Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Ekonomisk utjämning

immummåahnhm

Betänkande kyrkofondsutredningen av Sülå

Statens offentliga utredningar

ww 1981:88

?ry Kommundepartementet

Ekonomisk

utjämning

inom svenska

kyrkan

Betänkande av kyrkofondsutredningen Stockholm 1981

Omslag Johan Ogden Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-06601-7 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1981

Ti11 statsrådet och chefen för kommundepartementet

Den 18 december 1980 bemyndigade regeringen chefen för kommunatt ti11ka11a en särski1d utredare för frågan om departementet kyrkofondens användning för ekonomisk utjämning me11an kyrk1iga kommuner m.m. Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen samma dag justitierådet Fredrik Sterze1 som utredare och rådmannen Tom Tzson Thyb1ad som sekreterare. Vidare förordnade den 16 februari 1981 att som experter biträdepartementschefen da utredaren departementsråden Rune Bergsten, Göran Göransson och Ingvar Hje1mqvist, konsu1enten Bo Janson, kammarrådet Car1-Einar Nord1ing och byrådirektören E1in Ha11in. För utredningen har antagits benämningen kyrkofondsutredningen. Statistiska centra1byråns enhet för finansstatistik har under av byrådirektören 011e Storm utfört datatekniska bearbetledning ningar. Utredningen får härmed över1ämna sitt de1betänkande (SOU 1981: 88 och89) Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Utredningen fortsätter sitt arbete i en1ighet med direktiven.

Stockh01m i oktober 1981

Fredrik Sterze1

/Tom Tzson Thyb1ad

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING UPPDRAGET OCH UTREDNINGSARBETET 21 Utredningens uppdrag 21 Utredningsarbetet 22 Betänkandets disposition 25 KYRKOFONDEN 27 A1Tmänt 27 Avräkningen me11an kyrkofond och pastorat 27 TU n Kyrkofondens inkomster och utgifter 30 IN) 0 Närmare om kyrkofondsti11skotten 31 BOSTALLSRÄNTA OCH RÄTTEN TILL ERSÄTTNING AV 33 KYRKOFONDSMEDEL FUR BYGGNADSVIRKE B0stä11sränta 33 FörsamTings rätt ti11 ersättning av kyrko- 36 fondsmede1 för byggnadsvirke SKATTEUTJÄMNINGSBIDRAGET TILL KYRKLIGA 37 KOMMUNER Bidragets uppkomst och utveck1ing 37 Betyde1sen av nuvarande skatteutjämnings- 40 bidrag ti11 kyrk1iga kommuner .2.T Skatteutjämningsbidragets betyde1se på 40 riks- och Tänsnivå .2.2 Skatteutjämningsbidragets betyde1se för 41 de enski1da försam1ingarna

SOU l98l:88

.2.3 Sammanfattning 43 Beslutad förändring av nuvarande 44 system

DE KYRKLIGA KOMMUNERNAS SKATTEKRAFT 45 Medelskattekraften 45 De enskilda kyrkliga kommunernas 45 skattekraft Samband mellan skattekraft och skatte- 46 sats Samband mellan skattekraft och invånar- 47 antal Samband mellan skattekraft och utdebi- 48 teringsbehov Sammanfattning 50

UVERVÄGANDEN: FÖRUTSÄTTNINGAR OCH 5l GRUNDER Ekonomiska ramar 52 Allmänna utgångspunkter och avvägnings- 54 frågor Huvudkomponenter i ett nytt 64 utjämningssystem Möjligheter att variera huvudkomponen- 66 terna

UVERVÄGANDEN: SYSTEMETS NÄRMARE UT- 69 FORMNING Allmänt utjämningsbidrag och allmän 70 kyrkoavgift Särskilt utjämningsbidrag och sär- 76 skild kyrkoavgift Extra utjämningsbidrag och spärr- 79 regler övriga frågor om kyrkofonden och 82 utjämningssystemet Genomförandet av.en reform 85

- ALTERNATIV 87 BERÄKNINGAR RURANDE SYSTEMET uppgifter 88 Grundläggande 8.2 A1ternativ 1 - 100 % garanti 90 A1ternativ 2 - 95 % garanti 92 8.3 A1ternativ 3 - 90 % garanti 94 8.4 Oförändrad a11män kyrkoavgift? 96 8.5 och kommentarer 98 8.6 Ytter1igare ana1yser

BILAGOR

SAMMANFATTNING

har haft till att utforma ett förslag till Utredningen uppdrag ett för ekonomisk utjämning mellan de kyrkliga enhetligt system kommunerna via som kan ersätta både det nuvarande kyrkofonden, statliga skatteutjämningssystemet och den utjämning av pastoratens lönekostnader som nu sker via kyrkofonden. Uppdraget och redovisas i kapitel 1, direktiven i bilaga A. utredningsarbetet

Bakgrundsfakta Svenska kyrkans lokala organisation omfattar 2 570 territoriella som bildar 1 145 pastorat och därutöver ett stort församlingar, antal ekonomiska samfälligheter. Såväl församlingar och pastorat kommuner. En redogörelse för som samfälligheter utgör kyrkliga samt för svenska kyrkans organ på stifts- och organisationen riksplanen lämnas i bilaga B. Staten betalade 1981 ut ca 138 milj kr i skatteutjämningstill kommuner. Riksdagen beslöt 1980 att redubidrag kyrkliga cera med 40 % fr 0 m 1982. De kyrkliga kommuner bidragsbeloppet som på grund härav skulle få höja sin utdebitering med mera än och pastoratsskatt samman- 20 öre per skattekrona, församlingsskulle för det överskjutande. Sanmanräknad, ges kompensation lagt ca 87 milj kr kommer att utgå i skatteutjämningsbidrag 1982. En avräkning mel1an pastoraten och kyrkofonden sker årligen beträffande intäkter av lönetillgångar och försampastoratens samt deras utgifter för löner till präster och kyrkolingsskatt musiker. På grundval av denna avräkning erhåller vissa pastorat tillskott ur kyrkofonden medan andra får betala in ett överskott. Under 1979 fick 592 pastorat tillskott med sammanlagt kr. Endast ett fåtal får betala in överca 55 milj pastorat skott.

10 .,armnanfattning SOU l98l 188

Avräkningsförfarandet är komplicerat och svarar dessutom inte längre mot taxeringsförfarandet sedan taxeringsperioden förlängts. Vid den tidpunkt, då avräkningen måste vara avslutad av hänsyn till det kyrkokommunala finns inte budgetarbetet, uppgifter om det slutliga taxeringsutfallet. Mot denna bakgrund har Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund hos regeringen begärt en översyn av avräkningsförfarandet. Kyrkofondens utgifter utöver tillskotten uppgick l979 till ca l59 milj kr. Den huvudsakliga intäkten är den allmänna kyrkoavgiften, som skall av pastoraten med ett erläggas av regeringen årligen fastställt öretal per skattekrona. är för när- Avgiften varande l0 öre. En kort för redogörelse kyrkofonden och avräkningsförfarandet mellan denna och pastoraten lämnas i kapitel 2. En närmare framställning ges i bilaga C. Utredningen skall enligt sina direktiv ta upp inte bara avräkningsförfarandet mellan kyrkofonden och pastoraten utan även systemet med klockarboställskapital och boställsränta. I samband därmed har utredningen även tagit upp systemet med ersättning av kyrkofondsmedel för byggnadsvirke. En redogörelse för dessa båda system lämnas i kapitel 3. Det rör sig nästan om små genomgående belopp. Båda systemen är svåra att tillämpa. Det statliga skatteutjämningsbidraget till de kyrkliga kommunerna belyses närmare i kapitel 4. Uppgifter om de kyrkliga kommunernas skattekraft lämnas i kapitel 5. Vissa tabeller som visar samband mellan skatteutjämningsbidrag och invånarantal samt mellan sådana och skattesats bidrag m m har tagits in i bilaga D.

Utgångspunkter och ramar I kapitel 6 redovisar utredningen först sina allmänna utgångspunkter och överväganden. Den omedelbara bakgrunden till är

utredningens uppdrag dels

riksdagens beslut l98D att reducera de statliga skatteutiämnings-

bidragen, dels behovet av att se över

avräkningsförfarandet mellan Dastoraten och kyrkofonden. De båda nuvarande systemen ger, enligt vad som sägs i direktiven, inte en utjämning som svarar mot de kyrkliga kommunernas aktuella behov. Situationen kommer att försämras till ytterligare följd av vissa under innevarande år beslutade i skatteändringar

Sammanfattning

systemet. Genom att grundavdraget höjs från 6 000 tili 7 000 kr och intäkterna från juridiska personer reduceras med 20 % minskar de kyrkiiga kommunernas skatteintäkter med över 90 miij kr. Utredningen konstaterar att innebörden av riksdagens besiut 1980 är - oavsett hur man utformar utjämningssystemet för de kyrkiiga kommunerna - att i framtiden denna utjämning kommer att vara kyrkans egen angeiägenhet i större utsträckning än hittiiis. Häri iigger en grundiäggande ski11nad mot den borgeriigt kommunaia sidan, där utgångspunkten är att staten tiiiskjuter pengar som fördeias meiian kommunerna eniigt vissa grunder. Denna viktiga skiiinad måste man heia tiden ha för ög0nen,då man diskuterar konstruktionen och verkningarna av ett sådant utjämningssystem som det är utredningens uppgift att föresiå. Utredningen har eniigt direktiven att utgå från att utjämningen via kyrkofonden eniigt det nya systemet skaii finansieras genom den aiimänna kyrkoavgiften. I detta uttalande iigger att kyrkan även måste vara beredd på att i framtiden få bekosta utjämningen heit på egen hand, utan statsbidrag. Utredningen har ansett det iämpiigt att redan iniedningsvis ange de ekonomiska ramar som gäiier för den föijande diskussionen. Utredningen har kommit fram ti11 att ett system med godtagbar utjämningseffekt förutsätter att den aiimänna kyrkoavgiften höjs ti11 minst 13 öre, även om kyrkan får behå11a det nu återstående statsbidraget. En övre gräns har utredningen funnit sig kunna dra vid 20 öre i aiimän kyrkoavgift. hâ11er sig aiitsâ inom ramen 13 - 20 öre i aiimän övervägandena Inom denna ram redovisar utredningen tre aiternativ kyrkoavgift. med var sin avgiftsnivå och var sin utjämningseffekt. A11a beräkningar innefattar även konsekvenserna av att skatteunderiaget minskar genom att grundavdraget höjs och intäkterna från juridiska personer minskar. Dessa effekter motsvarar en höjning av utdebiteringen med tre öre per skattekrona. Även om heiheten och totaibiiden är det väsentiigaste, måste naturiigtvis de enskiida kyrkiiga kommunerna också se tiii hur de sjäiva påverkas. Även i detta avseende har utredningen funnit det iämpiigt att redan från början ange en gräns. Utredningen har - iiksom statsmakterna då de fattade sitt besiut att minska statsbidraget 1980 - faststäiit som princip att utdebiteringen ingenstans skaii behöva höjas mera än 20 öre per skattekrona,

12 Sammanfattning SOU 1981 :88

effekterna av samtliga reformer sålunda inräknade, utjämningssystem, minskat statsbidrag, höjt och minskade grundavdrag intäkter från juridiska personer. Kravet på att kyrkan skall ta ett ökat ansvar för den ekonomiska utjämningen innebär ett krav på ökad solidaritet inom kyrkan. Förhållandet mellan stora och små, starka och svaga enheter kommer in i bilden liksom pastoratens skiftande till tillgång egendom, Utredningen avstår från att närmare diskutera vilka krav på solidaritet som är rimliga att resa. De ekonomiska ramar, som utredningen har angett, ger utrymme för skilda ställningstaganden. Allmänt framhåller utredningen emellertid - eftersom detta har direkt betydelse för konstruktionen av ett nytt utjämningssystem - att krav på ökad solidaritet förutsätter rättvisa principer som grund för systemet. Dess principer bör vara så utformade att de kan accepteras av det stora flertalet enheter av olika typer, genom att skälig hänsyn tas till de olika intressen som bryter sig mot varandra. . Utredningen pekar på att den kyrkokommunala organisationen är en faktor av grundläggande betydelse i sammanhanget. Det har framhållits många gånger att denna organisation är orationell och onödigt kostsam om man betraktar den från administrativa vanliga och ekonomiska synpunkter. har för Utredningen egen del ingen anledning att ta ställning till dessa organisationsfrågor. Det måste emellertid uppmärksammas att de i viss mån får en_gy dimension vid införandet av ett inomkyrkligt utjämningssystem som ställer krav på solidaritet bl a av de stora och bärkraftiga enheterna i förhållande till de små och svaga. Rationaliseringar inom organisationen kan ses som en motsvarande åtgärd av solidaritet från de mindre enheternas sida. Ett kan i utjämningssystem vart fall inte få konstrueras sådant sätt att det motverpå ett kar organisationsförändringar som kan ge besparingar. I detta sammanhang nämner som ett att utredningen, uppslag beakta i den fortsatta debatten, att

möjligheten se utjämning inom

pastoraten som en angelägenhet för dem själva och att se utjämning inom kyrkan i dess helhet som en fråga om utjämning mellan pastoraten. Det är viktigt att ha för ögonen att strukturfrâgorna inte bara är frågor om yttre organisation. Lika väsentligt är att kyrkans

SOU 1981 :88 Sammanfattning

om kommuna1 sjäivstyreise. I 1oka1p1an bygger på principerna b1 a att enhet som inte ingår i en totai samdetta iigger varje och i princip sjäiv bestämfäiiighet har egen beskattningsrätt kosta Det är otänkbart att ge en kommun mer vad den vi11 på sig. att väitra över kostnader för överstandard på andra möjiighet Lika otänkbart är, som framhåiis i via ett utjämningssystem. direktiv, att införa ett system med myndighetskonutredningens bestämd av åtgärder som det tro11 e11er en utifrån prioritering kommunen att sjäiv besiuta om. ankommer på den kyrkiiga den kyrkiiga egendomen. Det är Andra ömtåiiga frågor gäiier att och rättvisa normer för beaktande nödvändigt söka generella Även principerna för tiiideining av pastoratens egendomsinnehav. aktuaiiseras. Eftersom utredningen vi11 ti11s av prästtjänster vidare bygga en av komponenterna i ett nytt utjämningssystem som finns inrättade i pastoraten, är på antaiet prästtjänster att under vikten av aktue11a och rättdet ofrånkomligt stryka

visa principer. sammanfattar också statens intressen sådana. de Utredningen direktiv ti11 a11a framgår av direktiven och av de genereiia om finansiering av reformer som utfärdades statiiga utredningar Staten vi11 verka för en enkiare och bi11igare administra- 1980. för och rationaiiseringar samt för sunda tion, besparingar ekonomiska Dessa krav konkretiseras och framsynta principer. önskemåi om att det ska11 kunna databi a i ett nya systemet som har varit en fast utgångspunkt för utredanpassas, något Staten också ha krav i fråga om effekningen. kan naturiigtvis men utredningen går inte in tiviteten hos det system som införs, utan ti11 att be1ysa oiika ambipå denna fråga begränsar sig

tionsnivåer.

Huvudkomponenter i ett nytt utjämningssystem

Under denna rubrik anför utredningen i kapite1 6 sammanfattnings-

vis föijande. för som sitt försiag endast fram de huvudsakiiga Utredningen som ett utjämningssystem bör principer och komponenter nytt Den närmare detaijutformningen kan varieras. bygga på. omfattar fyra huvudkomponenter. Den första Utredningens försiag är en skattekraftsgaranti. Som sägs i direktiven bör givetvis, kommunaia sidan, skattekraften tiiimätas liksom på den borgeriigt

14 Sammanfattning

grundläggande betydelse. Det är naturligt att knyta an till den indelning av landet i skattekraftsområden som har genomförts på den borgerliga sidan liksom till de procenttal som har fastställts för varje område. Utredningen har beräknat skattekraftsgarantin på församlingarna. Även en total ekonomisk samfällighet får alltså tillgodoräkna sig det tillskott av skatteunderlag som skulle ha tillkommit enskilda församlingar om någon samfällighet inte hade bildats. Den andra huvudkomponenten är den allmänna kyrkoavgiften. Som nämnts har utredningen enligt direktiven haft att utgå från att utjämningen skall finansieras genom denna avgift. Ett enhetligt utjämningssystem förutsätter att man avvecklar den nuvarande avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden. Kravet på dataanpassning av systemet inskärper vikten av denna förutsättning. Som en ersättning föreslår utredningen en särskild kyrkoavgift beräknad på pastoratens Detta är den lönetillgångar. den tredje huvudkomponenten. Som princip föreslår utredningen att man bestämmer värdet av varje pastorats av olika tillgångar slag jordbruk, skog, aktier, bankmedel, obligationer - samt för varje egendomsslag fastställer en för hela landet gällande procentsats för den särskilda kyrkoavgiften. Utredningen förordar att man iakttar stor försiktighet då man bestämmer dessa procenttal, så att man inte motverkar utan i stället stimulerar till en aktiv och god egendomsförvaltning. Som direktiven framhåller förutsätter ett rättvist utjämningssystem att man tar hänsyn till de kyrkliga kommunernas skiftande kostnadsstruktur. Skattekraftsgarantin innebär att vissa kostnader beaktas, närmast de geografiskt betingade. Utan någon ytterligare kostnadsfaktor erhålls emellertid inte någon godtagbar utjämningseffekt. Den fjärde huvudkomponenten i förslaget är mot denna bakgrund en särskild kostnadsfaktor. Det är emellertid inte i möjligt dag att utan omfattande utredning få fram för att underlag väga in kostnadsfaktorerna på det sätt som är önskvärt. I avvaktan på en närmare analys om den kyrkokommunala ekonomin - som utredförordar - har det i detta ningen läge blivit nödvändigt att söka efter användbara schabloner. Vid val mellan olika kostnadsposter som kan tänkas schabloni-

SOU 1981 :88 Sammanfattning

serade har utredningen stannat för att föresiâ viss de] av lönerna för de prästtjänster som finns inrättade i pastoraten. För varje sådan föresiås ett genereiit 1önebidrag. Detta har en påtjänst taglig utjämningseffekt. Det har emeiiertid visat sig svårt att nå en ti11fredsstä11ande effekt, främst biand de kyrkiiga kommuner som i dag utdebite- 1:50 - har funnit att man rar 2 kr per skattekrona. Utredningen kan iösa detta probiem genom att iåta pastoraten behåiia viss dei av nuvarande tiiiskott, med en beioppsmässig fastiåsning vid mede1ta1en av vad som har betaiats ut under åren 1978-81.

Möjiigheter att variera huvudkomponenterna Under denna rubrik anför utredningen i kapitei 6 sammanfattningsvis föijande. Det går inte att ta bort någon av huvudkomponenterna utan att fa11er sönder.Samt1iga kan eme11ertid varieras. systemet I fråga om skattekraftsgarantin kan man ti11 en början variera de 01ika som garanteras för olika 1andsde1ar. Man beprocenttai höver inte känna sig he1t bunden av de tai som har faststäiits på den borgerligt kommunaia sidan. är emeiiertid att man inte behöver starta med att Viktigast dvs 100 % av angivna procent av mede1skattege full garanti, kraften i riket. Man kan anse att fu11 garanti överstiger vad orkar med.I så fa11 kan man sänka garantin t ex med fem kyrkan över he1a iinjer (95 % garanti) e11er med tio procentenheter procentenheter (90 % garanti). Även me11an1ägen är naturiigtvis möj1iga. Man måste vid va1et av nivå beakta de regi0na1a konsekvenserna. Att den a11männa kyrkoavgiften kan varieras behöver inte utveck1as..Utredningen hå11er sig, som redan nämnts, inom ramen 13 - 20 öre. Beträffande den särskiida kyrkoavgiften gä11er naturiigtvis att för o1ika egendomssiag kan varieras. Sjäivprocenttaien fa11et kan man sätta högre ta1 än utredningen har räknat med, i princip också iägre. Den särskilda kostnadsfaktorn kan iikaså varieras. Utredningen tror för sin de1 inte att det är möjiigt att vä1ja någon annan grund för 1önebidraget än prästtjänsterna i denna etapp och ser viss procent av nuvarande ti11skott ur kyrkofonden som en

Sammanfattning

nödvändig utjämningsfaktor övergångsvis. Givetvis kan emellertid belopp resp procenttal varieras. Utredningen har för sin del räknat med 25 000 kr för varje prästtjänst samt minst 80 % av nuvarande tillskott. I samband med möjligheterna att variera huvudkomponenterna tar utredningen också upp frågan om spärregler. Utredningen har räknat med tre sådana. En av dessa regler innebär i princip att man ingenstans skall behöva höja utdebiteringen mera än 20 öre per skattekrona. En annan regel innebär att full kompensation skall utgå för alla höjningar över och ovanför 2 kr per skattekrona. Skevheten i det nuvarande leder till att systemet de nya principerna slår fel på vissa håll,varför det uppkommer ett behov av en sådan övre spärregel. Å andra sidan kan invändningar resas mot att med församlingar en redan förut låg utdebitering får att sänka denna möjlighet med hjälp av bidrag från andra som i många fall har högre skattesats. Utredningen föreslår därför en spärr av innebörd i princip, att kyrkofonden innehåller de belopp som svarar mot sänkningar under en viss nivå. Utredningen har för sin del räknat med en gräns vid l:20 kr. Utredningen föreslår vidare att det, liksom på den borgerligt kommunala sidan, skall finnas möjlighet att ge extra utjämningsbidrag efter ansökan och prövning av varje enskilt fall. En närmare beskrivning av det föreslagna systemet ges i kapitel Z. Där behandlas en rad detaljfrågor som förbigås här.

Finansiering av rikskyrkliga ändamål m m Utredningen har företagit en viss prövning av kyrkofondens utgifter vid sidan av utjämningsfunktionen. Denna redovisas i kapitel 7. En tabell har tagits in som

bilaga_El

Kyrkofonden lämnar redan nu vissa bidrag till rikskyrkliga ändamål. Från ett flertal håll har till framförts utredningen önskemål om att kyrkofonden skall ta över de uppgifter som Stiftelsen Rikskyrklig finansiering nu har. Förslaget har inte mött motstånd från håll vid de kontakter något och överläggningar som utredningen har haft. Även andra framställningar om finansiering genom kyrkofonden har förts fram till utredningen. Det har bl a gällt diakonutb11dningen och vissa diakonitjänster samt

Sammanfattning

and1ig vård inom försvaret. anser det inte vara sin uppgift att i detaij utta1a Utredningen om oiika rikskyrkiiga ändamål. A11mänt framhåiier utredningen sig emeiiertid som sin uppfattning, att kyrkofonden bör vara finansieringskäiia för väsentiiga rikskyrkiiga uppgifter av den typ som har framhåiiits för utredningen. Utredningen går inte in på fråi vad mån tota1 e11er partie11t finansiering bör ske i gan, o1ika fail, utan räknar endast med en ny utgiftspost på 20 miij kr huvudsakiigen för rikskyrkiiga ändamåi. Några miij kr bör eme11ertid kunna användas för extra utjämningsbidrag. Däremot stannat för att för närvarande avstyrka att bihar utredningen drag ges til] specie11a ändamål på försam1ingsp1anet av typ kyrkorestaureringar. Om sådana bidrag ska11 få någon bedyrbara krävs rätt avsevärda be10pp. Frågan bör eniigt utredtydeise ningens mening prövas vidare i samband med den förordade anaiysen av de kyrkokommunaia kostnaderna.

Bostä11sränta och ersättning för byggnadsvirke

Utredningen tar i kapitei 7 också upp frågorna om kiockarbostäliskapitai och bostäiisränta och om ersättning för byggnadsvirke. föresiår att båda dessa system avveckias i Utredningen samband med att ett utjämningssystem införs. Som övergripande rör det sig om små beiopp som inte står i rimiig proporrege1 tion til] administrationen. För enstaka fa11 kan en övergångseller en möjlighet tiii extra utjämningsbidrag framanordning stå som motiverad.

Styreise för kyrkofonden ta ett ansvar för ekonomisk via Om kyrkan får större utjämning genom en höjd a11män kyrkoavgift, finner utredningen kyrkofonden det naturiigt att kyrkan ges ett medinfiytande över kyrkofondens föresiår därför att fonden får en särförvaltning. Utredningen ski1d styreise med sex iedamöter av vi1ka regeringen utser tre, däribiand ordförande, och kyrkan tre. av kyrkofonden förutsätts kvar Den Töpande förvaitningen 1igga hos kammarkoiiegiet, utan ingripande av fondens styreise.

18 Sammanfattning SOU 1981 : 88

Utjämningssystemets funktion Utredningen redovisar i kapite1 8 beräkningar rörande systemets funktion i o1ika a1ternativ. Deta1juppgifter för varje försam- 1ing, pastorat och t0ta1 ekonomisk samfä11ighet ges i bi1agede1en. Ett första a1ternativ utgår från fu11 skattekraftsgaranti. Detta kräver 19 öre i a11män kyrkoavgift. Inom denna ram finns det utrymme för att beta1a ut 80 % av de nuvarande ti11skotten. Ett andra a1ternativ utgår från att skattekraftsgarantin sänks med fem procentenheter ( 95 % garanti ). Detta kräver 16 öre i a11män kyrkoavgift. Inom denna ram finns det utrymme för att beta1a ut 100 % av de nuvarande ti11skotten. Ett tredje a1ternativ utgår från att skattekraftsgarantin sänks med ytter1igare fem procentenheter ( 90 % garanti ). Detta kräver 13 öre i a11män kyrkoavgift. Även inom denna ram finns utrymme för att beta1a ut 100 % av de nuvarande ti11skotten. För dessa tre a1ternativ redovisas de1s för sa1doberäkningar kyrkofonden, de1s utjämningseffekten mätt i den kyrk1iga skattesatsens spridning med utgångspunkt från befint1ig finansstatistik. Utredningen återger nedan en sammanstä11ning av de tre a1ternativen samt deras utjämningseffekter. På första raden i utfa11sredovisningen återges nu1äget, på andra raden det 1äge som sku11e inträda om grundavdragets höjning och minskningen av intäkterna från juridiska personer sku11e s1å igenom (efter spar 2).

Alternativen

Sammanfattning 19

Utfa11et

Skatte- Kyrk1ig skattesats, kr per skattekrona 5°t3e$

0.75- 1uO0!].251].50' 1.75- 2.01- 2.25-1

-0.74 0.99 1.24 :i.49 1.99 2.00 2.24 2.49 2.50-

âfggd

i nu- 51 215 627 705 572 222 45 74 38 21 iäget efter 2 49 207 617 664 556 272 8 122 48 27 spar

35 181 879 768 443 169 42 25 22 6 i a1t 1

185 804 745 493 187 55 35 21 8 i a1t 2 37

i a1t 3 43 185 678 737 518 242 76 54 25 12

Det första a1ternativet har a11tså en kraftig effekt. Även det medför en k1ar förbättring. Det tredje a1terandra a1ternativet nativet bedömer så, att det kan anses vara i stort utredningen sett likvärdigt med nuläget. Utredningen visar även vad man maxima1t kan uppnå inom ramen för oförändrad a11män kyrkoavgift, 10 öre. Resu1tatet är inte utifrån direktiv utan innebär en klar godtagbart utredningens försämring. påpekar att det krävs tre öre i a11män kyrkoavgift Utredningen för att statsbidragets minskning och ersätta den frikompensera och att även effekterna av vi11iga rikskyrk1iga finansieringen motsvarar tre öre i utdebitering. Att skatteunderiagets minskning med sex öre innebär a11tså att höja den a11männa kyrkoavgiften en insats som svarar mot dessa båda faktorer. En höjning göra med tre öre markerar eniigt utredningens bedömning minimigränsen för den so1idaritet som sjäiva tanken på ett inomkyrkiigt utjämningssystem förutsätter. hur många kyrk1iga kommuner Avs1utningsvis be1yser utredningen får betaia i de tre aiternativen samt hur de resom tjänar resp variationerna b1ir. giona1a

Genomförande 7 de huvudsakiiga i samband Utredningen berör i kapitei frågorna av det förs1aget. Därvid fästs med ett genomförande fram1agda

20 Sammanfattning SOU 1981 238

b1 a uppmärksamheten på behovet av vissa övergångsanordningar. Utredningen har inte gått in på detaijer eftersom dess försiag endast omfattar principerna för ett nytt system. Av samma skäi iägger utredningen inte fram något färdigt lagförsiag utan beti11 att gränsar sig i biiaga E redovisa ett utkast ti11 ny 1ag om kyrkiiga kostnader,som kan tjäna som underlag för de ytterligare övervägandena efter remissbehand1ingen.

l UPPDRAGET OCH UTREDNINGSARBETET

l.l Utredningens uppdrag Ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner sker i dag enligt två skilda system. Det ena bygger på kyrkofonden och tar sikte på pastoratens kostnader för löner till präster och kyrkomusiker. Tillskotten från kyrkofonden grundas på en avräkning mellan pastoratens lönekostnader och deras intäkter av lönetillgångar. Finansieringen sker främst genom den allmänna kyrkoavgiften som tas ut av pastoraten. Det andra systemet infördes i anslutning till l965 års reform beträffande kommunal skatteutjämning. Det innebär att staten betalar ut skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner.

De båda systemen ger, enligt vad som sägs i direktiven1) till

utredningen, inte en utjämning som svarar mot de kyrkliga kommunernas aktuella behov. Situationen kommer att ytterligare försämras till följd av senare, under innevarande år, beslutade ändringar i skattesystemet. Sålunda höjs grundavdraget från 6 000 kr till 7 000 kr och intäkterna från juridiska personer reduceras med 20 %. Härigenom minskar de kyrkliga kommunernas skatteintäkter med över 90 milj kr. Den omedelbara bakgrunden till utredningens uppdrag är dels riksdagens beslut år l980 att reducera de statliga skatteutjämningsbidragen till kyrkliga kommuner med 40 % vilket innebar en minskning med över 50 milj kr, dels att avräkningsförfarandet mellan pastoraten och kyrkofonden, vilket redan tidigare var ytterst komplicerat, har blivit omöjligt att tillämpai oförändrad form till följd av reformer inom taxeringsförfarandet. Riksdagen uttalade i samband med 1980 års beslut, att man bör utreda möjligheterna att konstruera ett enhetligt utjämnings-

1) Direktiven återges i bilaga A

22 Uppdraget och utredningsarbetet SOU 1981133

system för de kyrkliga kommunerna som ersätter de båda nu existerande. En utgångspunkt skall vara att de statsbidrag som kan kanma i fråga i framtiden skall betalas in till kyrkofonden. Enligt direktiven bör i utredningens förslag skattekraften tillmätas grundläggande betydelse. Eftersom ett system utformat endast med hänsyn till de kyrkliga kommunernas olika skattekraft inte kan antas ge tillräcklig rättvisa, har i uppdraget även ingått att studera möjligheterna att väga in den i flera avseenden skiftande kostnadsstrukturen. Eftersom en kyrklig kommun inte får kunna ensidigt besluta om åtgärder, som omedelbart leder till krav på tillskott från kyrkofonden, och myndighetskontroll får anses otänkbar, bör det enligt direktiven vara fråga om kostnader som de kyrkliga kommunerna själva kan påverka endast i ringa utsträckning. De olika faktorer som bör vara avgörande för att en kyrklig kommun skall få utjämningsbidrag från kyrkofonden bör enligt direktiven om möjligt vägas samman inom ett enkelt och praktiskt system. Om vissa önskemål inte kan inordnas i underlaget för ett generellt system, har utredningen haft att undersöka om systemet kan kompletteras med speciella bidrag ur kyrkofonden för sådana ändamål. Direktiven uttalar önskemålet att systemet skall utformas för automatisk databehandling. Den nuvarande nettoavräkningen mellan kyrkofonden och pastoraten bör enligt direktiven slopas eller i vart fall förenklas. Det har även uppdragits åt utredningen att överväga möjligheterna att avveckla systemet med klockarboställskapital och boställsränta. Beträffande finansieringen har utredningen haft att utgå från att den skall ske genom den allmänna kyrkoavgiften. Utredningens arbete bör enligt direktiven bedrivas med sikte på att förslag bör kunna föreläggas ett kyrkomöte våren l982.

l.2 Utredningsarbetet Utredningen har tagit del av en skrivelse den 23 februari l98l till chefen för kommundepartementet från Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, i vilken förbundet närmare utvecklat de ekonomiska följderna av reduceringen av skatteutjämningsbidraget och ändringarna i skattesystemet.

och utredningsarbetet 23 Uppdraget

Ti11 utredningen har kommundepartementet den 7 maj 1981 över- 1ämnat en begäran från Stifte1sen Rikskyrk1ig finansiering, att den rikskyrk1iga verksamheten i ökad utsträckning ska11 ti11godoses genom kyrkofondsbidrag. I detta sammanhang har utredningen även tagit de1 av en rapport som Ingegärd Åberg avgett den 10 juni 1981 efter en utvärdering av Stifte1sen Rikskyrk1ig finansierings verksamhet 1976-1980. Riksrevisionsverket har den 18 maj 1981 för kännedom över1ämnat en revisionsrapport om granskning av kammarko11egiets hand- 1äggning av kyrk1iga ärenden. Rapporten innehâ11er b1 a synpunkter på förva1tningen av kyrkofonden. Svenska kyrkans persona1förbund har i en skrive1se ti11 utredningen den 1 juni 1981 hemstä11t, att kostnaderna för kyrkokommuna1t anstä11d persona1 ska11 utjämnas via kyrkofonden. Vid kontakter me11an utredningen och företrädare för svenska kyrkans diakoninämnd och svenska kyrkans utbi1dningsnämnd har uttryckts önskemå1 om b1 a en ökad finansiering av resp nämnds verksamhetsområde via kyrkofonden. Utredningen har haft över1äggningar med representanter för Svenska kyrkans försam1ings- och pastoratsförbunds styre1se och för 1andets fem största kyrk1iga samfä11igheter. Vidare har utredningen de1tagit i förbundets representantskap för 1981. Samråd har vidare förekommit med andra utredningar med angränsande uppgifter. har från stiftsnämnderna hämtat in uppgifter om Utredningen

värdet av pastoratens 1öneti11gångar]). Därvid har redovisats

pastoratens innehav den 31 december 1980. Fastigheter har redovisats i 1980 års taxeringsvärde. Aktier och ob1igationer har redovisats med anskaffningsvärdet medan bankmede1 och övriga angetts med nomine11a värdet. Stiftsnämnderna har fordringar vidare 1ämnat uppgifter om pastoratens redovisning av vinst på sina resp 1öneti11gångar avseende år 1980. För samma år har även redovisats ti11skotten ur kyrkofonden.

1) arbete måst bedrivas un- Med hänsyn ti11 tidsfaktorn har detta der stor brådska och utan möj1ighet att närmare kunna kontro11era uppgifterna. Detta under1ag kan därför vara behäftat med vissa fe1aktigheter. Då materia1et endast ingår som under1ag i räkneexempe1 torde eme11ertid ev fe1aktigheter sakna betyde1se.

Uppdraget och utredningsuppdraget SOU 1981188

Med hänsyn till de kyrkokommunala enheternas stora antal har utredningsarbetet måst bedrivas med hjälp av omfattande datakörningar genom statistiska centralbyrån i örebro. Under arbetet med att utforma en skattekraftsgaranti och söka finna kostnadskomponenter, som de kyrkliga kommunerna endast i ringa mån kan påverka, har utredningen redan på ett tidigt stadium funnit det vara naturligt att särskilt beakta det nu gällande skatteutjämningssystemet för de borgerliga kommunerna. En konr ponent i den grundgaranti som gäller för dessa bygger på kalkyler rörande vissa kostnader som beror på kommunernas geografiska

lägg. I kalkylerna har tagits hänsyn till och under-

byggnadshållskostnader, transportkostnader, uppvärmningskostnader och kostnader för kallortstillägg. Utredningen har bedömt att dess kalkyler genomgående måste kunna tillämpas även på det kyrkokommunala området. Att endast beakta sådana kostnader, som hänger samman med det geografiska läget, har emellertid visat sig ge en otillräcklig utjämningseffekt. I det borgerligt kommunala skatteutjämningssystemet har vid bestämningen av de olika skattekraftsklassernas procentsatser numera även tagits hänsyn till kalkyler för åldersstrukturer och dessutom, för primärkommunernas del, kalkyler för bebyggelsestruktur. Dessa kalkyler har enligt utredningens mening sådant innehåll att de inte är tillämpliga på det kyrkokommunala området. Där måste i stället kostnader av helt annat slag beaktas. Vid genomgång av befintlig finansstatistik rörande det kyrkokommunala området har utredningen emellertid funnit att denna inte är sådan att den kan ge underlag för några generella kostnadskalkyler. De kyrkliga kommunernas redovisning är sinsemellan oenhetligt utformad och ger därför en dålig grund för jämförelser. Enligt utredningens uppfattning måste underlagsmaterial tas fram genom en särskild analys av de kyrkokommunala kostnaderna. En sådan har också föreslagits av utredningen om begravningsverksamheten (SOU 1981:36). En närmare kostnadsutredning är emellertid tidskrävande och har därför inte kunnat genomföras inom den snäva tidsram som nu har stått utredningen till buds. Mot denna bakgrund har utredningen funnit, att ett nytt utjämningssystem måste utarbetas i två etapper. Nu föreliggande för-

Uppdraget och utredningsarbetet 25

slag, som alltså utgör en första etapp, grundas på översiktliga beräkningar av generella kostnader utan krav på mera förfinade överväganden. Som mål för en andra etapp bör enligt utredningens ställas av en särskild utredning om mening upp att på grundval kyrkokommunala kostnader lägga in ytterligare kostnadskomponenter i de olika skattekraftsklassernas procentsatser. Då det nya systemet för borgerliga kommuner infördes, förutsattes att de olika kalkyler som detta bygger på skulle komma att ses över vart femte år, första gången troligen 1985. ungefär Vad som kommer fram vid en revision på det borgerligt kommunala området beträffande betingade kostnader bör även begeografiskt aktas i det utjämningssystemet och således medföra en kyrkliga revision av detta. Den andra etappen bör därför lämpligen kunna vid den förutsätta revisionen l985. genomföras

l.3 Betänkandets disposition Betänkandet är disponerat på följande sätt. I kapitel 2-3 ger en redogörelse för kyrkofonden och för instituten utredningen boställsränta och rätt till ersättning av kyrkofondsmedel för I anknytning till dessa kapitel har i bilagorna byggnadsvirke. B och C getts en mera uttömmande beskrivning av svenska kyrkans organisation och av kyrkofondens historiska utveckling. I kapitel 4 beskrivs skatteutjämningsbidragen till kyrkliga kommuner. I beskrivningen ingår även en analys av bidragens betydelse. 5 beskriver de kyrkliga kommunernas skattekraft och Kapitel innehåller även en analys av skattekraftens betydelse. I bilaga in tabeller som knyter an till både kapitel 4 och 5. D har tagits I kapitel 6 redovisar utredningen sina allmänna överväganden och sammanfattar huvudpunkterna i förslaget. Utjämningssystemets beskrivs närmare i kapitel 7. I kapitel 8 redovisar utformning rörande systemet genom bl a tre räkneutredningen beräkningar E redovisar ett utkast till exempel. I bilaga utredningen lagförslag jämte kommentarer. i kapitel 8 med hänsyn till materialets om- Då beräkningarna fång endast visar riksplanet och i någon utsträckning regionalutredningen i en särskild bilagevolym hur utfallet planet,anger i de treexemplen blir för varje kyrkokommunal enhet. I samma volym redovisas även för varje enhet de väsentligaste delkomponenterna.

2 KYRKOFONDEN

2.1 A11mänt En närmare redogöre1se beträffande kyrkofondens historiska utveck1ing 1ämnas i bi1aga C. Gä11ande bestämme1ser om kyrkofonden finns i de1s 1agen (1970:940) om kyrk1iga kostnader och de1s kungöre1sen (1971:861) kostnader. ska11 användas för kyrk1iga om kyrk1iga Kyrkofonden ändamå1 som bestäms i 1agen och ska11 förva1tas av kampå sätt marko11egiet utan sammanb1andning med andra mede1. intar en centra1 stä11ning i den kyrk1iga ekonomin. Kyrkofonden Fondens är att främja en utjämning me11an huvudsak1iga uppgift pastoraten av kostnaderna för av1öning ti11 försam1ingspräster I detta får de pastorat, vi1kas av1öoch kyrkomusiker. syfte jämte en begränsad utdebitering inte täcker avningsti11gångar vissa ti11skott ur kyrkofonden, under det 1öningskostnaderna, att de pastorat vi1kas av1öningsti11gångar överstiger av1öningskostnaderna, s k överskottspastorat, har att inbeta1a överskottet ti11 fonden. Fonden svarar även för vissa andra kostnader, såsom kostnader för av1öning ti11 pastoratsadjunkter samt kostnader för tjänste- och fami1jepensioner för präster och avgifter ti11 ATP. Vidare svarar kyrkofonden i viss mindre utsträckning för utgifter som är hänför1iga ti11 kyrk1ig verksamhet på kontrakts,- stifts- och riksp1anen. Hit hör b1 a kostnaderna för 1öner ti11 biskoparna. Av inkomsterna utgör en a11män kyrkoavgift den största posten. Denna avgift av varje pastorat i förhå11ande ti11 det er1äggs anta1 skattekronor på vi1ket försam1ingsskatt beräknas.

2.2 Avräkningen me11an kyrkofond och pastorat Genom ett avräkningsförfarande faststä11s varje år b1 a stor1eken av nettoavkastningen av varje pastorats präst1öne- och kyrko-

28 Kyrkofbnden

musiker1öneti11gångar, stor1eken av varje pastorats 1önek0stnader, pastoratens rätt ti11 ti11skott ur kyrkofonden och omfattningen av pastoratens skyldighet att er1ägga a11män kyrkoavgift. Stiftsnämnderna resp kammark011egiet (för pastoraten i Stockho1ms stift) är de myndigheter som ombesörjer denna avräkning. Ti11 grund för avräkningen 1ämnar pastoraten stiftsnämnderna uppgifter om 1öneti11gångarnas avkastning, 1önek0stnaderna m m. Avräkningen me11an pastoraten och kyrkofonden grundar sig också på uppgifter från 1änsstyre1serna om försam1ingsskattens stor1ek året före det år avräkningen sker. Avräkningsförfarandet ska11 vara avs1utat före den 22 september avräkningsåret. Avräkningsförfarandet innefattar de1s en s1ut1ig för avräkning närmast föregående ka1enderår, de1s en pre1iminär för avräkning året efter avräkningsåret. Grund1äggande reg1er om kyrkofondsavräkningen finns i 1agen (1970:940) om kyrk1iga kostnader (ändrad senast 1975:1323). Ti11 1agen ans1uter kungöre1sen (1971:861) om kyrk1iga kostnader (ändrad senast 1974:631). Dessa författningar trädde i kraft den 1 januari 1972. Lagen om kyrk1iga kostnader är av kyrko1ags natur. En1igt 10 § 1agen om kyrk1iga kostnader ska11 varje pastorat er1ägga a11män kyrkoavgift ti11 kyrkofonden. Avgiften utgår i förhå11ande ti11 det anta1 skattekronor på vi1ket försam1ingsskatt beräknas. Bestämme1sen förutsätter så1unda att uppgift om anta1et skattekronor per pastorat för det ka1enderår som avräkningen avser finns att ti11 det ti11gå år avräkningen sker (det s k avräkningsåret). Regeringen bestämmer en1igt 10 § andra stycket 1agen om kyrk- 1iga kostnader för varje år det öreta1 för skattekrona, högst tjugo, med vi1ket avgiften ska11 er1äggas. Vid bestämmandet av öreta1et ska11 beaktas att kyrkofondens inkomster såvitt möj1igt b1ir 1ika stora som dess utgifter. Innan bestämmer regeringen öreta1et anmodas att kammark011egiet komma in med förs1ag om öreta1ets stor1ek. Kammarko11egiets i sin tur från förs1ag utgår 1änsstyre1sernas uppgifter om det samman1agda anta1et skattekronor i he1a riket det taxeringsår som förs1aget avges. Regeringen har för 1981 års avräkningar me11an pastoraten och kyrkofonden 1iksom de tre föregående föreskrivit avräkningsåren att öreta1et 10 § ska11 vara tio öre. en1igt I förordningarna

SOU 1981288 29 Kyrkofonden

om den a11männa kyrkoavgiften m m vid 1979 och fö1jande års avmed kyrkofonden (SFS 1979:770, 1980:672, 1981:895) är räkningar öreta1et per skattekrona på grund av de nya taxeringsbestämme1serna re1aterat ti11 uppskattat utfa11 av resp års taxering. Avräkningen me11an pastorat och kyrkofond ska11 grundas på den faktiska år1iga nettoavkastningen av pastoratets sam1ade 1öneti11gångar. Av nettoavkastningen ska11 pastoratet få ti11god0räkna sig 20 % för sitt bestyr med förva1tningen. Vad som sedan återstår ska11 i förhå11ande ti11 kyrkofonden anses utgöra avav 1öneti11gångarna. Genom att pastoratet får för kastningen behå11a nämnda 20 % anses pastoraten få ett ekonoegen räkning miskt intresse av att bostä11sförva1tningen är Tönsam. Ett eventue11t underskott på en 1öneti11gång får kvittas mot överskott på andra 1öneti11gångar i pastoratet. Om förva1tningen av pastoratets sam1ade 1öneti11gångar visat för1ust, svarar pastoratet för denna. För1usten beaktas a11tså inte vid avräkningen sjä1vt med kyrkofonden. För investeringskostnader kan pastoraten få 1ån ur kyrkofonden. För dessa kostnader får pastoraten göra avvid avräkningen med kyrkofonden. Förutsättningarna för sådrag dana 1ân ur kyrkofonden är desamma som för erhå11ande av stat1ig 1ånegaranti ti11 jordbrukets rationa1isering. kostnader ti11- Ett pastorat får en1igt 8 § 1agen om kyrk1iga skott ur kyrkofonden om nettoavkastningen av 1öneti11gångarna p1us ett be10pp som motsvarar en utdebitering av försam1ingsskatt med det öreta1 per skattekrona som regeringen bestämmer visst år inte räcker ti11 för att täcka 1önekostnaderna. Ti11skottet ti11 vad som behövs ytter1igare för att täcka uppgår dessa kostnader. Det nämnda öreta1et är konstruerat som dubb1a av det öreta1 som för samma år har bestämts för den be1opaet a11mäana kyrkoavgiften. Vid årets kyrkofondsavräkning är beträffande ti11skottsberäkningen det öreta1 som avses i 8 § så- 1unda tjugo. Vad gä11er s k överskottspastorat, dvs pastorat för vi1ka den. faktiska av 1öneti11gångarna överstiger präst- och avkastningen kyrkonusiker1önekostnaderna, ska11 återstoden av nettoavkast- 20 % gottskrivits pastoratet och dess kostnader ningei,sedan för av1öningsförmåner ti11 försam1ingspräster och kyrkomusiker b1ivit täckta, 1evereras in ti11 kyrkofonden. För överskottspastorat 1öper en1igt gä11ande reg1er en utjäm-

30 Kyrkofbnden SOU l98l:88

ningsperiod av högst 10 år under vilken pastoratet har rätt att tillgodoräkna sig inlevererade överskottsmedel för att täcka de underskott som eventuellt uppkommer under ett annat redovisningsår under perioden. Återbäringen är begränsad till det högst sammanlagda belopp som pastoratet under de närmast föregående tio åren inlevererat till fonden av överskottsmedel. I praktiken torde kyrkofondens inkomster från överskottspastoraten i stort röra sig om försumbara belopp. Genom att taxeringsperioden förlängts kan numera det statliga skatteunderlaget tas fram först i slutet av taxeringsåret. Skattemyndigheterna kan därför inte längre lämna uppgift om taxeringsutfallet på det sätt som har bestämts för kyrkofondsavräkningen. I stället erhåller kammarkollegiet och stiftsnämnden uppgift om preliminärt taxeringsutfall. Detta bygger på prognostiserat material vilket beträffande den kyrkokommunala sektorn med dessa i många fall mycket små enheter torde sakna godtagbar tillförlitlighet. Vid 1980 och l98l års avräkningar med kyrkofonden har den allmänna kyrkoavgiften, som pastoraten skall erlägga till kyrkofonden, i strid mot l0 § lagen om kyrkliga kostnader sålunda bestämts med beaktande av ett uppskattat antal skattekronor i stället för ett slutligt antal skattekronor framtaget ur ett definitivt taxeringsutfall.

2.3 Kyrkofondens inkomster och utgifter Kyrkofondens inkomster utgörs av dels en årlig statlig ersättning för prästerskapets till statsverket indragna tionde m m, dels inkomst av de av stiftsnämnderna förvaltade kyrkofondsfastigheterna, dels ränta och annan vinst på kyrkofondens övriga tillgångar, dels överskott från pastoratens boställsförvaltning, dels allmän kyrkoavgift. Driftsinkomsterna utgör f n ca 8,2 milj kr per år. Vid senaste bokslut utgjorde kyrkoavgiften ca 229, 5 milj kr. Större inkomster härutöver utgöres av ränteinkomster 12,7 milj kr, avkastningen av kyrkofondsfastigheterna 2,9 milj kr och den statliga ersättningen till kyrkofonden för tionde m m, 5 milj kr- Fondens sammanlagda utgifter uppgår f n till ca 214,7 milj kr. Tillskotten till församlingarna för täckning av deras lönekostnader utgjorde i senaste bokslut ca 38,2 milj kr.

sou 1981 :ss Kyrka fonden 31

Av övriga större utgifter kan nämnas vissa 1önekostnader m m (biskopar, stifts- och kontraktsadjunkter, vikarier och icke prästvigda tjänstebiträden, kontraktspräster etc)ti11sammans 67,6 mi1j kr. Vidare uppgår kostnader för pensioner och socia1försäkringsavgifter m m ti11 73,7 mi1j kr. Ti11 vissa rikskyrk- 1iga ändamå1 såsom bidrag ti11 svenska kyrkans centra1råd, styre1sen för svenska kyrkan i ut1andet och diakoninämnden utgick en1igt senaste boks1ut ti11 3,6 mi1j kr.

2.4 Närmare om kyrkofondsti11skotten År 1980 redovisade pastoraten i tota1 nettovinst på sina 1öneti11gångar över 88 mi1j kr. Av denna vinst utnyttjades efter avdrag med 20 % för förva1tningskostnader nästan 71 mi1j kr för att beta1a pastoratens kostnader för präst- och kyrkomusiker- 1öner. Som ytter1igare täckning för dessa kostnader utgick från kyrkofonden ti11skott ti11 592 pastorat med samman1agt över 55 mi1j kr. Det högsta ti11sk0ttet uppgick ti11 429 000 kr och beta1ades ti11 Jokkmokks kyrk1iga samfä11ighet. De 1ägsta ti11skott som beta1ades ut uppgick ti11 2 000 kr. I övrigt förde1ades de utbeta1da ti11skotten en1igt fö1jande.

Me11an 399 000 - 300 000 utgick 3

gångar dock utan att kunna visa någon som he1st vinst. Vidare redovisade 32 pastorat ti11gångar och en i förhå11ande ti11 angivet värde pâ ti11gångarna en förvånande 1åg vinst. Genom att ti11skotten utgår ti11 pastorat, av vi1ka f1erta1et i förnå11ande ti11 sina 1önekostnader för präst- och kyrkomusiker har täm1igen små 1öneti11gângar och ti11 fö1jd därav en 1åg avkastning, har ti11skotten kommit att få en inte oväsent1igt utjännande betyde1se för den kyrk1iga ekonomin.

i sou 1981 :ss 33

3 BOSTÃLLSRÄNTA OCH RÄTTEN TILL ERSÃTTNING AV KYRKO- FONDSMEDEL FOR BYGGNADSVIRKE

3.1 Bostä11sränta Tidigare var k1ockar- och organisttjänsterna i vissa försam1ingar förenade med rätt ti11 bostä11sj0rd. Genom 1938 års k1ockarbostä11s1ag, som numera är upphävd, avveck1ades denna rätt (närmare om een historiska utveck1ingen, se bi1 C). Därvid fördes ett mindre anta1 förhå11andevis stora och värdefu11a b0stä11en över t*11 kyrkofonden som k1ockarhemman. Dessa utgör numera s k och förvaltas av stiftsnämnderna. I de kyrkofondsfastigheter f1esta fa11en övertogs eme11ertid bostä11ena av resp försam1ingar med äganderätt. Kyrkofonden och försam1ingarna fick därvid som ersättning ik1äda sig ansvar för ett på visst sätt faststä11t kapita1värde av den överförda fastigheten, det s k bostä11skapita1et. För detta ska11 kyrkofonden och försam1ingarna år1igen er1ägga s k b0stä11sränta en1igt en av stiftsnämnderna bestämd avkastningsprocent ti11 det pastorat som av1önar kyrkomusike*n. Bestämme1serna härom finns i kungöre1sen (1950:413) ang 1öieti11gångar vid kyrkomusikertjänst (senast ändrad 1971: 864). Beräningen av bostä11skapita1 och b0stä11sränta baserades på kommun11skatte1agens (1928:370) och taxeringsförordningens (1928:379) bestämme1ser om fastighetstaxering. På grund av ändi kommuna1skatte1agen och taxeringsförordningen kunde så ringar smånin;om bestämme1serna om uträkning av bostä11sränta inte ti11ämpas. Detta aktua1iserades vid 1975 års a11männa 1ängre i ans1utning ti11 vi1ken omräkning av bofastigietstaxering, stä11s^änta sku11e ske. En1igt de tidigare bestämme1serna i nämnda författningar sku11e de vid fastighetstaxering ti11ämpade enhetsvärdena på åker ink1udera ett byggnadsvärde. Från och med 1975 års taxering utfärdades nya reg1er som innebar att man ski1de me11an åkervärde och byggnadsvärde. På grund härav ut-

34 och rätten till SOU 1981588 Boställsráinta ersättning av kyrkofondsmedel för byggnadsvirke färdades lag den l5 maj (1975:363) med provisoriska bestämmelser om beräkning av boställsränta. Enligt denna lag skall det enhetsvärde på åker, som länsstyrelsen har att fastställa, bestämmas till produkten av en på visst sätt beräknad och av riksskatteverket fastställd koefficient och det enhetsvärde på åker, som länsstyrelsen senast fastställt. Lagens giltighet har sedan kommit att förlängas (SFS l98l:650). Genom beslut den 24 juli l975 gav regeringen kammarkollegiet i uppdrag att se över systemet med klockarboställskapital och boställsränta. I första hand borde möjligheterna att avveckla systemet övervägas. Kammarkollegiet har den 9 juni l977 avgett ett förslag till avveckling, som i huvudsak grundar sig på en av f d kammarrådet Erik Åberg utarbetad promemoria i ämnet. Förslaget går i korthet ut på att församling, som svarar för boställsränta, skall betala in kapitalets värde i pengar till det pastorat som svarar för motsvarande kyrkomusikers avlöning. Inbetalningen skall ske under en femårsperiod med lika belopp varje år. Det inbetalade kapitalet skall i pastoratet bilda en fond för kyrkomusikers avlöning. Motsvarande skall även gälla för det boställskapital, för vilket kyrkofonden svarar. För den händelse församling därvid behöver öka sin utdebitering med minst 20 öre för skattekrona och har en utdebitering till minst en krona för skattekrona föreslås att bidrag skall kunna utgå ur kyrkofonden. Som underlag för promemorian har från stiftsnämnderna införskaffats uppgifter rörande de av församlingarna

dels övertagna

lönetillgångarna vid klockar- och rörande

organisttjänster,ggls

de av kyrkofonden övertagna tillgångarna vid sådana tjänster. Uppgifterna har avsett boställskapitalen, angivna i åkerareal och i pengar, fastställda avkastningsprocent och de boställsräntor, som erhållits genom tillämpning av samma procent. Ur dessa uppgifter kan återges följande. Antalet boställskapital för vilka församlingarna svarar utgör för hela riket 863, varav högsta antalet, 262, finns i Lunds stift. värdet - Sammanlagda i pengar av 861 av dessa boställskapital beträffande två av kapitalen har värdet i pengar inte fastställts

Boställsränta och rätten till ersättning av kyrko- 35 fondsmedel för byggnadsvirke under senaste 20 år, varför dessa värden inte beaktats utgör ca 59 mi1j kr, varav ca 27,5 mi1j kr avser Lunds stift. Värdet har därvid räknats på värdet närmast före 1975 års ändring. Bostä11skapita1en har grupperats me11an vissa gränsvärden. Det framgår därvid att 109 har ett värde understigande 5 000 kr, att 256 finns i värdegruppen 5 000 ti11 25 000 kr, 149 i värdegruppen 25 000 ti11 50 000 kr, 157 i värdegruppen 50 000 ti11 100 000 kr och 190 i den värdegrupp, som uppgår ti11 e11er överstiger 100 000 kr. Högsta anta1et bostä11skapita1 finns så1unda inom värdegruppen 5 000 ti11 25 000 kr. Det största bostä11skapita1et, 1 470 000 kr, finns i örke1- 1junga försam1ing i Lunds stift. Motsvarande uppde1ning har gjorts i fråga om bostä11sräntorna. Dessa räntors värde uppgår samman1agt ti11 ca 1,9 mi1j kr. Av bostä11sräntorna har 267 ett värde understigande 500 kr, 146 finns i värdegruppen 500 ti11 1 000 kr, 342 i värdegruppen 1 000 ti11 5 000 kr, 79 i värdegruppen 5 000 ti11 10 000 kr och 29 i den värdegrupp, som uppgår ti11 e11er överstiger 10 000 kr. Högsta anta1et b0stä11sränt0r finns så1unda inom värdegruppen 1 000 ti11 5 000 kr. Den största b0stä11sräntan, 42 630 kr, ska11 beta1as av örke1- 1junga församling i Lunds stift. Högsta avkastningsprocenten, 26,6, finns för b0stä11skapita1 i Tryserums försam1ing i Linköpings stift. - 1iksom då också bo- I några fa11 har avkastningsprocenten stä11sräntan - ti11 0. upptagits De b0stä11skapita1, för vi1ka kyrkofonden svarar finns inom Växjö, Lunds och Göteborgs stift. De utgör ti11 anta1et resp 1, 17 och 9, e11er samman1agt 27. Värdet av kyrkofondens b0stä11skapita1 i Växjö stift utgör ca 315 000 kr samt samman1agda värdet av b0stä11skapita1en i Lunds och Göteborgs stift resp ca 5 340 mi1j kr och 1 493 mi1j kr. För he1a riket utgör värdet av dessa bostä11skapita1 samman- 1agt ca 7 148 mi1j kr. Kyrkofondens b0stä11skapita1 förde1ar sig på så sätt att 2 st 1igger i värdegruppen 25 000 ti11 50 000 kr, 1 st i värdegruppen 50 000 ti11 100 000 kr samt 24 st i värdegruppen 100 000 kr och däröver. Högsta anta1et b0stä11skapita1 1igger a11tså inom sistnämnda grupp.

36 Boställsränta och rätten till ersättning av kyrkafondsmedel för byggnadsvirke Det största b0stä11skapita1et, ca 689 000 kn avser ti11gång i Da1köpinge försam1ing i Lunds stift. B0stä11sräntornas värde förde1ar sig så1unda: 9 me11an 1 000 och 5 000 varav 1 i Växjö stift, 3 i Lunds stift och 5 i Göteborgs stift, 9 me11an 5 000 och 10 000 kr varav 5 i Lunds stift och 4 i Göteborgs stift samt 9 över 10 000 kr. De sistnämnda utgår a11a ti11 pastorat i Lunds stift. Det högsta värdet av dessa är 20 682 kr. I yttrande över promemorian har f1era stiftsnämnder yrkat att alternativa 1ösningar av frågan övervägs. Svenska kyrkans försam- 1ings- och pastoratsförbund har pekat på att den föres1agna avveck1ingen medför en ökad utdebitering i försam1ingarna utan att pastoratens utdebitering minskas i motsvarande mån. Förbundet har därför förordat 1ösningar efter permutati0ns1agens bestämme1ser och nämnt att det åtminstone i f1erta1et fa11 inte borde möta något hinder att försam1ingarna ges rätt att använda b0stä11skapita1 och b0stä11sränta ti11 ett när1iggande ändamå1.

3.2 Försam1ings rätt ti11 ersättning av kyrkof0ndsmede1 för byggnadsvirke Från 1866 ti11 den 1 januari 1972, då 1970 års 1agstiftning på det kyrk1igt-ekonomiska området trädde i kraft, fanns bestämme1ser som gav försam1ing viss rätt att erhå11a virke ur 1öneb0stä11es skog för byggande och underhå11 av kyrka och kape11 m m. Senast gä11de i detta hänseende 55 § eck1esiastika b0stä11sordningen (1932:400). På kyrkomötets initiativ upptogs b1and övergångsbestämme1serna ti11 1agen (1970:940) om kyrk1iga kostnader ett stadgande av innehâ11 att försam1ing, som jäm1ikt nämnda 1agrum kunnat ti11g0d0räkna sig virke erf0rder1igt för kyrka och kape11 m m, sku11e på därom gjord ansökan ti11erkännas ersättning av kyrkof0ndsmede1 för genom den nya 1agen mistade förmåner. Av f1era skä1, främst den om1äggning av den kyrk1iga jordförva1tningen som 1970 års 1agstiftning innebar samt utveck1ingen ti11 modern stordrift inom skogsbruket, har övergångsbestämme1sen visat sig svår att praktiskt ti11ämpa. Rättigheten att erhå11a kyrkobyggnadsvirke från b0stä11ssk0g har också för1orat det mesta av sin praktiska betyde1se. Under år 1980 har utbeta- 1ats ca 170 000 kr.

4 SKATTEUTJÃMNINGSBIDRAGET TILL KYRKLIGA KOMMUNER

4.1 Bidragets uppkomst och utveck1ing Är 1980 fanns 2 570 försam1ingar i 1andet, varav mer än hä1ften hade mindre än 1 000 invånare. I ett femti0ta1 försam1ingar understeg invånaranta1et t 0 m 100. Genom förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag erhö11 kommuner, 1andstingsk0mmuner och kyrk1iga kommuner (försam1ingar, pastorat och andra kyrk1iga samfä11igheter) fr 0 m år 1966 stat1iga skatteutjämningsbidrag om deras skattekraft understeg en viss ande1 av medeiskattekraften i riket. För beräkning av dessa ti11skott av skatteunder1ag vid brist på skattekraft indelades iandet i tre skattekraftsområden. I 1ikhet med kommunerna tiiifördes de kyrk1iga kommunernas skatteunder1ag av staten så att skatteunder1aget sku11e motsvara 90 % av rikets mede1skattekraft i skattekraftsområde 1, 110 % i skattekraftsområde 2 och 125 % i skattekraftsområde 3. Skattekraftsområde 1 omfattade he1a södra och större deien av me11ersta Sverige, skattekraftsområde 2 övriga de1ar av 1andet med undantag av Norrbottens Iän och vissa de1ar av Västerbottens 1än som utgjorde skattekraftsområde 3. Bidragssystemet för kommunerna komp1etterades med vissa utdebiteringen som inte gä11de för de regier angående kyrk1iga kommunerna. Om två e11er f1era försam1ingar ingick i ett pastorat e11er annan kyrk1ig samfä11ighet, som ägde beskattningsrätt, sku11e ti11sk0ttet av skatteunder1ag ti11 den kyrk1iga samfä11igheten utgöra summan av ti11skotten ti11 försam1ingarna. På samma sätt som för kommuner och 1andstingsk0mmuner framräknades skatteutjämningsbidragen för de kyrk1iga kommunerna genom att ti11sk0ttet av skatteunder1ag mu1tip1icerades med den faststä11da skattesatsen för bidragsåret i resp kyrk1ig kommun.

38 Skatteutjämningsbidraget till kyrkliga kommuner

Den utredning som föregick införandet av skatteutjämningssystemet ansåg det från vissa synpunkter tveksamt, om de kyrkliga kommunerna skulle få skatteutjämningsbidrag. Man menade att en utjämning av olikheterna i utdebiteringshänseende mellan dessa, åtminstone till viss grad, kunde ske på annan väg. Det som därvid åsyftades var de möjligheter som l96l års lag om församlingsstyrelse öppnar för samfällighetsbildning. I förarbetena till denna lag förordades denna möjlighet för att åstadkomma en jämnare fördelning av de kyrkliga kommunernas ekonomiska bördor. Utredningen stannade dock för att också de kyrkliga kommunerna skulle få skatteutjämningsbidrag. Föredragande departementschefen pekade också på samfällighetsbildning som en möjlighet till ekonomisk utjämning för de kyrkliga kommunerna. Skatteutjämningssystemet reformerades med verkan fr 0 m år l974. Principerna om tillskott av skatteunderlag upp till viss

andel av medelskattekraften ändrades inte för kommuner och

landstingskommuner enligt den nya lagen (l973:433) om skatteutjämningsbidrag. Däremot utökades antalet skattekraftsområden till sex och procentsatserna ändrades till 95, l00, ll0, ll5, l20 och l30 % i resp klasser. För de kyrkliga kommunernas del innebar reformen den viktiga principiella stora förändringen att de inte längre inordnades i systemet med skattekraftsklasser och dessa klassers anknytning till medelskattekraften. I stället fick de kyrkliga kommunerna behålla det bidrag i kronor räknat som utgick till dem år 1973. För att i viss mån göra bidragen värdebeständiga uppräknas beloppen årligen med 5 %. Denna speciella form för beräkning av skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner tillämpas fortfarande. Det fanns två anledningar till särbehandlingen av de kyrkliga kommunerna. Den främsta orsaken var den då pågående beredningen av frågan om förhållandet mellan stat och kyrka. I avvaktan på denna frågas lösning betraktades skatteutjämningen mellan de kyrkliga kommunerna som en övergångsföreteelse. En annan orsak var att de förbättrade bidrag vid brist på skattekraft som utökningen av antalet skattekraftsområden och höjda skattekraftsgränser innebar för kommunerna delvis utgjorde kompensation för att bidragen vid hög utdebitering avskaffades. Kostnadsramen för skatteutjämningsbidragen till kommunerna skulle inte ändras

Skatteutjáänningsbidraget till kyrkliga korrmuner 39

genom reformen. Eftersom de kyrk1iga kommunerna inte hade fått bidrag vid hög utdebitering sku11e de ändrade reg1erna vid brist på skattekraft ha medfört en ökning av bidragssumman för dem med ca 35 %. En sådan kraftig bidragsökning kunde inte anses sak1igt motiverad. Svenska kyrkans försam1ings- och pastoratsförbund hemstä11de i skrive1se den 3 december 1974 ti11 Kung1 Majzt om ändring av reg1erna för skatteutjämningsbidrag ti11 kyrk1iga kommuner så att dessa bidrag sku11e utgå efter samma grunder som gä11er för kommunerna, a1ternativt att procentta1et för uppräkning sku11e höjas för att motverka penningvärdesförändringen. Framstä11ningen 1ämnades utan åtgärd.

Den revision av skatteutjämningssystemet som genomfördes fr 0 m

år 1974 betraktades som ett provisorium ti11s resu1tatet av utredningen om kommunernas ekonomi före1åg. Arbetet i 1976 års k0mmuna1ekonomiska utredning (KEU 76) omfattade en1igt direktiven den kommuna1a och 1andstingsk0mmuna1a verksamheten. Däremot berördes inte den kyrkokommuna1a verksamheten av utredningsuppdraget. Någon ändring av gä11ande bestämme1ser om skatteutjämningsbidrag ti11 kyrk1iga kommuner föres10gs därför inte he11er av KEU 76. Förs1aget 1edde eme11ertid ti11 nuvarande skatteutjämningssystem. En1igt det nya systemet för kommuner och 1andstingskommuner inde1as dessa i t01v skattekraftsk1asser, från 103 % upp ti11 136 % av mede1skattekraften. Den grundgaranti som därvid erhå11s komp1etteras med ti11ägg e11er avdrag för kommuninvånarnas å1dersstruktur. Ingen kommun e11er 1andstingsk0mmun får 1ägre tota1 garanti än 100 % av mede1skattekraften. Jämfört med 1979 års förhå11anden har den tota1a garantin ökat med minst 1 % av mede1skattekraften. Skatteutjämningsreformen får fu11t gen0ms1ag år 1982. Jämfört

med de skatteutjämningsbidrag som utgick år 1979 kommer den fu11t

genomförda skatteutjämningsreformen att innebära en ökad överföring av skatteutjämningsbidrag ti11 kommuner och 1andstingskommuner på ca 2 875 mi1j kr. ökningen förde1ar sig jämnt på kommuner och 1andstingskommuner och genomförs i tre steg åren 1980-1982. Såsom tidigare antytts kom inte någon ändring ti11 stånd såvitt avser de kyrk1iga kommunerna utan 1974 års reg1er överf1yt-

40 Skatteutjämningsbidraget till kyrkliga kommuner

tades oförändrade till den nya lagen om skatteutjämningsbidrag (1979:362).

4.2 Betydelsen av nuvarande skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner

4.2.1 Skatteutjämningsbidragets betydelse på riks- och länsnivå Skatteutjämningsbidrag utgår till församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet. I föreliggande framställning redovisas bidraget församlingsvis, inkl bidrag till pastorat och annan kyrklig samfällighet, vari församlingen ingår. Redovisat på detta sätt utgår skatteutjämningsbidrag för är 1981 till 2 331 församlingar, dvs drygt 90 % av samtliga församlingar i landet. För år 1981 uppgår det totala skatteutjämningsbidraget till kyrkliga kommuner till 137,8 milj kr fördelat länsvis på följande sätt

Tabell 1 Skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner år 1981 Antal församlingar varav med skatteutj.-

till kyrkliga kommuner 41 Skatteutjáknningsbidraget

(Tabell 1 forts)

Antal församlingar varav med skatteutj.-

betydelse, endast 5,4 öre/skr, vilket motsvarar drygt 5 % av utdebiteringsbehovet. Som framgår av tabellen varierar dock betydelsen mycket mellan länen, från 0,2 öre/skr i Stockholms län till 23,9 öre/skr i Jämtlands län. Störst betydelse har bidraget i de fyra nordligaste länen och på Gotland.

4.2.2 Skatteutjämningsbidragets betydelse för de enskilda församlingarna För de enskilda församlingarna har skatteutjämningsbidraget starkt varierande betydelse. För att belysa skatteutjämningsbidragets betydelse i jämförelse med utdebiteringsbehovet i de enskilda församlingarna har förhållandet mellan bidrag och skattesats undersökts. Vidare har bidragets betydelse i relation till församlingarnas storlek (invånarantal) undersökts. Då skillnaderna i invånarantal mellan församlingarna är mycket stora, från ca 50 invånare i de minsta församlingarna till ca 50 000 invånare i de största redovisas bidraget i öre/skr för att få ett jämförande mått. Förhållandet mellan skatteutjämningsbidrag och skattesats be- 1 bi] D_1_ Ett sammandrag av bilagan redovisas här nedan. iyses Tabell 2 Samband mellan skatteutjämningsbidrag och skattesats Skatteutj. Skattesats, öre/skr bidrag

42 Skatteutjáznningsbidraget till kommuner SOU 198138 kyrkliga

För f1erta1et försam1ingar (1 477) uppgår skatteutjämningsbidraget ti11 högst 25 öre/skr. En tredjede1 av samt1iga försam1ingar (854) uppbär bidrag som överstiger denna gräns. För 18 förmotsvarar mer än 1 kr/skr. sam1ingar bidraget Av de försam1ingar som uppbär skatteutjämningsbidrag har 131 (6 %) en skattesats som överstiger 2 kr/skr, ytter1igare 612 (26 %) me11an 1:50 och 2 kr/skr i utdebitering. Samman1agt 2 017 (87 %)av de försam1ingar som uppbär skatteutjämningsbidrag har en skattesats som uppgår ti11 e11er överstiger mede1utdebiteringen (1:01/skr). Skatteutjämningsbidraget utgår så1edes i huvudsak ti11 försam1ingar med högt utdebiteringsbehov. Mycket högt skatteutjämningsbidrag och mycket stort utdebiteringsbehov sammanfa11er i ett anta1 försam1ingar. Ti11 sju försam1ingar med skattesatser över 2 kr/skr utgår skatteutjämningsbidrag med över 1 kr/skr. I ytter1igare 111 försam1ingar med skattesatser över 1:50/skr utgår skatteutjämningsbidrag med mer än 50 öre/skr. Av nämnda 118 försam1ingar med över 1:50/skr i skattesats och över 50 öre i skatteutjämningsbidrag återfinns 30 på G0t1and, 16 i Ka1mar 1än (U1and), 13 i vardera Ä1vsborgs och Skaraborgs 1än och 12 i Jämt1ands 1än. Av försam1ingarna med skattesats över mede1utdebiteringen motsvarar skatteutjämningsbidraget i 44 fa11 en tredjede1 e11er mer av utdebiteringsbehovet. Om skatteutjämningsbidraget b0rtfa11er sku11e sjä1vfa11et skattesatsen öka med det be1opp i öre/skr som nuvarande bidrag motsvarar om inte utdebiteringsbehovet på annat sätt kan reduceras. Som exempe1 kan anges att anta1et försam1ingar som nu har en skattesats på minst 3 kr/skr (f n två) sku11e öka ti11 25. Den högsta skattesatsen inom denna grupp sku11e uppgå ti11 4:01/skr. Re1ationerna me11an skatteutjämningsbidrag och försam1ingarnas st0r1ek redovisas i bi1 D.2. En sammanfattning av denna ger fö1jande bi1d.

SOU 1931:88 Skatteutjämningsbidraget till kyrkliga kommuner 43

Tabell 3 Samband mellan skatteutjämningsbidrag och invånarantal Skatte- Invånarantal utj.bidr. l 000 öre/skr 400 400-999 3 999 =4 000 Summa 0 l9(2,7%) 20(3,l%) 28(3,9%) l72(34,3%) 239(9,3%) - 25 309(44,0%) 335(5l,2%) 530(74,4%) 303(60,5%) l477(57,5%) 26- 50 ZM(37,6%) 246(37,6%) l26(l7,7%) 26(5,2%) 662(25,8%) 51- 75 - l3l(5,l%) 69(9,8%) 38(5,8%) 24(3,4%) 76-100 - 29(4,l%) ll(l,7%) 3(0,4%) 43(l,7%) l00 l3(l,8%) 4(0,6%) l(0,l%) l8(0,7%) Antal bidrag 684(97,3%) 634(96,9%) 684(96,l%) 329(65,7%) 233(90,7%) Totalt antal församl.703(lOO%) 654(l00%) 7l2(l00%) 50l(l00%) 2570(l0O%)

Skatteutjämningsbidrag utgår till 97 % av samtliga församlingar med under 4 000 invånare. Samma förhållande gäller i stort sett för alla redovisade intervaller under denna gräns. Av församlingar med över 4 000 invånare uppbär 66 % skatteutjämningsbidrag. Inom denna storleksgrupp avtar det relativa antalet som har bidrag med ökande invånarantal. Således utgår bidrag till endast 49 % av församlingarna med över l0 000 invånare. Det kan vidare konstateras att skatteutjämningsbidraget relativt sett minskar med ökande invånarantal. Skatteutjämningsbidraget uppgår till högst 25 öre/skr i knappt 47 % av alla församlingar med under 400 invånare. Procenttalet ökar sedan i varje redovisad intervall så att i nära 95 % av församlingarna över 4 000 invånare understiger bidraget denna gräns. Ingen av sistnämnda församlingar har bidrag som överstiger 50 öre/skr medan för nära 16 % av församlingarna under 400 invånare överstiger bidraget denna gräns. Av de 18 församlingar som uppbär mer än l kr/skr i skatteutjämningsbidrag har 13 mindre än 400 invånare, l0 av dessa församlingar finns på Gotland.

4.2.3 Sammanfattning Analysen kan i huvudsak sammanfattas på följande sätt - har relativt vid skatteutjämningsbidraget ringa betydelse en kollektiv bedömning av församlingarna

44 Skabteutjáknningsbidraget till kyrkliga kommuner

bidraget har mest betyde1se för Got1and och de fyra nord1igaste 1änen - för en tredjede1 av samt1iga försam1ingar har bidraget re1ativt stor betyde1se, mer än 25 öre/skr och för ett mindre anta1 mycket stor betyde1se, mer än 1 kr/skr i 18 försam1ingar - f1erta1et försam1ingar som uppbär skatteutjämningsbidrag (87 %) har en skattesats som överstiger mede1utdebiteringen - och stort samhögt skatteutjämningsbidrag utdebiteringsbehov manfa11er, 118 försam1ingar med skattesats överstigande 1:50/ skr uppbär bidrag med mer än 50 öre/skr - har störst för små församskatteutjämningsbidraget betyde1se 1ingar och minskar re1ativt sett med ökande invånaranta1.

4.3 Bes1utad förändring av nuvarande system I an1edning av den s k besparingspropositionen (proposition 1980/81:20) bes1öts att det särski1da stat1iga skatteutjämningssystemet ti11 kyrk1iga kommuner sku11e omprövas. För de kyrk1iga kommunerna borde i framtiden bara finnas ett system för utjämning av kostnader. Detta borde baseras på kyrkofonden. I avvaktan på ett sådant enhet1igt utjämningssystem bes1öts att bidrag för år 1982 ska11 utgå med 60 % av de bidrag som beta1as ut år 1981. Vidare ska11 fr 0 m år 1982 inte he11er skatteutjämningsbidrag som understiger 5 000 kr utbeta1as. För att förhindra att någon kyrk1ig kommun drabbas 0skä1igt hårt år 1982 ska11 en särski1d kompensation ges inom ramen för det extra skatteutjämningsbidrag, som betalas ut år 1982. Denna särski1da kompensation ska11 ges utan föregående ansökan och innebära att inte någon kyrk1ig kommun får bidraget sänkt från föregående års bidrag med mer än vad som motsvarar 20 öre/skr. Kompensation bör 1ämnas för he1a den de1 av bortfa11et som överstiger 20 öre/skr. Ändringen i bidragsbestämme1serna innebär att de t0ta1a skatteutjämningsbidragen ti11 kyrk1iga kommuner som uppgår ti11 ca 138 mi1j kr år 1981 kommer att b1i ca 82 mi1j kr år 1982. Den särski1da kompensationen för år 1982 kan beräknas uppgå ti11 ca 2 mi1j kr.

5 DE KYRKLIGA KOMMUNERNAS SKATTEKRAFT

5.l Medelskattekraften För att få ett jämförande mått på kommunernas skatteunderlag används begreppet skattekraft, dvs skatteunderlaget utslaget på antalet invånare. Vid l980 års taxering uppgick medelskattekraften i riket (inkl bidragsunderlag enligt förordningen om skattebortfallsbidrag) till 307:45skr/inv. I det följande anges församlingarnas skattekraft i % av medelskattekraften. Regionalt sett har Stockholms län den högsta skattekraften, l28 % av medelskattekraften och Gotland den lägsta, drygt 84 % av medelskattekraften. Bortsett från Stockholms län ligger samtliga läns medelskattekraft inom intervallet 84 - 103 % av rikets medelskattekraft.

5.2 De enskilda kyrkliga kommunernas skattekraft Skillnaderna i skattekraft mellan de enskilda församlingarna är mycket stora. Även om man bortser från några ytterlighetsfall, som beror på särskilt stora inkomster från juridiska personer, varierar skatteunderlaget från knappt 50 % i de skattesvagaste församlingarna till över l60 % av medelskattekraften i de mest bärkraftiga församlingarna. De stora olikheterna i skattekraft bör givetvis föranleda väsentliga skillnader i utdebitering. Till stor del har dock de olika ekonomiska förutsättningarna utjämnats genom skatteutjämningssystemet, inom vilket de kyrkliga kommunerna ursprungligen garanterades viss skattekraft (se avsnitt 4,1). Skillnaderna i skattetryck motverkas också genom avräkningen med kyrkofonden (se avsnitt 2.2). En inte oväsentlig utjämning sker också i de fall församling ingår i flerförsamlingspastorat eller annan kyrklig samfällighet. Även om effekterna av de stora skillnaderna i skattekraft

46 De kyrkliga korrmzunernas skattekraft SOU 1981288

väsentligt mildras genom de olika utjämningssystemen finns det skäl att närmare analysera, vilket samband mellan skattekraft och skattesats som kvarstår. Av intresse är också att undersöka relationerna mellan skattekraft och församlingarnas storlek (invånarantal). Eftersom skatteutjämningsbidraget minskar de direkta effekterna på skattesatserna av skillnaderna i skattekraft,bör det även vara av intresse att studera förhållandet mellan skattekraft och utdebiteringsbehov. De kyrkliga kommunernas nettokostnader måste täckas med skatt och ev skatteutjämningsbidrag. I det följande definieras därför utdebiteringsbehovet som skatt + skatteutjämningsbidrag. Därvid bortses från ev tillskott från kyrkofonden liksom frân budgetregleringsposter. De senare tjänar till att utjämna behovet mellan närliggande år.

5.2.l Samband mellan skattekraft och skattesats Förhållandet mellan skattekraft och skattesats belyses närmare i bil 0,4_ Församlingarnas skattesats inkluderar utdebitering till pastorat och annan kyrklig samfällighet. Analysen kan sammanfattas till följande. Tabell l Samband mellan skattekraft och skattesats skattekraft Antal församlingar/ 1 % av me- skattesats, kF/Skl” delskattekraften =l:D0 l:0l-l:50 l:5l-2:00 2:0D Summa

§80,00 92(6,7%) 720(52,2%) 453(32,8%) ll5(8,3%) l380(l00%)

80,01- 90,00ll3(l8,0%)38l(60,8% ) l20(l9,l%) l3(2,l%) 627(l00%) 90›0l-l00,[D 96(32,7%) l62(55,l%) 3l (l0,5%) 5(l,7“7á) 294(lO0%) - 10001-ll0JD 58(47J%) 60(48B%) 5(4J%) l23(l00%) llUDO 95(65J%) 45(30f%) 5($4%) & l46(l00%) Summa 454(l 7,7%) l368(53,2%) 6l4(23,9%) l34(5,2%) 2570(l00%)

Flertalet församlingar (l 380) har en skattekraft som understiger 80 % av medelskattekraften. Endast hos 269, dvs något över lO % av hela antalet församlingar överstiger skattekraften rikets medeltal. Av tabell l framgår att av de församlingar som har en skattekraft under 80 % av medelskattekraften kan knappt 7 % hålla skattesatsen under medelutdebiteringen (l:Ol/skr) medan skattesatsen hos drygt 8 % överstiger 2 kr/skr. Med stigande

SOU ]981;g8 De kyrkliga komunernas skattekraft 47

;skattekraft ökar sedan det relativa antalet församlingar som har en skattesats under medelutdebiteringen och minskar andelen församlingar med mycket hög skattesats. Således kan drygt 65 % av församlingarna med skattekraft över ll0 % av medelskattekraften hålla en lägre skattesats än medelutdebiteringen medan endast en av dessa har en utdebitering som överstiger 2 kr/skr. Skillnaderna blir än mer märkbara om man differentierar skattekraften på det sätt som redovisas i bil D.3 . Av 82 församlingar med en skattekraft under 60 % av medelskattekraften har endast en församling lägre skattesats än medelutdebiteringen medan nära 78 % av församlingarna över 130 % av medelskattekraften håller sig under medelutdebiteringen. Det finns alltså trots utjämningssystemen ett klart samband mellan låg skattekraft och hög utdebitering och motsatsen hög skattekraft och låg skattesats. Det största relativa antalet församlingar med skattekraft under medelskattekraften återfinns i Kalmar, Gotlands, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län. I dessa län understiger skattekraften rikets medeltal i 96-97 % av samtliga församlingar. Låg skattekraft och hög utdebitering sammanfaller relativt sett i största utsträckning i Gotlands län. Drygt l5 % av länets församlingar har över 2 kr/skr i utdebitering. Skattekraften hos samtliga dessa understiger 80 % av medelskattekraften. Motsvarande andel i Kalmar och Skaraborgs län, som i detta avseende kommer närmast är drygt 9 % resp knappt 9 %.

5.2.2 Samband mellan skattekraft och invånarantal Relationerna mellan skattekraft och församlingarnas storlek redovisas närmare i bil D.4. Resuitatet av anaiysen kan sammanfattas till följande. Tabell 2 Samband mellan skattekraft och invånarantal Antal församlingar/ i % av me- Invånarantal delskatte- 1 000 kraften 400 400-999 3 999 =4 000 Summa = 80,00 469(66,8%) 482(73,8%) 382(53,7%) 47(9,3ap) 13s0(53,7%)

3001-9000 l48(2l,l%) ll8(l8,l%) 2l8(3D,6%) l43(284%) 0 627(24,4%)

90,01-100,00 48(6,8%) 36(5,5%) 70(9,8%) l40(278%) v 294(ll4%)

l0.0,0l-ll0,00 21(3,0%) 4(0,6%) 23(3,2%) 75(149%)i23(4,å%) u

110,00 l6(2,3%) 13(2,0%) l9(2,7%) 98(l9,5%)l46(5,7%)

Summa 702(l00%) 653 100%) ( 7l2(l0O%) 503(l00%) 2570(l0O%)

48 SOU 1981388 De kyrkliga komunernas skattekmft

Av sammandraget framgår att det finns en k1ar skiiinad me11an församiingar under resp över 4 000 invånare. Inom resp storieksgrupper under 4 000 invånare har 94-97 % av församiingarna en skattekraft som understiger mede1skattekraften. Motsvarande ande1 i församiingar med över 4 000 invånare är 65 %. Av den utföriigare redovisningen i bii D.4 kan utiäsas att den mycket iåga skattekraften (under 60 % av medelskattekraften) finns i de små församiingarna. Ca 9 % av församiingarna under 400 invånare når inte över 60 % av medeiskattekraften medan motsvarande andei i intervaiiet 400-999 invånare uppgår ti11 knappt 3 % och i övriga intervaiier understiger 0,5 %. I de förhåiiandevis mycket stora församiingarna (över 10 000 invånare) har 54 % en skattekraft som överstiger medelskattekraften mot 3-8 % i stor- Ieksgrupperna under 4 000 invånare. I Gotiands och Skaraborgs iän dominerar smâförsamiingarna. På Gotiand har 74 % av församiingarna under 400 invånare och i Skaraborgs län 57 %. Av de nämnda småförsamiingarna har på Gotiand en fjärdedei en mycket låg skattekraft (60 % av medeiskattekraften). Motpoien utgörs av Stockhoims län där nära häiften av församiingarna (48 %) har över 4 000 invånare. Av dessa församiingar har mer än hälften (60 %) en skattekraft, som överstiger 110 % av medeiskattekraften.

5.2.3 Samband me11an skattekraft och utdebiteringsbehov Som tidigare nämnts definieras utdebiteringsbehovet i denna anaiys som summan av skatteinkomster och skatteutjämningsbidrag,

uttryckt i kr/skr. Sambandet me11an skattekraft och utdebite-

ringsbehov år 1981 redovisas närmare i bi1 0.5 . Resuitatet kan sammanfattas ti11 föijande.

De kyrkliga kommunernas skattekraft 49

Tabe11 3 Samband me11an skattekraft och utdebiteringsbehov Skatte- Anta1 försam1ingar/ kraft i Utdebiteringsbehov, kr/skr % av mede1skattekraf- 1:01- 1:51- 2:01ten =1:00 1:50 2:00 2:50 2:50 Summa

§80,00 24(1,7%) 318(23,0%) 611(44,3%) 317(23,(I4) 110(8,0%) 1380(100%)

80,01- 90,00 58(9,2%) 318(50,7%) 203(32,4%) 40(6,4%) 8(1,3%) 627(100%) 90,01- - 29400012) 100,00 72(24,5%) 155(52,7%) 57(19,4%) 10(3,4%) 100,01- - 123(100%) 110,00 49(39,8;é) 64(52,0%) 9(7,3%) 1(0,8%) - 110,00 84(57,5%) 54(37,0%) 5(3,4%) 3(2,1%) 146(100%) Summa 287(11,2%)909(35,4%) s85(34,4%) 371(14,4%) 118(4,6%) 257000074)

Av de försam1ingar som har en skattekraft under 80 % av mede1skattekraften är utdebiteringsbehovet mindre än mede1utdebiteringen (1:01/skr) i endast 2 % av försam1ingarna medan det i 31 % av dessa försam1ingar överstiger 2 kr/skr. Det bör dock anmärkas att utdebiteringsbehovet i mede1ta1 överstiger mede1utdebiteringen med 5 öre/skr. Med stigande skattekraft ökar sedan det re1ativa anta1et försam1ingar som har ett utdebiteringsbehov under mede1utdebiteringen och minskar ande1en försam1ingar med mycket högt utdebiteringsbehov. Så1edes har drygt 57 % av försam1ingarna med skattekraft över 110 % av mede1skattekraften ett utdebiteringsbehov som 1igger under mede1utdebiteringen medan endast 3 (2 %) av dessa har ett utdebiteringsbehov över 2 kr/skr. Det samband me11an 1åg skattekraft och hög skattesats resp hög skattekraft och 1åg skattesats som tidigare påvisats gä11er i än högre grad sambandet me11an 1åg skattekraft och högt utdebiteringsbehov resp hög skattekraft och 1ågt utdebiteringsbehov. Om jämföre1se i övrigt görs me11an skattesats och utdebiteringsbehov (tabe11 1 resp 3) finner man att anta1et försam1ingar under mede1utdebiteringen minskar från 454 ti11 287. Anta1et försam1in9ar med utdebiteringsbehov över 2 kr/skr är 489 mot 134 med en skattesats över detta be10pp. På G0t1and överstiger utdebiteringsbehovet 2 kr/skr i 55 % av försam1ingarna. Motsvarande ande1 uppgår ti11 ca 35 % i Skara-

50 De kyrkliga kommunernas skattekraft

borgs och Jämt1ands 1än medan den är betydligt 1ägre i övriga 1än.

5 .3 Sammanfattning De gjorda ana1yserna kan i huvuddrag sammanfattas på fö1jande sätt skattekraften står i omvänt förhå11ande ti11 skattesatsen, låg skattekraft ger hög utdebitering och vice versa detta förhå11ande gä11er i än högre grad me11an skattekraft och utdebiteringsbehov de minsta försam1ingarna (under 400 invånare) har den lägsta skattekraften skattekraften i församlingar med över 4 000 invånare är väsent- 1igt högre än i mindre försam1ingar särski1t i G0t1ands 1än är församlingarna små, har iåg skattekraft och hög utdebitering, i mindre mån gä11er detta samband även Skaraborgs 1än.

sou 1981:88 51

6 UVERVÄGANDEN: FÖRUTSÄTTNINGAR OCH GRUNDER

Behovet av ekonomisk utjämning meiian de kyrkiiga kommunerna är sedan länge aiimänt erkänt. Trots de system för som utjämning ti11ämpas är skilinaderna meT1an den kyrkiiga utdebiteringen på olika orter avsevärt större än de som förekommer på den borger- Tigt kommunaia sidan. Ekonomisk utjämning sker i dag eniigt två skiida Det system. ena bygger på kyrkofonden och tar sikte på pastoratens kostnader för Töner ti11 präster och kyrkomusiker. Ti11skotten från kyrkofonden grundas på en avräkning me11an pastoratens Tönekostnader och deras intäkter av församlingsskatt och Töneti11gângar. Finansieringen sker främst genom den alimänna som tas kyrkoavgiften ut av pastoraten. Det andra systemet infördes som ett Ted i 1965 års aiimänna omläggning av den kommuna1a skatteutjämningen. Det innebär att staten betalar ut skatteutjämningsbidrag även ti]1 kyrkiiga kommuner. Det sker emeiiertid - och detta har a11tmer markerats reformer - andra genom senare eniigt grunder än ti11 borgerliga kommuner. De båda systemen ger, eniigt vad som sägs i direktiven ti11 utredningen, inte en utjämning som svarar mot de kyrk1iga kommunernas aktue11a behov. Situationen kommer att förytteriigare sämras ti1T fö1jd av vissa under innevarande år besiutade ändringar i skattesystemet. Genom att grundavdraget höjs från 6 000 ti11 7 000 kr och intäkterna från redujuridiska personer ceras med 20 % minskar de kyrkiiga kommunernas skatteintäkter med över 90 miij kr. Den omedeibara bakgrunden ti11 är

utredningens uppdrag dels

riksdagens besiut 1980 att reducera de statiiga skatteutjämningsbidragen ti11 kyrkiiga kommuner med 40 % vi1ket innebar en minskning med över 50 miij kr, att

dels avräkningsförfarandet meiian

pastoraten och kyrkofonden, viiket redan tidigare var ytterst

52 och SOU 1981388 överväganden: Förutsättningar grunder

kompiicerat, har b1ivit omöjiigt att tiiiämpa i oförändrad form ti11 föijd av reformer inom taxeringsförfarandet. Riksdagen uttaiade i samband med 1980 års besiut, att man bör utreda möjiigheterna att konstruera ett enhetiigt utjämningssystem för de kyrk1iga kommunerna som ersätter de båda nu existerande. En utgångspunkt skaii vara att de statsbidrag som kan komma i fråga i framtiden ska11 betaias in tili kyrkofonden. Det har varit utredningens uppgift att utforma försiag ti11 ett sådant enhetiigt utjämningssystem. Det är förenat med svårigheter att på ett enkeit sätt redovisa överväganden i ett ämne av denna tekniskt komplicerade karaktär. Därtiii kommer att åtskiiiiga ömtåiiga avvägningsfrågor aktuaiiseras som deivis är av inomkyrkiig natur. Utredningen har va1t att redovisa sina överväganden i tre kapitei. Uppgifterna för detta första kapitei är två. Ti11 en början viii utredningen kiargöra ramar och utgångspunkter för övervägandena samt peka på de väsentiigaste principfrågor och avvägningar me11an ski1da intressen som utjämningsprobiematiken för med sig (6.1 och 6.2). Vidare vi11 utredningen kort precisera de principer och komponenter som försiaget bygger på samt redovisa varför de har vaits

och hur de kan varieras (6,3 och 6.4).

I de föijande kapitien iämnar utredningen först en mera detaijerad framstälining av det föresiagna utjämningssystemet. Därefter ges en närmare redovisning av hur systemet fungerar om de oiika komponenterna varieras eniigt tre aiternativ. I en separat biiagedei iämnas en detaijerad siffermässig redovisning av dessa aiternativ, med uppgifter för varje församiing, pastorat och samfäiiighet.

6.1 Ekonomiska ramar Iniedningsvis måste det konstateras att innebörden av riksdagens besiut 1980 är - oavsett hur man utformar utjämningssystemet för de kyrkliga kommunerna - att i framtiden denna utjämning kommer att vara kyrkans egen angeiägenhet i större utsträckning än hittiiis. Häri iigger en grundiäggande skiiinad mot den borger1igt kommunaia sidan, där utgångspunkten är att staten tiiiskjuter pengar som fördeias me11an kommunerna eniiot vissa grunder. Denna viktiga skiiinad måste man heia tiden ha för ögonen då man diskuterar konstruktionen och verkningarna av ett sådant utjäm-

överväganden: Förutsättningar och grunder 53

ningssystem som det är utredningens uppgift att föreslå. Hittills har kyrkan själv bidragit till utjämning genom tillskotten från kyrkofonden. De uppgick l979 till drygt 55 milj kr. Därutöver har staten bidragit med omkring 140 milj kr. Sistnämnda belopp reduceras nu till 87 milj kr. Även om bortfallet inte skulle kompenseras med kyrkliga medel, skulle kyrkans egen andel av den ekonomiska insatsen för utjämning öka väsentligt. Utredningen har enligt direktiven att utgå från att utjämningen via kyrkofonden enligt det nya systemet skall finansieras genom den allmänna kyrk0avgiftenH I detta uttalande ligger att kyrkan måste vara beredd på att i framtiden få bekosta utjämningen helt på egen hand, utan statsbidrag. Utredningen har vid sina beräkningar utgått från den aktuella situationen, dvs att kyrkan får 87 milj kr i statsbidrag. Om denna intäkt faller bort, får den allmänna kyrkoavgiften höjas. Eventuellt kan samtidigt även andra komponenter varieras i det föreslagna utjämningssystemet. Detta är så konstruerat att det inte behöver göras om i en sådan situation utan lätt kan anpassas till ändrade ekonomiska förutsättningar. Det möjliggör också olika ambitionsnivåer i fråga om utjämningseffekt. Utredningen har ansett det lämpligt att redan inledningsvis ange de ekonomiska ramar som gäller för den följande diskussionen. Utredningen har kommit fram till att ett system med godtagbar utjämningseffekt förutsätter att den allmänna kyrkoavgiften höjs till minst l3 öre, även om kyrkan får behålla det nu återstående statsbidraget. En övre gräns har utredningen funnit sig kunna dra vid 20 öre i allmän kyrkoavgift. Det finns enligt utredningens bedömning inte sakliga skäl för att överskrida denna gräns under nu gällande ekonomiska förutsättningar. Uvervägandena håller sig alltså inom ramen 13-20 öre i allmän kyrkoavgift. Inom denna ram redovisar utredningen tre alternativ med var sin avgiftsnivå och var sin utjämningseffekt. Alla beräkningar innefattar även konsekvenserna av att skatteunderlaget minskar genom att grundavdraget höjs och intäkterna från juridiska personer minskar. Dessa effekter motsvarar en höjning av utdebiteringen med tre öre per skattekrona. Även om helheten och totalbilden är det väsentligaste, måste naturligtvis de enskilda kyrkliga kommunerna också se till hur de själva pâverkas. Även i detta avseende har utredningen funnit

54 överväganden: Förutsättningar och grunder SOU 1981:83

det lämpligt att redan från början ange en gräns. Utredningen har - liksom statsmakterna då de fattade sitt beslut att minska statsbidraget l980 - fastställt som princip att utdebiterinoen ingenstans skall behöva höjas mera än 20 öre per skattekrona, effekterna av samtliga reformer inräknade, sålunda utjämningssystem, minskat statsbidrag, höjt grundavdrag och minskade intäkter från juridiska personer. Till den närmare utformningen av denna “tjugoöresspärr återkommer utredningen (7.3). Man kan sålunda tänka sig vissa undantag för att bl a bygga in en rationaliseringsfaktor. På detta stadium är detemellertid tillräckligt att ange själva grundprincipen. r

6.2 Allmänna utgångspunkter och avvägningsfrågor

Syftet med en reform är alltså att på grundval av nya principer åstadkomma en godtagbar ekonomisk utjämning mellan de kyrklioa kommunerna. Den första fråga som måste ställas är hur man skall mäta utjämningseffekten av olika system. har för

Utredningen

sin del funnit det naturligt att utgå från den befintliga finans-

statistikens uppgifter om den kyrkliga skattesatsen i olika delar av landet (Årsbokför Sveriges kommuner 1981 s 29). På efterföljande uppslag redovisar utredningen skattesatserna i de 2 570 församlingarna fördelade på län och olika grupper alltefter skattesatsens höjd. Vänstersidan återger dagsläget, högersidan den ändrade bild som erhålls om man lägger in effekterna av grundavdragets höjning och minskningen av intäkterna från juridiska personer. Även genomsnittlig skattesats anges för varje län och för riket i dess helhet. Om indelningen i olika grupper med hänsyn till skattesatsens höjd anmärker utredningen, att särredovisningen av läget 2 kr per skattekrona behövs till följd av en särskild spärregel som föreslås i det följande.

56 överväganden: Förutsättningar och grunder SOU 1981 :88

mmm

-.mamz -u»»xm .m»m nu»»xm zomx

xx

»o D v-l o N N .-1 UN \T O O* 0 »a *O

-zmmmu

O 0

annu

mozH.

r-O r-l 1-1 0-1

zz=m

I 10-170! lNø-OIV) :nun I I I I I

-om.u

AN

|mN.N

INNOI »senne- rlr-tlr-I -4 I I I

mn

oe.m

|Ao.N

IlhNO 706010 I\I\II7 V7I I .-1 r-l

en

em.u

lr-GHMN Nlwla* »aveln-I Ilvw ?Or-cl I Nø-l

oo.N

me

n e a 0 o c o n N H A n | I

ann. ou.H

om ne ma

NNN

0 H m H

-on.a

zomxu»›<xm

«m.H

0_ ce od om aa HH Ho en »M NH nn ca AN

unm

-nm.H

m N

mm nu

oo.”

nu en nu om nu nu oo ns um od en mm om

men mmm

soc.”

xx aa ce nu

em.”

om en nu NN mm mn me Nm am NN HH nu mm

nmo

W .a W G N N O A m N N M M O N .m ä

-mh.o oo.o

om Na me om Hm om se nn an

man

.m»mm»»<xm

| | I I | A | I N N I I n m u A | I I | l. I I I I

-om.o

me

en

zozuzuo»muoz

|

oH.xz›x

0 | I I I I I I | I 1 | n 1 | - I | I I | I I I | n

me.a-

z»=

zu. zu;

zazzog

za. za. zu.

maxom

zu.

m»mu»»<xm

za;

zng zu4

zazzox

zu_ za. zng

»uozH»moz4 »mozH»moz4

zu. za.

0 zng zmg za; zu. zmg znd zng

za.

momommhmo

ma»mz<H»mHxx moz_zmozmmemu

zu; za.

moummmamox

Fmxmm

nzaoxxooew moz«4z:mmømm mazqghnoxmhmn moznmnxzmw momumazomx maz4z<z»mn mzm»»ommmkmm

man

momommhmo momomm<xm moxomm4no wzmhpommxaz

n:4z

4<mmm: mz.<x moz4»oo mozHxm.m m::m24z maz44<: uma momomm4m møz4zmm oammmm mazqghznw

maa zug mmø 4m:

SOU 1981 :88 överväganden: Förutsättningar och grunder 57

-W533

å..

-E25

oN. 3.

NoZH mNH

-§32

NH. HN.

HmH

zoNx

HH. NN.

HNH NN.H HH.H .HH.H KTH HNH NH.H HH.H HNH wmá HNH :H HH.H Hmá NH.H NH.H ..N.H NH.H SH

.HHS

N...

i

-zämf

3 å NH Hm HN 2 mm NH S No å Ho i. 3 3 HH..

HnN

...HH åH i: »NH âH HSN SH NHH åN HHN

HHnN

H:

4.2.2;

- - H H - - N N - H n m u - - - u H H H - - - - - - - -

-SN

HN

- N o H H N H. H - m m m - H s - - - - - - - - - - - -

-HNN

HH

HHN

n..

u H H H m H - - .H - - - H H u - H N N › u

-SN

HH NH NH HH HH NH

..N.N

HN

NNH

- u H - - H - - - - N N - - - - - - m - - - n - - H u - N

åN

e H H - m m - H H m H H N - -

-HH.H

HH .HH oH HH mH wH NH

HH.H

HN HN mH mN HH HH

NHN

m - - H N m H

z$äHH<zm

-HH.H om...

mH m.. mH H.. mN HH mm HH HN HH H.. wH HH HH Hm mH wH H: HH NH HN

.än

-nNH

- - .H H

ovZH

HH Nm nN 3 N... .Hm HN NN oH om 3 3 HN HN HN mn HH HN NH NH HN oH N NN

i:

ä..

H a - H.

-åH oNZH

H3 -i

m H m a H N N H H m N N n m H N H - H

-HH.H

S. HH m.. NN HN S o.. mm HN

HH.H_

.mimmtäm

HHN

- u - › s u H - a N N - u n n - H - n - u u u u n u u

Lä...

mn

HH.H

No

073.50.

H a - u › - s › a u u a - - - - u - a - - u - n u - u u H

aam0Hm«ax

l H...?

zuH znH

zzzzcx

zuH zn4 znH zHH

.mHmuHH<xm

mnzom

zHH

zu. ZNH

HmozHHmøzH HuozHHmozH

znH

zszzog

ZMH za. zmH znH o zHH zmH zu. zu. zmH ZMH za.

mazHxNozmmHmm

za.

zmH

moNommHmo

mnzHz<zNwamm mozHHmoNmHmm

zHH

mzmHHomNuHmH

hwxwm

mommmozomx moHmz<HHmH«x mozHz<zHmm mommmNNmox mzuHHommuoz

man

mazHH

mzHo:xuoHm mozHNnxzma moNommHHo

mE4Z

H<wmm: mozHHoo mozHxmHm m:ImZ4E mozHH<: momomuHmo moNomwHm momomN<xm mozHzxm omummm

mE4<x Nno mHo Hm:

nu

sou ]981;88 överväganden: Förutsättningar och grunder 59

De två nedersta raderna på vänster- resp högersidan återges här nedan. Förkortningen ”Red” - som av utrymmesskäl används även i det - reducerat följande betyder skatteunderlag, dvs läget på högersidan.

rkyrklig skattesats, kr per skattekrona

0.75- 1.00- 1.25- l.50- 1.75- 2.01- 2.25- -0.74 0.99 l.24 l.49 1.74 l.99 2.00 2.24 2.49 2.50 - Nu 51 215 627 705 572 222 45 74 38 21 Red 49 207 617 664 556 272 8 122 48 27

Första raden ger den avgörande måttstocken. För vart och ett av de tre alternativ som redovisas kommer utredningen att för åskådlighets skull upprepa båda raderna i denna sammanställning samt på en tredje rad lägga till utfallet i det aktuella alternativet. Om man ser på uppgifterna om skattesatserna inom länen, gör man lätt två iakttagelser som är av vikt som bakgrund för resonemanget. För det första ser man att spridningen är ett problem i södra och mellersta medan bilden Sverige, är betydligt mera samlad i Norrland. Det medför att utjämningssystemet kan förutses få sin största betydelse i södra och mellersta och Sverige att effekterna i Norrland måste bli föremål för särskild uppmärksamhet. För det andra ser man stora variationer i medelutdebitering mellan olika län. Det ligger i sakens natur att län med lägre utdebitering inte kan räkna med att få en bättre utjämning - en mera samlad bild - utan att själva vara med och betala. Mot denna bakgrund övergår utredningen till att precisera vissa allmänna utgångspunkter för den fortsatta diskussionen samt peka på några grundläggande avvägningsfrågor. Kravet på att kyrkan skall ta ett ökat ansvar för den ekonomiska utjämningen innebär ett krav på ökad solidaritet inom kyrkan. Förhållandet mellan stora och små, starka och svaga enheter kommer in i bilden liksom pastoratens skiftande tillgång till egendom. Utredningen avstår från att närmare diskutera vilka krav på solidaritet som är rimliga att resa. De ekonomiska ramar, som har angetts i det föregående, ger utrymme för skilda ställningstaganden.

överväganden: Förutsättningar och grunder

A11mänt måste eme11ertid utredningen framhå11a - eftersom detta har direkt betyde1se för konstruktionen av ett nytt utjämningssystem - att krav på ökad so1idaritet förutsätter rattvisa principer som grund för systemet. Resonemanget får så1unda inte för10ra sig i en diskussion om be1opp för den a11männa kyrkoavgiften e11er för andra komponenter e11er om utdebiteringsökningar i enski1da fa11 osv. Huvuduppgiften måste vara att diskutera de grund1äggande principerna. För deta1jutformningen står många möj1igheter öppna sedan vä1 principerna har 1agts fast. Dessa bör vara så utformade att de kan accepteras av det stora f1erta1et enheter av o1ika typer, genom att skä1ig hänsyn tas ti11 de 01ika intressen som bryter sig mot varandra. En faktor av grund1äggande betyde1se är den kyrkokommuna1a organisationen, med över 2 500 försam1ingar och 1ångt över 1 000 pastorat och andra samfä11igheter. Det är sjä1vk1art att man inte kan stä11a samma krav på effekterna i deta1j av et: utjämningssystem för denna organisation som man kan stä11a på det stat1iga skatteutjämningssystemet för de nu 279 b0rger1 ga primärkommunerna. 0möj1igheten av sådana krav framgår redan av att det förekommer åtski11iga f1erförsam1ingspast0rat med rätt avsevärda ski11nader i utdebitering me11an de ingående försam- 1ingarna. Uppgifterna om utdebiteringens spridning inom kyrkan i dag ger en be1ysning av strukturprob1emens betyde1se. Det framgår att 2/3 av de kyrkokommuna1a enheterna har minst 1:25 kr i utdebi- 1) tering, medan 1/10 har 1ägre skattesats än 1 kr. Eftersom mede1utdebiteringen är 1:02 kr per skattekrona, kan man omedebart konstatera att det stora f1erta1et små enheter har höga skattesatser men att mede1värdet dras ned av ett fåta1 stora enheter med 1åg skattesats. Det har framhâ11its många gånger att den kyrkok0mmuna1a organisationen är 0rati0ne11 och onödigt kostsam, om man betraktar den från van1iga administrativa och ekonomiska synpunkter.I förarbetena ti11 1961 års försam1ingsstyre1se1ag framhö11 t ex statsmakternai fu11 po1itisk enighet - att man måste sträva efter att san1a den ekonomiska förva1tningen ti11 mera bärkraftiga enheter. I

|:Man ska11 också tänka på att de stora tota1a samfä11igheterna

har redovisats med de ingående försam1inoarna. I gruppen 0.75- 0.99 kr per skattekrona 1igger a11tså b1 a 21 försam1ingar Ma1mö kyrk1iga samfä11ighet och 32 försam1ingar i Göteborgs.

SOU i98i:88 Förutsättningar och grunder 61 överväganden:

första hand pekades då på möjiigheten att biida totaia ekonomiska samfäiiigheter inom fierförsamiingspastoraten. Senare har aiternativet med kommunstora samfäiiigheter kommit fram i diskussionen. Utredningen om begravningsverksamheten har nyiigen behandiat denna problematik (SOU i98i:36). Utredningen har för egen dei ingen aniedning att ta stäiining tiii dessa organisationsfrågor. Det måste emeiiertid uppmärksammas att de i viss mån får en ny dimension vid införandet av ett inomkyrkiigt utjämningssystem som stäiier krav på soiidaritet bi a av de stora och bärkraftiga enheterna i förhåiiande tiii de små och svaga. Rationaiiseringar inom organisationen kan ses som en motsvarande åtgärd av soiidaritet från de mindre enheternas sida. Ett utjämningssystem kan i vart faii inte få konstrueras på ett sådant sätt att det motverkar organisationsförändringar som kan ge besparingar. En möjiighet som bör nämnas i detta sammanhang är att på sikt införa något siags inomregionai skatteutjämning efter förebiid från den borgeriigt kommunaia sidan. Ett system för sådan utjämning finns i dag i Stockhoims iän eniigt en särkiid iag, och en utredning kommer inom kort att redovisa överväganden i vad mån en iiknande ordning bör införas för heia riket. De svårigheter, som utredningen har stött på i fråga om vissa fierförsamiingspastorat med varierande utdebitering på församiingspianet, har aktuaiiserat tanken att se utjämning inom pastoraten som en angeiägenhet för dem sjäiva och se utjämning inom kyrkan i dess heihet som en fråga om utjämning meiian pastoraten. Utredningen har avstått från att fuiiföija tanken, bi a därför att den saknar direkt stöd i direktiven, men viii nämna den som ett uppsiag att beakta i den fortsatta inomkyrkiiga diskussionen. Det är viktigt att ha för ögonen att strukturfrågorna inte bara är frågor om yttre organisation. Lika väsentiigt är att kyrkans iokaipian bygger på principerna om kommunai sjäivstyreise. I detta iigger bi a att varje enhet som inte ingår i en totai samfäiiighet har egen beskattningsrätt och i princip sjäiv bestämmer vad den viii kosta på sig. Därav föijer att man får iaktta försiktighet då man bedömer de kraftiga variationerna i utdebitering meiian oiika församiingar och pastorat iiksom då man diskuterar viiken utjämning som är önskvärd. Det är otänkbart att ge en kommun möjiighet att väitra över kostnader för

överväganden: Förutsättningar och grunder

överstandard på andra via ett utjämningssystem. Lika otänkbart är, som framhålls i utredningens direktiv, att införa ett system med myndighetskontroll eller en utifrån bestämd prioritering av åtgärder som det ankommer på den kyrkliga kommunen att själv besluta om. Helt andra men likaså ömtåliga frågor gäller dgn_kyrkliga egendomen. Det nuvarande systemet för avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden innebär att pastoraten har viss möjlighet att själva påverka tillskotten. Ett pastorat som har sin egendom väl placerad och redovisar god avkastning får mindre tillskott, medan ett pastorat som inte visar nämnvärd vinst kan erhålla större tillskott. Detta system, som alltså i viss mån är beroende av pastoratens egna placeringar och dispositioner av avkastningen, kan inte behållas om man inför ett enhetligt utjämningssystem inom kyrkan. Det är nödvändigt att söka generella och rättvisa normer för beaktande av pastoratens egendomsinnehav. En annan fråga som aktualiseras i detta sammanhang gäller principerna för tilldelning av prästtjänster. Utredningen föreslår i det följande, att antalet prästtjänster som finns inrättade i pastoraten tills vidare skall läggas till grund för en av de komponenter som bör ingå i ett nytt utjämningssystem. Det är därför ofrånkomligt för utredningen att stryka under vikten av aktuella och rättvisa principer för prästtilldelningen. Utredningen har pekat på de viktigaste inomkyrkliga avvägningsfrågor som aktualiseras av ett nytt utjämningssystem. Det är nödvändigt att också klargöra statens intressen i sammanhanget. Två utgångspunkter är givna genom beslut av riksdagen: statsbidraget minskas och skall - så länge det alls utgår - betalas till kyrkofonden för vidare fördelning inom ramen för ett enhetligt utjämningssystem. Statens intressen i övrigt framgår dels av utredningens direktiv, dels av de i dessa särskilt åberopade direktiven 1980 till alla statliga utredningar om finansiering av reformer. Staten har till en början krav på en enklare och billigare administration. Systemet för avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden är utomordentligt krångligt och kostsamt. Även systemet med klockarboställskapital och boställsränta skall omprövas enligt direktiven. Det innebär, liksom även systemet med ersättning för kyrkobyggnadsvirke, att administration och kost-

SOU l98l :88 och grunder 63 överväganden: Förutsättningar

nader orsakas som inte står i rimlig proportion till de belopp det vanligen gäller. Utredningen kommer att föreslå, att dessa tre system avvecklas om man inför ett nytt övergripande utjämningssystem. Vikten av att främja rationaliseringar och besparingar på alla områden framhålls med eftertryck i l980 års direktiv om finansiering av reformer. I detta sammanhang blir konsekvensen bl a att rationella organisationsförändringar måste främjas av det nya utjämningssystemet. Direktiven stryker under att synpunkterna om besparingar, rationaliseringar och minskat administrativt krångel inte bara skall iakttas i förhållande till staten själv utan även i förhållande till såväl kommuner som enskilda. De nu angivna kraven konkretiseras på en punkt genom önskemålet i direktiven att det nya systemet skall kunna dataanpassas. För utredningen har detta varit en fast målsättning. Inte minst med tanke på de många kyrkliga kommunerna kan man inte tänka sig en ordning med manuella rutiner och prövning av varje enskilt fall, när flera faktorer ingår i beräkningarna varje år. Man måste kunna bygga på en fast grund, med generella, automatiskt verkande principer så långt som möjligt. Därmed skapar man förutsättningar för en god planering och begränsar diskussionerna till de väsentliga frågorna. Revidering får ske med vissa längre intervall liksom på den borgerligt kommunala sidan.

Staten har vidare ett allmänt intresse av att verka för sunda

och framsynta ekonomiska principer. Det gäller bl a förvaltningen av pastoratens lönetillgångar. Ändamålet med dessa är att de skall genom avkastningen bidra till avlöning av präster och kyrkomusiker. Staten har ett legitimt intresse av att verka för att egendomen genom fördelaktiga placeringar kommer till bästa möjliga användning för sitt ändamål. Då staten åtminstone delvis avvecklar sitt eget ekonomiska engagemang i utjämningen mellan de kyrkliga kommunerna, är det

ofrånkomligt att staten måste ställa vissa krav på effektiviteten

hos det nya system som skapas. Valet av ambitionsnivå ser utredningen emellertid som en politiskbedömningsfråga och avstår för egen del från att diskutera vad staten bör kräva av kyrkan i fråga om utjämning. En direkt intresseavvägning som måste göras i utredningens förslag gäller inflytandet över kyrkofonden. För närvarande

Överväganden: Förutsättningar och grunder SOU l98l:88

ankommer förvaltningen på staten ensam, genom regeringen och kammarkollegiet. I den mån kyrkan nödgas öka sin ekonomiska insats i kyrkofonden genom en höjning av den allmänna kyrkoavgifzen, har kyrkan enligt utredningens mening berättigade anspråk på medinflytande över förvaltningen. Utredningen kommer därför att föra fram förslag om en särskild styrelse för med kyrkofonden, representation för svenska kyrkan.

6.3 Huvudkomponenter i ett nytt utjämninossystem Utredningen för som sitt förslag endast fram de huvudsakliga principer och komponenter som ett nytt utjämningssystem bör bygga på. Den närmare detaljutformningen kan varieras, och utredningen ger exempel på detta. Om de bärande principerna, som kort presenteras i detta avsnitt, gäller emellertid att var och en av dem är oundgänglig. Utredningens förslag omfattar fyra huvudkomponenter. Två av dem är självfallna och följer för övrigt direkt av direktiven. Den första huvudkomponenten är en skattekraftsgaranti. Som sägs i direktiven bör givetvis, liksom på den borgerligt kommunala sidan, skattekraften tillmätas grundläggande betydelse. Det är naturligt att knyta an till den indelning av landet i skattekraftsområden som har genomförts på den borgerliga sidan liksom till de procenttal som har fastställts för varje område. Om skattekraftsgarantin behöver i detta sammanhang endast tilläggas att utredningen har beräknat den på församlingarna. Även en total ekonomisk samfällighet får alltså tillgodoräkna sig det tillskott av skatteunderlag som skulle ha tillkommit enskilda församlingar om någon samfällighet inte hade bildats. Detta är nödvändigt om inte systemet skall direkt motverka samfällighetsbildningar. Man har också räknat på detta sätt inom ramen för det statliga utjämningssystemet för de kyrkliga kommunerna. Den andra, lika självfallna huvudkomponenten är den allmänna kyrkoavgiften. Som nämnts har utredningen enligt direktiven haft att utgå från att utjämningen skall finansieras genom denna avgift. Ett enhetligt utjämningssystem förutsätter att man avvecklar den nuvarande avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden. Kra-

överväganden: Förutsättningar och 55 grunder

vet på dataanpassning av systemet inskärper vikten av denna förutsättning. Som en ersättning föreslår utredningen en särskild kyrkoavgift beräknad på pastoratens lönetillgångar. Detta är den tredje huvudkomponenten. Som princip föreslår utredningen att man bestämmer värdet av varje pastorats tillgångar av olika - slag jordbruk, skog, aktier, bankmedel, obligationer samt för varje egendomsslag fastsställer en för hela landet gällande procentsats för den särskilda kyrkoavgiften. Utredningen förordar att man iakttar stor försiktighet då man bestämmer dessa procenttal, så att man inte motverkar utan i stället stimulerar till en aktiv och god egendomsförvaltning. Förslaget i denna del innebär en väsentlig administrativ förenkling samtidigt som rättvisa och allmängiltiga principer eftersträvas. Som direktiven framhåller förutsätter ett rättvist utjämningssystem att man tar hänsyn till de kyrkliga kommunernas skiftande kostnadsstruktur. Skattekraftsgarantin innebär att vissa kostnader beaktas, närmast de geografiskt betingade. Utan någon ytterligare kostnadsfaktor erhålls emellertid inte någon godtagbar utjämningseffekt. Utredningen kan nämna att ett alternativ med en väsentligt höjd allmän kyrkoavgift inte gav ens samma utjämning som det hittillsvarande systemet utan medförde en försämring, dâ någon kostnadsfaktor inte hade vägts in. Den fjärde huvudkomponenten i förslaget är mot denna bakgrund en särskild kostnadsfaktor. Det är emellertid inte möjligt i dag att utan omfattande utredning få fram underlag för att väga in kostnadsfaktorerna på det sätt som är önskvärt. I avvaktan på en närmare av den ekonomin analys kyrkokommunala som utredningen förordar - har det i detta blivit att söka läge nödvändigt efter användbara schabloner. Vid val mellan olika kostnadsposter som kan tänkas schabloniserade har utredningen stannat för att föreslå viss del av lönerna för de prästtjänster som finns inrättade i pastoraten. För detta talar att det är lätt att fastställa antalet tjänster samt att man anknyter till lönetillgångarnas ändamål samtidigt som man lägger en särskild kyrkoavgift på dem. Utredningen har övervägt att även beakta kyrkomusikerlönerna men har avstått därför att antalet bidragsberättigande tjänster är svårt att fastställa säkert. Givetvis skall bara kyrkokommunalt avlönad personal beaktas. Utredningen har också övervägt ett schablon-

66 överväganden: Förutsättningar och grunder SOU 1981338

bidrag för varje kyrka, dvs varje invigt kyrkorum. Tanken har fått förfalia främst därför att ett sådant bidrag måste faststäiias med tanke på de minsta församiinoarna. För dem kan redan 10 000 kr utgöra ett väsent1igt tillskott. För de stora enheterna sku11e ett bidrag som beräknas från en sådan utgångspunkt sakna a11 betydelse. För varje prästtjänst föresiås ett schabionmässigt beräknat iönebidrag. Detta ger en påtaglig utjämningseffekt. Det har emeiiertid visat sig svårt att nå en tiiifredsstäiiande effekt, främst biand de kyrk1iga kommuner som i dag utdebiterar 1:50-2 kr per skattekrona. Utredningen har kommit fram ti11 att detta kan ses som en övergångsföretee1se som hänger samman med omstäiiningen ti11 ett nytt system. Utredningen föresiår därför att man inom ramen för den fjärde huvudkomponenten i försiaget även iåter pastoraten behå11a viss dei av^nuvarande tiiiskott, med en beioppsmässig fastiåsning vid medeitaien av vad som har betaiats ut under åren 1978-1981.

6.4 Möjiigheter att variera huvudkomponenterna De fyra huvudkomponenterna utgör en integrerad enhet. Det går inte att ta bort någon av huvudkomponenterna utan att systemet fa11er sönder. Det har klart av de oiika alternativ framgått åtskiiiiga utöver dem som redovisas i bi1agede1en - som utredningen har prövat under arbetet. Samtiiga fyra huvudkomponenter kan emeliertid varieras. I fråga om skattekraftsgarantin kan man ti11 en början variera de 01ika procenttai som garanteras för olika iandsdeiar. Man behöver inte känna sig he1t bunden av de tai som har faststä11ts på den borgeriigt kommunaia sidan. Utredningen har sjäiv gjort några sådana avvikeiseri sina exempei. Även andra justeringar kan bedömas vara motiverade för att ett ti11fredsstä11ande utfa11 ska11 erhå11as i o1ika regioner. Viktigast är emeiiertid att man inte behöver starta med att ge fu11 garanti, dvs 100 % av angivna procent av medeiskattekraften i riket. Många kan anse att fu11 garanti överstiger vad kyrkan orkar med. Man kan i så fa11 sänka garantin t ex med fem procentenheter över heia iinjen (95 % garanti) e11er med tio procentenheter (90 % garanti). Även meiianiägen är natur1igtvis möjiiga. Man måste vid va1et av nivå beakta de regiona1a konse-

överväganden: Förutsättningar och grunder 67

kvenserna. Att den a11männa kyrkoavgiften kan varieras behöver inte utveck1as. De tre a1ternativ som utredningen redovisar är beräknade på 13 öre, 16 öre resp 19 öre i a11män kyrkoavgift. Beträffande den särski1da kyrkoavgiften gä11er natur1igtvis att procentta1en för o1ika egend0mss1ag kan varieras. Utredningen har för sin de1 räknat försiktigt. Sjä1vfa11et kan man sätta högre ta1, i princip också 1ägre. Den särski1da kostnadsfaktorn kan 1ikaså varieras. Utredningen tror för sin de1 inte att det är möj1igt att vä1ja någon annan grund för 1önebidraget än prästtjänsterna i denna etapp och ser viss procent av nuvarande ti11skott ur kyrkofonden som en nödvändig utjämningsfaktor övergångsvis. Givetvis kan eme11ertid be- 1opp resp procentta1 varieras. Utredningen har i sina tre exempe1 räknat med 25 000 kr för varje prästtjänst samt minst 80 % av nuvarande ti11skott. I samband med möj1igheterna att variera komponenterna bör också införande av spärreg1er beröras. Utredningen har nämnt att den tänker sig en spärr av innebörd i princip, att man ingenstans ska11 behöva höja utdebiteringen mera än 20 öre per skattekrona. Ytteriigare två reg1er har tagits upp av utredningen, och även andra e11er jämkade reg1er är natur1igtvis tänkbara. Skevheten i det nuvarande systemet 1eder på en de1 hå11 ti11 att de nya principerna s1år fe1. Försam1ingar med en redan förut hög utdebitering kan i vissa fa11 tvingas höja. Utredningen tänker sig därför en spärr av innebörd i princip, att fu11 kompensation ska11 utgå för a11a höjningar över och ovanför 2 kr i utdebitering. Å andra sidan kan invändningar resas mot att försam1ingar med en redan förut får att sänka denna med 1åg utdebitering möj1ighet hjä1p av bidrag från andra som i många fa11 har högre skattesats. Utredningen föres1år därför en spärr av innebörd i princip, att kyrkofonden innehâ11er de be10pp som svarar mot sänkningar under en viss nivå. Utredningen har för sin de1 räknat med en gräns vid 1:20 kr. Natur1igtvis bör den a11männa kyrkoavgiften tas ut med en viss säkerhetsmargina1. Den ska11 täcka både utjämningssystemet och kyrkofondens övriga utgifter. Därutöver bör man ha en mindre buffert. Inom ramen för denna bör det vara möj1igt att genom be-

58 överväganden: Förutsättningar och grunder

slut efter ansökan och prövning i varje särskilt fall ge ut extra utjämningsbidrag, såsom förekommer på den borgerligt kommunala sidan. Utredningen har också företagit en viss prövning av kyrkofondens utgifter vid sidan av dem som utjämningsfunktionen kräver. Utredningen föreslår bl a att kyrkofonden skall finansiera ett antal viktiga rikskyrkliga funktioner och därigenom bereda dem en säkrare ekonomisk grund. Däremot har utredningen stannat för att för närvarande avstyrka att bidrag ges till speciella ändamål på församlingsplanet av typ dyrbara kyrkorestaureringar. Om sådana bidrag skall få någon betydelse krävs rätt avsevärda belopp. Frågan bör enligt utredningens mening prövas vidare i samband med den förordade analysen av de kyrkokommunala kostnaderna. Slutligen vill utredningen upprepa att systemet förutsätts bli föremål för revidering med vissa intervall. En anknytning bör ske till det borgerligt kommunala systemet. Detta innebär revidering med femårsintervaller, första gången omkring l985. Till den tidpunkten bör en analys av de kyrkokommunala kostnaderna ha hunnits med, så att den fjärde huvudkomponenten kan bestämmas enligt mera förfinade grunder.

sou 1981:88 59

7 ÖVERVÄGANDEN: SYSTEMETS NÃRMARE UTFORMNING

Uppgiften för detta kapitel är främst att ge en närmare beskrivning av det föreslagna utjämningssystemets uppbyggnad. I samband därmed behandlas också några särskilda frågor, såsom tillgodoseende av vissa rikskyrkliga ändamål och avveckling av ordningen med klockarboställskapital och boställsränta. Vidare belyses huvudfrågorna i samband med genomförandet av en reform. För att förenkla framställningen presenterar utredningen redan inledningvis den terminologi som utredningen har stannat för att föreslå. En anknytning har gjorts dels till nuvarande ordning, dels till det borgerligt kommunala skatteutjämningssystemet. De tyngsta komponenterna beloppsmässigt är på intäktssidan den allmänna kyrkoavgiften och på utgiftssidan en skattekraftsgaranti. För de belopp som betalas ut till följd av denna garanti använder utredningen beteckningen allmänt utjämningsbidrag. Begreppet allmän kyrkoavgift behålls. Dessa båda huvudkomponenter behandlas gemensamt i ett första avsnitt i det följande (7.l). Skattekraftsgarantin måste som nämnts kompletteras med en särskild kostnadsfaktor för att önskvärd utjämningseffekt skall nås på en rimlig avgiftsnivå. För de belopp som betalas ut till följd av båda delkomponenterna i denna kostandsfaktor använder utredningen beteckningen särskilt utjämningsbidrag. Systemet med avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden beträffande lönetillgångarna föreslås ersatt med ett avgiftssystem enligt schablonmässiga grunder. Den nya avgiften på lönetillgångarna föreslås betecknad särskild kyrkoavgift. Nu nämnda komponenter behandlas gemensamt i ett andra avsnitt i det följande (7.2).

Utredningen förutsätter att extra utjämningsbidrgg_skall kunna

utgå vid sidan av de allmänna och särskilda. Begreppet extra utjämningsbidrag använder utredningen dels för de belopp som betalas ut efter ansökan och prövning i varje särskilt fall,

70 närmare SOU 1981388 överväganden: Systemets utformning

dels för de belopp som betalas ut med tillämpning av de båda spärregler som avses begränsa behovet av höjd utdebitering i enskilda fall. En tredje spärregel förutsätts som nämnts begränsa förbättringarna till kyrkliga kommuner med redan förut låg utdebitering. Extra utjämningsbidrag och spärregler behandlas gemensamt i ett tredje avsnitt i det följande (7.3). övriga frågor behandlas gemensamt i ett följande avsnitt (7.4) varefter slutligen huvudfrågorna i samband med genomförandet av en reform belyses (7.5).

7.1 Allmänt utjämningsbidrag och allmän kyrkoavgift I ett nytt kyrkligt utjämningssystem måste skattekraften utgöra den grundläggande faktorn. De kyrkliga kommunernas skattekraft är sinsemellan mycket olika, och det nuvarande skatteutjämningssystemet förmår endast i mindre mån att utjämna dessa skillnader. En första utgångspunkt för utredningen har därför varit att via

_kyrkofonden garantera de kyrkliga kommunerna en viss skattekraft,

som relateras till medelskattekraften i riket. Emellertid kan ett effektivt ekonomisktutjämningssytem inte grundas enbart på de olika kommunernas skattekraft utan hänsyn måste även tas till de kyrkliga kommunernas i flera avseenden olika kostnadsstruktur. För att å ena sidan den enskilda kommunen inte ensidigt skall kunna besluta om kostnader, som automatiskt medför tillskott från kyrkofonden och därigenom skjuter över kostnader på andra kyrkliga kommuner, och för att å andra sidan undvika myndighetskontroll av de kyrkliga kommunernas kostnadsbeslut finner utredningen att endast sådana kostnader, som de kyrkliga kommunerna själva i ringa omfattning kan påverka, bör utjämnas via systemet. Under arbetet med att försöka finna sådana kostnadskomponenter har utredningen ansett naturligt att utgå från skatteutjämningssystemet för de borgerliga kommunerna. En komponent i den grundgaranti som gäller för dessa bygger på kalkyler rörande vissa kostnader som beror på kommunernas geografiska läge. Hänsyn har

tagits till byggnads- och underhållskostnader, transportkostna-

der, uppvärmningskostnader och kostnader för kallortstillägg. Utredningen bedömer att dessa kalkyler genomgående kan tillämpas även på det kyrkokommunala området. De bör därför ingå som en viktig beståndsdel då man konstruerar ett nytt utjämnings-

överväganden: Systemets närmare utfbrmning 71

system. Då det nya systemet för borger1iga kommuner infördes, förutsattes att detta sku11e komma att ses över ungefär vart femte år, första gången tro1igen 1985. Ett ytteriigare skä1 för att anknyta ti11 ka1ky1erna beträffande geografiskt betingade kostnader är att man vid en framtida översyn av det kyrk1iga utjämningssystemet kan dra nytta av vad som kommer fram vid en revision av det borgerligt kommuna1a systemet. Med utgångspunkt från de nu nämnda geografiska ka1ky1erna har utredningen indeiat de kyrk1iga kommunerna i o1ika skattekraftskiasser. Därvid har den minsta områdesenheten kommit att utgöra primärkommun och den största Tänet. Varje skattekraftsk1ass har garanterats en viss procent av mede1skattekraften. Garantin har därvid utformats så att det är fu11t möj1igt att vä1ja ambitionsnivå för systemets utformning. Utredningen har som grund för sina egna beräkningar 1agt de procenttal för skattekraftsgarantin som anges i efterföijande sammanstäiining. Dessa ta1 innebär att utredningen på några punkter har gjort mindre avvikeiser från de b0rger1igt kommuna1a bedömningarna. Dessa jämkningar grundar sig på erfarenheterna från utfa11et av systemet i o1ika alternativ som har prövats under arbetets gång. De gä11er Gotiand, Uiand, B1ekinge och Norrbotten.

Sammanstäiining rörande garanterad skattekraft Procent av mede1skattekraften i riket

Garanterad skattekraft i % av mede1skatte-

Ein

kraften

Ka1mar: och Borghoims kommuner 106 Inom Mörby1ånga

72 överväganden: Systemets närmare utformning Garanterad skattekraft 1

Norrbottens: Inom Bodens, Haparanda, Ka1ix, Lu1eå, Piteå och Ä1vsbyns kommuner 115 Arvidsjaurs kommun 118 kommun 121 Arjep1ogs Gä11ivare, Jokkmokks, Kiruna, övertorneå, Paja1a och överka1ix kommuner 124 Som påpekades i det föregående kapit1et hör faststä11andet av dessa procentta1 ti11 de ins1ag i systemet som kan varieras. Ut-redningen ingår därför inte på några närmare resonemang om o1ika regioner. Utredningen vi11 endast utta1a att den för egen de1 har bedömt de här angivna ta1en som nödvändiga att garantera men inser att även andra bedömningar kan göras på särski1da punkter, beroende på hur man bestämmer de o1ika komponenter som ingår i systemet. Skattekraftsgarantin kan 1äggas på o1ika nivåer. Utgångspunkten utgör 100 % garanti. Det innebär med hänsyn ti11 de geografiska variationerna, att de kyrk1iga kommunerna i södra Sverige får den 1ägsta garantin, dvs 100 % av mede1skattekraften, medan vissa av Norr1ands kyrk1iga kommuner får den högsta garantin, som b1ir 124 % av mede1skattekraften. Sku11e man eme11ertid finna att denna nivå inte är möj1ig med hänsyn ti11 det be10pp som krävs - 356 mi1j kr i a11mänt utjämningsbidrag en1igt de för utredningen ti11gäng1iga uppgifterna - kan man 1ägga systemet på

överväganden: Systemets närmare utformning 73

en 1ägre nivå. Med utgångspunkt från en garanti av 100 % kan man sänka de o1ika skattekraftsk1asserna med en e11er f1era procentenheter över1ag. En sänkning med fem procentenheter medför så- 1unda att den 1ägsta skattekraftsk1assen garanteras 95 % av mede1skattekraften medan den högsta garanteras 119 %. För en sådan garanti fordras en1igt utredningens beräkning 263 mi1j kr. Eniigt utredningens bedömning är det inte möj1igt att 1ägga nivån 1ägre än att 1ägsta skattekraftsk1ass garanteras 90 % och den högsta 114 % av mede1skattekraften. Detta a1ternativ, som kräver 186 mi1j kr, medför en1igt utredningens beräkningar en svag utjämningseffekt. Huvudsakiigen utjämnar det effekterna av de förut nämnda skattereformerna, dvs höjningen av grundavdraget och minskningen av intäkterna från juridiska personer. Som framgått av de tidigare 1ämnade bakgrundsuppgifterna var det på denna nivå i det 1ägsta skattekraftsområdet som det stat1iga utjämningssystemet för de kyrk1iga kommunerna ursprung1igen 1ades, men en fast1åsning skedde sedermera vid 1972 års be1opp med 5 % ár1ig uppräkning. Utredningen kommer i det fö1jande att ta1a om de nu nämnda tre nivåerna som 100 % garanti, 95 % garanti resp 90 % garanti. Va- 1et av nivå har avgörande betyde1se för både den a11männa kyrkoavgiftens höjd och den utjämningseffekt som nås. De tre a1ternativ för systemets utformning som utredningen be1yser i deta1j hänför sig ti11 envar av dessa nivåer. Me11an1ägen kan av utrymmesskä1 inte presenteras men kan föras in i bi1den vid det s1ut1iga stä11ningstagandet. Ut^edningen vi11 upprepa, att en sänkning av garantin under 100 ä 0frånkom1igen får vissa regiona1a konsekvenser. Framför a11t är en sådan sänkning kännbar för vissa de1ar av Norr1and, vi1ket i sin tur kan aktua1isera vissa justeringar i de garanterade pr0centta1en av mede1skattekraften i riket. Att endast beakta sådana kostnader, som-hänger samman med det ge0g^afiska 1äget, ger eme11ertid en 0ti11räck1ig utjämningseffet. I det borger1igt kommuna1a skatteutjämningssystemet har vid aestämningen av de 01ika skattekraftsk1assernas procentsatser iumera även tagits hänsyn ti11 ka1ky1er för å1dersstruktur och iessutom, för primärkommunernas de1, ka1ky1er för bebygge1sestuktur. Primärkommuna1a verksamheter som omfattas av å1dersstruturfaktorn är pensionärsservice, grundsk01a, barnomsorg,

74 överväganden: Systemets närmare utformning SOU ]98];38

kommunalt bostadstillägg och statskommunala bostadsbidrag. För landstingskommunerna har beaktats åldersstrukturens inverkan på sjukvårdskostnaderna. Kalkylen för bebyggelsestruktur har beaktat primärkommunernas kostnader för vatten och avlopp, gator och vägar samt för parker i tätorter, kollektiv landsbygds- och tätortstrafik samt skolskjutsar utanför tätort, fritidshus samt, genom ett tillägg, vissa ospecificerade kostnader i ett antal norrlandskommuner. Dessa kalkyler för ålders- och bebyggelsestruktur har enligt utredningens mening sådant innehåll att de inte är tillämpliga på det kyrkokommunala området. Där måste i stället kostnader av helt annat slag beaktas. Vid genomgång av befintlig finansstatistik för det kyrkokommunala området har utredningen emellertid funnit att denna inte är sådan att den kan ge underlag för några generella kostnadskalkyler. De kyrkliga kommunernas redovisning är sinsemellan oenhetligt utformad och ger därför en dålig grund för jämförelser. Enligt utredningens uppfattning måste underlagsmaterial tas fram genom en särskild analys av de kyrkokommunala kostnaderna. En sådan är emellertid tidskrävande och har därför inte kunnat genomföras inom den snäva tidsram som har stått utredningen till buds. Med hänsyn härtill finner utredningen att ytterligare kostnadskomponenter i en första etapp måste grundas på översiktliga beräkningar av generella kostnader utan krav på mera förfinade överväganden. Som mål för en andra etapp bör ställas upp att på grundval av en särskild utredning om kyrkokommunala kostnader lägga in ytterligare kostnadskomponenter i de olika skattekraftsklassernas procentsatser. Denna andra etapp borde enligt utredningens uppfattning kunna genomföras vid den förutsatta revisionen av systemet l985. Det allmänna utjämningsbidraget enligt skattekraftsgarantin kommer - oavsett vilken nivå garantin läggs på - att bli kyrkofondens största utgiftspost. Den största intäktsposten förblir liksom i dag den allmänna kyrkoavgiften. Det har redan framgått att utredningen inte föreslår någon ändring i dennas konstruktion. Den bör utgå som hittills, med det öretal per skattekrona som fastställs med beaktande bl a av utjämningssystemets ambitionsnivå. Det finns emellertid några frågor av övervägande teknisk natur att beröra i detta sammanhang.

SOU l98l 188 överväganden: Systemets närmare utformning 75

Till en början kan det vara värt att uppmärksamma frågan om vem som skall erlägga den allmänna kyrkoavgiften i framtiden. I dag betalas den i sin helhet av pastoraten, eftersom det är deras lönekostnader som utjämnas via kyrkofonden och denna avgift. Innebörden av det nya systemet är att även ekonomisk utjämning mellan församlingarna kommer att finansieras med den allmänna kyrkoavgiften. I vart fall om pastoraten annars skulle få vidkännas en kostnadsökning, kan det diskuteras om inte församlingarna bör erlägga någon del av avgiften. I vad mån pastoraten får ökade kostnader totalt sett beror emellertid inte bara på den allmänna kyrkoavgiften utan också på den särskilda kyrkoavgift och det särskilda utjämningsbidrag som behandlas i nästa avsnitt. Båda knyter an till pastoraten men inte till församlingarna. Om de tre alternativ som utredningen redvovisar i detalj kan följande anmärkas från dessa synpunkter. Alternativet med den högsta ambitionsnivån och l9 öre i allmän kyrkoavgift innebär en nettoökning av pastoratens kostnader som ungefär motsvarar sex öre i avgift, om denna får ligga kvar helt på pastoraten. Alternativet med den lägsta ambitionsnivån och l3 öre i allmän kyrkoavgift medför inte någon nettoökning av pastoratens kostnader. Den högre kyrkoavgiften kompenseras av det särskilda utjämningsbidrag som betalas ut. Mellanalternativet med l6 öre i allmän kyrkoavgift medför en kostnadsökning netto för pastoraten motsvarande ungefär tre öre i avgift, om de får betala denna helt. Utredningen vill för sin del endast peka på frågan om möjligen församlingarna bör betala någon del av den allmänna kyrkoavgiften. Ställningstagandet påverkar inte utfallet i de tre alternativen enligt den redovisning som ges i bilagorna till detta betänkande. Från administrativ synpunkt är det naturligtvis enklast att även i fortsättningen låta pastoraten ensamma erlägga avgiften. Andra frågor hänger samman med vilka skattekronor avgiften skall beräknas på. Utredningen har för sin del, i enlighet med ordalagen i l0 § lagen om kyrkliga kostnader, räknat med samtliga skattekronor som församlingsskatt utgår på. Det innebär att även de skattekronor räknas in som hänför sig till personer som inte är medlemmar i svenska kyrkan och därför bara betalar 30 % av församlingsskatten (dissenterskatten). Utredningen

76 överväganden: Systemets närmare utformning SOU 1981288

har emellertid fått sin uppmärksamhet fäst på att man för närvarande endast räknar med dessa skattekronor efter reduktion till 30 %. Utredningen inser att goda sakskäl kan anföras för en sådan ordning. I lagtexten bör ges uttryck för om man åsyftar en reduktion av dessa skattekronor eller inte. Vidare kan man ställa frågan om den allmänna kyrkoavgiften bör beräknas även på det allmänna - eventuellt också på det särskilda utjämningsbidrag som ges ut. Detta skulle följa principen på den borgerligt kommunala sidan, som motiveras av att det är fråga om tillskott av skatteunderlag och attdetta bör komma även den statliga skatten tillgodo. Med hänsyn till att det nu gäller ett väsentligen inomkyrkligt system och inte ett statsfinansierat anser utredningen för sin del inte att man bör ta tillbaka en del av bidragens effekt genom att räkna in dem i

underlaget för beräkning av den allmänna kyrk0avgiften.]

7.2 Särskilt utjämningsbidrag och särskild kyrkoavgift Beträffande kostnaderna för de statligt reglerade präst- och kyrkomusikertjänsterna sker redan en utjämning genom kyrkofonden. Systemet med avräkning för beaktande av avkastningen på pastoratens lönetillgångar är emellertid synnerligen komplicerat och administrativt tungrott. I huvudsak är det baserat på manuella rutiner vilka i sin nuvarande utformning inte kan anpassas till automatisk databehandling. Till detta kommer att systemet inte är anpassat till nuvarande ordning för taxeringsväsendet. Redan det i direktiven uttalade kravet på ett enhetligt utjämningssystem via kyrkofonden leder till att avräkningsförfarandet

])Däremot har utredningen ansett det naturligt att i sina beräk-

ningar, som grundar sig på l979 års uppgifter, räkna in i underlaget för allmän kyrkoavgift även den kompensation som kyrkan ännu l979 fick av staten för bortfall av skatteunderlag på grund av l97l och l974 års skatteomläggningar. Denna kompensation har numera upphört och ersatts av att vissa tidigare skattefria förmåner har blivit beskattningsbara. Eftersom det alltså var fråga om kompensation med statsmedel samt ersättningen numera utgör vanliga skattekronor, skulle det ha varit fel att inte beakta kompensationen i utredningens beräkningar av kyrkoavgiften, trots att det formellt inte rörde sig om skatteunderlag i egentlig mening.

SOU 198] ;88 överväganden: Systemets närmare utformning 77

måste avskaffas. Utredningen anser det också varaomöjligt att i en tid med krav på rationaliseringar och förenklingar behålla detta avräkningssystem ens under en övergångsperiod. Utredningen ser det som nödvändigt att slopa systemet redan i denna första etapp. I avvaktan på att målet för den andra etappen uppnås bör emellertid avräkmngssystemets utjämningseffekter tillvaratas. Det sker i utredningens förslag genom den särskilda kostnadsfaktor - det särskilda utjämningsbidraget - som förut nämnts. Pastoraten erlägger enligt utredningens förslag en särskild kyrkoavgift till kyrkofonden för sina lönetillgångar. Denna avgift utgör en försiktig uppskattning av avkastningen från lönetillgångarna enligt vissa schabloner. Avgiften fastställs för de enskilda pastoraten av stiftsnämnderna, för Stockholms stift av kammarkollegiet,att gälla för samma tidsperiod som skattekraftsgarantin, dvs i första hand fram till 1985. För att uppnå paritet med kalkylerna för skattekraftsgarantin, vilka grundar sig på beräkningar från slutet av l970-talet, har utredningen i huvudsak utgått från lönetillgångarnas värden 1980. Den uppskattade avkastningen av fastighetsinnehav har grundats på taxeringsvärdena vid denna tidpunkt. För skogsfastigheter har avkastningen beräknats till 6 % av skogsvärdet, medan för fastigheter i övrigt procentsatsen satts så lågt som 2 %. Skulle inte sistnämnda avkastningsprocent uppnås i det enskilda fallet, menar utredningen att skäl föreligger för vederbörande pastorat att pröva huruvida inte andra, mera lönsamma planeringsformer måste väljas. Syftet med tillgångarna är ju att avkastningen från dessa skall bekosta åtminstone viss del av lönekostnaderna. Beträffande bankmedel samt revers-och inteckningslån_har utredningen räknat med en avkastning på 7 % av nominella värdet. Procentsatsen har relaterats till de fem senaste årens medeldiskonto. Beträffande obligationer och liknande värdepapper har 8 % av anskaffningsvärdet ansetts utgöra en skälig avkastning. Procentsatsen har relaterats till de fem senaste årens medelavkastning från AP-fondens obligationsinnehav. Slutligen har avkastningen på aktier och andelar i aktiefonder beräknats till 4 % av aktiernas anskaffningsvärde. Samtliga här angivna procenttal förutsätts bli fastställda för hela riket och för det intervall som förut nämnts, dvs

78 närmare SOU 1981588 överväganden: Systemets utformning

första gången för tiden fram till l985. De nu angivna beräkningarna för uttagande av den särskilda kyrkoavgiften är som tidigare nämnts mycket försiktigt gjorda. Vid kontroll av en sådan modells utfall har framkommit att pastorat som valt olika placeringsformer och i någon mån anpassat dessa efter konjunkterna i verkligheten får en väsentligt högre avkastning. Utredningen anser emellertid att man för att söka stimulera pastoraten till mera lönsamma placeringsformer f n inte bör fastställa högre procentsatser än de nu angivna. För att förbättra det nya systemets utjämningseffekt samt balansera den särskilda kyrkoavgiften och behålla en koppling till lönetillgångarnas ändamål föreslås vidare att kyrkofonden skall utge ett lönebidrag till varje pastorat. Av förut anförda skäl och då utredning f n pågår om kyrkomusikerorganisationen, bör lönebidraget endast kopplas till antalet i resp pastorat inrättade tjänster för församlingspräster. Därvid förutsätter utredningen, som förut nämnts, att en översyn rörande principerna för tilldelningen av prästtjänster snarast äger rum. Förslaget innebär sålunda att ett pastorat för varje enligt regeringsbeslut inrättad prästtjänst erhåller ett i pengar fast bidrag. Dettas storlek får bli beroende av den ambitionsnivå som man väljer, dvs ju högre nivå desto högre bidrag. Det kan anmärkas att ett lönebidrag med 25 000 kr för varje prästtjänst ungefär motsvarar det totalbelopp, som enligt utredningens mening bör erläggas i särskild - blir kyrkoavgift bidraget ca 69 milj kr, avgiften ca 67 milj kr. I sammanhanget bör erinras om att pastoratsadjunkterna liksom på stifts- och kontraktsplanen anställda präster avlönas direkt av kyrkofonden. Någon ändring i detta hänseende förutsätts inte ske. Dessa tjänster bör därför givetvis inte berättiga till bidrag. Det har tidigare nämnts att tillskott ur kyrkofonden i dag utgår till 592 pastorat. Av dessa visar 51 pastorat ingen vinst

på sina lönetillgångar, där enligt utredningens beräkningar en

särskild kyrkoavgift bör erläggas. Vidare visar 32 pastorat en vinst som med minst 40 000 kr understiger den särskilda kyrkoavgift som enligt utredningens mening bör debiteras. I de flesta fall är emellertid tillskotten väl riktade och utgår till pastorat vilkas avkastning vida understiger kostnaderna för präst-

överväganden: Systemets närmare utformning 79

och kyrkomusikerlöner. Detta är också naturligt eftersom det nuvarande systemet med dess nettoavdrag en gång konstruerades för att om möjligt uppfylla krav på millimeterrättvisa. Då tillskotten således i det alldeles övervägande antalet fall har en klart kostnadsutjämnande effekt, har utredningen stannat för en konstruktion som innebär att man under övergångsperioden till l985 behåller tillskotten men låser dem till vissa penningbelopp. Utredningen föreslår att man för varje tillskottspastorat utgår från medeltalet av de under åren l978-81 utbetalade beloppen. Viss procent av dessa tillskott skall alltså enligt utredningens förslag betalas under en övergångsperiod som ett kostnadsbidrag. Det procenttal som fastställs beror, liksom gäller för andra komponenter, på den ambitionsnivå som väljs för systemet. I sammanhanget bör dock påpekas att denna komponent har en större utjämnande betydelse än det generella lönebidraget. Utredningen har för sin del räknat med minst 80 % av tillskotten. - De belopp som betalas ut som särskilda kostnadsbidrag såväl som andelen av nuvarande tillskott - sammanfattas lönebidraget alltså av utredningen under beteckningen särskilt utjämningsbidrag. Därmed framhålls det sakliga sambandet med den särskilda kyrkoavgiften och därmed med det nuvarande avräkningsförfarandet. Det är emellertid angeläget att upprepa, att själva konstruktionen med dess två delkomponenter även grundar sig på erfarenheterna från utredningens arbete med olika möjligheter att utforma det nya utjämningssystemet. Detta arbete har gett vid handen att man når den bästa utjämningseffekten till den lägsta insatsen - alltså den bästa kompletteringen av skattekrafts- - kombination av två Att garantin genom denna komponenter. slopa endera har i varje alternativ som prövats gett en klar försämring, som det skulle krävas en väsentlig höjning av den allmänna kyrkoavgiften för att upphäva.

7.3 Extra utjämningsbidrag och spärregler De principer som utredningen föreslår möjliggör en god ekonomisk utjämning mellan de kyrkliga kommunerna. Vilken ambitionsnivå man bör välja överlämnar utredningen utan eget ställningstagande åt staten och kyrkan att bestämma. Även om man skulle stanna för en hög ambitionsnivå, är det emellertid ofrånkomligt att

80 överväganden: Systemets närmare SOU 1981388 utformning

det ändå kommer att föreiigga ett behov av vissa justeringar i enskiida faii. Det borgeriigt kommunaia skatteutjämningssystemet inrymmer en möjlighet tiil extra utjämningsbidrag, trots att det systemet har tiiiämpats länge och varit föremåi för ingående översyn för att förfina komponenterna så iångt som möjiigt. En motsvarande möjiighet kan inte undvaras på den kyrkiiga sidan. Det är sjäivkiart att behovet av extra utjämningsbidrag är störst under den första etappen av det nya systemets uppbyggnad iiksom att behovet ökar ju iägre ambitionsnivå man väijer beträffande totaieffekten. Den kyrkokommunaia organisationen medför naturiigtvis också större svårigheter att nå goda resuitat med genereiia regier än den borgerligt kommunaia. Det är eniigt utredningens bedömning oiämpiigt att på denna punkt heit ansiuta ti11 det borgeriigt kommunaia systemet och såiunda ge extra utjämningsbidrag endast på ansökan och efter prövning i varje särskiit faii. Utredningen har ansett det nödvändigt att bygga in vissa automatiskt verkande spärregier i systemet. Dessa har i sina grunddrag redovisats i det föregående. Att regierna kan varieras är sjäivkiart och behöver i och för sig inte utveckias. Ämnet kräver emeiiertid vissa mera aiimänna kommentarer. Utredningen viii tiii en början framhåiia att det inte är önskvärt att i större utsträckning iita ti11 spärregier. Strävan bör vara att åstadkomma ett håiifast system på grundvai av genere11a regier som på sikt får siå igenom i så stor utsträckning som möjligt. Varje ändring av förutsättningarna, t ex genom minskade statsbidrag eller reducerat skatteunderiag, återverkar ofrånkomiigen på spärrprobiematiken. I iniedningsskedet, då det gäiier att iägga om tiii nya principer, föreiigger otviveiaktigt ett särskiit behov av spärrregier. Dessa bör emeiiertid så iångt som möjiigt avveckias på sikt och ersättas av en begränsad möjiighet tiii extra bidrag efter ansökan eniigt den borgeriigt kommunaia modeiien. Utredningen har i de tre aiternativ, som redovisas i biiagedeien, iagt in tre genereiia spärregier. Utdebiteringen ska11 ingenstans behöva höjas mera än 20 öre och inte i något fa11 över eiier ovanför 2 kr per skattekrona och skaii inte kunna sänkas under eiier nedanför 1:20 kr tiii följd av det nya systemet. Det bör understrykas att det inte är fråga om några bestämda

SOU 1981188 81 överväganden: Systemets närmare utformning

förslag utan endast om exempel. Utredningen är själv tveksam om man bör gå så långt i fråga om automatik. Det har emellertid av rent tekniska skäl inte varit möjligt att i bilagedelen redovisa utfallet av andra regler än generella, automatiskt verkande. En allmän förutsättning för extra utjämningsbidrag bör vara att det inte bara framstår som skäligt med hänsyn till vederbörande enhets ekonomiska situation utan också att önskvärda rationaliseringar och besparingar kommer till stånd. Särskilt i sådana fall, där det föreligger mera betydande skillnader i utdebitering inom ett flerförsamlingspastorat, kan det framstå som tveksamt om enskilda församlingar inom pastoratet bör kompenseras via kyrkofonden, dvs av församlingar utanför pastoratet. En möjlighet som utredningen har övervägt är att knyta tjugoöresspärren i första hand till pastoraten och inte direkt till församlingarna. Automatisk kompensation skulle utgå endast i de fall då i ett pastorat, räknat som helhet,den sammanlagda höjningen skulle bli större än 20 öre. Kompensation skulle då utgå endast med det för pastoratet framräknade överskjutande öretalet. övriga höjningar på församlingsplanet skulle kunna kompenseras efter ansökan och prövning av skäligheten i varje enskilt fall. Utredningen vill peka på denna möjlighet. Under det första övergångsskedet kan man givetvis också tänka sig att nyansera spärrarna utöver vad utredningen har räknat med. Man kan sålunda konstruera en trappa, så att 20 öres höjning får tålas från en lägre utdebiteringsnivå men endast l0 öres höjning från en högre, förslagsvis med en gräns vid l:75 kr per skattekrona samt därutöver en övre och en undre gräns, 2 kr resp

1:20 kr i utredningens förslag1) . Den typen av arrangemang bör

dock i vart fall ses som endast övergångsanordningan Utredningen vill vidare stryka under att den undre gränsen - - större alltså 1:20 kr i de redovisade exemplen ger belopp i återbäring till kyrkofonden än de automatiskt verkande spärr- Ett särskilt skäl för att ha en sådan gräns är alltså reglerna. att det begränsar medelsbehovet och gör totalutfallet lättare att beräkna någorlunda säkert. Om man inför särskilda minskar naturligtvis behovet spärregler av medel för extra utjämningsbidrag efter ansökan i särskilda

1)Gränserna bör måhända inte vara absoluta eftersom reglerna kan

återverka på utgiftsbesluten i kyrkliga kommuner som berörs.

82 närmare SOU 1931388 överväganden: Systemets utformning

fall. Själva möjligheten att ge sådana bidrag bör emellertid finnas. I alternativet med den lägsta ambitionsnivån( 90% skattekraftsgaranti) bör man enligt utredningens bedömning sikta på omkring 2 % av vad som ges ut i allmänt utjämningsbidrag, dvs 3-4 milj kr. Vid högre ambitionsnivå eller mera utvecklade spärregler bör beloppet kunna reduceras.

7.4 övriga frågor om kyrkofonden och utjämningssystemet Utredningen har även företagit en viss granskning av de ändamål utöver ekonomisk utjämning som kyrkofonden nu tillgodoser eller i framtiden kan tänkas tillgodoses. Huvudfrågan har gällt finansiering via kyrkofonden av olika rikskyrkliga ändamål. Därutöver har utredningen sett något på möjligheterna att åstadkomma besparingar och administrativa förenklingar. Kyrkofonden lämnar redan nu vissa bidrag till rikskyrkliga ända-

mål. Stiftelsen Rikskyrklig finansiering tillskapades för några

år sedan för att säkerställa vissa sådana ändamål. En sammanställning av stiftelsens bidragsgivning ges i bilaga F. För stiftelsen uttas en frivillig allmän kyrkoavgift på 0,4 öre per skattekrona. Det är aktuellt att höja utdebiteringen till 0,5 öre. Från ett flertal håll har till^utredningen framförts önskemål om att stiftelsens uppgifter skall tas över av kyrkofonden. Stiftelsen har själv gjort en sådan framställning. Förslaget har inte mött motstånd från något håll vid de kontakter och överläggningar som utredningen har haft. Även andra önskemål om finansiering genom kyrkofonden har förts fram till utredningen. Det har bl a gällt diakonutbildningen och vissa diakonitjänster samt andlig vård inom försvaret. Utredningen anser det inte vara sin uppgift att i detalj uttala sig om olika rikskyrkliga ändamål. Det rör sig om inomkyrkliga frågor som får prövas i annan ordning. Allmänt vill utredningen emellertid framhålla som sin bestämda uppfattning, att kyrkofonden bör vara finansieringskälla för väsentliga rikskyrkliga uppgifter av den typ som har framhållits för utredningen. Om en större reform genomförs beträffande kyrkofonden, framstår det som närmast en självklarhet, att man bör ordna en stabil finansiering av sådana ändamål. Naturligtvis menar utredningen inte att total finansiering bör ske genom kyrkofonden av alla rikskyrkliga ändamål och att rikskollekter, insamlingar etc skall

sou 1981:88 överväganden: Systemets närmare utformning 33

avskaffas som bidragskä110r. Den närmare avvägningen är eme11ertid inte något som utredningen har att uttaia sig om. Endast huvudprincipen kan anses iigga inom utredningsuppdraget att ta upp. I samtiiga a1ternativ har utredningen som en ny utgiftspost för kyrkofonden 1agt in 20 miij kr. Detta beiopp bör täcka såvä1 rikskyrkiiga ändamå1 som behovet av mede1 för extra utjämningsbidrag utöver dem som utgår med ti11ämpning av särski1da spärregier. Direktiven pekar också på möjiigheten att ge bidrag ur kyrkofonden ti11 vissa ändamå1 på försam1ingsp1anet av typ särskiit kostnadskrävande kyrkorestaurationer. Utredningen har efter övervägande av dessa frågor stannat för att man inte bör ta upp dem redan i denna första etapp. Sedan den närmare ana1ys av de kyrkokommunaia kostnaderna har genomförts, som förutsatts ske i den andra etappen, kommer ett bättre underiag att föreiigga för stä11ningstagandet. Att uöver utjämningssystemet och de därti11 knutna extra bidragen även ansiå så pass stora be1opp, som krävs för att få någon ree11 betydeise i fråga om t ex kyrkorestaurationer, sku11e kunna inge vissa betänk1igheter. Av samma skä1 tar utredningen för närvarande inte upp den tanke på kyrkofondsbidrag ti11 begravningsändamåi som har antytts av utredningen om begravningsverksamheten (SOU 1981:36). I fråga om möj1igheterna att åstadkomma administrativa förenk- Iingar har utredningen särskiit uppmärksammat ordningen för eriäggande av ATP1avgifter för vissa präster och kyrkomusiker. Utredningen har för sin de1 fått intrycket att det system som nu ti11ämpas är onödigt k0mp1icerat och att man kan vinna fördelar i stort genom att b1 a 1åta kyrkofonden bära vissa ytteriigare kostnader ti11 begränsade be1opp. Utredningen har inte kunnat analysera frågan i detaij inom den tid som har stått ti11 förfogande utan begränsar sig ti11 att utta1a att frågan bör uppmärksammas. Beträffande möjiigheterna att spara pengar via kyrkofonden vi11 utredningen som exempei peka på försäkringskostnaderna för kyrkobyggnader och bostäiisegendom. Med a11 sanno1ikhet sku11e rätt stora beiopp kunna sparas om kyrkofonden tog över dessa kostnader. Det krävs eme11ertid en närmare speciaiundersökning som utredningen inte har haft möjiighet att genomföra.

84 överväganden: närmare SOU 1981588 Systemets utformning

Även detta ämne bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Kyrkofondens förvaltning återstår att beröra. Det föreslagna utjämningssystemet utgör huvudsakligen ett inomkyrkligt utjämningssystem. Det kan därför finnas skäl att låta kyrkan få ta mer aktiv del i fondens förvaltning. Även om den dagliga förvaltningen alltjämt sköts av kammarkollegiet är det inte omöjligt att låta en särskild styrelse svara för fondens förvaltning. Utredningen har stannat för att föreslå att kyrkofonden får en särskild styrelse vari ingår företrädare för såväl staten som kyrkan. Enligt utredningens uppfattning bör den lämpligen bestå av sex ledamöter, av vilka tre tillsätts av staten och tre av kyrkan. Ordföranden bör utses av regeringen liksom övriga två statliga representanter. Kyrkans representanter bör utses av kyrkomötet om förslaget om ett nytt reformerat kyrkomöte genomförs. I annat fall bör de kyrkliga företrädarna utses av regeringen, två på förslag av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och en på förslag av Rikskommittén för stiftstingen. En av styrelsens huvuduppgifter bör vara att till regeringen årligen inge förslag om den allmänna kyrkoavgiftens nivå. Vidare bör styrelsen ta befattning med fördelningen av extra kyrkofondsbidrag. En annan viktig uppgift blir fördelningen av bidrag till

rikskyrkliga ändamål. Däremot förutsätter utredningen att styrel-

sen inte skall ingripa i kammarkollegiets löpande förvaltning. Utredningen har i direktiven också ålagts att överväga om man kan avskaffa det nuvarande systemet med klockarboställskapital pch boställsränta, då man går över till ett övergripande system för ekonomisk utjämning mellan de kyrkliga kommunerna via kyrkofonden. Utredningen finner det naturligt att genomföra en sådan reform. Även det nuvarande systemet med ersättning för kyrkobyggnadsvirke bör avskaffas i sammanhanget. Som framgått av den tidigare redogörelsen gäller det i huvudsak små belopp och, i fråga om boställsränta, närmast ett mellanhavande mellan vissa församlingar och pastorat. Om man inför ett utjämningssystem enligt utredningens förslag - sålunda omfattande både församlingar och pastorat samt byggt på generella principer och vissa spärregler - finns det starka skäl att avveckla de äldre system som avses här. Beloppen står normalt inte i rimlig proportion till administrationen, och själva det millimeterrättvisetänkande som liggeri grunden är svårt att förena

SOU 1981138 överväganden: närmare 85 Systemets utfbrmning

med ett generellt utjämningssystem. Det nya systemet bör i stället ta över och ersätta de nu berörda. För de enstaka fall, där mera betydande belopp kommer i fråga, kan man tänka sig antingen en begränsad övergångsbestämmelse eller - vilket är bättre viss kompensation i form av extra utjämningsbidrag inom ramen för det belopp som anslås för detta ändamål. Remissbehandlingen av utredningens betänkande får visa vilken väg som är den lämpligaste.

7.5 Genomförandet av en reform Enligt utredningens uppfattning bör ett nytt system för ekonomisk utjämning mellan de kyrkliga kommunerna träda i kraft den l januari l983. Förslagets genomförande förutsätter omfattande ändringar i bl a lagen om kyrkliga kostnader. Då denna lag är av kyrkolags natur, måste beslut om ändringar fattas av såväl regering och riksdag som allmänt kyrkomöte. Regeringen har kallat till kyrkomöte den l5 april l982. Efter sedvanlig remissomgång har därför regeringen möjlighet att hemställa om detta kyrkomötes beslut i frågan. Riksdagens beslut kan fattas antingen redan under våren l982 eller senast under hösten samma år. Det föreslagna systemet har byggts upp på sådant sätt att det utan större svårigheter kan databehandlas. Enligt utredningens uppfattning bör därvid i första hand väljas att systemet kopplas till skattesystemet, så att bidrag och avgifter avräknas mot uppburen skatt. Beräkning av allmänt utjämningsbidrag och allmän kyrkoavgift bör baseras på utfallet av närmast föreågende taxering, dvs då systemet första gången tas i bruk på utfallet av l982 års taxering. Den särskilda kyrkoavgiften och det särskilda utjämningsbidragets båda delkomponenter, lönebidraget och tillskotten, är poster som är låsta beloppsmässigt under perioden fram till dess systemet revideras. Sedan stiftsnämnderna resp kammarkollegiet fastställt dessa belopp, bör dessa kodas in i systemet utan att som regel behöva ändras förrän systemet revideras. Hur de olika beloppen bör fastställas har utredningen behandlat i det föregående (7.2). För att undvika alltför krångliga administrativa rutiner bör den använda avräkningen vara sådan att den närmast är att jämföra

85 överväganden: Systemets närmare utformning

med en preiiminär sådan. I samband med varje preiiminär skatteutbetaining bör såiunda mot kyrkoskatten avräknas en toiftedei av vardera aiimänt utjämningsbidrag, a11män kyrkoavgift, särskiid kyrkoavgift och särskiit utjämningsbidrag (ti11sk0tt och Iönebidrag). Redovisning över avräkningen (datautfaii) bör månat- 1igen iämnas ti11 kammarkoiiegiet, som ytterst svarar för systemet som förvaitare av kyrkofonden. Samtidigt bör också redovisas det överskott som tillkommer kyrkofonden för att bestrida de övriga driftsutgifterna, den rikskyrkliga finansieringen m m. Vissa övergångsanordningar torde krävas vid sjäiva införandet av systemet. Utredningen tar inte stäiining ti11 dessa praktiska frågor. De får granskas i detaij sedan besiut har fattats om systemet och de komponenter som ska11 ingå har faststä11ts. Utredningen begränsar sig ti11 att peka på de viktigaste frågorna som man bör uppmärksamma.

En av dessa frågor gä11er de sista avräkningarna me11an kyrko-

fonden och pastoraten eniigt det gam1a systemet. En möjiighet är att 1åta den preiiminära avräkningen för 1982 gä11a som s1ut- 1ig avräkning, men givetvis kan man också fu11fö1ja den gam1a ordningen ti11 siutet. En annan fråga avser va1et av kyrkiiga företrädare i kyrkofondens styreise om en sådan inrättas. Även om en kyrkomötesreform besiutas 1982, kan det nya kyrkomötet inte träda i funktion innan det nya utjämningssystemet har satts i kraft. En 1ösning är då att första gången utse dessa representanter efter försiag av Svenska kyrkans församiings- och pastoratsförbund och Rikskommittên för stiftstingen, eventueiit för en period inti11 dess kyrkomötet samias och kan förrätta va1. Praktiskt viktigt är också att se ti11 att kyrkofonden förfogar över tiiiräckiiga medel för att kunna svara för erforderliga utbetainingar redan i samband med det nya systemets ikraftträdande. En viss överbaiansering kan vara motiverad.

SOU l98l:88 87

8 BERÄKNINGAR RÖRANDE SYSTEMET - ALTERNATIV

Utredningen har som nämnts konkretiserat de föreslagna principerna i tre alternativ som redovisas i detalj, med uppgifter för varje enhet, i bilagedelen. I dennas första avdelning (Resultatred0visning) visas utfallet av de tre alternativen för varje församling och varje total samfällighet. Man finner där nuvarande skattesatser samt förändringarna uttryckta dels i utdebite-

ring (i i öre), dels i belopp (3 i kronor). I den andra avdel-

ningen (K0mponentredovisning) finner man grundläggande uppgifter för varje enhet: skattekraft, hittillsvarande bidrag och tillskott, nya bidrag i de tre alternativen, ny särskild kyrkoavgift, lönebidrag samt nettoresultat av spärreglerna. Även pastoraten redovisas här. I princip skall alla uppgifter hänföra sig till år 1979. Sålunda har vid beräkningen av den särskilda kyrkoavgiften inte tagits hänsyn till l980 års fastighetstaxering. Att skatteunderlaget hänför sig till l979 innebär att utfallet av 1980 års taxering har lagts till grund osv. Det är viktigt att stryka under att givetvis ett definitivt system, som utformas i detalj enligt statsmakternas och kyrkomötets beslut 1982, måste grundas på aktuella uppgifter som inte har varit tillgängliga för utredningen. De beräkningar som redovisas här får alltså i viss mån ses som räkneexempel. De två

viktigaste hänsyn som utredningen har tagit har varit dels att

alla uppgifter såvitt möjligt skall vara jämförbara sinsemellan,

g§Q§_att beräkningarna skall gå ihop vid en total saldoberäkning.

De resultat som visas är inte exakt jämförbara. Beräkningarna har inte kunnat ta hänsyn till att den frivilliga allmänna kyrkoavgiften för rikskyrkliga ändamål kan försvinna, och den (nya) allmänna kyrkoavgiften har beräknats utan reduktion av skattekronorna för icke-medlemmar av svenska kyrkan (jfr 7.l). Det

rörande - alternativ 88 Beräkningar systemet

gä11er i båda fa11en små be1opp i sammanhanget, och det ena lär

ta ut det andra 1). Resu1taten i enski1da fa11 kan eme11ertid s1å

fe1 på något öre i utdebitering. Även avrundningar 1eder natur- 1igtvis ti11 smärre fe1 1iksom enstaka felräkningar kan ha upp-

kommitz). Det är därför viktigt att betona att det är fråga om

räkneexempe1 och att man inte ska11 fästa sig vid deta1jer. Vissa grund1äggande uppgifter presenteras (8.1) innan utredningen går in på de tre a1ternativen (8.2-4). Utredningen be1yser också vad man maxima1t kan uppnå inom ramen för oförändrad a11män kyrkoavgift (8,5) och 1ämnar avs1utningsvis några egna kommentarer (8.6). För att förenk1a 1äsningen gör utredningen åtski11iga upprepningar, särski1t i fråga om be1opp och andra sifferuppgifter.

Grund1äggande uppgifter

De kyrk1iga kommunernas t0ta1a skatteunder1ag utgjorde 1979 om-

kring 2 558 mi1j skattehpnor, om kompensation för 1971 och 1974 års skatteom1äggningar räknas in (7.1 noten) 1iksom oreducerade skattekronor för icke-med1emmar i svenska kyrkan. .Höjningen av grundavdraget och minskningen av intäkterna från juridiska personer sänker detta skatteunder1ag ti11 omkring 2 469 mi1j skattekronor. Ett öre i a11män kyrkoavgift kommer så1unda med denna beräkning att ge ungefär 24,7 mi1j kr. Mede1utdebiteringen var 1:02 kr per skattekrona. På det reducerade skatteunder1aget betyder detta 1:05 kr.

])Reduktion av skatteunder1a et med 70 % av dissenters skatte-

kronor ger (2 558 - 0,7x210=g 2 411 mi1j kr. Den frivi11iga av-

giften ti11 riksfinansieringen (0,4 öre, höjning ti11 0,5 öre är aktue11) ger tota1t ca 9,6 mi1j kr. I utredningens a1ternativ b0rtfa11er en intäkt på 1,47 milj kr per öre i a11män kyrkoavgift. Även det a11männa utjämningsbidraget minskar eftersom det utgår på samma skatteunder1ag. Med en proportione11 minskning b1ir nett0för1usten i varje a1ternativ ca 7 mi1j kr.

2)I några fa11 redovisas t ex större utdebiteringshöjningar än

20 öre, beroende på att kompensation inte har getts även under 1:20 kr per skattekrona vi1ket bort ske. Vidare torde inom St0ckho1ms kyrk1iga samfä11ighet få rättas oform1igheten att a11 egendom och a11 särski1d kyrkoavgift har förts på storkyrkoförsam1ingen av tekniska skä1. Även andra smärre onöjaktigheter kan förekomma.

Beräkningar rörande systemet - alternativ 89

Utredningen har beaktat minskningen av skatteunderlaget. De tal för skattekraft som anges i bilagedelens andra avdelning är sålunda reducerade i förhållande till de faktiska talen för l979. I detta ligger att det föreslagna systemet i samtliga tre alternativ kompenserar även denna försämring. För tydlighets skull har i bilagedelens första avdelning inte bara angetts de aktuella skattesatserna för de olika enheterna utan också vilka skattesatser som skulle ha gällt om det minskade skatteunderlaget hade slagit igenom. Det är med dessa tal man skall jämföra för att få en rättvisande bild av utjämningssystetemets effekter. Kyrkofondens driftintäkter förutom den allmänna kyrkoavgiften utgjorde l979 drygt l3 milj kr. Därtill har utredningen lagt de 87 milj kr i statsbidrag som kommer att - tills vidare - betalas till kyrkofonden. Enligt utredningens förslag tillförs kyrkofonden också en särskild kyrkoavgift för pastoratens lönetillgångar. Med utredningens försiktigt beräknade procenttal för olika egendomsslag ger denna avgift en intäkt på 67 milj kr. Beloppet är detsamma i samtliga alternativ. Kyrkofondens driftutgifter var l979 omkring l59 milj kr. Därtill skall läggas ett belopp för nya rikskyrkliga ändamål och ett belopp för extra utjämningsbidrag efter ansökan och prövning i varje särskilt fall. Utredningen har genomgående räknat med 20 milj kr för att säkert täcka in dessa båda ändamål. Därmed bortfaller behovet av den nuvarande frivilliga rikskyrkliga finansieringen vid sidan av kyrkofonden, och det bör bli ytterligare minst 5 milj kr över till angelägna ändamål i övrigt av typ diakonutbildning och annat som har förts fram till utredningen. Det särskilda utjämningsbidraget består som nämnts av ett lönebidrag, baserat på antalet prästtjänster i pastoraten, samt viss andel av nuvarande tillskott ur kyrkofonden, Utredningen har genomgående räknat med 25 000 kr för varje prästtjänst vilhä betyder 69 milj kr. Utredningen har vidare i varje alternativ räknat med att minst 80 % av tillskotten skall utgå inom ramen för det särskilda utjämningsbidraget. Under l979 utgjorde tillskotten sammanlagt omkring 55 milj kr.

90 Beräkningar rörande systemet - alternativ SOU 1931383

I varje alternativ har utredningen tillämpat samma tre spärrregler. Utdebiteringen skall ingenstans behöva höjas mera än 20 öre per skattekrona. Det överskjutande återgåri form av extra utjämningsbidrag. Ingen höjning skall behöva göras över eller ovanför 2 kr per skattekrona. Det överskjutande även här återgår i form av extra utjämningsbidrag. Å andra sidan skall utdebiteringen ingenstans kunna sänkas under l:20 per skattekrona. Vad som svarar mot sådana sänkningar innehålls i Samtkyrkofonden. liga tre spärregler är beräknade dvs församlingsvis, höjningarna resp sänkningarna för pastoraten och de ingående församlingarna har lagts samman. Den tredje regeln betyder mera än de två första. Tillsammans ger alltså de tre reglerna ett överskott till kyrkofonden i varje alternativ. I det följande redovisas detta som återföring, spärregler.

8.2 Alternativ l - l00 % garanti Utredningen har förut framhållit (7.l) att skattekraftsgarantin har fått vara styrande för alternativen, eftersom den svarar för den största utgiftsposten. Det första alternativet bygger på full skattekraftsgaranti (100 % garanti). Det innebär alltså en tillämpning Fulltut av de principer som utredningen föreslår. Full skattekraftsgaranti innebär att 356 milj kr får betalas ut i allmänt utjämningsbidrag. Om man preliminärt till lägger dels utgifter för lönebidrag med 69 milj kr, dels 80 % av nuvarande tillskott eller 44 milj kr, dels kyrkofondens övriga driftutgifter på ca l79 milj kr, får man ett medelsbehov av 648 milj kr. På intäktssidan täcks, som redan nämnts, ca l3 milj kr av kyrkofondens driftintäkter, 87 milj kr av statsbidrag och 67 milj kr av den särskilda kyrkoavgiften. Detta ger 167 milj kr. Det som får täckas med allmän kyrkoavgift blir alltså 481 milj kr. Detta belopp reduceras emellertid något genom återföring efter tillämpning av de tre spärreglerna. Man finner att närmaste öretal för den allmänna kyrkoavgiften som kan täcka medelsbehovet är l9 öre som inbringar 469 milj kr. Utredningen ger i bilagedelens första avdelning en fullständig redovisning av detta alternativ med l9 öre i allmän kyrkoavgift. Komponenterna kan sammanfattas så ( m1lJ kr):

rörande - alternativ 91 sou 1981:88 Beräkningar systemet

Det b1ir a11tså en1igt denna beräkning en buffert kvar. Osäkerheten i siffrorna gör eme11ertid att man bör bortse från sjä1va be1oppet och endast notera att beräkningen går ihop. Utjämningseffekten be1yses i fö1jande sammanstä11ning. De förs ta två raderna innehâ11er samma uppgifter som förut redovisats i kapite1 6 om utdebiteringens spridning i dag (Nu) och om hänsyn tas ti11 höjningen av grundavdraget och minskningen av intäkterna från juridiska personer (Red). Tredje raden återger effekterna av detta a1ternativ.

Kyrk1ig skattesats, kr per skattekrona 0.75- 1.00- 1.25 1.50- 1.75- 2.01- 2.25- -0.74 0.99 1.24 1.49 1.74 1.99 2.00 2.24 2.49 2.50- Nu 51 215 627 705 572 222 45 74 38 21 Red 49 207 617 664 556 272 8 122 48 27 H A1t1 35 181 879 768 443 169 42 25 22 6

Särredovisningen av enheter som utdebiterar jämnt 2 kr per skattekrona beror på den särski1da spärr som utredningen har in vid denna gräns. Värderingen av utfa11et under1ättas om 1agt denna grupp anges för sig. Man ser av sammanstä11ningen att systemet har en kraftig -effekt. Det innebär inte bara att den försämring kompenseras som skattereformerna sku11e 1eda ti11 (jfr rad 1 och rad 2). Det ger därutöver en väsent1ig förbättring i förhå11ande ti11 nu1äget (jfr rad 3 och rad 1). Gruppen i 1ägen 1:00 - 1:49 kr per skattekrona ökar kraftigt, från drygt 1 300 enheter ti11 drygt 1 600, medan grupperna med högre utdebitering minskar, samman- 1agt från inemot 1 000 enheter ti11 drygt 700. En1igt utredningens uppfattning är det inte rea1istiskt att eftersträva en bättre utjämningseffekt än den som kommer fram i detta a1ternativ. Nackde1en är sjä1vfa11et den insats som

92 Beräkningar rörande systemet - alternativ SOU l98l 88

krävs, l9 öre i allmän kyrkoavgift. Möjligheterna att sänka avgiften utan att mera väsentligt försämra effekten bedömer utredningen som små. Ett försök att slopa lönebidraget gav ett misslyckat resultat. Möjligen kan det gå att samla ihop till ett öre genom att något höja den särskilda kyrkoavgiften på egendomen samt något sänka det särskilda utjämningsbidragets båda delkomponenter, lönebidraget och andelen av nuvarande tillskott. Man måste emellertid tänka på att utjämningseffekten är mycket beroende av kostnadskomponenterna. Även mindre jämkningar kan förstöra bilden.

8.3 Alternativ 2 - 95 % garanti Om man gör bedömningen, att det första alternativet är alltför ekonomiskt krävande för kyrkan, är det naturliga att ändra på den största utgiftskomponenten, det allmänna utjämningsbidraget. Detta är utgångspunkten för det andra alternativet. Genom att sänka skattekraftsgarantin med fem procentenheter över hela linjen (till 95 % garanti) minskar man medelsbehovet för det allmänna utjämningsbidraget från 356 milj kr till 263 i milj kr. Med övriga komponenter oförändrade minskar behovet av allmän kyrkoavgift till l6 öre. Detta uttag ger dessutom en så pass stor marginal - trots att återföringen efter tillämpning av spärreglerna naturligtvis blir mindre - att man har råd att ge ut l0O % av nuvarande tillskott. Utredningens andra alternativ, som redovisas detaljerat i bilagedelens första avdelning, innebär alltså de tre avvikelser-

na från det första att skattekraftsgarantin sänks med fem pro-

centenheter, att allmänna kyrkoavgiften sänks till l6 öre och

att l00 % av nuvarande tillskott betalas ut. Komponenterna kan

sammanfattas så (milj kr): Intäkter Utgifter Driftintäkter l3 Driftutgifter l79 Statsbidrag 87 Allmänt utjämningsbidrag 263 Allmän kyrkoavgift 395 Särskilt Särskild kyrkoavgift 67 Lönebidrag 69

Aterföring, spärrar __ll l00 % av tillskotten __J§§

573 566

Beräkningar rörande systemet - alternativ 93

Beräkningen ger samma buffert som det första alternativet. Inte heller här bör man emellertid fästa sig vid själva beloppet utan bara vid att beräkningen går ihop. Utjämningseffekten belyses i följande sammanställning, där de två första raderna är desamma som i den föregående sammanställningen och den tredje återger effekterna i detta alternativ.

kr skattekrona

[Kyrklig

skattesats, per 0.75- 1.00- 1.25- 1.50- 1.75- 2.01- 2.25- -0.74 0.99 1.24 1.49 1.74 1.99 2.00 2.24 2.49 2.50- Nu 51 215 627 705 572 222 45 74 38 21 Red 49 207 617 664 556 272 8 122 48 27 lt 2 371 185 804 745 493 187 55 35 21 8

Även här kan man alltså konstatera att en klar förbättring inträder i förhållande till dagens situation, om än givetvis mindre än i det första alternativet. - I gruppen med 1:00 1:49 kr per skattekrona samlas nu drygt l 500 enheter mot drygt 1 300 i dag. Antalet enheter med högre utdebitering minskar, totalt till knappt 800 enheter mot närmare 1 000 i dag. För att belysa känsligheten för även smärre jämkningar i kostnadskomponenterna samt underlätta en jämförelse mellan det första och det andra alternativet lämnar utredningen ytterligare en sammanställning. Första raden motsvarar tredje raden i den förra, dvs återger resultatet av det andra alternativet. Andra raden

visar resultatet om endast 80 % och inte 100 % av de nuvarande

tillskotten betalas ut. Detta leder alltså inte till att den allmänna kyrkoavgiften kan sänkas utan bara till att bufferten ökar och spärreglernas effekt ändras. Andra raden blir därmed jämförbar med det första alternativet. Dess effekter upprepas på den tredje raden, som alltså innehåller samma uppgifter som tredje raden i den första sammanställningen (8.2).

Kyrklig skattesats, kr per skattekrona 0.75- 1.00- 1.25- 1.50- 1.75- 2.014 2.25 -0.74 0.99 1.24 1.49 1.74 1.99 2.00 2.24 2.49 2.50i

iA1t 2 37 185 804 745 493 187 55 35 21 8

80 % 37 185 737 730 526 215 62 47 21 10 Alt 1 35 181 768 443 169 42 25 22 6 879

94 rörande systemet - alternativ Beräkningar

Man ser av de två första raderna att den angivna be1oppsmässigt ganska obetyd1iga jämkningen - inom ramen a11tså för oförändrad a11män kyrkoavgift, 16 öre - ger uts1ag i form av en väsent1igt sämre effekt i 1ägena 1:50 - 2:25 per skattekrona i utdebitering. De två sista raderna be1yser hur stora förbättringar man vinner genom att gå upp ti11 100 % garanti och 19 öre i a11män kyrkoavgift. Då man bedömer detta a1ternativ kan det förtjäna att noteras

att tre öre i a11män kyrkoavgift är vad som krävs för att kom-

pensera minskningen av statsbidraget och ersätta den frivi11iga rikskyrk1iga finansieringen och att_de skattereformer, vi1kas effekter har beaktats av utredningen, motsvarar en höjning av utdebiteringen med tre öre. Att höja den a11männa kyrkoavgiften med sex öre innebär a11tså att göra en insats som svarar mot dessa faktorer.

8.4 A1ternativ 3 - 90 % garanti Utredningen är på det k1ara med att även 16 öre i a11män kyrkoavgift innebär en kännbar höjning. Utredningen har därför i det tredje a1ternativet be1yst effekterna av att sänka skattekraftsgarantin med ytter1igare fem procentenheter (ti11 90 % garanti). Detta 1eder i det 1ägsta skattekraftsområdet ti11 den nivå som 1ades fast i samband med 1965 års reform. Man kan a11tså säga att en sådan inriktning innebär, att man återstä11er situationen i det 1ägsta skattekraftsområdet ti11 vad den ursprung1igen åsyftades b1i, dvs man e1iminerar snedeffekterna av att systemet 1åstes vid 1972 års be1oppsnivå med en år1ig uppräkning med 5 %. Om man sänker garantin på detta sätt, minskar mede1sbehovet för a11mänt utjämningsbidrag ti11 186 mi1j kr. Med övriga komponenter oförändrade från det första a1ternativet, a11tså b1 a 80% av nuvarande ti11sk0tt, minskar behovet av a11män kyrkoavgift ti11 13 öre. Även här visar det sig - 1iks0m i det andra a1ternativet - att uttaget ger en ti11räck1ig buffert för att man ska11 kunna beta1a ut 100 % av ti11skotten. Mot bakgrunden av vad som påpekades sist under det andra a1ternativet kan det sägas, att en höjning av den a11männa kyrkoavgiften med tre öre markerar en minimigräns för den so1idaritet som tanken inomkyrk1igt utjämningssystem förutsätter. sjä1va på ett

Beräkningar rörande systemet - alternativ 95

Utredningens tredje alternativ, som redovisas detaljerat i bilagedelens första avdelning, innebär alltså de två avvikelserna från det andra att_skattekraftsgarantin sänks med ytterligare fem procentenheter och att_a11männa kyrkoavgiften sänks till 13 öre. Liksom i det andra alternativet betalas emellertid 100 % av de nuvarande tillskotten ut. Komponenterna kan sammanfattas så (milj kr):

I motsats till de föregående alternativen visar detta praktiskt taget ingen buffert, men liksom förut bör man endast fästa sig vid att beräkningen går ihop. Utjämningseffekten belyses i följande sammanställning som är uppställd efter samma mönster som de två första. På de båda första raderna upprepas än en gång uppgifterna om dagsläget etc och på den sista återges effekterna av detta alternativ.

Kyrklig skattesats, kr per skattekrona 0.75- 1.00- 1.25-1.50-1.75- :2.0i-2.25-

-0.74 0.99 1.24 1.49 1.74 1.99 2.00 2.24 2.49 2.50- Nu 51 215 627 705 572 222 45 74 38 21 Red 49 207 617 664 556 272 8 122 48 27 Alt 3 43 185 678 737 518 242 76 54 25 12

Detta alternativ är svårare att värdera än de föregående. Iögonfallande är att den föreslagna spärregeln vid 2 kr i utdebitering får rätt stor betydelse. Den innebär att endast förbättringar men inga försämringar kommer att noteras i de högsta grupperna. Dessa hålls här i stort sett konstanta. Totalt minskar de från 178 enheter i dag till 167. I stället ökar antalet enheter i gruppen 1:75 1:99 kr per skattekrona från 222 i dag till vilket - 242, är en svaghet. I läget 1:25 1:74 kr per skattekrona minskar den övre gruppen och ökar den lägre gruppen, vilket innebär en effekt i rätt riktning.

96 Beräkningar rörande systemet. - alternativ sou 19531288

Efter en samlad bedömning av de olika deleffekterna kan man enligt utredningens mening hävda, att det tredje alternativet är ungefär likvärdigt med dagens situation. Det eliminerar den försämring som skulle inträda genom höjningen av grundavdraget och minskningen av intäkterna från juridiska personer (rad 2). Det ger inte någon entydig vare sig förbättring eller försämring i förhållande till nuläget. En svaghet är att de negativa effekterna noteras i högre utdebiteringsläqe (1:75 - 1:99 kr)

än de positiva effekterna (l:50 - 1:74 kr)J

Utan vidare kan konstateras att det i detta alternativ är nödvändigt att ge ut 100 % av nuvarande tillskott. Betydelsen av denna komponent är som förut sagts särskilt tydlig i den grupp som utgör en svag punkt i detta alternativ (l:75 1:99 kr). Beräkningen visar enligt utredningens uppfattning att det är möjligt att få ett fungerande system på denna insatsnivå, med en utjämningseffekt som innebär i stort sett ett bibehållande av nuläget. En förutsättning är emellertid att man ger större betydelse än som egentligen är önskvärt åt extrakomponenter i form av spärregler, bibehållande av nuvarande tillskott och utgivande av extra utjämningsbidrag. Åtminstone för en övergångsperiod - fram till den första revideringen 1985 - torde denna svaghet kunna accepteras. Strävan på sikt måste dock vara att så långt som möjligt komma bort från sådana extrakomponenter, även om de säkert aldrig kommer att kunna avvaras helt om inte den nuvarande organisationsstrukturen underkastas en grundläggande förändring.

8.5 Oförändrad allmän kyrkoavgift? Under 13 öre i allmän kyrkoavgift är det inte möjligt att komma, om man vill ha en hygglig utjämning jämfört med dagsläget i enlighet med utredningens direktiv. Utredningen har emellertid försökt att belysa vad man maximalt kan uppnå inom ramen för oförändrad allmän kyrkoavgift, 10 öre. En sänkning av skattekraftsgarantin under den nivå man lade fast redan 1965 kan enligt utredningens mening inte övervägas. Att minska nuvarande tillskott under 100 % skulle få starkt negativa följder. Det enda som återstår är att helt ta bort lönebidraget. 17 Härtill kommer tvåkronorsspärrens positiva effekt

SOU 1981 188 Beräkningar rörande systemet - alternativ 97

I uppskattningen av intäkter och utgifter i det tredje alternativet får i detta fall göras följande ändringar. Den allmänna

kyrkoavgiften ger 247 milj kr. Driftutgifterna minskar med ca

9 milj kr eftersom kyrkofonden givetvis inte kan ta över den frivilliga rikskyrkliga finansieringen under dessa förutsättningar. Posten lönebidrag 69 milj kr utgår. Efter av tillämpning spärreglerna blir det en buffert på nâgra milj kr kvar, dvs beräkningen går ihop. Utredningen har för fullständighets skull undersökt effekterna av att ändra det tredje alternativet på så sätt allmänna

att

kyrkoavgiften sänks till l0 öre och Re-

att lönebidraget utgår.

sultatet framgår av tredje raden i följande där sammanställning, de båda första raderna än en gång återger etc. nuläget

Kyrklig skattesats, kr per skattekrona 0.75- 1.00- 1.25- 1.50- 1.75- 2.01- 2.25- -0.74 0.99 1.24 1.49 1.74 1.99 2.00 2.24 2.49 2.50- Nu 51 215 627 705 572 222 45 74 38 21 Red 49 207 617 664 556 272 8 122 48 27 10 öre 44 187 600 672 603 265 96 65 26 12

Resultatet är som väntat inte godtagbart utifrån utredningens direktiv utan innebär en väsentlig i förhållande till försämring nuläget. Däremot kan utredningen på grundval av genomförda datakörningar utan vidare konstatera att det föreslagna utjämningssystemet hade vid oförändrad allmän medfört kyrkoavgift en förbättring av nuläget om inte förutsättningarna hade ändrats genom minskningen av statsbidrag och skatteunderlag. Om staten hade betalat in hela det hittillsvarande statsbidraget till kyrkofonden, utan reduktion med 40 %, och om den allmänna kyrkoavgiften hade kunnat tas ut på det gamla skatteunderlaget, med oförändrat grundavdrag och oförändrade intäkter från juridiska hade personer, avgiften inte behövt höjas - mer än måhända en avrundning från l0,4 öre till ll öre om den frivilliga riksfinansieringen läggs in - och utjämningseffekten, mätt enligt den här tillämpade principen, hade alldeles klart blivit bättre än den nuvarande.

98 Beräkningar rörande systemet - alternativ 8.6 Ytterligare analyser och kommentarer Effekten på församlingsskattens variationer inom riket har alltså varit den avgörande mätaren på om det varit mödan lönt att gå vidare med en framtagen modell. Åtskilliga har förkastats under arbetets gång. Utredningen anser sig emellertid ha konstaterat, att de tre här redovisade alternativen klarar detta avgörande prov. De kan därför läggas till grund för fortsatta överväganden. Vid en närmare bedömning av de tre alternativen får man givetvis föra in även andra synpunkter i resonemanget. En faktor av grundläggande betydelse är, som framhållits flera gångar, att utjämningen väsentligen får betalas av kyrkan själv. Det kan vara av intresse att skissera en bild av vinnare och förlorai de olika alternativen. Då måste man komma ihåg att även

rgj

effekterna av grundavdragets höjning och minskningen av intäkterna från juridiska personer ligger med i de redovisade resultaten. Man får också beakta att kyrkan liksom alla andra måste bemöda sig om att spara varje framräknat minus skall inte behöva slå igenom i form av höjd utdebitering. Mot denna bakgrund har utredningen delat in enheterna i olika grupper. Som vinnare betraktas envar som får möjlighet att

sänka utdebiteringen. De som hamnar på oförändrad nivå eller får

en höjning med högst fem öre betraktas om neutrala. Så små för- - två öre om man räknar bort effekterna av skatändringar högst tereformerna - bör som regel kunna kompenseras med sparåtgärder. Som förlorare betraktas envar som måste höja utdebiteringen med mer än fem öre. Inom denna grupp har utredningen särskilt tagit fram dem som får höja ll-20 öre. Resultaten framgår av efterföljande sammanställning.

Den kyrkliga skattesatsen

Beräkningar rörande - alternativ 99 systemet

Att antalet vinnare minskar i de lägre alternativen är självklart. En viktig är emellertid att antalet förloraiakttagelse re ökar i de lägre alternativen. En lägre ambitionsnivå betyder att utjämningen blir en ren kostnad för flera enheter. En högre ambitionsnivå betyder att flera enheter dras in i utjämningssystemet och påverkas positivt av dess effekter. har även försökt ge en översiktlig belysning av Utredningen av de tre alternativen. På följande sida

gg“:§3i9E§lg_gfj§kterna

har utredningen sammanställt medelutdebiteringen i varje län, dels som den är i dag, dels som den blir efter omräkning med till skattereformerna, dels som den blir i vart och ett hänsyn av de tre alternativen. Tablåer med uppgifter länsvis för de tre alternativen återfinns på sid l02-l04.

kolumnerna för de tre utjämningsalternativen alltså bygger på en höjning av den allmänna kyrkoavgiften med nio, sex resp tre öre. Genom att jämföra med den andra kolumnen får man en bild av hur dessa slår i de olika länen. höjningar Nio öre betyder alltså för t ex Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län sex, fyra resp två öre medan samma höjning leder till en nettosänkning i t ex Kronobergs, Gotlands och Skaraborgs län med fyra, åtta resp tre öre osv. Intressant är att se hur nedtrappningen till lägre ambitionsnivå slår i olika län. Som väntat blir den fördelaktig i län med låg utdebitering. Den lägsta nivån medför t ex att Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län sparar fyra, två resp tre öre genom att den allmänna kyrkoavgiften sänks med sex öre. Lika naturligt är att effekten blir den motsatta i län med högre utdebitering och stora variationer i skattesatser inom länen. En sänkning från den högsta till den lägsta nivån försämrar utfallet för t ex ettvart av Kronobergs, Gotlands och Skaraborgs län med tre öre. Ännu en iakttagelse av intresse gör man i fråga om Norrland. Att ambitionsnivån sänks betyder där att kostnaderna ökar. Detta beror på att bilden av skattesatsens spridning är mer samlad i norra Sverige och att skattekraftsgarantin betyder mest. En utjämning som syftar till minskad spridning ger därför inte samma positiva effekt som i de delar av södra och mellersta Sverige där både organisationsstrukturen och utdebiteringsnivån varierar

100 Beräkningar rörande systemet - alternativ SOU 1981 :SR

?ucøgmm E å mm ä m_

mm.. 8._ mm_ m_._ 8._ mm._ 3._ m7_ 3._ 8._ 3._

m w

S_ å_ ä_ 8._ NW_ Nm_ 3._ 2._ 8._ 00._ 8._ 3._ _ 03_

.u_ omuv

?ucøgum

N x m_ å mm om

ä_ 8._ mm_ 2._ mm_ 3._ 8._ 3._ _m._ 8._ m: 8._ 3._ _m_ 8._ ä_ 3._ 2._ _m_ 8._ S_ 8._ ä.. _._ S..

.u_ mmuv

?pcmgnm

mcogxmuumxm

m_ hm å S

mm_ mm_ m_._ m_._

m.

_ _S_ mm_ m_._ 8._ oN._ 8._ 2._ mm_ ä_ 8._ E_ _m_ m_._ 2._ å_ å_ _m_ NN_ _m_ m_._ BF

.g_ 87V

.än

t_

mcimucsmupøxm

m_ mm

umgmuzvmz

8 ä

an; mm_ _m_ 2._ _m_ 3._ bm._ m_._ 8._ 3._ Nm_ 8._ m_._ o_.._ 2._ 3._

NW_ m.: 8._ _m_ N_._

__._ ä.. å_ å_

.muømmpuøximuøz

:z $ 8 8 5 mm mm

3._ m_._ _m_ 2._ mm_ 2._ om_ 2._ o_._ 8._ 2._ _o._ 2._ mm_ 9._ m_._ 8._ hm_ 3._ 2._ omF mo._ 8._

s: ,

cm_

:wF cm_ cm_

_5553_

å_

?som

pmmâäucm_ ummcshvcm_

å_ cm_ cm_

cm_ _a_ s.: F2. cm_

cm_

_5558_

o å_ E.: cm_ cm_ cm_ å_ cm_

mucøigocxmpmm

cm_

muøum:ø_um_Lz

cm_

mzmuuontmumm

mmxonmpno

mvcøêmsgmwom mucmznämpmp

på?

mmgonmgmxm muåcsepmma, mmänåaaov_ mmgonmzmo mcmpponggoz

meäcxuopm mmçanxcna mmänocoá_ mmäøsno mmgonåê musxsgma, mucussmq

âgå bete: 25mm

mFøwan: .såå 5.220 massa: mênecç_ mvsørzx ognmgn Bm:

:m4

Beräkningar rörande systemet - alternativ 101

kraftigare. I stället får sänkningen av skattekraftsgarantin väsentlig betydelse. Särskilt iögonfallande är att utfallet i Gävleborgs och Västernorrlands län är förhållandevis dåligt i alla tre alternativen. Man kan givetvis justera de procenttal som garanteras i varje alternativ och därmed förbättra de regionala effekterna. Utredningen har för sin del bl a övervägt att föreslå en uppjustering för Hälsingland i Gävleborgs län men har stannat för att överlämna den typen av överväganden till ärendets fortsatta behandling. Utredningen avstår från ytterligare detaljanalyser och bedömningar. Dess förslag omfattar som understrukits flera gånger endast principerna och huvudkomponenterna, och bedömningen måste i vart fall grundas väsentligen på en helhetsbild och en avvägning mellan olika intressen som resulterar i att man bestämmer sig för en ambitionsnivå. Därefter kan detaljerna anpassas. Det har klart framgått av framställningen i detta kapitel att det finns handlingsutrymme vid det slutliga ställningstagandet. Lika klart har det framgått att systemet måste ses som en integrerad helhet och att man därför måste vara försiktig med slutsatserna om verkningarna av olika justeringar. En prutning av kostnaderna i det första alternativet kan t ex ge ett sämre resultat än det andra alternativet. På många håll innebär en lägre ambitionsnivå att man får en högre kostnad för systemet osv. Då man diskuterar en höjning av den allmänna kyrkoavgiften, får man beakta att nya förändringar kan inträffa i framtiden, I såsom bortfall av det nu kvarstående statsbidraget eller av dissenterskatten eller av de återstående intäkterna från juridiska personer. Utredningen är angelägen om att stryka under att svårigheterna att bedöma kyrkans skatteintäkter och statsbidrag på längre sikt inte bara är ett skäl för att vara försiktig med höjningar av den allmänna kyrkoavgiften. De är ett lika starkt skäl för att åstadkomma ett hållfast utjämningssystem, som visserligen kan jämkas i olika detaljer men som inte behöver göras om från grunden om det uppkommer behov av ytterligare insatser för utjämning.

Som de tre huvudfrågorna ser utredningen dels utformningen av

en lämpligt avvägd skattekraftsgaranti inom gränserna 90 -l00 %

garanti, g§l§_avveckling av avräkningsförfarandet mellan kyrko-

fonden och pastoraten och införandet av en särskild kyrkoavgift,

gels_fastställandet av ett öretal för den allmänna kyrkoavgiften

102 Beräkningar rörande systemet - alternativ SOU 1981 288

|wHHxm

“HH

-Hmomz |m»»xm

HN. NH. HH. HH.

Hzoxx

.HHH HN.H NN.H HN.H HH.H HH.H HH.H HN.H HH.H HN.H HH.H HH.H NN.H HH.H HN.H HN.H HN.H HH.H NH.H HN.H HH.H HN.H NN.H HN.H HH.H NH.H

Hg

HH HH NH HH HN HH HH NH HH NH HH HH HH HH HH NH

-EHHHHH xozHH

HHH HHH HHH HNH HHH HHH HHN NHN HHH HHH HHN NHN

«:z:H

HNHN

- - H H - - - - - - H H - - - n - H - - - - - - - - - - H

-HH.N

»-----›--›--

- - N N - H N - - H H H - - - - - - N - - - - - - - - -

-HN.N

NN

HH.N

- - H H N - H H - H H H - - - - - - H - - - - - - - - -

-HH.N

HN

HN.N

H H - H H N N N - N - - - - - N N - - - - - - › -

HH HH HH NH

HH.N

- N H H H - - H - - - H - - - N H - -

-HN.H

--- HH HH HH NH HN HN HH HH NH

HH.H HHH

H H - - H H - N H H N H N

-HH.H

HH HH HN NN NN HH HH HH HH HH HH NH NH HH HH

HN.H HHH

- u H H

-HN.H

HN HH HN HH NH HH HN NH HH HH HH HH HN NN NN HN HH HN HH HH HN NH HH HH

HH.H HHN

H -

-HH.H

NH HH HH NH NN HN HH HN HN NH HH HN HH HH HH HN NH NH HN NH HN HH

HN.H

HH HN NN HH

HNH

H H H H - H N N H H H H N N H H H H H - H

-HN.H

NH HH HH HN HH HH NH

HH.H HHH

- - u - - - H - - H H - - - - - H - - - - - - a - - -

-HH.H

HH HH

HN.H

N - - - - - - - - a - J - › - - - - - - - - - - - - - - N

------ HH.H-

H

ZHH

zHH

ooHuLmm zazzox

zHH zu. zHH zm4

Haxom

zHH

ooo zHH zHH

»uozHHHazH »wozHwmQzH

znzHox

zu; ZMH ZMH zHH ZMH .H o zn4 zHH :ng

zm4 zm4 zn4

.oxo zHH

mwmommwno

:

HoHHz<HHHHmx HazHmHHzmHHH=

zm4

mnz4z4Emm0mm ma:H»moMw»mn HøzHH:zHHm mzuwhommmHwm

»mama

mmuLuHamcnH HzHo:xuoHH HozHHHgzHH Hommmozomx momommwmo momwmmmg0x HoHoHHHHu HzHHHHHmmoz

nz4cL

HazH:

mHnumg owuxHwH_u H<HHma HozHxHHH Ha:mzHz mø:4H<: m0momm4m womOmz<xm HHzHzmH

:m4 ;4x .How mHo «mnø HHHHHH 4m:

% .I m B e .m H .m r r H m w 3 w m n _ a u e m a .m U 103 w U 1 W .um

ä:

-HEHHH L553

moIH

diam:

HH. HN. å. HH. HH.

,Hzomx

HNH HN.H HNH HHH HHH HHH HH.H NNH HHH HN.H HHH NN.H NHH HN.H HHH HH.H HNH âH NN.H .HNH HNH ..H.H SH

.m._.m 5_

-någon

HH HH NH HH HN HH HH NH HH No HH Ho HH HH H.. HH

HcH

55:3

HS åH o.: HNH åH HHN HHN S: HHH åN $N

HHHN

HESH

- - H H u - H - a H H H - › - - u H u u n u a › - n - s

-HHN

oH

- › N. H - H H - n H H H - - s - u - H - - - n - u - u n

-HNN

HHN

lå--

- - H H H H N H - H H H - H - › - H H - u a u - a n u

-HON

NH H..

HNN

H H H H H N H N u H - - - a - H H H u - - › H u -

HH HH NH NH

.SN

H N H x n H H H - H H H H H H - ›

-HHH

HH HH HH HH HH HH GN HN ...H N.. HH

HHH HHN

H - H H - H H H H H N

zomzwhw<zm

-HHH

NH HH HH HH HN HN HN HN HH Ne NH NN H.. HH HH HH HN

.ÄH HNH

u - H

-HNH

NH HN HN NH HH HH HH HH HH HH HH HH NH HH oH

H...H

HN HH HN HH HN HN HN HH HH HN

HHH

NH:

H - H

-åH cwá

5_ HH NN N HH HH HH HN HH HH 3 HH H: HH H.. H.. HH .HH ...N HN ...N HH HH HN HN HH

HHH

H H H H n H N N H H H N N H H H H H n H

HH...

-iii

HH HH HH HN oH NH HH HH

HH... HHH

.wwmm.:.<v_m -..Ha

n a n - - u H a - - - › n - u - H u - v - n › u n u -

i...

HH HH

Ein!

N - n u - - u u - u u u u - - - a - u - a - a x x u n u N

GHÖSTC. H...?

.

DH

zazzox

EH..

Hmämm

E: E: E:

HEBH

å..

å.. 53

ooPmN

59:52..: HwozHHHøzi

zazzov_

E: E: E: E:

zHHHHzSHHHHHHHH

.H o E3 E: E: z... E: E: E:

0.6 E:

HomoHHHHo

HHzSzHzHHHHH HøzimåzmuHHHH,

n; 2.4... E:

mnzHz<zHHH

Eåm

HzHCoHmHHHHH, HzHCoHmxoz

omb_

HzäzzuoHH HHzHHHHzHH Hoåâfzox

_.

Homwmozogg HHEHHEHHHHNV_

Hzäz

mozHåHH 85.550 HHNHHESHH Hozñzmm., Hoåmmämo Heidi»

N

0738. HHHHHH: 52:3_ Hazqäoo Hszmzäz møzj<x HHNSHZH oåwä

mco

ååh .Häng

S.

HE .h -s 53 5:

104 Beräkningar rörande systemet - alternativ SOU 1981 :88

E:

L553

mo.

mNH mNH mHH

-Hmomz

i. mN.

mNH mNH oNH mHH oNH mHH mNH

ä.

mmá omå mwá

å.

omá EH NN..H SH NH.H âH ..N.H åH

LES; zoNx

.EH NN.H âH

.få S_

2 å N» om HN 3 mm NH. H.. N... i.. Ho i m.. 3 S

-zämf

NmN

lin---?

mNH m:

EmN

f: åH HS SN åH âN SN

E32:

âH SH

.Hzzam

- - H N - - H - - N m m - u - a - H - - - - - - - - u - NH

-..WN

H H H u - u - - - H. - - - - - u u - s

-mNN

u - N o - H N - m. mN

I-

...EN

en

-SN oNN

NH

H H N m .. N .. N - m u H - u - e o H u - u H N - - NH wH Z .i

SN

---ållllll

InQNNN MKII I

-SH oo.H

r-ø

Now

-om.H

zo«gmHH<xw

vn.A

wHm

ImN.a oe.H

zum

-ao.H eN.a

ag

Own-HÖG léNNlñ

-mN.o 00.0

.mHmu»H<gw

NNlr-OI

nom.: en.:

oHHxm›x

.x

zHH

:MH

omnxøm zszzox

zu. zHH za. zu.

maxom

zmH

ooo zmH za.

HmozHHmnzH

zazzox

HmozHHmozH

zHH za. zn4 zHH zuH zmH

x

0 znH za.

znH znH zu. zHH max

mo:Hmmo:au»nH

.ogn zHH

moNommHmo

zHH

mzNHHomNNHmH

zHH

mozHz<zNNanm mozHHwommHmn

hmxmm

ooHuHmHHHH mNu;v_nm=nH m:HoxHooHm momumozomx mnHmz<HHmHmg mommmmqmmog moNommHmo mzNHHommmoz

wozHNmxzm= momommHmo moNommHu moaomm<xm mazHzNu

m:H:

m_nmmx H<maN: mzH<x mnzHHoo mozHxNHm m:=mzHz NHa mozHH<= mma ommmmm HzzHmm mczHH:H=

z4 Hmx

BILAGOR

INNEHÅLLSFÖRTECKNING (Bilagor) UTREDNINGENS DIREKTIV

kyrkan Församiingens kompetens 17 Pastoratet och den präster1iga tjänste- 20 organisationen

.3.6 Svenska kyrkans försam1ings- och 33 pastoratsförbund .3.7 Rikskommittên för stiftstingen 34

ränta TABELLER ÖVER SAMBAND MELLAN SKATTEUT- JÄMNINGSBIDRAG OCH INVÅNARANTAL M M Tabe11 över samband me11an skatteut- 53 jämningsbidrag och skattesats Tabe11 över samband me11an skatteut- 54 jämningsbidrag och invånaranta1 Tabe11 över samband me11an skatte- 55 kraft och skattesats Tabe11 över samband me11an skatte- 56 kraft och invånaranta1 Tabe11 över samband me11an skatte- 57 kraft och utdebiteringsbehov

UTKAST TILL LAGFÖRSLÅG JÄMTE KOMMENTARER 59 RIKSKYRKLIG FINANSIERING 71

SOU l98l:88 Bilaga Å

A UTREDNINGENS DIREKTIV

Direktiv med rubriken Kyrkof0ndens användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner, m m beslutades av regeringen den l8 december 1980. Departementschefen, statsrådet Bo0,anförde: Svenska kyrkans betecknas församlingar som kyrkliga kommuner. Deras förhållanden regleras i lagen (l96l:436) om församlingsstyrelse (omtryckt l976:500, ändrad senast l980:277). För skötseln av sina angelägenheter får ta ut skatt, kalförsamlingarna lad församlingsskatt. Den utgår som allmän kommunalskatt och erläggs av alla skattskyldiga fysiska och juridiska Även personer. juridiska personer och de fysiska personer, som inte tillhör svenska kyrkan, är alltså i princip skyldiga att betala församlingsskatt. Viss lindring i skattskyldigheten gäller emellertid för de fysiska personer som inte tillhör svenska kyrkan. Församlingsskatten är församlingarnas största inkomstkälla. Den utgör ca 70 procent av samtliga inkomster. Bland församlingarnas utgifter kan nämnas löner och pensioner åt kyrkokommunal personal samt kostnader för vård och förvaltning av kyrkor och

församlingskommunala byggnader..

För vissa i författning särskilt bildar angivna angelägenheter en eller flera församlingar ett pastorat, som enligt indelning beslutas av regeringen. Det ankommer på pastoraten att svara för kostnaderna för löner åt församlingspräster och kyrkomusiker, att tillhandahålla prästgård eller annan tjänstebostad som skall finnas för präst samt att förvalta viss inkomstgivande fast egendom, löneboställen, med undantag av tillhörande skog. Pastoraten har också ett ansvar för kyrkobokföringen. Ett pastorat som består av flera församlingar utgör en obligatorisk kyrklig samfällighet för pastoratsangelägenheterna. Under vissa förutsättningar kan församlingar även i andra fall gå samman i en kyrklig samfällighet för skötseln av en eller fle-

Bilaga A Utredningens direktiv SOU 1981188

ra församlingsangelägenheter av ekonomisk natur. I Stockholm och Göteborg utgör de territoriella församlingarna kyrklig samfällighet enligt särskilda bestämmelser i församlingsstyrelselagen. Pastoraten och övriga kyrkliga samfälligheter har också beskattningsrätt. Genom bildande av en kyrklig samfällighet kan en del eller samtliga kostnader utjämnas mellan de församlingar som ingår i samfälligheten. Den kostnadsutjämning som kan åstadkommas på detta sätt har dock en begränsad geografisk räckvidd. En kostnadsutjämning mellan pastoraten i hela riket sker via kyrkofonden i fråga om vissa lönekostnader. En ytterligare kostnadsutjämning för de kyrkliga kommunerna uppnås genom att församlingar, pastorat och andra kyrkliga samfälligheter i likhet med de borgerliga kommunerna åtnjuter statliga skatteutjämningsbidrag.

Kyrkofondens utjämningsfunktion Kyrkofonden intar en central ställning inom den kyrkliga ekonomin. Den tillkom i samband med l9lD års prästlönereglering. Till en början användes fonden uteslutande till kostnader för avlöning och pension åt församlingspräster men dess användningsområde har sedan successivt ökats ut. Den har f n två huvuduppgifter, dels att fungera som en kostnadsutjämningsfond för pastoraten när det gäller deras kostnader för präst- och kyrkomusikerlöner, dels att svara för vissa sådana kostnader i svenska kyrkan, som inte hänför sig till ett bestämt pastorat. Totalt omsätter kyrkofonden ca 250 milj kr per år. Nuvarande bestämmelser om kyrkofonden finns i lagen (l970:940) om kyrkliga kostnader (ändrad senast 1975:1323), vilken är av kyrkolags natur. Till lagen ansluter kungörelsen (l97l:86l) om kyrkliga kostnader (ändrad senast l974:63l). Dessa författningar trädde i kraft den l januari l972. Sin viktigaste funktion har kyrkofonden alltjämt inom det prästerliga avlöningssystemet. Biskoparna och vissa präster avlönas direkt från kyrkofonden. Kostnaden för pensionsförmåner åt präster eller efterlevande till präster betalas också ur kyrkofonden liksom en del arvoden till präster och till icke prästvidga tjänstebiträden åt präster.

SOU 1981 188 Bilaga A Utredningens direktiv

för - Avlöningskostnaderna församlingspräster kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkt - och för kyrkomusiker bestrids i princip av det pastorat där de är anställda. För dessa kostnader skall pastoratet i första hand anlita den s k nettoavkastningen (80 % av vinsten) av sina präst- och kyrkomusikerlönetillgångardvs större delen av vinsten från löneboställen, prästlönefonder, eventuella andelar i stiftets prästlönejordsfondcxh prästlönejordsfastigheter samt det s k boställskapitalet. I det fåtal fall, där nettoavkastningen är så stor att det blir överskott, skall pastoratet inleverera överskottet till kyrkofonden. Om nettoavkastningen inte täcker avlöningskostnaderna skall pastoratet ta i anspråk utdebiterade medel intill ett visst öretal per skattekrona. Detta är maximerat till dubbla beloppet av det öretal som regeringen årligen bestämmer för den s k allmänna kyrkoavgiften, dock högst 20 öre per skattekrona. Fordras ytterligare medel till präst- och kyrkomusikerlönerna får pastoratet tillskott ur kyrkofonden. Tillskotten till pastoraten för deras präst- och kyrkomusikerlöner är en av kyrkofondens stora utgiftsposter. För år l978 uppgick tillskotten till pastoraten till 55,5 milj kr. I övrigt svarar kyrkofonden för de förutnämnda löne- och pensionskostnaderna och bidrar till finansieringen av domkapitel och stiftsnämnder samt vissa rikskyrkliga och andra ändamål enligt beslut som fattas av riksdagen och regeringen. Kyrkofondens främsta inkomstkälla är den allmänna kyrkoavgiften, som samtliga pastorat skall betala med det antal ören per skattekrona i pastoratet som regeringen fastställer för varje âr. Avgiften är f n 10 öre. Pastoraten finansierar avgiften genom utdebiteringen av församlingsskatt. År 1978 tillförde den kyrkofonden 208,7 milj kr. Varje år sker en avräkning mellan pastoraten och kyrkofonden. Därvid fastställs bl a hur stor nettoavkastning varje pastorat har haft av sina präst- och kyrkomusikerlönetillgängar samt storleken av pastoratets lönekostnader. Vidare fastställs pastoratets rätt till tillskott ur kyrkofonden och den kyrkoavgift som pastoratet skall betala. Avräkningen är varje år dels slutlig, avseende närmast föregående kalenderår, dels preliminär avseende tillskott och allmän kyrkoavgift för året efter avräkningsåret. Avräkningen ombesörjs av stiftsnämnderna och - för pastoraten i

Bilaga /1 Utredningens direktiv SOU 1987188

Stockho1ms stift - av kammark011egiet. Den grundar sig på uppgifter som pastoraten 1ämnar. Vidare ska11 1änsstyre1serna år1igen inom vissa angivna tider 1ämna stiftsnämnderna och kammarko11egiet uppgift för varje pastorat om det anta1 skattekronor på vi1ket försam1ingsskatt för närmast föregående ka1enderår ska11 beräknas. Avräkningsförfarandet ska11 vara avs1utat före den 22 september. Genom 1979 års taxeringsreform har taxeringsperioden för1ängts och 1änsstyre1serna har därför inte möjiighet att i tid 1ämna definitiva uppgifter. Avräkningen har därför fr 0 m år 1979 en1igt de utfärdade förordningarna om den a11männa kyrkoavgiften, m m vid resp års avräkningar med kyrkofonden (1979 770, 1980:672) fått grunda sig på det uppskattade taxeringsutfa11et. I det 1äge som har uppkommit efter taxeringsreformen har Svenska kyrkans församiings- och pastoratsförbund i skrive1ser den 17 maj 1979 och den 1 apri1 1980 anhå11it att en utredning ti11sätts med uppgift att se över systemet för avräkning me11an pas-

toraten och kyrkofonden. Förbundet åberopar undersökningar som

har gjorts för att utröna ti11för1it1igheten i prognoser om skatteunder1aget. I kommuner med ned ti11 ca 20 000 invånare bör prognoserna ha godtagbar ti11för1it1ighet. På den kyrkok0mmuna1a sektorn har nästan a11a enheter, e11er 96 % av försam1ingarna, mindre än 20 000 invånare. Även pastoraten är mycket små. Kyrkokommunerna b1ir därför mycket käns1iga för ski11nader me11an det beräknade och det s1ut1iga skatteunderlaget. Med hänsyn ti11 vad förbundet anför i sin skrive1se står det k1art att det nuvarande avräkningsförfarandet behöver ses över. översynen bör inte avse endast metoder för avräkningen utan också omfatta systemet med k10ckarbostä11skapita1 och den därpå beräknade bostä11sräntan som ska11 tas upp som avkastning av kyrkomusiker1öneti11gång vid avräkningen me11an pastoraten och kyrkofonden. Jag vi11 erinra om att vissa k10ckar- och organisttjänster tidigare var förenade med rätt ti11 bostä11sjord. Genom 1938 års k10ckarbostä11s1ag, som numera är upphävd, avveckiades denna rätt. Ett mindre anta1 förhå11andevis stora och värdefu11a bostä11en fördes över ti11 kyrkofonden som k1ockarhemman. De utgör numera s k kyrkofondsfastigheter och förva1tas av stiftsnämnderna. I de f1esta fa11en övertogs eme11ertid bostä11ena av resp

SOU 1981 :88 Bilaga A Utredningens direktiv

församlingar med äganderätt. Församlingarna fick fritt disponera över dem såsom församlingskommunal egendom. I vederlag fick kyrkofonden resp församlingarna ikläda sig ansvar för ett på visst sätt fastställt kapitalvärde av den överförda fastigheten, det s k boställskapitalet. För detta har de att årligen erlägga s k

boställsränta till pastoratet enligt en av stiftsnämnden bestämd

avkastningsprocent. Bestämmelserna härom finns i kungörelsen (l950:4l3) ang lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst (senast ändrad l97l 864). Boställskapitalet skulle omräknas efter varje fastighetstaxering på grundval av det enhetsvärde på åker av viss beskaffenhet som länsstyrelsen fastställer för varje församling. Till följd av ändring fr 0 m år l975 i taxeringssystemet har länsstyrêlsernainte längre underlag för att kunna fastställa sådana enhetsvärden. Genom lagen (l975:363) med provisoriska bestämmelser om beräkning av boställsränta anvisades i stället en annan beräkningsmetod, som ligger till grund för beräkningen av boställsräntan åren l976-l98l. Genom beslut den 24 juli 1975 gav regeringen kammarkollegiet i uppdrag att se över systemet med klockarboställskapital och boställsränta. I första hand borde möjligheterna att avveckla systemet övervägas. Kammarkollegiet har den 9 juni l977 avgett ett förslag till avveckling, som i huvudsak grundar sig på en av f d kammarrådet Erik Åberg utarbetad promemoria i ämnet. I yttranden över promemorian har flera stiftsnämnder yrkat att alternativa lösningar av frågan övervägs. Frågan om en avveckling av systemet med klockarboställskapital och boställsränta bör lämpligen övervägas ytterligare i samband med en översyn av avräkningsförfarandet med kyrkofonden.

Skatteutjämningsbidragen till de kyrkliga kommunerna Genom den numera upphävda förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag fick församlingarna i likhet med de borgerliga kommunerna fr 0 m år l966 skatteutjämningsbidrag om deras skattekraft understeg en viss andel av medelskattekraften i riket. Till grund för beräkning av bidragen indelades landet i tre skattekraftsområden. Såväl de borgerliga som de kyrkliga kommunerna tillfördes skatteunderlag av staten så att skatteunderlaget i de olika områdena skulle motsvara en viss procent av rikets medelskattekraft.

10 Bilaga A Utredningens direktiv

På samma sätt som för de borgerliga kommunerna räknade man ut skatteutjämningsbidragen för de kyrkliga kommunerna genom att tillskottet av skatteunderlag multiplicerades med den fastställda skattesatsen för bidragsâret i resp kyrklig kommun. En reform av skatteutjämningssystemet skedde emellertid fr 0 m år l974 genom lagen (l973:433) om skatteutjämningsbidrag. Antalet skattekraftsområden utökades och procentsatserna ändrades. För de kyrkliga kommunerna innebar reformen principiellt stora förändringar genom att de inte längre inordnades i systemet med skattekraftsklasser och dessa klassers anknytning till medelskattekraften. I stället löste man frågan så, att de kyrkliga kommunerna fick behålla det bidrag i kronor räknat som utgick till dem år 1973. För att bidragen i viss mån skulle bli värdebeständiga, skulle beloppen årligen uppräknas med fem procent. Den främsta anledningen till att de kyrkliga kommunerna särbehandlades var den då pågående beredningen av frågan om förhållandet mellan stat och kyrka. Det reviderade bidragssystemet avemellertid också att kompensera de borgerliga kommunerna för såg att bidragen vid hög utdebitering avskaffades. Sådana bidrag hade inte utgått till de kyrkliga kommunerna. i en skrivelse den 23 augusti l973

Kammarkollegiet påtalade

reformens ekonomiska verkningar för kyrkofonden och pastoraten. Eftersom det dittillsvarande tillskottet av skattekronor enligt l965 års skatteutjämningsförordning utgjorde en av komponenterna i det skatteunderlag som låg till grund för utdebiteringen av allmän kyrkoavgift, hade enligt kollegiet bortfallet av tillskottet betydelse för kyrkoavgiftens storlek. Kyrkofondens utgifter påverkades också av bortfallet av tillskottet av skattekronor. En minskning av skatteunderlaget ökade pastoratens behov av tillskott ur kyrkofonden. Även detta var av betydelse för utdebiteringssatsen för kyrkoavgiften. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anhöll också i en skrivelse den 3 december 1974 att - om inte skatteutjämningskunde få utgå till de kyrkliga kommunerna enligt samma bidrag grunder som gällde för bidragen till de borgerliga kommunerna om kyrkliga kostnader skulle ändras så att det skatteutlagen som utgår till de kyrkliga kommunerna efte evaljämningsbidrag vering skulle kunna beräknas in i skatteunderlaget vid kyrkofondsavräkningarna. Därigenom skulle de kyrkliga kommunerna

Bilaga A Utredningens direktiv

kompenseras för det bortfall av skatteunderlag som de fått kännas vid genom 1973 års skatteutjämningsreform. I det fortsatta arbetet på reformer av skatteutjämningssystemet har man inte tillmötesgått önskemålen om att de kyrkliga kommunerna skulle inordnas under samma regler som gäller för de borgerliga kommunerna. Bestämmelserna om skatteutjämningsbidragen till de kyrkliga kommunerna överflyttades oförändrade till den nya lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag (ändrad l980: 340). Av de 2 570 territoriella församlingarna i riket får 2 l72 skatteutjämningsbidrag år 1980 med belopp som varierar mellan några hundra kr och l,4 milj kr. Majoriteten får mellan 20 000 och l00 000 kr. I de nordligaste länen med genomgående stora församlingar uppgår bidragen i många fall till över 300 000 kr. Totalt uppgår skatteutjämningsbidragen till de kyrkliga kommunerna för år l980 till l3l,6 milj kr. Riksdagen (prop 1980/81:20, FiU l980/8l:l3, rskr l980/81:88) att skatteutjämningsbidraget till de kyrkliga kom-

har,beslutat

munerna för bidragsåret l982 skall utgå med 60 procent av det belopp som utgår för bidragsåret l98l samt att bidrag som understiger 5 000 kr inte skall betalas ut. Minskningen av bidraget år l982 får dock motsvara högst 20 öre per skattekrona för en kyrklig kommun. I propositionen uttalas att den möjlighet som de kyrkliga kommunerna har att själva åstadkomma ekonomisk utjämning genom att bilda samfälligheter endast utnyttjas i begränsad och omfattning inte heller i nämnvärd utsträckning kan bidra till kostnadsutjämningen i församlingar och pastorat i de regioner som består av ekonomiskt svaga kommuner. Den ytterligare utjämning som behövs bör, enligt vad som vidare anförs i propositionen, ske i

ett utjämningssystem och inte i två som f n är fallet. En utjäm-

ning via kyrkofonden bör kunna fungera som övergripande utjämningssystem för kyrkliga kommuner. Detta innebär att även kostnader för andra kyrkliga ändamål än för löner till präster och kyrkomusiker, t ex underhåll och restaurering av kyrkor, kan behöva beaktas. Behovet härav torde emellertid hänga nära samman med i vilken utsträckning tyngre kostnadsposter utjämnas inom ramen för ekonomiska samfälligheter. I samband med att frågan aktualiseras om en utredning angående kyrkofonden i syfte att

12 Bilaga A Utredningens direktiv sou ]981;33

se över avräkningsförfarandet bör enligt propositionen lämpligen också den antydda vidgade användningen av fonden i kostnadsutjämnande syfte utredas. Riksdagen (FiU l980/8l:l3) anser det vara angeläget att frågan ses över så snart som möjligt. En utdragen behandling skulle vara särskilt kännbar för de små församlingarna med sjunkande skattekraft.

Behovet av ett nytt utjämningssystem Som framgår av vad jag har anfört i det föregående är de nuvarande systemen för kostnadsutjämning mellan kyrkliga kommuner behäftade med åtskilliga brister. Bildandet av obligatoriska eller frivilliga kyrkliga samfälligheter kan bidra till att utjämna kostnader inom ett begränsat geografiskt område och kan där fungera tillfredsställande om skatteunderlaget inom samfälligheten är gott. Storstadsregionerna ger exempel på hur betydande personalkostnader och stora investeringar kan bäras av församlingarna gemensamt. I ekonomiskt svaga regioner innebär emellertid en sådan lokalt begränsad kostnadsutjämning inte någon tillfresställande lösning för församlingarna. Den kostnadsutjämning som i dag sker via avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden är begränsad i fråga om verksamhetsområden. Den innebär att ekonomiskt svagare pastorat avlastas en del av sina kostnader för prästernas och kyrkomusikernas avlöning. Men anställning av kyrkvaktmästare och kyrkogârdspersonal, underhåll och reparationer på församlingskyrkan och dess inventarier samt vård och drift av församlingshem 0 d medför väl så stora kostnader, som församlingarna själva har att svara för och som påverkar utdebiteringen av församlingsskatt. I detta och andra avseenden kan kyrkofonden inte i dag bidra till någon kostnadsutjämning. En proposition om ökat statligt stöd till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kommer inom kort att läggas fram. Det stöd som där föreslås kan enbart komma sådana församlingar tillgodo, som har att svara för underhåll av kyrkor som är särskilt värdefulla från kulturminnesvårdens synpunkt. Det statliga skatteutjämningsbidraget är i och för sig väl ägnat att hjälpa de ekonomiskt svaga församlingarna, men genom

Bilaga A Utredningens direktiv 13

att bidragen har låsts till de ekonomiska förhållandena år l973 har det kommit att allt mindre svara mot aktuella behov i de kyrkliga kommunerna. Som ursprunglig bidragsgrund använde man sig också bara av en jämförelse mellan den enskilda kommunens skattekraft och medelskattekraften i riket. Vill man åstadkomma en verklig ekonomisk utjämning för sådana små kommunala enheter som församlingarna och pastoraten ofta utgör, mäste man även ta hänsyn till sådana speciella förhållanden som påverkar utgiftssidan i deras budget. Det finns emellertid också andra förhållanden som skapar olikheter mellan församlingar och pastorat med i övrigt likartade ekonomiska förutsättningar. Vissa sådana förhållanden har man särskilt uppmärksammat och försökt att komma till rätta med genom speciella åtgärder. Till pastorat med få präster och ett stort antal församlingar kan sålunda ett särskilt bidrag utgå ur kyrkofonden för anlitande av predikobiträden, så att en alltför omfattande sammanlysning av gudstjänster i församlingarna kan undvikas. I pastorat med betydande fritidsbebyggelse och turism kan man säsongvis få tillgång till extra präster, som då avlönas direkt från kyrkofonden. Om ett pastorat inom sig rymmer ett eller flera sjukhus med tillhopa mer än l 200 vårdplatser, kan en särskild komministertjänst för den andliga vården vid sjukhusen få inrättas. Till ett sådant pastorat utgår då också verksamhetsbidrag ur kyrkofonden. Kyrkofonden har alltså under årens lopp kommit att svara för kostnaderna för stöd av ganska skiftande slag till enskilda pastorat eller församlingar. Det kan finnas skälatt överväga om inte de särskilda behov som motiverar ett sådant stöd lika väl kan tillgodoses inom ramen för ett mera enhetligt utjämningssystem. Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående bedömer jag det vara angeläget att få till stånd ett sådant system. Jag delar uppfattningen att kyrkofonden därvid bör kunna bli ett tjänligt instrument.

Riktlinjer för utredningen Den i prop l980/8l:20 aviserade utredningen rörande kyrkofonden bör nu komma till stånd. En särskild utredare bör få i uppdrag att göra en översyn av kyrkofondens användning som instrument för ekonomisk utjämning mellan de kyrkliga kommunerna och av

Bilaga A Utredningens direktiv 14

det tekniska förfarandet vid avräkningen mellan dessa och kyrkofonden. Utredningen bör ha till syfte att skapa ett utjämningssystem som är anpassat till de kyrkliga kommunernas behov. Härvid bör givetvis, liksom på den borgerligt kommunala sidan, skattekraften tillmätas grundläggande betydelse. Som jag redan har antytt leder emellertid ett system som tar sikte enbart på de kyrkliga kommunernas olika skattekraft inte till full rättvisa. Utredaren bör därför studera möjligheterna att i ett utjämningssystem för de kyrkliga kommunerna också väga in deras i flera avseenden olika kostnadsstruktur. Det kan dock inte bli aktuellt att konstruera ett system som innebär att en kyrklig kommun ensidigt skulle kunna besluta om åtgärder som omedelbart leder till krav på tillskott från kyrkofonden. Å andra sidan kan man inte heller tänka sig att införa ett system med myndighetskontroll eller en utifrån bestämd prioritering av åtgärder som det ankommer på den kyrkliga kommunen att_själv besluta om. Det bör således vara fråga om kostnader som de kyrkliga kommunerna själva i ringa utsträckning kan påverka. Utredaren bör alltså studera vilka olika faktorer som bör vara avgörande för att en församling, ett pastorat eller annan kyrklig samfällighet skall få utjämningsbidrag ur kyrkofonden och om det är möjligt att väga samman dessa faktorer inom ett enkelt

och praktiskt system. Om vissasärskildaändamål inte kan inord-

nas i underlaget för det generella systemet, bör det undersökas om systemet kan kompletteras med speciella bidrag ur kyrkofonden för sådana ändamål. Möjligheten att använda automatisk databehandling för uträkning av eventuella tillskott till de kyrkliga kommunerna bör också undersökas.

Utredaren bör som ett alternativ också överväga möjligheterna

att bygga vidare på nuvarande system med till speciella ändamål riktade stödåtgärder som betalas ur kyrkofonden. När det gäller kostnaderna för de statligt reglerade prästoch kyrkomusikertjänsterna sker redan, såsom förut har framgått, en utjämning via kyrkofonden. Beträffande dessa kostnader bör utredas om man bör behålla den nuvarande särskilda nettoavräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden och om denna i så fall kan förenklas. Frågan om hur en anpassning till nuvarande ordning för taxeringsväsendet kan ske måste i så fall också utredas

Bilaga A Utredningens direktiv 1G

I det föregående har jag även uttaiat, att möjiigheten att avveckia systemet med k1ockarb0stä11skapita1 och bostä11sränta bör studeras i detta sammanhang. Utredaren bör också överväga om den särskiida kostnadsutjämningen för präst- och kyrkomusikeriönerna kan ersättas av den mer genere11t verkande kostnadsutjämning som i övrigt bör ha ti11 syfte. Dessa 1önekostnader skuile översynen i så fail utgöra en komponent bland andra som kan iäggas tiil för den ekonomiska utjämningen me11an de kyrkiiga kommugrund nerna. Därvid bör dock uppmärksammas att kostnaderna i åtski11iåtminstone tili en dei täcks av avkastningen från pastoga fa11 ratens och kyrkomusikeriöneti11gångar i form av jord e1präst- 1er fonder m m. Utredaren har att utgå från att utjämningen via kyrkofonden ska11 finansieras genom den a11männa kyrkoavgiften. Utredaren bör a11tså lägga fram förs1ag tili riktlinjer för kyrkofondens framtida funktion och en avgränsning av dess an- De förs1ag som utredningen kan 1eda ti11 kan vändningsområde. innebära i 1agen om kyrk1iga kostnader. Ti11 detta ändringar krävs kyrkomötets medverkan. Utredningens arbete bör därför bedrivas skyndsamt med sikte på att förslag bör kunna föreiäggas ett kyrkomöte våren 1982. för utredarens arbete att de för- Som en utgångspunkt gä11er fram ska11 kunna genomföras inom ramen för tota1t s1ag som iäggs sett oförändrade samhä11sresurser inom området. Även i övrigt gäiier de direktiv som har utfärdats ti11 samtliga kommittéer och särskiida utredare angående finansiering av reformer (Dir 1980:20). Med hänvisning ti11 vad jag nu har anfört hemstä11er jag efter samråd med chefen för budgetdepartementet att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet att ti11ka11a en särskiid utredare för frågan om kyrkofondens användning för ekonomisk utjämning me11an kyrkiiga kommuner,m m, att besiuta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemstä11er jag att regeringen bes1utar att kostnaderna ska11 belasta femtonde huvudtite1ns kommittêansiag.

Bilaga [i 17

B SVENSKA KYRKANS ORGANISATION

B.l get kyrkliga_lokalplanet

B.l.l Församlingsorganisationen i svenska kyrkan Svenska kyrkan är organiserad i tretton stift, som i sig rymmer ett stort antal kyrkliga kommuner. Begreppet kyrklig kommun innefattar dels församlingar, dels pastorat och andra kyrkliga samfälligheter. Församlingen är basorganisationen inom kyrkan. Det är i den som den grundläggande kyrkliga verksamheten bedrivs, främst genom förkunnelse och sakramentsförvaltning. Sverige var den l januari l98l indelat i 2 564 territoriella församlingar. Härutöver finns - av olika historiska skäl - fem icke-territoriella församlingar, som betjänar särskilda befolkningsgrupper, nämligen Hovförsamlingen, Kungl Karlskrona amiralitetsförsamling, de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg samt finska församlingen i Stockholm. Dessutom finns sju svenska utlandsförsamlingar i London, Paris, Berlin, Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Buenos Aires, vilka lyder under domkapitlet i Uppsala och för vilka Kungl Majzt har fastställt särskilda stadgar.

B.l.2 Församlingens kompetens Enligt p 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen har församlingarna inom Sverige ställning som kyrkliga kommuner. I 2 § lagen (l96l:436) om församlingsstyrelse (LFS) regleras deras kompetens. Där sker en avgränsning gentemot de borgerliga kommunerna och staten i fråga om den verksamhet som församlingarna får bedriva med utdebiterade medel. Huvudregeln är att församlingen själv får vårda sina ange-

lg Málaga D Juunoku kyrkans 0rganisaLi0n sou 1981;83

lägenheter, om det inte enligt LFS eller någon annan författning tillkommer annan. Med församlings angelägenheter avses i LFS följande frågor: a) anskaffande av och vård om kyrka, begravningsplats, församlingshus, tjänstebostäder och annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom; b) åtgärder till främjande av gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt samt av kristen verksamhet bland barn och ålderstigna, sjuka och andra, som äro i behov av omungdom, vårdnad; samt c) avlöningsförmåner åt präst, kyrkomusiker och annan personal. För de sålunda angivna församlingsändamålen får församlingen uppbära församlingsskatt av sina medlemmar, såväl fysiska som juridiska personer. En fysisk person som inte är medlem av svenska kyrkan erlägger en med 70 % reducerad församlingsskatt, som är avsedd att täcka församlingens kostnader för dess borgerliga åligganden, folkbokföringen och begravningsväsendet. av och vård om kyrka m m gäller, att I fråga om anskaffande varje församling i princip förutsätts ha en egen församlings- Endast i några få undantagsfall förekommer det att förkyrka. samlingar har fått förena sig om en gemensam kyrka. vanligare är att det finns mer än en församlingskyrka inom en församling. Så är ofta fallet när sammanslagning har skett av flera församtill en. I regeringens beslut om sammanslagningen brukar lingar då föreskrivas, att de tidigare församlingskyrkorna i de enskilda församlingarna skall behålla denna karaktär även i den nybildade församlingen. En församling är nämligen i princip bara skyldig att svara för vård och underhåll av en sådan kyrka som betecknas som församlingskyrka. I en församling som omfattar flera stadsdelar eller tätortsområden förekommer emellertid ofta att församlingen eller en särskild för ändamålet bildad stiftelse uppför en “smâkyrka, där församlingens präster regelbundet håller gudstjänster och där annan församlingsverksamhet bedrivs. Ibland uppförs en sådan i samverkan med Evangeliska fosterlands-stiftelsen eller kyrka med andra kristna trossamfund. För församlingsarbetet kan också finnas församlingshus och andra lokaler, t ex för barn- och ungdomsverksamheten. Medan en församlingskyrka - i varje fall om den är uppförd innan församlingarna år l8l7 fick kommunstatus - anses vara en självägande stiftelse fastän den står under kyrkorâdets förvaltning, så

SOU 1981 188 Bilaga b Simrad/ca kyrkan:) urgarzisctzøiurz l9

är övriga kyrkor och byggnader, som har anskaffats och vårdas av en församling, kyrkokommunal egendom, som församlingen fritt kan förfoga över. Beträffande begravningsplats gäller att regeringen kan förordna att sådan skall anskaffas eller vårdas av borgerlig kommun. Så är t ex fallet i Stockholm. Även där denna kostnad har avlyfts församlingen skall den som inte är medlem av svenska kyrkan betala 30 % av församlingsskatten. Förslag till anläggning, utvidgning eller ändring av begravningsplats skall godkännas av länsstyrelsen. Såväl kyrka som begravningsplats blir genom särskild invigning i den ordning som anges i kyrkohandboken avskilda för sitt ändamål och får karaktären av res sacra, som inte utan vidare kan upplåtas för andra syften. I fråga om tjänstebostäder bestämmer regeringen i vad mån det skall finnas sådana för församlingens ordinarie präster. Om tjänstebostad anordnas i prästgård, gäller för denna de särskilda bestämmelser om förvaltningen som har meddelats i lagen (1970:939) och förordningen (1971:860) om förvaltningen av kyrklig jord. I övrigt beslutar församlingarna själva i frågor rörande tjänstebostäder åt deras anställda. När det gäller gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt är det församlingens sak att tillgodose de yttre betingelserna för denna verksamhet genom att sörja för gudstjänstrummet, dess inredning och utrustning, uppvärmning, installation av belysning, högtalaranordning 0 d, inköp av nattvardsvin och oblater, blommor, ljus, psalmböcker m m och genom att tillse att det finns kyrkvärdar samt vaktmästare och annan personal som behövs. Det ankommer däremot på domkapitlet att förse församlingarna med präster och det är kyrkoherden och övriga präster i församlingen som - enligt av domkapitlet meddelade tjänstgöringsföreskrifter - har att svara för gudstjänsterna och deras närmare utforming och innehåll. Församlingen har vidare att planera och bevilja anslag för övrig kristen verksamhet enligt LFS. Av skattemedel kan en församling bevilja anslag även till stöd åt sådan verksamhet utanför församlingen som kan anses komma församlingslivet till godo i en eller annan form. Sålunda är det legitimt för en församling att ge anslag till stiftstingets och stiftsrådets verksam-

20 L Svenska bilaga kyrkans organisation SOU 1981 :88

- de är ju samarbetsorgan het för stiftets - ti11 församiingar stiftsgärdar och stiftsungdomsgårdar, där församlingsmediemmar kan tänkas delta i oiika aktiviteter, samt ti11 Svenska kyrkans centrairád och andra rikskyrkiiga organ som bi a producerar arbetsmateriai eiier utbildar medarbetare för församiingsverksamheten. Med friviiiigt insamiade medei kan en församiing stödja eiier sjäiv bedriva sådan verksamhet som faiier utanför församlingens direkta kompetens eniigt LFS, t ex yttre mission elier sociai och internationeii hjäipverksamhet. Awöningsförmånerna åt präster och kyrkomusiker är statiigt regierade och grundar sig på av regeringen godkända avtal. Det är också regeringen som besiutar om ändringar i den kyrkiiga inde1ningen och eniigt av riksdagen (prop 1957:153, SU 1957:175, rskr 1957:388) faststäiida grunder bestämmer anta] och typ av prästtjänster som får finnas inrättade. Kostnaderna för prästernas och kyrkomusikernas iöner bestrids deivis med avkastningen av särskiida präst- och kyrkomusikeriönetiiigånoar. För förvaitningen av dessa gäiier särskilda bestämmeiser. Annan personai som behövs för församiingsvården får församiingarna sjäiva anstäiia och aviöna med utdebiterade medei.

B.1.3 Pastoratet och den prästeriiga tjänsteorganisationen Patoratet utgör tjänstgöringsområdet för en kyrkoherde och kan omfatta en eiler fiera församiingar eniigt den av regeringen faststäiida indeiningen. Senaste genomgripande reform av pastoratsindeiningen i heia riket trädde i kraft den 1 januari 1962. Sedan dess har endast 10ka1a förändringar i enskiida fa11 besiutats av regeringen. Vid sådana besiut faststäiis också den församiingsprästeriiga tjänsteorganisationen i pastoratet, som förutom en kyrkoherde kan omfatta en e11er fiera tjänster som komminister eiier kyrkoadjunkt, beroende på pastoratets fo1kmängd, tätortsgrad, area1 m m eniigt grunder som riksdagen besiutade om år 1957. Utöver de eniigt regeringsbesiut inrättade tjänsterna som församiingspräst har domkapitiet rätt att inrätta pastoratsadjunktstjänster tiii det antai som oundgängiigen fordras för att uppehåiia den prästeriiga verksamheten i Stiftet. Domkapitiet kan också, om det behövs, förordna icke prästvigda tjänstebiträden

SOU 1981388 Bilaga B Svenska kyrkans organisation 21

i pastoraten. Pastoratsadjunkternas Iöner och arvodena ät tjänstebiträdena beta1as ur kyrkofonden. Pastoratet svarar endast för pastoratsadjunkternas resor inom pastoraten. När ett pastorat omfattar fiera försam1ingar utgör det en obiigatorisk kyrklig samfä11ighet för handhavande av de uppgifter som åvi1ar pastoratet. Dessa omfattar aviönande av försam1ingspräster och kyrkomusiker,anordnande av tjänstebostäder ät präster, som det eniigt regeringens besiut ska11 finnas bostäder ät, samt anordnande av pastorsexpedition m m som behövs för kyrkobokföringen. Pastoratet förva1tar också sina prästiönetiilgångar i form av iönebostäiien och fonder. Lönebostäiiens skog står dock sedan år 1972 direkt under stiftsnämndens förvaitning (se avsnitt B.2.3). Pastoratet hareçen beskattningsrätt.

B.1.4 Kyrkiiga samfäiiigheter i övrigt Regeringen kan medge att en pastoratssamfäiiighet utvidgas att omfatta också andra församiingsangeiägenheter av ekonomisk natur än dem som ob1igatoriskt åvi1ar pastoratet. Två e11er fiera församiingar kan även eijest efter besiut av regeringen bilda en samfäiiighet för handhavande av ekonomiska församiingsangeiägenheter. För beslutet krävs att församlingarna har enats om ätgärden e11er att den eijest finnes vara påka11ad av betydande a11mänt behov. Syftet med att bi1da samfäliigheter är att få ti11 stånd en viss kostnadsutjämning meiian de församiingar som ingår i samfäiiigheten genom att de gemensamt svarar för a11a e11er vissa i besiutet angivna kostnader. Beroende på om det är samtiiga e11er endast vissa av de ekonomiska ange1ägenheter som samfä11igheten ska11 överta från de enskiida församiingarna brukar man ta1a om att den är en tota1 e11er en partieii ekonomisk samfäiiighet. I Stockhoim bi1dar de territorie11a församiingarna eniigt särskiid föreskrift i 3 § 2 mom LFS en partie11 samfäiiighet för vården om f1erta1et pastoratsangelägenheter och för fördeining av huvudparten av övriga kostnader för församiingarnas verksamhet. I Göteborg utgör de territorieiia församiingarna en totai ekonomisk samfäiiighet eniigt 3 § 3 mom LFS.

Svenska kyrkans organisation SOU l98l:88

B.l.5 Kyrkokommunernas förvaltning Församlingarnas beslutanderätt utövades ursprungligen på kyrkostämma med församlingens röstberättigade invånare men skall numera utövas av valda kyrkofullmäktige, om invånarantalet överstiger l 000. Även mindre församlingar kan uppdra beslutanderätten ät kyrkofullmäktige. Kyrkofullmäktige utses genom allmänna val vart tredje är. Som församlingens beredande och verkställande organ, dess styrelse, finns ett kyrkoråd. Tvä eller flera församlingar kan ena sig om ett gemensamt kyrkoråd eller utse ett gemensamt kyrkoråd för värd om vissa angelägenheter. En församling som ingår i en total ekonomisk samfällighet kan få regeringens tillstånd att slippa ha eget kyrkoråd. Det bör dock medges bara i undantagsfall. Ett kyrkoräds uppgift är att ha omsorg om församlingslivet och verka för dess utveckling. Detta innefattar också andra angelägenheter än sådana av rent ekonomisk natur, vilka är de enda som kan överlätas pä en samfällighet att handha. Kyrkorådet väljs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma i församlingen. Dessutom ingår kyrkoherden som självskriven ledamot av kyrkorâdet. I en annexförsamling kan han utse en annan präst i pastoratet till ledamot i sitt ställe. Bland kyrkorâdets valda ledamöter och suppleanter skall utses kyrkvärdar, som tillsammans med kyrkoherden har ett särskilt ansvar för vården om kyrkan och dess inventarier. Valbar till kyrkoråd och fullmäktige är varje myndig medlem av svenska kyrkan, som är kyrkobokförd inom församlingen. Undantagna är biskopen, landshövdingen samt vissa chefstjänstemän vid länsstyrelsen. I en pastoratssamfällighet eller annan partiell samfällighet utövas beslutanderätten av församlingsdelegerade, som väljs av församlingarnas kyrkofullmäktige eller kyrkostämma. I totala ekonomiska samfälligheter väljs särskilda kyrkofullmäktige för samfälligheten. De enskilda församlingarna kan då befrias från att ha egna kyrkofullmäktige. De beslut - i andra än ekonomiska angelägenheter - som de behöver fatta tas på kyrkostämma. Samfälligheterna väljer egna kyrkoråd, dock inte ett pastorat som i sin helhet ingår i en större som handhar samfällighet också pastoratsangelägenheterna. Om flera i en pastorat ingår

Bilaga B Svenska kyrkans organisr1L7Ãrnz 93

större samfäliighet förordnar domkapitiet en av pastoratens kyrkoherdar tiii iedamot av samfäiiighetens kyrkoräd. Även inom en total ekonomisk samfäiiighet kan man bevara ett visst mått av ekonomiskt sjäivbestämmande hos de enskiida församiingarna genom att det vid samfäiiighetsbiidningen föreskrivs, att samfäiiighetens kyrkoräd fär uppdra åt en församiings kyrkoräd eiier annan nämnd att verkstäiia samfäiiighetens besiut e11er att förvaita ansiag som samfäiiigheten har anvisat åt församiingen.

8.1.6 Kyrkokommunernas ekonomi Församiingarnas och de kyrkliga samfäiiigheternas ekonomi baserar sig väsentiigen på beskattningsrätten eniigt 66 § LFS. Kyrkoråden skaii före den 15 oktober göra upp försiag tiii utgiftsoch inkomststat. Samråd skaii ske med den borgeriiga kommunens styreise. När en församiing, ett pastorat eller en annan kyrkiig samfäiiighet har faststäiit sin stat har den därmed också bestämt skattesatsen för det föijande året. Skatteuppbörden sker sedan genom statens försorg och de kyrkiiga kommunerna får förskott av staten, viiket betaias ut med en toiftedei den 18 i varje kaiendermånad av iänsstyreisen ti11 den kommun inom viiken kyrkokommunen är beiägen. Den borgeriiga kommunen överför sedan beioppet ti11 kyrkokommunen. I Stockhoim betaias förskotten ut direkt ti11 församiingarna resp samfäiiigheten. Vissa kyrkiiga kostnader kan he1t e11er deivis bestridas med avkastningen av församiingarnas eiier pastoratens s k finansförmögenhet, som består av eiier härrör från iönebostäiien, som en gång biivit ansiagna ti11 aviöning åt präster och kyrkomusiker i församiingarna, samt prästgårdar och kyrkojordar. Prästiönetiiigångarna består aiitjämt tiil stor dei av iöne- - medei som bostäiien jord och skog - men också av fonderade erhåiiit vid försäijning av sina fastigheter. Lönepastoraten bostäiienas jordbruk förvaitas och uppiåts på arrende av pastoraten eniigt vi11kor som faststäiis av den bostäiisnämnd i stiftet som har uppsikt över pastoratets iönebostäiien och präst- Pastoratens skogar står under gemensam förvaitning av gårdar. stiftsnämnden och deras avkastning fördeias âriigen på pastoraten efter andeistai som har bestämts med hänsyn ti11 ingångsvärdet av pastoratets skogsmark i förhåiiande tiii pastoratsskogarnas

24 Bilaga U Suunuka kyrkans urgarsisation SOU ]981_8R

totala värde. Prästlönefonderna förvaltas av pastoraten och är till största delen placerade i sparbank eller föreningsbank. Endast i obetydlig utsträckning har pastoraten utnyttjat den rätt de har att med stiftsnämndens medgivande placera en fjärdedel av sina tillgångar i aktier 0 d. Kyrkomusikertillgängarna utgjordes även de tidigare av lönejordar, s k klockarboställen, men blev genom en reform år l938 avlösta av ett pâ visst sätt framräknat boställskapital, för vilket församlingarna - och i vissa fall kyrkofonden - har att erlägga s k boställsränta till pastoratet. En mera ingående beskrivning av detta system ges i avsnitt 3 och bil C. Erästgärdarna utgör tjänstebostäder åt kyrkoherdar eller komministrar. De förvaltas av pastoraten som svarar för deras underhåll. Tjänsteinnehavaren erlägger hyra till pastoratet för prästgärden med belopp som fastställs av stiftsnämnden. I en del församlingar förekommer kyrkojordar eller

kyrkskogar

vilkas avkastning skall användas till församlingskyrkans underhäll. I övrigt kan församlingarna för sin verksamhet disponera donationsfonder och gåvor, främst då de församlingskollekter som man får ta upp vid de gudstjänsttillfällen då inte särskilda rikseller stiftskollekter är påbjudna av regeringen eller domkapitlet. Gjorda undersökningar visar emellertid att församlingarna i ganska ringa utsträckning begagnar sig av församlingskollekterna för egna behov. Ofta anslås även dessa kollekter till olika rikskyrkliga ändamål, till internationell hjälpverksamhet eller mission. I LFS finns närmare bestämmelser om församlingarnas och samfälligheternas rätt att i sin stat avsätta medel till pensionsfond, kassaförlagsfond eller investeringsfonder för att säkra framtida medelsbehov. Där regleras också församlingarnas kommunala lånerätt. En viss kostnadsutsjämning mellan de kyrkliga kommunerna åstadkoms på olika vägar. Främst sker det i fråga om pastoratens präst- och kyrkomusikerlönekostnader, där en utjämning via kyrkofonden sker enligt ett system med årliga avräkningar, som närmare beskrivs i avsnitt 2.2. Genom bildande av kyrkliga samfälligheter kan inom geografiskt begränsade områden en utjämning ske även i fråga om andra kost-

Bilaga B Svenska kyrkans organisation 25

nader, t ex för underhå11 av kyrkor och försam1ings1oka1er e11er av1önande av vaktmästare och annan persona1. Av större ekonomisk betyde1se för de skattesvaga kyrkokommunerna är det stat1iga skatteutjämningsbidrag som har utgått sedan år 1966(se avsnitt 4). S1ut1igen sker också en viss kostnadsutjämning genom att en dei pastorat kan erhå11a bidrag ur kyrkofonden ti11 viss särski1d verksamhet som kan förekomma i pastoratet. Att de av domkapit1et i pastoraten förordnade pastoratsadjunkterna e11er icke prästvigda tjänstebiträdena av1önas från kyrkofonden har redan nämnts. I pastorat med en säsongsvis starkt ökad befo1kning på grund av en omfattande fritidsbebygge1se e11er turism kan domkapit1et också under vissa förutsättningar förordna extra präs-

ter under högst tre månader per år med 1ön från kyrk0f0nden1?

Vidare kan ett pastorat e11er en samfä11ighet, där en särski1d komministertjänst inrättas för den and1iga vården vid sjukhus inom pastoratet, få bidrag ur kyrkofonden ti11 verksamheten vid sjukhuset med be10pp som motsvarar hä1ften av den 1ön som under

året utbetaias ti11 innehavaren av komministertjänstenz).

B.2 Stiftsp1anet

B.2.1 A11mänt Riket är inde1at i 13 stift. Dessa är kyrkans enheter regiona1a och utgör ämbetsområden för biskop. Ett stort anta1 administrativa och ekonomiska frågor av kyrk- 1ig art hand1äggs av stiftets organ, och stiftsnämndomkapit1et den, vi1ka har gemensamt kans1i. Deras å1igganden finns angivna i 1ag e11er annan författning. Kostnaden för stiftsorganens verksamhet bedrivs genom statsans1ag, kyrk0fondsmede1 och nettoavkastningen från förva1tade fastigheter. brukar be- Stiftsorganen tecknas som statiiga myndigheter.

)pr0p 1971:33, KrU 1971:11, rskr 1971:130

2) prop 1979/80:152, KrU 1979/80:29, rskr 1979/80:357

26 Bilaga B Svenska kyrkans organisation

Vid sidan av den författningsregierade verksamheten har under senare år en betydande s k fri verksamhet vuxit fram på stifts- Verksamheten 1eds ofta av ett stiftsting som besiutande p1anet. och ett stiftsråd som verkstäiiande organ. Dessa organ är av rent privaträttsiig natur. Verksamheten bekostas genom avgifter från ansiutna församiingar och genom koiiekter och bidrag av oiika siag.

B.2.2 Domkapitei De aiimänna stadgandena om domkapitlets åiigganden finns i iagen (1936:567) om domkapitei, kompietterad av en instruktion (1965:738). Domkapitiet antar arbetsordning, som närmare fördelar arbetsuppgifterna på de 01ika befattningshavarna på kansiiet. Kostnaderna för domkapitlets verksamhet bestrids från ansiag på riksstaten. Domkapitei finns i varje stift och består av

biskopen (preses),

domprosten (vice preses), en av stiftets präster va1d präst, som innehar prästeriig tjänst i stiftet (väijs på prästmöte för en tid av sex år), en av ombud för pastoraten i stiftet va1d iekman (vald för sex år inför biskopen enligt en omfattande procedur) och två av regeringen förordnade ledamöter (för sex år efter förs1ag av domkapitiet). Huvudstadgandet om domkapitiets åiigganden finns i 13 § 1 mom Av detta föijer att domkapitiet ska11 skaffa domkapiteisiagen. noggrann kännedom om förhåiiandena i stiftet och verka för sig det kyrkiiga iivets vård och förkovran. Det ska11 vidta sådana åtgärder som tiiigodoser försam1ingarnas behov och även se ti11 att den kristna kärieksverksamheten främjas. Vidare ska11 det verka för diakoni- och ungdomsvården samt barnens kristna fostran i stiftet. Där så iämpligen kan ske skal] domkapitiet samarbeta med friviiiiga organisationer. Domkapitiet skaii vidare se ti11 att stadgad kyrkiig ordning iakttages inom stiftet och ha inseende över prästernas ämbetsförvaitning. I särskiida författningar åiäggs domkapitiet därutöver en mängd besiutande e11er beredande uppgifter. Några exempei härpå är petitafrågor, frågor om kyrkiig indeining och organisation, personai- och iöneärenden, rörande gudstjänster och kyrkiiga förrättningar, vissa frågor

sou 198] ;gg Bilaga B Svenska kyrkans organisation 27

frågor rörande ko11ekter, vissa bokföringsärenden, frågor rörande ny-,om- e11er tiilbyggnad av kyrkor m m.

8.2.3 Stiftsnämnd Stiftsnämnderna inrättades år 1932. Huvudbestämme1serna om dessa finns i Iagen (1970:939) om förvaltning av kyrkiig jord (6 §). Vidare finns närmare bestämmeiser om stiftsnämnderna i en särskiid instruktion (1971:862). Stiftsnämnderna faststä11er sjäiva sin arbetsordning. Verksamheten finansieras via de1s riksstaten och deis pastoratens skogsti11gângar. Större deien av beloppet från riksstaten ersätts genom bidrag ur kyrkofonderna. Stiftsnämnd finns i a11a stift utom Stockho1ms stift, för vi1ket stiftsnämnderna i Uppsa1a och Strängnäs sköter stiftsnämndsange- Iägenheterna. Nämnden består av biskopen (e11er annan som regeringen förordnar),såsom ordförande, samt fyra av regeringen utsedda 1edamöter (varav två utses efter förs1ag av Svenska kyrkans försam- 1ings- och pastoratsförbund). Stiftsnämndens åligganden finns angivna i 2-5 §§ i instruktionen. Nämnden ska11 bl a ha vård om och inseende över kyrkiig jord samt handiägga ärenden om pastoratens och kyrkofondens ekonomiska me11anhavanden. Detta ska11 sättas i samband med huvudbestämme1sen i Iagen om förva1tning av kyrklig jord (14 §) att förvaitningen av kyrk1ig jord ska11 inriktas på att egendomens avkastningsförmåga ti11godogörs på ekonomiskt bästa sätt med skäiigt beaktande av naturvårdens och ku1turminnesvårdens intressen. Stiftsnämndens bes1utande e11er beredande huvuduppgifter är bi a köp och försä1jning av kyrkiig jord, upp1åte1ser såsom arrenden, skogsfrågor, tjänstebostadsärenden, byggnadsfrågor rörande 1önebostä11en, frågor rörande kyrkofonden och prästiönefonder.

B.2.4 Bostä11snämnd Stiften är indeiade i särskiida bostä11sdistrikt, i rege1 5 ä 6 distrikt per stift. I varje distrikt finns en bostä11snämnd, för ti11syn över prästgårdar och 1önebostä11en samt för t ex värderingsuppgifter och arrendeuppskattningar. Bostäiisnämnderna har en me11anstä11ning i förhå11ande ti11 stifts- och pastorats-

28 Bilaga B Svenska kyrkans organisation

organen. De fungerar de1s som sjäivständiga myndigheter, de1s i övrigt som stiftsnämndernas fäitorganisationer. Vissa av bostäiisnämndens beslut måste understäiias stiftsnämndens prövning för att vinna giitighet, andra kan överklagas hos stiftsnämnden. Bostäiisnämnden består av ordförande och två andra ledamöter, som utses av iänsstyreisen. Den ene av de två iedamöterna vid sidan av ordföranden ska11 vara arrendator, den andre icke. Den sistnämnde utses efter försiag av förbundsavdeining inom Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.

B.2.5 Stiftsting och stiftsråd Under 1900-taiet har utanför den iegaia regieringen inom aiia stift vuxit fram organ för den fria verksamheten. Fråga om inrättande av stiftssynoder var aktueii redan i mitten av 1800taiet och dök upp då och då. Genom initiativ inom oiika stift skapades stiftsmöten och stiftsråd. Syftet med dessa var att i nya former vidareutveckia kyrkans samfundsiiv. Stiftsmötena, som bestod av präster och 1ekmän,sku11e vara huvudorgan för den fria verksamheten. Sedan mitten av 1960-taiet utgör i stäiiet stiftstinget det representativa organet. Detta har en fastare uppbyggnad med b1 a bestämmelser om stiftstingsavgifter för de församiingar som ansiutit sig tili stiftstinget. Organisationen varierar något från stift ti11 stift men normalstadgar för stiftstingen har utarbetats av pastoratsförbundet. Stiftstingets verkstäiiande och förvaitande organ är stiftsrådet, Finansieringen av den fria verksamheten på stiftspianet skedde ti11 en början genom ko11ekter, gåvor, stats- och iandstingsbidrag, kursavgifter samt församiingsansiag av utdebiterade medei. I a11t större utsträckning bekostas numera verksamheten av utdebiterade medei genom församiingarnas avgifter tiil stiftstinget.

B.3 Rikspianet

B.3.1 Aiimänt Den väsentiiga skiiinaden me11an rikspianet och övriga pian är att de centraia funktionerna huvudsakiigen ankommer på statiiga myndigheter.

sou igghgg Bilaga B Svenska kyrkans organisation 29

Ärenden som rör den offentligrättsligt reglerade delen av verksamheten handläggs av regeringen och statliga ämbetsverk. Någon särskild central förvaltningsmyndighet för kyrkliga frågor finns inte. De flesta ärendena, som handläggs av regeringen, bereds av kommundepartementets kyrkoenhet. Av de centrala ämbetsverk, som har befattning med kyrkliga frågor, är kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet och riksskatteverket av särskilt stort intresse. Kammarkollegiet har bl a tillsyn över förvaltningen av kyrklig jord och förvaltar kyrkofonden. Riksantikvarieämbetet har numera ansvaret för tillsynen över såväl kyrkobyggnader som inventarier från kulturhistorisk synpunkt. Riksskatteverket är central uppbördsmyndighet och central valmyndighet och bevakar som sådan även uppbörden av församlingsskatten och förberedande och genomförande av kyrkofullmäktigevalen. Verket är också central kyrkobokföringsmyndighet.

B.3.2 Kyrkomötet Kyrkomötet, som består av samtliga 13 biskopar, 26 prästerliga ombud och 57 lekmannaombud, deltar tillsammans med riksdag och regering i stiftande av kyrkolag. Det har inte någon beslutsfunktion när det gäller den kyrkliga förvaltningen utan kan endast som opinionsorgan ge sin mening till känna för regeringen i olika kyrkliga frågor. Kyrkomötet har dock den självständiga funktionen att det utser ledamöter i de s k centrala kyrkliga styrelserna och granskar deras verksamhetsberättelser. Förslag om ett reformerat kyrkomöte har nyligen framlagts (SOU l98l:l4).

B.3.3 Ärkebiskopen Ärkebiskopen är biskop i Uppsala stift och fullgör där uppgifterna som stiftschef. Bland biskoparna intar ärkebiskopen ställning som primus inter pares (den främste bland likar). Ärkebiskopen kan inte ingripa i frågor som internt rör andra stift. Ärkebiskopen betraktas emellertid som svenska kyrkans främste representant och dess självskrivne företrädare utåt, bl a i internationella sammanhang. Ärkebiskopens ledande ställning har också kommit till uttryck i kyrkans lagfästa ordning. Ärkebiskopen är sålunda ordförande i kyrkomötet samt enligt de av regeringen fastställda stadgarna självskriven ordförande i svenska

30 Bilaga B Svenska kyrkans organisation SOU 198] ;88

kyrkans centrairåd för evangeiisation och församlingsarbete, missionsstyreisen, styreisen för svenska kyrkan i utiandet och diakoninämnden. I egenskap av preses i Uppsaia domkapite1 har ärkebiskopen att övervaka de svenska utiandsförsamiingarna. Ärkebiskopen fungerar också som ordförande i biskopsmötet och förbereder med hjäip av dess sekreterare mötets ärenden. Ärkebiskopen är därjämte ordförande i oiika organ för rikskyrk1igt och ekumeniskt arbete. Ti11 sin hjä1p har ärkebiskopen ett kansii som under senare år har utvidgats med åtski11iga befattningshavare för oiika funktioner, inrikes- och utrikessekreterare, sekreterare för prästrekrytering, för finskspråkiigt församiingsarbete, för invandrarfrågor samt en kyrkojurist. Kostnaderna för kans1iet bestrids över statsbudgeten med medei ur kyrkofonden.

B.3.4 Biskopsmötet Biskopsmötet är ett organ för samråd me11an biskoparna. Dess förekomst, sammansättning och verksamhet är inte reglerad genom lagstiftning. Vid biskopsmötet sammankommer samt1iga rikets biskopar och avhand1ar frågor, där samråd e11er samordning funnits vara iämpiigt. Ibiand har biskopsmötet kommit att fu11göra ett kyrkiigt centraiorgans uppgifter. Varje biskop är innehavare av den högsta and1iga kyrkomakten i sitt stift och företräder sjä1vständigt stiftet. Med hänsyn därti11 måste vid mötets handiäggning av ett ärende samtiiga biskopar omfatta samma mening för att något biskopsmötets besiut (uttaiande) i ärendet ska11 kunna fattas. Biskopsmötet sammanträder rege1mässigt fiera gånger om året. Många ärenden och frågor behandias vid mer än ett sammanträde.

B.3.5 De kyrk1iga styreiserna Styrelserna är ti11 antaiet fyra, nämiigen missionsstyreisen, svenska kyrkans centrairåd för evangeiisation och försam1ingsarbete, styreisen för svenska kyrkan i ut1andet ( tidigare sjömansvårdsstyreisen) och diakoninämnden. Deras stadgar är utfärdade av regeringen, varför de har en 0ffent1igrätts1ig status. Trots den anknytning ti11 regering och kyrkomöte som stadgarna

SOU l98l :88 B Svenska organisation 31 Bilaga kyrkans

ger är styrelsernas ställning i åtskilliga avseenden diffus. styrelserna saknar direktivrätt gentemot stift eller församlingar. Svenska kyrkans missionsstyrelse tillkom år 1878. Dess nuvarande stadgar daterar sig till 1970. Enligt dessa skall styrelsen bedriva den mission utomlands som ankommer på svenska kyrkan. Styrelsen skall därvid samarbeta med kyrkorna på styrelsens tidigare missionsfält i Asien och Afrika, med andra kyrkor och med organisationer och ekumeniska organ som verkar inom missionen. Styrelsen består av ärkebiskopen som är ordförande samt sex ledamöter och ersättare, som väljs av kyrkomötet. Tyngdpunkten på styrelsens verksamhet ligger på den yttre missionen. Den omfattande utlandsverksamheten bedrivs i Afrika, Asien och Latinamerika. Verksamheten i Sverige är framför allt inriktad på information, missionsrekryterino och utbildning. Verksamhetens omfattning uppgick år 1980 till över 40 milj kr. Rikskollekter och andra gåvor utgjorde de största inkomsterna, tillsammans nästan 3,7 milj kr. Lönen för kanslipersonalen i Sverige uppgick till över 3,8 milj kr. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete sin den 9 december 1910 av Kungl Maj:t fasthar enligt ställda stadga - med senare ändringar - till uppgift att i samarbete med präster och lekmän inom församlingarna och i samförstånd med stiftsstyrelserna verka för en rikare utveckling av församlingslivet och den kristliga kärleksverksamheten inom den svenska kyrkan. Centralrådet består av ärkebiskopen som självskriven ordförande samt minst sex av kyrkomötet utsedda ledamöter jämte suppleanter. Centralrådet har en ganska mångskiftande verksamhet, som kan anges bl a som evangelisation, undervisning och information. Centralrådet utger tidskriften Vår Kyrka. Till rådet hör Svenska kyrkans kursgård i Sigtuna. Rådet utövar en viktig rikskyrklig funktion som beredningsorgan beträffande rikskollekterna, vilkas formella fastställande dock ankommer på regeringen. Verksamheten finansieras i princip genom frivilligt insamlade medel, bl a två rikskollekter. Från kyrkofonden utgår bidrag till avlöning av sju befattningshavare. Bidraget utgör 70 % av lön mot-

32 Bilaga B Svenska kyrkans organisation SOU 1981_88

svarande stiftsadjunkts1ön. Försam1ingarna bidrar via Stifte1sen rikskyrk1ig finansiering med 1,9 mi1j kr. Styre1sen för svenska kyrkan i ut1andet grundades år 1933 men fick sitt nuvarande namn år 1976. Tidigare hette den svenska kyrkans sjömansvårdsstyre1se. Namnändringen var en fö1jd av de rikt1injer för verksamheten am11975 års kyrkomöte antog och som innebar att ansvaret för a11 verksamhet b1and svenskar uton1ands sku11e sam1as hos styreisen. Detta har dock ännu inte genonförts. En1igt stadgarna - från den 29 januari 1976 - ska11 styre1sen svara för kyrkans verksamhet inte bara b1and svenska sjömän utan även b1and andra 1andsmän i ut1andet. Härifrån har dock undantagits de sju svenska försam1ingar i ut1andet, vi1ka erhå11it av regeringen godkänd kyrkoordning. Styre1sen ska1 också genom råd och samverkan främja den kyrk1iga sjömansvård som utövas av 1oka1a organisationer i svenska hamnar.

Utöver ärkebiskopen som ordförande består styre1sen av sex

1edamöter och 1ika många ersättare. Fyra av 1edamöterna jänte supp1eanterna vä1jes av kyrkomötet medan regeringen utser de övriga. Styre1sen bedriver en omfattande verksamhet på nästan et: fyrtiota1 ut1andsorter. Verksamheten är främst inriktad på sjömän och turister. Omsättningen var år 1980 ca 14,7 mi1j kr. Gåvor och ko11ekter utgjorde de största ink0mstkä110rna. Från kyrkofonden utgick över 2,1 mi1j kr ti11 1öner åt präster och tjänstebiträden i ut1andet. Lönekostnaden för persona1 i Sverige utgjorde ca 950 000 kr. Numera utgår 1önebidrag ur kyrkofonden med 70 % av stiftsadjunkts1ön för två befattningshavare hos styre1sen. Från Stifte1sen Rikskyrk1ig finansiering utgår även betydande be1opp. Svenska kyrkans diakoninämnd inrättades den 1 januari 1955. Nämnden har ti11 uppgift att främja svenska kyrkans diakon: samt att verka för samarbete och samordning inom diakoniverksamheten. Diakoninämnden består av ärkebiskopen som ordförande sam: sex av kyrkomötet va1da 1edamöter och 1ika många supp1eanter. Nämndens verksamhet är inriktad på utbi1dning, diakoni inom försam1ingar och institutioner, and1ig vård vid sjukhus, dfakoni för döva och hörse1skadade och fami1jerådgivning. TiT diakoninämnden är knutna ett anta1 diakoniansta1ter som eme11ertid utgör juridiskt sjä1vständiga stifte1ser.

SOU 1981188 15 :Svenska kyrkans (Jrganisation 33 Bilaga

De huvudsakliga inkomsterna utgörs av rikskollekt och andra gåvor samt bidrag frân Stiftelsen rikskyrklig finansiering. Enligt samma princip som angivits beträffande centralrädet och styrelsen för svenska kyrkan i utlandet utgår frän kyrkofonden bidrag för två tjänstemän vid styrelsens kansli. Lönekostnaden för detta uppgick år l980 till drygt 950 000 kr.

B.3.6 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund Förbundet bildades år l945 som Svenska pastoratens riksförbund, närmast som en följd av en reform av l932 års ecklesiastika boställsordning. Denna, som genomfördes âr l942, uppfattades av pastoraten som att de fråntogs en del av sin självbestämmanderätt. Genom förbundets tillkomst hoppades man att kunna hindra ytterligare inskränkningar i denna rätt. Från början tänkbara arbetsuppgifter var boställsfrägor, kyrklig lagstiftning i allmänhet samt även så småningom förvaltningen av kyrkogårdar. Under l960-talet utökades förbundets verksamhet till att omfatta service inom kyrkokommunernas hela förvaltningsområde. Sin nuvarande struktur fick förbundet genom att nya stadgar antogs år l977. Förbundet utgör en sammanslutning av församlingar, flerförsamlingspastorat och övriga kyrkliga samfälligheter. Dess uppgift är att tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen, främja samverkan dem emellan och biträda dem i deras verksamhet. Förbundets beslutande organ är kongressen, representantskapet och styrelsen. Kongressen är förbundets högsta beslutande organ och består av 25l valda ombud. Förbundet är indelat i förbundsavdelningar. Varje stift samt Stockholms och Göteborgs kyrkliga samfälligheter utgör var för sig en förbundsavdelning. Stockholms och Göteborgs stift omfattar resp stift med undantag för Stockholms och Göteborgs kyrkliga samfälligheter. Varje förbundsavdelning har till uppgift att inom sitt område arbeta för förbundets ändamål och i överensstämmelse med förbundets intentioner tillvarata medlemmarnas intressen samt vara kontakt- och samverkansorgan mellan förbundsstyrelsen och medlemmarna samt mellan medlemnarna inbördes. Förbundet är en av huvudmännen i Svenska kyrkans utbildningsnämnd, Svenska kyrkans informationscentral, Svenska kyrkans kulturinstitut, Stiftelsen rikskyrklig finansiering och en under

Bilaga U Svenska kyrkans organisation 34 SOU 198] :88

Diakoninämnden inrättad nämnd för familjerådgivningsbyråerna. Tillsammans med vissa andra rikskyrkliga organisationer och styrelser har förbundet bildat Svenska Kyrkans Ekonomi AB (SKEAB). Koncernen äger förlags- och tryckeribolag m m. Ett dotterbolag är Svenska Kyrkans Fond AB. En av bolaget förvaltad fond Svenska kyrkans värdepappersfond - har till uppgift att bereda pastoraten tillfälle att samverka vid placeringen av i första hand prästlönefondsmedel. Utöver nu nämnda uppgifter har förbundet kommit att utgöra en tung instans vid behandling av olika frågor av betydelse för svenska kyrkan.

B.3.7 Rikskommittên för stiftstingen Rikskommittên utgör informations-, samarbets- och kontaktorgan för stiftstingen och medverkar bl a till att ärendena inom stiftsorganisationen får en enhetlig handläggning. Vidare skall kommittén förmedla kontakt mellan rikskyrkliga eller andra organ och vederbörande stiftsting och stiftsråd. Då för stiftstingen gemensamma ombud i rikskyrkliga organ skall väljas skall kommittén fungera som valkorporation. Kommittén består av två ledamöter från varje stift.

B.3.8 Stiftelsen Rikskyrklig finansiering Under åren 1973-1975 förekom ett omfattande inomkyrkligt utredningsarbete om de kyrkliga finansieringsfrâgorna. Hösten 1975 bildades genom samstämmiga beslut av Rikskommittên för stiftstingen, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och ärkebiskopen efter hörande av övriga biskopar Stiftelsen Rikskyrklig finansiering. Stiftelsen är i juridiskt hänseende ett självständigt rättssubjekt som handlar i eget namn. Den kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Stiftelsen är till typen en insamlingsstiftelse som bildats utan att stiftarna från början tillsköt något väsentligt kapital. Stiftelsens syfte var i stället att samla in medel. Stiftelsens verksamhet regleras av stadgar, som antogs i samband med dess bildande. Enligt dessa stadgar förvaltas den av en särskild styrelse, bestående av nio ledamöter. Stiftarna utser vardera tre ledamöter. Mandatperioden är treårig.

SOU 1981 388 B Svenska 35 Bilaga kyrkans organisatiurz

Verksamheten löper ka1enderårsvis. Genom bestämmeiser om revision i stadgarna har ett särskiit tilisynsförfarande anordnats. Varje stiftare utser en revisor. Frågan om ansvarsfrihet behand- 1as av stiftarna var för sig. Stifteisens ändamål är noggrant regierat. Eniigt § 2 i stadgarna har stifteisen ti11 ändamåi att uppbära, förvaita och för rikskyrkiiga ändamåi ansiå medei som kyrkokommunerna betaiar in. Kompetensområdet är begränsat ti11 sådana aktiviteter på rikspianet som enligt församiingsstyreiseiagens bestämmeiser kan stödjas med utdebiterade medei. Stifteisen har i b1and haft aniedning att pröva och även ansiå ansiagsframstäiiningar på den f0rme11a grunden att stifteisens kompetens är begränsad genom ändamå1sbestämme1serna. Två förutsättningar måste såiunda a11tid vara uppfyiida. Dels måste den verksamhet som ska11 stödjas med ansiag vara av sådan beskaffenhet att församiingsskattemedeiöver huvud taget får användas ti11 densamma, deis måste det verkiigen vara fråga om aktiviteter på rikspianet, aiitså utesiutande ett rikskyrkiigt ändamåi. I utredningarna som föregick stiftelsens biidande angavs tämligen k1art viika rikskyrkiiga organ som man i första hand hade haft i åtanke när det gä11de stifteisens ändamåi. Avsedda ansiagsmottagare var främst centrairâdet, diakoninämnden, dåvarande sjömansvårdsstyrelsen, utbiidningsnämnden, informationscentraien och Reiigionssocioiogiska institutet. Kretsen av ansiagsmottagare har dock aidrig uttryckiigen begränsats. Stifteisen insamlar åriigen medei från församiingar och samfäiiigheter. Den vidarebefordrar därefter medien ti11 rikskyrkiiga organ och organisationer som har gjort framstäiiningar om ansiag. På detta sätt undviks att rikskyrkiiga organ för sin verksamhet he1t b1ir beroende av koiiekter, enstaka församiingsansiag e11er bidrag från andra kyrkiiga organisationer. Genom att stifteisen svarar för he1a kostnaden eiier deiar av kostnaderna för rikskyrkiiga organ som tidigare uppbar ko11ekter, har koiiektutrymme frigjorts för andra ändamåi. Utrymmet motsvarar sex koiiektdagar. I praktiken fattar stifteisens styreise sina ansiagsbesiut redan i förväg, dvs året innan de medei som ska11 täcka ansiagen ännu har insamiats. Dessa ansiagsbesiut fattas under antagande om viss ansiutning under det föijande året.

bilaga U Suenska kyrkans organisation 36

Medel insamlas genom att varje kyrkokommun med utdebiteringsrätt erlägger en avgift till stiftelsen enligt rekommendation från stiftelsens styrelse. Avgiftssatsen har hittills utgjort 0,4 öre /skr. Anslutningen har varit hög och utgör f n 86 % av kyrkokommunerna. Yrkade bidrag överstiger vida de belopp som inflyter för fördelning. Sålunda kunde stiftelsen år 1980 fördela 7 150 000 kr. Yrkandena om anslag uppgick emellertid till nästan l0 milj kr. För att kunna öka utdelningen diskuteras f n att höja avgiftssatsen till 0,5 öre/skr. Beträffande den närmare fördelningen av bidrag, se bil F.

Bilaga U 37

C KYRKOFONDENS HISTORISKA UTVECKLING

C.1 Församlingsprästerna och deras avlöningstillgångar Beträffande församlingsprästernas avlöningstillgångar finns inte nägra särskilda bestämmelser i kyrkolagen utan dessa fanns ursprungligen i 1675 års privilegier för prästerskapet. Bestämmelserna upprepades i 1723 års privilegier. Kyrkoherdens löneförmâner bestod av dels bostadsbostället, dels avkastning av eventuella löneboställen, dels anslag i fall av s k kronotionde och dels bidrag av församlingsborna. Församlingsbidragen reglerades i en förordning från år lo81. Vissa maximiavgifter som reglerades i denna förordning blev emellertid genom penningvärdets fall otillräckliga, varför på sedvanemässig väg andra avgiftssatser kom att gälla. Under 1700- och i början av 1800talet försökte Kungl Majzt få till stånd konventioner mellan prästerskap och församlingar. I dessa konventioner bestämdes för längre eller kortare tid hur avgifterna skulle beräknas. Kaplanerna erhöll genom kyrkolagen ställning som ordinarie präster. Det ålåg emellertid i praktiken främst kyrkoherden att med sina inkomster svara för deras avlöning. Så småningom kom emellertid att införas konventioner även om kaplansrättigheterna. Det ålåg till en början kyrkoherden att även avlöna andra underordnade präster såsom adjunkter som kyrkoherden ansåg sig ha behov av. Så småningom deltog församlingen genom offer till dessa prästers avlöning. År 1834 skedde emellertid en allmän reglering av adjunkternas lönevillkor. Sättet för prästerskapets avlöning medförde emellertid stora olägenheter och gav ständiga anledningar till misshälligheter mellan präst och församlingsbor. Missnöjet ledde till att förordningen den 11 juli 1862 angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster kom att utfärdas. Förordningen gällde dock in-

38 Bilaga C Kyrkofondens historiska utveckling

te Stockholm. För denna stad utfärdades emellertid l872 en i stort likartad förordning. l862 års förordning avsåg inte att bryta med tidigare gällande avlöningssystem utan innebar endast en vidareutveckling av systemet med konventioner. Genom förordningen ville man under mera offentliga och betryggande former söka åstadkomma fasta bestämmelser för hur avgifterna under en längre tid framåt skulle beräknas. Länsvis utsedda löneregleringsnämnder skulle upprätta förslag till lönereglering för inom varje pastorat anställd kyrkoherde och komminister. Löneregleringen skulle fastställas av Kungl Majzt för en tid av 50 âr. Bostadsboställe skulle alltjämt förvaltas och i princip även brukas av prästen. Löneboställe som inte utan olägenhet kunde brukas i förening med bostadsboställe skulle utarrenderas genom domkapitlets och länsstyrelsens försorg. Uppbörden av avlöningsmedel skulle förmedlas genom utsedda förtroendemän. Inflöt inte beräknade medel var det dock vederbörande präst som kom att drabbas av denna förlust. Med undantag av de av kronan på behaglig tid förlänade anslagen var samtliga de avlöningstillgångar som var anvisade till prästerskapets avlöning bundna vid det pastorat, inom vilket avlöningstillgângen fanns eller till vars prästerskap de annars hörde. Härigenom hade efter hand uppstått en stor ojämnhet i avlöningshänseende för olika präster. I vissa pastorat hade prästerskapet en stor lön medan den i andra var klart otillräcklig. Genom l862 års förordning togs ett första steg till en utjämning av lönekostnaderna mellan pastoraten. Vissa avlöningstillgångar, som tilldelats ett pastorat men som där inte längre behövdes för prästlöneändamål, kunde nämligen flyttas över till ett annat pastorat för att där täcka ett underskott. Förordningen begränsade dessa s k rörliga avlöningstillgångar till sådana som grundade sig på statsanslag i kontanta pengar, kronotionde och hemmansräntor eller på arrende för vissa av kronan upplåtna fastigheter, som inte var bostadsboställen. Från början var tänkt att de tillgångar, som blev tillgängliga, skulle fördelas omedelbart. Detta visade sig emellertid inte vara möjligt utan det blev behov av att ordna en central uppsamling av dessa överskottsmedel. År l868 inrättades därför prästerskapets löneregleringsfond, som skulle förvaltas av statskontoret. Fondens huvudsakliga uppgift blev att genom fasta lö-

SOU 1981 188 C historwL-;ka 39 Bilaga Kyrkofondens utveckling

netillskott eller tillfälliga anslag utfylla prästerskapets löner i sådana pastorat, där den fastställda löneregleringen inte H räckte till att ge tjänsteinnehavaren en skälig lön. Till fonden fördes i stor utsträckning inkomster av boställsskog. Prästens rätt att tillgodogöra sig avkastning av boställsskog var i princip begränsad till uttag av husbehovsvirke. Eftersom prästerna inte fick avverka för försäljning, kom dessa skogar i stor utsträckning att ruttna ner. Genom förordningen den 29 juni l866 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket kom genom skogsstatens försorg att göras upp en hushållningsplan för varje boställsskog. Planen skulle fastställas av skogsstyrelsen. Större skogsfastigheter skulle efter Kungl Majzts förordnande i sin helhet eller i lämplig del vårdas och förvaltas av skogsstaten. Mindre skogar skulle vårdas och förvaltas av vederbörande präst med iakttagande av den uppgjorda planen. B0ställshavaren skulle få så stor del av skogens avkastning, som kunde anses skäligt med hänsyn till vad denne tidigare erhållit. Skötte boställshavaren skogen själv kunde han dessutom erhålla viss andel av avkastningen, vilken andel efter den större eller mindre kostnad som var förenad med skogens skötsel skulle kunna bestämmas ända till halva behållna avkastningen utöver husbehovet. Andelens storlek skulle i varje särskilt fall fastställas av Kungl Majzt. Den behållna skogsavkastningen som inte tillföll boställshavaren skulle användas som bidrag vid reglerande av prästerskapets inkomster. Denna skogsavkastning ingick så småningom i prästerskapets löneregleringsfond. I praxis kom nämnda bestämmelser att ha tillämpats så att fonden tillförts medel från boställen, som inte bevisligen inköpts av församling eller donerats av enskilda, medan avkastning som uppkommit vid inköpta eller donerade boställen disponerats för kyrkliga ändamål inom vederbörande församling och vanligen tillerkänts boställshavaren 1866 års skogsordning ersattes av en ny skogsordning l894. Denna innehöll dock inte några förändringar i fråga om skötseln av de kyrkliga skogarna och dispositionen av avkastningen från dessa. I samband med att den ordnade skogshushållningen infördes kom ganska omfattande avverkning att ske. Virket såldes och en stor del av behållningen levererades in till en fond, de ecklesiastika boställenas skogsfond. Denna ställdes under statskontorets

4C liillaga t Kyrkufondens historáckrx uLzJuuk/.zing

förvaltning. Till fonden fördes också överskotten från försäljning av eld- och stormskadad skog. I den mån fondmedlen inte behövdes till utgifter för skogsindelning eller skogsodling i de skogar varifrån de härrörde, skulle Kungl Maj:t disponera dessa för att bekosta skogsodlingsarbeten i ecklesiastika skogar. Atgärderna i l862 års förordning för att utjämna prästlönerna visade sig snart vara otillräckliga. På vissa håll var lönerna mycket sma medan de på andra håll steg långt över de avsedda beloppen. För att uppnå en bättre ordning kom efter ett flerårigt förberedelsearbete år l9l0 att utfärdas ett komplex av författningar pä det kyrkligt-ekonomiska området. Författningarna utgjordes av lag om reglering av prästerskapets avlöning, lag om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför, lag om kyrkofond, lag om emeritilöner för präster, ecklesiastik boställsordning och kungörelse angående grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar. Lagstiftningen innebar i huvudsak följande. Enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning skulle löneregleringarna i de särskilda pastoraten fastställas av Kungl Maj:t för en period av i regel 20 år i sänder. Före regleringarna skulle utredas om den kyrkliga organisationen och indelningen behövde ändras. Lagen medgav nämligen att pastorat kunde delas eller en ny prästerlig tjänst kunde inrättas, om detta behövdes för att få en tillfredsställande församlingsvård. Vidare kunde befintliga pastorat slås samman, om detta behövdes för att präst skulle beredas full sysselsättning. Kungl Majzt fattade dessa beslut i samband med fastställande av ny lönereglering för pastoratet. Ändringar i den kyrkliga organisationen kunde även meddelas under löpande löneregleringsperiod. Även om Kungl Majzt fann att en prästtjänst inte behövdes för själavården kunde Kungl Maj:t medge att den fick vara kvar, under förutsättning att församlingen med viss röstmajoritet beslöt att själv betala lönen. I sådant fall fick församlingen inte något bidrag till lönen från kyrkofonden. Enligt förordningen reglerades lönen till vissa belopp och naturaförmåner för alla ordinarie präster. Om viss präst genom donation från enskild erhållit viss förmån utöver

Bilaga C Kyrkofbndens historiska utveckling 41 ggg 1931 gg

lönen, kunde denna fastställas till belopp under det normala. Om förslag med viss röstmajoritet beslöt att högre lön än normalt skulle utgå till präst kunde Kungl Maj:t fastställa detta beslut. För att betala prästens avlöning skulle pastorat utdebitera församlingsavgifter upp till en maximigräns som motsvarade 30 öre för skattekrona. Räckte inte utdebiterade medel fick pastoratet därjämte använda avkastningen från sina prästlönetillgångar. Behövde inte denna avkastning användas, såsom i pastorat med stort skatteunderlag, skulle denna levereras in till kyrkofonden. Räck-, te inte församlingsavgifterna och avkastningen av prästlönetillgångarna måste pastoratet utdebitera ytterligare högst 30 öre för skatteskrona. Vad erfordrades utöver detta fick pastora-

som

tet som tillskott av kyrkofonden. vederbörande kyrkoråd uppbar lönemedlen och utbetalade dessa kvartalsvis till prästen. Beträffande extra ordinarie präster skulle viss del av ersättningen till denne fortfarande betalas av den präst, till vilkens biträde han var anställd. Ett årligt adjunktsarvode skulle dock betalas ur kyrkofonden. Fann Kungl Maj:t att det förelåg behov av s k stadigvarande adjunkt skulle ersättningen till denne betalas på samma sätt som till kyrkoherde och komminister. Genom lagen om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför indrogs till statsverket prästerskapets tionde och andra avgifter av fast egendom. I stället utgick en årlig ersättning om 4,6 milj kr, vilken tillfördes kyrkofonden. Kyrkofonden bildades den l juni 1914 enligt föreskrift i lagen den 9 december l9l0 om kyrkofonden. Fonden skulle användas till kyrkliga ändamål enligt bestämmelser i gällande lag. Den skulle förvaltas av statskontoret utan sammanblandning med andra medel. Till fonden överfördes de avlöningstillgångar om drygt 8 milj kr som fonderats i prästerskapets löneregleringsfond och de ecklisiastika boställenas skogsfond. I övrigt skulle efter Kungl Majzts beslut i varje särskilt fall överföras dels vissa till avlöning för prästerlig tjänst avsedda fonder och andra kapitaltillgångar, och dels ersättningsmedel, som erhållits för sålt eller utbytt boställe, vars avkastning skulle ha ingått till prästerskapets löneregleringsfond.

42 Bilaga C Kyrkofondens historiska utveckling SOU 198- :88

Kyrkofondens inkomster bestod de1s av år1ig ersättning för indragna tionden m m, vi1ken er1ades av statsverket, de1s arrenden av bostä11e som vid 1913 års s1ut antingen ingick i prästerskapets 1önereg1eringsfond e11er var av Kung1 Majzt anvisat ti11 1öneförbättring i annat pastorat än det, inom vi1ket bostä11et var be1äget. Vidare ingick med vissa undantag mede1, som f1öt in för så1d skog från prästerskapet ans1agna 1öneb0stä11en, de1s överskotten på avkastningen av pastoratens präst1öneti11gångar och de1s ränta och annan vinst på kyrkofondens ti11gångar. Kyrkofondens utgifter bestod i första hand av ti11skott ti11 de pastorat där en utdebitering av 60 öre för skattekrona inte räckte ti11 att beta1a präst1önerna. Därutöver sku11e kyrkofonden de1s utbeta1a skogsförsä1jningsmede1 som ti11kom pastorat och de1s ensam svara för vissa förmåner, som ti11kom det ordinarie prästerskapet. Vidare sku11e kyrkofonden beta1a arvode ti11 prostar och emeriti1öner ti11 präster och de1s beta1a arvodet ti11 extra ordinarie präster, som inte var ständiga adjunkter. Kostnader för skogsinde1ning och skogsskötse1 på 1önebestä11ena sku11e med vissa undantag beta1as av kyrkofonden. Genom 1910 års system för präst1önernas finansiering gick man vidare med att betrakta avkastningen av de särski1da pastoratens av1öningsti11gångar såsom i viss mån disponib1a för försam1ingsprästerna i he1a riket; detta nu även om ti11gångarna var donerade av enski1da e11er skaffade av församiing för av1öning av prästerskapet i visst pastorat. Ti11 den de1 avkastningen inte behövdes för beta1ning av präst1önerna i pastoratet sku11e den ingå i kyrkofonden. Denna kom att få betyde1se de1s genom att utjämna skattetrycket me11an försam1ingarna och de1s genom att den bekostade vissa för kyrkan gemensamma utgifter. Efter 1924 kom fonden även att svara för ersättningar ti11 stifts- och kontraktsadjunkter och vissa reseersättningar. Även emeriti1öner utgick från kyrkofonden. Ti11 en början maximerades be1oppet härför. Maximirege1n upphörde eme11ertid 1937. Genom 1941 års fami1jepensionsreg1emente för prästerskapet ordnades fami1jepensioneringen i huvudsak efter samma principer som gä11de för statens befattningshavare. I samband därmed överfördes prästerskapets änke- och pupi11kassas ti11gångar ti11 kyrkofonden. Dessa utgjorde drygt 30 mi1j kr. Kyrkofonden svarade i gengä1d för a11a kostnader för fami1jepensioneringen.

SOU 1981338 Bilaga C Kyrkofbndens historiska utveckling 43

l9lO års ecklesiastika boställsordning gav föreskrifter om boställsjordens vård och förvaltning. Från bostadsbostället avskildes för prästen erforderlig bostadslägenhet med tomt och trädgård. Bostadslägenheten kom att kallas prästgård. Prästen stod kvar som boställsinnehavare endast till denna prästgård. Byggnads- och underhållsskyldigheten lades på pastoratet. Löneboställena, dvs inte bara tidigare löneboställen utan även det som återstod sedan prästgården avskilts, skulle arrenderas ut i enlighet med särskilda föreskrifter. Den egentliga förvaltningen av boställena lades på domkapitel och länsstyrelse. Genom kungörelsen angående grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar ställdes skogs- och hagmarken på boställena under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Skogen fick i första hand användas till boställets husbehov, till husbehovsved åt prästen, virke för uppförande och underhåll av dels laga hus på prästgård och dels kyrkobyggnad. övrig skogsavkastning skulle säljas och försäljningsmedlen skulle levereras in till kyrkofonden, som stod för kostnaderna för skogens skötsel. Av kyrkofondsmedel betalades därefter ut till vederbörande pastorat ett visst, av Kungl Majzt bestämt belopp som avlöningstillgång för prästerskapet i pastoratet. I boställsordningen gavs även regler som förenklade försäljningen av kyrklig jord. Förvaltningen och dispositionen av löneboställena enligt den nya lagstiftningen utsattes under följande årtionden för åtskillig kritik och förslag till olika reformer framlades därför. Kritiken riktade sig särskilt mot att förvaltningen av boställena låg på olika myndigheter. Kyrkofondskommittên föreslog (SOU 1923:71) att en kyrkofondsstyrelse skulle inrättas och att denna skulle utgöra den ekonomiska medelpunkten för de prästerliga avlöningstillgångarnas tillgodogörande, att domänintendenter skulle anställas för den ecklesiastika egendomen och att en särskild ecklesiastik skogsbyrå skulle inrättas inom domänstyrelsen för boställsskogen. Ecklesiastika arrendesakkunniga föreslog bl a vissa ändringar i boställslagstiftningen (SOU l923:l2), vilka ledde till att det infördes särskilda sakkunnigorgan, ecklesiastika boställsnämnder. Dessa skulle i första hand utöva kontroll av boställsarrendatorns åtgöranden. Genom en särskild lag blev det vidare att få lån eller förskott från kyrkofonden för att bemöjligt

44 C Bilaga Kyrkofondens historiska utveckling SOU 1981 288

bygga boställena. Vidare kom vissa reseanslag att utgå från kyrkofonden. De nya författningarna innebar inte någon förenkling av det komplicerade systemet för den kyrkliga jordens förvaltning. Kritiken fortsatte därför och inriktades särskilt på sättet för finansiering av prästlönekostnaderna. Bestämmelsen att pastorat först sedan 30 öre per skattekrona uttaxerats fick använda sina prästlönetillgångar medförde i många fall obilliga resultat. I och med att skatteunderlaget växte fick många pastorat täcka prästlöneutgifterna med skattemedel och leverera in hela avkastningen till kyrkofonden. Till följd av kritiken tillsattes sakkuniga för att utreda förutsättningarna för en mera genomgripande reform på detta område. Enligt direktiven skulle arbetet ske efter två olika linjer, med antingen en centralisering av löneboställena så att dessa helt kom att inordnas under kyrkofonden eller en decentralisering så att pastoraten fick en väsentligt friare nyttjanderätt mot ett årligt, för en längre tidsperiod fastställt avgiftsbelopp. De sakkuniga avgav 1929 betänkande om nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen (SOU 1929:39 och 40). Däri konstaterade de sakkunniga att det var nödvändigt att bibehålla den statliga förvaltningen av löneboställena och föreslog att samtliga förvaltningsbefogenheter skulle sammanföras hos domänstyrelsen. Liksom förut skulle prästlönefond hållas rättsligt åtskild från annan offentlig egendom. Vidare föreslogs att det skulle inrättas en för hela riket gemensam fond, prästlönejordsfonden. Denna skulle vara ett eget rättssubjekt till vilket köpeskillingen för all såld boställsjord skulle inlevereras. Fondens ändamål skulle vara att möjliggöra en värdebeständig placering av fondmedel i skogsfastigheter. Alla lokalt förvaltade prästlönefonder skulle med undantag för donerat kapital föras över till kyrkofonden, som skulle utgöra centralorgan för de prästerliga avlöningsväsendet. Till skulle sålunda inlevereras kyrkofonden årligen utöver fondens egen avkastning och ersättningarna från statsverket för indragna tionden m m - arrenden och behållen skogsavkastning från i stort sett alla löneboställen och bidrag från pastoraten i form av allmän skatt beräknad efter visst, över hela riket lika högt belopp för skattekrona. Ur kyrkofonden

Bilaga C Kyrkofondens historiska utveckling 45

skulle betalas samtliga kostnader för prästerskapets avlöning. Förslaget möttes från kyrkligt håll av kritik och uppfattades som ett allvarligt hot mot den kyrkliga egendomens fortbestånd. Viss grund för dessa tankar låg i den samtidigt förekommande debatten om kyrkans skiljande från staten. Vidare hade den s k socialiseringsutredningen föreslagit att den kyrkliga egendomen skulle dras in till staten. Till följd av all kritik beslöts att komplettera utredningen med en undersökning om åtgärder för en decentralisering av prästlönejorden. I betänkande (SOU l93l:24) fastslog prästlönesakkunniga att det inte överensstämde med dittills tillämpade lagstiftningsgrundsatser att dra in pastoratens prästlönetillgångar till kyrkofonden, i synnerhet som större delen av prästlönejorden antingen donerats av enskilda eller skaffats av församlingarna själva. Därför borde prästlönetillgångarna och avlöningen bli en angelägenhet för pastoraten. Den direkta förvaltningen av jordbruk och skogsbruk borde anförtros åt pastoraten och deras organ, främst kyrkorâden. Systemet för finansiering av avlöningskostnaderna borde läggas om, så att avkastningen av lönetillgångarna lades i botten. Pastoraten skulle sålunda i första hand använda prästlönetillgångarna till att täcka sina lönekostnader för präster. Gemensamma ändamål för pastoraten som pensioner, löner till adjunkter m m skulle betalas genom att pastoraten betalade en årlig allmän kyrkoavgift till kyrkofonden. Kyrkoavgiften skulle utgöra ett visst, för hela riket lika högt belopp för skattekrona. De två förslagen vägdes mot varandra, varvid sistnämnda decentraliseringsförslag kom att segra. Förslaget kompletterades med att det i varje stift skulle finnas särskilda organ, stiftsnämnder, vilka jämte boställsnämnderna skulle kontrollera pastoratens boställsförvaltning. Principerna bakom den nya boställsordning och nya lag om kyrkofond som utfärdades l932 kan i sina huvuddrag fortfarande anses gälla. l970 års lagsitftning om förvaltningen av kyrklig jord och om kyrkliga kostnader, som trädde i kraft fr 0 m år l972 innebär dock bl a att förvaltningen av löneboställenas skogar har centraliserats till stiftsnämnderna. Från l902 års riksdag kom avlöningen till domkapitelspersonalen - med smärre undantag - att betalas av statsmedel. Vidare utgick statsanslag för bl a expenser. Då stiftsnämnderna år l932

46 Bilaga C Kyrkofandens historiska utveckling SOU 1981 :88

inrättades finansierades dessa genom kyrkofonden. År 1937 bes1öts att kyrkofonden sku11e bidra ti11 kostnaderna de1s för den persona1 som vid d0mkapit1en arbetade för stiftsnämnderna och de1s för expenser. Detta innebar att a11 kans1ipersona1 hos domkapite1 och stiftsnämnder - dock inte pers0na1 för skogsfastigheterna - sku11e av1önas från förs1agsans1aget ti11 D0mkapit1en: Av1öningar. Detta ans1ag sku11e erhå11a ersättning för de kostnader, som skä1igen kunde anses be1öpa på stiftsnämnderna genom omföring ti11 ans1aget av mede1 från kyrkofonden. Ersättningen borde beräknas ti11 hä1ften av förs1agsans1agets s1utbe1opp sedan detta minskats med kostnaderna för Stockho1ms domkapite1, som saknade stiftsnämnd, samt med kostnaderna för arvoden och annan ersättning åt domkapit1ens 1edamöter. Vidare sku11e för och stiftsnämnderna expensmede1 domkapit1en utom kostnader för 1oka1er åt stiftsjägmästarna utgå från

förs1agsans1aget ti11 Domkapit1en: Omkostnader. Även detta an-

s1ag sku11e erhå11a ersättning från kyrkofonden med hä1ften av expensmed1ens s1utsumma, sedan dessa minskats med för Stockho1ms d0mkapite1 beräknade be1opp. I samband med 1önereg1ering 1938 för s k skog1ig persona1 hos stiftsnämnderna ändrades förs1agsans1agen så att samt1iga kostnader för domkapit1en och stiftsnämnderna sku11e redovisas över riksstaten. Någon ändring beträffande den s1ut1iga fördeiningen av dessa kostnader me11an statsverket och kyrkofonden ägde inte rum.

C.2 Biskoparnas 1öner och 1öneti11gångar Genom 1723 års privi1egier för prästerskapet garanterades biskoparna inkomster från b1 a egendom som var knuten ti11 biskopsämbetet. I syfte att få en jämnare förde1ning av biskops1önen reg1erades 1860 biskoparnas 1öner. Denna reg1ering innebar att om en biskops inkomster kom att överstiga ett visst tak kunde Kung1 Majzt bes1uta att överskjutande inkomster sku11e in1evereras ti11 en biskops1önereg1eringsfond, som sku11e användas ti11 utfy11nad av andra biskopars 1öner. Med tiden kom eme11ertid att uppstå avsevärda ski11nader me1- 1an de o1ika stiftens bisk0ps1öner. För att få en bättre ordning utfärdades 1936 nya bestämme1ser om biskoparnas av1öning. Dessa innebar i stort att biskops1önereg1eringsfonden och samt1iga

Bilaga C Kyrkofondens historiska utveckling 47

inom stiftet förvaltade, för biskoparnas avlöning avsedda fonder och kapitaltillgångar överfördes till kyrkofonden. Dessutom erhöll kyrkofonden ersättning av statsverket för de anslag i kronotionde m m för vilka gottgörelse utgick till biskopen och biskopslöneregleringsfonden. Vidare fick kyrkofonden inkomsterna från alla fastigheter som anslagits för biskoparnas avlöning. Undantag härifrån utgjorde dock fastighet som såsom biskopsgård skulle användas som tjänstebostad åt biskop. Kyrkofonden övertog nu betalningsansvaret för biskoparnas avlöning och pensionering.

C.3 Klockarboställskapital och boställsränta Klockarna och övriga kyrkomusiker var den tjänstemannagrupp inom det kyrkliga området, för vilken jordavlöningssystemet blev bibehållet längsta tiden. För denna grupp avvecklades systemet först genom lagen den 9 december l938 (nr 732) angående särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande samt om dispositionen av till klockar- och organisttjänst hörande avlöningstillgångar. Lagen som kom att kallas klockarboställslagen trädde i kraft den 25 maj l939. Klockarinstitutionen var formellt organisatoriskt sett uppdelad på tre skilda befattningar: klockare, organist och kantor. Dessa befattningar var i regel förenade med varandra. Av de för klockarinstitutionen anslagna boställena hade det ojämförligt största antalet anvisats som klockarboställen. Endast ett fåtal boställen hade betecknats som organistboställen. Det är inte känt, att jord anvisats som boställe åt kantor. I propositionen till klockarboställslagen (prop l938:l88) pekades på behovet av en reform eftersom den byggnads- och underhâllsskyldighet, som åvilade befattningshavarna,i praktiken visat sig vara både betungande och även medförde en avsevärd otrygghet. Boställena leder sitt ursprung tillbaka på donationer av enskilda, upplåtelser av församlingar samt anslag av kronan. I betydande utsträckning har upplåtelser till klockare och organister skett från prästboställen och kyrkojord. Antalet fastigheter beräknades l938 till 774. Värdet på flertalet av fastigheterna var tämligen lågt. Då systemet skulle avvecklas kom tre olika dispositionssätt att användas.

48 Bilaga C Kyrkofondens historiska utveckling

l. Mera värdefull lönefastighet skulle bibehållas som publik arrendegård, klockarhemman, och förvaltas av stiftsnämnden för kyrkofondens räkning. Sådan fastighet skulle alltså fortfarande vara ecklesiastik egendom. 2. Lönefastighet, som lämpligen kunde bilda eget hem eller mindre jordbruk eller som med fördel kunde tilläggas grannfastighet, skulle säljas. 3. Annan lönefastighet skulle övertas av den församling, där fastigheten var belägen, för att disponeras på sätt somkommunal egendom i allmänhet gäller. Denna egendom kom alltså att upphöra att vara ecklesiastik egendom. Likvida medel, som anknutits till klockar- eller organisttjänst och som utgjorde försäljningsmedel från lönefastighet eller andra ersättningsmedel skulle betecknas lönefond och föras till kyrkofonden om medlen kom från fastighet, som bort användas som klockarhemman, och i annat fall till den församling inom vars område fastigheten var belägen. De medel som inflöt från under 2. angiven fastighet skulle disponeras på samma sätt. Med hänsyn till grundsatsen att värdet av den kyrkliga jorden borde bibehållas som underlag för finansiering av statskyrkans verksamhet ansågs ett värde, motsvarande värdet av det dåvarande klockar- och organistjordbeståndet, alltjämt böra vara ställt till församlingarnas förfogande för att avlöna dessa befattningshavare. Man utgick härvid ifrån att avlönandet alltjämt skulle vara en kyrkligt kommunal angelägenhet. I anslutning härtill stadgades i klockarboställslagen följande, såvitt angick av församling övertagen fastighet. Församling, som övertog lönefastighet Och lönefond, Skulle svara för att redovisa dessa tillgångars kapitalvärde. För att garantera tillgångarnas värde omräknades boställskapitalet till areal åkerjord av viss beskaffenhet. Vidare skulle sådan församling till klockar- eller organisttjänst årligen betala ett belopp som utgjorde en uppskattad avkastning av boställskapitalet, den s k boställsräntan. Denna ränta bestämdes till en viss fast procent av boställskapitalet. Motsvarande regler kom att för kyrkofonden gälla den egendom som överfördes till denna.

SOU l98l:88 Bilaga C Kyrkoforzziarzu historiska uLuuc/(ling 49

Själva förfarandet vid bestämmande av tillgångarnas och avkastningens värde skulle enligt kockarboställslagen med tillämpningsförfattning vara följande. Det ankom på stiftsnämnden att låta genom boställsnämnden eller dess ordförande uppskatta lönefastighetens saluvärde och värdet av dess ârsavkastning. Beträffande lönefond uträknades efter den procent av fondens värde, som vid tiden avkastningen för uppskattningen skulle tillämpas vid beräkning av prästlönefonds för att bestämma tillskott ur kyrkofonden till avkastning prästlönekostnader. Stiftsnämnden skulle därefter pastoratets för med eventuellt förekommande lönefonder fastställa fastigheten boställskapital och avkastningsprocent. Boställskapitalet angavs i areal åkerjord efter det för orten vid senast verkställda allmänna fastighetstaxering tillämpade enhetsvärdet på åker av högsta inom samma ort förekommande godhetsklass vid en medelstor jordbruksfastighet med normalt byggnadsbestånd. Mot stiftsnämndens fastställelsebeslut fick talan föras hos kammarkollegiet, som var sista instans i målet. att lämna stiftsnämnden er- Det ålåg vederbörande länsstyrelse för att fastställa boställskapitalet. Länsforderliga uppgifter styrelsen hade sedan varje år allmän fastighetstaxering ägde rum att för som innehaft lönefastighet eller lönevarje församling, fond, fastställa det enhetsvärde som skulle gälla för uträkningar av boställsräntan. Underrättelse om det fastställda enhetsvärdet och den tidpunkt, fr 0 m vilken detta skulle gälla, meddelades i länskungörelserna och upplästes i vederbörande församlingskyrkor. För varje klockar- och organisttjänst, till vilken hört löneeller lönefond skulle respektive församling eller fastighet företa lönereglering. Detta skulle ske så snart bosamfällighet och avkastningsprocent blivit fastställda för ställskapital förordnat om fastighetens framtida distjänsten och Kungl Maj:t position. Lönen skulle därvid bestämmas att utgå helt i pengar och den fick inte utan domkapitlets medgivande understiga boställsräntan. kom dittillsvarande be- Genom lag om kyrkomusiker (l947:275) fattningar för kyrkomusikaliska uppgifter att ersättas av en kyrkomusikertjänst. Denna tjänst skulle vara en heltidstjänst eller en deltidstjänst. Kostnaderna för avlöning och pensionering av

50 [Jilaga C Kyrkofondens historiska utveckling SOU 1981 :88

kyrkomusikerna sku11e i huvudsak bestridas av pastoraten. De av- 1öningsti11gångar som var förenade med ditti11svarande k1ockaroch organistbefattningar i pastoratet, sku11e utgöra av1öningsti11gångar för pastoratet för kyrkomusikers av1önande. För utjämning av ifrågavarande kostnad me11an rikets pastorat sku11e pastoraten kunna erhå11a ti11sk0tt ur kyrkofonden i huvudsak1ig överensstämme1se med samma grunder som gä11de beträffande kostnaderna för av1öning av försam1ingspräster. Sedan kyrkomötet godkänt förs1aget fram1ades förs1aget ti11 1ag om kyrkomusiker i proposition 1947:233 för riksdagen. Av vad föredraganden utta1ade framgick att 1agförs1aget endast upptog vissa konstitutiva stadganden för en princip1ösning av kyrkomusikerfrâgan. Deta1jreg1er och reg1er om av1öningsförmåner sku1- 1e 1äggas fram senare. En1igt övergångsbestämme1ser ti11 1agen upphävdes 1938 års k1ockarb0stä11s1ag och 1939 års kungöre1se med ti11ämpningsföreskrifter ti11 denna 1ag. I proposition 1950:239 angående finansieringen av kostnaderna för den nya kyrkomusikerorganisationen föres1ogs att denna organisation sku11e genomföras fr 0 m den 1 ju1i 1950. Vidare föres1ogs reg1er för den nya organisationens finansiering i nära ans1utning ti11 gä11ande system för finansieringen av försam1ingsprästernas av1öning. I samband därmed föres1ogs reg1er för förde1ningen av kostnaderna me11an de kyrk1iga kommunerna och sko1väsendet samt me11an pastorat och försam1ing. Den i propositionen föres1agna kostnadsförde1ningen me11an pastorat och försam1ing innebar att pastoraten å1ades kostnaderna för kyrkomusikernas av1öning och pensionering medan försam1ingarna å1ades vissa kostnader av i huvudsak omkostnadsnatur. Avräkningsförfarandet me11an pastoratet och kyrkofonden för att bestämma eventue11t ti11skott från fonden sku11e ske enhet- 1igt och gemensamt med avräkningen beträffande präst1önek0stnader. Riksdagen bifö11 propositionen och Kung1 Majzt bemyndigades att medde1a bestämme1ser angående 1öneti11gångar vid kyrkomusikertjänst. Kungöre1se angående 1öneti11gångar vid kyrkomusikertjänst utfärdades (1950:413). Eftersom 1938 års k1ockarbostä11s1ag och 1939 års ti11ämpningskungöre1se innehå11it vissa närmare bestämme1ser om bostä11skapita1 och ränta vi1ka bestämme1ser a11tjämt behövdes, kom ge-

SOU 1981 :88 Bilaga C Kyrkofondens historiska utveckling 51

nom 1950 års kungöre1ser i k10ckarb0stä11s1agen och tiHämpningskungörelse medde1ade bestämme1ser om ansvar för bostänskapita] , beräkning av bostäHsränta, sky1dighet för församHngar och kyrkofonden att årligen beta1a ett be10pp tiH vederbörande pastorat motsvarande bostäHsräntan m m att återupphvas.

SOU 1981 288 Bilaga D Tabellr :z- fivcr sanzbarzd mellan :skat/NuuL, j/innt i ng: :-

bidrag och invanamn LaZ m m

D.1

N N NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN

NNNNN

NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN

N

NNN N N N N N N N N N N N N N N

NN NN NN NN NN NN

A NNN

N N N N N N N N N NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN

NNN-NNN

NNN

NpNNmpuNxN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN N N N N N N N N N

NNN-NNN

NNN

:U0

.Qmxwgn N N N N N N N N

. NN NN NN NN NN NN NN NN NN

NNN-NNN

NNN NNN NNN

mmgcNnmmcNcemnpamuumxm

Npmmmppmxm

N N N N N N N N NN NN NN NN NN NN NN NN

NNN-NNN

NNN NNN

:wF-ME

N N N N N N N N N

NNN-NN

NN NN NN

NNN NNN

ucmnsmm

N N N N N NN \/I|

N

.;nNn.np:oppNxm

NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN

NNN NNN

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - A

NxNNNNn

mEE:m

N NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN

54 Bilaga I) Tabeller över samband mellan skatteut SOU 1981 jämnzngs- :88 bidrag och invånarantal m m

D.2

m m

wm Fm Fv Fm mm vF mF FF FF wF

Fmv mmm mvm Fmm FwF mom mvF s: Fmm

asså m

08 om mF o m m F

vFF A oFu

mmm

F o o F F

m- mv mF NF FF

FoF m:

FøucmLøcwcF

v

mmm

;oo m m m F m F F

m- 3 NF mm ov wF mF

m8

So

m

FøpcmLøcwcF

mmm

mmLuFnmm:_=emnu:mppmxm

F- F w m w m m m F F F

mm mm Fm 8 mv Nm mm wF

mmm

80 F

mmmaoov

m w m v v v F m v

8 s 8 vF 8 wF mm 8 Nm 8 mF

v8

:mFFos

ucmasmm

mmmuoom

o m m m F m m v

mm om Fm Fm vm Fv mm Fm vm FF 8 FF Nä

F m m m v m m m v m

08 mm 8 vm mm mF mm FF om mF FF

Nå

v

gas.

m

oF mF om mm om mm ov mv om 8 S 8 oF mF 8 mm om

2: 8_

.Fämtmä

mâsm

.gmxän

m

FF 2 Fm 8 Fm mm Fv å Fm om Fm å. FF wF Fm 8 Fm

m w 9 m m P m. ,m m m m n S .K a .Tu w u w .m n Jb n 9 S.. 55

.mm mm g om mm P mm Z m m

Nm 8 NN ä

asså

Nä SN NNw NaN NNN Em

N

m N

SN E S Nm NN

ÄN

A

ooNNéNNN

N N N

3 om Nm DN NN

NNN

mummmuumsm mNNTNmNN

N N N

NN mN .NN

NN: GN mmm

;oo

.GREN

cNmsNNsNmspN omuTmNuN

N N N

ummgxmupmxw

NN NN mN

SN mom SN Sw

.mpmmmuumå

:så

mmNTNoNN

:aims

m q

NN No mm Nm oN

NmN wNN mmm

vcmnsøm

oouToNno

N NN 8 ä Nm mN N: E

SN som

22755 N N N N m m N

.NN om

85 N N., N N:

w

8.3 N54: 005m Naga

-E85 00.02 asså

ooåNNNxom

småsöxføxm ooáNTNoáoN ooáNTNoáNN ooámTNNñoNN

v A

NNENBNNNW

m

-N28 -så -Sáw

N

.N

55 m: laga 1) Tabeller övar samband mal lan ska 1,Lau Ljämnzngs- SOU 1981 288

bidrag och invánurwzLaZ m m

D.4

Nm mm vm

wvv vmm

asså

omm. Ro m: Em

m

08 _. m mm om

E R m_ mm

vmm

SM

mmm

m m

:v vw m_ v_. Z

m: mom

?§0

v

mmm

_mpcmgmcwâ_

m. . m v m

m_ mm m_

2: m: mom

8a

m

:U0

vcmmc.,

mmm

m v m m

mo R Z

_smmgnm

mov

uoâgxmupmxm

m: o.:

__muoçomoxwcwmmm-oov

:Så

v m m m

:aims

E. om

m: mmm a: m8

vcmnsmm

mmmuoom

m m _ m

om _m mm

m: m: wmv

v m m

08 å 8 m: S om m_

EN

v

.p

09.8 00.3 ooä oc.:

2.52 asså

:mämmwmuwwxm ooáoTzwom

ooszáwoø_

ptütxmppmxm

ooámTzwo: ooáüázom_

v A

L550 -Smk :Sáw

SOU 1981 .w s a 0 e P 8 a n ,m 8 .L m m m M W .um n Jb n g ._.. 57

Bb .72 mm g w .h mm U r mm a mm mm

D.5

NN 8 NN ä

m: SN Ro EN NN_ Em

asså N

8;..

N N N S mN

A

m w N

2 mm

oonmåñm

m N NN NN 8

mümåmnm

ogmammcvNmpwnmupz

Nääs_ .N _

omuNáNnN

: s Nm m_

m2

.to

Nåmclsumxnm

Åocmmcwxwiamup:

pmmgxwpuøxm

m N N N

mNuNåuN

m_ E mN

2: NNN

:så

:aims

m N m 2

mmm

Nm

også;

SN SN mmm

vcøasmm

N E 3 NN S 2

omäå;

?N m; m2 8a

m

25W

2 Nm NN 3 NN E Nm

NNN

.N å

a

8.3 .så 03a

...§2 asså

ooáoTzzom

-Fmvme

om_

cmtøgäguøxw ocázáxoø_

v |

Ntücxmppmxm ONÃNTNQON_

A s

-så -sam

a

åáN

m

.N ON_

sou 1981:88 s 59 Bilaga

E UTKAST TILL LAGFURSLAG JÄMTE KOMMENTARER

Eftersom utredningens förslag endast omfattar principerna för ett nytt utjämningssystem och fastställandet av de olika komponenterna i detalj lämnas öppet, har utredningen inte ansett sig böra utarbeta ett färdigt lagförslag. Som underlag för de vidare överväganden som får göras efter remissbehandlingen har utredningen upprättat följande utkast, som bygger på 100 % skattekraftsgaranti och utgår från de nuvarande lagarna om kyrkliga kostnader (1970:940) och om skatteutjämningsbidrag (1979:362). Till utkastet fogar utredningen kortfattade kommentarer.

Lag om kyrkliga kostnader 1 § I denna lag meddelas bestämmelser om fördelningen av vissa kyrkliga kostnader mellan kyrkliga kommuner och kyrkofonden.

2§ Med kyrklig kommun förstås församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet som har beskattningsrätt.

Med pastorat förstås territoriellt pastorat samt, i den mån det beslutas i lag, icke-territoriellt pastorat.

Vad som sägs i denna lag om pastorat äger tillämpning även på kyrklig samfällighet som utan att vara pastorat har bildats för vården av sådana angelägenheter som avses i lagen.

Om indelning i pastorat beslutar regeringen.

3 § För kyrkofonden skall finnas en styrelse. Denna skall bestå av

Bilaga E Utkast till lagförslag jämte kommentarer SOU l98l:88

en ordförande och fem ledamöter jämte lika Ordmånga ersättare. föranden och två ledamöter jämte ersättare för dem utses av regeringen. Tre ledamöter jämte ersättare för dem utses av kyrkomötet.

Närmare bestämmelser om förvaltningen av kyrkofonden och om styrelsens uppgifter meddelas av regeringen.

4 § En kyrklig kommun kan få allmänt utjämningsbidrag från kyrkofonden i enlighet med vad som föreskrivs i 5-10 §§.

5§ Med bidragsår förstås det år under vilket allmänt utjämningsbidrag utgår.

Med skatteunderlag förstås antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut rörande taxeringen till kommunal inkomstskatt året före bidragsåret.

Med skattekraft förstås kvoten mellan den kyrkliga kommunens skatteunderlag och antalet i samma kommun kyrkobokförda invånare vid ingången av året före bidragsåret.

Med medelskattekraft förstås kvoten mellan skatteunderlaget för riket och antalet i riket kyrkobokförda invånare vid ingången av året för bidragsåret.

6§ Till en kyrklig kommun utgår allmänt utjämningsbidrag om skatteunderlaget understiger det skatteunderlag som motsvarar den tillförsäkrade skattekraften enligt 9 §. Bidraget utgår med ett belopp som motsvarar produkten av det enligt 7 § beräknade tillskottet av skatteunderlag och skattesatsen för bidragsåret.

7§ Tillskott av skatteunderlag till den kyrkliga kommunen utgör skillnaden mellan det skatteunderlag som motsvarar den tillför-

Bilaga E Utkast till lagförslag jämte kommentarer 61

säkrade skattekraften enligt 9 § och den kyrkliga kommunens skatteunderlag.

Om två eller flera församlingar ingår i ett pastorat eller en annan samfällighet, skall tillskottet av skatteunderlag utgöra summan av tillskottet till församlingarna.

Tillskott till närmaste hela tusental av skatteunderlag avrundas skattekronor varvid 500 skattekronor avrundas uppåt.

8 § För kyrkliga kommuner gäller nedan angiven skattekraft i procent av medelskattekraften som garanti.

Län Garanti: Kyrklig kommun skattekraft i procent av medelskattekraften Stockholms 106 Samtliga Uppsala 103 Samtliga Södermanlands 103 Samtliga Östergötlands 103 Samtliga Jönköpings 103 Samtliga Kronobergs 103 Samtliga Kalmar 103 Samtliga utom kyrkliga kommuner inom Mörbylånga och Borgholms kommuner 106 Samtliga kyrkliga kommuner inom Mörbylånga och Borgholms kunnuner Gotlands 109 Samtliga Blekinge 100 Samtliga Kristianstads 100 Samtliga Malmöhus 100 Samtliga Hallands 103 Samtliga Göteborgs och Bohus 103 Samtliga Älvsborgs 103 Samtliga Skaraborgs 103 Samtliga Värmlands 103 Samtliga örebro 103 Samtliga Västmanlands 103 Samtliga

62 E Utkast till kommentarer SOU L981:88 Bilaga lagförslag jämte

Län Garanti: Kyrk1ig kommun skattekraft i Procent av mede1skattekraften Kopparbergs 106 Samt1iga Gäv1eborgs 106 Samt1iga Västern0rr1ands 109 Samt1iga Jämt1ands 112 Samt1iga Västerbottens 115 Samt1iga Norrbottens 115 Kyrk1iga kommuner inom Bodens, Haparanda, Ka1ix, Lu1eå, Piteå och Ä1vsbyns kommuner 118 Kyrk1iga kommuner inom Arvidsjaurs kommun 121 Kyrk1iga kommuner inom Arjep1ogs kommun 124 Kyrk1iga kommuner inan Gä11ivare, Jokkmokks, Kiruna, Paja1a, övertorneå och Uverka1ix kommuner

9§ Med utgångspunkt i garantin en1igt 8 § beräknas år1igen den ti11försäkrade skattekraften.

Regeringen e11er myndighet som regeringen bestämmer medde1ar närmare föreskrifter om beräkningen av den ti11försäkrade skattekraften en1igt första stycket.

10§ Kyrkofondens styre1se faststä11er ti11skott av skatteunder1ag och svarar för att de kyrk1iga kommunerna senast den 25 januari bidragsåret erhå11er uppgift om ti11skottets stor1ek.

Ti11 1edning för det kyrkokommuna1a budgetarbetet ska11 kyrkofondens styre1se svara för att av de kyrk1iga kommunerna senast den 10 september året före bidragsåret erhå11er uppgift om uppskattat ti11sk0tt av skatteunder1ag.

11§ Statistiska centra1byrån faststä11er mede1skattekraften senast

l Bilaga E Utkast till lagförslag jämte komentarer 53 l l x l den 31 december året före bidragsåret.

l2 § Pastoraten skall årligen erlägga allmän kyrkoavgift till kyrkofonden. Avgiften utgår i förhållande till skatteunderlaget.

Regeringen bestämmer för varje år det öretal för skattekrona med vilket avgift skall erläggas. öretalet bestäms så att kyrkofondens inkomster såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter.

13§ Till ett pastorat utgår från kyrkofonden årligen särskilt utjämningsbidrag med dels 25 000 kr för varje inom pastoratet inrättad tjänst som församlingspräst och dels ett belopp motsvarande 80 procent av medelvärdet av de tillskott som pastoratet erhållit ur kyrkofonden åren l978-l98l.

Församlingspräst är domprost, kyrkoherde, komminister, kyrkoadjunkt eller annan präst som regeringen bestämmer.

14§ Pastorat som innehar lönetillgängar skall årligen till kyrkofonden erlägga särskild kyrkoavgift.

Pastorats lönetillgångar är löneboställen och prästlönefonder samt andelar i prästlönejordsfond och prästlönefondsfastigheter.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om beräkning av den särskilda kyrkoavgiften.

15 § Pastorat svarar för kostnad för avlöningsförmåner åt församlingspräst och kyrkomusiker.

Kostnad för avlöningsförmåner enligt första stycket bestrids i första hand från avkastningen av pastorats lönetillgångar med avdrag för särskild kyrkoavgift samt bidrag från kyrkofonden och i andra hand med församlingsskatt enligt lagen (l96l:436) om församlingsstyrelse.

Bilaga E Utkast till lagförslag jämte kommentarer 64 sou 1931:83

16 § Pastorat skall tillhandahålla ordinarie församlingspräst tjänstebostad på prästgård eller i bostadslägenhet på annan fastighet, om regeringen bestämmer det.

Kostnad för tjänstebostad bestrids av pastoratet. Tjänstebostadshyra som församlingspräst betalar tillfaller pastoratet.

17 § Kyrkofondens styrelse får inom ramen för tillgängliga medel bevilja extra Sådant bidrag kan beviljas dels utjämningsbidrag. utan ansökan i enlighet med normer som antas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av styrelsen och dels efter särskild ansökan som skall ges in till kyrkofonden senast den 31 mars året före bidragsåret.

18§ Kyrkofondens styrelse äger inskränka utbetalningen av bidrag om den sammanlagda effekten av kyrkofondens bidragsgivning kan leda till en sänkning av en kyrklig kommuns utdebitering under en av styrelsen fastställd nivå,_vi1ken dock icke får sättas högre än 20 öre över rikets medelutdebitering av församlingsskatt.

19§ Till kyrkofonden utger staten årligen i januari ersättning för prästerskapets till staten indragna tionde m m med 5 050 737 kronor.

Utöver vad som följer av 12 och 14 §§ samt i första stycket i denna paragraf tillförs kyrkofonden

1. avkastning av kyrkofondsfastighet, 2. ränta och vinst på fondens tillgångar, 3. ränta och vinst på andra kapitaltillgångar enligt regeringens bestämmande.

20 § Ur kyrkofonden bestrids

65 Bilaga E Utkast till lagförslag jämte kommentarer

_a . i 4, l3 och l7 §§ angivna kostnader, 2. sådan kostnad för avlöningsförmåner till präst som riksdagen bestämmer, 3. kostnad för pensionsförmån åt präst eller efterlevande till bestämmelser som regeringen meddelar eller enpräst enligt ligt avtal samt för försäkringsförmån som utgår för präst eller annan kyrkomusiker än skolkantor enligt statlig grupplivförsäkring, 4. förvaltningskostnad enligt riksdagens bestämande för stiftsnämnd och boställsnämnd samt för departement eller myndighet där kyrkliga frågor handläggs, 5. kostnad för ändamål som avser svenska kyrkan som trossamfund enligt normer som antas av styrelsen samt 6. annan kostnad för kyrklig verksamhet som riksdagen bestämmer.

2l § Lån ur kyrkofonden kan lämnas för åtgärd som syftar till rationalisering av driften av löneboställe eller prästlönefondsfastighet eller för sådant förvärv av jordbruksfastighet såsom löneboställe eller prästlönefondsfastighet, vilket syftar till rationalisering av det kyrkliga jordinnehavet i stiftet.

Kostnad för löneboställe eller prästlönefondsfastighet till

följd av fastighetsbildningsförrättning eller företag enligt

vattenlagen (l9l8:523),lagen (1939:608) om enskilda vägar eller anläggningslagen (l973:ll49) skall i fråga om möjlighet till lån vara likställd med kostnad för sådan rationaliseringsåtgärd som anges i första stycket.

Närmare bestämmelser om lån ur kyrkofonden meddelas av regeringen.

22 § I den mån det behövs för utlåning enligt 2l § får kyrkofonden ta upp lån.

23 § Närmare bestämmelser om utbetalning av allmänt utjämningsbidrag, särskilt utjämningsbidrag och extra utjämningsbidrag samt upp-

66 Bilaga E Utkast till lagförslag jämte kommentarer SOU ]98];88

börd av allmän kyrkoavgift och särskild meddelas kyrkoavgift av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

De ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna lag meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.

Kommentarer l § I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Detta har i jämförelse med gällande lagstiftning vidgats till att även gälla församlingar.

2§ Definitionen av begreppet kyrklig kommun förenklar den följande lagtexten. Vad som sägs om pastorat motsvarar 2 § i den nuvarande lagen.

3§ I paragrafen fastslås att en särskild styrelse skall ansvara för kyrkofondens förvaltning. Bestämmelserna innebär att styrelsen ytterst skall svara för förvaltningen av kyrkofonden, medan den direkta handläggningen av kyrkofondsärenden liksom för närvarande skall handhas av kammarkollegiet. I några av förslagets övriga paragrafer konkretiseras vissa av styrelsens arbetsuppgifter. Utredningen förutsätter att mera detaljerade regler om styrelsens uppgifter och om fondens förvaltning meddelas av regeringen.

Om en kyrkomötesreform inte genomförs, bör regeringen utse två ledamöter jämte ersättare på förslag av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och en ledamot jämte ersättare på förslag av Rikskommittên för stiftstingen. Första gången lär denna ordning få tillämpas i vart fall, eftersom ett nytt kyrkomöte inte hinner samlas i tid. En övergångsbestämmelse bör reglera denna situation.

E Utkast till jämte korrmentarer 67 Bilaga lagförslag

4-11 §§ för det aiimänna utjämningsbidra- I paragraferna anges regierna Bestämmeiserna har utformats så att de tekniskt överensget. stämmer med 2-12 §§ iagen om skatteutjämningsbidrag.

För att inte hindra samfäiiighetsbiidningar har tiii 7 § fogats av innebörd att tiiiskottet av skatteunderiag aiitid en regei skaii beräknas även då dessa ingår i samfäipå församiingarna, ligheter.

Utredningen föresiår att avrundning - 7 § - sker tiii närmaste

tusentai skattekronor.

som redan nämnts från 100 % skattekraftsgaranti. Om 8 § utgår garantin läggs på en iägre nivå, skaii samtiiga i paragrafen sänkas med samma antai procentenheter, i angivna procentsatser den mån inte en avvikeise framstår som motiverad med hänsyn tiil sänkningens regionaia effekter (jfr 7.1 och 8.6).

12 § den aiimänna kyrkoavgiften och motsvarar Paragrafen regierar om kyrkiiga kostnader. I förnärmast 10 § i den nuvarande iagen skatteunderlaget året siaget har som beräkningsunderiag angetts före Formuieringen knyter an tiii försiagets 5 § bidragsâret. där definieras som aniaiet skattekronor och skatteunderlaget skatteören taxeringsnämnds besiut rörande taxeringen eniigt tiii kommunai inkomstskatt året före bidragsåret. Bestämmeisens utformning är att se som ett förtydiigande av den nu gäiiande och innebär i sak inte något nytt. För den händeise iagregein att inte beräkna på hela det (jfr 7.1) man väijer kyrkoavgiften som är hänföriigt ti11 icke-medlemmar i svenska skatteunderiag, kyrkan, bör i paragrafen tiiiäggas att detta skatteunderiag skaii minskas med 70 %.

ska11 iiksom av regeringen. En Avgiftens öretai i dag bestämmas konsekvens av att får en styreise biir att denna kyrkofonden kommer att föresiå avgiften i stäiiet för som nu kammarkoiiegiet. Den nuvarande att avgiften inte får iagens begränsningsregei,

68 E Utkast Bilaga till lagförslag jämte kommentarer

sättas högre än 20 öre, har utredningen bedömt som obehövlig med hänsyn bl a till kyrkans representation i styrelsen. I vart fall måste gränsen höjas.

I paragrafen har vidare angetts att den allmänna kyrkoavgiften liksom för närvarande skall erläggas av pastoraten. Utredningen har pekat på (7.l) att det kan finnas fog för att i stället fördela avgiften mellan pastoraten och församlingarna.

l3§ I paragrafen behandlas det särskilda utjämningsbidraget (7.2). Vidare definieras begreppet i överensstämmelse församlingspräst med vad som gäller enligt den nuvarande lagen om kyrkliga kostnader.

l4§ I första stycket fastslås för skyldigheten pastorat som har lönetillgångar att erlägga särskild Bestämmelkyrkoavgift (7.2). ser om beräkningsgrunderna bör utfärdas av regeringen.

Andra stycket motsvarar 3 § första i den nuvarande stycket lagen Med hänsyn till att utredningen föreslår att sloboställskapital pas, har andra stycket i nämnda paragraf utgått.

15 § Liksom i den nuvarande lagens 6 § anges att pastoraten svarar för församlingsprästers och kyrkomusikers avlöningskostnader. Vidare anges att från sedan avkastningen lönetillgångar, dessa nya särskilda kyrkoavgifter dragits av, i första hand skall användas för att betala dessa löner. I den mån avkastningen därvid inte täcker dessa kostnader - vilket torde vara vanligast förekommande - skall bidragen från användas och i kyrkofonden sista hand skattemedel.

16 §

Paragrafen motsvarar helt l5 § i den nuvarande lagen om kyrkli-

ga kostnader.

E Utkast till lagförslag jämte kommentarat 69 Bilaga

l7 § I paragrafen att kyrkofondens styrelse får bevilja extra anges utjämningsbidrag (7.3). Utredningen förutsätter att bidraget delvis skall utgå automatiskt enligt vissa spärregler som kopp- las samman med själva systemet. Det bör ankomma på styrelsen formellt i första hand på regeringen men delegation förutsätts ske - att närmare fastställa dessa regler inom ramen för tillmedel. Som utredningen framhållit kan det finnas anledgängliga ning att begränsa denna automatik mera än som skett i utredningens egna beräkningar, delvis av tekniska skäl. I vart fall bör styrelsen även ges möjlighet att bevilja extra utjämningsbidrag till kyrkliga kommuner på ansökan. Det bör ankomma på styrelsen att utforma regler eller praxis för när extra bidrag skall kunna utgå. Den allmänna förutsättningen måste dock vara att det inte bara framstår som skäligt med hänsyn till den sökande kommunens ekonomiska situation utan också att önskvärda rationaliseringar och besparingar kommer till stånd.

l8 § I paragrafen anges den spärregel (7.3) som skall förhindra att utjämningssystemet möjliggör en sänkning av utdebiteringen under en nivå som styrelsen bedömer som oacceptabel. Även om det bör ankomma på styrelsen att bestämma denna nivå, finner utredningen dock lämpligt att i lagen ange en lägsta gräns som inte får underskridas av styrelsen. Denna gräns bör sättas i relation till medelutdebiteringen.

l9 § I paragrafen anges kyrkofondens inkomstkällor. Någon annan ändring i förhållande till gällande lag har inte gjorts än att den särskilda kyrkoavgiften har tagits med.

20 § Paragrafen, som anger kyrkofondens utgifter, motsvarar i väsentliga delar l2 § i den nuvarande lagen. Nya utgifter är kostnaderna för allmänt, särskilt och extra utjämningsbidrag. Vidare har punkt 5 i den nuvarande paragrafen ersatts med en ny punkt 6. Denna har delvis omarbetats för att täcka kyrkofondens kostnader för rikskyrkliga ändamål.

70 Bilaga E Utkast, till lagflüuslaç; ,jämte kommentarer

2l och 22 §§ Paragraferna motsvarar l3 och l4 §§ i nuvarande lag.

23 § I paragrafen anges att regeringen utfärdar närmare bestämmelser för lagens En nyhet i jämförelse tillämpning. med gällande lag är möjligheten för regeringen att - närmast kyrkofondens styrelsedelegera rätten att utfärda föreskrifter.

Övergångsbestämmelser Några sådana har inte avfattats av utredningen som hänvisar till vad som anförts under 7.5. Den övergångsbestämmelse till den nuvarande lagen, som avser rätt till ersättning ur kyrkofonden för byggnadsvirke, förutsätts ej få någon motsvarighet.

Bilaga F F RIKSKYRKLIG FIHAHSIERING

Stifte1sen Rikskyrk1ig finansiering 1979 och 1980 (tusenta1 kronor) Ans1ag Sökt Ans1ag

Svenska kyrkans informations-

Riksförbundet för finskspråk1igt försam1ingsarbete i Sverige 100 265 50 Riksförbundet Svensk Kyrkomusik 50 300 50 Samkristna sko1nämnden 60 62 60 Szt Lukasstifte1sen 50 150 35

*anger att bidrag även utgår ur kyrkofonden

Statens offentliga 1981 utredningar

Kronologisk förteckning

. HS 90: Hälsorisker. S. . Kooperationen i samhället. l. . HS 90: Ohälsa och värdutnyttjande. S. . Familjepensionen. S. . HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. . Familjepensionen. Sammanfattning. S. HS 90: utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta . Samhället och samlingslokalerna. Bo. arbetet. S. . Våldtäkt. Ju. Ny arbetstidslag. A. . Svenska kyrkans gudstjänst. Band 5. Kyrkliga hqndlinga Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Kn. , Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. . Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handling . Översyn av siolagen 1. Ju. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunion- aktuel . Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. liturgiska utvecklingslinjer. Kn. . Datateknik i verkstadsindustrin. l. 67. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar . Datateknik i processindustrin. l. Äktenskap och vigsel i dag - Liturgiska utecklingslinie- . lnrikesflyget under 1980-talet. K. Kn. . Närradio. U. . Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar . Raformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. Döendet, döden och begravningsgudstjänsten. Kn. . Grundlagsfrågor. Ju 69. Pris på energi. l. . Film och TV i barnens varld. U. 70. Arbete eller pensionering. A. . Industrins datorisering. A. 71. Prostitutionen i Sverige. S. . Minskat tobaksbruk. S. 72. Att aweckla en kortsiktig stödpolitik. l. . Översyn av radiolagen. U. . Landskapsinformation under 1980-talet. Bo, . Omprövning av samvetsklausulen. Kn. 74. Från hyresrätt till bostadsrätt. Bo. . Internationellt patentsamarbete IlI. H. 75. Länsrätternas målområde - administrativ tvåpartsprocesa . Sjukersättningsfrágor. S. Kn. . Tekniska hiälpmedel för handikappade. U. 76. Företagshypotek. Ju. . Socialförsäkringens datorer. S. 77. Hyresrätt 3. Ju. . Bra daghem for små barn. S. 78. Löntagarna och kapitaltillväxten 6. E. . Omsorger om vissa handikappade. S. 79. Löntagarna och kapitaltillväxten 7. E. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lag 80. Arranderätt 2. Ju. förslag, specialmotivaringar. S. 81. Skogsindustrins virkesförsörjning. I. . Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. . San hällets räddningstjänst. Kn. Jo. 83. Punkskatter och prisregleringsavgifter. Del 1. Redovisnin 29. Forskningens framtid. U. Beslut, Uppbörd, Kontroll. B. 30. Forskarutbildningens meritvarde. U. . Punktskarter och prisregleringsavgifter. Del 2, Författnings 31. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. förslag. B. . Fluor i kariesforebyggande syfte. S. 85. Äktenskapsbalk. Ju. 33. Effekter av investeringar utomlands. I. 86. för vuxna invandrare. Del 1. Övervä Svenskundervisning 34. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. ganden och förslag. A. 35. Sjukresor. S. 87. Svenskundervisning för vuxna invandrare. Del 2. Kartlägg 36. Bagravningsverksamheten. Kn. ning av nuläget. A. 37. Företags obestånd Il. B. . Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Kn. 3B. Om hets mot folkgrupp. A. 39. Svenk krigsmaterielexport. H. 40. Prisreglering mot inflation? H. 41. Prisreglering mot inflation? Bilagor l-G. H. 42. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. 43. De internationella lnvesteringarnas effekter. l. . Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. E. 45. Nya medier - text-TV, teledata. U. . Ändringar l förvaltningslagen. Ju. 47. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. . Telubaffären. Ju. 49. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. 50. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. 51. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. 52. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. 53. Stockholms kommunala styrelse. Kn. . Kooperativa företag. l. 55. Video. U. 56. Bibeln. Nya testamentet. U. 57. Djurens hälso- och sjukvård. Jo. . Samverkan vid uppgiftslämnande. B. 59. Datateknik i industriproduktionen. I.

Statens utredningar 1981 offentliga

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Jordbruksdepartementet Översyn av sjölagen 1. [8] Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28] Grundlagsfrågor. [15] Djurens hålso- och sjukvård. [57] Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] Ändringar i förvaltningslagen. [46] Handelsdepartementet Talubaffâren. [48] Internationellt patentsamarbete lll. [21] Våldtäkt. [84] Svensk krigsmaterialexpon. [39] Företagshypotek. [76] Prisregleringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40] 2. Hyresrätt 3. [77] Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6.[41]3. Prisreglering mot Arrenderätt 2. [80] inflation? Biiagor 7-12. [42] Äktenskapsbalk. [85] Socialdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Hâlso- och sjukvård inför 90-talet. 1.Hâlsorisker. [1] 2. Ohälsa och Ny arbetstidslag. [5] vårdutnyttjande. [2] 3. Hâlso- och sjukvård i internationellt Industrins datorisering. [17] perspektiv. [3] 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta Om hets mot folkgrupp. [38] arbetet. [4] Arbete eller pensionering. [70] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] SFl-kommittén. 1.Svenskundervisning förvuxna invandrare. Del Minskat tobaksbruk. [18] 1. överväganden och förslag. [86] 2. Svenskundervisning för Siukersättningsfrågor. [22] vuxna invandrare. Del 2. Kartläggning av nuläget. [87] Socialförsäkringens datorer. [24] Bra daghem för små barn. [25] 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] Bostadsdepartementet Omsorgskommittén. 2. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- Hyresgästinflvtande på målning och tapetsering. [47] slag, specialmotiveringar. [27] Samhället och samlingslokalerna. [63] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] Landskapsinformation under 1980-talet. [73] Sjukresor. [35] Från hyresrätt till bostadsrätt. [74] Pensionskommittén. 1.Familjepensionen. [61]2. Familiepensionen. Sammanfattning. [62] lndustridepartementet Prostitutionen i Sverige. [71] Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i Verkstadsindustrin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] 3. Datateknik i Kommunikationsdepartementet industriproduktionan. [59] Direktinvesteringskommittén. 1.Effekter av investeringar utomlnrikesflyget under 1980-talet. [12] lands. [33] 2. De internationella investeringarnas effekter. [43] Kooperationsutredningen. 1.Kooperativa företag. [54]2. Koope- Ekonomidepartementet rationen i samhället. [60] Löntagarna och kapitaltillvâxten. 1. Löntagarna och kapitaltill- Pris på energi. [69] växten. Slutrapport. [44] 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 6. Att aweckla en kortsiktig stödpolitik. [72] [78] 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 7. [79] Skogsindustrins virkesförsörjning. [81]

Budgetdepartementet Kommundepartementet Företags obestånd ll. [37] Översvn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Samverkan vid uppgiftslämnande. [58] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. [14] Punktskatteutredningen. 1.Punktskatter och prisregleringsavgif- [20] Omprövning av samvetsklausulen. ter. Del 1. Redovisning, Beslut. Uppbörd, Kontroll. [83] 2. Begravningsverksamheten. [36] Punktskatter och prisregleringsavgifter. Del 2. Författningsför- 1969års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken. Band 1. slag. [84] [49] 2. Dan svenska psalmboken. Band 2. [50] 3. Den svenska psalmboken. Band 3. [51]4. Den svenska psalmboken. Band 4. Utbildningsdepartementet [52] Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Stockholms kommunala styrelse. [53] Närradio. [13] 1968års kyrkohandbokskommitté. 1.Svenska kyrkans handbok. Film och TV i barnens värld. [16] Band 5. Kyrkliga handlingar. [65]2. Svenska kyrkans gudstjänst. Översyn av radiolagan. [19] Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirma- Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] tion, kommunion - aktuella liturgiska utvecklingslinjer. [66] 3. Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa- Svenska kyrkans gudtjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. Äktention. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens skap och vigsel i dag - Liturgiska utvecklingslinjer. [67] 4. meritvärde. [30] Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34] Döendet. döden och begravningsgudstjänsten. [68] Nya medier - text-TV, teledata. [45] Lånsrätternas målområde - administrativ tvåpartsprocess. [75] Video. [55] Samhällets räddningstjänst. [82] Bibeln. Nya testamentet. [56] Kyrkofondsutredningen. 1.Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. [88]

Anm. Siffrorna inom klamrner betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

i “záiöi i- P5 1

1 MH ISBN 91-38-06601-7

LiberFörlag E

ä_ ø---“ |SSN 0375-250x Allmänna Förlaget