Vissa kyrkofrågor : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

kyrkofrågor Vissa

Süüülå Delbetänkande av Kyrkoberedningen

WR

m Statens offentliga utredningar

WEBB 1993:46

w Civildepartementet

Vissa

kyrkofrågor

Delbetänkande av Kyrkoberedningen Stockholm 1993 x

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, uppdrag av Regeringskanslietsförvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst l06 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38- 3362-8 1 Stockholm 1993 ISSN 0375-250X

Till

Statsrådet och chefen för Civildepartementet

Chefen för Civildepartementet tillkallade i beslut den 18 maj 1992 en kyrkoberedning. Till ledamöteri beredningenförordnadeshovrättspresidenten Carl Axel Petri, ordförande, f.d. statsrådet Bertil Hansson fp, riksdagsledamoten Bengt Kindbom c, kontraktsadjunkten Kenneth Landelius nyd, riksdagsledamöterna Torgny Larsson s och Inger Lundberg s, f.d. förbundsdirektören Carl-Eric Lundgren s, kontraktsprosten Christina Odenberg m samt riksdagsledamöterna Eva Zetterberg v, Jan Erik Ågren kds och Göran Åstrand m. Till sakkunniga förordnades biskopen Per-Olov Ahrén, förbundsdirektören Sven Arnström, generalsekreterarenSören Ekström och expeditionschefenIngvar Paulsson. Till sekreterareförordnades hovrättsassessom Lars Friedner.

I beslut den 11 augusti 1992 förordnades rådmannenAnders Forsbäck till expert beredningen.

I beslut den 16 oktober 1992 entledigades Christina Odenberg från uppdraget som ledamot i beredningen och ersattes av godsägaren Carl Gustaf von Ehrenheim m.

Beredningen överlämnar härmed delbetänkandet Vissa kyrkofrågor. Utredningsarbetet kring frågan om anpassning av lagstiftningen om kyrkliga kommuner till 1991års kommunallaghar i första hand utförts av rådmannen Eskil Hinn. Till betänkandethar fogats tre reservationer.

Carl Axel Petri Ehrenheim Ö Bertil Hansson Carl Gustaf von Bengt Kindbom Kenneth Landelius Torgny Larsson Inger Lundberg Carl-Eric Lundgren Eva Zetterberg Jan Erik Ågren Göran Åstrand Lars F riedner

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sida

SAMMANFATTNING 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 13 . . . . . . . . . 2.2 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen 1992:300 15 . . . . . 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen 1972:704 om kyrkofull-

mäktigval, m.m. 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av förändringar i systemet för ekonomisk utjämning inom

Svenskakyrkan 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

INLEDNING 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ANPASSNING AV LAGSTIFTNINGEN OM KYRKLIGA

KOMMUNER TILL 1991 ÅRS KOMMUNALLAG 63 . . . . 4.1 Bakgrund 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Den nya kommunallagen 63 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Lagstiftningen om kyrkliga kommuner 65 . . . . . . . . 4.2 Beredningensöverväganden 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Allmänt 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Särskilda frågor 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fullmäktiges möjligheter att under löpande mandat-

period återkalla uppdrag för förtroendevalda i vissa

fall 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ekonomiska förmåner till förtroendevalda 77 . . . . . . Den kyrkokommunala kompetensregleringen 78 . . . .

Delegeringsmöjlighetema från fullmäktige till nämnder och inom nämnder . . . . . . . . . . . . . . . . . . Reglerna om fullmäktiges arbetsformer 101 . . . . . . . . Nämndorganisationen 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Frågan om ett snabbare valgenomslag 121 . . . . . . . . Jävsreglema för kyrkoradet och övriga nämnder 122 Reglerna om ekonomisk förvaltning och revision 125 i Kommunalbesvär 137 Reglerna om kallelse till kyrkostämma 140 4.2.3 Administrativa och ekonomiska konsekvenser av förslagen

DET KYRKLIGA UTJÄMNINGSSYSTEMET 143 . . . . . . . 5.1 Statskontorets undersökning 5.2 Beredningens slutsatser 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

TYSTNADSPLIKT FÖR DIAKON OCH DIAKO-

6.1 Nuvarande ordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Frågans tidigare behandling 6.3 Beredningens överväganden

KYRKOHERDES OCH BISKOPS RÄTT ATT DELTA I ARBETET I VISSA UTSKOTT M.M. 7.1 Nuvarande ordning 7.2 Frågans tidigare behandling 7.3 Beredningens överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SPECIALMOTIVERING TILL FRAMLAGDA FÖR- FATTNINGSFÖRSLAG

8.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 165 . . . . . . . . . 8.2 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen 1992:300 166 . . . . . 8.3 Förslag till lag om ändring i lagen 1972:704 kyrkofullom mäktigval, m.m. 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av förändringar i systemet för ekonomisk utjämning inom

Svenskakyrkan 196 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

RESERVATIONER 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

BILAGA

Statskontorets rapport Enklare utjâmningssystem för Svenskakyrkan

I BETÄNKANDET ANVÄNDA FÖRKORTNINGAR

anförda a.a. anfört arbete CsSkr Svenskakyrkans centralstyrelsesskrivelse till kyrkomötet Dir. kommittédirektiv departementspromemoria ERK Utredningen om ekonomi och rätt i kyrkan och följande jfr jämför Justitiedepartementet KL kommunallagen 1991:900 KM0t motion till kyrkomötet kskr. kyrkomötets skrivelse KU konstitutionsutskottet Ln kyrkomötets läronämnd Mot. motion prop. proposition RÅ Regeringsrättensårsbok ref. referat Regr: s Regeringsrättens rskr. riksdagens skrivelse sida SFS svensk författningssamling SOU statens offentliga utredningar lKL kyrkomötets första kyrkolagsutskott 2KL kyrkomötets andra kyrkolagsutskott

ll

l SAMMANFATTNING

Kyrkoberedningen har i uppdrag att se över den statliga regleringen av

ekonomi.

Svenskakyrkans ställning, organisation och Beredningensförslag skall redovisasetappvis. Beredningen har redan lagt fram vissa förslag när det gäller den kyrkliga ñnansförmögenheten.I detta betänkanderedovisas förslag i fråga om anpassning av kyrkolagens bestämmelser kyrkokomom muner till 1991års kommunallag, det kyrkliga utjämningssystemet, diakons tystnadsplikt samt kyrkoherdes och biskops ställning i vissa utskott. Beredningen återkommer till övriga frågor i ett senare betänkande.

Beträffande anpassningentill 1991 års kømmunallag föreslår beredningen att huvuddelen av de bestämmelser i kommunallagen de som avser borgerliga kommunerna skall bli tillämpliga även i fråga om kyrkokommunema, dvs. församlingar, stiftssamfálligheter och andra samfálligheter. På några punkter måstedock med hänsyn till kyrkans uppgifter och från de borgerliga kommunerna skilda uppbyggnad särskilda regler gälla för kyrkokommunema. Frågan om de kyrkliga kommunernasmöjlighet att delta i internationella missions- och biståndsprojekt föreslås bli föremål för ytterligare överväganden.

Statskontoret har beredningens uppdrag utvärderat det kyrkliga utjämningssystemet och föreslår vissa justeringar systemet. T.ex. skall av allmänt utjämningsbidrag inte längre utgå till stiftssamfálligheternaoch inte

heller skall i samma omfattning som nu stiftsbidrag från Kyrkofonden utgå till dessa. Stiftssamfállighetema föreslås i stället möjlighet att höja sin skatt med tre öre per skattekrona. Pastoratens allmänna kyrkoavgift till Kyrkofonden föreslås samtidigt bli sänkt med samma belopp. Pastoraten torde därmed kunna sänka sin skatt med detta belopp, varvid det totala skattetrycket förblir oförändrat. Vidare föreslås att den s.k. inskränkningsregeln, som innebär att ett pastorats rått till allmänt utjämningsbidrag i vissa fall minskar, skall slopas.

Tystnadspliktenför diakoner och diakonissor föreslås bli utvidgad.

Kyrkoherden är idag självskriven som ledamot i kyrkorådet. Beredningen föreslår att om kyrkorådet inrättar ett utskott, till vilket rådet delegerat beslutsrätt kyrkoherden får närvaro- och yttranderätt även i ett sådant utskott. Motsvarande bör gälla i fråga om biskopen och utskott inom stiftsstyrelsen.

2 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

2.1 Förslag till

lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap. 5 §

Den som till följd av 2 kap. l eller 2 § eller 3 kap. l § sekretesslagen 1980:100 eller någon bestämmelse,till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats. Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, kuratorer vid familjerâdgivningsbyrácr, som drivs av kommuner, landsting, församlingar eller kyrkliga samfálligheter, och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i sambanddärmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslageninte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessengäller samtycker till det.

Senaste lydelse1992:340

Rättegångsombud,biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än försvarare skyldiga att vittna i mål angående brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse två år. i Om tystnadsplikt för den som i Om tystnadsplikt för den som i Svenskakyrkans ordning har vigts Svenskakyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst till präst, diakon eller diakonissa finns föreskrifter i 36 kap. kyrko- finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen 1992:300. Den som inom lagen 1992:300. Den som inom något annat trossamfund än Sven- något annat trossamfund än Svenska kyrkan är präst eller den som ska kyrkan är präst, diakon eller i sådantsamfund intar motsvaran- diakonissa eller den som i sådant de ställning får inte höras som samfund intar motsvarande ställvittne om något som han eller hon ning får inte höras som vittne om har erfarit under bikt eller själa- något som han eller hon har erfavårdande samtal. rit under bikt eller själavårdande samtal. Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer. Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994.

2.2 Förslag till

lag om ändring i kyrkolagen 1992:300

Härigenom föreskrivs i fråga om kyrkolagen 1992:300 dels att 13 kap. 7 och 24 §§, 19 kap. 10 och 11 §§, 42 kap. 24 § samt rubrikerna närmast före 13 kap. 24 19 kap. 10 och 11 §§ och 42 kap. 24 § skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 11 kap. 2 19 §§ skall betecknas 11 kap. 6 11 och - - 13 24 §§, nuvarande 13 kap. 8 10, 16 23 och 25 40 §§ skall - - - betecknas 13 kap. 7 17 19, 21 23, 27 29, 31 35, 38, 40, 41, - - - - - 45 47 och 49 52 §§, nuvarande 17 kap. 22 33 §§ skall betecknas - - - 17 kap. 24 29 och 35 40 §§, nuvarande 19 kap. 12 16 §§ skall be- - - tecknas 19 kap. 10 -12, 20 och 21 §§, nuvarande 20 kap. 5 12 §§ skall betecknas 20 kap. 10 och 12 17 §§ samt nuvarande 22 kap. 7 § skall betecknas22 kap. 16 dels att rubrikerna närmast före ll kap. 16 och 19 §§ placeras närmast före nya nya nya 13, nya 21 och 24 §§, rubrikerna nya närmast före 13 kap. 10, 16, 17, 18, 19, 23, 25, 26, 27, 28, 31, 34 och 39 §§ placeras närmast före nya nya nya 17, nya 18, nya 19, 21, nya nya 28, nya 29, nya 31, nya 32, nya 33, 38, 45 och 51 §§, nya nya nya rubrikerna närmast före 17 kap. 22, 23, 24, 26, 29, 30, 31 och 33 §§ placeras närmast före nya 24, nya 25, 26, 28, 36, 37, nya nya nya nya nya 38 och nya 40 §§, rubrikerna närmast före 19 kap. 12, 13 och 16 §§ placeras närmast före nya 10, nya 11 och nya 21 §§, rubrikerna närmast före 20 kap. 11 och 12 §§ placeras närmast före nya nya 10, nya 12, nya 13, nya 14, nya 16 och 17 §§ samt rubriken närmast nya före 22 kap. 7 § placeras närmast före nya 16 dels att rubriken närmast före 13 kap. 2 § skall lyda Antal ledamöter och deras ersättare, rubriken närmast före nya 13 kap. 7 § skall lyda När sammanträdenaskall hållas samt rubriken närmast före 19 kap. 3 § skall lyda Budgetens innehåll,

dels att 11 kap. nya 6 nya 13, nya 18, nya 19, nya 22 och nya - 23 §§, 13 kap. nya 11 15, nya 17, nya 18, nya 19, nya 22, nya - 23, nya 29, nya 32, nya 33, nya 35, nya 38, nya 40, nya 41, nya 47, nya 49 och nya 52 §§, 14 kap. 8 15 kap. 9 16 kap. 4 17 kap. 21, nya 29, nya 35, nya 36, nya 38, nya 39 §§, 18 kap. 4 19 kap. nya 11, 12 och 21 §§, 20 kap. nya nya 10, nya 12, nya 13 nya nya och nya 17 §§, 22 kap. 1 6 och nya 16 §§, 24 kap. 6 25 kap. 8 - 36 kap. 1 42 kap. 10, 13, 17, 19, 20 22, 26 och 27 §§ samt rubrikerna närmast före 11 kap. 1 19 kap. 2 och 9 §§, 22 kap. 1 § och 42 kap. 21 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas femtio nya paragrafer, 4 kap. 2 a och 2 b §§, 11 kap. 2 5 och 12 §§, 12 kap. 9 a 13 kap. 10, 16, 20, - 24 26, 30, 36, 37, 39, 42 44 och 48 §§, 17 kap. 22, 23 och 30 34 §§, - - - 19 kap. 13 19 §§, 20 kap. 9 och 11 §§ samt 22 kap. 7 15 §§ - samt närmast före 20 kap. 6 22 kap. ll och 15 §§ samt 42 kap. 27 § nya rubriker av följande lydelse, dels att det lagen närmast i före 19 kap. 5 § skall införas en ny rubrik som skall lyda Budgetprocessen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

2 a § Föreskrifter om den kyrkokommunala organisationen under krig eller krigsfara finns i lagen 0988:97 om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.

2 b § Om rätt för kyrkliga kommuner att uppdra beslutanderätten i vissa anstallningsfrágor till en sammanslutning av kyrkliga kommuner finns det föreskrifter i

kommunala delegationslagen 1954:130.

11 kap.

Församlingsangelågenheter Församlingens befogenheter

l§

En församling får själv eller i En församling får själv eller i samverkan med andra försam- samverkan med andra församlingar sköta sina angelägenheter. lingar ha hand om sådana angelä- Med församlingsangelågenheter genheter som har anknytning till avses frågor om församlingens eller de berörda främjande av kyrkans guds- församlingarnas områdeneller till tidnstliv och undervisning samt deras medlemmar. diakoni och evangelisation, anskaffande och underhåll av lås egendom som, utan att vara byggnadstillbehör, är avseddför kyrkobyggnad,församlingshus och andra församlingslokaler eller annars för kyrkliga ändamål, anskafande och underhåll av kyrkobyggnadJörsamlingshus och andra församlingslokaler, anskaffande av lös egendom som inte är byggnadstillbehör, för kyrkligt ändamål till de byggnader och lokaler som anges i anskafande och underhåll av andra byggnader och lokaler samt någon annan mark för kyrkligt ändamål än som anges i anläggande och underhåll av begravningsplatser, om inte regeringenför särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankomma på en borgerlig kommun, samt underhåll av kyrkotomt, avlöningyötmåner för arbetstagare hosförsamlingen. Om vissa angelägenheter som ankommer på församlingarna finns särskilda föresknfler.

2 § En församling skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skälför något annat.

3 § En församling får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft som är till nackdel för medlemmarna, om det inte finns synnerliga skälfor det.

4 § Med församlingsangelägenheter enligt I § avses frågor om främjande av kyrkans gudsdänstliv och undervisning samt diakoni och evangelisation, anskaffande och underhåll av lös egendom som, utan att vara byggnadstillbeltör, är avsedd för kyrkobyggnad,församlingshusoch andra församlingslokaler eller annars för kyrkliga ändamål, anskajfande och underhåll av kyrkobyggnad,församlingshus och andra församlingslokaler, anskaffande av lös egendom som inte är byggnadstillbehör, för kyrkligt ändamål till de byggnader och lokaler som anges i anskafande och underhåll av andra byggnader och lokaler samt annan mark för kyrkligt ändamål än som anges i anläggande och underhåll av begravningsplatser, om inte regeringen för särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankommapá borgerlig kommun,samt underhåll av kyrkotomt, avlöningsfönnánerför arbetstagare hos församlingen.

5 § Om vissa angelägenheter som ankommer pä församlingarna finns det särskilda föreskrifter.

6§

2 § När en församling utgör ett När en församling utgör ett pastopastorat enförsamlingspastorat, rat enförsamlingspastorat, sköter sköter församlingen själv alla de församlingen själv alla de förförsamlingsangelägenheter som samlingsangelägenheter somanges anges i I § andra stycket. i 4 Församlingen skall också skötade angelägenheter som annars enligt denna lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

7§

3 § När flera församlingar utgör När flera församlingar utgör ett ett pastorat flerförsamlingspasto- pastorat flerförsamlingspastorat rat sköter varje församling själv sköter varje församling själv de de församlingsangelägenheter som församlingsangelägenheter som anges i I § andra stycket 1 och anges i 4§ 1 och De församlingsangelägenheter De församlingsangelägenheter som anges i 1 § andra stycket 3 som anges i 4 § 3 7 skall skötas - - 7 skall skötas av en kyrklig sam- av en kyrklig samfällighet, som fallighet, som består av samtliga består av samtliga församlingar i församlingar i pastoratet pasto- pastoratet pastoratssamfállighet. ratssamfallighet. Stiftsstyrelsen Stiftsstyrelsen får dock besluta att får dock besluta att angelägen- angelägenheternaskall skötas av heterna skall skötas av en sådan en sådankyrklig samfållighet som kyrklig samfällighet som anges i anges i 8 4 Pastoratssamfállighetenskall också sköta de angelägenhetersom annars enligt lag eller annan författning ankommer pastoratet.

8§

4 § En pastoratssamfállighetkan En pastoratssamfállighet kan också få sköta de ekonomiska också få sköta de ekonomiska församlingsangelägenheter som församlingsangelägenheter som anges i I § andra stycket l och 2 anges i 4 § l och 2 total pastototal pastoratssamfällighet. ratssamfállighet. Församlingama inom flera pas- Församlingama inom flera pastorat får bilda kyrklig samfällighet torat får bilda kyrklig samfällighet för att sköta en eller flera av de för att sköta eller flera de en av ekonomiskaförsamlingsangelägen- ekonomiskaförsamlingsangelägenheter som anges i J § andra styck- heter som anges i 4 § l 7 fler- et l 7 flerpastoratssamfállighet pastoratssamfållighet eller alla eller alla sådana angelägenheter sådanaangelägenhetertotal flertotal flerpastoratssamfällighet. pastoratssamfallighet. Sådana samfalligheter som avses i andra stycket får även bildas för angelägenheter som annars enligt lag eller annan författning ankommer på

pastoraten.

9§

5 § Överlämnas eller flera överlämnas en eller flera av de en av de ekonomiska församlingsangelä- ekonomiskaförsamlingsangelägengenheter som anges i 1 § andra heter som anges i 4 § 1 7 till en stycket l 7 till en flerpastorats- flerpastoratssamfällighet, får ändå samfällighet, får ändå en total en total pastoratssamfállighet pastoratssamfällighet bildas eller bildas eller bestå för att sköta de bestå för att sköta de återstående återstående ekonomiska församekonomiska församlingsangelä- lingsangelågenheterna. genhetema. Kyrkliga samfålligheter som Kyrkliga samfälligheter som avses i 4 § andra stycket fär inte avses i 8 § andra stycket får inte ha hand om sådanaangelägenheter ha hand om sådana angelägenheter som skall skötas av stiftssamfällig- som skall skötas av stiftssamfälligheten. heten.

12 § Föreskrifterna i 1 3 och 5 - §§ giller också de kyrkliga samfälligIuearsom avses i 706178 §§.

l3§

8 § I en församling utövas be- I en församling utövas beslutandeslutanderätten av kyrkofullmäktige rätten av kyrkofullmäktige eller på eller på kyrkostämma, om inte kyrkostäm ma, om inte något annat något annat följer av 12 följer av 17

l8§

13 § Beslut att avskaffa eller Beslut om att avskaffa eller införa om införa kyrkofullmäktige enligt 10 kyrkofullmäktige enligt 15 eller eller 11 § eller att beslutanderät- 16 § eller att beslutanderätten ten skall utövas ett direktvalt skall utövas av ett direktvalt av kyrkoråd enligt 12 § skall till- kyrkoråd enligt 17 § skall tilllämpas från och med äret efter det lämpas från och med året efter det år då val kyrkofullmäktige år då val av kyrkofullmäktige av nästa gång förrättas hela i landet. nästa gång förrättas i hela landet. Beslutet skall fattas före utgången av mars månadvalåret.

l9§

14 § Stiftsstyrelsen skall genast Stiftsstyrelsen skall genast underunderrättas beslut enligt 10 § rättas om beslut enligt 15 § andra om andra stycket och 11 stycket och 16

2l

Länsstyrelsenskall genast under- Länsstyrelsenskall genast underrättas om beslut enligt 13 rättas om beslut enligt 18

22§

17 § Kyrkofullmäktige eller Kyrkofull mäktigeeller kyrkostämkyrkostämman får uppdra man får uppdra kyrkorádet eller kyrkorådet eller någon annan någon annan nämnd att i fullmäknämnd att i fullmäktiges eller tiges eller stämmans ställe fatta stämmans ställe fatta beslut i vissa beslut i ett visst ärende eller i grupper av ärenden, om inte något vissa grupper av ärenden, om inte annat följer av lag eller annan något annat följer av lag eller författning. annan författning. Ett sådantuppdrag får inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. 1 samband med att budgeten fastställs eller anslag annars beviljas får kyrkofullmäktige eller kyrkøsrämmanuppdra åt kyrkorádet eller någon annan nämnd att genomföra en viss verksamhet inom ramen för de riktlinjer eller andra generella beslut om verksamheten som jitllmäktige eller stämman har fastställt, om inte något annat följer av lag.

23§

18 § I en pastorats- eller flerpastoratssamfállighet ankommer förvaltningen och verkställigheten kyrkorådet och övriga nämnder. Nämnderna bereder också ären- Nämnderna bereder också ärenden som skall avgöras av kyrko- den som skall avgöras av kyrkofullmäktige eller församlingsdele- fullmäktige eller församlingsdelegerade. Föreskrifterna i 16 § gerade. Föreskrifterna i 21 § andra stycket om en särskild andra stycket om en särskild beredning och 17§ första i styck- beredning och i 22 § första stycket om uppdrag att i fullmäktiges et om uppdrag att i fullmäktiges eller kyrkostämmans ställe fatta eller kyrkostämmans ställe fatta beslut i vissa frågor tillämpas beslut i vissa frågor tillämpas också i samfalligheten. också i samfálligheten.

12 kap.

9 a § Kyrkøfitllmäktige, kyrkostämman eller församlingsdelege-

rade fär återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, stämman eller delegerade, om den förtroendevalda har vägrats ansvarsfrihet, eller genom en dom som har vunnit laga kraft har dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i tvâ är eller däröver.

13 kap. 1§

I lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval, m.m. finns föreskrifter om indelning i valdistrikt, valdag, röstlängd, förrättande och avslutande av val, utseende av ersättare, samt antalet ersättare och hur dessa utses, samt förfarandet när en ledamot i fullmäktige har avgått under tjånstgöringstiden och när en ersättare har inträtt som ordinarie ledamot i fullmäktige eller av annan anledning har avgått som ersättare.

4§

För ledamöterna skall ersättare För ledamöterna i kyrkofullmäktiutses till det antal som kyrkofull- ge skall det jinnas ersättare. mäktige bestämmer. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften, av det antal platser som varje parti församlingen. Om det därvid uppkommer ett brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal. När fullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om antalet ersättare. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. Beslutarfullmäktige om ändring av antalet ersättare tillämpas 3 § andra stycket.

6§

Kyrkofullmäktige väljer bland sina Kyrkofullmäkti ge väljer bland sina ledamöter en ordförande och en ledamöter ordförande och en en eller två vice ordförande. Full eller flera vice ordförande. mäktige bestämmer tiden för Fullmäktige bestämmertiden för uppdragen. uppdragen. Till dess att valen har färrättats utövas ordförandeskapet av den som har varit ledamot längst tid. Om tvâ eller flera har varit ledamöter lika länge, har den som är äldst företräde.

9§

10 § Ordföranden utfärdar kungörelse om när kyrkofullmäktige skall sammanträda. Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet samt uppgift om de ärenden som skall behandlas. När sammanträde skall hållas första gången sedan beslutanderättenhar uppdragits fullmäktige, utfärdas kungörelsen den senast valda av ordföranden i kyrkostämman. Kungörelsen skall anslår minst en veckaföre sammanträdesdagen på församlingens anslagstavla. Den skall inom samma tid också sändas till varje ledamot och ersättare på ett lämpligt sätt.

10 § Kungörelsen skall anslås minst en veckaföre sammanträdesdagen på församlingens anslagstavla. Den skall inom samma tid ocksåsändastill varje ledamot och ersättare på ett lämpligt sätt.

ll§

Uppgift om tid och plats för Uppgift tid och plats för om sammanträdet samt, om kyrkofull- sammanträdet kyrkofullsamt, om mäktige har bestämt det, uppgift mäktige har bestämt det, uppgift om de ärenden som skall behand- om de ärenden skall behandsom las skall också minst en vecka las skall också minst en vecka före sammanträdesdageninföras i före sammanträdesdageninföras i en eller flera ortstidningar. den eller de ortstidningar som Vid sammanträdeföre december fullmäktige beslutar. månads utgång avgörs för det

följande kalenderåret i vilken eller vilka tidningar sådanatillkännagivanden skall införas. Därvid bör sådana tidningar väljas som genom sin spridning inom olika grupperavförsamlingsmedlemmar når så många möjligt. Om ett Om minst en tredjedel av de som förslag att införa uppgiften i närvarande ledamöterna begär att om viss ortstidning får minst en uppgiften skall införas i en viss en tredjedel rösterna, skall upp- ortstidning, skall uppgiften införas av giften införas i den tidningen. i den tidningen.

l2§

Om ett ärende är så brådskande Om ett ärende är så brådskande att det inte hinner kungöras det att det inte hinner kungöras det sätt föreskrivs i 10 § tredje sätt som föreskrivs i 10 § och som stycket och ll § första stycket, 11 § första stycket, skall kunskall kungörelsen med uppgift om görelsen med uppgift om ärendet ärendet anslås senast vardagen anslås senast vardagen före samföre sammanträdesdagen. Dess- manträdesdagen. Dessutom skall skall kungörelsen inom kungörelsen ett lämpligt sätt utom tid sändas till varje leda- sändas till varje ledamot och samma och ersättare ett lämpligt ersättare så, att den kan antas nä mot Sätt. dem inom samma tid.

13§

Om ledamot är förhindrad att Om en ledamot är förhindrad att en inställa sig till ett sammanträde inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i ett samman- eller att vidare delta i ett sammanträde, skall en ersättare tjänstgöra träde, skall en ersättare tjänstgöra i ledamotens ställe. Detta gäller i ledamotens ställe. också en ersättare som har kallats att tjänstgöra eller som tjänstgör i stället för ledamot. Ersättarna skall tjänstgöra enligt den ordning som har bestämts mellan ersättarna. En ersättare som har börjat tjänstgöra har dock företräde oberoende av turordning. En ersättare som avbryter tjänstgöringen på grund av jäv, får åter tjänstgöra sedan ärendet har handlagts.

14 §

Om samtliga ersättare för en Ersättarna skall tjänstgöra enligt ledamot ärförhindrade att inställa den ordning har bestämts som sig eller att vidare delta i ett mellan ersättarna. sammanträde, skall i ledamotens En ersättare som har börjat ställe den ersättare inträda som tjänstgöra har dock företräde enligt den bestämda ordningen oberoende av turordning. står i tur att tjänstgöra för den En ersättare avbryter tjänstsom ledamot som har fått första plat- göringen pá grund jäv, får åter av sen för partiet. Om en sådan tjänstgöra sedan ärendet har ersättare inte kan tjänstgöra, skall handlagts. den ersättare inträda som står i I fråga företrädesørdningen om tur att tjänstgöra för den ledamot tillämpas i övrigt deföreskrifter i som har fått den andra platsenför vallagen 1972:620 som gäller partiet och så vidare efter samma för ersättare i kommunfullmäktige. grund.

15 §

En ledamot som inställer sig under pågående sammanträdeeller till fortsatt sammanträde,har rätt att tjänstgöraockså om en ersättare har inträtt i hans ställe. En ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanträde på grund av annat hinder än jäv, får dock därefter under samma dag inte tjänstgöra vid sammanträdet.

16 § En ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanträde på grund av något annat hinder än jäv får därefter under samma dag inte tjänstgöra vid sammanträdet.

l7§

16 § Kyrkofullmäktige får handlägga ett ärende bara än hälften om mer av ledamöterna är närvarande. Fullmäktige får dock föreskriva att interpellationer och frågor får besvaras även om färre ledamöter är närvarande. Om en ledamot enligt 17 § eller Om ledamot enligt 18 § eller en 20 kap. 4 § ä: jävig i ett ärende, 20 kap. 4 § är jävig i ett ärende, får fullmäktige handlägga detta får fullmäktige handlägga detta också om antalet närvarande också antalet närvarande om

ledamöter på grund av jävet inte ledamöter på grund av jävet inte uppgår till vad föreskrivs i uppgår till vad som föreskrivs i som första stycket. första stycket.

l8§

17 § En ledamot får inte delta i En ledamot får inte delta i handhandläggningen av ett ärende som läggningen av ett ärende som personligen rör ledamoten själv personligen rör ledamoten själv eller ledamotens make, föräldrar, eller ledamotens make, sambo, barn eller syskon eller någon föräldrar, barn eller syskon eller närstående. Bestämmelser någon annan närstående.Bestämannan jäv i samband med revision melser om jäv i samband med om finns i 20 kap. 4 revision finns i 20 kap. 4

l9§

18 § Rätt att delta i överlägg- Kyrkoherden har rätt att delta i ningarna inte i besluten vid överläggningarna men inte i bemen kyrkofullmäktiges sammanträden sluten vid kyrkofullmäktiges samhar också manträden. Kyrkofullmäktige får ordföranden eller vice ord- bestämma att ocksåandra skall ha föranden i kyrkorådet samt kyrko- rätt att delta i överläggningarna herden, men inte i besluten. ordföranden eller vice 0rdföranden i någon annan nämnd eller i en beredning vid handläggningen av ett ärende som har beretts av nämnden eller beredningen och vid besvarande av interpellationer eller frågor som har framställts till ordföranden i nämnden eller beredningen, en ledamot i kyrkorädet vid besvarande av en interpellation som enligt 32 § andra stycket har överlämnats för att besvaras av honom, en revisor hos församlingen vid behandlingen av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans uppdrag avser, den som på grund av sina uppgifter har den ledande ställningen bland de anställda i församlingen, samt ledamot eller ersättare i kyr-

korddet, någon annan nämndeller beredning, om fullmäktige har beslutat det. Fullmäktige får kalla anställda hos församlingen eller särskilda sakkunniga för att meddela upplysningar vid ett sammanträde.

20 § Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revisorerna samt de anställda församlingen i är skyldiga att lämna upplysningar vid kyrkofiillmäktiges sammanträden, om fullmäktige begär det och om det intefinns något hinder mot det på grund av sekretess enligt lag.

22§

20 § Innan kyrkofullmäktige avgör ett ärende skall det ha beretts av den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör eller av en beredning som fullmäktige särskilt har utsett för ändamålet. Om ett ärende har beretts av någon annan än den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämndeneller beredningen få tillfälle att avge yttrande i ärendet innan det avgörs. Kyrkorådet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ett ärende som har beretts av någon annan än rådet. Kyrkorådet skall lägga fram förslag till beslut i ett ärende, om inte någon annan nämnd eller beredning har gjort det.

23§

21 § Kyrkofullmäktige får förrätta val utan föregåendeberedning. Beredning behövs inte heller för Beredning behövs inte heller för ärenden som avser ändring av ärenden avsägelsefrån som avser antalet ledamöter eller ersättare i uppdrag som förtroendevald. kyrkorådet eller annan nämnd eller avsägelsefrån uppdrag som ledamot eller ersättare i fitllmäktige, i rådet eller i någon annan nämnd eller som revisor eller revisorsersättare.

24 § De år då val av kyrkofull-

mäktige har förrättats i hela landet får nyvalda fullmäktige besluta om att ändra antalet ledamöter eller ersättare i kyrkorádet eller en annan nämnd utan föregående beredning.

25 § Kyrkofttllmäktige fdr behandla revisionsberättelsen utan föregående beredning. Om en förtroendevald har vågrats ansvarsfrihet, får fullmäktige också utan ytterligare beredning besluta om att den förtroendevaldesuppdrag skall återkallas enligt 12 kap. 9 a

26 § Ett brådskande ärende får avgöras trots att ärendet inte har beretts, om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.

29§

25 § Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val eller av tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet. Om bordläggning beslutas, bestämmer och tillkännager ordföranden innan sammanträdet avslutas till vilken dag ärendet skall uppskjutas.

30 § Ett bordlagt ärende skall behandlas pá kyrkofullmäktiges nästa sammanträde, om fullmäktige inte beslutar något annat.

32 §

27 § Ordföranden ansvarar för Ordföranden leder kyrkofullmäktiordningen vid sammanträdet. ges sammanträden och ansvarar för ordningen vid sammanträdena. Ordföranden får visa ut den som uppträder störande och inte rättar sig efter tillsägelse. Om det uppstår oordning som inte kan avstyras, får ordföranden

upplösa sammanträdet.

33§

28 § Ordföranden leder sam- Ordföranden skall se till att ett manträdena och föredrar ärende- ärende inte avgörs utan att Förena. Ordföranden skall se till att ett skrifterna i 9 12 §§ om kun- ärende inte avgörs utan att före- görelse och 22 § om beredning skrifterna i 10 12 §§ om kungö- har iakttagits. relse och 20 § om beredning har iakttagits. Ett brådskande ärende får dock Ett brådskande ärende får dock avgöras trots att det inte har kung- avgöras trots att det inte har kunjorts enligt föreskrifterna i 10 12 gjorts enligt nämndaföreskrifter, - §§, om samtliga närvarandeleda- om samtliga närvarandeledamöter möter beslutar det. beslutar det. Ett brådskande ärendefår också Att brådskande ärenden i vissa avgöras trots att det inte har fall får avgöras utan beredning beretts enligt föreskriften i 20 framgår av 26 om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.

35§

30 § Om omröstning begärs, Om omröstning begärs, skall den skall den genomföras efter upprop ske öppet utom i ärenden som och ske öppet utom i ärenden som avser val eller anställning av peravser val eller tillsättning av sonal. tjänst. Vid öppen omröstning får omrästningsapparat användas. Om inte något annat är särskilt föreskrivet bestäms utgången genom enkel majoritet. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst utom i ärenden som avser val eller tillsättning av tjänst. I sådana ärenden fattas beslutet genom lottning.

36 § Om inte något annat är särskilt föreskrivet bestäms utgången genom enkel majoritet.

37 § Vid lika röstetal har 0rdföranden utslagsröst. l ärenden som avser val eller anställning av personal fattas

beslutet dock genom lottning.

38§

31 § En ledamot får till ord- Interpellationer skall avse ämnen föranden i kyrkorâdet, annan som hör till kyrkofullmäktiges, en nämnd eller beredning framställa nämnds eller enfullmäktigeberedinterpellation i ämnensom hör till nings handläggning. De får dock kyrkofullmäktiges handläggning. inte avse ärenden som rör myndighetsutövning mot någon enskild.

39 § Interpellationerna skall ha ett bestämt innehåll och vara försedda med motivering. De bör ställas endast i angelägenheter av större intresse för församlingen.

40§

32 § Kyrkofullmäktige beslutar Kyrkofullmäktige beslutar utan utan föregående överläggning om föregående överläggning om en interpellation får framställas. interpellation får ställas. en Interpellationen skall vara tillgänglig för varje ledamot, innan fullmäktige fattar ett sådant beslut. Fullmäktige får besluta att ordföranden i kyrkorådetfår överlåta besvarandet av en interpellation till någon annan ledamot i rådet som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar att besvara interpellationen.

41§

33 § Om kyrkofullmäktige be- Interpellationer får ställas av slutar det, får ledamot till ledamöterna och riktas till den en ordföranden i kyrkorådet, annan förtroendevalde ordföranden i nämnd eller beredning framställa kyrkoråtlet, i en annan nämnd fråga i ämnen hör till full- eller en jitllmäktigeberedning och som mäktiges handläggning. till de förtroendevalda i övrigt som fullmäktige bestämmer samt till kyrkoherden i kyrkorådet.

42 § För att inhämta upplysningar

får ledamöterna ställa frågor. Vad som sägs i 38 och 40 41 - §§ skall då tillämpas.

43 § En fråga skall ha ett bestämt innehåll. Den får vara försedd med en kort inledandeförklaring.

44 § När en fråga besvaras,får bara den som ställer frågan och den sotn svarar delta i överläggningen.

36 § Protokollet skall för varje ärende redovisa vilka förslag och yrkanden som har lagts fram och inte tagits tillbaka, fullmäktiges beslut, och i vilken ordning ordföranden vilka reservationer som har har lagt fram förslag till beslut, anmälts mot beslutet. genomförda omröstningar och Om omröstning har ägt rum i ett hur de utfallit, ärende skall protokollet dessutom vilka beslut som fattats, för varje ärende redovisa vilka ledamöter som har i vilken ordning ordföranden deltagit i besluten och hur de har lagt fram förslag till beslut, röstat vid öppna omröstningar, hur omröstningen har utfallit, samt samt vilka reservationer som har hur ledamöterna har röstat anmälts mot besluten. vid öppen omröstning.

48 § l protokollet skall anges vilka interpellationer och frågor som har ställts och vilka interpel- Iationer och frågor som har besvarats.

37 § Protokollet skall justeras av Ett protokoll skall justeras senast ordföranden och ytterligare minst fjorton dagar efter sammanträdet två ledamöter som fullmäktige för på det sätt som kyrkofullmäktige varje gång utser bland de närva- har bestämt. rande. Justeringen skall äga rum senast fjorton dagar efter sammanträdesdagen på tid som ordföranden

bestämmer och tillkännager vid sammanträdet. Justeringen får också verkställas av fullmäktige antingen genast eller vid nästa sammanträde.

52 §

40 § Arbetsordningen skall Arbetsordningen skall alltid ininnehâlla föreskrifter om nehálla föreskrifter om skall föra ordet till 1.antalet ledamöter i kyrkofullvem som dess att en tillfällig ordförande mäktige, i 7 § har utsetts, när sammanträden skall hålsom avses utsändning av handlingar las, inför sammanträde, anmälan av hinder att delta i hinder för tjänsr- sammanträden, anmälan av göring vid sammanträde, 4. inkallande av ersättare och 4. inkallande av ersättare, deras tjänstgöring, handläggningen motioner, vem som skall föra ordet till av interpellationer och frågor, dess att en ordförande utsetts, förfarandet vid omröstning, rätten att delta i fullmäktiges samt överläggningar, 7. underrättelser val 0rd- 7. förfarandet vid omröstning, om av förande och vice ordförande i handläggningen av motioner, fullmäktige och kyrkorådet. interpellationer och frågor, samt 9. formerna för justeringen av protokollet.

14 kap. 8 §

I fråga kyrkostâmman till- I fråga om kyrkostämman tillom lämpas föreskrifterna i 12 kap. lämpas föreskrifterna i 12 kap. 12 och 13 §§ förtroendevalda 12 och 13 om förtroendevalda om 13 kap. 8 § första stycket, 9 samt 13 kap. 7§ första stycket, 8 samt § första stycket, 10, ll, 17 22 § första stycket, ll, 18 27 och - och 24 40 §§ kyrkofullmäk- 29 52 §§ om kyrkofullmäktigei - om tige församlingDärvid skall fö- församling. Därvid skall följande ljande gälla. gälla. kyrkofullmäktige och ledamot i kyrkofullmäktige Föreskrifterna om skall i stället avse kyrkostämman och röstberättigad kyrkomedlem. Kyrkostämmans sammanträden skall alltid vara offentliga. Omröstning skall sluten också i andra ärendenän ärenden om val vara eller tillsättning tjänst, någon röstberättigad kyrkomedlem begär det. av om I kyrkostämmans protokoll behöver inte redovisasvilka som har deltagit i stämman eller hur var och en har röstat vid öppen omröstning.

15 kap. 9 §

I fråga om församlingsdelegerade I fråga om församlingsdelegerade tillämpas föreskriftema i 13 kap. tillämpas föreskrifterna i 13 kap. 6 40 §§ om kyrkofullmäktige i 6 51 §§ om kyrkofullmäktige i - församling. Därvid skall följande församling. Därvid skall följande gälla. gälla. Föreskrifterna om kyrkofullmäktige och kyrkoråd skall avse församlingsdelegeradeoch samfällighetenskyrkoråd. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås samfällighetens anslagstavla. När sammanträdemed delegeradeskall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdet av ordföranden i kyrkofullmäktige i den församling i samfälligheten som har flest röstberättigadekyrkomedlemmar. Om fullmäktige inte finns i denna församling, utfärdas kungörelsen av ordföranden i församlingens kyrkoståmma. 4. Rätt för ordföranden eller vice ordföranden i en församlings kyrkoråd att delta i delegeradesöverläggningar men inte i beslutenföreligger bara vid handläggning av ärenden som angår församlingen särskilt. Om samfälligheten omfattar församlingar i flera pastorat tillkommer rätten för en kyrkoherde att delta i överläggningarnabara den kyrkoherde domkapitsom let utser.

16 kap. 4 §

I fråga om kyrkofullmäktige i I fråga om kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet tillämpas kyrklig samfällighet tillämpas föreslcriftema i 13 kap. 5 40 §§ föreskrifterna i 13 kap. 5 5] §§ - om kyrkofullmäktige i församling. om kyrkofullmäktigei församling. Därvid skall följande gälla. Därvid skall följande gälla. Föreskrifterna om kyrkoråd skall avse samfällighetenskyrkoråd. 2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås samfällighetens anslagstavla. När sammanträde med fullmäktige skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdet av den ordförande i 15 kap. 9 § som anges 4. Om samtliga ersättare för en ledamot i fullmäktige är förhindrade att inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i ett sammanträde inträder i ledamotens ställe den ersättare som enligt den för ersättarna bestämdaordningen står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet i församlingen eller i en sådan grupp av församlingar som avses i 4 § lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval, m.m. Om en sådanersättare inte kan tjänstgöra, inträder den ersättare står som i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma grund. Om ett partis samtliga ersättare är

förhindrade att en i ledamots ställe inställa sig till ett sammanträdeeller att vidare delta i sammanträdet, inträder en ersättare som har utsetts för partiet ien församling eller grupp av församlingar efter den grund som nyss annan har sagts. Därvid har den ersättare företräde som har utsetts i den församling eller grupp av församlingar där partiets röstetal är högst. Rätt för ordföranden eller vice ordföranden i en församlings kyrkoråd att delta i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten föreligger bara vid handläggning av ärenden som angår församlingen särskilt. Om samtälligheten omfattar församlingar i flera pastorat, tillkommer rätten för kyrkoherde att delta i överläggningarna bara den kyrkoherde som domkapitlet utser.

17 kap. 21 §

En ledamot eller någon annan Den som är jävig i-ett ärende hos skall handlägga ärenden hos kyrkorådet far inte delta i eller som kyrkorådet får inte delta i eller närvara vid handläggningen av närvara vid handläggningen av ett ärendet. ärende som personligen rör honom själv eller hans maka, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående.

22 § En förtroendevald eller en anställd hos församlingen är jävig, om saken angår honom själv eller hans make, sambo, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skadaför honom själv eller någon närstående, han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång, han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i saken, eller det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.

23 § Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse. Jäv enligt 22 § 4 skall inte anses föreligga enbart på grund av att den som handlägger ett ärende tidigare har deltagit i handläggningen av ärendet høs en annan nämnd.

29§

27 § Om kyrkofullmäktige eller Kyrkorådet får uppdra ett utkyrkostâmman beslutar det, får skott, en ledamot eller ersättare kyrkorådet uppdra en särskild eller en anställd hos församavdelning, bestående av ledamöter lingen att besluta rådets vägnar och ersättare i rådet, åt en leda- i ett visst ärende eller vissa grupmot eller ersättare eller åt en per av ärenden, dock inte defall i tjänsteman hos församlingen att som avses i 30 på rådets vägnar besluta i vissa grupper av ärenden. Dessa ärendegrupper skall anges i reglementet eller särskilda beslut. Framställningar eller yttranden till jitllmälaige eller stämman, liksom yttranden med anledning av att rådets beslut har överklagats, får dock beslutas bara av rådet samfällt. Beslut som fattas med stöd av uppdrag enligt första stycket skall anmälastill rådet, som bestämmer pd vilket satt detta skall ske.

30 § I följande slag av ärenden fâr beslutanderätten inte delegeras: ärenden som avser verksamhetensmål, inriktning, omfattning eller kvalitet, framställningar eller yttranden till kyrkofullmäktige eller kyrkostämman liksom yttranden med anledning av att beslut av kyrkorddet i dess helhet eller av fullmäktige eller stämman har överklagats,

ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskafenhet eller annars av större vikt, och vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.

31 § Beslut som har fattats tried städ av uppdrag enligt 29 § skall anmälas till kyrkorádet, som bestämmer i vilken ordning detta skall ske.

32 § Kyrkorådet får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som rådet utsett att besluta på dess vägnar i ärenden som är så brådskande, att rådets avgörande inte kan avvaktas. Sådana beslut skall anmälas vid rådets nästa sammanträde.

33 § Om kyrkorådet med städ av 29 § uppdrar att fatta beslut dt någon som har en ledande ställning inom församlingen, får rådet överlåta åt denne att i sin tur uppdra åt någon annan inom jörsamlingen att besluta i stället. Sådana beslut skall anmälas till den som har delegerat.

34 § Om kyrkorádet med stöd av 29 § uppdrar åt en anställd att besluta på rådets vägnar, får rådet uppställa villkor som innebär att de som utnyttjar rådets tjänster skall ges tillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig, innan beslut fattas. Kyrkorädet får också föreskriva att en anställd får fatta beslut endast om företrädare för dem som utnyttjar rådets tjänster har tillstyrkt beslutet.

35 §

28 ä Föreskrifterna i 26 och 27 Föreskrifterna i 28 34 §§ till- - §§ tillämpas också direktvalda lämpas också på direktvalda kyrkyrkoråd. Därvid skall dock vad koråd. Därvid skall dock vad som som sägs om kyrkofullmäktige sägs om kyrkofullmäktige eller eller kyrkostämman i stället avse kyrkostämman i stället avse kyrkyrkorådet. korädet.

36 §

29 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman tillsätter nämnder för den förvaltning och verkställighet som enligt särskilda författningar ankommer på dessa. För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i författningarna. För förvaltning och verkställig- För förvaltning och verkställighet het i övrigt får fullmäktige eller iövrigt får fullmäktige eller stämstämman tillsätta de nämnder som man tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöter och ersättare i behövs. Ledamöter och ersättare i sådananämnder väljs av fullmâk- sådana nämnder väljs av fullmäktige eller stämman till det antal tige eller stämman till det antal som fullmäktige eller stämman som fullmäktige eller stämman bestämmer. För dessa nämnder bestämmer. För dessa nämnder tillämpas föreskrifterna om kyrko- tillämpas föreskrifterna kyrkoom rådet i 6 § tredje stycket, 12 23 rådet i 6 § tredje stycket, 12 25 - - §§, 24 § tredje stycket och 25 §§, 26 § tredje stycket och 27 - - 27 §§. 34 §§.

38§

31 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får besluta att en ledamot eller en ersättare i fullmäktige, kyrkorådet, någon annan nämnd eller beredning får närvara vid rådets eller någon nämnds sammanträden,också annan om han inte är ledamot eller ersättare i rådet eller nämnden, och delta i överläggningarna men inte i besluten samt sin mening antecknad i protokollet. Kyrkoherden eller någon annan präst som avses i 5 § andra stycket har dock alltid rätt att närvara och delta i överläggningarna. Om kyrkorádet har uppdragit åt ett sådant utskott som avses i 29 § att besluta i ett visst ärende eller vissa grupper av ärenden har kyrkoherden eller någon annan präst som avses i 5 § andra stycket alltid rätt att närvara och delta i överläggningen när sådana ärenden behandlas.

39 §

församling be- Ien församling där beslutanderät- 32 § I en där slutanderätten utövas av ett di- ten utövas av ett direktvalt kyrkorektvalt kyrkoräd tillämpas före- råd tillämpas föreskrifterna i 38 § skrifterna i 31 § första stycket. första stycket. Därvid skall dock Därvid skall dock vad som sägs vad som sägs om kyrkofullmäktikyrkofullmäktige och kyrko- ge och kyrkostämma i stället avse om stämma i stället avse kyrkofull- kyrkofullmäktige i den samfälligmäktige i den samfallighet i vilken het i vilken församlingen ingår. församlingen ingår.

18 kap. 4 §

Följande föreskrifter i denna lag om kyrkoråd m.m. i församling tillämpas på kyrkoråd och övriga nämnder i kyrkliga samfälligheter: 17 kap. 11 13 §§ om valperiodens längd m.m., - 17 kap. 14 § första stycket och 15 § om ordförandeskapet, 17 kap. 16 § om när sammanträdena skall hållas, 17 kap. 17 och 18 §§ om kallelse till sammanträdena, 17 kap. 19 § om ersättarnas tjänstgöring, 17 kap. 20 § om beslutsförhet, 17 kap. 21 § jäv, 17 kap. 21 23 §§ om jäv, om - 17 kap. 22 § om ärendenas 17 kap. 24 § om ärendenas avgörande och protokollet, avgörande och protokollet, 17 kap. 23 § framställningar 17 kap. 25 § om framställningar om till kyrkorådet m.m., till kyrkorådet m.m., 17 kap. 26 och 27 §§ om regle- 17 kap. 28 34 §§ om regle- mente och delegering, mente och delegering, 17 kap. 29 § tillsättning av 17 kap. 36 § om tillsättning av om nämnder, nämnder, 17 kap. 30§ handläggningen 17 kap. 37§ om handläggningen om vissa ärenden, av vissa ärenden, av 17 kap. 31 § närvarorätt vid 17 kap. 38 § om närvarorätt vid om sammanträdena m.m. sammanträdena m.m. Därvid skall följande gälla: Föreskrifterna församling och kyrkofullmäktige skall avse om samfälligheten och dess fullmäktige eller församlingsdelegerade. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås samfällighetens anslagstavla. Samfällighetens kyrkoråd skall underrätta församlingarna om frågor av större ekonomisk betydelse. Kyrkorâdet får infordra yttranden och upplysningar från församlingarnas kyrkorâd, när det behövs för att rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter. Samfällighetens kyrkoråd får, om inte samfällighetens fullmäktige eller

församlingsdelegerade beslutar något annat, uppdra kyrkorådet eller någon annan nämnd i en församling eller ett för församlingarna i ett pastorat gemensamt kyrkoråd att verkställa beslut av samfállighetens fullmäktige eller församlingsdelegeradeeller att förvalta anslag som enligt fastställd budget eller särskilt beslut blivit anvisat församlingen. Samfállighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade får ge samfallighetenskyrkoråd en annan benämning än kyrkoråd.

19 kap.

Hur egendomenförvaltas Mål för den ekonomiskaförvaltningen

1§

Församlingens egendom bör for- Församlingen skall ha en god valtas så attförmögenheten inte ekonomiskhushållning i sin verkminskas. samhet.

Hur medelsbehovettäcks Medelsforvaltttingrett

2§

Församlingens medelsbehovskall Församlingen skal förvalta sina täckas med skatt, om det intefylls medel på ett sådant sålt krav att på något annat sätt. på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses. Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall meddela närmare föreskrifter om medelsforvaltningen.

4§

Budgetenskall, med utgångspunkt Budgeten skall innehålla en plan i ställningen enligt de avslutade för verksamheten och ekonomin räkenskapernaför åretföre det år under budgetåret. då budgeten upprättar, innehålla I planen skall skattesatsenoch en plan för ekonomin under bud- anslagen anges. Av planen skall getåret. det vidare framgå hur utgifterna I planen skall redovisas de an- skall finansieras och hur den slag som skall anvisas och tack- ekonomiska ställningen beräknas ningen av medelsbehovet med vara vid budgetåretsslut. angivande av skattesatsen. Budgeten skall också innehålla en plan för ekonominför en pe-

riod av tre år. Budgetåret skall därvid alltid vara periodensförsta år.

Anslagsbeslut Utgiftsbeslut under budgetåret

9§

anslag skall också Om kyrkofullmäktige eller kyrko- Beslut om innefatta anvisning av medel för stämman beslutar om en utgift att täcka anslaget. under löpande budgetår, skall Kyrkofidlmäktige eller kyrko- beslutet innefatta också anvisning stämman kan besluta att ett sär- om hur utgiften skall finansieras. skilt anslag, som inte förbrukas under det år för vilket det har beviljats, får användasför samma ändamål under det följande året. Ett sådant beslut får därefter fattas för ett är i sänder.

l1§

13 § Kyrkorådet skall fortlöpan- Kyrkorådet och övriga nämnder de föra räkenskaperöver de medel skall fortlöpande föra räkenskaper som det förvaltar. över de medel som de förvaltar. Andra nämnder som förvaltar Kyrkoradet bestämmer när medel skall föra räkenskaper övriga nämnder senast till rådet enligt kyrkorádets föreskrifter. De skall redovisa sin medelsförvaltskall också varje år lämna en ning under föregående budgetår. redovisning till rådet för sin medelsförvaltning under föregående budgetår inom den tid som rådet bestämmer.

l2§

14 § När kyrkorådet har fått När kyrkorådet har fått övriga övriga nämnders redovisningar, nämnders redovisningar, skall skall rådet sammanfatta och av- rådet avsluta räkenskapema med sluta räkenskapema inom den tid ett ärsbøkslut och sammanfatta som kyrkofullmäktige eller kyrko- detta i en årsredovisning. stämman bestämmer. Gemensamma kyrkoråd skall varje år senast den 31 mars lämna redovisning till de församlingar som har utsett rådet.

13 § I årsredovisningen skall

upplysning lämnas om utfallet av verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska ställningen vid årets slut. Upplysning skall också lämnas om borgensförbindelser och övriga ansvarsförbittdelser. Årsredovisningen skall också omfatta sådan kyrkokommunal verksamhet som bedrivs form i av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening eller handelsbolag.

14 § Årsredovisningen skall upprättas med iakttagande av god redo

15 § Årsredovisningen skall lämnas över till kyrkofullmäktige eller kyrkostämman och revisorerna snarast möjligt och senast den I juni året efter det år som redovisningen avser.

16 § Årsredovisningen skall godkännas av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman. Det bär inte ske innan kyrkofullmäktige eller kyrkostämman enligt 20 kap. 14 § andra stycket beslutat om ansvarsfrihet skall beviljas eller vägras.

17 § Årsredovisningen skall hållas tillgänglig för allmänheten från och med kungörandet av det sammanträdemed kyrkofullmäktige eller kyrkostämman då årsredovisningen skall godkännas. Den plats där årsredovisningen hålls tillgänglig skall anges i kungorelsen.

18 § Kyrkofitllmäktige eller kyrkostämman får bestämma att allmänhetenfår ställa frågor om årsredovisningen vid ett samman-

träde medfixllmäktige eller stämman.

19 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall meddela närmare föreskrifter om redovisningen.

21§

16 § I fråga om kyrkliga sam- I fråga om kyrkliga samfálligheter falligheter tillämpas 1 15 §§. tillämpas l 20 §§. Därvid skall - - Därvid skall följande gälla. följande gälla. Föreskrifterna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess kyrkoråd och övriga nämnder skall i stället avse samtällighetens kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade samt dess kyrkoråd och övriga nämnder. Församlingamas kyrkoråd skall lämna sina särskilda förslag om anslag för det nästföljande året till samfallighetens kyrkoråd, som bestämmer när detta skall ske.

20 kap. 1 §

Nyvalda kyrkofullmäktige eller Under de år då val av kyrkofullkyrkostämman väljer under är då mäktige har förrättats i hela landet val av kyrkofullmäktige har för- skall nyvalda fullmäktige eller rättats i hela landet tre eller flera kyrkostämman välja revisorer och revisorer samt minst lika många revisorsersättare för granskning av revisorsersättare Rir granskning av verksamhetenunder de tre följande tre följande årens verksamhet. de åren. Fullmäktige eller stämman får Om val till kyrkojizllmäktige har därvid välja revisorer och revi- upphävts och omval har ägt rum sorsersättare för granskning av en eller om rättelse har vidtagits viss eller vissa nämnders verksam- genom förnyad sammanräkning het. Antalet revisorer och revi- och mandatfördelningen mellan sorsersättare för varje nämnd partierna därvid har ändrats, nämnder skall dock upphör uppdragen för revisorerna eller grupp av vara minst tre. och revisorsersättarna tvâ månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktige förrätta nytt val av revisorer och revisorsersättare för återstoden av tjänstgöringstiden.

2§

Om val till kyrkofullmäktige har Vid en samlad revision av hela upphävts och omval har ägt rum verksamheten skall minst tre revieller om rättelse har vidtagits och lika många ersättare sorer genom förnyad sammanräkning väljas. och mandaqördelningen mellan Vid en särskild revision för partierna därvid har ändrats, granskning viss eller vissa av en upphör uppdragenför revisorerna nämnders verksamhetskall minst och revisorsersättarna två måna- tre revisorer och lika många der efter det att omvalet eller ersättare väljas för varje nämnd sammanräkningen har avslutats. eller grupp av nämnder. När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktigeförrätta nytt val av revisorer och revisorsersättare för återstoden av tjänstgöringstiden.

4§

Den som är ledamot eller ersätta- Den som är redovisningsskyldig re i kyrkorådet eller annars är till församlingen får inte redovisningsskyldig till församlingen får inte vara revisor eller revisorsersättareför granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten, delta i val av revisor eller revisorsersättareför granskning sådan av verksamhet, eller delta i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksamheten. Föreskrifterna i första stycket Föreskrifterna i första stycket gäller också make, föräldrar, gäller också make, sambo, förbam, syskon eller någon annan äldrar, bam, syskon eller någon närstående till den redovisnings- annan närståendetill den redovisskyldige. ningsskyldige. Ordföranden och vice ordförandena i kyrkorådet eller i någon annan nämnd fdr dock delta i kyrkofullmäktiges överläggningar, när revisionsberättelsen över verksamheten inom den egna nämnden behandlas. Vad som nu har sagts gäller också om de inte är ledamöter i fullmäktige.

5 § Trots föreskrifterna i 4 § får enskilda ledamöter i kyrkojitllmäktige mot vilka anmärkning kan

riktas enligt 13 delta i § fullmäktiges överläggningar, när revisionsberättelsen över den verksamhet som de har ansvarat för behandlas. Ordföranden och vice ordförandena i kyrkorådet eller i någon annan nämnd får också delta i kyrkoâtllmäktiges överläggningar, när verksamhet inom den egna nämnden behandlas. Vad som nu har sagts gäller också om de inte är ledamöter i jitllmäktige.

Revisorernas ställning

6 § Varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt.

7§

5 § Revisorerna skall granska Revisorerna granskar i den omkyrkorâdets och övriga nämnders fattning som följer av god reviverksamhet. sionssed all verksamhet som bedrivs inom kyrkorådets och övriga nämnders verksamhetsområden. Revisorerna prövar om verksamhetenhar skötts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskapema är rättvisande och den kontroll som har utövats inom nämnderna är om tillräcklig. Vad som har sagts om nämnder gäller också beredningar.

8 § Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild i andra fall än när handläggningenav sådana ärenden har vållat församlingen ekonomisk förlust eller när granskningen sker från allmänna synpunkter.

9 § Vad som sägs om nämnder i 7 § gäller också beredningar.

l0§

6 § En revisor har rätt att av en Kyrkorädet och övriga nämnder nämnd eller en beredning få de samt de anställda är skyldiga att uppgrjier och upplysningar som lämna revisorerna deupplysningar behövs för revisionsarbetet. som behövs för revisionsarbetet. En revisor far när som helst De skall också ge revisorerna inventera de tillgångar som en tillfälle att när som helst inventera nämnd har hand om samt ta del av de tillgångar kyrkorâdet och som räkenskaperoch andra handlingar de övriga nämndernahar handom som berör nämndensverksamhet. och ta del av de räkenskaperoch andrahandlingar som berör kyrkorädets och övriga nämndersverksamhet.

11 § Vad som sägs om nämnden 10 § gäller också beredningar.

l2§

7 § Revisorerna svarar själva för den förvaltning som har sambandmed revisionsuppdraget, om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte bestämmer något annat. Beslut som revisorerna fattar Beslut som revisorerna fattar angående förvaltningen skall tas angående förvaltningen skall tas upp i protokoll. Föreskrifterna i upp i protokoll. Föreskrifterna i 17 kap. 22§ om justering 17 kap. 24§ justering av om av protokoll och tillkännagivande om protokoll och tillkännagivande om justeringen tillämpas också på justeringen tillämpas också på revisorernas protokoll. revisorernas protokoll.

13§

8 § Revisorerna skall varje år Revisorerna skall varje år till till kyrkofullmäktige eller kyrko- kyrkofullmäktige eller kyrkostämstämman avge en berättelse med man avge en berättelsemed redoredogörelse för resultatet av den görelse för resultatet den reviav revision som avser verksamheten sion verksamheten sorn avser under det föregåendeåret. under det föregående budgetåret. Av berättelsen skall framgå om det finns någon anmärkning på den granskade verksamheten eller inte. Om anmärkning framställs, skall anledningen till den anges i berättelsen. Anmärkningar fâr riktas mot kyrkoráder, övriga nämnder och beredningar, samt de enskilda ledamöterna i sådana organ.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett särskilt uttalande i frågan huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller inte.

17 §

12 § I fråga kyrkliga sam- Ifråga om kyrkliga samfálligheter om fälligheter tillämpas l 11 §§. tillämpas l 16 §§. Därvid skall - - Därvid skall följande gälla. följande gälla. Föreskrifterna församlingens kyrkofullmäktige samt om dess om kyrkoråd och övriga nämnder skall i stället avse samfällighetens kyrkofullmäktige eller dess församlingsdelegerade samt dess kyrkoråd och övriga nämnder. Församlingskyrkoråd som förvaltar medel för samfällighetens räkning skall varje år avge redovisning för sin förvaltning under det föregående kalenderåret. Redovisningen skall lämnas till samfallighetens kyrkoråd som bestämmernär detta skall ske.

22 kap.

Hur överklagar beslut av Tillämpningsomrdde man församling

1 §

Kyrkojullmäktiges ellerkyrkostäm- Varje person som är medlem i en beslut får, inte något territoriell församling eller i en mans om annat är särskilt föreskrivet, icke-territoriell församling harrätt överklagas hos kammarrätten. att få lagligheten av församlingens Överklagandet får grundas bara beslut prövad genom att överklaga på omständigheter som innebär att dem hos kammarrätten. beslutet inte har tillkommit laga ordning, stár i strid mot lag eller annan författning, pd något annat sätt överskrider kyrkojitllmäktiges eller kyrkostämmans befogenhet, kränker klagandens enskilda rätt, eller annars vilar på orättvis grund. Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till kammarrätten inom tre veckor från den dag då justeringen av det protokoll

som fördes över beslutettillkännagavs på församlingens anslagstavla. Omskrivelsenföre överklagandetidensutgång har kommit in till församlingen, skall överklagandet ändå prövas. I skrivelsen skall anges det beslut som överklagas och de omständigheter på vilka överklagandet grundas. Klaganden får inte anföra någon ny omständighet till grund för överklagandet efter överklagandetidensutgång.

2§

[fråga om överklagande av beslut Följande beslutfår överklagas: av kyrkorâdet eller någon annan kyrkofullmäktige: eller kyrnämnd skall föreskrifterna i I § kostämmansbeslut, tillämpas, om inte något annat är beslut kyrkorådet eller av en särskilt föreskrivet. Beslut av rent annan nämnd, om beslutet inte är förberedande eller rent verkstäl- av rent förberedande eller rent lande art får inte överklagas. verkställande art, samt Föreskrtftenta i första stycket sådana beslut revisorerna av gäller också beslut som har fattats som avses i 20 kap. 12 § andra med stöd av uppdrag enligt 17 stycket. kap. 27 [fråga om beslut som inte har protokollförts särskilt, räknasöverklagandetidenfrån den dag då justeringen av det protokoll som fördes vid det sammanträde med kyrkorådet eller nämnden då beslutet anmäldes tillkännagavs på anslagstavlan. Föreskrifterna i första stycket gäller också fråga i om överklagande av sådant beslut av revisorerna som avses i 20 kap. 7 § andra stycket.

3§

Beslut enligt I och 2 §§fdr över- Föreskrtfiertta i detta kapitel klagas, ifråga om en territoriell gäller inte det i lag eller om församling, av den som är folk- författning finns särskilda annan bokförd där och, i fråga om en föreskrifter överklagande. om icke-territoriell församling, av den

som är medlem.

Hur besluten överklagas

4§

Kammarrätten skall inhämta Ett beslut överklagas skriftligt. stiftsstyrelsens yttrande över över- l sina klagomål skall klaganden klagandet, det behövs. ange vilket beslut som överklagas om Vid tillämpning förvaltnings- och de omständigheter som han av processlagen 1971:291 anses stöder sitt överklagande på. församlingen som part. Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen får inte gälla sådan brist i skrivelsen med överklagandet som består i att denna inte anger den eller de omständigheter på vilka överklagandet grundas. Föreskriften i 29 §förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluta till det bättre för enskild tillämpas inte.

5§

Beslut kammarrätten som har Klagomålen skall ges in till kamav gått klaganden emot får överkla- marrätten. gas bara av denne. Ett beslut, varigenom kammarrätten har bifallit ett överklagande eller förbjudit att det överklagade beslutet verkställs, får överklagas av församlingen och av den som är folkbokförd i församlingen.

Klagotid

6§

Om ett beslut har upphävts Klagomålen skall ha kommit in till genom ett avgörande har vunnit laga kammarrätten inom tre veckor som kraft och beslutet redan har från den dag då det tillkännagavs om verkställts, skall det organ som på församlingens anslagstavla att har fattat beslutet till att verk protokollet över beslutetjusterats. se ställigheten rättas om detta är Anslaget om protokollsjustering-

möjligt. en måste vara uppsatt på anslagstavlan under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.

7 § Om klagomålenföre klagotidens utgång har kommit in till församlingen i stället för till kammarrätten, skall överklagandet ändå prövas.

Grunder för laglighetsprövningen

8 § Ett överklagat beslut skall upphävas, om det inte har tillkommit i laga ordning, beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhetför församlingen, det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller beslutet strider mot lag eller annan författning. Något annat beslut får inte sättas i det överklagade beslutets ställe.

9 § Om ett fel har saknat betydelse för ärendets utgång, behöver beslutetinte upphävas.Detsamma gäller om beslutet har kommit att förlora sin betydelse till följd av senare inträffade förhållanden.

10 § Vid prövningen av överklagandet får inte beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden har hänvisat till före klagotidens utgång.

Processuellafrågor

11 § Vid tillämpningen av förvaltningsprøcesslagen1971:291

skallförsamlingen ansessom part. Kammarrätten skall inhämta stiftsstyrelsens yttrande över överklagandet, om det behövs.

12 § Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprøcesslagen 1971:291 får inte gälla sådana brister i skrivelsen med överklagandet som består i att denna inte anger den eller de omständigheter på vilka klaganden stöder sitt överklagande. Föreskriften i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluta till det bättre för enskild skall inte tillämpas.

13 § Föreskrifter om hur kammarrättens beslut överklagas hos regeringsrätten finns i förvaltningsprocesslagen 1971:291.

14 § Om kammarrättens beslut har gått klaganden emot, får bara klaganden själv överklaga beslutet. Om kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verkställs, får kammarrättens beslut överklagas av församlingen och av de personer som anges i 1§.

Rättelse av verkställighet

15 § Om ett beslut har upphävts genom ett avgörande som har vunnit laga kraft och om beslutet redan har verkställts, skall det organ som har fattat beslutet se till att verkställigheten rättas iden utsträckning det är möjligt.

16 §

7 § I fråga om överklagande av I fråga om överklagande beslut av beslut av församlingsdelegerade, av församlingsdelegerade,kyrkokyrkofullmäktige,kyrkorådeteller fullmäktige, kyrkorådet eller någon annan nämnd i en kyrklig någon annan nämnd i kyrklig en samfällighet tillämpas 1 6 §§, samfällighet tillämpas 1 15 §§, - om inte något annat är särskilt om inte något annat är särskilt föreskrivet. föreskrivet. Beslut får överklagas också av en församling som ingår i samfálligheten.

24 kap. 6 §

Beträffande stiftsfullmäktige till- Beträffande stiftsfullmäktige tilllämpas föreskrifterna i 12 kap. 8 lämpas föreskrifterna i 12 kap. 8 13 §§ om förtroendevalda samt 13 §§ om förtroendevalda samt - - 13 kap. 6 40 §§ om kyrkofull- 13 kap. 6 52 §§ kyrkofull- - - om mäktige i församling. Därvid skall mäktige i församling. Därvid skall följande gälla. följande gälla. Föreskrifterna om kyrkoråd skall avse stiftsstyrelsen. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås stiftssamfállighetens anslagstavla. Om ersättarenför en ledamot i fullmäktige är förhindrad att inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i ett sammanträde, inträder i ledamotensställe den ersättare som enligt den ordning som har bestämtsför ersättarna står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet i valkretsen. Om en sådan ersättare inte kan tjänstgöra, inträder den ersättare som står i tur att tjänstgöra för den ledamot har som fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma grund. Om ett partis samtliga ersättare är förhindrade att i en ledamots ställe inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i sammanträdet, inträder en ersättare som har utsetts för partiet i en annan valkrets efter den grund som nyss har sagts. Därvid har den ersättare företräde som har utsetts i den valkrets där partiets röstetal är högst. 4. Rätt att delta i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten har de personer som anges i 4 § tredje stycket, - - ledamöterna i stiftsstyrelsen och en ordförande eller en vice ordförande i någon annan nämnd eller i en beredning vid handläggningen av ärenden som har beretts av nämnden eller beredningen och vid besvärande inav terpellationer eller frågor som har framställts till ordföranden vid behandlingen av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans uppdrag avser, - en revisor hos stiftssamfälligheten vid behandlingen av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans uppdrag avser, - ordföranden eller vice ordföranden i församlings eller kyrklig samfällig-

hets kyrkoråd i ärenden som rör församlingen eller den kyrkliga samfälligheten särskilt, eller anställda hos stiftssamfälligheten eller särskilda sakkunniga som stifts- fullmäktige har kallat för att meddela upplysningar vid sammanträdet. 5. Det år då val av kyrkofullmäktige har ägt rum i hela landet förrättas val till de befattningar inom samfälligheten som blir lediga vid årets slut av de nyvalda stiftsfullmäktige vid ett sammanträde snarast efter valperiodens början. Dessa förrättar också andra val som ankommer på stiftsfullmäktige och tid efter utgången av det nämnda året. avser

25 kap. 8 §

Följande föreskrifter i denna lag om kyrkoråd m.m. i församling tillämpas stiftsstyrelsen och andra nämnder än egendomsnämnden: 12 kap. 8 och 9 §§ om uppdra- 12 kap. 8 9 a §§ om uppdra- gets upphörande, gets upphörande, 12 kap. 10 § om ledighet från anställning, 12 kap. 11 § första stycket om ekonomiska förmåner, 12 kap. 12 § om omröstning, 12 kap. 13 § om reservation, 17 kap. 12 och 13 §§ uppdragets upphörandenär valet har upphävts om och om verkan av ledamots avgång, 17 kap. 16 § om när sammanträdena skall hållas, 17 kap. 17 och 18 §§ om kallelse till sammanträdena, 17 kap. 19 § om ersättarnas tjänstgöring, 17 kap. 20 § om beslutsförhet, 17 kap. 21 § om jäv, 17 kap. 21 23 §§ om jäv, - 17 kap. 22 § om ärendenas av- 17 kap. 24 § om ärendenas avgörande och protokollet, görande och protokollet, 17 kap. 23 § om framställningar 17 kap. 25 § om framställningar till kyrkorådet m.m., till kyrkorådet m.m., 17 kap. 26 och 27 §§ om regle- 17 kap. 28 34 §§ om regle- mente och delegering, mente och delegering, 17 kap. 29 § om tillsättning av 17 kap. 36 § om tillsättning av nämnder, nämnder, 17 kap. 30 § handläggningen 17 kap. 37§ om handläggningen om av vissa ärenden, av vissa ärenden, 17 kap. 31 § nänarorätt vid 17 kap. 38 § om närvarorätt vid om sammanträden. sammanträden. Därvid skall följande gälla. Föreskrifterna om församling, kyrkofullmäktige och kyrkoråd skall avse stiftssamfälligheten, stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen. Föreskrifterna om närvaro- Föreskrifterna om närvarooch yttranderätt för kyrkoherden och yttranderätt för kyrkoherden skall biskopen och vice skall avse biskopen och, vid föravse

ordföranden i stifisstyrelsen. I fall för denne, domprosten. I stiftsstyrelsen och andra nämnder stiftsstyrelsen och andra nämnder i Uppsala stift gäller detsamma i Uppsala stift gäller vad nu sagts också för den biträdande bisko- om biskopen också för den biträpen. dandebiskopen. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslåspå stiftssamfállighetens anslagstavla. 4. Stiftsstyrelsen skall underrätta församlingarna om frågor större av ekonomisk betydelse. Stiftsstyrelsen får begära upplysningar från forsamlingamasoch de kyrkliga samfällighetemaskyrkoråd, när det behövsför att stiftsstyrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter. Stiftsstyrelsen får, om inte stiftsfullmäktige beslutarnågot annat, uppdra kyrkorådet eller någon annan nämnd i en församling eller kyrklig samfällighet att verkställa beslut av stiftsfullmäktige eller att förvalta anslag som enligt fastställd budgeteller särskilt beslut blivit anvisat församlingen eller den kyrkliga samfálligheten.

36 kap. 1 §

Den som i Svenska kyrkans 0rd- Den i Svenskakyrkans 0rdsom ning har vigts till det kyrkliga ning har vigts till präst, diakøn ämbetet som präst har tystnads- eller diakonissa har tystnadsplikt plikt fråga om uppgifter han i fråga uppgifter som om som han eller hon har erfarit under bikt eller hon har erfarit under bikt eller själavårdandesamtal. eller själavârdandesamtal.

42 kap. 10 §

Ur kyrkofonden betalas allmänt och extra utjämningsbidrag enligt 17 20 §§, stiftsbidrag och kyrkobygg- särskilt stiftsbidrag och kyrnadsbidragenligt 21 och 22 §§, kobyggnadsbidrag enligt 21 och 22 §§, kostnader for avlöningsförmåner till biskopar och den biträdande biskopen i Uppsala stift, 4. kostnader för pensionsförmånertill präster och efterlevandetill präster enligt föreskrifter som regeringen meddelar eller enligt avtal, samt kostnader för försäkringsförmáner som enligt statlig grupplivförsäkring utgår för präster.

l3§

Pastoraten skall varje år betala Pastoraten skall varje år betala

allmän kyrkoavgift till kyrkofon- allmän kyrkoavgift till kyrkofonden. Avgiften beräknas på skatte- den. Avgiften beräknas på skatte- l 1 underlaget och är 16 öre per underlaget och är 13 öre per i skattekrona. skattekrona. Vid beräkningen av den allmänna kyrkoavgiften skall det antal skattekrohänför sig till inte är medlemmar av Svenska kyrkan nor som personer som minskas med 75 procent.

17 §

Pastoraten ochstijflssamfälligheter- Pastoraten får varje är ett allmänt får varje år ett allmänt utjäm- utjämningsbidragom skatteunderna skatteunderlaget laget understiger det skatteunderningsbidrag, om understiger detskatteunderlag lag som motsvarar den garanterasom den garanterade skat- de skattekraften enligt 19 motsvarar tekraften enligt 19 Bidraget Bidraget lämnas med ett belopp lämnas med belopp mot- som motsvarar produkten av det ett som enligt 18 enligt 18 § beräknade tillskottet svarar produkten av det av § beräknade tillskottet skatte- skatteunderlag och skattesatsen för av underlag och skattesatsen för bidragsâret.

bidragsåret.

19 §

och stiftssamjällig- För pastoraten gäller som garanti För pastoraten heterna gäller garanti följan- följande skattekraft i procent av som de skattekraft i medel- medelskattekraften. procent av skattekraften.

Pastoraten Pastoraten

na

Garanterad skattekraft

Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgslän Värmlands län Örebro län Västmanlandslän Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlandslän Västerbottenslän utom Dorotea, Sorsele, Storumans, Vilhelmina och Åsele kommuner Dorotea, Sorsele, Storumans, Vilhelmina och Åsele kommuner Norrbottens län: Bodens, Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner 107 Arvidsjaurs kommun ll0 Arjeplogs kommun 113 Gällivare, Jokkmokks, Kiruna, Pajala, Överkalix och Övertorneå kommuner ll6

20§

Kyrkofondens styrelse får bevilja Kyrkofondens styrelse fâr bevilja pastorat och stihssamfälligheter pastorat extra utjämningsbidrag extra utjâmningsbidrag enligt enligt föreskrifter regeringen som föreskrifter som regeringen med- meddelar. delar.

Stiisbidrag Särskilt stifisbidrag

2l§

Kyrkofondens styrelse får enligt Kyrkofondens styrelse får enligt föreskrifter som regeringen med- föreskrifter som regeringen meddelar bevilja stiftssamfálligheter delar bevilja stiftssamfälligheter bidrag ur kyrkofonden för be- bidrag kyrkofonden. ur talning av följande kostnader: domkapitlets, stifisstyrelsens och egendomsnämndensförvaltningskostnader, lönekostnaderför sekreterare till biskopeneller, i Uppsala stifi, den biträdande biskopen, lönekostnaderförstifisaøijunkter, kontraktsadjunkter,pastorsadjunkter, gamisonspastorn i Boden

och kyrkoherdar för samer, arvoden till kontraktsprostar samt till praktikanter och handledare för dessa, 5. kostnader i samband med möte med stiftets präster, kostnaderför särskilda bidrag strukturbidrag som stifisstyrelsen skallfördela mellan pastoraten för särskilda behov.

22§

Kyrkofondens styrelse får bevilja Kyrkofondens styrelse eller, efter ett pastorat bidrag till kostnads- beslut av styrelsen, en .stifsstjtrtelkrävande underhåll och restaure- se får bevilja ett pastorat bidrag ring av en kyrka enligt föreskrif- till kostnadskrävande underhåll ter som regeringen meddelar. och restaurering av en kyrka enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

26§

Till ledning för det kyrkokommu- Till ledning för det kyrkokommunala budgetarbetetskall kyrkofon- nala budgetarbetetskall kyrkofondens styrelse senast den 10 sep- dens styrelse senast den 10 september året före bidragsåret med- tember året före bidragsâret meddela pastoraten och stiftssamfallig- dela pastoraten och stiftssamfálligheterna preliminära uppgifter om heterna preliminära uppgifter om tillskott av skatteunderlag, stifts- tillskott av skatteunderlag,särskilt bidrag samt belopp för allmän och stiftsbidrag samt belopp för allsärskild kyrkoavgift. män och särskild kyrkoavgift.

StrukturJidrakq

27§

Stiftsstyrtelsenfår bevilja strukturbidrag till pastorat inom .vftetir särskilda behov. Stiftsstyrelsen skall meddela berörda pastorat preliminära uppgifter om strukturbidraget senast den 1 oktober året före bidragsåret.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994.

2.3 Förslag till

lag om ändring i lagen 1972:704 om kyrko-

fullmäktigval, m.m.

Härigenom föreskrivs atti lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval, m.m. skall införas en ny paragraf, 7 a med följande lydelse.

7 a § För ledamöterna i fullmäktige skall ersättare utses till det antal som fullmäktige bestämmer. Länsstyrelsenskall genast underrättas om beslutet. Antalet ersättare skall utgöra en viss andel, dock högst hälften, av det antal platser som varje parti får i församlingen. Om det därvid uppkommer ett brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal. När fullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om antalet ersättare. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. Beslutar fullmäktige om ändring av antalet ersättare, skall beslutet tillämpas först när val av fullmäktige nästa gång förrättas i hela landet. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

2.4 Förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av förändringar i systemet för ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Ett pastorat, en total pastoratssamfällighetoch en total flerpastoratssamfällighet skall, när den fastställer sin skattesats för år 1994, sänka skattesatsen med tre öre per skattekrona. 2 § En stiftssamfállighet får, när den fastställer sin skattesats för år 1994, höja skattesatsen med tre öre per skattekrona.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993.

3 INLEDNING

I beslut den 9 april 1992 bemyndigade regeringen chefen för Civildepartementet att tillkalla en kyrkoberedning med uppgift att se över den statliga regleringen av Svenskakyrkans ställning, organisation och ekonomi Dir. 1992:45. I fråga om beredningensnärmare uppdrag anförde departementschefen därvid bl.a. att beredningen skall utvärdera de organisatoriska reformer som genomförts stifts- och lokalplanet inom Svenskakyrkan, överväga anpassning av kyrkolagens bestämmelser om församlingar m.m. till motsvarande bestämmelseri kommunallagen, se över det kyrkliga utjämningssystemet, överväga frågor kring Förvaltningen den kyrkliga av ñnansförmögenheten,utforma förslag till regler om medlemskapi Svenska kyrkan samt överväga ekonomiska och rättsliga relationer i framtiden mellan staten och Svenskakyrkan.

Enligt direktiven skall beredningenetappvis lägga fram förslag de olika delområdena.

Regeringen har i beslut den 20 augusti 1992 till beredningen överlämnat riksdagsskrivelse 1991922222 i den del som avser tystnadsplikt för diakon. I beslut den 17 september 1992 har regeringen vidare till beredningen överlämnat kyrkomötets skrivelse 1992:6 i den del som avser kyrkoherdes självskrivenhet i utskott och den 28 januari 1993 kyrkomötets skrivelse 1989:8 om kyrkokommunalt partistöd.

Beredningen har redan, i skrivelse den 1 mars 1993, lagt fram förslag i fråga om den kyrkliga ñnansförmögenheten.

I detta betänkande redovisas beredningens förslag i fråga om anpassningen kyrkolagens bestämmelser till 1991 års kommunallag, översynen av det av kyrkliga utjârnningssystemet, diakons tystnadsplikt samt kyrkoherdes rätt att delta i arbetet i vissa utskott. Frågan om det kyrkokommunala partistödet behandlasinom ramen för kyrkolagens anpassningtill kommunallagen.

Beträffande anpassningentill kommunallagen anfördes i direktiven följande.

Den nuvarande kyrkokommunala lagstiftningen, som huvudsakligen finns i församlingslagen 1988: 180, omtryckt 1991:684, är uppbyggd av ett stort antal detaljerade regler. Dessa föreslås nu i huvudsak oförändrade bli överförda till den nya kyrkolagen. Lagregleringen har sedanlänge anslutit till motsvaranderegler för de borgerliga kommunerna.

kommunallag 199l:900, ändrad 1991:1774 har trätt i kraft den l En ny januari 1992. Den har inneburit betydande förenklingar och en avreglering i fråga kommunernas organisation och verksamhetsformer. En uppgift om för beredningen bör att överväga om och i vilken omfattning som vara också i fortsättningen bör ansluta regleringen av de kyrkliga kommunerna till kommunallagens regler för de borgerliga kommunerna.

Det grundläggande utredningsarbetetnär det gäller kyrkolagens anpassning till kommunallagen har utförts rådmannen Eskil Hinn. Materialet har av därefter presenterats för en arbetsgrupp bestående av beredningens sakkunnige Ingvar Paulsson, ordförande, chefsjuristen Ulf Lagerström, Svenska kyrkans centralstyrelse, förbundsjuristen Patrik Tibbling, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, samt beredningens sekreterare Lars Friedner.

I fråga det kyrkliga utjämningssystemet anfördes i direktiven följande. om

Kyrkofondsutredningen förutsatte i sitt betänkande SOU 1981:88 Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan att det kyrkliga utjämningssystemet skulle revideras vart femte år betänkandet s. 68.

Sedan det nuvarande utjämningssystemet infördes har bl.a. följande ändringar skett.

Kostnaderna for vissa prâsttjänster samt för vikarier och icke prästvigda tjånstebiträden betalas nu av kyrkokommunema i stället för som tidigare ur Kyrkofonden. Skattekraftsgarantin har sänkts för flertalet kyrkokommuner. Den särskilda kyrkoavgiften har ökat i kronor räknat grund av höjda taxeringsvärden. Det särskilda utjämningsbidraget har tagits bort. Stiftsbidrag och kyrkobyggnadsbidrag har införts. En del av stiftsbidraget ges i form av strukturbidrag som stiftssamfalligheten skall fördela mellan pastorat och övriga samfálligheter i stiftet. Kyrkofonden har kommit att i ökad utsträckning svara för finansieringen av rikskyrklig verksamhet.

Någon samlad bedömning av effekterna av dessa förändringar har inte gjorts.

Även skattereformema de under senare år genomförda folkbokförings- och har påverkat kyrkokommunemas ekonomi. Ekonomiska konsekvenser för kyrkokommunema kan också förväntas av de förslag som kommunalekonomiska kommittén har lagt fram i betänkandet SOU 1991:98 Kommunal ekonomi i samhällsekonomiskbalans.

Mot denna bakgrund bör beredningen se över det kyrkliga utjämningssystemet. Såväl effekterna av olika bidrag som den samlade effekten av utjämningssystemet bör därvid utvärderas. Möjligheterna till förenklingar i systemet bör prövas.

Frågan om det kyrkliga utjämningssystemet har i första hand utretts av Statskontoret, som till beredningen överlämnat en rapport i frågan. I slutskedet av detta arbete har Statskontorets material diskuterats i en arbetsgrupp bestående av avdelningsdirektören Bernt Emanuelsson, Statskontoret, avdelningsdirektören Lars Runqvist, Kammarkollegiet, kanslichefen Torbjörn Zygmunt, Kyrkofonden, chefsjuristen Ulf Lagerström, Svenska kyrkans centralstyrelse, konsulenten Bo Åberg, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund samt beredningens sekreterare Lars Friedner.

Även frågan om effekterna av de organisatoriska reformerna stifts- och lokalplanet inom Svenska kyrkan har utretts av Statskontoret. Till denna fråga liksom till frågorna om medlemskap och framtida ekonomiska och rättsliga relationer mellan staten och Svenska kyrkan återkommer beredningeni sitt slutbetänkande.I det betänkandet avser beredningenäven att behandla vissa kvarstående finansiella frågor, nämligen rörande fördelningen av kostnadsansvarmellan stiftssamfálligheterna, pastoraten och Kyrkofonden samt Kyrkofondens framtida roll.

4 ANPASSNING AV LAGSTIFTNING- EN OM KYRKLIGA KOMMUNER

TILL 1991 ÅRS KOMMUNALLAG

4.1 Bakgrund

4.1.1 Den nya kommunallagen

Den 1 januari 1992 trädde en ny kommunallag 199l:900; KL i kraft. Den ersatte kommunallagen från är 1977. Behovet av en ny lag hade växt fram ur de förändringar det kommunala området som skett under 1980talet. Verksamhetsformema i kommuner och landsting omprövadesoch utvecklades. Den politiska styrningen gick allt mer över från detaljstyming till styrning med mål och ramar. De samhällsekonomiskaförutsättningarna ändrades också, vilket ställde ökade krav omprövning, rationalisering och förbättring av effektiviteten.

Det genomfördes ett omfattande arbete med att utforma förslag till en ny kommunallag både i tjänstemannagrupperoch parlamentariskt förankrade utredningar. Kommunallagskommittén avlämnadei april 1990 betänkandet SOU 1990:24 Ny kommunallag. Det remissbehandladesoch grundval av detta avlämnade regeringen i mars 1991 propositionen om ny kommu-

nallag prop. 1990912117 som behandlades av riksdagen samma vår bet. 19909l:KU38

Allmänt sett har revideringen av kommunallagen varit inriktad att göra den mer läsbar. Lagtexten har genomgått stora språkliga och redaktionella förändringar. Härtill kommer ett stort antal nyheter i sak, varav de viktigaste nämns i det följande.

Den allmänna kompetensenbeskrivs tydligare i den nya lagen. I ett helt nytt kapitel 2 kap. om kommunernas befogenheter uttrycks flera av de kommunala kompetensprinciperna, t.ex. likställighetsprincipen och lokaliseringsprincipen. Förhållandet till näringslivet och kompetensen i fråga om näringsverksamhet har för första gångenreglerats.

Det har förts in nya grundläggande regler om kommunernas förhållande till kommunala bolag. Syftet är att öka insynen i och kontrollen över bolagen.

Kommunerna har fått ökad frihet att organisera sin nämndverksamhet. I princip är kommunstyrelsen numera den enda obligatoriska nämnden. Verksamheterna obligatoriska områden, t.ex. skolan och socialtjänsten, måstedock ligga någon nämnd.

Fullmäktige har fått ökade möjligheter att delegera beslutanderätt till styrelsen och övriga nämnder och även inom nämnderna kan delegering ske i större utsträckning, t.ex. till anställda.

Ett särskilt kapitel reglerar förhållandena för de förtroendevalda 4 kap.. Rätten till ersättning för förlorad arbetsinkomst har vidgats.

Reglerna om fullmäktige har förenklats och gjorts tydligare. På flera punkter har fullmäktige fått större frihet att bestämma om verksamhetsfomema. Nya javsregler gäller för nämndernaefter modell från förvaltningslagen.

Kapitlet om ekonomiskförvaltning är i stora stycken helt nytt. Den tidigare regeln om ett kommunalt förmögenhetsskyddhar ersatts av en regel om att kommunerna skall ha en god ekonomisk hushållning. Det tidigare kravet balanseradbudget har slopats. stället har I det införts krav på verksamhetsplan och treårig ekonomisk planering. Reglerna om råkenskapsföring och redovisning har skärpts. Kretsen av revixionsansvariga har utökats till att omfatta också enskilda förtroendevalda.

Reglerna om kommunalbesvärhar gjorts tydligare och överskådliga. mer Själva termen kommunalbesvär i lagtexten har ersatts av laglighetsprövning.

4.1.2 Lagstiftningen om kyrkliga kommuner

Den kyrkokommunala lagstiftningen är uppbyggd av ett stort antal detaljerade regler. Lagregleringen har alltid varit anpassadtill motsvaranderegler för de borgerliga kommunerna.

I betänkandet SOU 1981:6 Översyn lagen församlingsstyrelse av om gjorde man sålunda ett förslag till anpassningtill den kommunallag som då nyligen hade trätt kraft. Utredningen låg till grund för lagen 1982:1052 i om församlingar och kyrkliga samtälligheter.

Bestämmelsernai 1982 års lag ersattes den 1 januari 1989 av församlingslagen 1988:180. Den byggde i allt väsentligt Kyrkoförfattningsutredningens förslag i betänkandenaSOU 1987:4 och 5 En ny kyrkolag m.m. Utredningens förslag innebar huvudsakligen en redaktionell bearbetning av

lagstiftningen området med undantag för de sakliga förändringar som hade sitt i 1982 års kyrkokommittés förslag om en ny organisaursprung tion på lokal- och stiftsplanet i Svenska kyrkan jfr prop. 1987 88:31.

Den kyrkokommunala strukturen är annorlunda än den som gäller för borgerliga kommuner och det återverkar hur lagstiftningen är uppbyggd.

Den 1 januari 1993 trädde en ny kyrkolag 1992:300 i kraft. Där finns numera föreskrifterna om Svenskakyrkan.

Församlingama utgör den grundläggande lokala enheten och de utgör kyrkliga kommuner 4 kap. 3 § kyrkolagen. För vården av gemensamma ekonomiska angelägenheter kan det bildas kyrkliga samfálligheter. Dessa utgör också kyrkliga kommuner 4 kap. 9 § kyrkolagen. Församlingama inom ett stift bildar obligatoriskt kyrklig samfállighet stiftssamfállighet en vissa församlingsangelägenheter. Även dessa är för att sköta gemensamma kyrkliga kommuner 23 kap. l § kyrkolagen.

den lokala organisationen finns i ll 22 kap. kyrkolagen. Reglerna om - Vad är församlingsangelägenheter,dvs. kompetensregleringen, framsom går ll kap. l I ll kap. finns också regler om uppgiftsfördelningen av mellan kyrkofullmäktige kyrkostämma, kyrkorådet och övriga nämnder. I 12 kap. har reglerna de förtroendevalda samlats. Kapitlet har utforom mats efter modell av motsvarande kapitel i KL.

Närmare regler om kyrkofullmäktige finns i 13 kap. kyrkolagen. Det ansluter i hög grad till vad som föreskrivs om fullmäktige i KL, men någon anpassningtill reglerna i den nya kommunallagen har inte gjorts.

kyrkolagen behandlar kyrkostämma, församlingsdelegerade 14 - 16 kap. respektive kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter. Kapitlen innehåller

en hel del hänvisningar till vad som gäller om kyrkofullmäktige i en församling.

Reglerna om kyrkorädet och övriga nämnder finns i 17 kap. församlingar och 18 kap. samfálligheter. De har i stor utsträckning utformats efter förebild av vad som gäller för de borgerliga kommunerna enligt 1977 års kommunallag. 1 19 kap. kyrkolagen finns regler om den ekonomiska förvaltningen, i 20 kap. regler om revision och i 22 kap. regler om kommunalbesvär.

Den regionala organisationenbehandlasi 23 28 kap. kyrkolagen. - I förevarande sammanhang är det reglerna i 23 26 kap. är särskilt - som av intresse. Där finns kompetensreglerna, reglerna uppgiftsfördelningen om mellan olika organ m.m. I viss utsträckning hänvisas till vad gäller som för motsvarande organ det lokala planet. l 26 kap. behandlasden enda specialreglerade nämnden, egendomsnämnden.Det kan noteras att det i betänkandet Ds 1992:2 Svenska kyrkans finansförmögenhet har föreslagits att egendomsnämndeninte längre bör obligatorisk nämnd. vara en

4.2 Beredningens överväganden

4.2.1 Allmänt

Alltsedan uppdelningenär 1862 mellan kyrkliga och borgerliga kommuner har det funnits en nära överenskommelsemellan lagstiftningen beträffande de båda kommuntyperna. Regelmässigt har gällt genomgripande att mer förändringar i lagstiftningen rörande de borgerliga kommunerna följts av en översyn av församlingslagstiftningen. Därvid har alltid framhållits att hänsyn skall tas till de kyrkliga kommunernas särskilda förutsättningar.

I sambandmed att kyrkomötet behandlade förslaget till ny kyrkolag togs frågan om en kommunallagsanpassning upp lKL 1991:9, kskr. 13.

Utskottet att tillkomsten av en ny lag det borgerliga området anser motiverar en bearbetning av de delar av förslaget till kyrkolag som motsvaras av nu gällande församlingslag. Eftersom regleringen av kyrkans organisation lokalplanet är av kommunalrättslig natur är det väsentligt att denna lagstiftning anpassas till den som gäller på den borgerliga kommunala sidan. Det gäller inte minst ett sådant grundläggande kommunalrättsligt institut som den kommunala besvärsrätten eller, med den terminologi som används den i nya kommunallagen, laglighetsprövningen. Begrepp som ersättare bör naturligtvis även användas i den kyrkokommunala lagstiftningen. Det är emellertid nödvändigt att anpassningen sker med utgångspunkt från att Svenskakyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund och med hänsynstagande till den lokalplanet rådande kyrkokommunala strukturen.

Kyrkoberedningen har enligt sina direktiv att överväga om och i vilken omfattning regleringen de kyrkliga kommunerna också i fortsätt som av ningen bör ansluta till kommunallagens regler för de borgerliga kommu-

nema.

Beredningen kan först konstatera att en viss anpassningredan har gjorts till den nya kommunallagen. Ett exempel detta är att det i 12 kap. kyrkolahar samlats bestämmelser de förtroendevalda. Med förtroendevalda gen om därvid valda ledamöter och ersättare i kyrkofullmäktige, församlingsavses delegerade, kyrkorådet och övriga nämnder samt beredningar. Det kan också nämnas att bestämmelserna om prövning av frågan om ansvarsfrihet i nuvarande 20 kap. 9 och 10 §§ kyrkolagen har anpassats till motsvarande bestämmelseri 9 kap. 16 och 17 §§ KL. Ändringen innebär bland annat att preskriptionstiden för skadeståndstalan börjar löpa när kyrkofullmäktige eller kyrkostämman beslutar att vägra ansvarsfrihet.

När beredningen härefter har att ta ställning till om och i vilken omfattning anpassningtill kommunallagens regler bör göras är en viktig utgångsen

punkt naturligtvis att det finns en gedigen tradition på området att falla tillbaka på samt att 1991 års kyrkomöte principiellt har uttalat sig för att en anpassning skall göras. När det gäller omfattningen av anpassningen finns det också anledning att knyta an till vad kyrkomötet anfört. Det är enligt kyrkomötet nödvändigt att anpassningensker med utgångspunkt frän att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund och med hänsynstagandetill den på lokalplanet rådandekyrkokommunala strukturen.

Tydligast visar sig betydelsen av att Svenska kyrkan är ett evangelisklutherskt trossamfund med församlingarna som de grundläggande lokala enheterna i bestämmelserna om vad som är församlingsangelägenheter. Självfallet skall detta gälla även fortsättningsvis. Församlingarna måsteges möjligheter att fullgöra det som utifrån Svenska kyrkan som evangelisklutherskt trossamfund hör till församlingens uppgifter och de skall inte åläggasuppgifter som är främmande för Svenskakyrkan som trossamfund. Därtill skall församlingarna kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med kyrkans tro, bekännelseoch lära.

lagstiftningen ger inte en uttömmande beskrivning av församlingarnas uppgifter. Den anger endast församlingarnas befogenheter kyrkliga som kommuner och fastställer vissa skyldigheter för dessa. Det finns också uppgifter som ges till församlingarna av kyrkomötet genom kyrkliga kungörelser. För fullständighetens skull bör noteras att med hjälp av andra medel än från församlingsskatt, t.ex. kollekter eller donationer, kan församlingarna fullgöra sina uppgifter som inte är författningsreglerade. Det är dock i huvudsak som kyrkliga kommuner församlingarna driver sin verksamhet.

Det har ansettsatt samma allmänna kommunalrättsliga principer skall gälla för församlingarna som kyrkliga kommuner för andra kommuner. Det som finns dock avvikelser. Tydligast visar detta sig beträffande kyrkoherdens

ställning i kyrkorådet. Kyrkoherdens självskrivna ledamotskap har som grund det särskilda läroansvaret och det därtill kopplade ansvaret för den kyrkliga verksamhetens inriktning. Skillnaden denna punkt mellan borgerliga och kyrkliga kommuner är en direkt följd av att de kyrkliga kommunerna primärt är delar av Svenskakyrkan som evangelisk-lutherskt trossamfund.

Om de allmänna kommunalrättsliga principerna skall gälla fullt ut, kan det uppstå konflikter mellan det som från kyrklig synpunkt kan ses som uppgifter för församlingarna och de angelägenheter för vilka utdebiterade medel får användas. Ett exempel detta är de senare årens diskussioner församlingarnas möjligheter att bidra ekonomiskt till kyrkans internaom tionella biståndsarbete. Beredningen återkommer till denna fråga i det följande.

Ett annat exempel utgör de svårigheter som funnits när det gällt att fastställa församlingarnas kompetens på det diakonala området. Här har det inte minst rört sig om problem i gränsdragningenmellan de borgerliga och kyrkliga kommunerna. Den metod som har använts för att ange församlingens kompetens genom en i princip uttömmande uppräkning av an- gelägenheter har haft till avsikt att undvika en överlappning mellan bor- gerligt kommunala och kyrkokommunala angelägenheter. På denna punkt har det skett vissa uppmjukningar. Församlingarna kan numera, i likhet med de borgerliga kommunerna, statsbidrag till sin barnomsorg. En förutsättning är att församlingens verksamhet på detta område finns upptaget i kommunens barnomsorgsplan. l regeringens proposition 199091: ll7 Ny kommunallag konstateras att landstingens och kommunernas kompetens sammanfaller vissa verksamhetsområden.

Om man vill anpassa kyrkolagens föreskrifter om församlingarna till kommunallagen kan detta såledesleda till vissa konflikter med församlingarnas

ställning som de lokala enheternainom trossamfundetSvenskakyrkan. Det måstegöras en avvägning mellan de krav som kan ställas utifrån de renodlat kyrkliga respektive kyrkokommunala förutsättningarna. Hur avvägningen skall göras behöver prövas från tid till annan. Den allmänna samhällsutvecklingen påverkar bedömningen och därtill kommer att förändringar sker olika uppgifters angelägenhetsgrad kyrklig synvinkel. i ur

Vad gäller hånsynstagandettill den särskilda kyrkokommunala strukturen vid anpassningentill kommunallagen finns det anledning att uppmärksamma skillnader i utvecklingen för kommuner och församlingar. I regeringens proposition 19909l:1l7 Ny kommunallag pekaspå tre viktiga utvecklingstendenser inom den kommunala sektorn från 1862 och fram till våra dagar.

Expansion och dynamik inom det kommunala området, som bl.a. innebär att denna nu hanterar 70 procent den offentliga sektorns av utgifter för konsumtion och investeringar.

En strukturomvandling som inneburit att mellan 1952 och 1974 reduceradesantalet kommuner från knappt 2 500 till mindre än 300.

Från lekmannaförvaltning till tjänstemannaförvaltningmed en kraftig minskning av antalet förtroendevalda och en stark förändring av törtroendeuppdragensinnehåll.

Dessa förhållanden ses i propositionen som grundläggandeorsaker till de efter hand allt tätare kommunallagsreformema. Det finns därutöver några aktuella förändringar och reformbehov, vilka utgör motiv för den just nu pågåendeöversynen av kommunallagen. De tre angivna utvecklingstendenserna är dock, när man ser över en längre tid, de mest utmärkande och av grundläggandebetydelse.

till utvecklingen beträffande församlingarna blir bilden annorlun- Ser man da. Till en del är det fråga om direkt motsatta tendenser.

Församlingarnas ansvarsområde har minskat alltifrån folkskolans sekularisering till 1991 års folkbokföringsreform. Till detta kommer det minskande deltagandeti de allmänna gudstjänsternaoch de kyrkliga handlingarna. Församlingarna, där antalet mycket små har blivit större, har fått mer begränsade uppgifter.

Församlingsstrukturen består till stora delar oförändrad trots den omfattande befolkningsomflyttningen. Det totala antalet kyrkliga kommuner är i stort sett oförändrat mellan 1952 och 1992. En mycket liten ökning har skett vad gäller antalet församlingar. Pastoratens antal har minskat med omkring 200 samtidigt som övriga samfälligheter har ökat i ungefär samma utsträckning.

Även inom församlingarna har det skett en utveckling som inneburit stark expansion antalet anställda. Spännvidden i storlek mellan en av de kyrkliga kommunerna innebär dock i många fall att det fortfarande i stor utsträckning går att tala om lekmannaförvaltning. Härtill kommer att församlingsarbetet, till skillnad från de borgerliga komarbete i likhet med många folkrörelser, bygger på munernas men eller har som ideal ett stort inslag av frivilligengagemang.

De olika och delvis motsatta utvecklingstendenserna för de borgerliga och de kyrkliga kommunerna innebär bl.a. att förutsättningarna för dc förtroendevaldas arbete skiljer sig mellan kyrkliga och borgerliga kommuner. Finns det ett direkt samband mellan kommunallagsrefortnerna och de angivna utvecklingstendenserna för de borgerliga kommunerna är det inte självklart att församlingslagstiftningen fullt ut ska anpassas till kommunallagen.

Vid en sammanvägd bedömning har beredningen mot denna bakgrund stannat för att föreslå relativt begränsade, men ändå viktiga justeringar av kyrkolagens regler om församlingar och samfálligheter med utgångspunkt i den nya kommunallagen. De förändringar som föreslås är i vissa delar av sådant principiellt intresse från grundläggandekommunalrättsliga utgångspunkter att det vore fel att inte låta dem så snart som möjligt få genomslag också på det kyrkokommunala området. Beredningen tänker därvid särskilt på reglerna om ekonomisk förvaltning och kommunalbesvären. det föl- I jande föreslår beredningen således att en viss anpassning görs av kyrkolagens bestämmelser om församlingar och samfálligheter till den nya kommunallagen i dessaavseenden.

4.2.2 Särskilda frågor

Fullmäktiges möjligheter att under löpande mandatperiod återkalla uppdrag jörfömøendevalda i vissafall

I dag saknasbestämmelseri kyrkolagen beträffande denna fråga.

Enligt 4 kap. 10 § KL får fullmäktige återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde har vägrats ansvarsfrihet, eller genom en dom som har vunnit laga kraft har dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelsei två år eller däröver.

Detta är en ny bestämmelse som har införts i 1991 års KL. Tidigare ansågs en generell princip gälla att ledamöter och ersättare i styrelsen och övriga nämnder inte kunde entledigas mot sin vilja under löpande mandatperiod. Vissa undantag hadedock senare införts genom rättspraxis i fråga om ledamöter och ersättare i fakultativa nämnder.

I förarbetena till den nya bestämmelseni KL prop. 199091: 117 s. 61 t anfördes att förekomsten av ett system för utkrävande av ansvar är viktigt för allmänhetens förtroende för de kommunala förvaltningarna, eftersom dessa bedrivs för kommunmedlemmarnas skull och deras uppdrag. Ibland svarar de förtroendevalda inte upp mot det förtroende som fullmäktige visat dem valet. Även händelser skulle kunna leda till genom om som ansvar i och för sig är sällsynta, ansåg regeringen det principiellt viktigt att det fanns en yttersta garanti för att ansvar kan utkrävas.

Visserligen har de förtroendevaldas straffrättsliga ansvar utvidgats genom brottsbalkens regler om tjänstefel, men detta ansvar är dock begränsat till området för myndighetsutövning och bedömningen av entlediganden görs av domstol. Regeringen ansåg att i detta sammanhangborde utkrävandc av ansvar ses i ett vidare perspektiv och grundas fullmäktiges förtroende för dem som de utsett att ha kommunala uppdrag. Fullmäktige borde därför enligt regeringen ges befogenhet att i vissa fall entlediga ledamöter och ersättare i styrelsen, övriga nämnder och fullmäktigeberetlningar samt revisorer och revisorsersättare.

Erfarenheten visar att i de flesta fall när en förtroendevald förlorar fullmäktiges förtroende avgår denne frivilligt. En entlcdiganderegel motiverades därför, enligt regeringen, mer av principiella än av praktiska skäl. Regelns räckvidd borde därför begränsas till situationer där det objektivt sett finns särskild anledning att överväga att återkalla en förtroendevalds uppdrag.

En sådan situation är när ansvarsfrihet vägrats. Fullmäktige har då att avgöra om det som förekommit kräver en sanktion utöver den prickning som den vägrade ansvarsfriheten i sig innebär. Regeringen ansåg att detta skulle utgöra en i lagen angiven grund för avsättning.

En annan i lagen angiven grund för avsättning borde enligt regeringen vara att en förtroendevald gjort sig skyldig till en brottslig handling som inte är av mindre allvarlig karaktär. En avgränsning skulle enligt regeringen ske till brott för vilka är föreskrivet fängelse i två år eller mer så att de flesta förmögenhetsbrotten, förfalskningsbrotten och brotten mot allmän verksamhet av normalgraden kom att omfattas. Bara vid brott av denna svårighetsgrad ansåg regeringen det vara motiverat att fullmäktige har möjlighet att entlediga den Förtroendevalda: på grund av att han gjort sig skyldig till brott.

När det gällde handläggningen av ärenden om entledigande ansåg regeringen att ett entledigande grund av brott borde beredaspå vanligt sätt, dvs. normalt av styrelsen. I det fall ansvarsfrihet vägrats och frågan om entledigande aktualiserats, borde enligt regeringen fullmäktige ha rätt att utan föregåendeberedning återkalla ett uppdrag. Regeringenansåg att detta borde skrivas som ett undantagfrån det generella beredningstvång som samtidigt föreslogs för fullmäktigeärendena.Fullmäktige borde dock kunna bestämma att ett ärende som gäller entledigande nämnda grund skall beredas och ge direktiv för beredningen.

Revisorerna borde enligt regeringen inte vara skyldiga att uttala sig om ett eventuellt entledigande.

Fullmäktige beslutar om återkallande av ett uppdrag. Enligt de allmänna reglerna ankommer det på styrelsen att verkställa alla fullmäktigebeslut, om inte fullmäktige lämnat ett uppdrag till någon annan nämnd att göra det. Detta gäller i och för sig också ärenden om entledigande av förtroendevalda. Når fullmäktige beslutat att entlediga en förtroendevald, krävs dock inga särskilda åtgärder för att verkställa beslutet, utöver den information som kan behöva lämnas om att beslutet fattats. Enligt regeringen

behövdes inga särskilda regler införas om beredning, beslut och verkställighet.

Vidare underströks att avsikten med den nya bestämmelsen KL i om entledigande är att skapa en yttersta garanti för att en förtroendevald skall kunna förmås avgå i de fall då detta är uppenbart påkallat. Bestämmelsen är i första hand avsedd att vara förebyggande.

Vid utformningen av denna bestämmelse berördes också frågan om entledigande av förtroendevalda i sambandmed organisationsändringar. Regeringen ansåg att i den ökade frihet kommunerna och landstingen skulle få genom förslagen i propositionen till 1991 års KL borde också ingå en befogenhetatt entlediga förtroendevalda i sambandmed ändringar i organisationen. Vidare var det enligt regeringen naturligt att kommunerna och landstingen får fritt bestämmaom mandattidenslängd för andra nämnder än styrelsen. Enligt regeringen behövdesinte någon särskild bestämmelse som stöd för att fullmäktige skall få entlediga förtroendevalda grund av ändringar i organisationen.

Kyrkoberedningen anser att de motiv som framförts i samband med utformningen av den aktuella bestämmelsen KL i också har bärighet det kyrkokommunala området. Syftet med bestämmelsenär ytterst att upprätthålla allmänhetens förtroende för dem som har valts till politiska uppdrag och det finns i det avseendet inte några skäl att skilja mellan borgerliga kommunala uppdrag och kyrkokommunala uppdrag.

Beredningen föreslår därför att en motsvarande bestämmelse införs i 12 kap. kyrkolagen.

Ekonomiskaförmåner till förtroendevalda

Enligt 12 kap. 11 § kyrkolagen får kyrkofullmäktige och kyrkostämman i en församling samt kyrkofullmäktige och församlingsdelegeradei en kyrklig samfällighet besluta att förtroendevalda i församlingen respektive samfálligheten i skälig omfattning skall ersättning för resekostnaderoch andra utgifter som föranleds av uppdraget, ersättning för förlorad arbetsinkomst samt arvode.

Om en församling ingår i en total pastoratssamfällighet eller i en total flerpastoratssamfallighet, får kyrkofullmäktige i samfálligheten besluta att förtroendevalda i församlingens kyrkoråd eller kyrkostämma skall sådan ersättning och arvode som tidigare nämnts.

Arvode skall bestämmastill lika belopp för lika uppdrag.

I 4 kap. 12 15 §§ KL finns bestämmelser om ekonomiska förmåner till de förtroendevalda.

Förtroendevalda har rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar när de fullgör sina uppdrag. Detta gäller inte för heltidssysselsattaförtroendevalda och deltidssysselsatta som fullgör sina uppdrag på en betydandedel av heltid.

Fullmäktige har frihet att utifrån lokala förutsättningar bestämma om det system som skall tillämpas för ersättningarna men är skyldiga att besluta enligt vilka grunder dessaskall betalas.

Utöver ersättning för förlorad arbetsförtjänst kan bl.a. arvode för uppdraget utgå. Principen om lika arvode för lika uppdrag gäller därvid.

De nya reglerna i KL om ekonomiska förmåner till förtroendevalda har sålunda inte någon direkt motsvarighet kyrkolagen. i KL:s regler innebär att de förtroendevalda har en uttrycklig rätt till skälig ersättning, medan kyrkolagens regler som bygger det tidigare systemet i kommunalla- innebär att det är upp till de kyrkliga kommunerna att själva avgöra gen i vilken utsträckning som ersättning skall utgå.

Kyrkolagen innehåller alltså en tillåtlighetsreglering i stället för en rättighetsreglering som i KL.

De nya reglerna i KL har utsatts för viss kritik, både vid tillkomsten och Genom beslut den 12 november 1992 har regeringen till Lokaldesenare. mokratikommittén överlämnat en framställning från Svenska kommunförbundet om att reglerna om ekonomiska förmåner till förtroendevalda bör ses över.

Med hänsyn härtill och då ersättningsfrågorna det kyrkokommunala området inte har varit föremål för diskussion på samma sätt som den borgerliga sidan, Kyrkoberedningen att det för närvarande saknas anser anledning att ändra kyrkolagens regler om ekonomiska förmåner till förtroendevalda.

Den kyrkokommunala kompetensregleringen

kompetens finns i nuvarande Bestämmelserom de kyrkliga kommunernas 11 kap. l 7 §§ kyrkolagen. -

Nuvarande 1 § första stycket uttrycker den kyrkokommunala kompetensen. l andra stycket samma paragraf ges sedan i sju punkter en i princip uttömmande uppräkning av vad som avses med församlingsangelägenheter. Bestämmelserna motsvarar 1 kap. 3 7 §§ i den numera upphävda för- -

samlingslagen 1988:180. Tredje stycket samma paragraf innehåller - en upplysning om att det i fråga om vissa angelägenheter finns särskilda bestämmelser, se t.ex. 2 kap. 1 § begravningslagen1990:1144.

I nuvarande 1 § första stycket föreskrivs sålunda att en församling får själv eller i samverkan med andra församlingar sköta sina angelägenheter.Detta regleras närmare nuvarande2 i 4 §§. En församling utgör ett enför- - som samlingspastorat sköter själv de församlingsangelägenheter och de angelägenheter som enligt lag eller någon annan författning ankommer pasto ratet nuvarande 2 §.

I ett flerförsamlingspastorat bildar församlingarna obligatoriskt pastoen ratssamfállighet, där skötseln av församlingsangelägenhetemadå år delade mellan församlingarna och pastoratet nuvarande 3 §.

Församlingarna kan också överlämna skötseln av alla ekonomiska församlingsangelägenhetertill pastoratet och då bildas en total pastoratssamfállighet. Om alla församlingar i två eller flera pastorat går i samman en samfállighet för skötseln av vissa eller alla församlingsangelägenheter,bildas en ñerpastoratssamfállighet respektive en total flerpastoratssamfállighet nuvarande 4 §.

Med församlingsangelâgenheter avses enligt nuvarande l § andra stycket frågor om främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och evangelisation, anskaffande och underhåll av lös egendom som, utan att vara byggnadstillbehör, ä: avsedd för kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler eller annars för kyrkliga ändamål, anskaffande och underhåll av kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler,

4. anskaffande lös egendom inte är byggnadstillbehör, för kyrkligt av som ändamål till de byggnader och lokaler som anges i 5. anskaffande och underhåll av andra byggnader och lokaler samt någon annan mark för kyrkligt ändamål än som anges i anläggandeoch underhåll av begravningsplatser, om inte regeringen för särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankomma en borgerlig kommun, samt underhåll av kyrkotomt, 7. avlöningsförmåner för arbetstagare hos församlingen.

Punkterna l och 2 anger de angelägenheter som en församling alltid själv kan sköta, den ingår i ett tlerförsamlingspastorat eller inte. oavsett om

Punkterna 3 7 de angelägenheter som inte får skötas lägre nivå - anger än pastoratsnivån. Av detta följer att en församling i ett enförsamlingspasinte ingår i flerpastoratssamfallighet alltid själv skall sköta torat som en dessa angelägenheter, medan församlingar i ett tlerförsamlingspastorat alltid måste samverka för skötseln av dessa angelägenheter i en sådan kyrklig samfällighet som nämns i nuvarande 3 och 4 §§.

de borgerliga kommunernas och landstingens kompetens Bestämmelserom finns i 2 kap. l 10 §§ KL. -

1 § innehåller den grundläggande bestämmelsen om deras allmänna kom- Särskilda kompetensregler sedan i de övriga paragraferna i petens. ges kapitlet.

I l § föreskrivs att kommuner och landsting själva får ha hand om sådana angelägenheter allmänt intresse som har anknytning till kommunens av eller landstingets område eller deras medlemmar och som inte skall handhas enbart staten, kommun, ett annat landsting eller någon av en annan annan

Enligt förarbetena till dennaparagraf prop. 19909l:ll7 s. 148 f. förutsätter allmänintresset inte att ett kvantitativt betydande behov är för handen, utan detta intresse får i stället bedömasmed utgångspunkti det år om lämpligt, ändamålsenligt, skäligt osv. att kommunen eller landstinget befattar sig med angelägenheten.

I föreskriften i 1 § anses ligga ett principiellt förbud mot att ge understöd enskilda, eftersom det i regel inte kan anses vara ett allmänt intresse att sådantunderstöd ges. I vissa specialförfattningar har dock undantaggjorts från denna princip, t.ex. i lagstiftningen om socialbidrag och bostadsbidrag.

l § ger också uttryck för den s.k. lokaliseringsprincipen. Den innebär i korthet att en kommunal åtgärd måste knuten till kommunens respekvara tive landstingets egna område eller dess invånare för att den skall anses som laglig a. prop. s. 148 och 149. Det skall alltså finnas ett lokalt förankrat intresse av åtgärden, antingen i förhållande till kommunens geografiska område eller till kommunmedlemmamaeller till bådadelar.

Med hänvisning till kommunmedlemmamasintresse av verksamheten har kommunala bidrag i vissa fall kunnat ges till enskilda organisationer med en räckvidd utanför kommunen se t.ex. RÅ 1978 Ab 214 festspel i grannkommun. Undantag från principen har även gjorts med hänsyn till befolkningens rörlighet och ofullkomligheter i kommunindelningen. Principen hindrar således inte kommunalt engagemang i markinnehav och anläggningar inom en annan kommuns område för t.ex. våg- och flygtrafik, friluftsliv eller eldistribution a. prop. s. 149. Det har då varit åtgärder som ansetts behövliga för den egna kommunen. Ibland har undantaggjorts från principen också i fråga om åtgärder utanför Sverige. Sålundahar t.ex. vissa kustkommuner fått engagera sig i utrikes färjeförbindelser se bl.a. RÅ 1960 187 I och landstingskommun fått hyra fritidsbostäder i Italien

for att bl.a. få jämnare spridning av personalens semestrar RÅ 1968 K en 659 och 662. I vissa fall har också genom särskild lagstiftning gjorts uttrycldiga undantag från principen, bl.a. lagen 1991:901 om rätt för se kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd.

I 2 § föreskrivs att kommuner och landsting skall behandla sina medlemlika, det inte finns sakliga skäl för något annat. Bestämmelsen ger mar om uttryck för den s.k. likställighetsprincipen. Kommunerna och landstingen är alltså skyldiga att iaktta ett slags objektivitet och rättvisa i sin behandling de kommunmedlemmarna i de direkta kontakter man har med av egna

dem i denna deras egenskap. Innebörden av detta kan skifta inom olika

verksamhetsområden.

Principen gäller inte när en kommun eller ett landsting anställer personal, köper eller säljer fastigheter etc. a. prop. s. 149 och 150.

Kravet på likabehandling ger i princip inte utrymme för någon inkomstfördelande verksamhet. Sådan verksamhet ingår inte i den allmänna kompetensen. Denna begränsning har dock i stor utsträckning tagits bort genom speciallagstiftning såsomt.ex. socialtjänstlagen.

Likställighetsprincipen också innebära att avgifter i den kommunala anses verksamheten inte utan särskilt författningsstöd får differentieras efter konsumentens betalningsförmågai varje enskilt fall. Likställighetsprincipen har också aktualiserats i sambandmed bl.a. upplåtelse av samlingslokaler. I rättspraxis har i de fallen formulerats ett krav att sådana lokaler opartiskt, i skälig omfattning och skäliga villkor skall hållas tillgängliga för eljest för tillställningar allmän betydelse RÅ föreningslivet i orten eller av 1966 ref. 49. Av visst intresse kan också vara att här nämna att urvalsproblem i samband med kommunal barntillsyn i familjedaghem har ansetts

kunna lösas till förmån för dem som av sociala och ekonomiska skäl haft störst behov av platser RÅ 1972 A 60, RÅ 1973 S 9, utan att likställighetsprincipen för den skull trätts för när. Också urval genom lottning har godtagits kompetensenligt RÅ 1967 S 390. som

Likstållighetsprincipen innebär inte heller ett absolut förbud mot att en kommun eller ett landsting vid ett visst tillfälle tillhandahåller anläggningar eller tjänster som bara kommer vissa medlemmar i kommunen eller landstinget till godo. Grundprincipen är emellertid att kommunen eller landstinget senare bereder även andra medlemmar samma nyttigheter.

Likstållighetsprincipen kräver alltid en objektiv och rättvis behandling av alla kommunmedlemmar när det gäller myndighetsutövande uppgifter a. prop. s. 150.

I 3 § föreskrivs att kommuner och landsting inte får fatta beslut med tillbakaverkandekraft som är till nackdel för medlemmarna, om det inte finns synnerliga skäl för det. Föreskriften ger uttryck för det s.k. retroaktivitetsförbudet.

Förbudet gäller vid sidan om det principiella förbud mot retroaktiv lagstiftning i fråga om skatter och statliga avgifter finns i 2 kap. 10 § som andra stycket regeringsformen.

Det kommunala retroaktivitetsförbudet innebär att en kommun eller ett landsting inte har rätt att retroaktivt återkalla förmåner för medlemmarna

eller att med retroaktiv verkan besluta om nya eller förhöjda pålagor för

dem. Principen har främst haft aktualitet i fråga om taxebeslut.

Möjligheten att göra undantag från retroaktivitetsförbudet skall tillämpas med mycket stor försiktighet. En viss retroaktivitet har i praxis godtagits

praktiska skäl, åtminstone det rör sig kortare tid jfr RÅ av om om en 1985 2:19, RÅ 1987 ref. 41 a. prop. s. 150. Praktiska skäl för viss retroaktivitet vid höjning av avgift kan enligt praxis vara t.ex. tillbakaverkande löneavtal som påverkar avgiftsberäkningen eller att avläsning av förbrukningen inte kan göras samtidigt för alla förbrukare utan måste ske fortlöpande.

Visst utrymme för retroaktivt verkande beslut föreligger också om man i god tid dessförinnan informerat omprövning kan ske jfr RÅ om att en 1974 ref. 108.

I 4 § ges en upplysning om att det på vissa områden finns särskilda föreskrifter om kommunernas och landstingens befogenheter och skyldigheter. Med detta åsyftas dels de s.k. smålagar som innehåller kompetensutvidgandebestämmelser, dels de speciallagar som finns exempelvis beträffande skolorna, socialtjänsten samt hälso- och sjukvården a. prop. s. 150.

Som exempel de s.k. smâlagama kan nämnas lagen 1968:131 om vissa kommunala befogenheterinom turistväsendet samt lagen 1991:901 om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd.

I 5 § ges en hänvisning till regeringsformen i fråga om kommunernas och landstingens rätt att meddela föreskrifter och att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. De bestämmelseri regeringsformen som åsyftas är 1 kap. 7 § samt8kap. 90ch ll §§.

6 § innehåller en specialbestämmelse om Stockholms läns landsting, vilken saknar betydelse i detta sammanhang.

I 7 och 8 §§ finns särskilda bestämmelser om kommunernas och landstingens kompetens i nåringslivsfrâgor.

förbud driva

7 § innehåller ett mot att spekulativa företag, dvs. att inlåta sig på företag som har till syfte att ge kommunen eller landstinget en ekonomisk vinst.

I korthet kan man säga att kommunerna och landstingen är oförhindrade att engagera sig i sådanaverksamheter inom näringslivet som hör till sedvanlig kommunal affärsverksamhet.

Inom det s.k. egentliga näringslivet får däremot kommunerna och landstingen inte driva verksamhet eller göra andra ingripanden annat än under mycket speciella förhållanden a. prop. s. 151 153. -

9 10 §§ innehåller bestämmelser om att kommuner och landsting får lämna bidrag till de politiska partier som är eller varit representerade i fullmäktige. Dessabestämmelser om kommunalt partistöd motsvarar delvis innehållet i den numera upphävda lagen 1969:596 om kommunalt panistöd.

I likhet med KL innehåller kyrkolagen en allmän kompetensregelll kap. l § första stycket. Uppbyggnaden av regelsystemenskiljer sedan genom att man i kyrkolagen, i motsats till KL, valt att göra en i princip uttömmande uppräkning av vad som skall anses vara församlingsangelägenheter.

Avsikten med den mera allmänt formulerade kompetensregleringeni KL är att de kommunala befogenhetema fortgâende skall kunna anpassas efter samhällsutvecklingenskrav och att de närmare gränserna för kommunernas

och landstingens-verksamhet skall läggas fast rättstillämpningen

genom

prop. 199091:117 s. 27,

teknik-ii kyrkolagen och i den före kyrkolagen gäl-

Att man valt en annan lande kyrkokommunala lagstiftningen i församlingslagen sammanhänger .

främst med den uppdelning av församlingsangelägenheterna som sker

mellan församling och kyrkliga samfálligheter enligt bestämmelserna i nuvarande ll kap. 2 5 §§ kyrkolagen. Det har därför ansetts nödvändigt sådan att återge de olika församlingsangelägenheterna på en detaljerad nivå att de kan urskiljas när man i de nämnda paragraferna anger de. olika

kyrkokommunalaorganens befogenheter. Samtidigt markeras härmed oekså församlingarna utgör grunden i den kyrkliga organisationen. De syste-

att

matiskaskäl m.m. som ligger bakom den detaljerade regleringen för-

saml-ingsangelägenhetema i kyrkolagen framståryr med hänsyn till den

speciella kyrkokommunala strukturen, som välmotiverade.

l99llårs kyrkomöte, somförordat lagstiftningen till den 0rdatt anpassas

ning som gäller förde borgerliga kommunerna, har också uttalat att denna

anpassning skall ske med utgångspunkt från att Svenska kyrkan är ett .

evangelisk-lutherskt tr0ssamfund-l.K-L 1991:9, kskr. 13, prop. 19919285

s. 28 och 29;

Mot bakgrund härav anser Kyrkoberedningen att uppbyggnaden av den

nuvarande kqmpetensregleringenför församlingarna och de kyrkliga sam-

fálligheternai grunden inte bör ändras.

Detta hindrar inte att en .del förtydliganden görs så att man i vissa avseenden får en bättre överblick över vad församlingarna och de kyrkliga samfállighetema får syssla med än vad som framgår av den nuvarande regleringen. Viktiga principer för den kommunala verksamhetenbör, liksom i KL, kunna utläsas ur kyrkolagen.

Løkaliseringsprincipen gäller också för det kyrkokommunala området. I

KL markeras denna princip genom att det i lagtexten till den allmänna kompetensregeln i 2 kap. 1 § anges att en kommunal åtgärd för att vara kompetensenlig skall ta till vara ett intresse som är knutet till kommunens respektive landstingetsområde eller deras medlemmar. l kyrkolagen är det närmast orden sina angelägenheter i lagtexten som idag ger uttryck för lokaliseringsprincipen. v

Enligt Kyrkoberedningen bör ett tillägg kunna göras i den i kyrkolagen närmast motsvarande allmänna kompetensregeln, ll kap. 1 så att anknytningsmomentet framhävs bättre i lagtexten.

När det gäller förbudet mot art ge understöd år enskilda gäller att det faller utanför en kyrkokommuns ordinära kompetens att göra vederlagsfria prestationer till enskilda personer utan att dennarätt eller skyldighet har stöd i lag. Åtgårdema måstegenerellt till allmänt intresse för sett mer ta vara ett församlingen. Detta framgår bl.a. av rättspraxis omrâdet. det I kyrkliga sammanhangetskulle det emellertid kunna leda tanken fel att i lagtext tala om ett allmänintresse för att uttrycka församlingens kompetens. Beredningen vill därför inte föra ett sådant begrepp i den kyrkokommunala lagstiftningen.

I anslutning till lokaliseringsprincipen har det förts en diskussion om hur dennaprincip förhåller sig till en möjlighet för församlingarna att använda kyrkokommunala medel för internationell diakoni och dylik internationell hjälpverksamhet. Det har också förekommit motioner vid flera kyrkomöten om att församlingarna skall få ägna sig sådant internationellt bistånd.

Enligt nuvarande 11 kap. l § l kyrkolagen har församlingarna rätt att ägna sig åt diakoni, dvs. kristen hjälpverksamhet. Härvid gäller lokaliserings-

principen, som alltså förutsätter att verksamheten bärs upp av ett till kyrkokommunen knutet intresse för att denna skall anses laglig.

Som framgått av den tidigare redogörelsen för principens innebörd bör så fallet, inte enbart när verksamheten är knuten till en kyrkokomanses vara muns geografiska område, utan även när verksamheten i övrigt är knuten till kyrkokommunens invånare eller medlemmar, genom att dessa kan ha ett påtagligt intresse av verksamheten. En församling bör sålunda anses även kunna stödja verksamhet stifts- eller riksplanet, om denna verksamhetär till nytta för församlingsborna. Av redogörelsen framgår vidare att principen är försedd med viktiga modifikationer för vissa fall och att inte riksområdet representerar någon i sammanhanget helt undantagslös ens geografisk begränsning för kommunala insatser. Det kan därför inte helt uteslutas att omständigheterna i något fall är sådana att en församling skulle kunna tänkas bidrag skattemedel till en hjälpverksamhet i ge av utlandet jfr för borgerliga kommuner: RÅ 1960 l 187, RÅ 1979 motsv. Ab 12 Skellefteå och RÅ 1968 K 659 och 662. Allmänt sett mäste dock lokaliseringsprincipen anses lägga hinder i vägen för sådana åtgärder. En viss uppluckring av den nu nämnda begränsningen av de kyrkliga kommubefogenheter att medverka i internationell biståndsverksamhet har nernas skett lagen 1991:901 rätt för kommuner, landsting och kyrkligenom om kommuner att lämna internationell katastrotlijälp och annat humanitärt ga bistånd.

Genom denna lag, vilken ersatt en tidigare lag från 1975 som bara var tillämplig på borgerliga kommuner, har numera ocksåde kyrkliga kommunerna fått rätt att ägna sig sådan verksamhet.

Ändringen föranleddes av en begäranav 1990 års kyrkomöte. Grunden för denna begäran en-motion-som behandlades första kyrkolagsutskottet var av i betänkandet lKL 1990:7. I detta betänkande behandladesockså en mo-

tion 1990:2 som innehöll mer långtgående Önskemål att kyrkomötet om dels skulle uttala sitt stöd för en processsom skulle ge kyrkokommunerna möjlighet till ekonomisk delaktighet i internationella missions- och biståndsprojekt, dels hos regeringen begära en lagändring som skulle ge kyrkokommunema rätt att i budgeten avsätta medel för internationella missions- och biståndsprojekt.

På utskottets hemställan avslog 1990års kyrkomöte motionärensönskemål om lagändring men beslutade att som sin mening ge Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört om stöd för en process, som skulle de kyrklige ga kommunerna möjlighet till ekonomisk delaktighet i internationella missions- och biståndsprojekt.

I motiven för sin hemställan anförde utskottet bl.a. att lokalitetsprincipen lokaliseringsprincipen medför att de kyrkliga kommunerna inte får använda skattemedelför ifrågavarandeändamål. Denna princip har ansetts så grundläggande även för de kyrkliga kommunerna att 1989 års kyrkomöte, som också behandladefrågor om internationellt bistånd från kyrkliga kommuner, inte var berett att förorda en lag som skulle komma i konflikt med denna princip. Utskottet var inte heller vid 1990 års kyrkomöte berett att lägga fram något konkret förslag dennapunkt. Däremot ansågutskottet - med hänvisning till det speciella diakonala ansvar som Svenskakyrkan har för de hjälpbehövandeutanför landetsgränser att denna kompetens- begränsandeprincip i vart fall på sikt borde kunna genombrytas. Behovet för de kyrkliga kommunerna att kunna medverka ekonomiskt i internationella missions- och biståndsprojekt vägde enligt utskottets mening tyngre än de motiv som ligger bakom lokalitetsprincipen.

I sin skrivelse till 1992 års kyrkomöte, CsSkr 1992:2, redovisade Centralstyrelsen sin då ännu inte färdiga behandling av 1990 års kyrkomötes-

beslut i frågan. Vid beredningen av ärendet har Centralstyrelsen haft fortlöpande samråd med Lutherhjälpen och Svenskakyrkans mission.

I skrivelsen nämndes också ett pilotfall som startats i syfte att klarlägga det nuvaranderättsläget. Fallet gäller kommunal besvärsprövning av lagligen heten Karlshamns församling gjord placering av penningmedel i av en av stiftelsen Kyrkornas U-fond.

Kammarrätten i Jönköping konstaterade i ärendet att penningplaceringen åsamkat församlingen ränteförlust i förhållande till sedvanlig medelsplaen cering i bank. Huvudsyftet med placeringen var att stödja utlåning mot låg ränta för projekt i tredje världen. Denna verksamhet hade enligt Kammarrätten inte någon anknytning till Karlshamns församling. Det hade inte visats att det utbyte utöver räntan som församlingen kommer att få av placeringen motsvarar den avkastning som församlingen kunnat få genom en konventionell placering.

Kammarrätten ansåg därför att det överklagade beslutet var oförenligt med lokaliseringsprincipen och att kyrkorådet i församlingen såledeshade överskridit sin befogenhet.

Domen har överklagats till Regeringsrätten ännu inte tagit ställning till som ärendet Regr:s mål 5537-1991. Målet skall föredras på frågan om nr prövningstillstånd skall beviljas någon gång under våren 1993. Om prövningstillstånd beviljas, kan ett ställningstagande i sakfrågan väntas tidigast under hösten 1993.

Frågan rätten för kyrkliga kommuner att använda medel för internaom tionell verksamhet aktuell också vid 1992 års kyrkomöte. I motion var 1992:21 hemställdes att kyrkomötet hos regeringen skulle begära att pastooch andra samfälligheter ges kompetens att använda antingen kyrkorat -

kommunalt utdebiterade medel eller den kyrkoavgift som enligt ett av BRK-utredningens förslag skall kunna upptas med hjälp av den statliga uppbördsapparaten till internationella missions- eller biståndsprojekt eller i vänförsamlingsarbetet samt att den särskilda kyrkoberedningen skulle få del av kyrkomötets framställning.

I läronämndens yttrande Ln 1992:2 med anledning motionen anfördes: av Kallelse att vittna om den kristna tron, att hjälpa människor i nöd och arbeta för en rättvisare fördelning av jordens gäller inte endast resurser enskilda kristna utan också församlingarna. Denna kallelse till ansvarstagande upphör inte vid församlingsgränserna.

Första kyrkolagsutskottet, som behandlademotionen i sitt betänkandelKL 1992:9, anförde att detta läronämndens synsätt kan viss mån sägasstå i i motsats till lokalitetsprincipen. Församlingsbegreppetkan därmed olika ges innebörd beroende om det beskrivs utifrån teologiska aspektereller om man enbart definierar det från strikt kommunaljuridiska synpunkter. Utskottet ansåg dock att gällande rätt hade närmat sig kyrkans egen syn hur en församling bör handla genom tillkomsten den lagen rätt av nya om för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd. Mot bakgrund innehållet i av denna lag konstaterade utskottet att det redan öppnats möjligheter för nu församlingarna att mer aktivt än tidigare bidra till det internationella hjälparbetet. Utskottet ansåg dock att församlingarnas ansvarstagandeför och delaktighet i internationella missions- och biståndsprojekt är så väsentligt att de syften som låg bakom 1990 års kyrkomötesbeslut i denna fråga bör fullföljas. Centralstyrelsenborde därför enligt utskottet fortsätta det arbete som inletts till stöd för en process vars syfte skall vara att ge de kyrkliga kommunerna större möjlighet än vad nu gällande rätt medger till ekonomisk delaktighet i internationella missions- och bistándsprojekt.

Utskottet hemställde att kyrkomötet med anledning av motionen som sin tillkänna vad utskottet anfört. Kyrkomötet mening gav Centralstyrelsen beslutade i enlighet med utskottets hemställan.

Kyrkoberedningen konstaterar för sin del att det inte föreligger hinder mot att använda kollektmedel för internationell diakoni. Vidare kan församlingama, utan att komma i konflikt med lokaliseringsprincipen, ge bidrag till Lutherhjälpens och Svenska kyrkans missions administrativa kostnader.

Beredningen gör också liksom kyrkomötet den bedömningen att möjligför de kyrkliga kommunerna att ta ett större ansvar för internatioheterna nellt hjälparbete har förbättrats den tidigare nämnda nya biståndslagenom gen från 1991.

Lagen innebär således att ett undantag görs från lokaliseringsprincipen i nämnda hänseendetäven det kyrkokommunala området. Den det nu tillåter kommunal biståndsverksamhet i form av utrustning som kan avvarskäliga medel för iordningställande och transport av utas samt genom rustningen m.m.

Vidare medger lagen att man även får tillhandahålla och svara för ersättning till sådan personal behövs för att utrustningen skall kunna tas i som bruk. Bistånd med utrustning får lämnas i nödsituation även om inte en något direkt katastrofläge föreligger.

Det krav uppställs är alltså att det föreligger någon form av nödsituasom tion i land. Enligt förarbetena till lagen bör det i regel inte råda någon ett tvekan när så är fallet prop. 19909l:1l7 s. 143. Som alternativ till om lämna bistånd direkt till mottagarlandet ges även möjlighet att lämna att detta till internationell hjälporganisation för att användas om en nöden situation senare skulle inträffa.

Vad som ligger i begreppet utrustning som kan avvaras framgår av förarbetena till den tidigare gällande lagen från 1975 prop. 1975:84 s. 33 - 34.

I förarbetena till den nya lagen sägs beträffande de kyrkliga kommunerna att de bör ha samma möjlighet som de borgerliga kommunerna att ge uttryck för sitt internationella engagemang. De bör alltså i nödsituationer kunna få visa sin solidaritet t.ex. med vänorter eller systerkyrkor i andra länder, inte i form av anslag av skattemedel väl gåvor men genom av utrustning i den egna verksamheten som de kan avvara prop. 19909l:ll7 s. 143 och 144.

Mot bakgrund av det anförda anser beredningeni likhet med första kyrkolagsutskottet vid 1992 års kyrkomöte att de intentioner som låg bakom 1990 års kyrkomötes beslut om stöd för en process med syfte att ge de kyrkliga kommunerna större möjligheter på detta område bör fullföljas. Det finns därför skäl att följa det inomkyrkliga arbete som bedrivs hos Centralstyrelsen i frågan liksom att närmare granska utgången i det pilotfall som är under prövning av Regeringsrätten. När resultatet Regeav tingsrättens prövning föreligger och Centralstyrelsenslutfört sitt arbetebör ytterligare övervägandenkomma till stånd.

Beredningen anser att Iikställighetsprincipen, som är grundläggande av betydelse även kyrkokommunalt hänseende,också bör komma till uttryck i i kyrkolagen. Därvid bör den i KL använda formuleringen kunna användas.

Likaså bör retrøaktivitetsförbudet återges i lagtexten i kyrkolagen. Det är en från rättssäkerhetssynpunktgenerellt sett viktig princip.

Enligt bestämmelsen KL i krävs synnerliga skäl för att göra avvikelser från detta förbud. I samband med utformningen av denna bestämmelse påtalades av vissa remissinstanser att det var tveksamt om kravet på synnerliga skål verkligen återspeglade gällande rättspraxis området. Regeringen uttalade därvid att det av rättssäkerhetsskäldock kunde finnas anledning att starkt begränsa möjligheterna till retroaktiva beslut. Det fanns därför enligt regeringen skäl för en sådan utomordentligt stark begränsning ligger i uttrycket synnerliga skäl, även om detta innebar en viss som skärpning av rättsläget prop. 1990912117 s. 29.

Enligt beredningen finns det inte någon anledning till att göra en annorlunda bedömning beträffande det kyrkokommunala området. Retroaktivitetsförbudet bör därför ges en motsvarande utformning i kyrkolagen.

Såvitt beredningen kunnat bedöma finns det inte något behov av en regleförsamlingamas kompetens näringslivsområdet, och därmed ring av bl.a. principen om förbudet mot att driva spekulativa företag.

Förutom anpassning av kyrkolagen till de nu nämnda grundläggande en principerna den kommunala kompetensen kan det finnas skäl att anom kompetensreglema också i vissa andra avseenden till KL:s regler. passa Härvid är det främst den särskilda kompetensregleringen KL i i fråga om kommunalt partistöd som kräver vissa närmare överväganden.

Genom ändring 2 kap. 9 § och tillägg av 10 § KL se SFS 1991:1774 av har ny ordning för det kommunala partistödet i de borgerliga kommuen beslutats. Reformen innebär att det blivit möjligt att dela upp partinerna stödet i ett grundstöd och ett mandatbundetstöd. Vidare öppnas möjlighet att övergångsvis stöd till ett parti inte längre är representerat i ge som fullmäktige.

Reglerna om kommunalt partistöd gäller inte för det kyrkokommunala området. Den enda form av bidrag till politiska partier som de kyrkliga kommunerna har rätt att ge är bidrag till valsedelskostnader enligt 12 § lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigeval. Enligt denna bestämmelsefår en kyrklig kommun besluta att parti som är eller genom valet blir representerat i kyrkofullmäktige skall erhålla bidrag till partiets kostnader för valsedlar. Ersättningen skall därvid utgå efter enhetliga grunder.

Frågan om kyrkokommunalt partistöd har tidigare behandlats 1984 års av kyrkomöte som hos regeringen begärde att det i lagen kyrkofullmäktiom gval skulle införas en bestämmelse om partistöd motsvarande den i den dåvarande lagen om kommunalt partistöd.

Riksdagen har vid tidigare tillfällen, 197677, 197980 och 198283 års riksmöten, behandlat frågan om kyrkokommunalt partistöd, men har samtliga gånger avvisat tanken. Skälet har då varit att de kyrkliga kommunerna är långt mindre enhetliga än de borgerliga kommunerna samt att församlingarna varierar starkt när det gäller partiförhållandena.

I propositionen om aktivt folkstyre i kommuner och landsting, prop. 19868791, ansåg departementschefen att frågan översyn det om en av kommunala partistödet till de politiska partierna borde prövas ytterligare. Vad särskilt gällde frågan om kyrkokommunalt partistöd anförde departementschefen att han inte ansåg att partistödet borde utsträckas till det kyrkokommunala området med dess skiftande och ofta lokalt betingade grupperingar. Han erinrade om att de kyrkliga kommunerna utgjordes av 2 565 församlingar och ett stort antal pastorat och andra samfálligheter. Översynen borde därför enligt hans mening inte omfatta frågan om ett kyrkokommunalt partistöd.

I direktiven till Förtroendeuppdragsutredningen,Dir. 1988:5, utgjorde departementschefenstidigare nämnda inställning en utgångspunkt för uppdraget. I direktiven anfördes bl.a. att de förtroendevaldas arbete i församlingar, pastorat och samfálligheter har nämligen en delvis annan karaktär än i kommuner och landsting. Det finns, utöver de grupperingar som står på politisk grund, ett flertal olika grupperingar, som inte sällan har en snäv lokal förankring eller har en mera begränsad varaktighet. Utredningens betänkandekom med hänsyn härtill att inte innehålla något förslag i fråga om partistöd på det kyrkokommunala området.

Frågan om kyrkokommunalt partistöd har även behandlats av 1989 års kyrkomöte.

Kyrkolagsutskottet 1989:10 ansåg att det förhållandet att de kyrkliga kommunerna är långt fler till antalet än de borgerliga inte kan ha någon betydelse för frågan om införandet av någon form av bidrag. Utskottet erinrade vidare om att vad gäller de kyrkopolitiska grupperingarna förekommer dylika också i borgerligt kommunala sammanhang. Utskottet hävdadevidare bestämt att syftet med det kommunala partistödet, dvs. att öka medborgarnasmöjlighet till information, i lika stor utsträckning gällde på det kyrkokommunala området.

Med hänsyn till de olikheter som många gånger råder det kyrkopolitiska området vad gäller olika typer av partibildningar och grupperingar i förhållande till det kommunalpolitiska området ansåg utskottet att rätten för kyrkokommunema att utge ekonomiskt bidrag inte behövde knytas till parti. Den dåvarande lagen om kommunalt partistöd borde således inte oförändrad överföras det kyrkokommunala området. Det kyrkokommunala stödet skulle, enligt utskottet, kunna utformas som ett bidrag att utgå för varje mandat respektive parti eller annan form av gruppering erhåller i kyrkofullmäktige. Rätten att utge sådant mandatbidrag skulle, enligt

utskottet, också begränsas till de kyrkokommuner vilka har direktval till sina respektive beslutande organ. Mandat i församlingsdelegerade skulle därmed, enligt utskottet, inte grunda någon rätt till bidrag.

Kyrkomötet biföll utskottets hemställan om sådan lagändring att församlingar och samfálligheter får utge mandatbidragi enlighet med vad utskottet anfört.

Kyrkomötet har i skrivelse den 24 augusti 1989 kskr. 1989:8 anmält sitt beslut till regeringen, varefter regeringen den 28 januari 1993 överlämnat skrivelsen till Kyrkoberedningen.

Kyrkoberedningen gör följande bedömning.

Beredningen delar uppfattningen att det förhållandet att de kyrkliga kommunerna är många fler än de borgerliga inte i sig bör ha någon avgörande betydelse för om bidrag skall utgå.

Beredningen delar också bedömningen att det grundläggande syftet med partistödet, dvs. att stärka den kommunala informationen i valrörelsema, också har bärighet på det kyrkokommunala omrâdet. Det låga valdeltagandet i de kyrkokommunala valen har ofta uppmärksammats. Det har också anmärkts att informationen till allmänheten om dessa val är relativt begränsad. Genom ett stöd av det nu aktuella slaget borde det skapasförutsättningar för att ge en bättre information om de kyrkokommunala valen. Detta kan i sin tur förbättra Valdeltagandetoch därigenom också stärka den kyrkokommunala demokratin.

Däremot anser beredningen att de olikheter som ofta finns det kyrkopolitiska området i fråga om partibildningar och grupperingar i förhållande

till det kommunalpolitiska området medför vissa svårigheter i sammanhanget. Detta har även påtalats av kyrkolagsutskottet.

Beredningen anser mot den angivna bakgrunden att några regler om kommunalt partistöd det kyrkliga området inte bör införas.

Delegeringsmöjlighetema från fullmäktige till nämnder och inom nämnder

Enligt nuvarande ll kap. 17 § kyrkolagen får kyrkofullmäktige eller kyrkostämman uppdra kyrkorådet eller någon annan nämnd att i fullmäktiges eller stämmans ställe fatta beslut i vissa grupper av ärenden, om inte något annat följer av lag eller någon annan författning. Ett sådant uppdrag får dock inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

Enligt nuvarande 17 kap. 27 § gäller att, om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman beslutar det, kyrkorâdet får uppdra en särskild avdelning, bestående av ledamöter och ersättare i rådet, en ledamot eller ersättare eller tjänstemanhos församlingen att pá rådets vägnar besluta i vissa en grupper av ärenden. Dessa ärendegrupper skall anges i reglementet eller särskilda beslut.

Framställningar eller yttranden till fullmäktige eller stämman, liksom yttranden med anledning av att rådets beslut har överklagats, får dock enligt nämnda paragraf beslutasbara av rådet samfallt.

Beslut som fattas med stöd av delegationsuppdrag enligt 27 § skall anmälas till rådet, som bestämmer vilket sätt detta skall ske.

Föreskrifterna i 27 § tillämpas också direktvalda kyrkoråd. Därvid skall dock det som sägs om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i stället avse kyrkorådet.

I 3 kap. 9 § KL anges i vilka ärenden fullmäktige skall besluta. Enligt 10 § får fullmäktige uppdra en nämnd att i fullmäktiges ställe besluta i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ärenden i 9 § som anges eller som enligt lag eller annan författning skall avgöras fullmäktige får av dock inte delegerastill nämnderna.

Enligt 6 kap. 33 § får en nämnd uppdra ett utskott, ledamot eller en ersättare eller en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta nämndensvägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i fall som avses i 34 nämligen i fråga om: ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet, framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller fullmäktige har av överklagats, ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, de är prinom av cipiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och 4. vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter.

Beslut som fattats med stöd av delegation enligt 33 § måste anmälas till nämnderna, som bestämmeri vilken ordning detta skall ske 35 §.

Enligt 36 § får en nämnd uppdra ordföranden eller ledamot annan som nämnden har utsett att besluta på nämndens vägnar i ärenden är så som brådskande, att nämndensavgörande inte kan avvaktas. Sådanabeslut skall anmälasvid nämndensnästasammanträde.

Om en nämnd med stöd av 33 § uppdrar en förvaltningschef inom nämndens verksamhetsområde att fatta beslut, får nämnden överlåta förvaltningschefen att i sin tur uppdra en annan anställd inom kommunen eller landstinget att besluta stället. i Sådana beslut skall anmälas till chefen 37 §.

Om nämnd med stöd av 33 § uppdrar en anställd att besluta en nämndensvägnar, får nämnden uppställa villkor som innebär att de som utnyttjar nämndens tjänster skall ges tillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig, innan beslut fattas. Nämnden får också föreskriva att en anställd får fatta beslut endast om företrädare för dem som utnyttjar nämndens tjänster har tillstyrkt beslutet 38 §.

Enligt 1991 års det större möjligheter än tidigare att delegera från KL ges fullmäktige till nämnder. gamla KL I angavs att kommunens beslutanderätt utövades fullmäktige med en möjlighet att delegera utom i ärenden av av principiell bekaffenhet eller annars av större vikt eller i den mån annat följde lag eller annan författning. Detta motsvarar den reglering som av för närvarande finns i kyrkolagen.

Nu räknas i 1991 års KL i stället de ärenden i vilka fullmäktige måste upp besluta, bl.a. när det gäller målen och riktlinjerna för verksamheten, budgeten, skatten, organisationenoch valen. Sådant som inte räknas upp i KL eller som anges i speciallagstiftning kan numera i princip delegeras.

Kyrkoberedningen har övervägt en motsvarande nyordning för de kyrkliga kommunernas del men funnit att den inte är särskilt påkallad. Däremot föreslås att den ändringen görs att det i likhet med KL bör vara möjligt att delegera enskilda ärenden och inte bara grupper av ärenden. Detta förutsätter bara mindre ändring i nuvarande 11 kap. 17 § första stycket en kyrkolagen. Vidare beredningen att det den i nämnda paragrafenbör anser

införas en motsvarighet till 3 kap. 12 § KL, nämligen att fullmäktige kan ge s.k. fmansbemyndigandentill kyrkorådet eller andra nämnder.

När det gäller delegering inom nämnderna har det i 1991 års KL tagits nya regler som innebär att det delegeringsbara området utvidgats utom i fråga om ärenden om myndighetsutövning mot enskilda, att nämnderna själva får besluta om delegering utan fullmäktiges till- stånd, att förvaltningschefer fär vidaredelegeratill andra anställda, att brådskande ärenden får delegeras. -

Enligt Kyrkoberedningen bör motsvarande regler införas för kyrkorådet och övriga nämnder hos de kyrkliga kommunerna. Detta innebär ändringar i 17 kap. kyrkolagen.

Reglerna om kyrkofulnzäkzigesarbetsformer

I 13 kap. kyrkolagen finns de grundläggandebestämmelserna om beslutande församling i kyrkliga kommuner. Kapitlet gäller direkt för kyrkofullmäktige församling. i

Dessa bestämmelser följs sedan upp i 14 16 kap. kyrkolagen om kyr- kostämma, församlingsdelegerade och kyrkofullmäktige i kyrkliga samfálligheter med vissa specialbestâlnmelserför respektive beslutandeorgan. I dessa kapitel hänvisas dock i flera hänseendentillbaka till de grundläggande bestämmelsernai 13 kap.

I 13 kap. finns sålunda bestämmelser om bl.a. antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige och om deras tjänstgöring, om ordförandeskapet, om sammanträdena, om hur ärendenabereds och avgörs, om interpellationer

och frågor, om protokoll samt om arbetsordning för fullmäktige. Bestäm melsema motsvarar de tidigare gällande i 2 kap. 1 7 22, 24, 25, 28 - och 30 §§ församlingslagen.

I 13 kap. 1 § hänvisas till lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval beträffande de grundläggandebestämmelserna om val av kyrkofullmäktige.

Antalet ledamöter i kyrkofullmäktige skall vara udda och fastställas till ett visst minsta antal beroendepå hur mångaröstberättigadekyrkometllemmar som finns i församlingen 2 §. För ledamöternaskall utses ersättare till ett antal som motsvarar högst hälften av antalet platser som varje parti får i fullmäktige 4 §. Ledamöternaoch ersättarna väljs för en valperiod tre kalenderår 5 §.

Kyrkofullmäktige väljer inom sig en ordförande och en eller två vice ordförande 6 §.

Kyrkofullmäktige bestämmer tid för sina sammanträden. Minst ett sammanträde skall hållas årligen för att förrätta val till de befattningar som blir lediga vid årets slut nuvarande 8 och 9 §§. Tid och plats för sammanträde skall normalt kungöras minst en vecka före sammanträdetnuvarande 10 12 §§. Ordningen för hur handlingarna skall sändasut fastställs av kyrkofullmäktige i en arbetsordning nuvarande 40 §.

I en arbetsordning skall kyrkofullmäktige också ange ordningen för hur ersättare inkallas. Ersättarnaskall tjänstgöra i viss turordning som bestäms vid valet nuvarande 13 15 §§ och 47 kap. 26 §. -

För beslutförhet i kyrkofullmäktige krävs att mer än hälften av ledamöterna är närvarande nuvarande 16 §. Vid besvärande av interpellationer

och frågor enligt nuvarande 3l 33 §§ kan dock ett mindre antal ledamöter vara närvarande, om fullmäktige beslutar det.

Jäv som ett hinder för att delta i ärendehandläggningengäller sådanaärenden som rör en ledamot personligen, dennes make, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående nuvarande 17 §. Särskilda regler gäller för jäv i sambandmed revision.

Kyrkofullmäktiges sammanträden är offentliga nuvarande 26 §. Förutom ledamöter och tjänstgörande ersättare har ordföranden och vice ordföranden i kyrkorâdet, kyrkoherden samt den som på grund av sina uppgifter har den ledande ställningen bland de anställda i församlingen rätt att delta i fullmäktiges överläggningar. Detsamma gäller nåmndordföranden samt ledamöter i kyrkorädet eller i någon annan nämnd eller beredning vid behandlingen av vissa frågor samt vid besvärande av interpellationer och frågor. Revisorerna har rätt att delta vid behandlingen av revisionsberättelsen. Kyrkofullmäktige kan också kalla anställda och särskilda sakkunniga att meddela upplysningar vid ett sammanträdenuvarande 18 §.

Kyrkofullmäktige skall besluta i ärenden som väcks av kyrkorädet eller någon annan nämnd eller någon ledamot motion. Ärenden får av genom också väckas av regeringen, central förvaltningsmyndighet, länsstyrelsen, domkapitlet, stiftsstyrelsen eller egendomsnämnden samt i vissa fall av församlingens revisor eller av en beredning nuvarande 19 §.

Alla ärenden med undantag för valärenden skall beredasnuvarande 20 - 22 §§. Beredningen görs vanligen av kyrkorådet men kan också göras av en annan nämnd eller av en särskild beredning. Kyrkorådet skall alltid ges tillfälle att yttra sig över ett ärende som kyrkofullmäktige skall besluta

Som ett led i ett ärendes beredning kan kyrkofullmäktige besluta om att göra en opinionsundersökning eller folkomröstning nuvarande 23 §.

Nuvarande 24 § innehåller bestämmelser om hur man skall förfara när ett sammanträdebehöver avbrytas.

Om minst en tredjedel av närvarande ledamöter begär det, skall ett ärende bordläggas. Är ärendet tidigare bordlagt eller är det fråga om val krävs dock enkel majoritet nuvarande 25 §.

Ordföranden ansvarar för ordningen vid sammanträdenaoch kan vid oordning visa ut störande personer och i yttersta fall upplösa sammanträdet nuvarande 27 §.

I nuvarande 28 30 §§ finns bestämmelser om hur ärendenaavgörs m.m. -

Ordföranden leder sammanträdena och föredrar ärendena samt tillser att sammanträdena kungjorts och att ärendenaberetts i vederbörlig ordning. Är ärendet brådskande natur gäller härvidlag särskilda regler nuvaranav de 28 §.

Ordföranden lägger fram förslag till beslut och tillkännager vad kyrkofullmäktige enligt hans uppfattning får anses ha beslutat nuvarande 29 §.

Vid omröstning har ordföranden normalt utslagsröst nuvarande 30 §.

I nuvarande 31 33 §§ finns bestämmelser om hur interpellationer och frågor rörande ämnen som hör till kyrkofullmäktiges handläggning får framställas och om hur interpellationer får besvaras.

Protokoll skall föras vid varje sammanträde ordförandens ansvar. Det skall för varje ärende redovisa förslag och yrkanden, beslutet samt vilka reservationer som har anmälts mot beslutet nuvarande 36 §. Protokollet skall inom fjorton dagar efter sammanträdet justeras av ordföranden och minst ytterligare två vid sammanträdet närvarande ledamöter. Justering av protokollet kan också göras av fullmäktige genast eller vid nästa sammanträde nuvarande 37 §. Senastandra dagen efter justeringen skall detta tillkännages på församlingens anslagstavlanuvarande 38 §.

Kyrkofullmâktige skall i en arbetsordning meddelade närmare föreskrifter som behövs för fullmäktiges sammanträdenoch ärendenas handläggning nuvarande 39 §. Vad arbetsordningen skall innehålla anges närmare i nuvarande 40

Bestämmelser om fullmäktige i de borgerliga kommunernaoch landstingen finns i 5 kap. KL.

Regler om antalet ledamöter och ersättare finns i l 4 §§ och motsvarar i princip de som finns i kyrkolagen.

Systemet med latituder som anger minsta antal ledamöter som måsteutses vid angivna antal röstberättigade invånare har överförts från gamla kommunallagen till l99l års KL l §. Det har ansettsatt detta systemgaranterar en bred medborgerlig förankring och också innefattar ett visst minoritetsskydd, varför reglerna borde behållas av demokratiska skäl prop. l9909l:l17 s. 78 och 79.

Reglerna om ersättare 4 § har begränsats i 1991 års KL jämfört med gamla kommunallagen. En grundläggande regel om att det skall finnas ersättare för ledamöter i fullmäktige har tagits i 1991 års KL. Bestämmelserna om antalet ersättare har i stället förts över till vallagen

1972:620 och återfinns där i 14 kap. 18 a § efter ändring genom SFS 1991:1654.

I 5 § finns bestämmelser om mandattider, vilka närmast motsvaras av 13 kap. 5 § kyrkolagen.

Reglerna om ordförande och vice ordförande 6 § har också begränsats i 1991 års KL jämfört med gamla kommunallagen. De regler som tidigare fanns om hur ordförandeskapetskulle utövas i olika situationer har slopats. Det har ansettsatt dessaregler kan tas i arbetsordningen för fullmäktige. Därför har i 64 § föreskrivits att fullmäktige skall meddela föreskrifter i arbetsordningen om vem som skall föra ordet, tills en ny eller tillfällig ordförande utsetts a. prop. s. 176.

Även tidpunkt för sammanträdena7 § har förenklats i 1991 reglerna om års KL. Huvudregeln om att fullmäktige bestämmernär ordinarie sammanträde skall hållas har behållits. Det har också regeln om att styrelsen eller en fullmäktigminoritet kan framtvinga ett sammanträde. De regler som behövs i övrigt om sammanträden har man dock ansett att fullmäktige kan ta in i arbetsordningen. Enligt 64 § är det obligatoriskt att ha bestämmelser om när sammanträdenskall hållas.

För att minska detaljregleringen har sålunda föreskriften om att fullmäktige före december månads utgång skall förrätta val till de befattningar inom kommunen eller landstinget som blir lediga vid årets slut slopats. Detsamma gäller den tidigare föreskriften om att år då val har ägt rum i hela landet skall valet förrättas av nyvalda fullmäktige. Den har tidigare funnits för tydlighetens skull. Vid övervägandenai samband med 1991 års KL betraktades det dock som uteslutet att den frånträdande majoriteten skulle förrätta valen av nämndernaoch därför har regeln om nyvalda fullmäktiges kompetens i valfrågor slopats a. prop. s. 176.

Regler om hur sammanträdenakungörs finns i 8 11 §§. Bestämmelseni - 8 § om att ordföranden utfärdar kungörelse om sammanträdeoch vad om kungörelsen skall innehålla motsvarasav nuvarande 13 kap. 10 § kyrkolagen. Specialregeln i den senare paragrafensandra stycke om ordföranden i kyrkostämman, saknar givetvis motsvarighet på det borgerliga området.

I 9 § finns en bestämmelse om att kungörelsen skall anslåsoch sändas ut i viss ordning, vilken motsvaras av nuvarande 13 kap. 10 § tredje stycket kyrkolagen. Den officiella anslagstavlanoch publiceringsformen anslaghar alltså behållits i 1991 års KL.

Fullmäktige har också samma möjligheter som tidigare att bestämma i om vilka tidningar tid och plats för sammanträdena skall införas 10 §.

Med hänsyn till kommunmedlemmamasintresse av insyn och medverkan i den kommunala verksamheten har det ansetts att vissa grundläggande regler om kungörande av sammanträdenabör finnas i KL.

Kungörelsereglema har dock förenklats något. Den tidigare detaljregleringen om i vilka tidningar det var tillåtet för fullmäktige att har annonsera sålunda slopats. Vidare har regeln om en minoritets förutsättningar att bestämma om annonsering i en viss tidning utformats lika den som om bordläggning 10 § andra stycket. Det krävs att minst en tredjedel av de närvarande ledamöternabegär annonseringen.Antalet behöver inte fastställas genom en omröstning utan får som vid bordläggning ske även annat sätt a. prop. s. 177.

1 11 § finns regler om hur man skall förfara i samband med brådskande ärenden. Denna regel har sin motsvarighet i nuvarande 13 kap. 12 § kyrkolagen.

Regler om ersättarnas tjänstgöring finns i 12 17 §§. -

Ersåttamas rätt att delta i sammanträdena har bedömts vara av principiell betydelse och man har därför ansett att enhetliga regler bör gälla för alla kommuner och landsting. De tidigare reglerna i gamla kommunallagen har därför i huvudsak förts över till 1991 års KL a. prop. s. 178.

I 12 som har sin motsvarighet i nuvarande 13 kap. 13 § första stycket kyrkolagen, föreskrivs att en ersättare skall tjänstgöra i ledamotens ställe vid förhinder för den senare. Den tidigare regeln 2 kap. ll § första styck et andra meningen gamla kommunallagen om att detsamma gäller vid förhinder för ersättare suppleant som har kallats att tjänstgöra eller som tjänstgör i stället för en ledamot har slopats i 1991 års KL. Något särskilt motiv för denna ändring, utöver de allmänna förenklingssträvandena, har inte angetts i förarbetena.

13 § innehåller föreskrifter om ordningen m.m. för ersättarnas tjänstgöring. De har sin motsvarighet i nuvarande 13 kap. 13 § andra stycket kyrkolagen.

De tidigare reglerna i 2 kap. ll § fjärde stycket gamla kommunallagen, som motsvaras av nuvarande 13 kap. 14 § kyrkolagen, om hur man skall förfara samtliga ersättare suppleanter för en ledamot är förhindrade om att inställa sig, har slopats i 1991 års KL. Dessa regler har i stället förts över till 14 kap. 19 § sjätte och sjunde styckena vallagen 1972:620 genom en ändring som trädde i kraft den 1 januari 1992 SFS 1991:1654.

14 och 15 §§ om ordinarie ledamots företräde till att delta i sammanträde och förbud mot växeltjänstgöring motsvaras av nuvarande 13 kap. 15 § om kyrkolagen .

I 16 som är ny, anges att i kommunfullmäktige har ersättare från samma valkrets som ledamoten företräde till tjänstgöring. Detta kan sägas tidigare ha framgått indirekt av föreskrifterna i 2 kap. ll § fjärde stycket gamla kommunallagen. Vidare upplyses i paragrafen om att närmare föreskrifter om företrädesordningen finns i vallagen 1972:620. Som tidigare nämndes finns de åsyftade föreskrifterna numera i 14 kap. 19 § vallagen.

I 17 som också är ny, anges att fullmäktige skall meddela ytterligare föreskrifter om ersättamas tjänstgöring. Denna paragraf har inte heller kommenterats särskilt i förarbetena. Av 64 § 4 framgår att sådana föreskrifter skall meddelasi arbetsordningen.

18 och 19 §§ innehåller föreskrifter om beslutförhet. De motsvaras av 13 kap. 16 § kyrkolagen.

I 20 § finns regler om jäv. De motsvaras av 13 kap. 17 § kyrkolagen. Begreppet sambo har dock införts i KL. Sambo definieras samma sätt som i lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem.

21 och 22 §§ handlar om rätt och skyldighet för utomstående att medverka. Reglerna har förenklats i förhållande till de tidigare bestämmelsernai gamla kommunallagen. Den tidigare uppräkningen i flera punkter av personkretsen har nu slopats. I stället anges bara i 21 § att fullmäktige får bestämma att också andra än ledamöter skall ha rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten. Regeln ger fullmäktige full frihet att råda över deltagandeti överläggningama. Meningen är dock inte att fullmäktige skall tillämpa den så, att en för vid krets av personer tilläts att yttra sig sammanträdena, t.ex. närvarande kommunmedlemmar eller representanter för massmedierna. Regeln i 21 § ger såledesinte utrymme för att göra några större förändringar i sättet att genomföra fullmäktiges sammanträden a. prop. s. 181.

l 22 § föreskrivs att ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revi sorerna samt de anställda i kommunen eller landstinget är skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden,om fullmäktige begär det och om det inte finns något hinder mot det pä grund av sekretess enligt lag. Bestämmelseni 22 § har utformats som en skyldighet att lämna upp lysningar i det fall fullmäktige begär det. Detta får särskild betydelse i ett målstyrt system, eftersom fullmäktige då har ett större behov av att redovisningar för hur nämndernasverksamhet bedrivs. Redovisningsskyldigheten får givetvis inte genombryta intresset av sekretess. Regeln har utformats med hänsyn till detta.

Utomstående sakkunniga är inte skyldiga att inställa sig. Fullmäktige kan med stöd av 21 § bestämma att de har rätt att lämna upplysningar och delta i överläggningarna.

Den rätt att delta i överläggningarna som fullmäktige fär medge med stöd av 21 § innefattar enbart en rätt att yttra sig, inte att framställa yrkanden eller få sin mening anteeknad protokollet. i Detta tillkommer uteslutande ledamöter och tjänstgörande ersättare a. prop. s. 181.

23 25 §§ handlar om ärenden i fullmäktige. Bestämmelserna har fått en delvis annan lagteknisk utformning än tidigare men har i princip inte ändrats i sak.

I 23 § redovisas de kommunala organ som har rätt att väcka ärenden hos fullmäktige. Bestämmelsen motsvaras närmast av nuvarande 13 kap. 19 § kyrkolagen. En nyhet KL är att i styrelsen i kommunala företag har fått en rätt att väcka ärende i fullmäktige.

24 § är ny i KL. l paragrafen anges att fullmäktige får föreskriva att en lokal nämnd eller en nämnd som är underställd en annan nämnd inte får

lll

väcka ärenden i fullmäktige. Den behövs för att ge fullmäktige samma frihet, som fullmäktige tidigare hade enligt den numera Upphävdalokalorganslagenoch lagen om särskilda organ i landstingskommunerna, att begränsa rätten för lokala nämnder att väcka ärenden i fullmäktige.

I 25 § föreskrivs att fullmäktige skall besluta i ärenden som har väckts enligt 23 Detta motsvaras närmast av stadgandeti nuvarande 13 kap. 19 § kyrkolagen.

26 35 §§ handlar om hur ärendena bereds. Paragraferna utgör - en omarbetning av 2 kap. 16 18 §§ och del av 21 § andra stycket gamla kom- munallagen. Beredningstvänget för ärenden till fullmäktige har behållits 26 §, men fullmäktige har fått större frihet att bestämma om formerna för beredningen, bl.a. vad gäller det antal nämnder som skall delta i beredningen av ett ärende. Paragraferna motsvaras närmast nuvarande 13 av kap. 20 22 kyrkolagen. -

Liksom tidigare skall styrelsen bereda fullmäktiges ärenden eller ges tillfälle att yttra sig i ärenden som beretts nämnd eller fullav annan av en mäktigeberedning. Styrelsen skall lägga fram förslag till beslut, om inte någon annan nämnd eller en fullmäktigeberedning gjort det 28 §.

Om ett ärende beretts bara av en fullmäktigeberedning, skall alltid någon nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör tillfälle att yttra sig 27 §-

Huvudregeln är att samtliga fullmäktigeärenden skall ha beretts innan fullmäktige avgör dem.

Undantaget från beredningskravetför valärenden, ärenden om avsägelse av uppdrag som förtroendevald och brådskandeärenden finns kvar oförändradei 1991 års KL 29 och 32 §§. i

Liksom tidigare får också beredning underlâtas i ärenden som gäller ändring av antalet ledamöter eller ersättare i en nämnd. Detta gäller dock numera uttryckligen bara för nyvalda fullmäktige 30 §.

Enligt 1991 års KL kan numera också nyvalda fullmäktige utan beredning besluta om att ändra mandattidenför en nämnd för att möjliggöra ett snabbare valgenomslag 30 §.

Av 31 som är ny, framgår vidare att revisionsberättelsenockså får behandlas utan föregående beredning. Detta stämmer med den praxis som tidigare, i avsaknad av en uttrycklig regel, gällde i frågan. I samma paragrafs andra stycke har införts ytterligare ett undantag från beredningstvånget. Det gäller för ärenden i vilka fullmäktige utnyttjar sin möjlighet enligt 4 kap. 10 § KL att entlediga en förtroendevald på den grunden att ansvarsfrihet vägrats.

32 § handlar om undantag från beredningstvângeti fråga om brådskande ärenden.

I 33 § finns det regler om beredningen av motioner och möjligheten att avskriva motioner från vidare handläggning, vilka motsvarar de tidigare gällande gamla kommunallagen. i

De tidigare reglerna i gamla kommunallagen om opinionsundersökningar och folkomröstningar som ett inslag i beredningsprocessenhar med vissa smärre språkliga justeringar förts över till 34 och 35 §§. En nyhet är dock

att ett landsting inte längre behöver tillstånd av kommunfullmäktige för att få anlita valnämnden vid genomförandet av sådanaförfaranden.

36 och 37 §§ innehåller bestämmelser om bordläggning.

36 § motsvaras av 13 kap. 25 § första stycket kyrkolagen. 37 § är ny. Ordförandens tidigare rätt och skyldighet att bestämmatill vilken dag ett ärende skjuts upp har slopats. l stället föreskrivs numera i 37 § att ett ärende som bordlagts skall tas upp fullmäktiges nästa sammanträde. I uttrycket bordläggning ligger att uppskovet endast kan avse kortare tid. Detta har man velat markera genom den nya bestämmelsen om att ett bordlagt ärende skall tas upp nästa sammanträde, vilket också är lika med den praxis som har gällt a. prop. s. 186. Bestämmelsen om att ett ärende som bordlagts skall tas upp nästa sammanträdekan innebära en längre tids förskjutning än som är acceptabelti det enskilda fallet. Sålunda sammanträder t.ex. landstingsfullmäktige med längre intervaller än kommunfullmäktige, samtidigt som ett land-stingsmöteofta pågår i mer än en dag. Fullmäktige har därför getts rätt att besluta att ärendet skall handläggas vid annat tillfälle, t.ex. redan under nästa sammanträdesdag.Detta har möjliggjorts genom att det i 37 § föreskrivits att huvudregeln om behandling av bordlagt ärende nästa sammanträdegäller bara om fullmäktige inte beslutar något annat.

I 38 och 39 §§ finns föreskrifter om offentlighet och ordning vid sammanträdena.

38 § motsvarasav nuvarande 13 kap. 26 § kyrkolagen.

39 § motsvaras närmast av nuvarande 13 kap. 27 § kyrkolagen. I 39 § anges dock också att ordföranden leder fullmäktiges sammanträden.Någon motsvarighet till bestämmelseni nuvarande 13 kap. 27 § tredje stycket

kyrkolagen om att ordföranden får upplösa ett sammanträdenär det uppstår sådanoordning att den inte går att avstyra, har inte tagits med il99l års KL fanns med i gamla kommunallagen. Handlandet i sådana undantagssituationer har man ansett kan regleras i arbetsordningen. Saknas bestämmelser denna i får det ändå anses falla inom ordförandens ordningsmakt att ajoumera sammanträdetför att få tid att återställa ordningen eller som yttersta åtgärd upplösa sammanträdeta. prop. s. 188.

40 45 §§ innehåller föreskrifter om hur ärendenaavgörs. -

40 44 §§ motsvaras av nuvarande 13 kap. 28 30 §§ kyrkolagen. Den - tidigare föreskriften om att ordföranden leder sammanträdena och föredrar ärendena har i första delen överförts till 39 § och i senare delen slopats. Likaså har den tidigare preciseringen i lagtexten att omröstning skall verkställas efter upprop eller genom användning av omröstningsapparatslopats. Fullmäktige får numera själva råda över hur omröstningar skall genomföras. Vidare har uttrycket tillsättning av tjänst bytts ut mot orden anställning av personal.

45 § är ny och saknar motsvarighet i kyrkolagen. Den gamla kommunallagen innehöll inga uttryckliga regler om att ordföranden fick vägra att ställa proposition, dvs. att han fick vägra att lägga fram ett förslag till beslut. Sådanaregler fanns dock i den av Svenska kommunförbundet utarbetade normalarbetsordningenför kommunfullmäktige. Dessa frågor ansågsha ett principiellt intresse och regler i ämnet togs därför i 45 l 45 § första stycket regleras det fallet att ett yrkande går utöver det förslag som fullmäktige behandlar och att det i stället skall betraktas som ett nytt ärende. I andra stycket samma paragraf regleras ett annat fall, nämligen att ordföranden anser att ett yrkande är olagligt i något avseende.Hans vägran att lägga fram ett förslag kan dock alltid yrkande av någon ledamot underställas fullmäktiges prövning.

I 46 48 §§ finns föreskrifter om proportionella val. Bestämmelsernahar inte genomgått några förändringar i sak i 1991 års KL. De har sin närmaste motsvarighet i 47 kap. kyrkolagen.

49 56 §§ innehåller föreskrifter om interpellationer och frågor som när- mast har sin motsvarighet i nuvarande 13 kap. 31 33 §§ kyrkolagen. -

Huvudregeln om rått att ställa interpellationer och frågor till ordförandena i nämnder och fullmäktigeberedningar har behällits i 1991års KL. Den har emellertid kompletterats med en regel som ger fullmäktige frihet att efter de lokala förhållandena utvidga mottagarkretsenoch bestämmavilka förtroendevalda som skall kunna interpelleras utöver den obligatoriska kretsen 52 §. Denna möjlighet har ansetts få särskild betydelsei ett målstyrt system. Med hänsyn till variationerna i nämndorganisationernahar det inte ansetts möjligt att närmare ange vilka förtroendevalda som skall kunna interpelleras direkt. I förarbetena har dock förutsätts att fullmäktige inte kommer att bestämmakretsen till andra än de politiskt direkt ansvariga a. prop. s. 86.

Skillnaden mellan interpellationer och frågor har också markerats tydligare i 1991 års KL. De särskiljande dragen framgår direkt lagtexten i 49 nu av och 50 §§ samt 55 och 56 §§.

Den tidigare regeln i gamla kommunallagen om att fullmäktige fick föreskriva att ordföranden i styrelsen fick överlämna interpellation till en en annan ledamot ansågsinte längre behövlig och fick därför utgå vid införandet av 199l års KL.

En annan nyhet i 1991 års KL är att det inte längre behövs föreskrifter av fullmäktige för att frågor skall ställas 54 §.

I 56 § har vidare tagits en regel om att endastden som ställer en fråga och den som svarar får delta i överläggningen. Detta är en skillnad i förhållande till en interpellationsdebatt där alla som så önskar kan delta. På denna punkt finns det inte något utrymme för att göra avvikelser i arbetsordningen. En fråga får alltså inte omvandlas till en interpellation sedan den framställts. En frågedebatt får inte heller utvidgas till en interpellationsdebatt a. prop. s. 192.

I 57 62 §§ finns bestämmelser om protokollet. -

57 60 motsvarasav nuvarande 13 kap. 34 36 §§ kyrkolagen. Upp- - räkningen i 59 § av vad protokollet skall redovisa för varje ärende har fått en annorlunda språklig utformning än tidigare.

61 och 62 motsvaras närmast av nuvarande 13 kap. 37 och 38 §§ kyrkolagen. Reglerna om justeringen av protokollet har dock förenklats och fullmäktige har fått större frihet i 1991 års KL att bestämma om formerna för justeringen. Det har också blivit obligatoriskt att ta regler om justeringen i arbetsordningen se 64 §. Dessa kan avse t.ex. omedelbar justering och antalet justerare utöver ordföranden som får anses självskriven a. prop. s. 193. Den tidigare möjligheten för fullmäktige att justera protokollet nästa sammanträdehar slopats. Detta har skett av effektivitetsskäl, dvs. för att undvika onödig fördröjning i vissa fall med att justera protokollet.

5 kap. i 1991 års KL avslutas med 63 och 64 §§, som innehåller föreskrifter om arbetsordningen.

Den Ökade frihet som fullmäktige fått i 1991 års KL att besluta om det som skall gälla, har gjort det nödvändigt att fullmäktige utfärdar ytterligare bestämmelseri arbetsordningen som ett komplement till lagen. Det gäller

vem som skall föra ordet tills ordföranden utsetts. anmälan av hinder för tjänstgöring vid sammanträde och hur omröstningar skall genomföras.

Härutöver har det ansetts nödvändigt att i arbetsordningen också reglera vilket antal ledamöter fullmäktige skall ha, när sammanträdenskall hållas, rätten att delta i överläggningarna samt till vilka förtroendevalda interpellationer och frågor får ställas.

I ämnen där lagen ger de grundläggande bestämmelsernafår arbetsordningen komplettera dessa. Det gäller t.ex. förfarandet vid omröstningar. Arbetsordningens regler får givetvis inte avvika från vad som föreskrivs i lagen. De bör främst avse ordningsfrågor vid genomförandet av omröstningama. Särskilt i fråga om slutna omröstningar behövs ytterligare anvisningar i en arbetsordning.

Kravet på att det i arbetsordningen skall regleras vem som skall utöva ordförandeskapet tills ordförande utsetts avser två situationer. Den ena är när ny ordförande skall väljas, t.ex. vid mandatperiodensbörjan. Den andra är den som angavs i gamla kommunallagen, dvs. att hela presidiet är frånvarande och en tillfällig ordförande skall utses för ett sammanträde eller en del av ett sammanträde. Båda situationernatäcks nu av regleringen i 1991 års KL.

Kommunerna och landstingen fär i övrigt själva avgöra i vilka andra ämnen som det är lämpligt att ha bestämmelser om i arbetsordningen. Ett grundkrav på samtliga bestämmelseri arbetsordningarna är givetvis att de inte strider mot KL:s innehåll och syften a. prop. s. 194.

Några större sakliga ändringar har inte genomförts i 1991 års KL i fråga om fullmäktige och dessarbetsformer. Bestämmelsernahar dock förenklats och gjorts tydligare. Bland annat har flera detaljregler slopats, vilket i sin

tur medfört att kommunerna och landstingen pä flera punkter fått ökad frihet att besluta om det som skall gälla, t.ex. genom föreskrifter iarbetsordning. En utförlig redogörelse för de ändringar som gjorts har lämnats i det föregående.

Enligt Kyrkoberedningens bedömning är det lämpligt att i princip samma

ändringar görs i de motsvarandekyrkokommunala reglerna i 13 kap. kyrkolagen och att sålunda reglerna om kyrkofullmäktige, liksom tidigare varit fallet under gamla kommunallagenstid, utformas i nära anslutiing till de regler som tillämpas för fullmäktige i borgerliga kommuner och landsting.

I några mer begränsade frågor har beredningen dock funnit det mindre lämpligt att anpassa reglerna fullt ut till 1991 års KL. Detta gäller, förutom givetvis i fråga om regler som uteslutande avser förekomsten av kyrkostämma bl.a. 13 kap. 3 § första stycket och nuvarande 10 § andra stycket kyrkolagen, eljest framstår ändamålsenliga regler som som mer mot bakgrund av det kyrkokommunala områdets speciella karaktär. Det senare har bedömts vara fallet bl.a. i fråga om reglerna om ärendenas art och beredning.

Sålunda har beredningen ansett att redovisningen i nuvarande 19 §av .vem g som får väcka ärenden i kyrkofullmäktige bör behållas. Den är mer preci-

seradoch bättre anpassadtill det kyrkokommunala omradet än den notsva-

rande bestämmelseni 5 kap. 23 § KL. I följd härav behövs inte heller en ärenden regel motsvarande5 kap. 25 § om att fullmäktige beslutar i som väckts enligt den förra paragrafen. Det framgår nämligen redan av den tidigare nämndabestämmelseni kyrkolagen.

Beredningen har vidare funnit att föreskriften i 5 kap. 24 § KL, om begränsning av rätten för lokala nämnder att väcka ärenden i fullmäktige,

ll9

inte är behövlig för det kyrkokommunala området, eftersom strukturen i nämndorganisationen är annorlunda än den borgerliga. De borgerliga kommunerna har en friare nämndorganisationenoch det kan förekomma ett stort antal nämnder olika nivåer i verksamheten, t.ex. kommundelsnämnder. Detta är inte förhållandet hos de kyrkliga kommunerna och motivet för en motsvarandereglering saknasi princip därför på det kyrkliga området.

När det gäller frågan om vilka som skall ha rätt att delta i kyrkofullmäktiges överläggningar anser beredningen att en anpassningbör göras till KL:s mera fria reglering med det undantaget att kyrkoherden även fortsättningsvis bör ha en i lag reglerad rätt att delta. Detta motiveras utifrån kyrkoherdens särskilda ställning.

Enligt 5 kap. 30 § KL kan numera också nyvalda fullmäktige utan beredning besluta om att ändra mandaltiden för en nämnd. Denna bestämmelse sammanhängermed att det i KL öppnats en möjlighet för de kommuner som så önskar att låta styrelsen och övriga nämnder tillträda tidigare än den 1 januari efter ett valår. Fullmäktiges mandatperiod löper nämligen från den 1 november valäret och genom den nämnda ändringen möjliggörs ett snabbarevalgenomslag.

Kyrkoberedningen behandlar frågan om behovet av en motsvarandereglering på det kyrkokommunala området i det följande. Med hänsyn till vad som anförts i det avsnittet, behövs inte en regel i kyrkolagen motsvarande den nu nämnda i 5 kap. 30 § KL.

Även föreskrifterna om proportionella val i 5 kap. 46 48 §§ KL har för det kyrkokommunala områdets vidkommande en mer ändamålsenligtreglering i de nuvarande bestämmelsernai 47 kap. kyrkolagen.

Föreskriften i kap. 53 5 § KL, .om att fullmäktige kan besluta att ordföranden i nämnd får överlåta besvarandet interpellation till av en av en en fullmäktige utsedd ledamot i styrelsen för ett kommunalt företag, har också ansetts saknapraktisk betydelse det kyrkokommunala området.

I 5 kap. 16 § första stycket KL föreskrivs att kommunfullmäktige har ersättare från samma valkrets som ledamoten företräde till tjänstgöring. Pådet kyrkokommunala området är varje församling lika med en valkrets, Denna bestämmelsebör därför bara gälla för kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter. En sådanreglering finns redan i 16 kap. 4 § 4 kyrkolagen.

Vidare upplyses 5 kap. i 16 § andra stycket KL om att närmare föreskrifter om företrädesordningenfinns i vallagen. Denna upplysning bör återges i 13 kap. kyrkolagen.

Föreskriften i 5 kap. 17 § KL om att fullmäktige skall meddela ytterligare

föreskrifter om ersättarnas tjänstgöring har ansetts vara en onödig dubr

föreskrifterna vad arbetsbelreglering, eftersom detta även framgår av om ordningen skall innehålla.

I övrigt föreslås sålunda reglerna i stort sett utformning som

att ges samma

olika ändringsförslagen

i 1991 års KL. För en närmare redogörelse om de hänvisastill specialmotiveringen.

Nâmndorganisationen

De borgerliga kommunerna har numera en i princip helt fri nämndorganisation. Av 3 kap. 4 § KL framgår att fullmäktige skall bestämma nämndernas verksamhetsområdenoch inbördes förhållanden. Fullmäktige kan därvid bestämmabl.a. att en nämnd skall ha hand om en eller flera verk-

samheter för en del av en kommun. Med stöd av bestämmelsenkan s.k. kommundelsnâmnder bildas.

Bland de kyrkliga kommunerna förekommer det sina håll att man inrättar distriktsnåmnder. Dessa har inte någon kommunrättslig status, eftersom kyrkorådet och övriga nämnder förutsätts ha hela församlingen som verksamhetsområdejfr ll kap. 16 § kyrkolagen. Inom ramen för Kyrkoberedningens arbete med de kommunalrättsliga frågorna har det inte varit möjligt att närmare utreda förutsättningarna för att införa någon form av lokala nämnder inom församlingarna. Den frågan bör dock tas upp i något lämpligt sammanhang.

Frågan om ett snabbare valgenontrlag

Med stöd av 17 kap. ll § kyrkolagen väljs kyrkorådets och övriga nämnders ledamöter och ersättare för tre år, räknat från och med den 1 januari året efter det år då val av kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet. Beträffande nämnderna, se nuvarande 17 kap. 29 § andra stycket.

Enligt 6 kap. 12 § KL väljs ledamöternaoch ersättarna i styrelsen för tre år, räknat från och med den 1 januari året efter det år då val av fullmäktige har ägt rum i hela landet.

Fullmäktige får dock enligt samma paragraf bestämma att styrelsens mandattid skall räknas från och med det sammanträdedå valet förrättas intill det sammanträdedå val av styrelse förrättas nästa gång. I ett sådant fall skall nyvalda fullmäktige välja styrelsen vid fullmäktiges första sammanträde.

Enligt 13 § bestämmer fullmäktige mandattidema för andra nämnder än styrelsen .

Genom nya KL har det öppnats en möjlighet för de kommuner som så önskar att låta styrelsen och övriga nämnder tillträda tidigare än den l januari efter ett valår. Detta sammanhänger med att fullmäktiges mandatperiod löper från den l november valåret. Genom den nya ordningen möjliggörs ett snabbarevalgenomslag, genom att samtliga kommunala och landstingskommunala organ kan tillträda och börja arbeta så snart som möjligt efter valet. Härigenom får också den tillträdande majoriteten bättre möjlighet att påverka utformningen av budgeten för det nästkommande året. Den ordningen underlättar också en anpassning av organisationen nya efter olika lokala förhållanden och önskemål.

Kyrkoberedningen anser dock att det på det kyrkokommunala området inte är praktiskt möjligt med en sådan ordning som har införts för de borgerlikommunerna i fråga om snabbare valgenomslag, eftersom kyrkofullga mäktiges mandatperiod, liksom kyrkorådets och övriga nämnders, börjar den l januari året efter ett valår.

Jävsreglernaför kyrkorådet och övriga nämnder

Enligt 17 kap. 21 § kyrkolagen gäller att en ledamot eller någon annan skall handlägga ärenden hos kyrkorådet inte får delta i eller närvara som vid handläggningen av ett ärende som personligen rör honom själv eller hans maka, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående.

styrelsen och övriga nämnder finns i 6 kap. 24 27 Bestämmelserom jäv i - §§ KL. Regleringen är uttömmandeoch avser all handläggning hos nämnderna, oavsett om det är fråga om ärenden som innebär myndighetsutövning mot enskilda eller inte. Bestämmelserna gäller både förtroendevalda och anställda.

I 24 § föreskrivs att den son1 är jävig i ett ärende hos en nämnd inte får delta eller närvara vid handläggningen av ärendet.

Enligt 25 § är en förtroendevald eller en annan anställd hos kommunen eller landstinget jävig, om saken angår honom själv eller hans make, sambo, förälder, barn eller syskon eller någon annan närståendeeller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon närstående, han eller någon närstående är ställföreträdare för den som sakenangår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada ärendets av utgång, 3. han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i saken, eller det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.

I 26 § föreskrivs att från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse.

För att möjliggöra dubbla engagemang i nämnder och kommunala företag i har i 27 § vissa undantag gjorts från tillämpningen av ställföreträdarjävet och delikatessjäveti 25 Undantag har också gjorts från tillämpningen av delikatessjävet i fall av engagemang i flera nämnder.

Tidigare gällde i de borgerliga kommunerna två skilda jävsregler, dels det strängare förvaltningsjävet, dels en mindre långtgåendejävsregel i kommunallagen, motsvarandeden som nu finns i kyrkolagen.

Regeringen har vid utformningen av 1991 års KL funnit att principiella motiv talar för en strängare och i grunden enhetlig jävsregel den typ av

som finns i förvaltningslagen. Genom en sådan inskärper man lyftet att garantera objektivitet och opartiskhet i nämndernas handlande. Fir att så långt som möjligt uppnå enhetlighet inom jävsområdet borde enlgt regeringen den dåvarande mer inskränkta jävsregeln i kommunallagen därför ersättas av en ny regel som till sin huvudsakliga inriktning hadeförvaltningslagen som förebild.

Kyrkøberedningen anser att de principiella skäl som åberopat: för en skärpning av jävsreglema för de borgerliga kommunerna också giller för det kykokommunala området.

Även detta område bör sålunda förvaltningslagens regler om sakägarjäv, intressejäv, ombudsjäv och delikatessjäv göras tillämpliga. Det bör ske genom att det i 17 kap. kyrkolagen införs jävsregler motsvarandedem i KL.

Liksom i KL behövs det inte någon regel om tvåinstansjäv. Den rsgeln tar sikte situationer där ett ärende väcks hos en myndighet gentm överklagande, underställning eller grund av tillsyn. Detta har cnappast någon relevans i fråga om de kyrkokommunala nämnderna.lnte lnller kan tvåinstansjäv förekomma i förhållandet mellan kyrkorädet och en annan nämnd. Regeringen har gjort motsvarande bedömningar i fråga om den borgerliga nåmndorganisationen prop. l9909l:ll7 s. 98.

Något undantag motsvarandedet i 6 kap. 27 § första stycket K- för att möjliggöra dubbla engagemang i nämnder och kyrkliga föreag har beredningen inte ansett nödvändigt att införa i kyrkolagen. Sådan engagemang torde nämligen vara mycket ovanliga. Däremot bör det införas en motsvarighet till 6 kap. 27 § andra stycket KL. Det innebär att jäv inte behöver uppstå för en ledamot i kyrkorådet om han tidigare teltagit i handläggningen av samma ärende i en annan nämnd. Det kan i detta sam-

manhang diskuteras huruvida jäv kan uppstå när någon är verksam i hanteringen av ett ärende både i ett församlingskyrkoråd och i samfällighetens kyrkoråd. Enligt beredningen torde man överlag kunna göra den bedömningen att frågan om opartiskhet i sådana fall uppenbarligen saknar betydelse, varför undantagsregelni den föreslagna 17 kap.23 § första stycket kyrkolagen om bortseende från jäv bör kunna tillämpas.

Reglerna om ekonomiskförvaltning och revision

I 19 kap. kyrkolagen finns bestämmelser om de kyrkliga kommunernas ekonomiskaförvaltning. Dessa regler har i huvudsak förts över hit oförändrade från 10 kap. församlingslagen.

För församlingarna gäller att deras egendombör förvaltas så att förmögenheten inte minskas l §. Här avses den kyrkokommunala egendomen.För den specialreglerade egendomen gäller särskilda regler 41 kap. kyrkolagen.

Församlingamas medelsbehovskall täckas med skatt, om det inte täcks något annat sätt, t.ex. genom donationer, gåvor eller kollekter 2 §.

Församlingens budgetår löper per kalenderår 3 §. I 4 § anges vad budgeten skall innehålla.

Kyrkorådet har ett särskilt ansvar för såväl att en budget upprättas som att den följs jfr 17 kap. 2 § och 18 kap. l §. Kyrkorådet skall upprätta förslag till budget före oktober månadsutgång, om inte särskilda förhållanden hindrar detta. I sådana fall skall budgetförslaget upprättas före november månads utgång 5 §. Innan budgetförslaget görs upp skall kyrkorådet samrådamed kommunstyrelsen i den borgerliga kommunen 6 §.

Kyrkofullmäktige eller kyrkostâmman skall fastställa skattesatsenför nästa år före utgången av november månad. Samtidigt skall budgeten fastställas, om inte särskilda förhållanden hindrar detta. I sådana fall skall budgeten fastställas före december månads utgång 7 §.

Kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans anslagsbeslut skall innefatta anvisning av medel för att täcka anslaget 9 §.

I församlingarna får medel avsättas till kapitalfonder och driftfonder 10 §.

En församling får ta upp lån och ingå borgen men får däremot inte pantsätta sin egendom till skydd för en fordran nuvarande ll och 12 §§.

Kyrkorådet ansvarar för räkenskapsföringen och redovisningen av förvaltade medel nuvarande 13 §. Kyrkorådet skall årligen sammanfatta och avsluta räkenskaperna nuvarande 14 §. Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman har vanligen i reglementet för kyrkorådet angivit när redovisningen skall ske jfr nuvarande 17 kap. 26 §.

I 20 kap. kyrkolagen finns bestämmelser om revision av den kyrkokommunala verksamhetenoch förvaltningen som huvudsakligen förts över från ll kap. församlingslagen.

Det nyvalda kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall utse minst tre revisorer och lika många revisorsersättare för en valperiod om tre kalenderår 1 §. Däremot utses inga revisorer i en församling med direktvalt kyrkoråd. Detsamma gäller vanligtvis i andra församlingar i totala kyrkliga samfalligheter.

Beträffande rwision och prövning av ansvarsfrihet gäller särskilda regler för jäv 4 §. Den som är ledamot eller ersättare kyrkorådet eller i annars är redovisningsskyldigtill församlingen får inte vara revisor eller revisorsersättare eller delta i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet som avser verksanheten i fråga. Jävet omfattar också den redovisningsskyldiges make, föråldnr, barn, syskon eller någon annan närstående.

Revisorernas uppgifter består i en kontroll av att verksamheten skötts på ett ändamålsenligt sätt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. Vidare skall revisorerna granska om räkenskapernaär rättvisande och om den kontroll .som utövats inom nämnderna är tillräcklig nuvarande 5 §.

Revisionen onfattar inte bara kyrkorådets verksamhet utan också övriga nämnder och beredningar i församlingen nuvarande 5 och 6 §§. Kyrkofullmäktige eler kyrkostämman kan dock utse särskilda revisorer för granskningen av en viss nämnds verksamhet l §.

Revisorernas granskning skall utmynna i en revisionsberättelsetill kyrkofullmäktige eler kyrkostämman. Förutom eventuella anmärkningar skall berättelsen altid innehålla ett särskilt uttalande huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller inte nuvarande 8 §.

Kyrkofullmåkige eller kyrkostämman skall senast före utgången av året efter det år revisionen avser pröva frågan om ansvarsfrihet för berörda ledamöter nurarande 9 §. Fullmäktige eller stämmankan bara beslutaom att väcka skadeståndstalan om ansvarsfrihet vägras nuvarande 10 §. Däremot sakmsi de kyrkliga kommunerna möjlighet att avsätta en försumlig förtroendeald som inte frivilligt avgår efter att ansvarsfrihet vägrats eller revisorena riktat allvarlig kritik mot hur verksamhet har skötts.

I förhållande till församlingslagenhar i kyrkolagen nuvarande 20 kap. 10 § tagits in ny bestämmelse om preskriptionstiden för skadeståndstalan. en Tiden börjar löpa när kyrkofullmäktige eller kyrkostämman har beslutat att vägra ansvarsfrihet. Därmed har bestämmelserna den i delen anpassats till gäller för de borgerliga kommunerna enligt KL. det som

de borgerliga kommunerna finns i 8 Reglerna om ekonomiskförvaltning i kap. KL.

Den tidigare regeln i gamla kommunallagen om förmögenhetsskydd, vilken motsvaras av 19 kap. l § kyrkolagen, har ersatts med en allmän bestämmelse att kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hushållom ning i sin verksamhet 1 §.

Regeringen anförde i förarbetena till 1991 års KL att även om den tidigare förmögenhetsskyddsbestämmelsen bidragit till en god hushållning av kommunernas och landstingens resurser och till stadga och stabilitet i deras ekonomi, så kan kommunerna och landstingen ibland behöva använda sina ekonomiska resurser ett friare sätt än vad som följer av denna bestämmelse. Det därför enligt regeringen angeläget att den nya regleringen var inte inverkade hämmande sådana dispositioner. Den tidigare bestämmelhade mångaupplevts som alltför stelbent och ansetts vara ett hinder sen av för strävandenaatt öka rationaliteten i den kommunala ekonomiska politiken prop. 1990912117 s. 109 och 110.

Mot bakgrund av den nya mer allmänt hållna ändamålsbestämmelsen i l § har det ansetts särskilt viktigt att den kommunala medelsförvaltningen motsvarar högt ställda krav sundhet och säkerhet. Kommunerna och landstingen har därför ålagts att förvalta sina medel ett sådantsätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses 2 §. Medlen får alltså inte riskeras genom placeringar som är tveksamma eller

svårbedömdafrån rättslig synpunkt eller som fordrar sådanaspecialkunskaper som kommunerna och landstingen kan ha svart att leva upp till. Motsvarande gäller i fråga om exempelvis ränte- och valutarisker i samband med upplåning a. prop. s. 110 och lll.

Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om denna förvaltning 3 §-

Den tidigare regeln i gamla kommunallagen, om att medelsbehovetskall täckas med skatt när det inte täcks annat sätt, vilken har sin motsvarigheti 19 kap. 2 § kyrkolagen, har inte förts över till 1991 års KL. Bestämmelsen har ansetts onödig, eftersom den saknardirekta rättsverkningar och alltså bara är en upplysning om att man finansierar verksamheten med skatt eller andra finansieringskâllor. Detta framgår redan av bl.a. regeringsformen a. prop. s. 112.

De tidigare reglerna om budgetens innehåll har ändrats så, att det inte längre krävs att budgeten skall vara balanserad5 § andra stycket. I förarbetena till 1991 års KL konstateras att det tidigare balanseringskravet ändå inte garanteradeverklig balans i budgeten a. prop. s. 115. En balanserad budget krävs fortfarande enligt de kyrkokommunala bestämmelserna i 19 kap. 4 § andra stycket kyrkolagen.

Vidare skall, enligt KL, av budgeten framgå hur den ekonomiska ställningen beräknas vara vid budgetåretsslut 5 § andra stycket.

Det har också som ett led i ett system med ökad långsiktighet och mål- styming införts krav pâ verksamhetsplan och treårig ekonomisk pla- nering 5 § första och tredje styckena.

Den kommunala budgeten skall fortfarande vara en bruttobudget, dvs. samtliga inkomster och utgifter inom nämndverksamhetemaskall tas upp i budgeten 5 § andra stycket. Fullmäktige får dock anvisa nettoanslag till nämnderna.

Regler om budgetprocessen finns i 6 11 §§ och har inte ändrats i sak jämfört med gamla kommunallagen. De motsvaras närmast av 19 kap. 5 - 8 §§ kyrkolagen.

Den tidigare regeln om medelsanvisning motsvaras av 19 kap. 9 § första stycket kyrkolagen har i 1991 års KL ersatts med en bestämmelse i 12 § om att fullmäktige, i samband med beslut om en utgift under löpande budgetår, alltid skall ange hur utgiften skall finansieras. Det gäller såväl driftskostnader som kapitalutgifter. Regeln innebär alltså att det inte längre ställs något krav på balansering av de anslagsbeslut som fattats utan samband med budgetfastställelse. Detta är en naturlig följd av att det inte heller längre krävs att budgeten skall vara balanserad.

Den tidigare regeln om reservationsanslag,vilken har sin motsvarighet i 19 kap. 9 § andra stycket kyrkolagen, har inte förts över till 1991 års KL. Något undantag från kravet reglering av överskott behövs inte, eftersom detta krav försvunnit i samband med slopandet av kravet en balanserad budget a. prop. s. 119.

Tidigare regler om rätt att bilda fonder, ta upp lån och ingå borgen samt om fondmedels användande, vilka överensstämmer med bestämmelserna i nuvarande 19 kap. 9 och 10 §§ kyrkolagen, har inte heller fått någon motsvarighet i 1991 ärs KL. Dessa befogenheter har kommunerna och landstingen redan till följd av sin egenskap av självständigajuridiska personer och reglerna har därför ansetts onödiga a. prop. s. 120.

I 13 § finns en bestämmelse om förbud mot pantsättning överförts i som sak oförändrad från gamla kommunallagen. Den har sin motsvarighet i nuvarande 19 kap. 12 § kyrkolagen.

Bestämmelserna om räkenskapsföring och redovisning har skärpts i 1991 års KL så att redovisningen fått ökad betydelse. 14 16 §§, motsvaras - som av nuvarande 19 kap. 13 och 14 §§ kyrkolagen, har i sak överförts oförändrade från gamla kommunallagen. Nya regler, som saknar motsvarighet i gamla kommunallagen och i kyrkolagen, har införts i l7 23 §§, De innebär att årsredovisningen skall innehålla uppgift om utfallet av verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska ställningen vid årets slut; upplysning skall också lämnas om borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser 17 § första stycket, omfatta även sådan kommunal verksamhet drivs i form aktiebo- - som av lag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening eller handelsbolag 17 § andra stycket, upprättas med iakttagande av god redovisningssed 18 §, - - överlämnas till fullmäktige och revisorerna snarast möjligt och senast den l juni året efter det är som redovisningen avser 19 §, godkännas av fullmäktige 20 §, - - hållas tillgänglig för allmänheten från och med kungörandet av det sammanträde med fullmäktige då årsredovisningen skall godkännas 21 §.

Fullmäktige får bestämma att allmänheten kan få ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträdemed fullmäktige 22 §.

Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om redovisningen 23 §.

Som skäl för de nya reglerna har åberopats att den pågående utvecklingen i riktning mot ökad målstyming i den kommunala verksamheten gör att redovisningens roll som kontrollinstrument ökar a. prop. s. 121

Reglerna om revision i de borgerliga kommunerna finns i 9 kap. KL.

l 3 §§ handlar om val av revisorer och revisorsersättare. -

1 och 2 §§ motsvarasav 20 kap. l § kyrkolagen. De tidigare bestämmelserna, om hur omval eller förnyad sammanräkning som innebär ändrad mandatfördelning mellan partierna i fullmäktige inverkar på uppdragen för revisorerna och revisorsersättama, motsvaras av 20 kap. 2 § kyrkolagen har flyttats över till 4 kap. som gäller för alla förtroendevalda, således även revisorer och revisorsersättare.

3 § motsvarasav 20 kap. 3 § kyrkolagen.

4 och 5 §§ innehåller bestämmelser om jäv. De motsvaras närmast av 20 kap. 4 § kyrkolagen. I uppräkningen av de närstående till den redovisningsskyldige för vilka revisionsjäv också föreligger har den ändringen gjorts i 1991 års KL att begreppet sambo har införts. En saklig nyhet är vidare att de enskilda förtroendevalda ges rätt att, oavsett om de är ledamöter i fullmäktige eller inte, delta i fullmäktiges överläggning när revisionsberättelsenöver den verksamhet som de ansvarat för behandlas.

I 6 som är ny, föreskrivs att varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt. Genom denna bestämmelsehar man velat framhålla den enskilde revisorns oberoende ställning. Bestämmelsen ger bara uttryck för det som redan tidigare varit gällande rätt och innebär såledesingen ändring i sak.

7 9 innehåller bestämmelser om revisorernas uppgifter. -

7 och 9 har sin motsvarighet i nuvarande 20 kap. 5 § kyrkolagen. På ett tydligare sätt än tidigare anges i 7 § att det är all den verksamhet som bedrivs inom nämndernas ansvarsområden som skall granskas och inte bara det arbete som nämnderna själva utfört. 8 § är ny i sak och innehåller en bestämmelse som klargör revisorernas förhållande till den specialreglerade verksamheteninom nämnderna.Som huvudregel gäller att revisorerna inte får granska ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild. Från förbudet mot att granska ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild finns två undantag. Det ena undantaget innebär att sådan granskning får ske om handläggningen av ärendet ett fattat beslut eller en underlåtenhet att fatta beslut har vållat kommunen eller land- stinget en ekonomisk förlust. Den ekonomiska förlusten kan exempelvis bestå i ett skadestånd som har dömts ut av domstol eller betalats ut efter förlikning. Enligt det andra undantaget fär revisorerna granska ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild om granskningen sker från allmänna synpunkter. Med detta menas att revisorerna får göra en allmän granskning för att kontrollera handläggningsrutiner, standardfrågor etc.

10 och ll §§, som handlar om revisorernas rätt till upplysningar m.m., motsvaras närmast av nuvarande 20 kap. 6 § kyrkolagen. Reglerna har ändrats så att inte bara nämndernaoch beredningarna utan också de anställda anges i lagen som skyldiga att lämna revisorerna upplysningar m.m. Denna ändring innebär formellt sett en utvidgning av upplysningsskyldigheten för de anställda. De får därigenom en sjävständig upplysningsskyldighet skild från och utöver den skyldighet som kan följa av anställningsförhållandet. Enligt förarbetena torde inte denna ändring medföra några problem vid tillämpningen av sekretesslagen a. prop. s. 128.

12 och 13 §§, som innehåller föreskrifter om revisorernas förvaltning, motsvaras av nuvarande 20 kap. 7 § kyrkolagen.

14 och 15 §§ innehåller bestämmelser om revisionsberättelsen. De motsvaras närmast av nuvarande 20 kap. 8 § kyrkolagen. I 15 § har införts en bestämmelse om att anmärkning får riktas mot nämnder och fullmåktigeberedningar samt den enskilda förtroendevalda i sådana organ. Bestämmelsen tar sikte på att visa vem som år revisionsansvarig. Tidigare bars revisionsansvaret kollektivt av varje nämnd. Det innebar att dessa ibland vägrades ansvarsfrihet för felaktigheter som begåtts av enskilda förtroendevalda. Detta ansågs otillfredsställande och därför har i nya KL det kollektiva revisionsansvaretför styrelsenoch de övriga nämnderna kompletterats med en regel om ett individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda.

I 16 och 17 §§ finns föreskrifter om prövning av frågan om ansvarsfrihet. De motsvaras av nuvarande 20 kap. 9 och 10 §§ kyrkolagen. 18 som handlar om revisionsreglemente, motsvaras av nuvarande 20 kap. ll § kyrkolagen .

De allt större kraven ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser har inneburit att nya former för ekonomistyrning behövt tillskapas. Ett nytt budget- och redovisningssystemhar därför införts hos kommunerna. Detta har i sin tur nödvändiggjort en anpassning av KL:s regler till de nya systemen för ekonomistyrning.

underlätta driften effektiv och högkvalitativ verksamhet har För att av en sålunda nya bestämmelser införts i KL om budgetering, redovisning och resultatuppföljning.

Den borgerliga kommunala ekonomiska förvaltningen är till stor del vägledande också för de kyrkliga kommunerna. Svenska kyrkans församlingsoch pastoratsförbund har dessutom utarbetat en ny budget- och redovisningsmodell för de kyrkliga kommunerna som bygger de nya formerna för ekonomistyrning i de borgerliga kommunerna. Mot bakgrund härav

anser Kyrkoberedningen att det är lämpligt att de ekonomibeståmmelnya serna i KL i allt väsentligt transformeras till motsvaranderegler i kyrkolagen.

Det innebär bl.a. att den nuvarande regeln om förmögenhetsskydd slopas och ersätts av en allmän regel om att de kyrkliga kommunerna skall iaktta en god ekonomisk hushållning. De kyrkliga kommunerna åläggs samtidigt att förvalta sina medel på ett sådant sätt att krav god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses.

Kyrkofullmäktige eller kyrkostämma skall meddela närmare föreskrifter om medelsförvaltningen. Pastoratsförbundet får förutsättas meddela normalföreskrifter till hjälp för kyrkokommunerna.

På vissa punkter har avvikelser från KL övervägts, bl.a. vad gäller det nuvarande kravet i 19 kap. 4 § andra stycket kyrkolagen om att budgeten skall vara balanserad. Det här kravet har bidragit till god ordning en som gett stadgaoch stabilitet också i de kyrkliga kommunernasekonomi. Detta kan tala för att behålla balanseringskravet. Å andra sidan kan det, liksom i de borgerliga kommunerna, finnas ett behov av ökad flexibilitet i verksamhetsfinansieringen med hänsyn till de skilda ekonomiska förhållanden som kan råda under olika är. Det kan sålunda under något år vara fördelaktigare att hålla nere församlingsskatten och i stället använda sig av ekonomiska reserver eller av upplâning.

Dessutom synes det vara så att balanseringskravet, liksom i de borgerliga kommunerna, ändå inte garanterar någon verklig balans i de kyrkliga kommunernas budget. Det här kravet kan nämligen i formellt hänseende uppfyllas genom användning av olika slags s.k. budgetregleringsposter son1 används för att rent tekniskt balansera budgeten. Det finns också möjen lighet att balansera budgeten med förskott se förarbetena till gamla kom-

munallagen, prop. 197576:l87 s. 500. En formell balansering av budgeten kan också göras genom avsättning till eller disposition av fmder. Någon balans i verklig mening behöver alltså till synes inte föreligga enligt den nuvarande bestämmelsen i kyrkolagen.

Eftersom balanseringskravet alltså ändå synes vara fiktivt och då de: inte heller ñnns anledning anta annat än att de kyrkliga kommunerna, i likhet med de borgerliga, kan ges förtroendet att planera sin finansiering ett mera allsidigt sätt, anser beredningen att kyrkolagen inte bör lägga hnder i vägen för detta. Balanseringskravetbör sålundaslopas. Om detta sker, är det extra viktigt att de kyrkliga kommunerna gör klart för sig hur den planerade verksamheten kommer att påverka kapitalanvândningen och kapitalanskaffningen.

Den av beredningenförordade anpassningentill KLzs regler innebär vidare bl.a. att det av budgeten skall framgå hur den ekonomiska ställnngen budgetårets införs krav verksanhetsberäknas vara vid slut. Dessutom plan och ekonomisk planering. Tidigare regler om rätt att bilda fondtr, ta lån och ingå fondmedlens användning slopas, :fterupp borgen samt om som dessa rättigheter ändå tillkommer de kyrkliga kommunerna i leras egenskap av juridiska personer.

Sammantaget innebär förslagen att de kyrkliga kommunerna får ökad rihet på det ekonomiska området. Det övergripande syftet är att kyrkokonmuhärigenom skall få bättre möjligheter att bedriva en långsiktig ekonema nomisk planer-ing. Detta blir allt mer viktigt i takt med den försänrade samhällsekonomin.Kraven att församlingar och samfálligheter huslållar med sina resurser ökar. Befintliga resurser måsteutnyttjas effektivare och sannolikt i ökad omfattning omfördelas mellan olika verksamhetsomnden. I detta perspektiv är det viktigt med en flerårig ekonomisk planering son1 komplement till de ettåriga budgetama. Beredningen vill i sammanhanget

betona att slopandet av det formella kravet på att budgeten skall vara balanserad inte får innebära en konsekvent underbalansering av budgetarna. Ett sådant handlande kan inte vara förenligt med en god ekonomisk hushållning som det ställs krav enligt den föreslagna lagregleringen. Beredningen vill också framhålla den ekonomiska flerårsplaneringens betydelse som en utgångspunktför diskussioner om behovet av strukturella åtgärder inom den kyrkokommunala verksamheten.

I konsekvens med att ekonomibestântmelserna anpassas till KL:s regler, anser beredningen att även revisionsbestâmmelsernai 20 kap. kyrkolagen bör anpassas till de motsvarandereglerna KL. i

Kømmunalbesvär

I 22 kap. kyrkolagen finns bestämmelser om kommunalbesvär som motsvarar de regler som fanns i gamla kommunallagen.

Kommunalbesvâr får bara användas mot sådana kommunala beslut för vilka det saknassärskilda överklagningsregler l §.

Rätt att anföra kommunalbesvär har den som är folkbokförd i territoriell församling eller som är medlem i en icke-territoriell församling, oavsett om han eller hon personligen berörs av beslutet eller 3 §.

Det kommunala beslutet kan angripas bara de särskilda besvärsgrunder som anges i l nämligen att beslutet inte har tillkommit i laga ordning, står i strid mot lag eller annan författning, något annat sätt överskrider kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans befogenhet, 4. kränker klagandensenskilda rätt, eller

annars vilar orättvis grund.

Besvârsprövningen kan något förenklat sägas innebära att det är beslutets laglighet och inte dess lämplighet som prövas.

Vid bifall till besvären får besvärsmyndighetenbara upphäva beslutet Den får inte sättaannat beslut i det upphävdasställe.

10 kap. KL innehåller regler motsvarande dem i kyrkolagen om kommunalbesvär. I 1991 års KL har dock reglerna gjorts tydligare och mer överskådliga. Vissa särdrag för kommunalbesvären som har utbildats irättspraxis har uttryckts direkt i lagen. Termen kommunalbesvär har ersatts av uttrycket laglighetsprövning.

Två av de tidigare prövningsgrundema i kommunalbesvärsmälhar slopats, nämligen att ett beslut kränker klagandens enskilda rätt eller att det vilar orättvis grund. Övriga prövningsgrunder har behållits.

Kyrkoberedningen att reglerna om kommunalbesvär i kyrkolagen bör anser anpassas till de nya reglerna om laglighetsprövning i KL.

Det framstår därvid som lämpligt att i likhet med vad som gjorts i KL låta vissa särdrag för kommunalbesvärsprocessen som utbildats i praxis framgå direkt lagtexten. Detta gäller bl.a. det utmärkande draget att av kammarrätten bara får upphäva eller inte upphäva ett beslut, men inte sätta ett nytt beslut i dess ställe 10 kap. 8 § KL. Härigenom markeras att det ytterst är fråga laglighetsprövning och inte i första hand en om en ren lämplighetsprövning prop. l99091:ll7 s. 132.

Ett skäl för att byta ut termen kommunalbesvär mot laglighetsprövning har varit den allmänna strävan att ta bort ordet besvär ur all författningsmate-

ria. Det har också funnits ett behov av att ett ännu bättre sätt klargöra skillnaden mellan kommunalbesvâr och förvaltningsbesvär. Eftersom kämpunkten i kommunalbesvärsprövningen är just legalitetsprövningen har ordet laglighetsprövning ansetts vara ett bra ersättningsord. Beredningen delar de motiv som anförts för ett byte av terminologin.

IWå av de tidigare prövningsgrunderna har slopats. Prövningsgrunden kränker klagandens enskilda rått har haft störst praktisk betydelsefrämst i löne- och pensionsârenden.Genom ändrad arbetsrättslig lagstiftning har dock detta område inskränkts i väsentlig mån. Prövningsgrunden vilar orättvis grund har ofta åberopats av dem som klagat i kommunalbesvärsmål, men har tillämpats relativt sällan av domstolarna. Ursprungligen torde den ha införts för att ge uttryck kravet likställighet mellan kommunmedlemmar. Även rättspraxis visar att den är starkt förknippad med likstållighetsprincipen. Vid tillkomsten av 1991 års KL konstaterades att båda prövningsgrunderna har en synnerlig begränsad användbarhet, men åberopas ofta av de klagande och ger därmed upphov till åtskilliga missförstånd och en onödig handläggning. Genom att likställighetsprincipen skrivits in i lagtexten kan prövningsgrunden står i strid mot lag eller annan författning användas om någon anser att ett beslut strider mot

denna

princip. De båda aktuella prövningsgrunderna slopadesdärför a. prop. s. 136. Beredningen finner att det anförda också bör gälla i fråga om det kyrkokommunala området.

Beredningen anser vidare att prövningsgrunden punkt 3 på något annat sättöverskrider kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmansbefogenhet lik- som i KL a. prop. s. 136 bör delas upp i två punkter för att ut- - ge tryck att den har ett vidare tillämpningsområde än vad ordalydelsen i förstone ger uttryck åt. Det bör såledesframgå att prövningen också kan omfatta frågan om en viss åtgärd över huvud taget är kyrkokommunal en angelägenhet.

Reglerna om kallelse till kyrkøstämma

I 14 kap. 4 § kyrkolagen finns regler om kungörelsen av samnanträde med kyrkostämma. Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid ch plats för sammanträdet samt uppgift om de ärenden som skall behandlas.Kungörelsen skall anslås minst en vecka före sammanträdesdagen församlingens anslagstavla.

I 14 kap. 8 handlar om hur föreskrifterna om kyrkofullnäktige i som tillämpas kyrkostämma, hänvisas bl.a. till mvarande församling m.m. 13 kap. 10 I den senare paragrafen motsvarar 13 kap. 8 9 i kyrko- beredningens förslag, första och andra stycken samt tredje stycket vars första meningen överensstämmer med innehållet i 14 kap. 3 02h 4 §§, föreskrivs i tredje stycket, sista meningen, att kungörelsen om sammanträdet inom tid, dvs. minst en vecka före sammanträtesdagen, samma också skall sändas till varje ledamot och ersättare på ett lämpligt sätt.

Det har gjorts gällande att en strikt tolkning av bestämmelsen i ruvarande 13 kap. 10 § tredje stycket, sista meningen, skulle innebära att ungöreltill kyrkostämman skall sändas till varje röstberättigad kyrkonedlem. sen

Detta har inte varit avsikten med hänvisningen i 14 kap. 8 § til bestämmelsen. Eftersom den inte skall tillämpas i ifrågavarande avseende och då innehållet i bestämmelseni övrigt täcks av föreskrifterna i 14 kar. 3 och 4 §§, föreslår Kyrkoberedningen att hänvisningen 14 i kap. 8 § till nuvarande 13 kap. 10 § slopas.

4.2.3 Administrativa och ekonomiska konsekvenser av förslagen

Kyrkoberedningens förslag ger som helhet möjlighet till nya lösningar som kan innebära ett bättre resursutnyttjande och kostnadsbesparingari den kyrkokommunala verksamheten.

De kyrkliga kommunerna får sålunda vidgade möjligheter att bestämma om i vilka former de skall bedriva sina verksamheter.

De får större frihet att organisera nämnderna. Utrymmet för att delegera beslutanderätt blir större. Kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans övergripande målstyrning av verksamheten underlättas genom nya instrument för att följa upp de mål och riktlinjer som de fastställt samt för att utvärdera resultatet av kyrkorådets och övriga nämndersverksamhet.

Kyrkorádet och de övriga nämnderna får i sin tur bättre förutsättningar att styra sina förvaltningar och att stimulera personalen genom att ge dem ett ökat ansvar och större befogenheter.

Detaljregleringen av bl.a. kyrkofullmäktiges arbetsformer minskas.

Sammantaget ger förslagen de kyrkliga kommunerna betydligt bättre förutsättningar än tidigare att förnya och effektivisera verksamheten. Genom ökat självbestämmandefår de också ett större ansvar för de nödvändiga rationaliseringarna.

s DET KYRKLIGA UTJÄNININGSSYS-

TEMET

5.1 Statskontorets undersökning

Statskontoret har på Kyrkoberedningens uppdrag biträtt med det grundläggande arbetet när det gäller det kyrkliga utjämningssystemet. Statskontoret har sålunda gjort en översyn av systemet, utvärderat detta samt föreslagit förenldingar. Statskontorets rapport är fogad bilaga till som betänkandet.

Statskontoret föreslår sammanfattningsvisföljande: Regeln slopas att det allmännautjämningsbidraget i vissa situationer skall inskränkas. De extra utjämningsbidragen slopas i huvudsak och ersätts ökade - av möjligheter att ge strukturbidrag. I undantagsfall skall dock extra utjåmningsbidrag kunna komma i fråga även fortsättningsvis. Stiftens ansvar för kyrkobyggnadsbidragenökas i takt med att stiften bygger upp kompetens i fastighetsfrågor. Där detta skett kan Stiftet fatta beslut om bidrag inom en av Kyrkofonden angiven medelsram. - De nu utgående stiftsbidragen och allmänna utjämningsbidragen till stiften slopas.Stiftens kostnaderför sin egen verksamhet och för strukturbidrag till pastoraten finansieras genom stiftsskatten. En skatteväxling med 3

öre sker därvid, så att stiftssamfállighetema ges möjlighet att höja sina skatter med 3 öre samtidigt som pastoraten sänker sina skatter med lika mycket. Ett led i skatteväxlingen är att den allmänna kyrkoavgiften också sänksmed öre. 3 Särskilda stiftsbidrag från Kyrkofonden blir dock flertalet stift nödvändiga till följd av skatteväxlingen, i varje fall under en övergångstid. Strukturbidragen används som idag för särskilda ändamål samt i vissa fall stöd inför bildandet av bârkraftiga lokala enheter och som glesbygdssom stöd.

5.2 Beredningens slutsatser

Statskontoret har enligt Kyrkoberedningens mening på ett förtjänstfullt sätt kartlagt och utvärderat det kyrkliga utjämningssystemet.

Utvärderingen visar att utjämningssystemet har både positiva och negativa konsekvenser den nuvarande kyrkliga organisationsstrukturen. Enligt beredningens uppfattning bör utjämningssystemets generelladelar vara neutrala i strukturfrågoma. Önskvärda organisationsförändringar bör initieras och genomföras de lokala organens och stiftsorganens ansvar. Det kan noteras att inte obetydliga strukturförändringar skett under de senaste fem åren.

Statskontoret framhåller i sin analys att pastorat medhögre verksamhetskostnader per invånare erhåller högre utjämningsbidrag per invånare och anser detta tyda på ett behov av rationaliserings- och strukturarbete lokalplanet inom kyrkan. Beredningenvill hänill påpeka att verksamhetskostnaden per invånare också i regel avspeglas i utdebiteringens höjd.

Statskontoret föreslår som ett led i en förenkling av utjämningssystemet att det allmänna uáamningsbidraget till stzfissamfälligheterrtaslopas samt att regeln om inskränkning av utjâmningsbidrag tas bort. Beredningen instämmer Statskontoretsbedömning i dessadelar. i

Statskontoret föreslår att besluten om extra uzjdmningsbidrag flyttas till stiftsstyrelsema men att Kyrkofondens styrelse därutöver fär rätt att lämna särskilt bidrag till pastorat som hamnat i ett akut ekonomiskt krisläge. Beredningen betraktar det extra utjämningsbidraget som en säkerhetsventil i utjämningssystemet. Genom tillfälliga förändringar i samhällsekonomin kan vissa typer av pastorat råka i akut ekonomiskt trångmål. Utöver de bidrag till olika pastorat som stiftsstyrelsen kan bör därför, ge som Statskontoret föreslagit, en möjlighet finnas att extra utjämningsbidrag. ge Med hänsyn till önskvärdheten av en likformig behandling dessaärenden av bör handläggningen av dem kvarligga hos Kyrkofondens styrelse. l förhållande till dagens extra utjämningsbidrag bör dock kostnadenför dessa bidrag kunna minska.

Statskontoret Föreslår att besluten rörande kyrkobyggnadsbidrag sikt skall flyttas till stiftsstyrelsema men att detta bör anstå tills kompetens i kyrkobyggnadsfrågor har byggts upp i stiften. En förebild är här det arbete som Samfälligheten Gotlands kyrkor utför inom Visby stift. Beredningen instämmer i Statskontorets bedömning i detta avsnitt. Det förefaller dock tveksamt om Gotlandsmodellen är lämplig i alla stift och de ekonomiska om förutsättningarna för att bygga upp lämplig kompetens föreligger i hela landet. Kyrkofondens styrelse bör därför enligt beredningens mening ges möjlighet att, där så är lämpligt, delegera rätten att besluta kyrkobyggom nadsbidrag till stiftsstyrelsen. En sådan delegering bör också innefatta en ram för de medel för kyrkobyggnadsbidrag som stiftsstyrelsen högst får ta i anspråk.

Statskontoret föreslår att strukturbidragen självständigt skall beslutas av stiftsstyrelsema. Beredningen instämmer i förslaget.

Vidare föreslår Statskontoret att stiftens kostnader för egen verksamhet liksom för strukturbidrag i huvudsak finansieras genomen skalreväxlingmed tre öre mellan den allmänna kyrkoavgiften och stiftsskatten. Beredningen tillstyrker huvudtanken i detta förslag men konstaterar att det, oavsett skatteväxling, erfordras ett kompletterande bidrag till vissa stift. Detta bidrag måsteersätta utjämningseffektenhos det allmänna utjämningsbidraget och stiftsbidraget, vilka båda föreslås avskaffade. Ett sådant särskilt stiftsbidrag skulle kunna ges till stift med särskilt behov av inkomstförstärkning samt för tillfälliga behov av hög angelägenhetsgrad.

Beträffande den föreslagna skatteväxlingen noterar beredningen att det givetvis inte kan komma i fråga att ålägga stiftssamfälligheterna att höja skatten med visst belopp. Prövningen av denna fråga ankommer varje stiftssamfallighet. Om skattestopp råder vid den tidpunkt då skatteväxlingen blir aktuell, bör dock genom lagstiftning utrymme för en skattehöjning av angiven storlek skapas.

skatteväxlingen innebär att den allmänna kyrkoavgiften sänksi enlighet med Statskontorets förslag. Beredningen förutsätter att pastoraten sänker sitt skatteuttag med ett motsvarande belopp. I likhet med vad som nyss angetts i fråga om stiftssamfállighetema och en skattehöjningankommer frågan om skattesänkning principiellt pastoraten. I en situation då skattestopp en råder torde det dock kunna från statsmakternas sida resas krav att skatteväxlingen medför en reell skattesänkningi pastoraten så att det totala skattetrycket inte ökar. För att garantera denna effekt kan lagstiftning om sänkt utdebitering i pastoraten komma att erfordras.

I övrigt behöver vissa författningsändringar, främst i kyrkolagen, ske.

6 TYSTNADSPLIKT FÖR DIAKON

OCH DIAKONISSA

6.1 Nuvarande ordning

För den som är prästvigd i Svenska kyrkan gäller tystnadsplikt enligt 36 kap. 1 § kyrkolagen avseendeuppgifter som han eller hon erfarit under bikt eller själavårdande samtal. Tystnadsplikten är absolut, dvs. gäller oavsett om det skulle vålla skada om uppgiften röjs. För präst fått uppgift som en under bikt gäller alltså en livslång tystnadsplikt för uppgiften. Tystnadspliktsregeln är inte heller beroende av om prästen är anställd i offentlig tjänst eller ej. Tystnadsplikt gäller såledesinte bara för en präst anställd i Svenskakyrkan utan även för präst har privat anställning eller en som en pensioneradpräst.

Prästenstystnadsplikt omfattas inte av det s.k. meddelarskyddet16 kap. 1 § sekretesslagen 1980:100. Ett sådant skydd vilket de flesta tystnads- - plikter omfattas av innebär att en offentlig funktionär med tystnadsplikt utan risk för straff kan lämna uppgift som omfattas hanstystnadsplikt för av offentliggörande i tidning eller andra massmedia. Endast tidningens ansvarige utgivare eller motsvarande kan då straffas för uppgifter som förekommer i tidningen. Prästens tystnadsplikt bryts inte heller av den

skyldighet att vittna inför domstol som gäller för flertalet offentliga funktionärer är belagda med tystnadsplikt. som

Handlingar präst i offentlig tjänst innehar som ett led i sin som en själavårdande verksamhet privata och faller därför inte under anses vara allmänna handlingars offentlighet se rättsfallet RÅ 1963 bestämmelsernaom ref. 41.

Vid sidan prästens tystnadsplikt för uppgifter under bikt och själavårdanav de samtal föreligger sekretess i viss utsträckning för uppgifter inom kyrkans församlingsvårdande verksamhet enskilds personliga förhållanden som avser 7 kap. 33 § sekretesslagen. Med församlingsvårdande verksamhet avses själavårdande och diakonal verksamhet samt barn- och ungdomsverksamhet. Utanför begreppet församlingsvårdande verksamhet faller däremot t.ex. egendom, begravningsväsendet och kyrkans förvaltningen av kyrkans personaladministration prop. 19919223 s. 4. Sekretessen för församlingsvårdande verksamhetär emellertid i flera avseenden mera begränsadän för enligt 36 kap. 1 § kyrkolagen. Sålunda får den som gäller präst uppgiften röjas det står klart att den enskilde och honom närstående inte om lider skada så sker. Vidare gäller för uppgift i en handling tidsbeom gränsning högst 70 år, varefter uppgiften inte längre är sekretessbelagd. om Sekretesslagens regler och således även regeln om sekretess i den församlingsvårdande verksamheten avser endast dem som har tjänst eller uppdrag hos stat eller kommun.

sekretess enligt 7 kap. 33 § sekretesslagen gäller meddelarskydd. För Vidare gäller begränsning sekretessen på så sätt att uppgift kan lämnas av till åklagare och polismyndighet, om det är fråga om utredning av allvarligare brott. Den omfattas av sekretessenär också skyldig att som vittna inför domstol de uppgifter Sekretessen avser, om han eller om som hon skulle kallas som vittne i en rättegång.

Sekretess gäller vidare i kyrkans verksamhet för familjerådgivning för uppgift som enskild lämnat i förtroende och för uppgift inhämtats i som sambandmed rådgivningen 7 kap. 4 § sekretesslagen. Sekretessenavser såväl muntliga uppgifter som uppgifter i handlingar och är absolut. För uppgifter i handlingar gäller sekretessen under 70 år. Meddelarskydd föreligger inte, men däremot hindrar sekretesseninte att den omfattas som av den lämnar uppgifter till åklagare och polismyndighet eller vittnar inför domstol, när det gäller allvarligare brott.

I ärende om medlemskapi Svenskakyrkan gäller sekretessför uppgift om enskilds personliga förhållanden 7 kap. 15 § sekretesslagen. Sekretessen avser såväl muntliga uppgifter som uppgifter i handlingar. Den dock avser endast uppgifter där det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någonhonom eller hennenärståendelider skada om uppgiften röjs. För uppgifter i handlingar gäller sekretessenhögst70 år. Meddelarskyddgäller. sekretessenhindrar inte att uppgift lämnastill åklagare eller polismyndighet för utredning av allvarligare brott. Den omfattas sekretessen är som av skyldig att vittna inför domstol.

Kyrkans sjukvårdsverksamhetomfattas av samma Sekretessregler som gäller för offentlig sjukvård i övrigt 7 kap. l § sekretesslagen.

För kyrkan gäller vidare bestämmelser om sekretess som avser alla myndigheter, t.ex. för personalsocialafrågor 7 kap. ll § sekretesslagen eller för uppgift om utlänning 7 kap. 14 § sekretesslagen.

Tystnadsplikten för präster gäller nämnts

som oavsett om prästenär anställd i Svenska kyrkan eller och således också oavsett om han eller hon är anställd i den offentligrättsligt regleradedelen av kyrkan, t.ex. ett pastorat i eller i en stiftssamfállighet, eller i den privaträttsligt reglerade delen av kyrkan, t.ex. i någon av kyrkans stiftelser. För övriga kyrkliga funktionärer

gäller däremot att lagstadgad tystnadsplikt endastkan förekomma i offentlig tjänst, dvs. för kyrkans vidkommande vid tjänstgöring i dess offentligrättsliga del.

Vid sidan den lagstadgade tystnadsplikten kan emellertid tystnadsplikt av föreligga ocksåpå grund avtal mellan den anställde och hans eller hennes av arbetsgivare. Även de kyrkliga funktionärer, t.ex. diakoner, som tjänstgör i kyrkans privaträttsligt reglerade delar kan således åläggas tystnadsplikt. Den omfattas sådan tystnadsplikt torde inte på denna grund kunna som av undandra sig från att vittna vid domstol, om han eller hon kallas som vittne i en rättegång.

Den bryter mot en lagstadgad tystnadsplikt kan åtalas vid allmän som domstol och dömas för brott mot tystnadsplikt. För den som är anställd kan alternativt disciplinär bestraffning komma i fråga. Brott mot en tystnadsplikt uppkommit i privat tjänst kan inte föranleda åtal. Däremot kan om som möjligheter till disciplinära åtgärder föreligger enligt anställningsavtalet sådana åtgärder vidtas. Vidare kan en anställd som bryter sin tystnadsplikt antingen denna beror lag eller avtal därutöver eller alternativt - komma att sägas upp eller avskedas från sitt arbete.

Sammanfattningsvisgäller således i huvudsak för närvarande beträffande diakoners och diakonissors tystnadsplikt att dessa har sådan plikt för uppgifter rörande enskilda framkommit i kyrkans församlingsvårdande som verksamhet, det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan skada för om den enskilde eller någon honom eller henne närstående. Vidare har de absolut tystnadsplikt för uppgift som lämnats i förtroende eller som i övrigt framkommit vid kyrkans familjerådgivning. Diakon har också tystnadsplikt för uppgifter enskild ärende i beträffande medlemskap i Svenska kyrkan, om

Fortsättningsvis avses meddiakon såväldiakon som diakonissa.

om det av särskild anledning kan antasatt den enskilde eller någon honom eller henne närstående lider skada om uppgiften röjs. Uppgifter som en diakon erhåller utan att han eller hon är anställd eller har uppdrag för av staten eller kommun kyrklig eller borgerlig omfattas inte lagstadgad av sekretess. Däremot kan en diakon i privat tjänst ha tystnadsplikt grund av avtal om detta med arbetsgivaren.

För de fria samfunden gäller att någon lagreglerad tystnadsplikt för deras pastorer och präster inte förekommer. Inte heller finns någon lagreglerad tystnadsplikt för andra kyrkliga funktionärer inom de fria samfunden.För båda dessa grupper föreligger i stället i allmänhet privaträttsligt reglerad en tystnadsplikt på samma sätt som tidigare beskrivits beträffande privat anställda i allmänhet. Meddelarskydd gäller då. De fria samfundenspastorer och präster är emellertid liksom Svenska kyrkans präster befriade från skyldigheten att vittna i domstol när det gäller uppgifter de erhållit vid som bikt eller själavårdande samtal 36 kap. 5 § rättegångsbalken.

6.2 Frågans tidigare behandling

Frågan om att ge diakoner en tystnadsplikt motsvarandeden gäller för som präster aktualiseradesunder förarbetena till den nu gällande sekretesslagen Ds Ju 1977:1 s. 238. Enligt förslaget skulle en sådantystnadsplikt införas genom en ändring i dåvarande kyrkolagen. Någon sådan ändring kom emellertid då inte till stånd, bl.a. beroende att ändringen krävde beslut av kyrkomötet och att man i förarbetena till sekretesslagen förutsåg att kyrkan relativt snart kunde förväntas bli en privaträttslig institution, varvid någon offenligrättslig reglering inte skulle behövas Ds Ju 1977:11 s. 477 f..

1982 års kyrkomöte begärde därefter hos regeringen att sekretessskulle införas i den församlingsvårdande verksamheten för uppgift om enskilds

personliga förhållanden. 1983års kyrkomöte begärde att tystnadspliktskulle införas för assistenter inom Sjukhuskyrkan. Regeringen överlämnade båda framstâllningama till 1982 års kyrkokommitté, som i sin tur i särskild skrivelse till chefen för justitiedepartementet se Ds Ju 1987:3 s. ff. föreslog en särskild lag om tystnadsplikt för personal i Svenska krrkans församlingsarbete. Efter remissbehandling överarbetades kyrkokomnitténs förslag inom justitiedepartementet, vilket ledde fram till nya förslag i en särskild promemoria Ds Ju 1987:3. Där föreslogs sekretess inom Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet beträffande uppgift om etskilds personliga förhållanden. Promemorians förslag upptogs sedemera i huvudsak i 199192:3, vilken godtogs av riksdagen KU 199192211, prop. rskr. 199192:65 och föranledde det tidigare nämnda tillägget till sekretesslagen,7 kap. 33

Med det nämnda tillägget till sekretesslagen infördes således tystnalsplikt i stor omfattning för diakonemas arbete. Emellertid kvarstår den skilnaden till prästernas tystnadsplikt att diakonemas tystnadsplikt endast avser dem är offentligt anställda. För prästers själavárdande verksamhet gäller som däremot nämnts att även präster i privat tjänst och pensioierade - som -präster omfattas tystnadsplikten. För prästerna gäller således tyztnadsav plikten alltifrån det att de vigts till det kyrkliga ämbetet oavsett vilken verksamhet prästen sedermeraägnar sig åt.

1991 års kyrkomöte uttalade med anledning regeringens skrivelze med av förslag till kyrkolag att diakonvigda borde ha samma rättigheter och ny skyldigheter präster när det gäller tystnadsplikt för sådant som :rfarits som i samband med den direkta själavården 2KL 1991:1, kskr. 1911:11. Samma uppfattning hade framförts av 1989 års kyrkomöte kskr. 1189:3.

I propositionen om ny kyrkolag anförde regeringen emellertid at något behov att utsträcka tystnadsplikten till uppgifter som t.ex. en diaton får av

del av när han inte tjänstgör i Svenska kyrkans församlingsvårdande

verksamhet inte har kommit fram prop. 199192285 96. Någon ändring s. i bestämmelserna om tystnadsplikt för diakoner föreslogs därför inte.

Vid behandling i riksdagen av propositionen kyrkolag väcktes om ny en motion Mot. l99l92zKl9 med förslag utvidgad tystnadsplikt för om diakoner i enlighet med kyrkomötets uttalande. Motionärerna anförde bl.a.

följande.

Vigningen till biskop, präst, diakon eller diakonissa i Svenska kyrkans ordning innebär ett livslångt uppdrag från kyrkans sida och likaledes åtagandefrån den vigdes sida. Det är därför av särskild betydelse såväl för den vigde som för Svenskakyrkans trovärdighet trossamfund det som att särskilda uppdraget för kyrkan respekteras.Det är alltså i detta avseende ingen skillnad mellan uppdragen som biskop, präst, diakon eller diakonissa.

Med anledning av motionen anförde konstitutionsutskottet bl.a. följande

199192:KU32 s. 15 f..

Beträffande prästernastystnadsplikt har i propositionen understrukits att en avgörandeförutsättning för att ett själavårdande samtalskall bli meningsfullt är att det som kommer fram där stannar mellan samtalsparterna. En annan omständighet av betydelseär att tystnadsplikten inte är knuten till de samtal som förs inom ramen för prästens utövande av en tjänst utan till det förhållandet att vigning ägt rum. En präst har såledestystnadsplikt för de uppgifter som kommit fram under ett själavårdande samtal även om han eller hon inte upprätthåller en tjänst. Liknande skäl gör sig enligt utskottet gällande beträffande diakoner och diakonissor. För att även sådana själavårdande samtal som äger rum utanför ramen för Svenska kyrkans församlingsvårdandeverksamhetskall kunnaomfattas tystnadspliktenbör av övervägas om inte bestämmelseni 36 kap. l § kyrkolagen borde utvidgas till att gälla diakoner och diakonissor, vilka i likhet med prästerna vigts i Svenskakyrkans ordning. Frågan bör emellertid utredasytterligare.

Riksdagen beslöt att ge regeringen till känna vad utskottet anfört rskr.

1991922222.

6.3 Beredningens överväganden

Varje medborgareär gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet 2 kap. 1 § regeringsformen. De tystnadsplikter som genom lag har ålagts offentliga tjänstemän och uppdragstagare innebär alltså en inskränkning i denna yttrandefrihet. Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får sådana inskränkningar inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål har föranlett inskränkningen och inte heller sträcka sig så långt som inskränkningen utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Inskränkatt ningar i yttrandefriheten liksom i övriga medborgarna tillkommande fri- och rättigheter skall således göras så få och så begränsade som möjligt. -

skäl i möjligaste mån begränsa tystnadsplikterna för offentligt En annat att anställda är att opinionsbildningen beträffande den offentliga verksamheten inte skall hindras. Den offentliga verksamheten skall enligt denna tankelinje bedrivas största i möjliga öppenhet så att den som så önskar kan ta del beslut, skälen för dem, verksamhetens uppläggning och av effektivitet Sådana insynsmöjligheter utgör en viktig del av kontrollen osv. över den offentliga verksamheten och främjar rättssäkerheten och en god hushållning med de resurser som står till buds.

Mot dessa båda strävanden till största möjliga öppenhet i den offentliga verksamheten står krav sekretess i olika avseenden. Genom bl.a. sekretesslagens bestämmelser ges därvid sekretesssom innefattar tystnadsplikt för de offentliga funktionärerna i stor utsträckning för uppgifter som enskildas personliga förhållanden. Så gäller numera också genom det avser nyligen gjorts till sekretesslagen,7 kap. 33 för uppgifter i tillägg som kyrkans församlingsvårdande verksamhet.

Frågan gäller i första hand om den lagstadgade tystnadsplikten för nu diakoner skall utvidgas till att avse även de diakoner som inte arbetar i den

offentliga verksamheten,dvs dem som är privat anställdaeller som inte alls har anställning. Frågan gäller vidare om diakonernas tystnadsplikt även i övrigt skall överensstämmamed prästernas.

Inledningsvis skall därvid erinras om vad som tidigare anförts tystnadsom plikt för dem som är privat anställda, t.ex. i någon kyrkans stiftelser. av Något hinder mot att de diakoner som har sådan anställning åtar sig tystnadsplikt genom avtal med sin arbetsgivare föreligger inte. Ett sådant avtal, som alltså är frivilligt och inte berör det allmänna, innebär inte heller någon inskränkning av den yttrandefrihet följer regeringsformen. som av

Som framgått av den tidigare beskrivningen är den tystnadsplikt som uppkommer genom avtal delvis annorlunda till sin verkan och har delvis annorlunda sanktioner jämfört med en lagreglerad tystnadsplikt. Någon egentlig grund för ett påstående att privaträttsligt reglerad tystnadsplikt en skulle vara mindre effektiv än lagreglerad sådan plikt föreligger en emellertid inte.

När det däremot gäller diakoner som inte har någon anställning eller som har privat anställning där någon avtalsreglerad tystnadsplikt inte förekommer föreligger en lucka i lagstiftningen så att den enskilde åtminstone teoretiskt riskerar att de uppgifter sina personliga för- - om hållanden som han lämnat i ett själavårdandesamtal med sådandiakon en utan påföljd för dennekan röjas för andra. I praktiken torde dennarisk dock vara relativt begränsad. Dels kan ifrågasättas i vilken omfattning diakoner utan anställning som är förknippad med tystnadsplikt ägnar sig att föra själavårdande samtal, dels kan förutsättas att den diakon som mottar förtroendet av ett själavårdande samtal även utan bestämmelser detta om avstår från att vidareföra de uppgifter han eller hon fått.

Det kan mot den angivna bakgrunden diskuteras i vilken utsträckning behov utvidgad tystnadsplikt för diakon föreligger. I praktiken torde det av en emellertid för den enskilde som kommer i kontakt med en diakor vara av stor betydelse att veta att diakonen har absolut tystnadsplikt. Vikten av denna synpunkt förstärks av det faktum att diakonerna i alt större utsträckning kommit att medverka i det själavårdandearbetet.

Prästema har ålder haft en absolut tystnadsplikt för uppgifter som de av erhållit under bikt och själavårdandesamtal. När bestämmelsentilkom kan knappast frågan motsvarande regel för diakoner ha varit aktuell. om en Kyrkoberedningen har därvid förståelseför synpunkten att det för respekten för vigningen ett livslångt åtagande liksom i arbetet inom den kyrkliga som organisationenär av värde att diakoner har en tystnadsplikt som notsvarar prästemas.

Det är således motiverat att diakoners tystnadsplikt utvidgas. Att ärvid får beaktasallmänna krav på restriktivitet att öka omfattningen av föreliggande tystnadsplikter har inledningsvis berörts. En utvidgning i enlighet med vad upprepat begärts från kyrkligt håll ter sig dock enligt beredningens som mening naturlig.

Frågan uppkommer då diakonernas tystnadsplikt även i övrigt skall om göras jämställd med prästemas, t.ex. om skada för den enskilde måste föreligga för att sekretess skall bli aktuell, om meddelarskydd skallföreligga och vilka skyldigheter en diakon skall ha att vittna i domstol. l-lwudskålet för utvidgad tystnadsplikt för diakoner är att deras arbetssituation i detta en avseende skall motsvara prästernas. Beredningen anser därför att jiakonernas tystnadsplikt helt skall följa prästernas. Tystnadsplikten blir di absolut, dvs. föreligger oavsett om någon skada för den enskilde skulle mpkomma eller uppgiften röjs. Något meddelarskyddkommer inte i fräa, vilket om

innebär att diakonen kan straffas för en uppgift han lämnat även som om detta skett för publicering i tidning eller annat massmedium.

Förslaget bör föranleda ändring i kyrkolagen och i rättegångsbalken. Däremot kan den nuvarandesekretessregelnbeträffandeuppgifter i kyrkans församlingsvårdande verksamhet 7 kap. 33 § sekretesslagen kvarstå oförändrad, eftersom dennabestämmelse avser åtskilliga andraanställdaoch uppdragstagarei kyrkan. För dessabefattningar där vigning inte sker - torde samma behov av utvidgad tystnadsplikt upptagits för som ovan diakoner inte föreligga. Av betydelse i sammanhanget är att vigningen till diakon kommer att bli avgörande för om den i förhållande till annan personal med liknande arbetsuppgifter skärpta tystnadspliktenskall gälla för en viss anställd eller Den skärpta tystnadsplikten kan såledesinte komma i fråga för den som uppehåller diakontjänst vigd utan att vara som diakon.

Det förtjänar att noteras att beredningensförslag leder till diakon att en som tjänstgör t.ex. i en kommuns socialtjänst kan komma drabbas att av konflikter mellan två tystnadsplikter, dels den som har sin grund i diakonvigningen, dels den som gäller för socialtjänsten. Medan den i socialtjänsten i allmänhet gällande tystnadsplikten ger utrymme för en skyldighet för varje socialtjänsteman att till socialnämnden anmäla t.ex. missförhållanden för barn ger den diakonvigdes tystnadsplikt inget sådant utrymme. Emellertid avser den diakonvigdes tystnadsplikt endast uppgift som lämnats vid bikt eller själavårdande samtal, vilket innebär att uppgift som lämnats i annat sammanhangföljer de regler som gäller för socialtjänsten i Övrigt. Samtidigt som problemen med avgränsningenmellan de båda tystnadsplikterna enligt beredningens mening inte bör överdrivas kan givetvis i praktiken emellanåttvekan i ett sådantfall uppståhuruvida viss en uppgift lämnats inom ramen för ett själavårdande samtal eller I sammanhangetbör dock uppmärksammas att den beskriva situationen inte

är unik. Motsvarande konflikter finns redan idag Lex. för en prâstvigd person som tjänstgör som lärare.

Vid ändring rättegångsbalken så att diakoners vittnesplikt inskrânksbör av motsvarande inskränkning göras för funktionärer i de fria samfunden som en ställning motsvarande diakoners i Svenska kyrkan. har en

7 KYRKOHERDES OCH BISKOPS

RÄTT ATT DELTA

I ARBETET I VISSA UTSKOTT M.M.

7.1 Nuvarande ordning

I varje pastorat finns ett kyrkorád, där kyrkoherden är självskriven ledamot. Kyrkofullmäktige kan även tillsätta andra nämnder, t.ex. kyrkogårdsnämnd eller fastighetsnämnd. sådana I nämnderhar kyrkoherden rätt att närvaravid sammanträdenaoch att delta i överlåggningarna.

För andra kyrkliga samfälligheter och för församlingar gäller i huvudsak samma bestämmelser som för pastorat. Om en samfállighet består av församlingar i flera pastorat gäller dock att domkapitlet utser en av kyrkoherdarna att vara ledamot i kyrkorådet och att ersättare en annan vara för denne.

Utöver de nämnder som sålunda utsetts av kyrkofullmäktige kan kyrkorådet tillsätta s.k. utskott för avgörande av vissa ärenden eller för beredning av ärenden till kyrkorådet. Möjligheten att delegera beslutsrätt till utskott avgörs av kyrkofullmäktige. Ett direktvalt kyrkoråd bestämmerdock självt om delegering. Beträffande utskottens beredningsuppgifter finns inga författningsbestämmelser.

Några bestämmelser om kyrkoherdes ställning i utskott som kyrkorådet

tillsatt finns inte.

För biskopen gäller för de nämnder som stiftsfullmäktige tillsatt och de utskott som stiftsstyrelsen utsett samma förhållanden som för kyrkoherdens

ställning i pastoratet.

7.2 Frågans tidigare behandling

Vid 1992års kyrkomöte väcktes en motion med förslag om att kyrkoherde skall vara självskriven ledamot i arbetsutskott och personalutskott KMot 1992:40. Som skäl för förslaget anfördes bl.a. att kyrkorådet inte genom

att delegera beslutsrätt till t.ex. arbetsutskott eller personalutskott borde kunna undandra en fråga från kyrkoherdens rätt att påverka avgörandet.

Frågan behandlades av första kyrkolagsutskottet, som bl.a. anförde följande

lKL 1992:1 s. 8:

Mot bakgrund av innebörden av den dubbla ansvarslinjen anser utskottet att ett bifall till motionen i och för sig kan ses som ett konsekvent fullföljande av syftet med nuvarande ordning. Utskottet ställer sig dock tvekandetill om en reglering om självskrivenhet i utskott verkligen får den önskade effekten. Såväl förekomsten av olika typer av utskott som deras uppgifter och befogenhet är uteslutande en fråga för de kyrkokommunala organen. Bestämmelsen om kyrkorådets delegationsrätt möjliggör inte bara delegation till utskott utan även till en enskild ledamot eller tjänsteman hos kyrkokommunen. En regel om självskrivenhet i utskott skulle därför på olika sätt kunna kringgås i de fall oenighet eller meningsskiljaktigheter förekommer mellan präst och förtroendevalda. Utskottet anser därför att en mer framkomlig väg är att som förebild välja den ordning som gäller för kyrkoherdens ställning i de av fullmäktige inrättade nämnderna. I dessa har kyrkoherden rätt att närvara och delta i överläggningarna men saknar rösträtt. Utskottet förordar därför en uttrycklig bestämmelse av motsvarande innebörd för de fall utskottet handlägger och beslutar i ärenden som delegerats från kyrkorådet till utskottet. Regeln hindrar självfallet inte att ---

kyrkoherden också i andra fall ges närvarorätt eller att han väljs till --ledamot i berörda I den nyligen tillsatta Kyrkoberedningens organ. uppdrag ingår att överväga om och vilken i omfattning regleringen som av de kyrkliga kommunerna bör ansluta till kommunallagensregler. Utskottet anser det lämpligt att beredningen i samband därmed även beaktar vad utskottet anfört i denna fråga. Detta bör ges regeringen till känna.

Kyrkomötet godtog första kyrkolagsutskottetsbedömning kskr. 1992:6.

7.3 Beredningens överväganden

Bestämmelsen om att kyrkoherde är självskriven ledamot i kyrkorådet och att han eller hon har närvaro- och yttranderätt i de nämnder som kyrkofullmäktige utsett är ett uttryck för principen den s.k. dubbla ansvarslinjen. om Denna princip brukar beskrivas så att ett grundläggandeelement i kyrkans uppbyggnad är föreningen av folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning. På grund av principen skall den prästerliga ämbetsförvaltningen tillförsäkras visst inflytande i de lokala kyrkliga organen.

Ur den angivnaprincipen kan givetvis inte i detalj härledashur avvägningen på varje nivå inom kyrkan och i varje fråga skall ske mellan den kyrkokommunala självstyrelsenoch det prästerligainflytandet. Olika lösningar har därvid kommit till stånd för skilda sammanhang.Sålunda har som nämnts en viss ordning valts för församlingar och lokala kyrkliga samfälligheter. På stiftsnivå är biskopen självskriven ordförande i stiftsstyrelsen har samt närvaro- och yttranderätt i övriga av stiftsfullmäktige utsedda nämnder egendomsnämnden dock undantagen. På riksplanet är ärkebiskopen självskriven ordförande i Svenskakyrkans centralstyrelse.

ställningstagandet att den lokala nivån låta kyrkoherden ledamot i vara kyrkorådet medan hans deltagande i övriga av kyrkofullmäktige utsedda

nämnder inskränkts till närvaro- och yttranderätt synes i huvudsak ha bestämts kyrkorådet är den nämnd där behovet av prästerligt av att inflytande är störst, sett utifrån principen om den dubbla ansvarslinjen. Någon diskussion kyrkoherdens ställning i de organ som kyrkorådet om tillsätter tycks inte ha förts i samband med att möjligheten till sådan delegering tillkom.

De kyrkorådet tillsatta utskotten kan givetvis vara av skiftande karaktär av och betydelse. Redan har nämnts skillnaden mellan utskottens beslutande och beredande uppgifter, där ett visst pastorat kan ha utskott med endast beredande uppgifter medan ett annat har utskott som såväl bereder vissa ärenden beslutar i andra. Intresset av prästerligt inflytande torde vara som störst i de utskott beslutar i vissa ärenden. Beträffande utskott med som beredande uppgifter har att underställa kyrkorådet sina förslag - som kan det prästerliga inflytandet komma till uttryck vid frågans behandling i kyrkorådet. Emellertid kan också mellan olika beslutande utskott stora skillnader föreligga en typ av utskott, t.ex. arbetsutskott, behandlar centrala ärenden för den kyrkliga verksamheten medan andra endast avgör speciella ärenden av begränsad art.

Noteras bör att kyrkorádets möjligheter till beslutsdelegering, om kyrkofullmäktige så medger, inte är begränsad till olika utskott. Delegering kan också göras till ledamot eller ersättare i rådet eller till en tjänsteman hos en pastoratet. Någon möjlighet till prästerligt inflytande om kyrkorädet skulle välja att delegera beslutsrätt till en lekman föreligger inte.

I fråga utskott med beslutsrätt torde största intresset av prästerligt om inflytande föreligga i de utskott som har en central funktion i pastoratets arbete. Emellertid föreligger som nämnts ingen som helst skyldighet för kyrkorådet att delegera beslutsrätt, vilket innebär att någon enhetlighet inte råder mellan olika pastorat. I många pastorat förekommer inga utskott alls,

i några pastorat finns något enstaka utskott medan det i andra kan finnas flera. Att föreskriva att kyrkoherden skall självskriven ledamot i alla vara dessa situationer är knappast lämpligt med tanke på den omfattande verksamhet som det då kan bli fråga om. Det torde inte heller lämpligt vara att i lag föreskriva att kyrkoherden skall vara självskriven ledamot i vissa utskott, när frågan huruvida utskott skall inrättas liksom dessasuppgifter helt är en fråga för pastoratet. Kyrkoberedningen i stället i enlighet anser med kyrkomötets mening att kyrkoherden bör ges närvaro- och yttranderätt i utskott till vilket kyrkorådet delegerat beslutsrätt. Det kan visserligen sägas att kyrkoherden därmed får en svagare ställning i t.ex. ett arbetsutskott än han eller hon har i kyrkorådet. Å andra sidan måste konstateras att med de argument som här anförts mot att kyrkoherden - ge ställning som självskriven ledamot denne redan med närvaro- och - en yttranderätt erhåller en stor del av det eftersträvade prästerliga inflytandet i det att han har möjlighet att påverka utskottet innan detta fattar sitt beslut.

Enligt beredningens mening bör ett tillägg göras i kyrkolagen så att kyrkoherden får den avsedda närvarorätten. En sådan närvarorätt hindrar givetvis inte som kyrkomötet anfört att kyrkoherden även i andra fall -- ges närvarorätt eller att han väljs till ledamot i utskott.

Frågan om kyrkoherdes rätt att delta i arbetet i vissa utskott aktualiserar frågan om biskopen bör ges samma rätt när det gäller utskott till vilka stiftsstyrelsendelegeratbeslutsrätt. Beredningen anser därvid att samma skäl som talar för kyrkoherdens närvarorätt även talar för biskopens rätt att delta i arbetet i stiftsstyrelsens utskott.

En annan fråga i detta sammanhang gäller biskopensnärvaro i

nämndersom stiftsfullmäktige tillsatt. I sådana nämnder utom egendomsnämnden har biskopen och stiftsstyrelsens vice ordförande närvaro- och yttranderätt. Vid förfall för biskopen finns emellertid ingen företrädare för det kyrkliga

ämbetet som har denna rätt. Förhållandena stiftsplanet skiljer sig på denna punkt från motsvarande förhållanden i pastoraten, där en vikarie för kyrkoherden kan träda vid t.ex. semester och sjukdom. För biskopen förordnas däremot ingen vikarie. Enligt beredningens mening bör därför införas en rätt för domprosten att i biskopens ställe träda i de nämnder som stiftsfullmäktige tillsatt. Förslaget gäller dock inte egendomsnämnden, där någon ändring enligt beredningens uppfattning inte är motiverad.

8 SPECIALMOTIVERING TILL FRAMLAGDA FÖRFATTNINGS-

FÖRSLAG

8. 1 Förslag till lag ändring i rättegångsbalken om

36 kap.

5 § Som framgått av den allmänna motiveringen innebär förslaget även att diakoner och diakonissor samt kyrkliga funktionärer med motsvarande arbetsuppgifter inom de fria samfunden skall omfattas av bestämmelsen om förbud mot att vittna i domstol beträffande förhållanden erfarits under som bikt eller sjålavårdandesamtal. För Svenskakyrkans funktionärer gäller att endast den som vigts till diakon eller diakonissa omfattas detta förbud. av En motsvarandebegränsningär avsedd för de fria samfundenså att endast de funktionärer som genom vigning eller någon motsvaranderitual gjort ett livslångt åtagande för diakoniarbete i sitt samfund skall omfattas av bestämmelsen. Utanför bestämmelsenstillämpningsområde faller således funktionärer, verksamma i församlingsarbetet till och med arbetsupp- i gifter motsvarande en diakons men som inte vigts för uppgiften. -

Med hänsyn till att den föreslagna bestämmelsen avser rättegångsförfarandet blir den tillämplig vittnesmål som avläggs frän och med dagen för ikraftträdandet utan särskilda övergångsregler.

8.2 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen 1992:300

4 kap.

2 a och 2 b §§ Paragrafema, är innehåller efter mönster av KL hänvisningar till som nya, viss annan lagstiftning.

11 kap.

föreslagna anpassningen till de allmänna kommunalrättsliga Den nu principerna och befogenheternai KL, vilken kommer till uttryck i 1 5 i detta kapitel, medför att den nuvarande inledande underrubriken församlingsangelägenheter blir något mindre lämplig. Den har därför bytts ut mot rubriken församlingens befogenheter. Denna rubrik överensstämmer i princip med rubriksättningen i KL.

Begreppet medlem används genomgående för att ge uttryck det kyrkokommunala medlemskapet.Frågan om medlemskap i trossamfundet Svenska kyrkan regleras över huvud taget inte i förevarande sammanhang.

1 § Paragrafen innehåller den grundläggande föreskriften om de kyrkliga kommunernas allmänna kompetens. Den motsvarar nuvarande ll kap. 1 §

första stycket kyrkolagen och har i förtydligande syfte anpassats till den allmänna kompetensregelni 2 kap. 1 § KL. Härigenom har lokaliseringsprincipen i princip utformats på samma sätt kyrkans område som för de borgerliga kommunerna. Frågan om förbudet mot att ge understöd åt enskilda har behandlatsi allmänmotiveringen.

2 § Paragrafen, som är ny, ger uttryck likställighetsprincipen. Den har sin motsvarighet i 2 kap. 2 § KL. Den närmare innebörden av principen har behandlatsi allmänmotiveringen.

3 § Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse som ger uttryck för det förbud mot beslut med retroaktiv verkan som enligt praxis finns det kommunala området. Den motsvaras av bestämmelseni 2 kap. 3 § KL. Beträffande den närmare betydelsen av förbudet hänvisastill redogörelsen i allmänmotiveringen.

4 § Denna paragraf motsvarar innehållet i den i princip uttömmandeuppräkning av församlingsangelägenheterna som för närvarande görs i ll kap. 1 § andra stycket kyrkolagen. Paragrafenär sammankoppladmed 1 § genom en hänvisning dit.

5 § Paragrafen motsvaras av nuvarande ll kap. l § tredje stycket kyrkolagen. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelsen hänvisas till allmänmotiveringen.

6 9 §§ - Paragrafema motsvarasav nuvarande ll kap. 2 5 §§ kyrkolagen. Det är bara paragrafhânvisningama som har ändrats till följd av omnumreringen av paragrafema i kapitlet.

12 § Paragrafen är ny. Den anger att föreskrifterna i 1 3 och 5 §§ inte enbart gäller för församlingarna utan också för de kyrkliga samfállighetema. Att samfállighetema också är kyrkliga kommuner är reglerat i 4 kap. 9 § kyrkolagen. Härav följer att de allmänna kommunalrättsliga principer och befogenheter som anges i de tidigare nämnda paragraferna bör gälla i lika mån för samfallighetema som för församlingarna.

13, 18, 19, 22 och 23 §§ Paragrafema motsvaras av nuvarande ll kap. 13, 14, 17 och 18 §§ kyrkolagen. Hänvisningama till olika paragrafer har ändrats med anledning av den i kapitlet gjorda omnumreringen av paragraferna.

I 22 § har ett tillägg gjorts som bl.a. möjliggör för kyrkofullmäktige eller kyrkostämman att delegera också enskilda ärenden. Beträffande denna ändring hänvisas till allmänmotiveringen.

12 kap.

9 a § Paragrafen är ny i sak. I allmänmotiveringen behandlas frågan om entledigande av förtroendevalda utförligt. För tydlighetens skull kan här anmärkas att bestämmelsen formellt också är tillämplig församlingsdelegerade.

13 kap.

1 § 1 paragrafen hänvisas till lagen 0|n kyrkofullmäktigval beträffande de grundläggande bestämmelserna om val av kyrkofullmäktige.

I förhållande till den nuvarandeparagrafen har det tillägget gjorts att i punkt 3 anges att även föreskrifter om antalet ersättare finns i kyrkofullmäktigvalslagen. Dessaföreskrifter, som för närvarandefinns i 13 kap. 4 § andra fjärde styckena kyrkolagen, föreslås överförda till den lagen. Se förslaget till lag om ändring i lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval, 7 §. m.m., a I övrigt har inte någon ändring gjorts i denna paragraf. I fråga hur om ersättare utses gäller sedantidigare att föreskrifterna i 14 kap. 19 § vallagen 1972:620 skall tillämpas med stöd av vad som sägs i 43 § andra stycket kyrkofullmäktigvalslagen efter ändring genom SFS 1991:1655.

4 § I paragrafen anges att det skall finnas ersättare. Den motsvaras delvis av nuvarande 4 § första stycket. De övriga bestämmelsernai nuvarande4 § har, såsomtidigare nämnts under 1 förts över till kyrkofullmäktigvalslagen. Detta överensstämmermed hur motsvarande fråga hanteratsi KL.

6 7 §§ m.m. - I 6 § regleras ordförandeskapet. Den nuvarande 6 § första motsvaras av stycket med den skillnaden att ordet två bytts ut mot ordet flera vice ordförandei likhet med hur frågan regleras i KL. 1 övrigt har bestänitnelserna i nuvarande 6 och 7 §§ om ordförandeskapetslopats. De frågor dessa bestämmelser avser har, i likhet med motsvarandebehandling i KL, ansetts kunna i stället regleras i arbetsordningen.

I 7 helt motsvarasav nuvarande 8 behandlasnär sammanträden som skall hållas. De regler som behövs i övrigt om sammanträden skall fullmäktige ta i arbetsordningen. Enligt förslaget till 52 § 2 skall arbetsordningennämligen alltid innehålla föreskrifter om när sammanträden skall hållas.

9 12 §§ - Paragraferna behandlar hur sammanträdena kungörs. 9 § motsvaras av nuvarande 10 § första och andra styckena. 10 § motsvaras av nuvarande 10 § tredje stycket.

11 § motsvaras närmast av nuvarande Detaljregleringen om i vilka tidningar det är tillåtet för kyrkofullmäktige att annonsera har dock, liksom i KL, slopats. Vidare har regeln om en minoritets möjligheter att bestämma annonsering i en viss tidning utformats lika med den om bordläggning om i 29 Detta överensstämmer med hur frågan behandlats KL. i

12 § motsvaras med en smärre justering av nuvarande 12 Justeringen överensstämmer med KL.

13 17 §§ m.m. - I paragraferna behandlas ersättarnas tjänstgöring m.m. I 13 § föreskrivs att en ersättare skall tjänstgöra i ledamotens ställe vid förhinder för denne. Paragrafen motsvarasav nuvarande 13 § första stycket, första meningen. Andra meningeni den senare paragrafen, som anger att detsamma gäller vid förhinder för ersättare har kallats att tjänstgöra eller som tjänstgör i som stället för ledamot, har slopats. Så har också skett i KL. Det är en fråga som i stället skall regleras i arbetsordningen enligt förslaget till 52 § 4.

14 § första tredje styckena motsvarasav nuvarande 13 § andra stycket. - Den nuvarande 14 som reglerar hur man skall förfara om samtliga

ersättare för en ledamot är förhindrade att inställa sig eller att vidare delta i ett sammanträde, har slopats. I stället görs hänvisning i 14 § fjärde en stycket till vallagens motsvaranderegler för ersättare kommunfullmäktige. i Detta har behandlats samma sätt KL. i De föreskrifter åsyftas i det som föregåendeåterfinnsi 14 kap. 19 § sjätteoch sjundestyckenavallagen, som alltså gäller for ersättare i kommunfullmäktige. Dessa föreskrifter har överförts dit från gamla KL.

15 och 16 §§ motsvaras av nu gällande 15 § första respektive andra styckena. 17 § motsvarar nuvarande 16 Förändringen avser endast en hänvisning i andra stycket.

18 § I paragrafen finns bestämmelser om jäv. Den motsvaras av nuvarande 17 dock med den ändringen att, liksom i KL:s motsvarande regel, begreppet samboockså har införts i paragrafen. Sambodefinieras på samma sätt som i lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem.

19 20 §§ - Paragrafema handlar om rätt och skyldighet för utomstående att medverka. Bestämmelserna motsvaras av nuvarande 18 men den tidigare uppräkningen i flera punkter av personkretsenhar slopats. stället I anges i 19 § bara att kyrkoherden skall ha rätt att delta i överläggningama inte i men besluten och att kyrkofullmäktige får bestämma att också andra skall ha en sådanrätt. Den föreslagna ändringen innebär en saklig skillnad, att genom den nuvarandelagstadgade rätten för vissa att delta i överläggningarna,bl.a. för ordförande i kyrkorådet och annan nämnd, nu blir fakultativ och alltså beroende av vad fullmäktige bestämmeri frågan.

I 20 § föreskrivs att ordföranden och vice ordföranden i nämnd, en revisorerna samt de anställda i församlingen är skyldiga att lämna upp-

lysningar om kyrkofullmäktige begär det och om det inte finns något hinder mot det grund av sekretess enligt lag. Frågan regleras på motsvarande sätt i KL. Den närmare innebörden av bestämmelsen framgår av redogöreli allmänmotiveringen om KL:s bestämmelser 5 kap. 22 §. Utomsen stående sakkunniga är inte skyldiga att inställa sig. Fullmäktige kan dock med stöd av 19 bestämma § att de har rätt att lämna upplysningar och delta i överläggningama.

22 26 §§ m.m. - I paragrafema behandlasärendenas art och beredning. 22 § motsvaras av nuvarande 20 I den nya paragrafen har dock lagts till ett nytt stycke, fjärde stycket. Här görs ett förtydligande i fråga om kyrkorådets roll i beredningsprocessen, genom att det markeras att kyrkorådet ansvarar som sista instans for att det finns ett förslag till beslut i varje ärende. Tillägget överensstämmer med motsvarande justering i KL.

I 23 § finns undantag från beredningskravet i fråga om valärenden och ärenden avsägelse uppdrag, vilka motsvaras av regleringen i om av nuvarande 21 Uppräkningen av olika slags förtroendevalda i frågan om avsägelse av uppdrag har för enkelhetens skull ersatts av uttrycket förtroendevalda som täcker samtliga.

I likhet med reglerna i nu gällande 21 § får enligt 24 § beredning också underlåtas i ärenden som gäller ändring av antalet ledamöter eller ersättare i kyrkorådet eller annan nämnd. Liksom i KL har dock denna bestämmelse begränsats till att uttryckligen bara gälla för nyvalda kyrkofullmäktige. nu Av 25 som är ny, framgår att revisionsberättelsen också får behandlas utan föregående beredning. Det stämmer med den praxis som tidigare gällt och som också kommit till uttryck i en ny regel i KL. I 25 § andra stycket har införts ytterligare ett undantag från beredningstvånget,nämligen i fråga om ärenden i vilka fullmäktige använder sin möjlighet enligt förslaget till

12 kap. 9 a § att återkalla uppdrag för förtroendevalda i vissa fall. Detta överensstämmermed hur motsvarandefråga reglerats i KL.

26 som handlar om undantag från beredningstvånget i fråga om brådskande ärenden, motsvaras av nuvarande 28 § tredje stycket. Bestämmelserna i nuvarande 24 § om avbrutna sammanträdenhar slopats. Denna fråga skall i stället reglerasi arbetsordningenenligt förslaget till 52 § Frågan har behandlatspå motsvarande sätt KL. i

29 och 30 §§ Paragrafema handlar om bordläggning av ärenden. 29 § överensstämmer med nuvarande 25 § första stycket. 30 § är ny. Ordförandens tidigare rätt och skyldighet att bestämmatill vilken dag ett ärendeskjuts har slopats upp och i stället föreskrivs i den nya paragrafen att ett ärende som bordlagts skall tas upp nästa sammanträde, om fullmäktige inte beslutar något annat. Den närmare betydelsen av regeln har redan behandlatsi samband med redogörelsen om KL 5 kap. 37 § i allmänmotiveringen.

32 § l denna paragraf ges föreskrifter om ordningen vid kyrkofullmäktiges sammanträden.Paragrafenöverensstämmermed nu gällande27 § första och andra styckena. 32 I § anges dock också att ordföranden leder sammanträdena. Detta anges för närvarande i 28

Den nuvarande bestämmelseni 27 § tredje stycket om att ordföranden får upplösa ett sammanträde, när det uppstår oordning inte kan avstyras, som har slopats. Denna fråga kan i stället regleras i arbetsordningen.

Ãndringama överensstämmer med hur frågorna reglerats i KL. Se även redogörelsen om KL 5 kap. 39 § i allmänmotiveringen.

33 och 35 37 §§ - Paragrafema innehåller föreskrifter om hur ärendena avgörs m.m. 33 § nuvarande 28 Föreskriften i 28 § om att ordföranden leder motsvarasav sammanträdenaoch föredrar ärendenahar dock i första delen överförts till 32 § och i delen slopats. Detta överensstämmer med regleringen i senare KL.

35 omröstning sin motsvarighet i nuvarande 30 Precise- - 37 §§ om har ringen i 30 § att omröstning skall verkställas efter upprop eller genom användning omröstningsapparat har dock slopats de i nya paragraferna. av Fullmäktige får i stället själv avgöra hur omröstningar skall göras. Vidare har uttrycket tillsättning av tjänst bytts ut mot anställning av personal. Motsvarande ändringar har gjorts i KL.

38 44 §§ - I paragrafema finns bestämmelser om interpellationer och frågor. De har sin motsvarighet närmast i nuvarande 31 33 §§. I 38 § anges vilka ärenden en interpellation fâr avse, nämligen ärenden som hör till kyrkofullmäktiges, en fullmäktigeberednings handläggning. Den nuvarande nämnds eller en föreskriften i 31 som uttryckligen bara tar sikte interpellationer i hör till kyrkofullmäktiges handläggning, bör i praktiken ha ämnen som innebörd. Den bestämmelsenskall därför ses som ett förtydsamma nya ligande i detta hänseende.I den nya paragrafens andra mening anges att interpellationer inte får avse ärenden som rör myndighetsutövning mot någon enskild. Denna föreskrift, som också fanns gamla i kommunallagen, saknas den i nuvarande regleringen kyrkolagen. i Eftersom det förekommer viss myndighetsutövning hos kyrkans lokala organ, t.ex. upplåtelse av gravrätt, föreslås en motsvarande bestämmelse på det kyrkliga området.

39 § är helt I paragrafen anges hur en interpellation skall utformas. 40 § ny. har sin motsvarighet i nuvarande 32 § första stycket, första meningen.

Detaljbestämmelsen i 32 § första stycket, andra meningen, om hur interpellationema skall vara tillgängliga för ledamöterna, har ansetts obehövlig och har därför slopats i den nya paragrafen. Detsamma gäller bestämmelsen i 32 § andra stycket om att fullmäktige får besluta att ordföranden i kyrkorådet får överlämna besvarandet av en interpellation till någon annan. Motsvarandeändringar har gjorts i KL se dock kommentaren nedan till 41 §.

I 41 § anges av och till vem interpellationer får ställas. Paragrafen motsvaras närmast av innehållet i nuvarande 31 I den nya paragrafen ges dock kyrkofullmäktige möjlighet att utvidga personkretsenoch bestämma vilka förtroendevalda i övrigt som skall kunna interpelleras utöver den obligatoriska kretsen. Det har inte, liksom i fråga om den motsvarande ändringen i KL, ansetts ändamålsenligt att närmare försöka ange vilka förtroendevalda som skall kunna interpelleras direkt. Såsom även angetts i förarbetena till KL prop. 199091: l 17 s. 86 förutsätts dock att fullmäktige inte kommer att bestämmakretsen till andra än de politiskt direkt ansvariga. På det kyrkokommunala området bör dock, liksom hittills, interpellationer även kunna riktas till och besvaras av kyrkoherden i dennesegenskap av ledamot i kyrkorådet.

I 42 § behandlasfrågeinstitutet. Paragrafen motsvaras närmast av nuvarande 33 Beträffande de ämnen som får tas upp och rätten att ställa frågor gäller samma regler som för interpellationer. 43 § är ny. l paragrafen anges hur en fråga skall utformas. Den överensstämmermed regleringen i KL. I 44 som är ny, finns en regel om att endastden ställer fråga och som en den som svarar får delta i överläggningen. Den närmare betydelsen av regeln har behandlatsi redogörelsenför KL 5 kap. 56 § i allmänmotiveringen. En motsvaranderegel finns alltså i KL.

47 - 49 §§ I paragraferna ges föreskrifter om protokollet. Uppräkningen i 47 § av vad protokollet skall redovisa för varje ärende har fått en annorlunda språklig utformning än i nu gällande 36 l 48 som är ny, föreskrivs nu uttryckligen att även behandlingen av interpellationer och frågor skall tas med protokollet. i

49 som handlar om justeringen av protokollet, motsvaras närmast av nu gällande 37 Reglerna har dock förenklats i den nya paragrafen och fullmäktige har fått större frihet att bestämma om formerna för justeringen. Enligt förslaget till 52 § skall det bli obligatoriskt att ta bestämmelser om justeringen av protokoll i arbetsordningen. Dessa föreskrifter kan behandla t.ex. när omedelbar justering får göras och antalet justerare utöver ordföranden. De nu gällande detaljreglerna i 37 § i sådanafrågor har alltså inte förts över till 49 Möjligheten för fullmäktige att justera protokollet vid nästa sammanträdehar också slopats. Detta har, liksom i KL, gjorts av effektivitetsskäl, dvs. för att undvika onödig fördröjning i vissa fall med att justera protokollet.

De ändringar som redovisats ovan överensstämmer med dejusteringar som gjorts i KL.

52 § 52 § handlar om vad arbetsordningenskall innehålla. Med den större frihet som kyrkofullmäktige får genom de nya lagreglema att besluta om det som skall gälla, blir det nödvändigt att fullmäktige utfärdar föreskrifter i arbetsordningen som kompletterar lagreglema. Det gäller t.ex. i fråga om vem som skall föra ordet tills ordföranden utsetts, anmälan om hinder för tjänstgöring vid ett sammanträde och hur omröstningar skall genomföras. Dessutom har det ansetts nödvändigt att i arbetsordningen reglera vilket antal ledamöter kyrkofullmäktige skall ha, när sammanträden skall hållas,

rätten att delta i överläggningarna samt till vilka förtroendevalda interpellationer och frågor får ställas.

I de ämnen där lagen ger de grundläggande bestämmelsernafår arbetsordningen komplettera dessa. Det gäller bl.a. i fråga om förfarandet vid omröstningar. Arbetsordningens regler får naturligtvis inte avvika från lagreglema. De bör i första hand ta sikte ordningsfrågor vid genomförandet av omröstningama. Ytterligare anvisningar i arbetsordningen torde särskilt behövas beträffande slutna omröstningar.

Kravet på att det i arbetsordningen skall regleras skall föra ordet vem som tills ordförande utsetts, tar sikte på två situationer. Den år när ena ny ordförande skall väljas och den andra är den som anges i nuvarande 40 § dvs. att hela presidiet är frånvarande och tillfällig ordförande skall en utses för ett visst sammanträde eller del ett sammanträde. Båda en av situationema täcks av den föreslagna 52

I 52 § anges sålunda de ämnen i vilka det föreligger en obligatorisk skyldighet för kyrkofullmäktige att ge närmare föreskrifter i arbetsordningen. Kyrkofullmäktige får i övrigt själv avgöra vilka andra ämnen som kan behöva regleras närmare arbetsordningen.Ett generellt grundkrav for i alla föreskrifter i arbetsordningen är att de självfallet inte får strida mot kyrkolagens innehåll och syften. De ovan redovisade ändringarna överensstämmermed motsvarandejusteringar i KL.

14 kap.

8 § Hänvisningen till nuvarande 13 kap. 10 § har slopats. Motivet för detta har behandlats i allmänmotiveringen. I övrigt har lagtexten anpassats till de ändringar som föreslås i 13 kap.

15 kap.

9 § Lagtexten har anpassats till de förslagna ändringarna i 13 kap.

16 kap.

4 § Lagtexten har anpassats till de föreslagna ändringarna i 13 kap.

17 kap.

21 23 §§ - Paragrafema, delvis är nya, reglerar frågan om jäv i kyrkorâdet och som övriga nämnder. De överensstämmer med motsvarande regler i 6 kap. 24 26 §§ KL. Regleringen är uttömmande och avser all handläggning hos rådet och nämnderna, oavsett det är fråga om ärenden som innebär om myndighetsutövning mot enskildaeller inte. Bestämmelserna gäller både förtroendevaldaoch anställda. I övrigt hänvisas beträffande dessa lagregler till allmänmotiverin gen.

29 § Paragrafen, som närmast motsvaras av nuvarande 27 har anpassats till 6 kap. 33 § KL. En nyhet är att det inte längre krävs kyrkofullmäktiges eller kyrkoståmmansbemyndigandeför att kyrkorådet eller övriga nämnder skall få delegeraärenden. En annan nyhet är att inte bara hela ärendegrupperkan delegeras utan också enskilda ärenden.

30 § Paragrafenär ny. Den motsvaras av 6 kap. 34 § KL. Paragrafen innebär att det delegeringsbaraområdet har utvidgats. Kyrkorådet och övriga nämnder får större frihet att avgöra vad som bör delegeras. Att kyrkorådet och övriga nämnder måste ha kvar ett övergripande ansvar för hela verksamheten markeras av att ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet inte får delegeras. Detta övergripande ansvar motiverar också att man behåller kravet att rådet eller nämnden sin i helhet måstebesluta om framställningar eller yttranden till fullmäktige eller stämman liksom yttranden med anledning av att rådets eller en annan nämnds beslut har överklagats.

Beträffande bestämmelsensnärmare innebörd hänvisas till förarbetena till 6 kap. 34 § KL prop. 19909l:l17 s. 203 och 204.

31§ Paragrafen motsvarar närmast nuvarande 27 § tredje stycket.

32 § Paragrafen är ny. Den motsvaras av 6 kap. 36 § KL. l paragrafen finns en bestämmelse som medger att brådskandeärendendelegeras.Villkoret är att man inte kan vänta med besluten till rådets eller annan nämnds nästa sammanträde och att det rör sig om ärenden oundgängligen måste som

avgöras. Någon begränsning av möjligheterna att delegera enligt denna paragraf med hänsyn till ärendets natur finns inte.

Ärenden avgörs med stöd av denna paragraf mäste anmälas vid nästa som sammanträdemed rådet eller annan nämnd.

33 § Paragrafen är Den motsvarasav 6 kap. 37 § KL och den innebär att det ny. införs möjligheter att vidaredelegera beslutanderätt. Med uttrycket någon har ledande ställning inom församlingen avses både kyrkoherden som en och förvaltningschefen Det ankommer på de kyrkliga kommunerna att i en arbetsordning eller liknande dokument bestämma vilka som skall ha rätt att vidaredelegera. Det ligger i sakens natur att vidaredelegering bara kan ske till anställda inom församlingen. Den kan alltså inte rikta sig till en vidare personkrets. I övrigt hänvisas beträffande innebörden av denna bestämmelse till förarbetena till 6 kap. 37 § KL a. prop. s. 205 och 206.

34 § Paragrafen är Den 6 kap. 38 § KL. Paragrafen syftar till ny. motsvaras av att förstärka brukarinflytandet när beslut skall fattas. Det kan ske genom att villkor ställs när ärenden delegeras. Här kan hänvisas till prop. upp 198687:91 och KU 198788223. En nämnd får även i övrigt ställa upp villkor i samband med att ärenden delegeras.

35 § Av 35 § framgår att de nya paragrafema kommer att gälla också direktvalda kyrkoråd.

36 och 39 §§ Lagtexten har anpassats till övriga ändringar i kapitlet.

38 5 Genom det föreslagna nya stycket kyrkoherde rätt närvara och delta ges att i överlâggningama i utskott till vilket en församlings kyrkoråd delegerat beslutsrätt, när utskottet behandlar sådanaärenden. Kyrkoherden har därvid möjlighet att i annexförsamling sätta präst i sitt ställe. Genom annan hänvisning från 18 kap. 4 § kommer bestämmelsen att bli tillämplig även för utskott till vilket kyrkoråd i samtällighet delegerat beslutsrätt.

18 kap.

4 § Lagtexten har anpassats till de förslagna ändringarna i 17 kap.

19 kap.

1 § Paragrafen, som år ny, ersätter den tidigare bestämmelsen förmögenom hetsskydd. Enligt paragrafen skall församlingen ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet. Den har sin motsvarighet i 8 kap. l § KL. Liksom i fråga om KL har det inte ansetts meningsfullt att uttömmande ange vad som kan anses höra till en god ekonomisk hushållning. l 2 § ges exempel på vad som ligger i en sådanhushållning, nämligen att medelsförvaltningen skall ske ett sådant sätt att krav god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses.

Såsom sagts i specialmotiveringen till den motsvarande paragrafen i KL beträffande kommunernaoch landstingen prop. 199091 : l l7 s. 21l, måste det också anses höra till god ekonomisk hushållning kyrkliga kommuner att som erhåller försäljningsvederlag för anläggningstillgångar eller för-

säkringsersättning för sådan egendom använder motsvarande belopp för att investera i andra anläggningstillgångar eller för att betala skulder som tagits sådana tillgångar. I vissa särskilda fall bör dock medel från för att förvärva anläggningstillgång kunna få användas för löpande behov försäljning av en att det kan strida mot en god ekonomisk hushållning. Detta bör utan anses exempelvis gälla då ett vikande befolkningsunderlag eller en förändrad Verksamhetsinriktning gör behovet av anläggningstillgången avsevärt mindre. Likaså bör medel från försäljning av en anläggningstillgång kunna användas för löpande behov när avsikten redan från början varit att anläggningstillgången endast skulle innehas under något eller några år. Det hör också till god ekonomisk hushållning att sett över någon tid av inte allt för lång varaktighet ha balans mellan inkomster och utgifter. Att undergräva sin ekonomi konsekvent underbalansering av budgetama kan inte genom en förenligt med god ekonomisk hushållning. anses

Som konsekvens att lagregeln förmögenhetsskydd inte behållits en av om kommer det inte längre att vara förbjudet att använda medel ur kapitalfond till driftsändamål eller lån för sådant ändamål. Möjligheten att ta att ta upp lån för driftsändamål begränsas dock även i fortsättningen grund av upp att detta normalt inte kan vara god ekonomisk hushållning. anses

Som ytterligare exempel god hushållning har i förarbetena till KL a. vårdar och underhåller fastigheter och andra prop. s. 211 nämnts att man tillgångar väl, har god framförhållning i den fysiska planeringen, har en en ändamålsenlig förrådshållning och har en effektiv organisation.

För kyrkofullmäktige får bestämmelsen om en god ekonomisk hushållning sin främsta betydelsenär det gäller det politiska ansvaret. Från kommunalrättslig synpunkt får den emellertid sin största betydelse för kyrkorådet och övriga nämnder. Även bestämmelsen till sin natur är sådan att den om saknar direkta rättsverkningar bör den kunna utgöra en viktig utgångspunkt

för revisorernasgranskning av den ekonomiskaförvaltningen. I grundsatsen att församlingarna skall ha en god ekonomisk hushållning ligger naturligtvis också att verksamheten skall utövas på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt.

2 § Bestämmelsen, som är ny, handlar om medelsförvaltningen. Beträffande motiveringen till bestämmelsenhänvisastill redogörelsenför KL:s regler i allmänmotiveringen och specialmotiveringen till l

4 § I paragrafen behandlas budgetens innehåll. De motsvaras närmast av nuvarande 4 I förhållande till dessabestämmelserhar i sakden ändringen gjorts att det inte längre krävs att budgeten skall balanserad. Fortvara farande skall det dock framgå av budgetenhur utgifterna skall finansieras.

En annan nyhet är att det av budgeten skall framgå hur den ekonomiska ställningen beräknas vara vid budgetårets slut. Genom denna regel ställs indirekt ett krav kyrkliga kommuner att upprätta balansbudget. Ur en en balansbudget bör bl.a. soliditetens utveckling under budgetåret kunna härledas. Soliditeten ansesvara ett av de viktigaste s.k. nyckeltalen.

En ytterligare nyhet är att det införs ett krav att budgeten skall innehålla en verksamhetsplan. En sådan plan torde nödvändig i ett med vara system målstyming.

Budgeten skall fortfarande vara en bruttobudget, vilket innebär att samtliga inkomster och utgifter inom nämndverksamhetemaskall tas upp i budgeten. Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får dock anvisa nettoanslag till nämnderna. Vidare införs i 4 § tredje stycket ett krav att kyrkliga kommuner upprättar treårsplaner. Treårsplanenskall vara rullande såsätt

att den alltid skall omfatta budgetåretoch de två följande kalenderåren. Det innebär att planen kommer att redovisas åtminstone varje år i samband med budgetarbetet. Något hinder kan dock inte anses föreligga mot att kyrkofullmäktige eller kyrkostämman reviderar treårsplanen när helst det anses inte i bestämmelserna vad treårsplanen skall nödvändigt. Det anges innehålla. För att fylla sin funktion att fokusera intresset på den ekonomiska utvecklingen, bör den dock i huvudsak innehålla motsvarande uppgifter som årsbudgeten. En nytillträdd majoritet får genom treårsplanen en möjlighet att redovisa sina ambitioner och målsättningar avseende den kommunala verksamheten för hela mandatperioden.

9 § Paragrafen ersätter bestämmelsen om medelsanvisning i nuvarande 9 § första stycket. Den föreslagna regeln innebär att det i fortsättningen inte ställs något krav på balansering av de anslagsbeslut som fattas utan samband med budgetfastställelse. kyrkofullmäktige eller kyrkostämman måste dock hur utgiften skall finansieras. Det gäller både driftskostnader och ange kapitalutgifter.

11 - 19 §§ I dessa paragrafer finns föreskrifter om räkenskapsföring och redovisning. 11 och 12 §§ motsvaras närmast av nuvarande l3 och 14 §§. 13 § är ny i sak. Den ställer krav hur årsredovisningen skall utformas. 14 § år också i sak. Den ställer krav att årsredovisningen skall upprättas med ny iakttagande av god redovisningssed.

Bestämmelserna i 15 och 16 §§, som också är nya, föreskriver att redovisningen senast viss dag skall överlämnas till kyrkofullmäktige eller kyrkostämman jämte revisorerna samtatt redovisningen skall godkännas av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman. Sambandet mellan årsredovisning, revision och dechargebehandling är viktigt. Kyrkofullmäktige eller

kyrkostämman bör inte ta ställning till årsredovisningen annat än samband i med behandlingen av frågan om ansvarsfrihet, vilket i sin tur bör ske före det budgeten fastställs för det kommandebudgetåret.

I överensstämmelsemed vad som gäller kyrkorådets förslag till budget har i 17 § införts krav att årsredovisningen skall offentliggöras. Även 18 § är ny. Genom dennaparagraf öppnas en möjlighet för kyrkofullmäktige eller kyrkostämman att låta allmänhetenställa frågor årsredovisningen vid ett om sammanträdemed fullmäktige eller stämman.Syftet med bestämmelsenär att öka intresset hos allmänheten för hur politikerna har skött ekonomin under budgetåret. Såsom sägs i förarbetena till den motsvarande bestämmelseni KL i fråga om de borgerliga kommunernaa. 216 är prop. s. det dock inte fråga om någon skyldighet för de kyrkliga kommunerna att hålla ett sådant sammanträde, utan det får varje kyrklig kommun avgöra själv. De får också bestämma om allmänhetens frågor skall ställas i anslutning till det sammanträdedå årsredovisningenskall behandlaseller om ett särskilt sammanträdeskall sättas ut för ändamålet.För att ett frågesammanträde skall fylla sin funktion bör det inte hållas innan revisorerna har avgett sin revisionsberättelse. Det torde också vara lämpligt att ledamöter från kyrkorådet är närvarandevid sammanträdet,eftersom det är kyrkorådet som upprättar årsredovisningen och därför har bäst kunskap om den. Behövs det särskilda regler om förfarandet vid sammanträdenkan kyrkofullmäktige eller kyrkostämman meddela sådani arbetsordningen se förslaget till 13 kap. 51 §.

Bestämmelseni 19 § motsvarar delvis nuvarande 13 § andra stycket. Den skillnaden föreligger dock att det inte längre är kyrkorådet som skall meddela anvisningar om räkenskapsföringen utan kyrkofullmäktige eller kyrkostämman som skall meddela närmare föreskrifter redovisning. Med om redovisning avses därvid också räkenskapsföring.

21 § I paragrafen, motsvaras i sak av nuvarande l6 anges hur de tidigare som paragraferna tillämpas kyrkliga samfälligheter.

20 kap.

loch2§§ Bestämmelserna 1 i och 2 motsvarasav nuvarande 1 och 2 §§.

4 och 5 §§ Paragrafema innehåller föreskrifter jäv. I uppräkningen i 4 § av de om närstående till den redovisningsskyldige för vilka revisionsjäv också föreligger har den ändringen gjorts i förhållande till den nu gällande bestämmelsen 4 i § kyrkolagen att begreppet sambo har införts.

En saklig nyhet är att de enskilda förtroendevalda som har revisionsansvar i 5 § rätt att, oavsett de är ledamöter eller inte, delta i kyrkofullges om mäktiges överläggningar när revisionsberättelsenöver den verksamhet som de ansvarat för behandlas. l övrigt motsvaras 5 § av nuvarande 4

6 § Denna bestämmelse som saknar motsvarighet i nuvarande kyrkolag, framhåller den enskilde revisorns oberoende ställning. Bestämmelsen ger endast uttryck för gällande rätt och innebär således ingen ändring i sak.

7 - 9 §§ I 7 närmast motsvaras av nuvarande 5 används orden all som verksamhet som bedrivs inom kyrkorädets och övriga nämnders verksamhetsområden för att markera att det inte bara är arbete som dessahar utfört själva som är föremål för granskning utan att granskningen också avser all

annan verksamhet som bedrivs inom deras verksamhetsområden, t.ex. av utskott, partssammansatta organ eller av anställdaoch enskilda förtroendevalda med eller utan beslutanderättefter delegering. Samtidigt är avsikten att visa att bestämmelsen avser att gränserna för revisorernas ange granskningsverksamhet. Såsom anförts i förarbetena till den motsvarande bestämmelsen i KL, 9 kap. 7 prop. l9909l:ll7 s. 219 skall bestämmelsen inte, såsom fallet är i dag, också ha till uppgift att besvara frågan om vem som har revisionsansvar. Svaret den frågan i stället ges i reglerna om revisionsberättelsen13 § föreskrift talar genom en som om vem revisorerna får rikta anmärkning mot. Beträffande bestämmelsens innebörd i övrigt hänvisastill tidigare nämnda förarbeten till KL.

8 § är ny och innehåller en bestämmelse som klargör revisorernas förhållande till den specialregleradeverksamheteninom nämnderna. Som huvudregel gäller att revisorerna inte får granska ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild. Beträffande vad är att som anse som myndighetsutövning får vägledning sökas från andra områden, bl.a. i förarbetena till förvaltningslagen. Inom kyrkan förekommer myndighetsutövning t.ex. i samband med upplåtelse gravrätt, ärenden av om medlemskap i Svenskakyrkan och vissa vigselfrågor. Ett tecken att det kan vara fråga om myndighetsutövning är att ett beslut i frågan skall överklagas genom förval

Från förbudet mot att granska ärenden som myndighetsutövning mot avser någon enskild finns två undantag. Det ena är om handläggningen ett av ärende har vållat församlingen ekonomisk förlust, som exempelviskan bestå i ett skadestånd som har dömts ut av domstol eller betalats efter ut förlikning. Det andra undantagetär när granskningen sker från allmänna synpunkter, dvs. revisorerna gör en allmän granskning för att kontrollera handläggningsrutiner, standardfrågor etc.

9 § motsvarasav nuvarande 5 § tredje stycket.

10 och 11 §§ Paragrafema motsvarasav nuvarande 6

l2§ Paragrafen motsvarasav nuvarande 7

13 § Paragrafen, som handlar om revisionsberättelsen, motsvaras närmast av nuvarande 8 Ett nytt stycke har lagts till om att anmärkning fär riktas mot kyrkorådet, övriga nämnder och beredningar samt de enskilda ledamöterna i sådana organ. Bestämmelsen tar sikte att visa vem som är revisionsansvarig. Bestämmelsen omfattar också kyrkoherden såsom ledamot kyrkorådet. En revisionsanmärkning kan alltså riktas mot kyrkoherden av i den nämnda egenskapen.

l7§ Paragrafen motsvarasav nuvarande 12

22 kap.

1 § Paragrafen, som motsvaras av nuvarande 3 anger de personer som har rätt att begära laglighetsprövning.

2 § Paragrafen, som delvis motsvaras av nuvarande l och 2 §§, anger vilka beslut som får överklagas. Undantaget i punkt 2 för beslut av rent förberedande eller rent verkställande art markerar att överklagandet skall

riktas mot det beslutande organets avgörandeoch inte mot sådanaåtgärder som är knutna till avgörandet. Undantagsregeln år tillämplig t.ex. när en nämnd fattar beslut om att avge yttrande i ett ärende skall avgöras som av fullmäktige eller stämmaneller beslutar att väcka ett ärende genom att lägga fram förslag till beslut till fullmäktige eller stämman.

Om t.ex. en anställd fattar ett beslut nämndens vägnar grundval av delegering är det rättsligt sett fråga om ett nämndbeslut och det år därmed överklagbart enligt föreskrifterna i punkt

3 § Av denna paragraf, som motsvaras nuvarande l § första meningen, av framgår att en prövning enligt bestämmelsernai detta kapitel och förvaltningsbesvär utesluter varandra.

4 och 5 §§ Paragrafema, som handlar om hur beslutenöverklagas, motsvaras främst av nuvarande l § tredje stycket.

6 och 7 §§ I paragrafema finns regler om klagotiden. 6 § första stycket och 7 § motsvaras av de nuvarandereglerna i l § andra stycket sättet att beräkna om klagotid och klagotidens längd. I 6 § andra stycket finns regel en ny som innebär att anslag om protokollsjustering måste anslagstavlan vara uppsatt under hela klagotiden för att denna tid skall löpa ut. Situationen har varit uppe till bedömning i ett par rättsfall RÅ 1975 ref. ll8, RÅ 1976 ref. 13 och RÅ 1976 Bb 485. Om anslaget ned för tidigt innebär tas regeln att beslutet inte vinner laga kraft. Detta kan avhjälpas genom att församlingen upphäver sitt beslut och fattar ett nytt beslut av samma innebörd och låter tillkânnagivandet vara anslagetunder hela klagotiden. Frågan har reglerats samma sätt KL. i

8 och 9 §§ I 8 § första stycket, nuvarande l § första stycket, finns som motsvarasav de s.k. prövningsgrundema. Såsomsägs i förarbetena till den motsvarande bestämmelsen KL prop. i 199091:117 s. 225 är föreskriften i 8 § en handlingsregel för domstolen. Oberoende av vilken prövningsgrund som klaganden åberopar skall alltså domstolen självständigt avgöra vilken grund kan komma i fråga. I 8 § andra stycket finns en ny regel om rättssom följden, klargör att processen inte tar sikte på en materiell översom prövning kyrkokommunala beslut utan en legalitetsprövning. av

I 9 också år föreskrivs en möjlighet att göra undantag från son1 ny, kravet på upphävande om felet är betydelselöst. Beträffande den närmare nämnda bestämmelserna hänvisas till allmånmotiveringinnebördenav de nu och till förarbetena till KL a. prop. s. 225 226. en -

10 § Enligt nuvarande 1 § tredje stycket, andra meningen, får klaganden inte grund för sin talan efter klagotidens anföra någon ny omständighet till utgång. Denna bestämmelsehar formulerats om till en handlingsregelför nu domstolen.

11 14 §§ - Paragrafema innehåller bestämmelser den processuella hanteringen av om kyrkokommunala besvärsmål. ll och 12 §§ motsvaras av nuvarande 4 13 § är och innehåller hänvisning till förvaltningsprocesslagens ny en bestämmelser hur kammarrättsavgöranden överklagas. l 14 § angesvem om som får överklaga kammarrättens beslut. Paragrafen motsvaras av nuvarande 5 I andra stycket har dock en saklig ändring gjorts, så att en medlem i en icke-territoriell församling får samma rätt som en person son1 är folkbokförd i en territoriell församling att överklaga beslutet.

15 § Paragrafen, som handlar om rättelse av verkställighet, motsvaras av nuvarande 6

16 § Paragrafen handlar om hur man överklagar beslut kyrkliga samfälligheter av och motsvaras av nuvarande7

24 kap.

6 § lagtexten har anpassats till de föreslagna ändringarna i 13 kap.

25 kap.

8 § Genom hänvisning kommer den förslagna bestämmelsen om kyrkoherdes närvaro- och yttranderätt i kyrkorädets utskott att bli tillämplig i fråga om biskops närvaro- och yttrandet-ätti stiftsstyrelsensutskott. Någon lagändring för att tillgodose detta önskemål behövs därför inte.

Förslaget till ändring av paragrafen avser att göra det möjligt för domprosten att i biskopens frånvaro utnyttja den närvaro- och yttranderätt som tillkommer biskopen. Viss ändring erfordras därvid också för att klargöra att domprosten i Uppsala stift skall kunna träda vid förfall för den biträdande biskopen där.

Ändringen i paragrafen innebär vidare att rätten för stiftsstyrelsens vice ordförande att närvara och delta i överläggningarna i övriga nämnder

stiftsnivå slopas. Något större behov av den nuvarande regeln torde inte föreligga.

36 kap.

1 § För närvarande råder viss oklarhet inom Svenskakyrkan om innebörden av begreppet det kyrkliga ämbetet. Bestämmelsenhar utformats så att den skall ha giltighet oavsett hur man nu betraktar eller i framtiden kommer att betrakta detta. -

Bestämmelsen diakons och diakonissas tystnadsplikt har av lagtekniska om skäl sammanförts med den gällande tystnadsplikten för präst. Emellertid nu är enligt beredningens mening därmed inte sagt att den praxis och doktrin finns beträffande prästs tystnadsplikt ovillkorligen måstegälla också för som diakons tystnadsplikt. Denna tystnadsplikt införs vid en annan tid än den av ålder gällande tystnadsplikten för präst. Andra överväganden kan därför komma att aktualiseras vid tillämpningen av bestämmelsen.

Förslaget innefattar inte någrasärskilda Övergångsbestämmelser. Innebörden detta är att tystnadsplikt gäller från dagen för lagens ikraftträdande. Från av denna dag kan således den är diakonvigd inte utan risk för straff som vidareföra vad han fått veta under bikt eller själavårdande samtal. Detta gäller givetvis för bikt och själavårdande samtal som äger rum efter lagens också avseende bikt och själavårdande samtal ikraftträdande men torde ha ägt dessförinnan. l den mån en diakon redan vid tidpunkten för som rum lagens ikraftträdande skulle ha vidarefört någon uppgift som han fått veta vid t.ex. ett själavårdandesamtal kan han dock naturligtvis inte straffas för detta, eftersom ett sådantvidareförande när det skedde inte gjordes i strid med någon tystnadsplikt.

42 kap.

10 § Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås det nuvarande allmänna utjämningsbidraget till stiftssamfállighetema och stiftsbidraget ersatt av en möjlighet för stiftssamfallighetema att ta ut skatt. Som också framgått kvarstår emellertid i vissa fall behov av bidrag från Kyrkofonden till stiftssamfällighetema. Detta bidrag, bör benämnas särskilt som stiftsbidrag, behandlas närmare i 21 I denna paragraf har endast beteckningen stiftsbidrag ändrats till särskilt stiftsbidrag.

13 § Ändringen del den skatteväxling mellan avser en av pastorat och stiftssamfâlligheter som berörts i den allmänna motiveringen. Som led i denna ett skatteväxling ingår att den allmänna kyrkoavgiften, som pastoraten har att betala, sänks mer tre öre per skattekrona.

17 och 19 §§ Som angetts i denallmänna motiveringen föreslås möjligheten allmänt att ge utjämningsbidrag till stiftssamfällighetema slopad. Stiftssamfällighetema förutsätts genom skatteväxling i stället ungefärligen motsvarande inkomster av ökad skatt. Förslaget föranleder ändring i l7 och 19 §§.

20 § Som nämnts under 10 § ersätts bl.a. det nuvarande stiftsbidraget med en möjlighet för stiftssamfällighetema att ta ut skatt. Något extra utjämningsbidrag till stiftssamfällighetema skall fortsättningsvis inte kunna utgå. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta.

21 § Som nämnts föreslås att det nu utgående stiftsbidraget skall slopas. Emellertid kan även fortsättningsvis behov uppkomma att ge stiftssamfälligheterna visst medelstillskott från Kyrkofonden. Genom paragrafens nya styrelse sådana möjligheter. Detta bidrag, särskilt lydelse ges Kyrkofondens stiftsbidrag, bör i första hand utgå för att utjämna skillnader i skatteunderlag för de olika stiften. Även stift med ett litet skatteunderlag har sålunda kostnader för viss grundläggande stiftsfunktioner. Bidrag bör däremot inte utgå för att överbrygga skillnader stiften emellan när det gäller ambitionsnivån i verksamheten. Bidraget bör utgå efter ansökan. Det kan ifrågasättas Kyrkofondens styrelse vilket för närvarandegäller för stiftsbidragen om skall åläggas att infordra yttrande i sådana bidragsärenden från Svenska kyrkans centralstyrelse.

22 § m.m. Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås att Kyrkofondens styrelse skall kunna delegera rätt att bevilja kyrkobyggnadsbidrag till

till sådan delegering torde bli beroende

stiftssamfällighetema. Möjligheten på tillgången till expertis stiftsnivå, såväl inom stiftsorganen som hos de regionala antikvariska myndigheterna och länsmuséerna.

I sambandmed frågan om kyrkobyggnadsbidragbör noteras den skyldighet att vårda kyrkobyggnader som åvilar pastoraten enligt 4 kap. 2 § m.m. lagen 1988:950 om kulturminnen m.m.

I enlighet med vad som föreslagits i den allmänna motiveringen bör bestämmelsen om inskränkning av det allmänna utjämningsbidraget slopas. Förslaget föranleder att 24 § upphävs.

26 § I paragrafen har endastden ändringen vidtagits att ordet stiftsbidrag bytts ut mot särskilt stiftsbidrag.

27 § Av den allmänna motiveringen har framgått att stiftssamfzilligheternas möjligheter att lämna strukturbidrag till pastoraten skall bibehällas. Emellertid skall dessabidrag fortsättningsvis i första hand bekostas av den skatt som stiftssamfälligheten tar ut. Den bestämmelse om rätt för stiftsstyrelsen att lämna strukturbidrag som nu finns i 21 § 6 föreslås Överförd till denna paragraf.

8.3 Förslag till lag ändring i lagen 1972:704 0111 om kyrkofullmäktigval, m.m.

7 a § Till denna paragraf har överförts de nuvarandebestämmelsernai 13 kap. 4 § kyrkolagen om antalet ersättare i kyrkofullmäktige. Att hänvisa till de för ersättare för ledamöter i kommunfullmäktige närmast motsvarande bestämmelsernai vallagen 14 kap. 18 § har a ansetts olämpligt, eftersom bestämmelserna i 13 kap. 4 § kyrkolagen delvis tar sikte beslut av kyrkostämman och sålunda i den delen ändå förutsätter en särskild reglering. Se i övrigt allmänmotiveringen beträffande hur frågan reglerats i KL och specialmotiveringen till förslaget till 13 kap. 1 § kyrkolagen.

8.4 Förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av förändringar i systemet för ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan

1 § Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås att de bidrag från Kyrkofonden som för närvarande utgår till stiftssamfálligheterna i stor utsträckning skall slopas. Stiftssamfälligheterna skall i stället själva ta ut skatt för att täcka de kostnader som nu täcks av bidragen. För Kyrkofondens del innebär förändringen minskadekostnader. Pastoratens tillskott till fonden i form av allmän kyrkoavgift bör därvid minska. Som framgår av förslagen till ändring av 42 kap. 13 § kyrkolagen avses minskningen ske i form av en med tre öre per skattekrona sänkt allmän kyrkoavgift. Denna sänkta kyrkoavgift bör i en situation då skattestopp råder för att det totala w skattetrycket inte skall öka genom reformen innebära att pastoraten sänker sin utdebitering i motsvarande mån. Paragrafen avser att ålägga pastoratenen sådansänkt utdebitering.

Även i en situation då skattestopp inte råder får det förutsättas att pastoraten sänker sin utdebitering motsvarandeden sänkta allmänna kyrkoavgiften.

2 § Som berörts i anslutning till l § föreslås att stiftssamfälligheterna genom egen skatteutdebitering skall täcka huvuddelen av de kostnader som för närvarande täcks genom bidrag från Kyrkofonden. l en situation då skattestopp råder fordras därvid särskild lagstiftning för att det skall bli möjligt för stiftssamfálligheterna att höja skatten. En bestämmelse om detta har tagits in i denna paragraf. Som berörts i den allmänna motiveringen innebär bestämmelseningen skyldighet för de olika stiftssamfállighetema att höja skatten med just angivna tre öre per skattekrona. I stället ger be-

stämmelsen utrymme för den stiftssamfállighet som så önskar att höja skatten med högst det angivna beloppet.

RESERVATIONER

Reservation av Bertil Hansson, Torgny Larsson, Inger Lundberg, Carl-Eric Lundgren och Eva Zetterberg:

Vi reserverar oss mot beredningens ställningstagandeavseende mandatbidrag. Beredningens skrivning s. 98, andra stycket, bör ha följande lydelse:

Sammantaget finner beredningen att övervägandeskäl talar för att sådan lagändring görs att församlingar och samfälligheter får utge mandatbidrag. Rätten att utge sådantbidrag bör emellertid begränsastill de kyrkokommuner vilka har direktval till sina respektive beslutande organ. Mandat i församlingsdelegeradegrundar inte någon rätt till bidrag. Kyrkolagen bör anpassas till kommunallagensbestämmelseri detta avseende.

Reservation av Bertil Hansson, Torgny Larsson, Inger Lundberg, Carl-Eric Lundgren och Eva Zetterberg:

Vi reserverar oss mot beredningensställningstagande när det gäller extra utjämningsbidrag. Enligt vår mening bör s. 145 andra stycket texten från och med den fjärde meningen, som inleds med Utöver..., utgå. l stället införs följande text:

Eftersom stiftsstyrelsema har ett ansvar för ändamålsenligpastoratsindelning och bildande av kyrkliga samfálligheter och då man stiftsnivån har närmare kännedom om de lokala förhållanden inom stiftet än vad som år

möjligt att uppnåcentralt föreslår att besluten om extra utjämningsbidrag flyttas till stiftsstyrelsema. Sådana bidrag kan inordnas under bidragsformen strukturbidrag. Medel för strukturbidrag bör i första hand tas från den utökade stiftsskatt beredningen föreslår. Ett aktivt strukturarbete inom stiften kan minska behovet av extra utjämningsbidrag.

Det bör härtill finnas en möjlighet för Kyrkofonden att lämna ett särskilt hamnat i akut ekonomiskt krisläge och berörd bidrag till ett pastorat som stiftsstyrelse inte har tillräckligt utrymme för detta extraordinära bidrag. Hänvändelse om sådant bidrag bör göras av stiftsstyrelsen. Beredningens uppfattning är att dessa bidrag ur Kyrkofonden bör ges i mycket begränsad omfattning. Behov någon särskild post i Kyrkofondens budget för dessa av föreligger därmed inte.

Reservationav Bertil Hansson, Torgny Larsson, Inger Lundberg, Carl-Eric Lundgren och Eva Zetterberg:

Vi reserverar oss när det gäller beredningens ställningstagande om kyrkobyggnadsbidrag. Vi anser att s. 145 sista stycket från och med andra meningen bör ersättas med följande text:

En förebild är här det arbete som Samfálligheten Gotlands kyrkor utför inom Visby stift, kan flera tänkbara modeller för att i som ses som en av det enskilda stiftet bygga upp en ändamålsenlig organisation för beslut om kyrkobyggnadsbidrag. Beredningen instämmer i Statskontorets bedömning i detta avsnitt. Inom Riksantikvarieämbetet har aviserats en decentralisering beslut om bidrag till kulturmiljövårdsåndamål till länsstyrelserna. av Beredningen understryker vikten av att denna decentralisering genomförs skyndsamt.

Parallellt med förändringar inom Riksantikvarieämbetetbör stiftsstyrelserna bygga upp kompetensför att överta ansvaret för beslut rörande kyrkobyggnadsbidrag. Beredningen menar att förutsättningarna för stiften att genom anställd personal, eller där så är lämpligt tjänsteköp, skapasig erforderlig kompetensär goda. Beredningenföreslår att en förändrad ansvarsfördelning för kyrkobyggnadsbidragenbör genomförassuccessivtoch omfatta samtliga stift senast den l januari 1997. Medelsramarna bör Kyrkofonden alltfort ange på basis av de renoveringsplaner stiftsstyrelserna med hjälp som av länsstyrelserna och länsmusécrnautarbetat. Vid Kyrkofondens avvägning mellan stiftens behov kan yttrande inhämtas från Riksantikvarieämbetet.

man

§STATSKONTORET

Enk|0re

utjömningssystem

för Svenska

kyrkan

E§JSDHSKONTORET utveckla a ramnissan Imvahnunq Datum Vårbeteckning 1993-04-21 Dnr 47092-5 Endatum Erbeteckning 1992-08-31 Dnr A 492

Kyrkoberedningen

Uppdrag att se över det kyrk1iga utjämningssystemet

Kyrkoberedningen har genom skrive1se 1992-08-31 begärt Statskontorets biträde bl a med att över det kyrkliga se utjämningssystemet. Resultatet av Statskontorets arbete .. med utjämningssystemet redovisas 1 bifogad rapport, Enk1are utjâmningssystem för Svenska kyrkan 1993:7.

Utredningsarbetet har genomförts som ett projekt inom Statskontoret. Samverkan har under arbetet skett med Kyrkoberedningen. De överväganden som gjorts och de förslag som redovisas år dock Statskontorets.

I detta ärende har rationa1iseringschefen Börje Holmborn bes1utat. Närvarande vid den s1ut1iga handläggningen i var övrigt avde1ningsdirektören Bernt Emanueisson, föredragande.

En1igt Statskontorets bes1ut

f f

Z4Å.f,é{[ L

a: t. f, 5,, L.. Emanue1sson s 1 Bernt

Postadress Besöksadress Telefon växel Telefax Telegramadress Box34107 ,,,, ,,

Innehållsförteckning Sida

l Sammanfattning

2 överväganden och förslag ll

Utjämningssystemetsuppbyggnadoch drift 31 3.1 Systemeti stort 31 3.2 Aktuella förslag som berör systemet 34 3.3 Administrationen 36 3.4 Bidragstypema 43 3.5 Finansieringen 50 3.6 Betalningsströmmama 53

Analys 55 4.1 Kyrkofondens intäkter och kostnader 55 4.2 Utfallet lokalplanet 57 4.3 Utfallet stiñsplanet 63 4.4 En statistiskundersökning 70

Bilaga Utjämningssystemetshistoria 85

1 Sammanfattning

Denna översyn av det kyrkokommunala utjämningssystemet, som Statskontoret utfört uppdrag av Kyrkoberedningen, har syñat till att utvärdera effekterna av utjämningssystemetoch att pröva möjligheternatill att förenkla detta.

Översynenhar omfattat en kartläggningsdel, en analysdeloch en forslagsdel. Kartläggningen redovisasi avsnitt analysdeleni avsnitt 4 och forslagsdelen i avsnitt I en bilaga är en historik över utjämningssystemet medtagen.

Kartläggningen visar hur utjämningssystemet är uppbyggt och beskriver de involverade myndigheternasuppgifter i systemet. Kyrkofonden är navet i systemet. Den uppbär allmän och särskild kyrkoavgiñ från pastoratenl och delar ut allmänt utjämningsbidragtill de pastorat som har låg skattekraft. Även stiftssamfallighetemafår allmänt utjämningsbidrag.Kyrkofonden beslutar också om extra utjämningsbidragtill pastorat, kyrkobyggnadsbidrag till kyrkorenoveringsobjekt i pastorat samt stiñsbidrag till stiñssarrtfállighetema. I stifcsbidragen, som är en väsentlig källa för finansieringen stiñen vid av sidan om stiñsskatten, ingår en strukturbidragsdel stiftsstyrelsema som fördelar mellan pastoraten för särskildabehov. Kyrkofonden finansierar även stora delar av den rikskyrkliga verksamheten.

Av kartläggningen framgår att utjämningssystemetkonserverar den nuvarande kyrkliga organisationsstrukturen,vilket har både positiva och negativa konsekvenser.Positivt såtillvida att kyrkan förmår ha rikstäckandeverken samhet samt vårda och underhålla de ca 3.000 kyrkorna. Negativt genom att Pastoratanvändsi rapporten som beteckning föreniörsantlingspastorat, pastoratssanttällighet ochtlerpastoratssanrtällighet.

omfördelas från de kyrkligt delarna landet till kyrkligt resurser svagare av starkare,t.ex. från storstädemas förorter till landsbygden.

Genom analysen har sökt svar på frågor bl.a. om vilka typer av pastorat huvudsakliga bidrag från utjänmingssystemet och som är de mottagarna av vilka de huvudsakliga betalarna.Det har därvid framkommit pastorat som är det pastoratsgrupper är de väsentliga mottagarna av allmänt att är tre som utjämningsbidrag.I fallande ordning bidragsmottagareär det glesbygdssom landsbygdspastorat och pastorat i s.k. nonnalkommuner som har pastorat, både stad och landsbygd. Alla övriga pastoratstyper är de karaktär av huvudsakliga betalama till utjämningssystemet. De är, i fallande ordning som i förorterna till de tre storstäderna, pastoraten i storfinansiärer, pastoraten städerna, i de större städerna, i de medelstora städerna och i de små städerna och bruksortema.

Av analysen framkommer svaghet i systemet, nämligen att detta inte tar en hänsyn till verksamhetskostnadema pastoraten. i Det framgår att pastorat med högre verksamhetskostnad capita än andra i allmänhet också får per högre allmänt utjämningsbidrag per capita.

Utgångspunkter for våra förslag är att dessa skall underlätta bildandet av ekonomiskt och verksamhetsmässigt väl fungerande samfälligheter, att bidragsbeslutenbör fattas lägsta möjliga effektiva nivå subsidiaritetsprincipen, även kallad närhetsprincipen, att bidragssystemet skall göras lättare att förstå, att rundgång pengar skall undvikas samt att belastningen av Kyrkofonden inte skall öka till följd av våra förslag.

De förslag som berör den största bidragstypen, det allmänna utjämningsbidraget, är att inskränkningen av bidrag upphör och att det allmänna utjämningbidraget inte längre ges till stiftssamfälligheterna. Förslagen innebär en förenkling av utjämningssystemet.

De förslag som får de största konsekvenserna är att de enskilda bidragsbesluten decentraliserasfrån Kyrkofonden till stiftsstyrelserna.Det gäller det extra utjämningsbidraget och lcyrkobyggnadsbidraget. Förslagen motiveras av att stiñsstyrelsenhar ett ansvar för strukturfrågoma inom stiñet och har närmare kännedom om de lokala förhållandena inom Stiftet än den centralt placerade Kyrkofonden. Subsidiaritetspñncipenfår här en praktisk tillämpning.

Överflyttningen till stiñsnivån av bidragsgivningentill enskildakyrkorenoveringsobjekt kan dock ske först när Riksantikvarieämbetetsuppgiñ i beredningen av kyrkobyggnadsärendenöverlämnatstill länsstyrelsernaoch stiñsstyrelsema skaffat sig kompetens i kyrkorenoveringsfrågor. Kyrkobyggnadsbidragetsdelegering är också förbundet med att renoveringsplaner upprättas stiñsvis. Kyrkofondens framtida roll när det gäller kyrkobyggnadsbidraget blir att besluta om medelsramar per stiñ.

För att slippa rundgång av pengar och ett omständligt ansöknings- och beredningsfärfarande föreslås stiftssamfälligheterna nästan uteslutande finansieras av skatt. Det innebär att det nuvarande stiftsbidraget inkl. strukturbidragsdelen faller barr. 1 stället ges stiften möjlighet att genom skatteväxling med pastoraten öka utdebiteringen med 3 skattekrona. Pasöre per toraten förutsätts sänka sin utdebitering med lika mycket. Ett annat led i skatteväxlingen är att den allmännakyrkoavgiften sänks med 3 öre från 16

till skattekrona. För inte stiftsinkomstema skall minska före- 13 öre per att slås utfyllnad ske genom Kyrkofonden form i av ett särskilt stiftsbidrag. en Enligt redovisad kalkyl erfordras ett särskilt stiñsbidrag om 84 miljoner en kronor beräknat for 1993, vilket skall jämföras med att stiñsbidraget är budgeterat till 305 miljoner kronor för detta år. Det särskilda stiñsbidraget kan ges utan ansökan.

Stiftssamfälligheterna skall alltfort besluta om strukturbidrag till pastoraten för särskilda behov. Vi föreslår att minst 1 öre av stiftsskatten används för detta. Som strukturbidrag skall också räknas bidrag till verksamhet i glesbygd. Det innebär att behov extra stöd till pastorat utöver det allmänna av utjämningsbidraget skall kunna stiftsamfälligheten. Detta sker för ges av övrigt redan i dag i flera stiñ.

I kalkyl visas att förslagen inte väntas öka belastningen Kyrkofonden en mer än det nuvarande utjämningssystemet.

ll

2 överväganden och förslag

Allmänt

Målet med det kyrkokommunala utjämningssystemet är att utjämna kyrkokommunernasekonomi. Det sker genom att skatteinkomstemautjämnas.Ett tillskott av skatteunderlagberäknas for de pastorat vilkas skattekrañ egen understiger en garanteradprocentandel medelskattekrañen.Skattebetalarav na finansierar utjämningssystemet genom att 16 öre skattekrona den per av totala beskattningsbarainkomst som tillräknas pastoraten dras till utjämningssystemeti form av allmän kyrkoavgiñ. Pastorat har prästlönetillsom gångarbidrar därutöver till finansieringen av utjämningssystemet genom den särskildakyrkoavgiñen.

Ett genomgående drag i det kyrkokommunala utjämningssystemet är att det verkar konserverande den nuvarandekyrkliga organisationen lokalplanet. En positiv sida av detta är att Svenskakyrkan i dag förmår att ha en rikstäckande verksamhet och vårda och underhålla de ca 3.000 kyrkorna, varav många ingår i det svenskakulturarvet. Där affärer, postkontor och i vissa fall t.o.m. skolan lagts ner finns fortfarande kyrkan kvar med åtrninstone sporadisk verksamhet. En negativ sida är att utjämningssystemettagit resurser bla. från kyrkokommunema i storstädernamed förorter där krafen tig inflyttning rått utan att den kyrkliga verksamhetenutvecklats i samma grad. Systemetmissgynnardenkyrkliga verksamheten de orter där kyrkan har sin viktigaste framtid.

De förslag till förändringar av det kyrkokommunala utjämningssystemet som lägger fram syftar till att underlätta strävanden att bilda ekonomiskt och

verksamhetsmässigtväl fungerande enheter lokalplanet. Förslagen utgår vidare från bidragsbesluten bör tas lägsta möjliga effektiva nivå att subsidiaritetsprincipen vilket innebär att de enskilda bidragsbeslutenflyttas till stiñsnivån. En utgångspunkt är att förenkla systemet så att det blir annan lätt att förstå. Vidare bör rundgång av pengar undvikas. Förslagen bör totalt sett inte öka belastningen Kyrkofonden.

Det kyrkokommunala utjämningssystemet är utformat eñer det tidigare skatteutjämningssystemet for de borgerliga kommunerna, Även det nya statsbidragssystemet för de borgerliga kommunerna bygger på en skatteutjämning att ett grundbelopp beräknas som ett tillskott av skatteundergenom lag multiplicerat med enhetlig länsvis skattesats. Med hjälp av ett struken turkostnadsindex görs ett tillägg till eller ett avdrag från grundbeloppet. Avkommunerna likvärdiga ekonomiska förutsättningar och sikten är att ge jämna ut de skillnader inkomster i som finns mellan dem. Systemet skall på sikt leda till att skillnaderna i kommunernas skatteuttag minskar. De strukturella faktorer beaktas är åldersstruktur, social struktur, glessom bygdtätortsgrad och klimat. I sambandmed att det nya generella statsbidraget till kommunerna införs upphör också rundgång av pengar mellan stat och kommun att skatteutjämningsavgiñenoch avräkningsskatten m.m. avgenom skaffas.

Vi att det ligger utanför vårt uppdrag att föreslå att nuvarande utjämanser ningssystem inom kyrkan skall ersättas av ett systemsom tätt ansluter sig till det borgerligt kommunala. Om så skulle ske skulle ett särskilt strukturkostnadsindexbehövatas fram för kyrkokommunema.

Den i avsnitt 4.4 redovisade statistiska undersökningenvisar att kyrkokommunerna landsbygdenoch i glesbygdenhar betydligt högre kyrklig verksamhetskostnad per capita än i städernaoch särskilt förhållande i till storstaderna med foroner. Det innebär att det kyrkliga utjämningssystemetbidrar till att de förra kyrkokommuntyperna ges bättre ekonomiska Förutsättningar än de senare. Förutom for vården av det kulturhistoriska arvet i kyrkorna och för extrakostnader som hänger samman med den glesabebyggelsenkan man enligt vår mening hysa tvivel om att storstadsregionernai längden kommer att vara villiga att betala till utjämningssystemetför att detta skall bidra till att kyrkokommunerna landet skall kunna bedriva en långt större verksamhet an man har i storstadsregionerna.

Vår översyn har i praktiken kommit att omfatta alla bidrag från typer av som Kyrkofonden går ut till kyrkokommunerna, såledesinte bara de bidragstyper som strikt hör under begreppetdet kyrkokommunalautjamningssystemet.

Administrationen av det kyrkliga utjamningssystemet, utförs som av Kyrkofondens kansli med stöd av Kammarkollegiet och Statistiska centralbyrån SCB samt, ifråga om kyrkobyggnadsbidrag, RiksantikvarieämbetetRAÄ, synes fungera väl.

Allmänt utjämningsbidrag

Det allmännautjämningsbidraget är den bidragssidandominerandedeleni det kyrkokommunala utjämningssystetnet.Under 1993 fördelas 486 miljoner kronor till 765 pastorat och 18 miljoner kronor till stiñssamfalligheterna. Genom konstruktionen av det allmännautjämningsbidraget ges pastoratenett visst lägsta skatteunderlag per invånare, Grunden for detta är den skatte-

krañsgaranti ligger i systemet. Den varierar mellan 95 och 116 procent som medelskattekrañeni riket beroende var i landet pastoraten är belägna. av Den varierande skattekrañsgarantin är en grov motsvarighettill det strukturkostnadsindexsom beräknas den borgerliga sidan.

Systemet med det allmänna utjämningsbidraget har en inbyggd konserverande funktion. Det gynnar nämligen pastorat med hög utdebitering och ger såledesinte något incitament till sänkning av denna.Detta förhållande foren svårar ändamålsenliga samfällighetsbildningar eñersom en sådanofta innebär att skattesatsen kan sänkasför de pastorat som har de högsta skattesatserna bildar samfalligheten.En skattesänkning medför att det allbland dem som männa utjämningsbidraget minskar for det eller de pastorat där utdebiteringsänks. Om pastoratet uppbär extra utjämningsbidrag sänks även detta en enligt Kyrkofondens tillämpningsregler. Det motverkar också, av samma skäl, att ett pastorat med hög utdebitering och kanske bristfälligt fastighetsunderhåll blir välkomnat till ekonomiskt bärkrañig samfallighet som en mer gränsar till pastoratet.

En ändring ligger nära till handsoch som övervägt är att det av syssom temet framräknade tillskottet skatteunderlag multipliceras med en och av bidragssats oberoende av den egna skattesatsen.Den bidragssats som samma skulle kunna tillämpas är den som erhålls när det totala allmänna utjämningsbidragetfor hela riket divideras med det totala tillskottet av skatteunderlag. För 1993 är detta tal 1,37.Detta teoretiskt korrekta alternativ jäm- för med den länsvis enhetligabidragssats som finns det i nya statsbidragssystemet till de borgerliga kommunerna får som konsekvens att pastorat med lägre utdebitering än 1,37 tjänar det. Det kan ses som en mindre egen önskvärd belastning Kyrkofonden. Vi har därför närmare övervägt två

andra modeller ett s.k. takalternativ och ett sk. knaalternativ åskåd- - - som liggörs följande i figur tillsammansmed nuvarande system och ett alternativ

medbidragssatsen1,37.

A Nuläge: Skattesats bidragssals 1.30 1.80 Knäalternativ 1,40 LTD LSU L Takalternativ 1.50 1.40 Bidragssats 1,37 LSI L211 1.10 |.D0 0.30 0,80 OJO 0,60 D450 0.40

Lån zfbifskaneiials 0.40 0.50 mao 1.00 1.20 1,40 1.80

Takalternativet innebar att bidragssatsen densamma är den skattesom egna satsen upp till en viss nivå, i figuren 1,50 skattekrona, och sedanligger still

aven om skattesatsen höjs I knaalternativet följer också bidragssatsenden

egna skattesatsentill en viss nivå, ett knä vid 1,40 per skattekrona, varefter

foljsamhetenhalveras

Utfallet for pastoraten av det allmännautjainningsbidraget enligt le altertre nativa modellernahar beräknats av SCB.

Jämfört med takalternativet är knaalternativet fördelaktigt för de pastorat

som har en högre egen utdebitering än 1,60. En önskvärd och enligt vår

uppfattning sikt nödvändig strukturrationalisering av de små pastoraten viss tid. Av detta skäl skulle knäaltemativet kunna väljas som modell för tar fastställande den bidragssats som tillskottet av skatteunderlag multipliceav med vid beräkningen av det allmänna utjämningsbidraget.Det finns dock ras geografiska områden där pastoraten genomgående har en mycket hög egen skattesats.Här torde knappast bildande av samfalligheter leda till nämnvärda sänkningar utdebiteringen. Detta förhållande sätter bl.a. fokus den nuav varande skattekrañsgarantin. De tillämpade procenttalen i skattekrañsgarantin bör över vid nästa tillfälle som det kyrkliga utjämnjngssystemet utreds. ses Detta är grannlaga och tidskrävande uppgift som inte kunnat rymmas en inom ramen for detta uppdrag. Vår slutsats blir därför att reglerna for det allmänna utjämningsbidragettill pastoraten tills vidare bör vara oförändrade.

Allmänt utjämningsbidrag ges även till stiftssamfalligheterna. Det beräknas så sätt att det sammanlagdatillskottet av skatteunderlagfor pastoraten inom ett stift multipliceras med stiftets skattesats.Det allmänna utjämningsbidraget till stiften uppgår sammanlagt till 18 miljoner kronor under 1993.

Den relativt stora spännvidden mellan stiftens skattesatser de varierar mellan 2 och 10 öre per skattekrona ger anledningtill att ifrågasättalämp- ligheten detta bidrag for stiñens del. Med den ändrade finansiering av av stiften som föreslår under Stiftsbidrag bortfaller behovet av det allmänna utjämningsbidraget till stiftssamfallighetema.

Inskränkning av allmänt utjämningsbidrag

Enligt inskränkningsregelnfår Kyrkofondens styrelse bestämma att ett beviljat utjämningsbidragskall sättas ner eller upphöra att utgå, om utbetalningen

av bidraget kan leda till en sänkning av ett pastorats utdebitering av församlingssskattunder en nivå som fastställs regeringen.Nivån får inte med av mer än 20 öre överstiga medelutdebiteringen av församlingsskatt i riket. Kyrkofondens styrelse har bestämt att denna nivå för 1993 skall vara 1,34 kronor per skattekrona.

Inskränkningsregelntillämpas så att en ev. inskränkning beräknas som skillnadenmellan bidragsåret och föregående år beträffandedet allmännautjämningsbidraget minskat med den allmänna kyrkoavgiñen och den särskilda kyrkoavgiñen. För året före bidragsåret reducerasockså med detta års ev. inskränkning av bidrag. Jämförelsebeloppet för året före bidragsåret räknas upp med medelskattekrañensökning innan det subtraherasfrån jämförelsesumman för bidragsåret.Uppräkningen görs för att jämförelsen mellan de två åren skall skeutifrån samma penningvärde.

Det är alltså med en detta, visserligen logiskt uppbyggda men ändåkrångliga, sätt framräknad skillnad mellan bidragsåret och föregående år som inskränkning av bidrag räknasfram om utdebiteringen är eller kan bli lägre än 1,34 kronor per skattekrona.

Det är i praktiken omöjligt för pastoratenatt själva beräkna inskränkningsregelnsutfall. Vi har därför övervägt två möjliga alternativ. altema- Det ena tivet är att ge inskränkningsregeln något annorlundautformning gör en som den lättare att tillämpa. En inskränkningsregel kan motiveras med att det allmärma utjämningsbidraget ger en viss skattekraftsgaranti men inte tar hänsyn till utdebitenngen. Genom en inskränkningsregelskulle utjämningsbidraget kunnajusteras för de pastorat där den totala utdebiteringen lokalplanet är lägre än den vägda medelskattesatsenför lokalplanet, f.n. 1,10 kronor per

skattekrona. Under år 1993 är det endast 33 av 70 pastorat med lägre skattesats än 1,10 som drabbas av inskränkning. 75 andra pastorat och kyrkliga

samfalligheter med 1,10 eller mer i skattesats får vidkännas inskränkning av

bidrag. Ett pastorat med 1,50 i utdebitering och ett med 1,40 har de högsta skattesatserna bland dem som drabbas av inskränkning av bidrag. Under 1993 uppgår den sammanlagda inskränkningen av bidrag till 32 miljoner kro- HOT.

Det andra alternativet är att helt slopa inskränkningsregeln.Detta ökar belastningen Kyrkofonden med 32 miljoner kronor räknat för år 1993 men hotar inte Kyrkofondens finansiering eftersom andra delar av förslaget är plusposter för fonden. Alternativet innebär en betydande förenkling av utjämningssystemet. Vi väljer därför detta alternativ som vårt förslag. Till motiveringen hör också att flera av de kyrkliga samfallighetema som år efter år fått vidkännas inskränkning av bidrag, t.ex. Göteborgs och Malmös kyrkliga samfalligheter, starkt bidrar till Kyrkofondens finansiering via den allmänna kyrkoavgiñen grund av relativt hög skattekrañ.

Extra utjämningsbidrag

Det extra utjämningsbidraget är en säkerhetsventili utjämningssystemet.Ett 20-tal pastorat är beroende av detta bidrag enligt Kyrkofondens kansli för att klara sina åtaganden. Enligt samma källa betonar stiftsstyrelserna oña vikten denna bidragsform. Yttrandena från stiftet innebär emellertid nästan alltid av tillstyrkan till samtliga ansökningarvarför beredningen av ansökningsärendena hos Kyrkofonden inte underlättas av stiñsstyrelsema.

Omkring 30 miljoner kronor har årligen betalats ut i extra utjämningsbidrag under senare år. Det motsvarar ca 6 procent det allmännautjämningsav bidraget. Antalet pastorat som under 1993 erhåller detta bidrag är förvånansvärt stort, 138 av sammanlagt964. Efter en översiktlig analys av bokslutsuppgifter för flertalet av de pastorat som erhåller extra utjämningsbidrag 1993 är vår slutsats att antalet bidragsmottagare kan radikalt begränsas. Det sammanlagda extra utjämningsbidragetkan därmed minskasavsevärt.

Det finns väsentliga nackdelar med systemet med extra utjämningsbidrag. Bidraget gör vissa pastorat mindre förändringsbenägnaeftersom de förväntar sig extra utjämningsbidrag även for kommandeår. Systemet pastorat gynnar med hög utdebitering då det i princip endast är sådana pastorat som i dag kan erhålla extra utjärnningsbidrag. En risk med det extra utjåmningsbidraget till ett pastorat under en följd av år är således att det konserverarförhållanden och att bidragsformen betraktas ett systemutöver det ordinarie utjämsom ningssystemet.

Eftersom stiftsstyrelsen har ett ansvar för ändamålsenligpastoratsindelning och bildande av kyrkliga samfalligheteroch då stiftsnivån har nämnaman re kännedom om de lokala förhållandenainom stiñet än kan ha på man centralt håll föreslår att besluten om extra bidrag flyttas till stiñsstyrelsema. Sådanabidrag kan inordnas under bidragsformen strukturbidrag. Medel för strukturbidrag bör i första hand tas ifrån den utökade stiftsskatt som behandlas nedanunder Stiñsbidrag. Ett aktivt stmkturarbete inom stiften kan nedbringa behovet av sådanastrukturbidrag.

Kyrkofondens handläggning i dag de enskilda bidragsärendena underlättas av kansliet har tillgång till de bokslutsuppgiñer om pastoraten som SCB av att samlar årligen. Även stiñsstyrelsema kan få del av dessa uppgiñer. numera

Oaktat vad bör det möjligt for Kyrkofonden att lämna som sagts ovan vara särskilt bidrag till ett pastorat hamnat i ett akut ekonomiskt krisläge ett som och där stiftsstyrelseninte kan tillräckligt med strukturbidrag. Hänvändelge sådantbidrag bör stiftsstyrelsen, Sådana särskilda bidrag skall se om göras av Kyrkofonden enligt vår mening sparsamt. Det finns därför inte behov av ge särskild post i Kyrkofondens budget for dessa. en

Kyrkobyggnadsbidrag

Kyrkobyggnadsbidraget har ökat kraftigt under de senaste åren, från 55 miljoner kronor 1990 till 90 miljoner 1993. Kyrkofondens styrelse bedömer att denna bidragsform har stor betydelse som komplement till det allmänna utjämningssystemet.Pastoraten anses vara nöjda med denna bidragsform. Riksantikvarieämbetet har sin medverkan i beredningen av kyrkogenom byggnadsbidraget god möjlighet att utöva det statliga ansvaret för kulturvården.

Ett underliggande motiv for den kraftiga ökningen av kyrkobyggnadsbidraget är nuvarande lågkonjunktur, särskilt inom byggsektorn. Ur samhällsekonomisk synpunkt ligger det ett värde i att storleken det totala kyrkobyggnadsbidragetbestäms centralt, vilket har möjliggjort den nämnda utökningen av bidraget.

Ett viktigt skäl till att kyrkobyggnadsbidragtills vidare bör beslutascentralt är Riksantikvariämbetetsmedverkani beredningen av dessabidragsärenden. I samspelmellan Kyrkofonden och Riksantikvarieämbetethar en fungerande handläggningsrutinbyggts upp. Ytterligare ett skäl är bristen kompetensi kyrkobyggnadsfrågor mångahåll stiñsnivån.

Inom Riksantikvarieämbetethar emellertid aviserats en decentralisering av beslut om bidrag till kulturmiljövårdsändamål till länsstyrelserna. För Riksantikvarieämbetet är såväl länsstyrelsemaskulturenhet länsmuseema som berörda organ länssnivån:länsstyrelserna som beslutandeoch länsmuseema som biträdandeinstitutioner. Decentralisering av Riksantikvarieämbetets beslut om bidrag enligt kulturminneslagentill kyrkor väntas ske inom några år. Däreñer förväntas länsstyrelseroch länsmuseetkunna ta över Riksantikvarieämbetetsnuvaranderoll i fråga om kyrkobyggnadsbidrag och då kan, förutsatt att stiñsstyrelsemahar skaffat sig kompetens att handlägga ansökningar om kyrkobyggnadsbidrag och upprätta en kyrkorenoveringsplan för resp. stift vilket föreslår skall ske, de enskilda besluten om kyrkobygg- nadsbidragöverföras till stiñsstyrelsema.Siktet bör vara inställt att detta skall vara möjligt inom några år eller när Riksantikvarieämbetets ovan nämnda delegation till länsstyrelserna har gjorts. Medelsramama bör Kyrkofonden alltfort ange basis av de renoveringsplaner som stiftsstyrelser med hjälp av länsmuseer utarbetat. Vid Kyrkofondens awägning mellan stiñens behov kan yttrande inhämtas från Riksantikvarieämbetet.

Så snart som möjligt bör alltså stiñssamfällighetemabörja göra planer upp etter vilka de kyrkorenoveringar skall ske som bidrag söks för. En förebild här är det arbete som SamfallighetenGotlands kyrkor utför inom Visby stiñ.

Utifrån sådanaplaner kan såledesKyrkofonden tilldela stiñssamfallighetema medelsramarfor kyrkorenoveringar. Stiñsstyrelserna fattar då de enskilda bidragsbeslutenefter samrådmed länsstyrelserna.

Kyrkobyggnadsbidragbör i fortsättningen också kunna ges for att underlätta ändamålsenliga samfállighetsbildningar. Genom sådanabidrag blir det lättare för den nya samfallighetert att överta det ekonomiska ansvaret for tidigare eftersatt kyrkounderhåll.

Stiftsbidrag inkl. strukturbidrag

Stiñsbidraget exkl. strukturbidraget är inte ett utjämningsbidrag utan ett bidrag av stor betydelsefor finansieringen av stiftssamfalligheterna.Strukturbidragsdelendäremot har en utjämnande funktion såtillvida att pastorat med uppgifter som egentligen avser ett större geografiskt område, såsomsjukhus, fängelser,militära inrättningar, universitet eller turism, kan strukturbidrag for dylika verksamheter. I några stiñ ges strukturbidrag som rent verksamhetsstöd.

Stiñsbidraget är till sina beståndsdelar detaljreglerat och ansökningsforfarandet upplevs administrativt betungande av stiñskanslierna, Stiñsbidraget kan också upplevassomen rundgång av pengar.

En brist med strukturbidraget är att det är strikt knutet till pastorat som sökandeoch inte kan användasfor stöd till stiftsgemensammaangelägenheter med annan huvudman. Akuta bidragsbehov kan heller inte klaras genom strukturbidrag då en framförhållning ca 1,5 krävs.

Det bor observeras att när strukturbidrag ges som verksamhetsstöd kan en önskvärd samfallighetsbildningförsvåras.

De nämndabristerna kan undanröjas om stiñsbidraget inkl. strukturbidraget ersätts med en med 3 öre per skattekrona ökad stiñsskatt samtett kompletterande särskilt stiñsbidrag. Tekniken med skatteväxling kan därvid utnyttjas. Stiftssamfalligheternaskall således ges möjlighet att höja sin skatt med 3 öre samtidigt som pastoraten gör motsvarande sänkning. Ett led i skatteväxlingen är att den allmännakyrkoavgiften sänksmed 3 öre.

Vi förslår således en skatteväxling med 3 öre även det endast är två stift om som det sättet erhåller lika mycket inkomster eller mer i förhållande till nuläget. Även med 4 öre ökad stiñsskatt skulle for flera stift inte räcka till en för att ge lika stora inkomster som i dag. Med 4 öre i skattehöjning skulle emellertid belastningen Kyrkofonden öka och vinsterna for storstadsstiñen, särskilt Stockholms stift, vara stora. Oavsett skatteväxling med 3 eller 4 öre erfordras ett kompletterande bidrag från Kyrkofonden till stiñen om dessaskall ha lika stora inkomster som i dag. Vi föreslår därför också att från Kyrkofonden ges ett särskilt stiftsbidrag så att inte någon stiftssamfällighet drabbas av inkomstbortfall jämfört med nuläget. Om sådan inkomstutfyllen nad finns bortfaller behovet av det allmännautjämningsbidragettill stiftssamfälligheterna.

Det särskilda stiftsbidraget kan ges utan särskild ansökan. Det kan inför ett följande år räknas upp så att det tillsammans med stiftsskatten följer medelskattekrañensförändring. Räknat 1993 års siffror skulle det särskilda stiftsbidraget totalt omsluta 84 miljoner kronor enligt tabell 1 följande sida där nuvarandeoch föreslagnainkomstposterfor stiften kan studeras.

i t z E å m S E

v s E s S 3 2 S n å

ä

s

a q 3 m a n . f 3 3 d 2

. a

s .

ä k F. E

s

N s o

s

- 3 å 5 3 E å 3 n E s . ... 2 å a

a a d

s m n n E ä ä 5

a n

s u

m

m á

Enligt tabellen är Stockholms stift och Göteborgs stiñ de endavinnarna som följd av förslaget, se kolumn Medelsforstärkningen för Stockholms stifts del kan användas t.ex. for ñnansering av Domkyrkoförsanüingens verk- samhet. Under 1992 gav Kyrkofonden 8 miljoner kronor till detta ändamål, ett bidrag som dock inte ges 1993.

Vi föreslår vidare att stiñssamfalligheterna ger strukturbidrag till pastoraten i huvudsak efter dagens kriterier Strukturbidragen till pastoraten bör motsvara minst 1 öre per skattekrona av stiftets utdebitering för att garanteraatt strukturbidrag av i huvudsak dagens omfattning går tillbaka till kyrkokommunerna lokalplanet. Kriterierna kan dock behöva utökas för att ge möjlighet till strukturbidrag for aktiviteter som inte uppfattas som uppgifter for ett pastorat och som i dag lösts genom att man tänjt bestämmelserna. Exempel sådana aktiviteter finns inom kyrkans ñitidsverksamhet och sociala verksamhet. Som redan sker i dag kan också strukturbidrag lämnastill glesbygdsverksamhet. Extra utjämningsbidrag kan enligt förslaget inte längre ges av Kyrkofonden, annat än i undantagsfall, varför inledningsvis betydande anspråk kommer att ställas sådant stöd från stiñen. Det förefaller riktigt att det är stiftsstyrelsen, med sitt ansvar för strukturfrågoma inom stiñet, som beslutar om strukturbidrag vari motsvarighet till extra utjämningsbidrag då ingår.

Påverkan på lokalplanet

Vi beräknar att våra förslag till förändringar av utjämningssystemet har följande ekonomiskapåverkan pastoraten tillsammantagna.

Inskränlmingsregelns slopande + ca 30 miljoner - Extra utjämningsbidragets slopande ca 30 miljoner k - - Ändring den särskilda kyrkoavgiften + ca 50 miljoner k - av

Borttagandet inskränkningsregeln gynnar ett hundratal pastorat ned oñast av låg utdebitering. Ganska många av dessa är kyrkliga samfallighetcri medelstora och större städer.

Slopandet det extra utjämningsbidraget påverkar mer än 100 patorat med av hög utdebitering. Enligt förslaget skall pastoraten kunna få motsvaande stöd från stiñsstyrelsemai form av strukturbidrag. Stiñsstyrelsernakonmer dock med största sannolikhet inte ha möjlighet att avsätta lika mycket medel för strukturbidrag som skall ersätta hittillsvarande extra utjämningsbicrag.Detta är heller inte nödvändigt då, enligt vad framhållit tidigare unde Extra utjämningsbidrag, det extra utjämningsbidraget kan minskas avsevärt

Ändrade regler för uttag av särskild kyrkoavgiñ kommer att gyma pastoraten, särskilt de med betydande lönetillgångar. Sådana finns oñae i landsbygdspastoratän i stadspastorat varför regelforändringenhär påvekar landsbygdspastoratengynnsamt.

Vi förväntar att strukturbidraget kommer att ges i samma nnfattning oss som i dag. Eñersom detta nu enligt vårt förslag skall inrymma även motsvarigheten till extra utjämningsbidragtorde de andra delarna i strukurbidraget något minskande bidrag.

Påverkan på Kyrkofondens budget

Våra forslag, dvs.

att inskränkningen av bidrag upphör att allmänt utjämningsbidraginte ges till stiñen att det extra utjämningsbidragetupphör att Kyrkofondens beslut om kyrkobyggnadsidrag till enskilda renove- ringsobjekt snart som möjligt fors till stiñsstyrelserna;medelsramarnabestämsav Kyrkofonden att nuvarandestiftsbidrag ersätts med en med 3 öre per skattekrona ökad stiñsskatt efter skatteväxling att ett särskilt stiftsbidrag lämnas av Kyrkofonden som inkomstutfyllnad för stiften

påverkar budgetenför Kyrkofonden. Det är därför av betydelse att studera den totala effekten budgeten.Kyrkofonden är ett centralt förvaltat kapital vars avkastning redan i dag är av stor betydelseför Svenska kyrkans ekonomi. Vår bedömning är att fondens betydelsekommer att växa. Det torde därför ur Svenskakyrkans synpunkt vara viktigt att också själva fonden får öka i värde. Förändringar i utjämningssystemet enligt våra förslag bör därför inte leda till en starkarebelastning fonden än i dag.

På Kyrkofondens intäktsida kommer den allmännakyrkoavgiften fortfarande att vara den dominerande posten även om den som ett led i en skatteväxling mellan pastoraten och stiñen baseras 13 skattekrona i stället för öre per nuvarande 16 öre. I en budgetkalkyl i tabell 2 nästa sida visas bl.a. vad den allmännakyrkoavgiñen ger 1993 och vad den skulle ha gett detta om

Tabell Budget för kyrkofonden Regeringen Statskontoret Ändring 1991 1992 1993 Anmärkning förslag 1993 jämfört Bokslut Boksl.progn Miljoner kronor Budget Budget medReg. Intäkter

Avgifter

24,6 0,6 Extraordinära intäkter

1l78,4 1303,3 Summa intäkter 1426,1 1131,1 -295,0 Kostnader

Utjämningsbidrag 455,0 495,2 Allmänt utjämnbidrag 511,0 Endast nu pastorat 486,0 -25,0 30,8 Extra utjämnbidrag 50,0 0,0 -50,0 37,5 70,0 Kyrkobyggnbidrag 90,0 90,0 0,0 72,0

84,0 105,5 Pensioner 110,0 110,0 0,0 m m

Stiftskostnader 295,1 Stiftsbidrag 305,0 suskstmsbidr 84,0 -221,0 161,9 187,2 Stiftsbidrag 89,8 107,9 Strukturbidrag

15,1 147,8 Övriga rikskyrkl ändam 156,0 156,0 0,0 112,3

100,0 5,1 Övrig avsättningöverskott 39,2 40,2 1,0 10,7

l 178,4 1303,3 Summa kostnader 1426,1 1131,1 -295,0

den baserats 13 öre. Där visas också värden övriga konsekvenser som nämns i det följande. Kyrkofondens utfall 1991 och 1992 preliminärt kan också studeras.

Vi utgår ifrån att den särskilda kyrkoavgiften ändras enligt förslag i den remissbehandladepromemorian Ds 1992:2 Svenska kyrkans finansförmögenliet. Förslaget innebär att den särskilda kyrkoavgiñen uttas med 50 procent av avkastningen av lönetillgångarna sedanviss del avsatts för värdesäkring av kapitalet. Den särskilda kyrkoavgiñen inbetalas till Kyrkofonden av stiftssamfalliglieterna, som enligt förslaget skall förvalta lönetillgångarna. Förändringen väntas leda till att den särskilda kyrkoavgiften minskar. Beräkningar inom Kyrkofondens kansli tyder att den skulle uppgå till mellan 95 och 110 miljoner kronor for år 1993, enligt de föreslagna reglerna, vilket skalljämföras med att den 1993 efter de gällande reglerna ger 155 miljoner kronor. I budgetkalkylen har angett det lägre värdet, 95 miljoner kronors

Under Kostnader i budgetkalkylen kan Förändringari Kyrkofondens olika kostnadspöster studeras. Det allmänna utjämningsbidraget blir något lägre eftersom stiftssamfálligheterna enligt förslaget inte längre ges sådant bidrag. Vidare slopas det extra utjämningsbidragetoch stiftsbidraget ersätts med ett mindre särskilt stiñsbidrag. Dessa förändringar innebär en lägre belastning Kyrköfonden. Inga andra kostnadspöster påverkas av våra förslag. Kyrkofondens överskott beräknas bli av samma storleksordning som i den gällandebudgetenför 1993.

3 Utjämningssystemets uppbyggnadoch driñ

3.1 Systemeti stort

Sedan 1983 sker den ekonomiska utjämningen mellan de kyrldiga kommu-

nerna helt genom Kyrkofonden. Ett enda systemersatte då Kyrkofondens

utjämningssystem av vissa lönekostnaderoch det statliga skatteutjämningssys-

temet for de kyrkliga kommunerna-Detta system tillämpas fortfarande även

om vissa förändringar foretogs vid införandet 1989 av den nya organisatio-

nen lokal- och stiñsplanet. Systemet liksom den kommunala

skatteutjänmingen skattekrañsgaranti. Av de kostriadsfalctorer

en som 1983 ingick i grundgarantin for de borgerliga kommunernabedömdesemellertid endastde geografiskt betingade vara tillämpliga den kyrkliga sidan. Dessa faktorer är byggnads- och underhållskostnader, transportkostnader, uppvärmningskostnader och kostnader för kallortstillägg. Med utgångspunkt i de geografiska kalkylema indelades de kyrkliga kommunerna i olika

skattekrañsklasser.Varje skattekrañsklass har garanterats en viss procent av

medelskattekrañen. De varierade ursprungligen mellan 98 och

119 procent av medelskattekrañzen.Vid förändringen 1989 sänktestalen med 3 procent med hänsyntill en minskning av transfereringamatill de borgerliga kommu- Skattekrañsklassernafördelar därför f.n. mellani95l nerna. och 116 pro-

medelskattekraften.

cent av Setabell nästa sida.

Kyrkofonden har sedan 1983 två tydliga uppgifter. För det första är den liksom tidigare navet i det kyrkliga utjämningsystemet. För det andra är den

huvudsaklig ñnansiär av den det året förstärkta rikskyrldiga organisationen.

Från det att stiñsorganisationenblev kyrkokommunal 1989 är Kyrkofonden delfinansiär denna. av

Tabell Garanterad skattekrañ i det -kyrkliga utjämningssystemet

Past-orateni Garanterad skattekrañ Stockholms län 1 98 Uppsala län 95 . 95 Södermanlandslän

Västerbottenslän utom Dorotea, Sorsele,Storumans, Vilhelmina och Åsele kommuner 107 Dorotea, Sorsele,Storumans, Vilhelmina och Åsele kommuner 110 Norrbottens län: Bodens, Haparanda,Kalix, Luleå, Piteå och

Gällivare, Jokkmokks, Kiruna, Pajala, Överkalix och Övertorneåkommuner 116

Den största intäktsposten för Kyrkofonden är den allmänna kyrkoavgiñen, vilken f.n. är 16 öre per skattekrona.Den erläggsendast av pastoraten.

En annan intäktspost är den särskilda kyrkoavgiñen. Den erläggs av pastorat som har lönetillgångar löneboställen, prästlönefonder, andelar prästlöne- i

jordsfonder och prästlönefondsfastigheter. Avgift utgår i förhållandetill vad som ansetts vara en skälig avkastning av tillgångarna.

Övriga intäkter är numera endast räntor på fondkapitalet och avkastning kyrkofondsfastigheter förutom ev. extraordinära intäkter. From 1991 ges inga statsbidragtill fonden, inte heller ersättningen om ca 5 miljoner kronor för prästerskapetstill statsverketindragna tionde, som fram till det året betalats som ett fast nominellt belopp.

Det bidrag som betalas ut grund av skattekrañsgarantinkallas allmänt utjämningsbidrag. Det utgår till kyrkliga kommuner som inte når till den upp garanteradeskattekrañen. Från 1989 är inte församlingar berättigadetill utjämningsbidrag. Under åren 1989--1991 kunde dock församlingar i s.k. dispenspastorat erhålla utjämningsbidrag.Från 1990 utgår allmänt utjämningsbidrag ocksåtill de år 1989 bildade stiftssamfallighetema.

Fram till 1989 fanns också ett särskilt utjämningsbidrag.I detta bidrag ingick ett lönebidrag om 25.000 kronor för varje tjänst som församlingspräst samt en fjärdedel av det tillskott som utgått mellan åren 1978 och 1981 från Kyrkofonden. Det särskilda utjämningsbidraget utgick endast till pastorat. Avsikten med bidraget var inte att det skulle användasjust för prästlönema utan att det skulle till pastoratens utgifter utan specialdestination.

I mån av tillgång medel kan Kyrkofondens styrelse bevilja extra utjämningsbidrag om de ovan nämndautjämningsbidrageninte ger tillfredsställande utjämningseffekt. Detta är utjämningssystemetssäkerhetsventil. Vidare kan bidragen minskas enligt en inskränkningsregel om utjämningssystemet medför att utdebiteringenhos det mottagande pastoratet kan sänkasunder en

nivå som styrelsen anser Oacceptabel. Denna nivå är för närvarande 1,34, dvs. 20 öre över medelutdebiteringen av forsamlingsskatt.

Vid tillkomsten av stiftssamfalligheternainfördes stifcsbidraget.Stiftsbidraget ersattestatens och Kyrkofondens anslagfor domkapitlen och stiñsnämndema samt Kyrkofondens kostnader för adjunktstjänster m.fl. Till stiñsbidragets strukturbidragsdel, se nedan, fördes vidare vid övergången belopp motsvarande lönebidragsdelen inom dåvarandesärskilda utjämningsbidraget. En stor del av stiñsbidraget användstillsammans med stiñsskatten till löne- och förvaltningskostnadema för stiftssamfállighetema. Med en annan del bestrids vissa prästkostnader. En tredje del av stiñsbidraget kallas strukturbidrag och delas ut till pastorat inom resp. stift för särskildabehov.

Från 1989 delar också Kyrkofonden ut kyrkobyggnadsbidrag till pastorat som behöver sådant för kostnadskrävande underhåll och restaurering av en kulturhistoriskt värdefull kyrka.

Föredragande statsrådet räknade med att strukturbidraget och kyrkobyggnadsbidraget bättre än det dåvarande särskilda utjämningsbidraget skulle kunna riktas till de mest behövande pastoraten. De nya bidragen var en ersättning for det gamla särskildautjämningsbidraget.

3.2 Aktuella förslag som berör systemet

Kyrkofondens styrelse år betänkande med förslag syftade

avgav 1990 ett som till att förbättra avkastningen av kyrkans ñnansförmögenhet. Genom en strukturomvandling skulle en bättre balans skapas mellan olika tillgångsslag. Avveckling av olönsamma jordbruksfastigheter och placeringar i rörligare

tillgångar skulle öka avkastningen avsevärt. Förvaltning av all kyrklig egendom utom prästgårdar som skulle överföras till pastoraten kyrkofonds- - -, fastigheter och Lunds domkyrkas fastigheter skulle anfortros egendomsnämndema.Prästlönefondema skulle förvaltas centralt i en Kyrkans prästlönefond, varvid pastoraten skulle andelarungefär i aktiefond. Avsom en kastningen av alla fomiögenhetsslag skulle delas lika mellan pastoraten och Kyrkofonden. Den nuvarande särskilda kyrkoavgiften skulle avskaffasi samband med övergången till en central förvaltning av prästlönefondema.

Sedanbetänkandet från Kyrkofondens styrelse remissbehandlatshar forslagen reviderats i en promemoria som utarbetats inom Civildepartementet. Även dennapromemoria har remissbehandlats.

Bland förslageni dennapromemoria märks att

- löneboställenasjordbruk skall liksom skogenforvaltas av stiñssamfalligheten

prästlönefondemaförvaltas av stiftssamfállighetemai en stiftets prästlöne- fond

- avlöningsfonnånemafor såväl de i pastoraten som hos stiñssamfalligheten anställda prästerna betalas av stiftssamfálligheten

- särskild kyrkoavgiñ betalas av stiñssamfállighetenmed 50 procent av avkastningen på prästlönetillgångama, sedanviss avsättning skett till kapitalet for att värdesäkrafondmedlen. Även den allmänna kyrkoavgiften betalas av stiftssamfalligheten.

3.3 Administrationen

Kyrkofondens styrelse

Sedan 1983 leds Kyrkofonden särskild styrelse bestående av sju ledaav en möter och lika många suppleanter. Regeringen utser ordförande och tre ledamöter jämte suppleanter medan Kyrkomötet utser tre ledamöter jämte suppleanter. Kyrkofondens styrelse statlig myndighet under regeringen är en med instruktion l988zll49, senast ändrad 1992:982. Dess uppgifter egen bestäms, förutom instruktionen, av kyrkolagens kapitel 42 om av Kyrkofonden 1992:300, kyrkofondsforordningen 1988:1148 samt av av antal särskilda regeringsbeslut. Övriga forvaltningsuppgiñer rörande ett Kyrkofonden utförs av Kammarkollegiet,

Kyrkofondens styrelse årligen senast den 15 oktober till regeringen avger förslag till budget för Kyrkofonden för nästkommande år.

Kyrkofondens styrelse beslutar årligen, preliminärt och slutligt, om avgiñer till och bidrag från det kyrkliga utjämningssystemet enligt följande. Styrelsen fastställer för varje pastorat tillskottet skatteunderlag därmed det allav männa utjämningsbidraget samt vad skall utgå i allmän och särskild - som kyrkoavgift. Styrelsen får vidare bestämma att ett beviljat allmänt utjämningsbidrag skall sättas eller upphöra att utgå, om utbetalningen av biner draget kan leda till sänkning ett pastorats utdebitering av församlingsen av skatt under nivå som med högst 20 öre överskrider medelutdebiteringen en församlingsskatt i landet. För närvarande är denna nivå 1,34 kr. Dessa av uppgifter skall meddelas pastoraten senast den 25 januari bidragsåret. Till ledning for det kyrkokommunala budgetarbetet skall Kyrkofondens styrelse

meddela ovan nämndauppgifter och stiftsbidrag i preliminär form senast den 10 september året före bidragsâret.

Styrelsenfattar vidare följande beslut om anslagoch bidrag ur Kyrkofonden.

Extra utjämningsbidrag till pastorat och stiñssamfälligheter enligt föreskrifl ter som regeringen meddelar. Detta bidrag hör till utjämningssystemetoch används när det allmännautjämningsbidraget, som bestäms av matematiska formler, inte ansesge tillräcklig utjämnandeeffekt.

Kyrkobyggnadsbidrag till finansiering av kostnadskrävandeunderhåll och restaurering av kulturhistoriskt värdefull kyrka enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Bidraget är behovsprövat, dvs. pastoratets ekonomi är en avgörande faktor vid bidragsprövningen. Kyrkobyggnadsbidrag har sedan 1989 beviljats pastorat med främst svag skattekrañ och oftast hög utdebitering. Bidraget har därmedgivits en utjämnandeinriktning.

Stiñsbidrag enligt föreskrifter som regeringenmeddelar.Detta bidrag skall användasför betalning av domkapitlets, stiftsstyrelsensoch egendomsnärrmdensförvaltningskostnader samt lönekostnaderfor adjunktstjänsteroch vissa andrakostnader för präster. I stiftsbidraget ingår en särskild stmkturbidragsdel som stiftsstyrelsenskall fördela mellan pastoraten för särskildabehov.

Stiftsbidraget hör inte till utjämningssystemet,förutom strukturbidragsdelen som till viss del ersatte det särskilda utjämningsbidraget1989. Stiftsbidraget har således en finansiell funktion.

Kyrkofondens styrelse beslutar också om följande anslag eller bidrag till verksamhet riksplanet. Hår är det således fråga om Kyrkofondens ñnansiella roll.

Kostnader for kyrkomötet och dess myndigheter - .

Förvaltningskostnaderfor Årkebiskopsämbetet. -

Kostnader för verksamhet bedrivs av Svenskakyrkans stiftelse för - som rikskyrklig verksamhet,

Kostnader för annan rikskyrklig verksamhet. -

I samband med inrättandet Kyrkofondens styrelse bildades ett särskilt av kansli for denna. Kansliet inordnades i Kammarkollegiets fondbyrå. Kansliet leds kanslichef och har därutöver ett par handläggartjänster. För av en Kyrkofonden förs ett särskilt diarium fondbyrånsexpedition men rutinerna mellan Kyrkofondens kansli och fondbyrån är integrerade.

I Kammarkollegiets styrelse ingår f.n. en ledamot som representerar Svenska kyrkan.

Kammarkollegiets fondförvaltning

Marknadsvärdet Kyrkofondens tillgångar är vid utgången av 1992 omkring 1,3 miljarder kronor. Den har en omslutning av inkomster och utgifter cirka 1,2 miljarder kronor.

Kammarkollegiet har eget ansvar för placeringen av Kyrkofondens medel liksom övriga fonder men samråder i viktiga frågor medKyrkofondens styrelse. I och med tillkomsten av en styrelseför Kyrkofonden anser sig fondförvaltaren Kammarkollegiet ha fått en bra samtalspartners.k. fondintressent.

Kyrkofonden är den näst största fond i storleksordning som Kammarkollegiet förvaltar. För förvaltningen av denna fond och övriga fonder med tvâ undantag har Kammarkollegiet bildat två konsortier. Dessa fungerar som värdepappersfonder, som de förvaltade fonderna har andelar Det mesta av fondmedlen är placeradei dessakonsortier, aktiekonsortiet och räntekonsortiet. I aktiekonsortiets portfölj ingår långsiktiga placeringari aktier och konvertibla skuldebrev. Räntekonsortiets portfölj innehåller obligationer och andra långsiktiga räntebärandeinvesteringar. Utöver dessa två konsortier har Kammarkollegiet en likviditetsförvaltning genom att fondemas inkomstkonton är anslutnatill ett huvudkonto varifrån placeringarsker i bank och kortfristiga värdepapper. Dessa investeringar förvaras i en bankdepåunder beteckningenKammarkollegiets likviditetsförvaltning.

För fondplaceringarnafinns ett expertråd som rådgivare inför placeringsbeslut. För det dagliga placeringsarbetethar fondchefen och de två anställda portföljforvaltama ett operativt ansvar. Särskilda placeringsregler finns i förordningen 1987:778 om placering av fondmedel under Kammarkollegiets fondförvaltning. För Kyrkofonden finns inga särskilda placeringsforeskrifter. Den policy som gäller är att placeringamaskall vara långsiktiga.

Enligt förordningen gäller bl.a. att börsnoteradeaktier och därmedjämställda placeringar får utgöra högst 60 procent av de förvaltade tillgångamas bokförda värde. Sådana värdepapper får till högst 10 sitt marknadsprocent av

värde vid förvärvet utgöras placeringar hos samma utfardare. Vidare får av investeringar i aktier ske till högst 5 procent av röstvärdet i ett och samma bolag.

Förordningen tillåter inte direkta placeringar i utländska värdepapper. Kammarkollegiet har i stället köpt andelar i svenska värdepappersfonder som i sin tur placerar i utländskavärdepapper. Vid utgången av redovisningsåret 199091 hade aktiekonsortiet nära 20 procent av sina placeringar i sådana indirekta utlandsplaceringar.

Värdepapperen hör till de fonder som Kammarkollegiet förvaltar förvasom antingen olika i depåer hos bank eller i Kammarkollegiets eget valv. Fonras dernas aktier registreras på Kammarkollegiet. Kollegiet har också deltagit i bolagsstämmoroch utövat rösträtten.

För Kammarkollegiets fondförvaltning har satts ett tak 0,5 procent för den taxa enligt vilken förvaltningen fonderna debiterasdem. Hittills har 0,22 av procent per år marknadsvärdetdebiterats.För Kyrkofonden har emellertid av särskild, reducerad taxa gällt fondens storlek. Denna ersättning kan p.g.a jämföras med de taxor om 0,5 1,5 procent som bankerna tar ut vid sin for- valtning av aktiefonder.

Under 1992 har ett omfattande datasystem för fondförvaltningen tagits i drift, också Kyrkofondens kansli. Det kan väntas effektivisera handläggningenav fondförvaltningenoch bidragsärendenahos Kyrkofondens kansli.

fääClås uppgifter

Statistiska centralbyrån SCB utför Kyrkofondens styrelse erforderliga beräkningari utjamningssystemeli fråga om det allmännautjamningsbidraget och avgifterna till Kyrkofonden. SCB administrerar också utskick av härtill hörande meddelandenoch beslut till pastorat och stiftssamfallighetcr samt lämnar till Kyrkofondcns styrelse information som kan utgöra underlag vid dess prövning av bidragsansöknirtgar, t.ex. uppgifter befolkningsutveekom ling och bokslutsuppgittet rörande pastoraten.

SCBs medverkan i administrationen av det kyrkliga utjamningssystemettog sin början nar nuvarande system infördes 1983. Några tidigare hade uppdragits SCB att utföra de årliga beräkningarnai det kommunalaskatteutiénmtingssystenict Det låg därför nara till hands att uppdra SCB att utföra motsvarandeuppgifter for det kyrkokomntunala utjämningssystemet.

SCB erhåller uppgifter om skatteunderlag från Riksskatteverket RSV vilka ligger till grund för beräkningar i utjämningssystemenavseendelandsting, borgerliga kommuner och kyrkliga kommuner. Preliminära uppgifter om skatteunderlag levereras under augusti månad från RSVs skattedatabas. Uppgifterna törsamlingsnivånsänds över diskett medansammandragen lans- och riksnivå kommer på lista. Dessa uppgifter levererassedan en gäng per månad. De slutliga uppgifterna erhålls i decemberfrån RSV. Även uppgifter om kyrkokommunernasSkattesatsererhåller SCB från RSV.

I februarimars skickar SCB for Kyrkofondens räkning ut blanketter till varje egendomsnämnd vilka blanketter pastoraten och egendomsnämndeni varje stift skall redovisa lönetillgångarna. Följebrevet är utfärdat av

Kyrkofondens styrelse. De ifyllda blanketterna sänder egendomsnänmdema direkt till SCB. Uppgiñema ligger till grund för beräkningen av den särskilda kyrkoavgiñen.

Till ledning for det kyrkokommunala budgetarbetetsänder SCB på uppdrag Kyrkofondens styrelseföre den l0 septembervarje år till pastoraten preav liminära uppgifter om tillskott av skatteunderlag, allmänt utämningsbidrag samt belopp för allmänoch särskildkyrkoavgiñ. Definitiva uppgiñer sänds ut av SCB underjanuari månad bidragsåret.

I fråga om stiñen meddelar Kyrkofondens kansli skriftligen i särskild ordning stiñsstyrelsema uppgift om Kyrkofondens styrelses beslut om stifts- och strukturbidrag. Preliminärt beskedlämnasunder hösten och definitivt besked i januari.

Riksantikvarieämbetets och Iänsmuseemas uppgifter

Kyrkofonden remitterar ansökningarnaom kyrkobyggnadsbidrag till Riksantikvarieämbetet RAÄ för yttrande. RAÄ remitterar ärendenavidare till länsmuseema. Sammanlagt ca 250 ärenden om kyrkorenoveringar per år handläggs av de antikvariska myndigheterna. Det är där sakgranskningen av kyrkorenoveringsförslagensker. Sex personer RAÄ delar denna uppgiñ. Hos ämbetetfinns teknisk expertis att tillgå, t.ex. konservatorer, vilket saknas ute flertalet länsmuseer. RAÄ lägger ner i genomsnitt fyra timmar per kyrkoobjekt och insatserna faktureras Kyrkofonden. Länsmuseemauppges lägga ner mer tid och kan vid större insatser debitera berörd kyrkokommun.

RAÄ att den uppgift ämbetethar när det gäller ansökningarna anser som om kyrkobyggnadsbidrag är väsentlig också ur den synpunkten att det är endast denna myndighet som gör en teknisk granskning av renoveringsplanema. Eñersom kyrkor inte behöver byggnadslov utför byggnadsnämndemainte sådanteknisk granskning annat än om åtgärderna är bygglovspliktiga enligt och plan- bygglagenPBL, tex. VVS-åtgärder toaletter m.m.

Länsmuseernamedverkar framförallt genom att samla erforderliga kompletterandeuppgifter till ansökningarna samt med att följa upp gjorda renoveringar. Länsmuseemaskall handläggakyrkobyggnadsärendena två månader. Sedanhar RAÄ lika lång tid sig att fatta sakbesluten.

Även Svenska kyrkans centralstyrelse samt berörd stiftsstyrelse får kyrkobyggnadsärendena remiss.

3.4 Bidragstypema

Allmänt utjämningsbidrag

Enligt 17 § kyrkolagen får pastorat och stiñssantfállighet ett allmänt utjämningsbidrag om det egna skatteunderlagetunderstigerdet skatteunderlag som motsvarar den garanteradeskattekrañen.

Med skatteunderlaget menas den sammanlagdabeskattningsbaraförvärvsinkomsten i kyrkokommunen. Icke medlemmarsförvärvsinkomster är inräknade. Den uttrycks i skattekronor, dvs. hundratalskronor i beskattningsbar förvärvsinkomst. Skattekraften är den beskattningsbaraförvärvsinkomsten

fördelad varje folkbokförd invånareeller, med andra ord, skatteunderlaget dividerat med antalet invånarevid taxeringsârets ingång.

Den garanterade skattekraften varierar som tidigare nämnts mellan 95 procent och 116 procent medelskattekrañen, som är det totala skattemderlaav get i hela riket fördelat alla folkbokförda invånarei landet.

Låt här nedanoch nästa sida följa uträkningen i utjämningssystemet av oss allmänt utjämningsbidragför kyrklig samfallighet, nämligen Malmö kyrken liga samfállighet. Bidragsåret är 1992.

Av tabellen framgår att för varje enskilt pastorat jämförs det egna skatteunderlaget D med det garanterade skatteunderlaget C. Om det garanterade är större än det utgör skillnaden tillskottet av skatteunderlag. Tillskottet egna skatteunderlag pastorat läggs för flerpastoratssamfallighet. av per samman Totalen multipliceras med skattesatsen för samfalligheten varvid produkten blir det allmänna utjämningsbidraget.

Om det i stället hadevarit så att det garanterade skatteunderlaget sLulle beräknas samfállighetsnivån hade detta för Malmös del uppgått till 183473359 skattekronor summan C-kolumnens poster. Detta tal är av lägre än det sammanlagda skatteunderlaget 195.842.821, vilket hade egna inneburit att något tillskott av skatteunderlag inte hade uppstått. Allmänt utjämningsbidrag hade följaktligen inte utgått i detta fall.

Medelskattekrañ, skattekronor per invånare 825,74 Summatillskott av skatteunderlag,skattekronor enligt nedanståendespecifikation E 7.081.000 Skattesatsår 1992,kr per skattekrona F 0,95 Allmänt utjämningsbidrag E x F 6.726.950

Tabell 4. Tillskott av skatteunderlag,specifikation

Pastorat Folk- Gar- Garanterat Eget skat- Tillskott av mängd anti- skatteunder- teunder- skatteunder- 1 jan nivå, derlag,antal lag, antal lag, antal 1991 % skattekr skattekr skattekr A B CAXB D EC-D x 825,74

Bunkeflo fors 4.342 95 3.406.095 4.038.361 0 Eriksfalts fors 15.790 95 12.386.513 13.716.949 0 Fosie församl 22.200 95 17.414.857 16.299.7ll 1.115.000 Husie pastorat 3.969 95 10.958.024 l2.997.544 0 Hyllie församl 9.109 95 7.145.582 7.877.946 0

Kirsebergsfors 13.695 95 10.743.084 10.715.720 27.000 Kulladals förs 11.340 95 8.895.697 8.501.477 394.000 Limhamnsförs 18.340 95 14.386.868 18523875 0 Möllevångensf 16.442 95 12897976 11.875.699 1.022.000 Oxie forsaml 10.746 95 8.429.732 8.173.617 256.000

Soñelundsförs 13.099 95 10.275.550 9.968.229 307.000 Tygelsjö past 3.070 95 2.408.271 2.486.204 0 V Skrävlinge f 20.561 95 16.129.138 12.168.911 3.960.000 Summa 233.887 l83.473.359 195.842.82l 7.081.000

För stiftssamfállighetemaberäknas det allmännautjämningsbidragetpå det sättet att tillskottet av skatteunderlag per pastorat inom stift summeras resp. vareñer summan multipliceras med stiftssamfallighetensskattesats.

Det allmännautjämningsbidragetutgår för riket totalt med 504 miljoner kronor under 1993, varav med 18 miljoner till stiftssamfällighetema. År 1992

uppgick bidraget till 495 miljoner, år 1991 till 455 miljoner, år 1990 till 406 miljoner och år 1989 till 355 miljoner kronor.

Inskränkning av utjämningsbidrag

Kyrkofondens styrelse kan i vissa fall besluta om inskränkning av utjämningsbidrag kyrkolagen 42 kap. 24 §. Paragrafen har följande lydelse: Kyrkofondens styrelse får bestämma att ett beviljat utjämningsbidrag skall sättas eller upphöra att utgå, om utbetalningen av bidraget kan leda till en ner sänkning ett pastorats utdebitering församlingsskatt under en nivå som av av fastställs regeringen. Nivån får inte med mer än 20 öre överstiga medelav församlingssskatt i riket. För 1992 bestämdes denna nivå utdebiteringen av till 1,35 kronor per skattekrona. För 1993 är den satt till 1,34 till följd av att medelutdebiteringensjunkit med ett öre efter överföringen av folkbokföringen till skattemyndighetema.

Hur inskränkningsparagrafenhar tolkats och gjorts operationell redogörs för i det beslut inskränkning som sändstill berörda kyrkokommuner. Så här om beskrevs detta för bidragsåret 1992.

eventuell inskränkningjämförs det beräknade resultatet Vid beräkningenav för 1992 med utfallet av systemet 1991. Om jämförelsen visar på en förbättring mellan åren kan inskränkning av utjämningsbidrag bli aktuell. Inskränkningen får inte vara större än bidraget.

Typfall Om den totala skattesatsen1991 är högst 1,35 kommer utjämningsbidraget att inskränkasmed ett belopp som motsvarar hela den beräknade förbättringen.

Typfall Om den totala skattesatsen 1991 är högre än 1,35, men den beräknade förbättringen innebär att den skulle kunna sänkasunder denna nivå, kommer bidraget att inskränkas så att den återståendeförbättringen motsvarar en skattesänkningned till 1,35 kronor per skattekrona.

För Malmö kyrkliga samfällighet såg beräkningen av inskränkningenut följande sätt. Beräknat utfall 1992 kronor

- Utfall 1991 kronor

kraftens förändring, 12,9 %

Inskränkningen av bidraget bestämssåledesutifrån en jämförelse av utjämningssystemetsutfall för dels bidragsåret, dels året som föregår detta, A minus B fallet i ovan. IB ingår ev. inskränkning bidrag. B räknas med av upp medelskattekraftensförändring mellan åren.

Om A minusB är ett positivt tal och pastoratets skattesats âr lägre än 1,34 kr l,35 kr år 1992 blir inskränkningen lika med A minus B. A minus B uttrycks också som en beräknad förbättring av skattesatsen. exemplet I är detta 0,02 kr.

Om A minus B är ett positivt tal och skattesatsen är högre än 1,34, även efter den beräknade förbättringen av skattesatsen, sker ingen inskränkning. Skulle skattesatsen var något mer än 1,34 kan den situationen uppkomma att skattesatsen blir lägre än 1,34 efter den beräknade förbättringen till följd av utjämningssystemet. Då sker inskränkning av bidraget så att skattesatsen minus den eñer inskränkningen beräknade förbättringen per skattekrona blir just 1,34 kr.

Den sammanlagda inskränkningen av det allmärma utjämningsbidraget uppgår till 32 miljoner kronor for 1993. År 1992 den 26 miljoner, âr 1991 14 var miljoner, år 1990 12 miljoner och år 1989 5 miljoner kronor.

Extra utjämningsbidrag

Extra utjämningsbidrag beviljas av Kyrkofondens styrelse om det allmänna utjämningsbidragetinte ansesge tillfredsställande utjämningseifekt. Ansökan extra utjämningsbidrag skall Kyrkofondens styrelse tillhanda den 15 om vara april året före bidragsåret. Om det finns särskilda skäl får extra utjämningsbidrag beviljas utan ansökan.

För år 1993 har 138 pastorat och kyrkliga samfälligheter beviljats extra utjämningsbidrag sammanlagt 29 miljoner kronor. År 1992 uppgick om bidraget till sammanlagt 31 miljoner kronor fördelat på 105 kyrkokommuner.Storleken på bidraget var 37 miljoner år 1991, 62 miljoner kronor 1990och 51 miljoner kronor âr 1989. De större beloppen 1990 och 1989 förklaras av att då ingick 30 miljoner kronor per år som kompensation för avskaffad garantibeskattning fastigheter. Kyrkofonden tillfördes motsvarandebelopp i statsbidrag.

Kyrkobyggnadsbidrag

Kyrkobyggnadsbidrag får beviljas ett pastorat som behöver ett sådant för underhåll och restaurering av en kulturhistoriskt värdefull kyrka.

Ansökan ställs och ges in till Kyrkofondens styrelse senast den 30 november. Stiftsstyrelsen, Svenska kyrkans centralstyrelse och Riksantikvarieämbetet skall ges tillfälle att yttra sig över ansökan.

Kyrkofondens styrelse har budgeterat 90 miljoner kronor för kyrkobyggnadsbidragunder 1993.Under 1992 disponerades 70 miljoner kronor. För de närmast föregående tre åren uppgick kyrkobyggnadsbidraget till 72 miljoner kronor 1991, 55 miljoner kronor 1990 och 30 miljoner kronor 1989.

Stiftsbidrag inkl strukturbidrag

Kyrkofondens styrelsefår bevilja stiñssamfalligheter bidrag ur Kyrkofonden for betalning av följande kostnader: domkapitlets, stiñsstyrelsens och egendomsnämndensförvaltningskostnader , lönekostnader for sekreterare till biskopen eller, i Uppsala stiñ, den biträdandebiskopen, lönekostnaderFörstittsadjunkter, kontraktsadjunkter, pastoratsadjunkter, gamisonspastomi Boden och kyrkoherdar för samer, arvoden till kontraktsprostar samt till praktikanter och handledare för dessa, kostnader i sambandmed möte med stiñets präster,

kostnader for särskilda bidrag strukturbidrag som stittsstyrelsen skall fördela mellan pastoraten for särskildabehov.

Endast strukturbidraget har anknytning till utjämningssystemet.Detta bidrag ersätter delvis det tidigare särskilda utjämningsbidraget. Stiñsbidraget i övrigt har en finansiell funktion men de facto också en viss utjämnande funktion eftersom stiftskansliema i de små stiñen är större än i de övriga stiñen i förhållande till folkmängden.

Ansökan om stiñsbidrag skall göras skriftligen hos Svenska kyrkans centralstyrelse före februari månads utgång före bidragsåret. Till ansökan skall fogas stifcsstyrelsensplaner över resursbehoven under kommandeverksamhetsår samt yttrande från domkapitlet. Centralstyrelsen skall yttra sig över bidragsansökningamaoch före april månads utgång ge in ansökningarna med yttrandena till Kyrkofondens styrelse.

För 1993 uppgår stiñsbidraget exkl. strukturbidraget till 182 miljoner kronor och strukturbidraget till 96 miljoner kronor. För 1992 var motsvarandebidragsbelopp 187 miljoner kronor resp. 108 miljoner kronor. För de tre närmast föregående åren var bidragsbeloppen: 1991 162 resp 90 miljoner kro- nor, 1990 146 resp 82 miljoner kronor samt 1989 72 resp 85 miljoner - kronor.

3.5 Finansieringen

Utjämningssystemetfinansieras av Kyrkofonden, som i sin tur finansieras av allmän kyrkoavgiñ, särskild kyrkoavgiñ, räntor på placeringar i förräntningssyfte samt extraordinära intäkter. Även inskränkningen av det allmänna ev.

utjämningsbidraget, som beskrivits i föregående avsnitt, bokförs som en intäkt till Kyrkofonden.

Allmän kyrkoavgift

Den allmännakyrkoavgiñen är den utan jämförelse största inkomstkällan för Kyrkofonden. Den motsvarar 16 öre per skattekrona av den beskattningsbara inkomsten och betalas endast av pastoraten. Det innebär att av skatten till pastoraten går motsvarande16 öre per skattekrona vidare till Kyrkofonden. Det skatteunderlag som den allmännakyrkoavgiften är baserad är ñ:o.m 1993 minskad med 75 procent av skatteunderlagetför dem inte är medsom lemmar av Svenskakyrkan. Tidigare var minskningen under en lång följd av år 70 procent. Höjningen av procenttalet beror på att folkbokföringen förts från Svenskakyrkan till skattemyndighetema.

Inkomstema till Kyrkofonden av den allmänna kyrkoavgiften uppgår under 1993 till 1.125 miljoner kronor. Under de närmast föregående åren har den allmännakyrkoavgiften gett: 1992 1.043 miljoner kronor, 1991 919 mil- - joner kronor, 1990 821 miljoner kronor och 1989 751 miljoner kronor. - -

Särskild kyrkoavgift

Sådana pastorat som har lönetillgångar skall varje betala särskild kyrkoavgiñ till Kyrkofonden.

Särskildkyrkoavgift uttas med

2 % fastighets taxeringsvärde, dock med % 6 av skogsbruksvärdet, - av 2 % marknadsvärdet aktier och andelari värdepappersfonder - av 8 % marknadsvärdet på obligationer och konvertibla skuldebrev - av 8 % nominella värdet bankmedel och andra fordringar. - av

Underlaget för den särskilda kyrkoavgiñen bestäms av förhållandena vid utgången året före det år som föregår bidragsåret. av

T.0.m. 1992 har den särskilda kyrkoavgiften skogsbruksvärdet enligt en övergångsregel betalats egendomsnämnden genom avdrag avkastav ningen lönetillgångama i form skog. Vidare har gällt att avgiften inte av överskottet från egendomsnämndens förvaltning får överstiga 80 procent av pastoratens skogar. Dessa övergångsreglerhar förlängts till att gälla även av under 1993.

Den sammanlagda särskilda kyrkoavgiñen uppgår under 1993 till 145 miljokronor. Under de närmast föregåendeåren har den gett: 1992 145 milner joner kronor, 1991 151 miljoner kronor, 1990 152 miljoner kronor och - miljoner kronor. 1989 - 137

Kyrkofondens avkastning

Räntor och utdelningar fondmedel samt avkastning kyrkofondsfastigheter 95 miljoner kronor 1992, 69 miljoner 1991, S0 miljoner 1990 samt gav 30 miljoner 1989.

Genom extraordinära intäkter tillfördes Kyrkofonden l miljon kronor 1992, 25 miljoner 1991, 62 miljoner 1990 och 47 miljoner 1989.

3.6 Betalningsströmmama

Avräkningen mellan Kyrkofonden och pastoraten samordnas av Skattemyndighetemamed utbetalningentill pastoratenav församlingsskatt.

Till hjälp för skattemyndighetemasadministration tar SCB fram listor per pastorat och län med uppgifter om vad som skall betalas från resp. till Kyrkofonden, hur stort nettot av detta är och hur detta netto skall fördelas årets 12 månader.Listoma skickastill Skattemyndigheteni varje län under januari månad. Vid utbetalningen varje månad av församlingsskatt till pastoraten lägger såledesSkattemyndighetentill eller drar ifrån en tolftedel av nettot visavi Kyrkofonden.

Betalningen till Kyrkofonden av det sammanlagda nettot per månad från pastoraten utförs samordnat för alla 24 skattemyndighetema av skattemyndigheten i Stockholms län. Övriga skattemyndigheter utför endast interna bokföringstransaktioner.

Kyrkofondens styrelse utför via Kammarkollegiet utbetalning till berörda pastorat av kyrkobyggnadsbidragefter rekvisition.

Stiñsbidrag inkl strukturbidrag samt allmänt utjämningsbidrag till stiftssamfallighetema utbetalas kvartalsvis av Kyrkofondens styrelse via Kammarkollegiet.

55 4 Analys 4.1 Kyrkofondens intäkter och kostnader När det gäller utvecklingen av Kyrkofondens intäkter och kostnader kan foljande tabell studeras. Tabell Kyrkofondens intäkter och kostnader,miljoner kr 1990 1991 1992 1993 prelim. budget

Pensioneroch arbetsgivaravgifter 83 84 105 110 Summalokalt 606 648 701 761 Stiftsbidragexkl strukturbidrag 146 162 187 305

Kyrkomötet och centralstyrelsen 16 15 18 20

Avsättning for pensionsåtaganden 100 100 100 100 Övriga kostnader 0 0 4 6 För täckande av tidigare underskott 29 0 0 0 Överskott 54 11 5 39 m.m Summa kostnader 1155 1178 1303 1426

Summa avgiñer tabellen,dvs. avgiñema i till Kyrkofonden, ökar med 32 procent från 985 miljoner kronor 1990 till 1.302 miljoner enligt budgeten för 1993.De totala intäkterna till Kyrkofonden stiger med 23 procent från 1.155 till 1.426 miljoner kronor.

På kostnadssidanökar Summa lokalt, dvs bidrag direkt till den lokala nivån samt pensionskostnader, från 606 till 761 miljoner eller med 26 procent. Ökningen till stiñsnivån, Summa stiñ, från 249 miljoner till 330 miljoner kronor, är 33 procent. Den största ökningen avläses for riksnivån, Summa riks, som ökar med 64 procent från 107 till 176 miljoner kronor.

Ökningama till stiftsnivån och riksnivån uppgår till 150 miljoner, vilket är nästan lika mycket som ökningen till den lokala nivån, 155 miljoner kronor.

Ser man enskilda poster finner man att den allmänna kyrkoavgiñen ger 37 procent mer 1993 jämfört med 1990. Det budgeteradevärdet for den särskilda kyrkoavgiften är däremot 5 procent lägre år 1993 jämfört med utfallet 1990. Den största enskilda kostnadsposteni utjämningssystemet är det allmänna utjämningsbidraget. Detta ökar med 26 procent mellan 1990 och 1993.

Om det som ingår i Summalokalt samt strukturbidraget räknas som hörande till utjämningssystemetñnner man att dess andel av Kyrkofondens omslutning uppgår till 60 procent 1990, 63 procent 1991, 62 procent 1992 och 60 procent enligt budgeten for 1993. Någon tendens till att utjämningsssystemets andel av Kyrkofondens omslutning förändras kan inte märkas under dennatidsperiod.

4.4 Utfallet på lokalplanet

Tabell 6 på nästa sida visar vad utjämningssystemet tar från och ger till pastoraten. Totalbelopp resp. belopp per invånare summerade per stift av allmän kyrkoavgiñ, särskild kyrkoavgift den del som redovisas pastoraten, allmänt utjamningsbidrag, inskränkning av bidrag, extra utjämningsbidragoch nettobelopp kan studeras i tabellen. Det rekommenderas att särskilt jämföra beloppen invånare mellan stiften. Även utvecklingen mellan 1991 och per 1993 kan avlasas

Den allmänna kyrkoavgiften uppgår i medeltal till 130 kronor per invånare under 1993. Variationen beror skillnader mellan stiften i fråga om skattekraft och medlemsfrekvens. Stockholms stift ligger högst med 153 kronor per invånare 1993 medanVisby stift är lägst med 108 kronor.

Den särskilda kyrkoavgiften är under 1993 i medeltal kronor 9 per invånare. Den är högst Linköpings i stift med 14 kronor per invånare tätt följt av Skara stift och Strängnässtift med 13 kronor samt Uppsalaoch Lunds stift med 12 kronor per invånare. Lägst särskild kyrkoavgift per invånare har pastoraten i Luleå stift, 3 kronor i genomsnitt.

Av det allmännautjämningsbidragetfår pastoraten i Visby stift mest bidrag per invånare, 336 kronor i medeltal. Därefter följer i storleksordningpastoraten i Luleå stift och Härnösandsstift med 141 resp 121 kronor i genomsnitt. Andra stift som får mer än riksgenomsnittet, som är 56 kronor per invånare, är i fallande ordning pastoraten i Växjö, Karlstad, Skaraoch Linköpings stiñ. Avgjort minst får pastoraten i Stockholms stift, endast kronor 3 per invånare i medeltal.

Tabell Ekonomisk utjämning för pastorat

Stift År Allmän Särskild Allm.utjämnings- InskränkningExtrautjäm- Ncttobelopp Folkmängd kyrkoavgiñ kyrkoavgiñ bidrag av bidrag ningsbidrag 1993-01-01 Mi1j.kr|Krinv Milj. krlKrinvMilj Mi1j.kr[Krinv.Mi1j.krlKrinv. Milj. kr Krinv Uppsala 1993 86,7 127 8,0 12 34,0 50 0,4 1 0,7 1 -60,5 -89 682.508 1992 79,9 117 8,1 12 35,5 52 0,7 1 0,6 1 -52,6 -77 1991 69,8 102 7,3 32,2 47 0,2 0 1,0 1 -44,1 -65 Linköping 1993 65,4 123 7,5 14 34,7 65 1,2 2 1,8 3 -37,6 -71 532,105 1992 60,8 114 7,3 14 34,0 64 0,8 1 2,9 5 -32,0 -60 1991 53,4 100 8,1 15 31,4 59 0,0 0 4,0 8 -26,0 -49 Skara 1993 63,7 122 6,7 13 37,9 73 1,0 2 2,9 6 -30,6 -59 520,449 1992 59,5 114 6,6 13 35,0 67 0,0 0 3,2 6 -27,9 -54 1991 52,4 101 6,6 13 32,6 63 0,2 0 4,2 8 -22,5 -43 Strängnäs 1993 70,7 127 7,1 13 14,9 27 1,6 3 1,1 2 -63,6 -114 555.996 1992 65,6 118 6,7 12 16,3 29 0,9 2 1,1 2 -55,8 -100 1991 58,0 104 6,2 13,9 25 0,7 1 1,3 2 49,7 -89 Västerås 1993 75,1 128 - 3,9 7 29,7 51 1,1 2 2,5 4 -47,9 -82 587.447 1992 69,0 117 4,2 7 29,6 50 0,1 0 2,3 4 441,3 -70 1991 60,7 103 4,0 7 27,2 46 0,1 0 1,5 3 -36,2 -62 Växjö 1993 74,0 121 5,3 9 49,0 80 2,3 4 3,5 6 -29,1 -48 609.857 1992 69,4 114 5,8 9 42,6 70 0,3 1 2,8 5 -30,1 -49 1991 60,9 100 5,4 9 40,7 67 0,6 l 4,3 7 -21,8 -36 Lund 1993 152,3 123 14,6 12 63,4 51 13,1 11 1,9 2 -114,8 -93 1.237.955 1992 141,9 115 14,1 59,6 48 6,4 5 0,3 0 -102,5 -83 1991 124,8 101 13,3 52,3 42 3,8 3 1,2 1 -88,4 -71 Göteborg 1993 147,3 127 7,3 6 46,6 40 4,2 4 0,9 1 -111,4 -96 1.156.295 1992 136,0 118 7,0 6 48,5 42 3,9 3 0,7 1 -97,6 -84 1991 120,6 104 6,3 5 43,3 37 1,2 1 0,4 O -84,5 -73 Karlstad 1993 48,1 125 4,0 10 30,6 79 1,2 3 4,4 11 -18,4 v48 385.734 1992 44,4 115 3,6 9 29,4 76 0,8 2 5,2 13 -14,2 -37 1991 39,5 103 3,1 8 26,8 69 0,3 1 5,2 13 -11,1 -29 Härnösand1993 51,6 130 3,3 8 48,0 121 0,8 2 4,6 12 -3,1 396.739 1992 47,5 120 3,3 8 48,6 123 0,4 1 4,7 12 2,2 5 1991 41,5 104 3,8 9 45,9 116 0,5 1 3,1 8 3,3 8 Luleå 1993 67,4 129 1,7 3 73,9 141 4,0 8 1,2 2 2,0 4 522.076 1992 61,4 118 2,4 5 77,0 147 4,5 9 1,6 3 10,2 20 1991 53,5 102 2,4 5 74,0 142 6,5 13 1,5 3 13,1 25 Visby 1993 6,2 108 0,5 9 19,3 336 0,0 0 1,8 32 14,5 252 57.578 1992 5,8 101 0,5 8 17,8 309 0,0 0 0,5 8 12,0 209 1991 5,1 88 0,5 8 16,0 277 0,0 0 0,6 10 11,0 191 Stockholm 1993 217,0 150 7,9 5 3,8 3 1,2 1 1,5 1 -220,9 -153 1.447.274 1992 201,9 140 7,8 5 3,5 2 0,6 0 0,0 0 -206,8 -143 1991 179,1 124 6,4 4 2,5 2 0,1 0 0,0 0 -183,0 -126 Helariket 1993 1125,7 130 77,9 9 485,7 56 32,2 4 28,7 3 -721,4 -83 8.692.013 1992 1043,0 120 77,1 9 477,5 55 19,5 2 25,8 3 -636,3 -73 1991 919,3 106 73,4 8 438,7 50 14,3 2 28,3 3 -540,0 -62

Störst inskränkning av bidrag under år 1993redovisasfor pastoraten i Lunds stift med 11 kronor per invånare i medeltal. Ökningen mellan 1992 och 1993 är 6 kronor vilket är mer än ökningen av det allmännautjämningsbidraget, 3 kronor. Närmast därefter följer pastoraten i Luleå stiñ med i genomsnitt 8 kronor per invånare.För hela riket är medeltalet kronor. Flertalet stift har 4 endastnågonkrona per invånarei inskränkning av bidrag.

Även den största inskränkningen i absoluta tal redovisas för pastoraten i Lunds stiñ 13,1 miljoner kronor 1993. Av summan faller över 7,5 miljoner - Malmö kyrkliga samfallighet. Lunds stift I drabbas också flest lokala enheter, 29 av 141 pastorat av inskränkning av bidrag, se vidare i tabell 7.

Tabell Vissa statistiska uppgifter om den ekonomiska utjämningen Stiñ 1993 Antal Inskränk- Extra utjäm- Ant. pastorat Ant. pastorat Kyrkobyggmpastorat ningar av bi- ningsbidrag:medpositiva mednegativabidrag 1992 drag:Antal Antal nettobelopp nettobelopp preliminärt pastorat pastorat Milj. kr Milj. kr Milj. kr

Orsaken är att särskilt många pastorat i Lunds stiñ har såväl låg skattekraft som låg utdebitering samt att det finns ett visst sambandmellan inskränkning

av bidrag och låg utdebitering. I Göteborgs stift där det allmänna utjäm-

ningsbidragetinskränks med över 4 miljoner svarar Göteborgs kyrkliga sam-

fällighet for 3,5 miljoner denna summa. I Luleå stift sker inskränkensam av ningar med sammanlagt 4 miljoner kronor och i Växjö stiñ med över 2 miljoner kronor.

I vissa fall, då det generella systemet inte ansesge tillräcklig utjämning, beviljar Kyrkofondens styrelse extra utjämningsbidrag. För år 1993 ges 138 av 964 pastorat extra utjämningsbidrag om sammanlagt nära 29 miljoner kronor. Även dessaoch närmast följande uppgiñer hämtas från eller räknas fram med hjälp av tabellerna 6 och Det genomsnittliga extrabidraget är ca 200 000 kronor bidragsmottagare. Mest extra utjämningsbidrag per invånare får per pastoraten i Visby stift, 32 kronor. 9 av 22 pastorat där får extra utjämningsbidrag. Närmast däreñer följer pastoraten i Härnösands och Karlstads stiñ med 12 resp ll kronor per invånare. dessastiñ I är det 28 av 81 pastorat resp. 20 av 65 pastorat som får extra utjämningsbidrag. Pastoraten i Skara och Växjö stift får medeltal kronor i 6 per invånare. Där är det 20 av 79 resp. 13 av 99 som får detta bidrag. I övriga stiñ är det extra utjämningsbidraget litet. Det extra utjämningsbidragettill pastoraten i hela riket uppgår i medeltal till 3 kronor per invånare.

Uppgiñema om nettobeloppenvisar att det är pastoraten i Stockholms stiñ, som i särklasslämnar det största nettobidraget till Kyrkofonden, 153 kronor per invånare. På andra plats kommer pastoraten i Strängnäs stiñ med 114 kronor per invånare. Närmast därefter följer pastoraten i Göteborgs stift med 96 kronor per invånare, Lunds stiñ med 93 kronor och Uppsala med 89 kronor per invånare. Endast pastoraten i Visby stift och i Luleå stiñ redovisar i medeltal ett positivt nettobelopp, dvs. de erhåller nettobelopp från

Kyrkofonden. För Visby stift är det ett stort belopp, 252 kronor per invånare medandet är ett litet belopp för Luleå stiñ, 4 kronor per invånare.

I tabell 7 redovisas också uppgifter om beslutade kyrkobyggnadsbidrag 1992 med fördelning stiñen.

Det går att ytterligare belysa det allmännautjämningsbidragetsfördelning. I tabell 8 följande sidasker fördelning pastoratsgrupperper stiñ. Där har använts den pastoratsgruppering som gjordes for den statistiska undersökning som redovisasi avsnitt 4.4.

I tabellen ser man det allmänna utjämningsbidragetsstorlek per pastoratsi varje stiñ och invånare. Även totaler pastoratsgrupp i hela grupp per per riket redovisas. För hela riket tas också med uppgifter om befolkningens storlek varje i pastoratsgmpp. Längst till höger i tabellen definieras pastoratsgruppema.

Som regel ökar beloppen när man läser tabell 8 från vänster till höger stiñsvis, i synnerhetgäller detta beloppet per invånare.Orsaker till detta mönster är att skattekrañenminskar mindre stadskaraktären är och att vissa landsbygds- och glesbygdsområden ges i systemeten högre garanteradskattekraft än andra områden. En iakttagelse är att detta mönster bryts for storstäderna Göteborg och Malmö, som får mer allmänt utjämningsbidrag än förorterna till dessastorstäder och, vad gäller Lunds stiñ, större städer. Det skall dock sägas att större delen av det allmänna utjämningsbidraget till Göteborgs kyrkliga samfällighet och Malmö kyrkliga samfallighet inskränks enligt inskränkningsregeln.

7 E

A 8 8 8 w A V v 8 8 . o . .m .m .v .n v .w v H .a v .a

8 2 8 2 u n n

a 2 2 m .m S o 3 w E

s a s I S

n w S 8 E ä S ä c

Z 2 Z ä å 2 m o 2 E m . o m 3 w a I a 8 8 v wa Z N. m o m m mo m .m o e n e m . N m u

.w a .

4.3 Utfallet stiñsplanet

En analys av den ekonomiska utjämningen för stiñssamfállighetemagrundar sig på den lista från SCB som återges nästa sida. Denna lista kan också ligga till grund for vissa generella iakttagelser om faktorer som styr utjämningssystemetsutfall lokalplanet. Listan visar

folkmängdeni varje stiñ det totala skatteunderlagetfor pastoraten per stift, dvs. inkl. icke-medlem- mar av Svenskakyrkan icke-medlemmarsandel av skatteunderlaget den för alla pastorat per stift sammanlagdaskattekrañen inkl icke-med- lemmar egen skattekrañ den egna skattekratteni procent av medelskattekrañen det for pastoratenper stiñ sammanlagdatillskottet av skatteunderlag det totala skatteunderlaget lokalplanet per stift förändringen mellan 1992 och 1993 procent i den totala skattekrañeninkl. icke-medlemmar per invånarei varje stiñ den totala skattekrañen per invånarei varje stift i förhållande till medelskat- tekraften i helariket.

Däreñer följer uppgifter som är specifika for resp. stiñ: skattesatsen per

skattekrona samt det allmänna utjämningsbidraget stiñssamfállighet.

per

Att totaluppgiñer for skatteunderlag,skattekrañ m.m. for pastoraten redovisasper stift beror att stiftsskatten och det allmännautjämningsbidragettill stiñssamfallighetemabaseraspå dessatotaler.

a u n .n .nn a M N a 2

1 N n

A N

o å u m

.nn A c

a

S G 2 m u M

N n

A . . H u 3 H

å m

ä

n 3

A .n A h

A G m o

AA .n e . ä G 3 3 2

Av kolumnen SCB-listan i med uppgifter om den egna skattekrañen kan avläsashur denna varierar mellan olika stift. Med dennavariation i beaktande kan man ställa sig frågan hur väl skattekrañen avspeglar den ekonomiska bärkrañen. År denna verkligen över 20 procent större i Luleå stiñ jämfört med Visby stift År den 22 procent större i Stockholms stift än i Göteborgs stift År det korrekt att den ekonomiska barkrañen är högre i Luleå stift än i Lunds stiñ Fler tankeväckandejämförelser kan göras Trots de tvivel som kan hysas om skattekrañensexakthet som mätare av den ekonomiska bärkrañen måste dock framhållas att om ett inkomstutjämningssystemskall tillämpas är det nuvarande systemetett enkelt och trots sina brister ett relativt väl fungerande system. En annan tveksam komponent i utjämningssystemet är för övrigt också skattekraftsgarantin, med sin indelning i skattekrañsklasserbyggda antaganden om geografiskakostnadsskillnader.

Kolumnerna med skatteunderlag och egen skattekraft sätter fokus en annan frågat Det som återges i listan är inte skatteunderlagetoch den egna skattekrañenfor kyrkokommunerna utan for de borgerliga kommunerna,Här ingår nämligen de 75 procent av icke-medlemmars skatteunderlag som det inte skall beräknaskyrkoskatt på.

Ett tredje förhållande av intressebelyses väl av de två kolumnerna längst till höger, skattesats och allmänt utjämningsbidrag. Skattesatsensstorlek bestämmer nämligen storleken det allmännautjämningsbidaget. De stift som har 10 öre i utdebitering får således dubbelt så mycket allmänt utjämnings- i bidrag som de skulle ha fått om skattesatsenvarit 5 öre.

Eftersom stiftsbidrag inkl strukturbidrag har ett sambandmed utjänuiirgssys-

temet bör den totala inkomstbilden för stiñssamfállighetema analyseras.

Detta görs med hjälp av tabell

Tabell Stiftsinkomster 1993

Stift Skane- Skatte- Skatteav- Allm. utj.- Stiñsbidr.Struktur Sza nuv. Nuvaransats förskott räkning bidrag prelimin. bidrag inkomster de inkomst krskr milj. kr för 1991 milj. kr milj kr milj kr milj. kr per inv.,kr Uppsala 0,04 23,5 3,2 1,1 16,5 7,4 51,6 76 Linköping 0,05 21,9 2,8 1,2 12,7 7,6 46,3 87 Skara 0,04 17,0 2,1 1,0 13,2 6,0 39,4 76 Strängnäs 0,04 19,4 2,1 0,5 12,2 4,8 39,0 70 Västerås 0,08 40,3 5,5 1,7 13,9 7,8 69,2 118 Växjö 0,04 19,8 2,5 1,4 13,6 9,8 47,0 77 Lund 0,03 31,2 3,5 1,5 19,8 10,4 66,3 54 Göteborg 0,03 30,5 3,1 1,1 18,7 10,5 64,0 56 Karlstad 0,04 12,7 1,7 0,8 10,6 4,8 30,7 79 Härnösand 0,10 33,7 5,5 3,5 13,4 6,7 62,7 158 Luleå 0,05 22,3 3,6 3,0 13,9 7,8 50,6 97 Visby 0,10 4,1 0,6 1,2 5,0 2,1 13,0 226 Stockholm 0,02 30,7 1,9 0,1 19,0 10,0 61,7 44 Summa 0,04 307,1 38,0 18,1 182,5 95,7 641,4 74

Det kan konstateras att stiñsskatten, i tabell 9 skatteförskott plus skatteav-

räkning, är en större inkomstkälla än stiñsbidrageti samtliga stift utom Visby

istiñ. Någon

Vidare erhåller stiftssamfallighetema allmänt utjämningsbidrag.

inskränkning av detta görs inte. De sammanlagdainkomsterna utslagna

varje invånare, kolumnen längst till höger, uppvisar en stor variation. Visby

stift står i särklassmed 226 kronor per invånare men även Härnösands stift

med 158 kronor ligger högt över de andra stiñen.

Dessa båda stiñ har den högsta skattesatsen,10 öre per skattekrona. På

tredje plats, såväl vad gäller inkomst per invånare som skattesats,följer

Västerås stift med 8 öre i utdebitering och 118 kronor per invånare I botten

ligger Stockholms stiñ med en utdebitering 2 öre och en sammanlagdin-

komst om 44 kronor per invånare. Närmast fore Stockholm ligger de två andra storstadsstiñen Lund och Göteborg med skattesatsen 3 öre och en inkomst per invånare om 54 resp 56 kronor.

Vi har samlat uppgifter om strukturbidragets användning. De redovisas samlati tabell 10, de närmast följande två sidorna. Där framgår tydligt att särklassigt mest strukturbidrag avsätts for verksamhetenpå gukhus, 37,3 procent, De fyra verksamheter som därefter erhåller mest strukturbidrag är i fallandeordning:

flykting, invandrar- och finsk verksamhet 10,4 % -

fritidsverksamhetinld. bidragentill projekten - Alsike stad,Pite havsbadoch Sälenstiñelsen 10,3 %

skol- och högskoleverksamhet 4,6 % -

kriminalvård 4,5 % -

68 Tabell 10. Strukturbidragets användning 1993, kr

Flykting-ochinvandrarvcrks 580.000 115,000 170.000 141,000 1.055.000 1.007.000 445.000 Fritidsverksamhet. turism 228.000 245.000 698.000 105.000 400.000 587.000 215.000

Information, media

Pitehnvsbzitl Projekt 175.000 100.000 -225.000 Rådgivning sekter otn 300.000 Verksamhet blandsamer Sjukhuskyrka, sjukhusverks 2.985.0002.225.000 1.765.000 1.486.0003.904.500 3.047.000 5.115.000 Sjötttantskyrkn 130.000 300.000 Skola,högskola 60.000 70.000 201.000 368.000 35.000 1.310.000 Slndsittissiomsociztl mission 25.000 Strnkturiitsntser 8.000 475.000 100,000 Sälenstiftelsett 2.000.000 Telcfonsjtilttxtâtrd

Bidrag från kyrkoñ1993 7.400.0007.600.0006.000.0004.800.0007.800.0009.800.00010400000 Återst medel från 1992 484.000 285.000 1.196.000 Täcks utdeb,medel av 546,500

69 Tabell 10 forts. VerksamhetStift Göteborg Karlstad HärnösandLuleå Visby Stockholm Summa Procent

Fritidsverksamhet. turism 915.000 80.000 540.000 820.000 477.000 800.000 6.110.000 6,5

Sjukhuskyrka, sjukhusverk 4.917.000 1.102.3502.128.0003.000.000 10.000 3.380.000 35064850 37,3

Bidrag från kyrkof.1993 10.500.0004.800.0006.700.0007.800.0002.050.00010.000.000 95.650.000 Åtcrst mcdcl från 1992 1.965.000 Täcks utdeb.medel av 3.500.000 4.046.500

4.4 En statistiskundersökning

En undersökninghar utförts där utfallet av utjämningssystemethar ställts mot resp. skattekrañ, prästlönetillgångar, pastoratsgrupp och verksamhetskostnader. Av utjämningssystemet det det allmännautjämningsbidragetoch är nettobeloppet visavi Kyrkofonden som särskilt studerats. Nettobelopp är allmänt utjämningsbidrag minskat med allmän och särskild kyrkoavgiñ samt evinskränkning av bidrag. För många pastorat är nettobeloppet ett negativt tal, dvs. de bidrar mer till Kyrkofonden än de får.

Undersökningen har varit total, dvs. omfattat pastoraten och de kyrkliga samfállighetema lokalplanet. Antalet sådana enheter är f.n. 961. Datorbearbetningar och framställning av diagram med regressionslinjer inlagda har utförts av SCB utifrån det preliminära utfallet av utjämningssystemet för 1993.När det gäller verksamhetskostnaderhar bokslutsuppgifter avseende år 1991 använts. Det är nettokostnadema som redovisas, vilket är detsamma som de sammanlagdaverksamhetskostnadernamed avdrag for verksamhetsintäktema. De s.k. dispensförsamlingar som fanns 1991 ingår inte i undersökningen.

Genom undersökningen har vi velat ta reda det ev. sambandetmellan det allmänna utjämningsbidraget och nettobeloppet å ena sidan och skattekrañ, prästlönetillgångar, typ av pastorat och verksamhetskostnaderå den andra sidan. Eñersom det allmänna utjämningsbidraget ges efter en algoritm där skattekrañen är en huvudvariabel var det från början givet att ett samband fanns i den delen.

Resultaten redovisas i kronor per invånare i resp. pastorat eller pastoratsgrupp, men i ett par fall är sorten skattekronor.

Med skattekrañ avses i detta avsnitt ett pastorats egen skattekrañ, dvs. det skatteunderlag som pastoratet har, efter avdrag av 75 procent av icke-medlemmars beskattningsbaraforvärvsinkomster, dividerat med antalet invånarei pastoratet. Normalt används for kyrkokommunema samma skattekraftsbegrepp som for de borgerliga kommunerna, dvs. avdrag for icke-medlemmar görs då inte.

I diagram 1 redovisas det allmänna utjämningsbidragettill pastoraten eñer storleksgrupper av bidraget Det framgår att det är en betydande spridning av det allmännautjämningsbidragetper invånare.

Ca 120 pastorat får över 300 kronor per invånarei allmänt utjämningsbidrag. Det kan jämföras med att ett pastorat med medelskattekraften 891,30 skattekronor per invånarefor år 1993 och medelskattesatsen1,10 kronor per skattekronafår 980 kronor i skatteinkomst per invånare.

Diagram Allmänt utjämningsbidrag 1993 fördelat pastorat efter bidragsstorlek, kronor per invånare Allmänt utjämnlngsbidrag 250 200 150 I Antalpastorat

Krlinvånara

Diagram 1 visar dock inte den totala effekten av utjämningssystemet. Den erhålls när det allmännautjämningsbidraget reducerasmed allmän kyrkoavgiñ och i förekommande fall särskild kyrkoavgiñ och inskränkning av bidrag. Det netto som då uppstår redovisasi diagram I den särskilda kyrkoavgiften ingår även den del som redovisas av egendomsnämnderna.

Diagram Nettobelopp 1993 allmänt utjämningsbidrag allmän och sär- skild kyrkoavgift samtev. inskränkning av bidrag, kronor per invånare Allmäntutjhidrag allm.ochsärsk.kyrkoavg.nettobelopp

I Antalpastorat

ommmmmmommmmmmmo agmmmv |.7- VIDGDCDUJUIO ...moon-ua assso- -os.; Krlinvånare

Som framgår diagram 2 finns två tydliga grupperingar av pastorat, dels de som bidrar netto till utjämningssystemet- staplarnatill vänster om 0 dels de -, som erhåller nettobelopp från detta staplarnatill höger om En majoritet av de bidragande pastoraten ger mellan 100 och 200 kronor per invånare.På mottagarsidan är det en mer jämn fördelning av bidragen på storleksgrupper. Cirka 100 pastorat får upp till 49 kronor per invånare, lika många får mellan 50 och 99 kronor resp 100 tll 199 kronor.

I diagram visas 3 närmarevart pengarna går och var de tas. Här har pastoraten delats upp grupper av pastorat eñer storlek och tätortsgrad. Med tätortsgrad menas den andel av befolkningeni pastoratet som bor i tätorter.

En tätort definieras som ett tättbebyggt område med minst 200 invånare,där avståndetmellan husennormalt inte överstiger 200 meter. Statskontoret har gjort grupperingen av pastoraten med hjälp av material från SCB.

Pastoratsgruppering Antal

Pastorat av storstadstyp i kommun med mer än 33 - 200 000 invånare.

Pastorat i förort till storstad,eñer SCBs indelning 66 i forortskommuner.

än 20 000 inv., typ bruksort och mindre stad. Pastorat med en tätortsgrad mellan 60 % och 80 % 197 och mindre än 20 000 inv, normalkommuntyp. Pastorat med mindre än 60 % tätortsgrad, landsbygdstyp 317 Pastorat i glesbygd, med mindre än 6,0 inv. per 125 kvadratkilometer och med tätortsgrad mindre än 75 %. Summa 961

Diagram Allmänt utjämningsbidragnettobelopp 1993 per pastoratsgrupp, ovägda medelvärden,kronor per invånare Allm.utjbidragnettobelopp

f rm m9: km rm

2.81,4 u.

- 152.6

YA93 Allmäntutjämningsbidrag 1993 Pasioratsgrupp YB93 Allm. utjbidrag särskildkyrkoavgiñ1993 - YC93 Nettobelopp 1993

Diagram 3 visar tre stapelserier. De svarta staplarna i varje grupp om tre staplar representerar allmänt utjämningsbidrag. Den mittersta prickiga stapeln grupp motsvarar allmänt utjâmningsbidrag reducerat med särskild kyrkoavgiñ. Denna stapel är genomgående lägre än stapeln for allmänt utjämningsbidrag men uppvisar samma mönster som allmänt utjämningsbidrag varför typen inte kommenterassärskilt. Den högra, grå stapeln i varje grupp åskådliggör nettobeloppet.

Värdena per pastoratsgrupp utgör medeltal av enskilda pastorats värden. Detta är orsaken till att här redovisade värden for det allmänna utjämningsbidraget per pastoratsgrupp ligger klan över motsvarandevärden i tabell 8 i

avsnitt 4.2. Där har det totala bidraget per pastoratsgrupp dividerats med pastoratsgruppens invånarantal

Tre pastoratsgrupper är stora mottagare av allmänt utjämningsbidrag. Det är glesbygdspastorat,landsbygdspastoratoch pastorat som ligger mellan landsbygdspastorat och städer. Gruppen har här benämnts pastorat av normalkommuntyp. Samtidigt är det stor skillnad mellan det allmänna utjämningsbidrag som man i genomsnitt får inom dessa tre pastoratsgrupper. Glesbygdspastoraten får i medeltalnästan tre gånger som mycket som pastoraten av normalkommuntyp och landsbygdspastoraten nästan dubbelt så mycket. I medeltal erhöll de 125 pastoraten och samfallighetemai glesbygden 313 kronor i allmänt utjämningsbidrag, de 317 pastoraten landsbygden ñck 211 kronor och de 197 pastoraten av nonnalkommuntyp erhöll i medeltal 118 kronor.

Betraktas staplarna med nettobeloppen står det klart att endast landsbygdsoch glesbygdspastoratenredovisar positiva nettobelopp, dvs. endast dessa pastoratsgrupper erhåller de facto medel från Kyrkofonden. Alla övriga pastoratsgrupper betalar nettobelopp till Kyrkofonden och utjämningssystemet. Pastoratenoch de kyrkliga samfällighetemai de tre storstäderna,i förorterna till dessa,i de större städernamed än 50.000 invånare och i de medelmer stora städernamed mellan 20.000 och 50.000 invånare bidrar med i medeltal mellan 106 och 155 kronor per invånare till utjämningssystemet. Det skall då beaktas att inte alla medel går till utjämningen mellan pastoraten. En hel del användsfor rikskyrkan och stiñen samt for prästpensioner Även pastom m. raten i de små städernaoch bniksortema betalar netto till Kyrkofonden, 41 kronor per invånare i medeltal.

Allmänt utjämningsbidragnettobelopp skattekraft -

I diagram 4 och 5 har det allmänna utjämningsbidraget resp. ne-ttobeloppet ställts mot skattekrañen. Det allmännautjämningsbidraget per invånare resp. nettobeloppet per invånare avläses den lodräta Y-axeln medan skattekraften per invånare avläses den vågräta X-axeln. Varje punkt representerar en av de 961 pastoraten och kyrkliga samfállighetema. I diagrammen har också lagts en regressionslinje som är en minsta gemensam nämnare för alla punkter. Linjen är ritad så att summan av avstånden mellan punkterna och linjen är minimerad.

Längst upp till vänster i varje diagram är formeln angiven for regressionslinjens ekvation. Vidare anges korrelationen, vilket är ett sätt att uttrycka sambandetmellan de två variabler som man ställer mot varandra i diagrammet. Om det råder ett ñmktionsmässigtlinjärt sambandmellan variablema är korrelationen +1 eller r har ett positivt värde om en ökning av den ena variabeln leder till en ökning av den andra och har ett minusvärde om en ökning av den ena variabeln leder till en minskning av den andra. Om punkterna är spriddajämt över diagrammet finns inte någon korrelation mellan variablema och har r då värdet Ju större absolut värde på r desto större är sambandet.0m r är 0,5 eller mer kan man tala om ett starkt samband mellan variablema. Det är viktigt att de variabler som man analyserarsambandet emellan detta sätt är relevanta så att inte det samband man erhåller egentligen avser en underliggandevariabel som inte är medtagen i diagrammet.

77 Diagram Allmänt utjämningsbidrag 1993 i Förhållande till skattekrañ, kronor resp. skattekronor per invånare Allmänt utjbidrag

Skattekraft .m a, .m .m Diagram Nettobelopp 1993 i förhållande till skattekrañ, kronor resp. skattekronor per invånare Neltobelopp

Skattekrañ

I diagram 4 och 5 är sambandettydligt och starkt, som man förväntar sig, mellan det allmännautjämningsbidraget resp nettobeloppet variabel Y och skattekraften variabel X. Korrelationen är -0,77 resp. 0,7. Utjämningssystemet ñingerara så att om den egna skattekrañen understiger en viss garanterad andel av medelskattekrañenfår pastoratet allmänt utjämningsbidragDet allmännautjämningsbidraget är konstruerat att fyla ut pastoratets egen skatteinomst upp till en nivå som motsvarar en SS garanterad skattekrañ. Nästan alla med lägre skattekrañ än 800 skattekronor får allmänt utjämningsbidrag enligt diagram 4. Det framgår vidare att en minskning av skattekrañen under ca 800 skattekronor ger en motsvarande ökning det av allmännautjämningsbidraget.Så är systemet också konstruerat Alla pastorat med en skattekrañ över ca 900 skattekronor får inte något allmäntutjäm ningsbidrag punkternaligger X-axeln. -

Punktsvännen i diagram 5 har samma mönster som i diagram 4 och korrelationen mellan skattekrañ och nettobelopp är nästan lika kraftig Regressionslinjen har också nästan exakt samma lutning som i diagram Det innebär att när punktsvärmen underifrån bryter O-värdet på Y-axeln, vilket sker vid skattekraften 700 skattekronor, ökar nettobeloppet från Kyrkofonden lika mycket som den egna skattekrañenminskar.

Allmänt utjämningsbidragnettobelopp prästlönetillgångar -

I diagram 6 och 7 ställs allmänt utjämningsbidrag resp. nettobelopp mot pastoratens lönetillgångar. Observerade mycket skilda skaloma X- och Y-axlama. Denna skalskillnad gör att regressionslinjeni diagram 6 egentligen har en mycket liten lutning konstanten före X är endast0,04 trots att den i diagrammetlutar snett uppåt.

I diagram 6 har r värdet 0,31, vilket betyder att det finns ett visst positivt sambandmellan lönetillgångar och allmänt utjämningsbidrag även om sambandet är ganska svagt. Sambandetinnebär att pastorat med större lönetillgångar tenderar att högre allmänt utjämningsbidrag än pastorat med mindre lönetillgângar. Enligt regressionslinjen ger en ökning av lönetillgångarna från 0 till 1000 kronor per invånare en höjning av det allmänna utjämningsbidragetmed 40 kronor invånare,från 108 till 148 kronor. i per

När betraktar nettobelopp och lönetillgångar i diagram 7 ser en något förändrad bild jämfört med diagram I diagram 7 är r så gott som vilket sägeratt det inte finns något sambandmellan lönetillgângar och nettobelopp. Vidare är lutningen på regressionslinjen också dvs. en ökning av lönetillgångarna ger inte något höjt nettobelopp. Allt detta kan tolkas så att det är den särskilda

Diagram Prästlönetillgångar i förhållande till allmänt utjämningsbidrag, kronor per invånare Allmäntutjbidrag m man .ounu: 1

SW m 70W im 9030 Lönetillgångar Diagram Prästlönetillgângari förhållande till nettobelopp, kronor per invånare Nettobelopp

I 000 2000 3000 4000 5000 S000 7000 5000 9000

kyrkoavgiften, ingår nettobeloppet, i som förändrar bilden så att något som samband mellan nettobelopp och lönetillgångar inte finns trots att det i viss månfinns mellan det allmänna utjämningsbidraget och lönetillgångarna. Detta bedömer vi som en positiv effekt av den särskilda kyrkoavgiñen.

Allmänt utjämningsbidragnettobelopp verksamhetskostnader -

Svaret den kanske mest intressanta frågan kan studerasi diagram 8 och nämligen om det finns ett sambandmellan allmänt utjamningsbidrag resp. nettobelopp och verksamhetskostnader. Svaret är eñersom korrelationen är 0,5, dvs ganska stark. Det framgår också regressionslinjen, som i ca av båda diagrammenhar riktningskoefficienten ca 0,2. Denna riktningskoefficient innebär att en ökning verksamhetskostnadernamed 100 kronor per inav vånare ger ett ökat bidrag om 20 kronor per invånare.

I diagram 9 skär regressionslinjenX-axeln nettobelopp O vid en verksamhetskostnad nära 900 kronor per invånare. När man följer regressionslinjen uppåt till höger från X 900 framgår det att ett nettobelopp från utca jämningssystemet tillfaller pastorat vid högre verksamhetskostnad. Som punktsvarmen visar i såväl diagram 8 som diagram 9 är dock spridningen ganska stor. Det finns tex. ganska många pastorat med en verksamhetskostnad om 900 1200 kronor per invånare som har ett negativt nettobelopp, dvs. får betala till utjämningssystemet.

Diagram 8 och 9 belyser en svaghet med utjämningssystemet, nämligen att detta inte alls tar hänsyn till verksamhetskostnaderna.Att pastorat med högre verksamhetskostnader per capita i allmänhet får mer bidrag kastar ljus över behovet ett rationaliserings- och strukturarbete lokalplanet inom av

kyrkan. Verksamheten de i små enheternabehöver medvetet göras billigare. Det behöver vidare bildas ekonomiskt bärkrañigare enheter där den kyrkliga verksamheten kan upprätthållas till lägre kostnad än i dag i de små pastoraten. Diagrammenbelyserockså deninbyggda konflikt som finns i utjämningssystemet. I längdenkan det vara svårt att motivera de bidragsgivande pastoraten att ge till icke tillräckligt ekonomiskt välskötta pastorat, särskilt då bidragsgivama har en svagare kyrklig verksamhet. Den solidaritet som kan vara bestående är nog den där bidragen ges till pastorat med samma verksamhetskostnader som de givande enheternahar men med egna intäkter som inte räcker till.

Utifrån den information som erhålls i diagram 3 om bidragen i olika pastoratsgrupper har ringar fri hand lagts i diagram 8 och 9 för att markera

och visa att verksamhetskostnadema per person är högst i glesbygdspastorat,

därefter följer i fallande ordning landsbygdspastorat, pastorat av nonnalkommuntyp, pastorat i små städer och bruksorter, pastorat i medelstora och större städer samt lägst i Stockholm, Göteborg och Malmö med förorter.

Diagram Verksamhetskostnader 1991 i förhållande till allmänt utjämningsbidrag 1993, kronor per invånare Allmäntutjbidrag a 1

glesbygdspastorat landsbygdspastorat pastorat i nomtalkomm pastorat i bruksoner och småstäder pastorat i medelstora ochstörre städer pastorat i storstäderna medförorter

UU] 14m 1500mo IND 18W Verksamhetskostnad Diagram Verksamhetskostnader 1991 i förhållande till nettobelopp 1993, kronor per invånare. Nettobelopp - o glesbygdspastorat landsbygdspastorat pastorat i normalkomm pastorat i bruksoner och småstäder pastorat i medelstora ochstörre städer pastorat i storstäderna med förorter

1500 non um Verksamhetskostrtad

85 Bilaga

Det kyrkliga utjamningssystemets historia

Prästerskapets löneregleringsfond och skogsfonden

Genom en Förordning 1862 ang. allmänt ordnande av prästerskapets inkomster togs ett första steg till en utjämning av lönekostnaderna mellan pastoraten. Genom förordningen skulle vissa lönetillgângar kunna flyttas till ett annat pastorat for att där täcka ett underskott. De lönetillgångar som var i fråga var de som grundadesig statsanslag i kontanta pengar, kronotionde och hemmansräntoreller arrende for vissa av kronan upplåtna fastigheter, som inte var bostadsbostallen. Från början var det tänkt att dessa tillgångar skulle fördelas omedelbart. Detta visade sig dock inte vara möjligt utan det uppstod behov av att ordna en central uppsamling av dessa överskottsmedel. År 1868 inrättadesdärför prästerskapets löneregleringsfond, vars förvaltning lades Statskontoret. Löneregleringsfondens efterföljare, Kyrkofonden, kom under Kammarkollegiets förvaltning 1973, vid Fondbyråns överflyttning till Kammarkollegiet från Statskontoret

Prästerskapets löneregleringsfond tillfördes i stor utsträckning inkomster av boställsskog. Prästens rätt att tillgodogöra sig avkastningen av beställsskogen var i princip begränsadtill uttag av husbehovsvirke.

Nar sedanskogsawerkningarnaökade inrättades de ecklesiastika boställenas skogsfond, dit en stor del av behållningen av skogsavverkningarna skulle levereras,Förvaltningen av denna fond lades också Statskontoret. Denna fond disponeradesför skogsodlingsarbeten i de ecklesiastikaskogarna.

86 Bilaga

1910 års författningar och Kyrkofonden från 1914

Åtgärderna i 1862 års förordning visade sig snart vara otillräckliga. Efter ett flerårigt förberedelsearbete utfärdades år 1910 ett komplex av författningar det kyrkligt-ekonomiska området Bla. tillkom en lag om reglering av prästerskapetsavlöning och en lag om kyrkofond. Före regleringarna utreddes den kyrkliga organisationenoch indelningen behövde ändras. Även om om Kungl. Maj:t fann att en prästtjänst inte behövdes kunde Kungl. Maj:t medge att den fick vara kvar om församlingenmed viss röstmajoritet beslöt att själv betala lönen. sådantfall fick inte församlingenbidrag till lånen I från Kyrkofonden. För att betala prästens avlöning skulle pastorat utdebtera församlingsavgiñer upp till 30 öre per skattekrona. Räckte inte detta fick pastoratet också användaavkastningen från sina prästlönetillgångar.Behövdeinte avkastningen användas, Lex. i pastorat med stort skatteunderlag, skulle denna levereras till Kyrkofonden. Räckte inte församlingsavgiñema och avkastningen av prästlönetillgångama måste pastoratet utdebitera ytterligare högst 30 öre per skattekrona. Vad som erfordrades utöver detta fick pastoratet som tillskott av Kyrkofonden.

Kyrkofonden bildades 1914 av avlöningstillgångama i prästerskapets löneregleringsfond och de ecklesiastika boställenas skogsfond samt av vissa andra medel. Dess inkomster bestod av årlig ersättningfrån staten får indraget tionde, arrenden av löneboställen som ingått i prästerskapets låneregleringsfond eller av Kungl. Maj:t anvisatstill löneförbättring i annatpastoratän det där lönebostället var beläget. Vidare ingick medel för försåld skog löneboställena, överskotten avkastningen av pastoratens prâstlönetillgångar samt räntor och annan vinst Kyrkofondens tillgångar.

87 Bilaga

Kyrkofondens utgifter bestod i första hand av tillskott till de pastorat där en utdebitering av 60 öre per skattekronainte räckte till att betala prästlönema. Därutöver skulle Kyrkofonden betala ut de skogsförsäljningsmedel som tillkom pastorat och ensam svara for vissa löneförmåner som tillkom prästerskapet.

Genom 1910 års ecldesiastika boställsordning reglerades användningen av skogsavkastningen.Eñer det att virke och ved tagits för prästgårds och kyrkobyggnads behov skulle övrig skogsavkastningsäljas och försäljningsmedlen levereras till Kyrkofonden.

Bestämmelsen att pastorat först sedan 30 öre per skattekrona uttaxerats fick använda sina prästlönetillgångar medförde att, när skatteunderlaget växte, många pastorat ñck täcka prästlöneutgiñema med skattemedeloch leverera hela avkastningentill Kyrkofonden.

1932 års lagstiftning

År 1929 lades fram ett utredningsförslag om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagnaegendomen.Den statliga förvaltningen av löneboställena föreslogs bli sammanfördhos domänstyrelsen. Alla lokalt förvaltade prästlönefonder skulle med undantag för donerat kapital föras till Kyrkofonden, som skulle utgöra centralorgan för det prästerliga avlöningsväsendet. Till Kyrkofonden skulle årligen inlevereras utöver fondens egen avkastning och ersättningarna från statsverket för indraget tionde m m arrenden och behållen skogsavkastning från i stort sett alla löneboställen och bidrag från pastoraten i form av allmän skatt beräknadefter visst, över hela

88 Bilaga

riket lika högt belopp per skattekrona. Ur Kyrkofonden skulle betalas samtliga kostnader för prästerskapets avlöning.

Förslaget möttes från kyrkligt håll av kritik och uppfattades som ett allvarligt hot mot den kyrkliga egendomens fortbestånd. Grund för denna reaktion var den samtidigt förekommandedebatten om kyrkans skiljande från staten och den s.k. socialiseringsutredningensförslag om indragning till staten av den kyrkliga egendomen.

Utredningen kompletterades med en undersökning av åtgärderför en decentralisering av prästlönejorden. I ett betänkande 1931 fastslog prästlönesakkunniga att det inte överensstämde med dittills tillämpade lagstiftningsgrundsatseratt dra pastoratens prästlönetillgångartill Kyrkofonden, i synnerhet större delen av prästlönejorden antingen donerats av enskilda eller som skaffats av församlingarna själva. Därför borde prästlönetillgångamaoch avlöningen av prästerskapet bli en angelägenhet för pastoraten. Pastoraten skulle i första hand använda avkastningen av prästlönetillgångarnaför att täcka prästemas löner. Gemensamma ändamålför pastoratensom pensioner löner till adjunkter skulle betalas att pastoraten betalade en årlig m.m. genom allmän kyrkoavgiñ till Kyrkofonden. Kyrkoavgiften skulle utgöra ett visst, för hela riket lika högt belopp per skattekrona.

Decentraliseringsförslagetsegrade i den nya lagstiñningen 1932. Förslaget kompletterades med att det i varje stiñ inrättades en stiñsnämnd, Stiftsnämnden skulle tillsammans med de tidigare tillkomna boställsnämndema kontrollera pastoratens boställsförvaltning.

89 Bilaga

Avlöningskostnaderna för forsamlingspräster i territoriella kyrkopastorat herdar, komministrar och kyrkoadjunkter samt kyrkomusiker skulle i prin- cip bestridas av pastoratet. 1 första hand skulle pastoratet användaavkastningen pastoratets präst- och kyrkomusikertillgångar. Om dennaavkastav ning inte räckte till skulle pastoratet utdebitera upp till 20 öre per skattekrona. Om ytterligare medel erfordrades till dessa lönekostnader erhölls dessa från Kyrkofonden.

Dessa tillskott ur Kyrkofonden bestämdes genom en årlig avräkning mellan pastoraten och Kyrkofonden. Avkastningen av pastoratens prastlönetillgångar togs därvid upp med av boställsnämndema beräknadebelopp. Dessa uppskattningar av normalavkastningen gjordes med 10 års mellanmm. Avdrag gjordes for forvaltningskostnader, skatter samt underhålls- och nybyggnadsarbeten.Avkastningen av prastlönefonderna beräknadesschablonmässigttill 3 %. Pastoraten fick själva tillgodogöra sig den avkastning som översteg den uppskattade normalavkastningen.

För ifrågavarande avräkning avgav pastoratet en årlig redovisning till stiftsnämnden

Två system mellan 1966 och 1983

Från 1966 och fram till 1983, då det systemsom i princip fortfarande fungerar togs i bruk, bestod den ekonomiska utjämningen mellan kyrkokommunema av två system. Det ena var det statliga skatteutjämningssystemetfor kommunerna, som även omfattade kyrkokommunerna och vilket hade tillkommit 1966.Det andra var systemet for utjämning av pastoratens lönekostnadervia Kyrkofonden, vars historia tecknatsovan.

90 Bilaga

I skatteutjämingssystemet beräknadesi början skatteutjänuiingsbidragenför de kyrkliga kommunerna samma sätt som för de borgerligakommunerna, dvs. genom att tillskottet av skatteunderlag multipliceradesmed den fastkommun. År 1974 släpptes följsamheten med de lagda skattesatsenper borgerliga kommunerna, främst p.g.a. den då pågåendekyrka-statberedningen. Från 1974 och fram till 1983 räknades de kyrkliga kommunernas skatteutjämningsbidrag upp med5 % årligen.

År 1972 infördes vissa förändringar i systemet för utjämning pastoratens av lönekostnadervia Kyrkofonden samtidigt som förvaltningen av löneboställenas skogar fördes till stiñsnämnden. Den viktigast förändringen innebar att den verkliga nettoavkastningenskulle redovisas till stiñsnämndenoch inte längre en uppskattad normalavkastning. Innan nettoavkastningen räknades fram skulle 20 % av avkastningen tillgodoräknas pastorat for dess förvaltningskostnader.Fortfarande gällde att om inte summanav nettoavkastningen och skattemedelmotsvarandehögst 20 öres utdebitering förslog till prästoch kyrkomusikerlönema skulle återstoden täckas av Kyrkofonden. Om avkastningen av lönetillgångama var större än lönekostnademaför prästerna och kyrkomusikema ñck pastoratet betala in överskottet till Kyrkofonden. Det var små belopp som inbetalades som följd av överskott.

Genom ett avräkningsförfarandefastställdes varje bl.a. storleken av nettoavkastningen av varje pastorats prästlöne- och kyrkomusikertillgångar, storleken av varje pastorats lönekostnader, pastorats rätt till tillskott ur Kyrkofonden och omfattningen av pastoratens skyldighet att erlägga allmän kyrkoavgift. Stiñsnämndema resp Kammarkollegiet för pastoraten i Stockholms stift var de myndigheter som ombesörjde denna avräkning. Till grund för avräkningenlämnade pastoraten till stiftsnämndemauppgifter om

91 Bilaga

lönetillgångarnasavkastning, lönekostnader m.m. Avräkningen mellan pastoraten och Kyrkofonden grundade sig också på uppgiñer från länsstyrelserna om forsamlingsskattensstorlek.

Kyrkofondens huvudsakligauppgiñ var under dennatidsperiod att främja en utjämning mellan kostnaderna för avlöning församlingspastoraten av av präster och kyrkomusiker. Kyrkofonden svarade emellertid i viss mindre utsträckning också för utgiñer som var hänförliga till kyrklig verksamhet kontrakts-, stiñs- och riksplanen, bl.a. lönerna till biskopama.

:m4 L å... 1 på

1993 45-1

Tfká V få

1993 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. UD 36.Lag om totalforsvarsplikt. Fö. Kursplaner för grundskolan. U. 37.Justitiekanslern. En översyn av JK:s arbetsuppgifter Ersättning för kvalitetoch effektivitet. m.m. Ju. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem 38.Hälsooch för sjukvården i framtiden tre modeller. S. - grundläggande högskoleutbildning. U. 39.En gräns förfilmcensuren. Ku. 4.Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade 40.Fri- och rättighetsfrågor. DelA ochB. Ju. flyktingarm. fl. S. 41.Folk-och bostadsräkning är 1990ochi framtiden. Fi. Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofar- 42.Försvarets högskolor. Fö. maka. S. 43. Politik mot arbetslöshet. A. Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduk- 44. Översyn av tjänsteinkomstbe gen. Fi. n: tion.Jo. 45.Trosa brytersigloss. Bytänkande eller demokratins Löneskillnader och lönediskriminering. räddning. C. Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Ku. 46. Vissa kyrkofrågor. C. Löneskillnader och lönediskriminering. Omkvinnor ochmän arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. Postlag. K. 10.Enny datalag. Ju. 1 Socialforsäkringsregister. 12. Vårdhögskolor kvalitet utveckling huvudmannaskap. U. - - 13. Ökad konkurrens järnvägen. K. 14.EG och våragrundlagar. Ju. 15. Svenska reglerförinternationell omfördelning av olja vid en oljekris.N. 16.Nya villkor forekonomi och politik ekonomi- kommissionens forslag.Fi. 16. Nya villkor förekonomiochpolitik ekonomi- kommissionens förslag. Bilagor. Fi. 17. Ãgandet av radioochtelevisioniallmänhetens tjänst. Ku. 18.Acceptans Tolerans Delaktighet. M. 19.Kommunerna ochmiljöarbetet. M. 20. Riksbanken ochprisstabiliteten. Fi. 21. Ökatpersonval. Ju. 22.Vadärett statsråds arbetevärt Fi. 23.Kunskapens krona.U. 24. Utlänningslagen partiell en översyn. Ku. - 25.Sociala åtgärder förjordbrukare. Jo. 26. Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. Ju. 27.Miljöbalk. Del och M. l 28. Bankstödsnämnden. Fi. 29.Fortsatt reformering företagsbeskattningen. av Del Fi. 30.Rätten till biståndinomsocialtjänsten. 31.Kommunernas roll påalkoholområdet ochinom missbrukarvården. S. 32.Ny anställningsskyddslag. A. 33. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri förEG.Jo. 34.Förarprövare. K. 35.Reaktion mot ungdomsbrott. DelA ochB.Ju.

Statens offentliga utredningar 1993

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet En ny damlag.[10] Kursplaner grundskolan. för [2] EGoch våra grundlagar. [14] Ersättning lör kvalitetocheffektivitet. Ökatpersonval. [21] Utformning av ettnytt resurstilldelningssystem for - Handläggningenvissa av säkerhetsfrågor. [26] grundläggande högskoleutbildning. [3] Reaktion mot ungdomsbrott. DelA och [35] B. Vårdhögskolor Justitiekanslern. En översyn av JK:s arbetsuppgifter kvalitet utveckling huvudmannaskap. [12] - - m.m. [37] Kunskapens krona.[23] Fri-ochrättighetsfrågor. Del och A B. [40] Jordbruksdepartementet Utrikesdepartementet Livsmedelshygien ochsmåskalig livsmedelsproduktion. Stymings-ochsamarbetsformer i biståndet. [1] [6] Sociala åtgärder förjordbrukare. [25] Försvarsdepartementet Åtgärderfor förbereda Sveriges jordbrukoch att Lag om totalförsvarsplikt. [36] livsmedelsindustri FörEG.[33] Försvarets högskolor.[42] Arbetsmarknadsdepartementet Socialdepartementet Ny anställningsskyddslag. [32] Statligtstödtill rehabilitering tonyrskadade av Politik mot arbetslöshet. [43] flyktingar ll. [4] m. Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. Kulturdepartementet - [5] Löneskillnader ochlönediskriminering. Socialförsäkringsregister. Om kvinnoroch män arbetsmarknaden. [7] Rättentill bistånd inomsocialtjänsten. [30] Löneskillnader ochlönediskriminering. Omkvinnor Kommunernas roll alkoholornrådet ochinom och män arbetsmarknaden. Bilagedel.[8] missbrukarvârden. [31] Ägandet av radioochtelevisioniallmänhetens tjänst. Hälso-ochsjukvården i framtiden -tre modeller.[38] [17] Utlänningslagen partiell en översyn. [24] Kommunikationsdepartementet - En gräns för ñlmcensuren. [39] Postlag. [9] Näringsdepartementet Ökadkonkurrens järnvägen.[13] Förarprövare. [34] Svenska reglerfor internationell omlördelning oljavid av en oljekris.[15] Finansdepartementet Civildepartementet Nya villkor for ekonomiekonomiochpolitikkommisionens förslag. [16] Trosa brytersigloss.Bytänkande ellerdemokratins Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- räddning. [45] kommisioneus förslag.Bilagor.[16] Vissa kyrkofrågor. [46] Riksbanken ochprisstabiliteten. [20] Vad statsråds arbetevärt [22] Miljö- och naturresursdepartementet ärett Bankstödsnämnden. [28] Acceptans ToleransDelaktighet. [18] Fortsattreformering av Företagsbeskattningen. Kommunerna och miljöarbetet. [19] Del [29] Miljöbalk.Del och2. [27] l Folk ochbostadsräkning år 1990 ochi framtiden.[41] Översyn tjänsteinkum av .bekattningen. [44]