant avtal skall upprättas manläggningen. Sådant avtal skall skriftligen och undertecknas av ma-

upprättas i samma form som äkten- karna. I avtalet skall makarna

skaps/örord. Tillhör fastigheterna bestämma vilken andel som skall ena maken som enskild egendom och tillkomma vardera maken i den som gifiorättsgods, skall genom avta- nybildadefastigheten. let bestämmas att den nybildade fi1stigheten i sin helhet skall vara den makens enskilda egendom eller giftorättsgods. Tillhör jizstigheterna makarna varför sig, skall bestämmas att makarna skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten som enskild egendom eller gifiorättsi gods. Vardera makens andel skall E ll utgöra hälften, om ej annat avtalats. lr

innefattar avtalet gåva, äger 8 kap.

iI 5 § giftermälsbalken motsvarande l tillämpning Fastighet som make fått i gåva av annan än andra maken med villkor att den skall vara hans enskilda egendom eller som make erhållit

82 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse genom testamente med sådant vill-

kor eller som tillfallit make i arv och

om vilken arvlåtaren genom testamente meddelat sådan föreskrift får ingå i sammanläggn ing med stöd av avtal som avses i första stycket endast om den nybildade fizstigheten enligt avtalet skall vara den makens enskilda egendom.

Denna lag träderi krafl den . . . . .

17. Förslag till

Kungörelse om ändring i fastighetsbildningskungörelsen

(1971:762)

Härigenom föreskrivs att 23§ fastighetsbildningskungörelsen (1971:762) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23§ Har avtal träffats enligt 12 kap. 2 § Har avtal träffats enligt 12 kap. 2 § fastighetsbildningslagen (1970:988), fastighetsbildningslagen (1970:988) skall fastighetsregistermyndigheten, skall fastighetsregistermyndigheten, när uppgiñ om sammanläggningen när uppgift om sammanläggningen införts i fastighetsregistret, sända införts i fastighetsregistret, sända bestyrkt avskrifi av avtalet med angi- bestyrkt avskrifi av avtalet med angivande av makamas namn, yrke och vande av makamas namn, yrke, hemvist till den myndighet som för hemvist och personnummer till

åktenskapsregistret. Sådan avskrift tingsrätten för registrering enligt 16

skall också sändas till domstol som kap. äktenskapsbalken. avses i 8 kap. 11 § giftermålsbalken för att tagas in i bouppteckningspro-

tokollet. innefattar avtalet gå va, skall

fastighetsregistermyndigheten dessutom genast låta införa kungörelse om avtalet i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning Fastighetsbildningsmyndigheten skall ibeslutet om sammanläggning yttra sig om huruvida avtalet innefattar gåva.

Denna kungörelse träder i kraft den . . . . . .

Sammanfattning

Detta är vårt huvudbetänkande. Vi har i tidigare betänkanden behandlat frågor om äktenskaps ingående och upplösning och om underhåll till barn och frånskilda. Vad som blev genomfört av dessa förslag har vi fört samman med våra nu framlagda förslag, vilka behandlar makars egendom, främst reglema for bodelning vid äktenskapets upplösning genom skilsmässa eller en makes död. Vi föreslår sålunda att en äktenskapsbalk skall ersätta den nuvarande giftermålsbalken och att i samband därmed ärvdabalken, försäkringavtalslagen och åtskilliga andra lagar skall ändras. Vi har tagit ställning till i vilken utsträckning de föreslagna reglerna för makar bör kunna tillämpas också på sambor. Vi redovisar vilka ändringar i skattereglema som vi anser vara nödvändiga för att våra förslag i övrigt skall kunna komma till praktisk användning.

Äktenskapsbalkens regler om makars egendom

Vi har försökt att beakta de samhällsförändringar som sedan 1920-talet har inverkat på äktenskapet såsom social institution. I betydligt flera fall än tidigare upplöses numera äktenskap genom skilsmässa efter längre eller kortare tid. Alltjämt är dock flertalet äktenskap livsvariga. Kvinnorna har i stigande grad blivit verksamma utanför hemmet. Såsom grupp betraktade har de ännu en lägre genomsnittlig inkomst än männen. Det höga antalet gifta kvinnor som har förvärvsarbete visar dock att makars inbördes förhållande har ändrats väsentligt. Den gifta kvinnan har nått en ökad självständighet. Jämställdhet mellan makar har i stigande grad blivit en realitet. Rollfördelningen inom familjen ändras, om än långsamt. Vi har ansett -i full enighet med de övriga nordiska ländernas utredare på detta område - att de gemensamma gmndprincipema för egendomsordningen mellan makar skall bevaras. Dessa principer innebär att vardera maken betraktas som ägare av den egendom som han eller hon har fört med sig eller har förvärvat under äktenskapet och att maken själv förvaltar denna egendom och själv svarar för de skulder som han eller hon åtar sig. När äktenskapet upplöses, delas makamas sammanlagda tillgångar lika mellan dem eller, om den ene är död, mellan dennes arvingar och den efterlevande maken. Såsom grundläggande system är detta överlägset vad som eljest kan komma ifråga. Därmed är dock inte sagt att det alltid leder till ett riktigt och rimligt resultat. Det måste finnas möjligheter att göra undantag och jämkningar. Behovet

Sammanfattning

därav har ökat till följd av samhällsförändringama de senaste sextio åren. Ett problem framträder redan när det gäller att, vid upplösning av ett äktenskap, fastställa i vad mån det gemensamma hemmet tillhör den ena eller andra maken. Uttalanden av lagberedningen 1918, enligt vilka möbler, husgeråd och andra lösören skall anses tillhöra den make som hade släppt till pengarna till förvärvet, har länge dominerat tänkesätten. Särskilt i fall då den ena maken har använt sina inkomster till att förvärva Föremål av bätående värde, medan den andra maken har förbrukat sina inkomster på familjens uppehälle eller har gjort en direkt arbetsinsats i hemmet, har resultatet kunnat bli orättvist. Domstolama har emellertid numera alltmer övergått till att anse bostad och bohag, som har förvärvats för gemensamt begagnande, vara samägd egendom. I vårt förslag har denna tanke kommit till uttryck i en regel, sådan egendom vid bodelningen skall anses tillhöra makarna enligt vilken tillsammans, vanligen till lika andelar. I allmänhet kommer således, när makamas andelar i boet beräknas, hälften av denna egendom att uppföras såsom tillgång för vardera maken. Liksom nu kan vid bodelning viss egendom vara undantagen, t. ex. genom äktenskapsförord, något som sålunda leder till att den make som egendomen tillhör behåller denna vid sidan om delningen. En nyhet i förslaget är att detta gäller värdet av makes pension även i det fallet då denna grundas på pensionsförsäkring. En bodelning fullföljes liksom nu genom lottläggning, vid vilken make har företräde till de delar av sin egendom som han eller hon i första hand vill behålla. Nuvarande regler om rätt för make att få företräde till bostad, när maken bäst behöver denna, har med en viss utvidgning inarbetats i äktenskapsbalken. En nonnal bodelning sådan denna framträder i äktenskapsbalkens bestämmelser bygger på likadelning. Det finns anledning att räkna med att vid ett stort antal bodelningar av enklare beskaffenhet något annat heller inte kommeri fråga. För mera komplicerade undantagsfall av olika slag har regler om jämkning vid bodelning samlats i ett särskilt kapitel. Först behandlas där det fallet att äktenskapet upplöses genom skilsmässa efter tämligen kort tid. Värdera maken kan då begära att - i stället för att makens egendom skall ingå i likadelning -— få behålla denna i skälig utsträckning. Lagen hänvisar makarna att i första hand enas om beräkningen av andelama. Lyckas detta inte, kan de använda en hjälpregel, enligt vilken endast så stor del av makamas tillgångar läggs samman och delas som svarar mot den del av tio år som äktenskapet har varat. Även i annat hänseende kan det i undantagsfall vid äktenskapsskillnad vara oskäligt att en make skall utge egendom i den omfattning som följer av de beräknade andelama i boet. Sålunda kan en likadelning te sig föga motiverad av sitt normala syfte att utjämna makamas ekonomiska situation, t. ex. då makarna har levat åtskilda under lång tid och den ene har förvärvat egendom av betydande värde under denna tid. Ett annat exempel kan vara att den ena maken har stora skulder eller avsevärd enskild egendom och en likadelning således ensidigt skulle gå ut över den andra maken. Möjlighet finns då att jämka så att den ena maken får behålla mer av sin egendom. Delning kan helt underlåtas, t. ex. om den andra maken är försatt i konkurs. För det fall då bodelning sker på grund av den ena makens död innehåller förslaget den nyheten att den efterlevande maken skall kunna begära att få

Sammanfattning 85

behålla sin egendom och sålunda utesluta delning. Detta kan få betydelse, t. ex. om den efterlevande äger mest och kvarlåtenskapen efter den först avlidne skall tillfalla bröstarvinge som icke är gemensam eller testamentstagare. lntet hindrar dock den efterlevande att på detta sätt utesluta delning, också när han eller hon äger den mindre delen. Liksom nu uppställer förslaget en minimiregel för vad efterlevande make skall ha rätt att få av tillgångarna, motsvarande fyra basbelopp. En nyhet är att beloppet dock skall minskas med vad den efterlevande har uppburit såsom förmånstagare till livförsäkring. Minimiregeln har å andra sidan byggts ut så att, i det fallet då makarna på grund av äktenskapsförord eller eljest icke har någon egendom som skall ingå i bodelning eller endast obetydlig sådan egendom men det likväl finns bostad eller bohag som tillhör makarna tillsammans, den efterlevande har rätt att få ett minimum av denna egendom, i det fallet motsvarande två basbelopp. Efter mönster av 36 §avtalslagen har en jämkningsregel föreslagits för fall då ett äktenskapsförord eller en annan rättshandling, enligt vilken egendom icke skall ingå i bodelning, bedöms vara oskälig. Vid jämkningen kan egendom som annars skulle ha hållits utanför bodelningen komma att dras in i denna. Är makarna ense behöver de inte åberopa jämkningsregeln utan kan, enligt vad vi föreslår, själva åstadkomma detta resultat.

Skyddet för efterlevande make

Ett huvudsyfte med vad vi föreslår är att förbättra den efterlevande makens ställning, då ett äktenskap upplöses genom den ena makens död. Detta kan åstadkommas endast genom att i stället bröstarvinges rätt att få del i kvarlåtenskapen begränsas eller uppskjutes till dess båda föräldrarna är döda. Förslaget inför en arvsrätt för efterlevande make. Med hänsyn till att den avlidne kan efterlämna bröstarvinge som inte är gemensam. särkullbam. har det dock inte ansetts möjligt att göra denna arvsrätt enhetlig för alla fall. Förslaget innehåller två alternativ. I första hand kan den efterlevande begära att - utöver sin andel vid bodelning - få behålla också den avlidnes andel. kvarlåtenskapen, med fri forfoganderätt under sin livstid. Vid den efterlevandes död tar den först avlidnes bröstarvingar i stället hälften av den efterlevandes bo såsom efterarv. Om emellertid bröstarvinge motsätter sig att den efterlevande på detta sätt behåller boet oskiftat och begär att genast få sitt arv. skall make i stället ha arvsrätt till en tredjedel av kvarlåtenskapen. och i detta fall har bröstarvingen icke någon rätt till efterarv vid den efterlevandes död. Även den efterlevande maken kan föredra denna senare fonn av skifte. Efterlämnar den först avlidne maken icke någon bröstarvinge. gäller redan nu att den efterlevande behåller hela boet med fri förfoganderätt under sin livstid. Den först avlidnes föräldrar och syskon har då rätt att såsom efterarvingar ta halva boet, när den efterlevande dör. Vi har emellertid ansett att också i den situation som föreligger, när den efterlevande dör- kanske efter lång tid - de skäl som överhuvudtaget kan anföras för att efterlevande make skall få behålla ett bo oskiftat talar för att. om den efterlevande maken var omgift, den efterlevande maken i det nya äktenskapet skall ha samma rätt. Dennes anspråk på att få behålla boet oskiftat bör alltså gå före de arvsanspråk

86 Sammanfattning

som den först avlidne makens föräldrar och syskon kan ställa. De senare bör också träda tillbaka för bröstarvinge till den efterlevande maken, vare sig den efterlevandes barn var styvbam till den först avlidne eller har fötts efter dennes död. Den nu beskrivna reglerna handlar om arvsrätt. Principen är emellertid att testamente går fore arv. Har den avlidne i testamente förordnat på annat sätt gäller alltså detta i första hand. Den först avlidne maken kan sålunda genom testamente ha bestämt att den efterlevande maken skall behålla boet oskiftat, vilket får till följd att bröstarvingen icke kan motsätta sig detta genom att genast begära sitt arv. Å andra sidan kan den först avlidne maken ha bestämt att kvarlåtenskapen helt eller delvis skall tillfalla bröstarvinge eller annan, något som utesluter den efterlevande maken från att behålla boet oskiftat i motsvarande omfattning. Testamente kan vidare innehålla föreskrift om efterarv eller bemyndigande för den efterlevande maken att bestämma om detta. Testamentet gäller då framför lagens regler. För det fall då den först avlidne icke efterlämnar bröstarvinge föreslår vi att den efterlevande även utan särskilt bemyndigande skall ha rätt att bestämma om efterarvet. På denna sistnämnda punkt har tre ledamöter reserverat sig för att ett sådant testamente av den efterlevande skall kunna göras endast om den först avlidne har lämnat ett bemyndigande därtill i testamente. l den nuvarande ärvdabalken finns också regler om laglott. Dessa innebär att bröstarvinge, om arvlåtaren har gjort testamente, kan påkalla jämkning av testamentet för att få ut hälften av den arvslott som tillkommer arvingen enligt lag. Den begränsning av testationsfriheten som ligger häri har tillkommit vid en tidpunkt, när innehavet av egendom, särskilt fast egendom, hade långt större betydelse för människors trygghet och försörjning än vad det har i dag. Denna inskränkning i rätten att göra testamente kan numera anses vara föråldrad. För efterlevande make, som inte själv har rätt till någon laglott, skulle avskaffandet av bröstarvinges laglott innebära en förstärkning av det skydd som kan åstadkommas genom testamente. Det har emellertid å andra sidan anförts att rätten till laglott har förankring i det allmänna rättsmedvetandet och att den även nu kan ha en praktisk funktion för att mildra det orättvisa i testamentsförordnande till någon bland flera bröstarvingar eller till någon utomstående. En majoritet av fyra ledamöter föreslår att reglerna om laglott skall avskaffas, medan tre ledamöter reserverar sig för deras bibehållande.

Livförsäkring med förmånstagare

En försäkringstagare till livförsäkring kan sätta in annan såsom förmånstagare. Försäkringbeloppet tillfaller då denne och, om det utfaller efter försäkringstagarens död, skall det inte ingå i kvarlåtenskapen. Beloppet påverkar likväl fördelningen av egendomen i boet, om försäkringstagaren efterlämnade make eller bröstarvinge. Den efterlevande makens giftorättsandel och bröstarvingens laglott räknas ut som om försäkringsbeloppet hade ingått i boet. Om tillgångarna då inte räcker, får förrnånstagaren vika. Belopp som på grund av tjänstegrupplivförsäkring tillfaller make eller med make likställd person eller bröstarvinge har dock icke nu angiven inverkan på fördelningen i boet. Saknas förmånstagare, ingår försäkringsbeloppet på vanligt sätt i kvarlåtenskapen. De

Sammanfattning 87

nu återgivna bestämmelserna har länge ansetts vara invecklade och svårbegripliga. Försäkringsavtalslagen, där dessa bestämmelser står, överses nu av försäkringsrättskommittén. Vi har efter överläggningar med denna kommitté enats om att vi i vårt betänkande skall föreslå ändringar också i försäkringsavtalslagen i de delar som närmast rör bodelning vid upplösningen av ett äktenskap. Vårt förslag i denna del innebär att försäkringsbeloppet alltid skall tillfalla fönnånstagaren direkt och att fördelningen av boets tillgångar i övrigt inte påverkas därav. I samband därmed kompletteras lagen så att, om försäkringstagaren icke har utsett fömrånstagare, försäkringsbeloppet tillfaller dennes efterlevande make eller, om sådan ej finns, dennes arvingar och universella testamentstagare. Vi har ansett att det på detta sätt uppkommer ett system som är lättare att förstå och överblicka än det nuvarande. Resultatet av en försäkring blir då i regel vad denna utvisar. Att försäkringsbeloppet fördelas vid sidan om boutredningen i övrigt torde i regel inte vålla några svårigheter.

Bestämmelser om sambor Sedan mitten på 1960-talet har den förändringen blivit märkbar att den tidigare mycket höga äktenskapsfrekvensen har sjunkit, medan ett stigande antal par sammanbor ogifta under förhållanden som kan jämföras med äktenskap. Enligt de senaste tillgängliga siffroma beräknas ca 80 procent av alla sammanboende par vara gifta och återstående 20 procent vara ogifta. Man kan härav dra den slutsatsen att äktenskapet, trots nedgången i frekvens, alltjämt har en dominerande ställning Därför är en modernisering av reglerna för makars ekonomiska förhållanden den viktigaste uppgiften. Man måste emellertid även för framtiden räkna med att en icke obetydlig del av dem som lever samman i parförhållande är sambor. Dessa har också anspråk på att lagen på ett fömuñigt sätt löser de problem som de kan råka ut för.

g För att behovet av lagregler skall kunna bedömas är det nödvändigt att

skaffa sig en uppfattning om innebörden i det ökande samboendet. Vi har därför låtit utföra en sociologisk undersökning som har publicerats i ett * särskilt betänkande (SOU 1978:55). Det framgår där att det numera är allmänt i brukligt att bo tillsammans längre eller kortare tid, innan man gifter sig. I yngre åldersgrupper dominerar därför samboendet. Det är i flertalet fall alls inte fråga om något reflekterat val mellan olika altemativ. Endast en mindre grupp av samboenden med lång varaktighet framstår som ett egentligt altemativ till äktenskap. En del av dessa är sådana där något äldre personer bildar par, ej sällan efter det att ett tidigare äktenskap har upplösts. En lagstiftning som framställer samboendet som en alternativ fonn av äktenskap finns det således inte något behov av. Vad saken gäller är endast att i begränsad omfattning söka lösa praktiska problem och särskilt att skydda den svagare parten vid upplösningen av ett samboende. Samma skäl som när det gäller makar talar för att bostad och bohag som sambor har förvärvat för gemensamt begagnande skall anses tillhöra dem tillsammans, vanligen till lika andelar. Detta är alltså vad vi i första hand föreslår. Dessutom bör det öppnas en möjlighet för samboratt få sitt hem upplöst genom en bodelning. Vi föreslår

88 Sammanfattning

vidare att när samlevnaden upplöses genom den ena sambons död den efterlevande, på samma sätt som när makar har haft endast enskild egendom, skall ha rätt att av bostaden och bohaget utfå egendom till ett värde, motsvarande två basbelopp. Vi anser däremot inte att man for sambor kan gå längre. Vi föreslår sålunda icke någon rätt till likadelning av all egendom och inte heller nâgra regler om underhållsskyldighet mellan sambor vare sig under samlevnaden eller efter dess upplösning. När samlevnaden upplöses genom den enes död, finns det inte heller enligt vårt förslag någon arvsrätt för den efterlevande. För att denne skall få del i den avlidnes kvarlåtenskap fordras således en viljeförklaring i form av testamente. Syñet att skydda den efterlevande sambon kan också tillgodoses genom ett fönnånstagarförordnande vid livförsäkring. Av stor betydelse är de avsevärda belopp som kan utgå på grund av grupplivförsäkring, när någon dör i arbetsför ålder, och som i vissa fall kan tillkomma sambo. Med den begränsade omfattning som sålunda lagstiftning om sambor föreslås få har vi ansett det vara mest praktiskt att låta denna ingå som ett slutkapitel i äktenskapsbalken, vilket anger vilka av balkens bestämmelser som är tillämpliga på sambor. Nu gällande bestämmelser om rätt för sambo som bäst behöver bostaden att överta denna, när den innehas med hyres- eller bostadsrätt, har inarbetats i detta slutkapitel.

1 Utredningsuppdraget

1.1 Direktiven m. m.

Direktiven för vårt utredningsuppdrag finns i ett anförande till statsrådsprotokollet den 15 augusti 1969 av dåvarande chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Kling. l direktiven tecknades en översiktlig bild av samhällsutvecklingen efter giftermålsbalkens tillkomst 1920 och av reformbehovet. Möjligheterna att använda lagstiftningen som ett medel i strävandena att omdana samhället betonades varefter vissa allmänna riktlinjer angavs för refomrarbetet. I det sammanhanget berörde departementschefen frågor om förhållandet mellan äktenskapet och samlevnad utanför äktenskapet i en framtida familjelagstiftning. Vi har i vårt första betänkande Familj och äktenskap I (SOU 1972:41) återgivit direktivens innehåll i dessa hänseenden. Mot bakgrund av den ingående analys som uttalandena blev föremål för i betänkandet och under

den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendetl finns det inte skäl att ånyo

återge dessa. Departementschefen gick även in på särskilda frågor som borde behandlas av de sakkunniga. Han konstaterade att äktenskapet gav upphov till vittgående ekonomiska rättsverkningar. Detta gällde både för bestående äktenskap och vid upplösning av äktenskap. Efter att ha behandlat frågan om underhållsskyldighet mellan makar under bestående äktenskap, en fråga som vi tog upp i betänkandet Underhåll till barn och frånskilda (SOU 1977:37), anförde departementschefen: Av större betydelse är de s. k. rådighetsinskränkningama, dvs. de regler i giñermålsbalken som begränsar makes rätt att förfoga över egendom bl. a. fast egendom, utan den andra makens samtycke. Rådighetsinskränkningarna står emellertid åtminstone delvis i mindre god överensstämmelse med önskemålet om självständighet för makarna. Jag finner det naturligt att en make inte utan den andra makens samtycke skall kunna förfoga över den gemensamma bostaden eller det gemensamma bohaget. Däremot är jag inte säker på att det utöver detta behövs andra begränsningari makes rättatt fritt förfoga över sin egendom. De sakkunniga bör närmare undersöka de nu berörda frågorna.

Departementschefen berörde helt kort innebörden av de gällande giftorättsreglerna. Som regel sker en hälftendelning av makamas sammanlagda giñorättsgods då äktenskapet upplöses genom skilsmässa eller genom ena makens död. Egendom kan dock undantas från giftorätt genom äktenskapsförord, testamente eller villkor som är förknippat med gåva. Departements- Prop. 1973:32, LU chefen anförde därefter: 1973:20.

90 Utredningsuppdraget

En begränsning av giftorättsinstitutet ligger i linje med den principiella uppfattning om äktenskapet i det framtida samhället som jag gett uttryck åt. Det är emellertid här frågan om ett utomordentligt invecklat problemkomplex. Jag skall nöja mig med att peka på ett par lösningar som kan övervägas och ev. kan kombineras på ett eller annat sätt. Jag vill då först erinra om det system som f. n. förekommer vid återgång av äktenskap, s. k. återgångsdelning. Det innebär att egendom som make hade före äktenskapet eller förvärvat under äktenskapet genom arv, gåva eller testamente inte ingår i någon delning mellan makarna. Däremot tillämpas även vid återgångsdelning giftorätt i besparingar och i allmänhet i det gemensamma bohaget. En liknande ordning förekommer på många håll utomlands. Den har bl. a. den fördelen att den gör det möjligt att komma till rätta med en av det nuvarande giftorättsinstitutets ofta påpekade avigsidor, att maken kan skilja sig till pengar. Detta ären tänkbar lösning. En annan är att begränsa giftorätten till att gälla bara den gemensamma bostaden och bohaget. För min del tror jag att det skulle vara att gå for långt om man tillämpade den principen generellt. Men en mycket stark begränsning av giftorätten kan var rimlig när äktenskapet upplöses efter kort tid. De sakkunniga bör ha full frihet att pröva olika altemativ som harmonierar med den principiella målsättningen för utredningarbetet. Jag vill bara tillägga att de sakkunniga just i detta sammanhang bör ägna särskild uppmärksamhet åt övergångsproblemen. Om genomgripande reformer skall genomföras beträffande giftorätten kan man kanske inte undgå att få olika förmögenhetsordningar för olika familjer beroende på när äktenskapet ingåtts. Detta äri och för sig inte lyckligt och utredningen bör pröva vilka möjligheter som kan finnas att undvika en sådan ordning. Övergångsbestämmelser i ämnet måste under alla förhållanden utformas så att det inte uppstår brutala och oväntade konsekvenser för personer som har inrättat sig efter den nuvarande lagstiftningen.

Därefter konstaterade departementschefen att en reform av giftorättsinstitutet med nödvändighet innebar att man kom in på makes ställning i arvsrättsligt hänseende samt yttrade:

Till en början kan korstateras, att den nuvarande ordningen med en kombination av gifter-ätt och arvsrätt för efterlevande make inte är alldeles självklar. Redueeras giftorättsinstitutets betydelse, skulle det kunna vara tänkbart att slopa bodelningen vid dödsfall och kompensera efterlevande make genom arvsrätt. Därmed är man inne på frågan om man bör ändra den nuvarande ordningen enligt vilken bröstarvingar ärver före efterlevande make. Normalt sett har efterlevande make stått den döde minst lika nära som den dödes bröstarvingar. Efterlevande maken är ofta gammal då dödsfallet inträffar. Hans eller hennes behov av att få tillgodogöra sig kvarlåtenskapen är i allmänhet större än barnens, eftersom barnen regelmässigt är vuxna och kan försörja sig själva. l de flesta fall betyder arvet inte mycket för barnens försörjning . . Även om kvarlåtenskapen inte är stor kan det dock betyda mycket för den efterlevande maken, om han får överta kvarlåtenskapen, eftersom han därmed kan sitta i ombbat bo. Redan nu torde det f. ö. ganska ofta förekomma, att barnen avstår från att ta ut sina arvslotter så att den efterlevande maken skall kunna komma i åtnjutande av denna förmån. Även om många skäl talar för att efterlevande makes ställning bör förstärkas i arvsrättsligt hänseende kan man knappast gå hur långt som helst härvidlag. En utväg att lösa intressekollisionen mellan make och barn kan vara att bygga vidare på den bodelningsregel som finns i det förslag om arvsrätt för utomäktenskapliga barn som nyligen remitterats till lagrådet. Bodelningregeln i förslaget innebär att efterlevande make i allmänhet är garanterad att i den mån boet förslår få egendom till ett värde motsvarande fyra basbelopp (f. n. 24000 kr). Vid bestämmande av beloppsgränsen hade jag sympatier för att garantera efterlevande make en större andel, men jag ansåg mig av hänsyn till arvsordningen inte kunna gå längre inom ramen för en så begränsad reform som det då var fråga om. I det sammanhang som i nu är aktuellt möter inget hinder att ompröva vare sig beloppet eller andra moment i .i i bodelningsregeln. i

Utredningsuppdraget

Departementschefen konstaterade att många makar själva tog ställning till hur egendomen skulle fördelas vid den ena makens död genom att upprätta inbördes testamente. Detta sades ge större möjligheter att i det enskilda fallet komma fram till en lämplig fördelning än med tillämpning av arvsrättsliga regler som med nödvändighet måste vara ganska schematiska. Det fanns anledning för samhället att uppmuntra till inbördes testamenten. Departementschefen konstaterade att bestämmelserna om bröstarvinges laglott lade hinder i vägen förett fullständigt genomförande av ett inbördes testamente. En reform måste emellertid beakta att det kunde finnas minderårigt eller vuxet handikappat barn som hade anspråk på bidrag till kostnader för uppfostran och uppehälle. De sakkunniga borde överväga om man lämpligen kunde ersätta laglottsinstitutet med en rätt för vissa kategorier av barn till underhållsbidrag ur kvarlâtenskapen. En sådan rätt skulle med nödvändighet, sades det, få en schematisk konstruktion. Departementschefen angav också att de sakkunniga skulle se över det nuvarande systemet med sekundosuccession, dvs. de bestämmelser som, när make har arvsrätt, ger den först avlidne makens arvingar rätt till del iden sist avlidnes kvarlåtenskap. Systemet sades vara relativt invecklat och ledde dessutom inte alltid till åsyftat resultat, eftersom den efterlevande kunde förbruka sitt arv. Enligt departementschefen fanns det mycket som talade för att systemet borde utmönstras ur den arvsrättsliga lagstiftningen. I direktiven angavs också att de sakkunniga skulle pröva även vissa andra arvsrättsliga frågor som inte hade direkt samband med förhållandet mellan efterlevande makes och bröstarvingars arvsrätt. Hit får räknas frågan om den s. k. istadarätten. De sakkunniga skulle undersöka om reglerna härom kunde jämkas så att man undviker ”sådana från rättvisesynpunkt mindre tilltalande effekter som att exempelvis bambam får olika stora arvslotter”. Vidare skulle de sakkunniga uppmärksamma kretsen av arvsberättigade. Enligt gällande rätt tillfaller arvet föräldrarna om arvlåtaren inte efterlämnar bröstarvingar eller make. Är föräldrarna döda delararvlâtarens syskon arvet. I avlidet syskons ställe träder dess avkomlingar. Efterlämnar arv låtaren varken föräldrar, syskon eller syskons avkomlingar går arvet till släktingar i tredje parentelen, dvs. far- eller morföräldrar, eller om de är döda, deras barn. Enligt departementschefen åsyftades inte en begränsning av arvsrätten som sådan. I den mån av samhällsekonomiska eller fördelningspolitiska skäl ansågs önskvärt att begränsa arvs- och testamentsrätten var det adekvata

instrumentet arvsbeskattningen och inte ändringar i det successionsrättsliga

regelsystemet. Departementschefen anförde:

Det finns ett behov av ändringar som sammanhänger med att släktbanden tunnats ut och familjebegreppet blivit snävare. Kretsen av arvsberättigade har inte omprövats sedan arvsrätt för kusiner och avlägnare släktingr togs bort år 1928. . . . Arvsrätten för släktingar i tredje parentelen torde inte längre ha tillräcklig förankring i det allmänna rättsmedvetandet och den bör därför slopa. l vad mån ytterligare begränsningar kan vara befogade får prövas förutsättningslöst av de sakkunniga. Vid bedömningen av reformbehovet måste man hålla i minnet bl. a. att det här är fråga endast om att begränsa den lagstadgade arvsrätten och inte om att inskränka arvlåtarens frihet att förfoga över sin egendom genom testamente.

92 Utredningsuppdraget

1.2 Utredningsarbetet

Vi har tidigare publicerat undersökningar som genomförts på vårt initiativ och som är av intresse i den nu aktuella delen av vårt utredningsarbete. En av undersökningarna utfördes våren 1974 av Marknadstest AB i anslutning till annan undersökning. Syftet var att utröna allmänhetens inställning till bl. a. frågan hur makars och sambors egendom skall delas vid skilsmässa och hur egendom vid dödsfall skall delas mellan efterlevande make och bröstarvingar. Resultatet av undersökningen har sammanställts av Jan Trost och publicerats i Tre sociologiska rapporter (SOU 1975:24). I boken publicerades också en sammanställning av vad som dittills var känt inom ämnet sammanboende ogifta. För den sammanställningen svarade Trost tillsammans med fil. kand. Ulla Jergeby och frl. kand. Agnethe Nordlund. Vi har också publicerat studien Att sambo och gifta sig. Fakta och föreställningen” (SOU 1978:55). För studien svarar Trost och frl. kand. Bo Lewin. I den redovisas och tolkas en intervjuundersökning som gjorts i syfte att ta reda på orsakerna till den sjunkande giftermålsfrekvensen och ökningen av antalet ogifta sammanboende par. Studien redovisar också utländskt material och en bearbetning av olika statistiska uppgifter. Frågan om ett centralt äktenskapsregister behövs har överlämnats till oss for att övervägas i samband med vår översyn av familjerätten. En särskild utredning i frågan har gjorts för vår räkning av Trost. Utredningen redovisas i bilaga 2. I syfte att belysa efterlevande makes ställning har vi låtit genomföra en undersökning av alla bouppteckningar som inregistrerades vid landets tingsrätter i februari och mars 1974 och där den avlidne hade efterlämnat make. För undersökningen som redovisas i bilaga 3 svarar Trost.

Vi har också låtit genomföra en undersökning av äktenskapsförord som

skickades in till äktenskapsregistret 1977. Denna undersökning har genomförts av Trost i samarbete med Kerstin Landfeldt. Den redovisas i bilaga 4. För att ytterligare belysa efterlevande makes och andra anhörigas ställning vid dödsfall har vi låtit göra en sammanställning över förmåner som utfaller genom socialförsäkring och vissa andra försäkringar. För sammanställningen som redovisas i bilaga 5 under rubriken ”Familjepensioner och dödsfallsbelopp” svarar Gerhard Grabe. Vi har hafi två hearings med advokater och då fått synpunkter på olika reforrnförslag rörande förmögenhetsrättsliga regler för makar och sambor. Vi fick samtidigt ta del av advokatemas erfarenheter av den nu gällande lagen och deras önskemål om refonner i olika hänseenden. Vi har även i övrigt samrått med advokater och domare. Genom sekretariatet har vi samarbetat med andra utredningar. Vi vill särskilt nämna det samråd som skett med försäkringsrättskommittén och som i huvudsak har gällt hur olika typer av försäkringar skall behandlas vid bodelning. Ett flertal framställningar har överlämnats till oss för beaktande. Vidare har sammanslutningar och enskilda personer inkommit med synpunkter på behovet av lagändringar i olika hänseenden.

Utredningsuppdraget 93

1.3 Nordiskt samarbete

Arbete med översyn av äktenskapsrättens formögenhetsregler och med frågan om civilrättslig lagstiftning för sambor har under ifrågavarande etapp av lagstiftningsarbetet bedrivits i de övriga nordiska länderna. Arbetet har inte i något land lett till lagstiftning. I Danmark, Island och Norge bedrivs arbetet med översyn av äktenskapsrätten inom kommittéer. Den danska kommittén har emellertid avgivit ett antal principbetänkanden om bl. a. makars förmögenhetsförhållanden. Dessa betänkanden har inte remissbehandlats och enligt vad som upplysts, kommer kommittén inte att på nytt ta upp de frågor som behandlats i dem. Det fortsatta arbetet bedrivs inom justitieministeriet. I Finland föreligger remissbehandlade betänkanden om makars förmögenhetsförhållanden och om arvsrättsliga frågor. Arbetet bedrivs nu inom det finska justitieministeriet. I Danmark och Norge har under 1980 publicerats betänkanden om sambors ekonomiska förhållanden. Vi har fortlöpande underrättat oss om arbetet i de övriga länderna. Kontaktema har skett vid överläggningar med deltagande av ordförande och sekreterare från de olika äktenskapslagskommittéema. Från finsk sida har deltagandet skett genom tjänstemän från justitieministeriet. Vad som förekommit har därefter redovisats för den svenska kommittén i dess helhet. Sådana överläggningar har under den senaste etappen i vårt arbete hållits i Reykjavik den 29 och 30 september 1977, i Stockholm den 13 och 14 september 1978, i Helsingfors den 30 och 31 maj 1979 och i Oslo den 28 och 29 februari 1980. På inbjudan av justitiedepartementet hölls desutom ett möte i Stockholm den 22 oktober 1979 med deltagande av även ledamöter och experter från de nordiska kommittéema och med företrädare för det finska justitieministeriet. Det bör påpekas att de ämnen vi tar upp till behandling i betänkandet även har diskuterats vid de nordiska överläggningar som vi redovisade i vårt förra betänkande och som hölls i Oslo 1973, i Köpenhamn 1974, i Malmö och Helsingfors 1975 samt i Oslo och Köpenhamn 1976. ,v De arvsrättsliga bestämmelserna i Sverige och Finland skiljer sig på väsentliga punkter från bestämmelserna i de övriga nordiska länderna. Särskilda överläggningar har förekommit med företrädare för det finska justitieministeriet bl. a. för att söka åstadkomma ett gemensamt närmande till de andra länderna.

2 Allmänna

synpunkter

2.1 Ett arbete i etapper Vårt uppdrag är att göra en allmän översyn av den familjerättsliga lagstiftningen. Denna uppgift är så omfattande att vi har funnit det naturligt att utföra arbetet i etapper. En första etapp, redovisad i delbetänkandet ”Familj och äktenskap (SOU 1972:41), behandlade reglerna om äktenskaps ingående och upplösning. Betänkandet ledde i väsentliga delar till lagändringar, som trädde i kraft den l januari 1974. I samband med att riksdagen 1976 behandlade en proposition om ändring i föräldrabalkens regler om faderskap och vårdnad m. m.2 hemställde riksdagen om en skyndsam översyn av reglerna om underhållsbidrag till bam. Sedan vi fått uppdraget att göra denna översyn och att lägga fram förslag i ett delbetänkande, behandlade vi underhållsfrågoma såsom en andra etapp i vårt arbete. Vi ansåg därvid att delbetänkandet borde få en något vidare ram än vad riksdagen hade begärt och omfatta den familjerättsliga underhållsskyldigheten i dess helhet. Betänkandet, som fick namnet ”Underhåll till barn och frånskilda (SOU 1977:37), ledde till lagändringar, vilka i sin huvuddel träddei kraft den 1 juli 1979.3 Vad som nu återstår av vårt arbete är huvudsakligen att såsom en tredje etapp behandla den familjerättsliga förmögenhetsordningen. Dit är främst att hänföra äktenskapets ekonomiska rättsverlcningar. Så länge ett äktenskap pågår ger detta ej så ofta anledning till rättsliga konflikter. Tvister med ekonomisk innebörd löses med andra medel. Så mycket större betydelse får lagreglema, när äktenskapet upplöses, något som kan inträffa antingen genom skilsmässa eller genom den enes död. l det föna fallet kan båda makarna tillvarata sina intressen vid en uppgörelse och problemet är nännast i vilken utsträckning lagen bör innehålla regler till skydd för den ekonomiskt svagare. I det senare fallet företrädes den ena sidans intressen av den avlidnes arvingar. Vilken rätt som då bör tillkomma den efterlevande är inte bara en fråga om äktenskapets rättsverkan. Även mera allmänna arvsrättsliga överväganden måste göras när man bedömer vem som bör vara närmast till att behålla eller ta del i den avlidnes kvarlåtenskap. Den efterlevandes skäliga anspråk på att 1 Prop. 1973:32, LU kunna bevara sitt hem och att såvitt möjligt få behålla sin ekonomiska 1973:20. situation ograverad träder härvid i förgrunden, samtidigt som å andra sidan 2 Prop. 1975/76:l70, LU bröstarvingars intressen i rimlig grad måste beaktas. Komplicerade försäk- 75/76:33. ringsrättsliga problem kräver också uppmärksamhet. Härtill kommer frågan i 3 Prop. 1978/79:12, LU vad mån familjerättsliga lagregler bör göras tillämpliga också på sambor. 78/79:9.

96 Allmänna sou 1931;35

synpunkter

Nu angivna huvudfrågor behandlas alltså i denna tredje etapp. Övervägan-

dena utmynnar i förslag till en enhetlig lagstiftning, grundad också på de tidigare etappema i reformarbetet och avsedd att ersätta den nuvarande giftermålsbalken. Därtill kommer åtskilliga förslag till ändringar i annan lag. Dock bör icke nu några förslag till internationell privaträttslig lagstiftning medtagas. Dessa bör sparas till ett efterföljande slutbetänkande, som kan anpassas till huvudförslaget.

2.2 Äktenskapets bevarande - en principståndpunkt

En allmän översyn av familjelagstiftningen aktualiserar frågan om den rättsliga formen för familjebildning I direktiven framhölls att äktenskapet i detta hänseende är dominerande och att, trots att skilsmässoma är mångfalt flera än vid giftermålsbalkens tillkomst, flertalet äktenskap är livsvariga. Såsom riktlinjer för reformaibetet angavs att ny lagstiftning så långt möjligt bör vara neutral i förhållande till olika samlevnadsforrner och olika moral-

uppfattningar. Äktenskapet har och bör ha en central plats inom familjerätten

men man bör försöka se till, sades det, att den familjerättsliga lagstiftningen inte innehåller några bestämmelser som skapar onödiga svårigheter eller olägenheter för dem som skaffar sig barn och bildar familj utan att gifta sig. I det första betänkandet gjordes en ingående analys av de angivna riktlinjerna, vilken utmynnade i att, om äktenskapet skall behållas som ett rättsinstitut med en central roll inom familjerätten, det är svårt att konsekvent utforma lagstiftningen på ett sätt som kan anses innebära en långtgående samhällelig neutralitet till fomien för familjebildningen. Detta utesluter dock icke att i vissa hänseenden samma regler kan ges för samlevande, vare sig de ingått äktenskap eller ej. Särskilt inom områden utanför det som äktenskapslagstift-

ningen reglerar kan sådan jämställdhet komma i fråga4.

Den nu angivna frågeställningen hade fått en särskild aktualitet därför att det, när lagförslaget behandlades, stod klart att gifterrnålsfrekvensen under senare hälften av 1960-talet och början av 1970-talet hade gått ned på ett uppseendeväckande sätt, medan det samtidigt hade blivit alltmer vanligt att sambo ogifta under äktenskapsliknande förhållanden. Det rådde tydligen stor ovisshet om innebörden i dessa förändringar. Föredragande statsrådet anförde

i propositionen5 att sannolikheten talade för att den sjunkande äktenskaps-

frekvensen till viss del berodde på att gällande äktenskapslagstiftning inom växande grupper - inte minst bland ungdomen - anses otidsenlig. Utskottet framhöllé att någon kartläggning av orsakerna till förändringarna i farniljebildningen inte hade gjorts och att det därför var svårt att bilda sig en i om varför äktenskapet hade blivit mindre attraktivt. Utskottet uppfattning

fann emellertid uppenbart att allt fler, som upptar samlevnad, väljer att ställa g

sig utanför äktenskapets regelsystem. i Betänkandets kritiska analys av neutralitetstanken vållade åtskillig diskussion men blev dock godtagen. Genom propositionen och riksdagsbehandlingen blev det sålunda fullt klart att det något oprecisa talet om neutralitet inte kunde ett för reformer. Det .

användas principiellt underlag framhöllsi

4 SOU 1972.4 ^ S 91 97 ° av ett särskilt regelsystem för äktenskaplig l propositionen att tillämpningen 5

l

PIOD 197333?- S- 36- samlevnad måste grundas på fiivillighet, manifesterad i den fomi som lagen 6 LU 1973:20 s. 73. anvisar för ingående av äktenskap. Det är därför ofrånkomligt att de som

i

l

SOU l98l:85 Allmänna synpunkter 97

samlever under äktenskapsliknande förhållanden men inte vill ingå äktenskap blir underkastade andra rättsregler än de gifta och att detta kan vara oförmånligt för dem båda eller för endera av dem. Samtidigt framhölls att man vid utformningen av regler om skatter och sociala förmåner i möjlig mån bör undvika att ge reglerna ett sådant innehåll att människor förlorar på att gifta sig eller vinner på att skiljas. Både i propositionen och hos utskottet underströks dock betydelsen av människors frihet att själva utforma sitt personliga liv, att välja samlevnadsform och bestämma de etiska normer som skall gälla för deras familjeliv. Lagstiftarens ambitioner på äktenskapsrättens område bör begränsas till att tillhandahålla lösningar på praktiska problem och inriktas på att reglerna skall ges en sådan utformning att de kan accepteras av praktiskt taget alla människor. Med denna målsättning bör det vara möjligt att bevara äktenskapet som den normala formen för familjebildning för det helt övervägande flertalet människor. Utskottet betonade härvid särskilt att detta borde vara målsättningen också för det fortsatta reforrnarbetet. Utskottet framhöll även att det enligt utskottets mening borde eftersträvas att Skatteregler och regler om sociala förmåner över huvud taget får sådant innehåll att de inte påverkar kontrahentemas val av samlevnadsform. Det föreligger idag väsentligt bättre förutsättningar att bedöma dessa frågor. Genom de undersökningar som på vårt uppdrag har utförts vid Uppsala universitets sociologiska institution och som har publicerats av Trost och Lewin i betänkandet Att sambo och gifta sig. Fakta och föreställningar.”

(SOU l978:55)7 har innebörden i det ökade samboendet fått en klarare

belysning. Det framgår därav att det är allmänt brukligt att sambo längre eller kortare tid innan man gifter sig. I yngre åldersgrupper dominerar därför samboendet mellan ogifta, under det att bland de några år äldre flertalet är gifta. Av intresse i sammanhanget synes vara att det i flertalet fall alls inte är fråga om något reflekterat val mellan olika alternativ. Så länge det var ovanligt att flytta samman innan man gift sig, kunde de som ändå gjorde så sägas ge uttryck åt ett ogillande av den rådande ordningen. Sedan det blivit allmänt brukligt, ger man inte till känna någon opposition genom att göra så som alla andra gör och det är tämligen meningslöst att efterlysa något särskilt motiv till beteendet. Endast i sällsynta fall kan det påvisas att detta har föranletts av principiella eller ekonomiska skäl. Det ras i äktenskapsfrekvensen som konstaterades i slutet av 1960-talet har avstannat och siffrorna har i stort sett stabiliserats på en lägre nivå. Man kan väl våga påstå att mycket i vårt beteende, när det gäller familjebildning, har djupt liggande orsaker som har att göra med vår biologiska egenart, släktets överlevnad och individens livskänsla. Den yttre formen för familjebildn ing tillhör ett annat skikt av sociala föreställningar och sociala regler, men även dessa har en stark förankring i traditionen. Man kan inte anta att föreskrifter i detta hänseende, uppställda i en lag, har någon 7 nämnvärd utsikt att påverka människors föreställningar och beteende. Lagens Jämför Bo Lewin: Om ogift samboende i Sveri-

l uppgiñ bör vara att ta sikte på de rättsliga problemen och söka ge praktiska

ge. Doktorsavhandling.

lösningar i skilda konfliktsituationer av personlig eller ekonomisk arts

i Uppsala 1979.

| En konsekvens av de nyss återgivna sociologiska är att undersökningarna l 8 Jämför Bertil Bengtsdet kan anses föreligga ett något större utrymme än man från början antog att son i SvJT 1978 s. införa lagregler till skydd för den svagare parten i ett samboförhållande, utan 705-711.

98 Allmänna SOU |98l:85

synpunkter

att man därigenom kan sägas påtvinga kontrahentema en lagstiftning som de har motsatt sig. Även därvid lär man väl få gå fram med en viss försiktighet; frågan skall diskuteras nännare i det följande under 2.7. Klart är emellertid att det inte finns någon anledning att nu på nytt ta upp principståndpunkten till omprövning. Denna bör, sådan den fonnulerades i 1973 års Iagstiftningsären-

de, alltjämt vara vägledande. översynen av den familjerättsliga lagstiftningen

skall alltså gå ut på att tillhandahålla lösningar på praktiska problem, i första hand inom ramen för äktenskapet såsom den normala fonnen för familjebildning, men även utanför denna ram, i den mån ett starkt behov av lagregler kan anses föreligga där. Svårigheten att åstadkomma sådana praktiska lösningar ligger däri att man inom familjerätten rör sig på ett ytterst komplicerat område. Människor är olika till sin läggning och har olika intressen och värderingar. Lagens regler skall passa i mycket olika situationer. Vad som i det ena fallet ter sig rimligt kan i det andra vara orättvist. Det är i allt väsentligt fråga om civilrättsliga regler som parterna själva kan använda sig av och som således inte genomföres under någon myndighetskontroll. Det gäller därför att uppställa enkla och otvetydiga huvudregler, som i flertalet fall ger ett rimligt resultat, men likväl lämna ett visst utrymme för jämkningar i det enskilda fallet. Det är också viktigt att komma ihåg att äktenskapliga konflikter om ekonomiska värden och om rätt till egendom innerst inne handlar om personliga motsättningar och om mänsklig värdighet.

Den -

2.3 nordiska likadelningsregeln en grundprincip

Lagreglema om makars egendom har kommit till efter nordiskt samarbete. Delegerade för Danmark, Norge och Sverige föreslog 1909 att ett gemensamt lagstiftningsarbete skulle tas upp inom familjerätten och angav därvid, bland annat, fönnögenhetsförhållandena mellan makar som ett lämpligt område. Grundprincipen i dessa länder var sedan gammalt egendomsgemenskap mellan makarna. Vissa undantag gällde dock, särskilt för fast egendom som, om den var ärvd eller tidigare förvärvad, kunde vara enskild. Mannen förvaltade såsom hustruns målsman all egendom i boet, ursprungligen även hustruns enskilda. Genom åtskilliga reformer under senare hälften av 1800-talet hade man sökt trygga hustruns ställning och öka hennes självstän- ä dighet. Reglerna hade därigenom blivit oenhetliga och invecklade. Det gällde I att finna ett helt nytt system som kunde anses vara tidsenligt. i Efter överläggningar mellan delegerade för de tre länderna framlades förslag i två etapper, 191 3 beträffande äktenskaps ináende och upplösning och 19 18 angående makars rättsförhållanden. I den senare delen hade man övervägt olika utvägar, såsom att införa en fullständig egendomsskillnad mellan makar, på vilket exempel kunde hämtas från reformer av den engelska lagstiftningen under senare delen av 1800-talet, eller att införa en samförvaltning av makamas gemensamma egendom. Ingen av dessa lösningar kunde dock förordas. Vad man kom fram till var följande principiella lösning. Var och en av makarna behåller den egendom som han eller hon har vid äktenskapets ingående förvärvar. Han eller hon är alltså ensam ägare i samma

ellersenare

omfattning som en ogiñ person. Vardera maken förvaltar sin egendom och

svarar ensam för sina skulder. Äktenskapet medför sålunda i princip icke

Allmänna 99

synpunkter

något ansvar för de skulder som den andra ådrar sig. Genom dessa regler avskaffades alltså mannens målsmanskap för hustrun slutgiltigt. Gemenskapen i äktenskapet beaktas i stället genom att vardera maken har rätt till hälftendelning av makamas behållna egendom vid äktenskapets upplösning. Denna rätt till likadelning, som även tog sig uttryck i vissa inskränkningar av makens rätt att råda över sin egendom till förfång för den andra maken, kallas i Sverige och Finland giñorätt. Viss egendom kan vara undantagen härifrån genom överenskommelse i form av äktenskapsförord eller till följd av villkor vid gåva eller testamente och den betecknas då enskild egendom. Är all makamas egendom enskild, innebär det att de har fullständig egendomsskillnad.

Enligt det 19 l 8 framlagda nordiska förslagetg skulle motsvarigheten till den

svenska termen giltorättsgods i Danmark och Norge heta gifteeje, gifteeie, och motsvarigheten till enskild egendom heta szereje, saereie. Island följde detta förslag vid översättningen till sitt språk och använder termema hjüskapareign och séreign. Danmark och Norge däremot behöll, trots ändringen i sak, en äldre beteckning för det förstnämnda begreppet och kallar detta fazlleseje, felleseie. De överenskomna principerna lades till grund för nya lagar som antogs i Sverige 1920, i Island 1923, i Danmark 1925, i Norge 1927 och i Finland 1929. Det tog alltså något årtionde, innan reformen var genomfördi hela Norden. Den innebar att förrnögenhetsordningen i äktenskap är i

gemensam

sina grunddrag, men inte att vi skulle ha överensstämmande lagar på detta område. Enigheten har aldrig sträckt sig till lagamas konstruktion och detaljer. Ett fortlöpande samråd har dock upprätthållits, så snart något land har velat göra ändringar inom äktenskapsrätten. Någon bundenhet till grannländema har dock inte ansetts föreligga och åtskilliga separata ändringar, också genomgripande sådana, har gjorts i samtliga länder. Likväl kan man säga att den nordiska enigheten om grunderna för makars egendomsordning består. Det kan här tilläggas att motsvarande samarbete har förekommit endast i begränsad omfattningi fråga om bestämmelsema i föräldrabalken och ärvdabalken. I direktiven anföres att det på flera punkter finns stora spänningar mellan de värderingar som lagstiftningen bygger på och den syn på rollfördelningen mellan makarna i ett äktenskap och på familjebanden som omfattas av växande grupper av vårt folk, framför allt av ungdomen. Nya rättsregler behövs, om äktenskapet skall kunna fylla sin funktion också i framtiden.

Övergången från gammalt till nytt bör göras med varsamhet och omtanke om

de enskilda människorna, men det finns ingen anledning att avstå från att använda lagstifmingen om äktenskapet och familjen som ett av flera instrument i reforrnsträvandena mot ett samhälle där varje vuxen individ kan ta ansvar för sig själv utan att vara ekonomiskt beroende av anhöriga och där jämlikhet mellan män och kvinnor är en realitet. En av de punkter som därefter mera i detalj anvisas såsom ämne för översynen är giftorättsgemenskapen mellan makar. Härom sägs att en begränsning av giftorättsinstitutet liggeri linje med den principiella uppfattningen om äktenskapet i det framtida samhället. Det betonas emellertid att det är ett utomordentligt invecklat problemkomplex. Ett par tänkbara lösningar anges dock till övervägande, i första hand det system som kallas återgångsdelning och som innebär att 9 LB 1918 s. 619.

100 Allmänna

synpunkter

egendom som make hade före äktenskapet eller förvärvat under äktenskapet genom arv, gåva eller testamente inte ingår i någon delning mellan makama, medan däremot giñorätt tillämpas i besparingar och i allmänhet i det gemensamma bohaget. Såsom en annan tänkbar lösning anges att giftorätt skall gälla bara i den gemensamma bostaden och bohaget, en lösning som dock säges gå för långt om den tillämpas generellt. En mycket stark begränsning av giftorätten säges dock rimlig, när äktenskapet upplöses efter kort tid. Sedan 1920-talets äktenskapslagstiftning kom till ide nordiska länderna har betydande förändringar skett både i familjemönster och samhällsförhållan-

den. Äktenskapets varaktighet har ändrats. Äktenskapsskillnadema är betyd-

ligt flera. Alltjämt är dock flertalet äktenskap livsvariga. Viktiga ändringar har skett i ekonomiskt hänseende. 1 dagens samhälle är arbetsanställning med kontantinkomst förvärvsfonnen för det allt övervägande flertalet människor. Jordbruk med ren naturahushållning har drastiskt minskat i betydelse. Detsamma kan sägas om hushållsarbetet såsom en grundval för familjeekonomin. Kvinnorna har i stigande grad blivit förvärvsarbetande. Fyra femtedelar av samtliga kvinnor med barn under 17 år är numera i Sverige sysselsatta i förvärvsarbete eller arbetssökande. Den genomsnittliga arbetsinkomsten för kvinnor såsom grupp betraktade är dock betydligt lägre än arbetsinkomsten för män, ett förhållande som får sin förklaring i att kvinnoma i större utsträckning arbetar deltid eller i låglöneyrken. Särskilt de sistnämnda uppgifterna ger en upplysning om att det likväl är lång väg kvar, innan man kan tala om full jämställdhet mellan män och kvinnor. Även när det gäller rollfördelningen i familjen sker ändringarna långsamt. Vi har mera utförligt redogjort för de nu angivna förhållandena i vårt betänkande om underhållsskyldigheten (SOU 1977:37 särskilt s. 54-57). Vi anförde därvid att de strävanden mot jämställdhet mellan män och kvinnor som har kommit till uttryck på många andra områden bör tillmätas avgörande betydelse även i det sammanhanget. Även om andra åtgärder, sådana som rör sysselsättning, utbildning, bostadsmiljö och inflytande i samhället, har större praktisk betydelse i sådant hänseende, bör man inte bortse från att de familjerättsliga lagreglema om underhållsskyldighet också inverkar på människors hållning till varandra och därför bör få ett innehåll som främjar utvecklingen till jämställdhet. Härvid måste man emellertid också ta hänsyn till att dessa regler är tillkomna för att skydda den ekonomiskt svagare parten. Man tvingas att bestämma refonntakten så att inte detta syfte i alltför hög grad åsidosätts. Detta principiella ställningstagande - som hänförde sig till underhållsskyldigheten - anser vi vara i lika hög grad tillämpligt på reglerna för makars egendom. Ett viktigt syfte med översynen av dessa regler bör alltså vara att bygga vidare på utvecklingen mot ekonomisk självständighet för båda makarna och rättslig jämställdhet mellan dem. Även om det råder enighet om detta syfte, följer inte därav vilken omfattning och innebörd en reform bör ha. En primär fråga är om den nordiska likadelningsregeln bör överges och ersättas av något annat system för makars egendom eller om behovet av refonner, utan en sådan omläggning, bör tillgodoses genom mera begränsade ändringar inom det gällande systemet. Ett alternativ som har tilldragit sig uppmärksamhet i den offentliga debatten i de nordiska länderna är att man söker bevara vardera makens egendomsin-

Allmänna lOl

synpunkter

nehav opåverkat av äktenskapet. Vare sig man vill kalla detta en total egendomsskillnad eller föredrar att tala om återgångsdelning eller förvärvsgemenskap, är sålunda huvudregeln i detta fall att vardera maken behåller sin egendom och att, såsom ett undantag härifrån, endast sådan egendom delas, som är ett direkt resultat av samlevnaden och som därför kan anses vara samägd. En sådan egendomsordning har lagts till grund för lagstiftningen i en del andra europeiska länder. På detta system bygger sålunda den nya franska lagen av år 1965 och det är också den grundläggande principen i öststatemas äktenskapslagar. Den huvudsakliga motivering som har anförts för att man även i de nordiska länderna skulle övergå till denna princip synes vara att man menar att den främjar makamas självständighet och likaberättigande. Såsom exempel på dessa tankegångar kan anges en skrivelse från Nordiska Kvinnosaksföreningars samorganisation till Nordiska Rådet den l7 juni 1974 om reformering av äktenskapslagama i Norden, vilken med utgångspunkt i att varje vuxen människa har rätt och skyldighet att ansvara för sin egen försörjning pläderar för en form av återgångsdelning. Ett till resultatet likartat system finns i Västtyskland, där vardera maken i princip behåller sin egendom men man vid äktenskapets upplösning fördelar den fönnögenhetsökning som har uppkommit, något som kräver en jämförelse mellan vardera makens ekonomiska ställning vid äktenskapets början och slut. Skillnaden mellan de olika systemen framträder först vid äktenskapets upplösning, då en återgångsdelning ger ett ojämnt utfall, beroende på vad vardera maken har medfört eller har förvärvat genom arv, gåva eller testamente, medan den nordiska likadelningen i princip leder till en total

utjämning. Återgångsdelningen är sålunda mer ägnad att bevara ekonomiska

och sociala skillnader mellan makarna än likadelningen. Man bör väl inte helt bortse från att återgångsdelningen i en del situationer kan rymma ett visst mått av rättvisa, särskilt om äktenskapet upplöses efter kort tid. Det har omvittnats att, när makar kommer i konflikt i samband med en skilsmässa, tanken på egendomens ursprung stundom kan bilda ett känslomässigt starkt upplevt å motiv för den enes eller den andres anspråk. Det är dock inte säkert att, sett ur i l l en mera objektiv och lidelsefri synvinkel, egendomens ursprung bör tillmätas l r l en så stor betydelse. Vad som på senare år spelat stor roll är att frågan inte blott l l gäller den egendom som en av makarna har medfört eller ärvt utan även den l värdestegring av egendomen sorn har uppkommit under äktenskapet. Denna kan vara enbart nominell och motsvara penningvärdets fall. Men den kan också i andra fall var högst reell och innefatta ett sparande. till vilket båda makarna kan anses ha bidragit. Vilken delningsprincip som är att föredra beror alltså på förhållandena i det särskilda fallet. Efter en kort tids samlevnad står det fullt klart varifrån olika egendomsobjekt härrör och ekonomiska transaktioner har inte hunnit ändra så mycket på den enes el ler andres egendom. Efter ett kort äktenskap skulle det därför kunna te sig rimligt att helt eller delvis återställa vardera makens ekonomiska situation före äktenskapet. Efter ett långvarigt äktenskap däremot har båda makamas förhållande till den egendom som bildat ramen kring deras liv vuxit sig långt starkare än det anspråk som kan grundas på egendomens ursprung långt tillbaka i tiden. Om den ene då ensam får tillgodoräkna sig värdestegringen på en villa, kan detta innebära en oskälig

102 Allmänna synpunkter

nedvärdering av den andres insatser i gemensamt intresse. I sådana fall är likadelning ägnad att skapa rättvisa mellan makarna. Ett särskilt skäl mot en generell övergång till återgångsdelning är att denna reform skulle missgynna kvinnorna. Trots snabba förändringar under de senaste decennierna i förhållandet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden har ännu icke en sådan balans uppnåtts att de är ekonomiskt likställda. Kvinnorna har alltjämt såsom grupp betraktade en lägre inkomst än män och riskerar att få ett ringare utbyte i ett på återgångsdelning grundat system. Reglerna för makars egendom måste i detta hänseende följa den faktiska utvecklingen; de ägnar sig inte särskilt väl såsom en hävstång att påskynda denna. En generell återgångsdelning har även ur mera tekniska synpunkter klara nackdelar. 1° Den förutsätter att man måste skilja inte bara mellan vad den ene eller andre av makarna äger utan också mellan de delar därav som vardera maken har rätt att undanta från bodelning. Även det nuvarande systemet för kan riktas. makars egendom innehåller regler, mot vilka samma anmärkning Makama kan genom äktenskapsförord ha bestämt att viss egendom skall vara enskild. De undersökningar som har gjorts visar emellertid att sådana äktenskapsförord förekommer i tämligen begränsad omfattning och även att

dei många fall återkallas genom senare äktenskapsförord.” Så som reglerna

nu tillämpas förekommer alltså enskild egendom endast i ganska ringa omfattning. Siffrorna visar i varje fall inte att det finns något starkt önskemål att vidga användningen av regler om enskild egendom. Men det är just detta såsom grundprincip skulle som en generell övergång till återgångsdelning innebära. Enskild egendom skulle därigenom bli obligatorisk i mycket stor omfattning. I stället för att såsom nu sker ett mycket stort antal bon upplöses genom likadelning, som inte vållar några stöne komplikationer, skulle antalet komplicerade och konfliktbetonade avvecklingr av äktenskaplig gemenskap mångdubblas. Ingenting talar för att man därigenom skulle nå ett bättre resultat. Tvärtom är det stor risk för att detta skulle bli mera godtyckligt, att den beräknande och påstridige skulle vinna på ändringen och den eñergivne och ekonomiskt svagare förlora. Det är alltid svårt att i efierhand fastställa, om det är den enes eller andres förtjänst att något finns att dela. En likadelning är därför som regel mest rättvis. Det danska zegteskabsudvalget har i sitt 1974 avgivna betänkande om

förmögenhetsordningen i äktenskap” föreslagit att den gällande likadelnings-

ordningen skall upprätthållas som en grundläggande huvudregel. Samma innebörd har det finska förslaget till lag om makars fönnögenhetsförhållanden, avgivet i mars 1976. Vid våra överläggningar med företrädare för övriga nordiska länder har enighet rått om denna ståndpunkt. Vi anser sålunda att ° LB 1918 s. 230 och den nordiska likadelningsprincipen bör bevaras såsom grundregel. Detta bör Lars Tottie: Bodelning föranledes av äktenskapsskillnad och när den sker gälla både när bodelning efter äktenskapsskillnad. eller makes död. Det innebär emellertid inte att de önskemål som har tagit sig Tidsskrift for Rettsvitenuttryck i yrkanden på en övergång till återgångsdelning såsom grundprincip skap 1977 s. 650 lf. avvisas. Dessa önskemål bör i stället tillgodoses genom modifierande l Bilaga 4. undantag, som lämnar ökade möjligheter till jämkning i enskilda fall, t. ex. då 2 Betaznkning nr äktenskapet upplöses genom skilsmässa efter kort tid eller då eñerlevande 716/1974. /Egteskab 3, make äger större delen av boet och den avlidnes barn, som ej är gemensamt, formueordningen, afgivet att utfå sitt arv. Frågan om modifierande undantag behandlas af aagteskabsudvalget af påkallar I969. närmare i det följande under 2.5 och 2.6.

SOU l98lz85 Allmänna synpunkter 103

2.4 Vems är det gemensamma hemmet? Lagberedningen framhöll i sitt betänkande 19 l 83 att det ofta kan vara ovisst om viss egendom införts genom den ene eller den andre av makarna och att detta särskilt gällde egendom som tillkommit under äktenskapet. Det kan ha fallit ur minnet eller i varje fall vara omöjligt att styrka, vilken av makarna som förvärvat det ena eller andra föremålet. Svårighetema är inte lika stora beträffande all egendom men gäller särskilt lösa saker. Att den ene slutit avtal om förvärvet är inte alltid bevis för att denne förvärvat föremålet. Om andra maken släppt till medel till betalningen, får sålunda i allmänhet förvärvet anses ha skett för hans räkning och äganderätten till föremålet tillkomma honom. Om t. ex. familjen för utgiftema till sitt underhåll är hänvisad uteslutande till ena makens inkomster, kan härav slutas att han tillsläppt medlen till förvärv av det bohag som inköpts under äktenskapet; och om båda makarna i någorlunda bestämd proportion bidragit till utgifterna för familjen, bör de anses vara gemensamt ägare till de under äktenskapet anskaffade bohagstingen med andelar däri efter samma proportion. Lagberedningen erinrade även om den då föreslagna särskilda regeln (5 kap. 4 §) enligt vilken vad den ena maken överlämnat till den andre för tillgodoseende av dennes särskilda behov blir den senares egendom och den därvid underförstådda principen att vad make skjuter till för den gemensamma hushållningen och vad som anskaffas för sådana medel blir dennes egendom. Det framhölls att av förrnögenhetssystemet följde att de möbler, husgeråd och andra lösören som makarna brukade i det gemensamma hemmet tillhörde den make som genom köp, arv eller annorledes förvärvat dem.” Det medgavs att behovet att hävda gemenskapen i fråga om denna egendom framträdde särskilt starkt. Efter diskussion av olika möjligheter angavs inskränkning i ägarens förfoganderätt över egendomen som den lämpliga utvägen för att skydda andra maken. Och för att undgå svårigheteri bevishänseende infördes möjligheten att upprätta förteckning över vad makarna var för sig äger. De nu angivna principerna för hur makarna skall anses äga -eller eventuellt i viss proportion ha samäganderätt till- den egendom som under äktenskapet anskaffats för gemensamt bruk i hemmet stod inte i riktigt god överensstämmelse med de grundsatser som lagberedningen samtidigt utvecklade för makamas underhållsskyldighet under äktenskapet. I det förra hänseendet skulle det avgörande vara vem som släppt till de pengar för vilka föremålen anskaffats. I det senare skulle också såsom en underhållsprestation räknas det arbete som den ene eller andre maken kunde utföra genom verksamhet i hemmet eller för omedelbart tillgodoseende av familjens behov. Lagberedningen yttrade sålunda, bland annat, att den vård hustrun ägnar hemmet och familjen måste, även rent ekonomiskt sett, anses som ett bidrag till familjens underhåll.” Den inkonsekvens som sålunda vidlådde lagberedningens resonemang kan vara ägnad att förvåna. Det kan måhända antagas att det främst var tekniska 3 LB l9l8 s. 251. svårigheter och hänsyn till borgenärsintresset som hindrade lagberedningen 256-257. från att låta principema för underhållsprestationer från makarna slå igenom 4 LB 1918 s. 243-244. också när det gällde egendomsförvärv. Till en början torde frågan inte ha väckt någon uppmärksamhet. Orsakerna härtill var flera. Ett skäl var självfallet att 5 LB 19185. l 90.

104 Allmänna SOU l98I:85

synpunkter

det dröjde relativt länge, innan de nya reglerna blev tillämpliga i större omfattning, eftersom den äldre giftemiålsbalken alltjämt skulle gälla för makars egendom i äldre äktenskap. Det ligger dessutom i sakens natur att även bortsett härifrån tvist på en dylik punkt framträder relativt sällan. Det är praktiskt taget endast vid äktenskapets upplösning som det kan finnas anledning därtill och likadelningen medför att det även då som regel är av mindre betydelse vem som anses som ägare till de olika föremålen. För att en tvist skall uppkomma måste alltså förutsättas att på grund av äktenskapsför- 0rd eller av annan anledning likadelning är utesluten eller att äganderättsfrågan har betydelse av skäl som sammanhänger med gäldstäckning, vederlagsanspråk eller rätt för make att få viss egendom utlagd på sin lott. Det är emellertid å andra sidan tydligt att anledningar till tvist om äganderätten till viss egen dom i boet i samband med upplösning av äktenskap har kan ha ökat genom att det har blivit alltmer vanligt att båda makarna inkomster av arbete utanför hemmet. I den mån den ene, mer eller mindre medvetet, satsat sina tillgångar på föremål av bestående värde, medan den framstår det som orättvist att andres gått åt till familjens livsuppehälle, tillmäta betalningen vid förvärv av föremål till hemmet en så dominerande resonemang. Detta kan därför anses betydelse som följer av lagberedningens vara föråldrat. Det har här skett en rättsutveckling under intryck även av motsvarande 16 problem i andra nordiska länder. För dem som sambor under äktenskapsliknande förhållanden utan att vara gifta kan det vara av ännu större betydelse hur ägandeiätten till vad de anskaffar till sitt gemensamma hem bedöms. För dem saknas nämligen en likadelningsregel, som kan utjämna motsättningarna då samboendet upplöses. En presumtion för att vid upplösning av äktenskap eller samboende sådan egendom äges av makar eller sambor tillsammans kan behöva övervägas. Vi har sålunda ansett det vara angeläget att göra en närmare utredning av de rättsliga problem som sammanhänger med samboendes gemensamma bohag och bostad, vare sig de är gifta eller ogifta, och att framlägga de förslag som föranledes därav. Dessa frågor behandlas närmare under 3.3.

16 En översikt över aktu- 2.5 Begränsad likadelning vid skilsmässa

ell svensk rättspraxis har __ , _ sammanstäm av pe, I aktenskap uppkommer ofta en rent faktisk sammanblandning av egendom, Sundbergi en uppsats i somligt förbrukas och försvinner medan annat finns kvar. Nyanskaffningar tillämpade 5‘“di° tillkommer utan att makarna sinsemellan klargör om det är den enes eller S“m59‘“d°’5“ Ma andres tillhöri h t So e . li th g ar s igit 1 var e, t d d h ar k e ll

makar och panel_ i äk_ . _ ”g i_ m. me anannat mins at er

förlorat sitt varde. Nar giftermålsbalken kom till anfördes som ett viktigt skal tenskapsljknande 53mm_ nad. Uppsala vårtermi- till likadelning vid äktenskapets upplösning, att likadelningen skulle säkerställa den hemarbetande hustru som saknade arbetsinkomst. Genom att ,

Bil 1k98.!- f_ har väl detta

i stigande grad blivit

red’:/iS:;ti5g?$sm£a:e_ kvinnoma har förvärvsarbetande skäl

minskat l betydelse. Å andra sidan har sannolikheten for sammanblandning tänkandena n, 716/1974 s. 53 och 915/1980 s. av egendom ökat. Efter ett långvarigt äktenskap är det därför ofta ogörligt att “mer klart särskilja vad som kan anses som den enes och den andres egendom. Det

lgzf ”flämtar

skett en för likadelning utan dessa

%‘al;i?F‘;tm;)e’:;mel(’ äns_ har alltså förskjutning motiven att likväl g

minskati styrka. Behåller man likadelning som huvudregel medför det atti det .g praxis se NOU 193050 s. 19-21. stora flertalet fall uppslitande och onödiga konflikter kan undvikas.

Allmänna synpunkter

Vad som här betraktas som ett nonnalfall passar emellertid icke på alla situationer. Ett annat betraktelsesätt kan stundom vara motiverat på grund av omständighetema i det enskilda fallet. En del människor håller noga reda på vad som är den enes och den andres. Hushåll på skilda orter, långvarig söndring eller särlevnad av annat skäl kan framkalla en mera markerad uppdelning av makamas egendom. Vissa undantag från en strikt likadelning kan vara behövliga. Redan den möjlighet som den gällande lagen erbjuder att makarna kan avtala om att egendom skall vara enskild innebär att de kan finna en form för sitt egendomsinnehav som de anser vara lämpligare. Genom förekomsten av äktenskapsförord och innehållet i sådana kan man avläsa hur stort behovet av undantagsregler kan anses vara. Den undersökning som har gjorts av äktenskapsförord 1977 (bilaga 4) visar att sex procent av de äktenskap som ingicks det året var förenade med äktenskapsförord, som innebar att makamas egendom skulle helt eller delvis vara enskild. Utredama uppskattar dessutom att det i mindre än tio procent av de befintliga äktenskapen upprättats äktenskapsförord, däri inbegripet sådana som endast avsåg gåva. En så stor del som 75 procent av äktenskapförorden 1977 hade

i

upprättats under äktenskapet, några inom kort tid men påfallande många efter

i

en längre tids äktenskap. Av dessa under äktenskapet upprättade förord

i

ingicks 60 procent i äktenskap som varat i tio år eller mera och en tredjedel i

l

äktenskap som varat längre tid än 20 år. En stor del av dessa äktenskapsförord går ut på att återinföra giftorättsgemenskap då denna på grund av tidigare äktenskapsförord varit helt eller delvis utesluten. Av samtliga äktenskapsför- 0rd som upprättats under äktenskapet har väl ett flertal till syfte att införa egendomsskillnad, men närmare en fjärdedel har den motsatta innebörden. Utredningen ger inte besked om vad som ligger bakom att makama upprättar ett äktenskapsförord. Utredama säger att man i vissa fall vet att makarna ganska snart efter äktenskapsförordets upprättande har tagit ut äktenskapsskillnad, i vissa fall känner man till att dödsfall sannolikt var nära förestående och i andra fall vet man att det kan vara aflärstransaktioner. Utredama belyser emellertid förekomsten av äktenskapsförord med några exempel både på typiska och ovanliga äktenskapsförord och lämnar i denna redovisning också uppgifter om makamas ålder och äktenskapets längd. Mot bakgrunden av denna utredning kan man säga sig att det i ett visst antal fall förekommer att makar inte önskar den giftorättsgemenskap som är lagens huvudregel och därför redan före giftermålet eller i äktenskapets inledningsskede bestämmer att deras egendom helt eller delvis skall vara enskild. Antalet sådana fall är, såsom redan framhållits, icke så stort att det finns anledning att överväga en omläggning av lagens huvudprincip, men det är å andra sidan tillräckligt stort för att möjligheten att överenskomma om enskild egendom bör finnas kvar. Det förhållandet att i åtskilliga fall sådana överenskommelser, ibland efter lång tid, tas tillbaka genom nytt äktenskapsförord som upphäver det tidigare tyder på att dessa makar då ser annorlunda på sitt inbördes ekonomiska förhållande än vad de gjorde från början. Kritik har förekommit mot att likadelningsprincipen är tillämplig också då ett äktenskap upplöses genom skilsmässa efter helt kort tid. De möjligheter till delning efter annan grund som infördes 1973 (GB 13 kap. 12a §) synes knappast ha avskaffat detta problem. Det kan därför ñnnas skäl att i stället införa en jämkningsregel, enligt vilken

106 Allmänna synpunkter SOU l98l:85

vardera maken har rätt att i dylika fall begära att likadelningen begränsas. Innebörden härav skulle vara att makarna, utan att behöva göra äktenskapsförord, kan i huvudsak få återgångsdelning, om äktenskapet upplöses efter helt kort tid. Låter man rätten till likadelning växa efter hand, kommer denna först efter en något längre tid att nå full omfattning Det blir härigenom möjligt att i huvudsak förutse utfallet av en bodelning vid äktenskapsskillnad. Frågan härom behandlas närmare under 4.3.2. Man kan anta att en del äktenskapsförord som går ut på att införa egendomsskillnad mellan makama kommer till som en förberedelse till en äktenskapsskillnad, av det skälet att bodelning för närvarande inte kan ske redan när talan om äktenskapsskillnad har väckts utan först när det har dömts till äktenskapsskillnad. Genom äktenskapsförordet kan makarna då omedelbart klara ut sitt ekonomiska mellanhavande och undvika den efterföljande bodelningen (GB l l kap. 13 §). Frågan om tidpunkten för bodelning i samband med äktenskapsskillnad bör därför nämiare övervägas. Se härom under 4.3.5. Ett äktenskapsförord som efter tämligen lång tids äktenskap upphäver en tidigare rådande egendomsskillnad och inför giftorättsgemenskap kan självfallet vara ett uttryck för att makama har kommit till den uppfattningen att den senare ordningen är mera riktig och rättvis. En annan sannolik förklaring till att äktenskapsförord av denna typ har blivit betydligt vanligare på senare år kan dock vara att makarna därigenom vill undgå ogynnsamma skattekonsekvenser vid dödsfall. Det ingår inte i vårt uppdrag att föreslå ändrade skatteregler. Vi kan dock inte bortse från att sådana regler påverkar människors handlande och att det av flera anledningar kan finnas skäl att dämpa skatteeffektema för efterlevande make. Ett klarläggande av hithörande frågor är i varje fall nödvändigt. De behandlas under 8.3. På annat sätt än genom äktenskapsförord kan makar - eller tillämnade makar - inte avtala om avvikelse från vad giftermålsbalken innehåller om egendom (GB 8 kap. l §andra stycket). Detta hindrar emellertid inte

_makars

att makar har vissa begränsade möjligheter att göra avvikelser vid bodelning elleri for-avtal till bodelning. Såsom redan nämnts infördes 1973 en regel om delning efter annan grund vid äktenskapsskillnad. Förutsättningen är att bodelning enligt vanliga regler skulle framstå som uppenbart obillig med hänsyn till makamas ekonomiska förhållanden och den tid äktenskapet varat. Make kan dock icke vid sådan avvikande delning få mer än vad som svarar mot hans giftorättsgods. Om makama är ense bedömer de själva vad som är att anse som uppenbart ebilligt och vad som i stället bör betraktas som en skälig grund. För det fall att make efterger den rätt som tillkommer honom eller henne enligt giftermålsbalken finns vissa regler till skydd för borgenäremas intressen, enligt vilka andra maken kan ådra sig ett ansvar mot dem (GB 13 kap. 14 §). Ett sådant avtal torde även i vissa fall kunna angripas av den ena maken med

åberopande av bestämmelser i avta1slagen,7 däribland även den år 1976

tillkomna generalklausulen i 36 §. Av praktisk betydelse kan också vara att en sådan avvikelse från lagens regler kan få skattekonsekvenser. Frågan behandlas i lagen om arvsskatt och gåvoskatt, beträffande skilsmässofallet i 39 § under c och beträffande bodelning efter makes död i 15 § l mom. Om emellertid 7 NJA 1965 s. 345. varken borgenänemas intressen eller skattehänsyn lägger något hinderi vägen,

Allmänna synpunkter

torde makarna ha frihet att bodela som de vill, förutsatt att de är ense. Om makarna inte är ense men likväl någon av dem begär att avvikelse skall göras från lagens huvudregel om likadelning, är detta mera renodlat en fråga om jämkning vid bodelning. Detta är en punkt där det ända sedan tillkomsten av 1920-talets lagstiftning rått en viss motsättning mellan de västnordiska länderna å ena sidan och Finland och Sverige å den andra. I de föna ländema har man ansett sig kunna lättare tillämpa en skönsmässig bedömning, medan man i de senare endast med stor tvekan ansett sig kunna öppna möjlighet därtill. Av en viss betydelse i detta hänseende är dock tillkomsten av den nyss nämnda generalklausulen i avtalslagen. Det gäller för oss att med anknytning därtill finna en lämplig avvägning, så att lagen lämnar utrymme för jämkningi den omfattning det är behövligt men å andra sidan inte uppställer så obestämda regler att de snarare framkallar tvister än ger lösningen på sådana. Frågan om jämkning i särskilda fall behandlas under 4.3.3.

2.6 Bodelning och arv vid makes död

Makes död var tidigare den helt övervägande orsaken till upplösning av äktenskap. Trots att antalet skilsmässor efter hand har ökat betydligt, upplöses alltjämt flertalet äktenskap genom makes död. Om den nordiska likadelningsprincipen skall bevaras såsom grundregel, kommer detta att gälla både vid skilsmässa och vid makes död. Innebörden härav är dock helt olika i de båda situationerna. När delningen sker i båda makamas livstid, kan likadelningi flertalet okomplicerade fall vara rimlig och rättvis. En huvudregel med denna innebörd, till vilken modifierande regler anknytes såsom undantag, har därför ansetts naturlig. När endast den ena maken finns i livet, bärs likadelningen inte på samma sätt upp av hänsyn till rättvisa mellan makarna. Den är då snarare ett uttryck för det minimum som i allmänhet skall tillkomma den efterlevande. Det anspråk som denne bör kunna ställa också på den avlidnes del i boet (kvarlåtenskapen) tilldrar sig huvudintnesset. Såsom redan framhållits kan förekomsten av äktenskapsförord och innehållet i dessa betraktas som en mätare på hur stort behov det finns av undantagsregler och de önskemål därom som har kommit till uttryck på detta sätt. När det gäller egendomens fördelning vid makes död, kan sådana upplysningar hämtas också ur testamentsvanoma. En omfattande undersökning av dessa gjordes år 1962 av familjerättskommittén och publicerades som

bilaga till kommitténs betänkande (SOU 1964:35 s. 571-587). För att få en

kompletterande belysning av hithörande förhållanden har vi låtit göra en undersökning av bouppteckningar inregistrerade vid tingsrättema under februari-mars 1974 (bilaga 3). Den helhetsbild man får härav stämmer tämligen väl överens både med den tidigare undersökningen och med undersökningen av äktenskapsförord 1977. Undersökningen visar sålunda att i det övervägande flertalet av de 5 701 fall som undersökningen omfattade makarna hade giñorättsgemenskap och att förekomsten av enskild egendom var något tämligen ovanligt. I 88 procent av fallen hade den efterlevande rätt till något belopp på grund av giñorätt, därav i ungefär en tredjedel av fallen rätt till halva behållningen och i två tredjedelar av fallen till mer än halva behållningen med stöd av basbeloppsregeln. I 7

108 Allmänna synpunkter

procent av det totala urvalet förekom enskild egendom och i ungefär hälften av dessa fall var all egendom enskild. Undersökningen visar också att i 23 procent av fallen den avlidne hade upprättat testamente och att i nästan samtliga dessa fall testamentet upptog förordnande till förmån för efterlevande make. Man bör emellertid lägga märke till att det angivna procenttalet för tmtamenten är en genomsnittssiffra. Testamentsfrekvensen stiger med den avlidnes ålder. Räknar man från totalantalet bort de fall då det saknades bröstarvingar och den efterlevande således utan testamente hade rätt att behålla hela boet, blir detta procenttal också högre. Detta gäller i ännu högre grad, om man medräknar endast de fall, då det fanns enskild egendom som kan ha givit anledning att skriva testamente. I 70 procent av de fall där den avlidnes egendom helt eller delvis var enskild fanns sålunda testamente till förmån för den efterlevande. I nästan hälften av de fall där det i boet förekom enskild egendom på grund av äktenskapsförord fanns det också testamente till förmån för den efterlevande. Mer än hälften av de avlidna var över 70 år, endast två procent var under 40 år och en halv procent under 30. Ett eller flera barn fanns i 85 procent av fallen. Andelen fall med barn under 20 år är dock avsevärt mindre, endast 10 procent av hela antalet fall. I direktiven framhålles att den nuvarande ordningen med en kombination av giftorätt och arvsrätt för efterlevande make inte är alldeles självklar. Det skulle kunna vara tänkbart att slopa bodelningen vid dödsfall och kompensera efterlevande make genom arvsrätt. Den tanke som sålunda lanseras i

direktiven kan vid första påseende synas bestickande. Åtskilligt skulle vara

vunnet, om man på denna väg kunde nå en förenkling av de nuvarande reglerna om egendomens fördelning vid makes död. Något avgörande hinder mot en reform i denna riktning ligger inte i giftorätten och den innebörd som denna anses ha såsom juridiskt begrepp. När giftorätten infördes synes man ha fattat den som en latent rätt som består under äktenskapet men som inte tar sig uttryck på annat sätt än genom vissa rådighetsinskränkningar och genom delningsreglema. Praktiskt sett har man emellertid inte behov av något annat än de konkreta lagregler som avser att förhindra att den ena maken till skada för den andre skingrar det gemensamma hemmet och som anger hur egendomen skall delas när äktenskapet upplöses. Terminologiskt skulle man väl kunna göra den ändringen att de senare reglerna kallades arvsregler. l sak gör detta dock icke någon större skillnad. Så snart det finns någon bröstarvinge, som skall utfå sitt arv efter den avlidne, eller testamente till någon l 1 l i i utomstående, undgår man inte att fastställa vad som skall betraktas som den a efterlevandes egendom och vad som är kvarlåtenskapen. Man kan heller inte tillämpa olika system vid bodelning efter skilsmässa och vid bodelning eñer makes död. Det skulle leda till invecklade och svåröverskådliga bestämmelser. Tekniskt sett kan man således inte nå någon förenkling genom att slopa bodelningen och kompensera efterlevande make genom arvsrätt. Detta är användbart endast då bröstarvinge saknas och det inte heller eljest finns skäl att särskilja vad som är kvarlåtenskapen. Men det är då inte någon nyhet; det tillämpas redan nu, när make enligt 3 kap. ärvdabalken övertar hela boet. l andra fall är den nuvarande ordningen med bodelning och arvskifte behövlig. Den är så tekniskt enkel man kan åstadkomma. Att överge den skulle leda till betydande komplikationer till föga nytta.

Allmänna synpunkter

Däremot kan man naturligtvis säga sig att reglerna om bodelning och arv, om man ser till resultatet i det enskilda fallet, kompletterar varandra och att deras innehåll därför måste bedömas enhetligt. Diskussionen på detta område har sedan lång tid tillbaka dominerats av en strävan att stärka den efterlevande makens ställning. Ambitionema har här endast delvis kunnat förverkligas och frågan hör till de centrala bland våra uppgifter. Den begränsade undersökning av bouppteckn ingar som vi har låtit utföra bekräftar att även med nuvarande lagregler önskemålet att ytterligare skydda den efterlevande maken framstår som angeläget för många makar. l påfallande många fall tillgodoses detta genom testamente. Av intresse är särskilt att makar, som har använt lagens möjligheter att utesluta giftorätten genom äktenskapsförord, likväl i så många fall genom testamente tillser att verkan därav icke drabbar den efterlevande vid dödsfall. Svagheten i ett system som i många fall leder till att makar bestämmer om avvikelse genom testamente ligger däri att resultatet kan bli godtyckligt. Många människor har en motvilja mot att skriva testamente och skjuter upp tanken därpå till dess det är för sent. Vad de egentligen hade önskat förverkligas då inte. Starka skäl talar därför för att genom lagändring stärka 1 den efterlevandes ställning. Detta kan ske på olika sätt. Det kan övervägas att genom modifikation av likadelningsregeln ge den efterlevande en förmånligare ställning vid bodelningen, särskilt med tanke på det fall då den större delen av boet är den efterlevandes egendom. För mindre dödsbon _ñnns redan nu i basbeloppsregeln ett medel att till skydd för den efterlevande hindra att hemmet splittras. Den viktigaste reformfrågan är emellertid, om den efterlevande också genom arvsrättsliga regler bör få rätt att helt eller delvis behålla kvarlåtenskapen, också när det finns bröstarvingar. Det är endast på denna väg, genom att sålunda bröstarvingama får stå tillbaka för den efterlevande maken, som den senares ställning kan stärkas i något väsentligt avseende. Frågan är emellertid komplicerad, därför att bröstarvinge till den avlidne inte alltid är: ett gemensamt barn utan kan vara ett barn enbart till den avlidne (särkullbam). Det är tydligt att samtliga hithörande frågor hänger nära samman och kräver ett mönster av regler, där de olika delarna betingar varandra. En reform måste anknyta till nedärvd rättsuppfattning samtidigt som det är ett starkt önskemål att i denna del tillmötesgå de ofta framförda kraven på ökad nordisk rättslikhet. Särskilda överläggningar har i denna del hållits med företrädare för Finland, där samma intresse finns att stärka den efterlevande makens ställning. Hithörande problem behandlas närmare under 5.1 och 5.2.

2.7 I vilken bör skriva

omfattning man lag för

ogifta sambor?

2.7.1 Förutsättningar för frågans bedömande

Huvuddelen av vårt betänkande ägnas åt att försöka modernisera lagreglema om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar och att därvid, med beaktande av fortgående förändringar i samhället, åstadkomma praktiskt användbara lösningar på problemen. Vårt arbete är i detta hänseende en fortsättning på den reform som beslutades 1973 i fråga om äktenskaps ingående och

1 10 Allmänna synpunkter

upplösning. Vid sidan härav är det emellertid också nödvändigt att beakta förekomsten av äktenskapsliknande samboende mellan ogifta. Den nedgång i äktenskapsfrekvensen och ökning av ogift samboende, som kunde observeras under den senare hälften av 1960-talet och början av 1970-talet, har blivit bestående. Innebörden härav har undersökts av den sociologiska institutionen 3 vid Uppsala universitet. Enligt den senast tillgängliga uppgiften beräknas 80 å 82 procent av samtliga samboende par vara gifta och återstående 18 å 20 procent ogifta. Någon aktuell uppdelning av de samboende ogifta på åldersgrupper föreligger inte, men man kan utgå från att liksom tidigare huvuddelen är yngre personer (under 25 år) och att med stigande ålder andelen sambor bland samtliga par sjunker. Att sambo framstår alltså till stor del som ett förstadium till ett eventuellt äktenskap. Detta innebär dock inte att parterna själva har bestämda föresatser om framtida äktenskap och samboendet leder heller inte alltid till äktenskap utan upplöses i många fall. Däremot kan det sägas att ingående av äktenskap utan att detta har föregåtts av en längre eller kortare tids samboende numera är något ovanligt. Endast en mindre grupp av samboende framstår som ett egentligt alternativ till äktenskap. Samboendet hardå lång varaktighet till dess det upplöses genom den enes död. En del av dessa är sådana, där något äldre personer bildar par, ej sällan efter det att tidigare äktenskap har upplösts. Riksdagens ställningstagande vid 1973 års riksmöte byggde på att det ur flera synpunkter är önskvärt att äktenskapet bevaras som den nonnala och naturliga formen av familjebildning för det helt övervägande antalet människor. Samtidigt framhölls dock att samhället måste räkna med som en realitet att det även i fortsättningen kommer att finnas män och kvinnor som inte vill ge sin samlevnad äktenskapets form och att lagstiftaren måste ta hänsyn till detta.” Detta ställningstagande illustrerar lagstiftarens dilemma. Å ena sidan kan man inte i alla hänseenden införa samma regler för samborsom för gifta. Å andra sidan får man inte tveka att, på områden där tillräckligt starka skäl talar för det, införa lagregler för sambor, överensstämmande med dem som gäller för gifta. Vår uppgift är alltså att finna en lösning som på ett rimligt och

lämpligt sätt balanserar dessa motstridiga intressen. Endast på en punkt2°

beslöt riksdagen 1973 att införa enhetliga lagregler för gifta och sambor, nämligen i fråga om företräde till den gemensamma familjebostaden, när denna innehas med hyres- eller bostadsrätt. Det ytterligare område där d_et enligt vår mening nu kan föreligga skäl för enhetlighet är, såsom redan har angivits i det föregående under 2.4, äganderätt till bostad och bohag. Av stort intresse för vårt ställningstagande till frågan om egendomsförhållandet mellan sambor är att det nyligen i Danmark och Norge har publicerats betänkanden som behandlar denna fråga. I det danska betänkandet om ”samliv uden aagteskab” (betzenkning nr 9 l 5/ 1980 afgivet af aegteskabsudvalget af 1969) redogör denna kommitté för sina överväganden i fråga om vårdnanden om gemensamma bam, rätten till hyreslägenhet, det ekonomiska 18 sou 1978:55. Se förhållandet vid samlivets upplösning och problem rörande arvsskatt. Frågor ovan vid not 7. om ändring i social- och skattelagstiftning avser kommittén att ta upp i ett 19 LU 1973:20 s. 74-75. kommande betänkande. Den danska kommittén framhåller i principiellt hänseende, bland annat, att 2° Här bortses från frågor lagstiftningen såvitt möjligt bör främja ingående av äktenskap och icke om vårdnanden av barn, som nu inte är aktuella. motverka äktenskap. Samlevande par bör inte som en följd av refomtförslagen

Allmänna synpunkter

ställas bättre än makar, utan högst likställas med gifta. Ju mer utförlig en reglering av samlivsförhållandena blir, desto nämiare kommer man att skapa ett andra klass äktenskap, vars rättsverkningar påtvingas de samlevande. En lagstiftning som tillägger samlivet rättsverkningar kommer att innebära bevisvårigheter och därför medföra rättsosäkerhet. Häremot framhålles å andra sidan att ett stort antal personer har levt samman som ogifta under längre tid. Det är långt ifrån säkert att deras samlivsforrn är resultatet av bägges medvetna och välövervägda val, som man blott bör låta dem själva ta konsekvenserna av. Betydande problem kan uppstå t. ex. i samband med den ekonomiska uppgörelsen, när samlivet upplöses eller den ene dör. Altemativet till en reglering lagstiftningsvägen är icke att samlivsförhållandena befinner sig i ett rättsligt tomrum. Det kommer antagligen att utveckla sig i fråga om de samlevandes förmögenhetsförhållanden en rättspraxis som bygger på allmänna rättsprinciper. Det håller redan på att ske-i fiåga om fönnögenhetsdelningen, i det att domstolarna synes vara benägna att använda ett slags samägandekonstruktion. Av innehållet i betänkandet är i övrigt av intresse för vårt arbete vad kommittén närmare anför om förrnögenhetsförhållandet mellan samlevande. Kommittén framhåller här (s. 122) att de danska domstolarna genom åren har förelagts ett betydligt antal mål, där nödvändigheten att i viss omfattning se bort från det formella ägarförhållandet vid en ekonomisk uppgörelse i samband med samlivets upplösning har varit oavvislig. Domstolama har löst detta problem genom att i viss omfattning statuera samägande mellan parterna eller - såsom i en högsta domstolsdom från 1980 - tilldela en av parterna en penningsumma utan att hänvisa till någon uttrycklig grund härför i hittills gällande rätt. Efter en diskussion av synpunkter på samägande anför kommittén (s. 123) att den, på samma sätt som i fråga om äktenskap med enskild egendom, icke har funnit sig böra föreslå en allmän regel om samägande eller likadelning av tillgångar vid upplösning av samliv utanför äktenskap. Detta innebär emellertid inte att kommittén tar avstånd från de resultat som rättspraxis har uppnått. Tvärtom anser man det rimligt att tillgångarna delas vid upplösning av mera långvariga samlivsförhållanden, där parterna har gemensam ekonomi och på det hela taget har inrättat sig väsentligen som makar. Vid uppgörelsen efter ett sådant samliv utan äktenskap kan det vara rimligt att ta likadelning till utgångspunkt, något som icke utesluterdelning efter annan grund eller delning enbart av en del av tillgångarna. Kommitténs resonemang utmynnar i ett lagutkast, vilket anbefalles till genomförande av en majoritet inom kommittén, 12 ledamöter mot 6. Utkastet innehåller två moment. Enligt det första av dessa kan vid upplösning av ett samliv mellan två personer skifterätten företa delning av deras fömrögenhet. Det förklaras i motiven att det skall ankomma på skifterätten att ta ställning till om det föreligger ett sådant långvarigt samlivsförhållande med gemensam ekonomi, att delning bör komma på tal. Det andra momentet innehåller att skifterätten vid upplösningen av ett samliv mellan två personer kan ålägga den ena parten att betala den andra ett belopp för att säkra att denne icke ”stilles åbenbart urimeligt (väsentligt ringere end stemmende med billighed)”, när hänsyn tas till parternas ekonomiska förhållande och samlivets varaktighet. Hänsyn kan också tas till den insats som parten har gjort för det gemensamma

112 Allmänna synpunkter sou 1981:85

hemmet. Det andra momentet är i första hand tänkt för sådana fall, då det inte föreligger samägande som skall delas enligt det första momentet, men det är i princip inte hinder mot att använda regeln också när det sker en delning. Detta kan komma i fråga, när endast en begränsad del av fönnögenheten ingår i delningen. Minoriteten av kommittén, som motsätter sig att lagutkastet läggs till grund för lagstiftning, säger att detta i särskild grad skulle vara ägnat att hos parterna skapa illusionen av ett äktenskap av andra graden och dänned avhålla dem från att ingå äktenskap. Kommittén är enig om (s. 128) att det inte bör införas någon legal arvsrätt för det fall då samlevnad upplöses genom den enes död. För att den efterlevande skall få rätt till kvarlåtenskapen skall således fordras testamente. Kommittén säger emellertid att det naturligtvis kan bestämmas om delning, även likadelning, efter den enes död och att kommitténs överväganden därför i första hand har varit koncentrerade till om en billighetsregel sådan som den tidigare omtalade också bör kunna komma till användning i dödsbosituationen. Kommittén säger att samma skäl talar härför som vid upplösning i bådas livstid. Dessutom finns det grund att anta att en mera vittgående samägande- I praxis skulle fortsätta vid dödsboskiften, om regeln icke införes, vilket skulle j leda till olika resultat i de två upplösningssituationema.

i

Halva antalet ledamöter anser därför att billighetsregeln bör kunna användas också efter en samlevandes död. Vid utmätandet av en eventuell gottgörelse skall hänsyn tas till i vilken omfattning betalning av beloppet går ut över efterlevande make eller bröstarvingar (vilka en ligt dansk lag har rätt till laglott). Den andra hälften av kommittén anser att det inte bör införas någon billighetsregel vid dödsboskifte. Tanken att den ena parten skall kunna åläggas att betala en penningsumma till den andra för att den senare inte skall ”stilles urimeligt ringe” i ekonomiskt hänseende har redan tidigare kommit till uttryck i den danska äktenskapslagstiftningen genom en år 1969 införd bestämmelse, vilken är tillämplig vid upplösning av ett äktenskap där makama har haft enskild egendom. Den motsvarade till sitt syfte de svenska bestämmelserna om underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp, vilka infördes i giftermålsbalken efter förslag av lagberedningen 1918, dock utan att då få någon motsvarighet i dansk rätt. Medan engångsunderhåll hos oss förekommer endast sällan, har den danska

regeln fått förhållandevis stor användning.”

Den danska kommittén hänvisar vidare till vad kommittén föreslog redan i 1974 års betänkande om att avvikelse skulle kunna göras från legala eller avtalade delningsnomrer, när ett äktenskap upplöses (Bet. 716/1974 s. 65 och lagutkast § 19). V I det norska betänkandet om enkelte lovregler i tilknytning til samliv uten vigsel (papirløse ekteskap)”, NOU 1980:50, vilket har avgivits av utvalget til f revisjon av ekteskapslovgivningen”, tar den kommittén efter en utförlig 2 diskussion ställning till den ram, inom vilken kommittén har att avge förslag om ogifta samboende, och till principerna för dessa förslag. I det förra hänseendet anges att kommittén ser som sin uppgift att mera 2| SOU 197524 s 61 uttömmande bedöma frågan om lagregler för parternas inbördes förhållande,

78’ gi l 1 1 bet dansl’(a

betänkandet 716/1974 dock så att kommittén tar upp enstaka spörsmål som ligger nära detta s. 50. förhållande och som är särskilt viktiga för parterna. Utanför kommitténs

. Allmänna synpunkter 113

uppgift faller frågor hänförliga till, bland annat, skatte- och sociallagstiftningen. De konkreta forslag som framlägges i betänkandet avser sålunda i forsta hand rätten till den gemensamma bostaden vid upplösning av ett samlivsförhållande och vidare den inverkan samliv av viss varaktighet kan ha på rättigheter som följer av ett tidigare äktenskap. I fråga om principerna för lagstiftning om ogifta samboende anges (s. 42) att utgångspunkten bör vara att man icke bör ta sikte på någon omfattande lagreglering av parternas inbördes förhållande, men bedöma behovet av en å mera begränsad lagreglering på enstaka områden där det finns ett särskilt behov av lagregler. Uttrycket omfattande lagreglering definieras så (s. 41) att i dämred menas en lagreglering som kan liknas vid vad som gäller för makar, såsom regler om underhållsplikt, regler som innebär en omfattande rättsgemenskap i parternas förmögenhet och regler om rätt till arv och oskiftat bo i med mera för den efterlevande parten. I principuttalandet (s. 42) sägs vidare att det är av särskild betydelse att skydda den svagare parten i förhållandet och de bam som partema kan ha gemensamt. I övrigt bör man, enligt kommitténs uppfattning, för ogifta samboende basera sig på de generella och till dels icke lagfästa förmögenhetsrättsliga regler som gäller, däribland reglerna om samäganderätt. Det framhålles att de ogifta samboende icke lever i ett ”rättstomt rum”. I sina närmare överväganden, på vilka områden lagstiftning för ogifta samboende bör förekomma, hänvisar den norska kommittén till en redogörelse för vårt arbete (s. 29), som har inhämtats under det nordiska samarbetet och mot vilken det inte finns något att invända. Kommittén (s. 47) säger sig ha förståelse för de principiella synpunkter som ligger till grund för vår tanke att vid upplösning av äktenskap eller samboende tillämpa en presumtion för att makar eller sambor tillsammans äger bostad och bohag som har anskaffats för gemensamt bruk. Det är motsvarande synpunkter - fortsätter kommittén som har lagts till grund i norsk rättspraxis, när en gemensam bostad har ansetts vara samägd mellan partema. Bland de generella regler, på vilka kommittén har menat att regleringen av ogifta samboendes förhållanden bör baseras, ingår just samäganderättsreglema. l fortsättningen ger sig emellertid den norska kommittén in på en ingående kritik av det svenska forslag, som då fanns endast i form av ett arbetsutkast, till vilket vi icke hade tagit slutlig ställning. Publiceringen av denna kritik tvingar oss till ett tillrättaläggande. Den huvudsakliga invändning som den norska kommittén riktar mot tanken på en presumtionsregel av det slag som vi övervägde är att denna skulle innebära ”en omfattande lagreglering. De ägodelar som skulle gå in under denna ordning skulle för de flesta vara det väsentliga av vad de äger. Förslaget skulle innebära att det lagfästes en omfattande ekonomisk gemenskap mellan ogifta samboende, något som skulle strida mot den generella utgångspunkt som den norska kommittén har tagit. Härom är enligt vår uppfattning att säga att de norska domstolarna i vid utsträckning har godtagit en samäganderättssynpunkt på den ekonomiska uppgörelsen mellan ogifta samboende och tillämpat denna synpunkt på alldeles samma slags egendom (bostad, bohag och även f ritidsegendom) som vi avser med presumtionsregeln (s. 19-20). Den norska kommitténs ställningstagande innebär alltså att man, efter en noggrann granskning av denna domstolspraxis, rekommenderar lagstiftaren att i lagstiftningsärendet utgå

l l4 Allmänna synpunkter SOU l98l:85

från att lämpliga lagregler upprätthålles i praxis och att nya formella lagregler alltså inte behövs i denna del. Det kan, jämfört med vårt förslag, sägas vara ett annat sätt att nå samma resultat, men det ena är inte mindre omfattande än det andra. Bland de mera detaljbetonade anmärkningar som den norska kommittén riktar mot tanken på en presumtionsregel är att denna kan bli för litet elastisk och inte ge rimliga resultat för en del parförhållanden. Denna anmärkning bygger på en djupgående skillnad mellan norsk och svensk rätt, som varken kan klarläggas eller avlägsnas i ett så begränsat sammanhang som detta. Det räcker att konstatera att ökad elasticitet också medför ökad osäkerhet och ställer ökade krav på domstolsavgöranden i tvister mellan parterna. Den norska kommittén framhåller själv (s. 2 l ) att det ekonomiska rättsförhållandet mellan ogiña samboende präglas av oklarhet och vidare att det i enskilda fall kan vara osäkert om en bestämd typ av rättsregler, t. ex. om samäganderätt, överhuvudtaget kommer till användning och vad de i så fall leder till. Förhandskritik av våra tilltänkta förslag har även levererats från rättsvetenskapligt håll i Sverige. Den vänder sig i första hand mot den ståndpunkt som riksdagen intog i 1973 års lagstiftningsärende och den handlingslinje som därvid angavs. I kritiken uttalas farhågor för att denna handlingslinje, vilken betecknas som ”neutralitctsideologin”, kan leda till att äktenskapsfrekvensen stannar på en ganska låg nivå och kanske till och med fortsätter att sjunka, något som skulle vara olyckligt ur rättssystematisk och rättsteknisk synpunkt och på längre sikt kunde framtvinga ett fullständigt jämställande av lagregler för makar och för sambor. Lagstiftaren borde i stället ta sikte på att såsom ett yttersta mål främja familjestabiliteten genom att verka för att samborgifter sig. lagstiftningen borde därför i görligaste mån inskränkas till att avse endast en avtalstyp, nämligen äktenskap. Vidare borde statsmakterna uppmuntra till ingående av äktenskap och lagstiftningen om fri samlevnad genomföras så

restriktivt som möjligt.”

2.7.2 Familjelagssakkunniga

Den svenska riksdagens principiella ställningstagande 1973 till frågan om lagstiftning rörande sambors förmögenhetstörhållanden och de principiella uttalanden som nu görs i det danska och det norska betänkandet överensstämmer med varandra. Huvuduppgiften är sålunda att modernisera äktenskapsreglema, medan familjerättsliga regler för sambor bör införas endast i begränsad omfattning. Man bör inte föreslå så utförliga regler för samliv mellan sambor att man därmed skapar ett andra klass äktenskap. Men å andra sidan måste man försöka att lösa de praktiska problem som kan uppkomma för dem och skydda den svagare parten vid en upplösning av samlivet. 22 Anders Agell: Den I varierande ordalag uttrycks här samma tankar och det kan alltså svenska familjerättslag- En resa utan konstateras att det i principiellt hänseende föreligger enighet mellan dessa tre stiflningn. mål?” Tidskrift utgiven länder på det stadium dit arbetet på en lagreform nu har hunnit. Detta är av av Juridiska föreningen storbetydelse med tanke på de önskemål som i olika sammanhang har uttalats i Finland 1978. Agell, i de nordiska När det om en enhetlig familjerättslig lagstiftning länderna. Forsman, lngebramt ”Aktenskap och sambo- sedan gäller att föra ut dessa principer i detaljerade lagförslag, framträder dock ende, Stockholm I980. de avsevärda skillnader som redan finns mellan gällande lagar och mellan

Allmänna synpunkter

rättspraxis i dessa länder och som vi under de nordiska överläggningama icke har kunnat kringgå. Det danska utkastet bygger på att skifterättema redan har och i praktiken också utövar långtgående befogenheter att bestämma om fördelningen av egendom vid upplösningen av ett äktenskap. Det har därför tett sig naturligt att fortsätta på denna väg också närdet gäller upplösning av samlevnad mellan ogifta. Det danska förslaget uppställer praktiskt taget inga begränsningar vare sig i fråga om samlivets beskaffenhet (samliv mellan två personer) elleri fråga om den egendom som en delning kan omfatta eller i fråga om grunderna för fördelningen. Inom en mycket vid ram skall alltså skifterätten kunna göra den fördelning av egendom som den finner lämplig, eventuellt i form av en skönsmässigt bestämd gottgörelse i pengar. Dessa omfattande befogenheter för skifterätten motsvaras icke av lagregler som ställer krav på avgörandets innehåll och därigenom möjliggör för parterna att förutse vad skilterätten kommer att företa sig. I detta hänseende måste man alltså avvakta att det hinner att utbilda sig en vägledande rättspraxis. Syftet synes emellertid vara att skifterätten skall företa delning av egendom, när det föreligger positiva hållpunkter för samäganderätt eller det är omöjligt att fastställa de reella ägarförhållandena. l annat fall skall skifterätten vara hänvisad till att tillerkänna den ene ett belopp av den andre. Det betonas emellertid (s. 124) att det enligt den danska kommitténs mening i en rad tillfällen kan finnas grund för en rymligare utmätning av beloppet än vad som har förekommit i rättspraxis. Man skulle härigenom också minska skillnaden mellan resultaten i de fall då det bestämmes om delning av egendom och de fall då den ene tillerkännes gottgörelse i form av ett penningbelopp. Det danska förslaget har den fördelen att det är anpassningsbart till alla tänkbara, uppkommande situationer. Det ter sig likväl ur svensk synpunkt så obestämt och så omfattande att det inte är möjligt för oss att framlägga ett liknande förslag. Ett minimum måste enligt vår mening vara att en delningsregel, vilken skall kunna tillämpas av parterna utan att dessa alltid skall behöva vända sig till en domstol, anger vilket samliv och vilken egendom den är tillämplig på och efter vilka grunder delningen skall göras. Avvikelse i det enskilda fallet bör väl kunna förekomma, men det är då fråga om en jämkning av delningsgrunden enligt de regler som lagen innehåller härom. Mot det norska förslaget finns väl ur vår synpunkt inte så mycket att invända, eftersom detta i fråga om ogifta samboendes egendom icke innehåller några nya lagregler utan endast hänvisar till rådande rättspraxis. Vi förutsätter för övrigt att den rättspraxis om samäganderätt mellan sambor som också hos oss har vuxit fram de senaste åren kan komma att få ökad betydelse. Ännu är dock rättsläget i detta hänseende alltför ovisst för att vi skulle kunna, såsom föreslås i det norska betänkandet, överlämna frågan helt till rättspraxis utan någon lagstiftningsåtgärd. En tanke som kommer till uttryck i det norska betänkandet är att lagstiftning om samboende mellan ogifta skulle ha en nomibildande effekt, genom att nya uttryckliga lagregler på detta området kan uppfattas som ett godkännande från samhällets sida av samboendet och påverka samboende par att icke gifta sig. Denna tanke framföres särskilt av reservanter i betänkandet men den synes åtminstone delvis förklara varför också majoriteten så starkt betonar att lagregler om ogifta samboende inte bör få bilda någon omfattande

l 16 Allmänna synpunkter

lagreglering. Samma tanke på lagens normbildande effekt kommer till uttryck i uttalanden av minoriteten i den danska kommittén samt i den, i det föregående återgivna svenska kritiken mot principerna för 1973 års riksdagsbeslut. Enligt vår mening är det självklart att den familjerättsliga lagstiftningen inte annat än i mycket säregna situationer kan ha något inflytande på i vilka fall och när sambor gifter sig. Gävleundersökningen (SOU 1978:55) visar med all tydlighet att så är förhållandet. Det är inte lagen som skapar äktenskapet eller samboendet; det är tvärtom förekomsten av äktenskap eller samboende som kräver lagregler för att lösa konflikter om praktiska ting. I gångna tider har man försökt att med stränga straff och socialt fördömande, som bland annat på ett upprörande sätt drabbade bam födda utom äktenskap bekämpa samlevnad mellan ogifta. Resultatet har växlat och har i varje fall inte blivit någon hundraprooentig framgång. l det moderna samhället har människorna nått en långt större personlig och ekonomisk självständighet. Därför är det meningslöst att försöka styra deras samlevnadsform genom att avstå från en i övrigt berättigad lagstiftning för sambor, i tanke att detta skulle leda till att de i stället gifter sig. Samboende mellan ogifta är sedan länge allmänt accepterat. Ett antal lagregler med praktisk, förmögenhetsrättslig innebörd ändrar inte den gängse synen på samboende och äktenskap. Det finns heller inte något skäl, varför samboende mellan ogifta inte skulle kunna betraktas som en fullt respektabel sam levnadsform, som fyller en egen

uppgift.” Det är detta som man har menat, när det i våra direktiv talas om

neutralitet till samlevnadsformen. En viktig upplysning om hur samboende mellan ogifta uppfattas och vilken roll det spelar får man av det förhållandet att det är en ungdomsgrupp som statistiskt sett står för den största delen av samboende. När samboendet övergår till äktenskap, inträffar detta vid en något senare tidpunkt; tillkomsten av gemensamt barn synes inte härvid vara ett avgörande motiv. Det finns ingenting som talar för att dessa sambor skulle vara beredda till äktenskap långt tidigare. Att med rättsliga eller sociala åtgärder försöka förmå dem därtill kan enligt vår mening inte motiveras med några bärande skäl. Det skulle kunna leda till en stark ökning av korta, snabbt upplösta äktenskap. Inte heller när det gäller samboende med längre varaktighet finns det något samhälleligt skäl för sådana åtgärder. Lagreglema för äktenskap bör göras så enkla och praktiska som möjligt. Det bör ankomma på sambor att själva avgöra om de vill gifta sig. Vi måste således även för framtiden utgå från att en icke obetydlig del av 23 Henrik Andmp: Samdem som lever samman i parförhållande är sambor. Dessa bör på samma sätt liv og samfund. Aalborg som gifta kunna ställa anspråk på att lagen på ett fömuñigt sätt löser de 1979. Andrup skildrar problem som de kan råka ut för. Det huvudsakliga skälet till att särskilda regler parbildningens bakgrund, kan vara behövliga för sambor är att samlivet med gemensamt hushåll och föremål och innehåll och framlägger åtskilliga för- uppbyggandet av ett gemensamt hem ofta leder till en faktisk sammanflätning slag till praktiska lös- av deras ekonomi. Eljest gällande allmänna civilrättsliga lagregler lämnar inte

ningar, dock endast del- den behövliga hjälpen i en uppl6sningssituation.24 De problem som härvid

vis tillämpliga på svenska av ett uppkommer är dock i princip desamma som man möter vid upplösning förhållanden. äktenskap. Även då förutsätter en tillämpning av delningsreglema att man 24 Inger Margrete Peder- först fastställer vem som äger vad i det gemensamma hemmet eller, om detta sen: Papirløse samlivsforkan anses vara samägt, vilka andelar som tillkommer de båda makarna. hold København 1976, s. 242. Särskilt för yngre par, som flyttar samman utan att ha bestämt sig för vad som i

Allmänna synpunkter ll7

framtiden kommer att bli av deras inbördes förhållande, är det viktigt att ett sorglöst satsande på det gemensamma hemmet inte ger fördelar enbart för den ene. För utredning och uppgörelse mellan sambor är det också nödvändigt att lämna tillgång till en rättslig procedur, som lämpligen kan anknyta till reglema för bodelning vid upplösning av äktenskap. Nu angivna frågor behandlas närmare under 3.3, 4.4 och 6.4. En lagstiftning som tillhandahåller en lösning på det nu angivna problemet om sambors rätt till det gemensamma hemmet- och sålunda begränsar sig till bostad och bohag - går inte synnerligen långt. Den befattar sig endast med vad som ur praktisk synpunkt ter sig oundgängligt. Man kan ställa frågan om lagstiftningen bör gå längre och även för sambor ta upp en motsvarighet till likadelning för äkta makar. Skäl kan anföras både för och emot en sådan utbyggnad av lagreglema. Särskilt om samboendet har varit mycket långvarigt kan det sägas att situationen så mycket liknar förhållandena i ett äktenskap att rättvisan talar för en likadelning av all egendom vid upplösningen. En likadelningsregel drar emellertid med sig också bestämmelser om undantag i form av enskild egendom och jämkningsregler. Man skulle på den vägen få med allt det väsentliga i lagreglema om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. Här går tydligen gränsen. Det är inte möjligt att upprätthålla en regel om likadelning och allt vad denna drar med sig annat än för dem som har träffat avtal härom i den form som lagen anvisar för ingående av äktenskap. Det är den enda form som ger parterna trygghet för hur deras förhållande kommer att bedömas i en framtid. Inte heller torde det vara befogat att införa regler om underhållsskyldighet mellan sambor, vare sig under samlevnad eller efter dess upplösning. Det ligger visserligen i sakens natur att en samlevnad, alldeles bortsett från juridiska plikter, förutsätter att parterna släpper till pengar till de gemensamma kostnadema.25 Men att utsträcka den skyldighet som kan anses ligga däri till tiden efter samlevnadens upplösning måste förutsätta ett särskilt åtagande. Samma synpunkter som anförts beträffande likadelning har också tillämpning, när ett samboende upplöses genom den enes död. Inte heller för det fallet är det möjligt att införa en principiell rätt till likadelning av all egendom eller något slag av arvsrätt till kvarlåtenskapen. Härför bör alltjämt förutsättas en viljeförklaring i form av testamente. Det kan anmärkas att syftet att skydda den efterlevande ofta, liksom i äktenskap, kan tillgodoses genom förmånstagarförordnande vid livförsäkring. Av stor betydelse i detta hänseende är de avsevärda belopp som kan utgå på grund av grupplivförsäkring. när någon dör i arbetsför ålder, och som i* vissa fall kan tillkomma sambo. Som en sammanfattning av det nu anförda kan sägas att de förslag som vi framlägger leder till att äkta makar och sambor likställes, när det gäller rätten till bostad och bohag som har förvärvats för gemensamt begagnande och således ingår i det gemensamma hemmet. Däremot kvarstår den väsentliga skillnaden att endast make, men ej sambo. efter hand förvärvar en rätt till likadelning av makamas egendom i övrigt och att endast make. men ej sambo. har rätt till underhållsbidragi viss utsträckning. då samlevnaden har upplösts. eller rätt till arv eller rätt att behålla boet oskiftat. då upplösningen har skett genom den andra partens död. Vi förutsätter att ikraftträdande av ny 35 lagstiftning åtföljes av upplysning om lagens innehåll och särskilt om de Andrup: a.a. s. 103.

1 18 Allmänna synpunkter

skillnaderna mellan äktenskap och samboende. En sådan huvudsakliga upplysning bör också ingå i undervisningen på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan.

2.8 Den nordiska rättslikheten

l det föregående har vi beskrivit hur lagreglema om makars egendom har kommit till efter överläggningar mellan Danmark, Norge och Sverige. De därvid överenskomna principerna ledde under 1920-talet till nya lagar i dessa stater och även i Finland och Island. Lagama är i många hänseenden lika men dock icke överensstämmande. Redan från början fanns i sak skillnader på några viktiga punkter och redaktionellt framträdde lagreglema i olika gestalt. Därefter har ändringar gjorts vid flera tillfällen och i olika avseenden av varje land för sig. Rättstillämpningen har heller inte alltid stämt överens. Trots den

nyansering som alltså kan sägas prägla bilden av den nordiska äktenskapsrät-

ten i nuläget, kan det likväl påstås att de grundläggande principema för makars egendom består oförändrade. Det finns uppenbarligen ett starkt intresse att denna nordiska rättslikhet bevaras och, i den mån det är möjligt, genom en anpassning ländema emellan också ökas. Frågan har observerats vid de tidigare etappema i reforrnarbetet. När riksdagen 1973 behandlade de ändrade skilsmässoreglema, framträdde vissa betänkligheter mot att denna reform gjordes av Sverige ensamt utan att avvakta ett ställningstagande i de övriga nordiska ländema. Riksdagen fann dock, efter en prövning av denna fråga, att omständigheterna icke var sådana att refonnen borde uppskjutas. Det är också tydligt att denna refonn innebar en anpassning till den rättspraxis som redan hade uppkommit att fästa avgörande vikt vid en önskan att skiljas, när makarna eller någon av dem icke vill fortsätta äktenskapet. I detta hänseende byggde refonnen på en i hela Norden rådande uppfattning. Den framstår därför huvudsakligen som teknisk genom utbyte av hemskillnaden mot en i äktenskapsskillnadsmålet infogad betänketid. Denna olikhet mellan de nordiska ländernas lagar kunde inte antagas vålla några praktiska svårigheter för personer som flyttar mellan länderna och den synessåvitt vi kunnat utröna genom efterforskning hos en del domstolar och advokater - inte heller ha gjort det. Refonnen av underhållsreglema vid 1978/79 års riksmöte medförde heller inte svårigheter på någon avgörande punkt i förhållande till annan nordisk lagstiftning. Tydligt är emellertid att reglerna om makars egendom är det viktigaste avsnittet, när det gäller att bevara och om möjligt stärka den nordiska rättslikheten. Inte heller här bör det dock ställas krav på någon total överensstämmelse mellan allehanda detaljregler. Politiska och praktiska hänsyn utesluter idag att ett sådant krav kan uppställas. Förhållandet var ett helt annat på 1910-talet, när några jurister från alla länderna kunde slå sig ned kring ett bord och skriva samman likalydande lagtexter och dessutom med sin personliga auktoritet garantera att detta i huvudsak blev riksdagamas beslut. Viktigt ärallenast att upprätthålla samma principer, så att enskilda människor inte råkar ut för överraskningar i fråga om äktenskapets rättsverkningar, om de flyttar till annat nordiskt land med sin familj eller där bildar en ny familj.

Allmänna synpunkter

Såsom redan anförts har det från början av vårt arbete rått enighet mellan företrädare för samtliga nordiska utredningskommittéer om att förslagen bör bygga på den nordiska likadelningsprincipen och att de invändningar mot dess praktiska tillämpning, som kan anses berättigade, skall tillgodoses icke genom ändringar av grundprincipen men väl genom begränsade modifikationer av denna. När det sedan gällt att föreslå metoder för att modifiera likadelningen, har det visat sig svårt att finna en gemensam linje. Detta beror på skillnader som har bestått sedan lång tid tillbaka och som fanns redan vid tillkomsten av 1920-talets lagstiftning. Medan det i Danmark, Island och Norge finns särskilda domstolar, skifterätter, för handläggning av boutredningar och familjerättsliga uppgörelser, har i Finland och Sverige sedan gammalt ärenden av detta slag behandlats i en utomrättslig ordning av parterna själva med det biträde av kunniga personer som i varje situation ansetts behövligt. Detta ställer hos oss ett något strängare krav på att lagen skall vara vägledande än i de

västnordiska länderna, där allmänt hållna skälighetsregler lättare har kunnat

tillämpas. Vi har mycket ingående dryftat dessa skillnader men icke funnit några vägar att sammanjämka de olika betrakte lsesätten. Vi anser dock inte att den nu angivna skillnaden har någon stor praktisk betydelse. Det är tvärtom sannolikt att man i det enskilda fallet kan nå ett rimligt och skäligt resultat, vare sig en jämkning av hälftendelningen grundas på det ena eller andra systemet. I andra hänseenden minskar vån förslag nu bestående skillnader mellan de västnordiska ländernas lagar och vår lagstiftning. Det gäller främst skyddet för efterlevande make, när äktenskap upplöses genom makes död. Den efterlevande har i de västnordiska länderna en betydligt starkare ställning än vad fallet är i Finland och Sverige. Vi har därför särskilt inriktat oss på att, såsom även allmänt sett är berättigat, söka åstadkomma ett förslag som stärker den efterlevande makens ställning och därvid väl icke kopierar men nämiar sig den västnordiska ordningen. Vi har i denna fråga haft särskilda överläggningar med den finska lagberedningen och kunnat konstatera att där fanns ett positivt intresse för en sådan utveckling. Även ett mera detaljbetonat samarbete med Finland har därefter skett i denna fråga. Den behandlas närmare under 5. l och 5.2. Helt allmänt kan således framhållas att vi har försökt att på allt sätt bevara och utvidga den nordiska rättslikheten på äktenskapsrättens område. Det kan betygas att det samarbete som därvid förekommit med de andra ländernas motsvarande utredningsorgan också på många punkter har medfört ett stimulerande utbyte av uppslag och idéer.

3 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

3.1 Inledning

Mellan dem som bor samman uppkommer lätt en faktisk ekonomisk gemenskap, även om de samboende från början är inställda på att var och en helt skall svara för sig själv i ekonomiskt hänseende. Särskilt gäller detta om de samboende förutom bostaden delar också hushållet. Redan bostaden kan anskaffas gemensamt eller av endera med tanke på den kommande gemenskapen. Bohag förvärvas till den gemensamma bostaden liksom varor och i fömödenheter till hushållet. Den gemensamma hushållningen kräver arbets- ; insatser av olika slag. Hur utgifter och sysslor fördelas mellan de samboende kan i hög grad avgöra hur omfattande den ekonomiska gemenskapen blir. Här skall inte diskuteras hur de samboende kan eller bör fördela utgifter och sysslor mellan sig för att en viss ekonomisk balans skall råda mellan dem under samlevnaden. Sådana regler finns när det gäller makar och tas upp i kapitlet om underhåll. Dessa regler har vid den senaste översynen förenklats och bygger i stor utsträckning på det konstaterade förhållandet att en regelrätt tvist sällan uppkommer om underhåll under pågående samlevnad. Något praktiskt behov av ett motsvarande regelsystem för andra än makar torde inte föreligga. Här skall intresset i stället riktas mot den mer förmögenhetsrättsligt färgade sidan och den bristande balans mellan parterna som där lätt uppkommer som följd av hur de rent faktiskt delat på utgifter och sysslor. Som exempel på hithörande fall kan nämnas den situationen att en bostad med ett visst ekonomiskt värde enligt allmänna förmögenhetsrättsliga principer anses tillhöra endast den ene, trots att den andre bidragit till förvärvet. Vanligt torde vara att en av de samboende, ofta kvinnan, svarat för inköpen till hushållet underdet att den andre köpt bohag, såsom radio, tv, tvättmaskin och möbler. Endast den andre har i detta fall någon egendom i behåll. Under samlevnaden har man i regel inte ägnat någon uppmärksamhet åt ägande- rättsfrågan och när det blir fråga om upplösning genom att de samboende bryter upp från varandra eller en av dem dör - kan det vara svårt att finna tillräcklig utredning om att det förhåller sig på annat sätt än den fonnella äganderättstiteln utvisar. Den andres bidrag kan ha lämnats på många olika sätt, inte bara genom kontanta bidrag utan också genom arbete, exempelvis på förbättring eller underhåll av en gemensam bostad, verksamhet i hemmet, bamtillsyn etc. De frågor som här uppstår är alltså sådana som uppkommer till följd av samlevnaden som sådan och är inte beroende av de samboendes civilstånd, om de är gifta med varandra eller ej. Även om de är gifta med varandra lämnar

122 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

gällande regler inte alltid ett tillräckligt skydd åt den svagare maken. Den förhållandevis stora andelen ogifta samboende utgör i och för sig tillräcklig anledning att frågan tas upp i ett bredare perspektiv än som ett problem enbart för makar. Att i så många fall samboende man och kvinna så småningom gifter -sig och att praktiskt taget alla makar före äktenskapet varit samboende gör det vidare naturligt att man söker antingen en lösning som passar i båda fallen eller två lösningar som harmonierar med varandra. Också när gemenskapen inte är av äktenskapsliknande karaktär uppstår ofta samma faktiska problem som följd av samboendet. Det kan exempelvis röra sig om två syskon eller en förälder med vuxet bam vilka delar hushåll. Här torde dock den ekonomiska gemenskapen i allmänhet inte bli så utpräglad som i fråga om gifta och ogifta samboende. Samma typ av gemenskap kan å andra sidan uppkomma vid samlevnad mellan två homosexuella. Frågorna är följaktligen omfattande men har en gemensam familjerättslig bakgrund

3.2 Gällande rätt och tidigare reformforslag

Enligt giftermålsbalken i 1734 års lag- den äldre” giftermålsbalken -gällde om sådant som makar förvärvade för gemensamt begagnande att det i allmänhet kom att ingå i det samfällda boet, dvs. egendomen kom att utgöra en särskild förmögenhetsmassa van makarna såsom giftorätt ägde en lika stor ideell andel vardera. Det samfällda boet, som alltså bestod också av annan makamas egendom än sådan som förvärvats för gemensamt begagnande, förvaltades i princip av mannen och delades vid äktenskapets upplösning mellan makarna sedan hänsyn på visst sätt tagits till den gäld för vilken boet svarade. Med 1920 års giftermålsbalk var avsikten bl. a. att bryta mannens dominans i ekonomiska frågor och ge hustrun en självständig och med mannen likvärdig ställning. Det samfällda boet avskaffades därför och den principen infördes att vardera maken äger och fritt förvaltar sin egendom. I denna princip gjordes endast de inskränkningar som bedömdes nödvändiga dels för att slå vakt om andra makens giftorättsanspråk vårdnadsplikten enligt 6 kap. 3§ giftermålsbalken jämte anknytande vederlagsregler vid bodelningen - dels för att säkra andra makens intresse i visst slags egendom rådighetsinskränkningama avseende fast egendom och bohag m. m. Under det att giñorätten tidigare varit en rätt som närmast kunnat jämföras med samäganderätt till de därav berörda blev den nu en rätt som

tillgångarna

huvudsakligen aktualiseras först vid bodelningen och då syftar till att åstadkomma en ekonomisk utjämning mellan makarna. Denna omläggning av giftorättsbegreppet lämnade äganderättsfrågan, alltså frågan vilka tillgångar i boet som vardera maken äger, att lösas helt enligt allmänna förmögenhetsrättsliga principer. I denna del är situationen för makar alltså enligt gällande rätt i princip densamma som för andra samboende. Givetvis är också den nuvarande giñorättskonstruktionen av betydelse i sammanhanget. Den begränsar på sitt sätt betydelsen av frågan vem av makarna viss egendom tillhör. Skall egendomen ändå ingå i den likadelning som är kämpunkten i bodelningen, spelar det mindre roll vem egendomen tillhör. Men också med gällande bodelningsregler kan äganderättsfrågan bli utslagsgivande. För det första äger skuldsatt make erhålla så mycket av sin egendom som krävs för att täcka skulderna. Endast nettobehållningen skall

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 123

delas. överstiger skulderna värdet av tillgångarna, inberäknat den omtvistade,

blir det följaktligen ingenting över att dela med andra maken. För det andra skall i vissa fall vederlag vid bodelningen utgå av makes nettobehållning, varför det kan vara av betydelse för denna make att betraktas som ägare av tillgången. För det tredje gäller enligt huvudregeln för lottläggningen att den make som äger viss egendom har företräde att få egendomen utlagd på sin lott när den fördelas mellan makarna. Lagberedningen konstaterade att med det föreslagna förrnögenhetssystemet i giftemiålsbalken följde, att de möbler, husgeråd och andra lösören, som av makarna brukas i det gemensamma hemmet, tillhöra den make, som genom

i

1 köp, arv eller annorledes förvärvat desamma”. Den dispositionsfrihet över egendomen som detta gav ägarrnaken kunde innebära en orättvisa mot andra

i

maken. Inom stora grupper av befolkningen inköptes en del av

väsentlig

* bohaget för besparingar som gjorts under äktenskapet. Aven om det i allmänhet rörde sig om besparingar av mannens arbetsinkomst, var dessa besparingar dock resultatet av makamas samfällda strävan, såvida inte rentav den väsentligaste_ orsaken var hustruns ”strävsamma arbete i hemmet.2 Beredningen tog därför upp frågan om ett hävdande av gemenskapen mellan maka ma i fråga om den lösa egendom som tillhör det gemensamma hemmet skulle ske genom en starkare rätt än giftorätten. Tanken avvisades emellertid då den skulle medföra alltför stora svårigheter. Om av egendomen bildades en särskild egendomsmassa tillhörande båda makarna skulle behov uppkomma av särskilda regler om denna massas ansvarighet för gäld, om exekution i endera makens rätt i samma massa och om därav föranledd delning av densamma. Dessa regler skulle bli ganska invecklade och inte heller medföra en rationell lösning. Beredningen awisade också tanken på att för bohaget tillämpa reglerna för vanlig samäganderätt, något som dessutom skulle medföra behov av särskilda regler till skydd för den förvärvande makens borgenärer. Ett tillfredsställande skydd skulle enligt beredningens mening kunna vinnas om ägarmakens rätt att förfoga över bohaget inskränktes på samma sätt som beredningen föreslagit i fråga om den fasta egendomen, dvs. l för avyttring av egendomen skulle krävas andra makens samtycke. Med

avyttring likställdes pantsättning.3

De inskränkningar i makes rådighet över lösören som finns 6 kap. 5§ giftennålsbalken förutsätter att andra maken har giftorátt i egendomen. Iden mån egendomen utgör makes enskilda gäller inte reglerna. Förutom lösören vilka ingå i det för makamas gemensamma begagnande avsedda bohaget” skyddas också sådana som utgör andra makens nödiga arbetsredskap eller är avsedda för barnens personliga bruk. Skyddet gäller mot avhändelse och pantsättning Bostaden skyddas i den mån den utgör fast egendom enligt 6 kap. 4§ giftermålsbalken. För avhändelse och inteckning krävs andra makens skriftliga, bevittnade samtycke. Med fast egendom likställs tomträtt. Också här förutsätts att egendomen utgör giftorättsgods. Bestämmelserna i 6 kap. 4§ gäller generellt för fast egendom och tomträtt, oavsett om egendomen utgör makamas gemensamma bostad eller ej. Senare har särskilda bestämmelser l LB 1918 s 243‘ tillkommit avseende bostaden, vilka nu finns i lagen (1959: l 57) med särskilda l bestämmelser om makars gemensamma 2 U3 1913 5- 244bostad. Lagen gäller förutom fastighet, som uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som makamas gemen- 3 LB 1918 s 244 f.

124 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

samma bostad, även lägenhet som innehas med hyresrätt eller bostadsrätt och som haft samma ändamål. Med fastighet likställs tomträtt och även byggnad på ofri grund. Make har rätt att efter behovsprövning övertaga bostaden av andra maken när äktenskapet upplöses. Detta gäller om bostaden utgör giftorättsgods. När fråga är om lägenhet som innehas med hyresrätt eller bostadsrätt gäller övertaganderätten också när rättigheten är enskild egendom. Om värdet av bostaden överstiger vad som vid bodelningen belöper på Övertagande makens lott, har han eller hon ändå rätt att erhålla den mot fyllnadsbetalning eller mot ställande av säkerhet. Lagen upptar vidare en del bestämmelser av rådighetsinskränkande natur, vilka kan sägas komplettera reglerna i 6 kap. 4 §. Sålunda gäller skydd mot uthyrning och, i fråga om hyreseller bostadsrätt, även mot överlåtelse och pantsättning. Rådighetsinskränkningama i 6 kap. 4-5 §§ giftennålsbalken gäller också makar i äktenskap som ingåtts före den l januari 1921 (5 §6 mom. GP). Lagen om makars gemensamma bostad gäller uttryckligen även ”samfalld egendom resp. vid ”skifte”. Den lagstiftning som enligt 1959 års lag gäller för gifta har sedermera i viss omfattning efterbildats för ogifta samboende. Enligt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad gäller vid upplösning av äktenskapsliknande samlevnad mellan ogift man och ogift kvinna att hyres- eller bostadsrätt som den ene innehar kan övertas av den andra efter behovsprövning och mot lösen för rättighetens värde. Om parterna inte har eller har haft barn tillsammans gäller lagen dock endast om det föreligger synnerliga skäl. Liksom 1959 års lag kräver 1973 års lag att lägenheten uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som parternas gemensamma bostad. Lagen ger vidare skydd mot uthyming samt mot överlåtelse och pantsättning av

rättigheten. övertaganderätten går förlorad för part som inte framställt sitt

anspråk därpå senast tre månader efter det han flyttade från lägenheten. Någon allmän civilrättslig lag som reglerar uppkomsten av samäganderätt finns inte. Samäganderättslagen (1904:48 s. 1) ger regler som utgår från att 4 Undén, Svensk sakrätt samäganderätt föreligger. Lagen avser dock inte alla former av samäganderätt. l, 10 uppI. 1976 s. 152, Den tar sikte på ”fastighet eller lös sak”, tomträtt samt ”aktieobligation eller där som exempel anges skuldebrev”. Lagens objekt utgörs alltså av en särskild tillgång, inte en en tavelsamling samt ett förrnögenhetsmassa eller ett ”bo”. Det har emellertid sagts att lagen kan vara tröskverk jämte lokomobil. tillämplig också i fråga om äganderätten till en samling föremål såsom en 5 Undén a. a. s. 153. enhetf* Lagens uppräkning anses inte vara uttömmande. Objekt för samäg- Tveksam huruvida bo- anderätt enligt lagen skulle exempelvis kunna var en andel i en bostadsrättsstadsrätt omfattas av la- eller i en ekonomisk när andelen tillfallit förening förening, flera personer gen är Blanck i SvJT

gemensamt.5 Men om flera personer gemensamt förvärvat en begränsad

1953 s. 178 foch familjerättskommittén i pro- sakrätt till fast egendom (hyresrätt eller annan nyttjanderätt m. m.) eller en memoria återgiven i NJA fordringsrätt, som inte är grundad på värdepapper, är lagen inte tillämplig. lI 1959 s. 19, se även Om annat förhållande inte kan visas anses delägarna ha andelar i SOU 1964:35 s. 284. Jfr egendomen efter huvudtal. Lagen har i praxis ansetts tillämplig också Knutsson-Lindqvist, Bo-

beträffande makar såsom delägareñ Lagen har konstruerats med utgångs-

stadsrättslagen 1972 s. 16, där samäganderättsla- punkt från att samäganderätt typiskt sett uppkommer på annat sätt än genom gen förutsätts vara till- avtal mellan delägarna om förvärvet] Föreligger ett avtal skulle bestämmellämplig. serna om enkla bolag vara tillämpliga. Samäganderätt skulle alltså föreligga 6 NJA 1930 s. 543. exempelvis närtvå personer tillsammans erhållit en gåva eller närtvå arvingar 7 NJA rr 1905 s. 12. tillskiftats hälften vardera av en tillgång. Gränsen mellan fall där det föreligger

Gifta eller ogzfia samboendes gemensamma bohag och bostad 125

ett avtal och övriga fall synes dock inte alltid strikt ha iakttagits i rättstillämp-

ningen.8

Även om lagberedningens utgångspunkt var att den av två makar som tillsläppt medel till betalningen i allmänhet blivit ägare av det inköpta, var det givetvis också med denna utgångspunkt möjligt att samäganderätt uppstod. Beredningen nämnde svårigheten att utröna äganderätten till bl. a. lösa saker och uttalade att det ofta på grund av ett allmänt skön kunde avgöras vem av

t makarna som fick antagas vara ägare. Om t. ex. familjen för utgiñema till sitt l

underhåll var hänvisad uteslutande till ena makens inkomster, kunde man därav sluta att han tillsläppt medlen till förvärv av det bohag som inköpts under äktenskapet. Om båda makarna i någorlunda bestämd proportion bidragit till utgifterna för familjen, fortsatte beredningen, borde de anses vara | gemensamt ägare till under äktenskapet anskaffat bohag med andelar däri efter

i samma proportion?

Föreligger samäganderätt mellan makar eller mellan ogifta samboende kan detta förhållande åberopas gentemot tredje man vid utmätning och i konkurs. Nu är bohag i viss omfattning undantaget från utmätn ing och konkurs. Enligt , 65§ utsökningslagen, som i detta hänseende motsvarar 5 kap. l §2 i den

f

nyligen antagna utsökningsbalken, gäller detta möbler, husgeråd och annan 0 i den mån egendomen är nödvändig för ett hem och dess skötsel.

i utrustning,

l I den mån bohaget kan utmätas får emellertid den som gör gällande samäganderätt till gäldenärens bohag vara verksam för att tillvarata sin rätt. Vid utmätning anses enligt utsökningslagen utgångspunkten vara att vad som finns i gäldenärens besittning tillhör honom. Den som påstår sig vara ägare till egendom som finns i gäldenärens besittning har att styrka sin rätt (68-69 §§ E UL). Denna regel gäller också när utmätning skall ske hos make som sambor med andra maken och denne vill freda sin egendom (69 § fjärde stycket UL). Detta innebär att gäldenärens make ej kan rädda egendom från utmätning enbart med åberopande av att han eller hon har den i sin besittning utan måste

styrka sin rätt till egendomen Närdet gäller andra samboende än makar har

2 dessa regler tidigare inte ansetts tillämpliga, åtminstone inte direkt. Nyligen har emellertid Högsta domstolen tillämpat bestämmelserna analogiskt i två sinsemellan likartade fall av utmätning hos gäldenär, som sammanbodde med annan under äktenskapsliknande förhållanden.” Kan det inte styrkas att äganderätten till lös egendom i makars eller ogifta samboendes gemensamma besittning tillkommer den ene medför gällande utgångspunkt alltså att egendomen anses tillhöra utmätningsgäldenären 8 NJA 1918 s 241 oavsett mot vem av makarna eller de samboende som utmätningen riktar sig. I 9 LB 1918 S 257 propositionen med förslag till utsökningsbalk föreslogs därför en ny regel, enligt vilken egendomen skulle antas tillhöra dem med samäganderätt, såvida O Närmare Om gränsen fö tmäti"g5frih°t°"= det ej framgick att egendomen tillhörde en av dem eller någon annan (4 kap. . . .. . .. .. .. . se SOU 1964:57 s. 234. 19 § UB). Presumtionen föreslogs galla inte bara om galdenaren ar gift och H LB 1918 S 487 varaktigt sammanbor med sin make, utan uttryckligen också om gäldenären

If

sammanbor med annan under äktenskapsliknande förhållanden. H3551“, U‘55k“i“ € -5 varaktigt Bakom den föreslagna regeln låg bl. a. tanken att fall av samäganderätt

(;‘::tl‘12li;’7p§’lSa:Jt6?)lSilé_8]

numera blivit så vanliga att de motiverar en pnesumtion härför. Den gamla Cmna, Utsökning 7 uppl_ ordningen härrör från en tid då det vanligen bara var mannen som hade 1972 s. 104 f, SOU förvärvsarbete. 1973122 5- 246- I förslaget utgick man från att samäganderätt mellan makar och ogifta samboende kommer att bli allt vanligare i framtiden. Presumtionen ‘3 NJA 1979 s. 302 I-II.

126 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

skulle emellertid kunna brytas om det framgår att den ene är ensam ägare. Det framhölls, att det i tillämpningen inte borde ställas så stora krav på bevisningen för att det skulle anses framgå att någon av dem är ensamägare; man måste bl. a. beakta att det vid samboende i allmänhet möter stora svårigheter att på förhand säkra bevisning om äganderätten till egendom i den l

gemensamma besittningen.4

På förslag av lagutskottet och med bifall i detta hänseende till några motioner har emellertid riksdagen beslutat att nuvarande ordning i princip skall behållas.” Utskottet framhåller till stöd för detta betydelsen av att den utsökningsrättsliga lagstiftningen inte utfonnas så att den uppmuntrar till sådana överföringar av egendom makar emellan som direkt kan anses strida

mot borgenäremas intressen och som kan främja uppkomsten av s. k. l

ekonomisk brottslighet. Vidare bör reglerna, med hänsyn till utmätningsförfarandets summariska karaktär, vara lätta att tillämpa för kronofogdemyndighetema. lagstiftningen får heller inte enligt utskottets mening innebära att en opåkallad fördel ges åt vare sig borgenären eller gäldenären eller att effektiviteten i utmätningsförfarandet äventyras. g Utskottet betonar svårigheterna för kronofogdemyndigheten att utreda vem 1 som verkligen äger egendomen och att effekten av den föreslagna regeln bl. a.

l

kunde bli att endast en andel kunde utmätas av egendom som helt tillhör | gäldenären. Vidare framhåller utskottet att innebörden av den gällande civilrättsliga regleringen i fråga om makars egendom är att varje make äger den egendom han eller hon har förvärvat, i den mån annat inte är föreskrivet i äktenskapsförord, gåvohandling e. d. Givetvis kan även samäganderätt mellan makar förekomma, men någon presumtion om samäganderätt finns inte. Utskottet hänvisar i detta sammanhang till det arbete som familjelagssakkunniga bedriver. Eftersom gällande ordning emellertid mindre väl återspeglar de faktiska egendomsförhållandena i ett äktenskap och man inte kan bortse från det förhållandet att egendom i makars gemensamma besittning - t. ex. inventarier i hemmet - ofta är samägd och att det i allmänhet är svårt för en make att på förhand säkra tillräcklig bevisning om äganderätten beträffande sådan egendom, bör enligt utskottet beviskravet mjukas upp något i de fall egendom påstås vara samägd. Det bör för presumtionens brytande i sådant fall vara tillräckligt att det finns sannolika skäl för att makarna är samägare till egendomen. I uttrycket sannolika skäl sägs ligga att enbart ett påstående om att egendomen är samägd inte räcker. Åtminstone någon ytterligare omständighet som talar för samäganderätt måste föreligga men det får överlämnas åt de . rättstillämpande myndigheterna att i varje särskilt fall avgöra när den

l

erforderliga sannolikheten skall anses föreligga. Utskottet tillägger emellertid j att samäganderätt mellan makar uppkommer och består under samma förutsättningar som samäganderätt mellan andra. Det mildare beviskravet skall slutligen ”som regleras i lagen

l14Sfi;F_’,-

gälla endast vid sådan samäganderätt (l904:48 s. l) om samäganderätt. Bestämmelsen i 4 kap. 19 § utsöknings- Sen) de 2 S_ l 104 fl. (lag_

l-âdét) och s. 1209 ff balken skall vara tillämplig också när gäldenären, utan att vara gift, varaktigt

i (slutprot.). sammanbor med annan under äktenskapsliknande förhållanden. Balken skall l 15 LU 1930/31:23 s_ 25 träda i kraft den l januari 1982. fl och rskr 350. När makar eller sambor enligt 4 kap. 19 §utsökningsbalken skall anses vara

SOU 1981285 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 127

samägare, kan utmätt lös egendom i dess helhet komma att försäljas med redovisning till make eller annan samboende av hans eller hennes andel i försäljningssumman. Utmätningen avser i sådant fall i första hand endast gäldenärens andel i egendomen men utvidgas, om ett yrkande om försäljning 6 bifalles, till att avse hela egendomen. Såvitt avser fast egendom gäller också att hela fastigheten kan komma att säljas efter utmätning av andel däri, om sökanden, andelens ägare eller annan delägare yrkar det (12 kap. 67 § UB). Bestämmelsen i 4 kap. 19 § utsökningsbalken gäller alltså, liksom för närvarande är fallet, endast lös egendom, vartill gäldenänen och hans samboende make eller annan varaktigt samboende har gemensam besittning Beträffande fast egendom föreskrivs vid utmätning att gäldenären antas vara ägare om han har lagfart på egendomen men denna presumtion gäller ej om det framgår att egendomen tillhör annan (4 kap. 24 § UB). Om makar eller andra samboende har samäganderätt till bohag torde i förhållandet dem emellan samäganderättslagens regleri princip vara tillämpliga. Detsamma torde gälla bostaden i den mån den utgör fastighet eller innehas med sådan rätt som faller under samäganderättslagen. Enligt denna lag kan emellertid varje delägare förfoga över sin andel- exempelvis sälja denutan de andras medgivande. Bara om det gällerett förfogande över godset i dess helhet krävs samtliga delägares samtycke, såvida inte rätten efter ansökan förordnat om tvångsförsäljning av egendomen (6 §). Rätten för delägare - som är gift - att fritt förfoga över sin andel kan emellertid komma i konflikt med de regler i giftermålsbalken och i 1959 års lag om makars gemensamma bostad som enligt vad tidigare sagts i vissa fall kräver samtycke av andra maken. Makar som samägare blir, även om den ene bara vill avhända sig sin andel, ömsesidigt beroende av varandras samtycke, något som ansetts utesluta

tillämpningen av samäganderättslagens försäljningsregler.” I praktiken bety-

der detta att makarna måste vara helt överens. En försäljning kan alltså inte framtvingas, så länge de särskilda rådighetsinskränkande reglema för makar är tillämpliga. Vad som nu sagts skall sammanställas med det förhållandet att giftermålsbalkens bodelningskapitel inte innehåller några bestämmelser om upplösning av ett samäganderättsförhållande, bortsett från den möjlighet härtill som kan ligga i bestämmelserna om makes rätt att erhålla arbetsredskap och andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring (13 kap. l3§ första stycket första punkten GB). Är makarna inte ense om vem av dem som skall

tilldelas egendom som de innehar med samäganderätt, finns det för den som

fönättar skiñet ingen annan utväg än att göra fördelningen så, att vardera maken tilldelas sin andel. Det finns dock ett undantag. Bestämmelserna i 1959 6 års lag om makars gemensamma bostad gäller också andel i bostaden. Denna Prop. 1980/81:8 del för en behovslagstiftning naturliga princip, som kommer till uttryck i lagens l s. 574 ff(8 kap. 8§ 18 UB). 7 § första stycke, gäller givetvis också när makar är samägare. Av lagrummet 7 framgår alltså uttryckligen att en make, som ägt överta bostaden om den helt Lagrådet i NJA 11 1959 s. 21 fsamt Hovtillhört andra maken, kan överta den också om andra maken äger en andel och rättens över Skåne och de är samägare. Blekinge beslut den l l/9 Familjerättskommittén, som till bodelningskapitlet i sitt förslag till gifter- 1974 sö 3213. Jfr SvJT målsbalk förde bestämmelserna 1979 rf s. 33. om rätt att övertaga bostaden i 1959 års lag, gav en uttrycklig regel för lottläggningen när det gällde andel, som make ”på 8 NJA ll 1959 s. 20. grund av samägande rätt eller eljest innehade inte bara i bostaden utan också i 1913 kap. 14§ 4. försla-

bohaget.” Kommittén hade övervägt att införa en allmän regel om upplös- get till GB.

128 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

ning av samägandeiätt för makar men stannade för att inte göra detta. När fråga var om egendom som huvudsakligen representerade en förmögenhetsplacering, kunde det vara vanskligt att ingripa genom bodelning och låta ena maken lösa ut den andra. Kommittén ansåg det därför välgrundat att begränsa förslaget till sådana fall då familjerättsliga hänsyn påkallade en fördelning. Upplösning av egendomsgemenskap mellan makari samband med bodelning

i andra fall fick bero på överenskommelse mellan makamazo

Om makama inte vid bodelning kan lösa frågan vem av dem som skall erhålla viss egendom som de innehar med samäganderätt och vardera tillskiftas sin andel, får de därefter ta sig ur den uppkomna situationen enligt samäganderättslagens regler, om lagen är tillämplig. Den utväg som lagen anvisar är försäljning på offentlig auktion. Yrkande härom framställes hos domstol som beslutar om försäljning, såvida inte annat är avtalat mellan

delägarna eller annan delägare ”visar synnerliga skäl för anstånd (6 §).2

Sådana skäl har sagts kunna vara ett särskilt dåligt konjunkturläge eller eljest

speciella förhållanden som gör en försäljning förlustbringande.” Beslutat

domstolen om försäljning skall denna ombesörjas av en särskilt förordnad god man (8 §). Gode mannen bestämmer villkoren för försäljningen på offentlig auktion. Delägare kan begära att domstolen utsätter ett lägsta pris under vilket godset inte får säljas (9 §). Leder auktionen inte till försäljning förfaller rättens beslut och förordnandet för gode mannen (13 §). Frågan om samäganderätt mellan samboende har sparsamt kommit till synes i refererade rättsfall. I NJA 1930 s. 543 ansågs i tvist mellan makar

hustrun ha andel till hälñen i ett pianino och till en tredjedel i en personbil.” I

SvJ T 1962 rf s. 17 hade en fastighet, som anskaffats som gemensam bostad för ogifta samboende, lagfarits för kvinnan. Mannen hade emellertid tillskjutit större delen av den kontanta köpeskillingen, varefter parterna gemensamt svarat för utgifterna. De ansågs som samägare. I två under 1970-talet refererade hovrättsavgöranden har samäganderätt mellan makar ansetts föreligga till bostaden. I båda fallen utgjorde bostaden enskild egendom därföratt förvärvet skett sedan egendomsskillnad kommit att föreligga mellan makarna som följd av en tidigare dom på hemskillnad, vilken

20 SOU 1964:35 s. 283. Kommittén berörde även det fallet där förutom makarna en tredje man (t. ex. någonderas syskon) innehar andel i egendomen. Se härom även lagrådets yttrande i NJA ll 1959 s. 21 och Beckman-Höglund, Svensk familjerättspraxis, 6 uppl. 1977 s. 23. 2 Även i fråga om försäljning av hela egendomen efter utmätning av endast en andel däri görs i 8 kap. 8 §UB hänvisning till bl. a. 6 § samäganderättslagen såvitt avser hinder mot försäljningen. Se om innebörden härav NJA 1974 s. 490, där fråga var om anstånd med försäljning av makars samägda bostadsfastighet efter utmätning av mannens andel i fastigheten, samt prop. 1980/81:8 s. 582. 22 av dessa Undén, Svensk sakrätt l, 10 uppl. 1976 s. 160. Ang. tillämpligheten uttalanden vid exekutiv försäljning, se Wilhelmsson i SvJ T 1974 s. 202. Se vidare NJA 1979 s. 562, där Högsta domstolen uttalat att även omständigheter av social natur kan tänkas föranleda uppskov. 23 Se vidare om fallet Bengtsson i Nordisk Gjenklang, Festskrift för Amholm 1969 s. 664 not 63. Enligt Bengtsson, som tagit del av akten i målet, hade föremålen inköpts av hustrun och enligt hennes påstående (bestritt av motparten) delvis betalats med hennes medel. Hur köpet finansierats var tvistigt och det är enligt Bengtsson oklart hur Högsta domstolen bedömt bevisningen.

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 129

förfallit när makama återupptagit samman levnaden.” I SvJT 1974 rf s. 71 var det sålunda fråga om en bostadsrätt, för vilken mannen i utfärdat bostadsrättsbevis stod antecknad som innehavare. Förvärvet hade finansierats genom lån, i fråga om vilka mannen sedermera väsentligen svarat för amorteringar och räntebetalningar. Hustrun ansågs dock genom sin verksamhet i hemmet ha möjliggjort boendekostnaden. l SvJT l977 rf s. 2 var makama gemensamt inskrivna såsom förvärvare av en tomträtt men mannen gjorde gällande i forsta hand att egendomen var hans, i andra hand att hans andel var större än hustruns. Han hade, till största delen ensam, uppfört en byggnad på tomten och i övrigt finansierat bygget genom försäljning av en bostadsrätt och en sommarstuga samt genom att ta upp lån och använda besparingar. Hustrun ansågs emellertid genom verksamhet i hemmet och genom förvärvsarbete ha bidragit till familjens försörjning och därigenom möjliggjort i första hand anskaffandet av bostadsrättslägenheten och sommarstugan och i andra hand uppförandet av villan och betalning av kostnadema för denna. Makama var därför att betrakta som samägare och andelarna ansågs lika stora.” Nyligen har frågan om äganderätten till en bostadsfastighet efter upplösning av en äktenskapsliknande samlevnad prövats av Högsta domstolen. Partema, som samman levt mer än 25 år under äktenskapsliknande fonner, hade till en början bott i en av kvinnan förhyrd lägenhet men därefter förvärvat en tomt, på vilken mannen uppförde ett hus. Förvärvet av fastigheten skedde huvudsakligen för användning som gemensam bostad för partema. Mannen, som erhållit lagfart på hela fastigheten, gjorde gällande att han ensam svarat för finansieringen av förvärvet och att tillskott från kvinnan endast utgjorde lån till honom. Denna argumentet-ing godtogs av tingsrätten, men hovrätten fann, att kvinnan, som hela tiden halt ej obetydliga inkomster, medverkat genom att anskaffa lån - delvis förmånliga - och lämna kontanta tillskott som föga understeg mannens. Hon hade vidare under samlevnaden stått för inköp av nästan hela bohaget och för en stor del av sådana utgifter som kommit 2411 kap. 14 och 3o§§ GB i des lydelse före partema gemensamt till godo. Det måste därför enligt hovrättens mening 1973 års ändringr samt antas att fastigheten förvärvats för parternas gemensamma räkning och att den 5 p. 4 st. Övergångsbenumera ägdes av partema samfällt. Även Högsta domstolen fann på de av stämmelsema till lagen

hovrätten anförda skälen samäganderättslagen vara tillämplig.” (1973:645) om ändring i

GB. Se vidare om fallen l ett annat nyligen avgjort fall har Högsta domstolen prövat frågan om Agell i Tidskrift, utgiven äganderätten till makars gemensamma bostad. Under ett äktenskap, där av Juridiska Föreningen fullständig egendomsskillnad rådde på grund av äktenskapsförord, upptogs iFinland, 1978 s. ll f. mannen som ensam köpare och lagfaren ägare till en tomt, på vilken senare 25 Jfr SvJT 1938 rfs. 62. uppfördes en monteringsfärdig villabyggnad. Mannen finansierade köpet av där efter hemskillnad såväl tomten som byggnaden huvudsakligen genom lån, som han ensam hustrun förpliktades att till mannen utge halva betalade amorteringar och räntor för. Det var emellertid hustruns fader, som i köpeskillingen för en bosyfte att bereda en bostad åt dottern och hennes familj, hade sålt tomten och stadsfastighet. som manpriset hade därför satts långt under saluvärdet. Båda makama och även nen under äktenskapet hustruns fader antogs av Högsta domstolen vid köpet ha utgått från att det var inköpt av egna medel men i båda makamas fråga om ett för makama gemensamt förvärv och att ett sådant kommit till namn. Jfr även NJA stånd vann enligt domstolens mening också stöd av vad som kommit fram om 1946 s. 321 och 1959 s. bidragen från hustruns sida för att tjllskapa det gemensamma hemmet och om 456. hennes vilja och förmåga att genom arbete i och utom hemmet bidra till 26 NJA 1980 s. 705. familjens ekonomi. Omständighetema föranledde inte till annat antagande än 27 Högsta domstolens att det förvärv mannen sålunda måste anses ha gjort för hustruns räkning avsåg dom den l0juni l98l

hälften av fastigheten.” (nr DT 29).

130 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

I dansk rättspraxis synes man ha varit tämligen obenägen att konstatera samäganderätt mellan makar. Frågan har prövats i ett antal fall rörande fastigheter. Ett påstående från andra maken, mestadels hustrun, om samäganderätt har inte vunnit gillande trots att hon i en del fall lämnat ej obetydliga

bidrag i pengar eller eget arbete på fastigheten.” Först när hustmns insatser varit mycket betydande” eller när makarna gemensamt lagt ned arbete på

fastigheten på sådant sätt att det - oavsett lagfarten (skødet) löd på mannens

namn - inte gick att slå fast att den tillhörde mannen ensam,3° har

samäganderätt ansetts föreligga. Undersökningar av rättspraxis angående ogifta samboende visar emellertid att man för dem inte stannat vid att konstatera samäganderätt till bostad och bohag bara när så visas vara fallet utan i viss omfattning ställt upp en presumtion för samäganderätt, om båda haft inkomster och samboendet inte

varit helt kortvarigt.”

Såvitt avser de allra senaste årens avgöranden har /Egteskabsudvalget lämnat en redogörelse i sitt betänkande /Egteskab 8, Samliv uden aegteskab I (bet. nr 915/1980). Med ett undantag avser redogörelsen avgöranden av landsrättema. Dessa landsrättsavgöranden visar en provkatta på mer eller mindre långvariga förhållanden och en mer eller mindre sammanblandad ekonomi. Udvalget anmärker att domstolarna synes ha värderat kvinnans arbetsinsats i hemmet olika. I ett fall där samäganderätt ansågs föreligga hade kvinnan varit hemma i en längre period, då hon sett till barnen och varit

kommunal dagbarnvårdare.” Något fall där en av parterna inte alls hafi något

förvärvsarbete finns dock inte redovisat.” 28 Se Danielsen-Homs- l ett fall har danska Højesteret tagit ställning till frågan om äganderätten till let, Lov om zegteskabets en villa, som mannen köpt och finansierat genom lån under samlevnadstiden retsvirkninger, Köpen- och efter dess upplösning sålt med vinst. Samlevnaden hade varat i drygt fyra hamn 1975 s. 259 ff. år och kvinnan gjorde till stöd för sitt yrkande om rått till hälften av vinsten, 29 UfR 1961. 283 ø. I eller ca 65 000 danska kronor, gällande att köpet av huset baserade sig på att äktenskapet rådde fullbåda hade inkomster, vilka ingick i den gemensamma hushållningen. ständig egendomskillnad. Kvinnans inkomster hade brutto uppgått till mellan l/3 och l/2 av mannens. Landsrätten fann, i anslutning till tidigare praxis, att villanmed hänsyn till 3°u1R1967. 13 rr 3 parternas gemensamma ekonomi och hushållning innehades av dem med Pedersen, Papirløse samäganderätt till lika andelar men nedsatte kravet till ca 36 000 kr därför att samlivsforhold, Köpenhamn 1976 s. 81 ffoch mannen haft vissa utgifter för huset. Højesterets majoritet konstaterade att Berentzen Vindeløv, båda parter bidragit väsentligt till utgifterna för fastigheten och till den Sameje i papirløse aeg- i traditionell gemensamma hushållningen. Någon samäganderätt mening teskaber? UfR I979 s. hade emellertid inte uppstått. Med hänsyn till omständigheterna hade 201 lf. kvinnan dock ett anspråk på en viss andel i vinsten, vilken andel skönsmässigt 33- um 1979.225 ø, återbestämdes till 25 000 kr. Minoriteten ville helt ogilla hennes krav. givet i betänkandet s. 106. Genom denna dom har Højesteret vid upplösning av ett äktenskapsliknan- 33 Bet. s. 1o3—114.—Se de förhållande tillämpat principer som liknar dem vid upplösning av även Pedersen a. a. s. 93; äktenskap där egendomsskillnad rått. Enligt § 56 aagteskabsloven kan nämlisamma sägs förhållandet gen den ena maken i ett sådant fall förpliktas utge ett skönsmässigt bestämt vara när det gäller mabelopp till den andra maken för att denne inte skall bli ”urimeligt ringe” ställd kar, s. 99. i ekonomiskt hänseende efter en separation eller skilsmässa. Huruvida 34 Bet. s. 113 f”. Se även Pedersen i Juristen & Højesteret genom denna dom velat leda utvecklingen in på nya banor är økonomen 1981 s. 217 osäkert.” ff. Udvalget avstår i sitt betänkande från att lägga fram något förslag om

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma och bostad 131

bohag

införande av en presumtion för samäganderätt. En sådan rätt sägs leda till åtskilliga svårigheter, även om den skulle begränsas till vad udvalget kallar ett snävare samäganderättsbegrepp”, dvs. en rätt som skulle föreligga bara när det finns positiva hållpunkter för samäganderätt eller det är omöjligt att klarlägga ägarförhållandet. En sådan lösning sägs innebära att samäganderätt skulle inträda redan under samlevnaden med de komplikationeri förhållande till borgenärema som skulle följa därav. Inte heller vill udvalget föreslå en begränsad lösning som skulle innebära en presumtion för att det skall ske en delning vid samlevnadens upplösning. En sådan lösning skulle i så fall behöva införas också för makar med egendomsskillnad och den skulle bli alltför

obestämd till sin avfattning.”

1 stället uttalar zegteskabsudvalget sitt gillande med den praxis, en ligt vilken det snävare samäganderättsbegreppet redan vunnit insteg i rättstillämpningen, och konstaterar att det är rimligt att tillgångarna delas vid upplösningen av mer långvariga förhållanden, när partema har gemensam ekonomi och i stort har inrättat sig som makar. Det är i sådana fall enligt udvalgets mening rimligt att utgå från att en likadelning skall ske. Delning efter annat andelsförhållande kan även tänkas eller en delning som begränsar sig till vissa tillgångar. Det förslag som udvalget i enlighet med majoritetens uppfattning lägger fram innebär därför att skifteretten vid upplösning av samlevnaden mellan två personer - vare sig äktenskapsliknande eller ej - skall dels kunna företa en delning av deras egendom, dels kunna förplikta den ene att till den andre utge ett skönsmässigt bestämt belopp för att denne inte skall bli ställd åbenbart urimeligt (vaesentligt ringere end stemmende med billighed). Vid prövning- 35 Bet. s. 122 r. en av yrkande om att erhålla ett sådant belopp skall särskild hänsyn tas till 36 Bet. s. 123 r. parternas ekonomiska förhållanden och samlevnadens varaktighet men även 37 Lødn1piTfR 1968 s. till den insats som den andre har gjort för det gemensamma hemmet genom 560 med hänv. arbete, bidrag till den gemensamma hushållningen, ”afsavn eller på anden 38 måde.36 Ekteskapslovsutvalgets lnnst. ll 1974 s. 33 och En för andra maken gynnsammare ståndpunkt har intagits i norsk praxis. Stoningets justiskomité Till en början synes man där ha krävt att andra maken gjort särskilda insatser i lnnst. O X1 1969/70 s för just den fasta egendom som tvisten gällt men å andra sidan godtagit sådana 16 och Forhandl. O 1970 s. 339 och 340. insatser som grund för delägarskap blott de överstigit ett visst minimum.“ 39 Norsk Retstidende Praxis har sedan gått ett steg längre efter viss ändring 1970 av skiftelovens§ 50 1975 s. 220 (dissens). Se om lottläggningen, då i samband med förarbetena uttalanden gjordes till om fallet även Lødrup i förmån för att också en hustrus insatser i hemmet skulle beaktas när det gäller Lov og Rett 1975 s. 437 att fastställa vem av makarna som ”bragt inn” egendomen och på grund därav f. har företrädesrätt till den.” I ett fall från 1975 har sålunda hustrun, som under 4° Norsk Retstidende det mannen uppfört bostadshuset varit sysselsatt med att sköta hemmet och 1976 s. 694 (enhälligt). makamas tre bam, ansetts som samägare till bostaden tillsammans med 1977 s. 553 och 1979 s. honom.” lett par fall från senare år har Høyesterett fortsatt på denna 1463.jfr 1977 s. 876.

linjen.”

Iødrup. Materiell skifte- När det gäller ogifta samboende har i en dom i högsta instans och i några rett. 6 utg. Oslo 1979 s. underrättsavgöranden en likartad ståndpunkt intagits såtillvida att inte bara 133 11. direkta ekonomiska bidrag från andra parten utan också hemarbete i viss mån 4 Norsk Retstidende blivit beaktatf” 1978 s. 1352 och fall I England, där fullständig egendomsskillnad anmärkta i Thue. Avtalt infördes mellan makar 1870, samliv. Oslo 1977 s. 102 har äganderättsfrågan fått stor betydelse. En make kan genom ekonomiska ff. Se även Lødrup a. a. insatser av olika slag erhålla en samäganderättsliknande rätt till egendom som s. 137 och NOU 1980:50 fonnellt förvärvats av andra maken och kan vid äktenskapets upplösning få —s.19fT.

132 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

egendomen överförd till sig efter domstols diskretionära prövning.” En

lagbestämd samäganderätt infördes genom Married Womens Property Act 1964 såvitt avser besparingar av hushållspengar och egendom förvärvad för sådana besparingar. Enligt denna lag, som alltså endast reglerar hustruns rättigheter till besparingar av mannens pengar, anses makarna som delägare till hälften vardera, om ej annat avtalats mellan dem. Senare har Law Commission lagt fram ett förslag rörande äganderätten till den gemensamma bostaden.” Förslaget bör ses mot bakgrunden av att kommittén samtidigt awisar tanken att införa något slags egendomsgemenskap av kontinental eller nordisk modell. I förslaget diskuteras olika lösningar när det gäller att stärka den svagare makens rätt till bostaden och kommittén stannar för att föreslå en direkt på lag grundad samäganderätt till egendomen. Kommittén konstaterar att förslaget när det bortser från den formella åtkomsten motsvarar makars allmänna uppfattning om bostaden som deras och att det innebär ett erkännande av att de båda på olika sätt bidragit till förvärvet och underhållet av bostadenf” - Även i andra länder med

anglo-saxisk rättstradition har samäganderättslinjen prövats eller tagits upp till diskussion.” även av en 42 Se bl. a. Miller, Fami- och bohag har behandlats Frågor rörande makars bostad ly Property and Finan- expertkommitté inom Europarådet. En rekommendation på området kan cial Provision, London förväntas bli antagen under hösten 1981.46 1974 s. 9 fT och Cretney, Principles of Family Law, London 1974 s.

150 ff. 3.3 Familjelagssakkunniga

43 Law Commission No. 3.3.1 Allmänna

synpunkter

52: First Report on Fa- Att en samlevnad med tiden ger upphov till en ekonomisk intressegemenskap mily Property: A New Approach (1973), och är lättförståeligt och utgör i och för sig.en grund för att vi sedan lång tid haft No. 86: Third Report on i föregående särskilda regler om makars egendom. Som vi redan konstaterat Family Property: The Matrimonial Home (Co- kapitel har vi nu att överväga om regler behövs också för ogifta samboendes ekonomiska intressegemenskap och hur de i så fall bör utformas. Som en ownership and occupation rights) and House- inledning till dessa överväganden har vi gått igenom de regler som idag kan hold Goods (1978). anses tillämpliga i fråga om den egendom som på ett naturligt sätt berörs av 44 No. 52 para. 25. gemenskapen, det gemensamma hemmet och dess innehåll. Genomgången, 45 l staten Victoriai som omfattat såväl gifta som ogifta samboendes rättsförhållanden, visar att det Australien infördes 1962 olösta problem för allt här föreligger grundläggande som är gemensamma en samäganderättspre- oavsett civilstånd. De särskilda om den ekonomiska samboende, reglerna sumtion avseende bouppgörelsen mellan makar är inte alltid tillräckliga. staden, se Gray, Reallocation of Property on Di- Vad nu sagts har gett oss anledning att överväga om inte lika bör behandlas vorce, 1977 s. 48 f. -1 lika, dvs. om inte de för allt samboende gemensamma problemen kunde ges en Skottland ämnar man gemensam lösning. l stället för att först behandla färdigt de problem som rör överväga den av Law makar och sedan ge de särskilda regler man finner nödvändiga för de ogifta Commission för England och Wales föreslagna lös- samboende, vill vi först se på de gemensamma problemen och undersöka om ningen, se Scottish Law det är lämpligt med en gemensam lösning. Är det så, får vi därefter överväga Commission, Memoranvilka ytterligare regler som bör gälla för de gifta. dum No. 41, Family En uppläggning enligt vad nu skisserats ter sig så mycket mer berättigad som Law, Vol. l s. 5 fl. (1978). vi numera vet i vilken omfattning makar varit samboende innan de gift sig. 46 Se dokument CDCJ Ogiñ samboende har blivit ett naturligt inslag i mönstret för familjebildning. (81) 38 Add. n. Accepterar man detta är det logiskt att ge ett regelsystem för alla samboende,

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 133

vilket sedan kan byggas på med särskilda regler därutöver, om och när parterna gifter sig. Vill man fortfarande se ogift samboende som något från äktenskapet väsensskilt eller vill man av andra skäl markera en skillnad mellan de båda samboendeforrnema, kan man hysa betänkligheter mot att gå fram denna väg. Men av rent praktiska skäl kommer man aldrig ifrån att de system man skapar för de båda samboendeforrnema måste harmoniera med varandra. Den gemensamma utgångspunkten är den att man och kvinna, som inleder en samlevnad därför att de tycker om varandra, ytterst sällan planerar sina ekonomiska mellanhavanden så, att båda vid en framtida upplösning av samlevnaden erhåller en skälig andel av de gemensamt uppbyggda tillgångarna. Som redan inledningvis antytts är det mer normalt att en av dem förvärvat större delen av tillgångarna medan den andres inkomster väsentligen gått till inköp av mat och andra hushållsfömödenheter. Ibland kan det rentav ha blivit så att en av dem, oftast kvinnan, fått satsa alla sina inkomster på hushållet under det att den andre svarat för anskaffning av bostaden och bohaget. Allmänna förmögenhetsrättsliga principer kanske i viss omfattning kan anlitas för att nå en viss utjämning men denna väg är osäker. l vart fall är i dagens läge utgångspunkten den, såvitt avser ogifta samboende, att den som förvärvat tillgångarna i fråga också skall ta dem med sig vid upplösningen av gemenskapen. Var parterna gifta med varandra kan en utjämning uppnås vid bodelningen men också här kan äganderättsfrågan i en del fall bli avgörande. Utan att alltför mycket föregripa vår följande genomgång av de olika slags tillgångar som bör omfattas av en lagstiftning vill vi här som utgångspunkt för resonemangen slå fast, att ett lagförslag i vart fall måste avse sådana tillgångar som förvärvats i och för samboendet. För det första innebär detta att egendomen typiskt sett bör vara sådan som normalt anskaffas för att begagnas gemensamt i hemmet. För det andra skall egendomen i princip ha förvärvats under samboendetiden. Trots dessa begränsningar lämnar den angivna utgångspunkten en mycket vid ram för vidare överväganden. Frågan är om inte den ekonomiska gemenskap som skall utgöra grunden för en reglering måste begränsas ytterligare. Skall redan en ren boendegemenskap - att två personer delar på bostaden men ej hushållet- behöva regleras? Visserligen kan man här tänka sig att den ene skaffar exempelvis möbler för gemensamt begagnande under det att den andre betalar en större andel av bostadskostnaden än som rätteligen bort falla på honom. Men i allmänhet torde här inte samma ekonomiska sammanflätning bli följden som när parterna delar också på hushållet. l regel kan bostadskostnadema och varderas andel däri bestämmas med så stor säkerhet att någon utjämning via bohaget eller andra för gemensamt bruk anskaffade tillgångar inte behövs. Enligt vår mening bör en reglering ta sikte på fall där de samboende delar också hushåll med varandra. Flera viktiga frågor anmäler sig genast till besvarande. Om regler skall ges för andra än makar, på vilka skall dessa regler bli tillämpliga? Vilken egendom skall omfattas av ett nytt system? Vilka skulder skall beaktas? Hur skall förhållandet mellan parterna rättsligt sett konstrueras och hur skall den åsyftade utjämningen uppnås? Dessa frågor hänger naturligtvis samman och

134 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma och bostad SOU l98lz85

bohag

lösningarna därav är avhängiga av och påverkar varandra. Vi skall emellertid forst ta upp dem var för sig for att sedan gå in på de följdfrågor som den valda principlösningen ger upphov till.

3.3.2 För vilka samboende skall regler ges?

Olika gränsdragningar har använts i lagstiftningen för att bestämma den kategori av samboende på vilken en viss reglering skall vara tillämplig. [nom den offentliga rätten har man i stor utsträckning krävt att de samboende har eller haft bam tillsammans för att jämställa dem med gifta samboende. Detta gäller fortfarande i fråga om rätten till åtskilliga socialförrnåner samt om den skattemässiga behandlingen av parterna. För att undvika missbruk av den ibland förmånligare behandling som parterna kunnat uppnå om de betraktats som ensamstående har vanligtvis med gifta jämställts också sådana samboende som tidigare varit gifta med varandra. Fördelarna med att uppställa ett bamrekvisit är framför allt att man får ett lätt konstaterbart faktum som samtidigt är en viktig omständighet till stöd för att jämställa samboende med ett äktenskap. Man undviker således många utredningssvårigheter. Nackdelarna kan vara att man inte fångar in alla de samboendefall som borde in under lagen. Även om förekomsten av barn ofta kan vara den mest betydelsefulla faktorn, kan det ñnnas andra inte obetydliga grupper av samboende som genom en sådan avgränsning hamnar utanför. Synpunkter av sistnämnda art ligger bakom tendensen i senare lagstiftning att övergå till den mer värderande beskrivningen äktenskapsliknande samlevnad”. Man söker med den beskrivningen fånga in samtliga fall som bör jämställas med äktenskap men får i stället de tillämpningsproblem som följer med en så allmänt hållen bestämning. _ En helt annan möjlighet erbjuder sig om det regelsystem som är i fråga riktar sig till en vidare grupp, där de gifta och ogifta samboende kanske är den avgjort största delen men även andra inryms. Vi syftar på de bestämmelser som är tillämpliga, förutom på makar, på dem som är varandra närstående”. När denna bestämning använts under senare tid har ett av huvudsyñena varit att täcka in fall av ogift samboende. För att vi rätt skall kunna värdera de hittills använda kriterierna i lagstiftningen och deras användbarhet vid firllgötandet av vårt uppdrag kan det därför vara lämpligt att först undersöka om och i så fall i vilken utsträckning regler bör ges för en vidare grupp än gifta och ogifta samboende. Ser vi på andra samboende än makar och sådana ogifta som traditionellt jämställts med gifta är det klart att en ekonomisk gemenskap av samma slag kan uppkomma också där. Nära till hands ligger den homosexuella samlevnaden, där parterna kan ha inrättat sig på samma sätt som samboende av olika kön. Man hör ibland argumentet att homosexuella inte kan få barn tillsammans och att någon reglering av deras mellanhavanden därför inte behövs i farniljerättsliga sammanhang. Vill man begränsa enlagstiftning för nomralfallen till man och kvinna som har eller haft barn tillsammans får man givetvis överväga under vilka omständigheter några regler skall ges för övriga, inberäknat de homosexuella. Annars gäller att den ekonomiska sammanflätning som vi här talar om kan inträda oberoende av om det finns gemensamma

SOU l981:85 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 135

barn eller ej. För övrigt kan det i familjen finnas ett barn som inte är gemensamt och som är orsaken till att den ene i viss omfattning blir bunden av bamtillsyn. Även bland homosexuella samboende förekommer att ena parten har ett barn som vårdas i deras gemensamma hem. Bland andra tänkbara fall kan nämnas två vuxna syskon som under lång tid har gemensamt hem och hushåll eller en förälder och ett vuxet bam som har samma gemenskap. I allmänhet får man förutsätta att parterna har egna inkomster med vilka de bidrar till gemenskapen för att den ekonomiska sammanflätningen skall uppkomma. Uteslutet är dock inte att de kommit överens om eller inrättat sig så att den ene huvudsakligen sköter hemmet, exempelvis en mor som sköter hushållet åt en vuxen son. Däremot torde det vara ovanligare att omyndiga bam bidrar till gemenskapen på ett sådant sätt att de skulle ges någon särskild rättighet till egendomen i hemmet. Har man avlägsnat sig från de gifta och därmed jämförbara samboende bör man också beakta samboende mellan fler än två. Även i s. k. storfamiljer kan genom fleras deltagande uppkomma en ekonomisk intressegemenskap av motsvarande slag som vid traditionell parsammanhållning. I vilken omfattning sådan större gemenskap förekommer är emellertid svårt att bedöma. Redan denna översiktliga genomgång av olika samboendeformer visar på en sådan mångfald av situationer att det är mycket tveksamt om det är lämpligt att genomföra en enhetlig reglering. Även om denna får en mycket beskedlig utformning får man räkna med att möjligheter till undantag måste ges i sådan utsträckning att värdet av en reglering blir mycket ringa. Den ekonomiska sammanflätning som för oss utgör orsaken till att vi överväger särskilda regler för makar och med dem direkt jämförbara samboende föreligger inte i samma omfattning för andra. Otvivelaktigt skulle det för många parter i dessa samboendefall te sig helt främmande med en lagbestämd form av ekonomisk utjämning. Vi har vid ett närmare övervägande funnit att det inte skulle vara lämpligt att ge regler som omedelbart skulle vara tillämpliga på en vidare krets av samboende. Vad vi med den utgångspunkten övervägt har varit om det inte vore möjligt att i stället skapa en sådan ordning att andra samboende än sådana i en

traditionell parbildning kan, om de så önskar, komma in under ett och samma

regelsystem. Man kan tänka sig att de genom registrering, avtal eller på annat sätt får möjlighet att göra lagen tillämplig på sitt samboende. Vi har nännare undersökt en sådan lösning mot bakgrund även av de ställningstaganden vi i det följande gör när det gäller makar och med dem direkt jämförbara samboende. Redan i detta inledande skede av resonemangen kring en lagstiftning om gemensamma bostaden och bohaget kan det emellertid konstateras att en möjlighet för andra parter än dessa att avtala sig till samma lösning bör avvisas av främst två skäl. För det första har vi inte kunnat finna att det skulle föreligga något större praktiskt behov av en reglering av den ekonomiska gemenskap som kan uppkomma mellan två personer som delar hem och hushåll men inte har den särskilda gemenskap som kännetecknar äktenskapet och den äktenskapsliknande samlevnaden. Två vuxna syskon eller två släktingar ur skilda generationer torde, även om hem och hushåll är gemensamt, normalt hålla reda på vad var och en förvärvat och fortlöpande avväga varderas insatser för gemenskapen. Skulle de välja att flytta från varandra torde det i allmänhet inte

136 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad SOU l98lz85

finnas skäl att ingripa med några skyddsregler för en ekonomiskt svagare part. Dör en av dem under samboendetiden kan ofta den andre vara arvsberättigad och i dessa relationer torde testamenten till förmån för den andre vara vanligare än eljest. Rör det sig om två som inte är nära släkt är det än mer sannolikt att deras ekonomiska mellanhavanden kan klaras av utan särskild lagstiftning. För det andra skulle en möjlighet att avtala sig till regleringen kunna missbrukas. Tanken bakom varje förslag till lagstiftning på det område vi nu diskuterar går ut på att åstadkomma något slags ekonomisk utjämning mellan partema. Skall parter-vilka som helst- kunna avtala sig till en sådan reglering utan närmare kontroll av att även mellan dem uppkommit samma ekonomiska sammanflätning som motiverat att man infört utjämningen, är det risk för att i verkligheten det kommer att röra sig om överföring av egendom till skada för någon utomstående, exempelvis den enes borgenärer. Skulle utjämningen i analogi med makes nuvarande giftorättsanspråk bli fri från särskild kapitalbeskattningi samband med uppgörelsen skulle uppenbarligen regleringen kunna begagnas i skatteundandragande syfte. Om vi därefter återgår till de ogifta samboende blir den första frågan, om man inte generellt för en ny lags tillämpning skulle kräva någon viljeyttring från parternas sida i fonn av registrering eller avtal. Därigenom skulle man undgå de tillämpningsproblem som följer av en mer allmän beskrivning i stil med äktenskapsliknande samlevnad”. Att partema anslutit sig till systemet skulle vara tillräckligt. Nu följer redan av det vi nyss anförde om en allmän möjlighet att avtala sig till en av lagen tillhandahållen modell för ekonomisk utjämning, att en viss kontroll av samlevnadens karaktär ändå måste kunna göras. Man skulle därför inte kunna tillgodogöra sig alla fördelarna med en ordning som bygger på att partema själva gjort den tillämplig på sin samlevnad. Dessutom grundar sig en sådan ordning på tanken att de ogifta samboende är en grupp som till övervägande delen grundar sin samlevnadsfonn på ett medvetet val mellan ett reglerat och ett oreglerat samboende. Nu vet vi att så inte är fallet utan att de flesta av dem utan sådana överväganden glider in i en samlevnad och att ett senare beslut om att gifta sig i förekommande fall fattas huvudsakligen av andra skäl än rättsliga. En reglering som förutsätter ett medvetet ställningstagande torde få mycket liten effekt och komma att lämna de flesta fall där ett skydd behövs för den svagare parten helt utanför. Vi anser därför att en sådan lösning inte bör väljas. Om det inte går att kräva någon viljeyttring från parternas sida och inte heller att åstadkomma en generell lösning med hjälp av ett allmänt rekvisit av typ närstående, återstår att på något sättkvalificera det samboende som en ny reglering i första hand skall vara tillämplig på. Beträffande det hittills ofta begagnade bamrekvisitet är att säga, att det kan vara försvarbart när behovet av ett för tillämpande myndigheter enkelt rekvisit är stort. För att exempelvis berörda socialförmåner inte skall komma att missbrukas har man gjort denna avgränsning. Många socialförmåner är sådana som utgår redan under samlevnaden och då kan det, om myndigheten måste närmare bedöma arten av parternas förbindelse, vara svårt att inte godtaga vad de samstämmigt därom uppger till sin egen fördel. Motsvarande svårigheter föreli gger i sådana fall då förmånen efter samlevnadens upplösning genom den enes död kan utgå till den efterlevande.

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 137

Ett sätt att tillgodogöra sig fördelarna med bamrekvisitet utan att för den skull helt avskära de bamlösa samboende från en reglering skulle kunna vara att låta lagen i första hand gälla när de samboende har eller haft bam tillsammans och i andra hand för övriga fall sedan parterna själva tagit initiativ härtill. De betänkligheter vi nyss angav mot att låta regleringen i sin helhet gälla först efter registrering eller avtal gäller emellertid också vid en sådan lösning, fast invändningama minskar något i styrka. En betydande del av de ogifta samboende saknar enligt våra undersökningar gemensamma bam. Som vi nyss framhöll har under senare tid uttrycket äktenskapsliknande samlevnad kommit att användas alltmer. Så har bl. a. skett på privaträttens område i lagen (1973 :65 l ) om ogifta samboendes gemensamma bostad. Vi har inte fått några uppgifter som tyder på att i större omfattning tvist uppstått om tolkningen av uttrycket. Nu är dock att märka att lagen, när den tillerkänner samboende part rätt att övertaga bostaden av den andre, i normalfallet kräver att de har eller haft barn tillsammans och i övriga fall förutsätter att synnerliga skäl talar för ett Övertagande (l § l st. 2 p.). Denna begränsning förutsågs vid lagens tillkomst komma att medföra att frågan om äktenskapsliknande

samlevnad förelåg bara undantagsvis skulle behöva prövas

En skillnad mellan lagen om ogifta samboendes gemensamma bostad och de socialrättsliga lagar som reglerar frågor angående ogift samboende är att vid tillämpningen av de senare parterna oftast har ett gemensamt intresse av hur bedömningen utfaller under det att ett avgörande enligt den förra lagen förutsätter att parterna tvistar om bostaden. Skillnaden kan också beskrivas så, att den socialrättsliga bedömningen oftast skall göras under parternas pågående samlevnad men den privaträttsliga sedan samlevnaden upplösts. Det är givetvis en fördel att bedömningen skall göras dels när samtliga faktorer som skall konstituera en äktenskapsliknande samlevnad redan s. a. s. utspelat sig, dels parterna har motsatta intressen och därigenom kan dra fram också omständigheter som talar emot en tillämpning av lagen. Enligt vår mening talar starka skäl för att man vid en fortsatt lagstiftning för de ogifta samboende på privaträttens område borde kunna gå vidare på den inslagna vägen och använda sig av bestämningen äktenskapsliknande samlevnad”.2 Därigenom betalar man visserligen priset av en viss osäkerhet

lpmawmunmn

om lagens tillämpning i en del fall men når fördelen av att kunna fånga in de 2 flesta fall där ett skydd behövs. De skäl som vi nyss anförde talar för att en ny Socialpolitiska samordningsutredningen föreslår privatrattslig reglering bör bli tillämplig först i samband med upplösningen av i betänkandet En allmän samlevnaden. Om detta är lämpligt också ur andra synpunkter får närmare socialförsäkring (SOU undersökas när vi överväger den rättsliga konstruktionen av en ny regle- 1979:94 s. 150 ff) en enhetlig likställighetsregel ring. inom socialförsäkringen, enligt vilken med gifta skulle likställas även

3.3.3 När föreligger äktenskapsliknande samlevnad?

man och kvinna som stadigvarande lever När man skall avgöra vad som menas med äktenskapsliknande samlevnad får samman under äktenman som utgångspunkt falla tillbaka på vad som enligt den allmänna skapsliknande förhållanuppfattningen eller vanligt språkbruk bör räknas dit. I den av oss publicerade, den”. av Trost och Lewin lämnade rapporten om ogift samboende tas frågan upp l Att sambo och gifta sig.

från sådana allmänna eller sociologiska utgångspunkten Författarna har Fakta och föreställningar.

ställt som inte sällan används som SOU 1978:55. upp en lista över s. k. indikatorer

utmärkande för äktenskap eller äktenskapsliknande samlevnad? Dit hör 2AasMZ

138 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

exempelvis gemensamhet i fråga om bostad, bam, hushållskassa, bil, sommarstuga, möbler och husgeråd. Också gemenskap när det gäller semester, vänner och umgängesliv nämns samt hur parterna betraktar sig själva eller betraktas av omgivningen. I rapporten betonas att samtliga kriterier eller indicier för äktenskapsliknande samlevnad inte behöver vara uppfyllda men att många bör vara det. Några kriterier tas dock fram som särskilt rimliga att tänka på i samman-

hanget.3 Ett sådant är den sexuella gemenskapen. Sexuellt samliv hör till det

äktenskapliga samlivet; ingen torde, sägs det, ifrågasätta detta. Trots att sådant samliv kan förekomma fast parterna inte är gifta med varandra och det dessutom finns många äktenskap där sexuellt samliv inte förekommer, framhålls att detta kriterium torde vara rimligt att uppställa. Ett annat kriterium är enligt rapporten att dela hushåll eller bostad, dvs. i korthet att bo och leva tillsammans. Samliv i ett hushåll betraktas av de flesta som hörande till det äktenskapliga livet. Närliggande är det tredje, såsom mer eller mindre självklart angivna kriteriet, nämligen en gemensam ekonomi eller ett ekonomiskt samarbete. Vi vill ansluta oss till vad som sägs i rapporten om betydelsen av de sist angivna förhållandena. Vi har redan inledningsvis uttalat oss för att en grundläggande förutsättning för en reglering bör vara att parterna har inte bara hem utan också hushåll gemensamt. Vad vi vill söka åstadkomma är just en skälig awägning av parternas skilda intressen vid en avveckling av den ekonomiska gemenskap som uppstått till följd av samlevnaden. lämpligen bör därför vid lagstiftning på området anges att parterna har gemensamt hem och hushåll. När det gäller de andra i rapporten såsom kriterier eller indicier angivna omständigheterna finns det ingen möjlighet att mer konkret i lagtext fixera vilka krav som bör uppställas för att en samlevnad skall kunna betecknas som

äktenskapsliknande. Som riktpunkt får gälla vad som nom1alt förknippas med

äktenskapliga förhållanden. Även detta ger ett förhållandevis brett utrymme, där frånvaron av vissa s. k. indicier kan uppvägas av förekomsten av andra. Det är t. ex. uppenbart att ett sedan länge fast etablerat samliv inte upphör att vara äktenskapsliknande därför att partema på grund av sjukdom eller ålder inte längre har ett gemensamt sexualliv. Bedömningen måste alltid göras utifrån den totala situationen och hur förhållandena gestaltar sig under hela samlevnadstiden. Större svårigheter uppkommer när det gäller att avgöra om en samlevnad varit äktenskapsliknande när man inte har samma stöd att hämta i en längre tids samlevnad och de förhållanden som därunder rått. Oftast lär man kunna utgå från att en man och en kvinna som flyttar samman, bildar gemensamt hushåll och har sexuellt umgänge med varandra också i många andra hänseenden inrättar sin tillvaro på samma sätt som gifta. Sakliga skäl kan i och för sig anföras för tanken att isådana fall samlevnaden redan från början skulle anses äktenskapsliknande. Man kan emellertid inte bortse från att upplösningsfrekvensen i samboendeförhållanden är mycket hög, avsevärt högre än för giña. Som departementschefen anförde i samband med antagandet av lagen om ogifta samboendes gemensamma bostad bör det uppställas ett krav

på att samlevnaden haren viss stadga.4 Kortvariga, mer eller mindre tillfälliga

3 A. a. s. 26 fl‘. förbindelser bör inte komma in under en lagstiftning för äktenskapsliknande 4 Prop. 1973:32 s. 133. förhållanden.

Gifta eller samboendes och bostad 139

ogifta gemensamma bohag

Kravet på en viss varaktighet av samlevnaden anser vi vara av storbetydelse även i fråga om en lagstiftning avseende det gemensamma hemmet. Som det påpekades i samband med antagandet av lagen om ogifta samboendes gemensamma bostad går det inte att i lagtext precisera var gränsen går mellan tillfälligare förbindelser och mera stadigvarande, äktenskapsliknande förhållanden. Tanken att underlätta för de tillämpande myndigheterna genom att i lagen ange en minsta tid som samlevnaden skall ha varat awisades då och bör avvisas också nu. Bortsett från svårigheterna i många fall att fastslå exakt när en samlevnad började skulle oskäliga resultat lätt kunna uppstå i de enskilda fallen. Även om kravet på en viss tids samlevnad visas vara uppfyllt lär det vidare inte gå att undvika att samlevnadens karaktär blir föremål för utredning. Vi vill peka på några omständigheter som allmänt sett kan sägas utvisa att samlevnaden har erforderlig stadga. Tillen början har det viss betydelse om parterna genom att båda enligt folkbokföringsförordningens bestämmelser låtit skriva sig på bostadsadressen givit tillkänna sin avsikt att mer varaktigt hålla samman. Även om själva kyrkobokföringen oftast inte kan anses vara tillräcklig som bevis på samlevnadens varaktighet får den därpå grundade mantalsskrivningen större vikt i sammanhanget. En persons mantalsskrivning, som avgörs under de första månaderna ett kalenderår (mantalsåret), hänför sig till förhållandena den l november året före (förrättningsåret; se 38 § folkbokföringsförordningen 1967: 198). Normalt har därför parterna samlevt från ett par månader upp till ett år innan frågan om mantalsskrivning på samma fastighet första gången blir aktuell. Har sambo på eget initiativ ansökt enligt 41 § folkbokföringsförordningen om att bli mantalsskriven på samma fastighet är också detta en omständighet som kan vara till ledning liksom om de samboendes samlevnad fått sådan fasthet att den föranlett myndigheterna att självständigt ta upp frågan om rätt mantalsskrivningsort (42 § folkbokföringsförordningen). Har de samboende bam tillsammans lär man regelmässigt - oavsett vad folkbokföringen utvisar- kunna antaga att samlevnaden är äktenskapsliknande. På samma sätt som förekommer i socialrättsliga sammanhang bör detsamma gälla om de tidigare haft barn tillsammans. Även om de samboende har eller hañ bam tillsammans måste dock kravet på en viss stadga i samlevnaden beaktas men detta krav bör kunna ställas lägre än om förhållandet är bam löst. Som äktenskapsliknande bör visserligen inte anses en samlevnad som föräldrama exempelvis av familjeskäl eller av hänsyn till andra upptagit över tiden för själva nedkomsten eller för en kortare tid därefter. Däremot bör normalt dit kunna hänföras en samlevnad som påbörjas före graviditeten och alltjämt pågår efter barnets födelse. Går föräldrarna från varandra redan under havandeskapstiden bör det väntade barnet många gånger kunna medföra att förhållandet bedöms som äktenskapsliknande men här får samlevnadens varaktighet och tidpunkten för brytningen större betydelse. Avlider ena parten under samboendetiden finns det skäl att inte ställa lika stora krav på samlevnadens varaktighet som när parterna separerat. Utgångspunkten kan väl i sådana fall visserligen inte utan vidare vara att samlevnaden skulle ha kommit att bestå under en längre tid, såvida inte dödsfallet kommit emellan. Även i detta fall måste det krävas att samlevnaden inte varit helt

140 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

kortvarig. Men man bör ha anledning att med viss tids samlevnad som grund göra antagandet att samlevnaden skulle ha fortsatt ännu en tid, om inte omständigheterna talar däremot. Här bör som särskilt stöd för den efterlevandes påstående om förhållandets äktenskapsliknande karaktär kunna åberopas ett ömsesidigt eller till den efterlevandes fördel upprättat testamente, om sådant finns. Kravet på samlevnadens varaktighet kan ges större eller mindre betydelse beroende på hur en reglering av parternas ekonomiska uppgörelse utformas. Vi återkommer till denna fråga i det följande men vill redan nu nämna att vi anser oss ha funnit en lösning som bör kunna minska svårigheterna vid gränsdragningen. I princip innebär vår lösning att reglerna för samboende får större betydelse ju längre samlevnaden varat. Detta skulle medföra att risken för att man i ett tidigt skede av samlevnaden skulle behöva ta ställning till förhållandets karaktär inte behöver bli så stor. Av den sociologiska rapporten framgår som nämnts att parternas egen uppfattning om sitt förhållande har betydelse när man från mer allmänna utgångspunkter skall bedöma om samlevnaden är äktenskapsliknande. Deras uppfattning kan bli av betydelse också inom ramen för en rättslig reglering, nämligen om denna ger visst utrymme för avtal eller andra dispositioner och l de samboende genom att handla i enlighet dänned visar att de själva anser sin samlevnad som äktenskapsliknande. Till avtalsfrågor föranledda av den föreslagna regleringen återkommer vi i det följande. Förekomsten av avtal blir emellertid ett mycket starkt stöd för att förhållandet bör bedömas som äktenskapsliknande. l vissa speciella situationer kan det vara tveksamt när ett förhållande, som från början varit av helt annan karaktär, övergått till att bli äktenskapsliknande. Ett ibland nämnt exempel är hushållerskan, som med tiden kommer att mer och mer inta platsen som maka och husmor. Också andra fomrer av inneboende kan övergå i en äktenskapsliknande samlevnad. Genom kravet på gemensamt hushåll kommer rena fall av inneboende utan regelbunden delaktighet i hushållet att lämnas utanför. När den ekonomiska och känslomässiga gemenskapen utvecklats därhän att förhållandet bör betecknas som äktenskapsliknande kan emellertid vara svårt att avgöra utan att som utgångspunkt ha en sådan omständighet som sammanflyttningen utgöri andra

fall. Får de samboende bam tillsammans lär väl förhållandet oftast kunna l

i det i anses som äktenskapsliknande men i övrigt får omständigheterna enskilda fallet klarläggas närmare. I 1973 års lagstiftningsärende framhölls att om kontant lön för anställning eller hyra för rum erlagts fram till tiden för upplösningen av samboendet, samlevnad under äktenskapsliknande förhål-

landen i regel inte kunde anses ha förelegat.5 Också i nu diskuterade fall kan

den valda lösningen med en på sikt ökande ekonomisk gemenskap underlätta prövningen. ä Av det sagda bör framgå att man vid en jämförelse har att tänka sig hur ett äktenskap mellan parter i samma åldrar och i motsvarande förhållanden i ‘ övrigt normalt skulle ha gestaltat sig. Givetvis bör det fordras att båda parter samlever helt frivilligt. Däri bör även inläggas ett krav på att båda besitter erforderlig rättslig handlingsförmåga, så att inte ett obehörigt beroendeförhållande föreligger. 5 Pnop. 1973:32 s. 168. Det bör heller inte vara fråga om parter mellan vilka sexuellt umgänge är

eller samboendes och bostad 141

Gifta ogifta gemensamma bohag

straffbelagt. Samboende mellan släktingar i rätt upp- och nedstigande släktskap eller mellan helsyskon kan därför aldrig bli att bedöma som äktenskapsliknande samlevnad i lagens mening. När det gäller samlevnad mellan två personer av samma kön uttalade i samband med 1973 års ändringar i äktenskapslagstiftningen, att riksdagen homosexuell samlevnad är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform.6 Samma ekonomiska och känslomässiga gemenskap kan råda i ett homosexuellt förhållande som i ett äktenskap. Som vi redan inledningsvis konstaterade kan samma ekonomiska sammanflätning uppkomma också när homosexuella har gemensamt hem och hushåll.

Av dessa omständigheter följer dock inte utan vidare att de regler vi föreslår

för sambor också bör gälla vid homosexuell samlevnad. I och för sig kan man tänka sig att en eller flera av de kriterier vi nyss behandlade kan i större eller mindre omfattning föreligga också vid homosexuell samlevnad. Denna kan emellertid vara av skiftande karaktär och det behöver mera ingående undersökas vilka kriterier som bör uppställas för att en homosexuell samlevnad skall kunna betecknas som äktenskapsliknande. Frågor angående homosexuell samlevnad undersöks för närvarande av den år 1977 tillsatta om de homosexuellas situation i samhället.7 utredningen Kommittén har enligt sina direktiv att göra en undersökning som belyser de homosexuellas situation samt att sammanställa och redovisa tillgáinglig vetenskaplig dokumentation om homosexualitet. I uppdraget ingår att föreslå som behövs för att undanröja kvarvarande diskriminering av åtgärder homosexuella. I frågor som rör egendomsordningen sker samråd med oss. Det utredningsarbete som sålunda pågår om homosexuell samlevnad bör

inte föregripas av oss. Åtgärder som vidtas beträffande det delproblem som

den ekonomiska gemenskapen kan utgöra bör stå i samklang med den lösning på de homosexuellas situation i stort som väljs och med de önskemål om med heterosexuella samboende som den särskilt tillsatta komjämställdhet mittén kan komma att föra fram. Det bör ankomma på den kommittén, som kommer att få bättre möjligheter än vi att klarlägga och bedöma behovet av

lagregler, att ta ställning i dessa känsliga frågor.

Att vi inte nu anser oss böra ta ställning till i vilka fall homosexuell samlevnad bör betecknas som äktenskapsliknande innebär alltså inte att vi avvisar tanken att de föreslagna reglerna om bostad och bohag blir tillämpliga också på denna samlevnad. Vi anser att den definition vi uppställer på sambor bör ges en sådan avfattning att den lämnar denna möjlighet öppen. När slutlig ställning tas till frågan om de homosexuellas situation och behovet för deras del av lagregler kommer frågan att ytterligare belysas. Vid en lagstiftning för parter i en äktenskapsliknande samlevnad uppkommer ett behov av en enkel men ändå träffande beteckning på dem lagen riktar i stil sig till. Att i lagtext och motiv behöva ständigt upprepa en beskrivning ” med ”äktenskapsliknande samlevna eller dylikt gör texten onödigt tung. Att efter en inledande definition av detta slaget tala om ”part”, ”ena parten”, är inte heller lyckligt, då lagstiftninçärendet samtidigt avser ”partema” makar och deras rättsförhållanden med den risk för oklarheter som därvid kan 6 LU 1973:20 s. 116. uppstå om vem ”part” i ett visst sammanhang syftar på. Inte heller termen 7 Direktiven, se 1979 års ”samboende” är med sin språkligt helt neutrala innebörd särskilt lämplig. kommittéberättelse del Enligt vad vi erfarit har emellertid Svenska språknämnden prövat den redan II s. 2 (S l977:2l).

142 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

i dagligt tal förekommande beteckningen ”sambo” och rekommenderat dess användning, dock att ordet skall uttalas med grav aocent som i de gamla beteckningama åbo och nabo. Ordet ”sambo” (i bestämd form sambon och i pluralis ”sambor”) har sagts vara det bästa ord som hittills kommit fram? Vi föreslår därför att i en ny lag ordet ”sambo” begagnas som legal definition på en person, som samlever med en annan under äktenskapsliknande förhållanden och - med den ytterligare precise ring vi nyss angav - har gemensamt hem och hushåll med denne.

3.3.4 Vilken egendom skall lagen omfatta?

Vi har redan gett vissa antydningar om vilken egendom som i första hand bör komma i fråga. Det gäller det gemensamma hemmet och dess innehåll. Gränsdragningen skall här övervägas närmare. Inte bara egendomens natur utan också förvärvssättet kommer då under diskussion. Vi börjar med att se på lösöret. Vad alla samboende med gemensamt hushåll behöver kan sammanföras under den gemensamma beteckningen bohag. Dit kan i första hand räknas möbler som behövs i den gemensamma bostaden, såsom sängar, skåp, bord och stolar, och vidare linne och andra textilier, såsom lakan, handdukar, gardiner och mattor. Också konst och prydnadsföremål bör räknas in, t. ex. tavlor, vävnader m. m., samt vidare radio, TV, bandspelare och grammofon. l hushållet behövs köksutrustning spis, kylskåp, ev. frysbox i den mån dessa förmål inte är att betrakta som tillbehör till den fasta egendomen - kastruller och annat för matlagning och förvaring av mat, glas och porslin samt bestick. Uppräkningen skulle kunna kompletteras och fortsättas. Vad som nom1alt ingår i ett hem är emellertid väl känt och behöver inte anges mer uttömmande. Den ekonomiska gemenskap som vi åsyñar skapas i och med att egendomen förvärvas för gemensamt begagnande. Vad vardera fört med sig i boet bör inte omfattas av denna, såvida inte egendomen förvärvats med tanke på den kommande gemenskapen. Ett typexempel är att den ene köper en möbelgrupp för sina pengar, vilket föranleder den andre att i stället svara för matkostnadema under viss tid. Egendom avsedd för den enes personliga bruk bör ej falla in under bestämmelserna. Det är viktigt att förvärvet skett för gemensamt begagnande. Någon värdering av om det verkligen varit nödvändigt att förvärva viss egendom bör ej göras. Det bör sålunda inte införas någon motsvarighet till den bedömning som görs enligt 5 kap. l §2. utsökningsbalken, då från utmätning undantages möbler, husgeråd och annan utrustning endast i den mån egendomen är nödvändig för ett hem och dess skötsel. Man får utgå från vad parterna faktiskt anskaffat för gemensamt bruk. I kravet på att egendomen skall ha förvärvats för gemensamt begagnande ligger däremot en viss begränsning. Har det som förvärvats huvudsakligen 3 Språkvård. Tidskrift ut- karaktär av investering för den förvärvandes egen räkning, såsom kan vara given av Svenska språkfallet vid köp av mycket dyrbar konst, kan läget sägas vara detsamma som när nämnden, nr 1-1979 s. 31 foch nr3 - 1980 s. egendom förvärvats för den enes personliga bruk, även om konstverken hängs ll fi. Seäven nr4- upp på väggen och kan beskådas av båda. Att förvärvet huvudsakligen skett av I980 s. 3l. nämnd måste emellertid anledning ha stått klart vid inköpet. Har ett förvärv

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 143

av viss egendom skett för gemensamt begagnande bör den omständigheten att affären senare visar sig ekonomiskt gynnsam och kanske mer lyckad som investering inte leda till att den skall falla utanför en reglering. När samlevnaden börjar kan vardera parten redan ha eget bohag som enligt vad nyss konstaterades inte bör komma in under en ny rättslig gemenskap. Allteftersom nyanskaffrtingar sker för gemensamt begagnande bör emellertid den nyförvärvade egendomen omfattas av denna. I princip bör tanken på att det nyköpta skulle utgöra något slags ersättning (surrogat eller substitut) för den inbragta egendomen och på den grunden kunna tas undan inte få slå igenom när det gäller den samboendegemenskap vi nu undersöker. När den rättsliga konstruktionen av en ny lag övervägs, får vi se hur man skall kunna beakta att ena parten gjort väsentligt större ekonomiska insatser än den andre, vilket kan bli följden av att värdet av en inbragt tillgång tas i anspråk när en ny förvärvas. Den självklara utgångspunkten anser vi böra vara att allt bohag som förvärvas för gemensamt begagnande skall omfattas av gemenskapen. När egendom erhålls genom arv eller testamente torde ytterligt sällan kunna sägas att den förvärvats för gemensamt begagnande. Det kan däremot ibland vara fallet med gåva, oavsett om denna har givits till den ena eller båda de samboende, såsom om vänner och släktingar i samband med besättningen ger presenter i form av köksutrustning eller annat bohag. Vi har hittills vid behandlingen av lösöret uppehållit oss vid egendom som nomialt finns i bostaden, bohaget. Frågan är om det inte finns också annan egendom som måste beaktas, egendom som kan ha nog så stor betydelse för familjens ekonomi och i högsta grad påverka partenas ekonomiska mellanhavanden. Vi tänker här närmast på bilen, vars kostnader oftast påverkar vad som står till buds för övrig konsumtion. Utgångspunkten måste i så fall också här vara att bilen anskaffats för gemensamt begagnande och att den ej till övervägande delen betjänar bara en av parterna. Klart bör vara att en bil som nästan helt används i ena partens förvärvsverksamhet eller en för ena parten inrättad invalidbil inte bör räknas in. Med denna begränsningär det emellertid mycket som talar för att man skall ta hänsyn till förekomsten av bil. Motsvarande resonemang kan många gånger föras såvitt avser båtar. Vi tänkerdå inte bara på båtar för fritidsbruk utan också på båtar som i vissa delar av landet är ett lika oundgängligt transportmedel som bilen. Många gånger torde det vara befogat att vid en uppgörelse mellan samboende ta hänsyn också till vad som nedlagts i en båt utan att man riskerar att alltför mycket avlägsna sig från utgångspunkten, det gemensamma hemmet och hushållsgemenskapen. Båtar bör därför i samma utsträckning som bilar beaktas vid en uppgörelse. Vid sidan av bohaget och vad som bör jämställas därmed har vi en betydelsefull tillgång, den gemensamma bostaden. Som vi sett har av sociala skäl redan införts en lag om ogiña samboendes gemensamma bostad som motsvarar bestämmelserna om makars gemensamma bostad såvitt avser övertaganderätten till hyresrätt och bostadsrätt. Att en lagstiftning som är inriktad på en ekonomisk utjämning måste ta hänsyn till vad som nedlagts i den gemensamma bostaden är klart. Inte bara hyresrätt och bostadsrätt bör omfattas av en ny lag utan också fast egendom och tomträtt. Den genomgång vi gjort av praxis visar att just i fråga om dessa senare kategorier en utjämning många gånger varit påkallad. Det är i och för sig inte förvånande med tanke på de stora värden som bostaden kan representera.

144 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

Den gemensamma bostaden kan ligga i en lägenhet som samtidigt tjänar andra ändamål eller vara inrymd i ett ena parten tillhörigt flerfamiljshus eller i byggnaden på en jordbruksfastighet. Här uppkommer samma problem som i de lagar vilka reglerar övertaganderätten vid upplösning av äktenskapet resp. samboendet och som där lösts på så sätt att andra partens rätt gäller under förutsättning att den förhyrda lägenheten eller den berörda egendomen ”uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna” som gemensam bostad. Motsvarande förutsättning synes böra uppställas när det gäller den ekonomiska uppgörelsen. Lagen om makars gemensamma bostad gäller också för sommarstugor och liknande fastigheter, låt vara att det kanske inte så ofta går att lösa bostadsfrågan på så sätt att ena maken tar den vanliga bostaden och den andra

fritidsbostaden När det gäller den ekonomiska uppgörelse som vi diskuterar

är det klart att fritidsbostäder bör vara med, förutsatt att de förvärvats för gemensamt begagnande. Den ekonomiska sammanflätningen kan här vara lika stark som när det gäller den vanliga bostaden. Under det att bohag vid en upplösning av sam levnaden kan fördelas mellan parterna, kan den vanliga bostaden i regel tilldelas endast en av dem. Detta i förening med de stora värden som kan beröras kräver särskilda överväganden. Härtill kommer att andra intressen än de båda samboendes kommer in i bilden. Hyresvärden eller bostadsrättsföreningen, panthavare eller innehavare av andra begränsade sakrätter kräver visst hänsynstagande. De allmänna intressen som ligger bakom inskrivningsväsendet måste också beaktas.

3.3.5 Vilka skulder skall beaktas? De för gemensamt begagnande anskaffade tillgångarna, bohaget och bostaden, anger ramen för den ekonomiska uppgörelsen mellan parterna. Den fråga som närmast står i tur att behandla är då vilka skulder som man bör ta hänsyn till. Skall värdet av tillgångarna minskas genom något slags gäldstäckningsförfarande som vid bodelning mellan makar eller hur skall man förfara? Till en början kan vi konstatera att en uppgörelse som begränsar sig till bohag och bostad gör det nödvändigt att begränsa också utrymmet för ett hänsynstagande till skulder. Om alla skulder som sambor svarar för skulle beaktas, exempelvis genom att avräknas i första hand från den gemensamma egendomen, skulle syftet med ett nytt system förfelas. I stället för att åstadkomma en utjämning, där den ekonomiskt svagare parten får en skälig andel av de gemensamt skapade tillgångarna, löper man risken att den svagare parten tvärtom förlorar den del därav som han eller hon enligt nu gällande rätt ändock kan göra anspråk på. Samma invändningar kan riktas mot en ordning, enligt vilken skulderna i andra hand - om övrig gäldenären tillhörig egendom inte räcker till - skulle få avräknas från bohaget och bostaden. Hänsynen till borgenärema påkallar inte heller en sådan ordning. Genom bestämmelserna om vad som vid utmätning får undantas i hemmet är betydande delar av ett krav. . normalt hem redan skyddade mot borgenäremas , Naturligt kan vara att man söker ett samband mellan skulderna och egendomen, exempelvis så att skulder som ena parten iklätt sig föratt förvärva tillgångarna eller delar därav skulle bli beaktade. Inte heller en sådan princip NJA u 1959 s.9f. är invändningsfri. Hur parterna finansierar sina inköp kan variera och bero på .

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 145

helt andra överväganden än vad som är lämpligt med hänsyn till de gemensamma ekonomiska mellanhavandena. Den ene kanske hellre i det längsta betalar kontant under det att den andre inte har några betänkligheter mot att sätta sigi skuld. Om den som satt sig i skuld får ta undan viss egendom som täckning för skulder blir han eller hon gynnad i förhållande till den som betalat kontant. Detsamma gäller i förhållande till den som bidragit genom verksamhet i hemmet och som kan ha lagt ned minst lika stort värde för gemenskapen genom sitt arbete. Det vore inte heller konsekvent att medge täckning för skuld som avser inköp av bohag men inte för skuld som ena parten ådragit sig för inköp av matvaror och andra förbrukningsartiklar i hushållet. Eftersom begagnat bohag i regel har ett förhållandevis lågt värde finns det vidare risk för att den som skulle äga ta undan egendom motsvarande den skuld han eller hon iklätt sig vid inköpet ägde erhålla mer som gäldstäckning än han eller hon bidragit med genom inköpet. Helst skulle rätten till täckning vara begränsad till den egendom som förvärvats vid skuldsättningen men sambandet mellan viss tillgång och skuld kan vara svårt att styrka. I vart fall måste rätten till täckning för skuld begränsas till att gälla den egendom som den skuldsatta parten själv förvärvat för gemensamt begagnande. Men därmed skulle frågan vem som förvärvat viss egendom fortfarande få betydelse och göra det nödvändigt att förteckna vardera partens innehav av gemensam egendom. Även med här nämnda begränsningar av rätten till gäldstäckning finns det risk föratt möjligheten till sådan täckning missbrukas av den som vill undgå en framtida utjämning genom att denne gör samtliga sina inköp för gemensamt begagnande på kredit. Ser vi på köp av bohag finns det i dag flera olika sätt att förvärva egendom på, utan att hela betalningen genast erläggs. De vanligaste formerna faller under de s. k. kreditköpen enligt konsumentkreditlagen (1977:981). Till kreditköp räknas det traditionella avbetalningsköpet och andra delbetalningsköp men också de köp där full betalning erläggs på en gång vid någon tidpunkt efter det att varan har utgivits. Dit räknas vidare de s. k. låneköpen och vissa

former av kontoköp Här finns alltså bl. a. kreditsystem som kan göra det

svårt att efter en tids förlopp - t. ex. efter omväxlande avbetalningar och nydebiteringar på ett konto - avgöra vad som kvarstår av en ursprunglig skuld avseende ett visst köp. En särställning intas av sådana kreditköp där säljaren har rätt att återta

varan om köparen inte fullgör sina förpliktelser enligt köpeavtalet. Återtag-

anderätten gäller mot tredje man, alltså även mot den som bor samman med köparen. Teoretiskt kan saken även uttryckas så, att köparen ännu inte erhållit fulla äganderätten till varan? Vad som kan ing i en ekonomisk uppgörelse mellan sambor är därför inte äganderätten till varan utan den rätt Pmp. I976/771123 därtill som köparen har enligt köpeavtalet. När värdet av denna rätt skall s. 158. beräknas kommer därför bl. a. skulden, dvs. vad som återstår att betala enligt 2 Återtaganderätten uppköpeavtalet, automatiskt att beaktas. hör emellertid enligt l5§ Skulder förenade med ett sakrättsligt verkande skydd för borgenären är andra stycket konsuannars mentkreditlagen om krevanliga när det gäller bostaden, särskilt om bostaden utgör fast ditfordringen preskribeegendom. Vid köp av bostadsfastighet är det normalt att en större del av ras, se prop. 1976/772123 köpeskillingen finansieras genom lån mot säkerhet av pantbrev i fastigheten. s. 51 f.

146 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

Dessa lån följer vanligtvis med när fastigheten senare övergår till ny ägare och betalningsansvaret övertas i allmänhet av denne. Från de samboendes synpunkt kommer fastighetens ekonomiska värde att utgöras av dess värde utöver befintliga lån. Också en bostadsrätt, som ibland kan representera ett avsevärt ekonomiskt värde, kan belånas mot säkerhet av panträtt i rättighe-

ten.3 Med hänsyn främst till skulder som parterna övertagit eller annars fått

ikläda sig för den gemensamma bostaden bör sålunda gäldstäckning i någon form medges. De fordringar som bör beaktas är enligt vår mening i princip sådana som är förenade med särskild fönnånsrätt enligt fönnånsrättslagen (1970:979). Gemensamt för dem är det särskilda samband de har med egendomen. Såvitt avser fast egendom och tomträtt räknas till fordringar med

särskild förmånsrätt, förutom vissa avgälder och bidragf* fordran som är

förenad med panträtt i egendomen? I fråga om lös egendom, vartill bl. a.

bostadsrätt räknas, är det också framför allt panträtt som ger särskild fömrånsrätts Till särskild fömiånsrätt hänförs också den rätt som följer med utmätning i den utmätta egendomen (8 §förmånsrättslagen). Nu är, som vi redan anmärkt, bohag och bostad i stor omfattning egendom som är skyddad mot utmätning Fråga om avräkning av skuld för vilken utmätning skett uppkommer därför z först när det gäller mer värdefull egendom, såsom fastigheter, tomträtter, dyrbara bostadsrätter och för ett hem och dess skötsel ej nödvändigt bohag (5 kap. 1 § 2. utsökningsbalken). Vidare uppkommer frågan bara om den utmätta egendomen ännu inte försålts när uppgörelsen mellan parterna äger rum. Har den försålts aktualiseras möjligen andra frågor, exempelvis om gäldenärens sambo skall kunna kompenseras för detta i någon form. Föreligger förutsättningarna för att frågan om avräkning av utmätningsskuld skall uppkomma lär det många gånger vara omöjligt att bortse från skulden. Vill andra parten överta egendomen på sin lott måste han betala skulden, om han vill avvärja en Man kan invända att via en

försäljning.

1 3 Se SOU 1973:22 s. 294. Bestämmelsema i 5 kap. 1 §6. utsökningsbalken om viss å utmätningsfrihet för gäldenären tillhörig bostadsrätt gäller ej om rättigieten blivit pantsatt, se 13 § första stycket. 4 De som bör kunna komma i fråga när det gäller den gemensamma bostäder är fordran på tomträttsavgäld (7 § 1. förmånsrättslagen), premielån från Stockholms Stads brandä försäkringskontor (tredje punkten övergångsbestämmelsema till förmånsrättslagen), fordran på viss ersättning enligt fastighetsbildningslagen (lag 1970:990 om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning), samt fordran på vissa bidrag unaxerade av samfällighet eller förening (lag 1939:609 om förmånsrätt för vissa fordringarenligt lagen om enskilda vägar, lag 1973:1 152 om förmånsrätt för fordringar enligt lager 1973:1 150 om förvaltning av samfälligheter). 5 Enligt 6§2. och 7§3. förmånsrättslagen följer den särskilda förmånsrätten med inteckning” i egendomen resp. tomträtten och gäller således även s. k ägarhypo- g. tek. i ,g 6 4 § 2p. förmånsrättslagen avser handpanträtt, vamred jämställes annan panträtt i lös

egendom som på grund av egendomens beskaffenhet kan stiftas utan vanlig zradition, se r.u%.\a..:

.. Utsökningsrätt IX, SOU 1969:5 s. 101.

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 147

utmätning det blir möjligt att avräkna oprioriterade skulder. Vare sig utmätningen leder till egendomens försäljning eller ej bör därför en utmätningsskuld som påverkar uppgörelsen enligt vad nu sagts kunna beaktas, så att inte resultatet blir oskäligt mot gäldenärens sambo. Vi återkommer till denna fråga (3,3. 7). Bohaget är inte på samma sätt som bostaden ägnat att tjäna som underlag för kreditsäkerhet. Den sannolikt vanligaste formen av säkerhet, återtaganderätten för säljaren vid kreditköp, är redan på grund av sin rättsliga konstruktion som nämnts sådan att den dänned sammanhängande fordringen blir beaktad. Uteslutet är emellertid inte att de särskilda förmånsrätter som kan komma ifråga - handpanträtt och retentionsrätt - kan vara förenade med sådana fordringar som i likhet med kreditsäljarens fordran bör ingå i uppgörelsen

mellan partema.7

Mycket talar enligt vår mening således för att man som principiell huvudregel skulle ta hänsyn endast till sådana skulder som är förenade med särskild förmånsrätt i egendomen. Därigenom skulle kunna skapas en gräns mellan skuldförhållanden som skall resp. inte skall påverka uppgörelsen mellan de samboende, en gräns som är klar till sin innebörd och lämplig för de flesta fallen. Nonnalt ligger skulder med särskild förmånsrätt inom värdet av den belastade egendomen. Vid den dominerande fonnen av sådan skuld, den förenad med panträtt i egendomen, ligger det i borgenärens direkta intresse att tillse att säkerheten är betryggande. Detta hindrar inte att belåning utöver värdet är möjlig och att viss egendom som skall ingå i uppgörelsen i själva verket kan representera ett negativt värde. Om den överskjutande skulden får avräknas från annan egendom som ingår i uppgörelsen är risken uppenbar att ena sambon i realiteten kan få svara för den andres skulder. Detta vore särskilt otillfredsställande med tanke på att en pantsättning i dessa fall ofta kan ha skett för skulder som varken har med egendomens anskaffning, förbättring eller underhåll att göra. Vi anser därför att den spärren bör gälla att skulder, som är förenade med särskild förmånsrätt i viss egendom, inte får avräknas till sammanlagt högre belopp än som motsvarar den belastade egendomens värde. Vad som 7 Ett praktiskt exempel överskjuter värdet får behandlas som andra, ej fömiånsberättigade skulder. På kan vara den fömiånsrätt så sätt erhålls en yttersta gräns som samtidigt är så bestämd att den inte gör det som med stöd av lagen nödvändigt med en prövning av det berättigade i själva skuldsättningen. (1950:104) om rätt för Det system vi vill skapa bygger bl. a. på tanken att olikheter och skillnader hantverkare att sälja gods som ej avhämtats tillmellan de båda parternas insatser för egendomen och gemenskapen med tiden kommer den som repairekommer att utjämnas. Den tanken får motivera att man i princip bortser från rat bohag. Det har diskusådana olikheter som består i att den ene mer än den andre ådragit sig skulder terats huruvida hantav ej förmånsberättigad natur. Det är tänkbart att denna ordning, liksom verkares rätt enligt lagen utgör panträtt eller retenspänen mot avräkning av överskjutande skuld, i något fall kan leda till oskäligt tionsrätt. se Utsökningresultat för ena sambon. Om man skall kunna ta hänsyn härtill och särskilt rätt IX, SOU 1969:5 s. kompensera denne får vi överväga i det följande (3.3.7). 99 f.

148 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

3.3.6 Val av principlösning

Målet bör vara att åstadkomma en ekonomisk utjämning mellan parterna inom ramen för de under samboendet gemensamt uppbyggda tillgångarna med anknytning till det gemensamma hemmet. Vilka kategorier av samboende, vilka slag av egendom och vilka skulder som bör beröras har vi redan diskuterat på mer principiell grund. Vi skall nu diskutera på vilka olika vägar man kan gå fram för att nå målet. En väg är att ge den ekonomiskt svagare sambon ett anspråk på ersättning av den andre, en ersättning som bestäms helt skönsmässigt. Denna metod föreslogs av referenten, civildommer Inger Margrete Pedersen, under diskussioner vid Det 27:e nordiska juristmötet i Reykjavik 1975. Ersättningen skulle enligt förslaget förebygga att den svagare parten blev ”åbenbart urimeligt” ställd i ekonomiskt hänseende En sådan lösning ligger i linje med de sedan 1970 i Danmark gällande bestämmelserna i § 56 zegteskabsloven, som tillhandahåller motsvarande

möjlighet vid upplösning av äktenskap där makarna har enskild egendomz.

Den har av den danska kommittén föreslagits bli tillämplig också vid upplösning av ogift samboende.3 För svenskt vidkommande skulle lösningen däremot innebära en för parterna alltför stor osäkerhet om hur deras ekonomiska mellanhavanden skall avvecklas. Vid en reglering begränsad till bohaget och bostaden är det heller inte lämpligt att välja en lösning som i första hand går ut på ersättning i pengar, eftersom reglerna samtidigt bör ge den ekonomiskt svagare möjlighet att vid behov överta egendomen. Vi har i stället närmare övervägt två andra lösningar. Den ena innebär att man för sambor skulle införa en rätt till likadelning av bohaget och bostaden vid upplösning av gemenskapen, alltså en giftorättsliknande konstruktion begränsad till viss egendom. Den andra är att man bygger vidare på samäganderättstanken och ger närmare regler för uppkomsten och upplösn ingen av ett samäganderättsliknande förhållande avseende bohag och bostad, där andelama i princip skulle anses lika stora. Giftorättsmodellen har den fördelen att man undviker att ge sig in på mer formögenhetsrättsligt betonade frågor och kan begränsa sig till en renodlat familjerättslig lösning. Vid uppbyggnaden av denna kunde man i väsentlig tillämpa samma principer som gäller för makar vid bodelning. Vid omfattning upplösning av sambors gemenskap skulle bohag och bostad som förvärvats för gemensamt begagnande ingå i bodelning mellan parterna och vardera skulle i .. . princip ha rätt till hälften av tillgångamas behållna värde sedan därifrån | Fmhmdhngma på det avräknats de skulder som skall beaktas. En individuell skulle i bedömning nordiska juristmötet i undantagsfall kunna göras enligt de principer om jämkning som man vill Reykjavik 1975 s_ 351. 2 införa vid bodelning mellan makar. Ang_ dessa bestämmel_ En giñorättsliknande konstruktion stöter emellertid på svårigheter om Se, se Danielsen i Um 1972 B s. l ff, 1973 B s. också makar skall omfattas av bestämmelserna. Man skulle då först få göra en 206 ”mh 1973 B 5- 241 avseende och bostaden med särskilda bestämmelser om bodelning bohaget därefter en bodelning avseende

g

gäldstäckning och ev. om jämkning och Bet- T E8 och skulder. Avsevärda tekniska

915/1.980’ makamas återstående tillgångar svårigheter

inte minst med tanke på de olika ändringar vi finner skäl föreslå

gtkélliagg lsifnllgzufgeogh

uppkommer l 123 ff_ se även avsnitt när det gäller giñorätten och realiserandet därav i skilda upplösningssituatio- 2.7.1 ovan. ner.

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 149

Att lämna makar utanför en för andra samboende given reglering avseende bohag och bostad vore inte heller lyckligt. Som vi redan konstaterat lämnar de nuvarande giftorättsreglema inte alltid ett tillfredsställande skydd för den ekonomiskt svagare maken och följden av två parallella lösningar skulle kunna bli att ogifta erhöll ett bättre skydd än gifta samboende. Risken finns att den tendens som redan kunnat skönjas i svensk rättspraxis att finna samäganderätt föreligga mellan makar med egendomsskillnad skulle leda till att samäganderättslösningen fortfarande existerade, då som en tredje lösning vid sidan av de i lag reglerade.

Väljer man i stället en samäganderättsliknande lösning har man fördelen av

att bygga vidare på ett känt begrepp, som redan visat sig ha viss dragningskraft i det praktiska livet. Man kan förvänta sig att folk i allmänhet har lättare för att fatta innebörden därav än av en giftorättskonstruktion som företer både likheter och olikheter med den för makar gällande. Genom att den utjämning man syftar till förverkligas redan vid bestämmandet av vad vardera äger behöver någon konflikt med giftorättsreglema inte uppkomma. Samma lösning skulle alltså kunna användas för såväl gifta som ogifta samboende och utgöra en reglering gemensam för allt samboende. Den principlösning vi slutligen stannat för skall alltså gå ut på att partema, vare sig de är gifta eller ogifta, vid upplösningen av samlevnaden i viss omfattning anses som om de tillsammans äger bohag och bostad som förvärvats för gemensamt begagnande. För skulder som har särskild fönnånsrätt i egendomen skall partema också, i förhållandet sig emellan, anses i lika mån ansvariga. Rättsförhållandet bör kunna upplösas vid bodelning och därvid bör behovsprincipen kunna tillämpas vid fördelningen av egendomen. Bestämmelserna om rättighetens uppkomst kan ges med olika styrka. Den svagaste varianten är att ställa upp endast en presumtion för att egendomen i brist på utredning om motsatsen skall anses som samägd. Detta skulle betyda ett mycket litet stegi förhållande till nuläget men möjligen kunna ha en viss styrande inverkan i riktning mot att samäganderätt med tiden skulle anses föreligga i ökad omfattning. På kort sikt skulle emellertid lösningen innebära att hittillsvarande norm för bedömningen av äganderättsfrågan. nämligen att den som skjutit till pengarna för inköpet också är egendomens ägare. fortfarande vore utgångspunkten. Vi vill med en ny principlösning komma bort från den utgångspunkten och en presumtion av den här diskuterade svaga typen skulle följaktligen inte leda till målet, kanske inte ens på lång sikt. l vart fall är det enligt vår mening otillfredsställande att överlämna denna betydelsefulla fråga helt åt rättstillämpningen. Enligt vår mening behövs det därför regler som med större kraft inför ett gemensamt ägande som den nonnala utgångspunkten vid den ekonomiska uppgörelsen mellan partema. Man skulle kunna såsom huvudregel föreskriva samäganderätt i fråga om bohag och bostad. blott egendomen förvärvats för gemensamt begagnande. Därmed skulle man i lagen ha tagit klar ståndpunkt emot den hittillsvarande utgångspunkten i äganderättsfrågan. Vad nu sagts aktualiserar i hög grad frågan vid vilken tidpunkt ett gemensamt ägande skall få effekt. Om meningen är att bryta med den hittillsvarande utgångspunkten kunde det synas följdriktigt att direkt anse samäganderätt föreligga redan från förvärvet. Vill man fullt ut lägga förmö-

l50 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

genhetsrättsliga synpunkter till grund kan ståndpunkten också synas konsekvent. Vi har närmare undersökt vilka verkningar en sådan uppläggning skulle få. Ser vi först på förhållandet mellan parterna själva skulle inte mycket vara att vinna i fråga om skyddet för den ekonomiskt svagare parten som inte kan uppnås genom rådighetsinskränkande föreskrifter och som i väsentlig omfattning redan i dag föreligger i fråga om makars bohag och bostad samt ogifta samboendes bostad. En samäganderätt från förvärvet för i stället med sig förhållandevis invecklade frågor om rätt för den förvärvande partens make eller sambo att i förekommande fall inträda som registrerad delägare, exempelvis såsom lagfaren delägare till den gemensamma bostaden. Också i förhållandet till tredje man uppkommer problem. Lösningen bör sålunda inte innebära att en kreditsäljare måste godtaga köparens make eller sambo som gäldenär och för maken eller sambon själv bör den inte medföra ett ansvar för betalningen av köpeskillingen eller del därav, då detta skulle vara förenat med risker för honom eller henne. Även om sådana verkningar kan undvikas måste en samäganderätt, om den skall få något reellt innehåll, i viktiga hänseenden beaktas redan från förvärvet. En säljare, som inte försäkrat sig om att hans fordran på betalning har en sakrättsligt skyddad ställning, skulle nonnalt inte kunna räkna med att vid utmätning eller konkurs mer än köparens andel i egendomen vore åtkomlig, även om exekutionsreglema i och för sig medger att egendomen i dess helhet säljs till fömöjande av borgenärema. I fråga om bostaden uppkommer särskilda problem. En hyresvärd skulle få finna sig i att hyresgästens sambo inträder som medhyresgäst med de möjligheter till ett helt Övertagande av hyresrätten som detta ger. Motsvarande problem uppkommer i fråga om bostadsrätt, när bostadsrättstöreningens stadgar uppställer särskilda krav för

medlemskapf‘ Såvitt avser fast egendom och tomträtt uppkommer, förutom

nyss antydda inskrivningsrättsliga problem, frågan om förhållandet till sådana panthavare och ev. innehavare av andra begränsade sakrätter, till vilka upplåtelse skett innan samäganderättsförhållandet blivit registrerat och av den förvärvande parten ensam, utan medverkan av hans make eller sambo. Vidare kan nämnas att en samäganderätt räknad från förvärvet, oavsett hur de rättsliga problemen bemästras, kan innebära en risk för missbruk på tredje mans bekostnad. Risken består däri att stora värden automatiskt och utan att parterna vidtar någon särskild disposition kan överföras från ena parten till den andre med omedelbar verkan. Denna risk skulle visserligen inte gälla för borgenärer med särskild förmånsrätt i egendomen men väl för övriga. Det är klart att man för att nå syftet med samäganderättslösningen inte behöver använda sig av en så långt gående lagstiftning som här diskuteras. Den utjämning vi vill uppnå grundar sig på tanken att den enes förvärv uppvägs av den andres insatser av annat slag under samboendetiden. Det är från den synpunkten närmast en fördel om lösningen skall tillgripas först i samband med att samlevnaden upplöses. Då kan med större säkerhet bedömas om huvudregeln för uppgörelsen slår rätt eller om någon avvikelse i det individuella fallet bör göras. Önskemålet är alltså här detsamma som vi 4 se || §bos,ads,.;msla_ tidigare fann när det gällde den principiella frågan om lagstiftning för gen (1971:479). äktenskapsliknande samlevnad, nämligen att lagen helst bör träda i tillämp-

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 151

ning först när samlevnaden upplösts och samtliga inverkande faktorer lättast kan bedömas. Vidare är det önskvärt att undvika särskilda regler om samförvaltning och andra liknande bestämmelser som skulle följa med en från förvärvet gällande samäganderätt. All erfarenhet talar för att man också på det här området bör bevara den genom l920 års giftermålsbalk för makar införda principen om särförvaltning och säransvar för skuld. Att i detta hänseende återinföra det samfällda boet eller motsvarighet därtill bör inte komma ifråga. Vi vill därför inte välja en konstruktion som innebär att sambo eller make redan från tidpunkten för förvärvet skulle anses som samägare till bohag eller bostad som förvärvats av den andre. Det naturliga bör i stället vara att se makes eller sambos rätt som en av gemenskapens aweckling påkallad rättighet, vars syfte är att utjämna den ojämlikhet i ägandet som kan ha uppstått under samlevnaden. Rättigheten bör därföri princip gälla först vid upplösningen och avse de gemensamma tillgångar parterna då innehar. Detta hindrar inte att den kommande ekonomiska Uppgörelsen kan få vissa förverkningar i form av rådighetsinskränkande bestämmelser och redovisningsansvar gentemot andra parten. Med hänsyn till dessa våra slutsatser om den rättsliga konstruktionen står det klart dels att skillnaden gentemot en gifiorättslösning huvudsakligen blir av teknisk natur ehuru förenad med klara sakliga fördelar, dels att rättigheten visar vissa olikheter gentemot det förmögenhetsrättsliga begreppet samäganderätt. Vi har undersökt om det skulle gå att finna en lämplig ny term också för den rätt som enligt vårt förslag skulle tillkomma sambo eller make till det gemensamma hemmet men inte lyckats hitta någon som både för tankarna i rätt riktning och tillräckligt skiljer sig från redan existerande beteckningar. Vi skall i stället så långt det är praktiskt möjligt söka undvika termen samäganderätt, när denna kan missförstås. De som önskar ordna sina mellanhavanden så, att samäganderätt uppstår redan från förvärvet, har givetvis fortfarande denna möjlighet. Ingenting hindrar heller att samäganderätt kan uppstå redan under samlevnaden på andra grunder. l bodelningssituationen blir resultatet detsamma vare sig man finner att samäganderätt i traditionell mening föreligger eller den föreslagna presumtionen för ett gemensamt ägande blir tillämplig.

3.3.7 Andelarnas storlek Partemas andelar i den sarnägda egendomen fåri princip anses lika stora. En hälftendelning av tillgångarna framstår för de flesta fallen som en skälig lösning på utjämningsfrågan. I vissa fall kan emellertid en hälñendelning framstå som oberättigad. Ett fall kan vara att ena parten bidragit genom stora inköp vid den gemensamma besättningen, varpå upplösningen kommer mycket snart. Andra parten kan då sägas inte ha hunnit fullgöra motsvarande insatser på sitt håll. Också vid upplösningen av en mer långvarig förbindelse kan det visa sig att partema bidragit i så olika grad till gemenskapen att detta på något sätt bör beaktas. En möjlighet skulle kunna vara att låta viss egendom tas undan därför att förutsättningarna för att låta den ingå i gemenskapen brustit. Att efter särskild prövning helt ta undan viss egendom men ej annan torde dock i allmänhet inte

152 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

vara en lyckad lösning, när det är partens totala bidrag till gemenskapen som skall värderas. Det kan exempelvis vara fullt skäligt att gemenskapen i visst fall omfattar en bostad av betydande värde. Ett naturligt sätt att se på saken är enligt vår mening att i de diskuterade exemplen anse att parterna har olika stora andelar i egendomen. Detta bör vara fallet om parternas totala bidrag till gemenskapen varit väsentligt olika stora. Det är då inte bara kontanta bidrag och utgifter som bör räknas utan också arbete, inberäknat hushållsarbete och annat arbete i hemmet, som vardera parten nedlagt för gemenskapen. En bestämning av andelama efter dessa riktlinjer blir naturligtvis lättast att göra vid uppgörelsen efter ett mycket kortvarigt samboende. Har parterna sammanbott under avsevärd tid lär det bli svårt att finna underlag för enbart smärre justeringar av andelama. Det torde då vara möjligt att frångå hälftendelningen bara om missförhållandet mellan parternas insatser är väsentliga och uppenbara. Tekniskt sett kan två olika vägar användas när andelama bestäms eñer särskild prövning. Har ena partens bidrag blivit så mycket större än andra partens som följd av ett visst kostnadskrävande förvärv, kan det vara naturligt att låta förvärvarens andel i just denna egendom bli större än den andres men lika i övrig egendom. Deras resp. andelar i egendomen som en totalitet framkommer då vid sammanräkn ingen av vad som belöper på vardera parten. En annan väg är att direkt försöka göra en helhetsbedömning av parternas insatser, något som kan ligga närmare till hands när bidragen från ena sidan huvudsakligen bestått i nedlagt arbete för gemenskapen. Vi vill betona att det här rör sig om olika tillvägagångssätt och att det sakliga resultatet bör bli detsamma oavsett vilken väg som väljs. När man bedömer vardera partens insatser för gemenskapen bör också skulderna komma med i bilden. En av dem kan, i avsaknad av egna besparingar att ta av, ha tagit upp ett lån för viss utgift för egendomen. Ett exempel är att den ene erhållit ett lån av någon släkting för att finansiera kontantinsatsen vid köp av en villa. Är detta ett lån utan särskild fönnånsrätt i egendomen - alltså i borgenärens hand en oprioriterad fordran - beaktas den inte på så sätt att den avräknas vid uppgörelsen mellan parterna. Däremot kan detta partens bidrag till gemenskapen beaktas som skäl för att anse hans eller

hennes andel vara större. Motsvarande bör gälla i den mån låneskulden l

visserligen är förenad med särskild fömiånsrätt i egendomen men överstiger i

i

den belastade egendomens värde och därför inte får avräknas.

i

Är en skuld avräkningsbar vid uppgörelsen men har den ingenting med egendomens anskaffande, forkovran eller underhåll att göra, kan deita vara en ä t; omständighet bland andra som talar för att andelama bör vara olika stora. Har exempelvis en av parterna belånat bostaden för helt privat ändamål, minskar bostadens nettovärde - dvs. hans eller hennes bidrag till gemenskapen - i motsvarande mån. Samma resonemang kan föras när särskild fömiånsrätt for skulden uppkommit genom utmätning. En särskild bedömning bör övervägas också när den ena parten awlider- det kan röra sig om makar eller sambor-och det i princip är fråga om att dela bara hemmet. För makar finns redan särskilda . på det gemensamt uppbyggda bestämmelser i den s. k. basbeloppsregeln i 13 kap. 12 § andra stycket l giftermålsbalken, vilken syftar till att förhindra att små bon spliitras, men basbeloppsregeln förutsätter att egendomen är giftorättsgods. När det gäller

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 153

x makar med fullständig egendomsskillnad eller sambor kan den efterlevande i dagens situation i en del fall bli tvungen att lämna sitt hem eller avstå en stor del därav till den avlidnes arvingar. Med vårt förslag skulle den efterlevande i vart fall ha rätt till halva värdet av den del som förvärvats för gemensamt begagnande. I andra fall kan den efterlevande i dag behålla större delen av hemmet men enligt vårt förslag få se sin rätt reducerad till hälften. Vare sig vårt förslag är gynnsamt eller ogynnsamt for den efterlevande i förhållande till nuläget, finns det, inte minst med tanke på den samägda egendomens karaktär, skäl att överväga en mer generös behandling av den efterlevande, vars rätt till hemmet i viss omfattning bör få gå före arvingars. Den efterlevande bör följaktligen, även om han eller hon inte enligt de riktlinjer vi skisserat för andelsbestämningen kan begära mer än hälften, tillerkännas mer redan i sin egenskap av efterlevande. Samma sociala skäl som ligger bakom basbeloppsregeln talar för detta. Av samma skäl bör den andel som tillkommer en efterlevande i ett äktenskap utan annan egendom att dela eller i en äktenskapsliknande förbindelse inte generellt höjas och alltså öka med hemmets storlek och värde. Den bör i stället på motsvarande sätt som bestämmelserna i giftermålsbalken relateras till gällande basbelopp. Vi föreslår att den efterlevande av det gemensamma bohaget och bostaden erhåller egendom minst motsvarande två gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

3.3.8 Avtal om undantag? I nära samband med spörsmålet om hur parternas andelar skall bestämmas står frågan om parterna skall äga sätta den lagbestämda gemenskapen ur spel. För makar har länge funnits möjlighet att genom äktenskapsförord sätta giftorätten åt sidan. Någon motsvarande utväg för samboende kan därför förefalla logisk och lämplig. Även om vår lösning liksom giftorätten avser att vara ett skydd för den ekonomiskt svagare parten och möjligheten för denne att avstå från detta skydd även i fråga om den nya rättigheten kan synas logisk, är det dock en grundläggande skillnad mellan de båda systemen. Under det att giftorätten i princip omfattar all makamas egendom tar gemenskapen i fråga om hemmet bara sikte på just den egendom som parterna gemensamt byggt upp under gemensamma uppoffringar. Under det att giftorätten gäller fullt ut redan från äktenskapets ingående får den nya rättigheten normalt större betydelse först med tiden, allteftersom egendom förvärvas för gemensamt begagnande. Samma behov av att kunna ställa sig utanför föreligger därför inte i fråga om den föreslagna lösningen. Som framgått av vår översikt över rättsutvecklingen i Sverige och en del andra länder har en samäganderättslösning trängt sig fram som den naturliga utvägen när hittillsvarande allmänna principer inte gett ett skäligt resultat och särskilda möjligheter till utjämning - exempelvis genom giftorätten - inte funnits tillgängliga. Skapar man nu ett system som avser att råda bot på just dessa förhållanden är det mycket tveksamt om samma missförhållanden som tvingat fram lösningen skall tillåtas leva kvar. Det är möjligt att man genom en

154 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

valrätt för de samboende i realiteten tar tillbaks med ena handen vad man gett med den andra. Frågan är om inte vår lösning tar sikte på en så grundläggande rättvisefråga att den inte går att komma ifrån, även om man ger parterna den formella möjligheten att avtala bort skyddet. Det är exempelvis antagligt att makar som vill ha fullständig egendomsskillnad kommer att, mer eller mindre rutinmässigt, avtala bort också gemenskapen i fråga om hemmet. Man är då tillbaka i den situation som förelåg i de svenska rättsfall som vi tidigare redogjorde för. Att makama i de två hovrättsavgörandena förmodligen var omedvetna om den egendomsskillnad som inträtt till följd av den äldre domen på hemskillnad men i den situation vi diskuterar förutsätts ha ingått avtal därom är en övervägande formell invändning. Få samboende torde iaktta de rättsliga fomialiteter s0n1 äktenskapsförord och liknande avtal kan ge anledning till när förhållandena ändras? Hur domstolama i fortsättningen kommer att bedöma liknande situationer om parterna har valfrihet i fråga om gemenskapen är dock osäkert. Antingen fortsätter den utveckling av samäganderättstanken som redan spårats i praxis och då kan valfriheten på sikt komma att få mycket liten reell betydelse, eller kommer domstolarna med hänsyn till att lagstiftaren med öppna ögon gett parterna avtalsfrihet att fasthålla vid den mer formella bedömning av äganderättsfrågan som vi tidigare kritiserat. Det finns onekligen fall då det kan synas helt befogat att ett avtal om undantag skulle bli gällande mellan parterna. Antag att ena parten gör ett särskilt kapitalkrävande inköp, exempelvis i samband med bosättningen, och att parterna därför ingår ett avtal om att egendomen skall vara undantagen vid en kommande upplösning av gemenskapen. I ett sådant fall kan parterna vara helt överens om detta när förvärvet sker och avtalet kan framstå som en förutsättning för förvärvet. Kommer sedan samlevnaden att upplösas inom en nära framtid, talar starka skäl för att avtalet borde lända till efterrättelse. Om däremot i det valda exemplet samboendet kommer att bestå under en längre tid, kan förhållandena komma att ändras väsentligt. Den andra parten kanske efter en tid har lämnat bidrag till gemenskapen i annan form, bidrag som med tiden väl kommit att motsvara vad den förre en gång satsade vid sitt förvärv. Vid en upplösning, kanske genom förvärvarens frånfälle, kan det te sig direkt stötande att tillämpa avtalet. De förutsättningar som avtalet en gång grundades på föreligger inte längre. Det sagda visar att man har anledning att behandla olika avtalstyper på olika sätt. En typ, som man enligt vår mening har att ställa sig kritisk till, är den som skulle innebära att partema generellt gör undantag från lagens ordning. Den risk en sådan lösning skulle kunna innebära har vi redan berört. Önskemålet att den ekonomiskt svagare parten inte i förväg avsäger sig det skydd lagen ger honom eller henne anser vi väga tyngre än de eventuella I Se 3.2 ovan. fördelarna med en fullständig avtalsfrihet. Det bör alltså inte vara möjligt att i ekonomisk 2 Jfr betr. makar med början av samlevnaden genom avtal sätta en kommande uppgöegendomsskillnad Walin, relse åt sidan, innan man ännu vet om en sådan alls kan bli aktuell. Efterlevande makes rätts- Däremot kan det finnas skäl att se på ett annat sätt på den situation som ställning s. 27, Förhand- råder när ett visst förvärv sker. Samma risk för den ekonomiskt svagare lingarna å det tjugoförsta föreligger inte när parterna vid avtalet vet vilken konkret tillgång avtalet gäller nordiska juristmötet i Helsingfors den 22-24 och alltså i stort sett vilka värden som därigenom förbehålls den som enligt augusti 1957. hittills gängse principer har betraktats som förvärvare. Vill parterna att

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 155

förvärvaren av ett mer värdefullt objekt ensam skall också vid bodelning anses som ägare bör dei viss omfattning kunna avtala om detta, allra helst som ofta motsvarande resultat vid en kort tid därefter inträffad separation annars kunnat nås genom att andelama bestämts olika stora. Avtalsmöjligheten bör reserveras för de fall då Förvärvet avser någon mer värdefull tillgång, såsom kan vara fallet med fast egendom, bostadsrätt o. dyl. För mer ordinära förvärv

finns det ingen anledning att modifiera den legala ordningen.

Vad nu sagts bör i motsvarande mån gälla om parterna vid förvärv av värdefull egendom önskar båda uppträda som förvärvare men inneha egendomen med olika stora andelar. Erhåller de i enlighet med en sådan fördelning exempelvis lagfart på en bostadsfastighet till olika andelar, bör dessa andelar ligga till grund vid en framtida uppgörelse. Ett avtal ingånget inom nu angivna gränser bör kunna tillämpas i vart fall vid en bodelning som inträffar inom en inte alltför avlägsen framtid. Har det gått en längre tid och har den ekonomiska sammanflätningen blivit sådan som förutsatts bakom tanken att det gemensamt uppbyggda hemmet skall delas lika, kan det tänkas att avtalet inte längre har samma berättigande eller kanske till och med blivit oskäligt mot ena parten. Allmänna ogiltighets- och jämkningsgrunder - exempelvis generalklausulen i 36 § avtalslagen - torde i och för sig kunna tillämpas analogiskt men med hänsyn till att man bör vara kritisk mot avtal som på lång sikt medför att lagens skydd upphävs bör frågan tas upp särskilt i detta sammanhang. Vi föreslår att det som ett krav för att enligt avtal få ta undan viss egendom från uppgörelsen såsom förvärvaren ensam tillhör-lg eller få bestämma andelama olika föreskrivs, att detta med hänsyn till parternas ekonomiska förhållanden och den tid som förflutit ej är oskäligt. Den som åberopar avtalet får på så sätt en viss skyldighet att i tveksamma fall styrka att hinder mot en tillämpning av avtalet inte föreligger. Efter upplösning av en kortvarig samlevnad lär invändning om avtalets oskälighet knappast komma att framställas i någon större omfattning och, om så ändå sker, bör bevisskyldigheten vara ganska lätt att uppfylla, bortsett från klara fall av missbruk av avtalsmöjligheten. Vid upplösning av en långvarig förbindelse däremot anser vi det rimligt att i anledning av ena partens påstående om avtalets oskälighet andra parten kan få det svårare att driva igenom dess tillämpning. Uppkommer det då tvekan om förhållandena motiverar en avvikelse enligt avtalet från den legala ordningen går detta ut över den som gör avtalet gällande.

3.3.9 Förhållandet till reglerna om makars egendom

Det är enligt vår mening naturligt att vid den familjerättsligt präglade uppgörelse, varigenom det gemensamma hemmet skall upplösas, bodelningsinstitutet kommer till användning, även om parterna är ogiña eller är makar med egendomsskillnad. I sådana fall kommer bodelningen att omfatta endast bohag och bostad som förvärvats för gemensamt begagnande. Efter en gäldstäckning, begränsad till skulder förenade med särskild förrnånsrätt i egendomen, skall vardera parten erhålla vad som motsvarar hans eller hennes andel. I regel utgör andelen hälften men annan kvotdel kan i särskilda fall förekomma. Vid lottläggningen skall behovsprincipen vara vägledande, varför ena parten kan få finna sig i att mottaga fyllnadsbetalningi pengar, om andra

156 Gifta eller ogifta sambaendes gemensamma bohag och bostad

parten har större behov av egendomen. Även regler om rätt att övertaga bostad som helt tillhör andra parten - motsvarande de nu gällande - bör kunna aktualiseras vid bodelningen. Så mycket större skäl finns det då att också gemenskapen i fråga om bostaden och bohaget upplöses vid den bodelning som redan nu skall äga rum när ett äktenskap upplösts och makarna har giftorättsgods. Vår lösning får här den betydelsen att redan vid angivandet av vardera makens tillgångar hans resp. hennes andel skall redovisas som den makens egendom. Har ingen av makarna skulder som överstiger hans tillgångar frånsett den gemensamma egendomen, får denna redovisning ingen praktisk betydelse. Har en av makarna eller båda skulder som överstiger dessa tillgångar, blir det däremot viktigt att göra den uppdelning av egendomen som nämndes, innan täckning för skuld äger rum. Annars kan skuldsatt make på den andres bekostnad tilldelas mer av egendomen till täckning av skuld än som tillkommer honom eller henne. Också bestämningen av andelamas storlek kan vara av betydelse när den ena makens skulder överstiger hans eller hennes tillgångar. Skuldema kanske står i direkt samband med förvärvet av den gemensamma egendomen. Den skuldsatta maken kan då ha intresse av att åberopa sitt väsentligt större bidrag till gemenskapen som grund för en större andel och på så sätt få mer egendom till täckning för skuld. Är det den andra maken som bidragit mer till gemenskapen kan hans andel ökas, så att till hans giftorättsgods förs mer än hälften av bohaget och bostaden. Sedan andelama fastställts ingår alltså dessa i den egendom som blir föremål för allmän gäldstäckning och hälftendelning. Det kommer att innebära att likadelningsprincipen är tillämplig även om den egendom som tillkommer ena maken enbart utgörs av hans eller hennes andel i bohaget och bostaden. Den är tillämplig också om denna andel är allt som återstår till likadelning, därför att andra makens egendom, inberäknat hans andel i den gemensamma egendomen, gått till täckning av skuld. I det hänseendet blir en make ställd i ett sämre läge än ogifta samboende. l praktiken behöver det dock inte bli någon skillnad. Mycket talar för att i det sist nämnda fallet jämkning av likadelningsprincipen bör ske så, att vederbörande make får behålla sin andel och inte behöver avstå något därav till den skuldsatta maken. Vi återkommer till dessa frågor när vi överväger vilka möjligheter som bör finnas att jämka en likadelning. Helt allmänt kan vi emellertid redan nu konstatera att vår lösning inte behöver medföra ökade svårigheter vid införandet av jämkningsregler för makar. Tvärtom torde det särskilda skydd som genom den skapas kring bohag och bostad underlätta en ändring i riktning mot att likadelningsprincipen får mindre betydelse än för närvarande. Vi nämnde inledningsvis att det var viktigt att de regler som gäller för sambor och de för gifta ståri hamroni med varandra med tanke på att makar i allmänhet sammanbott en tid före vigseln. Under samboendetiden bygger de blivande makarna upp en gemenskap i fråga om tillgångama i hemmet, en gemenskap som kommer att bestå efier vigseln. Vad som tillkommer är att de som makar fåren ömsesidig principiell rätt till likadelning av all egendom vid upplösning av äktenskapet. Dock ämnar vi föreslå sådana särskilda bestämmelser om jämkning vid upplösning av kortvariga äktenskap som i första hand lämnar åt makarna själva att avgöra hur mycket som skall delas lika och i

eller samboendes och bostad 157

Gifta ogifta gemensamma bohag

andra hand, om de ej kommer överens, medger jämkning i form av en proportionellt med tiden växande rätt till likadelning. En sådan lösning kommer inte att påverka gemenskapen i hemmet, vilken realiseras innan den anförda jämkningen av likadelningsprincipen träder till. Vi har nu diskuterat förhållandet mellan gemenskapen i hemmet och rätten till likadelning när det gäller ett och samma par. Konkurrens mellan systemen kan tänkas förekomma också när en av två makar upptar äktenskapsliknande samlevnad med en tredje person. l lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad har denna konflikt lösts på det sättet att lagen är

tillämplig endast om båda parter är ogifta (l § första stycket första punkten).

med

Anledningen härtill har varit en önskan att undvika konkurrens den giftorätt eller rätt till bostaden som kan tillkomma parts make i ett inte upplöst

äktenskap När båda de konkurrerande systemen nu är föremål för översyn

finns det emellertid skäl att pröva frågan förutsättningslöst. Den lagbestämda gemenskapen är avsedd att vara ett skydd för den ekonomiskt svagare parten vid all samlevnad. Lösningen grundar sig på tanken att båda parter på sikt i lika mån bidrar till anskaffningen av de för gemensamt bruk förvärvade tillgångarna. Normalt kommer gemenskapen därför att till omfattning och värde öka med den tid samlevnaden varat. Med utgångspunkt härifrån kan man fråga sig om det är riktigt att alltid prioritera en samboende parts make i förhållande till den andra parten i samboendeförhållandet. Riktigare kan det synas vara att låta samboendes anspråk gå före en makes. Genom att gemenskapen i hemmet får effekt först i samband med upplösningen kommer ändock i en del fall en makes anspråk att vinna försteg. Låt oss illustrera frågan med ett par exempel. Antag att en gift man upptar samlevnad med en kvinna. Eftersom det - bortsett från äktenskapsliknande den känslomässiga aspekten - för närvarande är och i fortsättningen kommer att i olika hänseenden vara opraktiskt att inte upplösa ett äktenskap i denna situation, kan man räkna med att en äktenskapsskillnad blir aktuell. Eftersom den lagbe stämda gemenskapen inte får verkan under samlevnaden blir frågan vad mannen ägde av tillgångar i det nya hemmet vid den tidpunkt till vilken bodelningen skall hänföra sig att bedöma helt efter allmänna regler. Såtillvida kan hustrun här sägas få ett förstegi förhållande till den andra kvinnan. Skulle

E däremot samboendeförhållandet upplösas men ej äktenskapet, slår vår

och därvid till

f lösning till och leder till att mannen lever vidare i äktenskapet

sin tidigare egendom nu lagt också de gemensamt med den andra kvinnan förvärvade tillgångar som han erhållit vid bodelningen med henne. Normalt bör inte i det sist nämnda fallet bodelningen mellan mannen och den med honom tidigare samboende kvinnan behöva innebära några risker för i hustrun. Så kan det dock vara om bodelningen och upplösningen av samboendet sker i syfte att överföra tillgångar på kvinnan med sikte på en återupptagen förbindelse med henne efter mannens äktenskapsskillnad från w hustrun. Vi överväger emellertid en allmän bestämmelse om jämkning vid I bodelning med hänsyn till gåva som skett viss kortare tid före upplösningen av äktenskapet och om återbäring av sådan gåva. En sådan bestämmelse bör äga tillämpning på illojala förfoganden av den typ vi här diskuterar, där gåvosyftet 1 sou 1972:41 s. 216 kan vara uppenbart. och prop. 1973:32 s. En regelrätt konkurrens uppstår annars först när båda förbindelsema, 134.

158 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

äktenskapet och samboendet, upplöses samtidigt, exempelvis genom att mannen i vårt fall avlider. Först måste då bodelning verkställas mellan mannens dödsbodelägare, å ena, och den efterlevande kvinnan i samboendeförhållandet, å andra sidan. Den egendom som därvid faller på mannens lott ingår sedan i hans kvarlåtenskap och blir ev. föremål för bodelning mellan den efterlevande hustrun och arvingama. Nämnas bör att den basbeloppsregel vi föreslår till fönnån för bl. a. den efterlevande i ett samboendeförhållande (3.3.7) kan komma att minska den avlidnes andel och alltså få företräde i förhållande till efterlevande makes rätt, t. ex. enligt den för makar gällande basbeloppsregeln. Eftersom den förra basbeloppsregeln endast kan göras gällande inom ramen för den samägda egendomen anser vi emellertid inte att något undantag behöver göras för att särskilt slå vakt om efterlevande makes intressen i förevarande situation. Om en av tvâ ogifta parter i ett samboendeförhållande lämnar sin partner och upptar ny äktenskapsliknande samlevnad innan bodelning skett, uppkommer inga direkta konflikter, eftersom i princip ingen sammanblandning kan ske. Vad som kan inträffa är att den som bytt partner avyttrar egendom, vartill hans partner i första förbindelsen kan göra anspråk på gemensam äganderätt och för pengarna förvärvar ny egendom för gemensamt begagnande i den senare förbindelsen. Vi föreslår emellertid att, liksom vid bodelning mellan makar, även sambo får redovisningsplikt beträffande egendom som

omfattas av gemenskapen intill bodelningen. Motsvarande redovisningsans-

var kommer att gälla enligt vårt förslag om en ogift samboende innan bodelning skett gifter sig med någon annan än sin samboende part. Med hänsyn till de särskilda bestämmelser vi föreslår gälla vid upplösning av kortvariga äktenskap kommer vidare en konflikt med makes rätt till likadelning knappast att bli aktuell.

3.3.10 Förhållandet till borgenärer

Vi har tidigare behandlat förekomsten av skulder nännast som en fråga om förhållandet parterna emellan, hur vissa skulder skall avräknas från värdesav den berörda egendomen (3.3.5) och hur andra kan beaktas när man bestämmer andelamas storlek (3.3.7). Här skall vi undersöka hur förhållandet utåt, i förhållande till den enes borgenärer vid utmätning eller konkurs, bör utformas enligt den av oss valda lösningen. Som utgångspunkt kan vi slå fast att förhållandet till borgenärema inte bör påverkas såvitt avser tiden för samlevnaden mellan partema. Vi har - bl. a. av hänsyn till borgenärema - valt att inte låta den lagbestämda gemenskapen få verkan fönän i samband med upplösning av förbindelsen. Vad det gäller är att finna den tidpunkt vid upplösningen då samboende parts rätt bör erkännas även i förhållande till andra partens borgenärer. Skall så ske först när bodelningen förrättats eller skall den kommande ekonomiska uppgörelsen kasta sin skugga framför sig och få viss verkan redan vid någon tidigare tidpunkt? För makar gäller för närvarande att bodelningen skall hänföra sig till tidpunkten för ena makens död eller, vid äktenskapsskillnad, till dagen då talan därom väcktes. Denna dag har i förhållandet makarna emellan betydelse såtillvida att deras innehav av egendom och ansvar för skulder på denna dag

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 159

läggs till grund vid bodelningen. Gentemot borgenärema får den verkan på det

E

sättet att en konkurs som inträffar efter den kritiska tidpunkten inte kan avslutas fönän bodelningen förrättats. Makes anspråk går alltså här före å å borgenäremas i den meningen att giftorättsanspråket realiseras innan betalning kan erhållas i konkursen. Men då är att märka att vardera maken skall vid

bodelningen tilldelas egendom för täckning av sina skulder sådana de var på den angivna dagen och att endast nettobehållningen delas. Gentemot nytillkomna borgenärer, exempelvis sådana vars fordringar uppkommit under betänketid, får emellertid ena maken ett försteg vid andra makens

konkurs. Konkursboet kommer dock att deltaga i bodelningen

Inträffar utmätning efter den dag till vilken bodelningen hänför sig gäller däremot att den förestående Uppgörelsen inte hindrar utmätningen, vare sig utmätningsborgenärens fordran uppkommit före eller efter den kritiska

tidpunkten? Här har motivet varit att det inte ansetts lämpligt att, innan

gäldenärens delrätt i makarnas giftorättsgods utbrutits, hänvisa borgenärema att söka utmätning av denna rätt eller awakta en bodelning innan de kan få

utmätning för sina fordringar?

När det gäller upplösningen av ogifta samboendes gemenskap finns i förhållandet parterna emellan inte motsvarande behov av en bestämd tidpunkt till vilken uppgörelsen skall hänföra sig. Den egendom som berörs är den som förvärvats för gemensamt begagnande och några nyförvärv efter det parterna brutit upp från varandra eller den ene avlidit blir det inte tal om. De skulder som berörs av uppgörelsen ärendast sådana med särskild förmånsrätt i egendomen. En bestämd tidpunkt skulle här närmast kunna få den betydelsen att den anger början av den tid, då parts redovisningsansvar inträder. En stor del av gemensamma bohaget och bostaden är normalt skyddad mot utmätning och vid konkurs. Gäldenärens s. k. benefrcium avser enligt 5 kap. l § utsökningsbalken i fråga om bohaget möbler, husgeråd och annan utrustning, i den mån egendomen är nödvändig för ett hem och dess skötsel (2 p.). Undantag gäller vidare för hyresrätt till lägenhet, som tjänar gäldenären till stadigvarande bostad (5 p.), samt bostadsrätt i motsvarande fall, dock inte om gäldenären vid förvärv av bostadsrätten åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer eller om det med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde framstår som oskäligt att bostadsrätten undantages från utmätning (6 p.). Fast egendom och tomträtt är däremot inte särskilt skyddad. Vid sidan av sådan egendom är det därför fråga om mer värdefull egendom som kan tas i anspråk av borgenärema, exempelvis bohag som har lyxbetonad karaktär eller en dyrbar bostadsrätt. Vi har vid ett närmare övervägande funnit att samma principer som gäller för bodelningsanspråk i övrigt bör gälla också anspråk som makar eller sambor kan ha mot varandra att vid upplösning av samlevnaden betraktas som gemensamma ägare av hemmet. Det innebär således att anspråket kan göras gällande i förhållande till borgenärema i en efter upplösningen inträffande konkurs men inte i förhållande till borgenär som erhållit utmätning före bodelningen. Att samtliga bodelningsanspråk följer samma regler utgör en *se 11 kap. ll§och 12 klar fördel. Det osäkerhetsmoment som det kan innebära för borgenärema att kap.7§GB. söka fastställa dagen när sambor har separerat, anser vi kunna mötas med en 2 n kap. l0§och I2 rätt för dem till återvinning av bodelning som skett före sambos konkurs. I kap.6§GB. princip bör konkursförvaltningen vid bodelning, som sker under konkurs, 3 LB 1918 s. 343.

160 Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad

eller vid återvinning av bodelning äga göra gällande att gäldenären enligt lag bör tillerkännas eller borde ha tillerkänts en större andel än hälften. Vårt förslag innebär alltså att vid utmätning av bohag i makars eller sambors gemensamma besittning härför gällande principer är att tillämpa fiillt ut. Den gemensamma äganderätten gäller först vid bodelningen och vårt förslag förutsätter ej att samma principiella syn på äganderättsfrågan får slå igenom dessförinnan. Någon direkt konflikt med bestämmelsen i 4 kap. l9 § i den nyligen antagna utsökningsbalken om utmätning av lös egendom i makars eller sambors gemensamma besittning behöver därför inte uppkomma. Visserligen hade den i propositionen såsom huvudregel föreslagna presumtionen för deras samäganderätt legat mer i linje med tankarna bakom vårt förslag. När man emellertid av andra skäl inte ansåg sig kunna gå så långt,

utgör detta inget hinder mot ett genomförande av vårt forslag?

Det är att märka att vårt förslag berör enbart egendom som är att beteckna som bohag i äktenskapsbalkens mening (7 kap. l §andra stycket), under det att 4 kap. l9§ utsökningsbalken avser lös egendom generellt. För bohag som anskaffats av makar eller sambor för gemensamt begagnande kan man av skäl som vi utvecklat i det föregående inte bedöma frågan om det har uppkommit samäganderätt enligt samma förutsättningar som mellan andra. Den nordiska rättsutveckling som vi återgivit tidigare i detta avsnitt (3.2) visar klart att mellan makar och sambor uppkommer en ekonomisk gemenskap under mycket speciella förutsättningar och denna gemenskap kräver särskild hänsyn också när man bedömer äganderättsfrågan. Som lagutskottet uttalade vid behandlingen av 4 kap. 19 § återspeglar därför presumtionen om utmätningsgäldenärens äganderätt mindre väl de faktiska egendomsförhållandena i ett äktenskap. Utskottet föreslog därför en uppmjukning av det eljest gällande kravet på bevisning om makes eller

samboendes rätt till egendomen.5 Enligt den lydelse lagrummet erhöll vid

riksdagsbehandlingen skall huvudregeln frångås om det görs sannolikt att de ”är samägare till egendomen enligt lagen ( 1904:48 s. 1) om samäganderätt. Därmed torde få förstås att egendomen är sådan att samäganderättslagen som ej reglerar uppkomsten av sådan rätt - i och för sig är tillämplig, om samäganderätt föreligger. Beträffande enstaka objekt som ingår i bohaget torde denna förutsättning regelmässigt vara uppfylld. När det gäller vad som skall menas med att det finns sannolika skäl för att makama är samägare till egendomen framhåller utskottet att enbart ett påstående härom icke räcker. Åtminstone någon ytterligare omständighet som talar för samägandet måste föreligga. De rättstillämpande myndigheterna skall i varje särskilt fall- med hänsyn till alla föreliggande omständigheter avgöra när den erforderliga sannolikheten skall anses föreligga. Utskottet pekar dock på några omständigheter som var för sig eller tillsammantagna bör kunna tillmätas betydelse. Därvid nämner utskottet i första hand att det finns en skriñlig handling, exempelvis en faktura, eller att uttag från bankkonton har skett i samband med förvärvet. Dessa exempel är emellertid enligt vår uppfattning av mindre intresse, eftersom de inte kan anses gå längre än vad som redan tidigare har kunnat godtagas som bevis för att den andra maken har 4 LU 1980/81:23 s. 25 tr andel i egendomen. Exemplen innebär sålunda inte någon uppmjukning av och ovan under 3.2. beviskraven. Härefter fortsätter emellertid utskottet med att säga att den 5 LU 1980/81:23 s. 30. omständigheten att båda makarna har haft faktiska inkomster i förening med

Gifta eller ogifta samboendes gemensamma bohag och bostad 161

att egendomen i fråga typiskt sett är sådan att den kan antas vara anskaffad för makamas gemensamma bruk också bör kunna tillmätas vikt. Detta sista uttalande illustrerar bättre vari den av utskottet förordade uppmjukningen av beviskraven består. Egendom som typiskt sett kan antas vara anskaffad för makamas gemensamma bruk, men likväl icke hör till vad som skall undantas från utmätning, kan bestå av sådant som t. ex. färgTV, familjens bil, stereoanläggning, konstföremål, dyrbarare mattor och möbler. Det år alltså här fråga om egendom av alldeles samma slag som vi i vårt förslag hänför till bohag. Den skillnaden föreligger emellertid att utskottet kräver att båda makarna har haft faktiska inkomster, medan vi förutsätter att makarna vid bodelning skall anses äga egendomen tillsammans också i det fallet då den ene väsentligen har gjort sin insats genom verksamhet i hemmet eller genom vård och omsorg om bam. Vårt förslag innebär alltså att vi tar avstånd från det snävt penningmässiga betraktelsesätt som hittills har dominerat och förordar en friare bedömning. Även vårt förslag innehåller emellertid i 7 kap. 6 § tredje stycket ett undantag för det fallet då den ena maken i väsentligt större omfattning än den andra maken har bidragit till förvärvet och övriga gemensamma kostnader. Den huvudsakliga innebörden i utsokningsbalkens regel om makars och sambors samäganderätt synes sålunda vara att det icke kan begäras att sökanden skall motbevisa varje påstående om samäganderätt men att å andra sidan alltför stränga krav icke skall ställas på de omständigheter som den andra maken eller sambon åberopar till stöd för sitt påstående. Om det inte finns någon anledning att misstänka ett illojalt förfarande i syñe att undandra egendom från borgenärema utan den påstådda samäganderåtten framstår som resultatet av en normal samlevnad i eller utanför äktenskap, bör påståendet alltså godtas. Utvecklar sig praxis i utmätningsärenden efter den tolkning som vi nu har angivit, strider den inte mot de förslag till en samäganderättspresumtion vid bodelning som vi framlägger.

SOU |98l:85

4 Principema för bodelning vid äktenskapsskillnad och motsvarande frågor vid

upplösning av samboende mellan ogiña

4.1 Gällande rätt Bodelning skall förrättas mellan makar sedan äktenskapet har upplösts, dvs.

sedan domen på äktenskapsskillnad har vunnit laga krañ. Delningen omfattar

giftorättsgodset, alltså i princip all egendom som ej gjorts till makes enskilda (6 kap. l och 8 §§ gifterrnålsbalken). Vidare ingåri bodelningen ej egendom som make har förvärvat sedan talan om äktenskapsskillnad väcktes. Motsvarande gäller om skulderna, så att täckning för dessa skall beräknas bara i den mån skulden förelåg när ansökan om äktenskapsskillnad gjordes (13 kap. 2 § första stycket). Huvudprincipen för bodelning i anledning av äktenskapsskillnad är att, sedan tilldelning för gäld ägt rum, återstoden av makamas giftorättsgods skall delas lika mellan dem (13 kap. 3 § giftermålsbalken). Undantag från denna huvudprincip finns emellertid. De anges i 13 kap. 4-l2a §§. Vissa av dessa föreskrifter avser situationen efter den ena makens död. Även om några är tillämpliga också vid bodelning, som enligt giftermålsbalkens terminologi sker i anledning av” äktenskapsskillnad men där maken avlidit sedan talan väcktes, lämnas de här åt sidan. För det första äger vardera maken ta undan vissa personliga föremål. I lagen anges att make får undanta honom tillhöriga kläder och andra föremål, som tjäna uteslutande till hans personliga bruk (13 kap. 4 §). Den begränsningen ställs samtidigt upp att egendom ej får tas undan till högre värde än som kan i anses skäligt med hänsyn till makamas villkor.

i De s. k. vederlagsreglema i 13 kap. 5-9 §§ är en grupp av föreskrifter som

kan leda till att det vid upplösningen av äktenskapet befintliga giftorättsgodset 3 inte skall delas lika. Dessa regler skall läsas mot bakgrunden av att makamas ömsesidiga giftorätt, som enligt 6 kap.l § inträder vid äktenskapets inäende, enligt 3 § samma kapitel innebär en plikt för vardera maken att vårda sitt giftorättsgods så, att det ej otillbörligen minskas den an dra maken till förfång. Vederlagsreglema syftar till att korrigera verkningarna av sådana åtgärder som I inneburit ett brott mot vårdnadsplikten eller som i vissa andra hänseenden i varit av betydelse för storleken av makes i bodelningen ingående egendom.

l

Har vid gäldstäckningen den ena maken fått ta giftorättsgods i anspråk för

täckning av sådan skuld, som i första hand skall avräknas från den enskilda

egendomen eller från sådana s. k. personliga rättigheter som enligt 6 kap. l § andra stycket inte skall ingå i bodelningen, skall den andra maken sålunda erhålla vederlag för detta av makamas giftorättsgods (13 kap. 5 §). Detsamma

164 Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad. . .

gäller om make har erhållit täckning for en skuld som han eller hon har ådragit sig genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter eller genom annat otillbörligt forfarande. Har skulden avsett förvärv eller förkovran av enskild egendom eller nyss nämnda personliga rättigheter, skall likaså vederlag utgå i den mån täckning skett ur giñorättsgodset. l-lar make genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter, genom missbruk av rätten att råda över sitt giñorättsgods eller genom annat otillbörligt forfarande vållat, att detta väsentligen minskats, äger vidare den andra maken erhålla vederlag därför av makamas giftorättsgods (l 3 kap. 6 §). Om giftorättsgodset inte räcker till for att tillgodose den andra makens vederlagsanspråk, får enskild egendom som tillhör den vederlagsskyldige tas i anspråk. Hälften av bristen får då tas ut ur den enskilda egendom, som ej erfordras för täckning av skuld. Samma rätt till vederlag som nu sagts tillkommer också den ena maken, om den andra maken har använt sitt giñorättsgods till förvärv eller förkovran av sin enskilda egendom eller av sådan personlig rättighet som anges i 6 kap. l § andra stycket och som inte skall ingå i bodelningen (13 kap. 7 §). Vederlag skall även utgå, om den ena maken har med sitt giftorättsgods betalat en sådan före äktenskapets ingående gjord skuld, som i forsta hand skulle ha täckts med enskild egendom eller i bodelningen ej ingående personliga rättigheter. Har den ena maken använt sin enskilda egendom till förkovran av sitt gifloréittsgods, har han eller hon rätt till vederlag av detta (13 kap. 8 §). Vederlaget, som i motsats till de tidigare fallen avser att kompensera for en förbättring av giftorättsgodset, är alltså begränsat till att utgå ur den makens eget giñorättsgods, ej ur båda makamas. Anledningen härtill är att den vederlagsberättigade ej skall bli försatt i en bättre position än om han eller hon i stället ådragit sig en skuld for ändamålet Ett vederlagsanspråk, som ej kunnat tillgodoses vid bodelningen, kvarstår därefter ej som en den berättigades fordran på den vederlagsskyldige (13 kap. 9 §). l 13 kap. 10 §regleras den ena makens rätt att erhålla likvid vid bodelningen för ett till betalning förfallet underhållsbidrag, som den andra maken efter äktenskapsskillnad har att en gång för alla utge till den förre. Beloppet skall utgå av vad som tillkommer den betalningsskyldige ”utöver egendom till täckning av denne åvilande gäld. Avsikten är att engångsunderhållet skall tas av den egendom som efter gäldstäckning, likvidation av vederlagsanspråk och delning av återstoden av makamas giftorättsgods tillkommer den betalnings-

skyldigez På sitt sätt leder bestämmelsen därför till en annan fördelning av det

behållna giftorättsgodset än i lika delar. Motsvarande gäller enligt 13 kap. l l § när makarna svarar, en för bägge och bägge för en, lör en skuld, för vilken täckning beräknats vid bodelningen, och den ene i förhållande till den andre åtar sig betalningsansvaret för hela skulden i enlighet med vad som anges i lagrummet. Den förre skall då av den senare erhålla vad som erfordras för täckning av den del av skulden som belöper på denne. Slutligen infördes vid 1973 års ändringar i giftermålsbalken en särskild regel LB 1918 s. 381.

om jämkning vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad, 13 kap. 12a §.3

?LB 19185. 385f. Om en delning enligt vad förut stadgats skulle framstå som uppenbart obillig 3 med hänsyn till makamas ekonomiska förhållanden Prop. 1973:32 s. 124 och den tid äktenskapet rr, 150 r, 313 f1och 330. varat, skall delningi stället ske efter annan grund som finnes skälig. På grund

Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad . . . 165

av den bestämmelsen kan make dock ej erhålla mera än vad som svarar mot hans giftorättsgods. Bestämmelsen är avsedd att gälla som ett provisorium i

avbidan på översynen av äktenskapets ekonomiska rättsverkningarfl

För den ekonomiska uppgörelsen mellan samborfinns inga särskilda regler. Enligt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad kan i angivna fall den ene av den andre få överta hyresrätt eller bostadsrätt, om lägenheten uteslutande eller huvudsakligen skolat tjäna som parternas gemensamma bostad. Lösen för rättighetens värde skall då utges, varför övertaganderätten inte på samma sätt som giftorätten för makar leder till någon egendomsutjämning. l den mån det mellan sambor har uppkommit samäganderätt, kan deras mellanhavande upplösas enligt lagen (1904 nr 48 s. l) om samäganderätt. Kan de inte enas, står som sista möjlighet till buds att i enlighet med den lagens föreskrifter låta sälja egendomen på offentlig auktion.

4.2 Övriga nordiska länder

Grundprincipema för den ekonomiska uppgörelsen är, som vi redan översiktligt beskrivit (2.3), densamma i de nordiska länderna. Även i de övriga nordiska länderna skall därför efter en äktenskapsskillnad normalt ske en likadeln ing av makamas egendom, i den mån sådan delning inte ägt rum redan i samband med en äktenskapsskillnaden föregående dom på separation eller hemskillnad. I Finland syftar dock lagen inte direkt på en fördelning av egendom som målet för utjämningen. Där erhåller i stället den ena maken ett utjämningsanspråk på den andra, beräknat som hälften av det belopp vanned värdet av den andra makens behållna egendom överstiger den förres. Den tidpunkt, till vilken uppgörelsen skall hänföra sig och som alltså är avgörande för vilka tillgångar och skulder som skall beaktas, växlar mellan länderna. l Finland är det den dag då domen på äktenskapsskillnad vinner laga kraft som är avgörande, under det att i Danmark och Island dagen för domens avkunnande - eller för meddelande av administrativ myndighets beslut - skall läggas till grund. I Norge skall skuld som en make ådrar sig eller tillgång som förvärvas efter det man har sökt separation eller äktenskapsskillnad inte räknas med; såvitt avser förvärv gäller detsamma också sådant som har förvärvats under faktisk separation. Vederlagsregler som i stort sett motsvarar varandra finns i de nordiska länderna. De riktar sig mot en makes vanvård av sin egendom och missbruk av rådigheten över egendomen och ger vidare i regel kompensation för överföringar mellan å ena sidan en makes i bodelningen eller skiftet ingående egendom och å den andra hans eller hennes enskilda egendom eller motsvarande kategori av egendom. Rätt att i skälig omfattning ta undan personliga föremål från delningen föreligger i regel också. I Finland och Norge finns regler om skadestånd vid äktenskapsskillnad som vunnits på grund av den ena makens skuld. Dessa kan leda till en annan fördelning av egendom än en likadelning. Bestämmelser som medger en avvikelse från likadelningen på enbart ekonomiska grunder finns emellertid också i flera av de övriga länderna. Redan iden norska lagen av år 19 l 8 - om indgaaelse og opløsing av egteskap 4 (ekteskapsl0ven)§ 54 tredje stycket -intogs en regel om s. k. återgångsdelning Pnop. 1973:32 s.. 125.

-l66 Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad . . . SOU l98lz85

når hertil finnes grunn”. Enligt den bestämmelsen kan alltså bestämmas att vardera maken skall behålla vad han eller hon har medfört vid äktenskapets ingående samt därefter förvärvat genom arv, gåva eller testamente. Delningen begränsas därmed till vad makarna på annat sätt har förvärvat under äktenskapet. Denna jämkningsbestämmelse kan begagnas exempelvis efter ett kortvarigt äktenskap eller när en likadeln ing annars skulle leda till ett stötande

resultat

År 1963 infördes i den danska skifteloven (§ 69a) en bestämmelse som medger ”skaevdelning” när den ena maken fört in den väsentligaste delen av fazllesboet. Om en likadelning skulle vara uppenbart orimlig särskilt med hänsyn till att äktenskapet varit kortvarigt och utan ekonomisk gemenskap av betydelse kan en återgângsdelning ske i den omfattning som det finns skäl till det. En liknande bestämmelse intogs 1972 i den isländska lagen om ingående och upplösning av äktenskap (§57). Enligt den danska skifteloven (§ 70) kan den make, som behöver bohag och annat för hemmet nödvändigt lösöre, få en större andel av boet än hälften, om den erforderliga egendomen inte kan tilldelas honom eller henne inom den eljest gällande andelen och han eller hon inte på annat sätt kan skaffa sig vad som behövs. En liknande bestämmelse finns i den norska ekteskapsloven (§ 54 andra stycket). Till sist bör här anmärkas att i den danska lov om aagteskabs indgåelse og opløsning infördes en bestämmelse (§ 56) år 1969, enligt vilken det är möjligt att förordna om en viss utjämning mellan makarna även i det fallet att de halt enskild egendom (szereje). Om makamas egendomsförhållanden, äktenskapets varaktighet och omständigheterna i övrigt i hög grad talar därför, kan i samband med dom på separation eller äktenskapsskillnad bestämmas, att den ena maken skall utge ett belopp till den andra för att denne inte skall bli ”urimeligt ringe” ställd i ekonomiskt hänseende.

Familjelagssakkunniga

4.3 Bodelning mellan makar

4.3.1 Utgångspunkter

En av de viktigaste ändringarna vid den översyn av äktenskapsrätten som resulterade i 1920 års giftermålsbalk var att mannens dominans - hans målsmanskap - i ekonomiska frågor bröts och att vardera maken i fortsättningen skulle självständigt råda över och förvalta sin egendom. Denna ändring förutsatte att det i äldre giftermålsbalken reglerade samfällda boet avskaffades och ersattes av en annan fonn av ekonomisk gemenskap mellan makar. Under det att makarna tidigare varit att anse som samägare till det i princip av mannen förvaltade boet med hälften belöpande på vardera såsom en ideell andel, fick de nu i stället ett ömsesidigt anspråk på likadelning av den för vardera maken för sig beräknade behållna egendomen. Trots att lagens term för denna rätt - giftorätt - var densamma som hade använts för makes rätt i det samfällda boet, var det fråga om en principiellt helt ny konstruktion. 1 Fa- Giftorätten kan visserligen sägas gälla redan från äktenskapets ingende. Dess Amholm-Lødrup, milieretten, Oslo 1976 huvudsakliga verkan inträder dock först vid äktenskapets upplösning. Därtill s. 176 ff.‘ kom att den nya giftorätten fick en mer generell utformning och skulle avse all

Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad. . . 167

egendom som inte på grund av särskild rättslig åtgärd skulle hållas utanför en uppgörelse mellan makarna. Enligt det äldre systemet skulle viss egendom ärvd eller före äktenskapet förvärvad fast egendom - direkt på grund av lagens föreskrift hållas utanför. l samband med våra allmänna överväganden har vi närmare redovisat skälen för att vi vill behålla likadelningsprincipen såsom huvudprincip förden ekonomiska uppgörelsen mellan makar (2.3). Även i dagens samhälle är det mycket som talar för att likadelningsprincipen är den lösning som för de flesta fallen är den mest skäliga som grund för en uppgörelse och samtidigt mest lämpade när det gäller att avvärja onödiga tvister mellan makarna. Men vi konstaterade på samma gång att den samhällsutveckling som ägt rum under det senaste halvseklet kräver en mer nyanserad syn på giftorätten och dess verkningar i olika situationer än vad som var fallet i början av seklet. Utvecklingen när det gäller skilsmässofrekvensen och varaktigheten av äktenskapen i dag gör det till en början nödvändigt att vart för sig behandla de två huvudfallen, upplösning efter äktenskapsskillnad respektive efter ena makens död. Det senare hänger mycket nära samman med den

fallet,«som

arvsrättsliga regleringen, tar vi upp i närmast följande kapitel. I förevarande kapitel överväger vi vilka ändringar som bör göras vid en upplösning i båda makamas livstid. På ett helt annat sätt än när på andra sidan står en avliden makes arvingar - kanske makamas gemensamma - bryter sig här intressena mot varandra. Förhållandena kan i det individuella fallet vara mycket olika. Vad som i ena fallet ter sig som en berättigad utjämning mellan makarna kan i det andra framstå som en mer eller mindre obefogad egendomsöverföring. När denna starka intressekonflikt skall behandlas är det vidare naturligt, till en del oundvikligt, att redan här ta upp också andra principfrågor i det nuvarande giftorättssystemet till diskussion. Några av dessa är sådana som kan få tillämpning också vid bodelning efter ena makens död. Möjligheterna enligt 1920 års giftermålsbalk att vid bodelning efter äktenskapsskillnad frångå likadelningsprincipen och fördela egendomen på annat sätt var begränsade. I ll kap. fanns intill 1973 års ändringar särskilda bestämmelser om ekonomiska påföljder när skillnaden vunnits på grund av att ena maken grovt kränkt den andra. Dels gav dessa regler den kränkta maken vis förmån när det gällde att överta bohag samt arbetsredskap och liknande

lösören,l dels - och detta torde ha varit den viktigaste påföljden —- erhöll den

förfördelade en rätt till skadestånd? Med tanken att äktenskapet i princip var

rr kap. 23§2 st. GB

ett livsvarigt förbund som fick upplösas endast på särskild i lag angiven grund jämfört med motsvarande stämde det väl överens att den make som genom sitt kränkande beteende bestämmelse vid hemorsakat upplösningen drabbades av skadestånd. Reglerna gav utrymme för en skillnad i 22 . 3 n kap. 24§GB. Se ersättning för ideell skada i traditionell mening men sin största betydelse torde de ha fått som medel att utjämna obilliga verkningar av giftorätten när den härom Saldeen. Skadekränkta maken var den mer välsituerade. l motiven utta lades att skadeståndet stånd vid äktenskapsskillnad. 1973. kunde utmätas så att det innefattade gottgörelse för förlust, som till följd av

den genom skillnaden förorsakade drabbar den kränkta makens 3LB 1918 s. 354.

bodelningen 4

införda förmögenhet.3 Var den kränkta maken den ekonomiskt svagare fanns Närmare om skade-

rättsmed detta synsätt inte motsvarande behov av att kunna frångå likadelningen ståndsberäkningeni praxis. se Saldeen a. a. s. men reglerna kunde, om andra makens egendom helt eller till stor del var hans 204 fi och Beckman. enskilda, också användas för att i viss mån utjämna obilliga verkningar av att Svensk familjerättspmxis.

giftorätt hade uteslutitsf 5 uppl. 1972 s. 69 ff.

168 Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad . . . SOU l98lz85

Såvitt avser bodelning efter äktenskapsskillnad är modifrkationema i likadelningsprincipen numera samlade i 13 kap. giñermålsbalken. I 3 §, som ger uttryck för denna princip, hänvisas till 4-l2a §§ såsom innefattande undantag från likadelningen. Om man bortser dels från den ekonomiskt mindre betydelsefulla 4 §, som ger make rätt att ta undan kläder och andra personliga föremål till skäligt värde, och dels lO-l 1a §§, som ger möjlighet till vissa avräkningsförfaranden, rör det sig här om de s. k. vederlagsreglema i 5-9 §§ och den 1973 införda jämkningsregeln eller skevdelningsregeln i 12a §. Men av dessa regler kan vederlagsreglema inte sägas innebära någon modifrkation av likadelningsprincipen i och för sig. Dessa regler medger vid bodelning en korrigering av resultatet med hänsyn till sådant makes tidigare handlande som kan anses innebära att andra makens rätt till egendomen -dvs, rätten till framtida likadelning - blivit lidande. Har exempelvis ena maken genom vanvård vållat väsentlig minskning av sitt giftorättsgods, skall andra maken till följd av vederlagsreglema i möjligaste mån erhålla sådan kompensation vid bodelningen att resultatet för hans del blir detsamma som om den vederlagsgrundande vanvården eller värdeminskningen inte inträffat. Vederlagsreglemas syfte är alltså inte att ställa upp något undantag från giñorättssystemet utan närmast att slå vakt om detta system och den för detta grundläggande likadelningsprincipen. Den enda bestämmelse som i dag finns intagen i giftermålsbalken som ett principiellt undantag från likadelningen vid bodelning efter äktenskapsskillnad är därför 13 kap. 12a §, införd i samband med 1973 års ändringar. Enligt paragrafen skall, om delning enligt de föregående bestämmelserna i kapitlet skulle framstå som uppenbart obillig med hänsyn till makamas ekonomiska förhållanden och den tid äktenskapet varat, delning i stället ske efter annan grund som finnes skälig. När jämkning skall ske beror alltså av en prövning i 5 varje särskilt fall, där lagen anger ekonomin och äktenskapets varaktighet som Prop. 1973:32 s. 124 rr. bedömningsgrunder. Hur jämkningen skall ske lämnas öppet, dock att till 6 Se dock NJA 1980 s. paragrafen fogats det tillägget, att make på grund av bestämmelsen ej kan 583. Domstolen hade emellertid till prövning erhålla mera än vad som svarar mot hans giftorättsgods. Likadelningen kan endast mannens yrkande alltså frångås längst därhän att vardera maken behåller sin egendom. Den som om att ytterligare jämk- har den större behållna kan inte därutöver egendomen få egendom av den ning skulle ske så att han andra maken. Den ekonomiskt svagare maken kan å andra sidan inte med stöd erhöll mer än den honom av skiftesmannen, av jämkningsregeln få mer än vad som följer av likadelningsregeln. tingsrätt och hovrätt till- Jämkningsregeln, som till stor del tillkom som ett slags ersättning för den skiftade andelen om 2/3, tidigare med skuldprincipen sammanhängande skadeståndsregeln, är avsedd vilket yrkande ogillades att vara ett provisorium i avvaktan på vår fortsatta översyn av de ekonomiska (jfr jr Svemes särskilda

rättsverkningama. Den är tänkt att tillämpas bara i speciella undantagsfall?

yttrande). l SvJT 1979 rf s. l4 var partema ense Enligt uppgifter vi erhållit från praktiskt verksamma jurister kan regeln ibland om att jämkning skulle åberopas av ena maken i samband med om förhandlingar egendomens ske men tvistade om fördelning men den synes inte i nämnvärd utsträckning ha kommit till jämkningens omfattning. Se vidare Åke Malmberg, regelrätt tillämpning vid tvister.6 Kritiken mot regeln synes i huvudsak avse, Skevdelning vid bodel- dels att den alltför mycket begränsar de tillfällen då den kan tillämpas, dels att ning efter äktenskaps- den inte lämnar tillräcklig vägledning för hur jämkningen skall gå till. skillnad -GB l3:l2a, När vi skall överväga i vilka situationer jämkning skall kunna äga rum och uppsats i-tillämpade studier, Uppsala vårtermi- hur jämkn ingen skall göras, finns det alltså inga redan inarbetade nonner som nen l98l (stencil). kan bilda utgångspunkt för diskussionen. I stället ligger fältet fritt för nya

Principerna/ör bodelning vid äktenskapsskillnad . . . 169

tankar och forslag. Det förefaller då lämpligt att först se på de fall där giñorättssystemet i dag möter den starkaste kritiken, nämligen vid upplösningen av ett kortvarigt äktenskap.

4.3.2 De kortvariga äktenskapen

Om ett äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad efter att ha varat bara en kort tid, kan en likadelning komma att te sig oskälig. Främst gäller detta om ena maken vid äktenskapets ingående infört betydande egendom i boet men det kan också tänkas fall där enligt nu gällande ordning senare förvärvad egendom vid bodelningen kommer att övergå till andra maken i en omfattning som är diskutabel. Det är sådana verkningar av likadelningsprincipen som enligt kritiken ger fog för påståendet att make kan ”skilja sig till pengar”. Makama bör i första hand själva komma överens om huruvida en likadelning skall göras och, vid nekande svar, i vilken omfattning man skall avvika därifrån. De kanske med tanke på förhållandena i deras fall finner att

u

någon delning inte skall äga rum utan vardera maken behålla sin egendom. = Kan de inte komma överens, måste dock lagen i andra hand tillhandahålla en lösning. Den tid äktenskapet varat är en viktig omständighet. Enbart det förhållandet att innehavet av egendom vid äktenskapsskillnaden fördelar sig ojämnt

k

mellan makama kan aldrig vara avgörande. Tvärtom har likadelningsprincipen i sådana fall ofta sitt största berättigande, därför att den utjämning den medger kan vara fullt skälig med hänsyn till de gemensamma insatser för egendomen som makama gjort och den ekonomiska sammanflätning som blivit följden därav. Men denna sammanflätning uppkommer normalt först med tiden. Vad som i förevarande sammanhang skall anses vara en kort tid kan diskuteras. Av de årligen genom äktenskapsskillnad upplösta äktenskapen har för närvarande ca en fjärdedel varat i högst 5 år och ca hälften i högst lO år. Bilden blir dock fullständig först om man lägger till att praktiskt taget alla I nygifta enligt våra undersökningar numera bott samman en tid före Vigseln,

E flertalet i minst 2-3 år

i

Att för de kortvariga äktenskapens del bygga vidare på jämkningsregeln i 13

g kap. 12a § giftermålsbalken och eñer en utvidgning av dess grunder lämna

öppet åt i sista hand domstolarna att efter en skönsmässig bedömning avgöra när och hur jämkning skall verkställas är enligt vår mening inte en praktiskt framkomlig väg. I de västnordiska länderna, där man av tradition har systemet med skifterätter och sedan lång tid har erfarenhet av mer skönsmässiga jämkningsregler, är förutsättningarna andra än hos oss. I vår familjerättsliga lagstiflning har strävan alltid varit att utforma lagen så, att människorna i I l största möjliga utsträckning kan lösa sina privata mel lanhavanden själva utan ; myndighets medverkan. Eftersom utökade möjligheter till jämkning vid 1 bodelning efter upplösning av kortvariga äktenskap kommer att få stor praktisk betydelse, är det önskvärt att skapa fastare regler. Erfarenheterna av den nuvarande jämkningsregeln under dess korta tillämpningstid stöder den 1

An Sambo och Såg

uppfattning vi här framfört.

Fakta och föreställningar:

Familjerättskommittén föreslog på sin tid en särskild delningsregel för det SOU 1978:55 s. 59.

170 Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad. . .

fall att talan om äktenskapsskillnad väckts inom fem år från äktenskapets ingående. Om make yrkade det skulle då delning ske som vid återgång, dvs. som makes enskilda skulle anses sådan egendom som envar av makarna hade vid Vigseln eller efteråt förvärvat genom arv, gåva eller testamente. Delning enligt denna regel skulle ske i den mån ej ”särskilda skäl var däremot. Också i fall då talan väckts senare än fem år från äktenskapets ingående skulle återgångsdelning kunna äga rum på yrkande av make, om det påkallades av att I andra maken gjort sig skyldig till grov försummelse eller kränkning eller eljest därtill? l synnerliga skäl” var Bortsett från det vid remissbehandlingen av kommitténs förslag kritiserade skönsmässigzi inslaget för de särskilda fallen upptog denna regel en fast modell för jämkning. Så fort tidsrekvisitet om högst fem år var uppfyllt och make yrkade det, skulle återgångsdelning ske och det gällde bara att urskilja den från den som skulle hållas utanför bodelningen. l

i

delningsbara egendomen

väsentliga hänseenden motsvarade därför förslaget de krav som bör ställas på l

en jämkningsregel. Mot tanken på en återángsdelningi l kortvariga äktenskap kan emellertid anföras samma skäl som vi i samband med de allmänna l övervägandena tagit upp när vi kritiserade återgångsdelningen som huvudprincip för bodelningen (2.3). Problemet med att hålla isär olika delar av makes egendomsinnehav blir dock mindre när det blir fråga enbart om ‘ l kortvariga äktenskap. Men samtidigt kan det bli fråga om ett rätt stort steg när den angivna tidsgränsen passeras och delning i stället skall ske efler l huvudprincipen, dvs. omfatta all egendom. Under remissbehandlingen påpekades att detta kan utnyttjas i spekulativt syfle. För oss är läget vidare ett annat som följd av den särskilda lösning vi föreslår när det gäller sådant bohag och sådan bostad som parterna - först som ogifta samboende, sedan som makar - förvärvat för gemensamt begagnande (3.3). Det gemensamt uppbyggda hemmet kan på detta sätt sägas redan ha en skyddad ställning, oavsett vilken jämkningsmodell som väljs när det gäller frågan om delning av annan egendom. Men återgångsdclningen innebär

motsättningsvis att vad som delas lika är under äktenskapet gjorda besparingar i

på främst förvärvsinkomster, vidare sådana förvärv som hör hemma varken i

under arv, gåva eller testamente. Att vid sidan av reglerna för bostad och bohag, som normalt leder till likadelning av det gemensamt uppbyggda g hemmet, ha särskilda regler för delning av övriga under äktenskapet gjorda i besparingar vid upplösning under de första åren är inte någon enkel lösning

i

och förefaller svår att motivera. Vi anser att man inte kan bortse från det förhållandet att så många makar först bott samman under en inte obetydlig tid innan de gifte sig med varandra. Vår lösning att makar eller sambor skall vid bodelning anses äga bostad och bohag tillsammans, om egendomen förvärvats för gemensamt begagnande, beaktar detta i och med att den är tillämplig i lika mån före som efter Vigseln. l fråga om annan egendom än det av lösningen omfattade, gemensamt uppbyggda hemmet gäller under samboendetiden att vardera parten vid en upplösning tar sin egendom. Förden som efter en tids samboende gifter sig bör till likadelning vara så naturlig och enkel som

2 13 kap. 3 § 2 momi övergången encfullständig

mojlrgt, utan onodrgt markerade steg kommitténs förslag, SOU 195434. För motiven se Från den synpunkt vi här anlagt är det 1976 framlagda finska förslaget av SOU 1964:35 s. 248 ff. intresse. Om äktenskapet inte varat i tio år när talan om äktenskapsskillnad

Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad . . . 171

väcktes, skall enligt förslaget endast så stor del av vardera makens behållning samman läggas och delas, som svarar mot den kortare tid i hela år äktenskapet varat? Denna regel innebär alltså en successivt växande rätt till likadelning Vid upplösning under den allra första tiden efter giftennålet leder den praktiskt taget till samma resultat som om makarna var och en behållit sin egendom. Sedan ökar omfattningen av den delningsbara egendomen alltefter det åren går för att mot slutet av tioårsperioden -om upplösningen kommer då - omfatta den största delen av makamas egendom. Mot en lösning av denna typ kan anföras att den fäster avseende bara vid tidsfaktom och på det sättet kan förefalla väl mekanisk i sitt bortseende från de ekonomiska förhållandena i det konkreta fallet. Genomsnittligt sett kommer den också att leda till en större utjämning mellan makama än som skulle följa av farniljerättskommitténs förslag. Vill man ha regler som kan tillämpas av parterna själva utan medverkan av myndighet är det nödvändigt att söka undvika inslag av skönsmässig bedömning. Att ta hänsyn till de ekonomiska förhållandena i varje enskilt fall är ett önskemål som inte går att förena med denna strävan. Om reglerna i huvudsak får en mekanisk tillämpning, är detta i och för sig något som inte behöver vara till nackdel. Samma invändning kan i sak annars riktas mot såväl återgångsdelning som likadelning. Den finska lösningen är så till vida Överlägsen familjerättskommitténs att den i högre grad beaktar åtminstone en av de grundläggande faktorerna, nämligen äktenskapets längd. I stället för ett kraftigt steg vid den angivna tidens utgång får man ett flertal smärre, fördelade på tiden. Därav följer med nödvändighet att den successivt växande rätten till delning leder till en något högre grad av utjämning. Med hänsyn till den omfattning som föräktenskapligt samboende fått under den tid som gått sedan familjerättskommitténs förslag lades fram och diskuterades är denna effekt inte oacceptabel. Parterna har ju normalt redan hunnit påbörja den ekonomiska sammanflätning som, fullt utvecklad, utgör grunden för likadelningsprincipen. En successivt växande rätt till likadelning i huvudsak utformad enligt den finska modellen skulle innebära en jämn övergång, som inte genom utpräglade tröskeleffekter ger utrymme för spekulation från någondera makens sida. Man behöver inte ens som i det finska förslaget räkna tiden i hela år, vilket får en 3 4 kap. l §andra stycket trappstegsliknande verkan, utan kan fördela ökningen jämnt över tiden. I i forslag till Lag om mamånga fall är det väl naturligt och tillräckligt att göra en ungefärlig, schematisk kars förmögenhetsförhålberäkning, något som synes vara syftet med den tioprocentiga årliga ökning landen, vilka bestämmelser avser också delning som avfattningen av den finska lagtexten ger anledning till, men det bör inte efter hemskillnad och vara något hinder att räkna mer exakt. Den som begär att beräkningen skall återgång av äktenskap. göras på det sättet bör alltså ha lagen på sin sida. Därigenom skulle man Förslaget är framlagt på undvika att en någon dag före eller efter ett helt års förlopp ingiven ansökan finska språket och familjelagssakkunniga har haft om äktenskapsskillnad får en så förhållandevis stor ekonomisk betydelse. tillgång endast till en till Det kan sägas att den successivt växande rätten till likadelning egentligen svenska gjord översättborde avse den egendom vardera maken fört med sig vid äktenskapets ning av lagtexten. - Se ingående och att den under äktenskapet förvärvade borde delas lika oavsett även Westling i TfR 1977 s. 281 ff, Tottie i när upplösningen kommer, i vart fall när det gäller annan egendom än sådan samma årg s. 650 ff samt som erhållits genom arv, gåva eller testamente. Mot detta skall främst åter Westling i TfR I980 anmärkas att en väsentlig fördel med den finska lösningen just är att den s. 38 ff. Jfr även NJA undviker den uppdelning av egendomen på olika kategorier som följer med 1970 s. 320.

172 Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad . . .

återgångsdelningen. På så sätt får man en av fördelarna med den fullständiga likadelningen redan på det förstadium som vi här diskuterar. l allmänhet torde man inte erhålla ett bodelningsresultat som väsentligt avviker från den finska lösningens genom den nu diskuterade modellen, som kan sägas innebära en kombination av den finska lösningen och familjerättskommitténs förslag. För sådana speciella fall då ena maken fört in betydande egendom i boet, antingen vid äktenskapets ingående eller senare - exempelvis genom arv som erhållits strax före äktenskapsskillnaden - måste ändå särskilda undantagsregler skapas. Till sådana situationer, som kan bli aktuella oavsett äktenskapets varaktighet, återkommer vi i följande avsnitt. Den lösning vi nu överväger går väl att förena med lösningen avseende bohag och bostad. Genom den uppdelas nonnalt gemensamma bohaget och bostaden med hälften på vardera maken redan när makamas egendom upptecknas och värderas. Av den nettobehållning som kan komma fram för ena maken skall så stor del beräknas som svarar mot den tid äktenskapet varat. Om äktenskapet exempelvis blivit upplöst efter halva den i lagen angivna tidsrymden, skall halva nettobehållningen läggas samman med hälften av andra makens beräknade nettobehållning. Den summa som erhålls på detta sätt skall delas lika mellan makarna. Finns det ingen annan egendom än makamas gemensamma bohag och bostad blir det- liksom när makarna eljest har lika stor behållning var-i praktiken inte något utrymme för en utjämning enligt den successivt växande rätten till delning. l det valda exemplet bortsåg vi från möjligheten av att ena maken kunde behöva ta sin del av den gemensamma egendomen i anspråk för täckning av skuld. I sådant fall kan nettobehållningen redan på grund därav bli lägre än andra makens nettobehållning och en utjämning komma till stånd enligt den diskute rade jämkningsmodellen. Ett annat fall kan vara att det finns anledning att bestämma makamas andelari egendomen till annat än hälften for vardera. Som vi framhöll i föregående avsnitt (3 .3) ligger gemenskapen i hemmet på ett mer grundläggande plan än de i detta kapitel behandlade delningsprincipema. Lösningarna kolliderar därför inte med varandra. Om tekniken i det finska förslaget skulle användas också av oss, kan man diskutera vilken tidsgräns som skulle gälla. Kortare tid än fem år för äktenskapets varaktighet synes trots det utbredda föräktenskapliga samboendet inte böra komma i fråga. Längre tid än tio år förefaller inte heller lämplig. l och för sig vore det värdefullt att få samma tid som i Finland. En tioårsgräns ger också enklare beräkningsgrunder än om annat tal inom det aktuella skiktet skulle väljas. Ett skäl emot tioårsgränsen skulle kunna vara att, sammantaget med den tid makarna kan ha bott samman före äktenskapet, det kan komma att dröja länge innan fullständig likadelning skulle gälla vid en upplösning. Sådana verkningar kan dock i många fall undvikas om man, när makarna har eller haft gemensamt bam som fötts innan de gifte sig, i stället räknar tiden från bamets födelse. Ett barns födelse är regelmässigt en omständighet som påskyndar den ekonomiska sammanflätningen i familjen. Utgångspunkten för tidsberäkningen går också lätt att fastställa. En annan viktig synpunkt är att makar - med eller utan bam - kan vara överens om att boet skall delas lika, kanskedärför att de bott samman lång tid före äktenskapet. Detta bör de kunna göra med anspråk på att delningen blir

SOU l98l:85 Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad. . .

betraktad som en bodelning enligt lag. För att åstadkomma en lösning som gör detta möjligt bör en delning enligt den för kortvariga äktenskap tänkta jämkningsmodellen verkställas först om make yrkar det. Likadelningsprincipen skulle fortfarande vara den legala utgångspunkten också för de kortvariga äktenskapens del. Vi har övervägt alla de för- och nackdelar med den finska lösningen som här har lagts fram. l och för sig vore det värdefullt om i huvudsak ensartade lösningar kunde erhållas i Finland och Sverige, i vilka länder förutsättningar för jämkning enligt vad vi nyss konstaterade är andra än i de övriga nordiska länderna. Liksom vid översynen av äktenskapsrätten i början av seklet förefaller det inte heller nu möjligt att på denna punkt uppnå nordisk enhetlighet. Vid de överläggningar som hållits mellan företrädare för alla nordiska länder har det emellertid visat sig att vad man i de västnordiska länderna vill åstadkomma genom de skönsmässiga jämkningsreglema i stort sett är detsamma som man i Finland och Sverige skulle kunna uppnå genom den successivt växande rätten till likadelning. Det är sannolikt att resultatet av en delning under i stor sett jämförliga förhållanden skulle i huvudsak bli detsamma. Vi föreslår därför att vid upplösning genom äktenskapsskillnad av kortvariga äktenskap likadelningen skall, om make begär det, ersättas av en begränsad delningi första hand i enlighet med vad makarna kommer överens om och i andra hand enligt den här anförda modellen. Dess princip kan uttryckas så, att om makarna ej enas om annat, ”skall endast så stort del av vardera makens efter skuldtäckn ing återstående tillgångar samman läggas och delas lika mellan dem, som svarar mot den del av tio år som deras äktenskap hade varat, när talan väcktes”. Om makarna gemensamt har eller hafi barn som fötts före äktenskapets ingående, skall tiden räknas från barnets födelse.

4.3.3 Jämkning i särskilda fall

Den av oss föreslagna, successivt inträdande rätten till likadelning innebär att make vid upplösning av ett kortvarigt äktenskap har möjlighet att begära en begränsad deln ing, vars omfattning är bestämd i lag. Vid denna delning tas inte särskild hänsyn till de ekonomiska förhållandena i det enskilda fallet. Men också den begränsade utjämning som följer av vårt förslag för de kortvariga äktenskapen kan i ett enskilt fall vara oskälig mot den make som har att utge egendom till andra maken. Den skillnad i egendomsinnehav som föreligger mellan makarna kan vara betydande och bero på helt andra omständigheter än sådana som har med deras gemensamma ekonomiska förhållanden att göra. På samma sätt kan det förhålla sig när tioårstiden löpt ut och likadelningsprincipen får full verkan. Den nuvarande jämkningsregeln i 13 kap. l2a§ giftermålsbalken är i princip tillämplig vid upplösning inte bara av kortvariga äktenskap utan också av långvariga. I propositionen anförde föredragande statsrådet, sedan han konstaterat att som en jämkningsfaktor vid sidan av äktenskapets varaktighet borde nämnas makamas ekonomiska förhållanden, att man inför bodelningen fick ställa sig den frågan, om en likadelning skulle medföra att make får avstå

174 Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad . . .

från sin egendom i en utsträckning som måste anses uppenbart obillig med hänsyn till båda makamas ekonomiska situation.‘ Vi finner det naturligt och riktigt att bibehålla en möjlighet att awika från huvudprincipen i särskilda fall, vare sig fråga är om upplösning av ett kortvarigt eller långvarigt äktenskap. Till huvudprincipen för egendomsordningen i vårt förslag bör räknas också den lagbestämda avvikelse från likadelningen som, enligt vad vi utvecklade i föregående avsnitt, skall göras vid upplösningen av ett kortvarigt äktenskap, om make yrkar det. Den jämkning vi här diskuterar bör i samtliga fall innebära att make får behålla mer av sin egendom än som följer av huvudprincipen. Självfallet skall en jämkning inte kunna innebära att make får avstå mer egendom till andra maken än som blir följden av en generell likadelning. Med en sådan möjlighet skulle likadelningprincipen lätt kunna komma att framträda som blott en utgångspunkt, från vilken man skönsmässigt skulle kunna avvika i ena eller andra riktningen. Men samma skäl talar enligt vår mening för att en avvikelse från den föreslagna särskilda delningsprincipen för kortvariga äktenskap också bör kunna ske bara på det sättet att make får behålla mer av sin egendom. Syftet med den särskilda delningsprincipen skulle annars äventyras. Vidare skulle det vara vanskligt att söka dra upp sådana riktlinjer för en jämkning att bestämmelsen kunde tillämpas praktiskt, om så motstridiga syften skulle tillgodoses med en och samma lagregel. För en jämkning som skall kunna göras i särskilda fall går det inte att ställa upp fasta regler utan en särskild bedömning måste göras i varje fall för sig. Med hänsyn till den särreglering vi föreslår för de kortvariga äktenskapen saknar vi anledning att här speciellt framhålla äktenskapets varaktighet. Denna omständighet blir bara en av flera som får beaktas när frågan om jämkning bedöms. l första hand bör de ekonomiska förhållandena framhållas som avgörande. _ Gällande jämkningsregel är avsedd att få en restriktiv tillämpning. Även för oss bör utgångspunkten vara att jämkning skall komma i fråga som ett klart undantag från huvudprincipen. Till stöd för en viss återhållsamhet med jämkning kan anföras att en särskild i lag bestämd avvikelse från likadelningsprincipen av oss föreslås gälla vid upplösning av kortvariga äktenskap. En betydande del av de för jämkning aktuella fallen har på det sättet redan tillgodosetts. Å andra sidan innebär vårt förslag till regler för bostad och bohag att det gemensamt uppbyggda hemmet är skyddat och normalt inte berörs av en jämkning. Detta ger oss på sitt sätt större frihet att jämka när det gäller den övriga egendomen. Även om en allmän regel om jämkning vid bodelning görs till en undantagsregel för särskilda fall, bör man söka undvika en så restriktiv utformning att den - som det finns skäl antaga varit fallet med den 1973 provisoriskt antagna jämkningsregeln - inte skulle komma till praktisk tillämpning i sådana fall då det sakligt sett är berättigat. Givetvis bör det för att jämkning skall komma i fråga röra sig om en klar skillnad mellan makamas innehav av egendom som skall delas. Detta krävs för att en likadelning över huvud taget skall kunna te sig diskutabel. Endast smärre skillnader bör inte utgöra anledning till att överväga en jämkning Här som eljest beror det naturligtvis på den ekonomiska situationen i det enskilda fallet vad som skall Prop. 1973:32 s. 126. anses utgöra en mindre eller större differens. Att mer konkret ange hur de

Principernaför bodelning vid äktenskapsskillnad. . . 175

ekonomiska förhållandena bör vara beskaffade för att likadelningen skall kunna frångås är givetvis inte möjligt. Verkan av att olika rättshandlingar är starkt ofördelaktiga för en avtalspart har under senare tid varit uppe i skilda sammanhang. År 1976 antogs den nya generalklausulen i 36 §avta1s1agen, enligt vilken avtalsvillkor färjämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållan-

den och omständigheterna i övrigt.2 Bestämmelsen, om vars tillämpning

ingående uttalanden gjorts i förarbetena, är tänkt att kunna bli analogiskt tillämplig inom familjerätten, t. ex. för jämkning av äktenskapsförord, bodelning och arvskifte.3 Vi hade anledning att uppmärksamma bestämmelsen bl. a. när vi föreslog nya regler om jämkning av oskäliga avtal om

underhållsbidragf*

Generalklausulen är alltså analogiskt tillämplig på ett bodelningsavtal. Detta innebär dock inte att en särskild regel om jämkning vid bodelning är obehövlig, eftersom generalklausulen knappast kan användas som stöd för att frångå den lagbestämda likadelningsprincipen. Men det kommer att råda ett ömsesidigt beroende mellan generalklausulen och en jämkningsregel. Hur vida ramarna för en jämkning än dras upp, kan skäligheten av ett individuellt avtal om jämkning alltid prövas enligt generalklausulen. Och när man skall avgöra om ett bodelningsavtal är oskäligt i generalklausulens mening kan det lätt bli fråga om att bedöma huruvida inte makama hade bort jämka andelama i boet i stället för att dela lika, eller tvärtom. Sakligt sett kommer det att finnas ett starkt samband mellan de båda jämkningsmöjlighetema. Mot bakgrunden av det nu anförda anser vi att det skulle vara en fördel om samma bedömningsgrunder i princip tillämpades i båda jämkningssituationema. Givetvis måste man ta hänsyn till att jämkning vid bodelning avser att modifiera en i lag angiven huvudprincip och inte ett avtal. Om man vill kan man dock se tillämpningen av likadelningsprincipen i ett konkret fall som jämförbart med tillämpningen av ett villkor i ett standardavtal. Till följd av speciella förhållanden - som förelåg redan vid äktenskapets ingående eller uppkommit senare - kan en likadelning i ett konkret fall vara oskälig mot ena maken. Liksom vid jämkning enligt generalklausulen skall också övriga omständigheter - dvs. makamas hela ekonomiska situation - tas i betraktande. Anlägger man dessa synpunkter på jämkningen blir det också klart, att en avvikelse från likadelningsprincipen skall kunna företas bara i klara undantagsfall. Helt allmänt kan sägas att de ändamålssynpunkter som ligger bakom likadelningsprincipen bör saknas i det konkreta fallet. Den åsyfiade utjämningen slår alltså fel. Man kan tänka sig fall där makarna levt åtskilda en lång tid innan någon av dem ansökte om äktenskapsskillnad och då egendom till 2 sou 1974:83, prop. betydande värde förvärvats under särlevnadstiden av den make som vid en 1975/76:81 och LU 21. likadelning skulle ha att utge egendom till andra maken. Andra förhållanden 3 Prop. 1975/76:81 av så speciell karaktär att jämkning bör kunna ske föreligger om ena maken s.112, 113,136. 4 har en särskilt dyrbar utrustning för sin yrkesverksamhet eller en samling av sou 1977:37 s. 94 och särskilt vetenskapligt eller familjehistoriskt intresse och om reglerna för 114. Se numera 7 kap. lottläggningen inte kan anses tillgodose hans intresse i tillräcklig omfattning. 10§ andra stycket. FB och 5 kap 9 § andra Man kan tänka sig också andra situationer där skillnaden i innehav av stycket och 11 kap. 15§ egendom beror av sådana särskilda omständigheter att jämkning bör vara GB. Jfr prop. 1978/79:12 möjlig. s. 118 och 143 f.

1.76 Principerna/ör bodelning vid äktenskapsskillnad . . .

Sammanfattningsvis anser vi alltså att jämkning bör kunna verkställas när en delning enligt huvudprincipema är oskälig med hänsyn till makamas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Samma principiella grunder som ligger bakom generalklausulen i 36 § avtalslagen skall tillämpas vid bedömningen av frågan om en likadelning är oskälig. Frågan om jämkning bör vara en, fråga som vid bodelningen kan regleras genom avtal mellan makama. Enligt vår mening bör det vara makamas ensak hur de inom den ram som lagen drar upp för en jämkning bestämmer om delningen. Borgenärsintresset tillgodoses genom reglerna om att vardera maken skall tilldelas egendom till täckning av sina skulder innan det delningsbara nettot kan beräknas. Utgången av bodelningen kan indirekt vara av betydelse för makes borgenärer genom att hans ekonomiska ställning kan försämras eller förbättras som resultat av en likadelning. Mer direkt betydelse kan bodelningen få för borgenärema, om make med skulder överstigande tillgångarna genom likadelning av andra makens nettobehållning kan tillföras egendom. Inte heller i denna situation anser vi att man bör frångå principen om makes rätt att själv avgöra delningsfrågan. Den skuldsatta maken bör alltså kunna vid bodelningen avstå från den utjämningsfordran som följer av en generell likadelning och överenskomma med andra maken om jämkning. Vi återkommer till dessa frågor när vi i ett större sammanhang har anledning att överväga såväl makamas möjligheter att ingå avtal om boets delning som förhållandet till deras borgenärer (6.3). Att ena maken har skulder som överstiger tillgångarna kan i ett enskilt fall vara en omständighet bland andra som talar föratt en delning av andra makens nettobehållning är oskälig. I den mån egendom som andra maken vid bodelningen har att utge till den skuldsatta maken inte är skyddad mot

utmätning såsom tillhörande en gäldenärs s. k. benef1cium,5 kan den komma

att tas i anspråk för tillgodoseende av borgenäremas fordringar. Kan makarna i ett sådant fall inte enas om hur delningen skall verkställas, får frågan om jämkning i sista hand lösas av domstol. Möjligheten för makarna att med verkan gentemot borgenärema sluta avtal om delningen finns emellertid inte i en bestämd situation, nämligen när den skuldsatta maken är försatt i konkurs. Konkursgäldenären företräds därvid av konkursförvaltningen, i vart fall när det gäller den utmätningsbara egendomen. I den mån konkursgäldenärens make har att utge sådan egendom vid bodelningen kommer den att kunna direkt tas i anspråk av borgenärema. Vi anser inte att man i det fall vi nu diskuterar bör kräva av andra maken att antingen finna sig i en likadelning eller att vid förhandlingar med konkursboet eller i sista hand vid domstol driva frågan om jämkning. Redan den omständigheten att den gäldbundne maken är försatt i konkurs vid bodelningen bör vara tillräckligt för att andra maken skall äga påkalla en jämkning som innebär att någon egendom inte behöver avstås till konkursboet. Vi erinrar om att vårt förslag avseende bostad och bohag innebär att det gemensamt uppbyggda hemmet ändå nomtalt delas mellan makarna. Men bohag och bostad är i förhållandevis stor omfattning utmätningsfri egendom och därigenom undandragen makes borgenärer. Som framgått av det redan anförda bör det vara ett villkor för jämkning att 5 Se 65 § UL och 5 kap. en likadelning är oskälig mot ena maken. När det gäller nästa steg- frågan hur UB. jämkningen skall genomföras och i realiteten alltså hur makamas andelar i

SOU l98lz85 Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad. . .

boet skall bestämmas - kan man säga att graden av oskälighet bör vara avgörande. I praktiken torde det många gångar vara svårt att skilja dessa båda led från varandra. Det oskäliga kan bestå i att viss egendom över huvud skall ingå i någon delning och det är helt klart att jämkningsfrågan står och faller med möjligheten för make att hålla egendomen utanför bodelningen. I ett annat fall däremot kan en mycket stor skillnad i egendomsinnehav - oavsett de konkreta tillgångamas beskaffenhet- göra en likadelning oskälig men det står samtidigt klart att en viss utjämning bör komma till stånd. Då är det lättare för tanken att se fastställandet av storleken på makamas andelar i boet som en fråga för sig. Av det sist anförda exemplet följer vidare att det är svårt att i lagen precisera hur jämkningen skall gå till. Man kan inte närmare ange vad som får undantagas respektive skall delas. Därigenom skulle man löpa risken att alltför och domstolarnas handlingsmöjligheter. I mycket begränsa makamas ett fall kanske jämkningen bör innebära att ena makens utjämningsanspråk nedsättes bara med en mindre del, i ett annat att det helt bortfaller. Den ram för jämkningen som anges i den provisoriska jämkningsregeln - att likadel- - får ningen kan frångås längst därhän att vardera maken behåller sin egendom vara tillräcklig som begränsning och bör enligt vår mening bibehållas när en ny möjlighet att jämka skall utfomras. Delningen skall med andra 0rd i jämkningsfallet ske så, att make, som vid en delning enligt huvudreglema skulle ha att utge egendom till andra maken, får behålla mer av sin egendom. Delning bör helt kunna underlåtas om, såsom i den situation att make vid bodelningen är försatt i konkurs, det föreligger särskilda skäl härför. Den successivt inträdande rätten till likadelning, vilken enligt vad vi föreslår skall tillämpas på makes begäran vid upplösning av ett kortvarigt äktenskap, tillhör, som vi redan konstaterat, huvudreglema för den ekonomiska uppgörelsen vid bodelning. Begärs särskild jämkning därför att också denna begränsade utjämning påstås vara oskälig, blir vid ett bifall till jämkningsyrkandet storleken av makamas andelar att bestämma inom motsvarande ram, dvs. mellan å ena sidan vad som följer av den växande skalan och å den andra vad som blir följden om vardera behåller sin egendom. Någon särskild möjlighet att vid tvist mellan makama kunna jämka på sådant sätt att make erhåller mer av andra makens egendom än som följer av den successivt växande rätten till likadelning anser vi, som tidigare nämnts, inte skäl att införa. Den angivna ramen för en avvikelse från likadelningen hindrar inte att i ett enskilt fall jämkning sker på det viset att viss egendom tas undan och återstoden delas. Så kan vara lämpligt att förfara om jämkning är påkallad av att exempelvis ena maken under tid då makarna faktiskt levat skilda förvärvat egendom, som bör hållas utanför bodelningen. Genom att jämkningen inte får innebära att make får mer än som motsvarar hans giñorättsgods får dock inte så mycket tas undan att en likadelning av återstoden skulle ge ett utjämningsanspråk i motsatt riktning, alltså till förmån för den som påkallatjämkningen. Inte heller får jämkningen verkställas så, att make med den lägre behållningen får före delningen ta undan viss egendom eller eljest erhålla mer än vad den generella likadelningen ger. Jämkningen skall alltid gå ut på att minska det utjämningsanspråk som den generella likadelningen kan ge upphov till.

l78 Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad . . .

4.3.4 Vederlagsreglerna

För närvarande är make under äktenskapet visserligen berättigad att fritt förfoga över sin egendom men är, om egendomen är giftorättsgods, skyldig att vårda den så att egendomen inte otillbörligen minskas andra maken till förfång. Vårdnadsplikten sanktioneras av de s. k. vederlagsreglema i 13 kap. giftermålsbalken, vilka kortfattat går ut på att ge den förfördelade maken sådan kompensation vid bodelningen att resultatet blir i görligaste mån detsamma som om andra maken inte brutit mot sin vårdnadsplikt. Kompensation kan utgå också i det motsatta fallet, att make förkovrat dvs. ökat värdet av sitt giftorättsgods på bekostnad av sin enskilda egendom. Dessa vederlagsregler är tillämpliga i fråga om förfoganden under äkten- ; skapets bestånd, oavsett vid vilken tidpunkt de företagits. Såsom varande l verkningar av den vid giñermålet inträdande giftorätten är de inte underkastade någon preskription, även om det rent praktiskt kan vara svårt att efter en

längre tids förlopp avgöra om vederlag skall utgå. Det nuvarande giñorätts- I systemet bygger på tanken att rätten till likadelning gäller redan från i

‘ äktenskapets ingående - i då förefmtlig och även senare förvärvad egendom l och att en minskning av egendomen utgör ett angrepp på andra makens giftorätt. j Av praktiskt verksamma jurister har vi hört att vederlagsreglema numera ; De torde knappast längre i någon utsträckning komma 1 inte är ändamålsenliga. till praktisk tillämpning på det sätt som var avsikten vid deras tillkomst. Deras berättigande inom ramen för en reviderad egendomsordning för makar bör därför tas upp till diskussion För vår del vill vi ifrågasätta den nuvarande konstruktionen med en rättighet som inträder vid giftermålet och som skall skyddas mot angrepp. Den inbjuder i allt för hög grad till ett tillbakablickande i syfte att finna sådana angripbara åtgärder från ena makens sida vilka kan ge andra maken ekonomisk kompensation vid bodelningen. Den bedömning av det berättigade eller tillbörliga i åtgärderna som sålunda måste göras i efterhand torde

Att man vid bodelningen vet att en l

många gånger inte vara någon lätt uppgift.

viss åtgärd ledde till ett dåligt ekonomiskt resultat är inte alltid ett tillräckligt l

i

motiv. Makes handlande bör ju bedömas mot bakgrunden av hur situationen tedde sig när åtgärden vidtogs. Även om man söker fasthålla vid en strikt i ekonomisk bedömning, lär det inte kunna undvikas att hela prövningen lätt l

får moraliserande inslag. l

l Det var i början av seklet naturligt att man behöll vissa inslag med rötter i det samfällda boet, när man tog det då mycket stora steget att göra makarna ekonomiskt självständiga under äktenskapet. Eftersom samhällsbilden dominerades av äktenskap med ena maken som ensamförsörjare av familjen, var det förklarligt att vissa garantier uppställdes som skulle säkra den ekonomiskt svagare makens rätt till framtida delning. I dag, när den vunna självständigheten genom den ökade förvärvsverksamheten håller på att få ett reellt innehåll, föreligger inte samma behov av motsvarande garantier. Man får inte förbise att skapandet av mer lätthanterliga och därmed effektivare vederlagsregler skulle innebära en inskränkningi den ekonomiska självständigheten för båda makarna. Ett sådant steg kan knappast anses ligga i linje med utvecklingen i övrigt.

Principernaför bodelning vid äktenskapsskillnad. . . 179

Vi är för vår del beredda föreslå att man överger den nuvarande konstruktionen och i stället tarde ekonomiska förhållandena vid äktenskapets upplösning som utgångspunkt. Den utjämning som likadelningen är avsedd att genomföra mellan makarna skall i princip ske uteslutande mot bakgrunden av makamas ekonomiska ställning vid den tidpunkt till vilken bodelningen skall hänföra sig, dvs. vid äktenskapsskillnad dagen då talan därom väcktes. Någon korrigering med hänsyn till långt tillbaka i tiden liggande åtgärder från ena makens sida bör över huvud taget inte komma i fråga. Vad som synes böra övervägas är endast om någon möjlighet bör skapas att komma tillrätta med förfoganden som har ett illojalt syñe och är inriktade på att bereda ena maken en förmån på andra makens bekostnad vid en förestående upplösning av äktenskapet. Vi vill då först peka på den möjlighet att i det enskilda fallet jämka vid bodelningen som vi föreslagit i närmast föregående avsnitt. Denna möjlighet bör kunna tillgripas om ena maken avsiktligt försämrat sin ekonomiska ställning inför en upplösning. En sådan omständighet kan göra en likadelning oskälig och föranleda jämkning. Ett utjämningsanspråk kan därför minskas eller helt bortfalla, beroende på förhållandena. Detta innebär alltså att det enligt vårt förslag finns en möjlighet att ingripa mot sådana åtgärder som syftar till att skapa en utjämningsfordran vid bodelningen eller att då öka storleken av ett utjämningsanspråk, som ena maken kan vara berättigad till oavsett den vidtagna åtgärden. Vad diskussionen närmast gäller är därför förfoganden av ena maken som har till syfte att minska eller omintetgöra andra makens utjämningsanspråk. Om något korrektiv inte finns kan det för make, som har för avsikt att upplösa sitt äktenskap och bilda ny familj, ligga en lockelse i att genom gåva föra över tillgångar på sin nya partner innan äktenskapet blivit upplöst. Även andra slag av vederlagsfria avhändelser och andra mottagare kan komma i fråga. Problemet är att undvika den bedömning med moraliserande bitoner som de nuvarande vederlagsreglema ger anledning till. Om syftet med avhändelsen skall utredas drar man lätt på sig sådana bieffekter. Redan frågan om vederbörande make misstänkte eller hade klart för sig att en upplösning var förestående kan vara svår att reda ut. En lösning bör därför sökas efter mer objektiva riktlinjer. Vi föreslår att vederlagsfria avhändelser som ägt rum inom viss tid före den för bodelningen avgörande tidpunkten och som skett utan andra makens samtycke i och för sig skall kunna medföra en korrigering. Vi föreslår att tiden bestäms till ett år. Vid korrigeringen bör man gå så tillväga att den andra makens andel i boet beräknas som om den bortgivna egendomen alltjämt hade ingått i boet. Reglemas syñe bör därmed framgå klarare än av vederlagsreglemas nuvarande avfattning. Till dessa regler kan sedan som i gällande rätt knytas en möjlighet för andra maken att från tredje man återvinna gåva och därmed jämförlig rättshandlingi den mån det erfordras för att tillgodose hans

rätt. I huvudsak likartade regler har lagts fram i det finska förslaget

l den mån make ådragit sig en skuld genom rättshandling som är att betrakta som gåva eller jämförlig med gåva, blir de nu föreslagna reglerna tillämpliga. I l 3 kap. 4§ i förslaget till övrigt skall det berättigade i viss skuldsättning inte bli föremål för prövning. Lag om makars förmö- Självfallet följer emellertid av allmänna regler att för skens skull tillkomna genhetsförhållanden. Se skulder inte skall beaktas vid bodelningen. De problem som hänger samman 4.3.2 not 3.

180 Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad . . .

med rättshandlingar som tillkommit i vilseledande syfte är dock mer en fråga om vilka krav som bör ställas på själva boutredningen än om principerna for bodelningen. Nu gällande vederlagsregler tar vidare sikte på olika förfoganden som påverkat förhållandet mellan makes giftorättsgods och hans enskilda egendom. Har den delningsbara egendomen ökat på ett oskäligt sätt kan frågan oftast lösas genom jämkning till fördel för den make som sålunda tagit sin enskilda egendom i anspråk. Är situationen den motsatta och alltså delningsbar egendom förvandlats till enskild kommer man in på frågor som berör makamas möjligheter att avtala om modifikationer i den legala egendomsordningen. Dessa frågor tar vi upp i ett följande kapitel och kommer då också att överväga möjligheten att jämka beträffande sådana makamas dispositioner i som leder till oskäliga resultat vid bodelningen (6.3.3). _ J När det slutligen gäller förfoganden efter den kritiska tidpunkten och till l dess bodelning - i förekommande fall under betänketid - skall

i

genomförts enligt vårt förslag liksom enligt gällande rätt de strängare bestämmelserna om l makes redovisningsplikt vara tillämpliga. När upplösningsförfarandet kom- j mit i gång har man anledning att lägga andra synpunkter på makes handlande än dessförinnan under äktenskapets bestånd.

4.3.5 Tidpunkten för bodelning vid äktenskapsskillnad

, - Enligt 1920 års giftemrålsbalk skulle vid omedelbar äktenskapsskillnad alltså utan föregående hemskillnad - bodelning ske när det dömts till j äktenskapsskillnad, dvs. när domen vunnit laga kraft. Delningen kom att hänföra sig till förhållandena vid denna tidpunkt. Vid hemskillnad gällde på motsvarande sätt att bodelning skulle äga rum när domen på hemskillnad vunnit laga krañ. [samband med 1973 års ändringar av skillnadsreglema infördes en ordning som innebär att giñorättsgemenskapen villkorligt upphävs när talan om äktenskapsskillnad väcks. Villkoret uppfylls om det i målet sedemera döms till äktenskapsskillnad, då vad som förvärvats efter den kritiska

tidpunkten anses som makes enskilda egendom. Denna ordning ansågs nödvändig när inom det nya enhetliga skillnadsförfarandet en betänketid om minst sex månader i vissa fall skulle föregå domen och den slutgiltiga upplösningen av äktenskapet. Samtidigt bibehölls nämligen den äldre bestämmelsen att bodelning skulle ske först efter upplösningen. I huvudsak förestavades den valda ordningen av en strävan att förena så få rättsverkningar som möjligt med betänketiden och dess inträde] Det är den allmänna uppfattningen bland praktiskt verksamma jurister att det dröjsmål som här ibland måste uppkomma innan bodelning kan förrättas ofta orsakar svårigheter. Inte ens när makarna är helt överens om att göra bodelning genast och om fördelningen av egendomen kan de göra en slutlig delning utan att gå omvägar, exempelvis över ansökan om och dom på boskillnad. Under det dröjsmål som inträder i och med betänketiden kan i stället motsättningar komma att uppstå och omintetgöra den enighet som en gång förelåg. Vidare kan giftorättsgodset undergå förändringar och aktualisera l svårlösta frågor om värdering och redovisning Familj och äktenskap l, SOU I972:4l s. 193. De erfarenheter som vunnits under den tid de nya upplösningsreglema varit

Principerna för bodelning vid äktenskapsskillnad . . . l8l

tillämpliga gör det enligt vår mening befogat att ompröva frågan om tidpunkten för genomförandet av en bodelning. I den mån en ändring bör ske, ärdet klart att den bör göras så,att bodelningen kan äga rum så nära den härför grundläggande dagen som möjligt, dvs. dagen då talan om äktenskapsskillnad väcks. Att lägga om systemet helt och göra denna tidigare tidpunkt till obligatorisk utgångspunkt med verkan att bodelning alltid skall göras genast anser vi inte böra komma i fråga. Det skulle strida alltför mycket mot syftet med betänketiden. Vi vill peka på att det nyligen öppnats en möjlighet för makaratt

begära betänketid trots att de gemensamt ansöker om äktenskapsskillnadz

Man får förmoda att i den grupp som anlitar denna väg det finns en stor andel som inte önskar göra bodelning omedelbart utan först när betänketiden löpt ut och makarna tagit slutlig ställning till frågan om äktenskapsskillnad. I första hand bör möjligheten att göra bodelning genast öppnas för makar som så önskar. I andra hand bör det ske för sådana fall då ett dröjsmål kan innebära stora olägenheter för ena maken eller risk för missbruk av förvaltningsrätten. När så är förhållandet kan emellertid svårligen bedömas av utomstående. Det bör därför vara tillräckligt att ena maken önskar att bodelning görs omedelbart. Vi föreslår således att grundregeln fortfarande skall vara att bodelning skall förrättas när äktenskapet blivit upplöst. Om ena maken begär det skall dock bodelning äga rum genast. Självklar förutsättning är i detta fall endast att mål om äktenskapsskillnad pågår.

4.4 Bodelning mellan sambor

När två sambor går ifrån varandra skall, som vi närmare utvecklat i det föregående(3.3.6), en uppgörelse komma till stånd avseende bohag och bostad som de förvärvat för gemensamt begagnande. Normalt skall vardera ta halva värdet av det gemensamt uppbyggda hemmet. Vi har tänkt oss att också uppgörelsen mellan sambor i ett sådant fall skall äga rum vid bodelning. Därigenom möjliggörs en fördelning av egendomen på de skilda lottema liksom en behovsprövn ing i fråga om tilldelningen av egendom på sätt som redan gäller för gifta. Några särskilda bestämmelser om jämlming vid bodelning mellan sambor erfordras ej. Vad som kan bli aktuellt är att bestämma andelama för dem olika med hänsyn till stora olikheter i de bidrag vardera lämnat till gemenskapen. Vid tvist mellan dem får frågan i sista hand avgöras av domstol. Någon ekonomisk utjämning mellan partema i fråga om annan egendom än den nu nämnda anser vi inte böra komma i fråga. I många fall gifter sig parterna efter en kortare tid eller går skilda vägar. Även för det fall att en längre tids samboende upplöses genom att parterna går ifrån varandra saknas skäl att skapa en lagstadgad rätt för ena parten att erhålla egendom av den andra. Vi har vid överläggningar med advokater fått det bestämda att en intrycket 2 sou 1977:37 s. 143 lösning som begränsar sig till bohag och bostad som förvärvats för gemensamt och pnop. I978/79:l2 begagnande är i nuläget och för överskådlig tid fullt tillräcklig. s. 188.

5 Eflerlevandeskydd och arv

5.1 Efierlevandes rätt efter äktenskap eller samboende

5.1.1 Inledning

När den ena av två makar dör inträder en ny situation som sedan gammalt

l

aktualiserat särskilda rättsregler för att tillgodose den eñerlevande. Det för de nordiska länderna gemensamma giftorättssystemet ger till att börja med den efterlevande i allmänhet en rätt till likadelning av båda makamas sammanlagda tillgångar, vilket är betydelsefullt när den efterlevande är den som äger minst. Till giliorätten är knutna vissa bodelningslörmåner. Härtill kan komma arvsrätt eller rätt på grund av testamente. För övrigt spelar

i

det för den efierlevandes försörjning stor roll vad som kan utgå i form av pensioner, sociala förmåner, förmånstagartörordnanden vid livförsäkring m. m. För att kunna bedöma om eñerlevande makes familjerättsliga ställning behöver ytterligare stärkas är det angeläget att veta i vad mån den efterlevande sålunda blir tillgodosedd också på andra vägar. En översikt över eñerlevandeförmåner av detta slag finns i bilaga 5.

F l

l

5.1.2 Gällande rätt och tidigare refl)rmfbrslag

l l Enligt giftermålsbalkens bestämmelser behåller och råder vardera maken l under äktenskapet över den egendom som han eller hon innehar då

l äktenskapet ingås eller förvärvar under äktenskapet. Den andra maken har

l l l emellertid i princip giftorätt i egendomen. Vissa slag av tillgångar anses dock enligt 6 kap. 8 §giftermålsbalken som enskild egendom och undantagna från giltorättsgemenskapen. Det gäller egendom som genom äktenskapsförord eller genom givares eller testatois förordnande förklarats skola vara enskild. l fråga om rättighet som inte kan överlåtas eller i annat fall är av personlig art skall bestämmelsema om giftorätt enligt 6 kap. l § andra stycket giftermâlsbalken inte tillämpas om de strider mot vad som särskilt gäller för rättigheten. Till följd av denna regel är bl. a. pensions- och immaterialrätter oña undantagna från giftorättsgemenskapen. Vid bodelning med anledning av en makes död sker i princip en hälftendelning av makamas sammanlagda behållna giftorättsgods. Hänned avses vad som återstår sedan egendom motsvarande vardera makens skulder avräknats från vederbörandes giftorättsgods. Den ena hälften tillfaller efterlevande maken och den andra den dödes arvingar. Vissa modifikationer i denna bodelningsregel kommer att framgå av det följande.

184 Efterlevandeskydd och arv

Före 1920 hade den efterlevande maken ingen arvsrätt. Nämnda år infördes emellertid en arvsrätt för maken, då den avlidne ej efterlämnat bröstarvinge eller adoptivbarn eller dess avkomling(lag l l/6 1920). Arvsrätten avsåg halva kvarlåtenskapen, när efter den döde fanns släktingar tillhörande andra parentelen, dvs. fader, moder. syskon eller dess avkomlingar, samt i andra fall hela kvarlåtenskapen. 1920 års lag betraktades redan från tillkomsten som ett provisorium och det förutsattes, att spörsmålet om makes arvsrätt skulle tas upp till ny behandling i samband med revisionen av ärvdabalken överhuvud Vid tillkomsten av 1928 års arvslag bibehölls såtillvida den äldre ordningen att make ärvde före släktingar tillhörande avlägsnare släktled än andra parentelen (tredje parentelen: mor- och farföräldrar och deras barn; dessutom ärvde make före allmänna arvsfonden). Däremot bonde bröstarvinges rätt till arv inte stå tillbaka för en legal besittningsrätt för den efterlevande maken, varken när det gällde hela kvarlåtenskapen eller den del som inte utgjorde bröstarvinges laglott. Detta skulle inte motsvara den allmänna rättsåskådningen i landet? Den ändring som vidtogs i förhållande till 1920 års lag var att en efterlevande make skulle - när den avlidne efterlämnade endast släktingar i andra parentelen -ta hela arvet efter den först avlidne men vid den efterlevandes död skulle de av den först avlidnes släktingar av andra parentelen, som då var närmast till arv efter honom eller henne, ha rätt till sekundosuccession (efterarv), dvs. få såsom efterarvingar efter den först avlidne ta del i den efterlevandes bo. Dessa bestämmelser i arvslagen överfördes sedermera till 1958 års ärvdabalk (3 kap.). Reglerna om en efterlevande makes arvsrätt i nu nämnt fall söker tillgodose såväl den efterlevande makens intresse av att få behålla hela kvarlåtenskapen som intresset hos den först avlidnes släktingar av andra parentelen att arvet ej av den efterlevande leds över till hans eller hennes släkt. Härvid har ärvdabalken anknutit till den form av inbördes testamente, enligt vilken den efterlevande erhåller den först avlidnes kvarlåtenskap med fri dispositionsrätt under livstiden men med föreskrift att vid den efterlevandes död den då befintliga egendomen skall delas mellan arvingama å ömse sidor. Denna form

av inbördes testamente kan sägas ha blivit upphöjd till lagregel.3

Den efterlevandes dispositionsrätt (fria förfoganderätt) avser såväl giltorättsgods som den avlidnes enskilda egendom. Den efterlevandes rätt kan åsidosättas genom testamente. Någon laglottsrätt finns inte. Den fria förfoganderätten innebär att den efterlevande under sin livstid har en ägares rådighet över kvarlåtenskapen. Han eller hon får emellertid inte förfoga över den först avlidnes andel i boet genom testamente. Vid den efterlevande makens död skall de släktingar (av andra parente len) till den först avlidne som då är vid liv ta sitt arv, enligt huvudregeln hälften av boet. Hälftendelningen får dock frångås i vissa fall, t. ex. då i boet ingår enskild egendom eller då det föreligger vederlagskrav från ena sidan. Den fria förfoganderätten upphör inte vid den efterlevandes omgifte. Dör LB IV s. 466. den efterlevande efter omgifte får därför två bodelningar verkställas. Först får 2 NJA rr 1928 s. 280 r. den först avlidnes andel avskiljas och därefter får den i det senare äktenskapet 3 efterlevande maken dela boet med den sist avlidnes arvingar. Överlever den Walin, Kommentar till ärvdabalken l, 2 uppl., efterlevande också sin nye make och saknas bröstarvingar också i det nya s. 21. kan den efterlevande att inneha två kvarlåtenskapsmas-

äktenskapet komma

Efterlevandeskydd och arv

sor med fri forfoganderätt. Den slutliga delningen vid den efterlevandes död kan i sådana fall bli rätt komplicerad. Denna situation regleras inte i lagen. Förutom genom giftorätt och arv tillgodoses den efterlevande genom särskilda bodelningsregler. Enligt 13 kap. 4§ giftermålsbalken äger den efterlevande från delningen undantaga kläder och andra föremål, som tjänar uteslutande till hans eller hennes personliga bruk, dock ej till högre värde än med hänsyn till makamas villkor kan anses skäligt. Dessa personliga ägodelar kommer alltså inte att mga i någon delning. I små bon har vidare enligt 13 kap. 12§ första stycket giftennålsbalken den efterlevande rätt att av makamas giftorättsgods uttaga nödigt bohag ävensom arbetsredskap och andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring. Denna rätt gäller även om arvingamas lott därigenom skulle lida inskränkning. Enligt andra stycket i samma lagrum har den efterlevande alltid rätt att av giftorättsgodset, om det räcker till, erhålla egendom till så stort värde, att den tillsammans med egendom som tillhör honom eller henne enskilt motsvarar fyra gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (basbeloppsregeln). Basbeloppet utgör för juni 1981 17 300 kr. Basbeloppsregeln är försedd med en viktig inskränkning. Den gäller inte om den avlidne efterlämnar bam under sexton år som inte är också efterlevande makens bam. S. k. särkullbam utesluter alltså regelns tillämpning (13 kap. 12 § tredje stycket). Basbeloppsregeln tillkom genom en lagändring år 1969 (lag 1969:614). Tidigare gällde en fast värdegräns, från 1928 3 000 kr och från 1952 6 000 kr. Rätten för en efterlevande make enligt 13 kap. 12§ att uttaga bohag, arbetsredskap och lösönen samt att erhålla egendom till värdet av fyra basbelopp innebär att make utöver vad giftorätten annars skulle ha gett får överta egendom efter den avlidne. Rätten riktar sig dock endast mot den avlidnes giftorättsgods. Dennes enskilda egendom får inte tillgripas. Rätten har såvitt avser giftorättsgods en arvsrättslig anstrykn ing. Genom bestämmelsemas placering i bodelningskapitlet får de emellertid verkan i vissa fall där make saknar arvsrätt enligt ärvdabalken. Enligt 3 kap. 8 §ärvdabalken saknar nämligen make arvsrätt bl. a. om talan om äktenskapets upplösning var anhängig vid dödsfallet. lnträffar emellertid dödsfallet innan en dom på äktenskapets upplösning vunnit laga kraft, anses äktenskapet vara upplöst genom döden och bodelningen sker då i enlighet med reglerna härom (med tillämpning av bl. a. 13 kap. 12 §giftermålsbalken) och inte enligt reglerna om bodelning på grund av äktenskapsskillnad, t. ex. 13 kap. 12 a§ (”skevdelningsregeln”). I en annan situation blir förhållandet det motsatta, nämligen om maken avlider sedan en dom på boskillnad vunnit laga kraft. Då är arvsrätt inte utesluten enligt 3 kap. 8 § ärvdabalken men bodelningen sker då inte i anledning av makes död utan på grund av boskillnadsdomen. 1 denna situation hade makarna vid dödsfallet teoretiskt sett fullständig egendomsskillnad. Den egendom som den efterlevande övertar med tillämpning av bestämmelserna i 13 kap. 12 §gifterrnålsba1ken anses denne inneha med äganderätt (jfr ärvdabalken 3:7). Efterlevande makes rätt enligt lagmmmet kan inte sättas ur spel genom testamente.

186 Efterlevandeskydd och arv

Enligt reglerna för den ordinära lottläggningen vid bodelningi 13 kap. 13 § giftennålsbalken har den efterlevande maken rätt att på sin lott fä för sin näring erforderliga arbetsredskap och andra lösören, även om egendomen tillhör den andra maken. I övrigt har vardera maken rätt att fä egendom ur sitt eget giftorättsgods och kan behålla fastighet som tillhör hans eller hennes giftorättsgods, eventuellt mot lösen i pengar. 1959 års lag om makars gemensamma bostad gäller även efter ena makens död. Efter behovsprövning kan den efterlevande vid bodelningen tilldelas den gemensamma bostaden om det anses skäligt med hänsyn till övriga omständigheter. Detta gäller generellt om bostaden utgör giltorättsgods. Närdet gäller hyres- eller bostadsrätt kan rättigheten tilldelas ena maken även om den är andra makens enskilda egendom. Egen fastighet (egnahem, villa) som är den avlidnes enskilda egendom är alltså undantagen. För att uppskjuta avvecklingen av ett dödsbo och undvika att dess egendom splittras kan dödsbodelägarna ing avtal om sammanlevnad i oskiftat bo med stöd av regleri 24 kap. ärvdabalken och 14 kap. föräldrabalken. Dödsbodelägarna förvaltar i princip den dödes egendom gemensamt. Den efterlevande maken skall enligt 12 kap. 3 § giftennålsbalken delta i förvaltningen till dess bodelning sker. Han eller hon förvaltar enligt 12 kap. 4§ giftermålsbalken själv sin egendom med redovisningsskyldighet för giftorättsgodset vid bodelningen. Avtal om sammanlevnad i oskiftat bo kan enligt 24 kap. 3 § ärvdbalken sägas upp med tre månaders uppsägningstid. En efterlevande make har enligt 18 kap. 5 § ärvdabalken alltid rätt att få underhåll ur dödsboet under tre månader från dödsfallet. En förutsättning är dock att möjlighet till försörjning inte finns på annat sätt. Endast utgifter för livets nödtorft skall täckas. Rätten till underhåll går före arv och testamente. Särskilt i samband med frågan om införande av arvsrätt för utomäktenskapliga bam har den efterlevande makens ställning diskuterats. Målet har i skilda sammanhang varit att stärka den efterlevandes ställning.

Ãrvdabalkssakkunniga föreslog att undantaget i 13 kap. 12 §giftem1ålsbal-

ken från makens rätt att erhålla egendom till visst belopp (då 6 000 kr) när den

avlidne efterlämnade särkullbam skulle utgå

Familjerättskommittén föreslog samma sak samt dessutom att man inte skulle ta hänsyn till förekomsten av enskild egendom hos den efterlevande vid

beräkningen av vad denne skulle erhålla av giftorättsgodset?

I propositionen angående utomäktenskapliga bams arvsrätt m. m.3 fick emellertid regeln sin nuvarande utformning, enligt vilken hänsyn fortfarande skall tas till enskild egendom och till förekomsten av särkullbam, dock bara till sådana bam under sexton år. En väsentlig förstärkning erhölls dock genom uppräkning av beloppet till fyra basbelopp. Familjerättskommittén ville emellertid huvudsakligen genom en utsträckt arvsrätt tillgodose den efterlevandes ställning. Kommittén föreslog införande av arvsrätt för maken även när bröstarvingar finns. Maken skulle då utöver sin giftorättsandel erhålla nyttjanderätt till hälften av den dödes kvarlåtenskap och, vid uppenbart behov, till ytterligare egendom. Endast gemensamma sou 1954:6 s. 92 r. bröstarvingar skulle dock behöva finna sig i att makens nyttjanderätt 2 sou 1964:3445. inkräktade på laglotten. Nyttjanderätten skulle upphöra vid omgifte. Om den 3 Prop. 1969:124. efterlevande ville det, skulle nyttjanderätten bytas ut mot visst kapitaliserat

SOU l98l:85 Efterlevandeskydd och arv

värde, högst en fjärdedel av den dödes kvarlåtenskap. Den efterlevande tillerkändes också ett slags laglottsskydd, innebärande skydd mot vissa testamentariska förordnanden. Det bör anmärkas att kommittén föreslog en särskild regel som i visst fall skulle mildra verkningarna av giftorätten kombinerad med arvsrätten för utomäktenskapligt bam. Om den efterlevande var den som ägde det mesta giftorättsgodset, kunde denne bli tvungen att avstå en stor del därav till den avlidnes särkullbam. Kommittén föreslog att en efterlevande make, som vid äktenskapets ingående saknade kännedom om existensen av särkullbam, skulle, om värdet av hans eller hennes giftorättsgods översteg värdet av den dödes, få behålla vad som eljest skolat av den överskjutande delen tillfalla arvingen (13 kap. 20§ i förslaget). Om situationen var den att den avlidne efterlämnade endast make och särkullbam (inga gemensamma bröstarvingar), ledde regeln därför till ett slags återgångsdelning Om den efterlevande maken begagnade sig av den här angivna rätten, var det inte möjligt att samtidigt åtnjuta nyttjanderätt till arvingens återstående lott.

5.1.3 Övriga nordiska länder

Hur de övriga nordiska länderna löst hithörande frågorär av stort intresse. Det finns viktiga principiella skillnader mellan svensk och finsk rä å ena sidan samt dansk, isländsk och norsk rätt å andra sidan. I de tre västnordiska länderna har efterlevande make sedan gammalt en starkare ställning särskilt gentemot bröstarvingar än vad som är fallet i Finland och Sverige.

Finland Den efterlevande makens ställning är i Finland i stort sett lik den i Sverige. Arvsrätt föreligger inte när bröstarvingar finns efter den avlidne. Arvsrätt för den efterlevande när det bara finns arvingar i andra parentelen infördes genom 1965 års ärvdabalk. Den efterlevande har då som i Sverige fn förfoganderätt med sekundosuocession för arvingama. Efter en lagändring 1976 är den efterlevande maken inte skyldig att vid avvittring (=b0delning), som sker efter den först avlidne makens död, överlåta sin egendom till den först avlidnes arvingar. Den efterlevande har tillerkänts en rätt till underhåll också i de fall då den avlidne efterlämnar bröstarvingr. Har den efterlevande behov av underhåll kan sådant utgå i pengar eller i andra tillgångar. Bara om särskilda skäl föreligger får underhållet dock inkräkta på bröstarvinges laglott. Också barn har rätt till underhåll. En efterlevande makes rätt till underhåll är skyddad mot testamente. Den efterlevande maken har inte rätt att erhålla egendom till visst värde. Den efterlevande kan ta ut personliga ägodelar, dock inte till högre värde än som är skäligt efter makamas villkor. I små bon har den efterlevande rått att ta ut bohag, arbetsredskap och andra lösören som erfordras för att fortsätta lott och får vidare lösa ut

i näring, även om det sker på bekostnad av arvingamas

l l föremål som han eller hon fört in i boet. l l En arbetsgrupp tillsatt av justitieministeriet har under våren 1981 framlagt l i ärvdabalken. förslag till ändringar Förslagen har till syfte att stärka den l s

188 Efterlevandeskydd och arv

efterlevande makens rätt, framför allt i de fall den först avlidne också efterlämnar bröstarvingar. I sådant fall föreslås den efterlevande få rätt att behålla kvarlåtenskapen oskiftad med nyttjanderätt om inte bröstarvingen påkallar skifte. Den efterlevandes rätt kan också uteslutas genom testamente. Även om skifte yrkas eller den avlidne bestämt annorlunda i testamente föreslås att den efterlevande får behålla kvarlåtenskapen oskiftad till den del den består av makamas gemensamma bostad. Kan den efterlevande inte i tillgodoses på detta sätt har han eller hon i allt fall rätt till en minimiandel ur boet, motsvarande grunddelens (enligt folkpensionslagen) årliga belopp multiplicerat med 30, dvs. ca 80 000 finska mark (mars 1981). I summan inräknas den efterlevandes egen egendom. Rätten till detta belopp går före laglottsanspråk och testamente. På grund av dessa förbättringar anser man sig kunna föreslå att bestämmelserna om den efterlevandes rätt till underhåll med ett engångsbelopp ur kvarlåtenskapen upphävs. Däremot föreslår man att en sådan rätt införs för bl. a. den som levt i äktenskapsliknande förhållande med arvlåtaren.

Danmark

Den efterlevandes ställning ändrades i flera hänseenden genom 1963 års f

ändringari arvslagstiftningen. Tidigare ärvde den efterlevande en fjärdedel när i

det fanns bröstarvingar och hälften när det fanns arvingar i andra parentelen. 1 Fanns bara fjärmare släktingar tog den efterlevande allt. Nu ärver den J efterlevande en tredjedel när det finns bröstarvingar och i övriga fall hela boet.

i

En viss modifikation gäller dock i det sista fallet. Tidigare hade den efterlevande rätt att sitta i oskiftat bo med arvingari andra parentelen, en rätt som i princip överensstämde med vår fria förfoganderätt i motsvarande fall. 1963 övervägdes att i dessa fall ge efterlevande make allt med äganderätt men man stannade slutligen för att ge den först avlidnes arvingar sekundosuccessionsrätt om den efterlevande dör utan att ha ingått nytt äktenskap, utan att efterlämna bröstarvinge och utan att ha upprättat testamente till förmån för i andra. i specifikt för dansk, norsk och isländsk rätt är institutet oskiftat bo. l

i

Danmark har den efterlevande rätt att sitta i oskiftat I bo med gemensamma

bröstarvingar. Hade den avlidne särkullbam måste dessa lämna samtycke om i

deras lotter skall ingå i det oskiftade boet. Samtycket kan göras villkorligt eller j avse en del av arvslotten. Är ett särkullbam omyndigt lämnas samtycke av fönnyndaren och dessutom fordras tillåtelse av skifterätten. När barnet sedan blir myndigt, kan det självt påfordra skifte. Rätten till oskiftat bo är alltså ovillkorlig bara i förhållande till gemensamma bröstarvingar. Den efterlevande har rätt att lösa ut särkullbamen och sitta i oskiftat bo med de gemensamma barnen. Om den efterlevande väljer att sitta i oskiftat bo och skifte skall ske efter dennes död, bortfaller arvsrätten till en tredjedel av kvarlåtenskapen efter den först avlidne. Men om den efterlevande begagnar sig av sin rätt att när som helst skifta under sin livstid, tar han arv till en tredjedel enligt lagen. Rätten att sitta i oskiftat bo är skyddad såvitt avser laglottema. Den efterlevande har laglottsskydd för hälften av sin tredjedel. Rätten till oskiftat bo gäller bara i giftorättsgods, såväl den avlidnes som den efterlevandes. Det som den efterlevande förvärvar kommer emellertid att ingå

Efterlevandeskydd och arv

i det oskiftade boet och kan alltså öka värdet av den först avlidnes särkullbams lott. Till boet räknas bl. a. vad den efterlevande genom testamente erhållit av den avlidnes enskilda egendom. Förvärvad egendom kan dock bli den efterlevandes enskilda om det skulle ha blivit det enligt mellan makarna i livstiden gällande äktenskapsförord eller om det följer av villkor förknippat med gåva eller testamente. Den efterlevande har en ägares rådighet över tillgångarna i boet men får inte förfoga över den först avlidnes andel genom testamente. En arvinge till den först avlidne har vissa möjligheter att begära skifte i förtid om den efterlevande missbrukar sin rådighet och vållar väsentlig minskning av boet eller framkallar fara därför. Skifte skall vidare äga rum om den efterlevande gifter om sig. Arvsberättigad vid den efterlevandes död såvitt avser den först avlidnes kvarlåtenskap är arvinge som då är vid liv (tidigare: arvinge som levde vid den först avlidnes död). Ett särkullbam har därför anledning att noga överväga om han skall lämna sitt samtycke till att den efterlevande får sitta i oskiftat bo också med hans arvslott. Avlider han före den efterlevande utan att efterlämna bröstarvinge får hans efterlevande make inte del i arvet. Barnet har för sådant fall möjlighet att för samtycke kräva att den efterlevande i oåterkalleligt testamente insätter bamets make som testamentstagare till arvslotten. För omyndiga särkullbam är risken mindre, eftersom dessa enligt särskild lagregel kan begära skifte när de blivit myndiga. Delas boet efter den efterlevandes död utgör vardera makens awingars lott hälften av boet. Delas boet under den efterlevandes livstid tar denne två tredjedelar (sin egen hälft + en tredjedel av hälften) och den först avlidnes arvingar en tredjedel av boet. Utöver den allmänna arvsrätten och rätten att sitta i oskiftat bo har den efterlevande vissa bodelningsrättigheter. Han kan ta ut föremål som uteslutande tjänar till hans personliga bruk såframt föremålen inte står i missförhållande till makamas villkor. Sedan 1963 gäller denna rätt också i den avlidnes enskilda egendom. l mindre bon har den efterlevande desutom rätt att ta ut bohag, arbetsredskap och andra lösören som är nödvändiga för att upprätthålla hemmet eller näring, även om han därvid får mer än giftorätten och arvsrätten skulle ha gett. Den efterlevande har alltid rätt att få egendom som tillsammans med hans enskilda egendom uppgår till 50 000 kr (1963-1980 20 000 kr). Denna rätt gäller också i den avlidnes enskilda egendom. Den efterlevande äger slutligen att på sin giftorätts- och arvslott få utlagt de ägodelar han önskar samt har därutöver rätt att lösa ut arvingama kontant. Såvitt avser den avlidnes enskilda egendom gäller rätten att få egendom utlagd dock bara inom den efterlevandes arvslott av denna egendom. Enligt uppgift begagnas institutet oskiftat bo i stor utsträckning, ungefär vid vart fjärde dödsfall (Andersen, Arveret, 2:a uppl. 1965 s. 232). Den 1963 införda regeln om rätt för den efterlevande att erhålla egendom till ett värde av 20 000 kr tycks inte ha minskat användningen.

190 och arv SOU l98l:85

Eflerlevandeskydd

Island Den isländska arvslagen ändrades 1962, då efterlevande make liksom i Danmark frck sin arvsrätt utökad från en fjärdedel till en tredjedel när det finns bröstarvingar efter den avlidne. Efterlämnar den avlidne fader eller moder ärver den efterlevande två tredjedelar, i andra fall hela boet. Den avlidnes syskon och fjärmare släktingar ärver inte tillsammans med efterlevande make. För dem gäller en sekundosuccessionsrätt enligt dansk modell när den efterlevande inte gift om sig, inte efterlämnar bröstarvinge och inte upprättat testamente. Två tredjedelar av den efterlevande makens arvslott är laglott utom då han tar arv samman med den avlidnes fader eller moder, i vilket fall hela arvslotten är laglottsskyddad. Rätten för den efterlevande att sitta i oskiftat bo avviker från den danska såtillvida att den kräver myndiga bröstarvingars samtycke. Rätten gäller bara i förhållande till bröstarvingar. Makama kan genom äktenskapsförord bestämma att egendom som vid skilsmässa skall behandlas som enskild skall anses som giftorättsgods om äktenskapet upplöses genom döden. Den efterlevande har rätt att ta ut personliga ägodelar, bohag, arbetsredskap och andra lösören för fortsatt näringäven om det överstiger hans lott. Däremot finns inte någon rätt att erhålla egendom till visst belopp.

Norge Norge har den färskaste arvslagen, den är från 1972. På vissa punkter har lagen när det gäller institutet oskiftat bo nännat sig den danska regleringen, på vissa har den gått längre. Den legala arvsrätten för efterlevande make har inte ökats som i Danmark utan bibehållits: en fjärdedel om den avlidne efterlämnar bröstarvingar och hälften om närmaste arvingar är av andra parentelen, i övriga fall hela boet. Den legala arvsrätten och rätten att sitta i oskiftat bo kan inskränkas genom testamente bara om maken fått kunskap om testamentet före arvlåtarens död (visst undantag vid force majeure). Rätten att sitta i oskiftat bo gäller såväl i förhållande till bröstarvingar som till arvingar i andra parentelen. Särkullbam måste dock lämna samtycke. Omyndigt särkullbarns samtycke lämnas av overformynderiet när det är till gagn för barnet. En nyhet är att den efterlevande kan få sitta i oskiftat bo med vad som återstår sedan en arvinge blivit utskiftad. Den efterlevande kan vidare få sitta i oskiftat bo innehållande även den avlidnes enskilda egendom, om makarna bestämt så i äktenskapsförord eller arvingama samtycker. I sådant fall omfattar boet också den efterlevandes enskilda egendom, såvida annat inte bestämts. Den efterlevande har i princip samma rådighet över boet som enligt dansk rätt. Kontrollen från arvingamas sida är dock något starkare. Deras samtycke fordras för gåva av fast egendom eller gåva som står i missförhållande till boets omfatming. Arvingama kan föra talan om återgång mot ondtroende gåvotagare. Vad den efterlevande förvärvar går in i boet. Har han fått arv eller gåva kan han dock undgå detta genom att begära skifte inom tre månader. Rätten till oskiftat bo upphör vid omgifte. Liksom i Danmark tar den efterlevande

Efterlevandeskydd och arv 191

maken arv om skifte sker under hans livstid. Efterden efterlevandes död skiftas boet utan hänsyn till något arv. När skifte skall ske tar bara sådana arvingar arv som lever vid skiftestillfället (tidigare de som levde vid arvlåtarens död). Undantag synes gälla för sådana arvingar vilkas samtycke krävs för rätten att sitta i oskiftat bo; dessa tar arv även om de då inte är vid liv (22 §). Makama kan genom äktenskapsförord avtala att enskild egendom skall behandlas som giftorättsgods vid dödsfall. Den efterlevande har rätt att ta ut viss egendom ur boet, personliga ägodelar, släkthandlingar och porträtt och har vidare rätt att få utlagt på sin lott föremål som han eller hon bragt in i boet. Såvitt avser bostaden och bohaget gäller detta oavsett vem som fört in egendomen när andra delägare inte har anledning motsätta sig det. Även bostad som utgör den avlidnes enskilda egendom kan utläggas på makens lott om det föreligger särskilda skäl. Den efterlevande har alltid rätt att få egendom som tillsammans med giftorätts- och arvslott och ev.

enskild egendom motsvarar dubbla grundbeloppet i folketrygda”. Den

efterlevande har vidare förköpsrätt när boets ägodelar skall säljas till annan än delägare.

Familjelagssakkunniga

5.1.4 Vad frågan gäller

Frågan om en efterlevande makes arvsrättsliga ställning hängde tidigare samman med önskemålet att utomäktenskapliga barn skulle få samma rätt till arv som barn i äktenskap. Den reform som skulle ge bam i och utom äktenskap lika arvsrätt ansågs inte kunna förverkligas utan att samtidigt den efterlevande makens ställning stärktes och reforrnen blev därför avsevärt

l fördröjd. När frågorna behandlades vid 1969 års riksdagz

förelåg förslag av l l familjerättskommittén vilket skulle väsentligt stärka den efterlevande makens ställning vid bodelning och arvskifte. Förslaget hade dock utsatts för kritik och departementschefen ansåg att det inte borde genomföras. Han framhöll att man kan ha olika meningar om vem som bör ha företräde till kvarlåtenskapen när den avlidne efterlämnar både make och bröstarvingar. Det kan vara svårt r l l att ge ett allmängiltigt svar på den frågan. Denna och andra principiella frågor l l l med anknytning till äktenskapet fick emellertid prövas vid en översyn av den centrala lagstiftningen på familjerättcns område. Vad som ansågs kunna övervägas var endast mindre ingripande lagändringar som kunde tillgodose välgrundade sociala önskemål utan att för den skull rubba grundvalama för arvsordningen. Förslaget, som framlades i propositionen och antogs, gick därför ut på att införa den bodelningsbestämmelse som beskrivits i det föregående och som brukar kallas basbeloppsregeln. Bland de frågor som ansetts böra behandlas av familjelagssakkunniga hari direktiven angivits frågan om makes ställningi arvsrättsligt hänseende och det har därvid ifrågasatts om man icke bör ändra den nuvarande ordningen enligt 1 Från 1 maj 1981 är vilken bröstarvingar ärver före en efterlevande make. Det framhålls att grundbeloppet 19 100 normalt sett den efterlevande maken har stått den döde minst lika nära norska kr.

some

den dödes bröstarvingar och att den efterlevande ofta är gammal då dödsfallet 2 c Prop. 1969:124 s. inträffar. Hans eller hennes behov av att få tillgodogöra sig kvarlåtenskapen är 73-78.

192 Efterlevandeskydd och arv

i allmänhet större än barnens, eftersom barnen regelmässigt är vuxna och kan försörja sig själva. l de flesta fall betyder arvet föga för barnens försörjning, medan det för den efterlevande maken kan betyda mycket att få sitta i orubbat bo. I direktiven framhålls emellertid också att, även om många skäl talar för att efterlevande makes ställning bör stärkas i arvsrättsligt hänseende, man knappast kan gå hur långt som helst härvidlag. Såsom en utväg anges att bygga vidare på basbeloppsregeln. Något hinder skulle inte föreligga att ompröva vare sig beloppet eller andra moment i basbeloppsregeln. Den uppgift som direktiven här anvisar oss består sålunda i att från principiella synpunkter överväga den efterlevande makens ställning i arvsrättsligt hänseende och särskilt pröva vem som bör ha företräde till kvarlåtenskapen när den döde efterlämnar både make och bröstarvingar. Då något sådant på arv grundat företräde inte kan tänkas för någon annan än bröstarvinge synes det lämpligt att i särskilda avsnitt behandla efterlevande makes ställning, när bröstarvinge finns efter den först avlidne och när sådan saknas. Frågor om efterarv bör behandlas i ett särskilt avsnitt. Först skall dock några mera allmänna förutsättningar för den följande framställningen redovisas. För att få visst underlag för vår diskussion om efterlevande makes ekonomiska situation har vi låtit utföra en undersökning av bouppteckningar efter arvlåtare som efterlämnar make/maka. För undersökningen ges en utförlig redogörelse i bilaga 3. Några data skall redovisas i det följande. Undersökningen visar att i 70 procent av fallen är det mannen som dör först, varför frågan om den efterlevandes ställning i sju fall av tio är frågan om efterlevande hustrus ställning Medianåldem vid dödsfallet är 71,7 år för männen och 70,0 år för kvinnorna. Endast ett par procent är under 30 år. I 86 procent av fallen finns förutom maken också bröstarvingar. Antalet underåriga barn är dock litet, vilket är naturligt med tanke på den höga genomsnittliga åldern hos de avlidna. Sålunda finns underårigt barn (dvs. vid tidpunkten för undersökningen februari-mars 1974 barn under 20 år) bara i tolv procent av samtliga fall med bam. I fem procent av fallen finns uppgift om att barn till den avlidne är särkullbam. Detta är dock en minimisiffra eftersom det i bouppteckningen bara behöver anges släktskapen med den avlidne och alltså inte om barnet också är den efterlevandes. I endast 20 fall fanns särkullbam under 20 år. Behållningen i boet varierar ganska mycket och spridningen mellan de klasser som uppsattes i formuläret är stor. Den första kvartilen ligger på ca 1 l 100 kr (vilket innebär att i 25 procent av fallen behållningen är lägre än l 1 100 kr), medianen på 32 300 kr och den tredje kvartilen på ungefär 76 000

kr (medianen delar materialet på mitten och den tredje kvartilen anger att i 75

procent av fallen behållningen är lägre än 76 000 kr och i återstoden högre). l 18 procent av fallen överstiger behållningen 100 000 kr och i fem procent 200 000 kr. O Vi kan konstatera att basbeloppsregeln tillämpad på bouppteckningsvärdena i 66 procent av fallen (basbeloppet vid undersökn ingstillfäl let = 8 100 kr) kunnat ge den efterlevande mer än enbart giftorätten skulle ge. Undersökningen visar också att basbeloppsregeln har anmärkningsvärt stor betydelse i de yngre åldersklassema. Det bör dock i det sammanhanget uppmärksammas att basbeloppsregeln är en bodelningsregel och vid bodelningen tillämpas

Efterlevandeskydd och arv 193

beträffande vissa tillgångar, framför allt fastighet. i allmänhet högre värden än i bouppteckn ingen. Det kan här anmärkas att undersökningen utfördes våren 1974 och att vissa av värdena numera kan ha ändrat sig. Vi har dock inte anledning räkna med att därigenom något väsentligt ändrats i den bild av förhållandena som undersökningen ger. I den mån det kan anses önskvärt att komplettera undersökningen med senare data har vi därför menat att detta lämpligen kan göras i samband med en remissbehandling av betänkandet. Frågan om ekonomiskt skydd för en efterlevande make har genom samhällsutvecklingen på senare år delvis kommit i ett annat läge än tidigare. Framför allt är det kvinnans ställning som förändrats. Antalet gifta kvinnor med förvärvsarbete har ökat och ökar alltjämt. Andelen gifta kvinnor med barn under 17 år och sysselsatta i förvärvsarbete eller arbetssökande var 1965 drygt 33 procent. År 1975 hade denna siffra stigit till 68 procent och 1980 till 80 prooent. Bland yngre gifta kvinnor är det snarast regel att de har ett I förvärvsarbete eller åtminstone en yrkesutbildning. Även om många inte kan anses självförsörjande på grund av att de i stor utsträckning arbetar deltid och i

t låglöneyrken innebär det dock att ett betydande antal kvinnor inte på samma

, sätt som tidigare är beroende av någon annan för sin försörjning. Det innebär

k också rätt till egna pensionsförmåner

från den allmänna tilläggspensioneringl en (ATP). För en efterlevande hustru finns pensionsförrnåner i form av

E änkepension inom allmänna och privata pensionssystem. Beståndet av

l grupplivförsäkringar och individuella försäkringar är betydande. Vad som

l utfaller i form av livräntor, m. m. i det indivi-

förmånstagarförordnanden duella fallet är naturligtvis mycket varierande. Framför allt livförsäkringsförniånema avtrappas snabbt allteftersom den försäkrade uppnår högre ålder. Generellt kan väl sägas att nu nämnda förmåner skapar en viss grundtrygghet för försörjningen. Man kan dock inte bortse från att särskilt för äldre personer,

r y som har otillräckliga ATP-förmåner och som saknar grupplivförsäkring,

regler om bodelning och arv kan ha stor betydelse. Samtidigt gäller att arv numera generellt sett spelar en mindre roll även för g bröstarvingamas försörjning. På grund av den höga medellivslängden är! barnen i allmänhet vuxna och självförsörjande när deras föräldrar går bort. Dör någon av föräldrarna i lägre ålder och medan barnen är små är barnens grundförsörjning tryggad genom bampensionema. Därtill kommer ofta avsevärda belopp såsom livförsäkringsförmåner. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att arvet inte har samma betydelse nu som förr för de efterlevandes försörjning, men att detta gäller såväl den efterlevande maken som barnen.

5.1.5 När brcistarvingefinns

När enligt gällande lag bröstarvingar tar arv framför den efterlevande maken och denne alltså i detta fall saknar en på arv grundad rätt i kvarlåtenskapen, sammanhänger det med att det sedan gammalt icke har funnits någon arvsrätt för make. Detta får sin förklaring av den vikt man i gångna tider fäst vid släktens rätt till egendomen och särskilt till jorden. Först i samband med giftennålsbalkens tillkomst 1920 och senare i 1928 års arvslag framträdde tanken på en arvsrätt för make, dock icke för det fall då det finns bröstarvinge efter den först avlidne maken utan endast då sådan saknas. Man sökte i stället

194 och arv

Efterlevandeskydd

skapa ett visst skydd för den efterlevande maken genom förmåner vid bodelningen, något som alltså är ursprunget till basbeloppsregeln. Det är emellertid uppenbart att de gamla skälen mot att make ärver före bröstarvingar har försvagats. Det rent ekonomiska värdet av arvet, som i gångna tider kunnat vara livsavgörande för mottagaren, kan numera sägas ha förlorat sin betydelse. Den sociala tryggheten i många former har ersatt vad arv och egendom förr betydde, även om det aldrig kan sägas vara likgiltigt att man genom arv kan få sina möjligheter till aktivitet vidgade och sina levnadsförhållanden berikade. De personliga aspekterna på frågan har i stället ökat i betydelse. l detta hänseede kan det icke undgås att förhållandena ter sig olika från den efterlevande makens och från bröstarvingens synvinkel. För den förre är det en fråga om att bevara sin livssituation, att sitta i orubbat bo, för den senare är det fråga om ett tillskott, i varje fall då det gäller vuxna bam. Det kan visserligen sägas att egendomsordningen i äktenskap bygger på att envar av

makarna äger och förvaltar sin egendom och från den utgångspunkten skulle

det då kunna påstås att arvet till bröstarvingen - bortsett från den utjämnande effekten av likadelningen - inte berövar den efterlevande maken något. Det är emellertid en juridisk konstruktion som är tillkommen för att göra makarna jämställda och för att framför allt, jämfört med tidigare förhållanden, främja hustruns självständighet. Livets realiteter är dock något annat. Det måste höra till ovanligheten att makar noga skiljer mellan den enes och den andres egendom. Vad man håller isär är väl möjligen besparing på lön och andra penninginkomster men inte vad som hör till hemmet och knappast heller annan egendom, om den inte har en helt specifik karaktär såsom en rörelse eller verksamhet. Om den ena maken dör kommer därför den efterlevande att uppleva ett arvfall till bröstarvingar så att han eller hon får sin egendom reducerad och sina levnadsvillkor begränsade. Situationen kräver kanske ofta att den efterlevande nödgas flytta från sin bostad, avstå från möbler och andra tillhörigheter eller skaffa fram kontanter för att lösa ut arvingama. l många fall i” underlättas väl detta liksom betalning av arvsskatt genom utfallande försäkringar och andra penningtillskott. Så är dock inte alltid förhållandet. Även utan tillgång till någon statistik lär det kunna påstås att det icke är ovanligt att barn och barnbarn låter den efterlevande föräldern forrnlöst behålla kvarlåtenskapen och gör ett skifte först vid dennes död, i varje fall då det inte handlar av testamente får om någon mer betydande egendom. Genom förekomsten indikation på i vilken utsträckning makar vill åsidosätta den legala _ man en viss I vår bouppteckningsundersökning hade den avlidne i 23 arvsordningen. procent av fallen upprättat testamente. I nästan samtliga fall innehöll testamentet ett förordnande till fönnån för maken. Den efterlevande skulle i 70 procent av dessa fall erhålla egendom med äganderätt och i knappt 20 procent med fri förfoganderätt. Naturligt nog steg testamentsfrekvensen med stigande ålder hos den avlidne. l de äldsta åldrarna var andelen fall med testamente 30 procent. Om man sorterar bort fallen då den avlidne inte efterlämnar några bröstarvingar, dvs. fall då maken ändå erhåller egendomen med stöd av den legala arvsordningen, blir andelen fall med testamente högre, totalt sett 26 procent och i åldrarna kring 70 år40 procent. Ide fall då det finns enskild egendom stiger siffroma ännu mer. Är den avlidnes egendom helt eller delvis enskild finns testamente till förmån för den efterlevande i 70 procent av

Efterlevandeskydd och arv 195

fallen och i knappt hälften av de fall då det finns enskild egendom på grund av äktenskapsförord finns det också ett testamente till fömrän för make. Med tanke på att många människor har en viss motvilja mot att upprätta testamente får de angivna siffroma anses vara anmärkningsvärt höga. En principiell omläggning av arvsordningen som sätter efterlevande make framför bröstarvinge och låter den senare vänta på arvet till dess båda föräldrarna är döda kan alltså inte uppfattas som någon revolutionerande tanke. Den ligger i linje med den utveckling som skett på detta område och de ändrade samhällsförhållandena. Ett särskilt skäl att på ett eller annat sätt överväga en reform med denna inriktning är det krav på nordisk enighet i den c familjerättsliga lagstiftningen som med styrka hävdats i riksdagen och från Nordiska rådet. Tydligt är att i Danmark, Island och Norge den efterlevande maken har ett betydligt starkare skydd än i Finland och Sverige. I de västnordiska lagarna finns sålunda både en rätt till arv av viss kvotdel i kvarlåtenskapen och en möjlighet för den efterlevande maken att välja att i

l stället sitta i oskiftat bo med praktiskt taget en ägares rådighet över hela boet.

En ordning som innebär att den efterlevande får starkare rätt i kvarlåtenska-

l ‘

pen skulle alltså vara ett mycket betydande närrnande till de västnordiska

l lagarna, även om det inte är möjligt att mera i detalj kopiera dessa, som för

l övrigt icke heller inbördes är helt lika.

l

Till förmån för tanken att den efterlevande skulle tillerkännas en viss I kvotdel i den avlidnes kvarlåtenskap kan anföras att detta är tekniskt sett en enkel lösning, som definitivt löser förhållandet mellan den efterlevande och arvingama. På detta sätt tillgodoser man dock endast delvis den efterlevande.

i

Vad som emellertid talar emot att den efterlevande maken utan inskränk- 6 hela kvarlåtenskapen under sin livstid såsom ett

r

ning får rätt att behålla , oskiftat bo är att den först avlidne maken kan efterlämna bröstarvinge som icke är makamas gemensamma bam eller avkomling till sådant bam. Uppenbarligen kan det icke begäras att särkullbam skall vara lagligen skyldig O att avstå från sin lott i boet till förmån för den efterlevande maken, med en stundom något oviss utsikt att utfå den efter dennes död. Det gör i detta hänseende inte någon större skillnad om den efterlevandes rätt betecknas som fri förfoganderätt eller om den utfonnas såsom en nyttjanderätt med de komplicerade regler om förvaltning och redovisningsskyldighet som detta skulle medföra. I fråga om oskiftat bo kan här tilläggas att icke heller enligt västnordisk lag den efterlevande har någon ovillkorlig rätt när det finns särkullbam. Även när det gäller gemensamma barn kan vissa betänkligheter anföras mot att gå så långt att den efterlevande maken får en rätt att behålla kvarlåtenskapen under sin livstid med fri förfoganderätt. En invändning av en viss tyngd ligger däri att en sådan ordning skulle strida mot invanda betraktelsesätt och mot de testamentsvanor som anpassat sig därtill. Nu är det inte ovanligt att man i inbördes testamente tillgodoser den efterlevande maken, eventuellt med förbehåll för barnens laglott. Den ändrade ordningen skulle medföra att man måste skriva testamente till fömrån för barnen, om man anser att dessa skall få ut något genast; den efterlevande maken tillgodoser då lagen direkt. Det skulle fordras en stor infom1ationsinsats föratt föra ut kännedom om de nya reglerna och man måste under lång tid räkna med att testamenten kommer att bygga på

196 Efterlevandeskydd och arv SOU 1981285

felaktiga föreställningar om lagens innehåll och därför bli svåra att tolka och tillämpa. Det kan vidare framhållas att man inte gärna kan göra skillnad mellan särkullbam och gemensamma barn så att oskiftat bo skulle kräva samtycke av de förra medan det skulle föreligga en tvångsrätt mot de senare. De nu angivna invändningama måste anses vara så vägande att det varken i förhållande till gemensamma barn eller till särkullbam kan rekommenderas att gå så långt att den efterlevande maken får en ovillkorlig rätt att behålla kvarlåtenskapen under sin livstid. Detta innebär att det, trots de starka önskemålen om nordisk rättslikhet, icke synes vara möjligt att här efterbilda den västnordiska rätten för den efterlevande att välja att sitta i oskiftat bo. Detta är i de nämnda länderna ett ofta använt och därför väl känt och invant institut. Denna förutsättning brister hos oss. Även om det alltså inte kan anses möjligt att tillerkänna den efterlevande maken en rätt att sitta i oskiftat bo mot bröstarvinges bestridande skulle man likväl kunna ta ett något mindre steg i riktning mot en sådan ordning genom att ställa det kravet på bröstarvingen att han påkallar skifte och, om han inte gör det, sålunda anses ha gått med på att den efterlevande maken behåller kvarlåtenskapen med fri förfoganderätt. En sådan ordning anknyter till att det redan är tämligen vanligt att bröstarvingar låter den efterlevande maken formlöst behålla egendomen. Om kvarlåtenskapen är av något större omfattning får man räkna med att frågan om bodelning och arvskifte skall begäras eller ej kommer att bli föremål för noggrannare överväganden, varvid egendomens beskaffenhet, skattefrågor, de inblandades ålder och andra omständigheter beaktas. Det kan vara något tveksamt om det bör föreskrivas i lagen att bröstarvingama skall framställa sin begäran om arvskifte inom någon bestämd tid. En möjlighet kan vara att föreskriva att de skall lämna besked senast någon eller några månader från bouppteckn ingen. Det kan också lämnas öppet, så att begäran kan framställas senast vid bodelningen. Vid bodelningen måste man i varje fall kunna veta, om den efterlevande får behålla kvarlåtenskapen oskiftad eller om denna skall gå till skifte. Skäl kan anföras för och emot dessa utvägar. Begäran om skifte inom en bestämd kortare tid har den fördelen att man tämligen snart kan veta vilket av lagens alternativ som skall gälla. Bröstarvingen tvingas emellertid då att bestämma sig innan boutredn ingen är avslutad så att slutresultatet kan säkert överblickas. Om man i stället föreskriver att begäran om skifte skall framställas senast vid bodelningen, lämnas bättre utrymme för eftertanke och förhandlingar med övriga dödsbodelägare. Det skulle emellertid då å andra sidan kunna inträffa att dödsbodelägarna uppskjuter bodelningen till en oviss framtid och oklarheten kvarstår om den efterlevande disponerar över kvarlåtenskapen eller ej. Det skulle på detta sätt kunna uppkomma två former av oskiftade bon, de som bestämts vid bodelning och de som kommit till formlöst. Häremot kan emellertid framhållas att flera omständigheter dock driver på att det blir bodelning Det är lagens regel att det skall göras en bodelning. Denna kan vara behövlig för lagfart, firmaanmälan m. m. Det finns en naturlig benägenhet att få klarhet i arvsfrågor. Inkomstskattereglema motverkar en långvarig dödsboförvaltning. Det är därför mest sannolikt att oskiftat bo kommer till formlöst bara när kvarlåtenskapen är av mer blygsam omfattning och dödsbodelägarna är väl överens. Var och en av dem har rätt att

och arv

Efterlevandeskydd

påkalla bodelning. Ett krav på begäran inom viss bestämd tid hindrar inte alltid att sådana oskiftade bon uppstår forrnlöst. Det kan då i stället bli vanligt att man reservationsvis framställer sin begäran om skifte och sedan inte gör mer utan låter tiden gå. Vi finner att övervägande skäl talar för att bröstarvinge skall ha möjlighet att begära skifte fram till dess att bodelning äger rum. Om ett arvskifte kommer till stånd, antingen detta sker på begäran av bröstarvinge eller av en efterlevande make som inte vill begagna rätten att överta hela kvarlåtenskapen bör emellertid den efterlevande tillerkännas en kvotdel i kvarlåtenskapen som arv. Man kunde diskutera om en sådan rätt till del i kvarlåtenskapen bara skulle ges om skifte begärdes av bröstarvinge. En sådan begränsning innebär emellertid en risk för tvist om vem som begärt skiftet. Regeln bör därför gälla oavsett vem som begärt arvskiñet. Denna rätt till en kvotdel för den efterlevande bör dock endast gälla när skifte sker efter den först avlidne. Övertar den efterlevande kvarlåtenskapen oskiftad och önskar senare skifta boet eller sker skifte efter den efterlevandes död bör anspråket på denna arvslott ha förfallit. En sådan regel om rätt för den efterlevande maken till kvotdel i kvarlåtenskapen skulle väl icke komma att överensstämma med motsvarande regleri devästnordiska lagarna, men redan införandet av denna rätt till kvotdel innebär likväl ett betydelsefullt närmande till den västnordiska rätten. Det kan diskuteras hur stor en sådan bör

kvotdel

vara. Ett lämpligt förslag synes vara en tredjedel av kvarlåtenskapen. Som huvudregel bör alltså stadgas att, om arvlåtaren var gift, den efterlevande maken äger sitta i oskiftat bo med fri förfoganderätt över kvarlåtenskapen i sin livstid, och med rätt till efterarv för bröstarvingar efter den först avlidne som överlever båda makarna. En bröstarvinge skall dock ha rätt att genast få sitt arv, om han eller hon begär detta senast vid bodelningen och innan bodelningshandlingen underskrivs. Förslaget kan synas vara ett ganska litet steg i förhållande till gällande rätt men kan genom att det lägger på bröstarvingen att ta initiativet till arvskifte, ur psykologisk synpunkt vara ett mycket betydelseñillt steg. En fördel med förslaget är att man inte i lagen behöver ge olika regler för makamas gemensamma barn och den avlidnes särkullbam. Vidare bör den regeln införas att, om skifte skall ske. den efterlevande har rätt till en tredjedel av kvarlåtenskapen. Regleringen bygger också på att den efterlevande genom vissa bodelningsformåner - rätt att behålla sin egendom och basbeloppsregeln - kan skydda egendom som är särskilt väsentlig för honom eller henne. Dessa förmåner. som innebär ett avsteg från den annars vid bodelning gällande Iikadelningen. behandlas närmare i det följande.

5.1.6 Rätt för den efterlevande att behålla sin egendom

Utgångspunkten för det efterlevandeskydd som enligt gällande lag kan tillämpas i fråga om makar är likadelningsprincipen. Vid bodelning mellan den avlidnes dödsbo och den eñerlevande sker en utjämning som är av stor betydelse i alla de fall då den efterlevande är den ekonomiskt svagare. Likaväl som vi i det föregående har ansett att likadelningsprincipen bör bibehållas då äktenskapet upplöses i båda makamas livstid, varvid dock ändrade förutsättningar bör kunna tillgodoses genom vissa mera begränsade modifikationer vid dess tillämpning, likaväl bör också då äktenskapet upplöses genom dödsfall

198 Efterlevandeskydd och arv

likadelningsprincipen alltjämt vara grundläggande för bodelningen. Mellan dessa båda situationer föreligger dock en mycket väsentlig skillnad. I det förra fallet deltar båda makama och bör kunna ställa samma krav på att lagreglema beaktar deras intressen. I det senare fallet finns endast en av makarna i livet, och intresset på den motsatta sidan uppbäres av arvingar som inte i lika hög grad som makar tagit del i de ekonomiska förhållandena under äktenskapet och därför inte heller i lika hög grad som makarna bör kunna ställa ekonomiska anspråk. De konfliktsituationer som nu i första hand åsyftas avser inte främst bohag och bostad. I den delen torde i många fall den tidigare diskuterade presumtionen om samäganderätt verka utjämnande. Vad det här främst gäller är ej heller att tillgodose ett minimiskydd för den efterlevande i mindre dödsbon vilken fråga diskuteras närmare i det följande. Det kan emellertid finnas andra situationer där en strikt tillämpning av hälftendelningen för den efterlevande ter sig särskilt ogynnsam och möjlighet att modifiera denna princip därför kan vara påkallad. Detta gäller sådana situationer då den efterlevande har t. ex. en samlad egendom som är nedlagd i en affársrörelse eller ett jordbruk och det för denna verksamhet skulle vara ogynnsamt om egendomen splittrades. Även andra situationer kan tänkas då den efterlevande har ett speciellt intresse att hans egendom inte splittras genom dödsfallet. I det föregående har övervägts modifikationer i tillämpningen av hälftendelningsprincipen då äktenskapet upplöses i båda makamas livstid. En synpunkt har därvid varit att rätten till likadelning inte borde kunna göras gällande i full utsträckning när äktenskapet varat kort tid. Den utväg som därvid ansetts bäst tillgodose önskemålet om en jämkning av hälñendelningen består i en successivt växande rätt till likadelning ställd i relation till äktenskapets längd. Det är emellertid uppenbart att denna konstruktion inte kan tillämpas på dödsfallssituationen. Ett dödsfall efter en kort tids äktenskap måste regelmässigt te sig som en oväntad och oberäknelig händelse. Det skulle då vara helt orimligt att vid bodelningen utgå ifrån äktenskapets längd såsom en avgörande faktor. Hänsyn till den efterlevande, i de fall då denne är den ekonomiskt svagare, kräver att likadelningsprincipen då blir tillämplig i full utsträckning, i den mån inte förekomsten av enskild egendom leder till annat. Samma synpunkter kan emellertid inte anläggas på den avlidnes arvingar. En jämkning till förmån för den efterlevande skulle väl kunna te sig motiverad. Detta gäller inte endast det fall som nu nämuast diskuterats då äktenskapet varat kort tid utan även i andra fall då makamas ekonomiska förhållanden kan tala för en jämkning. Att uppställa krav_ på en skönsmässig bedömning av domstol eller annat organ synes emellertid inte böra förordas. Därför återstår som den enda lämpliga utvägen att låta den efterlevande själv bestämma om han eller hon vill påkalla jämkning från hälftendelningen genom att, istället för att låta sin egendom ingå i deln ingen, behålla denna. Effekten därav blir att vardera sidan i princip behåller sin egendom. Ingenting hindrar dock att den efterlevande förbehåller sig mindre än vad han eller hon sålunda har rätt till men mer än vad övriga regler skulle ge. En rätt för den efterlevande att på sätt nu angivits vid bodelningen behålla sin egendom kan uppenbarligen få stor betydelse, då fråga uppkommer om den efterlevande skall få sitta i oskiftat bo eller om kvarlåtenskapen efter den först avlidne skall skiftas genast.Särskilt i de fall då den eñerlevandes egendom

Efterlevandeskydd och arv

är väsentligt större än kvarlåtenskapen efter den först avlidne och dennes bröstarvinge därför kan ha ett ekonomiskt motiv att söka få ett skifte till stånd ger regeln den efterlevande en starkare ställning. Denne kan genom att hänvisa till sin rätt att behålla sitt förhandla sig till en lämplig lösning Det bör f. ö. anmärkas att det icke är någon förutsättning för regelns tillämpning att den efterlevandes tillgångar är större än den avlidnes. Ingenting hindrar att regeln kan tillämpas vid det omvända förhållandet då den efterlevande önskar ge bröstarvinge möjlighet att såsom arv utfå den större delen av de samlade tillgångarna. Skäl härtill kan vara t. ex. att dessa kräveren förvaltning som den efterlevande inte vill åta sig eller att arvingama har speciellt behov av egendomen.

5.1.7 Basbeloppsregeln

Eftersom vi inte ansett oss kunna driva förslaget att stärka den efterlevandes

i ställning så långt att denne får en ovillkorlig rätt att behålla boet oskiftat,

i kvarstår i mindre bon behovet av ett särskilt skydd mot att hemmet splittras.

i Denna uppgift tillgodoses nu av basbeloppsregeln som till fördel för den

efterlevande och till nackdel för arvingar och testamentstagare sätter en

i

minimigräns för uppdelning av boet. Var denna gräns bör sättas är en avvägningfråga. Genom en kraftig höjning

i

av gränsen kan man åstadkomma samma praktiska resultat i flertalet fall som

i en ovillkorlig rätt att sitta i oskiftat bo skulle medföra. Mot en sådan höjning

1 talar då å andra sidan samma skäl som i det föregående anförts för att varken mot särkullbam eller mot gemensamma bam införa en så långt gående tvångsrätt utan i stället låta boets bibehållande såsom oskiftat bero på att dessa

icke motsätter sig denna ordning genom att genast påkalla skifte. Detta

V

1 inte en mindre justering av gränsen uppåt resonemang utesluter naturligtvis l eller nedåt. Vi har stannat för att föreslå att gränsen förblir oförändrad vid fyra basbelopp. Basbeloppsregeln är fortfarande avsedd att vara en bodelningsregel. I vad mån den efterlevande dessutom vid ett efterföljande arvskifte får en kvotdel av kvarlåtenskapen inverkar därför inte. Basbeloppsregeln gäller inte nu om den avlidne efterlämnar barn under 16 år som inte också är den efterlevandes. Det har tidigare diskuterats om inte denna begränsning borde tas bon. Under lagstiftningsarbetet 1969, då basbeloppsregeln fick ersätta den s. k. 6 000 kr-regeln, hävdade emellertid departementschefen i samband med att andra begränsningar avskaffades, att man inte kunde offra dessa barns anspråk på arv eller underhåll till förmån för den efterlevande makens intresse att behålla hemmet intakt. Bouppteckningsundersökningen ger ingen exakt uppgift om förekomsten av särkullbam. l hela materialet redovisas särkullbam i fem procent av fallen. Av de sammanlagt 381 fallen med särkullbam förekom sådant bam under 16 år i 20 fall. Det bör noteras att i samtliga dessa fall finns det samtidigt gemensamt barn under 16 år. Behållningen är i fallen med särkullbam genomsnittligt mycket lägre än i övriga fall med bam. Vår utgångspunkt är att det knappast är rimligt att den efterlevande i ett bo av den storlek som basbeloppsregeln skall skydda skall behöva dela med sig av tillgångarna för att tillgodose särkullbams arvsanspråk. Framför allt

deb

förbättrade barnpensionema gör att saken är i ett annat läge nu än då

200 Efterlevandeskydd och arv SOU 1981285

basbeloppsregeln infördes. Även om bouppteckningsundersökningen inte fullständigt redovisar förekomsten av särkullbam, tyder den på att i många fall, där det finns yngre särkullbam, finns det också yngre barn som är makamas gemensamma. Inte heller dessa barns intresse av att hemmet behålls intakt bör enligt vår mening offras för att särkullbam skall få ut ett mindre arv. Vi föreslår därför att den nuvarande inskränkningen av basbeloppsregeln till förmån för särkullbam under 16 år får utgå.

5.1.8 När bröstarvinge saknas

När den först avlidne maken icke lämnar efter sig någon bröstarvinge, tillfaller enligt nu gällande 3 kap. ärvdabalken kvarlåtenskapen den efterlevande maken. Denne mottar egendomen med full frihet att under sin livstid förfoga över den och även göra slut på den. Vad som kan finnas kvar, när den efterlevande dör, tillfaller dennes arvingar. Som ett undantag härifrån gäller dock att, om vid den efterlevandes död den först avlidnes fader, moder, syskon eller syskons avkomling lever, den av dem som är närmast till arv efter den först avlidne har rätt till hälften av den efterlevandes bo. Den efterlevande kan icke genom testamente förordna om det som sålunda skall tillfalla den först avlidnes arvingar. I våra direktiv har uttalats att mycket talar för att systemet med efterarv bör utmönstras. Såsom skäl anges att det är relativt invecklat och inte alltid leder till det åsyftade resultatet, att trygga efterarvingamas rätt, eftersom den efterlevande kan förbruka sitt arv. Härom kan väl sägas att systemet med efterarv inte avser att skapa några garantier för att arvingama efter den först avlidne utfår någon bestämd egendom, när också den efterlevande har dött. Detta hade förutsatt att man hade givit dessa arvingar äganderätt till egendomen och lämnat den efterlevande endast nyttjanderätt. Vad saken gäller är endast att fördela vad som finns kvar efter den sist avlidne på ett sätt som kan anses vara rimligt och rättvist. Förhållandena kan vara mycket olika. Om den efterlevande dör tämligen snart efter den först avlidne och egendomen är ungefär densamma och det inte finns närmare släktingar på någondera sidan än föräldrar eller syskon eller syskons avkomlingar, ter det sig helt i sin ordning att släktingarna på båda sidor får dela boet mitt itu. Därigenom undvikes att egendomens fördelning kommer att helt bero på vilken av makama som dör först. Men ju längre tiden går, ju mer egendomen förändras och nya farniljerelationer uppkommer, desto starkare blir skälen för att i högre grad ta hänsyn till den efterlevande och dennes familj än till den först avlidnes släktingar. I fråga om de arvsregler som skall gälla när testamente saknas talar starka skäl för att den efterlevandes bröstarvinge och make i nytt äktenskap bör ta arv före den först avlidne makens föräldrar, syskon och syskons avkomlingar. I fråga om bröstarvinge kan två fall särskiljas. Om bröstarvingen fanns redan före den först avlidne makens död och således var dennes styvbam, kan det ha funnits en faktisk familjesamhörighet mellan dem. Även om så inte var fallet, bör det oftast kunna antagas att styvbamet stod den avlidne närmare och därför bör ha ett starkare anspråk på dennes och den senare avlidne förälderns

hem och övriga egendom än den först avlidnes släktingar i andra parentelen.

Efterlevandeskydd och arv 20!

Har bröstarvingen tillkommit senare, finns inte denna anknytning till den först avlidne maken, men även i detta fall gäller att den efterlevandes hem också som regel var barnets. Om den efterlevande vid sin död lämnar efter sig en make i ett nytt äktenskap, talar starka skäl för att denne bör tillerkännas samma arvsrätt som eljest gäller för efterlevande make utan att behöva först halvera boet med den först avlidne makens släktingar. Om en sådan arvsrätt tillkommer den efterlevande makens närmaste familj talar konsekvensen för att den efterlevande bör ha rätt att testamentera, inte bara över sin andel i boet utan också över den del därav som kommer från den först avlidnes kvarlåtenskap. Genom att tillerkänna den efterlevande en sådan rättighet ger man denne en möjlighet att beakta de ändrade förhållanden som kan ha inträffat efter den först avlidnes död. Att denne därvid kan komma att gynna egna släktingar framför den avlidnes, är inte något som alltid, på förhand kan bedömas vara oberättigat. En sådan frihet för den efterlevande att i testamente förfoga över kvarlåtenskapen kan dock icke gälla, om redan den först avlidne hade förordnat om efterarv genom testamente och ej därvid tillerkänt den efterlevande rätt att ändra förordnandet. Särskilt med tanke på att det ofta beror på den efterlevande, vilken egendom som finns kvari boet vid dennes död, anser vi att starka skäl talar för att den efterlevande bör ha testationsfrihet i den utsträckning som vi nu har angivit. Ett särskilt skäl för lagändring på det sätt som nu har angivits är att de föreslagna reglerna om testationsfrihet för den efterlevande maken och om arvsrätt för dennes bröstarvinge och make i nytt äktenskap överensstämmer med den ordning som infördes i Danmark redan 1963. Vi föreslår alltså att, om den efterlevande maken har behållit boet oskiftat vid den först avlidnes död och det inte finns bröstarvinge efter den först avlidne, vad den efterlevande har bestämt i testamente om egendomen i sitt bo skall gälla, att den sist avlidnes bröstarvinge och make i nytt äktenskap, om det inte finns testamente, skall ha arvsrätt till hela boet och att därefter, om intet av dessa fall föreligger, efteiarv till halva boet skall tillkomma den först avlidne makens släktingar i andra parentelen.

l

5.1.9 Efterarv

i

När en efterlevande make dör, kommer - om han eller hon innehade boet oskiftat - den först avlidnes bröstarvingar att ha en andelsrätt i den efterlevandes bo. En sådan andelsrätt tillkommer enligt nu gällande regler i 3 kap. ärvdabalken den avlidnes efteiarvingar i andra parentelen, då bröstarvingar saknas, och kan också förekomma, när det i testamente har föreskrivits att egendom som tillfaller den efterlevande maken som arvinge el ler universell testamentstagare skall, sedan makens rätt har upphört, tillfalla annan, t. ex. bröstarvinge. Om vårt förslag genomförs förutser vi att efterarv kommer att förekomma oftare än nu. Det bör därför undersökas om inte nu gällande regler om efterarv kan något förenklas. Vidare vore det en fördel att ha samma regler, oavsett om arvingama är bröstarvingar eller tillhör andra parentelen. Enligt den nuvarande huvudregeln tar vid den efterlevande makens död vardera makens arvingar hälften var av kvarlåtenskapen. Undantag från hälftendelningen stadgas i första hand för det fall att makarna eller en av dem

Efterlevandeskydd och arv

vid det första dödsfallet ägde enskild egendom eller att kvarlåtenskapen efter den först avlidne eljest motsvarade annan andel än hälften av makamas egendom. Hälftendelningen kan också frångås om den först avlidne hade testamenterat egendom till annan än den efterlevande. Vidare finns regler som visserligen inte inkräktar på den efterlevandes möjligheter att disponera över egendomen under sin livstid, men som kan göras gällande i form av vederlagskrav mellan de båda sidomas arvingar vid skiftet efter den efterlevandes bortgång. Har nämligen den efterlevande genom gåva eller dylikt utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar orsakat väsentlig minskning av sin egendom, skall vederlag utgå till dessa. Å andra sidan finns regler för det fall att den efterlevandes bo ökat i värde.

Överstiger boets värde vid den efterlevandes död dess värde vid den först

avlidnes frånfälle och kan det visas att detta beror på att egendom tillfallit den efterlevande i arv, gåva eller testamente, eller är resultatet av den efterlevandes förvärvsarbete, skall denna förkovran tilläggas den efterlevandes arvingar. Härvid skall man emellertid ta hänsyn till att den efterlevande samtidigt kan ha otillbörligen minskat boets värde genom gåva e. d. Detta är en onödig detaljerad reglering. Vederlagsreglema vid minskning av boet är svåra att tillämpa och kan leda till tvist mellan arvingama å ömse sidor, särskilt som det skall ske en bedömning av den efterlevandes sätt att handha egendomen. Det är också svårt att i en tid av ständigt fallande penningvärde fastställa vad som skall menas med förkovran. Sådana bedömningar bör undvikas. När det gäller bröstarvingar blir det naturligtvis ofta inte aktuellt att reda ut sådana förhållanden, om det bara finns gemensamma arvingar. I samtliga fall har ju den först avlidnes arvingar enligt förslaget möjlighet att vid boutredningen efter denne begära sitt arv, om de anser att deras rätt annars äventyras. Har bröstarvinge väl bestämt sig för att inte begära skifte, bör han få finna sig i att det slutliga resultatet ur hans synpunkt kan synas mindre ”rättvist”. Rätten till efterarv för släktingari andra parentelen har genom vårt förslag begränsats genom den efterlevandes testationsrätt. Det är då inte befogat att i deras intresse ge några vederlagsregler, som riktar sig mot gåva av den efterlevande. När det sedan gäller om en ökning av boet skall föranleda att man frångår hälftendelningen kan till en början sägas att den efterlevande själv kan begära skifte om han eller hon förutser en väsentlig ökning som t. ex. resultatet av eget förvärvsarbete. Förvärv genom arv eller testamente kan vara svårare att förutse. Vad som tillfaller den efterlevande genom arv eller testamente bör därför inte ingå i det oskiftade boet redan från tidpunkten för arvlåtarens eller testators död utan först då egendomen tillträdes. Den efterlevande torde därigenom få tillräckliga möjligheter att i de fall då saken kan anses vara av större betydelse tillse att skifte sker innan den nya egendomen tillträdes. Hälftendelning bör alltså vara regel vid den efterlevandes död och endast frångås på grund av förekomsten av enskild egendom eller på grund av att arvinge utfått sitt arv eller testamente till någon annan än den efterlevande har verkställts. En ytterligare fråga som bör tas upp i samband med efterarv är hur man skall förfara om det vid den efterlevandes död finns arvingar bara efter den först avlidne. De nuvarande reglerna leder till att dessa arvingar får dela arvet med allmänna arvsfonden, om det inte finns testamente med annat innehåll. Trots

Efterlevandeskydd och arv 203

att ingen kan ha något att invända mot de syften arvsfonden fullföljer, kan vi inte finna det naturligt att fonden ärver något så länge det finns arvsberättigade släktingar efter någon av makarna. Vi vill därför föreslå att, om det vid den efterlevandes död finns arvsberättigade släktingrr efter endast en av makarna, hela kvarlåtenskapen skall tillfalla dem.

5.l.l0 Basbeloppsregeln och eflerarv

Reglema om att den först avlidnes släktingari andra parentelen har en andel i boet efter den sist avlidne gäller inte om den efterlevande enligt l3 kap. 12 § giftermålsbalken ägt erhålla hela kvarlåtenskapen vid bodelning efter den först avlidne (ÄB 3:7). I sådana fall går alltså hela kvarlåtenskapen till den sist avlidnes släkt. I 13 kap. 12 § första stycket giftermålsbalken ges efterlevande make rätt att ur boet uttaga nödvändigt bohag samt arbetsredskap, även om detta inkräktar på arvingamas lott. Andra stycket innehåller den s. k. basbeloppsregeln. När bröstarvingar finns är innebörden av gällande bestämmelser den, att egendom som en efterlevande make får med stöd av basbeloppsregeln innehas av honom eller henne med äganderätt. Basbeloppsregeln är inte tillämplig om den avlidne efterlämnar bröstarvinge under sexton år som inte är makamas gemensamma barn. I sådana fall kan alltså någon egendom med stöd av basbeloppsregeln inte föras över från den avlidnes släkt - representerad av särkullbamet- till den efterlevandes. Finns däremot särkullbam men detta är över sexton år kan basbeloppsregeln få denna effekt. Särkullbamet har ej rätt till efterarv vid den längstlevandes bortgång. Basbeloppsregelns föregångare, den s. k. sextusenkronorsregeln, gällde däremot överhuvudtaget inte när det fanns arvsberättigat särkullbam efter den döde, oavsett barnets ålder När den efterlevande ärver hela kvarlåtenskapen enligt 3 kap. ärvdabalken i dess nu gällande lydelse behöver någon bodelning inte göras. Vill den efterlevandes arvingar efter dennes död göra anspråk på hela boet, måste de därför visa att förhållandena vid den först avlidnes död var sådana att 13 kap. 12 § giftermålsbalken kunde ha tillämpats och då skulle ha lett till att den I Eftersom utomäktenefterlevande hade fått hela kvarlåtenskapen. Tvist härom kan uppkomma skapligt barn på den timellan arvingama på båda sidor? den inte hade arvsrätt Vår bouppteckningsundersökning visar att i så mycket som 58 procent av efter fadern, var sextusamtliga fall skulle den efterlevande med stöd av basbeloppsregeln överta hela senkronorsregeln däremot tillämplig efter faboet. I 66 procent av fallen griper basbeloppsregeln in på det sättet att den ger derns död även om såmer än hälften av giñorättsgodset. Basbeloppsregeln har en anmärkningsvärt dant bam fanns, förutsatt hög användning i de yngre åldersklassema. I undersökningen är det fråga om att barnet inte på annan bouppteckningsvärden. Basbeloppsregeln är emellertid en bodelningsregel grund —- trolovning, arvsrättsförklaring - var och vid bodelningen tillämpas i fråga om vissa tillgångar andra, högre värden. att anse som bröstar- Detta gäller framför allt fastighet som kan ha ett visst övervärde i förhållande vinge. (Hade barnet rätt till det i bouppteckningen använda taxeringsvärdet. Möbler och annat bohag till underhållsbidrag ur brukar värderas lågt och även här kan det verkliga värdet alltså vara kvarlåtenskapen var dock regeln ej tillämplig). högre. Familjerättskommittén bibehöll i sitt förslag 3 kap. 7 § ärvdabalken i 2 NJA 1965 s. 300, 1973 två s. 557 och 1976 s. 323. huvudsak oförändrad.3 Under remissbehandlingen föreslog emellertid hovrätter att rätt till efterarv borde införas i här avsedda fall inte bara för 3 sou 1964:35 s. 396 f. utan också för den först avlidnes 4 i andra parentelen egna bröstar- Remissammanställning

arvingar II s. 174.

vingar.

204 Efzerlevandeskydd och arv

Det har hänt att den efterlevande övertagit hela boet, som uppgått till högst fyra basbelopp, men kort tid därpå avlidit. Den längstlevandes arvingar ärver då allt, och den först avlidnes arvingar ingenting. l en till familjelagssakkun-

niga överlämnad motions har frågan om lagändring väckts. Det yrkades en

”sådan lagändring att i barn löst äktenskap, där makarna avlider inom en tid av ett år och där boets tillgångar understiger fyra gånger gällande basbelopp, tillgångarna delas lika mellan de båda avlidna makamas arvingar på samma sätt som skulle ha skett om tillgångama överstigit fyra gånger basbeloppet. Över 1974 års motion inhämtades tre remisssvarö Göta hovrätt ansåg att de skäl som på 1920-talet anfördes till stöd för 3 kap. 7 §ärvdabalken fortfarande ägde giltighet och avstyrkte bifall till motionen. De två andra instansema kammarkollegiet och Sveriges advokatsamfund - anlade däremot andra synpunkter på frågan. Samfundet instämde i motionärens uppfattning att nu gällande regler kan leda till mindre tillfredsställande resultat. Uppgick behållningen till ett belopp som obetydligt understeg fyra basbelopp, ägde den först avlidnes arvingar ingen rätt till andel i den efterlevande kvarlåtenskap. Om behållningen i stället obetydligt översteg fyra basbelopp skulle den efterlevandes kvarlåtenskap delas mellan de båda sidorna. Samfundet underströk att 13 kap. 12 § giftermålsbalken tillkommit av sociala skäl. Man hade i mindre dödsbon velat förstärka den efterlevande makens ställning i förhållande till arvingama. Samma synpunkter kunde enligt samfundet inte åberopas när det gåillde konkurrensen mellan den först avlidnes och den sist avlidnes arvingar om kvarlåtenskapen efter den sist avlidne. Samfundet ansåg emellertid inte att den lösning motionären anvisat var den rätta. Med en ettårsperiod kunde gränsfall lätt uppkomma med ur materiell synpunkt otillfredsställande resultat. Samfundet väckte tvärtom frågan om inte 3 kap. 7 § ärvdabalken borde avskaffas. Kammarkollegiet- som numera förvaltar allmänna arvsfonden - var inne på samma linje som samfundet. Kollegiet inledde med påpekande att det inte delade den uppfattning om efterarv som kommit till uttryck i familjelagssakkunnigas direktiv utan ansåg tvärtom starka skäl föreligga för ett bibehållande av institutet. Kollegiet utvecklade därefter synpunkter på frågan som sammanfaller med dem Skånska hovrätten och Hovrätten över Västra Sverige anförde på 3 kap. 7§ ärvdbalken, när de yttrade sig över familjerättskommitténs betänkande. Kollegiet ansåg alltså att man borde söka undvika obilliga följder av basbeloppsregeln genom att införa efterarv inte bara för den först avlidne makens släktingari andra parentelen utan också för sådana bröstarvingar, som ej jämväl är den efterlevande makens avkomlingar. Av rent praktiska skäl och för att förenkla utredningen, av dödsbon med ringa behållning borde emellertid rätt till efterarv ej inträda om behållningen i bouppteckningen efter den först avlidne inte motsvarar ett basbelopp. Vi anser att reglerna om eñerarv bör gälla för de fall då den eñerlevande med 5 Motion 1974:1266 av stöd av basbeloppsregeln övertagit hela kvarlåtenskapen. Det är i dessa fall i herr Persson i Heden (c), LU 17, rskr 195, Judep. lika hög grad som när det gäller större kvarlåtenskaper en fråga om vad som 1176/74 kan anses rättvist. Basbeloppsregeln kan rymma mycket, särskilt om kvar- 6 Återgivna i LU låtenskapen utgörs av lösöre som vanligtvis värderas lågt men likväl kan ha ett 1974:17 s. 6 ff. affektionsvärde. Den omständigheten att denna regel fonnellt hänför sig till

Efterlevandeskydd och arv 205

bodelningen och alltså ej har ”arvskaraktäf” kan inte anses vara ett tillräckligt skäl att utesluta en rätt till efterarv som i övrigt ter sig enkel och rättvis. Vi har övervägt den regel som kammarkollegiet föreslår i slutet av sitt yttrande, nämligen att rätt till efterarv inte skall gälla om behållningen efter den först avlidne inte uppgår till ett basbelopp. Även om en sådan regel i vissa hänseenden skulle förenkla utredningen av dödsbon med liten behållning, exempelvis genom att man då inte behöver företa en ibland omfattande släktutredning på den först avlidnes sida, anser vi det vara en fördel att ha likadana regler för alla fall. Detta är följdriktigt eftersom vi tror att den väsentliga delen av efterarv inte så mycket är att få ärva stora värden som att bibehålla en andel i ett aldrig så litet bo.

5.l.l l Efterlevandes rätt efter samboende

Den samäganderättslösning vi föreslår vid upplösning av samboende mellan såväl gifta som ogifta medför normalt att den efterlevande av två sambor erhåller hälften av sådant bohag och sådan bostad som förvärvats för deras gemensamma begagnande. Vi har i det föregående inte funnit skäl att därutöver vid upplösning i båda parters livstid tillerkänna dem någon rätt till varandras egendom i övrigt. När w nu behandlat den ekonomiska uppgörelsen vid upplösning av äktenskap genom ena makens död har vi emellertid funnit anledning att särskilt slå vakt om den efterlevandes intressen såväl när det gäller den avlidnes kvarlåtenskap genom den föreslagna rätten att sitta i oskiftat bo som - om skifte ändock skall ske - i fråga om förmåner vid bodelningen. Det bör därför undersökas om också den efterlevande av två sambor bör erhålla några motsvarande rättigheter utöver dem som följer av samäganderättslösningen. Det kan då genast konstateras att upplösning genom den enes död inte har samma omfattning och betydelse vid samboende mellan ogifta som vid äktenskap. De flesta äktenskap upplöses genom ena makens död under det att i l sådana sambor som varken separerar eller gifter sig med varandra utan håller l . l samman ogifta så länge båda lever torde vara i klar minoritet. Av förklarliga i r skäl finns inga exakta uppgifter om förhållandet mellan dessa grupper, än l l i l mindre några närmare upplysningar om åldersfördelningen i och varaktighei ten av de samboenden som upplöses genom döden. De allmänna uppskattl ningar som gjorts av separationsfrekvensen och varaktigheten överhuvudtaget av samboende mellan ogifta visar emellertid enligt vår mening att det inte finns anledning att generellt betrakta den efterlevande på samma sätt som om parterna varit gifta med varandra, när det gäller rätten till arv.‘ Det skall inte förnekas att det kan finnas fall av långvarigt samboende där den efterlevande med skäl kan sägas ha anspråk på samma arvsrättsliga befogenheter som om parterna varit gifta. Att efter särskild prövning av varaktigheten eller på annan särskild grund tillerkänna den efterlevande arvsrätt i vissa fall av samboende men inte i andra är emellertid inte någon lämplig eller tilltalande ordning. Möjligheten att i sådana speciella fall upprätta testamente till förmån för en efterlevande finns alltid och skulle underlättas om vårt förslag att avskaffa kommer att l Att sambo och gifta sig. väsentligt laglotten genomföras. Också den efterlevande av två sambor skulle då kunna genom Fakta och föreställningir. testamente i väsentliga hänseenden erhålla samma ställning som efterlevande SOU 1978:55 s. 127 ff.

206 Efterlevandeskydd och arv

make. Visserligen kan den efterlevande av två sambor inte ens med stöd av testamente överta boet oskiftat på exakt samma villkor som efterlevande make, eftersom bestämmelserna i 3 kap. ärvdabalken i vårt förslag liksom enligt gällande rätt bygger på den för egendomsordningen mellan makar grundläggande likadelningsprincipen. Den efterlevande skulle emellertid kunna erhålla kvarlåtenskapen helt ellerdelvis med fri förfoganderätt och med föreskrift om efterarv för den först avlidnes bröstarvingar. I fråga om ett sådant testamente skulle de föreslagna bestämmelserna i 3 kap. ärvdabalken i viss

omfattning kunna tillämpas supplerandez

Om den efterlevande alltså inte efter sin avlidne sambo bör tillerkännas någon rätt till arv avseende kvarlåtenskapen som sådan, bör det övervägas om inte den efterlevande i stället vid delningen av hemmet kan erhålla någon motsvarighet till de bodelningsförmåner som föreslås tillkomma en efterlevande make. Man kan här anknyta till den jämkningsregel som vi har föreslagit för det fall då makar på grund av äktenskapsförord eller av annan orsak inte har egendom som skall ingå i bodelning Situationen, då det gäller sambor, kan sägas vara likartad; de har i princip egendomsskillnad. Det kan därför te sig rimligt att den efterlevande sambon får en viss favör vid bestämmande av dennes andel i den egendom som skall anses tillhöra båda tillsammans. Den för makar föreslagna regeln innebär att den efterlevande som sin andel av den behållna egendomen, såvitt den räcker, skall få minst så mycket att det motsvarar två gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, 12 kap. 4 § första stycket äktenskapsbalken. Vi föreslår sålunda att samma regel skall gälla för en efterlevande sambo, när samlevnaden upplöses genom den enes död.

5.2 Laglotten

5.2.1 Gällande rätt Laglottsinstitutet ger vissa arvingar ett skydd mot arvlåtarens testamentariska dispositioner. Över laglotten har arvlåtaren nämligen ej rätt att disponera genom testamente. Skyddet gäller i första hand bröstarvingama, såsom i Sverige, men i vissa länder åtnjuter även den efterlevande maken såsom arvinge ett visst skydd. Utvecklingen av laglottsskyddet i de länder där någon form av skydd förekommer har utförligt återgetts i förarbetena till gällande bestämmelseri 7 kap. ärvdabalken. (SOU 1925:43 s. 289 ff.) I Sverige, liksom i Danmark och Finland är en bröstarvinges laglott bestämd till hälften av arvslotten, i Island och Norge däremot till två tredjedelar. Den norska rätten har emellertid samtidigt en beloppsmässig övre gräns för detta 2 Jfr mot bakgrunden av skydd vid 500 000 kr för varje barn respektive för varje linje efter avlidet barn, ällande rätt ang tilldock att i det senare fallet varje bröstarvinge har rätt att få minst 100 000 kr. I lämpningen av inbördes Danmark tar den efterlevande maken - alternativt till rätten att sitta i oskiftat testamente mellan man och kvinna som sam- bo -— arv vid sidan av bröstarvinge till en tredjedel av kvarlåtenskapen och manbott i äktenskapslik- till hälften av denna arvslott. l Norge där den åtnjuter laglottsskydd nande förhållande, Waefterlevande i motsvarande fall ärver en fjärdedel finns däremot inte något lin, Kommentar till Ärvlaglottsskydd. l Sverige har hittills den efterlevande maken saknat all arvsrätt dabalken I, 2 uppl. 1973 s. 273. efter den först avlidne om denne haft bröstarvingar.

Efterlevandeskydd och arv 207

I en del länder förekommer inte rätt till laglott. Detta är fallet med England och de flesta av USA:s delstater. Där kan i stället bam eller en efterlevande make som inte tillgodosetts i testamentet men är i behov av visst underhåll tillerkännas egendom eller avkastning därav. Bröstarvinges rätt till laglott enligt svensk rätt slås fast i 7 kap. l § ärvdabalken. Rätten att påkallajämkningi testamente är uttryckt i 3 §. Denna rätt är personlig och övergår ej på arvingens borgenärer (7 §). Förfoganden av arvlåtaren under dennes livstid kan påverka rätten till laglott. Enligt 2 § är sålunda en bröstarvinge skyldig att från laglotten avräkna vad som mottagits som förskott på arv. En gåva som till syftet är att likställa med testamente skall också beaktas, (4 §), vilket kan medföra att laglotten skall beräknas på värdet av kvarlåtenskapen ökat med gåvans värde. Motsvarande gäller i fråga om förfoganden av arvlåtaren genom förmånstagarförordnande vid livförsäkring enligt 104 § andra stycket försäkringsavtalslagen (l927:77). Rätten till laglott är vidare på visst sätt skyddad mot avtal varigenom arvinge i förväg avstått från arv (17 kap. 2 § ärvdabalken).

5.2.2 Familjelagssakkunniga

Laglottsinstitutet fullföljer två syften. Det ena är att åt de närmaste släkting- | arna, bröstarvingama, säkra en del av den avlidnes kvarlåtenskap. Grunden härtill är den ekonomiska och sociala samhörighet som normalt föreligger j mellan arvlåtare och arvingar och som utgör grunden för arvsrätten överhu-

i

vud. Att ett särskilt skydd uppställts till förmån för bröstarvingar till skillnad g l att det förefaller från andra arvingar beror enligt lagberedningen därpå, naturligt och följdriktigt, att där arvsrättens grund är starkast, arvsrätten förtätas på sådant sätt, att en viss del av arvet ovillkorligen förbehålles

arvingama i form av laglottsrätfi

Det andra syftet är att skapa viss rättvisa mellan briistarvingarna inbördes. Sådan arvinge är tillförsäkrad sin laglott, även om arvlåtaren med testamentet l krets visserligen inte vill att kvarlåtenskapen skall gå utom bröstarvingamas

l men avser att gynna en av dem framför de andra. Samma begränsningav

testationsfriheten till den s. k. disponibla kvoten, dvs. den del av kvarlåten-

i l i båda

skapen varöver testator kan disponera genom testamente, gäller fallen. Gällande bestämmelser ger alltså uttryck för en kompromiss mellan två motstående intressen. Mot varandra står släktingarnas önskan att utan intrång komma i åtnjutande av kvarlâtenskapen, å ena sidan, och den avlidnes intresse av att fritt kunna genom testamente förordna om kvarlåtenskapens fördelning, å den andra. Testamentsintresset har alltså tillgodosetts på så sätt att laglotten dels gäller bara till förmån för bröstarvingar, dels bestämts till hälften av arvslotten. Laglotten fick sin nuvarande utformning vid mitten av 1800-talet i samband med att man avskaffade arvejordssystemet, dvs. det system av regler som avsåg att åt släkten bevara den ärvda fasta egendomen. Det är helt naturligt att man i dåtidens samhälle, med den betydelse som innehavet av egendom - särskilt fast egendom - hade för den enskildes trygghet och försörjningsmöjligheter,

l

* ville sätta en viss gräns för testationsfriheten. Samma skäl för laglotten kunde i viss mån åberopas också när arvsrätten SOU l925:43 s. 299.

208 Efterlevandeskydd och arv

fick sin modema utformning under 1920-talet. Trots detta saknades då inte kritiska röster. När propositionen till ny arvslag förelades 1928 års riksdag avgavs till Första lagutskottets betänkande en reservation av två ledamöter, vari laglotten sades i vissa fall medföra en obehörig inskränkningi testationsfriheten. Enligt reservantema kunde det ifrågasättas, om laglottsidén var berättigad i vidare mån än att bam gentemot sina föräldrar borde äga anspråk på en utbildningi förhållande till sina anlag och föräldrarnas förmögenhetsförhållanden. Därutöver kunde de möjligen tänka sig att genom vissa laglottsbestämmelser sörja för att fast eller lös egendom med karaktär av släktegendom inte blev borttestamenterad? Under de senaste femtio åren har samhällsutvecklingen fortskridit ytterligare. Ingen är längre, på samma sätt som när laglottsreglema en gång utformades, för sin försörjning beroende av arvet från föräldrarna. Förr var det på intet sätt ovanligt att den avlidne efterlämnade underåriga, oförsörjda barn. Till följd av den ökade medellivslängden är arvlåtaren i dag normalt betydligt äldre och efterlämnar i regel vuxna bam med egen ekonomi. Är barnen underåriga utgår bampensioner och ofta även engångsbelopp på grund av gruppliv- och andra försäkringar. Ett till viss del garanterat arv efter föräldrarna kan väl fortfarande i en del fall underlätta försörjningsfrågan. Samtidigt kan det emellertid konstateras att en till halva arvslotten bestämd laglott i dag genomsnittligt sett bör ge mer till varje bam, inte bara på grund av att kvarlåtenskapen som följd av den höjda levnadsstandarden kan vara mera värd utan också därför att bamkullama blivit mindre och arvslottema därigenom förhållandevis större. . Nu kan det i dag, liksom när arvslagen antogs, konstateras att det är förhållandevis ovanligt att testamente upprättas till fömiån för någon utomstående. Vår på inregistrerade bouppteckningar grundade undersökning av fall där den avlidne efterlämnade make eller maka visar att i förekommande testamentsfall - omkring 23 procent av alla undersökta bouppteckningar testamentet nästan alltid upptar förordnande till förmån för den efterlevande. I 18 procent av de fall där den efterlevande erhåller egendom på grund av testamente, anmäls anspråk på laglott i skatteärendet. Laglotten utgör därför i dag inte så mycket ett skydd mot testamente till förmån för någon utomstående som ett skydd eller en spärr mot förordnanden till en efterlevande make. En viktig del av vårt uppdrag är att undersöka hur den efterlevande makens ställning skall kunna förbättras. Vi har behandlat denna fråga i föregående avsnitt av detta kapitel och där stannat för att föreslå en förbättring av den efterlevandes möjligheter att behålla kvarlåtenskapen under sin livstid även när den avlidne efterlämnar bröstarvingar. Enligt förslaget skall den efterlevande äga rätt att sitta i oskiftat bo med fri förfoganderätt till kvarlåtenskapen, vilken först vid den efterlevandes frånfälle skall fördelas mellan den först avlidnes arvingar. En bröstarvinge som begär det skall dock genast taga sitt arv. Denna bröstarvinges rätt kan inskränkas genom testamente, dock ej såvitt avser laglotten, så länge gällande regler härom finns kvar. För de fall skifte sker har vi föreslagit att den efterlevande skall ärva en tredjedel av kvarlåtenska- 2 1 LU 1928:21, reserva- pen. tion av hrr Schlyter och Om laglotten tas bort skulle möjligheten att genom testamente säkra den Leo. efterlevande ytterligare förbättras. Som läget är i dag måste makar, som är

SOU l98l:85 Efterlevandeskydd och arv 209

angelägna om att vid enderas frånfälle undgå en splittring av hemmet, ofta under livstiden planera sin ekonomi så, att vid dödsfall medel för utlösen av

laglottsberättigad arvinge finns ‘till hands, exempelvis med hjälp av en vid

dödsfallet utfallande kapitalförsäkring. Genom basbeloppsregeln i 12 kap. 3 § andra stycket förslaget till äktenskapsbalk, som med något förändrat innehåll motsvarar den nu gällande i 13 kap. 12 § andra stycket giñennålsbalken, skyddas de mindre hemmen mot splittring. I många fall där den i lagrummet uppställda värdegränsen överskrids och boets huvudsakliga tillgång utgörs av bostaden blir dock en försäljning av denna nödvändig, om en bröstarvinge skall ha ut sin laglott. Att en sådan effekt av laglottsreglema inte har något stöd i den allmänna uppfattningen visar det inte ovanliga bruket bland bröstarvingar att låta arvet stå inne till dess också den efterlevande gått bort. Att avskaffa laglotten torde inte behöva uppfattas som någon alltför långt gående reform såvitt avser förhållandet mellan efterlevande make, å ena sidan, och makamas gemensamma bröstarvingar, å den andra. Däremot är det mer osäkert vilken verkan en reform skulle få när det finns bröstarvingar som är den avlidnes bam i en annan förbindelse, s. k. särkullbam. Risken finns naturligtvis att den avlidne kan komma att gynna sin sista familj på ett sätt som av särkullbamen uppfattas som otillbörligt. Möjligheten finns annars att låta båda sidor få sina intressen tillgodosedda genom att i testamentet förordna om rätt till sekundosuocession för särkullbamen vid den eñerlevandes bortgång, dvs. samma principiella ordning som enligt det av oss föreslagna oskiftade boet. Blir denna nya ordning genomförd och allmänt tillämpad, skulle behovet av testamentariska förordnanden till förmån för en efterlevande make komma att minska. När det gäller laglottens funktion att skapa viss rättvisa mellan syskon inbördes brukar ibland framhållas fördelen av att en fader eller moder inte genom testamente kan göra ett bam arvlöst som påföljd för ett i föräldramas ögon olämpligt val av yrke eller make eller som följd av något annat varom motsättningar uppstått. En förälder skall inte kunna använda testationsfriheten som påtryckningsmedel. När det gäller barnens handlande framhålls också fördelen av att det inte blir någon sorts tävlan dem emellan om föräldrarnas gunst. Den rättvisa som kan nås, om nu en arvlåtare bestämt sig för att maximalt gynna ett bam på de andras bekostnad, är genom laglottens begränsning till halva arvslotten en något ofullkomlig rättvisa. Efterlämnar den avlidne två barn, får den missgynnade sin laglott om en fjärdedel och den gynnade förutom sin laglott hela den disponibla kvoten eller sammanlagt tre fjärdedelar av kvarlåtenskapen. Är bamen och därmed antalet laglottsberättigade arvingar fler än två, minskar den relativa andel av kvarlåtenskapen som kan ti llfalla en av dem. Samtidigt blir emellertid med stigande antal barn vad en av dem kan få en förhållandevis större kvotdel än vad envar av medarvingama får på sin lott. Sannolikt ligger laglottens funktion mer på det känslosmässiga än det värdemässiga planet. Ett barn blir alltid - med den kvotdel laglotten berättigar till- delaktig i sin faders eller moders kvarlåtenskap, dvs. nomialt i sitt gamla hem. Känslan av att inte bli helt utträngd ur detta kan upplevas som något värdefullt i sig. Det är dock inte säkert att den laglottsberättigade alltid blir delaktig i boet på så sätt att han också får på sin lott tillgångar eller saker som

210 Efterlevandeskydd och arv SOU l98lz85

har affektionsvärde för honom. Som följd av testamentet kan han få nöja sig

med ersättning i pengar.3

Också i förhållandet bröstarvingar emellan torde ett avskaffande av laglotten kunna få störst betydelse för särkullbam. Man kan fråga sig om detta skulle äventyra den så sent som 1969 genomförda fulla arvsrätten för bam efter fader, som inte var gift med modem. Arvsrättsrefonnen mötte visst motstånd bl. a. därför att den avsåg alla barn, dvs. också sådana för vilka faderskapet fastställts enligt äldre och såsom mindre tillförlitliga ansedda metoder. Med en fullständig testationsfrihet skulle dessa bam kunna göras helt arvlösa. Med arvsrättsrefonnen var avsikten att göra alla barn likaberättigade i förhållande till sina föräldrar. Avskaffar man laglotten —för alla barn -innebär inte det att man träder denna princip för när. Visserligen kan som följd av testationsfriheten ett barn i praktiken bli lika illa ställt som före arvsrättsreformen, men det är en risk som i fortsättningen skulle gälla för alla bam. Det kan vidare göras gällande att syftet med refonnen väsentligen var jämställdheten som sådan, inte att tillförsäkra varje tidigare arvlöst bam en del av kvarlåtenskapen. Den konfliktsituation vi nu uppehållit oss vid är den som enligt den gamla, numera övergivna terrninologin förelåg mellan ett utomäktenskapligt barn, å ena sidan, och efterlevande make med gemensamma bam, å den andra. Denna typ av konflikter är på väg att högst väsentligt minska i omfattning av den anledningen att antalet barn, vars mor vid barnets födelse varken var gift med eller sammanbodde med barnets fader, numera är förhållandevis lågt. Detta beror på åtskilliga faktorer, främst de förbättrade möjligheterna till födelsekontroll och den omfattning som ogift samboende har fått. Som utvecklingen för närvarande ter sig är det sannolikt att den för framtiden vanligaste konfliktsituationen, i den mån konflikt uppstår, i stället blir den mellan bam i arvlåtarens olika familjebildningar. Tanken att göra skillnad mellan barnen beroende på om föräldrarna varit gifta med varandra eller ej torde vara på väg att försvinna genom samhällsutvecklingen. Vid konkurrens mellan barn i arvlåtarens olika, successiva familjebildningar förtjänar i första hand de bam uppmärksamhet vilka ännu är i behov av

underhåll. Som vi konstaterade när vi såg över underhållsreglemaf finns det

genom bampensioner och andra stödfonner ett grundskydd för varje bam, något vartill motsvarighet saknats vid tidigare översyn av arvsrätten. I den mån ytterligare behov av underhåll finns, torde det i allmänhet gälla barn i arvlåtarens sista familj. En möjlighet för arvlåtaren att genom testamente, oberoende av äldre och ekonomiskt självständiga barns anspråk på laglott, kunna bidraga till de behövande barnens försörjning skulle därför kunna vara av värde. Däremot har vid den nyligen företagna översynen av underhållsreglerna det inte ansetts föreligga skäl att bibehålla någon direkt på lag grundad rätt för underhållsberättigat barn till den avlidnes kvarlåtenskap. När laglotten diskuterades i samband med förberedandet av 1928 års 3 Walin a. a. s. 116. arvslagstiftning anfördes som skäl för att bibehålla institutet att den testa- “ tionsfrihet som fanns användes i jämförelsevis ringa utsträckning. De sou 1977:37, Underhåll till bam och från- omständigheter som åberopats mot ett laglottsskydd skulle enligt detta synsätt skilda Säkert överensstämmer det med en

inte ha upplevts som allt för tryckande.5

5 sou 1925:43 s. 300. fast rättsuppfattning i vårt land att låta kvarlåtenskapen övergå till de närmast

Efterlevandeskydd och arv 21 l

anhöriga. Med förbehåll för den tendens vi iakttagit i riktning mot att genom testamente gynna den efterlevande maken kan man anta att gällande arvsordn ing fortfarande ger ett riktigt uttryck för den sociala och ekonomiska samhörighet som skall utgöra dess grund. Man kan emellertid med den utgångspunkten lika väl vända på resonemanget och säga att, om arvlåtaren genom testamente förordnat på annat sätt, detta är ett utomordentligt starkt stöd för antagandet att det i det särskilda fallet föreligger en fastare samhörighet mellan honom och testamentstagaren än mellan honom och dem arvsordningen eljest utpekar. När vi i det föregående diskuterat möjliga konflikter mellan barn i olika familjebildningar har vi räknat med som normalt att en testationsfrihet skulle komma att begagnas till fönnån för bamen i den sista familjen. Det kan emellertid också förhålla sig på det viset att den avlidne, som vid bodelning eller på grund av testamente en gång övertagit egendom när en tidigare familjebildn ing upplösts, velat att den egendomen skulle gå tillbaka till barnen i just denna familj. Det kan röra sig om tillgångar av släktkaraktär eller om egendom som av annan orsak naturligt bör tillfalla dessa bam. Detta bör då kunna ske genom testamente utan hinder av senare tillkomna barns anspråk på laglott. Vi anser att tiden nu är mogen att avskaffa laglotten. De skäl som en gång motiverade ett skydd för bröstarvingamas anspråk på arv har till följd av samhällsutvecklingen väsentligt försvagats. Nya omständigheter har i stället tillkommit vilka talar för en utvidgad möjlighet att genom testamente kunna förordna om kvarlåtenskapen utan hinder av laglottsanspråk. I första hand skulle ett avskaffande av laglotten kunna bidra till att stärka den efterlevandes ställning. Makar eller samboende som i händelse av dödsfall vill säkra den efterlevande bör kunna genom testamente åstadkomma den för dem lämpligaste lösningen. Eftersom tanken att bröstarvingama ändå till sist skall få sitt arv torde vara fast förankrad hos allmänheten, bör det av oss föreslagna institutet oskiftat bo kunna komma till använding också med stöd av testamente. Ett sådant förordnande skulle innebära att en bröstarvinge inte ägde påkalla att genast få ut sitt arv efter den först avlidne utan fick tillträda arvet först vid den efterlevandes bortgång. Vi tror att denna möjlighet skulle vara ett värdefullt komplement till den föreslagna, på lag grundade rätten att sitta i oskiftat bo, vilken inte hindrar bröstarvinge från att genast ta ut sitt arv. Givet är att ett avskaffande av laglotten innebär en försvagning av bröstarvingamas hittillsvarande ställning i arvsrättsligt hänseende. Särskilt påtagligt kan detta bli vid testamente till förmån för någon utomstående. Här kommer bröstarvingama att befinna sig i samma läge som den efterlevande, som utöver av oss förslagna bodelningsförmåner inte kommer att åtnjuta något förstärkt skydd för sin rätt till kvarlåtenskapen. Vi har emellertid i det föregående funnit starka skäl för en fullständig testationsfrihet och anser inte att något skulle vara att vinna på att låta laglotten leva kvar i vissa relationer men inte i andra. Såvitt avser förhållandet vissa grupper arvingar emellan kan det vara allt skäl att ta bort laglotten. Vi föreslår därför att laglottsinstitutet avskaffas. Detta berör i första hand 7 kap. ärvdabalken men också vissa andra lagrum i balken. Viss samordning bör också ske med våra förslag i övrigt till ändringar i ärvdabalken. Dessa förslag är

212 Efterlevandeskydd och arv

emellertid i sak så utfonnade, att de kan genomföras även om vårt förslag att avskaffa laglotten inte skulle komma att antagas. Härvid måste dock beaktas att om laglotten för bröstarvinge bibehålls, reglerna i ärvdabalken till skydd för den efterlevande maken skulle bli betydligt mer invecklade och svåröverskådliga. Ett bibehållande av kravet på laglott även gentemot ett förordnande om förmånstagare till livförsäkring skulle omöjliggöra ett genomförande av de förslag till väsentliga förenklingar som vi har fxamlagt i denna del.

SOU l98lz85

6 Avtal mellan makar och mellan sambor

6.1 Gällande rätt l 8 kap. giftermålsbalken finns bestämmelser om äktenskapsförord och om andra rättshandlingar mellan makar. Dessa bestämmelser avhandlar dels makamas befogenhet att ingå avtal rörande förhållanden som regleras i balken, dels modifikationer i den makar - i likhet med andra ekonomiskt

självständiga personer -tillkommande friheten att sluta avtal med varandra

på förmögenhetsrättens område. l 9 kap. finns vidare bestämmelser om boskillnad, som kan sökas av makar som kommit överens därom och som får vissa verkningar under det fortsatta äktenskapet beträffande makamas egendom. Även på andra håll finns bestämmelser som förutsätter en möjlighet att ingå avtal rörande den fråga som där behandlas, t. ex. i l l kap. 16 §, som medger jämkning av avtal ingånget med avseende på förestående äktenskapsskillnad om bodelning eller vad som har samband därmed (s. k. föravtal om bodelning, se även 8 kap. 8 §). Genom äktenskapsförord kan trolovade eller makar bestämma, att egendom, som tillhör eller tillfaller en av dem och som eljest skulle vara hans eller hennes giftorättsgods, skall tillhöra honom eller henne enskilt. Genom ett äktenskapsförord kan makarna också avtala, att egendom, som eljest skulle vara den ena makens enskilda, skall vara hans eller hennes giftorättsgods. Ett överförande till kategorin gifiorättsgods är dock ej möjligt såvitt avser egendom som är enskild till följd av föreskrift som har meddelats vid gåva eller i testamente. I vilka hänseenden makar sålunda kan avtala om ändringar i den äktenskapsrättsliga egendomsordningen står angivet i 8 kap. l §första stycket. I paragrafens andra stycke sägs att trolovade eller makar ej utöver vad nu är sagt” kan genom avtal stadga awikelse från vad balken innehåller om makars egendom. Av bestämmelsema i 9 kap. följer emellertid att makar genom att söka boskillnad kan uppnå vissa likartade verkningar. Så gäller att all egendom som make förvärvar eñer det boskillnad blivit sökt, skall vara makens enskilda egendom, om boskillnad beviljas (9 kap. 3 §). Sedan boskillnad beviljats skall vidare bodelning äga rum och vad som därvid tillfaller make skall också det i fortsättningen vara hans eller hennes enskilda egendom (9 kap. 4 §). En gåva mellan makar kräver för sin giltighet att den ägt rum genom äktenskapsförord (8 kap. 2 §). Detsamma gäller om en trolovad vill ge sin trolovade egendom som skall tillfalla mottagaren först vid äktenskapets

ingående. Äktenskapsförord krävs dock ej när fråga är om sedvanliga skänker.

214 Avtal mellan makar och mellan sambor

till givarens villkor. En utfástelse av vilkas värde ej står i missförhållande trolovad eller make att under äktenskapet till den andra maken utge pengar eller annat är, om vederlag inte utgår, ej bindande, även om skriftligt fordringsbevis överlämnas. Som en särskild ekonomisk utjämning av äktenskapsrättslig art framträder den s. k. besparingsöverföringen i 8 kap. 3 §. En make, på vars inkomster under ett kalenderår har uppkommit en besparing, kan utan att upprätta äktenskapsförord till den andra maken utan vederlag överlåta egendom till värde motsvarande högst hälñen av vad som sparats, dock högst femtusen kronor. En förutsättning är att överföringen äger rum före utgången av det följande året. Vidare föreskrivs i lagrummet att överlåtelsen inte är gällande mot borgenärer, med mindre därom har upprättats skriftlig, med vittnen styrkt handling, däri också besparingens storlek har angivits, samt överlåtaren kvar egendom, som uppenbarligen motsvarade hans gäld.

hade

Utöver det skydd för borgenärema som ligger redan i kravet på äktenskapsförords form för gåva uppställer balken ytterligare några föreskrifter till deras skydd. I 8 kap. 4§ sägs sålunda att avtal, som makar ingått mellan sig om överlåtelse av egendom utan att upprätta äktenskapsförord, får åberopas mot borgenärer bara om det visas eller på grund av omständigheterna kan antagas, att avtalet inte är av sådan beskaffenhet att för dess giltighet krävs upprättande av äktenskapsförord. Ett direkt ansvar för gåvotagaren i förhållande till givarens borgenärer följer av bestämmelsema i 8 kap. 5 §. Paragrafen utgår från att en gåva har skett genom äktenskapslörord utan att det är fråga om en s. k. sedvanlig skänk. Om givaren sedan inte kan betala en skuld, för vilken givaren häftade då gåvan enligt 8 kap. 12 § blev gällande, svarar den andra maken för vad som brister intill värdet av den överlåtna egendomen. Gåvotagaren kan dock fria sig från detta ansvar genom att styrka, att givaren hade kvar egendom, som uppenbarligen motsvarade hans skulder. Om vederlag har utgått, skall dess värde avräknas från värdet av den överlåtna egendomen. Om denna helt eller delvis gått förlorad utan mottagarens vållande, skall denne få motsvarande befrielse från ansvar. I vissa fall erfordras ej utredning om vad som brister hos givaren. Gåvotagarens ansvar kan nämligen enligt andra stycket i 8 kap. 5 § utan sådan utredning göras gällande, om givaren har blivit lörsatt i konkurs eller vid utmätn ing befunnits sakna tillgång att betala sin gäld eller, om han är köpman, inställt sina betalningar, eller eljest finnes vara på sådant obestånd, att det måste antas, att skuld, som i första stycket av paragrafen avses, inte blir rätteligen gulden. Gåvotagarens ansvar enligt 8 kap. 5 § får dock inte göras enligt konkurslagen eller ackordgällande om talan om gåvans återvinning slagen är anhängig. För äktenskapslörord gäller ett särskilt fomrkrav. Det skall av de trolovade eller makarna upprättas skriftligen och bestyrkas med vittnen (8 kap. 10 §). Om förmyndarens samtycke krävs, gäller detta också dennes samtycke. En trolovad el ler en make är trots omyndighet behörig att sluta äktenskapsförord. Avser förordet överlåtelse av egendom, varöver den omyndige inte äger råda själv, skall emellertid förmyndaren lämna sitt samtycke (8 kap. 9§ första stycket). Motsvarande krav på förrnyndares medverkan gäller vid en s.k. besparingsöverföring enligt 8 kap. 3 § (8 kap. 9 § andra stycket).

Avtal mellan makar och mellan sambor 215

När äktenskapsförordet upprättats skall det ges in till rätten i den ort, där mannen bör svara i tvistemål som rör hans person (8 kap. ll §). Är han inte skyldig att i sådant mål svara vid svensk domstol, skall lörordet ges in till rätten i den ort där hustrun bör svara i sådana mål. I sista hand lår förordet ges in till Stockholms tingsrätt. Rätten skall ta in handlingen i protokollet och ofördröjligen sända en bestyrkt avskritt därav till den myndighet som för äktenskapsregistret med uppgift om dagen då förordet gavs in till rätten. Avser förordet gåva, skall dessutom kungörelse införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning Om ett äktenskapstörord har slutits mellan trolovade, gäller det från äktenskapets ingående, om det ges in till rätten inom en månad sedan äktenskapet ingicks (8 kap. 12 §). I övriga fall gäller förordet först sedan det getts in till rätten. ‘ Enligt 8 kap. 6§ äger make, som biträder den andra maken i dennes förvärvsverksamhet, erhålla skälig ersättning för sitt arbete. Detta gäller även om överenskommelse om gottgörelse inte har träffats, om det med hänsyn till arbetets art och omständigheterna i övrigt kan anses tillbörligt att ersättning skall utgå. Den som kräver ersättning har enligt lagrummets andra stycke att göra kravet gällande genom att väcka talan därom före utgången av kalenderåret efter det då arbetet verkställdes. Sker det ej, är rätt till talan förlorad, såvida ej annat har avtalats. Har den ena maken överlämnat egendom till den andra makens Förvaltning och har makarna avta lat eller kan det med hänsyn till omständigheterna antas ha varit deras avsikt, att den som mottagit egendomen skulle äga använda avkastningen till familjens underhåll, skall vid tvist, i vilken mån avkastningen åtgått härtill, vad han eller hon uppger äga vitsord, om ej annat visas eller på grund av omständighetema kan antas (8 kap. 7 §). En make kan ej med bindande verkan avstå från rätt att när som helst återkalla ett sådant uppdrag. Som inledningsvis angavs upptar giftermålsbalken andra bestämmelser som förutsätter avtal mellan makar angående deras egendom. I 8 kap. 8 §talas bl. a. om avtal rörande bodelning eller vad därmed äger samband”. Närmare bestämmelser om bodelningen och formkrav för denna rättshandling finns i 13 kap. Bodelning skall liksom arvskifte ske skriftligen och med vittnen (l §). Bodelningshandlingen kan ges in till rätten för registrering (15 §). l fråga om den ena makens ansvar gentemot den andra makens borgenärer gäller enligt 13 kap. 14 § regler som i huvudsak stämmer överens med dem i 8 kap. 5 § om gåvoragares ansvar. Har den ena maken vid bodelning eñergivit vad som enligt 13 kap. tillkommer honom eller henne och kan skuld, som uppstått före bodelningen, inte betalas av honom eller henne, svarar den andra maken för bristen intill värdet av vad han eller hon har fått för mycket. Liksom vid gåva kan mottagaren befria sig från ansvaret genom att visa, att hans eller hennes make efter bodelningen hade kvar egendom, som uppenbarligen motsvarade skulderna. Också samma omständigheter som vid gåva befriade borgenärema från kravet att visa vad som brister hos givaren kan här åberopas till stöd för ett krav direkt mot den andra maken. Förrättas bodelning mellan den ena maken och den andra makens arvingar, svarar arvingama - om de fått för mycket egendom - en lör alla och alla för en för betalningsskyldigheten. l fråga om ansvar för avliden makes skulder gäller emellertid i stället för l3 kap. l4§ säirskilda bestämmelser i ärvdabalken (21 kap.).

216 Avtal mellan makar och mellan sambor

En gåva och en bodelning mellan makar kan återvinnas i konkurs eller vid ackordsförhandling (3 l-32 §§ konkurslagen och 16 § ackordslagen). För gåva gäller detta antingen om den är fullbordad senare än sex månader före fristdagen, eller om den fullbordats tidigare men senare än två år före fristdagen och det icke visas att gäldenären varken var eller genom gåvan blev insolvent. Har vid bodelning gäldenären eñergivit sin rätt i avsevärd mån eller låtit egendom frångå sig mot att fordran på honom utlagts på hans lott, skall bodelningen gå i motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen kommit in till rätten senare än två år före fristdagen och det inte visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder. För avtal mellan sambor finns inga särskilda bestämmelser enligt svensk rätt.

6.2 Övriga nordiska länder

I de hänseenden som här avses är rättsläget i de nordiska länderna i stort sett så lika att uppmärksamheten kan riktas på de huvudsakliga skillnaderna. l isländsk och norsk rätt finns, utöver möjligheten att göra motsvarigheten till giñorättsgods till enskild egendom och tvärtom, den varianten att enskild egendom skall kunna behandlas som giftorättsgods om äktenskapet blir upplöst genom den ena makens död. Denna lagändring vidtogs i Norge 1937 och i Island 1962. l Danmark skall vissa äktenskapsförord (oegtepagter) inte bara inges till rätten för ”tinglysning” utan också godkännas av myndighet, dvs. av justitsministeriet eller overøvrigheden eñer bemyndigande av justitieministem. Detta avser varje förord, som upprättas under äktenskapet och innebär att egendom vederlagsfritt överlåtes från den ena maken till den andra (lov om mgteskabets retsvirkninger § 36). Bestämmelsen tillämpas inte bara på förord om gåva utan enligt stadgad praxis också på under äktenskapet ingångna förord som gör egendom till makes enskilda eller som återför sådan egendom

till den i bodelning ingående ,

l Finland råder förbud för makar att ge varandra gåvor under äktenskapet. Någon överföring av besparingar medges ej heller. I Danmark och Norge är en besparingsöverfönng inte begränsad till visst högsta belopp. Enligt finsk rätt har makar i äktenskap, på vilka 1929 års äktenskapslag är

lAndersen, Familieret,

2 udg., Köpenhamn 1968 tillämplig, ej tillgång till att begära boskillnad. l Danmark, Island och Norge s. 95 foch Danielsen- kan boskillnad efter (bosondring) beviljas bara på särskilt angivna grunder Homslet, Lov om aagteansökan av den ena maken. Någon motsvarighet till den i svensk rätt givna skabets retsvirkninger, Köpenhamn 1975 möjligheten att utan angivande av skälen erhålla boskillnad eñer en gemens. 296 fl. sam ansökan finns alltså inte.

Avtal mellan makar och mellan sambor 217

Familjelagssakkunniga

6.3 Avtal mellan makar

6.3.1 Allmänna synpunkter En av de större nyheterna i 1920 års giftermålsbalk var friheten för makar att ingå avtal med varandra. Mot en sådan frihet hade hinder tidigare mött i den under äktenskapet rådande egendomsgemenskapen under mannens målsmanskap, som i princip innebar att makarna såväl inbördes som i förhållande till tredje man behandlades som en ekonomisk enhet. När genom den nya egendomsordningen makarna blev två ekonomiskt självständiga personer på så sätt att var och en själv förvaltar sin egendom och svarar för sina skulder, blev det möjligt att ge dem också befogenheten att ingå avtal med varandra Avtal om egendomsordningen kan enligt giftermålsbalken ingås även under äktenskapet, inte som förr bara före Vigseln. Förmögenhetsrättsliga avtal såsom köp, byte och gåva - är numera tillåtna också makar emellan. Den senare möjligheten, tidigare i huvudsak okänd, torde ha varit den viktigaste. i Ändå kom den inte till uttryck i lagen. Den allmänna avtalsfrihetens räckvidd

g ansågs nämligen alltför svår att bestämma genom positivt 1agbud. Så kom

giftermålsbalken att i stället ange de begränsningar eller modifikationer i avtalsfriheten som ansågs böra gälla. Avtal om egendomsordningen skulle fortfarande vara medgivna i förhållandevis snäv omfattning, varför dessa fick en tämligen utförlig behandling. I fråga om allmänna förmögenhetsrättsliga avtal upptar giftermålsbalken regler enbart för vissa särskilda typer av avtal. l övrigt skall allmänna regler gälla på området. Med avtal om egendomsordningen avses sådana avtal som enligt 8 kap. l § giftermålsbalken innebär att makes egendom kommer att hänföras antingen till enskild egendom eller giftorättsgods. Man kan också karaktärisera dem så, att de avser förskjutningar inom vardera makens egen rådighetssfär, inte som vid allmänna förmögenhetsrättsliga avtal är möjligt egendomsförskjutningar från ena maken till den andra. Avtal om egendomsordningen är ett familjerättsligt avtal. Dit är att räkna också avtal som makarna kan ingå om bodelningen, då egendomsordningen skall förverkligas, samt en del andra avtal med anknytning till bodelningförfarandet. De ändrade och nya bestämmelser vi föreslår för egendomsordningen och bodelningen gör det nödvändigt för oss att här ta upp också frågan om makars befogenhet att ingå nämnda familjerättsliga avtal. De begränsningar iden förmögenhetsrättsliga avtalsfriheten som tagits upp i giftermålsbalken avser av förklarliga skäl främst vederlagsfria överföringar av egendom mellan makarna. Särskilda formkrav har ställts upp och till borgenäremas skydd har dessutom särskilda förpliktelser lagts på mottagaren. Därutöver finns vissa bestämmelser, närmast av utfyllande karaktär, för ett par andra typer av rättsförhållanden. De nu nämnda bestämmelserna, samtliga upptagna i 8 kap. giftermålsbalken, har vi anledning att överväga med hänsyn till den utveckling som skett sedan början av seklet och den erfarenhet som vunnits av bestämmelserna i fråga. Mellan de båda huvudgruppema av avtal - de familjerättsliga och de - l förmögenhetsrättsliga går ingen skarp och tydlig gräns. Särskilt vid avtal om LB 1918 s. 286 f.

218 Avtal mellan makar och mellan sambor

bodelning kan man ofta fråga sig var den familjerättsliga delen slutar och den förmögenhetsrättsliga börjar. Bodelningsavtalet kan innebära att egendom till betydande värde överförs från ena maken till den andra men ändå strikt vara att betrakta som familjerättsligt. Det kan också innebära en blott obetydlig överföring, som emellertid genom att gâ utanför de för bodelningen gällande

ramarna i själva verket är att anse som förmögenhetsrättsligz

Till borgenäremas skydd finns bestämmelser om verkan av makes eftergift vid bodelning, vilka är så utformade att gränsdragningen saknar betydelse för dem (13 kap. 14 § giñermålsbalken, 32 § konkurslagen). I andra sammanhang kan den sakliga innebörden av rättshandlingen få betydelse, exempelvis vid tvist mellan makarna själva eller mellan den efterlevande och den avlidnes rättsinnehavare. Det är klart att en diskussion om avtal mellan makar måste ta hänsyn också till frågor av detta slag. När det sagts att allmänna regler skall gälla också för avtal mellan makar så innebär det inte att dessa regler utan vidare kan tillämpas på samma sätt som om parterna inte varit gifta med varandra. I fråga om familjerättsliga avtal anses t. ex. allmänna regler för avtals ingående inte gälla fullt ut utan särskild hänsyn böra tas till avtalets egen natur? Men också för de förmögenhetsrättsliga avtalens del, där en likabehandling annars kunde förväntas, anses allmänt att parternas egenskap av makar måste influera på bedömningen i olika hänseenden. Man menar då vanligtvis att den personliga och ekonomiska intressegemenskap som normalt finns ,mellan makar dels lätt kan leda till att ena maken ikläder sig förpliktelser mot den andra som är till hans eller hennes nackdel, dels framför allt kan medföra avtal som i verkligheten betyder mycket litet mellan makama själva men är till desto större skada för makes borgenärer eller annars för tredje manf‘ Enligt vår mening finns det all anledning att också fortsättningsvis ta hänsyn till att avtalspartema är gifta med varandra liksom hänsyn bör tas till alla andra omständigheter kring avtalet. Vare sig det gäller att bedöma om avtal 2 Jfr Wallin i rm 1963 över huvud taget träffats eller fråga är om att fastställa innebörden av ett slutet s. 39 IT. avtal måste bedömningen emellertid göras med försiktighet och med hänsyn och de rollförändringar i äktenskapet som ägt 3 Se Björling, Löñes- och tagen till samhällsutvecklingen tillits-gnrndsatsemas till- rum. Fönnenta skyddssynpunkter kan annars lätt leda till att makar som lämplighet utanför för- avtalsparter kommer att uppfatta sig som särbehandlade i väl stor utsträckmögenhetsrätten, Nor- om ning. Vi återkommer något till denna fråga i samband med övervägandena diska Juriststämman i gåvor och andra överföringar mellan makar. Stockholm 1926, s. 53 ff och densamme, God tro I detta kapitel begränsar vi oss till att behandla makamas befogenhet att ingå på familjerättens område, avtal i olika hänseenden samt i viss utsträckning verkan därav. Bortsett från en SvJT 1933 s. 401 ff. fråga av gemensamt intresse för flera avtalstyper behandlar vi inte forrnkravet för skilda avtal, inte heller en sådan fråga som omyndig makes rätt att ingå 4 Denna aspekt synes inte närmare behandlad avtal. Dessa och andra frågor om avtal mellan makar återkommer vi till i i svensk juridisk littera- specialmotiveringen. tur. Se i övrigt Borum, Familjeretten 11, 2 utg. Köpenhamn 1946 s.

6.3.2 Avtal om egendomsordningen

264 ff, Munch, Fonnueforholdet mellem aegtel vårt land fanns tidigare till viss del olika regler för makars egendom beroende fmller, Köpenhamn 1955 på om den för staden eller landet gällande rätten var tillämplig. Sedan de sista och Amholm-Iødrup, Familieretten, Oslo 1976 resterna av detta system rensats bort tillhandahåller den svenska rätten en s. 153 ff. enda legal form av egendomsordning för makar. l andra länder än de nordiska

Avtal mellan makar och mellan sambor 219

är det annars inte ovanligt att finna flera av lagen reglerade system, som bygger på olika principer och mellan vilka makama eller de blivande makarna kan välja. l en del större kontinentala länder, som historiskt sett bildats av skilda områden eller delstater med egen rättstradition, kan en sådan ordning till stor del förklaras som en eftergift i den gemensamma lagstiftningen åt regionala eller delstatliga intressen. Möjligheten enligt giftermålsbal ken att avtala om avvikelser från den legala egendomsordningen innebar inte bara en utvidgning i förhållande till äldre rätt - den nyss nämnda möjligheten att iná avtal också under äktenskapet-

utan också vissa inskränkningar. Överhuvudtaget kan inga modifikationer i

makes självständiga Förvaltningsrätt åstadkommas genom avtal. Inte heller kan, såsom tidigare, giftorättsandelama bestämmas på annat sätt än enligt den i lag angivna hälñenprincipen. Vad makama kan göra är att hänföra egendom till endera av två kategorier, enskild egendom resp. giftorättsgods. Därigenom styr de utfallet av den framtida bodelningen genom att vad som hänförts till enskild egendom hålls utanför och bara giftorättsgodset delas lika. Rätt utnyttjad ger emellertid denna avtalsmöjlighet makarna frihet att välja den ordning som passar dem bäst inom en ram som kan innebära allt från fullständig egendomsskillnad över s. k. förvärvsgemenskap (återgångsdelning) till en mer omfattande delning, liggande närmast den generella likadelningen enligt lagens norm. Som framgår av vår undersökning av äktenskapsförord (bilaga 4) är det ett förhållandevis litet antal makar som överhuvudtaget begagnar sig av möjligheten att ingå avtal om egendomsordningen. Man beräknar att äktenskapsförord finns i mindre än 10 procent av de nu existerande äktenskapen. I åtskilliga fall upphävs med tiden ett tidigare äktenskapsförord genom ett nytt. I vår bouppteckningsundersökning avseende genom döden upplösta äktenskap (bilaga 3) gällde annan norm för delning av egendomen än lagens generella likadelning i blott 7 procent av samtliga fall. l denna siffra ingår då inte bara de fall där all egendom var enskild utan också sådana där det vid sidan av giftorättsgods överhuvudtaget fanns någon egendom som var makes enskilda. De anförda siffroma pekar inte på något uttalat behov av avtalsmöjligheten men är, som vi konstaterade tidigare (2.5), fullt tillräckliga som skäl för att bibehålla denna möjlighet. När gällande ordning nu ses över kan det däremot inte med stöd i dessa undersökningar påstås, att det skulle finnas något behov av väsentligt utvidgade möjligheter till avtal om egendomsordningen. Behovet för makar av att kunna avtalsvis på egen hand reglera äktenskapets ekonomiska rättsverkningar måste vidare bedömas mot bakgrunden av den legala ordning man stannat för. Ju mindre hänsyn den legala ordningen tar till individuella förutsättningar och omständigheter, desto större skäl kan anföras för avtalsfriheten. De principer för egendomsordn ingen som vi dragit upp i de båda föregående kapitlen innebär i förhållande till nuläget ett mer nyanserat system, där större hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Upplöses äktenskapet efter kort tid genom äktenskapsskillnad skall sålunda på makes yrkande den generella likadelningen ersättas av en mer begränsad

delning Denna legala jämkningsregel bör kunna minska behovet av sådana

äktenskapsförord som tillkommer som ett slags skydd mot skilsmässa redan efter en kortare tid. Vare sig äktenskapet varat en kortare eller längre tid skall

220 /lvtal mellan makar och mellan sambor

likadelningen kunna frångås om denna leder till ett resultat som är oskäligt mot ena maken. Även om denna regel skall tillämpas bara i klara undantagsfall medger den ett hänsynstagande till individuella förhållanden. När det gäller situationen efter ena makens död kan hänsynen till den efterlevande ibland åberopas som skäl för en utvidgad avtalsmöjlighet. Vi syftar på den s. k. norska lösningen, vilken innebär en möjlighet för makarna att komma överens om att enskild egendom skall behandlas som giltorättsgods vid upplösning genom ena makens död. Ett motiv för denna sedan 1937 i Norge gällande ordning var att den efterlevandes rätt att sitta i oskiftat bo då omfattade bara giftorättsgods. Möjligheten att behandla egendomen som giftorättsgods efter ena makens död var därför betydelsefull för den elterlevande. Enligt 1972 års lov om arv äger den efterlevande numera överta också den avlidnes enskilda egendom i oskiftat bo - förutom när arvingama går med på det- om det blivit bestämt i äktenskapsforord. Den väsentliga skillnaden mellan dessa båda typer av äktenskapsförord visar sig när arvingama en gång vid den längstlevandes bortgång skall ta sitt arv ur det oskiftade boet. Innebar

förordet att enskild egendom skulle behandlas som giltorättsgods, sker en

likadelning mellan vardera makens arvingar. Gav förordet däremot den efterlevande rätten att sitta i oskiftat bo med den avlidnes enskilda egendom varvid också den efterlevandes enskilda egendom kommit att ingå i boet om ej annat bestämts i förordet, i överenskommelse med arvingama eller i föreskrilt av givare eller testator - sker en fördelning efter värdeförhållandet mellan makamas enskilda egendom när den efterlevande övertog det oskiftade boet, i förekommande fall med beaktande även av vardera makens andel i giftorättsgods. Också om andelstalen vid det slutliga skiftet är det möjligt att i förordet ta

in bestämmelser som avviker från de legala

Även om en avtalsmöjlighet enligt den norska modellen kunde tänkas vara lämplig i en del fall också hos oss, skulle det möta betänkligheter att på ett så avgörande sätt utvidga tillämpningsområdet för äktenskapsförorden. Enligt norsk rätt kan ett äktenskapsförord av här diskuterad typ ytterligare nyanseras genom att begränsas till att gälla bara för den händelse en i förordet angiven make dör först. Det kan diskuteras om avtalsmöjligheten borde stanna vid detta. Mycket talar för att makarna i förordet borde kunna ta in åtskilliga andra villkor, när möjligheten att på detta sätt variera egendomsordningen väl öppnats. Ofta skulle ett och samma slutresultat vid bodelningen kunna nås på olika sätt och det vore föga tillfredsställande och ägnat att leda till rättsförluster om förordets giltighet i ökad omfattning kom att bero på vilken väg eller vilket uttryckssätt som valts när det upprättades. Som redan familjerättskommittén framhöll skulle det rättsliga systemet genom en utvidgning i denna riktning bli mera svåröverskådligt och alltför skiftande. Kommittén pekade vidare på den möjliga konflikten med testamentsreglema och de övriga I Ang. norsk rätt se vida- svårigheter som skulle möta med hänsyn till andra arvsrättsliga bestämmelser re Amholm, Nytt i den i vårt rand? nye arvelov, Oslo 1972 De-ändringar vi föreslår till stärkande av den efterlevandes ställning gör att s. 33 ff och Lødrup, behovet av utvidgade avtalsmöjligheter just av hänsyn till den efterlevande Materiell skifterett, 6 utg. Oslo 1979 s. 225 ft. minskar betydligt. Rätten att sitta i oskiftat bo är enligt vårt förslag inte 2 begränsad till sådan egendom som ingår i bodelning. Också den avlidnes Se familjerättskommitténs motiv, SOU 1964:35 enskilda egendom ingår i det oskiftade boet, när sådant kommer till stånd. s. 153 f. Antas vårt förslag att avskaffa laglotten blir det även möjligt att genom

Avtal mellan makar och mellan sambor 221

testamente tillförsäkra den efterlevande rätten att sitta i oskiftat bo, vilken rätt då gäller mot bröstarvingama. Skall denna rätt gälla ömsesidigt mellan makarna - dvs. oberoende av vem som dör först- kan de upprätta ett inbördes testamente. Skall den gälla bara om den ene dör först, är det tillräckligt att denne upprättar testamente till fömiån för andra maken. På grund av det anförda vill vi inte föreslå en utvidgning av avtalsmöjligheten enligt den norska modellen. Vi tror det vara i nuläget och för våra förhållanden bättre att söka genom ändringari den legala ordningen tillgodose motsvarande syften. Därigenom undgår man nackdelama med en ökad användning av förordsinstitutet och vinner samtidigt fördelarna att den nya typ av förordnanden som enligt den föreslagna ordningen kan göras med avseende på kvarlåtenskapen efter avliden make kommer att följa reglerna om upprättande och återkallelse av testamente. Vad man kan anmärka mot nuvarande avtalssystem är kanske framför allt dess formella konstruktion. Makama kan avtala om egendomens karaktär, dvs. dess natur av enskild eller giftorättsgods. Detta får sedan indirekta rättsverkningar i viss mån under äktenskapets bestånd men främst vid dess upplösning. Genom att sätta en viss etikett på egendomen påverkar man utgången av bodelningen. Detta är en abstrakt konstruktion som kan vara väl så svår att genomskåda. Enligt vår mening vore det bättre om avtalet enligt lagens ordalydelse går ut på det väsentliga för den enskilde, nämligen hur egendomen skall behandlas vid den ekonomiska uppgörelsen. Vill makar avtala om avvikelse från den legala ordningen bör avtalet alltså gå ut på att ange den egendom som inte skall ingå i en framtida bodelning mellan dem. På motsvarande sätt bör ett avtal varigenom makarna återställer den legala ordningen beträffande viss egendom gå ut på att egendomen skall ingå i bodelning. Ingenting hindrar att egendom som skall undantas vid bodelning också i fortsättningen betecknas som enskild egendom”, bara det redan av lagen framgår klart vad detta får för verkan. Redan med tanke på övergångsproblemen kan det vara praktiskt att behålla denna term även i lagen som en beteckning på egendomen. En formell omläggning enligt vad nu sagts ter sig så mycket mer berättigad som de nuvarande verkningama under äktenskapets bestånd av egendomens kategoriindelning bör omprövas. l avsnitt 4.3.4 har vi föreslagit att vederlagsreglema tas bort. Man skall inte behöva undersöka om makes giftorätt under hela den tid äktenskapet varat har blivit kränkt. Bara gåvor och liknande vederlagsfria avhändelser som ena maken gjort inom ett år före ansökan om äktenskapsskillnad skall kunna ge andra maken kompensation. Också den nuvarande vårdnadsplikten avseende makes giftorättsgods utgår därför med denna lösning. Vare sig egendomen tillhör den ena eller andra kategorin faller nu berörda frågor bort, om vårt förslag antas. Kvar står problemet med rådighetsinskränkningama enligt 6 kap. 4-6 §§ giftermålsbalken, vilka avserbara makes giftorättsgods. Genom att göra bohag och bostad till enskild egendom kan alltså det krav på samråd makama emellan som lagstiftaren ansett nödvändigt för detta slags egendom upphävas. Fullt ut har denna i 1920 års giñermålsbalk fastlagda princip inte kunnat fullföljas under senare tid. l lagen (1959: 157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad har nämligen bostad som av make innehas med hyres- eller bostadsrätt blivit föremål för andra makens övertaganderätt och

222 Avtal mellan makar och mellan sambor SOU l98lz85

till denna rätt knutna rådighetsinskränkningar, även när rättigheten är enskild egendom. Vi anser tiden nu vara inne att ta steget fullt ut och låta övertaganderätt och rådighetsinskränkningar avseende bohag och bostad gälla oavsett vad makarna kan ha avtalat om egendomen och hur den skall behandlas vid en framtida bodelning. Det kan av sociala skäl inte vara riktigt

att ena maken i förväg skall kunna avstå från det skydd som lagen här ger.

Intar man denna ståndpunkt finns det å andra sidan anledning att överväga om rådighetsinskränltningama också i fortsättningen skall gälla generellt vid avhändelse av fast egendom och om inte en begränsning här bör ske till sådan fast egendom som tjänat såsom bostad åt makarna. Denna och andra frågor rörande utformningen av rådighetsinskränkningama kommer vi att ta upp i specialmotiveringen (7 kap.). I detta sammanhang är det tillräckligt att slå fast, att enligt vårt förslag viss egendoms rubricering som makes enskilda kommer att sakna betydelse under äktenskapets bestånd. Något hinder mot att avtal mellan makar kommer att gälla enbart frågan hur egendomen skall behandlas vid bodelning finns därför inte. Ett särskilt problem utgör den begränsningi avtalsfriheten som framgår av 8 kap. l § första stycket 2. gittermålsbalken och som omöjliggör ett införande av giftorätt i sådan egendom som på grund av givares eller testators föreskrift är mottagarens enskilda egendom. Vi vill här genast framhålla, att vi inte vänder oss mot sådana föreskrifter som inskränker också mottagarens rätt att förmögenhetsrättsligt förfoga över egendomen. De kan ha tillkommit exempelvis för att egendomen så småningom ograverad skall övergå till ny ägare i nästa generation. Så länge sådana föreskrifter ges förmögenhetsrättslig verkan är det motiverat att ägarmaken icke, lika litet som han kan överlåta egendomen till andra maken eller tredje man, kan avhändas den genom bodelning. Vad vi vill peka på är sådana föreskrifter som enbart stadgar undantag för mottagarens makes anspråk på giftorätt och som s. a. s. har sin udd riktad uteslutande mot den legala egendomsordningen. Det är denna typ av föreskrifter som avses med det angivna lagrummet. Skälet till att givaren eller testator ställt upp föreskriften kan växla. Det kan bero på misstro eller motvilja mot mottagarens make eller bara på en önskan att egendomen skall vara förbehållen mottagaren och dennes släkt. Det finns emellertid anledning att tro att föreskriften ofta tillkommer tämligen rutinmässigt utan nämiare överväganden av denna art, exempelvis när mottagaren är minderårig. I vissa fall kan av den grundläggande rättshandlingen utläsas att mottagaren av givaren eller testator fått rätt att genom äktenskapsförord avtala bort föreskriften i fråga. Dessa erbjuder inga problem i detta sammanhang. Lever

en givare kan han naturligtvis också lämna sitt medgivande till förändringen.3

l andra fall däremot framgår det inte alls att mottagaren skall ha rätten till ändring eller också är den uttryckligen förbjuden. Även om givaren eller testator sedan länge är avliden och oavsett hur de ekonomiska förhållandena i äktenskapet utvecklat sig, är makarna då förhindrade att genom äktenskapsförord göra egendomen till giftorättsgods. Visserligen torde det, så länge 3 Jfr LB 1918 s. 298. borgenärsintresset inte berörs, ej finnas något som kan hindra makarna från att 4 Närmare härom Wal- vid bodelningen komma överens om att bortse från den berörda föreskriften. lin, Avtal mellan makar att i förväg genom äktenskapsforord lösa frågan har de dock

s. 59 ff. inte. Möjligheten

Avtal mellan makar och mellan sambor 223

Det sagda kan te sig desto märkligare som ägarmaken har full frihet att i övrigt förfoga över egendomen. Han kan exempelvis sälja eller ge bort egendomen till vem han vill, även till andra maken. Eftersom en ny ägare inte blir bunden av den med gåvan eller testamentet förenade föreskriften, har man genom överlåtelse till andra maken i princip kommit från denna. Enligt vad vi erfarit använder man sig i det praktiska tåttslivet ibland av detta tillvägagångssätt för att kringgå en av givare eller testator meddelad föreskrift. l andra makens hand är egendomen giñorättsgods och, om man bortser från risken att egendomen behöver tas i anspråk för gäldstäckning, ingår värdet av den i en framtida likadelning mellan makarna och egendomen kan därvid även tänkas komma att bli tillskiftad den ursprunglige ägarmaken. Till skillnad från förhållandet när egendomen är enskild på grund av äktenskapsförord behöver andra maken inte ha varit medveten om egendomens natur utan uppgiften härom kan komma som en överraskning vid bodelningen. Har egendomen förvärvats före äktenskapets ingående kan det vara förklarligt att föreskriften förblivit okänd för andra maken, men ingenting garanterar att föreskriften kommer till hans kännedom när förvärvet sker under äktenskapet. Någon möjlighet att göra sin egen egendom enskild till motsvarande värde har han inte heller, om makarna inte kan enas om det. Till stöd för nuvarande ordning kan anföras, förutom det teoretiska och begreppsjuridiskt färgade argumentet att mottagaren erhållit egendomen med den angivna begränsning som följer av föreskriñen, att ett borttagande av möjligheten för givare eller testatoratt ställa upp föreskriften med giltig verkan eller en ovillkorlig möjlighet för makarna att avtala bort den skulle kunna göra givaren resp. testator mindre benägen att vidtaga sin disposition. Gåvan eller testamentet skulle alltså i en del fall inte komma till stånd. Sett från makamas synpunkt skulle det vara bättre att få egendomen med den angivna föreskriften än att inte få den alls. › Det år möjligt att det skulle stöta på alltför stora praktiska problem att söka komma till rätta med de angivna olägenhetema på något av de sätt vi nu antydde. Inte heller torde det vara lämpligt att ge en bestämmelse i lag, en ligt vilken makarna äger avtala bort föreskriften såvida inte givaren eller testator bestämt annat. I sådant fall är det mycket möjligt att uttryckligt förbud tämligen rutinmässigt skulle komma att tas in i gåvobrev och testamenten. Inte heller har föreskriften sådan räckvidd och innebörd att ett permutationsförfarande förefaller nödvändigt eller lämpligt. Enligt vår mening måste det vara riktigare att söka angripa problemet som en del av frågan om hur man skall förfara när bodelningen enligt huvudreglema leder till ett resultat som är oskäligt mot ena maken. Man kan ju inte bortse ifrån, att den typ av föreskrift vi diskuterari en del fall kan ha goda skäl för sig, när man betraktar den mot bakgrunden av det ekonomiska utfallet av bodelningen och övriga omständigheter. De argument vi anfört mot nuvarande ordning har också väsentligen tagit sikte på förhållandena vid själva bodelningen. Kan man jämka sådana på bodelningen inriktade avtal som äktenskapsförord om egendomsordningen, bör man med stöd av vad vi här anfört om olägenhetema med givares och testators föreskrifter kunna jämka även dessa. Vi återkommer strax till dessa frågor.

224 Avtal mellan makar och mellan sambor

6.3.3 Jämkning av äktenskapsförord m.m.

Giftemrålsbalken innehåller ingen bestämmelse om jämkning av äktenskapsförord. Det är dock klart att ett förord som andra avtal i vidsträckt mening kan angripas med analog tillämpning av avtalslagens ogiltighetsregler i dess 3 kap. I motiven till den år 1976 införda generalklausulen i 36§ avtalslagen sägs även, ehuru i rätt försiktiga ordalag, att den nya bestämmelsen bör vara

analogt tillämplig inom familjerätten, bl. a. på äktenskapsförord General-

klausulen behöver inte nödvändigtvis leda till hela förordets ogiltighet utan kan medföra att visst villkor jämkas eller lämnas utan avseende. Ett ingånget äktenskapsförord kan indirekt få betydelse också vid jämkning enligt giftermålsbalken, nämligen när fråga är om tillämpning av 13 kap. 12a §, som infördes 1973. Vid bedömningen av om en likadelning är uppenbart obillig med hänsyn även till makamas ekonomiska Förhållanden kan förekomsten av enskild egendom komma in i bilden. Om exempelvis ena maken har en betydande förmögenhet som utgör enskild egendom kan det, enligt uttalanden av föredragande statsrådet, ofta te sig rimligt att låta den andra maken vid bodelningen behålla allt eller större delen av sitt giftorätts-

gods, även om detta skulle innebära en avvikelse från regeln om likadelning?

Samtidigt betonas emellertid att förmögenhetens karaktär av giftorättsgods eller enskild egendom inte har någon avgörande betydelse för frågan om jämkning skall ske.3 I den mån verkningama av ett oskäligt äktenskapsförord kan neutraliseras genom tillämpning av den allmänna jämkningsregeln eller eventuellt redan den bestämmelse om begränsad delning vid upplösning av ett kortvarigt äktenskap vilken vi berört i avsnitt 4.3.2, behöver själva förordet inte jämkas. Men den allmänna jämkningen måste hålla sig inom ramen för vad en likadelning ger, på ena sidan, och vad som följer av att vardera maken behåller sin egendom, på den andra. Det är inte säkert att detta jämkningsutrymme är tillräckligt för att man skall kunna åstadkomma ett skäligt resultat vid bodelningen. Då måste också äktenskapsförordet kunna jämkas och den enskilda egendomen i större eller mindre omfattning dras in i delningen. En regel om jämkning av äktenskapsförord är enligt vår mening av sådan betydelse att den bör särskilt tas upp i balken och inte hänvisas att lösas med stöd av en analog tillämpning av avtalslagens generalklausul. Den bör emellertid utformas med förebild i generalklausulen på samma sätt som vi föreslagit i fråga om den allmänna jämkningsregeln vid bodelning. När det gäller avtal om egendomsordningen, vilka ofta blir verksamma först lång tid efter det de har ingåtts, är det naturligt att vad som enligt generalklausulen utgör ”senare inträffade förhållanden många gånger är det som gör ett avtal oskäligt mot ena maken. Man kan tänka sig avtal som ensidigt verkar till ena makens fördel, exempelvis genom att göra all hans egendom till enskild under det att andra makens egendom skall delas lika. Även om avtalet inte kan sägas ha varit oskäligt redan när det ingicks, kan förhållandena senare ha utvecklat sig så att ensidigheten blivit än mer förstärkt och orättvis. Det behöver heller inte nödvändigtvis förhålla sig så att avtalet från början på 1 Prop. l975/76:8l något sätt missgynnat den make som gör gällande att det är oskäligt. Ett avtal s. 113. om fullständig egendomsskillnad kan från början ha varit tänkt som skydd för 2 Prop. 1973:32 s. 126. exempelvis hustnrn och hennes i äktenskapet införda egendom, men under 3 Prop. 1973:32 s. 150. äktenskapet har mannen - kanske med hustruns direkta hjälp - blivit den hos

Avtal mellan makar och mellan sambor 225

vilken tillgångarna samlat sig. Trots att avtalet ursprungligen var till hennes fördel bör hon vid bodelningen kunna göra gällande att det numera blivit oskäligt mot henne. Klart är att om en föreskrift som meddelats av givare eller testator leder till samma oskälighet som här nämnts beträffande äktenskapsförord, denna föreskrift bör kunna jämkas. Att man i detta fall inte ingriper mot ett mellan makama själva ingånget avtal utan mot en rättshandling av tredje man bör inte göra någon skillnad i detta sammanhang. Skälen för denna vår ståndpunkt har vi utvecklat i det föregående. Liksom i de föregående fall där vi vid utfommingen av en jämkningsmöjlighet anslutit oss till generalklausulens avfattning och till de bakom klausulen liggande tankarna är också förevarande jämkningsregel tänkt att tillämpas restriktivt. Om det finns skäl att jämka är den längst gående möjligheten att helt upphäva verkan av äktenskapsförordet eller föreskriften. En partiell jämkning torde dock många gånger vara tillräcklig. Den egendom som eljest helt skulle ha tagits undan vid bodelningen kan då förklaras till viss del skola ingå i denna.

6.3.4 Avtal om förtida bodelning

Vid bodelning sker den ekonomiska uppgörelsen mellan makar efter det äktenskapet blivit upplöst. För närvarande finns dessutom möjlighet att -trots att äktenskapet består - åstadkomma en bodelning, nämligen efter det makarna ansökt om och erhållit boskillnad. Ansökan görs hos rätten och rättens bifall härtill lämnas i form av en dom. Makes anspråk på giftorätt i andra makens egendom kan alltså efter boskillnad förverkligas på samma sätt som i samband med äktenskapets upplösning och leda till att egendom skall överlämnas från ena maken till den andra. Efter boskillnad är giftorättsgemenskapen hävd mellan makama för framtiden, såvida de inte återinför giftorätt genom äktenskapsförord. Enligt gällande rätt kan en make, även om andra maken skulle motsätta sig det, få boskillnad i vissa fall. Det är i huvudsak i sådana fall då andra maken gjort sig skyldig till vanvård av sin egendom eller på annat sätt åsidosatt sin vårdnadsplikt. Ensidig rätt till boskillnad finns också i det närbesläktade fallet Se LB 1918 s. 330 n. 2 En undersökning avseatt andra maken blivit försatt i konkurs. Som en följd av att vi föreslår att vederlagsreglema och den med dem korresponderande vårdnadsplikten skall ende vid två avd. av upphävas, måste också dessa grunder för boskillnad upphävas. För den Stockholms tingsrätt år situationen 1975 beviljade boskillnaatt ena maken vid bodelning är försatt i konkurs har vi i avsnitt der visade, att samtliga 4.3.3 föreslagit en rätt för andra maken att begära jämkning, vilken rätt kan 36 beviljade boskillnader utnyttjas så att någon egendom inte behöver avstås till konkursboet. Detta blir tillkommit efter gemenett effektivare vilken sam ansökan. Undersökskydd än boskillnaden, i dag i motsvarande situation innebär ningen finns redovisad i risk för att ena maken vid bodelningen får utge halva sin behållna en stencilerad uppsats i egendom till andra makens konkursbo. tillämpade studier i civil- Den ensidiga rätten till boskillnad, av lagberedningen tänkt som ett värn för rätt lll vid Stockholms

giftotfitten,‘ kommer Universitet 1977: Arne

numera mycket sällan till användning Av de nu årligen Söderlund, Boskillnadsmellan 800 och l 000 beviljade boskillnadema torde övervägande flertalet ha institutet- särskilt dess tillkommit efter gemensam ansökan? Också denna väg till boskillnad sågs av syften i det praktiska beredningen naturligt nog som ett skydd för giftorätten men samtidigt som en rättslivet.

226 Avtal mellan makar och mellan sambor

möjlighet för makarna att inte behöva ge offentlighet åt de omständigheter som ligger till grund för beslutet att söka boskillnad.3 Det ursprungliga syftet med boskillnadsinstitutet torde i dag spela en underordnad roll. När makar gemensamt ansöker om boskillnad är det nu i allmänhet inte av det skälet att de vill undvika att offentligt tala om på vilket sätt ena maken i förekommande fall misskött sin egendom, knappast heller i någon stöne omfattning för att skydda andra makens giftorätt på det sätt som lagberedningen tänkte sig. Andra syften har numera fått övertaget. Vi kan

peka på några av de viktigare?

Ett skäl kan vara att makarna vill skydda viss egendom, som innehas av den ene, mot dennes framtida borgenärer i en pågående eller planerad förvärvsverksamhet. Egendomen överförs vid bodelningen till andra maken varefter giftorätt kan återinföras i önskad omfattning, exempelvis i all egendom utom den som särskilt skall skyddas, vilken får förbli den mottagande makens enskilda. På motsvarande sätt kan makarna förfara för att skydda viss mot anspråk från ena makens bröstarvingar. Genom att i den egendom efterlevandes hand utgöra enskild egendom blir egendomen under alla förhållanden oåtkomlig för deras anspråk på laglott. Ett annat skäl kan vara att makar, som önskar skiljas, vill klara av den ekonomiska Uppgörelsen sig emellan utan att först avvakta betänketidens utgång. Enligt gällande rätt måste domen på äktenskapsskillnad ha meddelats och vunnit laga kraft innan bodelning får verkställas med anledning av äktenskapets upplösning. Boskillnadsinstitutet ger dem en möjlighet att genast åstadkomma en giltig bodelning. Denna väg förutsätter dock att makarna är ense i väsentliga punkter, eftersom rätten att överta andra maken tillhörig bostad enligt 1959 års lag inte gäller vid bodelning i anledning av boskillnad, inte heller jämkningsregeln i 13 kap. 12a § giftermålsbalken. I många fall torde skatteskäl vara de avgörande. Om ena maken vill ge den andra en gåva, kan många gånger samma resultat som genom gåva uppnås civilrättsligt genom bodelning. Skatterättsligt är den senare vägen gynnsammare för makarna, eftersom förvärv på grund av giftorätt inte är skattepliktigt under det att gåva i vissa fall skall beskattas. Har makarna bröstarvinge till vilken de vill lämna viss formellt endast ena maken tillhörig egendom såsom gåva, kan de finna det vara bättre överensstämmande med de verkliga förhållandena att först vid bodelning dela upp egendomen lika på båda makarna. Gåvan räknas då som lämnad till hälften av vardera maken, vilket i jämförelse med skatteefffekten av en samlad gåva från ena maken innebär dubbelt grundavdrag och - vid större värden - lägre skatteuttag på grund av att skatteskalan är progressiv. Också vid den årliga inkomstbeskattningen kan vissa fördelar nås genom en uppdelning av egendom mellan makarna. Vi vill inte här försöka oss på att rangordna de olika syften som i dag synes förekomma vid boskillnad. Några står tämligen nära de syften lagberedningen 3 LB 1918 s. 335. ville tillgodose under det att andra torde ha varit beredningen helt främmande. 4 I vilken omfattning boskillnaden används för de olika syftena är också mycket Framställningen bygger i denna del bl. a. på re- svårt att uttala sig om. I boskillnadsmålet skall visserligen en bouppteckning sultatet av en enkät till rätten Man kan inges till men ej obligatoriskt själva bodelningshandlingen. ett urval advokater, vildärför vid en undersökning i regel bara se vilken egendom som berörts av en ket redovisats i den ovan bodelning, inte hur den slutligen fördelats mellan makarna. i not 2 nämnda uppsatsen av Arne Söderlund. Om vi ser på boskillnadsinstitutet mot bakgrunden av vån förslag till

Avtal mellan makar och mellan sambor 227

egendomsordning är det klart att möjligheten för makar att göra bodelning, om de är överens om det, fortfarande skulle kunna fylla en funktion. Vi föreslår att likadelningsprincipen bibehålls som den grundläggande metoden för en utjämning mellan makarna vid äktenskapets upplösning. Varför skulle de då inte kunna göra bodelningen och den därmed åsyftade utjämningen oberoende av äktenskapets upplösning? Det är en sak att upphäva möjligheten att erhålla boskillnad mot andra makens vilja och alltså att avskaffa en form av förtida tvångsmässig utjämning. En annan sak är det om man tar bort möjligheten för makarna att genom bodelning nå samma ekonomiska resultat som de - dock med bortseende från skatteeffektema - kan åstadkomma genom allmänna förmögenhetsrättsliga avtal. Även med vårt förslag kan det vara fullt befogat att genom en bodelning redan under äktenskapets bestånd låta makarna reda upp egendomsförhållandena. Om ena maken exempelvis kommit att stå som registrerad ägare till den för gemensamt begagnande förvärvade bostaden och makarna, helt i överensstämmelse med tankarna bakom vårt förslag till lösning för det gemensamma hemmet (3.3), vill i stället stå båda två som ägare, bör de kunna nå detta resultat på ett enkelt sätt utan att behöva gå omvägen överett köp eller en gåva. Också motsatsen kan tänkas, alltså att makama med anledning av ändrade förhållanden eller av annan orsak vill dela upp bohag eller bostad mellan sig så att vardera i fortsättningen och vid en framtida upplösning av äktenskapet är att betrakta son1 ensam ägare till viss sådan egendom. Motsvarande skäl kan anföras för en möjlighet att genom bodelning skapa klarhet i ägarförhållandena beträffande annan egendom än bostad och bohag. Man kan inte bortse ifrån att den ekonomiska sammanflätningen i äktenskapet kan bli mer eller mindre omfattande och att en begränsning av bodelningsmöjligheten till viss egendom inte lämpligen låter sig genomföras. Dessutom har vi för ett särskilt fall redan föreslagit att bodelning skall kunna göras redan under äktenskapets bestånd, nämligen när mål om äktenskapsskillnad pågår. Som vi då framhöll (4.3.5) skall makarna inte behöva avvakta domen på äktenskapsskillnad innan de kan göra bodelningen. Denna möjlighet skulle bli av mycket ringa betydelse om bodelningen på något sätt skulle göras villkorad av att det i målet slutligen kommer att dömas till äktenskapsskillnad. Med tanke på att ett inlett skilsmässoförfarande i de flesta fall också leder fram till en skillnadsdom bör den bodelning makarna gör under betänketiden vara definitiv. Det är uppenbart att den nu nämnda möjligheten kan begagnas av makar som är mycket angelägna om att göra en bodelning, om de inte på annat sätt kan åstadkomma den utan att upplösa äktenskapet. De kan först söka om äktenskapsskillnad med begäran om betänketid. Så fort talan väckts kan de fönätta bodelning, varefter talan återkallas. Att denna väg till en bodelning under äktenskapet skulle vara riskfylld bör påpekas. Såväl enligt gällande rätt som enligt vårt förslag gäller inte arvsrätt för efterlevande make, om dödsfallet inträffade när mål om äktenskapsskillnad pågick. Enligt vårt förslag skall också i andra viktiga hänseenden bodelningen i ett sådant fall förrättas enligt bestämmelserna om bodelning i anledning av äktenskapsskillnad.

Övervägande skäl talar därför för att bereda makar en möjlighet att göra en

bodelning när de är överens om det. Eftersom en bodelning liksom ett

228 Avtal mellan makar och mellan sambor

kan ha betydelse för makes borgenärer, bör också i äktenskapsförord fortsättningen viss publicitet ges åt åtgärden. Däremot blir det inte nödvändigt att kräva rättens dom, då allt skall äga rum under enighet. Det bör vara att makarna ger in en anmälan till rätten och att denna anmälan av tillräckligt rätten vidarebefordras till äktenskapsregistret för anteckningi detta. Lämpligen bör dagen då anmälan ingavs sedan utgöra den tidpunkt till vilken bodelningen skall hänföra sig. Då hela förfarandet grundar sig på förutsättningen att makarna är eniga, bör frågan om bodelning falla om makama vid förhandlingarna om denna inte kan bli eniga i alla berörda frågor. Det bör följaktligen inte kunna bli fråga om att mot ena makens vilja förordna särskild bodelningsforrättare att förrätta bodelningen. För närvarande har boskillnaden som inledningsvis nämndes den viktiga rättsverkan att giftorättsgemenskapen upphör mellan makarna för framtiden. Vad de förvärvar efter det ansökan ingavs betraktas som värderas enskilda egendom. Detta framgåri och för sig inte av de bestämmelser i giftermålsbalken som anger vad som utgör enskild egendom (6 kap. 8 §) utan först av en särskild bestämmelse i boskillnadskapitlet (9 kap. 3 §). Denna ordning anser vi inte lämplig att överföra till den av oss föreslagna möjligheten för makama att göra bodelning under äktenskapet. Det är enligt vår mening bättre att grunda karaktär av enskild på ett av makarna särskilt ingånget avtal egendomens härom - äktenskapsförordet - än på en automatiskt verkande regel, om vilken makarna eller en av den kanske inte har kännedom. Det sagda innebär att en ligt vårt förslag bodelningen skulle få den verkan att därigenom fastställes för framtiden vad vardera maken äger av den egendom som fordelats mellan dem. Vill de samtidigt att egendomen skall vara makes enskilda, får de sluta äktenskapsförord om detta. Vill de nå samma rättsverkningar som följer av den nuvarande boskillnaden och alltså upphäva gemenskapen för framtiden, får det ske genom äktenskapsförord som inges samtidigt med anmälan om bodelning.

6.3.5 Gåvor och andra överföringar

fick makar genom 1920 års giftermålsbalk frihet att Som vi tidigare framhållit ingå fönnögenhetsrättsliga avtal med varandra. För sådana avtal gäller för meddelade eller i praxis utbildade rättsregler i den mån inte varje avtalstyp särskilda bestämmelser tagits upp i giftermålsbalken. Så finns för gåva mellan makar en tämligen ingående reglering under det att i övrigt meddelats endast några bestämmelser för speciella fall. Enligt vår mening finns det fortfarande skäl att särbehandla gåva mellan makar. Den fömrögenhetsöverföring som en gåva till skillnad från andra avtalstyper utgör kan innebära risker för givarens borgenäner. Detta blir särskilt framträdande när givaren är gift med gåvotagaren och alltså nomralt fortfarande kan nyttja egendomen. Finns giftorättsgemenskap mellan makarna ingår egendomen dessutom i en kommande bodelning, varför givaren nomialt kan räkna med att vid andelsberäkningen få i vart fall halva gåvans värde på sin lott. Att gåvan i verkligheten inte behöver innebära någon uppoffring för givaren anförs ibland också som argument för de restriktioner som uppställts för att gåvan skall bli gällande mellan makama själva. Mer diskutabla synes os de övriga i 8 kap. giftermålsbalken intagna

Avtal mellan makar och mellan sambor 229

bestämmelserna vara. Den s. k. besparingsöverföringen i 3 § är en speciell äktenskapsråttslig rättshandling med drag av såväl gåva som bodelning. Tveksamt är i vilken omfattning bestämmelserna i dag kommer till användning och vilka syften de då får tjäna. Det realiserande av makes giftorätt som ingår i rättshandlingen har såtillvida gett utslag att besparingsöverföring i

praxis inte beskattas som gåva Möjligen kan därför skatteskäl vara en

avgörande orsak, om bestämmelserna används. Med de regler vi föreslår om bodelning under äktenskapet får makarna en möjlighet att göra en motsvarande utjämning _sig emellan. Besparingsöverföringen bör därför kunna undvaras som särskild rättshandling. I 6 § finns bestämmelser om ersättning för biträde i andra makens förvärvsverksamhet i fall överenskommelse om gottgörelse inte träffats. Sedan skattereglema för en tid sedan ändrades så, att makarna vid den årliga taxeringen äger dela upp inkomstema av verksamheten mellan sig, torde det vara relativt ovanligt att överenskommelse inte träffats i sådana fall då ersättning av någon betydelse kan utgå. Reglemas praktiska betydelse kan därför diskuteras? Den i paragrafens andra stycke gjorda tidsbegränsningen för rätten till ersättning - talan måste ha anhängiggjorts före utgången av kalenderåret efter det, då arbetet verkställdes - kan också diskuteras. Slutligen finns i 7 §bestämmelser om avkastningen av ena makens egendom som stått under andra makens förvaltning. Dessa bestämmelser har tillkommit mot bakgrunden av äldre rätt och särskilt med tanke på att under balkens första tid hustrun kunde förväntas komma att sin egendom till

överlämna

mannens förvaltning utan att avtal träffades i de hänseenden paragrafen avhandlar.3 Dessa bestämmelser torde nu ha spelat ut sin roll. Viktigare än de synpunkter vi nu lämnat på dessa paragrafer kanske ändå är att deras förekomst i balken i viss mån kan ha gett upphov till en väl restriktiv hållning i praxis när det gällt att bedöma rättsförhållanden överhuvud mellan makar. Så vilar exempelvis bestämmelserna i 6 § på den - säkert helt riktiga tanken att makari många fall underlåter att träffa uttryckliga avtal i allehanda frågor där det för andra parter än makar med deras gemenskap år nännast självklart att överenskommelse träffas. Men därmed är inte sagt att motsvarande förhållande mellan makar skall betraktas som oreglerat. Samtidigt som 6§ är ett stöd för den ekonomiskt svagare maken på denna punkt när paragrafen ingriper och ger utfyllande regler, finns det en viss risk för att dess existens i andra fall kan ge anledning till slutsatsen att ersättning inte skall utgå. Ett annat exempel kan 3 § om besparingsöverföring tillhandahålla. Denna överföring innefattar enligt motiven i allmänhet ett erkännande. att också mottagaren gjort sig förtjänt om besparingens tillkomst.4 Rättshandlingen 1 skulle av parterna själva uppfattas som artskild från vad man vanligen förstår NJA 1935 s. 481 och 1941 s. 658. med gåva och närmast vara att likställa med gottgörelse åt gåvotagaren för arbete eller tjänst som utförts, s. k. remuneratorisk gåva. Mot den bakgrunden 3 Se dock NJA 1976 s. 541. har det sagts att 3 § kan antagas exklusivt reglera överlåtelser utan äktenskapsförord som erkänsla för en makes tjänster av mera personlig natur. Det skulle 3LB19l8s.3l7. alltså inte vara möjligt att överlåta egendom t. ex. for att gottgöra makens *LB l9l8 s. 307.

uppoffrande vård under överlåtarens sjukdom utan att de i lagen angivna 5

Bengtsson i Sv.lT l962

förutsättningarna föreligger.5 s. 706.

230 Avtal mellan makar och mellan sambor

Vi menar självfallet inte att man kan bortse från att det mellan makari regel råder såväl personlig som ekonomisk intressegemenskap och att denna gemenskap måste ges viss betydelse när man bedömer också de fömrögenhetsrättsliga relationerna mellan dem. Vad vi vill undvika är att deras gemenskap ges en så stor betydelse att det ställs väsentligt större krav för att den som är gift med motparten skall kunna komma till sin rätt än om parterna varit ogifta. Som samhällsförhållandena utvecklat sig sedan 1920-talet får det numera betraktas som självklart att make, som avstår från självständig förvärvsverksamhet för att biträda andra maken i hans, skall ha skälig ersättning för sitt arbete. Likaså kan det finnas andra fall där make av motsvarande skäl bör kunna få ersättning utan att något direkt anställningsförhållande skall konstateras föreligga, t. ex för vård av andra maken under dennes sjukdom. Sistnämnda fråga torde framförallt uppkomma efter andra makens död, då det med gällande praxis kan vara mycket svårt för den

efterlevande att förebringa den utredning som krävs för ersättningö

Vi föreslår därför att de här diskuterade paragrafema inte erhåller sina motsvarigheter i en ny balk. Utgångspunkten är liksom tidigare att rättsförhållanden mellan makar skall följa de allmänna reglema. Vi vill emellertid framhålla att den ökade ekonomiska självständigheten mellan makar i dagens samhälle här, liksom när det gäller egendomsordningen, måste leda till en mer nyanserad syn på rättsförhållandena mellan dem. l den mån något borgenärsintresse omedelbart berörs kan det finnas anledning att beakta faran för att makarna träffar överenskommelser sig emellan som går ut över tredje man. Om så inte är fallet utan fråga är om att bedöma ett makamas eget mellanhavande, där tvist uppstått mellan dem eller mellan den efterlevande och arvingama, bör enligt vår mening allmänna principer i större omfattning kunna tillämpas än vad som var fallet under giftermålsbalkens första decennier. Om vi därefter återgår till bestämmelserna om gåva mellan makar bör 5 Jfr NJA 1975 s. 298 med hänv. till äldre rätts- fortfarande som förutsättning för att särregler skall gälla krävas att gåvan är av fall och litteratur. - Ang. ekonomisk betydelse. Undantaget i gällande lag för s.k. sedvanliga skänker, makes och sambos möj- dvs. för presenter och därmed jämförliga gåvor, bör bibehållas. Endast den ligheter till ersättning en- till nuvarande spärren bör gälla, att gåvans värde inte står i missförhållande ligt gällande rätt se även givarens villkor. Bengtsson, Om äktenskapsliknande samliv, De nu gällande förmögenhetsrättsliga bestämmelserna om gåva har utveck- Nordisk Gjenklang (Fest- lats ur den äldre svenska rättens uppfattning om gåva som ett realavtal. skrift till CJ. Amholm) menas att fick först i och med att den Därmed gåvan rättsverkningar 1969 s. 656 ff. Se även överlämnades. Någon verkan tillmättes inte en ren utfästelse att framdeles Agell i Tidskrift, utgiven av Juridiska föreningen överlämna en gåva. Man ville främst skydda givaren mot förhastade löften om i Finland 1978 s. 10. denna princip bröt man genom lagen (l936:83) angående vissa gåva. Med 7 utfästelser rättsverkan i angivna fall åt en Ang gåvolagen se bl. a. om gåva. I den lagen ges nämligen Walin, Lagen om skulde- utfästelse såtillvida att den får göras gällande i om gåva av lös egendom brev, 1977 s. 225 ff, men fortfarande till förhållandet mellan givare och gåvotagare ej i förhållande Bengtsson, Särskilda givarens borgenärer (l §). De angivna fallen föreligger dels då utfästelsen gjorts avtalstyper I, 2 uppl. 1980 i skuldebrev eller annan urkund som blivit överlämnad till gåvotagaren, dels fjärde tryckningen s. 20 fT och densamme i vid utfästelsens tillkomst utmärker att den var avsedd att då omständigheterna Sv.lT 1962 s. 689 ff. Ang. till allmänhetens kännedom. i lagen när en gåva i komma Samtidigt preciseras termen fullbordad se vissa fall skall vara att anse som fullbordad, dvs. då rättshandlingen kan göras även Hessler, Allmän

sakrätt, 1973 s. 532 ff. gällande mot givarens borgenärer (2-4 §§).7

Avtal mellan makar och mellan sambor 231

Enligt 8 kap. 2 §andra stycket giñermålsbalken är en utfåstelse av trolovad eller make att under äktenskapet utan vederlag till andra maken utge pengar eller annat inte bindande, även om skriftligt fordringsbevis överlämnas. Denna bestämmelse, till vilken hänvisas i 6 §första stycket gåvolagen, har stått orubbad sedan balken tillkom. För makar gäller alltså fortfarande den äldre principen att en ren utfästelse om gåva aldrig blir bindande. Men också gåvolagens regler om gåvas ñillbordan är i princip satta ur spel

genom giftermålsbalken.8 Balkens krav på äktenskapsförord anses här ta över

och kan sägas innebära att för gåva mellan makar gäller strängare föreskrifter än för övriga fall. Gåvan blir giltig först då makarna om rättshandlingen upprättat äktenskapsförord -en av båda undertecknad och med vittnen styrkt handling - och förordet ingetts till rätten. Att enbart beteckna förordskravet som en belastning för makarna i förhållande till parter i ett gåvoavtal vilka inte är gifta med varandra är emellertid inte helt riktigt. Förordskravet ersätter bl. a. det krav på tradition som eljest gäller vid överlåtelser av viss lös egendom. Traditionskravet skulle annars kunna vara svårt att uppfylla när det gäller gåva av lösöre i makamas gemensamma besittning. På den punkten tillhandahåller alltså balken en möjlighet för makar som ogifta samboende i dag saknar. Gällande reglering av gåva mellan makar har den fördelen - förutom att den är enkel och klar - att den ger givarens borgenärer ett tillfredsställande skydd. Detta skydd ligger kanske inte så mycket i den publicitet gåvan får genom att förord om gåva skall kungöras i tidningarna som i den klarhet vilken genom registreringsförfarandet skapas om gåvan och tidpunkten för den. Om enbart allmänna regler gällde skulle risken finnas att vid utmätning gäldenären kunde förete handlingar som måste godtas som bevis om att egendomen redan överlåtits till andra maken som gåva. Sådana och liknande försök att undandra egendom från borgenärema försvåras med gällande ordning. Tveksammare förefaller oss gällande bestämmelser vara när fråga är om förhållandet makarna emellan. Visserligen fyller fonnkravet här som vid andra forrnbundna rättshandlingar främst den funktionen att givaren tvingas övertänka sin disposition- förhastade gåvor förebyggs- och viss garanti vinns för att villkoren för gåvan blir klart utformade. Men samtidigt skapar formkravet genom sin begränsning till gåvor gränsdragningproblem som inte uppkommer i andra sammanhang där ett sådant krav uppställts. Inom fastighetsrätten gäller exempelvis formkravet också andra överlåtelseforrner än gåva. För makar får det i vissa fall avgörande betydelse om överföringen dem emellan av egendom skall bedömas som formfordrande gåva eller ej. De kan med större eller mindre fog vid tidpunkten för dispositionen ha ansett att det rörde sig om en sådan ondinär gåva som inte kräver äktenskapsförord eller som en gottgörelse för utfört arbete ellersom ett led i en annan uppgörelse dem emellan. Att givaren eller dennes successorer vid ett senare tillfälle - alldeles oavsett om något borgenärsintresse påkallar det- skall kunna göra gällande att 8 Walin a.a.s. 243 och rättshandlingen är ogiltig därför att den i själva verket var att bedöma som formfordrande för Westring. Den nya gifter-

gåva leder då lätt till obilliga verkningar mottagaren?

målsbalken. 2 uppl. 1933 Det bör enligt vår mening nu vara möjligt att tillerkänna gåva mellan makar s. 145. giltighet dem emellan trots att det för verkan mot givarens borgenärer alltjämt 9 NJA 1940 s. 637. 1957 skulle gälla ett krav på registrering eller ansökan därom. Vilka närmare krav i s. 315 och 1973 s. 89. m det senare hänseendet som bör resas skall vi delvis behandla i nästa avsnitt, NJA l976 5.541.

232 Avtal mellan makar och mellan sambor SOU l98l:85

som rör gällande forrnkrav för avtal mellan makar överhuvudtaget, och i övrigt i specialmotiveringen. För gåvans obligationsrättsliga verkningar bör allmänna regler gälla. Det skulle innebära att en gåva som varit fullt giltig även sakrättsligt - om den lämnats mellan parter som inte varit gifta med varandra, skall kunna göras gällande mot givaren av dennes make i den mån inte hänsynen till givarens borgenärer lägger hinder i vägen. Med tanke på de särskilda förutsättningar som uppställts i gåvolagen för att en bindande utfästelse skall gälla mellan parterna saknas anledning att fortfarande på denna punkt göra undantag för makar. Allmänna fönnögenhetsrättsliga principer bör kunna bli helt tillämpliga i förhållandet mellan makarna själva. För givaren skulle denna ordning innebära en förpliktelse att medverka till att en registrering av en lämnad gåva kommer till stånd. Är gåvan redan dokumenterad - vilket exempelvis måste bli fallet för att gåva av fast egendom skall gälla mot givaren - bör gåvotagaren i princip ha rätt att på egen hand få gåvan registrerad och dämred gällande också mot givarens borgenärer. I andra fall bör det, om givaren vägrar att medverka, i yttersta fall vara möjligt for gåvotagaren att antingen erhålla skadestånd eller i dom få fastställt att gåvan

har giltighet mellan parterna och sedan få gåvan registrerad.”

Registrering på gåvotagarens initiativ kan tänkas ske också av en ”ren” utfästelse om gåva enligt l § gåvolagen, dvs. en utfästelse som inte följts av någon i lagen för gåvans fullbordan angiven åtgärd. Man får emellertid skilja mellan olika fall. Har t. ex. den ena maken ställt ut ett skuldebrev till den andra maken, föreligger enligt gängse synsätt inte någon gåva förrän pengarna har överlämnats (2§ gåvolagen). Först då bör registrering kunna medges. Överlämnandet fyller här även den funktionen att gåvan konkretiseras; det betalningsanspråk som gåvotagaren dessförinnan har mot givaren kan enligt allmänna principer inte ges verkan mot givarens borgenärer. Avser utfästelsen däremot någon individuellt bestämd lös egendom, t. ex. en möbel i hemmet eller en viss post aktier, bör det eljest erforderliga överlämnandet kunna ersättas med en registrering, förutsatt att utfåste Isen är bindande för givaren och att de för gåvan uppställda villkoren inte lägger något hinder i

vägen.

Så länge gåvan har verkan bara i förhållandet makarna emellan kan egendomen utmätas helt för givarens skuld. Det är inte fråga om att utmäta

enbart den rätt givaren alltjämt skulle kunna anses ha till egendomen.” När

gåvan väl blivit registrerad ändras läget. Är förvärvet inte beroende av några av givaren uppställda villkor, får egendomen inte längre utmätas för dennes skuld, bortsett från sådana fall då skulden är förenad med särskild förmånsrätt 10 Jfr Hessler, Allmän i egendomen. Är förvärv av lös egendom däremot beroende av något sådant sakrätt s. 542 vid not 76. villkor kommer utmätningen som hittills att avse givarens villkorliga rätt - H Jfr Walin, Lagen om liksom - om utmätning sker hos gåvotagaren dennes villkorliga rätt. skuldebrev, 1977 s. 235 Eftersom gåva enligt sitt begrepp är en vederlagsfri disposition beror det not 4 med hänv. villkoren naturligtvis ytterst på de uppställda om givarens rätt i det sista 12 Jfr lagberedningens exemplet kan anses ha något värde för utmätningssökanden. förslag till Utsöknings- När registrering skett blir gåva av lös egendom att anse som fullbordad i den balk, Utsökningrätt Xll, SOU 1973:22 s. 262 fl mening uttrycket har i gåvolagen, dvs. den får verkan mot givarens borgenärer och prop. 1980/81:8 även om tradition eller motsvarande åtgärd inte ägt rum. Detta är samma s. 455 ff. principiella system som enligt gällande rätt, där äktenskapsförordet och dess

Avtal mellan makar och mellan sambor 233

registrering leder till gåvas fullbordan. En viss tveksamhet uppkommer emellertid när en särskild registrering redan finns föreskriven och denna registrering utgör villkor för gåvas verkan mot givarens borgenärer. l första hand tänker vi på gåva av skepp, skeppbygge eller andel däri. Gåva av sådan egendom anses enligt 2 § gåvolagen ej fullbordad med mindre förvärvet registrerats enligt sjölagens föreskrifter. Denna bestämmelse trädde i krañ den 1 januari 1976 i samband med ändringar i sjölagen. Visserligen vidtogs då inga ändringar i 6 §gåvolagen med dess hänvisning till giftermålsbalkens regler om utfästelse av gåva, varför utfästelse till make om gåva av exempelvis skepp aldrig är bindande för givaren. Sannolikt är giftermålsbalkens reglering av gåvor mellan makar att anse som uttömmande även om gåvan avser ett skepp. Men Föreskriften om registrering av skepp, skeppsbygge och andel däri är på sitt håll avsedd att exklusivt reglera förvärv av sådan egendom och av l9§ sjölagen framgår att skyddet mot överlåtares borgenärer inträderi och med registreringen eller närmare bestämt efter utgången av den inskrivningsdag då

ansökningen gjordes.” Uppenbarligen skulle dessa bestämmelser lida en

betydelsefull inskränkning om redan äktenskapsförordet ger fullt skydd mot givarens borgenärer. I andra hand syftar vi på registrering som är föreskriven vid förvärv av inmutningsrätt och rätt till utmål. Sådant förvärv skall anmälas till bergmästaren (9 kap. 2 §gruvlagen). Anmälningen skall snarast antecknas i gruvregistret (4 §). Avtalet gäller ej mot överlåtarens borgenärer förrän anmälan skett (5 §). Här måste ett val träffas mellan de båda systemen. Antingen skall för gåva mellan makar alltid gälla kravet på registrering enligt äktenskapsrättens regler eller skall registrering av gåva av skepp, skeppsbygge eller andel däri ske uteslutande enligt sjörättens regler och gåva av inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvrättens regler. För båda alternativen gäller att uppgifter om gåvan blir tillgängliga i ett offentligt register. Frågan är dock om inte generellt sett de borgenärer som kan beröras när fråga är om denna sorts egendom är mest betjänta av att ha uppgiftema samlade i det härför avsedda registret. Det bör anmärkas att de sjörättsliga bestämmelserna tillkommit efter internationell förebild och att de utländska intressen som kan beröras talar för att dessa bestämmelser bör ges ett försteg. Det torde vara lättare för inhemska borgenärer att beakta gäldenärens innehav av skepp eller skeppsbygge och äktenskapsregistrets ofullständighet på denna punkt än för utländska borgenärer att tänka på att undersöka också vad äktenskapsregistret kan innehålla. Vi anser med tanke på den berörda egendomens särskilda natur, de speciella intressen som berörs och den särreglering som redan förmögenhetsrättsligt gäller för egendomen att den särskilda registreringen bör gälla också gåvor mellan makar. Det innebär alltså att gåva av skepp, skeppsbygge eller andel däri eller av inmutningsrätt eller rätt till utmål från ena maken till den andra är att anse som fullbordad när inskrivning sökts för förvärvet enligt sjölagens resp. gruvlagens bestämmelser. Någon registrering enligt äktenskapsbalkens 3 regler varken erfordras eller räcker för verkan mot givarens borgenärer. Prop. 1973:42 s. 243 ff Motsvarande samt 553 ff och 608 (laproblem uppkommer inte vid gåva av fast egendom, trots att skall ske av förvärvet grådet). Se även Rune, inskrivning (lagfart). Här gäller inte den speciella Rätt till skepp, 1976 sjörättsliga inskrivningprincipen utan avtalsprincipen, dvs. redan överlåtel- s. 43 ff och 74 ff.

234 Avtal mellan makar och mellan sambor SOU 3981:85

seavtalet ger gåvotagaren skydd mot givarens borgenärer. Enligt gällande rätt måste ett äktenskapsförord om gåva av fast egendom först inges för registrering enligt giftermålsbalken innan lagfart kan sökas. Den dubbla registrering som här obligatoriskt äger rum bör för framtiden kunna undvaras. Enligt vår mening bör det vara tillräckligt för skydi mot givarens borgenärer att lagfart söks på gåvan. Från inskrivningsmyndigheten bör därefter underrättelse om gåvan sändas till ett centralt register, om ett sådant skall bibehållas (se 16 kap.). Härigenom uppnås erforderlig publicitet av rättshandlingen. Dessutom minskar olägenhetema av att makarna kan ha felbedömt rättshandlingen och själva ansett att det inte rörde sig om er. gåva. Har väl lagfart sökts för förvärvet, skulle sakrättsligt skydd ha uppkommit. Den nu skisserade ordningen bör inte hindra att makarna ger gåvan sådant skydd genom registrering enligt äktenskapsbalkens bestämmelser, om de så önskar, t. ex. därför att de vill vänta att söka lagfart i avbidan på att ett hinder för beviljande av ansökan härom skall bortfalla. Vad som sagts om fast egendom gäller också tomträtt och inskrivning av sådan rätt. Det bör tilläggas att vårt förslag till lösning inte bör anses komma i konflikt med det för all fastighetsöverlåtelse grundläggande formkravet. Detta formkrav innebär bl. a. att överlåtelsen inte är bindande för någondera parten förrän den kommit till uttryck i föreskriven form. Vårt förslag förutsätter redan för makars ömsesidiga bundenhet av gåvoavtalet att gällande fonnkrav

för gåva av fast egendom blivit uppfyllt.” Det ytterligare krav för giltighet mot

givarens borgenärer som registreringen av gåvan eller ansökan därom utgör faller utanför formkravet vid fastighetsöverlåtelse. Någon ensidig bundenhet för ena parten är det följaktligen inte fråga om under mellantiden, in mindre kan någon parallell dras med situationen vid utfästelse om framtida överlå-

telse, vars ogiltighet också härleds ur formkravet vid fastighetsöverlåtelse.”

Som nämnts förutsätter vårt förslag att gåvotagaren i princip bör på egen hand - utan ytterligare åtgärd från givarens sida - kunna få gåva av fast egendom registrerad. Om gåvotagande make trots att gåvan inte blivit registrerad i sin tur överlåtit egendomen vidare eller förfogat över den på sådant sätt att borgenärema inte kan ta gåvan eller dess värde i anspråk, har gåvotagaren skyldighet att utge ersättning. Också mot den som förvärvat egendomen av gåvotagaren kan anspråk riktas, såvida denne tredje man inte äger åberopa sin goda :ro. Såvitt borgenäremas rätt berörs blir situationen analog med den som föreligger då

den make som överlåtit egendomen vidare inte hade giltig åtkomst till den.

Till dessa och andra frågor om förhållandet till tredje man återkonmer vi i specialmotiveringen till 8 kap. (9.1.7). Det kommer att ligga i gåvotagarens intresse att gåvan fullbortas genom registrering. Har så ej skett men egendomen ingått i bodelnirg mellan makarna kommer i allmänhet resultatet av bodelningen att göra frågan om inaktuell. Förutsatt att något borgenärsimesse inte gåvan och dess giltighet kränkts vid bodelningen är det för borgenäremas del i regel utan bet/delse om maken tillagts egendomen på grund av att gåvan kunde göras gälande mot 4 Se härom Westerlind, givaren eller på grund av att likadelningprincipen tillämpades. Har makarna Kommentar till Jordabalvid efter äktenskapets upplösning - då bestämmelvema om ken 1-5 kap. 1971 s. 432 bodelning fl registrering av gåva inte längre är tillämpliga - behållit vardera sin egendom, 15 Westerlind a.a.s. 300 r. torde i förekommande fall gåvan kunna anses fullbordad enligt allmänna

Avtal mellan makar och mellan sambor 235

regler. Motsvarande torde gälla om makar med egendomsskillnad går ifrån varandra vid äktenskapsskillnad och gåvotagaren därvid tar med sig egendomen som sin. I gällande rätt finns en möjlighet för trolovade att ge varandra egendom att tillfalla mottagaren vid äktenskapets ingående. För sådan gåva krävs också äktenskapsförord, eftersom gåvan tillfaller mottagaren i samband med att äktenskapet ingås Enligt gällande rätt liksom enligt vårt förslag är det givetvis

möjligt för dem som ämnar gifta sig med varandra att före äktenskapets

ingående ge varandra fullbordade gåvor enligt allmänna regler. Med hänsyn till att de flesta som gifter sig bott samman en tid före vigseln och då undantag från formkravet gäller för sedvanliga skänker som inte står i missförhållande till givarens villkor, kan man fråga sig om möjligheten för blivande makar att på angivet sätt ge varandra gåvor fyller något behov i dagens samhälle. l gällande rätt finns ingen annan möjlighet att i förväg ingå en sådan rättshandling men enligt vårt förslag blir allmänna regler såväl om verkan av utfästelse som i övrigt om givarens bundenhet i förhållande till gåvotagaren gällande även under äktenskapet. I huvudsak samma resultat kan därför uppnås om de blivande makarna uttryckligen gör gåvans fullbordan eller bestånd beroende av att äktenskapet kommer till stånd och ser till att om gåvan upprättas sådana handlingar att ävotagaren enkelt kan söka registrering av den så fort äktenskapet ingåtts. På grund av det anförda upptar vårt förslag ingen motsvarighet till nu gällande bestämmelser om gåva till trolovad. l fråga om förhållandet till givarens borgenärer vill vi slutligen erinra om bestämmelserna i 31 §konkurslagen om återvinning av gåva, vilka enligt 16 § ackordslagen (1970:847) gäller också vid offentligt ackord. En gåva går utan vidare åter om den firllbordats senare än sex månader före fristdagen. Har den fullbordats tidigare men -vid gåva till gäldenärens make - senare än två år före fristdagen går den åter, om det inte visas att gäldenären varken var eller blev insolvent genom gåvan. Dessa regler gäller även s. k. blandade avtal, som alltså delvis har karaktär av gåva. Undantag gäller å andra sidan för understöd och sedvanliga gåvor som inte stod i missförhållande till gäldenärens ekonomiska förhållanden.

Återvinningsrätten avser alltså samma typ av gåvor som för sin giltighet mot

borgenärema kräver registrering. När registrering skett kan inom den kortare tiden gåvan alltid återvinnas. Söks återvinning senare har gåvotagaren att styrka sin makes solvens vid tidpunkten för gåvan. Lyckas ej detta skall gåvan gå åter. Utan samband med konkurs eller offentligt ackord - vilka förfaranden utgör förutsättning för återvinning - kan ett särskilt ansvar för givarens make göras gällande enligt 8 kap. 5 § giftermålsbalken. Dessa bestämmelser föreslår vi intagna också i äktenskapsbalken. De överensstämmer i sak med dem om efiergift vid bodelning. Vi kommer att i samband med våra överväganden om avtal vid bodelning närmare beröra de principer som uppbär dessa lagrum (6.3.7).

236 Avtal mellan makar och mellan sambor SOU l98l:85

6.3.6 Skall samma form gälla vid avtal om egendoms-

ordningen som vid gåva?

För närvarande skall såväl avtal om ändring i den legala egendomsordningen som gåva mellan makar äga rum i äktenskapsförordets form. Samma stränga föreskrifter om rättshandlingens form ansågs av lagberedningen böra gälla i båda fallen. I klarheten intresse upptogs dock bestämmelserna om de båda till sin materiella innebörd väsentligt skilda kategorieri olika lagrum, l resp. 2 § i

8 kap. giftennålsbalken

Det kan ifrågasättas om den gjorda uppdelningen på två skilda lagrum bidragit till att skapa erforderlig klarhet. Snarare finns det skäl att tro att den gemensamma formen uppdelningen till trots lätt leder till missförstånd. Det torde inte vara ovanligt med äktenkapsförord som enligt sin ordalydelse är ett avtal om egendomsordningen enligt l § men som i själva verket innefattar en gåva mellan makar enligt 2 §. Eftersom äktenskapsförord innefattande gåva till skillnad från förord avseende egendomsordningen skall kungöras i tidningarna föreligger här risk för rättsförluster antingen för gåvotagaren, om uteblivet kungörande leder till att gåvan anses ogiltig, eller för borgenärema, om gåvan anses giltig men de till följd av att kungörelse inte utfärdats ej räknat med att gåva skett? Vi anser att de båda rättshandlingama också formellt bör vara åtskilda. En omläggn ing med den innebörden är lämplig också med hänsyn till vårt förslag om att gåva mellan makar skall kunna göras gällande mot givaren enligt allmänt gällande regler. Dessa allmänna regler bör följaktligen vara grundläggande för gåva också när givare och mottagare är makar. Den registrering som vi i det föregående förutskickat som slutled i en rättshandling mellan makar om gåva kan därutöver tillkomma som ett särskilt krav för gåvans giltighet mot givarens borgenärer.

Äktenskapsförordet skulle därmed i fortsättningen kunna reserveras för

avtal om egendomsordningen. Ingår makarna ett avtal som innebär att egendom som överlämnas som gåva också skall vara mottagarens enskilda, får avtalet registreras både som gåva och som äktenskapsförord. Vilka närmare krav som bör uppställas för äktenskapsförord och för gåva återkommer vi till i specialmotiveringen.

6.3.7 Avtal om bodelning .

Enligt svensk rätt har makarna att i första hand själva komma överens om hur egendomen skall fördelas mellan dem vid bodelningen. Först om de inte kan enas blir det aktuellt att låta särskild skiftesman förrätta bodelning med möjlighet för missnöjd make att klandra förrättningen till domstol. Bodelning skall enligt vårt förslag liksom enligt gällande rätt förrättas när äktenskapet upplösts genom äktenskapsskillnad eller genom ena makens död. Vi föreslår vidare att bodelning skall förrättas redan när mål om äktenskapsskillnad pågår, om ena maken begär att så skall ske. Anledningen härtill har vi 1 LB 1918 s. 290. redovisat i det föregående (4.3.5). Som framgått av det ovan anförda föreslår vi dessutom att makar som är ense om egendomens fördelning får möjlighet att 2 Jfr Wallin i TfR 1963 s. 42 och Sundberg i göra bodelning i enlighet därmed under äktenskapets bestånd utan att mål om SVJT 1964 s. 39 ff. äktenskapsskillnad pågår.

Avtal mellan makar och mellan sambor 237

Makamas befogenhet att avtala avser alla de frågor som kan aktualiseras vid en bodelning. Någon skyldighet att låta viss eller vissa frågor avgöras genom rättegång föreligger inte. Makama kan sålunda från början ha skilda uppfattningar men under förrättningens gång slutligen ena sig om i vilken omfattning egendom är enskild till följd av äktenskapsförord och alltså skall hållas utanförbodelningen. De kan vidare komma överens i sådana frågorsom exempelvis i vad mån makes skulder vid gäldstäckningen skall belasta enskild egendom repektive egendom som skall ingå i bodelningen, hur egendomen skall värderas, redovisningsplikten fullgöras, andelama i boet bestämmas och egendomen fördelas på deras lotter. De förvärv makarna kan göra från varandra vid bodelningen kan många gånger tyckas ligga nära vanliga fönnögenhetsrättsliga förvärv. Om vardera maken i ungefär samma omfattning tilldelas den andra tillhörig egendom kan ett byte sägas ha skett. Erlägger en make lösen för Övertagande av andra maken tillhörig egendom ligger jämförelsen med ett köp nära till hands. Särskilt påtagligt är detta om bodelningen har till enda syñe att låta ena maken mot lösen övertaga bostad och bohag som utgör andra makens enskilda egendom. Jämkar makama andelama så att en av dem äger överta större delen av boet kan förvärvet liknas vid gåva. Trots detta måste det slås fast att bodelningen såsom varande den form i vilken den ekonomiska gemenskapen mellan makar skall upplösas ger upphov till ett särskilt, familjerättsligt förvärv. Den fördelning av egendomen som därvid sker är avsedd att vara en skälig utjämning mellan makarna, ett sätt att lösa den ekonomiska sammanflätning som uppstått under äktenskapet. En fördelning efter värderas innehav av egendom skulle ofta slå fel. Likheten med vanliga förmögenhetsrättsliga förvärv när bodelningen medför förändringar i innehavet är därför mest skenbar. Vad nu sagts har full bärkraft under den förutsättningen att bodelningen förrättats enligt lagens intentioner och utan något illojalt syfte från makamas sida. Som vi redan antytt har makama genom sin avtalsbefogenhet möjlighet att i flera hänseenden påverka utfallet av bodelningen. Gränsen där det farniljerättsliga förvärvet övergår i ett förmögenhetsrättsligt kan därigenom komma att överskridas. Överförs t. ex. egendom vederlagsfritt från ena maken till den andra i en omfattning som saknar stöd i den familjerättsliga regleringen föreligger i själva verket en gåva. Ett visst ansvar gentemot makes borgenärer måste därför fortfarande finnas och kunna aktualiseras efter en bodelning där deras intressen kränkts i något hänseende. Det väsentliga skyddet för makes borgenärer består naturligtvis däri att gäldenären som ett led i andelsbestämn ingen skall göra avräkning för täckning av sina skulder och att det först är den framräknade nettobehållningen som skall delas mellan makama. Detta skydd gäller för sådana borgenärer, vilkas fordringar uppkommit fore den för bodelningen avgörande tidpunkten, dvs. dagen då ansökan om äktenskapsskillnad ingavs respektive då ena maken avled. Under förutsättning att gäldenärens egendom inte blivit för högt värderad vid bodelningen kan dessa borgenärer vid ett lojalt delningsförfarande från makamas sida inte riskera annat än att den ytterligare säkerhet de kan ha hañ i form av överskjutande utmätningsbara tillgångar hos gäldenären minskar med högst hälften av överskottet. lett annat läge befinner sig de borgenärer vilkas fordringar uppkommit efter

238 Avtal mellan makar och mellan sambor

den avgörande tidpunkten men före bodelningen, exempelvis under den betänketid som i vissa fall skall föregå en äktenskapsskillnad. Den ståndpunkt vån förslag liksom gällande rätt intar är den, att dessa borgenärer får stå tillbaka för andra makens bodelningsanspråk. För dessa borgenärer blir det därför av stor betydelse hur bodelningen genomförs. Till deras skydd finns särskilda bestämmelser om verkan av eñergiñ vid bodelningen. Dessa bestämmelser kan givetvis vara till fördel även för äldre borgenärer. När vi i det följande tar upp olika synpunkter på makes ansvar mot andra makens borgenärer är det emellertid främst de senare tillkomna borgenärema som vi avser. Om make eñergivit vad som enligt bodelningsbestämmelsema tillkommer honom och han inte kan betala skuld som uppstått före bodelningen, svarar enligt de nuvarande bestämmelserna i 13 kap. 14 §giftermålsbalken den andra maken för vad som brister intill värdet av vad denna make fått för mycket. Detta betalningsansvar kan andra maken undgå genom att visa, att hans make efter bodelningen ändå hade kvar egendom som uppenbarligen motsvarade honom då åvilande skuld. I vissa fall erfordras inte någon utredning om vad som brister hos gäldenären för att betalningsansvaret skall inträda. Så är fallet om den make som gjort eñergiften blivit försatt i konkurs eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin skuld eller, om han är köpman, inställt sina betalningar eller om han annars finnes vara på sådant obestånd att det måste antas att skulden inte blir rätteligen betald. Ytterligare bestämmelser om eñergiñ vid bodelning finns i konkurslagen (1921:225) och ackordslagen (1970:847). Bodelning, vid vilken gäldenären eftergivit sin rätt i avsevärd mån eller låtit egendom frångå sig mot att fordran mot honom utlagts på hans lott, går enligt 32 § konkurslagen i motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen kommit in till rätten senare än två år före fristdagen och det icke visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder. Motsvarande gäller enligt 16 § ackordslagen vid offentligt ackord, om ackordet

fastställes. Återvinning påkallas av konkursförvaltaren genom väckande av

talan vid allmän domstol, genom anmärkning mot bevakning av fordran i konkursen eller genom invändning mot annat yrkande som framställs mot konkursboet (40b § konkurslagen). Talan om återvinning kan väckas också av borgenär (40b § konkurslagen och 17 § ackordslagen).

Återvinning av bodelning innebär främst en skyldighet för géildemärens

make att återbära egendomen eller i vissa fall utge ersättning för dess värde (39 § konkurslagen). Den utfonnning återvinningsbestämmelsema erhöll vid 1975 års ändringar i konkurslagen innebär bl. a. att i motsats mot äldre rätt hela bodelningen inte behöver gå åter utan att så skall ske endast i den mån det

föranleds av det intresse som ligger bakom återvinningen Såväl för andra

makens betalningsansvar enligt giftermålsbalken som hans återbäringsskyldighet vid återvinning krävs att en eftergift föreligger. Den skillnaden föreligger dock att för återvinning krävs att gäldenären eftergivit sin nätt i avsevärd mån. Enligt uttalanden under förarbetena skall återvinning inrte äga l rum annat än när verkligen någon eftergiñ av betydelse skett till skada för Prop. 1975:6 om änd-

ring i konkurslagen borgenäremaz

s. 215. Andra makens betalningsansvar bereder borgenäenligt giftennålsbalken 2 Prop. 1975:6 s. 214. rema den lättnaden att de kan komma till sin rätt utan att behöva försätta den

Avtal mellan makar och mellan sambor 239

make som gjort eftergiften i konkurs. Har andra maken lojalt infriat någon gäldenärens skuld till följd av dessa föreskrifter bör det tillgodoräknas honom

om det sedermera blir fråga om återvinning? Den skillnaden föreligger vidare

mellan de båda situationema att betalningsansvaret enligt giñermålsbalken

gäller till förmån för borgenärer vilkas fordringar uppkommit före bodelning-

en under det att vid återvinning det som andra maken återbär eller återbetalar kommer samtliga borgenärer till godo, även senare tillkomna som bevakat

fordran i konkursen eller omfattas av ackordetfl

För makes betalningsansvar enligt giftermålsbalken uppställs ingen särskild, kortare preskriptionstid. För återvinning gäller en tvåårsfrist räknad från det bodelningshandlingen ingivits till rätten. I detta sammanhang kan emellertid erinras om bestämmelserna i 30 § konku rslagen om återvinning av rättshandling av där angiven otillbörlig natur, vilka bestämmelser gäller utan tidsbegränsning när rättshandlingen ingåtts med gäldenärens make. Dessa bestämmelser, för vars tillämpning gäller särskilda subjektiva förutsättningar,

kan också bli tillämpliga på en bodelning.5 Dessutom bör anmärkas att det

inte är obligatoriskt att inge bodelninghandlingen till rätten utan att denna åtgärd helt är beroende av parts initiativ. Genom ingivandet och den åtföljande publiciteten får borgenärema möjlighet att bedöma om deras rätt blivit kränkt (13 kap. 15 § giftermålsbalken). Efter ena makens död finns särskilda bestämmelser om ansvaret för den dödes skulder i 21 kap. ärvdabalken. Dessa har nyligen varit föremål för översyn och nya regler trädde i kraft den l juli 1981.6 Dödsbodelägama blir inte längre personligen ansvariga för den dödes skulder om inte boet inom viss tid avträds till förvaltning av boutredningman eller till konkurs. I stället gäller att en bodelningellerett arvskiñe som sker innan den dödes skulder har beta lts skall gå åter. Man kan diskutera om det särskilda ansvar för en make som en borgenär kan utkräva enligt nuvarande l 3 kap. 14 §giftennålsbalken och enligt därmed i sak överensstämmande 8 kap. 5 § samma balk fortfarande bör finnas eller om det inte skulle vara tillräckligt att kunna få rättelse till stånd i samband med konkurs eller ackordsförhandling, då bodelningen resp. gåvan kan återvinnas. Det är i båda fallen fråga om samma grund för ansvaret men ordningen för utkrävandet är olika. I giftermålsbalken kan ansvaret utkrävas av en enskild 3 borgenär, i konkurslagen av ett borgenärskollektiv. Olikhetema ger upphov Prop. 1975:6 s. 214, till åtskilliga frågor, såsom i vad mån det särskilda ansvaret får göras gällande 241, 243 f och Welamson, Konkursrätt s. 263. när den make som gjort eñergiften eller lämnat gåvan är försatt i konkurs - en 4 fråga som reglerats i lagen såvitt avser gåva men ej bodelning - eller när Welamson a.a.s. 263 och 226 ff. Som där bodelning enligt de nya reglerna i konkurslagen har gått återendast delvis. Om framhålls ang den med det särskilda ansvaret avskaffades, skulle ordningen för utkrävande av makes 13 kap. l4§ parallella ansvar bli enhetlig. reglerinçn i 8 kap. 5§ Vi har funnit att det fortfarande finns skäl att bereda borgenärema giñemrålsbalken erbjuder lagen ingen garanti för möjligheten att vända sig direkt mot gäldenärens make i de fall där en eftergiñ att alla borgenärer med har ägt rum vid bodelning eller en gåva har lämnats. De löper annars risken att äldre fordringar blir delgäldenären inför en förestående exekution för över egendom på sin make, aktiga i betalning enligt varefter de för att komma till sin rätt skulle nödgas försätta gäldenären i lagrummet. konkurs 5 och avvakta att en återvinningstalan kunde genomföras med allt vad Prop. 1975:6 s. 209. detta skulle innebära av tidsförlust och nya möjligheter att undanhålla 6 Prop. l980/8l:48, egendomen. För att fullfölja sitt syfte är det emellertid tillräckligt att det LU ll, rskr 224.

240 Avtal mellan makar och mellan sambor

särskilda ansvaret kan göras gällande under en kortare tid från det rättshandlingen ägde rum. En tid om ett år från bodelningen resp. gåvan bör vara lämplig. Genom denna begränsning kan också de fall, då de båda med varandra konkurrerande ansvarssystemen samtidigt kan tänkas bli anlitade, komma att väsentligt minska i antal. Den nuvarande bestämmelsen om att det särskilda ansvaret inte får göras gällande när talan om återvinning är anhängig kan under sådana förhållanden stå kvar som den nödvändiga avgränsningen. Bortsett från situationen efter ena makens död, då särskilda regler om ansvar förden avlidnes skulder finns, ärdet alltså förborgenärema av betydelse när en eftergift föreligger. Såväl för rätten att göra andra makens betalningsansvar gällande som för rätten till återvinning i konkurs och vid offentligt ackord krävs det att den gäldbundne maken eftergivit sin rätt. När en eñergift föreligger beror emellertid på de ramar som den familjerättsliga lagstiftningen drar upp för makamas handlande. Vi har därför anledning att närmare diskutera vilka avtalsmöjligheter makarna bör anses ha vid bodelningen och samtidigt beakta den verkan dessa kan få för borgenäremas del. Den första fråga som makarna kan ha att ta ställning till är den vilken egendom som skall ingå i bodelningen respektive hållas utanför denna. Man torde i sammanhanget kunna bortse från den vardera maken medgivna rätten att ta undan egendom som tjänar uteslutande till personligt bruk (10 kap. 3 § i vårt förslag till äktenskapsbalk). Denna rätt är begränsad såtillvida att den ej lår avse egendom till högre värde än som kan anses skäligt med hänsyn till makamas villkor. Vad som däremot kan vara av betydelse är när make har en s. k. personlig rättighet (10 kap. 4 §) eller enskild egendom ( 10 kap. 5-6 §§). De personliga rättigheterna kan vara av olika slag. Som liga får inte överlåtas och kan därför inte heller genom bodelning överföras på andra maken. Andra är av annan anledning av personlig art, exempelvis författarrätt och andra konstnärliga rättigheter. För några, exempelvis pensionsrätter av olika slag, har överlåtelseförbudet sin grund i sociala eller närbesläktade skäl. En utförligare genomgång finns i familjerättskommitténs betänkandel Beträffande vissa personliga rättigheter kan innehavaren tänkas ha i sin hand rätten att avgöra om rättigheten —- i vart fall de däri ingående elonomiska befogenhetema - skall överlåtas. Han kan alltså inte tvingas medverka till en 7 sou 1964:35 s. 260 fi. överlåtelse och rättigheten kan följaktligen inte heller utmätas. l sidaina fall

Se även Westring, Den kan dock hinder inte anses föreligga mot en frivillig överlåtelse vid bodellningg

nya giftermålsbalken, 2 Genom innehavarens ställningstagande i överlåtelsefrågan föreligger i själva uppl. 1933 s. 115 ff, verket inte längre det hinder som de för rättigheten eljest gällande bestäm- Wallin, Om avtal mellan melserna dittills inneburit. Läget blir ofta detsamma efter innehavzrenis död, makar, 1958 s. 24 ff, Lögdberg i SvJT 1959 då hinder mot rättighetens övergång genom bodelning och arvskifte inte s. 585 och Beckman- behöver

föreligga?

Höglund, Svensk familje- bestämmelse Någon familjerättslig avseende omfattningen av rättien för rättspraxis, 6 uppl. 1977 s. 25 ff. make att föra in en personlig rättighet i bodelningen kan däremot ippienbargällande brstärmmel- 8 Wallin a.a.s. 62 f. ligen inte ges. Här måste de för varje särskild rättighet serna vara utslagsgivande. I många fall är innehavaren som närrnts direkt 9 Se 41 § lagen förbjuden att överhuvudtaget avhända sig rättigheten. (1960:729) om upphovsrätt till litterära och På ett annat sätt förhåller det sig med den enskilda egendonem. Har konstnärliga verk. makarna genom äktenskapsförord gjort viss egendom till makes emskilda

Avtal mellan makar och mellan sambor 241

liggerdet i och för sig ingenting inkonsekvent eller motstridande i att detta med sikte på egendomsordningen ingångna avtal modifieras eller upphävs när det kommer till bodelning. l princip detsamma kan sägas om en sådan föreskrift av givare eller testator som uteslutande riktar sig mot den legala egendomsordningen; har föreskriften ett vidare syfte, såsom att hindra överlåtelse under mottagarens livstid, kommer oftast bestämmelserna om personliga rättigheter att gälla. Gällande rätt torde innebära att enskild egendom kan genom bodelning som grund för familjerättsligt förvärv och utan att eñergift anses föreligga överföras från ena maken till den andra endast i den omfattning det är påkallat för tillgodoseendet av andra makens anspråk på vederlag eller på att över-taga 0 bostaden enligt lagen om makars gemensamma bostad. Sedan äktenskapet upplösts men innan bodelning ägt rum kan egendomen ej heller genom

äktenskapsförord förvandlas till giftorättsgods. Det är vidare tveksamt om

sådant förord kan slutas under betänketid eller eljest efter det talan om äktenskapsskillnad väckts med verkan för den därpå följande bodelningen,

vilken hänför sig till en vid förordets ingående redan passerad tidpunkt.”

Enligt vad vi erfarit förekommer det ibland att makar under betänketid finner skäl att ändra ett en gång slutet äktenskapsförord om egendomsordningen. Det lär vidare ha förekommit att makama, med hänsyn till O NJA 1959 s. l6l. Wallin i rm 1963 osäkerheten om verkan av ett under betänketid slutet förord, återkallar den s. 40ff. väckta talan, därefter skriver nytt äktenskapsförord som upphäver det äldre, “ Jfr familjerättskomvarpå ny talan om äktenskapsskillnad väcks. Ett visst praktiskt behov av att mitten i SOU 1964:35 vid bodelningen kunna sätta ett äktenskapsförord åt sidan finns därför. Verkan s. 162 med hänv. där det enligt gällande rätt av en sådan åtgärd förefaller inte helt klar.” anförs att ett under äk- Med det förslag om jämkning av äktenskapsförord och av föreskrift vid gåva tenskapet upprättat förord inte kan med laga eller testamente som vi i det föregående lagt fram kommer frågan dessutom i verkan inges efter ena ett nytt läge. Det måste stå makarna fritt att själva vid bodelningen bedöma om makens död. ett förord eller en föreskrift är oskälig och komma överens om i vilken 2 Tottie, Giftermål och omfattning rättshandlingen skall jämkas. Möjligheten att avtala om att viss skilsmässa s. l 13 not 46. enskild egendom - som en make ägde när talan om äktenskapsskillnad väcktes 3 Sundberg gör i SvJT eller dödsfallet inträffade - skall ingå i bodelningen utan att gåva anses 1964 s. 30 not 54 skill-

föreligga blir en logisk följd av detta förslag. Detta synes böra komma till nad mellan de fall då bouttryck i lagtexten. delning sker under bestående äktenskap och de Vid bodelning i anledning av äktenskapsskillnad kan makamas överensfall då den äger rum efter kommelse om att låta enskild egendom ingå i delningen få betydelse för äktenskapets upplösning borgenärer, vilkas fordringar uppkommit efter den för bodelningen grundläg- Endast i det senare fallet gande tidpunkten. Överenskommelsen kan leda till en sådan minskning av skulle varje slag av egendom kunna indraägarmakens egendom att hans eller hennes förmåga att betala sina skulder gas i bodelningens verkallvarligt försämras. Möjligheten att föra in enskild egendom i delningen kan ningskrets”. - Wallin därför tänkas bli begagnad i illojalt syfte, om någon spärr mot missbruk inte anser likaså att ett överställs upp. Om den gäldbundne maken som följd av bodelningen kommer att förande av enskild egendom inte utgör ett mosakna utmätningbara tillgångar som motsvarar skulderna, bör följaktligen ment i bodelningen. Vid makamas överenskommelse anses innebära en eftergift från den förres sida bodelning under beståenvilken bör ge borgenär rätt att vända sig mot andra maken. Makamas avtal om de äktenskap står man att behandla enskild egendom såsom annan i bodelningen ingående egendom alltså inför en gåva mellan makar som för sin skall alltså vara beroende av att avstående makes borgenärer inte lider skada giltighet hade krävt äktill följd av avtalet. Detsamma bör gälla vid avtal om bodelning som fönättas tenskapsfönordets form, under äktenskapets bestånd, utan att mål om äktenskapsskillnad pågår. TfR 1963 s. 40 f.

242 Avtal mellan makar och mellan sambor

Den här föreslagna lösningen innebär att eftergift gentemot borgenärema kan föreligga utan att avståendet bedöms såsom gåva i förhållandet mellan makarna. Denna konsekvens följer av de utökade handlingsmöjligheter vi vill ge makarna vid bodelningen. Vid tvångsmässig jämkning av äktenskapsförord måste jämkningens betydelse för makes borgenärer givetvis ingå i domstolens bedömning av själva jämkningsfrågan. Också vid bodelning efter ena makens död kan fråga uppkomma om oskäligheten av ett äktenskapsförord eller en vid gåva eller testamente meddelad föreskrift om enskild egendom. Med hänsyn till det särskilda ansvaret enligt 21 kap. ärvdabalken för den dödes skulder har dennes borgenärer ett gott skydd. Innebär bodelningen mellan den efterlevande och arvingama att den efterlevande erhåller del i den avlidnes enskilda egendom, blir den efterlevande skyldig återbära egendomen eller dess värde enligt bestämmelserna i 21 kap. 4 § ärvdabalken. Är det däremot den eñerlevande som låter sin enskilda egendom ingå i bodelningen, är det naturligt att detta inte får gå ut över hans borgenärer utan att motsvarande krav här bör gälla som vid bodelning i anledning av äktenskapsskillnad. Vare sig enskild egendom från ena eller andra sidan dras in i bodelningen kan detta få konsekvenser för arvsbeskattningen. Frågan härom tas upp i ett senare avsnitt (8). När det gäller makamas överenskommelse om den i bodelningen ingående egendomens värdering och hur makes redovisning för förvaltningen därav skall fullgöras - frågor som i hög grad kan påverka bodelningsutfallet - finns det inte på motsvarande sätt i formell mening något avtalsbart utrymme. Hur egendomen värderats måste kunna prövas när fråga uppkommer om återvinning av bodelningen. Att gäldbunden make på sin lott mottagit egendom som blivit upptagen till för högt värde eller avstått egendom som åsatts ett för lågt värde kan vara till skada för hans borgenärer och böra betraktas som en eftergift. Detsamma kan i princip sägas också om makars avtal om hurderas skulder skall täckas vid bodelningen. Vårt förslag innebär dock på denna punkt en något friare bedömning än gällande rätt, då vi föreslår att i sista hand avgörande skall vara till vilken egendomskategori skulden hänför sig (ll kap. 2 §tredje stycket förslaget till äktenskapsbalk). För vederbörande makes borgenärer är det givetvis fördelaktigast om så stor del av skulderna som möjligt kan täckas av den i bodelningen ingående egendomen, Jm även enskild egendom finns. Frågan om det erforderliga sambandet mellan skulden och den enskilda egendomen föreligger kan då behöva prövas i samland med fråga om återvinning av bodelningen. Givetvis innebär det en eñcrgift om make helt underlåter att avräkna tillgångar för täckning av sina skilder. Ett visst utrymme för avtal ger däremot bodelningsreglema när det gäller fastställandet av vardera makens andel i boet. Fram till 1973 års ärdringar i giftermålsbalken gällde otvivelaktigt enligt svensk rätt att make son avstod 4 från det som Se familjerättskom- utjämninganspråk likadelningsregeln gav honom gorde sig mittén i SOU 1964:35 s.

skyldig till en eftergift vid bodelningen.” När den provisoriska jämkningsre-

304 f och Utsökningsrätt infördes nämnda geln i 13 kap. 12a §giftennålsbalken âr kom frågan jock i ett X, förslag av lagberednytt läge. Enligt vad vi uttalade borde det inte betraktas som eñergiftatt make ningen, SOU 1970:75 s. 143. genom jämkning enligt lagmmmet får mindre än hälften.” Vid 1975 års 5 ändringar i konkurslagen gjorde departementschefen uttalanden a/ samma Familj och äktenskap I, sou 1972:41 s. I97. innebörd. Han tillade att eftergift däremot i princip borde anses förtligga om

Avtal mellan makar och mellan sambor 243

gäldenären med tillämpning av 12a §borde ha erhållit mer än vad han faktiskt fick.” Vårt förslag lämnar i stort sett öppet åt makarna att bestämma i vilken omfattning en utjämning enligt likadelningsprincipen skall tillämpas i deras fall. Regelmässigt står hela jämkningsutrymmet dem till buds, dvs. de kan bestämma andelama inom ramen för vad likadelningsprincipen innebär, på ena sidan, och vad resultatet blir om vardera behåller sin egendom, på den andra. Detta gäller också när äktenskapsskillnad ägt rum inom sådan tid från äktenskapets ingående att de föreslagna bestämmelserna om den successivt inträdande rätten till likadelning kan åberopas. Makama kan finna en generell likadelning vara skäligare i deras fall, exempelvis därför att de bott samman ogifta en lång tid före Vigseln. Samtidigt har de möjligheten att komma överens om att gå åt det motsatta hållet och alltså att behålla mer av sitt än som följerav den successivt inträdande rätten till delning. Många olika faktorer kan alltså inverka på makamas ställningstagande i jämkningsfrågan och det torde vara mycket svårt att i en efterföljande tvist med makes borgenär kunna konstatera - mot makamas överenskommelse att den make som avstått egendom till den andra rätteligen hade bort behålla mer av sin egendom än som blev följden. Uppenbarligen kan man inte spekulera i vad resultatet hade blivit om den maken gått till process i jämkningsfrågan och med kraft och skicklighet skött sin talan. I vart fall när makamas ekonomiska gemenskap varat en inte alltför kort tid lär det vara mycket svårt att betrakta underlåtenhet att begära en längre gående jämkning såsom en eftergift från den makens sida. Vad vi nu sagt utesluter inte att det i särskilda undantagsfall kan te sig uppseendeväckande med en generell likadelning. Om makar med ett mycket ojämnt egendomsinnehav förrättar bodelning efter en helt kortvarig gemen- - om verkan skap och bodelningen på sätt bestämmelserna av eftergiñ fömtsätter - leder till skada för den avstående makens borgenärer kan det vara naturligt och riktigt att tillämpa dessa bestämmelser. Situationen kan vara liknande den som beskrivs i 30§ konkurslagen men där angivna subjektiva rekvisit kan vara svåra att styrka. Endast i sådana och därmed jämförliga fall bör även en ligt vårt förslag ansvar för andra maken kunna inträda gentemot den avståendes borgenärer. Av omedelbar betydelse för storleken av makes andel i boet är makamas överenskommelse i fråga om sådan gåva som enligt l l ka p. 4 § första stycket i vårt förslag till äktenskapsbalk skall beaktas vid bodelningen. Om den genom gåvan förfördelade maken avstår från att begära att gåvans värde skall beaktas vid beräkningen av hans eller hennes andel i boet, kan situationen sägas vara densamma som om gåvan ägt rum med hans samtycke, i vilket fall hänsyn ej skall tas till gåvan. Hans borgenärer lär vid sådant förhållande inte av den anledningen kunna göra andra maken ansvarig. Förgivarens borgenärer har det betydelse hur gåvans värde beräknas. I deras intresse liggeratt gåvan ej mer än nödvändigt ökar värdet av den egendom som givaren skall vid bodelningen utge till sin make. Om beaktandet av gåvan i stället leder till att ett utjämningsanspråk i andra riktningen minskar eller falller bort, torde givarens borgenärer i allmänhet inte äga göra eñergiftspå- |5 Prop. 1975:6 s_ 215 f_ följderna gällande, eftersom situationen kan liknas vid den då makarna m wan, Mamie” kon_ kommer överens om jämkning av andelama inom lagens ram. kursrätt, 1980 s. 137.

244 Avtal mellan makar och mellan sambor

Vid lottläggningen skall vardera maken erhålla egendom i värde motsvarande hans eller hennes andel i boet. Normalt bör själva fördelningen av egendomen inte aktualisera ansvar för eftergift. Den frihet makarna har vid fördelningen kan emellertid i vissa fall tänkas bli utnyttjad till skada för borgenärema på så sätt att makes utmätningsbara egendom kommer att minskas. Att den make som skall utge egendom till andra maken för att tillgodose dennes utjämningsanspråk till följd av bodelningen kommer att få sitt egendomsinnehav minskat är något som borgenärema har att räkna med. Inte heller bör de kunna påfordra att utjämningsanspråket i första hand tillgodoses med utmätningsfri egendom; andra makens anspråk går, som nämnts, före sådana borgenäners som inte skyddas genom reglerna om gäldstäckning. Har bohag och bostad vid bodelningen övergått från ena maken till den andra bör ej heller detta vara att betrakta som en eftergift, även om egendomen i den mottagande makens hand är utmätningsfri och utmätningsbar egendom till motsvarande värde frångått honom; övertagandet stöder sig på de särskilda bestämmelserna härom i balken och bör ej hindras av hänsyn till borgenärema. När ett utbyte av utmätningsbar egendom mot utmätningsfri inte har stöd i balken och åtgärden är till skada för borgenärema bör emellertid ansvar för eñergift kunna inträda. Man kan tänka sig det fallet att ena maken av den andra övertar en utmätningsfri livförsäkring i utbyte mot annan egendom och till följd därav inte kan betala skuld som uppkommit före bodelningen. Som i andra fall där ansvar för makes eftergiñ görs gällande bör andra maken kunna värja sig genom att visa att den förre efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbarligen motsvarade skulderna. Vid bodelningen kan makarna finna det lämpligt att likvidera olika fordringsanspråk som de kan ha mot varandra. Också sådana förfaranden ligger inom ramen för lottläggningen och kan medföra att makes utmätningsbara egendom minskar. I den mån konflikt uppkommer med borgenäremas intressen är det emellertid inte en situation som bör lösas enligt reglerna om eftergiñ utan efter vad som gäller vid konkurrens mellan olika borgenärer. I 32 § konkurslagen nämns också såsom grund för återvinning av bodelning vid sidan av eftergift att make låtit egendom frångå sig mot att fordran mot honom utlagts på hans lott. Denna rättshandling företer vissa likheter med den i 35 § konkurslagen angivna återvinningsgrunden betalning av skuld med annat än

sedvanliga betalningsmedel.”

I det föregående har vi diskuterati vad mån eftergift kan föreligga och därvid utgått från varje led i bodelningen för sig. Så förenklat kan man emellertid i verkligheten inte alltid gå tillväga. De olika leden i en bodelningsförrättning hängeri regel mer eller mindre samman och påverkar varandra. Särskilt starkt är sambandet mellan värderingen av egendomen och bestämmandet av andelama. Om exempelvis ena maken tillhörig egendom åsatts ett för lågt värde kan det, om egendomen till fullgörande av andra makens utjämningsanspråk tilldelats denne, sägs föreligga en eftergiñ av den förre. Om däremot egendomen behållits av innehavaren kan ett påstående om eftergift av makarna bemötas med uppgiften att makarna valt denna väg framför att jämka andelama, något som de kunnat göra utan att riskera att det skulle anses 7 som en eftergift. Frågan om make eftergivit sin rätt måste således alltid Welamson, Konkursrätt s. 261. bedömas i sitt sammanhang med makamas övriga handlingsmöjligheter.

Avtal mellan makar och mellan sambor 245

6.3.8 Föravtal om bodelning

I det föregående har vi berört vilka möjligheter makar bör ha att i förväg avtala om avvikelser från den legala egendomsordningen. Vi har också gått igenom hur denna ordning - eventuellt med de avvikelser makama kommit överens om - kan realiseras vid den ekonomiska uppgörelsen i samband med äktenskapets upplösning och vilka avtalsmöjligheter makarna då bör ha. För såväl de förstnämnda avtalen som för avtalen vid den ekonomiska uppgörelsen gäller särskilda fonnkrav, reglerna om äktenskapsforord respektive bodelning. Makamas möjligheter att avtala om de ekonomiska förhållandena vid bodelningen är emellertid inte uttömda därmed. l l l kap. 16 §giftem1ålsbalken talas sålunda om avtal, som makar med avseende på förestående äktenskapsskillnad träffat om bodelning eller vad som har samband därmed. Också i det kapitel i gifterrnålsbalken som avhandlar äktenskapsförord och andra rättshandlingar mellan makar hänvisas bl. a. till denna bestämmelse (8 kap. 8 §). Dessa avtal - vanligen benämnda föravtal om bodelning - kan sägas intaga en mellanställning. De anses inte vara att jämställa med äktenskapsförord; i 8 kap. l § andra stycket giftermålsbalken sägs uttryckligen att, utöver vad som följer av lagrummets bestämmelser om äktenskapsförord, trolovade eller makar inte får genom avtal stadga avvikelse från vad balken innehåller om makars egendom. Inte heller betraktas de såsom likvärdiga med bodelningsavtalet; föravtalet anses på sin höjd vara bindande i förhållandet makama emellan vid den kommande bodelningen, som alltså inte på grund av föravtalet kan underlåtas. Då giftermålsbalken inte ställer upp något särskilt

krav på formen för föravtal har även muntliga avtal godtagits

Som vi redan framhållit fick makama genom 1920 års giftermålsbalk full frihet att ingå rättshandlingar med varandra. Denna grundsats korn dock inte till uttryck i balken på grund av svårigheten att genom positivt lagbud bestämma räckvidden av denna rättssats. Lagberedningen nöjde sig därför med att för vissa praktiskt viktiga fall närmare ange hur långt avtalsfriheten l se NJA 1978 s 497 skulle räcka men i övrigt lämna denna fråga att lösas enligt allmänna Bland 2 LB 1918 5- 287rättsgrundsatser. de angivna fallen nämndes främst ändringari själva 3

förmögenhetsordningenTz Wallin, Avtal mellan

m S‘ 5

Utgångspunkten har alltså i enlighet med beredningens uttalanden varit en Äâkâlr 5363

för makarna Bjorlmg l Syn. 1930.

dispositionsfrihet i den mån inte stöd för en begränsning därav s. 393 ff. Stjemstedt r kunnat hämtas ur giftermålsbalken. Denna inte helt klara gränsdragning svn- 1937 5_460 ff_ fa. mellan tillåtna och inte tillåtna avtal synes ha medfört en viss osäkerhet om miljerättskommittén i för de s. k. föravtalen. SOU 5- 156

tillämpningområdet .1954535 °fh

Enligt en åsikt skulle makar kunna ingå föravtal endast inför en förestående

‘i£8:§l:psm“‘

upplösning av äktenskapet. Man stöder sig då bl. a. på bestämmelserna i l l 4 ,_ , . . . se referentens sarskrlda kap. l6§ grñermålsbalken, vilka medger jamknrng av sådana avtal, och ymande i NJA 1978 framhåller att det vore inkonsekvent om äldre avtal vore tillåtna men inte s 497_ Jfr även Beck-

kunde jämkas.3 Enligt en annan åsikt går avtalsbefogenheten längre. Eftersom man-Höglund. Svensk

någon begränsning när det gäller tidpunkten för föravtal inte skulle av 5

följa f3miU°‘5“5P3§_5~ “P91-

giftermålsbalken eller dess grunder skulle det stå makarna fritt att när som

gggdfbgfil

helst komma överens om sina mellanhavanden vid en eventuell framtida sundbergi SVJT 1964 s_ skilsmässa.4 Skiljaktighetema synes avse både den tidigaste och den senaste 26 fl‘.

246 Avtal mellan makar och mellan sambor SOU 98l:85

tidpunkt vid vilken föravtal kan ingås. Efter äktenskapsskillnaden skulle enligt en mening bodelningsreglema ta över, under det att enligt en annan fortfarande skulle finnas att i avvaktan på slutlig bodelning träffa möjligheten föravtal.5 Också frågan vad ett föravtal kan avse kan diskuteras. Avtalet kan tänkas få

ett sådant innehåll att det konkurrerar med äktenskapsförordet.6 Det kan

vidare genom att syfta till en slutlig fördelning av viss makamas egendom sägas

avse en fråga som skall regleras genom bodelning.7 Därifrån och till sådana

mindre ingripande frågor som allmänt anses kunna bli föremål för föraxtal är en glidande skala. Enligt vår mening kommer föravtalen lätt i konflikt med äktenskapsförorden, särskilt om den ståndpunkten blir den gängse att föravtal kan ingås när som helst under äktenskapet. Denna konflikt kommer tydligare till synes med den uppläggning och avfattning som vi gett förordsinstitutet. Enligt gällande rätt kan nämligen förorden sägas avse själva egendomsordningen, dvs. den abstrakta indelningen i giltorättsgods och enskild egendom, inte egendomens fördelning vid bodelning. Först medelbart eller indirekt kan det sägas att den avtalade avvikelsen från den legala ordningen får verkan vid bodelning. Enligt vårt förslag däremot sägs förorden direkt gälla egendomens behandling vid bodelning, dvs. frågan om den skall ingå i denna eller inte. l den mån föravtalet innebär att viss egendom som eljest skulle ingå i bodelningen skall hållas utanför denna leder avtalet till samma resultat vid bodelningen som enligt vad vi tidigare anfört bör kunna uppnås först genom äktenskapsförord. Detsamma blir följden om ett föravtal går ut på att viss enskild egendom skall vid bodelningen tilldelas andra maken eller ingå med sitt värde i delningen. I sådant fall innebär föravtalet i verkligheten att ett äldre förord ändras eller upphävs. Också om föravtalet håller sig inom den ram som lag och ingångna äktenskapsförord drar upp för bodelningen kan motsvarande konflikt uppkomma. Avtalar makama i förväg om jämkning av andelama vid bodelningen så att en av dem skall erhålla mer än den andre, är det i sak detsamma som om egendom till motsvarande värde görs till makes enskilda. Går föravtalet ut på att vardera maken skall behålla sin egendom är det samma sak som att avtala om fullständig egendomsskillnad. Lämnar man andelsbestämningen och kommer in på övriga bodelningsfrågor behöver någon konflikt inte uppkomma. Som vi konstaterade i föregående avsnitt kan emellertid vissa frågor vara lika betydelsefulla för utfallet av bodelningen som andelsbeståmningen. Genom avtal om egendomens värdering kan ofta i sak nås samma resultat som vid jämkning av andelama. Det är därför svårt att dra upp en klar gräns utanför vilken konflikt ej kan uppstå. 5 Se de olika uppfatt- I förhållande till bodelningsbestämmelsema undviks formellt en konflikt ningar som kom till ut- genom att föravtalen anses gälla bara mellan makama. Föravtalet får ingen tryck i advokatsarnfun- verkan mot makes borgenärer och följaktligen sägs äganderätten :ill berörd dets yttrande i NJA 1978 s. 497. egendom övergå från ena maken till den andra först i och med bodelningen. Detta kan emellertid inte undanskymma det förhållandet att även en blott 6 Schmidt, Äktenskapsverksam förpliktelse att ge den blivande bodelningen ett visst rätt, 6 uppl. 1980 s. 88. obligatoriskt Jfr SvJT 1967 rfs. 38. innehåll kommer i viss motsättning till forrnkraven för denna. Särskilt 7 Jfr minoritetens votum framträdande blir detta om löravtalet - enligt vad som synes möjligt- avser i NJA 1978 s. 497. fördelningen av all eller praktiskt taget all i bodelningen ingåendeegendom.

Avtal mellan makar och mellan sambor 247

Den formbundna bodelningen blir då endast en skriftlig bekräftelse av vad som formlöst överenskommits i föravtalet. Med hänsyn till dessa invändningar mot föravtalen kunde det ifrågasättas om inte möjligheten att ingå sådana avtal borde avskaffas. Före och under äktenskapet skulle äktenskapsförordet vara den enda form i vilken makarna eller de blivande makama ägde avtala om den familjerättsliga uppgörelsen vid en framtida upplösning av den ekonomiska gemenskapen. I samband med upplösningen skulle de ha att hålla sig till bodelningen och bestämmelserna om denna. En sådan lösning skulle underlättas av vårt förslag att bodelning skall kunna förrättas redan när talan om äktenskapsskillnad väckts, om make begär att så sker. Den tid som enligt nu gällande regler åtgår innan domen på äktenskapsskillnad meddelats och vunnit laga kraft - härunder i förekommande fall även betänketid - behöver med denna lösning inte avvaktas. Makama får alltså en möjlighet att göra en bodelning förhållandevis snabbt och i nära anslutning till beslutet om skilsmässa. Att föravtalet ofta avser enbart ett led i den blivande uppgörelsen hindrar ej att det kan i här diskuterade fall ersättas av en bodelning. Denna kan genomföras som partiell bodelning och, om den i likhet med föravtalet inte skall innebära en definitiv äganderättsövergång, göras beroende av villkor. En partiell bodelning, enligt vilken ena maken tilldelas viss egendom, kan göras villkorad av att andra maken i den slutliga bodelningen tilldelas viss annan egendom, att värderingen av egendom sker på visst sätt osv. Viktigare skäl emot att man skulle intaga en så restriktiv inställning till föravtalen som den nu angivna är emellertid att deras nuvarande praktiska betydelse är att ingå som ett led vid den samlade lösningen av alla de frågor som uppstår i samband med upplösningen av äktenskapet. I många fall torde makarna ena sig om en sådan lösning redan innan ansökan om äktenskapsskillnad inges. Om föravtal i framtiden skulle underkännas, skulle make vid en senare tidpunkt kunna gå ifrån överenskommelsen. Därigenom skulle möjligheten att på ett tidigt stadium av skilsmässoförhandlingama nå en samförståndslösning försvåras. Vi anser därför att en möjlighet att ingå någon fonn av föravtal fortfarande bör finnas men att de konflikter som kan uppkomma med konkurrerande äktenskapsrättsliga institut i görligaste mån bör undvikas eller minskas. Till att börja med är det klart att några långt i förväg ingångna föravtal inte bör godkännas. Avtalet bör vara slutet inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad. Det är i denna situation som föravtalet fyller en praktiskt betydelsefull funktion. Genom att avtalet skall ta sikte på den förestående uppgörelsen och - vilket måste bli följden av prineipståndpunkten - förlora sin verkan om det inte blir någon äktenskapsskillnad blir konflikten med äktenskapsförorden begränsad. Såvitt avser förhållandet till bodelningsbestämmelsema bör anmärkas att föravtalen, när de sluts under medverkan av advokat eller annan som yrkemässigt biträder makarna, regelmässigt torde upprättas skriftligen och med vittnen.3 Att samma form som för själva bodelningen iakttas äri och för sig inte förvånande. En viss tveksamhet i fråga om giltigheten av fonnlösa 8 Se advokatsamfundets föravtal kan naturligtvis vara en bidragande orsak. Men framförallt torde det yttrande i NJA 1978 vara en naturlig åtgärd att efter de resonemang och förhandlingar som ofta s 497.

248 Avtal mellan makar och mellan sambor

förevarit i ett skilsmässoärende fästa i skrift de överenskommelser som slutligen uppnåtts och som avses bli för makarna bindande vid den kommande bodelningen. Den praxis som utbildat sig utgör en fingervisning om den riktning efter vilken en lösning bör sökas. Konflikten med bodelningsbestämmelsema minskas avsevärt om samma forrnkrav uppställs för föravtalen som för bodelningen. Starka sakliga skäl kan vidare anföras för en sådan lösning. Som nämnts har makama ofta kommit fram till en överenskommelse efter långvariga förhandlingar, under vilka olika förslag diskuterats. För makarna torde det därför te sig ändamålsenligt och logiskt att vad som avtalats och som skall ingå i den kommande formbundna uppgörelsen också får skriftlig form.

Överhuvudtaget torde de ändamålssynpunkter som uppbär ett krav på

skriftlig form ha full giltighet när det gäller delar av ett så sammansatt avtal som bodelningsavtalet ofta utgör. En klar gräns dras upp i förhållande till de olika muntliga utfástelser som lämnats från ömse sidor under förhandlingarnas gång. Villkoren för den kommande uppgörelsen blir bättre preciserade osv. Vi föreslår därför att föravtal skall kunna godtas förutsatt att de erhållit samma form som gäller för bodelningen. Vi skall närmare behandla formkravet för bodelning i specialmotiveringen men kan redan här förutskicka att i vart fall krav på en skriftlig och av båda parter undertecknad uppgörelse även i fortsättningen bör uppställas. Samma krav kommer således att enligt vårt förslag gälla eventuella föravtal. Enbart muntliga överenskommelser bör i fortsättningen inte tillerkännas verkan som föravtal. En följd av vårt förslag blir att man i rättstillämpningen får skilja mellan sådana avtal som i egenskap av föravtal om bodelning skall ingås skriftligen och andra avtal vilka rör egendomen men inte kräver särskild form. Som riktpunkt bör gälla att föravtal avser egendomens fördelning mellan makama och dämied sammanhängande frågor, såsom hur avräkning för täckning av skuld skall ske eller vilket värde som skall åsättas viss egendom vid bodelningen. Däremot bör såsom formfordrande föravtal inte anses en överenskommelse om hur viss egendom skall nyttjas fram till dess bodelning sker eller hur avkastningen av gemensamt ägd egendom skall uppbäras under samma tid. När talan om äktenskapsskillnad väckts och något hinder mot att fönätta bodelning inte längre föreligger enligt vårt förslag kommer som följd av det gemensamma forrnkravet frågan om ett avtal är att betrakta som ett föravtal eller som en partiell bodelning att minska i betydelse. Liksom för närvarande bör ett föravtal som är oskäligt mot ena maken kunna jämkas vid bodelningen och bestämmelsen härom anser vi böra tas in i balken i likhet med övriga jämkningsregler som skall beaktas vid bodelningen. Detta innebär dock inte någon skillnad i förhållande till den partiella bodelningen, eftersom ett bodelningsavtal kan jämkas enligt generalklausulen i avtalslagen, vilken i övrigt varit grundläggande vid utformningen av våra jämkningsregler. Vid den bodelning som enligt vårt förslag kan förrättas under äktenskapets bestånd efter anmälan därom till rätten kommer det inte att finnas något utrymme för föravtal. Vårt förslag utgår nämligen från att makama förrättar bodelningen under enighet. Kan de vid förrättningen inte enas om en fördelning av egendomen enligt en tidigare överenskommelse förfaller frågan om frivillig bodelning.

Avtal mellan makar och mellan sambor 249

Ett föravtal bör enligt vad vi framhållit få verkan vid en bodelning bara om denna äger rum i anledning av en äktenskapsskillnad som verkligen var förestående när avtalet träffades. Om makarna sedan ett föravtal ingåtts beslutar sig för att fortsätta äktenskapet och detta sedan också varar en tid innan det på nytt blir aktuellt med skilsmässa, bör det tidigare föravtalet anses ha spelat ut sin roll. Korta, misslyckade försök att fortsätta äktenskapet behöver inte få denna verkan. När det erforderliga sambandet föreligger mellan föravtalet och upplösningen får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Avlider make innan domen på äktenskapsskillnad vunnit laga kraft och innan bodelning förrättats uppkommer frågan om ett i behörig form ingånget föravtal skall anses förfallet? Så torde bli fallet om förutsättningarna för avtalet väsentligen brustit till följd av dödsfallet. Det bör emellertid anmärkas att vårt förslag i större omfattning än gällande rätt innebär att bodelningi det diskuterade fallet ändock skall förrättas enligt reglerna om bodelning i anledning av äktenskapsskillnad. De rättsregler makarna utgått från såsom vägledande för den kommande bodelningen blir följaktligen i allmänhet desamma trots dödsfallet. En fördel med kravet på skriftlig fonn för föravtal är vidare att viss samstämmighet uppnås med formkravet vid överlåtelse av fast egendom. Innebär föravtalet att viss ena maken tillhörig fast egendom skall tilldelas andra maken vid den kommande bodelningen gäller fordran på skriftlig form och båda parters underskrifter på samma sätt som om egendomen skulle överlåtas genom köp, byte eller gåva. Vad som skulle kunna invändas är däremot att godtagandet överhuvudtaget av föravtal kan stå i motsättning till principen inom fastighetsrätten att inte godkänna en utfästelse att sälja. Om föravtalet ensidigt ålägger ägarmaken en förpliktelse att vid den kommande bodelningen överföra egendomen till andra maken föreligger på sitt sätt en med en bindande utfästelse att sälja likartad konstruktion. Även om föravtalet i lika mån är bindande för båda makarna får överenskommelsen verkan i förhållande till borgenärema först när den kommit till uttryck i bodelningshandlingen och först då kan läget sägas vara detsamma som när vid köp, byte eller gåva den grundläggande överlåtelsehandlingen upprättats. Att inom fastighetsrätten dessförinnan någon bundenhet för endera sidan inte föreligger

anges ibland såsom uttryck för den s. k. ömsesidighetsprincipen.”

Nu är det ingenting som hindrar att det familjerättsliga formkravet utformas med hänsyn till de speciella förutsättningar som föreligger på det rättsområdet utan tvång till en detaljmässig anpassning efter vad som anses gälla på andra områden. Inte heller bör för långtgående slutsatser i förevarande hänseende 9 Jfr Schmidt, Äktendras av det förhållandet att föravtalet blott har obligatorisk verkan. Det är en skapsrätt, 6 uppl. 1980 s. 85. följd av att avtalet normalt skall ingå som ett led i den samlade bodelningsuppgörelsen och att det, om man tillerkänner det sakrättslig verkan, vid 10 Se härom Lagberedskulle kunna komma i konflikt ningens förslag till jordabodelningen med andra intressen, exempelvis balk l, SOU 1947:38 s. borgenäremas krav på att gäldenären erhåller egendom till täckning av sina 158 ff, Vahlén, Fonnkraskulder. l sak kan ett föravtal om att fast egendom skall övergå från ena maken vet vid fastighetsköp till den andre nännast jämföras med en villkorlig överlåtelse. Villkoret år att s. 72 fl”, densamme, Fasföravtalet tighetsköp, 2 uppl. 1968 går att genomföra vid bodelningen. På jämförbart sätt villkorade s. 133 ff samt Westerlind, avtal är ingenting ovanligt inom fastighetsrätten. l själva verket torde Kommentar till Jordabalmöjligheten att inom ramen för bestämmelserna i 4 kap. 4 § jordabalken göra ken l-5 kap. s. 300 f.

250 Avtal mellan makar och mellan sambor

köps fullbordan ellerbestånd under en tid av upp till två år beroende av villkor - eventuellt utformade så att ensidig bundenhet i realiteten åvilar ena parten ha försvagat mycket av motiven bakom den s. k. ömsesidighetsprincipen. Vi finner därför inga principiella hinder mot att under de förutsättningar vi i övrigt redovisat godtaga föravtal även till den del fast egendom berörs därav. Genom att föravtalen dels saknar sakrättslig verkan, dels bara kan ingås inför förestående äktenskapsskillnad och därför förhållandevis snart kommer att följas av en bodelning torde några svårigheter i allmänhet inte uppstå därigenom. Ibland kan föravtalet, särskilt när egendomsförhållandena är okomplicerade, innebära en fördelning av all makamas egendom. Samspelet med bodelningsreglema löses då ofta i nuvarande praxis på så sätt att makarna efter äktenskapsskillnaden skriftligen bekräftar den tidigare uppgörelsen. Detta tillvägagångssätt blir möjligt även enligt den av oss föreslagna ordningen, med den ytterligare möjligheten att uppgörelsen kan bekräftas redan efter det talan om äktenskapsskillnad väckts. Har uppgörelsen direkt utformats såsom en slutgiltig bodelning och råder inte tvist om att den äratt betrakta som en sådan, kan det inte uteslutas att den i vissa situationer får godtagas såsom bodelning även utan särskild formell bekräftelse.

6.4 Avtal mellan sambor

6.4.1 Allmänna synpunkter

För sambor finns i dag ingen legal egendomsordning motsvarande den för makar. I den mån tvist om egendom eller dess fördelning uppstår mellan två ogifta samboende, är man därför hänvisad till allmänna regler för att finna en lösning. Ibland kanske ett skäligt resultat kan uppnås genom att parterna får anses vara samägare till den omtvistade tillgången. Läget kan väl då ofta antas vara sådantatt samma lösning legat nära till hands även om parterna varit gifta med varandra men fört rättegång i saken därför att giftorättsgemenskap varit utesluten eller reglerna om gäldstäckning och lottläggning ställt äganderättsfrågan på sin spets. Samäganderätten, som vi närmare behandlat i det föregående (3.2), har i vissa fall kunnat erbjuda en naturlig lösning,i vart fall när båda parter halt egna inkomster med vilka de kunnat bidraga till gemenskapen. Har bara ena parten hafi inkomster eller är samäganderättsvägen av andra skäl svårframkomlig, är det i dagens läge inte lätt att i brist på en särskild legal rätt till utjämning tillerkänna den hemarbetande eller ekonomiskt svagare parten någon kompensation. Närfrågan diskuteratsi den juridiska litteraturen har man sökt att analogiskt tillämpa olika rent förmögenhetsrättsliga regelsystem. Det betonas då givetvis att frågan är svårbedömd och resultaten osäkra. En lösning som förts fram har varit att på de samboendes gemenskap analogiskt tillämpa reglerna om enkla bolag, vilka vid gemenskapens upplösning skulle medge en delning av viss egendom. En annan har varit att med arbetsrättsliga argument tillerkänna den hemarbetande något slags lön eller jämförlig ersättning för utfört arbete. Ytterligare en variant har varit att betrakta den ekonomiskt svagare parten ” JfrSvJT 1978 rfs. 21. såsom låntagare av andra partens egendom med rätt att vid upplösning av

Avtal mellan makar och mellan sambor 251

samboendet enligt motsvarande obligationsrättsliga grundsatser erhålla ersättning för åtminstone kostnader som nedlagts på egendomen. Som en yttersta utväg har framskymtat möjligheten att utdöma ersättning för den förrnögenhetsöverföring som en utebliven utjämning skulle innebära enligt

principen om obehörig vinst

Den osäkerhet och brist på fasta regler som råder på området har medfört att sambor ibland upprättar avtal om vad som skall gälla med avseende på deras egendom. Att sådana avtal kan behövas när gemenskapen upplöses och parterna går ifrån varandra är lätt att inse. De kan då komma överens om att en av dem skall behålla egendom som tillhör den andre. Det torde inte stöta på alltför stora svårigheter att söka bestämma en sådan överföring av egendom från ena parten till den andre i förmögenhetsrättsliga termer. Om överföringen ej är att betrakta som ersättning för någon andra partens prestation torde den i allmänhet vara att anse som gåva. Svårare frågor att bedöma juridiskt uppkommer när de samboende sluter avtal om vad som skall gälla vid en framtida men ej omedelbart förestående upplösning av gemenskapen. Det rör sig alltså om avtal som getts en fönnögenhetsrättslig dräkt men i själva verket syftar till att för sambor skapa en motsvarighet till egendomsordningen för makar. I avtalet kan ha begagnats någon av de tidigare nämnda modellerna - i den mån de är avtalbara - eller någon gåvoliknande konstruktion. Till belysning av de svårigheter som möter om man formellt genom gåva söker nå samma utjämning som giftorätten syftar till kan nämnas, att man när avtalet ingås inte vet vem som vid en kommande tillämpning därav blir att anse som givare respektive gåvotagare, ej heller vilken egendom gåvan kommer att omfatta. Härtill kommer att frågan om avtalets giltighet måste bedömas också enligt de särskilda bestämmelser som gäller om verkan av utfästelse om gåva. Skedde upplösningen genom ena partens död lär slutligen många gånger reglerna om testamente och annat förfogande över avlidens kvarlåtenskap lägga hinder i vägen för en tillämpning av ett avtal som inte upprättats enligt vad de reglerna kräver. Den part som till sin förmån kan åberopa ett avtal befinner sig emellertid generellt sett i ett bättre läge än den som utan stöd i avtal söker komma till sin rätt. Utgångspunkten är nämligen den att ingångna avtal är giltiga och skall hållas. Särskilt stöd måste därför finnas för att frånkänna ett förmögenhetsrättsligt avtal giltighet. Som bör ha framgått av de antydningar vi gjort om l Olika lösningar har disolika avtalssituationer rör man sig ofta med juridiska modeller som ursprung- kuterats bl. a. av Bengtsson, Om äktenskapslikligen är skapade för helt andra faktiska förhållanden än dem i en familjegenande samliv, Nordisk menskap. Den givna utgångspunkten torde därvid lätt leda till att man gärna gjenklang, Festskrift för till det yttersta tänjer ut reglemas tillämpningsområde eller tolkar avtalet Amholm, Oslo l969__ s. generöst, hellre än frånkänner avtalet giltighet. Partemas avtalsfrihet har till 645 ff, densamme i Aktenskapsliknande samlevoch med på sina håll åberopats som grund för giltigheten av avtal om direkt nad (kompendium Upptillämpning av giftermålsbalkens regler på samboende. Man anser sig alltså sala 1973) samt i Claesinte nödsakad att ge anspråken en förmögenhetsrättslig utformning utan son-Lindgren-Undh, skriver i ett avtal för sambor exempelvis att ”i händelse av framtida separation Samvetsäktenskapet och juridiken, (stencil Uppsa-

skall gifterrnålsbalkens regler om makars egendom och bodelning gälla.2

la 1973). Det är vår förhoppning att den lösning vi föreslår för bostaden och bohaget 2 Grauers, Norstedts for- (3.3) skall kunna väsentligt minska behovet av särskilda avtal mellan sambor. mulärbok med bruksan- Vi skall här inte upprepa de argument vi framfört för lösningen utan endast visning, 9 uppl. 1977 konstatera att den skulle innebära att det gemensamt uppbyggda hemmet- s. 165 ff.

252 Avtal mellan makar och mellan sambor

bostaden och bohaget - skall delas mellan parterna, normalt med hälften till vardera. Den egendom som man vanligtvis torde ha i åtanke när man avtalsvägen vill konstruera en rätt för sambo till framtida delning eller ekonomisk utjämning kommer alltså att omfattas av regler avpassade för ändamålet. Den familje rättsliga anknytningen är också klar; uppgörelsen skall ske vid bodelning och behovsprincipen skall tillämpas. Det förvärv som sambo här skall kunna göra är ett särskilt, familjerättsligt tång. Vi anser inte att det utöver dessa regler finns anledning att söka styra utvecklingen på avtalsområdet i ena eller andra riktningen. Det kommer troligen alltid att finnas ett visst behov av individuella lösningar vilket måste tillgodoses genom avtal. Härav följer också med nödvändighet att varje avtal måste tolkas utifrån de speciella förutsättningarna i det enskilda fallet. Sådana frågor lämpar sig inte särskilt väl för lagstiftning utan får lösas i rättstillämpningen. Med reservation för att det ytterst blir en tolkningsfråga och att man därvid kan komma till ett annat resultat än de i avtalet valda ordalagen närmast låter antyda, vill vi emellertid som vår mening uttala -såväl i fråga om gällande rätt som den av oss föreslagna ordningen - att det inte bör vara möjligt för sambor att på sätt vi nyss återgav avtala sig till de för makar gällande reglerna. Den väg lagstiftaren anvisat för de med dessa regler förbundna rättsverkningamas inträde är att ingå äktenskap. Härför gäller särskilda fonnkrav - Vigseln - och de syften dessa fonnkrav fullföljer har fortfarande full bärkraft. Av lagstiftaren uppställda fonnkrav - familjerättsliga som förmögenhetsrättsliga - kan inte förbigås med hänvisning till att det råder principiell avtalsfrihet. Denna frihet har sin grund i vår rättsordning och sträcker sig inte längre än denna medger. Också när det gäller den av oss föreslagna lösningen avseende det gemensamma hemmet följer av reglerna att vissa avtalsmöjligheter kommer att finnas men inte andra. Ett avtal mellan sambor kan exempelvis inte med familjerättslig verkan medföra att all parternas egendom skall ingå i en framtida bodelning. Det finns här en skillnad mellan sambor, på ena sidan, och makar med egendomsskillnad, på den andra. De senare har såsom gifta tillgång till den legala egendomsordningen och kan genom äktenskapsförord, som upphäver ett tidigare sådant, eller - enligt vårt förslag - genom avtal i samband med bodelningen nå motsvarande resultat. För sambor blir det i fråga om annan egendom än gemensamma bostaden och bohaget fortfarande nödvändigt att gå fram de förmögenhetsrättsliga vägarna för att åstadkomma en övergång av äganderätt sig emellan. Att intaga motsatt ståndpunkt och tillåta dem att efter fritt val överföra också annan egendom finns det inte tillräckliga skäl för. En sådan möjlighet skulle göra systemet mycket lösligt och lätt kunna inbjuda till missbruk på borgenäremas bekostnad. Vad sambor bör kunna göra är däremot att beträffande egendom som de på förmögenhetsrättslig grund redan äger tillsammans komma överens om att bodelning skall ske i stället för det ofta opraktiska *förfarandet enligt samäganderättslagen, dvs. normalt försäljning av egendomen på offentlig auktion. Har de tillsammans förvärvat egendom som inte utgör bostad eller bohag kan det vara praktiskt att dra in också den egendomen i bodelningen. Är deras andelar i den indragna egendomen olika stora kan detta få återverkningar på andelsbestämningen vid bodelningen men hindrar inte själva

Avtal mellan makar och mellan sambor 253

förfarandet. För egendom som inte omfattas av den föreslagna lösningen kommer alltså fortfarande uteslutande förmögenhetsrättsliga principer att gälla för de ogifta samboende, såvitt avser förutsättningama för själva äganderättsövergången. Vårt förslag bör alltså kunna minska behovet av särskilda avtal i den mån dessa gått ut på att tillskapa något slags skydd för den ekonomiskt svagare parten. Samtidigt bidrar förslaget till uppkomsten av andra avtal. Vi har redan i det föregående (3.3.8) berört möjligheten att ingå avtal om undantag från lagens bestämmelser om den gemensamma bostaden och det gemensamma bohaget. Eftersom möjligheten att avtala sig bort från lagens bestämmelser så nära hänger samman med dessas funktion som ett socialt färgat minimiskydd för den ekonomiskt svagare parten och bestämmelserna dessutom föreslås bli desamma för såväl gifta som ogifta samboende, har vi sett det naturligast att behandla den avtalsmöjligheten redan när vi redogjorde för den legala ordningen. Som framgått innebär vårt förslag i korthet att de samboende -gifta som ogifta - inte kan generellt avtala bort det skydd som lagen skall ge den ekonomiskt svagare parten. Däremot kan de vid förvärv av fastighet eller annan egendom av större värde komma överens om undantag, antingen så att egendomen skall anses tillhöra förvärvaren ensam eller så att andelama skall anses olika stora. Den som åberopar ett sådant avtal får dessutom en viss bevisbörda för att avtalet inte är oskäligt med hänsyn till parternas ekonomiska förhållanden och den tid som förflutit. Avtalsmöjligheten är alltså mer begränsad än motsvarande möjlighet för makar att sätta likadelningsprincipen ur spel vid en framtida bodelning. De frågor vi i det följande skall ta upp är sådana som motsvarar dem vi nyss berörde för makar. Skall exempelvis sambor kunna i samförstånd göra en bodelning redan under samboendetiden på samma sätt som makar kan enligt vårt förslag? Behövs särskilda regler för gåvor och andra överföringar mellan sambor? Slutligen föreligger också vid bodelning mellan sambor en rad avtalsfrågor som är av betydelse för tillämpningen av den av oss föreslagna principlösningen. Innan vi går in på dessa olika avtalsfrågor bör det framhållas, att den föreslagna ordningen för sambor inte kommer att omges av samma fasta gränsdragning som den för makar och att detta förhållande kan få betydelse i skilda avtalssituationer. Makama vet att den legala egendomsordningen i och med Vigseln blivit tillämplig för dem och alltså i förekommande fall att ett äktenskapsförord behövs för att modifiera eller ändra denna ordning. För sambor inträder motsvarande rättsverkningar när deras samlevnad blivit att bedöma såsom äktenskapsliknande, vilket enligt vad vi tidigare utvecklat kräver bl. a. att samlevnaden kännetecknas av en viss varaktighet. Vid upplösning av gemenskapen har makarna en bestämd dag, till vilken bodelningsuppgörelsen skall hänföra sig, under det att sambor kan ha olika uppfattningar om när de bröt upp från varandra. Osäkerheten om tidpunkten när ett samboendeförhållande i lagens mening börjat eller slutat torde emellertid inte behöva vålla parterna några egentliga problem. Skaffar de sig i början av samboendeti den någon sådan värdefullare egendom som kan undantas från framtida bodelning kan de, om tvekan råder, ingå avtal härom s. a. s. för säkerhets skull. Eftersom egendomen skall vara anskaffad för gemensamt begagnande måste parterna i vart fall själva i

254 Avtal mellan makar och mellan sambor

allmänhet ha utgått från att samlevnaden skulle komma att bli varaktig. Denna bestämning av egendomen gör också frågan om tidpunkten för samlevnadens upphörande mindre brännande än för makar. Är frågan om en brytning aktuell lär några nya förvärv för gemensamt bruk knappast förekomma. För makar är avtalsreglema vidare i viss omfattning samordnade med bestämmelserna om det för hela landet gemensamma äktenskapsregistret.

Äktenskapsförord registreras där och även bodelningshandlingar i den mån de

inges till rätten. Denna publicitet åt vissa rättshandlingar kan tjäna till upplysning för tredje man och ingå som ett led i det skydd man vill bereda borgenärema. Det är tveksamt om något motsvarande register för anteckning om avtal mellan sambor skulle kunna tillskapas. Det skulle sålunda knappast kunna krävas utredning om avtalspartemas hushållsgemenskap, än mindre om samlevnadens karaktär av att vara äktenskapsliknande, utan parternas uppgift om samboendet - eller blotta ansökan om registrering - torde få godtagas. Särskilda svårigheter skulle uppstå om en part samtidigt eller i nära anslutning till tidigare rättshandling ingått avtal också med annan osv. I den viktigaste delen, nämligen i fråga om bodelningsavtalen, skulle bestämmelsema svårligen kunna göras strängare än för makar, dvs. en registrering skulle inte bli obligatorisk utan blott en möjlighet för dem som så ville. Värdet av ett register synes mot den bakgrunden vara ringa. Överhuvud är en ej formaliserad gemenskap som den mellan sambor svår att förena med ett registerväsende. Såvitt avser skyddet för borgenärema kan i andra hänseenden regleringen vid avtal mellan makar tjäna som förebild. Situationen för sambor kan sägas i stort sett vara densamma som för makar med en till viss egendom begränsad bodelningsuppgörelse. Drar parterna in egendom som egentligen inte skall ingå i bodelningen eller avviker de från lagens andelsberäkning kan motsvarande frågor om ansvar för eftergift och om återvinning av bodelning komma upp. I det följande skall vi undersöka i vad mån särskilda regler härom behövs. Den risk borgenärema i övrigt löper med den föreslagna ordningen och i

avsaknad av en lika klar definition på samboende som på äktenskap är att

gäldenären och hans avtalspart felaktigt påstår sig vara sambor. Med hänsyn till att parterna skall ha haft gemensamt hem och hushåll och sammanlevt under äktenskapsliknande förhållanden finns det dock krav som det i sådant fall kan vara svårt att vid tvist tillfredsställande uppfylla. Den av lagens ordning berörda egendomen är inte heller sådan att den direkt lämpar sig för illojala transaktioner. l stor utsträckning är den normalt dessutom utmätningsfri och därigenom fredad från borgenäremas anspråk. De rekvisit som uppställts i vårt förslag torde inte lämna något större utrymme for illojala överföringar mellan sambor. Helt kan det emellertid inte uteslutas att det i undantagsfall kan röra sig både om dyrbar egendom och om avtal till nackdel för den enes borgenärer.

SOU |98l:85 Avtal mellan makar och mellan sambor 255

6.4.2 Avtal om förtida bodelning

Nonnalt är den ekonomiska sammanflätningen först vid den slutliga upplösningen av gemenskapen sådan att en delning av hemmet utgående från parternas lika andelar framstår som den skäligaste lösningen. Sker delningen tidigare kan det ligga nämtare till hands att se övervägande till de kontanta bidragen och bestämma andelama olika. Den ekonomiskt svagare parten kan förmås att i förtid avstå från det skydd som lagen ger. Här kommer samma synpunkter fram som talade för återhållsamhet när det gällde möjligheten att i förväg avtala bort lagens skydd. Denna risk skall dock inte överbetonas. Vid en bodelning fördelar parterna bara den egendom de då hunnit skaffa sig gemensamt. Framtida förvärv för gemensamt begagnande berörs inte utan den egendomen får fördelas vid ny bodelning när gemenskapen upplöses. Såvitt avser den genom förtida bodelning fördelade egendomen bör den legala ordningen genom det nya fång som bodelningen innebär i princip vara satt ur spel. Vardera parten innehar i fortsättningen den uteslutande honom eller henne tilldelade egendomen utan att andra parten vid en framtida upplösning kan komma tillbaka med anspråk på delning. Medför bodelningen att samäganderätt uppkommer eller består bör samma sak gälla, dock att parterna enligt vad vi nyss konstaterade bör kunna ingå avtal om att egendomen skall fördelas vid ny bodelningi stället för att gemenskapen i den delen skall upplösas enligt samäganderättslagens bestämmelser. l nu nämnt hänseende är situationen för samboralltså en annan än för makar, vilka efter en förtida bodelning har kvar det ömsesidiga kravet på likadelning av all egendom, såvida annat inte bestämts i äktenskapsförord. Förtida bodelning mellan sambor skulle innebära en definitiv uppgörelse och skulle inte på samma sätt som för makar kunna inbjuda till överföringar till skada för tredje man. Även för sambor kan det vidare vara bra att ha en möjlighet att reda upp ägandelörhållandena sig emellan. För att lä bättre överensstämmelse med de verkliga förhållandena kan de vilja dela upp exempelvis bostaden så att de i fortsättningen innehar hälften var. I ett annat fall kanske viss egendom inte längre skall ingå bland de tillgångar som i framtiden skall delas utan tillhöra ena parten ensam. Om förtida bodelningar skulle förbjudas skulle uppkomma stora praktiska problem. Ingenting skulle kunna hindra parterna från att tillfälligt flytta i sär och under den tiden göra den önskade bodelningen. Efter återflyttning skulle tvekan kunna uppkomma om bodelningens giltighet. Att i efterhand behöva göra en prövning av samboendeförhållandena vid tidpunkten för bodelningen eller av det mer eller mindre allvarliga syftet med särflyttningen är ingen tilltalande lösning. Enligt vår mening talar därför övervägande skäl för att ge också sambor möjligheten att redan under samboendetiden fön-ätta en bodelning varom de kommit överens. Liksom motsvarande reglering för makar bör också denna förutsätta att parterna är helt ense i alla bodelningsfrågor. Som nämnts skulle emellertid en förtida bodelning mellan sambor- till skillnad från den mellan makar- i princip innebära att den fördelade egendomen inte i fortsättningen skall ingå i någon bodelning.

256 Avtal mellan makar och mellan sambor

6.4.3 Gåvor och andra överföringar

För sambor gäller i dag i fråga om gåva och liknande överföring av egendom allmänna bestämmelser under det att för makar föreskrifterna om äktenskapsfönord tillhandahåller en särskild reglering. Som framgått av det föregående (6.3.5) föreslår vi en del förändringar för makar. Ett närmande till de allmänna reglerna innebär förslaget att gåva mellan makar skall få giltighet i vart fall dem emellan även om lagens särskilda formkrav - registrering- inte iakttagits. Alltjämt skall dock för giltighet mot givarens borgenärer krävas att registrering skett. Liksom för närvarande ersätter registreringen i förekommande fall eljest gällande krav för gåvas fullbordan, exempelvis tradition vid gåva av lösöre. Man kan med visst fog göra gällande att sambor borde ha samma möjlighet som makar att genom registrering kunna fåen gåva fullbordad som annars inte under samboendetiden kan bli fullt giltig. Vill ena parten ge den andra lös i deras gemensamma besittning, exempelvis en möbel, kan detta i egendom dagens läge ofta vara omöjligt på grund av att ett överlämnande i juridisk bemärkelse - tradition —inte kan komma till stånd. Nu har vi inte kunnat finna att det skulle föreligga något nämnvärt praktiskt behov av särskilda regler för att möjliggöra giltiga gåvor mellan sambor av lös egendom i deras gemensamma besittning. Avser gåvan bohag i hemmet är egendomen normalt i denna sin egenskap fredad mot utmätning och fråga om gåvans giltighet vid utmätning för enderas skuld eller i konkurs uppkommer då inte under samlevnadstiden. Dör den ene kan frågan få betydelse i förhållandet mellan den efterlevande och arvingama och givetvis också vid separation mellan parterna om givaren då inte vill stå fast vid gåvan. I dessa upplösningssituationer ger emellertid vårt förslag till bodelningsuppgörelse avseende det gemensamma hemmet den ekonomiskt svagare parten en i förhållande till nuläget så pass mycket förbättrad ställning att frågan om gåvans giltighet oftast torde bli av underordnad betydelse. Om sambor i fråga om gåvor skulle jämställas med makar borde jämställdheten avse sådana rättshandlingar överhuvudtaget, inte bara gåva av lös egendom i parternas gemensamma besittning. Även gåva av annan egendom skulle då få giltighet mot givarens borgenärer först sedan någon form av av rättshandlingen ägt rum. Detta skulle innebära en rätt registrering ingripande förändring i förhållande till vad som nu gäller. Vad vi numera vet om samboendet och dess förhållande till äktenskapet gör vidare att det ter sig varken nödvändigt eller önskvärt att just på gåvoområdet söka jämställa de båda samlevnadsforrnema. Några vägande skäl for en sådan ordning kan inte anföras. Den nackdel som traditionskravet i vissa fall kan - om frågan ställs på sin spets - synes vara en försumbar innebära olägenhet i med de praktiska och rättsliga problem som en ändring skulle jämförelse komma att medföra. Vi lägger därför inte fram särskilda regler om gåva mellan sambor.

6.4.4 Avtal om bodelning

För sambor är det, som vi inledningvis antydde, inte av samma betydelse som för makar att erhålla en bestämd dag, till vilken bodelningen skall hänföra sig. Visserligen kan man tänka sig att tidpunkten då en brytning ägde rum kan få

SOU |98l:85 Avtal mellan makar och mellan sambor 257

betydelse på så sätt att ena parten gör gällande att visst bohag inköpts redan före brytningen och därför förvärvats för gemensamt begagnande under det att andra parten hävdar motsatsen. Principskillnaden är dock klar. Bodelningen mellan sambor avser för visst ändamål förvärvad egendom under det att for makar bodelningen avser all intill viss dag förvärvad egendom. l-lar samlevnaden upplösts genom den enes död föreligger i och for sig för såväl gifta som ogifta samboende en bestämd tidpunkt att utgå ifrån men inte heller i den situationen får dödsdagen samma avgörande betydelse för efterlevande sambo som för make. Sambor bör därför vara oförhindrade att genast efter en brytning —— utan att behöva avvakta någon bestämd dag - avtala om bodelning av gemensamma bostaden och bohaget. Ingenting bör heller lägga hinder i vägen för bodelning så fort de bestämt sig för att separera. Sedan de väl fattat beslutet att separera kan knappast något förvärv för gemensamt begagnande bli aktuellt. De problem som vi velat lösa genom de särskilda bestämmelserna om s. k. föravtal mellan makar om bodelning uppstår alltså inte enligt den föreslagna ordningen för sambor. Sambor skall inte på samma sätt knyta uppgörelsen till en framtida och vid avtalet ännu inte bestämd dag. Bodelningen böri första hand kunna ske genom uppgörelse mellan parterna själva. Sambor bör därvid ha att ta ställning till de olika frågor som kan komma upp, t. ex. om värdering av egendom och bestämning av andelar. Också ett bodelningsavtal mellan sambor kan därför, liksom motsvarande avtal mellan makar, tänkas få betydelse för sambos borgenärer. Till att börja med vill vi erinra om att den av oss föreslagna principlösningen innebär att en delning av bostad och bohag skall äga rum först om ena parten begär det. Är båda parter införstådda med att någon bodelning inte skall äga rum utan att var och en vid gemenskapens upplösning skall behålla sin egendom, är detta i och för sig en överenskommelse som borgenärema inte kan angripa. De kan emellertid från rent förrnögenhetsrättsliga utgångspunkter finna skäl att inskrida mot den bestämning parterna gjort av varderas egendomsinnehav och exempelvis göra gällande att viss tillgång i själva verket tillhörde deras gäldenär och inte dennes samboende part, eventuellt att parterna hade samäganderätt till egendomen. Trots att delning ej skett kan en viss utjämning mellan de båda sidoma ändå komma till stånd så långt de förmögenhetsrättsliga reglerna medger det. Har parterna företagit en delning mellan sig av egendomen, bör likaså enderas borgenärer ha en möjlighet att ingripa, om delningen länder dem till skada. Den valda lösningens nära samband med allmänna förmögenhetsrättsliga regler gör att direkta paralleller med utformningen av skyddet för borgenärema vid bodelning mellan makar inte kan dras. När makar skall förrätta bodelning kan de välja att göra en mindre omfattande delning än en fullständig likadelning utan att borgenärema därmed får anledning att ingripa. Makama kan som ett alternativ till generell likadelning gå ända därhän att vardera behåller sin egendom. Något motsvarande jämkningsutrymme finns inte för sambor eller makar med fullständig egendomsskillnad. Det måste vidare beaktas att någon gäldstäckning inte sker på samma sätt som vid bodelning mellan makar. Också detta bör minska parternas utrymme för avvikelser från lagens norm. Borgenärema kan nämligen få ett omedelbart intresse av hur fördelningen sker. Dock bör anmärkas att det gemensamma

258 Avtal mellan makar och mellan sambor

hemmet i stor utsträckning kan vara utmätningsfritt. Först om mer dyrbar egendom berörs kan borgenärema ha skäl att ingripa, såsom när fråga är om fastigheter, dyrbara bostadsrätter eller särskilt värdefullt bohag. Om alltså partema av hänsyn till borgenärema bör se till att den gjorda egendomsuppdelningen sker enligt lagens intentioner, lämnar i verkligheten lagen själv parterna ett visst utrymme att dela egendomen efter omständigheterna i just deras fall. I regel kan parterna själva bäst bedöma hur den ekonomiska sammanflätningen mellan dem utvecklat sig och hur en skälig skall kunna komma till stånd. Detta leder till att borgenärema kan avveckling inskrida först när det blir fråga om ett klart missbruk av möjligheten till delning. Ett förstahandsintresse från borgenärssynpunkt är naturligtvis att parterna inte onödigtvis i bodelningen drar in annan egendom än sådan för vilken förfarandet är avsett. Att så inte bör få ske konstaterade vi redan inledningsvis när vi framförde allmänna synpunkter på sambors avtalsfrågor. Vad parterna bör få göra är att ibodelningen införa egendom som de redan äger tillsammans. Drar de in annan egendom föreligger i verkligheten ett förrnögenhetsrättsligt förvärv för den mottagande parten - oftast gåva - och överföringen bör i princip kunna angripas av den avståendes borgenärer såsom andra typer av avhändelser som kan ha gjorts till skada för dem. För borgenärema är det vidare av intresse att värderingen av egendomen sker på ett godtagbart sätt. Under värderingen kan anses falla också beaktandet av skuld med särskild fönnånsrätt. Tas viss gäldenären tillhörig egendom upp till han den sedan när egendomen fördelas, kan för högt värde och behåller bodelningen komma att medföra att annan egendom i alltför stor omfattning frångår honom. Viktigast torde själva andelsbestämningen vara. Den legala ordningen utgår från att parterna vid bodelningen har hälften var. Olika stora andelar kan fastställas i första hand när parterna vid förvärv av fastighet eller annan egendom av större värde kommit överens om detta. Skillnaden i andelsinnehav i sådan egendom torde nonnalt komma att påverka också andelama i den sammanlagda egendomen. Typfallet är att panema på den gemensamma har lagfart till olika stora andelar. För det andra kan bostadsfastigheten andelama bestämmas olika om ena parten i väsentligt större omfattning än den andra bidragit till förvärvet och övriga gemensamma kostnader för hem och hushåll. l det senare fallet sker en helhetsbedömning av bidragen och typfallet föreligger då den ene satsat stora värden när samlevnaden började varefter en upplösning kommer rätt snart. Andelama kan då fastställas i förhållande till bidragen. Det är således i klara undantagsfall som man har anledning att fastställa olika stora andelar. Om anledning emellertid finns men parterna det oaktat fördelar egendomen lika mellan sig eller i alltför ringa mån jämkar andelama bör den avståendes borgenärer ha en möjlighet att ingripa. Det kan i sådana fall annars tänkas att bodelningsförfarandet utnyttjas till skada för dem. Situationemas karaktär av undantagsfall blir än mer framträdande om man betänker att borgenärema har skäl att inskrida först om utmätningsbar egendom av någon betydelse frångått gäldenären. Hur den del av det gemensamma hemmet som är fredad från utmätning och konkurs fördelas mellan parterna inbördes berör i och för sig inte borgenäremas rätt. Som vi

Avtal mellan makar och mellan sambor 259

nyss antydde kan det emellertid i vissa fall röra sig om fastigheter, dyrbara bostadsrätter eller särskilt värdefullt bohag. Den part som av den andre mottagit sådan egendom i en omfattning som saknar stöd i lagen bör kunna göras ansvarig gentemot den avståendes borgenärer på sätt reglerna om eftergift vid bodelning anger. Försätts den avstående parten i konkurs bör på motsvarande sätt fråga om återvinning av bodelningen kunna komma upp i konkursen. Hur själva lottläggningen utfaller är däremot av mindre intresse för borgenärema. Liksom för makar skall behovsprincipen tillämpas och en fördelning i enlighet med sådana överväganden bör inte hindras av eventuella regler om ansvar för eftergift vid bodelning. Är väl parternas andelar vid bodelningen korrekt fastställda bör de inom ramen för dessa kunna fördela egendomen efter vad de finner lämpligt. Det sagda leder en ligt vår mening till att de bestämmelser om eftergift vid bodelning som vi föreslår för makar skall i tillämpliga delar utsträckas att gälla också för sambor. Reglerna om återvinning av bodelning bör även utsträckas till att omfatta bodelning mellan gäldenären och hans sambo. Försätts sambo i konkurs bör konkursboet i återvinningsfrågan kunna göra gällande inte bara att gäldenären vid bodelningen hade bort tilldelas mer egendom än som skett utan också att den grundläggande förutsättningen för bodelning - en äktenskapsliknande samlevnad -inte förelegat. Borgenärema bör rimligtvis inte vara bundna i den delen av de båda avtalspartemas egen bedömning. Det kan visserligen ställa sig svårt att gentemot parternas egna uppgifter visa att samlevnaden inte varit äktenskapsliknande men det korrektiv som vi med återvinningsmöjligheten vill bereda borgenärrema avser, som vi redan framhållit, att träffa fall då den föreslagna lösningen uppenbart missbrukats. Motsvarande ståndpunkt bör enligt vår mening intas när det gäller bodelningsavtalets betydelse i den situationen att hyresgästs sambo vill överta hyresrätten. Också i denna tredjemansrelation bör frågan om samlevnadens karaktär kunna bli föremål för särskild prövning i tvist mellan hyresvärden och sambon. Parterna har här oña ett gemensamt intresse gentemot hyresvärden och deras avtal inbördes bör inte vara tillräckligt som stöd för överlåtelsen. Någon anledning att bedöma situationen annorlunda när parterna visserligen fört rättegång om öve rtaganderätten men domen grundats _ l Jfr Ekelöf_ Ränegång

på svarandens medgivande finns inte. Överhuvudtaget torde här gälla att en dom i tvist mellan parterna inbördes inte får rättskrali mot hyresvärden III, 4 uppl. 1980 s. 112.

7 Försäkringsfrågor

7.1 Inledning

Livförsäkringar har stor ekonomisk betydelse. De kan i det enskilda fallet utgöra ett betydelsefullt komplement till de förmåner som den sociala lagstiftningen ger. Syftet bakom lörsäkringama är ofta att skapa ett skydd på ålderdomen eller för nära anhöriga i händelse av dödsfall. För att närmare belysa betydelsen av vissa försäkringsförmåner och av det skydd socialförsäkringslagstiftn ingen erbjuder för anhöriga vid dödsfall har vi i bilaga 5 gjort en sammanställning av ”Familjepensioner och dödsfallsbelopp”. Livförsäkringens betydelse framgår även av vår bouppteckningsundersökning (bilaga 3). Det visade sig att den avlidne i 40 procent av de 5 701 undersökta fallen hade etterlämnat livförsäkring med förmånstaga rförordnande. Många hade flera försäkringar. l hela materialet hade 19 procent tjänstegrupplivförsäkring, 19 procent annan grupplivförsäkring. 4 procent pensions- eller livräntetörsäkring samt 19 procent annan livlörsäkring. Många gånger var försäkringsbeloppet den dominerande tillgången efter den avlidne. l mer än hälften av de fall då boet visade brist eller det saknades tillgångar fanns det en livförsäkring. Medianbeloppet för förmånstagama uppgick i dessa fall till 31 000 kr. Försäkringsavtalslagens bestämmelser om livförsäkring ses för närvarande över av försäkringsrättskommittén. Vi har halt ett nära samarbete med denna kommitté och kommit överens om en viss arbetsfördelning. Vi har åtagit oss att behandla frågan hur livförsäkring skall beaktas vid bodelning medan lörsäkringsrättskommittén skall ta sig an andra försäkringsfrågor med familjerättslig anknytning, exempelvis tolkningsreglema i 105 § törsäkringsavtalslagen. Försåkringsavtalslagens bestämmelser kan komma att bli föremål för relativt genomgripande ändringar till följd av kommitténs arbete. Emellertid kan det väntas dröja någon tid innan försäkringsrättskommittén slutfört sitt arbete och det är ovisst när det kan bli föremål för lagstiftning. Vi har därför ansett det nödvändigt att föreslå sådana ändringar i den nu gällande försäkringsavtalslagen som är direkta konsekvenser av våra överväganden. Författningsförslagen konkretiserar dessa överväganden för läsaren och påvisar att våra förslag går att genomföra med gällande rätt som grund. Samtidigt är det av vikt att framhålla att våra förslag harmonierar med försäkringsrättskommitténs överväganden. Enligt vad kommittén framhållit för oss skulle en reform på grundval av våra förslag på intet sätt försvåra kommitténs fortsatta arbete.

262 Försäkringsfrågor

7.2 Gällande rätt

7.2.1 Några grundläggande försäkringsrättsliga bestämmelser

Försäkringsavtalslagen behandlar tre typer av personförsäkring, nämligen livförsäkring, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring. Det gäller inte helt samma regler för de tre typerna av försäkring. Livförsäkring kan tecknas för ”dödsfall eller för livsfall (97 § försäkringsavta lslagen). Försäkring för dödsfall kan vara livsvarig eller avse bara dödsfall inom en viss i avtalet angiven tid. Försäkring för livsfall innebär att försäkringsbeloppet betalas ut bara om den försäkrade uppnår viss bestämd ålder, respektive att periodiska utbetalningar fortsätter bara så länge den försäkrade lever. Den vanligaste formen av privat livförsäkring - den s. k. sammansatta kapitalförsäkringen - betalas ut när den försäkrade uppnår viss ålder eller vid hans eller hennes dessförinnan inträffade död. Även olycksfallsförsäkring ger ibland rätt till dödsfallsbelopp, som i allt väsentligt liknar och fyller samma syfte som ett vanligt livförsäkringsbelopp. Sjukförsäkring är däremot som regel inte förenad med rätt till dödsfallsbelopp. Den som ingår avtalet med försäkringsbolaget benämns försäkringstagare. Livförsäkring kan tas på försäkringstagarens eget liv eller på annans liv. Den på vars liv försäkringen är tecknad brukar benämnas den försäkrade. Om försäkringstagaren vill att försäkringsbeloppet skall tillfalla annan person kan han insätta denne som förmånstagare (102 § försäkringsavtalslagen). Det skall tillgå på det sättet att försäkringstagaren skriftligen undenättar försäkringsbolaget om förordnandet eller att bolaget intar förordnandet i försäkringsbrevet eller antecknar det på brevet (103 § försäkringsavtalslagen). Däremot behöver inte fönnånstagaren själv underrättas. I själva verket har förmånstagaren ej ens rätt att hos försäkringsbolaget få reda på förordnandet. Ett förordnande om förmånstagare hindrar inte försäkringstagaren från att på olika sätt disponera över försäkringen. Han kan exempelvis överlåta eller pantsätta den. Försäkringstagaren kan också när som helst återkalla eller ändra fönnånstagarförordnandet (108 och 102 §§ försäkringsavtalslagen). Ett förordnande om förmånstagare kan emellertid göras oåterkalleligt. Lagen uttrycker saken så att försäkringstagaren gentemot förmånstagaren förbinder sig att låta förordnandet stå vid makt. Det rör sig alltså om “en i viljeförklaring riktad till fönnånstagaren. Lagen kräver ingen särskild fonn för förklaringen. Om försäkringstagaren gjort ett oåterkalleligt förordnande kan han inte förfoga över försäkringen utan samtycke från förmånstagaren (108§ försäkringsavtalslagen). Så länge försäkringstagaren lever kan inte heller förmånstagaten disponera över försäkringen (l09§ försäkringsavtalslagen). Är en försäkring tagen för dödsfall och avlider förmånstagaren före försäkringstagaren anses förordnandet om förmånstagare förfallet (l06§ försäkringsavtalslagen). Enligt lagen om försäkringsavtal finns två typer av livförsäkring, nämligen kapital- och livränteförsäkring. Med kapitalförsäkring avses en försäkring där försäkringsgivarens betalningsskyldighet är fixerad till visst belopp. Detta belopp kan utbetalas på en gång eller i flera rater. Vid livränteförsäkring är

sou 1981:85 Försäkringsfrågor 263

betalningsskyldigheten beroende av att en eller flera personer lever. De ovan angivna bestämmelserna är gemensamma för kapital- och livränteförsäkring l skatterättsligt hänseende gäller en annan indelning av livförsäkringar. Man skiljer här mellan pensionsförsäkringar (P-försäkringar) och kapitalförsäkringar (K-försäkringar). Vid inkomstbeskattningen är premierna för pensionsförsäkring i princip avdragsgilla. I konsekvens hänned beskattas utfallande

belopp som inkomst. Alla försäkringar som inte uppfyller kraven på att vara

P-försäkringar är K-försäkringar. Pensionsförsäkring har, vid sidan av syftet att bygga upp ett tillfredsställande pensionsskydd, i icke obetydlig utsträckning använts som medel för att åstadkomma sådana lättnader i beskattningen att det kommit att uppfattas som skatteflykt. Vid skilda tillfällen har det därför genomförts reformer i syñe att begränsa pensionsförsäkringama till sådana försäkringsfonner som undanröjer skatteflyktsmöjlighetema. Vid den senaste större reformen var det uttalade syftet att åstadkomma sådana ändringar i villkoren för pensionsförsäkringar att endast verkliga pensioneringsbehov fick tillgodoses med obeskattade medel. Kommunalskattelagen innehåller såväl kvalitativa regler, dvs. villkor för att en försäkring skattemässigt skall få räknas som en pensionsförsäkring som ”kvantitativa” regler, dvs. beloppsmässiga begränsningar i avdragsrätten. De kvalitativa begränsningarna framgår av anvisningarna till 31 § kommu-

nalskattelagen. De innebär i huvudsak följande

Försäkringen får inte medföra rätt till andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension eller efterlevandepension. Försäkringstagaren måste själv vara den försäkrade. Ett undantag gäller dock. Har försäkringstagaren eller hans make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden barn under 16 år, får han ta försäkring på makens eller sambons liv om barnet insätts som förmånstagare. Den försäkrades ålderspension får inte böja utgå förrän vid 55 års ålder.

Vissa möjligheter till dispens finns dock. Ålderspension måste utgå under viss

minsta tid och skall upphöra när den försäkrade avlider. Fönnånstagare får inte insättas till ålderspensionen. Efterlevandepension får endast utgå till make, eller till person som den försäkrade sammanbott med under äktenskapsliknande förhållanden eller till försäkringstagarens eller makens eller nyss avsedd persons bam. Pension till bam skall upphöra senast när barnet fyller 20 år eller, när försäkringen är tagen på makes liv, när bamet fyller 16 år. Som efterlevandepension räknas också pension som utgår oberoende av viss pensionstagares liv, s.k. försörjningränta, under förutsättning att den är förenad med livsvarig ålderspension eller livsvarig efterlevandepension till make, En rad andra begränsningar gäller också. Pensionsförsäkring får inte pantsättas, belånas eller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de förekrifter som anges för pensionsförsäkring.

Under den försäkrades livstid får den inte heller överlåtas annat än på grund av utmätning, ackord, konkurs eller bodelning Återköp får endast ske om det

tekniska återköpsvärdet understiger 10 000 kr. Om särskilda skäl föreligger | För en fullständig redo_ kan dock dispens ges från denna regel. Visning hänvisas ml 138- De kvantitativa begränsningarna i avdragsrätten återfinns i 46§ kommu- texten.

264 Försäkringsfrågor

nalskattelagen. De bygger på tanken att personer som har otillräckligt pensionsskydd genom att skaffa en pensionsförsäkring skall kunna göra avdrag vid inkomstbeskattningen för försäkringspremier så att de på sikt kan erhålla högst en pensionsstan dard som motsvarar vad andra får i allmän tjänst eller i enskild tjänst där pensioneringen är anordnad genom anslutning till den s. k. ITP-planen. Försäkringstagaren får högst dra av 35 procent av sin A-inkomst i inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse till den del inkomsten inte överstiger 20 basbelopp som högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger 20 men inte 30 basbelopp. Samma avdragsrätt gäller ifråga om A-inkomst som hänför sig till anställning om den skattskyldige saknar pensionsrätt i anställningen och inte är anställd i företag vari han har ett bestämmande inflytande. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst lO procent upp till en inkomst om högst 20 basbelopp. För lägre inkomsttagare gäller något generösare regler än vad som följer av de angivna procentsatsema. Det skall tilläggas att riksskatteverket kan ge dispens från de kvantitativa begränsningarna. Riktlinjer för prövningen anges i lagtexten. Livförsäkringar är privilegierade i utmätningshänseende. En förutsättning för att en försäkring skall vara utmätningsfri är dock att den är tagen på lörsäkringstagarens eller hans makas liv och att premierna skall erläggas med en viss kontinuitet (l 16 § försäkringsavtalslagen). Är en utmätningsfn försäkring tagen på eget liv kan den inte heller efter försäkringsfallet tas i anspråk av försäkringstagarens borgenärer förutsatt att förmånstagare är insatt. Gick försäkringen att utmäta under försäkringstagarens livstid får försäkringsbeloppet enligt förmånstagareförordnandet tas i anspråk av borgenänema endast i den mån de andra tillgångarna inte räcker till. Saknar försäkringen förrnånstagarförordnande behandlas den som andra tillgångar i boet efter försäkringstagaren även om den varit utmätningsfri under försäkringstagarens livstid?

7.2.2 Värdering av försäkring

En försäkring kan bli föremål för olika typer av anspråk. Det kan röra sig om borgenärer, fönnånstagare, arvingar eller make som har intressen som skall tillgodoses. Anspråken riktar sig mot det värde som försäkringen representerar. Om försäkringsfallet har inträffat utgör det utfallande försäkringsbeloppet jämte återbäring försäkringens värde. Skall försäkringsbeloppet utbetalas i rater får värdet av framtida utbetalningar diskonteras om man skall räkna fram ett nuvärde på försäkringen. Redan under försäkringstiden kan dock försäkringen representera ett värde som skall beaktas i olika sammanhang. Detta gäller dock inte om s. k. rena riskförsäkringar såsom gruppliv- eller tjänstegrupplivförsäkringar. Det bort- 2 ses då här från det värde som det kan ligga i att äga en gammal individuell Om skyddet mot borgenärema se även 1 17 och riskförsäkring med rätt att hålla den vid makt med låga premier och det värde l 18 §§ försäkringsavtals- som en försäkring kan ha på grund av förväntningar om ett nära förestående lagen samt 66 § och 67d§ försäkringsfall. En försäkrings värde byggs upp av den del av premierna som utsökninglagen (5 kap. innefattar ett sparande och utgörs av en andel i försäkringsbolagens s. k. 8§0ch 7 kap. 1§3.,2§ premiereserv. Denna andel brukar betecknas som försäkringens tekniska samt 4 och 5 §§ utsökningsbalken). återköpsvärde. Ett sådant värde kan man ha anledning att räkna med även om

Försäkringsfrågor 265

försäkringstagaren på grund av försäkringsvillkoren saknar möjlighet att

påkalla återköp av försäkringen. Om försäkringstagaren har en sådan

möjlighet brukar återköpsvärdet (dvs. det belopp som försäkringstagaren

erhåller) vara detsamma som det tekniska återköpsvärdet Därjämte brukar

det föreligga en rätt till återbäring som uppstår genom att bolagen har en viss

marginal vid premiesättningenz

En särskild svårighet föreligger när försäkringen är en pensionsförsäkring

enligt kommunalskattelagen. De utfallande beloppen skall då i sinom tid

inkomstbeskattas. Det tekniska återköpsvärdet blir här inte någon rättvisande

mätare pâ försäkringens värde eftersom det inte beaktar den latenta skatte-

skulden. Det är dock förenat med stora svårigheter att i olika situationer ta

hänsyn till denna skuldbörda. Det är också en öppen fråga i vilken omfattning

den skall beaktas enligt gällande rätt.3

7.2.3 Försäkring och bodelning

Under försäkringstiden är huvudregeln den att försäkring behandlas som

andra tillgångar i makamas bo. Vid en bodelning utgör sålunda försäkringen

giñorättsgods och ingår bland de tillgångar som skall delas. Det värde som

man då räknar med är försäkringens återköpsvärde. Saknas rätt att återköpa I Se om återköpsvärde försäkringen beaktas i stället försäkringens tekniska återköpsvärde. Det sagda Hellner, Försäkringsrätt, gäller inte bara bodelning vid äktenskapsskillnad och boskillnad utan också 2 uppl. 1965, s. 526 ff.

bodelning efter försäkringstagarens makes död. Om försäkringen tagits på 2 Om bedömning av annan än försäkringstagarens liv eller annars gjorts oberoende av att återbäring se NJA 1970 försäkringstagaren lever gäller det även vid bodelningen efter försäkringsta- s. 529 och 1975 s. 42 samt Hellner i SvJT garens död? 1974 s. 16. Försäkring kan av olika skäl vara undandragen bodelning. Liksom andra kan försäkring sålunda vara enskild egendom. Vissa försäkringar av 3 Jfr NJA 1975 s. 288 tillgångar där vid bodelning värdet typ riskförsäkringar bör i princip ingå i bodelning. I praktiken torde man av fastighet bestämdes emellertid bortse från dem eftersom de normalt saknar värde. med hänsyn till realisa- Ett vanligt förmånstagarförordnande inverkar inte på försäkringens karak- tionvinstskatt som en för-

tär av giftorättsgods. Ett oåterkalleligt förordnande anses däremot kunna leda säljning av fastigheten kunde beräknas medföra till att försäkringen blir att betrakta som en sådan oöverlåtbar tillgång som för part som erhöll fastig-

enligt 6 kap. 1 § andra stycket giftermålsbalken skall undantas vid bodelning.

heten på sin lott. Möjligen skall det fallet att den andre maken är förmånstagare till det I Framställningen är oåterkalleliga förordnandet behandlas annorlunda. översiktlig. För fylligare I detta sammanhang bör behandlingen av rätt till pension och pensionsför- redogörelser hänvisas i säkringar uppmärksammas. Liksom rätt till framtida lön går rätt till pension första hand till Almgren, Om förfoganden över livfore förfallodagen inte att överlåta. Rätten till pension utgör en sådan försäkring, 1956, Hellner, personlig rättighet som inte skall beaktas vid bodelningen. Detsamma torde Försäkringsrätt, 2 uppl., gälla om en anställds rätt enligt en pensionsförsäkring som arbetsgivaren l965, samt Agell i SvJT 1976 s. 321 ff. tecknat. Även om den anställde själv tecknat försäkringen kan det tänkas att förfoganderätten en ligt bestämmelser i anställningsavtalet är utesluten och att 2 Här bortses från den

därför skall betraktas komplikation som det införsäkringen som en personlig rättighet. I andra fall nebär att försäkringen

räknas en pensionsförsäkring som en tillgång vid bodelningen? Detsamma

enligt 1l0§ försäkringsgäller om andra försäkringar som utan att vara pensionsförsäkringar i avtalslagen kan tillfalla kommunalskattelagens mening fullföljer ett pensioneringssyfte. Pensionsför- en förmånstagare. säkringamas karaktär av giñorättsgods lär inte hindras av att förfoganderätten 3 Jfr NJA 1958 s. 671 och

över dessa försäkringar är starkt beskuren. När de nuvarande reglerna härom, 1960 s. 411.

266 Försäkringsfrågor

vilka bl. a. innefattade överlåtelseförbud, infördes gjordes nämligen ett uttryckligt undantag för överlåtelse genom bodelning. Som tidigare nämnts är det försäkringens tekniska återköpsvärde som beaktas. Har försäkringsförmånema börjat utfalla får i stället värdet av framtida förmåner kapitaliseras. Om en make har använt giftorättsgods till förvärv eller förkovran av försäkring som utgör enskild egendom eller sådan personlig egendom som avses i 6 kap. l §andra stycket giftemrålsbalken har den andra maken rätt till vederlag (13 kap. 7 § giftermålsbalken). Det är dock osäkert hur långt denna

rätt sträcker sig.4 När en försäkringsom är tecknad för dödsfall utfaller träder speciella regler i

funktion i det fall att försäkringen är tecknad på eget liv. Är försäkringen tecknad på någon annan persons liv än någon av de båda makamas aktualiseras ingen bodelning varför denna situation är ointressant och är den tecknad på andra makens liv ingår försäkringsbeloppet om det utfaller till försäkringstagaren på vanligt sätt i den bodelning som äger rum mellan försäkringstagaren och den avlidne makens arvingar. Om en försäkring som tagits på eget liv saknar fönnånstagarförordnande kommer utfallande belopp att ingå i kvarlåtenskapen som vilken annan tillgång som helst. Några speciella regler finns inte för denna situation. Om det finns ett förmånstagarförordnande träder den viktiga bestämmelsen i 104 § försäkringsavtalslagen i funktion. Enligt bestämmelsens första stycke faller utfallande försäkringsbelopp utanför kvarlåtenskapen. Förmånstagaren får en särskild rätt gentemot försäkringsgivaren och en skyddad ställning i förhållande till dödsbodelägare och borgenärer. Denna rätt är emellertid försedd med viktiga inskränkningar i förhållande till make, bröstarvingar och borgenärer. Från den sistnämnda kategorin bortses dock här. I 104 § andra stycket föreskrivs att om förmånstagarförordnandet gått att återkalla så skall försäkringsbeloppet vid beräkningen av dödsbodelägares rätt enligt 13 kap. l2§ andra stycket giftermålsbalken, rätt till giltorätt, vederlag eller rätt till laglott behandlas son1 om beloppet hade tillhört boet och tillagts fönnånstagaren genom testamente”. I paragrafens tredje stycke görs ett undantag. Andra stycket skall inte tillämpas på belopp som make eller med make likställd person eller bröstarvinge erhåller på grund av en tjänstegrupplivförsäkring. Till bilden hör också att andra stycket inte heller skall tillämpas på belopp som tillfaller en förmånstagare till en olycksfalls- eller sjukförsäkring och detta oavsett vem som är fönnånstagare (122 § försäkringsavtalslagen). Bestämmelsen i l04§ försäkringsavtalslagen har visat sig mycket svårtolkad. Den har varit föremål för åtskillig diskussion i den juridiska litteraturen och behandlats i ett flertal rättsfall, som dock för det mesta rört arvsskatt varför rättsfallens räckvidd i civilrättsligt hänseende är svårbedömd. Här skall endast några frågor behandlas. Eftersom vi föreslagit att laglottsinstitutet och vederlagsreglema skall slopas anser vi det inte erforderligt att beröra hur dessa inverkar. Det skall endast nämnas att laglottskränkningar inte regelkomplex är ovanliga i praktiken och att de då som regel inträffar när make är förmånstagare till försäkringsbelopp. Särskilt i de fall det rör sig om efterlevandeskydd enligt pensionsförsäkringar kan det avse höga belopp. inverkan skall illustreras med ett exempel. 4 Jfr rättsfallen i föregåen- Giftorättens de not Antag att en försäkringstagare avlidit och efterlämnar hustru och ett bam.

Försäkringsfrågor

Barnet är förmånstagare till en försäkring värd 100 000 kr. Vid beräkningen av giftorättens storlek skall försäkringsbeloppet läggas till bobehållningen. Det innebär att giftorättens värde ökar med 50 000 kr. Om giñorättsgodset i boet uppgår till 200 000 kr uppgår därför hustruns giftorättsandel till 150 000 kr (100 000 + 50 000). En särskild fråga är ur vilken egendom som hustnm skall få sin giftorätt tillgodosedd. Att hon skall erhålla de 100000 kr ur boet står helt klart. Giftorättsökningen om 50 000 kr kan dock tänkas utgå såväl ur boet som ur försäkringsbeloppet. Genom att det i lagtexten angivits att försäkringsbeloppet skall behandlas som om det tillagts förmånstagaren genom testamente blir konsekvensen att giñorättsökningen skall äga rum i boet. Arvingama får därmed sina andelar reducerade med 50 000 kr medan försäkringsbeloppet utgår ograverat. En särskild svårighet föreligger när den avlidne samtidigt upprättat testamente. Det anses då i princip vara en tolkningsfråga i vilken egendom giftorättsökningen skall äga rum. Försäkringstagarens intentioner anses här ha betydelse. l praktiken är det svårt att fastställa försäkringstagarens avsikter och man arbetar då med presumtionsregler för denna och för andra likartade situationer. Även i detta fall anses det dock att förmånstagarförordnandet skall tillämpas orubbat och att giñorättsökningen skall drabba testamentstagaren, dock möjligen med undantag för det fallet att testamentet innefattat ett förordnande över bestämd egendom (ej penningbelopp). En konsekvens av giftorättsökningen blir sålunda ibland att andra arvingar och

testamentstagare än förmånstagaren inte får någon egendom eller får sina

lotter reducerade.5 Om exemplet varieras så att hustrun också tänkes erhålla ett försäkringsbelopp som uppgår till 50 000 kr blir hennes gifloréittsandel (200 000 + 100 000 + 50 000):2 = 175 000 kr. Det anses här att hon är tvungen att avräkna det henne tillkommande försäkringsbeloppet om 50 000 kr på sin giftorättsandel. Resultatet av de bägge förmånstagarförvärven blir därmed att giftorätten kränkts med ett belopp som uppgår till (100 000 - 50 000):2 = 25 000 kr som skall utgå ur boet. Härav framgår att man vid beräkningar enligt l04§ andra stycket måste beakta samtliga utfallande och att försäkringsbelopp giftorätten endast kränks om den efterlevande maken erhåller mindre försäkringsbelopp än summan av de belopp som tillfaller andra förmånstagare. Hittills har inte beaktats de komplikationer som det innebär att särskilda

regler givits för tjänstegrupplivförsäkringar och för olycksfalls- och sjukför-

säkringar. Om försäkringsbeloppet till sonen i det ovan angivna exemplet hade härrön från en sådan försäkring hade beloppet inte inverkat på giftorättsberäkningen. Hade åter en utomstående varit förmånstagare hade likväl giftorätten ansetts kränkt om det rört sig om en tjänstegrupplivförsäkring men inte om det varit en olycksfalls- eller sjukförsäkring På motsvarande sätt inverkar inte belopp som tillfaller en efterlevande 5 En fråga likartad den nu make från en tjänstegrupplivförsäkring eller från en sjuk- eller olycksfallsför- behandlade uppstår när säkring på frågan om giñorättens storlek. Trots att en make kan erhålla flera försäkringr kränkt mycket höga belopp från sådana försäkringar kan han eller hon göra gällande giftorätten och man måste att giñorätten blivit kränkt ta ställning till i vilken av ett betydligt blygsammare belopp till annan ordning försäkringarna förmånstagare. Det är sålunda av stor betydelse vid beräkningar enligt 104 § skall tas i anspråk för att andra stycket försäkringsavtalslagen vad det är för slags försäkringsfonn och tillgodose maken.

268 Försäkringsfrågor

vem som är förmånstagare. Beräkningarna kan variera kraftigt mellan olika fall med samma krets av fömrånstagare som erhåller identiska belopp. Bestämmelsen i 104 § andra stycket försäkringsavtalslagen berättigar make att även tillgodose anspråk enligt den s. k. basbeloppsregeln ur försäkringsannan. Antag att en försäkringstagare efterlämnar hustru belopp som tillfaller och ett barn samt behållningen uppgår till 40 000 kr. Barnet är förmånstagare till 30 000 kr. Basbeloppet är 15 000 kr. Hustrun är berättigad till 60 000 (=4 x 15 000) kr och barnet måste avstå från 20 000 kr av försäkringsbeloppet. Om hustrun i stället tänkes vara förmånstagare till försäkringsbeloppet fungerar basbeloppsregeln på det sättet att man skall bortse från försäkringen. Hon

erhåller sålunda hela boet förutom försäkringenö

Beräkningar enligt l04§ andra stycket försäkringsavtalslagen avser förmånstagarförordnanden som går att âterkallaDet hade därför legat nära till hands att bestämmelsen i första stycket om att försäkringsbeloppet faller utanför kvarlåtenskapen skulle vara fullt ut tillämplig på oåterkalleliga förordnanden. Det anses emellertid att oåterkalleliga förordnanden skall jämställas med gåvor och att de bestämmelser om skydd för giftorätten som tillämpas på sådana förordnanden. Detta gäller för gåvor skall analogivis innebär att ett oåterkalleligt förordnande kan grunda rätt till vederlag och att efterlevande make, om vederlag inte fullt ut kan erhållas ur boet, kan rikta anspråk mot förmånstagama med stöd av 6 kap. 6a§ giftermålsbalken. Bestämmelsen har konsekvenser i arvsskattehänom giftorättskränkning seende. Vid skattläggningen på grundval av bouppteckningen görs schematiskt bodelning och arvskifte. Skatten bestäms med ledning av arvslottemas storlek. Efterlevande makes giftorättsandel och rätt enligt basbeloppsregeln beskattas inte (15§ l mom. arvsskattelagen). Förmånstagares förvärv räknas vid beskattningen som arvfallen egendom. Varje förmånstagare äger dock under vissa förutsättningar rätt till skattefria avdrag från försäkringsbeloppet. Vid beräkningen av arvsskatt beaktas reglema i 104 § försäkringsavtalslagen om kränkning i giftorätten utan att yrkande därom behöver framställas i skatteärendet. Då En speciell regel ges för det fallet att efterlevande make är förmånstagare. arvsskatt beräknas får make såsom skattefri andel dra av så mycket från som skulle ha motsvarat giftorättsandelen om förvärförmånstagarforvärvet vet ingått i boet (12 § första stycket tredje punkten arvsskattelagen). När även andra än maken är förmånstagare beräknas makens skattefria andel under hänsynstagande till samtliga förmånstagarförordnanden. Även om den skatterättsliga regleringen bygger på den civilrättsliga måste de bägge regelkomplexen hållas isär. Medan de civilrättsliga bestämmelserna fastställer hur egendomen skall fördelas mellan make, arvingar, testamentstagare och förmånstagare anger de skatterättsliga reglerna hur stor del av makens förvärv som skall vara skattefritt. Härvid räknas skattefria andelar även i försäkringsbelopp som enligt den civilrättsliga regleringen aldrig kan bli

föremål för giftorättsberäkning7 Till bilden hör också att man vid det

6 NJA 1972 s. 227. schematiska skiftet i skatteärendet bortser från viktiga civilrättsliga bestäm- 7 Se exempelvis NJA r979 melser. Vi saknar dock anledning att närmare redogöra för de skatterättsliga s. 430. bestämmelserna.

sou 1981:85 Försäkringsfrågor 269

7.3 Familjelagssakkunniga

7.3.1 Allmänt Utgångspunkten vid bodelning är att all makamas egendom skall delas (10 kap. l §äktenskapsbalken). Våra överväganden i det följande har i första hand till syfte att avgöra i vad mån det är befogat att undanta försäkring från delningen. l och för sig skulle det vara tänkbart med en ordning där försäkring alltid lämnades utanför. Detta skulle kunna motiveras med det speciella syftet med

försäkringar.Detta syfte kan omintetgöras eller försvåras genom bodelning. Vi

finner det dock inte möjligt med en så långt gående särbehandling av försäkringar. Det går inte att bortse från att försäkringstagaren vid åtskilliga försäkringsformer kan tillgodogöra sig värdet av försäkringen genom återköp, överlåtelse eller pantsättning. I sådana fall saknas bärande skäl att undanta försäkringen vid bodelning. Vi anser sålunda att huvudregeln bör vara att försäkring liksom enligt gällande rätt skall ingå i bodelning. Det gäller sådan bodelning som kan äga rum under äktenskapet, bodelning vid äktenskapsskillnad och, vid försäkring på eget liv, sådan bodelning som skall äga rum efter försäkringstaglrens makes död. l fråga om pensionsförsäkringar och andra försäkringar som fullföljer i huvudsak samma syfte som pensionsförsäkringar gör sig särskilda synpunkter gällande. Här rör det sig normalt om förmåner som flertalet människor erhåller i sådana former att de undantas från bodelning. Försäkringama saknar i allmänhet också ett realiserbart värde. Vi skall i ett särskilt avsnitt behandla frågan i vad mån dessa försäkringar bör ingå i bodelning. Vi avser vidare att särskilt uppmärksamma relationen mellan fönnånstagare och efterlevande make när försäkringsbelopp utfaller vid försäkringstagarens död. Mot bakgrund av de lösningar som vi då förordar kommer vi att behandla några mera speciella situationer som exempelvis uppkommer när försäkring tecknas på annans liv. När försäkring skall ingå i bodelning blir i regel liksom hittills försäkringens återköpsvärde och ibland dess tekniska återköpsvärde vägledande. Självfallet blir det även fortsättningsvis nödvändigt att i vissa situationer kapitalisera värdet av framtida förmåner. För att värderingen skall bli realistisk är det nödvändigt att även beakta det befintliga återbäringskapitalet, även om någon

bindande utfästelse om återbäringens storlek inte gjorts

Självfallet kommer försäkring att liksom hittills kunna vara enskild egendom och på grund därav undantagen från bodelning. Detta kan också komma att gälla om försäkringstagaren avhänt sig förfoganderätten över försäkringen genom ett oåterkalleligt fömrånstagarförordnande.

7.3.2 Pensionsfdrsäkringar m. m.

Tidigare reformjörslag

1 Kritik har vid skilda tillfällen riktats mot att pensionsförsäkringar

Ng: 2;r9V;(s)k:tt5egé::m

utgör gifioziittsgods och att därmed det tekniska återköpsvärdet ingår bland de He|]ne1-isvfl‘ 1974 tillgångar som skall delas vid en bodelning s. 16.

270 Försäkringsfrågor SOU I98l:85

Familjerättskommittén awisade tanken att jämställa pensionsförsäkring

med enskild egendom Man anförde att försäkringen ingår i det önskvärda

skyddet för familjen även om det bara är pensionstagaren själv som enligt pensionsavtalet åtnjuter pensionen. Vidare betonades att de premier som betalas i realiteten belastar även den andre maken. Särskilt ansågs detta gälla om försäkringen betalas av giftorättsgods med engångspremie eller i ett fåtal rater. Kommittén framhöll att en delning av försäkringen kunde vara en bra lösning, särskilt om försäkringen representerar ett stort värde. Vid bodelning i anledning av ena makens död borde däremot enligt kommittén den efterlevande maken inte behöva dela pensionens värde med den avlidnes arvingar såvida inte pensionen var oskäligt hög. Kommittén föreslog därför en regel av innebörd att efterlevande make fick undanta rätt till egen pension eller livränta såvitt denna med hänsyn till makamas villkor och omständigheterna i övrigt prövades skälig (13 kap. 18 §). Kommitténs sålunda beskrivna regler kompletterades med bestämmelser om vederlag. Om vid bodelning i anledning av skilsmässa ena maken erlagt avgifter till egen pension som ej skulle ingå i bodelningen skulle den andre maken ha rätt till vederlag om detta med hänsyn till makamas villkor och omständigheterna i övrigt prövades skäligt (13 kap. 7 §). Vederlagsbestämmelsen vid skilsmässa föreslogs bli tillämplig även vid dödsfall, dock att vederlag fick tilläggas arvingama endast i den mån pensionen med hänsyn till makamas villkor och omständigheterna i övrigt prövades oskälig (13 kap. 17 och 22 §§). Vederlagsbestämmelsen vid skilsmässa kompletterades med en generell bestämmelse av följande innebörd. Om ena maken hade en personlig rättighet som ej skulle ingå i bodelningen, exempelvis en rätt till pension, ägde andra maken av sitt giftorättsgods vid delningen undanta egendom till motsvarande värde om detta med hänsyn till makamas villkor och omständigheterna i övrigt befanns skäligt (13 kap. 10 §). Som exempel angavs att makama hade likvärdiga pensionsrätter men endast den ena utgjorde giftorättsgods. Ett stort antal remissinstanser kritiserade kommitténs förslag till bodelningsregler. Man ansåg bestämmelserna alltför skönsmässiga och befarade att de skulle leda till rättsosäkerhet och ett ökat antal processer. Denna kritik får även anses drabba förslagen rörande pensionsförsäkringar. Annars fick förslaget om rätt för efterlevande make att ta undan egen pensionsförsäkring i allmänhet ett gott mottagande. Det ansågs fylla ett länge känt behov. Från försäkringshåll framhölls dock att förslaget skulle kunna medföra åtskilliga komplikationer då av motiven inte framgick hur stor en pension fick vara för att anses som skälig. Frågan om efterlevande makes pensionsförsäkringar togs därefter upp av kapitalskatteberedningen (SOU 1969:54). Man betonade att rätten till försäkring, såvida den inte utgjorde enskild egendom, var att till hälften betrakta som arvfallen egendom. Om inga bröstarvingar fanns beskattades därför försäkringstagaren själv för halva värdet av sin egen pensionsförsäkring. Beredningen fann detta oacceptabelt men kunde inte finna någon lösning inom skattelagstiftningens ram. I stället förordades en lösning i giftennålsbalken. Beredningen ansåg att en sådan reform som föreslagits av familjerättskommittén var angelägen att genomföra.

sou 1964:35 s. l15f. I den proposition (l970:7l) som följde på beredningens förslag anslöt sig

Försäkringsfrågor 271

chefen för finansdepartementet till uppfattningen att frågan borde lösas inom giftennålsbalkens ram och meddelade att saken prövades inom justitiedepartementet. Dessa överväganden redovisades i stencil Ju 1970:18. Man fann här att familjelagssakkunnigas pågående arbete inte borde lägga hinder i vägen för en begränsad reform beträffande den klart avgränsade frågan om behandlingen i bodelningshänseende av efterlevande makens pensionsförsäkringar. Det ansågs dock inte att skyddet för den efterlevandes pensionsförsäkringar borde göras oinskränkt. 1 den mån försäkringen hade ett högre värde än som kunde anses svara mot ett genomsnittligt sett rimligt försörjningsändamål borde försäkringen betraktas som en form för kapitalplacering i vilken arvingama borde få ta del. Den begränsningsregel som anvisats av familjerättskommittén avvisades dock såsom alltför vag. I stället föreslogs att den efterlevande skulle äga rätt att från delningen undanta egen pensionsförsäkring i den mån pensionsbeloppen ej översteg 30 000 kr för år. Förslaget remissbehandlades och fick i allt väsentligt ett positivt mottagande. Advokatsamfundet framhöll dock att lagstiftningen erhöll avsevärt olika effekt beroende på om försäkringstagaren valt att teckna en livsvarig pension med relativt låga belopp eller en kortvarig försäkring med höga pensionsbelopp. Det senare är fallet, om försäkringstagaren väljer en låg pensionsålder för att trygga sin försörjning innan andra pensionsförmåner börjar utgå. Kritik riktades också mot att livränteförsäkringar som inte var pensionsförsäkringar inte omfattades av regeln. Senast föreslog livförsäkringsskattekommittén i sin promemoria (DsB 1977:4) om kapitalförsäkring m. m. sådana ändringar i arvsskattelagen att efterlevande make inte skulle behöva skatta för rätt till pension enligt egen pensionsförsäkring. Även detta förslag blev emellertid föremål för kritik och i den proposition som följde på kommitténs förslag upptogs inte frågan. Departementschefen ansåg att man borde avstå från lagändringar i awaktan på den civilrättsliga lagstiftning som var under utredning. Däremot godtogs kommitténs förslag att befria förmånstagarförvärv av pension på grund av försäkring från arvs- och gåvoskatt. Som grund för förslaget i denna del angavs att pensionsforsäkringar efter skärpningama i kommunalskattelagen knap-

past längre kunde missbrukas som ett medel för skatteflykt?

Överväganden

Det stora flertalet människor har sin pensionering ordnad på det sättet att förmånen inte ingåri en bodelning. Förmånen betraktas på samma sätt som rätt till framtida lön och den kan då i stället komma att vid en äktenskapsskillnad påverka bedömningen av om underhållsbidrag skall utgå. När en av makarna dör ingår inte den efterlevandes rätt till framtida pension i kvarlåtenskapen och inverkar därför inte på arvingamas rätt och inte heller på arvsskattens storlek. Sedan länge har kritik riktats mot att pensionsförsäkringar inte följer i huvudsak samma regler. I främsta rummet har man då tänkt på sådana försäkringar som betraktas som pensionsförsäkringar enligt kommunalskat- 2 Pmp 1979/80:77, sku telagen men kritiken har även gällt andra periodiska förmåner, i första hand |979/go;23 och Rsk, livräntor. 1979/80:164.

Försäkringsfrågor

Behovet av reformer har ansetts vara störst vid bodelning eñer försäkringstagarens makes död då de nuvarande reglerna leder till att den efterlevandes förmåner ingår i den sammanlagda bobehållningen. De påverkar därmed bodelningen, arvskiftet och arvsskatten. Har den avlidne bröstarvingar kommer att i princip halva värdet av den efterlevandes pensionsförmåner tillfalla bröstarvingama. Om åter den efterlevande maken är arvinge ökar pensionsförmånema den arvsskatt som maken skall betala. Om det är den avlidne som haft en pensionsförsäkring och denna innehåller ett efterlevandeskydd faller försäkringen utanför kvarlåtenskapen. Eftersom en efterlevandeförrnån för make ofta är värd betydande belopp är det dock ingalunda ovanligt att den kränker laglotten. Den efterlevande kan därför komma att få avstå en betydande andel av pensionen till den avlidnes bröstarvingar. Kritik har även riktats mot att pensionsförsäkringar beaktas vid bodelning efter äktenskapsskillnad, särskilt i det fallet att den andra maken har en rätt till pension vars värde inte ingår i bodelningen. De lagstiftningsprojekt som tidigare innehållit förslag till lösningar av hithörande problem har uppvisat brister. Lösningama har haft det gemensamt att man i vissa situationer delvis skulle få undanta rätten till pensionsförsäkring vid bodelning Familjerättskommitténs förslag syftade till rättvisa i varje enskilt fall och förutsatte skönsmässiga bedömningar, något som blev starkt kritiserat. Det förslag som framlades i promemorian från 1970 tog endast sikte på dödsfallssituationen och innebar att rätten till undantag knöts till en pension av viss årlig storlek. Även denna lösning blev kritiserad. Den ansågs inte passa för pensioner som utgick under kort tid med höga belopp. Det är även svårt att bedöma en pensions rimlighet enbart med utgångspunkt från storleken av de årliga pensionsbeloppen från en enskild pensionsförsäkring. Rätten till pension i andra former måste även beaktas. Det argument som brukar anföras till stöd för den nuvarande ordningen är att betalningen av premierna i realiteten belastar bägge makamas ekonomi uppoffringar. Det och därför får anses utgöra resultatet av deras gemensamma framhålls även att pensionsförsäkringar ofta innefattar mycket stora ekonomiska tillgångar. Den tvehågsenhet som utmärker de tidigare förslagen till reformer måste också ses mot bakgrund av att även andra motiv än att ordna pensioneringen spelat en betydande roll vid tecknandet av pensionsförsäkringar. Skatteaspekter och andra hänsyn har medverkat till att pensionsförsäkringar och livräntor ofta haft karaktär av kapitalplaoering. Genom ändringari lagstiftningen är pensionsföisäkringar i kommunalskatnumera inskränkta till sådana former av försäkring som telagens bemärkelse pensioneringsbehov. Vid inkomstbeskattningen tillåts inte heller tillgodoser avdrag för högre premier än som anses behövliga för att försäkringstagaren skall erhålla en pension som motsvarar s. k. planpensionsnivå. Försäkringstagaren har inte heller möjligheter att disponera över det förmögenhetsvärde som försäkringen representerar. De undantag som gäller ifråga om småbelopp och när dispens kan erhållas från riksskatteverket kan man i detta sammanhang bortse från. Vi anser att försäkringstagaren har ett berättigat intrese att få dessa försäkringar betraktade som annan rätt till pension. Denna bedömning rubbas inte av att det ibland kan röra sig om mycket stora värden. Varje rätt till pension av någon betydenhet representerar ett högt värde. Vi föreslår därför att rätt till pension enligt sådan försäkring som anses som pensionsförsäkring

SOU 198 I :85 273

Försäkringsfrågor

enligt kommunalskattelagen skall undantas vid bodelningen. Förslaget innebär ett närmande till vad som gäller i Danmark och Norge. Motsvarande försäkringar har i dessa länder sedan länge betraktats som sådana personliga rättigheter som inte skall ingå i bodelning. De skäl som ligger till grund för ställningstagandet ifråga om pensionförsäkringar har endast bärkrañ när det gäller försäkringstagarens rätt till egen pension och en förmånstagares rätt till de efterlevandeförmåner som han eller hon uppbär. Vi återkommer i specialmotiveringen till frågan hur andra moment i en pensionsförsäkring skall behandlas vid bodelning. Vad därefter angår livränteförsäkringar som inte är pensionsförsäkringar i kommunalskattelagens mening och andra livräntor gestaltar sig förhållandena delvis annorlunda. Det typiska för en livränta är att det är en förmån som utgår under en eller flera personers livstid. Även en periodisk förmån som är begränsad till en mycket kort tid anses vara en livränta om den upphör vid dödsfall före den angivna tidens utgång. De bakomliggande rättsförhållandena kan variera högst avsevärt. En livränta kan utgå p. g. a. arbetsgivares utfástelse, försäkringsavtal, testamente, skadeståndsskyldighet eller som vederlag vid köp eller av annan orsak. [enskilda fall kan en livränta fylla samma funktion som en pension. l andra föreligger inte ett sådant pensioneringssyfte eller också är det syftet mindre uttalat. Vi anser att det skulle föra alltför långt att alltid undanta alla dessa förmåner vid bodelningen. Det skulle kunna inbjuda till olika dispositioner för att skaffa fördelar vid en framtida äktenskapsskillnad. Det återstår då att bedöma om det är möjligt att vid bodelningen undanta endast sådana livräntor där det firms ett pensioneringssyfle. Det visar sig emellertid utomordentligt svårt att göra denna typ av bedömningar. I nästan alla fall där någon erhåller en löpande förmån kan denna i likhet med en pension i viss mån sägas vara avsedd för mottagarens försörjning. Härigenom behöver emellertid inte förmånen skilja sig nämnvärt från exempelvis avkastning från en förmögenhet vilken förbrukas löpande. Det uppstår också svårigheter att bestämma exempelvis vid vilken ålder en livränta skall utgå för att den skall godtas och vilka nivåer på livräntebeloppen som skall accepteras. Den sistnämnda frågan måste rimligen då också ses i relation till andra pensionsförmåner som kan utgå. Vidare måste hänsyn tas till vilken inkomst vederbörande haft under sin yrkesverksamma tid. En högre inkomst bör rimligen ge rätt till en högre pension. Andra faktorer kan emellertid också spela in. Sålunda är det kanske rimligt att exempelvis en företagare som inte haft så stora inkomster på grund av att han eller hon investerat i företaget använder köpeskillingen vid en försäljning till att skaffa sig en förhållandevis hög livränta. Enligt vår mening är det inte lämpligt att i ett bodelningsförfarande lägga in den typ av skönsmässiga avgöranden som den ifrågasätta regeln förutsätter. Denna bedömning rubbas inte av att det på andra rättsområden ansetts nödvändigt med sådana bedömningar. Vi tänker här på den bestämmelse i utsökningslagen (4 kap. 66§ fjärde stycket; Överförd till 5 kap. 8§ utsökningsbalken) som undantar rätt till pension eller till annan livränta i den mån den behövs” för gäldenärens försörjning och fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Det framgår av förarbetena att det endast undantagsvis kan komma ifråga att utmäta en rätt till pension eller

livränta såsom icke behövlig.3 l alla de fall där kronofogdemyndigheten 3 SOU 1964257 s. 250.

274 Försäkringsfrågor

underlåter att utmäta vållar regeln inga komplikationer. Ett bodelningsförfarande ställer enligt vår mening krav på precisare regler. Vi awisar sålunda tanken att undanta livräntor från bodelning utifrån en bedömning av fönnånens syfte eller rimlighet_ Vårt ställningstagande skall ses mot bakgrund av de regler om bodelning i övrigt som vi föreslår. Såvitt avserbodelning vid äktenskapsskillnad föreslår vi en jämkningsregel som innebär att make i vissa fall får behålla mer av sin egendom än vad som följer av en hälftendelning. Avgörande är om en hälftendelning är oskälig med hänsyn till makamas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Om den make som är berättigad till en livränta och som behöver denna för sin försörjning har mest egendom torde denna jämkningsregel många gånger vara tillämplig. Det viktiga är att bedömningen här sker mot bakgrund av makamas totala situation och regeln är därför mer ägnad att leda till rimliga resultat i det enskilda fallet än vad som är fallet om man isolerat skulle bedöma skäligheten av en livränta. Det kan visserligen sägas att jämkningsregeln inte går att tillämpa när det är livräntetagaren som har minst egendom. Det måste dock då framhållas att bodelningen i dessa fall under alla förhållanden leder till att livräntetagaren får ett positivt utbyte genom att han eller hon får egendom av den andre maken. Vid en bodelning efter livräntetagarens makes död är livräntetagarens ställning gynnsammare än vid bodelning efter äktenskapsskillnad. Han eller hon har då alltid möjlighet att begära att fä behålla sin egendom (12 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken). Skulle den efterlevande överta boet oskiftat blir den efterlevandes situation betydligt förbättrad i förhållande till vad som gäller idag genom de lättnader som vi föreslår i arvsskattehänseende. Till bilden hör också att viktiga livräntor är undantagna från bodelning p. g. a. att de inte går att överlåta. Oöverlåtbarheten kan exempelvis vara

föreskriven i gåva, testamente eller i lag.‘ l andra fall får rätten till en livränta

p. g. a. de bestämmelser som gäller för den och de ändamålssynpunkter som bär upp den anses vara av så personlig art att den inte skall ingå i bodelningen. Detta torde exempelvis gälla om sådan rätt till livränta som utgår p. g. a. frivillig olycksfalls- eller sjukförsäkring eller som utgår som skadestånd med anledning av personskada eller av annan dylik orsak.5 Det bör framhållas att det sagda tar sikte på rätten till själva livräntan och inte de särskilda utfallande 4 Se exempelvis 29§ tra- livräntebeloppen. fikskadelagen Slutligen vill vi framhålla att makama liksom hittills självfallet har (1975:1410) och 20 kap. att en livränta skall möjlighet att genom äktenskapsförord avtalsvis bestämma 6 § lagen om allmän förundantas vid en framtida bodelning. säkring som också torde vara tillämplig ifråga om Vårt förslag beträffande pensionsförsäkringar aktualiserar frågan i vad mån livränta p. g a. arbetsska- det behövs bestämmelser för att konigera bodelningsresultatet i de fall en deförsäkring; se 6 kap. make använt tillgångar som skulle ha ingått i en bodelning till att betala 7§ lagen (1976:380) om försäkringspremien Nu gällande lag innehåller en bestämmelse om rätt till arbetsskadeförsäkring. när make använt till förvärv eller förkovran av sin 5 Jfr 123 § rmsakringsavvederlag giftorättsgods enskilda egendom eller av sådan personlig egendom som inte skall ingå i talslagen, 66§ tredje stycket utsökninçlagen bodelningen. Vi har tidigare motiverat varför vi inte föreslår en regel med (5 kap. 7§ utsökningsbal- motsvarande generella räckvidd. Vad där sägs har tillämpning även på ken), NJA 1973 s. 708 försäkringar. Syftet med att undanta pensionsförsäkringar från bodelning och Schmidt, Äktenskulle också omintetgöras om premiebetalningar på sådana försäkringar skapsrätt, 6 uppl. 1980 s. 97 f. automatiskt skulle utlösa vederlagskrav från andra maken. Det går emellertid

Försäkringsfrågor

inte att blunda för att make kan försöka genom premiebetalningar inför en förestående äktenskapsskillnad skaffa sig fördelar vid bodelningen. Även om avdragsrätten är begränsad kan det i enskilda fall röra sig om höga premier. Vi vill också erinra om att riksskatteverket kan ge dispens från de kvantitativa begränsningarna i avdragsrätten. Situationen är likartad med den att make ger bort egendom. I bägge fallen minskar maken den egendom som han eller hon skall bidra med vid bodelningen. Vad diskussionen främst gäller är sådana premiebetalningar som företas i illojalt syfte. Som vi framhållit vid motsvarande diskussion beträffande gåvor är det emellertid förenat med avsevärda nackdelar att utfomia en regel på det sättet att det illojala syftet skall utredas i det enskilda fallet. Redan makes avsikt vid tidpunkten för premiebetalningen att skilja sig kan vara svår att styrka. En lösning bör sökas efter mer objektiva kriterier. En möjlighet är att rikta sig mot premiebetalningar som ej står i skäligt förhållande till makens villkor eller som framstår som obehövliga med hänsyn till förefmtlig social lagstiftning eller andra försäkringsförmåner som maken kan ha. Premiebetalning som firllgöres enligt ett äldre avtal skulle då normalt få respekteras. Enligt vår mening kan emellertid allvarliga anmärkningar riktas även mot en ordning av det nu skisserade slaget. Bedömningama skulle lätt få ett moraliserande inslag. Det går heller inte att bortse från att makens motiv kan vara blandade. En i och för sig rimlig försäkring kanske aldrig skulle ha tecknats om inte skilsmässan varit i annalkande. Vi anser den bästa lösningen vara att bodelningsresultatet skall kunna korrigeras med hänsyn till samtliga premiebetalningar på pensionsförsäkringar vilka ägt rum inom viss tid före den för bodelning avgörande tidpunkten och i inte obetydlig omfattning minskat den egendom som skulle ha ingått i bodelningen. Vi har stannat för att inte bestämma en längre tid än den som vi föreslår för gåvor, dvs. ett år. Det bör däremot sakna betydelse om andra maken känt till eller samtyckt till premiebetalningen. Denne kan ju ha varit helt ovetande om den förestående äktenskapskillnaden. Liksom vid gåva bör korrigeringen tillgå så att den förfogande makens behållning vid andelamas beräkning ökas med värdet av de erlagda försäkringspremiema, vilket således kommer att innebära att den andra makens hälñ kommer att beräknas på ett högre värde än det faktiskt föreliggande. Det bör därjämte tillskapas en möjlighet att av tillgodohavandet hos försäkringsbolaget återvinna premier i den mån det erfordras för att tillgodose makens rätt. Denna möjlighet bör finnas trots att försäkringstagaren saknar rätt att återköpa försäkringen. För att korrigeringen av bodelningsresultatet och återvinningen från försäkringsbolaget skall bli rättvisande krävs att beräkningarna görs under hänsynstagande till att premiema är avdragsgilla vid beskattningen. Det ligger i sakens natur att den nu diskuterade regeln blir aktuell att tillämpa endast i rena undantagssituationer.

7.3.3 Förmånstagarförvärv och giftorätt

Huvudfrågan

Bestämmelserna om förmånstagarförvärv skall ses mot bakgrund av vad man vid tillkomsten av försäkringsavtalslagen uppfattade som det väsentliga syftet

276 Försäkringsfrågor sou 1931;35

med en lagstiftning om livförsäkring. Man ville på frivillighetens väg söka åstadkomma ett rationellt ordnande av familjeförsörjningen. Det ansågs därför att tillerkänna försäkringstagare möjlighet att ”träffa nödvändigt anstalter varigenom han på ett gentemot dödsbodelägare och borgenärer bindande sätt kunde i viss utsträckning tillförsäkra den, vars försörjning han ville trygga, frukterna av sin sparsamhet”. för att det belopp som utfaller vid försäkringstagarens död En förutsättning skall vara privilegierat är att förmånstagare insatts. Saknas förordnande härom behandlas beloppet som vilken tillgång som helst i boet. Det kan tas i anspråk för den avlidnes skulder och överskjutande belopp fördelas mellan efterlevande make och arvingar enligt vanliga regler. Insättandet av förmånstagare har den effekten att försäkringsbeloppet inte ingår i kvarlåtenskapen. Innebörden härav är att förrnånstagaren får en särskild rätt gentemot försäkringsgivaren och en skyddad ställning i förhållande till borgenärema och dödsbodelägarna. Härtill kommer att till förrnânstagarförordnandet är knutet stora förmåneri skattehänseende. Varje förmånstagare till en utmätningsfri försäkring erhåller upp till sex basbelopp skattefritt utöver de andra mera blygsamma avdrag som gäller enligt arvsskattelagen. De angivna reglerna har lett till att försäkringsbolagen är kraftigt verksamma för att se till att försäkringar inte saknar förmånstagarforordnande. Kunderna får en lång rad alternativ att välja mellan. Det är också vanligt med reservförordnanden. Ändå händer det ibland av okunnighet eller bristande förutseende hos försäkringstagaren att utfallande försäkringsbelopp saknar förmånstagarförordnande och att privilegiema i utmätnings- och skattehänseende går förlorade. Den gällande ordningen har kritiserats. Den framtvingar på ett konstlat sätt att fömiånstagare insätts och den leder till orättvisor. Förmånstagarens rätt gentemot vissa dödsbodelägare modifieras genom bestämmelsen i l04§ andra stycket försäkringsavtalslagen. Man har velat undvika att försäkring används som ett sätt att kringgå makes och bröstarvinges grundläggande rättigheter. Det föreskrivs därför att försäkringsbelopp skall behandlas som om det tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom ,testamente såvitt fråga är om efterlevandes giftorätt, rätt enligt den s. k. rätt till vederlag eller laglott. Undantag görs dock i basbeloppsregeln, paragrafens tredje stycke för belopp som tillfaller make, med make likställd person eller bröstarvinge från en tjänstegru pplivförsäkring. Såsom framgår av 122 § försäkringsavtalslagen är vidare belopp som tillfaller en förmånstagare enligt en olycksfalls- eller sjukförsäkring alltid undantagna från den giftorättsoch laglottsberäkning som sker enligt 104 § andra stycket försäkringsavtalslagen. Bestämmelsen om giftorättskränkning i försäkringsavtalslagen har konsekvenser i arvsskattehänseende. När gifto rätten kränkts beaktas detta automatiskt i skatteärendet. Är efterlevande make förmånstagare föreligger inte för den del av förvärvet som skulle ha motsvarat giftorätten om skattskyldighet forsäkringsbeloppet ingått i boet. När det finns flera förmånstagarförvärv beräknas den skattefria ”giftorättsandelen” under hänsynstagande till samtliga försäkringsbelopp. I praktiken visar det sig att förmånstagarforordnanden nästan undantagslöst är till förmån för make. I vår bouppteckningsundersökning som omfattade 5 700 fall där den avlidne hade eñerlämnat make fanns det i 40 procent av

Försäkringsfrågor

fallen livförsäkring. Det fanns endast 20 fall där annan än make var förmånstagare och maken samtidigt inte erhöll något försäkringsbelopp. I undersökningen redovisas inte fall då make jämte annan erhåller försäkringsbelopp och giftorättsjämkning enligt lag skall ske därför att maken inte erhåller hälften av beloppen. Genom kontakter med tingsrätter har vi emellertid fått reda på att även sådana fall är ytterst sällsynta. Det är då nästan undantagslöst något eller några barn till den avlidne som tillgodoses framför maken. Ett typfall uppgavs vara att man ville skydda ett handikappat bam. Den nordiska enigheten på detta område är begränsad. En analys av de olika lagarna finns utförd av Carl Jacob Amholm i Tidsskrift for rettsvitenskap år 1958. Här skall endast nämnas att den finska lagen inte har någon motsvarighet till 104 § andra stycket försäkringsavtalslagen samt att bestämmelsen i Danmark är så inskränkt att den nästan aldrig kommer till användning. Rätten enligt l04§ andra stycket kan nämligen inte göras gällande mot tvangsarving, dvs. barn och make.’ Till bilden hör också att de andra länderna inte har några skatteförrnåner knutna till fönnånstagarförordnandet. De har därför sluppit den inverkan på utformningen av förordnandena som skattebestämmelsema halt i Sverige. l de andra länderna är det också vanligt med förordnanden av den innebörden att de närmast anhöriga skall erhålla försäkringssumman. Sådana förordnanden är okända här. Bestämmelsema om kränkning av bl. a. giftorätten i l04§ försäkringsavtalslagen aktualiserar en rad rättsliga problem som är omvittnat besvärliga. Paragrafen har varit föremål för en hel del utläggningar i den juridiska litteraturen och åtskilliga rättsfallsavgöranden. Ändå kvarstår frågor olösta. vilket delvis sammanhänger med att de flesta rättsfallen avser arvsskatt där man vid det schematiska skiftet bortser från vissa komplikationer som kan uppstå. Det visar sig också att godtagna lösningar har svårt att tränga igenom i det praktiska rättslivet. Livförsäkringsskattekommittén konstaterade efter en genomgång av arvsskattemål att fel som gällde tillämpningen av bestämmelsen var vanliga vid inregistrering av bouppteckning. Om sålunda tingsrätt med juridiskt utbildad personal har svårt att tillämpa bestämmelsen måste den för allmänheten vara närmast obegriplig. Hänill kommer att man ien hel del fall måste ställa sig frågande inför de resultat som en i och för sig riktig tillämpning av bestämmelsen leder till. När make skall erhålla gottgörelse för att annan får försäkringsbelopp som förmånstagare blir maken i första hand tillgodosedd ur boet. Detta kan leda till att annan arvinge eller testamentstagare inte erhåller egendom efter den avlidne. Detta resultat uppstår i en del fall även om maken själv är förmånstagare till stora försäkringsbelopp, nämligen om de härrör från olycksfalls- eller tjånstegrupplivförsäkring. Det anförda visar enligt vår mening att det föreligger behov av att förenkla regelsystemet. Det nuvarande är så pass invecklat och svårtillgängligt att det endast kan begripas av ett fåtal experter. Även om avsikten varit att åstadkomma en rimlig avvägning mellan olika intressen leder reglerna genom sin komplexitet till oförutsedda resultat och orättvisor. l A d k _ k En viss förenkling av regelsystemet följer redan av våra förslag att slopa

sem;gf1:[;:se°$t:s;§l:t

laglotten och vederlagsreglema. Vad saken gäller är sålunda den jämkning Ugeskrifl fo, msmsen som sker för att tillgodose makes giftorätt och rätt enligt basbeloppsnegeln. I957 s. 738.

278 Försäkringsfrågor sou 1981:35

Vi har övervägt olika möjligheter till förenklingar och då funnit att varje lösning som innebär att man gör hypotetiska beräkningar efter samma riktlinjer som nu blir dålig. Systemet blir krångligt och resultatet i många fall svårförutsebart_ Vi anser, att den enda rimliga vägen är att helt upphöra med att räkna med giftorätt i utfallande försäkringsbelopp. En sådan lösning blir begriplig. Försäkringstagaren kan räkna med att syftet med försäkringen fullföljs genom alltid tillfaller förrnånstagaren. Han behöver heller inte räkna

atgbeloppet

med att försäkringbeloppet påverkar delningen av hans övriga kvarlåtenskap. Det går att förutse vad som skall hända med egendomen och träffa föranstaltningar därefter. Förslaget måste ses mot bakgrund av att efterlevande make nästan undantagslöst är fönnånstagare till de största försäkringsbeloppen samt att den avlidne i majoriteten av övriga fall har fullt rimliga motiv till att insätta annan som förmånstagare. Den angivna lösningen skapar också förutsättningar för en ökad nordisk rättslikhet. Genom försäkringsrättskommittén har vi fått reda på att man i Norge överväger att föreslå en reform i samma riktning l Danmark är bestämmelsen redan i dag så inskränkt att den nästan aldrig kommer till användning I Finland, där man som nämnts aldrig haft något motsvarighet till bestämmelsen, har man inte upplevt någon olägenhet av detta. Lösningen kommer också att harmoniera med försäkringsrättskommitténs förslag. Kommittén har tänkt sig att tona ned betydelsen av förmånstagarförordnande genom att utsträcka utmätningsfriheten och skatteprivilegiema till att avse även sådana fall då förordnande av försäkringstagaren saknas. Familjelagssakkunnigas och försäkringsrättskommitténs övervägande utmynnar sålunda i ett förslag att försäkringsbelopp som utfaller vid försäkringstagarens död alltid faller utanför kvarlåtenskapen. Beloppet skall lämnas utan beaktande vid bodelning med efterlevande maken.

Konsekvensfrågor

Förslaget aktualiserar frågan om det behövs bestämmelser som skyddar make mot illojala transaktioner. Den fara som liggeri att inte räkna med giftorätt i försäkringbelopp är att den make som står som ägare till försäkringen utan att underrätta den andre insätter annan person som förmånstagare och att make sålunda utan att veta om det går miste om försäkringsskyddet. Det kan övervägas att införa någon form av rådighetsinskränkningar över försäkring. Familjerättskommittén föreslog en sådan bestämmelse. Enligt förslaget skulle make ej utan andra makens samtycke få förfoga över pensions- eller livränteförsäkring på endera makens liv eller över gruppförsäkring av annat slag på enderas liv. Utanför tillämpningsområdet föll sålunda kapitalförsäkringar som inte var pensionsförsäkringar och, på grund av ett särskilt undantagsstadgande, försäkringar tecknade för särskilt ändamål. De förfoganden som drabbades av regeln var främst överlåtelse, pantsättning, återköp och utfästelse att låta förrnånstagarförordnande stå fäst. Däremot räknades inte återkalleliga förordnanden dit. Dessa ansågs tillräckligt kontrollerade genom bestämmelsen om jämkning av utfallande belopp. Som familjerättskommitténs förslag visar är det inte lätt att utforma en

Försäkringsfrågor 279

enkel regel om rådighetsinskränkningar. Det är också i praktiken omöjligt att på detta sätt tillförsäkra make försäkringsskydd. Det går nämligen inte att med rådighetsinskränkningar tvinga fram premiebetalning som är en förutsättning för ett sådant skydd. Vi har som tidigare utvecklats av principiella skäl en restriktiv inställning till rådighetsinskränkningar och finner inte att sådana bör införas beträffande försäkringar. Kvar står emellertid intresset att make får reda på om ett förmånstagarförordnande till hans eller hennes förmån ändras. Mycket vinnes genom att saken diskuteras. Försäkringstagarens make får en överblick över sitt försäkringsskydd och kan genom att teckna egna försäkringar efter förmåga skaffa sig det skydd som han eller hon finnererforderligt. Vi hari första kapitlet i vårt förslag till äktenskapsbalk föreslagit en bestämmelse med det innehållet att makar skall vara skyldiga att lämna varandra de upplysningar som behövs för att bedöma familjens ekonomiska situation. En ändring av ett förmånstagarförordnande hör till de transaktioner som får anses ha betydelse för familjens ekonomi i vid bemärkelse. Eftersom detta kanske inte med tillräcklig tydlighet framgår av lagtexten bör med tanke på rättshandlingens vikt en särskild bestämmelse härom införas i försäkringsavtalslagen. Skyldigheten att informera bör omfatta såväl att make insättes som att han eller hon utesluts som förmånstagare. Vi har ingående övervägt möjligheten att införa en bestämmelse enligt vilken ett förmånstagarförordnande skulle vara ogiltigt om försäkringstagaren brustit i sin infomiatjonsskyldighet. En sådan påföljd är emellertid främmande för svensk rätt. Den skulle kunna leda till svårbedömda situationer med risk för rättsförluster särskilt när det inte blivit skriftligt dokumenterat att maken blivit informerad. Vidare borde påföljden också inträffa när make enligt lag är fömiånstagare och försäkringstagaren utser annan som förmånstagare. I dessa fall kan det lätt hända att försäkringstagaren förbiser att han är skyldig att informera sin make. Låt os säga att försäkringstagaren insatt en utomstående som fönnånstagare på grund av avtal och förmånstagaren avlider. I sådana fall förfaller förordnandet och enligt vad vi kommer att utveckla nämiare i det följande inträder make som förmånstagare på grund av lag. Om nu försäkringtagaren insätter en annan utomstående som förmånstagare och kanske av okunnighet underlåter att infonnera sin make om detta skulle det säkerligen i många fall vara obilligt om det nya fömrdnandet blev ogiltigt. Det kan sägas att risken för misstag på detta område inte är så stor som på andra eftersom förordnande om fömtånstagare skall antecknas hos försäkringsbolag, som kan antas vara verksamma för att förordnanden om förmånstagare skall bli giltiga och därför kommer att se till att maken blir infonnerad. Saken är emellertid inte så enkel. Försäkringsgivaren känner inte alltid till försäkringstagarens civilstånd. Även om det finns ett fönnånstagarefönordnande till förmån förmake är det inte ens säkert att försäkringstagaren någonsin varit gift. Detta kan vara fallet vid exempelvis olika typer av gruppförsäkringar med förrnånstagarförordnande av standardtyp. Även om försäkringstagaren vid tecknandet av en försäkring varit gift och syftet kanske varit att skydda maken kan han eller hon senare ha ändrat civilstånd. Det är enligt vår bedömning inte möjligt att ålägga försäkringsbolagen en skyldighet att ta reda på försäkringstagarens civilstånd och se till att maken blir informerad. Det går därför inte att genom försäkringsbolagen få garantier för att förmånstagarförordnandena blir giltiga.

Försäkringsfrågor

Vi har sålunda stannat för att se underrättelseskyldigheten angående förrnånstagarförordnande som ett utflöde av makars allmänna underrättelseskyldighet. Vådoma av att på detta sätt inte ha en särskilt sanktionerad regel är inte stora. Make är praktiskt taget alltid förmånstagare till de största utfallande försäkringsbeloppen och i flertalet andra fall finns det fullt rimliga motiv för förmånstagarförordnandet. Förordnanden som kan uppfattas som illojala torde närmast vara tänkbara i fall då äktenskapet ändå håller på att falla sönder. Om talan om äktenskapsskillnad väcks förfaller under alla omstänförmånstagarförordnandet. Om åter ett dåligt äktenskap hålls digheter samman av ekonomiska skäl torde det vid dödsfall finnas egendom så att efterlevande make blir tillgodosedd på annat sätt. Man måste hålla i minnet att stärker den efterlevandes ställning i vi på en lång rad andra punkter förhållande till vad som gäller i dag. Det är viktigt att försäkringstagaren får kännedom om sin skyldighet att informera sin make. På de blanketter som försäkringsbolagen tillhandahåller för ändring av förmånstagarförordnande bör finnas en erinran om denna Det finns fall där fönnånstagare insättes utan att bolagens skyldighet. blanketter används. l den bekräftelse på att förordnandet mottagits och bör också finnas registrerats hos bolaget vilken skickas till försäkringstagaren en motsvarande erinran. Vidare bör substans ges åt underrättelseskyldigheten på det sättet att make tillerkänns rätt att hos försäkringsgivaren få reda på i vilken omfattning han eller hon är fönnånstagare till försäkring tecknad av den andre maken. Familjerättskommittén förutsatte på sin tid att försäkringsbolagen frivilligt skulle lämna försäkringstaganens make upplysningar om försäkringar. Förtog dock avstånd från tanken att lämna sådana säkringsbolagen själva upplysningar. Frågan aktualiserades ånyo i samband med datalagens införande, dock nu från en mer generell utgångspunkt. Enligt datalagen är den registeransvarige skyldig att på begäran av registrerad underrätta denne om innehållet i personuppgift som ingår i sådant personregister som avses i datalagen och som innefattar uppgift om den registrerade. Denna skyldighet gäller inte uppgift som enligt lag eller författning inte får lämnas ut till den registrerade. För att förhindra att den registeransvariges uppgiftsskyldighet skulle omfatta bl. a. förmånstagarförordnanden infördes på begäran av Svenska försäkringsbolags riksförbund ett förbud i 340a§ lagen om försäkför försäkringsgivaren att utlämna uppgifter i förtid till bl. a. ringsrörelse förmånstagare om sådana förordnanden som finns i personregister enligt

datalagen. Vi anser att de intressen som motiverar att förmånstagare iggemen

inte skall ha möjlighet att få upplysningar av försäkringsbolagen saknar tillräcklig bärkrañ när det gäller makar, vilket för övrigt redan framgår därav att vi ålagt makar en uppgiftsskyldighet inbördes. Det saknas med andra ord skäl att upprätthålla förbudet att det i lagen om försäkringsrörelse angivna lämna ut uppgifter såvitt angår make som registrerats.

Förslaget att försäkringsbelopp som utfaller vid forsäkringstagarens död alltid faller utanför kvarlåtenskapen kräver att lagen utpekar vem som är berättigad till beloppet i de fall förrnånstagarförordnande saknas. Enligt nu rätt ingår försäkringen i dödsboet och fördelas därför bland gällande dödsbodelägare och andra intressenter på samma sätt som dödsboets andra

SOU 198 I :85 Försäkringsfrågor 281

tillgångar. Detta är på sitt sätt en naturlig fördelning. Genom utfommingen av regler om bodelning, arv och testamente har samhället en gång värderat i vilken ordning närstående skall få egendom efter en avliden. Det måste anforas starka skäl för att frångå denna ordning. En utgångspunkt bör därför vara att undersöka om försäkringsbelopp för vilka fömiånstagarforordnande saknas kan fördelas på samma sätt som annan egendom. Det visar sig inte möjligt att strikt följa samma regler. När den avlidne efterlämnar make och en eller flera bröstarvingar är samspelet mellan bodelnings- och arvsrättsliga regler komplicerat. Här inverkar sådana omständigheter som om egendomen är enskild eller om den skall vara föremål för bodelning. Ibland inverkar även speciella bodelningsregler såsom basbeloppsregeln eller bestämmelsen som ger efterlevande make rätt att behålla sin egendom. Vidare blir det med vårt förslag beroende på bröstarvingens och den efterlevande makens inställning i det enskilda fallet om den efterlevande skall överta boet oskiftat eller det skall ske ett skifte där även den efterlevande maken skall erhålla en arvslott. Det blir alltför invecklat att fördela försäkringsbelopp enligt exakt samma regler som den andra kvarlåtenskapen. En sådan ordning skulle för övrigt lätt kunna leda till rättsförluster, eftersom yrkande eller underlåtenhet att framställa yrkande om skifte kan få oförutsedda återverkningar beträffande fördelning av försäkringsbelopp. Vi anser att lagen bör innehålla en bestämmelse som direkt talar om vem som skall ha försäkringsbeloppet när den avlidne efterlämnar make och bröstarvingar. Valet står här mellan att låta maken få hela beloppet eller att dela det så att maken och bröstarvingama får hälften var. För närvarande händer det ytterst sällan att en försäkring saknar förmånstagare. Valet mellan de bägge angivna alternativen får därför i dagens läge inte så stor praktisk betydelse. Det blir då naturligt att välja den tekniskt sett enklaste lösningen. Med tanke på de situationer som kan inträffa när den avlidne upprättat testamente och som kommer att beröras i det följande framstår det som minst komplicerat att maken får hela beloppet. Denna lösning har dessutom den fördelen att den ansluter till nuvarande vanor om förordnande av fönnånstagare enligt vilka make nästan undantagslöst får de största beloppen. Det skall också nämnas att den norska försäkringsrättskommittén enligt vad vi inhämtat stannat för detta altemativ och det tycks därför vara det som det kan gå lättast att uppnå nordisk enighet om. En särskild fråga är hur försäkringsbeloppet skall fördelas när den avlidne upprättat testamente. Skall testamentstagaren få företräde till beloppet framför arvingar? Vid bedömningen av denna fråga får man skilja mellan legatarier och universella testamentstagare. Med legat förstås enligt ll kap. lO § ärvdabalken särskild i testamente given förmån, såsom viss sak eller visst penningbelopp eller nyttjanderätt till egendom eller rätt att därav njuta ränta eller avkomst. Med universell testamentstagare förstås enligt samma lagrum den som testator insatt i arvinges ställe genom att tillerkänna honom kvarlåtenskapen i dess helhet, viss andel av kvarlåtenskapen eller överskott därå. Genom lagens uttryckssätt har det understrukits att det vid prövningen om visst förordnande skall hänföras till den ena eller andra kategorin ytterst kommer an på om testators mening varit att tillerkänna testamentstagaren en ställning motsvarande en arvinges.

282 Försäkringsfrågor sou 19g1;35

Avser legat viss egendom och finns denna egendom inte i kvarlåtenskapen är enligt 1 l kap. 4 § ärvdabalken förordnandet i testamentet utan verkan. Härav följer att man inte heller gärna kan tillerkänna en sådan legatarie någon rätt till försäkringsbelopp. Om testamentstagaren tillerkänts en viss summa pengar och han får ut hela summan ur kvarlåtenskapen finns det givetvis ingen gnmd för att han skall få ut ytterligare belopp. Om åter boet saknar tillgångar för att helt tillgodose legatarien är det i och för sig möjligt att införa en regel som ger legatarien rätt att erhålla vad som fattas ur försäkringssumman. Vi

anser emellertid att en sådan regel avser en så speciell situation att den i

onödan skulle komplioera lagstiftningen. Om ett bo saknar tillgångar för att tillgodose en legatarie får med andra ond han eller hon med vårt förslag finna sig i detta även om den avlidne efterlämnar försäkring utan förordnande om förmånstagare. Ett universellt förordnande är typiskt sett ett större ingrepp i arvsordningen än ett legat. Avsikten är ju att den universelle testamentstagaren skall få ställning av arvinge. Om en person insatt en annan som testamentstagare till hela sin kvarlåtenskap med åsidosättande av sina arvingar enligt lag finns det knappast något skäl till att tro att det skulle stå i överensstämmelse med hans eller hennes önskemål att arvingama får försäkringsbeloppet framför testamentstagaren. På motsvarande sätt får det antagas ligga till när testamentstagaten får en kvotdel av kvarlåtenskapen eller ett överskott sedan legatarier blivit tillgodosedda. Vi anser att universella testamentstagare bör få ta del av försäkringsbeloppen efter samma grunder som de får ta del av kvarlåtenskapen. Detta med en reservation. Vi anser att make i detta sammanhang inte bör jämställas med andra arvingar. Först om make saknas bör försäkringsbeloppet fördelas mellan arvingar och universella testamentstagare som om det ingått i kvarlåtenskapen. Om den avlidne inte efterlämnar några arvingar på grund av släktskap är allmänna arvsfonden arvinge. Försäkringsbelopp tillfaller då fonden såsom förmånstagare om den avlidne inte gjort ett särskilt fönnånstagarförordnande och inte hellerupprättat ett testamente med ett universellt förordnande. [fråga om arv som tillfaller fonden ges i lagen om allmänna arvsfonden vissa möjligheter att helt eller delvis avstå detta. Motsvarande möjligheter bör tillskapas när allmänna arvsfonden är förmånstagare enligt lag. Vårt förslag innebär att efterlevande sambo inte får någon rätt till försäkringsbelopp när försäkringen saknar förmånstagarförordnande. Vi har avvisat tanken på att tillerkänna sambo arvsrätt och det ställningstagandet talar även mot att ge efterlevande sambo någon rätt i detta sammanhang. Vi vill emellertid peka på den rätt som vi tillerkänner testamentstagare. Den som insätts som universell testamentstagare får förutom del i kvarlåtenskapen också en motsvarande andel av sådana försäkringsbelopp för vilka det saknas fomiånstagareförordnande. Har den avlidne testamenterat sin egendom till sin sambo, något som inte är helt ovanligt när förhållandet mellan samboma är stabilt, får sambon sålunda också ifrågavarande försäkringsbelopp. En viktig funktion hos de nu gällande reglerna om giftorätt i försäkringar är att de tillsammans med konsekvensreglema i arvsskattelagen nedbringar den skatt som make har att erlägga. Vi har emellertid inte med vårt förslag avsett att åstadkomma en skärpning av skatten för make. I kapitletom arvsskatt skall vi ta upp hela frågan om efterlevande makes skattskyldighet. Mot bakgrund

sou 1981:85 283

Försäkringsfrågor

därav kommer vi sedan att diskutera de skattefrågor som aktualiseras av våra civilrättsliga ändringar av fönnånstagarinstitutet.

Det hittills anförda har berört försäkring på eget liv och den intressekonflikt som uppkommer mellan efterlevande make och förmånstagare när försäkringstagaren dör. Vid försäkring på annans liv gestaltar sig förhållandena annorlunda. Om vi först behandlar det fallet att den försäkrade är annan än den andre maken innebär försäkringsfallet att försäkringsbeloppet kommer att tillfalla försäkringstagaren eller av denne insatt förmånstagare. Försäkringsfallet aktualiserar ingen bodelning och är därför oproblematiskt ur vår synpunkt. Om däremot försäkringstagaren avlider före den försäkrade skall bodelning ske. Har försäkringstagaren insatt förmånstagare även för detta fall skall försäkringen tillfalla denne. l konsekvens med vad som gäller ifråga om försäkring på eget liv bör försäkringen inte heller här ingå i kvarlåtenskapen och därmed inte heller beaktas vid bodelning med efterlevande maken. Gäller förmånstagarförordnandet endast för försäkringsfallet skall enligt nu gällande lag försäkringen ändå tillfalla förrnånstagaren (l 10 § försäkringsavtalslagen). Denna regel synes ha fog för sig och vi utgår från att den skall behållas. Skäl saknas att behandla detta fall annorlunda än det vi nyss berörde. Försäkringen bör alltså även här falla utanför kvarlåtenskapen och inte beaktas vid bodelningen. Om försäkring på annans liv åter helt saknar förmånstagarförordnande när försäkringstagaren dör finns det ingen självklar mottagare av försäkringen. Det får i detta fall anses ligga nämiast till hands att låta försäkringen ingå bland tillgångama i boet och bli föremål för bodelning och arvskifte i vanlig ordning, Vad som nu sagts om försäkring på annans liv har tillämpning även annars när

försäkringbeloppets utbetalande ons beroende av annan omständighet än

försäkringstagarens död. Ett specialfall av försäkring på annans liv är när den gäller på andra makens liv. När maken avlider och försäkringsfal let inträder skall även bodelning äga rum. Finns förmånstagare till försäkringen bör försäkringsbeloppet tillfalla denne utan att påverka bodelningen. Om åter förmånstagare saknas kommer försäkringsbeloppet att utgöra en tillgång bland andra för försäkringstagaren. Det kan knappast anföras tillräckliga skäl för att undanta denna tillgång från bodelning. Om försäkringstagaren skulle avlida före maken bör vad som nyss anförts för det fallet att försäkringen tagits på annans liv utan att denna är make äga motsvarande tillämpning. Genomgången av försäkring på annans liv har belyst vad som inträffar när försäkringstaganen avlider och när försäkringsfallet inträffar. När bodelning sker till följd av äktenskapsskillnad eller på grund av att försäkringstagarens make avlider utan att försäkringen är tagen på dennes liv finns det inte skäl att göra någon skillnad mellan försäkring på eget eller annan persons liv. Det värde som försäkringen representerar skall sålunda beaktas vid bodelningen.

8 Arvsskattefrågor

8.1 Inledning

Familjelagssakkunniga har inte fått uttryckligt uppdrag att föreslå ändringar beträffande arvsbeskattn ingen. Arvsskattereglema har emellertid stor betydelse för flera av våra förslag. Vi måste därför undersöka om ändringar behövs i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (arvsskattelagen) för att våra förslag skall kunna genomföras och inte motverkas av skattehänsyn. Det är nödvändigt att de civilrättsliga ändringarna och ändringar i beskattningsreglema kan bedömas i ett sammanhang. Vi har därför efter övervägande funnit det lämpligast att utarbeta förslag till de ändringar i arvsskattelagen som vi anser behövliga.

8.2 Den nuvarande arvsbeskattningen

Arvsskatt kan i princip tas ut som arvslottsskatt eller kvarlåtenskapsskatt. Arvslottsskatten beräknas särskilt för varje arvinges eller testamentstagares lott i boet medan kvarlåtenskapsskatten tas ut pâ kvarlåtenskapen som he1het.Vår tidiga arvsbeskattning hade inslag av båda dessa moment men mot slutet av förra seklet stannade man slutligen för att ta ut arvsskatt enbart i form av arvslottsskatt. Detta skedde trots att bouppteckningen, och inte arvskiftet i vilket dödsbodelägamas lotter fastställs, lades till grund för beskattningen. Man införde därmed den metod som fortfarande är utmärkande för den svenska arvsbeskattningen, nämligen att man bortser från hur stora lotter som l i verkligheten tillskiftas arvingar och testamentstagare och i stället lägger ett Om rättsutvecklingen schematiskt se Eberstein, Den svenarvskifte till grund för beskattningen. Vid denna schematiska ska arvslotts- och gåvoberäkning utgår beskattningsmyndigheten från de uppgifter om kvarlåtenskap beskattningen. 2 uppl. och arvingar som finns i bouppteckningen och därvid fogade handlingar 1956 s. l ff. såsom äktenskapsförond, testamenten m. m. Att bouppteckningen bibehölls 2 Reglerna om när bosom den centrala handlingen var naturligt med tanke på att bouppteckning vid uppteckning skall upp-

denna tidpunkt skulle upprättas efter alla svenska medborgarez, medan rättas efter svensk resp.

arvskiftet utländsk medborgare är civilrättsligt var en privat uppgörelse mellan dödsbodelägarna och numera väsentligt omarundandragen det allmännas kontroll. betade. Arvskatt tas i vis- Vid de reformer beträffande arvs- och gåvoskattelagstiftningen som skett sa fall ut efter deklaraunder 1900-talet har framhållits att en fullt utvecklad arvslottsskatt egentligen tion, se 45 § arvsskattelagen. Angående inskränkkrävde en omläggning av arvskiftesinstitutet. Under förarbetena till 1941 års ning i bouppteckningsarvs- och gåvoskatteförondning, numera arvsskattelagen, konstaterade man plikten, se 20 kap. 8a§ sålunda att det vore en fördel om skatten alltid kunde fastställas på grundval av ärvdabalken.

286 Arvskattefrågor

arvskiftesinstrumentet men att detta förutsatte införande av obligatoriskt skiñesförfarande. Eftersom en sådan omläggning inte föreslagits vid den prövning av skiftesinstitutet som gjorts under förarbetena till lagen om boutredning och arvskifte (numera infogad i ärvdabalken) skulle det möta ännu större betänkligheter än tidigare att företa en sådan genomgripande ändring av den allmänna lagstiftningen endast för att få en lämpligare grundval för arvsbeskattningen. Dessa överväganden utmynnade i att man brbehöll det befintliga systemet med schematiskt arvskifte på grundval av bouppteckningen, men sökte ge ett ökat utrymme åt att använda arvskiftet som beskattningshandling, i de fall då dödsbodelägare önskade detta? De nya bestämmelserna har emellertid kommit att användas mycket sällan. Det är ovanligt att ett arvskifte inges för skattläggning, bl. a. därför att skatten ofta blir

högre om den beräknas på grundval av skiftetf

Åren 1948 - 1958 uttogs vid sidan av arvslottsskatten en kvarlåtenskapsskatt. Denna skatt betraktades som en till ägarens död uppskjuten förmögenhetsbeskatming. Tanken var också att en hårdare beskattning av större bon över huvud taget var påkallad. Kvarlåtenskapsskatten avskaffades under stor enighet. Ett av skälen var att den beräknades på kvarlåtenskapen i dess helhet och att det således, då flera arvingar fanns, inte togs hänsyn till den enskilde arvingens skatteförmåga sådan den kom till uttryck i arvslottens storlek. Generellt sett tillgodosåg skatten därför inte tillräckligt efterlevande makes och barns intressen.5 Grundvalen för arvsbeskattningen är alltså i allmänhet ett ñngerat arvskifte verkställt av beskattningsmyndigheten på schematiska grunder med ledning av bouppteckningen och därtill fogade handlingar. Var den döde gift och var inte giñorättsgemenskap utesluten sker emellertid dessförinnan en fingerad bodelning, även den schematisk, varigenom den efterlevande makens skattefria giftorättsandel dras från behållningen enligt bouppteckningen. Andelen beräknas till hälften av makamas behållna giftorättsgods såvida inte basbeloppsregeln i 13 kap. 12 §andra stycket giftermålsbalken skall tillämpas (l 5 § l mom. första stycket arvsskattelagen). I det senare fallet får den efterlevande av giftorättsgodset, om det räcker, egendom till så stort värde att det tillsammans med den efterlevandes enskilda egendom motsvarar fyra gånger det basbelopp som gällde vid dödsfallet. Vid den schematiska bodelningen tar 3 Betänkande (sou man bara hänsyn till den egendom som är upptagen i bouppteckningen. Man 1939:18) med förslag till bortser bl. a. från arvsförskott och vederlagsanspråk som kan tillkomma den förordning om arvs- och efierlevande.6 Det schematiska arvskiftet innebär att kvarlåtenskapen enligt gåvoskatt m. m.s. 62 ff. 4 bouppteckningen fördelas mellan arvingama enligt den legala arvsordningen Se sou 1969:54, Kapimen med beaktande av testamente. (l l § l mom. första stycket arvsskattelatalbeskattningen, s. 135. gen). Testamente skall beaktas även om det inte upprättats så som föreskrivs i 5 Prop. l9S8:l45 s. 23 rr. inte i skatte- 10 kap. ärvdabalken. Beskattningsmyndigheten skall alltså 5

Eberstein, s. 109. ärendet testamentets giltighet.7 1 likhet med vad som gäller vid

pröva 7 Eberstein, s. 117 f och schematisk bodelning skall hänsyn till arvsförskott inte tas vid det schematiska domstolsverkets Hand- arvskiftet. Ett avstående från arv som är villkorslöst, dvs innebär att den eller bok för bouppteckningde som är närmast berättigade efter den avstående rycker in i dennes ställe, ärenden, avsnitt 7.4.4. skall däremot beaktas om det blivit tillförlitligt dokumenterat i skatteärendet. 8 Eberstein, s. 118 och Detsamma gäller avstående från testamente? Bratt m. fl., Skatt på arv och skatt på gåva, 7 En bröstarvinges rätt till laglott beaktas inte utan vidare vid det schematiska uppl. 1979 s. 68 fl”. skiftet. laglott beräknas bara om den laglottsberättigade påkallar jämkning av

Arvskattefrågor

testamentet och om testamentstagaren dessutom i skatteänendet avgivit bindande förklaring att testamentet inte skall göras gällande till den del det

inkräktar på laglotten.9

En huvudtanke i det lagförslag som antogs i och med införande av 1941 års arvs- och gåvoskatteförordn ing var att de verkliga skiftena i högre grad borde läggas till grund för beskattningen. Flera regler föreslogs därför vilkas syfte var att underlätta ett sådant förfaringssätt. Som tidigare sagts har utvecklingen inte gått i den riktningen utan skattläggningen sker nästan alltid på grundval av schematisk bodelning och schematislct skifte. Kapitalskatteberedningen fann det under sitt arbete uppenbart att en beskattning av verklig bodelning eller skifte inte var en framkomlig väg, eftersom en sådan lösning skulle strida mot kraven på ökad enkelhet och dessutom påkalla en utbyggnad av kontrollsyssom inte stod i rimlig proportion till arvsskattens finansiella betydel-

temáet se

l Om det efter skattläggningen skulle visa sig att den na grundat sig på felaktiga i r förutsättningar och att Skattemyndigheten därför tagit ut för litet eller för i b av skatt mycket skatt kan i vissa fall efterbeskattning respektive återvinning i cV äga rum. Denna omprövning görs av samma beskattningsmyndighet som i meddelat beslut i det ursprungliga skatteärendet. Härifrån skall skiljas möjligheten att i vanlig ordning överklaga skattebeslutet enligt 60 §. Eñerbeskattning regleras i 32§ arvsskattelagen och återvinning i 59 §. De omständigheter som kan föranleda efterbeskattning är med ett undantag identiska med dem som under motsatta förhållanden kan aktualisera återvinning. Som exempel kan nämnas att upptäckten av ny tillgång eller skuld föranleder tilläggsbouppteckn ing. I sådant fall kommer eñerbeskattning eller återvinning att ske på grundval av tilläggsbouppteckningen. l vissa fall tas arvsskatt ut inte på grundval av bouppteckning utan efter deklaration av den skattskyldige. Bestämmelser härom finns i 45 § arvsskattelagen. Deklaration skall användas bl. a. om det beträffande en avliden person inte finns någon skyldighet att förrätta bouppteckning enligt svensk lag, när det är fråga om beskattning av vissa rättigheter som skall beskattas senare än vid arvlåtarens död, s. k. framskjutna förvärv, samt när det på grund av andra omständigheter än tilläggsbouppteckning (45 §c arvsskattelagen) skall ske efterbeskattning. Av paragrafen framgår också att deklaration inte skall ske beträffande förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med fri förfoganderätt. Sådan egendom kommer nämligen att redovisas i bouppteckning efter innehavaren och därmed tas upp till beskattning. Beträffande övriga framskjutna förvärv sker genom domstolarna och kammarkollegiet en kontroll av att deklarationsskyldigheten fullgörs. Försäkringsbolagen är i 49 § arvsskattelagen ålagda viss uppgiftsskyldighet i fråga om förmånstagareförvärv. I övrigt finns ingen direkt kontroll över att deklarationsskyldigheten fullgörs. Däremot finns en ansvarsbestämmelse i 66 § enligt vilken den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att inom föreskriven tid avge deklaration kan dömas till böter om inte gämingen är belagd med straff i skattebrottslagen (jfr 47 § enligt vilken deklaration skall avges på heder och 9 lagrådet och dep. samvete). chefen i NJA II 1941 Arvsskatten är progressiv i dubbel måtto. Dels beskattas vissa arvingar och s. 249-50. testamentstagare, huvudsakligen make och bröstarvingar, enligt en lindrigare ° sou 1969:54 s. l35f.

288 sou 1981:85

Arvskatzefrågor

tariff än andra som inte står den avlidne lika nära. Dels tas en större andel i skatt ju större arvs- eller testamentslotten är. Från varje arvslott görs före beskattningen ett skattefritt avdrag. Även i detta avseende är make och bröstarvinge gynnade genom att grundavdraget är högre för dem än för annan arvinge. Sålunda är f. n. grundavdraget för make 30 000 15 000 kr. Om barn eller avkomling till avlidet barn 1 kr och för bröstarvinge inte fyllt 18 år då skattskyldigheten inträdde får ytterligare 3 000 kr för varje år eller del av år som återstår till 18-årsåldem dras av, det s. k. minderårighets-

avdraget. För övriga är grundavdraget 3 000 kr. i

Dessa grundavdrag har nyligen höjts, samtidigt som skatteskaloma har aktualiserades höjningama av

justerats. Ändringama genom de väntade

men motiverades framför allt med den allmänna j fastighetstaxeringsvärdena, och i (stigande) prisutvecklingen sedan år 1970, då de gällande grundavdragen I skatteskaloma fastställdes. En viss skatteskärpn ing skulle dock vara rimlig. De och

I

nya grundavdragen är 50 000 kr for make, 25 000 kr för bröstarvinge 5 000 kr for övriga arvingar. Minderårighetsavdraget är också 5 000 kr. De nya l

reglerna tillämpas på skattskyldighet som inträder efter 1981 års utgång”.

Beträffande av skatteskaloma framhöll departementschefen att justeringen skatteskärpningama borde hållas på en rimlig nivå även om ett tämligen värdefullt egnahem ingåri kvarlåtenskapen. Det erinrades om de inte ovanliga fall där den efterlevande maken skall ärva fastigheten och avser att sitta kvar i i boet.”

På förslag av kapitalskatteberedningen” infördes 1970 en bestämmelse

vissa sambor hänfördes till samma förmånliga skatteklass som enligt vilken make. Man valde härvid samma avgränsning som i övriga skatteförfattningar. Med make jämställs sålunda den som vid tiden for dödsfallet sammanlevde med den avlidne, om parterna tidigare varit gifta med varandra eller utan gemensamt har eller har haft bam. En sambo har dock ingen legal arvsrätt testamente fordras. Arvs- eller gåvoskatt kan i vissa situationer efterges. Den i detta sammanhang viktigaste regeln är den i 56 §. Enligt denna bestämmelse efterges skatten enligt en avtrappningsregel, om den som förvärvat egendom genom arv, testamente inträtt. eller gåva avlider inom viss tid efter det skattskyldighet och avlider Sker nämligen dödsfallet inom ett år efterges hela skattebeloppet den skattskyldige senare men inom tio år efterges samma belopp minskat med en tiondel för varje helt år som gått efter skattskyldighetens inträde. Eftergift framställning hos Skattemyndigheten. Rätten att återfå beviljas efter skriftlig skatt räknas som en tillgång i boet efter den för vilken skatten beräknats, (NJA 1976 s. 118).

8.3 Familjelagssakkunniga i

SFS 1980:1056. utformning på äktenskaps- och Arvsbeskattningen bygger i sin nuvarande 12 i arvslagstiftningens bestämmelser om bodelning och arv. Vårt förslag innebär pmp_ 1980/3142, detta system. Den efterlevande maken blir SkU 1 1, rskr 94. tämligen djupgående forändringari 13 arvinge även när det finns en bröstarvinge efter den avlidne. När det gäller i Pmp_ 1930/31;42 s. 41. än förut. I det följande tar vi a bodelningen får parterna större dispositionsfrihet som vi anser särskilt angeläg- 4 SOU l969:54 s. 138. upp några frågor beträffande arvsbeskattningen

SOU l98l:85

Arvskattefrâgor 289

na men vill betona samtidigt att vi inte avsett att göra en fullständig genomgång av arvsskattelagstiftningen. Vi återkommer i det följande, 8.3.7, till frågan om en ytterligare översyn av denna lagstiftning.

8.3.1 Den efterlevande makens rätt till

kvarlåtenskapen

när bröstarvinge finns

När en gift person med bröstarvingar dör skall enligt vårt förslag den efterlevande ha rätt att överta hela kvarlåtenskapen med fri förfoganderätt. Om bröstarvinge senast vid bodelningen begär att få sitt arv skall dock skitte äga rum. Detsamma blir fallet om den efterlevande maken inte vill begagna sig av sin rätt att överta kvarlåtenskapen och därför själv begär skifte. Vid skifte i dessa fall tar den efterlevande arv med en tredjedel av kvarlåtenskapen medan två tredjedelar tillfaller övriga arvingar. Om den efterlevande övertar kvarlåtenskapen enligt huvudregeln i vårt förslag har vid dennes död den först avlidnes bröstarvingar rätt att, om inte andelsberäkningen förrycks genom t. ex. förekomsten av enskild egendom på endera sidan, få hälften av den efterlevandes bo som arv efter den först avlidne. Den andra hälften går till den efterlevandes Har makama egna arvingar. endast gemensamma bröstarvingar är makamas legalarvingar samma personer. Enligt de arvsskatteregler som nyligen antagits och som skall gälla skattskyldighet som inträffar efter utgången av år 1981 skulle beskattningen av dessa förvärv ske på följande sätt. Vid den först avlidnes död tas arvsskatt ut på den efterlevandes förvärv, dvs. i regel på hälften av makamas behållna egendom. Den efterlevande får från sin lott göra ett skattefritt gmndavdrag på 50 000 kr. Vid den efterlevandes död beskattas bröstarvingamas arv efter den först avlidne. Var och en av dem får som skattefritt dra av 25 000 kr från sin lott. Detta innebär att kvarlåtenskapen efter den först avlidne i princip kan sägas bli beskattad två gånger i stället för, som med nuvarande arvsondning där bröstarvinge ärver genast, en gång. Detta beror på att arvsskatten är utfomtad som en arvslottsskatt. Om alltså den efterlevande maken tar emot egendom ur kvarlåtenskapen föreligger ett särskilt arvsskattepliktigt förvärv. När en arvinge låter den efterlevande faktiskt behålla arvslotten och begär att få ut denna först när den efterlevande dött skall den nu beskattas endast som arv efter den först avlidne. Till skillnad från det förra fallet har emellertid inte den efterlevande i detta fall rätt att förfoga över arvslotten efter gotttinnande. Om den sammanlagda arvsskatten blir avsevärt högre än om bröstarvingama får tillträda sitt arv genast kan detta leda till att skifte begärs i situationer där det i och för sig är önskvärt att den efterlevande får överta kvarlåtenskapen. Eftersom vår målsättning är att underlätta för den efterlevande att överta kvarlåtenskapen bör ändringar i skattelagstiftningen komma till stånd. En möjlighet är att i likhet med dansk och norsk rätt införa skattefrihet för en efterlevande make som behåller boet oskiftat, och beskatta arvingama när boet skiftas och de tillträder sou 1939:18, s. 115. sitt arv. Arvslottsbeskattningens syfte har sagts 2 vara att den ökade skatteförmåga sorn det benefrka förvärvet tillför den skattefrihet har disku-

träffa

skattskyldige skattefrihet för efterlevande terats tidigare, se t. ex.

make, när denne är arvinge, skulle sou 1964:35, Äktensåtillvida vara väl motiverad som denne ofta i realiteten inte tillförs någon skapsrätt s. 493, och egendom genom dödsfallet? Den egendom som disponeras efterdödsfallet äri SOU 1969:54 s. 139.

290 SOU l98l:85

Arvskattefrdgor

nom1alfallet densamma som dessförinnan låg till grund för båda makamas ekonomi. I själva verket medför ena makens död ofta ekonomiska problem av ena eller andra slaget. Arvsskatten är progressiv. Ju större boet är desto större andel måste tas i I takt med penningvärdeförsämringen har anspråk för att betala arvsskatten. arvsskatten fått betydelse för allt fler bon. Detta kan belysas av följande tabell som visar skatten på den arvs- eller testamentslott som den efterlevande maken får ur kvarlåtenskapen. (På samtliga följande exempel tillämpas de nya grundavdragen och skatteskaloma.)

Ett par exempel får med utgångspunkt från våra förslag visa storleken av den sammanlagda arvsskatten för makars egendom, dvs. skatten både vid den först avlidnes död och den efterlevandes frånfälle, vid oförändrade skatteregler. Antag att M dör efterlämnande maken H och de gemensamma barnen A och B. Ingen egendom ärenskild. Det förutsätts att egendomen, resp. den egendom som finns kvar att beskatta efter Hzs frånfälle, har samma värde vid båda tillfällena. Det första exemplet innebär att H skall överta kvarlåtenskapen såsom

oskiftat bo. Behållningen enligt bouppteckningen efter M är 600 000 kr. Efter

avdrag för Hzs skattefria hälft 300 000 kr och grundavdrag 50 000 kr återstår 250 0()0 kr som skattepliktig lott. Arvsskatten på denna är 40 000 kr. När H dör får A och B 300 000 kr var, varvid hälften är arv från M och hälften från H. Från varje lott på 150 000 kr får avdrag ske med 25 000 kr. Den sammanlagda skatten för A och B blir då 45 000 kr. Totalt blir skatten på Mrs och Hzs egendom 85 0()0 kr.

Om däremot arvsskifte sker vidM:s död tillfaller av M:s hälftendel i boet en

tredjedel eller 100 000 kr H och resten A och B. Skatten för Hzs lott blir 2 500 kr och för A:s och Bzs lotter tillhopa 10 000 kr. Vid Hzs död får A och B en lott på 200 000 kr var. Efter grundavdrag blir skatten på varje lott 20 500 kr. Den totala arvsskatten efter M och H blir i detta fall 53 500 kr. Genom att skifte begärs sparar man alltså 3l 500 kr. Detta kan också jämföras med den situationen att M i testamente bestämt att hans kvarlåtenskap genast skall ärvas av barnen. Då får H inget arv efter M utan bara sin skattefria hälftendel. A och B får 150 000 kr var vid M:s död och lika mycket vid Hzs död. Den sammanlagda skatten blir 45 000 kr. Jämfört med skatten i det första fallet sparar man här 40 000 kr. Som framgår av det föregående blir arvsskatten högre om den först avlidnes egendom skall gå via den efterlevande till barnen. Samma effekt kan ett testamente få om det ger den efterlevande allt med full äganderätt utan att 3 NJA 1974 s. 225. förordna om efterarv för bamen.3 Av de redovisade siffrorna framgår också

SOU l98lz85 291

Arvskattefrågor

effekten av en eventuell skattefrihet för den efterlevande maken. Skattebeloppen i de olika fallen skulle bli något så när jämförbara om den efterlevandes arv blev skattefritt. Det måste dock uppmärksammas att siflioma anger den högsta sammanlagda skatten. l verkligheten blir den ofta lägre eftersom arvsskatten efterges helt eller delvis om arvinge eller testamentstagare dör inom tio år från förvärvet, 56§ arvsskattelagen. Eftergiftsregeln blir ofta aktuell när den efterlevande maken är arvinge. Vidare bygger som nämnts exemplen på den förutsättningen att den egendom som skall ärvas av barnen har samma värde vid de båda dödsfallen. En avgörande invändning mot total skattefrihet för den efterlevande maken är emellertid att denna också skulle omfatta mycket stora bon där den efterlevande redan enligt gällande regler får anses tillfredsställande skyddad. Ett sätt att bereda den efterlevande maken skattefrihet utan att generellt lagstifta därom är att kraftigt höja grundavdraget. Av vår bouppteckningsundersökning framgår att behållningen är betydande i relativt få fall. Sålunda översteg behållningen 200 000 kr bara i fem procent av fallen med efterlevande make. Beträffande behållningar över denna siffra har vi inga mer detaljerade uppgifter men andelen bon med större behållningar är rimligtvis ännu lägre. Denna undersökning som utfördes 1974, ligger dock nu ett stycke tillbaka i tiden. Man kan säkerligen räkna med att en ny undersökning när de nya fastighetstaxeringsvärdena gäller skulle visa genomsnittligt sett betydligt högre behållningar. De ursprungliga grundavdragen fastställdes år 1970 i samband med en

övergång från skattefria bottenbelopp till grundavdrag.4 Avdragcns värde har

urholkats i takt med inflationen. Denna penningvärdeförsämring har emellertid riksdagen i viss mån beaktat, då grundavdraget höjdes från 30 000 till 50 000 kr. Vad frågan för oss gäller är att arvsbeskattningen av den efterlevandes andel inte skall få en sådan styrande effekt att de lagregler som vi föreslår om rätt till oskiftat bo inte kommer till användning. Härför behövs en ytterligare höjning så att den efterlevande i bon av rimlig storlek kan behålla den avlidnes kvarlåtenskap utan skatt. Det är en omdömesfråga hur högt man då vill gå. Vi föreslår att grundavdraget för efterlevande make bestäms till 200 000 kr. Som en jämförelse kan nämnas att skyldighet att utge fönnögenhetsskatt numera inträder först när förmögenheten 400 000 kr. En efterleöverstiger vande make skulle - om boet består av egendom som skall delas - då påföras arvsskatt först när boet är så stort att en förmögenhetsbeskattning kan bli aktuell. Däremot behöver övriga grundavdrag, som fastställts helt nyligen, inte ändras. Vårt förslag i denna del innebär för arvsskattens vidkommande i huvudsak följande. Vid inregistreringen av bouppteckning får liksom f. n. huvudregeln vara att hälften av behållningen utläggs som den efterlevande makens skattefria andel i boet. Har inga önskemål om arvsrätt för bröstarvinge framförts i skatteärendet och föreligger inte heller något testamente skall den andra hälften utläggas som den efterlevandes arvslott. Anmäls i skatteärendet, t. ex. genom en anteckning i bouppteckningen, att boet skall skiftas får efter avdrag på nu angivet sätt för den efterlevandes andel i boet, kvarlåtenskapen 4 fördelas enligt övriga regler i 2 och 3 kap. ärvdabalken. Regler om detta bör tas Prop. 197o:7n s 113.

v

Arvskattefrågor

Önskas däremot en annan fördelning av in i ll § l mom. arvsskattelagen. egendomen än som nu sagts, exempelvis en bodelning som går ut på att den efterlevandes andelbestäms enligt 12 kap. 3 §första stycket äktenskapsbalken, får liksom hittills bodelnings- resp. arvsskifteshandlingar inges. för efterlevande make aktualiserar en Den kraftigt utvidgade skattefriheten ytterligare fråga. Det kan tänkas att den efterlevande och barnen efter den schematiska lottläggningen kommer överens om att dela kvarlåtenskapen t. ex. så att den helt tillfaller barnen. Om detta kunde göras utan arvsskatteeffekter skulle det enligt vårt förrnenande finnas risk att vårt förslag kom att missbrukas. Vi föreslår därför att bröstarvingama åläggs en skyldighet att inge deklaration om egendom, som i skatteärendet tillagts den efterlevande, i stället fördelas vid arvskifte. kan efterbeskattning ske. På grundval av deklarationen Bestämmelser härom bör tas in i 32 och 45 §§. Deklarationsskyldighet bör också föreligga när en efterlevande, som övertagit boetoskiftat, väljer att under sin livstid skifta egendomen med den avlidnes bröstarvingar. Sådana fall omfattas dock av 45 § i dess nuvarande lydelse. Vårt förslag när det gäller beskattningen av kvarlåtenskapen efter en gift kommer därför närmare bestämt att innebära person med bröstarvingar följande. Vid bouppteckningens inregistrering utgår Skattemyndigheten från huvudregeln och beskattar kvarlåtenskapen (i normalfallet = halva boet) som om den tillfaller den efterlevande maken. En möjlighet bör därjämte finnas för dödsbodelägare, som bestämt sig för att skifta boet, att anmäla detta och få beskattad i enlighet härmed. Därjämte kvarstår givetvis kvarlåtenskapen att begära skättläggning på fullständig bodelnings- och arvskifmöjligheten teshandling Även om skattläggningen skett som om den efterlevande maken övertagit kvarlåtenskapen i oskiftat bo har dödsbodelägarna rätt att begära bodelning och arvskifte. Om bröstarvinge vid ett sådant skifte tillträder sitt arv efter den först avlidne får efterbeskattning ske. Bröstarvingen måste följaktligen åläggs att deklarera sitt arv. En erinran om denna skyldighet kan lämpligen tas in i meddelande som tillställs dödsboet. När den efterlevande i sin tur dör, skall vid inregistrering av bouppteckning efter denne uppges om bodelning och arvskifte efter den först avlidne maken skett och på vad sätt dennes kvarlåtenskap har blivit beskattad. Skattläggningen sker därefter enligt följande. l) Visas att den efterlevande maken övertagit kvarlåtenskapen vid bodelning och kan det antagas att denna förblivit oskiftad fär vardera makens bröstarvingar en lott var. Gemensam bröstarvinge får således två lotter. Skatt beräknas på varje lott. 2) Har skifte skett efter den först avlidne är all egendom i boet den längst levandes kvarlåtenskap och fördelas mellan dennes arvingar. 3) Framgår det av utredningen att den sist avlidne maken - utan att det under l) angivna fallet föreligger- innehade hela det ursprungliga boet, innebär detta att dödsboet efter den först avlidne alltjämt består. Detta måste då först upplösas genom en schematisk bodelning, varefter för vardera efter bodelen arvingamas lotter beskattas. Om emellertid kvarlåtenskapen den först avlidne har beskattats såsom skiftade lotter, lär dennes arvingar kunna hävda att deras arv redan är beskattat.

Arvskattefrågor

4) Om det i något fall inte skulle vara möjligt att utröna, att den sist avlidne hade övertagit den först avlidnes kvarlåtenskap vid bodelning eller ändå innehade denna forrnlöst, torde den först avlidnes bröstarvingar icke med framgång kunna göra anspråk på del i den sist avlidnes bo. Detta måste då fördelas på dennes arvingar och beskattas i enlighet därmed.

I konsekvens med vad som angivits under 1) får man kräva arvsdeklaration av en bröstarvinge som skiftas ut efter det att den efterlevande uttryckligen tillträtt kvarlåtenskapen oskiltad, men enligt 3 kap. 7 § ärvdabalken skiftar boet under sin livstid. Detta är ingen efterbeskattn ing utan skattläggning av ett nytt förvärv.

8.3.2 Jämkning vid bodelning

Några av de föreslagna reglerna om bodelningi anledning av ena makens död innebär att man kan avvika från de huvudregler som hittills använts vid den schematiska bodelningen. Hit hör bestämmelsen att den efterlevande maken får rätt att begära att vid bodelning behålla sin egendom, 12 kap. 2§ första stycket förslaget till äktenskapsbalk. Detsamma gäller förslaget att egendom, som enligt föreskrift i äktenskapsförord eller annan handling är enskild, skall ingå i bodelningen om partema, dvs. den efterlevande maken å ena sidan och den avlidne makens arvingar å den andra, enas därom, 12 kap. 3 § jämförd med 9 kap. 2§ i förslaget. Även enligt nu gällande regler kan parterna, sedan beskattning skett i enlighet med en schematisk bodelning, vid den verkliga bodelningen företa liknande dispositioner, om de är överens. Innebörden av en disposition är då ofta att ena parten underlåter att begagna sig av sin rätt enligt lag, dvs. den är en eftergift till förmån för den andra parten. Skatterättsligt har detta i vissa fall betraktats som gåva och beskattats i enlighet därmed. Når vi nu i lagen. vid sidan av huvudreglema för bodelning vid dödsfall, inför vissa möjligheter att verkställa bodelning enligt andra regler får undersökas hur de dispositioner som kan ske en ligt dessa regler skall betraktas ur skattesynpunkt.

Yrkande av den efterlevande att behålla sin

egendom

Enligt giftermålsbalken förblirvardera maken ägare till den egendom han eller

hon har vid gifterrnålet eller förvärvar under äktenskapet Civilrättsligt kan

det därför aldrig bli tal om att det skulle betraktas som gåva om en make vid bodelning behåller sin egendom, även om det innebär att en av makama

efterger sin rätt till hälftendelningz Någon gåva är det inte heller om en make

genom att behålla sin egendom avstår från att utnyttja basbeloppsregeln. Skatterätten följer emellertid inte alldeles de civilråttsliga

begreppen-l

Arvsskattelagen behandlar dödsfallssituationen på annat sätt än bodelning under makamas livstid. make frihet från gåvoskatt för LB 1913 s. 220. Enligt 39 § c åtnjuter vad han vid bodelning under äktenskapet erhållit utöver honom enligt lag 2 tillkommande Beckman-Höglund. andel i boet, i den mån värdet av vad maken bekommit icke Svensk familjerättspraxis. överstiger värdet av hans giftoråttsgods. 6 uppl. 1977. s. 20 f. Denna bestämmelse infördes i arvsskattelagen 3 för att råda bot på tidigare Se NJA 11 1941 praxis enligt vilken sådan eltergift av den andra maken ansetts s. 34511. utgöra

294 Arvskattefrågor sou 1981:85

beskattningsbar gåva. Bestämmelsen ansågs vara så mycket mer angelägen som makama genom äktenskapsförord kunnat få till stånd en likadan

bodelning utan att fråga om skattskyldighet någonsin skulle ha uppståttf*

Vid bodelning i anledning av ena makens död beräknas f. n. enligt 15§ arvsskattelagen den efterlevande makens andel till hälften av makamas behållna giftorättsgods om inte annat följer av basbeloppsregeln, eller andelen blivit ”enligt lag annorlunda bestämd. Att andelen skall bestämmas enligt lag betyder att parterna inte i den utsträckning som när båda makarna är i livet kan disponera över andelens storlek utan måste följa regleringen av giftorätten samt äktenskapsforord eller gåvohandling m. m. varigenom egendom förklarats vara enskild. Om ena sidan erhåller mer än vad som blir fallet en ligt lag betraktas det överskjutande i beskattningshänseende som gåva, även om

delningen endast innebär att vardera sidan behåller sin egendom.5

Vårt system när det gäller makars egendom innebär att vi överger tanken på giftorätt såsom en redan vid äktenskapets ingående förvärvad rätt. l stället tar vi direkt sikte på tidpunkten för äktenskapets upplösning och reglerar hur makamas behållna egendom då skall delas. Om den efterlevande maken äger större delen av egendomen i makamas bo utan att detta är enskild egendom är det rimligt att han eller hon får behålla denna och inte behöver dela med sig till den först avlidne makens bröstarvingar om dessa begär skifte. Vårt förslag till en sådan bestämmelse är ett led i strävandena att stärka den efterlevandes ställning. En liknande regel finns f. ö. 5 sedan några år i Finland och anses fungera väl. Med vårt sätt att se på makars egendom innebär en bodelning som sker på nu angivna sätt inte att arvingama avstår från någon från den avlidne maken förvärvad rätt till viss egendom utan bara att den efterlevande behåller vad han eller hon redan äger. Eftersom delningsgrunden är uttryckligen angiven i lagen kan inte göras gällande annat än att bodelningen skett ”enligt lag” även i arvsskattelagens bemärkelse. Arvskatt får beräknas enligt samma grunder och skall därför uttagas enbart på den avlidnes egendom. För att skattläggningen skall ske på detta sätt bör fordras att en giltig bodelningshandling inges till Skattemyndigheten. Det är också lämpligt att det antecknas i bouppteckningen vem av makarna som äger de olika tillgångar som finns i boet. Så sker nästan aldrig nu, även om detta har rekommende-

rats,6 utan bouppteckningen brukar uppta båda makamas giftorättsgods utan

att ange ägaren. Det bör emellertid inte vara något problem att göra på annat sätt om man känner äganderättsförhållandena, och det är ju förutsättningen för den efterlevande makens yrkande. Om ingen bodelnings- och arvskifteshandling inges eller den efterlevande på annat sätt kräver att få behålla sin egendom får Skattemyndigheten beräkna skatten enligt schematiska grunder. Det innebär att den efterlevande maken enligt huvudregeln övertar boet oskiftat och påförs arvsskatt för halva boet. När en efterlevande make som äger stöne delen av makamas bo har begagnat sin rätt att behålla egendomen, blir denna i princip arvsbeskattad 4 SOU 1939113 5- 142- genom att den tas upp i bouppteckning när den efterlevande i sin tur dör. 5 Eberstein s. l07f. och Rätten för den efterlevande kan emellertid tänkas bli använd på motsatt Bra m- fl» 3-3- 5- 157 n» sätt. Om den först avlidne är den som ägde större delen av boet kan i enstaka 6 Bratt m. fl. aa s. 132. fall situationen vara sådan att den efterlevande inte har något intresse av den

Arvskattefrâgor 295

avlidnes egendom utan anser att denna genast bör tillfalla bröstarvingama. Det är inte säkert att den efterlevande är beredd att redan före bouppteckningens registrering helt eller delvis avstå från sin rätt, utan skattläggningen kan komma att ske enligt andra grunder. Ett exempel får illustrera situationen. Antag att boet består av M:s egendom värd 600 000 kr. Den är inte enskild. Enligt huvudregeln skulle då hälften utgöra Hzs andel. Återstående 300 000 kr skall gå till de arvsberättigade. Om barnen A och B inte i samband med skattläggningen framför något yrkande om arvslotter läggs en lott ut för H som med nuvarande regler blir arvsbeskattad med 40 000 kr. Vid bodelningen påkallar H emellertid att varje sida skall behålla sin egendom, dvs. avstår både från sin arvsrätt och från sin rätt till åtminstone hälñendelning. A och B får då 300 000 kr vardera. Skatten för dessa förvärv skulle f. n. rätteligen ha utgjort sammanlagt 94 000 kr. I detta fall sker skattläggningen enligt förslagets huvudregel medan den verkliga bodelningen sker enligt en altemativ regel. Civilrättsligt är förfaran- 3 det vid bodelningen inte att anse som gåva. Inte heller skatterättsligt bör detta vara fallet eftersom delningsnonnen är angiven i lagen. Gåvoskatt kommer därför inte i fråga. I stället innebär bodelningen att barnen tillträder sitt arv 1 efter den först avlidne. Skall detta över huvud taget tas upp till beskattning och hur skall det i så fall ske? En möjlighet är att anse skattläggningen av kvarlåtenskapen avslutad i och med beskattningsmyndighetens schematiska hantering. Härigenom har ju i alla fall halva boet blivit beskattat. Vad som sker därefter är ändå svårt att kontrollera. Man skulle alltså med öppna ögon ta konsekvenserna av att dödsbodelägarna privat kan vidta dispositoner som medför skattemässiga fördelar. Detta är emellertid inte något nytt utan kan i många fall ske även nu. Om man inte vill nöja sig med schablonbeskattning återstår att grunda beskattningen på bodelnings- och arvskifteshandlingen, antingen direkt eller i samband med deklaration av arvet. Bestämmelser härom kunde införas för de fall då storleken och fördelningen av kvarlåtenskapen till följd av den efterlevandes avstående blir en helt annan än som förutsatts i skatteärendet. Bestämmelser om deklarationsskyldighet för gåva och för vissa slag av arvsoch testamentslotter finns nu i 45 §arvsskattelagen. Det är emellertid svårt att kontrollera att deklaration verkligen sker. En utbyggnad av det allmännas kontrollmöjligheter har tidigare avvisats på den grund att en sådan inte står i

rimlig proportion till skattens finansiella betydelse.7 Det är troligt att detta

omdöme gäller alltjämt och att sålunda kostnaderna för administrationen talar emot en utvidgning av skyldigheten att förete bodelnings- och arvskifteshandling eller inlämna deklaration. Det kan dock nämnas att det i 66§ arvsskattelagen stadgas ansvar för underlåtenhet att lämna deklaration. Det valda exemplet är naturligtvis ett ytterlighetsfall. Med all sannolikhet kommer för den efterlevande möjligheten maken att behålla sin egendom att huvudsakligen användas i de fall den i första hand är avsedd för, nämligen då den behövs som ett skydd för en make som äger den större delen av boet. Man får emellertid räkna med dels att det kan finnas starka sakliga skäl för en sådan delning när den efterlevande äger den mindre delen av boet och dels att sådan delning även i andra fall kan komma att ske om det är förmånligt ur skattesynpunkt. 7 sou l969:54 s. 135:

296 Arvskaztefrågor

Det är enligt vår mening angeläget att man inte skall kunna nedbringa arvsskatten på detta sätt. Deklarationsskyldighet och efterbeskattning bör därför införas för sådana fall då arv tillfaller någon genom att den efterlevande maken vid bodelningen begär att vardera sidan såsom sin andel behåller sin egendom. Bestämmelser härom kan utformas som tillägg till reglerna om efterbeskattning i 32 § och en motsvarande utökning av deklarationsskyldigheten enligt 45 §. Även om en sådan deklarationsskyldighet medför kontrollinte kan avvika alltför problem är det viktigt att fastslâ att en verklig bodelning utan att skattskyldighet aktualiseras. mycket från den schematiska Som en följd av detta resonemang måste man emellertid ta upp frågan om återvinning av skatt för sådana fall då skattläggning på grundval av bodelningen skulle leda till lägre skatt än som påförts. Om den efterlevande maken äger mest och vill behålla sin egendom är det att denna rätt i de flesta fall kommer att göras gällande före troligt skattläggningen eftersom skatten då vanligtvis blir lägre än om makamas bör emellertid hindra maken att först egendom delas på annat sätt. Ingenting vid bodelningen Om skatt har beräknats efter andra göra sin rätt gällande. att återfå grunder och därvid blivit högre bör för sådana fall finnas en möjlighet för mycket erlagd skatt. En bestämmelse härom bör tas in i 59 § arvsskatteden lagen. Bestämmelsen bör gå ut på att om vid bodelning efter skattebeslutet efterlevande behållit sin egendom och om skatten skulle ha blivit lägre om den grundats på bodelningen skall skatten nedsättas.

Jämkning av villkor i äktenskapsförord eller annan handling

Makes egendom kan genom äktenskapsförord ha gjorts till enskild. Detsamma kan ha skett genom villkor i gåvobrev eller testamente. Genom förslaget införs möjlighet för makarna att om de är ense sätta sådana villkor ur kraft (10 kap. 8 § förslaget till äktenskapsbalk). Då kommer egendomen att ingå i bodelning mellan dem. Sådan överenskommelse kan också träffas av efterlevande make å ena sidan och den avlidne makens arvingar å den andra (9 kap. l § i förslaget). Skälet till att vi velat införa denna möjlighet är bl. a. att förhållandena kan ha ändrats så att det inte längre är lämpligt eller skäligt att hålla egendomen utanför bodelningen. Om det är den avlidne makens egendom som är enskild kan det ligga i arvingamas intresse att jämka äktenskapsförordet redan före skattläggningen, så att en andel kan undantas som skattefri för den efterlevande. Det kan också vara den efterlevandes egendom som är enskild. Även här kan skatten bli olika beroende på om beskattningen sker schematiskt innan förordet eller villkoret satts ur kraft eller på grundval av ett verkligt skifte i vilket den förut enskilda egendomen ingår. Antag att det vid Mzs död finns en obetydlig mängd egendom som skall ingå i bodelning Däremot har H på grund av äktenskapsförord enskild egendom av större värde. l detta fall utgår enligt huvudregeln ingen arvsskatt vid Mzs död. Efter bouppteckningens inregistrering och skattläggning enas H och barnen A och B om att förordet skall jämkas på det sättet att Hzs egendom inte anses som enskild och att A och B skall få ut sitt arv. Om vårt förslag genomförs får man betrakta bamens förvärv som arv efter M. Även här uppstår frågan om barnens förvärv skall beskattas och hur skattskyldigheten i så fall skall aktualiseras.

Arvskattefrdgor 297

Liksom i det fall som behandlas i föregående avsnitt får man välja mellan att bortse från vad som sker efter den schematiska bodelningen, dvs. avstå från ytterligare skatt, eller ge föreskrifter om att den verkliga fördelningen skall läggas till grund för beskattning. Väljer man den första lösningen skapar man onekligen vissa möjligheter att på ett fullt lagligt sätt skattefritt disponera över egendom. Generellt sett är enskild egendom visserligen inte nu särskilt vanlig. Av vår bouppteckningsundersökning framgår att enskild egendom fanns i sju procent av samtliga fall. I knappt två tredjedelar av dessa fall var den avlidne makens egendom helt eller delvis enskild och i drygt en tredjedel av fallen hade den efterlevande enskild egendom. Det kan emellertid inte uteslutas att enskild egendom kan bli vanligare och att det i det särskilda fallet kan ske betydande dispositioner av här avsett slag. Väljer man att ge föreskrifter om att dödsbodelägarna till sin egen nackdel skall ha skyldighet att uppge hur den verkliga fördelningen av egendomen sker möter man samma kontrollsvårigheter som omtalats i det föregående och som är ett skäl mot denna lösning. Vi finner emellertid inte att detta är avgörande. När äktenskapsförord eller annan handling, varigenom viss egendom förklarats vara enskild, företes vid bouppteckningen och i skatteärendet ligger däri att handlingens innehåll åberopas som grund för att egendom skall undantas från beskattning. En efterlevande make som åberopar handlingen har därmed vidtagit en positiv åtgärd för att bevara sin rätt. Vill vederbörande senare avstå från denna rätt är det naturligt att se detta som ett förfogande över egendomen, som närmast är att anse som gåva, låt vara att det kan ske som ett led i en bodelning och därmed formellt blir att beteckna som arv. Vi anser därför att sådana förvärv skall bli föremål för efter-beskattning. Vi tror också att folk i allmänhet kommer att uppfatta dylika förfaranden som någonting som rätteligen är skattepliktigt. Det finns emellertid knappast anledning att befara att dylik jämkning skall förekomma ofta. l de fall den efterlevande har enskild egendom kan man förutsätta att han eller hon i de flesta fall vill begagna sin rätt att behålla egendomen. Vi föreslår därför en bestämmelse om deklarationsskyldighet för arv som tillfaller någon på grund av att äktenskapsförord eller annan dylik handling jämkats så att egendom som tillhört den efterlevande maken enskilt skall ingå i bodelning. Även för detta fall får alltså tilläggsbestämmelser ges i 32 och 45 §§. Som vi nämnde inledningsvis kan man räkna med att en jämkning varigenom den avlidne makens enskilda egendom skall ingå i bodelningen sker redan före skattläggningen. Sker jämkningen därefter och skulle skatten för någon skattskyldig bli lägre om den beräknas i enlighet därmed bör möjlighet till återvinning av skatt finnas. Vi anser att det i föregående avsnitt föreslagna tillägget till 59§ arvsskattelagen får omfatta även nu nämnda fall.

298 Arvskattefrågor sou 19s1;35

8.3.3 Arvsbeskattningen när bröstarvingar saknas Vi har hittills behandlat den situationen att efterarvingama utgörs av den först avlidnes bröstarvingar. l dessa fall ligger det nära till hands att anta att dödsbodelägarna har ett gemensamt intresse att nå ett ur skattesynpunkt så fördelaktigt resultat som möjligt. Detta intresse är troligen inte lika framträdande när släktingar i andra parentelen är eñerarvingar. Det saknas också anledning att bereda dessa efterarvingar några skattelättnader. Deras rätt är ju dessutom mer begränsad än bröstarvingars, eftersom de med vårt förslag i övrigt får vika för den efterlevandes make i nytt äktenskap eller bröstarvinge. Även ett testamente av den efterlevande kan utesluta dem från efterarv. I den mån dessa efterarvingar bibehålls vid sin rätt får visserligen den efterlevande möjlighet att när som helst skifta boet med dem, men det är troligt att detta blir undantagsfall och att boet mestadels är oskiftat vid den efterlevandes död. Tillgångama redovisas då och beskattas med hjälp av bouppteckningen efter den efterlevande. Undantagsfallen bör medföra skyldighet för den först avlidnes efterarvingar, vilka genom skiftet tillträder sitt arv efter honom, att deklarera förvärvet

8.3.4 Beskattning av makes jörmånstagarfirvärv

Enligt 12 §arvsskattelagen skall vad en fönnånstagare erhåller vid försäkringstagarens död vid beräkning av arvsskatt anses som arvfallen egendom. Rör det sig om en utmätningsfn kapitalförsäkring som tagits på försäkringstagtren eller hans makes liv eller om en försäkring som tagits för olycksfall eller får emellertid varje förmånstagare såsom skattefritt avräkna ett sjukdom belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet. skattskyldighet föreligger över huvud inte för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Rör det sig om livränteförsäkring som inte är pensionsförsäkring i kommunalskatendast för den del av förvärvet som telagens mening föreligger skattskyldighet överstiger ett årligt belopp om 2 500 kr. De fönnånstagarbelopp som överstigerde skattefria avdragen läggs till den arvslott som erhålles ur boet och beskattas sedan det s. k. gmndavdraget dragits från förvärvet. Som tidigare framhållits beskattas inte make för sin giftorättsandel (15 § l mom. arvsskattelagen). Vid beräkning av giftorättens storlek beaktas bestämmelsen i 104 § andra stycket försäkringsavtalslagen utan att yrkande därom behöver framställas i skatteärendet. I 12 § första stycket sista punkten ges en specialregel för det fallet att make är förmånstagare. skattskyldighet föreligger inte för den del av förvärvet som skulle ha motsvarat giftorättsandelen om försäkringen ingått i boet. När såväl make som annan är förmånstagare beräknas makes skattefria andel med hänsyn till samtliga förvärv. Vi har i avsnitt 7.3.3 föreslagit att den nuvarande giftorättsberäkningen enligt 104 § andra stycket försäkringsavtalslagen skall upphöra. Försäkringsbelopp som utfallet vid försäkringstagarens död skall därmed alltid tillfalla en Detta påpekades av fa- eller flera förmånstagare och inte påverka fördelningen av den övriga

miljerättskommitténnsom kvarlåtenskapen_

::f:?1lfi)SE§;)gu:;eT3£:1g

Den skatterättsliga regleringen med skattefria andelar av försäkringsbelopp som tillfaller make har sin grund i reglerna om giftorättsberäkning enligt 104 § efierlevandes livstid, SOU 1964:35, s. 498. andra stycket försäkringsavtalslagen och slopas denna bestämmelse upphör

Arvskattefrågor

även d:t ursprungliga motivet för den gynnsamma behandlingen av make i skattelänseende. Vårtförslag till förenkling av försäkringsavtalslagen bör enligt vår bestämda uppfatning intefå till konsekvens att make får en allvarlig skatteskärpning ifråga Jm förmånstagarforvärv. En förutsättning för att våra civilrättsliga förslag skall antas är därför att make även fortsättningsvis får räkna med skattefria andelar i förmånstagarförvärv. Vi föreslår att den skattefria andelen bestäms till hälften av förvärvet och att skattefria andelar även skall beräknas i försäkringar som är enskild egendom. Självfallet gäller därutöver att make liksomandra fönnånstagare skall ha rätt till de ovan angivna beloppsmässiga avdragcn. Försaget innebär att den skattefria andelens storlek inte längre görs beroenzle av vad andra än maken erhåller som förmånstagare. Att behålla denna ordning skulle innebära att de förenklingar som utgör en väsentlig del av motivet för ändringen i försäkringsavtalslagen till stor del skulle gå förlorade vid beräkningen av arvsskatt. Det är för övrigt endast i rena undantagssituationer som vårt förslag i denna del kommer att leda till någon skatteslcärpning Förslaget att kraftigt höja grundavdraget motverkar en sådan effekt.

8.3.5 Beskattning av en sambos testamentslott

Enligt 19 kap. 2 och 3 §§ förslaget till äktenskapsbalk jämfört med 7 kap. 6 § skall vid bodelning bostad och bohag som förvärvats för sambomas gemensamma begagnande delas lika mellan dem, dock med vissa jämkningsmöjligheter, 7 kap. 6§ andra och tredje stycket. I 19 kap. 4 § ges ett minimiskydd åt en efterlevande sambo på samma sätt som vi föreslår för den efterlevande maken när makarna inte har någon egendom som skall ingå i bodelning. Av partemas behållna egendom, i den mån den består av bostad och bohag som anses tillhöra dem tillsammans, har sålunda den efterlevande rätt att få behålla egendom till ett värde motsvarande två basbelopp. Den avlidne sambons arvingar och universella testamentstagare får alltså här träda tillbaka. Vad den efterlevande får enligt dessa regler

bör självfallet inte beskattas.

Basbeloppsregeln innebär att den efterlevande i vissa fall får mer än sin andel i egendomen. För att sambon skall få ytterligare egendom krävs testamente av den avlidne. Basbeloppsregeln är enligt vårt förslag tillämplig på sambo som hade gemensamt hem och hushåll med den avlidne och samlevde med honom eller henne under äktenskapsliknande förhållanden. När det gäller arvsbeskattningen och indelningen i skatteklasser enligt arvsskattelagen gäller emellertid de förmånliga reglerna i 28 § beträffande make bara vissa sambor, nämligen sådan som tidigare varit gift med den avlidne eller har eller har haft barn tillsammans med denne. En testamentslott till en sambo som inte uppfyller något av dessa kriterier blir därmed mycket hårdare beskattad än en lott som tillfaller make eller därmed jämställd sambo. När avgränsningen av sambobegreppet diskuterades i lagstiftningsärendet, framförde några remissinstanser som sin åsikt att kravet att parterna haft gemensamma bam inte borde upprätthållas i arvsskattesammanhang. Depar-

300 Arvskattefra°gor SOU l98l:85

tementschefen ansåg det emellertid olämpligt att ha olika bestämmelser vid inkomstbeskattningen och arvsbeskattningen och eftersom det inte var motiverat med någon ändring i inkomstskattehänseende fick bestämmelsen i

arvsskattelagen sin nuvarande utformningl.

Fördelen med den angivna begränsningen är att den sker efter objektiva kriteriersom är lätta att konstatera. Vi anser emellertid att det finns skäl att nu utvidga kretsen av dem som skall kunna beredas denna förmån. En starkt bidragande orsak härtill är att det ju i samtliga fall fordras testamente. Finns ett testamente till den avlidnes sambo anser vi det ytterst otillfredsställande att sambons testamentslott skall beskattas så mycket hårdare än en makes, enbart därför att parterna inte har eller har haft barn tillsammans (att de tidigare varit gifta med varandra är inte ett så praktiskt fall). Vi föreslår därför att sambobegreppet i arvsskattelagen utvidgas så att med make jämställs den som vid tiden för dödsfallet hade gemensamt hem och hushåll med den avlidne och samlevde med honom eller henne under äktenskapsliknande förhållanden. När det gäller att bedöma om förhållandena kan anses ha varit äktenskapsliknande, kommer således förekomsten av testamente tillsammans med de uppgifter som lämnats däri och i bouppteckningen att få en avgörande betydelse.

8.3.6 Gåva mellan makar Våra förslag beträffande gåva mellan makar återverkar även i skattehänseende. F. n. kan gåvoskatt bara tas ut om gåvan skett genom äktenskapsförord eftersom rättshandlingen eljest inte är civilrättsligt bindande. För framtiden skulle gåvor mellan makar bli bindande även utan sådant förord. Enligt 36 § arvsskattelagen kommer då gåvoskatteplikt att inträda tidigare, dvs. redan när den bindande utfástelsen kommit till stånd och inte som nu i anslutning till förordets registrering. Tiden för skattskyldighetens inträde är utgångspunkt för den 10-åriga preskriptionstiden beträffande gåvoskatten. De nya reglerna medför alltså att makar sig emellan kan avtala om gåvor med bindande verkan utan att detta kommer till allmän kännedom. När gåvan blir känd för t. ex. skattemyndighetema kan gåvoskatten mycket väl vara preskriberad. Vi har övervägt möjligheten att i 32 § införa en ny efterbeskattningsgrund för dessa fall men funnit detta vara ogörligt eftersom det rätteligen inte är fråga om efterbeskattning Vad som behövs är en förlängning av preskriptionstiden eller en senare utgångspunkt för beräkning av preskriptionstiden. Några regler om preskription finns emellertid inte nu i arvsskattelagen utan allmänna

regler om preskription gäller? Det skulle föra för långt att i detta sammanhang

behandla hela frågan, särskilt som det i andra sammanhang har uppkommit en del problem som hänger samman med preskription. Härtill kommer att också 1 frågan om förhållandet mellan arvsskatt för efterlevande make och gåvoskatt Prop. 1970:71 s. 110. för make kan behöva övervägas. Vi har därför nöjt oss med att peka på 2 Se sou l939:l8 s. 166 samt rättsfall citerade i svårigheterna och anser att frågan bör tas upp i samband med en större översyn Bratt m. fl. a.a. av arvsskattelagen (se 8.3.7).

SOU l98lz85 Arvskattefrdgor 301

8.3.7 Sammanfattande synpunkter på arvsskatten

Som vi redan nämnt i de tidigare avsnitten har vi sett som vår uppgift att föreslå sådana ändringar i fråga om arvsskatten som får sägas vara nödvändiga för att våra grundläggande förslag skall fungera tillfredsställande. Den vidgade arvsskattefriheten för efterlevande make är en förutsättning för att efterlevandeskyddet inte skall urholkas. På samma sätt uppbärs våra skatteförslag när det gäller t. ex. jämkningsmöjlighetema vid bodelning av en strävan att inte lägga skattemässiga hinder i vägen för rimligare delningsresultat än de som nu kan åstadkommas. l allt väsentligt bygger våra nu redovisade skatteförslag på det system som redan tillämpas. Kännetecknande för detta är att det visserligen har sin utgångspunkt i giftermålsbalkens och ärvdabalkens regler om giftorätt och arvsrätt. Likväl innehåller arvsskattelagen på många betydelsefulla punkter ganska långtgående schabloniseringar och inte minst gäller detta bestämmelserna om schematiska bodelningar och arvskiñen. Vad som skulle kunna sägas rubba det nuvarande systemet torde främst vara de delar av våra förslag som avser ökade jämkningsmöjligheter vid bodelning, liksom att man i större utsträckning skall kunna bortse från t. ex. äktenskapsförord. Hit hör även de större möjligheterna för makaratt gåvovägen föra över egendom till varandra utan äktenskapsförord. Vi anser att våra förslag för det stora flertalet arvsskattefall inte medför större ändringar i rådande systern än att de bör kunna åtgärdas tämligen smidigt. Visserligen kan det sägas att den kraftigt vidgade skattefriheten for efterlevande makar skulle kunna inbjuda till vissa fonner av skatteundandragande. Vi anser emellertid att de motåtgärder häremot som vi förordar bör skapa tillfredsställande mot missbruk. e garantier Vi är medvetna om att en del av våra förslag kan komma att kräva ett visst ytterligare kontrollarbete från skattemyndighetemas sida. Detta gäller framför allt de nämnda jämkningsfallen, liksom de där t. ex. ett äktenskapsförord inte följs. Dessa situationer torde emellertid inte bli de vanligaste. En annan sak är att det naturligtvis i den praktiska tillämpningen kan uppkomma olika problem som kan motivera en fördjupad översyn av arvsskattereglema. Detta är emellertid något som i så fall får utredas i särskild ordning.

9 Specialmotivering

9.1 Förslaget till äktenskapsbalk

Namnet på den nuvarande balken, giftermålsbalk, har uråldrig hävd. En sådan balk fanns i flertalet landskapslagar och namnet har av landslagen och stadslagen förts vidare till 1734 års lag och bibehölls vid revision av balken 1920. I den nuvarande balken finns dock ordet giftermål inte någon annanstans än i rubriken. Den genomgående i balken använda termen är i stället äktenskap. Däremot finns uttrycken giftorätt och giftorättsgods, vilka vi dock inte har behov av i den nya balken. En närmare jämförelse mellan ordens beståndsdelar visaratt båda uttrycken har gammal hävd i språket. Innebörden i giftermål var ett avtal att giva någon sin dotter, något som det i första hand ankom på fadern att bestämma om såsom hennes gifioman. I ordet äktenskap synes förledet gå tillbaka till ett uråldrigt 0rd som betyder laglig och hela ordet

sålunda beteckna en förbindelse av laglig beskaffenhet En analys av orden

pekar alltså på att namnet giftermålsbalk för med sig alltför mycket av en föråldrad uppfattning om förhållandet mellan man och kvinna. Härtill kommer att giftermål i allmänt språkbruk för tanken enbart till äktenskapets ingående, medan äktenskap har en mera omfattande och kan betydelse

användas

när man talar om äktenskapets bestånd eller om dess upplösning.

Äktenskapsbalk är därför en mera adekvat beteckning på den nya balken.

I språkligt hänseende har vi försökt att ge den nya balken en sådan form att den inte redan vid tillkomsten ter sig föråldrad utan såvitt möjligt anpassar sig till allmänt språkbruk. Vi har i detta hänseende sökt tillämpa de anvisningar som har givits av statsrådsberedningen: Språket i lagar och andra författningar 1967 och Några riktlinjer för författningsspråket 1979. Vi har även när det gäller lagtextema samrått med statsrådsberedningens språkexperter. Av praktisk betydelse för vårt ämnesområde är hur man kan undvika det tidigare bruket att låta maskulint pronomen beteckna både man och kvinna. Detta gäller främst formerna han och honom. Det har som regel varit möjligt att göra omskrivningar på ett enkelt sätt. När tydligheten krävt det har han elkr hon, honom eller henne, hans eller hennes skrivits ut. Vi har inte ansett att denna språkrensning behöver drivas så långt att vi skulle vara hindrade att använda sådana former som denne, den förre eller en make, oavsett kön. Inte heller har l vi ansett det vara nödvändigt att använda annat än maskulint pronomen vid Elof Hellquist: Svensk sådana substantiv etymologisk ordbok. 3 som förmyndare, god man eller bodelningsförrättare. Vi har vidare försökt uppl. Lund 1966. Gösta att använda den normala nutida sakprosans former av Bergman: Ord med histosubstantiv och att skriva ut hjälpverbet har eller hade vid verbkonstruktioner i ria. Stockholm 1970.

304 Specialmotivering sou 19g1;g5

förfluten tid. Beträffande ordet ”sambor” såsom beteckning på dem som lever samman utan att vara gifta hänvisas till vad som anföres under 3.3.3. Vi har vidare såvitt möjligt försökt att undvika hänvisningar mellan paragrafer och hänvisningar till annan lag. Sådana hänvisningar är som regel ett uttryck för en onödig övertydlighet. Lagtexten blir mer lättläst om man tar bort dem. Det måste då förutsättas att paragrafen skall läsas och förstås i sitt sammanhang.

Första avd. Allmänna bestämmelser

9.1.1 I kap. Äktenskap

Det första kapitleti 1920 års gifterrnålsbalk handlade om trolovning. Vid 1973 i balken emellertid bestämmelserna härom och års ändringar upphävdes kapitlet fick således helt utgå. Familjelagssakkunnigas förslag i betänkandet om familj och äktenskap 1972:41) innebar att första kapitlet i (SOU giftermålsbalken i stället skulle handla om ingående av äktenskap. Det skulle inledas med ett stadgande om vad den borgerliga rättsordningens äktenskap innebär. Därefter skulle följa regler för äktenskaps ingående, om hinder mot äktenskap och om hindersprövning. Dessa bestämmelser skulle ersätta 2-4 kap. i balken. Detta förslag blev emellertid icke godtaget. Därför behölls 2-4 kap. med en del ändringar och platsen för l kap. blev således tom. Giftermålsbalken börjari sitt nuvarande skick med bestämmelser i 2 kap. om hinder mot äktenskap. Den ger med denna inledning ett trasigt och negativt intryck. Vi vill inte nu upprepa den disposition av lagreglema som användes i 1972 års betänkande men som då inte godkändes. I stället föreslår vi att balken inledes med ett kapitel om äktenskap, som upptar de grundläggande och vars stadganden sålunda tillsammans anger innebörden i principerna begreppet äktenskap. Kapitlet, vilket sålunda icke såsom de följande kapitlen bör lämpligen bilda en avdelning för sig l upptar egentliga handlingsregler, under rubriken allmänna bestämmelser. 1

1§ I paragrafen uttrycks det redan nu förutsätta men ej direkt uttalade förhållandet att äktenskap är en monogam förbindelse mellan en man och en kvinna. Genom att de betecknas som makar ger paragrafen en definition av detta begrepp, som genomgående används i balken.

2§ Till denna paragraf har bestämmelserna i den nuvarande 5 kap. l§ överflyttats med en något jämkad formulering.

3§ I paragrafen anges en av de grundläggande principerna i den nordiska egendomsordningen för makar. Denna bygger på egendomsskillnad så länge äktenskapet består.

Specialmotivering

4§ Paragrafen har en motsvarighet i den nuvarande 5 kap. lO§ men denna begränsar sig till upplysningar som behövs for att makarna skall kunna bedöma varandras underhållsskyldighet. Familjerättskommittén ansåg att upplysningsplikten (dåvarande ll §) var alltför begränsad (SOU 1964:35 s. l08-l 12). Kommittén hade därför i sitt förslag givit stadgandet en vidgad avfatming, så att det omfattade upplysningar som erfordras för bedömande av makamas ekonomiska ställning, underhållsskyldighet och giftorättsanspråk. Dessutom innehöll förslaget det tillägget att make för sådant ändamål är skyldig att lämna uppgift jämväl om försäkringar och andra tillgångar, vilka huvudsakligen bereder riskskydd eller eljest ännu ej har något ekonomiskt värde. Vi delar uppfattningen att den gällande upplysningsskyldigheten är alltför begränsad. Det måste i de allra flesta fall vara en självklar sak att makar visar varandra öppenhet och förtroende och inte undanhåller några upplysningar om sina ekonomiska förhållanden. Detta är en förutsättning lör att de skall kunna ha ett gemensamt hem och ett uttryck för den lojalitet som makar nästan alltid visar mot varandra. Särskilt om båda makarna har arbetsinkomster, kräver såväl den dagliga ekonomin som investeringar på längre sikt ett ständigt öppet samråd. Det är sålunda i allmänhet bara när äktenskapet fungerar illa och hotas av upplösning som upplysningskyldigheten får praktisk betydelse. Men då kan det å andra sidan vara högst angeläget att vardera maken får kännedom om den andres dispositioner och har möjlighet att bevaka sina intressen. En utvidgad regel om makamas upplysningsskyldighet är därför påkallad. Den bör dock inte göras detaljerad utan ha ett helt

allmänt innehåll. Den naturliga begränsningen liggervdäri att den omfattar

upplysningar som är behövliga. Familjerättskommittén diskuterade i vad mån ett fullgörande av upplysningsplikten kan framtvingas och hade övervägt att i sitt förslag närmare reglera denna fråga. Kommittén hade dock funnit att regleringen skulle bli relativt komplicerad och därför avstått från att framlägga något förslag. Det väsentliga är enligt vår mening att det bland de bestämmelser som anger vad som menas med äktenskap fastslås att makar har upplysningsskyldighet mot varandra. I ett rättsligt system, där båda makarna har rätt att när som helst få äktenskapet upplöst, har det däremot inte någon mening att upplysningar

skall kunna framtvingas under äktenskapets bestånd. Åtgärder härför bör

kunna tillgripas, när äktenskapet upplöses Vi föreslår att bodelningsförrättare, när sådan har förordnats, skall tillse att bouppteckning upprättas och att bodelningsförrättaren skall kunna begära vitesföreläggande för make som ej lämnar uppgift till bouppteckningen (17 kap. 5§äktenskapsba1ken). I andra hänseenden kan de allmänna reglerna i rättegångsbalken tillämpas. Vitesföreläggande att förete skriftlig handling som bevis kan meddelas enligt 38 kap. 5 §. När det gäller allmän handling som är hemlig, kan domstolen, med vissa undantag, förordna enligt 38 kap. 8 § att den skall tillhandahållas. Bestämmelsema härom har flyttats till rättegångsbalken i samband med tillkomsten av den nya sekretesslagen och de gäller inte bara vid allmän domstol utan också vid förvaltningsdomstolar. Reglerna om skyldighet att förete skriftliga bevis kräver inte alltid att rättegång pågår, domstol kan i vissa fall uppta

306 Specialmotivering

bevisning till framtida säkerhet enligt 41 kap. rättegångsbalken. Familjerättskommittén nämnde särskilt att det hade framkommit önskemål om att en make skulle ha rätt att få del av den andra makens självdeklaration. Kommittén framlade dock icke något förslag härom utan gjorde en framställning till den då arbetande offentlighetskommittén (s. ll l). Den senare kommittén ansåg sig dock inte kunna göra någon allsidig bedömning av frågan och anförde att denna väsentligen hörde till äktenskapsrätten. Ett stadgande i ämnet borde inte få sin plats bland sekretessreglema utan i giñennålsbalken eller taxeringsförordningen, och det låg utanför kommitténs uppdrag att framlägga förslag till ett sådant stadgande (SOU 1966:60 s. 173-174). Vi anser inte att det finns tillräckliga skäl att särbehandla frågan om rätt för make att hämta upplysningar ur den andra makens självdeklaration. Vad vi i det föregående har anfört om upplysningsskyldighetens omfattning och om möjligheterna att, då tvist har uppkommit, få upplysning i samband med upprättandet av bouppteckning eller enligt rättegångsbalkens regler gäller också i detta sammanhang. Inte heller anser vi att, såsom familjerättskommittén föreslog, skyldigheten att lämna uppgifter om försäkringar och vad därmed har samband behöver särskilt anges i paragrafen. Skyldighet att lämna den andra maken uppgift om försäkringar och åtgärder med dessa ingår i den upplysningsskyldighet som paragrafen föreskriver, om uppgiften är behövlig för att bedöma familjens ekonomiska förhållanden. Endast på en punkt har vi ansett att uttryckliga bestämmelser bör införas, nämligen i fråga om fönnånstagarförordnande till make. Vi föreslår ett tillägg därom i 103 § försäkringsavtalslagen. Den föreslagna upplysningsskyldigheten omfattar också testamente som någon av makarna har upprättat. Det kan sålunda icke godtagas att ett testamente skulle vara omgivet av någon hemlighetsfull nimbus, som befriar en make från att lämna den andra maken behövliga upplysningar om familjens ekonomiska förhållanden. Dit måste också räknas risken för make att råka i ekonomiska svårigheter vid den andra makens död. lnte heller i detta hänseende är det dock praktiskt möjligt att framtvinga upplysningar under äktenskapets bestånd. I samband med en skilsmässa är skyldigheten att lämna upplysningar om innehållet i ett testamente snarare mindre än i fråga om andra ekonomiska förhållanden. Det kan då med fog göras gällande att testamentets innehåll kommer att sakna betydelse för den andra maken, sedan äktenskapsskillnaden har genomförts. Enligt den norska arvslagen är ett testamente, varigenom en make inskränker den andra makens arvsrätt, icke giltigt, om det icke har bragts till dennes kännedom före testators död. De nya regler som vi föreslår om efterlevande makes arvsrätt kunde motivera en liknande regel också hos oss. Häremot talar emellertid att den skulle innebära en nyhet som först efter lång tid kan väntas bli känd och godtagen. Under mellantiden kan förbiseenden leda till rättsförlust. Vi har inte velat framställa ett sådant förslag För att möta, bland annat, sådana situationer då en make har hemlighållit ett testamente till utomstående föreslår vi att den efterlevande maken skall ha rätt att få bodelningen jämkad på så sätt att, i stället för att boet delas, vardera sidan behåller sin egendom. Hade den avlidne testamenterat kvarlåtenskapen t. ex. till en släkting som inte är gemensam eller till något ideellt eller religiöst ändamål, behöver den efterlevande sålunda icke med sina tillgångar bidra till

SOU l98l:85 Specialmotivering 307

att infria utfästelsen. Denna möjlighet kan ha praktisk betydelse också i det fallet då den avlidne hade hemlighållit att hans eller hennes egendom på grund av föreskriñ av givare eller testator icke skall ingå i bodelning.

5§ Till definitionen på äktenskap hör inte bara, att det kan ingås i den form som gäller därför, utan också en slutpunkt; det upplöses antingen genom den ena makens död eller genom en äktenskapsskillnadsdom, som har vunnit laga kraft.

6§ Den andra grundläggande principen i den nordiska egendomsordningen för makar är att, när äktenskap upplöses, -makamas egendom delas mellan dem. Huvudregeln innebär likadelning men åtskilliga detaljregler kan begränsa och modifiera denna huvudregel. Om detta handlar reglerna för bodelning, som ingåri avdelningen om makars ekonomiska förhållanden (6-13 kap.).

7§ Den nuvarande giftermålsbalken är uppställd på det sättet att lagreglema har samlats i kapitel efter den tidsföljd, i vilken de kan tänkas komma till användning. Balken är på grund härav icke så överskådlig som vore önskvärt. Närbesläktade regler förekommer på olika ställen i balken och det kan därför ibland vara svårt att finna dem. Vi har föredragit att ordna balkens innehåll så att de allmänna bestämmelserna i den första avdelningen följs av en andra avdelning med regler om äktenskaps ingående och upplösning, uppdelad på fyra kapitel. Därefter behandlar den tredje avdelningen, indelad i åtta kapitel, makars ekonomiska förhållanden. Rättegångsbestämmelser, fördelade på fem kapitel, följer som en fjärde avdelning. Balken avslutas genom en femte avdelning med särskilda bestämmelser om sambor. Dessa särskilda bestämmelser anger, i vilka fall reglerna i föregående avdelningar om makars egendom och om rättegång är tillämpliga på sambor. Denna avslutande avdelning av balken kan alltså inte betraktas som någon mera fullständig reglering av sambors förhållanden i övrigt. Härom gäller generella lagregler, tillämpliga på alla utan begränsning till civilstånd. Vi har ansett att det kan vara till nytta att såsom en sista paragraf i det första kapitlet redogöra för den nu beskrivna, huvudsakliga dispositionen av balkens bestämmelser.

308 Specialmotivering

Andra avd. Äktenskaps ingående och upplösning

9.1.2 2 kap. Ãktenskapshinder

3 kap. Prövning av äktenskapshinder

Dessa båda kapitel överensstämmer i sak med nu gällande 2 kap. om hinder mot äktenskap och 3 kap. om prövning av hinder mot äktenskap. Dock har prooedurreglema i 2 kap. 5 § och 3 kap. 4§ andra stycket giftermålsbalken flyttats till 15 kap. En språklig modernisering av bestämmelserna i kapitlen har gjorts.

9.1.3 4 kap. Vigsel

Bestämmelserna om äktenskaps ingående i giftermålsbalken innebär att vigsel är en nödvändig förutsättning för att ett äktenskap skall komma till stånd. Det finns dock möjlighet för att välja mellan olika former av vigsel. Gemensamt dessa är att mannen och kvinnan, i närvaro av vittnen, träffar en överenskommelse inför en behörig Vigselförrättare och att denne däreñer offentligt konstaterar att överenskommelsen genom att förklara dem för föreligger makar. Kyrklig vigsel kan förekomma inom svenska kyrkan eller inom annat trossamfund, som har fått medgivande därtill, eller också kan vigsel vara borgerlig. Skillnaden består däri att vigselförrättaren vid kyrklig vigsel är präst i annat trossamfund. Vid i svenska kyrkan eller präst eller befattningshavare domare eller annan som särskilt har borgerlig vigsel är vigseltörrättaren förordnats av länsstyrelsen. Formema skiljer sig också däri att de använda vigselformulären är olika. Detta medför att inramningen av proceduren blir en momenten skall dock alltid vara desamannan. De rättsligt betydelsefulla ma. Enligt 1920 års giftermålsbalk i dess ursprungliga lydelse gällde begränsningar i möjligheten att få kyrklig vigsel. För att denna skulle få ske inom svenska kyrkan krävdes att de trolovade tillhörde kyrkan eller att en av dem gjorde det och den andra tillhörde annat kristet trossamfund. För vigsel inom annat trossamfund gällde inskränkningar av i huvudsak samma innebörd. Dessa invecklade regler har senare förenklats och slutligen avskaffats 1973 för vigsel inom annat trossamfund och 1975 för vigsel inom svenska kyrkan. Kvar står endast att kyrklig vigsel väl kan utföras utan begränsning men att mannen och kvinnan kan påfordra att bli vigda i församling av svenska kyrkan endast ,i För annat trossamfund gäller i detta i om någon av dem tillhör församlingen. hänseende vad samfundet har bestämt. Borgerlig vigsel har hela den nu angivna tiden stått öppen för alla. Vi har inte någon önskan att ändra sakinnehållet i de bestämmelser som gäller om vigsel. Kapitlet bär emellertid alltför mycket prägel av de ändringar _i som har gått ut över texten vid olika tillfällen. En omdisposition för att ge i texten en klarare och lättfattligare uppställning är behövlig. I samband därmed kan det starkt ifrågasättas om uppdelningen i kyrklig och borgerlig vigsel bör behållas. Den har inte någon rättslig innebörd men den kan ge en felaktig föreställning om att så skulle vara fallet. l allmänt språkbruk skiljer man inte heller på det sättet mellan Vigslar. Snarare gör man skillnad mellan å och å den andra sidan en mindre anspråksfull vigsel, T ena sidan kyrkbröllop

Specialmotivering

som sker på en pastorsexpedition, ett rådhus, ett tingshus ellerett kommunhus eller möjligen i hemmet. På grund av det anförda har vi gjort en omredigering av kapitlet. Bestämmelsen i nuvarande 4 kap. l0§ har därvid flyttats till 15 kap. i vårt förslag.

1§ Uttrycket vigsel har alltsedan tillkomsten av 1915 års lag om äktenskaps ingående och upplösning använts som en gemensam benämning på den

kyrkliga och borgerliga formen

2§ Paragrafen anger de för vigsel nödvändiga momenten, samtidig närvaro, samtycke till äktenskapet och vigselförrättarens förklaring. Av andra stycket framgår att, om något av detta saknas eller om vigselförrättaren inte är behörig, det inte föreligger någon giltig vigsel. Vi har inte ansett det behövligt att dessutom, såsom i nuvarande 4 kap. 9 § första stycket, förklara att annat fonnfel inte medför vigselns ogiltighet.

3§ Vilka som är behöriga vigselfönättare anges i denna paragraf i överensstämmelse med vad som gäller nu.

4§ Rätten att få vigsel inom svenska kyrkan anges i denna paragraf. Den nuvarande paragrafen inleds emellertid med att mannen och kvinnan till vigsel inom svenska kyrkan får välja den präst inom kyrkan som de själva önskar och som är villig att viga. Detta stycke torde vid sin tillkomst och vid ändringen däri 1975 ha hafl en viss funktion för att klargöra att varje präst i svenska kyrkan, oavsett om han eller hon har en prästerlig tjänst eller t. ex. är pensionerad, har vigselbehörighet men å andra sidan inte är skyldig att på begäran åta sig förrättningen. Detta stycke säger alltså inte mer än vad som

följer redan av 3§ l. och det har därför ansetts numera vara obehövligt.

5§ Paragrafen motsvarar den nu gällande 4 kap. 6 §.

6 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 kap. 8 § tredje stycket. LB I913 s. 282.

310 Specialmotivering

7§ Paragrafen motsvarar nuvarande 4 kap. 8 § fjärde stycket med en viss utvidgning. Makamas rätt att genast få bevis om vigseln bör inte vara beroende av vigselns form.

8§ Paragrafen motsvarar nuvarande 4 kap. 9 § andra stycket.

9.1.4 5 kap. Ãktenskapsskillnad

bortsett från en språklig modernisering, med Detta kapitel överensstämmer, de fem första paragrafema i nuvarande ll kap.

Tredje avd. Makars ekonomiska förhållanden

9.1.5 6 kap. Underhåll

I vårt betänkande om underhåll till bam och frånskilda (SOU 1977:37) anförde vi att våra förslag måste framläggas inom ramen för de då gällande kapitlen, huvudsakligen 5 och l l kap., men att vi under det fortsatta arbetet skulle överväga, om det är lämpligt att sammanföra alla regler om underhåll mellan makar i ett kapitel. Med den omdisposition av lagmaterialet som vi nu visar det sig vara naturligast att ha har gjort i förslaget till äktenskapsbalk underhållsreglema i ett kapitel. Då sålunda en huvudsaklig reform nyligen har gio rts av underhållsreglema, anser vi oss inte ha någon anledning att på nytt överväga principerna för underhåll. Uppgiften begränsar sig sålunda i huvudsak till att flytta samman paragrafema utan annan ändring än som kan föran ledas av de också i balkens övriga delar tillämpade språkreglema. Detta gäller de bestämmelser som nu ståri 5 kap. 2, 3, 5-9 §§och 14§samt i 11 kap. 14, 14a och 15 §§. De bildar tillsammans innehållet i det nya 6 kap. l det följande anmärkes endast vilka äldre paragrafer som motsvarar paragrafema i det nya kapitlet. Beträffande 5 kap. 14 §giftermålsbalken, som har ändrats och dessutom har flyttats till 3 § i det nya kapitlet, anges dock motiven härtill. Vissa av bestämmelserna i nuvarande 5 och 1 l kap. har ansetts böra få en annan placering än i det nya 6 kap. Det gäller 5 kap. 1 och 10 §§, som har flyttats till det nya 1 kap., 5 kap. 1 1 §, som har flyttats till det nya 14 kap., samt i 11 kap. 16 §, som har flyttats till det nya 12 kap. Dessa kommenteras specialmotiveringen på sina nya platser. skulle På några punkter, där vi hade föreslagit att gällande bestämmelser utgå, uppsköts ställnihgtagandet till den slutliga refonnen av balken. Detta gäller nuvarande 5 kap. 4, 12-13 och 15 §§ och 7 kap. 2 § andra stycket. Vi anser nu att dessa paragrafer kan utgå. Frågan härom kommenteras närmare i det följande. l §. Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 2 §. 2 §. Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 3 §. 3 §. Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 14 §.

Specialmotivering 31 1

4 §. Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 5 §. 5 §. Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 6 §. 6 §. Paragrafen motsvarar nuvarande ll kap. 14 §. 7§. Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 14a §. 8 §. Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 7 §. 9 §. Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 8 §. 10§. Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 9 § och ll kap. 15 §.

3§ I 1977 års betänkande vi att bestämmelserna föreslog i 5 kap. l4§ om behörighet för en make att företräda den andra maken vid sjukdom och bortovaro skulle brbehållas med en ändrad avfattning, som innebar en viss begränsning av den legala fullmakt som paragrafen innehåller. Departementschefen anslöt sig i huvudsak härtill. Efter en redaktionell bearbetning infördes förslaget såsom första stycke i 5 kap. l4§. På gmnd av uttalanden under remissbehandlingen fogades emellertid dessutom till paragrafen ett nytt stycke, enligt vilket rättshandling som avsesi första stycket är bindande förden sjuke eller bortovarande maken även om medlen inte behövdes för familjens underhåll, såvida tredje man varken insåg eller borde ha insett att behovet ej förelåg. Härigenom har paragrafen fått ett tillägg som är både svårbegripligt och onödigt. Bakgrunden till detta är ett motivuttalande av lagberedningen 1918 (s. 219) till paragrafen i dess tidigare lydelse. Där framhölls att det, för att behörighet som i paragrafen avses skall tillkomma make, fordras att de angivna förutsättningarna i verkligheten föreligger och att tredje mans tro att så är händelsen icke medför att den bortovarande eller sjuke blir bunden av en rättshandling som företas av hans make. Detta innebär alltså att- på samma sätt som i andra sammanhang där någon saknar möjlighet att skydda sina intressen (se t. ex. l 7 § lagen om skuldebrev)den som agerar till hans nackdel får ta ansvaret för att de i lag angivna förutsättningama finns. Den som betalar ut pengar måste i rimlig grad ha kontrollerat att direkta sakuppgifter, t. ex. den förfallna hyrans storlek, inte är osanna. Men hans bedömning av familjens behov inom rimliga gränser kan inte leda till att den sjuke eller bortovarande undgår att bli bunden. Härför måste fordras att det utbetalade beloppet avser något annat än sedvanlig lön och dessutom är så överdrivet att det inte står i rimligt förhållande till ändamålet att sörja för familjens underhåll. Detta följer emellertid redan av första stycket, där det anges att utbetalningen skall ske i behövlig omfattning. Det andra stycket innehåller inte något mer än vad som redan står i det första stycket. Det sägs endast på ett krångligare sätt. Stycket bör ej medtagas i den nya balken.

5 kap. 4 § giftermålsbalken

Denna paragraf i den nu gällande balken innehåller att vad en make med tillämpning av underhållsreglema har lämnat till den andra maken för dennes personliga behov är mottagarens egendom. Såsom skäl för att stryka denna paragraf anförde vi huvudsakligen att detsamma får anses gälla även utan ett

312 Specialmotivering SOU l98l:85

stadgande. Vi framhöll (SOU 1977:37 s. 136) att paragrafen hade uttryckligt införts i 1920 års giftermålsbalk som ett led i strävandena att avskaffa mannens målsmanskap och ge hustrun en självständig ställning även i de fall då hon inte hade eget förvärvsarbete. Frågan om äganderätten kunde inte nu behöva slås fast i lagen. I propositionen förklarade sig departementschefen inte helt övertygad om att bestämmelsen är rättsligt överflödig (prop. 1978/79: l 2 s. 182). Han framhöll att den dessutom har ett värde från infonnativ synpunkt, därigenom att den motsatsvis klargör att hushållspengar, besparingar av sådana medel och varor som har köpts för dessa pengar i princip tillhör den make som har lämnat pengarna. Vi vill härom framhålla att enligt 8 kap. l § i vårt förslag gåva mellan makar inte får åberopas mot givanens borgenärer utan registrering men att detta inte gäller personliga presenter, vilkas värde inte står i missförhållande till givarens villkor. Härav kan man dra den slutsatsen att vad som har överlämnats inom ramen för en makes underhållsskyldighet - och som således inte ens är någon gåva - med så mycket större skäl gäller mot makens borgenärer. Någon tvekan kan således inte kvarstå om att bestämmelsen är rättsligt överflödig. Beträffande synpunkten att man av paragrafen skulle kunna utläsa något om äganderätten till hushållspengar, besparingar av sådana medel och varor att paragrafen aldrig har som har köpts för dessa pengar kan framhållas innehållit innehåll något därom. Vad man då bygger på är inte paragrafens utan ett motivuttalande av lagberedningen 1918 (s. 194, jämför s. 257). Enligt detta skulle den make som har lämnat pengarna anses vara ägare till dem och till föremål som har inköpts för dem. Den make som har mottagit pengarna skulle i fråga om dem inta en ställning som närmast är att förlikna vid kommissionärens. Pengarna och föremålen skulle således få tagas i mät förden förres skulder. framhållit att detta resonemang av lagberedningen är Vi har tidigare inkonsekvent och numera måste anses vara föråldrat (2.4). Vi föreslår att man skall lösa problemet för att bostad och vid bodelning genom en presumtion för makamas gemensamma begagnande, tillhör bohag, som har förvärvats dem tillsammans (7 kap. 6 §). Denna regel tar inte uttryckligen sikte på hushållspengar som kan finnas i behåll. Vi har inte ansett att det finns något behov därav. Det kan inte generellt antagas att dessa pengar tillhör den make, ur vars inkomst pengarna har kommit, så att de - även då de är i den andra makens besittning- skulle kunna återfordras mot den senares bestridande. Att likna den senare vid en kommissionär innebär att man bortser från den faktiska, ekonomiska gemenskapen mellan samlevande makar. På den förres rätt att disponera över pengarna måste även inverka, för vilka gemensamma utgifter som pengarna har överlämnats till den andra maken och vilket intresse denne har att t. ex. hyran blir betald. Det är inte möjligt att upprätthålla någon sådan regel som lagberedningen hade tänkt sig. Problemet måste lösas från fall till fall; det ligger nämrast till hands att pengar som den ene har tillhandahållit för gemensamma utgifter också är gemensamma till dess utgiften har gjorts. Betraktelsesättet kan naturligtvis bli ett annat om det inte gäller egentliga utan större belopp för någon tilltänkt investering. Varken vid hushållspengar utmätning eller konkurs har frågan någon betydelse. l det förra fallet gäller som regel att hushållspengar inte alls är utmätningsbara. I konkursbo ingår i

3 l 3

Specialmotivering

allmänhet inte vad som av gäldenärens inkomst åtgår för hans och hans familjs försörjning samt till fullgörande av underhållsskyldighet. Ett bibehållande av paragrafen löser inte några problem. Det vore snarare ägnat att forvilla. Vi anser att paragrafen inte bör föras över till den nya balken.

5 kap. 12 och 13 §§ samt 7 kap. 2 § andra stycket giftennålsbalken.

Dessa paragrafer handlar om den s. k. hushållsfullmakten, enligt vilken en make med förpliktande verkan även för den andra maken får ingå sådana rättshandlingar för den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran som en ligt sedvana företas för dessa ändamål. Vi framhöll i 1977 års betänkande att köpvanoma har ändrats sedan giftermålsbalken kom till och att allmänna fullmaktsregler kunde tillämpas. Vi föreslog att paragrafema skulle upphävas. . Departementschefen biträdde denna uppfattning i lagrådsremissen. Sedan :lagrådet emellertid hade ifrågasatt, om inte bestämmelserna borde behållas i avvaktan på den fortsatta översynen av reglerna om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar, fick frågan om upphävande av bestämmelserna anstå.

...-.4.;«v_=›. Vi anser på samma skäl som vi tidigare anfört att bestämmelserna inte bör

ingå i den nya balken.

5 kap. 15 § giftermålsbalken.

Denna paragraf innehåller att det finns särskilda bestämmelser om makes släktnamn. Att den står där beror på att giftennålsbalken ursprungligen innehöll ett stadgande om makes släktnamn. När vi 1963 fick en namnlag, ersattes detta stadgande med en hänvisning. Vi föreslog 1977 att paragrafen skulle upphävas. Departementschefen erinrade om att namnlagsutredningen höll på med en översyn av bestämmelsema om makes släktnamn och ansåg att frågan om att låta paragrafen utgå lämpligen borde prövas i ett senare sammanhang. Namnlagsutredningen har numera av lämnat sitt förslag till nya namnregler (SOU 1979:25). Förslaget är beroende på prövning i justitiedepartementet. Det innehåller i varje fall inte något om att lagbestämmelser om makes släktnamn skulle flyttas tillbaka till giftermålsbalken. Vi anser att det inte finns något skäl, varför den nya balken skulle innehålla en hänvisning till namnlagen.

9.1.6 7 kap. Makars bostad och bohag

1 detta kapitel har samlats grundläggande bestämmelser om makars bostad och bohag. Kapitlet inleds med en definition på vad som menas med bostad respektive bohag (I §). Därefter följer bestämmelser om s. k. rådighetsinskränkningar, dvs. där anges för vilka typer av förfoganden andra makens samtycke krävs, när samtycke kan ersättas av rättens tillstånd och vad som gäller när förfogande skett trots att föreskrivet samtycke saknades (2-5 §§). Till sist upptar kapitlet de viktiga nya reglema om den presumtion för gemensamt ägande av bostad och bohag, vilken presumtion blir tillämplig vid bodelning mellan makarna (6 §).

314 Specialmotivering

Såvitt avser rådighetsinskränkningama motsvarar kapitlet de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 4-6 §§ gifterrnålsbalken och även delar av lagen (1959: l 57) med särskilda bestämmelserom makars gemensamma bostad. Vad denna lag innehåller står nu med vissa modifikationer att finna i förslaget till äktenskapsbalk. Lagen har alltså i sin helhet fått uppgå i den nya balken. Förutom rådighetsinskränkningama återgår också definitionen i 1 § på bostad delar på 1959 års lag. Lagens centrala bestämmelser om till väsentliga överförande av bostaden mellan makama återfinns däremot i 1 l kap. 7-8 §§. Som vi närmare utvecklat i den allmänna motiveringen (3.3) är bestämmelsema om bostad och bohag avsedda att bli tillämpliga också på sambor. Presumtionen i 6§ torde generellt sett komma att få sin största praktiska betydelse för sambor, eftersom de regler som ges om delning av makars egendom många gånger ändå leder till motsvarande ekonomiska resultat. Av systematiska skäl möter dock presumtionen redan här i samband med regleringen av makars rättsförhållanden. Vi återkommer under 19 kap. med avseende förslaget om sambors gemensamma bostad och specialmotivering bohag och berör där också frågan i vad mån bestämmelserna i 7 kap. i övrigt blir att tillämpa på sambor. Kapitlets bestämmelser gäller endast makamas bostad och bohag. Detta innebär på en punkt en begränsning i förhållande till gällande rätt, där makes samtycke generellt krävs när det gäller förfoganden över fast egendom. När , dessa bestämmelser kom till hade enligt den äldre rätten boets egendom j förvaltats av mannen, som behövt inhämta hustruns samtycke endast när det j

gällde förfoganden över hennes enskilda fasta egendom. Röster hade höjts till i

förmån för ett längre gående skydd för hustrun. Då lagberedningen i sitt förslag i realiteten tillerkänna hustrun till giftermålsbalk ville ge vardera maken-dvs. - en självständig förvaltningsrätt till sin egendom, betonade beredningen samtidigt vikten av att ge make en fri bestämmanderätt över giñorättsgodset utan bundenhet till krav på andra makens samtycke. Att beredningen ändå ställde upp ett krav på samtycke till förfoganden över fast egendom förestavades väsentligen av hänsyn till den jordbrukande befolkningen, vid vars beroende av egendomen beredningen utförligt uppehöll l

sig. ,Sålunda anförde beredningen - som utgick från att båda makarna var

verksamma i jordbruket ehuru normalt under mannens ledning - bl. a. att det vore obilligt mot mannen om hustrun utan hans hörande ägde avyttra

fastigheten när hon infört den. Han hade kanske under många år nedlagt l

arbete och omtanke på fastighetens skötsel. På motsvarande sätt krävde billig hänsyn till hustrun att mannen inte utan hennes samtycke ägde avyttra fastigheten när det var han som infört den. Fastighetens förkovran under äktenskapet var ofta resultatet av båda makamas samfällda strävan. Kravet på samtycke, anförde beredningen, var särskilt motiverat i fråga om fastighet, där familjen hade sitt hem och båda makarna sin verksamhet. De skäl som anförts för medbestämmanderätt till förfoganden över jordbruksfastigheter talade vidare enligt beredningens mening också för ett krav på andra makens samtycke när det gällde förfoganden över annan fast egendom, när familjen är boende å densamma eller båda makamas eller den andres näringsverksamhet är knuten till fastigheten”. Beredningen ville emellertid inte i likhet med de danska och norska förslagen stanna vid att

3 l 5

Specialmotivering

kräva samtycke i dessa fall. Huvudskälet för detta var praktiskt; det stötte på svårigheter vid behandlingen av lagfarts- och inteckningsärenden att pröva om ägarens familj hade sitt hem på fastigheten. Härtill lade beredningen slutligen det skälet, att också i andra fall en fastighet oña kunde vara av väsentlig betydelse för familjens ekonomi och att en medbestämmanderätt redan på den

grunden kunde vara tillräckligt motiverad

När de ännu gällande bestämmelserna antogs var en majoritet av Sveriges befolkning för sin utkomst beroende av jordbruket. Den fasta egendomen på landet hade under generationer varit underkastad särskilda restriktioner, syñande till att hålla den kvar i släktens ägo. Några nämnvärda samhälleliga eller privata trygghetsanordningar som kunde gripa in om den fasta egendomen ändå gick förlorad fanns i regel inte. Vad lagberedningen anförde om behovet av skydd för familjens bostad har fortfarande aktualitet. På sitt sätt kan behovet på detta område sägas ha ökat som följd av situationen på bostadsmarknaden under och efter andra världskriget. Särskilda regler avseende fastigheter som huvudsakligen tjänar som familjens bostad finns jämte bestämmelser om andra bostadsforrner intagna i den nyss nämnda lagen om makars gemensamma bostad. Starka sociala skäl talar för att dessa regler bibehålls och tas in i äktenskapsbalken på sätt vi föreslår. - Däremot har vi inte ansett att några sociala skäl talar för att behålla ett ovillkorligt krav på samtycke till förfogande över fast egendom generellt, oberoende av om den utgör makamas bostad eller ej. Här har samhällsutvecklingen avlägsnat oss åtskilligt från förhållandena i början av seklet. Även om situationen ännu i en del fall kan vara sådan som beredningen skildrade den i sina motiv, utgör dessa fall inte skäl nog att ålägga envar gift person att vid förfogande över varje slag av fast egendom inhämta formellt samtycke av andra maken. Enligt allmänna principer för handläggningen av inskrivningsärenden gäller att sökanden, om makesamtycke inte visas föreligga, har att styrka att samtycke inte erfordras. Vi kan därför inte heller finna att praktiska skäl talar emot lösningen. Det kanske i många fall blir enklast att inför förfarandet hos inskrivningsmyndigheten också i fortsättningen inhämta makemedgivande men det blir med denna lösning möjligt att i stället förebringa utredning om förhållandena. Att en fastighet inte utgör makamas bostad kan exempelvis visas med stöd av intyg av lantmätare, varav framgår att fastigheten utgör en obebyggd tomt eller ett skogsskifte. När det gäller det ekonomiska motiv som lagberedningen anförde till stöd för ett generellt krav på medbestämmande, vill vi för vår del framhålla, att vi inte velat ställa upp regler avseende åtgärder av rent ekonomisk innebörd. 1 LB 1918 s. 2368. Sådana tankar har mot bakgrunden av gällande ordning vid några tillfällen 2 Ang. borgensförbindel-

förts fram såvitt avser vissa typer av rättshandlingarz eller viss sorts egendom?

ser av make, se första Med den ökade ekonomiska självständighet som vi vill ge vardera maken är lagutskottets utlåtanden dock sådana tankar inte förenliga. nr 28/1938, 17/1956, Är egendom makes enskilda gäller inte nuvarande bestämmelser i gifter- 13/1957 och 16/1964. målsbalken 3 om krav på andra makens samtycke m. m. Iden senare tillkomna Ang. livförsäkrinyr, se särskilda lagstiftningen om bostaden - präglad av eñerkrigstidens bostadsso- familjerättskommitténs ciala syn - har emellertid förslag till 6 kap. 4§ skyddsreglema delvis fått bryta igenom denna 4 mom. giftermålsbalken princip. I fråga om hyresrätt och bostadsrätt gäller övertaganderätten och (SOU 1964:34). Motiven anknytande rådighetsinskränkningar också om rättigheten är makes enskilda i SOU 1964:35 s. 125 tf.

316 Specialmotivering

egendom. Utgörs bostaden av fastighet, innehas den med tomträtt eller ligger den annars på annans mark gäller däremot i dag inte skyddet om egendomen är andra makens enskilda egendom. Sådana följder av ett avtal, som makarna ofta ingått efter överväganden av annat slag, eller av en föreskrift, som tredje man tagit in i ett gåvobrev eller testamente, är i dagens samhälle inte godtagbara. De motstående hänsyn till ägarmaken som i ett enskilt fall kan göra sig gällande bör kunna beaktas på annat sätt än i den formen att andra maken ställs helt utan skydd. På grund av det nu anförda har de föreslagna reglerna i 7 kap. gjorts tillämpliga på makars bostad och bohag utan hänsyn till om egendomen formellt är sådan att den skall ingå i bodelning eller ej. Såväl rådighetsinskränkningama som presumtionen för gemensamt ägande gäller alltså även om egendomen utgör enskild egendom. Detsamma föreslår vi gälla även övenaganderätten vid bodelning, vartill vi återkommer i anslutning till l l kap. 7 §. l linje med våra överväganden ligger att en make inte heller på annat sätt än genom äktenskapsförord bör kunna i förväg avstå från det skydd som förevarande regler är avsedda att ge honom eller henne. När det gäller presumtionen för gemensamt ägande av bostad och bohag, som förvärvats för gemensamt begagnande, har vi i den allmänna motiveringen närmare förklarat vilken innebörd denna principståndpunkt bör få (3.3.8). I fråga om det skydd som de rådighetsinskränkande bestämmelserna är avsedda att ge make innebär principen givetvis inte att samtycke med giltig verkan kan lämnas först sedan rättshandlingen vidtagits. Också till nära förestående förfoganden bör make kunna lämna giltigt samtycke, förutsatt att han eller hon har tillräckligt underlag för att rätt kunna bedöma den tilltänkta rättshandlingens innebörd. Vi anser därför att några generella förhandssamtycken inte kan godtas. Också mer preciserade samtycken kan det finnas skäl att inte godtaga när de lämnats långt tidigare än förfogandet över bostaden eller bohaget ägde rum. Förhållandena kan ha ändrats väsentligt under tiden. Allmänna fullmaktsregler kan därför enligt vår mening inte tillämpas fullt ut i fråga om makesamtycket, för vilket de socialt betonade skyddssynpunktema måste ges

stor betydelse.4 Även om tredje man i många rättsförhållanden äger åberopa

god tro- vilket kan leda till att rättshandlingen ändå blir giltig-anser vi vidare att vid prövningen av den påstådda goda tron stor vikt bör tillmätas den tid som kan ha förflutit sedan ett samtycke lämnades. Tredje man äger inte utan vidare förlita sig på att ett en gång under andra förhållanden lämnat samtycke fortfarande är giltigt. 4 Jfr Nial i SvJT 1936 Helt kan man å andra sidan inte bortse från fullmaktsreglema. Om t. ex. s. 84, Wallin, Om avtal makama äger bostaden tillsammans, kan det vara praktiskt att den ena maken mellan makar, 1958 inför en tilltänkt försäljning lämnar den andra maken en skriftlig fullmakt att s. 54 ff och Schmidt, Äktenskapsrätt, 6 uppl. vid förhandlingaroch avslut företräda honom eller henne och att avyttra också 1980 s. 79 f. Jfr även hans eller hennes andel. I ett sådant fall vore det mycket opraktiskt om motsvarande princip fullmakten inte ansågs innefatta även ett medgivande att sälja den befullmäkbakom den s. k. indexlatigade makens andel i bostaden.5 Det är rimligt att då också fullmaktsregler gen sådan den kommit till uttryck i NJA I972 tillämpas på makes behörighet i dess helhet, så att reglerna om återkallelse av s. 419. fullmakt skall gälla om fullmaktsgivaren ångrar sig. skrifilig 5 Jfr SvJT 1979 rfs. 33. Rådighetsinskränkningamas huvudsakliga syfte är att främja ett samråd

Specialmotivering 3 l 7

mellan makama i fråga om väsentliga förändringar som rör det gemensamma hemmet. De syftar alltså inte i första hand till att bevara egendomen såsom en tillgång i boet men får givetvis indirekt betydelse för andra makens anspråk på att vid bodelningen anses som delägare i egendomen enligt 6 § eller på att få överta den med stöd av l l kap. 7 §. Dessa anspråk kan ju fullt ut förverkligas bara om egendomen finns i behåll. Inte heller är det något förstahandsintresse vilken ekonomisk innebörd den vidtagna eller tilltänkta dispositionen har för

ägarmaken. Åtgärden kan vara vinstgivande för denne men ändå böra

underkännas av hänsyn till andra maken. I ett annat fall kan läget vara det motsatta och en i och för sig ekonomiskt ofönnånlig åtgärd ändå böra godkännas. Det måste alltid från fall till fall bedömas vad som på sikt är ändamålsenligt för att bereda familjen ett hem. Vi vill i detta sammanhang erinra om att det också finns vissa bestämmelser om den gemensamma bostaden i hyreslagen, vilka har en viss likhet med de här förevarande såtillvida att de ger hyresgästens make - och efter 1973 års ändringar även sambo i vissa fall - ett skydd mot förfoganden avseende hyresrätten. Vi syftar på bestämmelserna i 12 kap. 47§ jordabalken (betr. sambo 47a §) som ger hyresgästens make rätt till förlängning av hyresavtalet om hyresgästen säger upp avtalet eller i annat fall inte har rätt till förlängning. Bestämmelserna är med vissa skiljaktigheter tillämpliga vare sig andra maken är medhyresgäst eller ej har del i hyresrätten. I det senare fallet kan rätten till förlängning karaktäriseras som en rätt för hyresgästens make (eller sambo) att

tvångsvis få hyresrätten Överförd på sig.6

1§ I paragrafen ges definitionen på vad som i balken menas med bostad och bohag. För att en bostad skall föreligga krävs att makama förfogar över utrymme i en byggnad eller ett hus, som överhuvud kan tjäna som bostad. Den rätt med vilken de förfogar över bostaden kan vara av skiftande rättslig styrka, från äganderätt avseende såväl byggnad som mark till nyttjanderätt enbart avseende det utrymme i byggnaden som de disponerar. I någon form berörs alltså vad som juridiskt brukar betecknas som fast egendom, antingen denna tillhör make eller tredje man. Näri första stycket av paragrafen talas dels om byggnad, dels om hus, anknyts till de inom fastighetsrätten vedertagna begreppen. Uteslutna blir på det sättet husvagnar, tält och andra provisoriska

anordningar som inte kan betecknas som vare sig byggnader eller hus

Innehar make såväl byggnad som mark med äganderätt, såsom är vanligt beträffande villor och egnahem, utgör byggnaden tillbehör till den fastighet fast 6 Se Familj och äktensom normalt bildats av tomtmarken. Sådana fall täcks av begreppet skap 1, SOU 1972:41 egendom i första styckets första led. Därunder faller även den situationen att s. 214 med hänv. och någon fastighetsbildning inte kommit till stånd, exempelvis om en bostads- s 218. byggnad med tillhörande tomtmark förvärvats för avstyckning från en l Ang, dessa begrepp, se fastighet, som på det sättet kommer att delas upp. Förvärvaren har i det fallet Walin, Allmänna hyresväl fast egendom i sin ägo men ännu ej en fastighet i ju ridiskt-teknisk mening lagen, 5 uppl. 1969 s. 18, Lejman, Den nya hyres- (l kap. l § jordabalken). Ett förvärv kan även på annat sätt vara villkorligt rätten, 1976 s. 8 foch enligt föreskrift i lag eller avtal och den rätt förvärvaren har vara att anse som Westerlind, Jordabalken bostad enligt vår definition. Med äganderätt till fast egendom jämställs 1-5 kap., 1971 s. 128 f.

318 Specialmotivering

vanligtvis tomträtt och så också enligt vårt förslag. Till tomträtt som inskrivits

utgör byggnaden tillbehör (13 kap. 9 § andra stycket jordabalken). En förhållandevis omfattande kategori är den där äganderätt till själva bostaden föreligger men ej till marken. Det rör sig här om en mera begränsad till marken än tomträtt. Den rätt make har till byggnaden, nyttjanderätt omfattande också nyttjanderätten till marken, räknas då till bostad enligt En vanlig situation torde vara att make innehar marken enligt paragrafen. bestämmelserna i 10 kap.jordabalken om bostadsarrende. Också bestämmelser om andra nyttjanderättsfonner enligt jordabalken kan vara att tillämpa, om upplåtelsen ursprungligen gjorts för annat ändamål än att bereda plats förbostad eller om upplåtelsen bara delvis hafi det nyttjanderättshavaren syftet. Skulle undantagsvis finnas några äldre besittnings- eller nyttjanderätter knutna till bostaden, vilka inte faller under jordabalken, är paragrafen tillämplig också på dem.2 Däremot hör till kategorin fast egendom och inte hit den ärftliga och till tiden obestämda besittningsrätt som benämnts rätten till

ofri tomt i stad.3 av Enligt första styckets andra led räknas vidare till bostad olika former till hus eller del av hus. Främst anges de vanliga formerna nyttjanderätt och bostadsrätt. Gränsdragningen kring dessa spelar mindre roll i hyresrätt sammanhanget, eftersom bostad enligt balkens definition föreliger också vid ”annan rätt till hus eller del av hus. Till följd därav räknas hit exempelvis den inte är hyresrätt därför att upplåtelsen skett rätt till en lägenhet som fomiellt 2 Jfr 7 § JP och prop. utan Detsamma gäller när hyresrätt enligt övergångsvis ännu vederlag.

1970:145 s. 106 f. gällande bestämmelser är knuten till andelsrätt i förening eller bolag.4

3 till avser alltså att ge en mycket bred definition på vad som är Besittningsrätten Paragrafen ofri tomt i stad har av bostad. Med den uppläggning som bestämmelsema om bostaden fått har det ålder behandlats som som faller förefallit oss onödigt att särskilt ange några tillämpningssituationer jämställd med fast egenunder dem men där detta utan vidare måste följa redan av huvudreglema. dom. Av 4 § JP i den lydelse paragrafen har efter Sålunda har vi inte angett att med bostad avses också andel i de uppräknade fått komma till särskilt i ändring 1973 framgår att rättigheterna, en princip som stundom uttryck besittningrätten övergår

lagstiftningen.5

till ägnderätt vid ut- För alla fonner av rättigheter uppställs slutligen i paragrafen det kravet, att gången av 1988, om inte eller huset ”huvudsakligen tjänar som makamas ägaren av marken dess- egendomen, byggnaden förinnan utövat den lös- gemensamma hem”. Det är i sak samma krav som redan idag gäller enligt ningsrätt som kunnat till- bostad Tjänar bostaden flera ändamål får det lagen om makars gemensamma komma denne. Se prop. bedömas enligt hittillsvarande grunder vilket syfte som är det huvudsakliga. 1973:152. Frågan kan bli aktuell exempelvis när makarna disponerar en lägenhet i ett av 4 Punkt 16 i övergångs-

ena maken ägt hyreshus, när ett mindre jordbruk eller en rörelse samtidigt

bestämmelsema till bostadsrättslagen bedrivs på fastigheten eller när i en förhyrd lägenhet är inrymd både kontor

(1971:479). och bostad.6 5 Se 7§ första stycket la- I likhet med vad som uttalats av familjerättskommittén vid tillkomsten av gen (1959:157) med sär- skall kunna betraktas som nu gällande regler anser vi att också fritidsbostäder skilda bestämmelser om bör detta gälla bostäder enligt balken.7 Som en följd av samhällsutvecklingen makars gemensamma bomed större fog nu än när gällande regler antogs. En ena maken tillhörig stad. sommarstuga eller stuga i fjällen bör således utan vidare vara att hänföra under 6 NJA rr 1959 s. 3 tr. paragrafen liksom de under senare år förekommande andelsägda fritidshusen. 7 NJA rr 1959 s. 9. Jfr Har makarna samtidigt flera sådana bostäder gäller självfallet lagen dem även kommitténs uttalanden i sou 1954:35 alla. som makamas hem i s. 276 r. När lagen begagnar uttrycket tjänar gemensamma

Specialmotivering

den grundläggande definitionen utesluts därigenom varken den situationen att bostaden just anskaffats men ännu inte faktiskt tagits i bruk eller det fallet att den upphört att vara makamas gemensamma bostad. Såvitt avser 6 § är det sålunda helt klart att presumtionen avser också dessa situationer, t. ex. en fastighet som makarna vid bodelningen inte längre bor i utan hyr ut, allt förutsatt att den förvärvats för ändamål som i 6 § sägs. På motsvarande sätt förhåller det sig med övertaganderätten enligt l l kap. 7 §, som givetvis gäller även om makarna vid bodelningen har separerat och därför inte längre bor tillsammans i bostaden. Också definitionen på bohag har fått en förhållandevis bred utformning Här behöver emellertid någon indelning inte göras efter rättsliga kriterier utan bohaget kan anges med en rent faktisk beskrivning. Någon fullständighet kan därför inte åstadkommas. Förutom möbler och hushållsmaskiner nämns ”annat inre lösöre, som är avsett för familjens bruk”. Därmed avses inte bara föremål som hela familjen regelbundet utan också sådant som begagnar ägarmaken själv begagnat, sådant som lämnats till andra maken att användas av honom eller henne ensam eller sådant som används bara av barnen i familjen. I den allmänna motiveringen (3.3.4) räknade vi upp diverse lösöre som vi anser går in under begreppet bohag. Förutom möbler i bostaden nämnde vi linne och andra textilier, konst och prydnadsföremål, TV och annan sådan elektrisk utrustning, köksutrustning etc. Allt sådant är att betrakta som bohag enligt förevarande paragraf. Det uppställs inget krav på att egendomen skall vara nödvändig för ett hem och dess skötsel, såsom är fallet enligt bestämmelserna i 5 kap. l § 2. i den nyligen antagna utsökningsbalken när det utmätningsfria bohaget anges. I förevarande paragraf är definitionen vidare och omfattar allt bohag som faktiskt finns i hemmet. A Med bohag jämställs enligt förslaget båtar, bilar och andra fordon. Vi har i den allmänna motiveringen berört dessa för familjen ofta så betydelsefirlla tillgångar och där utvecklat skälen för att presumtionen i 6 § bör gälla dem (3.3.4). Också i fråga om rådighetsinskränkningar och övertaganderätt vid bodelning bör tillgångarna jämställas med bohag. De har därför tagits med redan vid definitionen på bohag och på vad som skall jämställas med bohag. u

Vad som menas med båt framgår av sjölagen (1891 nr 35 s. l). Den lagen

talar om fartyg som det generella begreppet, vilket i sin tur indelas i skepp och båtar. Skepp är fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter. Annat fartyg kallas båt (2 § första stycket). Gränsen uppåt när det gäller storleken är alltså klart angiven. Fartyg intagna i det särskilda skeppsregistret faller utanför definitionen i äktenskapsbalken. Vi har i första hand under bestämmelserna velat få med sådana båtar, som för kustbefolkningeni vissa trakter kan ha väl så stor betydelse som bilen för befolkningen i andra delar av landet, samt även fritidsbåtar när det inte är fråga om så stora objekt att de räknas som skepp. På motsvarande sätt är begreppen bil respektive fordon närmare definierade i speciallag, nämligen i 2 § vägtrafikkungörelsen (1972:603). Dessa definitioner är mycket vida, varför det får stor betydelse att enligt äktenskapsbalken kravet är att tillgången skall vara avsedd för familjens bruk. Endast i undantagfall torde därför lastbilar och bussar vara att hänföra under

Specialmotivering

bestämmelsema. Däremot kommer husvagnar normalt in under begreppet fordon avsett för familjens bruk. att När vårt förslag ger en så vid definition på bostad och bohag är det viktigt framhålla att i de särskilda bestämmelser, där begreppen används och leder till rättsverkningar av skilda slag, finns förutsättningar och uppställs krav som i olika hänseenden begränsar tillämpningsområdet.

2§ Denna paragraf anger i vilka fall en make behöver andra makens samtycke for att förfoga över bostad eller bohag och ger för visst fall en föreskrift om den form i vilken samtycket skall lämnas. dels i l gällande rätt finns de s. k. rådighetsinskränkningama upptagna dels i lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om giftermålsbalken, makars gemensamma bostad. Såvitt avser bostaden följer därav sammanfattningsvis att, när fråga är om fast egendom eller tomträtt, samtycke krävs då make vill avhända sig eller låta inteckna” egendomen (6 kap. 4§ första stycket giftermålsbalkemeller hyra ut den helt eller delvis (5 § första stycket i 1959 års lag). Består bostaden av byggnad på ofn grund eller innehar make den eller sådan andelsrätt som är jämställd med med hyresrätt eller bostadsrätt bostadsrätt krävs samtycke till överlåtelse, pantsättning och uthyrning (5 och 6§§ i 1959 års lag). Såvitt avser bohaget gäller medbestämmanderätten avhändelse och pantsättning (6 kap. 5 § första stycket giftermålsbalken). Vi har ansett det riktigt att behålla kravet på samtycke i fråga om avhändelse. Dänned avses då inte bara överlåtelse i strikt förmögenhetsrättslig mening - försäljning, byte och gåva - utan också andra rättshandlingar varigenom ena maken frivilligt avhänder sig egendomen, t. ex. avsägelse av bostadsrätt enligt l6§ bostadsrättslagen (1971:479). Vidare har vi behållit kravet på samtycke till uthyrning av bostaden. När det däremot är fråga om åtgärder som syftar till att begagna egendomen som kreditunderlag har vi kunnat konstatera, att det skydd som kravet på i dagens läge ger till sin innebörd är både inkonsekvent och makesamtycke tveksamt. Beträffande den fasta egendomen krävs sålunda samtycke for inteckning, en åtgärd som enligt den före 1970 års jordabalk gällande fastighetsrätten var liktydig med pantsättning. Numera innebär den blott att visst penningbelopp på fastighetsägarens begäran skrivs in i fastigheten, sker när fastighetsägaren överlämnar det till varefter själva pantsättningen bevis om inteckningen utfärdade pantbrevet som pant för en fordran (se 6 kap. l-2 §§ och 22 kap. jordabalken). Konsekvensen borde bjuda att det var den För närvarande - och senare åtgärden som skulle kräva makesamtycke. motsvarande äldre rätt - kan en fastighetsägare som gällde också enligt övertagit obelånade pantbrev vid förvärvet eller som senare erhållit pantbrev som ägarhypotek, t. ex. efter amortering på en skuld, på nytt pantsätta pantbreven utan samtycke av andra maken. Knyts kravet på samtycke till skapas emellertid praktiska problem för kreditlivet. För själva pantsättningen närvarande kontrollerar inskrivningsmyndigheten lätt att kravet är uppfyllt innan pantbrev utfärdas. Efter en omläggning skulle varje enskild kreditgivare ha att bevaka att kravet på makesamtycke är uppfyllt med den risk för rättsförlust som kan följa om detta försummas.

SOU |98l:85 321

Specialmotivering

Till skillnad från avhändelse och uthyrning innebär pantsättning nonnalt inte någon direkt Förändring i makamas hemförhållanden. Så kan bli fallet när det gäller bohaget och sådan bostad som utgör byggnad på annans mark, eftersom det för giltig pantsättning av sådan egendom i regel fordras tradition,

dvs. att egendomen överlämnas till kreditgivaren För kortsiktig kreditgiv-

ning - och någon annan torde det i detta sammanhang knappast vara tal om finns dock numera andra former än den pantsättning man i början av seklet hade att räkna med, t.ex. kreditköp och andra konsumtionskrediter. Vi anser att samma skäl som talar emot en utvidgning av medbestämmanderätten till förfoganden av rent ekonomisk innebörd - dvs. utan att samtidigt beröra det gemensamma hemmet- också talar emot kravet på samtycke när det gäller pantsättning. Det skall visserligen inte fördöljas att pantsättning av bostad och bohag kan komma att få sin särskilda betydelse genom att det skydd mot utmätn ing som eljest förelegat inte gäller när pant utmätes för pantfordringen (67§ UL och 5 kap. l3§ UB). Detta torde dock ytterst sällan tas i beräkning när samtycke inhämtas och torde än mer sällan leda till att samtycke vägras. På grund av det anförda hari vårt förslag inte tagits upp något krav på andra makens samtycke för inteckningi fast egendom eller tomträtt, för pantsättning av bostad i andra fall eller för pantsättning av bohag. De förfoganden som paragrafen anger är därför avhändelse av bostad och bohag samt uthyrning av bostaden. Innehar ena maken bostaden eller bohaget på grund av ett villkorligt förvärv gäller avhändelseförbudet hans eller hennes villkorliga rätt till egendomen. Har makarna exempelvis sin gemensamma bostad i en byggnad som en av dem förvärvat jämte ännu ej avstyckad tomtmark, är ägarmaken förhindrad att utan andra makens överlåta samtycke egendomen vidare också innan förvärvet genom fullbordad fastighetsbildning blivit definitivt. Detsamma gäller när förvärvet på motsvarande sätt är beroende av att köpeskilling skall erläggas eller av annat avtalsvillkor. Självfallet gäller också krav på andra makens samtycke för uthyrning av bostaden under ifrågavarande tid. Situationen är i princip densamma när bohag sålts på kredit med förbehåll om återtaganderätt för säljaren eller kreditgivaren. Vill ägarmaken överlåta egendomen vidare - .vilket normalt fordrar säljarens eller kreditgivarens medverkan eller att restskulden betalas i förtid - krävs andra makens samtycke. Om i något av de nu angivna fallen den make som förvärvat egendomen inte fullgör sina förpliktelser enligt avtalet, kan överlåtaren göra gällande sin rätt att häva avtalet och få tillbaka egendomen. Sker detta genom medverkan av domstol eller exekutiv kan förvärvarens myndighet make givetvis inte hindra förfarandet genom att göra gällande att hans eller hennes samtycke saknas. Så bör enligt vår mening inte heller vara fallet om en frivillig överenskommelse träffas mellan avtalspartema och hävningen sker enligt villkori avtalet eller med stöd av en utfyl lande föreskrift i lag. lallmänhet bör man kunna utgå ifrån att en uppgörelse mellan avtalspartema om hävning står i överensstämmelse med det materiella rättsläget. Såvitt myndigheter eller någon utomstående Ang. byggnad på berörs av frågan om makesamtycke annans mark, se NJA bör inte finnas anledning att särskilt 1954 s. 455. Se även Waundersöka förhållandet. Skulle överenskommelsen emellertid sakna stöd i lin, Separationsrätt, 1975 avtalet, kan åtgärden i verkligheten vara att likställa med en avhändelse i s 36 f och hänv. i not 3.

322 Specialmotivering

är att avtalspartema kan ha direkt avsett att paragrafens mening. Möjligt kravet eller i vart fall varit medvetna om att kringgå på makesamtycke Under sådana förhållanden bör överenskommelsen saknade grund i avtalet. andra maken kunna ingripa enligt bestämmelsema i 4 §. Att denna möjlighet finns får å andra sidan inte kunna begagnas av makarna för att i samråd

omintetgöra verkningama av en i och för sig befogad hävningsöverenskomsom den förvärvande maken träffat med överlåtaren men senare melse De situationer som här kan uppkomma blir därför med nödvändighet

ångrat?

att bedöma med hänsyn till förhållandena i varje enskilt fall och lämpar sig

inte för nämrare reglering i lag. Det får ankomma på de rättstillämpande att lösa frågorna i den mån de uppkommer. Vad som här sagts myndigheterna också om av avtal av om hävning gäller i fråga återgång på grund

ogiltighet. Har makarna var sin andel i egendomen,blir vardera enligt förevarande för avhändelse av sin andel. Detta paragraf beroende av den andres samtycke beroende utesluter en tillämpning av samäganderättslagens ömsesidiga bestämmelser om tvångsförsäljning. Gemenskapen kan i sådana fall upplösas Har makarna egendomen först genom bodelning enligt äktenskapsbalken. blir däremot i förhållandet till denne tillsammans med någon utomstående Här kan olika situationer inträffa, vilka blir samäganderättslagen tillämplig.

att bedöma enligt redan gällande principer.3 V

Vi vill i detta framhålla att, om makama blivit inskrivna sammanhang såsom ägare till fast egendom eller tomträtt gemensamt, ingen av dem får ta ut eller upplåta panträtt enbart i sin ideella andel. Enligt jordabalken pantbrev inte meddelas (22 kap. 2 § andra stycket). Pantbrev kan sådan särinteckning avse hela och följden blir bl. a. att en som utfärdas måste fastigheten skall göras av båda makarna gemensamt (6 kap. 2§ pantförskrivning Detta gäller vare sig fråga är om att pantförskriva nyutfärdade jordabalken). reglerna om panträtt i fast pantbrev eller att belåna äldre sådana. De särskilda egendom och tomträtt får därför till effekt att en make på just den punkten

erhåller ett skydd i sin egenskap av delägare i egendomen. Som vi nämnde under l § räknas till bohag sådant inre lösöre som är avsett oavsett om det av den ena eller andra för familjens bruk, begagrras I förevarande paragraf görs emellertid den begränsningen familjemedlemmen. att medbestämmanderätten inte omfattar sådant som ägnrraken har uteslubruk. Det rör sig här inte om kläder och liknande tande till sitt personliga redan pågrund av sin beskaffenhet bör räknas till personliga tillhörighetersom den enes uteslutande egendom. Föreskriften syftar i stället på sådant som i och av andra i familjen men rent faktiskt är förbehållet för sig kan användas eller utrustning för ett ägarmaken själv. Det kan vara fråga om någon möbel särskilt ändamål. Undantagsbestämmelsen får vidare betydelse i fråga om

cyklar, bilar och annat som enligt l § andra stycket sista punkten jämställs till makens personliga bruk. med bohag men som kan tjäna uteslutande 2 Jfr omständigheterna i Paragrafen nämner inte särskilt sådant som utgör andra makens arbetsred- NJA I940 s. 440. bohag är tillräckligt skap (ifr 6 kap. 5§ giftennålsbalken). Begreppet 3 Se lagrådet i NJA rr omfattande för att därunder skall kunna falla åtskilligt som samtidigt kan

1959 s. 21 och Beckman- samt fordon. Driver betecknas som arbetsredskap, t. ex. skriv- och symaskiner Höglund, Svensk familje- med särskild utrustning ena maken någon mer speciell näringsverksamhet rättspraxis, 6 uppl. I977 s. 23. som andra maken tillhandahåller, är detta enligt vår mening inte något som

Specialmotivering

bör regleras i äktenskapsbalken utan får i första hand bero av vad makama själva kommit överens om, i andra hand lösas enligt allmänna regler. Enligt gällande rätt skall, om make är omyndig eller bortovarande, samtycket lämnas av förmyndare eller god man, närfråga är om förfogande över fast egendom. Särskilt samtycke fordras dock inte om den make som vill företa åtgärden samtidigt är förmyndare eller god man för andra maken (6 kap. 4§ första stycket giftermålsbalken). Rör däremot åtgärden bohaget, skall samtycket lämnas av andra maken personligen även vid omyndighet. Bara om andra maken är sinnessjuk eller sinnesslö gäller ej detta; lagen föreskriver då att samtycke ej erfordras. Detsamma gäller om andra maken inte kan yttra sig utan märklig omgång eller tidsutdräkt (6 kap. 5 § första stycket giftermålsbal- _ken). Lagen om makars gemensamma bostad upptar inga särskilda bestämmelseri ämnet. I förarbetena till lagen hänvisas till föräldrabalkens bestämmelser om förmyndare och god man.4 Den nu rådande ordningen har sin bakgrund i ekonomiska hänsynstaganden, sammanhängande med den betydelse man i början av seklet tillmätte den fasta egendomen. Den omyndige maken ansågs inte kompetent att själv förvalta sin egendom och borde därför inte heller få delta i den andres dispositioner över sin egendom. Ett riktigare bedömande av lämpligheten av en ifrågasatt fastighetsförsäljning eller inteckningsåtgärd kunde enligt lagberedningen väntas av förrnyndaren eller god man.5 I fråga om bohaget uppställdes däremot ej kravet på samtycke för att skaffa en garanti mot ekonomiskt förlustbringande avhändelser. Här rörde det sig enligt beredningens mening om intressen av så personlig natur att samtycket borde

ankomma på den omyndige maken själv?

När medbestämmanderätten nu begränsas till att avse endast sådan fast egendom som huvudsakligen tjänar som makamas gemensamma bostad finner vi att kravet på andra makens samtycke generellt bör betraktas som en

personlig rätt för denne och inte som en med förmögenhetsrättsliga disposi-

tioner jämförlig åtgärd. I princip bör det därför tillkomma även en omyndig make att lämna sitt samtycke. Vi har alltså funnit att medbestämmanderätten fullt ut bör betraktas som en sådan personlig rätt som inte bör utövas av ställföreträdare. I det begränsade antal fall där andra makens bristande rättsliga måste handlingsförmåga formellt styrkas, t. ex. hos inskrivningsmyndighet, bör läkarintyg härom kunna företes. Möjligheten står givetvis öppen att även i här berörda situationer söka rättens tillstånd enligt 3 §.Tillståndsvägen kan begagnas i gränsfall eller när den make som vill företa åtgärden hellre vill gå denna väg framför att skaffa särskilt läkarintyg. Också i den situationen att andra maken är bortovarande eller av annan anledning inte kan lämna sitt samtycke inom rimlig tid saknas enligt vår mening anledning att föreskriva något förfarande som skulle ersätta det personliga medgivandet. I sådana fall fär hänsyn till ägarrnaken och hans eller hennes intresse av att inte allt för mycket hindras i sitt handlande anses väga tyngre än hänsynen till den bortovarande. Med de kommunikationer som finns i dagens samhälle kommer här angivna situationer att vara förhållandevis ovanliga. 4 NJA 11 1959 s. 15. 5 LB 1918 s. 241. l tredje stycket föreskrivs att samtycke till att en make avhänder sig fast egendom eller tomträtt skall lämnas skriftligen. Detta krav är naturligt att 6 LB 1918 s. 246.

Specialmotivering

vidmakthålla med hänsyn till det skriftliga förfarandet hos inskrivningsmynav förvärv skall meddelas. Något krav på digheten när lagfart eller inskrivning dock inte. Numera fordras det att samtycket skall vara bevittnat uppställs att den överlåtande makens nämligen inte för själva avhändelsens giltighet underskrift är bevittnad och någon anledning att kräva detta på handlingen särskilt för andra makens samtycke har vi inte funnit. Inte heller har vi funnit dvs. skäl att föreslå någon med vittnesreglema i jordabalken parallell ordning, att låta frånvaron av vitmen till samtycket fördröja lagfarten eller inskrivtalan om att avhändelsen är ningen med tid utsatt för andra maken att väcka ogiltig (jfr 20 kap. 7§ l. och 8 § jordabalken). l

3§

Om den ena maken vill företa en åtgärd som kräver den andra makens kan för närvarande tillstånd till samtycke och denne vägrar att medverka, skall i sådant fall rättens åtgärden lämnas av rätten. Även enligt vårt förslag tillstånd kunna ersätta det samtycke som vägrats. Rätten har att i ärendet

pröva skälen för åtgärden. Vi har inte funnit skäl för att utvidga reglerna så, att också den med vilken Denne kan alltid rättshandlingen har ingåtts skulle kunna begära tillstånd make om hans eller hennes inställning och se till att själv fråga sin kontrahents kommer till den andra makens kännedom. Det blir därefter rättshandlingen andra makens sak att väcka klandertalan enligt vad som följer av 4§ i detta

kapitel.

4 § ä

Bestämmelser lör det fall att förfogande över fast egendom resp. bohag m. m. ägt rum utan vederbörligt samtycke finns nu i andra stycket till 6 kap. 4 §resp. Gemensamt för båda lagrummen är att den klandertalan 5 §giftermålsbalken. som andra maken äger föra går ut på att åtgärden eller rättshandlingen förklaras ”ogill”. Någon förpliktelse att avträda egendomen eller återlämna den anses dock inte kunna på talan av andra maken åläggas den med vilken

rättshandlingen ingicks Vidare är gemensamt att talan skall väckas inom viss

tid, som är tre månader från detandra maken fick kännedom om åtgärden eller

rättshandlingen, dock senast inom ett år från lagfart resp. från det bohaget utgavs. En betydelsefull skillnad består däri att det i fråga om rättshandling för A avseende bohaget - överlåtelse eller pantsättning- anges som förutsättning att den, med vilken rättshandlingen ingicks, ej var i god tro. Något , ogiltighet l m famiüefättskommit- krav på att egendomen skall ha överlämnats till denne uppställs dock inte.

im födas ti 6 kap 5§ Enligt 1959 års lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma

. . . och

grftermålsbalken bostad så gs r motsvaran d c a f H _ a t u så b etra ande uthymrng :ulf av bostaden till

motiven SOU 1964:35 ’

förfångz för andra maken eller överlåtelse eller pantsättning av hyres- eller

s_ 131 f_ att åtgärden skall gå åter, om andra maken väcker talan därom

| Nm i Sv”. 1936 S_90_ bostadsrätt-

inom tre månader från det eller hon fick om den och 6 §§).

2 han kännedom .(5

Ang denna tömma_ Andra kan också föra avhysning Ratten kan 1 sådant fall

ning se Wan“, Allmänna maken talanom

medge skalrgt rådrum med avflyttnrngen. hymlagen, 5 upp] 1969 s. 277. I vårt förslag har dessa rättsverkningar av ett förfogande utan samtycke i

Specialmotivering

stort sett bibehållits och förts samman. Om en make utan samtycke avhänt sig bostad eller bohag eller till förfång för den andra maken hyrt ut bostaden, skall på dennes talan rättshandlingen förklaras ogiltig och innehavaren skyldig att frånträda bostaden elleråterställa som bohaget. Den sistnämnda skyldigheten, för närvarande inte finns inskriven i giftennålsbalken, tillkommer i vårt förslag. Den kommer att gälla generellt for såväl bostad som bohag. Med att uthyrning är ”till förfång” för andra maken avses i värt förslag inte bara att den kan äventyra den andra makens rätt att överta bostaden vid bodelning. Även om uthymingen inte innebär sådan risk men likväl otrevnad eller annat men för den andra maken bör bestämmelsen vara tillämplig. Vi föreslår vidare att vid överlåtelse tredje man i god tro liksom hittills skall vara skyddad i sitt förvärv av lösöne inäende i bohaget. Den ändringen har dock vidtagits att som förutsättning för godtrosskydd skall gälla att tredje man fått egendomen i sin besittning. Vi har i den delen anknytit till gängse

principer vid godtrosförvärv av lös egendom?

Vi har som huvudregel för preskription av klanderrätten behållit den relativt bestämda frist som är gemensam för giftennålsbalken och lagen om makars gemensamma bostad, dvs. tre månader från det andra maken erhållit kännedom om rättshandlingen. Såvitt avser avhändelse eller uthyrning av bostaden räknas fristen alltså från den tidpunkt andra maken erhöll säker upplysning om att egendomen avhänts eller upplåtits, ej den eventuellt senare dag då tredje man tillträdde egendomen. l fråga om bohaget skall fristen däremot i enlighet med allmänna principer vid förvärv av lös egendom räknas från det tradition skedde, dvs. från överlämnandet. Vi har däremot inte funnit anledning att- som nu är fallet enligt giñermålsbalken - vid sidan av denna tremånadersfrist ställa upp en alternativ sådan, som skulle löpa oavsett andra

makens kännedom. En sådan fristkan

tänkas bli använd i illojalt syfte. Om tredje man önskar veta hur överlåtarens make ställer sig till rättshandlingen kan han själv efterhöra detta. För närvarande har vid överlåtelse av fast egendom lagfanen ingen annan betydelse för andra makens rätt att föra klandertalan än att den tjänar som utgångspunkt för den alternativa preskriptionsfristen. Det har emellertid tidigare föreslagits av familjerättskommittén att lagfart skulle avskära vidare rätt till klander. Risken för misstag vid inskrivningen sades vara ringa och förslaget uppgavs fullfölja då föreliggande förslag av lagberedningen att

förstärka inskrivningens betydelse i fastighetsforhâllandenf*

Numera har genom 1970 års jordabalk beredningens förslag i allt väsentligt genomförts och lagfarten tillerkänts en i förhållande till äldre ordning väsentligt större betydelse. Bl. a. har införts en möjlighet till godtrosförvärv grundad på överlåtarens lagfart (18 kap. jordabalken). En godtroende förvärvare är skyddad mot invändning om att överlåtarens eller någon hans företrädares åtkomst var ogiltig (18 kap. l § jordabalken). Vissa ogiltighetsgrunder får emellertid göras gällande också mot en förvärvare i god tro. bl. a. . . .. . , ,, _ _ , 3 att förvarvet ,, __ Jfr famrljerattskommitskett utan 1 lag föreskrivet samtycke av någon vars ratt berors (18 tån_ SOU 1964:35 s_ 135_ kap. 3 § tredje stycket jordabalken). Stadgandet syñar bl. a. på gällande om innebörden av god-

bestämmelser i giftermâlsbalken om makesamtycke.5 Godtroende förvärvare. tF0SkmV¢1 Se 8. S1- H01 3-

vars förvärv 4 i sådant fall inte skallgälla, hari stället rätt till ersättning av staten SOU 1964:35 s. 134. för sin förlust (18 kap. 4§ jordabalken). 5 pmp_ 197020 3| Vi har funnit att man nu bör kunna ta steget att låta en meddelad lagfart eller s 468 f.

l l

Specialmotivering

inskrivning av tomträtt avskära vidare rätt till klandertalan. Visserligen föreslår vi att inskrivningsmyndigheten skall äga pröva huruvida egendomen som makamas gemensamma bostad och om en huvudsakligen tjänar överlåtelse därför kräver samtycke av överlåtarens make. Vi tror dock inte att man av den anledningen bör räkna med att misstag kommer att begås i någon stöne utsträckning och lagfart komma att meddelas trots att erforderligt vi under kapitelrubriken skildrat innebörden av den samtycke saknadesSom föreslagna ordningen kommer hela bevisbördan att vila på sökanden och i leda till att i tveksamma fall makesamtycke ändock företes. praktiken En följd av förslaget är bl. a. att en förvärvare av fast egendom eller tomträtt om bristande makesamtycke, inte inte längre riskerar att mötas av invändning ens om bristen hänför sig till hans eget fång. Den skillnad som gällande rätt gör mellan godtrosförvärv av bohag och sådant förvärv av fast egendom på så sätt att bristande makesamtycke inte kan göras gällande i det föna men väl i det

senare fallet kommer att försvinna. Ändringen innebär inte att överlåtaren

eller hans make blir berättigade till ersättning enligt 18 kap. 4 § jordabalken, eftersom klanderrätten upphör på grund av en i äktenskapsbalken given särskild föreskrift och frågan om förvärvaren varit i god tro därför överhuatt bli föremål för prövning enligt bestämmelsema om vudtaget inte kommer godtrosförvärv på grund av inskrivning. för andra maken att komma tillrätta med en överlåtelse som Möjligheten skett utan hans eller hennes samtycke är emellertid inte slutgiltigt avskuren för förvärvaren. Mot själva genom att lagfart eller inskrivning beviljats inskrivningsbeslutet kan sålunda talan ñrllföljas inte bara av någon av utan också av annan som anser sig lida flirting av beslutet?” avtalspartema Enligt 19 kap. 14 § jordabalken skall besvärstiden vara fyra veckor från men tills vidare gäller enligt S8a§ lagen om införande av inskrivningdagen -i avbidan på inskrivningsväsendets rationalisering - en tid nya jordabalken av två veckor från den dag expeditionen i ärendet hålls sökanden till handa,

dock minst fyra veckor från inskrivningsdagen.7 Make som anser att lagfart

eller inskrivning felaktigt beviljats kan alltså inom denna tid föra talan mot beslutet i ordinär till väg och därvid åberopa att hans eller hennes samtycke överlåtelsen borde ha lämnats eller att lämnat samtycke är ogiltigt. Enligt hittills gällande rätt torde andra makens möjligheter att genom anlitande av de processuella rättsmedlen vinna rättelse i här diskuterade fall ha ansetts uttömda med den ordinära besvärsprooessen. Man har då hänvisat till att andra maken kunnat föra särskild klandertalan mot förvärvaren även 5 NJA 1964 s. 210 och inom viss tid från lagfarten resp. inskrivningsdagen, varför något större prop. 1970:20 Bl s. 533. behov av att kunna anlita extraordinära rättsmedel inte funnits? praktiskt 7 Prop. 1971:179 s. 44. Genom att i vårt förslag den gällande preskriptionsfristen tagits bort och rätten 3 till klandertalan upphör i och med att lagfart eller inskrivning beviljats Welamson, Domvillobesvär av tredje man, kommer denna fråga i ett ändrat läge. Enligt vår mening bör de extraordinära 1956 s. 170 not 58. rättsmedlen i rättegångsbalken kunna tillgripas av andra maken när enligt de 9 Se diskussionen hos restriktiva förutsättningar som där uppställs ett upphävande eller en ompröv- Welamson, Domvillobe- ning av inskrivningsmyndighetens beslut har fog för sig. Vi lämnar här därhän svär av tredje man, 1956 i vad mån andra maken skall ansöka om resning eller anföra besvär över s. 173 fl och densamme,

domvilla.9 Under alla förhållanden kommer dessa utvägar att vara tillämpliga

Rättegång VI, 2 uppl. 1978 s. 240 f. först i mer särpräglade fall, exempelvis om ett förfalskat makesamtycke legat

sou 1981:85 327

Specialmotivering

till grund för inskrivningsmyndighetens beslut eller om vid myndighetens handläggning och prövning förekommit sådan oriktighet som är att jämställa med ett grovt rättegångsfel.

5§ Enligt förevarande paragraf, som i denna del torde överensstämma med gällande rätt, har rådighetsinskränkningama principiell giltighet inte bara under äktenskapets bestånd utan också efter en upplösning intill dess

bodelning ägt rum Denna ståndpunkt är naturlig bl. a. med tanke på den

övertaganderätt som enligt ll kap. 7§ tillkommer den make som har det största behovet av bostaden och bohaget, en rätt som skulle kunna bli helt illusorisk om vardera maken ägde fritt förfoga över egendomen. Undantag från principen föreligger efter ena makens död, då den efterlevande inte blir beroende av arvingamas samtycke när det gäller förfoganden över den efterlevandes egen egendom. Medbestämmanderättens personliga natur gör att den inte bör övergå på arvingar och universella testamentstagare. Däremot blirdessa beroende av att erhålla den efterlevande makens samtycke, om de vill förfoga över den avlidnes egendom. Detta kommer i normalfallet att följa redan pågrund därav att den efterlevande maken ärdödsbodelägare i boet efter den avlidne, med vårt förslag till ändringar i ärvdabalken också dennes arvinge (se 5.1.5). Även om boutredningsman förordnats i boet eñer den avlidne kommer emellertid på grund av förevarande bestämmelse rådighetsinskränkningarna i äktenskapsbalken att gälla till förmån för den efterlevande.2 Boutredningsmannen äger alltså inte avhända boet bostaden eller bohaget

utan att ha fått den efterlevandes samtycke till åtgärden.3 Dennes medbe-

stämmanderätt är oberoende av om egendomen var den avlidnes enskilda eller e). Medbestâmmanderättens personliga natur medför vidare enligt vårt förslag att den avlidne makens arvingar och universella testamentstagare inte äger väcka en talan om klander, även om preskriptionstiden ännu inte löpt ut. Eftersom samtycket kan lämnas forrnlöst - bortsett från de situationer där skriftlighet krävs - kan det för övrigt vara svårt för arvingama att veta om samtycke uttryckligen eller tyst - lämnats av arvlåta ren i livstiden. Även om denne uttryckt sitt ogillande över en viss åtgärd av andra maken är det vidare inte säkert att den avlidne velat driva saken till rättegång. Osäkerheten härom l

bör inte få gå ut över den efterlevande. Med tanke på de befogenheter vårt B°°kma“.].lö§l“d' .

förslag ger efterlevande make vid bodelningen skulle ändamålet med en

klandertalan gvueggl‘ f?;;‘7l-°s3t}5tP:’;:S‘

för arvingamas del många gånger ändå kunna ifrågasättas. Den

familjfimskongminén i

efterlevande äger nämligen dels begära att få behålla sin egendom - alltså även SOU 1964:35 s. 131. den egendom som eventuellt hade kunnat återvinnas till boet - dels 2 n, NJA H 1959 s. 16 företrädesrätt till bostaden och bohaget (12 kap. 3 §första stycket resp. l l kap. ang. boets förfogande 7 §). Bara ide fall att presumtionen ÖV” b°S¢3d € n enligt 5 § i om makamas gemensamma äganderätt till i gemen egendomen enligt 6 § kan vara tillämplig och den avlidnes behållna egendom

:%°1;‘n;’$o;aa:a's i

E större än den efterlevandes skulle det kunna vara av visst intresse för

3 n n Ang” gauande mt se arvingama att vinna tillbaka egendom som den efterlevande före makens död . . .. . .. .. WlKK 13 avhänt inte ansett att det för dessa sarpraglade fall finns

912,2

sig. Vr har emellertid l anledning att frångå huvudprincipen utan menar att också här osäkerheten s. 104 not ll.

328 Specialmotivering

om samtycke verkligen lämnats inte i något fall bör tillåtas gå ut över den efterlevande. Dessutom är att märka att vid bifall till en klandertalan prestationerna på ömse sidor skall återbäras, varför det ekonomiska utbytet för arvingama kanske ändå skulle ha blivit ringa. Bara iden situationen att den avlidne redan väckt en talan om klander anser vi att en särskild regel behövs. Den avlidne har då tagit ett avgörande steg mot att få rättshandlingen och dess konsekvenser undanröjda. Man torde dessutom ha anledning räkna med att en klandertalan, i den mån sådan talan alls väcks, kommer att kunna förekomma jämsides med ett mål om äktenskapsskillnad mellan och i den situationen att dödsfallet inträffat under ett makarna, pågående skillnadsmål gäller inte alla de nyss nämnda bodelningsförmånema för den efterlevande. Arvingarna kan då ha ett befogat intresse av att få fullfölja det redan anhängiggiorda klandermålet. Det bör framhållas att enligt 10 kap. 2 § den efterlevande är redovisningsskyldig gentemot arvingama för sådana förfoganden som äger rum efter den för bodelningen grundläggande tidpunkten, dvs. antingen dödsfallet eller den tidigare tidpunkt då talan om äktenskapsskillnad väcktes. Redovisningsskyluppgörelsen som sådan och är fristående från digheten avser den ekonomiska de regler om makes rätt till medbestämmande som förevarande kapitel bygger på. Även om den efterlevande är oförhindrad att förfoga över sin egendom efter föreligger således en plikt att vid behov redovisa för åtgärder som vidtagits den angivna tidpunkten. Slutligen vill vi påpeka att enligt vån förslag bodelning kan på makes begäran förrättas redan under det skillnadsmål pågår. Efter bodelningen gäller då ej rådighetsinskränkningama i detta kapitel. I regel leder målet också till Skulle så ej bli fallet får bestämmelserna i kapitlet anses äktenskapsskillnad. tillämpliga från det makama återupptagit samlevnaden.

6§ I den allmänna har vi utförligt redovisat våra överväganden till motiveringen stöd för att uppta en särskild bestämmelse om äganderätten till det gemensamma hemmet, till bostaden och bohaget (3.3). Vad vi där anförde om vilken återfinns till stor del egendom som borde omfattas av den föreslagna lösningen redan i 1 § av detta kapitel, då i stadgandet definieras vad som enligt balkförslaget skall räknas till bostad och bohag. I förevarande paragraf dras sedan de närmare gränsema upp kring den bostad och det bohag som om makamas gemensamma äganderätt kommer att gälla. presumtionen Också möjligheten för makama att ingå särskilda avtal om äganderätten och den väg förslaget öppnar att i särskilda fall utan stöd av avtal bestämma andelama till annat än hälften för vardera maken behandlas här. Hur skulder som belastar skall beaktas anges däremot i ll kap. 2§ andra egendomen stycket. För sambors gemensamma bostad och bohag ges slutligen närmare regler i 19 kap. i förhållande till den grundläggande defini- Den viktigaste begränsningen av tionen i 1 § är enligt första stycket av 6 § att den egendom som omfattas presumtionen skall vara förvärvad för makamas gemensamma begagnande. att En bostad som exempelvis ena maken förvärvat innan det alls blev aktuellt

Specialmotivering

uppta någon samlevnad med andra maken räknas inte hit, även om makama sedermera kommer att bo tillsammans i den. Däremot kommer också förvärv som ägt rum under den tid före äktenskapet makama eventuellt varit samboende att omfattas av bestämmelserna, förutsatt att också det förvärvet skett för gemensamt begagnande. Denna ordning underlättas av att lösningen föreslås bli i sak densamma även för sambor, varför giftermålet i princip inte kommer att innebära någon förändring för de frågor som behandlas i denna paragraf. Även om ett förvärv skett före samlevnadens början kan det ha gjorts för gemensamt begagnande, nämligen om egendomen förvärvats med tanke på en förestående eller planerad gemenskap. Någon bestämd tidsgräns kan därför inte dras vid just den dag då makarna en gång flyttade samman utan frågan får bedömas mer fritt och med ledning i de förhållanden som rådde när förvärvet ägde rum. Man kan säga att i dessa gränsfall får det betydelse vad som kan antas ha varit avsikten med förvärvet. Om makama inför en förestående äktenskapsskillnad separerar kan det bli nödvändigt för den ene eller båda att skaffa ny egendom. Den ene kanske blir tvungen att förvärva en ny bostad och nytt bohag. Dessa nyanskaffningar kommer då inte att omfattas av paragrafen. l och för sig blir dessa nyförvärv sådan egendom som skall ingå i bodelningen i den mån de skett före den dag då talan om äktenskapsskillnad väcktes, men presumtionen för ett

gemensamt

ägande blir inte tillämplig på egendomen vid bodelningen. I regel kommer förvärv som avses i paragrafen att äga rum genom köp eller eventuellt byte. Detta är typfallen. Det kan dock tänkas att egendom erhållen genom gåva mottagits för makamas gemensamma begagnande exempelvis lysningspresenter-och isådana fall gäller bestämmelserna. Undantagsvis kan också tänkas att ett testamentariskt förordnande skall anses som grund för förvärv enligt 6 §, trots att förordnandet formellt utpekat bara den ena maken som mottagare av egendomen. Den bestämning av egendomen som paragrafen ger lämnar inte något utrymme för tanken på att viss bostad eller visst bohag skulle kunna vara ersättning - s. k. su rrogat - för egendom som inte omfattas av paragrafen och på den grunden hållas utanför. Att en av makama förvärvat en ny bostad för gemensamt begagnande och därvid skjutit till den likvid han eller hon erhållit vid försäljning av en tidigare ägd bostad sätter inte automatiskt huvudregeln ur krañ. Förslaget bygger som vi närmare utvecklat tidigare (3,3) på tanken att makamas respektive insatser för gemenskapen med tiden kommer att uppväga varandra. Kommer upplösningen av gemenskapen mycket tidigt efter en större insats lämnar förslaget i stället möjligheten öppen att antingen låta förvärvaren anses ensam äga viss tillgång eller bestämma andelama i bostad och bohag i sin helhet så, att den som satsat mest erhåller mer än andra maken. På motsvarande sätt har man att se förändringar i den andra riktningen, alltså att bostad eller bohag avyttras och inte ersätts av ny sådan egendom avsedd för gemensamt begagnande. För att motverka att sådana avhändelser företas helt oväntat eller oplanerat för andra maken finns de förut i detta kapitel upptagna rådighetsinskränkningama och möjligheten till klandertalan mot den nye innehavaren av egendomen. Också en mer avsevärd minskning av den ena makens gjorda insatser för gemenskapen genom en avhändelse kan dessutom komma att influera på andelsberäkningen.

330 Specialmotivering sou 19g1;35

Vi har avsiktligt valt att inte komplicera den föreslagna nya lösningen med regler om surrogat eller föreskrifter av samma karaktär som de nuvarande vederlagsreglema i giftennålsbalken. Huvudregeln torde komma att slå rätt i de flesta fallen och för de situationer där insatserna fördelats mycket olika erbjuds vissa möjligheter att nå ett skäligt resultat vid andelsbestämningen. Det kan emellertid tänkas att i en del fall med särpräglade förhållanden begränsningen till egendom som är förvärvad för gemensamt begagnande undantagsvis kan ge för makarna oväntade effekter. Så kan exempelvis bli fallet om i det nyss valda exemplet, där ena maken under en separationstid förvärvat en egen bostad, makama sedermera beslutar sig för att återuppta samlevnaden och därvid bosätter sig i den nya bostaden samtidigt som de avhänder sig den gamla. Situationen blir densamma som när ena maken vid samlevnadens början redan ägde bostaden. Här kan inte 6 § verka utjämnande annat än om totalt sett förändringen beträffande bostaden medfört en avsevärd skillnad i fråga om makamas respektive insatser. l sådant fall kan viss utjämning uppnås genom att andelama i den återstående egendomen jämkas. För makar gäller emellertid att bestämmelserna om delning av egendom vid bodelning i sin tur griper in och leder till en utjämning, varför till de mer särpräglade omständigheterna i här avsedda fall måste räknas att makama antingen haft egendomsskillnad på grund av äktenskapsförord eller att äganderättsfrågan har betydelse för gäldstäckningen eller - när behovsprincipen inte ger utslag till förmån för den ene - vid lottläggningen. Som vi anfört i den allmänna motiveringen (3.3) och påpekat även under kapitelrubriken ovan gäller 6 §även om makama har fullständig egendomsskillnad. l just dessa fall är deras situation densamma som för sambor. Förevarande paragraf kan då vara det enda automatiskt verkande skyddet för den ekonomiskt sett svagare maken. Presumtionen blir tillämplig först vid bodelningen. Under äktenskapet får äganderättsfrågan bedömas enligt allmänna fönnögenhetsrättsliga principer. Vi förutser dock att införandet av en presumtion vid bodelningen för att makarna äger egendomen tillsammans kan så småningom leda dithän att samäganderätt i större utsträckning kommer att antagas föreligga under samlevnaden. Främst av hänsyn till borgenärema har emellertid förslaget inte gått längre och alltså ej infört en regel som direkt från förvärvet ger makarna samäganderätt i förmögenhetsrättslig mening (se 3.3.10). I andra stycket av paragrafen ges närmare bestämmelser om de möjligheter makarna har att avtala om undantag från presumtionen. Bestämmelserna tar sikte på avtal som i likhet med äktenskapsförorden kommer att få betydelse i en framtid, närmare bestämt vid den bodelning som skall förrättas efter upplösning av gemenskapen. Angående bodelningen vill vi i detta sammanhang erinra om att vårt förslag lämnar makarna en i jämförelse med nuläget mycket större avtalsfrihet. Vi har tidigare (6.3.7) angett förslagets innebörd bl. a. när det gäller avtal vid bodelning och, särskilt vid redogörelsen för avtal mellan sambor, då fråga uppkommer om fördelning av bostad och bohag (6.4.4). Är makama överens om att helt bortse från 6 §vid bodelningen och som varderas egendom redovisa bostaden och bohaget enligt vad som gällt under äktenskapets bestånd, ärdetta kan för dem vara väl så praktiskt i i princip deras ensak. Detta handlingssätt

SOU 98 1:85 Specialmotivering 331

situationer då en fonnell tillämpning av 6 § saknar varje betydelse för bodehingsresultatet, dvs. inte spelar någon roll vid gäldstäckningen eller lottläggningen. Likadelningsregeln leder då nämligen till sist ändå till samma ekonomiska resultat och vid lottläggningen skall behovsprincipen vara avgörande och den få egendomen som bäst behöver den, oavsett vem som redovisas som ägare. Också beträffande övriga led i bodelningsuppgörelsen kan rrakama träffa avtal - t. ex. angående andelama enligt 6 §- men här måste beaktas att inte enderas borgenärer får försämrade möjligheter att få ut sina fordringar. Reglerna om ansvar vid eftergift kan då gripa in (l 3 kap. l §). Också frågar om återvinning av bodelningen i makes konkurs eller vid ackord kan aktualiseras. Har makarna halt fullständig egendomsskillnad och därför kunnat dela endast på bostad och bohag, är förhållandet till borgenärema att bedöna som vid bodelning mellan sambor, se vid 19 kap. 5 §. Paragrafens regler är alltså inte på så sätt tvingande att makarna måste vid bodehingen handla helt i enlighet med vad där sägs. Om tvist däremot uppkommer vid bodelningen om hur bostaden och bohaget skall redovisas på makes resp. egendomsinnehav lämnar paragrafen i förevarande andra stycke anvisningar om de förutsättningar under vilka ett tidigare träffat avtal om undantag från presumtionen skall kunna beaktas. Det krävs sålunda för det första att fråga skall vara om egendom av någon betydelse. Allehanda avtal om ekonomiskt mindre värdefulla objekt skall inte tillåtas inverka på uppgörelsen. Avtalet skall avse fastighet eller annan egendom av större värde. Först i sådana fall kan det finnas skäl för korriçringar i bodelningsresultatet. För det andra skall avtalet ha ingåtts tidigast vid förvärvet. Situationen behöver nödvändigtvis inte ha varit sådan att förvärvet inte skulle ha kommit till stånd såvida inte avtal om undantag samtidigt träffats. Det viktiga är att

makarna var helt eniga om att göra ett undantag. Denna enighet kan styrkas på

olika sätt och vid behov bekräftas vid ett senare tillfälle. Fördet tredje skall resultatet av avtalet inte vara oskäligt med hänsyn till makamas ekonomiska förhållanden och den tid som förflutit. Den som stöder sig på ett avtal om undantag haralltså inte bara en plikt att styrka att avtal över huvud taget ingåtts utan också bevisbördan för att avtalet inte leder till ett oskäligt resultat. Många gånger kan man räkna med att förhållandena ändrats under årens gång och därför pekar lagtexten särskilt på den tid som förflutit. Genom efterföljande insatser från andra makens sida kan jämvikt ha uppkommit mellan de ekonomiska bidragen och i stället huvudregeln i första stycket framstå som en rimligare lösning. Avtalet kan gå ut på att förvärvaren skall betraktas som ensam ägare vid bodelning eller, om båda bidragit till förvärvet men i olika omfattning, att egendomen skall ägas med olika andelar. Givetvis kan avtalet inte gå ut på att förvärvarens make skall vid bodelning anses som ensam ägare till egendomen. Avtalet skall gå ut på att vad som förmögenhetsrättsligt kommer att gälla mellan makama under äktenskapet också skall iakttas vid bodelningen. Ett typiskt fall är att makama förvärvat en fastighet till olika stora andelar. Vid lagfartsansökan och i andra sammanhang där äganderätten får betydelse kommer de att betraktas som ägare till respektive andelar. Ett avtal som på detta sätt genom bådas medverkan från början preciserar de andelar vardera maken skall ha får - om inte avtalsinnehållet talar emot detta - godtas också

332 Specialmotivering SO-U 1981285

som avtal enligt 6 §andra stycket och blir därför gällande vid bodelning såvida inte resultatet därigenom blir oskäligt mot ena maken. Har däremot ena maken ensam förvärvat fastigheten och vill han eller hon vid bodelningen anses som ensam ägare måste visas att mellan makama träffats också avtal enligt förevarande paragraf. Vad vi nu har sagt reser frågan i vilken omfattning makar kan genom en senare överföring av egendomen sig emellan skapa förutsättningar för en omreglering inte bara av äganderättsfrågan utan också av tillämpligheten av 6 §. I den allmänna motiveringen anförde vi i samband med redogörelsen för avtal mellan sambor (6.4.2) - för vilka frågan har störst praktisk betydelse - att en bodelning under samlevnadstiden kommer att innebära att den därvid fördelade egendomen inte kan dras in i en ny bodelning med stöd av 6 §. Bodelning mellan sambor tar direkt sikte på bostad och bohag som förvärvats för gemensamt begagnande och är det instrument genom vilket den ekonomiska gemenskapen beträffande den egendomen upplöses. Det förvärv som ena parten gör till egendom som tidigare förvärvats av den andra kan därför inte bli att betrakta som gjort för gemensamt begagnande. Detta gäller även om parterna har för avsikt att fortsätta samlevnaden efter verkställd bodelning. En mellan två makar under äktenskapets bestånd företagen bodelning kan i princip avse all egendom som tillhör dem. I den mån makama genom

bodelningen fördelat bostaden och bohaget sig emellan blir situationen analog

med den för sambor. Det innebär alltså att den fördelade egendomen inte vid en kommande ny bodelning, exempelvis efter upplösning av äktenskapet, kan betraktas som tillhörig dem tillsammans enbart med stöd av 6 §. Däremot kommer egendomen, såvida annat inte överenskommes genom äktenskapsförord, normalt att ingå i den nya bodelningen. Till följd av likadelningsprincipen och reglerna om behovsprövning vid lottläggningen kan därför egendomen komma att dels värdemässigt tillgodoräknas båda makarna, dels ånyo växla ägare, varför det faktiska resultatet, såvitt avser bostaden och bohaget, kan bli detsamma som om den första bodelningen aldrig ägt rum. Annorlunda än vid bodelning ligger det till när ena maken genom ett förmögenhetsrättsligt tång - exempelvis gåva - förvärvat bostad eller bohag av andra maken. En sådan överlåtelse får antas i första hand ha det syfte som nonnalt brukar fullföljas med rättshandlingen, dvs. i gåvofallet en förmögenhetsöverföring. I andra hand kan syftet vara att skydda egendomen mot överlåtarens borgenärer, att uppnå gynnsamma skatteeffekter etc., verkningar som kanske för makarna själva framstår som de primära. Förvärven får därför i enlighet med det anförda normalt betraktas som gjorda för ett fortsatt gemensamt begagnande. Egendomen skall således enligt första stycket av förevarande paragraf i princip vid bodelning anses som tillhörig makarna tillsammans, dock med möjlighet för makarna att vid själva förvärvet sluta avtal om undantag enligt andra stycket. Vad nu sagts om att en överlåtelse makarna emellan kan vara att anse som förvärv för gemensamt begagnande gäller även om inte egendomen i överlåtarens hand varit sådan att den vid bodelning skulle ha ansetts som tillhörig makarna tillsammans. Avtal om undantag måste ingås vid varje nytt förvärv och några generellt verkande avtal medges inte enligt vårt förslag (se 3.3.8). Något forrnkrav för avtal enligt andra stycket ställs inte upp. Givetvis gäller att det kan vara svårt att styrka förefmtligheten av ett avtal som inte upprättats

SOIU 1981:85 Specialmotivering 333

islcritlig fomr. Självfallet kan avtalet också upphävas forrnlöst, detta även om det er gång ingåtts skriftligen. Enigt tredje stycket skall i vissa fall även utan särskild överenskommelse avvilelse från huvudregeln i första stycket kunna medges. Förutsättning härför är att ena maken i väsentligt större omfattning än den andra maken bidlragit till förvärvet och övriga gemensamma kostnader för hem och hushåll. Skillraden mellan makamas respektive insatser skall alltså vara betydande. Vid bedömningen och värderingen av insatserna skall hänsyn tas inte bara till vad som utgivits i fonn av pengar - på förvärv eller direkta hushållsutgifterutan också till det arbete som nedlagts i hemmet. Det säger sig självt att det efter en längre tids samlevnad kan vara mycket svårt att påvisa att en väsentlig skillnad föreligger. Ett fall kan vara att ena maken vid samlevnadens början stått för den väsentliga delen av anskaffade tillgångar och att upplösningen av äktenskapet komner mycket snart. Den korta tid samlevnaden varat kan göra det lättare att bedöma värdet av det arbete som nedlagts i hemmet, i vart fall så mycket som behövs för att konstatera att skillnaden i makamas insatser för gemenskapen skiljer sig väsentligt i värde. Det måste med nödvändighet bli fråga om rätt grova uppskattningar, där värdet av hemarbetet - dvs. allt som giortsi form av hushållsarbete, barntillsyn eller annars inom ramen för hem och hushåll för det gemensamma bästa -inte kan göras till föremål för några exakta beräkningar. De: större tillskott som ena maken bidragit med behöver inte som i exemplet nyss ha lämnats vid ett enda tillfälle utan kan ha skett fortlöpande under hela samlevnadstiden eller en längre period av den. Ett större bidrag som lämnats vid ett enda tillfälle kan också det ha gjorts när som helst under samlevnadstiden, exempelvis om ena maken i den felslagna förhoppningen om att därmed kunna rädda äktenskapet skaffat familjen en större och dyrbarare bostad. Det blir till sist fråga om att göra en totalbedömning av vardera makens insats. När den totalbedömningen görs får inte bara de en gång gjorda tillskotten betydelse utan också-som vi antytt i det föregående- åtgärdersom minskat en makes bidrag. Har den ena maken avhänt sig betydande delar av sådan egendom som annars hade fallit under bestämmelserna i första stycket kan det ge andra maken rätt att påfordra att andelama justeras, förutsatt att bidragen genom avhändelsen blivit väsentligt olika stora. Svarar viss egendom för skuld som i första hand skall täckas ur egendomen enligt bestämmelserna i 1 l kap. l §andra stycket, ligger det i sakens natur att vid en bedömning av insatsens storlek det är nettovärdet av tillgången som skall beräknas. De skulder som här kommer i fråga är sådana som är förenade med särskild förmånsrätt i bostaden eller bohaget. Vi har i den allmänna motiveringen utvecklat skälen för denna ordning (3.3.5), vilken får störst praktisk betydelse för sambor. För makar som har också annan egendom som ingåri bodelningen får bestämmelserna, som vi redan framhållit, ofta ingen eller mycket liten betydelse, eftersom först föreskrifterna om allmän gäldstäckning och därefter likadelningsregeln kommer att ta över. [sådana fall kan man i praktiken vid bodelningen bortse från 6 §. Har makama haft fullständig egendomsskillnad kan däremot en tillämpning av den här angivna principen såvitt avser skulder som belastar egendomen vara betydelsefull.

Specialmotivering

När andelama skall bestämmas enligt tredje stycket är det samma principer som skall tillämpas som anges i andra stycket. Det innebär alltså att man kan anse antingen att förvärvaren ensam är ägare till en viss tillgång eller att andelama där skall bestämmas olika för makarna. Vilket tillvägagångssätt som än används leder till att makamas andelar också i gemensamma bostaden och bohaget i dess helhet blir olika stora. Ingenting hindrar att man direkt gör en sådan totaluppskattning av hur stora andelama bör vara. Att låta förvärvaren ensam upptas som ägare av en viss tillgång kan begagnas exempelvis om anskaffandet av en fastighet är det som medfört att insatsen från den förvärvande makens sida blivit så väsentligt mycket större än andra makens. Fastigheten kan då få tas upp i sin helhet som förvärvarens Vare sig man tillämpar den ena eller den andra metoden vill vi egendom. emellertid erinra om att undantag enligt tredje stycket från principen om makamas lika stora andelar är avsett att medges enbart i fall där insatserna skiljer sig väsentligt i värde. Framstår det som tveksamt huruvida makarna bidragit till gemenskapen i olika mån skall tredje stycket inte tillämpas.

9.1.7 8 kap. Gåva mellan makar

Utgångspunkten för vårt förslag till äktenskapsbalk är, liksom förhållandet är enligt giftermålsbalken, att allmänna regler skall tillämpas på rättshandlingar makar emellan, i den mån inte särskilda föreskrifter har tagits upp i balken. Som vi tidigare utvecklat (6.3.5) bibehåller vi i äktenskapsbalken särskilda bestämmelser när det gäller gåva mellan makar. Hänsynen till givarens borgenärer gör det enligt vår mening nödvändigt att behålla kravet på viss publicitet för gåvans giltighet mot dem. En överlåtelse av egendom genom gåva, som när parterna är makar i verkligheten inte behöver innebära någon uppoffring från givarens sida, skulle annars lätt kunna inbjuda till rättshandlingar- kanske tillkomna helt för skens skull -i syfte att undandra egendomen från givarens borgenärer vid utmätning eller i konkurs. Samtidigt som vårt förslag på den punkten i princip ansluter sig till gällande rätt sker i Övrigt genom bestämmelserna i detta kapitel ett närmande till de allmänna reglema i vad avser förhållandet mellan givare och gåvotagare och som konsekvens därav även i förhållandet till annan tredje man än sådan som utgör givarens vid utmätning eller i konkurs. Till detta återkommer vi under borgenär l §. Också i fråga om verkan mot tredje man av andra rättshandlingar än gåva är givetvis förslagets ståndpunkt den att allmänna regler gäller när annat inte följer av balkens särskilda bestämmelser i ämnet. Några speciella bestämmelser, som emellertid direkt tar sikte på avtal mellan ena maken och tredje man men som kan få betydelse också för de problem vi här möter, har vi berört redan under 7 kap. när vi där redogjorde för verkan av den ena makens förfogande över bostaden eller bohaget utan vederbörligt samtycke av den andra maken (7 kap. 4 §). Det skydd lagen ger andra maken när det gäller det gemensamma hemmet innebär sålunda att tredje man, som förvärvat - den, enligt huvudregeln får egendomen eller -i fråga om bostaden förhyrt finna sig i att hans förvärv blir ogiltigt om andra maken väcker talan om klander och så sker inom angivna frister (se 7 kap. 4 §). l den konflikt som här uppstår mellan överlåtarens make, på ena sidan, och förvärvaren, på den

Specialmotivering 335

andra, utgår förvärvaren som segrare bara underden förutsättningen att det rör sig om överlåtelse av bohag och han i god tro fått egendomen i sin besittning. Här har alltså balken i sin tur ställt upp ett undantag från huvudregeln, vilket ansluter sig till eljest gällande principer för exstinktivt godtrosförvärv av lös sak. Även om allmänna regler skall tillämpas är det givet att de tredjemanskonflikter som kan uppkomma måste bedömas med hänsyn tagen till den omständigheten att två av de tre berörda parterna är gifta med varandra. Vi har något berört också den frågan i det föregående när vi framförde allmänna synpunkter på frågan om avtal mellan makar (6.3. l). Om exempelvis den ena maken överlåter egendom, beträffande vilken exstinktivt godtrosförvärv är möjligt, först till en utomstående tredje man och därefter till den andra maken, måste frågan om den senare förvärvaren - dvs. den andra maken - varit i god tro rörande den första överlåtelsen bedömas annorlunda än om ordningsföljden varit den omvända. l båda fallen måste beaktas att det senare avtalet kan ha tillkommit i syfte att omintetgöra det tidigare. Situaüonema torde inte vara särskilt vanliga i praktiken men vi vill peka på dem för att illustrera något av problemen med konkurrerande förvärv där makar uppträder som avtalsparter. Vi får anledning att beröra dessa frågor ytterligare något i det följande under l §. Vanligare än de nu berörda fallen av dubbelöverlåtelse kanske de situationer kan vara där ena maken obehörigen förfogar överegendom som tillhör den andra. Redan det förhållandet att makarna nomualt har sambesittning till lösa saker tillhöriga endera eller båda ger särskilda möjligheter till en sådan konflikt. Ett praktiskt fall kan vara att ena maken till någon utomstående överlåter egendom som han eller hon anser sig äga ensam men vartill andra maken har ett materiellt befogat anspråk på samäganderätt. Enligt allmänna regler kan förvärvaren i vissa fall göra ett exstinktivt godtrosförvärv, t. ex. om det är fråga om lös sak eller om en fastighet på vilken den överlåtande maken ensam har lagfart. Vi vill emellertid här framhålla att, om egendomen är sådan att den kan utgöra makars bostad eller bohag, en utomstående förvärvare har anledning att beakta det krav på samtycke av överlåtarens make som balken ställer upp i 7 kap. Även om tredje man kan sägas ha varit i god tro rörande överlåtarens påstådda eller underförstådda äganderätt till hela egendomen, torde det många gånger vara svårare för honom att hävda att han varken känt till eller hatt skälig anledning misstänka att makesamtycke erfordrades på grund av egendomens natur. Reglerna om makes medbestämmanderätt enligt 7 kap. torde därför i många fall med större utsikt till framgång kunna åberopas av andra maken i en tvist med tredje man. Ett antal regler i nuvarande giftermålsbalk som berör rättshandlingar mellan makar saknar motsvarigheter i vårt förslag till äktenskapsbalk. Vi hari den allmänna motiveringen förklarat varför vi vill ta bort bestämmelserna om s k. besparingsöverföring, om ena makens rätt till ersättning för biträde i andra makens förvärvsverksamhet och om avkastningen av egendom som ena maken anförtrott den andra (8 kap. 3, 6 och 7 §§ giftermålsbalken, se 6.3.5). En annan bestämmelse som mer direkt tar sikte på gåva och angränsande rättshandlingar ärden som lägger en särskild bevisbörda på make att gentemot

336 SOU l98l:85

Specialmozivering

borgenärer visa att ett mellan makarna inánget avtal inte är sådant att det kräver äktenskapsförord (8 kap. 4§ giftermålsbalken). Även när det gäller andra avtal än gåva följer av allmänna regler att för flertalet överlåtelseobjekt krävs något utöver själva avtalet mellan parterna - besittningsövergång, underrättelse till gäldenär eller annan utomstående, inskrivning eller annan registrering - för att rättshandlingen skall kunna åberopas mot borgenärer. Risken för skentransaktioner tillkomna i syñe att skada borgenärema kan redan därigenom anses tillräckligt beaktad. Vi vill vidare peka på att det vid utmätning av lös egendom hos sammanboende makar enligt den nyligen utsökningsbalken ställs upp särskilda regler om måttet av den antagna bevisning som gäldenärens make måste förebringa för att freda sin egendom från utmätning (4 kap. 19 § utsökningsbalken). Generellt sett bör, om det går till tvist med borgenär, frågan om avtalets natur kunna prövas fritt, vare sig frågan kommit upp efter föreläggande vid utmätning, i makes konkurs eller på annat sätt. Som vi nyss framhöll måste tvisten lösas med beaktande av att två av de inblandade parterna är gifta med varandra och därför kan antas ha viss intressegemenskap. Vi anser inte att det behövs någon särskild bevisbördereoch föreslår att bestämmelsen inte erhåller någon gel i sammanhanget motsvarighet iäktenskapsbalken. Vi kan inte finna att avsaknaden av en sådan bestämmelse kommer att innebära någon fara för överlåtarens borgenärer, lika litet som lagberedningen ansåg sin regel ”riktigt tolkad . . . äventyra den bevisskyldige makens eller hans borgenärers intressen”.1 Slutligen skall här tilläggas att vi i detta kapitel bara ger de materiellträttsliga reglerna om gåva och dess verkan under det att förfarandebestämmelsema - hur registreringen går till - finns intagna i 16 kap.

1§ Gällande rätt ställer upp äktenskapsförordet som den exklusiva formen för —— för gåva mellan makar. Innan förordet skrivits och givits in till rätten i vederbörligt protokoll, publicering och vidarebefordran till anteckning centrala äktenskapsregistret - föreligger ingen bundenhet, varken inbördes mellan givare och gåvotagare eller utåt i förhållande till borgenär eller annan tredje man. Till yttermera visso frånkänns uttryckligen en utfästelse om gåva mellan makar all verkan (8 kap. 2 § andra stycket giftermålsbalken). Man kan uttrycka saken så att gifterrnålsbalken och dess särbestämmelseri verkligheten tar över och att allmänna regler högst supplementärt vinner tillämpning. I vårt

förslag löser vi emellertid inte frågan på det sättet.

Att det är hänsyn till givarens borgenärer som gör att gåva mellan makar fortfarande kräver särskilda bestämmelser har vi närmare utvecklat i det (6.3.5). Gåva, som är en vederlagsfri överlåtelse, kan tänkas bli föregående använd till skada för borgenärema. Vad som skall förstås med gåva anges dock inte närmare i äktenskapsbalken. Av nästföljande paragraf följer i och för sig att gåva kan föreligga också vid s. k. blandade avtal, dvs. sådana avtal som delvis har karaktär av gåva och delvis av annan överlåtelse, vanligen köp. För att fullständiga de begreppsmässiga definitionerna skall här också anges att vi med givarens borgenärer menar sådana fordringsägare som söker ‘ i dennes LB 1918 s. 309. betalning genom utmätning hos givaren eller genom bevakning

Specialmotivering

konkurs. Som framgått av vår inledning till detta kapitel kan det uppkomma också andra tredjemanskonflikter. Till dem återkommer vi senare. Vi kan i detta betänkande inte gå närmare in på vad som utgör gällande rätt när olika egendomsobjekt skall övergå från en till annan genom gåva. Viktigast i detta sammanhang är att konstatera att olika regler gäller för frågan om på vilket sätt och vid vilken tidpunkt gåvotagaren erhåller skydd mot givarens

borgenärer I vissa fall anses det att blotta avtalet räcker, t. ex. i fråga om fast

egendom. I andra fall krävs det att besittningen till det givna övergår till gåvotagaren. Iden juridiska litteraturen talas då om att det krävs tradition och detta krav gäller framför allt lösa saker, dvs. bl. a. bohag och sådant som vi i vårt förslag jämställer med bohag (se 7 kap. l § andra stycket). För en tredje gmpp av fall, representerad främst av vissa typer av fordringar, krävs det för skydd mot borgenärema att gäldenären i fordringsförhållandet har underrättats om överlåtelsen, s. k. denuntiation. För en fjärde grupp, slutligen, har det uppställts ett krav på inskrivning i ett offentligt register. Detta gäller vid överlåtelse av gruvrätt och registreringspliktigt fartyg. Inför den fortsatta redogörelsen för vårt förslag vill vi också nämna att i stor omfattning gåva inte heller anses bindande i förhållandet mellan givare och ‘ gåvotagare förrän nu angivna, för skyddet mot givarens borgenärer erforder- * liga åtgärder har vidtagits. Denna sammankoppling är självklar när redan själva avtalet - det för givaren bindande gåvoavtalet - ger skydd mot i borgenärema. Men också när det för sådant skydd krävs något mer än blotta , avtalet gäller i princip detsamma, exempelvis i fråga om sådan lös egendom för vilken det erfordras tradition eller annan åtgärd och på vilken lagen (l936:83) angående vissa utfästelser om gåva är tillämplig. En ligt den lagen kan givaren under vissa särskilda förutsättningar vara bunden gentemot gåvotagaren redan innan gåvan enligt lagens terminologi blivit ”fullbondad” men det rör sig då enligt samma enbart om en utfástelse terminologi om gåva (se lagens l §). För denna sammankoppling av olika rättsverkningar kan det säkerligen i flera sammanhang anföras vägande skäl. [andra framstår förhållandet kanske mest som en följd av den historiska utvecklingen. För oss räcker det med att konstatera att redan den särskilda gåvolagen brutit med den nedärvda principen och att det inom fönnögenhetsrätten i övrigt inte är ovanligt att man skiljer mellan tidpunkten för inträdet av rättsverkan avtalspanema emellan och den tidpunkt då avtalet får verkan mot borgenärema. När vi nu i första stycket av förevarande paragraf främst tar upp den praktiskt sett mycket betydelsefulla situationen att den ena maken vill ge den andra något som nonnalt kräveratt mottaga ren fåregendomen i sin besittning, sker det således mot bakgrunden av att allmänna regler i och för sig gäller också sådan gåva. Man kan tänka sig att traditionskravet kan uppfyllas om makarna bor åtskilda eller om egendomen omhändertas av mottagaren på sådant sätt att den kan anses ha kommit i hans eller hennes ensambesittning. För makar som sammanbor och har sambesittning till lösa saker i hemmet kan det emellertid ofta vara praktiskt taget omöjligt att uppfylla traditionskravet. Lagen ger därför makarna möjligheten att i stället låta registrera gåvan. Registreringen ersätteri detta fall traditionen inte bara som villkor för givarens ] se ang dessa frågor bundenhet gentemot gåvotagaren utan också -till därom i följd av föreskriñen bl_ a_ Hessian Alhnän andra styckets inledning - för gåvans verkan mot givarens borgenärer. sakrätt, 1973 s. 235 tf.

338 Specialmotivering

Också andra särskilda krav för gåvas verkan mot givaren och dennes borgenärer kan enligt andra meningen i första stycket ersättas av registrering. men Det kan röra sig om gåva som eljest blir gällande först efter denuntiation också sådan som gäller redan från avtalet och som makama önskar ge ve rkan också mot borgenärema eller av annan anledning vill få till stånd säker nuvarande registreringssystem som bevisning om. Man kan säga att vi behållit en fakultativ möjlighet som makarna äger begagna sig av om de så önskar. Det enda undantaget från denna möjlighet föreligger enligt tredje stycket när finns föreskriven, dvs. i de särpräglade fall då den ena särskild registrering maken vill ge den andra ett skepp eller ett skeppsbygge (2 §gåvolagen) eller en inmutningsrätt eller rätt till utmål (9 kap. 5 §gruvlagen, 1974:342). I dessa fall vinns nämligen skydd mot givarens borgenärer först genom den i sjölagen resp. gruvlagen särskilt föreskrivna registreringen i skeppsregistret resp. gruvregistret. Vi har velat undvika en konflikt med dessa regler. [andra stycket upptas den mycket viktiga bestämmelsen att en gåva inte får utan registrering. Vi har alltså inte kunnat åberopas mot givarens borgenärer eller som tillräckligt moment

godta vare sig besittningsövergång denuntiation

för skydd mot borgenärema. Självfallet kan inte heller blotta gåvoavtalet få åberopas mot dem. Först genom en anteckning iett offentligt register får gåvan enligt vår mening tillräcklig publicitet. Med den inställningen har vi kunnat godta den särskilda fonn av registrering i andra som sker enligt sjölagen och gruvlagen och som vi nyss berörde. Men två undantag från registreringskravet. De$a stycket tas upp ytterligare är emellertid så utformade att de i och för sig inte hindrar en undantag enligt äktenskapsbalken, om makama så önskar. registrering Förvärv av Det första undantaget avser gåva av fast egendom eller tomträtt. lagfaras eller inskrivas. För sådan egendom skall enligt gällande bestämmelser närvarande måste emellertid gåva mellan makar av fast egendom eller tomträtt först registreras såsom äktenskapsförord, innan förvärvet kan lagfaras eller inskrivas Detta är i och för sig en logisk följd av att gåvan inte existerar, innan förondet getts in till rätten för registrering Enligt vårt förslag gäller med stöd av allmänna jordabalken gåvan mellan makama i däremot regler i och med att ett giltigt, dvs. skriftligt och av båda makarna undertecknat gåvoavtal har upprättats. Fråga blir således enbart om det för verkan mot givarens borgenärer skall krävas särskild registrering enligt äktenskapsbalken I eller om man inte härvidlag kan nöja sig med lagfarten resp. inskrivningen. Detta vårt förslag har vi ansett att man kan välja den senare lösningen. utesluter enligt vår mening inte att uppgiñ om gåvan ändå kan komma att tas in i äktenskapsregistret eller det register man för ändamålet vill tillskapa. del bör det vara tillräckligt att gåvan antecknas i För borgenäremas dvs. en vilandeförklarad ansökan

fastighetsboken eller tomträttsboken, i

och för sig vara nog. Om gåvan sedermera hävs eller återgår som ogiltig förlorar den givetvis all verkan också mot borgenärema. Normalt kommer ett beslut i inskrivningsärendet att hänföra sig till den inskrivningsdag som pågår när ansökningen ges in eller inträffar närmast därefter. Den dagen kommer skyddet mot givarens borgenärer att vinnas, om lagfart enligt vårt förslagockså eller ansökan därom förklaras vilande. Det bör eller inskrivning beviljas emellertid att inskrivningsmyndigheten kan fatta beslut om uppmärksammas till viss senare inskrivningsdag (19 kap. 9 § jordabalken). En sådan uppskov

Specialmotivering

åtgärd bör inte få leda till att frågan om skyddet mot borgenärema hålls svävande. Därför har vi föreslagit att skyddet skall gälla om lagfart eller inskrivning sökts för förvärvet. Om ansökningen sedermera avslås skall dock skydd mot borgenärema inte vinnas (jfr 17 kap. 9 § jordabalken). Trots att också avslagsbeslut antecknas har borgenärema i sådant fall ingen anledning att räkna med att någon gåva skett och någon förändring i lagfartsförhållandena harinte ägt rum. Enligt allmänna principer i inskrivningsförhållanden är det vidare uppenbart att något skydd inte vinns om ansökningen avvisas eller återkallas. Genom att på detta sätt låta ansökan om lagfart eller inskrivning vara avgörande - såvida inte makarna redan begagnat sig av möjligheten till särskild registrering enligt äktenskapsbalken anknyter vårt förslag till eljest gällande principer när inskrivning i offentligt register tilläggs verkan mot tredje man (se 17 kap. jordabalken, 2 kap. 19 § sjölagen och 9 kap. 5§ gruvlagen). Ansökningen inges nonnalt av gåvotagaren själv, som har en plikt att söka inskrivning, men undantagsvis kan den göras också av någon annan (20 kap. 4§ jordabalken). Om gåvotagaren överlåtit egendomen vidare kan nämligen den nye innehavaren ha ett befogat intresse av att gåvan vinner skydd mot den ursprunglige ägarens borgenärer. Hans eget förvärv kan annars inte göras gällande och det räcker inte med att han söker inskrivning bara av

sitt eget fångz

Även när en ansökan om lagfart eller inskrivning bifalles eller förklaras vilande bör en underrättelse om gåvan lämnas från inskrivningsmyndigheten till äktenskapsregistret för anteckningi detta. Därigenom kan man vinna den fördelen att samtliga gåvor mellan makar av fast egendom eller tomträtt blir antecknade i registret, inte bara de som makarna särskilt låtit registrera enligt 16 kap. Vad myndighetema har att iaktta i dessa hänseenden kan regleras genom tillämpningsföreskrifter. I Att det normalt förflyter en tid, innan beslutet i

inskrivningsärendet

meddelas, tror vi inte kommer att skapa några större praktiska problem. Vad 2 Som jämförelse kan som kan förändra läget är att ansökningen avslås och i sådant fall är utgången nämnas att det ang. tillenbart till fördel för givarens borgenärer. Innan beslut meddelas får man utgå lämpningen av bestämfrån att gåvan gäller mot borgenärema. Deras situation försämras inte av att melsema i 29b§ KL om enligt vårt förslag en ansökan om lagfart kan ges in strax före en utmätning lagfanens betydelse vid eller en konkursansökan återvinning till konkursriktad mot givaren, jämfört med att ett äktenskapsbo sagts, att det är tillförord om gåva enligt gällande rätt kan ges in strax före samma väntade åtgärd. räckligt om den nye in- Också enligt vårt förslag finns det regler som gör sådana försök tämligen nehavaren söker lagfart ointressanta enbart på sitt förvärv. för makarna, dels de om gåvotagares ansvar enligt nästföljande dels bestämmelserna Därigenom skulle det tiparagraf, om återvinning i konkurs (3l§ konkursladigare fånget i praktiken gen). ha fått publicitet och i Den här föreslagna ordningen i fråga om gåva av fast egendom och tomträtt lagfansärendet framgår kan illustreras med några exempel. Antag att mannen vill ge hustrun fast vem som är sökandens fängesman (prop. 1975:6 egendom i gåva. När gåvohandlingen upprättats och skrivits under av båda s. 201). För oss är det makarna i enlighet med bestämmelserna i 4 kap. jordabalken är givaren emellertid väsentligt att bunden gentemot gåvotagaren. Skydd mot givarens borgenärer kan därefter borgenärema också får kännedom om att den vinnas på ettdera av två sätt. Det ena äratt makarna ger in gåvan till rätten för tidigare överlåtelsen är registrering enligt 16 kap. äktenskapsbalken. Den vägen kan de välja om de av en gåva, något som inte någon anledning inte genast vill söka lagfart, exempelvis om gåvan är behöver framgå i lagfartsberoende av att viss fastighetsbildning kommer till stånd eller av något särskilt ärendet.

Specialmotivering

villkor varom makama kommit överens. Det andra sättet är att gåvotagaren söker lagfart på sitt förvärv utan att först låta registrera gåvan. Om vi i stället antar att makarna kommer överens om att förvärvaren skall överta för inteckningsskuldema och på grund därav betalningsansvaret bedömer avtalet som ett köp, kommer någon särskild registrering enligt äktenskapsbalken av naturliga skäl inte till stånd men väl ansökan om lagfart, i vart fall om avtalet menat. Om sedan tvist uppstår - mellan är allvarligt makarna själva eller mellan förvärvaren och hans fångesmans borgenärer och utgången blir att avtalet är att betrakta som en gåva blir inte som nu avtalet utan att bedöma som en gåva vilken fullbordats genom ansökan om ogiltigt bl. a. vid återvinning i konkurs. Om lagfart. Detta kan vara av betydelse utmätning sker hos överlåtaren eller om denne försätts i konkurs innan lagfart sökts, hindrar gåvan inte att egendomen tas i anspråk för givarens skulder men den kan i vart fall göras gällande i förhållandet makarna emellan. bör underrätta äktenskapsregistret om förvärvet lnskrivningsmyndigheten bara när detta av makarna själva behandlats som gåva. Hur myndigheten bedömt förvärvet vid stämpelbeläggningen är en annan sak, som inte bör inverka bör registreras. Även om vid uttagande av på frågan om förvärvet stämpelskatt förvärvets huvudsakliga innebörd skall vara avgörande, gäller vissa i tillämpningen antagna principer som inte utan vidare kan tillåtas bli avgörande för den civilrättsliga bedömningen. Som framgår av vårt exempel får en felbedömning från makamas sida inte längre samma avgörande betydelse som för närvarande. Det andra undantaget från huvudregeln att skydd mot givarens borgenärer inträder först genom registrering är detsamma som redan nu finns för sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i missförhållande till givarens villkor” (8 kap. 2 § första stycket giftermålsbalken). Vi har föredragit att i lagen tala om och tror att detta ordval numera lättare för tankarna i personliga presenter avsedd riktning. Att, såsom lagberedningen ville med sin fonnulering, inkludera också gåvor avsedda för barnen eller för familjen i des helhet har vi

inte funnit nödvändigt? Gåvor avsedda för barnen faller redan på grund av att

de lämnats till annan än givarens make utanför registreringskravet; att eller förmyndare kan komma att givarens make i egenskap av vårdnadshavare ta befattning med gåvan ändrar inte detta förhållande. Är gåvan avsedd för hela familjen torde inte heller särskilda regler erfordras. Oña kan den redan på grund av sin natur anses ingå i den utmätningsfria delen av bohaget. Annars får bedömas från fall till fall i vad mån den som ursprungligen förvärvade egendomen till familjen fortfarande skall anses i förhållande till borgenärema ha den kvar i sin ägo. Även personliga presenter kan registreras. Om makama är tveksamma huruvida gåvan faller inom ramen för vad som i deras fall kan anses vara sådan present, kan de för säkerhets skull låta registrera den. Innebörden av tredje stycket har i och för sig framgått redan av vår tidigare ställer upp särskilda registreringskrav för redogörelse. l den mån lagstiftningen en gåvas eller annan överlåtelses verkan mot överlåtarens borgenärer skall dessa krav exklusivt gälla. Vi har velat undvika en direkt konflikt när det gäller Situationen är en annan beträffande fast inträdet av skydd mot borgenärer. egendom och tomträtt där lagfarten i gällande rätt inte ger sådant skydd, vilket 3 LB 1918 s. 301. - när den kommer i stället vinns redan genom avtalet. Där kan inskrivningen

Specialmotivering

först —tilläggas samma verkan som en registrering enligt äktenskapsbalken.

För närvarande kommer tredje stycket att avse registrering enligt sjölagen

(1891 nr 35 s. 1) och gruvlagen (1974:342). Som vi tidigare framhållit skall gåva mellan makar avseende skepp, skeppsbygge eller andel däri inskrivas i skepps- resp. skeppsbyggnadsregistret. En särskild enhet vid Stockholms tingsrätt är registennyndighet (sjöfartsregistret). Som skepp, dvs. som registreringspliktigt fartyg, betecknas i sjölagen fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst lyra meter (l kap. 2 § första stycket). Förvärv av inmutningsrätt och rått till utmål skall skriftligen anmälas hos bergmästaren (9 kap. 2 § gruvlagen). Om hinder inte möter skall anmälningen snarast antecknas i gruvregistret (4 §). Avtalet, för vilket gäller vissa med överlåtelse av fast egendom analoga formkrav (l §), gäller ej mot överlåtarens borgenärer, förrän anmälan om förvärvet gjorts (5 §). Under tredje stycket faller inte andra gåvor än sådana som föranleder inskrivning eller annan registrering i offentligt register. Bestämmelserna blir alltså inte tillämpliga på gåva som sker genom att ett förmånstagareförordnande vid livförsäkring görs oåterkalleligt. Ett förordnande skall visserligen, för att vara gällande, skriftligen meddelas försäkringsgivaren eller genom dennes försorg intas i eller antecknas på försäkringsbrevet ( 103 § försäkringsavtalslagen). Någon anteckning i publikt register sker dock inte. Vi har inte tagit upp någon motsvarighet till gällande förbud mot att tillägga en utfástelse om gåva mellan makar bindande verkan. Också på en utfästelse blir allmänna regler tillämpliga. Det innebär bl. a. att en rättshandling som uppfyller de i l §gåvolagen uppställda kraven blir såsom utfästelse bindande för givaren i förhållande till gåvotagaren. Den ena maken kan alltså göra en bindande utfästelse i skuldebrev eller annan urkund som överlämnas till gåvotagaren. Utfästelsen kan också bli verksam om omständigheterna vid dess tillkomst utmärkeratt den var avsedd att komma till allmänhetens kännedom. Mot givarens borgenärer gäller dock aldrig utfästelsen som sådan utan det

krävs att gåvan har ”fullbordats” (l § andra stycket gåvolagen).

Är rättshandlingen bindande för givarmaken på den grunden att gåvan skulle ha varit att anse som fullbordad om parterna inte hade varit gifta med varandra, föreligger ej en utfästelse om gåva i gåvolagens mening. Från terminologiska utgångspunkter kan det diskuteras om vårt förslag innebär att området för utfästelser vidgas eller att en ny form av obligatoriskt verksam gåva införs. Frågan har begränsad praktisk betydelse. Vi anser det inte uteslutet att man kan tillämpa regler rörande utfästelse om gåva analogt, t. ex. 5 § gåvolagen, om det finns skäl för att göra så. När en gåva med vårt förslag ges verkan mot givaren får detta återverkningar när det gäller förhållandet till andra tredje män än givarens borgenärer. Vi är därmed inne på de konkurrenssituationer vars uppkomst vi antydde under kapitelrubriken som en följd av vårt förslag. Enligt gällande rätt föreligger före äktenskapsförordets registrering inte någon bundenhet för givaren i förhållande till gåvotagaren och så mycket mindre har därför en tredje man. som förvärvar samma egendom eller särskild rätt till denna, anledning att i denna situation stå tillbaka för överlåtarens make. Vi har när det gäller den här berörda konflikten inte funnit skäl att föreskriva några avvikelser från allmänna regler. Det främsta skälet härtill är

342 sou 193m; 5

Specialmotivering

att en gåva i detta konkurrensförhållande enligt vår mening inte kräver med köp och andra överlåtelsefonner. Det är i särbehandling jämfört förhållande till givarens borgenärer som ett krav på publicitet bör uppställas, under det att den som förvärvar samma egendom av givaren - kanske tredje mans förvärv också sker genom gåva - inte har något omedelbart intresse av hur överlåtarens makes fång bör bedömas. Vi tror heller inte att dessa konkunenssituationer kommer att bli särskilt vanliga och i den mån intresset av en i samhället fungerande omsättning gör sig gällande kan enligt vår mening de bestämmelser och principer om exstinktiva godtrosförvärv som finns vara fullt tillräckliga. Överlåtarens make och den tredje man som förvärvat samma egendom från överlåtaren får alltså konkurrera inbördes på lika villkor, dvs. utan några särskilda föreskrifter som begränsar makes rätt att göra sitt fång gällande. Den principiella utgångspunkten blir då att den tidsföljd i vilken de konkurrerande överlåtelsema förvärvaren i vissa ägt rum blir avgörande men att den senare fall kan göra ett exstinktivt godtrosförvärv och alltså tränga ut - exstingvera - den som gjort det tidigare förvärvet. Givetvis krävs det för att givarens make skall kunna konkurrera med tredje man, att gåvan eller utfastelsen därom är bindande av gåvan till överlåtarens make saknar för givaren. Registrering däremot självständig betydelse i förevarande sammanhang men kan givetvis komma med vid bedömningen av frågan om tredje man, när det är denne som gjort det senare förvärvet, därvid var i ond eller god tro. Godtrosförvärv kan äga rum till lös sak, exempelvis bohag. Det krävs då enligt allmänna regler att förvärvaren i god tro fått saken i sin besittning. Som kan det för makar som har bohag under sambesittning vara vi nyss framhöll svårt att åstadkomma en godtagbar besittningsövergång. Att överlåtarens make skulle kunna göra ett exstinktivt godtrosförvärv av lös sak som tredje man har anspråk på förefaller därför vara en förhållandevis ovanlig situation. Däremot är det väl tänkbart att tredje man gör ett sådant förvärv av egendom som redan givits till överlåtarens make. Mer på jämställd fot torde förvärvama aktiebrev och andra sådana kunna bli när det rör sig om löpande skuldebrev, som också kan bli föremål för godtrosförvärv i förening med värdepapper besittningsövergång. kan bli föremål för godtrosförvärv i fall Även vissa icke löpande fordringar av dubbelöverlåtelse, t. ex. enkla skuldebrev och andelsrättigheter (3 l § andra stycket skuldebrevslagen). Det fordras då att gäldenären i fordringsförhållandet underrättats - denuntierats - om överlåtelsen och att förvärvaren därvid i var i god tro. För fast egendom och tomträtt finns bestämmelser för konkurrerande förvärv huvudsakligen i 17 kap. jordabalken (se även 6 kap. 7 § och 7 kap. om l 1-14 §§). Den vinner företräde som först söker lagfart för sitt förvärv och, detta är den som gjort det senare förvärvet, vid sitt förvärv vari god tro. I detta och fall kan alltså, om sökanden är givarens make, skydd mot ny förvärvare Vi mot givarens borgenärer komma att vinnas vid en och samma tidpunkt. skall dock här inte gå närmare in på den mångfald av situationer som kan vid godtrosförvärv, särskilt om man också beaktar att det ena uppkomma förvärvet kan avse annan rätt till egendomen än äganderätt eller att en av konkurrenterna i sin tur kan överlåta egendomen vidare eller upplåta en rättighet i denna.

SOU l98lz85 Specialmotivering 343

En annan konkurrenssituation som bör uppmärksammas är den mellan gåvotagarens borgenärer, på ena sidan, och givaren, på den andra. Situationen är alltså den omvända mot den som diskuterats i det föregående, då fråga var om gåvotaga rens skydd mot givarens borgenärer. Problemet är om gåvotagarens borgenärer vid utmätning eller konkurs äger ta egendomen i anspråk redan innan gåvan har registrerats eller annan i det föregående angiven, likvärdig åtgärd har företagits. För att frågan alls skall uppkomma måste det- i enlighet med vad som utvecklats i det föregående - föreligga en för givaren bindande rättshandling, antingen en skriftlig utfästelse en ligt l § gåvolagen eller en rättshandling som skulle ha innefattat en ”fullbordad” gåva om parterna inte hade varit gifta med varandra. I det senare fallet skall en lös sak ha traderats, om gåva av fast egendom skall ha upprättats en skriftlig, av båda parter undertecknad handling, om överlåtelse av en fordran skall i förekommande fall gäldenären ha underrättats etc. Givaren bör i samma omfattning som efter en registrering kunna göra gällande att överlåtelsen är ogiltig eller att gåvotagarens rätt är villkorlig. Om emellertid givaren i förhållande till gåvotagaren är bunden av rättshandlingen, äger han eller hon ej motsätta sig en registrering enligt äktenskapsbalken. Vad som i denna situation kan hända innan registrering eller motsvarande åtgärd har foretagits är att såväl givarens som gåvotagarens borgenärer vill ta egendomen i anspråk. Enligt vår mening bör detta vara möjligt. I och för sig finns det nämligen ingenting som hindrar att egendomen under en övergångstid kan vara åtkomlig för båda avtalspartemas borgenärer, allra minst som det i detta fall av lagen klart framgår i vilken turordning de äger komma till sin rätt, om anspråk på egendomen reses samtidigt från båda sidor;

det är då givarens borgenärer som får företräde? Om det uppkommer ett

överskott sedan egendomen exekutivt försålts till deras fömöjande, kan överskottet tas i anspråk av gåvotagarens borgenärer. Eljest bör ett överskott enligt vår mening tillfalla gåvotagaren framför givaren. Utmäts egendomen enbart för gåvotagarens skuld, kan kronofogden med stöd av 4 kap. 31 §i den nyligen antagna utsökningsbalken söka registrering av

gåvan och på så sätt ta tillvara sökandens rätt.5 Motsvarande gäller vid

konkurs, då förvaltaren i denna kan tillse att förvärvet blir gällande mot överlåtarens borgenärer. Har skriftlig handling redan upprättats om gåvan, kan registrering i princip erhållas med företeende av handlingen. Svårare kan det vara om någon dokumentation inte finns. Eftersom något sakrättsligt moment i sådant fall skall ha vidtagits bör gåvans existens normalt kunna styrkas och, om givarens frivilliga medverkan inte kan erhållas, på talan av konkursboet domfästas på ett sådant sätt att registrering därefter kan sökas. Några särskilda regler om verkan av makes omyndighet när det gäller gåva 4 Jfr ang. utmätning av skepp hos förvärvaren mellan makar krävs inte i äktenskapsbalken. Eftersom allmänna regler innan förvärvet har regikommer att gälla, kan en omyndig make på egen hand ge den andra maken en strerats, prop. l980/8l:8 gåva av egendom som han eller hon själv råder över enligt bestämmelserna i s. 484. föräldrabalken. På motsvarande sätt kan en omyndig make ta emot en gåva, 5 Prop. 1980/81:8 för vilken fönnyndarens medverkan enligt samma balk inte erfordras. s. 480 tr.

Specialmotivering

2§ Det ansvar som gåvotagaren har i förhållande till givarens borgenärer enligt 8 kap. 5 § giftennålsbalken har i denna paragraf bevarats i sina huvuddrag. Vi har funnit det välmotiverat att också i fortsättningen bereda borgenär, vars fordran förelåg vid den tidpunkt gåvan blev gällande mot givarens borgenärer, möjligheten till ett slags återkravsförfarande som ej förutsätter att man går vägen över en konkurs, dvs att givaren först försätts i konkurs och därefter en talan förs om återvinning av gåvan i konkursen (se avsnitt 6.3.7). Borgenären eller de borgenärer, till vars förmån bestämmelserna gäller, kan alltså under vissa förutsättningar vända sig direkt mot gåvotagaren. Denna borgenäremas möjlighet står emellertid i ett visst motsatsförhållande till de principer som annars gäller vid gäldenärs betalningsofönnåga. Den kan fanns sålunda begagnas bara av vissa borgenärer, nämligen de vars fordringar när gåvan blev gällande, under det att i en konkurs en gåva som återvinns kommer alla borgenärer som bevakat fordran i konkursen till godo. Har gåvotagarens ansvar gjorts gällande, reduceras hans eller hennes ansvar i motsvarande mån i förhållande till den som därefter gör samma typ av anspråk gällande. Försätts givaren i konkurs anses det inte heller vara möjligt att i konkursen återvinna den betalning som en av borgenärema erhållit och som skall räknas gåvotagaren till godo om gåvan skall återvinnas till konkursboet. På sitt sätt kan därför bestämmelserna inbjuda vissa borgenärer till en kapplöpning om tillgångarna när gäldenärens/givarens bristande betalningsförmåga blir märkbar] att dessa förhållanden skulle orsaka sådana Vi har inte fått intrycket praktiska olägenheter att den nu gällande ordningen skulle behöva ändras på några väsentliga punkter. Principen att det är borgenärer vars fordringar fanns vid tidpunkten för gåvan som skall ha rätten att vända sig mot gåvotagaren är för bestämmelserna. Lika är att den självklara utgångspunkten självklart gåvotagaren inte skall behöva riskera att få utge mer än värdet av gåvan. Det måste anses ligga utom ramen för vårt uppdrag att undersöka om det sedan i anledning av givarens konkurs behövs särskilda bestämmelser som ingriper till skydd för andra borgenärsgrupper utöver vad som följer av paragrafens andra stycke. Vi går därför inte närmare in på den under hand till oss framförda tanken att också en konkursförvaltare skulle äga utkräva ansvar enligt förevarande paragraf Inte heller diskuterar vi tanken på en återvinning

till konkursboet av en betalning som gåvotagaren erlagt till en borgenänz

Gåvotagarens ansvar är subsidiärt. Har det konstaterats att givaren inte kan betala borgenärens fordran, kan andra makens ansvar för bristen utkrävas. Normalt brukar kunna slås fast genom ett misslyckat

betalningsoförmågan

l Jfr Welamson, Kon- eller som bara delvis utmätningsförsök genom en utmätning inbringar kursrätt, l96l s. 226ff. täckning för fordringen. Även om utmätning inte företagits kan ansvaret göras Ang_ möjligheten an återvinna gåvotagarens gällande, om det av annan anledning kan antas att givaren är på obestånd. betalnlngtln b°lB € “5T Därmed avses främst de olika situationer där betalningsoförmågan ändå - - - - - -- .. - . hävdar Walin en annan tydligt kommer trll uttryck, exempelvis vrd rntraffad konkurs, utmatnrng for uppfattning, se Materiel] annan borgenärs fordran utan att betalning erhållits etc. I sådana fall kan konkumém, 1930 S_ 137 not 2. av hela skulden och givaren utan vidare antas brista i fråga om betalning 2 gåvotagarens ansvar gäller i överensstämmelse dänned. prop. 1975:5 s_ 241 och 243 f. Jfr Walin a. st. Liksom hittills skall personliga presenter vara undantagna och inte utlösa

Specialmotivering 345

ansvar för mottagaren enligt förevarande bestämmelser. Vidare behåller gåvotagaren sin möjlighet att visa att givaren vid den tidpunkt då gåvan blev gällande mot borgenärema hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbarligen motsvarade de skulder för vilka givaren då svarade. Därigenom kan gåvomottagaren frita sig från ansvaret. Också första styckets bestämmelser om avräkning av vederlag och om mottagarens frihet från ansvar när egendomen utan hans eller hennes vållande helt eller delvis gått förlorad motsvarar gällande rätt och torde inte behöva här närmare kommenteras. Gåvotagarens ansvar är för närvarande inte tidsbegränsat. Däremot är möjligheten att återvinna gåvan i givarens konkurs underkastad vissa frister. En kortare frist om sex månader gäller generellt, dvs. utan hänsyn till gåvans inverkan på givarens solvens. När gåvan, som i här diskuterat fall, lämnats till en givaren närstående person, skall den gå åter om den fullbordats senare än två år före fristdagen i konkursen, såvida det inte visas att gäldenären varken var eller genom gåvan blev insolvent (31 § konkurslagen). Motsvarande tvåårsfrist gäller vid återvinning av bodelning, då tiden räknas från det bodelningshandlingen gavs in till rätten (32 § konkurslagen). Av skäl som vi angett tidigare (6.3.7) har vi föreslagit, att gåvotagares ansvar enligt förevarande paragraf skall vara begränsat till en tid av ett år, räknat från den dag gåvan blev gällande mot borgenärema, dvs. i normalfallet då gåvan registrerades. Borgenär som önskar bevara sin rätt har att väcka talan inom den angivna tiden eller dessförinnan träffa bindande överenskommelse med gåvotagaren om kravet. Makes ansvar i anledning av mottagen gåva gäller under förutsättning av att gåvan verkligen erhållit skydd mot borgenärema. Har registrering eller annan åtgärd som ger sådant skydd inte vidtagits, är gåvan i förhållande till borgenärema att betrakta som ogiltig och de grundsatser som för sådant fall gäller blir att tillämpa. Detta gäller vare sig gåvan är bindande i förhållandet mellan makarna eller så inte är fallet. Egendomen kan alltså tas i anspråk av borgenärema som om den fortfarande tillhörde gäldenären/givaren. Finns egendomen inte i behåll, torde -i den mån annat inte framgår av förevarande 2 § - ledning kunna hämtas ur de principer som kommer till uttryck i 39-40a §§ konkurslagen. Makama kan, med insikt om att gåvan gäller bara mellan dem och inte mot givarens borgenärer, tänkas ersätta rättshandlingen med annan överlåtelse sig emellan. Från borgenäremas synpunkt blir läget då att bedöma helt enligt de nya förutsättningarna och något ansvar enligt förevarande paragraf skall det inte behöva bli aktuellt att göra gällande. På motsvarande sätt förhåller det sig enligt vår mening om en mot borgenärema inte verksam gåva vid bodelning mellan makarna tilldelas mottagaren. Är bodelningen till skada för givarens borgenäner exempelvis för sådana vars fordringar tillkommit efter den för bodelningen grundläggande tidpunkten och alltså inte omfattas av gäldstäckningen - kan de göra ansvar mot mottagaren gällande enligt 13 kap. l § äktenskapsbalken eller i tidigare ägarens konkurs påkalla återvinning av bodelningen.

Specialmotivering

9.1.8 9 kap. Bodelningsfo‘rrc1ttning och dess förberedande

I detta kapitel har vi samlat några bestämmelser som dels rör bodelningsföri allmänhet, dels behandlar vissa frågor som kan aktualiseras inför rättningen en bodelning.

1§ är en formbunden rättshandling och vi behåller i vårt förslag Bodelningen kravet på skriftlighet och på båda makamas underskrifter. Det krävs inte att namnunderskriñema tillkommer samtidigt och inte heller att de görs personligen. Liksom för närvarande är möjligt kan handlingen, utan att formföreskriñema åsidosätts, skrivas under först av den ene och sedan av den andre och make kan därvid representeras av ombud eller ställföreträdare. Vad vi inte behållit i vårt förslag är kravet på medverkan av vittnen. De familjerättsliga avtalen bodelning och arvskifte hari detta hänseende knutit an till överlåtelse av fast egendom, för vilken tidigare gällde ett vittneskrav. Eftersom - liksom vid fast egendom kunde övergå till ny ägare vid bodelning arvskifte - var det följdriktigt att ställa upp krav på medverkan av vittnen också för dessa avtals del, i vart fall om fast egendom ingick i boet. Av praktiska skäl låg det nära till hands att låta vittneskravet gälla generellt, även eller skiftet. om bara lös egendom ingick i boet eller berördes av bodelningen När förmkravet för arvskifte diskuterades i samband med tillkomsten av lagen om boutredning och arvskifte, anförde lagberedningen även andra (1933:314) av folkpsykologisk art. Vid arvskiftesfönättningar var det skäl, delvis två personer, av vilka åtminstone den ene var ett nämligen vanligt att tillkalla sakkunnigt biträde åt delägarna. Krav på vittnens underskrift var därför ägnat att till den del vittnena redan hade ställningen av gode män befästa denna

ställning

Vittnens underskrift på fångeshandlingen utgör inte längre något krav för giltigheten av köp, byte eller gåva av fäst egendom. Frågan diskuterades

jordabalk.2 Numera finns bara bland

ingående under arbetet på 1970 års bestämmelserna om lagfart en föreskrift som säger, att om överlåtarens underskrift på fångeshandlingen inte är styrkt av två vittnen och överlåtelsen ej skett genom statlig myndighet lagfartsansökan skall förklaras vilande (20 kap. 7 § l. jordabalken). Överlåtaren föreläggs därefter att inom viss tid väcka talan vid domstol, om han anseratt förvärvet är ogiltigt. Gör han inte det utgör bristen i fråga om bevittning inte längre hinder mot lagfart (8 §). De skäl som efter detta ställningstagande på fastighetsrättens område skulle kunna anföras till stöd för ett bibehållet vittneskrav för bodelning och arvskifte måste därför ha sin grund i dessa avtals särskilda natur. Att bevittning av bodelnings- och awskifteshandlingar skulle i högre grad än eljest säkra bevisningen om avtalet och dess tillkomst eller förhindra att parts underskrift I NJA H 1933 7- förfalskas eller kommer till under obehöriga påtryckningar- vilket anses vara

5-540

§aldr° vittrrenas främsta funktioner - kan knappast påstås. Med tanke på hur

gigbfifénll

lättvindigt vittnespåskriñeri många fall kommer till kan man inte försvara ett 2 Pm 197020 Bl vittneskrav genom att peka på att den ena maken kan stå i ett beroendeför-

s_ lzspá se gym Wester_

hållande till den andra och att detta kan utnyttjas vid en bodelning. Skulle und, Jordabalken 1_5 kap., 1971 s. 249 ff. vittnens medverkan ha någon verklig betydelse skulle i så fall en avsevärd

Specialmotivering 347

skärpning av forrnkravet behöva vidtas och all erfarenhet visar att ett strängt formkrav skapar tillämpnings- och tolkningsproblem samt är svårt att förena

med vår rättstradition och rättsuppfattning3 Inte heller de skäl som lagbe-

redningen åberopade på 1930-talet med stöd i den på äldre rätt grundade vanan att anlita godemän vid arvskiften kan längre anföras för att bibehålla ett vittneskrav. Vi har övervägt om man vid lagfart på förvärv vid bodelning eller arvskifte i stället skulle införa en ordning som motsvarar den vid överlåtelse av fast egendom. Det skulle då innebära att - när vittnespåskrifter saknas och ansökan om lagfart därför förklarats vilande - vid bodelning den andra maken eller dennes rättsinnehavare och vid arvskifte övriga delägare skulle ges tillfälle att inom viss tid väcka talan om rättshandlingens ogiltighet. Enligt vår mening saknas det emellertid anledning att för de familjerättsliga förvärvens del införa detta system. Den fördelning av fast egendom som kan förekomma vid bodelning och arvskifte torde inte på samma sätt som en äganderättsövergång genom köp eller annan överlåtelse behöva kringgärdas med en skyddsföreskrift av här berört slag. På nu anförda skäl har något krav på vittnens medverkan inte tagits upp i vårt förslag. Har den ena maken avlidit, inträder hans eller hennes arvingar och universella testamentstagare i den dödes ställe och det blir med dem som den efterlevande maken har att göra bodelningen. Detta blir fallet också om den ena maken avlider sedan talan väckts om äktenskapsskillnad. I princip äger den avlidnes rättsinnehavare göra gällande de befogenheter som skulle ha tillkommit den döde om han eller hon fortfarande hade varit i livet vid bodelningen. Helt undantagslöst kan denna princip dock inte tillämpas. För vissa fall har vi i lagtexten direkt angivit att bestämmelsen gäller enbart till förmån för den efterlevande maken (se t. ex. l l kap. 7 §). l andra fall följer av en bodelningsregels personliga karaktär att den kan åberopas bara av en make personligen (se 12 kap. 3 §). Vi vill i detta sammanhang också peka på betydelsen av bestämmelserna i * 8 § första stycket i det följande. Även om på ena sidan står en avliden makes arvingar och universella testamentstagare skall, när dödsfallet inträffade under pågående skillnadsmål, de bestämmelser som avser bodelning vid äktenskapsskillnad tillämpas. Balken skiljer mellan de båda fallen genom att begagna uttryckssätten bodelning efter den ena makens död” resp. vid 3 äktenskapsskillna

- u u. . m Sm°t_ 1 _ O ‘fix- -

“°

K“

gen s goras, m te frågan losas med hjalp om medverkan “d kap av utomstående. Endera eller båda makarna kan då begära att en bodelnings- av fast egendom av ett 55131511.

förrättare utses enligt 17 kap. och denne äger i sista hand själv göra 0ff°I}}1i8t.Vitme

och skriva under handlingen i stället för makarna

;e:‘:‘l:;§:n]:‘;l§:::;::t:‘e

bodelningen (17 kap. 6§ andra stycket). Om detta förfarande och parts möjligheter att söka få ändring pmp_ 1970:20 B1 s_ 130 till stånd i den av förrättningsmannen gjorda bodelningen finns bestämmelseri och 133 fl och dep.chefen s.l36ff. 17 kap_

348 Specialmotivering SOU 198 I285

2§ Att äktenskapet upplöses innebär normalt också att det skall ske en ekonomisk uppgörelse mellan makama. Såvitt avser egendomen sker den äktenskapsrättsliga uppgörelsen vid en bodelning. Enligt första stycket av paragrafen skall därför bodelning förrättas när ett äktenskap har upplösts. Som vi tidigare berört upplöses ett äktenskap genom ena makens död eller genom rättens lagakraftvunna dom på äktenskapsskillnad (l kap. 5 §). Genom bodelning sker den ekonomiska utjämning mellan makama som balkens delningsregler syftar till (l l kap.). Vårt förslag motsvarar i den delen gällande bestämmelser om delning av makars giftorättsgods. Som för närvarande är möjligt kan också enligt vårt förslag de lningsreglema helt eller delvis sättas ur spel genom att egendom görs till makes enskilda (10 kap.). Av vår bouppteckningsundersökning (bilaga 3) framgår att enskild egendom förekommer sparsamt när äktenskap upplöses genom ena makens död. Det finns anledning tro att i en mycket klar majoritet också av skilsmässoma makamas egendomsförhållanden är sådana att enskild egendom utgör undantag och att därför en bodelning regelmässigt skall göras. Enligt vårt förslag skall bodelning förrättas också av andra skäl än de nu nämnda. Har makarna bostad och bohag som de förvärvat för gemensamt begagnande, skall de enligt 7 kap. 6 § anses äga egendomen tillsammans och den fördelning som här skall till vid äktenskapets upplösning skall också den ske vid bodelning, även om det inte finns någon annan egendom som skall

delas. Uppgörelsen skall ske vid bodelning även om egendo@n gjorts till

makes enskilda. Makama kan visserligen ingå avtal också om bostaden och bohaget men vilken verkan som skall tillmätas ett sådant avtal skall även det bedömas vid en bodelning Bestämmelserna om gemensamma bostaden och bohaget tar sikte på själva äganderättsfrågan och ligger därför på ett annat plan än den utjämning som likadelningsregeln syftar till. Som vi tidigare berört skall det därför inte vara möjligt att i förväg generellt avtala bort en uppgörelse avseende bostaden och bohaget på samma sätt som när det gäller likadelningen av övrig egendom (se avsnitt 3.3.8). Har makarna varken egendom som enligt 10 kap. skall ingå i bodelning eller bostad och bohag som skall anses tillhöra dem tillsammans enligt 7 kap. 6 § men väl annan bostad eller annat bohag, kan en bodelning påfordras av den anledningen att den ena maken av den andra vill övena eller lösa till sig bostaden och bohaget. Våra bestämmelser härom finns i l l kap. 7-8 §§ och innebär en utvidgning i förhållande till de regler som för närvarande gäller enligt lagen (1959: l 57) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad. Enligt vårt förslag blir det nämligen möjligt att till behövande make föra över också bohag som utgör enskild egendom och detsamma gäller bostaden oavsett med vilken rätt den innehas, alltså inte som nu endast om det rör sig om en hyresrätt eller bostadsrätt. Också den nyheten vidgar tillämpningsområdet för bodelning. Sker upplösningen av äktenskapet genom ena makens död kommer i l

samma omfattning som nu bodelning att erfordras Visserligen föreslår vi att

“Wdillninâ ]*:srg°_1_’a5

den efterlevande maken skall erhålla en rätt att överta

âjåtlgffâkågfar

kvarlâtenskapen

“SSE:

oskiftad även när den avlidne efterlämnar bröstarvinge, men också detta genom bådas död_ Jfr NJA l980 s. 524. Övertagande föreslås ske genom en bodelning Förrättningen kommer i sådant

sou 1981285 349

Specialmotivering

fall att innebära att den efterlevande tillskiftas kvarlåtenskapen med den rätt som följer av 3 kap. ärvdabalken. Skall den efterlevande överta blott en del av kvarlåtenskapen oskiftad- exempelvis sedan en av flera bröstarvingar tagit sitt arv —är det också givet att bodelning erfordras. Vid bodelning kan enligt vårt forslag också prövas om villkori äktenskapsförord eller annan rättshandling, enligt vilken egendom är enskild, är oskäligt mot ena maken och därför bör jämkas. Bedömningen kan utmynna i att enskild egendom dras in i bodelningen och fördelas mellan makarna (l 2 kap. 4 § andra stycket). Även rent prejudiciella frågor av betydelse för uppgörelsen mellan makarna kan prövas vid bodelning (se 17 kap. 6§ andra stycket). Tillämpningsområdet för bodelning har alltså i förslaget vidgats avsevärt i förhållande till nuläget och det kan konstateras att de fall där man från början kan slå fast att bodelning helt kan underlåtas blir fåtaliga och särpräglade. I många fall kommer bodelning att behöva förrättas inte bara för att föra över egendom från den ena maken till den andra utan också för att konstatera att fönitsättningama för ett överförande saknas. Bodelningsinstitutet kommer i ökad omfattning att tas i bruk för den äktenskapsrättsliga egendomsuppgörelsen vare sig makarna tvistar i någon fråga eller ej. Vi kommer närmare in på dessa frågor vid 17 kap., som behandlar bodelningsförrättaren och hans uppgifter. Mot den bakgrunden har vi i lagtexten slagit fast att bodelning skall förrättas när ett äktenskap har upplösts utan att närmare ange några särskilda förutsättningar under vilka en bodelning skulle kunna underlåtas. Det är angeläget att vid tvist om hur egendomen skall delas en bodelning under medverkan av en bodelningsförrättare snabbt kan komma till stånd utan att rätten först i tillsättningsärendet skall behöva utreda om en av ena maken påstådd undantagssituation föreligger. Av samma anledning har vi inte heller velat ta upp någon allmän hänvisning av innebörd att bodelning skulle kunna underlåtas om den är obehövlig. En sådan hänvisning skulle också lätt kunna missförstås och leda till att makar fördelar egendom mellan sig sämjevis utan bodelningi formell mening, något som skulle kunna medföra rättsförluster för endera maken. Vad nu sagts innebär inte att en bodelning obligatoriskt måste göras i samtliga fall när ett äktenskap har upplösts. Bodelning skall även enligt vårt förslag kunna underlåtas om den i ett visst fall inte skulle fylla något vettigt syfte och makarna är helt ense därom. Därvid är emellertid att märka att de olika anspråk som enligt förslaget kan riktas mot make vid bodelning kan göra det angeläget för endera maken att ändå på något sätt säkra bevisningen om att sådana anspråk inte existerar och så att säga få dem avförda för framtiden. Genom den förenkling av forrnkravet för bodelning som vi föreslår under nästföregående paragraf är det enkelt för makarna att genom en bodelningshandling åstadkomma detta. Vad som behövs är i princip endast en av båda underskriven handling varav framgår att de lämnar varandra utan att någon av dem reser krav på den andres egendom. Detta tillvägagångssätt kan användas om ingendera maken har egendom, som är av beskaffenhet att den skall ingå i bodelning, och inte heller har några anspråk på bostad eller bohag som innehas av den andre. Efter ena makens död kan man tänka sig några praktiskt betydelsefulla fall där bodelning kan vara obehövlig. Är det klart att den efterlevande har rätt att

350 SOU 1981185

Specialmotivering

överta hela kvarlåtenskapen med stöd av den s. k. basbeloppsregeln (12 kap. 3§ andra stycket i vårt förslag) kan bodelning undvaras, såvida inte den

efterlevande behöver en bodelning som formell åtkomsthandlingz Efterläm-

nar den avlidne ingen bröstarvinge men väl någon förälder, syskon eller annan arvsberättigad släkting i andra parentelen, behöver efterlevande make, som vill överta kvarlåtenskapen enligt 3 kap. ärvdabalken, inte förrätta någon i detta fall kan bodelningen närmast betraktas som uppskjuten till bodelning; efter den längstlevandes bortgång eller dessförinnan framställda begäran om skifte, då ett bodelningsförfarande mellan båda sidor ingår bland de föreslagna skiftesreglema i 3 kap. ärvdabalken. Sker upplösningen genom äktenskapsskillnad kan bodelning äga rum så snart talan därom väckts, om ena maken begär det. Denna ändring i förhållande till gällande rätt, där domens lagakraftvinnande först måste avvaktas, har vi närmare behandlat i den allmänna motiveringen (4.3.5). Bodelningen blir att helt jämställa med den slutliga bodelning som för närvarande sker - och även enligt vårt förslag kan ske - först efter domen i målet. Om förfarandet inte leder fram till en äktenskapsskillnad, blir verkningarna av den verkställda bodelningen att bedöma enligt l3 kap. 3 §. Humvida bodelning skall begäras redan när talan har väckts är en bedömningsfråga, som vederbörande make själv får ta ställning till. Är en make omyndig ankommer avgörandet på förmyndaren. Vi vill påpeka att det inte följer av förrnyndarens åligganden att alltid begära bodelning när talan har väckts om upplösning av en omyndigs äktenskap. Har förmyndaren funnit en eller har den andra maken att sådan begäran sakligt motiverad begärt bodelning skall förrättas genast, har däremot förmyndaren att i enlighet med bestämmelserna i 14 kap. 3 och 6 §§ föräldrabalken tillse att bodelning förrättas så snart det kan ske. Nu kan det hända att rrrakama vid en äktenskapsskillnad underlåter att förrätta bodelning trots att en sådan hade bort äga rum. I princip kan endera då iefterhand begära att en bodelning verkställs. Man kan tänka sig att makarna av personliga skäl - såsom fysisk eller psykisk sjukdom - inte förmått göra en bodelning redan i samband med äktenskapsskillnaden eller att det mött något annat hinder däremot. Den ekonomiskt svagare maken kanske först efter skilsmässan blir varse de rättigheter lagen ger honom eller henne. Någon tid inom vilken bodelning sist skall begäras finns inte upptagen i vårt förslag, lika litet som i gällande rätt. De anspråk som make äger framställa vid en 2 Jfr SvJT 1944 rf s 79, bodelning -i fråga om såväl likadelning av egendom som gemensamt ägande där bodelning ansågs av bostaden och bohaget - är inte att jämställa med vanliga, preskription nödvändig för att den underkastade fordringsanspråk. Inte heller kan den ena maken i förväg avsäga efterlevande skulle få lag- En sådan kan av flera skäl vara

sig rätten att påkalla bodelning. behövlig?

fart på boets fasta egen- Mer komplicerad kan situationen vara om makama gjort en fördelning sig dom, trots att boets behållning understeg 3 000 emellan av egendomen men denna fördelning, som de menat vara slutgiltig, kr och all boets egendom inte uppfyller de krav lagen ställer på en bodelning. Också här är givetvis den på grund därav skulle principiella utgångspunkten den att en bodelning skall göras, i förekommande tillfalla den efterlevande jämligt 13 kap. l2§gif- fall med frångående av den faktiska fördelning makama gjort. Om den faktiska termålsbalken i dess då- fördelningen skulle godtagas skulle annars lättare öppnas möjligheten för den varande lydelse. starkare av makarna att genomdriva och hävda en orättvis fördelning av 3 NJA 1936 s 166. tillgångarna.

SOU l98l:85 Specialmotivering 351

Helt undantagslöst kan denna princip emellertid inte tillämpas. Så anser vi att också i detta sammanhang den allmänna principen bör gälla att den av avtalspartema, som kan sägas vara ansvarig för att en giltig rättshandling inte kommit till stånd, inte bör till sin egen fördel äga åberopa forrnfelet. Vidare kan med tiden makes underlåtenhet att påkalla bodelning medföra att han eller hon får anses ha nöjt sig med den faktiska fördelning som skett och att rätten att påkalla bodelning därför går förloradf* Enligt vad som eljest gäller vid s. k. passivitet torde detsamma under särskilda omständigheter gälla också om någon faktisk fördelning av egendom mellan makarna inte kommit till stånd och lång tid gått utan att anspråk framställts från någondera sidan.5 Enligt andra stycket kan makarna förrätta bodelning även under äktenskapets beståndutan att mål om äktenskapsskillnad pågår. En förutsättning är att de är ense till alla delar. Det kan i detta fall inte bli fråga om att utse en bodelningsförrättare som gör bodelningen mot makes önskan. Det föreslagna tillvägagångssättet är avsett att avlösa boskillnadsinstitutet och har närmare motiverats i det föregående (6.3.4). Av hänsyn till borgenärema skall en anmälan om bodelning göras till rätten och registreras i äktenskapsregistret. De borgenärer vars fordringar tillkommit före anmälan är skyddade mot eltergifter som deras gäldenär kan ha gjort vid bodelningen (l l kap. 2 § första stycket och 13 kap. l §). Därefter tillkommande borgenärer kan ha intresse av att ta reda på utfallet av bodelningen, om det behövs för att bedöma makes kreditvärdighet. Bodelningen avser alltså makamas ekonomiska ställning den dag anmälan gavs in och skall därför i princip förrättas i tiden efter anmälan. Om något borgenärsintresse inte berörs därav finns det emellertid enligt vår mening inget hinder mot att godta en bodelningshandling som upprättats i omedelbar anslutning till anmälningen, även om den sålunda strängt taget hänför sig till ställningen några dagar före? I fråga om den verkan för framtiden som den under äktenskapet förrättade bodelningen får vill vi ~ hänvisa till 13 kap. 3 §. I tredje stycket har en hänvisning gjorts till de föreslagna bestämmelserna i ärvdabalken om efterlevande makes rätt till oskiftat bo och om skifte av ett sådant bo. Som vi nyss konstaterade skall, om efterlevande make vill överta boet oskiftat, övertagandet ske vid bodelning, när den avlidne efterlämnar bröstarvinge. De nya bestämmelserna finns i 3 kap. ärvdabalken.

Föreskriften i första stycket att bodelning skall fönättas hänför sig till det fallet att ett äktenskap har upplösts. Teoretiskt tänkbart är emellertid att mer än ett äktenskap upplöses genom en makes död. Härom finns bestämmelser i 13 kap. 13 b §giñermålsbalken. Enligt den paragrafen skall, om det föreligger tvegifte och den omgifte dör, rätt till ersättning, pension eller annan ekonomisk fömtån, som är tillagd efterlevande make, anses tillkomma maken i första giftet, om ej annat framgår av omständigheterna. Bestämmelsen infördes i 1915 års lag om äktenskaps ingående och upplösning, där den hade sin plats i det kapitel som handlade om återgång av äktenskap. När återgång avskaffades 1973 flyttades bestämmelsen till bodelningskapitlet. Den situation som beskrivs i paragrafen torde emellertid vara 4 NJA 1935 s. 613. ytterst sällsynt. Folkbokföringen har gjort tvegifte till något helt ovanligt, som knappast kan uppstå annat än då ett av äktenskapen eller båda har ingåtts i 5 NJA 1937 s. 180. _ annat land. En tvegiftessituation kan dock uppkomma om den ena maken 6 Jfr SvJT 1972 rfs. 23.

352 Specialmotivering sou 198|;85

dödförklaras och den andra, utan att ha fått äktenskapsskillnad, gifter om sig och den dödförklarade därefter befinnes vara vid liv7. Eftersom det dessutom för tillämpning av paragrafen förutsätts att den omgifte har dött, innan något av äktenskapen har blivit upplöst, måste även detta vara en ytterst ovanlig situation. Härtill kommer att den i paragrafen angivna principen ingalunda framstår som självklar. Avgörande för om den andra maken i något av äktenskapen - skall ha företräde böri stället vara syftet med den ekonomiska förmån som det är fråga om och de bestämmelser som närmare reglerar förmånen. Dessa kan fästa vikt vid den avlidnes vilja (se t. ex. ll kap. l § ärvdabalken och l05§ försäkringsavtalslagen 1927:77) och det beror då på en tolkning vem som skall anses vara den berättigade. I andra fall kan det avgörande vara att dödsfallet vållat förlust av underhåll (se t. ex. 5 kap. 2 § skadeståndslagen 1972:207 och principerna för änkepension i 8 kap. l-3 §§ lagen om allmän försäkring 1962:381) och det är då inte alltid uteslutet att båda kan vara berättigade. En möjlighet kunde vara att iäktenskapsbalken behålla endast ett stadgande om den ordning i vilken bodelning skall ske med de efterlevande i vardera Vi

äktenskapets (jämför 3 kap. 10 § i vårt förslag till ändring i ärvdabalken).

har dock ansett behovet därav vara så ringa att vi inte heller har velat framlägga ett sådant förslag.

3§ Bestämmelser om en avliden persons skulder finns i 21 kap. ärvdabalken. Där upptas vissa föreskrifter vars syfte är att underlätta en avveckling av den dödes åtaganden och reglera följderna av bodelning och skifte som sker innan skulderna har betalats. Enligt den lagstiftning vi haft sedan lagen (1933:314) om boutredning och arvskifte trädde i kraft har huvudprincipen varit den att delägarna - vartill då räknas också efterlevande make under de förutsättningar som anges i 18 kap. 1 §ärvdabalken - blivit personligen ansvariga för kända skulder, såvida de inte inom viss tid begärt egendomsavträde (till boutredningsman eller konkurs). Det personliga ansvaret kunde inträda redan tidigare såvida bodelning eller arvskifte skedde innan all känd gäld blivit betald. En efterlevande make var dock fri från personligt ansvar om han eller hon vid bodelningen inte erhållit något av den dödes egendom.

Nyligen har nya regler om ansvaret för den dödes skulder antagits.‘

Ansvaret skall inte längre vara personligt, dvs. en delägare blir inte längre på grund av lag ansvarig för skulderna i förhållande till borgenärema. Sker bodelning eller arvskifte innan skulderna har betalts eller medel till deras betalning har ställts under särskild vård, gäller i stället att bodelningen eller skiftet skall gå åter. Regler om sådan återgång fanns redan tidigare vid sidan av och delvis som komplement till bestämmelserna om personligt ansvar. Den nya ordningen innebär att en delägare svarari förhållande till boet och då bara såtillvida att han eller hon är skyldig återbära den egendom som mottagits 7 LB 1913 s_ 203, Tome, eller, om egendomen inte finns i behåll, utge ersättning för dess värde. Är Giñermål och Skilsmässa skulderna inte så stora att bodelningen eller skiftet behöver gå åter i sin helhet, 5- 3940- till vad var och en av dem fått för mycket vid svarar flera delägare i förhållande 8 SOU 1972241 S. 167. förrättningen. Uppstår det brist hos en av flera delägare, svarar de övriga för I bristen efter samma inbördes förhållande. Varje delägares ansvar för uppkom- Prop. 1980/31 :43’ LU

ll. men brist är begränsat till högst vad denne fått vid bodelningen eller skiftet.

Specialmotivering

Bestämmelserna härom finns numera i 21 kap. 4 § ärvdabalken och trädde i kraft den 1 juli l98l. Med dessa regler om gäldsansvaret korresponderar bestämmelser dels i 12 kap. 2 §giftermålsbalken såvitt avser bodelning, dels i 23 kap. 2 §ärvdabalken såvitt avser arvskifte. Också dessa har ändrats som en följd av de ändrade reglerna om gäldsansvaret. För bodelnings vidkommande sägs enligt den nu gällande lydelsen av 12 kap. 2 §giftermålsbalken att bodelning ej får äga rum mot någon dödsbodelägares bestridande innan alla kända skulder för vilka den döde svarade har betalts eller medel till deras betalning har satts under särskild vård Har den dödes egendom blivit avträdd till konkurs, får bodelning dock alltid äga rum utan hinder av någon delägares bestridande. Även med den begränsning av ansvaret som nu gäller har en delägare ett intresse av att skulderna betalas eller medel härför reserveras innan bodelning eller skifte sker. Delägaren löper fortfarande den risken att hans eller hennes ansvar i det modifierade skick det nu framträder kommer att kunna tas i anspråk i större omfattning i den mån en annan delägare vid en återgång inte förmår svara för sin del. Därför upptar också vårt förslag i förevarande paragraf samma rättighet för delägare att påfordra eller säkra betalning före bodelningen. I vissa fall har en delägare ansetts inte böra äga någon ovillkorlig rätt att kräva betalning av skuld. Ett praktiskt exempel som anförts har avsett skuld med säkerhet av panträtt i fast egendom. [allmänhet kan en sådan skuld inte betalas utan att fastigheten säljs. Även om det skulle gå att betala skulden kontant, kan detta vara ett oekonomiskt alternativ. Normalt brukar frågan lösa sig på så sätt att den delägare som tillskiñas fastigheten övertar betalningsansvaret med boets friskrivande. För att annan delägare inte skall kunna på formell grund motsätta sig att en bodelning eller ett skifte med den innebörden kommer till stånd har tidigare avfattning av här berörda lagrum »i lämnat möjligheten öppen för övriga delägare att träffa en överenskommelse med borgenären om att denne, med fritagande av den som motsätter sig bodelning eller skifte, nöjer sig med de övriga eller med någon av dem såsom gäldenär. Lagberedningen syftade bl. a. härpå när den med betalning jämställde att tredskande delägare ”fritagits från ansvar för skulden? Eñer de ändringar som gjorts beträffande ansvaret för den dödes gäld är det inte längre helt riktigt att begagna uttrycket, att vederbörande delägare ”fritagits från ansvar, och av den anledningen har också orden fått utgå ur

lagtexten.3 Det kan emellertid fortfarande vara av praktiskt värde att den

beskrivna undantagssituationen och därmed jämförliga fall uttryckligen tas upp i lagtexten. Vad det numera gäller är att en uppgörelse träffas som innebär att delägaren inte behöver räkna med att bodelningen eller skiftet kommer att gå åter av den anledningen att den ifrågavarande skulden eljest inte blir betald. Uppgörelsen med borgenären skall därför gå ut på att boets ansvar för skulden upphör. Huruvida betalningsansvaret övertas av en eller flera av övriga delägare eller av någon utomstående är ovidkommande för den delägare som motsatt sig bodelning eller skifte, Huvudsaken är att ansvaret överflyttas från boet till någon annan. Eftersom en sådan uppgörelse ofta måste bli avhängig av 2 NJA II 1933 s. 526. bodelnings- eller skiftesresultatet bör det vara tillräckligt att uppgörelsen föreligger i villkorligt eller preliminärt skick när förrättningen påbörjas. 3 pmp_ 1930/31:43 s_ 42 Vederbörande delägare kan, om utgången av förrättningen inte blir den med och 45.

354 SOU l98l:85‘

Specialmolivering

uppgörelsen avsedda, vägra att skriva under bodelnings- eller skiñeshandlingen. Innebär däremot bodelningen eller skiftet att i enlighet med uppgörelsen skulden i fortsättningen inte kan göras gällande mot boet och således inte föranleda en återgång, kan delägaren inte motsätta sig förrättningen. På grund av det anförda har i paragrafen angivits att trots dödsbodelägares bestridande hinder mot bodelning inte föreligger om uppgörelse träffas som innebär att skulden inte kan drabba delägaren. Motsvarande ändring har skett också i 23 kap. 2 § ärvdabalken såvitt avser arvskifte. Den rätt att motsätta som i paragrafen tillerkänns varje sig bodelning med balkens terminologi skall äga delägare gäller inte bara när bodelningen efter ena makens död. Också om rum enligt reglerna för en uppgörelse bodelningen skall göras enligt de bestämmelser som gäller vid äktenskapsskillnad men det på ena sidan - eventuellt på båda - står avliden makes arvingar och universella testamentstagare, blir paragrafen tillämplig. Däremot till förevarande bestämmelser upptagna finns ingen motsvarighet för det fall att bodelningen äger rum i båda makarnas livstid. Huvudprincipen är då inte att befintliga skulder skall betalas utan att vardera maken också svarar för sina skulder som förut. Skuldema anses tillräckligt fortsättningsvis beaktade genom bestämmelserna om gäldstäckning Vidare har borgenärema att rikta anspråk mot andra maken enligt reglema om vissa möjligheter en bodelning i makes efiergiñ vid bodelning (13 kap. l §) och att återvinna konkurs. Ett undantag från den nu angivna huvudprincipen framgår av ll kap. 7 § och andra stycket i vårt förslag. Skall den ena maken överta bostad eller bohag svarar egendomen för skuld som är förenad med särskild förmånsrätt däri, skall andra maken befrias från ansvar för skulden eller medel till dess betalning sättas under särskild vård. Vid ett sådant Övertagande- som kan ske till förmån för behövande make mot andra makens vilja - har särskilda regler ansetts

nödvändiga för att befria andra maken från betalningsansvar. svarar solidariskt för en skuld och denna omfattas av den Då makarna som ingår som ett led i bestämningen av deras andelar vid gäldstäckning finns det för närvarande en särskild bestämmelse om hur detta bodelningen, ansvar skall kunna regleras makarna emellen (13 kap. ll § gemensamma giñermålsbalken). En av makarna kan fordra att den andra maken betalar sin del av skulden eller ställer motsvarande säkerhet för betalningen. Om det inte rätt till ett slags tvângsuppgörelse, vars sker, har den som framställt yrkandet eller henne oberoende av andra makens fortsatta syñe är att göra honom Om den som vill ha uppgörelsen till stånd ställer

förmögenhetsförvaltningfl

säkerhet för skuldens betalning, skall nämligen från andra makens nettobeför hållning föras över så mycket egendom som svarar mot den del av skulden vilken andra maken svarar. Den som framställt yrkandet och som genom det angivna förfarandet fått egendom till täckning av hela skulden svarar dårefteri förhållandet makarna emellan ensam för betalning av skulden. motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i förslaget till Någon skulder som båda makama svarar äktenskapsbalk. När det gäller kortfristiga utestår obetalda vid bodelningen, torde nomralt för och som fortfarande mellan makama. En regelrätt frågan lösas genom en överenskommelse torde sällan aktualiseras. Rördet tillämpning av 13 kap. l l § giñermålsbalken 4 us 1918 s. 337. sig om långfristiga skulder, ter sig det angivna förfarandet många gånger

SOU 1998 l :85 355

Specialmotivering

opraktiiskt. Eftersom det för gemensam skuld med särskild förmånsrätt i bostadcen och bohaget finns särskilda regleri förslaget till äktenskapsbalk, är det i dettta sammanhang fråga om andra sorters tillgångar, t. ex. en rörelse eller annan verksamhet som makarna driver gemensamt eller någon särskild tillgång som de äger med samäganderätt. Hur skulder som hänför sig till sådana tillgångar skall behandlas måste bedömas vid en upplösning av själva verksamheten eller samäganderättsförhållandet. Är makarna ense därom redan wid bodelningen, kan de träffa en överenskommelse i samband med denna. Annars kan frågan få anstå till efter bodelningen och då lösas enligt de särskilda regler som gäller. I fråga om egendom som makar har med samägamderätt ärdet förhållandevis vanligt att bodelningsförrättaren på grund av oeniighet mellan makarna får lägga ut varderas andel i egendomen på hans

resp. hennes lott och skulderna för egendomen behöver då inte regleras vid

bodelningen. Samäganderättsförhållandet får därefter upplösas enligt samägande rättslagen. Några särskilda bestämmelser för att vid bodelningen i förtid säkra eller förekomma framtida regresskrav mellan makarna med anledning av gemensamma skulder erfordras inte enligt vår mening.

4§ När ett äktenskap upplöses genom den ena makens död följer av bestämmelserna i 20 kap. årvdabalken i vilken omfattning en bouppteckning kommer att verkställas efter den döde och i vad mån den efterlevandes egendom skall antecknas och värderas i denna. Såvitt avser upplösning genom äktenskapsskillnad ges föreskrifieri denna paragraf. Någon ovillkorlig skyldighet att göra en bouppteckning föreligger inte. En ursprungligen i giftennålsbalken intagen sådan skyldighet visade sig omöjlig att upprätthålla i praktiken och fick därför

upphävast En bouppteckning kan vara onödig redan av den anledningen att

en bodelning inte erfordras, låt vara att med vån förslag bodelningsfönättningen erhåller ett utvidgat tillämpningsområde (se under 2 § ovan). Även om en bodelning skall förrättas kan det många gånger vara onödigt att göra en särskild bouppteckning. De tillgångar som ingåri bodelningen kanske inte är flera eller mer komplicerade än att uppgifterna om dem lika väl kan tas in

direkt i bodelningshandlingen. Tvistar makarna inte om vilka tillgångar och

skulder som bodelningen skall omfatta eller om värderingen, kan detta förfaringssätt vara det enklaste. Paragrafen utsäger därför att makamas tillgångar och skulder skall upptecknas i den omfattning det behövs”. Ibland kan det, vid motstånd från ena makens sida, visa sig nödvändigt att anlita ett särskilt förfarande för att få en bouppteckning till stånd. Giftennålsbalken inmehålleren bestämmelse, enligt vilken på makes yrkande rätten skall förordna en lämplig person som gör bouppteckningen och som äger utverka ett rättens. föreläggande för tredskande make att vid vite lämna uppgiñer till denna (l l kap. 12 §giftermålsbalken). Fönättningsmannen skall vidare ge in bouppteckningen till rätten och make skall på yrkande av den andra maken beediga bouppteckningen inför rätten. A Den särrskilde bouppteckningsförrättarens uppgifter har i vårt förslag förts i över till brodelningsfönättaren. Make som vill ha bouppteckning till stånd skall alltså söka rättens förordnande av en bodelningsförrättare. l dennes åliggandem l ingår bl. a. att tillse att en bouppteckning görs. Det är inte NJA ll 1944 s. 470.

SOU l98l:8S

356 Specialmotivering

att den sålunda utsedde också verkställer bodelning mellan nödvändigt makarna. I första hand skall han söka få till stånd en uppgörelse i godo mellan makarna. Makama kan också, sedan bouppteckning gjorts, be bodelningsförrättaren att avvakta ett tag för att ge dem möjligheten att själva enas om en En av fördelama med att föra över uppgifterna till skälig bodelning. är att förfarandet utan dröjsmål kan leda fram till en bodelningsförrättaren överens. Bestämmelser om bodelning om makarna inte själva kommer finns i 17 kap. och kommer att bodelningsförrättaren och hans uppgifter närmare beröras där. som för närvarande vars De bestämmelser ger också en makes borgenär, fordran tillkommit före bodelningen, möjligheten att begära rättens förordnande av en bouppteckningsfönättare och föreläggande för make att beediga och saknar därför motsvarigheter i bouppteckningen har funnits obehövliga vårt Vi har inte heller ansett det nödvändigt föreskriva att boupp-

förslagz.

teckningen skall ges in till rätten. inför en bodelning vid äktenskapsskillnad skall ta sikte på Bouppteckning vid den tidpunkt då talan väcktes. Avlider en make under det förhållandena inte redan upprättats, är att märka att målet pågår och har en bouppteckning bouppteckningen i anledning av dödsfallet såsom hänförlig till den tidpunkten Tillgångar som make inte utan vidare går att lägga till grund för bodelningen. efter den kritiska och före dödsfallet eller skulder som förvärvat tidpunkten make under den tiden iklätt sig skall inte ingå i bodelningen. Vad den avlidne utfaller. Denna bör ägde vid dödsfallet är vidare beroende av hur bodelningen i anledning av dödsfallet. föregå bouppteckningen Att ställningen den dag talan om äktenskapsskillnad väcktes är avgörande

hindrar inte att också vad som hänt därefter kan ha betydelse vid bodelningen. Vi återkommer till dessa frågor under 10 kap. 2 § och 11 kap. 2 §.

5§

Denna med viss redaktionell jämkning de nuvarande paragraf motsvarar i ll kap. 9§ giftermålsbalken om rättens förordnande att bestämmelserna i den makes giftorättsgods skall sättas under särskild vård och förvaltning omfattning det behövs för att säkerställa andra makens rätt. Det är därvid i vårt kommande bodelningen få förslag fråga om andra makens rätt att vid den som tillhör den av förordnandet berörde maken, inte om att egendom säkerställa underhållsanspråk. Den möjlighet som nu finns att meddela föreskrifter om användning av godset eller dess avkastning till särskilda nödvändiga utgifter har därför fått utgå. I samband med att rätten avgör vilken egendom som skall ställas under särskild förvaltning äger den givetvis samtidigt bestämma i vad mån ägarrnaken själv har rätt att disponera över egendomen eller dess avkastning.

6-7§§

Dessa paragrafer motsvarar i sak 11 kap. 10-11 §§ giftermålsbalken. att bostad och bohag som tillhör konkurs- 2 Jfr NJA n 1898 nr 5 Såvitt avser 7 § bör framhållas s. 58 ff. gäldenären inte ingåri konkursen i den mån egendomen är undantagen från

SOU 198 l :85 Specialmotivering 357

utmätning (27 § konkurslagen jämförd med 5 § utsökningslagen resp. 5 kap. l § utsökningsbalken). Gäldenären har därför fortfarande rådighet över egendom, som sålunda inte förvaltas av konkursboet, men är därvid underkastad de rådighetsinskränkande föreskrifter som finns i 7 kap. äktenska psbalken. I den mån bostad och bohag inte är egendom som är undantagen från utmätning utan ingåri konkursboet följer av sista punkten i första stycket att boet äger sälja egendomen utan att inhämta samtycke av gäldenärens make. Man får förutsätta att konkursförvaltningen, som rimligtvis först bör ha undersökt andra makens vilja och fönnåga att överta egendomen, inte handlar utan att ha goda skäl för åtgärden. Detta bör gälla vare sig en bodelning samtidigt är aktuell eller inte.

8§

Balkförslaget upptar regler dels om bodelning vid äktenskapsskillnad dels om

bodelning efter ena makens död. Regelsystemen skiljer sig på väsentliga punkter från varandra. Skillnaderna har vi berört i den allmänna motiveringen (4.3, 5.1 och 6.3). [första stycket slås nu fast att föreskrifterna om bodelning vid äktenskapsskillnad skall gälla även om ena maken dör under det målet pågår. Bodelningen kan ha påbörjats eller t. o. m. gjorts färdig vid dödsfallet och det skulle vara mycket opraktiskt om det arbete som nedlagts behövde göras om eller om ena maken kunde vinna fördelar vid bodelningen genom att förhala den i förhoppningen att andra maken skulle hinna avlida före bodelningens avslutande. I sak innebär denna lösning ett närmande till den ståndpunkt som intagits i ärvdabalken när det gäller efterlevande makes arvsrätt. Genom andra stycket blir föreskrifterna om bodelning vid äktenskapsskillnad tillämpliga också när makar gör en bodelning efter skriftlig anmälan till rätten under äktenskapets bestånd utan att talan om sådan skillnad pågår. Dagen då anmälan gavs in till rätten blir här avgörande i stället för dagen när talan väcktes. Bodelning efter anmälan förutsätter att makama kommer överens till alla delar om bodelningen (se under 2 § andra stycket ovan), men till följd av förevarande bestämmelse blir det klart fastslaget bl. a. vilka tillgångar och skulder som bodelningen skall omfatta och i vad mån maka ma äger frångå likadelningen vid uppgörelsen.

9§ Här definieras begreppet ”mål om äktenskapsskillnad pågår, vilket förekommer på flera ställen i balken. Definitionen får betydelse för rätten att begära bodelning (2 § första stycket ovan), för valet av bodelningsregler (8 § ovan) och för fråga om rätt forum i visst fall (l 8 kap. 2 § andra stycket). Begreppet begagnas också i vårt förslag till ändringar i 3 kap. ärvdabalken och avgör där om efterlevande make skall ta arv eller ej (3 kap. 12 § förslaget till ändringar i ärvdabalken). Utgångspunkten för den tid målet pågår är dagen för talans väckande. dvs. enligt processuella grundsatser då ansökningen om äktenskapsskillnad inkom till rätten (l 3 kap. 4 § tredje stycket rättegångsbalken). Leder målet till dom. anses målet pågå till dess domen vinner laga kraft. Om den ena maken avlider

Specialmotivering

eñer domen men före lagakraftvinnandet anses dödsfallet alltså ha skett medan målet pågick. En annan ställning har vi tagit när målet inte leder till dom utan upphör av annan anledning Förfaller talan om äktenskapsskillnad måste utgångspunkten antas vara att makarna beslutat sig för att fortsätta äktenskapet och målet anses då inte pågå längre, även om själva avskrivningsbeslutet kan komma att dröja. När avskrivningsbeslut eljest meddelas anses av samma anledning målet inte längre pågå och beslutets lagakraftvinnande saknar i förevarande sammanhang betydelse. Praktiskt innebär detta bl. a, att om ena maken avlider efter ett avskrivningsbeslut - exempelvis efter återkallelse - men innan tiden för firllföljd av talan mot beslutet gått ut, gäller bestämmelserna om makes arvsrätt i 3 kap. ärvdabalken och föreskrifterna i denna balk om bodelning efter ena makens död.

9.1.9 10 kap. Vad som skall ingå i bodelning

Som vi anfört under balkrubriken har vi inte i förslaget använt oss av terrnema giftorätt och giftorättsgods. Giftorättsbegreppet, som har gammal hävd, brbehölls i 1920 års giñermålsbalk som beteckning på den vardera maken tillerkända rätten till den andra makens egendom, trots att denna rätt då fick ett helt annat innehåll. Detta har i viss mån varit ägnat att skapa oklarhet om innebörden av giftorätten. Genom att vi ansett oss kunna undvara särskilda regler om annan egendom än bostad och bohag såvitt avser förhållandena under äktenskapet och samlevnaden, har vi kunnat utmönstra giftorättsbegreppet och i stället med förslagets inriktning på den ekonomiska uppgörelsen efter äktenskapets upplösning tala om egendom som skall ingå i bodelning. I l § och den därtill anknytande 2 § möter principen att makes egendom i sin helhet skall ingå i bodelning samt att maken är skyldig att redovisa för den vid bodelningen. Undantag från principen görs i de följande fyra paragrafema som i i behandlar personliga tillhörigheter (3 §), särskilda rättigheter (4 §), egendom egendom som är som gjorts till enskild genom äktenskapsförord (5 §) och enskild på grund av föreskrift vid gåva eller testamente samt avkastning av och vad som trätt i stället för sådan enskild egendom (6 §). I den följande paragrafen ges makarna frihet att själva vid bodelningen komma överens om att viss egendom som annars skulle ha tagits undan ändå skall ingå i delningen (7 §). Slutligen erinras om de särskilda bestämmelser som försäkringsavtalslagen innehåller i fråga om försäkring eller försäkringsbelopp som vid försäkringstaganens död tillfaller en förmånstagare (8 §). Kapitlets bestämmelser reglerar uttömmande i vad mån egendom kan göras till makes enskilda. Det är sålunda inte möjligt för den ena maken ensidigt eller som utbetalas i enlighet med för en tredje man att göra belopp vid livförsäkring till mottagarens enskilda egenförmånstagarförordnande dom. Vi vet att sådana föreskrifter förekommer och vi har ingående övervägt behovet därav. Det kan då till en början anmärkas att det här i samtliga fall rör sig om pengar och ej om något som kan ha karaktären av släktegendom eller som eljest kan ha särskilt affektionsvärde för mottagaren. Skälen för en ordning som medger att mottagaren ändock skulle få ta undan beloppet och dänned minska den andra makens krav på utjämning är därför rätt svaga. Ännu svagare är skälen i det omvända fallet, när mottagaren är den som har ett

Specialmotivering

krav på utjämning och detta krav på den andra maken trots innehavet av försäkringbeloppet inte skulle reduceras eller bortfalla. Om möjligheten att i samband med fönnånstagarförordnanden göra utbetalade belopp till mottagarens enskilda egendom skulle erkännas, skulle detvidare föreligga en uttalad risk för att sådana föreskrifter slentrianmässigt skulle komma att tas in i förordnandena. Därav skulle kunna följa åtskilliga tillämpningsvårigheter, t. ex. när det efter en tid gälleratt avgöra om en viss penningsumma motsvarar det en gång utbetalade eller om något som förvärvats för pengama - i den mån detta alls gåratt utreda -i sin tur är att betrakta som enskild egendom (jfr under 6§ nedan). Man måste enligt vår mening också beakta att fönnånstagarförordnanden ofta är standardfönordnanden,

ggnor-_qpgmø-r

enligt vilka någon eller några i en krets av personer kan komma ifråga vid ett framtida försäkringsfall. Man vet då i regel inte vem som till sist kan komma att få beloppet och någon som helst hänsyn kan ej tas till omständigheterna på mottagarsidan i det enskilda fallet. Vår slutsats har alltså blivit den att det ej bör vara möjligt att i samband med ett förmånstagarförordnande vid livförsäkring bestämma att utbetalade belopp skall utgöra mottagarens enskilda egendom. Det bör ankomma på de berörda makarna själva att i ett äktenskapsförord bestämma om och i så fall i vilken omfattning ett belopp, som en av dem har uppburit som förmånstagare, skall hållas utanför en framtida bodelning. Vi vill till sist framhålla att de bestämmelser om jämkning som vi föreslår i 12 kap. i viss omfattning kan leda till att delningen av egendom makarna emellan begränsas. Harexempelvis den ena maken erhållit ett försäkringsbelopp kort tid före en äktenskapsskillnad och är det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt oskäligt mot honom eller henne att utge egendom till den andra maken i den omfattning som eljest gäller, kan enligt 12 kap. 2 § jämkning ske så att mottagaren av beloppet undgår skyldigheten att utge något därav. Av balkens bestämmelser om bostad och bohag följer att sådan egendom kan komma att beröras av en bodelning även om den gjorts till makes enskilda och därför i och för sig är sådan som inte utan vidare skall ingå i delningen. Det gäller vare sig fråga är om att fördela bostaden och bohaget med tillämpning av presumtionen för gemensamt ägande i 7 kap. 6 § eller make gör gällande sin rätt att mot lösen överta egendomen enligt 1 1 kap. 7-8 §§. l enlighet med de redigeringsprinciper vi redovisat under balkrubriken har någon särskild erinran om detta inte tagits in i detta kapitel.

1§ Efter 1973 års reform av äktenskapsskillnadsreglema gäller att i bodelningen ingår egendom som tillhörde make när talan väcktes. Har äktenskapet upplösts genom den ena makens död har sedan länge gällt att tidpunkten för dödsfallet är avgörande. Paragrafen ger uttryck för dessa principer. Med egendom som tillhörde make har vi avsett att ge en mycket vid definition, omfattande inte bara vad som i den makens hand innehades med äganderätt i formell eller inskränkt mening utan också honom eller henne tillkommande rättigheter av olika slag, dvs i praktiken allt som står under en

360 SOU 198 1:85

Specialmotivering

makes förrnögenhetsrättsliga disposition Erforderliga begränsningar följer

av de följande paragrafema, särskilt 4 §. Även makarna emellan kan fråga uppkomma vem äganderätten till viss I gällande rätt erbjuder 6 kap. 9 §giftem1ålsbalken dem egendom tillkommer. att skapa ett särskilt bevis härom. Har makarna upprättat en en möjlighet förteckning över egendom som tillhör vardera eller en av dem och är förteckningen bekräftad på heder och samvete och försedd med intyg av vittnen om underskriften och dagen därför, skall förteckningen ha vitsord vid tvist om vilkendera maken egendomen tillhör, om det inte visas eller på grund av särskilda omständigheter kan antas att den är oriktig. Sådant vitsord tillkommer dock inte förteckningen, om tvisten uppstår vid utmätning som sker inom ett år från förteckningens upprättande eller i konkurs vilken följer på ansökan som har gjorts inom samma tid. Möjligheten att upprätta en förteckning infördes på förslag av lagberedningen i syfte bl. a. att motverka obilliga verkningar av att make hade bevisbördan

när han eller hon ville freda sin egendom mot andra makens borgenärenz Det

är osäkert i vad mån makar begagnat denna möjlighet. Förteckningen behöver nämligen inte ges in till myndighet för registrering. Det har sagts att förfarandet skulle vara ovanligt och att den omständigheten att en förteckning åberopas ger anledning till misstanken att allt inte står rätt till utan att make

velat undandraga borgenärema egendom.3

Vi anser inte att det i en ny balk bör tas in någon bestämmelse om något legalt bevismedel rörande äganderätten till egendom. Något behov därav har vi inte kunnat finna. Har makarna upprättat en förteckning, får bevisvärdet därav bedömas fritt från fall till fall. Såvitt avser bostad och bohag som förvärvats för makamas gemensamma presumtionen i 7 kap. 6 §att tillämpas. Det innebär att begagnande kommer vardera makens andel skall läggas till hans eller hennes övriga tillgångar vid tillämpningen av detta och de följande kapitlen om bodelningen. Egendom som den ena maken fått som gåva av den andra under äktenskapet kommer givetvis att redovisas som gåvotagarens egendom vid bodelningen. Av vårt förslag att i vissa fall låta en mot givarens borgenärer overksam gåva bli gällande i vart fall mot givaren själv följer, att också denna blott obligations-

rättsligt verksamma gåva skall tas upp som gåvotagarens vid bodelningen.

1 Jfr Hessler, Allmän Överstiger givarens skulder tillgångarna och vad som vid bodelningen

sakxätt, 1973 s. 36. tillkommer honom eller henne av den andra makens egendom, bör gåvan eller ?LB 1918 s.256fl. dess värde emellertid återbäras i den omfattning det behövs. Annars kan 3 bodelningen komma att anses innefatta en eftergift från den skuldsatta makens Schmidt, Äktenskapslâtl 6 uppl. 1980 s. 70. sida och ansvar för andra maken göras gällande enligt 13 kap. l §.

sou 1981285 361

Specialmolivering

2§ Från den dag talan om äktenskapsskillnad väcktes eller den ena maken avled - ”den kritiska tidpunkten - till dess bodelning kommer till stånd kan det löpa en längre eller kortare tid. När den ena maken dött finns det inga utom parternas kontroll liggande hinder mot en snabb bodelning, men givet är att bouppteckning och annan boutredning efter den döde som måste föregå ç_ bodelningsförrättningen kan komma att ta tid i anspråk. När äktenskapet

ii upplöses genom äktenskapsskillnad finns det för närvarande ett formellt

f hinder mot en omedelbar bodelning såtillvida att bodelning inte får förrättas fönän skillnaden blivit definitiv, dvs. domen på äktenskapsskillnad vunnit laga kraft. Skall betänketid föregå upplösningen kommer således minst sex månader att förflyta innan sådan dom över huvud taget kan yrkas i målet. Huvudregeln är också enligt vårt förslag att bodelning efter äktenskapsskillnad skall förrättas först när äktenskapet blivit upplöst (9 kap. 2 §). Vi föreslår emellertid den nyheten att, om den ena maken begär det, bodelning skall kunna förrättas genast (4.3.5). Denna nyhet kommer att underlätta för makar som snabbt vill klara upp sina ekonomiska mellanhavanden eller för en make som anser sig ha anledning att inte avvakta med bodelningen till efter den slutliga upplösningen av äktenskapet. Trots detta har man att räkna med att i åtskilliga mer eller mindre komplicerade fall en bodelning kräver åtskilligt med förarbete och därmed också tid. Under det att den föregående paragrafen drar upp ramen för bodelningen genom att ange den egendom som skall ingå i denna, ålägger den förevarande vardera maken en skyldighet att för den nu angivna mellantiden redovisa för egendomen. Den motsvarar de föreskrifter härom som för närvarande finns utspridda över giftermålsbalken (9 kap. 5 §, l l kap. 8 §och 12 kap. 4 §). Även efter den kritiska tidpunkten råder vardera maken över sin egendom (l kap. 3 §, jfr 7 kap. 5 §och 9 kap. 7 §äktenskapsbalken), men denna rådighet måste utövas med hänsyn tagen till de bodelningsanspråk som den andra maken kan ha. Man kan, om man så vill, med lagberedningen säga att vardera maken fåri

viss mån anses förvalta egendomen för båda makamas räkning , bara man inte

härav föranleds att dra några slutsatser om rättsläget i andra hänseenden än såvitt avser redovisningsplikten vid bodelning. Den andra maken hart. ex. inte före bodelningen något äganderättsliknande anspråk på den redovisningsskyldige makens egendom men väl ett anspråk på att vid bodelningen kunna få

ut sin andel, bestämd en ligt de följande två kapitlen i äktenskapsbalken? Hur

stor denna andel kan bli låter sig inte alltid med bestämdhet sägas i förväg. Det beror på flera faktorer, som kan vara att hänföra till vardera maken. 1 LB 1918 s. 339. Redovisningsskyldigheten vilar därför på båda, inte enbart på den maken som 2 Make som mer den har de största tillgångarna. kritiska tidpunkten för- I redovisningsplikten en skyldighet att lämna Sitt

ligger först och främst brukat 8i_f10I3i_ttS80dS

‘ upplysningar om egendomen och dess förvaltning. kan ha

sådan “tl:m°.k:’kg

Egendomen

:I: t

undergått förändringar i olika hänseenden och ställning måste tas till frågan

§u?S£:agifl?,§tteha: S;

hur förändringarna bör påverka utfallet av bodelningen. En make bör kunna lunda inte dömts för förman fö 010V

redovisa för gjorda avhändelser och utbyten, underhåll och förbättringar samt Skiflgrinâ

hgt f‘5rf°gad°’ kunna förete räkenskaper och verifrkationer. NJA 1974 s. 47. Se vidare I makes skyldighet ligger vidare att sköta och förvalta sin egendom på ett Wennberg, Förskingring, omsorgsfullt och aktsamt sätt. Den som förbrukar sin egendom i mer eller 1977 s. 177.

Specialmotivering

mindre klart uttalad avsikt att undandra den andra maken egendom vid

bodelningen bryter sålunda mot sin skyldighet enligt denna paragraf. Om en

oaktsam förvaltning kan komma att läggas en make till last, bör å andra sidan särskilda som en make efter den kritiska tidpunkten vidtar för åtgärder egendomens förbättring och som kan sägas ligga vid sidan av en ordinär, på egendomens bevarande inriktad förvaltning kunna räknas huvudsakligen honom eller henne till godo. När en make får anses ha avvikit från normen i

den ena eller andra riktningen går inte att ange närmare. Det blir beroende på

egendomens beskaffenhet och vad som från ekonomisk synpunkt ter sig

lämpligt vid tidpunkten för åtgärden eller underlåtenheten. Också subjektiva

såsom en makes redan tidigare visade oförmåga att förvalta sin faktorer, måste ibland tillåtas inverka på bedömningen. Den andra maken egendom, har för sådana fall i 9 kap. 5§ fått en möjlighet att säkra sitt kommande

anspråk. Samhällets förändring sedan nuvarande regelsystem skapades har medfört kan bli både besvärlig och mer tidsödande än man att bodelningsuppgörelsen tidigare hade anledning att räkna med. När lagen inte tillhandahållit någon och dess motivförfattare tigit, synes emellertid lösning på en viss fråga praktiskt användbara lösningar ha vuxit fram i rättstillämpningen och

svårigheterna kunnat övervinnas. En sådan fråga, om vilken dock fortfarande delade råda, gäller den tidpunkt till vilken värderingen av meningar tycks egendomen skall hänföra sig. Enligt en åsikt skall värderingen avse egen-

domens värde vid den kritiska tidpunkten, en ligt en annan vid en bodelningen

så närliggande tidpunkt som möjligt, nännast då den dag boet är utrett.3 i Det bör dock framhållas att

Båda lösningarna tycks tillämpas praktiken.4

3 Se diskussionen i TSA man bland företrädare för dembåda utgår från respektive tidpunkt som en

1967 s. l79 och 340 men hänseenden allmän huvudprincip för värderingen i åtskilliga frångår samt 1968 s. 25 och 141. huvudprincipen på sådant sätt att de praktiska resultaten av lösningama

4 I en opublicerad upp- varandras skulle därför inte vara så stora som

närmar sig Motsättningama sats i tillämpade studier principvalet antyder. Vidare tycks, i anslutning till ett äldre avgörande, i ämnet civilrätt vid råda om att vid bodelning och arvskifte efter den ena makens död Stockholms Universitet enighet av Kurt Sörgren, Om tid- uppgörelsen skall gnmda sig på aktuella värden.6 Meningsmotsättninyrma punkten för värdering av skulle därför närmast avse bodelning vid äktenskapsskillnad. gifioráttsgods vid bodel- att makarna finns bl. a. För vår del vill vi till en början framhålla själva är oförhindrade ning (l979), redovisad en enkätunder- att komma överens om värderingstidpunkten, en skiftesdag. Ser de bara till att

sökning bland ett urval borgenärema inte får sina intressen åsidosatta, finns det inte nâgra civilrättsadvokater, vilken visade häremot. En bestämd skiftesdag kan behöva överenskommas även liga hinder en viss övervikt för den om makarna vill ha ett så aktuellt värde som möjligt. Är tillgångarna av den andra lösningen, dvs. den beskaffenheten att värderingen har storbetydelse, torde det nämligen ofta vara senare tidpunkten. att hålla helt aktuell intill den dag 5 Se i föregående not praktiskt taget omöjligt värderingen avslutas och handlingen skrivs under. Av den angiven uppsats och även bodelningsförrättningen i not 3 anförda diskus- torde i stor dagen då boet är utrett väljas som anledningen omfattning siominlägg.

skiftesdag.7

5 NJA 1940 s. 54. Se Kan makarna inte enas är det enligt vår mening med principerna för

även Walin, Kommentar mest förenligt att lägga aktuella värden bodelningen enligt äktenskapsbalken till Ärvdabalken II, 1976 till grund Reglerna om täckning för skuld (ll kap. 2 §) och om ansvar för s. 253 not 2. vid bodelning (13 kap. l§) förutsätter att skuldsatt make tillförs 7 Jfr Schmidt, Äkteneftergift som vid bodelningen motsvarar skuldbeloppet. Uppenbarligen kan skapsrätt, 6 uppl. 1980 egendom s. 150 f. maken inte tilldelas som vid den kritiska tidpunkten uppgick till egendom

Specialmotivering

skuldens belopp men sedermera förlorat sitt värde. Även såvitt avser den utjämning makarna emellan som likadelningen syftar till skulle en lottläggning grundad på äldre värden kunna innebära en för endera maken orättvis fördelning. Det bör vidare i fråga om många slags tillgångar vara lättare, allmänt sett, att göra en värdering efter aktuella förhållanden än på grundval av läget i förfluten tid. Den princip till vars förmån vi här uttalat oss kan lika litet som den därmed konkurrerande tillämpas utan undantag. De modifikationer som behövs följer av redovisningsskyldigheten enligt denna paragraf. För en värdeminskning som är att tillskriva en makes bristande aktsamhet vid förvaltningen skall denna make själv svara och bodelningsresultatet får anpassas med hänsyn till detta. Man kan lösa frågan så, att den berörda egendomen tas upp till sitt äldre värde, om den tillskiftas ägarmaken själv. Den andra maken erhåller då kompensation vid andelsberäkningen. Skall egendomen däremot tilläggas den andra maken, kan den vid avräkningen inte tas upp till annat än sitt aktuella värde och den andra maken får kompenseras för värdenedgången med annan egendom. Omvänt får man förfara om den ena maken har vidtagit särskilda åtgärder som medfört att egendom stigit i värde. Så blir fallet t. ex. om maken har förbättrat sin egendom med hjälp av förvärvsinkomster, som uppburits under den aktuella tiden, eller med användning av annan egendom som inte ingår i bodelningen. Rent konjunkturbetonade förändringar av värdet på egendomen kommer med den här angivna principen att fördelas mellan makarna, vare sig fråga är om värdeminskning eller värdestegring, Också förändringar som beror enbart på penningvärdeförsämringen kommer de att få dela på. vissa tillgångar,

För*

exempelvis personbilar, kommer man dock inte ifrån att även vid en normalt aktsam förvaltning värdet kan sjunka förhållandevis snabbt. Detta beror då mestadels på att bilen använts av den ena maken och under redovisningsskyldigheten faller även den fönnån maken här åtnjutit. Skall bilen tillskiftas honom eller henne kan man i enlighet med det nyss sagda åsätta den det äldre värdet, under det att vid motsatt utgång av bodelningen den andra maken får utöver bilen till dess aktuella värde kompensation i annan egendom för förslitningen av bilen. l paragrafen nämns inte särskilt att avkastning av egendomen skall redovisas. I vissa fall kommer redovisningsplikten naturligt nog att avse också avkastningen men någon allmän regel härom anser vi inte kunna ställas upp. Bodelningen omfattari första hand den egendom som fanns vid den kritiska tidpunkten, inberäknat då behållen avkastning. Den avkastning som faller av egendomen efter den kritiska tidpunkten kan i många fall för ägimraken vara att jämställa med den i bodelningen inte ingående förvärvsinkomst som den andra maken åtnjuter for samma tid. Vi tänker exempelvis på det fallet att den ena maken driver ett mindre familjeföretag eller annan rörelse. Även om det rör sig om ren kapitalinkomst får vad som kan återstå eñer skatt ofta anses jämställt med löneinkomst i nu angivet hänseende. Har den andra maken anspråk på del i sådana inkomster för att klara sitt uppehälle, bör frågan lösas enligt bestämmelserna om underhåll och inte omvägen över en utjämning vid bodelningen. Klart är däremot att för den egendom som den ena maken vid bodelning

Specialmotivering

förpliktas att överlämna till den andra det föreligger en skyldighet att redovisa från den kritiska tidpunkten fram till överlämnandet. För en avkastningen hyresfastighet som övergår skall sålunda redovisas hyror och andra intäkter efter avdrag för utgifter för samma tid. För aktier och andra värdepapper redovisas utdelningar och räntor som belöper på redovisningstiden. Begagnar den ena maken sin rätt enligt l l kap. 8§ första stycket att vid bodelningen den andra makens anspråk med pengar, får på lämpligt sätt ränta tillgodose beräknas från den kritiska tidpunkten.

3§ Paragrafen motsvarar 13 kap. 4 § giftermålsbalken men har utvidgats något i förhållande till denna genom att rätten att ta undan egendom anges gälla också och detta även om dessa inte tjänar uteslutande till personliga presenter har fått mottagarens personliga bruk. Detta innebär att gåvor som en make exempelvis till sin SO-årsdag eller annan bemärkelsedag inte skall ingå i bodelning, förutsatt att undantagsrätten därigenom utövas ”i skälig omfatt- Huruvida så är fallet får bedömas med hänsyn till makamas ning”. ekonomiska förhållanden. Viss ledning för tolkningen av bestämmelserna kan erhållas av 8 kap. 1 § andra stycket, där undantag från kravet på registrering görs för personliga presenter som inte står i missförhållande till givarens ekonomiska villkor. I stort sett bör samma faktorer här vara av betydelse, dock att rätten att ta undan egendom måste bedömas med hänsyn till vad som en make sammanlagt vill hålla utanför bodelningen.

4§ I nuvarande 6 kap. l § andra stycket giftermålsbalken föreskrivs att rättighet som ej kan överlåtas eller som eljest är av personlig art inte skall beaktas vid bodelning om det strider mot vad som gäller med avseende å rättigheten. Denna bestämmelse, som har motsvarigheter i de andra nordiska lagama och även i familjerättskommitténs förslag, har med en viss justering överförts till I fråga om tillämpningen av bestämmelsen hänvisar vi till äktenskapsbalken. som lämnats i den familjerättskommitténs förslag och till de redogörelser

juridiska litteraturen i övrigt

I den föreslagna lydelsen av paragrafen har rätten till pension nämnts särskilt som den kanske rättigheten som skall undantas vid viktigaste bodelning. De flesta pensionsrätter är oöverlåtbaia och egentligen redan av denna anledning undantagna från bodelning. Den nyhet som föreslås och som en ådan framgår av paragrafens andra stycke är att rätt till egen pension enligt enligt att som

1 försäkringüsom kommunalskattelagen anse pensionsförsäk-

SOU 1964.35 s 260 if till detta ställningstagande ring Jamstalls med annan ratt till pension. Motiven

Se vidare BeC‘kman_H6g_’

har angetts under 7.3.2. Vi har velat undvika att göra en direkt hänvisning till lund, Svensk familj-Clas_ praxis, 6 uppl. 19_7_7 kommunalskattelagen i lagtexten. I stället har vi tagit fasta på det karaktäris-

S~ 25 m Schmidh Akten tiska för pensionsförsäkringar, nämligen att utfallande belopp skall beskattas

skapsiätt, 6 uppl. 1980 som inkomst_ , , _ __ _ _ s. 92 ff med hänvisningar [begreppet egen pension ligger en viss begränsning, som har betydelse vid samt vad vi ant-Ön under 7.3.2 om livräntor. pensionsförsäkringar. Vid pension som utgår på grund av lag eller i kollektiva

Specialmotivering 365

former framgår av de villkor som gäller för rättigheten att den i sin helhet skall vara undantagen från bodelning. I första hand tar begreppet egen pension sikte på sådana försäkringar som ger försäkringstagaren själv ålders- eller invaliditetspension. Har en pension börjat utgå till en efterlevande till försäkringstagaren är pensionen i dennes hand också att anse som en egen pension. Om en efterlevande make uppbär efterlevandeförrnåner enligt en pensionsförsäkring ingår sålunda inte dessa i en eventuell bodelning i ett nytt äktenskap. En försäkring tagen på annans liv kan inte räknas som en rätt till egen pension. Om en försäkringstagare tecknat en försäkring på eget liv som endast ger hans eller hennes efterlevande make eller barn rätt till pension räknas inte försäkringstagarens rätt som en egen pension. Vid en bodelning i anledning av äktenskapsskillnad ingår därför en sådan försäkring med sitt tekniska återköpsvärde i bodelningen. Sker bodelning med anledning av att försäkringstagaren avlidit är däremot de fönnåner som den efterlevande maken erhåller att anse som en rätt till egen pension för denne. Av det sagda följer att man i många fall får dela upp en försäkring i olika moment och värdet av endast vissa delar av försäkringen beaktas. Om sålunda vid äktenskapsskillnad en av makama har en pensionsförsäkring med ålderspension och ett efterlevandeskydd för den andra maken samt kanske en garanterad utbetalningstid är det sålunda endast värdet av ålderspensionen som skall undantas vid bodelningen. Sker bodelning i stället på grund av försäkringtaganens död kommer självfallet ålderspensionsdelen av försäkringen att sakna intresse. Den efterlevande makens rätt att såsom förmånstagare uppbära försäkringsbelopp enligt pensionsförsäkringen blir att betrakta som en rätt till egen pension och vara undantagen från bodelningen. Innehåller försäkringen en garanti som innebär att försäkringsbelopp kan komma att utgå även efter den efterlevande makens frânfälle, så skall värdet av garantin i princip ingå i bodelningen. Om försäkringstagaren med bindande verkan för den efterlevande bestämt vem som skall uppbära försäkringsbeloppen efter den efterlevandes död skall emellertid försäkringen i sin helhet undantas vid bodelningen. Om det angivna exemplet varieras så att i stället maken till försäkringstagaren tänkes avlida får föisäkringstagaren vid den bodelning som då skall äga rum undanta sin ålderspension enligt försäkringen. Värdet härav kommer, i motsats till vad nu är fallet, inte heller att bli föremål för arvsbeskattning. Det efterlevandeskydd som försäkringen innehåller till förmån för efterlevande make kommer givetvis att sakna intresse när denne avlider. Om försäkringen innehåller andra til läggsförrnåne r, utöver ålderspensionen, skall värdet härav upptagas som en tillgång i bouppteckningen och bli föremål för bodelning, arvskifte och skattläggning i vanlig ordning. Försäkringsbolagen får förutsättas i erforderlig omfattning stå till tjänst vid den värdering av försäkringar som är avsedd att äga rum.

5§ Genom denna paragraf bereds makarna samma möjligheter som de i dag_ har att genom äktenskapsförord hålla egendom utanför en kommande bodelning. Egendom som på så sätt hålls utanför bodelningen kallas fortfarande enskild egendom. Bestämmelserna har alltså utfonnats så att det redan av dem framgår att enligt giftermålsbalken upprättade äktenskapfönord om egen-

Specialmotivering

domsordningen får verkan vid bodelningen enligt äktenskapsbalken. Förordet kan, liksom enligt gällande rätt, innebära också att ett äldre förord upphävs, dvs. att egendom som är enskild återförs till kategorin i bodelning ingående egendom. Förordet kan vidare, som nu, utpeka viss egendom, på visst sätt förvärvad egendom, endera makens egendom eller bådas såsom varande enskild. Att makarna inte kan avtala om egendomsordningen i annat hänseende än balken uttryckligen medgiver framgår av l2 kap. 5§ andra stycket. form i andra krav på I fråga om äktenskapsförordets upptas stycket skriftlighet och båda makars underskriñer. Däremot har vittneskravet utgått och vi kan på den punkten i stort sett hänvisa till vad vi anfört om vittneskravet vid bodelning och arvskiñe under9 kap. l §. Vi villi förevarande sammanhang att medverka till upprättandet av ett tillägga att om ena maken har förmåtts förord som vid bodelningen leder till ett oskäligt resultat för honom eller henne, förordet kan jämkas vid bodelningen enligt 12 kap. 4§ andra stycket.

Äktenskapsförordet har i vårt förslag fått bibehålla sin karaktär av ett

att även en omyndig make har att medverka vid personligt avtal såtillvida vid avtal av ekonomisk karaktär enligt upprättandet. Eljest är utgångspunkten förmynderskapsrättsliga principer att den omyndige företräds av sin förrnyndare. Denne skall i stället lämna sitt skriftliga medgivande till ett förord. Vill den omyndige men ej förmyndaren eller tvärtom fönnyndaren men ej den omyndige upprätta ett äktenskapsförord, kommer något förord alltså inte till stånd. Ett förord före äktenskapet eller när som helst under kan upprättas äktenskapet. Det skall inges för registrering enligt l6 kap. och sådan registrering är nödvändig för förordets giltighet vid bodelning I paragrafens sådan andra stycke sätts en slutdag efter vilken registrering ej ger förordet giltighet. Registrering skall ha skett- dvs. sökts (16 kap. 4 §) - innan talan om väcktes eller dödsfallet inträffade. Förord som blivit äktenskapsskillnad kan alltså efter den kritiska tidpunkten inte ges verkan vid liggande Vid äktenskapsskillnad kan makama i stället bodelningen genom registrering. ingå ett s. k. föravtal om bodelning(l2 kap. 5 §) och är båda sidor ense kan de vid bodelningen, oavsett anledningen till äktenskapets upplösning, genom jämkning enligt 12 kap. eller med tillämpning av 7 § i detta kapitel nå samma resultat i sak som med ett förord. Ett äktenskapsförord som inregistrerats under det mål om äktenskapsskillnad pågår kan emellertid få verkan om makama återkallar sin talan eller låter denna förfalla och det sedermera skall ske en bodelning efter den enes död eller eñer det talan på nytt väckts om äktenskapsskillnad.

6§ Första Även möjligheten att göra egendom till enskild genom stycket. föreskrift av givare eller testator har bevarats i vårt förslag. Första stycket motsvarar således 6 kap. 8 § första stycket 2. giftermålsbalken. Makama kan i enligt vårt förslag, liksom enligt gällande rätt, inte genom äktenskapsförord förväg avtala bort villkoret annat än om sådan avtalsbefogenhet tillerkänts dem genom gåvan eller testamentet. Däremot kan de med stöd av 7 § i detta

Specialmotivering 367

kapitel vid bodelningen enas om att bortse från villkoret. Detta kan också jämkas enligt 12 kap. 4 § andra stycket. Andra stycket. För närvarande gäller att vad som har trätt i stället för enskild egendom också skall räknas som enskild, såvida inte annorlunda har föreskrivits genom den rättshandling, på grund av vilken egendomen är enskild (6 kap. 8§ första stycket 3. giftennålsbalken). För avkastning gäller däremot tvärtom, att den inte räknas som enskild egendom, såvida det inte särskilt har föreskrivits genom rättshandlingen (samma paragrafs andra stycke). Gemensamt för samtliga situationer, i vilka det gäller att ta ställning till egendoms eventuella karaktär av enskild, är att det ytterst kommer an på vad som har bestämts i den rättshandling som åberopas som grund för att egendomen ej skall ingå i bodelning. Är denna rättshandling ett äktenskapsförvord, kan makarna däri ha förklarat vad som skall gälla, inte bara om egendomen som sådan utan också om vad som kan komma att träda i dess ställe - s. k. surrogat eller substitut- och om avkastningen. På motsvarande sätt kan en givare eller testator ha förordnat om vad som skall gälla i sådana fall. Svårighetema uppkommer när den grundläggande rättshandlingen inte ger klart uttryck för vad makarna avtalat eller för givarens eller testators vilja och det alltså ej går att direkt urhandlingen utläsa vad som skall gälla. I sådana fall får man i första hand genom en tolkning av förordet, gåvan eller testamentet söka utröna vad som kan antas vara den rätta innebörden av rättshandlingen på den punkt varom tvist har uppstått. För tolkning av avtal och testamenten finns skrivna och i praxis utbildade regler och grundsatser. Dessa skall givetvis gälla också i fortsättningen och någon anledning för oss att föreslå några

ändringar av dem finns ej.

För sådana fall när det inte finns några säkra hållpunkter ens för att tolkningsvis utröna innebörden av rättshandlingen, kan det emellertid finnas skäl för att ge utfyllande bestämmelser i äktenskapsbalken på samma sätt som det nu finns sådana i giftermålsbalken. Svårigheter torde inte så ofta uppkomma när det gäller att utröna innebörden av ett äktenskapsförord, eftersom man i dessa avtal oftare torde ta uttrycklig ställning till här berörda frågor och, om detta inte skett, möjligheten normalt finns att i tvisten höra kontrahentema själva eller en av dem. Största bekymren torde beredas av en föreskriñ som har meddelats av en givare, vilken kan ha avlidit, eller av en testator. Föreskriften kan ha meddelats för länge sedan - kanske innan mottagaren hade inátt äktenskapet- och det kan vara omöjligt att göra några säkra antaganden om givarens eller testators vilja i den nu uppkomna situationen. Den utfyllande föreskrift, som vi meddelat i denna paragraf och som av skäl vi nyss angett direkt tar sikte bara på en föreskriñ av en givare eller testator, , l överensstämmer med gällande rätt såtillvida att avkastning av enskild

EkSl°u:Ei’,aiaA:ler‘:°(:‘I;1 avtal i

egendom förklaras inte skola tas undan såvida det inte finns stöd för detta. I 9 uppl_ 1968 S_ 120 ff, fråga om vad som kan ha trätt i stället för den enskilda egendomen upptar vårt Walin, Kommentar till förslag emellertid den nyheten att detsamma skall gälla också för surrogatet Awdabalkc“ Ia ATV °°h eller substitutet. Desutom har vi med paragrafens avfattning velat understry-

:°?23‘:)nfe(::i]2B::[‘:2I;’tl;s(l):73

ka den hänsyn som alltid måste tas till rättshandlingens syfte och vad som med sámküáa

awalstyper 1:2

beaktande därav tolkningsvis bör anses gälla i den omtvistade frågan. uppl. 1977 s 24 f.

368 Specialmotivering

Ett skäl för vår ståndpunkt är att nu gällande föreskrift om vad som trätt i stället för enskild egendom synes ha tillämpats mycket strängt. Man förefaller kräva ett mer eller mindre klart uttalat stöd i rättshandlingen för att låta Detta anser vi vara i sak olyckligt och även strida , egendomen ingå i bodelning. l mot de principer för tolkning av rättshandlingama som vi nyss berörde. Ett annat skäl är att det i dagens ekonomiska situation kan vara svårt att dra en klar gräns mellan vad som utgör avkastning och vad som trätt i stället för själva egendomen. Inte minst har den fortlöpande penningvärdeförsämringen bidragit härtill, eftersom kompensation härför kan utgå antingen som förhöjd avkastning eller som egendom, t. ex. vid ett aktiebolags emission av nya aktier. för en försåld jordbruksfastighet kan ingå ersättning för I köpeskillingen växande för avkastning som delvis belöpt på skog, dvs. i själva verket innehavstiden. Hur mycket som i köpehandlingen har angetts belöpa på skogen kan ha berott enbart på skattemässiga överväganden. Vi vill understryka att även med vår lösning det i första hand är en fråga om att tolka den grundläggande rättshandlingen och att först om någon vägledning därvid inte kan erhållas den utfyllande bestämmelsen i förevarande paragraf Det får naturligtvis stor betydelse vid tolkningen vad det är blir tillämplig. fått en fastighet med fråga om för slags egendom. Har den ena maken en gång föreskrift om att den skall vara hans eller hennes enskilda och blir fastigheten får det nomralt antas överensstämma med givarens eller exproprierad, testators vilja att en annan fastighet, som maken förvärvar för ersättningen,

också blir dennes enskilda egendom. Detsamma kan många gånger antas vara

fallet efter en frivillig försäljning och ersättningsförvärv. Har syftet med föreskriften varit att bereda mottagaren en egen bostad, är det däremot ej säkert att man skall tolka rättshandlingen så, att ersättning i pengar eller något annat än en för ersättningen förvärvad bostad också skall utgöra enskild egendom. Kan detta ej antas vara fallet, följer av förevarande paragraf, att det som trätt i stället för den enskilda egendomen skall ingå i bodelning. Ju mer individuellt bestämd den berörda egendomen är, desto större tvekan kan man känna i frågan om också surrogat eller substitut skall få hållas utanför en bodelning. Om en gammal släktklenod, som ingår i bohaget, gjorts till mottagarens enskilda, är det långtifrån säkert att ersättning som utgått sedan egendomen har skadats eller förstörts tolkningsvis skall anses utgöra enskild egendom. Detsamma kan sägas om gåva eller testamente har avsett ande lar i i syfte att bevara detta i arvingamas händer men dessa ett familjeföretag andelar sedermera överlåtes till annan delägare eller till någon utomstående. Är redan från mer ”anonym”, kan man anta att egendomen början erhållit större frihet. Den make som erhållit exempelvis en post mottagaren börsnoterade aktier bör inom det totala innehavets ram kunna göra omplaaktierna förlorar karaktären av enskild oeringar utan att de nyförvärvade egendom.

7§ Denna bestämmelse har vi behandlat i den allmänna motiveringen (6.3.7). komma överens om att däri införa Den ger makarna rätt att vid bodelningen också enskild egendom eller sådan rätt till pension som annars skulle ha tagits

SOU 198 1:85 369

Specialmotivering

undan enligt 4 §. Makama får emellertid ej begagna denna rättighet till skada för någonderas borgenärer. Om ansvaret i förhållande till dem finns bestämmelser i 13 kap. l §.

8§ I denna paragraf ges en erinran om de praktiskt mycket viktiga begränsningar i principen att vardera maken tillhörig egendom ingår i bodelningen, vilka följer av vårt förslag till ändring i försäkringsavtalslagen (l927:77).

9.1.10 11 kap. Andelar och lotter

I detta kapitel ges de för den ekonomiska uppgörelsen centrala delningbestämmelsema. Kapitlet är så uppdelat att i en första avdelning om fem paragrafer möter de bestämmelser som avser storleken av vardera makens andel i all den i bodelningen ingående egendomen. Efter denna teoretiska beräkning av vad som i värde tillkommer vardera maken följer i en andra avdelning om fyra paragrafer bestämmelserna om själva lottläggningen, dvs. hur den i bodelningen ingående egendomen med ledning av andelama skall , fördelas mellan makarna.

Makarnas andelar i boet 1 § Denna paragraf inleder avsnittet om hur vardera makens andel i boet skall beräknas. Andelsberäkningen hålls i gällande lagtext inte tillräckligt klart avgränsad från lottläggningen, utan läsaren får lätt intrycket att exempelvis redan vid gäldstäckningen viss egendom skall avskiljas för - eller ”tilläggas” (13 kap. 2 § giftermålsbalken) -den gäldbundne maken.’ För att det fullt klart skall framgå att andelsberäkning och lottläggn ing är två i princip åtskilda led, har bestämmelserna härom delats upp på två avsnitt och det första försetts med en inledning som skall ge läsaren en omedelbar anvisning om de två skilda leden i förfarandet. Första avsnittets fem paragrafer är vidare, lästa tillsammans, avsedda att klargöra hur andelama beräknas

2§ Första stycket. Den ekonomiska uppgörelsen så som den ter sig enligt vårt förslag till äktenskapsbalk förutsätter, liksom den enligt gällande rätt, att vardera maken vid andelsberäkningen först får avräkna från sina tillgångar så mycket att det täcker skuldema. Även för skuldemas del är det avgörande hur läget var vid den kritiska tidpunkten, alltså den dag då talan om äktenskapsskillnad väcktes eller den ena maken dog. Vi kan hänvisa till l0 kap. l § i förslaget, där motsvarande regel ges för tillgångarna. Tillgångar och skulder vid den kritiska tidpunkten ger underlaget för uppgörelsen. När paragrafen ger regler för sku ldtäckningen tillhandahåller den samtidigt bestämmelser för att lösa den konflikt som vid bodelningen föreligger mellan l Schmidt, Äktenskaps_ den ena makens borgenärer och den andra maken. Lösningen innebär att rätt, 6 uppl. 1980 s. I57.

370 Specialmotivering

andra makens anspråk på delning av egendom, som vid bodelningen finnes

tillhöra den förre, går efter sådana borgenärsfordringar som uppkommit före

den kritiska Är dessa fordringar större finns därför

tidpunkten. äntillgângama

intet att dela. Finns däremot ett nettoöverskott, skall hos ägarrnaken inte med stöd av sin fria rådighet över egendomen kunna under ägarrnaken mellantiden framt till bodelningen genom ytterligare skuldsättning minska det överskottet. Den redovisningsplikt som åvilar vardera maken delningsbara också skulderna, passivsidan. Gentemot enligt 10 kap. 2 § gäller självfallet som tillkommit efter den kritiska tidpunkten har borgenäner med fordringar den andra maken inga andra förpliktelser än dem som följer av bestämmel- Den serna i l3 kap. l §0m verkan av ägarmakens eñergiñ vid bodelningen. andra makens delningsanspråk enligt äktenskapsbalken går alltså före senare uppkomna borgenärsfordringar. För skuldtäckningen är det alltså av betydelse när en skuld skall anses ha uppkommit. I stort sett kan vid bedömningen av denna fråga samma principer som när motsvarande spörsmål skall avgöras vid konkurs,där endast tillämpas skall tillåtas delta som uppkommit före sådana fordringar på gäldenären konkursbeslutet (100 § konkurslagen). Det skall givetvis också vid bodelning

röra sig om en civilrättsligt giltig fordran på maken. Något krav på att den skall ha förfallit till betalning vid den kritiska tidpunkten kan, lika litet som vid konkurs, ställas upp. I fråga om skulder som periodiskt förfaller till betalning t. ex. ränta - får beräknas vad som belöper på tiden före dagen för talans väckande resp. dödsdagen. Detsamma gäller andra typer av skulder som delvis I regel torde det möta

är att hänföra till tid före den kritiska tidpunkten inte

i några större svårigheteratt avgöra till vilka belopp make skall äga avräkna sina skulder. g l Av praktiskt verksamma jurister har vi emellertid hört att gällande regler

om täckning för skuld ibland kan leda till ett oskäligt resultat när fråga är om ; skuld för erhållna studiemedel. Dessa skulder kan uppgå till stora belopp och i, -3 lär ibland ha medfört att den skuldsatte maken som täckning för gälden fått det gemensamma hemmet eller större delen därav på sin lott. Det har sagts att detta skulle vara så mycket mer orättvist mot icke skuldsatte maken som

den

skulderna att betalas av dessa tillgångar utan av framtida

aldrig kommer förvärvsinkomster. Att söka komma tillrätta med dessa olägenheter genom att införa särskilda Det kan finnas regler för en viss sorts skulder tror vi inte är någon bra lösning. åtskilliga andra skulder som på liknande sätt har ett sakligt sett mycket svagt samband med den egendom som ingår i boet eller vilka inte behöver infrias på mycket länge. Vi tror emellertid att den lösning vi föreslår för det gemensamma hemmet kan motverka mycket av den orättvisa som här har påtalats. Den innebär och bohag som makarna förvärvat för lösningen ju att bostad tillhöra dem tillsammans till gemensamt begagnande anses vid bodelningen lika andelar (7 kap. 6 §). Redan när man fastställer vad vardera maken äger kommer därför normalt hälften av det gemensamt uppbygda hemmet att föras upp som värderas i för skuld.

bodelningen ináende egendom och först därefter sker täckningen

1 Betr. skatter, se NJA av andra Den icke skuldsatte makens hälft kan ej tas i anspråk för täckning 19.” s. 85 och welam_ makens skulder. Om det vidare vid bodelningen finnes vara oskäligt mot den so, Konkurs 7 “WL I980 s. 130. icke skuldsatte att denne utger egendom till andra maken, kan jämkning ske så

Specialmotivering 371

att den förre får behålla merparten eller allt som vid bodelningen redovisats

som hans eller hennes egendom (se 12 kap. 2 §). På så sätt får den

omständigheten att den skuldsatte maken enligt hittillsvarande principer till

äventyrs varit att betrakta som fonnell ägare till större delen av det

gemensamma hemmet inte längre samma avgörande betydelse.

En annan typ av skulder som uppmärksammats är underhållsskuldema. En

sådan skuld låter sig inte på samma sätt som exempelvis en förpliktelse att utge

livränta bestämmas till sitt kapitalvärde. Underhållsskyldigheten, som är en

särskild familjerättslig förpliktelse, beror av svârbedömbara framtida förhål-

landen, främst behovet hos den berättigade och förmågan hos den förpliktade. Egenskapen av part i en underhållsrelation går inte heller, som en vanlig

förmögenhetsrättslig förpliktelse normalt gör, över på avliden parts rättsin-

nehavare utan upphör vid enderas död. Ena maken eventuellt åvilande

framtida underhållsskyldighet kan därför inte beräknas som en dennes skuld

vid andelsberäkningen?

Däremot utgör en vid den kritiska tidpunkten förfallen men ännu ej betald

underhållsskuld en sådan förpliktelse som skall beaktas vid skuldtäckningen.3

Detsamma gäller underhållsförpliktelser som hänför sig till tiden dessförinnan

men ännu ej förfallit till betalning eller ännu ej fastställts till beloppetf* En

underhållsskyldig make bör alltså äga täcka skuld avseende t. ex. förfallna

periodiska bidrag eller på tid före ansökan om äktenskapsskillnad belöpande men ännu ej förfallna underhållsbidrag. Också engångsbelopp som fastställts före den kritiska men förfaller 2 Jfr jr Stenbecks särskiltidpunkten först senare - på en gång eller i ett da yttrande i NJA 1929 antal rater - bör enligt vår mening betraktas som avräkningsbar skuld.5 s. 204. Betr. läget vid När det gäller mellan makarna föreliggande ömsesidiga underhållsrelatio- konkurs, se Welamson,

ner fanns i familjerättskommitténs förslag en bestämmelse om att underhålls- Konkursrätt 1961 s. 446 f och Walin, Matefordran som uppkommit före den kritiska tidpunkten skulle tas upp som den riell konkursrätt 1980 s. lörpliktades gäld men inte som tillgång hos den berättigade maken.5 19. Kommittén, som hade övervägt tanken att helt bortse från de förfallna 3 Beckrnan-l-löglund, bidragen vid bodelningen och därmed behandla dem lika med bidrag som Svensk familjerättspraxis, förfallit först efterden kritiska tidpunkten, hade slutligen stannat för den valda 6 uppl. 1977 s. 84.

lösningen som en kompromiss i enlighet med vad som redan hade införts i 4 NJA 1933 s. 454.

Danmark.7 5 Jfr Walin a. st. ~ Det Vi har inte funnit anledning att frångå huvudpnncipen för bodelning när det är i texten ej fråga om gäller underhållsbidrag, dvs. att behandla båda sidor lika. Som påpekades engångsbelopp till den under remissbehandlingen av familjerättskommitténs förslag kunde förslaget andra maken, eftersom det skall ha fastställts reinnebära att underhållsberättigad make skulle få ut bara halva beloppet av dan före den kritiska tidfordran som uppkommit före den kritiska tidpunkten. Man framhöll vidare punkten. att det inte fanns skäl att i detta hänseende behandla fordringar som 613 kap. l2§första uppkommit före och efter denna tidpunkt olika. I regel erhålls nämligen stycket giftermålsbalken samma resultat när man helt bortser från bidraget som om man redovisar det i förslaget. Se motiven i och den förpliktades SOU 1964:35 s. 268 ff. på både den berättigades sida. Många gånger kan det vara Jfr även NJA 1957 C likgiltigt vilket tillvägagångssätt som väljs. Beroende på hur tillgångar och 1029 och 1958 C 13. skulder fördelar sig på ömse sidor kan det dock tänkas att det i särskilda fall blir 7

skena Skiñeloven §65 tredje

av betydelse hur redovisningen stycket. Se Andersen, Fa- Är det fråga om underhållsbidrag till ett makamas bam kommer helt milieret, 2 uppl. 1968 s. naturligt bara den förpliktades skuld att tas upp vid bodelningen, eftersom 205. SOU 1964:35

fordringen tillkommer barnet. Även om den andra maken är barnets s 270. vårdnadshavare är det barnet som intar ställningen som borgenär. 3 LB I918 s. 370.

Specialmotivering

om att ett till betalning förfallet I gällande rätt finns vidare en föreskrift underhållsbidrag, som make efter äktenskapsskillnad har att en gång för alla utge till andra maken, vid bodelningen skall utgå av vad därvid tillkommer g andra maken utöver egendom till täckning av denne åvilande gäld (13 kap. J

de anspråk makarna i

lO§ giftermålsbalken). Syftet är att söka likvidera

emellan som härleder sig från äktenskapet? Den underhållsberättigades

anspråk går därvid i likhet med makes delningsanspråk efter sådana borger närsfordringar på den underhållsskyldige, vilka uppkommit före den kritiska i men före senare tillkomna. I den mån anspråket inte kan tidpunkten, vid bodelningen får dock den berättigade maken konkurrera med tillgodoses övriga borgenärer efter vanliga regler. Från teoretiska men också från praktiska utgångspunkter kan det diskuteras om anspråk på ett engångsunderhåll, om vilket makarna fritt kan avtala vid bodelningen, fortfarande skall anses vara på sådant sätt härlett ur äktenskapet som uppkommit efter att det skall gå före sådana fordringar på den förpliktade den kritiska tidpunkten men före bodelningen. Ordningen lämnar visst utrymme för spekulation på borgenäremas bekostnad. Den hopkoppling som skett med bodelningsuppgörelsen får emellertid ses mot bakgrunden av att engångsunderhållet även varit avsett och stundom fått tjäna som ett korrektiv mot av likadelningsregeln eller som ett medel att obilliga verkningar tillerkänna den ekonomiskt svagare maken mer än denna regel annars skulle

ha gjort.” I dessa Hänseenden har vi i 12 kap. lämnat förslag till jämknings-

regler som bör göra omvägen över ett engångsunderhåll onödig. Vill makarna vid bodelningen likvidera ett anspråk på engångsunderhåll står det dem givetvis fritt, men de bör då göra detta under hänsynstagande till övriga intressen och med det ansvar för den berättigade som kan borgenärers uppkomma enligt 13 kap. l§ för eftergiñ som den förpliktade gjort vid bodelningen. Någon motsvarighet till 13 kap. lO§ giftermålsbalken finns därför inte i vårt förslag. Makes redovisningsplikt kommer att gälla förändringar på skuldsidan under tiden fram till bodelningen eller den skiftesdag som väljs. Har skulden betalts under mellantiden får det betydelse om så skett med medel som inári eller ej. Skulden kan vidare ha preskriberats eller upphört av bodelningen annan anledning. Normalt skall sådana skuldminskningar medföra att det delningsbara nettot ökar på motsvarande sätt som gäller fören värdeökning på Är förändringen ett resultat av ägarmakens/gäldenärens särtillgångssidan. skilda insatser eller en följd av att borgenären särskilt velat gynna gäldenären, kan det emellertid finnas skäl att låta vinsten härav tillfalla denne odelad. Hur storen skuld är kan ibland fastställas först efter den kritiska tidpunkten. Ett skadestånd, som grundar sig på en handling eller underlåtenhet i tiden dessförinnan, fastställs under mellantiden, ett aktualiserat borgensåtagande likaså. Närliggande är sådana förändringar på skuldsidan som påminner om dem vi behandlade under 10 kap. 2§ i samband med tidpunkten för värderingen. En skuld som är indexreglerad räknas exempelvis upp under 9 LB 1918 s. 385. mellantiden. Utgångspunkten måste också för skulderna vara att de skall 0 beaktas till det vid bodelningen aktuella värdet men att, som nyss framhölls, Schmidt, Äktenskapsrätt, 6 uppl. 1980 s. 135. förändringar som är att tillskriva makens utom en normal, aktsam förvaltning H bör tillgodoräknas eller påföras honom eller henne Se minoritetens votum liggande åtgärder i NJA l977 s. 369. ensam.

i 373

Specialmotivering

Andra stycket. Inledningsvis slås fast att en sku ld, som båda makarna svarar för, skall delas upp mellan dem så att vardera maken får avräkna vad som makarna emellan belöper på honom resp. henne. Denna bestämmelse motsvarar vad som i gällande rätt finns upptaget i 13 kap. 2 § första stycket giftermålsbalken. Vad som därutöver särskilt reglerats i detta stycke är täckning för sku ld, som hänför sig till bostad och bohag som makarna vid bodelningen anses äga tillsammans. Enligt 7 kap. 6 §i vårt förslag skall, om egendomen förvärvats för gemensamt begagnande, den anses tillhöra makarna tillsammans till lika andelar. Annat andelsförhållande kan gälla enligt särskild överenskommelse eller på grund av särskilda förhållanden. Om presumtionen för att makarna äger bostaden och bohaget tillsammans blir tillämplig, kan man inte bortse från de skulder som är förenade med särskild förrnånsrätt i egendomen. Också de måste tas i beräkning vid uppgörelsen. Dessa frågor har vi närmare behandlat i den allmänna motiveringen där (3.3.5) och våra överväganden kommer till uttryck i detta stycke. Har makarna kommit överens om att äganderätten till bostad eller bohag skall tillkomma endast den ene, gäller inte andra meningen i paragrafens andra stycke. Denna förutsätter nämligen att de anses äga egendomen tillsammans. Har de delat upp äganderätten mellan sig, får eventuella skulder också fördelas vid skuldtäckningen i enlighet med vad som avtalats eller får antas vara förutsatt vid uppgörelsen. Det blir i sådant fall första meningen som blir tillämplig. Motsvarande skall nu enligt andra meningen gälla i övriga fall när egendomen behandlas vid bodelningen som makamas gemensamma. Om sålunda med stöd av 7 kap. 6 § egendomen, trots att endast en av dem dittills varit att anse som ägare, skall tas upp vid bodelningen som tillhörig båda makarna tillsammans och fördelas efter visst andelstal, normalt hälften för vardera, skall också skuld med särskild fönnånsrätt i egendomen delas upp efter samma andelstal. I det tänkta fallet skall så ske trots att förvärvaren ensam kan ha åtagit sig skulden. Bestämmelserna om skuldens fördelning vid täckningförfarandet blir tillämplig också om det är den andra maken som ensam åtagit sig skulden, vid förvärvet eller senare. Vid förvärv av egnahemsfastigheter kan det exempelvis av skatteskäl förekomma att den ena maken ensam står som lagfaren ägare och den andra maken ensam svarar för skulderna. Har makama sig emellan fördelat skulden men ej äganderätten, är andra meningen inte direkt tillämplig. Man får då utgå ifrån att makama avsett att slutgiltigt fördela skulden mellan sig också med tanke på en kommande upplösning av äktenskapet. Självfallet bör det stå make fritt att förebringa utredning om att så inte var fallet utan att grunderna för förevarande skuldtäckningsregel skall tillämpas och leda till ett annat andelsförhållande. I Vad som är att hänföra till skuld med särskild fönnånsrätt har vi också

f berört närmare i den allmänna motiveringen (3.3.7). Skulden skall delas upp

mellan makarna endast i den mån den motsvarar värdet av den belastade egendomen. För överskjutande del av skulden får den som förmögenhetsrätts- ,, ligt är att betrakta som gäldenär göra skuldavräkning enligt huvudregeln i första stycket. I; Tredje stycket. Enligt gällande rätt skall viss skuld i första hand täckas med ‘j enskild egendom och sådana särskilda rättigheter som inte ingåri bodelningen

374 Specialmotivering

om inte egendomen räcker till, avräknas från och först i andra hand, Detta gäller skuld som gjorts före äktenskapets ingående, om giñorättsgodset. den i bodelningen ej ingående egendomen på grund av panträtt eller eljest då

svarade särskilt för skulden, samt skuld som make ådragit sig under till förvärv eller förkovran av egendomen. Detsamma gäller äktenskapet vidare skuld som make ådragit sig under äktenskapet genom vanvård av sina eller genom annat otillbörligt förfarande. ekonomiska angelägenheter härom finns i 13 kap. 2 §andra stycket giltermålsbalken. Om Bestämmelserna av skuld som nu den ena makens giftorättsgods tagits i anspråk för täckning sagts, är den andra maken berättigad att erhålla vederlag därför av makamas

giftorättsgods, 13 kap. 5 § giftermålsbalken. Vederlagsreglerna saknar motsvarighet i vårt förslag, eftersom vi övergivit den nuvarande konstruktionen med en vid giftermålet inträdande ömsesidig

rätt, giftorätt, som skall skyddas mot otillbörliga åtgärder av en make med hans eller hennes egendom (4.3.4). Förslaget till äktenskapsbalk utgår ifrån läget vid den kritiska tidpunkten och tar i mycket begränsad omfattning

hänsyn till vad som ägt rum under äktenskapet (4 §nedan). Enligt förslaget kan omständigheterna i stället jämkning ske, om med hänsyn till de ekonomiska Särskilda regler bodelningen eljest blir oskälig mot endera maken (12 kap.). för skuld som är att tillskriva ena makens vanvård eller om täckning otillbörliga förfarande med sin egendom finns därför inte i äktenskapsbal-

ken. till enskild egendom eller annan i Såvitt avser skuld med anknytning i detta stycke bestämbodelningen ej ingående egendom upptar vårt förslag melser som innebär att skulden i första hand skall täckas med sådan egendom. i ske vid andelsbe- Om egendomen inte räcker till får i andra hand täckning “ dvs. avräknas från den skuldsatte makens i räkningen enligt detta kapitel, I bodelningen ingående egendom. I den mån så sker ger detta ej den andra

maken någon rätt till vederlag eller annan kompensation. I förevarande förenad med särskild j stycke anges först sådan skuld som är i bodelningen. Sambandet med fömiånsrätt i egendom, vilken ej ingår egendomen äri detta fall lätt konstaterbart och skulden torde typiskt sett vara j som fullt motiverat att avräkning sker mot sådan att det sakligt framstår egendomen. Skulle i något fall enskild egendom ha fått tjäna som kreditunför skuld, som använts för att öka den i bodelningen ingående derlag som kan komma i betraktande

egendomen, kan detta vara en omständighet

när jämkning yrkas på grund av att en likadelning av egendomen skulle vara maken. När det i fortsättningen av förevarande oskälig mot den skuldsatte tredje stycke sägs att detsamma - som sagts om skuld med särskild fönnånsrätt

- gäller annan skuld som en make har ådragit sig för egendomens underhåll däremot eller förbättring eller som eljest är att hänföra till denna, förutsätter förslaget att sambandet med egendomen går att utreda. att ordinär gäld skall avräknas från den i bodelningen ináende Principen egendomen även när enskild egendom finns på den skuldsatte makens sida har Det som i princip vill ha blivit ifrågasatt. har sagts att när makar, lämnar viss egendom som giftorättsgods - t. ex. i syfte att egendomsskillnad, frånfälle - reglerna om täckning för 2 Se familjerättskomgardera den ena vid den andras framtida deras avsikt.” Tanken att en proportionering av skuld kan omintetgöra mitténs motiv, SOU och 1964:35 s. 244. skulden skulle ske så, att en del avräknades från den enskilda egendomen

.nå Specialmotivering 375

s

återstoden från den i bodelningen ingående efter värdeförhållandet mellan egendomsmassoma, har framförts i den juridiska litteraturen.” Vid remissbehandlingen av familjerättskommitténs förslag framfördes idén att makar i äktenskapsförord skulle äga förordna om ordningen för skuldemas täckning. Grunden till de påtalade olägenhetema, i den mån de alls uppträder, ligger enligt vår mening inte däri att reglerna om täckning för skuld är olämpligt utfomrade utan snarare däri att egendom gjorts till enskild i en omfattning som medför svårigheter vid bodelningen. När det gäller önskan att tillskapa ett skydd för efterlevande make tillhandahåller vårt förslag lösningar som bör kunna tillgodose behoven bättre än eventuella modifikationer i gäldstäckningsreglema. Uppkommer annars olägenheter av verklig betydelse finns möjligheten att jämka villkoret om att egendomen skall vara enskild (12 kap. 4§ andra stycket). Vi har därför, i likhet med familjerättskommittén i sitt förslag, inte funnit skäl föratt frångå den nu rådande huvudregeln för täckning

_ av skuld.”

Vi vill slutligen erinra om att bostad och bohag, som förvärvats för V’ makamas gemensamma begagnande, faller under presumtionsregeln i 7 kap.

6 § även om egendomen är makes enskilda. Skuld med särskild förmånsrätt i

egendomen kommer då med stöd av andra styckets bestämmelser att delas upp mellan makarna efter samma förhållande som gäller om äganderätten, även om bara en av dem svarar för skulden gentemot borgenären.

3§ Här kommer den centrala likadelningsregeln till uttryck. Denna regel modifieras såvitt avser några specialfall i nästföljande paragraf och i övrigt genom 12 kapitlets jämkningsregler.

4§ Bestämmelserna i första stycket om andelsberäkningen, näri visst fall gåva har lämnats, har vi redan berört i den allmänna motiveringen då vi därdiskuterade vederlagsreglema (4.3.4). Avsikten med bestämmelserna är att komma till rätta med förfoganden som kan antas ha ett illojalt syfte genom att de minskar eller omintetgör andra makens utjämninganspråk. Den utredning om syftet med en viss transaktion som för närvarande kan förekomma vid tillämpning av vederlagsreglema och som lätt får ett moraliserande inslag skall emellertid inte göras enligt vårt förslag. Bestämmelserna tar därför sikte på varje gåva som en make inom ett år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes lämnat till tredje man utan andra makens samtycke och som i ej obetydlig omfattning medfört en minskning av den egendom som skulle ha ingått i bodelningen. Reglerna gäller endast när bodelning sker vid äktenskapsskillnad. Sker bodelning efter den ena makens död upptar förslaget sådana förmåner för den efterlevande - t. ex. rätten att såsom sin andel behålla sin egendom ( l 2 kap. 3 § första stycket)—att korrigeringar av den här förevarande 3 typen är meningslösa. Schmidt, Äktenskaps- Däremot gäller förevarande regler om bodelning sker mellan den ena maken rätta 5 UPPI- 1980 & 165. 4 och den andras arvingar eller universella testamentstagare, sedan den andra SOU 1964:35 a. st.

Specialmotivering

maken avlidit efter det talan om äktenskapsskillnad väckts (9 kap. 8 § första stycket). Vad som är att hänföra till gåva får avgöras efter en helhetsbedömning av rättshandlingen. Hur parterna själva betecknat denna är inte avgörande. Har ett köp, byte eller annat avtal med hänsyn till missförhållandet mellan utfästelsema på ömse sidor delvis karaktären av gåva får, enligt vad som numera fär anses vara vedertaget, särskilda föreskrifter som vid gåva skyddar andra intressen än avtalspartemas egna bli tillämpliga (se 31 § konkurslagen och 37 § l mom. arvsskattelagen). Gåva i paragrafens mening föreligger däremot ej om en make med giltig verkan gjort ett s. k. arvsavstående. När bestämmelsema i första stycket blir tillämpliga skall givarens makes andel beräknas som om gåvan alltjämt hade ingått i de tillgångar som delningen omfattar. Därmed menas delningen enligt föregående paragraf och som utgörs av skuldtäckningen. Gåvans alltså ej det led i andelsberäkningen värde ökar därför givarens nettobehållning med hela sitt belopp och detta även om givarens skulder vid bodelningen överstiger dennes övriga tillgångar. Givaren skulle annars genom en utökad skuldsättning kunna göra bestäm-

melserna verkningslösa. Ökningen av den andra makens andel i de befintliga

tillgångarna uppvägs av motsvarande minskning av givarens andel. Antag att mannens nettobehållning uppgår till 20 000 kr, att hustruns uppgår till samma belopp samt att mannen lämnat en gåva om 30 000 kr som Hustruns andel beräknas då till skall beaktas enligt förevarande paragraf. hälñen av (20 000+30 000+20 000:) 70 000 eller35 000 kr. Mannens andel i de befintliga tillgångarna om (20 000 + 20 000 =) 40 000 blir återstoden eller 5 000 kr. Om mannens skulder vid bodelningen överstiger hans tillgångar får, vid i g i övrigt oförändrade värden, hustruns andel beräknas till hälften av (30 000 + 20000 =) 50000 eller 25 000 kr. Hon behåller därför som sin andel sin egendom samt förvärvar en fordran mot mannen på resterande 5 000 kr (jfr 9 § nedan). Vad som utgör gåvans värde får avgöras enligt de grunder som gäller vid återgång eller återvinning av gåva. Eftersom syftet primärt är att ställa andra maken i samma situation som om gåvan inte hade lämnats, är utgångspunkten den att egendomens värde vid skiftestidpunkten skall gälla. Med denna konesponderar bestämmelserna i 13 kap. 4 §om skyldigheten för ståndpunkt ondtroende gåvotagare att i behövlig omfattning återbära gåvan eller dess värde. Givaren bör inte kunna spekulera i en eventuell värdestegring, som helt skulle tillfalla gåvotagaren. Om gåvotagaren lämnat något vederlag får beräknas vad som vid bodelningen utgör gåvans nettovärde. Kan gåvans aktuella värde inte beräknas, t. ex. därför att egendomen inte längre finns i behåll, får en uppskattning göras, där man i sista hand får falla tillbaka på värdet när gåvan lämnades. Enligt andra stycket skall samma tillvägagångssätt vid andelsberäkningen när den ena maken i ej obetydlig omfattning har minskat sin tillämpas egendom genom att betala försäkringspremie för egen pension. Också sådan premiebetalning skall ha gjorts ”inom samma tid”, dvs. inom ett år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes. Med premiens belopp får förfaras som med värdet av gåva enligt första stycket. Vi har berört denna bestämmelse när vi diskuterade försäkringsfrågor i den allmänna motiveringen (7.3.2). Som

Specialmotivering

framgår där skall man vid beräkningen av makamas andelar vid bodelningen beakta att premier för pensionsförsäkringar är avdragsgilla vid inkomstbeskattningen. Man skall med andra 0rd utgå från hur situationen skulle ha gestaltat sig om försäkringspremien inte hade betalats. Försäkringstagarens inkomstskatt hade då ökats. Försäkringstagarens makes hälft vid bodelningen skall sålunda beräknas som om premien minskad med denna skatteökning hade ingått bland de tillgångar delningen omfattar. l nomualfallet lär maken kunna bli tillgodosedd ur de övriga tillgångar som är föremål för delning. Skulle så inte vara fallet ges i 13 kap. 5 § äktenskapsbalken en möjlighet att återfå premier från försäkringsbolaget. I detta sammanhang bör uppmärksammas att en försäkringstagare kan ändra en pensionsförsäkring som innehåller ett efterlevandeskydd för make till en ålderspension för försäkringstagaren. Genom en sådan åtgärd kommer försäkringen inte längre att ingå i en framtida bodelning. Förfarandet är enligt vår mening att likställa med det fallet att försäkringstagaren tecknar en ny försäkring, varför bestämmelsen i denna paragraf blir tillämplig. Skedde ändringen inom ett år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes skall sålunda andra makens andel vid bodelningen beräknas som om försäkringen alltjämt ingått bland tillgångama. Även i detta fall måste man självfallet beakta den latenta skatteskuld som vidlåder tillgodohavandet hos försäkringsbolaget för att värderingen skall bli rättvisande. I detta fall kan emellertid premiebetalningen ha försiggått under lång tid och inte i sin helhet ha belastat ett visst bestämt års inkomst. Beaktandet av skatteskulden får ske på annat sätt än i det nyss behandlade fallet (jfr NJA 1975 s. 288). Vidare skall, om ett förskott på arv skall avräknas på arvet efter avliden make, motsvarande ökning ske vid beräkning av den efterlevande makens andel vid bodelningen. Detta blir aktuellt endast vid bodelning efter den ena makens död och alltså ej vid bodelning som sker när den ena maken avlidit under det mål om äktenskapsskillnad pågick. Förskottet kan ha lämnats av endera makens egendom. Bestämmelserna om förskott på arv medger inte att det uppkommer en brist på den avlidnes sida som ger den efterlevande en fordran motsvarande vad som inte utgått till honom eller henne vid bodelningen. Förskottet skall nämligen inte tas upp till högre värde än som kan avräknas från förskottstagarens lott.

5§ När täckning för skuld har ägt rum och delning av de sammanlagda tillgångama beräknats framkommer vardera makens andel i boet. Delningen av de sammanlagda tillgångama sker normalt med hälften till vardera maken (3 §) men kan i vissa fall, enligt vad vi nyss redogjorde för (4 §), verkställas efter annat andelsförhållande som följd av att likadelningen -till den ena makens fördel och den andras nackdel - beräknas på en större, fiktiv summa.

Specialmotivering

fördelning på lotter Egendomens

6 § Efter det vardera makens andel har bestämts vidtar lottläggningen. Huvudregeln för denna föreslås alltjämt vara att vardera maken äger på sin lott få sin egendom och att den make som har att utge egendom till den andra själv avgör vilken egendom han eller hon önskar behålla.

Nuvarande lottläggningsbestämmelser i 13 kap. 13 § giñermålsbalken

inleds med en föreskrift, enligt vilken vardera maken eller, om endera är död, den efterlevande äger på sin lott bekomma arbetsredskap och andra lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring. I viss omfattning kommer de vi ger för bohaget i nästföljande paragraf att behovsprövningsbestämmelser också på arbetsredskap, såsom skriv- och symaskiner samt kunna tillämpas har vi inte funnit skäl att fordon. När fråga blir om mer speciell utrustning särskilda regler i äktenskapsbalken (jfr motiven till 7 kap. 2 §). uppställa

7§ Som vi anfört under rubriken till 7 kap. i vårt förslag har bestämmelsema i med särskilda bestämmelser om makars gemensamma lagen (1959:157) bostad tagits in i äktenskapsbalken. Definitionen på vad som är att räkna som bostad i balkens mening står att finna i 7 kap. l §. I 7 kap. ges också de rådighetsinskränkande bestämmelser som gäller till skydd för den andra och efter dess upplösning till dess bodelning sker. I maken under äktenskapet denna paragraf och delvis i den nästföljande har vi tagit upp de regler som ger en make rätt att efter behovsprövning överta bostaden av den andra maken. På p till sätt nu gäller enligt 1959 års lag skall vid sidan av behovet hänsyn tas också omständigheterna i övrigt. I sak är reglerna i det hänseendet desamma som nu. Vi skall därför här främst rikta uppmärksamheten på de nyheter som vårt j förslag innebär. i ’ Det bör då först framhållas att lottläggning efter behovsprövning enligt vårt - formellt förslag kan avse också bohaget. I gällande rätt finns en bestämmelse utformad som en regel om awikelse från likadelningenr- enligt vilken efterlevande make äger uttaga nödigt bohag (13 kap. 12§ första stycket giñermålsbalken). Vårt förslag medger att bohag skall kunna tilldelas den som bäst behöver egendomen, även när bodelning äger rum vid äktenskapsskillnad. Också definitionen är på bohag finns i 7 kap. l § i vårt förslag. Såsom fallet när makarna har mer än en bostad kan givetvis även bohaget fördelas mellan dem efter en behovsprövning. Vidare vill vi peka på att bestämmelserna föreslås gälla bostaden vare sig den utgör enskild egendom eller ej. I dag gäller 1959 års lag för bostad som bara om lägenheten innehas med hyresrätt eller utgör enskild egendom bostadsrätt. Våra överväganden här grundar sig på samma omständigheter som vi pekade på när vi kom till samma slutsats såvitt avser 7 kapitlets bestämmelser om bostad och bohag (se under rubriken till 7 kap.). egendom får dock inte

Att egendomen utgör den ena makens enskilda

lämnas helt åt sidan när man bedömer frågan om den andra maken skall ha rätt att överta den. Att makarna genom äktenskapsförord gjort egendomen till den enes enskilda eller att den ena maken fått den med en i gåvobrev eller

SOU [981285 Specialmotivering 379

testamente intagen föreskrift om samma sak utgör naturligtvis en bland de omständigheter i övrigt vilka skall beaktas vid prövningen. Många olika faktorer kan vara av betydelse i detta sammanhang. En är hur pass länge sedan äktenskapsförordct upprättades, vad som därvid får antas ha varit rnakamas syñe och hur de ekonomiska förhållandena har utvecklat sig sedan des. En annan är vilken anknytning som ägarrnaken har till egendomen, t. ex. om bostaden utgör en gammal släktgård som avsikten varit att bevara i samma släkt eller bohag av samma karaktär. Ju starkare sådana skäl talar emot övertagandet, desto starkare måste kraven ställas på att det hos den andra maken föreligger ett uttalat behov av egendomen vilket inte kan tillfredsställas på annat sätt. När den ena maken tilldelas bostad eller bohag som tillhör den andra maken, får egendomens värde avräknas från den förres andel vid lottläggningen. Detta gäller även om egendomen utgör den andra makens enskilda egendom. Har makarna egendomen tillsammans får avräkning ske för den andra makens andel. Den andra maken får kompensation ur den övriga i bodelningen ingående egendomen, alternativt i pengar enligt vad som sägs i nästföljande paragraf. En annan nyhet som vi tagit upp i paragrafen är möjligheten till undantag från avräkningsplikten, om värdet av den övertagna egendomen är ringa. Det blir härigcnom möjligt att i sådana fall, då tillgångarna begränsar sig till ett enkelt hem, låta den som bäst behöver det behålla hemmet, utan att man för att nå detta mål skall behöva laborera med någon form av enängsunderhåll eller räkna med en kvarstående skuld till den andra maken. Om den egendom som make vill överta enligt förevarande paragraf besväras av en skuld med särskild fönnånsrätt i egendomen, gäller särskilda villkor för Övertagande enligt andra stycket. De skulder som praktiskt sett är att räkna med i sammanhanget är i fastighet eller tomträtt intecknad skuld samt skuld till säkerhet för vilken bostadsrätt har panttörskrivits. Givetvis är makama otörhindrade att sinsemellan vid bodelningen komma överens om att den förre ägaren av dem fortfarande skall personligen svara för skulden. I och för sig kan med hänsyn till de för skuldtörhållandet gällande villkoren ett sådant arrangemang tänkas kräva borgcnärens medverkan, men detta ligger vid sidan av den fråga vi behandlar här. Om däremot den förre ägaren inte vill stå kvar som gäldenär, krävs för ett Övertagande att han eller hon befrias från ansvar för skulden eller att medel till dess betalning har satts under särskild vård. Ett sådant byte av gäldenär kräver nomralt medverkan av borgenären. Problemet är inte nytt utan finns redan i dag när egendom, som svarar för skuld med särskild formånsrätt däri, skall vid bodelning övergå från den ena maken till den andra. Har den make som skall överta en belånad bostad gjort en realistisk bedömning av sin fönnåga att kunna svara för kostnadema för sitt framtida boende, saknar borgenären i regel anledning motsätta sig atI den nye ägaren inträder som gäldenär. Säkerheten är då normalt betryggande. I vart fall torde detta gälla vid bundna fastighetslån under det att sedvanliga banklån med kort l löptid ur kreditgivarens synpunkt kan vara knutna mer till låntagaren än till Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges

fastigheten I sådana fall kan naturligtvis problem uppstå. Den make som vill

landshypoteksinstitution, överta egendomen kan då sätta medel motsvarande skulden under särskild förhandlingar 1974-1979 vård Vi vill i det sammanhanget framhålla att skulder som tillkommit efter (särtryck) s. 60 f.

380 Specialmotivering

den kritiska tidpunkten i princip redan på grund därav ekonomiskt skall påföras gäldenären och inte minska den andra makens genom likadelningen tillerkända utjämningsanspråk. I sådant fall kommer den andra maken att få kompensation vid bodelningen för den nya skuldens belopp. Av ägarmakens redovisningsansvar följer också att en obefogad eller ovidkommande skuldsättning under mellantiden fram till bodelningen kan ge den andra maken redovisningsfordran på den förre. Slutligen anges att rätten att efter behovsprövning överta bostad och bohag inte gäller till förmån för avliden makes arvingar och universella testamentstagare utan efter ett dödsfall bara till förmån för den efterlevande. Som framgår av sista meningen i andra stycket gäller detta också när bodelning sker vid äktenskapsskillnad och den ena sidan företräds av makes arvingar och universella testamentstagare.

8§ Enligt gällande rätt kan en make få på sin lott viss egendom även om den i värde överstiger hans eller hennes andel. Så är fallet med dels fastighet, som tillhör hans eller hennes giftorättsgods, dels annan till hans eller hennes giftorättsgods hörande egendom, som det av särskild anledning kan vara av att behålla. av den intresse för ägannaken Pengar får då lämnas till fyllnad andra makens lott (l 3 kap. 13 § första stycket giftermålsbalken). Motsvarande lösningsrätt tillkommer, när ena maken avlidit, bara dennes bröstarvingar och då såvitt avser fastighet, som den avlidne förvärvat från någon med vilken han eller hon varit släkt i rätt uppstigande led eller från sådan anförvants dödsbo (tredje stycket). Huvudregeln är också enligt vårt förslag att en make äger fullgöra sin skyldighet att tillgodose den andra makens utjämningsanspråk genom att överlämna egendom. Vi har emellertid ansett att det- bortsett från bostad och bohag som enligt föregående paragraf följer särskilda regler - bör vara möjligt för den förpliktade maken att i stället betala med pengar och så att säga lösa ut den berättigade maken. En regel av den innebörden har därför tagits upp i denna paragraf. Om godtagbar säkerhet ställs för betalningen kan den förpliktade maken också få skäligt anstånd med betalningen. Om emellertid den förpliktade maken väljer att i stället lämna över av sin egendom till den berättigade, lägger första styckets andra mening på honom eller henne en skyldighet att tillse att den egendom som överlämnas inte är uppenbart olämplig för den andra maken. Det fria val, som den förpliktade maken för närvarande har, kan missbrukas] Rätten att fullgöra förpliktelsen med egendom avser den i bodelningen ingående egendomen. Enskild egendom eller annan i bodelningen ej ingående egendom kan överlämnas bara om den berättigade maken går med på det. Detta kapitel befattar sig med den enskilda egendomen endast i den mån den utgör makamas bostad eller bohag (7 och 8 §§). 1 Jfr familjerättskommit- Enligt paragrafens andra stycke skall i den situationen att en make övertar tens förslag till 13 kap. bostad och bohag mot avräkning och värdet av egendomen överstiger värdet l4§ I mom. 6. gifter- lämnas i pengar eller godtagbar av hans eller hennes egendom, ersättning målsbalken (SOU säkerhet ställas. Den Övertagande äger alltså gottgöra den andra maken med 1964:34) och motiven i SOU 1964:35 s. 285. egendom i den omfattning denna utgör hans eller hennes i bodelningen

Specialmotivering

ingående egendom men skall för återstoden lämna fullgörelsei pengar, om inte makama kan komma överens om gottgörelse i annan form. Den Övertagande kan också välja att helt ersätta den andra maken för värdet av bostad och bohag med pengar. I det mer särpräglade fallet att bodelning skall förrättas enbart i syfte att bereda den ena maken möjlighet att få överta bostad och bohag, kan fullgörelse x med annat än pengar inte komma ifråga mot ägarmakens bestridande. Man kan inte begära att ägarrnaken i denna situation skall ta emot betalning i egendom. Första styckets bestämmelser gäller också när bodelning äger rum vid äktenskapsskillnad och på ena sidan deltar avliden makes arvingar och universella testamentstagare. De senare har då samma rätt som den avlidne hade att lösa ut den andra maken och behålla den egendom som tillhörde den döde. Någon arvsrätt för den efterlevande maken föreligger inte i denna situation (se 3 kap. 12 § ärvdabalken i vårt förslag). Sker bodelning efter den ena makens död ger vårt förslag den efterlevande rättigheter som i viss omfattning minskar behovet av en lösningsrätt vid lottläggningen. Väljer den efterlevande att vid bodelningen med stöd av 12 kap. 3 § första stycket som sin andel behålla sin egendom eller övertar den efterlevande hela boet oskiftat enligt 3 kap. ärvdabalken, behöver frågan inte aktualiseras. Skall däremot skifte ske med den avlidnes bröstarvingar utan att den efterlevande väljer att behålla sin egendom, kan frågan om att utge egendom bli aktuell för endera sidan. Att den efterlevande i det läget skall ha rätten att i mån av förmåga lösa ut arvingama för att få ha kvar sin egen egendom finner vi naturligt. Däremot anser vi att den avlidnes arvingar och universella testamentstagare inte skall mot den efterlevandes vilja kunna i stället för egendom ur boet utge pengar till denne. Den efterlevande skall alltså alltid kunna räkna med att på sin lott få egendom ur boet. I tredje stycket har därför gjorts undantag från bestämmelserna i första stycket såtillvida att dessa vid bodelning efter den ena makens död gäller endast till förmån för den efterlevande maken. För annan egendom än bostad och bohag föreslår vi inga regler som medger tvångsupplösning av ett samäganderättsförhâllande mellan makama. Den egendom som kan ifrågakomma kan vara av olika slag och de särskilda intressekollisioner som kan föreligga vid upplösningen av ett förmögenhetsrättsligt samägande kan vara av en helt annan karaktär än dem som uppstår vid upplösningen av en samlevnad. De lämpar sig föga att reglera i äktenskapsbalken. Liksom hittills får vid oenighet mellan makama varderas ideella andel tilldelas honom resp. henne, varefter delägarna - som kan vara fler än bara de två makama - får upplösa sitt samägande enligt samäganderättslagens bestämmelser.

9§ För närvarande gäller enligt giftermålsbalken att ett vederlagsanspråk som inte kunnat utgå till fullo vid bodelningen ej ger för bristen upphov till någon fordran mot den vederlagsskyldige (l 3 kap. 9 § giftermålsbalken). Den förfördelade maken kan alltså inte vid ett senare tillfälle återkomma med sitt

382 Specialmotivering

krav. Om däremot den ena maken brustit i sin redovisningsplikt avseende av giftorättsgodset från den kritiska tidpunkten och fram till förvaltningen ett vanligt fordringsanspråk, vilket skall behandlas bodelningen uppkommer som ett sådant vid Iden mån en redovisningsfordran inte fill lt ut

bodelningen

kan likvideras vid bodelningen, kvarstår därför en civilrättsligt giltig fordran på den redovisningsskyldige. och verkan av dess åsidosättande är densamma enligt Redovisningsplikten vårt förslag. Har den ena maken under den mellanliggande tiden exempelvis misskött sin egendom så att dess värde nedgått, följer av redovisningsplikten, att den andra makens andel ändå skall beräknas på det högre värdet. Om värdeminskningen är så stor att det ej finns egendom nog att fylla den andra makens lott, uppkommer för honom eller henne en fordran på den redovisningsskyldige. Denna fordran kan göras gällande mot denne enligt vanliga regler, antingen genast, om den redovisningsskyldige har utmätningsbar egendom som inte ingår i bodelningen, eller senare, när betalningsförmåga föreligger hos denne. Vederlagsreglema däremot har övergivits i vårt förslag och kvar står enbart de bestämmelser om beaktande vid andelsberäkningen av gåva eller betald livförsäkringspremie som vi redogjort för under 4 § ovan. Med den begränsav i realiteten oftast illojalt förfarande som vi där ning till ett par typfall har vi inte funnit att behandla bodelningsanspråk som genomfört anledning inte kunnat efter en tillämpning av 4§ annorlunda än redovistillgodoses ningsfordringar. Det innebär att i samtliga fall då den ena maken inte kunnat erhålla hela sin andel vid lottläggningen, han eller hon har en fordran på den andra maken för bristen. Denna fordran får anses uppkomma vid bodelningen och följeri fortsättningen vanliga regler för enkel fordran.

9.1.1 l 12 kap. Jämkning vid bodelning

I detta kapitel har vi samlat bestämmelserna om jämkning vid bodelning. att direkt ingripa i det bodelningsresultat vartill Några av dem ger möjlighet töneskriftema om andelsberäkningen i ll kap. skulle leda. Det kan ske antingen så att man delar egendom i mindre omfattning än där sägs, dvs. man går i riktning mot att vardera maken får behålla sin egendom (1-2 §§ och 3 § första stycket), eller så att man delar den i större utsträckning, dvs. ökar på det som likadelningsregeln annars ger, vilket kan ske till utjämningsanspråk förmån för efterlevande make i visst fall (3 § andra stycket). Teoretiskt kan också den andelsberäkning som dessa jämkningsregler syfta till att korrigera sker med stöd av ll kap. 4 §, men detta får betraktas som ett så utpräglat att vi kan bortse därifrån när jämkningsreglema behandlas. Vi undantagsfall ifrån att jämkningen avser andelsberäkningen i utgår därför i fortsättningen övrigt, dvs. i realiteten den centrala likadelningsregeln i ll kap. 3 §. är av mer speciell karaktär. En öppnar De övriga jämkningsreglema att vid bodelningen komma till rätta med olägenheter som kan möjligheten uppstå till följd av sådant villkori äktenskapsförord eller annan rättshandling vilket gör makes egendom till hans eller hennes enskilda (4 §). Denna 1 LB I918 s. 339. jämkning leder också på sitt sätt till en ökad delning av egendom, i det enskild

Specialmotivering 383

egendom kan komma att dras in i bodelningen även mot ägarmakens vilja. Slutligen tas i kapitlet upp en föreskriñ om s. k. föravtal vid bodelning och under vilka förutsättningar ett sådant kan jämkas vid bodelningen (5 §).

1§ Frågan om jämkning i likadelningsregeln när ett kortvarigt äktenskap upplöses har vi närmare diskuterat i den allmänna motiveringen (4.3.2). Även enligt vårt förslag är huvudregeln och utgångspunkten för varje bodelning att en likadelning skall ske. När samlevnaden mellan makarna inte har varat en längre tid och upplösningen äger rum i bådas livstid framstår emellertid likadelningen inte i alla situationer som lika fullt befogad som eljest. Enligt första stycket i förevarande paragraf kan vardera maken då begära vid bodelningen att likadelningsprincipen frångås och att vardera maken, i den utsträckning som det kan anses skäligt, får behålla sin egendom. I första hand har makarna att själva komma överens om hur detta skall gå till och i vilken omfattning någon delning eller utjämning mellan dem alls skall äga rum. De kan själva bäst bedöma hur långt den ekonomiska sammanflätningen nått i deras fall. Beroende på omständigheterna i just deras fall kan de bestämma exempelvis att var och en skall behålla sin egendom eller att man skall dela bara på sådant som förvärvats under samlevnaden. Kan makarna inte nå fram till en gemensam uppfattning i jämkningsfrågan uppställer denna paragraf som en hjälpregel den bestämmelsen att, sedan avdrag har gjorts för täckning av skulder, endast så stor del av vardera makens återstående tillgångar skall sammanläggas och delas lika mellan dem, som svarar mot den del av tio år som deras äktenskap hade varat, när talan väcktes. Tanken är alltså att, beroende på tidpunkten för upplösningen, en mjuk övergång från en delning där vardera behåller sin egendom till en fullständig likadelning skall kunna äga mm. Man får först beräkna vardera makens nettobehållning och därefter till likadelning föra så stor del därav som svarar mot äktenskapets längd, allt inom en tioårsram. Kommer upplösningen mycket snabbt, exempelvis efter ett år, skall i princip 1/10 av nettobehållningen sammanläggas och delas li ka, eñer två år 2/ l 0 etc. Ingenting hindrar att proportioner-ingen görs mer i detalj, om någon vill räkna i månader, veckor eller t. 0. m. dagar. Antag att mannens nettobehållning uppgår till 60 000 kr och hustruns till 40 000 kr samt att äktenskapet hade varat i två år, när talan om äktenskapsskillnad väcktes. De 2/ 10 som går till likadelning blir därför från mannens behållning 12 000 och från hustruns 8 000, sammanlagt alltså 20 000 kr. Vid andelsberäkningen erhåller därför mannen, utöver egendom till täckning av sina skulder, dels vad av nettobehållningen som inte gått till likadelning, 48 000, dels hälften av de nyss nämnda 20 000, dvs. 10 000, sammanlagt alltså 58 000 kr. Hustrun erhåller på motsvarande sätt, utöver skuldavräkningen, 32 000 och 10 000, tillhopa 42 000 kr. I realiteten får i det valda exemplet mannen lämna en utjämning till hustrun uppgående till 2 000 kr. Detta kan jämföras med de l0 000 kr som den generella likadelningsregeln i l l kap. 3 § skulle leda till. Skillnaden mellan vad likadelningsregeln leder till och vad förevarande jämkningsregel innebär kan vid samma längd av äktenskapet variera avsevärt

384 Specialmotivering

både i absoluta och relativa tal, allt beroende på egendomens värde och hur den fördelar sig mellan makama. Om vi ändrar exemplet så, att mannens behållning uppgår till 300 000 och hustruns till 20 000 kr, blir den sammanlagda behållning som skall delas lika 2/ 10 › (300 000 + 20 000) = 64 000 kr, varav 60000 från mannens nettobehållning och 4000 kr från hustruns. Mannen erhåller som sin andel dels vad av hans egendom som tagits undan, 240 000, dels hälften av vad som skall delas lika eller 32 000, sammanlagt 272 000 kr. Hustruns andel uppgår efter motsvarande uträkning till 16 000 + 32 000 = 48 000 kr. Hon skall alltså av mannen erhålla 18 000 kr, att jämföra med de 140 000 kr som hon skulle få av° mannen enligt den generella likadelningsregeln. Dessa båda exempel visar hur hjälpregeln slår vid upplösningen av ett som varat i bara två år. Om i det sista exemplet äktenskapet varat äktenskap längre än så, ökar hustruns utjämningsanspråk, så att det efter fyra års äktenskap skulle uppgå till 44 000 kr, efter sex år till 76 000 kr och efter åtta år till 108 000 kr. Självfallet gör denna regel inte anspråk på att skapa största individuella rättvisa i varje enskilt fall. Den ger samma principiella rättvisa vid upplösningen av kortvariga äktenskap som den generella likadelningsregeln ger för de långvarigas del. Som vi berört i den allmänna motiveringen skall den förevarande jämkningsregeln tillämpas på all makes i bodelningen ingående egendom, vilket gör att man undgår den uppdelning i olika egendomsmassor alltefter och sättet för förvärvet, vilket tillvägagångssätt kännetidpunkten tecknade den gamla återgångsdelningen. Regeln kan därför tillämpas utan att större krav behöver ställas på underlaget för bodelningen än om uppgörelsen l sker enligt den generella likadelningsprincipen. l När regeln bygger på äktenskapets längd som den avgörande faktorn ligger l . ökar med tiden. l där bakom tanken att den ekonomiska sammanflätningen l l Man bortser då från att makarna kan ha sammanlevt en tid före giftermålet, l eftersom en jämkning byggd på den tid makama i realiteten sammanbott 2 z l skulle göra förfarandet svårtillämpat och konfliktfyllt och därför helt motver- i . a metod. När z ka vår strävan att skapa en enkel och praktiskt användbar makama redan före äktenskapet fått ett bam tillsammans finns emellertid ett . objektivt lätt konstaterbart faktum som samtidigt nonnalt pekar på en äktenskapet föregående samlevnad. Paragrafen anger därför i sådant fall att tiden skall räknas från bamets födelse. Detta gäller vare sig barnet ännu lever eller avlidit efter födelsen. Var bamet dödfött bör regeln kunna tillämpas, förutsatt att mannen antecknats såsom barnets fader. Jämkning enligt första stycket kan ske vid äktenskapsskillnad. Av skäl som vi redovisat vid 9 kap. 8 § första stycket innebär det, att stycket gäller också när bodelning sker sedan den ena maken avlidit under det skillnadsmålet pågick. När jämkning sker enligt denna paragraf, avser den fördelningen av vardera makens nettobehållning. Det innebär att man redan vid förtecknandet av makes egendom har tagit upp vad som utgör hans resp. hennes andel av bostaden och bohaget. Med stöd av presumtionen i 7 kap. 6§ kommer egendomen, i den mån den förvärvats för makamas gemensamma begagnande, att föras upp till hälften för vardera maken eller efter det andelsförhållande varom makarna avtalat med giltig verkan. Presumtionsregeln avser ägande-

sou 1951:85 385

Specialmotivering

rätten till egendomen vid bodelningen men kan sägas leda till att bostaden och bohaget normalt likadelas mellan makarna redan när man fastställer vad var och en av dem äger. Det innebär samtidigt att det gemensamt uppbyggda hemmet från ekonomisk synpunkt intar en skyddad ställning och i regel ej alls eller mycket litet påverkar eller påverkas av en jämkning; värdet av egendomen fördelades mellan makarna redan i förfarandets inledande skede. Har makarna vid sidan av det gemensamma hemmet ingen egendom att dela eller blott obetydlig sådan, kan jämkningsregeln få betydelse om deras andelar är olika stora. Vi erinrar om att enligt 7 kap. 6 § tredje stycket andelama kan fastställas olika om den ena maken i väsentligt större omfattning än den andra

mI,39E?‘3r‘l4-VlFilr1|7.OIF774K-'K@«\‘v’FF5(1¢P$:$‘1r

maken har bidragit till förvärvet och övriga gemensamma kostnader for hem och hushåll. Nettobehållningama kan då också bli olika stora. Till följd av skuldtäckningen kan det emellertid tänkas att skillnaden i verkligheten inte blir så stor. Är makamas andelar i hemmet lika stora, kan å andra sidan a skuldtäckningen leda till att nettobehållningama trots allt blir olika stora. Många faktorer inverkar alltså men i det enkla fallet, att makarna i huvudsak har blott det gemensamma hemmet att dela med tillämpning av 7 kap. 6 §och nämnvärda skulder inte existerar, så kan man i praktiken bortse från jämkningsregeln i denna paragraf Enligt andra stycket kan makarna genom äktenskapsförord avtala bort möjligheten för någon av dem att vid en framtida bodelning begära att delningen skall ske enligt första stycket. Vi har övervägt i vilken omfattning de skulle genom äktenskapsförord kunna modifiera den legala ordningen i detta hänseende. Som vi tidigare utvecklat (6.3.7) bör makama vid själva bodelningen ha en viss frihet att frångå en likadelning och kunna stanna för att dela en mindre del av egendomen, eventuellt helt underlåta en delning. Frågan har varit om de även genom ett äktenskapsförord skulle kunna avtala om liknande modifikationer för den händelse äktenskapet blir kortvarigt. En möjlighet att avtala om modifikationer i den legala jämkningsregeln skulle i realiteten innebära att makamas andelar i boet kunde i förväg fastställas till olika stora kvotdelar. Detta var en form av avtal som avskaffades genom 1920 års giftermålsbalk och vars återinförande skulle kunna göra systemet svåröverskådligt. Det är till en början klart att det vore olämpligt att tillåta makar att avtala om en längre tillväxttid och alltså om en senareläggning av den fullständiga likadelningen. Man kan också fråga sig om det” kan finnas något påtagligt behov av att kunna inä avtal om en förkortning av tiden, särskilt med tanke på den föreslagna särbestämmelsen när makarna har eller hafi gemensamt bam som fötts före äktenskapets ingående. Det finns en avgörande skillnad mellan de båda situationer vi jämför. När makarna ingår avtal om andelama storlek vid själva bodelningen vet de inte bara vilken egendom som ingår i delningen utan också var på skalan for den successivt växande rätten till delning man befinner sig. När äktenskapsförordet skall skrivas är makarna hänvisade till gissningar om den takt med vilken den generella likadelningen för deras del lämpligen bör inträda. Detta gäller varje avtal som skulle gå ut på att skapa en annan tillväxttid än den i lagen angivna. Den väsentliga grunden till den avtalsfrihet vi vill ge makarna vid bodelningen är att deras ekonomiska gemenskap kan ha hunnit bli större än

Specialmotivering

som följer av lagen - exempelvis därför att de bott samman lång tid före äktenskapet- och att de därför finner det naturligt att dela mer eller allt lika. Självfallet kan de när de gifter sig konstatera att deras ekonomiska gemenskap då redan är sådan att de anser en generell likadelning lämplig oavsett hur snart en eventuell skilsmässa skulle kunna bli en realitet. I ett sådant fall bördet vara möjligt för dem att genom avtal genast sätta den lagbestämda jämkningsmodellen ur funktion för framtiden. På motsvarande sätt bör det vara möjligt för dem att efter en tids äktenskap göra detta övervägande och avtala om samma sak. blivit en På grund av det anförda har enligt balken alternativen antingen begränsad likadelning enligt första styckets bestämmelser eller en generell likadelning, när makarna överväger att redan genom ett äktenskapsförord reglera den framtida ekonomiska uppgörelsen vid en skilsmässa inom angiven tid. Vill de ha en annan uppgörelse än lagens, får de - före äktenskapets ingående eller när som helst därefter - upprätta ett äktenskapsförord som innebär att likadelningsprincipen blir fullt ut tillämplig. Däremot kan de alltså ej förkorta eller förlänga tiden, ej heller fastställa andra kvotdelar än hälften för vardera maken. Jämkning enligt vad i l § sägs innebär att makamas andelar bestäms annorlunda än enligt huvudreglema men inverkar inte på lottläggningsbestämmelsema i 1 1 kap. Även om jämkning sker så att vardera maken såsom sin andel får praktiskt taget all sin egendom, föreligger det inte något hinder för någon av dem att efter en behovsprövning enligt l l kap. 7 § få överta bostad och bohag som tillhör den andra maken. Avräkning får då ske mot andelen eller betalning lämnas enligt vad som sägs i ll kap. 7-8 §§. Enligt den princip som kommer till uttryck i 9 kap. l § gäller bestämmelserna i förevarande paragraf också när en bodelning vid äktenskapsskillnad skall förrättas mellan den ena maken och den andras arvingar. Situationen är alltså den att den en maken har avlidit under det mål om äktenskapsskillnad pågick eller efter det dom i målet har vunnit laga kraft (9 kap. 9 §). Givetvis fönrtsätts i båda fallen att en bodelning inte redan har förrättats. Om den efterlevande och arvingama inte kan enas äger vardera sidan begära att likadelningen begränsas enligt vad som sägs i första stycket. Självfallet är arvingama, liksom den efterlevande, bundna av ett förefmtligt äktenskapsförord som utesluter en tillämpning av första stycket eller av ett s. k. föravtal, vari makarna på annat sätt bestämt om hur egendomen skall fördelas (se vidare vid 5 §). Vad som nu har sagts gäller i princip också när en bodelning skall förrättas mellan den ena maken och den andra makens konkursbo. I regel finns det då ingen eller obetydlig nettobehållning att dela på konkursgäldenärens sida, varför det närmast är den icke skuldsatte maken som har intresse av att begära jämkning och då enligt bestämmelserna i 2 §. l särskilda fall kan konkursboet när ha anledning att begära jämkning enligt 1 §, t. ex. om konkursgäldenären talan om äktenskapsskillnad väcktes hade behållna tillgångar och först därefter iklätt sig de skuldersom lett fram till egendomsavträdet En bodelning fullt ut enligt likadelningsprineipen kan i den situationen tänkas innebära att Jfr Schmidt, Äktenkonkursboet får utge meregendom till gäldenärens make än enligt förevarande skapsrätt, 6 uppl. 1980 s 178 ff jämkningsregel.

Specialmotivering

(raytnçágtlálø.

2§

,.,4._«5.n-g.,..;,~...w

Även om det inte kan göras gällande att en samlevnad har varat en kort tid, är W. det enligt denna paragraf möjligt att jämka makamas andelar, om delningen .. eljest blir oskälig. Det blir då nödvändigt att göra en bedömning av det enskilda fallet för att utröna om så är förhållandet, och för denna bedömning hänvisar lagtexten främst till makamas ekonomiska förhållanden men också till omständighetema i övrigt. Jämkningen skall gå ut på att den make som har den större nettobehållningen - och följaktligen enligt huvudreglema har att utge egendom till den andra maken - får behålla mer av sin egendom. Jämkningen kan göras därhän att en delning helt underlåtes och att alltså vardera maken får såsom sin andel behålla sin egendom. Jämkningsutrymmet är detsamma som enligt den genom 1973 års ändringar i giftennålsbalken införda jämkningsregeln i 13 kap. 12a §, vilken främst avser kortvariga äktenskap men är tillämplig också i andra fall. I likhet med den regeln gäller den förevarande också bara vid äktenskapsskillnad (jfr 9 kap. 8 § första stycket). De grundläggande principerna bakom paragrafen har vi utförligt behandlat i den allmänna motiveringen (4.3.3). I enlighet med vad vi där anförde har paragrafen utformats efter mönster av den s. k. generalklausulen i 36 § avta lslagen. I stort sett samma allmänna principer och bedömningsgrunder är att tillämpa vid vår jämkning. Detta innebär bl. a. att jämkning enligt paragrafen skall komma i fråga bara i undantagsfall. För att en delning enligt huvudreglema skall kunna anses vara oskälig mot den ena maken krävs nämligen att mycket starka skäl talar emot den andra makens utjämningsanspråk. Oskälighetsrekvisitet innebär emellertid att möjligheterna att jämka vid bodelning vidgas något i förhållande till vad nu gäller enligt 13 kap. 12 a§ giftermålsbalken, som kräver att en delning enligt huvudreglema skulle vara uppenbart obillig. Den bestämmelsen tillkom som ett provisorium i avbidan på vår fortsatta översyn och gavs

avsiktligt ett begränsat tillämpningsområde Vi har nu funnit att de

överväganden som sedermera gjorts på förmögenhetsrättens område bakom ordvalet i generalklausulen gäller också för jämkning vid

bodelning?

Vi vill först understryka -som också gjordes i l 973 års —

lagstiftningséirende3

att det för jämkningsfrågan inte har någon betydelse hur makarna har förhällit sig till varandra på det personliga planet eller vem av dem som kan anses ha varit orsak till skilsmässan. Några påföljder som är knutna till ett sådant moraliskt eller etiskt bedömande av makes handlande finns inte i äktenskapsbalken. Jämkningen skall ske efter en ekonomisk bedömning och när det i lagtexten förutom till makamas ekonomiska förhållanden hänvisas till ”omständighetema i övrigt”, ligger däri en erinran om att samtliga faktorer som lett fram till den nuvarande ekonomiska situationen eller som eljest är av betydelse för dess bedömning skall tas i betraktande. Det är med andra ond mot bakgrunden av en helhetsbild av makamas ekonomiska situation som frågan om jämkning skall bedömas. l För att jämkningsfrågan alls skall uppkomma mäste makamas nettobehåll- PPOD. 1973:32 s. 125. 2 ningar skilja sig avsevärt från varandra, så att det uppkommer ett nämnvärt Pmp. l975/76:81 s. 105 ffutjämningsanspråk för den ene mot den andre. Det är i denna paragraf inte 3 fråga om att jämka med hänsyn till att äktenskapet varat en kort tid. För de Prop. 1973:32 s. 150.

388 Specialmotivering

inte anledning att fallen gäller l §. Därför finns det i förevarande sammanhang ta hänsyn till smärre skillnader i egendomsinnehavet. också Vi vill dock påpeka att jämkning enligt denna paragraf kan verkställas det första kan så vid bodelning mellan makar vars samliv varat en kort tid. För har avtalat bort möjligheten att ske om makama genom äktenskapsförord begära jämkning enligt l §. Om den likadelning som då följer av huvudregeln är oskälig mot den ena maken, kan jämkning ske enligt 2 §. Vad makama avtalat bort blir därför i realiteten det särskilda beaktande av äktenskapets skall verkställas om sådan varit kortvarighet som följer av l §. Jämkning

Äktenskapsförordet kan tänkas

påkallad även efter en längre tids samlevnad. redan från början eller förhållandena kan ha missgynnat den ena maken efteråt ha utvecklat sig på ett annat sätt än makama räknade med då förordet

ingicks. att För det andra kan även den begränsade delning som följer av l § innebära andra maken. resultatet blir oskäligt mot den som skall utge egendom till den främst när talan om äktenskapsskillnad väckts Det torde kunna bli aktuellt mot slutet av tioårsperioden, då resultatet av en jämkning enligt l §näm1ar sig Man skall alltså kunna konstatera att den den generella likadelningens. som följer av l § inte fönnår bota begränsning av utjämningsanspråket oskäligheten av en likadelning Har tillämpning av l § över huvud taget inte det direkt prövas om jämkning skall begärts, är det inte något som hindrar att ske enligt 2 §. Av samspelet mellan l § och 2§ följer, att jämkning enligt l § alltid kan är till hans eller begäras av en make, som anser att den generella likadelningen hennes nackdel, men att det också står make fritt att yrka ytterligare jämkning den andra maken att- om l §begärts enligt 2 §. Det är däremot inte möjligt för tillämpad - göra gällande att jämkning enbart enligt 2§ borde leda till en äktenskamindre omfattande jämkning än den som anges för de kortvariga jämkat tillbaka. Bestämmelpens del och så att säga få bodelningsresultatet serna om en begränsad likadelning enligt 1 § kan en make alltid falla tillbaka och möjligheten att på när enighet inte kan nås om andelsbestämningen tillämpa l § inte uteslutits genom äktenskapsförord. om det utjämningsanspråk som När jämkning begärts får man bedöma likadelningsprincipen skulle leda till är oskäligt, varvid många olika faktorer En sådan är orsaken till att den ena maken vid kan vara av betydelse. upplösningen av äktenskapet har en avsevärt mycket större nettobehållning än den andra, och vilket samband med familjens ekonomi i stort som ligger bakom olikheten ställningen. Det kan t. ex. vara så ifråga om den ekonomiska att den ena maken erhållit ett större arv eller en större gåva strax innan frågan om äktenskapsskillnad väcktes eller på likartat sätt förvärvat egendomen Om det är sedan makama redan separerat inför talans anhängiggörande.

oskäligt mot förvärvaren att utjämningsanspråket ökar som följd av förvärvet,

Det är emellertid viktigt bör jämkning ske så att verkan av ökningen bortfaller. tar i betraktande hur makamas ekonomi i stort att man, som nyss framhölls, tett sig under samlevnaden. Den andra maken kanske tidigare fått ett arv eller ekonomin i en gåva som gått in i familjehushållningen eller den gemensamma

övrigt. Detta kan tala emot en jämkning. l andra fall kan den större behållningen på den ena sidan bero på andra tillfälliga omständigheter som inte står i något som helst samband med hur

SOU 108 1 :85 389

Specialmotivering

familjens ekonomi varit ordnad. Den ena maken kan t. ex. en tid före talans väckande ha erhållit en rehabiliteringsersättning eller annat sådant skadestånd. Syftet med den utbetalade ersättningen skulle kunna äventyras om den skulle delas vid bodelningen och detta kan vara oskäligt mot den make som uppburit beloppet. I fråga om jämkning med hänsyn till utbetalade skadestånd och medel, som anvisats för särskilt angivet ändamål, bör de principer som ligger bakom utmätningsfriheten för sådana belopp kunna tjäna till vägled-

ningf‘ I den mån utmätningsfrihet föreligger, kan även en jämkningi vissa fall

vara motiverad. i Också makamas olika möjligheter att klara sin egen försörjning bör kunna tas i beräkning. Vi tänker då i första hand inte på att den ena maken kan vara i behov av bidrag till sitt framtida underhåll och att detta kan tala emot ett jämkningsyrkande som framställs av den andra, ekonomiskt sett starkare maken. I princip bör nämligen underhållsbehovet i ett sådant fall tillgodoses enligt bestämmelserna i 6 kap. och först om den vägen inte är framkomlig beaktas inom ramen för en jämkning. Om däremot den som har den större â- nettobehållningen är i behov av sina tillgångar för att klara sin egen försörjning, under det att den andra maken har mycket goda förvärvsmöjligheter, bör jämkning kunna ske så att den förra maken får behålla mer av sin egendom. Den makens större behållning kan t. ex. bero på att han eller hon har en livränta, som ej får tas undan därför att den inte utgår på grund av en pensionsförsäkring i kommunalskattelagens mening men som fullföljer samma syften som en sådan försäkring. En bedömning av familjens ekonomi innefattar också ett hänsynstagande till sådana tillgångar som inte ingår i bodelningen. Har den make, som genom likadelningsregeln tillerkänns ett utjämningsanspråk på den andra maken, stora tillgångar som utgör enskild egendom eller placerats i pensionsförsäkringar eller andra personliga rättigheter, kan detta vara en orsak att sätta ned anspråket eller låta det helt bortfalla. Ett skäl till nedsättning kan vara att den ena maken har åsidosatt den i l kap. 4 § föreskrivna upplysningsskyldigheten. Särskilt oskäligt kan eljest resultatet av bodelningen bli i många fall där den andra maken under hela äktenskapet varit ovetande om ett i testamente eller gåvobrev intaget villkor som gör egendomen till den förres enskilda. Den andra maken har då inte haft någon möjlighet att med tanke på den framtida snedfördelningen tillvarata sina intressen. Kan oskäligheten lösas genom en jämkning inom ramen för den i bodelningen ingående egendomen bör så ske i första hand. I andra hand kan jämkning begäras enligt 4 § andra stycket. Är den ena maken svårt skuldsatt så att hans eller hennes egendom i stort sett går åt till skuldtäckningen, kan en delning av den andra makens egendom ibland framstå som oskälig mot denne. Vi tänker, i enlighet med de överväganden vi redovisat i den allmänna motiveringen (4.3.3), främst på det fallet att den skuldsatte makens utjämningsanspråk utövas av hans eller hennes konkursbo. Det äktenskapsrättsliga anspråket bör inte mot den andra makens vilja användas för att fömöja borgenänema. En jämkning skall därför ske på yrkande av den andra maken. Vi erinrar om att enligt vårt förslag makama i samförstånd kan vid en bodelning komma överens om att vardera sidan behåller sin egendom utan att detta bedöms som en eftergift, om 4 5 kap. 6_7 §§ ms6k_ skuldsatt make sedermera försätts i konkurs eller fråga därom eljest uppkom- ningsbajken_ Drop_ mer (jfr våra överväganden vid 6.3.7). l980/8l:8.

390 Specialmotivering

Att ange mer konkret när jämkning enligt vårt förslag skall kunna äga rum är omöjligt. Givetvis kan vissa sifferexempel på klara fall av jämkning lämnas men dessa blir då med nödvändighet så övertydliga att de praktiskt taget aldrig och därför blir vägledande. Det torde förekomma i verkligheten knappast föreligger snarast en risk att de verkar onödigt återhållande på rättstillämpningen. Det enda konkreta fall som nämns i lagtexten är när ena maken är försatt i konkurs vid bodelningen. I övrigt får det bedömas från fall till fall när bör ske i enlighet med de riktlinjer vi lämnat i det och hur jämkning föregående. Vad vi avslutningsvis anförde under l § om tillämpningen av lottläggningsreglerna när jämkning av andelama skett gäller också för jämkning enligt förevarande 2 §. Även när på den ena sidan vid bodelningen står en avliden makes arvingar eller en skuldsatt makes konkursbo gäller vad vi där uttalat. Självfallet skall emellertid oskäligheten av en delning enligt de allmänna reglema bedömas med hänsyn till förhållandena vid bodelningen. Att på den ena sidan står exempelvis den enes arvingar kan ge anledning till en annan bedömning än om båda makarna alltjämt varit i livet. l det ändrade läget kan det kanske i en del fall vara mycket som talar för att den efterlevande får behålla mer av sin egendom än eljest (jfr 3§ första stycket). Även andra situationer kan tänkas där omständigheter som redan tidigare talade till förmån för den efterlevande bör tillmätas större vikt vid jämkningen.

3 § maken Första stycket. Genom förevarande bestämmelse har den efterlevande getts rätten att påkalla en jämkning son1 innebär att vardera sidan skall såsom sin andel behålla sin egendom. Någon skönsmässig prövning av jämkningsskall inte göras utan det ligger helt i den efterlevandes händer att yrkandet avgöra om jämkning skall verkställas. lnte heller har den avlidnes arvingar och universella testamentstagare motsvarande rätt utan denna är helt förbehållen den efterlevande. Våra allmänna överväganden bakom bestämmelsen har vi tidigare redovisat (5. l .6). I första hand kan bestämmelsen utnyttjas av den efterlevande då det är han eller hon som har den större behållna egendomen. Därigenom kan den efterlevande undvika den effekten av likadelningregeln att han eller hon har att vid bodelningen utge egendom till den avlidnes bröstarvingar. Jämkning skall kunna i sin hand behålla en kan begäras för att den efterlevande eller annan som bör hållas samlad. affärsrörelse, ett jordbruk egendom Givetvis kan den efterlevande begränsa sitt jämkningsyrkande till att avse en mindre del och låta egendom i viss omfattning gå över på arvingama vid bodelningen. I andra hand kan man tänka sig att det är den efterlevande som har den mindre behållningen och begär jämkning för att låta arvingama få överta den avlidnes egendom obeskunen. Detta tillvägagångssätt kan vara naturligare och enklare än att den efterlevande först erhåller en del av egendomen på sin lott och sedan överlåter den vidare genom ett särskilt, förmögenhetsrättsligt avtal till arvingama. Man kan exempelvis tänka sig det fallet att den avlidne drev en affärsrörelse som skall övertas av bamen. Inte barai förhållande till den eller dem som skall ta arv efter den avlidne

Specialmotivering

kan bestämmelsen vara av betydelse för den efterlevande. Den kan åberopas också gentemot den som tillerkänts kvarlåtenskapen såsom universell testamentstagare. Också andra situationer kan tänkas där en motsvarande splittring av den efterlevandes egendom kan undvikas. Den efterlevande kan begära att som sin andel få behålla sin egendom oavsett hur lång tid äktenskapet eller samlevnaden varat vid dödsfallet. Också för jämkning enligt 3§ första stycket gäller att den avser andelen och inte lottläggningen. Den efterlevande äger därför överta bostad och bohag som tillhörde den avlidne enligt ll kap. 7-8 §§, även om han eller hon begärt att andelen skall bestämmas som om vardera sidan skall behålla sin egendom. Den efterlevandes rätt enligt förevarande bestämmelse kan utövas bara när bodelning sker för att kvarlåtenskapen skall skiftas mellan arvingar och universella testamentstagane. Om syftet är att den efterlevande skall överta kvarlåtenskapen oskiltad, har en tillämpning av förevarande jämkningsbestämmelse inte någon mening. Den inverkar inte på fördelningen av den efterlevandes bo vid efterarv. Att behålla den avlidnes bo oskiftat och att behålla sin egendom vid bodelning får alltså betraktas som altemativ, vilka utesluter varandra. Vad nu sagts gäller också om bara en av flera bröstarvingar skall skiftas ut och den efterlevande överta återstoden såsom oskiftat bo. Jämkningsyrkandet är nämligen inte delbart i den bemärkelsen att det skulle kunna tillämpas i förhållande till en arvinge men inte till en annan. Den efterlevande kan därför bemöta en enskild arvinges begäran om skifte med ett yrkande om att få behålla sin egendom, men detta gäller då mot samtliga arvingrr och leder till att kvarlåtenskapen skall fördelas mellan arvingama. En arvinge som sålunda

tillträtt sitt arv kan inte i efterhand låta den efterlevande behålla arvslotten

med den rätt som följer av 3 kap. ärvdabalken. När kvarlåtenskapen skall skiftas tar emellertid den efterlevande arv med en tredjedel enligt vad vi i övrigt föreslår beträffande makes arvsrätt i 3 kap. ärvdabalken. Vårt förslag gerden efterlevande flera handlingsalternativ än enligt gällande rätt och hur det ena eller det andra alternativet utfaller beror av olika omständigheter, inte bara övriga arvingars inställning utan också hur egendomen fördelar sig mellan de båda sidoma och i vilken omfattning den ingåri bodelning. Den efterlevandes rätt till jämkning enligt första stycket är av personlig natur. Avlider också den efterlevande innan bodelning skett, skall bestämmelsen självklart inte kunna göras gällande av det ena dödsboet i förhållande till det andra. Inte heller får vid den efterlevandes konkurs jämkningsbefogenheten i förekommande fall utövas av annan än konkursgäldenären personligen (jfr under l § ovan). Andra stycket. l gällande rätt finns i 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken en bestämmelse som säger att efterlevande make äger av giftorättsgodset, såvitt det räcker, städse bekomma egendom till så stort värde, att den jämte egendom, som må enskilt tillhöra honom, motsvarar fyra gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Bestämmelsen är dock inte tillämplig, om den avlidne efterlämnar barn under sexton år som ej jämväl är efterlevande makens barn (tredje stycket). Bestämmelsen tillkom 1969 som ett provisorium i avvaktan på den fortsatta reformeringen av familjerätten. Den avser att förhindra att smärre bon måste delas efter den ena makens död. PmP- 19691124 å 75 ‘T-

392 Specialmotivering

Även om vi ger den efterlevande väsentligt förbättrade rättigheter i med nuläget, kan en bestämmelse av här förevarande slag vara ett jämförelse Övertar inte den efterlevande boet oskiftat bra skydd för den efterlevande. 3 kap. ärvdabalken, kan det nämligen fortfarande finnas enligt vad vi föreslåri behov av en regel som förhindrar en upplösning av smärre bon. Vi hänvisar till våra allmänna överväganden i frågan (5. l .7). Där har vi även förklarat varför existensen av ett den avlidnes särkullbam under sexton år inte längre skall utesluta att bestämmelsen tillämpas. Den efterlevandes rätt att erhålla mer egendom än enligt likadelningsprinåterstående tillgångma, dvs. nettobehållcipen avser de efter skuldtäckning ningama. Den avlidnes enskilda egendom berörs alltså ej annat än om överenskommelse träffas med arvingama om att också den skall ingå i bodelningen enligt 10 kap. 7 §. På den efterlevandes sida skall emellertid fortfarande hänsyn tas till förekomsten av enskild egendom, så att jämkningsanspråket i motsvarande mån skall minskas. l vårt förslag har vi vidare föreskrivit att man skall beakta också vad som i annan form än pension tillfallit den efterlevande såsom förmånstagare till livforsäkring, tagen på den avlidnes liv.2 De rättigheter som avses i 10 kap. 4 § inverkar däremot ej på storleken av den efterlevandes anspråk enligt basbeloppsregeln. Också en jämkning enligt andra stycket måste betraktas som ett alternativ till att den efterlevande övertar boet oskiftat enligt 3 kap. ärvdabalken. Däremot tar den efterlevande maken vid det skifte av kvarlåtenskapen som Den väntade arvslotten reducerar alltså inte vad följer arv med en tredjedel. den efterlevande äger få med stöd av basbeloppsregeln utan tillkommer därutöver. Motsvarande gäller vad den efterlevande efter bodelning äger erhålla på grund av testamente. Också basbeloppsregeln ger, på sätt vi anförde i fråga om första styckets jämkningsfall, en rätt som tillkommer den efterlevande som en personlig rätt. Den kan därför inte utövas av arvingar och universella testamentstagare, ej heller av en konkursförvaltning. Från och med år 1981 beräknas basbeloppet, till skillnad från äldre utan hänsyn till förändringar av indirekta skatter och beräkningsmetod, subventioner samt sådana förändringar av energiprisema som ägt rum efter oktober 1980. Denna omläggning kan efter en tid komma att medföra att vad den efterlevande med stöd av bestämmelserna i andra stycket äger få vid bodelningen blir mindre värt i förhållande till vad de andra reglerna ger. Utvecklingen får därför följas med uppmärksamhet så att, om det visar sig kan vidtas snabbt. En möjlighet att möta nödvändigt, erforderliga justeringar följderna av ett relativt sett försvagat basbelopp kan då vara att öka det antal basbelopp som den efterlevande minst äger få ur boet vid bodelningen. Tredje stycket. Enligt denna bestämmelse, som närmast motsvarar 6 kap. 8 §giftermålsbalken, går den efterlevande i vissa fall förlustig sina bodelningsrättigheter. Det gäller om den efterlevande genom brottslig gärning uppsåtligen bragt den andra maken om livet eller medverkat till brottet enligt 23 kap. 4 eller 5 §brottsbalken. Detta gäller dock ej den som handlat under inflytande av sådan själslig abnorrnitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken. I fall som nu sägs går den efterlevande främst förlustig rätten att få del i den universella testaments- 2 m för gällande [väns de] avlidnes egendom. Den avlidnes övriga arvingar och i förekommande fall utöva det utjämningsanspråk som NJA 1972 s. 227. tagare kan däremot

Specialmotivering 393

...›vawt.v.-.wg<t:wpvxvç4wgkvf7_*psv7t

tillkommer dem enligt bestämmelserna i ll kap. Den efterlevande äger nämligen ej heller begära jämkning enligt första stycket, dvs. att fä behålla sin egendom.

4 § Första stycket. När bostad och bohag vid upplösningen av äktenskapet tillhör makarna tillsammans på grund av presumtionen i 7 kap. 6§ eller enligt allmänna regler - skall egendomen fördelas mellan dem och samäganderättsförhållandet upplösas vid bodelning, även om egendomen i sin helhet utgör r makamas enskilda. Finns det vid sidan av den enskilda egendomen också å egendom som enligt 10 kap. skall ingå i bodelningen, erhåller vardera maken s normalt en andel beräknad också i den egendomen. Därigenom kan det bli å lättare att överta hemmet för den ekonomiskt svagare maken, om det är denne E som äri behov av bostaden och bohaget. Avräkning kan nämligen då ske mot å värdet av hans eller hennes andel i hela boet. Skedde upplösningen genom den ena makens död, ger bestämmelserna i 3 § andra stycket den efterlevande maken en på visst sätt förhöjd andel, när det rör sig om mindre bon. Som vi berört har den regeln, basbeloppsregeln, tillkommit i avsiktatt förhindra att små bon splittras vid bodelning mellan den efterlevande och arvingama. Basbeloppsregeln är emellertid inte tillämplig när all egendom är enskild eller det av annan orsak inte finns någon egendom vari den efterlevande erhåller någon andel med stöd av bestämmelserna i l l kap. Den efterlevande kan för närvarande i praktiken vara förhindrad att utöva sin övertaganderätt, därför att han eller hon saknar varje möjlighet att lösa till sig det gemensamma hemmet. Genom bestämmelserna i första stycket av förevarande paragraf erhåller den efterlevande maken även i den nu angivna situationen ett minimiskydd, avsett att bereda honom eller henne en möjlighet att bevara åtminstone de nödvändiga delarna av det gemensamma hemmet. Den efterlevande får nämligen, om inte redan hans eller hennes samäganderättsandel uppgår till så stort värde, en andel som motsvarar två gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (se 3.3.7). I första hand syftar bestämmelserna på det fallet att all egendom är makes enskilda. Enbart bostad och bohag berörs då av bodelningen och vad som skall utgöra minst två basbelopp blir den efterlevandes andel i ”den behållna egendomen”, dvs. i enlighet med principerna för delningen av bostaden och bohaget egendomens värde sedan täckning skett för skuld med särskild förrnånsrätt i egendomen (11 kap. 2 § andra stycket). Uppgår egendomens sammanlagda nettovärde beräknat på detta sätt till högst två basbelopp, äger alltså den efterlevande behålla hemmet intakt. I andra hand kan regeln bli tillämplig när det finns också annan egendom än enskild. Förutsättningen är då att den egendomen är obetydlig. Syftet är att undvika de tröskelproblem som uppstår, om redan förekomsten av någon i bodelning ingående egendom, hur än obetydlig, skulle utesluta regelns tillämpning. Vad nu sagts gäller vare sig den i bodelning ingående egendomen är något annat än bostad och bohag - denna är således enskild egendom - eller bostaden och bohaget inte är makes enskilda utan på vanligt sätt ingår i bodelning men med ett obetydligt värde. Jämkningen av den efterlevandes

394 sou 19g1;35

Specialmotivering

andel avser också i sådana fall hans eller hennes andel i bostaden och bohaget och när; rätten hänill bortfaller får avgöras med hänsyn till värdet av den övriga egendomen och storleken av den efterlevandes andel vid bodelningen. J uridiskt-tekniskt är förevarande regel en föreskrift om beräkningen av den efterlevandes andel i bostaden och bohaget och föregår därmed tillämpningen av skuldtäckningbestämmelsema. Den efterlevandes rätt går därför före den än sådana vars avlidnes borgenärers anspråk, såvitt avser andra borgenärer fordringar är förenade med särskild förrnånsrätt i egendomen. Vi anser att den konsekvensen kan tas när det som här gäller obetydliga värden och små bon, som oftast ändå torde vara såsom utmätningsfria skyddade mot att tas i anspråk för betalning av en makes skulder (65 § utsökningslagen resp. 5 kap. l § utsökningsbalken). Andra Som vi anförde under 2 § kan förekomsten av enskild stycket. egendom vara en omständighet bland andra som är att beakta när fråga väcks om jämkning av makamas andelar vid bodelningen. Många gånger torde ett oskäligt resultat vid bodelningen som följd av att egendom gjorts till makes enskilda kunna undvikas genom en jämkning enligt l eller 2 §, när äktenskapet upplöses genom äktenskapsskillnad, eller enligt 3 §, när den ena maken har avlidit. 1-3 §§ inte förmår bota oskäligheten eller om det Om jämkning enligt överhuvudtaget inte finns någon i bodelning ingående egendom vid sidan av den enskilda, bereder förevarande bestämmelser en möjlighet att få jämkning till stånd såvitt avser det villkor i äktenskapsförord eller annan rättshandling, inte skola ingå i bodelning Bestämmelserna enligt vilket egendom förklarats också på villkor i gåvobrev och testamenten. Vi har är alltså tillämpliga behandlat dessa frågor i den allmänna motiveringen (6.3.3). Också förevarande jämkningsbestämmelser är utfomiade efter mönster av generalklausulen i 36 § avtalslagen och bygger på samma grunder. Oskäligheten kan ha funnits från början eller vara en följd av senare inträffade förhållanden. Det viktiga är hur samtliga omständigheter ter sig vid bodelningen. Som vi anförde i den allmänna motiveringen kan man tänka sig att ett fullt villkor i äktenskapsförord, gåvobrev eller ursprungligen berättigat testamente med tiden kommit att i så hög grad missgynna den ena maken att en tillämpning därav skulle vara oskälig mot honom eller henne. Jämkning bör vidtagas först om egendom i större omfattning gjorts till makes enskilda och leder till en påtaglig snedfördelning av egendomen. Här blir det givetvis beroende av hur egendomen fördelar sig mellan makarna och hur deras ekonomiska situation i stort är. Har makarna levt under tämligen enkla förhållanden, kan jämkning kanske böra verkställas även om den enskilda egendomen inte har ett så högt värde, räknat i absoluta tal. Har makarna däremot en mycket god ekonomi, kan den enskilda egendomen tillåtas uppgå till större belopp utan att man för den skull anser att den ojämna fördelningen makarna emellan är oskälig mot den som har de mindre tillgångarna, relativt sett. En av tredje man i ett gåvobrev eller i ett testamente meddelad föreskrift kan under ha varit helt okänd för den andra maken. Man har äktenskapet att se på sådana jämkningsfall med mindre restriktivitet än när det anledning gäller äktenskapsförord som makarna själva ingått med tanke på en framtida

Specialmotivering

bodelning Den andra maken har överhuvudtaget inte haft anledning att tänka över den framtida snedfördelningen och dess konsekvenser och har inte kunnat genom äktenskapsförord eller i övrigt vid makamas fortlöpande ekonomiska mellanhavanden tillvarataga sina intressen på sätt som läget krävt. En jämkning får göras antingen så, att man helt bortser från villkoret och behandlar egendomen såsom den i bodelning ingående, eller så, att villkoret så att säga blir gällande bara delvis, dvs. medför att den enskilda egendomen endast i begränsad omfattning dras in i bodelningen och fördelas mellan makarna. Den senare lösningen kan väljas om den är tillräcklig för att undvika ett oskäligt resultat. När enskild egendom dras in i bodelningen innebär det i och för sig att den måste kunna tas i anspråk också för täckning av ägarmakens skulder när andelama i boet beräknas. Först om det uppkommer en ökad nettobehållning vid delningen får jämkningen effekt. Jämkningen kan alltså inte vara till nackdel for sådana borgenärer, vilkas fordringar tillkommit före den tidpunkt då talan om äktenskapsskillnad väcktes eller den andra maken avled. När det gäller senare tillkomna borgenärsanspråk finns ej motsvarande skyddsregler, men det måste tillses att de inte blir onödigtvis lidande genom jämkningen. Som vi i andra sammanhang berört får makarna inte själva dra in enskild egendom i bodelningen, om detta är till skada för borgenärer, vars fordringar tillkommit före bodelningen (6.3.7 samt vid l0 kap. 7 § och l3 kap. l §). Om ägarmakens utmätningsbara egendom på ett illojalt sätt minskas genom indragningen, kan i så fall den andra maken göras ansvarig för efiergifien. När domstol prövarettjämkningsyrkande får den som en omständighet bland flera beakta dessa borgenärers intressen. Samma skyldighet som för makarna själva att tillse att ägarrnaken har täckning for sina vid bodelningen föreliggande skulder kan dock ej anses åvila rätten. Vid tvist om jämkningens omfattning får rätten pröva på ena sidan det befogade i ägarmakens krav på att bevara sina utmätningsbara tillgångar och på den andra det intresse den andra maken har av att få villkoret jämkat.

5 § I gällande rätt är möjligheterna att vid äktenskapsskillnad ingå ett s. k. föravtal om bodelning forutsatta men ej närmare reglerade. l l l kap. 16 § giftennålsbalken stadgas att ett sådant avtal kan jämkas av rätten om det är uppenbart obilligt för den ena maken; har talan ej väckts inom ett år från det äktenskapsskillnaden meddelades, är rätten till talan dock förlorad. Vi har i den allmänna motiveringen närmare lagt fram våra överväganden beträffande föravtalen (6.3.8). De slutsatser vi där kom fram till var, att möjligheten att ingå föravtal bör finnas kvar men något begränsas eller i vart fall preciseras till sin innebörd. l förevarande lagrum har vi tagit upp resultatet av dessa överväganden. Föravtalet enligt äktenskapsbalken skall ingås inför en omedelbart förestående åktenskapsskillnad. Förslaget godtar alltså inte några långsiktiga, med äktenskapsförordsinstitutet konkurrerande föravtal. Typfallet är att makarna redan i samband med förhandlingarna om äktenskapsskillnad löser några av de frågor som den kommande bodelningen ger upphov till. Genom att

Specialmotivering

betänketid kan komma att föregå äktenskapsskillnaden och någon skyldighet att förrätta bodelning inte föreligger dessförinnan, om inte make begär det (9 innan föravtalet kap. 2 §första stycket), kan en viss tid ändå komma att förflyta slutligen fullföljs eller ersätts av bodelningen. av Föravtalet skall enligt vårt förslag vidare vara skriftligt och undertecknas båda makama. Enbart muntliga avtal skall inte längre godkännas. Forrnkravet detsamma som för bodelningsavtalet. Någon bevittning av är i princip handlingen erfordras därför inte. Karakteristiskt för föravtalet är att det har verkan blott makarna emellan. Även om avtalet går ut på att den ena maken skall erhålla viss egendom, exempelvis en fastighet, fär denna överenskommelse ej verkan mot makes Föravtalet får följaktligen ej genomföras vid bodelningen, om

borgenärenl

detta skulle kränka borgenäremas rätt. Räcker ägarrnakens egendom inte till för att täcka hans eller hennes skulder, kan föravtalet enligt huvudregeln utan att ansvar för eftergift vid bodelning inträder(l 3 kap. l §)genomförasbara om den Övertagande maken av sin egendom överlämnar utmätningsbar egendom till motsvarande värde. Avtalet behöver inte direkt ta sikte på hur sammanvissa tillgångar skall fördelas utan kan avse andra med bodelningen hängande frågor, t. ex. hur värderingen av egendomen skall göras eller vilka \ andelar som vid bodelningen skall tillkomma makama. Är föravtalet oskäligt mot den ena maken får det jämkas vid bodelningen. Denna jämkn ingsregel ansluter sig, som flera av de föregående, till avfattning- g i 36§ avtalslagen. Såvitt avser föravtalen får man en av generalklausulen särskilt beakta att den ena maken i det känsliga läge som ofta råder inför en kan ha varit utsatt för obehörig påverkan av den andra äktenskapsskillnad kan avse ett visst villkori avtalet, om oskäligheten härrör maken. Jämkningen av villkoret, eller gå ut på att hela avtalet skall lämnas utan avseende vid skall väckas vid bodelningen. Någon viss tid inom vilken talan om jämkning äventyr av talans förlust föreslås ej. om kommande Enligt andra stycket är avtal som makar i annat fall ingått bodelning utan verkan, om det inte har upprättats och registrerats enligt föreskrifterna i balken om äktenskapsförord. Därav följer för det första att balkens föreskriñer om äktenskapsförord med uteslutande av andra avtalstyper reglerar möjligheterna att på sikt avtala om makars egendomsförhållanden och att andra möjligheter än dem som förordsbestämmelsema tillhandahåller därför inte heller står makarna till buds. För det andra följer som en konsekvens av andra stycket att ett föravtal förlorar sin giltighet, om den tilltänkta äktenskapsskillnaden inte blir av. Återkallas eller förfaller talan om äktenskapsskillnad, blir föravtalet normalt utan verkan. Svårare avgöranden om ett föravtals giltighet kan aktualiseras, om det går en tid innan talan väcks. I viss omfattning måste makama före talans väckande, liksom därefter under äktenskapet utan att föravtalet en betänketid, äga göra försök att fortsätta behöver förlora sin giltighet. Har makarna fortsatt samlevnaden en längre tid eller har efter en kortare tids samlevnad nya förhandlingar om skilsmässa tagit vid, får man i regel anse att föravtalet inte längre har verkan vid den NJA 1974 s. 684. upplösning som därefter äger rum.

sou 1931;g5 Specialmotivering 397

9.l.l2 13 kap. Verkan av bodelning

I detta kapitel om sammanlagt sju paragrafer har vi sammanfört de bestämmelser som i olika hänseenden reglerar rättsverkningama av en bodelning Det förvärv av egendom som en make gör genom bodelning enligt förslaget är ett särskilt, familjerättsligt förvärv, på sätt som nu gäller om fång på grund av giftorätt. Detta avser varje bodelningsforvärv från den andra maken, vilket sker i enlighet med äktenskapsbalkens bestämmelser. Någon skillnad görs från denna synpunkt inte mellan det fallet att egendomen utan vidare skall ing i bodelning enligt 10 kap. och det att så sker först. sedan make väckt frågan om Övertagande enligt l l kap. 7 §, dvs. det rör sig om bostad och bohag som utgör andra makens enskilda egendom. Detta framgår av balkens uppbyggnad och någon särskild bestämmelse som uttryckligen likställer de båda fallen såvitt avser fångats karaktär och verkningar har vi inte funnit vara behövlig. En bodelning bör syfta till att slutligt upplösa makamas ekonomiska mellanhavanden. Endast om makarna är ense därom eller särskilda skäl talar fördet, bör den fördelning av egendom som sker göras beroende av villkor.l Är bodelningen ej villkorad, har den make som tilldelats den andra maken tidigare tillhörig egendom anspråk på att få ut den liksom sådan sin egendom ;j som han eller hon redan tidigare ägde men som är kvar i den andra makens

besittning? Anspråk på att få ut viss bestämd egendom torde ej vara

underkastat preskription. Har en make däremot genom bodelningen erhållit en vanlig fordran på den andra maken, följer fordringen givetvis vanliga regler om fordringspreskription.

1 § Iden allmänna motiveringen (6.3.7) har vi diskuterat när en make kan sägas ha eftergivit sin rätt vid bodelning på ett sådant sätt att hans eller hennes borgenärer bör ges en möjlighet att ingripa och få sina intressen tillgodosedda i någon form. Vi fann att den andra maken i viss omfattning borde svara för följderna av en sådan efiergift i förhållande till den avståendes borgenärer. Huvudfomien för utkrävande av ansvaret borde vara återvinning i den avstående makens konkurs eller vid förhandling med dennes borgenärer om offentligt ackord, men en bevarad möjlighet for enskild borgenär att, under en kortare tid räknad från det rättshandlingen företogs, vända sig direkt mot den andra maken kunde vara av värde. Vi övervägde i övrigt när en eftergift i olika typsituationer kunde tänkas föreligga. Bestämmelser om eftergift och om det särskilda ansvar som den avståendes make hari förhållande till borgenärema tar vi upp i denna l §, såvitt avser bodelning mellan två makar i bådas livstid. Ansvaret när den ena sidan företräds av en avliden makes arvingar och universella testamentstagare behandlar vi i nästföljande paragraf och i förslaget till ändring i ärvdabalken (21 kap. 4§ 2 mom. ärvdabalken). En grundläggande förutsättning för att en eftergift alls skall föreligga är att skada har uppkommit I “F NJA 1973 5- 417 för en borgenär, dvs. att den ena maken - gäldenären - 1975 s avstått utmätningsbar till den andra maken i en omfattning som

?ch §99

egendom _ _ for saknar stöd i balken. Om den som avstått egendom därefter inte kan betala en

uâgâdlâärâ/“igmgâ

skuld, som har uppkommit före bodelningen, svarar den andra maken för efie, bodelning se NJA bristen intill värdet av vad den förres utmätningsbara 1976 s. 72. egendom har minskat

398 Specialmotivering

Man utgår alltså ifrån att den avståendes bristande genom eftergiften. beror på det gjorda avståendet. Den andra betalningsförmåga (insolvens) maken har i stället det försvarsmedlet, att han eller hon kan visa, att den avstående efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som motsvarade skulderna. Genom bevisning om den avståendes sufficiens omedelbart efterbodelningen kan den andra maken alltså frita sig från ansvaret. Utredning härom kan förebringas främst genom bouppteckning och bodelningshandi ling. Ansvaret Vi kan är, liksom gåvotagares ansvar enligt 8 kap. 2 §, subsidiärt. hänvisa till vad vi under den paragrafen anförde om konstaterad betalningsoförmåga hos den make som lämnat en gåva, något som här blir tillämpligt på den make som gjort efievgifien. Ansvaret kan utkrävas också när det av annan anledning kan antas att maken är på obestånd, t. ex. vid ett nyligen företaget utmätningsförsök för annan borgenärs räkning befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Ansvaret för den andra maken gäller i förhållande till varje borgenär, vars fordran tillkommit före bodelningen. Det är alltså inte bara sådana vars tillkommit före den kritiska tidpunkten” - dvs. i detta sammanfordringar hang dagen då talan om äktenskapsskillnad väcktes -som kan vända sig direkt mot den andra maken. Dessa skyddas i första hand genom reglerna om täckning för skuld (ll kap. 2 §). j drar in ‘ En eñergift kan bestå i att en make till skada for sina borgenärer utmämingsbar enskild egendom i bodelningen. Sådan egendom får alltså, om ansvar för eftergift skall undvikas, inte ingå i delningen, om egendomen behövs för att täcka ägannakens skulder. egendom utöver vad som En make får ej heller avstå i delningen ináende följer av denna balk”. Som vi tidigare utvecklat (6.3.7) kan makarna disponera över det s. k. jämkningsutrymmet, dvs. de kan å ena sidan dela all egendom lika, å den andra dela så att vardera som sin andel behåller sin egendom. En eftergift från endera sidan föreligger om de överskrider dessa gränser så att antingen den ekonomiskt sett svagare maken får mer än vad som följer av en likadelning eller den ekonomiskt starkare får egendom av den svagare maken. En eftergift kan föreligga också om till följd av felaktighet vid egendomens värdering eller vid beräkning av täckning för skuld den ena maken kommit att avstå mer egendom än som han eller hon rätteligen hade varit skyldig att göra. avstår Som ett sista slag av eñergift anger lagen att den ena maken utmätningsbar egendom i utbyte mot egendom, vilken ej kan tas i mät. vi strax skall återkomma till. Undantag gäller för bostad och bohag, vilket Huvudregeln innebär emellertid att makarna inte fritt kan byta egendom sig om detta är till skada för enderas borgenärer. Den ekonomiskt emellan, starkare, som har att utge egendom till den andra maken, skall givetvis utge hans eller hennes egendom till fyllnad av den andra makens lott, oavsett om utmätningsbara egendom därigenom kommer att minska. Den andra makens tidpunkten tillkomna utjämningsanspråk går före de efter den kritiska borgenäremas fordringar. Men den förres kvarvarande utmätningsbara egendom fir inte till skada för borgenärerna ytterligare minskas genom att han eller . hon i stället på sin lott får utmätningsfri egendom från den andra maken. På motsvarande sätt kan ansvar för eftergiñ enligt huvudregeln inträda för den

Specialmotivering 399

ekonomiskt starkare maken om den svagare genom bodelningen minskar sitt innehav av utmätningsbar egendom. Undantag från den nu angivna huvudregeln såvitt avser ansvaret för efiergifi, när den ena maken har avstått utmätningsbar egendom till den andra, , har ställts upp för bostad och bohag. En förutsättning för att undantaget skall bli tillämpligt är alltså att bostaden och bohaget inte är utmätningsfritt. Om egendomen inte går att utmäta är det för den som överlämnar egendomen till den andra maken enbart frågan om att byta viss utmätningsfri egendom mot annan sådan, varför ansvaret för eftergift över huvud taget inte blir aktuellt. Om däremot den ena maken överlämnar exempelvis en utmätningsbar bostad till den andra maken och i stället får på sin lott från denne utmätningsfri egendom, skulle ansvar enligt huvudregeln kunna inträda för den som får bostaden. Detta skulle kunna innebära att den som övertar bostaden, dvs. i praktiken ofta den ekonomiskt svagare maken - som kan antas sakna utmätningsbar egendom att lämna i stället- fick räkna med ett visst ansvar i förhållande till den andra makens borgenärer. En sådan ordning skulle kunna motverka de syften som vi vill uppnå med övertaganderätten enligt ll kap. 7 §. Nu bör det anmärkas att det här angivna undantaget från huvudregeln kommer att gälla i den mån den make, som övertar bostad och bohag som går att utmäta, i stället överlämnar utmätningsfri egendom till den andra maken. Helt naturligt är det bara begränsade värden som en gäldenär nomialt äger freda mot utmätning. Det är därför knappast troligt att undantaget kan bli tillämpligt vid Övertagande av bostad och bohag när det rör sig om mer dyrbar egendom. Den Övertagande maken kan då i regel överlämna utmätningsfri egendom bara till en viss del av värdet och får i övrigt fylla ut den andra makens lott med annan utmätningsbar egendom. I den mån värdet av bostad och bohag som han eller hon övertar överstiger värdet av andelen, skall fyllnad lämnas i pengar eller godtagbar säkerhet ställas för betalningen (ll kap. 8 § andra stycket). Reglerar makarna sitt mellanhavande genom att den som överlämnar exempelvis en utmätningsbar bostad erhåller en fordran på den Övertagande, kan den förres borgenärer erhålla utmätning av fordringen. Därefter kan fordringen indrivas hos den Övertagande, i sista hand genom exekution i bostaden. Den risk som borgenärema löper genom undantaget blir därför begränsad. För det ansvar som en make står i förhållande till enskild borgenär enligt äktenskapsbalken har vi föreslagit en tidsgräns om ett år från det bodelningen förrättades resp. gåvan lämnades (se 6.3.7 och 8 kap. 2 §). När den gränsen passerats utan att talan har väckts, kan mottagarens ansvar utkrävas bara enligt bestämmelserna i konkurslagen om återvinning. Också om talan om återvinning är anhängiggiord enligt konkurslagen eller ackordslagen föreligger hinder för enskild borgenär att göra det särskilda ansvaret enligt förevarande lagrum gällande. En make som erlagt betalning till sådan borgenär i enlighet med bestämmelserna i första stycket, äger tillgodoräkna vid en sig beloppet

återgång i anledning av den andra makens konkursl

När en makes borgenärer angriper en mellan makama gjord bodelning genom återvinning i konkurs eller vid ackord eller genom motsvarande bestämmelseri2l kap. ärvdabalkemär påföljden bodelningens l återgång. Vad prop. 197515 s_ 241 detta innebär anges inte närmare i vårt förslag, lika litet som i gällande rätt. och 243 f.

400 Specialmotivering

Återgång av bodelning kan äga rum till skydd för olika intressen och det är

därför svårt att ställa upp enkla regler som skulle kunna tillämpas generellt. Enligt svensk rätt har vid återgång huvudregeln länge ansetts vara att skall återbäras och att egendom som mottagits genom rättshandlingen inte finns i ersättning i pengar i stället skall lämnas bara om egendomen behåll? Genom 1975 års reform av konkursrätten har emellertid införts en

generell möjlighet att, om återbäring av viss egendom är förenad med särskild olägenhet för den förpliktade, medge honom att utge ersättning i egendomens

ställe.3 redan som en följd av makamas intema En återgång kan ifrågakomma t. ex. sedan endera maken gjort gällande att bodelningen är mellanhavanden,

ogiltig en ligt allmänna avtalsrättsliga principer.4 När återgång sålunda sker på

talan av den ena maken kan det många gånger vara naturligt att egendom återbärs. Har den ena maken vid bodelningen fått utge för mycket egendom till

den andra maken, kan den förre ha ett berättigat intresse av att få egendomen tillbaka och inte enbart dess värde i pengar. Skall en återgång äga mm av kan däremot en återbäring in natura hänsyn till den ena makens borgenärer, vara mer tveksam, även som utgångspunkt. Vanligtvis skall den återlämnade ändå realiseras för betalning av skulderna. En make bör i sådana egendomen inte har något att vinna på en naturaprestation, i stället fall, när borgenärema Vi anser att den princip, som

få lämna ersättning för egendomen i pengar.5

vunnit insteg genom 1975 års reform av konkursrätten och som medger i stället för naturaprestation när återbäring är förenad med ersättning olägenhet för den förpliktade, har stort berättigande vid återgång av bodelning. Tillräcklig hänsyn till borgenärema kan tas vid värderingen av egendomen.

Har emellertid borgenärema i något fall ett särskilt intresse av att viss egendom 2 Bramsjö, Om avtals återbärs, exempelvis för att den naturligt hör samman med annan gäldenärens återgång, 1950 s. 91 fl som inte kan realiseras i ofullständigt skick, bör huvudregeln egendom och Lejman, Bidrag till fortfarande tillämpas. läran om återvinning i konkurs, 1939 s. 20 f. Se även Welamson, Konkursrätt 1961 s. 272 f. 2 § 3 Se 39§ tredje stycket När bodelning har förrättats mellan den ena maken och den andres arvingar

konkurslagen och prop. och universella testamentstagare gäller vid eñergiñ från den efterlevande 1975:6 s. 240 och 243. makens sida ett ansvar för den avlidnes successorer enligt bestämmelserna i Welamson, Konkurs, 7 föregående 1 §. Ansvaret för arvingama och de universella testamentstagama uppl. 1980 s. 95 ñ. makens borgenärer kan därför vända sig mot 4 NJA 1965 s. 345. Se är solidariskt. Den efterlevande även SvJT 1967 rfs. 63 vem som helst av dem och begära att få bristen täckt. och 1972 rfs. l. Om till- När och motsvarande ansvar för den det gäller den dödes skulder lämpligheten av 36§ efterlevande maken i förhållande till den avlidnes borgenärer gäller särskilda avtalslagen på bodelbestämmelser i ärvdabalken. Vi hänvisar till 21 kap. 4 §2 mom. i förslaget till ningsavtal se prop. 1975/76:81 s. 113. ändring i ärvdabalken och vad vi anför i motiven till detta lagrum.

5 Jfr Walin, Materiel] konkursrätt 1980 s. 175. Ang. ändringar i 21 kap. 3 § ärvdabalken, se prop. Bodelning under äktenskapets bestånd kan enligt vårt förslag göras av 1980/81:48 s. 21 makama efter anmälan till rätten (9 kap. 2 § andra stycket). En förutsättning (dep.chefen) och 245 för att bodelning skall komma till stånd är att makarna kommer överens till (lagrådet).

. .. SOU 1981285 401

Specialmotivering

-w«x-.«.\:.t_-wwn-jznr6!

alla delar. Den uppdelning av egendomen som makarna enas om blir därefter grundläggande för varderas innehav. Så långt överensstämmer verkningama

..-_w;—,.~, av bodelningen med dem som nu följer av en bodelning efter dom på

w boskillnad. Vad som skiljer vårt förslag från gällande rätt är att varken i fråga om den fördelade egendomen eller såvitt avser framtida förvärv någon egendomsskillnad automatiskt inträder mellan makarna. Egendomen blir inte makes enskilda redan som följd av bodelningen. Enligt äktenskapsbalken måste alltid ett äktenskapsförord upprättas, om makarna vill göra egendom till makes enskilda (se 6.3.4). En bodelning under bestående äktenskap kan komma till stånd också om en make begagnar sig av den i äktenskapsbalken intagna möjligheten att begära bodelning redan när talan om äktenskapsskillnad har väckts (9 kap. 2 § första stycket och 4.3.5). Nonnalt leder förfarandet till äktenskapsskillnad och bodelningen blir därmed lika slutgiltig för makamas ekonomiska uppgörelse som när den förrättas efter äktenskapets formella upplösning. Vad som behöver särskilt regleras är därför bara den verkan som bodelningen får, om makarna beslutar sig för att återkalla talan om äktenskapsskillnad eller målet av annan anledning kommer att avskrivas. Bodelningen får då enligt förevarande paragraf samma verkan under det fortsatta äktenskapet som en bodelning som skett efter anmälan, dvs. vardera maken innehari fortsättningen som sin den egendom som han eller hon har tilldelats vid bodelningen. Det sagda gäller om bodelningen blir bestående. Makama kanske i det ändrade läget finneratt förutsättningarna för bodelningen har brustit och att den därför inte längre bör upprätthållas. Har bodelningshandlingen inte lagts till grund för inskrivning i offentligt register och möter ej heller annat hinder, bör makarna enligt vår mening kunna komma överens om att annullera bodelningen. De tidigare ägarförhållandena kommer då att fortbestå.

4 § Enligt l l kap. 4 § första stycket skall i visst fall värdet av en gåva beaktas när makamas andelar vid bodelningen beräknas. Förfarandet avser att skydda givarens make mot illojala förfoganden som sker den närmaste tiden före en äktenskapsskillnad. Makens hälft beräknas som om värdet av gåvan alltjämt hade ingått i de tillgångar som delningen omfattar och givarens del minskas i motsvarande mån. Förevarande paragraf, som motsvarar 6 kap. 6a § giftermålsbalken, behandlar den situationen att givarens make inte vid bodelningen kan få ut sin lott ur boet. Denna situation kan inträffa om den behållna egendom som finns att dela understiger värdet av gåvan. Givarens make äger då vända sig direkt mot gåvotagaren och fordra att denne återbär så stor del av gåvan eller dess värde som fordras för att tillgodose makens rätt. En förutsättning är att gåvotagaren var i ond tro, dvs. insåg eller borde ha insett att gåvan var till förfång för maken. Detta rekvisit överensstämmer med gällande rätts. För talan har uppställts vissa preskriptionstider. Talan skall sålunda väckas inom ett år från det bodelningen förrättades, dock sist fem år från det gåvan fullbordades. En vid tiden för bodelningen ännu ej fullbordad gåva får över huvud taget inte göras gällande, i den mån det skulle hindra maken att få ut sin lott (andra stycket).

Specialmotivering

i 6 kap. 6a § giftermålsbalken för Nu gällande bestämmelse gör undantag gåva av fast egendom. I vårt förslag har vi inte undantagit gåva av bostad och bohag, trots att för sådan egendom enligt 7 kap. 4 § gäller särskilda bestämmelser som ger make rätt att föra. talan mot tredje man. Har givarens make försuttit den kortare preskriptionsfristen i 7 kap. 4 § andra stycket, kan han eller hon ändå vända sig mot gåvotagaren med krav enligt förevarande 3 §. Även andra situationer kan tänkas, där förutsättningarna enligt de båda lagrummen skiljer sig åt. Tänkbart är att gåvotagaren kan åberopa god tro såvitt avser egendomens karaktär av bostad eller bohag men ej i fråga om det förfång som givarens make lider av gåvan.

5 § Även värdet av en försäkringpremie skall enligt ll kap. 4§ andra stycket beaktas vid andelsberäkningen när bodelning sker vid äktenskapsskillnad. Detta gäller premie som avser egen pension och som erlagts inom ett år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes. Kan försäkringstagarens make inte få ut sin lott vid bodelningen, äger han eller hon vända sig mot försäkringsbolaget som enligt förevarande paragraf är skyldigt att återbetala vad som fattas. skall göras från försäkringstagarens tillgodohavande, varför

Återbetalningen

bolagets eget anspråk på täckning för kostnader går före. Har en make inför förestående äktenskapsskillnad tecknat en försäkring för egen pension, måste det följaktligen röra sig om förhållandevis stor premiebetalning för att något tillgodohavande skall ha uppkommit redan första året. Har så skett är bolaget enligt förevarande bestämmelse berättigat att betala direkt till försäkringstagarens make. Som framgår av specialmotiveringen till l l kap. 4 §äktenskapsbalken skall av makamas andelar vid bodelningen beakta den man vid beräkningen skatteskuld som vidlåder tillgodohavandet hos försäkringsbolaget. Vad förmake har att utfå, när förevarande paragraf skall tillämpas, är säkringstagarens sålunda ett nettoanspråk, vars storlek framgår av bodelningshandlingen. När försäkringsbolaget återbetalar premier skall beloppet upptas till beskattning. Tekniskt sett är återbetalningen en fonn av återköp, varför beskattningen skall ske hos försäkringstagaren och detta även om beloppet utbetalas direkt till make. Anvisningama till 31 § kommunalskattelagen bör försäkringstagarens kompletteras så att det framgår att denna typ av återköp godtas i skattehänseende. Vi vill slutligen i detta sammanhang framhålla att förevarande paragraf inte är tillämplig när den ena maken har insatt någon utomstående såsom till en livförsäkring genom ett oåterkalleligt förordnande. En förmånstagare sådan rättshandling är nomialt att bedöma såsom gåva. Har den andra makens andel vid bodelningen beräknats som om värdet av försäkringen hade ingått bland tillgånyma, är det därför enligt 4§ som han eller hon har att rikta anspråk och då mot förmånstagaren.

Specialmotivering

6§ Denna paragraf motsvarar helt bestämmelserna i 13 kap. 13a §giftermålsbalken, vilka infördes i balken samtidigt med antagandet av den nya jordabalken men går tillbaka på en äldre lag (1968:579) med vissa bestämmelser om

förvärv av område av fastighet]

7 § Enligt denna paragraf, som motsvarar 13 kap. 15 § giftermålsbalken, kan en make ge in den upprättade bodelningshandlingen till rätten för registrering. Närmare föreskrifter om registreringsförfarandet finns i l6 kap. En registrering fir den betydelsen att den i 32 § konkurslagen angivna tvåårsfristen för återvinning av bodelningen i endera makens konkurs börjar löpa. Har förhandling om offentligt ackord beslutats, gäller på gnmd av hänvisning i 16 § ackordslagen bestämmelserna i konkurslagen om återvinning också vid offentligt ackord, om ackordet fastställes.

Fjärde avd. Rättegångsbestämmelser

9.1.l3 14 kap. Ãktenskapsmål och mål om underhåll

Bland rättegångsbestämmelsema ligger tyngdpunkten på de föreskrifter som behandlar processen i äktenskapsmål och mål om underhåll. Dessa har därför fått inleda den fjärde avd. av äktenskapsbalken. l stort sett har de vid 1973 års reforrnering av skillnadsreglema antagna bestämmelserna med vissa ändringar förts över till äktenskapsbalken. Vi har därvid i åtskilliga praktiska frågor samrátt med tingsrättsdomare som halt erfarenhet av bestämmelsemas tillämpning Vissa frågor är dock sådana att de lämpligen bör lösas i ett större sammanhang och inte enbart inom ramen för en översyn av reglerna om handläggningen av äktenskapsmål. Samråd har därför ägt rum också med rättegángsutredningen (Ju 1977:06). De förslag som den utredningen kan komma att framlägga avseende tvistemålsprocessen och handläggningen av domstolsärenden kan få återverkningar också på de frågor som behandlas i äktenskapsbalken. De processuella bestämmelserna återgår inte bara i sakligt hänseende utan också terminologiskt och språkligt på motsvarande föreskrifter i rättegångsbalken. Vi har inte ansett det vara vår uppgift att också i sistnämnda hänseenden försöka modernisera bestämmelserna, eftersom rättegångsutredningen inom en nära framtid kan förväntas komma att lägga fram förslag berörande viktiga delar av underrättspnocessen och detta då kan bli föremål för bearbetning inom Justitiedepartementet samtidigt med vårt förslag. Flera av rättegångsbestämmelsema i äktenskapsbalken har därför tills vidare fått | bibehålla Prop 1968127 och den huvudsakliga avfattning de halt hittills och därigenom fått en

|970:|45 s_ 151 m 431

språklig dräkt som något avviker från övriga bestämmelser. och 455.

Specialmotivering

Ãktenskapsmål

l-2 §§ Dessa paragrafer motsvarar med viss redaktionell jämkning bestämmelserna i 15 kap. 1-2 §§ giftennålsbalken.

3 § Forumreglema i denna paragraf, vilka har sin motsvarighet i 15 kap. 4 § första giftermålsbalken, är i sak oförändrade. De fick sin nuvarande stycket

utfomming vid 1973 års ändringar i giftermålsbalken

4-5§§ Dessa båda paragrafer behandlar frågan hur äktenskapsmål och därmed frågor skall anhängiggöras. Motsvarigheter till bestämmelsammanhängande serna finns för närvarande i 15 kap. 4 § giftennålsbalken. fallet är att frågan om äktenskapsskillnad - den Det i praktiken vanligaste formen - en allt dominerande av äktenskapsmål anhängiggörs genom inte enas om gemensam ansökan. Detta fall nämns därför först. Kan makama en gemensam ansökan, kommer liksom nu rätten att med anledning av den ena makens ansökan om äktenskapsskillnad få utfärda stämning på den andra maken. Av den föreslagna 4 § framgår att varje av endast den ena maken gjord skall anses som ansökan om stämning och ansökan om äktenskapsskillnad alltså medföra att stämning utfärdas av rätten. Detsamma gäller vid ansökan om fastställelse att äktenskap består eller inte består. Till de tvistiga skillnadsmålen hör även mål, vari åklagare för talan om äktenskapsskillnad (se 5 kap. 5 § tredje stycket äktenskapsbalken och 20 § lagen om införande av nya rättegångsbalken). I en gemensam ansökan kan makama enligt 5 § på sätt redan nu gäller ta upp åtskilliga följdfrågor, dvs. frågor som enligt gällande lydelse ”har samband med äktenskapsskillnaden. Förutsättningen för detta är att makama är eniga ocksåi dessa frågor. I första stycket anges de frågorsom på detta sätt kan prövas i skillnadsmålet. Uppräkningen är alltså inte som i gällande lag exemplifierande utan avsedd att vara uttömmande. Därav följer bl. a. att fråga om rättens tillstånd till förfogande över bostad och bohag (7 kap. 3 §) eller avskiljande av makes egendom till särskild förvaltning (9 kap. 5 §) inte kan tas upp i skillnadsmålet. Om handläggningen av sådana frågor finns bestämmelseri 18 kap. 2 § andra stycket. Inte heller kan i ett skillnadsmål tas upp fråga som angår den kommande bodelningen i vidare mån än att rätten äger förordna en bodelningsförrättare. Det är således inte möjligt att på det enklare sätt som 5 § ta upp fråga om grunderna för bodelningen. Har gäller enligt förevarande en sådan fråga anhängiggjorts i behörig ordning, kan rätten däremot företa skillnadsmålet och det särskilda tvistemålet till gemensam handläggning, om 1 Prop. 1973:32 s. 152. den finner förutsättningar härför föreligga.

Specialmotivering 405

6§ Denna paragraf motsvarar 15 kap. 5 §giftennålsba1ken. Genom omforrnuleringen av andra meningen är avsikten att framhålla att det åvilar make eller, om båda söker äktenskapsskillnad, makarna att förebringa den utredning som erfordras föratt dom på äktenskapsskillnad skall kunna meddelas genast, samt att betänketid skall föregå äktenskapsskillnaden om de inte lyckas förebringa denna utredning. Söker make eller båda makarna t. ex. äktenskapsskillnad enligt 5 kap. 4§ men kan det inte tillförlitligen utredas att de levt åtskilda sedan minst två år, skall betänketid föregå skillnaden och sådan tid löper då i enlighet med vad i 5 kap. 3 §sägs från det gemensam ansökan gavs in till rätten eller den ena makens ansökan om äktenskapsskillnad delgavs den andra maken. Finner rätten att betänketid skall föregå domen på äktenskapsskillnad, skall den underrätta makarna om detta. Rättens ställningstagande kan av make överklagas med stöd av 49 kap. 6 § rättegångsbalken under påstående att målet

onödigt uppehålles Så är fallet vare sig utfallet av rättens prövning tas in i ett

särskilt uppsatt beslut eller bara delges makarna genom underrättelsen. När

;..~«wu-4..-..:~

gällande lagtext särskilt framhåller att rättens ställningstagande skall ske ”i i? beslut kan det emellertid lätt föranleda den felaktiga slutsatsen, att beslutet är konstitutivt för betänketidens inträde. De citerade orden har därför fått utgå.

7§ I denna paragraf, som tillsammans med de följande två paragrafema och 13 § motsvararinnehålleti 15 kap. 1 l §giftennålsbalken, ges närmare bestämmelser om provisoriska eller interimistiska beslut i mål om äktenskapsskillnad. De frågor som på detta sätt kan lösas provisoriskt till dess frågan slutligt avgiorts är om kvarsittningsrätten, dvs. vem som skall äga sitta kvar i bostaden, om makarna skall förbjudas att besöka varandra samt om underhållsbidrag skall utges mellan makama. l föräldrabalken finns vidare bestämmelser, enligt 1 Prop. 1973:32 s. 318 r. vilka frågorna om vårdnad och underhållsbidrag till bam också kan lösas och 331. genom provisoriska beslut i äktenskapsmål (6 kap. 12-13 §§ och 7 kap. 12 och 3 Winrorh. Svensk civil- 15 §§ föräldrabalken). rätt band 11. 1901 s. 8 ff. Enligt gällande rätt utgör ett rättens förordnande om sammanlevnadens 3 1 14 kap. 2§ gifter-målshävande en förutsättning för ett beslut om kvarsittningsrätt och besöksförbud. balken i 1734 års lag Detta förhållande torde gå tillbaka på en äldre rättsuppfattning. l äldre tid var stadgades straff lör självsnämligen äktenskapet inte bara den enda officiellt erkända formen för våldigt skiljande till säng och säte. Se vidare Nehrsamlevnad mellan man och kvinna utan innebar också en förpliktelse till man. Föreläsningar öfwer samlevnad, vilken räknades till äktenskapets

personliga rättsverkningar? giftermålsbalken 1747

Samlevnaden fick därför lika litet som äktenskapet upplösas enbart genom s. 210 f. makamas När en myndighet 4 14 kap. l §giflermålseget handlande.3 skiljde makar till säng och säte var det ursprungligen huvudsakligen ett korrektionsmedel som syftade balken i 1734 års lag. Se till att på sikt få makama att forsonas och fortsätta vidare Backman. Svensk

äktenskapet* En tids

lagsamling l (1831) skillnad till säng och säte hade följaktligen vanligtvis föregått den äktenskaps- s. 49 f. skillnad som ur kunglig dispenspraxis så småningom växte fram vid sidan av 5 Kungl. förordningen dei 1734 års lag angivna, mycket begränsade möjlighetema härtill och som i den 27 april 1810 om början av 1800-talet kodifierades.5 Denna väg till äktenskapsskillnad över en äktenskapsskillnaden

406 Specialmotivering

viss tids särlevnad utgio rde sedan grunden till det genom 19 l 5 års lag införda

med äktenskapsskillnad efter förutgången hemskillnad

förfarandet som en dom på äktenskapsskillnad har Såväl en dom på hemskillnad med ett givetvis i sig inneburit ett skiljande av makama till säng och säte eller, hävande.2 Ett förtida hävande av senare språkbruk, sammanlevnadens kunna med sammanlevnaden torde ännu i början av seklet ha ansetts inte flyttade från rättslig verkan komma till stånd enbart genom att makarna beslut. Det var därför naturligt att varandra utan kräva ett myndighets beslut om kvarsittningsrätt och besöksförbud skulle kopplas provisoriska om hävande av sammanlevnaden. Detta samman med ett särskilt förordnande har emellertid inte längre någon självständig, familjerättslig förordnande att makar lever betydelse. När rättsverkningar knyts till det förhållandet åtskilda är redan den faktiska särlevnaden tillräcklig och myndighets godkän-

nande därav överflödigt. I dagens samhälle har dylika forrnaliteter ingen

funktion att fylla utan kan utgå ur lagen. Det förhållandet att ett mål om äktenskapsskillnad pågår är alltså i sig kunna bestämma tillräckligt för att rätten på yrkande av den ena maken skall förordnande skall vem av dem som skall äga sitta kvar i bostaden. Ett sådant liksom hittills har skett. Vi erinrar om att det gälla längst till dess bodelning att förrätta bodelning redan sedan talan om enligt vårt förslag blir möjligt om kvarsittningsrätt kan äktenskapsskillnad har väckts. Ett förordnande

därför komma att förlora sin betydelse trots att dom på äktenskapsskillnad

ännu inte har meddelats, såvida makarna förrättarbodelning genast (9 kap. 2 §

första stycket). där fortfarande Besöksförbud har i vårt förslag förenats med en vitespåföljd kan sänkts från ett år till en månad? Alternativt fängelse ingår men maximum ett besöksförbud meddelas penningböter utsättas. Enligt gällande rätt skall av rätten om en make yrkar det. Vi förutsätter att ett yrkande normalt bifalles

beslut enligt paragrafen också enligt vårt förslag, men samtliga provisoriska ”kan” meddelas av rätten, vilket innebär att någon ovillkorlig skyldighet att

lämna sitt bifall till yrkandet inte åvilar rätten. Ett provisoriskt förordnande om underhåll avser bidrag till makes underhåll har avgiorts. Nomialt är det innan frågan om äktenskapsskillnad slutligen under bestående äktenskap enligt 6 kap. 5§ således fråga om underhåll äktenskapsbalken. Ienlighet med den praxis som utbildat sig vid tingsrättema vid äktenskapskillnad räcker det efter övergången till betänketidssystemet för den tid målet med att en make framställer ett yrkande om underhållsbidrag framtida domen skall pågår. Någon uttrycklig begäran om att rätten även i den fastställa underhåll för samma tid med yrkade belopp behöver ej framställas vi återkomma samtidigt. Vad som gäller när rätten slutligt dömer i målet skall

till vid 13 §. l LB 1913 s. 392 f. Ett provisoriskt beslut får verkställas omedelbart men kan enligt paragra-

Det är således möjligt att 2 Jfr NJA 1953 s. 594 fens andra stycke när som helst ändras av rätten.

och 1972 s. S76. ändra ett förordnande om kvarsittningsrätt så att det blir den andra maken I fråga om 3 m prop. l980/8l:44 som i stället erhåller sådan rätt eller att upphäva ett besöksförbud.

om sänkt minimitid för skäl ej bli fråga om att få dessa två slag av beslut kan det däremot av naturliga

fängelsestraff m. m. och till stånd med tillbakaverkande effekt. Så kan emellertid bli

någon ändring Justitieutskottets betän- Finner fallet med ett förordnande om underhållsbidrag enligt vårt förslag kande 1980/81:32. SFS om att det underhållsbidrag som löpt varit för 1981:331. rätten övertygande bevisning

Specialmotivering

högt eller för lågt, kan rätten på makes yrkande ändra beloppen i domen. Rätten kan även, om den finner starka skäl härför, provisoriskt göra sådan ändring med viss retroaktiv verkan. Det kan ibland vara av stor betydelse för endera maken att förhållandevis snabbt få sådan ändring till stånd och ej behöva avvakta den tidpunkt när efter betänketid dom i målet kan meddelas.

8§ De bestämmelser som här ges om rätt för den make som berättigats att sitta kvar i bostaden att även få nyttjanderätten till bohag som tillhör den andra maken motsvarar i sak gällande rätt på området. I paragrafens andra stycke har emellertid uttryckligen förklarats att ett beslut om kvarsitmingsrätt förden ena maken innebär att den andra maken är skyldig att genast flytta därifrån. Har sådan skyldighet inte uttryckligen ålagts den andra maken, behöver därför ett särskilt förordnande om verkställigheten och sättet därför inte sökas, något

som hittills erfordrats enligt 38 §utsökningslagen. Det blir vidare klart att ett

beslut om kvarsittningsrätt för den ena maken kan verkställas genom

avhysning av den andra maken enligt 16 kap. utsökningsbalkenz

9§ De förelägganden som ges vid kallelse till förhandlingi indispositiva tvistemål

passar ej väl i fråga om de följdfrågor som kan behöva regleras genom

provisoriska beslut i mål om äktenskapsskillnad. Till den redan i dag gällande möjligheten att meddela sådana beslut utan huvudförhandling har därför i denna paragraf lagts särskilda bestämmelser om förfarandet när rätten kallar till förhandling i frågan. Det bör framhållas att en make alltid kan återkomma med ett nytt yrkande om provisoriskt beslut, när ett tidigare framställt sådant yrkande vid hans eller hennes utevaro ansetts återkallat.

1o—12§§ Dessa paragrafer återger med vissa ändringar och tillägg innehållet i l5 kap. 7 § giftennålsbalken. För närvarande gäller vid återkallelse av talan om äktenskapsskillnad att målet likväl skall prövas, om andra maken yrkardet, förutsatt att återkallelsen sker sedan betänketid börjat löpa”. Viss tvekan synes ha förekommit om

innebörden av denna fömtsättning3 Enligt vår mening är det bättre att i stället

som förutsättning för den andra makens rätt att fullfölja målet ange den omständigheten att gemensam ansökan ingivits till rätten eller den ena makens yrkande härom delgivits den andra. Från denna tidpunkt löper alltid betänketiden, när sådan erfordras, och rättens prövning av frågan eller dess meddelande till makarna om att betänketid löper är ej av konstitutiv innebörd. Eftersom de olika fallen lätt går in i varandra - enligt äktenskapsbalken är det en utredningsfråga huruvida betänketid skall föregå äktenskapsskillnaden Jfr svJT 1968 rfs_ 87_ ellerej (se6 §ovan)-ärdeten fördel om samtliga fall kanbehandlas lika. Även 2 se pmp_ .ggg/gm s om det förefaller helt klart att betänketid ej erfordras skall under angivna 64. förutsättningar målet prövas på den andra makens yrkande. Sin stora 3 SvJT I978 rfs. 22.

408 Specialmotivering

då betänketid löpt praktiska betydelse har stadgandet givetvis i de situationer under minst sex månader och vardera maken äger framställa särskilt yrkande om dom på äktenskapsskillnad. Sker återkallelsen sedan yrkande därom har framställts men likväl först efter utgången av den i 5 kap. 3 § angivna har den andra maken fortfarande kvar sin rätt att fullfölja ettårstiden, målet. I l l § har vidare med återkallelse likställts det fallet att en make uteblir från till vilken han eller hon har förelagts att komma tillstädes vid förhandling Den andra maken har också då rätt att påföljd att talan i målet eljest förfaller. fullfölja målet. Sedan betänketidens minimum löpt ut och målet s. a. s. kommit in i sitt slutskede blir i indispositiva tvistemål vid kallelse till föreläggandena inte alltid lämpliga. Endera maken kan då framställa ett särskilt förhandling om äktenskapsskillnad och det är inte säkert att det är på den yrkande kärandens initiativ som målet tas upp till förhandling. Vi har ursprungliga vid äventyr att talan övervägt en regel enligt vilken båda makarna skulle kallas skulle förfalla om ingen av dem vid förhandlingen yrkade äktenskapsskillnad. Denna regel skulle emellertid kunna medföra risker för den make som uteblev i tron att den andra maken ämnade fullfölja sitt yrkande om äktenskapsskillnad. I stället har vi i l l § andra stycket föreskrivit att vid utevaro påföljden för den som framställt det särskilda yrkandet skall vara att yrkandet förfaller. Den andra maken skall föreläggas vite. Uteblir den som framställt det särskilda yrkandet, är man tillbaka i ett läge där endera maken på nytt äger framställa ett särskilt förutsatt att inte den längsta tiden härför, ett år, har yrkande, överskridits. Om det finns tvistiga följdfrågor som inte kan avgöras samtidigt med domen kan det vara lämpligt att meddela sådan dom och på äktenskapsskillnad, är i fortsättningen inte att handlägga de tvistiga frågorna för sig. Dessa frågor betrakta som delar av ett äktenskapsmål utan får följa de processuella regler som gäller för den aktuella typen av mål. Avskiljs exempelvis frågan om till den ena maken till fortsatt handläggning efter det deldom underhållsbidrag meddelats får kallelser och förelägganden fortsättpå äktenskapsskillnad, tvistemål. ningsvis utfärdas som i andra dispositiva

l3§

beslut om kvarsittningsrätt och besöks- Har rätten meddelat ett provisoriskt förbud skall den ompröva beslutet när rätten dömer till äktenskapsskillnad. Vad rätten då har att ta ställning till är enbart i vad mån beslutet även fortsättningsvis skall gälla till dess bodelning skett resp. domen på äktenskapsskillnad vunnit laga kraft. Tänkbart är att rätten förordnar på annat sätt än dittills emellertid gällt. För den tid som beslutet varit gällande uppkommer inga särskilda rättsliga problem som rätten måste beakta. Annorlunda ligger det till med provisoriska beslut angående underhållsbiav 1973 års ändringar av skilsmässoförfarancet var drag. Före ikraftträdandet inriktad eller rättegången på att snabbt nå fram till en dom på hemskillnad De underhållsyrkanden som framställdes skulle besvaras äktenskapsskillnad. i domen och de provisoriska besluten hade till uppgiñ att under den tid det tog till dess målet kunde slutligt prövas medge verkställighet av de underhâllsbi-

SOU 198 l :85 409

Specialmotivering

drag som så småningom kom att fastställas eller kunde förväntas bli fastställda i domen. Besluten hade därför nonnalt en kort giltighetstid och ersattes därefter av domslutet. När betänketidssystemet infördes från nyåret 1974 blev processen ej längre inriktad på ett snabbt avgörande utan avsikten var att makarna under betänketiden skulle kunna utan mer ingripande åtgärder från myndigheternas sida än absolut nödvändigt övertänka sin situation och komma fram till praktiska lösningar, vare sig de slutligen bestämde sig för att skiljas eller att fortsätta äkt.enskapet. Med denna ordning var det naturligt att vid behov därav en make kom att yrka underhåll för betänketiden eller den tid målet kunde komma att pågå utan att redan i målets inledande skede ställning togs till frågan hur underhållet slutligen skulle komma att regleras om och när rätten skulle komma att döma till äktenskapsskillnad. Från prooessuella utgångspunkter kan man uttrycka saken så, att något huvudyrkande inte framställdes vid begäran om provisoriskt förordnande om underhållsbidrag. l tingsrätternas praxis anpassade man sig över lag till det nya läget och kunde därvid hänvisa till att ett huvudyrkande om underhållsbidrag måste anses ligga redan i det yrkande som framställts om provisoriskt underhållsbidrag för den tid målet skulle komma att pågå. Den mer självständiga betydelse som de provisoriska besluten kom att få visade sig även i målets slutskede. Oña har makarna nöjt sig med den reglering av underhållsfrågan som skett genom det provisoriska beslutet för den tid målet pågått och inte påfordrat någon omprövning därav. Rätten har då förklarat att beslutet skulle bestå utan att i domen på nytt ta upp och redovisa tidigare yrkanden eller i domslutet uttryckligen fastställa de olika bidragsbelopp som redan utgått eller skolat utgå. Rättens förklaring avseende det provisoriska beslutets bestånd, vilken förklaring i och för sig varit en del av domslutet, har därigenom fått större räckvidd än tidigare, då det endast hade temporär giltighet. Den praxis som utbildat sig har alltså inneburit att de prooessuella reglerna smidigt har anpassats efter ändrade materiella förhållanden. Spår av en kvardröjande, mer

fomralistisk tillämpning har dock kunnat iakttas

l förevarande 13 § har vi velat lagfasta nuvarande praxis. Vid 7 § antydde vi att något uttryckligt yrkande med sikte på kommande dom i målet ej erfordrades för rättens bifall till ett yrkande om provisoriskt underhåll. När rätten slutligt skall pröva målet, skall den emellertid ompröva också ett provisoriskt beslut om underhållsbidrag. I ljuset av vad som då framkommit om makarnas ekonomiska förhållanden kan en ändring även retroaktivt visa sig påkallad. Vi förutsätter att rätten, när underhållsfrågan tidigare varit tvistig, bereder makarna möjligheten att begära en omprövning. Vidare måste givetvis rätten beakta att tidigare framställt yrkande om underhåll kan ha lämnats obesvarat för viss tid, därför att genom det provisoriska beslutet normalt inte brukar tas ut underhåll för förfluten tid.2 Om makama emellertid inte tvistar om underhållet för den tid det provisoriska beslutet avsett, skall detta beslut fastställas. Detsamma gäller om den ena maken eller båda vill ha någon ändring till stånd men rätten vid sin prövning finner att vad som redan förordnats inte bör ändras. Genom att använda termen ”fastställa” i stället för gällande rätts ”bestå” är avsikten att framhålla att ställningstagandet avser en SvJT 1979 rf s. 35. omprövning i sak och inte bara, såsom enligt en äldre tillämpning, en 2 Jfr SvJT 1975 ,fS_ 14 temporär förlängning av beslutet. och SOU 1977:37 s. 130.

Special/motivering

Självfallet kan rätten, om den finner skäl för detta, fastställa det provisoriska beslutet för tiden intill dess omprövningen sker och fastställa nya belopp att utgå därefter. Sker detta i samband med att domen meddelas, kan bidragsför tiden därefter i sin helhet fastställas i domslutet och nytt skyldigheten provisoriskt förordnande ges för tiden intill lagakraftägande dom föreligger. 14 § Denna paragraf motsvarar helt 15 kap. 12 § giftermålsbalken.

Mål om underhåll 15-16 §§ I dessa paragrafer, som med vissa smärre ändringar motsvarar 15 kap. 24-27 §§ samt i fråga om nyttjanderätt till bohag även 5 kap. l l §giftermåls-

balken, ges närmare föreskrifter om underhållsmål. g

Gemensamma bestämmelser I

17-20 §§ i

I fråga om domförhet och omröstning i rätten ges i dessa paragrafer bestämmelser som i sak motsvarar 15 kap. 29-30a §§ giftermålsbalken. Dessa bestämmelser avser i vårt förslag äktenskapsmål och mål om underhåll. Boskillnadsmålen har bortfallit, eftersom vårt förslag inte medger någon tvist om huruvida bodelning skall företas underbestående äktenskap. Vidare har ur utgått mål rörande bodelning, dvs. främst sådana gällande rätts uppräkning tvister som rör fördelningen av makars egendom vid bodelning. För närvarande handläggs äktenskapsmål, mål om underhåll och mål rörande bodelning med en lagfaren domare och nämnd. Bodelningsmålen är av dessa den minsta gruppen till antalet. Vad som är att räkna till äktenskapsmål och mål om underhåll vållar i praktiken inga problem. Svårare och är att avgöra vilka tvister som rätteligen bör hänföras till bodelningsmål inte till vanliga tvistemål. Frågan är av stor praktisk betydelse, eftersom de senare skall handläggas med juristkollegial sammansättning. Det har i nâgra fall förekommit att Högsta domstolen, sedan talan i målet fullföljts dit på vanligt sätt, återförvisat målet till tingsrätten emedan det i underrrättema handlagts med felaktig sammansättning Sålunda har en tvist om giltigheten av l ett s. k. föravtal om bodelning ansetts som bodelningsmål, men däremot en tvist huruvida viss egendom var giftorättsgods eller enskild egendom ansetts ej vara att handlägga som bodelningsmål utan som ordinärt tvistemål? Eftersom gränsdragningen mellan bodelningmålen, å ena sidan, och äktenskapsmål och mål om underhåll, å den andra, inte vållar några praktiska problem, vilket däremot gränsen mellan bodelningsmål och vanliga tvistemål gör, har vi valt att låta samma bestämmelser om rättens sammansättning gälla i bodelningmål som i vanliga tvistemål. Dessa två grupper av mål står varandra sakligt sett mycket nära, något som visar sig i den rådande ovissheten om gränsdragningen mellan dem. Det är därför enligt vår mening naturligt att l NJA 1974 S- 144- rättens sammansättning i bodelningsmål blir densamma som i ordinära 2 NJA 1978 s. 720. tvistemål.

Specialmotivering 41 l

9.l.l4 15 kap. Ärenden om äktenskaps ingående

l detta kapitel har vi samlat de bestämmelser som rör fullföljd av talan i olika ärenden angående äktenskaps ingående. l § motsvarar 2 kap. 5 § första och - i vad avser förfarandet hos tredje styckena giftermålsbalken jämväl länsstyrelsen - 2 och 3 §§ motsvarar 3 kap. 4 §andra stycket första punkten och 4 kap. 10 § första punkten och 4 § motsvarar 2 kap. 5 §andra stycket och 4 kap. l0§ andra punkten giftermålsbalken.

9. 1.15 16 kap. Registreringsärenden

l § Frågan om ett centralt äktenskapsregister behövs har överlämnats till os för att övervägas i samband med vår Översyn av familjerätten. En särskild utredning av frågan har gjorts för vår räkning och läggs fram i bilaga 2. Med stöd av vad som anförs i den utredningen och med hänvisning till våra förslag, när det gäller de olika uppgifter som kan ifrågakomma till registrering, har vi funnit att det finns ett klart behov av att behålla det centrala äktenskapsregistret. Vissa uppgifter som nu registreras kommer, om våra förslag antas, att försvinna ur registret under det att andra tillkommer. Då kostnadsfrågan är mycket väsentlig för spörsmålet om äktenskapsregistrets bevarande har också den undersöktsi samband med den nu verkställda utredningen. Det har därvid visat sig att en omläggning av registerföringen i enlighet med vad som föreslås skulle komma att medföra att registret kan fortsättningsvis föras till lägre kostnader än för närvarande. De uppgifter som för närvarande registreras men som kommer att sakna motsvarigheter om förslaget till äktenskapsbalk antas avser dels rättens beslut V enligt 5 kap. 13 § giftennålsbalken, dels till rätten ingivna ansökningar om boskillnad samt slutliga beslut och domar i boskillnadsmål. De förstnämnda 5 besluten innebär att på den ena makens yrkande den andra maken fråntas sin behörighet att med även för den förre bindande verkan ingå sådana rättshandlingar för den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran som enligt sedvana företas för dessa ändamål. Reglerna om denna s. k. hushållsfullmakt har vi funnit kunna upphävas (9. l .5). Någon direkt motsvarighet till boskillnadsförfarandet har vi inte heller tagit upp i vårt förslag (6.3.4). Anteckningar om boskillnadsansökningar som ingivits vid äktenskapsbalkens ikraftträdande och slutliga beslut och domari boskillnadsmål som efter ikrañträdandet meddelas eller tidigare har meddelats med stöd av äldre lag, I Med dom å åkt n_ skall emellertid antecknas.

skapsskiumåbör :är

De uppgifter som enligt den nya ordningen skall intas i äktenskapsregistret jfimstfillas besgut av Svea gäller följande frågor. hovrätt om godkännande al ett i flämmande SW I äktenskapsmål skall en dom varigenom ett äktenskap förklarats vara antecknas. Detsamma Som

:g:nd?fk:Vb;]:lt::l:k’;l

ogiltigt gäller en dom på äktenskapsskillnad

gå

fan

bör emellertid redan det förhållandet att

framgår av den särskilda utredningen ligt 3 g § lagmp

betänketid löper i mål om äktenskapsskillnad antecknas på grund av att (1904 nr 26 s. l) om vis-

bodelning enligt vårt förslag kan komma att förrättas redan under det målet 5*} i“”°“‘3ti°“;!1a lätt?

bli bestående även om målet inte leder till

$;l;:;1:r::§1nfgPn‘?‘ndE;f

pågår och denna bodelning

alla,

äktenskapsskillnad utan makarna fortsätter äktenskapet. Den dag talan skap (se bn_ 2 väcktes har även betydelse för bodelningen om den ena maken avlider under betänkande).

Specialmotivering

det målet I och för sig kunde det övervägas att låta redan den pågår. att en talan om äktenskapsskillnad har väckts bli antecknad i omständigheten registret, eftersom det är denna omständighet som ger endera maken rätt att påkalla bodelning genast. Har makarna rätt att erhålla dom på äktenskapsskillnad omedelbart och begär de sådan dom, skulle det dock vara en onödig eller strax åtgärd att anteckna såväl att talan väckts som att dom omedelbart att domen blir antecknad. Vi anser därpå har meddelats. Det är då tillräckligt vidare att man kan bortse från den övervägande teoretiska eventualiteten att makarna under det rätten prövar betänketidsfrågan hinner såväl förrätta som därefter ångra sig i skillnadsfrågan och återkalla den väckta bodelning

talan innan dom i målet har meddelats. Åberopar makarna en sådan

bodelningshandling under det fortsatta äktenskapet, är det deras sak att visa att förrättades under det mål om äktenskapsskillnad pågick. Vi bodelningen skall antecknas l föreslår därför att den väckta talan om äktenskapsskillnad först när rätten prövat betänketidsfrågan och funnit att sådan tid skall föregå med att rätten sänder makarna l domen på äktenskapsskillnad. Samtidigt den räknas kan rätten I meddelande om betänketiden och från vilken tidpunkt underrätta äktenskapsregistret. En anmälan om bodelning under äktenskapets bestånd utan att mål om äktenskapsskillnad pågår skall enligt 9 kap. 2 § andra stycket registreras och därför antecknas i äktenskapsregistret. Vidare skall däri tas in uppgift om bodelningshandling, som av make har ingivits till rätten för registrering enligt 13 kap. 7 §. Av de rättshandlingar som makar eljest kan ingå med varandra är det dels är d‘ktenskapsfo‘rord, dels gåva som skall registreras. Ett äktenskapsförord enbart ett avtal om egendomsordningen. Ett förord en ligt äktenskapsbalken kan upprättas i enlighet med vad som sägs i 10 kap. 5 §eller 12 kap. 1 § andra stycket. En gåva skall enligt balkförslaget registreras som sådan och inte längre gå under beteckningen äktenskapsförord. Fullbordas en gåva av fast egendom eller tomträtt ansökan om lagfart eller inskrivning på grund av genom förvärvet skall inskrivningsmyndigheten underrätta äktenskapsregistret för och anteckning om gåvan. Vi föreslår vidare att sådana med äktenskapstörord gåva jämförliga avtal mellan makar som anges i 12 kap. 2 § fastighetsbildningslagen fortfarande skall antecknas i registret. Av skäl som redovisats i den särskilda utredningen intagen i bilaga 2 föreslår vi dessutom att av rätten meddelade vårdnadsbeslut skall antecknas i äktenskapsregistret. Någon skillnad skall härvidlag inte göras beroende på om föräldrarna är eller varit gifta med varandra eller ej. Det liggeri sakens natur att när uppgift lämnats till registret om en av rätten meddelad dom eller ett slutligt beslut också uppgift om fullföljd av talan mot domen eller beslutet skall lämnas till registennyndigheten. Vi har inte ansett oss böra gå närmare in på sådana eller andra med registerföringen samman-

hängande tillämpningsföreskrifter. Slutligen vill vi ansluta oss till det förslag som i den gjorda utredningen läggs fram om övergång från en manuell hantering av registret till en datoriserad och med uppgifterna intagna på filmbilder.

Specialmotivering 4 l 3

2-5 §§ _ När make söker registrering kan ansökningen ges in till tingsrätt, vilken som helst. Det viktiga är att uppgiften kommeratt inflyta i registret. Genom att inte utpeka viss domstol som exklusivt har vi behörig att ta emot handlingarna velat undvika sådana rättsförluster som nu kan inträda om det i efterhand

konstateras att enhandling lämnats in till fel domstoL

Vårt förslag innebär att uppgift om gåva ej längre behöver kungöras i tidningama. Att uppgiften tas in i äktenskapsregistret har bedömts vara tillräckligt. En gåva kan enligt 8 kap. l § vara verksam mellan makama själva trots att den inte skett skriftligen. För att kunna få gåvan registrerad måste makama i sådant fall förete någon annan dokumentation, vilket enligt 2§ andra stycket kan ske genom en av båda makarna undertecknad handling. Bestämmelsemai 5 §är tillämpliga i de fall då förrättningsman har att sända in uppgift om avtal som makar träffar under förrättning för samman läggning av fastigheter (se 9.16).

9. l . l 6 1 7 kap. Bodelningsförrättare

123 kap. ärvdabalken finns för närvarande bestämmelser om förordnande av skiftesman och om dennes uppgifter med avseende på det arvskifte som han skall förrätta mellan arvingama. Till dessa bestämmelser görs en hänvisningi 13 kap. l § första stycket giftermålsbalken: vad som finnes stadgat om förordnande av särskild skiftesman samt dennes eller boutredningsmans befattning med skifte skall äga motsvarande tillämpning vid bodelning. Samtliga bestämmelser tillkom i samband med lagen (l933:3 14) om boutred-

V‘. ning och arvskifte Detta torde vara förklaringen till den nu rådande

5 ° dispositionen. Man hade annars kunnat vänta sig att de fullständiga bestämmelsema om tvångsförfarandet hade getts i giftermålsbalken, eftersom i förekommande bodelning fall alltid skall föregå arvskifte och ordningsföljden mellan balkama också talar för en sådan redigering. När vi nu sett över hela skiftesmannaförfarandet har vi funnit det naturligt att göra den omdisponering av regelstoffet som här sagts. Samtidigt har vi valt att kalla den som förordnas enligt äktenskapsbalken för bodelningsförrättare. Vi räknar givetvis med att det även i fortsättningen normalt blir en och samma person som förordnas att vara såväl bodelningsförrättare som skiftesman. Något hinder mot att fördela uppgifterna och att göra bodelning först och arvskifte sedan föreligger emellertid lika litet enligt vårt förslag som enligt gällande rätt.

1 § Denna paragraf motsvarar 23 kap. 5§ ärvdabalken. Vad som där sägs om ingivande av bouppteckning i avskrift eller lämnande av uppgift om dag för inregistrering av bouppteckning saknar motsvarighet i förevarande l §. Enligt äktenskapsbalken kan en bodelningsförrättare utses redan av den anledningen att så behövs för att få en bouppteckning till stånd (9 kap. 4 § andra stycket). Vidare åvilar det bodelningsförrättaren 5 § nedan att tillse att en enligt I bouppteckning görs. Även om den ena maken har avlidit får bodelningsför- NJA 1954 5- 325rättare utses innan bouppteckning 2 har förrättats. Eftersom det vore opraktiskt NJA Il 1933 s. 646 ff.

414 Specialmotivering

för förordnande av bodelningsförrättare och skiftesman med olika rekvisit förrättats. Det föreslår vi att även den senare kan utses innan bouppteckningen

får anses vara självklart att en sålunda av rätten utsedd bodelningsförrättare eller skiñesman iakttar de bestämmelser som finns om bouppteckningsplikt har och inte medverkar till någon delning eller skifte utan att bouppteckning i detta sammanhang om att underlaget för bodelningen ägt rum. Vi erinrar kan bli olika, om dödsfallet inträffade under det mål om resp. arvskiftet I sådana fall kan det bli äktenskapsskillnad pågick (9 kap. 8 § första stycket). av vad nödvändigt att först göra bodelningen färdig som ett led i bestämmandet som tillhörde den avlidne vid tiden för dödsfallet. utan särskilt förordnande även Enligt andra stycket är en boutredningsman Bestämmelsen härom och de i andra punkten angivna bodelningsförrättare. är desamma som gäller för närvarande i fråga om boutredningsundantagen mans behörighet som skiftesman. Däremot skall här ej ges någon motsvarande

Den avlidne bör ej genom ett testamenregel såvitt avser testamentsexekutor. kunna meddela inskränkningari den efterlevande makens tariskt förordnande rätt att i denna sin egenskap deltaga i förvaltningen av den avlidnes egendom

såsom dödsbodelägare

2 §

av bodelningsförrättare Av paragrafen framgår att en begäran om förordnande pågår alltid skall tas upp till som ges in när mål om äktenskapsskillnad skillnadsmålet (jfr 14 kap. 5 § tredje prövning av den domstol som handlägger gjorda återkallelser är det den enda stycket). Med hänsyn främst till eventuellt domstol som tillförlitligen kan fastställa hunrvida mål om äktenskapsskillnad Ges ansökningen in sedan pågår (ifr 9 kap. 2 § första stycket andra punkten). domen har vunnit laga kraft, är det reglerna om på äktenskapsskillnad i 10 kap. 9 § rättegångsbalken som gäller. De reglerna gäller bodelningsforum också när den ena maken har avlidit.

3 §

kommer begäran om förordnande av en Pågår mål om äktenskapsskillnad att handläggas och prövas i skillnadsmålet enligt reglerna bodelningsförrättare beslut. Ett förordnande av en i 14 kap. 9 §, som avser provisoriska beslut bodelningsförrättare är dock i sak inte att jämställa med ett provisoriskt

utan är ett rättens slutliga avgörande av denna fråga. Då en bodelningsförrät-

tare alltid skall utses så fort en make begär det är den enklare handläggningen Är den andra maken missnöjd med personvalet, kan han emellertid tillräcklig. eller hon fullfölja talan mot beslutet (18 kap. 3 §).

4 §

som motsvarar dem i 23 kap. 6-7 §§ I 4§ första stycket upptas bestämmelser och som erfordras för rättens handläggning utöver de föreskrifter ärvdabalken som gäller för äktenskapsmål eller, när frågan kommer upp utan samband 1 Walin, Kommentar till med sådant mål, för domstolsärenden. Ärvdabalken rr, 1976 s. förrättats när talan förfaller eller makama efter avskrivl0l f. Har en bodelning

sou 19s1;35 4 l 5

Specialmotivering

ningsbeslut fortsätter äktenskapet, vad som gäller om verkan av bodelningen sägs i 13 kap. 3 §, dvs. bodelningen består. Avskrivs målet sedan den ena maken har avlidit, blir likaså bodelningen bestående. Vad som behöver särskilt regleras är vad som händer om talan förfaller eller målet avskrivs, innan bodelningsförrättaren har fullgjort sitt uppdrag. Beror målets upphörande på att den ena maken har avlidit, förändras i och för sig inte bodelningssituationen; en sådan skall göras och det är fortfarande dagen då talan väcktes till vilken bodelningen skall hänföra för sig. Förordnandet bodelningsförrättaren skall enligt vårt förslag därför bestå, även om den ena maken har dött. Bedömer den efterlevande maken och arvingama att de har

g

större möjligheteratt komma överens, kan de begära att bodelningsförrättaren i entledigas. Avskrivs målet av annan anledning än den ena makens död eller förfaller talan om äktenskapssskillnad,

l

skall emellertid forordnandet upphöra att gälla.

i

5 i 5§ Som vi redan berört vid 9 kap. 4 § har den nuvarande bouppteckningsförrättarens uppgifter enligt ll kap. 12 § giftennålsbalken lagts på bodelningsförrättaren. Har en make begärt att en bodelningsförrättare törordnas i syfte att i första hand få en bouppteckning till stånd, är det klart att det åvilar denne att tillse att en bouppteckning fön-ättas. Nomralt torde det krävas en bouppteckning när förhållandena är sådana att makarna inte kan enas om bodelningen. Det kan emellertid inte undantagslöst fordras att en bouppteckning i formell mening skall upprättas inför varje bodelning vid äktenskapsskillnad. Ibland kan det räcka med att i själva bodelningshandlingen tas in uppgifter om egendomen, när förhållandena inte är komplicerade. Liksom vi i 9 kap. 4§ första stycket lämnade öppet för makarna att själva bedöma behovet av en bouppteckning, när de själva förrättar bodelning, hari förevarande 5 § lagts i bodelningförrättarens händer att avgöra om en bouppteckning erfordras.

Självklart tar den bouppteckningsplikt som föreliggerenligt ärvdabalken över,

när bodelning skall förrättas efter den ena makens död. Om en make vägrar att medverka vid bouppteckningen, kan bodelningsförrättaren vända rätten sig till för att få ett vitesföreläggande för den tredskande maken. Det torde vara oklart hur sådana frågor skall handläggas enligt gällande rätt och praxis växlar. Enligt vårt förslag skall frågan handläggas såsom ett domstolsärende och såväl vitesföreläggandet som dess utdömande skall äga rum inom ramen för ett och samma ärende. Även formerna för handläggningen av ett edsföreläggande, varom talan väckts av den ena maken mot den andra, synes vara föremål för skilda åsikter. Enligt vårt förslag skall frågan handläggas såsom dispositivt tvistemål och rätten skall ej skilja målet från sig förrän edgångsplikten har fullgjorts. Självfallet äger käranden dessförinnan återkalla sin talan och målet som följd därav avskrivas innan edgången fullgjorts. För att ge rätten verksamma medel att tvinga fram edgången har vi öppnat möjligheten för rätten att i målet förelägga och döma ut vite. När edgången fullgiorts kan rätten meddela avskrivningsbeslut och i samband därmed fastställa eventuell kostnadsersättning i målet.

SOU 1981 :85

416 Specialmotivering

6 § bestämt tid och plats för bodelning skall han kalla När bodelningsförrättaren makarna till förrättningen. Vid denna skall han i görligaste mån söka få makarna att komma överens om en fördelning av egendomen. Om detta inte går, skall han själv bestämma om fördelningen. Vilken befogenhet som enligt de nuvarande bestämmelserna i 23 kap. 8§ andra stycket ärvdabalken tillkommer en skiftesman är en fråga, om vilken delade meningar tycks råda. Somliga skiftesmän förefaller föga villiga att alls pröva frågor som kan betecknas som prejudiciella i förhållande till själva fördelningen. Andra synes göra en sådan prövning, dock att skiñesmannens benägna att i viss omfattning bristande möjligheter att på ett med handläggningen vid domstol jämbördigt

sätt ta upp bevisning anses kunna lägga hinder i vägen)

Förslaget ger bodelningsförrättaren befogenhet att pröva alla de frågor som är av betydelse för bodelningen. Han kan sålunda till en början pröva vem av makarna däribland till bostaden och g viss egendom tillhör, äganderätten bohaget med tillämpning av presumtionen i 7 kap. 6 §. Han kan givetvis inte med bindande verkan avgöra en fråga där en utomstående är part. Däremot bedöma om viss egendom tillhör utomstående eller kan han prejudiciellt den ståndpunkt han intar verkställa fördelningen av make och utifrån egendom. Ett sådant avgörande blir, om det ej klandras, bindande makarna i förhållande till tredje man, som fortfarande kan emellan men ej bindande

göra sin rätt gällande?

har vidare att pröva om egendom skall ingå i Bodelningsförrättaren bodelning eller om den är enskild eller av annan i 10 kap. angiven grund inte skall han även beräkna andelar med skall ingå i bodelningen. Självfallet av bestämmelse ma i l l kap. eller, i förekommande fall, efter den tillämpning jämkning enligt 12 kap. som han kan finna befogad. Att själva lottläggningen, inberäknat behovsprövningen vid Övertagande av bostad och bohag, ankommer på bodelningsfönättaren torde redan nu stå utom all diskussion. i allt som är av betydelse för Meningen är att bodelningsförrättaren skall kunna träffa ett självständigt avgörande, låt vara att bodelningen makarna emellan endast såvitt avser fördelningen av avgörandet blirbindande möjligt, undvika den egendom. Man skall sålunda, så långt det är praktiskt som nu inträffar om bodelningsförrättaren hänvisar makarna att fördröjning först tvista vid domstol i viss fråga. Det kan då hända att den särskilda frågan först förs genom alla instanser innan bodelningen kan slutföras, varefter även bodelningen kan bli föremål för särskilt överklagande enligt nuvarande regler om klander av skiftesmans beslut. Bodelningsförrättaren skall i princip inte skall ta kunna skjuta avgörandet av en delfråga ifrån sig. Vill makarna att han ställning även i en prejudiciell fråga, kan han inte, så som vårt förslag är utformat, undandra sig detta. Vi har inte föreslagit att bodelningsförrättaren skall ges nâgra särskilda som är l Se vidare familjerätts- möjligheter att höra vittnen under ed eller eljest erhålla befogenheter kommitténs betänkande» med en domstols avseende utredning och bevisupptagning. Hans jämförliga måste med nödvändighet bli summarisk och enkel. Han kan

§g1U“1:l?::3£oSnf::nEr

handläggning inhämta de uppgifter han behöver formlöst. Givetvis kommer makarna själva

ti” Awdagalken H’ 1976

s. 238 ff. att ha ett intresse av att utredning förebringas. Om det i något fall skulle visa sig på det 2 m fanfiljerfittskornl-nit. svårt att erhålla fullständig utredning får, sedan bodelningsförrättaren materialet make klandra avgörandet till tén a.a.s. 430 f. föreliggande sagt sitt, missnöjd

sou 1981:85 417

Specialmotivering

tingsrätten, där utredningen kan göras mer fullständig. Den vinst som ligger i en sammanhållen förrättning som kan bli föremål för endast en fullföljd anser vi väl kompensera de brister som i vissa fall kan uppkomma såvitt avser utredningen. Det sagda har hafi avseende på bodelningsförrättarens rätt men också plikt att avgöra alla för bodelningen betydelsefulla frågor, om makarna önskar att han tar ställning härtill vid förrättningen. Vi har övervägt om också makarna skulle vara bundna av den instansordning som förrättningsförfarandet med åtföljande klandenalan kan sägas innebära på så sätt att ett förordnande av bodelningsförrättare skulle utgöra hinder mot prövning av bodelningsfråga i särskild rättegång vid domstol. Vi har emellertid inte velat förorda en sådan lösning. Så länge endera maken ej har sökt förordnande av bodelningsförrättare kan det rimligen inte ställas upp något hinder mot prövning av exempelvis en fastställelsetalan i en prejudiciell fråga. Denna fråga kanske är den enda tvistiga och utsikter finns att makama efter lösandet av tvisten kan komma överens om bodelningen. Att bodelningsförrättare utses kan vidare inte få utgöra något hinder mot fortsatt handläggning och prövning vid rätten av en där nedan anhängiggjord talan. Inte heller bör ett förordnande av bodelningsfönättare få utgöra hinder mot att en talan i prejudiciell fråga senare tas upp till prövning. Om endera maken finner det vara så viktigt för den fortsatta bodelningsförrättningen att en prejudiciell fråga först blir utredd vid domstol, bör han eller hon ha möjligheten att föra särskild talan rörande frågan. Vad vårt förslag innebär är därför att en bodelningsförrättare inte som nu skall äga visa frågan ifrån sig och hänvisa makarna att först tvista därom vid domstol. Om däremot endera maken väcker särskild talan vid domstol föreligger

samma hinder mot hans fortsatta handläggning som i dag.3

Det är givet att den föreslagna ordningen innebär att bodelningsförrättarens s» än mer får karaktären prövning av ett judiciellt förfarande än för närvarande. Hans befogenheter såvitt avser den prejudiciella prövningen blir i princip densamma som rättens. Dänned anges också begränsningen. Bodelningsföri rättaren äger givetvis ej ingå på prövning av sådana frågor som ej heller rätten får pröva prejudiciellt. Innebörden av bodelningsfönättarens prövning kan belysas genom en blick på den betydelse som fönättningen får för framtiden. Vi har redan nämnt att bodelningsförrättarens avgörande inte påverkar en utomståendes möjligheter att göra sin rätt gällande. Det är bara makarna emellan som bodelningen blir bindande, om den inte klandras till rätten. Vi antydde vidare att det är fördelningen av egendom som på så sätt omfattas av avgörandets rättskraft. Till en början är det klart att inte bara lottläggningen utan också sådana delar av bodelningen som avser egendomens redovisning såsom ingående i bodelningen, värderingen och beräknandet av andelama är frågor som inte kan tas upp på nytt sedan förrättningen har vunnit laga kraft. Vi bortseri detta sammanhang från den möjligheten att en make i vissa fall kan begagna extraordinära rättsmedel för att söka få en omprövning till stånd (se vid 8 §). - , ~ Eljest bör en make vara förhindrad att göra gällande exempelvis att han eller hon på grund av större behov av bostaden hade bort tilldelas denna. Fördelningen av egendomen står sig även om den missnöjde maken aldrig vid 3 Jfr familjeränskommitväckte frågan om ett Övertagande av bostaden.

var-vus-lmvaa9«'~I:I~rV:»A(I'l\~‘»I~vLs\—»‘»..

förrättningen tén a.a. s. 435.

418 Specialmotivering

Förrättningens rättskraft måste vidare omfatta en sådan prejudiciell fråga som vem av makarna viss egendom tillhörde. Den ena maken bör inte i efterhand kunna få en omfördelning till stånd, vilken grundar sig på en annan än den bodelningsförrättaren utgick ifrån. bedömning av äganderättsfrågan Inte heller bör maken kunna nå samma ekonomiska resultat genom att erhålla bifall till ett yrkande om ersättning, motsvarande vad han eller hon fått för litet i fall där äganderätten varit av betydelse, exempelvis vid vid bodelningen förrättskuldtäckning eller vid jämkning enligt 12 kap. Den lagakrafivunna får samma verkan som en l ningen träder i stället för makes tidigare läng och dom i tvist mellan makama om bättre rätt till egenlagakraftvunnen domen. är det å ena När det gäller frågor som hänger samman med skuldtäckningen l I sidan klart att fördelningen av egendomen måste stå fast, även om bodelnings- \ förrättaren gjorde en prövning av makes yrkande om täckning som ledde till 5 resultat. Vi bortser fortfarande från den möjlighet till l ett materiellt felaktigt l som de extraordinära rättsmedlen, särskilt resningsinstitutet, omprövning bestånd att det l tillhandahåller. Å andra sidan följer inte av förrättningens bakomliggande skuldförhållandet påverkas ens om det är makarna själva som är parter i detta. En förmögenhetsråttslig fordran som den ena maken har på den andra eller en fordran på underhåll avseende tiden före den dag till vilken hänför i tvist mellan makama oavsett hur bodelningen sig kan prövas bedömde rättsförhållandet. En annan sak är att ingenbodelningsförrättaren dera maken kanske kommer att ta upp frågan vid bodelningsförrättningen. rättsförhållandets existens inte på bodelningsresultatet, efter- Ofta inverkar som den enes skuld motsvaras av den andres fordran (se vid l 1 kap. 2 § första stycket). Även om förhållandet skulle kunna få betydelse, har den make som att vinna på förfarandet och den äger den tvistiga fordringen inget ekonomiskt andra maken lär knappast komma att yrka på täckning för en skuld vars

existens han eller hon fömekar. När bodelningsförrättaren ställs inför prejudiciella frågor som är sådana att de kan komma att omprövas i vanlig rättegång, kan en utväg ibland vara att göra förrättningen villkorad. Pågår eller väntas en tvist mellan den ena maken och en utomstående om äganderätten till viss egendom, kan alternativa lösningar på egendomsfördelningen bestämmas, beroende på vem som avgår med segern. Motsvarande gäller om tvisten avser en makes skuld till någon utomstående eller till den andra maken. Har förrättningsmannen gjort i frågan, kan missnöjd make bodelningen utgående från en uppfattning klandra förrättningen och väcka talan mot tredje man eller den andra maken i stället för angående den tvistiga frågan. I vissa fall kanske förrättningsmannen att ta upp alternativa lösningar i en slutlig förrättning kan göra en partiell varvid förutom omtvistad egendom så mycket lämnas kvar att bodelning, kan göras när tvisten slutligt har fördela, att erforderliga korrigeringar avgjorts Som vi konstaterade vid 9 kap. 2 § kan en bodelning behöva förrättas av blir att egendom många skäl. Det är inte säkert att resultatet av förrättningen skall utges av den ena maken till den andra. Sedan tilldelning för skuld ägt rum finns kanske någon behållning ej återstår att dela. Det är ej ens säkert att det Har makarna fullständig egendomsnågon egendom som ingår i bodelning. skillnad kan förrättning påkallas enbart för prövning av ett yrkande från den

Specialmozivering 419

ena makens sida om att få överta bostad eller bohag som tillhör den andra. Denna prövning kan utmynna i ett förrättningsmannens beslut om att något Övertagande inte skall äga rum. Någon delning i egentlig bemärkelse blir det ej heller tal om när den efterlevande maken övertar all kvarlåtenskapen såsom oskiftat bo enligt vårt förslag till ändring i ärvdabalken. Finns intet att dela eller övertar den efterlevande kvarlåtenskapen som nu sagts, skall detta enligt sista meningen i paragrafens andra stycke anges i bodelningshandlingen.

7§ Kostnaderna för bodelningförrättarens uppdrag skall enligt denna paragraf betalas av makarna med hälften vardera. kan dock Förrättningsmannen bestämma en annan fördelning En anledning härtill kan vara att den ena maken har förhalat förrättningen, exempelvis genom att vägra tillhandahålla räkenskaper eller ej medge bodelningsförrättaren tillträde till viss egendom. Inte bara sådana genom vårdslöshet skapade merkostnader utan också kostnader som beror på ren försummelse från den ena makens sida kan läggas på denne. En anledning till en annan fördelning av kostnaderna än hälften på vardera maken kan också föreligga, när makarna har ett mycket ojämnt innehav av egendom och bodelningen inte innebär någon nämnvärd utjämning mellan dem. Sker jämkning så att den ekonomiskt sett starkare maken får behålla all sin egendom eller större delen därav, kan detta vara ett skäl för motsvarande jämkning också av kostnaderna. Sker en likadelning men har den ena maken enskild egendom som hålls utanför och uppgår till betydande värden, kan likaså en kostnadsjämkning vidtagas. Dessa fall syftar lagtexten på när där talas om att makamas ekonomiska förhållanden ger särskild anledning till en annan fördelning av kostnaderna. Bodelningsförrättaren kan bestämma om en annan fördelning av kostna-

derna bara om förrättningen fullföljs till bodelning. Fortsätter makama

äktenskapet eller förfaller förordnandet av annan anledning, får makama själva göra upp om fördelningen. Hjälper bodelningsförrättaren makama till en överenskommelse om bodelning, bör han samtidigt söka få dem att ena sig också om fördelningen av kostnaderna. Till bodelningsförrättarens kostnader är att räkna också de särskilda kostnader som kan uppkomma som följd av att denne nödgats anlita särskild värderingsman för bouppteckning som behövs för en bodelning vid äktenskapsskillnad. När det gäller bouppteckning efter den ena makens död följer av ärvdabalkens föreskrifter att kostnaderna åvilar boet. Den särskilda bouppteckning som erfordras vid äktenskapsskillnad - även för den händelse

_ den ena maken avlider under det målet pågår - kan vara den enda eller

huvudsakliga anledningen till att bodelningsförrättaren har förordnats (se 9 kap. 4§ andra stycket).

8§ Bestämmelserna om klander motsvarar dem i 23 kap. 8 § andra stycket ärvdabalken. Klandeniden har emellertid förkortats från tre månader till fyra veckor. Vidare har vi föreskrivit att talan om klander av bodelning alltid skall

420 SOU l98l :85

Specialmotivering

som har förordnat Det är väckas vid den tingsrätt bodelningsförrättaren.

nödvändigt att man vet vid vilken tingsrätt uppgift skall sökas angående frågan huruvida en av förrättningsman verkställd bodelning har vunnit laga kraft.

Som vi redan förutskickat vid 6 § anser vi, att ett lagakraftvunnet avgörande bör kunna angripas med extraordinära rättsmedel. Så av bodelningsförrättare torde kunna ske redan enligt gällande rätt och blir en konsekvens av den

betoning av förfarandets judiciella karaktär som följer av vårt ytterligare förslag. Har t. ex. en skriftlig handling som legat till grund vid förrättningen i sedermera visat sig vara förfalskad, bör resning kunna beviljas. Har en make försuttit tiden för klander och har laga förfall för hans eller hen nes

underlåtenhet förelegat, kan ansökan om återställande av försutten tid tas upp

bör även en l till prövning. I den mån grund för domvillobcsvär föreligger, l ansökan därom kunna prövas. l

Det summariska och förenklade förfarandet inför förrättningsmannen i l kommer också vid tillämpningen av de extraordinära givetvis att inverka I rättsmedlen. Samma krav kan ej ställas på förrättningsmannens avgörande dom. Man har anledning att tolerera en enklare som på en domstols i en tvistig fråga än vad man

i

redovisning av skälen för hans ställningstagande har rätt att kräva i en dom. Var frågan ej tvistig under förrättningen, kanske en l

av de extraordinära rättsmed-

sådan redovisning helt saknas. En tillämpning i

len måste därför ske med försiktighet?

9.l.l7 18 kap. Gemensamma bestämmelser 5 l §

I paragrafen, som motsvarar 15 kap. 3l §giftermålsbalken, ges bestämmelser

om förordnande av god man (jfr 20 kap. 2 § föräldrabalken). Vi har övervägt om man kunde undvara godmansförordnande i sådana fall

då dennes uppgift i målet endast är att ta emot ansökning om stämning och få betänketid att börja löpa. Motsvarande fråga uppkommer när därigenom av ett särskilt yrkande om äktenskapsskillnad, då den det gäller delgivning frånvarandes inställning till skillnadsfrågan saknar betydelse för kärandens

l

rätt att erhålla dom på äktenskapsskillnad. Man kan emellertid inte bortse

intressen i

från att en god man kan behövas för att ta tillvara den bortovarandes i

andra hänseenden än dem som aktualiseras i själva skillnadsmålet. Den gode l . | _ . 5° famJ°*m5k°mm‘ mannens uppgifter avser mot huvudmannen riktad talan enligt balken, dvs. utan också underhålls- och bodelningsfrågor som inte bara skillnadsfrågan

t]é9n6S4t,§r5$l:lg}33S2C)tl.t.J Sam

kan bli aktuella. Även i dessa delar anser vi ett förordnande av en god man p|enjmå|et NjA 1930 S_ 320 ang. av fortfarande vara att föredra framför en handläggning efter kungörelsedelgiv-

återställande

Rmlme “d R ma °m Ges förordnandet redan i skillnadsmålets inledande skede, kan den

ning.3

av bodelning” den frånvarande makens intressen också i följdfrågor-

?anda

gode mannen tillvarata Jfr familjerättskommit- “a” tén a.a. s. 434 r.

3NJA u 1958 s.I7l och 2§ 204 r. kan l första stycket lagfästs den praxis, enligt vilken fråga om kvarsittningsrätt 4 NJA 1966 S. 466 och Tillika

prövas även sedan rätten skilt äktenskapsskillnadsmålet från sig.4

1972 S. 576_ Sv” 1969 .f s, 35_ föreskrivs att ansökan därom skall ges in till bodelningsforum. som i och för sig kan aktualiseras redan när mål om Vissa frågor,

SOU l98lz85 42 l

Specialmotivering

äktenskapsskillnad pågår, är sådana att de bör tas upp för sig och inte enbart som följdfrågor i skillnadsmålet. Det gäller enligt andra stycket dels fråga om rättens tillstånd till förfogande över bostad eller bohag, dels fråga om förordnande att egendom skall sättas under särskild förvaltning. När mål om äktenskapsskillnad pågår skall sådant ärende anhängiggöras vid den tingsrätt som handlägger skillnadsmålet. Pågår ej mål om äktenskapsskillnad, är bestämmelserna om bodelningsforum tillämpliga. När mål om äktenskapsskillnad skall anses pågå anges närmare i 9 kap. 9 §. Vi har nännare övervägt det underhand till oss framställda önskemålet om att de frågor som anges i förevarande 2 §skulle i fortsättningen handläggas som tvistemål och ej som ärenden. Därigenom skulle uppnås den förenklingen att frågan kunde prövas och avgöras av ensamdomare under förberedelsen. Forrnema för handläggningen av tvistemål och ärenden är emellertid för närvarande under översyn av rättegångsutredningen (Ju 1977:06). Några särskilda familjerättsliga problem som i sammanhanget kräver ett omedelbart ställningstagande till dessa frågor föreligger inte. Vi har därför inte lagt fram något förslag till ändring utan anser att handläggningsformema får övervägas i ett större sammanhang. Vi vill slutligen framhålla, att det enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden - 4 § tredje stycket- är möjligt att meddela provisoriskt beslut angående förordnande att egendom skall sättas under särskild förvaltning, vilket kan vara av betydelse såvida handläggningen drar ut på tiden och risk finns att make söker undanskaffa egendom.

3—4§§ Talan mot provisoriska beslut i mål om äktenskapsskillnad eller om underhåll skall enligt 3 § föras särskilt och mot hovrättens beslut får enligt 4 § talan ej l föras. Denna ordning överensstämmer med gällande rätt (l 5 kap. 32 § s i giftermålsbalken). l A Som vi anförde under l 7 kap. 3 §skall även en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare handläggas på samma sätt som ett yrkande i fråga som skall avgöras blott provisoriskt, såvida ansökan ges in när mål om äktenskapsskillnad pågår. Talan mot beslutet skall givetvis också i detta fall få föras särskilt. Eftersom avgörandet är slutligt skall möjligheten till fullföljd mot hovrättens beslut angående förordnande av bodelningsförrättare inte avskäras.

5 § Denna paragraf motsvarar 16 kap. 2 § giftermålsbalken.

Femte avd. Särskilda bestämmelser om sambor

9.l.l8 19 kap. Sambors bostad och bohag

Vi har i det föregående under 2.7 redogjort för vår inställning till frågan. i vilken omfattning man bör skriva lag för ogifta sambor. Såsom där närmare utvecklas anser vi att makar och sambor bör likställas. när det gäller rätten till

422 Specialmotivering

bostad och bohag som har förvärvats för gemensamt begagnande och som sålunda ingår i det gemensamma hemmet. Däremot har vi funnit att man inte området utan att kan gå längre genom lagstiftning på det familjerättsliga mellan och samboende i en omfattning som utsudda gränsema äktenskap att äktenskapet bör strider mot den av riksdagen angivna målsättningen bevaras som den nonnala formen för familjebildning. Skillnaden i övrigt mellan äktenskap och samboende vid en upplösning av sam levnaden kommer Varken likadelning av de samlade tillgångarna eller således att kvarstå. underhållsbidrag kommer således i fråga när det gäller sambor. Inte heller den förbättring av den efterlevandes ställning som vi föreslår för make har någon för den motsvarighet när det gäller sambo. För att ett skydd skall uppkomma sambon krävs således att det till dennes förmån finns ett efterlevande testamente, eller, när det gäller försäkring, ett förmånstagarförordnande. Konsekvenserna av denna principiella ståndpunkt har vi närmare utvecklat under 3.3, 5. l .l l och 6.4. Frågorna, för vilka samboende regler skall ges och när en äktenskapsliknande samlevnadföreligger, har utförligt besvarats under 3.3.2 och 3.3.3. Härefter återstår emellertid att ta ställning till vilken fonn familjerättsliga bör ha. En möjlighet är att ställa samman en regler om sambor lämpligen enbart om förhållandet mellan sambor. Såsom särskild lag som handlar exempel kan man hänvisa till 1973 års lag om ogifta samboendes gemensammotsvarande regler för makar, en ma bostad. Den lagen har dock, liksom och är avsedd som ett provisorium i väntan på att vårt begränsad giltighet uppdrag har slutförts. Regler om bostad och bohag, vare sig frågan gäller tillhör, har ett företrädesrätt att överta sådan egendom eller vem egendomen sådant samband att det bör förordas att reglerna får en enhetlig form, oavsett om det gäller makar eller sambor. Att bryta ut dessa frågor ur sitt sammanhang med de äktenskapsrättsliga reglema i övrigt och uppta dem i en fristående lag om bostad och bohag förefaller dock inte heller vara en praktiskt lämplig skulle man bryta sambandet mellan bodelningsreglema utväg. Därigenom och reglerna om bostad och bohag. Enligt vår mening bör därför av praktiska skäl bestämmelsema om makars bostad och bohag ha sin plats i äktenskapsbalken. I en särskild avdelning av denna balk bör därefter anges i vilken omfattning balkens regler om makars bostad och bohag också gäller för sambor.

l § I paragrafen ges den definition av begreppet sambo, vid vilken vi utförligt uppehållit oss i den allmänna motiveringen (3.3.2-3). Den grundläggande förutsättningen är att parterna har gemensamt hem och hushåll. I och för sig kan denna nonnalt sägas vara för handen redan för att förutsättning samlevnaden skall kunna betecknas som äktenskapsliknande. Vi har emellertid med tanke på konstruktionen av vår lösning velat särskilt framhålla denna grundläggande förutsättning, vilken är nödvändig för att den typ av gemenskap som vi föreslår regler för skall uppkomma. Det förekommer att den som flyttar in hos någon för att uppta samlevnad med denne behåller sin föregående bostad, vilken antingen fortfarande står till innehavarens förfogande eller upplåtes i andra hand till någon utomstående.

sou 1981:85 Specialmotivering 423

Förutsättningen att parterna har gemensamt hem och hushåll är i sådant fall ändå uppfylld genom den gemenskap sorn de upptagit. En annan sak är att det i fall av denna typ, där parterna kan antas ha var och en sitt hem redan innan samlevnaden påbörjas, kan bli fråga om blygsamma gemensamma nyanskaffningar, om några, varför den faktiska ekonomiska gemenskapen enligt förevarande kapitel kan komma att bli begränsad. Att samlevnaden för att kunna betecknas som äktenskapsliknande måste uppfylla vissa krav på varaktighet har vi närmare utvecklat i den allmänna motiveringen (3.33). Det är emellertid givet att de skilda omständigheter varav förhållandets karaktär kan utläsas kan vara av olika styrka. Man får göra en samlad bedömning, varvid en omständighet som ensam inte räckt till kanske ändå tillsammans med andra kan anses konstituera en äktenskapsliknande samlevnad. Man kan sålunda ställa kravet på sam levnadens varaktighet något lägre om parterna har bam tillsammans än om de saknar bam. Andra kriterier, som normalt brukar vara uppfyllda när förhållandet betecknas som äktenskapsliknande, kanske inte längre föreligger men uppvägs av andra. Också yttre omständigheter, som folkbokföring, avtal och testamenten kan vara av betydelse för bedömningen. Vid detta har vi också uppehållit oss utförligt i den allmänna motiveringen. När ett avtal mellan parterna tillåts påverka bedömningen är det alltså endast som en omständighet bland flera när det gäller att pröva om samlevnaden varit äktenskapsliknande. Det är inte meningen att parterna skall kunna avtala sig till den i balken reglerade gemenskapen, utan för en tillämpning av bestämmelserna krävs tillfredsställande utredning om förhållandet. Vi kan hänvisa till föreskriften i 3 § tredje stycket, att parterna i bodelningshandlingen skall ange att den hänför sig till samlevnad med gemensamt hem och hushåll och under äktenskapsliknande förhållanden. Görs bodelningen av en särskild bodelningsfönättare (se 6 § nedan), åligger det denne att pröva om förhållandet mellan parterna uppfyller lagens krav. Tvistar parterna inte om detta, torde det normalt framgå av omständigheterna och de förhållanden bodelningsförrättaren har att ta del av att samlevnaden varit äktenskapsliknande. Skulle han emellertid finna att så inte varit fallet, har han att konstatera detta i den handling han upprätta r, på samma sätt som om han finner att det inte finns någon egendom som faller under den av balken reglerade ekonomiska gemenskapen. Parterna kan därefter klandra förrättningen för att få ställningstagandet omprövat. Givetvis kan endera även innan förrättningen har avslutats väcka talan mot den andre om fastställelse av att samlevnaden varit den som lagen kräver. Lika litet som partema disponerar över frågan om ett äktenskap föreligger eller ej kan de förfoga över frågan om samlevnaden varit äktenskapsliknande. I linje med det nu sagda ligger att parterna, även om de är att betrakta som sambor, inte heller kan avtala sig till balkens regler för makar på annat sätt än genom att ingå äktenskap med varandra. Dänned är inte sagt att de inte skulle på förmögenhetsrättsliga vägar kunna genom avtal uppnå resultat som är närliggande. Vi har sålunda i den allmänna motiveringen funnit att sambor bör vid bodelningen kunna mellan sig fördela också an nan egendom än bostad och bohag, om de innehar egendomen med samäganderátt (6,4. l). Följaktligen bör de kunna i förväg ingå avtal om att gemenskapen i också den egendomen skall vid en brytning eller i anledning av enderas död upplösas vid

424 SOU l98lz85

Specialmotivering

bodelning. Innebär emellertid bodelningen i realiteten att egendomen går över från den ene till den andre i en omfattning som saknar stöd i balken eller i de bakomliggande förmögenhetsrättsliga förhållandena, kan gåvoregler vara att tillämpa och bodelningen återvinnas enligt vad vi närmare kommer att beröra under 5 § nedan.

2 § Att bostad och bohag som har förvärvats för gemensamt begagnande skall vid bodelning anses tillhöra parterna tillsammans är en lösning som skall gälla vare sig parterna är makar eller sambor. Presumtionen i 7 kap. 6 §skall alltså också för sambor och blir för dem i förhållande till nuläget den gälla förändring som följer av vårt förslag. Vad vi under den väsentligaste har anfört när det gäller förutsättningarna för en tillämpning av paragrafen presumtionen, om andelamas storlek och om möjligheten till avtal om undantag avser därför också sambor och deras ekonomiska mellanhavanden. Även bestämmelserna i övrigt i 7 kap. kommer att äga principiell tillämpning för sambor. Det gäller de grundläggande definitionerna i l § på vad som är att räkna såsom bostad resp. bohag. Vidare blir också en sambo underkastad andra pa rtens krav på medbestämmande såvitt avser bostad och bohag som har förvärvats för gemensamt begagnande eller sådan bostad som lagen i detta hänseende likställer därmed. Verkan av ett förfogande utan samtycke och möjligheten för den andra parten att få rättshandlingen förklarad ogiltig blir också i princip densamma som för makar. Den skillnaden kommer alltså att gälla mellan sambor och makar att för sambor 7 kap. blir tillämpligt på deras bostad och bohag bara i angivna fall men för makar Vidare kan det få betydelse att bodelning mellan generellt. makar vid äktenskapsskillnad hänför sig till lätt konstate rbara tidpunkter; den skall avse förhållandena när talan väcktes och enligt huvudregeln förrättas när domen på äktenskapsskillnad vunnit laga kraft. För sambor är det vid en brytning i bådas livstid för bifall till begäran om bodelning tillräckligt att samlevnaden upplöses; ena partens uppgift härom torde i regel få tas för god. Förhållandet torde komma att medföra att en konflikt mellan sambor om över bostad och bohag i praktiken bara aktualiseras i samband med förfogande en upplösning. En begäran av den ene om att exempelvis få avyttra bostaden kommer rimligtvis att mötas av den andre med en begäran om bodelning. Det får betraktas som ett undantagsfall att rätten i det läget skulle lämna sitt tillstånd till en försäljning. Frågan om den andra partens andel i bostaden och rätt att överta denna skall i princip lösas vid själva bodelningen. För makar med deras inbördes gällande generella krav på medbestämmande kan det under äktenskapets bestånd och fram till den tidpunkt då bodelning förrättas finnas ett större utrymme för exempelvis frågor om rättens tillstånd till avyttring av bostaden. De praktiska möjligheterna för en sambo att hävda sitt anspråk på medbestämmande när det gäller förfoganden över bostad och bohag kan naturligtvis vara begränsade. Problemet finns redan i dag när det gäller hyresrätt och bostadsrätt. Genom att vårt förslag ger en sambo en rätt även till fast egendom och tomträtt i den mån egendomen har förvärvats för parternas

Specialmotivering

gemensamma begagnande växer problemet i omfattning. Anmärkas bör att vi i 7 kap. 4 § andra stycket föreslår att meddelad lagfart eller inskrivning skall avskära rätten till klandertalan. Den bestämmelsen erfordras som skydd för tredje man också mot krav från en med överlåtaren samboende part. lnskrivningsdomaren saknar emellertid praktiska möjligheter att i lagfartseller inskrivningsärendet utreda hur det förhåller sig med överlåtarens samlevnadsförhål landen. Därför har vi i andra stycket till förevarande 2 § tagit upp en bestämmelse om att en sambo kan göra en anmälan till inskrivningsmyndigheten att fastighet eller tomträtt utgör gemensam bostad för samboma. Förhållandet blir då antecknat i fastighets- eller tomträttsboken. Efter det att anteckning gjorts, utgörden hinder mot ett omedelbart beviljande av lagfart på en överlåtelsehandling från den som är upptagen som ägare. Ansökan kan förklaras vilande och ägarens sambo föreläggas att inom viss tid väcka talan mot förvärvaren om ogiltigförklaring av rättshandlingen. Sker inte så, utgör anteckningen ej längre hinder mot att ansökningen beviljas (förslaget till ändring i jordabalken, 9.5). Den nu angivna möjligheten till anteckning i fastighets- eller tomträttsboken kan begagnas av sambor, som ej redan vid förvärvet blir båda upptagna som ägare. Om båda skriver under ansökningen om anteckning, kan den verkställas omedelbart. Är det bara den ene som vill få anteckningen gjord, skall han eller hon samtidigt ge in bevis om att båda är mantalsskrivna på egendomen. Därigenom erhålles viss utredning som normalt stöder påståendet att parterna är sambor. Detta tillvägagångssätt kan användas när en separation är förestående och den sambo som ej har lagfart eller inskrivning önskar skydda sig mot obehöriga förfoganden från den andres sida. En anteckning kan sedermera avföras enligt 19 kap. 22 § jordabalken, när den uppenbarligen ej längre är av betydelse.

é i, 3 § k. I första hand bestämmer sambor själva efter en upplösning av samlevnaden i? om de önskar göra den fördelning av egendomen mellan sig som balkförslaget ger möjlighet till. Om ingen av dem önskar det utan var och en är nöjd med att behålla vad som enligt eljest gällande principer kan räknas som hans eller hennes egendom, så är det deras ensak (se vid 6.4.4). Om någon av dem vill få en ekonomisk uppgörelse till stånd, skall den emellertid äga rum vid en bodelning. Någon bestämd tidsgräns, inom vilken en begäran om bodelning för detta ändamål sist skall framställas, finns inte upptagen i förslaget annat än för det fall att den ene avlidit. Begäran om bodelning skall då framställas senast vid en bouppteckningsförrättning, till vilken sambon har kallats. Därigenom blir det klan, i vad mån efterlevande sambo fortfarande är dödsbodelägare och har ett intresse som skall beaktas vid arvsbeskattningen (se förslaget till ändring i 18 kap. l § ärvdabalken och l5a§ lagen om arvsskatt och gåvoskatt). Också den möjlighet som i förslaget bereds makar att förrätta bodelning redan under äktenskapet får enligt andra stycket sin motsvarighet för sambor (se 6.4.2). Vi har övervägt om också för sambor borde uppställas ett krav på en bodelningen föregående skriftlig anmälan till rätten (jfr 9 kap. 2 § andra stycket). En sådan skulle kunna innebära ett visst skydd för borgenärema

426 Specialmotivering

gentemot för skens skull upprättade bodelningshandlingar. En handling skulle vid utmätning hos samboma kunna godtagas först om den exempelvis upprättats efter det anmälan givits in till rätten och avser egendom förvärvad dessförinnan. Anledningen till att kravet på en skriftlig anmälan till rätten ställts upp såvitt avser bodelning mellan makar är väsentligen att makarna kan dra in all sin egendom i en bodelning. Risken för transaktioner vars främsta syfte är att undandra den enes borgenärer egendomen är därför större än för sambor, som kan fördela endast bostad och bohag som förvärvats för deras gemensamma Den begagnande. Den egendomen är dessutom oftast fredad från utmätning. vinst som skulle kunna i vissa fall uppnås genom att man med hänvisning till att anmälan saknas äger bortse från en bodelningshandling vid exekution förefaller vidare marginell i jämförelse med den prövning som ändock kan aktualiseras. Även om en anmälan har getts in måste en utmätningsman pröva om övriga förutsättningar för bodelning har förelegat, t. ex. om parterna är att betrakta som sambor. Som vi nämiare utvecklat i den allmänna motiveringen är det svårt att för sambor bygga upp samma typ av avtalsregistrering som för makar (6.4. l). Motsvarande gäller i viss mån också en anmälan; det torde inte kunna läggas på rätten att i samband med en anmälan pröva om sökandena är att betrakta som sambor i balkens mening. Med hänsyn till det anförda har vi inte föreslagit att också en bodelning mellan sambor skall föregås av en skriftlig anmälan till rätten. Har en bodelning ägt rum på sådant sätt att den enes borgenärer lidit skada enligt vad som sägs i 5 §detta kapitel, kan den andres ansvar för eftergiften göras gällande eller bodelningen återvinnas i konkurs. Dessutom har sambor att betänka, att en bodelning mellan dem under samlevnaden enligt andra meningen i andra stycket innebär, att den fördelade egendomen i princip inte ingår i en senare, i anledning av en brytning gjord bodelning mellan parterna. Den som en gång fört över egendom i en omfattning som lagen inte medgav, kan därför inte senare få igen egendomen eller dess värde av den andre genom bodelning. skillnad i förhållande till makar, vilka kan Också detta är en avgörande omfördela egendomen inom de ramar som föreligger vid en efterföljande bodelning. Vid en bodelning mellan sambor gäller samma formkrav som för bodelning mellan makar enligt 9 kap. l §. Härtill fogas i förevarande 3 §det kravet, att i skall anges att den hänför sig till samlevnad med bodelningshandlingen hem och hushåll och under äktenskapsliknande förhållanden (se gemensamt även under l § ovan). I den omfattning det behövs skall även vardera sambons i bodelningen ingående egendom och därav berörda skulder antecknas (9 kap. 4 §). Även 6 och 7 §§ i 9 kap. gäller inför bodelning mellan sambor. Därvid är att märka, att bostaden och bohaget till stora delar kan vara utmätningsfri egendom. Bestämmelserna har därför praktisk betydelse närmast för sambor som har egendom av större värde, t. ex. en fastighet eller en värdefull bostadsrätt. Genom hänvisningen till 10 kap. 2 § görs vardera sambon redovisningsskyldig för den del av den i bodelningen ingående egendomen som han eller hon har haft hand om. Denna plikt inträder vid den tidpunkt då upplösningen äger rum. Skyldighet att redovisa för avkastning kan exempelvis föreligga om bostaden delvis är uthyrd.

sou 1981:85 Specialmotivering 427

4 § För makar är den ekonomiska uppgörelsen såvitt avser bostaden och bohaget samordnad med upplösningen av deras ekonomiska gemenskap även i övrig egendom. Den andel vardera har i bostaden och bohaget med tillämpning av 7 kap. 6 § redovisas som hans resp. hennes egendom, varefter vid täckning för skuld sådan som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen skall i samband med den allmänna skuldtäckningen läggas ut på vardera maken i förhållande till resp. andel i egendomen. Skälen till att endast skuld som är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen skall beaktas och att så får ske endast i den mån skulden motsvarar värdet av den belastade egendomen har vi närmare angett i den allmänna motiveringen (3.3.5). För sambor är bodelningen i sin helhet principiellt begränsad till bostaden och bohaget. Följaktligen skall över huvud taget endast skuld som är förenad med särskild förrnånsrätt i egendomen komma i fråga vid täckning för skuld. Lagen utgår vidare ifrån att den som vid bodelningen övertar sålunda skuldbelastad egendom även övertar betalningsansvaret för skulden med den andra partens befriande från ansvaret (l l kap. 7 § andra stycket). Nomialt är det därför egendomens värde utöver skuld med särskild förmånsrätt som kan sägas vara föremål för uppgörelsen och som ligger till grund förberäkningen av vad den Övertagande skall utge till den andra parten. Ingenting hindrar att parterna själva kommer överens om en annan ordning, så att den som ej övertar egendomen kommer att ensam eller tillsammans med den Övertagande personligen svara för skulden eller del därav. I så fall bör de komma överens också om vilken inverkan detta skall få vid fördelningen av återstoden av egendomen och helst även vad som skall ske om gäldenärsförhållandet utvecklar sig på ett annat sätt än som förutsattes vid bodelningen. Lagen kan inte ge närmare föreskrifter för sådana speciella fall, som kan lösas bara genom en överenskommelse mellan parterna. Vardera parten har enligt huvudregeln i 7 kap. 6 § första stycket hälften av egendomen såsom sin andel. Ett annat andelsförhållande kan följa antingen av avtal i enlighet med vad som sägs i andra stycket eller med stöd av tredje styckets bestämmelser, vilka medger hänsyn till att parternas insatser för förvärvet och övriga gemensamma kostnader kan ha varit väsentligt olika stora. Vid den senare bedömningen kan det få betydelse för vilket ändamål ena parten iklätt sig en skuld med särskild förrnånsrätt i egendomen. Har skulden inte hañ någonting med parternas gemensamma ekonomiska förhållanden att göra, bör skulden kunna beaktas när man bedömer vardera partens insatser för gemenskapen. Har exempelvis en egnahernsfastighet förvärvats för parternas gemensamma begagnade och har därefter den ena parten tagit ut och belånat pantbrev i fastigheten för en skuld som hänför sig uteslutande till hans eller hennes enskilda verksamhet, måste hänsyn kunna tas till att parten genom pantsättningen s. a. s. tagit tillbaka en del av den en gång gjorda insatsen. Den andra parten kan då erhålla kompensation genom att hans eller hennes andel anses större än låntagarens, allt förutsatt att den tid samlevnaden har varat och övriga omständigheter gördet möjligt att så särskilja parternas insatser. Som vi tidigare framhållit (3.3.7) kan det efter en längre tids samlevnad ofta vara svårt att finna en grund för ett annat andelsförhållande än hälften för vardera. Vid fördelningen av egendomen skall detsamma gälla som för makar. En behovsprövning skall därför ske, efter en sambos död dock endast till förmån

Specialmotivering

för den efterlevande. För avräkning på den övertagandes lott gäller också samma regler. Möjligheterna till avräkning är givetvis mindre, eftersom bodelningen är begränsad till bostad och bohag som förvärvats för gemensamt än som begagnade. Den part som vill och har rätt att överta mer egendom svarar mot värdet av andelen, skall utge ersättning i pengar eller ställa godtagbar säkerhet. Om värdet av egendomen är ringa, kan öve rtagandet få ske utan avräkning (l l kap. 7§ första stycket). Skedde upplösningen av samlevnaden genom ena partens död gäller på grund av hänvisningen i andra stycket till l2 kap. 4§ första stycket att den efterlevande äger tillgodoräkna sig en andel i egendomen som minst motsvarar två gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Denna bestämmelse har vi berört i den allmänna motiveringen (3.3.7). i l . l 5 § l l , Också bestämmelserna om sambos ansvar gentemot den andra sambons i borgenärer för vad som förekommit vid en bodelning får sin särskilda prägel av att uppgörelsen begränsar sig till gemensamma bostaden och bohaget. I den uppgörelsen har parterna inte på samma sätt som makar ett visst utrymme som de disponerar över och inom vilket jämkning kan ske (se vid 12 kap. 2 §). Förhållandet hänger samman med att uppgörelsen mellan sambor inriktar sig på äganderättsbestämningen av på visst sätt förvärvad egendom under det att vid tillämpning av likadelningsprincipen vid bodelning mellan makar man bortser från omständigheterna vid förvärvet. Även om, som vi anförde under 3§, det i princip ankommer på parterna själva att bestämma om någon bodelning och därmed uppgörelse angående det gemensamma hemmet skall komma till stånd eller icke, kan den enes borgenärer enligt allmänna regler göra gällande att den bestående redovisningen av äganderätten inte överensstämmer med de rätta förhållandena. Om t. ex. en av samboma ensam står upptagen såsom lagfaren eller registrerad ägare till bostaden, kan den andres konkursborgenärer väcka talan mot ägaren med påståendet att bostaden rätteligen är att betrakta som samägd enligt vanliga förmögenhetsrättsliga regler. Rätten kan bifalla denna talan och därmed uppnår konkursboet samma resultat som om hälften av bostadens värde efter en bodelning hade tillhört gäldenären vid konkursutbrottet. Däremot kan borgenärema inte, när makar var och en behållit sin egendom, vinna en talan som går ut på att all eller viss den ena maken tillhörig egendom hade bort delas lika (se vid 13 kap. l §). Gränsen för borgenäremas agerande kan givetvis inte sättas vid sådana fall då samboma helt underlåtit att göra en bodelning. Också om de förrättat en bodelning men därvid överskridit de ramar som balken drar upp, kan borgenärema ingripa. I princip kan sålunda borgenärema göra gällande att det andelsförhållande som bmtämdes vid bodelningen inte är det rätta utan att deras gäldenär hade bort tilldelas en större andel. Givetvis bör de också kunna angripa en bodelning varigenom till skada för dem annan egendom än den som l9 kap. avser har dragits in i bodelningen. De korrektiv som vi härigenom velat ge borgenärema tror vi är nödvändiga för att inte bodelningsavtal mel lan sambor skall kunna ingås till skada för enderas borgenärer. Det kan självfallet ställa sig svårt för borgenärer eller överhuvudtaget andra än samboma själva att bedöma huruvida det föreligger så stora olikheter i

g.

SOU l98lz85 Specialmotivering 429

deras insatser att en annan fördelning av egendomen än hälften på vardera hade bort göras. Har de fördelat egendomen på annat sätt än hälften kan det vara lika svårt att finna underlag för påståendet att de hade bort dela lika eller efter ett annat andelstal än som skett. Detta leder till att en bodelning mellan sambor i praktiken kommer att kunna angripas av den enes borgenärer bara om det rör sig om ett klart överskridande av bestämmelserna. Detta anser vi inte vara någon nackdel. Frågan hur långt den ekonomiska sammanflätningen mellan parterna har nått kan bedömas olika och det är rimligt om samboma själva i praktiken har ett visst utrymme för en egen bedömning. Att först en väsentlig avvikelse från delningsreglema och ett klart missbruk av de i 7 kap. 6 §angivna principerna ger grund för ett ansvar i förhållande till borgenärema finner vi vara en lämplig avvägning mellan de motstående intressena. På gmnd av det anförda har vi även såvitt avser ansvaret gentemot en sambos borgenärer kunnat ge motsvarigheter till det ansvar som föreligger efter en bodelning mellan makar. Med eftergift vid bodelning skall enligt förevarande paragraf jämställas att en sambo vid bodelning till skada för sina borgenärer har låtit annan egendom än i kapitlet sägs ingå i bodelningen eller avstått från egendom som enligt 4§ första stycket belöpt på andelen. Den bestämning av begreppet eñergift som här gjorts för bodelning mellan sambor torde få sin största betydelse när fråga uppkommer om återvinning i konkurs (se förslaget till lag om ändring i konkurslagen, 9.8). Ett direkt ansvar i förhållande till en enskild borgenär kan emellertid inträda enligt vad som sägsi 13 kap. l eller 2 §. Vi vill också i detta sammanhang framhålla att en förutsättning för att bestämmelserna om eftergift alls skall kunna komma till användning är att egendom som är utmätningsbar berörts av bodelningen. Även den förutsättningen kan väntas bidra till att endast vid klara missbruksfall ett ansvar för eftergift kommer att göras gällande. När en sambo har dött gäller enligt vårt förslag till lag om ändring i 21 kap. 4§ ärvdabalken särskilda bestämmelser om återgång av bodelning. Vi hänvisar till vad vi där anför. Vi har vid l3 kap. l § för återvinning eller återgång av bodelningsavtal på talan av borgenär funnit att den, mot vilken talan är riktad, i stor utsträckning bör ha rätt att lämna ersättning i pengar och behålla egendomen som sådan. Denna princip är naturligt nog särskilt berättigad i den mån bodelningen avsåg endast det gemensamma hemmet och följeri många fall av behövande parts rätt att överta bostad och bohag enligt bestämmelserna i l l kap. 7-8 §§.

6§ I balken har intagits i stort sett oförändrade i sak de bestämmelser som för närvarande finns upptagna i lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. En övertaganderätt föreligger alltså såvitt avser hyresrätt eller bostadsrätt som tillhör den andre. Om samboma varken har el ler har haft barn tillsammans, erfordras fortfarande att synnerliga skäl talar för ett Övertagande. Kravet på att ingen av dem får vara gift har emellertid utelämnats. Den konkurrens med en makes anspråk på Övertagande som eventuellt kan tänkas uppkomma bör kunna lösas vid behovsprövningen. Vi kan vidare hänvisa till våra principiella överväganden angående förhållandet mellan reglerna om bodelning mellan sambor, på ena sidan, och reglerna om bodelning mellan

430 sou 19g1;g5

Specialmotivering

makar, på den andra (3.3.9). En nyhet är dock att övertagandet föreslås äga rum genom en bodelning. Den som berättigas att överta bostaden enligt förevarande paragraf erhåller i jämförelse med nuläget den fördelen att ersättning för bostaden kan lämnas i sådan den Övertagande tillhörig egendom som ingår i bodelningen, exempelvis bohag. Räcker vad han eller hon kan avstå av övrig i bodelningen ingående egendom inte till, skall enligt andra stycket bestämmelserna i l l kap. 8 § om betalning med pengar och om anstånd med betalning gälla. I tredje stycket har tagits in den nuvarande föreskriften om att anspråk på sist tre månader efter sambons avflyttning från Övertagande skall framställas lägenheten. En efterlevande går följaktligen ej miste om sin rätt att överta eller bostadsrätt som tillhörde den avlidne så länge han eller hon hyresrätt

sitter kvar i lägenheten Det gäller även om den efterlevande enligt 3 § första

stycket andra punkten har försuttit tiden för begäran om att genom bodelning erhålla sin andel i det gemensamma hemmet. Rätten att överta bostaden enligt 6 § gäller oberoende av bestämmelserna i 3 §, som tar sikte på en fördelning också av egendomens värde. l

7-10 §§. om rättegången. Eftersom uppgörelsen I dessa paragrafer ges bestämmelser mellan samboma blir också förfarandet med skall äga rum vid bodelning, förordnande av en bodelningsförrättare tillämpligt. Sambor som tvistar om uppgörelsen har alltså att söka förordnande av en bodelningsförrättare, på vilken det ankommer att självständigt avgöra frågan. Bodelningsfönättaren kan emellertid inte för sambor, lika litet som för makar, ges befogenheten att har avgöra vem som skall ha rätt att sitta kvar i bostaden till dess bodelning skett. Den frågan fåri stället väckas hos rätten (8 §). För rättens handläggning om handläggning av domstolsärenden. Beslutet i gäller lagen (1946:807) ärendet kan givetvis -i motsats till ett provisoriskt beslut enligt 1973 års lag överklagas enligt vad som sägs i den lagen. Skulle det i något fall visa sig behov av ett provisoriskt beslut även under handläggningen av föreligga ärendet, kan så ske enligt 4 § tredje stycket ärendelagen. Rätten kan också på g sambos ansökan ändra ett redan meddelat förordnande. Vad som i 8 § sägs om bostaden gäller vare sig den förvärvats för gemensamt begagnande eller fråga är om hyresrätt eller bostadsrätt som sambo önskar överta enligt 6 §.

9.2 Förslaget till lag om införande av äktenskapsbalken

När en ny civillagstiftning införes, brukar i allmänhet tillses att de nya lagreglema icke ingriper i redan bestående rättsförhållanden mellan enskilda. Vad dessa har avtalat måste i princip få gälla utan hänsyn till nya regler som parterna icke kände till och icke hade anledning att beakta, när avtalet träffades. På det familjerättsliga området finns det emellertid också ett starkt intresse att nya lagregler, som kan ha föranletts av ändrade samhällsförhållanden och av nya värderingar, blir allmänt tillämpliga inom rimlig tid. Ett alltför rigoröst hävdande av den förra principen kan leda till att äldre lag fortfarande tillämpas vid sidan av den nya under lång tid framåt. Ett l fortfarande Prop. 1973:32 s. 170. avskräckande exempel på detta är att den äldre giftermålsbalken

SOU 19:81:85

Specialmotivering 431

efter sextio år gäller som förrnögenhetsordning i ett icke helt obetydligt antal äktenskap (se vidare härom under l4 §). Huvudregeln vid införandet av äktenskapsbalken bör därför vara att denna i sin helhet blir tillämplig från ikraftträdandet. Vissa undantag är dock nödvändiga för att icke de nya reglerna skall ingripa i bestående rättsförhållanden eller pågående tvister. Viktigast i detta hänseende är att de nya bodelningsprincipema blir tillämpliga först när talan om äktenskapsskillnad väcks eller den ena maken dör efter ikraftträdandet eller, i fråga om sambor, sam levnaden upphör efter ikrañträdandet. Likaså bör nya prooessuella regler bli tillämpliga först om det rättsliga förfarandet inleds efter ikraftträdandet. Vi :öneslår i enlighet hänned särskilda regler för att lösa de problem som kan tänkas uppkomma vid övergången. En viss hänsyn har härvid tagits till om det alls är sannolikt att problem kan uppstå. Det kan emellertid aldrig helt uteslutas att oförutsedda svårigheter, sammanhängande med övergången, kan framträda i enstaka och säregna fall. Dessa bör dock kunna lösas på ett rimligt sätt, förutsatt att man inte anlägger ett alltför formellt betraktelsesätt utan ser till de principer som övriga regler för övergången ger uttryck åt.

1§ Paragrafen är skriven så att, såsom har skett i andra liknande fall, riksdagen skall kunna först behandla balken och därefter, eventuellt vid en senare tidpunkt, ta ställning till dess införande.

2§ Ett upphävande av giftermålsbalken avser denna i dess slutliga lydelse och omfattar därigenom också de lagar genom vilka balken vid olika tillfällen har ändrats. Det kan då hävdas att också Övergångsbestämmelser som är anknutna till dessa lagar är upphävda. l den mån det är behövligt att de alltjämt skall gälla för bestämmelser som har överflyttats till äktenskapsbalken, bör det i varje fall särskilt anges. Något uttryckligt upphävande har icke förekommit, nu eller tidigare, av lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken. Denna och däri angivna övergångsregler gäller alltså fortfarande, trots att giftermâlsbalken upphävs. Att sålunda den äldre giftemrålsbalken är tillämplig i vissa delar påpekas i 14 §. lagarna med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad och om samboendes gemensamma bostad är tidsbegränsade och gäller till utgången av år 1984. Beroende på när äktenskapsbalken kan träda i kraft finns det alltså olika möjligheteratt antingen upphäva dessa lagar eller att låta deras giltighet löpa ut. Det senare skulle föranleda en redaktionell jämkning också i 13 § för att möjliggöra ett fortsatt åberopande av den tidigare lagen.

3 § Paragrafen har ett sedvanligt innehåll. Den får praktisk betydelse, bland annat, isamband med reglerna för makars förmögenhetsförhållanden i äldre äktenskap, ingångna före den l januari 192 l. Dessa behandlas nämrare under 14 §.

432 sou 193135

Specialmotivering

Uttrycken giftorätt och giftorättsgods, som förekommer i giftermålsbalken, användes icke i äktenskapsbalken. Där anges i stället vilken egendom som skall ingå i bodelning. På åtskilliga ställen, särskilt i ärvdabalken och lagen om arvsskatt och gåvoskatt, föreslår vi att det förra uttryckssättet skall ersättas med det senare. Det kan emellertid tänkas förekomma på andra ställen som vi inte har observerat, och hänvisningsregeln i denna paragraf är då tillämplig.

4 § De Övergångsbestämmelser som meddelades vid ändring i giftermålsbalken innehålleri flera avseenden föreskrifter som kan vara av genom lag (1978:854) betydelse också sedan de ändrade bestämmelserna i gifterrnålsbal ken har, i allt överflyttats till äktenskapsbalken. Dessa öve rgångsbeväsentligt oförändrade, stämmelser skall därför fortfarande gälla.

5 § Rådighetsinskränkningama i 6 kap. 4 och 5 §§ giftermålsbalken och i 7 kap. 2 § stämmer inte överens. De förra stadgandena förbjuder en p äktenskapsbalken make att, utan den andra makens samtycke, avhända sig eller låta inteckna fast i vari den andra maken har giñorätt, medan det senare egendom eller tomträtt, tar sikte på att förhindra avhändelse, utan samtycke, av egendom som I hem. Om egendomen är l huvudsakligen tjänar som makamas gemensamma sådan att den skall ingå i bodelning eller ej, det senare fallet betydelse.

saknari å

Samma skillnad finns, när det gäller bohag. Aven i fråga om tiden för

I

och i andra hänseenden skillnader mellan de båda klandertalan föreligger

i

systemen. 1 bör de nya

l

Med hänsyn till att rådighetsreglema sålunda har omarbetats först om förfogandet har skett efter ikraftträdandet, reglerna bli tillämpliga förbud J något som sålunda har angivits i denna paragraf. Giñermålsbalkens 3

mot att utan samtycke låta inteckna fast egendom hänför sig till inskrivnings- z

dag och upphör således att gälla vid ikraftträdandet. Fråga om rättens tillstånd i

om ansökningen har å till åtgärd handläggs enligt 18 kap. 2 §äktenskapsbalken,

i

ingivits efter ikraftträdandet. l

6 § Bestämmelsema i 7 kap. 6§ äktenskapsbalken om makars gemensamma bostad och bohag är bodelningsregler och kommer som sådana att bli tillämpliga, när talan om äktenskapsskillnad väcks eller den ena maken avlider eller, i fråga om sambor, samlevnaden upphör efter ikraftträdandet. Intet hindrar emellertid att de nya reglerna därvid tillämpas på egendom som har förvärvats före ikraftträdandet. Rättspraxis har under senare år i ökad grad att samäganderättslagen är tillämplig på den byggt på den uppfattningen egendom som det här gäller, något som vid bodelningen har givit praktiskt sett samma resultat som de föreslagna reglerna. Härvid ställs man emellertid inför den svårigheten att de nya reglerna i andra stycket av paragrafen öppnar en möjlighet för makar eller sambor att vid

r

Specialmotivering 433

förvärvet avtala om att egendomen skall tillhöra förvärvaren ensam eller båda tillsammans till olika andelar. De har då, om Förvärvet har skett före ikraftträdandet, inte hafi tillfälle att överväga något sådant avtal. En möjlighet kunde vara att de under en övergångstid efter ikraftträdandet skulle kunna träffa sådana avtal. Detta ärdock en konstlad och opraktisk utväg. Den lämnar inte rum för överväganden under samma omständigheter som förelåg vid förvärvet. Enklare och bättre synes då vara att utgå från den bedömning av förvärvet som skulle ha skett enligt äldre lag och därtill knyta de jämkningsmöjligheter som har upptagits i den nya lagregeln. Har sålunda enligt äldre lag förvärvaren betraktats som ensam ägare, gäller detta och, om det enligt äldre lag skulle ha ansetts föreligga samäganderätt till olika andelar, utgår man från denna fördelning. Mot denna lösning kan väl invändas att det inte alltid är så lätt att säga vad som är äldre lag i detta hänseende. Rättspraxis är sedan länge på väg bort från giftermålsbalkens princip att den som vid förvärvet släppte till pengama är och förblir ägare till egendomen. De omständigheter som härvid har bestämt ändringen i praxis är alldeles desamma som har angivits i paragrafen såsom jämkningsgrund. Tillämpas dessa också enligt övergångsbestämmelsen, torde det icke uppstå någon motsättning mellan äldre lag och den nya lagen.

7§ Giftermålsbalken innehåller forumregler för registrering av äktenskapsförord. Någon motsvarighet därtill finns inte i äktenskapsbalken. Ansökan om registrering skall kunna göras vid vilken tingsrätt som helst. Den publicitet som är åtgärdens syfte åstadkommes genom att uppgift om den registrerade handlingen inflyter i det för riket centrala äktenskapsregistret. För att förhindra att någon skulle kunna göra gällande att ett enligt äldre lag registrerat äktenskapsförord icke skulle vara giltigt, därför att det ingavs till orätt domstol, har i denna paragraf möjligheten därtill avskurits vid ikraftträdandet. v

8§ Enligt 8 kap. l § andra stycket äktenskapsbalken får gåva mellan makar -

bortsett från personliga presenter - icke

åberopas mot givarens borgenärer utan att den har registrerats eller att, då den består av fast egendom eller tomträtt, lagfart eller inskrivning har sökts och ej avslagits. När dessa krav är uppfyllda, kan det inte ur borgenäremas synpunkt ha någon betydelse, om gåvohandlingen har upprättats före ikraftträdandet. I paragrafen föreskrivs därför att denna omständighet icke skall vara något hinder mot att gåvan registreras, lagfares eller inskrivs.

9§ Giftermålsbalkcn innehåller i 8 kap. 5 § och äktenskapsbalken i 8 kap. 2§ regler för den andra makens ansvar mot givarens borgenärer, när en gåva har skett mellan makar. Dessa bestämmelser överensstämmer i huvudsak. I den nya lagen har emellertid föreskrivits att talan skall väckas senast inom ett år

434 SOU l98lz85

Specialmotivering

från det gåvan blev gällande mot borgenärema. Den äldre lagen saknar en sådan regel, varför endast den allmänna preskriptionstiden torde gälla. l denna paragraf har därför föreskrivits att äldre lag skall tillämpas på den andra makens ansvar men att rätten till talan är förlorad, om den ej har väckts ikraftträdandet. Härvid förutsättes att anspråket icke inom ett år från dessförinnan har preskriberats. Enligt 8 §i denna lag skall emellertid gåva som kunna åberopas mot givarens borgenärer, även har skett före ikraftträdandet om den har registrerats eller, då det gäller fast egendom eller tomträtt, lagfart eller inskrivning har sökts därefter. För detta fall måste tiden för väckande av talan mot den andra maken utsträckas till ett år efter det att gåvan blev

gällande mot borgenärema.

10§ avskaffas reglerna i 9 kap. giftermålsbalken om Genom äktenskapsbalken därom kan således icke inges efter ikraftträdandet. l viss boskillnad. Ansökan mån ersätts boskillnadsinstitutet av att makarna enligt 9 kap. 2 §andra stycket till rätten förrätta äktenskapsbalken kan, när de är ense, efter anmälan under äktenskapets bestånd. En sådan bodelning får dock icke, bodelning såsom en boskillnad, den automatiska effekten att all makamas egendom blir ett deras enskilda. De måste, om något sådant är åsyftat, dessutom upprätta Verkan av redan meddelade boskillnadsbeslut måste äktenskapsförord. emellertid bestå även efter ikrañträdandet. Föreskriñ härom har upptagits i

paragrafen. Detsamma bör gälla verkan av hemskillnad som har meddelats enligt

giftermålsbalken i dess före den l januari 1974 gällande lydelse. En föreskrift härom har överflyttats till paragrafen från övergångsbestämmelsema till lagen vilka i (1973:645) om ändring i gifterrnålsbalken, Övergångsbestämmelser

övriga delar numera torde vara inaktuella. Har makar en hemskillnadsdom som icke har förfallit genom att de har ersatt av en äktenskapsskillnadsdom, flyttat samman och ej heller har blivit yäl ler således fortfarande äldre lag i fråga om verkan av domen. Mera tveksamt är om så bör vara fallet också när de har flyttat samman och hemskillnaden därigenom har förfallit. Äldre lag innehåller här den regeln att hemskillnaden

väl förfaller i personligt avseende men att den verkan av hemskillnadsdomen maken vid bodelningen ellersom kvarstår att all egendom som tillfallerendera denne förvärvar efter det att hemskillnaden har vunnits skall vara hans eller

hennes enskilda. Denna regel har sitt ursprungi l 9 l 5 års lagstiftning om äktenskaps ingående en möjlighet till separation infördes, senare vid och upplösning, varigenom ersatt av uttrycket hemskillnad. Då tillkomsten av den nya giftennålsbalken under 19 l 5 års lag antogs gällde ännu reglerna om det samfällda boet som stod Det var ovisst hur den framtida egendomsordningen i mannens förvaltning. komma att ta sig ut. Man äktenskap, på vilken lagberedn ingen arbetade, skulle beröres av att makarna ånyo ansåg det riktiga vara att stadga en ordning som ej samman och separationen följaktligen upphör. En separationsdom flyttar medföra av egendomsgemenskapen och borde omedelbart ett upphörande i allt väsentligt, verka som en boskillnadsdom. lagbesålunda, åtminstone i det övervägande flertalet fall komme att redningen antog att separationen

Specialmotivering 435

leda till äktenskapsskillnad och menade att det då har stora fördelar att fönnögenhetsgemenskapen upplöses redan i sammanhang med separationen. Man följde så nära som möjligt då gällande bestämmelser för äktenskapsskillnad i hithörande frågor. framhöll Beredningen dock att separation icke innefattar någon upplösning av själva äktenskapet. Medan det är självklart att ingen gemenskap i fråga om egendom eller gäld kan uppkomma enligt äktenskapsrättsliga regler, sedan makarna bliviti äktenskap skilda, måste häri anslutning till vad enligt boskillnadslagen gäller, uttryckligen förskrivas att all egendom som en make efter vunnen separation förvärvar och all gäld som han därefter gör skall anses vara hans enskilda. Likaså erfordras en bestämmelse som tillerkänner hustrun rätt att efter dom på separation själv råda över sitt

gods

När den nya gifterrnålsbalken kom till år 1920 synes man ha förbisett att begreppet enskild egendom nu fick en ändrad innebörd. Därmed betecknades inte längre den egendom som vardera maken under äktenskapet ägde vid sidan om det samfällda boet. Vardera maken förvaltade nu i princip själv sin egendom. I stället avsåg uttrycket den del av vardera makens egendom som på någon speciell grund icke omfattades av likadelningsprincipen. Lagberedningen synes emellertid icke ha tagit ställning till om regeln även med ändrad innebörd borde behållas utan hänvisade endast till att den överensstämde med

motsvarande regel i 1915 års lag?

Det är svårt att se något rimligt skäl till att hemskilda makar som helt eller delvis haft giftorättsgods, om de försonades och flyttade samman, ej skulle återfå den egendomsordning som de hade haft före hemskillnaden. Vid stadgandets tillkomst 1915 anfördes icke något sakligt skäl utan endast juridiskt tekniska. 1 varje fall kan en automatisk regel som förhindrade att giftorättsgemenskapen återuppstod knappast ha varit motiverad. Det har också i praktiken visat sig att regeln i den nya giftermålsbalken var olämplig. I en hel del fall har det förekommit att makar som efter en hemskillnad har försonats och flyttat samman, har trott att hemskillnaden därigenom var helt LB 1913 s. 434-436 upphävd och icke insett att det likväl kvarstod en effekt på deras egendoms- och 465. förhållande. Om de senare - kanske sedan villa eller annan egendom hade anskaffatsi ?LB 19185. 359. den enes namn - åter har råkat i konflikt har lagregeln kunnat leda 3 till ett orättvist resultat. På senare år har detta dock motverkats Familjerättskommittén genom att domstolama har funnit - som föreslog att verkan samäganderättslagen vara tillämplig i dylika fall. av en hemskillnad skulle 1 äktenskapsbalken har vi undvikit att sätta beteckningar på olika delar av förfalla helt om makama makamas egendom. Vad frågan gäller är allenast om egendomen, när en flyttade samman. således bodelning fönättas, skall ingå i bodelningen eller om någon av makarna har också i fråga om deras rätt att ta undan egendomsförhållande egendom från delningen. I den senare bemärkelsen förekommer ansåg att den nya lagen alltjämt uttrycket enskild egendom. Det bör emellertid icke skulle gälla även när vervidare få förekomma att en make i detta hänseende skall kunna åberopa kan av hemskillnaden i verkan av en tidigare hemskillnad, vilken har förfallit genom att makarna har övrigt hade förfallit före flyttat samman.3 ikiaftträdandet. liksom Det är osannolikt att ett sådant anspråk motsvarar de när hemskillnaden förfalfaktiska förhållandena. Om det likväl i något fall skulle kunna visas att ler efter ikrañträdandet makarna har varit medvetna om effekten av den tidigare hemskillnaden på (SOU 1964:35 s. 345). deras egendom och har inrättat sig därefter, torde jämkningsreglema i 12 kap. Kommittén hade således i denna del samma upp- 2 §och 3 § första stycket äktenskapsbalken lämna ett tillräckligt utrymme för fattning som den vi framatt ett rimligt resultat skall kunna nås. för.

436 SOU 1981285

Specialmotivering

Vi föreslår därför att äldre lag om verkan av hemskillnad icke längre skall gälla, om hemskillnaden har förfallit genom att makarna har flyttat samman.

ll § Denna innehåller i första stycket huvudregeln för vad som är paragraf Den anger som det avgörande, om den tillämplig lag vid bodelning. som har satt igång äktenskapets upplösning - talans väckande omständighet eller den ena makens död - har inträffat före eller efter ikraftträdandet. Enligt 9 kap. 8 § Forsta stycket äktenskapsbalken skall, om en make dör när ske enligt föreskriftema för mål om äktenskapsskillnad pågår, bodelningen bodelning vid äktenskapsskillnad. l-lärav följer att, om talan har väckts före den ena makens död efter ikraftträdandet icke kan leda till att å ikraftträdandet, l ny lag blir tillämplig i stället för äldre lag. l har 5 Annan omständighet än de nu angivna såsom att äktenskapsförord före ikraftträdandet eller att föreskrift dessförinnan har meddelats upprättats vid gåva eller testamente - inverkar således icke på valet av tillämplig lag. Härav följer att, då äktenskapsbalken gäller, vad som har trätt i stället för med villkor att den egendom som en make har fått i arv, gåva eller testamente icke skall ingå i bodelning inte skall undantas från bodelning, om inte detta får anses följa av rättshandlingen med hänsyn till dennas syfte och övriga omständigheter. Äldre lag däremot presumerar att så skall ske, om inte annat hade föreskrivits. Det har ansetts vara en brist att de genom 1973 års lagstiftning gjorda i giftermålsbalken icke medgav att bodelning förrättades genast, ändringarna sedan talan om äktenskapsskillnad hade väckts. Den omständigheten att lagakraftvunnen dom måste avvaktas, kan i vissa fall innebära en risk för att en make icke utfär sin del iboet. För att råda bot härpå har stundom den utvägen att makarna eller en av dem också har begärt boskillnad. I använts, äktenskapsbalken föreslås att vardera maken, när mål om äktenskapsskillnad pågår, skall kunna begära att bodelning förrättas genast. Enligt andra stycket i paragrafen skall denna ändring tillämpas också om äldre lag i övrigt gäller vid bodelningen. Leder målet icke till äktenskapsskillnad, är enligt l3 kap. 3§ äktenskapsbalken vad make har fått vid bodelningen i fortsättningen att betrakta som dennes egendom, vilken skall ingå i senare bodelning, om icke makarna bestämmer annat genom äktenskapsförord. Vad äktenskapsbalken innehåller om bodelningens fonn, om bodelningsförrättare och om klander av bodelning har ansetts böra bli omedelbart i tillämpligt. Detta gäller alltså enligt tredje stycket även om en bodelning övrigt skall förrättas enligt äldre lag.

r2§ Paragrafen innehåller sedvanlig föreskrift om att inledd rättegång i mål eller ärende även efter ikraftträdandet skall behandlas enligt äldre lag.

Specialmotivering 437

13§

1 paragrafen anges att de nya reglerna om sambors bostad och bohag icke kan tillämpas, om samlevnaden har upphört före ikraftträdandet. Däremot kan då 1973 års lag om samboendes gemensamma bostad i stället vara tillämplig i den utsträckning som följer av den lagen.

l4§ Den äldre giftermålsbalken är alltjämt i viss omfattning tillämplig på äktenskap som har ingåtts före den l januari l92l. Vi har övervägt möjligheten att upphäva denna särreglering. 1 anslutning därtill har vi sökt skaffa oss en uppfattning om hur många äktenskap det idag och för den närmaste framtiden gäller. Det finns inga uppgifter i den officiella statistiken om antalet äldre äktenskap. Antalet gifta män och kvinnor i olika åldersgrupper finns däremot angivna. Vi känner vidare till medelåldern för äktenskaps ingående omkring 1920. Med utgångspunkt från dessa uppgifter och från dödlighetstalen i olika åldersgrupper har vår expert Jan Trost uppskattat antalet äldre äktenskap vid olika tidpunkter enligt följande uppställning:

31.12.1980 ca 10600 31.12.1981 ca 8500 31.12.1982 ca 6700 31.12.1983 ca 5400 31.12.1984 ca 4300 3l.l2.1985ca 3500 31.12.1986 ca 2800

Enligt Trost är uppskattningama ganska säkra. Felmarginalen skulle ligga på lO-l5 procent. Trost har vidare uppgivit att sifferuppgiftema snarare är överskattningar än underskattningar av antalet äldre äktenskap. Det går att skaffa fram säkrare uppgifter genom att låta statistiska centralbyrån göra en undersökning. Vi har dock inte funnit detta nödvändigt för våra ställningstaganden och därmed inte heller ekonomiskt försvarbart. Skälet till att den nya giftermålsbalken inte gjordes tillämplig på äldre äktenskap var att den ansågs innefatta en alltför genomgripande ändring av de rättsliga formögenhetsförhållandena i äktenskapet. Det bör dock nämnas att man i Danmark och Norge inte bedömde saken på detta sätt utan utsträckte tillämpningen av de nya reglerna till äldre äktenskap. Det är självfallet förenat med betydande olägenheter att ha två äktenskapsrättsliga system i tillämpning. Frågan om lagändring togs upp av professor Östen Undén 1928 och av professor C.G Björling 1930.3 Den sismämnde erhöll uppdrag att utreda men avled innan frågan han hade fullgjort

uppdraget.3 Sedermera erhöll professor Åke Malmström samma uppdrag och

avgav ett betänkande (SOU 1947:43) med förslag om upphävande av äldre Betänkandet ledde emellertid SvJT 1928 s. 28 ff.. giftennålsbalken. inte till lagstiftning. Familjejfr s. 509 ff. rättskommitténs förslag till nya äktenskapsrättsliga att den regler innebar 3 äldre regleringen skulle leva kvar. SvJT 1930 s. 321 n: 1 äldre giftermålsbalken skilde man på vardera makens enskilda egendom 3 Jfr SvJT 1934 s. 226.

438 Specialmotivering

och på deras gemensamma egendom (det samfällda boet). l princip var det emellertid mannen som förvaltade all egendom, sålunda även hustmns enskilda. Från denna regel fanns det dock ett flertal undantag. Till regleringen var knutna komplicerade gälds- och vederlagsregler. Det kunde sålunda finnas åtta olika sorters gäld, vilka kunde utskiftas på sju olika egendomsmasor. Enligt nya giftermålsbalken och enligt äktenskapsbalken råder var och en av makarna över sin egendom och svarar för sina skulder. Det visar sig vara ett svårlöst problem att förvandla förhållandena i äldre äktenskap så att de blir med denna regel. l det lagförslag som professor Malmström förenliga finns inte mindre än 13 paragrafer som tillhopa bildar en upprättade omfångsrik textmassa. Vi finner det inte motiverat att anpassa de äldre äktenskapen till äkten- Särregleringen utgör numera inte ett problem av skapsbalkens regelsystem. någon dignitet. Problemet kommer för övrigt att upphöra av sig själv inom en rätt snar tidsrymd. Vi tror dessutom att en ny reglering för dessa drygt 60-åriga äktenskap skulle kunna få direkt skadliga effekter, eftersom den skulle kunna hos de berörda för vilka konsekvenser som skapa en oro och ängslan lagstiftningen får i det enskilda fallet. För att underlätta för den som vill sätta sig in i de tämligen invecklade reglerna om äldre äktenskap har vi i denna paragraf fört in en erinran om att den äldre giftermålsbalken alltjämt är tillämplig, i viss utsträckning, på makamas fönnögenhetsförhållanden och att lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken fortfarande gäller. De hänvisningar till den nya giftermålsbalken som den lagen innehåller kommer, enligt vad som anges ovan i 3 §, i stället att avse motsvarande bestämmelser i äktenskapsbalken. Av dessa hänvisningar följer att bestämmelserna i l kap. 2 och 4 §§, 6 kap. och 7 kap. 1-5§§ äktenskapsbalken blir tillämpliga på äldre äktenskap, förutsatt att icke övergångsbestämmelsema i denna lag leder till att motsvarande regler i nya giftermålsbalken eller i lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad fortfarande gäller. De bestämmelseri den sist nämnda lagen som handlar om företrädesrätt till bostad gäller också äldre äktenskap. Motsvarande regler har med ett något vidgat innehåll införts i ll kap. 7 och 8 §§ äktenskapsbalken och de nya reglerna bör därför också gälla vid skifte i äldre äktenskap. l fråga om tidpunkten då de nya reglerna blir tillämpliga skall dock samma princip gälla som för bestämmelser om bodelning. Föreskrifter om nu angivna förhållanden har införts i paragrafen under l. De nya bestämmelserna i 10 kap. 4 § äktenskapsbalken om att rätt till egen skall- enligt vad som anges under 2 - också pension icke skall ingå i bodelning vid skjfte i äldre äktenskap. Detsamma gäller bestämmelsema i l l tillämpas på arv, basbeloppsregeln i 12 kap. 4 § andra stycket såvitt det angår förskott kap. 3 § samt hindret mot förvärv av område av fastighet i 13 kap. 6 §, vilkas motsvarigheter i nya giftermålsbalken redan tillämpas vid skifte i äldre äktenskap. De nya reglerna om bodelningens form, om bodelningsförrättare och om klander av bodelning skall även i sak tillämpas vid sådant skifte.

Specialmotivering 439

9.3 Förslaget till om i ärvdabalken lag ändring

Familjerättsliga regler, avsedda att skydda en efterlevande make i ekonomiskt hänseende, när ett äktenskap upplöses genom den ena makens död, förekommer både i giftennålsbalken och i ärvdabalken. De har delvis olika karaktär. Giftermålsbalken ger i allmänhet den efterlevande maken en rätt till hälftendelning av makamas sammanlagda tillgångar och fastställer dessutom ett minimum som den efterlevande kan göra anspråk på. Fördelningen av egendom leder till en utjämning av makamas ekonomiska ställning vid äktenskapets upplösning Denna utjämning kan ha blivit åsidosatt av makarna genom äktenskapsfömrd. Den kan däremot inte hindras genom en ensidig åtgärd av den ena maken. Ett testamente inverkar sålunda inte på bodelningen. I ärvdabalken är principen den motsatta. Testamente tar i allmänhet över lagregler om arv. De nuvarande reglerna om laglott till bröstarvinge gäller framför testamente och kan alltså hindra att ett testamente till förmån för den efterlevande maken helt genomföres. Den efterlevande maken har inte någon arvsrätt, när det finns bröstarvinge men väl när det finns andra arvingar. I det förra fallet är det således endast genom testamente som den efterlevande maken kan få del i kvarlåtenskapen, en del som kan komma att begränsas av laglottsanspråk. Det förslag att stärka den efterlevande makens ställning som vi framlägger berör både äktenskaps- och arvsreglema. Under 2.6 har vi redovisat vårt ställningstagande till den i direktiven framförda tanken att man skulle slopa bodelningen och kompensera den efterlevande genom arvsrätt. Vi har inte funnit det möjligt att på denna väg nå någon förenkling av lagreglema. Det kan alltså inte undvikas att de förslag som vi framlägger, genom uppdelningen på äktenskapsbalk och ärvdabalk, åstadkommer ett komplicerat mönster av regler, vilka det kan vara svårt att överblicka. Det bör dock framhållas att detta endast gäller, om man på en gång betraktar hela systemet att tillgodose den efterlevande maken. l det enskilda fallet ter sig de regler som kan komma i fråga inte lika omfattande; man kan då bortse från dem som inte är aktuella. Vårt förslag innebär en helt ny lydelse av 3 kap. och upphävande av 7 och 24 kap. Även andra bestämmelser på spridda ställen i balken berörs av ändringarna. Några föreslagna ändringar har föranletts av att en efterlevande sambo kan ha samäganderätt till bostad och bohag eller vara testamentstagare.

Vissa arvsrättsliga frågor

I direktiven anföres att det finns anledning att uppmärksamma reglerna om kretsen av arvsberättigade. Därvid framhålles att arvsrätten för släktingar i tredje parentelen, dvs. far- eller mor-föräldrar eller, om de är döda, deras bam. inte längre torde ha tillräcklig förankring i det allmänna rättsmedvetandet och därför bör slopas. Vidare anföres att det bör undersökas om den s. k. istada rätten - vilken innebär att, om arvinge har avlidit då arvsfallet inträffar, arvet i stället tillfaller dennes avkomlingar - kan jämkas så att man undgår

440 sou 1981:85

Specialmotivering

sådana från mindre tilltalande effekter som att t. ex. rättvisesynpunkt barnbam får olika stora arvslotter. Vi har undersökt dessa båda frågor men dock inte funnit tillräckliga skäl att framlägga något förslag till lagändring. När det gäller arvsrätten för släktingar i tredje parentelen kan det väl sägas g att släktbanden har tunnats ut och att familjebegreppet har blivit snävare. Det I i kan därför te sig tveksamt om arvsrätten för dessa släktingar bör bibehållas. med far- och vissa fall, när föräldrar inte finnsi livet, kan dock samhörigheten morföräldrar eller med syskon till någon av föräldrarna vara starkare än eljest. tillkommer att denne icke har halt någon l Om arvlâtaren då var underårig, möjlighet att upprätta testamente. Frågan om arvsrätt för släktingar i tredje parentelen är i förhållande till vad våra förslag handlar om en helt fristående fråga. Det måste anses vara viktigt att på denna punkt behålla överensstämvilka samtliga har arvsrätt för melsen med de övriga nordiska länderna, släktingar i tredje parentelen i samma uträckning som vi; Norge dessutom för kusiner. Förutsättningar för sådana nordiska överläggningar som vi anser vara påkallade i denna del har inte förelegat under vårt arbete. På frågan om istadarätten kan jämkas så att man undgår att t. ex. barnbarn får olika stora lotter är svaret nej. En reform kan inte begränsas till det angivna j eller liknande ändring av arvrätten, så att exempel. Den kräver en omfattande i ‘ arvet icke fördelas efter släktgrenar utan i stället alltid tillfaller de arvsberät-

tigade med lika stora andelar. För en sådan princip saknas helt tradition i de l

nordiska länderna. Resultatet skulle kunna bli godtyckligt och oberäkneligt. i

Det nuvarande bör därför inte överges. l det enskilda fallet kan 1 systemet orättvisa undvikas genom ett testamente som ger arvingar med olika arvsrätt lika stora testamentslotter.

och om efterarv vid dennes död

9.3.1 3 kap. Om makes arvsrätt De nuvarande reglerna i kapitlet innebär att, när bröstarvinge saknas, efter den först avlidne maken tillfaller den efterlevande. Vid kvarlåtenskapen den senares död har den först avlidnes fader, moder, syskon eller syskons avkomling rätt till efterarv, i regel beräknat till hälften av den efterlevande makens bo. Om däremot den först avlidne lämnade efter sig bröstarvinge, har den efterlevande maken icke någon arvsrätt. Vi har tidigare framhållit, under

l

2.6 och 5.1.5, att starka skäl talar för att genom lagändring stärka den l efterlevandes ställning och att detta i någon väsentlig grad kan åstadkommas l får rätt att helt eller delvis behålla endast genom att den efterlevande kvarlåtenskapen också när det finns bröstarvinge efter den först avlidne. Förslaget till ändring i kapitlet går alltså främst ut på att utvidga den efterlevande makens arvsrätt på bekostnad av den arvsrätt som nu tillkommer en bröstarvinge. Såsom vi närmare utvecklat i det föregående, under 5.1.5, har vi dock icke velat föreslå att detta skulle gälla utan inskränkning. Den efterlevande makens rätt att behålla boet oskiftat har därför gjorts beroende av att bröstarvingen går med på det genom att inte begära sitt arv. Förslaget g innebär emellertid att den efterlevande maken har arvsrätt även i det fallet att arvskifte kommer till stånd. Arvsrätten begränsas emellertid då till en tredjedel av kvarlåtenskapen. Sett ur bröstarvingens synpunkt innebär detta forslag att han eller hon kan

Special/motivering 441

välja mellan två alternativ. Bröstarvingen kan låta den efterlevande maken behålla boet oskiftat och själv vid den eñerlevandes död få hälften i dennes bo såsom arv efter den först avlidne eller, om bröstarvingama är flera, sin andel däri. Bröstarvingen kan begära att strax få sitt arv med två tredjedelar av den andel i boet som han eller hon i det förra fallet skulle låta stå inne, men utan rätt till efterarv vid den efterlevande makens död. Vilka faktorer som i praktiken kommer att inverka på valet mellan dessa båda altemativ kan inte generellt anges. Valet kommer att bero på dödsbodelägamas förhållande. till varandra, kvarlåtenskapens beskaffenhet och omfattning Även den efterlevande makens möjligheter att begära jämkning vid bodelningen -genom att såsom sin andel behålla sin egendom eller genom att enligt basbeloppsregeln få hela eller större delen av boet- kan inverka på ställningstagandet. Ett särskilt motiv för bröstarvinge att inte begära sitt arv kan vara att ett arvskifte, sedan basbeloppsregeln har tillämpats, skulle omfatta endast obetydlig egendom. Av betydelse är självfallet de särskilda problem som kan uppkomma om bröstarvinge är omyndig. Härom hänvisas till de föreslagna ändringama i 14 kap. föräldrabalken. Reglerna för beräkning av arvsskatt kan också i många fall komma att styra valet av alternativ. För att man skall undgå att detta i alltför hög grad blir fallet, behöver skattereglema anpassas till de föreslagna ändringarna i ärvdabalken. Denna fråga har vi behandlat under 8.3.1 och i förslaget till ändringar i arvsskattelagen. Att den efterlevande maken behåller boet oskiftat har i lagen angivits som huvudaltemativ. För att i stället arvskifte skall komma till stånd krävs alltså att arvingen tar initiativ därtill genom att begära sitt arv eller att arvskifte påkallas av den efterlevande maken, i fall då denne av någon anledning inte önskar begagna sin rätt att behålla boet oskiftat. Av betydelse är också, om den avlidne har förordnat om avvikelse genom testamente från lagens regler. Innebär testamentet att kvarlåtenskapen skall tillfalla den efterlevande maken, utesluts härigenom bröstarvingens rätt att strax begära sitt arv. Har den avlidne utsett bröstarvinge eller annan till universell testamentstagare, är det i stället den efterlevande makens rätt att behålla boet oskiftat som skjuts åt sidan. Vårt förslag innebär att bröstarvinges rätt till laglott skall upphävas. Skälen härtill har redovisats under 5.2. l och för sig är det naturligtvis om möjligtförslaget i denna del inte skulle godtagas - att behålla också laglotten. Uppenbart är emellertid att de förslagna reglerna då skulle bli betydligt mer komplicerade. Man finge då räkna med som olika möjligheter att den efterlevande maken åberopar lagens huvudregel om rätt att få behålla boet oskiftat, mot vilket bröstarvinge kan begära att få sitt arv, eller att den efterlevande åberopar ett testamente av den avlidne maken till den efterlevandes förmån, mot vilket bröstarvingen kan påkalla jämkning för att utfå halva arvet såsom laglott. I fråga om bröstarvingens rätt till efterarv finge man i det sistnämnda fallet en mellanforrn med en begränsad andel i den efterlevande makens bo. Vi vill också framhålla att kapitlet, även om den efterlevandes direkt på lagen grundade anspråk att få överta boet oskiftat inte har gjorts ovillkorligt utan beroende på bröstarvinges inställning, likväl tillhandahåller en modell för den efterlevandes och bröstarvingens inbördes turordning till arvet. Denna modell kan om den överensstämmer med arvlåtarens intentioner lätt göras

442 SOU l98l:85

Specialmotivering

tillämplig genom förordnande härom i testamente. Tillkomsten av sådana förordnanden underlättas väsentligt av de tolkningsregler vi föreslår i 5 §. Förslaget till ändrad lydelse av kapitlet innehåller även i några andra hänseenden nyheter av större vikt. Vi har sålunda ansett att - i fall då efter den först avlidne icke finns men väl arvinge i andra bröstarvinge parentelen - den efterlevande maken som har övenagit boet oskiftat bör ha en vidgad rätt att bestämma om efterarvet till den först avlidnes kvarlåtenskap. Enligt vad nu gäller kan den efterlevande icke i testamente förordna härom annat än om den först avlidne i testamente har lämnat den efterlevande en sådan befogenhet. Vi menar att det bör omedelbart av lagen framgå att den efterlevande har rätt att i testamente bestämma om efterarvet också till kvarlåtenskapsdelen i boet, förutsatt att inte den först avlidne redan har gjort det. l konsekvens härmed bör, om den efterlevande inte har utnyttjat denna befogenhet, hela boet tillfalla den efterlevandes bröstarvinge eller make i nytt äktenskap med den rätt son1 i varje särskilt fall tillkommer dem. Först om sådan rätt till boet inte finns, inträder den först avlidne makens fader, moder, syskon eller syskons avkomling såsom efterarvinge, varvid arvsberättigad släkting till den efterlevande maken tar dennes hälft i boet. Både i detta och i andra fall har vi också ansett böra gälla att, om det vid den efterlevandes död finns någon arvsberättigad bara på den ena sidan, denne - framför allmänna arvsfonden - ärver hela boet (ll §). I kapitlet behandlas makes arvsrätt vid den först avlidnes död i l och 2 §§, rätten till efterarv vid den efterlevande makens död i 3-5§§ samt mera detaljerade regler om upplösning av ett oskiftat bo i de därefter följande paragrafema.

1 § När egendom tillfaller någon såsom arv eller på grund av testamente, brukar med fri man skilja mellan de fall då denne får egendomen med nyttjanderätt, eller med full äganderätt. Det första av dessa alternativ - vilket förfoganderätt innebär att mottagaren ställs under kontroll för att egendomen inte skall

minskas eller försvinna - har vi inte ansett vara aktuellt Skillnaden mellan fri

förfoganderätt och full äganderätt ligger däri att i det förra fallet särskilda medan i det senare allmänna arvs- och testamentsregler finns om efterarv, bestämmelser är tillämpliga, när mottagarens rätt upphör. l fråga om mottagarens rätt att under sin livstid disponera över egendomen - och därvid eventuellt helt förbruka den - är det inte någon skillnad. Vi har inte ansett det vara nödvändigt att strikt följa detta schema i paragrafens ordalag. Vad som här behöver anges är den efterlevandes rätt att behålla boet oskiftat och att fritt förfoga över kvarlåtenskapen under sin livstid. Frågan om den efterlevande också har rätt att disponera över kvarlåtenskapen genom testamente eller om denna eljest enligt lag tillfaller arvinge till någon av makarna besvaras i 3-5 §§ och 1 I §. Den efterlevande makens rätt att behålla boet oskiftat gäller i alla l Förslag med denna in- situationer, oavsett vilka arvingar som i övrigt finns, och omfattar all den nebörd framställdes däravlidnes egendom som kan ingå i arvskifte - alltså även enskild egendom som emot av familjerättskomej har ingått i bodelningen —-förutsatt likväl att den avlidne icke har bestämt mittén. SOU 1964:35 s. 366 ff. något annat i testamente.

Specialmotivering

Om den efterlevande maken med tillämpning av 12 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken vid bodelning begär att delning icke skall äga rum utan vardera sidan såsom sin andel behålla sin egendom, utesluter detta att maken kan ställa anspråk på att få behålla boet oskiftat. Däremot hindrar inte denna begäran och ej heller en tillämpning av basbeloppsregeln i andra stycket av samma paragraf att make såsom arvinge deltar i ett efterföljande arvskifte av den återstående kvarlåtenskapen (se härom specialmotiveringen till 12 kap. 3 § äktenskapsbalken). Med hänsyn till att arvsbeskattning sker vid inregistrering av bouppteckning har vi övervägt, om det bör fordras att bröstarvinge för att få ut sitt arv efter den först avlidne maken skall framställa sin begäran därom inom en bestämd, i lagen angiven tid. l åtskilliga fall skulle väl en sådan föreskrift icke

~;».-«a.—w».,w-«aw-:-n-man.-z-‘n-s~:r~M--

vålla några svårigheter. Förhållandena kan dock vara mycket olika. Boutredningen kan dra ut på tiden, ovisshet kan råda om testamentes giltighet och om värdet på viss egendom. Det kan inte alltid begäras att bröstarvingen skall ta ställning, innan dylika frågor har klarlagts. Vårt förslag är därför att en bröstarvinges begäran om att utfå sitt arv inte kan framställas sedan bodelningshandling har underskrivits. Han eller hon tar själv del i handlingens tillkomst eller också underskrives handlingen av en bodelningsförrättare vid en förrättning, till vilken arvingen måste ha kallats. Arvingen har sålunda möjlighet att tillse att tiden inte försittes. Det ligger i sakens natur att bröstarvinges begäran om att få sitt arv skall framställas till boutredningsman eller bodelningsforrättare, om sådan finns, och eljest till den efterlevande maken. Ett praktiskt sätt att gå tillväga, om saken är klar, är att begäran framställes och antecknas vid bouppteckningen. I detta fall eller då dödsbodelägarna annars anmäler att skifte skall ske, kan arvsbeskattningen genast rättas därefter. I annat fall görs arvsbeskattningen som om den efterlevande maken skall behålla boet oskiftat. Om detta sedan inte blir fallet, skall efterbeskattning göras (se de förslagna ändringarna i l l § l mom., 32 § första stycket h. och 59§ första stycket g. arvsskattelagen). Om det finns flera bröstarvingar och endast någon av dem begär sitt arv, finns enligt andra stycket möjlighet att skifta ut denne och låta den efterlevande behålla resten av boet oskiftat.

2§ Paragrafen innehåller den alternativa formen av arvsrätt för efterlevande make, vilken är tillämplig när denne icke enligt l §behåller boet oskiftat- den form som beståri arv med en tredjedel av kvarlåtenskapen. Paragrafen har samma omfattning som 1 §och gälleralltså oavsett vilka övriga arvingarär och i all den avlidnes egendom. Ehum det inte uttryckligen sägs finns också en tredje möjlighet att dela kvarlåtenskapen. Den efterlevande maken kan, lika väl som varje annan arvinge, avstå från arvsrätt. Resultatet blir då att kvarlåtenskapen i sin helhet delas mellan övriga arvingar.

444 sou 198 r :85

Specialmozivering

3 § Denna och följande paragrafer behandlar rätten till efterarv och regler för delning av ett oskiftat bo. De förutsätter alltså att den efterlevande maken har den först avlidnes bo oskiftat. Detta skall i allmänhet finnas övertagit dokumenterat i en bodelningshandling enligt 9 kap. 1 § eller l7 kap. 6§ äktenskapsbalken eller möjligen i ett partiellt arvskifte. Har bodelning inte skett, finns principiellt sett den först avlidne makens dödsbo fortfarande kvar. Om den efterlevande har övertagit hela kvarlåtenskapen enligt basbeloppsregeln är det emellertid inte säkert att någon formell bodelningshandling i upprättats. Detsamma gäller om den avlidne förutom make endast efterlämnade efterarvingar i andra parentelen (se specialmotiveringen till 9 kap. 2§ första stycket äktenskapsbalken). I paragrafen behandlas det fallet att det efter den först avlidne maken finns l I bröstarvinge som lever vid den efterlevande makens död. Denne har rätt till hälften av den efterlevande makens bo. I normalfallet utgjorde nämligen vad den efterlevande övertog efter den först avlidne maken hälften av makamas

sammanlagda tillgångar. Avvikelser framgår av 6 §. Efterarvingens förvärv är i

principiellt att betrakta som arv efter den först avlidne maken. Efterarvingen behöver inte vara samma bröstarvinge som fanns när i arvlåtaren dog; växling kan ha skett i personkretsen. Bröstarvinge till den först avlidne har icke befogenhet att, så länge boet består oskiftat, ensidigt disponera över sin rätt till efterarv. Den kan sålunda icke genom arv eller testamente ha till en avliden efterlevande make. Dör samtliga l övergått bröstarvinges

bröstarvingar före den efterlevande maken, blir i stället 4 § tillämplig eller, om i

i

inte heller något av de där angivna fallen föreligger, l l § eller i sista hand 5 kap. l §. Den efterlevande maken har enligt andra punkten i paragrafen icke rätt att l genom testamente förfoga över det efterarv som tillkommer bröstarvinge.

4 § Denna paragraf behandlar reglema för efterarv i de fall då bröstarvinge efter den först avlidne saknas vid en efterlevandes död. Såsom redan har anförts under kapitelrubriken gäller då i första hand vad den efterlevande har bestämt l I i testamente och, om sådant inte finns, tillfaller hela boet den efterlevandes r l bröstarvinge eller make i nytt äktenskap. De har rätt till boet såsom den efterlevandes kvarlåtenskap och därav följer att dem emellan 1 och 2 §§ blir tillämpliga och att eventuellt ett efterarv kan på nytt förekomma vid den senare tidpunkt, när den efterlevande maken i det nya äktenskapet dör. Om varken testamente eller bröstarvinge eller make i nytt äktenskap finns vid den efterlevande makens död, inträder den först avlidne makens fader, moder, syskon eller syskons avkomling såsom efterarvinge till hälften av den efterlevande makens bo. Vad som tillfaller dem är principiellt ett arv efter den först avlidne maken. Härvid är emellertid att märka att även den först avlidne maken kan ha innehaft egendom såsom oskiftat bo i ett tidigare äktenskap, vilken egendom med tillämpning av paragrafen har övergått till den efterlevande maken i det senare äktenskapet. Om situationen då är sådan att det vid den efterlevande makens död icke finns testamente, bröstarvinge eller make i nytt äktenskap och egendomen därför tillfaller fader, moder, syskon eller

sou 1981:85 Specialmotivering 445

syskons avkomling till den först avlidne, så gäller samma rätt till efterarv också för motsvarande släktingar till den först avlidne i det tidigare äktenskapet. Dessa båda grupper av efterarvingar har sinsemellan lika rätt och får sålunda, om företrädare finns för båda, i allmänhet halvera den hälft i boet som tillkommer dem tillsammans. Vem inom varje sådan grupp som får eñerarvet bestäms av reglerna i 2 kap. om skyldemans arvsrätt. Det är väl inte uteslutet att de nu angivna reglerna kan få till följd att fler än två sådana grupper av släktingar konkurrerar om den ena hälften i boet efter den sist avlidne maken; sannolikt att det skall inträffa är det dock knappast. Den andra hälften tillfaller den sist avlidne makens arvsberättigade släktingar i andra eller tredje parentelen.

I 5 §

I rättspraxis har antagits att, då en efterlevande make har fått egendom i

l testamente efter den först avlidne maken utan föreskrift hur det skall förfaras med egendomen vid den efterlevandes död, den efterlevande utan inskränkning har rätt att förfoga över egendomen genom testamente. Har däremot den först avlidne i testamentet föreskrivit vem egendomen skall tillfalla såsom efte rarv, har den efterlevande maken icke rätt att ändra förordnandet annat än om testamentet kan anses innehålla ett bemyndigande därtill. Ett testamente har ibland - dock endast om det har funnits något stöd för en sådan tolkning ansetts innebära att efter den efterlevande makens död egendomen skall delas mellan vardera makens arvingar enligt lag. Det förslag som vi framlägger om rätt för den efterlevande maken att behålla boet efter den först avlidne oskiftat gör det nödvändigt att genom lag ändra den tillämpning som nu upprätthålles i rättspraxis. Man har för framtiden att räkna med som ett vanligt fall att makar skriver ett inbördes testamente i syfte att utesluta bröstarvinges rätt att genast begära sitt arv efter den först avlidne eller att en av makarna skriver ett sådant testamente. Det kan då i allmänhet inte antas att de har avsett att också utesluta efterarv för bröstarvingen. Deras tystnad på denna punkt bör alltså tolkas så att de avser att den legala arvsordningen med efterarv till bröstarvinge skall gälla, sedan den efterlevandes rätt har upphört. Den efterlevande skall alltså icke kunna åsidosätta bröstarvingens rätt till efterarv i annat fall än då testamentet innehåller ett bemyndigande härtill. Enbart den omständigheten att den efterlevandes rätt i testamentet har betecknats som full äganderätt kan i det hänseendet icke anses vara tillräckligt. Härvid gäller dock, liksom i andra sammanhang, den allmänna regeln i l l kap. l §att åt testamente skall givas den tolkning som må antagas överensstämma med testators vilja. Innehåller testamentet ett särskilt förordnande om efterarv till förmån för en bland flera bröstarvingar eller för någon annan, eller har den efterlevande med stöd av testamentet förordnat därom skall detta gälla. Om bröstarvinge inte finns och testamentet ej innehåller förordnande om efterarv, har den efterlevande maken, lika väl som då egendomen har tillfallit denne genom arv, rätt att förfoga över egendomen genom testamente. Vad som nu sagts om den efterlevandes rätt har tillämpning även på det | BccmanHöglund fallet att den efterlevande erhållit försäkringsbelopp såsom förmånstagare. Svensk

familjer§ttSp;axiS’

Enbart det förhållandet att den avlidne maken förordnat att försäkringsbe- 6 uppl. 1977 s. 273 tf.

446 Specialmotivering SOU l981:85

loppet skall tillfalla den efterlevande med full äganderätt kan inte anses tillräckligt för att utesluta efterarv i försäkringsbeloppet. Vi har i det föregående, under 5.l.l0, anfört att reglerna om efterarv bör gälla också när den efterlevande maken med stöd av basbeloppsregeln i 12 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken har övertagit hela kvarlåtenskapen. Av praktiska skäl föreslår vi att detta skall uttryckas så att fallet jämställes med att den efterlevande har behållit boet efter den först avlidne oskiftat. Därigenom undvikes att det kan uppkomma någon konstlad motsättning mellan fall då basbeloppsregeln har uttryckligen åberopats och fall då den efterlevande ändå har behållit boet oskiftat men väl hade kunnat basera detta helt eller delvis på basbeloppsregeln. Om den efterlevande maken ej övertar boet oskiftat och behållningen överstiger vad som tillfaller denne enligt basbeloppsregeln, fördelas överskottet -vari då eventuellt kan ingå enskild egendom som har tillhört den avlidne på vanligt sätt vid arvskifte. Den efterlevande maken kan delta i sådant arvskifte och tillskiftas en tredjedel av kvarlåtenskapen. Skiftet medför att bröstarvingen icke sedan har någon rätt till efterarv vid den efterlevande makens död.

6 § Vi har under 5.1.9 utvecklat skälen till att hälftendelning bör vara regel, när ett efterarv tillfaller någon vid den efterlevande makens död, och att denna regel bör frångås endast på grund av förekomsten av enskild egendom eller på grund av att arvingen har utfått sitt arv eller att testamente efter den först avlidne har verkställts. Medan regeln om hälftendelning kommer till uttryck i 3 och 4 §§, anges undantagen i denna paragraf. Dessutom erinras om att avräkning på grund av förskott på arv kan komma i fråga. Av paragrafens avfattning framgår att andra omständigheter, t. ex. jämkning vid bodelning enligt 12 kap. 3§ äktenskapsbalken inte kan få någon inverkan på beräkningen av efterarv. Inte heller har nuvarande regler i 3 kap. om vederlag på grund av gåva och om inverkan av förkovran bibehållits i kapitlets nya lydelse.

7 § De nuvarande reglerna om makes arvsrätt i 3 kap. innebär att, när den efterlevande maken har övertagit kvarlåtenskapen efter den först avlidne, detta gäller för den efterlevandes livstid. Efterarv förekommer först vid den efterlevande makens död. Denne kan däremot icke anses enligt nuvarande lag ha rätt att i förtid göra ett skifte med efterarvingama. Om sålunda den efterlevande maken överlämnar egendom till någon som har rätt till efterarv vid hans eller hennes död, blir det att betrakta som en gåva eller ett förskott på arv. Det innebär alltså inte att mottagaren har blivit utskiftad från sitt efterarv. Familjerättskommittén föreslog för att möjliggöra för den efterlevande maken att genomföra en delning under sin livstid, utan att några formella erinringar kan framställas däremot, en uttrycklig regel därom. Även enligt vår mening kan det stundom finnas skäl för att den efterlevande

sou l98l:85 447

Specialmotivering

skall kunna befria sig från fortsatt innehav av det oskiftade boet genom att skifta detta med efterarvingama. Om den efterlevande avser att ingå ett nytt äktenskap, kan det vara naturligt att denne önskar undvika sammanblandning av egendom genom ett sådant skifte. Den efterlevande kan i andra fall ha en önskan att tillgodose efterarvingar genom ett ordnat skifte. Om ett skifte av det oskiftade boet kommer till stånd, är detta icke att betrakta som ett försenat arvskifte efter den först avlidne utan som ett föregripande av elterarvet vid den efterlevandes död. Härav följer att någon bodelning inte skall göras och att reglerna om jämkning av bodelning i 12 kap. 3§ äktenskapsbalken inte är tillämpliga. Icke hellre den efterlevandes arvsrätt enligt 2§ i detta kapitel gäller sålunda vid skiftet. Fördelningen av egendomen göres i stället på det sätt som anges i 3 eller 4 §i kapitlet och innebär sålunda att efterarvingama har rätt till halva den efterlevandes bo, om inte innehållet i 6 §ger anledning till annan fördelning. För att det skall kunna dokumenteras att det är fråga om ett skifte av boet och ej endast om förskott på arv gäller att anmälan först skall göras till rätten. Denna anmälan sätter igång en boutredningsprocedur enligt åtskilliga, tillämpliga bestämmelser i balken. Vi har tidigare, under 8.3.1 och 8.3.3, uttalat att arvsbeskattning vid sådant skifte skall grundas på deklaration av bröstarvinge eller släktingi andra parentelen, om denne har mottagit egendom vid skiftet (se 8 och 45 §§ arvsskattelagen). Vårt förslag innebär sålunda att den efterlevande kan åstadkomma ett skifte. Däremot anser vi inte att efterarvingama skall ha någon rätt att påfordra att ett skifte kommer till stånd i den efterlevande makens livstid. Varje sådan rätt för någon att tilltvinga sig ett skifte innebär att makens innehav av det oskiftade boet ställs under arvingamas kontroll. Detta skulle strida mot den fria förfoganderätt som vårt förslag avser att tillförsäkra den efterlevande maken. Bröstarvinge har vid arvsfallet haft sitt tillfälle att ta ställning till det oskiftade boet och bör icke senare - icke ens om han eller hon då var omyndig - kunna komma med anspråk på skifte. Avgörandet bör helt tillkomma den efterlevande maken. Härtill kommer att ett sådant skifte skulle få en helt annan karaktär. Det skulle då bli nödvändigt att uppställa en rad garantier för att skiftet inte skall leda till att den efterlevande blir helt utblottad. Det är ofrånkomligt att dessa regler måste bli invecklade och vidlyttiga. I andra stycket anmärkes det tämligen självklara att en överenskommelse mellan den efterlevande maken och elterarvingama, i den mån en sådan kan träffas, sker med dem som då är närmast till arv och sålunda är bindande också för dem som efter en växling i personkretsen blir efterarvingar.

8 § Eftersom vi inte föreslår att nuvarande regler i 3 kap. om vederlag på grund av gåva eller om beaktande av förkovran skall bibehållas, leder detta till att efterarv skall avse andel iden efterlevande makens bo, sådant detta är, när den efterlevande dör eller, om skifte sker i den efterlevandes livstid, när skifte begäres. En efterarvinge får med andra ord ta sin del i den ökning eller minskning av det oskiftade boet som har inträffat efter den först avlidne makens död. Det enda undantaget härifrån är att, såsom vi har föreslagit under 5.1.9, vad som tillfaller den efterlevande maken genom arv eller testamente icke ingår i boet förrän egendomen har tillträtts. Den efterlevande får

448 Specialmotivering

skifta ut härigenom en möjlighet att, om saken är av större betydelse, efterarvingama, innan den nya egendomen tillträdes. Vid skifte i den efterlevande makens livstid gäller, enligt andra stycket, till dennes förmån äktenskapsbalkens bestämmelser om undantag vid bodelning av kläder, personliga presenter och föremål för personligt bruk samt rätt till Vidare gäller en rätt egen pension eller annan rättighet som är av personlig art. för den efterlevande att få företräde till bostad och bohag, då han eller hon bäst behöver dessa.

9 § som Enligt denna paragraf gäller vid delning av ett oskiftat bo samma regler vid bodelning och om förrättningen och dess i fråga om lottläggning verkan.

_l0§ Reglerna i denna paragraf om delning, när den efterlevande maken var omgifi vid sin död och om bodelning i den efterlevande makens livstid med make i eller dennes överensstämmer i huvudsak med nytt äktenskap arvingar principerna i nuvarande lag.

l l § Denna paragraf innehåller den av oss under 5.1.9 förordade regeln att, om det finns arvsberättigad släkting vid den efterlevande makens död endast på den arvsfonden inträder alltså icke såsom ena sidan, denne ärver allt. Allmänna medarvinge i boet utan först när ingen annan arvinge finns.

12§ om make dör när mål om Enligt 9 kap. 8§ äktenskapsbalken skall, ske såsom vid äktenskapsskillnad. l äktenskapsskillnad pågår, bodelning konsekvens härmed skall den efterlevande maken icke heller i sådant fall ha arvsrätt enligt detta kapitel.

9.3.2 6 kap. Om förskott å arv

1 § Ett arvsförskott som givits till en bröstarvinge skall i regel avráknas på arvet efter arvlåtaren. Om en gift person av sitt giftorättsgods givit ett förskott till makamas gemensamma bröstarvinge skall man enligt gällande rätt (13 kap. l la§ giñermålsbalken) för att nå ett så riktigt delningsresultat som möjligt dessutom ta hänsyn till förskottet vid bodelningen mellan den efterlevande

maken och den dödas arvingan En motsvarande regel finnsi l l kap. 4 § andra

stycket förslaget till äktenskapsbalk. andra stycke innehåller en regel om i vilken ordning avräk- Se NJA rr 1928 s. 587 Paragrafens skall ske när en make av sitt giftorättsgods givit ett förskott till ff. ningen

Specialmotivering

makamas gemensamma

bröstarvingar. Ändringama i stycket är endast en

följd av att begreppet giftorättsgods utmönstrats ut äktenskapsbalken. I stället talar man om egendom som ingår i bodelning. för att Förutsättningen förskottet skall kunna avräknas så som föreskrivs är alltså att det givits av sådan egendom som skall ingå i bodelning. Om så var fallet måste bedömas med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt då förskottet gavs. Avgörande är alltså att det inte då fanns något som hade berättigat givaren att ta undan egendomen om en bodelning hade varit aktuell. En regel behövs också för det fall att en make som efter den andra makens död behållit boet oskiftat enligt 3 kap. l § ger ett förskott till makamas gemensamma bröstarvinge. Även i den situationen ?i bör gälla att avräkningen i a r Y första hand sker på arvet efter den först avlidne. Detta sägs i det nya tredje . å stycket. Detta är av särskild betydelse om det oskiftade boet skiftas under den g. efterlevandes livstid och den först avlidne maken dessutom hade någon :›. bröstarvinge som inte är makamas gemensamma. l den mån gåvan till den gemensamma bröstarvingen skulle betraktas som förskott på arvet efter den efterlevande kan ju i den situationen ingen avräkning ske eftersom arvet inte fallit. Sista meningen innehåller endast en påminnelse om att förskott till den efterlevandes särkullbam givetvis bara kan avräknas på arvet efter givaren.

7§ Ordet ”giftorattsgods har utbytts mot egendom som skall ingå i bodelning. Beträffande innebörden av sist nämnda uttryck hänvisas till vad som anförs under l §. Paragrafen reglerar förskott av en make till den andre makens arvingar. Med vårt förslag till nytt 3 kap. kommer den först avlidne makens efterarvingar även att omfatta bröstarvingar. Hänvisningen till 3 kap. har ändrats i enlighet härmed. l fråga om en bröstarvinge gäller bestämmelsen emellertid bara den som inte är avkomling till den efterlevande maken. Är bröstarvingen makamas gemensamma gäller i stället l §.

9.3.3 11 kap. Om testamentes tolkning

7 § I paragrafen har bara den ändringen vidtagits att hänsyftningen till laglotten fått utgå.

8§ Några bestämmelser om trolovning och trolovad finns inte längre i giftermålsbalken. Inte heller förslaget till äktenskapsbalk innehåller regler härom. Bestämmelsen om tolkning av ett testamente till testators trolovade kan utgå såsom öve rflödig. I stället har tillagts en tolkningsregel för det fall testamentet är till testators sambo. Om testamentet inte innehåller annat skall ett sådant förordnande vara utan verkan om samlevnaden faktiskt är upplöst, när dödsfallet inträffar. Beträffande förordnande till testators make innebär paragrafens nya lydelse ingen saklig ändring.

450 Specialmotivering

9.3.4 rätt i vissa fall

12 kap. Om testamentstagares

l §

Förslaget till 3 kap. medför en inskränkningi paragrafens tillämpningsområboet blir de. Nämnda kapitels 5§ innebär att reglerna om det oskiftade 1 dels om testator i testamente till den efterlevande maken underlåtit tillämpliga 1 från att ge föreskrifter om efterarv och dels när sådana finns men ej avviker l gällande arvsordning. 1 Förevarande kommer därmed att gälla övriga fall av efterarv paragraf l skall tillfalla annan. Med detta nämligen om egendomen enligt testamentet l är en annan än som följer av arvsordningen och l menas både att efterarvingen

att arvsordningen endast delvis följs, t. ex. så att bara något av flera syskon 1 kan därför inte längre gälla hela l utses till efterarvinge. Paragrafens hänvisning l

3 kap. utan bör inskränkas till reglema om hur det oskiñade boet skall delas l

hälftendelning mellan J när skifte av den efterlevandes bo skall ske. Att

arvingama å ömse sidor är huvudregel sägs visserligen inte direkt men framgår l av 3 kap. 6 §. 1

och klander av testamente

9.3.5 14 kap. Om bevakning, delgivning i

4 § 1

även en | Andringen i andra stycket är en följd av att enligt vårt förslag är uppskjuten till den senare bröstarvinges arvsrätt enligt huvudregeln

tidpunkt då den efterlevande makens rätt upphör.

5 §

om slopande av laglotten innebär att andra stycket kan upphä- Förslaget vas.

9.3.6 16 kap. Om preskription av rätt att taga arv eller testamente

1 §

i den första meningen har

Ändringama i första stycket innebär att innehållet

flyttats till ett nytt tredje stycke och är i övrigt endast redaktionella. enligt förslaget rätt att genast När arvlåtaren var gift har en bröstarvinge bortovarande bröstarvinge av en god man,

begära sitt arv. Härvid företräds en i

jämfört med 18 kap. l somi enlighet med förslaget till 14 kap. 4 §föräldrabalken för bröstarvingens del. 1 8 § samma balk skall bedöma om arvskilie skall begäras Om detta inte görs och inte heller den efterlevande begär skifte uppskjuts i död eller det tidigare tillfälle då denne 1 bröstarvingens arv till den efterlevandes Detta också som regel den arvsrätt som kan önskar skifta boet. gäller då bröstarvinge saknas. Endast i tillkomma arvinge i andra parentelen kan boet tänkas bli skiftat omedelbart på begäran av den undantagsfall utfärdas efterlevande maken. Bara om skifte begärs skall således kungörelse

genast. En bestämmelse om nu angivna fall har intagits i andra stycket. nu vanligtvis till Att det finns någon känd arvinge på okänd ort kommer inlämnade bouppteckrättens kännedom genom att det anges i den till rätten

Specialmotivering

ningen. Kungörelse hardå utan vidare kunnat utfärdas. Med vårt förslag följer att rätten för att kunna utfärda kungörelse även måste ha en uppgift om att skifte, eventuellt ett partiellt sådant, skall ske. Detta kan lämpligen anges i bouppteckn ingen, om det då är avgjort. Är så inte Förhållandet måste anmälan göras särskilt. Enligt tredje stycket åligger det den som har hand om boet att anmäla till rätten att anledning till Rätten kan i kungörelse föreligger. allmänhet inte kontrollera att anmälan görs. Eftersom den kortare preskriptionstiden, fem år, börjar löpa från kungörandet ligger det emellertid i övriga arvingars intresse att anmälan görs. Utfärdas ej kungörelse när detta bort ske gäller nämligen enligt 4 § en längre preskriptionstid, tio år. Vill den efterlevande, sedan oskiftat bo kommit till stånd, skifta detta med efterarvingama under sin livstid skall enligt 3 kap. 7 §detta anmälas till rätten. Den bouppteckning som därefter förrättas kommer väl i regel inte att lämnas in till rätten utan det ankommer även i detta fall helt på intressentema att särskilt anmäla om det finns någon bortovarande arvinge. Det ligger närmast till hands att uppgiften lämnas i anmälan om skiftet eller då förordnande om god man begärs. Har kungörelse felaktigt utfärdats t. ex. i ett fall där den efterlevande behållit boet oskiftat, kan detta inte medföra att preskription inträder. Arvingen har likväl rätt till efterarv i den efterlevande makens bo.

2 § Det är tänkbart att även sådan okänd arvinge som avses med denna paragraf kan vara arvlåtarens bröstarvinge. För det fall arvlåtaren var gift bör därför göras samma tillägg som till l §, nämligen att kungörelse bara skall utfärdas om skifte skall ske.

8§

Ändringama är en konsekvens av ändringarna i 3 kap.

9.3.7 17 kap. Om arvsavtal

1 §

Ändringen

i första stycket är en följd av att reglerna om laglott föreslås upphävda.

9.3.8 18 káp. Allmänna bestämmelser om dödsbo

l § , I första styckets uppräkning av vilka som är dödsbodelägare har med hänsyn

till förslaget om sambors gemensamma

bostad och bohag den dödes sambo medtagits. I övrigt har endast redaktionella ändringar skett. Vad som menas med sambo framgår av 19 kap. l § förslaget till äktenskapsbalk. Enligt 19 kap. 3 § äktenskapsbalken skall, när en sambo dött, sambomas gemensamma bostad och bohag fördelas vid bodelning. Den efterlevande sambon skall framställa sin begäran om bodelning senast vid bouppteckning-

452 Specialmotivering

en. Görs inte det får man utgå ifrån att han eller hon inte ställer några anspråk och delägarskapet i boet av denna anledning kan därför på egendomen, upphöra. l annat fall upphör det när bodelningen har ägt rum. Detta framgår av andra stycket. Är sambon universell testamentstagare upphör givetvis inte delägarskapet på grund av dessa bestämmelser. Vårt forslag om makaxs gemensamma bostad och bohag och om den efterlevande makens arvsrätt medför att den efterlevande så gott som alltid kommer att vara dödsbodelägare. Att särskilt fastställa när delägarskapet upphör får anses överflödigt.

2 § På det tidiga stadium av Paragrafens sista punkt har fått utgå såsom onödig. efterlevande make alltid att boutredn ingen som regeln handlar om kommeren vara dödsbodelägare.

9.3.9 19 kap. Om boutredningsman och testamentsexekutor

l5§

kan

Ändringen i andra stycket föranleds av att i vissa fall bodelningsförrättare

förordnas enligt bestämmelser i 17 kap. äktenskapsbalken. Enligt 23 kap. 5 § samma regler för en bodelningsförrättare och ärvdabalken gäller i huvudsak en skiftesman. I övrigt har paragrafen endast modemiserats.

9.3.10 20 kap. Om bouppteckning och dödsboanmälan

2 § sambo Den enda sakliga nyheten i paragrafen är att den avlidnes efterlevande alltid skall kallas till bouppteckningen. Sambon skall ju enligt 19 kap. 3§ att vid bouppteckningen av äktenskapsbalken ha möjlighet begära bodelning samboma tillsammans. Även om sådan bostad och bohag som tillhörde gemensam egendom inte finns skall sambon kallas till bouppteckningen, eñersom han eller hon, liksom en make, ofta är den som har bäst kännedom om förhållandena i boet.

4 § I första stycket ges generella regler om redovisningen av den dödes tillgångar och skulder i bouppteckningen. Någon saklig ändring har ej vidtagits. make och hur [andra stycket finns nu regler för det fall den döde efterlämnar dennes tillgångar och skulder skall tas upp. Redan enligt gällande rätt är det ur flera synpunkter lämpligt att, om den giñorättsgods såväl som enskild döde var gift, vardera makens egendom, samt skulder tas upp under särskilda rubriker. Detta sker dock egendom, är att det beträffande giftorättsganska sällan. Det vanliga tillvägagångssättet Vid enkla förhållanden har godset inte anges vilken av makarna som är ägare. [andra fall kan det emellertid vara väl detta heller inga negativa konsekvenser. l Se härom Walin, Ärv-

dabalken 11, s. 129 av betydelse

Specialmotivering

En omständighet som gör att en redovisning på nu angivet sätt är önskvärd är den föreslagna regeln i 12 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken enligt vilken den efterlevande kan begära att bodelning inte skall äga rum utan vardera sidan behålla sin egendom. Det är därför praktiskt om det redan i bouppteckningen anges vad som tillhör den ena eller den andra maken och hur skulderna fördelar sig mellan dem. Detta sägs uttryckligen i första punkten. Vi menar emellertid inte därmed att rätten i varje särskilt fall skall kräva särredovisn ing utan det får ankomma på bouppteckningsförrättaren att avgöra vad som är lämpligt i det enskilda fallet. Vidare skall beträffande bostad och bohag anges om dessa tillgångar anskaffats för gemensamt begagnande, vilket är av betydelse eftersom sådana tillgångar enligt 7 kap. 6 § äktenskapsbalken i regel skall anses tillhöra makarna tillsammans. Om någon tillgång enligt samma lagrums andra eller tredje stycke ägs av makarna eller samboma med andra andelar än hälftendelar, skall detta om möjligt anges. Det kan ha betydelse för beräkning av arvsskatten. Bestämmelserna om när enskild egendom skall antecknas och värderas har förenklats. Nu gällande regler är inte helt lätta att förstå. De innebär att om giftorättsgemenskap var utesluten den efterlevandes enskilda egendom skall antecknas och värderas bara om det finns efterarvingar (legala eller testamentariska), medan, om giltorättsgemenskap inte var helt utesluten, den efterlevandes enskilda egendom alltid skall antecknas men värderas bara om det finns efterarvingar. Att den avlidnes enskilda egendom skall tas upp är självklart. Den måste också redovisas särskilt. Förekomsten av enskild egendom och särskild redovisning av sådan egendom har betydelse dels för bodelningen, och därmed för arvsskatten, och dels för det fall att egendomen i framtiden skall fördelas mellan eñerarvingar å ömse sidor. Även tillämpningen av basbeloppsregeln i l2 kap. 3 §andra stycket äktenskapsbalken kräver att värdet av den efterlevandes enskilda egendom på något sätt redovisas. Detta behöver visserligen inte göras i bouppteckningen utan kan ske i form av en särskild skriftlig uppgift (l5§ l mom. fjärde stycket arvsskattelagen). För värderingen gäller emellertid samma regler som för tillgångarna enligt bouppteckningen. Med vårt förslag kan vi inte längre anknyta till om makarna hade giftorättsgemenskap eller inte eftersom vi överger denna terminologi. Vidare har vi .velat ge den avlidnes bröstarvingar möjlighet att låta frågan om arvskifte stå öppen ända till bodelningen. Detta gör att det vid bouppteckningen kan vara oklart om bröstarvingama skall begära sitt arv eller stå kvar som efterarvingar i den efterlevandes bo. Vi har därför inte ansett det möjligt art ge detaljerade regler för när och hur enskild egendom skall redovisas i bouppteckningen. Huvudregeln bör dock vara att båda makamas enskilda

I egendom skall antecknas och värderas särskilt. Bara om det vid bouppteck-

l ningen är helt klart att det inte behövs kan det underlåtas. Om t. ex. all den avlidnes egendom skall tillfalla den efterlevande och inga efterarvingar finns. behöver den efterlevandes enskilda egendom inte antecknas. För den schematiska bodelningen och beräkning av arvsskatten måste dock även i detta fall skiljas på den avlidnes enskilda egendom och sådan egendom som skall ingå i bodelning. Om enskild egendom skall antecknas skall också anges på vilken grund den är enskild. Bestämmelserna har utformats i enlighet med vad nu sagts.

I

454 Specialmotivering

Vad som gäller om enskild egendom skall enligt uttrycklig bestämmelse gälla också rätt till egen pension och annan rättighet som inte kan överlåtas eller som eljest är av personlig art, 10 kap. 4§ äktenskapsbalken. Det nya tredje stycket innehåller en påminnelse om att bostad och bohag som sambor skaffat för gemensamt begagnande skall antecknas och värderas för sig. Det är av vikt, eftersom den efterlevande sambon i sådan egendom i regel äger en andel som skall undantas från arvsbeskattning enligt förslaget till 15a § arvsskattelagen.

5 § j] Enligt den nu gällande lydelsen av andra stycket skall bouppteckningen innehålla uppgift om sådan den döde tillhörig livförsäkring som inte skall ingå J i kvarlåtenskapen därför att förmånstagare insatts. Bestämmelsen har jämkats

i

så att den även omfattar fall där någon enligt vårt förslag är förmånstagare 1

enligt lag (lO3a§ försäkringavtalslagen). Vi anser också att till bouppteck- l

ningen skall fogas ett bevis från försäkringsgivaren om vad som sålunda gäller om förmånstagare och det belopp som tillfaller denne. Beviset bör också i innehålla sådana uppgifter om försäkringen som har betydelse för beskattningen, exempelvis om den är utmätningsfri och på vems liv den är tecknad. l När dödsboanmälan enligt 20 kap. 8a§ ärvdabalken görs i stället för i inte behöva ^ bouppteckning skall anmälan, liksom enligt gällande rätt,

l

innehålla uppgifi om förmånstagarförvärv. Skatt uttas här efter deklaration av förmånstagaren (45 § första stycket arvsskattelagen).

i

Detta bevis som försäkringsgivaren skall avge för att bifogas bouppteckatt lämna kontrolluppgift rörande

a

ningen skall hållas isär från den skyldighet försäkring beträffande vilken det finns föreskrifter i 49 § arvsskattelagen (jfr 13 §arvs- och gåvoskattekungörelsen). Denna skyldighet omfattar inte alla fall då uppgiñ skall finnas i bouppteckningen. Sålunda görs undantag för smärre belopp. Å andra sidan är skyldigheten att lämna kontrolluppgift mer vidsträckt genom att den även omfattar fall då förmånstagarförvärv eñer i deklaration skall gåvobeskattas. g Tredje stycket i dess nu gällande lydelse innehåller vissa regler om

anteckning av arvsförskott och gåvor som är tillämpliga om någon av 1 i

är berättigad till laglott. Förslaget att slopa laglotten medför

i

dödsbodelägarna att bestämmelserna blir inaktuella. I stället föreslår vi en ny regel av innehåll i att om en bröstarvinge enligt 3 kap. l § vid bouppteckningen eller dessförin- ‘ nan begär sitt arv, denna begäran skall antecknas i bouppteckningen. Detta är av praktisk betydelse eftersom beskattningsmyndigheten då i stället för att beskatta hela kvarlåtenskapen som den efterlevande makens arv, kan beräkna arvsskatt för bröstarvingens lott, se ll § l mom. första stycket arvsskattelagen. I ett fjärde stycke har tillfogats en bestämmelse om att det i bouppteckning efter en efterlevande make skall antecknas om denne innehade den först avlidne makens bo oskiftat och hur dennes kvarlåtenskap har blivit beskattad. Anteckningen kan ersättas med att erforderliga bilagor fogas till bouppteckningen. Beträffande motiven till detta tillägg hänvisas till 8.3.1.

SOU l98lz85 455

Specialmotivering

6§ l första stycket har den avlidnes sambo medtagits bland dem som är skyldiga att lämna uppgifter till bouppteckningen.

Ändringama i andra stycket innebär att även den dödes sambo kan åläggas

att bekräfta sina uppgifter under ed. I övrigt har innehållet endast modemiserats. u

8a§ (1

Ändringama innebär i sak endast att ordet giftorättsgods mot det i

utbytts sammanhanget likvärdiga ordet egendom.

w-áas-twmüvszwsav-áivtrüñv

9.3.1 l 21 kap. Om den dödes skulder

*er-vx 4 § De nyligen antagna reglerna om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder har vi redan berört inledningsvis i motiven till 9 kap. 3 § äktenskapsbalken. Som vi där konstaterade innebär de nya reglerna att delägarna inte längre i vissa fall svarar personligen i förhållande till den dödes borgenärer. l stället är de skyldiga att till boet lämna tillbaka vad de har fått av den dödes egendom, så att boet eñer en realisation av egendomen kan betala skulderna. Har en bodelning eller ett arvskifte ägt rum innan alla skulder har betalats, är principen för ansvaret alltså den att bodelningen eller skiftet skall gå åter. En återgång innebär att varje delägare skall lämna tillbaka vad han eller hon har fått av den dödes egendom. Sedan skulden har betalts får det göras en ny bodelning eller ett nytt skifte. Ett eventuellt överskott kan då skiitas ut. Eftersom ett sådant bollande med egendomen kan vara mycket opraktiskt har man i 4 §andra stycket öppnat möjligheten till en partiell återgângi sådana fall då en total âterbäring inte är nödvändig. Delägama får då istället återbära egendom i förhållande till vad var och en har “fått för mycket vid bodelningen eller arvskiñet. Uppkommer det brist hos någon delägare. skall enligt tredje stycket övriga delägare täcka bristen med vad de ”har fått vid bodelningen eller arvskiltet. Behöver inte allt återbäras. skall bristen täckas i förhållande till vad var och en ”har fått. De angivna reglerna är lätta att tillämpa på arvskiltet, där egendom s. a. s. vandrat bara i en riktning, från den döde till arvingama. Mer komplicerade beräkningar uppkommer när de skall tillämpas på bodelningen. där egendom kan ha utväxlats mellan de båda sidoma och där upptäckten av en skuld regelmässigt föranleder också en ny beräkning av makamas andelar. allt som följd av bestämmelserna om täckning for skulder. Har den eñerlevande maken inte bara mottagit egendom som var den dödes utan också själv utgett egendom till arvingama. är den eñerlevande inte skyldig att återlämna egendomen om inte han eller hon återtår vad som lämnats till den andra sidan. Detta är en allmän civilrättslig princip for all l återgång, vilken måste hållas i minnet vid bedömningen av alla de återkravs- Se prop. I980/81:48 s. situationer som kan förekomma 40 fmed hänv. och enligt 4 §. l det följande bortser vi härifrån _V_Valin. Kommentar till och räknar med att vid bodelningen egendom vandrat bara i en riktning. Arvdabalken ll. 1976 s. Enklast är då situationen om den skuld för vilken betalning söks var känd 182 f.

456 Specialmotivering

och var med bland de skulder för vilka täckning beräknades vid bodelningen. Storleken av den efterlevandes andel är då korrekt beräknad. Den efterlevande äri likhet med en arvinge skyldig att återlämna högst vad han eller hon har fått av den dödes egendom. Den efterlevandes rätt berörs däremot ej, om han eller eller om den efterlevande själv hon ej erhöll någon egendom vid bodelningen utgett egendom till den andra sidan. Skyldighet att deltaga i en partiell återgång föreligger ej heller för den efterlevande, även om han eller hon erhållit som var den avlidnes; den efterlevande har under de här egendom inte ”fått för mycket” vid bodelningen. Däremot angivna forutsättningama bör den efterlevande vara skyldig att deltaga i fyllandet av brist som uppstår hos annan delägare, allt inom ramen för vad den efterlevande ”har fått” vid

bodelningen?

av den efterlevandes återbäringsplikt när Mer komplicerad blir beräkningen skulden inte beaktats vid bodelningen. Man skall nämligen då - som det nu - utöver står angivet i paragrafens andra stycke för fall av partiell återbäring den dödes egna tillgångar ta hänsyn till ”vad som av den andra makens hade beaktats egendom skulle ha belöpt på hans lott för det fall att skulderna Detta torde för gällande rätts del innebära att den vid bodelningen. efterlevande inte bara får finna sig i att lämna tillbaka den egendom som han eller hon fått utan också riskerar att få utge av sin egen egendom, eventuellt än den som överlämnades vid den bodelning som nu ytterligare egendom

återgår.3 För fyllande av brist hos annan delägare torde den efterlevande

avkrävs däremot inte vara skyldig att bidraga i den mån vad som sammanlagt honom eller henne skulle överstiga värdet av den egendom som den efterlevande erhållit efter den döde.4 Den verkan som här kan inträda när en tidigare obeaktad skuld skall betalas varit generellt tillämplig vid är en följd av att hittills likadelningsprincipen bodelning efter den ena makens död. Någon möjlighet att jämka så att den efterlevande får behålla mer av sin egendom finns för närvarande inte utöver den som bestämmelserna i 13 kap. 12 §giftermålsbalken tillhandahåller, dvs. väsentligen den s. k. basbe loppsrege ln i andra stycket av paragrafen. Med stöd av basbeloppsregeln torde den efterlevande i smärre bon i dag vara skyddad vid en återgång som sker till betalning av den dödes skulder. Detta skydd avser då den efterlevandes egendom intill ett värde av fyra basbelopp. l övriga fall likadelningsprincipen vid den nya bodelning som skall förrättas tillämpas sedan den gamla återgått. vi föreslår i fråga om den efterlevande makens rätt att vid De ändringar bodelningen begära jämkning gör det nödvändigt med en ändring också av ansvaret för den dödes skulder. Enligt 12 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken skall, om den efterlevande begär det, delning inte äga rum utan vardera sidan som sin andel behålla sin egendom. l konsekvens härmed föreslår vi det till nuvarande bestämmelser i 21 kap. 4§ ärvdabalken att den tillägget efterlevande maken ej skall vara skyldig att återlämna mer egendom eller utge ersättning för värdet av mer egendom eller bidraga till täckande av brist med För att mer egendom än vad han eller hon har fått av den dödes tillgångar. 2 Se Walin a.a.s. 183. läsaren lättare skall kunna tillägna sig bestämmelserna föreslår vi vidare att de 3 Se prop. l980/81:48 s. tas upp i två skilda moment, det ena avseende arvskifte och det andra 20 och Walin a.a s. 185 f. bodelning. 4 Jfr Walin a.st. Också en bodelning mellan den döde och hans eller hennes sambo bör

Specialmozivering

kunna återgå såvida borgenärens rätt kräver det. Vi menar inte att det skall göras någon bedömning i det enskilda fallet, huruvida bodelningen varit till skada för någon borgenär, utan enbart att en sådan bodelning bör kunna återgå under motsvarande förhållanden som gäller för bodelning mellan makar. Detta innebär till en början att bodelningen skall återgå om den ägt rum innan den dödes och boets andra skulder har betalats eller medel till deras betalning har ställts under särskild vård. En eñerlevande sambo skall vidare ej vara skyldig att återlämna mer egendom eller utge ersättning för värdet av mer egendom eller bidraga till täckande av brist med mer egendom än vad han eller hon har fått av den dödes egendom. Självfallet omfattar sambos återbäringsplikt inte den andel i egendomen som han eller hon med tillämpning av 7 kap. 6 § äktenskapsbalken ägt redovisa som sin vid bodelningen. Vi erinrar vidare om den allmänna princip för återgång som vi tidigare berörde och som innebär att den som på sin sida fullgjort någoti ett ömsesidigt förpliktande avtal inte är skyldigatt återbära om inte motprestationen även återlämnas. Detta leder till att en sambo i princip kan bli återbäringsskyldig bara om han eller hon fått egendom som i värde översteg andelen. Detta kan i och för sig vara att jämställa med en eftergift vid bodelning och som sådan hade åtgärden varit att bedöma om det varit den efterlevande som avstått egendom till den avlidne sambons arvingar (19 kap. 5 § första stycket äktenskapsbalken med hänvisning till 13 kap. l och 2 §§). Situationen kan emellertid ha varit den som avses i 19 kap. 4 § andra stycket äktenskapsbalken, dvs. den efterlevande har hañ rätt att erhålla egendom uppgående till två basbelopp och har härför erhållit egendom som var den dödes. l det fallet föreligger återbäringsplikt avseende den egendomen. Slutligen bör nämnas att det i 54§ andra stycket arvsskattelagen finns bestämmelser om efterlevande makes ansvar för arvsskatt efter den avlidne, när bodelning har skett. Under arbetet på den nya lagstiftningen om ansvaret för den dödes skulder uppmärksammades att det i skatteförfattningama förekom särskilda bestämmelser om ansvaret för skatteskulder. Departementschefen förklarade emellertid att en översyn av dessa bestämmelser inte skulle företas då utan först när det i andra sammanhang kunde bli aktuellt att

ändra dessa regler.5 Vi hari anledning av denna förklaring ej funnit skäl att nu

föreslå någon ändring i det angivna lagrummet. Frågan om den som är skyldig att återbära egendom har rätt att utge ersättning i egendomens ställe har vi behandlat i specialmotiveringen till 13 kap. l §äktenskapsbalken.

9.3.l2 23 kap. Om arvskifte

De ändringar som gjorts i förevarande kapitel är alla föranledda av de ställningstaganden vi gjort i vårt förslag till äktenskapsbalk eller till ändringi 3 kap. ärvdabalken. Den föreslagna ändringen i 2§ har vi sålunda berört i motiven till 9 kap. 3 § äktenskapsbalken, där vi tog upp frågan om delägares ansvari förhållande till den dödes borgenärer och delägarens rätt att på grund därav motsätta sig en bodelning i vissa fall. På motsvarande sätt har vi i motiven till 9 kap. l § äktenskapsbalken lagt fram vår ståndpunkt när det gäller formkravet vid bodelning och arvskifte, vilken utmynnat i förslaget att ta bort kravet på medverkan av vittnen. Denna ändring berör4 § i förevarande 5 kapitel. Prop. I980/81:48 s. 22.

458 Specialmoti veri ng

i 5§ och upphävandet av de följande i Också ändringen paragrafema har vi motiverat under 17 kap. äktenskapsbalken. Som vi där anförde kapitlet en fullständig reglering av tvångsförfarandet vid ges i äktenskapsbalken bodelning och i ärvdabalken skall i fortsättningen tas upp bara de särskilda bestämmelser som behövs för tvångsskiftets del. De skillnader som kommer i 4 x r i lagen gäller dels betalningsskyldigheten för skiftesmannens till uttryck 1 l vilka alltid skall betalas av dödsboet, dels bestämmelserna om x‘ kostnader, v 1 testamentsexekutors behörighet att vara skiftesman. l övrigt torde det av i r lagtexten framgå i vad mån bestämmelserna i 17 kap. äktenskapsbalken på r grund av hänvisningen i förevarande 5 § är att tillämpa på skiftesmannens handläggning och prövning. Dennes befogenhet att pröva prejudiciella frågor blir sålunda densamma som bodelningsförrättarens. Att vissa smärre skiljakbestämmelserna är olika för de båda tigheter måste följa av att de materiella enligt vår mening inte att rättshandlingama säger sig självt men motiverar också i ärvdabalken tas in en mer utförlig reglering.

9.3. l 3 Övergångsbestämmelser

2. Denna punkt innehåller den vid ikraftträdande av arvslag vanliga huvudblir tillämpliga först om dödsfallet har inträffat regeln att nya bestämmelser efter ikraftträdandet. 3. Vårt förslag till ny lydelse av 3 kap. är en enhet vars olika delar förutsätter varandra. Det är inte möjligt att här skilja ut några partier och låta dem träda i kraft vid annan tidpunkt än andra. Huvudregeln skall sålunda gälla och hänföra sig till tiden för den först avlidne makens död. Ett undantag har dock ansetts kunna att den först avlidne maken har dött före göras. Trots ikraftträdandet, skall vid den sist avlidnes död de nya bestämmelserna i 3 kap. l l §gälla. Denna paragraf innebär att allmänna arvsfonden icke träder in som arvinge, så länge det finns någon arvsberättigad på endera sidan. Denne tar då hela boet, till hälften i arv efter vardera maken. 4. Såsom förutsättning för avräkning av arvsförskott innehåller 6 kap. l § en hänvisning till vad som föreskrivits eller måste antagas hava varit avsett. I denna del har någon ändring icke föreslagits. Dessutom gäller beträffande avräkning av förskott till makars gemensamma bröstarvinge, att förskottet är givet av enderas giñorättsgods, för att avräkn ingen skall ske i den ordning som anges i paragrafens andra stycke. l vårt förslag har uttrycket giftorättsgods bytts ut mot sådan egendom som skall ingå i bodelning. Dessa begrepp är dock inte helt överensstämmande. Därför har i denna punkt angivits att äldre lag skall gälla, om förskottet har givits före ikraftträdandet. 5. Avtal i oskiftat dödsbo är ett enligt 24 kap. angående sammanlevnad enskilt avtal mellan dödsbodelägare. Vi har ansett att kapitlet, sedan några bestämmelser som rör omyndig har flyttats till 14 kap. föräldrabalken, är obehövligt och kan upphävas. Dessa ändringar bör dock icke få ingripa i redan bestående avtal. Därför föreskrivs i denna punkt att äldre lag gäller för sådana avtal som har träffats före ikraftträdandet.

icke några Övergångsbestämmelser till upphävandet av Förslaget innehåller 7 kap. om laglott. Härom är följande att säga.

Specialmotivering 459

Ett testamente skall enligt l l kap. l §tolkas så som kan anses överensstämma med testators vilja. Om testamentet icke innehåller något om laglott men faktiskt åsidosätter den laglott som skulle tillkomma bröstarvinge enligt äldre lag, kan likväl icke enbart av det förhållandet att testamentet har upprättats före ikraftträdandet med säkerhet utläsas något om testators Han kan ha avsett att vilja. testamentet såvitt möjligt skall verkställas enligt sin lydelse och räknat med att laglottsanspråk icke skulle framställas. Han kan i ett annat fall ha avsett att laglott skulle utgå och med säkerhet komma att påkallas men ansett det obehövligt att skriva något därom. Tolkningen av ett testamente kompliceras av att den nya lagen gäller endast då testator har dött efter ikraftträdandet. Denne har då i allmänhet, om än ej alltid, haft tid på sig att komplettera testamentet, om detta icke riktigt uttryckte hans vilja. lnte heller om ett testamente innehåller något om laglott, antingen i den formen att laglott skall utgå till bröstarvinge eller så att testamentet ger föreskrifter om fördelningen endast av den egendom som återstår sedan laglott har utgått, ger det någon säker ledning för tolkningen att testamentet har upprättats före ikraftträdandet. Man får räkna med att sådana uttryck kommer att användas även därefter. Upphävandet av kapitlet innebär inte att uttrycket laglott försvinner ur språket. Man får utgå från att, om testator låter uttrycket kvarstå i ett äldre testamente eller använder det i ett senare tillkommet, han därmed i allmänhet har menat en kvotdel av kvarlåtenskapen, hälften så stor som bröstarvingens arvslott enligt lag. Men problemen kvarstår likväl, om testator har velat tillerkänna bröstarvingen denna kvotdel eller om testator endast har gjort en, enligt hans uppfattning om lagens innehåll nödtvungen eftergift för gällande lag. Vi har inte kunnat finna att övergången till ny lag skulle underlättas av att denna gjordes tillämplig först på testamenten som har upprättats efter ikraftträdandet. Det måste ändå, såvitt möjligt, utredas vad som kan anses ha varit testators vilja, om en tvist därom skulle uppkomma.

9.4 Förslaget till lag om i föräldrabalken ändring

9.4.1 14 kap. Om vård av en rätt i dödsbo eller annat omyndigs bo

I ärvdabalken föreslår vi den ändringen att, om den döde var gift, den efterlevande maken skall ha rätt att behålla boet oskiftat (3 kap.). Benämningen oskiftat bo får därigenom en speciell betydelse och kan inte användas som hittills om ett dödsbo som inte alls varit föremål för bodelning eller arvskifte. 3 r I stället bör orden ”dödsbo eller annat bo användas. Kapitelrubr r. riken har jämkats i enlighet därmed. Vi föreslår vidare att 24 kap. ärvdaball ken, Om avtal angående sammanlevnad i oskiftat dödsbo, upphävs. Det . innehåller i huvudsak regler som kan ersättas av partemas eget avtal samt regler som tillämpas i brist på uttryckligt avtal. För övrigt gäller om gemenskapen allmänna regler om dödsbo. De bestämmelser som behövs i lagen är sådana som tillvaratar en omyndig delägares rätt. Genom att föräldrabalkens regler härom något preciseras kan 24 kap. ärvdabalken undvaras. Man kan förutse att behovet av sådana avtal kommer att minska när

sou 1981:85

460 Specialmotivering

rätt att behålla boet oskiftat genomförs. För att förslaget om den efterlevandes av om en omyndig bröstarvinge skall ge förmyndaren ledning vid bedömandet begära skifte har bestämmelser härom införts i 4 §.

l

l 1 §

l Första styckets andra mening samt andra stycket har flyttats från 2 § och är i

l

sak oförändrade. l 1 l l l 2 § s l motsvarar med några ändringar nuvarande 3 §. Paragrafen i första uttrycket avtal om

Ändringen stycket går ut på att ersätta

”sammanlevnad i oskiftat bo” med annat uttryck. Tillägget betonar det tämligen självklara förhållandet att Överförmyndaren skall granska samtliga

avtalsvillkor. Andra och tredje styckena har, utan att förändring skett i sak, betydligt

förkortats.

l

3 §

Paragrafen motsvarar, med uteslutande av sista meningen och med smärre l

i

redaktionella nuvarande 4 §. Någon i lag fastställd skyldighet för ändringar, förmyndaren att säga upp avtalet bör inte finnas. Villkor som tar sikte på att

den efterlevande maken gifter om sig kan tas in i avtalet enligt 2 §. I

i

4 §

har den avlidnes efterlevande make Enligt förslaget till 3 kap. l §ärvdabalken rätt att behålla makamas bo oskiftat om inte bröstarvingama begär sitt arv. Är omyndig företräds han eller hon under boutredningen av någon bröstarvinge sin förmyndare. [förevarande paragraf, som fått helt ny lydelse, ges föreskrifter

skall ta hänsyn till när han bedömer om den omyndige i

om vad förmyndaren l bör ha ut sitt arv. Som allmän förutsättning gäller att den åtgärd som vidtas

l

skall vara till den omyndiges bästa. Att förmyndaren i vissa betydelsefulla fall

ersätts av en god man framgår av 18 kap. 2 §. Sådana omständigheter som särskilt skall beaktas exemplifreras i paragrafen. Samhörigheten mellan den efterlevande och den omyndige samt kvarstorlek och sammansättning är viktiga faktorer. Det kan vara låtenskapens större skäl att skifta ut ett särkullbam, som inte bor hos den efterlevande, än ett som har sitt hem där. Är kvarlåtenskapen avsevärd finns större bam, till ett skifte än om den är mera obetydlig. Uppräkningen utesluter anledning inte att andra omständigheter kan spela in. Om det förutom den omyndige finns myndiga bröstarvingar kan det vara skäl att ta hänsyn till om de begär skifte eller inte. Samråd skall alltid ske med Överförmyndaren. Genom kravet på överförtill skifte betonas att utgångspunkten bör vara att den myndarens samtycke omyndige inte skall begära sitt arv. Sker skifte av annan anledning, t. ex. därför att den avlidne i testamente bestämt att bröstarvingen skall ta arv genast,

Specialmotivering 461

behövs naturligen ej överförmyndarens tillstyrkan. Av 13 kap. 5 § framgår att Ä den omyndige, om han eller hon fyllt sexton år, bör höras om sin mening i arvsfrågan.

5-l2§§ I dessa paragrafer har endast gjorts redaktionella ändringar.

9.4.2 15 kap. 3§, 16 kap. 2§, 17 kap. 5§, 18 kap. 2§, och 20 kap.

8§ I enlighet med vad som anförts under 14 kap. hari dessa paragrafer uttrycken i 4 oskiftat bo i respektive avtal om sammanlevnad i oskiftat bo” utbytts mot r 5 ”dödsbo eller annat bo” respektive ”avtal om gemensam förvaltning av dödsbo eller ”dödsboet. I övrigt har endast redaktionella ändringar vidtagits.

9.4.3 Övergångsbestämmelser

1 enlighet med punkt 5 av övergångsbestämmelsema till förslaget om ändring i ärvdabalken bör äldre lag fortfarande gälla när avtal om sammanlevnad i -...-.~.. oskiftat dödsbo träffats före ikraftträdandet.

-4:.-us.avaswzr--Va-.qt.~:v.JraLy;.-.2-aw:

9.5 Förslaget till lag om i ändring jordabalken

Vid 1973 års lagstiftning berörande ogifta samboendes gemensamma bostad vidtogs i 12 kap. jordabalken den ändringen att vad där var föreskrivet om

..,_,,..\..m..~

makes rätt att överta hyresrätten enligt 33 §och om makes rätt till förlängning .m.. av hyresavtalet enligt 47 § i fortsättningen skulle gälla också den som enligt 1973 års lag övertagit eller hade rätt att överta hyresrätten. Såvitt avsåg 33 § x.. skedde detta genom tillägg av ett nytt femte stycke i paragrafen under det att

,,_..:. 47 § gjordes tillämplig på ogifta samboende genom bestämmelser härom i en

T ny 47a §. å Vårt förslag innebär att också för sambor övertagandet skall ske genom bodelning, såsom nu sker för makar. Detta gäller vare sig hyresrätten vid f. bodelningen med stöd av 7 kap. 6 § och 19 kap.2 § första stycket äktenskaps- -j balken skall anses tillhöra samboma gemensamt eller rättigheten är att 2 betrakta som uteslutande den enes och ett Övertagande i likhet med vad som för närvarande kan äga rum enligt 1973 års lag skall genomföras. Den i 7 kap. 6§ föreslagna presumtionen för partemas gemensamma ägande är inte

i

gällande i förhållande till tredje man/hyresvärden på så sätt att hyresgästens sambo skulle anses som medhyresgäst utan att han eller hon redan tidigare i z z varit part i hyresavtalet. Vårt förslag förutsätter därför att i sak samma regler t å om Övertagande och förlängning av hyresavtal som nu står i 12 kap. Z I jordabalken får finnas kvar. Det närmande till reglerna för makar som förslaget till äktenskapsbalk innebär och den där givna definitionen på sambo gör det emellertid naturligt att nu sammanföra bestämmelsema och i varje paragraf behandla make och sambo parallellt. 47a§ har därför föreslagits bli l pmp_ 1973:23 S_ 163 ff upphävd. och 171 h”.

462 Specialmozi veri ng

Också ändringarna som föreslås beträffande 20 kap. jordabalken betingas väsentligen av regleringen för sambor. Vi vill dock erinra om att vi för makar föreslår att det hittills gällande generella kravet på samtycke för avhändelse av bara om fast egendom skall upphöra och att ett sådant krav bör uppställas tjänar som makamas gemensamma hem (7 kap. l § egendomen huvudsakligen första och 2 § äktenskapsbalken). Detta återverkar givetvis på stycket Som vi anfört under innebörden av punkten 7 i 20 kap. 7 § jordabalken. kapitelrubriken till 7 kap. äktenskapsbalken åligger det sökanden att visa att är makesamtycke inte erfordras, när lagfart söks på förvärvet och överlåtaren gift men makesamtycke inte lämnats. Man kan därför räkna med att sådant samtycke för enkelhetens skull ofta ändå kommer att företes. Möjligheten finns dock att förebringa utredning om att fastigheten inte utgör makamas gemensamma hem. Huruvida överlåtaren har någon som kan göra gällande anspråk på att bli betraktad som dennes sambo är svårare att avgöra än om överlåtaren är gift. Vi har när det gäller möjlighetema att i nu förevarande hänseende jämställa sambo med make fått ta hänsyn inte bara till tredje mans/förvärvarens behov av skydd utan också till inskrivningsväsendet och dess behov av klara regler för Av skäl som vi redan angivit i motiven till behandlingen av lagfartsärendena. 19 kap. 2 §äktenskapsbalken har vi iandra stycket av den paragrafen tagit upp om en regel som ger sambo rätt att göra anmälan till inskrivningsmyndigheten bör därefter att fastigheten utgör för samboma gemensam bostad. Anteckning om anmälningen. Först om anteckning skett är ske i fastighetsboken inskrivningsmyndigheten skyldig att beakta kravet på samtycke av överlåtares sambo. Detta anges i vårt förslag till ändring i 20 kap. 7 § jordabalken. En anteckning om att fastigheten utgör för sambor gemensam bostad kan tillkomma såvida denne företer på enbart den icke lagfame sambons initiativ, bevis om att båda är mantalsskrivna på egendomen (19 kap. 2 § andra stycket äktenskapsbalken). Med hänsyn härtill har det synts lämpligt att kräva en viss aktivitet av sambon också om det senare söks lagfart på en överlåtelse utan att hans eller hennes samtycke samtidigt visas föreligga. Enligt det nya andra stycket till 20 kap. 8 § jordabalken skall i sådant fall - på sätt nu gäller när överlåtarens underskrift på fångeshandlingen inte är styrkt av två vittnen sambon föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol, om han eller hon

anser att förvärvet är ogiltigt. Om sambon inte efterkommer föreläggandet,

föreligger ej hinder mot lagfarten. Vi anser att en anteckning bör kunna avföras, när anteckningen uppenbar- 22 § jordabalken). Enklast sker ligen inte längre kan vara av betydelse ( l 9 kap. detta genom ett medgivande av den sambo som en gång anmält förhållandet men också annan utredning som den lagfame ägaren kan förebringa bör kunna avföras. Om beaktas. Har lagfart meddelats för ny ägare, skall anteckningen det vid en lagfartsansökan finnes att fler än en gjort anmälan enligt 19 kap. 2 § andra stycket äktenskapsbalken, får samtliga berörda föreläggas att väcka talan enligt 20 kap. 8 § jordabalken.

SOU l98lz85

Specialmotivering 463

9.6 Förslaget till lag om i ändring rättegångsbalken

Som följd av vårt förslag att även den ekonomiska uppgörelsen mellan sambor skall ske vid bodelning har tvist om sådan bodelning tillfogats den uppräkning som görs i 10 kap. 9 §. Förutom en redaktionell omarbetning har vidare den ändringen vidtagits att, vid val av bodelningsforum när två makar- resp. två sambor - tvistar, det försteg som gällande rätt ger mannens personliga forum tagits bort och valrätt getts mellan mannens och kvinnans personliga forum. Står avliden makes - resp. sambos - arvingar på den ena sidan i tvisten skall liksom hittills tvisten upptas av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet, alltså av den rätt som vid dödsfallet var den avlidnes personliga forum. Detsamma gäller tvist om arv eller testamente. l sista hand är Stockholms tingsrätt behörig domstol. Enligt vad vi föreslår i l7 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ansökan om förordnande av bodelningsförrättare, om mål om äktenskapsskillnad pågår, göras i skillnadsmålet och i annat fall ges in till tingsrätt som är behörig pröva tvister om bodelning mellan makarna. Som vi berört i motiven till l 7 kap. 8 § äktenskapsbal ken är det av vikt att en klandertalan väcks vid samma domstol som har utsett bodelningsförrättaren. Även om det under mellantiden skett en förändring i fråga om bodelningsforum eller om bestämmelserna därom i första stycket utpekar två sådana fota, skall klandertalan enligt det föreslagna andra stycket i förevarande paragraf alltid väckas vid samma domstol som utsåg förrättningsmannen. Detsamma gäller vid klander av arvskifte.

9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om samäganderätt

Bostad och bohag vari två makar eller sambor äger del skall enligt vårt förslag fördelas mellan dem vid bodelning. Kan de inte enas om fördelningen ankommer det på en bodelningsförrättare, som utses av rätten, att göra bodelningen. Denne har därvid att pröva vem av makarna eller samboma som har det största behovet av egendomen och, om parterna fortfarande inte kan ena sig därom, själv bestämma om fördelningen. Alltefter omständigheterna i det enskilda fallet kan bodelningsförrättaren fördela egendomen på båda makarna eller samboma efter andelsinnehav eller så att den ene i större eller mindre omfattning får lösa ut den andre; bodelningen kan, om det finns skäl för detta, innebära att den ene får överta all egendom mot erläggande av lösen för den andres andel. Någon regel om att vardera parten har rätt att få del i varje slag av egendomen finns ej. Bestämmelserna om lottläggningen vid bodelningäralltså väsentligt olika dem vid arvskifte enligt vad som följer av 23 kap. 3 § första stycket ärvdabalken. I regel torde bodelningsförrättaren kunna finna en grund för att fördela såväl bostad som bohag på sådant sätt att gemenskapen slutligt blir upplöst. I undantagsfall, t. ex. när behovsprincipen inte ger något som helst utslag och det rör sig om egendom som med hänsyn till värdet eller av annan orsak inte kan läggas på en lott, kan fönättningsmannen bli nödsakad att tilldela vardera parten hans eller hennes andel. Av det sagda följer att samäganderättslagen inte skall vara tillämplig så länge bodelningsmöjligheten står till buds. Ett tillägg med den innebörden har gjorts i 19 §denna lag. Har emellertid en bodelningsfönättare tilldelat vardera parten en andel i viss egendom vid bodelningen, är samäganderättslagen

464 Specialmotivering

tillämplig vid en upplösning av gemenskapen. Beträffande annan egendom än bostad och bohag kommer liksom hittills vid oenighet mellan makarna den tilldela vardera maken enda framkomliga vägen att vara att vid bodelningen hans eller hennes andel i egendomen och låta makarna därefter upplösa sin

bestämmelser. gemenskap enligt samäganderättslagens

i konkurslagen

9.8 Förslaget till lag om ändring

mellan sambor skall enligt vårt förslag kunna återvinnas i Också en bodelning en sambos konkurs (se under 6.4.4 och motiven till 19 kap. 5 § äktenskapshar ändrats i överensstämmelse därmed, vilket balken). 32§ konkurslagen olikhet mellan bestämmelserna för

gjort en viss omnedigering nödvändig. En

mellan makar är makar och dem för sambor är att återgång av bodelning mot föreskriven när den ena maken låtit egendom frångå sig mot att fordran är dock honom eller henne utlagts på hans eller hennes lott. Denna olikhet mest skenbar, eftersom bodelning mellan sambor är principiellt begränsad till av annan egendom i bodelningen, bostad och bohag och ett indragande 19 kap. 5§ äktenskapsbalken anses som en exempelvis en fordran, enligt eftergift, såvida borgenärema lider skada av åtgärden. Det förekommer förhållandevis sällan att makar ger in bodelningshandlingen till rätten. Iden mån så sker börjar en särskild återvinningsfrist att löpa från få den dag handlingen gavs in. Borgenärema kan genom äktenskapsregistret motsvarande går enligt vår kännedom om bodelningshandlingen. Något i den allmänna motiveringen mening inte att ordna för sambor. Vi har redan att berört svårighetena som skulle vara förenade därmed (6.4. l). Möjligheten oangripbar från borgenäremas sida skulle kunna efter viss tid få bodelningen sida sett lika motiverad öppna för missbruk och är ej heller från parternas egen (se även motiven till som för makar med deras generella delningsmöjligheter l9 kap. 3 § äktenskapsbalken).

i försäkringsavtalslagen

9.9 Förslaget till lag om ändring

Det ankommer på försäkringsrättskommittén att göra en översyn av bestäm-

melserna i försäkringsavtalslagen. Av skäl som vi angivit i avsnitt 7.1 har vi likväl upprättat lagförslag med gällande rätt som grund. Det har dock inte till som skulle ha varit funnits anledning så genomgripande ändringar

om inte försäkringsrättskommittén varit tillsatt. Och i språkligt

påkallade som normalt skall ske hänseende har vi inte gjort den språkliga modernisering är av värde genom eftersom lagen ändå inom kort skall omarbetas. Förslagen att de konkretiserar våra överväganden för läsaren och dessutom åskådliggör att familjelagssakkunnigas förslag beträffande försäkringar går att genomföra i avsnittet om försäkringsmed gällande rätt som grund. Såsom framhållits frågor harmonierar våra förslag också med de reformer som försäkringsrätts-

kommittén överväger.

3 §

om genomfördes 1975 infördes ett

När lagstiftningen pensionsförsäkringar

överlåtelse, pantsättning, förmånsandra stycke i denna paragraf varigenom eller annat förfogande över försäkring är utan verkan om tagarförordnande

sou 19s1;3 5 Specialmotivering 465

förfogandet skett i strid med försäkringsvillkor, som enligt kommunalskattelagen skall intas i försäkringsavtalet. Lagstiftningen träddei kraft den I januari 1976 och äger tillämpning på försäkringsavtal som tillkommit efter utgången av år 1975. i Enligt vårt förslag skall, om försäkringstagaren inte själv förordnat om förmånstagare, vid försäkring på eget liv vid försäkringsfallet såsom fönnånsg tagarförordnande gälla att försäkringsbeloppet tillfaller i lagen angivna personer. Ett sådant förvärv bör inte heller det kunna ske i strid mot de bestämmelser som enligt kommunalskattelagen gäller för pensionsförsäkring. Lagtexten har därför jämkats så att ogiltighetsverkan inte endast drabbar ett sådant förmånstagarförordnande som kan anses som ett förfogande av försäkringstagaren. Enligt sin ordalydelse är bestämmelsen också tillämplig när tolkningsreglema i 105 § försäkringsavtalslagen utpekar en icke godkänd person som förmånstagare. Detta kan exempelvis vara fallet vid förordnade av typ ”bam” eller ”make och barn” där tolkningsreglema leder till att exempelvis bambam kan bli förmånstagare. När tolkningsreglema eller den legala fördelningen, om ett uttryckligt förordnande saknas, leder till att försäkringsbeloppet egentligen skall fördelas mellan tillåtna och otillåtna personer, får ogiltighetsverkan den betydelsen att försäkringsbeloppet i sin helhet fördelas enligt tolkningsbestämmelsema och arvsrättsliga principer mellan de personer som kommunalskattelagen godtar som förmånstagare. Bestämmelsen om att fömrånstagarförordnanden kan bli ogiltiga har som nämnts tillämpning på försäkringsavtal som inätts efter utgången av år 1975. Detta skall alltjämt gälla. För äldre pensionsförsäkringar gäller enligt lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen att om förmånstagare ”insätts i strid mot de nya bestämmelserna så skall mot försäkringen svarande premiereserv och övriga tillgångar upptas till beskattning det år ändringen sker. Bestämmelsen tar endast sikte på sådana förmånstagarförordnanden som försäkringstagaren gör. Beskattningseffekten kommer sålunda inte att drabba sådana äldre pensionsförsäkringar som saknar uttryckligt förmånstagarförordnande och där fördelningen av försäkringsbeloppet skall ske enligt de nya regler vi föreslår. i

l

i lO3§ l

i Av 102 § framgår att det är försäkringstagaren som kan förordna om

i förmånstagare och att han kan ändra förordnandet om det inte gjorts

I 103 § anges vissa formkrav

E

oåterkalleligt. för att ett förordnande skall gälla. i Förordnandet skall antingen skriftligen meddelas försäkringsgivaren eller

l genom dennes försorg intagas i försäkringsbrevet eller antecknas på detta. Som

i

ett nytt andra stycke i lO3§ upptas den underrättelseskyldighet som vi

i

föreslagit i kapitlet om försäkringsfrågor. Försäkringstagaren är skyldig att underrätta sin make om han insätter eller utesluter maken som förmånstagare.

i

l Underrättelseskyldigheten kommer också att gälla de fall då make på grund av lag är förmånstagare (l03a§ försäkringsavtalslagen). Som framhållits i den allmänna motiveringen är det särskilda förhållanden som gör det motiverat att speciellt omnämna att make har underrättelseskyldighet beträffande förrnånstagarförordnande. Det går inte att härav dra det motsatsslutet att make är berättigad att hemlighålla för den andra maken andra förhållanden som rör

466 Specialmotivering

att lämna varandra upplysningar i försäkring. Den allmänna skyldigheten som behövs för att bedöma familjens ekonomiska sådana hänseenden förhållanden (l kap. 4 § äktenskapsbalken) omfattar givetvis även försäkring-

ar. är skyldig att på förfrågan av i I en särskild punkt anges att försäkringsgivaren

maken är förmånstagare. Genom det valda i

make upplysa i vilken omfattning inte enbart omfattar att

uttryckssättet markeras att upplysningsskyldigheten

make är förmånstagare. Maken har rätt att även få reda på vilken typ av som skall tillfalla försäkring som tagits, storleken på försäkringssumman honom eller henne och andra villkor som behövs för att maken skall kunna

om det försäkringsskydd förmånstagarförordbilda sig en riktig uppfattning nandet ger. Härav följer att maken även skall kunna få reda på i vad mån

försäkringen är pantsatt eller belånad. Ibland är make förmånstagare i andra hand eller jämte någon annan. Vi upplysningsskyldighet att anser inte att det skall ingå i försäkringsbolagens meddela maken vilka dessa andra förmånstagare är. Bolagen bör inte heller till de andra förmånstagama förfallit åläggas att ta reda på om förordnandena avlidit. Det får anses tillräckligt att på den grund att förmånstagama upplyser make att maken är förmånstagare jämte annan försäkringsbolaget som bolaget har antecknat hos eller först i andra hand enligt det förordnande

sig. anser vi det naturligt att bolagen i vid

Liksom fanriljerättskommittén

om försäkringar i sådana hänseenden omfattning lämnar make upplysningar av familjens ekonomi. Frågan som typiskt sett har betydelse för bedömningen än den vårt förslag om att i lag precisera en vidare underrättelseskyldighet innehåller får emellertid närmast anses inä i försäkringsrättskommitténs

uppdrag.

l03a§

l bestämmelsen som utfaller vid försäkringstagaanges att försäkringsbelopp tillfalla som förmånstagare även om rens död skall angivna personer om fönnånsförsäkringen saknar ett av försäkringstagaren gjort förordnande kan de rättsverkningar som är knutna till tagare. Genom denna konstruktion komma alla de angivna försäkringarna till del. ett förmånstagarförordnande Motiven till denna ändring har utvecklats i kapitlet om försäkringsfrågor.

Försäkringar tagna på annans liv eller där försäkringsfallet eljest gjorts av att försäkringstagaren lever faller utanför bestämmelsens oberoende när tillämpningsområde. l dessa fall anger sålunda inte lagen förmånstagare

sådan inte utpekats av försäkringstagaren. då förordnande om förmånstagare inte finns. Bestämmelsen blir tillämplig fall då ett förordnande gjorts men förfallit på grund Det liggeri sakens naturatt av förmånstagarens död eller då förordnandet annars inte går att verkställa härmed. Den nu gällande lagen utgår från att det är skall jämställas om ett förmånstagarförordnande. I försäkringstagaren själv som föranstaltar det dock att förmånstagare anges i allmänna försäkringspraxis förekommer

villkor eller i fråga om tjänstegrupplivförsäkringar genom överenskommelser

att säga mellan arbetsmarknadsparter på ett sådant sätt att det är en ren frktion som förordnat om förmånstagare. Det är en brist att det är försäkringtagaren

SOU l98l:85 467

Specialmozivering

att lagen inte nännare reglerar de angivna förhållandena. Detta är dock närmast en fråga för försäkringsrättskommittén att ta itu med. För vår del räcker det med att konstatera att förrnånstagarförordnande genom standardvillkor uppenbarligen i praktiken tillerkänns rättsverkan och det är endast om det även saknas ett isådan ordning tillkommet riktigt förordnande som l03a § skall tillämpas. Ett av försäkringstagaren givet förordnande om förmånstagare kan bli föremål för tolkning. Vid denna tolkning anses försäkringstagarens intentioner, i den mån dessa går att utröna, vara av betydelse. Fördelningen enligt l03a§ följer däremot direkt av lag och försäkringstagarens eventuella intentioner saknar därför betydelse för frågan vem som är berättigad till försäkringsbeloppet. Detta gäller med en reservation. Om försäkringstagaren inte efterlämnar make skall försäkringsbeloppet tillfalla hans eller hennes arvingar och universella testamentstagare att fördelas mellan dem som om det ingått i kvarlåtenskapen. Självfallet får här den avlidnes vilja så som den tagit sig uttryck i ett testamente betydelse för bedömningen av testamentstagarens rätt. De överväganden som ligger till gmnd för den föreslagna fördelningen av försäkringsbeloppet har angivits i avsnitt 7.3.3. Genom att försäkringsbeloppet i förekommande fall skall fördelas mellan arvingar och testamentstagare blir allmänna arv- och testamentsrättsliga regler i viss utsträckning tillämpliga i fråga om förvärv enligt l03a §. Detta är exempelvis fallet med l kap. ärvdabalken om rätt att taga arv och 15 kap.

ärvdabalken om förverkande av rätt att taga arv eller testamente Att rätten

att ta arv eller testamente är preskriberad enligt 16 kap. ärvdabalken lär emellertid inte utan vidare leda till att rätten till försäkringsbelopp enligt l03a§ också skall anses vara förlorad. I fråga om preskription bör också bestämmelsen i 29§ försäkringsavtalslagen uppmärksammas. vad vi Enligt inhämtat åberopar emellertid inte i allmänhet försäkringsbolagen att preskription inträtt vid personförsäkring. Presldiption kan bli aktuell inte bara i förhållande till försäkringsbolag utan även i förhållande till person som felaktigt antagits vara förmånstagare. Bägge dessa situationer skall enligt vad vi erfarit övervägas av försäkringsrättskommittén. Vi anser det inte erforderligt att gå in på dessa frågor. l andra stycket finns en bestämmelse som klargör att efterlevande makes rätt upphör när talan om äktenskapsskillnad väcks. Föreskriften är en konsekvens av att make vid samma tidpunkt går miste om arvsrätten.

l04§ Bestämmelsen innehåller den centrala föreskriften att försäkring och försäkringsbelopp som vid försäkringstagarens död tillfaller en förmånstagare inte ingår i kvarlåtenskapen. Till följd av den föreslagna l03a§ faller samtliga försäkringar tagna på försäkringstagarens liv under bestämmelsens tillämpningsområde. Bestämmelsen blir också att tillämpa på andra försäkringar förutsatt att de tillfaller en fönnånstagare. Det kan gälla försäkring på annans liv eller försäkring där försäkringsbeloppets utbetalande annars gjorts oberoende av att försäkringstagaren lever. Det är sålunda endast om dessa l m Almgren Om fö 11,0_ försäkringar saknar förmånstagarförordnande som de kommer att ingå i

gande över livg-ömäkñng_

kvarlåtenskapen. |956 s. 323 n:

Var:-CEWIQIHEV:-L5~:v-vnv-ao\.A:-A

SOU l98l:85

468 Specialmotivering

Om en försäkring tagen på försäkringstagarens liv idag saknar förmånstaingår vid försäkringstagarens död utfallande belopp i försäkgarförordnande ringstagarens kvarlåtenskap och kan därför tas i anspråk av försäkringstagatens borgenärer. Detta gäller även om försäkringen under försäkringstagarens Om åter försäkringen varit utmätningsbar under livstid varit utmätningsfri. livstid kan försäkringsbeloppet utmätas också efter förförsäkringstagarens död även om förmånstagare insatts. Borgenärema är dock säkringstagarens (l 16 § andra stycket skyldiga att i första hand hålla sig till kvarlåtenskapen försäkringsavtalslagen). Vårt förslag att försäkringsbelopp ifråga om försäkring tagen på ägarens liv får till konsekvens att aldrig vid ägarens död skall ingå i kvarlåtenskapen beloppet inte heller blir åtkomligt för borgenärema. Detta gäller reservationslöst ifråga om försäkringar som varit utmätningsfria under försäkringstagarens komma åt livstid. Om åter försäkringarna gått att utmäta kan borgenärema försäkringen efter dödsfallet under de förutsättningar som anges i l 16 § andra försäkringsavtalslagen. Ordalydelsen i den angivna bestämmelsen stycket även behöver dock jämkas för att det tydligare skall framgå att den omfattar fall då någon är förmånstagare enligt lag. Med den föreslagna regleringen behandlas försäkringen pi samma sätt i i de fall då det finns en av försäkringstagaren utsedd utmätningshänseende och i de fall då sådan fönnånstagare saknas. Det ankommer fönnånstagare visserligen på försäkringsrättskommittén att ta ställning till utmätningsskydför försäkring. Vid de överläggningar vi haft med det i vidare bemärkelse kommittén har man dock framhållit att den ändring vi föreslår ligger helt i med kommitténs intentioner och att den på intet sätt försvårar linje kommitténs framtida ställningstagande. l andra stycket finns en bestämmelse som utgör ett undantag i förmånstagarens rätt till försäkringsbeloppet. Det rör sig om en speciell situation, mellan försäkringstagaren och dennes nämligen den att frågan om bodelning när försäkringstagaren avlider. l make är aktuell p. g. a. äktenskapsskillnad sådana fall skall enligt 9 kap. 8 §äktenskapsbalken gälla vad som är föreskrivet vid äktenskapsskillnad. Vid en sådan bodelning behandlas om bodelning om de inte innefattar rätt till pension, som andra tillgångar. Det försäkringar, I enstaka fall rör värde som de representerar beaktas sålunda vid bodelningen. som på detta sätt ingår i bodelningen. Vi det sig om mycket stora tillgångar undandras bodelningen om anser det inte rimligt att dessa tillgångar avlider innan bodelningen hinner slutföras, särskilt som försäkringstagaren den efterlevande, sedan frågan om äktenskapsskillnad väckts, går miste om en Vi vill här erinra om att den efterlevande förlorar sin rad andra förmåner. att åberopa basbeloppsregeln inte längre står till arvsrätt och att möjligheten buds. att utsträcka den efterlevandes rätt så Å andra sidan är det inte tänkbart ingår i bodelningen. Det skulle få den långt att hela det utfallande beloppet skulle beaktas fullt ut vid egenartade konsekvensen att försäkringsbelopp endast om försäkringsfallet inträffade sedan talan om äktenskapsbodelning väckts. Det skulle också i speciella fall kunna leda till att make skillnad i hopp om att försäkringstagaren avlider. Vi försöker förhala bodelningen anser sålunda att endast försäkringens värde före dödsfallet skall beaktas vid

sou l98l:85

Specialmotivering 469

F é

bodelningen dvs. det värde som skulle ha beaktats vid en bodelning som ägt rum medan försäkringstagaren alltjämt varit i livet. Försäkringen intar en särställning bland de tillgångar som skall beaktas vid bodelningen i och med att den inte ingår i den avlidne makens kvarlåtenskap. Vid andelamas beräkning läggs emellertid försäkringens värde före dödsfallet till den avlidne makens andra tillgångar. l en del fall kan det tänkas att den á efterlevande maken inte kan få ut sin andel av sin egen egendom och av den å avlidne makens kvarlåtenskap. Förmånstagaren skall då vara skyldig att avstå vad som fattas. Som mest kan förmånstagaren få avstå från hälften av det värde som försäkringen representerar före dödsfallet. Det sagda skall illustreras med ett exempel. Antag att en man tagit en försäkring på 200 000 kr med i första hand make och i andra hand sina arvingar som förmånstagare. Försäkringen har ett återköpsvärde som uppgår till 50000 kr. Makama ansöker om äktenskapsskillnad. Vid bodelningen visar det sig att mannen utöver försäkringen har 20 000 kr och hustrun 10 000 kr. Mannen avlider emellertid innan bodelningen är klar och försäkringsbeloppet 200 000 kr tillfaller hans arvingar. till Förmånstagarförordnandet make har förfallit i och med ansökan om äktenskapsskillnad. Vid bodelningen beaktas emellertid försäkringens återköpsvärde före dödsfallet och den efterlevande makens andel uppgår till 20000 + 50000 + l00O0 =40 000 kr. Vid bodelningen får hustrun sin egen

egendom och mannens egendom vilken tillsammans uppgår till 30 000 kr. Resterande 10 000 kr får arvingama avstå ur försäkringsbeloppet. Vi har inte ansett det nödvändigt att äktenskapsbalken innehåller en uttrycklig bestämmelse om hur försäkringar skall beaktas om försäkringstagaren avlider sedan talan om äktenskapsskillnad väckts. Det rör sig om en så pass udda situation att det, utöver den allmänna regeln om efter vilka riktlinjer bodelningen skall ske i9 kap. 8 §äktenskapsbalken, får anses tillräckligt att det indirekt av ifrågavarande bestämmelse framgår hur frågan skall lösas.

l05§ En översyn av tolkningreglema i denna paragraf hör till försäkringsrättskommitténs uppdrag. De ändringar vi föreslår är endast konsekvenser av våra övriga förslag. I andra stycket föreslås ett tillägg med den innebörden att ett förmånstagarförordnande med beteckningen make förfaller när talan om äktenskapsskillnad väcks. Det är dock att märka att det här. i motsats till vad som gäller enligt 103a §, är fråga om en tolkningsregel där omständigheterna i det enskilda fallet kan leda till att förordnandet likväl skall gälla. När försäkringstagaren betecknat make och bam som förmånstagare skall försäkringsbeloppet enligt nu gällande tolkningsregel. när det finns flera tillfalla förmånstagare, dem efter de grunder som vid dödsfall gäller ifråga om bodelning och arvsrätt. Mot den nuvarande regeln har den invändningen gjorts att den inte passar när makamas egendom är enskild. Härtill kommer att vårt förslag att avväga bröstarvinges och eñerlevande makes intresse mot varandra i arvsrättsligt hänseende nödvändiggör en omarbetning av regeln. Förslaget till ändring innebär att maken får halva beloppet och bröstarving-

470 Specialmotivering

arna den andra hälften. Tolkningsregeln gäller även för det fall makarnas

egendom är enskild. betecknat sina arvingar som förmånstagare skall När försäkringstagaren enligt sista stycket fördelas eñer de grunder som gäller i fråga om beloppet arvsrätt. Vi föreslår ett tillägg för det fallet att försäkringstagaren efterlämnar

make och en eller flera bröstarvingar. Förslaget innebär att maken skall få en av försäkringsbeloppet och bröstarvingama återstoden. Beloppet tredjedel arvskifte efter den fördelas m. a. o. på samma sätt som vid ett omedelbart i ärvdabalken avlidne. Genom tillägget klarlägges att de nya bestämmelserna oskiftad inte skall tillämpas i detta om makes rätt att behålla kvarlåtenskapen sammanhang.

ll5a§ kan ibland ha svårt att avgöra vem som är berättigad att Försäkringsbolagen utfå försäkringsbelopp. Idag föreligger en sådan situation då det kan ifrågasättas om laglotten eller giftorätten kränks genom ett förmånstagarförordnande. Dessa svårigheter undanröjs genom vårt förslag. I stället uppkommer svårigheter i andra situationer. De fall vi tänker på kommer att vara sällsynta. De föreliggernär försäkringstagaren har en försäkring på eget liv och inte insatt en förmånstagare och inte heller efterlämnar make. Då skall enligt vårt förslag det utfallande fördelas mellan arvingar och universella försäkringsbeloppet testamentstagare såsom förmånstagare som om beloppet ingått i kvarlåtenmellan arvingama föranleder inte några nya problem. skapen. Fördelningen befinner sig då i samma situation som när försäkringsta- Försäkringsbolagen förordnandet att försäkringsbeloppet skall garen gjort det tämligen vanliga hänger samman med att tilfalla hans eller hennes arvingar. svårigheterna tillerkänns rätt till försäkringsbelopp. Det inneuniversella testamentstagare måste skaffa sig information om förekomsten av bär att försäkringsbolagen eventuella testamenten. Man måste avvakta att ett testamente bevakas och

delges arvingama. Om testamentet inte godkänns måste tiden för klander gå ut eller resultatet av en klanderprocess avvaktas. Svårighetema får emellertid

inte överdrivas. I de flesta fall står det ganska snart klart vem som är

berättigad. Eftersom utfallande inte ingår i kvarlåtenskapen kan inte forsäkringsbelopp försäkringsbolagen betala till en boutredningsman eller någon annan företrä-

dare för dödsboet. Det kunde övervägas att införa en lagbestämmelse som gav bolagen denna möjlighet. I sak skulle emellertid inte mycket vara vunnet fördelas måste ju under alla förhållanden klarhet härmed. Innan beloppet vinnas i frågan vem som är berättigad till pengarna. Självfallet kan det inträffa att försäkringsgivaren i god tro betalar ut beloppet

till någon som felaktigt framstår som berättigad. Vi anser att försäkringsgivasin Om sålunda

1 ren i dessa fall skall anses ha fullgjort betalningsskyldighet

Möjligen kan den föreexempelvis ett testamente dyker upp i efterhand med ett innehåll som innebär slagna bestämmelsen gälär berättigad till försäkringsbeloppet skall la utan stöd av lagbe- att en universell testamentstagare stämmelse redan idag. Jfr denne inte kunna vända Däremot finns det sig mot försäkringsbolaget. Hellner, Försäkringrätt, vissa möjligheter att få ut beloppet från den förste mottagaren. naturligtvis 2 uppl., 1965 s. 622 ff. önskar få ut Situationen är i princip densamma som när testamentstagaren och Agell i SvJT 1976 s. 329 not. 10. annan egendom som den avlidne efterlämnat.

Specialmotivering 471

En förutsättning för att försäkringsgivaren skall vara befriad från vidare betalningsansvar är att utbetalningen skett i god tro efter försäkringsfallet. För att god tro skall föreligga krävs att försäkringsbolaget varit erforderligt aktsamt och undersökt hur förhållandena gestaltat sig i det enskilda fallet. Detta bör emellertid knappast vara något problem. Bolagen besitter ett sådant kunnande att utbetalningsverksamheten kan förväntas bli skött på ett seriöst och kompetent sätt. Vi vill betona att den föreslagna bestämmelsen tar sikte på en speciell situation som uppkommit genom våra andra förslag. Vi har saknat anledning att undersöka om det finns andra fall där försäkringsgivaren är eller bör vara skyddad när en utbetalning i efterhand visar sig felaktig. Det är därför inte möjligt att med utgångspunkt från den av oss föreslagna bestämmelsen dra några slutsatser om försäkringsgivarens ansvar i andra situationer?

ll6§ Som framgår av specialmotiveringen till 104 §försäkringsavtalslagen behöver ordalydelsen i l 16 § 2 st jämkas så att det tydligare framgår att bestämmelsen även omfattar fall då någon är förmånstagare enligt lag.

9.10 till om i

Förslaget lag ändring lagen om allmänna

arvsfonden

Såsom vi framhållit i avsnittet om försäkringsfrågor bör allmänna arvsfonden ha möjlighet att helt eller delvis avstå från försäkringsbelopp som tillfaller fonden enligt lO3a § försäkringsavtalslagen. Med anledning härav föreslår vi ändringar i 1 och 5 §§ lagen om allmänna arvsfonden.

1 § l bestämmelsen görs endast det tillägget att fondens förvaltning också skall avse vad den erhåller genom formånstagarförordnande. Det valda uttryckssättet inkluderar både det fallet att försäkringtagaren gjort ett uttryckligt förordnande till förmån för fonden och det fallet att förmånstaga rförordnandet gäller på grund av lag dvs. enligt den av oss föreslagna lO3a § försäkringsavtalslagen.

5§ Genom ett nytt stycke görs de nuvarande bestämmelserna om avstående av arv tillämpliga på det fallet att försäkringsbelopp tillfaller allmänna arvsfonden såsom förmånstagare enligt l03a § försäkringsavtalslagen. Egendom som fonden får genom testamente kan inte avstås. Detsamma bör gälla om allmänna arvsfonden erhåller ett försäkringsbelopp på grund av att försäkringstaga ren insatt fonden som förmånstagare. I bägge fallen förvärvar fonden egendom med stöd av en uttrycklig viljeförklaring av den avlidne. Ett avstående kan enligt paragrafen ske om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma 2 Se hänvisningma i fömed den avlidnes yttersta vilja. Om det är billigt får arv avstås även i annat fall regående not.

472 Specialmotivering

till släkting eller annan person som stått den avlidne nära. Vi saknar anledning som skall ske. Vi vill bara uppmärksamma en att gå in på den prövning situation som kan uppstå till följd av våra förslag. På skäl som anförts i avsnittet om Försäkringsfrågor erhåller allmänna arvsfonden ifrågavarande försäkringsbelopp även i de fall då den avlidne i testamente tillerkänt någon ett testamentet självfallet legat och legatet inte kan utgå ur boet. l dessa fall utgör ett starkt motiv för fonden att helt eller delvis avstå från försäkringsbeloppet. för ett avstående får dock självfallet bedömas utifrån Förutsättningtma omständigheterna i varje enskilt fall.

i kommunalskattelagen

9.11 Förslaget till lag om ändring

Som framhållits i specialmotiveringen till 13 kap. 5 § äktenskapsbalken behöver anvisningama till kommunalskattelagen ändras så att det framgår att den återbetalning av premier som skall ske enligt den paragrafen godtas som en form av återköp. Vårt förslag innebär att återköp medges i den mån det skall erfordras för att försäkringsgivaren enligt 13 kap. 5 § äktenskapsbalken kunna återbetala premier. Den valda formuleringen medger återköp inte bara för det anspråk som försäkringstagarens make har utan även det mot detta anspråk svarande källskatteavdrag som försäkringsbolagen kan vara skyldiga att verkställa. nämnts att en återbetalning av Som tidigare följer av det förhållandet är att skatterättsligt anse som en premier enligt 13 kap. 5 §äktenskapsbalken form av återköp att det är försäkringstagaren som skall ta upp det återbetalda beloppet till inkomstbeskattn ing. När försäkringsgivaren begagnar sig av den i möjligheten att med befriande verkan betala ut äktenskapsbalken öppnade beloppet till försäkringstagarens make ändras givetvis inte utbetalningens karaktär av återköp. Även i denna situation skall sålunda beloppet tas upp till beskattning hos försäkringstagaren. Det kan inträffa fall då försäkringstagaren får svårigheter att klara av den ökade skattebörda som utbetalningen medför. Det kan då finnas skäl att låta försäkringstagaren återköpa hela försäkringen. Den nu gällande lagen ger för sådana återköp. Enligt anvisningarna till förevarande paragraf utrymme får återköp ske om särskilda skäl föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan medger det.

till om i vissa

9.12 Förslaget lag ändring lagen angående

utfástelser om gåva

I den s. k. gåvolagen har 6 § ändrats så att det framgår att allmänna regler i princip gäller också gåva mellan makar och utfästelse om sådan gåva men att mot givarens borgenärer finns särskilda det i fråga om gåvans verkan bestämmelser i äktenskapsbalken.

Specialmozivering 473

9.13 Förslaget till lag om i om arvsskatt ändring lagen och gåvoskatt

ll§ Paragrafen reglerari första hand det s. k. schematiska arvskiftet, dvs. hurarvsoch testamentslotter skall beräknas vid skattläggningen. I andra hand kan beskattning ske i enlighet med ett arvskifte om detta åberopas i skatteärendet. Om arvlåtaren efterlämnar både make och bröstarvingar tillfaller kvarlåtenskapen enligt gällande lag bröstarvingama och det schematiska arvskiftet görs i enlighet därmed. Genomförs vårt förslag till 3 kap. ärvdabal ken kommer fördelningen av kvarlåtenskapen att kunna ske på olika sätt beroende på om bröstarvingama begär att få ut sitt arv eller ej. Paragrafen bör innehålla en bestämmelse om hur arvslottema skall beräknas i detta fall. Huvudregeln i 3 kap. 1 §ärvdabalken är att kvarlåtenskapen tillfaller den efterlevande maken med fri förfoganderätt. l första hand bör därför den del av boet som belöper på den avlidne läggas ut som den efterlevande makens arvslott. Är det emellertid redan vid tiden för skattläggningen klart att bröstarvingama önskar få ut sitt arv är det praktiskt om skatten kan beräknas på de arvslotter som då kommer att utläggas enligt övriga regleri ärvdabalken, väsentligen 2 kap. 1 § och 3 kap. 2 §. Anmälan att boet skall skiftas kan ske genom en anteckning i bouppteckningen eller på annat sätt. Paragrafen har fått ett tillägg i enlighet härmed. Den fingerade bodelningen sker enligt 15 § l mom. vilket i princip innebär hälftendelning eller, i vissa fall, tillämpning av basbeloppsregeln. Vill den efterlevande maken som sin andel behålla sin egendom kan detta endast ske genom åberopande av en gi ltig bodelningshandling. Om den efterlevande skall överta boet oskiftat kan denna förmån inte samtidigt åtnjutas.

l2§ Om en försäkring på eget liv saknar förmånstagarförordnande räknas enligt nu gällande lag det utfallande beloppet vid ägarens död som en tillgång i boet och blir föremål för bodelning, arvskifie och skattläggningi vanlig ordning. Enligt vårt forslag till ändring av försäkringsavtalslagen skall försäkringsbeloppet i stället tillfalla en förmånstagare som utpekas av lagen ( lO3a§ försäkringsavtalslagen). Som framgår av förslaget till ändring av förevarande paragraf skall ett sådant förvärv vid beräkning av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom och sålunda beskattas i samma ordning som andra förmånstagarförvärv. Detta innebär också att det vid skatteberäkn in gen skall verkställas skattefria avdrag enligt denna bestämmelse om förutsättningama for detta i övrigt är uppfyllda. Enligt lagförslaget skall man vid det schematiska skiftet inte längre beräkna giftorätts- och laglottsandelari utfallande försäkringsbelopp. Förslageti denna del, som innebär en kraftig förenkling av regelsystemet, är en konsekvens av vårt förslag att upphäva bestämmelserna i 104 § andra och tredje stycket försäkringsavtalslagen. Som en kompensation för att make inte längre får tillgodoräkna sig skattefria ”giflor2ittsandelar” i utfallande försäkringsbelopp

474 Specialmotivering

föreslår vi att make inte skall vara skattskyldig för hälften av sina förmånsta- Skälen till detta ställningstagande har angivits i avsnitt 8.3.4. garförvärv. Skattefriheten skall även gälla i de fall försäkringen är enskild egendom.

l5§ l mom. I enlighet med förslaget till äktenskapsbalk har ordet giftorättsg0ds” utbytts mot i delningen ingående egendom. Hänvisningen till lagrum i äktenskapsbalken avser oförändrat basbeloppsregeln.

2 mom. i momentet föranleds av den nya regleringen av bröstarvingars

Ändringen

arvsrätt i de fall arvlåtaren var giñ. Enligt förslaget till 3 kap. l §ärvdabalken har den avlidnes bröstarvinge rätt att begära sitt arv. Finns det flera bröstarvingar kan det lätt hända att någon eller några av dem begär sitt arv medan återstoden av kvarlåtenskapen övertas av den efterlevande som oskiftat bo. Enligt uttrycklig bestämmelse skall i sådant fall ett partiellt skifte äga rum. Den del av makamas bo som den efterlevande i sådant fall övertar är annan andel än hälften och vid beräkningen av de kvarvarande arvingamas andel i som den efterlevandes bo skall hänsyn tas härtill. De övriga omständigheter föranleder annan andelsberäkning är angivna redan i nuvarande lydelse av paragrafen.

l5a§ När samlevnad mellan sambor upplöses genom den enes död kan den andre beträffande bostad och bohag som anses tillhöra dem begära bodelning tillsammans. Den del som därvid beräknas för den efterlevande, hälften av den behållna egendomen eller, enligt minimiregeln i 12 kap. 4 § första stycket och två basbelopp, tillfaller denne 19 kap. 4§ andra stycket äktenskapsbalken, oberoende av vem som formellt stod som ägare. För denna del, som skall dras från behållningen enligt bouppteckningen, skall arvsskatt inte erläggas. I stället för bouppteckning kan bodelningshandling, liksom när det gäller makar, få ligga till grund för skatteberäkningen. Genom att åberopa en bodelningshandling kan dödsbodelägarna uppnå att skatten beräknas än hälftendelar. Sådan bodelning kan på andra andelar föranledas av bestämmelserna i 7 kap. 6 §andra och tredje stycket och 19 kap. 4§ första stycket äktenskapsbalken.

28 § som för fastställande av I andra stycket fastställs storleken av de grundavdrag lott får göras från varje arvslott. I den allmänna motiveringen skattepliktig (8.3. l) har vi redogjort för skälen till att vi vill kraftigt höja det grundavdrag som tillkommer den efterlevande maken. kvarstår Vi föreslår att det nu höjs till 200 000 kr medan övriga grundavdrag oförändrade. Enligt bestämmelserna i tredje stycket jämställs en sambo under särskilda

Specialmotivering 475

förutsättningar med en make, när det gäller tillämplig skatteklass och gmndavdragets storlek. l avsnitt 8.3.5 har vi redovisat vår mening att sambobegreppet bör utvidgas. Den ändrade avgränsningen i paragrafen stämmer därmed överens med bestämmelsen om sambor i 19 kap. 1§ äktenskapsbalken. För att en sambo skall få en lott erfordras dock fortfarande testamente eller förmånstagareförordnande av arvlåtaren.

32§ I en ny punkt h) har intagits bestämmelser om efterbeskattning i vissa fall då bodelning och arvskifte görs med avvikelse från den lingerade delning som lagts till grund för beskattningen. Det är speciella fall där, om inte någon uttrycklig bestämmelse finns, dödsboet skulle kunna undgå skatt genom att

skattläggningen sker schematiskt enligt i lagen angivna huvudregler men

bodelning och arvskifte sker enligt de mera flexibla regler som vi föreslår i äktenskapsbalkens bodelningskapitel och i 3 kap. ärvdabalken. De fall där kompletterande regler om efterbeskattning behövs har behandlats i det föregående, 8.3.1 och 8.3.2. Det första fallet är att arv tillfaller någon, vanligtvis en bröstarvinge, genom att denne vid bodelning begär skifte av den avlidnes kvarlåtenskap som annars tillfaller den efterlevande maken med fri förfoganderätt. Om detta inte dokumenteras före inregistreringen av bouppteckningen beskattas kvarlåtenskapen enligt l l § l mom. såsom en lott som tillkommer den efterlevande. l den mån bröstarvingens lott blir skattepliktig skall efterbeskattning ske. Att den efterlevande kan få sin skatt nedsatt och begära återvinning framgår av 59 § g. Vid bodelningen kan den efterlevandes enskilda egendom med tillämpning av 10 kap. 8 §eller 12 kap. 4 §andra stycket äktenskapsbalken komma att ingå i delning. Om därigenom någon arvinge får en skattepliktig lott eller en redan beräknad lott blir så mycket större att ytterligare arvskatt skall betalas, skall efterbeskattning ske. Detsamma gäller om anledningen till att en arvslott beräknas eller lotten ökas är att den efterlevande maken enligt 12 kap. 3§ första stycket äktenskapsbalken begärt att få behålla sin, mindre, del av makamas bo. Efterbeskattning sker i samtliga fall på grundval av deklaration, se 45 §.

39§ Om den ena maken vid bodelning får behålla mer av sitt giftorättsgods än vad som enligt nuvarande lag utgör hans eller hennes andel i boet betraktas denna eftergift av den andra maken eller dennes rättsägare olika ur skattesynpunkt beroende på av vilken anledning förrättas. bodelningen Sker bodelningen i anledning av äktenskaps- eller boskillnad betraktas eñergiften inte som gåva, medan motsatsen är fallet om bodelningen sker med anledning av den ena makens död. Som vi tidigare redogjort for, 8.3.2, överger vi i förslaget till äktenskapsbalk begreppet giftorätt såsom en rätt som förvärvas vid äktenskapets ingående och inriktar oss i stället på tidpunkten för äktenskapets upplösning och hur makamas egendom då skall delas. Härav följer att om den efterlevande av två makar enligt 12 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken

SOU l98l:85

476 Specialmotivering

som sin andel behåller sin egendom detta inte är någon eftergiñ från den avlidne makens Något slag av gåva föreligger alltså inte och rättsägare. gåvoskatt skall inte utgå. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed. Därigenom blir det i detta hänseende samma regler oavsett av vilken anledning bodelning sker.

45§ I 32 § har under h) tagits upp de nya fall där enligt vårt förslag eñerbeskattning skall ske. Att den skattskyldige skall deklarera arvet anges i förevarande paragraf.

46§ bestämmelser om tidsfrister för avlämnande av dekla- Paragrafen innehåller ration. I de fall som avses under 45 § c) hänvisas tillbaka till bl. a. reglerna om efterbeskattning i 32 §. Det av oss föreslagna tillägget h) till nämnda paragraf i vissa särskilt angivna fall av bodelning och syftar till att beskatta arvslotter arvskifte. l sådana fall bör deklarationsfristen räknas från arvskiftet eller har fått ett tillägg i enlighet härmed. bodelningen. Paragrafen

59§ motsvaras i förevarande De i 32§ h) angivna nya fallen av eñerbeskattning skall nedsättas och paragraf under g) av fall där skatten för någon skattskyldig i det för högt beräknade beloppet återvinnas. kan Det har ansetts lämpligt att ha en tidsgräns på det sättet att återvinning ske bara om arvskiftet respektive bodelningen sker inom ett år från skattebeslutet. Härigenom undviks att skatten måste räknas om lång tid efter beslutet.

9.14 till lag om ändring i lagen om handläggning

Förslaget

av domstolsärenden Om gällande regler lämnades i sak oförändrade skulle vid prövning av ärende om tillstånd till förfogande över bostad eller bohag och angående förordnande nämnd alltid medverka, att egendom skall sättas under särskild förvaltning även om ärendet inte är tvistigt eller det eljest föreligger särskild anledning i andra därtill. Vi anser att nämnd bör medverka när så följer av huvudreglema stycket i 6 § men inte generellt. Vi är medvetna om att detta kan bli av ringa med tanke praktisk betydelse, eftersom man oftast får planera handläggningen på att parterna kan visa sig vara oeniga. Som vi berört i motiven till 18 kap. 2 § för handläggningen behandlas i äktenskapsbalken får frågan om formerna annat sammanhang.

Specialmotivering

9.15 Förslaget till lag om ändring i om lagen försäkringsrörelse

Enligt vårt förslag till ändring av l03§ skall en forsäkringsavtalslagen försäkringstagare vara skyldig att underrätta sin make om han insätter eller utesluter maken som förmånstagare. Vidare skall försäkringsgivaren vara skyldig att på förfrågan underrätta maken i vilken omfattning maken är förmånstagare. På grund härav bör förbudet att lämna ut uppgifter i förevarande bestämmelse inte upprätthållas i förhållande till försäkringstagarens make.

2 E- l

z 9.16 Förslagen till lag om ändring i

å fastighetsbildnings-

lagen och till kungörelse om i

ändring fastighetsbildnings.-

i

S . kungörelsen

i i En grundläggande förutsättning för att fastigheter skall få sammanläggas till en

3 de

fastighet är att har samme ägare och innehas med samma rätt. Detta har . tidigare ansetts innebära att sammanläggning inte var möjlig, om fastigheterna tillhörde makar antingen var för sig eller med olika rätt. I det senare avseendet förelåg sålunda ett hinder, om den ena fastigheten var enskild egendom och den andra giftorättsgods, något som gällde också om fastigheterna tillhörde endast den ena maken. Vid tillkomsten av fastighetsbildningslagen ansågs det vara angeläget att en sammanläggning inte skulle hindras av sådana, ofta på rena tillfälligheter beroende förhållanden som olikhet i fråga om makamas rätt till de särskilda fastigheterna. Därför infördes i l2 kap. 2 §bestämmelser som gör det möjligt att sammanlägga fastigheter också då dessa tillhör makarna var för sig eller med olika rätt i äktenskapet. Förutsättningen är att makarna träffar avtal om sin rätt i den fastighet som bildas genom sammanläggningen. I paragrafen anges i detalj vad avtalet skall innehålla för att det i olika situationer skall framgå, i vad mån den nybildade fastigheten skall vara enskild egendom eller giñorättsgods. När fastigheterna tillhör makama var för sig, skall vidare bwtämmas att makarna skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten. Värdera makens andel skall utgöra hälften, om ej annat avtalats. Dessutom anges att, om avtalet innefattar gåva, bestämmelserna i 8 kap. 5§ giftermålsbalken om gåvotagares ansvar i vissa fall för givarens skulder skall tillämpas. Paragrafens andra stycke innehåller det undantaget att fastighet som är en makes enskilda på grund av villkor vid gåva eller i testamente eller testamentarisk föreskrift av arvlåtaren kan ingå i sammanläggning endast om avtalet innehåller att den nybildade fastigheten skall vara den makens enskilda egendom. Om vårt förslag till äktenskapsbalk antas, kan dessa regler för sammanläggning av makars fastigheter väsentligt förenklas. Giftermålsbalkens bestämmelser om makars egendom bygger på den tanken att vardera maken under äktenskapet har giftorätt i den andres egendom och att vardera maken är skyldig att vårda sitt giftorättsgods så att det ej otillbörligen minskas till förfång för den andra maken. Undantag gäller for sådan egendom som under äktenskapet är enskild. Förslaget till äktenskapsbalk däremot tar de ekonomiska förhållandena vid äktenskapets upplösning till utgångspunkt. Den

Specialmotivering

egendom som då tillhör makarna skall i princip ingå i bodelning, om den inte på någon särskild grund får undantas. Termema giñorätt och giftorättsgods har utmönstrats. (Se 4.1 och 4.3.4 samt specialmotiveringen till 10 kapitlet.) Av detta förslag följer att makarna under äktenskapet är ägare till sin egendom utan inskränkning eller att makarna, eventuellt, är samägare. Om egendomen skall inä i en framtida bodelning eller får undantagas från denna, kommeratt sakna betydelse i ett samman läggningsärende. Något särskilt avtal om detta är således inte behövligt. I vad mån en fastighet som har bildats genom sammanlägghing under äktenskapet skall ingå i bodelning får i stället avgöras enligt äktenskapsbalkens regler. (Jämför specialmotiveringen till lO kap. 6§ andra stycket.) Har makarna upprättat ett äktenskapsförord beror det på vad detta innehåller. Är det helt generellt, så att all egendom som tillhör eller tillfaller makarna skall undantas från bodelning, kommer detta också att gälla vardera makens andel i den nybildade fastigheten. Är däremot äktenskapsförordet partiellt, så att det endast gäller viss nännare angiven egendom, beror det i första hand på en tolkning av denna bestämning, om den kan anses omfatta också den nybildade fastigheten, något som kan te sig tämligen självklart t. ex. om endast ett mindre område har lagts till den ursprungliga fastigheten. Finns det inte underlag för en sådan tolkning får det ankomma på makarna att genom nytt äktenskapsförord komplettera det tidigare. De är inte bundna att göra det i omedelbart samband med sammanläggningen utan kan vänta till något annat tillfälle. Föreligger inte när bodelning skall förrättas äktenskapsförord som kan anses innebära att den nybildade fastigheten skall undantas följer av de allmänna principerna i äktenskapsbalken att den skall ingå i bodelningen. Det kan anmärkas att äktenskapsbalken inte uppställer något hinder mot att, när en fastighet är samägd, den ena makens andel skall ingå i bodelningen medan den andra makens andel undantas. Är någon av de i sammanläggningen inäende fastigheterna enskild på grund av villkor vid gåva eller testamente eller föreskrift i testamente av arvlåtaren uppkommer på samma sätt en fråga om tolkning av rättshandlingen. Denna kan omedelbart genom sin avfattning eller med hänsyn till sitt syfte och övriga omständigheter ge vid handen att villkoret eller föreskriñen skall gälla också den nybildade fastigheten eller den andel därav som tillkommer i den ena maken. Jämfört med det fall då rättshandlingen är ett äktenskapsförrättshand- a ord föreligger här den skillnaden att makarna icke kan komplettera l lingen genom ett nytt äktenskapsförord, om rättshandlingen inte ger dem en sådan befogenhet. Det får vid bodelningen bedömas vilken inverkan sammanläggningen har haft på frågan, om egendomen skall ingå i bodelning eller ej. Härvid kan makamas andelar behandlas olika eller hela den nybildade fastigheten ingå i bodelningen. Om makarna är ense har de under alla förhållanden möjlighet att välja den senare utvägen. Behandlar man sålunda frågan, om den nybildade fastigheten skall ingå i bodelning, helt enligt äktenskapsbalken, bortfaller behovet av att beakta denna fråga redan i sammanläggningsärendet. Ett hinder mot sammanläggning kan emellertid även i fortsättningen vara att fastigheterna icke har samma ägare, när en fastighet tillhör den ena maken och en annan fastighet den andra maken eller fastigheterna tillhör dem tillsammans med olika andelar. För att å

SOU l98lz85 479

Specialmotivering

möjliggöra en sammanläggning i dessa fall behövs alltså fortfarande en bestämmelse motsvarande 2 §. Den däri angivna principen, att sammanläggning får ske om makarna träffar avtal om sin rätt i den fastighet som bildas genom samman läggn ingen, bör bibehållas. Avtalet bör gå ut på att bestämma den andel som skall tillkomma vardera maken. Den nuvarande föreskriñen att vardera makens andel skall utgöra hälften, om ej annat avtalats, är obehövlig och bör utgå.

Åtskilliga omständigheter kan inverka på frågan om en andelsberäkning

kan anses motsvara de verkliga förhållandena eller om däri döljer sig en gåva som kan medföra att gåvotagaren blir ansvarig för givarens skulder. Utkrävandet av detta ansvar är heller inte en särskilt praktisk och ofta anlitad utväg för kronofogden eller annan borgenär. Det förefaller därför vara överdrivet att

ålägga fastighetsbildningsmyndigheten att i varje samman läggningsärende,

där makar är inblandade, undersöka om avtalet mellan dem innefattar en gåva och yttra sig därom i beslutet. Ett skäl till att en sådan skyldighet nu föreligger synes vara att, om avtalet innefattar en gåva, kungörelse därom skall införas i allmänna tidningarna och i tidning inom orten. Vi har ansett att sådan kungörelse inte längre är behövlig (specialmotiveringen till 16 kap. 2-4 §§).

När det gäller avtal enligt 12 kap. 2 § fastighetsbildningslagen, vilka årligen

icke uppgår till mer än ett 30-tal, torde det vara tillräckligt att uppgift därom tas in i äktenskapsregistret, utan att det i varje särskilt fall anges om avtalet kan anses innefatta en gåva. Det får ankomma på borgenär som överväger att utkräva ansvar av en make eller eventuellt att försätta givaren i konkurs att närmare utreda hur därmed förhåller sig. Frågan kan bli aktuell endast i enstaka fall. Om avtalet innefattar gåva av viss storlek, kan skyldighet att betala gåvoskatt föreligga. Gåvoskatt grundas på deklaration av den skattskyldige, varför det inte heller i detta hänseende finns behov av utredning genom

fastighetsbildningmyndigheten. Frågan om undantag från skyldigheten att

betala gåvoskatt vid sammanläggning av fastigheter som tillhör makar har tidigare diskuterats men ej föranlett förslag (prop. 1969: l 28 s. B 724). Vi har inte heller ansett oss böra ta upp denna fråga, men vi nämner under 8.3.7 möjligheten av en framtida översyn av skattereglema i särskild ordning. För att även till formen få enhetlighet vid såsom en registreringen utgångspunkt för preskription av makens ansvar bör föreskrivas att uppgift om avtal enligt 12 kap. 2

§fastighetsbildningslagen skall av fastighetsregisterrnyn-

digheten sändas till tingsrätten för registrering Uppgifi därom och avskrift av skall från tingsrätten sändas till äktenskapsregistret. Registreringhandlingen en anses ha skett den dag då handlingen kom in till tingsrätten. Förslag har

upprättats till ändrad lydelse av 23 § fastighetsbildningskungörelsen med nu

angivet innehåll. Vårt förslag innebär således att, då makar begär sammanläggning och icke äger fastigheterna på sådant sätt att l §i kapitlet är tillämplig, de kan i ett avtal bestämma vilken andel iden nybildade fastigheten som skall tillkomma envar av dem. De får efter sammanläggningen sin lagfart ändrad till att omfatta dessa andelar. Hur de bestämmer andelama utsätts inte för någon kontroll i sammanläggningsärendet. De behöver således icke utgå från något bestämt förhållande mellan fastighetema, t. ex. ägovidd eller taxeringsvärde. De kan ta hänsyn till alla föreliggande omständigheter, såsom en faktisk samäganderätt, lånebelastning och eventuellt vederlag. Intet hindrar att avtalet innefattar en

480 Specialmotivering

gåva, men om den är av sådan omfattning att givaren inte kan betala sina skulder, kan i vissa fall den andra maken göras ansvarig, något som dock förutsätter ett krav från borgenären. Om gåvan är skattepliktig ankommer det på gåvotagaren att deklarera gåvan.

Reservationer

1. Av Britta Bjelle, Martin Olsson och Ingrid Sundberg beträffande 7 kap. 6§ och 19 kap. 2§ äktenskapsbalken

En väsentlig punkt i utredningens förslag rör gifta eller ogifta samboendes bostad och bohag. Förslaget att sådan egendom om den anskaffas för gemensamt begagnande vid bodelning skall anses tillhöra dem tillsammans till lika andelar stöder vi. För de fall där det av någon anledning bör finnas möjligheter till avvikelse från huvudregeln innehåller 7 kap. 6§ andra och tredje styckena vissa regler, som tar sikte på fastighet eller annan egendom av större värde, men som inte tillåter full avtalsfrihet. l avsnitt 3.3.8 av betänkandet redogörs för skälen till att det kan vara olämpligt med avtalsfrihet när det gäller egendom som är av storbetydelse för båda parter och där båda på ett eller annat sätt normalt bidragit till anskaffandet och brbehållandet. När det gäller makars förhållanden står vi liksom övriga ledamöter bakom förslagets regleringi denna del. Ett par som ingått äktenskap har ju därigenom uttryckligen avtalat om sin gemenskap och det är naturligt att möjligheterna att avtala bort samäganderätten till sådana tillgångar begränsas. l fråga om sambor är emellertid förhållandena enligt vår mening ofta annorlunda. Många sambor tycks visserligen inte ha gjort något medvetet val mellan att gifta sig eller sammanbo ogiña (se SOU 1978:55, Att sambo och giña sig). De tror att ungefärligen samma regler gäller för deras ekonomiska förhållanden oavsett om de är gifia eller inte. I vart fall tycks de ofta anse samma regler önskvärda. För denna grupp är huvudförslaget lika som för lämpligt makar. Det finns emellertid sambor som av olika skäl känner behov av att bibehålla fullständigt ekonomiskt oberoende sinsemellan. Det är kanske ingen stor grupp men den utgörs av personer som är medvetna om sina rättigheter och skyldigheter och som önskar viss valfrihet. Det kan t. ex. vara fråga om äldre par, där endera eller båda har bam i tidigare äktenskap eller annat förhållande, och där man vill försäkra sig om att barnens arv inte påverkas. För sådana situationer är inte reglerna i 7 kap. 6 § andra och tredje styckena tillräckliga. Vi anser därför att sambor skall ha möjlighet att generellt avtala att samäganderättspresumtionen inte skall gälla för deras egendom. Vi föreslår därför ett tillägg till 19 kap. 2 § första stycket av följande lydelse: ”7 kap 6§ gäller dock bara om inte annat avtalats”.

482 Reservationer

2. Av Ingrid Sundberg beträffande 10 kap. 4§ äktenskapsbalken

pensionsbelopp från AFP Enligt fast praxis har rätten till framdeles utfallande och ATP lämnats utanför bodelning. Detsamma gäller tjänstepensioner på hos staten, kommuner, landsting och andra offentliga grund av anställning och företag. Anställda i enskild tjänst åtnjuter ofta pensioner inrättningar utfästelser och tryggade genom stiftelser eller grundade på arbetsgivares Gemensamt för individuella, av arbetsgivaren betalda pensionsförsäkringar. dessa förmåner är att de bekostats av arbetsgivaren och således inte betalats betraktat en med den anställdes medel. Även om makarna under äktenskapet tryggheten efter kommande tjänstepension som en del av den gemensamma kan det inte anses rimligt att kanske decennier efter en pensioneringen skilsmässa avräkning skall ske på bägge parters under äktenskapet intjänade tjänstepension för överföring från den ena parten till den andra (också från kvinnan till mannen). I det fall äktenskapet varit långvarigt eller synnerliga av underhåll kommer en utfallande större skäl legat till grund för utdömande ofta att medge fortsatt utgivande av underhåll. Jag anser det tjänstepension undantas från sådan egendom som därför naturligt att dessa pensionsförmåner skall ingå i bodelning. Undantaget bör alltså gälla inte endast rätten till egen som kan föreligga enligt de pension utan även den rätt till familjepension tillämpliga systemen. 10 kap. 4§ äktenskapsbalken medför att även Majoritetens förslag till

värdet av privata pensionsförsäkringar, som make tecknat och själv bekostat,

skall undantas från bodelningegendomen till den del värdet hänför sig till ålderspension enligt försäkringen. Mot detta förslag anför försäkringstagarens jag reservation på följande grunder. innebär ett avstående från medel för omedelbar Pensionsförsäkringar konsumtion oftast under en lång följd av år. Den del av de inbetalade av forsäkringsbolagets risk och pensionema som inte går åt till täckande omkostnader för de framtida uppsamlas och förräntas och bildar grundvalen utbetalningarna av ålderspension och/eller efterlevandepension. Jag anser att detta för kommande konsumtion bildade kapital, i den mån premierna betalats med medel som inte är enskild egendom, bör i sin helhet ingå i som sker i makamas livstid. Detsamma gäller värdet av den bodelning, på försäkringen. Det råder återbäring som vid bodelningstillfället belöper i stället skapats genom suocessiva ingen tvekan om att, om ett sådant kapital insättningar på ett bankkonto, detta kapital skulle utgöra bodelningstillgång. Det finns enligt mitt förmenande inte fog för att behandla sparande i privat pensionsförsäkring eller någon del därav på annat sätt. Det sparande som motsvaras av återköpsvärdena och uppsamlad återbäring på kapitalförsäkringar skall ju också medräknas vid bodelningen. under premiebetal- De uppoffringar som gjorts i fråga om levnadsstandard får på grund av den gemensamma hushållningen i äktenskapet ningstiden anses ha gått ut även över försäkringstagarens make. Det framstår därför som hela värdet av försäkringstagarens ålderspension skall orätt, att vid bodelning vara förbehållet försäkringtagaren.

Härtill kommer, att de värden som uppsamlas genom pensionsförsäkringar

ofta blir mycket betydande. Enligt vad jag inhämtat skulle en pensionsförsäkoch 20 års försörjningsränta med betalning av ring innehållande ålderspension

Reservationer 483

10 000 kr årspremie från 35 års ålder i 30 år ha ett tekniskt återköpsvärde, inklusive uppskattad återbäring, kronor. Härav på över en miljon skulle omkring 78 procent utgöra värdet av ålderspensionen. Skulle bodelningen

E

företas redan efter 20 år, är det totala värdet likväl så högt som drygt 400 000 å i kronor, varav mer än 250 000 kronor faller på ålderspensionen. Naturligtvis a växlar värden pensionsförsäkringars med hänsyn till premiemas storlek, innehåll försäkringens och ålder m. m., men de anförda talen ger ändå en föreställning om graden av den orättvisa som majoritetens förslag på denna punkt kan medföra.

3. Av Britta Olsson

Bjelle, Martin och Ingrid Sundberg beträffande 10 kap. 6§ andra stycket äktenskapsbalken

l förslaget bibehålls möjligheten att genom äktenskapsförord eller föreskrift

vid gåva eller testamente göra egendom till enskild. Om enskild egendom efter

avyttring eller annan omplacering utbyts mot annan egendom gäller nu att detta s. k. surrogat också är enskild egendom såvida inte annat föreskrivits i den rättshandling på grund av vilken egendomen är enskild. Majoriteten föreslår att detta ändras så att undantaget från bodelning inte skall omfatta vad som har anskaffats i stället för den enskilda egendomen, om det inte med hänsyn till rättshandlingens syfte och övriga omständigheter får anses följa av rättshandlingen. Liksom nu skall alltså i första hand gälla vad som uttryckligen sagts i rättshandlingen. När denna inte ger klart uttryck för vad som är avsikten skall man genom tolkning söka utröna vad som är den rätta innebörden. Och när det inte finns någon möjlighet att tolkningsvis fastställa innebörden skall gälla att surrogatet skall ingå i bodelning Till följd av övergångsbestämmelsema till äktenskapsbalken skall äldre rättshandlingar efter den här föreslagna lagens ikraftträdande tolkas enligt denna. Vi anser emellertid att den lämnar alltför stort utrymme för tolkning och därigenom kommer anledning till tvister att uppstå. Enligt vår mening ligger det närmast till hands att anta att exempelvis en person som upprättat testamente före lagens ikraftträdande räknat med att inte behöva särskilt ange att surrogat skulle vara enskild egendom om detta varit hans avsikt. Vi anser inte heller att det finns anledning att ändra lagens nuvarande ståndpunkt. 10 kap. 6 § andra stycket bör därför behandla endast avkastning av enskild egendom varjämte till första stycket bör fogas följande bestämmelse: Vad som

haranskaffats i stället för egendomen skall vara enskild egendom,

såvida ej annat har föreskrivits genom den rättshandling, på grund av vilken egendomen är enskild.

4. Av Martin Olsson och Ingrid beträffande 3

Sundberg kap.

ärvdabalken och 12

kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken

I syñe att stärka den efterlevandes ställning, när den avlidne efterlämnar bröstarvinge, föreslås i betänkandet bl. a. - införande av det oskiftade boet som huvudregel, - avskaffande av barns rätt till laglott,

SOU l98lz85 484 Reservationer

- införande av arvsrätt för efterlevande make, — rätt för den efterlevande att behålla sin egendom.

7 och 8 tillsammans med Britta Bjelle motiverat att vi Vi har i reservation motsätter oss förslaget om avskaffande av bröstarvingars rätt till laglott. för att stärka den efterlevande makens Vad gäller de övriga förslagen av det oskiftade boet som huvudregel och ställning ser vi både införandet att behålla sin egendom som värdefulla reformrätten för den efterlevande

förslag. Däremot kan vi inte ställa oss bakom utredningsmajoritetens förslag att ge finnes, motsvarande en efterlevande make en arvsrätt även då bröstarvingar av den avlidnes egendom, varigenom barnens arvsrätt begränsas i tredjedel motsvarande utsträckning. I vårt land har hittills make hafi giftorätt men ej arvsrätt när den avlidne Ett frångående av denna huvudregel finner vi inte efterlämnat bröstarvingar. önskvärt. Att nu - när äktenskapet i allt högre grad betraktas som en förening av två ekonomiskt självständiga parter - öka äktenskapets ekonomiska

införande av en ny arvsrätt finner vi knappast rättsverkningar genom överensstämma med ett modernt synsätt. make och därmed Följande Majoritetens förslag om arvsrätt för efterlevande begränsning av bröstarvingars arvsrätt kan även medföra att egendom som den avlidne erhållit med villkor att den skall vara hans eller hennes enskilda eller

som genom äktenskapsförord gjorts till enskild egendom skulle, om förslaget helt eller delvis ärvas av den efterlevande maken i stället för av genomfördes, barnen. Vi anser detta felaktigt make kan behålla Det är enligt vår uppfattning angeläget att en efterlevande makamas gemensamma hem. Däremot finns det knappast anledning att, som

i.

föreslår, ändra arvsordningen så att även större kvarlåtenskaper majoriteten i: fördelas på annat sätt än enligt nu gällande regler. i a. att den efterlevande, även då inbördes testamente inte 3 För att säkerställa

hemmet är det lämpligare att :i

föreligger, kan behålla det gemensamma

i

förstärka basbeloppsregeln än att införa en helt ny arvsrätt. Basbeloppsregeln garanterar f. n. den efterlevande maken egendom till ett värde av minst fyra vår uppfattning bör en basbelopp om boet uppgår till minst detta värde. Enligt av antalet förslagsvis till sex, övervägas. Med viss ökning basbelopp, den efterlevande maken nuvarande penningvärde ger basbeloppsregeln egendom att behålla till ett värde av knappt 70 000 kronor. En höjning till sex skulle 100 000 kronor, vilket ökar den basbelopp ge ett värde på drygt att behålla hem och bostad. Hur stor ökningen av efterlevandes möjligheter antalet basbelopp bör göras måste prövas bl. a. med hänsyn till de nya och relationen mellan dessa värden och taxeringsvärdena på fastigheter basbeloppsregeln. Det bör erinras om att makar som önskar att den efterlevande vid skifte skall anger också i fortsättningen har få behålla mer av boet än vad arvsreglema __ möjlighet att genom inbördes testamente förordna om detta. , förordar vi dels att enskild egendom även fortsätt- ._ Sammanfattningsvis . skall ärvas genast av den avlidnes bröstarvingar om sådana finnes, 4‘ ningvis dels att den efterlevandes ställning skall förstärkas genom ökning av antalet basbelopp inom basbeloppsregeln i stället för genom en generell begränsning

:J›*;1i›'4vL'1)-vY-n'.'x-^

av bröstarvingars arvsrätt.

Reservationer 485

5. Av Britta Bjelle, Martin Olsson och Ingrid Sundberg

beträffande 3 kap. 4 § ärvdabalken När den ene av två makar dör utan att lämna efter sig någon bröstarvinge tillfaller kvarlåtenskapen den efterlevande maken som enligt gällande rätt förfogar över den under sin livstid, och även har rätt att förbruka den, men inte V förfoga över den genom testamente. I stället går hälften av boet vid den ..,.‘ efterlevandes . död till den först avlidnes föräldrar, syskon eller syskonbam, eller, med andra ord till arvingar i andra parentelen.

W._...,

När denna ordning infördes anknöt den till den form av inbördes testamente som var och troligen fortfarande är ganska vanligt förekommande. Enligt majoritetens förslag kommer den först avlidne makens arvingar att ställas åt sidan om den efterlevande i sin tur efterlämnar en bröstarvinge eller make i ett nytt äktenskap. Deras intresse har av majoriteten ansetts böra gå före den först avlidne makens efterarvingars rätt. Även om vissa skäl kan anföras för en sådan ordning om mycket lång tid förflutit sedan den först avlidne makens bortgång kan vi inte finna det motiverat att den efterlevandes .. omgifte skall ändra arvsordningen, så att den nya maken ärveri stället för den .förste makens arvingar. Inte heller kan vi ansluta oss till tanken att arvsordningen skulle ändras på grund av att den efterlevande har eller får bam som ej är den avlidnes. Hade den avlidne velat att arvet skulle gå till makes barn hade han eller hon kunnat bestämma detta genom testamente. Vidare är vi inte ense med majoriteten när det gäller den rätt man nu vill ge den efterlevande att, om den först avlidne inte förordnat annat, själv i testamente bestämma om hela boet. Liksom vad gäller föreslagna ändringar på grund av den efterlevandes omgiñe eller förekomsten av icke gemensamma barn tror vi inte att en sådan testamentsfrihet överensstämmer med vad människor i allmänhet anser vara rimligt. Testamentsfriheten innebär ju heller inte att man stärker den efterlevandes ställning, eftersom denne har full frihet att leva upp tillgångarna och själv disponera över dem på det sätt han eller hon önskar under sin livstid. Särskilt med tanke på att, då inte bröstarvingar finnes, den efterlevandes arvsrätt oinskränkt gäller även i enskild egendom anser vi det inte berättigat att han eller hon skall ha rätt att genom testamente beröva den först avlidnes efterarvingar del i kvarlåtenskapen. Först om den efterlevande fått denna befogenhet genom uttryckligt testamentsförordnande bör således sådan befogenhet vara för handen. Vi föreslår därför att paragrafen får följande lydelse: ”Finns ej någon arvsberättigad bröstarvinge efter den först avlidne, då den efterlevande dör, men lever den först avlidnes fader, moder, syskon eller syskons avkomling har de rätt att ta hälften av den efterlevande makens bo såsom arv efter den först avlidne. Hade även denne övertagit egendom som oskiftat bo i tidigare äktenskap, har efierarvingama till den först avlidne maken i det tidigare äktenskapet samma rätt att ta del i boet såsom arv efter denne.

486 Reservationer

6. Av Martin Olsson och Ingrid Sundberg beträffande 3 kap.

7 och 8 §§ ärvdabalken

att överta den först avlidnes kvarlå- Förslaget om rätt för den efterlevande försetts med den viktiga inskränkningen att tenskap oskiftad har visserligen i När 4 det inte kan ske utan samtycke av den först avlidnes bröstarvingar. l \ väl har gett sitt samtycke har de emellertid inte rätt att senare bröstarvingama livstid kan enligt förslaget begära att få sitt arv. Skifte under den efterlevandes nämligen bara ske på begäran av den efterlevande själv. (Detta gäller också om eller bröstarvingen var omyndig och samtycket getts av dennes förmyndare

. gode man). i hans Om den efterlevande gifter om sig kan detta medföra förändringar

eller hennes som kan försvåra bröstarvingamas möj-

egendomsförhållanden

få ut sitt arv efter den först avlidne föräldern. l fall av lighet att sedermera

omgifte kan det därför mycket väl tänkas att den efterlevande själv vill göra sig

av med det oskiftade boet och därför tar initiativ till ett arvskifte (7 §). Vi anser

emellertid att även en bröstarvinge bör ha rätt att påkalla skifte i sådant fall. En

bör därför tas in som ett tillägg till 7 §2 regel härom maken gift om sig har även en bröstarvinge efter den ”Har den efterlevande först avlidne maken rätt att inom sex månader från giftermålet begära

Skifte”.

Om den efterlevande begär skitte gäller en ligt förslaget att den efterlevandes bodelningsförmåner enligt 12 kap. 3 § äktenskapsbalken (basbeloppsregeln och rätten att behålla sin egendom) inte kan åberopas, se 3 kap. 6 §

av en bröstarvinge bör dock den ärvdabalken. Om skiftet sker på begäran efterlevande ha rätt till dessa förmåner. En bestämmelse härom bör tas in som

ett tillägg till 8 §: 2 rätt att ö Delas boet av en bröstarvinge har den efterlevande 5 på begäran i, begära att delning sker enligt 12 kap. 3 § äktenskapsbalken. a

7. Av Britta Bjelle och Martin Olsson beträffande 7 kap.

ä ärvdabalken ,t

makens Utredningen har haft till uppgift bl. a. att söka stärka den efterlevande särskilt i sådana fall då den avlidne maken också efterlämnar ställning, och som innebär att bröstarvingar. Det förslag som utredningen presenterar den efterlevande har rätt att behålla boet oskiftat om ingen bröstarvinge begär

sitt arv stöds av oss. Genom en sådan regel kan man i hög grad ta hänsyn till

i det enskilda fallet. omständigheterna emellertid velat längre för att tillgodose den Majoriteten har gå ännu efterlevande maken att föreslå att bröstarvingamas rätt till laglott genom skulle ett testamente till den efterlevandes förmån avskaffas. Därigenom kunna verkställas utan inskränkning i form av anspråk på arv från bröstar-

Vi anser inte en sådan reform önskvärd. vingama. En möjlighet för arvlåtarenatt testamentera till sin make utan att räkna med

skulle kanske vara berättigad och accepteras av bröstarvinglaglottsanspråk är makamas arvingar. Förslaget om full ama om dessa gemensamma har emellertid vår uppfattning sådana nackdelar att vi testationsfrihet enligt kan missgynna vissa bam. inte kan acceptera det. Den fulla testationsfriheten redan nu, eftersom laglotten bara är hälften av Detta är visserligen möjligt

Reservationer 487

arvslotten. Men det blir ännu mer påtagligt om arvlåtaren får möjlighet att helt utesluta delägarskap i kvarlåtenskapen. Det finns risk för att föräldrar av känslomässiga skäl begagnar möjligheten att göra vissa barn arvlösa. Barn i farozonen är sådana vars föräldrar varken är eller varit gifta med varandra. Dessa barn fick full arvsrätt efter sin far så sent som 1969 och det finns stor risk att ett avskaffande av laglotten i många fall skulle gå ut över dem genom att fadern skulle begagna sin rätt att genom testamente utesluta dem från arv. Det ökande antalet skilsmässor och nya familjebildningar skapar också förhållanden där en förälder tappar kontakten med sina barn i ett tidigare gifte eller samboförhållande. I sådana situationer kan det ofta kännas naturligt för föräldern att gynna barnen i den nya familjen och genom testamente till deras förmån utesluta bamen i det tidigare förhållandet från arv. Avsikten med arvsrättsreformen var att göra alla barn likaberättigade i förhållande till sina fäder. Även om ett avskaffande av laglotten för alla bam inte skulle formellt strida mot denna princip, är vi övertygade om att testationsfriheten i första hand skulle användas till att utesluta arv för s. k. utomäktenskapliga bam. En annan utsatt grupp av barn är adoptivbarn som inte utvecklats så som föräldrarna hoppats och väntat sig. Det finns tyvärr exempel på att barn hämtats från andra länder och adopterats i Sverige och där adoptionen i föräldramas ögon utfallit mindre väl. Förr hände det ibland att man ansökte om hävande av adoptionen men när nu detta inte längre är möjligt finns det risk för att man på annat sätt söker begränsa adoptivbamets rättigheter, särskilt om också egna barn finns i familjen. _ Det finns nu för tiden många omständigheter som bidrar till att tunna ut släktbanden. Möjligheten att beröva barn deras rätt till andel i ett hem som de betraktat som sitt skulle verka i samma riktning. Detta blir så mycket mer fallet som slopandet av laglotten är generell och inte bara gäller vid testamente till en efterlevande make. Testamentet kan också gynna ett barn på övriga barns bekostnad eller vara till fönnån för någon utomstående person. Vi vill i stället betona vikten av att stärka familjebanden och slå vakt om en, låt vara ofullkomlig, rättvisa bam emellan. Har man satt barn till världen skall man också ta ansvar för dem i mån av förmåga och detta ansvar bör inte uttunnas ytterligare. Vi finner det olämpligt att föräldrar får möjlighet att genom testamente ta avstånd från bam som de inte har goda relationer till, eller vilket också är möjligt- att använda testamentsmöjligheten som ett påtryckningsmedel. Ett annat skäl för oss att inte förorda full testationsfrihet är att det blir än mer lockande att försöka utnyttja äldre människor. De testamentsförordnanden som kommer till stånd skrivs i stor utsträckning av äldre. Det är inte ovanligt att sådana personer, även om de är vid god vigör, låter sig påverkas av sin närmaste omgivning till ekonomiska transaktioner, även testamenten, till omgivningens fönnân. Visserligen kan ett sådant utnyttjande utgöra grund för att få testamentet ogiltigforklarat, men denna möjlighet är vansklig och bevismöjlighetema är ofta begränsade. Vad som ytterligare talar för att laglottsinstitutet bibehålls är den nordiska gemenskapen. Inget av övriga nordiska länder har planer på att avskaffa laglotten. Laglotten bör liksom nu vara hälften av arvslotten. Det finns dock ingenting som hindrar en mindre justering av reglerna om laglotten. En följd av huvudförslaget blir att laglottsskyddet mot förmånsta-

488 Reservationer

garförordnanden slopas genom att 104 § andra stycket försäkringsavtalslagen emot. Ett föisäkringsbelopp som upphävs. En sådan ändring har vi ingenting faller utanför kvarlåtenskapen räknar man inte med på samma sätt som övriga Det kan därför vara lättare för bröstarvingama att acceptera att en tillgångar. får ett förmånstagarbelopp än att de av flera arvingar eller en utomstående ställs utanför del i kvarlåtenskapen. laglotten bör därför begränsas till andel i

kvarlåtenskapen. i

8. Av Ingrid Sundberg beträffande 7 kap. ärvdabalken

i reservation 7 och ansluter

i

Jag delar till fullo de synpunkter som utvecklas bör bibehållas och motiveringama härför. mig till att laglotten l04§ andra stycket Däremot kan jag inte gå med på att upphäva försäkringsavtalslagen (se reservation 10).

9. Av Martin Olsson och Ingrid Sundberg beträffande 14 kap.

föräldrabalken l

4§

Om den avlidne maken har någon bröstarvinge som är omyndig gäller enligt förslaget att den omyndiges förmyndare eller gode man skall överväga om den tillstyrker skall omyndige skall begära sitt an/. Endast om Överförmyndaren den omyndige skiftas ut (14 kap. 4§ föräldrabalken). I specialmotiveringen t

betonas att utgångspunkten bör vara att skifte inte skall begäras. 5 som närmar myndighetsåldem kan ha visst Även om en omyndig sig ä på frågan om han eller hon skall få ut sitt arv genast, anser vi att en inflytande rätt gällande när omyndig som ej begärt sitt arv bör få göra denna å bör tas in som ett g myndighetsåldem uppnås och inom viss tid därefter. Detta

tillägg till nämnda paragrafi föräldrabalken: g

inte påkallat skifte har den omyndige rätt att, när å Även om förmyndaren han eller hon blir myndig, inom sex månader därefter, begära att få ut sitt arv”.

10. Av beträffande l04§ andra stycket Ingrid Sundberg

försäkringsavtalslagen

gör det möjligt att Nuvarande l04§ andra stycket försäkringavtalslagen om förvärvet skulle jämka förmånstagares förvärv på grund av livförsäkring, inkräkta på bl. a. efterlevande makes giftorätt och bröstarvinges laglott. Vid därav skall försäkringsbeloppet behandlas som om det ingått i prövningen boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Eftersom förslag inte upptar någon motsvarighet till detta majoritetens skulle det öppnas möjligheter att definitivt överföra i princip stadgande, såsom förmånstagare, liksom att ensidigt obegränsade belopp till utomstående gynna en eller flera av familjemedlemmama. Jag godtar förslaget såvitt avser frihet att tillföra den ena eller den andra inom kretsen försäkringstagarens utfallande försäkringsbelopp. Däremot make och bam eller dess avkomlingar anser jag, att försäkringsbelopp, som tillfaller annan förmånstagare, alltjämt skall inräknas i boet och att efterlevande make således skall ha andel även i detta belopp vid bodelning samt att beloppet också skall ligga till grund för

Reservationer 489

beräkning av bröstarvinges laglott. Förmånstagarförordnandet skulle alltså bli verksamt endast i den mån dessa makes och-bröstarvingars andelsrätter kunde tillgodoses ur bobehållning och försäkringar. Vid bestämmande av makens andel vid bodelningen skulle de i äktenskapsbalken föreslagna reglerna i övrigt tillämpas, exempelvis den 10-åriga suocessiva ökningen av delningsegendomen och minimibeloppet om fyra basbelopp.

lO4§2 st. Nuvarande lydelse Av mig föreslagen lydelse Har försäknngstaganen efterläm- Har försäkringstagaren efterlämnat make eller bröstarvinge, skall, nat make eller bröstarvinge, skall, i där förordnandet hade kunnat av den mån förordnandet avser annan försäkringstagaren återkallas, försäk- förmånstagare och kunnat av försäk-

ringbeloppet, såvitt fråga är om ringstagaren återkallas, försäkrings-

eflerldmnad stärbhusdeläga res gifta» beloppet vid bestämmande av marätt, rätt enligt 13 kap. 12§ andra kens andel vid bodelning enligt stycket giftermålsbalken, rätt till äktenskapsbalken eller bröstarvingvederlag eller laglott, behandlas så es laglott behandlas så som om som om beloppet tillhört boet och beloppet tillhört boet och tillagts tillagts förmånstagaren genom testa- förmånstagaren genom testamente. mente.

i

.F Särskilda yttranden

V I i

l. Av Lilly Hansson, Lisa Mattson och Evert Svensson i

anslutning till avsnitt 5.1.8 och 9.3

Samordningen med de nordiska länderna ifråga om arvsrätten har inte gjort det möjligt för de sakkunniga att nu behandla och komma med förslag om regler vad gäller kretsen av arvsberättigade. Önskemål därom fanns i

direktiven till familjelagssakkunniga.

Vår principiella inställning är att det inte längre föreligger samma behov som tidigare av ett långtgående arvsberättigande. Släktbanden har tunnats ut och familjebegreppen har blivit snävare. Dessutom - och för oss ett viktigare skäl- har samhället ett helt annat skyddsnät för efterlevande än tidigare, då arvet i huvudsak hade en social och försörjningpliktig funktion. Det är därför inte längre motiverat att gå utanför den trängre familjekretsen. I första hand anser vi att sekundosuccessionen - dvs. rätten för andra än den först avlidne makens bröstarvingaratt få del i den sist avlidne makens kvarlåtenskap - samt kretsen av arvsberättigade i tredje parentelen (arvsklassen) - dvs. farföräldrar och morföräldrar och deras barn - bör inskränkas. Vi vill framhäva att någon revision om prövning av kretsen av arvsberättigade icke skett sedan 1928 då arvsrätt för kusiner och avlägsnare släktingar togs bort. Det bör påpekas att det alltid står var och en fritt att genom testamente överlåta kvarlåtenskap till släktingar som av en eller annan anledning står testatom nära. Det har som vi inledningsvis framhållit inte varit möjligt för de sakkunniga att ta upp denna fråga på grund av önskemålet att få likartade bestämmelser i de nordiska länderna. Människor bör inte behöva utsättas för överraskningar endast därför att de flyttat från ett nordiskt land till ett annat. Vi förutsätter att ett arbete med en nordisk initieras och att det samordning leder fram till att kretsen av arvsberättigade inskränks.

2. Av Ingrid Sundbergi till anslutning förslaget till 3 kap.

ärvdabalken Reglerna om den efterlevande makens rätt att behålla den avlidne makens kvarlåtenskap oskiñad innebär att den efterlevande innehar kvarlåtenskapen med fri förfoganderätt. Visserligen har bröstarvingama möjlighet att begära sitt arv och därmed förhindra uppkomsten av ett oskiftat bo, men när detta väl kommit till stånd har de enligt majoritetens förslag ingen möjlighet att bevaka sina intressen i

492 Särskilda yttranden

den egendom i vilken de har rätt till efterarv. Nackdelarna med denna lösning har jag sökt i någon mån eliminera genom att reservationsvis föreslå, dels att den avlidnes enskilda egendom skall ärvas genast av bröstarvingama (reservation 4) och dels att en bröstarvinge får rätt att begära skifte, om den ett efterlevande maken gifter om sig (reservation 6). Detta innebär emellertid minimum av skydd för bröstarvingar. För andra legala efterarvingar har jag inte velat föreslå liknande regler eftersom det skulle innebära en väsentlig av den efterlevandes ställning i förhållande till vad som gäller försämring idag. I nu gällande lydelse av 3 kap. ärvdabalken finns emellertid några regler som på den efterlevandes rätt att handskas med egendom visserligen inte inverkar men som har den effekten att man vid den efterlevandes död efter gottfmnande frångår likadelningen mellan arvingama å ömse sidor. Några av dessa regler har överförts till det nya 3 kap. Några regler som motsvarar nuvarande 3§ emellertid inte bland de föreslagna bestämmelserna. Enligt detta finns skall av den lott som tillkommer den efterlevandes arvingar stadgande arvingar, om den efterlevande utan vederlag utgå till den först avlidnes tillbörlig hänsyn till de senare minskat sin egendom genom gåva eller annan Gåvan eller dess värde kan också komma att återbäras. jämförlig handling. Skälen till att denna regel inte influtit i vårt förslag finns i den allmänna intresse bör

\motiveringen (5. l .9). Även jag anser att man i enkelhetens

undvika dylika regler om vederlag. Om vårt förslag genomförs bör man emellertid noggrant följa utvecklingen och vara beredd att, om den efterlevande makens fria förfoganderätt visar sig i dessa utgörs alltför hög grad missgynna den avlidne makens arvingar, antingen av bröstarvingar eller arvingar i andra parentelen, införa regler för att bättre tillvarata deras rätt.

3. Av Gerhard Grabe beträffande

a Makes upplysningsskyldighet om förmånstagare/örordnande

för livfdrsdkring

finns en bestämmelse om att makar är skyldiga I l kap. 4 §äktenskapsbalken att lämna varandra de upplysningar som behövs för att bedöma familjens Det framhålls vidare i specialmotiveringen till ett ekonomiska förhållanden. att den allmänna inbördes

föreslaget nytt stycke i 103 §försäkringsavtalslagen,

makar emellan angående de ekonomiska förhållanupplysningsskyldigheten dena givetvis omfattar även försäkringar. Icke desto mindre föreslås en uttrycklig föreskrift i nämnda paragraf i försäkringsavtalslagen om att försäkringstagare skall vara skyldig att underrätta sin make om han insätter eller utesluter maken som förmånstagare. Bestämmelsen kompletteras med införandet av en skyldighet för försäkringsunderrätta maken i vilken mån denne är förmånstagivaren att på förfrågan gare. Mot av vad som sagts i första stycket ovan finner jag bakgrunden specifikationen om makes upplysningsplikt i fråga om fönnånstagareförordnande obehövlig. Eftersom det dessutom är fråga om försäkringstagares dödsfallsdispositioner, som i sak inte skiljer sig från testamentsförordnanden,

Särskilda yttranden 493

innebär bestämmelsen ett intrång i svensk medborgares allmänt respekterade intresse att inte i förväg behöva yppa de föreskrifter han i laga ordning givit för sitt dödsfall. Genom möjligheten för försäkringstagares make att hos försäkringsgivaren få besked om i vilken omfattning maken är fömiånstaga re utrustas denne med ett redskap, varmed sekretessen kan brytas. Det är realistiskt att utgå från att denna möjlighet skulle utnyttjas företrädesvis i sådana fall då maken inte litade på försäkringtagaren och inte kunde genom ett förtroendefullt samtal få uppgifter som rörde familjens försäkringsskydd. Denna utväg att gå bakom ryggen på försäkringstagaren skulle uppenbarligen vara ägnad att skapa eller förvärra motsättningar mellan makar. Vad beträffar försäkringsbolagens underrättelseskyldighet angående registrerade fönnånstagareförordnanden skulle införandet av en sådan skyldighet innebära ett anmärkningsvärt brott mot den diskretionsplikt angående kundernas ekonomiska och personliga förhållanden, som försäkringsbolagen av etiska skäl strängt upprätthåller. Samma tystnadsplikt åligger försäkringsinspektionen enligt dess instruktion. Särskilt när det gäller dödsfallsdispositioner är diskretionen betydelsefull och intresset härav har också skyddats genom bestämmelsen om yppandeförbud i 340a § lagen om försäkringsrörelse. Om ett försäkringsbolag utlämnat uppgifter om försäkringstagares förrnånstagareförordnande såvitt avser dennes make - och därjämte, såsom synes vara förutsatt, åtskilliga uppgifter om försäkringamas art, villkor och storlek - och det kommer till brytning mellan makarna, kanske t. o. m. tvist inför domstol, kan det befaras att försäkringstagaren skulle bli avogt inställd mot bolaget för att detta tiilhandahållit bevisning till hans motpart i tvisten. Bolaget kunde därigenom komma i en ömtålig mellanställning. Under alla förhållanden skulle det kunna undergräva det förtroende från försäkringstagarens sida som är förutsättningen för ett gott kundförhållande. Jag anser således att det föreslagna nya stycket i 103 § försäkringsavtalslagen inte bör medtagas. I stället kunde den allmänna bestämmelsen i l kap. 4§ äktenskapsbalken om den inbördes upplysningsskyldigheten mellan makar kompletteras med en uttrycklig erinran om att denna avser även försäkringar. Stadgandet kunde förslagsvis ges följande formulering: ”Makar är skyldiga att lämna varandra de upplysningar som behövs för att bedöma familjens försäkringsskydd och övriga ekonomiska förhållanden. Alternativt kan till den av familjelagssakkunniga föreslagna formuleringen läggas orden: ”Hit hör uppgifter om familjens försäkringar”.

b Enskild egendom genom förmånstagareförordnande

Från bodelning skall enligt l0 kap. 6§ äktenskapsbalken undantas sådan enskild egendom, som make mottagit från annan än den andre maken såsom gåva, arv eller testamente, på villkor att egendomen inte skall ingå i bodelning Villkor om att försäkringbelopp, som tillfaller viss förmånstagare skall utgöra dennes enskilda egendom - med eller utan rätt att genom äktenskapsförord bestämma annat - har i enstaka fall sedan lång tid tillbaka på försäkringstagarens begäran intagits i förmånstagareförordnanden angående

494 Särskilda yttranden

Förvärvet kan ske medan försäkringstagaren lever eller efter livförsäkringar. hans död, beroende på försäkringens utfornming. Det är då i regel benefika överföringar, som till sin karaktär överensstämmer med gåva eller testamente. Förvärven träffas också i princip av gåvo- resp. arvsskatt. Det har länge varit ovisst om denna överensstämmelse är tillräcklig för att rättfärdiga en analogisk tillämpning av de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 8 § 2. giñermålsbalken. I och för sig torde vanliga lagtolkningsregler leda till att en bestämmelse konstruerad såsom en enumeration tolkas strikt efter orden. Man borde således inte vara berättigad att uppfatta i lagen upptagna fall endast såsom exempel på förfaranden, varigenom egendom kan göras till enskild egendom. Å andra sidan bör, om helt närliggande rättsfigurer motiverar en kongruent så att uppräkningen blir fullstänjuridisk behandling, lagen kompletteras dig. Det skulle, trots att fallen inte är frekventa, motsvara ett länge känt behov för försäkatt med gåva och testamente likställdes förmånstagareförordnande villkor föreskriva, att ring i fråga om möjligheterna att genom särskilt förmånstagarens förvärv inte skall ingå i bodelning.

c av till bodelning

Återföring pensionsförsäkringspremier

skall bodelning Enligt förslaget till 1 1 kap. 4 § andra stycket äktenskapsbalken

ske som om pensionsförsäkringspremier erlagda inom ett år före äktenskaps-

skillnad om ena maken genom premiebetalningen i ej ingått i tillgångarna, minskat egendomen. Avsikten är att skapa möjlighet att obetydlig omfattning skaffa sig en stor korrigera illojala försök av ena maken att inför en skilsmässa från bodelegen pension som enligt 10 kap. 4§ skulle vara undantagen ning. motiv till att välja en allmän formulering, som befriar från De sakkunnigas subjektiva omdömen och värderingar, är i och för sig välgrundade, men fråga är om inte under stadgandet kan komma att falla helt legitima premiebetal- Om t. ex. en rörelseidkare, som under alla år underlåtit att med ningar. försäkringar sörja för sitt eget ålderdomsskydd, säljer sin rörelse och efter dispens från riksskatteverket använder en icke obetydlig del av köpeskillingen som engångspremie för en pensionsförsäkring på allmän planpensionsnivå, skall denna premie ingå i bodelningen. Hade han i stället genom årliga premier betalat en likadan försäkring, hade hans rätt till egen pension enligt försäkringen varit undantagen från bodelningen.

Bilaga l Statistik om äktenskapliga förhållanden Av Kerstin Landfieldt

Tabell l Diverse data angáende ingångna och upplösta äktenskap År Samtliga äkten- Samtliga Samtliga” Antal bor- Andel bor-

36,8 a 1965-1970: Uppgifter från SCB, icke publicerad statistik. 1971-: Uppgifter från Svenska Kyrkans Centralråd. Det av Svenska Kyrkan redovisade antalet Vigslar är 400-.1 800 fler än det officiella antalet redovisat av SCB. Men det är i sig ointressant. Det intressanta är förhållandet mellan kyrkliga och borgerliga vigslar. Andelen borgerliga Vigslar har mer än fördubblats sedan 1970.

sou 1981:85

496 Bzlaga 1

män 1951- Tabell 2 Nyblivna gifta män efter ålder per 1 000 icke gifta

35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60- Samt- År 15-19 20-24 25-29 30-34 Iiga“

42,1 28,5 21,2 16,4 3,9 80,1 1951 4,3 80,8 142,2 109,8 63,8 40,8 27,8 19,4 16,3 3,6 79,9 4,3 81,9 143,5 109,0 67,1 41,1 27,3 19,5 14,9 3,9 81,1 1953 4,5 87,0 145,7 106,5 71,3 42,7 27,9 17,9 14,7 3,7 81,3 4,8 88,9 149,3 108,8 66,4 40,3 26,8 18,2 14,0 3,5 80,8 1955 5,1 90,8 152,1 106,2 66,9 39,7 26,1 17,2 14,0 3,4 80,4 5,2 92,6 154,8 104,6 64,8 67,1 39,8 27,2 17,4 13,2 3,3 82,0 1957 5,3 94,7 161,2 108,1 37,9 24,7 16,5 12,7 3,3 79,4 5,1 96,1 155,3 105,9 62,1 37,4 23,3 16,0 11,9 3,3 78,9 1959 4,3 93,8 165,1 101,6 62,1 39,0 25,5 16,0 11,4 3,1 80,0 3,9 97,1 167,0 103,1 59,8 61,0 41,9 26,0 17,8 11,3 3,0 83,8 1961 4,5 102,9 171,1 111,0 24,2 15,8 12,0 3,0 85,3 4,9 105,1 179,5 108,4 63,7 40,4 35,6 23,8 16,0 10,7 2,9 83,2 1963 5,3 103,2 175,9 105,8 58,8 35,8 25,4 16,5 11,7 3,1 89,1 6,1 110,7 188,2 108,9 61,4 35,2 24,1 16,4 11,9 2,7 89,5 1965 6,1 111,6 186,7 109,2 56,9 57,2 33,5 24,1 15,3 10,2 2,5 89,7 5,6 114,0 180,7 103,5 29,6 21,0 14,5 10,1 2,6 81,9 1967 4,4 103,1 162,1 95,2 51,2 28,3 21,0 14,6 9,9 2,5 74,3 3,2 91,3 144,5 84,8 47,6 26,1 20,0 13,1 9,6 2,6 67,0 1969 2,6 78,8 129,3 77,9 42,5 18,4 12,5 9,0 2,1 57,8 2,2 66,0 106,9 62,2 40,1 25,5 21,7 15,4 12,0 8,4 1,9 52,0 1971 1,7 56,8 95,8 60,6 35,9 21,1 16,4 10,8 8,0 2,0 48,9 1,3 51,2 89,0 57,8 34,9 21,9 16,2 11,5 8,4 1,7 47,3 1973 1,2 45,9 86,0 57,6 36,5 27,6 19,8 14,8 10,4 2,1 54,0 1,6 48,4 98,2 67,9 43,4 31,3 21,4 15,3 11,2 2,4 51,5 1975 1,5 42,2 92,4 68,3 43,9 22,8 16,0 12,0 2,3 50,9 1,5 40,0 90,4 69,7 45,8 29,9 42,2 27,4 21,6 14,9 11,2 2,5 44,6 1977 1,3 33,7 77,1 63,4 29,1 20,1 14,7 10,9 2,3 40,9 1,2 28,6 69,8 60,0 39,7 28,2 21,7 15,0 10,3 2,2 39,4 1979 1,0 25,2 66,5 58,5 41,6 28,8 21,8 14,9 10,3 2,3 38,8 .° X k)å”A .i »o 58,9 41,4

“ Räknat på män 20-59 år.

b Värdena för 1963 är felaktiga. Korrekta data gär ej att få fram.

1961-1966 och Befolkningsförändringar del 3 Källor: Befolkningsrörelsen 1951-1960, Folkmängdens förändringar

1967-.

sou 1981:85 1 497

Bilaga

Tabell 3 Nyblivna gifta kvinnor efter ålder per 1000 icke üfta kvinnor 1955-

År 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60- Samt-

1951 33,3 168,3 173,4 103,4 57,3 30,6 16,9 8,5 3,9 0,6 83,0 32,6 169,0 177,0 102,9 56,4 30,2 18,2 8,4 3,6 0,6 82,9 1953 33,8 176,2 175,1 99,9 57,8 32,6 18,0 8,9 3,9 0,6 83,8 33,0 179,5 184,7 107,1 57,9 31,6 18,5 9,2 3,9 0,6 85,3 g 1955 33,5 181,3 186,8 104,9 59,7 31,3 18,3 9,5 4,2 0,6 85,1

i 34,2 182,9 186,3 104,4 59,2 31,8 18,8 9,7 4,0 0,6 84,9

1957 34,5 188,5 195,0 107,1 59,0 31,8 18,8 9,2 4,4 0,6 87,2 33,5 184,8 184,7 100,7 56,1 31,8 17,8 10,2 4,1 0,6 84,5 1959 34,2 184,5 183,5 101,2 54,8 31,0 19,3 9,3 4,4 0,6 84,8 29,0 185,4 185,8 97,0 54,9 31,9 18,8 9,3 4,3 0,7 85,7 1961 32,4 190,1 188,5 97,5 54,9 33,8 19,4 10,2 4,5 0,6 88,5 33,7 191,9 185,6 97,5 56,3 31,3 19,1 9 4,6 0,6 90,2 1963b 35,0 180,8 177,9 91,3 50,7 2 9 17,6 10,0 4,5 0,6 87,6 38,0 191,8 184,3 94,1 51,9 29,9 18,8 10,3 4,4 0,6 94,8 1965 38,7 192,6 179,1 90,1 51,5 27,9 18,8 10,8 4,5 0,6 96,8 38,8 194,2 175,1 87,2 47,4 28,4 18,2 10,1 4,7 0,6 98,6 1967 33,8 177,6 159,6 81,4 42,0 25,9 16,7 9,4 4,0 0,6 91,8 27,1 161,4 146,1 73,7 39,6 26,5 18,6 9,3 4,0 0,6 86,0

3,1 0,4 58,0 12,4 98,6 1 11,1 64,5 40,4 24,3 16,2 8,8 3,9 0,5 65,5

46,3 5,5 53,2 81,4 55,9 37,6 23,4 16,8 9,1 4,0 0,5 45,6 a Räknat på kvinnor 20-59 år. ” Se tabell 2. Källor: Se tabell 2.

SOU l98l:85

498 Bilaga I

200-

.|5O_ ’

IV 100 -*-... 25-29 %___ 30-34

50xxx 35-39 -’x_\/~--_ 20-24 Diagram 1. Nyblivna gifta män efter ålder per l 000 icke gifta män \ I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I 1951-1980. Logarilmiskt 80 60 65 70 75 År 51 55 diagram.

250-

200 5= ___

250-

100- \/\/\-\__--- 25-29

30-34 N*_L_,-_ * 20-24 50_ 35_39 40-44 Diagram 2. Nyblivna gifta kvinnor efter ålder per I 000 icke gifta kvinnor 1951-1980. Logaritmiskl I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I 1 I I 60 65 70 75 80 År diagram.

I

Bilaga I 499

Tabell 4 Nyblivna gifta män i första giftet efter ålder per l 000 ogifta män 1951-

År 15-19b 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60- Samt-

liga“

1951 4,2 80,2 139,2 101,9 54,0 28,8 15,8 10,3 6,2 1,4 77,1 4,3 81,5 140,6 101,0 53,6 27,6 16,3 9,6 6,0 1,5 76.6

1953 4,5 86,6 142,6 97,9 52,3 28,0 15,9 9,1 5,2 1,7 78.0

4,8 88,4 146,6 100,1 53,7 28,5 16,6 8,4 5,4 1,6 78,3 1955 5,1 90,3 149,3 98,3 53,4 26,5 15,1 8,4 5,2 1.3 78,0 5,2 92,2 151,7 96,9 52,5 26,6 14,4 7,0 4,6 1,5 77,8 1957 5,3 94,3 157,6 100,4 54,4 26,6 15,3 8,0 5,0 1,4 79.6

5,1 96,1 152,7 99,2 49,8 25,7 13,1 8,0 4,9 1.4 77.6

1959 4,3 94,1 162,9 94,2 50,6 25,6 13,1 7,1 4.3 1,3 77,3 3,9 96,7 164,0 94,1 48,0 25,5 13,6 7,5 4,6 1,2 78,5 1961 4,5 102,6 168,5 102,1 48,3 28,2 14,4 8,0 3,6 1,2 82.3

4,9 104,8 176,9 98,7 49,9 26,5 13,0 6,7 4,2 1,1 84,5 19636 5,3 103,0 173,6 97,3 46,0 22,9 13,0 7,1 3,6 1,2 82,9 6,1 110,5 186,0 99,7 48,5 22,9 13,4 6,8 4.4 1.0 89.0

1965 6,1 111,3 185,1 100,0 44,9 23,5 13,0 6,8 4.6 0.9 89,9

5,6 113,7 179,1 95,4 44,1 21,7 12,5 5,9 3,6 0,9 90,2

1967 4,4 103,0 161,6 87,5 39,1 17,8 10,9 6,0 3,8 0,9 82.6 3,2 91,1 143,7 78,4 35,1 17,7 12,0 5,9 3.1 0.8 76.5

1969 2,6 78,6 128,6 71,3 30,8 15,6 8,5 4.8 3,4 1,0 68,5 2,2 65,8 105,8 61,5 29,4 14,0 7,9 4,6 3.0 0.7 58.8 1971 1,7 56,6 94,9 56,2 25,6 11,7 7,1 4,4 2,6 0.7 52.9 1,3 51,0 88,2 51,8 24,8 12,0 6,5 4,1 2,2 0,8 49.5 1973 1,2 45,8 85,0 51,9 25,7 11,7 5,9 3,4 2,6 0.7 47,4

1,6 48,2 97,1 61,2 28,7 13,6 7,7 4,6 3.1 0.6 53.6

1975 1,5 42,0 91,5 62,2 29,2 15,2 7,6 5,0 3.1 0.6 50.5

1,5 39,8 89,9 65,0 33,1 13,4 8,5 4,8 3,1 0.7 50.1

1977 1,3 33,3 76,4 58,8 30,8 13,6 8,1 4,7 3,8 0,7 43,7 1,2 28,3 68,9 56,5 29,5 13,8 7,1 4,5 3,2 0.8 39.6 1979 1,0 25,0 65,7 54,7 31,4 14,9 8,3 4,8 2.9 0.7 38.3

0,8 23,3 64,4 57,2 31,1 15,6 8,4 4,0 2.6 0.9 37.5

a Räknat på män 20-59 år.

b Baserat på få observationer.

C Se tabell 2.

Källor. Se tabell 2.

N

sou 1981:85

500 Bilaga 1

l 000 ogifta kvinnor 1951- Tabell 5 Nyblivna gifta kvinnor i mrsta giftet efter ålder per

30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60- Samt- År 15-19b 20-24 25-29 liga“

47,0 23,2 13,3 6,5 3,0 0,6 91,8 1951 33,3 167,0 169,2 92,4 46,8 23,2 13,4 6,4 2,5 0,7 92,0 32,6 167,7 171,5 92,6 47,7 23,4 12,8 6,6 2,9 0,6 93,5 1953 33,8 174,9 170,9 89,3 95,6 46,6 23,3 13,4 6,7 3,0 0,7 95,6 32,9 178,0 178,9 48,2 22,9 12,6 7,0 2,7 0,6 96,0 1955 33,5 179,9 182,8 92,1 46,8 22,3 13,0 6,9 3,3 0,5 96,8 34,2 181,4 182,1 95,4 23,0 12,5 6,6 3,4 0,7 100,1 1957 34,4 187,1 189,7 95,4 46,4 44,8 23,5 12,6 7,6 3,0 0,7 98,2 33,4 183,5 181,0 92,6 22,4 13,2 6,1 3,5 0,6 99,4 1959 30,2 184,2 181,1 91,0 42,8 44,4 22,0 11,9 7,3 3,1 0,7 101,5 29,0 184,4 181,5 87,5 85,8 44,9 23,6 12,8 7,4 3,3 0,5 105,9 1961 32,4 188,8 186,0 22,1 12,8 6,2 3,5 0,6 109,4 33,7 190,9 183,9 90,8 44,9 39,1 21,9 11,9 6,4 3,4 0,6 106,7 19636 35,0 179,8 175,7 82,1 41,6 21,9 14,5 7,2 3,0 0,8 116,9 37,9 191,1 182,2 86,7 40,0 20,4 12,7 7,1 3,4 0,6 119,8 1965 38,7 191,9 178,0 82,0 37,9 19,5 11,8 6,9 3,5 0,6 122,6 38,8 193,7 173,0 77,6 18,2 11,6 5,9 3,0 0,6 115,4 1967 33,8 177,5 160,5 75,4 33,1 32,1 19,2 11,6 6.0 3,3 0,5 107,6 27,1 161,3 145,7 68,6 29,5 16,5 9,4 5,7 2,6 0,6 99,3 1969 21,3 144,6 135,2 61,0 27,6 14,7 9,3 5,5 2,4 0,5 86,9 17,0 121,5 188,5 57,3 55,4 28,5 13,8 8,3 4,5 2,5 0,5 78,4 1971 14,2 105,2 108,4 24,4 13,0 8,5 4,3 2,4 0,4 73,7 12,2 96,4 102,5 52,8 2,4 0,4 70,8 .- 1973 10,5 90,4 96,6 53,2 26,7 12,1 7,7 4,7 u , 15,6 9,4 4,9 2,6 0,4 79,1 12,4 98,0 1 10,9 59,4 30,8 15,6 10,6 5,4 3,0 0,5 74,1 1975 11,3 88,0 106,0 62,3 29,6 32,7 14,1 10,0 5,3 2,2 0,4 73,0 11,1 84,4 104,9 62,5 28,4 16,1 8,1 4,9 2,8 0,4 62,5 1977 9,9 70,4 91,7 55,1 26,9 14,5 10,0 3,9 3,1 0,4 66,7 8,1 61,2 83,3 52,9 28,7 14,2 9,6 4,2 2,7 0,4 53,6 1979 6,6 55,6 80,9 54,1 52,6 53,2 29,7 13,8 8,9 4,6 2,9 0,4 5,4 58,2 81,0

a Räknat på kvinnor 20-59 år.

b Baserat på få observationer.

c Se tabell 2.

Källor. Se tabell 2.

.;.:

- .

~..—,-.

&

1 501

Bilaga

Tabell 6 Relativa antalet nyblivna gifta efter kön och tidigare civilstånd 1960-

År Män Kvinnor

Ogilt Änkl Skild Basta] Ogift Änka Skild Bastal

1960 87,6 2,5 9,9 50 149 88,7 1,7 50 149 9,6 87,9 2,4 9,7 52 449 89,0 1,7 9,3 52 449 1962 88,2 2,2 9,6 53 913 89,6 1,7 53 913 8,7 88,8 2,1 9,1 53 480 89,9 1,5 8,5 53 480 1964 89,2 2,0 8,8 58 439 90,8 1,3 58 439 7,9 89,8 1,8 8,4 59,963 90,9 1,2 7,9 59 963 1966 90,2 1,6 8,2 61 101 91,0 1,1 61 101 7,9 90,1 1,6 8,3 56 561 91,1 1,1 7,7 56 561 1968 89,4 2,0 8,6 52 016 90,3 1,1 52 291 8,5 88,7 2,0 9,3 48 188 89,8 1,1 9,1 48 357 1970 87,9 1,8 10,3 43 092 89,0 1,2 43 278 9,8 87,6 1,7 10,6 39 819 88,8 1,0 10,2 39 918 1972 86,6 1,9 10,4 38 336 87,8 0,9 11,3 38 636 85,5 1,7 12,8 37 856 86,6 0,8 12,6 38 251 1974 83,7 1,8 14,5 44 498 85,0 0,9 14,1 44 864 81,6 1,7 16,7 43 784 82,7 0,9 16,4 44 103 1976 81,0 1,6 17,3 44 627 81,9 1,0 44 790 17,1 79,8 1,7 18,5 40 319 80,6 1,0 18,3 40 370 1978 78,8 1,7 19,4 38 106 79,9 1,0 37 844 19,1 78,0 1,6 20,3 37 701 79,3 1.0 19,6 37 300 1980 78,6 1,5 19,9 37 998 79,4 1.0 19,6 37 569

Källor. Se tabell 2.

Tabell 7 Nyblivna gifta efter kön och tidigare civilstånd 1960

År Män Kvinnor

Ogifl Änkl. Skild Summa Ogift Änka Skild Summa

1960 43 928 1 246 4 975 50 149 44 468 877 4 804 50 149 46 088 1 260 5 101 52 449 46 658 923 4 868 52 449 1962 47 543 1178 5201 53913 48315 904 4694 53913 47 499 1 112 4 869 53 480 48 105 808 4 567 53 480 1964 52 137 1 176 5 126 58 439 53 049 749 4 641 58 439 53 881 1 059 5 123 59 963 54 490 712 4 761 59 963 1966 55 094 971 5036 61 101 55 582 693 4826 61 101 50 965 923 4 673 56 561 51 578 601 4 378 56 561 1968 46 514 1 028 4 474 52 016 47 242 589 4 460 52 291 42 759 945 4 484 48 188 43 423 547 4 387 48 357 1970 37 858 799 4 435 43 092 , 38 512 508 4 258 43 278 34 891 691 4237 39819 35468 385 4065 39918 1972 33 188 732 4 416 38 336 33 917 344 4 375 38 636 32 362 653 4 481 37 856 33 117 326 4 808 38 251 1974 37 245 782 6471 44498 38 131 416 6317 44 864 35713 773 7298 43784 36 465 419 6813 44103 1976 36 168 726 7 733 44 627 36 697 454 7 639 44 790 32 171 677 7 471 40 319 32 558 407 7 405 40 370 1978 30 036 665 7 405 38 106 30 228 374 7 242 37 844 29 405 633 7 663 37 701 29 582 390 7 328 37 300 1980 29 861 590 7 547 37 998 29 815 379 7 375 37569

Anm.: T. o. m. 1967 baserades statistiken på i Sverige kyrkobokförda Vigda kvinnor. Fr. 0. m. 1968 redovisas alla ingångna äktenskap. 1 januari 1974 trädde nya regler om äktenskapsskillnad i krañ. Källor. Se tabell 2.

sou 1981:85

502 Bilaga 1

män 1951- Tabell 8 Nyblivna frånskilda män efter ålder per l 000 gifta

40-44 45-49 50-54 55-59 60- Samt- År 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39

ligaa

7,4 5,9 4,7 3,2 2,1 0,9 6,2 1951 4,7 9,4 10,6 8,9 7,2 5,8 4,5 3,2 1,9 0,8 6,0 1,6 9,0 10,0 8,7 9,0 7,1 6,1 4,3 3,4 2,1 0,9 6,1 1953 O 8,6 10,1 7,4 5,8 4,8 3,2 2,2 1,0 6,2 1,5 9,0 10,6 9,1 5,8 4,9 3,6 2,5 1,0 6,2 1955 1,2 8,3 10,8 9,1 7,5 8,8 7,2 6,4 4,7 3,3 2,6 0,9 6,1 1,1 7,8 10,3 7,6 6,1 5,1 3,6 2,5 1,0 6,2 1957 1,0 8,4 10,2 9,1 7,4 5,8 5,1 3,5 2,4 0,9 6,0 0 7,6 10,1 9,0 7,4 6,0 4,8 4,0 2,5 0,9 1959 1 ,O 8,2 10,3 8,7 6,2 5,0 3,7 2,5 0,9 6,2 0 9,1 10,1 9,4 7,3 7,1 6,1 4,9 3,7 2,4 1,0 6,0 1961 1,0 9,0 9,8 8,6 9,0 7,5 6,3 4,8 3,7 2,4 1,0 0,8 8,5 9,7 5,4 5,8 4,7 3,5 2,4 0,9 5,8 1963” 0,8 7,7 9,6 10,6 7,4 6,6 4,9 3,8 2,6 0,9 6,2 1,5 7,8 10,7 9,0 6 7,8 6,6 5,4 3,8 2,5 1,0 6,4 1965 2,2 8,0 10,6 5,7 3,8 2,9 0,9 6,9 1,6 9,0 1 1,3 10,0 8,7 7,0 8,5 7,6 5,5 4,2 2,5 0,9 7,2 19676 8,9 12,8 11,5 9,8 9,0 7,7 6,4 4,1 2,7 1,0 7,3 1,4 9,4 11,5 10,7 8,0 6,8 4,5 3,3 1,1 8,0 1969 0 9,9 12,3 11,5 9,6 8,7 6,8 5,0 ,2 1,1 8,6 0 11,0 13,8 12,8 10,2 9,3 7,3 4,8 3,2 1,1 8,9 1971 2,5 11,6 14,7 13,2 10,9 12,9 10,7 8,1 5,7 3,6 1,0 10,2 3,3 13,3 16,4 15,1 16,8 14,2 11,8 8,5 5,7 3,7 1,3 11,0 1973 0 12,6 17,6 22,0 19,3 15,2 11,6 7,0 2,9 18,4 l974d 15,6 28,6 28,1 26,2 19,9 15,1 10,4 6,7 2,2 18,1 1975 19,8 28,5 25,7 24,7 23,0 19,1 17,9 13,3 8,8 5,2 1,9 15,5 34,1 29,3 22,8 21,8 6 16,5 12,5 8,6 5,1 1,7 14,8 1977 38,3 28,7 22,2 20,3 16,4 12,8 8,8 5,0 1,8 14,9 29,4 32,2 23,1 19,9 19,1 19,3 16,7 13,5 8,9 5,0 1,8 15,1 1979 42,9 33,8 24,4 20,3 18,9 16,9 13,6 8,9 5,2 2,0 15,2 26,5 34,9 25,1 20,5

a Räknat på män 20-59 år.

b Baserat på få observationer.

C Värdena för 1963 och 1967 är felaktiga. Korrekta data går ej att lå fram.

d 1974-01-01 trädde nya regler om äktenskapsskillnad i krafi.

Källor: Se tabell 2.

sou 1981:85

Bilaga I 503

Tabell 9 Nyblivm fiimfllda kvinmr cha iida pe l M0 gifta kvinmr 1951-

Al‘ 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-

Sang-

li?

1951 3 9,7 9,7 8,0 6,6 5,3 3,5 2,2 1,5 0,5 5,9

3,0 9,0 9,7 7,9 6,1 4,9 3,7 2,2 1,3 0,6 5,7 1953 2,9 9,1 9,4 8,1 6,4 5,3 3,6 2,6 1,5 0,6 5,8

2,7 9,7 9,8 8,3 6,4 5,3 3,7 2,3 1,6 0,6 5,9 1955 2,5 9,6 9,8 8,1 6,8 5,4 4,0 2,6 1,7 0,7 5,9

1,9 9,4 9,4 8,1 6,4 5,5 4,0 2,6 1,6 1957 0,6 5,8 2,6 9,7 9,6 8,2 6,9 5,4 4,2 2,6 1,7 0,7 5,9 2,5 9,6 9,5 8,0 6,3 5,3 4,1 2,7 1,7 0,7 5,7 1959 2,5 9,7 9,6 7,8 6,6 5,5 4,1 2,8 1,8 0,6 5,9

2,9 9,9 9,9 8,1 6,8 5,4 4,2 3,0 1,6 0,7 5,9 1961 3,5 10,0 9,3 7,4 6,3 5,4 4,3 2,9 1,8 0,7 5,7

2,8 10,1 9,7 7,4 6,6 5,5 4,2 2,8 1,8 19635 0,6 5,8 3,3 9,4 9,2 9,1 4,7 5,3 3,9 2,9 1,7 0,6 5,5 3,6 10,3 10,1 7,6 6,6 5,8 4,3 1,8 0,6 5,9 1965 3,5 10,3 10,5 7,9 6,9 6,0 4,5 3,2 1,7 0,7 6,1 3,4 11,7 10,8 8,6 7,5 6,2 4,7 1,8 0,6 6,5 19676 11,7 13,3 10,3 9,6 7,7 6,3 4,6 3,2 1,7 0,6 6,6 4,1 11,5 11,8 9,6 8,2 6,7 5,2 2,0 0,7 7,1 1969 4,9 12,1 12,9 10,2 8,8 7,2 5,4 3,8 2,3 0,8 7,7

4,4 13,7 14,1 10,9 9,6 7,2 5,7 3,6 2,4 0,8 8,2 1971 7,0 14,7 15,1 11,7 9,9 7,7 5,5 3,8 2,2 0,9 8,2

7,4 16,1 17,0 14,0 11,6 8,9 6,8 3,8 2,5 0,9 9,8 1973 4,2 16,9 18,4 15,6 12,7 4 9,7 6,6 2,4 1,0 10,5 1974d 21 ,2 30,9 29,4 24,3 20,2 16,3 12,8 8,7 5,3 2,2 17,6 1975 30,6 28,7 27,4 24,5 21,3 17,2 12,0 7,6 4,3 1,7 17,1 31,2 27,7 23 ,3 20,9 18,9 15,0 10,6 6,3 3,5 1,5 14,8 1977 34,4 28,5 22,5 19,8 17,8 14,2 10,0 6,0 3,2 1,3 14,1 29,4 32,0 22,5 19,6 18,2 15,1 10,1 5,8 3,2 1,5 14,3 1979 33,1 32,1 23,1 20,1 18,3 15,3 10,4 ,8 3,4 1,4 15,7 30,3 33,0 24,0 19,6 18,6 15,4 10,2 5,9 3,4 1,3 14,5

,b,‘ochdSctabell8.

Källor: Se tabell 2.

30- 20-24

25 25-29

20 30-34

35-39

10-

5-

Diagram 3. Nyblivna

fidnskilda män e/ier ål-

der per I 000 glfia män

I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I 1951-1930. Logaritmiskt

55 60 65 70 75 77 79 År diagram

sou 1981:85

504 Bilaga 1

25-29 30_ 20-24 25 30-34 20 35-39 40-44 15-

5- v

Diagram 4. Nyblivna fnånskilda kvinnor efter ålder per I 000 gifta kvinn0r195l-1980. LO- 1 I I I | l I | | | | | | I l I 1 I I l I I I I I | l 1 I 1 60 65 70 75 77 79 År 51 55 garitmiskt diagram.

Tabell 10 Nyblivna frånskilda per l 000 av medelfolkmângden gifta män resp. kvinnor (faktiskt och framskrivet värde)

Fram- Faktiskt värde skrivet 1975 1976 1977 1978 1979 1980 värde 1974 1980

Män 15-19 år”

= Samtliga] 18,4 18,1 15,5 14,8 14,9 15,1 15,2 19,9 (20-59 år)

Samtliga ll 11,5 10,8 10,9 11,0 11,0 12,6 s (alla) 14,0 13,3

Kvinnor

15-19 år” 28,7 27,7 28,5 32,0 32,1 33,0 32,0

, 14,3 13,6 11,7 11,1 11,2 12,0 11,1 13,5 (alla)

a Män och kvinnor 15-19 år alltför få för att värdena skall få någon tillförlitlighet.

1 505

Bilaga

g..

7 25-29 6_ 30-34

,..(_.-V-. 20-24

VT” . Su _. ... . 35-39 .w 40-44 5.. 4 Samtliga I

. .,_. 3 45-49

2-

... 50-54

1 55-59

Diagram 5. Nyblivna

frånskilda män efter ålder per I 000 gifta män T I | I I | I I I I I I I I’ j (faktiskt OCh 4 66 68 70 72 74 76 78 80 År framskrivet värde).

8-

7 , 25-29 6 _ , , 20-24 30-34

,///I

/ / / 5-

/ç//x

x 35-39 ,j/ , 4 ’

//I/ I x/

/

//// /// , Samtliga l z / ,/ 40-44 3_ ’/ // /1 / x / . , / / Samtlugalll // z, .._ / ’ z

La”. ’ ///////// 2‘ z, 45-49 //,’ z, I’ I / z J ø/ ,’

///f//——

//

: ff

— —— 50-54 /$ é f

1 Je”, éaféé

J ’

._.\___/\’—/ 55-59 d_____-- 5_ \z- Diagram 6. N yblivna

frânskilda kvinnor efter ålder per 1 000 gifta I I , I I , I , I , I , l , I och

64 66 68 70 72 74 76 78 80 År kvinnarffaktiskt

framsknvet värde).

1 SOU 1981135

506 Bilaga

Tabell ll Relativa antalet äktenskapsskillnader efter äktenskapets varaktighet 1961-

Äktenskapets varaktighet Median- Bastal var- 0 1 2 0-2 3 4 5 6 7 8 9 10-14 15-19 20- aktighet

1961 0,4 2,1 5,6 8,1 7,4 7,4 6,4 6,1 5,3 4,8 4,4 18,7 14,7 16,8 10,12 8696 1 2,2 5,3 7,9 7,1 7,0 7,0 6,0 5,5 5,3 4,4 18,4 14,1 17,3 9,97 8849 1 0,4

1963 0,4 2,6 5,8 8,8 7,4 7,3 6,4 6,0 4,9 5,0 4,7 17,8 14,0 17,7 10,43 8496 1

0,4_2,3 6,2 8,9 7,7 6,3 6,2 6,2 5,6 4,6 4,5 17,5 14,0 18,4 10,01 9,169 1965 0,4 2,5 6,3 9,2 7,7 7,1 6,1 5,6 5,1 5,1 4,3 17,5 13,5 18,7 9,93 9563 1 0,3 2,4 7,0 9,7 7,6 7,6 6,7 5,6 5,1 4,5 4,3 17,2 13,1 18,4 9,72 10288 1 1967 0,2 2,4 6,0 8,6 7,8 7,2 6,5 5,8 54 4,7 4,0 17,2 13,1 19,7 9,96 10722

5 1 4,1 4,2 17,2 13,1 18,6 9,81 11 288 1 1969 0,3 1,7 5,5 7,5 7,8 7,7 6,8 6,1 5,5 4,9 4,2 16,8 12,8 19,9 9,91 12 140

12 943 i

0,4 1,6 5,4 7,4 7,5 8,1 7,2 6,9 57 , 5,1 4,3 16,8 12,4 18,6 9,48 1 1971 0,4 1,7 4,6 6,7 7,0 7,7 7,7 7,2 6,0 5,3 4,5 17,0 12,3 18,5 9,50 13 540 1 0,4 1,8 4,6 6,8 6,3 7,2 6,6 6,9 6,4 5,7 4,9 18,3 12,8 18,1 9,83 15 179 16 021 1 1973 0,3 1,6 4,2 6,1 5,7 6,4 6,5 6,9 6,8 5,6 5,5 19,0 13,6 17,9 10,17 1,2 3 4 4,9 9,5 5,3 5,5 5,6 5,7 5,9 5,3 4,8 17,6 13,2 21,5 10,49 26 802 1 I 1975 1,7 3,9 4,4 10,0 4,6 4,7 5,0 5,0 5,2 5,3 5,2 20,3 14,0 20,7 11,07 25,383 l 9 5,9 5,3 13,1 4,6 4,3 4,5 4,5 4,8 4,8 4,8 20,6 14,3 20,2 11,09 21 702 1977 2 2 5,5 6,5 14,3 5,5 4,4 4,2 3,8 4,0 4,6 4,3 20,4 14,2 20,2 11,1 1 20 391 1,9 5,8 6,7 14,5 6,1 5,1 4,2 3,5 3,8 4,0 4,0 19,8 14,7 20,2 11,21 20 317 1979 2 1 5,3 6,6 13,9 6,6 5,8 4,6 3,7 3,4 3,3 3,3 19 3 15,2 20,8 11,42 20 322

1 8 4,9 6,7 13,7 7,0 6,1 5,0 4,1 3,6 3,0 3,1 17:9 15,8 20,9 11,29 19887

1 Anm.: 1 januari 1974 trädde nya regler om äktenskapsskillnad i kraft. Källor. Folkmängdens förändringr 1961-1966 och Befolkningsförändringar del 3 1968-. 1 1 i

Tabell 12 Nyblivna frånskilda efter äktenskapets varaktighet 1961- 1

Antal år Okänt Summa a 1 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10-14 15-19 20-

32 185 485 640 642 556 528 461 418 385 1 623 1 278 1 463 - 8 696 1961 1 34 198 471 628 624 621 529 486 465 386 1 626 1 247 1 534 - 8 849 1 1963 33 219 497 627 616 540 513 415 426 400 1 511 1 193 1506 - 8496

34 214 568 708 581 569 565 516 421 417 1 607 1 285 1 684 - 9 169 j 1965 42 239 601 741 678 588 536 486 491 414 1 670 1 287 1 790 - 9 563 35 242 725 786 780 691 579 523 463 447 1 771 1 351 1 895 - 10 288 1967 27 256 644 834 771 702 624 584 499 425 1 841 1 407 2 108 - 10 722 49 213 758 848 899 771 681 577 455 474 1 936 1 473 2 094 - 11 288 1 1969 33 210 665 948 929 828 744 667 598 511 2034 1 553 2 420 - 12 140 48 202 700 974 1 048 938 888 738 656 559 2 179 1 610 2 402 1 12 943 1971 54 230 621 951 1049 1043 969 812 716 614 2302 1668 2511 - 13540 63 269 701 960 1 090 1 002 1 051 965 867 740 2 773 1 951 2 746 1 15 179 47 260 667 913 1024 1043 1099 1 086 893 878 3 049 2 186 2 876 - 16 021 1973 319 912 1 322 1 421 1 466 l 497 1 517 1 594 l 427 1 296 4 724 3 532 5 769 6 26 802 1975 426 997 1 121 1 173 1 182 1267 1 262 1 311 1 347 1 330 5 152 3 566 5 244 5 25 383 415 1113 1160 1005 943 975 987 1034 1045 1048 4467 3114 4 391 5 21702 1977 463 1 128 1323 1 126 894 865 781 817 936 878 4155 2 891 4 128 6 20 391 392 1 187 1 360 1 239 1041 848 708 780 805 818 4021 2 996 4 115 7 20 317 1979 417 1 078 1 337 1 341 1 180 935 750 689 674 676 3 920 3 094 4227 4 20 322 352 974 1 330 1 386 1 220 998 809 711 605 624 3 566 3 152 4 156 4 19 887

Anm.: 1 januan 1974 trädde nya regler om äktenskapsskillnad i kraft. Källor. Se tabell 11.

sou 1981:85 Bilaga 1 507

Tabell 13 Relativa antalet genom äktenskapsskillnad upplösta äktenskap per 1 000 ingångna, efter antal år sedan vigelåret

Andelen Andelen Andelen Andelen Andelen Andelen Vigselår upplösta upplösta upplösta t- °- m upplösta upplösta 5 år efter 10 år efter 15 år eñer 20 år eñer 25 år efier 1930 vigselåret vigselåret vigselåret vigselåret vigselåret Upplösta

g

*

1 111 1977 90 54 1979 21 3,3

Anm.: IDaa efter 1955 är inte direkt jämförbara med tidigare år, eflersom data eller 1955 har korrrigrats med hjälp av Folk- och bostadsréikninyma 1960 och 1970. Källor: Brfolkningsförändringar del 3 1968 och 1980.

508 Bilaga I

Tabell 14 Relativa antalet äktenskapsskillnader med barn inom varje varaktighetsklass 1965-

46,6 75,4 86,7 89,8 66,3 35,7 15,9 5,4 65,9

Anm.: T. o. m. 1970 gäller det barn under 15 år och fr. o. m. 1971 bam under 18 år. 1 januari 1974 trädde nya regler om äktenskapsskillnad i krafl. Källor: Folkmängdens förändringar 1965, 1966 och Befolkningsförändringar del 3 1967-.

sou 198l:85 Bilagal 509

Tabell 15 Relativa antalet äktenskapsskillnader i varaktighelsklasser med och utan bam under 18 år 1965- Antal år Bastal -4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35- Mea barn

12,2 26,3 27,4 19,4 10,3 3,3 0,9 0,2 15 058 å 1 1977 14,6 24,2 27,2 19,3 10,2 3,5 0,8 0,2 14 026 16,6 22,6 26,4 19,8 10,3 3,5 0,8 0,2 13 798 1979 16,2 22,2 25,3 21,3 11,0 3,0 0,8 0,2 13 776 17,0 22,9 22,8 22,2 10,8 3,3 0,8 0,2 13 339

Utan barn

Anm.: Fr. o. m. 1971 bam under 18 år. 1 januari 1974 trädde nya regler om äktenskapsskillnad i kraft. Källor: Se tabell 11.

510 1

Bilaga

Tabell 16 Antalet äktenskapssldllnader i varaktighetsklasser med och utan barn under 15 resp. 18 år 1965- Antal år Summa -4 5-9 10-14 15-19 20-24 25-29 30-34 35- Med barn

2266 3049 3047 2966 1440 444 101 6 13339 Utan barn

2 594 997 466 338 730 799 535 452 6 91 1

Anm.: Fr. o. m. 1971 bam under 18 år. 1 januari 1974 trädde nya regler om äktenskapsskillnad i kraft. Källor: Se tabell 11.

Bilaga 1 5 l l

Procent 40-

Diagram 7. Skilsmässofrekvens i procent av kvinnor i åldern -19 år som gtfle sig 1961, 1966, 1971, 1976 respektive.

1961 Procent 20*

10-

Diagram 8. Skilsmässofrekvens i procent av kvinnor i åldern 20-24 år som gifte sig 1961, 1966, 1971, 1976 respeklive.

Bilaga

Diagram 9. Skilsmässofrekvens i procent av kvinnor i åldern 25-29 år som gifte sig 1961, 1966, 1971, 1976 respektive.

Procent 20* 1961

Diagram 10. Skilsmässofrekvens i procent av kvinnor i åldern 30-34 år som gifte sig 1961, 1966, 1971, 1976 respektive.

sou 1981:85 1 513

Bilaga

Procent 20-

Diagram 11. Skilsmässofrekvens i procent av kvinnor i åldern 35-39 år som gifte sig 1961. 1966, 1971, 1976 respektive.

Procent 20-

Diagram 12. Skilsmässofrekvens i procent av kvinnor i åldern 40-44 år som gifte sig 1961. 1966, 1971, I976 respek-

V,u_,,_.’,_.\ tive.

.

1 sou l98l:8S

514 Bilaga

Tabell 17 Relativa antalet barn under 18 år i upplösta respektive bestående äktenskap 1971-

Upplösta äktenskap

1971 1972 1973

32,3 32,8 30,9 32,0 31,0 31,3 25,2 25,2 26,9 7,7 8,0 8,6 2,8 2,9 2,5

Bestående äktenskapa

a Antal vid årets slut. krafi. Anm.: 1 januari 1974 trädde nya regler om äktenskapsskillnadi Källor: Befolkningsförändringar del 3 1971-, SM Be 1971-72 och Folkmängd 31 dec. l973-.

1 515

Bilaga

Tabell 18 Levande födda efter moderns ålder, absoluta och relativa tal 1960-

Modems Samtliy levande födda ålder 1960-64 1965-69 1970-74 1975 1976 1977 1978 1979 1980

-19 12 162 12 964 8 799 7 520 6 503 5 747 5 035 4 655 4 385 20-24 33 108 41 067 37 338 31 861 29 417 28 427 26 578 20 077 25 996 25-29 31 769 35 548 41 285 39 866 37 420 36 095 34 611 35 630 35 392 30-34 19 706 17854 17104 18719 19298 19 854 20 590 22172 23012 35-39 9964 7941 5502 4817 4878 5110 5589 6712 7258 40-44 3 008 2 126 1 188 809 780 777 812 975 987 45- 196 145 73 39 49 47 33 34 34

Totalt 109 914 117 646 111 289 103 632 98 345 96 057 93 248 96 255 97 064

Modems Relativa antalet levande födda ålder 1960-64 1965-69 1970-74 1975 1976 1977 1978 1979 1980

45- 0,2 0,1 .. .. .. .. .. .. Källor: Se tabell 2.

516 1

Bilaga

Tabell 19 Relativa antalet lörstlbdda efler modems ålder, totalt och i bestående äktenskap 1974- Modems ålder Antal törstfödda 1975 1974 7593 6800

1 45- 4 5 5 10 4 5 7 Q Totalt 48 980 46 267 43 250 41 232 38 815 39 651 40 510

Modems ålder Relativa antalet förstfödda 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

45- . . . . . . . . . . . . . . Modems medianålder 23,9 24,2 24,3 24,5 24,6 24,8 25,0 Källor: Befolkningsförändringar del 3 1979-. Modems ålder Antal förstfödda i bestående äktenskap

25 296 23 808 22 047

sou 1981:85 517

Bilaga]

Modems ålder Relativa antalet törstfödda i bestående äktenskap

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980

45- . . . . . . . . . . . . . . Modems medianålder 25,8 26,0 26,1 26,2 26,4 26,6 26,7

Tabell 20 Fiirstfddda i ñrhållande till födda 1974-

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 Antal förstfödda 48 980 46 267 43 250 41 232 38 815 39 651 40 510 Antal försttödda i bestående äktenskap 25 296 23 808 22 047 20 431 18 668 18 356 17 884 Totala antalet födda 109 874 103 632 98 345 96 057 93 248 96 255 97 064 Totala antalet födda i bestående äktenskap 74 973 69 618 65 351 62 757 59 736 60 131 58 506 Fölstfödda/ födda i % 44,6 44,6 44,0 42,9 41 .6 41,2 41.7 Förstfödda i bestående äktenskap/födda _ i bestående äktenskap i °/o 33,7 34,2 33,7 32,6 31,2 30,5 30.5 Källor: Se tabell 19.

518 1 sou 1981:85

Bilaga

Tabell 21 Levande födda efter legitimitet, på 1 000 av medelfolkmwen samt brutto- och natoreproduktionstal

Källor: Se tabell 2.

SOU l98l:85 519

.__-rx

«I11"|YW.

.w

2 Bilaga Äktenskapsregistret

Av Jan Trost

l Uppdraget

Regeringen överlämnade 21.9 1978 till familjelagssakkunniga en skrivelse från statistiska centralbyrån angående behovet av ett centralt äktenskapsnegister. Familjelagssakkunniga överlämnade därefter frågan till mig för utredning. Under utredningsarbetets gång har jag samrått med en arbetsgrupp som tillsatts av statistiska centralbyrån och som haft till uppgift att pröva möjligheterna att övergå från en manuell behandling av registret till en datoriserad hantering i kombination med frlmbilder av dokument. Jag har löpande informerat familjelagssakkunniga om mitt arbete och även beaktat de förslag till materiell lagstiftning rörande makars egendomsförhållanden som familjelagssakkunniga framlägger. Jag överlärrmar härmed resultatet av utredningsarbetet.

2 Gällande rätt Enligt 16 kap. 3 § giftermålsbalken skall det föras ett äktenskapsregister för hela riket för inskrivning av de uppgifter som enligt balken skall anmälas för registrering, eller vilkas intagande i registret eljest varder föreskrivet. I kungörelsen (l952:87) angående äktenskapsregistret föreskrivs att registret skall föras hos statistiska centralbyrån. I kungörelsen föreskrivs vidare att uppgifter skall insändas från tingsrättema angående l. beslut som avses i 5 kap. 13 § giftermålsbalken; 2. inkomna boskillnadsansökningar samt slutliga beslut och domar i boskillnadsmål; 3. domar varigenom vigsel förklarats ogiltig eller rätten dömt till äktenskapsskillnad; samt 4. inkomna bodelninghandlingar och äktenskapsförord. Från hovrättema och högsta domstolen skall uppgifter lämnas i sådana mål där lägre rätt haft att skicka uppgift till registret och om sådana domar där rätten eljest förklarar vigsel ogiltig eller dömer till äktenskapsskillnad. Från fastighetsregistermyndighet skall uppgifter lämnas om avtal enligt 12

kap. 2 § fastighetsbildningslagen (l970:988)

I kungörelsen om äktenskapsregistret föreskrivs vidare vid vilken tidpunkt 1 Jfr 23 § fastighetsbilddomstol skall lämna de olika uppgifterna till äktenskapsregistret och vad ningskungörelsen domstol har att iakttaga om talan fullföljs mot domstols dom eller beslut. (1971:762)

520 2

Bilaga

Enligt kungörelsen om äktenskapsregistret åligger det vidare statistiska centralbyrån, när uppgift om dom varigenom vigsel förklarats ogiltig eller dom på äktenskapsskillnad inkommit till registret, att genast sända underrättelse om domen till pastorsämbetet i mannens och kvinnans kyrkobokförmgsort.

3 Något om arbetsrutiner vid äktenskapsregistret

Ienlighet med föreskriftema i kungörelsen om äktenskapsregistret upprättas ett registerkort i två exemplar när uppgift om ett äktenskap första gången

inkommer till registret. Äktenskapet åsätts ett registemummer och detta samt

makamas (de trolovades) namn, yrke och hemvist samt, där så kan ske, deras r personnummer och dagen för äktenskapets ingående antecknas på korten. Ä Registerkorten ordnas i bokstavsföljd, det ena efter mannens släktnamn och i i l förnamn och det andra efter det namn som hustrun hade som ogift jämte r l hennes förnamn. De från domstol och fastighetsregistermyndighet insända l, i uppgifterna ordnas så att de kan återfinnas med hjälp av registerkorten. Hanteringen vid äktenskapsregistret är manuell. Gemensamt för alla typer av ärenden är att det först kontrolleras om äktenskapet tidigare registrerats. Om så inte är fallet skrivs registerkort ut, kontrolläses och insorteras i

kortlådor. De inkomna handlingarna insorteras för arkivering. Äktenskaps-

registret är inte gallringsbart. Vid äktenskapsregistret kontrolleras rutinmässigt att uppgift finns om att dom på äktenskapsskillnad vunnit laga kraft. Om målet överklagas bevakas att uppgift inkommer om resultatet av överklagandet. Efter slutgranskning fotokopieras uppgifterna om äktenskapsskillnad och översändes till pastorsämbetena och riksskatteverket. Utsändning sker en gång per vecka.

Äktenskapsförord och avtal enligt fastighetsbildningslagen granskas vid

äktenskapsregistret i fonnellt hänseende. Vid granskningen kan felaktigheter eller ofullständigheter upptäckas. Bevittningen kan vara ofullständig eller helt saknas. Förmyndarens godkännande, om sådant är erforderligt, kan saknas. Kopioma kan vara ovidimerade eller inte vara arkivvärdiga. Hos pastorsämbetena inhämtas vid behov kompletterande uppgifter angående persondata. l de fall äktenskapsförord inlämnas till rätten före Vigseln inhämtas även

uppgift om vigseldatum. Äktenskapsförorden och avtalen enligt fastighets-

bildningslagen förvaras i boxar. Äldre handlingar är ofta i dåligt skick. Även vid boskillnader och ifråga om bodelningshandlingar sker en granskning i formellt hänseende varvid felaktigheter ibland upptäcks.

4 Äktenskapsregistrets serviceñinktion

Äktenskapsregistrets huvudsakliga uppgift var enligt lagberedningen att

bereda tredje man, vars intresse kan vara beroende av makars förmögenhetsförhållanden, möjlighet att snabbt och lätt förvissa sig om huruvida rättsfakta, vilka kan vara av betydelse för tredje mans rätt, förekommit mellan makarna och i så fall om de huvudsakliga omständigheterna därvid. Denna uppgift ansågs endast kunna fyllas av ett centralt register. Alternativet med lokala

Bilaga 2 521

register skulle i alltför stor utsträckning belasta tredje man med utredningar om de berörda personemas bosättningar för att i respektive lokala register kunna taga del av efterfrågad information.

Äktenskapsregistret har även kommit att fylla andra uppgifter. Sålunda

utnyttjas det i folkbokföringen genom att uppgifter lämnas till pastorsämbetena om upplösta äktenskap. Vidare levereras underlag till statistiska centralbyråns skilsmässostatistik. Centralbyrån publicerar även andra statistiska uppgiñer ur äktenskapsregistret, exempelvis antalet äktenskapsförord och boskillnader. Slutligen skall sägas att uppgiftema i äktenskapsregistret är av stort värde som bakgrundsmaterial i lagstiftningsarbetet och för forskningen. Som telefonservice ger äktenskapsregistret upplysningar om innehållet i det material som finns arkiverat hos registret. På telefonbegäran eller skriftlig begäran sändes också utdrag ur registret och fotokopior av äktenskapsför- 0rd. Under fyra veckor hösten 1977 gjordes hos äktenskapsregistret noteringar angående hur telefonförfrâgningar fördelade sig på olika kategorier av frågare. Resultatet framgår av nedanstående tabell. Det finns ingen anledning förmoda att några större förändringar skett i strukturen av förfrågningama sedan 1977.

Antalet Procent förfrågningar

I 55 av dessa 639 fall ledde förfrågningama till en beställning av fotokopior av äktenskapsförord eller utdrag ur äktenskapsregistret. Under två veckor 1978 gjordes summariska anteckn ingar om vilka frågor som ställts och vad de som frågade kunde få för information av i registret samlade data. Några exempel på hur verkligheten kan se ut ges här nedan uppdelat på olika slag av ”frågor”.

Tingsrätterna En tingsrätts kansli har fått beställning av en dom (äktenskapsskillnad eller boskillnad)eller beställning på en kopia av äktenskapsförord, men handlingen

kan inte återfinnas hos tingsrätten p. g.a att uppgift om tidpunkten för

522 Bilaga 2

handläggningen saknas. På de flesta tingsrätter kan man hitta handlingen om årtalet är känt (genom att leta igenom det årets domar över t. ex. äktenskapsskillnader) men det är självklart avsevärt lättare om man vet fullständigt datum, avdelning och domsnummer. För att förenkla hanteringen vid tingsrätten görs en telefonförfrågan hos äktenskapsregistret, som snabbt kan ge de uppgifter tingrättens kansli behöver. Vid större tingsrätter kan registreringen gå avdelningsvis. För att hitta en arkiverad dom måste arkivarien ringa äktenskapsregistret för att få kännedom om vilken avdelning som dömt i målet. Inte sällan händer det att domen inte ens avkunnats eller att forordet inte

registrerats på den tingsrätt beställaren vänt sig till. Äktenskapsregistret kan då

hänvisa till rätt tingsrätt. Det faktum att tingsrättema under årens lopp omorganiserats och fått andra gränser än de tidigare försvårar möjligheterna att finna handlingar som upprättats ett antal år tillbaka i tiden. En tingsrätts inskrivningsavdelning kan t. ex. ha fått in ett lagfartsärende i samband med försäljning av en fastighet som genom äktenskapsförord är makesenskilda egendom. Många inskrivningsdomare har tagit för vana att hos äktenskapsregistret kontrollera om ett åberopat äktenskapsförord fortfarande gäller eller om det överhuvudtaget är inregistrerat. En äktenskapsskillnadseller boskillnadsdom kan också ha stor betydelse i detta sammanhang. Vid handläggningen av ett inskrivningsärende tror sig äkta makar ha äktenskapsforord men eftersom handlingen uppges ha förkommit, om den överhuvudtaget har existerat, vill tingsrätten förvissa sig om att handlingen har inregistrerats. Hos äktenskapsregistret finns inget äktenskapsförord men däremot uppgiñ om att det dömts till hemskillnad mellan makarna vid tre olika tillfällen. Det gick inte att få uppgift om var makarna bott vid de olika hemskillnadstillfällena och tingsrätten hade ingen möjlighet att få fram de för inskrivningsärendet nödvändiga handlingarna på annat sätt än via äktenskapsregistret.

Pastorsämbetet Pastorsämbetena söker ibland uppgifter om gamla äktenskapsskillnadsdomar som inte kommit fram till rätt församling p. g. a att parterna i samband med äktenskapsskillnaden bytt kyrkobokföringsort. En del pastorsämbeten kontrollerar om det dömts till äktenskapsskillnad mellan makar som enligt Skattemyndigheten inte varit samboende under längre tid. Inte sällan händer det att makar som tror sig vara frånskilda före lagändringen, som trädde i kraft 1974, kontaktar pastorsämbetet för att få hindersbevis eller personbevis. Pastorsämbetet kontrollerar då med äktenskapsregistret och fär kanske veta att makarna endast är hemskilda, varefter makarna underrättas om detta och situationen kan rättas till. I samband med en äktenskapsskillnad händer det att makarna eller en av

dem flyttar utomlands. Äktenskapsregistret sänder då en avi till riksskatte-

verket som i sin tur skall avisera den församling från vilken utflyttning skett. Det har emellertid visat sig att aviseringen från riksskatteverket till pastorsämbetet inte alltid fungerat bra. Efter en tid utomlands har personen i fråga återkommit till Sverige (kanske tillsammans med en ny make/maka) och av

Bilaga 2 523

någon anledning begärt personbevis från pastorsämbetet där han eller hon finns antecknad såsom gift. Pastorsämbetet kontrollerar då hos äktenskapsregistret och kan korrigera sina uppgifter.

Socialfdrva ltn ingar

Socialforvaltningr kan t. ex. fråga efter äktenskapsslcillnadsdomar. Det kan gälla personer som inte känner till namnet på sin före detta make/maka och inte heller var och när en äktenskapsskillnad har ägt rum. l sådana fall finns det för socialförvaltningen inte annan praktisk möjlighet att få fram den önskade uppgiften än genom att ringa till äktenskapsregistret som kan ge besked om aktuell domstol och domsdatum.

F örsäkringskassor

Försäkringkassoma frågar ibland om tid och plats för en äktenskapsskillnadsdom samt datum då den vann laga kraft. De kan behöva den uppgiften i samband med utbetalning av bidragsförskott.

Kronofogdemyndigheter

Kronofogdemyndigheten är vanligen intresserad av att veta om äktenskapsförord finns, när och vardet är inregistrerat och också innehållet i förordet. l de flesta fall leder en sådan förfrågan till en beställning av kopia av äktenskapsförordet.

Polisen Passpolisen vill bli underrättad om datum och tingsrätt för en äktenskapsskillnad där vårdnad om barn varit aktuell. I äktenskapsregistret finns uppgift om antalet minderåriga barn vid tiden för äktenskapsskillnadsdomen. Kriminalpolisen vill ibland ha kännedom om alla uppgifter som förekommer i äktenskapsregistret beträffande vissa personer.

Statens löne- och pensionsverk

Pensionsverket vill få uppgift om domsdatum och tingsrätt för att kunna få fram äktenskapsskillnadsdomar i samband med utbetalning av änkepensioner. Om t. ex. en tidigare hustru efter skilsmässan återtagit sitt flicknamn kan det vara svårt för pensionsverket att spåra henne och det enklaste sättet att få

kännedom om vilka tidigare hustrur en given man har haft är att få sådana uppgifter via äktenskapsregistret. Äktenskapsregistret torde vara den enda

myndighet till vilken verket kan vända sig för att få upplysningar.

Lokala skattemyndigheten

begär t. ex. kopior av uppgift angående äktenskapsskillnad.

524 Bilaga 2 sou |98|:85

Länsstyrelserna

Länsstyrelserna vill få kännedom om makar i äktenskapsförord förordnat att viss fast egendom, som make erhållit som gåva, skall vara enskild egendom.

Kommunkontor Kommunkontonen frågar t. ex. eñer var och när äktenskapsskillnader, äktenskapsförord eller boskillnader handlagts.

Inva ndrarverket Invandrarverket vill få kännedom om huruvida makar är frånskilda.

Ambassaderna Ambassaderna beställer ibland utdrag ur äktenskapsregistret beträffande makar som är bosatta i utlandet.

Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementet gör också förfrågningar angående makar som är bosatta i i utlandet.

Fastighetsbildningsmyndigheten i Leksand

har vid flera tillfällen beställt kopior av äktenskapsförord för att användas vid lantmäterifönättningar i Kopparbergs län, där speciella avstyckningsförhållanden råder.

Advokater och andra praktiserande jurister

vill inte sällan veta t. ex. hur många äktenskapsförord som förekommer i ett äktenskap. Det kan vara för dödsbos räkning. De vill också ha uppgifter om g l innehållet i äktenskapsförord som en tingsrätt inte kan ñnnai sitt arkiv. Inte sällan begär de uppgift om det finns flera äktenskapsförord än de som klienten kan minnas. Det är ofta väsentligt för den juridiske rådgivaren att snabbt fâ uppgift om innehållet i ett äktenskapslörord eller om boskillnad finns. Enda möjligheten att få snabba sådana besked är via äktenskapsregistret. Inte sällan uppger en klient ett årtal för ett äktenskapsförord som vid kontroll visar sig vara felaktigt. Vid en telefonkontakt med äktenskapsregistret kan ett snabbt besked om det korrekta ârtalet erhållas. Som ovan nämnts tror vissa människor att de är frånskilda när de endast erhållit hemskillnad.

F örsäkringsbolagen

vill t. ex. få kännedom om huruvida makar förekommer i äktenskapsregistret och vad som finns noterat om dem, om äktenskapsförord finns, lydelsen av

sou 1981:85 2 525

Bilaga

äldre äktenskapsförord, om en avliden försäkringstagare är frånskild och i så fall tidpunkt och tingsrätt. Inte sällan vill försäkringsbolagen också ha kopior på äktenskapsförorden.

Banker och hypoteksjöreningar

vill t. ex. få uppgift om huruvida annat äktenskapsförord än de av banken kända finns, om äktenskapsforord överhuvudtaget finns, om viss fast egendom är enskild, om årtalet för inregistrering av äktenskapsförord stämmer med bankens uppgifter, om innehållet i vissa äktenskapsförord samt datum och tingsrätt för dom på äktenskapsskillnad eller hemskillnad.

Kreditupplysningjirmor

vill t. ex. veta vad som förekommer i registret om vissa personer.

Pri vatpersoner tar kontakt av en mängd olika anledningar. De vill exempelvis ha kopia av ett förkommet äktenskapsförord och vet kanske inte vilket år äktenskapsförordet är upprättat. De vill ha reda på om äktenskapsförord överhuvudtaget finns i deras eget äktenskap. De kanske vill ha utdrag ur äktenskapsregistret för att kunna ingå nytt äktenskap i utlandet då enligt uppgift den utländska vigselmyndigheten endast godtar utdrag ur äktenskapsregistret. De önskar en kopia av äktenskapsförord i samband med bouppteckning efter avliden anförvant. De vill kanske ha intyg på att makar inte har äktenskapsförord att uppvisa vid fastighetsaffarer utomlands. De vill veta om äktenskapsförord eller boskillnad finns i anslutning till ett arvskifte eller en arvstvist och även få reda på innehållet i handlingarna. De vill veta om äktenskapsskillnad finns kanske endast hemskillnad föreligger. De vill veta om bodelning efter äktenskapsskillnad inregistrerats. De vill veta om äktenskapsskillnad finns i samband med släktforskning. De vill ha utdrag ur äktenskapsregistret som visar att äktenskapsskillnad inte vunnit laga kraft p. g. a ena partnems död före vadetidens utgång. Det förekommer att den ena maken vill ha kopia av ett äktenskapsförord då den andra maken vägrar att visa makamas exemplar.

Fastighetsmäklare

vill t. ex. i samband med försäljning av fastigheter veta vad som förekommer i äktenskapsregistret om potentiella säljare av fastigheter.

Begravningsbyråer

vill t. ex. ha uppgift om vad som förekommer i äktenskapsregistret i samband med bouppteckning efter avliden.

526 2

Bilaga

Revisorer vill ha uppgift om huruvida äktenskapsforoid finns och också vad det innehåller.

Släktforskare

vill ha uppgift om när äktenskap mellan vissa makar upplöstes och önskar dessutom inte sällan komplettering av vissa personuppgifter.

Ackordcentralen begär uppgift om huruvida äktenskapsförord finns och vad det innehåller.

Riddarhuset begär uppgift i samband med att adelskalendem skall tryckas, om när makar som är upptagna i kalendern fått äktenskapsskillnad.

Företag av olika slag vill ha uppgifter om huruvida deras gäldenärer har äktenskapsförord eller inte. /,

5 Några kvantitativa uppgifter

Antalet till äktenskapsregistret inkomna uppgifter

Fördelning av de inkomna uppgiflema

Bilaga 2 527 Antalet till pastorsämbeten expedierade avier om äktenskapsskillnad:

Nyregistrering (uppläggning av nya registerkort):

3 Telefonförfrågningar:

r 1978 7 660

t 1979 7 536

E 1980 7 229

i

6 överväganden

Det har visat sig att det finns behov av att snabbt erhålla besked huruvida makar är frånskilda och vad en dom på äktenskapsskillnad innehåller. I detta hänseende fyller äktenskapsregistret en viktig uppgift. Det skulle innebära ett betydande merarbete för enskilda och myndigheter om dessa vore hänvisade till att vända sig till tingsrätter eller pastorsämbeten för att få korrekta besked. Det kan visserligen sägas att det utgör ett dubbelarbete att domstolarna skickar

iväg uppgifter om äktenskapsskillnader till äktenskapsregistret som i sin tur

aviserar pastorsämbetena. Olägenhetema härav är emellertid inte stora. Det underlättar för domstolama att alltid kunna skicka sina meddelanden till samma myndighet. Man undviker sådana svårigheter som antyds i figur 1. Genom att ett litet antal anställda vid äktenskapsregistret granskar inkomna handlingar enligt särskilt utvecklade rutiner minimeras också risken för

felaktigheter av olika slag. Äktenskapsregistret fyller också en viktig uppgift

för forskningen och för statistikproduktionen. Nu angivna förhållanden gör det motiverat att behålla äktenskapsregistret alldeles oavsett det behov av ett centralt register som familjelagssakkunniga

finner föreligga som en följd av förslaget till ny lagstiftning om makars

ekonomiska rättsförhållanden. Utredningen ovan angående äktenskapsregistrets funktioner och redovisningen av kvantitativa data utvisar dock att den nuvarande registreringen av äktenskapsförord, boskillnader och bodelningar fyller en viktig uppgift både för makarna själva och för tredje man. Det ligger emellertid utanför ramen för denna utredning att närmare behandla den registrering av rättshandlingar mellan makar som är tänkt att ske i äktenskapsregistret enligt de sakkunnigas förslag. Det skall endast nämnas att registrering är tänkt att äga rum angående l. anmälan om bodelning under äktenskapets bestånd utan att mål om äktenskapsskillnad Pågår (9 kap. 2 § andra stycket äktenskapsbalken), 2. bodelningshandling som inges till rätten för registrering (13 kap. 7§ äktenskapsbalken), 1 l0 arbetsdagar förlorade 3. äktenskapsförord och gåvor mellan makar samt, p. g, a konflikt 4. avtal enligt 12 kap. 2 § fastighetsbildningslagen. 25/4-9/5-80

528 Bilaga 2

Utan centralt Äktenskapsregister Figur 1 Domstolar

Pastorsämbeten Med centralt Aktenskapsregister Figur 2 Domstolar

Äktenskapsregistret

’

IIIIIIIIIIII

Pastorsämbeten

Antalet tingsråtter är 100 Antalet hovrätter är 6 Högsta domstol finns en Antalet pastorsexpeditioner utgör bortemot 1600 Antalet församlingar utgör 2575

Familjelagssakkunnigas förslag innebär vidare att boskillnadsinstitutet och bestämmelsen om den s. k. hushållsfullmakten upphävs varför registrering av boskillnader och beslut som avses i 5 kap. 13 § giñermâlsbalken inte längre skall ske. Familjelagssakkunnigas ställningstaganden innefattar också ett förslag om att beslut om betänketid skall registreras i äktenskapsregistret. Detta sammanmed att betydelsefulla rättsverkningar är knutna till det faktum att hänger

SOU 11981285 Bilaga 2 529

talan om äktenskapsskillnad väcks. Sålunda kan bodelning komma att förrättas medan mål om äktenskapsskillnad pågår och denna bodelning blir bestående även om målet inte leder fram till en dom på äktenskapsskillnad. Vidare blir den egendom som make förvärvar sedan talan om äktenskapsskillnad väckts enskild. Skulle en make avlida medan mål om äktenskapsskillnad pågår saknar den andra maken arvsrätt och vidare påverkas bodelningen. Utöver dessa motiv för en registrering av beslut om betänketid kan anföras att domstolarna idag inte sällan från exempelvis sociala myndigheter får förfrågan om betänketid börjat löpa. Besked i detta hänseende skulle kunna erhållas enklare och snabbare från äktenskapsregistret. Det är vidare av värde för lagstiftningsarbetet och forskningen att veta hur skilsmässoproceduren fungerar i praktiken. Det främsta motivet bakom systemet med betänketid är att försöka undvika förhastade skilsmässor. Det är då av vitalt intresse att veta i vilken utsträckning mål i vilka beslut om betänketid meddelats fullföljes med en dom på äktenskapsskillnad och vilka förändringar som sker i tiden. Det är en klar brist att det idag saknas information om dessa förhållanden. Det får också anses vara en brist att beslut i fråga om vårdnad om barn inte finns i ett centralt register. Genom den ändrade lagstiftningen har det blivit komplicerat att bringa klarhet i vårdnadsfrågor. Det finns idag möjlighet till gemensam vårdnad för samboende, för tidigare gifta föräldraroch för föräldrar som varken varit gifta eller bott ihop. Det är inte ovanligt att ändringar sker i tidigare vårdnadsbeslut. Det har visat sig föreligga ett behov att skaffa information om vårdnadsbeslut och om vad som förekommit i ärendena. Sådan information efterfrågas exempelvis av domstolar eller sociala myndigheter. När vårdnadsfrågan avgjorts i samband med ett mål om äktenskapsskillnad går det att få reda på domstol och domsnummer via äktenskapsregistret. I andra fall föreligger däremot svårigheter att få fram besluten genom tingsrättema. Det ñnns anledning att tro att dessa svårigheter kommer att öka genom att beslut i vårdnadsfrågor blir vanligare. Ett centralt register över vårdnadsbeslut skulle också vara av värde ur lagstiftnings- och forskningssynpunkt för att ge möjligheter att bedöma hur lagstiftningen om gemensam vårdnad slår ut i praktiken. Den information som bör tillställas äktenskapsregistret är uppgift om föräldrarnas och barnens födelsenummer, uppgift om vem av föräldrarna (eller annan) som tilldelats vårdnaden samt uppgift om vårdnadsbeslutet innefattar ändring av ett tidigare avgörande. Uppgiftsskyldigheten innefattar inte något nämnvärt merarbete för tingsrättema. Redan idag sammanställes motsvarande information och skickas till bamavårdsnämnden och försäkringskassan både i fråga om interimistiska och slutliga beslut. Ett centralt register för vårdnadsfrågor kommer tvärtom att vara arbetsbesparande för domstolarna genom att man slipper göra efterforskning om tidigare beslut som kanske rentav har fattats av annan domstol. På de

anförda skälen föreslår jag att beslut i vårdnadsfrågor registreras i äktenskaps-

registret. Som tidigare nämnts sker hanteringen av uppgifter vid äktenskapsregistret manuellt. Vid statistiska centralbyrån har tillsatts en arbetsgrupp med uppgiñ att se över möjligheterna att övergå från manuell behandling av äktenskapsregistret till datorstöd i kombination med frlmbilder och dokument. Arbetsgruppen har i samråd med mig utarbetat ett förslag som statistiska central-

530 Bilaga 2

byrån tagit såsom sitt. (Enheten för rätts- och socialvårdsstatistik, PM 81:3, Dnr 185/81). Detta förslag innebär kortfattat att de dokument som kommer från domstolar och fastighetsregisterrnyndigheter omedelbart fotograferas på och inlägges i frlmkassetter samtidigt som på dator inläses de två makamas personnummer och en adress till frlmkassett. Denna senare adress kommer enligt förslaget att innehålla förutom en direkt hänvisning till aktuell filmkassett och placering i filmkassetten, också uppgift om årtal för dokumentet samt vilken typ av handling det är fråga om. Arbetsgruppens förslag innefattar också ett beaktande av att vårdnadsbeslut och beslut om betänketid kan komma att tillföras äktenskapsregistret. Förslaget innebär att ett personregister i datalagens mening måste inrättas. Den enda information som kommer att finnas om enskild individ i datorregistret är emellertid uppgift om att han eller hon förekommer i äktenskapsregistret samt vilken typ av handling det rör sig om. Ingen annan information kommer att ingå. Detta personregister kommer således inte på något sätt att kunna kränka människomas integritetsskydd och alla risker för samkömingar med andra material är således också uteslutna. Det sålunda föreslagna systemet underlättar registerhanteringen i avsevärd att det går snabbare och enklare att registrera materialet. Det är grad såtillvida också avsevärt mindre utrymmes- och personalkrävande. Systemet innebär också att väntetiden vid telefonförfrågningar kan nedkortas betydligt och att det också är avsevärt enklare att få ut kopior av de dokument som finns inlagda i registret. Även för den mera långsiktiga bearbetningen av uppgifter som kommer att behövas av statliga utredningar, myndigheter och forskningsorganisationer kommerdetta register att vara mer lätthanterligt. Det blir enklare att i dator sortera fram vilka typer av material som önskas och att sedan få dem antingen kopierade till nya frlmkassetter ellerdirekt kopierade i A4 ellerannat fonnat. Enligt arbetsgruppen kommer ett överförande av registret till det nya systemet att kunna ske vid inträdet av budgetåret 1983/84.

Övergången till det nya systemet behöver inte samordnas med genomfö-

randet av familjelagssakkunnigas förslag. Detta kommer endast att innebära att inkommande dokument lagras enligt nya principer och att datorn tillföres nya typer av adresser för att dokumenten skall kunna återfinnas. Arbetsgruppens förslag innehåller även en beräkning av kostnaderna för det nya systemets införande och en uppskattning av vinsterna på sikt. Investeringskalkylema pekar på en återbetalningstid av tre år. Vid fullt genomförande av reformen erhålls en årlig kostnadsbesparing i storleksordningen 485 000 kr eller 45 procent jämfört med nuvarande system. Genomförandet av det nya systemet kommeratt medföra besparingar även om äktenskapsregistret tillförs beslut om vårdnad och betänketid. l det nya systemet beräknas den årliga merkostnaden härav till cirka 85 000 kr jämfört med 243 000 kr om det manuella systemet bibehålls. Arbetsgruppen föreslår att investeringskostnadema klaras genom tillfälliga omfördelningar av statistiska centralbyråns anslag. Det kan ytterligare tilläggas att statistiska centralbyrån arbetar på att göra fortlöpande statistikproduktion över vårdnadsbeslut. Med det framlagda förslaget kommer den regelmässiga statistikproduktionen att bli avsevärt mindre kostsam än vad som eljest skulle bli fallet.

Bilaga 2 53 l

Genom det principförslag som arbetsgruppen har utarbetat kommer också gallring att lättare kunna ske genom samköming av de datorregister som kommer att läggas upp med t. ex. register över dödsfall. Eftersom registret eljest enbart kommer att öka i omfattning är det väsentligt att sådana uppgifter som finns i registret en tid efter en persons bortgång kan sorteras ut. Behovet av gallring är dock inte så stort som det är med nuvarande manuella system, där dock gallring knappast kan genomföras. Eftersom frlmkassettema är små och nytillskottet av frlmkassetter även med den föreslagna utökningen av registrets innehåll och funktioner kommer att innebära ett nytillskott om högst tio frlmkassetter per år blir behovet av gallring inte aktuellt på lång tid. Det finns inte anledning för familjelagssakkunniga att gå in i detalj på vad för slags dator och vad slags frlmsystem som kommer att användas eller att närmare granska arbetsgruppens kalkyler. Den utredning som verkställts ger dock tillräckligt underlag för familjelagssakkunniga att tillstyrka genomförandet av en övergång från en manuell behandling av registret till en datoriserad med uppgiftema lagrade på filmkassetter. Det är viktigt att det nya systemet kommer att fungera tillfredsställande såväl beträffande registreringen som beträffande möjlighetema för enskilda, organisationer och myndigheter m. fl. att få tillgång till registret på ett enkelt och icke kostsamt sätt. Det får förutsättas att statistiska centralbyrån under det fortsatta planeringsarbetet kommer att ha fortlöpande kontakter med avnämare och potentiella avnämare för att förvissa sig om den faktiska användbarheten av det system som upplägges.

Sammanfattning

l denna utredning visas att äktenskapsregistret fyller en vi ktig funktion och att det därför bör bibehållas.

Det föreslås

att registret, liksom för närvarande, skall innehålla uppgift om domar varigenom vigsel förklarats ogiltig eller rätten dömt till äktenskapsskillnad, att registret skall innehålla uppgift om de rättshandlingar mellan makar som familjelagssakkunniga föreslår skall registreras, att registret tillföres uppgifter om beslut om vårdnad och betänketid, samt att äktenskapregistret övergår från en manuell behandling av uppgifterna till en datoriserad, i kombination med frlmbilder av dokument vilket inte behöver samordnas med genomförandet av familjelagssakkunnigas förslag rörande egendomsordningen i äktenskapet.

Bilaga 3 Efterlevande makes ställning enligt bouppteckningar registrerade vid tingsrättema februari och mars 1974

Av Jan Trost

ä 4.1 Underåriga bam 538 ‘ 4.2 Särkullbam 539

5 Behållning . . . . . . 540 5.1 Behållning, kön och ålder 54 l 5.2 Behållning och barn . . . . 542 5.3 Behållning och underåriga bam 542

6 Giftorättsgods och enskild egendom 544 6.1 Giftorättsanspråk 544 6.2 Enskild egendom . . . . . . . . . 544 6.3 Enskild egendom och underåriga Särkullbam 545 6.4 Enskild egendom och behållning 546

7 Testamente . . . . 546 7.1 Testamente, kön och ålder 548 7.2 Testamente och bam . 548 7.3 Testamente och enskild egendom 549 7.4 Testamente och behållning 550

8 Liryörsäkringar 55l 8.1 Livförsäkring och kön . . 552 8.2 Livförsäkring och ålder . . . . 552 8.3 Livförsäkring och försäkringsbelopp 554 8.4 Livförsäkring och behållning 555 8.5 Livförsäkring och enskild egendom 556 8.6 Livförsäkring och Iaglottsjéimkning 556

9 F rek vensflirdeln ingen 557

534 Bilaga 3

Sammanfattning

Vi har undersökt efterlevande makes ställning enligt bouppteckningar inregistrerade vid landets tingsrätteri februari och mars 1974. Undersökningen omfattar 5 701 fall. I 70 procent av fallen var det mannen som avled, vilket naturligtvis . l sammanhänger med att män genomsnittligt sett dör tidigare än kvinnor och i

dessutom oftast är den äldre parten i ett äktenskap. i

l Medianåldem vid dödsfallet ligger på 7 l ,l år. Endast ett par procent av de i l avlidna var under 40 år. l i a I 85 procent av fallen efterlämnade den avlidne bam, i en procent av fallen i i inte bam men väl annan bröstarvinge t. ex. barnbarn och i l l procent av fallen efterarvinge såsom föräldrar, syskon eller syskonbam.

i

I hela materialet finns det 10 procent med barn under 20 år och 7 procent (381 fall) med bam under 16 år. i Vi har också uppgifter om s. k. särkullbam. Sådana förekommer i fem 1 procent av hela materialet (299 fall). Uppgiften är emellertid osäker eftersom s l. . det inte behöver anges i bouppteckningen att barn är särkullbam. I 20 fall var särkullbamet under 16 år. Det är sex procent av de fall då det över huvud taget förekommer bam under 16 år. I samtliga dessa 20 fall fanns det även gemensamma barn under 16 år. Behållningen varierade ganska kraftigt. Den första kvartilen ligger på l l 100 kr, medianen på 32 300 kr och den tredje kvartilen på 76 000 kr. l nio procent av fallen var det brist i boet. Det bör framhållas att värdet av tillgångar i en bouppteckning beräknas i underkant. De tidigt avlidna hade liten behållning. Var de under 40 år låg medianbehållningen på 2 OOO kr och var de under 50 år på 20 000 kr. För den förstnämnda kategorin var behållningen i 84 procent av fallen lägre än fyra basbelopp och i 97 procent av fallen lägre än åtta basbelopp. För åldersskiktet 40-49 år var motsvarande siffror 62 respektive 85 procent. Vid tiden för undersökningen var basbeloppet 8 100. l de fall då det fanns barn under 16 år var behållningen lägre än normalt. Särskilt uttalat var detta i fallen med särkullbam där det i hälften av bona inte fanns någon behållning I endast sju procent av fallen fanns enskild egendom (4 l 6 fall). I cirka hälften av dessa fall var bägge makarnas egendom helt enskild. Oftast var egendomen enskild på grund av äktenskapsförord (293 fall). Dämäst vanligast var en föregående boskillnad (71 fall). l endast 18 fall angavs att egendom var enskild på grund av föreskrift vid gåva eller testamente. I 40 av äktenskapsförordsfallen innebar förordet att s. k. återgångsdelning skulle äga rum. I 23 procent av samtliga fall fanns testamente och i nästan samtliga fall innehåller testamentet förordnande till förmån för den efterlevande maken. Endast 51 fall (en procent av totalmaterialet) upptar förordnande till annan än make utan att maken samtidigt erhåller något. Testamente är ovanligt när den avlidne är ung och därför även ovanligt när det förekommer underåriga bam. Ju äldre den avlidne är desto vanligare blir emellertid testamente och i de äldsta åldersklassema förekommer testamente i ungefär 30 procent av fallen. Testamentsfrekvensen är något högre när den avlidne efterlämnar bam. I 70-årsåldem finns här testamente i cirka 40 procent av fallen.

SOU l98l:85 3 535

Bilaga

Anspråk på laglott framställdes i skatteärendet i 18 l fall, motsvarande cirka tre procent av totalmaterialet. Om man i stället ställer antalet fall av anspråk

.\.».w—-...«-.-

på laglott i relation till de fall då maken verkligen erhåller en testamentslott ma... utgör andelen 18 procent. . Finns enskild egendom är det vanligare än nonnalt med testamente. Om det endast är den avlidne som har enskild egendom är testamentsfrekvensen så pass hög som 70 procent. l testamentsfallen är även bobehållningen större än n. nomtalt. 1. I 19 procent av fallen förekommer tjänstegrupplivförsäkring, i 19 procent annan grupplivförsäkring, i sex procent pensions- eller livränteförsäkring samt i 19 procent annan typ av livförsåkring än de nu nämnda. Bortsett från pensions- eller livränteförsäkring förekommer försäkring i 40

mwvwwwws-nøwwøzuwsuømçmmynaeu-uvcwm

procent av samtliga bon. Praktiskt taget alltid finns förrnånstagarförordnande till förmån för make. Försäkring var vanligast bland de yngst avlidna. Sålunda hade 80 procent av dem som var yngre än 60 år minst en försäkring. _ Anmärkningsvärt många bon med brist (55 procent) hade försäkring. .-.«-

l Inledning

En av familjelagssakkunnigas viktigaste uppgifter är att överväga efterlevande makes ställning, särskilt i förhållande till bröstarvingar. Denna undersökning har till syfte att ge faktaunderlag till dessa överväganden. Undersökningen omfattar samtliga bouppteckningar som inregistrerades av tingsrätt under månaderna februari och mars 1974. I de fall då den avlidne efterlämnade make har tingsrätten fyllt i ett frågefonnulär som sedan har bearbetats. Sammanlagt rör det sig om 5 701 fall som ingår i vårt bearbetade material. Det finns inte anledning att tro annat än att materialet utgör ett representativt urval av samtliga fall där äktenskap upplöses genom makes död. De uppgifter som vi kunnat få fram är sådana som framgår av bouppteckningen och bilagor till denna såsom testamenten och äktenskapsförord. Såvitt vi har kunnt bedöma har ifyllandet av forrnulären inte berett tingsrättema några nämnvärda svårigheter. Vi kan utgå från att de uppgifter vi erhållit är riktigt återgivna från ursprungsmaterialet. Bouppteckningar är handlingar som av tradition upprättas med stor omsorg och man kan utgå från att uppgifterna är i stort sett riktiga. Vissa felkällor finns dock. När det är brist i boet eller när det finns ett obetydligt överskott saknas det i allmänhet anledning att lägga ner så mycket arbete på upprättandet av bouppteckningen och det förekommer säkerligen att man exempelvis inte bryr sig om att lägga med testamenten och äktenskapsförord. Det går inte heller att bortse från att det kan förekomma ett visst fusk på så sätt att man av skatteskäl underlåter att ta upp vissa tillgångari bouppteckningen. Vidare bör man hålla i minnet att vissa tillgångar av tradition värderas lågt i bouppteckningar. I andra fall följer en låg värdering av reglerna i arvsskattelagen. Sålunda skall fastigheter upptas till taxeringsvärdet. Vid tillämpning av civilrättsliga regler om bodelning och arvskifte skall man i princip utgå från tillgångamas verkliga värde. Uppgifterna i det följande om boets behållning,

536 3 sou 1981:85

Bilaga

basbeloppsregelns tillämplighet och testamentslottemas storlek skall därför uppfattas som ungefärliga. Det skall sägas att basbeloppet under den tid bouppteckningama inregistrerades i februari och mars 1974 uppgick till 8 100. De flesta dödsfallen lär dock ha inträffat under perioden augusti-december 1973 då basbeloppet var 7 900. De variabler som vi kunnat mäta är följande

Den avlidnes kön och ålder. Levde makarna åtskilda p. g. a. hemskillnad. 1

Var talan om återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad anhängig. I

Arvingar p. g. a. släktskap. i

bam. l Underåriga Särkullbam.

i boet. 1

Behållning

Hade den efterlevande giftorättsanspråk och i så fall till hur stor andel av I

I bobehållningen.

Var basbeloppsregeln tillämplig. l Förekomst av enskild egendom. i

Vilken rättshandling hade föranlett att egendom var enskild. Hur bestäms omfånget av enskild egendom i ett ev. äktenskapsförord. å Förekomst av testamente. 1 Var efterlevande make testamentstagare och i så fall till vilket belopp. Avstâende av rätt till testamentslott. i | Yrkande om jämkning av testamente för utgående av laglott. Med vilken rätt får efterlevande make egendom enligt testamente. Förekomst av olika typer av försäkringar. l vilken utsträckning är efterlevande make förmånstagare. Ansprâk på jämkning av förmånstagarförordnande för utfående av laglott.

2 Kön och ålder

Könsfördelningen är mycket sned. l 70 procent av fallen är det mannen som l I dör. Den sneda fördelningen beror på att gifta män i allmänhet är äldre än sina I hustrur och på att män genomsnittligt dör tidigare än kvinnor. Det kan l nämnas att riksdata visar på ungefär samma fördelning mellan män och

i

kvinnor när äktenskapet upplöses genom dödsfall. l Männen äldre än kvinnoma vid dödsfallet. är genomsnittligt något Männens medianålder är 71,7 år medan kvinnornas är 70,0 år. För hela materialet oavsett kön är medianen 7 1,2 år. Som framgår av tabell l är det inte några större skillnader i fördelningen mellan män och kvinnor för någon av åldersklassema. I formuläret fanns utrymme för åldrar under 20 år men ingen gift avliden under 20 år finns med. Endast 30 personer var under 30 år vid tidpunkten för dödsfallet, motsvarande ungefär en halv procent av hela materialet. Det sattes till 80 år och däröver och i materialet finns 18 högsta åldersskiktet procent i detta åldersskikt.

sou 1981:85 Bilaga 3 537

Tabell l Åldersfördelning efter kön, procent

Median Ålder Basta]

20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80-

Män 0,5 1,6 3,3 11,4 27,2 36,1 19,9 4009 71,7

yr-£l~\LPr-5 Kvinnor 0,5 1,8 6,0 12,3 29,6 35,0 14,8 1692

70,0 Totalt 0,5 1,6 4,1 11,6 27,9 35,8 18,4 5701 71,2

Procent 40-

30-

20-

10-*

l 1 Ålder Figur 1. /1ldersfordelning r 20 30 40 50 60 70 80 (tioårsklasser)

3 Hemskillnad, återgång m. m.

I hela materialet ñnns det 22 fall där makama levde åtskilda p. g. a. hemskillnad och nio fall där talan om återgång, hemskillnad och äktenskapsskillnad var anhängig. Det bör uppmärksammas att nya bestämmelser om äktenskapsskillnad trädde i kraft den 1 januari 1974. De nya reglerna kan ha påverkat makar som stod i begrepp att ta ut äktenskapsskillnad exempelvis på så sätt att man väntade med att gå till domstol. Antalet fall i undersökningen där talan om äktenskapsskillnad väckts kan därför vara missvisande. Nära nog självklart är att åldern i hemskillnadsfallen i genomsnitt är avsevärt lägre än i totalmaterialet. Som exempel kan nämnas att i hemskillnadsfallen (bastal 22) är 46 procent av de avlidna yngre än 50 år medan i totalmaterialet endast sex procent är yngre än 50 år. I de nio fall där talan var anhängiggiord finns ingen äldre än 80 år och endast en är äldre än 70 år, medan i totalmaterialet mer än hälften av de avlidna är äldre än 70 år.

538 Bilaga 3 sou 1981:85

4 Arvingar

I samtliga fall efterlämnade den avlidne make. Studien och således också urvalet avser ju just sådana fall. I tre procent av fallen fanns ingen annan arvinge. I l l procent av fallen fanns endast eñerarvinge (fader, moder, syskon Andelen som efterlämnade barn uppgick till 85 eller syskons avkomling). procent. Återstående 1 procent avser sådana fall då det inte fanns barn men väl andra bröstarvingar såsom barnbarn. I hela materialet hade 28 procent ett barn, 26 procent två barn, 15 procent tre barn och 17 procent fyra eller fler bam.

4.1 Underåriga barn

l hela materialet fanns det 10 procent som hade underåriga bam. Med ; underåriga barn avses här bam som inte fyllt 20 år. Det motsvarar 12 procent j i av fallen med bam. Totalt rör det sig om 570 fall. I figur 2 åskådliggöres ålderskurvor för olika fall med underåriga bam. Som väntat finner vi å ena sidan klara skillnader mellan dem som har och dem som

inte har sådana bam. Å andra sidan är skillnadema ganska små mellan de

skilda kategorierna med bam - alltså avlidna med ett; två, tre eller fler minderåriga bam. Tabell 2 är en sammanfattning av figur 2, där vi naturligt nog finner att personer som är över 60 år i mycket liten utsträckning har underåriga bam. Ju yngre den avlidne är desto större är den statistiska sannolikheten att den avlidne skall ha efterlämnat minst ett underårigt ‘ bam. Inga skillnader föreligger mellan män och kvinnori fråga om andelen som har underåriga bam eller i fråga om antalet underåriga bam. Som framgår av figur 3 är barnen nära gränsen för att ej längre vara underåriga i ett mycket stort antal av de fall där underåriga barn finns och det Figur 2 Åldersfdrdelning kan nämnas att endast 381 fall i hela materialet är under 16 år, vilket utgör 67 (tioårsklasser) efter antal procent av 570 fall där underåriga bam finns; 381 fall utgör sju procent av underåriga ba, (unde, - 20 år) totalmaterialet om 5 701 fall.

Procent

sou 1981:85 Bilaga 3 539

Tabell 2 Andel fall med urldaårigz barn (under 20 år) i förhållande till den avlidnes ålder

å Totalt l0 90 5 701 å

Procent

40-

30-

4 20-

10- Figur 3 Yngsta barnets ålder (i de fall underåriga I , I I l Ålder bam finns), (treårsklas- -3 6 12 16 20 ser)

Åldersgränsen 16 år av särskilt intresse. Den s. k. basbeloppsregeln enligt

vilken den efterlevande maken alltid av giftorättsgodset äger erhålla egendom som tillsammans med vad den efterlevande äger enskilt motsvarar fyra gånger det vid tidpunkten för dödsfallet gällande basbeloppet skall inte tillämpas när den avlidne har efterlämnat bam under 16 år som inte också är den efterlevande makens barn (s. k. särkullbam). l tabell 3 har förekomsten av barn under 16 år grupperats efter den avlidnes ålder. Av dem som avlidit före 40 års ålder har 83 procent efterlämnat barn under 16 år medan sådana barn naturligt nog knappast förekommer alls när den avlidne är äldre än 60 år.

4.2 Särkullbam Vi har också frågat efter förekomsten av särkullbam. Denna uppgift behöver emellertid inte anges i bouppteckningen, eller eljest vara känd för tingsrätten. l materialet förekommer 299 fall där det har uppgivits att det finns ett eller flera särkullbam efter den avlidne. Detta är alltså en minimisiffra. De angivna fallen med särkullbam utgör fem procent av hela materialet om 5 701 fall och sex procent av de fall där den avlidne efterlämnat bam.

540 3

Bilaga

Tabell 3 Barn under 16 år i olika åldersklasser

Ålder Andel med barn Andel utan barn Bastal

under 16 år under 16 år l 1 x

60-69

Tabell 4 Förekomst av underåriga barn

Yngsta underåriga bamets ålder Totalt

Under 16- år Underårigt 16 år barn saknas

Yngsta underåriga särkullbams ålder under 16 år 20 0 O 20 16- år 4 5 0 9 underårigt bam saknas 357 184 5 l3l 5 672

581 189 5 131 5 701

Förekomsten av kända särkullbam varierar något med den avlidnes ålder. I åldersklassen 30-39 år förekommer särkullbam i 10 procent av totalantalet fall medan det bland de äldre åldersklassema rör sig om fem procent av det totala antalet fall. [endast 20 fall är särkullbamet under 16 år. Det är sex procent av de 381 fall då det överhuvud förekommer barn under 16 år. Nära nog självfallet är att sannolikheten för att det skall förekomma underåriga särkullbam blir mindre ju äldre den avlidne är. I samtliga 20 fall då det finns särkullbam under 16 år finns det också gemensamma barn under 16 år (jfr även tabell 4). Om man studerar de 381 fall närmare där det finns något barn under 16 år visar det sig att det i många av dessa fall finns mer än ett bam. Totalt rör det sig om ungefär 1 100 bam av vilka 50-60 är särkullbam.

5 Behållning

I bouppteckningar skiljer man ytterst sällan mellan mannens och hustruns och skulder så länge giñorättsgemenskap föreligger. Behållningen i tillgångar mannens och hustruns samlade tillgångar från en bouppteckning anger därför vilka deras skulder dragits. Har den avlidne enskild egendom läggs denna till

sou 1981:85 Bilaga 3 541

eventuellt giftorättsgods och ingår i behållningen. Den efterlevande makens

E

enskilda egendom redovisas däremot inte som en sådan tillgång som ingår i E = Vi vill alltså framhålla behållningen. att begreppet behållning inte är helt enhetligt. Vi vill erinra vad vi anförde inledningsvis om att värdet på vissa tillgångar i en bouppteckning ofta är lågt angivet. Fördelningen av behållningen i boet i våra 5 70l fall framgår av figur4. I nio procent av fallen finns ingen behållning dvs. skulderna är större än eller lika stora som tillgångarna. l ytterligare 15 procent av fallen är behållningen lägre än 10 000 kr. I sammanlagt 18 procent av fallen överstiger behållningen 100000 kr och i fem procent av fallen 200 000 kr. Spridningen mellan de olika klasser som finns angivna i formuläret var m. a. o. stor. Den första kvartilen ligger på crika 1 1 100 (vilket innebär att behållningen i 25 procent av fallen är lägre) medianen på 32 300 kr och den tredje kvartilen på cirka 76 000 kr(vilket innebär att behållningen i 75 procent av fallen var lägre).

5.1 Behållning, kön och ålder

Det finns en liten skillnad mellan könen i vad avser behållningens storlek. Medianen för männen ligger på 33 500 kr medan den för kvinnorna ligger på 37 350 kr.

Procent

ggjzrsznfffflfigfggsflfrfiel

0 110 210 310 410 50 610 70 80 90 1:3; 31:32:31

Tabell 5 Behållningi boet i olika åldersklasser

542 3

Bilaga

l tabell 5 har behållningen relaterats till åldersklasser. Det visar sig att de tidigt avlidna har liten behållning. l åldern upp till 40 år ligger medianbelopligger medianen ganska konstant mellan pet på 2 000 kr. Från 50-årsåldem 30 000 kr och 40 000 kr. l tabellen har också angivits den ungefärliga andelen av fallen i de olika ålderskategoriema där behållningen understiger ett belopp som svarar mot fyra resp. åtta gånger basbeloppet (8 100). Tabellen ger en föreställning om den nuvarande och en eventuellt höjd basbeloppsregels i olika ålderskategorier. Det bör dock framhållas att uträkgenomslagskraft att de inte beaktar förekomningarna grundar sig på bouppteckningsvärdena, sten av särkullbam och enskild egendom och inte heller vad som skulle hända om utfallande försäkringsbelopp som tillfaller efterlevande maken skulle beaktas vid tillämpningen av basbeloppsregeln. Det är likväl intressant att är i de yngre åldersgruppema. I de fall då notera hur pass liten behållningen den avlidne inte fyllt 40 år understiger behållningen i 84 procent av fallen fyra Är den avlidne äldre basbelopp och nästan alltid (97 procent) åtta basbelopp. än 50 år är behållningen i knappt hälften av fallen mindre än fyra basbelopp och 70-75 procent av fallen mindre än åtta basbelopp.

5.2 Behållning och barn

I 85 procent av fallen finns minst ett bam. Som framgår av tabell 6 föreligger i behållningens storlek i förhållande till om barn finns i inga större variationer till dödsfallet eller om inga bam alls finns. Mediantalet för anslutning behållningen då inga barn finns ligger på ungefär 43 000 kronor och då ett, två eller tre barn finns på cirka 35 000 kronor samt då fyra eller fler barn finns på ungefär 39 000 kronor.

Tabell 6 Behållning och bamantal i fall där den avlidne efterlämnar arvingar

003 10000— 19999 12 12 30 13 24 11 15 11 19 13 583

5.3 Behållning och underåriga barn

Behållningen i de 381 fall där den avlidne efterlämnar bam under 16 år ligger i median beräknat på 15 000 kr. Om man däremot bortser från de fall där behållning saknas och således beräknar medianen på de 275 där behållning

3 543

Bilaga

finns i boet, utgör medianen 28 000 kr. l vart 4:e fall är det brist eller ingen behållning alls i boet. Som framgår av tabell 7 är behållningen i boet i genomsnitt något större då yngsta barnets ålder ligger på mellan 16 och 20 år. Behållningen i boet understiger fyra basbelopp i ungefär 66 procent av fallen då yngsta barnet var under 16 år och i 53 procent av fallen då yngsta barnet var mellan 16 och 20 år.

Tabell 7 Behållninçn i boet och yngta bamds ålder

På motsvarande sätt, som framgår av tabell 8, kan sägas att då inga barn

under 20 år fanns i familjema är behållningen lägre än fyra basbelopp i 45

procent av fallen, då ett barn fanns i 57 procent av fallen, då två bam fanns i 62 procent av fallen, då tre barn fanns i 83 procent av fallen och då fyra eller fler barn fanns i familjerna skulle basbeloppsregeln ha slagit till i ungefär 88 procent av fallen (det bör dock observeras att antalet fall med fyra barn eller fler är mycket litet).

Tabell 8 Behållnlngen i boet och antal barn under 20 år av fallen med barn

:(2) g

544 3

Bilaga

I hälften av fall där särkullbam finns saknas behållning, medan i de fall där finns medianen ligger på ungefär 13 000 kr. Vi kan alltså behållning konstatera att behållningen i boet är genomsnittligt avsevärt lägrei de fall särkullbam finns. underåriga barn finns och i synnerhet då underåriga

6 Giftorättsgods och enskild egendom

6.1 Giftorättsanspråk

l 88 procent av samtliga fall har den efterlevande rätt till något belopp p. g. a. giftorätt. Återstående fall är sådana då boet visar brist eller sådana då båda makamas egendom är helt enskild (201 fall). Om man granskar fallen med giftorätt närmare finner man att i en procent av dem har den efterlevande rätt till mindre än hälften av behållningen i giftorättsandel, i 34 procent rätt till hälften och i 66 procent av fallen kan den efterlevandes andel beräknas till mer än hälften av behållningen med stöd av Om båda makamas egendom är giftorättsgods krävs en basbeloppsregeln. som uppgår till åtta basbelopp för att en likadelning skall ske. Vi behållning av om basbeloppsregeln är vill återigen erinra om att vi vid bedömningen har enligt bouppteckningen. Vid tillämplig utgår från de värden tillgångarna skall man däremot faktiska den verkliga bodelningen utgå från tillgångamas värde, som ofta är högre. leder till att den efterlevande har I de ungefär 3 300 fall då basbeloppsregeln är medianbeloppet på behållningen i rätt till mer än hälften av behållningen med de fall då rätt till boet något drygt 23 000 kr. Detta kan jämföras

giftorättsandel finns men beloppet inte skall beräknas enligt basbeloppsregeln.

i boet ligger på De utgör drygt l 700 fall och medianbeloppet på behållningen ungefär 113 000 kr. i de fall då dödsfallet inträffar i Som vi tidigare har noterat är behållningen Som en unga åri genomsnitt lägre och inslaget av fall då boet visar brist större. konsekvens härav är andelen fall då den efterlevande överhuvud inte kan realisera sin rätt på grund av att boet saknar tillgångar större i den lägre åldersgruppen. När tillgångar finns är det också vanligare att basbeloppsregeln är tillämplig Sålunda har i åldrarna under 40 år i de yngre åldersklassema. endast hälften av de efterlevande rätt till giftorättsandel. Motsvarande siffra i är 94 procent. I de lägre åldrarna skall det ske de äldsta ålderskategoriema endast i enstaka fall medan sådan delning förekommer i 32 hälftendelning procent av fallen i de äldsta åldrarna (dvs. över 80 år).

6.2 Enskild egendom

l 4 l 6 fall motsvarande sju procent av det totala urvalet finns enskild egendom, den avlidnes eller den efterlevande makens. I sammanlagt 201 fall antingen dvs. cirka hälften av fallen med enskild egendom var både den avlidnes och den efterlevandes egendom helt enskild. I 54 procent av fallen med enskild egendom är den avlidnes egendom helt enskild och i 10 procent delvis enskild. I återstående 36 procent av fallen har inte den avlidne men väl den efterlevande enskild egendom. Den efterlevandes egendom är helt enskild i 69 procent av fallen med

Bilaga 3 545

enskild egendom och delvis enskild i 20 procent av fallen. I resterande 12 procent är inte den efterlevande men väl den avlidnes egendom helt eller delvis enskild. Mannen har enskild egendom i fyra procent av samtliga fall såväl när han är den som avlider som när han är den som lever efter. Kvinnan har enskild egendom i fem procent av de fall där hon avlider och åtta procent av de fall då hon är den efterlevande. Av siffrorna får man den uppfattningen att enskild egendom är vanligare hos kvinnan än hos mannen vilket överensstämmer med de uppgifter som finns beträffande äktenskapsförordsvanoma. Det bör dock framhållas att skillnaderna i bouppteckningsmaterialet är små och totalt är det få fall med enskild egendom. Den enskilda egendomen är i tre fall enskild beroende på att äldre lag är tillämplig, i fem procent av samtliga fallen (293) beroende på äktenskapsförord, i några promille (18) beroende på föreskrift vid gåva eller testamente, i en procent (71 fall) beroende på boskillnad och i 16 fall beroende på hemskillnad. Det bör observeras att samma egendom kan vara enskild på mer än en grund. Så är fallet endast i en handfull fall, vilket innebär någon promille av hela materialet eller några få procent av de fall där enskild egendom finns. Vid l 5 kodningen har den grund som bedömts nonnalt väga tyngst i samband med

i bodelning även här fått väga tyngst och varit den som kodats.

l i Det vore av intresse att känna till om det med tiden blivit vanligare eller l ovanligare att ha äktenskapsförord. I detta material är medianåldem för de 295 som har haft äktenskapsförord 70,2 medan för hela materialet medians a? åldem är 71,2. Eftersom skillnaden är mycket liten får vi säga att materialet inte tyder på en tendens i ena eller andra riktningen. l 87 av de sammanlagt 293 fall då egendom var enskild på grund av äktenskapsförord var egendomen delvis enskild. 140 av dessa 87 fall föreskrev äktenskapsförordet s. k. återgångsdelning, dvs. all i boet införd och senare genom arv, gåva eller testamente förvärvad egendom skulle vara enskild. I fem fall omfattade den enskilda egendomen endast iboet införd egendom och i lika många fall endast senare förvärvad egendom. l återstående 37 fall var omfattningen av enskild egendom bestämd på annat sätt.

6.3 Enskild egendom och underåriga särkullbam

I fyra av de sammanlagt 20 fall då det fanns särkullbam under 16 år fanns det enskild egendom efter den avlidne. Andelen fall med enskild egendom är sålunda mycket hög men eftersom materialet är mycket litet går det knappast att dra några slutsatser. l två av de angivna fallen var den avlidnes egendom helt enskild och i de övriga två delvis enskild. Behållningama varierade kraftigt och låg i två av fallen i klassen 1-9 900 kr, i ett av fallen i klassen 100 000-199 000 kr och i det återstående fallet över 200 000 kr. Då yngsta särkullbamet var 16-20 år var den avlidnes egendom helt enskild i två fall. Behållningen vari det ena fallet i klassen 20 000-29 999 kr och i det andra i klassen 70 000-99 999 kr.

546 Bilaga 3 sou 1981:85

6.4 Enskild egendom och behållning

Som framgår av tabell 9 finns viss variation i behållningens storlek i förhållande till om den enskilda egendomen var endast delvis enskild egendom eller helt enskild egendom. Då egendomen var helt enskild låg medianbehållningen på ungefär 17 000 kr, då den enskilda egendomen endast delvis var enskild egendom låg medianbeloppet på ungefär 64 000 kr och i samtliga fall, således oavsett om den enskilda egendomen var endast delvis eller helt enskild egendom, var medianbeloppet på cirka 22 000 kr.

Tabell 9 Behållning i boet och emkild egendom

Brist 1-9999 10000- 20000- 300()0- 50000- 70000- l00O0()- 200000- Bas- Behållning 99999 29999 49999 69999 99999 199999 tal

Enskild 22 22 9 O J8 l0 l4 4 223 egendom

Delvis lO lO 7 \lO\ l0 l7 7 l2 21 42

l0 13

l

7 Testamente I 23 procent av det totala antalet fall har den avlidne upprättat testamente och i nästan samtliga dessa fall upptar testamentet förordnande till förmån för efterlevande make. Endast 51 fall (utgörande fyra procent av de fall då testamente finns och en procent av totala materialet) utgörs av sådana där testamentet inte upptar förordnande till förmån för den efterlevande maken. I 99 fall har den efterlevande i skatteärendet avstått från sin rätt på grund av testamentet -i 78 fall helt och i 21 fall delvis. Av hela materialet utgör 99 fall två procent. Av de 23 procent av fallen där testamente finns kan uppgift om storleken på testamentslott som tillfaller den efterlevande ej anges i ett antal fall. En del av dessa är sådana där den avlidne saknar tillgångar eller har skulder som

överstiger tillgångarna. De utgör 58 fall, vilket är fyra procent av testaments- l

l fallen. En del är sådana att testamentslott ej kan erhållas beroende på att boets

l

behållning ej överstiger fyra gånger basbeloppet (13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken). Dessa utgör 275 fall eller 21 procent av alla testamentsfall. En tredje typ av undantag utgör de där testamentet ej upptar förordnande till förmån för den efterlevande och denne således ej heller kan få någon testamentslott. Dessa utgör fyra procent av testamentsfallen. Om den efterlevande i skatteärendet avstått helt från sin rätt enligt testamentet, så kan han givetvis ej håller få någon testamentslott - l 5 fall (en procent) är sådana. I en del fall förelåg sålunda ett helt avstående från den efterlevandes sida utan att detta hade någon betydelse. I tre fall slutligen erhöll maken ingen testamentslott p. g. a. att bröstarvinge framställde anspråk på laglott i boet och i utfallande försäkringsbelopp. De sålunda återstående fallen - där det finns testamente, som är till förmån för den efterlevande, och testamentslott utgår utgör totalt 920 fall, vilket

sou 1981:85 Bilaga 3 547

motsvarar 16 procent av hela materialet och 70 procent av testamentsfallen. Första kvartilen ligger på nästan 15 000 kr (under första kvartilen ligger 25 procent av fördelningen), medianen (andra kvartilen) ligger på 31 000 kr och tredje kvartilen ligger på drygt 54 000 kr. Det kan noteras att av dessa fall är ungefär åtta procent på större belopp än 100 000 kr. Anspråk på jämkning av testamente för utfående av laglott har framställts i 181 fall, vilket utgör drygt tre procent av hela materialet. Sådant anspråk framställs erfarenhetsmässigt endast då det finns egendom som testamentstagaren får. Efterlevande make får dock inte ut någon testamentslott i 16 av dessa 181 fall. l 18 procent av de fall då efterlevande make erhöll testamentslott framställdes också anspråk på laglott. Som framgår av tabell 10 är den testamentslott som maken erhåller vanligen något lägre i de fall då anspråk på jämkning har framställts. Medianbeloppet ligger i dessa fall på 28 000 kr medan det ligger på 32 000 kr i de fall då anspråk på jämkning för laglott inte framställts.

Tabell 10 Anspråk på jämkning för utfående av laglott och storlek av makes testamentslott

Storleken av 1-4999 5000- 100()0- 15000- 20000- 300()0- 50000- 70000- 100000- Bastest.lotten 9999 14999 19999 29999 49999 69999 99999 tal Anspråk på jämk-

l mng

f Ja 4 9 7 9 25 26 7 8 5 165 Nej 10 7 10 9 12 24 9 10 10 748

Som framgår av tabell 1 l finns inget samband mellan förekomst av underåriga bam vid dödsfallet och framställda anspråk om jämkning. Oavsett bamantal ligger andelen fall där anspråk om jämkning framställts på ungefär 18-19 procent.

Tabell 11 Anspråk på jämkning för utfående av laglott och antal underåriga barn när make erhåller testamentslott

Antal underåriga Anspråk på jämkning bam vid dödsfallet

Anspråk på jämkning för utfående av laglott förekommeri 25 procent av de fall där det finns testamente till förmån för efterlevande make och också

548 Bilaga 3

bröstarvingar och behållningen i boet är större än 0 kr. Testamentslotten tillfaller den efterlevande med äganderätt i 945 fall (utgörande 72 procent av testamentsfallen, således oavsett om den efterlevande får något belopp såsom testamentslott eller ej), med fri förfoganderätt i 253 fall (19 procent), med nyttjanderätt i 57 fall (fyra procent) samt med annan rätt i 10 fall (en procent).

7.1 Testamente, kön och ålder Inga skillnader vad avserden avlidnes kön kan iakttagas beträffande förekomst av testamente, vad testamentsförordnandet innebär, om anspråk på jämkning framställts eller storleken av testamentslotten. Som framgår av figur 5 ökar andelen fall med testamente med åldern på den avlidne. I de lägsta åldrarna finns inga testamenten, medan andelen i de högsta åldrarna ligger på bortemot 30 procent av fallen. Eftersom praktiskt taget alla testamenten innehåller förordnande till den efterlevande maken blir fördelningen ungefär densamma för andelen fall där testamente finns som innehåller förordande till förmån för efterlevande make. Testamentslottens storlek varierar inte med ålder utan ligger på ungefär 30 000 kr i median oavsett ålder på den avlidne.

7.2 Testamente och barn När den avlidne efterlämnar barn har ett testamente den innebörden att barnens eller något av fiera barns arvslott inskränkes. I det övervägande antalet fall sker inskränkningen till fönnån för make. I figur 6 har andelen fall bröstarmed testamente angivits där den avlidne förutom make efterlämnar vinge. Testamentsfrekvensen ökar med stigande ålder på den avlidne och i 70-årsåldem ligger den på cirka 40 procent. I de allra högsta åldrarna är dock testamente inte så vanligt förekommande (jämför figur 5). När det finns bam ligger testamentsfrekvensen totalt sett på 26 prooent. I materialet i sin helhet finns som tidigare nämnts testamente till förmån för den efterlevande maken i 22 procent av de 5 701 fallen. Finns bam under 16 år, så finns testamente till den efterlevande maken i åtta procent av fallen. I två av särkullbamsfallen finns testamente till maken (2 av 20 utgör 10 procent). Procent

Figur 5 Ande/fall med Ålder testamente efter ålder. 70 80

1981:85 Bilaga 3 549

sou

Procent k f 40-

: 30-

20-

i å. å 10-

Figur 6 Andel fall med L—\/‘ r I I I I I I Ålder testamente då detfinns 30 40 50 60 70 80 brbs!aningar.

I 4 av de 381 fallen med bam under 16 år har den efterlevande delvis och i intet fall helt avstått från sin rätt i skatteärendet pågrund av testamente. I de 20 särkullbamsfallen förekommer inte något sådant avstående. I endast l7 fall där det finns bam under 16 år får den efterlevande testamentslott. Medianen för dessa 17 fall ligger på 25 000 kr. I intet av de 21 fallen med särkullbam under 16 år får den efterlevande någon testamentslott. Av de 33 fallen med testamentslott och där barn under 16 år finns är nästan samtliga (88 procent) sådana där den efterlevande får egendomen med full äganderätt, nio procent med fn förfoganderätt och ett fall (tre procent) med nyttjanderätt. (Det bör här observeras att det finns fler fall med uppgift om på vilket sätt testamentslott tillföll den efterlevande än fall där någon testamentslott verkligen tillföll denne, beroende på att uppgifter i det förstnämnda hänseendet lämnats i en del fall även när boet utvisade brist, basbeloppsregeln var tillämplig eller testamentet av annan anledning inte kunde verkställas).

7.3 Testamente och enskild egendom

l 180 fall av de totalt 4 l 6 fallen med enskild egendom enligt bouppteckningen finns också testamente med förordnande till förmån för den efterlevande maken (43 procent). I 13 fall finns enskild egendom och testamente men testamente som innehåller annat än förordnande till förmån för den efterlevande. l 70 procent av de 267 fallen där den avlidnes egendom helt eller delvis är enskild finns också testamente till förmån för den efterlevande. l 45 procent av de fall där den efterlevandes egendom är helt eller delvis enskild finns också testamente till fönnån för den efterlevande. l nästan hälften av de 295 fall där den enskilda egendomen är enskild på grund av äktenskapsförord finns också testamente till förmån för den

550 3 sou 1981:85

Bilaga

efterlevande. 1 40 procent av de 71 fall där boskillnad förelåg finns också testamente till förmån för den efterlevande. Då andra grunder finns för enskild vid gåva eller testamente, dom på hemskillnad, äldre egendom (föreskriñ äktenskap och då uppgiñ saknas) finns testamente till förmån för den efterlevande i 31 procent av de 5 l fallen. Dessa uppgifter kan jämföras med att ide fall enskild egendom inte finns i boet testamente förekom till 21 procent.

(Tabell 12.)

Tabell 12 Enskild egendom och testamente till förmån för den efterlevande maken

Enskild egendom p. g. a. Ingen en- N __ skild egen- Akten- Föreskrift Boskill- Hemskill- Uppgift Aldre dom skaps- vid gåva nad nadsdom saknas äktenskap förord eller testamente

Testamente till förmån för efterlevande make Ja 46 44 4 1 19 36 0 2 l 3 0 3 6 7 0 1 Nej 51 56 56 75 57 100 78 Inget testamente Bastal 295 18 71 16 14 3 5 294

7.4 Testamente och behållning

I de fall den avlidne hade upprättat testamente ligger medianbehållningen i boet på 61 000 kr och i de fall då den avlidne inte hade upprättat testamente är medianbehållningen 29 000 kr. Spridningen kring dessa medianer är för båda delmaterialen mycket stor. Som exempel härpå kan nämnas att i testamentsfallen 31 procent av bona har en behållning överstigande 100 000 kr och i de fall då testamente inte fanns har 13 procent en behållning överstigande 100 000 kr. Samtidigt har i testamentsfallen 12 procent en behållning undetstigande 10 000 kr, 27 procent av de övriga fallen en behållning understigande 10 000 kr (jfr tabell 13).

Tabell 13 Behållning och testamente

Basta]

Bilaga 3 551

lett femtiotal av de fall där den avlidne upprättat testamente finns inte något förordnande till förmån för efterlevande maken. Medianbehållningen i dessa fall är dock densamma som för de nästan l 300 fall då testamentet upptog förordnande till förmån för den efterlevande maken. Vi har i materialet 100 fall där den efterlevande i skatteärendet avstått från sin rätt på grund av testamente. Boets behållning ligger på 149 000 kr i median i dessa 100 fall. Detta kan jämföras med de återstående fallen då testamente finns där medianbeloppet ligger på 53 000 kr. Det kan också jämföras med de fall då inget testamente alls finns och där, som tidigare nämnts, medianbeloppet ligger på ungefär 29 000 kr. 1 180 fall har anspråk på jämkning av testamente för utfående av laglott framställts i skatteärendet. Boets behållning uttryckt i median var i dessa fall 107 000 kr, en uppgift som kan jämföras med medianbeloppet 51 000 kr i de fall testamente förelåg men inga anspråk på jämkning för utfående av laglott framställts i skatteärendet. 1 de fall testamente finns och testamentslott tillfallit den efterlevande maken ligger medianbeloppet på 85 000 kr. Men även i de fall då testamente finns behöver inte någon testamentslott ha tillfallit den efterlevande. En av anledningarna kan vara basbeloppsregeln, som tar över testamentsförordnandet. I materialet finns nästan 300 sådana fall och där är boets medianbehåll-

ning ungéfär 17 000 kr.

Som var att vänta finns ett ganska stort och entydigt positivt samband mellan behållningen i boet och storleken av testamentslotten som tillfallit den efterlevande maken. Då testamentslotten tillföll den efterlevande med nyttjanderätt eller med fri förfoganderätt ligger medianbeloppet på behållningen i boet på drygt 70 000 kr, medan då testamentslotten tillföll den efterlevande med äganderätt behållningen i boet uttryckt i median ligger på 57 000 kr.

8 Livförsäkringar

l 19 procent av hela materialet har den avlidne tjänstegrupplivlörsäkringJ 19 procent annan gmpplivförsäkring, i fyra procent pensions- eller livränteforsäkring och i 19 procent annan livförsäkring än de tre ovan nämnda slagen. Efterlevande make var nästan alltid förmånstagare till något belopp. 1 endast sammanlagt 20 fall var annan än make förmånstagare utan att make fick något belopp. Av undersökningen framgår inte de fall då annan än make kan ha erhållit större belopp än maken och jämkning skall ske enligt 104§ andra stycket försäkringsavtalslagen på grund av att giftorätten kränkts. I de 40 procent av fallen då förrnånstagarförordnande fanns beträffande någon av de nämnda försäkringtypema (med undantag av pensions- eller

livränteförsäkring) uppgår det belopp som tillfaller maken (inklusive gifto-

rättsandel) enligt första kvartilen till 3 600 kr, medianbeloppet till 14 500 kr och beloppet enligt tredje kvartilen till 40 900 kr. 1 fyra procent av fallen är beloppet större än 100 000 kr. _ I ett fall har anspråk på jämkning av förmånstagareförondnandet till förmån lör annan än efterlevande maken framställts för utfående av den efterlevandes giftorättsandel. Det bör dock framhållas att förmånstagarförordnande jämkas

552 3 SOU l98lz85

Bilaga

p. g. a. kränkt giftorätt utan att yrkande behöver framställas i skatteärendet.

8.1 Livförsäkring och kön

Som väntat med tanke på de traditionella könsrollsskillnadema i samhället finns klara skillnader mellan männen och kvinnorna vad beträffar andelen fall med försäkringar. Sålunda hade 22 procent av männen tjänstegrupplivförsäkring mot endast 10 procent av kvinnorna, 21 procent av männen hade annan grupplivförsäkring mot endast 13 procent av kvinnoma, 6 procent av männen hade pensions- eller livränteförsäkring mot endast en procent av kvinnorna, 22 procent av männen hade annan livförsäkring mot endast 12 procent av kvinnoma. Också storleken av beloppet på livforsäkringama är olika för män och kvinnor, men det går då i motsatt riktning. Skillnaden är inte stor, i median utfaller efter männen 14 300 kr i livförsäkringsbelopp och efter kvinnoma 17 900 kr i den mån överhuvudtaget något utfaller. Dessa belopp är beräknade på de 46 procent av männen respektive de 27 procent av kvinnoma som hade livförsäkring. Även i de fall då åtminstone en av dessa fyra försäkringsfonner finns har kvinnoma färre försäkringar. Sålunda har 72 procent av de kvinnor som har försäkring endast en försäkring; medan 60 procent av männen har endast en Omvänt har således 28 procent av kvinnorna två eller flera försäkring. försäkringar medan 40 procent av männen har två eller flera försäkringar (av dem som överhuvudtaget har försäkringar).

8.2 Liiförsäkring och ålder

Som framgår av tabell 14 och figur 7 är den genomsnittliga åldern i de fall då finns lägre än i materialet i sin helhet. Detta är ett något slag av livförsäkring hart när självklart konstaterande, då många försäkringar upphör att gälla vid given åldersgräns. Det är att notera att de som har tjänstegmpplivförsäkring genomsnittligt sett är de yngsta i detta material. Medianåldem ligger på 58 år, medan de som har annan grupplivförsäkring eller annan livförsäkring har en medianålder på 64-6 5 år. De äldsta av dem som har försäkringar är de som har pensions- eller livränteförsâkring, där medianåldem ligger på 66,5 år. Det är värt att notera att av de avlidna med tjänstegrupplivförsäkring var fyra procent över 70 år gamla vid dödsfallet, medan då annan grupplivför-

säkring finns var 30 procent över 70 år och då annan livförsäkring finns var

drygt 30 procent äldre än 70 år. Det visar sig också att av de avlidna i åldrarna 40-59 år hade ungefär 80 procent minst en försäkring. I åldrarna under 40 år hade ännu fler försäkring (tabell 15). Materialet visar också att antalet försäkringar varierar med åldern, men även där synes en gräns gå vid ungefär 60 årsåldem: i åldersklasser upp till 59 år är medianantalet försäkringar av de fyra här behandlade slagen ungefär 1,5 medan i åldersklassen 60-69 år medianen ligger på 0,8 försäkringar. l åldrar över 70 år är det mycket sällsynt att överhuvudtaget någon försäkring finns.

(Tabell l 5). Självfallet är också medianåldem vid de olika försäkringstypema

varierande. Sålunda finner vi att de som inte har någon försäkring alls i median är nästan 75 år, medan de som har en försäkring i median är 69 år. De som har två eller flera försäkringstyper är i median 57-58 år.

sou l98l:85 Bilaga 3 553

Tabell 14 Medianálder vid olika firsäkringstyper Medianålder

Procent tjänstegrupplivförsäkring 40-1

30-

20- _ hela materialet 10- \\ annan gmpplivförsâkring Ålder

Procent 40- Iivränteförsäkring

pensions-filler

30- : 20_ annan livförsäkring I 10- hela materialet

Ålder Figur 7 Åldersfirdelning vid olika jörsäkringstyper.

554 3

Bilaga

Tabell 15 Antal försäkringtyper och ålder

70-79

8.3 Livförsäkring och försäkringsbelopp

Vi har endast tagit reda på hur stora försäkringsbelopp som tillfaller efterlevande make. Storleken på de belopp som tillfaller annan förmånstagare känner vi inte till. Vidare har vi när vi införskaffat uppgifter om försäkringbeloppens storlek bortsett från pensions- och livränteförsäkringar. De periodiska utbetalningar som sker på dessa försäkringar är inte jämförbara med de belopp som faller ut på andra försäkringar. samband mellan Som framgår av tabell 16 finns det ett nästan självklart antal försäkringstyper och storleken av de utfallande försäkringsbeloppen. Om 3-4 försäkringstyper finns ligger medianbeloppet på 66 000 kr. Vid två försäkringstyper ligger medianbeloppet på 37 000 kr och vid endst en försäkring ligger medianbeloppet på 5 000 kr. Det bör här observeras att de sex procent av fallen med en försäkring som enligt tabellen inte har något belopp utgör sådana fall där försäkringen är en pensions- eller livränteförsäkring. Eftersom innehav av försäkring visar ett klart samband med åldern bör rimligen också för hela materialet uppdelat på åldersklasser ett klart samband finnas mellan det utfallande försäkringsbeloppets storlek och den avlidnes g

ålder. Som framgår av första kolumnen i tabell 17 är det i åldrar under 40 år i i

genomsnitt fråga om ett belopp på 43 000 kr, medan i åldrar över 70 år medianen inte kan beräknas, då fler än hälften i dessa åldersklasser inte har någon försäkring vid dödsfallet. Det kan också vara rimligt att, som i den högra delen av tabell 17, bortsortera de fall där försäkring av typ tjänstegrupplivförsäkring, annan grupplivförsäkring eller annan Iivförsäkring inte finns. Vi finner även då ett klart samband med åldern på så sätt att upp till ungefär 60 år ligger beloppet på mellan 40 000 kr och 50 000 kr i median, medan i högre åldrar beloppet sjunker mycket snabbt. I viss utsträckning torde det i de högre åldrarna röra sig om annan Iivförsäkring av typ begravningshjälp.

Bilaga 3 555

Tabell 16 Antal ñrsâkringtypel och ñrsüringbelopp för tjänstegruppliv, annan grupplivförsäkring samt annan livförsäkring Belopp E 0 1-5000 5000- 10000- 15000- 20000- 30000- 50000- 70000- 100000- 10000 15000 20000 30000 50000 70000 100000 Antal försäkringstyper

Tabell 17 Livfbfikringsbelopp i median fir olika åldrar

8.4 Liiyörsäkring och behållning

Förekomsten av försäkringari förhållande till boets storlek anges i tabell 18. Det är anmärkningsvärt att i de bon som inte har någon behållning är det vanligare än i de övriga med försäkring. l bon utan behållning finns det tjänstegrupplivförsäkring i 3 l procent av fallen, annan grupplivförsäkring i 25 procent av fallen och annan livförsäkring i 22 procent av fallen. l totalmaterialet är motsvarande andel för varoch en av de nu nämnda försäkringstypema 19 procent. Pensions- och livränteförsäkring är ungefär lika vanlig i de bon som saknar behållning som i totalmaterialet. Bortsett från de sistnämnda föisäkringstypema finns det försäkring i 55 procent av alla bon med brist och medianbeloppet som efterlevande make fåri dessa fall uppgår till 31 000 kr. l hela materialet är motsvarande andel 40 procent och medianbeloppet för fall där det finns försäkring knappt 15 000 kr. l de bon där det finns behållning håller sig andelen av var och en av försäkringstypema tjänstegruppliv, annan gruppliv och annan försäkring konstant mellan 15-20 procent med stigande behållning, 1 de allra största bona med behållning över 200 000 kr är inslaget av tjänstegrupplivförsäkring och annan gmpplivförsäkring dock lägre. Ju större behållningen är desto vanligare är det med pensions- och livränteförsäkring

556 3 sou 1981:85

Bilaga

Tabell 18 Förekomst av försäkringar i förhållande till boets behållning

Boets behållning Andel med Bastal

Tjänste- Annan Pensions- Annan gruppliv- gruppliv- eller liv- livförförsäkring försäkring ränteför- säkring säkring

8.5 Livförsäkring och enskild egendom

I 55 procent av de 364 fall då den efterlevande hade enskild egendom finns inte någon livförsäkring till förmån för den efterlevande. l de 45 procent av fallen då försäkring finns ligger beloppet på i median uttryckt 18 900 kr jämfört med 14 800 kr i hela materialet. l det dryga hundratalet fall då den avlidnes egendom är helt eller delvis enskild och försäkringsfömrdnande finns ligger medianbeloppet på de utfallna försäkringarna på 25 000 kr. - Detta kan jämföras med totalmaterialet där försäkringsbeloppet ligger på ungefär 14 800 kr i median. Det finns ingen skillnad mellan andelen utan försäkringsförordnande och grad av enskild egendom hos den avlidne. Såväl då enskild egendom finns som då ingen sådan finns ligger andelen utan försäkring på ungefär 60 procent.

8.6 Livförsäkring och laglottsjämkning

I sammanlagt 44 fall framställdes i skatteärendet anspråk från börstarvinge på jämkning av förmånstagarförordnande för utfående av laglott. I 26 av dessa 44 fall (60 procent) har det också framställts yrkande om jämkning i testamente för utfående av laglott. Medianbeloppet som tillfaller efterlevande make då bröstarvinge begär jämkning uppgår till 30 000 kr. l nio av de 44 fallen uppgår försäkringsbeloppet inte till 5 000 kr. l 11 fall är försäkringsbeloppet större än 100000 kr.

Bilaga 3 557

9 Frekvensförde lningen

Kolumn Fråga Svarsaltemativ Posi- Frekvenstion fördelning

.~— 1-3 Tingsrättens respektive avdelningar

--«1~>- 4-6 Bouppteckning nr

.m 7 1 Den avlidnes kön man 1 70

./V7“‘I\‘(u

kvinna 2 30

.w«~«.«m..

8 2 Den avlidens ålder vid dödsfallet under 20 år 1 0

50-59 år 5 12 å 60-69 år 6 28 70-79 år 7 36

E

80- 8 18 ä (uppgiñ saknas) 9

9 3 Levde makarna vid dödsfallet åtskilda på grund av hemskillnad ja 1 0,4 nej 2 100 (uppgift saknas)

10 4 Var vid dödsfallet talan om återgång, hemskill-

nad eller äktenskapsskillnad anhängig? ja 1 0,2 nej 2 100 (uppgiñ saknas)

1 1 5 Eferlämnade den avlidne utöver make arvingar på grund av släktskap och i så fall vilka? (arvingar enligt lag. Bonse från ev. testamente) a. arvinge? ja l 97 nej, ingen arvinge 2 3

Om fråga 5 a besvarats med ja 12 b. ange antal bam inget 1 12 1 2 28 2 3 26 3 4 15 4 eller fler 5 17 skall ej besvaras 9 3

13 bb. därav underåriga vid dödsfallet (under 20 år) inget 1 75

skall ej besvaras 9 15 14 bbb. yngta underåriga bamets ålder

skall ej besvaras 9 90

558 3 sou 1981:85

Bilaga

Kolumn Fråga Svarsaltemativ Posi- Frekvenstion fördelning

15 c. ange om det finns bam (under b. ovan) som ej samtidigt är den efterlevande makens arvingar (särkullbam) (barn utom äktenskap, barn i tidigare äktenskap adoptivbarn som inte samtidigt är den efterlevandes bam eller adoptivbarn) (besvaras endast om förhållandet framgår av handlingarna) - antal inget 1 67 1 2 3 3 4 1 4 eller fler 5 l skall ej besvaras 9 14 ej svar 0

skall ej besvaras 9 ccc. yngsta underåriga särkullbamets ålder vid dödsfallet) under 3 år 1 0

skall ej besvaras 9 99

18 d. finnes annan bröstarvinge (barnbam som trätt i avlidet bam ställe, etc.) ? ja 1 4 nej 2 93 skall ej besvaras 9 3

19 b. finnes endast elterarvinge (fader, moder, ja l l l syskon, syskons avkomling? nej 2 85 skall ej besvaras 9 3

20 6 Behållning iboet, netto kronor (med behållning avses makarnas sammanlagda behållna giñorättsgods samt den avlidnes behållna enskilda egendom) upg. saknas ostan- 0,1 Sat g

brist eller 0 l 9 g

l-9 999 2 15 l 10 000-19 999 3 12 20 000-28 999 4 l 1 \ 30 000-49 999 5 15 50 000-69 999 6 1 l 70 000-99 999 7 9 100 000-199 999 8 13 200 000- 9 5

21 7 Har den eñerlevande rätt till något belopp såsom giñorättsandel? ja l 88 nej 2 ll

sou 1981:85 Bilaga 3 559

Kolumn Fråga Svarsaltemativ Posi- Frekvensfördelning Om ja på fråga 7 22 8 a. Ange om beloppet i förhållande till boets behållning uppgår till mindre än hälften l l hälften 2 30 mer än hälften 3 58 skall ej besvaras 9 l l

23 b. Ange om den efterlevandes giftorättsandel kan beräknas enligt GB 13:12 andra stycket (4 ggr basbeloppet) ja l 58 nej 2 30 skall ej besvaras 9 11-12

24 9 Fanns enligt bouppteckningen enskild egendom? , ja l 7 nej 2 93

Om ja på fråga 9 25 l0 Ange om a. Den avlidnes egendom var enskild helt l 4 delvis 2 l inte alls 3 3 skall ej besvaras 9 93

i 25 b. Den eñerlevandes egendom var g enskild helt I 5 delvis 2 l 3 inte alls 3 0,8 skall ej besvaras 9 93

27 ll Den enskilda egendomen var enskild på grund ” å av äktenskapsförord l 5 förskrift vid gåva eller testamente 2 0,3 boskillnad 3 l dom på hemskillnad 4 0,3 §1 uppgift saknas 5 0,2 äldre äktenskap 6 0,1 skall ej besvaras 9 93

28 12 Om det fanns äktenskapsförord enligt vilket endera makens eller bådas egendom delvis skulle vara enskild, ange vilket av följande alterantiv som gällde all i boet införd och senare genom arv, gåva eller testamente förvärvad egendom l 0,7 endast i boet införd egendom 2 0,1 endast senare förvärvad egendom 3 0,1 på annat sätt bestämd egendom 4 0,6 skall ej besvaras 9 99

29 l3 Hade den avlidne upprättat testamente? ja 1 23 nej 2 77

S 2,m å

ä

sou 1981:85

560 Bilaga 3

Kolumn Svarsaltemativ Posi- Frekvens- Fråga tion fördelning

Om ja på fråga 13 30 14 Upptog testamentet förordnande till fönnån för i efterlevande make? ja l 22 nej 2 l å skall ej besvaras 9 77 i 31 15 Har den efterlevande i skatteärendet avstått från sin rätt på grund av testamentet? ja, helt l 0,4 å ja, delvis 2 1,4 nej 3 21 skall ej besvaras 9 78

32 16 Har anspråk på jämkning av testamentet för utfående av laglott framställts i å skatteärendet? ja 1 3,2 nej 2 19 skall ej besvaras 9 78

33 och 17 Storleken av testamentslotten som tillfallit 34 i den efterlevande maken 1-4 999 1 l l 5 000-9 999 l 2 l 10 000-14 999 l 3 2 15 000-14 999 l 3 l 20 000-29 000 l 5 2 30 000-49 000 1 6 4 50 000-69 000 l 7 l 70 000-99 000 1 8 2 100 000- l 9 l skall ej besvaras p. g. a. fr 13 = nej 2 0 77 p. g. a. fr 6 :brist el. 0 3 0 l p.g.a.fr8=GB 13:12 4 0 5 p. g. a. fr 14 = nej 5 0 0,8 p.g.a.fr15=l 6 0 0,3 laglottsförordn. 7 0 0, l

35 18 Testamentslotten tillföll den efterlevande med (om mer än ett alternativ gäller, väljs det som avser den största

skall ej besvaras 9 76

36 19 Hade den avlidne vid dödfallet gällande a. tjänstegmpplivförsäkring? (grupplivförsäkring som enligt lag eller kollektivavtal betalas av arb-giv) ja 1 19 nej 2 81

37 b. annan gmpplivförsäkring ja 1 19 nej 2 81

sou 1981:85 Bilaga 3 561

Kolumn Fråga Svarsaltemativ Posi- Frekvenstion fördelning

g 38 c. pensions- eller livränteförsäkring ja l 4 nej 2 96

39 d. annan livförsäkring än sådan som anges § under a-c ja l 19 5 nej 2 82

Om förmånstagarförordnande givits beträffande livförsäkring under l9 a, b eller d tillfaller den efterlevande maken (inkl. giftorättsandel) 40 20 Ange belopp som enligt förmånstagarförordnande vid livförsäkring som avses i fråga 19 a, b eller d tillfallit den efterlevande maken (inkl. giflorättsandel) annan förmånstagare ostan- 0,4 sat 1-4 999 1 14

41 21 Har anspråk på jämkning av förmånstagarförordnandet för utfående av laglott framställts i skatteärendet? ja l 1 nej 2 4l skall ej besvaras 9 58

42 22 Har anspråk på jämkning av förmånstagarförordnande till fönnån för annan än efterlevande make framställts för utfående av den efterlevandes giftorättsandel? ja ›_ nej 2 skall ej besvaras 9

Äktenskapsförorden

4 1977

Bilaga

Av Jan Trost i samverkan med Kerstin Landfeldt

Innehåll

l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 564

2 Äktenskapsförorden 1977 . . . . . . . . . . . . 564

2.1 Urval och variabler . . . . . . . . . . . . . . 564 2.2 Relation till vigseln . . . . . . . . . . . . . . 566 2.3 Ordningsnummer på äktenskapslörordet . . . . . . . 567 2.4 Boskillnad och hemskillnad . . . . . . . . . . . . 567

2.6 Bostadslän . . . . . . . . . . . . . . . . . . 568 2.7 Socialklass . . . . . . . . . . . . . . . . . . 568

2.8 Äktenskapsförordens innehåll . . . . . . . . . . . 569

2.9 Försäkringar . . . . . . . . . . . . . . . . . 578 2.10 De tidigare äktenskapsförorden . . . . . . . . . . 579 i

3 Frekvensen dktenskaps/brord . . . . . . . . . . . 579

4 Exempel på äktenskapsjörord . . . . . . . . . . . 584 4.1 Några typiska äktenskapslörord . . . . . . . . . . 584 Några ovanliga äktenskapsförord

564 Bilaga 4

l Inledning

På uppdrag av familjelagssakkunniga har vi gjort en analys av innehållet i de äktenskapsförord som ingavs till äktenskapsregistret år 1977. En liknande undersökning gjordes på initiativ av familjerättskommittén på 1956 års

äktenskapsförord Vissa jämförelser kommer att göras med den undersök-

ningen i det följande. Framställningen är uppdelad i tre avsnitt. Först berättar vi hur undersökningen genomförts och hur vårt urval fördelar sig med hänsyn till de variabler som vi tagit med. l ett andra avsnitt ges statistiska uppgifter om antalet äktenskapsförord sedan giftermålsbalkens ikraftträdande. Mot bakgrund av de vi fått fram vid undersökningen av 1977 års äktenskapsförord i uppgifter med uppgifterna om 1956 års äktenskapsförord lämnar vi också jämförelse som har skett under de senaste decennierna. [ett synpunkter på den utveckling avslutande avsnitt redovisas i exempelfonn några vanliga och ovanliga äktenskapsförord.

2 Äktenskapsförorden 1977

2.1 Urval och variabler Under 1977 kom det in l0 200 äktenskapsförord till äktenskapsregistret. Vi beräknade att ett tioprocentigt urval skulle vara tillräckligt för att få säkerhet och precision i våra iakttagelser utan att urvalet blev alltför stort ur praktisk

och ekonomisk Äktenskapsförord inges av allmänheten till

synvinkel. domstol och skickas av domstolen vidare till äktenskapsregistret. Det finns att tro att äktenskapsförorden kommer in till knappast någon anledning på något systematiskt sätt. Vi bestämde oss därför för att äktenskapsregistret undersökningen skulle omfatta vart tionde förord som kom in till registret år 1977. 1956 års undersökning gjordes på ett något annat sätt. Man undersökte då alla äktenskapsförord som det året ingavs till domstol. Det förhållandet att v_år undersökning avser förord ingivna till äktenskapsregistret och inte till domstol innebär i jämförelse med 1956 års undersökning att vissa förord som ingavs till domstol i slutet av år 1976 kommer med medan sådana som ingavs i slutat av år 1977 inte kommer med. Vi har bedömt att detta förhållande inte har någon snedvridande effekt vid en jämförelse mellan undersökningama. I 1956 års undersökning uteslöts ur materialet äktenskapsförord ingångna mellan makar som gift sig före giftermålsbalkens ikraftträdande 1.1.1921. Några sådana makar finns inte i 1977 års urval. Vidare uteslöts äktenskapsförord ingångna mellan utländska medborgare och mellan utländska män och svenska kvinnori 1956 års undersökning. Det motsvarade cirka en procent av förorden. Bakgrunden till att utesluta denna typ av äktenskap var att svensk lagstiftning inte är helt relevant för äktenskap där mannen icke är svensk medborgare. Vi har också sökt göra en skattning efter nationalitet i vårt urval. I Äktenskapsförordsva- att göra. De enda En sådan bedömning har varit svår eller nästan omöjlig noma 1958; En underkriterier vi har kunnat ha för att bedöma nationalitet har varit för- och sökning av äktenskapsförord, ingivna till rätten efternamn samt i viss mån adress och uppgifter om egendom i annat land. I år 1956. SCB, stencil. bortemot 90 procent av fallen förefaller det vara uppenbart att båda är svenska

Bilaga 4 565

m,...

å..., med säkerhet kan sägas att endera eller båda makama är utländska medborgare medan i majoriteten av fallen är uppskattningama synnerligen osäkra. Vi har inte uteslutit några av förorden ur vårt material av den anledningen att makarna eller en av dem är utländska medborgare. Vi tror inte att detta faktum har någon nämnvärd snedvridande effekt. De båda undersökningarna är i allt väsentligt jämförbara. Urvalet består av l 031 äktenskapsforord. Det borde ha bestått av l 022 förord eftersom sammanlag 10 220 äktenskapstörord korn in till äktenskapsregistret 1977. Urvalet skedde manuellt och det kan ha uppstått något råknefel. Det finns inte anledning att tro att felet kan ha orsakat några F i tendentiösa snedvridningar av materialet. r i .i Vi räknade med att en hel del av äktenskapstörorden 1977 skulle vara tillägg S. E till eller ändringar av tidigare äktenskapsförord och beslöt att studera även de å tidigare ingångna äktenskapsfororden mellan makama. i De variabler vi kunnat mäta i äktenskapstörorden och kunnat få någorlunda säkra mått på är: Relation till vigsel; ingicks äktenskapsförordet före äktenskapets ingående eller i annat fall eñer hur lång tids äktenskap. Ordningnummer på äktenskapsforordet; fanns något tidigare äktenskapsförord och i så fall hur många? Boskillnad Hemskillnad Mannens ålder Kvinnans ålder Parets hemortslän Innehåll; införande av egendomsskillnad, återinförande av giftorättsgods. gåva etc. Till vems förmån var äktenskapsförordet? Egendomsskillnadens omfattning Giñorättsgemenskapens omfattning Vilken enskild egendom gäller äktenskapsförordet? Gäller äktenskapsförordet avkastningen? Vi har uppgifter för inte bara det aktuella utan också för de tidigare äktenskapsfororden i den mån sådana förekommit.

Äktenskapsforordsvanoma (1958) innehöll också uppgifter om socialklass.

tidigare civilstånd m. m. Sådana uppgifter går inte att få fram från de nu aktuella äktenskapsförorden annat än i mycket liten omfattning. Sålunda saknas uppgifier om socialklass i två tredjedelar av fallen och vi redovisar därför inte den variabeln. Vi sökte också ta reda på om äktenskapen föregåtts av ett samboende under äktenskapsliknande förhållanden. l synnerhet för dem som upprättar äktenskapsförord i samband med giftermålet skulle denna uppgift vara av intresse. Enligt våra bedömningar har åtminstone l5 procent av samtliga äktenskapsförord upprättats i äktenskap där makarna sambott fore Vigseln. Bedömningama har gjorts på olika sätt. l vissa av äktenskapsförorden finns angivet att makarna sambott före äktenskapet. i andra finns adresser uppgivna varifrån vi dragit slutsatsen att bostaden varit gemensam och att således

566 4 sou 1981:85

Bilaga

samboende förelegat. Vi vet att praktiskt taget alla som gifte sig 1977 har sambott en längre eller kortare tid innan de gifte sig. Eftersom 24 procent av förorden är upprättade före äktenskapet och l2 procent inom ett år efter

Vigseln, samt en hel del av äktenskapsförorden är upprättade inom tio årefter

äktenskapets ingående, ligger sannolikt den mera korrekta uppgiften på bortemot 50 procent. Eftersom vi dock inte är säkra på uppgifiema i detalj kan vi inte använda den variabeln i analysen av data.

2.2 Relation till Vigseln

Av de äktenskapsförord som fanns med i 1956 års undersökning var 45 procent sådana som upprättats före äktenskapets ingående och 55 procent 7 sådana som upprättats däreñer. l 1977 års studie är endast 24 procent av förorden upprättade före äktenskapet och således 76 procent under äktenska- Det. i Den ökning av antalet äktenskapsförord som ägt rum sedan 1956 tycks därför i allt väsentligt avse sådana förord som upprättats under äktenskapet. Vi har i 1977 års studie också noterat hur lång tid efter äktenskapets ingående som äktenskapsförorden är upprättade. I många fall finns detta inte angivet på äktenskapsförordet och vi har därför skaffat fram den uppgiften med hjälp av äktenskapsregistret. Tolv procent av samtliga äktenskapsförord dvs. inom ett år efter är gjorda ganska snart efter äktenskapets ingående, i 1977 års material Vigseln. Värt att notera är att vart fjärde äktenskapsförord har tillkommit i ett äktenskap som varat längre tid än 20 år. Man kan också säga att vart tredje äktenskapsförord av dem som är ingivna under äktenskapet antal är ingivna av makar som varit gifta längre tid än 20 år. Ett icke föraktligt av dessa i äktenskapet sena äktenskapsförord är sådana som innebär förändring av tidigare äktenskapsförord -inte mindre än 39 procent av de fall där makarna vid äktenskapsförordets upprättande varit gifta i 20 år eller längre tid är sådana där tidigare äktenskapsförond finns. Av förorden som upprättats under äktenskapet varierar äktenskapets längd från en dag till 52 år. Makama i det senare fallet gifte sig 1925 och kvinnan

hade då en stor förmögenhet. Äktenskapsförordet upprättades före Vigseln och

innebar att egendomsskillnaden var fullständig för hustrun och ofullständig för mannen. Den 1977 återinförda giftorätten var fullständig för båda. I de fall då tidigare äktenskapsförord fanns visar det sig att det närmast i 42 procent av fallen ingåtts före äktenskapet och tidigare äktenskapsförordet i ungefär 17 procent 20 år eller mer efter äktenskapets ingående. Vi har också vissa uppgifter för det lilla antal som har mer än ett tidigare äktenskapsförord. De är dock så få att det förefaller meningslöst att bearbeta dem närmare i detta avseende. I 1956 års undersökning visade det sig att av de äktenskapsförord som upprättats under äktenskapet hade i ungefär hälften av fallen äktenskapet varat längre än tio år. I 1977 års material är motsvarande varaktighet något Således hade ungefär 60 procent av äktenskapen varat tio år eller vanligare. mera.

sou 1981:85 Bilaga 4 567

2.3 Ordningsnummer på äktenskapsfdrordet

Drygt 2 000 av de ungefär 10000 äktenskapsförorden 1977 (21 procent) är sådana där minst ett tidigare äktenskapsforord finns. I fyra procent av fallen finns minst två tidigare äktenskapsförord och i ungefär en procent finns minst tre tidigare äktenskapsforord. Det är ovanligt med ännu fler äktenskapsförord men ända upp till fem tidigare äktenskapsförord finns i vårt urval.

2.4 Boskillnad och hemskillnad På äktenskapsförorden antecknades tidigare boskillnader och hemskillnader. Av de äktenskapsforord som ingavs efter äktenskapets ingående fanns i sju procent av fallen en tidigare boskillnad och i endast två procent en tidigare hemskillnad. Hemskillnad avskaffades som rättsinstitut i samband med att de trädde i krafl 1974. Det

g

nya reglerna om äktenskaps ingående och upplösning finns dock kvar makar som beviljats hemskillnad men som aldrig fullföljt denna med en äktenskapsskillnad. Både boskillnad och hemskillnad har den t? effekten att egendom som därefter förvärvas blir enskild egendom. Våra siffror f säger tyvärr ingenting om i vilken utsträckning par som bor samman efter en I hemskillnad är medvetna om och nöjda med hemskillnadsdomens effekt på förmögenhetsordningen i äktenskapet. Vi vet för övrigt inte hur vanligt det är att makar sambor efter en dom på hemskillnad.

2.5 Ålder

Allmänt kan sägas att makamas ålder vid äktenskapsförordets ingående varierade starkt. Männen var mellan 20 och 89 år och kvinnorna mellan 19 och 86 år. Medianen för mannen ligger på ungefär 40 år och för kvinnan på ungefär 37,5 år. Vi kan också notera att 25 procent av männen är äldre än 55 år och 25 procent av kvinnorna är äldre än 50 år. Vi har närmare undersökt den grupp som upprättat äktenskapsförord före äktenskapets ingående eller inom ett år därefter. Det visar sig att medianen för mannen i dessa fall var drygt 33 år och för kvinnan drygt 30 år. Dessa medianåldrar är klart högre än medianåldrama för samtliga nygifta män och kvinnor (inkluderande såväl förstagångsgifta som omgifta). Det visar sig också att åldersskillnadema mellan makarna i gruppen som ingår äktenskapsförord är större än i gruppen samtliga nygifta. [tabell l redogörs för de fall där kvinnan är minst ett år äldre än mannen och i tabell 2 for de fall där mannen är minst fem år äldre än kvinnan. Det framgår klart att när äktenskapsforord upprättas är det vanligare än bland de nygifta i stort att kvinnan är äldre än mannen och att åldersskillnaden mellan mannen och kvinnan är stor.

568 Bilaga 4 Tabell 1 Procent fall i ålderklasser där kvinnan är minst ett år äldre än mannen

Tabell 2 Prooem fall i åldersklaser där mannen är minst fem år åldre än kvinmn

2.6 Bostadslän Av äktenskapsförorden kommer 29 procent från Stockholms län, 13 procent från Malmöhus län och 10 procent från Göteborgs och Bohus län. Dessa län är i och för sig ganska folkrika men Stockholms län är klart överrepresenterat endast 18 procent av landets befolkning finns i Stockholms län. l Malmöhus län bor nio procent av landets befolkning medan 13 procent av äktenskapsförorden kommer från det länet. l Göteborgs och Bohus län är det nära nog perfekt överensstämmelse mellan andelen äktenskapsförord därifrån och andelen av Sveriges befolkning som bor i Göteborgs och Bohus län - nio procent i båda fallen. . Dessa data synes stämma ganska väl med de som man fick fram i 1956 års

undersökning (jfr Äktenskapslörordsvanoma 1958, s. 18).

2.7 Socialklass Som ovan påpekats är det mycket svårt att i 1977 års material göra en

socialklassindelning eller yrkesindelning. I endast ungefär en tredjedel av

fallen har vi kunnat bedöma endera eller båda makamas yrke eller socialklasstillhörighet. I de fall vi kan finna antydninyr visar det sig, som väntat, att de högre socialklassema är klart överrepresenterade. I 1956 års undersökning kunde man konstatera följande i fråga om en särskilt redovisad företagar- och

sou 1981:85 Bilaga 4 569

foretagsledargrupp, omfattande industriidkare, grosshandlare, direktörer, handlare m. fl. i andra näringsgrenar än jordbruket. Bruket av äktenskapsförord torde således vara relativt sett betydligt mera utbrett bland dessa yrkesgrupper än bland arbetarna inom samma näringsgrenar samt bland jordbrukets företagare och arbetare. Detsamma torde, därest man till en grupp sammanför högre tjänstemän och fria yrken, om än i mindre grad, gälla dessa yrkesutövare.” Det bör väl knappast förvåna någon att personer med osäker och rörlig ekonomi eller med mycket god ekonomisk ställning har större anledning att välja att reglera sina ekonomiska förhållanden genom äktenskapsförord än vad löntagare utan större förmögenhet och med förhållandevis jämna inkomster har.

2.8 Ãktenskapsförordens innehåll

l tabell 3 anges det huvudsakliga innehålleti äktenskapsförorden. I 60 procent av fallen innebär äktenskapsförordet endast att egendomsskillnad införs i m. större eller mindre ».- utsträckning, i 18 procent av fallen att giftorätt återinförs och i åtta procent av fallen innehåller äktenskapsförordet enbart en gåva mellan makarna. I ytterligare åtta procent av fallen förekommer kombinationen gåva och införande av enskild egendom, varav knappt hälften på det sättet att föreskrift ges om att gåvan skall vara enskild egendom. I bortemot sex procent av äktenskapsförorden ges förordnande enbart om försäkring. Vi har redovisat denna kategori särskilt. I 1956 års undersökning infördes egendomsskillnad i 89 procent av fallen, återinfördes giftorätt i sju procent medan fem procent av fallen var rena gåvor utan införande av enskild egendom. Det totala antalet gåvor i 1956 års undersökning var 17 procent. Det finns sålunda vissa skillnader i de bägge undersökta materialen. I 1956 års undersökning var det relativt sett vanligare att egendomsskillnad infördes. I 1977 års undersökning är det i stället vanligare att makar återinför giñorättsgemenskap. l 1956 års undersökning redovisas inga uppgifter om äktenskapsförord som innebär dispositioner över försäkringar. Detta behöver inte betyda att sådana äktenskapsförord inte ingick i materialet. Vi är emellertid övertygade om att frekvensen av förord med försäkringar inte kan ha varit tillnärmelsevis lika hög 1956 som den är i vårt material. Försäkringarna skulle då ha kommenterats i undersökningen. Andelen äktenskapsförord som innefattar gåvor är ungefär densamma 1977 som 1956. Om man enbart jämför äktenskapsförord som ingås före äktenskapet visar det sig, naturligt nog, att dessa i bägge undersökningarna nästan uteslutande innebär att egendomsskillnad införs.

Gåva + införande av egendomsskillnad 4 1,6 42 5,4 46 4,5 Gåva + återin-

I 1956 års undersökning redovisades siffror för i vilken utsträckning äktenskapsförord var till förmån för mannen, hustrun eller bägge makama. Uttrycket till förmån för begagnades då i en teknisk bemärkelse. En gåva ansågs vara till förmån för den som fick den. Införande av enskild egendom var till förmån för den vars egendom gjordes till enskild. På motsvarande sätt ansågs återinförande av giftorätt vara till förmån för den andra maken.

Äktenskapsförord varigenom bägge makamas egendom görs till enskild

egendom eller bägge makamas enskilda egendom görs till giftorättsgods ansågs sålunda vara till förmån för bägge makama. Vissa invändningar kan göras mot att föra samman äktenskapsförorden på det sätt som gjordes i 1956 års undersökning och mot att använda beteckningen ”till förmån för på det sätt som gjordes. Införande av enskild egendom eller återinförande av gifcorättsgemenskap är inte till förmån för någon av makama så länge äktenskapet består. Om äktenskapet upplöses genom äktenskapsskillnad är fullständig egendomsskillnad till förmån för den som då har mest egendom och giftorättsgemenskap till förmån för den som har minst. Om en av makarna avlider påverkar på motsvarande sätt omfattningen av enskild egendom i äktenskapet fördelningen av egendomen mellan den avlidnes arvingar och den efterlevande maken. Ofta står det redan när ett äktenskapsförord ingås, även om det formellt sett inte gör skillnad mellan makarna, klart att det endast är till förmån för den ena av dem eller dennes arvingar när äktenskapet upplöses. Vi känner inte till något om makamas och kan därför inte göra en realistisk uppskattning av dessa egendomsinnehav förhållanden. Vi har likväl inordnat äktenskapsförorden i samma kategorier som i 1956 års undersökning; detta för att möjliggöra jämförelser mellan den och vår undersökning.

sou 1981:85 Bilaga 4 571

Tabell 4 Make till vars för- Äktenskapsförorden upprättade mån äktenskapsförordet är upprättat Före äktenskapet Under äktenskapet

Som framgår av tabell 4 är äktenskapsförordet i 63 procent av fallen till förmån för båda makarna, medan det i 27 procent är till förmån för hustrun och i 10 procent till fönnån för mannen. De äktenskapsförord som upprättats före vigseln är till mycket stor del (86 procent) till förmån för båda makarna, medan i konsekvens härmed endast drygt hälften av äktenskapsförorden upprättade under äktenskapet är till förmån för båda makarna. Någon skillnad i förekomst av fönnån för hustru respektive mannen i äktenskapsförorden upprättade före äktenskapet föreligger inte medan däremot sådana upprättade under äktenskapet är till hustruns förmån i en tredjedel av samtliga ._. fall. Vi kommer senare i framställningen att närmare redovisa siffror för f gåvoma. Vi vill dock redan här framhålla att det förhållandevis stora antalet förord till förmån för hustrun till största delen förklaras av att det är vanligare med gåvor till hustrun än till mannen. Av de 261 förord som är till förmån för hustrun avser inte mindre än 155 gåva varav en del dock också innebar att annan egendom gjordes enskild. Av de 97 förorden till förmån för enbart mannen är 13 gåvor.

Tabell 5

Make till vars Äktenskapsförord avseende införande av egendomsskillnad fönnån egendomsskillnad införts Före äktenskapet Upprättande under Summa äktenskapet Antal % Antal % Antal %

l tabell 5 anges siffror för det fall äktenskapsförordet avser införande av egendomsskillnad. Till dessa förord har inte räknats sådana som innehåller gåva med föreskrift om att gåvan skall vara enskild egendom, men däremot sådana som innehåller en kombination av gåva och införande av enskild egendom i större omfattning. Det visar sig att i mer än 70 procent av fallen har

förorden varit till förmån för bägge makarna och 20 procent av fallen till

förmån för hustrun. Det bör kanske nämnas att i ungefär en tredjedel av de sistnämnda förorden fanns även föreskrift om gåva.

572 Bilaga 4

ltabell 6 har vi gjort enjämförelse mellan 1956 och 1977. Vi finnerdå att det var förhållandevis vanligare 1956 att äktenskapsförord var till förmån för hustrun. Mest markant gäller detta om förord som upprättats före äktenskapet. Vi finner att 1956 var hela 23 procent av förorden som ingicks före äktenskapet till förmån för hustrun och motsvarande andel 1977 var sex procent. Det kan finnas olika skäl till varför makar väljer att låta ett förord vara till förmån för endast den ene av dem. Det är därför svårt att uttala sig om orsakerna till att det är vanligare med äktenskapsförord till förmån för hustrun än till mannen och till de förändringar som ägt rum sedan 1956. Vid en analys får man skilja mellan sådana förord som är betingade av hänsyn till borgenärema och sådana som är tillkomna för att möta konsekvenserna av en eventuell skilsmässa eller ett dödsfall. Allmänt sett kan sägas att det finns fler män än kvinnor som bedriver affärsverksamhet med ekonomiska riskmoment. Ett sätt att skydda egendomen blir då att föra över den till hustrun (”att skriva hemmet på frun”). Det kan antas att en hel del äktenskapsförord som innefattar gåva har tillkommit eñer överväganden av sådant slag. Ett önskemål att minska arvet för mannens särkullbam i en tidigare relation kan också tänkas ligga bakom. I vart fall är det mindre sannolikt att mannen i dessa fall räknar med en förestående skilsmässa. Det har sagts att det är en inte ovanlig uppfattning bland människor att man skyddar sin makes egendom mot de egna borgenärema genom att i äktenskapetsförordets form göra egendomen till enskild. Det är inte otänkbart att denna missuppfattning av det faktiska rättsläget kan ligga bakom en del förord. När äktenskapsförord upprättas i anslutning till äktenskapets ingående är det sannolikt att det inte är så mycket hänsynen till borgenärema utan önskemålet att vilja skydda egendom för den händelse äktenskapet skulle misslyckas som är orsaken till att äktenskapsförord upprättas. Det är möjligt att det stora antalet förord till förmån för hustrun vilka upprättades före äktenskapet 1956 kan förklaras på detta sätt. Då var få kvinnor förvärvsarbetande och möjlighetema till att försörja sig själv och eventuella barn på en dräglig nivå betydligt mindre än idag. Även mindre tillgångar kunde i detta sammanhang ha betydelse och det är inte konstigt om kvinnoma ville skydda sig med ett äktenskapsförord, som gjorde tillgångarna till enskild egendom. Behovet av att upprätta äktenskapsförord av nyss angivna orsaker har naturligt nog minskat genom de ökade möjlighetema för kvinnor att försörja sig själva.

Tabell 6

Make till vars för- Äktenskapsförord avseende införande av mån egendomsskill- egendomsskillnad (procent) nad införts Upprättande Före Under Före Under

Bilaga 4 573

Egendomsskillnadens omfattning för 1977 års material framgår av tabell 8. I något mer än hälften av samtliga fall gäller fullständig egendomsskillnad for båda makarna. Fullständig egendomsskillnad for båda makarna är vanligare i äktenskapsförord upprättade före äktenskapet (66 procent av dem) än sådana upprättade under äktenskapet (endast 48 procent i dessa fall). Vi ñnner också att fullständig egendomsskillnad för enbart mannen är synnerligen sällsynt såväl i äktenskapsförord upprättade före som under äktenskapet. Däremot är fullständig egendomsskillnad for enbart hustrun inte så ovanlig i äktenskapsforord upprättade under äktenskapet - 13 procent av dessa.

Tabell 7

Egendoms- Äktenskapsförord avseende införande av egendomsgkmnadens skillnad (inkl. gåva + egendomsskillnad). Upprättade . om atmmg f Före äktenskapet Under äktenskapet Summa Antal °/0 Antal % Antal %

Fullständig för Båda 163 65,7 198 47,7 361 54,4 Hustrun 10 4,0 53 12,8 63 9,5 Mannen l 0,4 70,2 3 0,7 61,2 4 0,6 Ofullständig för

› Fullständig för hustrun, ofullständig för mannen 2 0,8 29,8 5 1,2 38,8 7 1,1

Bastal 248 415 663

Även vad gäller den ofullständiga egendomsskillnaden finner vi att den i stor utsträckning är till förmån för enbart hustrun. [tabell 8 finns data for jämförelse mellan 1956 års och 1977 års material. De flesta siffroma här är mer eller mindre uppenbara om man utgår från tabell 6. Det är dock intressant att notera att den minskning av äktenskapsförord som avser införande av enskild egendom för endast hustrun avser sådana förord varigenom all hustruns egendom görs till enskild.

574 Bilaga 4 sou 1981:85

Tabell 8

Egendoms- Äktenskapsförord avseende införande av egendoms-

skillnadens skillnad, procent. Upplättade . °m atmmg t. Före Under ä Före Under å å 1956 1977

Fullständig för Båda makarna 66 47 66 48 Hustrun 19 28 4 I3 Mannen l l - l

ofullständig för

Fullständig för hustrun ofullständig för V_ mannen l 3 l l i Fullständig för mannen Ofullständig för hustrun - l

Tabell 9 / Äktenskapsförord varigenom ofullständig egendomsskillnad införts för båda makama. Upplättade ;

Före äktenskapet Under äktenskapet Summa Antal °/o Antal °/0 Antal %

Både i boet införd och senare förvärvad egendom All egendom 3 5 3 3 Omfångat bestämt på annat sätt 3l 63 40 68 7l 66 Iboet införd egendom 18 . 37 4 7 22 20 Senane förvärvad egendom 12 20 l2 ll