Punktskatter och prisregleringsavgifter

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Punkt-

skatter OCH

prisreglerings-

avgifter

Redovisning Beslut rd Uppbö Kontroll Betänkande av punktskatteutredningen

SME

Statens offentliga utredningar

Fä @ 1981:83

Eg Budgetdepartementet

Punktskatter och

prisregleringsavgifter

Del 1

Redovisning

O Beslut

Uppbörd

O Kontroll

Betänkande av punktskatteutredningen

Stockholm 1981

Omslag Johan Hillbom Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-06577-0 ISSN ()375~25()X Gotab, Stockholm 1981

Till statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Den 20 maj 1969 tillkallade chefen för finansdepartementet punktskatteutredningen med uppdrag att se över gällande bestämmelser för vissa delar av punktskatteområdet. Som ordförande i utredningen har den 20 maj 1969 utsetts dåvarande departementsrådet i finansdepartementet Hans Fridolin. Den 12 juli 1976 har Fridolin entledigats och departementsrådet Karl-Ingmar Edstrand utsetts som ordförande. Ledamöter i utredningen har Varit f.d. skattedirektören Einar Ezson Thulin, byråchefen Bo Willart (båda fr.o.m. 20 maj 1969), direktören Jakobsson (30 1971 - 11 och Tage juni juli 1976) kammurvättslagmannen Ulla Wadell (fr.o.m. 12 juli 1976).

Experter åt utredningen har varit f.d. bitr. skatte-

direktören Allan Schultz (20 1969 - 17 december maj

1979),avdelningsdirektören Fritz Andersson (fr.o.m.

12 juli 1976, tidigare sekreterare åt utredningen), avdelningsdirektören Bertil Olsson och tf. bitr. skattedirektören Mats Sjöstrand (båda fr.0.m. 14 september 1976) samt avdelningsdirektören Lars Friedner (fr.o.m. 28 september 1977). Inom sekretariatet har tjänstgjort avdelningsdirektören Fritz Andersson - (sekreterare 20 maj 1969 12 juli 1976, därefter expert åt utredningen), kammarrättsfiskalen Sören Jansson (sekreterare 12 juli 1976 - 24 1977), kammarrättsassessorn Per Anders april Lindgren (bitr. sekreterare 8 november 1976 - 24 april 1977, därefter sekreterare åt utredningen) och kammarrättsassessorn Håkan Körner (bitr. sekreterare fr.o.m.

17 oktober 1977).

Utredningen har avgett delbetänkandena Översyn av

vissa punktskatter (SOU 1970:37), Skatt på spel (Ds

Fi 1972:2), Kasinoverksamhet i Sverige (Ds Fi

1974:7), Beskattningen av icke alkoholhaltiga drycker

(Ds Fi 1975:2), Skatten på malt- och läskedrycker

(Ds Fi 1976:5), Omsättningsskatten på motorfordon

(Ds B 1977:3) och Beskattningen av sockerfria konfek-

tyrer (Ds B 1978:8).

Skilda frågor har vidare behandlats i remissyttranden över olika betänkanden. Under senare år har yttranden lämnats över följande betänkanden. Enarmade

banditer (Ds H 197623), Företagens uppgiftslämnande

(SOU 1976:12), Smugglingsbrott och tulltillägg (SOU

1976:37), Översyn av det skatteadministrativa sank-

tionssystemet (SOU 1977:6), Lagen om preskription av skattefordringar m.m. (SOU 1978:87), Fonogrammen i kulturpolitiken (Rapport från kulturrådet 1979:1), Lotterier och (SOU 1979:29 - 30), spel Preskriptionshinder vid skattebrott (SOU 1980:4) och Omläggning av

gasolbeskattningen (Ds B 1980:12).

Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande

Punktskatter och prisregleringsavgifter. Genom detta betänkande är även de framställningar och förslag som överlämnats särskilt till utredningen behandlade. Utredningsuppdraget är därmed slutfört. Till betänkandet fogas reservation av ledamöterna Thulin och Willart.

Stockholm i november 1981

Karl-Ingmar Edstrand

Einar E:s0n Bo Willart Ulla Wadell

Thulin

/Per Anders Lindgren

Håkan Körner

10.4.2 Lagen (1978:880) om betalningssakring för skatter, tullar och

10.4.3 Förordningen (1970:752) med instruktion för riksskatteverket... 359 10.4.4 Förordningen (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. 359

ILTIGEHÄLL I DEL 2 Författningsförslag

I Lag och förordning om punktskatter och prisregleringsavgifter II Punktskatteförfattningar, m.m. III Prisregleringsförfattningar

IV Övriga författningar

EORKOr{£‘1?II;’GAR

BFL Bokföringslagen (1976:125) FPP Förordningen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter JH Statens Jordbruksnämnd KS Kontrollstyrelsen LFK Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning LPP Lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter Mervärdeskattelagen (1958:430) RSV Riksskatteverket TK Taxeringskungörelsen (1957:513) TL Taxeringslagen (1956:623) TuL Tullagen (1973:670) UBK Uppbördskungörelsen (1967:626) UBL Uppbördslagen (1953:272)

SA‘;/[LLAITFAi‘ TEI ITG

Huvudpunkterna

En ny lag om beskattningsförfarandet för punktskatter och prisregleringsavgifter ersätter den nuvarande lagstiftningen från 1959. De nya bestämmelserna har gjorts enhetligare och tydligare. Gemensamma regler i den nya lagen har gjort det möjligt att slopa åtskilliga föreskrifter i skatte- och avgiftsförfattningarna. Den nya lagstiftningen har i hög grad anpassats till motsvarande regler för inkomstskatt och mervärdeskatt. Förslaget bör bidra till att skapa bätte förutsättningar för beskattningsmyndigheternas Verksamhet och även innebära fördelar för de skattskyldiga. Huvudpunkterna är följande. D De skattskyldigas ordinarie bokföring kan i ökad utsträckning användas vid skatteredovisningen genom att faktureringsmetoden införs. D En kalendermånad som redovisningsperiod be-

hålls för de flesta punktskatterna. Övriga

punktskatter får som regel en redovisningsperiod på två månader. För prisregleringsavgifterna blir redovisningsperioden en månad. D Deklarationstiden och betalningstiden blir som regel en månad och fem dagar efter redovisningsperiodens utgång. Inbetalningen skall då vara bokförd på beskattningsmyndighetens postgirokonto. D Skattebesluten kan omprövas i ökad utsträckning. D Beskattningsmyndigheterna får ändra lagakraftvunna beslut även till den skattskyldiges fördel

14 SAMMALFATTLIEG

genom omprövning i särskild ordning. D Löjligheterna att lämna förhandsbesked utvidgas. niksskatteverkets nämnd för rättsärenden tar över verkets uppgift att meddela förhandsbesked om roklamskatt. Reklamskattenämndens och energiskattenämndens verksamhet avvecklas. D Beskattningsmyndigheten skall i princip ha samma kontrollbefogenheter och de enskilda samma rättsskyddsgarantier som vid kontroll av inkomstskatt och mervärdeskatt. Kontrollen delas upp på deklarationsgranskning och skatterevision. D Rya samordnade bestämmelser om restavgift och ränta. D Hela arbetet med indrivning av punktskatter och prisregleringsavgifter flyttas över på kronofogdemyndigheterna. D Tiden för besvär över skattebeslut förlängs till tvâ månader. Besvär över förhandsbesked anförs inom en månad direkt hos regeringsrätten.

Allmänt

Till punktskatter hänförs ett stort antal skatter och avgifter som utgår på varor och tjänster inom landet. Som exempel kan nämnas bensinskatt, energiskatt, skatt på spritdrycker och vin, reklamskatt och spelskatt. Den totala uppbörden av punktskatterna var budgetåret 1980/81 omkring 27 800 milj. kr. För administrationen av punktskatterna gäller lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (LFK). Den lagen skall också tillämpas på vissa avgifter som anknyter till punktskatteområdet. Vidare gäller den i princip på prisregleringsavgifter, som tas ut på jordbruksprodukter och fisk samt på växtförädlingsavgift. LFK skall enligt föreskrift i skatte- eller avgiftsförfattningarna tillämpas på förfarandet vid beskattningen i den mån inte annat är föreskrivet där. För

några punktskatter, främst vägtrafikskatt, och för

SA1.TMA1\TFAI‘T}IING 15 SOU 1981 :83

prisregleriugsavgifterna är endast vissa begränsade avsnitt av LFK tillämpliga. LFK innehåller de grundläggande reglerna om uppgiftsskyldighet och deklarationsskyldighet och reglerna om när skatten skall betalas och om anstånd, ränta m.m. Vidare finns i LFK bestämmelser om beslutsordning, skattekontroll, besvär, förhandsbesked och särskilda avgifter, dvs. skattetillägg och förseningsavgift. Den utveckling som ägt rum, främst inom andra delar av skatterätten, har medfört att bestämmelserna i LFK delvis framstår som otidsenliga. Vid den praktiska tillämpningen har också uppmärksammats brister i bestämmelserna. Många frågor är ofullständigt reglerade i lagen, vilket i särskilt hög grad gäller beslutsordningen och skattekontrollen. Vidare är många bestämmelser otydliga eller mycket allmänt hållna. De fyller inte heller de krav man i dag generellt ställer på utformningen av författningar. Vi har funnit att LFK är i behov av så genomgripande ändringar att den bör ersättas med en helt ny lag. Den nya lagen bör ha samma tillämpningsområde som LFK. Det har visat sig möjligt att i högre grad än tidigare låta de nya förfarandereglerna bli tillämpliga på prisregleringsavgifterna. Den nya författningens namn blir lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). De skatter och avgifter som skall omfattas av LPP administreras av olika beskattningsmyndigheter. Riksskatteverket (RSV) är beskattningsmyndighet för punktskatterna utom vägtrafikskatt som handhas av länsstyrelserna. Statens jordbruksnämnd (JH) administrerar de avgifter som tas ut enligt lagarna om prisreglering på jordbrukets och fiskets område. För växtförädlingsavgift är statens utsädeskontroll beskattningsmyndighet. LPP berör i princip inte de olika beskattningsmyndigheternas interna organisation. Ett genomförande av lagen kräver dock viss omläggning av de nuvarande

16 SAMMANFATTNING

administrativa rutinerna. De eventuella merkostnader som kan uppstå för beskattningsmyndigheterna genom LPP bedöms emellertid i allt väsentligt kunna klaras inom nuvarande ramar.

dedovisning av skatt

Den närmare regleringen av de olika momenten i skatteredovisningen finns f.n. i skatte- och avgiftsförfattningarna. En ganska stor oenhetlighet har uppstått när det gäller dessa regler. I förslaget har det varit möjligt att i betydande utsträckning jämna ut dessa skillnader. Reglerna om skatteredovisningen har i princip kunnat föras över från skatte- och avgiftsförfattningarna till LPP. De föreslagna reglerna innebär att skatte- och avgiftsredovisningen skall ske efter faktureringsmetoden. Hed den metoden avses här den redovisningsmetod som fr.0.m. 1981 gäller som huvudregel för redovisning av mervärdeskatt. Enligt denna metod skall skatten redovisas när den affärshändelse genom vilken skattskyldigheten inträder - t.ex. leverans av skattepliktig vara till köpare - bokförs eller borde ha bokförts. Metoden innebär att redovisningen, utöver kontanta betalningar, skall innefatta uppkomna fordringar. Det som främst talar för att använda faktureringsmetoden vid skatteredovisningen är de redovisningstekniska fördelarna. En samordning mellan den vanliga affärsbokföringen och skatteredovisningen uppnås. Detta underlättar arbetet för de skattskyldiga och skapar bättre förutsättningar för beskattningsmyndighetens kontrollverksamhet. Vidare är det värdefullt att reglerna för redovisningen av punktskatter och mervärde-

skatt genom förslaget har gjorts lika. En övergång

till faktureringsmetod skulle i stor utsträckning innebära ett lagfästande av den redovisningspraxis som redan finns. Omläggningen till faktureringsmetoden för redovisningen av mervärdeskatt var förenad med problem främst

SAMMANFATTNING 17

på grund av att den innebar vissa påfrestningar på de

skattskyldigas likviditet. En övergång till faktureringsmetoden på punktskatteområdet medför i allmänhet inte några sådana problem. Det är endast för reklamskatten som övergången kan medföra vissa svårigheter för de skattskyldiga. För denna skatt föreslås att ikraftträdandet bestäms så att de skattskyldiga får rimlig tid for att anpassa sig till det nya systemet. Företrädare för de skattskyldiga har också anslutit sig till vårt förslag att införa faktureringsmetoden vid skatteredovisningen. De redovisningstekniska fördelarna med en sådan ordning har varit det som främst betonats.

Övergången till faktureringsmetoden har krävt att

vissa följdändringar görs i skatte- och avgiftsförfattningarna. Reglerna om skattskyldighetens inträde för reklamskatt och för skatt på spritdrycker och vin har justerats. Vidare har en formell omarbetning gjorts av skattskyldigheten till allmän energiskatt på elektrisk kraft samt avgiftsskyldigheten till leveransavgift på potatis och prisregleringsavgift på fisk. Förslaget innebär vidare att redovisningsperioden på en månad behålls för de skatter som f.n. har den perioden. För skatt på bensin och oljor innebär förslaget dock att redovisningsperioden blir två månader. Även för övriga punktskatter föreslås att redovisningsperioden skall vara två månader. För prisregleringsavgifterna föreslås att den nuvarande redovisningsperioden på en månad behålls. Vidare föreslås att deklarations- och betalningstiden blir en månad och fem dagar för flertalet punktskatter och prisregleringsavgifter. De föreslagna redovisningsreglerna innebär att de

skattskyldiga i vissa fall skall redovisa skatten

till staten tidigare än f.n. För skatten på bensin skall redovisningen ske 25 dagar tidigare och för energiskatt på oljor, särskild varuskatt och avgift på dryckesförpackningar 10 dagar tidigare. För andra skatter, tobaksskatt, försäljningsskatt på motor-

18 SAMMANFATTNING

fordon, reseskatt och spelskatt,uppstår en förlängning av kredittiden. En förkortad skattekredittid kan innebära likviditetspåfrestningar på skattebetalarna, främst inom energiområdet. De nya redovisningsreglerna har därför förenats med särskilda övergångsbestämmelser. Skattskyldiga med en låg årlig skatteredovisning skall enligt förslaget kunna få redovisningsperiod på halvt eller helt beskattningsår. För de skatter som inte redovisas för bestämda tidsperioder föreslås i princip oförändrade redovisningsregler. Detta gäller för totalisatoravgift, lotterivinstskatt och stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier. Skatten på roulettspel redovisas f.n. i förskott innan redovisningsperioden börjar. Enligt vår mening bör även redovisningen av denna skatt kunna ske efter

redovisningsperiodens utgång.

Förslaget innehåller också en regel som ger beskattningsmyndigheterna möjlighet att medge anstând med deklarationens avlämnande. Vidare föreslås att i deklarationen skall anges, förutom beskattningsvärde, beskattningsvikt eller motsvarande, skattens bruttobelopp och eventuella avdrag, vilka skall vara uppdelade i olika poster samt skattens nettobelopp. Det får ankomma på beskattningsmyndigheterna att föreskriva vilka ytterligare uppgifter som behövs för att fastställa och kontrollera skatterna och avgifterna.

Skattens bestämmande

Vid utformningen av förslaget till beslutsordning har grunddragen i nuvarande praxis behållits. I beskattningsförfarandet skall även fortsättningsvis finnas två slags beslut, beslut som kan omprövas och beslut som är slutliga. De omprövningsbara besluten skall emellertid komma till större användning än f.n. Användningen av dessa beslut har visat sig vara ett både praktiskt och smidigt led i beskattningen. Förslaget

SOU 1981 : 83 SAMMANFATTNING 19

har utformats utan att den nuvarande

beteckningen preliminär har använts på de omprövningsbara besluten. Denna beteckning har vållat vissa missförstånd. Förslaget innebär att skatten anses bestämd till det belopp som tagits upp i deklarationen om denna har kommit in i rätt tid. Har deklarationen inte kommit in vid den tidpunkt då den skall vara avlämnad till beskattningsmyndigheten anses skatten beslutad till noll kronor. I dessa fall måste beskattningsmyndigheten, om skatt skall tas ut, meddela ett särskilt beslut. Detta gäller även när deklarationen kommer in endast några få dagar för sent. Beslutsfristen förlängs enligt förslaget från ett till tre år. Under denna frist kan beskattningsmyndigheten, så länge ett slutligt beslut inte meddelats, besluta om skatten. Beslutsfristen räknas från utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gick till ända. Rättelse av skatten för ett helt beskattningsår skall enligt förslaget kunna göras genom omprövning av skatten för sista perioden under året. Då krävs att ändringen är hänförlig till flera redovisningsperioder under ett avslutat beskattningsår. Den föreslagna beslutsordningen överensstämmer i princip med motsvarande regler för mervärdeskatten. Förutom på punktskatterna skall förslaget tillämpas på prisregleringsavgifterna. Det skall dock inte gälla för vägtrafikskatt. I reglerna om efterbeskattning görs i införslaget te några större ändringar. Beskattningsmyndigheten skall själv genom omprövning i särskild ordning få ändra även till den skattskyldiges förmån i lagakraftvunna beslut. Sådan ändring skall få göras under i princip samma förutsättningar som gäller för besvär i särskild ordning över beslut om mervärdeskatt.

_SAMMANFATTNING

Betalning av skatt,m.m.

Skatten skall betalas en månad och fem dagar efter redovisningsperiodens utgång. I de fall redovisningsperiod inte förekommer föreslås i princip inte någon ändring av betalningstiden. Betalning skall enligt förslaget anses ha skett först när inbetalningen har bokförts på beskattningsmyndighetens postgirokonto. Möjligheterna att få anstånd med skattebetalningen utvidgas jämfört med vad som gäller f.n. Restavgift skall enligt förslaget tas ut med 4 % om deklarerad skatt eller avgift inte betalas i rätt tid. Dessutom skall restavgift utgå om skatten fastställs skönsmässigt i avsaknad av deklaration. Ränta skall enligt förslaget tas ut endast om beskattningsmyndigheten i ett särskilt beslut bestämt när skatten eller avgiften skall betalas och restavgift då inte samtidigt skall tas ut. Normalt skall således inte både ränta och restavgift tas ut samtidigt. Beskattningsmyndigheterna utför f.n. visst indrivningsarbete för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Enligt förslaget skall detta arbete övertas av kronofogdemyndigheterna. Införsel enligt införsellagen (1968:621) skall få ske vid indrivning av obetald skatt eller avgift. Vidare föreslås att preskriptionstiden för obetalda punktskatter och prisregleringsavgifter förkortas från nuvarande tio år till fem år. Kammarkollegiets befattning med prisregleringsavgifterna upphör.

Skattekontroll

I LFK görs ingen åtskillnad mellan de olika momenten i skattekontrollen. För såväl inkomstskatt som mervärdeskatt görs en uppdelning av skattekontrollen på deklarationsgranskning ooh revision. En motsvarande uppdelning har gjorts i förslaget till LPP. Reglerna om deklarationsgranskning bör innefatta sådana kontrollmöjligheter att skatten eller avgiften

SAMANFATTNING 21

kan fastställas till rätt belopp. Detta förutsätter bl.a. att deklarationen innehåller uppgifter som möjliggör en meningsfull granskning. Förslaget innebär att beskattningsmyndigheterna vid deklarationsgranskningen skall få inhämta kompletterande uppgifter från de deklarationsskyldiga. Även vartprov och handlingar skall få inhämtas. Upplysningar, varuprov och handlingar som behövs för kontroll av skatten eller avgiften skall också kunna inhämtas från annan än den som är deklarationsskyldig. Beskattningsmyndigheterna får jämföra deklarationerna med inkomstdeklarationer, mervärdeskattedeklarationer eller andra handlingar som upprättats för att fastställa skatt. Beskattningsmyndigheterna skall få använda tvångsmedel under granskningen. Vite skall få föreläggas den sem inte efterkommer en begäran att lämna uppgifter eller varuprov. Däremot skall vite inte få användas under granskningen för att få in en handling. I LPP har också tagits in en bestämmelse om att den scm granskar deklarationer och beslutar om skatten vid ett frivilligt överenskommet sammanträffande med den deklarationsskyldige får reda ut de frågor som kan uppkcmma. Detta motsvarar de s.k. taxeringsbesöken som förekommer vid inkomsttaxeringen. Den fördjupade deklarationsgranskning som föreslås bör ge ett bättre underlag för revisionsverksamheten. Enligt förslaget skall skatterevision få ske, förutom hos deklarationsskyldig, hos den som skall lämna uppgifter till beskattningsmyndigheten under granskningen. Innan en skatterevision får göras måste ett beslut om detta ha fattats. Sådant beslut skall endast få meddelas av vissa kvalificerade befattningshevare hos beskattningsmyndigheterna. Skatterevisionerna får enligt förslaget avse alla handlingar som rör den granskade verksamheten om de har betydelse för att kontrollera eller fastställa skatten. Även räkenskaperna för den löpande redovisningsperioden skall få granskas. Vidare får kassainventering göras och varulagret granskas. Granskning

22 SAMMANFATTNING

får även göras av maskiner och andra inventarier, fordon och särskild räkneapparatur. Den vilkens verksamhet granskas skall medverka för att underlätta revisionsarbetet. Han skall tillhandahålla de handlingar och Varuprov samt lämna de upplysningar som behövs för att verkställa revisionen. Vidare skall han lämna tillträde till de lokaler som hans verksamhet bedrivs i. Även i övrigt skall han lämna det biträde som behövs för att genomföra revisionen. Beskattningsmyndigheten får använda vite som tvångsmedel mot den som inte medverkar vid en revision.

Förhandsbesked

F.n. kan förhandsbesked enligt LFK lämnas endast i frågor om skatteplikt och skattesats för vara. Förslaget innebär att tillämpningsområdet för förhandsbeskeden utvidgas att omfatta samtliga frågor som rör beskattningen. Formuleringen avser att inbegripa alla de faktorer som i ett beskattningsärende har betydelse för att bestämma skatten till rätt belopp. Den som skall lämna förhandsbesked bör få tämligen fria händer att avgöra om ett förhandsbesked bör meddelas. Förhandsbesked bör endast lämnas om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Förslaget innebär vidare att möjlighet att få förhandsbesked införs för vägtrafikskatt, lotterivinstskatt och totalisatoravgift. De föreslagna reglerna i LPP om förhandsbesked skall även tillämpas på prisregleringsavgifterna. Förhandsbesked om punktskatter skall enligt förslaget lämnas av RSV:s nämnd för rättsärenden. Detta innebär att nämnden tillförs ärenden om vägtrafikskatt, lotterivinstskatt och totalisatoravgift. Vidare bör förhandsbesked om reklamskatt flyttas från RSV till nämnden. Den till RSV knutna reklamskattenämnden, vars verksamhet i princip består av att avge yttranden i ärenden om förhandsbesked om reklamskatt, föreslås

SAMMANFATTNING 23

upphöra. I stället bör rättsnämnden, genom att särskilda suppleanter ingår i nämnden, tillföras nödvändig sakkunskap i reklam- och energiskattefrågor. Förhandsbesked om prisregleringsavgifter skall enligt förslaget handläggas inom JH:s ordinarie organisation. Enligt förslaget skall allmänna ombuden höras i första instans i ärenden om förhandsbesked. Detta sker inte f.n. Sökanden skall svara för särskilda utredningskostnader i ärendena, bl.a. för undersökning av varuprov. Förslaget innebär att förhandsbesked skall gälla utan tidsbegränsning. Ett förhandsbesked upphör dock att gälla vid en författningsändring som påverkar den fråga som beskedet avser. Vidare skall ett förhandsbesked kunna återkallas om det efter en praxisändring strider mot myndighetens nya ståndpunkt.

Besvär m.m.

Besvärstiden över beskattningsmyndigheternas beslut om skatt eller avgift förlängs enligt förslaget till två månader. F.n. är den i dessa fall tre veckor. För anslutningsbesvär och besvär över förhandsbesked blir besvärstiden en månad. Allmänna ombudens besvärstid, som f.n. räknas från beslutets dag, skall utom för vägtrafikskatt räknas från delgivningen av besluten. Besvär över förhandsbesked anförs direkt hos regeringsrätten. För förhandsbesked om punktskatter är kammarrätten f.n. mellaninstans. Den i LFK stadgade besvärsrätten för den som utan att vara skattskyldig lider en väsentlig skada eller förlust av ett skattebeslut avskaffas. Beskattningsmyndighetens beslut skall enligt förslaget föras in i en skattelängd. I längden skall föras in grunderna för besluten liksom andra uppgifter som har betydelse för beskattningen.

24 SAMMANFATTNING

Övriga författningsförslag

Åtskilliga bestämmelser i skatte- och avgiftsförfatt-

ningarna har i förslaget kunnat överföras till LPP. Vidare har som tidigare nämnts gjorts vissa andra justeringar i dessa författningar. Dessa ändringsförslag är av relativt stor omfattning. Vi har därför i princip endast gjort sâdana ändringar i dessa författningar som direkt föranleds av våra förslag. Det har inte varit lämpligt att även se över dessa författningars tekniska utformning i övrigt. Vidare föreslås en förordning med närmare föreskrifter för tillämpningen av LPP. I förordningen har i enlighet med regeringsformens krav på att föreskrifter om skatt i princip skall ges genom lag, endast tagits in sådana regler som inte kan anses innebära vidare åligganden för de enskilda eller vidare ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Våra förslag föranleder också vissa smärre justeringar i annan lagstiftning, som också tagits in bland författningsförslagen.

SOU 1981:85 25

1 INLEDNING

1.1 Utredningsuppdraget

Utredningsuppdraget har varit att se över bestämmelserna på punktskatteområdet i de delar som inte behandlas i annat sammanhang. Som ett första led i det-

ta arbete togs i betänkandet (SOU 1970:37) Översyn av

vissa punktskatter upp de materiella bestämmelserna för de punktskatter som då inte nyligen varit föremål för översyn. I särskilda utredningsdirektiv har vissa andra lämnats. Efter det att arutredningsuppdrag betet med dessa uppgifter klarats av har översynen av de materiella reglerna på punktskatteområdet fortsatt.

Detta arbete har redovisats i betänkandena (Ds Fi

1975:2) Beskattningen av icke alkoholhaltiga drycker

m.m., (Ds Fi 1976:5) Skatten på malt och läskedrycker

och (Ds B 1977:3) Omsättningsskatten på motorfordon.

På särskilt uppdrag av regeringen har utredningen också tagit upp frågan om skattefrihet för sockerfria konfektyrer, Beskattningen av sockerfria konfektyrer

(Ds B 1978:8). Vidare har skilda frågor behandlats i

remissyttranden över olika betänkanden. Under senare år har utredningen sålunda prövat frågan om en avför samt en omläggning av Skatterna på gift fonogram lotterier och gasol. Genom det betänkande som nu läggs fram slutförs utredningsuppdraget med en översyn av beskattningsförfa-

randet. Översynen är främst inriktad på de regler som

finns i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (LFK) men den berör även de särskilda författningar som reglerar de olika skatterna

26 IULEDUIYG SOU 1981:85

och avgifterna. Dessa författningar benämns i fortsättningen skatteförfattningarna och avgiftsförfattningarna. I första hand tillämpas LFK på punktskatterna. Den är också tillämplig på vissa avgifter som anknyter till punktskatteområdet. Vidare gäller den i princip på de prisregleringsavgifter som tas ut inom landet på jordbruksprodukter och fisk samt på växtförädlingsavgift. Bestämmelserna i LFK skall tillämpas i den mån inte annat är föreskrivet i skatte- eller avgiftsförfattningarna. I dessa författningar kan finnas regler som avviker från LFK. För några punktskatter och för prisregleringsavgifterna är endast vissa begränsade avsnitt av LFK tillämpliga. LFK innehåller de grundläggande reglerna om uppgiftsskyldighet och deklarationsskyldighet. Dessa regler kompletteras i skatte- och avgiftsförfattningarna med bestämmelser om redovisningsperioder och deklarationstider. I LFK finns även regler om när skatten skall betalas och om anstånd, ränta m.m. En bestämmelse om indrivning och restavgift finns också i LFK. Bestämmelser om beslutsordning, skattekontroll, besvär, förhandsbesked och särskilda avgifter, dvs. skattetillägg och förseningsavgift, är också intagna i LFK. LFK kom till på initiativ av riksdagen (se 2.1.3) och skulle bl.a. skapa ett förbättrat rättsskydd för de skattskyldiga. Genom LFK blev beskattningsförfarandet närmare reglerat med en för punktskatterna i princip gemensam lag. LFK representerade vid sin tillkomst en modern syn på olika frågor. Numera får den emellertid genom utvecklingen anses ha blivit föråldrad på flera områden. För översynen av LFK har endast meddelats allmänna direktiv. Vårt utredningsarbete har dock, som framgår av avsnitt 1.2, samordnats med annan utredningsverksamhet som berör punktskatterna. Vidare har regeringen i samband med att nya skatteregler införts uttalat

ILLEDKING 27

att vissa frågor skall tas upp vid vår översyn. Skatteutskottet har också gjort sådana uttalanden. Självfallet har dessa uttalanden, som närmare tas upp i samband med behandlingen av de olika frågorna, beaktats av oss (se avsnitt 4.2.1, 5.2.1 och 6.2.5).

1.2 Utredningsarbetet

För vår översyn av beskattningsförfarandet har, som nyss nämnts, inte meddelats närmare utredningsdirektiv. I avsikt att få en utgångspunkt för arbetet har vi tagit in uppgifter från olika håll om administrationen av punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Efter systematisering av det insamlade materialet, som innehållit uppgifter om ett stort antal skatter och avgifter, har de olika problemen analyserats. De allmänna synpunkter som vi med anledning av detta grundläggande arbete anlagt vid lösningen av problemen tas upp i kap. 3. Dessförinnan kommer i detta kapitel att kortfattat behandlas det samråd som skett med olika myndigheter, organisationer m.m. under utredningsarbetet. Vårt arbete har samordnats med den reformverksamhet som pågår i fråga om mervärdeskatten. Samråd har fö-

rekommit med mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05) i

flera olika frågor, bl.a. om beslutsordningen. Under arbetet med kontrollreglerna har samråd skett med ut-

redningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i

skatteprocessen varvid även tagits kontakt med tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06). Vid behandlingen av reglerna om skattetillägg och förseningsavgift har vi haft kontakt med skattetilläggsutredningen

(Fi 1975:06). Vidare har för arbetet med vissa följd-

ändringar i skatteförfattningarna kontakter förekommit med stämpelskatteutredningen (B 1977:O6), vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05) och energiskattekommittén (B 1979:06). Under arbetets gång har vi också haft fortlöpande kontakter med beskattningsmyndigheterna,riksskatte-

2a ILILEDD-EIIFG sou 1981 :83

verket (RSV), statens Jordbruksnämnd (JN) och statens utSädeSk0ntF011 . Kontakter har också tagits med bokföringsnämnden vid utformningen av reglerna om redovisning. Genom RSV:s avdelning för administration av exekutionsväsendet har samråd skett med företrädare för de exekutiva myndigheterna i fråga om indrivningsförfarandet. Förutom nämnda och myndigheter har vi utredningar haft kontakter med företrädare för olika organisationer inom För att få allmänna synpunkter näringslivet. har kontakter tagits med på lagstiftningsförslaget Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Lantbrukarnas riksförbund och Kooperativa förbundet, riksförbund. Vid Sveriges fiskförsäljningsföreningars arbetet med de nya reglerna om redovisningsperioder samt deklarations- och betalningstider har samråd skett med Svenska (SPI), Svenska petroleuminstitutet elverksföreningen och Svenska kraftverksföreningen. Vi har i dessa också tagit kontakt med AB Vinfrågor och Spritcentralen för att få synpunkter på förslaget till ändringar i lagen (1977:306) om dryckesskatt, dryckesskattelagen.

2 GÄLLANDE ORDNI NG

2.1 Historik

2.1.1 Inledning

I de tidiga skatteförfattningarna var bestämmelserna om det administrativa förfarandet synnerligen knapphändiga. Dessa författningar innehöll i allmänhet endast stadganden om deklaration och beskattningsmyndighet. Av nu gällande punktskatter är, frånsett stämpelskatten, skatten på maltdrycker som infördes år 1903 den äldsta. Vid en omarbetning av maltdrycksbeskattningen, som resulterade i förordningen (1939:887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, såg man bl.a. över de administrativa bestämmelserna. I de skatteförfattningar som kom i snabb följd efter maltdrycksförordningen kopierades i stora drag systemet i denna förordning. Detta var fallet med t.ex. förordningen (1939:905) om industrisockerskatt, förordningen (1939:919) om skatt å läskedrycker, förordningen (1941:251) om varuskatt och förordningen (1948:85) om försäljningsskatt.

2.1.2 Beskattningsförfarandet före LFK:s tillkomst

Beskattningsförfarandet för punktskatterna vid tiden närmast före tillkomsten av LFK år 1959 var således relativt likartat för de olika skatterna. Den följande beskrivningen går närmast ut från det förfarande som vid denna tidpunkt gällde enligt förordningen

30 GÄLLANDE ORDEIHG

(1941:251) om varuskatt och den praxis som tillämpades då. Innan någon började med en verksamhet som var skattepliktig enligt skatteförfattningarna skulle han anmäla sig för registrering hos kontrollstyrelsen (KS), som var beskattningsmyndighet och den centrala myndigheten för indirekta skatter. Den som var skattskyldig skulle lämna en deklaration för varje beskattningsperiod och samtidigt betala skatten enligt deklarationen. Hos KS bokfördes deklarationerna varefter det gjordes en förberedande granskning av deklarationsuppgifterna. Den förberedande granskningen var i princip formell och siffermässig. Om det redan vid denna granskning visade sig att deklarationen var felaktig kunde KS ålägga den skattskyldige att betala felande

skatt (efterdebitering) eller också, om felet var obe-

tydligt, göra en anteckning på deklarationen att iakttas vid en senare inspektion hos den skattskyldige. Den egentliga skattekontrollen utövades vid inspektioner hos de skattskyldiga. Dessa gjordes som regel minst en gång om året. För skattekontrollen hade KS bl.a. rätt att granska den skattskyldiges bokföring och varulager och att fordra in varuprov. Vidare kunde KS meddela särskilda föreskrifter t.ex. om hur bokföringen skulle vara ordnad. KS fick också begära uppgifter från återförsäljare av skattepliktig vara liksom av den som drev handel

med vara som användes för framställning av skatteplik-

tig vara. Som tvångsmedel hade KS befogenhet att förelägga vite. I vissa fall kunde den skattskyldige också meddelas förbud att förfoga över skattepliktig vara. När en inspektion företagits hos den skattskyldige upprättades en rapport som granskades centralt. Om någon felaktighet hade upptäckts fick den skattskyldige ett granskningsbesked eller ett förslag till efterdebitering.

GÄLLANDE ORDNING 31

Granskningsbeskeden användes om den skattskyldige godtog anmärkningen och felet var av bokföringsmässig natur och inte föranledde åtal. Något särskilt beslut meddelades inte av KS till följd av ett granskningsbesked, utan detta medförde endast en justering av den skattskyldiges konto hos KS. Förslag till efterdebitering användes vid rättelse av fel i övriga fall. Ett förslag till efterdebitering skulle bl.a. innehålla kortfattade skäl till den föreslagna ändringen. Hade ett förslag till efterdebitering utfärdats blev ärendet föremål för särskild prövning och beslut av KS. Någon särskild tidsbegränsning fanns inte för KS när det gällde att debitera skatten. Den vanliga tioårspreskriptionen ansågs vara tillämplig. Med hänsyn till att den skattskyldiges underlag till skatteredovisningen i allmänhet granskades årligen kunde emellertid fel rättas i så god tid att påföring av skatt inte behövde ske för skatteperioder som låg mer än ett till tvâ år tillbaka i tiden. Några lagliga hinder fanns dock inte för KS att komma med nya skattekrav, så länge de inte var preskriberade. I de fall någon inte anmält en Verkskattepliktig samhet till KS eller av tagit upp tillverkning en ny skattepliktig vara i en redan anmäld verksamhet utan att redovisa den nya tillverkningen, kunde avsevärda skattefordringar uppkomma om verksamheten pågått under flera år. För att undvika oskäliga skattekrav påfördes i allmänhet inte skatt i dessa fall för längre tid tillbaka än ett år från den dag då förhållandet uppdagades. I många fall förelåg också stora svårigheter för beskattningsmyndigheten att styrka sina skattekrav för längre tid tillbaka. Besvär över KS beslut prövades av regeringsrätten.

-2 GÄLLAI.])J*J ORDIYIIZG sou 1981:83

2.1.3 Kritik mot beskattningsförfarandet

Bestämmelserna om förfarandet i de äldre skatteförfattningarna innebar betydande maktbefogenheter för KS. I samband med förarbetena till varuskatteförordningen framförde bl.a. vissa branschorganisationer anmärkningar mot att de skattskyldiga skulle kunna åläggas att lämna prov eller beskrivning av vara. Detta skulle enligt kritiken innebära vissa risker för företagen som kunde bli tvungna att lämna ut viktiga affärshemligheter. Departementschefen gjorde emellertid för sin del en annan bedömnin (prop. 19412237 S. 48 f):

De sålunda uttalade farhågorna torde utan tvekan kunna betecknas som ogrundade. Enahanda befogenheter tillkommer sedan länge kontrollstyrelsen med avseende å andra skatter och acciser utan att något missnöje däröver försports. Befogenheten torde sällan ha utnyttjats av kontrollstyrelsen. Over huvud taget är det utmärkande för kontrollföreskrifter av förevarande art, att de blir ytterst litet kännbara för den lojale tillverkaren men innefattar ett oumbärligt maktmedel mot den mindre lojale. De innefattar en icke minst ur tillverkarnas synpunkt värdefull garanti för en rättvis tillämpning av beskattningsreglerna.

Beskattningsförfarandet fick så småningom ytterligare kritik som bl.a. inriktades på vissa rättssäker- I två (1951 I:215 Och hetsaspekter. riksdagsmotioner II:279) hemställdes om utredning av förfarandet vid tvister i varuskattemål. I betänkande med anledning av dessa motioner hemställde bevillningsutskottet

(BevU 1951:54) hos regeringen att man genom en utred-

ning skulle få allsidigt belyst bl.a. hur kraven på rättssäkerhet, effektivitet och snabbhet bäst skulle tillgodoses i mål om varuskatt och andra indirekta skatter. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

GÄLLANDE ORDHING 33

2.1.4 Förslagen till förfarandelag

Det av riksdagen begärda uppdraget att se över förfarandet i mål om indirekta skatter lämnades till en utredning som under ledning av professorn Nils Herlitz arbetade med en allmän översyn av det administrativa besvärsinstitutet, besvärssakkunniga. Utredningens arbete med förfarandet för de indirekta skatterna redovisades i betänkandet (SOU 1957:50) Förfarandet vid konsumtionsbeskattning, i vilket bl.a. lämnades förslag till en lag om beskattningsförfarandet. Förslaget var utformat främst med sikte på att skapa ett förbättrat rättsskydd för de skattskyldiga och tanken bakom den föreslagna lagen var att denna skulle göras tillämplig, helt eller delvis, på nära nog alla skatter och avgifter som låg utanför taxeringsförfarandet. Besvärssakkunnigas lagstiftningsförslag lades fram i något omarbetat skick för riksdagen genom prop. 1959:3. Propositionen var i första hand inriktad på de skatter som KS genom ett deklarationsförfarande tog ut av näringsidkare inom landet. Det föreslogs sålunda att lagen skulle tillämpas på varuskatten, försäljningsskatten, omsättningsskatten på motorfordon och den allmänna energiskatten. Vissa avgifter som uppbars och kontrollerades av JN borde enligt departementschefen senare inordnas under den föreslagna Förfalagen. randet för tullar och andra införselavgifter skulle däremot inte inbegripas i lagstiftningen, vilket de besvärssakkunniga hade föreslagit. Enligt propositionen skulle den som avsåg att påbörja skattepliktig verksamhet vara skyldig att anmäla detta till beskattningsmyndigheten. För skattekontrollen skulle beskattningsmyndigheten få den granska skattskyldiges bokföring och varulager och fordra in varuprov. Vidare skulle myndigheten för detta ändamål få meddela föreskrifter om skattskyldigs bokföring samt fordra in uppgifter, inte bara från skattskyldig

34 GÄLLANDE ORDUING

utan även från tredje man i vissa fall. Vidare skulle beskattningsmyndigheten få anlita sakkunniga. I nu nämnda hänseenden överensstämde förslaget i stort sett med den ordning som tidigare hade tillämpats hos KS. Som tvångsmedel skulle beskattningsmyndigheten enligt propositionen få använda vite. Besvärssakkunniga hade föreslagit att beskattningsmyndigheten också i fortsättningen skulle få kräva säkerhet och meddela förfogandeförbud. De sakkunnigas förslag om säkerhet och förfogandeförbud föranledde enligt departementschefen vissa betänkligheter. I denna del utgick därför de sakkunnigas förslag ur propositionen. I stället skulle statens fordran på skatt förenas med förmånsrätt i likhet med vad som gällde för de direkta skatterna. Enligt propositionen skulle en förberedande siffermässig granskning ske så snart deklarationen hade kommit in. Om fel upptäcktes då, skulle det rättas genom ett preliminärt beslut. Flera preliminära beslut skulle kunna meddelas i ett och samma skatteärende och sådana beslut skulle gälla omedelbart. Preliminära beslut fick också vara skönsmässiga. Av vikt var vidare att regler om kommunikationsskyldighet med skattskyldig skrevs in i lagen. Beslut behövde endast meddelas den skattskyldige om deklarationen inte följdes eller om deklaration inte hade lämnats. Följdes deklarationen behövde den skattskyldige inte underrättas om beslutet. På denna punkt avvek propositionen från de besvärssakkunnigas förslag att ett beslut skulle meddelas för varje deklaration. Om den skattskyldige begärde det, skulle ett slutligt beslut meddelas även om det inte fanns anledning att avvika från deklarationen. Hade beslutsfristen gått ut utan att slutligt beslut meddelats, skulle sådant beslut anses fattat den dag beslutsfristen gick ut. Beslutet skulle anses överensstämma med deklarationen eller, om preliminärt beslut fattats, med

GÄLLANDE ORDNING 35

detta. Beslutsfristens längd skulle vara ett och ett

halvt år från beskattningsperiodens utgång. Enligt propositionen skulle beskattningsmyndigheten få rätta uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, räknefel m.m. i slutligt beslut om skatt och påföra skatt genom efterbeskattning. Reglerna om efterbeskattning utformades i enlighet med de principer som då nyligen hade antagits för de direkta skatterna i taxeringslagen (1956:623), TL, vilket bl.a. innebar att man slopade det krav på uppsåt eller grov oaktsamhet hos skattskyldig som de besvärssakkunniga föreslagit. Som huvudregel skulle skatten för en beskattningsperiod betalas samtidigt som deklarationen för perioden gavs in. Vidare skulle den skattskyldige inom tid som beskattningsmyndigheten bestämde erlägga den ytterligare skatt som kunde ha fastställts genom beslut av beskattningsmyndigheten. Sådana beslut skulle gälla omedelbart. Beskattningsmyndighetens slutliga beslut skulle kunna överklagas hos kammarrätten. Preliminärt beslut och vitesföreläggande skulle däremot inte få överklagas. Propositionen avvek här från de besvärssakkunnigas förslag att i stort sett alla beskattningsmyndigheters beslut skulle vara överklagbara till generaltullstyrelsen. Besvärsförfarandet skulle vara kontradiktoriskt, dvs. som en process mellan två parter, och det allmännas talan skulle föras av ett allmänt ombud. Ombudet skulle ha i stort sett samma ställning som taxeringsintendenten i taxeringsförfarandet. Skattekontrollen skulle dock utföras av funktionärer hos beskattningsmyndigheten. En besvärstid av tvâ månader skulle gälla. Däremot ansågs inte finnas tillräckliga skäl att införa regler om besvär i särskild ordning efter den ordinarie besvärstidens utgån . Den föreslagna lagen innehöll även regler om förhandsbesked vilket var en nyhet för punktskatternas del. För statsverket bindande förhandsbesked skulle

36 GÄLLANDE ORDNING

kunna meddelas i frågor om skatteplikt och skattesats. Förhandsbeskeden skulle avse viss eller vissa beskattningsperioder och giltigheten föreslogs begränsad till ett år. Vid riksdagsbehandlingen godtog bevillningsutskot-

tet (BevU 1959:3) i stort sett propositionen. Vissa

inte oväsentliga ändringar gjordes dock av utskottet. Beslutsfristen förkortades till ett år och möjligheten till efterbeskattning begränsades så att efterbeskattning inte fick ske om den med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskälig. Denna ändring gjordes särskilt med tanke på de indirekta skatternas karaktär av övervältringsskatter Vilket i vissa fall medför att den skattskyldige inte kan täcka in sig i sin prissättning för ett skattekrav som kommer i efterhand och som han själv inte räknat med. Vissa uppmjukningar gjordes också i fråga om bokföringsskyldigheten och storleken på vite. Riksdagen antog propositionen med de ändringar som bevillningsutskottet föreslagit (SFS 1959:92). LFK har därefter kompletterats vid olika tillfällen. Den viktigaste kompletteringen utgör det sanktionssystem som införts i form av skattetillägg och förseningsavgift.

2.1.5 Prisregleringsavgifterna

Inom ramen för prisregleringen på jordbrukets och fiskets områden har 1930-talet successivt införts

fnån

olika avgifter. Avgifterna reglerades till en början i särskilda författningar, i huvudsak en för varje varuområde. Författningarna innehöll ett fåtal förfaranderegler. Förhållandena liknade i stort sett de som gällde för punktskatterna innan LFK kom till. Genom tillkomsten av lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område (jordbruksprisreglerings-

lagen) blev bestämmelserna om jordbruksavgifter samla-

de i en författning. En motsvarande samordning för avgifterna på fiskeområdet skedde genom tillkomsten av

GÄLLANDE ORDHING

lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område

(fiskprisregleringslagen).

De båda prisregleringslagarna medförde bl.a. att mera detaljerade förfaranderegler skulle gälla genom att lagarna innehöll till LFK. Hela LFK hänvisningar gjordes dock inte tillämplig på prisregleringsavgifterna och i praktiken gjordes också, vilket kommer att behandlas närmare i de omfatföljande avsnitten, tande undantag från LFK.

2.2 Nuvarande

bstämgelser

2.2.1 LFK och punktskatterna

Under benämningen punktskatter brukar ett inbegripas stort antal skatter och som i avgifter regel utgår på konsumtion av varor eller tjänster inom landet. På dessa skatter och är avgifter LFK, som regel i sin helhet, tillämplig. Detta gäller för särskild varuskatt, fettvaruavgift, allmän energiskatt, bensinskatt, tobaksskatt, avgift på vissa dryckesförpackningar, särskild beredskapsavgift på oljeprodukter, dryckesskatt, försäljningsskatt på motorfordon och reseskatt. I fråga om vissa punktskatter reklamskatt, spelskatt och totalisatoravgift - är LFK med vissa smärre undantag För tillämplig. lotterivinstskatt, stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier samt vägtrafikskatt är LFK endast delvis tillämplig, Antalet skattskyldiga inom punktskatteområdet är med undantag av vägtrafikskatt relativt begränsat. För flera skatter finns mindre än 100 och skattskyldiga för andra kan antalet variera mellan skattskyldiga 500 - 2 000. Den totala uppbörden av punktskatterna var budgetåret 1980/81 27 800 kr. I detomkring milj. ta belopp har även inräknats Det kan vägtrafikskatt. noteras att intäkterna varierar mellan de kraftigt olika skatterna. Som exempel kan nämnas att under nämnda budgetår gav den särskilda varuskatten på

GÄLLANDE ORDNING SOU 1981 : 83

tekniska omkring 554 milj. kr och bensinpreparat skatt omkring 4 778 milj. kr.” En närmare beskrivning av det beskattningsförfarande LFK lämnas vid av som gäller enligt behandlingen de olika frågorna i det följande. Dessförinnan kommer i detta avsnitt att en översikt av innehållet i ges De undantag från lagen som gäller för lotterilagen. stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier, vinstskatt, totalisatoravgift och vägtrareklamskatt, spelskatt, fikskatt tas också upp senare. LFK är indelad i sju kapitel, som har följande rubriker. Kap. 1 Inledande bestämmelser (som anger lagens tillämpningsområde och innehåller vissa definitioner) 2 Om fastställande av skatt (som behandlar re- Kap. av skattskyldiga, redovisning av skatt, gistrering skattekontroll, beslutsordning, efterbeskattning m.m.) 3 Om erläggande och återbetalning av skatt Kap. -

(som innehåller uppbördsbestämmelserna)

Kap. 4 Om förhandsbesked

Kap. 4 a Om särskilda avgifter (som behandlar skat-

tetillägg och förseningsavgift)

Kap. 5 Om besvär 6 Särskilda bestämmelser (som bl.a. innehåller Kap. bestämmelser om dispens och straff) LFK:s utgörs som tidigare nämnts

tillämpningsområde

av sådana skatter och avgifter som tas ut på konsumtion av varor eller inom landet. För att latjänster skall tillämpas krävs dock att detta anges i skatgen te- eller (1 §). Förutom denna avgiftsförfattningen om tillämpningsområdet har i 1 kap. av LFK taregel in definitioner av beskattningsmyndighet och gits Vidare finns en regel om att med allskattskyldig. mänt ombud förstås den tjänsteman hos beskattningsåt vilken regeringen uppdragit att föra myndigheten det allmännas talan hos besvärsmyndigheterna (2 §). I 2 kap. finns reglerna om fastställelse av skatt. Där ges allmänna bestämmelser om skyldighet för skattatt anmäla sig för registrering och att föra skyldig m.m. (3 och 4 §§). Skyldigheten att anmäla räkenskaper sig för registrering är straffsanktionerad (47 §).

GÄLLANDE ORDNIHG

Registreringsbestämmelserna i övrigt finns i skatteeller avgiftsförfattningarna. Där finns också de närmare bestämmelserna om redovisningsperioder och deklarationstider. Beskattningsförfarandet är uppbyggt på följande sätt. Den skattskyldige skall lämna en deklaration för

varje beskattningsperiod (redovisningsperiod). Gör

han inte det eller är deklarationen får ofullständig beskattningsmyndigheten förelägga honom att fullgöra vad som brister. Den bör också lämna de skattskyldige ytterligare upplysningar som kan behövas vid sidan om deklarationen (5 §). När deklarationen kommit in till beskattningsmyndigheten skall den granskas snarast (6 §). Myndigheten kan då begära att få kompletterande till uppgifter deklarationen. Om det behövs får myndigheten också begära att få prov eller beskrivning av vara (8 §). Dessa befogenheter har således myndigheten vid deklarationsgranskningen. Myndigheten kan också kontrollera handelsböcker, affärskorrespondens och andra handlingar som hör till den skattepliktiga verksamheten. Det är således fråga om åtgärder som närmast kan jämställas med de befogenheter som tillkommer beskattningsmyndigheten vid skatterevision enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML). Begreppet skatterevision används dock inte i LFK. För skattekontrollen får beskattningsmyndigheten vidare besöka de lokaler som används i verksamheten för att t.ex. ett granska varulager. Myndigheten får även företa granskning hos annan än den som är skattskyldig. Har myndigheten skäl att anta att någon är kan denne att skattskyldig föreläggas lämna deklaration. I sådana fall får ockmyndigheten så begära kompletterande till deklarationen uppgifter eller prov eller av vara. får beskrivning Myndigheten också verkställa granskning hos den som kan skäligen antas vara skattskyldig (10 §).

GÄLLANDE ORDUIHG

Beskattningsmyndigheten får vidare begära upplysningar från den som, utan att vara skattskyldig, yrkesmässigt tillverkar, bearbetar, försäljer eller distribuerar skattepliktig vara. Upplysningar får även begäras av den som driver handel med vara som används

vid framställning eller distribution av skattepliktig

vara. I nu nämnda fall får myndigheten vidare begära prov och beskrivning av vara samt göra skatterevision. Myndigheten kan i dessa fall dock inte begära tillträde till de lokaler som verksamheten bedrivs i (11 §). Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunnig, som får ersättning av allmänna medel (13 §). Finns det anledning att avvika från deklarationen vid beskattningen skall en skriftlig redogörelse upprättas över vad som kommit fram vid utredningen. I sådan redogörelse skall anges hur stor den tilltänkta skatten är och grunden för hur denna beräknats. Detta gäller således bl.a. om myndigheten har företagit kontrollåtgärd enligt 9 eller 11 § ( 14 och 15 §§). att medverka vid skattekontrollen kan Om någon vägrar använda vite som tvångsmedel. Försuttet myndigheten vite döms ut av beskattningsmyndigheten (12 §). i LFK behöver beskattnings- Enligt beslutsordniggen inte meddela ett beslut om skatten bemyndigheten stämts i med den skattskyldiges deklaration. enlighet Om deklarationen är felaktig eller om skatt skall påföras som inte lämnat deklaration meddelas därnågon emot ett skattebeslut. Detta kan vara preliminärt och får då omprövas av beskattningsmyndigheten. Som regel skall dock skattebesluten vara slutliga (17 §) och sådana beslut får inte omprövas av beskattningsmyndigheten. För gäller en tidsfrist beskattningsmyndigheten inom vilken den får besluta om skatten i ordinär ord- Denna frist är ett år räknat från utgången av ning. det kalenderår under vilket beskattningsperioden gått till ända (19 §). Meddelas inte ett skattebeslut inom denna tid anses skatten fastställd i enlighet med

GÄLLANDE ORDHIHG 41

avlämnad deklaration den dag tidsfristen gick ut. Har preliminärt beslut meddelats anses skatten fastställd i enlighet med det senaste preliminära beslutet vid denna tidpunkt. Dessa beslut skall anses vara beskattningsmyndighetens slutliga beslut. Om beskattningsmyndigheten meddelat ett slutligt beslut eller om beslutsfristen gått ut kan myndigheten inte utan vidare komma med nya skattekrav. I dessa fall måste förutsättningarna för efterbeskattging vara uppfyllda. Dessa är utformade i nära överensstämmelse med vad som gäller för eftertaxering enligt TL (20 §). Beslut om efterbeskattning måste meddelas inom fyra år efter den ordinarie beslutsfristens utgång enligt 19 §. Andra frister gäller dock för efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt samt för efterbeskattning av dödsbo. Vid åtal för skattebrott gäller också särskilda tidsfrister (21 §). Beskattningsmyndigheten får rätta uppenbara fel i slutliga beslut och beslut om efterbeskattning (22 §). Inbetalnigg av skatt skall i vanliga fall ske inom den tid som gäller för att lämna deklaration. Om det föreligger synnerliga skäl kan anstånd med betalningen ges (26 §). Har beslut om skatt meddelats, vilket sker t.ex. om skatten fastställts till högre belopp än som deklarerats eller om skatt påförs genom efterbeskattning, bestämmer myndigheten inom vilken tid den skatten skall betalas. På obetalda belopp räknas ränta med 7 %} Har deklaration inte lämnats räknas räntan från den dag deklarationen senast skulle avges. Detsamma gäller om en deklaration lämnats men skatten enligt deklrationen inte betalats. I annat fall räknas räntan från den dag då inbetalning enligt beslut av myndigheten senast skulle ske. Efter det att skatten lämnats till indrivning utgår inte ränta (27 §). Då utgår i stället restavgift (28 §). I vissa fall kan en företrädare för en juridisk person bli betalningsansvarig jämte denna för skatt och ränta som avser den juridiska personen. Det fordras

42 GÄLLANDE ORDNING

då att företrädaren kan lastas för betalningsförsummelsen och hans ansvar måste krävas ut genom talan hos allmän domstol (27 a §). Den som är skattskyldig kan få förhandsbesked i frå-

gor om skatteplikt för vara eller om gällande skatte-

sats för skattepliktig vara. Även den som ämnar driva verksamhet i vilken skattskyldighet kan komma i fråga kan få förhandsbesked. Förhandsbeskeden lämnas av beskattningsmyndigheten och gäller för sökanden under

ett år (32 §). bm en författningsändring som påverkar

ett förhandsbesked träder i kraft upphör det dock att gälla (37 §). Har den skattskyldige lämnat en oriktig uppgift eller påförts skatt genom skönsbeskattning kan skattetillägg tas ut med 20 % av det undanhållna skattebeloppet. Förseningsavgift kan utgå om deklarationen inte lämnas inom föreskriven tid. Beskattningsmyndighetens beslut kan överklagas genom besvär hos kammarrätten (38 §). Besvärsberättigade är den skattskyldige och allmänna ombudet. Skattebeslut och förhandsbesked får också överklagas av annan som på grund av beslutet lider väsentlig skada eller förlust. Denna utsträckta besvärsrätt gäller också vid besvär över kammarrättens beslut. Den skattskyldige och allmänna ombudet har rätt till anslutningsbesvär. Detta innebär att om den ena parten har överklagat ett beslut förlängs besvärstiden för den andra parten. Ãterkallas de först anförda besvären får de besvär som kommit in under den förlängda besvärstiden inte prövas (45 §). Regeringen eller den myndighet som regeringen förordnar kan medge befrielse från eller återbetalning av skatt. Detta får dock endast ske vid synnerliga skäl (46 §), som föreligger om exempelvis skatt fastställts mer än en gång för samma sak. Enligt förordningen (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. prövas frågor enligt 46 § LFK av RSV, utom då frågan är av principiell betydelse då ärendet skall avgöras av regeringen.

GÄLLAHDE ORDNIMG 43

2.2.2 Prisregleringsavgifter

Prisregleringsavgifter tas ut på jordbruksprodukter och fisk. De interna avgifterna som utgår för verksamhet inom landet är främst avsedda att bidra till finansieringen av marknadsreglerande åtgärder. Sådana åtgärder kan t.ex. dra bort ett överskott som tenderar att pressa priset på en viss jordbruksvara under en given nivå. Ett annat exempel är den prisutjämning som görs inom mejeriindustrin i syfte att utjämna lönsamheten mellan olika mejeriföretag med skilda produktionsinriktningar. Som regel sköts uppbörden av avgifterna av JN och de uppburna medlen tillförs i allmänhet en för varje varuområde verksam regleringsförening. Avgifternas storlek påverkas av medelsbehovet för regleringen inom varuområdet. Vidare externa avgifter vid införsel till lanutgår det för att det svenska jordbruket så att konskydda kurrens med utländska varor sker på lika villkor. Detta att den som vill importera en prisreguppnås genom lerad vara måste betala en avgift om världsmarknadspriset på varan är lägre än det svenska priset. Avgiften skall i princip motsvara skillnaden mellan dessa I vissa fall utgår också avgift vid utförsel priser. ur landet. Prisregleringsavgifterna utgår med stöd av jordbruksprisregleringslagen och fiskprisregleringslagen. De närmare bestämmelserna om avgifterna utgörs dock av tillämpningsföreskrifter som lämnats av JN. De interna prisregleringsavgifterna tas i allmänhet ut i partihandelsledet. Som exempel på avgiftsskyldikan nämnas mejeriföretag och kvarnföretag. För ga fisk är förste köparen i regel avgiftsskyldig, t.ex. en kooperativ fiskförsäljningsförening eller ett privat fiskhandelsföretag. I skall reglerna i LFK om fastställelse och princip återbetalning av skatt tillämpas på de interna prisregleringsavgifterna. LFK är vidare tillämplig på

44 GÄLLANDE ORDNING

vissa andra prisregleringsavgifter som betalas till JN. Nämnden har emellertid genom bemyndiganden i prisregleringslagarna rätt att göra undantag från LFK:s bestämmelser. Med stöd härav har JN beslutat att endast vissa regler i LFK om bl.a. redovisning och kontroll skall gälla för flera av prisregleringsavgifterna. I övrigt regleras förfarandet genom tilllämpningsföreskrifter från JN. Vissa förfarandebestämmelser finns också i prisregleringslagarna. Intäkterna från de prisregleringsavgifter som LFK kan tillämpas på uppgick budgetåret 1980/81 till 2 381 milj. kr. Intäkterna varierar emellertid kraftigt mellan de olika avgifterna. Så gav t.eX. utjämningsavgiften för mejeriprodukter 1 695 milj. kr medan leveransavgiften för fabrikspotatis endast inbringade 3 milj. kr. Också antalet avgiftsskyldiga varierar kraftigt mellan de olika avgifterna. För tillverkningsavgift för mjölk- och gräddersättningsmedel finns endast en avgiftsskyldig, medan omkring 9 OOO potatisodlare är avgiftsskyldiga för arealavgiften för potatis.

2.2.3 Övriga avgifter

Regler om skrotningsavgift finns i första hand i bilskrotningslagen (1975:343). Den avgiften ingår som en del i ett system med bl.a. skrotningspremie och auktorisation av bilskrotare för bättre omhändertagande av skrotbilar. Avgiften tas ut tillsammans med försäljningsskatten på motorfordon och tillförs en särskild fond. Ur fonden betalas sedan ut skrotningspremie till ägare av bil som avregistreras om han genom intyg kan visa att bilen har skrotats. Förfarandet i LFK gäller 1 sin helhet för denna avgift. För överlastavgift finns bestämmelser i lagen (1972:435) om överlastavgift. Sådan avgift utgår vid sidan av det straffrättsliga sanktionssystemet för överträdelse av de bestämmelser om högsta belastning som gäller för motorfordon och vägar. Bestämmelserna

GÄLLAHDE ORDNING 45

om överlastavgift har, enligt uttalande av departementschefen i prop. 1972:81 s, 70, som främsta uppgift att motverka den snedvridning av konkurrensförhållandena som förekomsten av överlaster leder till. Genom en hänvisning till två bestämmelser i vägtrafikskattelagen, som i sin tur hänvisar till LFK, gäller vissa begränsade delar av LFK, bl.a. regler om kontroll och besvär, för överlastavgift. Växtförädlingsavgift utgår enligt lagen (1976:298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlings-

avgift (växtförädlingsavgiftslagen) vid s.k. obligato-

risk statsplombering av utsäde. Bestämmelserna innebär i korthet att utsäde av vissa växtsläkten och växtsorter som regel inte får avlämnas till köpare som kan antas använda det till utsäde eller föras ut ur landet annat än i plomberad förpackning. Vid sådan plombering, då bl.a. en kvalitetskontroll sker, skall den som begär plomberingen erlägga växtförädlingsavgift. Avgifterna tillförs en särskild fond, växtförädlingsfonden, ur vilken utgår bidrag till svenska, och i vissa fall även utländska, växtförädlare. Regleringen har till syfte att dels skydda konsumenterna mot utsäde av dålig kvalitet, dels utgöra ett ekonomiskt stöd för växtförädlingen. För Växtförädlingsavgift gäller bestämmelserna i LFK utom reglerna om skattetillägg ooh förseningsavgift.

2.2.4 Tullagen

Vid införsel av varor till landet tar tullverket ut tull, mervärdeskatt, punktskatt och annan införselavgift. Bestämmelserna om skatt vid införsel finns i skatteförfattningarna. Där föreskrivs sålunda i vilka fall skatt skall utgå vid import och i vad mån skatten skall tas ut i den som för tull. ordning gäller Huvuddelen av tullens uppbörd, som budgetåret 1980/81 uppgick till 32 103 milj. kr, utgörs av mervär-

deskatt. Tullens uppbörd av mervärdeskatt uppgick

detta budgetår till 29 257 milj. kr. Endast en ytterst

46 GÄLLANDE ORDNI NG SOU 1981 : 8 j

begränsad del av punktskatt som utgår på grund av införsel av skattepliktiga varor till landet betalas till tullverket (budgetåret 1980/81 191 milj. kr).Detta beror på att för vissa punktskatter gäller att importörer av skattepliktiga varor kan få erlägga skatt till RSV i den ordning som gäller för verksamhet inom landet om de registreras som skattskyldiga importörer hos RSV. För att man inte får förfoga över inimport gäller förda varor innan tull, skatt och annan införselavhar för varorna. Den som efter ansökan gift erlagts hos har medgetts tullkredit och generaltullstyrelsen som kreditimportör får dock, efter det registrerats att varorna har förtullats, förfoga över dem utan hinder av att tullen m.m. inte har betalats. som har importverksamhet kan få Företag regelbunden rätt att ta hand om och förfoga över införda varor utan hinder av att de inte har förtullats (hemtag-

ning). För importreglerade varor skall dock gällande

införselvillkor vara uppfyllda innan en hemtagare får över varorna. När en hemtagare vill ta hand förfoga om en vara, måste han själv eller genom ombud lämna en hemtagningsanmälan till tullanstalten eller något ort där varan finns. Alla Varor som tullupplag på den har hand om skall inom viss tid efhemtagaren tagit

ter hemtagningen anges till förtullning eller annan

tullklarering. Den som anger en vara till förtullning är tullskyldig och skall betala tull, skatt och annan införselavgift för Varan. När en vara anges till förtullning skall den tullskyldige lämna tulldeklaration, antingen personligen eller genom ett av generaltullstyrelsen godkänt ombud. Om tulldeklaration lämnas genom ombud kan detta åta sig betalningsansvar för tullen m.m. Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgift fastställer tullmyndigheten tull, skatt och annan in-

förselavgift (tulltaxering).

Om tullmyndighet finner att ett tulltaxeringsbeslut är felaktigt får myndigheten fatta ett nytt beslut

GÄLLANDE ORDNING 47

(omtulltaxering). Fråga om omtulltaxering skall också

tas upp om den tullskyldige begär det. Omtulltaxering får inte ske om besvär har anförts eller om besvärs-

tiden har gått ut, 13 § tullagen (1973:670), TuL.

Om tullskyldig har lämnat en oriktig uppgift får eftertulltaxering ske, 14 § TuL. Eftertulltaxering får dock inte användas så länge är omtulltaxering tillåten och inte senare än fem år efter den då dag varan angavs till förtullning. Besvär över tulltaxering, omtulltaxering och eftertulltaxering anförs hos generaltullstyrelsen. Besvärstiden för tulltaxering och omtulltaxering är sex månader från tulltaxeringsbeslutet eller, om besvärstiden därigenom blir längre, två månader från beslutet om omtulltaxering. För eftertulltaxering är besvärstiden sex månader från det beslutet. Generaltullstyrelsens beslut kan överklagas hos kammarrätten. Vid generaltullstyrelsen finns ett allmänt ombud som för det allmännas talan hos besvärsmyndigheterna. I vissa fall kan efter den ordinarie besvärstidens anutgång föras besvär i särskild ordning. Denna står möjlighet öppen under fem år efter den dag då beslut om fastställelse meddelades. Tullen skall betalas inom 15 dagar från det tulltaxeringsbeslutet meddelades, 17 § TuL. Kreditimportörer och hemtagare betalar tullen särskild enligt tullräkning, 18 § TuL. Sådan utfärdas av generaltullstyrelsen två gånger i månaden. En tullräkning skall betalas senast inom 25 från den då dagar dag räkningen utfärdades. Ränta utgår i vissa fall, exempelvis vid omtulltaxering, eftertulltaxering eller vid ändring av tullen efter besvär, 20 § TuL.

Ãterbetalningsränta till

tullskyldig kan också utgå, 22 § TuL. Betalas inte tull i rätt tid utgår också restavgift. Generaltullstyrelsen får meddela förhandsbesked i fråga om varas nummer tulltaxan och den staenligt tistiska varuförteckningen, värde eller tullpliktigt kvantitet, tull- och avgiftssats 29 § TuL. m.m.,

48 GÄLLAHDE ORDNIHG

Förhandsbeskeden gäller för vara som anmäls till förtullning eller utförsel inom två år från den dag sökanden fick del av beskedet. Det gäller bara för vara som införs eller utförs av sökande: eller för hans räkning eller i enlighet med ett av sökanden ingånget avtal. Författningsändringar kan upphäva ett förhandsbesked och generaltullstyrelsen har också möjlighet att återkalla ett förhandsbesked. För kontroll av uppgifter kan tullmyndighet granska handelsböcker, affärskorrespondens och de handlingar som i övrigt behövs för ändamålet. Granskningen får avse inte bara handlingarna m.m. hos en tullskyldig utan också hos annan som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för kontrollen kan fås vid granskningen, 35 § TuL. Tullmyndigheten får också ta varuprov och anlita sakkunnig, 36 och 37 §§ TuL.

2.2.5 Övriga bestämmelser

För punktskatterna och prisregleringsavgifterna m.m. gäller, förutom LFK, flera författningar som rör förfarandet för skatte- och avgiftsuppbörden. Här skall endast kortfattat några av de viktigaste av dessa författningar nämnas. Vid handläggning av ärende hos förvaltningsmyndighet gäller bestämmelserna i örvaltnin sla en (1971:290) såvida inte avvikande regler meddelats i lag eller författning som beslutats av regeringen eller riksdagen (1 §). I förvaltningslagen finns bestämmelser om jäv för den som handlägger ärende hos myndighet. Vidare finns vissa allmänna bestämmelser om beslutsmotivering, besvärshänvisning och ombud och en regel vid vilken tidpunkt handling skall anses ha kommit in till myndighet. Därjämte har det tagits in vissa särskilda regler om bl.a. kommunikation, tolk och besvär. Enligtbevissäkringslgg (1975:1027) för skatte- och får avgiftsprocessen säkringsåtgärd beslag, försegling eller eftersökning - vidtas om det finns risk

GÄLLANDE ORDNING

att någon kommer att undanhålla eller förvanska

bevis. Bevissäkringslagen är tillämplig vid revision eller annan granskning för fastställande av skatt eller avgift.

ggggg (1978:880) om betalningssäkring för

skatter, tullar och avgifter kan användas för att säkerställa betalning av det allmännas fordran på skatt m.m. Enligt denna lag får så stor del av en gäldenärs egendom som svarar mot fordringen tas i anspråk genom betalningssäkring. Egendom som tagits i anspråk genom betalningssäkring får inte överlåtas av gäldenären. Han får inte heller på annat sätt förfoga över egendomen till skada för det allmänna. Indrivning av punktskatter och prisregleringsavgifter skal] ske i den som föreskrivs i ordning uppbörd

lagen (1953:272), UBL, om indrivning av restförd

skatt. Vidare skall delar av

förordninggg (1965:852)

om ackord och avskrivning rörande vissa skatter tilllämpas. I fråga om tystnadsplikt och förbud att lämna ut allmänna handlingar bestämmelserna i gäller §§kr§t§§§-

laggg (1980:100).

I detta sammanhang kan också nämnas att skatte-

brottslagen (1971:69) gäller för punktskatterna. La-

gen gäller emellertid inte för prisregleringsavgifterna.

50 GÄLLANDE ORDNIITG sou 1981 : 83 Tabell 1 Punktskatter och prisregleringsavgifter Skatt eller avgift Antal skatt- Beskattningsmyndigheskyldiga 1980 ternas uppbörd i milj. kr för budgetåret

1980/811

Punktskatter Särskild varuskatt 2

Dryckesskatt

Energiskatt elkraft 870 2 496 bensin och gasol 1 040 1 584 andra bränslen 360 1 772

Vägtrafikskatt 5 fordonsskatt 3 723 2 215

kjlometerskatt 234 893 1 392

1 Tullverkets uppbörd av punktskatter på 191 milj. kr och prisregleringsavgifter på 653 milj. kr ingår inte i beloppen. För flertalet punktskatter har skattesatsen höjts under budgetåret.

Inkl. den numera upphävda utjämningsskatten.

Inkl. den numera upphavda utjämningsskatten på starköl.

U1-1\,~2f\)

Tas efter budgetåret ut som bensinskatt.

Uppgifterna avser antalet skattepliktiga fordon i trafik den 15 mars 1980.

GÄLLANDE ORDHING

skatt eller avgift Antal skatt- Beskattningsmyndigheterskyldiga 1980 nas uppbörd i milj.

för kr1

budgetåret 1980/81

Prisregleringsavgifter

117 Extern fettvaruavgift 4 234 Leveransavgift på fabrikspotatis 7 3 Avgift på innehav av värphöns ca 650 13 Arealavgift på potatis ca 7 500 9 Utförselavgift på fläsk 2 O Försäljningsavgift på socker 11 12

Qvglga avgifter

1Se so 7710171. 2 Avser antalet avgiftsbeslut.

3 ALLMÄNNA FRÅGOR

3.1 Behovet av en ny lagstiftning

Som inledningsvis nämnts skapades genom LFK enhetliga förfaranderegler för flertalet av de skatter och avgifter som de skattskyldiga efter deklaraföretagen tion betalade till KS. Vid av var utformningen lagen målsättningen att försöka samtidigt tillgodose skäliga anspråk på effektivitet och rättsskydd. Numera får LFK dock anses vara i behov av en omfattande översyn. Den utveckling som ägt rum inom andra delar av skatterätten efter det att LFK införts, främst tillgenom komsten av ML men också genom av TL omarbetningarna och UBL, medför att bestämmelserna i LFK i fall många framstår som otidsenliga. Detta gäller även den enskildes.rättsskydd vilket särskilt beaktats vid reformer inom förvaltningsrätten under senare år. Problem har också uppmärksammats vid den praktiska tillämpningen av LFK:s bestämmelser. Många frågor är ofullständigt reglerade i lagen, vilket i särskilt hög grad gäller beslutsordningen och skattekontrollen. Vidare är många bestämmelser otydliga eller mycket allmänt hållna. De fyller inte heller de krav man i dag generellt ställer på utformningen av författningar. De nu i grova drag redovisade förhållandena, som i det följande skall tas upp till närmare behandling, medför enligt vår uppfattning att LFK är i behov av

ALLlziÄl-TLSA FRÅGOR SOU 1981 : 83

att den bör erså genomgripande ändringar lämpligen sättas med en helt ny lagstiftning. Vid utarbetandet av den nya lagen,som vi benämnt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP), har vi försökt åstadkomma en enhetlig reglering av förfarandet för dessa skatter och avgifter. Förslainnebär bl.a. att åtskilliga bestämmelser kan get överföras från skatte- eller avgiftsförfattningarna till LPP. Vidare föreslås att förfarandet för punktskatterna och anpassas närprisregleringsavgifterna mare till vad som gäller för annan beskattning.

3.2 Tillämpningsområde m.m.

De besvärssakkunnigas förslag att göra LFK tillämplig alla skatter och avgifter som låg utanför på nära nog området för den direkta beskattningen mötte, som tidi-

garenämnts, åtskillig kritik vid remissbehandlingen.

LFK:s tillämpningsområde begränsades därför i regetill de skatter för vilka ett behov ringens förslag av en närmare reglering uppkommit i det praktiska rättslivet. I första hand skulle LFK avse punktskatterna men även för prisregleringsavgifterna fanns det enligt deanledning att införa en sådan reglepartementschefen För behövdes dock en ring. prisregleringsavgifterna del avvikelser från förslaget, vilket krävde viss utredning. Därför inordnades dessa avgifytterligare ter först senare under LFK. Däremot ansåg departementschefen vid införandet av

LFK att det inte var lämpligt att låta det nya förfa-

randet omfatta tullar och uppbörd av skatt eller avi samband med införsel. Inte heller togs sådana gift då gällande skatter som den årliga automobilskatten, nöjesskatten och artistskatten in under lagstiftningen. Vid tillkomsten av vägtrafikskattelagen (1973:601), som bl.a. reglerar den nuvarande årliga fordonsskatten, gjordes emellertid vissa delar av LFK tillämpliga

sou 1981 :83 ALLLLÄLNA FRÅGOR

på vägtrafikskatt. Huvuddelen av det förfarande som gäller för vägtrafikbeskattningen och som avviker från den ordning som gäller enligt LFK regleras dock i vägtrafikskattelagên. En utgångspunkt för vår översyn har varit att LPP i princip skall ha samma tillämpningsområde som LFK. Förslaget har därför utarbetats med sikte på de förhållanden som gäller för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Hela förfarandet för vägtrafikskatt kan emellertid inte inordnas under LPP. i Lämpligast detta fall är därför att behålla det nuvarande systemet med hänvisningar i vägtrafikskattelagen till de avsnitt i LPP som skall gälla för denna skatt. Denna ståndpunkt intog också departementschefen @rOp. 1973:34 s. 90) när vägtrafikskattelagen infördes. Vid utarbetandet av vårt förslag har särskilt beaktats att hänvisningarna i vägtrafikskattelagen till LPP kan göras enkla och klara. Vid sidan av punktskatterna och prisregleringsavgifterna förekommer ett flertal olika avgifter. Endast på skrotningsavgift, överlastavgift och växtförädlingsavgift är LFK tillämplig och vi föreslår att även LPP skall gälla för dessa avgifter. Vi har dock inte gått igenom hela avgiftsområdet och undersökt om LPP:s tillämpningsområde skall utsträckas att avse avgifter som i dag inte omfattas av LFK. För flertalet avgifter torde behov av en så ingående reglering av avgiftsuppbörden inte med till avföreligga hänsyn gifternas förhållandevis enkla konstruktion. Om nya avgifter införs bör man i de enskilda fallen överväga om LPP, helt eller delvis, bör tillämpas på avgiften. I detta sammanhang bör även beaktas det förfarande som gäller för tull, skatt och andra avgifter vid import. Det förfarandet har genomgått betydande förändringar under senare år genom införandet av TuL. Bl.a. har ett deklarationsförfarande införts. Möjligheterna att förfoga över varan innan tull betalats har också utökats. Den uppbörd som handhas av tullverket vid införsel av varor utgörs nu av som huvudsakligen skatt,

ALLDEÄITIIA FRÅGOR sou 1981 : 83

också tas ut vid Verksamhet inom landet (se 2.2.4). Mot denna kan det ifrågasättas om inte bakgrund större överensstämmelse bör åstadkommas mellan förfarandet vid av varor inom landet och beskattning vid införsel. Visserligen erläggs skatt tulltaxering vid under förhållanden som inte är helt jämförimport bara med av inhemsk verksamhet. Detta beskattningen kan motivera att exempelvis deklaration lämnas för

varje införsel och inte för redovisningsperioder. Inom andra k0ntrollen,är emellertid förområden,t.ex. hållandena för beskattning av verksamhet inom landet och vid införsel mer likartade. Det faltulltaxering ler utanför ramen för vårt utredningsuppdrag att av dessa men gå närmare in på en prövning frågor föreslår att de tas i annat lämpligt samvi upp

manhang. kan således sägas att vårt för- Sammanfattningsvis innebär att LPP skall ha samma tillämpningsområslag de som LFK. Förfarandet som framgått tidigare, inte enhetär, vare sig för punktskatterna eller prisregleringsligt Nedan lämnas en kortfattad redogörelse för avgifterna. de skillnader som förekommer i förfarandet för de olika skatterna och Dessa skillnader behandavgifterna. las närmare i samband med de olika frågorna. För förekommer genom bestämmelserna punktskatterna i skatte- och skillnader i regavgiftsförfattningarna av för deklarationens avlämnande leringen tidpunkten och skattens Dessa skillnader innebär bl.a. betalning. att olika s.k. skattekredittider gäller för de långa skattskyldiga. Inte heller bestämmelserna om registreav är enhetliga i skatte- och avring skattskyldig giftsförfattningarna. I (1972:266) om skatt på annonser och reklam lagen och (1972:820) om skatt på

(reklamskattelagen) lagen

Vidare vissa tillägg, som

spel (spelskattelagen) görs

innebär att förhandsbesked kan lämnas för dessa skatter i flera än som är möjligt enligt LFK. frågor

sou 1981:83 ALLMÄNNA FRÅGOR 5/

Stämpelskattelagen (1964:308) innehåller ett flertal förfaranderegler. Dessa har dock i stor utsträckning samma innebörd som motsvarande bestämmelser i LFK, varför det för stämpelskatt finns fler undantag från LFK:s bestämmelser än vad de egentliga avvikelserna från LFK:s förfarande motiverar. För lotterivinstskatt är förfarandet tämligen oreglerat genom att LFK:s bestämmelser i stort sett inte är tillämpliga på denna skatt. I praktiken följer dock RSV i stort samma ordning för denna skatt som för andra liknande punktskatter. Förfarandet för vägtrafikskatt avviker nästan helt från det förfarande som gäller för övriga punktskatter. Vid vår översyn har vi, som nämnts, eftersträvat att åstadkomma en enhetligare reglering än f.n. av förfarandet. Detta har medfört att ett stort antal ändringar föreslås i de olika skatte- och avgiftsför-

fattningarna. Åtskilliga bestämmelser i dessa författ-

ningar har kunnat överföras till LPP. På så sätt skapas en mer överskådlig reglering. En sådan reglering får också till följd att reglerna på områden, som är gemensamma för flera skatter, även i fortsättningen görs enhetliga om sakliga skäl inte talar mot det. När det gäller den tekniska utformningen av skatteförfattningarna har vi främst gjort sådana ändringar i dessa som direkt föranleds av förslaget till LPP. Vid genomgången av skatteförfattningarna har även en viss omarbetning gjorts för att skapa större enhetlighet i den tekniska utformningen av bestämmelserna. Vi har inte funnit det lämpligt att nu även se över dessa författningars tekniska utformning i övrigt med hänsyn till det omfattande arbete detta skulle innebära. En sådan översyn bör enligt vår mening ske i annan ordning. Det kan här nämnas att vägtrafikskatteutredningen har i uppdrag att göra en teknisk översyn av vägtrafikskattelagen och att stämpelskatteutredningen har motsvarande uppdrag beträffande stämpelskattelagen.

58 ALLXÄNNA FRÅGOR

Förslaget till LPP och till ändringar i skatte- och avgiftsförfattningarna har av praktiska skäl tagits in i en särskild del av betänkandet (del 2). Där har också tagits in de följdändringar i andra författningar som föranleds av våra förslag. I skatte- och av-

giftsförfattningarna är det många gånger samma slags

ändringar som görs. Det kan vidare nämnas att förfarandet för stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier, som endast delvis regleras i LFK, i sin helhet har tagits in under LPP. Detta innebär främst en formell justering som dock berör ett stort antal paragrafer. Däremot föreslås, som tidigare nämnts, att LPP liksom LFK endast får begränsad tillämpning på vägtrafikskatt. För prisregleringsavgifterna har JN bemyndigats att bestämma i vad mån bestämmelserna i LFK skall tillämpas. Med stöd av detta har JN bestämt att endast vissa regler om bl.a. redovisning, deklaration, kontroll och fastställelse av avgift skall tillämpas. I vårt utredningsarbete har Vi funnit att det är lämpligt och möjligt att i högre grad än tidigare låta de nya förfarandereglerna bli tillämpliga på prisregleringsavgifterna. Förslaget i denna del grundar sig bl.a. på att JN:s avgiftsuppbörd har stora likheter med RSV:s arbete med punktskatterna. Vid utformningen av den nya lagstiftningen har det som regel inte heller berett nâgra särskilda svårigheter att anpassa bestämmelserna till de förhållanden som gäller för prisregleringsavgifterna. De undantag som dock i vissa fall kan krävas tas upp i de följande avsnitten.

3.3 Anpassning av förslaget till annan lagstiftning

På det skatterättsliga området har, som nämnts,under lång tid pågått ett fortlöpande reformarbete. Detta har emellertid endast i begränsad omfattning lett till ändringar i LFK:s bestämmelser. Vi anser att det nu finns anledning att söka anpassa förfarandet på punktskatteområdet främst till vad som

ALLMÄNNA FRÅGOR 59

efter hand kommit att gälla för mervärdeskatten men även till bestämmelserna på TL:s tillämpningsområde. att vinna - såväl från skatte-

Ãtskilligt torde vara

betalarnas synpunkt som för rättstillämpningen inom beskattningsmyndigheterna och i domstolarna - med en sådan anpassning. De nu anförda synpunkterna gör sig

naturligtvis främst gällande inom den indirekta be-

skattningens område. De som är skattskyldiga för

punktskatter skall vanligen också erlägga mervärde-

skatt. De förhållanden och situationer som punktskattelagstiftningens och ML:s förfarandebestämmelser avser är över huvud taget så likartade att det är rimligt att kräva att rättsreglerna får en enhetligare utformning. Vi föreslår också på en rad punkter bestämmelser som nära ansluter till ML. De viktigaste förslagen i detta avseende rör skatteredovisning och beslutsordning. I fråga om skatteredovisningen ansluter vårt förslag till de principer som låg till grund för den nyligen införda generella faktureringsmetoden i ML. Den beslutsordning som vi föreslår medför att enhetliga bestämmelser kan skapas på detta område för hela den indirekta beskattningen. Även på andra områden föreslås regler som kan skapa större enhetlighet inom beskattningen. Detta galler särskilt reglerna om skattekontr0ll,s0m anpassats till den ordning som gäller för taxeringskontroll enligt TL. I detta avseende förekommer också stora likheter mellan vårt förslag och ML eftersom det i den lagen i stor utsträckning antingen hänvisas till bestämmelserna i TL om taxeringsrevision eller också finns bestämmelser som motsvaras av kontrollbestämmelser i TL. Även i fråga om prisregleringsavgifterna talar tidigare anförda skäl för att förfarandet harmoniseras med modern skattelagstiftning. Rent praktiskt har några skäl mot att så sker inte framkommit.

60 ALLMÄNNA FRÅGOR sou 1981 : 83

Vi föreslår således att redovisningsreglerna, beslutsordningen och kontrollbestämmelserna för punktskatter och prisregleringsavgifter anpassas närmare till vad som gäller för övriga skatter, främst mervärdeskatten. De närmare förslagen i dessa delar kommer att behandlas i de följande särskilda avsnitten.

3.4 Beskattningsorganisation m.m.

3.4.1 Beskattningsmyndigheterna

De skatter och avgifter som skall omfattas av LPP fastställs, uppbärs och kontrolleras i dag av olika beskattningsmyndigheter. RSV är beskattningsmyndighet för punktskatterna, utom vägtrafikskatt som handhas av länsstyrelserna. JN administrerar de avgifter som tas ut enligt lagarna om prisreglering på jordbrukets och fiskets område. För växtförädlingsavgiften är statens utsädeskontroll beskattningsmyndighet. Vilken myndighet som är beskattningsmyndighet anges i de olika skatte- och avgiftsförfattningarna och LFK innehåller endast en hänvisning till dessa. Vår översyn har i princip inte omfattat de olika beskattningsmyndigheternas interna organisation av beskattningsverksamheten. Vi föreslår dock att de till RSV knutna nämnderna för reklam- och energiskattefrågor upphör och att sammansättningen av RSV:s nämnd för rättsärenden ändras vid behandlingen av ärenden om förhandsbesked. Detta förslag tas upp i avsnitt8.2.2. Inom RSV har man däremot genom det s.k. IPO-projektet gjort en omfattande översyn av verkets organisation och handläggningsrutiner för punktskatterna. Över-

synen har resulterat i ett förslag från RSV till änd-

ring i verkets organisation för dessa skatter. Detta förslag har redan delvis genomförts genom att de nuvarande två punktskattesektionerna hos verket ombildats till tre sektioner. RSV har på uppdrag av regeringen även utrett frågan om att införa ett tekniskt stöd till verkets arbete

ALLMÄNNA FRÅGOR 61

med punktskatterna i form av ett system för automatisk databehandling (ADB). Även om ett beslut i frågan att införa ett ADB-system kan dröja ännu någon tid förefaller det sannolikt att någon form av förbättrat tek-

niskt stöd skapas för punktskatterna. Övergången till

ett förbättrat tekniskt stöd kommer oavsett sannolikt, hur det utformas, också att leda till organisationsförändringar hos RSV. De ändringar som vi kommer att föreslå skulle för RSV medföra förenklingar på vissa punkter men också leda till ett visst merarbete på andra. Som exempel på väsentliga förenklingar kan nämnas ändringar i redovisningsreglerna och indrivningsreglerna. Det kan t.ex. förväntas att antalet deklarationer kommer att minska om vårt förslag till omläggning av reglerna om redovisningsperioder och införande av en redovisningsgräns för den särskilda varusaktten på choklad och konfektyrer genomförs. Andra för

förslag,t.ex. reglerna registrering och

särskilda beslut i de fall deklarationen kommer in några dagar för sent till beskattningsmyndigheten, skulle kunna medföra ett visst merarbete. Införs ADB-stöd skulle dock detta merarbete i stort sett elimineras. Vårt förslag skulle sålunda kräva viss omläggning av de nuvarande administrativa rutinerna m.m. för ~ punktskatterna hos RSV. Denna bör samordomläggning nas med de som kan bli resultatet av den förändringar pågående organisationsöversynen och med att ett förbättrat tekniskt stöd eventuellt förs in vid punktskatteadministrationen. Därvid torde övergången till den nya lagen inte orsaka nämnvärda sammantaget några merkostnader för RSV. Inte heller bör i och förslaget för sig efter medföra nämnvärda omläggningen några merkostnader för RSV:s löpande arbete. vår Enligt uppfattning kräver förslaget sålunda endast viss omfördelning av RSV:s resurser inom i stort sett nuvarande kostnadsramar.

62 ALLMÄNNA FRÅGOR SOU 1981:85

1 kap. 6 Betalning av skatt föreslås bl.a. att arbetet med indrivning av punktskatter överförs till kronofogdemyndigheterna. Detta förslag innebär att vissa arbetsuppgifter, som i dag sköts av RSV, läggs på kronofogdemyndigheterna. Bl.a. skulle bevakning och avskrivning av obetalda fordringar på punktskatt komma att skötas av dessa myndigheter. Förslaget medför också att indrivning av punktskatt kan inordnas i den ordinarie rutinen för indrivning av skatt. Detta skulle i sin tur medföra lättnader för kronofogdemyndigheterna. Enligt vår mening skulle omläggningen i sin helhet därför minska RSV:s arbete med skattekraven utan att föranleda någon nämnvärd ökad belastning på kronofogdemyndigheterna. De regler i LPP som är avsedda att tillämpas på vägtrafikskatt kräver inte ändring av beskattningsorganisationen. Några merkostnader av vårt förslag skulle inte heller uppkomma för detta beskattningsområde. Detta gäller även för överlastavgift. För prisregleringsavgifterna m.m. medför våra förslag omläggning av vissa av beskattningsmyndighetens handläggningsrutiner. Dessa ändringar kan exempelvis i föranleda ett visst merarfråga om beslutsordning, bete för JN. Samtidigt medför sådana ändringar som förlängningen av deklarationstiderna vissa arbetslättnader. Det sammanlagda resultatet av våra förslag torde därför för JN endast innebära en obetydligt ökad belastning som bedöms kunna klaras inom nuvarande ramar. Inte heller på detta område bör således ett genomförande av våra förslag föranleda några merkostnader. Detta gäller även för växtförädlingsavgift.

sou 1981:83 ALLMÄNNA FRÅGOR

3.4.2 Allmänna ombudet

Enligt 2 § LFK avses med allmänt ombud den tjänsteman hos beskattningsmyndigheten åt vilken regeringen uppdragit att hos besvärsmyndighet föra det allmännas talan i mål och ärenden, på vilka LFK äger tillämpning. För punktskatterna finns ett allmänt ombud hos RSV. I enlighet med bestämmelsen i 3 § andra stycket vägtrafikskattelagen och 52 § vägtrafikskattekungörelsen (1973:776) har i varje län förordnats ett allmänt ombud som för det allmännas talan i mål och ärenden enligt vägtrafikskattelagen. Hos JN har en tjänsteman hos nämnden förordnats att vara allmänt ombud. För växtförädlingsavgift har i med enlighet växtförädlingsavgiftslagen till allmänt ombud utsetts en tjänsteman hos lantbruksstyrelsen. Reglerna om allmänt ombud infördes på förslag av besvärssakkunniga. De hävdade att handläggningen av besvärsmålen av rättssäkerhetsskäl borde utformas som ett förfarande mellan två parter, den skattskyldige på den ena sidan och en representant för det allmänna ett allmänt ombud, på den andra. Enligt de besvärssakkunniga skulle det allmänna ombudet i princip ha samma ställning som taxeringsintendenten i taxeringsförfarandet. Liksom denne borde ombudet verka för rättvisa och likformighet i och därför beskattningen även kunna föra talan till förmån för den skattskyl-

dige. Man framhöll att ombudet borde inta en

oavhängig ställning till såväl som beskattningsmyndigheten besvärsmyndigheterna, men man menade ändock att ombudet organisatoriskt borde kunna knytas till beskattningsmyndigheten. De närmare bestämmelserna om allmänna ombudets uppgifter och befogenheter skulle meddelas instruktionsvägen. Departementschefen delade de sakkunnigas uppfattning att regler om allmänt ombud borde införas. Beträffande den jämförelse som gjorts med taxeringsintendenterna framhöll dock departementschefen att det

64 AL].1.;I›:1-;A FRÅGOR sou 1981 : 83

allmänna ombudet inte skulle delta i skattekontrollen. Ombudets uppgifter angav departementschefen på följande sätt: Jag får erinra om den ståndpunkt som jag intagit i fråga om beskattningsmyndighetens beslut, nämligen att formliga sådana endast skall meddelas när deklarationen frångås eller delade meningar av annan anledning finns mellan beskattningsmyndigheten och den skattskyldige om vad han skall betala. Av det sagda torde framgå, att ombudet inte annat än undantagsvis får anledning att ta befattning med deklarationer som inte föranlett erinran, och dessa är helt dominerande till antalet. Aven de fall som föranlett formliga beslut torde ofta nog sakna intresse för det allmänna ombudet. Vad som återstår är närmast att granska och överväga fullföljd i fråga om beslut, som föranlett tvekan hos beskattningsmyndigheten eller som kan tänkas ha prejudikatintresse. Självfallet skall ombudet vidare kunna överklaga, i förekommande fall även till den skattskyldiges förmån, om man inom beskattningsmyndigheten upptäcker fel som inte kan bli föremål för självrättelse. Ytterligare tillkommer uppgiften att utföra det allmännas talan i de få mål där den skattskyldige anfört besvär. Besvärssakkunniga hade föreslagit att allmänna ombudet skulle yttra sig i ärenden om förhandsbesked. Departementschefen delade inte besvärssakkunnigas uppfattning utan ansåg att det borde vara tillräckligt att ombudet rätt att överklaga ett lämnat förgavs handsbesked. Sedan LFK tillkom har regler om allmänt ombud även införts på andra områden. Bestämmelser om sådant ombud finns t.ex. i ML (50 §) och TuL (43 §) och är i huvudsak utformade på samma sätt som i LFK. I ML har dessutom genom hänvisning till TL tagits in en regel om allmänna ombudets rätt att föra talan till den skattskyldiges förmån (56 § ML). Denna rätt anses dock som nämnts även tillkomma det allmänna ombudet enligt LFK. Till skillnad från vad som gäller enligt LFK skall yttrande från allmänna ombudet inhämtas i ärenden om förhandsbesked angående mervärdeskatt. År 1971 tillskapades en ny huvudenhet för skatteförvaltningen vid länsstyrelserna, den s.k. skatteavdelningen. Chefen för skatteavdelningen, ett länsråd, tillades då också förste taxeringsintendentens funk-

ALLMÄHNA FRÅGOR 55

tion och betecknades i TL skattechef. Skatteavdelningen var normalt uppdelad på fem enheter. om- Processföringen besörjes inom taxeringsenheten, som också svarade för administrativa frågor vid den årliga taxeringen såsom distriktsindelning, för eftergranskning av deklarationer och för anvisningar till nämnderna. I samband med att riksdagen lade fast riktlinjerna för den s.k. RS-reformen beslutades bl.a. att en

besvärsenhet skulle bildas (prop. 1975:87 s. 46 f och

133 f). Den skulle överta det dittillsvarande arbetet inom taxeringsenheten med besvärsärenden. Till besvärsenheten skulle också de allmänna ombudsfunktionerna för uppbörd och mervärdeskatt föras. Taxeringsenheten skulle svara för all materiell och administrativ ledning av den årliga taxeringen. I R$-utredningens rapport 1974 Rationalisering av skatteadministrationen som låg till grund för propositionen framhölls bl.a. att flera betydelsefulla ändringar skulle uppkomma genom omorganisationen. Besvärsenheten skulle inte ha någon beröring med ledningen av arbetet i första instans. Den allmänna ombudsfunktionen som enligt vad som framhölls av utredningen var en ren partsfunktion skulle hållas helt organisatoriskt skild från den årliga taxeringen. Till den nybildade enheten borde enligt utredningen även föras övriga allmänna ombudsfunktioner, bl.a. för mervärdeskatten. Uppgiften som allmänt ombud för mervärdeskatt och för vägtrafikskatt hade dittills tilldelats vissa tjänstemän hos länsstyrelserna mot ett mindre arvode. Intentionerna i fråga om allmänna ombudens placering har emellertid ännu inte realiserats fullt ut. Vid en del länsstyrelser finns dessa allmänna ombud i dag vid besvärsenheten. Arbete med en översyn av besvärsenheternas organisation pågår f.n. inom det

s.k. ÖBO-projektet hos RSV.

Av det sagda framgår att skattelagstiftningen genomgående har utformats så att ett tvåpartsförfarande i princip skall tillämpas vid besvär över beskatt-

66 ALLMÄNNA FRÅGOR SOU 1981 : 83

beslut. Vi har inte funnit skäl ningsmyndigheternas att ifrågasätta denna ordning. Någon principiell ändav reglerna om allmänt ombud föreslås därför inring te. Funktionen som allmänt ombud för punktskatterna hos RSV bör innebära en verksamhet med syfte att i så stor utsträckning som möjligt skapa rättvisa och likformighet i beskattningen. För detta ändamål bör besluten hos RSV granskas av allmänna ombudet i den omfattning som behövs. Detta får bl.a. ses som ett led i den huvudsakliga funktionen att föra det allmännas talan hos domstolar men även hos andra besvärsmyndigheter vid prövning av ärenden enligt LPP. Med hänsyn till de ändringar som kommer att föreslås i reglerna om förhandsbesked anser vi att det finns skäl att låta allmänna ombudet delta i ärenden om sådana besked redan i första instans. F.n. inskränker sig allmänna ombudets medverkan i dessa ärenden till besvärsförfarandet. Vår ståndpunkt i denna del utvecklas närmare i avsnitt 8.2.3. F.n. medverkar allmänna ombudet inte vid handläggningen av ärenden om befrielse från eller nedsättning av skatt enligt 46 § LFK. Vi har övervägt om ombudet skall i sådana ärenden. Som närmare framyttra sig av 9.3 föreslås att dessa ärenden, som i dag norgår malt av RSV i första instans, i stället skall prövas av regeringen. Med hänsyn härtill har vi prövas funnit att allmänna ombudets medverkan i dessa ärenden inte behövs. Enligt vår uppfattning bör således den nuvarande ombudsfunktionen i beskattningsförfarandet hos RSV, som nyss nämnts om en ökad medmed undantag av vad verkan i ärenden om förhandsbesked, i princip bibehållas. En för förslaget är dock att omförutsättning budet får del av beskattningsmyndighetens olika beslut. Ombudet bör särskilt verka för att få fram avgöranden i instans som kan vara vägledande för beskatthögsta Den närmare beskrivningen av allmänna ningsmyndigheten. ombudets uppgifter bör lämnas i form av en instruktion.

sou 1981:83 ALLMÄNTIA FRÅGOR

Trots uttalanden i den frågan i förarbetena till LFK har någon instruktion inte utfärdats för allmänna ombudet hos RSV. En sådan instruktion föreslås sålunda nu komma till stånd. Någon förändring i allmänna ombudets organisatoriska placering förordar vi inte. Allmänna ombudet för vägtrafikskatt bör delta i ärenden om förhandsbesked i samma utsträckning som det allmänna ombudet för punktskatter hos RSV. Vidare har vi funnit att ombudet bör till avge yttrande RSV i mål och ärenden om befrielse från eller nedsättning av skatt enligt 39 § vägtrafikskattelagen. Däremot bör sådant yttrande inte avges rörande andra frågor som behandlas i 39 §. Vårt förslag innebär således att ombudsfunktionen för utvidvägtrafikskatt gas att omfatta mål och ärenden om befrielse från eller nedsättning av skatt enligt 39 § vägtrafikskattelagen och förhandsbesked. Det kan för denna ombuds-

funktion övervägas om inte ett ökat ansvar bör

läggas på länsstyrelsernas skatteavdelningar. Detta skulle skapa förutsättningar för att ombudsfunktionen för sådan skatt ombesörjs på ett mer rationellt och effektivt sätt. Det kan diskuteras om inte också den funktionen bör knytas till besvärsenheten skatteavdelpå ningarna. Då frågan emellertid kan anses inte helt ligga inom ramen för vårt vill vi endast uppdrag peka på dessa förhållanden och avstår från att lägga fram något förslag i frågan. Som regel inhämtas yttrande av allmänna ombudet för vägtrafikskatt i mål och ärenden om överlastavgift. Vi anser att denna ordning är och föreslår lämplig att den bibehålls. Författningsregleringen är emellertid otydlig, varför vissa av bestämmelförtydliganden serna gjorts i förslaget. För det allmänna ombudet i mål om prisregleringsavgifter bör i princip gälla samma för verkriktlinjer samheten som föreslagits för funktionen som allmänt ombud i mål om punktskatter. Motsvarande bör även gälla för det allmänna ombudet i ärenden om

vägtförr

-

§@$i_r3e_%_S;§§:5_% ?i

68 ALLMÄNNA FRÅGOR SOU 1981 :83

Ställningstagandena innebär att regleringen i LPP av det allmänna ombudets uppgifter blir i stort sett densamma som i LFK. I likhet med vad som gäller enligt TL och ML anser vi dock att en uttrycklig bestämmelse om det allmänna ombudets rätt att föra talan till den skattskyldiges förmån är påkallad. En sådan regel har därför tagits in bland besvärsbestämmelserna. Det innebär ingen ändring i sak av ombudets befogenheter. Uttrycket föra det allmännas talan har som nämnts ansetts innefatta en skyldighet att också verka för en rättvis och likformig beskattning och därmed en rätt för ombudet att föra talan även till de skattskyldigas förmån. Ombudets huvuduppgift måste dock självfallet vara att bevaka det allmännas intressen.

3.4.3 De skattskvldiga

Av avsnitt framgår att LFK täcker ett föregående stort antal skatter och avgifter. Detta har medfört att skattskyldigheten inte är enhetligt bestämd utan varierar mellan de olika skatterna och avgifterna. Vem som är framgår av respektive skatteskattskyldig eller I LFK används termen skattavgiftsförfattning. om den som enligt dessa författningar är anskyldig mot staten för betalning av skatten eller avsvarig giften (2 § LFK). Vem som är skyldig att betala de olika skatter och avgifter som skall omfattas av LPP får enligt vårt även i fortsättningen regleras i skatte- och förslag avgiftsförfattningarna. Med undantag för ett par fall, vilka behandlas i 4 kap., har vi inte ansett det möjligt att nu åstadkomma enhetligare regler i detta avseende. LPP måste emellertid innehålla en bestämmelse om vem som i den lagen avses med termen den skattskyldige. Valet står därvid mellan att utforma en fullständig beskrivning av de skattskyldighetsregler som finns i skatte- och avgiftsförfattningarna eller att bibehålla den nuvarande hänvisningen till dessa författning-

ALLMÄNNA FRÅGOR 69

ar. Vi har inte funnit någon uttömmande formulering som med nuvarande utformning av skatte- och avgiftsförfattningar blir praktisk användbar vid beskattningen. Termen den skattskyldige får därför i LPP definieras på liknande sätt som i LFK. Detta görs således genom en hänvisning till skatte- och avgiftsförfattningarna där det anges vem som skall betala skatt.

§.§ Lagstiftningens allmänna utformning

Vårt förslag innebär att de nya bestämmelserna tas in i en lag, LPP, och en förordning, förordningen om punktskatter och prisregleringsavgifter (FPP). Fördelningen av bestämmelserna mellan lagen och förordningen har skett med beaktande av vad regeringsformen stadgar angående föreskrifter om skatt och de krav på lagform som den i övrigt uppställer. Sålunda har grunderna för förfarandet i fråga om skattebeslut, uppbörd, kontroll m.m. tagits in i lagen medan verkställighetsföreskrifter, som inte kan anses innebära vidare åligganden för de enskilda eller vidare ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,

tagits in i förordningen.

Det förhållandet att inte prisregleringsavgifterna omfattas av regeringsformens bestämmelser om skatt och att vissa regler om avgifterna sålunda kan delegeras till regeringen eller har förvaltningsmyndighet inte utnyttjats vid den stäl-

nya lagens utf0rmning.I

let har fördelen av en gemensam för reglering punktskatterna och prisregleringsavgifterna fått överväga. I den mån avvikande i vissa fall beförfaranderegler hövs för prisregleringsavgifterna bör dock JN även i fortsättningen få besluta om dem. Dessa fall kommer att beröras närmare i de följande avsnitten. Totalisatoravgiften regleras f.n. genom enkungörelse. Det är tveksamt om denna som förs över statsavgift, budgeten, är att anse som en avgift enligt regeringsformen. Enligt vår uppfattning bör avgiften därför

70 ALLLIÄLJLIA FRÅGOR SOU 1981 ; s;

enligt de regler som gäller för skatter, regleras vilket bl.a. kräver lagform. Därvid bör avgiftssatsens som nu återfinns i ett avtal mellan storlek, staten och Aktiebolaget Trav och Galopp, tas in i Då emellertid denna fråga inte ligger helt lagen. inom ramen för vårt uppdrag avstår Vi från att lämna förslag i saken.

4 REDOVISNING AV SKATT

4.1 Gällande ordning

.1.1 Inlednin

För punktskatter och prisregleringsavgifter skall de skatt- och avgiftsskyldiga lämna uppgifter till beskattningsmyndigheten om sin skatt. Vanligtvis skall uppgifterna lämnas fortlöpande för bestämda tidsperioder, redovisningsperioder, men för ett fåtal skatter och avgifter lämnas uppgifterna varje gång skatt eller avgift skall tas ut. Uppgifterna lämnas regelmässigt i en deklaration som, när redovisningsperioder tillämpas, i allmänhet skall avges omkring en månad efter periodens utgång. Samtidigt skall skatten eller avgiften betalas. Det åligger också den skatteller avgiftsskyldige att genom bokföringen eller andra anteckningar se till att det finns tillräckligt underlag för att deklarationen skall kunna upprättas och skatten bestämmas. I det följande behandlas de bestämmelser som reglerar den skatt- eller avgiftsskyldiges redovisning av skatt eller avgift till beskattningsmyndigheten. Med sådana bestämmelser avses inte bara regler om deklaration och det underlag som skall finnas för denna utan också regler om redovisningsperioder och redovisningsskyldighet. Först lämnas dock en redogörelse för reglerna om skattskyldighetens inträde, som anger om skatt eller avgift skall tas ut och som därför också tjänar som utgångspunkt för regleringen av skatteredovisningen. Avslutningsvis berörs också

72 REDOVISNIHG AV SKATT

sambandet mellan tidpunkten för avlämnande av deklarationen och betalning av skatten. En sammanställning av reglerna om skattskyldighetens inträde och redo- Visningsperiodernas och deklarationstidernas längd finns i bilaga.

4.1.2 Skattskvldighetens inträde

Tidpunkten för skattskyldighetens inträde regleras för punktskatterna i skatteförfattningarna. En för alla skatter gemensam reglering av dessa frågor förekommer inte. I vissa fall då redovisningsperioder förekommer är reglerna om skattskyldighetens inträde dock relativt likartade. Till den grupp skatter som har relativt enhetliga regler om skattskyldighetens inträde hör särskild varuskatt, tobaksskatt, dryckesskatt på malt- och läskedrycker, försäljningsskatt och skrotningsavgift på

m0torfordon1, avgift på dryckesförpackningar, allmän

energiskatt, särskild beredskapsavgift och bensinskatt. I fråga om dessa skatter gäller att skattskyldighet inträder vid leverans till köpare och vid vissa i det följande angivna fall av ianspråktagande av skattepliktig vara eller nyttighet. För allmän energiskatt på bränslen, särskild beredskapsavgift och bensinskatt inträder skattskyldighet också vid leverans av skattepliktig vara till den skattskyldiges försäljningsställe för detaljförsäljning som inte är depå. För energiskatten på elektrisk kraft används inte begreppet skattskyldighetens inträde men skatten kan trots detta jämställas med de andra skatterna i gruppen eftersom skyldighet att redovisa skatt inträder när elektrisk kraft distribueras till konsumenterna. I fråga om avgiften på dryckesförpackningar anges inte att avgiftsskyldighet inträder vid leverans utan när avgiftspliktig förpackning tillhandahålls någon

1Denna avgift behandlas i det följande som en punkt-

skatt då den bl.a. i redovisningshänseende helt följer den ordning som gäller för försäljningsskatten.

REDOVISNING AV SKATT Y3

som inte är avgiftsskyldig. Denna avgift har dock hänförts till gruppen eftersom begreppet tillhandahålls, enligt RSV:s meddelande (RSV Ip 1973:4), skall anses ha samma innebörd som begreppet levereras i köplagen (1905:38).

RSV1 har även för flertalet andra skatter inom

gruppen meddelat anvisningar om skattskyldighetens inträde. Enligt anvisningarna för särskild varuskatt (RSV Ip 1977:4 och RSV Ip 1980:6), tobaksskatt (RSV Ip 1975:2), dryckesskatt (RSV Ip 1977:5), allmän energiskatt på bränslen (RSV cirkulär 1971:4) och bensinskatt m.m. (RSV Ip 1981:4) skall begreppet leverans till köpare tolkas enligt bestämmelserna i köplagen. Används exempelvis någon av klausulerna fritt (franco) eller fritt levererat är varan således att anse som levererad när den har kommit fram till köparens ort. Om klausulen fraktfritt används anses leverans ha ägt rum när varan har omhändertagits av självständig fraktförare. Som tidigare nämnts gäller också att skattskyldighet inträder om skattepliktig vara eller nyttighet tas i anspråk för annat ändamål än försäljning. Detta gäller utan inskränkning för tobaksskatt, dryckesskatt på malt- och läskedrycker, försäljningsskatt och skrotningsavgift på motorfordon, allmän energiskatt, särskild beredskapsavgift och bensinskatt. Med ianspråktagande för annat ändamål än försäljning avses framför allt fall då en skattepliktig vara förbrukas i den skattskyldiges rörelse. Men även andra fall avses. RSV har i anvisningarna till dryckesskatten (RSV Ip 1977:5) uttalat att begreppet tas i anspråk för annat ändamål än försäljning avser att i princip innefatta all annan än förbrukning försäljning, bl.a. gåvor eller utlämning till personalen utan betalning. De exempel som RSV nämnt tar sikte på fall då en vara tas ut från rörelsen. Även i dessa fall inträder sålunda skattskyldighet.

1Anvisningar från tiden före RSV:s tillkomst har

meddelats av KS.

74 REDOVISNING AV SKATT

Motsvarande ordning gäller även för försäljningsskatten på motorfordon, men i detta fall anges att inträder när vara tas ut från den skattskyldighet skattskyldiges rörelse utan samband med försäljning. Enligt 7 § andra stycket lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon anses skattepliktigt motorfordon från rörelsen den dag fordonet har inuttaget förts i bilregistret eller,0m fordonet har avställts, då avställningen har upphört. Detta innebär således att fordon som tas ut från lagret för annat ändamål än t.ex. demonstrationsbilar, skall beförsäljning, skattas. För särskild varuskatt och avgift på dryckesförpackinträder inte skattskyldighet vid varje ianningar av skattepliktig vara. För varuskatten språktagande den att ianspråktagandet skall gäller inskränkningen ske för vidare av skattepliktig vara. När bearbetning det skall

gäller avgiften på dryckesförpackningar

ha i anspråk för tappning av förpackningen tagits dryck. Tas skattepliktig vara i anspråk för annat ändamål, t.ex. för gratisutdelning i fråga om tekniska preparat, inträder inte skattskyldighet. Till de nu redovisade fallen av skattskyldighetens inträde vid ianspråktagande för annat ändamål än förhar ovan också hänförts det fall då skyldigsäljning het att redovisa energiskatt på elektrisk kraft inträder när den som är registrerad enligt 11 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt, energiskattelagen, använder elektrisk kraft i sin egen rörelse. Även i detta fall är det således fråga om ianspråktagande för annat ändamål än försäljning. Som inledningsvis nämnts finns det några skatter som också skall redovisas för perioder men för vilka skattskyldighetens inträde lagts vid skilda slags som inte är likartade för de olika skatterhängelggg na. För dryckesskatt på spritdrycker och vin inträder för AB Vin- och Spritcentralen när skattskyldighet detta bolag erhåller betalning från Systembolaget AB. Enligt överenskommelse mellan sistnämnda bolag och

REDOVISNING AV SKATT Y5

staten erläggs betalningen senast under månaden efter leveransmånaden. Skattskyldighet för reseskatt inträder när charterflygning börjar. För fettvaruavgiften kan avgiftsskyldighet sägas inträda när avgiftspliktig fettvara används i viss tillverkning. Begreppet avgiftsskyldighetens inträde förekommer dock inte i lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas

för framställning av fettemulsion m.m. (lagen om

fettvaruavgift). Skattskyldighet för reklamskatt inträder när vederlag inflyter kontant eller på annat sätt kommer den skattskyldige till godo. I anvisningar till reklamskattelagen (RSV Ip 1974:3) kallar RSV denna redovisningsmetod för kontantmetoden.

Enligt

reklamskattelagen kan RSV efter ansökan från den skattskyldige besluta att skattskyldighet skall in-

träda när fordran uppkommer (faktureringsmetoden). I

fråga om spelskatt inträder skattskyldighet för bingospel när insats i spel görs och för roulettspel den kalendermånad då spel påbörjas. För en grupp punktskatter förekommer inte redovisningsperioder. Detta gäller totalisatoravgift, lotterivinstskatt och stämpelskatt. Dessa skatter skiljer sig från övriga punktskatter även på det viset att begreppet skattskyldighetens inträde inte används i skatteförfattningarna. Den tidpunkt som är närmast jämförbar med skattskyldighetens inträde är för totalisatoravgift när vadhållning förekommer och för lotterivinstskatt när vinstdragning sker. För stämpelskatt på aktier, utfästelse om kommanditdelägares insats i handelsbolag och lotterier används begreppet skattepliktens inträde. Skatten på aktier tas ut då aktiebolag bildas och då aktiekapitalet ökas och skatteplikt inträder när inbetalningen blivit registrerad eller, Vid ökning av aktiekapitalet, när beslut om ökningen blivit registrerat. För utfästelse om kommanditdelägares insats i handelsbolag inträder skatteplikt när utfästelsen registreras och för lotteri inträder skatteplikt när dragningen sker.

Y6 REDOVISHIHG AV SKATT

Vägtrafikskatt (fordonsskatt och kilometerskatt) tas ut på ett sätt som avviker från vad som gäller övriga punktskatter. En närmare redogörelse för vägtrafikskatt lämnas i de följande avsnitten (s. 78, 79 och 82). För prisregleringsavgifterna används som regel inte avgiftsskyldighetens inträde vare sig i begreppet prisregleringslagarna eller i de tillämpningsföreskrifter som meddelats av JN. Avgifterna kan betecknas som antingen leveransavgifter eller tillverkningsavgifter. Leveransavgifterna utgår vid leveransen eller försäljningen av avgiftspliktiga varor från producenten och avgiften skall redovisas när leveransen eller försäljningen äger rum. Redovisningen av leveransavgifterna kan grundas på fakturor eller andra handlingar som hör till räkenskaperna och kan därför sägas ske efter en faktureringsmetod. Tillverkningsavgifterna utgår vid själva tillverkningen och avgiften skall redovisas när tillverkningen ägt rum. Redovisningen av tillverkningsavgifterna får därför grundas på tillverkningsjournaler. Av bilaga framgår vilka händelser som medför att avgifterna skall redovisas. Dessa händelser motsvarar skattskyldighetens inträde på punktskatteområdet. För som tas ut av statens utväxtförädlingsavgift, sädeskontroll, inträder skyldighet att erlägga avgift vid varje plomberingstillfälle.

§.1.§ Redovisningsperiodens längd

I inledningen har nämnts att punktskatterna och prisregleringsavgifterna som regel skall redovisas för bestämda perioder. Periodernas längd varierar, men är i allmänhet en kalendermånad eller ett kalenderkvartal. Bestämmelserna om redovisningsperiodernas längd har inte tagits in i LFK utan i skatteförfattningarna eller, när det gäller prisregleringsavgifterna, i tillämpningsföreskrifter som JN meddelat. För punktskatterna har redovisningsperioderna som

REDOVISNING AV SKATT

regel bestämts till en kalendermånad. Detta gäller för särskild varuskatt, tobaksskatt, dryckesskatt, försäljningsskatt och skrotningsavgift på motorfordon, reseskatt samt avgift på vissa dryckesförpackningar. Vidare är,enligt RSV:s tillämpningsföreskrifter för bensinskatt samt allmän och särenergiskatt skild beredskapsavgift på bensin,redovisningsperioderna en månad för registrerade av återförsäljare bensin. En skatt, reklamskatt, har som regel redovisningsperioder på två månader. Varje redovisningsperiod är ett kalenderkvartal för allmän energiskatt, särskild beredskapsavgift, bensinskatt, fettvaruavgift och spelskatt. För allmän energiskatt på elektrisk kraft har dock RSV, i fråga om skattepliktig distribution av kraft, bestämt redovisningsperiodernas längd för varje distributör i samband med registreringen. Därvid har redovisningsperioden avpassats så att den motsvarar den debiteringsperiod som distributören tillämpar mot konsumenterna, vanligen tre- eller fyramånadersperioder. Vidare gäller, som nyss nämnts, kortare redovisningsperioder för registrerade återförsäljare av bensin. För spelskatten på roulettspel avser redovisningsperioden kommande kalenderkvartal. I vissa fall får RSV bestämma avsevärt redolängre visningsperioder än som tidigare nämnts. Enligt 21 § andra stycket reklamskattelagen kan RSV besluta att redovisningsperioden tills vidare skall vara helt eller halvt kalenderår. Som regel medger RSV att redovisningsperioden får vara helt kalenderår om den skattepliktiga omsättningen kan beräknas understiga 60 00O kr per år och halvt kalenderår i de fall omsättningen kan beräknas vara mellan 60 000 - 100 000 kr år. Besluten fattas bloaper i samband med registreringen av de skattskyldiga. RSV kan också enligt 6 § lagen (1961:372) om bensinskatt, bensinskattelagen, medge att redovisningsperioden får vara helt kalenderår. Detta får medges

78 REDOVI KING AV SKATT

för den som förbrukar bensin huvudsakligen för drift av flygplan, tåg eller fordon på järnväg, för avprovning av motorer i vissa fall eller för annat tekniskt ändamål än motordrift. Helårsredovisning enligt 6 § bensinskattelagen får vidare medges den som förbrukar gasol huvudsakligen för annat tekniskt ändamål än motordrift eller förpackar gasol så att den får karaktär av butiksvara. Medgivande om helårsredovisning gäller dock inte om den bensin eller gasol för vilken skatt skall betalas överstiger 500 liter per kvartal. För ett fåtal punktskatter som RSV tar ut förekommer inte några egentliga redovisningsperioder. Så är det för lotterivinstskatt, stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier samt totalisatoravgift. Dessa skatter tas ut särskilt efter varje skattepliktig händelse. Kilometerskatt utgår i efterskott för perioder som benämns skatteperioder. Dessa omfattar som regel fyra månader och periodindelningen bestäms efter slutsiffran i det skattepliktiga fordonets registreringsnummer. Fordonsskatt betalas i princip förskottsvis för helt år, skatteår, som också bestäms efter fordonets slutsiffra. Om den sammanlagda skatten för ett fordon överstiger 1 500 kr för helt år skall dock skatten betalas för perioder om fyra månader. Även dessa benämns skatteperioder och varierar efter fordonets slutsiffra. Indelningen av året i perioder har gjorts så att fordonsskatten och kilometerskatten för ett fordon skall

betalas samtidigt1

Redovisningsperioderna för prisregleringsavgifterär i allmänhet en månad. Detta gäller dock inte ga avgiften för innehav av värphöns, som skall redovisas när sätts in i produktion, arealavgiften för värphöns potatis, som redovisas en gång om året, prisregleringsavgift för fisk, som redovisas för särskilda redovisningsperioder på fyra eller fem veckor, den utjämningsavgift som uppbärs av JN, som redovisas för och

19, 12 och 18 §§ vägtrafikskattelagen 4 § väg-

trafikskattekungörelsen.

REDOVISNING AV SKATT 79

tremånadersperioder och utförselavgifterna, som skall redovisas för varje utförsel. Beträffande leveransavgiften för potatis finns inga fastställda redovisningsperioder. Redovisning sker dock enligt praxis en gång per säsong. JN kan besluta om ändring av redovisningsperiodernas längd. Bestämmelserna om redovisningsperioderna finns i tillämpningsföreskrifter, som meddelats av JN. För växtförädlingsavgift förekommer inte redovisningsperioder.

4.1.4 Deklaration m.m.

Skyldighet att avge deklaration

I fråga om skyldigheten att avlämna deklaration innehåller LFK endast en erinran i 5 § om att den skattskyldige skall komma in med en deklaration i enlighet med vad som gäller i skatteförfattningarna. Bestämmelserna om deklarationsskyldigheten finns sålunda för punktskatterna i dessa författningar och innebär som regel att deklarationen skall lämnas av den skattskyldige. Några mindre avvikelser från vad nu sagts förekommer dock. I fråga om energiskatt på elektrisk kraft,

för vilken förbrukare av kraft är skattskyldig, har

deklarationsskyldighet för kraft som distribueras till.förbrukare lagts på distributörerna. I dessa fall skall därför de skattskyldiga konsumenterna inte avge en deklaration. För försäljningsskatt på motorfordon behöver deklaration inte lämnas för fordon som har tillverkats i Verksamhet som inte är yrkesmässig. Beskattning av sådana fordon sker i stället på grund av uppgifter som inhämtas från trafiksäkerhetsverket. Fordonsskatt fastställs med ledning av uppgifter som finns i bilregistret och skyldighet att avge deklaration föreligger inte i detta fall. I fråga om kilometerskatt skall den skattskyldige sända in

80 REDOVISH1YG AV SKATT

stämpelkort med uppgifter om bl.a. körsträcka som jämställs med deklaration (18 och 30 §§ vägtrafikskattelagen). för - Reglerna om deklarationsskyldigheten prisregl ringsavgifterna finns i de tillämpningsföreskrifter som JN meddelat. Som regel gäller även för dessa avgifter att den avgiftsskyldige skall lämna deklaration. Ett par undantag från denna regel finns dock. Leveransavgift på potatis skall erläggas av potatisproducenterna. Avgiften utgår när potatis levereras till bränneri eller stärkelsefabrik, som skall ta ut och redovisa avgiften till JN (JN:s cirkulär 1972:18). De avgiftsskyldiga potatisproduoenterna behöver således inte deklarera. För prisregleringsavgift på svenskfångad fisk skall den avgiftsskyldige, som regel köparen av fisken, lämna deklaration. För den fisk som säljs vid Göteborgs fiskauktion eller kommunalrfiskhamnsförvaltning gäller dock deklarationsskyldigheten för fiskauktionen eller fiskhamnsförvaltningen. I dessa fall är således den avgiftsskyldige, dvs. köparen, befriad från deklarationsskyldighet. Även i fråga om prisregleringsavgift för importerad fisk som sålts på fiskaution skall fiskhamnsförvaltningen, i Göteborg fiskauktionsföreningen, avge deklaration. För växtförädlingsavgift förekommer inte ett deklarationsförfarande.

Deklarationstiden

Med deklarationstid avses här den tid inom vilken deklarationen senast skall avges. För punktskatterna räknas deklarationstiden i allmänhet från redovisningsperiodens slut eller, i de fall redovisningsperiod inte förekommer, från den skattepliktiga händelsen. I de fall redovisningsperioder förekommer gäller oftast en deklarationstid på en månad eller en månad och fem dagar. Deklarationstiden är dock för särskild

SOU 1981283 REDOVISNING AV SKATT 81

varuskatt en månad och femton dagar och för fettvaruavgift och skatten på bingospel femton dagar. Deklarationen för skatten på roulettspel, som skall redovisas i förskott, skall lämnas den 15:e i månaden närmast före redovisningsperiodens början. RSV får, genom särskilda bemyndiganden i skatteförfattningarna, medge undantag från den i dessa författningar bestämda deklarationstiden. Så har också skett i fråga om bensinskatt och allmän energiskatt på bensin. Enligt RSV Ip 1981:4 skall registrerade återförsäljare av bensin sända in deklarationen inom 75 dagar efter redovisningsperiodens slut. RSV har beslutat att de som beviljats årsredovisning med stöd av 6 § bensinskattelagen skall komma in med deklaration inom två månader efter redovisningsperioden. För övriga skattskyldiga till bensinskatt och allmän energiskatt på bensin, huvudsakligen raffinaderierna och storförbrukarna, gäller den i lagen angivna deklarationstiden på en månad. För energiskatten på elektrisk kraft är den i lagen angivna deklarationstiden också en månad. Denna tid tillämpas emellertid huvudsakligen av de kraftproducenter som konsumerar hela sin elproduktion och som således inte distribuerar kraft. För distributörerna har däremot deklarationstiden bestämts genom beslut av RSV i varje särskilt fall då en distributör registrerats. Därvid har de betalningsvillkor som distributörerna tillämpar mot konsumenterna beaktats så att distributörerna inte skall behöva förskottera någon skatt till staten. Detta innebär som regel att deklarationstiden har bestämts till en månad och femton dagar, två månader eller två månader och femton dagar. När det sedan gäller de skatter som inte har redo- visningsperioder totalisatoravgift, lotterivinstskatt och stämpelskatt - räknas deklarationstiden,

82 REDOVISNING AV SKATT

som för dessa skatter är av varierande längd, i princip med utgångspunkt från de skattepliktiga händelserna. Sålunda gäller att deklarationen för totalisatoravgift skall sändas till RSV senast dagen efter tävlingsdagen och att deklarationen för lotterivinstskatt skall lämnas till RSV inom en månad efter vinstdragningen eller, om denna ägt rum före lottförsäljningens början, inom en månad efter slutet av den tid som bestämts för lottförsäljningen. Deklarationstiden för stämpelskatt på aktier är två månader från registreringen av inbetalningen eller ökningen av aktiekapitalet och för utfästelse om kommanditdelägares insats, två månader från registreringen av utfästelsen. Deklarationstiden för stämpelskatt på lotterier är en månad från utgången av den tid som bestämts för lottförsäljningen. För kilometerskatt skall stämpelkort, som jämställs med deklaration, ha kommit in till trafiksäkerhetsverket senast denfjärde i månaden efter avstämplingsmånaden,dNr;den sista månaden i skatteperioden (5 och

7 §§ vägtrafikskattekungörelsen).

De deklarationstider som gäller för punktskatterna är inte helt jämförbara beroende på vissa olikheter i skatteförfattningarna. Sålunda stadgas ibland att deklarationen skall ha sänts in till RSV inom deklarationstiden, vilket torde innebära att det är tillräckligt om deklarationen postats inom denna tid medan det i andra fall krävs att deklarationen kommit in till RSV inom deklarationstiden. De olikheter som förekommer i detta avseende framgår av I de bilaga. senaste skatteförfattningarna har man valt att kräva att deklarationen skall ha kommit in till RSV inom deklarationstiden. Deklarationstiden för prisregleriggsavgifterna varierar i regel från sju till femton dagar och räknas som regel från redovisningsperiodens slut. För utjämningsavgift är deklarationstiden dock en månad och femton dagar. Den vanligaste deklarationstiden är 15 dagar. Denna tid gäller_för förmalningsavgift,

REDOVISNING AV SKATT 83

tillverkningsavgift för mjölk- och gräddersättningsmedel, avgift för svenskfångad fisk, avgift för importfisk, intern fettvaruavgift och extern fettvaruavgift. När det gäller tillverkningsavgift för oljekraftfoder och avgift för innehav av värphöns är deklarationstiden något kortare, tio dagar, men räknas i det senare fallet från den dag då värphöns sattes in i produktionen. Den kortaste deklarationstiden gäller för utjämningsavgiften på mejeriprodukter som skall deklareras senast den sjunde i månaden efter redovisningsperiodens slut. För en avgift, leveransavgift på potatis, har inte bestämts någon deklarationstid. För denna avgift gäller att potatisproducenterna är för avgiftsskyldiga sina leveranser av potatis till brännerier och stärkelsefabriker. Dessa skall i sin tur ta ut avgiften och leverera den till JN. Enligt praxis betalas avgiften till JN en gång årligen. Utförselavgifter redovisas inte för perioder utan för varje utförsel. Någon egentlig deklarationstid förekommer således inte i dessa fall men i stället gäller i princip att avgiften måste vara betald innan utförsel får äga rum. För arealavgift på potatis används de uppgifter som potatisodlarna varje år lämnar till statistiska centralbyrån (SCB) för lantbrukets företagsregister också som deklaration vid avgiftsuppbörden. Den tid inom vilken dessa uppgifter skall lämnas bestäms årligen av SCB.

Vite och förseningsavgift

De skatt- eller skall inom de nu avgiftsskyldiga redovisade deklarationstiderna för punktskatterna och prisregleringsavgifterna komma in med en deklaration utan föregående anmaning från beskattningsmyndigheten. Kommer inte deklarationen in i rätt tid får myndigheten förelägga den skattskyldige att lämna deklaration (5 § LFK). I sådant föreläggande får vite sättas ut (12 § LFK).

84 REDOVISNING AV SKATT SOU 1981283

För punktskatterna gäller som regel att förseningsavgift på 100 eller 200 kr kan utgå om deklarationen inte har lämnats i rätt tid (37 e § LFK). Denna bestämmelse gäller inte för prisregleringsavgifterna.

Deklarationens innehåll

Den skattskyldige skall i deklarationen lämna de uppgifter som behövs för att skatten skall kunna bestämmas. Till deklarationen hänförs här även de uppgifter som lämnas tillsammans med deklarationen i form av sammandrag, specifikationer e.d. I vissa fall skall dessa handlingar visserligen upprättas för varje redovisningsperiod men behöver inte lämnas in till myndigheten. Handlingarna granskas i stället av myndigheten först vid en senare kontroll hos den skattskyldige. I sådana fall är handlingarna närmast att hänföra till deklarationsunderlaget. Någon enhetlig gränsdragning mellan vad som sålunda är att hänföra till deklarationen eller deklarationsunderlaget har emellertid inte gjorts inom LFK:s område. I LFK finns endast allmänna regler om vad en deklaration skall innehålla. Enligt 5 § LFK skall en särskild blankett användas för deklarationen. Blanketten skall vara utformad i enlighet med det formulär som beskattningsmyndigheten bestämt. I deklarationen skall enligt 5 § anges det skattebelopp som belöper på perioden. För punktskatterna finns bestämmelser även om deklarationens innehåll i skatteförfattningarna. Sålunda gäller enligt flertalet skatteförfattningar, t.eX. energiskattelagen, bensinskattelagen och lagen om särskild varuskatt, att deklarationen skall innehålla uppgifter om den skattepliktiga kvantitet eller omsättning som deklarationen avser. Den närmare omfattningen av den uppgiftsskyldighet som föreligger i samband med deklarationen framgår av de olika deklarationsblanketterna. Som regel gäller

REDOVISNING AV SKATT 85

att deklarationsuppgifterna inte skall specificeras i olika poster vilket medför att uppgifterna i deklarationen närmast har karaktär av klumpsummor. Exempelvis skall när det gäller tillkommande poster enligt blanketterna (RSV 5202) för elektrisk kraft, (RSV 5111) för bensin och (RSV 5078 och 5141) för andra bränslen än bensin och gasol i stort sett endast lämnas uppgift om de sammanlagda leveskattepliktiga ranserna från den skattskyldige och om dennes sammanlagda skattepliktiga förbrukning. Dessa uppgifter skall vidare för bränslen delas i och upp varuslag för elektrisk kraft efter den skattesats som gäller vid skatteberäkningen. Liknande av tillredovisning kommande poster med i stort sett endast klumpsummor skall också ske enligt blanketterna för (RSV 5413) dryckesförpackningar, (RSV 5453 a) för reklam, (RSV 5601) för lotterivinster, (RSV 5169) för roulettspel, (RSV 5151) för bingospel samt (RSV 5560, 5561 och 5605) i fråga om stämpelskatt. För några skatter förutom den ovannämnda reskall, dovisningen i klumpsummor, vissa kompletterande uppgifter lämnas. Sålunda skall enligt blanketten (RSV 5092) för tobaksskatt i fråga om varje varuslag anges in- och utgående lager samt varutillförsel under perioden. Enligt blanketten (RSV 5387) för dryckesskatt på malt- och läskedrycker skall den skattskyldige uppge kvantiteten av varje slag av tappade drycker. I några fall skall mycket specificerade uppgifter lämnas i samband med deklarationen. För särskild varuskatt skall de tillkommande posterna i deklarationen sålunda kompletteras med ett fakturasammandrag (blanketterna RSV 5555 och 5324), som skall uppta beskattningsvärdet eller beskattningsvikten för varje varuparti som deklarationen avser. Liknande redovisning skall också lämnas enligt 10 § andra lastycket gen om försäljningsskatt på motorfordon. Enligt denna bestämmelse skall en förteckning lämnas över de fordon som omfattas av deklarationen. I om fettfråga varuavgiften skall förbrukningen av avgiftspliktig

86 REDOVISUING AV SKATT

fettvara för dag under redovisspecificeras varje (blankett RSV 5404) och i deklarationen ningsperioden för totalisatoravgift skall insatserna och (RSV 5180) vissa andra för varje lopp son uppgifter specificeras deklarationen avser. För sådana skatter som skall redovisas för perioder har den skattskyldige som regel rätt till avdrag under vissa närmare angivna förutsättningar. Enligt avdragsbestämmelserna, som är intagna i skatteförfattningarna, skall avdragen göras i deklarationen. skall som regel delas upp i poster efter Avdragen för Dessa kan sålunda vara grunden avdragsyrkandena. i kundförluster, exportförsäljning, återuppdelade lämnade varor osv. De olika avdragsposterna är emellertid inte Även avsom regel närmarespecificerade. dragen i deklarationen har därför i allmänhet karaktär av klumpsummor. I några fall skall mera utförliga uppgifter om avlämnas i samband med deklarationen. För särdragen skild varuskatt och dryckesskatt på malt- och läskedrycker skall uppgifterna om avdrag i deklarationen kompletteras med ett avdragssammandrag (RSV 5356, 5325) eller en specifikation till deklarationen (RSV 5387). I dessa fall tas beskattningsvärdet eller beupp för varje varuparti för vilket skattningsvikten För några skatter skall avdragen för avdrag yrkas. kundförluster också tas upp i en särskild specifikation. En särskild avdragsspecifikation över vilka beskattade varor som använts vid tillverktidigare lämnas också på deklarationsblanketten för ningen särskild varuskatt på choklad- och konfektyrvaror (RSV 5322) om den skattskyldiges redovisning grundas på en tillverkningsjournal. För prisregleringsavgifterna fastställer JN med stöd av 5 § LFK de formulär enligt vilka deklarationsblanketterna skall vara utformade. Bestämmelsen i 5 § LFK om att i deklarationen skall anges det skattebelopp som belöper på perioden gäller också för flerta-

REDOVISNING AV SKATT

let avgifter. Däremot ges inga föreskrifter om deklarationens innehåll i prisregleringslagarna eller i de anvisningar som JN meddelat. Uppgiftsskyldighetens närmare omfattning framgår av deklarationsblanketterna. I fråga om förmalningsavgift är deklarationsblanketten för s.k. lönekvarnar upptagen på ett postgiroinbetalningskort och uppgifter skall endast lämnas om skattens belopp och den skattepliktiga kvantiteten. För övriga prisregleringsavgifter är uppgiftsskyldigheten något mer omfattande. Som regel skall uppgift lämnas om ingående lager och tillverkning av avgiftspliktiga varor. Vidare skall lämnas uppgift om avgiftspliktiga leveranser, export och utgående lager. Dessa poster är ofta specificerade på olika varuslag. För utjämningsavgift på mejeriprodukter och förmalningsavgift föreligger en relativt omfattande uppgiftsskyldighet.

Underlaget för deklarationen

Den skattskyldige skall för att det finns tillsörja räckligt underlag för deklarationen och för att skatten skall kunna bestämmas. De allmänna bestämmelserna om detta finns i 4 § LFK. kan Underlaget utgöras av bokföringen eller särskilda anteckningar eller också kan det ordnas på annat sätt av den lämpligt skattskyldige. I detta sammanhang kan nämnas att näringsidkare är bokföringsskyldiga enligt 1 § bokförings-

lagen (1976:125), BFL, och att jordbrukare är

skyldiga att föra räkenskaper för som underlag taxeringen

enligt 1 § jordbruksbokföringslagen (1979:141).

För punktskatterna har beskattningsmyndigheten som regel meddelat detaljerade anvisningar om den skattskyldiges underlag för deklarationen. För de äldre skatterna ställdes ofta krav på ett relativt omfattande deklarationsunderlag som inte alltid var samordnat med den bokföring som skulle finnas den enligt då gällande bokföringslagen. Den fick skattskyldige då föra särskilda för vid räkenskaper punktskatterna sidan om den ordinarie bokföringen.

88 REDOVISNING AV SKATT

Som regel gäller att bokföringen skall ordnas på ett närmare angivet sätt som-underlättar skattekontrollen. Exempelvis skall, enligt RSV:s meddelande om tobaksskatt (RSV Ip 1975:2), den skattskyldige ordna sin bokföring så att den möjliggör kontroll över tillverkning, försäljning och annat ianspråktagande av skattepliktiga varor. Liknande regler gäller för allmän energiskatt på bränslen (RSV:s cirk. 1971:4 och elektrisk kraft (RSV Ip 1972:1 p. 12). Anp. 28) visningarna för allmän energiskatt grundar sig på en bestämmelse i 32 § energiskattelagen. Enligt 4 § lagen om särskild varuskatt skall bokföringen hos tillverkare och registrerade importörer ordnas så att det är möjligt att kontrollera försäljning och ianspråktagande för vidare bearbetning av skattepliktig vara. Mycket utförliga regler har meddelats om bokföringen för den som är skattskyldig till dryckesskatt på malt- och läskedrycker (RSV Ip 1977:5 p. 7.4). För försäljningsskatten på motorfordon gäller att den skattskyldiges lagerbokföring av skattepliktiga fordon skall vara så specificerad att varje fordon kan identifieras (RSV Ip 1978:1 p. 7.3). Av räkenskaperna hos den som är skattskyldig för reseskatt skall framgå vilka skattepliktiga charterflygningar som utförts. Vidare skall antalet passagerare dokumenteras antingen med passagerarlista eller annan liknande handling eller framgå av verksamhetens allmänna redovisning (RSV Ip 1978:3 p. 7.1). Enligt RSV:s anvisningar (RSV Ip 1974:3 21 §) bör den som är redovisningsskyldig för reklamskatt föra ett särskilt konto för reklamskatt i dagboken (kassaboken). Vidare skall den som framställer reklamtrycksaker göra de anteckningar som behövs för att räkna ut skattebeloppet och i varje särskilt fall specificera de poster som ingår i beskattningsvärdet eller de delar av vederlaget som inte skall ingå. Av bokföringen skall också framgå om en affärshändelse avsett offentliggörande som medfört skatteplikt.

REDOVISNING AV SKATT 89

För flera skatter gäller också utförliga regler om den skattskyldiges fakturering av skattepliktiga varor. Dessa regler är relativt detaljerade och har i stort sett samma innebörd. Reglerna överensstämmer också i stora delar med vad som numera gäller enligt BFL. Nedan skall som exempel på regler om fakturering för punktskatteredovisningen tas upp de bestämmelser som gäller i detta avseende enligt anvisningarna för särskild varuskatt på tekniska preparat och försäljningsskatt på motorfordon (RSV Ip 1977:4 p. 7.2.1 och Ip 1978:1 p. 7.2). För nyssnämnda skatter gäller att en faktura skall utfärdas över varje försäljning av skattepliktiga varor. För särskild varuskatt skall en faktura också upprättas vid ersättningsleverans, dvs. då vara levereras i utbyte mot tidigare leverans. Kreditnota skall enligt anvisningarna för denna skatt alltid utfärdas när en vara återtas. För skattskyldigs försäljning av preparat till anställda gäller att denna kan redovisas antingen i en gemensam faktura för varje beskattningsperiod eller genom en särskild journal. Vid uttag av fordon ur skattskyldigs rörelse utan samband med försäljning bör för försäljningsskatten upprättas en proformafaktura eller annan handling med motsvarande innehåll. De nu uppräknade reglerna om faktureringsskyldighet överensstämmer också med BFL:s regel i 5 § att bokföringen för varje affärshändelse skall grundas på en handling som härrör från händelsen eller som har särskilt upprättats med uppgifter om denna (verifikation). Däremot finns ingen motsvarighet i BFL till den skyldighet att utfärda en faktura som enligt anvisningarna till skatten på tekniska preparat föreligger vid leverans av skattepliktig vara till eget försäljningsställe. Enligt de nämnda anvisningarna för särskild varuskatt och försäljningsskatt skall fakturorna innehålla vissa, för båda skatterna i stort sett likartade, uppgifter. Köparens namn och adress samt datum

90 REDOVLSNING AV SKATT SOU 1981:85

för leveransen skall anges. Vidare skall vissa närmare angivna uppgifter lämnas om de skattepliktiga varor som försäljningen avser och om den skatt som be-

löper på varje vara. Dessa §E§IE§8§é§êhsstämmer ock-

så med BFL:s regler om vilka uppgifter som en verifikation skall innehålla. Enligt anvisningarna för den särskilda varuskatten gäller att fakturorna skall vara försedda med en lönumrering och att kopior av fakturorna skall pande förvaras av den skattskyldige i löpande nummerföljd. BFL skall verifikationerna vara försedda med Enligt nummer eller andra identifieringstecken så att sambandet mellan verifikation och bokförd post utan svårighet kan fastställas. Anvisningarna för varuskatten innebär således att de skattskyldiga för denna skatt får ha en särskild numrering av de fakturor som avser skattepliktiga varor. För många punktskatter gäller att fakturorna för en redovisningsperiod skall antecknas i ett fakturasammandrag. I den mån en faktura inte skall utfärdas såsom vid försäljning till konsument föreligger som regel skyldighet att föra journal över försäljningen av skattepliktiga varor. Vanligen skall den skattskyldige också upprätta och förvara ett särskilt underlag för i deklarationen yrkade avdrag. Detta sker som regel genom ett avdragssammandrag. För prisregleringsavgifterna har också föreskrifter meddelats om underlaget för deklarationen. Som exempel

kan nämnas JN:s kungörelse (1981:76) om förmalnings-

avgift för vete och råg. Enligt dessa föreskrifter

gäller för handelskvarnar, dvs. kvarnar som bedriver

förmalning av egen spannmål för försäljning eller användning i yrkesmässig tillverkning, att de skall föra detaljerade anteckningar om rörelsens lager av spannmål. Vidare skall leveranser från och till kvarnen redovisas liksom uppgifter om förmald kvantitet. För vissa andra avgifter är föreskrifterna inte lika utförliga och i några fall finns inte föreskrifter om underlaget för deklarationen.

REDOVISNING AV SKATT 91

Betalning av skatt

Som regel skall punktskatterna betalas inom samma tid som gäller för att lämna deklarationen. Detta gäller enligt 26 § LFK. Regeln i 26 § LFK gäller inte för stämpelskatt men motsvarande ordning skall tillämpas för stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier enligt 36 § andra stycket stämpelskattelagen. För prisregleringsavgifterna gäller inte 26 § LFK. Motsvarande regler tillämpas emellertid i allmänhet på grund av föreskrifter som JN meddelat. Växtförädlingsavgift skall betalas inom den tid som den som utför statsplombering bestämmer. I kap. 6 lämnas en närmare redogörelse för den ordning som tillämpas för inbetalning av skatt.

3.2 Förslag

.2.1 Inlednin

Redovisningen av de olika skatterna innefattar flera olika moment som framgått av det föregående. Reglerna om skattskyldighetens inträde, redovisningsperiodernas längd och deklarationstiderna finns i skatteförfattningarna medan vissa allmänna regler om deklarationsskyldigheten tagits in i LFK. De olika momenten i skatteredovisningen har getts en varierande utformning i skatte- och avgiftsförfattningarna. En ganska stor oenhetlighet har därför uppstått när det gäller redovisningsreglerna inom LFK:s tillämpningsområde. De nuvarande variationerna i fråga om redovisningen beror också i hög grad på att beskattningsmyndigheten utnyttjat bemyndiganden att medge andra redovisningsperioder och deklarationstider än de som angetts som norm i skatteförfattningarna. För vissa skatter har beskattningsmyndigheten sålunda bestämt avvikande perioder och tider i betydande omfattning. Det förekommer också att olika tidsfrister medgetts olika skattskyldiga till en och samma skatt.

92 REDOVISNLNG AV SKATT SOU 1981:33

Mot den bakgrunden har vi undersökt möjligheterna att göra skatteredovisningsreglerna mer enhetliga. Därvid har vi också beaktat skatteutskottets uttalande att det är angeläget att bestämma skattekreditti-

derna med utgångspunkt i enhetliga grunder (SkU

1978/79:48). Vi har funnit att en betydande utjämning av de nuvarande skillnaderna är möjlig. Därigenom kan reglerna om redovisningsperioder och deklarationstider i de flesta fall föras över från skatteförfattningarna till den nya lagen. Enligt vår mening är den beskrivna möjligheten för beskattningsmyndigheten att för punktskatterna medge redovisningsperioder och deklarationstider som avviker från skatteförfattningarnas huvudregler inte förenlig med regeringsformens föreskrifter. Vi föreslår därför att de ifrågavarande bemyndigandena slopas. När det gäller redovisningsperiodernas längd anser vi dock att beskattningsmyndigheten under bestämda förutsättningar även i fortsättningen skall ha möjlighet att medge längre period än enligt skatteförfattningens huvudregel för skattskyldiga med begränsad skattepliktig verksamhet. Förslaget behandlas närmare i avsnitt 4.2.4. Vid av skatteredovisningsreglerna har vi översynen också tagit hänsyn till den utvidgning av bokföringssom BFL innebär. I och med att i stort skyldigheten sett alla skattskyldiga numera omfattas av BFL:s regler har det fallit sig naturligt att eftersträva en bättre mellan skatteredovisningen och afsamordning

Övergången till obligatorisk faktu-

färsbokföringen. har även haft reringsmetod på mervärdeskatteområdet betydelse för våra överväganden. Våra överväganden i fråga om skatteredovisningen får återverkningar på skattekredittiderna. Det är också denna fråga som företrädare för de skattkring skyldiga främst uppehållit sig vid de olika kontakter som vi har tagit. I första hand gäller det de olika branschorganisationerna på energiområdet. Vad som därvid anförts tas upp i de närmast följande avsnitten.

REDOVISNING AV SKATT

Vad nu sagts gäller i huvudsak alla de skatter och avgifter som omfattas av vårt I om uppdrag. fråga prisregleringsavgifterna torde emellertid vissa avvikelser komma att behöva med till att do göras hänsyn i många fall utgör en del av ett prisregleringssystem för en viss produkt och då det vid sidan legat av vårt uppdrag att föreslå ändringar i fråga om annat än avgiftsregleringen. De föreslagna avvikelserna vad gäller prisregleringsavgifterna framgår av respektive avsnitt. Förslagen i detta avsnitt berör inte växtförädlingsavgift.

4.2.2 Skattskvldighetens inträde, m.m.

Bestämmelserna om skattskyldighetens inträde finns som framgått i skatteförfattningarna. För en större grupp skatter är reglerna relativt Här inenhetliga. träder skattskyldigheten vid leverans till köpare eller dessförinnan när varor eller skattepliktiga nyttigheter tas i anspråk för andra ändamål än försäljning. Inom den gruppen finns emellertid speciella fall. Några andra skatter kan sägas ha en kontantmetod. Skattskyldigheten inträder när köparen betalar. Det gäller dryckesskatten för spritdrycker och vin och reklamskatten. I fråga om reklamskatten kan den skattskyldige efter ansökan få tillämpa faktureringsmetoden. Tidpunkten för skattskyldighetens inträde är avgörande när det gäller att bestämma om skatt skall tas ut och i så fall med vilket belopp. Genom att utgå från leveranstidpunkten får man en koppling till den fysiska hanteringen av varan. Dessa praktiska fördelar åberopades också när en motsvarande beordning slutades för mervärdeskatten i samband med omläggningen till faktureringsmetoden. De nya bestämmelserna i ML har trätt i kraft den 1 januari 1981. Förutom vid leverans eller inträder uttag skattskyldigheten enligt ML när förskott erhålls för beställd vara.

94 REDOVISUING AV SKATT

Den oenhetlighet i de nuvarande reglerna om skattinträde som råder är i allt väsentligt skyldighetens orsakad av olikheter i skatternas uppbyggnad. Vi har inte i detta sammanhang gått in på dessa materiella utan lämnar de nuvarande bestämmelserna oförfrågor ändrade utom i ett par fall. Behov av att även knyta inträde till mottaget förskott har skattskyldighetens vi funnit föreligga endast när det gäller reklamskatten. Med hänsyn till att vi förordar en övergång till faktueringsmetoden (4.2.3) måste en justering göras av bestämmelsen om skattskyldighetens inträde i fråga om två skatter. Reklamskatten har i dag kontantmetoden som huvudregel. Vi föreslår att skattskyldighetens inträde i stället knyts till leverans av tryckav annons och annars när skatsak, offentliggörande tepliktig reklam återges. Det andra fallet avser skatten för spritdrycker och Den nuvarande att skattskyldigheten för vin. regeln AB Vin- och inträder när betalning er- Spritcentralen hålls från Systembolaget AB medför komplikationer t.ex. vid skattesatsföråndringar. Skattskyldighetens inträde bör enligt vår mening knytas till leveransersamma sätt för flertalet andra skatna på som gäller ter. Här skall vidare frågan om skattskyldigheten för allmän energiskatt för elektrisk kraft tas upp. Som framgår av det föregående skall skatten för elektrisk kraft erläggas av den som förbrukat kraften. Den formella skattskyldigheten ligger således hos förbrukaren av den skattepliktiga nyttigheten, vilket avviker från vad som normalt gäller på punkt- Den som gäller i dag har sitt skatteområdet. ordning i överväganden som gjordes när beskattningen ursprung kraft infördes år 1951. Det ansågs då av elektrisk att lägga skattskyldigheten i producentleolämpligt det till att det var vanligt med långtidsmed hänsyn avtal om kraftleveranser som medförde att producenförhindrade att vältra över skatten på konterna var sumenterna.

REDOVISNING AV SKATT

Redovisningen av skatt görs av producenter eller distributörer av elektrisk kraft som registrerats hos RSV. Även om dessa inte är formellt har skattskyldiga de i huvudsak samma skyldigheter som förskattgäller skyldiga enligt andra skatteförfattningar. Den registrerade distributören skall debitera och leverera in skatten till statsverket. Om skatten inte betalas till distributören är han ändå att skyldig redovisa skatten till RSV om inte den uteblivna betalningen beror på att han lidit förlust till av bristanföljd de betalning från förbrukaren. Registrerade producenter och distributörer av elektrisk kraft omfattas ookså av bestämmelserna i LFK om deklaration, skatteinbetalning, kontroll, särskilda avgifter 0.d. De flesta av de långtidsavtal om elleveranser som förekom när energiskatten på elektrisk kraft infördes år 1951 har numera löpt ut. Med till de senashänsyn te årens osäkerhet om kraftsystemets fortsatta utbyggnad har den normala kontraktstiden för högspänningsleveranser kortats ner till två år. Dessutom förses kontrakten med bestämmelser som medger säljaren rätt att ta ut ett högre om han förorsakas pris höjda kostnader t.ex. genom statliga skatter eller avgifter. Motiven för den lösning som valdes år 1951 har således i huvudsak fallit bort. Det finns därför anledning att nu överväga om inte den formella skattskyldigheten bör flyttas över till dem som i är dag redovisningsskyldiga för skatten. skul- Skattskyldiga le då bli

1. den som inom riket yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av honom producerad skattepliktig elektrisk kraft,

2. den som inom riket yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av annan producerad elektskattepliktig risk kraft,

Vid tillämpningen av dessa regler skall den som inom riket yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar skattepliktig elektrisk kraft som överförts till riket för hans räkning och den som utan att tar erlägga avgift emot elektrisk kraft för vilken skatt skall anutgå ses ha producerat kraften.

96 REDOV1SglHG AV SKATT SOU 1981:85

Vi föreslår att energiskattelagen ändras på det sättet. Genom en sådan omläggning skulle man för energiskatten på elkraft få till stånd en ordning som i princip gäller för övriga punktskatter. Omläggningen skulle i huvudsak vara av formell karaktär eftersom de som i dag redovisar elskatten i allt väsentligt

har samma ställning som de skattskyldiga till andra

punktskatter. Även i fortsättningen kommer skatten i praktiken att bäras av de slutliga förbrhkarna. Det finns emellertid fortfarande ett begränsat antal långtidsavtal om kraftleveranser som är utformade så att säljaren saknar möjlighet att genom prishöjning vältra över skatten på köparen. Avtalen avser högspänd kraft och är i huvudsak träffade mellan producent och registrerad distributör. Eftersom skatten i sådana fall skall tas ut först när distributören säljer kraften uppkommer inga problem. För de ytterst få fall då skatten skall tas ut av producent, som på grund av avtal inte kan ta ut högre avgift av förbrukaren, föreslår vi en särskild övergångsbestämmelse. På samma sätt som i fråga om energiskatten på elektrisk kraft finns anledning att diskutera ändringar i bestämmelserna om skattskyldighetens inträde när det gäller två prisregleringsavgifter, leveransavgiften för potatis och den avgift för fisk som f.n. betalas in till statsverket av kommunal fiskhamnsförvaltning eller annan organisation som bedriver fiskauktioner. Vad avser leveransavgiften för potatis är

den som odlar s.k. fabrikspotatis (potatis av-

f.n. sedd för sprit- och stärkelseframställning) avgiftsbetalas emellertid in till JN av skyldig. Avgifterna det bränneri eller den stärkelsefabrik dit potatisleveransen skett. Enligt vår mening bör jordbruksprisändras så att brännerier och stärkelregleringslagen sefabriker även formellt avgiftsskyldiga (se vigörs dare 10.3.1 under 10 §).

REDOVISNING AV SKATT

I fråga om avgifterna för fisk nu den ordgäller ningen att för fisk som köpts fiskauktion är på köparen betalas avgiftsskyldig. Avgiften emellertid av köparen till den som driver fiskauktionen (kommunal

fiskhamnsförvaltning eller annan), vilken i sin tur

levererar in avgiften till JN. Även här bör enligt vår mening den som har att betala in avgiften till JN fortsättningsvis även vara formellt avgiftsskyldig

(se vidare 10.3.4 under 8 §).

4,2.3 Redovisningsskvldighetens inträde

Allmänt

För flertalet punktskatter gäller enligt de nuvarande reglerna att tidpunkten för skattskyldighetens inträde sammanfaller med tidpunkten för redovisningsskyl- \ dighetens inträde. I deklarationen för varje redovisningsperiod skall skatten på de varor tas för upp vilka skattskyldighet inträtt under perioden. Av gällande bestämmelser om skattskyldighetens inträde följer att deklarationen för viss redovisningsperiod skall ta upp de leveranser och som skett uttag under perioden även om fakturering och av bokföring fordringar som uppkommit genom leveranserna äger rum först under en senare I den mån redovisningsperiod. sådan eftersläpning i fråga om bokföringen av uppkomna fordringar förekommer torde det vara nödvändigt att den skattskyldige om författningarnas redovisningsföreskrifter skall kunna följas - vid sidan av den vanliga bokföringen har en till separat bokföring underlag för

skatteredovisningen.

Uppgifter som utredningen inhämtat tyder emellertid på att

beskattningsmyndigheten i praktiken godtagit

en

skatteredovisning som utgår från faktureringen. I

normalfallen synes sådana förskjutningar av redovisningen till faktureringstillfällen som medför att skatten redovisas i efter den perioden då leveransen

98 REDOVISNIFG AV SKATT SOU 1981:8Ö

skett av revisorerna anmärkas som periodiseringsfel men inte leda till någon justering. Vid skattehöjningar gör man emellertid korrigeringar av sådana periodiseringsfel. Vi har erfarit att det nyss beskrivna redovisningemönstret förekommer hos en betydande del av de skattskyldiga.

Faktureringsmetoden

Med faktureringsmetod avses här i princip den redovisningsmetod som fr.0.m. den 1 januari 1981 gäller i fråga om redovisning av mervärdeskatt. Skatteredovisningen skall ske när affärshändelse, genom vilken skattskyldighet har intratt, bokförs eller borde ha bokförts (5 a § ML). Metoden innebär att redovisningen - utöver kontanta - skall innefatta betalningar uppkomna fordringar. Enligt BFL skall fordringar bokföras så snart det kan ske sedan faktura eller annan handling, som grundar anspråk på vederlag utfärdats eller sådan handling bort föreligga enligt god affärs-

sed (8 § andra stycket BFL). Detta samband i BFL mel-

lan fakturering och löpande bokföring ligger bakom benämningen faktureringsmetod. En huvudprincip i BFL är sålunda att de olika affärshändelserna skall grundbokföras så snart som möjligt sedan de inträffat. Även i fråga om uppkomna fordringar och skulder uttalas i förarbetena till BFL behovet av snabb bokföring. Delvis med hänsyn till svårigheten i vissa fall att med ledning av civilrättens regler bestämma tidpunkten för en fordrans eller skulds uppkomst förordade departementschefen emellertid att bokföringsskyldigheten borde knytas till faktureringen. Den nuvarande ordningen innebär således att viss kortare tid kan förflyta från det leverans skett till dess fordran på köparen bokförts.

REDOVISNING AV SKATT 99

Genom bestämmelsen i 8 § tredje stycket BFL, som kompletterats med anvisningar från bokföringsnämnden

(Kommerskollegiets författningssamling 1981:7) till-

låts vissa näringsidkare att med av dröja bokföring fordringar och skulder tills sker. betalning Någon löpande eller periodisk av obetalda grundbokföring fakturor sker inte under året. Vid räkenskapsårets slut skall dock alltid då obetalda fordringar bokföras. Denna metod för bokföringen benämns kontantprincipen. Enligt bokföringsnämndens anvisningar får näringsidkare som har en årsomsättning som inte överstiger ett som motsvarar belopp 20 gånger basbeloppet

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

generellt tillämpa kontantprincipen. Mot den angivna bakgrunden har Vi närmare undersökt förutsättningarna för en övergång till obligatorisk faktureringsmetod. I denna fråga är förhållandena beträffande punktskatterna och prisregleringsavgifterna likartade. Det närmast följande tar dock sikte på punktskatterna. Prisregleringsavgifterna tas upp avslutningsvis. Det som främst talar för att använda faktureringsmetoden vid skatteredovisningen är de redovisningstekniska fördelarna. Genom en sådan metod en uppnås samordning mellan den vanliga och affärsbokföringen skatteredovisningen. Det underlättar arbetet för de skattskyldiga och skapar bättre förutsättningar för beskattningsmyndighetens kontrollverksamhet. Vidare får det anses vara av värde att för redovisreglerna ningen av punktskatter och mervärdeskatt kan göras lika. Som framgått skulle en övergång till faktureringsmetod för flera punktskatter endast innebära ett lagfästande av den redovisningspraxis som redan finns. Omläggningen till faktureringsmetod för mervärdeskatteredovisningen var förenad med betydande problem främst på grund av verkningar de på skattskyldigas likviditetsförhållanden. Med tillämpning av kontantmetoden uppkommer skyldighet att redovisa skatten

100 REDOVISNING AV SKATT

först när betalning erhålls från köparen. Om säljaren lämnar lång kredit till köparen medför faktureringsmetoden en avsevärd tidigareläggning av redovisningsskyldigheten. För att komma till rätta med dessa problem förenades omläggningen med särskilda övergångsbestämmelser. På punktskatteområdet uppkommer i allmänhet sådana likviditetsproblem. Det är endast inga för skatten på annonser och reklam som omläggningen kan medföra vissa problem. Vid de kontakter vi har haft med olika företrädare för de skattskyldiga har man också allmänt anslutit sig till vårt förslag att införa faktureringsmetoden vid skatteredovisningen. De redovisningstekniska fördelarna med en sådan ordning har varit det som främst betonats. vår talar övervägande skäl för att Enligt mening faktureringsmetoden bör tillämpas vid skatteredovis- När det gäller de större företagen med datoningen. riserade bokföringsrutiner som svarar för redovisningen av den helt övervägande delen av de olika skatterna torde en övergång till faktureringsmetod i huvudsak innebära ett lagfästande av nuvarande redovisningspraxis. Inte heller för de medelstora företagen torde några komplikationer uppkomma. För de mindre som allmänt sett kan ha svårigheter att företagen, iaktta olika krav på redovisning av verksamheten som uppställs, bör också en skatteredovisning som utgår

från bokföringsskvldigheten enligt BFL framstå som

lämplig.

Verkningar av en övergång till faktureringsmetoden

Vissa är förenade med den angivna övergången problem till För de flesta skatter som faktureringsmetod. skulle beröras beräknas skatten efter vikt eller kvantitet. Även när det värdeskatterna avviker gäller i de flesta fallen från det faktubeskattningsvärdet rerade varuvärdet. Dessa förhållanden medför att

sou 1981:83 REDOVISNING AV SKATT 101

tillämpningen av faktureringsmetoden kräver att skatten genom att anges i fakturan eller tas upp på annat sätt kan bokföras på ett särskilt skattekonto. En annan fråga är hur de olika händelser som grundar skattskyldighet enligt skatteförfattningarna återspeglas i bokföringen. När det gäller huvuddelen av de transaktioner som föranleder skattskyldighet, leveranser till nämligen köpare, innebär en faktureringsmetod inte några problem. Kontanta och betalningar uppkomna fordringar i anledning av leveranserna föranleder bokföringsåtgärder. För allmän energiskatt benpå flytande bränslen, sinskatt och särskild för beredskapsavgift oljeprodukter inträder även vid skattskyldigheten leverans till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av RSV:s depå. Enligt gällande anvisningar för dessa skatter skall faktura utfärdas för sådana leveranser. Det tveksamt om det synes enbart av BFL:s bestämmelser att följer någon skyldighet bokföra den typen av leveranser. Rent affärsmässigt rör det endast sig om en flyttning av lagertillgångar. Behov av särskilda

redovisningsföreskrifter upp-

kommer därför i dessa fall. Med till redan hänsyn tillämpade rutiner torde detta inte innebära några redovisningstekniska problem för de skattskyldiga. Ianspråktagande för annat ändamål än försäljning är närmast att jämställa med som anbenämningen uttag vänds i M. De ianspråktaganden som avses har i de flesta fall den karaktären att de skall bokföras. Det kan dock inte uteslutas att vid särregler sidan av BFL visar sig påkallade. När det gäller energiskatten på flytande bränslen finns möjlighet för större förbrukare att bli registrerade som skattskyldiga. För sådana förbrukare inträder skattskyldigheten vid förbrukningen. I dessa fall går det inte att få uppgifter om förbrukningen från affärsredovisningen utan den nuvarande ordningen bör behållas, dvs. skatt

102 REDOVISHIHG AV SKATT

skall erläggas för den bränslen som förbru-

kvantitet

kats under redovisningsperioden. Motsvarande gäller för skatten på elektrisk kraft. Enligt lagen om särskild varuskatt inträder skattskyldigheten bl.a. när vara tas i anspråk för vidare bearbetning. Sådant ianspråktagande torde sällan bli föremål för notering i affärsredovisningen. För samtliga de nu nämnda fallen där skattskyldighetens inträde är knuten till händelser som inte normalt föranleder någon bokföringsåtgärd föreslår vi en regel i LPP som anger att skyldigheten att redovisa skatten uppkommer samtidigt som skattskyldigheten. Särskilda problem uppkommer beträffande de avdrag för vissa transaktioner som får göras vid skatteredovisningen. Flertalet av de skatteförfattningar som skulle komma att beröras av faktureringsmetoden är uppbyggda på ett i stort sett enhetligt sätt. Det skattepliktiga området omfattar alla varor av visst slag. Reglerna om skattskyldighet och skatteredovisning bygger på. att all försäljning och annat ianspråktagande av de skattepliktiga varorna skall tas upp i deklarationen. I syfte att undanta viss försäljning eller förbrukning från beskattning har särskilda avdragsregler tagits in i författningarna. Till skillnad från vad som gäller för mervärdeskatten är således punktskatterna uppbyggda på en bruttoredovisning av skatten; Avdrag av det nu angivna slaget är bl.a. avdraget för varor som exporteras. Det finns i alla de berörda skatteförfattningarna. I flera av dem medges vidare avdrag för varor som använts vid provning. Energiskattelagen och bensinskattelagen innehåller flera som till att undanta varor som används avdrag syftar för vissa ändamål från beskattningen. De aktuella författningarna innehåller emellertid av en annan karaktär. Det är avockså avdragsregler som i första hand betingas av beskattningens drag

REDOVISNING AV SKATT 103

tekniska utformning. För att undvika dubbelbeskattning finns rätt till avdrag för tidigare beskattade varor i alla författningarna. En motsvarande avdragsrätt gäller för varor som den skattskyldige återtagit på grund av återgång av köp. Med hänsyn till punktskatternas karaktär av övervältringsskatter har man vidare ansett att den skattskyldige inte skall behöva betala skatten om hans köpare inte betalar varan på grund av konkurs e.d. I dessa fall medges därför också avdrag. Tillämpningen av faktureringsmetoden vid skatteredovisningen påverkas av de nu nämnda avdragsreglerna. I fråga om avdragen för tidigare beskattade varor, vid återgång av köp och vid kundförlust inte uppstår några särskilda problem om man inför faktureringsmetod. Dessa affärshändelser föranleder bokföringsåtgärder och därmed erhålls underlag för avdragsyrkandena. När det däremot gäller övriga avdrag är förhållandena annorlunda beroende på att den i skattskyldige dessa fall inte tar ut någon skatt av kunden. Affärsredovisningen ställer då inte något krav på att skattebeloppet skall bokföras. Den skattskyldige måste emellertid lägga upp sin redovisning så att han får ett riktigt underlag för dessa avdragsyrkanden. Som nämnts tillämpar många företag redan i dag faktureringsmetoden vid sin skatteredovisning. Enligt de uppgifter vi har fått används därvid varierande redovisningsmetoder. I vissa fall anges priset inklusive skatt på fakturan till kunden och från det beloppet dras skatten av. I andra fall sker med bokföringen utgångspunkt från motsvarande noteringar endast på den kopia av fakturan som säljaren behåller. Även om förfaringssätten är något omständliga har de fungerat i praktiken. Frågan om man bör från

övergå bruttoredovisning

till nettoredovisning vid övergång till faktureringsmetod har flera aspekter.

104 REDOVISNIHG AV SKATT

Från principiella utgångspunkter skulle en nettoredovisning av punktskatterna vara att föredra om man inför De mer eller mindre fiktifaktureringsmetoden. va bokföringsåtgärder som den nuvarande ordningen kräver skulle då kunna undvikas. Den diskuterade omläggningen bör emellertid förenas med andra ändringar i om resultatet skall bli bra. skatteförfattningarna Vi har inte ansett det lämpligt att i detta sammanen så genomgripande omarbetning av de olika hang göra skatteförfattningarna. Det är i första hand kontrollskäl som har föranlett att med avdrag har valts i de nyss nämnda lösningen fallen. Genom en bruttoredovisning av skatten erhåller också uppgifter om de lebeskattningsmyndigheten veranser och andra ianspråktaganden som inte skall beskattas. Det möjliggör en avstämning mot den totala tillverkningen som kan beräknas på olika sätt. Enligt vår mening bör de uppgifter som beskattningsmyndigheten nu får genom systemet med bruttoredovisning också krävas vid en eventuell nettoredovisning av skatten. Därmed skulle en omläggning från brutto- till nettoredovisning av de aktuella punktskatterna inte medföra någon nämnvärd lättnad för de skattskyldiga. På kort sikt kan det t.o.m. innebära en viss belastning eftersom åtskilliga skattskyldiga anpassat sina redovisningsrutiner till de nuvarande reglerna. De tidigare beskrivna metoderna som tilllämpas för att få underlag för avdragsyrkandena kolliderar inte heller med BFL:s föreskrifter. Med hänsyn till det nu sagda har vi inte föreslagit en omläggning till nettoredovisning. Några synpunkter bör också tas upp i fråga om de skattskyldiga som tillämpar kontantprincipen vid bokföringen. Skattskyldiga enligt ML som tillämpar en sådan bokföringsmetod får under löpande beskattningsår använda kontantmetod vid redovisningen av mervärdeskatt. Vid redovisningen för årets sista period skall dock även fordringar och skulder inräknas.

REDOVISNING AV SKATT

Jämfört med förhållandena på mervärdeskatteområdet finns det ett mycket begränsat antal skattskyldiga till punktskatt som använder vid sin kontantprincipen bokföring. Det är i huvudsak i fråga om särskild varuskatt och reklamskatt som detta kan bli aktuellt. Om man skulle följa ML:s nya regler om faktureringsmetod vid beskattningen skulle det på punktskatteområdet innebära en senareläggning av skatteredovisningen för de skattskyldiga som tillämpar kontantprincipen. Det är emellertid inte orimligt att en skatteredovisningsmetod som övervägs därför att den skulle medföra en bättre samordning med den vanliga affärsbokföringen då också får anpassas till de särskilda bokföringsrutiner som vissa skattskyldiga enligt BFL tillåts använda.

Övervägande skäl talar sålunda för att man väljer

den lösning som bestämdes för mervärdeskatten. Med hänsyn till de begränsningar i fråga om bl.a. omsättningens storlek som förutsätts för av tillämpning kontantprincipen medför en sådan ordning jämförelsevis marginella förändringar. Flera av de skattskyldiga med sådan bokföringsmetod har dessutom så låg omsättning att de bör kunna medges längre redovisningsperioder än den normala. Förslag om sådan förlängning lämnas i avsnitt 4.2.4.

Reklamskatten

Som tidigare framhållits har företrädare för de skattskyldiga i allmänhet sett positivt förpå vårt slag att införa faktureringsmetoden vid skatteredovisningen. En avvikande inställning finns emellertid hos vissa grupper av skattskyldiga till reklamskatt. När det gäller reklamskatten likvidiuppställer sig tetsproblem av i princip samma slag som vid mervärdeskatteomläggningen. Eftersom någon avdragsrätt inte förekommer kan problemen sägas vara ännu mer accentuerade. Ä andra sidan är reklamskatteuttaget inte

106 REDOVISNING AV SKATT SOU 1981:85

lika stort som uttaget av mervärdeskatt och antalet till reklamskatt relativt begränsat. skattskyldiga En undersökning som RSV gjort visar att ca 35 % av de registrerade skattskyldiga till reklamskatt f.n. Av undersökningen kan tillämpar faktureringsmetoden. inte dras säkra slutsatser om vilka typer av några skattskyldiga som främst tillämpar faktureringsmetoden. Även skattskyldiga med obetydlig skatteredovisning förekommer bland dem som använder faktureringsmetoden. Kontantmetoden tillämpas å andra sidan av flera skattskyldiga som redovisar mycket betydande skattebelopp. När mervärdeskattens redovisningssystem valdes för reklamskatten skedde det med motiveringen att de ofta skulle betala båda skatterna och skattskyldiga att det därför var lämpligt med samma redovisnings- RSV har också i sina anvisningar uppmanat de regler. skattskyldiga som använder faktureringsmetoden vid mervärdeskatteredovisningen att tillämpa samma metod för reklamskatten. Mot den bakgrunden framstår det som naturligt att anpassa reklamskattens redovisningsregler till den ordning som bestämts för mervärnya deskatten. När det sedan gäller frågan vad en övergång till obligatorisk faktureringsmetod får för likviditetsmäskonsekvenser för de skattskyldiga har det inte siga varit möjligt att i detalj kartlägga effekpraktiskt terna. I flera fall blir det fråga om en viss förkort-

ning av skattekredittiderna. Jämfört med många andra

kommer dock reklamskatten även i fortpunktskatter sättningen att ha för de skattskyldiga gynnsammare Flera av de skattskyldiga med beredovisningsregler. gränsad skattepliktig verksamhet, t.ex. vissa idrottsföreningar,torde inte påverkas nämnvärt av en omläggning med hänsyn till att de har halv- eller helårsredovisning. Sammanlagt torde något behov av omfattande övergångsbestämmelser som för mervärdeskatten inte föreligga. Det torde räcka med att ikraftträdandet

REDOVISNING AV SKATT 107

bestäms så att de skattskyldiga ges rimlig tid för att anpassa sig till det nya systemet.

Undantag från faktureringsmetoden

Den övergång till faktureringsmetoden som vi sålunda förordar blir tillämplig för flertalet av punktskatterna. Vissa skatter har som nämnts en sådan uppbyggnad att metoden inte kommer i fråga. Det gäller spelskatt och reseskatt. Lotterivinstskatt, stämpelskatt, totalisatoravgift och vägtrafikskatt berörs inte heller. För de prigrgglggigggaggiftgr som utgår vid köp,

försäljning och leverans tillämpas redan f.n. i

praktiken en faktureringsmetod. Något hinder mot att lagfästa den i dessa fall föreligger därför inte. För övriga prisregleringsavgifter, som utgår t.ex. vid tillverkning, bör JN liksom nu ges fullmakt att bestämma tidpunkten för redovisningsskyldighetens inträde. Växtförädlingsavgift berörs som tidigare nämnts inte av förslagen i detta avsnitt.

Gräns för redovisningsskyldigheten

En fråga som avslutningsvis bör tas upp i detta sammanhang rör förutsättningarna för att införa någon form av minimigränser när det gäller redovisningsskyldigheten. För mervardeskatten gäller att redovisningsskyldighet inte föreligger om den skattepliktiga omsättningen understiger 10 000 kr per år. Enligt reklamskattelagen föreligger inte redovisningsskyldighet om den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 20 000 kr. I vissa fall uppkommer redovisningsskyldighet för reklamskatt först om omsättningen överstiger 60 000 kr. Syftet med de angivna minimigränserna är främst att nå administrativa vinster genom att minska antalet skattskyldiga som skall redovisa skatten till be-

AV SKATT 108 REDOVISNIKG

skattningsmyndigheten. Vi har undersökt om en gemensam minimigräns för redovisningsskyldigheten i den nya lagen skulle vara en lämplig åtgärd för att nå detta syfte. En undersökning av de olika punktskatterna med avseende storleken av de skattskyldigas årligen repå dovisade skattebelopp visade dock att en gemensam gräns inte bör komma i fråga. För de flesta skatterna skulle inte heller några uttalade administrativa vinster uppnås eftersom antalet berörda skattskyldiga är litet. I Viss utsträckning är avgränsningssyftet tillgodosett genom det i vissa skatteförfattningar intagna kravet på att Verksamheten skall bedrivas yrkesmässigt. Några skatter, t.ex. bensinskatten, är uppbyggda så att vissa skattskyldiga skall lämna deklarationer trots att de inte har någon skatt att redovisa. De uppgifter om leveranser som dessa skattskyldiga lämnar har väsentlig betydelse i kontrollarbetet. En annan faktor som med varierande styrka talar emot en minimigräns för redovisningsskyldigheten är det krav på neutralitet i beskattningen som brukar uppställas. När det gäller den särskilda Varuskatten på chokladoch konfektyrvaror skulle emellertid en avsevärd lättnad i administrationen kunna uppnås redan vid en mycket lågt satt minimigräns. Det kan enligt vår mening ske utan rubbningar av konkurrensförhållandena på detta område. Vi föreslår därför att en sådan gräns tas in i lagen om särskild varuskatt. Vid en undersökning av de skattskyldigas redovisning av särskild varuskatt visar det sig att mer än 100 skattskyldiga betalar mindre än 3 OOO kr i skatt per år. Dessa skattskyldiga bör enligt vår mening kunna undantas från redovisningsskyldigheten. Om gränsen dras vid en sådan nivå kommer nämligen endast denna grupp som i dag redovisar obetydliga skattebelopp att undantas, eftersom nästa grupp av skattskyldiga har betydligt större

REDOVISNING AV SKATT 109

årsskatt att redovisa. Av bl.a. redovisningstekniska skäl bör gränsdragningen utgå från beskattningsvikt. Gränsen bör lämpligen bestämmas till en årlig tillverkning av skattepliktiga varor på högst 500 kg (se vidare 10.2.3 under 6 a §). När det gäller minimigränser i om redovisfråga ningsskyldighet för prisregleringsavgifterna gör sig i viss mån andra intressen gällande än beträffande punktskatterna. Syftet bakom avgifterna är i allmänhet att de som är verksamma på ett visst varuområde, t.ex. potatisodlingen, genom avgifter skall själva bekosta den - främst att marknadsreglering åtgärder avsätta uppkommande överskott - som behövs på varuområdet. En generell minimigräns kan därvid medföra risk för att de avgiftsskyldiga vars verksamhet i omfattning överstiger minimigränsen får i en utsträckning som inte är rimlig bära kostnaderna för en marknadsreglering som kommer hela varuområdet till godo. En generell minimigräns är därför inte att lämplig dra. Däremot bör, liksom nu, JN från till avavgift gift kunna pröva redovisningsskyldigheten och därvid bl.a. ta hänsyn till den förenkling som det kan väntas medföra från administrativ synpunkt att befria vissa avgiftsskyldiga med liten verksamhet från redovisningsskyldighet. Sådana undantag från redovisningsskyldighet föreligger f.n. i fråga om arealavgift för potatis och avgift för innehav av värphöns.

.2. Redovisnin s erioderna m.m.

Allmänna utgångspunkter

En del av den oenhetlighet som kännetecknar den nuvarande skatteredovisningen med att redosammanhänger visningsperioderna har olika längd. Kalendermånad är visserligen en period som gäller för en stor grupp av skatter och avgifter, men kalenderkvartal är också en vanlig redovisningsperiod. Reklamskatten har perioder som är två månader och i fråga om energiskat-

110 REDOVISNING AV SKATT

ten på elektrisk kraft förekommer redovisningsperioder som omfattar fyra månader. Som tidigare nämnts ligger såväl utformningen av reglerna i skatteförfattningarna som beskattningsmyndighetens föreskrifter om andra redovisningsperioder bakom de nu angivna olikheterna. För den följande diskussionen är skattekredittidens av stor Den tiden beror av såväl relängd betydelse. längd som betalningstiden, dvs. dovisningsperiodernas tiden från av redovisningsperioden till den utgången skatten skall betalas. När det i fortsättningen dag talas kredittid i avses summan om genomsnittlig dagar av betalningstiden och halva redovisningsperioden. om betalningstiden tas upp i avsnitt 6.3. Det Frågan förslag som vi framläggerdär innebär att betalningstiden med några få undantag skall vara 35 dagar, dvs. skattebetalningen skall göras senast den femte dagen i andra månaden efter utgången av redovisningsperioden. Våra i detta avsnitt utgår således överväganden från att betalningstiden bestäms till 35 dagar. Den olikformighet i fråga om skatteredovisningen som föreligger har sin grund i olika omständigheter. En är att man sökt anpassa tidsfristen för skatteredovisningen och betalningen till de betalningsvillkor som gällt inom branschen i fråga. En annan omständighet är att man vid övergången till ett nytt system för beskattningen inte velat försämra villkoren för de skattskyldiga jämfört med vad som gällt tidigare. I fall har eftersträvats att få samma redovisnågra nings- och betalningstider som för mervärdeskatten. Riksdagen har med utgångspunkt i gällande ordning för redovisningen av skatterna på bensin uttalat att det är att skattekredittiderna bestäms efangeläget

ter (SkU 1978/79:48). I sitt betän-

enhetliga grunder kande skatteutskottet på att kredittiden för pekade bensinskatt vida överstiger vad som gäller inom konsumtionsbeskattningen i övrigt. Vid våra har vi beaktat vissa allmänna överväganden Skatteredovisningen bör inte avse alltför synpunkter. korta perioder. Månadsredovisning torde av allmänna

REDOVISNING AV SKATT 111

administrativa skäl vara den tätaste som redovisning bör komma i fråga. Genom att skattskyldigheten för de flesta skatterna inträder vid leverans av den varan och skattepliktiga en betydande del av försäljningen sker mot kredit kan inte heller inbetalningstiden sättas alltför kort. Den skattskyldige skall inte behöva förskottera skatten på grund av de regler som vi föreslår. I fråga om deklarations- och betalningstiden måste man också beakta de praktiska synpunkterna. Skälig tid för att ta fram och kontrollera uppgifterna om periodens skatt samt upprätta deklaration måste me?ges. Dessa synpunkter skall mot det allmänna kravägas vet på att de olika skatterna bör betalas in till statsverket så snabbt som möjligt. Influtna medel som svarar mot skatten på de sålda varorna skall allmänt sett inte tillföra den skattskyldige likviditet och möjliggöra räntevinster på skattebeloppen.

Vi har först övervägt en ordning som innebär att redovisningstiderna bestäms med särskilt beaktande av de betalningsvillkor som gäller inom de olika branscherna. Det är emellertid mycket svårt att med tillräcklig säkerhet fastställa dessa förhållanden som också kan komma att förändras från tid till annan. Systemet skulle också leda till att den nuvarande oenhetligheten skulle komma att bli än större. Vi förordar därför inte en sådan ordning. Vi har också övervägt möjligheten att bestämma en gemensam redovisningsperiod för alla skatter. Med en kalendermånad som gemensam period skulle förhållandena vara oförändrade för en stor skatter. grupp Några skatter skulle emellertid få betydande förkortningar av de nuvarande kredittiderna. För skatterna benpå sin skulle det handla om en halvering av den gällande kredittiden. Antalet redovisningstillfällen för re-

112 REDOVISNING AV SKATT

klamskatten, som har relativt många skattskyldiga, skulle fördubblas. För skattskyldiga inom energiområdet skulle i vissa fall en förskottering av skatten bli aktuell. Enligt vår mening är det inte lämpligt att välja en sådan lösning. Inte heller bör man bestämma en gemensam redovisningsperiod till två månader. Det skulle visserligen innebära en viss administrativ lättnad men det skulle leda till en opåkallad förlängning av kresamtidigt dittiderna för en stor del av skatterna. Vi anser att det inte går att finna något lämpligt alternativ som kan gälla över hela området. gemensamt Vi har därför valt att anlägga främst praktiska lämplighetssynpunkter på frågan om redovisningsperioderna.

Förslaget

Något uttalat skäl för att förlänga redovisningsperio-

den för de skatter som i dag har en an-

kalendermånad

ser vi inte föreligga. Ett grundläggande krav när det en sådan omläggning som ju får negativa ekonogäller miska effekter för statsverket torde vara att motsvarande vinster kan göras på det administrativa planet. Eftersom antalet skattskyldiga till de skatter det är om är så begränsat kan sådana vinster inte uppfråga stå i nämnvärd grad om redovisningsperioden förnågon Skatterna med månadsredovisning bör därför i längs. allmänhet lämnas oförändrade.

skatterna

har vi dock funnit När det gäller på bensin det att övergå till redovisningsperioder på lämpligt två månader. Vi har haft kontakter i frågan med föför de Därvid har SPI i försreträdare skattskyldiga. att den ordningen skall behålta hand yrkat gällande las. Man hävdar att såväl bensin- som oljeförsäljningi former som avviker från vad som gäller för en sker av andra varor som är belagda med punktförsäljning i sådan att frister för skatteinskatt grad längre är För det fall en förkortning betalningen påkallad.

REDOVISNING AV SKATT

ändock föreslås gör SPI att den gällande kredittid som tillämpas för mervärdeskatten bör väljas. Om

skattekredittiden bestäms till kortare tid än 65 dagar blir det SPI enligt fråga om förskottering av skatt i vissa fall. Enligt SPI får varje av kredittiden förkortning mycket omfattande konsekvenser för de skattskyldiga. En förkortning till 65 skulle medföra en likvidagar ditetsförsämring med sammanlagt 550 milj. kr. Slutligen har SPI hävdat att de nuvarande reglerna inte bör ändras innan_energiskattekommittên (B 1979:06) har lämnat sina förslag i fråga om den framtida utformningen av energibeskattningen. Vårt förslag om redovisningsperioder och betalningsfrister bör innefatta även energiskatterna. Skattekredittiderna när det galler bensin och oljor är avsevärt än för längre övriga punktskatter. Detta har också betonats av som riksdagen också efterlyst enhetligare redovisningsregler. Enligt vår mening finns det inte skäl att så medge långa kredittider som man har i Med till dag. hänsyn uttalandena i direktiven till energiskattekommittén om att den skall pröva frågan om en övergång till beskattning av energi inom mervärdeskatteområdet ligger det nära till hands att en skattekredittid överväga på 65 dagar. Skattskyldiga behöver då inte förskottera skatten men får statsverket in samtidigt skattepengarna betydligt tidigare än f.n. De nu berörda förhållandena har lett oss till bedömningen att en skattekredittid på 65 är rimdagar lig. Vi föreslår att förkortningen av de nuvarande skattekredittiderna för bensin och olja åstadkoms genom att redovisningsperioden bestäms till två kalendermånader. Som tidigare nämnts skall betalningstiden vara 35 dagar. Den genomsnittliga skattekredittiden blir således 65 dagar. Det innebär för skatterna på bensin en förkortning av kredittiden med 25 dagar och för energiskatten på en med 10 daoljor förkortning gar.

114 REDOVISNING AV SKATT

Av det har framgått att även energiföregående skatten elektrisk kraft skall omfattas av vårt på till När det förslag om övergång faktureringsmetod. och betalningstider kängäller redovisningsperioder netecknas också den skatten av en betydande oenhet-

Vi har haft kontakt med Svenska elverksförlighet. som har hävdat att man vid en eventuell föreningen av redovisningsreglerna bör ha mervärdeskatändring tens som förebild. Svenska kraftverksförordning eningen har anslutit sig till elverksföreningens yttrande. De har liksom SPI an-

båda organisationerna

sett att de nuvarande inte bör ändras innan reglerna lämnat sina förslag.

energiskattekommittén

är det inte med den nu- Enligt vår mening lämpligt i om redovisningen av varande oenhetligheten fråga kraft. Allmänna skål talar för skatten på elektrisk att man också område åstadkommer enhetliga på detta och skattebetalningstider. Efter redovisningsperioder området har vi stannat för att liksom en genomgång av för bensin och föreslå att redovisningsperioderoljor Med 35 dagars bena bestäms till två kalendermånader. man kredittid på 65 talningstid får en genomsnittlig en viss förkortning av de nuvarandagar. Det innebär varierande redode tiderna. Med hänsyn till de mycket är det svårt att närmare beräkna Visningsförhållandena effekterna av vårt förslag. Förslaget avser också

särskild beredskapsavgift för oljeprodukter.

Behovet av för det fall de nya

övergångsbestämmelser

för redovisningen av skatterna på energiomreglerna medför kortare skattekredittider har framhållits råggt Därvid har man följande tre alav främst SPI. angett

ternativ.

i samband med kom- 1. Kredittidsreduktionen genomförs mande skattehöjningar.

successiv förkortning under minst fem år. 2. En

får räntefritt lån från staten med 3. De skattskyldiga en återbetalningstid som inte understiger fem år.

REDOVISNING AV SKATT

Vi är medvetna om att en förkortad skattekredittid innebär betydande för de

likviditetspåfrestningar

skattskyldiga, främst på bensinområdet. Av de alternativa krav på övergångsbestämmelser som SPI har framfört bör i första hand det som innebär en successiv förkortning under ett visst antal år komma i frå-

ga. En sådan ordning är visserligen förenad med vissa

tekniska nackdelar, men torde ändå vara den lämpligaste lösningen när det gäller bensinen. Det synes nämligen osäkert om enbart en för senarelagd tidpunkt ikraftträdandet får den avsedda effekten. Vi föreslår därför en successiv av förkortning kredittiden för skatterna på bensin. De nya bestämmelserna bör sättas i kraft ungefär ett år efter beslutet om ändring. Då bör kredittiden förkortas med förslagsvis tio dagar. Den återstående reduktionen på 15 dagar bör göras efter ytterligare ett år. För skatterna på oljor och elektrisk kraft torde tillräcklig övergångstid skapas om ikraftträdandet bestäms till ca ett år efter riksdagens beslut. t Våra förslag i fråga om skattekredittiderna för energiskatterna bör omprövas när energiskattekommitténs förslag föreligger.

När det sedan gäller reklamskatten saknas anledning att ändra den nuvarande huvudregeln om redovisningsperiodens längd, dvs. två månader. Även för spelskatt bör redovisningsperioden bestämmas till två månader.

Vi har tidigare föreslagit att den bestämgällande melsen i

dryckesskattelagen om skattskyldighetens

inträde i fråga om spritdrycker och vin skall ändras. En regel om att skattskyldigheten inträder vid AB Vin- och Spritcentralens leveranser till Systembolaget AB medför vid oförändrade en redovisningsregler förkortning av AB Vin- och Spritcentralens skattekredittid med en månad. I yttrande till har AB Vinutredningen och Spritcentralen hävdat att en förkortning av skattekredit-

REDOVISNING AV SKATT

med en månad skulle leda till att likviditeten tiden minskade med ca 500 milj. kr. Därmed skuli företaget ett behov av att finansiera verksamhele det uppkomma i form av aktiekaten genom upplåning, ägartillskott liknande sätt. Enligt AB Vin- och pital eller på skulle dessutom ränteinkomsterna sjunka Spritcentralen därmed skulle företagets årliga inlevekraftigt och rans av överskottsmedel till statsverket minska. vidare gällande att AB Vin- och Spritcentralen gör av nu genomsnittliga kredittiden beräkning gällande de olika skatterna som utredningen gjort inte der för ett rättvisande resultat i fråga om skatten på ger och vin. Med hänsyn till de betalningsspritdrycker villkor som tillämpas mellan AB Vin- och Spritcentra- AB kan den genomsnittliga krelen och Systembolaget till 40 dagar. Av dittiden i stället uppskattas drygt AB Vin- och att de nämnda skälen yrkar Spritcentralen för redovisningen av skatde nuvarande bestämmelserna ten och vin skall lämnas oförändrade. på spritdrycker Om en ändå föreslås, bör utredningen, enligt ändring initiera en ändring av be- AB Vin- och Spritcentralen, i avtalet mellan staten och talningsbestämmelserna AB. Vidare måste alternativ finansiering Systembolaget åstadkommas. pekar AB Vin- och Spritcentra- Slutligen len på behovet av lämpliga övergångsbestämmelser. vår bör även beskattningen av sprit- Enligt mening av de tidigare angivna hudrycker och vin följa någon med om en eller två måvudreglerna redovisningsperiod nader. Det lämpligt att bestämma redovisningssynes till två månader. Med en betalningstid på perioderna skulle kredittiden komma att minska

35 dagar därmed

med 15 dagar jämfört med i dag. Om lämpliga övergångstorde en sådan omläggning Vabestämmelser tillskapas ra att utan andra särskilda åtgärder. möjlig genomföra Det är emellertid inte vår uppgift att ta upp frågan eventuella förändringar av det gällande avtalet om och AB. Vi är dock medvetmellan staten Systembolaget

REDOVISNING AV SKATT

na om att den frågan måste beaktas när våra förslag övervägs.

åggmggfgjtgiggsgis föreslår Vi när det gäller redovis-

ningsperioderna att en kalendermånad skall behållas för de skatter som har sådan redovisningsperiod f.n. med undantag för skatterna och på bensin dryckesskatten på sprit och vin som får två kalendermånader som redovisningsperiod. För de skatter som i dag har redovisningsperioder på tre eller fyra månader skall en förkortning till två månader göras. Reklamskatten lämnas oförändrad.

Som tidigare nämnts har beskattningsmyndigheten i allmänhet möjlighet att bestämma annan redovisningsperiod än den som anges i lagen. F.n. anges inte alls under vilka förutsättningar beslut om avvikande perioder får meddelas. Enligt vår mening är en sådan ordning inte förenlig med regeringsformens krav. Det finns dock anledning att även i fortsättningen ge beskattningsmyndigheten möjlighet att medge längre redgvisningsperigder när särskilda skäl föreligger. För skattskyldiga med låg årlig bör skatteredovisning redovisningsperioden kunna bestämmas till halvt eller helt beskattningsår. Vilka fall som skall omfattas av denna regel bör avgöras med hjälp av bestämmelser om visst högsta årsskattebelopp. När det gäller motsvarande reglering för mervärdeskatten har man valt att ange beloppsgränserna i förarbetena till lagen. Enligt vår bör få mening frågan en författningsreglering och vi föreslår därför att gränsdragningen görs i förordningen. Redovisningsperiod som omfattar halvt beskattningsår bör kunna medges skattskyldiga som regelmässigt har att redovisa en årsskatt som är mindre än 20 OOO kr. Gränsen för helårsredovisning bör gå vid 10 OOO kr. De längre redovisningsperioderna bör bestämmas med utgångspunkt i beskattningsåret. Med begreppet beskattningsår avses därvid beskattningsår enligt kom-

munalskattelagen (1928:370) eller, om verksamheten

118 REDOVISHIHG AV SKATT

inte medför skattskyldighet enligt kommunalskattelakalenderår eller i vissa fall räkenskapsår. Syfgen, tet är att åstadkomma en koppling till inkomstskatte- En motsvarande ordning gäller för merredovisningen. värdeskatten fr.o.m. den 1 januari 1981. Visserligen är fördelarna med en sådan anknytning till den direkta beskattningen inte lika uttalade i och som när det fråga om punktskatterna avgifterna mervärdeskatten, men vi anser ändå att den gäller bör En enhetlig reglering för hela ordningen väljas. skatteområdet torde i detta hänseende vara av värde är förenad med för de skattskyldiga. Omläggningen visst administrativt merarbete eftersom de skattskylräkenskapsår måste noteras av beskattningsmyndigas Detta torde emellertid inte innebära någon digheten.

särskilt stor belastning. Beskattningsåret tas också

vårt förslag, som vi redovisar i det följande, enligt av vissa besluts-

till utgångspunkt för beräkningen

frister. som kan förutses, ett förbättrat tekniskt Om, stöd införs vid beskattningen hos RSV torde det inte medföra några svårigheter att utgå från beskattningsår i stället för kalenderår i detta avseende.

För tillämpas f.n. i huvudprisregleringsavgifterna sak redovisningsperioder om en kalendermånad med möjför JN att för vissa avgiftsskyldiga, om särlighet skilda skäl medge avsteg. Vi föreslår att föreligger, denna ordning bibehålls; De avgifter som nu redovisas särskilt för händelse bör därvid varje avgiftspliktig också förbli oförändrade. Som tidigare nämnts givetvis berör förslagen i detta avsnitt inte växtförädlings-

avgift.

REDOVISNING

.119

AV SKATT

4.2.5 Deklarationsskvldighet och deklarationstid

När det gäller skyldigheten att lämna deklaration för punktskatterna har vi inte funnit anledning att föreslå några sakliga ändringar. Deklarationen skall lämnas av den som är Det dock inte skattskyldig. gäller sådan skattskyldig som skall betala försäljningsskatt för motorfordon som han tillverkat i verksamhet som inte är yrkesmässig. Någon av för ändring reglerna uppgiftslämnandet på vägtrafikskattens område föreslår vi inte heller. Deklarationsskyldigheten bör regleras mer uttömmande i LPP än nu. De som är skall deklarationsskyldiga utan anmaning lämna en deklaration för redovisvarje ningsperiod. För skatter och avgifter som inte skall redovisas för bestämda perioder skall deklarationen lämnas för varje händelse som enligt respektive författning utlöser skattskyldigheten. Den oklarhet som i dag råder beträffande skyldigheten för registrerade

skattskyldiga att deklarera i de fall någon skatt in-

te skall betalas bör undanröjas. Även i sådana fall skall en deklaration lämnas till beskattningsmyndigheten. I likhet med vad som gäller i dag bör beskattningsmyndigheten ha möjlighet att anmana annan än den som är deklarationsskyldig att lämna deklaration. Den

möjligheten tar närmast sikte på det fallet att be-

skattningsmyndigheten har anledning att anta att någon som inte är registrerad som ändock skattskyldig tillverkar eller säljer skattepliktiga varor. Som redan framgått är den nuvarande ordningen när det gäller deklarationstiderna Det

ganska oenhetlig.

beror dels på olikheter i författningsbestämmelserna, dels på att beskattningsmyndigheten särskilda medgett deklarationstider. I allmänhet gäller dock en deklarationstid på en månad. Tiden för av skatt inbetalning har kopplats till deklarationstiden det viset att på skatten alltid skall betalas inom den tid som gäller för att lämna deklaration.

120 REDOVISNING AV SKATT

En deklarationstid på omkring en månad är enligt vår för de flesta skatter. Flera skatmening lämplig ter har redan i dag en deklarationstid på 35 dagar. Det har också mervärdeskatten. Vi anser det lämpligt att deklarationstiden genomgående bestäms till 35 dagar. Deklarationstiden räknas antingen från redovisningsutgång eller, för de skatter som skall redoperiodens visas för varje skattepliktig händelse, från skattskyldighetens inträde. Det bör även gälla spelskatten

på roulett; som i dag skall redovisas för komande pe-

rioder. Vi har inte funnit några avgörande skäl tala emot till deklaration efter redovisen omläggning ningsperiodens utgång. En tillfredsställande kontroll bör vara även efter en övergång till eftermöjlig handsredovisning av den skatten. I fråga om punktskatterna är det enligt vår mening endast lotterivinstskatten och totalisatoravgiften, på lotterier och aktier som fordrar en stämpelskatten avvikande reglering av deklarationstiden. Deklarationen för totalisatoravgift bör även i fortsättningen sändas till RSV i omedelbar anslutning till tävlingsdagen. Med hänsyn till att vi förordar en reglering som innebär att deklarationen skall ha kommit in viss sista dag bör tiden anges till tredje dagen efter tävlingsdagen. Den gällande deklarationstiden för lotterivinstskatt - en månad - bör inte ändras nu med häntill de som kan förutses på grund av syn omläggningar lotteriutredningens förslag. Inte heller i fråga om stämpelskatten på lotterier finns det anledning att nu göra någon omläggning. Den längre deklarationstiden för på aktier m.m., två månader, har stämpelskatt visat sig påkallad i praktiken med hänsyn till tidsför att få erforderliga uppgifter från reåtgången gistreringsmyndigheten. I de nuvarande bestämmelserna anges deklarationstiden på olika sätt. Enligt de äldre författningarna gäller vanligtvis att deklarationen skall lämnas viss dag, medan de nyare författningarna stadgar att dekla-

REDOVISNING AV SKATT 121

rationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten viss dag. För att möjliggöra en enkel kontroll av att deklarationsskyldigheten fullgjorts i rätt tid bör det senare systemet genomföras för hela punktskatteområdet. I det sammanhanget bör det att vi i det fölpåpekas jande föreslår att det nuvarande sambandet mellan deklaration och skall skattebetalning upphöra. Enligt uppgifter från RSV har man för avsikt att för de få skatter som i dag har gemensam blankett för deklaration och inbetalning göra en uppdelning av dessa handlingar b1.a. i samband med att datateknik förs in i beskattningen. Mot den bakgrunden är det inte längre nödvändigt att tidsmässigt helt samordna deklarationen och skattebetalningen. Om man bibehåller den nuvarande kopplingen uppkommer nämligen vissa tillämpningsproblem i fråga om betalningen (se avsnitt 6.2.2). I LFK finns ingen bestämmelse om anstånd med att

lämna deklaration. att i vissa fall få så-

Möjlighet dant anstånd finns däremot i både TL och ML. En regel om anstånd med deklaration bör gälla också för punktskatter och avgifter. Vi har utformat bestämmelsen med mervärdeskattens anståndsregel som förebild. Anståndsfrågan skall prövas av beskattningsmyndigheten på ansökan av den deklarationsskyldige. Ansökan om anstånd med att lämna deklaration skall ha kommit in senast den då deklarationen senast dag skulle ha kommit in till Det beskattningsmyndigheten. kravet bör uppställas bl.a. med till den hänsyn uppläggning av beslutsordningen som vi föreslår. I de fall anståndsansökan kommer in för sent kan anstånd visserligen inte medges, men om förutsättningarna för anstånd i övrigt föreligger torde normalt några sanktioner för den försenade deklarationen inte bli aktuella. Det övervägande antalet har prisregleringsavgifter f.n. en deklarationstid som understiger en månad. Vid de kontakter som vi har haft med företrädare för de avgiftsskyldiga har framgått att denna nu i alltid, mänhet 15 dagar, är för kort och att förseningar ofta

122 REDOVISNING AV SKATT

förekommer. Mot denna bakgrund föreslår vi att även deklarationstiden för prisregleringsavgifterna som regel blir 35 dagar. För och mejeriprodukter lämnas deavgift på mjölk klarationerna till en ekonomisk förening. Avgiftssker som regel genom att föreningen avuppbörden räknar den som deklarerats från det bidrag avgift som den samtidigt skall uppbära. Denavgiftsskyldige na ordning bör lämpligen bibehållas. I 2 kap. 6 § LPP har därför in en regel som innebär att JN får tagits föreskriva att deklaration skall avlämnas till sådan ekonomisk förening som avses i 1 a § jordbrukspris-

regleringslagen. När det inbetalningstiden för prisreglegäller bör den även i fortsättningen i huringsavgifterna samordnas med deklarationstiden. Liksom för vudsak är det emellertid lämpligt att deklapunktskatterna rationstiden och inbetalningstiden anges med regler som inte direkt till varandra. För arealavanknyter där sker med giften på potatis, avgiftsuppbörden av en datoriserad rutin som är samordnad med hjälp till skördeskadeskyddet, krävs uppgiftsinsamlingen bestämmelser som innebär en mer betydande skillnad mellan de båda tiderna. I bör prisregleringsavgifterna kunna följa övrigt vad som föreslagits i fråga om punktskatter. i detta avsnitt berör inte växtföräd- Förslagen

lingsavgift.

4.2.6 Deklarationens innehåll, m.m.

Av det har framgått att föreskrifterna i föregående LFK och skatteförfattningarna om vad deklarationen skall innehålla är relativt allmänt hållna. Det närmare innehållet i skattskyldigas uppgiftsskyldighet av RSV:s anvisningar för de olika skatterna. framgår som skall lämnasi dekla- De grundläggande uppgifter rationen bör utförligare i lagen än vad som anges i Sålunda skall det framgå att deklaragäller dag.

sou 1981:83 REDOVISNING AV SKATT 123

tionen skall innehålla uppgifter om beskattningsvarde, beskattningsvikt eller motsvarande, skattens bruttobelopp och eventuella avdragsbelopp, uppdelade på de bruttoposter och som bör avdragsposter urskiljas med hänsyn till bestämmelskatteförfattningarnas ser, samt skattens nettobelopp. I lagen bör också anges att eller den regeringen

myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att

deklarationen skall kompletteras med Varuförteckningar eller liknande. sådana föreskrifter

Behovet av

skiljer sig mellan skatterna. Vi har inte i detta sammanhang tagit närmare ställning till de olika krav på uppgifter som i dag gäller för de flesta punktskatterna. Allmänt sett torde dock den föreslagna övergången till skatteredovisning enligt faktureringsmetoden innebära ett minskat behov av flertalet specialredovisningar som förekommer i dag. Det får ankomma på beskattningsmyndigheterna att närmare undersöka vilka uppgifter som behövs för att bestämma skatten riktigt och för att kontroll skall vara möjlig. På motsvarande sätt bör man för de olika skatterna pröva de nuvarande kraven på hur de skattskyldiga skall lägga upp sin bokföring. Några avvikelser i fråga om prisregleringsavgifterna jämfört med bestämmelserna för punktskatterna när det gäller deklarationens innehåll m.m. fordras inte. Däremot berör förslagen i detta avsnitt inte växtförädlingsavgift.

5 SKATTENS BE STMVHVLANDE

5.1 Gällande ordning

.1.1 Inlednin

I detta avsnitt ges en översikt av den som ordning f.n. tillämpas för punktskatterna vid beslut om fastställelse av skatt och vid efterbeskattning. Punktskatternas beslutsförfarande - med formlösa beslut när ändring inte görs i deklarationen och med möjlighet för beskattningsmyndigheten att besluten ompröva - har stora likheter med den ordning som gäller enligt ML. En kortfattad beskrivning av denna lämnas ordning därför också. Vidare behandlas motsvarande förfarande för prisregleringsavgifterna m.m., för vilka tillämpas relativt enkla beslutsformer. Endast för de avgifter som införts under senare tid gäller LFK:s beslutsordning.

5.1.2 Skattebeslut

Punktskatterna

Beslutsordningen i ;gg bygger på att skatten som regel fastställs i enlighet med deklarationen. I de fall beskattningsmyndigheten godtar den skattskyldiges deklaration behöver något beslut inte meddelas. Meddelas inte ett beslut gäller nämligen, enligt 19 § andra styck_ et LFK, att skatten anses fastställd i med enlighet deklarationen vid beslutsfristens dvs. ett år utgång,

126 SKATTELIS BESTZSLH‘-LANDE SOU 1981 =83

efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända. Om beskattningsmyndigheten däremot vill avvika från deklarationen måste myndigheten enligt 17 § första stycket LFK meddela ett beslut om detta. Detsamma gäller om myndigheten vill ta ut skatt av någon som inte deklarerat. Om beskattningsmyndigheten anser att skatten måste fastställas innan utredningen i ärendet slutförts får beslutet vara preliminärt (17 § första stycket LFK). Beskattningsmyndigheten är under beslutsfristen oförhindrad att fatta flera preliminära beslut så länge slutligt beslut inte har meddelats. Beskattningmyndigheten är dock skyldig att meddela ett slutligt beslut om den skattskyldige begär det (17 § andra stycket LFK). Föreligger endast preliminärt beslut anses skatten vid beslutsfristens utgång fastställd genom slutligt beslut i enlighet med det senast meddelade preliminära beslutet (19 § andra stycket LFK). Preliminära beslut har, bortsett från ett par undantag, samma verkningar som slutliga beslut. Skatten enligt ett preliminärt beslut skall betalas inom den tid som anges i beslutet och detta kan ligga till grund för indrivningsåtgärder. Vidare gäller, enligt 23 § LFK, reglerna om slutliga beslut i 17 och 18 §§ förvaltningslagen även för preliminära beslut. Sistnämnda bestämmelser behandlar myndighets skyldighet att moti-

vera beslut, underrätta part om innehållet i beslut,

m.m. De rättsliga verkningarna av de preliminära besluten avviker på ett par punkter från de verkningar som de slutliga besluten har. Dels får beskattningsmyndigheten ompröva preliminära beslut, dels får preliminära beslut inte överklagas. Om den skattskyldige är missnöjd med ett preliminärt beslut som beskattningsmyndigheten inte vill ändra kan han endast få ändring i detta att först ett slutligt beslut, som han i genom begära sin tur kan överklaga.

SKATTENS BESTÄMMANDE

Praxis hos RSV innebär att preliminära beslut som regel används vid rättelse av de fel som upptäcks vid deklarationsgranskningen. slutligt beslut meddelas först efter det att en revision har hos den företagits skattskyldige. Har det framkommit vid revisionen att den skattskyldiges deklaration är rättas orikoriktig tigheten med ett slutligt beslut. Endast om revisionen varit partiell, dvs. enbart berört en begränsad del av underlaget till deklarationen, eller då RSV av annan anledning avser att senare göra ytterligare kontroll av skatten för används redovisningsperioden, preliminärt beslut även efter en revision hos den skattskyldige. Skönsbeskattning får ske om skatten inte kan beräk-

nas tillförlitligt och detta beror att deklaratio-

på nen eller underlaget för den är Skönsbebristfälligt. skattning får också ske om någon deklaration inte lämnats. Reglerna om skönsbeskattning för både gäller preliminära och slutliga beslut (18 § LFK). För stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier gäller inte 19 § LFK. I stort sett motsvarande skall ordning dock tillämpas enligt 30 § 1 mom. stämtredje stycket pelskattelagen. Den enda skillnaden är att den ettåriga beslutsfristen i stämpelskattelagen räknas från utgången av det kalenderår varunder inskatteplikten trädde och i LFK från av det kalenderår varutgången under redovisningsperioden slutade. För vägtrafikskatt gäller särskilda i beslutsregler vägtrafikskattelagen. Vägtrafikskatt påförs i allmänhet genom ADB utan att beslut meddelas av beskattningsmyndigheten. Som grundval för beskattningen används uppgifter i det centrala bilregistret (22 § vägtrafikskattelagen). Anser någon att ett skattekrav är felaktigt får han pâkalla ett beslut hos beskattningsmyndigheten om fastställelse av skatt. Sådant beslut skall begäras senast inom 30 efter dagar den dag skatten senast skall betalas. Har krav om skatten mottagits först efter förfallodagen räknas tiden från den dag skattekravet mottogs. Beskattningsmyndigheten får

128 SKATTENS BESTÄNMANDE SOU 1981;35

också besluta om fastställelse av skatt om det föresärskilda skäl. Sådan möjlighet har beskattligger under två år efter utgången av det ningsmyndigheten skatteår som skatten avser. Om det inte går att beräkna skatten med ledning av tillgängliga uppgifter får den fastställas efter skälig grund (23 § vägtrafikskattelagen). för lotterivinstskatt regleras i Beslutsordningen (1964:804) om uppbörd och redovisning av kungörelsen särskild skatt å vissa lotterier, lotterivinstskatte- I 2 § av denna kungörelse finns bestämkungörelsen. melser om att RSV skall fastställa skatten om den beräknat skatten till felaktigt belopp skattskyldige eller om han inte redovisat skatt. I övrigt är beslutsförfarandet för lotterivinstskatten helt oreglerat. Detta innebär bl.a. att beslut endast meddelas om beskattningsmyndigheten avviker från den skattskyldiges uppgifter i anmälan om dragning och att någon särskild beslutsfrist inte förekommer. i LFK gäller inte heller för gvgg- Beslutsreglerna lastavgift. Sådan avgift skall enligt 8 § lagen om överlastavgift påföras genom beslut av länsstyrelse. Energiskatt på elektrisk kraft, för vilken skatt den ordinarie beslutsordningen i LFK gäller, skall erlägför bl.a. den kraft som distribuerats till konsugas menterna. Som regel sker mätaravläsning av förbrukningen hos konsumenterna endast en gång om året. Skatteberäkningen blir därför schabloniserad för de redovisningsperioder under vilka avläsning inte har skett men rättas till under loppet av en tolvmânadersperiod. Denna ordning avviker från övriga punktskatter där varje redovisningsperiod betraktas som en sluten enhet.

SKATTENS BESTÄMMANDE

Prisregleringsavgifterna m.m.

I JN:s verksamhet

med uppbörden av prisregleringsav-

gifterna förekommer beslut om fastställelse av avgift

i relativt begränsad utsträckning. Meddelande av be-

slut sker i endast regel vid

betalningsförsummelser,

men som regel anmodas först den att avgiftsskyldige

betala det felande beloppet innan beslut meddelas. En-

dast om någon inte efterkommer en sådan anmodan medde-

las ett särskilt beslut, som kan ligga till för grund

indrivningsåtgärder om avgiften inte betalas inom den

i beslutet I angivna tiden. övriga fall sker avgifts-

uppbörden hos JN utan att några särskilda beslutsfor-

mer behöver iakttas.

För flertalet avgifter gäller inte 19 § LFK vilket

bl.a. medför att det inte finns någon särskild be-

slutsfrist inom vilken fastställelsebeslut får medde-

las. I stället anses de allmänna reglerna om tio års

preskription vara tillämpliga JN:s på avgiftskrav i

dessa fall. Däremot har JN för de avgifter som införts

under senare år bestämt att även 19 § LFK skall till-

lämpas. Detta innebär således bl.a. att för dessa av-

gifter förekommer en beslutsfrist och att slutligt be-

slut i enlighet med avlämnad deklaration skall anses

föreligga vid beslutsfristens I utgång. dessa fall

överensstämmer hos JN i

beslutsordningen stort sett

med förfarandet för punktskatterna. De beslut om fast-

ställelse av avgift som JN meddelar är som regel slut-

liga.

För avgifter på och mjölk mjölkprodukter handhas

vissa åtgärder inom prisregleringen, bl.a. i fråga om

avgiftsuppbörden, av en ekonomisk

förening. Eftersom

de avgiftsskyldiga i dessa fall som regel också har

rätt till olika bidrag som överstiger avgiften innebär

föreningens medverkan i avgiftsuppbörden huvudsakligen

att avgiften avräknas från de bidrag som skall utgå

till de avgiftsskyldiga. Föreningens verksamhet bl.a.

rörande avgiftsuppbörden står under kontroll av JN som

även meddelar erforderliga beslut om fastställelse av

130 SKATTENS BESTÄMMANDE

skäl att avvika från om det finns avgift, exempelvis

deklarationen. är bl.a. LFK: O) Enligt 6 § växtförädlingsavgiftslagen denna Vid tilltillämplig på avgift. beslutsordning

skall verkställd avgiftsdebitelämpning av 19 § LFK

som beslut.

ring ha samma verkan preliminärt

Mervärdeskatten

upp efter

Beslutsordningen i ML byggdes ursprungligen

LFK men har utvecklats och kompletterats mönster av

SFS 1979:304 som behandlades senast genom lagändringen Beslutsordningen för mervärdei prop. 1978/79:141.

anses vara modernare än LFK:s. skatten får också

deklaration i rätt tid Har den skattskyldige lämnat

ML att skatten anses fastoch ordning gäller enligt

med deklarationen när deklarationen ställd i enlighet Har detta inte kom in till beskattningsmyndigheten.

till noll kronor. Den skett anses skatten fastställd

inte om beslut som innebär skattskyldige underrättas - i de fall eller att skatten att deklarationen följts och inte lämnats i rätt tid ordning deklaration Båda dessa av betill noll kronor. typer fastställts

slut är formlösa (32 § M).

avvika från deklaratio-

Vill beskattningsmyndigheten

som inte lämnat deklaration nen eller beskatta någon Sådana beslut kan för merskall ett beslut meddelas.

för vara antingen

värdeskatten liksom punktskatterna

En skillnad mellan LFK och preliminära eller slutliga.

är att preliminära beslut enligt ML i detta avseende

skall komma till användning LFK endast undantagsvis

att de beslut som beskattningsmedan ML förutsätter

meddelar som regel skall vara preliminära myndigheten får enligt ML endast fat- (33 § M). Slutligt beslut

det eller om särskilda tas om den skattskyldige begär

(36 § första stycket M). skäl föreligger mellan mervärdeskatten och punkt- En viktig skillnad

beslutsfristens längd som i ML är skatterna är vidare

ML) räknat från utgången tre år (36 § tredje stycket

SKATTENS BESTAMVIANDE 131

av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända. I LFK (19 §) är beslutsfristen ett år räknat från utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända. Till beslutsfristen har knutits samma i verkningar ML som i LFK. Detta innebär att så länge slutligt beslut inte meddelats kan meddebeskattningsmyndigheten la preliminära beslut under beslutsfristen. Fråga om att fatta preliminärt beslut om mervärdeskatt får dock inte väckas efter den 30 november under beslutsfristens tredje år (35 § ML). Vidare kan den skattskyldige begära att slutligt beslut skall meddelas under hela beslutsfristen. Har slutligt beslut meddelats får fråga om nytt sådant beslut inte prövas (36 § ML). I M att skatten skall fastställas

stadgas för varje

redovisningsperiod och att detta skall ske med ledning av deklaration och övriga tillgängliga handlingar (30 § Ml). Från regeln om att skatten skall fastställas för varje finns i redovisningsperiod undantag 34 §. Om den fastställda skatten skall ändras efter beskattningsårets utgång och ändringen avser skatt till mer än hänförlig en redovisningsperiod behöver skatten inte fördelas på de redovisningsperioder som skatten är hänförlig till. I stället får ändringen göras i den sista för redovisningsperioden beskattningsåret. Som förutsättning för detta gäller dock att deklarationstiden för den sista redovisningsperioden gått ut och att slutligt beslut om skatt inte meddelats för någon under

redovisningsperiod beskattnings-

året.

5.1.3 Efterbeskattning

Punktskatterna

Här en beskrivning av ges de regler om efterbeskattning som finns i LFK (20 och 21 §§). Motsvarande bestämmelser för mervärdeskatten finns i 38 och 40 §§ ME och för de direkta skatterna i 114 och 115 En §§ TL. kort redogörelse för dessa regler lämnas också. Det förekommer inga större skillnader mellan bestämmelser-

132 SKATTENS BESTÄMANDE

na i de olika Detta dock inte de tidslagarna. gäller frister inom Vilka efterbeskattning får ske. för efterbeskattning har tagits in Förutsättningarna i 20 § LFK. Efterbeskattning får ske om den skattskyli en deklaration eller på annat sätt lämnat en dige till ledning vid fastställelse av oriktig uppgift skatt. Detsamma när den skattskyldige har ungäller derlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift eller har lämnat en oriktig uppgift i mål om skatt. Efterbeskattning får vidare ske om den skattskyldige inte sätt vad som åligger honom enpå rätt fullgjort 8 eller 9 § LFK. Dessa säger bl.a.

ligt bestämmelser

att den skall lämna varuskattskyldige på anfordran eller av vara och lämna tillträde prov beskrivning till lokaler som används i verksamheten. För granskav handlingar och varulager skall den skattskylning lämna biträde. Om den skattskyldige inte dige nödigt har dessa kan således efterbefullgjort skyldigheter skattning ske. För att skall få äga rum krävs dock efterbeskattning vidare att den har följts eller att oriktiga uppgiften den skattskyldiges förfarande annars har föranlett att skatt inte har fastställts eller har fastställts till för lågt belopp. 20 får efterbeskattning inte ske om det Enligt § LFK tillkommande är att anse som ringa. Efskattebeloppet terbeskattning får inte heller ske om det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att sker. Denna bestämmelse har tillefterbeskattning kommit av de indirekta skatternas karaktär av på grund

(BevU 1959:3). Det kan i vissa

övervältringsskatter situationer tänkas att en skattskyldig i god tro inte har till skatten vid sin prissättning. Om tagit hänsyn han inte i efterhand kan kräva in skatten kan det i sådana fall få obilliga konsekvenser om statsverket driver sitt skattekrav. Då kan således efterbeigenom skattning underlåtas, om den framstår som uppenbart

oskälig.

SKATTENS BESTÃMMANDE

Efterbeskattning får ske efter skälig om de grund uppgifter som den skattskyldige har lämnat inte är av sådan beskaffenhet att de kan till läggas grund för en tillförlitlig av berälming skatten (20 § LFK). För efterbeskattning olika gäller tidsfrister (21 § LFK). Dels gäller en allmän tidsfrist, dels vissa speciella tidsfrister vid

efterbeskattning på grund av

oriktig uppgift i skattemål eller efter åtal för skattebrott och vid av efterbeskattning dödsbo. Enligt den allmänna tidsfristen får efterbeskattning ske senast inom fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsperioden slutade. Har den lämnat skattskyldige oriktig uppgift i skattemål får dock

efterbeskattning på grund av detta

ske inom ett år efter av utgången den månad då dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft. Om den har avlidit skattskyldige får hans dödsbo efterbeskattas. I sådant fall måste beslut ha meddelats inom två år efter det kalenderår under vilket bouppteckningen efter honom har getts in för

registrering.

Om ett fel har lett till åtal för skattebrott får de tidsfrister som tidigare nämnts överskridas. Detsamma gäller om efterbeskattning medför att den skattskyldige fir fri från ansvar för sådant brott enligt 12 §

skattebrottslagen på grund av frivillig rättelse

från hans sida. I nu nämnda fall skall frågan om ef-

terbeskattning ha prövats före av

utgången kalenderåret efter det under vilket åtal har väckts eller den frivilliga rättelsen har Om den vidtagits. skattskyldige har avlidit kan

efterbeskattning av dödsboet ske

inom sex månader från dödsfallet. Skulle åtalet inte bifallas skall

efterbeskattningen undanröjas. Detta

gäller dock inte om åtalet ogillats på grund av att den skattskyldige har vidtagit frivillig rättelse. Reglerna om i samband

efterbeskattning med åtal för

skattebrott gäller också då åtalet riktas mot ställföreträdaren för en juridisk om åtalet person, avser den juridiska personens skatt.

134 SKATTEIS BESTÄMMANDE

om efterbeskattning är i stort sett in- LFK:s regler I stället finns be-

te tillämpliga på vägtrafikskatt.

stämmelser om efterbeskattning i vägtrafikskattelagen. rum om skatt har Enligt 24 § får efterbeskattning äga att fordon har brukats i strid mot undantagits genom vad som är föreskrivet om registrering och avställning att föreskriven anmälan till registav fordon, genom inte har genom att en orikreringsmyndigheten gjorts, har lämnats i anmälan eller ansökan till tig uppgift eller att fordonet inte

registreringsmyndigheten genom

i

har undergått föreskriven registreringsbesiktning

om efterbeskattning får även meddevissa fall. Beslut las om skatt undandragits genom att en oriktig uppgift om skatt. Efterbeskattning får ske har lämnats i mål efter grund. För efterbeskattning enligt väg-

skälig

en beslutsfrist på fem år trafikskattelagen gäller från av det skatteår skatten avser. räknat utgången i mål om skatt får efterbeskatt- Vid oriktig uppgift ett år efter av den månad då ning ske inom utgången eller beslut i målet har vunnit laga dom slutligt kraft § vägtrafikskattelagen och 21 § första (24 andra punkten LFK). Vid efterbeskattning på stycket av fel som har lett till åtal för skattebrott grund också de särskilda tidsfristerna i 21 § andra gäller och tredje styckena LFK. utöver bestämmelserna i För kilometerskatt gäller 24 regler i 25 § vägtrafikskattela- § vissa speciella för kilometerskatt får ske om gen. Efterbeskattning om körsträcka inte har lämnats, om oriktig uppgift om körsträckan har lämnats eller om fordon uppgift har brukats i strid mot föreskrifterna om kilometer-

räknarapparatur. det tillkommande skattebeloppet ringa eller är Är till uppenbart oskädet med hänsyn omständigheterna att efterbeskattning sker skall efterbeskattning ligt underlåtas. i LFK om efterbeskattning är inte Bestämmelserna För denna heller tillämpliga på lotterivinstskatt. skatt begränsas beskattningsmyndighetens möjligheter

SKATTENS & 135

att komma med nya skattekrav endast genom reglerna om tio års preskription. Reglerna om efterbeskattning gäller inte heller för . överlastavgif

Prisregleringsavgifterna m.m.

I JN:s verksamhet med uppbörden av grisregleringsavgifterna används efterbeskattningsinstitutet mer sällan. Av den tidigare lämnade om fastredogörelsen ställelse av hos avgift JN framgår att fastställelsebeslut endast meddelas i de fall det finns anledning att överlämna en obetald fordran för För indrivning. de avgifter om vilka nämnden beslutat att 19 § LFK inte skall finns formella tillämpas, inga hinder mot nya avgiftskrav så länge de inte är preskriberade genom de allmänna reglerna om tio års preskription. Enligt 6 § bl.a.

växtförädlingsavgiftslagen gäller

reglerna om efterbeskattning i LFK för denna avgift.

Mervärdeskatten

Efterbeskattningsgrunderna i M är i stort sett desamma som gäller i LFK. En skillnad finns dock eftersom

efterbeskattningsgrunden i 20 § tredje LFK stycket saknas i ML. Enligt dessa bestämmelser kan efterbeskattning för punktskatt ske bl.a. om den skattskyldige efter begäran inte lämnat eller varuprov beskrivning av vara eller inte lämnat tillträde till de lokaler som används i verksamheten. För mervärdeskattens del förekommer å andra sidan en efterbeskattningsgrund vars saknas motsvarighet i LFK och TL. Enligt M kan

nämligen efterbeskattning

ske om den skattskyldiges oriktiga förfarande har föranlett att skatt har återbetalats med för högt belopp. I vissa fall kan den nämligen ingående avdragsgilla skatten överstiga den utgående skatten och i sådana fall skall länsstyrelse 49 enligt § ME återbetala det överskjutande beloppet. Har denna blivit

återbetalning

136 SKATTENS BESTÄMKAHDE

och kan den skattskyldige lastas för detta felaktig skall således efterbeskattning äga rum. för mervärdeskatt får i enlighet Efterbeskattning med vad som även för punktskatterna inte ske om gäller det tillkommande skattebeloppet är att anse som ringa eller om det med till omständigheterna framstår hänsyn att sker. Efsom uppenbart oskäligt efterbeskattning terbeskattning för mervärdeskatt får ske efter skälig som den har lämnat grund om de uppgifter skattskyldige inte kan till grund för en tillförlitlig beräkläggas ning (38 § M). Den allmänna femårstiden i 21 § LFK, inom vilken efför får ske, motsvaras för terbeskattning punktskatter mervärdeskatten av en sexårsfrist. Efterbeskattning för mervärdeskatt får inte ske med mindre frågan

har prövats senast under sjätte året efter utgång-

en av det kalenderår under vilket beskattningsåret

har gått till ända. För mervärdeskatten stadgas även

att efterbeskattning endast får ske sedan slutligt beslut har meddelats eller frågan om sådant beslut inte längre får väckas (40 § ME). En sådan bestämmelse finns inte i LFK men motsvarande ordning tillämpas i praktiken för punktskatternas del. / De speciella tidsfrister som gäller för punktskatter vid efterbeskattning på grund av oriktiga uppgifter i skattemål eller efter åtal för skattebrott och vid efterbeskattning av dödsbo finns också i ML (40 §).

Inkomstskatt

Eftertaxering enligt TL kan bl.a; ske om någon i uppeller upplysning avgiven till ledning vid hans gift har lämnat oriktigt meddelande. För att eftaxering tertaxering skall ske krävs vidare att meddelandet har eller att det föranlett att skatt har påförts följts med för lågt belopp. Någon motsvarighet till 20 § LFK om efterbeskattning bl.a. när den tredje stycket skattskyldige inte har lämnat ett begärt varuprov förekommer av naturliga skäl inte i TL. Eftertaxering

SKATTENS BESTÄLHVIAIJDE 157

får inte ske om den tillkommande skatten är att anse som ringa. Däremot i TL inte görs undantag från eftertaxering för de fall sådan taxering kan framstå som uppenbart oskälig. I TL gäller, till skillnad från ML och LFK, att eftertaxering sker efter särskild ansökan. om ef- Frågan tertaxering väcks således på ett annat sätt än frågan om efterbeskattning. Ansökan om eftertaxering av länsrätt i prövas första instans och skall enligt 115 § andra TL ha stycket kommit in till rätten inom fem år efter det år då taxeringen rätteligen bort verkställas. Vidare gäller den begränsning i 116 § TL att

eftertakering inte får

ske om ansökan inte har av rätten inom prövats ett år från den i 115 § stadgade femårsfristen. De speciella tidsfrister som gäller LFK och enligt ML vid av efterbeskattning på grund oriktig uppgift i skattemål eller efter åtal för skattebrott och vid efterbeskattning av dödsbo förekommer även i TL. I samtliga fall är tidsfristerna dock ett år längre enligt TL än enligt LFK och M. Denna olikhet beror på en ändring av 116 § TL (SFS 1978:196) som innebar att tiden för av prövning frågan om eftertaxering förlängdes med ett år. Motsvarande inte ändringar gjordes för de indirekta skatterna. Olika tidsfrister har därför kommit att gälla.

5.2 Förslag

.2.1 Skattebeslut

Den beslutsordning som används hos RSV för alla punktskatter utom lotterivinstskatt och vägtrafikskatt överensstämmer i många avseenden med det förfarande som gäller för fastställelse av mervärdeskatt. Sistnämnda förfarande också ett bygger på system med formlösa fastställelsebeslut i överensstämmelse med deklarationen och på en uppdelning av de beslut som meddelas den skattskyldige i preliminära beslut, som kan

158 SKATTENS BESTÄMMANDE

av ooh i slutliga omprövas beskattningsmyndigheten, som kan överklagas av den skattskyldige. beslut, som gäller för flertalet Det beslutsförfarande LFK betraktas allmänt av både de punktskatter enligt som och smiskattskyldiga och myndigheterna praktiskt innebär att arbetet med skattens bestämmande digt. Det till skattedomstol. Genom att inte i onödan flyttas måste ha meddelats innan besvär ett slutligt beslut besvärsärendena endast att omfatta får anföras kommer visat inte vara möjligt att få de fall i vilka det sig omprövning hos beskattningsmyndigheten. ändring genom för de indirekta skatterna visat sig

.Denna ordning har

minst med till den stora vara effektiv, inte hänsyn som förekommer i och med att mängd fastställelsebeslut indirekta beskattningen bygger på den skattskyldiden för relativt korta tidspeges fortlöpande redovisning

rioder. skäl tala för att Vi har därför funnit övervägande i hittillsvarande hos RSV bibehålla grunddragen praxis vid av bestämmelserna om beslutsordning utformningen de som är aktuella i sammanhanget. för punktskatter bör även gälla för lotteri- Den nya beslutsordningen

vinstskatt. emellertid - som närmare anges nedan Skäl föreligger än f.n. använda - dels för att i större omfattning dels för att på några punkter ytpreliminära beslut, vilket redan terligare reglera beslutsprocessen, skett för mervärdeskattens del.

Med detta också en långtgående harmonisering.

uppnås den indirekta beskattav beslutsförfarandet på hela framhållit är det över ningens område. Som vi tidigare - både för rättstillämpningen och huvud taget av värde för skattebetalarna - att enhetliga rent praktiskt skapas, inte regler för den indirekta beskattningen minst vad utformningen av beslutsordningen. gäller Den som föreslås för alla punktskatbeslutsordning överensstämmer sålunda i stora ter utom vägtrafikskatt förfarandet för fastställelse av mervärdedelar med avvikelser från främst i fråga om beskatt. Vissa ML,

SKATTENS BESTÄMMANDE 139

slutsfristens längd, föreslås dock. Vårt förslag innebär sålunda att det även i fortsättningen skall finnas två slags beslut, beslut som kan omprövas och beslut som är slutliga. Emellertid bör de omprövningsbara besluten komma till användning i större omfattning än f.n. Det medför att beskattningsförfarandet förenklas och att fel kan rättas på ett smidigt sätt utan att skattedomstolarna belastas i onödan. Omprövningsbara beslut bör därför användas vid ändringar inte bara i samband med deklarationsgranskningen utan även efter skatterevisioner. Endast om den skattskyldige eller allmänna ombudet begär det eller annars om det finns särskilda skäl bör besluten göras slutliga. Det kan nämnas att allmänna ombudet enligt ML inte kan begära att beslut skall meddelas. slutligt På denna punkt avviker således vårt förslag från M. Den benämning preliminärt beslut som använts för de omprövningsbara besluten har vållat vissa problem vid tillämpningen av ML. har Mervärdeskatteutredningen därför föreslagit att denna ändras. benämning Enligt vår uppfattning torde någon särskild av de benämning omprövningsbara besluten inte behövas. Efter samråd med mervärdeskatteutredningen har även denna utredning intagit den ståndpunkten. Mervärdeskatteutredningen

föreslår sålunda i betänkandet (Ds B 1980:6) Översyn

av mervärdeskatten del V, Mervärdeskattekontrollen m.m. att beteckningen preliminärt utmönstras ur beslutsbestämmelserna i ML. Förslaget har remissbehandlats och är f.n. föremål för beredning i regeringskansliet. Vårt lagförslag har utformats i överensstämmelse med mervärdeskatteutredningens Beteckförslag. ningen preliminärt har således inte använts i LPP. Vårt förslag innebär också som nämnts viss ytterligare formalisering av beslutsförfarandet på ett par punkter. Beslutssystemet bör kompletteras med en regel om att beslut i enlighet med deklarationen föreligger när deklarationen kommit in till beskattningsmyndigheten om den är ingiven i rätt tid av den skattskyldige. F.n. råder oklarhet i vad mån beslut under föreligger

140 SKATTENS BESTÄMMANDE

tiden från det deklarationen lämnades till dess att beslutsfristen löper ut eller beskattningsmyndigheten meddelar ett beslut. Vi föreslår Vidare att om deklarationen inte kommit in vid den då den senast skall vara ingiven tidpunkt bör skatten anses beslutad vid denna tidpunkt till noll kronor. Denna regel, som också finns i M och som behövs om man inför ett ADB-stöd till punktskatteadministrationen, medför att beskattningsmyndigheten i fortsättningen måste fatta ett särskilt skatteunderrätta den skattskyldige om detta i beslut och de fall deklarationen kommer in för sent. Det görs inte vid mindre förseningar. Förslaget torde f.n. dock inte medföra större merarbete som regel något för eftersom skattebesluten beskattningsmyndigheten, i dessa fall kan samordnas med de beslut om försesom RSV även fortsättningsvis skall fatningsavgift, ta om en deklaration kommer in för sent. Beslutsfristen i LFK är f.n. ett år medan det i ML en beslutsfrist på tre år. I betänkandet DS B gäller 1980:6 föreslår mervärdeskatteutredningen att beslutsfristen förlängs till sex år. Tanken bakom förslaget är utredningen att öka möjligheterna för de enligt att få rättelse till sin förmån, efterskattskyldiga som ändring besvär i särskild ordning enligt utgenom endast undantagsvis kan ske för mervärderedningen skattens del. Det framhålls av utredningen att förslainte innebär en utvidgning av möjligheterna att ändget ra till den nackdel, eftersom de villkor skattskyldiges som ställs för efterbeskattning som regel är uppupp när skatten fastställts till för lågt belopp. Utfyllda som nämnts, remissbehandlats och redningens förslag har, är f.n. föremål för beredning i regeringskansliet. Som närmare kommer att utvecklas i det följande föreslår vi att införs för omprövning av beslut i regler särskild Dessa bestämmelser torde medföra att ordning. till den skattskyldiges förmån kan göras i ändring ökad omfattning för punktskatterna. Innan erfarenhet erhållits från tillämpningen av dessa regler saknas

SKATTENS BESTÄMMANDE

därför enligt Vår mening skäl att föreslå en så avsevärd förlängning av beslutsfristen som från ett till sex år. Vi anser därför att det tills vidare bör vara tillräckligt med en förlängning av den ordinarie beslutsfristen till tre år. En princip, som är grundläggande för punktskatterna och som lades fast redan då LFK infördes, är att varje redovisningsperiod betraktas som en sluten enhet. Denna princip också för tillämpas mervärdeskatten. Emellertid har man för denna skatt funnit att det inte föreligger behov av sådan när rätperiodspecifikation telse görs i ett redan avslutat beskattningsår. Genom en ändring (SFS i ML får 1979:304) därför numera i sådana fall rättelse för helt göras beskattningsår utan uppdelning på de olika perioderna under året. Enligt

motiven (Ds B 1977:6 s. 136) till

lagändringen leder detta till både för de förenklingar skattskyldiga och berörda myndigheter. Även om den anknytning till de direkta skatterna som bl.a. åberopats till stöd för i ML inte ändringen är lika påtaglig för som punktskatterna för mervärdeskatten, skulle en liknande rättelsemöjlighet på vårt lagstiftningsområde innebära fördelar. Vi föreslår därför att en sådan införs. möjlighet Förslaget innebär att rättelse skall kunna ske för flera perioder under ett beskattningsår genom att en ny deklaration lämnas för den sista redovisningsperioden under året. Motsvarande att möjlighet utan periodisering rätta i flera perioder för ett beskattningsår bör även stå för

öppen beskattningsmyndigheten. För

att denna möjlighet till rättelse skall kunna användas bör samma villkor gälla som enligt ML, dvs. att rättelsen avser mer än en period och att

slutligt beslut

inte meddelats för under någon period beskattningsåret. För att det bl.a. vid alltid, tillämpningen av den nu föreslagna regeln om rättelse i flera perioder under ett skall

beskattningsår, vara möjligt att ta upp

skatten för ett helt till beskattningsår behandling

142 SKATTETS BESTÄMHANDE

räknas med utgångspunkt i beskattbör beslutsfristen dvs. från av det kalenderår under ningsåret, utgången till ända. Det kan emelvilket beskattningsåret gått att en om omprövning kommer in lertid tänkas begäran till så sent att myndigheten beskattningsmyndigheten den före beslutsfristens utgång. För inte hinner pröva för att verkatt möjliggöra beskattningsmyndigheten som i varje enskilt fall kan beställa den utredning att en begäran om ett nytt behövas bör därför gälla in till senast två slut skall ha kommit myndigheten av beslutsfristen. Kommer en bemånader före utgången in senare får den avvisas av myndigheten. gäran om skattebeslut bör inte De nu föreslagna reglerna som tas ut enligt göras tillämpliga på vägtrafikskatt särskilda bestämmelser. De föreslagna reglerna bör inte heller gälla för överlastavgift. För vägtrafikskatt och överlastavgift föreslås således inte någon

ändring. Vårt förslag till beslutsordning i LPP tillgodoser

de önskemål som uttalats av skatteutskottet (SkU

1978/79:14) med anledning av ett förslag till ändring i ML av på beslut om fastställelse av benämningen skatt. Utskottet anförde då att reglerna om beslutsförfarandet lämpligen bör vara så till vida enhetliga att man använder samma beslutsbegrepp inom mervärdebeskattningen som inom konsumtionsbeskattningen i öv-

rigt. Däremot skiljer sig förslaget något från den beslutsordning som tillämpas för de direkta skatterna och som innebär att den skattskyldige kan omedelbart överklaga taxeringsnämndens beslut samtidigt som nämnden under hela taxeringsperioden har möjlighet att ombeslutet så länge besvär inte har anförts. Någon pröva av besluten i preliminära och slutliga föuppdelning rekommer inte i TL. Frågan om det kan vara lämpligt med en gemensam beslutsordning för hela skatteområdet får anses falla utanför ramen för vårt utredningsuppdrag. Vi har därför inte gått närmare in på frågan utan den får lämpligen tas upp i annat sammanhan .

SOU 1981283 SKATTENS BESTÃMMANDE

I JN:s verksamhet med uppbörden av prisregleringsavgifterna förekommer beslut om fastställelse av avgift i relativt begränsad Sådana utsträckning. beslut meddelas av JN som regel endast om det finns anledning att överlämna ett avgiftskrav för indrivning. Emellertid har JN:s verksamhet med uppbörden av avgifterna stora likheter med ett beskattningsförfarande. För de avgifter som tillkommit under senare tid har nämnden också beslutat att LFK:s beslutsordning skall tillämpas.

Övervägande skäl talar därför för att

beslutsförfarandet för samtliga prisregleringsavgifter regleras fastare. Den beslutsordning som nu föreslås för punktskatterna är vår enligt uppfattning också lämplig för dessa avgifter. Vårt innebär därförslag för att beslutsordningen skall tillämpas även på prisregleringsavgifterna. Av samma skäl föreslås att beslutsordningen även skall gälla för växtförädlingsa EILEE- Den föreslagna skulle beslutsordningen för JN:s del innebära att den alltid avgiftsskyldige skall underrättas om beslutet i de fall avgiften bestämts till annat belopp än som har deklarerats eller om avgift påförts någon som inte har deklarerat. Detta torde i praktiken knappast medföra något merarbete för nämnden eftersom den f.n. i dessa fall, utan att meddela ett formellt beslut om avgiften, sänder krav till den avgiftsskyldige att betala felande I fortsättbelopp. ningen skulle ett sådant få avgiftskrav kombineras med ett avgiftsbeslut.

Däremot behöver JN, genom att beslut om fastställelse av avgift i överensstämmelse med deklarationen skall anses fattat redan när deklarationen avlämnats, inte meddela beslut om den följer deklarationen. Detta gäller även i de fall indrivning skall rum. äga För avgift på mjölk och skall mejeriprodukter deklarationerna lämnas till en ekonomisk förening.Tidigare (4.2.5) har föreslagits att denna ordning bibehålls.

144 SKATTENS BESTÄMLAHDE

om beslutsförfarandet medför De föreslagna reglerna att verkan av att lämna deklarationen till en försom enligt beslut av JN med stöd av 2 kap. 6 § ening LPP skall medverka vid avgiftsuppbörden är densamma som om deklarationen lämnats till JN. Detta innebär att anses fastställd till det deklarerade avgiften om deklarationen kommit in i rätt tid till beloppet föreningen.

5.2.2 Efterbeskattning

För LFK:s om efterbeskattning, som i huvudsak regler överensstämmer med motsvarande bestämmelser för inkomstskatterna och mervärdeskatten, finns inte behov av mera förändringar. Bestämmelserna i betydande LFK galler för alla punktskatter utom lotterivinstskatt och vägtrafikskatt samt för flertalet prisregoch växtförädlingsavgift. Reglerna om leringsavgifter bör enligt vår mening införas för efterbeskattning lotterivinstskatt och samtliga prisregleringsavgifter eftersom beskattningsmyndigheterna, om de föreslagna om skattebeslut införs i dessa fall, annars reglerna skulle sakna möjlighet att ändra till den skattskylnackdel efter beslutsfristens utgång. De förediges om efterbeskattning föreslås bli tillslagna reglerna även på växtförädlingsavgift. För vägtrafiklämpliga skatt med ett undantag som kommer att beföreslås, handlas i det följande, inte någon ändring i efterbe- Förslagen i detta avsnitt i fråga skattningsreglerna. om punktskatterna avser således inte vägtrafikskatt om det inte särskilt Förslagen berör inte helanges.

leriöverlastavgift.

I stort sett föreslås att den ordning som nu gäller för efterbeskattning i LFK överförs till LPP. På några vilka skall beröras i det följande, medför punkter, dock de föreslagna reglerna avvikelse från den nu gällande ordningen. Förslagen innebär att reglerna blir i

SKATTENS BESTÄMMANDE

det närmaste för direkta enhetliga och indirekta skatter.

F.n. kan efterbeskattning komma i fråga om skatt utgått med för lågt belopp av på grund att den skattskyldige inte har vad fullgjort som åligger honom enligt bl.a. 8 eller 9 § LFK.

Efterbeskattning kan så-

ledes ske om den inte skattskyldige har tillhandahållit varuprov (8 §) eller inte har lämnat det biträde som behövs vid av granskningen handlingar eller varulager (9 §). På dessa punkter avviker LFK från övriga skatter som saknar motsvarande för grunder efterbe-

skattning.

Enligt vår uppfattning förefaller det tveksamt om den omständigheten, att den skattskyldige inte har lämnat det biträde som behövs vid granskning av handlingar eller varulager, kan ha någon praktisk betydelse som grund för efterbeskattning. Som regel torde att - om fel gälla uppkommit i skatteredovisningen efterbeskattning kan ske under åberopande av att den

skattskyldige har lämnat oriktig eller har uppgift brustit på annat sätt i sin uppgiftsskyldighet. Vidare är det svårt att i varje särskilt fall fastställa i vilken omfattning den skattskyldiges biträde behövts för granskningen. Den omständigheten att den skattskyldige inte lämnat det biträde som behövs vid

granskningen bör således enligt vår inte mening utgöra grund för efterbeskattning.

Däremot talar övervägande skål för att underlåtenhet att lämna även i varuprov fortsättningen bör utgöra sådan omständighet som kan föranleda

efterbeskattning

om skatten på grund av underlåtenheten bestämts till för lågt belopp. På denna punkt kommer därför reglerna för punktskatterna och prisregleringsavgifterna att avvika från bestämmelserna i ML och TL som saknar en sådan bestämmelse.

För punktskatterna och prisregleringsavgifterna gäller i vissa fall att den skattskyldige kan vara berättigad att återfå skatt för en viss redovisningsperiod. Detta kan t.eX. inträffa om avdragen för en period

146 SKATTENS BESTÄMANDE

de tillkommande posterna i deklarationen överstiger Ãterbetalningarna grundas som regel för samma period. har lämnat. Det kan på uppgifter som den skattskyldige inträffa att en återbetalning blir felaktig. då också har lämnat orik- Beror felet på att den skattskyldige brustit sätt i sin upptig uppgift eller på annat få ske även i giftsskyldighet bör efterbeskattning 38 § ML. Vi födessa fall, vilket f.n. gäller enligt införs i LPP. reslår därför att en motsvarande regel liksom nu inte få ske om det Efterbeskattning bör är att anse som ringa. Detta gältillkommande beloppet som indirekta skatterna. Fråler för såväl de direkta skall enligt den är att anse som ringa gan om beloppet för mervärdeskatt och punktpraxis som f.n. tillämpas redovisningsperiod för sig. skatter avgöras för varje

Den nuvarande ordningen innebär att efterbeskattning

ske om den tillkommande skatten är hänförlig inte kan och beloppen för varje till flera redovisningsperioder att anse som ringa. Detta kan i visperiod för sig är sa fall leda till resultat som är otillfredsställande. som redovisar skatt för För exempelvis en skattskyldig undandras om tvåmånadersperioder kan betydande belopp under flera år. det är fråga om brister i redovisningen att om efterbeskattningen avser Vi föreslår därför under samma beskattningsår flera redovisningsperioder ske även om det undandragna befår sådan beskattning är att anse som loppet för varje redovisningsperiod för efterbeskattning bör då gälla ringa. Som villkor som påförs på detta sätt att det sammanlagda beloppet inte kan anses som ringa. En reför beskattningsåret detta vars motsvarighet saknas i M, gel med innehåll, Motsvarande föreslås även har tagits in i LPP. regel . för vägtrafikskatt. tidsfristerna för prövning av När det sedan gäller skäl för att enhetefterbeskattning talar övervägande inom området för den indiliga regler blir gällande För mervärdeskatten har man genom rekta beskattningen. i M den allmänna beändring (SFS 1979:304) anpassat för efterbeskattning till TL:s bestämmelslutsfristen

SKATTENS BESTÃMMANDE

ser. Ändringen innebär att beslutsfristen, som i ML är

sex år, skall räknas från utgången av det kalenderår

under vilket beskattningsåret och inte redovisninge-

perioden - till gått ända.

Vi instämmer i de överväganden som ligger bakom änd-

ringen i M och föreslår att den allmänna tidsfristen

för för

efterbeskattning punktskatter och

prisregle-

ringsavgifter bestäms till sex år, räknat från utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret

gått till ända.

Däremot föreslås inte någon ändring i de speciella

tidsfrister som gäller vid

efterbeskattning på grund

av i mål oriktig uppgift om skatt eller efter åtal för

skattebrott och vid

efterbeskattning av dödsbo. Även i

fortsättningen kommer således dessa som med regler,

endast smärre avvikelser överensstämmer med motsvaran-

de regler i TL och ME, att vara för enhetliga alla

skatter. Vårt förslag beträffande dessa regler innebär

enbart att de över flyttats från LFK till LPP:

5,2.3 Extra ordinär omprövning

Enligt LFK får till den ändring skattskyldiges förmån

göras i lagakraftvunna beslut, om ändringen avser rät-

telse enligt 22 § LFK av felräkning, misskrivning el-

ler annat uppenbart förbiseende. Föreligger synnerliga skäl kan befrielse från

eller återbetalning av skatt

göras enligt 46 § LFK. Denna bestämmelse

kommer att

behandlas närmare i det följande (9.3).

I M har efter mönster av TL införts särskilda

rättsmedel som gör det för

möjligt besvärsmyndighet

att ta upp ett från yrkande den skattskyldige till

prövning även efter den ordinarie besvärstidens slut.

Sådan möjlighet förekommer inte i LFK. Bestämmelserna

i ML om besvär i särskild innebär ordning i korthet

följande.

Skattskyldig får anföra besvär i särskild

ordning

t.o.m. sjätte året efter av det utgången kalenderår

under vilket beskattningsåret har gått till ända. För

148 SKATTEHS BESTÄMMANDE

skall tas till krävs dock att besvären upp prövning

är uppfyllda. Enligt 55 § ML att vissa förutsättningar

i särskild ordning endast anföras om får besvär

har som inte är skattskyldig 1. skatt påförts någon ut för något som inte är eller skatt har tagits

skattepliktigt,

mer än en gång för samma om- 2. skatt har fastställts

sättning,

har blivit oriktig på grund av fel- 3. beskattningen eller annat uppenbart förbiräkning, misskrivning

seende,

avviker väsentligt från vad som rätteligen 4. skatten och detta beror på fel i deklaratiohade bort utgå nen eller vissa andra uppgifter eller

fall kan omständighet eller 5. någon i annat åberopa bort föranleda att skatten fastbevis som hade avviker från vad ställts till belopp som väsentligt

som har fastställts.

4 och 5 prövas endast om de Besvären enligt punkterna

eller bevis och det framgrundas på ny omständighet

att eller beviset står som ursäktligt omständigheten

få rättel-

inte har åberopats i annan ordning för att

se.

kan åberopas av den skatt- Samtliga besvärsgrunder

allmänna ombudet om den yrkade rättelsen skyldige och

förmån. Grunden under punkt är till den skattskyldiges

också för att få rät- 3 kan allmänna ombudet åberopa

den nackdel. Besvären prövas telse till skattskyldiges

första instans. Har länsrätten sakav länsrätten som

skall besvären prövas av prövat skatten för perioden

kammarrätten och har sådan domstol eller regerings-

skatten skall besvären tas upp av regerätten prövat

Om regeringsrätten eller kammarrätten ringsrätten. tas till kan de finner att besvären skall upp prövning

fortsatta skall ske i förordna att den handläggningen

Besvären skall anföras senast under sjätte länsrätt.

det kalenderår under vilket beåret efter utgången av

skattningsåret gått till ända.

att anföra besvär i särskild ordning an- Möjligheten

SKATTENS BESTÄlvmiANDE 149

vänds för mervärdeskattens del relativt sällan. Även om en motsvarande bestämmelse för punktskatterna och prisregleringsavgifterna m.m. inte kommer att användas i någon större får det omfattning enligt vår mening ändå anses högst otillfredsställande att det i sådana fall som kan prövas om besvär enligt reglerna i särskild ordning saknas att för möjlighet puiaktskatterna och prisregleringsavgifterna få ändring i beskattningen. Regler som gör det möjligt att i särskild ordning få ändring till den skattskyldiges förmån av lagakraftvunna beslut föreslås därför. Om någon begär ändring av ett beslut i särskild ordning kan det exempelvis behövas kontroll av den skattskyldiges uppgifter mot hans eller laboratobokföring rieundersökning av varuprov. Enligt vår är det mening lämpligast att sådana utredningar i första hand görs hos som

beskattningsmyndigheterna, sedan också får ta

ställning till utredningsmaterialet. I annat fall skulle frågan om omprövning av beskattningen, med de speciella utredningsproblem som ofta förekommer i fråga om punktskatter och prisregleringsavgifter, normalt få tas upp av kammarrätten som första instans. Vi föreslår därför att ärenden om ändring efter den ordinarie besvärstidens tas av utgång upp beskattningsmyndigheterna som första instans. Den föreslagna för av ordningen ändring beslut om punktskatter och prisregleringsavgifter efter den ordinarie besvärstidens avviker från utgång den ordning som tillämpas för mervärdeskatten i motsvarande fall och som bygger på instansordningens princip. Denna princip innebär att skatten för en redovisningsperiod endast får tas upp till av den

prövning instans som är

närmast över den som har skatten för prövat perioden. Besvär i särskild rörande mervärdeskatt ordning prövas i allmänhet av länsrätten som första instans. En avvikelse från kan instansordningens princip få negativa verkningar på två punkter. Dels kan det in-

I 150 SKATTENS BESTÄMMANDE

får beslut av en träffa att en lägre instans ompröva instans, dels kan skatten för samma redovishögre bli föremål för prövning samtidigt hos två ningsperiod olika instanser. vår bedömning är det av mindre betydelse att Enligt instansordningens princip vid omprövning upprätthålla under som i för extra de förutsättningar övrigt gäller ordinär besvärsrätt enligt M, eftersom antalet ommed största sannolikhet torde bli prövningsärenden I torde komplikationer enmycket begränsat. praktiken dast i de fall omprövning sker samtidigt som uppstå skatten för den beskattningsperiod som omprövningen avser även är föremål för prövning hos förvaltningsdomstol. I dessa situationer får det ankomma på beoch att för varje enskattnings- besvärsmyndigheterna ärende samordna handläggningen på lämpligt sätt. skilt Som regel torde det vara fördelaktigast om den högre instansen avvaktar prövningen i den lägre men i vissa om den fråga som är föremål för prövfall, exempelvis i den högre instansen har prejudicerande betydelning se för ärendet i underinstansen, kan den motsatta ord-

ningen vara lämpligare. Det är därför inte att genom föreskrifter i möjligt hur dessa problem skall lösas men de torde lag ange till att endast ett antal inte, med hänsyn begränsat är inblandade, vålla några större problem myndigheter vid Vi har således funnit att nackdetillämpningen. larna med avvikelsen från instansordningsprincipen inte är större än att de får accepteras med hänsyn till

de fördelar som i övrigt uppnås med förslaget. Vi föreslår sålunda att beskattningsmyndigheterna, sedan den ordinarie tiden för omprövning har gått ut eller beslut har meddelats, som första inslutligt ändra till den skattskyldiges förmån stans skall få om skatt. Detta skall få ske om de föruti beslut som i gäller för rätt sättningar föreligger övrigt ML. Med häntill besvär i särskild ordning enligt att i 18 § LPP ta in en syn till förslaget 4 kap.

SKATTENS BESTÄMANDE 151

regel om rätt för att

beskattningsmyndigheten rätta

uppenbar oriktighet i beslut har dock den förutsättning för rätt till besvär i särskild som anordning ges i 55 § första 3 M — att stycket beskattningen blivit oriktig på grund av ett uppenbart förbiseende - inte med tagits som grund för omprövning i särskild ordning. Ansökan om omprövning i särskild får ordning göras senast under sjätte året efter av det utgången kalenderår under vilket till änbeskattningsåret gått da. Förslaget innebär bl.a. att omprövning i särskild ordning.skall kunna ske om skatt utgått i strid mot bestämmelserna om vad som är Återbeskattepliktigt. talning av skatt skall i dessa fall rum även om äga den skattskyldige kan ha täckt in sig för skatten hos köparen av varan. F.n. återbetalas inte som skatt, den skattskyldige i motsvarande fall fått in, vid prövning av ärenden enligt 46 § LFK. . De föreslagna reglerna om omprövning i särskild ordning föreslås bli tillämpliga alla på punktskatter utom vägtrafikskatt. Vidare bör reglerna gälla för prisregleringsavgifter och

växtförädlingsavgift. Reg-

lerna bör inte gälla för överlastavgift.

6 BETALNING AV M.M. SKATT,

6.1 Gällande

ordning

6.1.1 Inledning

I detta avsnitt behandlas bestämmelserna om betalning av skatten och som har samband frågor med skattebetalningen. Dessa regler finns i 3 kap. som utom be- LFK, talning och av skatt

återbetalning också reglerar an-

stånd med och av betalningen beräkning ränta. Indrivning av obetald skatt och av påförande restavgift regleras genom en hänvisning i LFK till UBL. Bestämmelserna i LFK om inbetalning av skatt m.m. omfattar alla punktskatter utom stämvägtrafikskatt, pelskatt och lotterivinstskatt,som det finns särskilda bestämmelser om i respektive

skatteförfattning. Även

för betalning av finns överlastavgift särskilda bestämmelser. LFK:s bestämmelser om betalning av skatt m.m. är i huvudsak inte tillämpliga på prisregleringsavgifterna. Bestämmelserna gäller i princip på växtförädlingsavgift.

6.1.2 Betalning i samband med deklarationen

Som regel skall punktskatterna vara betalda inom samma tid som deklarationen senast skall ha lämnats (26 § LFK). För stämpelskatt och lotterivinstskatt gäller dock inte 26 § LFK men motsvarande ordning tillämpas enligt 36 § andra stycket och stämpelskattelagen 1 § kungörelsen om uppbörd och redovisning av lotterivinstskatt. För vägtrafikskatt särskild gäller ordning

L.L. 154 BMTALÃITG AV SKATT,

som kommer att behandlas senare. för inbetalning, Under har för de tider som gäller 4.1.4 redogjorts för att lämna deklarationen. Av redogörelsen framgår

att de skatter som redovisas för perioder som regel

en månad eller en månad fem har en deklarationstid på slut. För särskild dagar från redovisningsperiodens är deklarationstiden en månad och femton varuskatt och för på bingospel och fettvaruavdagar spelskatt I fall har RSV, med stöd gift femton dagar. några i skatteförfattningarna, beslutat av bemyndiganden från dessa deklarationstider. För de om undantag inte redovisas för är deklaraskatter som perioder

tionstiden av varierande längd. i vissa fall begära att betal- För reseskatt kan RSV

(1978:144) om

skall ske i förskott, 12 § lagen ning Sådan begäran

skatt på Vissa resor (reseskattelagen).

1978/79:98 s. 11)

får departementschefen (prop.

enligt utför endast enstaka göras när utländskt flygföretag eller häftar i skuld för charterflygning från Sverige vid liknande särskilda omstänreseskatt eller annars

digheter. sätts in på Skatten betalas genom att skattebeloppet (26 § LFK, 36 §

beskattningsmyndighetens postgirokonto

och 1 § lotterivinstandra stycket stämpelskattelagen anses enligt den praxis

skattekungörelsen). Betalning

RSV ha skett när betalningen har som utbildats hos 26 som dock inte bokförts på kontot. Enligt § LFK, och lotterivinstskatt, utgår gäller för stämpelskatt så att överskjutande öretal skatten i helt krontal får bortfaller. Enligt 23 § 3 mom. energiskattelagen inte är helt tiotal kroskattens nettobelopp, om det till närmast lägre hela nor, rundas av i deklarationen

tiotal. följande. For-

För uppbörd av vägtrafikskatt gäller

för helt skatteår. Om den donsskatt betalas i förskott 1 500 kr skall dock sammanlagda skatten överstiger om vardera fyra månader. skatten betalas för perioder bestäms för varje for- Skatteåret och skatteperioderna

don efter slutsiffran i fordonets registreringsnummer.

BETALNING AV SKATT, h.M.

Betalning skall erläggas under viss uppbördsmånad. Uppbördsmånad är i regel kalendermånaden närmast före

skatteårets eller skatteperiodens början. Kilometerskatt betalas i efterskott för skatteperioder som i regel omfattar fyra månader. Skattedebiteringen grundas på uppgifter

(stämpelkort) som den skattskyldige

skall lämna vid slut skatteperiodens till trafiksäkerhetsverket. För kilometerskatt är uppbördsmånaden som regel den kalendermånad som kommer närmast efter skatteperioden. Vid s.k. betalas tillfällig uppbörd vägtrafikskatt i annan ordning. De närmare bestämmelserna om uppbörd av finns vägtrafikskatt i 12 - 21 §§

vägtrafikskattekungörelsen. För överlastavgift har RSV med stöd av kungörelsen

(1973:786) om inbetalning

av överlastavgift meddelat föreskrifter om inbetalning av den avgiften. _ För prisregleringsavgifterna inte gäller 26 § LFK. Motsvarande ordning, att skatten skall betalas inom samma tid som gäller för att lämna deklaration, tilllämpas dock för flertalet av dessa avgifter enligt de föreskrifter som JN har meddelat. Deklarationstiderna för har prisregleringsavgifterna behandlats i avsnitt 4.1.4 och de gäller således som regel även för inbetalning av avgiften. för Undantag gäller utjämningsavgift på mejeriprodukter, som förfaller till betalning två månader efter redovisningsperiodens slut, tillverkningsavgift för oljekraftfoder, som förfaller till

betalning 15 dagar efter redovisningsperiodens slut, och för innehav avgift av värphöns, som förfaller till

betalning 30 dagar efter det att satts in i Värphöns produktion. För arealavgift på potatis utgörs deklarationen av de uppgifter som årligen skall lämnas till SCB för bl.a. lantbruksstatistiken. JN bestämmer varje år förfallodagen för denna avgift. Inbetalning av leveransavgift för potatis sker enligt praxis en gång varje höst men några närmare om när regler inbetalning skall ske har inte lämnats. För växtförädlingsavgift förekommer inte något deklarationsförfarande varför 26 § LFK inte för tillämpas denna avgift.

156 BETALHIKG AV SKATT,M.M.

6.1.3 Betalning på särskild förfallodag

enligt 27 § LFK att För flertalet punktskatter gäller särskild förfallodag om skatten be- RSV bestämmer än som deklarerats eller när stämts till högre belopp skatt annars skall utgå på grund av att ytterligare en domstol har ändrat ett tidigare meddelat RSV eller Har skatt som inte har lämnat

beslut. påförts någon

eller har skatt genom efterbedeklaration påförts RSV också bestämma förfallodagen för skattning skall skatten. Som regel bestäms den särskilda förfallodagen skatten skall betalas inom 3 - 4 veckor från så att beslutet. Bestämmelserna i 27 § LFK gäller inte för stämpelvägtrafikskatt och överlastskatt, lotterivinstskatt, Motsvarande tillämpas dock för stämavgift. ordning och lotterier enligt 36 § andpelskatt på aktier m.m. ra stämpelskattelagen. Enligt 4 § lotteristycket att RSV skall anmana den som vinstskattelagen gäller att betala vad som brister i de anordnat lotteriet skatt inte har eller har erlagts med lägfall erlagts som verkets beslut skall utgå. I re belopp än enligt om vägtrafikskatt bestämmer beskattningsmyndigfråga i de fall myndigheten har heten tiden för inbetalning med stöd av 23 § vägtrafikskattelagen elpåfört skatt ler genom efterbeskattning (21 § vägtrafikskattekun- För överlastavgift gäfler som tidigare

görelsen).

nämnts särskilda bestämmelser. på vilka 27 § LFK in- För prisregleringsavgifterna, te är tillämplig, bestämmer JN särskild förfallodag som inte har betalats, 1 § förordningen för avgift område,

(1967:524) om prisreglering på jordbrukets

och 8 § fisk-

jordbruksprisregleringsförordningen,

prisregleringslagen. Enligt 6 § växtförädlingsavbestämmer den som utför statsplombering giftslagen inom vilken tid avgiften skall erläggas.

BETALNING AV SKATT, M.M.

6.1.4 Anstånd med betalning

Beskattningsmyndigheten har enligt 26 § andra

stycket LFK möjlighet att anstånd med medge betalning av skatt. Anstånd får dock endast medges om synnerliga skäl finns. Enligt de besvärssakkunniga (SOU 1957:50 s. 163) borde anstånd normalt medges endast i de fall den inte skattskyldige själv fått in skatten från den som skatten i sista hand skall drabba. Tillämpningen av anståndsbestämmelsen för punktskatterna har varit mycket restriktiv. Enbart den omständigheten att den skattskyldige saknar medel för betalning av skatten har normalt inte ansetts vara synnerliga skäl för anstånd. Anstånd har däremot under

vissa förutsättningar vid beviljats avregistrering av den skattskyldige. Då inträder som regel skattskyl-

dighet samtidigt för hela hans lager av skattepliktiga varor. Eftersom den då inte fått in skattskyldige skatten från konsumenterna har synnerliga skäl ansetts föreligga och anstånd medgetts. Det har förekommit att RSV då det inte förelegat tillräckliga skäl för att medge anstånd i stället kom-

mit överens med den att en skattskyldige obetald skatteskuld inte skall överlämnas för indrivning om den betalas inom viss tid. Detta har bl.a. inneburit att den skattskyldige inte påförts restavgift. Däremot har ränta tagits ut i dessa fall enligt reglerna i LFK om ränta på obetald skatt (se 6.1.6). Detta har bl.a. skett i vissa besvärsfall.

För stämpelskatten på aktier m.m. och lotterier gäller inte 26 § LFK men samma möjlighet att medge anstånd gäller för denna skatt enligt 36 § tredje stycket

stämpelskattelagen.

Anståndsbestämmelse för lotterivinstskatt och vägtrafikskatt, på vilka 26 § LFK inte är tillämplig, finns däremot inte. För

lotterivinstskatt kan dom-

stol meddela inhibition i samband med besvärsprövning och för vägtrafikskatt kan såväl

beskattningsmyndighet

som domstol som prövar besvär meddela inhibition. Be-

h.M. SOU 1981283 158 BETALNING AV SKATT,

i inte heller för överstämmelserna 26 § LFK gäller

lastavgift. kan anstånd med betal- För prisregleringsavgifterna ningen ges enligt 5 § avskrivningskungörelsen denna bestämmelse får JN medge skä-

(1965:921). Enligt

under ett år. JN:s anligt betalningsanstånd längst är inte lika restriktiv som RSV:s i fråga ståndspraxis Nämnden medger som regel anstånd om punktskatterna. underlätta betalningen av en fordom detta kan antas som förfallit till betalning överlämnas ran. Avgift förrän avgiftsbeslutet vunnit inte för indrivning Ärenden om anstånd utöver ett år avgörs laga kraft. av kammarkollegiet. För enligt avskrivningskungörelsen anståndsbestämmelsen i

växtförädlingsavgift gäller

26 § LFK.

6 . 1 .5 Återbetalning

om återbetalning av I 29 § LFK ges generella regler för alla punktskatter utom skatt. Dessa regler gäller och I skatteförlotterivinstskatt vägtrafikskatt. finns också kompletterande bestämmelser fattningarna i fall som är speciella för respekom återbetalning av skatt med stöd av tive skatt. Vid återbetalning dessa bestämmelser är LFK inte tillämplig. 29 § första stycket LFK görs

Återbetalning enligt

har betalat för mycket skatt. om den skattskyldige kan bero på att den beslu-

Återbetalningen exempelvis

tade skatten har sänkts, antingen av beskattningsmynav ett preliminärt beslut digheten genom omprövning eller av en förvaltningsdomstol vid besvärsprövning skattebeslut. Ett annat fall då återbetalning sker av första LFK är om skatten har med stöd av 29 § stycket av ett fel i ett besänkts genom rättelse uppenbart

slut. för en redovisningsperiod över- Om avdragsposterna skatten för samma skall också utbetalstiger period I dessa fall är det ning ske till den skattskyldige. om återbetalning av tidigare erlagd som regel fråga

SOU 1981283 BETALNING AV SKATT, 1.1.111. 159

skatt som, exempelvis på grund av bristande betalning hos en köpare, får dras av i deklarationen. Den skattskyldige skall snarast återfå överskjutande belopp. Innan sker

återbetalning skall det dock

kontrolleras att han inte är restförd hos beskattningsmyndigheten för skatt, ränta eller särskilda avgifter. Är han det får ske av så stor kvittning del av den skattskyldiges som motsvarar tillgodohavande det restförda beloppet. Före av

återbetalning större be-

lopp underrättas som regel också kronofogdemyndigheten, som undersöker om den har andra skattskyldige förfallna obetalda skatter. Om så är fallet kan det belopp som skulle betalas till den skattskyldige tas i anspråk för av de obetalda betalning skatterna genom utmätning. På återbetalat belopp kan ränta utgå (se 6.1.6). För vissa punktskatter också vissa gäller kompletterande regler om utbetalning av skatt till den skattskyldige. Vid utbetalning dessa som enligt regler, tagits in i är LFK skatteförfattningarna, som annars gäller för skatterna inte Sådana tillämplig. regler finns i 11 §

lagen om avgift på dryckesförpackningar,

14, 24 och 25 §§ reklamskattelagen och 15 § spelskattelagen. Reglerna i LFK om av

återbetalning skatt är som ti-

digare nämnts inte tillämpliga på lotterivinstskatt.

Återbetalning av sådan skatt regleras i 3 § lotteri-

vinstskattelagen och 4 §

lotterivinstskattekungörel-

sen. Bestämmelserna i 29 § LFK om av skattå

återbetalning

gäller inte heller för

vägtrafikskatt. Återbetalning

av fordonsskatt kan ske enligt 15 § vägtrafikskattelagen och görs då av trafiksäkerhetsverket för beskattningsmyndighetens räkning (30 § vägtrafikskattekungörelsen). Fordonsskatt kan också återbetalas av beskattningsmyndigheten i vissa fall (41 § vägtrafik-

skattelagen). Vid återbetalning av skatt får obetald

fordonsskatt, kilometerskatt, restavgift på sådan skatt m.m. avräknas (30 andra § stycket vägtrafik-

160 BETALEIHG AV SKATT, LLLL

som understiger 10 kr

skattelagen). Vägtrafikskatt återbetalas inte (29 § vägtrafikskattelagen). För

överlastavgift gäller inte heller 29 § LFK. För gäller i allmänhet prisregleringsavgifterna inte 29 § LFK. Enligt 25 § jordsbruksprisregleringslaoch får dock regegen 17 § fiskprisregleringslagen ringen, och JN efter särskilt bemyndigande, medge av Sådant bemyndigande har lämåterbetalning avgift.

nats i 3 § jordbruksprisregleringsförordningen

och 3 § förordningen (1980:573) om prisreglering på Åter-

fiskets område (fiskprisregleringsförordningen).

med stöd av nämnda bestämmelser om den betalning görs betalat in för mycket skatt eller om avgiftsskyldige i deklarationen överstiger de tillavdragsposterna Vidare sker återbetalning med stöd kommande posterna. av bestämmelserna i mer speciella fall som föranleds av marknadsreglerande syfte. För växtföravgifternas återbetalningsreglerna i 29 §

ädlingsavgift gäller

LFK.

6.1.6 Ränta

Vid dröjsmål med betalningen från den skattskyldige och vid återbetalning av skatt utgår ränta. Räntebestämmelserna för finns i 27 § andra punktskatterna och 29 § tredje LFK. Dessa bestämmelstycket stycket ser gäller inte för stämpelskatt och vägtrafikskatt. För dessa skatter saknas helt bestämmelser om ränta. Vid dröjsmål med betalningen av sådana skatter utgår i stället (se s. 166). Bestämmelserna i restavgift LFK om ränta gäller inte heller överlastavgift. om ränta i LFK innebär i korthet följande. Reglerna Har den inte betalat skatten i rätt skattskyldige tid ränta med 7 % om året, dock med minst 10 kr. utgår Ränta räknas från förfallodagen. Detta innebär vid av skatt som har deklarerats dröjsmål med betalning att räntan från den dag deklarationen senast utgår skulle ha lämnats. Detsamma gäller om skatt har påförts som inte har lämnat deklaration. Om benågon

BETALNING AV SKATT, M.M.

skattningsmyndigheten fastställer skatten till

högre belopp än som har deklarerats ränta utgår på den tillkommande skatten om betalning sker efter den särskilda

förfallodag som har

beskattningsmyndigheten bestämt.

RSV räknar ut den ränta som skall utgå på för sent betalad skatt och lämnar den skattskyldige besked om räntebeloppet och om senaste Om den betalningsdag. skattskyldige har fått anstånd med av betalning skatten utgår inte ränta under anståndstiden. Ränta skall inte heller räknas efter den en dag skattefordran överlämnas till indrivning. Då utgår i stället restavgift.

Beskattningsmyndigheten kan avstå från att ta ut

ränta. Detta får ske om dröjsmålet med betalningen är

obetydligt eller om det annars finns särskilda skäl. Den kan ansöka skattskyldige om befrielse från ränta hos RSV.

Ränta kan också betalas till den skattskyldige. Detta gäller om den skatt som har betalats för en redovisningsperiod överstiger vad som har beslutats för perioden. Räntan räknas då efter 5 % om året från inbetalningsdagen. Räntebelopp understigande 5 kr behöver inte betalas ut. Vid andra fall av

återbetalning

räknas inte ränta.

För prisregleringsavgifterna finns bestämmelser om ränta i 23 §

jordbruksprisregleringslagen och 15 §

fiskprisregleringslagen.Avgiftsskyldig skall enligt

dessa bestämmelser ränta erlägga på oguldet avgiftsbelopp som uppbärs av JN. Räntan utgår från den dag avgiftsbeloppet enligt beslut av JN senast bort betalas. Ränta skall även betalas för tid då anstånd löper. Lämnas fordringen för indrivning skall ränta inte räknas för tiden härefter. Då skall i stället restavgift betalas. Räntefoten motsvarar riksbankens diskonto med tillägg av fyra procentenheter. JN kan avstå från ränta om beloppet är obetydligt eller särskilda skäl annars föranleder det. Ränta på återbetalad avgift lämnas endast i fråga om avgift för innehav av värphöns,

förmalningsavgift och utjämningsavgift.

1\/l.M. 162 BETALNING AV SKATT,

6.1.7 Ränta enligt uppbördslagen

om ränta m.m. i UBL infördes år De nuvarande reglerna SkU 57,rskr 360). Reglerna om 1974 (prop. 1974:159, räntor och avgifter i UBL avser kvarskatteavgift, ö-skatteränta och restirespitränta, anståndsränta, tutionsränta. att de enskilda och det Som en allmän princip gäller i stort sett är lika berättigade till ränta allmänna skatt återbetalas respektive skatt betalas när erlagd senare än normalt. Kvarskatteavgift på kvarstående skatt och skatt utgår för respitränta på tillkommande situationen mellan de fall då skatten eratt utjämna skatt och de läggs i vanlig ordning som preliminär fall då av någon anledning har skjutits inbetalningen Även anståndsräntan har denna effekt. upp. Det allmänna betalar ränta till den skattskyldige på

skatt (ö-skatteränta) och vid

överskjutande preliminär

återbetalning av skatt (restitutionsränta).

Betalas inte skatten in i den tid och ordning som i UBL Bestämmelserna om föreskrivs utgår restavgift. behandlas i det följande samtidigt med inrestavgift under 6.1.8 (s. 166). drivningsförfarandet

Kvarskatteavgift (27 § 3 mom. UBL)

Om den skatten överstiger den preliminära slutliga kvarstående skatt. Den kvarstående skatten uppkommer

skall betalas i mars (första uppbördsmånaden) och maj

efter taxeringsåret. Detta in-

(andra uppbördsmånaden)

nebär en skattekredit i förhållande till inbetalning av skatt. Kvarskatteavgiften bör därför som preliminär nämnts ses som en kreditavgift som skall ha tidigare en utjämnande effekt. Vidare skall stimulera till fyllkvarskatteavgiften av skatt, som i den mån den nadsinbetalning preliminär senast den 30 april efter inkomståret,beaktas erlagts vid av kvarskatteavgiften. För att denna efberäkning fekt skall vara oberoende av den skattskyldiges margi-

BETALNING AV SKATT, M.M.

nalskatt har man valt konstruktionen av

en avgift som inte är vid avdragsgill taxeringen. Kvarskatteavgift, som inte beräknas på skattetillägg och med

förseningsavgift, utgår 8 % på belopp upp till

5 OO0 kr och med 10 % på högre belopp. Avgiften påförs endast om den uppgår till minst 50 kr.

Respitränta (32 § UBL)

Respitränta utgår på tillkommande skatt, dvs. skatt som skall erläggas av på grund eftertaxering eller enligt beslut om debitering fattat sedan fåföringen av slutlig skatt avslutats. Höjs exempelvis en taxering på grund av beslut av domstol eller rättas ett debiteringsfel kan tillkommande skatt Ränta räknas utgå. från den 1 april efter och taxeringsåret utgår högst under två år. Tiden före den 1 april efter taxeringsåret anses konsumerad av kvarskatteavgiften och räntetiden har maximerats till två år med hänsyn till att taxeringsprocessen ofta drar ut på tiden, många gånger på grund av förhållanden som den inte skattskyldige har kunnat påverka. Räntetiden beräknas dock längst till utgången av den månad då skatten förfaller till betalning. Respitränta räknas på hela den tillkommande skatten efter avdrag för skattetillägg, förseningsavgift, kvarskatteavgift, annan respitränta och anståndsränta. RSV fastställer varje år i december den räntesats som skall gälla vid års följande debitering. För år 1981 är räntesatsen 10% %. Mindre räntebelopp än 50 kr påförs inte.

Anståndsränta (49 § 4 mom. UBL)

Den skattskyldige kan i olika fall få anstånd med betalning av skatt, bl.a. om han har anfört besvär över sin taxering och det skulle medföra betydande skadeverkningar för honom eller annars framstå som obilligt för honom att betala skatten. I detta fall medges an-

M.M. SOU 1981283 164 BETALNING AV SKATT,

av det skattebelopp som kan vara stånd med betalningen av hans När taxeringsberoende av prövningen yrkande. det klart om skatten skall betafrågan är avgjord är Om skatten skall betalas har den las eller inte. från den dag skatten normalt skattskyldige haft kredit anståndstidens slut. För denna skulle ha erlagts till anståndsränta. Räntan beräkkredit skall han erlägga nas på samma sätt som respitränta.

Ö-skatteränta (69 § UBL)

preliminär skatt, Ö-skatteränta utgår på överskjutande del av den skatten som överdvs. på den preliminära beaktas inte den slutliga. Vid ränteberäkningen stiger Räntesatsen är skattetillägg och förseningsavgift. för dvs.10% % år 1981, densamma som gäller respitränta av tolv månader. För skatt som och beräknas för en tid under tiden

erlagts genom fyllnadsinbetalning

räknas räntan 19 januari - 30 april efter inkomståret sex månader. Räntan får inte överdock för en tid av under 50 kr utbetalas instiga 100 000 kr och belopp

te.

Restitutionsränta (69 § UBL)

vid återbetalning av skatt. Restitutionsränta utgår efter nedsättning av taxe- Detta kan ske exempelvis av debiterad skatt. Restituringen eller nedsättning också om utbetalning sker i efterhand tionsränta utgår skatt som innehållits för restförd av överskjutande - 10% % för skatt. Räntesatsen för restitutionsränta - är för och år 1981 densamma som gäller respitränta under 50 kr utbetalas inte. belopp

6.1.8 Indrivning

tid kan den tas ut genom in- Betalas inte skatt i rätt utförs i princip av krodrivning. Indrivningsarbetet och regleras i bl.a. UBL. nofogdemyndigheterna

BETALNING AV SKATT, M.M. 165

En närmare bestämning av begreppet indrivning finns inte vare sig i eller annan lag författning. Vanligen avses dock med alla indrivning de åtgärder som vidtas för att slutgiltigt tillgodose statsverkets betalningsanspråk. Dessa kan indelas i - förutom förberedande ekonomiska i mål där utredningar sådana behövs åtgärder av

förhandlingsmässig karaktär och i exeku-

tiva åtgärder.

Till förhandling får räknas överläggningar med gäldenären om tid och sätt för betalning, uppskovs- och

avbetalningsmedgivanden, påminnelser om inte

fullgjorda betalningsåligganden samt sådan till

rådgivning

gäldenären som kan öka hans och förmåga vilja att betala skulden.

De exekutiva åtgärderna av utgörs bl.a. krav (underrättelse) till gäldenären, utmätning, införsel, kvarstad, skingringsförbud, ansökan om utmätningsed eller om konkurs samt konkursbevakning. Av beskrivningen att framgår kronofogdemyndigheterna vid indrivning av skatt vanligen utför såväl exekutiva åtgärder som andra uppgifter för att tillvarata statens rätt som borgenär

(borgenärsfunktioner). I detta

sammanhang bör dock nämnas att vid indrivning av punktskatter, utom och

vägtrafikskatt, prisreglerings-

avgifter får införsel enligt

införsellagen (1968:621)

inte ske.

Förfarandet hos

kronofogdemyndigheterna påbörjas

genom att

beskattningsmyndigheten gör en begäran om

indrivning hos en -

kronofogdemyndighet. För alla punk

skatter utom vägtrafikskatt begärs indrivning av obetald skatt av RSV (28 § LFK, 37 § 1 mom. andra stycket

stämpelskattelagen och 64 § UBL). Innan

indrivning påkallas kan RSV först kräva den skattskyldige på det obetalade, förfallna beloppet. I sådana fall kan det därför förflyta en viss tid efter förfallodagen innan indrivning begärs. När RSV begär indrivning upprättas särskilda som

indrivningshandlingar överlämnas till

kronofogdemyndigheten.

Indrivning av vägtrafikskatt begärs av länsstyrelse

166 BETALNING AV SKATT, M.M.

att den sänder restlängd och indrivningshandgenom lingar till kronofogdemyndigheten. Indrivningshandhar av trafiksäkerhetsverket. I de lingarna upprättats län där det sedan en tid pågår försöksverksamhet med ett ADB-baserat redovisningssystem för exekutionsväsendet används i stället för restlängd

(REX-systemet)

och indrivningshandlingar magnetband med motsvarande

uppgifter. För obetalda prisregleringsavgifter får JN begära (24 § jordbruksprisregleringslagen och 15 § indrivning Därvid tillämpas i stort

fiskprisregleringslagen).

sett samma förfarande som för punktskatterna. När en obetald fordran skatt eller avgift har på överlämnats till en kronofogdemyndighet för indrivning myndigheten restavgift (28 § LFK, 24 § jord-

påför

bruksprisregleringslagen och 15 § fiskprisreglerings-

För och stämpelskatt utgår dock

lagen). vägtrafikskatt

så fort skatt inte har betalats i rätt tid restavgift även om ärendet inte har överlämnats till en kronofogoch 37 § 2 mom. demyndighet (30 § vägtrafikskattelagen

stämpelskattelagen). Restavgift för vägtrafikskatt påförs direkt av om förseningen är högst tio

postanstalt dagar. För stämpelskatt kan restavgift påföras antingen av RSV eller kronofogdemyndighet. är öre för varje hel krona av den Restavgiften fyra del av skatten som inte har betalats. Öretal som uppkommer vid denna beräkning jämnas till närmast högre hela krontal. Minsta är 10 kr (58 § 1 mom. UBL avgift

och 37 § 2 mom. stämpelskattelagen).

Den kan ansöka om befrielse från restskattskyldige

avgift. Sådan befrielse medges om det föreligger sär-

skilda omständigheter (58 § 2 mom. UBL och 37 § 2 mom.

stämpelskattelagen).

Förfallna obetalade skatter och avgifter handläggs hos som allmänna mål. Handkronofogdemyndigheterna av dessa mål skiljer sig från övriga mål läggningen bl.a. att har vissa borgenom kronofogdemyndigheterna genärsfunktioner i de allmänna målen. Handläggningen av de allmänna målen är i sin tur uppdelad i hand-

BETALNING AV SKATT, M.M. 167

räckningsmål, som redovisas till sökanden särskilt för

varje gäldenär, och månadsräkningsmål, som redovisas

till sökanden enligt en kontoplan utan anknytning till någon särskild gäldenär. Punktskatterna (utom vägtrafikskatt) och prisregleringsavgifterna behandlas som handräckningsmål. Enligt den ursprungliga som numera indelningen, frångåtts i praxis, skulle till handräckningsmålen endast räknas medel som var destinerade för ett ändamål speciellt såsom exempelvis prisregleringsavgifterna. Handräckningsmålen redovisas av kronofogdemyndigheterna till uppdragsgivaren så snart som möjligt med influtna medel eller med uppgift att saknar gäldenären utmätningsbara tillgångar eller annat indrivningshinder. Faller fordringen bort innan den slutredovisats återkallar den uppdragsgivande indrivmyndigheten ningsuppdraget. Har indrivningsåtgärderna varit resultatlösa kan beskattningsmyndigheten avskriva fordringen om förutsättningarna enligt 66 § första stycket UBL är uppfyllda (1 § förordningen 1965:852 om ackord och avskrivning rörande vissa skatter). av Avskrivning prisregleringsavgifterna regleras dock i 9 § avskrivningskungörelsen. Beslut om avskrivningen innebär att en fordran avförs från aktiv hos bevakning kronofogdemyndigheten. Däremot upphör inte den skattskyldiges betalningsskyldighet i och med detta. Det finns därför i princip inte något som hindrar att beskattningsmyndigheten, sedan skulden avskrivits, kvittar denna enligt reglerna i 29 § tredje stycket LFK mot belopp som den skattskyldige har rätt att återfå eller på nytt begär indrivning av fordringen hos kronofogdemyndigheten om det visar sig att gäldenären har blivit solvent. Vägtrafikskatt, liksom inkomstskatt och mervärde-

skatt, behandlas hos kronofogdemyndigheterna

som må-

nadsräkningsmål. För månadsräkningsmålen är

länsstyrelse i princip och

beskattningsmyndighet uppdragsgi-

vande myndighet.

168 BETALNING AV SKATT, M.M.

redovisning av indrivnings- Kronofogdemyndigheternas för som sker varje måresultatet mânadsräkningsmålen, nad till innehåller uppgifter om hela länsstyrelse, det förfallna, obetalade beloppet, genom indrivningen influtna medel och belopp som fallit bort genom avkortning, avskrivning och preskription (se nedan). Förfallen obetalad vägtrafikskatt, liksom inkomstskatt och mervärdeskatt, bevakas av kronofogdemyndigheten till dess fordringen infriats eller preskrip-

tion inträtt. beslutar om avkortning och avskrivning Länsstyrelsen av förfallen obetalad Avkortning, som vägtrafikskatt. kan jämställas med återkallelse av indrivningsuppdrainnebär att fordringen slutligt faller bort. Avget, av vägtrafikskatt sker efter samma grunder skrivning som av övriga punktskatter men grundas diavskrivning rekt i UBL. Sådan avskrivning medför på bestämmelserna inte heller av betalningsskyldigheten. Däremot ändring aktiva indrivningsåtgärder beträffande fordupphör bevakning kvarstår dock ringen. Kronofogdemyndighetens i om möjligheterna att få fordringen infriad fråga t.ex. att ta i anspråk skatterestitutioner som genom tillkommer gäldenären eller genom att göra fordringen

gällande i konkurs.

Punktskatterna och prisregleringsavgifterna preskri-

beras enligt de allmänna reglerna i preskriptionslasom är tio år,

gen (1981:130), Preskriptionstiden,

räknas från den dag fordringen uppkom och avbryts bl.a. om borgenären vidtar åtgärder mot gäldenären för att få betald. Det kan nämnas att utfordringen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen redningen lämnat till en lag om preskription av skatteförslag 1978:87) som f.n. behandlas inom budfordringar (SOU Detta förslag innebär bl.a. att getdepartementet. för punktskatter och prisreglepreskriptionstiden i normala fall förkortas till fem år. ringsavgifter

BETALUIHG AV SKATT, m.m. 159

6.2 Förslag

Inledning

I detta avsnitt kommer förslag att läggas fram om

främst

inbetalningstid, ränta, restavgift och indriv-

ning. Förslagen skall i princip gälla för alla punktskatter utom vägtrafikskatt. För denna skatt tillämpas betalningsrutiner som i stora delar avviker från den ordning som gäller för övriga punktskatter och någon omläggning härav föreslås inte. Förslagen i detta avsnitt berör inte

heller överlastavgift. Däremot bör de

föreslagna reglerna göras tillämpliga på prisregle-

ringsavgifterna och

växtförädlingsavgift. För Vissa prisregleringsavgifter kan det dock finnas

anledning till avvikelser. Dessa fall kommer att beröras närmare i det följande.

6.2.2 av skatt

Betalning

För punktskatterna gäller att betalningstiden som re-

gel är en månad eller en månad och fem dagar från re-

dovisningsperiodens utgång. I allmänhet skall

betalning ske inom samma tid som gäller för att lämna de-

klaration (de närmare -

deklarationstiderna se

4.1.4).

Vi har funnit att en enhetlig tid för betalning av

punktskatter är att föredra framför den oenhetlighet som f.n. råder på detta område. Endast om särskilda skäl talar för en annan

betalningstid bör avvikelse

ske från huvudregeln. För flertalet punktskatter bör

betalningstiden bestämmas till 35 dagar från redovis-

ningsperiodens utgång. Därmed skulle betalningstiden också överensstämma med den tidigare föreslagna (se 4.2.5) deklarationstiden.

Från huvudregeln om en betalningstid på 35 dagar bör

vissa undantag göras. Skäl saknas att nu föreslå om-

läggning av de betalningstider som gäller för stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier samt lotterivinst-

170 BETALHIUG AV SKATT, U.M.

för dessa skatskatt. De nuvarande betalningstiderna månader bör således bibehållas. För ter på en och två

föreslagits (4.2.5) att

dessa skatter har tidigare skall vara oförändrade. Beäven deklarationstiderna av totalisatoravgift skall f.n. göras dagen talning om uppbörd av efter tävlingsdagen (10 § kungörelsen Detta har tillämpats så

totalisatoravgift). stadgande

att att betalningen verkställts på post- RSV godtagit Däremot behöver beloppet då inte anstalt denna dag. vara bokfört på beskattningsmyndighetens postgirokonvilket kommer att behandlas närto. Vi föreslår dock, att bokföringstillfället blir avgörande mare nedan, av Med hänsyn härvid beräkningen betalningstiden. för totalisatoravgift förtill har betalningstiden I är avsikten med förlängts med två dagar. princip att oförändrad inbetalningstid skall gälla. slaget De förändringar som en betalningstid på 35 dagar skatterna oljor, elektrisk medför har för på bensin, och vin redan tagits upp i samband kraft, spritdrycker med till omläggning av redovisningsperioderförslaget na under 4.2.4. I övrigt medför en betalningstid på en förkortning av tiden 35 dagar för punktskatterna tio för särskild varuskatt och avgift på med dagar Vidare medför förslaget en fördryckesförpackningar. med fem dagar för tolängning av inbetalningstiden och resebaksskatt, försäljningsskatt på motorfordon blir den sammanlagda effekten av skatt. För spelskatt om ändrad redovisningsperiod och betalningsförslaget tid en större förlängning av kredittiden.

den som tillämpas hos RSV för flerta- Enligt praxis anses ha skett när inbelet punktskatter betalningen bokförts postgirokonto. Denna talningen har på RSV:s från bestämmelserna i UBL och ML som praxis avviker anses verkställd när den innebär att betalningen eller när försändelse med bl.a. gjorts på postanstalt in till (53 § UBL och gireringskort kommit postanstalt

44§N£L). Den som valts i UBL och M medför svårigheordning i efterhand bestämma när en försändelse med ter att

sou 19:31:83 BETALNING AV SKATT, 14.11. 171

gireringskort har kommit in till I postanstalt. praktiken får man om inbetalning gjorts genom girering från eget postgirokonto från utgå bokföringsdagen för inbetalningen och beräkna om försändelsen med hänsyn till den tid som normalt behövs för postbefordran från avsändningsorten kan antas ha kommit in till postanstalt i rätt tid. För att undvika tvister vid dessa beräkningar används vid tillämpningen av UBL och ML ett system med respitdagar. Mot den nu angivna har bakgrunden vi inte funnit skäl att ändra den ordning som tillämpas i praxis för flertalet punktskatter och som innebär att inbetalning anses ha skett först då betalningen har bokförts på RSV:s postgirokonto. Denna ordning medför relativt enkla avgöranden för

beskattningsmyndigheten. Vi fö-

reslår därför en regel som innebär att betalning anses ha skett den den har dag bokförts på

beskattningsmyn-

dighetens postgirokonto. De nu föreslagna tar sikte reglerna på det för punktskatteuppbörden vanligaste fallet att den skattskyldige efter varje redovisningsperiod eller skattepliktig händelse själv räknar ut och betalar skatten för perioden.

Sammanfattningsvis kan sägas att för-

slaget innebär att betalning skall ske i så god tid att den inbetalade skatten är bokförd på beskattningsmyndighetens postgirokonto senast den femte i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. I de fall redovisningsperiod inte förekommer föreslås dock i stort sett oförändrade regler. Genom de föreslagna reglerna om inbetalning kan också RSV:s nuvarande

system med vissa respitdagar vid punktskatteuppbörden slopas. I vissa fall bestämmer

beskattningsmyndigheten den

tid inom vilken skatten senast skall betalas. Detta sker om den skatt som betalats understiger vad som har bestämts för perioden eller om skatt skall tas ut av någon som inte har betalat skatt. Även vid efterbeskattning skall senaste dagen för av betalning skatten bestämmas. Vårt förslag innebär inte någon ändring i

172 AV SKATT, H.M. BETALHIHG

nu berörda förhållanden. bestämmer beskattningsmyndigheten förfal- Som regel så att skatten skall betalas inom 3 — 4 veckor lodagen beslutet. Det kan dock i vissa fall vara svårt från för den att betala hela den tillkommande skattskyldige Därför bör finnas för skatten på en gång. möjlighet att medge uppdelning av bebeskattningsmyndigheten olika Vi föreslår talningenpå inbetalningstillfällen. att en sådan införs efter mönster av 43 § ML. regel får endast om synnerliga skäl föran- Uppdelning medges leder det. skall således tillämpas restriktivt Regeln och enbart den omständigheten att den skattskyldige saknar medel för av skatten kan inte anses betalning vara skäl. Enligt den praxis som tillämpas synnerliga mervärdeskatt har bl.a. medgetts om för uppdelning det föreligger sådana omständigheter som enligt 45 § ML kan skäl för anstånd. Motsvarande bör tillutgöra lämpas för punktskatterna. En allmän inom beskattningen är att inbeprincip av skatt skall ske utan kostnad för den entalning enskilde. Denna har skrivits in i 52 § UBL princip För saknas däremot en såoch 44 § M. punktskatterna dan bestämmelse men motsvarande ordning tillämpas dock i Vi föreslår att denna princip lagpraktiken. fästs även för punktskatterna. om inbetalning av skatt är De nu föreslagna reglerna lämpade även för prisregleringsavgifterna. Tidigare har det tidsmässiga sambandet mellan deklara- (4.2.5) tionen och inbetalningen av prisregleringsavgifterna Därvid har att detta samband inte behandlats. påpekats

alltid kan upprätthållas för prisregleringsavgifterna.

från denna får be- De undantag som måste göras regel slutasav JN. I övrigt behövs inga särskilda undantagsför Detta innebär regler prisregleringsavgifterna. att även för bör skribl.a. prisregleringsavgifterna vas in i att inbetalning av avgift görs utan lagen för den enskilde. Denna ordning tillämpas rekostnad dan i praktiken. För växtförädlingsavgift förekommer inte något de-

SOU 1981383 BETALNING AV SKATT, M.m. 173

klarationsförfarande. Regeln om betalning inom samma tid som gäller för att lämna deklaration är därför inte tillämplig denna I på avgift. stället bör föreskriften i kvarstå att

växtförädlingsavgiftslagen den

som utför bestämmer statsplombering inom vilken tid avgiften skall betalas. I bör de övrigt föreslagna bestämmelserna om inbetalning av skatt även gälla på växtförädlingsavgift.

6.2. Anstånd

RSV kan anstånd medge med betalning av punktskatter om det finns synnerliga skäl till det. Tillämpningen av denna bestämmelse har Varit restriktiv. Vi anser att de olika fall i vilka anstånd kan medges bör beskrivas i Vid utförligare lagtexten. utformningen av bestämmelserna har hämtats från ledning ML, som till stor del ansluter sig till motsvarande bestämmelser i UBL. Vi föreslår en regel vilken anstånd får enligt ges om den är skattskyldiges betalningsförmåga nedsatt på grund av oförvållad omständighet. Anståndet kan avse antingen hela det skattebelopp som belöper på en redovisningsperiod eller skattepliktig händelse eller en del av det Ansökan om beloppet. anstånd måste göras innan skatten förfaller till be-

talning. I dessa avseenden innebär i

förslaget princip inte någon ändring. Anståndsbeslutet skall kunna omprövas om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats sedan väsentligt anståndet beviljades. Någon uttrycklig bestämmelse om detta finns inte enligt gällande ordning. Vid avregistrering av en skattskyldig skall som regel den skattskyldige betala skatt för hela sitt lager av skattepliktiga varor. Detta kan leda till be-

tydande påfrestningar av den skattskyldiges likviditet, eftersom han i sådant fall inte har fått in skatt för varorna. För att underlätta för de skattskyldiga att i dessa fall betala skatten bör anstånd kunna ges

174 BETALNING AV SKATT, M.M. SOU 1981:33

om särskilda skäl Denna ordning tillföreligger. f.n. också i praxis. Den tidigare föreslaglämpas na tar emellertid sikte enbart på anståndsregeln fall då den betalningsförmåga bliskattskyldiges vit nedsatt och är därför inte tillämplig vid alla fall av avregistrering. En särskild anståndsbestämsom in i lagförslaget, behövs därför melse, tagits för dessa situationer. I likhet med vad som gäller enligt UBL bör enligt vår som anfört besvär över bemening skattskyldig, skattningsmyndighetens eller kammarrättens beslut, på vissa villkor få anstånd med betalning av den skatt för Anstånd bör i dessom är föremål besvärsprövning. sa fall om allmänna ombudet helt eller delvis ges besvären eller ansökan om anstånd. Detsamtillstyrker ma bör gälla om det - utan att yttrande har inhämtats från allmänna ombudet - med skäl kan antas att besvären kommer att bifallas helt eller delvis. Anståndet får avse det som omfattas av allmänna ombudets belopp om dennes yttrande inte har inhämtillstyrkan eller, det med vilket beskattningen med skäl kan tats, belopp antas komma att nedsättas. Om den har anfört besvär över skatt skattskyldige för en viss redovisningsperiod och det skulle medföra eller annars framstå som betydande skadeverkningar för honom att betala skatten bör anobilligt genast stånd också få I detta fall bör dock krävas att ges. den ställer säkerhet eller att det anskattskyldige nars kan antas att det belopp som avses med anståndet kommer att betalas i rätt tid. Anstånd bör även få om skatten har blivit orikges av felskrivning eller annat tig på grund felräkning, förbiseende eller om allmänna ombudet har uppenbart anfört besvär med om ändring till den skattyrkande skyldiges förmån. nämnts har RSV i Vissa fall då till- Som tidigare skäl för anstånd inte funnits, kommit överens räckliga med den att skatten inte skall överlämskattskyldige nas för indrivning om den betalas senast viss dag. Så-

BETALNING AV SKATT, M.M.

dana överenskommelser är inte förenliga med de nu föreslagna reglerna om anstånd. I fortsättningen bör kravet på att skatten skall betalas på förfallodagen alltid om anstånd inte upprätthållas, kan medges enligt de föreslagna Betalas reglerna. inte skatten i rätt tid bör ärendet i vanlig ordning överlämnas för indrivning. Denna fråga kommer att tas närmare i upp 6.2.6. De föreslagna anståndsbestämmelserna bör tillämpas även på prisregleringsavgifterna. Numera får JN medge skäligt betalningsanstånd under längst ett år (5 § avskrivningskungörelsen) och de nya reglerna innebär därför en viss av skärpning förutsättningarna för att meddela anstånd med av dessa betalning avgifter En sådan skärpning torde emellertid vara befogad med hänsyn till att förhållandena vid av dessa uppbörden avgifter i många avseenden är med vad jämförbara som gäller för punktskatterna. Avvikande bestämmelser för avgifterna på detta område torde därför inte behövas. Tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna bör också vara så enhetlig som möjligt. Ledning kan därvid hämtas ur den praxis som har utbildats för motsvarande bestämmelser i ML och UBL. Anståndsbestämmelserna bör gälla även på växtförädlingsavgift.

6.2.4 Återbetalning av skatt

Om den betalat in skattskyldige för mycket skatt, återbetalas det överskjutande beloppet. Detta gäller också om avdragsposterna för en redovisningsperiod överstiger skatten för samma period. För dessa åter-

betalningsfall gäller reglerna i 20 § LFK för alla punktskatter utom vägtrafikskatt och lotterivinstskatt. För sistnämnda skatter finns särskilda återbetalningsregler i

skatteförfattningarna.

Enligt vad vi funnit inte föreligger något behov av ändringar i om

reglerna återbetalning av

skatt. Vi föreslår därför i allt väsentligt oförändrade regler i detta hänseende.

176 BETALNING AV SKATT, M.M. SOU 1981183

När det avräkning av obetalda skatter före gäller återbetalning kan dock vissa ändringar övervägas. F.n. vid återbetalning av skatt, avräkning endast får, ske av den förfallna obetalda skatter skattskyldiges och av samma eller liknande slag som de som avgifter är i för återbetalning. Bärande skäl kan emelfråga lertid inte anföras mot att tillåta avräkning även av den obetalda skatter och avgifter av skattskyldiges annat innan återbetalning av punktskatt verkslag ställs. Ett sådant avräkningsförfarande skulle medföra effektivitetsvinster. Emellertid pågår inom regeringskansliet f.n. en utredning om möjligheten att införa ett allmänt avräkningsförfarande vid återbetalning av skatt och allmänna avgifter. Enligt uttalande i prop. 1980/81:29 s. 99 förväntas denna utredning vara slutförd inom kort varför vi nu inte föreslår någon ändring i berört hänseende.

Återbetalning av grisregleringsavgift regleras i

prisregleringsförfattningarna. Vi föreslår att de allmänna reglerna om återbetalning i LPP skall gälla för dessa avgifter. Bestämmelserna för återbetalning av avgift för särskilda fall bör kvarstå oförändrade i prisregleringsförfattningarna. Även för växtförädlingsavgift bör reglerna i LPP om återbetalning gälla.

6.2.5 Ränta och restavgift

Allmänt

Den nuvarande regleringen i fråga om ränta och restavgift vid för sen betalning av skatter och avgifter kännetecknas av en betydande oenhetlighet. Det gäller såväl inom det område som omfattas av vår översyn som för hela skatte- och avgiftsområdet. UBL och TuL innehåller de senast tillkomna bestämmelserna om ränta och restavgift. Utgångspunkterna för den lösning som valts i de lagarna har varit att ränta skall utgå huvudsakligen i syfte att kompensera statsverket eller den enskilde för ränteförluster i samband

BETALNING AV SKATT, M.M. 177

med uppbörden av skatter och

avgifter, medan reglerna

om restavgift skall vara ett

påtryckningsmedel för att

förmå de att skattskyldiga betala i rätt tid.

Vid uppbörden av mervärdeskatt förekommer endast

restavgift som tas ut om betalningen görs senare än

vid den då tidpunkt deklarationen skall lämnas. För

förseningar som begränsas till ett mindre antal dagar

utgår dock en reducerad restavgift.

Tillkomsten av LFK innebar att man övergav ett tidi-

gare system med särskild

avgiftsberäkning vid för sen skattebetalning. I stället infördes en

ordning med enbart Sedan

ränteberäkning. år 1975 gäller att ränta

beräknas till dess skattefordran överlämnas till in-

drivning, då restavgift tas ut. Om skatten inte beta-

las i rätt tid utgår ränta efter 7 % per âr. Ränte-

satsen har varit oförändrad sedan LFK tillkom. Detsam-

ma gäller räntesatsen i fråga om belopp som återbetalas - 5 % per år.

De nu redovisade förhållandena medför olägenheter i

olika avseenden. Genom att sanktionerna vid försenad

betalning varierar kan de som har att betala flera

olika skatter och avgifter föranledas att i första

hand skatt eller erlägga avgift som medför den krafti-

gaste sanktionen på bekostnad av de övriga. Oenhetligheten komplicerar också

kronofogdemyndigheternas arbe-

te. Dessutom medför den närmare av de utformningen

gällande räntebestämmslserna i vissa fall mindre lämpliga effekter.

Det var bl.a. mot den bakgrunden som utredningen

(Fi

1970:69) om företagens uppgiftsplikt i sitt be-

tänkande Ränta och restavgift på skatt m.m. (SOU

1973:33) föreslog ett i stort sett enhetligt system för samtliga skatter och avgifter.

Utredningsförslaget

föranledde år

lagstiftning 1974 i fråga om räntor enligt UBL (prop.

1974:159, SkU 57). Beträffande utred-

ningens förslag om mervärdeskatt och punktskatter an-

såg departementschefen att de i första hand borde

övervägas av

mervärdeskatteutredningen och punktskat-

teutredningen. Förslaget, som innebar en uppdelning

SOU 1981283 178 BETALNING AV SKATT, L:.1.:.

en grundavgift och en tilläggsavav restavgiften på en övergång till gift, förutsatte enligt utredningen Eftersom det s.k. ADB-system inom exekutionsväsendet.

REX-systemet fortfarande endast tillämpas försöksvis

har den förutsättningen av vissa kronofogdemyndigheter När det tullar infördes år 1974 inte uppfyllts. gäller med i stort sett bestämmelser om ränta och restavgift

den utformning som utredningen om företagens uppgifts- SkU 63). Mer-

hade föreslagit (prop. 1974:180,

plikt har hittills inte kommit in på värdeskatteutredningen dessa i sitt arbete. frågor vår mening får kravet på enhetlig reglering Enligt tillmätas stor

av det nu diskuterade området relativt

Det var också en genomgående inställning betydelse. över det nyss nämnda hos de instanser som yttrade sig

I några yttranden ifrågasattes utredningsförslaget. den ordningen med grundavgift dock om inte föreslagna komma att medföra en alltför och tilläggsavgift skulle för den indirekta beskattbetungande administration bl.a. gällande att förutsättningarningen. Det gjordes av direkt skatt genom att na var andra än vid uppbörden skall deklareras och betalas samtidigt. punktskatter skäl talar för att bestäm- Vi anser att övervägande efter de riktlinjer som melser om ränta och restavgift tas

angavs av utredningen om företagens uppgiftsplikt

in i den lagen. Jämfört med det författningsförnya lämnade har vi emellertid funnit slag som utredningen är Det beror bl.a. att vissa justeringar påkallade.

på att punktskatterna och prisregleringsavgifterna

betalas utan att särskilt beslut om skatten skall

dessförinnan föreligger. av vårt framgår tydligast om vi Innebörden förslag av som vi vill anger de grunder för uttag restavgift, innan räntebestämmelserna beskrivs. föreslå,

J

Restavgift

får anses vara ett bättre påtryckningsmedel

Restavgift den nuvarande räntan för att åstadkomma skattebeän

sou 1981:83 BETALNING AV SKATT, 1.1.1-,2. 179

talning i rätt tid. Vid

utformningen av bestämmelserna

om restavgift kan man lämpligen från två utgå huvudfall. Det ena huvudfallet är att skatt, som har deklarerats, betalas efter eller förfallodagen att skatten fastställs genom i skönsbeskattning avsaknad av deklaration. Det andra huvudfallet är att skatten för en viss redovisningsperiod eller motsvarande efter kontroll beslutas till ett högre belopp än vad som betalats vid den ordinarie redovisningen för perioden eller den händelsen. skattepliktiga Sådan skatt kan naturligtvis i vissa fall också beslutas efter skälig grund. I det första som avser fallet, händelser och åtgärder i nära anslutning till den ordinarie skatteredovisningen, bör restavgift alltid När påföras. det däremot gäller det andra som innebär fallet, att beslut fattas om viss för den inbetalningsdag tillkommande skatten, bör restavgift påföras endast om betalningen inte görs inom den betalningstid som bestämts i beslutet. Förslaget innebär att vid skönsbeskattning skall restavgift påföras endast om beslutet fattas inom en månad efter deklarationstidens utgång. Med den principiella till räntans inställning och restavgiftens funktioner som vi tidigare redovisat bör både ränta och restavgift normalt inte utgå samtidigt. Det innebär att någon föreräntepåföring

intejskall

komma i det första av

de nyss nämnda huvudfallen.

Räntan skall förbehållas det andra fallet, då den avser att kompensera statsverket för ränteförluster till följd av att skatt som är till viss hänförlig period betalas först vid ett senare tillfälle. Om inte sådan skatt betalas inom den utsatta betalningsfristen skall restavgift tas ut. Därmed kan både ränta och restavgift komma att utgå. Det innebär dock inte något avsteg från den principiella uppläggningen. En betalningsförsummelse i dessa fall bör förannaturligtvis leda samma sanktion som i andra fall av för sen skat-

tebetalning.

sou 1981:83 180 BETALNING AV SKATT, 21.1.2.

skall liksom i UBL och ML bestämmas Restavgiften det obetalda skattebeloppet. Förslag om till 4 % av av till 8 % har lämnats i betänhöjning restavgiften

kandet Restavgift på skatt m.m. (Ds B 1981:12).

Det bör finnas att besluta om befrielse möjlighet i vissa fall. Det kan t.ex. bli akfrån restavgift inbetalats i rätt tid men på ett tuellt om skatten sätt eller om förseningen beror på sjukdom felaktigt För att tillgodose kravet på eller olyckshändelse. mån tillämpning i befrielseen i möjligaste enhetlig samma och föreskrifter gälla över fallen bör regler och Vi föreslår därför hela skatte- avgiftsområdet. till UBL i det avseendet. RSV:s föreen hänvisning skrifter om befrielse från restavgift torde kunna även för och växt-

tillämpas prisregleringsavgifterna

förädlingsavgiften.

Ränta

för det fall skatten ef- Ränta skall som nämnts utgå ter kontroll bestäms till högre belopp än som beta-

lats vid den ordinarie redovisningen. Ränteberäkning-

vårt från den dag då en skall då enligt förslag utgå ha dvs. i allmänhet den femskatten skulle betalats, te i andra månaden efter utgången av redovisdagen Räntan skall beräknas t.0.m. den dag ningsperioden. som i beslutet angetts som sista betalningsdag. som TuL tas ränta inte ut om ränte- Enligt såväl UBL En motsvarande bestämmelse beloppet understiger 50 kr.

bör för punktskatterna och prisregleringsavgif-

gälla terna. om att ränta får beräknas UBL innehåller en regel är föranledd av att för högst två år. Begränsningen om tillkommande skatt kan försedet slutliga beslutet handläggningen i skattedomstonas genom den utdragna är vår mening inte pålarna. Någon sådan gräns enligt

kallad på punktskatteområdet.

vid återbetalning av för Ränta skall också utgå detta fall bör räntan bebetald skatt. Även i mycket

sou 1981:83 BETALNING AV SKATT, :zur-zh . 181

räknas på motsvarande sätt efter antalet dagar. Ränta skall enligt vår också mening betalas när skattebelopp, för vilket anstånd med betalningen har medgetts, slutligt fastställts. Detta dock engäller dast i de fall då anståndet medgetts i samband med överklagande av skattebeslut och skattebetalningen bedömts kunna medföra skadeverkningar för den skattskyldige eller eljest framstå som obillig. Räntan beräknas vårt enligt förslag efter den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ö-skat-

teränta enligt UBL. Ö-skatteräntan

bestäms varje år av RSV med utgångspunkt i den högsta allmänt förekommande

årsränta som gäller vid i inlåning bank. Med den uppläggning av ränteberäkningen som nuföreslagits saknas skäl att ha kvar den nuvarande särskilda möjligheten att medge räntebefrielse.

Indrivning

Handläggningen av indrivningsärenden om punktskatter och är

prisregleringsavgifter uppdelad på beskatt-

ningsmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Innan

ett ärende överlämnas till en

kronofogdemyndighet gör

som regel en viss

beskattningsmyndigheten prövning av

om gäldenären kan förmås att betala sin skuld utan att exekutiva åtgärder vidtas. Anser man att detta är möjligt överlämnas inte ärendet till

kronofogdemyndighe-

ten utan det får i stället ligga kvar hos beskatt-

ningsmyndigheten, som då utför vissa delar av indriv-

ningsarbetet. Först om det behövs exekutiva åtgärder för att få infriad fordringen övertas ärendet av exekutiv myndighet. Redovisning av överlämnade indrivningsärenden till

beskattningsmyndigheten sker så

snart som möjligt med influtna medel eller med uppgift om att gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar eller annat indrivningshinder. Detta indrivningsförfarande skiljer sig från den ordning som gäller för indrivning av direkt skatt och

mervärdeskatt, bl.a. genom att kronofogdemyndigheten

SOU 1981;85 182 BETALNING AV SKATT, M.M.

hela indrivningsarbetet så för dessa skatter handhar

till betalning inte betasnart skatt som förfallit

lats. redovisning till beskattningsmyndigheten Någon förekommer inte i av varje särskilt indrivningsärende

tillämpas också för indrivdessa fall. Denna ordning

ning av vägtrafikskatt.

från det indrivningssystem som till- Erfarenheterna

hos RSV och för prisregle- A lämpas för punktskatterna

hos JN är blandade. En viss fördel ringsavgifterna med i och med att gäldenärens anses finnas systemet

är större så länge ärendet betalningsvilja i allmänhet

till kronofogdemyndigheten för inte har överlämnats

Vidare får beskattningsmyndigheten genom indrivning. av varje särkronofogdemyndighetens återrapportering

som kan ha betydelse skilt indrivningsärende uppgifter

främst vid av kontrollverksamheten. planeringen

är emellertid ofta svårt för beskattningsmyndig- Det över gäldenärens ekoheterna att få sådan överblick

som krävs för att deras indrivningsnomiska situation

Dessutom bör beaktas hur skall bli effektiva. åtgärder av andra skatter och avordningen påverkar indrivning

Det nuvarande med skilda handlägggifter. systemet

vid indrivningsrutiner hos kronofogdemyndigheterna

och har försvårat deras av olika skatter avgifter ning skäl talar för att de indrivverksamhet. Nu anförda

som för punktskatter och prisregleringsningsåtgärder

handhas av beskattningsmyndigheterna flyttas avgifter

till kronofogdemyndigheterna.

har tillsatt en kom-

Chefen för budgetdepartementet

som bl.a. skall se över bestäm-

mitté (Dir 1980:89)

av skatt och avgifter till det melserna om indrivning

som möjligt skapa ett allmänna i syfte att så långt

är emellertid enhetligt system. Utredningsuppdraget

omfattande. Ett förslag i nu berörda frågor relativt

att vänta inom den närmaste tiden. är därför knappast

som inhämtats från RSV:s avdelning Enligt uppgifter av exekutionsväsendet finns redan för administration

för befintliga handläggningsrutiner möjliginom ramen att ta över det ar-

heter för kronofogdemyndigheterna

BETALNING AV SKATT, M.H. 133

bete som beskattningsmyndigheterna f.n. utför i fråga om indrivning av punktskatter och prisregleringsavgifter. På detta sätt skulle de väsentligaste olägenheterna med det nuvarande systemet kunna undanröjas. Vi föreslår därför att en sådan av handomläggning läggningsrutinerna görs hos RSV, JN och kronofogdemyndigheterna i avvaktan på resultatet av utnyssnämnda redning. Vårt förslag att lägga indrivningsarbetet helt på kronofogdemyndigheterna medför att indrivning av punktskatterna och prisregleringsavgifterna kan ske i samma ordning som gäller för direkt skatt och mervärdeskatt. För att underlätta handläggningen bör också samma regelsystem tillämpas för de olika skatterna. För direkta skatter och mervärdeskatt i detta gäller hänseende UBL:s bestämmelser. Dessa bör också regler tillämpas på punktskatterna och prisregleringsavgifterna, vilket medför att indrivningsbestämmelserna blir överskådligare och enhetligare. I sak innebär således vårt att UBL:s förslag regler om avkortning och avskrivning samt efterkrav och preskription också skall tillämpas på punktskatter och prisregleringsavgifter. Detta innebär i sin tur att preskriptionstiden förkortas från nuvarande tio år till fem år, vilket i överensstämmer med förprincip slaget till ny preskriptionslag för skatt (SOU 1978:87). Vidare medför vårt att förslag kammarkollegiets befattning med prisregleringsavgifterna upphör. Enligt gällande ordning kan införsel inte äga rum vid indrivning av punktskatter och prisregleringsavgifter. Detta är däremot möjligt vid av diindrivning rekt skatt och mervärdeskatt. Bärande skäl-för att behålla denna avvikelse för punktskatterna och prisregleringsavgifterna kan inte åberopas. Vi föreslår därför att införsel får ske även för punktskatter och prisregleringsavgifter. De föreslagna reglerna om bör indrivning även gälla för växtförädlingsavgift.

M.M. 184 BETALUIIG AV SKATT,

framhållits att en fördel med det nu- Tidigare har att beskattningsmyndigheterna har varande systemet är i hur de skatt- och avgiftsskyldiga sköter full insyn vilket främst är till nytta vid plasina betalningar, av kontrollverksamheten. Visserligen skulle neringen det efter inte vara möjligt för kronofogomläggningen att resultatet av demyndigheten fortlöpande rapportera indrivningsärende till beskattningsmyndigheten varje men denna kan självfallet även fortsättmyndighet besked om resultatet av ett enskilt inningsvis lämna Dessutom torde det för planeringen drivningsärende. av kontrollverksamheten som regel vara tillräckligt i vilka fall skatt eller avgift inte att konstatera i rätt tid och om det är fråga om enhar betalats eller upprepade förseelstaka betalningsförsummelser Dessa skall även efter en omläggning ser. uppgifter finnas hos beskattningsmyndigheterna. Den föreslagna medför därför inte någon reell försämring omläggningen av beskattningsmyndigheternas kontrollmöjligheter. fordras även fortsätt-

För prisregleringsavgifterna

viss återrapportering av indrivningsresultaningsvis tet från Eftersom de olika kronofogdemyndigheterna. tillförs skilda ändamål och avgiftssatserna avgifterna är avpassade efter detta, bör kronofogdemyndigheternas till JN innehålla uppgift om hur mycket redovisning av varje avgiftsslag som influtit.

7 SKATTEKONTROLL

7.1 Inledning

Kontroll av punktskatter handhas av RSV, dels vid avdelningen för indirekt skatt, dels vid kontrollavdelningen. Den kontroll av deklarationerna som görs vid avdelningen för indirekt skatt innebär i enprincip dast en summarisk Den fortsatta granskning. kontrollen i detta hänseende utövas av distriktskontor som fyra är knutna till och sker huvudsakkontrollavdelningen ligen vid besök hos de skattskyldiga. Då vidtas en mera ingående kontroll av deklarationerna som i allmänhet görs genom en avstämning av deklarationsuppgifterna mot Även andra deklarationsunderlaget. kontrollåtgärder vidtas vid besöken. Som exempel kan nämnas att prov kan tas av en vara. Arten och omfattningen av distriktskontorens kontrollåtgärder varierar från fall till fall. Som regel är de företagna utredningarna mera specialinriktade än den kontroll som sker vid taxeringsrevision enligt TL eller skatterevision ML. Däremot kontrolleenligt rar distriktskontorens revisorer huvuddelen av de skattskyldiga oftare. För de skatter som endast har ett fåtal skattskyldiga kan kontroll ske så ofta som i genomsnitt Vart annat år. JN:s kontrollverksamhet beträffande prisregleringsavgifterna handhas för varje avgift av den enhet inom nämnden som också svarar för och pris- marknadsregleringen inom det avgiftsbelagda varuområdet. Kontrollen av avgiftsuppbörden sker med integrerat fullgörandet av andra kontrollfunktioner som lagts JN. Kontrollpå förfarandet i fråga om avgiftsuppbörden är i stort sett detsamma som tillämpas för punktskatterna.

SKATTEKOHTHOLL

7.2 Gällande bestämmelser

bestämmelserna om skattekontroll är intag- De allmänna na i 6 - 12 §§ LFK. Dessa bestämmelser skiljer sig motsvarande i TL och ML bl.a. på det sättet att i från LFK inte åtskillnad mellan den allmänna kontrolgörs len av deklarationsuppgifterna och den mera ingripande kontrollen av deklarationsunderlaget. I skatteförfattför några skatningarna ges speciella kontrollregler ter. 6 § LFK skall deklarationerna granskas så Enligt snart det är För kontroll av att uppgifterna möjligt. i deklarationerna är riktiga får beskattningsmyndigheten att den skattskyldige lämnar kompletterande begära uppgifter till deklarationen (7 § LFK). Myndigheten att få eller beskrivning av en kan också begära prov vara som är skattepliktig. Även prov eller beskrivning annan vara som används i den skattskyldiges verkav samhet kan begäras av myndigheten (8 § LFK). får granska inte bara dekla- Beskattningsmyndigheten utan också deras underlag. Sålunda får mynrationerna den skattskyldiges bokföring, afdigheten granska och handlingar som hör till färskorrespondens övriga verksamheten. Även sådana handlingar om vars innehåll har får granskas. I den skattskyldige tystnadsplikt kan den skattskyldige ansöka fråga om dessa handlingar hos länsrätten att de skall undantas från revisionen

(9 § LFK). får också företa syn i de Beskattningsmyndigheten lokaler som används i den skattepliktiga verksamheten och granska den skattskyldiges varulager (9 § LFK). De nu nämnda enligt 7 - 9 §§ LFK, som åtgärderna får även riktas mot

får vidtas mot den skattskyldige,

den som skäligen kan antas vara skattskyldig (10 § kontrollåtgärder får LFK). Beskattningsmyndighetens också riktas mot den som, utan att vara skattskyldig, bearbetar, försäljer eller yrkesmässigt tillverkar, distribuerar vara. Detsamma gäller i skattepliktig om den som driver handel med vara som används fråga

f_ SOU 1981183 SKATTEKONTROLL C0 \4

vid framställning eller distribution av skattepliktig vara (11 § LFK). Bestämmelserna i 11 § LFK om kontroll hos annan än dock skattskyldig medger inte att myndigheten granskar eller varulager begär tillträde till de lokaler som verksamheten bedrivs i.

Kontrollreglerna i LFK gäller i sin helhet för alla punktskatter utom stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier samt de vägtrafikskatt, på vilka endast är delvis tillämpliga. Kontrollbestämmelserna i LFK är dock inte alls tillämpliga på lotterivinstskatt. Enligt 6 § kungörelsen om lotterivinster skall den som utsetts som kontrollant för lotteri även utöva viss kontroll över skatten. För stämpelskatt endast tillämpas 6, 9 och 11 §§ LFK (33 § stämpelskattelagen). Bestämmelser, motsvarande 7 § LFK om den att skattskyldiges plikt lämna uppgifter till har

beskattningsmyndigheten, tagits in i

33 § andra stycket stämpelskattelagen. Enligt denna bestämmelse skall den också lämna skattskyldige bevis och intyg efter av

begäran beskattningsmyndigheten.

Uppgiftsskyldighet och skyldighet att förete bevis och intyg föreligger enligt 33 § tredje stycket stämpelskattelagen även för den som kan antas skäligen vara skattskyldig. Denna bestämmelse motsvaras närmast av 10 § LFK. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 8 § LFK om varuprov finns av naturliga skäl inte i stämpelskattelagen. För vägtrafikskatt att endast gäller kontrollåtgärder enligt 9 § LFK får företas (30 § vägtrafikskattelagen). Detta innebär att kontrollen endast kan riktas mot den som är och avse skattskyldig granskning av bokföring, affärskorrespondens och övriga handlingar som hör till den skattepliktiga verksamheten. Även syn i verksamhetslokalerna får företas. Däremot gäller inte reglerna om

beskattningsmyndighetens möjlighet att

begära kompletterande uppgifter m.m. till deklarationen (7 och 8 §§ LFK). För överlastavgift gäller också 9 § LFK. För reklamskatt, reseskatt och spelskatt komplette-

188 SKATTEKOHTROLL

ras kontrollbestämmelserna i LFK av särskilda bestämmelser i skatteförfattningarna, som utvidgar beskattatt vidta kontroller hos ningsmyndighetens möjligheter annan än den som är skattskyldig. Enligt 30 § reklamsålunda LFK:s bestämmelser om konskattelagen gäller troll hos annan än skattskyldig även för näringsidkare för vars räkning en annons eller annan reklam offenteller en reklamtrycksak framställs. På motsvaliggörs rande sätt enligt 13 § reseskattelagen att gäller nämnda bestämmelser i LFK även omfattar researrangör och annan som anordnar skattepliktiga resor. Enligt 21 omfattar 9 och 11 §§ LFK även den § spelskattelagen som har speltillstånd utan att vara skattskyldig. 17 § andra vägtrafikskattelagen får Enligt stycket

eller myndighet som regeringen bestämmer

regeringen meddela föreskrifter om bl.a. kontroll av kilometer- Sådana kontrollföreskrifter har taräknarapparatur. in i vägtrafikskattekungörelsen (45 - 51 §§). gits för - Bestämmelserna i 6 - 11 §§ LFK gäller prisregl om inte regeringen eller JN beslutar ringsavgifterna annat (11 § jordbruksprisregleringslagen och 9 § fisk-

prisregleringslagen). Kontrollbestämmelserna gäller på

av JN:s beslut inte för utförsel- och införselgrund För gäller LFK:s kon-

avgifterna. växtförädlingsavgift

trollregler i sin helhet. inte den som är skyldig att medverka vid Följer skattekontroll ett föreläggande från beskattningsmynoch

digheten kan myndigheten använda lite (12 § LFK

34 § Vite kan dock inte användas

stämpelskattelagen).

vid kontroll av lotterivinstskatt och i de fall konsker med stöd av mot annan troll 21 § spelskattelagen an skattskyldig.

SKATTEKOHTROLL

7.3 Bestämmelsernas tillämpning

7.3.1 Kontrollstvrelsen

LFK:s kontrollbestämmelser har i stort sett inte ändrats sedan lagens tillkomst. Då de bestämmelserna infördes administrerades punktskatterna centralt av KS. Till KS hörde lokalt placerade kontrolltjänstemän, som var fördelade inom landet på fyra distrikt. I varje distrikt fanns ett distriktskontor. Kontoren var placerade i Stockholm, Malmö och Göteborg, Sundsvall och utgjorde i princip för kontrollstationeringsort tjänstemännen inom distriktet. I det följande lämnas en kortfattad beskrivning av KS kontrollverksamhet. När deklarationerna kom in till KS gjordes centralt hos KS en förberedande Denna granskning. avsåg deklarationerna och de övriga såsom fakturasamhandlingar, mandrag e.d., som i vissa fall skulle lämnas som bilaga till deklarationen. var i allmänhet Granskningen endast formell och siffermässig. Den fortsatta kontrollen skedde senare vid besök hos de skattskyldiga av distriktskontorens Sådana bekontrolltjänstemän. sök gjordes som regel minst en gång om året hos varje skattskyldig. Detta gällde dock inte den numera upphävda skatten på brännolja. På grund av det stora antalet skattskyldiga till denna skatt kunde besök i genomsnitt endast ske vart tredje eller år hos fjärde varje skattskyldig. Avsikten med besöken var i första hand att göra en avstämning av deklarationerna mot det underlag till denna som fanns hos de skattskyldiga. Underlaget, som i allmänhet endast avsåg punktskatteredovisningen, skulle upprättas i med de närmare enlighet anvisningar som KS lämnat för de olika skatterna. Det kunde exempelvis bestå av

fakturasammandrag, försäljnings-

journaler och avdragssammandrag. Underlaget kunde i sin tur kontrolleras stickgenom provsvisa avstämningar mot fakturor, m.m. exportbevis,

190 SKATTEKOHTROLL

därför ofta för den skatt- Utförliga regler gällde och om hur fakturorna skulle beskyldiges fakturering fanns i allmänhet regler om den skattvaras. Vidare skyldiges lagerredovisning. för KS kontrollverksamhet var den kon- Utmärkande av råvaror och färdiga produkter som troll av lager besöken. Sådana kontroller användes som gjordes vid för s.k. då man jämförde underlag utbytesberäkningar i deklarationen om skattepliktig kvantiuppgifterna bl.a. av råvaror i den skattetet med förbrukningen Man inhämtade också konpliktiga tillverkningen.

trolluppgifter från den skattskyldiges leverantörer

och kunder för att få underlag till utbytesberäkning-

arna. av den lager gjordes också Kontroll skattskyldiges om en vara var skattepliktig och för för att bedöma skattesatsen. Även undersökning av varuatt bestämma för att avgöra dessa frågor. prov gjordes

7.3.2 Riksskatteverket

för punktskatterna m.m. Kontrollorganisation

av överfördes i Arbetet med kontrollen punktskatterna samband med RSV:s tillkomst till två olika avdelningar dels för indirekt skatt, dels inom verket, avdelningen som även handhar kontroll av inkontrollavdelningen, mervärdeskatt och arbetsgivaravgift. Dikomstskatt, knöts till kontrollavdelningen, vars striktskontoren sålunda leder och samordnar deras verksamhet. Omchef innebar bl.a. att distriktskontorens organisationen att omfatta skat-

verksamhet kom samtliga nyssnämnda

Sedan den nu vägtrafikbeskattningen inter. gällande för vilken länsstyrelserna är beskattningsfördes, och RSV central förvaltningsmyndighet, har myndigheter kontrollavdelningen gemensamt med beskattningsmyndigockså svarat för kontrollen av denna skatt. heterna är vid distriktskontoren ut- Som regel personalen bildad att utföra kontroll av en eller flera punkt-

SKATTEKOHTROLL

skatter samt av inkomstskatt, mervärdeskatt, källskatt och arbetsgivaravgift. Viss personal utför dock kontroll av antingen punktskatter eller övriga skatter. Distriktskontorens resurser - f.n. 110 tjänster för revisorer - har sedan tillkomsten av RSV fördelats med i stort sett 60 % på punktskatter och 40 % på övriga skatter. Från RSV har inhämtats vissa om utfallet uppgifter av distriktskontorens verksamhet beträffande punktskatterna. Dessa uppgifter avser åren 1978 - 1980 och.i tab. 2 redovisas det genomsnittliga årliga resultatet för dessa år. De resurser som distriktskontoren har för kontroll av punktskatter fördelas de intejämnt på olika skatterna. Kilometerskatten kräver de största kontrollinsatserna och drygt 40 % av de resurser som går åt till kontroll av punktskatter används för denna skatt. Av resurserna för punktskatterna används 15 — 20 % vardera för kontroll av och energiskatt reklamskatt. Större delen av distriktskontorens verksamhet med punktskatterna avser således de tre nyss nämnda skatterna. För de sex första skatterna i tabellen, vilka endast har ett fåtal förekommer skattskyldiga, en relativt hög kontrollfrekvens med ett besök hos skattvarje skyldig i genomsnitt nästan vartannat år. Kontroll frekvensen för energiskatt, som har ett relativt stort antal skattskyldiga är också förhållandevis hög. Detta gäller även kontrollfrekvensen för bensinskatt om man bortser från det stora antal skattskyldiga, såsom flygklubbar m.m., vilkas verksamhet är av sådan art att de inte redovisar skatt. För reklamskatt och är spelskatt besöksfrekvensen lägre; varje skattskyldig kan i genomsnitt besökas en gång under en period av 5 - 7 år. I övrigt är besöksfrekvensen låg. Detta gäller vägtrafikskatt och stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier.

Att de olika skatterna kontrolleras av distriktskontoren med varierande frekvens förklaras delvis av de omständigheter som beaktas vid av konplaneringen

192 SKATTEKOETTROLL

H m

i .

mamma

md

min

o

ma? mêom ma:

.838fi>m

máom

mom mom

omm.

pm

Sm Ev o?

mmoamm

§95

m v

mom

u m f om

mi;

-B m. m.

omm_

aqmflnmié mmnuazxm

Am m .N o e

m_ I. om .m

Sa Em

E

mä

uppmxm

«mm

HmPC

I

.nakna Hmm

_ N

m›m_

-så som

-E55

umcmäim

m...

MPH

ma.: m.›mo

w

Qom_

coaaogp

Sb

ä.

Sm mo_ S: så :m å.

?på

po:eamxpoaHon»:ox

?m

_ _ v m

å. hm

-så

mäpåzmcaømo

ymm

mumgwflofi udâñppmxm

Q8

v

mån

mm

omm com

mm mm

Em

m. an.

mom m2..

dåå ?mac

m e

Am

A_

mcoaoecoxmpxflapmflc

H

upmmusn

.asp

.Q

pmpmflmamsv

mmm

em

com

z.

.Em man

firm to mi. m. ä. än mi. »mm

E5995 .32 _m\omo.

x.. v m _

p?? :mye

m w

.Su

um

d ä...

nä??

;mä

m

omo

mm

ooo

i 2

Sm

E

Em m? .om om. mo.

A33

m3

A_ . m _ u.

ampasmmg mwädâm

E

ÄN »mm

.Spin

å»

?på om? .amp

n. M

pmflanm

nmmaxwuoumn

fimxmmcowaom fimxnampmeoflx

Ammøwcxommnommoxozhc

.GES ä

amflappficmaocma

.HxcHv

.axcav

Efiaxmpxqsm

..$§ms§

ePP.m¥mmmC;.nC=.~.m_..-.u.3. $»SEmm§s__n.E: fiaxmmmcficfimmém ._E§8::S.Smm

mm

ppmxmmoxoznm

N u

fifiaflfinoe zoøpoäopos ppmzmamaozm fiaxnfincom fimxmsmimm

Hampus »E85 Sigma fimxmmmmm pMHm Czfimam ppüaaåm mmEo mssdm

‘sou 1981:83 SKATTEKOZTTROLL

trollverksamheten. Därvid tar man främst hänsyn till arten och omfattningen av de skattskyldigas verksamhet. Någon redovisning av resultatet av granskningsverksamhet som sker centralt hos RSV:s avdelning för indirekt skatt finns inte.

Kontrollförfarandet för punktskatterna

Arbetet med kontrollen av punktskatterna bedrivs fortfarande efter i stort sett samma mönster som under KS tid. När deklarationerna kommer in till RSV sker således först som regel en formell granskning och därefter görs den materiella kontrollen vid ett senare besök av distriktskontorens kontrolltjänstemän hos de skattskyldiga. För vägtrafikskatt förekommer normalt inte någon motsvarighet till den som sker centralt granskning hos RSV. Vidare deltar inte distriktskontoren i kontrollarbetet för lotterivinstskatt och totalisatoravgift. I stället skall den kontrollant som av RSV:s

utsetts

avdelning för indirekt skatt för ett lotteri eller för en kontrollera att tävlingsdag de uppgifter som lämnas i deklarationen är riktiga. För flertalet punktskatter förfatillämpas följande rande. Den första av deklarationerna granskningen handhas av RSV:s för indirekt avdelning skatt. Där görs som regel en kontrollsummering av deklarationerna med bilagor samt kontroll av att skatten är rätt uträknad och att den har betalats in. Någon motsvarighet till den mer fördjupade deklarationsgranskning som görs vid länsstyrelsernas mervärdeskatteenheter förekommer däremot inte centralt hos RSV (se 7.5). I den mån det i samband med den första granskningen av deklarationerna som kräver upptäcks något ytterligare utredning överlämnas ärendet som regel till distriktskontoren. Detta görs dock inte om det är fråga om oklarheter av enklare beskaffenhet som kan klaras av genom ett telefonsamtal med den skattskyldige.

194 SKATTEKONTROLL SOU 1981:85

gör beträffande De kontroller som distriktskontoren samband med granskningen kan ärenden som överlämnats i såsom inhämtande av komplette-

avse enklare åtgärder

av enrande till deklarationen, granskning uppgifter av varuprov. Ett staka handlingar eller undersökning medföra att mer omärende som överlämnats kan också vid besök hos den skattskylfattande kontroller görs Dock bör att det endast i undantagsfall dige. påpekas inträffar att ärenden överlämnas till distriktskontoi samband med och att huvuddelen av ren granskningen hos de initieras av dikontrollerna skattskyldiga $triktSk0ntOreni.samband med att man där upprättar för verkde kontrollplaner som regelbundet läggs upp samheten vid kontoren.

Distriktskontorens kontroller hos de skattskyldiga

är av olika Det kontrollförfarande som tillämslag. under KS:s tid används delvis fortfarande. Denpades na verksamhet har i ökad utsträckning kombinerats med

granskning av den skattskyldiges ordinarie bokföring. Vid besöken görs avstämningar av särredovisningen för mot den skattskyldiges ordinarie punktskatterna

Bokföringsgranskningen beträffande punkt-

bokföring. skatterna är som regel inte lika ingående som den granskning som normalt sker vid en taxeringsrevision eller skatterevision av mervärdeskatt. Vid s.k. interevisioner, som innebär att kontrollen avser grerade två eller flera skatter, blir dock granskningen utför- Det dock relativt sällan, att kon-v ligare. förekommer, trollen av görs integrerat med kontroll punktskatter av inkomstskatt eller mervärdeskatt. Reklamskatten är särskilt för sådana kontroller eftersom den lämpad bokföring även utgör underlag för reskattskyldiges av denna skatt. Förutom reklamskatt föredovisningen kommer revisioner i fråga om särskild vaintegrerade ruskatt och spelskatt. Kontroll av kilometerskatt sker också, men endast i mycket begränsad omfattning, med revision av någon annan skatt. integrerat i punktskattekontrollen är för Ett viktigt inslag skatter fortfarande de utbytesberäkningar som vissa

SKATTEKOETROLL

görs vid besök hos de Vid denna skattskyldiga. kontroll jämför man den skattskyldiges uppgifter i deklarationen om kvantiteten tillverkade skattepliktiga varor under en period med hans av förbrukning råvaror under samma period. Genom att bedöma om förbrukningen av råvaror står i till rimlig proportion uppgiven skattepliktig tillverkning kan man på ett relativt enkelt sätt få en översiktlig bild av deklarationsuppgifternas tillförlitlighet. Underlag till utbytesberäkningarna inhämtas dels vid granskningen av särredovisningen eller den ordinarie bokföringen, dels vid granskning av den skattskyldiges lager av råvaror och färdiga produkter. Vidare inhämtas kontrolluppgifter från den skattskyldiges kunder och leverantörer. Detta sker dock endast i begränsad utsträckning. Vid kontroll hos en undersöks också om skattskyldig redovisningen är riktig i bedömningen av varors

olika

skatteplikt. Sådana kontroller görs oftast i om fråga reklamskatt och särskild varuskatt tekniska på preparat. För att avgöra frågor om skatteplikt tas i första hand varuprov hos den Men även andra skattskyldige. åtgärder kan ingå som ett led i sådana bedömningar. Genom att studera exempelvis en tillverkningsprocess eller granska den kan för skattskyldiges råvarulager detta ändamål viktiga inhämtas. uppgifter Vid kontrollen hos de skattskyldiga undersöker man också om skatten, i de fall den efter beutgår vikt, räknas efter rätt beskattningsvikt. För sådana kontroller görs granskning av varulager och undersökning av varuprov. I de fall skatten utgår efter värde får man med hjälp av prislistor och liknande handlingar utröna rätt beskattningsvärde. Det som kommit fram vid en skattekontroll hos en skattskyldig antecknas i en promemoria (14 § LFK). Den skattskyldige underrättas om resultatet genom att han genom revisorns försorg får del av Om det promemorian. enligt utredningen förekommit fel i den

skattskvldiges

redovisning som bör medföra ändring av skatten får han också genom revisorn del av dennes förslag till beslut om skatt.

sou 1981 : 83 196 SKATTEKONTROLL

Revisorns till beslut är upprättat på en förslag särskild blankett. Detta dokument används sedan regel-

beslut genom att mässigt som beskattningsmyndighetens vid RSV:s avdelning för den beslutande tjänstemännen skatt undertecknar det. Finner den beslutanindirekt bör fastställas till högre belopp än de att skatten revisorn vilket dock endast sker undantagsföreslagit, den del av ett nytt vis, får skattskyldige regelmässigt innan beslut om skatten fattas. beslutsförslag

7.3.3 Jordbruksnämnden

inom den enhet

Kontroll av prisregleringsavgifter görs

vid JN som också har det direkta ansvaret för pris-

inom det avgiftsbelagda varuoch marknadsregleringen

området. har kommit in till JN sker en När deklarationerna av dem. Då görs också en rimlighetsbekontrollräkning kan av de uppgifter som lämnats. Uppgifterna dömning deklarationer eller annat matejämföras med tidigare för nämnden. Om det behövs rial som finns tillgängligt till deklarationen tas tekompletterande upplysningar med den Kan uppgifterna lefonkontakt avgiftsskyldige. ett telefonsamtal med inte lämpligen inhämtas genom hos JN i stället den avgiftsskyldige gör en tjänsteman

ett kontrollbesök hos honom. av JN:s kon- Deklarationsgranskningen kompletteras Vid dessa troller vid besök hos de avgiftsskyldiga. andra av JN:s kontrollbesök fullgörs också som regel funktioner. Vid exempelvis kontroll av mejerier gransutan även erhållna kas inte bara avgiftsredovisningen av fodermedelsfabriker innefattar bidrag. Kontroll även kontroll av att tillförutom avgiftsuppbörden med beverkningen sker i överensstämmelse gällande

stämmelser. försöker man årligen göra ett kontrollbe- Som regel Det är emellertid osäsök hos varje avgiftsskyldig. kan i fram-

kert om denna besöksfrekvens upprätthållas

för som har tiden, i varje fall inte de nya avgifterna

SKATTEKOHTROLL

ett förhållandevis stort antal avgiftsskyldiga. Förutom de årligen återkommande kontrollerna görs även annars kontrollbesök hos de avgiftsskyldiga t.ex. om det föreligger misstanke om felaktigheter. Kontrollen av arealavgift för potatis skiljer sig från kontrollen av övriga Detta avgifter. hänger samman med att lantbrukarnas uppgifter till SCB också utgör deklarationer för arealavgiften. Inkomna uppgifter granskas i första hand vid SCB. Till denna del är

granskningen samordnad med den granskning som behövs för att åstadkomma ett tillförlitligt underlag för lantbruksstatistiken och Viss skördeskadeskyddet. granskning sker även vid JN. Denna avser granskning dock i första hand sådana fall som vid granskningen hos SCB föranlett tvekan eller sådana där den avgiftsskyldige är ovillig att betala Kontroll avgiften. av uppgivna arealer genom syn på platsen av lantgörs bruksnämnden.

7.4 Sekretess

Av föregående avsnitt att relativt framgår långtgående utredningsmedel står till förfogande vid beskattningen. Vid våra överväganden om hur kontrollreglerna bör utformas har vi fäst stor vikt vid att beskattnings-

myndighetens kontrollbefogenhet balanseras av regler

till skydd för den skattskyldiges integritet. Framför allt av betydelse i detta avseende är reglerna om sekretess, som finns i

sekretesslagen (1980:100).

Sekretesslagen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. I sistnämnda hänseende innefattar bestämmelserna begränsning av den rätt att ta del av allmänna som föreskrivs i handlingar tryckfrihetsförordningen. Gäller sekretess får en myndighet eller de personer som deltar i dess verksamhet inte på något sätt röja den

sekretessbelagda uppgiften.

198 SKATTEKONTROLL

den skattskyldiges in- Vid skattekontroll skyddas av i 9 kap. 1 och 2 §§ Sekretesslatressen reglerna alltid sekretess i myndighets gen. Enligt 1 § gäller att bestämma skatt eller fastverksamhet som avser för den verksamheten. Sekretessen gälställa underlag ler om enskildas personliga och ekonomiska uppgifter Med skatt avses bl.a. punktskatt men förhållanden. Enligt 2 § gäller sekre-

också prisregleringsavgift.

tess också i särskilt ärende om kontroll av skatt. dock inte myndighetens skattebe- Sekretessen gäller ~ slut. innebär således att uppgifterna i Bestämmelserna och till denna är sekretessdeklarationen bilagorna Detta även andra uppgifter som lämnas belagda. gäller eller av annan i samband med av den skattskyldige Sekretessen är oberoende av deklarationsgranskningen. eller skriftligen eller om uppgiften lämnats muntligen om den lämnats på eget initiativ eller efter myndighe- Vidare sekretess beträffande upptens begäran. gäller fram vid skatterevision eller annan gifter som kommer oavsett om de tagits med i reviliknande granskning,

sionspromemorian. vissa i sekretes- Det finns generella begränsningar

sens omfattning, främst mellan olika myndigheter. Be-

i detta avseende finns i 14 kap. 1 och 2 §§ stämmelser

sekretesslagen. får alltid lämnas till En sekretesskyddad uppgift eller Vidare hindrar inte sekreregeringen riksdagen. att lämnas till en annan tessbestämmelserna en uppgift om föreligger enligt lag

myndighet uppgiftsskyldighet

eller förordning. får också lämnas till an-

En sekretessbelagd uppgift

behövs där för bl.a. omnan myndighet om uppgiften eller av den myndighet där prövning av beslut åtgärd uppgiften förekommer. Förutom nu fall finns i 14 kap. 3 § en uppräknade som reglerar sekretessen mellan s.k. generalklausul denna får en sekretessbelagd uppmyndigheter. Enligt till en annan om det är gift också lämnas myndighet

SKATTEKOHTROLL

uppenbart att intresset av att lämnas har uppgiften företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Denna bestämmelse kan göra det att möjligt exempelvis uppgifter som inhämtats av RSV vid kontroll av en punktskatt lämnas till i samband länsstyrelse med taxeringskontroll eller till förundersökningsledare och åklagare i samband med vissa brottmål. Har en uppgift som är hos RSV sekretessbelagd t.ex. lämnats till en domstol i ett skattemål vissa gäller begränsningar i sekretessen. För uppgift som lämnats till en domstol i mål hos denna sekregäller nämligen tessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften Saknar röjs. uppgiften betydelse i målet gäller dock inte nyssnämnda begränsning i sekretessen. I detta kan nämnas sammanhang de regler om sekretess som finns i 4 kap. 1 och 2 §§ och som inte är till för att skydda någon enskilds intressen. be- Enligt dessa stämmelser gäller sekretess för om

uppgift planlägg-

ning eller annan förberedelse för revision eller annan granskning som en myndighet har att företa. Sekretesisen gäller om syftet med

granskningsverksamheten mot-

verkas om uppgiften röjs. Även beträffande som uppgift hänför sig till pågående för kontroll granskning av bl.a. skatt eller avgift till staten sekretess gäller om det med hänsyn till med kontrollen är av syftet synnerlig vikt att uppgiften inte för den ubpenbaras som kontrollen avser.

7.5 Översiktlig iämförelse av unktskattekontrollen

_______________=:=======---JL===-------med kontrollen av inkomstskatterna och mervärdeskatten

I TL och M finns en klar mellan de gräns åtgärder som får vidtas i samband med deklarationsgranskningen och revisionsarbetet. Någon gränsdragning mellan dessa båda områden görs som tidigare nämnts inte i LFK.

SOU 1981:85 200 SKATTEKONTROLL

enligt TL har taxe- Vid deklarationsgranskningen ett relativt utförligt underlag för ringsnämnderna Dels föreligger en omfattande sina taxeringsbeslut. för den skattskyldige i bl.a.

uppgiftsskyldighet

vilket i möjliggör vissa konsjälvdeklarationen sig Dels lämnas kontrolluppgifter från enskilda troller. annans taxering. Konpersoner eller företag angående sig i stor uttrollen av inkomstskatterna grundar deklarations- och kontrolluppgifsträckning på dessa

ter. I TL är utförligt reglerat vilka ytterligare åtgär-

der som får vidtas i samband med deklarationsgransk-

Vid sådan granskning får kompletterande uppningen. inhämtas eller enstaka handlingar infordras gifter § 2 mom. TL). Till skillnad från den skattskyldige (31 vite inte användas i samband med deklarafrån LFK får för att få in en handling (53 § TL). tionsgranskningen liksom beträffande punktskatterna, vite Däremot får, att få in en kompletterande uppgift till användas för

deklarationen. i deklarationen som inte kan Om det finns oklarheter eller genom svar på en klaras av vid ett telefonsamtal får deklarationsgranskaren komma skriftlig förfrågan med den skattskyldige om ett sammanträffande. överens hos den eller på annat Detta kan äga rum skattskyldige ställe. Vid sammanträffandet får den skattlämpligt att lämna som han i skyldige tillfälle upplysningar att tillhandahålla efter anmaoch för sig är skyldig Den får också förete handlingar, ning. skattskyldige och anteckningar för att styrka uppgifterräkenskaper punkterna. Den na i deklarationen på de ifrågasätta som får ske vid ett överenskontroll eller avstämning skall enbart avse en eller annan punkt i kommet besök och får inte bli så omfattande att den deklarationen får karaktär av revision. _ innehåller endast et Mervärdeskattedeklarationerna Detta medför att den konbegränsat antal uppgifter. troll av mervärdeskatt som grundas på deklarationerna

i första hand blir formell och siffermässig. Något

sou 1981:83 SKATTEKONTROLL

system med kontrolluppgifter förekommer inte heller

med denna skatt. Viss kontroll av deklaytterligare

rationerna är dock möjlig. Deklarerad kan omsättning

jämföras med den omsättning som tagits i inkomstupp

skattedeklarationen. Därvid kan man få en viss kon-

troll av den utgående skatten. Vidare görs kontroll

genom att den redovisade dvs. skatten, skatten på mer-

värdet, uttryckt i procent av den skattepliktiga omsättningen - det s.k. Mpr-talet jämförs med detta

tal för tidigare deklarationer och med ett Mpr-tal som

tagits fram med hjälp av ADB-teknik för övriga företag inom samma bransch. Dessa jämförelser kan ge värde-

fulla indikationer behov av på ytterligare kontroll-

åtgärder.

Revisionsverksamheten beträffande inkomstskatt och

mervärdeskatt är som regel av mer ingående karaktär

och av större än omfattning distriktskontorens punkt-

skattekontroll. I förhållande till antalet skattskyl-

diga är denna verksamhet beträffande

inkomsttaxering-

en och

mervärdebeskattningen dock inte lika frekvent

som för punktskatterna. En stor del av taxeringsrevisionerna görs särskilda enligt planer som läggs upp centralt för hela landet av RSV eller regionalt av

länsstyrelsernas revisionsenheter. Vidare kan taxe-

ringsrevision göras om det vid

deklarationsgransk-

ningen framkommer att uppgifterna i deklarationen be-

höver kontrolleras närmare. I vissa fall görs också

revision i samband med att den skattskyldige anför besvär över sin taxering. Integrerade revisioner av bå-

de inkomstskatt och mervärdeskatt är numera vanligare än tidigare var fallet. För mervärdeskatten har en

stor del av

revisionsverksamheten inriktats

på misstänkta fel i

skatteredovisningen.

I stort sett får samma

kontrollåtgärder vidtas vid

revision enligt TL och ML som vid motsvarande kontroll enligt LFK. Denna lag innehåller dock inte regler om

kassainventering, som enligt 51 § 1 mom. TL och

14 § 1 mom.

taxeringskungörelsen (1957:513) får göras av

skattechefen eller av annan efter dennes särskilda

202 SKATTEKCNTROLL SOU 1981:85

Å andra sidan förekommer av naturliga skäl medgivande. vid kontroll av inkomst- eller mervärdeinte varuprov skatt. TL och 28 § ML krävs att ett särskilt Enligt 57 § fattas innan sådan kontroll beslut om skatterevision sådant krav ställs inte upp i LFK för konsker. Något troll hos den skattskyldige men upprättshålls numera dock i Taxeringsrevision kan beslutas och praktiken. utföras av RSV, länsstyrelse och lokal skattemyndighet. RSV och länsstyrelse kan också besluta om och ut-

föra mervärdeskatterevision.

7.6 Förslag

736.1 Allmänt

Under senare tid har frågor som rör skattekontrollen framträdande roll. Diskussionen har fått en alltmer främst rört förhållandena på den direkta beskattningmen även mervärdeskatten. Kontrollen ens område gällt har däremot endast undantagsvis

på punktskatteområdet

för sådan debatt. Detta kan hänga samman varit föremål antalet till med det relativt begränsade skattskyldiga de olika och den historiska uppbyggnapunktskatterna av dessa skatter. Vi har emelden av administrationen lertid ansett att det föreligger skäl att nu överväga

om inte en ökad kontrolleffektivitet på punktskattesom syftar till en området kan uppnås genom åtgärder deklarationsgranskning. En förbättrad fördjupad bör också kunna positiva effekter i frågranskning ge om revisionsverksamheten genom att förutsättningarga av revisionsobjekt blir bättre. na för urvalet i den nya lagen, dvs. de Kontrollbestämmelserna formella för deklarationsgranskning, besök, reglerna har vi också strävat efter att harrevisioner, m.m., med motsvarande regler för andra skatter. monisera bestämmelserna om olika kontroll- De grundläggande och befogenheter i sådana åtgärder myndigheternas i stort sett lika för de skilda fall bör kunna göras

SKATTEKOUTROLL

skatterna. Den inställningen ligger också bakom det uppdrag som USS har fått genom tilläggsdirektiv

(Dir

1918:60). USS skall göra en teknisk av genomgång gällande kontrollföreskrifter med syfte att åstadkomma en enhetlig och med klara överskådlig lagstiftning regler om granskningsmyndigheternas befogenheter samt de enskilda medborgarnas och skyldigheter rättigheter i dessa sammanhang. En strävan för USS bör vara att sammanställa reglerna inom de olika till skatteslagen en enhetlig kontrollag. Enligt direktiven bör USS i fråga om punktskatterna utgå från den innebörd av kontrollreglerna som förordas av oss. Vid utformningen av vårt förslag har vi därför samrått med USS. Under våra i överväganden fråga om skattekontrollen har vi också tagit del av de förslag som mervärde-

skatteutredningen lagt fram i sitt betänkande (Ds B

1980:6) Översyn av mervärdeskatten del V Mervärde-

skattekontrollen m.m. Vidare har vi beaktat arbetet med och resultatet av den översyn av mervärdeskatteenheternas det s.k.

organisation, MOMSORG-projektet,

som RSV efter uppdrag av nu regeringen slutfört och som avsett bl.a. kontrollfrågor. RSVhar också en

genomfört organisationsöversyn i

fråga om punktskatterna, det s.k. IPO-projektet. Rapport över projektet har lämnats den 19 augusti 1980. I den behandlas bl.a. frågor angående skattekontrollen. vad som anförts i har haft stor rapporten betydelse för utformningen av våra förslag. De föreslagna kontrollbestämmelserna har utformats så att de i huvudsak också kan i om tillämpas fråga vägtrafikskatten. De är även lämpade för prisregleringsavgifterna, som tas upp under 7.6.5.’

7.6.2 Kontrollåtgärderna

Av beskrivningen av de nuvarande bestämmelserna framgår att det i LFK inte görs någon åtskillnad mellan de olika momenten i kontrollarbetet. I såväl TL som ML

204 SKATTEKONTROLL

deklarationsgranskning och revigörs en uppdelning på har vi gjort i vårt sion. En motsvarande uppdelning

förslag. som beskattningsmyndigheten kan De kontrollåtgärder vidta i samband med granskningen av en deklaration kapitel. Det regleras i den föreslagna lagens tredje mindre åtgärder som i första gäller vissa, ingripande till att kontroll av deklarahand syftar möjliggöra mot det underlag för deklarationen tionsuppgifterna som den skattskyldige har. som skall användas för att även Skatterevisionen, är mer ingripande och granska underlagets riktighet, i vårt liksom i TL och ML av omgärdas därför förslag med särskilt beaktande av bestämmelser som utformats De föreskrifter som föreden enskildes rättsskydd. skatterevision har tagits in i den nya slagits för lagens sjätte kapitel.

7.6.3 Deklarationsgranskning

avseende andra skatter och Vid övergripande resonemang har framhållits det ansvar de s.k. sakenheavgifter t.ex. mervärdeskatte- och taxeringsenheterna terna, skatteavdelningar, har för beinom länsstyrelsernas Häri också viss kontroll. Med konskattningen. ingår avseende förstås sådana åtgärder som troll i detta måste kunna vidta för att skatten skall sakenheterna åsättas med rätt bekunna fastställas eller taxering rör här bl.a. om åtgärder i form av förlopp. Det sig till de skattskyldiga. På detta sätt ges frågningar med möjlighet att komplettera deklarationsuppgifterna kontrakt, kvitton eller kontoutdrag (26 § fakturor, Genom dessa kontrollmöjligheter kan en- Mm, 31 § TL). heterna sitt sakområdesansvar. Däremot upprätthålla all revisionsverksamhet normalt av utförs egentlig den speciella revisionsenheten.

SKATTEKONTROLL

Motsvarande tankegångar bör föras över till punktskatteområdet. Det innebär bl.a. att deklarationsgranskningen och den kontroll som behövs i det sammanhanget i princip helt skall göras inom RSV av avdelningen för indirekt skatt, medan kontrollövrigt arbete, dvs. revisionsverksamheten,skall ankomma på distriktskontoren. Den nu till antydda övergången en vidgad materiell deklarationsgranskning förutsätter att deklarationen innehåller uppgifter som möjliggör en meningsfull granskning. Vi har tidigare att den laföreslagit nya gen skall innehålla en regel om vilka grundläggande uppgifter som skall tas in i deklarationen. I det sammanhanget framhöll vi att det får ankomma på beskattningsmyndigheten att närmare undersöka vilka uppgifter som krävs för att kontroll skall vara möjlig. Beskattningsmyndigheten skall granska inkomna deklarationer så snart som möjligt. Detta innebär att om en fullständig deklaration lämnats skall granskningsarbetet påbörjas så snart deklarationen kommit in och om deklarationen behöver kompletteras i något väsentligt avseende skall granskningen ske omedelbart efter det att kompletteringen kommit in. Det är inte möjligt att generellt ange vilka åtgärder som i normala fall bör vidtas vid granskningsarbetet. Ofta varierar från fall till fall vad som kan anses vara en rimlig granskning. Vid bör granskningen det dock alltid vara möjligt att inhämta kompletterande uppgifter från deklarationsskyldig. Detsamma gäller varuprov. Frågan om användning av tvångsmedel under granskningsarbetet tas upp senare. Beskattningsmyndigheten bör vid deklarationsgranskningen även få inhämta handlingar som har betydelse för kontroll av deklarationen eller för att fastställa skatt. Vid granskningen kan det behövas kontrollåtgärder mot annan än den som är deklarationsskyldig. För att exempelvis utreda om skattskyldighet föreligger bör beskattningsmyndigheten få begära upplysningar, varu-

SOU 19§1:83 206 SKATTEKONTROLL

från den som kan antas vara deprov och handlingar

Vid granskningen kan det också klarationsskyldig. från näringsidkare, som utan att behövas upplysningar tar befattning med skattevara deklarationsskyldig,

pliktig vara eller nyttighet. Beskattningsmyndigheten

bör även få att sådan näringsidkare företer begära som kan ha betydelse vid deklarationskonhandlingar Det bör inte heller föreligga hinder mot att trollen. varuprov från sådana beskattningsmyndigheten begär

näringsidkare. bör beskattningsmyndigheten få Utöver nu nämnda fall

och av den som bedriver upplysningar handlingar

begära

eller annan verksamhet av sådan förmedlingsverksamhet att av betydelse för skattekonbeskaffenhet uppgifter kan hämtas ur anteckningar eller andra handtrollen som förs för verksamheten. Motsvarande bestämlingar finns i andra stycket TL. Det kan melse 56 § 1 mom. bestämmelsen exempelvis mot bli aktuellt att tillämpa

för att kontrollera skattskyldigs import speditörer av varor. Genom en sådan bestämmelse skattepliktiga får man också att inhämta uppgifter från möjlighet lastbilscentraler och bilreklambyråer, resebyråer,

verkstäder samt serviceföretag som anordnar spelverk-

samhet. behöva kon-

I Vissa fall kan beskattningsmyndigheten

att jämföra den

trollera punktskattedeklaration genom

mervärdeskattedeklaration elmed inkomstdeklaration, till ledning för inler annan handling som upprättats

eller för fastställelse av mervärdekomsttaxeringen av sådana handlingar för konskatt. Rätten att ta del mervärdeskatt framgår numera troll av inkomstskatt och Denna rätt omfattar inte bara av SO § TL och 25 § ML. utan också revideklarationshandlingar med bilagor

och andra handlingar som upprättats sionspromemorior avseende konvid skattekontroll. Motsvarande regler

vid och möjligheten

trollarbetet punktbeskattningen

av bör enligt

att ta del punktskattedeklarationer

en hänvisning till 50 § TL. vårt förslag införas genom

SKATTEKONTROLL

Om granskningen skall vara effektiv bör beskatt-

ningsmyndigheten också få använda för att tvångsmedel få in upplysningar m.m. bör Myndigheten således liksom nu få förelägga den vite som inte efterkommer en anmaning att lämna en upplysning som behövs för skattekontrollen. Detta bör även gälla varuprov. Däremot bör myndigheten inte såsom nu är fallet under granskningen kunna den tvinga som inte vill lämna ut en handling att förete denna mot sin vilja. Detta beror på att bör förenas editionsplikt med särskilda rättsskyddsgarantier. Denna princip har kommit till uttryck i 31 § 2 mom. första och andra styckena TL jämförda med 53 §. Enligt ett uttalande av departementschefen i prop. 1961:1OO (s. 255) om ändring av TL:s bestämmelser bör det inte komma i fråga att införa bestämmelser om editionsplikt vid sidan om reglerna om taxeringsrevision. Har taxeringsrevision förordnats råder nämligen för den editionsplikt som revisionen avser och då kan vite Att användas. detta är tillåtet beror att på reglerna om taxeringsrevision samtidigt garanterar ett visst rättsskydd för den som skall revideras.

Det är tveksamt om den möjlighet som nu föreligger för beskattningsmyndigheten att vid punktbeskattningen använda vite vid

deklarationsgranskningen för att få

in en handling har större någon betydelse. I allmänhet gäller det, när det är om att förete fråga handling för

beskattningsmyndigheten, att styrka en avdrags-

post i deklarationen. Om någon som yrkat ett Visst avdrag inte efterkommer en att anmaning styrka detta genom att förete en viss handling försätter han sig i ett sämre processuellt och kan läge riskera att avdragsyrkandet inte medges. Vidare har myndigheten som tidigare nämnts möjlighet att inhämta upplysningar och därvid använda vite. Lämnar en skattskyldig i sådana fall oriktiga eller ofullständiga uppgifter kan skattetillägg tas ut om förfarandet föranlett att skatten fastställts till för lågt belopp.

SOU 1981 =93 208 SKATTEKOTWJROLL

har det således inte någon Enligt vår uppfattning för effektivitet

större betydelse granskningsarbetets

inte får ha kvar möjligheom beskattningsmyndigheten för att förmå någon att förete en ten att använda vite inte - såvitt Någon kritik har visserligen handling. - riktats mot beskattningsmyndigheterna för tillkänt av de nuvarande reglerna. Enligt vår upplämpningen är det ändå fördelaktigt om större enhetligfattning het kan detta område mellan de olika skatskapas på terna. I detta kan nämnas att vite i motsammanhang svarande fall inte heller får användas vid mervärdebeoch att detta enligt vad vi inhämtat inte skattningen vållar några svårigheter vid tillämpningen. I det har redovisats den möjlighet till föregående s.k. som finns i TL (31 § 2 mom. tredje taxeringsbesök Den gäller sedan 1979 års taxering.

stycket). regeln

Även om behovet av sådana besök inte är lika uttalat och möjligheten att göra sådana på punktskatteområdet besök redan nu i och för sig föreligger också för deklarationer och beslutar om tjänsteman som granskar skatten bör denna som finns vid de andra möjlighet, uttryckas i den nya lagen beskattningsformerna,klart såsom sker i TL, ML och fastighetstaxeringslagen Det kan i vissa fall vara av värde för (1979:1152). såväl den deklarationen som för den som granskar att genom ett frivilligt överenskommet skattskyldige sammanträffande reda ut de frågor som kan uppkomma. Vid ett sådant sammanträffande kan avstämning göras mot den skattskyldiges räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar. Vidare kan besiktning göras av lokaler,inventarier, tillverkningsprocess och lager eller annat som är av betydelse för skattekontrollen. Om den skattskyldige driver sin verksamhet utanför Stockholsområdet är det naturligt att en revisor på distriktskontoret gör det överenskomna besöket.

Våra förslag i fråga om gränsdragningen mellan

granskning och revision ansluter således till den gällande ordningen för inkomstskatt och mervärdeskatt.

SOU 1981183 SKATTEKOITROLL

Det kan i och för sig övervägas att göra denna gräns-

dragning på ett men det

annat sätt, bör i så fall en-

ligt vår mening göras för gemensamt alla skatter och bör därför anstå till dess USS har lagt fram sitt

förslag till kontrollagt

Det kan att påpekas om punktskattesektionerna hos

avdelningen för indirekt skatt hos såsom RSV, utreds särskilt, kommer att utrustas med en dator det bör vara möjligt att bygga upp ett maskinellt kontroll-

system som komplement till den beskrivna manuella

granskningen.

De granskningsåtgärder som vidtas kan naturligtvis

leda till att fortsatt utredning krävs och att denna bör utföras genom revision hos den skattskyldige eller annan.

Deklarationsgranskningen ger på detta sätt

ett gott urval och för underlag revisioner. Det kan också antas att den nu beskrivna fördjupade gransk-

ningen medför att skattskyldige som endast inlevererar mindre år skattebelopp per eller skattskyldiga på mindre komplicerade skatteområden inte i samma om-

fattning som tidigare behöver bli föremål för revi-

sion. Resurser kan i stället frigöras för en tätare och mer ingående revisionskontroll av de skattskyldiga som inlevererar avsevärda belopp är

eller skatt-

skyldiga på ett mera komplicerat skatteområde.

7.6.4 Skatterevision

Begreppet skatterevision nämns inte i LFK. Skatterevisioner görs emellertid i dag med stöd av 9 § LFK som ger möjlighet för

beskattningsmyndigheten att få

tillgång till den

skattskyldiges handelsbokföring

m.m.

I annan lagstiftning på skatteområdet bestämingår melser om revision. Sådana bör också finnas i en omarbetad förfarandelag. Bestämmelserna bör anknyta till lagstiftningen på inkomst- och mervärdeskatteområdet. Skälet till detta är dels det rent allmänna att

lagstiftningen på området bör harmoniseras för

i SOU 1981 : 2; 210 SKAll‘EKONTROLL

oklarheter, dels att de att undanröja begreppsmässiga och kommer att inom punktrevisioner som görs göras och ökande utsträckning görs inskatteområdet i viss

med andra skatter och avgifter. tegrerade bör framhållas att de modernare skat- I sammanhanget reklamskatten, på ett naturligt sätt terna, exempelvis i den normala handelsbokföringen. Vi har integreras också en övergång till faktureringsmetoden föreslagit vid skatteredovisningen. Därigenom kommer företagens som ett mera direkt underlag för bokföring att tjäna till än vad som f.n. är deklarationer punktskatter revision kommer då att avse fallet. Kontrollen genom vilket i och för sig är företagens allmänna bokföring att bestämmelserna om revision inom heett skäl till la beskattningsområdet blir likartade. är kortfattade och hän- ML:s revisionsbestämmelser stället till TL:s bestämmelser. Även visning görs i TL:s i huvudsak bör följas. Vid Vi anser att regler LFK:s bestämmelser har vi dock funomarbetningen av att införa fullständiga benit det ändamålsenligare m.m. i den nya lastämmelser om revisionsbefogenheter

gen. bör få förutom hos deklarations- Skatterevision ske, skall lämna till skyldig, hos den som upplysningar under Skatterebeskattningsmyndigheten granskningen. alltid av ett beslut om revision. vision bör föregås bör vilken eller vilka I beslut om revision anges som förordnas att utföra revisionsarbetet. tjänstemän får detta i ett särskilt förordnan- I annat fall anges

de. av beskattningsmyndigheten och Revision får företas inte är sådan myndighet men även av RSV om verket förvaltningsmyndighet. I enlighet med de princentral för utformningen av beciper som legat till grund TL bör rätten att fatta beslut om restämmelserna i eller vissa kvalificerade bevision förbehållas viss hos beskattningsmyndigheten eller RSV. fattningshavare om revision bör få välja var revi- Den som beslutar skall rum. I allmänhet utförs revisionen sionen äga

SKATTEKONTROLL

antingen hos den som kontrolleras eller på revisorns tjänsterum. Kan revisorn och den som skall kontrolleras inte komma överens om var revisionen skall äga rum får således beslut fattas i denna fråga. Sådant

beslut bör i med vad

enlighet som gäller enligt TL en-

dast få fattas av vid någon myndigheten som har rätt att besluta om skatterevision. Revisorn får inte utan särskilt förordnande besluta i frågan.

Skatterevision sker normalt först sedan den hos vilken revisionen skall ske underrättats om revisionen och på tid som parterna kommit överens om. Vårt lag-

förslag innehåller därför en sådan I huvudregel. vissa fall kan det emellertid vara nödvändigt att inte ge

den vars räkenskaper skall kontrolleras besked i förväg. Det kan vara fråga om fall av brådskande natur eller då myndigheten har att räkna anledning med att den som skall kontrolleras tänker ta undan eller för-

störa handlingar innan revisorn fått ta del av dem. Vid skatterevisionen får

beskattningsmyndigheten ta

del av alla som rör handlingar verksamheten om de har

betydelse för kontroll eller för att fastställa skatt. I 56 § 1 mom. fjärde TL finns stycket en bestämmelse som säger att m.m. även räkenskaper för det löpande

beskattningsåret får granskas vid taxeringsrevision. För punktskatternas del bör på samma sätt som vid annan kontroll beskattning få ske av räkenskaperna för avslutade redovisningsperioder under det löpande

räkenskapsåret. Något särskilt stadgande i LPP om

detta torde inte behövas. Frågan gäller då endast om kontroll får ske av räkenskaperna för den löpande re-

dovisningsperioden. Starka skäl talar för att en så-

dan rätt införs också för punktbeskattningen. Ett skäl är att vårt innebär förslag att flera skattskyl- .

diga får redovisningsperioder som omfattar helt eller halvt beskattningsår. En bestämmelse som motsvarar

56 § 1 mom. fjärde stycket TL bör därför tas in i LPP. För taxeringsrevisioner gäller enligt 56 § 1 mom. sista stycket TL att

beskattningsmyndigheten får

verkställa och

kassainventering granska varulager.

212 SKATTEKONTROLL sou 1981 :83

torde ha i samband med gransk- Bestämmelsen betydelse årets räkenskaper. Genom en kombiningen av löpande av dessa med kontroll av nerad granskning räkenskaper kan få en klakassa och varulager granskningsmannen beskaffenrare uppfattning om räkenskapsmaterialets

het. av som regel inte Det är vid kontroll punktskatt att verkställa kassainventering. I vissa nödvändigt fall kan dock information om den skattskyldi- Viktig fås vid en sådan inventering. Med ges redovisning dessa kontroller är av relativt inhänsyn till att natur mot de skattskyldiga bör de regleras gripande skall därför kassainventefastare. Enligt förslaget få verkställas av den som får förordna ring endast eller av annan först efter dennes om skatterevision om detta har tagits in i FPP. medgivande. En regel skall beskattningsmyndigheten vid Enligt förslaget skatterevision även få inhämta varuprov. och maskiner och andra in- Granskning av varulager bör också få ske. Motsvarande bestämmelse ventarier Dessutom bör även kontroll få göras av finns i TL. och särskild räkneapparatur, t.ex. kilometerfordon

räknare. emellertid att granskning av lager, Enligt TL gäller liksom kassainventering enmaskiner och inventarier dast får företas hos bokföringspliktig skattskyldig. att här ta in denna be- Det torde inte vara nödvändigt till eftersom begränsgränsning bokföringsskyldiga, i stort sett redan finns i de allmänna reglerna ningen får Det torde inte om hos vem skatterevision göras. att myndighetens konheller vara lämpligt begränsa till enbart skattskyldiga. trollmöjligheter den hos vilken revisionen sker Liksom hittills bör aktivt medverka för att underlätta revisionsarbetet.

skall tillhandahålla de handlingar och varuprov Han som behövs för att verksamt lämna de upplysningar Vidare skall han lämna tillträde ställa revisionen. verksamhet bedrivs i. Förutom till de lokaler som hans

SKATTEKONTROLL

detta skall han lämna det biträde som behövs för att genomföra revisionen. Det gäller då t.ex. att biträda vid granskning av eller handlingar varulager eller vid kassainventering. Det är svårt att närmare ange hur långt skyldigheten att biträda sträcker sig. Denna skyldighet regleras med något annorlunda i ordalydelse 56 § 2 mom. TL och bestämmelserna bör tolkas samma på sätt. Den som beslutat om revision får den viförelägga te som inte fullgör vad som åligger honom beenligt stämmelserna om skatterevision. Enligt som har TL, vitesbestämmelse i 58 §, skall vitesbeslutet fattas av den som beslutat om revision. Motsvarande bör gäl- Ia för punktskatternas del. Efter mönster av 56 § 4 mom. TL bör beskattningsmyndigheten få ta del av sekretesskyddade hos handlingar den som granskas. Om någon inte vill lämna ut sådan handling skall frågan avgöras av länsrätt. Även i vissa andra fall kan frågan om en viss skall få handling granskas vid revisionen avgöras av länsrätt. Här revisionen är avslutad skall berättelskriftlig

se upprättas över revisionen (revisionspromemoria).

Denna bör utformas så att den ger beskattningsmyndigheten och den skattskyldige en klar om uppfattning vad revisionen avsett och i vilken reviutsträckning sorn anser att skatten bör höjas eller vilka sänkas, skattepliktsförhållanden som bör gälla m.m. Den som beslutat om revision bör tillse att den skattskyldige på lämpligt sätt bereds tillfälle att avge yttrande över vad som kommit fram vid revisionen. Detta torde i allmänhet kunna ske genom att revisionspromemorian sänds till den skattskyldige. Revisionspromemorian, den skattskyldiges yttrande och de erinskriftliga ringar som yttrandet kan föranleda revisorn att göra överlämnas därefter till den som skall besluta om skatten. Beslutsmotiveringarna i punktskatteärenden är ofta alltför kortfattade. Detta torde till stor del bero på den form för skattebesluten som nu

tillämpasf

SOU 1981:33 214 SKATTEKONTROLL

Skattebesluten meddelas på en handling där revisorn för beskattningen. Beslutet inneföreslagit beloppen fattar oftast inte annan motivering än en hännågon till Ordningen bör envisning revisionspromemorian. vår vara att i revisionspromemorian visas ligt mening bl.a. vilket det beskattningsunderlag är som revisorn anser vara det rätta. När det gäller RSV bör något till beskattning inte upprättas ytterligare förslag distriktskontoren. Man håller då fast vid revisopå rernas revisionsarbetet. Det huvuduppgift, nämligen skattebeslut som efter granskning av revisionspromemorian skall fattas av beskattningsmyndigheten bör av rättssäkerhetsskäl utformas och motiveras fristående från revisionspromemorian och innehålla så få hänvisningar som möjligt till denna.

7.6.5 Prisregleringsavgifterna

Den kontroll i om prisregleringsavgifterna som fråga av JH sker i stora drag på samma sätt som RSV:s görs kontroll av När deklarationerna kompunktskatterna. mer in till nämnden görs en förberedande granskning och en fortsatt kontroll görs i allmänhet vid besök hos de avgiftsskyldiga. För att få en tillförlitlig kontroll är man även för avgifterna i behov av sådana kontrollbefogenheter som föreslagits för punktskatterna. Vad som tidigare sagts i detta avsnitt om bestämmelsernas med bl.a. en uppdelning av konstruktion, i och revision, och deras närkontrollen granskning mare innebörd föreslås därför i allt väsentligt gälla även för dessa avgifter. för avgifterna hos JN är uppbyggd på Organisationen sätt än den hos RSV för punktskatterna. Vi ett annat funnit skäl att närmare behandla JN:s konhar inte trollorganisation. Det som tidigare sagts om punktskatterna i olika bl.a. om sak-

organisationsfrågor,

och om kontrollverksamhetens framtida områdesansvar, kan därför inte överföras till JN:s verkutveckling Bl.a. har JN:s kontroll vid besök hos samhetsområde.

sou 1981 :83 SKATTEKONTROLL 215

de avgiftsskyldiga inte samma karaktär av bokföringsgranskning som RSV:s kontrollbesök beträffande punktskatterna i allt större utsträckning övergår till att få. Det kan också påpekas att det f.n. inte finns planer att för uppbörden av prisregleringsavgifterna införa ett ADB-baserat maskinellt vilket som stöd, tidigare nämnts är föremål för utredning hos RSV begraffande punktskatterna. Med den uppbyggnad som våxtföradlingsavgiften har är behovet av kontrollåtgärder begränsat. I den mån revision kommer att företas bör dock de nu föreslagna bestämmelserna också gälla för den Revision avgiften. bör då beslutas och utföras av lantbruksstyrelsen.

SOW1981:83 217

8 FÖRHANDSBESKED

8.1 Gällande

ordning

8.1.1 Inledning

Ordningen med förhandsbesked om skatt infördes på TL:s område i samband med att riksskattenämnden inrättades år 1951. På punktskatteområdet infördes om generella regler förhandsbesked genom tillkomsten av LFK. Förhandsbeskeden enligt LFK lämnades då av KS. Dessförinnan hade från år 1911 förhandsbesked om stämpelskatt kunnat erhållas av statskontoret. Även för den allmänna den varuskatten, s.k. omsättningsskatten, fanns regler om förhandsbesked, som vid omläggningen till mervärdeskatt år 1968 överfördes till ML. Förhandsbesked om mervärdeskatt lämnades från början av riksskattenämnden. På tullens område har möjlighet att få bindande förhandsbesked från generaltullstyrelsen funnits sedan år 1907.

Generaltullstyrelsen lämnar också för-

handsbesked åt importörer om punktskatt och mervärdeskatt. Förhandsbesked enligt TL, M och LFK sedan lämnas, RSV bildades år av verket. Hos RSV 1971, avgörs ärendena om förhandsbesked - utom då det gäller reklamskatt - av en särskild rättsnämnd (se instruktionen

1970:751 för riksskatteverket). För reklamskatten gäller en annan (se vidare ordning 8.1.3). Nämnden har sitt kansli hos RSV:s rättsavdelning.

sou 1981 :83 218 FÖRHANDSBESKED

består av två avdelningar, en för di- Rättsnämnden skatt och en för indirekt skatt. Ärenden om rekt liksom om mervärdeskatt avgörs av nämndens punktskatt för indirekt skatt. Denna består av en ordavdelning en vice ordförande och fem ledamöter. Två förande, nämndledamöter representerar det allmänna länsstyoch tullen - och tre ledamöter företräder relserna Näringslivets ordinarie representanter näringslivet. är i hämtade industri-, grossist- och köpdag från I nämnden finns personliga mannaorganisationerna. för vice ordföranden och det suppleanter ordföranden, allmännas representanter. Vidare finns suppleanter på

som representerar särskilt byggnads-, näringslivssidan hantverks- och åkeriorganisationerna. Oflantbruks-, framför allt ta avgörs förhandsbeskeden om punktskatt, om särskild varuskatt, av ordföranden i i frågor för indirekt skatt utan medverkan nämndens avdelning

av dess övriga ledamöter. RSV finns beträffande punktskatterna två ytter- Hos energiskattenämnden och reklamskatteligare nämnder, funktion endast är rådgivande bl.a. i nämnden, vilkas om.förhandsbesked. Vidare finns ännu en rådärenden nämnd hos verket, kilometerskattenämnden, givande verksamhet avser tekniska och admivars huvudsakliga hanteringen med kilometernistrativa frågor angående räknare. Inom kilometerskattenämndens kompetensområ-

de meddelas inte förhandsbesked. om förhandsbesked har un-

Bestämmelserna tillämpats

har ett viktigt behov. De der lång tid och fyllt har fått att snabbt få ett skattskyldiga möjlighet om hur en tilltänkt transaktion skall bindande besked

bedömas från skatterättslig synpunkt. om förhandsbesked för flertalet punktskat- Reglerna LFK. Särskilda gäller dock ter finns i 4 kap. regler i fråga om förhandsbesked om reklamskatt, stämpeloch Beträffande vägtrafikskatt, toskatt spelskatt. talisatoravgift, lotterivinstskatt, överlastavgift kan förhandsbesked inte läm-

och prisregleringsavgift

nas.

sou 1981:83 FÖRHAHDSBESKED

Större delen av de förhandsbesked som RSV har meddelat om punktskatter under senare år har avsett antingen reklamskatt eller särskild i sistvaruskatt, nämnda fall främst skatten på tekniska Därpreparat. utöver har endast meddelats ett fåtal förhandsbesked om annan punktskatt. Flertalet förhandsbesked har rört frågor om skatteplikt.

Tabell 3 Antal meddelade förhandsbesked om punktskatt

År Reklamskatt Särskild

Övriga punkt- Totalt

varuskatt skatter

1978 41 38 2 81 1979 39 34 2 75 1980 40 43 5 as

8.1.2 LFK

För flertalet punktskatter gäller som nämnts reglerna i 4 kap. LFK om förhandsbesked, som i huvudsak innebar följande.

Förhandsbesked meddelas av

beskattningsmyndigheten,

dvs. RSV (32 § LFK). Förhandsbesked lämnas efter ansökan av den som driver eller ämnar driva skattepliktig verksamhet. Det är således bara den skattskyldige eller den som kan tänkas bli skattskyldig som kan få ett förhandsbesked. Sådant besked kan således inte meddelas efter ansökan av exempelvis en konsument av skattepliktiga varor. För punktskatterna har de i frågor vilka förhandsbesked får meddelas Besluten begränsats. får endast gälla frågor om skatteplikt för vara eller skattesats för skattepliktig vara (32 § LFK). Andra frågor om beskattningen som rör t.eX. för vabeskattningsvärde ra eller sökandens får skattskyldighet således inte tas upp i ett förhandsbesked.

220 FORHANDSBESKED

ansvarar för att utredningen i ärendet Sökanden att ett förhandsbesked kan lämblir så fullständig inte vara tillräcklig i detta nas. Skulle utredningen meddelas inte förhandsbesked. Allmänna ombuavseende det hörs inte i första instans. att sökanden lämnar prov el- Det är ofta nödvändigt av den vara som ansökan gäller. Unler beskrivning sker som regel vid tullverkets dersökning av varuprov huvudlaboratorium. sökanden ersätta statsverket dess I princip skall för av varuprov eller annan utkostnad undersökning i ärendet. Som villkor för sökanredning som gjorts att han lämnat sitt dens ersättningsskyldighet gäller till den företagna utredningen (35 § LFK). medgivande kan också begära att sökanden Beskattningsmyndigheten säkerhet för utredningskostnaderna. I praktiställer ken dock som regel inte några utredningskostuppstår nader hos RSV. Detta beror främst på att tullverket inte ersättning av RSV för de laboratorieunderbegär som tullverket gör. Några andra avgifter sökningar utöver ersättningen för eventuella utredningskostnainte ut för förhandsbesked enligt LFK. der skall tas Ett förhandsbesked som vunnit laga kraft är bindande för statsverket om sökanden yrkar det (37 § LFK). Denna bundenhet enbart i förhållande till sögäller kanden. Annan kan således inte åberopa ett förhandsbesked med rättsligt bindande verkan. Naturligtvis får dock ett meddelat förhandsbesked stor betydelse vid bedömningen av samma elför andra skattskyldiga som de som förhandsbeskedet avler liknande frågor ser. bundenhet mot sökanden gäller endast Statsverkets som inte gått ut när beför de redovisningsperioder lämnas. Det längst i ett år. Det upphör skedet gäller dock att gälla tidigare om en författningsändring som har för den fråga som förhandsbegörs betydelse skedet avser (37 § LFK). Om sökanden är missnöjd med ett meddelat förhandsbesked kan han överklaga det. Däremot kan han inte

sou 1981 : 85 FÖRHATDSBESKED

överklaga ett beslut att inte meddela förhandsbesked.

Beskattningsmyndighetens förhandsbesked överklagas till kammarrätten, vars beslut i sin tur kan överkla-

gas till regeringsrätten (39 § LFK). Besvärstiden är tre veckor (12 § förvaltningslagen). Förutom den skattskyldige och det allmänna ombudet kan även man tredje överklaga ett förhandsbesked. Detta får ske om förhandsbeskedet medför en väsentlig skada eller förlust för honom (39 § LFK). Denna utvidgade besvärsrätt, som främst är avsedd för exempelvis en konkurrent till sökanden eller en konsument av de varor som beskedet har gäller, bl.a. på grund av sekretessbestämmelserna (se nedan) knappast använts i praktiken. I ärende om förhandsbesked gäller sekretess för såväl i utredningen ärendet som själva beslutet, 9 kap. 1 § sekretesslagen.

8.1.3 Reklamskattelagen

För reklamskatt inte tillämpas 32 och 38 §§ LFK om förhandsbesked. I stället gäller andra regler i 29 och 30 §§

reklamskattelagen. Dessa regler avviker

från bestämmelserna i LFK på följande punkter. Förhandsbesked om reklamskatt får avse inte bara

skattepliktsfrågor utan också frågor om sökandens

skattskyldighet. Förhandsbesked får också lämnas om sökandens rätt till

återbetalning enligt 24 § reklam-

skattelagen, dvs. rätten till s.k. grundavdrag för vissa tidningar. Vidare får förhandsbesked lämnas till den som avser att beställa trycksak av skattskyldig i fråga om skatteplikt för trycksaken. Möjligheterna att meddela förhandsbesked om reklamskatt har således utökats i förhållande till vad som gäller enligt LFK. Beslut om förhandsbesked fattas av RSV, vanligen genom generaldirektören eller chefen för avdelningen för

indirekt skatt. Nämnden för rättsärenden beslutar

292 FÖRHANDSBESKED SOU 1981:3)

således inte om förhandsbesked för reklamskatt. Innan beslut fattas skall den till verket knutna reklamskattenämnden höras. Besvärsordningen för förhandsbesked om reklamskatt avviker också från de allmänna reglerna om besvär i om förhandsbesked för punktskatterna. Besvären fråga över reklamskatteärenden går direkt till regeringsrätten i fråga om förhandsbesked och kammarrätten är således inte besvärsinstans i dessa fall. De avvikande bestämmelserna om förhandsbesked om

reklamskatt föreslogs av skatteutskottet (SkU 1972:29)

i samband med att reklamskatten infördes. Enligt utskottet fanns starka skäl som talade för att särskilda regler infördes bl.a. om besvärsordningen för att skapa bättre möjligheter att snabbt få förhandsbesked om denna skatt. Därvid kunde bestämmelserna också utså att förhandsbesked om reklamskatt inte envidgas bart skulle meddelas om skatteplikt och skattesats utan även om skattskyldighet. Utskottet ansåg sig däremot inte kunna tillstyrka en sådan utvidgning inom hela punktskatteområdet, bl.a. med hänsyn till att denna fråga ingick i punktskatteutredningens arbete med LFK.

8.1.4 Övriga punktskatter samt prisregleringsavgifterna

I - 41 §§ finns särskilda be- 39 stämpelskattelagen stämmelser om förhandsbesked för denna skatt. De överensstämmer i stort sett med vad som gäller för flertalet punktskatter enligt LFK men ett par smärre avvikelser förekommer dock. Ansökan om förhandsbesked om stämpelskatt får sålunda göras av den saken rör och avse fråga om skatteplikt och skattens belopp. För sgelskatt gäller inte 32 § LFK. I stället ges andra bestämmelser i 20 § spelskattelagen. Dessa innebär i huvudsak att ämnesområdet för förhandsbesked om spelskatt utvidgats till att omfatta även de frågor som rör sökandens skattskyldighet.

sou 1981:83 FÖRHANDSBESKED 923

Som tidigare nämnts kan förhandsbesked inte lämnas om vägtrafikskatt, totalisatoravgift, lotterivinstskatt och överlastavgift. Förhandsbesked kan inte heller lämnas av JN om prisregleringsavgifter. För avgifter som skall erläggas till tullmyndighet vid införsel kan förhandsbesked enligt dock erhållas tullagen av generaltullstyrelsen.

8.1.5 Jämförelse med förhandsbesked i annan skattelagstiftning

Bestämmelser om förhandsbesked finns i 19 § TL och

lagen (1951:442) om förhandsbesked i

taxeringsfrågor, 63 och 64 §§ M samt 29 - 34 §§ TuL. Reglerna om förhandsbesked i TL och ML är i stort sett lika medan reglerna i TuL på flera punkter avviker från bestämmelserna i nyssnämnda lagar. Innan RSV:s nämnd för rättsärenden lämnar ett förhandsbesked om direkt skatt, dvs. främst inkomstoch förmögenhetsskatt men även bl.a. fastighetstaxering, enligt lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor inhämtas yttrande från taxeringsintendenten. Förhandsbeskeden enligt TL är inte såsom i LFK begränsade till vissa frågor, utan får avse allt som rör sökandens taxering, numera även av tillämpningen lagen

(1980:865) mot skatteflykt.

Enligt lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor krävs för att ett förhandsbesked skall få meddelas att frågan är av vikt synnerlig med hänsyn till sökandens intresse eller av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Sökanden skall för sådant förhandsbesked en som kan vaerlägga avgift, riera mellan lägst 100 och 1 OOO kr. högst Förhandsbesked om direkt skatt är bindande mot staten vid den taxering som beskedet avser om sökanden det. åberopar I några få har lämnats undantagsfall förhandsbesked som inte anknutits till bestämt något års taxering. Det har inte visat innebära sig någon olägenhet för

FÖRHAJDSBESKED

att bli bunden av ett sådant förhandsbedet allmänna Vidtas en som påverkar den sked. författningsändring avser det dock att gälla. Befråga beskedet upphör får anföras av sökanden och svär över förhandsbesked och i vissa fall av kommunen. taxeringsintendenten Besvären anförs direkt hos regeringsrätten. Även förhandsbesked ML avgörs som nämnts av enligt RSV:s nämnd för rättsärenden. Innan ett mervärdeskatteärende inhämtas normalt yttrande från allavgörs männa ombudet. Förhandsbesked enligt M får avse alla som rör sökandens skattskyldighet, vilket befrågor i ML ansetts innefatta i stort sett alla frågor grepp i ett beskattningsärende. Det krävs som kan uppkomma dock att är av vikt med hänsyn till sökandens frågan intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller Förhandsbesked enligt M lämnas avrättstillämpning. och är bindande för staten om sökanden giftsfritt åberopar det. Vidtas en författningsändring som påverkar den beskedet avser upphör det dock att fråga Besvär över förhandsbesked får anföras av sögälla. kanden och allmänna ombudet. Besvären anförs direkt

hos regeringsrätten. Generaltullstyrelsen lämnar förhandsbesked enligt för förhandsbeskeden är i TuL. Tillämpningsområdet TuL bestämt en uppräkning, som omfattar de frågenom som oftast är aktuella för förhandsbesked. I gor kan sådant besked inte ges i frågor om förpraktiken månsbehandling enligt frihandelsförordningen

(1977:1194) eller förordningen (1971:963) om tullfri-

het för varor från utvecklingsländerna eller om andra tullfrihetsbestämmelser (t.ex. tullfrihet speciella enligt 7, 8, 11 eller 12 § tullförordningen 1973:979). Generaltullstyrelsen tar ut en expeditionsavgift på 30 kr för varje förhandsbesked. Vid laboratorieundertas som regel också ut en avgift sökning av varuprov kr för undersökt vara. I särskilda fall på 150 varje kan eller avgift utgå med hänsyn till unhögre lägre omfattning. Förhandsbesked enligt TuL dersökningens länder till omedelbar efterrättelse och gäller i

FÖRHAUDSBESKED

högst två år. Det upphör dock att gälla tidigare vid

författningsändring som påverkar den för-

fråga\som

handsbeskedetavser. Generaltullstyrelsen kan också

återkalla ett förhandsbesked om den finner att en be-

stämmelse skall ges annan än den tolkning som ligger

till grund för förhandsbeskedet. Besvär över för-

handsbesked enligt TuL i prövas första instans av

kammarrätten i Stockholm.

Förslag

8.2.1 Tillämpningsområdet

Punktskatterna

Enligt LFK kan förhandsbesked endast lämnas om skat-

teplikt och skattesats för vara. Reglerna infördes på förslag av

besvärssakkunniga. Då de infördes

ansågs det att det skulle vara förenat med praktiska svårig-

heter att låta förhandsbeskeden om indirekt skatt om-

fatta alla frågor som kan uppkomma i ett beskatt-

ningsärende. De

besvärssakkunniga ansåg att avgöran-

det av sådana som rätt frågor

beskattningsvärde för

en vara oftast är beroende av en mängd olika faktorer

som omöjliggör att ett bindande besked kan lämnas på förhand.

När mervärdeskatten infördes år 1969 fick reglerna om förhandsbesked för denna skatt ett vidare tillämp-

ningsområde än bestämmelserna i LFK. Enligt 63 § ML

får förhandsbesked lämnas om sökandens skattskyldighet. Denna bestämmelse utgör i allt endast väsentligt en formell av vad omarbetning som tidigare har gällt för omsättningsskatten (den allmänna varuskatten) och

som innebar att förhandsbesked fick lämnas i om fråga sökandens taxering till allmän varuskatt. Förhandsbe-

sked om mervärdeskatt anses i praktiken kunna lämnas

om i stort sett alla frågor som kan uppkomma i-ett

beskattningsärende, t.ex. i frågor om

beskattnings-

värde eller skatteplikt för vara.

sou 1981 :ag 226 FURHAI-{LSBESKED

(från år 1972) finns som redan I reklamskattelagen som innebär att förhandsnämnts tilläggsbestämmelser kan lämnas i vidare utsträckning än om övriga besked kan förpunktskatter. Enligt 29 § reklamskattelagen bl.a. lämnas på fråga om annons eller handsbesked reklam är skattepliktig och om sökandens skattskyl-

De i förhållande till LFK utvidgade möjlighedighet. terna att erhålla förhandsbesked om reklamskatt föresom nämnts av skatteutskottet. Enligt utskotslogs tets skulle normalt inga problem uppkomma med mening det tillämpningsområdet. Begreppet skattutvidgade i har hos RSV tolkats så skyldighet reklamskattelagen att man inte ansett sig kunna lämna förhandsbesked om

beskattningsvärde. Också (20 §), som trädde i enligt spelskattelagen år kan förhandsbesked ges i fråga om sökraft 1973, kandens I praxis har förhandsbesked skattskyldighet. lämnats om skatteplikt för spel vilket tyder på att i denna lag samma man gett begreppet skattskyldighet som i M. Emellertid har endast ett fåtal innebörd meddelats varför några förhandsbesked om spelskatt

säkra slutsatser inte kan dras.

att erhålla förhandsbesked om tullbe- Möjligheterna vid införandet av den handlingen av varor utvidgades TuL år gällande bestämmelnya 1974. Enligt tidigare ser kunde bindande förhandsbesked lämnas av generalendast om tulltaxenummer för en vara. I tullstyrelsen lämnades emellertid även uppgift bl.a. om praktiken samt om skattesats för punktskatter som uttullsats men dessa ansågs inte vagick vid importen uppgifter ra bindande. i den TuL kan bindande för- Genom bestämmelserna nya handsbesked numera lämnas inte bara om tulltaxenummer

utan också om statistiskt nummer för Vara, tullpliktig eller värde på vara, tull- och kvantitet tullpliktigt för vara samt tullbefrielse eller tullnedavgiftssats för vara av helt eller delvis svenskt u.sättning

I motiven till (Ds Fi 1971:4 s. 58)

sprung. ändringen framhålls att att lämna förhandsbesked möjligheten

FÖRHAHDSBESKED

om bl.a. tullvärdefrågor är beroende av den utredning som sökanden kan varför en ansökan prestera, får avvisas om tillgängligt material inte är till fyllest för att bedöma Däremot lämnas frågan. inte förhandsbesked av

generaltullstyrelsen om t.ex. beskattningsvär-

de för vara vid punktskattepliktig införsel. Reglerna i de som tillkommit

förhandsbeskedssystem

efter LFK har således utformats så att möjligheterna att få förhandsbesked har utökats i förhållande till vad som gäller enligt denna lag. Enligt uppgifter från myndigheterna är erfarenheterna av de utökade

möjligheterna till förhandsbesked i stort sett endast positiva. RSV får olika frågor om punktskatterna på områden som f.n. inte omfattas av reglerna om förhandsbesked. Som exempel kan nämnas frågor om någon är skattskyldig eller om beskattningsvärde eller beskattningsvikt för vara. En del av dessa är av relativt frågor komplicerad art och besvaras vanligen RSV skriftligen. anser sig i normala fall bunden av sina svar också i dessa ärenden även om den sökande rent formellt inte kan med bindande verkan ett sådant svar åberopa mot staten vid avgörande av ett beskattningsärende. Mot den nu angivna bakgrunden finns skäl att för punktskatterna närmare pröva en utvidgning av tilllämpningsområdet. Tillämpningen av bestämmelserna om förhandsbesked på reklamskatt och mervärdeskatt och även de nya bestämmelserna inom tullområdet visar att ett mera vidsträckt i tillämpningsområde dessa fall har fungerat tillfredsställande.

Vidare lämnar RSV redan nu svar som uppfattas som mer eller mindre bindande som i på frågor och för sig inte omfattas av reglerna om förhandsbesked. Det skulle vara fördelaktigt om dessa i frågor fortsättningen kunde avgöras i den ordning som gäller för

förhandsbesked. På så sätt skulle

frågorna avgöras genom ett fastare reglerat förfarande som bl.a. innebär prövning i nämnden för rättsärenden. Vidare skulle rättsverkningarna av RSV:s svar på frågorna bli

FÖRHAIZDSBE SKED

klarare och bl.a. medföra rättslig bundenhet för sta-

ten mot sökanden. Besvärssakkunniga (SOU 1957:50 s. 118) har bl.a. att det för punktskatterna förekommer sär-

påpekat

skilda förhållanden, främst med hänsyn till de svåsom kan i frågor som rör beskattrigheter uppkomma och att möjligheterna att erhålla förningsvärde, handsbesked därför bör vara begränsade. Numera finns för särskild varuskatt på tekniska beskattningsvärde preparat, reklamskatt, dryckesskatt på spritdrycker och på aktier m.m. och lotterier vin, stämpelskatt samt lotterivinstskatt. För skatten tekniska preparat kan uppkomma relapå tivt svårbedömbara om beskattningsvärde, vilfrågor kas i vissa fall kan kräva en omfattande avgörande utredning om den skattskyldiges affärsförhållanden. om särskild varuskatt är beskatt- Enligt 3 § lagen lika med det som den skattskyldige i ningsvärdet pris allmänhet sig för varan vid försäljning till betingar Att bestämma vilket detta pris är kan detaljhandlare. faktorer - som inte vara beroende av så många olika förhand att bestämma - att ett meningsfullt på går förhandsbesked inte alltid kan lämnas om det. I sådana fall skulle en ansökan få avvisas med hänsyn till att utredningen inte kan göras så fullständig att ett bindande förhandsbesked kan lämnas. Däremot bör förhandsbesked kunna lämnas på mer begränsade t.ex. om en försäljning som sker till ett anfrågor nat företag med vilket den skattskyldige har intresskall beaktas vid beskattningsvärdets besegemenskap stämmande. I likhet med vad som gäller för direkt skatt och mervärdeskatt bör rättsnämnden efter omi särskilt fall bedöma om det är ständigheterna varje att ge förhandsbesked. Vi anser sålunda att lämpligt förhandsbesked i om beskattningsvärdet på tekfrågor niska bör kunna lämnas om utredningen i preparat ärendet kan göras tillräcklig.

FÖRHANDSBESKED 229

Beskattningsvärdet för reklamskatt bestäms efter samma principer som i M med utgångspunkt från vederlaget eller vad som kan anses motsvara skäligt vederlag för skattepliktig transaktion. Som regel

varje

torde inga särskilda svårigheter föreligga att lämna förhandsbesked i frågor om beskattningsvärde för reklamskatt. Vi anser att det inte heller för skatter som övriga utgår efter beskattningsvärde föreligger skäl att undanta frågor om beskattningsvärde från förhandsbeskedsinstitutet. Mot denna bakgrund föreslår vi att förhandsbesked om punktskatter skall få lämnas i alla som rör frågor beskattningen. Formuleringen avser att inbegripa alla de faktorer som i ett har beskattningsärende betydelse för att bestämma skatten till rätt belopp. Sådana frågor kan röra skatteplikt för bevara, skattesats, skattningsvikt och beskattningsvärde. Men även andra frågor som sökandens skattskyldighet, skattskyldighetens inträde och i deklarationen får avdrag räknas hit. I princip avses således samma som frågor enligt ML kan göras föremål för förhandsbesked. Förhandsbesked enligt lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor får lämnas om beskedet är av synnerlig vikt för sökanden eller av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Dessa förutsättningar har ställts upp för att nämnden för rättsärenden inte skall besväras med att i avgöra ansökningar bagatellfrågor. Bidragande till de valda formuleringarna har även varit att det visat svårt sig att närmare precisera arten av de som kan frågor göras till föremål för förhandsbesked (se vidare SOU T949:62 s. 53 och prop. 1951:64 s. 112). Nämnden har därför getts tämligen fria händer att förfara efter föreliggande omständigheter då den skall avgöra om nämnda förutsättningar är uppfyllda. « Även i fråga om mervärdeskatt kan nämnden för rättsärenden på motsvarande sätt som för de direkta skatterna från fall till fall om det är pröva befogat

F‘ORI-IANDSBESKED SOU 1981:33

med hänsyn till sökandens intresse m.m. att ett förhandsbesked meddelas. En viss uppmjukning av förutsättningarna har dock gjorts i ML genom att det beträffande sökandens intresse är tillräckligt att förhandsbeskedet är av vikt för denne för att det skall meddelas. Samma som stadgas i ML för att få förutsättningar bör även för punktskatterna. Vi förhandsbesked gälla föreslår därför att förhandsbesked får lämnas under att beskedet är av vikt för sökanden förutsättning eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämp-

ning. Som nämnts bestämmelserna i LFK om förhandsgäller för totalisatoravgift och besked inte vägtrafikskatt, lotterivinstskatt. För dessa skatter kan förhandsbesked således inte erhållas. De skattskyldiga bör i största möjliga utsträckning kunna få förhandsbesked om sin skatt. Vi har därför mån förhandsbeskedsbestämmelserna bör prövat i vad utsträckas att även nyssnämnda skatter. gälla Vissa om vägtrafikskatt är av sådan art att frågor kan ha ett berättigat intresse av de skattskyldiga ett bindande förhandsbesked om dem. Vidare kan att få till att beskattningsverksamheten är det med hänsyn fördelad i landet vara av betydelpå länsstyrelserna se för en enhetlig lagtolkning och rättstillämpning att förhandsbesked meddelas. Några särskilda svårigatt förhandsbesked om vägtrafikskatt torde heter ge bör därför utinte föreligga. Tillämpningsområdet att avse även denna skatt. Vårt förslag insträckas således att om förhandsbesked även nebär reglerna skall tillämpas på vägtrafikskatt. som består i att förhandsbesked kan er- Den olikhet hållas om stämpelskatt på lotteri men inte på lotteframstår som omotiverad. De nya förhandsrivinstskatt bör därför omfatta även lotteribeskedsbestämmelserna vinstskatten. Vi föreslår således att förhandsbesked även skall kunna ges om denna skatt.

sou 1981 :83 FURHANDSBESKED

Övervägande skäl talar för att även låta reglerna

om förhandsbesked omfatta totalisatoravgift. De föreslagna reglerna om förhandsbesked berör inte överlastavgift. I skatteförfattningarna om stämpelskatt, spelskatt och reklamskatt finns från eller undantag tillägg till bestämmelserna om förhandsbesked. Genom de tidigare föreslagna ändringarna och de förslag som lämnas i det följande inte behov att i föreligger längre alla nämnda fall ha särskilda om förhandsbesked. regler Reglerna om förhandsbesked bör därför samlas i ett kapitel i LPP. Det gäller också den speciella regeln i reklamskattelagen om förhandsbesked beträffande sökandens rätt till återbetalning av skatt 24 enligt § reklamskattelagen och om skatteplikt för trycksak till den som avser att beställa av skatttrycksak skyldig. Vi föreslår därför att alla bestämmelser om förhandsbesked i skatteförfattningarna och upphävs att specialregeln för reklamskatten tas in i den nya lagen. Det föreslagna tillämpningsområdet kan förväntas medföra en viss ökning av antalet ärenden för-

om

handsbesked. Denna ökning kan dock antas väsentligen följas av en motsvarande minskning av arbetet med de förfrågningar som f.n. görs hos beskattningsmyndighe terna. Förslaget medför därför en av ar omfördelning betsuppgifterna, främst hos RSV där ärenden om förhandsbesked som regel handhas av rättsavdelningen Vmedan andra förfrågningar om punktskatter behandlas vid avdelningen för indirekt skatt. Självfallet begränsar förslaget inte beskattningsmyndigheternas möjligheter att även i fortsättningen på ett mindre formbundet sätt lämna svar på frågor som inte innebär en begäran om förhandsbesked. Sådana svar bör dock, om de lämnas innehålla en skriftligen, erinran om att ett för staten bindande svar endast kan ges enligt reglerna om förhandsbesked.

FORHANDSBESKED SOU 1981 : s)

Prisregleringsavgifterna

F.n. finns inga särskilda regler om förhandsbesked för prisregleringsavgifter. Däremot kan, som tidigare vid införsel lämnad nämnts, förhandsbesked om avgifter av i fråga om avgiftssats för generaltullstyrelsen vara. Det förekommer naturligtvis att JN får olika frågor från avgiftsskyldiga om avgiftsuppbörden som nämnden besvarar. Vissa av dessa svar kan sägas ha karaktär av förhandsbesked även om de formellt sett inte är bindande för staten. Även om omfattningen av de förfrågningar som förekommer beträffande prisregleringsavgifterna inte är lika stor som för punktskatterna bör förfarandet för dessa frågor regleras fastare. För de avgiftsskyldiga skapar förhandsbeskeden en viss trygghet då de bl.a. är överklagbara. Vidare torde det vara en fördel att slå fast vilka rättsverkningar som är knutna till de svar som JN lämnar på olika frågor. Regler om förhandsbesked bör därför införas också på prisregleringsavgifterna. Detta torde dock inte innebära någon ökad belastning på JN utan endast en närmare reglering av redan förekommande ärenden. De tidigare angivna bestämmelserna om förhandsbesked för punktskatter är lämpade även för prisregleringsavgifterna. Undantag från tillämpningsområdet bör dock göras för frågor om avgiftssats för vara. Prisregleringsavgifternas karaktär av regleringsinstrument på jordbrukets och fiskets område medför att ändringar med täta mellanrum av marknadsmässiga skäl måste göras i avgiftsregleringen. Dessa ändringar hänför sig dels till frågan om avgift skall tas ut under viss tid, dels till avgiftssatsens storlek. Variationerna i avgiftssystemet medför att förhandsbesked om avgiftens belopp inte kan utformas så att de kan fylla någon funktion för de avgiftsskyldiga; För staten bindande besked kan inte lämnas i dessa frågor. Från generaltullstyrelsen har inhämtats att man vid lämnande av förhandsbesked för vara som omfattas

FÖRHANDSBESKED \\) m kn

av prisregleringen alltid reservation för gör ändring av avgiftssatsens storlek. Vårt förslag innebär således attbindande besked inte skall lämnas om avgiftssats för vara. Sådana bör därför ansökningar regelmässigt kunna avvisas. Däremot skall JN naturligtvis även i fortsättningen kunna lämna upplysningar på avgiftsskyldigas frågor i detta avseende. F.n. är reglerna om förhandsbesked i LFK i princip tillämpliga på Växtförädlingsavgift. Skäl saknas emellertid att behålla detta institut för sådan avgift. Vi föreslår därför att bestämmelserna om förhandsbesked i LPP inte görs sådan avtillämpliga på gift.

8.2.2 Beslutande instans

Som redan nämnts lämnas förhandsbesked av RSV:s nämnd för rättsärenden

(rättsnämnden) i frågor om flertalet

punktskatter samt om mervärdeskatt och direkt skatt. Enligt vår uppfattning bör alla ärenden om förhandsbesked hos RSV lämpligen i samma handläggas ordning. Prövning av samtliga sådana ärenden i rättsnämnden medför administrativa fördelar och en effektivare arbetsordning samt förbättrade möjligheter till en enhetlig och riktig rättstillämpning. Någon ändring i den ordning som redan för gäller flertalet punktskatter föreslås således inte. Tidigare har föreslagits att förhandsbesked skall lämnas om Vägtrafikskatt, lotterivinstskatt och totalisatoravgift, vilket f.n. inte görs. Sådana ärenden bör också läggas under på nämnden, avdelningen för indirekt skatt. För reklamskatt lämnas efter höranförhandsbesked, de av den till RSV knutna reklamskattenämnden, av RSV genom beslut av generaldirektören eller av chefen för avdelningen för indirekt skatt. av Handläggningen förhandsbesked om reklamskatt bör i med vad enlighet tidigare sagts flyttas från verket till rättsnämnden. Härigenom kan den till RSV knutna reklamskattenämnden,

SOU 1981 : 83 254 FORIIANDSBESKED

vars är att avge yttrande i förhuvudsakliga uppgift handsbeskedsärendena, avskaffas. I stället bör rättsnämnden tillföras nödvändig sakkunskap vid avgörande av Vi föreslår sålunda att rereklamskattefrågor. klamskattenämndens verksamhet upphör och att förhandsbeskedsärenden om reklamskatt avgörs av rättsnämnden, förstärks med särskild sakkunskap i varvid nämnden

reklamskattefrågor. skall förslaget inte behöva Enligt vår uppfattning att för förhandsbesked föranleda handläggningstiderna RSV bör emellertid rikta om reklamskatt förlängs. särskild på denna fråga och genom lämpuppmärksamhet av resurser skapa förutlig fördelning tillgängliga för en snabb handläggning av reklamskattesättningar ärendena. RSV är också en särskild nämnd för energiskat- Till knuten. Nämndens upp-

tefrågor (energiskattenämnden)

är att vara rådgivande till verket vid energibegift Det har under den senaste tioårsperioden skattningen. hos nämnden endast förekommit tre ärenden. De har bl.a. avsett remiss om förhandsbesked. Enligt vår upptalar starka skäl för att nämndens verksamfattning het ooh att rättsnämnden i stället tillförs upphör särskild sakkunskap vid avgörande av förhandsbesked i energiskattefrågor. Härigenom uppnås administrativa fördelar. Vi föreslår således även att denna omläggbeträffande handläggningen av förhandsbening görs sked om energiskattefrågor. således rättsnämndens samman- Vårt förslag påverkar För att

sättning vid avgörande av punktskattefrågor.

sakkunskap i bl.a. tillgodose kravet på särskild och bör ytterligare fyra

reklam- energiskattefrågor

nuvarande ledamöter utses. suppleanter till nämndens bland företrädare för Treat suppleanterna bör utses i frågor om och ha särskild sakkunskap näringslivet kraft och bränslen. En skatt för reklam, elektrisk det allmännas intresse och suppleant bör representera inom Dessa

ha särskild kompetens punktskatteområdet.

FÖRHANDSBESKED 235

suppleanter bör således gå in i nämnden vid avgörande av frågor om punktskatter. Vårt förslag att förhandsbesked skall lämnas om prisregleringsavgifter innebär att en ny form av ärenden tillförs JN. Det torde dock saknas skäl att inom JN skapa en särskild för organisation handläggningen av dessa ärenden eftersom antalet meddelade förhandsbesked sannolikt kommer att bli beytterst gränsat. Förhandsbeskedsärendena bör således handläggas inom nämndens ordinarie organisation. Ärendena bör avgöras i nämndens plenum endast om de kan anses vara av principiell vikt. Vid import lämnas förhandsbesked om tull av generaltullstyrelsen. Styrelsen lämnar också förhandsbesked om skatt och införselavgift som tas ut i den ordning som gäller enligt TuL. Detta innebär att både rättsnämnden och generaltullstyrelsen avgör förhandsbesked i samma slags frågor om punktskatterna. I vissa fall har nämnden och styrelsen kommit till olika resultat vid bedömningen av samma slags frågor, vilket lett till onödiga komplikationer. Detta problem bör uppmärksammas vid en kommande översyn av TuL, som inte omfattas av vårt utredningsuppdrag.

8.2.3 Utredningen i ärenden om förhandsbesked

Utredningarna i förhandsbeskedsärenden, som f.n. vanligen rör frågor om skatteplikt för vara, är i all-

mänhet relativt begränsade. Som regel görs endast un-

dersökningar av olika varuprov. Yttrande från allmänna ombudet inhämtas inte i första instans utan först vid en eventuell besvärsprövning. Vi har tidigare föreslagit att tillämpningsområdet

utvidgas till att omfatta, förutom frågor om skatte-

plikt och skattesats för vara, även alla andra frågor som i ett beskattningsärende har betydelse för att skatten till rätt belopp. För att avgöra

fastställa

236 FÖRHANDSBFISKED SOU 1981 : 8;

sådana frågor kan många gånger behövas större utred- Med hänsyn till att ärendena om förhandsbeningar. sked kan bli av mer komplicerad natur bör allnågot männa ombudet medverka redan i första instans. En sådan som även gäller enligt ML, skapar bättre ordning, förutsättningar för en allsidig utredning. Vi föreslår därför att från ombudet som regel även yttrande inhämtas i första instans. Detta gäller dock inte om ett besked med hänsyn till ansökningens innehåll inte bör meddelas. Allmänna ombudets medverkan redan i första instans motiveras också av vårt förslag att förhandsbeskeden skall vara överklagbara direkt hos regeringsrätten utan kammarrätten som mellaninstans. Detta kommer att tas upp närmare i 9.1.2. förslag vårt förslag skall utredningsansvaret även i Enligt fortsättningen vila på sökanden. Detta innebär att om i ärendet inte är tillräcklig skall ansöutredningen kan om förhandsbesked avvisas. Avser en ansökan en fråga vars avgörande är beroende av en mängd olika faktorer, som inte går att bestämma på förhand, får

ansökan avvisas med till att utredningen inte

hänsyn kan så fullständig att ett bindande förhandsbegöras sked kan lämnas. Men även i andra fall får ansökan avvisas inte är I dessa om utredningen fullständig. fall bör dock sökanden först beredas tillfälle att komma in med kompletterande utredning. I enligt LFK att sökanden skall svaprincip gäller ra för utredningskostnaderna, men detta tillämpas sällan i Ersättning kan f.n. krävas av söpraktiken. kanden endast om han lämnat sitt medgivande till de företagna utredningsåtgärderna. Vi anser att sökanden bör svara för de kostnader som uppkommer i ärenden om förhandsbesked för att anlita särskild sakkunnig och undersöka varuprov. Dessa kostnader är som regel relativt obetydliga och det framstår då som en onödig omgång att inhämta sökandens medgivande till utredningsåtgärderna. I förslaget har detta villkor för sökandens ersättningsskyldighet tagits bort. Detta medför att sådant medgivande till olika utredningsåtgärder normalt inte behöver

sou 1981 : 83 FURHANDSBESKED 257

inhämtas. Myndigheten skall dock, innan den företar utredning som kan föranleda högre kostnader än som kan anses vara normalt i ett ärende om förhandsbesked, underrätta sökanden och ge honom tillfälle att återkalla sin ansökan. Ett ofta återkommande led i ärenden om förhandsbesked för punktskatter är undersökning av varuprov som sökanden har lämnat. Sådana undersökningar som syftar regel till att avgöra om varan är och skattepliktig görs vanligen i laboratorium, som regel vid tullverkets huvudlaboratorium. Tullverket tar inte ut ersättning för de undersökningar som begärs av RSV för ett förhandsbesked. Däremot tar generaltullstyrelsen ut ersättning för undersökning av varuprov då styrelsen själv meddelar förhandsbesked om tullbehandling av vara. Denna avgift är som regel 150 kr för varje undersökt vara. I särskilda fall kan högre eller lägre avgift utgå med hänsyn till omfattutredningens ning. Enligt vår mening bör kostnader för laboratorieundersökning betalas av sökanden även i förhandsbeskedsärende om punktskatt hos RSV. Har tullverket gjort laboratorieundersökning i ett punktskatteärende bör verket därför ta ut ersättning av RSV, som i sin tur skall kräva in denna från sökanden. Vad nu sagts om punktskatterna bör även gälla för prisregleringsavgifterna i motsvarande fall. Enligt LFK gäller f.n. att särskild avgift för förhandsbesked inte tas ut. Detta görs däremot enligt lagen om förhandsbesked i för direkt taxeringsfrågor skatt. Det kan i princip ifrågasättas om inte sådan avgift bör tas ut för förhandsbesked om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vi har dock inte in gått på prövning av denna fråga utan föreslår att den tas

upp i annat sammanhang. Ändring denna före-

på punkt slås därför inte.

238 F6R11Anm;b1~:sKED SOU 1981 : s)

8.2.4 Förhandsbeskedens giltighet

Ett förhandsbesked om punktskatt gäller enligt LFK i ett år medan besked enligt TuL gäller i två år och M i princip för obegränsad tid. De olika enligt för förhandsbeskedens giltighet har i allsystemen mänhet inte vållat problem vid tillämpningen. Emellertid visar erfarenheterna av reglerna om mervärdeskatt att starkare skäl saknas att begränsa giltighetstiden. Praxis är som regel så stabil att problem i allmänhet inte uppkommer med en längre giltighetstid. I de sällsynta fall praxis ändras och ändringen avser en fråga i vilken ett förhandsbesked gäller bör detta dock kunna upphävas om det strider mot myndighetens nya praxis. Vi föreslår därför att förhandsbesked om punktskatt skall gälla utan tidsbegränsning i enlighet med vad som nu gäller för förhandsbesked om mervärdeskatt. Ett förhandsbesked bör upphöra att gälla vid författningsändring som påverkar den fråga förhandsbeskedet avser. Detta gäller generellt för förhandsbesked på alla områden. Vidare föreslår vi att ett förhandsbesked skall kunna återkallas om det efter en praxisändring strider mot vad som är ny praxis. Ãterkallelsen bör i fråga om punktskatter göras av rättsnämnden. Om det i beskattningsverksamheten framkommer att ett tidigare meddelat förhandsbesked bör återkallas bör detta således anmälas till nämnden. Anmälan kan t.eX. göras av beskattningsmyndighet, allmänna ombudet eller den skattskyldige själv och kan ske formlöst. Nämndens beslut om återkallelse bör kunna avse såväl ett av nämnden som av regeringsrätten meddelat förhandsbesked. Upphävandet bör inte gälla omedelbart eftersom den skattskyldige kan behöva tid att ställa om till de ändrade förhållandena. Som regel bör det vara tillräckligt om ett beslut om återkallelse träder i kraft sex månader efter det att den skattskyldige fick del av beslutet. Beslut om återkallelse bör inte

FÖRHANDSBESKED 239

vara överklagbara. Anser någon att en återkallelse är felaktig torde det som regel vara möjligt att på nytt begära ett förhandsbesked i frågan och få denna prövad i högre instans. De nu föreslagna reglerna om förhandsbeskeds giltighet bör gälla även för prisregleringsavgifterna. För dessa avgifter har JN, som regel med stöd av bestämmelse i lag, bemyndigats att meddela föreskrifter för uppbörden. Dessa föreskrifter kan avse frågor om exempelvis avgiftsskyldighetens inträde, avgränsning av det avgiftspliktiga området och regler om redovisningen. Även i frågor för vilka sådana föreskrifter gäller skall, i enlighet med vad tidigare föreslagits, förhandsbesked kunna meddelas. Andras föreskrifterna av JN bör ändringen, om den beslutats med stöd av en i lag intagen delegation, ha samma verkan på ett förhandsbesked som en lagändring. Berör ändringen en fråga i vilken ett förhandsbesked har meddelats upphör det således att gälla. Föreskrifter av nu angivet slag utgör således vid sidan av lagar och förordningar sådana författningar som kan påverka giltigheten hos ett förhandsbesked. Återkallelse av JN:s förhandsbesked bör göras av nämnden.

8.2.5 Sekretess

uppgifter som förekommer i ärenden om förhandsbe-

För

sked gäller sekretess, 9 kap. 1 § sekretesslagen. Sekretessen omfattar såväl utredningen i ärendena som besluten om förhandsbesked. Enligt bestämmelserna får en uppgift lämnas ut om undantag från sekretessen gjorts i lag om förfarandet vid beskattning. Sådant undantag förekommer dock inte för punktskatterna. Sekretessen gäller i förhållande till såväl enskilda som myndigheter. Bestämmelserna i sekretesslagen har hos RSV tolkats så att sekretessbelagda uppgifter om förhandsbesked inte kan lämnas från RSV:s rättsavdelning till bl.a. RSV:s avdelning för indirekt skatt.

240 :röran: :DSoESKED sou 1981 :85

I olika sammanhang har man ställt krav på lättnader i sekretessen för ärenden om förhandsbesked, särskilt på den indirekta beskattningens område. Som skäl för dessa krav har anförts att förhandsbeskeden bör bli kända främst för att de skall kunna påverka rättsutvecklingen. Dessa skäl talar i och för sig för att om möjligt lätta på sekretesskravet. Under förarbetena till sekretesslagen fanns, i en

promemoria som utarbetats i justitiedepartementet (Ds

Ju 1977:11 ), ett förslag om ett s.k. omvänt skaderekvisit för sekretessen i ärende om förhandsbesked. Enligt detta förslag skulle sekretess gälla för uppgift om enskilds förhållande om det inte måste antas att uppgiften kan röjas utan skada eller men för den enskilde. › I sitt yttrande över förslaget ville RSV inte direkt motsätta sig att kravet på absolut sekretess avskaffades i ärende om förhandsbesked. De önskemål om lättnader i sekretessen för förhandsbeskeden, som framförts bl.a. av regeringsrätten och som RSV delade, skulle emellertid enligt verkets mening kunna väl tillgodoses genom en ökad publicering av meddelade förhandsbesked. Verket publicerar förhandsbesked om den sökande samtycker till det med personuppgifter eller, om så önskas, i något anonymiserat skick. Om sådant samtycke inte lämnas sker inte sällan publicering när anonymiseringen kan göras helt tillförlitlig. En regel med det omvända skaderekvisitet skulle, enligt RSV:s mening, säkerligen medföra en inte obetydlig ovisshet hos sökandena om i vilken utsträckning deras uppgifter kunde komma att garanteras konfidentiell behandling. RSV ville dock inte direkt motsätta sig förslaget eftersom den föreslagna sekre-

tessregeln i praktiken knappast skulle komma att med-

föra att några uppgifter om namngivna personer skulle kunna lämnas ut utan samtycke från sökanden. I det till riksdagen lämnade förslaget till ny sek-

retesslag (prop. 1979/80:2), som också slutligen an-

togs, hade i princip inte några inskränkningar gjorts

FÖRHANDSBESKED

i sekretessen för förhandsbeskedsärendena. Under riksdagsbehandlingen, då sekretessen i ärenden om förhandsbesked inte togs upp särskilt, diskuterades att generellt införa lättnader i sekretessen hela på skatteområdet. Riksdagen beslutade emellertid att så inte skulle ske. En allmän begränsning i sekretessen för förhandsbesked bör i enlighet med de riktlinjer som legat till grund för de av riksdagen beslutade sekretessreglerna kombineras med ett skydd för uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. De fall som i dag inte kan av medoffentliggöras på grund vägrat givande till publicering från sökanden och av att en tillförlitlig anonymisering inte är möjlig torde normalt inte heller kunna publiceras med ett skaderekvisit av nämnt innehåll. Vinsterna med en sådan omläggning skulle därmed vara begränsade. önskemålet att de sekretessbelagda förhandsbeskeden direkt skall kunna påverka skulle rättsutvecklingen möjligen kunna tillgodoses genom att beskattningsmyndigheterna fick ta del av meddelade förhandsbesked. sekretessen i förhållande till enskilda skulle då fortfarande kunna bibehållas. För punktskatterna skulle en sådan möjlighet kunna ordnas enkelt med hänsyn till att RSV svarar både för beskattningsfunktionen och för meddelandet av förhandsbesked. Emellertid anser vi att om en sådan skall omläggning göras bör den ske generellt skatte- och på hela avgiftsområdet. Ett avgörande av denna fråga är därför beroende av överväganden som är av mer allmän art och som får anses utanför ramen för vårt utredligga ningsuppdrag. Mot den nu angivna bakgrunden föreslår vi inte någon förändring i sekretessen för förhandsbesked. En ökad spridning av meddelade förhandsbesked bör i stället åstadkommas genom en av RSV:s intensifiering publiceringsverksamhet inom nuvarande ramar.

9 ÖViRIGA FRÅGOR

.1 Besvär

3,1.1 Gällande ordning

Beskattningsmyndighetens beslut i ett

beskattningsärende kan av den överklagas skattskyldige och allmänna ombudet. Om myndighetens beslut medför en väsentlig skada eller förlust för annan kan även denne överklaga beslutet. Denna utsträckta som besvärsrätt, sedan LFK:s tillkomst endast använts i ett fall, är avsedd för t.ex. en konsument av skattepliktiga varor eller en konkurrent till en skattskyldig i de fall ett beslut har väsentlig betydelse för den klagande. För att besvär skall måste prövas de ha anförts inom viss tid, den s.k. besvärstiden. För punktskatterna gäller som regel tre veckors besvärstid. Besvärstiden räknas från den dag fick del av klaganden det slutliga beslutet. Detta dock inte gäller för allmänna ombudet och annan som inte är klagande skattskyldig. För dem räknas besvärstiden från beslutets dag. Har ett beslut inte slutligt meddelats räknas besvärstiden från beslutsfristens utgång under förutsättning att den skattskyldige har lämnat deklaration eller att ett preliminärt beslut har meddelats. Har den ena parten anfört besvär kan motparten också anföra besvär även om hans besvärstid har gått ut

(anslutningsbesvär). Sådana besvär får dock inte an-

föras senare än två veckor efter utgången av besvärstiden för den

tidigare klagande. Ãterkallas de först

ÖVRIGA FRÅGOR SOU 1981:33

anförda besvären eller tas de av annan anledning inte till prövning får inte heller anslutningsbesvären upp prövas. För RSV:s beslut om punktskatter är kammarrätten i Stockholm första besvärsinstans. Kammarrättens beslut kan i sin tur av parterna i målet till reöverklagas Innebär kammarrättens beslut ändring i geringsrätten. det beslutet får det överklagas även av överklagade annan som lider skada eller förlust av beväsentlig slutet. För besvär över kammarrättens beslut om en besvärstid på tre veckor från punktskatter gäller det fick del av beslutet. Har klaganden inklaganden te varit i målet räknas besvärstiden från bepart om anslutningsbesvär gäller även slutsdagen. Reglerna vid besvär över kammarrättens beslut. Den nu besvärsordningen gäller i allmänhet angivna för RSV:s beslut om fastställelse av punktskatt och för förhandsbesked om sådan skatt. Besvärstiden för vid talan mot förhandsbesked är anslutningsbesvär dock endast en vecka och besvär över förhandsbesked om reklamskatt skall anföras direkt hos regeringsrätten. Vidare den besvärsordningen för begäller angivna slut om efterbeskattning, rättelse av uppenbart fel och återbetalning av skatt, anstånd m.m., inbetalning med inbetalning av skatt och ränta men beträffande dessa beslut har endast den skattskyldige och allmänna ombudet besvärsrätt. För dessa beslut, utom eftergäller inte heller reglerna om beskattningsbesluten, anslutningsbesvär. gäller med undantag av reglerna om Besvärsordningen anslutningsbesvär också för beskattningsmyndighetens beslut om vite. Sådana beslut får dock endast överav den vitet och av allklagas som förpliktats utge männa ombudet. för den nu beskrivna be- Författningsbestämmelserna finns i 38 - 45 §§ LFK, Som gäller för svärsordningen alla utom stämpelskatt, lotterivinstpunktskatter skatt och vägtrafikskatt. Enligt 44 och 46 §§stämpel-

sou 1981:83 ÖVRIGA FRÅGOR

skattelagen gäller dock motsvarande besvärsordning för denna skatt. För lotterivinstskatt, på vilken i besvärsreglerna LFK inte är tillämpliga, finns inte heller särskilda besvärsregler. För besvär över beskattningsmyndighetens beslut om uttagande av lotterivinstskatt gäller därför lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Enligt 1 § 6 denna lag överklagas sådana beslut hos kammarrätten.

Övriga beslut överklagas enligt 18 § allmänna verks-

stadgan (1965:600) hos regeringen. Besvärsordningen för vägtrafikskatt regleras i vägtrafikskattelagen och avviker på vissa punkter från den ordning som gäller enligt LFK. Besvärsrätt tillkommer endast skattskyldig och allmänna ombudet och besvärstiden räknas för den från den skattskyldige dag han fick del av beslutet och för allmänna ombudet från beslutets dag. För överlastavgift gäller 40 och 45 §§ LFK samt besvärsreglerna i vägtrafikskattelagen. I skatteförfattningarna finns vidare bestämmelser för besvär i de frågor som regleras där. Dessa be-

stämmelser innebär att talan mot överklagbart beslut

i vissa fall skall föras hos förvaltningsdomstol och i andra fall hos För besvär i sådana regeringen. frågor gäller i övrigt de allmänna reglerna om besvär, t.eX. tre veckors besvärstid enligt 12 § förvaltningslagen. Besvärsreglerna i skatteförfattningarna finns i 32 § reklamskattelagen, 17 § lagen om försäljningsskatt på motorfordon, 22 § spelskattelagen

00h 13 § kungörelsen (1973:717)

om uppbörd m.m. av totalisatoravgift. För prisregleringsavgifterna gäller att JN:s beslut i avgiftsärenden kan överklagas i kammarrätten. Besvärstiden är tre veckor räknat från det klaganden fick del av det överklagade beslutet. JN:s beslut om fastställelse av jordbruksavgifter får överklagas

ÖVRIGA FRÅGOR sou 1981:83

även av annan än den som är avgiftsskyldig om beslu-

tet medför en väsentlig skada eller förlust för ho-

nom. Även allmänna ombudet har besvärsrätt. De nu nämnda besvärsbestämmelserna är spridda på flera författningar. De grundläggande besvärsreglerna finns i och 22 § 13 § jordbruksprisregleringslagen fiskprisregleringslagen. Vidare gäller bl.a, 12 § förvaltningslagen, 18 § allmänna verksstadgan och 1 § 6 lagen om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål.

3.1.2 Förslag

vilka tas i detta avsnitt, fö- På några punkter, upp föreslås i besvärsreglerna. Detta gäller ändringar besvärstidens instansordningen och reglerna om längd, Den besvärsordning som föreslås för besvärsrätt. är lämplig även för prisregleringsavpunktskatterna och bör även för dessa avgifter. För gifterna gälla vägtrafikskatt bör besvärsreglerna i vägtrafikskattelagen stå kvar i princip oförändrade och hänvisningar till tillämpliga bestämmelser i LPP. Besvärsgöras för överlastavgift bör också vara oförändordningen rad. Det föreslås att hänvisningen görs i lagen om till tillämpliga bestämmelser i LPP. överlastavgift Besvärstiden för punktskatterna är som tidigare nämnts i normala fall tre veckor. Enligt TL och ML i motsvarande fall en besvärstid på två månagäller der. om besvärstidernas längd på skatteområdet Frågan har behandlats vid tillkomsten av förvalttidigare då man bl.a. försökte införa en enhetlig ningslagen,

besvärstid på tre veckor inom hela förvaltningsrät-

tens område. Man då att det fanns skäl att beansåg hålla två månaders besvärstid i TL och M. Departementschefen 1971:60 s. 103) anförde bl.a. att

(prop.

det även i fanns anledning att räkna fortsättningen med att ett stort antal beslut av skatterätt kommer

ÖVRIGA FRÅGOR 247

att meddelas under sådan tid att de tillställs parterna strax före eller under sommarsemestern. Samma situation föreslåg enligt departementschefens mening om beslut tillställs i samband skattskyldig med någon av de större helgerna under året. Det framhölls att för många skattskyldiga skulle det under sådana om-

ständigheter kunna bli mycket svårt att inom en så kort tidsfrist som tre veckor ta till om ställning och i vilket eller vilka avseenden han vill överklaga ett beslut som gått honom emot. Enligt departementsehefen fick besvärstiderna inte så givetvis göras korta att de kunde leda till rättsförluster för de enskilda. Vidare att en åberopades så väsentlig förkortning av besvärstiderna även skulle vålla svårigheter för taxeringsintendenterna. De skäl som hade åberopats i om TL kunde fråga enligt departementschefen också i viss anutsträckning föras för att behålla två månaders besvärstid även i ML. Bnligt departementschefen förekommer relativt ofta samma besvärsgrunder och samma processmaterial vid samtidiga besvär över inkomsttaxeringen. Däremot ansågs skäl saknas att göra avvikelse från huvudregeln i förvaltningslagen för punktskatterna. Besvärstiden förkortades därför för dessa skatter från två månader till tre veckor.

Enligt vår uppfattning finns det att i anledning detta sammanhang ta på nytt upp frågan om besvärstidens längd på punktskatteområdet. Enhetliga regler för den indirekta beskattningen på detta område underlättar för de att hålla reda skattskyldiga på gällande bestämmelser och minskar riskerna för rättsförluster. Dessa skäl får en särskild med tyngd hänsyn till den i det närmaste fullständiga harmonisering av beslutsordningarna för de indirekta skatterna som uppnås genom våra förslag. Vidare har den nuvarande besvärstiden i den praktiska tillämpningen framstått som väl kort, särskilt för reklamskatt. En längre besvärstid underlättar också för allmänna ombudet att fullgira sina uppgifter.

ÖVRIGA FRÅGOR sou 1981 :83

Mot denna bakgrund har vi funnit att övervägande skäl talar för en förlängning av besvärstiden på till två månader. I vårt lagför-

punktskatteområdet

har således tagits in en regel med denna inneslag börd. I konsekvens härmed föreslås att tiden för anslutningsbesvär och besvär över förhandsbesked blir en månad, vilket gäller i motsvarande fall på mervärdeskatte- och taxeringsområdet. För vägtrafikskatt saknas dock skäl att förlänga besvärstiden. Förslaget berör således, med undantag av reglerna om besvär över förhandsbesked om vägtrafikskatt, inte denna skatt. De skäl som nu anförts för en förlängning av besvärstiden på punktskatteområdet kan i viss mån även för prisregleringsavgifterna. Reglerna om åberopas besvärstid föreslås därför gälla utan inskränkning även för prisregleringsavgifterna. Besvärstiden för den skattskyldige och den som förvite räknas med utgångspunkt från den pliktats utge dag de fick del av beslutet. För allmänna ombudet räknas besvärstiden från beslutets dag. Detta gäller såväl beskattningsmyndighetens beslut i skatteärenden som förhandsbesked. I vissa fall har svårigheter uppkommit att i efterhand fastställa beslutsdagen. Vi föreslår därför att besvärstiden även för allmänna ombudet räknas från det ombudet fick del av det överklagade beslutet. Motsvarande bör även gälla för prisregleringsavgifterna. När det gäller beräkningen av besvärstiden för allmänna ombudet för vägtrafikskatt bör denna dock i vanliga skatteärenden även i fortsättningen räknas från beslutets dag. Som tidigare nämnts är kammarrätten mellaninstans för besvär över förhandsbesked om alla punktskatter utom reklamskatt, som överklagas direkt till regeringsrätten. Regeringsrätten är enda besvärsinstans även för förhandsbesked i taxerings- och mervärdeskattefrågor. Den kortare besvärsordningen för dessa

SOU? 1981:83 ÖVRIGA FRÅGOR 249

skatter torde ha valts med hänsyn till det för förhandsbeskeden angelägna önskemålet att snabbt få ett bindande besked. Detta önskemål gör sig gällande i lika hög grad för punktskatterna, för vilka det f.n. kan gå åtskillig tid från det ansökan om förhandsbesked gjordes till dess ett slutligt besked från regeringsrätten föreligger. Starka skäl talar sålunda för att även besvär över förhandsbesked om punktskatter skall anföras direkt hos regeringsrätten. Vi föreslår därför att kammarrätten inte skall vara besvärsinstans i mål om förhandsbesked på punktskatteområdet. Motsvarande bör gälla även för de avgifter på vilka reglerna om förhandsbesked i LPP skall vara tillämpliga. För punktskatterna och prisregleringsavgifterna gäller som tidigare nämnts i vissa fall att annan än skattskyldig och allmänna ombudet får överklaga ett beslut. Denna utvidgade besvärsrätt är avsedd för t.ex. en konkurrent till skattskyldig eller en konsument av skattepliktiga varor, som lider en väsentlig skada eller förlust genom ett beslut. Besvärsrätten enligt LFK gäller RSV:s och kammarrättens beslut om fastställelse av skatt och förhandsbesked. Vidare gäller besvärsrätten JN:s beslut om fastställelse av prisregleringsavgifter på jordbrukets område. Enligt vad som inhämtats har denna besvärsrätt knappast använts i praktiken. Någon motsvarighet inom övriga skatteområdet torde inte heller finnas. Skäl saknas därför enligt vår mening att bibehålla denna besvärsrätt för punktskatterna och jordbruksavgifterna. Vi föreslår således att den avskaffas.

2.2 Registrering

9.2.1 Registrering av skattskvldiga hos RSV

Hos RSV finns register över de skattskyldiga till punktskatt. Bestämmelser om vem som skall vara registrerad finns i de olika skatteförfattningarna.

250 ÖVRIGA FRÅGOR SOU 1981:35

För stämpelskatt och lotterivinstskatt, som inte utför fortlöpande perioder, finns inte bestämmelser går om registrering. Beträffande vägtrafikskatt finns över skattskyldiga i bilregistret. uppgifter i skatteförfattningarna skall Enligt reglerna skattskyldig som regel anmäla sig för registrering hos beskattningsmyndigheten, vanligen två veckor innan den skattepliktiga verksamheten påbörjas eller övertas. Andras de förhållanden som tagits upp i en anmälan om registrering skall beskattningsmyndigheten underrättas om detta. Beskattningsmyndigheten kan enligt särskilda bestämmelser i vissa skatteförfattvite för att få in uppgifter för reningar förelägga gistreringen. För kan skatten vid införsel få några punktskatter till RSV i den ordning som gäller för skatterläggas skyldiga inom landet. Detta gäller om importören blivit registrerad hos RSV som importör av skattepliktiga varor. Sådan som sker efter ansökan av registrering, importören, kan göras enligt tobaksskattelagen, lagen om särskild varuskatt och lagen om försäljningsskatt på motorfordon. För skatterna på bensin, gasol och andra bränslen att kan ske av den som, utan att gäller registrering vara skattskyldig, i större omfattning återförsäljer eller förbrukar skattepliktigt bränsle eller håller sådant bränsle i lager. Även sådan registrering sker efter ansökan och medför som regel vissa fördelar för sökanden. Efter registreringen kan nämligen sökanden bränsle skattefritt och detta bränsle beskattas köpa inte förrän det säljs eller annars tas i anspråk för ändamål. Registreringen medför att söskattepliktigt kanden blir skattskyldig och skall betala skatt i nämnda fall. Vi föreslår inte någon principiell ändring i reglerna Vid av bestämmelserna om registrering. översynen har däremot framkommit att de är i behov av en föromarbetning. Bestämmelserna om vem fattningsteknisk som skall vara vilka bestämmelser är av registrerad,

ÖVRIGA FRÅGOR

mycket skiftande innehåll, bör stå kvar i skatteförfattningarna. Detta gäller också de regler som anger i vilka fall en importör eller annan som inte är skattskyldig får ansöka om registrering hos RSV. Någon utbrytning av dessa regler från skatteförfatt-

ningarna föreslås därför inte nu. Övriga bestämmelser

om registrering, som främst rör registreringsförfarandet, bör tas in i en förordning. Något krav på lagform föreligger inte för dessa bestämmelser enligt regeringsformen. Genom denna utbrytning kan skatteförfattningarna också rensas från ett flertal administrativa registreringsbestämmelser. Detta medför vidare att registreringsförfarandet kan bli De enhetligare. föreslagna registreringsbestämmelserna har sålunda ta-

gifts in i förslaget till förordning och innebär en-

dast ytterst för de obetydliga förändringar skattskyldiga.

9.2.2 Registrering av beslut om skatt hos RSV

Hos RSV:s punktskattesektioner förs särskilt diarium

över de inkomna ärendena. För de olika skatteslagen

ordnas de fattade besluten särskilt och efter delvis skilda metoder som är helt manuella. ADB har hittills inte använts till någon del. För beslutsregistreringen finns endast en allmän bestämmelse i LFK (25 §). Enligt denna bestämmelse skall beskattningsmyndigheten föra register som i fråga om varje skattskyldig visar vad som förekommit i ett skatteärende. Vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen gäller att taxeringsnämndens beslut om varje skattskyldig skall antecknas i en längd (68 § TL). Längden skall skrivas under av den lokala skattemyndigheten och skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens beslut. För besluten skall för varje skattskyldig antecknas Vissa närmare uppgifter, bl.a. om de taxerade inkomsternas fördelning på olika inkomstslag och förvärvskällor,

252 ÖVRIGA FRÅGOR sou 1981:35

medgivna underskottsavdrag och allmänna avdrag. Närmare regler om skattelängd finns i taxeringskungörelsen (1957:513). Inom inkomst- och förmögenhetstaxeringens område har under senare år införts ett tekniskt stöd i form av ADB beträffande uppgifter i bl.a. självdeklarationer och kontrolluppgifter. ADB-stödet är avsett för taxeringsnämndernas verksamhet med inkomst- och förmögenhetstaxeringen. I ADB-registret införs även uppgifter som skall antecknas i skattelängd. Bestämmelser om denna registrering finns i skatteregisterlagen (1980:343) och skatteregisterförordningen (1980:556). Bestämmelserna i lagen och förordningen gäller med något undantag inte för de indirekta skatterna. På fastighetstaxeringens område förs taxeringsnämndens beslut in i en fastighetslängd, 20 kap. 20 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). I längden skall, förutom vissa närmare angivna uppgifter om beslutens innehåll, föras in uppgifter om grunderna för besluten. Den lokala Skattemyndigheten svarar för längdföringen. Hos länsstyrelserna förs ett register över fastig-

hetstaxeringen (fastighetstaxeringsregistret). Det

innehåller den egentliga fastighetslängden och vissa andra uppgifter om fastigheterna. Enligt vår uppfattning är det nuvarande systemet för registrering av beslut om punktskatter inte helt tillfredsställande. Bl.a. är det inte lämpligt att registreringen sker efter delvis skilda metoder för olika skatteslag. En enhetlig metod för registrering av beslut bör därför utarbetas. Bestämmelser om beslutsregistrering i enlighet med vad nu sagts kan lämpligen utformas efter samma principer som låg till grund för de regler som nyligen antagits för fastighetstaxeringen. Regleringen bör vara oberoende av om ett ADB-system för punktskatterna kommer till användning eller inte.

sou 1981:83 ÖVRIGA FRÅGOR_ |\.‘ kx

Den grundläggande över besluten förteckningen bör, i likhet med vad som gäller på betaxeringsområdet, tecknas längd. RSV bör svara för att dess beslut förs in i längden. Detta för alla beslut gäller om punktskatter, även de beslut om vägtrafikskatt som verket fattar. Däremot bör de beslut om vägtrafikskatt som inte fattas av RSV undantas från regleringen. I längden bör för varje föras in skattskyldig uppgift om skatten för varje redovisningsperiod, således även för de fall skatten fastställts i överensstämmelse med deklarationen. Vidare bör grunderna för besluten liksom andra uppgifter som har för bebetydelse skattningen föras in i längden. Vi föreslår sålunda regler om registrering av beslut i enlighet med vad nu sagts. De grundläggande reglerna om vad som skall föras in i längden har tagits in i LPP. Närmare bestämmelser

om längden finns i FPP. Övriga föreskrifter som be-

hövs om redovisningen av uppgifter i längden får för punktskatterna bestämmas av RSV.

3,2.3 Registrering hos JN

Hos IN förekommer av de

registrering avgiftsskyldiga

om det behövs för att kontrollera att deklaration avges och avgift betalas i rätt tid. I de fall registrering förekommer har JN med stöd av föreskrifter, somxtfärdatsenligt 11 §

jordbruksprisregleringslagen, 9 § fiskprisregleringslagen och 3

§ LFK, ålagt de argiftsskyldiga att göra anmälan om registrering hos nämnden. hos Registreringsförfarandet JH är således, med undantag av att motsvarighet till RSV:s registrering av importörer m.m. inte i förekommer, princip uppbyggt på samma sätt som hos RSV. Ãvtn av JN:s registreringen avgiftsbeslut är i prinxip uppbyggt på samma sätt som motsvarande registreringsförfarande hos RSV. I de fall avgift bestäms i enlighet med avlämnad deklaration görs endast

ÖVRIGA FRÅGOR SOU 1981:85

notering om den fastställda avgiften på den avgiftskontokort. För de beslut som nämnden meddeskyldiges lar den avgiftsskyldige finns ett särskilt beslutsdiarium, gemensamt för alla prisregleringsavgifter. De bestämmelser om registrering av skattskyldiga som föreslås för punktskatterna är i princip lämpliga även för prisregleringsavgifterna. Något behov att införa en motsvarighet till RSV:s registrering av m.m. efter ansökan föreligger dock inte. importörer Med härtill behövs i viss mån en särskild hänsyn för registrering hos JN. I ett särskilt avreglering snitt i FPP har därför tagits in de bestämmelser om registrering som föreslås gälla på detta område. Föreskrifter om i vilka fall avgiftsskyldig skall anmäla sig för registrering meddelas av JN. Enligt vår mening bör de bestämmelser som föreslås för om registrering av besluten i en punktskatterna längd även omfatta prisregleringsavgifterna. Vi föreslår således att dessa bestämmelser även blir tillämpliga på avgiftsområdet. De närmare föreskrifter som behövs för av bestämmelserna får meddetillämpningen las av nämnden. Nämnden bör vidare ha rätt att föreskriva att av besluten om en viss avlängdföringen gift, t.ex. avgiften på mjölk och mjölkprodukter, skall handhas av den ekonomiska förening som också medverkar i avgiftsuppbörden.

§45 Befrielse från skatt

Den möjlighet till befrielse från eller nedsättning av skatt som grundas på föreskriften i 46 § LFK har funnits sedan lång tid tillbaka på punktskatteområdet. Vid tillkomsten av LFK ersattes ett antal sådana bestämmelser i skatteförfattningarna av den gemensamma regeln i LFK. Från början prövades alla sådana befrielseärenden av regeringen. Genom kungörelsen (1972:40) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt bemyndigades RSV att besluta i de flesta fall. Detta bemyndigande utvidgades år

sou 1981:83 ÖVRIGA FRÅGOR 255

1978 till att avse alla punktskatter genom förordningen (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. har dock förbe- Regeringen hållit sig rätten att avgöra ärenden som är av principiell betydelse. I stort sett likadana regler gäller i fråga om befrielse från eller av nedsättning vägtrafikskatt (39 § VSL) och mervärdeskatt (76 § ML). Befrielse från skatt enligt 46 § LFK får endast medges om det föreligger synnerliga skäl. Bestämmelsen är således avsedd att endast i undantillämpas tagsfall. Praxis har också varit restriktiv. F.n. prövas 100 årligen 150 befrielseärenden som rör punktskatterna. En stor del av dessa utgörs av ärenden om reklamskatt. Befrielse medges endast i en mindre del av fallen. När det gäller reklamskatt har befrielse medgetts i ett antal fall av att på grund den skattskyldige förlitat som han sig på uppgifter fått från beskattningsmyndigheten. En annan befrielsegrund har varit att skatt fastställts mer än en gång för samma händelse. Beslut i om befrielfrågor se från skatt fattas i de flesta fall av en av punktskattesektionscheferna. Enligt vår mening bör det även i fortsättningen va- 4ra möjligt att medge befrielse från eller nedsättning av skatt i särskilda fall om synnerliga skäl föreligger. En sådan regel i LPP innebär inte något bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter. Det är således inte fråga om någon av delegering normgivningsmakt utan om en rätt för regeringen att i särskilda fall medge från undantag skattereglerna. Bestämmelsen är således förenlig med regeringsformens krax. När det sedan gäller frågan om prövningen av de ifrågavarande ärendena skall ankomma på regeringen eller beskattningsmyndigheten anser vi att vårt förslag om omprövning i särskild ordning medfört att förutsättningarna för den nuvarande har ordningen ändrats. Genom möjligheten till i omprövning särskild

ÖVRIGA FRÅGOR

ordning torde ett stort antal av de ärenden som i dag tas upp som befrielseärenden komma att försvinna. Antalet befrielseärenden kan antas komma att bli begränsat i fortsättningen. De torde dessutom ha sådan speciell karaktär att de lämpligen bör prövas av regeringen. Det kan då undvikas att samma myndighet fattar alla typer av beslut om skatten i första instans. Vi föreslår därför att prövningen av befrielseärenden förbehålls regeringen. Vad nu sagts avser punktskatterna. För vägtrafikskgtt blir dock bedömningen en annan. Reglerna om omprövning i särskild ordning skall enligt vårt förslag inte gälla för vägtrafikskatt. Vidare påverkas bedömningen av att befrielseärenden i fråga om vägtrafikskatt inte prövas av beskattningsmyndigheterna utan av RSV. Dessa skillnader jämfört med övriga punktskatter bör enligt vår mening föranleda att den nuvarande ordningen för prövningen av befrielse från vägtrafikskatt bibehålls. När det gäller prisregleringsavgifterna kan avgiftsbefrielse i dag medges enligt 25 § jordbruksprisregleringslagen om särskilda skäl föreligger. Regeln har tillämpats ibland med hänsyn till bl.a. marknadsskäl. Vårt förslag innebäringen.ändring av den regeln, som delvis bör ses som en möjlighet till prövning i särskild ordning utöver vad som föreslagits i 4 kap. 14 § LPP.

4 Särskilda avvifter För punktskatterna finns bestämmelser om skattetilllägg och förseningsavgift i LFK. Dessa bestämmelser är f.n. föremål för översyn av skattetilläggsutred-

ningen (Fi 1975:06), som har i uppgift att se över

hela det skatteadministrativa sanktionssystemet, även för annan beskattning. Enligt vad som inhämtats från skattetilläggsutredningen avser man att inom kort lägga fram ett förslag som innebär att reglerna om skattetillägg och förseningsavgift för punktskatterna tas in i en särskild lag.

so! 1981:83 ÖVRIGA FRÅGOR

Mot denna bakgrund saknas anledning att nu göra en

närmare granskning av bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift. Vi avstår därför från att lämna förslag på denna punkt. Vi anser emellertid att enhet- Tiga.förfaranderegler bör gälla i fråga om bl.a. beslut om och betalning av punktskatter och sanktioner i form av och skattetillägg förseningsavgift beträffande sådana skatter. Vi därför från att utgår erforderliga hänvisningar till förfarandereglerna i LPP i görs den nya lagen om särskilda avgifter på punktskatteområdet.

9.5 Ikraftträdandet

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft så snart det är möjligt. Enligt vår bedömning är det emellertid inte sannolikt att riksdagsbeslut kan fattas förrän under hösten 1982. En tid ett halvt år efter på ungefär riksdagsbeslutet bör i de flesta fall vara tillräcklig för att de skattskyldiga och beskattningsmyndigheterna skall hinna anpassa till de sig nya reglerna. Enligt vad vi erfarit är vidare mitten av år 1983 den lämpligaste tiden, administrativt sett, att börja tilllämpa de nya reglerna. Detta hänger samman med det arbete som pågår hos RSV med att genomföra fattade beslut avseende tekniska för hjälpmedel en ADB-mässig registrering, beslutsredovisning m.m. Vi föreslår därför att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 juli 1983. Som tidigare nämnts har vi funnit det pákallat med något längre övergângstid endast i fråga om redovis-

ningen av skatterna pa bensin, oljor och elektrisk

kraft, skatt på annonser och reklam samt dryckesskatt på spritdrycker och vin. När det gäller den förstnämnda gruppen beror det det likvidipå tetsproblem som kan uppkomma till av våra förföljd slag om ändrade redovisningsperioder och deklarations-

tider. För skatten på annonser och reklam kan motsva-

rande problem uppstå i vissa fall på grund av över-

ÖVRIGA FRÅGOR

från kontantmetod till faktureringsmetod vid gången Ikraftträdandet av lagen i dessa skatteredovisningen. delar bör bestämmas till ungefär ett år efter riksdagsdvs. till den 1 januari 1984. Den förkortbeslutet, av kredittiden för bensinskatt som förslaget medning för bör dock föranleda ett successivt ikraftträdande under två år. Även i övrigt krävs vissa särskilda övergångsbestämmelser. Det rör främst om regler som skall möjligsig enligt de gamla bestämmelsergöra skatteredovisning na för som börjar före ikraftträredovisningsperioder dandet och inte löpt ut vid den tidpunkten.

10 SPECIALMOTIVERING TILL FÖRFATTNINGSFÖRSLAGEN i l I 1 I i I I

10.1 Förslagen till lag och förordning om punktskatskatter och prisregleringsavgifter

10.1.1 Lag om punktskatter och prisregleringsavgifter

1 kap. Inledande bestämmelser

1—3§§ I dessa föreskrifter anges den nya lagens tillämpningsområde. Under avsnitt 3.2 har de allmänna frågorna om lagens tillämpningsområde behandlats. Några förändringar föreslås inte i detta hänseende. Vi föreslår dock att den tekniska utformningen av beskrivningen av lagens tillämpningsområde ändras. F.n. anges i LFK att den gäller om särskild föreskrift om detta har lämnats. Sådana föreskrifter har tagits in i skatte- och avgiftsförfattningarna. I förslaget har den metoden valts att i lagen ta in en närmare beskrivning av dess huvudsakliga tillämpningsområde. Sålunda har i 1 kap. 1 § första stycket tagits in en uppräkning av de skatteoch avgiftsförfattningar som är direkt anknutna till lagen. I 1 § andra stycket anges att undantag från lagen får göras i dessa författningar. I 2 § finns en hänvisning till vägtrafikskattelagen där det anges i vilken omfattning lagen skall tillämpas på vägtrafikskatt. Den skatten har sålunda inte tagits in i uppräkningen i 1 § eftersom, till skillnad från skatterna och avgifterna i uppräkningen, endast vissa begränsade avsnitt i lagen skall tillämpas på den skatten. Samma lösning har valts för överlastav-

SPECIALMOTIVERING

gift och växtförädlingsavgift. Reglerna om tillämpningsområde för den nya lagen medför bl.a. också andring i beskrivningen av bevissäkringslagens tillämpningsområde. I syfte att göra beskrivningen av tillämpningsområdet fullständig har i 3 § tagits in en upplysning om att lagen inte gäller i vissa fall vid införsel. En materiell regel om TuL:s tillämplighet när skattepliktiga varor förs in i landet av någon som inte är registrerad hos RSV finns i de flesta skatteförfattningarna. Utöver TuL skall i allmänhet 46 § LFK tilllämpas i sådana fall. Den nuvarande ordningen med denna föreskrift i skatteförfattningarna bör bibehållas och paragrafen innebär således endast en upplysning. Vi har funnit det klargörande att också peka på att den till 46 § LFK föreslagna motsvarigheten 9 kap. 4 § — blir tillämplig i vissa fall.

4 § I denna bestämmelse anges att vad som i lagen sägs om skatt, skattskyldig och beskattning även gäller avgift, avgiftsskyldig och uttag av avgift i motsvarande fall. Benämningen vara innefattar också annan nyttighet och tjänst. Andra stycket innehåller en föreskrift om att bestämmelserna om skatt också skall gälla i tillämpliga delar för ränta och restavgift. När det.gäller de särskilda avgifterna utgår vi ifrån att en motsvarande reglering görs i den nya sanktionslagstiftningen.

5 § Paragrafen innehåller en definition av vad som i lagen avses med beskattningsmyndighet. Allmänna frågor om beskattningsmyndigheterna har tagits upp under avsnitt 3.4.1. Där framgår bl.a. att vår översyn i princip inte omfattat beskattningsmyndigheternas inre organisation för beskattningsverksamheten. F.n. finns bestämmelser om beskattningsmyndigheterna i de olika skatte- och avgiftsförfattningarna. Vi har emellertid

SPECIALMOTIVERING 261

funnit det lämpligt att ta in dessa olika stadganden i en gemensam bestämmelse i kan lagen. Härigenom flera bestämmelser i skatte- och avgiftsförfattningarna utgå. I fråga om vägtrafikskatt och överlastavgift görs en till hänvisning regeln om beskattningsmyndighet i vägtrafikskattelagen om överlastavresp. lagen gift.

6§ Denna bestämmelse behandlar beskattningsmyndighetens möjligheter att anlita särskild Motsvaransakkunnig. de regler finns i 17 § andra stycket och 129 § 3 mom. TL. Förslaget innebär i ingen ändring förhållande till gällande rätt (13 § LFK). Som regel torde anledning finnas att höra den innan sakkunskattskyldige nig förordnas. Av förvaltningslagens bestämmelser följer att den skattskyldige skall få tillfälle att ta del av och bemöta den sakkunniges utlåtande.

7§ I denna paragraf ges en allmän bestämmelse om allmänna ombudet och hans funktion. Ombudsfunktionens närmare innehåll diskuteras under avsnitt 3.4.2. En bestämmelse om att allmänna ombudet får föra talan även till den skattskyldiges förmån har in tagits i 8 kap. 6 §. Viss avvikelse från bestämmelsen i 1 kap. 7 § görs för för

växtförädlingsavgift, vilken avgift till

allmänt ombud utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen och inte hos

beskattningsmyndigheten. Denna avvikelse

framgår av avgiftsförfattningen.

8§ I första stycket lämnas en definition till vad som avses med begreppet i skattskyldig lagen. Denna förklaring, som i princip överensstämmer med motsvarande i 2 § LFK, innebär endast en hänvisning till vad som gäller enligt resp. skatte- och avgiftsförfattningar i motsvarande fall. Med till hänsyn behovet av att använda begreppet skattskyldighetens inträde i

SPECIALMOTIVERING

om i 2 kap. krävs

föreskrifterna skatteredovisningen

av det begreppet. De all-

en motsvarande definition

behandlas i avmänna frågorna om skattskyldigheten snitt Vidare föreslås en närmast formell om- 3.4.3. eller i vissa läggning av skatt- avgiftsskyldigheten Detta för skatten på fall. gäller skattskyldigheten som behandlas i avsnitt 4.2.2 samt elektrisk kraft, och för fisk. Sistleveransavgift på potatis avgift

nämnda förslag tas upp i avsnitt 10.3.1 under 10 §

och 10.3.4 under 8 §. en erinran om att bestämmelser I andra stycket görs av skatt- elom beskattningsmyndighetens registrering finns i skatte- eller avgiftsförler avgiftsskyldiga även om den möjlighet för Det erinras fattningarna. att bli efter anvissa m.fl. registrerade importörer Bestämmelsökan som finns för flertalet punktskatter. behandlas i avserna om registrering av skattskyldiga avsnitt 10.1.2.

snitt 9.2 och i specialmotiveringen,

2 kap. Redovisning av skatt

1 § deklarationsskyldighetens om- Bestämmelsen reglerar i första stycket skall fattning. Enligt huvudregeln deklaration. Undantagen från alla skattskyldiga avge i andra Ett undantag avser huvudregeln anges stycket. enligt 5 § 3 lagen om försäljningsskatt skattskyldiga dvs. till skattepliktigt fordon på motorfordon, ägare i icke verksamhet och som tillverkats yrkesmässig till fordon som ändrats så att det blivit skatteplik-

I sådana fall lämnas uppgifter från bilregistret tigt. till RSV och av dessa uppgifter bestämmer på grundval för fordon för sig. En annan typ av RSV skatten varje föranleds av vissa begränsningar i redovisundantag för skattskyldiga som redovisar ningsskyldigheten mindre skattebelopp. Den gräns för redovisningsskyl-

som i i fråga om annonsskatt skall dighet dag gäller och dessutom föreslår vi att en gräns införs behållas för särskild varuskatt på choklad- och konfektyrvaror.

SPECIALMOTIVERING 263

Det sistnämnda förslaget tas upp i avsnitt 4.2.3 och

i 10.2.3 under 6 a §. Tredje stycket motsvaras av 10 § LFK.

2§ I första stycket anges att punktskatter och prisregleringsavgifter skall redovisas för bestämda tidsperioder. Undantag från denna regel görs dock i andra stycket (behandlas nedan). Första stycket, som motsvarar 5 § första stycket första punkten ML, kompletteras av 3 och 4 §§ i förslaget. Enligt 3 § första stycket skall redovisningsperioden i regel vara en kalendermånad. För vissa skatter har redovisningsperioden bestämts till två månader. I det sistnämnda fallet skall, liksom nu, periodräkningen följa kalenderåret, dvs. den första perioden är januari - Vi har inte februari. ansett det nödvändigt att reglera detta i lagen. Undantag från nu nämnda huvudregel får göras enligt 3 § andra stycket. Till skillnad från vad som gäller enligt motsvarande bestämmelse i ML, 22 § andra stycket sista punkten, föreslår vi att det i lagen anges att de längre redovisningsperioderna kan komma i fråga för skattskyldiga som redovisar låga skattebelopp. Gränserna har tagits in i 14 § FPP. Förslaget i denna del behandlas i avsnitt 10.1.2. Vidare har JN fått ett generellt bemyndigande att, när månadsperioder inte kan användas, bestämma redovisningsperiodens längd. Regleringen av redovisningsperioderna i den nya lagen innebär att de nuvarande bestämmelserna härom i de olika skatte- och kan avgiftsförfattningarna utgå. I 4 § ges en specialbestämmelse för de skattskyldiga som upprättar kortperiodiska bokslut. För att underlätta dessas redovisning av skatt får redovisningsperioden, efter medgivande av beskattningsmyndigheten, förkortas eller förlängas med ett mindre antal dagar. Ett sådant medgivande medför dock inte ändring av den tidpunkt när deklarationen skall lämnas och skatten för perioden senast skall vara in-

264 SPECIALMOTIVERING

betald. Motsvarande finns i första styck-

bestämmelse

et av anvisningarna till 22 § ML.

2 § första stycket, 3 och 4 §§ gäller som nämnts inte för vissa skatter och avgifter. Dessa fall anges i 2 § andra och tredje styckena. Bl.a. har JN getts generellt bemyndigande att bestämma för vilka avgifter redovisning för bestämda tidsperioder inte skall ske.

3—4§§ Dessa bestämmelser har behandlats under 2 kap. 2 §.

5§ Denna bestämmelse anger att redovisning av punktskatter och prisregleringsavgifter som regel skall ske enligt en faktureringsmetod. Införandet av faktureringsmetoden diskuteras i avsnitt 4.2.3. Bestämmelserna i första - har utformats i nära ansluttredje styckena ning till motsvarande bestämmelser i 5 a § ML. Som utgångspunkt för tillämpning av faktureringsmetoden tjänar bestämmelserna om skattskyldighetens inträde, som finns i de olika skatte- och avgiftsförfattningarna (se avsnitt 4.2.2).

6§ Enligt första stycket skall deklaration för Varje redovisningsperiod eller skattepliktig händelse lämnas till beskattningsmyndigheten utan anmaning. JN bör kunna föreskriva att deklarationen i stället skall lämnas till en regleringsförening. F.n. lämnas deklaration för avgift på mjölk och mejeriprodukter till föreningen. Enligt huvudregeln skall deklaration lämnas även för redovisningsperioder då inga skattepliktiga transaktioner har förekommit. När det gäller allmän energiskatt på elektrisk kraft finns det dock anledning att öppna en möjlighet för RSV att medge undantag från den regeln. Det handlar om skattskyldiga som debiterar alla sina abonnenter samtidigt tre eller fyra

SPECIALMOTIVERING 265

om året. I sådana fall kommer någon skatt inte gånger att redovisas för vissa perioder. Medgivande att inte lämna deklaration för dessa perioder bör förutnågon sätta en ansökan från den skattskyldige. Tredje stycket, som motsvarar 5 § första stycket andra punkten LFK, innebär inte någon ändring i förhållande till gällande ordning.

7§ Första stycket motsvaras närmast av 5 § första stycket sista punkten LFK. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.2.6. I andra stycket öppnas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att särskilda förteckningar med uppgifter om varor skall bifogas deklarationen. Som framgår av avsnitt 4.2.6 har vi inte gått närmare in på frågan om behovet av sådana föreskrifter. Eftersom det skiljer sig mellan skatterna är det lämpligast att eventuella föreskrifter lämnas i förordningar till skattelagarna. Tredje stycket, som direktmotsvarar 5 § sista stycket LFK, innebär inte någon i förhållande till ändring gällande ordning.

8§ I paragrafen regleras deklarationstiderna. Förslaget i denna del behandlas i avsnitt 4.2.5. Motsvarande bestämmelser finns nu i de olika skatte- och avgiftsförfattningarna som, genom att en gemensam bestämmelse om deklarationstid skapas, kan rensas från sådana bestämmelser. Enligt förslaget görs undantag från den allmänna deklarationstiden i de fall en redovisningsperiod omfattar juli - december eller ett helt kalenderår. I dessa fall får deklarationen lämnas senast den 5 april året därpå. Regeln är till för att skattebetalarna i dessa fall bättre skall kunna samordna redovisningen av samtliga skatter och avgifter i anslutning till bokslutet. Motsvarande engäller

SPECIALMOTIVERING

andra anvisningarna till 22 § ML. I tredligt stycket av samma anvisningar i ML anges att deklaje stycket ration som avser redovisningsperiod som går till ända den 30 juni får lämnas senast den 20 augusti. Regeln är fr.o.m. den 1 1979 och innebär ett hänsynsny juli till de att lämna deklaration som tagande svårigheter kan uppstå till följd av semestertider. Någon generell till denna regel har vi inte funnit motsvarighet att införa När det anledning på punktskatteområdet. skatt annonser och reklam är dock behovet gäller på av med mervärdeskatten så stort att regeln samordning bör få gälla.

9§ Genom införs möjlighet att på detta område paragrafen anstånd med deklarationens avlämnande. Någon medge till bestämmelsen finns således inte i motsvarighet LFK. i denna del behandlas i avsnitt 4.2.5. Förslaget

10 § motsvarande som också hänvisar till TL bestämmelse; finns i 22 § sista stycket ML. Någon motsvarighet finns inte i LFK.

11§ Bestämmelsen reglerar underlaget för deklarationen. finns f.n. i 4 § LFK. Den föreskriften Kotsvarigheten för punktskatternas del genom anvisningkompletteras ar som meddelats av beskattningsmyndigheten. Genom till faktureringsmetoden kan den ordinarie övergången i ökad utsträckning också användas som unbokföringen för Det finns därför derlag punktskattedeklarationen. för RSV att se över meddelade anvisningar anledning och undersöka i vad mån lättnader kan medges i de krav som ställs för på särskilt deklapunktskatterna rationsunderlag vid sidan om bokföringen. I några fall finns i skatteförfattningarna särskilda bestäm-

melser om deklarationsunderlaget och dessa föreslås

stå kvar där oförändrade. Den föreslagna paragrafen,

SPECIALMOTIVERING 267

som motsvaras av 24 § ML, kompletteras av en bestämmelse i 10 § förordningen.

12 § I denna paragraf ges en definition av vad som i lagen avses med ett beskattningsår. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt 4.2.4. Bestämmelsen har getts samma lydelse som motsvarande regel i ML (anvisningarna till 5 a §). Begreppet beskattningsår används i lagen dels i 2 kap. 3 § för att ange redovisningsperiodens längd i vissa fall, dels för att ange vissa beslutsfrister i 4 kap. 3, 4, 8, 1O och 16 §§.

3 kap. Deklarationsgranskning

1 § I 3 kap. behandlas regler för deklarationsgranskning-

en. Övriga kontrollbestämmelser i lagen finns i 6

kap. om skatterevision. Samtliga frågor om skattekontrollen tas upp under 7.6. Regeln i 3 kap. 1 § överensstämmer med 6 § LFK och innebär således inte någon saklig ändring.

2§ I denna paragraf sägs att får beskattningsmyndigheten förelägga den som har underlåtit att lämna deklaration eller lämnat en bristfällig deklaration att fullgöra vad som brister. I föreläggande enligt paragrafen får vite sättas ut. föränd- Förslaget utgör ingen ring av vad som f.n. gäller 5 § andra enligt stycket och 12 § LFK. Motsvarande bestämmelser finns i 22 § M och 36 och 53 §§ TL.

3§ Enligt första stycket får beskattningsmyndigheten vid deklarationsgranskningen begära av upplysningar prov eller beskrivning av varor om det behövs för kontroll av skatten. Som tvångsmedel kan vite användas. Denna bestämmelse utgör ändingen principiell

268 SPECIALMOTIVERING

ring av vad som f.n. gäller enligt 7 och 8 §§ LFK. Närmast motsvarande regel finns i 26 § första stycket ML och 31 § 2 mom. första stycket och 53 § TL. I andra stycket regleras skyldigheten att i samband med deklarationsgranskningen förete handlingar, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkningar och kvitton. Enligt förslaget skall myndigheten, så länge skatterevision inte har beslutats, inte få använda tvångsmedel för att få del av sådana handlingar. Motiv till denna bestämmelse, som för punktskatterna och prisregleringsavgifterna innebär en omläggning i förhållande till gällande ordning, har lämnats i avsnitt 7.6.3. Förslaget motsvarar bestämmelserna i 26 § andra stycket ML och 31 § 2 mom. andra stycket och 53 § TL.

4 § Föreskriften avser det fall att beskattningsmyndigheten kommer överens med den skattskyldige om ett besök hos denne eller annars om ett personligt sammanträffande. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i LFK och förslaget motiveras i avsnitt 7.6.4. Paragrafen har utformats i nära anslutning till motsvarande bestämmelse i 31 § 2 mom. tredje stycket TL. Regeln har kompletterats med en möjlighet för den som granskar deklarationen att uppdra åt en tjänsteman på ett distriktskontor att göra besöket hos den skattskyldige.

5 § Bestämmelsen behandlar beskattningsmyndighetens möjligheter att vid deklarationsgranskningen företa kontroll hos annan än den som är skattskyldig. Regeln är nödvändig dels för att kontrollera även dem som inte är registrerade som skattskyldiga hos beskattningsmyndigheten, dels för att ta in kontrolluppgifter för annans beskattning. Förslaget motsvaras delvis av bestämmelserna i 11 § LFK och delvis av vissa bestämmelser i skatte- och avgiftsförfattningarna. Motiv till förslaget lämnas i avsnitt 7.6.4. Genom utformningen av förslaget kan vissa regler i skatte- och avgifts-

SPECIALMOTIVERING 269

författningarna om kontroll hos annan än den som är

skattskyldig utgå.

6§ Första hänvisar till stycket de nya bestämmelsernai TL som efter ikraftträdandet av sekretesslagen (1981:100) gäller om sekretess och inom skatteföruppgiftsutbyte valtningen och mellan skattemyndigheterna och andra myndigheter. Motsvarande reglering finns f.n. inte i LFK. Förslagets innebörd behandlas i avsnitt 7.6.3. Andra stycket reglerar av deklarationeförvaringen handlingar m.m. hos beskattningsmyndigheten. mot- Någon svarande reglering finns inte heller i men i LFK, praktiken förvarar naturligtvis beskattningsmyndigheterna redan nu dessa under handlingar så lång tid som de behövs. Genom att tiden för efterbeskattning förlängs och på grund av införandet av regler om omprövning i särskild bör dock den tid ordning som handlingarna skall förvaras hos beskattningsmyndigheterna förlängas. Förslaget innebär en sådan vilket ställer förlängning, ökade krav på beskattningsmyndigheternas arkivmöjligheter. Regler med motsvarande innehåll finns i 25 § M och 50 § 2 mom. TL.

7§ Genom denna bestämmelse görs en koppling till de mer genomgripande kontrollåtgärderna som kan vidtas i form av skatterevision i enligt reglerna 6 kap.

4 kap. Skattebeslut, efterbeskattningL,m.m.

I denna bestämmelse, som inleder reglerna om bestämmande av skatt, anges den i och för sig naturliga ord-

ningen att besluta beskattningsmyndigheten skall om

skatten för varje när redovisningsperiod eller, sådana perioder inte förekommer, för varje skattepliktig händelse. Motsvarande bestämmelse finns i 30 § första stycket ML. Regeln innebär bl.a. att ett beslut skall fattas även i de fall skatt inte skall utgå. Detta kan

270 SPECIALMOTIVERING

som närmare av 4 kap. 2 §, ske formlöst dock, framgår utan att beslutet meddelas.

2§ beslutsordningen för det för I första stycket anges och prisregleringsavgifterna vanligaspunktskatterna te förekommande fallet att myndigheterna godtar uppi deklarationen. Har deklarationen kommit in gifterna i rätt tid till skall skatten anses fastmyndigheten

ställd i enlighet med deklarationen. Enligt tredje

behöver den och allmänna omstycket skattskyldige inte underrättas om ett sådant beslut. Däremot budet beslutet vissa registreringsåtgärder hos mynmedför i med i 9 kap. 1 §. Modigheten enlighet reglerna tiv till förevarande bestämmelse, som motsvarar 32 § första första punkten M, lämnas under 5.2.1. stycket Andra behandlar det fall att deklarationen stycket inte har kommit in till myndigheten vid beslutsfristens Då anses ett noll-beslut fattat vid angivutgång. Denna som motsvarar 32 § första na tidpunkt. regel, andra behövs som tidigare nämnts stycket punkten M, ADB-stöd för Den för ett eventuellt punktskatterna. och allmänna ombudet behöver inte underskattskyldige noll-beslut. Anser att rättas om dessa myndigheten i ett sådant fall måste däremot ett skatt skall utgå beslut meddelas. Beslut om skatten fattas då enligt för dessa beslut gäller sålunda regler- 4 kap. 3 § och na i om underrättelse till part 18 § förvaltningslagen om innehållet i ett myndighetsbeslut. Vad nu sagts även om skatten bestäms i överensstämmelse med gäller en senare avlämnad deklaration oavsett om förseningen

endast är obetydlig. I görs undantag från 18 § förvalttredje stycket för beslut 4 kap. 2 § som, vilket ningslagen enligt redan inte behöver meddelas den skattskyldige nämnts, eller allmänna ombudet.

SPECIALMOTIVERING 271

3 § Denna paragraf avser bl.a. de fall då beskattningsmyndigheten redan vid deklarationsgranskningen finner att skatten inte bör bestämmas i enlighet med vad som uppgetts i deklarationen eller att skatt bör nåpåföras gon som inte har lämnat en deklaration. Det beslut som beskattningsmyndigheten då skall fatta är som regel endast rent formellt en omprövning av det beslut som myndigheten enligt reglerna i 4 kap. 2 § anses ha fattat vid deklarationstidens I är utgång. praktiken det i dessa fall inte fråga om en av ett omprövning redan tidigare fattat beslut. tar emeller- Paragrafen tid även sikte på mera klara omprövningssituationer. Om det efter en skatterevision framkommer att skatten fastställts till oriktigt belopp får nytt beslut om skatten fattas. Detta får ske oavsett om det tidigare beslutet fattats med stöd av 4 kap. 2 eller 3 §. Omprövning av tidigare beslut skall även göras hos beskattningsmyndigheten om den skattskyldige begär det. Regleringen ger i det beskattningsmyndigheten närmaste obegränsade möjligheter att beslut ompröva enligt 4 kap. 2 och 3 §§. I dessa omprövningsbara beslut skall möjligheten att få ett beslut anslutligt ges. I andra stycket anges att nytt beslut inte får fattas senare än tredje året efter det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända eller den skattepliktiga händelsen inträffat. Här regleras sålunda den s.k. beslutsfristen, som behandlas i avsnitt 5.2.1. Motsvarande bestämmelse i ML, som dock föreslås ändrad av finns i mervärdeskatteutredningen, 35 § LEL . I tredje stycket att en begäran anges om omprövning skall ha kommit in till sebeskattningsmyndigheten nast två månader före beslutsfristens Detta utgång. är till för att ge beskattningsmyndigheten skäligt rådrum att inom den tid som anges i andra stycket fatta ett nytt beslut med av en om anledning begäran omprövning.

97? SPECIALMOTIVERING

4§ Bestämmelsen medger att skatten för ett helt beskattändras genom omprövning av skatten för den ningsår sista perioden under året. Förslaget, vars motsvarighet finns i 34 § ML, diskuteras i avsnitt 5.2.1.

5§ I denna bestämmelse regleras de slutliga besluten. Närmare motiv till den föreslagna ordningen med två sorters beslut har lämnats under 5.2.1. Enligt förslaget skall den skattskyldige eller allmänna ombudet kunna begära ett slutligt beslut när som helst under beslutsfristen. Slutligt beslut skall också kunna fattas senare. I så fall måste dock den skattskyldiges eller allmänna ombudets begäran om ett slutligt beslut ha kommit in till myndigheten inom två månader från den dag han del av beslut enligt 4 kap. 3 § förs-

fick

ta stycket. Sistnämnda regel är till för att möjliggöra besvärsprövning av beslut som delges den skattskyldige eller allmänna ombudet först efter beslutsfristen och för att ge honom skälig tid att begära ett slutligt beslut i de fall han får del av ett beslut mot slutet av beslutsfristen. Beskattningsmyndigheten skall kunna meddela slutligt beslut även om den skatteller allmänna ombudet inte begär det om det skyldige finns särskilda skäl. Sådana skäl kan föreligga t.ex. om någon gång på gång besvärar beskattningsmyndighe-

ten med grundlösa krav på omprövning. Paragrafen har

utformats i nära anslutning till motsvarande regel i 36 § ML.

6§ I denna paragraf ges beskattningsmyndigheten rätt att företa skönsbeskattning. Regeln har utformats i enlighet med motsvarande bestämmelser inom övriga skatteområden (30 § sista stycket ML och 21 § TL).

SPECIALMOTIVERING

7§ I denna bestämmelse de allmänna anges förutsättningarna för efterbeskattning. Reglerna om efterbeskattning behandlas under 5.2.2. De motsvaras av 38 § första stycket ML med det att tillägget efterbeskattning enligt förslaget även skall kunna ske om den skattskyldige inte har tillhandahållit ett vabegärt ruprov, om det föranlett en oriktig beskattningsåtgärd. Detta tillägg överensstämmer dock i med vad princip som i dag gäller för efterbeskattning enligt LFK.

8§ Denna bestämmelse, som motsvaras av 38 § andra stycket ML, medför bl.a. att efterbeskattning inte får ske om det belopp som den skulle skattskyldige betala är att anse som ringa. Denna har behandlats fråga i avsnitt 5.2.2. Förslaget innebär bl.a. att vid bedömningen av om beloppet är att anse som ringa skall beaktas om efterbeskattning beslutats för andra redovisningsperioder under beskattningsåret. Det sammanlagda efterbeskattade beloppet för sådana perioder blir avgörande. I denna del en utgör förslaget ändring i förhållande till gällande ordning.

9§ Bestämmelsen medger att rättelse i ett avslutat beskattningsår får ske i vissa fall i den genom ändring sista perioden för även vid beskattningsåret efterbeskattning. Detta gäller enligt 4 kap. 4 § för skattebeslut under den ordinarie beslutsfristen. Genom att tidsfristen för också räknas med utefterbeskattning gångspunkt i beskattningsåret har möjlighet skapats att även vid sådan använda beskattning denna metod för rättelse. Motsvarande ordning gäller enligt 38 § sista stycket ML.

10 § Första punkten anger att efterbeskattning endast får ske om

beskattningsmyndigheten inte kan åstadkomma

274 SPECIALMOTIVERING

enligt 4 kap. 3 §. Motsvarättelse genom omprövning rande 40 § ML. Regeln i andra punkten, gäller enligt som behandlas i avsnitt 5.2.2, motsvarar 40 § första innebär ingen ändring i stycket tredje punkten M, förhållande till ordning (se 21 § första gällande stycket andra punkten LFK).

11 och 12 §§ om efterbeskattning av dödsbo och Förevarande regler vid åtal för skattebrott innebär om efterbeskattning endast ett överförande av 21 § första stycket sista andra och tredje stycket LFK till punkten, stycket den Motsvarande bestämmelser finns även nya lagen. inom det övriga skatteområdet (40 § andra fjärde andra - TL). styckena ML och 115 § fjärde styckena

13 § Bestämmelsen att efterbeskattning också kan ske anger efter grund. Denna bestämmelse innebär ingen skälig avvikelse från vad som f.n. gäller för såväl punktskatterna som direkta skatter och mervärdeskatt.

14 - 17 §§ Bestämmelsen reglerar förutsättningarna för omprövi särskild ordning av beslutad skatt. Förslaget ning i denna del behandlas i avsnitt 5.2.3. De föreslagna innebär endast en omarbetning i formellt hänreglerna seende av vad som redan för mervärdeskatt vid gäller besvär i särskild ordning. Dessa bestämmelser finns i

55 § ML-

18 § En motsvarande finns i 22 § LFK. Behovet av en regel särskild bestämmelse om rättelse av uppenbara fel har minskat till följd av den förlängda bevisserligen slutsfristen och genom förslaget om omprövning i särskild ordning men i vissa fall kan felaktigheten upptäckas först sedan dessa frister löpt ut. Beskattbör även i sådana fall kunna rätta ningsmyndigheten

SPECIALMOTIVERING

felaktiga beslut.

19§ I avsnitt 3.4.2 har vi av att allmänpekat på vikten na ombudet får del av beslut beskattningsmyndighetens för att kunna fullgöra sin funktion. Även om ombudet genom vårt förslag kan komma att vara part också i ärenden hos beskattningsmyndigheten i vissa fall finns det anledning att ta in en särskild föreskrift om underrättelseskyldigheten.

20 § Föreskriften innehåller en avrundningsregel. Enligt vårt förslag - 2 kap. 7 § - skall nettobeloppet i deklarationen avrundas till närmaste tiotal kronor. Det krävs en motsvarande regel i beslutskapitlet.

5 kap. Betalning av skatt

1 § I första den allmänna stycket anges

förfallodagenyför

skatterna och avgifterna. Frågor om betalning av

skatt

och avgift har behandlats i avsnitt 6.2.2.

Tillämp-

ningen av den nuvarande regeln i 26 § första stycket LFK om inbetalning av skatt har vållat vissa praktiska problem. Dessa har bl.a. orsakats av att inbetalningskortet också använts som deklaration för vissa skatter. En samordning av med deinbetalningstiden klarationstiden har varit nödvändig, vilket skett genom att ett system med använts för att respitdagar avgöra om betalningen gjorts i rätt tid. Enligt förslaget skall skatten vara betald senast då deklarationen skall ha kommit in till Genom myndigheten. vårt förslag att samma blankett inte skall anlängre vändas för både deklaration och behöver inbetalning bestämmelsen inte utformas så att en samfullständig ordning uppnås beträffande de tidpunkter då den skattskyldige senast skall deklarera och betala skatten. Förslaget innebär således att dessa inte tidpunkter

SPECIALMOTIVERING

alltid sammanfaller. Skillnader i detta avseende kan förekomma beroende den skattskyldige lämnar depå hur klarationen och betalar skatten. Enligt 5 kap. 2 § första anses inbetalning ha skett den dag den stycket har bokförts på beskattningsmyndighetens postgirokonto. Förslaget innebär att inbetalningen skall vara bokförd kontot senast den dag som anges i 5 kap. 1 på §. Det avviker från den ordning som gäller för betalning av mervärdeskatt. Genom att inbetalningskortet för denna skatt också används för deklaration måste tidpunkterna för inbetalning och deklaration samordnas. Detta har lett till att ett system med respitdagar används på motsvarande sätt som nu förekommer för punktskatterna. Därvid gäller att inbetalningen skall ha skett senast på förfallodagen, antingen genom insättning på en postanstalt eller genom att en försändelse med gireringshandling lämnats in på en postanstalt. Vårt förslag innebär däremot som nyss nämnts att inbetalningen skall ha bokförts på beskattningsmyndighetens postgirokonto senast på förfallodagen. I andra stycket behandlas inbetalning av tillkommande skatt, vilket f.n. regleras i 27 § första stycket LFK. Bestämmelsen har utformats med 43 § första stycket ML som förebild. Den är inte att se som en ändring av den i första stycket bestämda förfallodagen. Den dag som anges i den . gäller sålunda i prinregeln cip som förfallodag vid t.ex. beräkning av ränta på tillkommande skatt. Enligt förslaget får uppdelning av inbetalning av tillkommande skatt ske om synnerli-

ga skäl föreligger. I dessa fall kan inte anstånd en-

ligt 5 kap. 3 § erhållas eftersom ansökan enligt denna bestämmelse skall göras före förfallodagen. Förslaget om uppdelning har utformats med 43 § ML som förebild.

2§ Första stycket anger att inbetalning av skatt eller avgift får ske utan kostnad för den enskilde. Denna fråga behandlas i avsnitt 6.2.2. Vidare anges att

SPECIALMOTIVERING

inbetalning anses ha skett den dag den har blivit bokförd på beskattningsmyndighetens I andpostgirokonto. ra stycket anges att under skattebelopp 50 kr inte behöver betalas. För mervärdeskatt gäller enligt 70 § ML en motsvarande beloppsgräns på 10 kr. Kvarstående eller tillkommande direkt skatt under tas inte 25 kr ut (28 § första stycket och 31 § andra stycket UBL).

3§ Bestämmelsen, som motsvarar 45 § M, behandlar i vilka fall anstånd kan ges vid s.k. ömmande omständigheter. Denna fråga behandlas i avsnitt 6.2.3.

4§ Enligt denna bestämmelse kan anstånd med av betalning skatt ges vid av avregistrering skattskyldiga. Denna paragraf, som tas upp i avsnitt ett 6.2.3, reglerar för punktskatterna speciellt fall vars motsvarighet saknas inom annan beskattning.

5§ I denna bestämmelse regleras möjligheterna att få anstånd med betalning under tiden en beslutad skatt eller avgift är föremål för besvärsprövning. Bestämmelsen har på motsvarande sätt som i 46 § ML tekniskt utformats som en hänvisning till tillämpliga avsnitt i UBL. Paragrafens innebörd behandlas i avsnitt

6.2.3.

6-7§§ I dessa paragrafer finns de allmänna reglerna om

återbetalning av skatt, som behandlas i avsnitt

6.2.4. Reglerna utgör i allt endast en väsentligt formell omarbetning av motsvarande bestämmelser i LFK (29 § utom tredje stycket samt 30 §). Ett tillägg, son innebär att under skattebelopp 50 kr inte behöver återbetalas och att beloppet skall avrundas till närmast tiotal kronor, har dock gjorts till dessa bestámmelser.

278 SPECIALMOTIVERING

8§ i fråga om restavgift har behandlats i av- Förslagen snitt 6.2.5. I bestämmelsen anges de fall då restavskall tas ut. Punkterna 1 och 2 avser underlåtelgift ser i nära anslutning till den ordinarie skatteredomedan punkt 3 tar sikte på för sen betalning visningen av tillkommande skatt som beslutats viss tid efter utav redovisningsperioden eller den skattepliktigången ga händelsen.

9§ Utformningen av föregående paragraf medför att en särskild föreskrift krävs för att medgivna betalningsanstånd skall kunna beaktas vid beräkningen av restavgift. Regeln har sin motsvarighet i 47 § första stycket andra punkten ML.

1o§ storlek bör framgå av denna lag. En hän- Restavgiftens visning till UBL i detta avseende är enligt vår mening lämplig lösning. Vi har också ansett att det ingen lägsta restavgiftsbeloppet bör bestämmas till 50 kr. Enligt UBL och ML är motsvarande belopp 10 kr. Den avrundning tillnärmaste tiotal kronor som vi föreslagit i fråga om skattebelopp bör gälla även för restavgiften.

11§ Frågor om befrielse från restavgift är i stor utsträckning gemensamma över hela skatte- och avgiftsområdet. I paragrafen görs därför en hänvisning till UBL:s bestämmelser. Det som i dessa bestämmelser sägs om länsstyrelse gäller i stället för beskattningsmyndigheterna.

12 § Paragrafen innehåller en beskrivning av de fall då ränta skall tas ut. På tillkommande skatt skall ränta tas ut endast om restavgift inte utgår. Det handlar

SPECIALMOTIVERING 279

om skatt som beslutas senare än en måndad efter det att den rätteligen skulle ha betalats. Fallet regleras i första stycket 1. Punkt 2 i samma stycke avser fall då den skattskyldige i samband med tvist om skatten fått anstånd med att betala. På det belopp som till slut fastställs skall ränta tas ut. Till skillnad från vad som gäller enligt UBL föreskrivs i andra stycket atträntan skall beräknas per dag.

13§ På skatt som återbetalas därför att den inbetalade skatten överstiger den beslutade skall ränta utgå. I övriga återbetalningsfall utgår ingen ränta. Räntan skall beräknas för antalet dagar från det skatten inbetalades till dess återbetalningen görs.

14§ I likhet med vad som gäller enligt motsvarande regel i TuL (20 a §) har vi angett procentsatsen vid ränteberäkningen genom att hänvisa till UBL:s regler om öskatteränta. Även räntebelopp bör omfattas av den tidigare nämnda beloppsgränsen på 50 kr och av regeln om avrundning tillnärmastetiotal kronor.

15§ Om beskattningsmyndigheten ändrar det beslut som ligger till grund för ränteberäkningen skall också räntan räknas om.

16 § I denna paragraf regleras indrivning av obetald skatt, avgift m.m., vilket tidigare behandlats i avsnitt 6.2.6. I tekniskt hänseende har bestämmelsen utformats på motsvarande sätt som 48 § M med en hänvisning till tillämpliga delar i UBL. Detta innebär att 59 § första stycket första punkten, 60 - 63 §§, 65 § första stycket, 66 § första stycket, 67 §, 70 § 1 mom. samt 71 §

280 SPECIALMOTIVERING

1 och 3 mom. UBL skall tillämpas. De förändringar som

förslaget medför har behandlats i avsnitt 6.2.6. Här

kan dock påpekas att indrivning av skatt och avgift enligt 59 § första stycket första punkten UBL görs av utmätningsman, vilket sålunda innebär att beskattningsmyndigheternas arbete med indrivning av skatt eller avgift skall flyttas till kronofogdemyndigheterna. Vidare kan anmärkas att vad i ovannämnda bestämmelser sägs om länsstyrelse i stället gäller för beskattningsmyndigheterna.

17§ Denna bestämmelse är en direkt motsvarighet till vad som redan nu gäller enligt 27 a § LFK. Den innebär således ingen förändring i förhållande till gällande ordning.

18§ F.n. gäller enligt 31 § LFK att beslut om inbetalning och återbetalning av skatt och ränta m.m. skall gälla omedelbart. I praxis har besvärsmyndigheterna kunnat förordna att verkställigheten av ett beslut uppskjuts (inhiberas) i avvaktan på prövningen av ärendet. Förslaget medför ändring i nu berörda avseenden. Enligt förevarande paragraf skall åtgärd enligt denna lag verkställas oavsett att beslut som föranleder åtgärden inte har vunnit laga kraft. Detta innebär bl.a. att beskattningsmyndigheten inte bara har rätt att kräva att betalning sker i rätt tid av beslutad skatt m.m. utan också att myndigheten är skyldig att göra detta, även om t.ex. besvär har anförts. För besvärsfallen finns regler om anstånd som kan medföra att verkställigheten av ett beslut får uppskjutas. Motsvarande skall gälla för återbetalningsfallen. Allmänna ombudet har dock möjlighet att i det i paragrafen närmare beskrivna fallet anmäla hinder för återbetalning. Bestämmelsen har i tekniskt hänseende utformats i överensstämmelse med 87 § UBL.

SPECIALMOTIVERING 281

19§ Denna bestämmelse, som reglerar dödsbos ansvar för obetald skatt, har utformats med 71 § ML som förebild.

6 kap. Skatterevision

1 § I detta kapitel av den är om skatnya lagen reglerna terevision intagna. Revisionsbestämmelserna har delats upp på två avsnitt i 6 kap. Dels finns ett avsnitt med regler för beslut om revision (1 - 7 §§), dels ett med regler om hur revision skall utföras (8 - 13 §§). Revisionsbestämmelserna, som tidigare har behandlats i avsnitt de före- 7.6.4, kompletter i slagna reglerna 3 kap. om deklarationsgranskning. Eftersom revisionsarbetet som regel i efterhand görs sedan skatten redan har bestämts och betalats har revisionsbestämmelserna i lagen placerats efter de avsnitt som behandlar nyssnämnda frågor. Därmed har vi även velat markera skillnaden mellan den kontroll som sker vid den ordinarie och deklarationsgranskningen de mer ingripande åtgärder som reglerna om skatterevision medger. De föreslagna reglerna om skatterevision innebär i stort en med bestämmelserna i TL om taxeringsrevision överensstämmande reglering. Vid utformningen av bestämmelserna i den har vi i nya lagen fall som detta, då samma bestämmelse redan finns i TL eller annan lag, valt att hänvisa till den bestämmelsen. Emellertid bör det för revisionsbestämmelserna

ställas särskilda krav på tydlighet och

överskådlighet, som - bl.a. på grund av att det för punktskatterna behövs vissa speciella - inte kan kontrollregler upprätthållas om metoden med hänvisning till TL väljs. Vi har därför inte valt denna metod här. Bestämmelsen i 6 kap. 1 § ger beskattningsmyndigheten, och för vägtrafikskatt även RSV, rätt att företa skatterevision om det behövs för skattekontrollen. Denna bestämmelse motsvarar 28 § första stycket ML.

282 SPECIALMOTIVERING

2 - 3 §§ I dessa bestämmelser, som behandlas i avsnitt 7.6.4, vem som får besluta om skatterevision. Den regleras inte finns i LFK, föreslagna 2 §, vars motsvarighet överensstämmer med 57 § första stycket TL. Även när det prisregleringsavgifterna och växtförädlingsgäller bör rätten att besluta om revision förbeavgifterna hållas vissa kvalificerade befattningshavare hos JH

resp. lantbruksstyrelsen.

4§ Denna vars motsvarighet inte finns i LFK, bestämmelse, närmast med 57 § tredje stycket TL. I överensstämmer vissa fall skall flera tjänstemän utföra revisionen. Det skall då framgå av revisionsbeslutet. Förordnandet för flera kan göras i samma beslut. Kompletgivetvis terande bestämmelser till paragrafen finns i 22 och

23 §§ förordningen.

5§ var revisionen får äga rum och inne- Paragrafen anger håller dessutom en föreskrift om vad som gäller i de fall då och andra handlingar skall gransräkenskaper kas än där de förvaras. En motsvarande på annan plats finns i 56 § 3 mom. andra stycket TL. regel

6§ På samma sätt som i 56 § 3 mom. andra stycket TL öppnas här en möjlighet för den som beslutar om revision att bestämma tid och plats för revisionen.

7§ I TL finns ingen föreskrift om att den skattskyldige skall underrättas i förväg om revisionen. Vid punktskatterevisioner lämnas normalt sådan underrättelse. vårt förslag bör en huvudregel om underrättel- Enligt tas in i I Vissa fall kan det dock seskyldighet lagen. finnas skäl att inte vidta någon sådan åtgärd innan revisionen påbörjas.

SPECIALMOTIVERING 283

8 § Paragrafen innehåller en allmän regel att en skatterevision inte i onödan får hindra den skattskyldiges verksamhet. Motsvarande gäller enligt 9 § andra stycket LFK och 56 § 3 mom. första stycket TL.

9§ I denna bestämmelse anges vad en skatterevision får avse. Motiv till bestämmelsen har lämnats i avsnitt 7.6.4. Nuvarande regler om vad skatterevision får avse finns i 9 § LFK. Förslaget innebär i princip inte någon ändring i förhållande till gällande ordning. Med hänsyn till behovet av särskilda granskningsåtgärder vid kontroll av vägtrafikskatt föreskrivs att den som utför revisionen även får granska fordon och särskild räkneapparatur. Några uttryckliga regler som motsvarar de i förslaget intagna bestämmelserna om kassainventering och kontroll av den löpande redovisningsperioden finns dock inte i LFK. För kassainventering föreslås en kompletterande regel i 24 § förordningen.

10 § I denna paragraf anges vad den som är föremål för granskning skall göra vid en revision. Motiv till denna bestämmelse har lämnats i avsnitt 7.6.4. Bestämmelsen innebär inte någon ändring i förhållande

till_

gällande ordning (9 § LFK).

11§ Den möjlighet till vitesföreläggande i samband med revisionen som regleras i denna paragraf har f.n. sin motsvarighet i 12 § LFK.

12§ Denna bestämmelse motsvaras av 9 § tredje stycket LFK. Förslaget utgör endast en redaktionell ändring av den bestämmelsen.

284 SPECIALMOTIVERING

13§ Bestämmelsen behandlar revisionspromemorian. Förslaget motsvaras av vad som f.n. gäller enligt 14 § LFK och 14 § förvaltningslagen. Vi har kompletterat med en regel om att den som varit föremål för revisionen skall beredas tillfälle att yttra sig över revisionspromemorian.

7 kap. Förhandsbesked

1 § I detta kapitel behandlas reglerna om förhandsbesked. Förslaget överensstämmer i stora delar med vad som gäller enligt lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor. Emellertid kan, bl.a. då flera särbestämmelser behövs för punktskatterna, inte enkla hänvisningar göras till denna förordning. Vi föreslår därför självständiga regler om förhandsbesked. Förhandsbesked skall, enligt 7 kap. 1 §, för alla punktskatter lämnas av RSV. För prisregleringsavgifter skall sådana besked lämnas av JH. Angående tolkningen av den i första stycket använda f0rmuleringenfråg0r som rör beskattningenhänvisas till avsnitt 8.2.1. I likhet med vad som gäller f.n. skall förhandsbesked om skatteplikt för trycksaker kunna meddelas efter ansökan av den som avser att beställa en trycksak. Detta kräver en särskild regel som har tagits in i andra stycket.

2§ Enligt denna bestämmelse skall ansökan om förhandsbesked göras skriftligen. Detta gäller redan enligt 33 § första stycket första punkten LFK. Vidare skall sökanden svara för utredningen i ärendet. Reglerna om sökandens utredningsansvar är i allt väsentligt endast en redaktionell omarbetning av vad som gäller enligt 32 § och 33 § första stycket LFK. Vidare föreslås att sökandens kostnadsansvar inte längre skall vara beroende av om han lämnat sitt medgivande till de före-

SPECIALMOTIVERING

tagna utredningsåtgärderna (se 8.2.3 ). I övrigt innebär bestämmelsen inte i förhållande till någon ändring gällande ordning.

3 § Som framgått av avsnitten 8.2.1 och 8.2.3 kan bl.a. det väsentligt vidgade tillämpningsområdet för förhandsbeskeden leda till att beskattningsmyndigheten i vissa fall finner att förhandsbesked inte något lämpligen bör meddelas med hänsyn till utformfrågans ning och utredningen i ärendet. Beskattningsmyndigheten måste därför kunna avvisa om förhandsansökningar besked. Ett avvisningsbeslut behöver inte av föregås något yttrande från allmänna ombudet.

4 § Motsvarande bestämmelse finns f.n. i 36 § första stycket LFK.

5 - 6 §§ Dessa bestämmelser behandlar förhandsbeskedens giltighet, vilka frågor tagits upp i avsnitt 8.2.4. De föreslagna bestämmelserna innebär i förhållande till vad som f.n. gäller för punktskatterna flera förändringar, vilka har redovisats närmare i nämnda avsnitt.

8 kap. Besvär

1 § I första stycket regleras för flerbesvärsordningen talet av beskattningsmyndighetens beslut. Närmast motsvarande bestämmelse 1 LFK är 39 § första I stycket. förslaget har inte såsom i den bestämmelsen avgjorts vikelse från de allmänna i 11 reglerna § förvaltningslagen om vem som får anföra besvär över en myndighets beslut. Detta innebär att talan.mot beskattningsmyndighetens beslut får föras av den som beslutet angår om det gått honom emot. Besvärsrätt tillkommer sålunda den skattskyldige och allmänna ombudet. Den nuva-

286 SPECIALMOTIVERING

rande bcsvärsrätten för andra som lider en väsentlig skada eller förlust av beslutet avskaffas med förslaget. Denna fråga har behandlats i avsnitt 9.1.2. I övrigt medför första stycket inte någon ändring i besvärsordningen för de där uppräknade besluten. Förslaget avviker från motsvarande bestämmelse i 51 § M genom att kammarrätten och regeringsrätten satts in som besvärsinstanser även för beslut om anstånd och uppdelning av skattebctalning. I motsvarande fall för mervärdeskatt är RSV enda besvärsinstans. Av administrativa skäl kan det förefalla mindre lämpligt att för punktskatter och prisregleringsavgifter belasta förvaltningsdomstolarna med dessa frågor. Då vi funnit det angeläget att ge den skattskyldige besvärsrätt även i dessa fall har emellertid valet stått mellan den föreslagna besvärsordningen och att föreskriva besvärsprövning hos regeringen. Därvid har det förra alternativet framstått som det lämpligaste. I andra stycket anges att besvärstiden för de i första stycket uppräknade besluten.är två månader. Detta innebär en förlängning av den nuvarande besvärstiden som är tre veckor. Denna fråga har behandlats under 9.1.2. Vidare föreslås att även besvärstiden för allmänna ombudet skall räknas från det han fick del av det överklagade beslutet, vilket f.n. gäller enligt 52 § ML. Enligt LFK räknas besvärtiden för allmänna ombudet från beslutets dag.

2§ Denna bestämmelse, som motsvarar 39 § andra stycket LFK, innebär ingen förändring i förhållande till gällande ordning. I förtydligande syfte har vi tagit in besv ärstiden - tre veckor - i föreskriften.

3§ I denna bestämmelse anges att besvär över förhandsbesked skall anföras direkt hos regeringsrätten. Denna fråga regleras f.n. i 39 § första stycket LFK. För-

SPECIALMOTIVERING 237

slaget medför ändring i förhållande till gällande ordning där kammarrätten är besvärsinstans utom i fråga om skatt på annonser och reklam. Vidare har i enlighet med 8 kap. 1 § endast sökanden och allmänna ombudet getts rätt att anföra besvär över förhandsbesked. Besvärsrätten för andra som lider en väsentlig skada eller förlust genom beskedet har inte tagits med i förslaget (se 9.1.2), I andra stycket har, i enlighet med förslaget om förlängd besvärstid, föreskrivits att besvärstiden i fråga om förhandsbesked skall vara en månad. F.n. gäller en besvärstid på tre veckor enligt 12 § förvaltningslagen.

4 § I denna bestämmelse anges att beslut om skatterevision, vitesföreläggande och beslut varigenom ansökan om förhandsbesked avvisas inte får överklagas. Detta gäller redan f.n. Förslaget innebär således inte någon ändring i förhållande till gällande ordning. Beslut om återkallelse av förhandsbesked som kan bli aktuella genom vårt förslag får inte heller överklagas. För övriga beslut som beskattningsmyndigheten fattar enligt den nya lagen skall föreligga besvärsrätt till regeringen enligt 18 § allmänna verksstadgan. Någon inskränkning i denna besvärsrätt har därför inte gjorts i den nya lagen. Denna besvärsordning föreslås t.ex. för beslut enligt 2 kap. 3 eller 4 § om ändrade redovisningsperioder.

5§ I denna bestämmelse anges att besvärstiden över kammarrättens beslut enligt den nya lagen skall vara två månader och räknas från det klaganden fick del av beslutet. Denna bestämmelse är i enlighet med förslaget i 8 kap. 1 § andra stycket.

288 SPECIALMOTIVERING

6§ Denna bestämmelse har tagits med bland besvärsbestämmelserna efter mönster från 106 § TL. Den innebär ingen principiell ändring av vad som f.n. gäller.

7§ I denna bestämmelse har reglerna i 45 § LFK om anslutningsbesvär tagits in. Förslaget avviker från denna paragraf genom att besvärstiden för anslutningsbesvär förlängts. F.n. är tiden för anslutningsbesvär tvâ veckor, utom i fråga om förhandsbesked då den är en vecka. Enligt förslaget skall tiden för anslutningsbesvär alltid vara en månad. Enligt 45 § LFK föreligger rätt till anslutningsbesvär endast beträffande beslut om fastställelse av skatt, efterbeskattning och förhandsbesked. Förslaget innebär dock att rätt till anslutningsbesvär alltid föreligger vid besvär enligt den nya lagen.

8 § I denna bestämmelse ges möjlighet för förvaltningsdomstol att vid besvärsprövning rätta periodiseringsfel. Ändrar en domstol skatten för en period på den grund att skatt eller avdrag bör hänföras till annan redovisningsperiod än den besvärsprvöningen avser får motsvarande ändring göras i den period som skatten eller avdraget bort redovisas, även om något yrkande om detta inte har gjorts. Denna möjlighet finns f.n. inte för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Förslaget har utformats i nära anslutning till 105 § första TL- Denna bestämmelse stycket tredje punkten gäller enligt 56 § M även för mervärdeskatt.

9§ Bestämmelsen anger att återförvisning av ett ärende till beskattningsmyndigheten får göras av en förvaltningsdomstol när den finner att skäl föreligger till det. Denna ordning gäller redan i praktiken.

SPECIALMOTIVERING

9 kap. Särskilda bestämmelser

1 § I denna bestämmelse den anges allmänna ramen för registrering av beslut hos Motbeskattningsmyndigheten. svarande bestämmelse finns i 25 I § LFK. förhållande till denna innebär Vissa förslaget förändringar, som har behandlats i avsnitt 9.2.2. Den beföreslagna stämmelsen kompletteras av en regel i 9 § förordningen.

2§ I denna och vissa följande paragrafer ges närmare bestämmelser om vite. Enligt förevarande bestämmelse, som motsvarar 12 § LFK, lämnas föreskrifter om hur vitesbeloppet skall bestämmas. Den lägsta för gränsen vitesbeloppets storlek har i förslaget från höjts 100 kr till 500 kr. Denna är endast höjning en anpassning till penningvärdets Vidare har förändring. den högsta gränsen för vitesbeloppets storlek slopats.

3§ Enligt första stycket skall domstol om pröva frågan förelagt vite skall dömas ut. F.n. att begäller skattningsmyndigheten handhar dessa frågor (12 § andra stycket LFK). Förslaget överensstämmer med de allmänna principer som gäller för utdömande av vite inom förvaltningsrätten. I förslaget har närmare angetts vilka domstolar som skall nämnda pröva frågor. Därvid har hänsyn tagits till att olika

beskattningsmyndig-

heter i vissa fall, t.ex. vid s.k. integrerade revisioner, kan ha förelagt vite. skattskyldig Beskattningsmyndigheten skall enligt anmäla till förslaget domstol när det finns att döma ut anledning förelagt vite. Andra och tredje vars sakstycket, motsvarighet nas i LFK, överensstämmer med allmänna in0m principer förvaltningsrätten. Förslaget innebär i allt Väsentligt ingen förändring i förhållande till ordgällande ning.

290 SPECIALMOTIVERING

4 § . Föreskriften motsvarar 46 § LFK. Enligt vårt förslag skall det även i vara möjligt att i fortsättningen särskilda fall befria från skatt om synnerliga skäl - Som framgår av avsnitt 9.3 förordar vi föreligger. dock att av dessa frågor skall ankomma på prövningen när det gäller punktskatterna. Det föranleregeringen der också ändring av förordningen (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt m.m. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 1. av avsnitt 9.5 föreslår vi att LPP Somframgått skall börja tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1983. För några skatter bör de nya reglerna för skatteredovisningen dock inte träda i kraft förrän den 1 januari 1984. Valet av dessa tidpunkter bygger på att beslut om den nya lagstiftningen fattas av riksdagen under hösten 1982.

2. Denna regel liksom bestämmelsen i punkt 1 bör kompletteras i en del avseenden som tas upp i punkterna 3 — 16. 3. Den omläggning av redovisningsreglerna som vi föreslår kan i vissa fall medföra att skyldigheten att redovisa skatten tidigareläggs jämfört med nuvarande regler. Genom bestämmelsen i punkt 3 kommer de nya reglerna att tillämpas första gången vid skatteredovisning som avser en period som börjar den 1 juli 1983 eller senare. För skatter som inte redovisas för bestamda perioder skall de nya reglerna gälla för skattepliktiga händelser som inträffar efter ikraftträdandet.

4. Genom denna bestämmelse undviks en uppdelning av de redovisningsperioder som löper enligt de äldre bestämmelserna. Det är Visserligen ovanligt med redovisningsperioder som sträcker sig över hel- och halvårsskifte men det förekommer i fråga om allmän energiskatt.

SPECIALMOTIVERING

5. I 2 kap. 3 § andra LPP stycket öppnas en möjlighet för vissa att redovisa skatten skattskyldiga för längre perioder än de som gäller enligt huvudregeln. De längre perioderna är bestämda med utgångspunkt från beskattningsåret. Det medför behov av särskild reglering för det fall att inte sambeskattningsåret manfaller med kalenderåret. I likhet med motsvarande Övergångsbestämmelser till ändringarna av redovisningsreglerna i ML föreslås att den i skattskyldige sådana fall skall få lämna en deklaration som avser tiden från ikraftträdandet till av närmast ingången följande beskattningsår.

6. I den nya lagen används flera ställen på uttrycket beskattningsår. Detta är definierat i 2 kap. 12 § LPP. I huvudsak är detsamma som bebeskattningsåret skattningsåret enligt KL. Vissa tidsberäkningar enligt de nya reglerna bör utgå från beskattningsår som börjar efter ikraftträdandet. Det gäller de nya bestämmelserna om skyldighet för den att skattskyldige bevara deklarationsunderlag (2 11 om den kap. § LPP), tid under vilken skall beskattningsmyndigheten förvara deklarationer (3 kap. 6 § andra stycket LPP) och om möjligheter att hänföra skatteändring till den sista redovisningsperioden under beskattningsåret (4 kap. 4 och 9 §§ LPP). När det däremot vissa tidsgäller frister som föreskrivs för beslut enligt 4 kap. LPP är det av praktiska skäl att lämpligt beskattningsåret kan ligga till grund för av tid beräkning även när det gäller tid före ikraftträdandet. I sådana fall får man undersöka vilken tid som skulle ha ut-

gjort beskattningsår om de nya bestämmelserna hade gällt redan då. Den har övergångsregeln tagits in i punkt 9.

7. Den i nya regeln 2 kap. 8 § LPP om deklarationstid innebär i flera fall med vad förändringar jämfört som gäller f.n. För redovisning som görs efter ikraftträdandet men som avser perioder som till någon del

292 SPECIALMOTIVERING

infaller före den tidpunkten bör de gamla föreskrifterna om deklarationstid tillämpas. Avser deklarationen skattepliktiga händelser skall deklarationstiden bestämmas de gamla reglerna om händelserna inenligt träffat före ikraftträdandet.

8. När det gäller de nya föreskrifterna för beslut om skatten har vi funnit anledning att föreslå att de skall tillämpas direkt vid ikraftträdandet. Om börja den nya beslutsordningen inte skulle börja tillämpas förrän för redovisningsperioder som börjar efter ikraftträdandet torde betydande praktiska svårigheter för beskattningsmyndigheterna kunna förutses. Även för de skattskyldiga skulle en sådan ordning te sig förvirrande. Med hänsyn till att förslagen jämfört med gällande regler går i en riktning som gynnar den skattskyldige kan något hinder mot att göra beslutsreglerna tillämpliga också på skatteredovisning som avser tiden före ikraftträdandet inte föreligga.

9. Denna regel har behandlats i samband med motiveringen till punkt 6.

10. Förslaget innehåller nya regler om anstånd med skattebetalningen. De nya bestämmelserna bör tillämpas om händelserna som krävs för anstånd enligt 5 kap. 4 och 5 §§ LPP har inträffat efter ikraftträdandet.

11. De nya reglerna om förhandsbesked i 7 kap. skall gälla också i fråga om reklamskatt. Det innebär bl.a. att beslut skall fattas av RSV:s nämnd för rättsärenden. För ärenden som kommit in före ikraftträdandet bör dock den gamla ordningen gälla om reklamskattenämnden redan har yttrat sig över ansökan om förhandsbesked.

SPECIALMOTIVERING 293

12. Reglerna om förhandsbesked skall enligt förslaget innehålla en möjlighet att i vissa fall återkalla ett förhandsbesked. Ãterkallelse bör inte få avse förhandsbesked som har meddelats med stödav de gamla reglerna.

13. Vi föreslår också att allmänna ombudet skall medverka i ärenden om förhandsbesked. Något yttrande från ombudet skall inte inhämtas i de ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet. Då det gäller förhandsbesked om reklamskatt bör dock allmänna ombudet medverka också i sådana ärenden som har kommit in före ikraftträdandet om inte reklamskattenämnden då har avgett yttrande.

14. Besvärsreglerna i LPP innebär förändringar jämfört med vad som nu gäller. Bl.a. har besvärstiden i fråga om skattebesluten förlängts från tre veckor till två månader. De nya reglerna bör inte bli för gällande icke lagakraftvunna beslut som fattats före ikraftträdandet. Detta kräver en särskild övergångsregel.

15. I denna punkt har övergången i om redovisfråga ning av bensinskatt getts en särskild Som reglering. framhållits i avsnitt 4.2.4 bör den av förkortning skattekredittiden som förslagen medför ske i två etapper. Ungefär ett år räknat från beslutet om den nya lagen bör en förkortning av kredittiden med 10 dagar ske. Det åstadkoms genom att sista dag för att lämna deklarationen bestäms till den 20 i andra månaden efter utgången av Den återredovisningsperioden. stående förkortningen med 15 dagar fr.0.m. den görs 1 januari 1985.

16. Här har tagits in en bestämmelse som brukar användas när man ersätter en lag med en helt ny lag.

294 SPECIALMOTIVERING

10.1.2 Förordning om.punktskatter och prisreglerings-

avgifter

1 § I har utarbetats ett utkast författningsförslaget till förordning, FPP, med tillämpningsföreskrifter till den nya lagen. FPP skall gälla för punktskatterna och Däremot skall den inte prisregleringsavgifterna. för vägtrafikskatt, överlastavgift och växtgälla förädlingsavgift.

Registrering hos riksskatteverket

2§ I skatte- och avgiftsförfattningarna anges f.n. Vem som skall vara som skattskyldig hos RSV. registrerad I dessa finns vidare bestämmelser om författningar registreringsförfarandet. Bestämmelserna är av något varierande innehåll. Tidigare (9.2.1) har nämnts att registreringsbestämmelserna är i behov av en författningsteknisk om- Det har att reglerna om vem arbetning. föreslagits som skall vara skall stå kvar i skatteregistrerad Detta föreslås också för de regler författningarna. i vilka fall en eller annan som som anger importör inte är kan vara registrerd hos RSV. skattskyldig bör tas in i FPP.

Övriga registreringsbestämmelser

I 2 § föreslås regler för anmälan och ansökan om re- De skattskyldiga skall enligt första gistrering. anmälan för registrering senast två veckstycket göra or innan den skattepliktiga verksamheten påbörjas. Detta gäller som tidigare nämnts redan för flertalet I andra stycket finns regler för ansöpunktskatter. kan om registrering. Sådan ansökan skall enligt förslaget ske i den ordning som Verket bestämmer.

SPECIALMOTIVERING 295

:3§ Anmälan eller ansökan om registrering skall enligt förslaget göras på en särskild blankett. Om någon lämnat de uppgifter som behövs utan att använda föreskriven blankett kan RSV ändå godta en sådan anmälan. I princip bör den en anmälan skattskyldige göra om registrering för varje skatt till vilken han är skattskyldig. Är någon skattskyldig till flera punktskatter bör registreringen för de olika skatterna i princip hållas isär. Emellertid torde det för vissa skatter av praktiska skäl vara lämpligast med ett gemensamt registreringsförfarande. l vilka fall anmälan skall få göras gemensamt för flera skatter bör bestämmas av RSV.

4§ I denna bestämmelse föreslås att den som är registrerad skall underrätta RSV om något förhållande som tagits upp i en anmälan eller ansökan om registrering ändras. Detta gäller redan för flertalet punktskatter. RSV meddelar närmare föreskrifter om hur en sådan underrättelse skall göras.

5§ Enligt flera punktskatteförfattningar finns möjlig-

het för importörer av skattepliktiga varor att re-

gistreras som skattskyldiga hos RSV. De behöver sedan inte betala skatt vid införseln utan först vid t.ex. leverans till köpare eller uttag ur rörelsen av skattepliktig vara. Om en sådan skattskyldig missköter sin redovisning till beskattningsmyndigheten kan han avregistreras (se 21 § energiskattelagen och 2 § förordningen om bensinskatt). De olika reglerna om detta föreslås utgå (se 10.2.5 under 21 § och 10.2.8). I stället föreslås en gemensam regel med motsvarande innehåll i första stycket av förevarande Enligt andra stycket får

paragraf:

296 SPECIALMOTIVERING

den som enligt första stycket väg-

avregistrerats

ras ny registrering om RSV finner att det finns skäl till det. Denna regel, som närmast är avsedd för det fall en registreringsansökan görs av någon som tidigare misskött sin redovisning, motsvarar 1 § förordningen om allmän energiskatt och 2 § förom bensinskatt. Dessa paragrafer har utordningen gått i förslaget.

Registrering hos statens iordbruksnämnd

6—8§§ I dessa paragrafer föreslås bestämmelser om registrering hos JN. Bestämmelserna innebär i princip att nämnden får bestämma närmare föreskrifter för registreringen. I förslaget anges endast att avgiftsskyldig skall göra en anmälan om registrering till nämnden senast två veckor innan verksamheten påbörjas.

Skattelängd

9§ I 9 kap. 1 § LPP föreslås en grundläggande bestämmelse om skattelängd. En redogörelse för vad detta förslag innebär har lämnats tidigare (9.2.2). Den här föreslagna paragrafen innehåller kompletterande regler för längdföringen. Enligt paragrafen skall beskattningsmyndigheten svara för att dess beslut förs in i längden. Där skall också redovisas grunderna för besluten. Beskattningsmyndigheten får bestämma att även andra uppgifter.skall tas in där. Om ett skattebeslut ändras av kammarrätten eller regeringsrätten skall detta anmälas till beskattningsmyndigheten, som för in ändringen i längden (andra

stycket).

SPECIALMOTIVERING 297

Vid administrationen av vissa prisregleringsavgifter medverkar ibland en Det kan då

regleringsförening.

vara olämpligt att kräva att

längdföring skall ske

hos JN. I tredje stycket föreslås därför en bestämmelse enligt vilken JN får besluta att längdföringen 1 vissa fall skall ske hos en regleringsförening.

gedgvisning

10 § Genom det tidigare lämnade förslaget att redovisning av punktskatterna och skall prisregleringsavgifterna :ke enligt en kan för faktureringsmetod underlaget skatte- och avgiftsredovisningen i stor omfattning grundas på bokföringen. Det krävs då att skatten anges i en faktura eller annan bokföringshandling (se 4.2.3). Detta gäller även för I föavdragsyrkanden. revarande paragraf har tagits in en allmän om regel hur underlaget för skall samordskatteredovisningen nas med bokföringen. Vid försäljning till konsument kan en vegemensam rifikation, t.ex. kontrollremsan från en kassaapparat, användas för flera affärshändelser. Det torde i allmänhet vara förenat med svårigheter att ta in de uppgifter som behövs för skatteredovisningen i sådana verifikationer. I stället kan det vara enklare att i dessa fall använda särskilda anteckningar som underlag för redovisningen. Detta bör få ske efter medgivande av En bestämbeskattningsmyndigheten. melse om detta föreslås i andra stycket.

SPECIALMOTIVERING

11 § I denna paragraf föreslås att beskattningsmyndigheterna skall översända deklarationsblanketter till de deklarationsskyldiga. Blanketterna bör, om inte särskilda skäl föreligger, vara förtryckta med uppgift om den deklarationsskyldiges organisationsnummer eller personnummer, namn och adress samt den redovisningsperiod som deklarationen skall avse. Dessa identifikationsbör kunna anges på blanketterna av RSV om uppgifter ADB införs som stöd vid punktskatteadministrationen. För JN:s där ett ADB-stöd f.n. inte är att vändel, bör inte föreligga skyldighet att tillhandahålla ta, förtryckta blanketter.

12§ I normala fall bör gälla att den skattskyldige skall avge en deklaration för varje punktskatt till vilken han är skattskyldig. Emellertid kan det i vissa fall finnas skäl att göra avsteg från denna princip. Detta kan exempelvis ske för bensinskatt samt allmän energiskatt och särskild beredskapsavgift på bensin där det kan vara lämpligt att använda en gemensam blankett för deklarationen. De problem som i det sammanhanget eventuellt kan uppstå i fråga om tillämpav bestämmelserna om förseningsavgift får tas ningen upp i annan ordning. Även i andra fall bör avsteg kunna göras från principen att den skattskyldige skall lämna en deklaration för till vilken han är skattvarje punktskatt I vissa fall är det lämpligt att viss del skyldig. av en verksamhet redovisas särskilt. F.n. gäller en- 15 § reklamskattelagen att RSV kan besluta att ligt den flera skall som äger periodiska publikationer lämna särskild redovisning för varje sådan publikation. Denna att besluta om särskild redomöjlighet visning för viss del av en verksamhet bör gälla

SPECIALMOTIVERING 299

generellt över hela punktskatteområdet. I 12 § FPP föreslås därför en regel med denna innebörd. Det kan påpekas att begreppet verksamhet i bestämmelsen har getts en mer allmän innebörd än motsvarande begrepp i 19 § M.

Genom den generella regeln i 12 § FPP kan motsvarande regel i 15 § reklamskattelagen upphävas (se 10.2.12).

Enligt 11 § tredje stycket spelskattelagen skall redovisning av spelskatt lämnas för varje tillstånd för sig. RSV kan dock medge att gemensam redovisning får lämnas för flera tillstånd. I RSV:s anvisningar till spelskatten (RSV Ip 1973:2) har ett sådant generellt medgivande lämnats. F.n. gäller sålunda att varje skattskyldig som skall redovisa skatt för flera speltillstånd får göra detta i en gemensam deklaration. Bestämmelserna i 11 § tredje stycket bör därför upphöra att gälla (se 10.2.13). Detta medför att skattskyldig får lämna en gemensam deklaration för flera speltillstånd. Om särskild redovisning behövs för ett speltillstånd kan RSV besluta om detta enligt 12 § FPP.

13§ För kontroll av registrerade importörers redovisning till RSV finns f.n. föreskrifter om viss uppgiftsskyldighet vid införsel. Uppgifterna lämnas till en tullmyndighet som sedan vidarebefordrar dem till RSV. Föreskrifter om skyldighet för registrerade importörer att lämna uppgifter till tullmyndighet vid införsel av skattepliktig vara finns i 4 § förordningen om bensinskatt, 3 § förordningen (1964:351) om allmän energiskatt, 3 § kungörelsen (1961:395) med tillämpningsföreskrifter till lagen om tobaksskatt och 7 § förordningen (1978:86) om försäljningsskatt på motorfordon. För varor som är skattepliktiga

WOO SPECIALMOTIVERING

lagen om särskild varuskatt förekommer dock enligt inte några föreskrifter om skyldighet för registrerade importörer att lämna införseluppgifter. Behovet av är emellertid lika stort när det uppgifter gäller denna skatt. Detta har i praktiken lösts så att tullanstalterna lämnar de uppgifter om införseln som behövs. Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 17 september 1975 till regeringen föreslagit att det införs en bestämmelse om uppgiftsskyldighet för registrerade importörer vid införsel av varor som är skattepliktiga enligt lagen om särskild varuskatt. RSV har i yttrande över skrivelsen tillstyrkt förslaget. Regeringen har därefter överlämnat ärendet till punktskatteutredningen för att tas under övervägande i utredningsarbetet. Genom en ny paragraf i TuL (54 a §), som trätt i kraft den 1 juli 1980, skall tullmyndighet på begäran bl.a. tillhandahålla RSV importuppgifter som finns hos tullmyndigheten. F.n. pågår arbete hos RSV och generaltullstyrelsen med att åstadkomma möjlighet för RSV att få de uppgifter som behövs om registrerade importörer från de handlingar som normalt skall lämnas vid tulltaxeringen. Det arbetet kan leda till att bestämmelserna om särskild uppgiftsskyldighet för registrerade importörer kan begränsas eller avskaffas helt. Detta arbete vara av-

beräknas

slutat inom kort. Vi anser att de olika bestämmelserna i skatteförfattningarna om uppgiftsskyldighet för registrerade importörer bör ersättas av en generell regel med motsvarande innebörd. Denna regel bör även omfatta särskild varuskatt. Enligt förslaget skall sålunda importörer som har registrerats hos RSV lämna skriftlig uppgift om import av skattepliktiga varor till tullmyndighet. RSV får besluta om undantag från regeln. Detta kan ske om det framkommer att importörernas uppgiftsskyldighet kan avskaffas för någon skatt.

SPECIALMOTIVERING 301

Om uppgiftsskyldigheten i framtiden ka: upphöra helt och ersättas av ett uppgiftslämnande mellan myndigheerna bör bestämmelsen utgå. f 14§ Tidigare (4.2.4) har föreslagits att beskattningsmyndigheterna skall få medge längre redovisningsperiod än den lagreglerade en- eller tvåmånadersperioden. Den grundläggande bestämmelsen om detta finns i 2 kap. 3 § andra stycket LPP. Där sägs att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för sådana skattskyldiga som kan beräknas redovisa skatt med låga belopp medge att redovisningsperioden tills vidare skall vara helt eller halvt beskattningsår. I förevarande paragraf föreslås att beskattningsmyndigheten får rätt att besluta om sådan redovisningsperiod. Som villkor för helårsredovisning föreslås att den sammanlagda skatten högst uppgår till 10 000 kr per år och för halvårsredovisning att den sammanlagda skatten överstiger 10 000 kr men inte 20 000 kr. Innan beskattningsmyndigheten bestämmer att redovisningsperioden får vara halvt eller helt beskattningsår skall den pröva om det finns särskilda skäl som talar mot det. Har den skattskyldige tidigare t.ex. misskött skatteredovisningen kan det vara olämpligt att medge förlängd redovisningsperiod. Detta bör då inte medges, vilket framgår av det föreslagna andra stycket.

Betalning

’5§ I denna paragraf föreslås att beskattningsmyndigheten, om skatt eller avgift inte betalats i rätt tid, skall kunna anmana den skatt- eller avgiftsskyldige att betala det felande beloppet. Indrivningsarbetet skall enligt förslaget skötas av kronofogdemyndighet.

302 SPECIALMOTIVERING

Emellertid kan en betalningsförsummelse bero på glömska eller annat förbiseende hos den skattskyldige. I dessa fall kan det endast behövas en påminnelse för att betalning skall erläggas. Beskattningsmyndigheten bör därför som regel först anmana den skattskyldige att betala felande belopp innan ärendet överlämnas för indrivning. Den fördröjning som genom detta anmaningsförfarande kan uppstå innan ärendet överlämnas bör normalt inte överstiga ett mindre antal dagar.

16§ Tidigare (6.2.3) har föreslagits att anstånd med betalning av skatt skall kunna medges i vissa fall vid besvär över den beslutade skatten om betryggande säkerhet för denna kan ställas. Motsvarande regel finns i 49 § 2 mom. 1 UBL. Den regeln kompletteras av en bestämmelse i 28 § uppbördskungörelsen (1967:626), UBK. Den föreslagna 16 § motsvarar denna bestämmelse.

17§ Enligt den föreslagna paragrafen skall beskattningsmyndigheten, innan utbetalning görs, underrätta kronofogdemyndigheten om detta.

Indrivning

18 § Enligt förslaget skall indrivningsärendena överlämnas till kronofogdemyndigheten i den ort där den skattskyldige har sitt hemvist eller där medlen annars kan tas ut. Denna regel överensstämmer med praxis hos beskattningsmyndigheterna. Motsvarande stadganden finns i 38 § UBK.

19§ Tidigare (6.2.6) har föreslagits att indrivning av punktskatter och prisregleringsavgifter skall ske i samma ordning som övriga skatter. Därvid har framhållits att i princip samma regelsystem bör tillämpas

SPECIALMOTIVERING 303

i indrivningsarbetet. I förevarande paragraf föreslås att UBK:s regler om indrivning av skatt görs tillämpliga på punktskatterna och prisregleringsavgifterna.

20 § För att punktskatterna och prisregleringsavgifterna skall kunna handläggas i den ordning som gäller för övriga skatter hos kronofogdemyndigheterna krävs att dessa myndigheter får besluta om avskrivning av skatt. Sådana beslut skall inte behöva redovisas särskilt till beskattningsmyndigheterna.

21 § Enligt denna bestämmelse skall beskattningsmyndigheten besluta om avkortning av skatt. Detta skall göras t.ex. om obetald skatt för en redovisningsperiod sätts ned på grund av ändring av den skatt som beslutats för perioden.

Skatterevision

22 § Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 14 § andra stycket sista punkten taxeringskungörelsen

(1957:513), TK.

23 _§ Motsvarande bestämmelse finns i 14 § tredje stycket TK.

24§ Förevarande paragraf motsvaras av 14 § fjärde stycket TK.

25§

Denna bestämmelse är hämtad från 56 § 3 mom. tredje stycket TL.

304 SPEC IALMOT IVER ING SOU 1981=83

Särskilda bestämmelser

26 § I förevarande paragraf föreslås kompletterande regler om anmaning. Paragrafen har utformats i nära överensstämmelse med 52 § TL.

27 § Denna paragraf motsvarar 54 och 55 §§ TL.

28 § Vid införandet av skattebrottslagen 1971:10

(prop.

s. 276) anfördes bl.a. att bestämmelser om skyldighet för en myndighet eller en befattningshavare hos myndigheten att anmäla misstanke om skattebrott skulle i framtiden utfärdas av Sådana bestämregeringen. melser har också meddelats för bl.a. inkomstskatt och mervärdeskatt. RSV har i skrivelse den 9 februari 1978 anmält till regeringen att behov av regler för åtalsanmälan beträffande bl.a. punktskatterna föreligger. Regeringen har överlämnat RSV:s skrivelse till utredningen för att i de delar skrivelsen avser punktskatter tas under övervägande i utredningsarbetet. om åtalsanmälan behövs såsom RSV framhållit Regler även för punktskatterna. I den föreslagna 28 § lämnas därför förslag på en sådan regel. Denna har utformats i överensstämmelse med motsvarande regler för andra skatter. Bestämmelsen har kompletterats med en regel om åtalsanmälan vid misstanke om brott Såsom anges i skatte- och avgiftsförfattningarna. dant brott anges bl.a. i 11 § tobaksskattelagen.

29§ får enligt denna bestämmel- Beskattningsmyndigheterna se meddela de ytterligare tillämpningsföreskrifter som behövs till LPP.

SPECIALMOTIVERING

10.2. Förslag till ändringar i Dunktskatteförfattfattningar m.m.

10.2.1 Lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa

lotterivinster m.m.

För lotterivinstskatt gäller lotterivinstskattelagen och samt i lotterivinstskattekungörelsen reglerna

L§K om ränta, restavgift och förhandsbesked.

Tidigare har föreslagits att LPP görs även tillämplig på lotterivinstskatt. Författningsmässigt medför detta att flera bestämmelser som nu finns i lotterivinstskattelagen och lotterivinstskattekungörelsen kan utgå.

2§ I första stycket av har in en förklaförslaget tagits ring av vem som är skattskyldig till lotterivinstskatt. Bestämmelsen utgör endast ett av vad som förtydligande redan gäller (se 3 §). Vid utformningen av bestämmelserna i LPP har förutsatts att det framgår av vid skatteförfattningarna vilken tidpunkt skattskyldighet inträder. Någon regel som säger när detta sker finns emellertid inte i lotterivinstskattelagen. I andra stycket föreslås därför en regel om detta. Bestämmelsen överensstämmer med de principer som nu tillämpas för lotterivinstskatten och som av följer 1 § lotterivinstskattekungörelsen. Tredje stycket utgör enast en formell omarbetning av vad som redan gäller nuvarande enligt 2 §.

3§ I första stycket anges vem som är skattskyldig. Vidare innehåller detta ett för stycke bemyndigande regeringen att bestämma inom vilken tid skatten skall deklareras och betalas. I 1 § lotterivinstskattekungörelsen har regeringen meddelat sådana föreskrifter.

Skattskyldighetsregeln i första stycket har

flyttats till 2 § och förtydligats. Bemyndigandet till regeringen att bestämma deklarations- och betalningstid

306 SPECIALMOTIVERING

kan utgå. Regeln om deklarations- och betalningstid har som tidigare nämnts tagits in i 2 kap. 8 § och 5 kap. 1 § LPP. I andra stycket ges regler för återbetalning av skatt om en vinst inte avhämtats. Det framgår dock redan av 1 § tredje stycket lotterivinstskattelagen att skatt inte behöver betalas i dessa fall. Om det, efter det att skatten deklarerats och betalats, visar sig att en vinst inte blivit avhämtad kan omprövning av skattebeslutet göras och, om skatten sänks, återbetalning ske enligt reglerna i 5 kap. 6 § LPP. Enligt vår mening blir regeln i 3 § andra stycket lotterivinstskattelagen överflödig och kan således utgå. Detta medför dock ingen ändring av gällande ordning.

3a§ Denna paragraf ersätts av bestämmelserna i LPP och kan således utgå.

4§ Nuvarande bestämmelser i denna paragraf ersätts helt av LPP och kan således utgå. I förslaget har i denna paragraf i stället tagits in en allmän hänvisning till LPP. Motsvarande hänvisning görs i övriga skatteoch avgiftsförfattningar i de fall LPP föreslås bli tillämplig i sin helhet.

5 § I denna bestämmelse finns f.n. ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om uppbörd och redovisning av lotterivinstskatt. Tidigare (3.5) har föreslagits att grunderna för beskattningsförfarandet tas in i LPP och att de föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen tas in i en förordning, FPP. De grundläggande bestämmelserna återfinns i fråga om redovisning, beslut och betalning i 2, 4 och 5 kap. LPP. Kompletterande regler finns 1 10 - 17 §§ FPP. I den mån ytterligare föreskrifter behövs får dessa med-

SPECIALMOTIVERING 307

delas av beskattningsmyndigheten (29 § FPP). De nuvarande reglerna i 5 § är mot denna bakgrund obehövliga. De har därför utgått i förslaget.

10.2.2 Kungörelsen (1964:805) om uppbörd och redoo visning av särskild skatt a vissa lotterier

1 § I denna paragraf regleras f.n. deklarationstiden och betalningstiden för lotterivinstskatt, dvs. inom vilken tid en vinstdragning skall anmälas och skatten på vinsterna betalas till RSV. Vidare sägs vilka uppgifter som skall anges i anmälan om vinstdragning. Bestämmelserna är utfärdade med stöd av 5 § lotterivinstskattelagen, som föreslås upphöra att gälla (10.2.1). Av samma skäl som åberopats för att upphäva denna paragraf bör även 1 § lotterivinstskattekungörelsen upphävas. Paragrafen har därför utgått i förslaget.

2 § Beslutsreglerna för lotterivinstskatt finns f.n. i denna paragraf. LFK:s beslutsregler således gäller inte för denna skatt. I har förslaget paragrafen upphört att gälla av samma skäl som anförts för att upphäva 1 §.

4 § Om en vinst inte tas ut av vinnaren gäller att LUUvurivinstskatt kan återbetalas enligt 3 §

andra stycket

lotterivinstskattelagen. Till denna bestämmelse ges kompletterande föreskrifter i 4 § lotterivinstskattekungörelsen. Av samma skäl som anförts för det tidi-

gare (10.2.1) nämnda förslaget att upphäva 3 § lotte-

rivinstskattelagen bör även 4 § i kungörelsen upphävas. Denna paragraf har därför utgått i förslaget.

308 SPECIALMOTIVERING

7 § Enligt denna paragraf gäller bestämmelserna i lotterivinstskattekungörelsen även när skatt betalas för vinst på premieobligationer. Genom att 1, 2 och 4 §§ lotterivinstskattekungörelsen upphävs i förslaget berör bestämmelserna i kungörelsen i fortsättningen inte skatt på vinst från premieobligationer. Till följd av detta kan 7 § utgå.

8 § Enligt denna bestämmelse får RSV f.n. meddela de ytterligare anvisningar om uppbörd och redovisning av lotterivinstskatt som behövs. I specialmotiveringen till 5 § lotterivinstskattelagen har behandlats hur de föreslagna förfarandebestämmelserna fördelats mellan LPP och FPP. Där har också nämnts att om det behövs ytterligare föreskrifter får RSV med stöd av 29 § FPP utfärda dem. Genom detta blir 8 § lotterivinstskattekungörelsen överflödig och har därför utgått i fförslaget.

10.2.3 Lagen (1941$251) om särskild varuskatt

2 § De ändringar som föreslås i denna paragraf är endast av formell karaktär.

3a§ i denna ersätts helt av bestämmel- Reglerna paragraf serna i I har därför 1 kap. 1 och 5 §§ LPP. förslaget 3 a § utgått.

SPECIALMOTIVERING

4§ Enligt 4 § punkt 1 gäller för särskild varuskatt att skattskyldig skall ordna sin bokföring så att kontroll kan göras av försäljning m.m. av skattepliktiga varir. I punkt 2 av 4 § sägs att skattskyldig skall följa de särskilda föreskrifter som RSV meddelar för att få en betryggande kontroll av skatten. Vidare stadgas att skattskyldig skall följa de anvisningar som en kontrolltjänsteman lämnar. I 2 kap. 11 § LPP föreslås en generell regel som innebär att skattskyldig i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt skall sörja för att det finns tillräckligt underlag för bl.a. kontroll av skatten. I 10 § FPP föreslås en kompletterande regel om hur underlaget för skatteredovisningen skall samordnas med bokföringen. Dessa bestämmelser får om det behövs kompletteras ytterligare med särskilda föreskrifter, som utfärdas av beskattningsmyndigheten med stöd av 29 § FPP. Genom den blir bestämmelserna i

föreslagna regleringen

4 § överflödiga. De har därför utgått i förslaget.

E§ l denna paragraf finns f.n. regler om registrering. Tidigare (9.2.1) har föreslagits att de administrativa reglerna om registrering tas in i FPP och att i skatta- och avgiftsförfattningarna endast anges vem som skall vara registrerad och när importörer m.fl. kan registreras som skattskyldiga. I enlighet med vad nu sagts har i till 5 förslaget § lagen om särskild varuskatt angetts när skattskyldig skall vara registrerad (första stycket). Vidare kvarstår bestämmelsen i andra stycket om registrering av importörer. Denna regel har dock kompletterats genom att som villkor för registrering av importörer angetts att verksamheten är av större eller omfattning att det föreligger särskilda skäl. in- Kompletteringen nebär endast att nuvarande praxis hos RSV lagfästs.

SPECIALMOTIVERING

bestämmelser återfinns i för-

Övriga om registrering

i FPP.Motsvarande bestämmelser i 5 § har därslaget för utgått i förslaget.

6 § 1 mom. Gällande regler om deklarationsskyldighet, deklarationstid m.m. för särskild varuskatt finns i denna bestämmelse. Tidigare har föreslagits att de grundlagom detta tas in i 2 kap. LPP. Det medgande reglerna för att bestämmelserna i 6 § 1 mom. lagen om särskild varuskatt kan utgå. De förändringar som de föreslagna reglerna i 2 kap. innebär i fråga om deklarationstider m.m. har behandlats tidigare (4.2.5 - 4.2.6). Det kan här att den föreslagna regeln i 2 påpekas 7 § LPP innebär att deklarationen även skall uppkap. ta skattens bruttobelopp. Denna uppgift behöver inte lämnas ordning för särskild varuskatt. enligt gällande I 6 § 1 mom. stadgas att endast beskattningsvikten eller beskattningsvärdet på de varor för vilka skattskylinträtt skall upptas i deklarationen. Dessa uppdighet

gifter skall även lämnas enligt den föreslagna regeln

i LPP.

6 § 2 mom. Detta moment behandlar avdrag i deklarationen för särskild varuskatt. Sådana avdrag görs f.n. med beskatteller beskattningsvärdet på de varor för ningsvikten Vilka Tidigare (se 6 § 1 mom.) har avdrag yrkas. nämnts att vi anser att deklarationen bör innehålla i deklaen uppgift om skattens bruttobelopp. Avdragen rationen bör från detta belopp. Det innebär att göras avdragen i fortsättningen bör göras med ett skattebei deklarationen. För varje avdragspost bör sålelopp des inte enbart beskattningsvikten eller beanges skattningsvärdet på de varor för vilka avdrag yrkas utan också tillämplig skattesats och skattens belopp. Denna ändring har kommit till uttryck i 6 § första

genom

stycket i förslaget att där angetts att avdrag får för skatten på varorna samt genom att nuvagöras rande 6 § 2 mom. sista stycket utgått.

SPECIALMOTIVERING 311

Enligt den nuvarande lydelsen av 6 § 2 mom. första stycket a)lagen om särskild varuskatt får avdrag göras för beskattade varor som använts vid tillverkning av skattepliktiga varor. Avdraget får göras först när de tillverkade varorna deklareras. I praxis har denna regel medfört svårighet att hänföra avdraget till rätt redovisningsperiod. I förslaget till 6 § föreslås i första stycket punkt 1 att avdrag för beskattade varor som förvärvats för att användas vid tillverkning av varor skattepliktiga får göras redan i samband med förvärvet. Detta medför förenklingar inte minst för de skattskyldiga. Om varorna, sedan avdrag enligt 6 § första stycket punkt 1 erhållits, har tagits i anspråk för annat ändamål än skattepliktig tillverkning bör skatt deklareras och betalas för varorna. En bestämmelse om detta föreslås i 6 § sista stycket. Har skattskyldig lidit förlust genom bristande betalning från en köpare kan avdrag göras enligt 6 § 2 mom. första stycket c). Denna avdragsregel har i prin cip oförändrad tagits in i 6 § första stycket punkt 4 i förslaget. Bestämmelsen har kompletterats i andra stycket i förslaget för det fall den skattskyldige får någon men inte full betalning för varorna. Avdrag får då göras med ett belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Vidare skall enligt det föreslagna andra stycket gälla att om betalning inflyter sedan avdrag gjorts för en förlust, skall redovisning åter lämnas för skatten på de varor som svarar mot det betalda beloppet. Eestämmelserna i andra stycket i förslaget innebär att den praxis som tillämpas hos RSV skrivs in i lager. Motsvarande bestämmelser föreslås, i den mån de inte redan finns, för övriga punktskatter. Förslaget har utformats i nära anslutning till vad som nu gäller enligt 9 § lagen om avgift på vissa dryckesförpackningar.

312 SPECIALMOTIVERING

Avdrag kan enligt gällande ordning (6 § 2 mom. första stycket b)— d) Vidare fås för exporterade varor, varor som återtagits i samband med återgång av köp el-

ler varor som sålts till någon som kan få tullfrihet

enligt 7 § tullförordningen (1973:979). Någon ändring av dessa regler, som återfinns i 6 § första stycket punkterna 2, 3 och 5 i förslaget, föreslås inte.

6 a § Tidigare (4.2.3) har diskuterats att införa begränsningar i redovisningsskyldigheten för dem som endast redovisar mindre skattebelopp. Därvid har konstaterats att behov av sådan begränsning främst föreligger för särskild varuskatt på choklad- och konfektyrer. I förevarande paragraf föreslås därför en regel om begräns-

ning i redovisningsskyldigheten för skattskyldiga vars

tillverkning endast är av mindre omfattning. En liknande bestämmelse finns i 6 § ML. Förslaget, som endast tar sikte på inhemska tillverkare, torde inte påverka konkurrensförhållandena mel- ,lan dessa tillverkare och importörer av skattepliktiga varor. De inhemska tillverkare som kan befrias från redovisningsskyldighet enligt förslaget bedriver sin verksamhet i så liten omfattning, och ofta i hantverksmässiga former, att de inte konkurrerar med de utländska tillverkare, vilkas varor till importeras landet. Vi föreslår sålunda att deklaration inte behöver lämnas och skatt inte betalas om den skattskyldiges verksamhet högst omfattar 500 kg vaskattepliktiga ror för ett beskattningsår. I denna kvantitet skall även inräknas den Detta inneskattskyldiges import. bär som nämnts att registrerade inte skall importörer kunna få befrielse enligt förslaget. Registrering av importörer sker regelmässigt endast om verksamheten kan beräknas omfatta mer än 500 vakg skattepliktiga ror om året.

SPECIALMOTIVERING

Har den skattskyldiges årliga tillverkning någon gång omfattat mer än 500 kg skattepliktiga varor är han inte utan Vidare befriad från deklarations- och betalningsskyldighet om verksamheten minskar så att den understiger nämnda kvantitet. I dessa fall får RSV enligt andra stycket medge befrielse om verksamheten kan beräknas varaktigt understiga denna kvantitet. Ett befrielsebeslut gäller endast under förutsattning att verksamheten under beskattningsåret faktiskt också högst omfattat 500 kg skattepliktiga varor. Skulle ett beslut enligt andra stycket ha meddelats under felaktiga förutsättningar och detta visar sig först vid beskattningsårets slut skall den skattskyldige betala skatt för hela beskattningsåret. Skulle det å andra sidan vid beskattningsårets utgång visa sig att någon, vars verksamhet för året inte överstiger 500 kg skattepliktiga varor, betalat skatt bör återbetalning i princip ske av det inbetalade beloppet.

8§ I denna paragraf föreslås, liksom för övriga skatteoch avgiftsförfattningar, att en erinran görs om att LPP:s bestämmelser gäller vid beskattningen.

314 SPECIALMOTIVERING

10.2.4 Lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m.m.

1 § Den föreslagna ändringen i första stycket innebär att stadgandet om den numera upphävda förordningen (1953:396) om accis å fettemulsion m.m. utgår. Ändringen i andra stycket innebär att en definition av avgiftsskyldig införs, vilket har vissa tekniska fördelar.

3§ I denna bestämmelse finns f.n. regler om registrering av avgiftsskyldig. Förslaget har utformats i enlighet med de tidigare nämnda principer som föreslås för dessa bestämmelser (se 10.2.3 under 5 §).

4§ I denna paragraf föreslås endast vissa formella justeringar.

5§

Reglerna om deklaration m.m. som finns i denna para-

graf kan utgå med hänsyn till att motsvarande bestämmelser tagits in i 2 kap. LPP. De förändringar som föreslås i deklarationsreglerna har behandlats tidigare (4.2.5 - 4.2.6). LPP:s reglering bygger på att det i skatteförfattningarna anges när skatt- eller avgiftsskyldighet inträder. Någon sådan bestämmelse finns inte i lagen om fettvaruavgift. I förslaget har därför tagits in en regel om avgiftsskyldighetens inträde för fettvaruavgift. Förslaget är inte avsett att innebära ändring av gällande ordning.

6§ I denna bestämmelse regleras f.n. deklarationsskyldigheten när någon upphör med en skattepliktig verksamhet.

SPECIALMOTIVERING 515

Bestämmelser om detta finns i förslaget i 2 kap. LPP. Förevarande paragraf kan därför utgå. Detta innebär dock inte någon ändring av gällande ordning. I 6 § har i stället tagits in en allmän hänvisning till LPP.

7 § Betalning av fettvaruavgift skall enligt 7 § ske samtidigt med att deklarationen lämnas. Avgiften betalas genom insättning på statsverkets checkräkning i riksbanken eller på RSV:s postgirokonto. Förslaget innebär att 7 § upphör att gälla och att de allmänna reglerna i 5 kap. LPP om betalning av skatt m.m. blir tillämpliga på fettvaruavgift. Detta innebär bl.a. att möjligheten att betala på statsverkets checkräkning i riksbanken avskaffas.

8 § Enligt första stycket kan RSV meddela tillverkningsförbud om avgift inte betalas i rätt tid. Vidare kan RSV kräva säkerhet enligt andra stycket. Enligt tredje stycket kan tillverkningsförbud också meddelas om den avgiftsskyldige inte ställer begärd säkerhet. Dessa bestämmelser, som inte förekommer för övriga punktskatter, har inte använts under lång tid. Övervägande skäl talar därför för att de upphör att gälla. Det kan påpekas att med statens fordran på fettvaruavgift följer förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979). Fjärde stycket, som reglerar indrivning av avgift, ersätts helt av bestämmelserna i 5 kap. LPP. Det stycket kan därför också utgå.

9 § Denna paragraf innehåller huvudsakligen regler om kontroll av fettvaruavgift. Vidare stadgas att skattskyldig skall följa de föreskrifter som RSV meddelar. Enligt förslaget skall kontrollreglerna i LPP ersätta förevarande bestämmelse. De kan därför utgå. Vidare kan reglerna om RSV:s kontrollföreskrifter av utgå

316 SPECIALMOTIVERING

samma skäl som anförts till motsvarande förslag om ändring i 4 § lagen om särskild varuskatt (se 10.2.3).

1o§ Denna bestämmelse föreskriver uppgiftsskyldighet för den som tillverkar eller försäljer maskiner eller fettvaror som kan användas för skattepliktig tillverkning. Denna regel ersätts i förslaget av 3 kap. 5 § LPP och kan således utgå.

11 § Denna bestämmelse, som hänvisar till vad som gäller enligt 50 § 1 och 3 mom. TL om rätt att ta del av uppgifter i deklarationer m.m., ersätts i förslaget av 3 kap. 6 § LPP. Förevarande 11 § kan därför utgå.

12 § I denna paragraf stadgas bl.a. straff för den som bedriver skattepliktig tillverkning utan att ha gjort anmälan om detta eller i strid mot ett meddelat tillverkningsförbud. Bestämmelsen grundas på reglerna i 3 och 8 §§ lagen om fettvaruavgift, som i förslaget ändras eller upphävs. Detta medför i sin tur att 12 § bör upphävas.

13§ För den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet un-

derlåter att inom föreskriven tid avge deklaration

stadgas i denna bestämmelse straff. Sådana specialbestämmelser förekommer inte för övriga punktskatter. Enligt vår uppfattning är det allmänna sanktionssystemet i form av skattetillägg och förseningsavgift tillräckligt för att komma till rätta med de överträdelser som paragrafen avser. Skattebrottslagen gäller även på fettvaruavgift. Någon särbestämmelse för fettvaruavgift behövs inte. Förevarande paragraf bör därför utgå.

SPECIALMOTIVERING

15›§ I denna paragraf föreskrivs bötesstraff för den som inte fullgör de skyldigheter som åligger honom enligt 9 eller 10 §. Eftersom dessa bestämmelser i förslaget föreslås upphöra att gälla bör även denna paragraf göra det.

17§ Enligt 4 § skall den avgiftsskyldige föra en tillverkningsbok. Gör han inte det kan han enligt förevarande paragraf straffas med dagsböter. Enligt vår uppfattning talar övervägande skäl för att även denna straffbestämmelse Det allmänna utgår. sanktionssystemet torde även i de fall som avses i denna paragraf vara tillräckligt för att komma till rätta med de missförhållanden som avses i paragrafen.

18 §

Ãtalsregeln i denna paragraf kan utgå som en följd av

att 15 § upphävs.

19§ I denna paragraf finns ett bemyndigande för regeringen att utfärda tillämpningsföreskrifter. Tidigare (3.5) har föreslagits att grunderna för beskattningsförfarandet tas in i LPP och att de föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen tas in i en förordning, FPP. I den mån det i särskilda fall behövs ytterligare föreskrifter till LPP får dessa meddelas av beskattningsmyndigheten (29 § FPP). Om det i övrigt behövs föreskrifter för av verkställighet lagen om fettvaruavgift får de meddelas av regeringen enligt reglerna i regeringsformen (8 kap. 13 § första stycket 1). Den nuvarande regeln i 19 § är mot denna bakgrund obehövlig. Den har därför utgått i förslaget.

318 SPECIALMOTIVERING

10.2.5 Lagen (1957:262) om allmän energiskatt

6 § I förevarande paragraf anges vem som skall vara registrerad som producent av skattepliktigt bränsle.

Återförsäljare eller förbrukare av sådant bränsle

kan registreras som skattskyldiga. I 7 § anges genom en hänvisning till 6 § att den som är eller bör vara registrerad är skyldig att betala skatt. För att få skattskyldighetsbestämmelserna tydligare anser vi att de bör göras om efter förebild av de senast tillkomna skatteförfattningarna. I dessa författningar är den inbördes ordningen av bestämmelserna 1) definition av vem som är skattskyldig, 2) regler om registrering, 3) angivande av skattskyldighetens inträde. En omläggning efter detta mönster motiveras också av uppbyggnaden av bestämmelserna i LPP. Vi föreslår sålunda att denna omläggning görs av bestämmelserna i energiskattelagen. Omläggningen är endast av författningsteknisk karaktär. Be-

I förslaget anges i 6 § vem som är skattskyldig.

stämmelsen har utformats efter de principer som gäller för skattskyldigheten i nuvarande 7 §- Skattskyldig är enligt punkt 1 i förslaget den som framställer skattepliktigt flytande bränsle eller förbrukar sådant bränsle för framställning av därmed likvärdig vara. Enligt punkt 2 är vidare den som blivit registrerad som återförsäljare eller förbrukare skattskyldig. Punkt 1 och 2 i förslaget motsvarar gällande skattskyldighetsregel i 7 § första stycket. Om någon fått tillstånd enligt 26 § kan bränsle köpas skattefritt eller med nedsatt skatt om det samtidigt lämnas en försäkran om viss användning av bränslet. Används detta sedan för ändamål som inte är befriat från skatt genom avdrag enligt 24 § i deklarationen skall skatt betalas för bränslet. Detta gäller dem som inte är registrerade som skattskyldiga hos RSV. Detta fall av skattskyldighet har tagits in som

SPECIALMOTIVERING 319

punkt 3 i förslaget och motsvarar 7 § andra stycket i gällande bestämmelser.

7§ I denna paragraf har i enlighet med vad som sagts under 6 § tagits in bestämmelserna om registrering. De som är skattskyldiga enligt den föreslagna regeln i 6 § 1, producenterna, skall vara registrerade hos RSV (första stycket i förslaget). I andra stycket har de nuvarande bestämmelserna i 6 § andra stycket om registrering av återförsäljare och förbrukare tagits in.

8§ Denna regel behandlar skattskyldighetens inträde. Viss ändring, som endast är av formell art, har gjorts i paragrafen bl.a. till följd av ändringarna i 6 och 7 §§.

9§ De föreslagna ändringarna i denna paragraf innebär, bortsett från vissa formella justeringar, att sista punkten utgår. Denna ersätts av bestämmelserna i 5 kap. LPP.

11§ Tidigare (4.2.2) har föreslagits att skattskyldigheten för skatten på elektrisk kraft flyttas från konsumenterna till kraftproducenterna och distributörerna. Omläggningen är som tidigare påpekats i huvudsak endast av formell karaktär. I förslaget till 11 § har denna omläggning kommit till uttryck i lagtexten. Något förenklat kan sägas att de som tidigare var skyldiga att redovisa skatten till statsverket nu blir skattskyldiga. I paragrafen har lagts till ett tredje stycke som föreskriver att de skattskyldiga skall vara hos RSV. registrerade

520 SPECIALMOTIVERING

12 § På grund av omläggningen av skattskyldigheten kan stora delar av denna paragraf utgå. Kvar blir endast regeln om skattskyldighetens inträde.

13 § Bestämmelserna i denna paragraf kan utgå pâ grund av omläggningen av skattskyldigheten.

18 § Dessa bestämmelser ersätts av reglerna i 1 kap. 1 och 5 §§ LPP och kan sålunda utgå ur energiskattelagen.

19§ Tidigare (8.2.2) har föreslagits att den till RSV knutna energiskattenämnden skall upphöra. Bestämmelserna i förevarande paragraf om energiskattenämnden kan till följd härav utgå.

20§ I detta lagrum regleras förfarandet för registrering. Vi föreslår att dessa bestämmelser efter viss omarbetning flyttas över till FPP. Till följd härav kan paragrafen utgå.

21§ Enligt denna bestämmelse får RSV avregistrera sådana som efter egen begäran blivit registrerade som skattskyldiga. Eftersom detta föreslås gälla enligt 5 § FPP kan bestämmelsen i energiskattelagen utgå.

22 § I denna paragraf finns bestämmelserna om redovisningsperioder för allmän energiskatt. Tidigare (4.2.4) har föreslagits ändring i redovisningen av sådan skatt. De föreslagna redovisningsreglerna har tagits in i 2 kap. LPP vilket medför att förevarande paragraf kan utgå

SPECIALMOTIVERING

23 § Regler om deklaration för energiskatt finns i denna

paragraf. Dessa regler föreslås, som tidigare nämnts, ändrade. De nya reglerna har in i tagits 2 kap. LPP. Reglerna i 23 § energiskattelagen kan därför utgå.

24 och 25 §§ I dessa paragrafer, som reglerar avdrag i deklarationen, föreslås att avdrag i med fortsättningen görs skatten på varorna. Vidare föreslås att proportioneringsregler införs i slutet av Dessa paragraferna. ändringar föreslås även i övriga i avdragsparagrafer punktskatteförfattningarna och har kommenterats i specialmotiveringen till 6 § 2 mom. lagen om särskild varuskatt (se 10.2.3).

30 § Som nämnts under bl.a. 11 § föreslås en omläggning av skattskyldigbegreppet för allmän energiskatt på elektrisk kraft. Denna medför bl.a. att omläggning -regeln i förevarande paragraf blir Den har obehövlig. därför utgått i förslaget.

32 § Andra stycket av denna bestämmelse kan de utgå på skäl som anförts i till motsvaspecialmotiveringen rande ändring beträffande om särskild 4 § lagen varuskatt (se 10.2.3). Det kan om inte ifrågasättas även första stycket bör Denna utgå. fråga bör tas upp av RSV vid en genomgång av redovisningsföreskrifterna för energiskatt på elektrisk kraft. Första stycket står därför kvar i förslaget.

33 § I denna bestämmelse har i likhet med övriga punktskatteförfattningar tagits in en hänvisning till LPP.

322 SPECIALMOTIVERING

10.2_6 Förordningen (1964:351) om allmän energiskatt

1 § I denna bestämmelse har några redaktionella följdändmed hänsyn till de ändringar som föreringar gjorts i reglerna om registrering i 6, 7 och 21 §5 slagits energiskattelagen.

3 § Denna bestämmelse har överförts till 13 § LPP och kan därför utgå ur energiskatteförordningen.

10.2.7 Lagen (1961:313) om bensinskatt

3 § I denna anges f.n. skattskyldighetens inträparagraf de. Vidare hänvisas i fråga om vem som är skattskyldig till reglerna om registrering. Denna utformning av skattskyldighetsreglerna bör, som påpekats i specialmotiveringen till 6 § energi- (se 10.2.5), ändras. I förslaget har därskattelagen

för även i bensinskattelagen utformats i

reglerna överensstämmelse med de principer som angetts i specialmotiveringen till motsvarande ändring i 6 § energiskattelagen. I har i 3 § tagits in regler om vem som förslaget är till bensinskatt. Bestämmelserna om skattskyldig detta har utformats i enlighet med de principer som gäller för skattskyldighet enligt nuvarande 3 § andra stycket. enligt punkt 1 är den som inom landet skattskyldig tillverkar bensin. Enligt punkt 2 är vidare den skattsom har registrerats som återförsäljare eller skyldig förbrukare av bensin. fått tillstånd 7 § 2 mom. kan ben- Om någon enligt sin skattefritt eller med nedsatt skatt om det köpas lämnas en försäkran om viss användning av samtidigt bensinen. Används denna sedan för ändamål som inte är befriat från skatt genom avdrag enligt 24 § i deklara-

SPECIALMOTIVERING 323

tionen skall skatt betalas för bensinen. Detta gäller dem som inte är registrerade som skattskyldiga hos RSV. Detta fall av skattskyldighet har tagits in som punkt 3 i förslaget.

Övriga bestämmelser i nuvarande 3 §, dvs. första

och sista styckena angående skattskyldighetens inträde, har flyttats 1 något förändrat skick till 5 § (se specialmotiveringen till denna paragraf).

4 § I denna bestämmelse har i enlighet med de principer som föreslagits under 6 § energiskattelagen (se 10.2.5) tagits in registreringsreglerna. De som är skattskyldiga enligt den föreslagna regeln i 3 § 1, tillverkarna, skall vara registrerade hos RSV (första stycket i förslaget). I andra stycket har de nuvarande reglerna i 5 § andra stycket om registrering av återförsäljare och förbrukare tagits in. De nuvarande reglerna i 4 § har i förslaget utgått. De nuvarande två första punkterna ersätts helt av reglerna i 1 kap. 1 och 5 § LPP. Sista punkten kan tas bort av samma skäl som anförts i specialmotiveringen till motsvarande ändring i 4 § lagen om särskild varuskatt.

5 § I nuvarande 5 § finns registreringsbestämmelserna vilka, som nämnts, har flyttats i något omarbetat skick till 4 § i förslaget. Därvid har, i enlighet med de principer som dragits upp i specialmotiveringen till 6 § energiskattelagen, reglerna om skattskyldighetens inträde tagits in 1 5 §. De föreslagna reglerna om skattskyldighetens inträde är i princip oförändrade med av att vissa

undantag

formella justeringar gjorts på grund av ändringarna

i 3 och 4§§. Vidare har regeln om skattskyldighetens

inträde vid avregistrering tagits in som ett särskilt stycke för att få bestämmelserna något tydligare. Till sista stycket har reglerna om införsel flyttats.

324 SPECIALMOTIVERING

6 § om deklaration för bensinskatt finns i denna Regler paragraf. Tidigare (4.2.5) har föreslagits ändring av dessa och att de tas in i 2 kap. LPP. Beregler stämmelserna i 6 § bensinskattelagen kan därför utgå.

7 § 1 mom. I denna bestämmelse, som reglerar avdrag i deklaratio nen, föreslås att avdrag i fortsättningen görs med skatten Vidare föreslås att i slutet av på varorna. bestämmelsen införs en regel om proportionering av för kundförluster och om återföring till beavdrag skattning av sådana avdrag om betalning senare inflyter. Dessa ändringar föreslås även i övriga avdragsparagrafer i punktskatteförfattningarna och har kommenterats i specialmotiveringen till 6 § 2 mom. lagen om särskild varuskatt (se 10.2.3).

8 § I denna bestämmelse har i likhet med övriga punktskatteförfattningar tagits in en hänvisning till LPP.

10.2.8 Förordningen (1981:432) om bensinskatt

1 § En redaktionell ändring har gjorts i denna paragraf till följd av omdisponeringen av registreringsbestämmelserna i bensinskattelagen.

2 och 4 §§ Dessa bestämmelser ersätts av allmänna regler i FPP. De har därför utgått i förslaget.

10.2.9 Lagen (1961:394) om tobaksskatt

3 § I första stycket anges f.n. när skattskyldighet inträder. Vidare hänvisas i fråga om vem som är skattskyldig till reglerna om registrering. Regler för

SPECIALMOTIVERING 325

införsel av varor finns i andra stycket. Tidigare (se 10.2.5 under 6 §) har påpekats att denna utformning av skattskyldighetsreglerna bör ändras. I förslaget har därför även i tobaksskattelareglerna gen gjorts om i överensstämmelse med de principer som framförts i specialmotiveringen till motsvarande ändring i 6 § energiskattelagen. I förslaget har reglerna om vem som är skattskyldig omarbetats. Detta har skett utan att de nu gällande principerna för skattskyldigheten ändrats. Som skatt-

skyldiga har i första stycket angetts tillverkare av

skattepliktiga varor och de som har registrerats hos RSV som importörer av tobaksvaror. Reglerna om skattskyldighetens inträde och om införsel har, med vissa formella justeringar, flyttats till 5 §.

4 - 8 §§ Angående motiv till ändringarna i dessa paragrafer se specialmotiveringarna till motsvarande ändringar i 4 - 8 §§ bensinskattelagen.

10.2.10 Kungörelsen (1961:395) med tillämpningsföreskrifter till lagen om tobaksskatt

3 § Denna bestämmelse ersätts av en allmän i 13 § regel FPP och har därför utgått i förslaget.

10.2.11 Stämpelskattelagen (1964:308)

Stänpelskatt tas ut av inskrivningsmyndighet för förvärv av fast egendom och för och tomträtt, inteckning förvärv av skepp. Sådan skatt tas också ut av RSV för aktier vid bildande av och vid av aktiebolag ökning aktiekapitalet, för kommanditdelägares insats i handelsbolag och för lotterier. är Stämpelskattelagen uppbyggd så att, bortsett från två inledande bestämmelser, varje skatteobjekt först behandlas för sig. Dessa bestämmelser är indelade i fem avsnitt. Därefter

326 SPECIALMOTIVERING SOU 1981 :83

kommer, fr.o.m. 30 §,.bestämmelser som är gemensamma för de olika stämpelskatterna; Våra till ändringar i stämpelskattelagen tar förslag endast sikte de skatter som tas ut av RSV. Vi har på försökt att i så liten utsträckning som möjligt bryta nuvarande systematik med hänsyn stämpelskattelagens till den översyn av lagstiftningen som stämpelskattegör. De fem första avsnitten av stämpelutredningen har i förslaget lämnats i stort sett oförskattelagen ändrade. Beträffande de reglerna, som till gemensamma delen rör förfarandet, har de bestämmelser övervägande som avser i princip inte inskrivningsmyndigheterna heller ändrats. De motsvaras av 30 — 52 §§ i försla-

get. Däremot har de regler som avser riksskatteverket

brutits ut ur de bestämmelserna och an-

gemensamma i den mån regleras i LPP, helt utgått tingen, frågan ur eller, i övriga fall, tagits in stämpelskattelagen efter för inskrivningsmyndigheterna. Det har reglerna visat endast behövas ett fåtal bestämmelser av sig sistnämnda slag och dessa finns i 53 — 55 § i försla-

get.

2 a § vAv skäl har bestämmelserna i nuvarande systematiska 57 § fram till en ny paragraf, 2 a §. Detta flyttats innebär att dessa bestämmelser även i fortsättningen skall för både skatt som beslutas av inskrivgälla och för skatt som beslutas av RSV. ningsmyndighet

27 och 29 §§ I förevarande paragraf behandlas reglerna om deklaration till RSV. Dessa regler har i förslaget delvis utoch återfinns då i 2 kap. LPP. Kvarvarande deklagått har i huvudsak karaktär av specialberationsregler stämmelser för stämpelskatt. I dem har endast formella justeringar gjorts.

SPECIALMOTIVERING 327

30 § 1 mom. De bestämmelser i detta moment som rör RSV och som bl.a. avser beslutsordningen har i förslaget utgått. De ersätts av beslutsreglerna i 4 kap. LPP. De ändringar som dessa regler innebär har behandlats tidigare (5.2.1).

30 § 2 mom. I tredje stycket finns i punkterna d)- fl bestämmelser om skattepliktens inträde för skatt som beslutas av RSV. Dessa bestämmelser har, i enlighet med vad som inledningsvis anförts, i förslaget flyttats till 54 §.

32 § Regler om vem som skall betala skatt återfinns för alla slag av stämpelskatt i denna paragraf. Till den del bestämmelserna avser skatt som beslutas av RSV har de i förslaget brutits ut och tagits in i_den föreslagna 55 §. En viss formell justering har därvid

gjorts. Övriga delar av nuvarande 32 § har i försla-

get flyttats till 35 §.

33 § Denna bestämmelse innehåller i första och tredje styckena regler om uppgiftsskyldighet för bl.a. de skattskyldiga. Reglerna avser både skatt som beslutas av inskrivningsmyndighet och skatt som beslutas av RSV. I sistnämnda hänseende skall enligt förslaget bestämmelserna i LPP gälla. Detta medför att vissa delar av paragrafen, främst rörande uppgiftsskyldig-

heten i deklarationen, kan utgå. Vidare har sista

stycket, som innehåller en hänvisning till kontrollreglerna i LFK och som endast avser skatt som beslutas av RSV, utgått. För att öka tydligheten har även en formell omarbetning gjorts av bestämmelsen.

35 § Den nuvarande hänvisningen till LFK i denna paragraf har i förslaget utgått. Till 35 § har i stället flyt-

328 SPECIALMOTIVERING

tats de nuvarande reglerna i 32 § i den mån de avser skatt som beslutas av inskrivningsmyndighet.

36§ Betalning av stämpelskatt som beslutas av RSV skall göras enligt reglerna i andra och tredje styckena. I förslaget har dessa regler utgått och i stallet skall reglerna om betalning av skatt i 5 kap. LPP galla. De ändringar som dessa regler innebär har behandlats tidigare (6.2.2 - 6.2.3).

37 § 1 mom. Har skatt som beslutats av RSV inte betalats i rätt tid skall den f.n. enligt andra stycket tas ut genom utmatning. Enligt 64 § UBL skall skatten då indrivas i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Andra stycket har i förslaget utgått. Det ersätts av bestämmelserna i 5 kap. LPP. De ändringar som dessa bestämmelser innebär har behandlats tidigare (6.2.6).

37 § 2 mom. I detta moment finns f.n. bestämmelser om restavgift som avser båda slagen av stämpelskatt. För skatt som beslutas av RSV skall enligt förslaget bestämmelserna om ränta och restavgift i LPP gälla. De förändringar som detta innebär har behandlats tidigare (6.2.5).

38 a § I denna paragraf som endast avser inskrivningsmyndigheterna har gjorts en redaktionell justering.

39 -41§§ Dessa paragrafer, som avser förhandsbesked om stämpelskatt som meddelas av RSV,har i förslaget utgått och ersatts av bestämmelserna i 7 kap. LPP. De ändringar som dessa bestämmelser medför har behandlats tidigare (8.2).

SPECIALMOTIVERING 329

41 a — 41 b §§ För stämpelskatt som beslutas av RSV kan skattetillägg och förseningsavglft tas ut vid vissa förseelser från den skattskyldiges sida. Bestämmelser om detta finns i förevarande paragrafer, som hänvisar till be çämmelser-

na om särskilda avgifter i LFK. Tidigare (9.4) har

nämnts att vi avstår från att lämna förslag till nya regler om särskilda avgifter. Detta motiveras av att skattetilläggsutredningen avser att inom kort lägga fram ett förslag till en särskild lag om skattetillägg och förseningsavgift på punktskatteomrâdet. Förevarande bestämmelser i stämpelskattelagen har därför utgått och bör ersättas av bestämmelserna i den planerade lagen om särskilda avgifter.

42 § 3 mom.

Återvinning av stämpelskatt kan enligt detta moment

ske om aktiebolag träder i likvidation enligt 46 § i numera upphävda 1944 års lag om aktiebolag. Aktiebolag skulle enligt denna bestämmelse träda i likvika— tion om full betalning för aktierna inte erlagts inom viss tid efter det att bolaget bildats. Någon sådan bestämmelse finns inte i den nu gällande aktiebolagslagen (1975:1385). Skatteplikt för stämpelskatt på aktier inträder, vid bildande av aktiebolag, när det blivit registrerat att full betalning för aktierna erlagts. Skulle stämpelskatt ha betalats trots att full betalning för aktierna inte erhållits får i princip ske enåterbetalning ligt återbetalningsreglerna i LPP. Mo: denna bakgrund anser vi att återvinningsregeln i 3 nom. kan utgå och att den inte behöver ersättas av en regel om återbetalning i motsvarande fall.

44§ I denna paragraf finns bestämmelser om besvär över beskatzningsmyndigheternas beslut. De regler som avser besvär över RSV:s beslut har utgått i och förslaget ersatts av besvärsbestämmelserna i 8 kap. LPP. De

330 SPECIALMOTIVERING

ändringar som dessa bestämmelser innebär har redovisats tidigare (9.1.2).

46§ Denna paragraf avser endast besvär över RSV:s beslut och har utgått i förslaget. För sådana besvär föreslås 8 kap. LPP gälla.

47 § Bestämmelsen i tredje stycket har i förslaget utgått. Vidare har i sista stycket gjorts en formell justering med hänsyn till att 38 § tidigare har upphört att gälla.

49§ Bestämmelserna i sista punkten har utgått i förslaget och ersatts av reglerna i 2 kap. 7 § LPP.

50§ Denna bestämmelse föreslås upphöra att gälla med hänsyn till att det inte längre förekommer stämpelmärken

hos inskrivningsmyndigheterna.

51§ I denna bestämmelse har gjorts en redaktionell ändring.

52§ Genom förslaget flyttas nuvarande 56 § till 52 § varigenom den inte längre omfattar skatt som beslutas av RSV. För sådan skatt skall i stället motsvarande bestämmelse i LPP gälla.

53§ I denna bestämmelse har i likhet med övriga punktskatteförfattningar tagits in en hänvisning till LPP som gäller för den skatt som fastställs av RSV.

SOU 1981283 SPECIALMOTIVERING 51

54§ I förslaget har de regler i 30 § 2 mom. som avser skattepliktens inträde för skatt som beslutas av RSV flyttats till förevarande paragraf. I punkt a)har en mindre redaktionell ändring gjorts.

55§ Till denna bestämmelse har i förslaget flyttats de regler i 32 § om skattskyldighet som avser skatt som beslutats av RSV.

10.2.12 Lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

2§ Denna bestämmelse har utgått i förslaget. Denersätts

av en motsvarande regel i 1 kap. 5 § LPP.

8§ Regeringen kan enligt denna bestämmelse förordna om undantag från skatteplikt om det föreligger synnerliga skäl. Bestämmelsen har inte använts sedan år 1975 och torde inte heller överensstämma med regeringsformens krav på att föreskrifter om skatt lämnas genom lag. Vi anser därför att bestämmelsen bör att upphöra gälla.

11§ Tidigare (4.2.3) har föreslagits att punktskatterna skall redovisas enligt en faktureringsmetod. Detta innebär att den möjlighet som i finns i 11 § försdag ta stycket att redovisa reklamskatt kontantmeenligt toden bör upphöra. I stället föreslås att redovisningsmetoden enligt andra stycket i 11 § görs till hu-

vudregel. Bestämmelsen bör dock förtydligas så att det

framgår vilka åtgärder från den sida skattskyldiges som medför att skattskyldighet inträder. Skatteplikt till reklamskatt föreligger för annonser av visst slag, för reklam som görs i annan form än i

332 SPECIALMOTIVERING

annons och för reklamtrycksaker. Skattskyldiga är enligt 9 § reklamskattelagen de som offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons och de som framställer skattepliktiga reklamtrycksaker. Regeln om skattskyldighetens inträde för reklamskatt bör utformas så att denna tidpunkt knyts till sådana affärshändelser som för den skattskyldige medför att fordran på vederlag uppkommer för annonser, för annan skattepliktig reklam eller för trycksak. Dessa händelser motsvaras inom varubeskattningen av leveransen av den skattepliktiga varan. För skattepliktiga annonser torde själva offentliggörandet vara den handling som medför att prestationen är fullgjord och fordran på vederlag föreligger. Enligt förslaget har därför i första stycket punkt 1 angetts att skattskyldighet för skattepliktiga annonser inträder när de offentliggörs. För skattepliktig reklam i annan form än annonser är inte enbart offentliggörandet av reklamen en sådan händelse som medför att krav på vederlag föreligger. Sådan reklam kan göras under en längre tidsperiod, t.ex. i form av reklamtexter vid en idrottsarena, och fordran på vederlag föreligger kanske inte förrän viss tid efter offentliggörandet. För detta fall har vi Valt att i reklamskattelagen ange att skattskyldighet inträder när reklamen återges. Redovisning av skatten skall då enligt bestämmelserna i 2 kap. LPP ske när den skattskyldige skall bokföra att en fordran på vederlag föreligger för den återgivna reklamen. Betalas reklamen i förskott inträder skattskyldighet enligt andra stycket i förslaget när betalningen sker. För reklamtrycksaker kan skattskyldighetens inträde knytas till leveranstidpunkten. I detta fall är skattskyldigheten lagd på den som tillverkar en skattepliktig vara och i denna del är reklamskatten jämförbar med en varuskatt. I överensstämmelse med vad som gäller för flertalet sådana skatter bör skattskyldighet även inträda vid uttag av skattepliktiga varor ur

SPECIALMOTIVERING 333

rörelsen. Bestämmelserna om detta har tagits in i 11 § första stycket punkt 3 i förslaget.

15§ I denna bestämmelse finns f.n. regler för redovisningen. Första punkten ersätta av regler i 2 kap. 2 - 4 §§ LPP och andra punkten av 12 § FPP. Förevarande paragraf har därför utgått.

17§ Enligt bestämmelserna i första punkten gäller att vederlag skall hänföras till den redovisningsperiod då vederlaget erhållits. Tillämpas faktureringsmetoden enligt nuvarande 11 § andra stycket skall enligt 17 § vederlaget hänföras till den period då fordran uppkommer. I andra punkten av 17 § finns f.n. en bestämmelse om redovisning i de fall vederlag inte utgår. Då skall värdet av den skattepliktiga annonsen eller reklamen hänföras till den redovisningsperiod då offentliggörande skett eller, i fråga om trycksak, då trycksaken färdigställts. För tillämpning av den i LPP föreslagna faktureringsmetoden föreslås att reglerna i 17 § ersätts av 2 kap. 5 § LPP. Bestämmelserna i 17 § har därför utgått i förslaget. De föreslagna reglerna i 2 kap. 5 § innebär att skatten för en annons hänförs till den redovisningsperiod då bokföring av fordran på grund av offentliggörandet skall ske. Utgår inte vederlag för annonsen torde någon bokföringsåtgärd med anledning av offentliggörandet inte äga rum. Då skall skatten enligt 2 kap. 5 § LPP hänföras till den redovisningsperiod då skattskyldighet inträdde, dvs. då offentliggörandet skedde. På motsvarande sätt skall skatten för annan ssattepliktig reklam hänföras till den redovisningsperiod då bokföring av fordran på grund av den utförda reklamprestationen skall ske. Om vederlag inte utgår för reklamen skall skatten hänföras till den redavisningsperiod då reklamen återgavs, vilken tidpunkt

334 vSPEClALLOTIVERING

i detta fall torde sammanfalla med offentliggörandet. I dessa delar medför förslaget således i princip inte någon ändring. Här det gäller trycksaker medför i de fall vederlag utgår de föreslagna reglerna i LPP ingen ändring i den ordning som föreskrivs i 17 § vid tillämpning av faktureringsmetoden. Utgår inte vederlag skall skatten enligt nuvarande 17 § hänföras till den redovisningsperiod under vilken trycksaken färdigställts. I förslaget inträder skattskyldighet i dessa fall när trycksak tas ut ur rörelsen. I denna del medför förslaget en viss senareläggning av redovisningen, vilket dock endast kan ha marginell betydelse. Förslaget motiveras av den i LPP föreskrivna faktureringsmetoden.

19§ I förslaget anges i 19 § vem som skall vara registre-

rad hos RSV. Övriga registreringsbestämmelser åter-

finns i FPP. De kan därför utgå ur reklamskattelagen.

2o§ Enligt paragrafen kan RSV förelägga vite mot den som underlåter att anmäla sig för registrering eller att komma in med uppgifter som begärts för registrering. Har någon inte anmält sig för registrering kan RSV enligt de föreslagna bestämmelserna i 3 kap. LPP begära in de uppgifter som behövs eller enligt 6 kap. förslaget till LPP göra skatterevision. Till dessa bestämmelser har knutits vitessanktioner. Förevarande Vitesbestämmelse är därför överflödig och kan utgå.

21 och 22 §§ Deklarationsreglerna finns enligt förslaget i 2 kap. LPP. Förevarande bestämmelser har därför utgått.

SPECIALMOTIVERING 335

24 § På grund av att 21 § utgår har definitionen av den skattepliktiga omsättningen, som görs i 21 §, flyttats till 24 §.

25 § Har skattskyldig betalat skatt trots att han inte är redovisningsskyldig skall f.n. återbetalning ske enligt denna paragraf. De föreslagna reglerna i 5 kap. LPP om återbetalning av skatt bör tillämpas även i detta fall. Förevarande paragraf har därför utgått i förslaget.

26 § I första stycket av denna bestämmelse, som avser införsel av skattepliktig reklam, har några mindre formella justeringar gjorts.

29 § I fråga om förhandsbesked om reklamskatt gäller särskilda bestämmelser. Genom de ändringar som genom 7 kap. LPP föreslås i reglerna om när förhandsbesked får meddelas (se 8.2.1) kan särregleringen för reklamskatten till stor del upphävas. Den särbestämmelse som behövs har tagits in i 7 kap. 1 § andra stycket LPP. I 29 § andra stycket regleras besvär över förhandsbesked och i tredje stycket finns bestämmelser on reklamskattenämnden. Motsvarande bestämmelser om besvär föreslås i 8 kap. 3 § LPP. Reklamskattenämndens Verksamhet skall enligt förslaget upphöra (se 8.2.2). Förevarande paragraf kan således upphävas.

3C § Bestämmelserna i denna paragraf ersätts av LPP (1 kap. 1 §, 8 kap. 3 §, 3 kap. 5 §) och av 33 § 1 förslaget till ändring av reklamskattelagen. Nuvarande 30 § kan till följd härav utgå.

336 SPECIALMOTIVERING

32 §

Ändringarna i denna paragraf görs till följd av tidi-

gare föreslagna ändringar i reklamskattelagen.

33 § I likhet med övriga punktskatteförfattningar görs här en allmän hänvisning till LPP.

Anvisningar till 13 § I denna anvisning ges en närmare förklaring av vad som avses med vederlag i reklamskattelagen. Anvisningen behandlar bl.a. det fall redovisning sker enligt kontantmetoden. Eftersom vi föreslår obligatorisk redovisning av reklamskatt enligt faktureringsmetoden bör de bestämmelser som avser kontantmetoden utgå ur anvisningen. Detta medför en mindre justering av första stycket.

10.2.13 Lagen (1972:820) om skatt på spel

2 § Enligt förslaget ersätts nuvarande 2 § av en motsvarande regel i 1 kap. 5 § LPP.

7 § I förslaget anges att skattskyldig skall vara registre-

rad hos RSV. Övriga bestämmelser om registrering har

tagits in i FPP. Dessa bestämmelser innebär i princip endast smärre sakliga förändringar.

8 § Enligt denna bestämmelse kan RSV begära uppgifter även från den som inte anmält sig för registrering. Detta skall gälla enligt 3 kap. 5 § förslaget till LPP. Förevarande paragraf har därför utgått.

SPECIALMOTIVERING 337

9§ Denna paragraf har utgått av samma skäl som anförts till motsvarande ändring av 20 § reklamskattelagen (se 10.2.12).

11 § Redovisningsbestämmelserna återfinns i förslaget till 2 kap. LPP. De ändringar som därvid föreslås har bee handlats tidigare (4.2.4), Vidare har att föreslagits bestämmelsen om särskild redovisning för varje speltillstånd utgår (se 10.1.2 under 12 §). in- Förslagen nebär att förevarande paragraf bör upphöra att gälla.

12 § Tidigare (4.2.5) har föreslagits att reglerna om deklaration tas in i 2 kap. LPP. Detta medför att förevarande paragraf kan utgå.

13§ Redovisning av skatten på roulettspel skall enligt nuvarande bestämmelser ske i förskott. Vi har tidigare (4.2.5) föreslagit att redovisningen av skatten på roulettspel skall ske efter redovisningsperiodens utgång. Detta medför bl.a. att skattebevis enligt förevarande paragraf inte längre behöver utfärdas. Paragrafen kan därför upphöra att gälla.

14§ På grund av den under 13 § nämnda omläggningen med redovisning i efterskott bortfaller den kontrollmöjlighet som nu finns med skattebevisen. Bestämmelsen om sådant bevis i denna paragraf bör därför upphöra att gälla.

15§ I denna finns bestämmelser paragraf om återbetalning av skatt för roulettspel för tid då spel inte bedrivits. Genom omläggningen till redovisning i efterskott torde en särskild för dessa

återbetalningsregel

338 SPECIALMOTIVERING

fall inte behövas. De får i stället behandlas som andra återbetalningsfall genom att beskattningsmyndigheten omprövar sitt skattebeslut. Medför omprövningen att skatten sätts ned skall återbetalning ske enligt 5 kap. 5 § LPP. Förevarande paragraf kan därför utgå.

17 och 18 §§ Dessa bestämmelser innehåller regler om straff och förverkande av spelutrustning för det fall någon anordnar roulettspel utan att först ha skattepliktigt betalat spelskatt. Genom den föreslagna omläggningen skall spelskatt betalas i efterskott. Straff- och förverkandereglerna för den som anordnar spel utan att först ha betalat skatten kan då inte längre kvarstå. De bör därför utgå. En är om det behövs andra straffsanktioner i fråga stället för de som nu föreslås avskaffade. Enligt Vår behövs inte det. För den som anordnar tilluppfattning spel utan att ha fått sådant tillstånd ståndspliktigt finns straffbestämmelser i lotteriförordningen (1939:207). Anordnar någon, med eller utan tillstånd, utan att lämna deklaration och betala roulettspel skatt eller lämnar sådan anordnare oriktiga uppgifter till beskattningsmyndigheten kan, förutom reglerna om skattetillägg, sanktionerna i skattebrottslagen (1971:69) bli tillämpliga. Efter den föreslagna omläggningen faller då utanför det sanktionerade området endast rena betalningsförsummelser. Någon anledning att straffbelägga dessa särskilt för spelskatt finns enligt vår mening inte.

2o§ Denna särregel om förhandsbesked för spelskatt kan som tidigare (8.2.1) nämnts utgå.

21 § Bestämmelserna i denna paragraf ersätts i förslaget

SPECIALMOTIVERING 339

av 1 kap. 1 § och 3 kap. 5 § LPP} Förevarande paragraf kan därför utgå.

22 § I denna paragraf finns nu bestämmelser om besvär över beslut som meddelats med stöd av ett antal bestämmelser i spelskattelagen. Enligt vårt förslag skall dessa bestämmelser utom en, 5 §, upphävas. I 22 § görs följdändringar till detta förslag.

23 § I likhet med övriga punktskatteförfattningar görs här en allmän hänvisning till LPP.

10.2.14 Spelskattekungörelsen (1973:30)

1 § I denna bestämmelse finns f.n. ett bemyndigande för RSV att meddela anvisningar för tillämpningen av spelskattelagen. Vidare får RSV meddela föreskrifter för kontroll och uppbörd av spelskatt. Tidigare (3.5) har föreslagits att grunderna för beskattningsförfarandet tas in i LPP och att de föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen tas in i en förordning, FPP. I den mån det i särskilda fall behövs föytterligare reskrifter till LPP får dessa meddelas av beskattningsmyndigheten (29 § FPP). Om det i övrigt behövs föreskrifter för verkställighet av spelskattelagen får de meddelas av regeringen enligt reglerna i regeringsformen (8 kap. 13 § första stycket 1). Den nuvarande regeln i 1 § är mot denna bakgrund obehövlig. Den har därför utgått i förslaget.

3 § Denna bestämmelse utgår av samma skäl som anförts under 14 § spelskattelagen (10.2.13).

340 SPECIALMOTIVERING

10.2.15 Lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar

2§ Första stycket i denna paragraf har i förslaget utgått och ersatts av bestämmelserna i 1 kap. 5 § LPP. I övrigt har,förutom vissa formella justeringar,införts möjlighet att återbetala vid import betalad skatt enligt 9 kap. 4 § LPP.

3§ I denna har endast gjorts en redaktionell paragraf följdändring.

7§ Registreringsbestämmelserna har i förslaget utformats så att i varje skatteförfattning anges vem som skall vara registrerad. Bestämmelserna om registreringsförfarandet har tagits in i FPP. Förevarande paragraf har i förslaget utformats i enlighet med detta varvid de bestämmelser som rör registreringsförfarandet har utgått.

8§ I denna paragraf finns bestämmelser om redovisning och deklaration. Dessa bestämmelser ersätts i förslaget av 2 kap. LPP och har till följd härav utgått. Innebörden av de föreslagna redovisningsreglerna i LPP har behandlats tidigare (4.2).

9§ I denna paragraf, som reglerar avdrag i deklarationen, föreslås att avdrag i fortsättningen görs med avgiften på förpackningarna. Denna ändring föreslås även i

övriga avdragsregler i punktskatteförfattningarna och

har kommenterats i specialmotiveringen till 6 § 2 mom. lagen om särskild varuskatt (10.2.3). I övrigt har endast en formell omarbetning gjorts av paragrafen i förtydligande syfte.

SPECIALMOTIVERING 341

12 § Bestämmelsen har i förslaget utgått och motsvarande bestämmelse har tagits in i förslaget till LPP.

13§ I paragrafen har endast gjorts en mindre justering på grund av att 8 § föreslås upphöra att gälla.

14§ I denna paragraf har liksom i övriga punktskatteförfattningar tagits in en hänvisning till LPP.

10.2.16 Kungörelsen (1973:717) om uppbörd m.m. av totalisatoravgift

2§ Bestämmelserna i denna paragraf ersätts av regler i LPP. Förslaget innebär bl.a. att förhandsbesked skall kunna lämnas om totalisatoravgift. Denna fråga har behandlats tidigare (8.2.1).

5§ Registreringsbestämmelserna har utformats så att i skatteförfattningarna har angetts vem som skall vara registrerad. Bestämmelser om registreringsförfarandet har tagits in i FPP. Paragrafen har i förslaget utformats i enlighet med detta, vilket medfört att stora delar av paragrafen har kunnat utgå. Vidare har i paragrafen tagits in en definition av vem som är avgiftsskyldig. Detta innebär dock ingen ändring av vad som redan gäller enligt 7 §.

6§ I denna paragraf finns en vitesregel som kan användas mot den som inte medverkar vid registrering. Denna paragraf har utgått i förslaget av samma skäl som anförts till motsvarande ändring i 20 § reklamskattelagen (se 10.2.12).

342 SPECIALMOTIVERING SOU 1981283

7§ Denna bestämmelse ersätts i förslaget av en regel i 5 § med samma innebörd. Förevarande paragraf kan därför upphöra att gälla.

8 - 10 §§ I dessa bestämmelser regleras redovisning av totalisatoravgift. Enligt förslaget skall reglerna i 2 kap. LPP tillämpas på totalisatoravgift vilket medför att förevarande paragrafer kan utgå. De ändringar som detta medför har behandlats tidigare (se bl.a. 4.2.5).

13 § I bestämmelsen regleras nu besvär över 5, 6 och 10 §§ i kungörelsen samt mot föreläggande av vite. Nämnda

paragrafer har tidigare föreslagits bli upphävda. Reg-

ler om besvär över beslut om vite föreslås i 8 kap.

LPP; Därför kan förevarande paragraf upphöra att gälla.

14§ Denna paragraf är ett bemyndigande för RSV att meddela föreskrifter för kontroll av uppbörd och redovis-

ning av totalisatoravgift. Vidare får verket meddela

de anvisningar som behövs för tillämpningen i övrigt av denna kungörelse. Tidigare (3.5) har föreslagits att grunderna för beskattningsförfarandet tas in i LPP och att de föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen tas in i en förordning, FPP. I den mån det i särskilda fall behövs ytterligare föreskrifter till LPP får dessa meddelas av beskattningsmyndigheten (29 § FPP). Om det i övrigt behövs föreskrifter för verkställighet av kungörelsen om totalisatoravgift får de meddelas av regeringen enligt reglerna i regeringsformen (8 kap. 13 § första stycket 1). Den nuvarande regeln i 14 § är mot denna bakgrund obehövlig. Den har därför utgått i förslaget. I stället för den upphävda bestämmelsen har i 14 § tagits in en allmän hänvisning till LPP.

SPECIALMOTIVERING 343

10.2.17 Lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavg gift för olieprodukter

3 § I denna paragraf, som reglerar avdrag i deklarationen, föreslås att avdrag i fortsättningen skall göras med avgiften på varan. Denna ändring föreslås även i övriga avdragsparagrafer i punktskatteförfattningarna och har kommenterats i specialmotiveringen till 6 § 2 mom. lagen om särskild varuskatt (se 10.2.3). Övriga ändringar för särskild beredskapsavgift överensstämmer med de som föreslagits för allmän

ändringar

energiskatt.

10.2.18 Bilskrotnin sla en 1 7 : 4 )

11 § Enligt denna paragraf skall bestämmelserna i lagen om försäljningsskatt på motorfordon med vissa undantag tillämpas på skrotningsavgift. Vidare gäller nu LFK:s bestämmelser för skrotningsavgift. Enligt förslaget skall, förutom reglerna i lagen om försäljningsskatt, LPP tilllämpas på skrotningsavgift. I 11 § har därför tagits in en erinran om detta.

10.2.19 Lagen (1977:306) om drvckesskatt

3 § Denna bestämmelse ersätts av reglerna i 1 kap. 5 § LPP och har därför föreslagits utgå.

344 SPECIALMOTIVERING

6 §

I denna paragraf finns bestämmelser om registrering.

I förslaget kvarstår endast bestämmelsen om vem som

skall vara registrerad. Övriga registreringsbestämmel-

ser, som rör förfarandet, har tagits in i FPP.

7 § Den som vägrar att medverka vid registrering kan enligt denna paragraf föreläggas vite. Paragrafen har utgått i förslaget av samma skäl som anförts till motsvarande ändring i 20 § reklamskattelagen (se 10.2.12)

8 § Bestämmelsen, som reglerar registrering av importörer som skattskyldiga hos RSV, har utformats i enlighet med övriga liknande bestämmelser i punktskatteförfattningarna. Regler om förfarandet vid registrering föreslås i FPP

9 § Genom övergången till faktureringsmetoden vid redovisningen av punktskatterna har tidigare föreslagits (4.2.2) en justering av skattskyldighetens inträde för skatt på spritdrycker och vin. Till följd av det förslaget föreslås en justering av första stycket i 9 §. Skattskyldighetens inträde har därvid knutits till leveransen av den skattepliktiga varan.

12 § I denna paragraf finns regler om deklaration. Enligt förslaget skall bestämmelserna om redovisning m.m. i 2 kap. LPP gälla för dryckesskatt. Förevarande paragraf har därför utgått. Förslaget till 2 kap. LPP har behandlats tidigare (4.2).

13 § Avdrag i deklarationen kan göras enligt denna paragraf. Det föreslås att avdrag i fortsättningen görs med skatten pâ varorna. Vidare föreslås en proportionerings-

SOU 1981283 SPECIALMOTIVERING 345

regel i slutet av paragrafen. Dessa ändringar föreslås även i övriga avdragsparagrafer i punktskatteförfattningarna och har kommenterats i specialmotiveringen till 6 § 2 mom. lagen om särskild varuskatt (10.2.3).

14§ Denna bestämmelse kan utgå. Den ersätts av regler i 1 kap. 1 § LPP.

15§ I denna paragraf har endast formella justeringar gjorts.

16 § I denna paragraf görs, liksom i övriga punktskatteförfattningar, en hänvisning till LPP.

10.2.2O Lagen (1978:69) om försäliningsskatt på

motorfordon

3§ I förslaget har första stycket utgått. Det föreslås bli ersatt av 1 kap. 1 och 5 §§ LPP. I andra stycket föreslås endast formella justeringar.

9§ Bestämmelser om deklaration finns f.n. i denna para- I ersätts första graf. förslaget stycket av 2 kap. LPP. De ändringar som detta medför har behandlats tidigare (se bl.a. 4.2.4). I andra och tredje styckena regleras i deavdrag klarationen. Det föreslås att avdrag i fortsättningen skall göras med skatten på varorna. Vidare föreslås en regel om redovisning av skatt för vilken avdrag tidigare gjorts på grund av förlust på fordran. Denna ändring föreslås även i övriga avdragsregler i punktskatteförfattningarna och har kommenterats i

546 SPECIALMOTIVERING

specialmotiveringen till 6 § 2 mom. lagen om särskild varuskatt (se 10.2.3).

10 § Deklarationstiden anges i första stycket. Denna bestämmelse har i förslaget utgått och ersatts av 2 kap. 8 § LPP. Bestämmelsen i andra stycket har också utgått och ersatts av 2 kap. 7 § LPP.

16 § I denna paragraf har endast gjorts formella justeringar!

19 § En hänvisning till LPP har, i likhet med övriga punktskatteförfattningar, tagits in i denna paragraf.

10.2.21 Förordnin en om försälnin sskatt på motorfordon

2, 3 och 7 §§ Dessa paragrafer avser förfarandet vid registrering. De föreslås bli ersatta av bestämmelser med något mer allmän karaktär 1 2 - 5 §§ FPP.

10.2.22 Lagen (1978:144) om skatt på vissa resor

4 § Denna bestämmelse föreslås bli ersatt av motsvarande regel i 2 kap. 5 § LPP.

6 § Bestämmelserna om registrering till reseskatt har i förslaget ändrats i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser för övriga punktskatter. I skatteförfattningen har därför i förslaget angetts vem som skall vara registrerad som skattskyldig hos RSV. Bestämmelserna om registreringsförfarandet återfinns i 2 - 5 §§

SPECIALMOTIVERING 347

FPP. Uppgiftsskyldigheten enligt andra stycket ersätts av bestämmelserna i 3 kap. 5 § LPP.

7 § Enligt denna bestämmelse kan vite användas mot den som inte lämnar uppgifter för registrering enligt 6 §. Motsvarande regler skall gälla enligt 3 kap. LPP (se 10.2.12 vid 20 §). Förevarande paragraf har därför ändrats med anledning av detta. Dessutom har en formell justering gjorts i paragrafen.

10 § Regler om deklaration finns f.n. i denna paragraf, som i förslaget ersätts av bestämmelserna i 2 kap. LPP.

11 § Avdrag i deklarationen får enligt denna paragraf göras för skatt som hänför sig till en kundförlust. I förslaget har införts proportioneringsregler liksom återföringsregler om betalning sedan flyter in. Dessa förslag överensstämmer med vad som tidigare föreslagits för övriga avdragsregler i punktskatteförfattningarna. Denna ändring har kommenterats i specialmotiveringen till 6 § 2 mom. lagen om särskild varuskatt (se 10.2.3).

13§ Bestämmelserna i denna paragraf ersätts av reglerna i 1 kap. 1 § och 3 kap. 5 § LPP. I förslaget har de nuvarande bestämmelserna utgått och i stället har tagits in en allmän hänvisning till LPP.

10.2.23 Vägtrafikskattelagen (1973:601)

För vägtrafikskatt föreslås, som framgått tidigare, att endast vissa avsnitt av LPP blir tillämpliga. Vid utformningen av LPP:s anknytning till vägtrafikskattelagen har valts att i den lagen ange i vad mån LPP

348 SPECIALMOTIVERING

skall tillämpas. I 1 kap. 2 § LPP har intagits en upplysning att lagen gäller för vägtrafikskatt i den omfattning som föreskrivs i vägtrafikskattelagen. I princip har sålunda valts samma metod som f.n. gäller för vägtrafikskattelagen med hänvisning till LFK:s bestämmelser. De gällande hänvisningarna i vägtrafikskattelagen till LFK:s bestämmelser har fått kritik bl.a. för att de är oöverskådliga. I förslaget har vi därför försökt göra en ytterligare systematisering av hänvisningarna. Vidare har nya rubriker införts.

3§ Paragrafen innehåller bestämmelser om beskattningsmyndigheterna och allmänna ombuden för vägtrafikskatt. I förslaget har införts ett nytt andra stycke om sakkunnig hos beskattningsmyndigheterna. F.n. finns i 30 § vägtrafikskattelagen en hänvisning till 13 § LFK, som avser sakkunnig. Eftersom denna hänvisning är otydlig har den flyttats till 3 § där den passar bättre av systematiska skäl. I fjärde stycket föreslås en formell justering för att bestämmelsen skall överensstämma med motsvarande regel i 1 kap. 7 § LPP. Det nuvarande andra stycket, som behandlar de allmänna ombuden, har i förslaget tagits som tredje stycke. Det har dock kompletterats med ett stadgande om att ombudet skall yttra sig i mål och ärenden om befrielse från eller nedsättning av skatt enligt 39 § eller om förhandsbesked enligt 7 kap. LPP. Motiv till denna ändring har lämnats tidigare (3.4.2). Det kan påpekas att Vårt förslag inte innebär att allmänna ombudet skall yttra sig i andra frågor enligt 39 § vägtrafikskattelagen, t.ex. i frågor om förhöjd fordonsskatt i stället för kilometerskatt.

24§ Förutsättningarna för efterbeskattning anges i denna paragraf. I fjärde stycket hänvisas nu till bestämmel-

SPECIALMOTIVERING 349

serna i LFK om efterbeskattning vid oriktig uppgift i mål om skatt och vid åtal för skattebrott. I förslaget har, i förtydligande syfte, regeln om efterbcskattning vid oriktig uppgift i mål om skatt tagits in i sin helhet i vägtrafikskattelagen. I övrigt hänvisas till 4 kap. 11 och 12 §§ LPP om efterbeskattning av dödsbo och efterbeskattning vid åtal för skattebrott. Regeln om efterbeskattning av dödsbo har tidigare gällt även för vägtrafikskatt men har vid en ändring av bestämmelserna fallit bort. Den förs sålunda nu åter in i vägtrafikskattelagen.

26 § I denna paragraf har i förslaget införts en regel om efterbeskattning för flera perioder av ett skatteår. Vid bedömningen av om det belopp efterbeskattningen avser är att anse som ringa skall enligt förslaget tas hänsyn till det sammanlagda beloppet som tillkommer genom efterbeskattning för perioderna. Detta förslag har motiverats tidigare (5.2.2).

26 a § Enligt 30 § vägtrafikskattelagen får f.n. rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende göras i skattebeslut med stöd av 22 § LFK. I en ny paragraf i vägtrafikskattelagen, 26 a §, har i förslaget tagits in en bestämmelse motsvarande 22 § LFK. Detta innebär således endast en teknisk justering.

27 och 28 §§ I iessa paragrafer föreslås endast formella ändringar av hänvisningen till reglerna om särskilda avgifter. Dessa ändringar kan dock inte slutföras förrän skattetilläggsutredningen lämnat sitt förslag till lag om skattetillägg och förseningsavgift avseende punktskatteamrådet (se 9.4).

350 SPECIALMOTIVERING

30§ Paragrafen innehåller i första stycket nu flera hänvisningar till LFK. Detta stycke har i utförslaget gått. I stället har hänvisningarna till motsvarande bestämmelser i LPP systematiserats och tagits in i olika paragrafer (se 3, 26 a och 30 a §§ i förslaget).

30a§ I denna paragraf har i förslaget tagits in hänvisningarna till LPP:s kontrollregler. F.n. finns motsvarande hänvisningar till LFK:s kontrollregler i 30 §. De ändringar som LPP:s kontrollregler innebär har behandlats tidigare (7.6).

30 b § Tidigare (8.2.1) har föreslagits att förhandsbesked skall lämnas även för vägtrafikskatt. En hänvisning till LPP:s bestämmelser om förhandsbesked har därför tagits in i denna paragraf.

31§ Besvärsbestämmelserna för vägtrafikskatt finns i denna paragraf, som nu hänvisar till vissa besvärsbestämmelser i LFK. Förslaget innebär i princip ingen ändring av besvärsordningen för beslut om vägtrafikskatt. Bestämmelser om besvär över förhandsbesked har dock införts. Dessa ansluter sig till vad som gäller enligt LPP för besvär över förhandsbesked.

10.2.24 Vägtrafikskattekungörelsen (1973:776)

10§ I denna paragraf har endast formella gjorts justering» ar.

50§ Bestämmelser om kontroll av vägtrafikskatt finns f.n. i denna paragraf. I förslaget har andra paragrafens

SPECIALMOTIVERING 351

stycke, som ersätts av 6 kap. 1 § andra stycket och 9 § LPP,utgått.

52 § I denna paragraf har gjorts en formell justering till följd av motsvarande ändring i förslaget till 3 § fjarde stycket vägtrafikskattelagen.

54 § Tidigare har föreslagits att 50 § andra stycket skall upphöra att gälla. Till följd av detta har besvärsregeln i 54 § tredje stycket i förslaget ändrats såvitt den avser 50 §.

10.2.25 Kungörelsen (1973:77) om återbetalning och avräkning av vägtrafikskatt m.m. för fordon som använts utom riket

2 c § I denna bestämmelse har endast gjorts en formell justering.

10.2.26 Lagen (1972:435) om överlastavgift

9 § Tidigare (3.4.2) har föreslagits att ett förtydligande görs i reglerna om allmänt ombud för överlastavgift. Ett sådant förtydligande har genom en hänvisning till 3 § tredje stycket första punkten vägtrafikskattelagen gjorts i förslaget till 9 §. Bestämmelserna om kontroll och besvär har i förslaget flyttats till en ny paragraf 10 §. I övrigt innebär förslaget inga ändringar av nuvarande 9 §

10 § I ienna paragraf har genom hänvisning till 6 och 8 kap. LPP tagits in bestämmelser om kontroll och besvär. De förändringar som de föreslagna kontrollbestámmelserna i LPP innebär har behandlats tidigare

352 SPECIALMOTIVERING

(7.6.4). I övrigt medför förslaget i princip inga ändringar.

10.5 Förslag till ändringar i prisregleringsförfattfattniñgar m.m.

10.3.1 Lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område

10§ Avgiftsskyldig för leveransavgift för potatis är f.n. potatisproducenterna. Avgiften erläggs dock till det bränneri eller den stärkelsefabrik som potatisen levererats till. Bränneriet eller stärkelsefabriken betalar sedan avgiften till JN. Denna ordning är praktisk och vi förordar därför att avgiftsskyldigheten även formellt flyttas över till brännerierna och stärkelsefabrikerna. I punkt 5 i förevarande paragraf har därför denna ändring gjorts i förslaget. I övrigt har endast vissa formella justeringar gjorts.

11 § Enligt förslaget blir LPP i princip i sin helhet tilllämplig på de avgifter som erläggs till JH enligt jordbruksprisregleringslagen. Vi föreslår att en erinran om detta förs in på annan plats i lagen (23 §). Nuvarande 11 § blir därmed överflödig.

12 och 13 §§ Paragrafen ersätts av bestämmelserna i LPP. De har därför utgått i förslaget.

17§ Tredje stycket av förevarande paragraf ersätts av bestämmelserna i LPP. Det har därför utgått i förslaget. I övrigt har endast formella justeringar gjorts.

20 § Tidigare har föreslagits att LPP:s regler blir till-

SPECIALMOTIVERING 353

lämpliga på alla avgifter som erläggs till JU enligt jordbruksprisregleringslagen. Reglerna om deklaration i efterhand för avgiftspliktiga händelser kommer därmed i att gälla även för avgifter vid utförsel princip 18 §. Med hänsyn till att en exporterad vara är enligt utom svenska kontroll när deklarationen myndigheters skall lämnas bör kunna krävas att den avgiftsskyldige ställer säkerhet för sådan avgift innan utförsel får ske. En bestämmelse om detta har lagts till 20 §. Här säkerhet inte ställs bör avgiften i enlighet med gällande ordning betalas före utförseln.

21 § Den nuvarande bestämmelsen i denna paragraf, att JH:s beslut om avgift vid införsel eller utförsel länder till omedelbar efterrättelse, ersätts i förslaget av 5 kap. 18 § LPP med motsvarande innebörd.

21b§ Paragrafen innehåller bl.a. en hänvisning till nu gällande 11 - 13 §§. Enligt förslaget ersätts dessa paragrafer av bestämmelser i LPP. Hänvisningen i 21 b § blir därmed obehövlig och har utgått.

23§ Bestämmelserna i nuvarande 23 § om ränta ersätts av bestämmelser i 5 kap. LPP I nuvarande 11, 33 och 34 §§ finns regler om att LFK delvis skall gälla för vissa prisregleringsavgifter. Enligt förslaget skall LPP i princip gälla i sin helhet för avgifter som erläggs till JN. I 23 § har gjorts en erinran om detta.

24§ Paragrafen ersätts av bestämmelser i LPP. Den har därför utgått i förslaget.

33 § Hänvisningen i denna paragraf till reglerna i LFK har

354 SPECIALMOTIVERING

utgått i förslaget och, för skyldighet att använda viss ersatts av råvara, en hänvisning till LPP,

34 § I denna paragraf finns en till 47 § LFK. hänvisning Denna har i hänvisning utgått förslaget. På grund av att hela LPP enligt 1 kap. 1 § den skall lagen gälla för prisregleringsavgifterna behövs inte ersättnågon ningsbestämmelse.

34a§ Bestämmelser om straff för förseelser vid avgiftsredovisningen finns i denna paragraf. I har förslaget gjorts vissa formella justeringar av Vidaparagrafen. re har straffansvar införts för den som är att skyldig använda viss råvara om han brister i sin bokföringsskyldighet.

10.3.2 Förordningen (1967:524) om prisreglering på jordbrukets område

1 § Enligt denna bestämmelse har JN nu rätt att bestämma föreskrifter för fastställelse och betalning av avgift. Tidigare har föreslagits att bestämmelserna i LPP i princip i sin helhet skall för gälla prisregleringsavgifterna. Bemyndigandet för JH att meddela föreskrifter bör därför utgå. JH bör dock i fortsättningen kunna medge undantag från bestämmelserna i LPP om det behövs. I vilka fall detta skall få ske framgår i förslaget av särskilda bestämmelser i jordbruksprisregleringslagen och LPP. Som exempel kan nämnas att JN enligt förslaget får bestämma redovisningsperiodens längd och deklarationstiden 8 (2 kap. 3 och §§ LPP).

10 § Paragrafen innehåller f.n. bemyndigande för jordbruksnämnden att besluta i vilken LFK skall utsträckning

SPECIALMOTIVERING 355

gälla för avgifterna. Förslaget innebär, som framgått tidigare, att LPP i princip i sin helhet skall gälla även för prisregleringsavgifterna på jordbrukets område. Endast om det finns särskilda bestämmelser om det får JU göra undantag från LPP. Sådana bestämmelser har bl.a. tagits in i LPP. Förevarande paragraf har utgått i förslaget.

10.3.3 Förordningen (1981:639) om utjämning av industrins kostnader för iordbruksråvaror

10 § Den nuvarande hänvisningen till LFK i denna paragraf bör utgå. I stället blir LPP tillämplig på avgifter genom hänvisningen i 1 kap. 1 § den lagen.

11§ Paragrafen innehåller nu bemyndigande för JH att besluta i vilken utsträckning LFK skall gälla. Något så-

dant bemyndigande bör inte gälla fortsättningsvis.

Det har därför utgått i förslaget.

10.3.4 Lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område

8§ Enligt denna paragraf betalas avgiften f.n. i den ordning som JE bestämmer. Enligt förslaget skall, som nämnts, LPP i sin helhet gälla för prisregleringsavgifterna. Bemyndigandet för JH att bestämma om den ordning som skall gälla för betalning m.m. av avgiften har därför utgått i förslaget. I vissa fall kan dock behövas undantag från LPP:s regler. Dessa undantag bör meddelas av JN. Särskilda regler om detta föreslås i LPP och prisregleringsförfattningarna. Regler om Vem som är avgiftsskyldig för prisregleringsavgift på fisk finns f.n. i särskilda föreskrifter som JN har meddelat. Av fiskprisregleringslagen framgår inte Vem som är avgiftsskyldig. I vissa fall

356 SPECIALMOTIVERING

skall de avgiftsskyldiga betala avgiften till en kommunal fiskhamnsförvaltning eller annan organisation som i sin tur redovisar avgiften till JN. När detta skall ske bestäms av JN. I förevarande paragraf finns ett bemyndigande för JH att besluta om sådan redovisning. Tidigare (4.2.2) har föreslagits att avgiftsskyldighetsreglerna görs om så att de som nu skall redovisa avgiften till JN görs avgiftsskyldiga. Genom detta förslag kan även sistnämnda bemyndigande utgå. De nuvarande reglerna i paragrafen föreslås således upphöra att gälla. Det kan ifrågasättas om inte reglerna om vem som är avgiftsskyldig bör tas in i fiskprisregleringslagen.

9§ I denna paragraf finns nu en hänvisning till vissa bestämmelser i LFK. Enligt förslaget skall LPP i princip i sin helhet tillämpas på de avgifter som erläggs till annan än tullverket enligt fiskprisregleringslagen. En erinran om detta föreslås på annan plats i lagen (19 §). Nuvarande 9 § blir därmed överflödig och har utgått.

11§ Genom den omläggning av avgiftsskyldigheten som föreslagits under 8 § kan andra stycket i förevarande paragraf utgå. I övrigt har endast en formell justering gjorts.

13§ Vi föreslår att LPP:s regler blir tillämpliga på alla avgifter som erläggs till annan än tullverket enligt fiskprisregleringslagen. Reglerna om deklaration i efterhand för avgiftspliktiga händelser kommer därmed i princip att gälla även för avgifter vid utförsel. Med hänsyn till att en exporterad vara är utom svenska myndigheters kontroll när deklarationen skall lämnas bör kunna krävas att den avgiftsskyldige ställer säkerhet för sådan avgift innan utförsel får ske. En

SPECIALMOTIVERING 357

bestämmelse om detta föreslås i 13 §. När säkerhet inte ställs, bör avgiften betalas före utförseln.

15§ Bestämmelserna i denna paragraf, som gäller ränta på obetald och indrivning av obetald avgift och avgift ersätts av regler i LPP. Paragrafen har därför ränta, utgått i förslaget.

16 § Den nuvarande bestämmelsen i denna paragraf, att JN:s beslut om avgift länder till omedelbar efterrättelse, ersätts i förslaget av 5 kap. 18 § LPP med motsvarande innebörd.

19§ I denna finns f.n. en hänvisning till LFK:s paragraf kontrollbestämmelser. Denna hänvisning har utgått i förslaget och ersatts med en erinran om att bestämmelserna i LPP gäller för de avgifter enligt prisregleringslagen som inte skall erläggas till tullverket.

20 § I denna finns nu en hänvisning till vissa beparagraf stämmelser i LFK. Denna hänvisning har utgått i förslaget.

21§ Bestämmelser om straff för förseelser vid avgiftsredovisningen finns i denna paragraf. På grund av införandet av LPP bör vissa formella justeringar göras i paragrafen. Dessa innebär ingen ändring av gällande ordning.

23§ Tredje stycket som innehåller en hänvisning till LFK ersätts av bestämmelser i LPP. Detta stycke har därför utgått i förslaget.

358 SPECIALMOTIVERING

10.3.5 Lagen (1976:298) om statsplombering av utsäde

och om växtförädlingsavgift

6§ Enligt förslaget skall LPP, med undantag av 2, 3 och 7 kap., gälla för växtförädlingsavgift. De bestämmelser i LPP som inte skall tillämpas på växtförädlingsavgift avser dels redovisning och som deklaration, inte lämnas av de avgiftsskyldiga för sådan avgift, dels reglerna om förhandsbesked. I första har stycket hänvisningen till LFK bytts ut mot en hänvisning till LPP i enlighet med vad nu sagts. I andra stycket har endast gjorts smärre ändringar för att anpassa reglerna till LPP.

10.4 Förslag till ändringar i övriga författningar

10.4.1 Bevissäkringslag (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen

1 § Eftersom reglerna i denna lag även i fortsättningen skall gälla för punktskatterna och prisregleringsavgifterna har i förslaget till förevarande paragraf tagits in en hänvisning till LPP.

10.4.2 Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

2§ I denna paragraf har i ett förslaget gjorts tillägg för betalningssäkring som skall göras med stöd av 5 kap. 17 § LPP, vilken paragraf motsvarar nuvarande 27 a § LFK. Tillägget innebär således i princip inte någon ändring.

SPECIALMOTIVERING 359

10.4.3 Förordning (1970:752) med instruktion för riksskatteverket

8 § Tidigare (8.2.2) har föreslagits att reklamskattenämndens och energiskattenämndens verksamhet skall upphöra. Bestämmelserna om de nämnderna har därför utgått i förslaget till förevarande paragraf.

9 § Förslaget innebär som tidigare nämnts att reklamskattenämnden och energiskattenämnden upphör med sin verksamhet och att rättsnämnden förstärks med fyra suppleanter som har särskild sakkunskap i reklam- och energiskattefrågor. På grund av detta bör antalet suppleanter i rättsnämnden utökas till 28.

14 §

Ändringen i denna paragraf har gjorts på grund av för-

slaget att rättsnämnden även skall avgöra förhandsbesked om reklamskatt.

10.4.4 Förordningen (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m.

1 § Tidigare (9.3) har föreslagits att regeringen skall besluta om befrielse från, nedsättning av eller återbetalning av skatt m.m. enligt 9 kap. 4 § LPP. Bemyrdigandet för RSV i förevarande paragraf att besluta i frågor enligt 46 § LFK har därför och inutgått te ersatts med en motsvarande bestämmelse om LPP.

RESERVATION

Reservation av Einar Thulin och Bo Willart

På några väsentliga punkter har vi ansett oss inte kunna biträda utredningens förslag. Det gäller användande av tvångsmedel vid beskattningsmyndighets granskning av deklarationer, sekretessen i fråga om förhandsbesked och energiskattenämndens ifrågasätta avveckling.

Tvångsmedel vid beskattningsmvndighets granskning av deklarationer (7.6.3)

Enligt utredningen bör beskattningsmyndighet få använda tvångsmedel för att få in upplysningar m.m. Myndigheten bör således även fortsättningsvis få förelägga någon vite som inte efterkommer en anmaning att lämna uppgift som behövs för skattekontrollen. Sådan möjlighet skall också gälla beträffande lämnande av varuprover. Däremot bör enligt utredningen en myndighet under sin deklarationsgranskning inte kunna tvinga den som inte vill lämna en handling att göra detta

mot sin vilja. Detta utgör en begränsning av gransk-

ningsmöjligheterna i förhållande till vad som f.n. gäller och förslaget härom grundas främst på de be-

stämmelser om s.k. editionsplikt som i dag finns i

TL och ML. Den nuvarande möjligheten att med hjälp av vite tvinga fram nödvändiga handlingar under deklarationsgranskningen bör bibehållas. Flertalet av de indirekta skatter som det här är fråga om har karaktären av

362 RESERVATION

övervåltringsskatter. Beskattningsmyndigheten har här skyldighet inte bara mot den som omedelbart har att redovisa skatten utan även mot dem som slutligen skall bara den att tillse att beskattningen blir korrekt. En rättelse i efterhand kommer också sällan den slutliga båraren av skatten till godo. Enbart kravet på att i sådana fall objektivt riktiga skattebeslut fattas så snabbt som möjligt är ett motiv för bibehållande av tvångsmedlet vid deklarationsgranskningen. Hårtill kommer att beslut om beskattning fattas flera gånger under ett beskattningsår, medan beslut om revision av en skattskyldig inte ens kommer att fattas varje beskattningsår. Att mellan de senare besluten lägga in revisionsbeslut som avser granskning av viss handling torde vara en administrativ omgång som bör undvikas.

Sekretess i frågor som rör förhandsbesked (8.2,5)

Utredningen har berört möjligheten att bibehålla se-

kretessen i frågor som rör förhandsbesked enbart i

förhållande till enskilda och sålunda låta beskattningsmyndighet ta del av meddelade beslut. Denna möjlighet till kommunicering med beskattningsmyndigheten avvisas emellertid av utredningen under hänvisning till att den i så fall borde bli generell över hela skatteområdet. Följden i det enskilda fallet av utredningens ställningstagande kan exempelvis bli att RSV:s råttsnämnd genom förhandsbesked kan besluta att skatteplikt föreligger för viss vara medan RSV:s avdelning för indirekt skatt inte tar ut skatt för varan eftersom avdelningen inte fått del av förhandsbeskedet. Detta förhållande år inte godtagbart då en jamnhet i beskattningen bör eftersträvas i förhållande till redan beskattade varor. RSV skall enligt sin instruktion genom avdelningen för indirekt skatt förmedelst råd och anvisningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av gällande

RESERVATION 363

föreskrifter inom sitt område. Detta blir på grund av sekretessbestämmelserna knappast möjligt i de fall där rättsnämnden inte i anonym form eller med skattskyldigs medgivande kan offentliggöra principiellt viktiga förhandsbesked. En ökad öppenhet på denna punkt mellan RSV:s rättsnämnd och dess avdelning för indirekt skatt framstår såsom särskilt önskvärd, eftersom förhandsbeskeden bl.a. meddelas i frågor som är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. I sammanhanget är också att observera att förhandsbesked enligt utredningens förslag skall kunna återkallas. Det är närmast skatteavdelningen som - genom att den i sin verksamhet kommer i kontakt med skattepliktsproblemen - blir den som kan ge förslag till rättsnämnden om återkallande av förhandsbesked. I ärenden som inte publiceras, kan återkallelseinstitutet därför inte komma till användning. Med beaktande av här framförda synpunkter borde utredningen inte ha ställts sig avvisande till kommunicering mellan RSV:s rättsnämnd och dess avdelning för indirekt skatt.

Energiskattenämndens ifrågasätta avveckling (8.2.2)

Punktskatteutredningen har föreslagit att energiskattenämnden avvecklas och att RSV:s rättsnämnd övertar energiskattenämndens uppgifter. En särskild energiskattenämnd behövs emellertid även i fortsättningen och den väntade utvecklingen på snarare energiområdet skärper behovet av nämnden. Energiskattenämnden har under årens lopp aktivt och på ett positivt sätt bistått beskattningsmyndigheten, framför allt när det gällt motstridiga intressen. Av naturliga skäl har nämnden varit särskilt verksam under de första åren efter ikraftträdandet av både elskatteförordningen (då under namnet elskattenämnden) och energiskatteförordningen.

364 RESERVATION

Allteftersom beskattningen kunnat normeras med ledning av bl.a. nämndens insatser har behovet av att höra nämnden minskat högst väsentligt. Ett flertal omv ständigheter gör emellertid att nämndens råd i fortsättningen kan behöva inhämtas i starkt ökad omfattning, främst på grund av den energikrävande industrins behov av skattenedsättning, energikrisen och den ökade elkraftproduktionen vid kärnkraftverken. Vid ställningstagandet till frågan om energiskattenämndens bibehållande bör även beaktas att regeringenr 1979-03-O1 tillsatt en utredning om beskattningen av energi m.m. med uppgift att bl.a. lägga fram förslag om övergång från energiskatt till mervärdeskatt kombinerat med en ny energipolitiskt betingad och samhällsekonomiskt avvägd energiskatt, förlagd till import- och producentledet. Det kan, i händelse av att en lagstiftning enligt meddelade direktiv kommer till stånd, antas att både omläggningen av energiskatten och införandet av den nya skatten med uppgift att tjäna som styrmedel kommer att medföra ett starkt ökat behov för RSV att få

rådgivande vägledning från en nämnd med energiskatte--

nämndens sammansättning, sannolikt något förstärkt med hänsyn till den nya styrmedelsskatten. Det skulle kunna övervägas att låta rättsnämnden, eventuellt förstärkt med representanter för bl.a. näringslivet, svara för de uppgifter som ankommer eller* kan antas ankomma på en energiskattenämnd. Det är emellertid att märka att det här inte gäller rättsfrågor utan lämplighetsfrågor, där det blir fråga om diskretionär prövning från RSV:s sida, en prövning grundad på rådgivning från en sakkunnig, allsidigt sammansatt nämnd. När det gäller rättsfrågor, t.ex. förhandsbesked, gäller redan nu att rättsnämnden meddelar förhandsbeskeden. Sådana frågor är emellertid mycket sällsynta när det gäller energiskatt. Det har dock förekommit att nämnden i ett sådant fall funnit det erforderligü att inhämta yttrande från energiskattenämnden. I det

RESERVATION 365

fallet gällde det att ta ställning till om det kunde anses att ett visst slag av kraftförbrukäre förbrukade sin kraft i industriell verksamhet med rätt till lägre skattesats. Energiskattelagen innehåller vidare vissa andra bestämmelser där viss diskretionär prövning kan bli aktuell, t.ex. 3, 15, 21 och 26 §§. Även tillämpningen av andra energiskattelagen berörande bestämmelser kan föranleda diskretionär prövning, t.ex. 5 § energiskatteförordningen och 3 § lagen om nedsättning av allmän energiskatt (1974:992). I enlighet med vad sålunda anförts får övervägande skäl anses tala för att energiskattenämnden får bibehållas med nuvarande uppgifter och tills vidare i nuvarande sammansättning.

W

SOU mu m mw H mm nu An 567

pocwcms

|.axmø

mm mm

:oo

m

.pwm.©mp u«p.axou

«Sam

Hxmmoxozpc unammsow

HMW5hw

I

Hxmmxmnov

wcwcxpmecm

nmwmu

P

møpoawcxmuxsz

omcme mmums

m

%0UNCWE

om ao

Hmapmxpmu:mHax

w om

m_ w N_ 0_

axwmmnwc

:oo :ax am :ax m

.sdhmmq

m :oo :oo :oo

nom M mm www M mm xwe m ›

w

:ma mm mz m mm P

umcme umvwm

Hafla

Auawmmcaøampop

¢mw§fiE_EgH

cacme

Haag .pma

Haag

Amumw

EOCH

uñpmzonpapmaxon

.

#®P%®

F

.

gamma

co»

mcovflpmcoapwhmaxwu

ucmmcfi sopa .uom.ømn ocwmnfl cmzms .h0n.uop :mHmcH gamma .pwm.ømp zmeaoxcfi

uv m. ECZH = hoe

cmcma

:oo

-mm=HcmH›oumm

mnovowpma

umsms wwnwa wanes

imømuowhw

omøme

. — _ I: F

m

.mha

nawpwn

mummmx

pm

cos

.mpmnmx

Anm

.mpmmnx

pmm |m |w

pmuowpom

mmm

sazmabocmn

mm mm cm

zwamcsmsnawpwu

zoo

mcacncumn

:oo

uzmpemm

m:Hnwuamwmmgm

CWHH

Haw» Hama Han»

møoaonmauaaxmppmxm

Hmsmccm

musmmmwxmpmmcmw wwcmmmwxwgmwumw ou:mwmpxmgmm:mH

Hmsøccm

mam

mcwøampon

HmHv.m:anmwH mcwhmhpmawmh mcwcnammhmm wcwsmhwmnmmh

wsmw map»:

mzflcnawmnnm m:mpomH mcflcfiammnom

:mv:

w:mpmmH pmwwaon møwhowH

mmmHoomh

ocmhpøw vassa wmccm

& :oo hm: :mye :oo mm

oomppøw

som

weapon

ppmxmsHm

pmxozaopaamu

£00

poppwxmvxcsm

awmxmmwzwcnmwmgnm

nmmcmnpopmm

Hua

ymxozhumxmsa

IFHME

.pwHwm\pumxm ppmxumxwnoa

H

gemxmmoxcznø

e<qHm xmpuwxw uaaxmgmm

ära.

»«fima

HEM

._ mmspø :oo

368 B T; mm nu nu ou O UV mm m :83

|opm mmwH .H33

mumm som

mømmwwpmpon

:mn

nppmxm

co»opHp:mx

upnwpmpw

Hxmzwwsmn

com

nmaam

:oo vom

mmLcw

-gngmoxoagu

mm

axwommg pmms .zmammzaw

wcwcxpmecm

Emo:

pm

Hwemwcm

o m

umaamw popoeoe

Hxmcwwsoa

epopm

w

mo som

m”—m—

om

aafiv 33

»samma

amphmx

mmwpxñanppmxm

o_ :oo

mchmwwawmmz

m

Hmm:«:xoam

am m

mmnuaaxm mxmwcxmv

m

mnmnamm

m

.E:nmmA mzhmuao

.

cwmzmn

:oo :oo

.nämns

0 m

.xp«o »Emm

..

HHHH Wim: pmm

I: m m n m

:pm m

Esme

m_

Iamc mm .amp

om m›

.mama

Auapwmcazaaumn

Hamxw

song

pmwmw

HHH»

.umm.ømh

vmzws

vapmsoapmpmaxwo

.

gosa aoca

m

»samma pmpmo

aaflp

:may »mama nu

so.:

e

cmuamxm mmmwma poucmwm pmeeoxcfl wmcsma .amm.vmp pfieeoxzw hocmzms .gwm.cmh

mena

Mamma mwm Em pwwmm EOCH hmwwc .pmm wanna“ »ammo

uv

som

:oo

ømzma

|mwc«:mwoumm mcouowuom

wanna vwcme

mzwznammpnmnawpmu

Oddmä hm

I P _ — P

pmm

uamnx

H . :m

»saw :pmm cm

xohhw

Am: .E.E

mHvHzxmm¢wHmm

ADM

;H :oo pmm

m:H:mmHmnwap¢:o

HH«# m

aawa

:oo

»mmm

mømposwwøaaxmapmxw

nmsavcm

damm

mccmaawsaeømsaawp

a

oammpmwmawsnamm

mpmm

muømmmaxmsmmcmw

»»mmm

muzmwmwxmpmm Mw%mm%MWpwM

pmhpmwmohamn ^m:mhomHv

ammw

mpmmmppoe wcwcaamw m:ahmmH

H®HH®

mvmhpsa cougom .Mangan

w um

pm: wxow »menu

W ap

som

«Ema

ucwn

nzwmcmn Hommm

Iwoxohüu

ummmxmwmhon

maampmmwnwcnammmrm

:oo

cnmømn mm

mm mm

um«mm\wpmxm ppmxmomwm pmwcwøxomapnm wHm§:u .##NxwH®h0§m pumxmwwsmzo ppmxuøwm

PHHW .pwmxm »mflmm

_

SOU 1981 :83 BILAGA

vsamon

0pmpLox

1:: |a m

ucznappwns mamxspnpmm

:noen

fixufimgozm

:Hmmmpo:=: trgapuwwmwp

aw

Hxmcwmcwn

som

mamaw

axwwwpwcc mxmampocw

:oo

peazosswccx

m

;mama Aoaamw

wcwzxkmasm

we

som som

m_Lxmo;3w

gnaw

m

pawwcos

LR

Hr§L;>wu3w

mm mm m

axmampmcm

w

CGHH

»Maxx ummax

cos mm Eom .F

Hawa

:oo ;oo

mcmmcmwmmdm c0mwaxmwc: opmxspnpnw

pm: :ax

Hxmflmpwcm .pom.øwA

mx

m

:ao :mn

xmmaox«

mm 0

.aønwwa hmmm pmwaco

m a

mm a mung mm H¢w$ m mm

m .m mp 3

umm

_

Kvot.

Lwumzme

m_

mm mm mm

.mama

vanns pmamm

EOSH

Acflaumcflcaapma

EOCH

smcme

.awn.vop

agge ange øwcms Haag

.»mm.cmL

m

;make »mama

uflumaoflamumaxmm

— pm

I

Lawmv

p _

pwseoxcw .;ma.c¢L UMu.EENfi.N

musa

samme ucmmcfl uoamm ccmncfl socw gamma .p0m.u®p øcmwsq :(566

uv ECCH m_ EOEH pap .Loa

som

:co

umzma Loømcme

n

|mw:a=maocmm

hmumcms

wcwcnamwnnwnampov

goøcsms pmuwzme povwcms

wcmuowhmm

HWHHG

m m v m m

awmw numb:

:oo p

mwa umnv

IHDH

Haw»

oumgpsa

HOW

Hwswucm mswpøcw

Idaxmvwøxm

xoov

wacm

:oo

waxwwmaoco

w

ammo

xHaxmmmcw:m«ow@A

&

._mHHm»mmm:H:mHww

Haw»

$hhmE%~$©h£

Acmmma

nzvavzmadaaxnganxn

wpmwm

mswanammgnm

muzmmmpxmgmmcaa w:wgmpamfimmum

zofipsnflpawfio w:m:xhmHHfip

passa

uoaaw

H

m:mxowH mumxøsasnw wucønaazc wzmpczmflc cmhmpvmfiw m:H:c:m:m mzmpmsmflc

pm

»møaosm

m

eumgacfl

mh HDH cm «F & mean som

:mn

mm cm

maampmwmøncnammsnm

Hommm

:oo an

pmmpx

nmamcmpn

pm«mm:pm>wpmm

:oo

.u4m›n\ggs:u ppmxmammocm um«mammaxwcmp

msccm øwncmn pvmxmfimpmnm xmfippxmao

F

370 BILAGA SOU 1981 :83

aawu

pm pa

:cos

|::

cec

.xnsmaxwp

m

goa goa

Hxmamam

:ax

eo

zomcwcppwwso

.nom.cm;

px xx

amma

.L¢a.cwp

ua

mm

ooc oao

wcwcxhmszm

ao

mm pm om

¢HG£

N.

oo_

pmsempmmn

mmwwmzsmcommm

so

soc -

mpmphox

:oo

cmmcmcvpmm

sm

pomnpmpmu

.N mafia ooo

.szpwmq

_.

.—_ wz »ams :oo om .o mom mm

law

nas :mc

pmvmw

...ä . _ mp

cxmgnn

?up

:mo¢:mE

Auaammcaaawpon

wwmcwm

mpnw

Ec:«

panna

oflamaowampaaxmn

EOCH

.nmumw

H m

umcsma .L®a.v®h cmcemm Em cmøema mums wmmekmc .pwm.vwg

nv cw:

uuzmd

L0

|mm=«=m«ou0m mcouowuwm

Amumzme hmøccws

UGCWE

N m m

m

mvpmm

-mms

aomw

acmpcox

manhnnwm

ma:mHmcmE

umcwepwccmamx

wanna

:mpcsom

H

mamuwnmfluaaxmpamxm

wvmmcw

nu

mzwcampmn

pm:

Hmnw

xømnaca HOHHO hmvmm wm pmssox gm: whom cmc

mc

omcfin apoaøop

auHmm\gumxm

ppmxmemaxmm ppaxmamam

pom »pm

SOU 1981 BILAGA 371 :83

:ocowpmpmdxwv

ppm

mwome

wpmcom

mca:xymE:

:xx

mmcema

mm

ugzuxmwflxus; -qu:H_;mggaH

Hxmamasmpm Hxmamaempw Hxmammsmpm

anamma

0 0 0

omawuømz

m 0

m xm _ ;zu pm ›m ›m

nos

I

amma vw»

|pm:«

Iawpmnwv:

maasxm

uxm

m

:ou pow

mwpxaaaoupøxm

mzazamamnsn

eHwHn

cmuwhamdwop

upnwvaoa

unammunmwuoa

:mmmø

m m :oo

pwumøme

mzflgmuvmfimoh

:maa

poppa

umaaonmflaxa

w

vad

pmwzwm

amwsam wcficxn

m

zmwzazxn

ammømm

you

osams pmcacus »ensam

:dum

pwwmn

maa scza

woo new

&

cpommaasm

:mmmamm:wHmv

m ©H

poaao

mm

wwempmmn

F m E0

pmm

hoowzms

noamo

pmwaco

:apa Hana

wpwmcw

Haw» Eocw

mpsnpwmn

ø«amw:H:nwoø0x

pmmcmw

mcsacafln

nwoampwnmxwwp

asamon

m

wmmnocmn zmmcwcmapu

N

mcwcnamm pwpmpwmwm

Eon

mwmw vwzws

wmamaon

so

wmczwm hmamo øawscm pmømcws wumxm xooc cmflpxm mafia

cap ca» a poo EOSM mm F som

som

-amu»Hu=ae=ox

mpmwøw

noppmxmuxcsm

.HQHHwPPOH

pmHwmpopmm«ampoe ppaxmpm:wHpmppoA

mwpxm

aamxmamnsmpm

HHH

pwHmw\ppaxm

wopmmm

ppm pay

mmzao

RD...

.m

372 BILAGA SOU 1981 :83

|L;u nus; ._. om o_ .9 mn

non

auuo_ oumm_

c a a a

2::

m›m_ mom_

.m

;Sååå

za

:ux:_:oLoçwmcwumH

vv

pzamaa

:oo

2.52: m??? mi??

zh

pawxmhmm

m mm

.xnao .xano .xuflo .xpño

ozaçeeñawcü

:oo v_ a

:oo :oo

psammn

m _› m

wuzw pawxw ma: muzw mnzw nå.. EE. om muzw :oo usaw

Q Q a

coøncms

Sim popmm uwpmw Sim gopwm

uapmmcusampmn

$5.3

m.umq.uwp

passa

H

cwumcoapmhmaxwm

human gamma Emma

mu

mona »amma ämne gamma

Amwwcm gwemw m.L0m.øwu .umm.øou .gäémg .h®Q.U®h .nmm.ump .h®m.U®H

nv so :mn o. m_ m. m; m_ m_

uwzmn

:mm:H:mwoco:

cwcms wmsws

mcmcoflnom

Esme osams Rem... annas ungas

_ _ F — _ . —

m

.wnmcmanmmwcwnoammh

I

Amw :oo 5:. Asa gmw

mmameampmom

ax»

:oo amm

. 2

.HE

.:wuoHnmamm:H:mHoumA

o ..r. m u s

m o

m m m 0 a aw 0

.=mvowp0mmm:w=mwoumh

› 0_ › › › › o. m ›

w

CWLH

h®HH®

:oo w

-asså

emo

:§3 :Hawa

sofixsmxmfl

wcwcxmp

pmm

w:E._.Emp.o.H

wwcnkm

x

m:mpowH

mm

m:opo:mHcm›xmwpmaw

cowuxsmxmwm

swam

w;_:xxmHaHp

hmpwm

pmuwo

:oo muzw

mzwcnamwpnw mswsamssow mcHsxpoaHHp wcficnammpnm mE:._.?.wE.H

cm

mménmsnu m:mAmmH

owmngza m:c.83 pmuanme

Amman

Humnwe ®HGxH® 0Amxpo

HEM

xanns $38

c« :oo Hm:

h®umHmmmw:HhwHwmxmH»A

N me

raw

mw£u:m£

uxmfixa -..penga 2833

-=amppmH

menn

Imnao

uxsnokmwamwce

in?

-ppmmpouømpm

-mmmcH:xpo>HHHa

nufiwmmnflcawuom ucflpmmaflcaapmm

pmammmm:fi:smw+: aämmcäxsoâmarw :mwm:w:HcEnnm

.GAH xwfiw .Gm

:S

Eomv

cwcpmnmmb

H

Low

pocomwwcpz

.H8

Hmnmsamcwc

pwHm ;maya wswm pfmå cxwcmw fi._.m xmww c;ou:H wsHmc

.n ca .Low pwflm CE :oo & « N m

SOU 1981 8 7/ nu T; Tu nn Mm 373

m

.

m

anamma

som

-Emmy

ucflumammumflym xcwsoammhmanm

cm_ac_

nmmcwsuuwwpnm

mo›o_

HH

m

.xpao

omamssnpmmm

m.

aaqxwpnu pxssmufio

za

uuzw m›m. nmzn maampm utan

mcmueo

¢ E0 E0

wvmueo

...n

^omwo_V ^wmwu›o.V

wzmwflaxm

wemxsanvhon

Lcumw

mcmocsmcmxshpvpow

»memo

uaonxm

amczm

udçmmcwcamamp

:wowuumm uwpwflmm mpmxmwm

mcaasmmunw

&

uflpmcofipmgaaxma

pm

mamma Hamas

vom

cowpxøøopn

musa mcmm

.pma.cwL

:own: :amma

Amwwca ummawn

an ma

msn: oaxw

LN

cflcunoxpmm

V E0 m. cp »ou co

.

Ewa Hxm mmzw

umcma

|mw:wzm«oomm

vanns

mcmøouuwm

UGCWE

naasw

nnm

w _ nu

pmm :oo

mchmawwwmmb

sec .qmw za

amflouou

mwvmm

-una »sam

mpuwa

mcommm

m Emm ;mn .vmpm

pm pm pm pm

mmamssmpmcm

pm

uopmammmø

m _ «mm w M N 9

cowøuccpo

m an

pwpmammpmmøpopnw

m

0 w 0 m 0 »am

»samma .wmcsma

m:nnmpm

m

®nhM

Emm_ gun ;ma

.:maa:o

v_ 5. _ 0_ 0_ 0_ m.

umøwp

E0

øcmpmaaap

.cowumpmaxwc

Eom wcmm aan

aawu

mwmH

uouwp:mx

aoaam

nm

wpmmL

maampom Aeeuwwmpv

wpamm

cm

xmmam

umc

mwumvom

mhm

.x«»nwmomHmxnw»m

¢ as

»pmm

wwmmmmnm

mpmxdhnpüma

mwxmnm

m=m»o:mMøH›xmmau«m

cowpxzøonm

Amumm

m m

xapnmmomamxnmem

Humazwpp

m:n:aAw communes

Amaumwmcøw

m

pmmøcm

wwwxwanmpmnm

y%ppomsH

mamxhmHHfiw

comswaønopnw

w:mAmwa

vwwacm

ocmpapa m:mnwmm wcnaoo Hmmpnmpz

»amma

H

:oo

Haw»

:oamflmw

unc

ammmp

CH E0

cw on

pmxm

H

apmczmpn

»mammas

.øwxapmdpwpmmxsunpcma

adam

pmaaqw

nom

Hmwxw

pwcchxmmumxmocnoxw

mm» -za

.no¢oHpxsuoum

|:hmpvww

-agm

ncfiuwmcflcamwmm

»me

m:fl2Hm»un:H

umxuanau

nom

mpwHmmaomnnup:

.za m

:mm

wmHwmm:mno>oq

swpmHm

Hvwmh

d

»mammas

pmHmmHmmp

howm Hag» mum»

vømHmm wwampom wwpmvom

cH

pmHm cmwaxm »uHm

H fl

pmm x:w: msn:

v m w › w

Statens offentliga 1981 utredningar

Kronologisk förteckning

. HS 90: Hälsorisker. S. 60. Kooperationen i samhället. l. HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. 61. Familiepensionen. S. HS 50: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. 62. Familjepensionen. Sammanfattning. S. HS 90: utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta 63. Samhället och samlingslokalarna. Bo. arbetet. S. . Våldtäkt. Ju. [fly arbetstidslag. A. 65. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 5. Kyrkliga handlingar. . Oversyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Kn. . Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. . Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. . Översyn av sjölagen 1. Ju. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunion - aktuella . Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. liturgiska utvecklingslinjer. Kn. . Datateknik i verkstadsindustrin. I. 67. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. . Datateknik i processindustrin. l. Äktenskap och vigsel i dag - Liturgiska utecklingslinjer. . lnrikesflyget under 1980-talet. K. Kn. . Närradio. U. . Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar, . Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. Döendet, döden och begravningsgudstjänstan. Kn. . Grundlagsfrågor. Ju 69. Pris på energi. l. . Film och TV i barnens värld. U. 70. Arbete eller pensionering. A. . industrins datorisering. A. 71. Prostitutionen i Sverige. S. . Minskat tobaksbruk. S. 72. Att aweckla en kortsiktig stödpolitik. I. . Översyn av radiolagen. U. . Landskapsinformation under 1980-talet, Bo. . Omprövning av samvetsklausulen. Kn. 74. Från hyresrätt till bostadsrätt. Bo. . Internationellt patentsamarbete III. H. 75. Länsrätternas målområde - administrativ tvåpartsprocess. . Sjukersättningsfrågor. S. Kn. . Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. 76. Företagshypotek. Ju. . Socialförsäkringens datorer. S. . Hyresrätt 3. Ju. . Bra daghem för små barn. S. 78. Löntagarna och kapitaltillväxten 6. E. . Omsorger om vissa handikappade. S. 79. Löntagarna och kapitaltillväxten 7. E. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lag- 80. Arrenderätt 2. Ju. förslag. spacialmotiveringar. S. 81. Skogsindustrins virkesförsörjning. I. 28. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. 82. Samhällets räddningstjänst. Kn. Jo. 83. Punkskatter 29. framtid. U. och prisregleringsavgifter. Del 1. Redovisning, Forskningens Beslut, Uppbörd. Kontroll. B. 30. Forskarutbildningens meritvärde. U. 31. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. 32. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. 33. Effekter av investeringar utomlands. l. . Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. 35. Sjukresor. S. 36. Begravningsverksamheten. Kn. 37. Företags obestånd II. E. . Om hets mot folkgrupp. A. 39. Svenk krigsmaterielexport. H. . Prisreglering mot inflation? H. 41. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6. H. 42. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. 43. De internationella investeringarnas effekter. l. . Löntagarna och kepitaltillväxten. Slutrapport. E. 45. ljlya medier - text-TV, teledata. U. . Andringar i förvaltningslagen. Ju. 47. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. . Telubaffären. Ju. 49. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. . Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. 51. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. 52. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. 53. Stockholms kommunala styrelse. Kn. . Kooperativa företag. l. 55. Video. U. 56. Bibeln. Nya testamentet. U. 57. Djurens hälso- och sjukvård. Jo. . Samverkan vid uppgiftslämnande. B. 59. Datateknik i industriproduktionen. I.

Statens utredningar 1981

offentliga

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Jordbruksdepartementet Turism och friluitsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28] Översyn av sjölagen 1. [8] Grundlagsfrågor. [15] Djurens hälso- och sjukvård. [57] Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] Ändringar i förvaltningslagen. [46] Handelsdepartementet Telubaffären. [48] Internationellt patentsamarbate lll. [21] Våldtäkt. [64] Svensk krigsmaterialexport. [39] Företagshypotek. [76] Prisregleringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40] 2. Hyresrätt 3. [77] Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6,(4113.Prisreglering mot Arrenderätt 2. [80] inflation? Bilagor 7-12. [42] Ãktenskapsbalk. [es] Socialdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Hälso- och sjukvård inför 90-talet. 1.Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och [5] Ny arbetstidslag. vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt Industrins datorisering. [17] perspektiv, [3] 4. utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta Om hets mot folkgrupp. [38] arbetet. [4] Arbete eller pensionering. [70] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18] Bostadsdepartementet Sjukersättningsfrågor. [22] datorer. [24] Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. [47] Socialförsäkringens Samhället och samlingslokalerna. [63] Bra daghem för små barn. [25] under 1980-talet. [73] 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] Landskapsinformation Omsorgskommittén. Sammanfattning, lagför- Från hyresrätt till bostadsrätt. [74] 2. Omsorger om vissa handikappade. slag, specialmotiveringar. [27] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] lndustridepartementet Sjukresor. [35] Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i Verkstadsindu- Pensionskommittén. 1.Familjepensionen. [61]2. Familjepensio- strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] 3. Datateknik i nen. Sammanfattning. [62] industriproduktionen. [59] Prostitutionen i Sverige. [71] Direktinvesteringskommittén. 1.Effekter av investeringar utomlands. [33] 2. Deinternationella investeringarnas effekter. [43] Komrnunikationsdepartementet Kooperationsutredningen. 1.Kooperativa företag. [54]2. Kooperationen i samhället. [60] lnrikesflygat under 1980-talet. [12] Pris pä energi. [69] Att aweckla en kortsiktig stödpolitik. [72] Ekonomidepartementet Skogsindustrins virkesförsörjning. [81] Löntagarna och kapitaltillväxten. 1. Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. [44] 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 6. Kommundepartementet [78] 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 7. [79] Översyn av lagen om församlingestyrelse. [6] Reformarat kyrkomöte. kyrklig lagstiftning m. m. [14] Budgetdepartementet Omprövning av samvetsklausulen. [20] Företags obestånd ll. [37] Begravningsverksamheten. [36] Samverkan vid uppgiftslämnande. [58] 1969års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken. Band 1. Punktskatteutredningen. 1.Punktskatter ochprisregleringsavgif- [49] 2. Den svenska psalmboken. Band 2. [50] 3. Den svenska ter. Del 1.Redovisning, Beslut, Uppbörd, Kontroll. [83] psalmboken. Band 3. [51] 4. Den svenska psalmboken. Band 4. Punktskatter och prisregleringsavgifter. Del 2. Författningsför- [52] slag. [84] Stockholms kommunala styrelse. [53] 1968års kyrkohandbokskommitté. 1.Svenska kyrkans handbok. Utbildningsdepartementet Band 5. Kyrkliga handlingar. [65]2. Svenska kyrkans gudstjänst. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirma» Närradio. [13] tion, kommunion - aktuella liturgiska utvecklingslinjer. [66] 3. Film och TV i barnens värld. [16] Svenska kyrkans gudtjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. Äkten- Översyn av radiolagen. [19] skap och vigsel i dag - Liturgiska utvecklingslinjer. [67] 4. Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. Döendet, döden och begravningsgudstjänsten. [68] Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa- [75] tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens Länsrätternas målområde - administrativ tvåpartsprocess. maritvärde. [30] ä Samhällets räddningstjänst. [82] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34] Nya medier - text-TV, taledata. [45] Video. [55] Bibeln. Nya testamentet. [56]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

!;:::: ISBN 91-38-06577-0 NH

LiberFörlag

Allmänna Förlaget ISSN 0375-250x