Översyn av lagen om församlingsstyrelse : [betänkande]

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

,ÅQCâEJ

BEFÄNKANDE AV

__ __ UTREDNlNGEN

FOR OVERSYN AV LAGEN OM FORSAMLINGSSIYRELSE

SUM]

1981:6

Statens offentliga utredningar @9E9 1981:6 @ Kommundepartementet

Översyn

av

lagen

om

församlingsstyrelse

för av

gtredningen översyn lagen

om församlingsstyrelse Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jemström Offsettryck AB ISBN 9|-38-05964-9 ISSN 0375-250X Gotab Kungälv 1981

Till statsrådet och chefen för

kommundepartementet

Den 12 maj 1977 bemyndigade regeringen chefen för kommundepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagen om församlingsstyrelse. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 1 juni 1977 som utredare dåvarande stiftssekreteraren Lennart Stolt. Till expert förordnades den 20 mars 1979 departementssekreteraren Sven Rydén. Den l september 1977 förordnades dåvarande hovrättsfiskalen Sture J0hansson att vara sekreterare åt utredaren. Johansson som entledigades sekreterare den 7 november 1979 och förordnades samma dag som sakkunnig. Den 7 november 1979 förordnades kammarrättsassessorn Per Ove Svensson att vara sekreterare åt utredaren. Utredaren överlämnar sitt betänkande

Översyn av lagen om församlings-

styrelse. Utredarens arbete är härmed slutfört.

Stockholm i februari 1981

Lennart Stolt

Sture Johansson /Per Ove S vensson

Innehåll

Förkortningar . Sammanfattning . Lag/örslag

2.1.1 Utvecklingen foretillkomsten av 1930 församlings!

styrelselag . . . . . . . . .. 57 2.1.2 1930 års lag om Församlingsstyrelse 58 2.1.3 Utvecklingen mellan år 1930 och 1961 . 59 2.1.4 1961 års lag om lörsamlingsstyrelse 59 2.1.5 Utvecklingen efter år 1961 2.2 Bakgrund. 62 2.2.1 Förhållandet stat-kyrka, kort lägesbeskrivning 62 2.2.2 Samhällsutvecklingens betydelse lör demokratin i lörsamlingarna i jämförelse med utvecklingen hos de borgerliga kommunerna . 63 2.2.3 Kyrkans strukturfrågor 67 2.2.3.1 Nuvarande struktur . . 67 2.2.3.2 Den allmänna utvecklingen . 68 2.2.3.3 Samlällighetsbildningar. 69 2.2.3.4 Utbyggnad på stiftsplanet . 71 2.2.3.5 Utbyggnad på riksplanet 71 2.2.4 Kyrkliga reformönskemäl 72

Allmänna synpunkter pâ revisionen av jörsamlingsstyrelselagen 75

Jämförelse mellan borgerligt och kyrkligt kommunalt, en paragrafvis genomgång. Gällande rätt. Motivering till utredningens lagförslag . 77

6 Innehåll SOU l98I:6

4.1 - 1 kap. Allmänna bestämmelser 77 4.2 2 kap. Kyrkofullmäktige . 88 4.3 3 kap. Kyrkostämma . . . . 121 4.4 4 kap. Församlingsdelegerade . . . . . . . 126 4.5 5 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder m. m. 128 4.6 6 kap. Ekonomisk Förvaltning . 150 4.7 7 kap. Revision . . 178 4.8 8 kap. Skatt till Församling . 186 4.9 9 kap. Kommunalbesvär . 192

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser. Följdändringar till utredningens lagförslag . . . . . . . . . . . 201 5.1 Förslaget till lag om församlingsstyrelse . . . . . 201

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofull-.

203 mäktigval

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda

bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m. 203

5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen.(1979:411) om ändring

i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar . . . . . 203

5.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga

indelningsdelegerade 204

6 Kostnader 209

Bilaga 1 Kyrkokommunala befogenhetsöverskridanden enligt 89§ 1 mom. första stycket lagen om fiirsamlingsstyrelse . 2ll

Inledning 211

Viktigare Iagrum och deras förarbeten . 2ll 2.1 Allmänt 2ll 2.2 Besvärsregler m. m. . 212

Kompetensöverskridanden i praxis . . . . 213 Den allmänna kompetensen enligt 2§ 1 mom. första stycket LFS . 213 3.2 Obligatoriska angelägenheter enligt 2 § l mom. andra stycket a LFS . 214 3.2.1 Allmänt. . . . 214 3.2.2 Kyrkobyggnader m. m. 214 3.2.3 Begravningsväsendet 215 3.3 Fakultativa angelägenheter enligt 2§ l mom. andra stycket b LFS . 217 3.3.1 Allmänt. . . . . . . . . . . . 217 3.3.2 Stöd till organisationer inom eget område 217 3.3.3 Stöd till organisationer utanför eget område . 217 3.3.4 Församlingshus . . . . . . . . . 218 3.3.5 Särskilt om samfällighets kompetens . 218

Innehåll 7

3.4 Obligatoriska angelägenheter enligt 2§ 1 mom. andra stycket c LFS . . . . . . . . . . . . 219 3.4.1 m. m. . . . . . . . . 219 Avlöningsformâner 3.4.2 över ämbetslörvaltning . 219 Insyn prästerskapets 3.5 Specialreglerade angelägenheter enligt 2 § 1 mom. tredje stycket LFS . . . . . . 220 3.5.1 m. m. 220 Kyrklig jord 3.5.2 221

Övrigt

Bilaga 2 Skall mandatperioderna för kyrkokømmunala organ börja närmare valet (snabbare valgenømslag) . 223

223 Inledning

Allmän! 223

m. m. 224 Valdag, valdeltagande 3.1 kommunal valdag 224 Borgerligt 3.2 kommunal . . 224 Kyrkligt valdag 3.3 i de kommunala valen 224 Valdeltagandet 3.4 för det definitiva valresultatet . 225 Tidpunkten 3.5 Ytterligare om valen 226

Tidsfrister/ör kungörande av sammanträde med de beslutande 0r- 226 4.1 kommunala regler ‘226 Borgerligt 4.1.1 Äldre rätt 226 4.1.2 Nuvarande regler 226 4.2 Kyrkligt kommunala regler . 227

för de beslutande organen 227

,Mandatperioden

Borgerligt kommunala regler 227 5.1.1 Äldre rätt 227 5.1.2 Nuvarande 227 regler 5.2 Kyrkligt kommunala regler . 227

Mandatperioden för de kommunala nämnderna 228 6.1 Borgerligt kommunala regler 228

8 Innehåll

8.2 Tidsfrister för kungörande av sammanträde med de beslutande organen 230 8.3 Mandatperioden För de beslutande . 231 organen 8.4 Mandatperioden för de kommunala nämnderna . 231 8.5 Tidsfrister för budgetarbetet 232

8.6 Övrigt . 232

Underbilaga 1 Budget/lister m. m. 233

Underbilaga 2 Tänkbara valdagar enligt 1 kap. 3 § vallagen (1972:620) och 3 § Iagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval . 237

Bilaga 3 PM I979-06-20 angående omfattningen av regeringens prövning av ärenden angående /âne- och borgenstillstând 239

Bilaga 4 Fötjfarandet vid kommuns indelning i valkretsaroeh valdistrikt (SOU 1980:45 s. 76, 82-83). 243

Bilaga 5 Grunden för beräkning av antalet suppleanter för kyrkofullmäktige (SOU 1980:455. 196-197) . 245

Förkortningar

1ndL Lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar KfvL Lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval KL kommunallagen (1977:179) KU Konstitutionsutskottet LFS Lagen (1961:436) om församlingsstyrelse LSt Länsstyrelse prop. Regeringens proposition RegR Regeringsrätten RR Rättsfall och notiser från regeringsrätten RRK Rättsfall från regeringsrätten och kammarrätterna RSV Riksskatteverket RÅ Regeringsrättens årsbok SOU Statens offentliga utredningar ValL Vallagen (1972:620) ÄKL Kommunallagen (1953:753) ÖÄ Överståthållarämbetet

Sammanfattning

Allmänt

Enligt direktiven för utredningen bör arbetet med översynen av LFS vara inriktat på att bringa lagen i överensstämmelse med KL i den mån olikheter

inte är sakligt betingade. Översynsarbetet blir enligt uttalande i direktiven

till stor del en fråga om en rent lagteknisk anpassning. Föremålet för utredningen blir härigenom starkt begränsat. Det har därför inte varit möjligt att inom utredningens ram ta upp i och för sig aktuella och angelägna frågor som t. ex. församlingarnas kompetens. Vid översynen av LFS har utredningen alltså riktat in sig på att till denna lag överföra de nyheter av saklig och formell natur som KL innehåller, i den mån sakliga skäl inte betingar olikheter mellan de båda lagarna. Utredningen har därvid inte funnit det möjligt att presentera sina förslag som ändringar i LFS. Till detta bidrar att lagens språkliga utformning har setts över. Förslaget till församlingsstyrelselag har därför fått formen av en helt ny lag. Anledningen till detta är således enbart praktisk och systematisk. Tidigare kommunalförfattningar har haft utpräglad ramkaraktär och LFS har i detta avseende varit uppbyggd efter samma normer. Ramen har därvid for den lokala självstyrelsen i kommuner och församlingar avsett grunddragen i organisationen, viktiga basregler för styrelseskick och arbetsformer samt regler som garanterar likställighet och rättssäkerhet för kommunernas invånare. Kommunallagsreformen medförde inte någon ändring i dessa grundprinciper. I stället accentuerades ytterligare ramlagskaraktären hos KL genom att detaljregler togs bort. Utredningen har inte funnit att det föreligger något skäl till avsteg från dessa principer för lagreglering. Karaktären av ramlag hos LFS förstärks sålunda genom utredningens förslag. Det bör betonas att förslaget till ny församlingsstyrelselag inte innebär någon förändring av grunderna för den kyrkokommunala organisationen och dess verksamhet. Förslaget innebär i stort att de kyrkliga kommunernas självständighet markeras och att den kyrkokommunala demokratin förstärks. l det följande presenteras översiktligt nyheterna i det förslag som utredningen lägger fram.

12 Sammanfattning

Beslutanderättens utövning

I ÄKL föreskrevs att minsta antalet ledamöter tidigare i fullmäktige skulle bestämmas med hänsyn till antalet invånare i kommunen och inte till antalet röstberättigade. Efter förebild i regeringsformen bestämdes senare att minsta antalet i stället skall bestämmas med hänsyn till antalet röstberättigade. l KL gäller denna ordning. Utredningen anser att samma ordning bör gälla för de representativa organen på den kyrkliga sidan. En principiellt viktig följd av detta blir att antalet kommer att bestämmas under hänsynstagande till kyrkotillhörigheten i församlingen. Utredningen har övervägt att föreslå att kyrkostämman avskaffas. En följd härav skulle bli att ett representativt system skulle införas i alla församlingar. Utredningen har bedömt att det i praktiken är ogörligt att införa ett representativt system i de minsta kyrkokommunala enheterna. Härtill kommer att dispensmöjligheten bör behållas för församlingar som ingår i kyrklig samfällighet att avskaffa sina kyrkofullmäktige. Utredningen föreslår därför att fullmäktige inrättas i fler församlingar än f. n. utan att helt avskaffa kyrkostämman. Gränsen för obligatoriskt representativt system föreslås gå vid S00 röstberättigade invånare. Utredningen har funnit att förutsättningarna för att med tvång bilda kyrkliga samfálligheter bör vidgas något. F. n. skall en sådan samfállighetsbildning vara påkallad av ett betydande allmänt behov. I fortsättningen bör det vara tillräckligt om man kan påvisa att samfällighetsbildningen är påkallad av ett allmänt behov. l förslaget till församlingsstyrelselag har efter mönster i KL tagits in grundläggande bestämmelser om beredningar och om delegation av beslutanderätt. Beträffande det sistnämnda har utgångspunkten varit att det beslutande organets ställning bör stärkas och att alla viktigare finansiella beslut liksom alla beslut av principiell eller generell natur därför måste fattas av de beslutande organen. Delegationen skall endast kunna riktas till nämnd och främst gälla s. k. rutinärenden. Restriktivitet bör iakttas vid tillämpningen av möjligheten till delegation.

De beslutande organen

Utredningens förslag syftar i mycket till att stärka de beslutande organens ställning. Sålunda får förtroendemännen rätt till ledighet från anställning för att kunna fullgöra sina uppdrag. Fullmäktige bestämmer mansjälv dattiden för presidieposterna i fullmäktige. Tiden för att kungöra sammanträde med det beslutande organet förlängs. Valbarhetshindren utökas med hinder för den ledande tjänstemännen i den kyrkliga kommunen, församlingspräst undantagen. Kravet på närvaro för beslutförhet i kyrkofullmäktige eller forsamlingsdelegerade sänks till hälften av ledamöterna även om suppleanter har utsetts. Rätten att närvara vid det beslutande organets sammanträden utökas. Nya bestämmelser föreslås vidare i fråga om ärendeberedningen. Dessa avser beredning av m0tioner samt omröstningar och opinionsundersökningar. Motioner skall i prin-

Sammanfattning 13

cip vara färdigberedda inom ett år. Vid omröstning eller annan opinionsundersökning får Valnämnden i kommunen anlitas om kommunfullmäktige ger tillstånd till det. l KL föreskrivs numera att mandatperioden for det beslutande organet börjar den 1 november under valåret. Enligt utredningens förslag företas inte någon motsvarande ändring på det kyrkokommunala området. Mandatperioden börjar därför vid samma tid som enligt LFS, dvs. den l januari året efter valåret. Vidare gjordes suppleantsystemet för fullmäktige obligatoriskt genom KL. Motsvarande har utredningen inte ansett sig ha anledning att föreslå för kyrkokommunernas del. Suppleantsystemet är därför fortfarande fakultativt enligt förslaget. Reglerna om suppleanternas tjänstgöring preciseras och förtydligas emellertid på samma sätt som i KL. Tillåtna former av ersättning till förtroendemän utökas enligt förslaget på så sätt att pension kommer att kunna beviljas. Möjligheterna till indelning av församling i Valkretsar försvinner enligt förslaget. Reglerna om indelning av samfälligheter i Valkretsar flyttas till KfvL. Suppleanter från en valkrets i samfállighet kommer att kunna ta plats i flera Valkretsar i samfälligheten och kunna ersätta ledamot som har valts i annan valkrets än suppleanten. Detta gäller dock inte om valbarheten är inskränkt inom valkrets.

De förvaltande och verkställande organen

Reglerna om möjligheterna att inrätta gemensamt kyrkoråd förtydligas och utökas så att även församlingar som utgör en kyrklig samfällighet kan inrätta gemensamt kyrkoråd. Kyrkorådet skall ha hand om medelsförvaltningen i normalfallet. Likaså får rådet ansvaret för den kyrkliga kommunens informationsverksamhet. Om ett val av kyrkofullmäktige upphävs och omval äger rum, skall de val av nämnder som fullmäktige har företagit göras om. Detta gäller även val av ledamöter i forsamlingsdelegerade och de val som detta organ har forrättat samt val av ledamöter i gemensamt kyrkoråd. Valbarhetshindren utökas på samma sätt som för ledamöterna i de beslutande organen. Den som fyller 18 år senast på dagen för nämndvalet är valbar, vilket innebär en utvidgning jämfört med LFS. Vald ledamot och suppleant i nämnd har rätt till ledighet från anställning på -samma sätt som ledamot och suppleant i det beslutande organet. Mandattiden for presidieposterna i kyrkorådet och andra nämnder skall enligt förslaget kunna bestämmas av det beslutande organet. Om ordföranden på grund av sjukdom eller annars för längre tid är hindrad att fullgöra sitt uppdrag fär nämnden utse en ersättare som tar över ordförandens uppgifter. Regeln syftar till att den politiska nämndledningen inte skall rubbas. Beträffande suppleants tjänstgöring i nämnd gäller i huvudsak samma regler som för suppleants tjänstgöring i det beslutande organet. För att kyrkvärdar och kassaförvaltare skall finnas i församlingarna under hela mandatperioden föreslås att det nyvalda kyrkorådet under valåret skall utse dessa befattningshavare.

14 Sammanfattning SOU l98l:6

Nya bestämmelser föreslås angående gemensam personaladministration och gemensam egendomsförvaltning. Det beslutande organet bör i fortsättningen kunna bestämma att dessa frågor skall handhas av kyrkorådet eller någon annan nämnd. Vidare föreslås en ny bestämmelse om förtroendemans närvaro- och yttranderätt vid sammanträde med nämnd. Denna bestämmelse tar främst sikte på heltidsengagerade förtroendemän och saknar därför f. n. aktualitet på det kyrkokommunala området. Utredningen har dock anpassat sitt förslag till KL även i detta avseende eftersom det bedöms som sannolikt att heltidsengagerade förtroendemän i framtiden kommer att finnas i åtminstone vissa av de kyrkliga kommunerna.

Ekonomisk förvaltning

Den grundläggande principen om skyddet för den kyrkokommunala förmögenheten kvarstår. Definitionen av begreppet anläggningstillgång är överflödig och försvinner. Reglerna om budgetens innehåll förenklas, även om detta inte innebär någon förändring i sak mot de regler som gäller nu. Enligt utredningens förslag anpassas de s. k. budgetfristerna till de regler som gäller för de borgerliga kommunerna. Budgetförslaget skall därför göras upp i oktober månad. Om det föreligger särskilda skäl får förslaget göras upp i november månad. I så fall skall förslag till skattesats göras upp i oktober månad. Budgeten skall fastställas i november månad. Om budgeten till följd av särskilda förhållanden inte kan fastställas i november månad skall i vart fall skattesatsen fastställas då. I sådant fall skall budgeten fastställas i december månad. Vid detta tillfälle kan annan skattesats fastställas än den som har bestämts tidigare. För att detta skall få ske fordras att det föreligger särskilda skäl. Någon motsvarighet till underställningskontrollen över de s. k. flerårsanslagen i LFS föreslår utredningen inte. Anledningen är att underställningsskyldigheten inte kan anses innebära någon effektiv tillsyn över att de kyrkliga kommunerna inte på längre sikt kan skjuta kostnader framför sig. De kyrkliga kommunernas frihet att avsätta medel till fonder är redan i dagsläget mycket stor. Utredningen har därför inte funnit skäl att behålla den statliga kontrollen över fonderingar. Enligt förslaget blir det tillåtet att avsätta medel till kapitalfonder och driftfonder. Fondmedel får tas i anspråk för annat ändamål än det som fonden avser endast genom beslut i samband med att budgeten fastställs. Det beslutande organet har vid detta tillfälle den samlade överblicken över resurser och medelsbehov. Medel ur kapitalfond får tas i anspråk för driftändamål endast om regeringen medger det. Den statliga kontrollen genom underställningsprövning av de kyrkliga kommunernas upplåning och borgensåtaganden förslås bli slopad. Kontrollen över de kyrkliga kommunernas beslut bör i stället ske på annat sätt inom den kyrkokommunala organisationen. Utredningen föreslår vidare ett förbud mot att upplåta panträtt i kyrkokommunal egendom. Denna innebär att en redan tillämpad princip lagfásts.

Sammanfattning 15

Reglerna om tidpunkten då räkenskaperna skall vara avslutade förenklas något. Det beslutande organet bestämmer när kyrkorådet skall ha avslutat räkenskaperna. Kyrkorådet bestämmer när andra nämnder skall avlämna redovisning för sin medelsförvaltning. Ett gemensamt kyrkoråd skall avlämna redovisning till de olika församlingarna före den l april.

Revision

För att öka revisionens effektivitet och stärka revisorernas ställning föreslås en enhetlig treårig mandatperiod för revisorerna. S. k. delad revision, dvs. granskning av viss eller vissa nämnders verksamhet, blir uttryckligen tillåten. Även revisorer som utses för granskning av viss eller vissa nämnders verksamhet skall väljas för tre år. Omval av revisorer bör ske på motsvarande sätt som i fråga om kyrkoråd och övriga nämnder. I en särskild bestämmelse föreslås att revisorerna själva skall utöva den förvaltning som har samband med uppdraget, om det beslutande organet inte bestämmer något annat. Beslut som revisorerna fattar angående förvaltningen skall tas upp i protokoll. Tiden för att behandla frågan om ansvarsfrihet förlängs till utgången av året efter det år revisionen avser. Det beslutande organet kan meddela närmare föreskrifter om revisionen.

Skatt till församling

Nya bestämmelser förslås om utdebiteringsgrund. Skattesatsen för församlingsskatt skall, liksom tidigare, beräknas enligt de grunder som anges i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m. Vidare anges att den skattesats som har bestämts för ett visst år skall tillämpas vid fastställandet av dels sådan församlingsskatt som ingår i preliminär skatt för inkomst under detta år, dels sådan församlingsskatt som ingår i slutlig skatt på grund av det följande årets taxering. Om någon annan skattesats slutligt har fastställts än den som har bestämts tidigare skall den församlingsskatt som ingår i den preliminära skatten utgå efter den tidigare bestämda skattesatsen. Den församlingsskatt som ingår i den slutliga skatten skall däremot utgå efter den skattesats som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes. I fråga om utbetalning av skatt hänvisas till 1965 års lag om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. De nuvarande bestämmelserna i 84§ första - tredje styckena LFS föreslås bli överflyttade till denna lag. Samtidigt föreslås den ändringen att församlingsskatten skall betalas ut direkt till de kyrkliga kommunerna utan omväg över de borgerliga kommunerna.

Kommunalbesvär

Enligt förslaget till ny församlingsstyrelselag slopas underställningsskyldigheten enligt 71 och 74 §§ LFS. Vidare föreslår utredningen att underställ-

16 Sammanfattning

ningskontrollen över de s. k. flerårsanslagen slopas. Av detta följer att den nya lagen inte skall innehålla några motsvarigheter till reglerna om underställda beslut i 87 och 88 §§ LFS. Besvärsreglerna i LFS har ändrats under 1980. De stämmer därefter i huvudsak överens med KL:s regler. I fråga om rättelse av ett verkställt beslut föreslås en regel om att kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall föranstalta om rättelse av verkställigheten i den mån det är möjligt.

Kostnader

Förslagen beräknas medföra vissa kostnadsökningar på grund av de principiella överväganden som utredningen gjort och som har motsvarighet i kommunallagsreformen. Sålunda torde ökade kostnader uppstå i samband med att det representativa systemet i församlingarna utökas. Vidare kan ökade kostnader uppstå på grund av de nya bestämmelserna om rätt till ledighet och utvidgade möjligheter att bevilja ersättning åt kyrkokommunala iörtroendemän. Utredningens förslag bör även kunna leda till besparingar. Detta torde bl. a. bli följden av förslaget att församlingsskatten i fortsättningen skall betalas ut direkt till kyrkokommunerna i stället för att medlen skall gå via de borgerliga kommunerna. Även andra förslag om förenklingar kan medföra besparingar.

Lagförslag

Förslag till

Lag om

församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs följande.

1 KAP. Allmänna bestämmelser

l§ Denna lag gäller för de territoriella

församlingarna i riket.

Lagen gälleri tillämpliga delar för icke›territoriell

församling. Om en sådan

församling beslutar det tillämpas dock den ordning som förut gällt.

2§ En

församling får själv vårda sina angelägenheter.

Med

församlingsangelägenheter avses frågor om

1. att anskaffa

och vårda kyrka, begravningsplats, församlingshus, tjäns-

tebostäder och annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom, 2. åtgärder för att främja gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt samt kristen verksamhet bland barn och ungdom, äldre, sjuka och andra, som behöver omvårdnad, samt

3. avlöningsförmåner åt präst, kyrkomusiker och annan personal. Om vissa

församlingsangelägenheter finns särskilda

bestämmelser. Borgerlig kommun skall anskaffa eller vårda

begravningsplats, om re-

geringen beslutar det.

3 § Om två eller flera

församlingar

bildar ett pastorat skall de, om regeringen inte bestämmer annat, utgöra en kyrklig samfállighet som handhar de an-

gelägenheter som enligt lag och

författning ankommer på pastoratet.

En sådan samfällighet får även handha annan ekonomisk

församlings-

om regeringen beslutar det. Sådant beslut får meddelas endast angelägenhet,

om församlingarna har samtyckt till det eller beslutet är påkallat av allmänt

behov.

får även annars bilda kyrklig samfallighet Församlingar för att handha en eller flera ekonomiska

församlingsangelägenheter, om regeringen beslutar

det. Sådant beslut får meddelas endast under som

förutsättning anges i

andra stycket.

4§ I Stockholm skall de territoriella

församlingarna utgöra en kyrklig sam-

fállighet med uppgift att handha de angelägenheter som anges i denna paragraf.

18 Lag/örslag

samfálligheten skall handlägga frågor om för kontanta avlöningsförmåner åt präster och kyrkomul. kostnaderna

siker. som är avsedd för att täcka de under l. angivna 2. vården om egendom,

kostnaderna, samt

3. den allmänna kyrkoavgiften.

anslag motsvarande högst kostna- Samfálligheten får bevilja församling

avlöningsförmåner åt annan personal än präster och kyrderna för kontanta av kostnaderna för att anskaffa och vårda komusiker samt fyra femtedelar

pastorsexpedition och tjänstebostäder med vad därtill

kyrka, församlingshus,

hör. får handha annan ekonomisk fråga, om den är gemensam samfálligheten

för samtliga församlingar. även med bindande verkan får samfálligheten På uppdrag av församling eller på annat sätt enhetligt reglera för församlingen genom kollektivavtal för de arbetstagare i Församlingens tjänst vars villkor anställningsvillkoren får förbehålla sig sådan statlig myndighet inte skall fastställa. Samfälligheten

rätt, då den beviljar församling anslag som skall täcka avlöningskostnader.

utgöra en kyrklig samskall de territoriella församlingarna 5§ l Göteborg

handha alla ekonomiska församlingsangelägenheter.

fállighet med uppgift att

utövas av kyrkofullmäktige eller på kyr- 6 § En församlings beslutanderätt

kostämma. ankommer på kyrkorådet och övriga nämn- Förvaltning och verkställighet bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige der. Nämnderna beredning bestående eller stämman. För sådan uppgift kan tillsättas särskild

av en eller flera personer. får uppdra åt kyrkorådet eller annan nämnd Fullmäktige eller stämman

eller stämmans ställe fatta beslut i viss grupp av ärenden att i fullmäktiges annan författning. Sådant uppdrag i den mån annat inte följer av lag eller beskaffenhet eller i övrigt av får inte avse ärenden som är av principiell

större vikt.

invånare skall beslutandemed över 500 röstberättigade 7§ I församling

kyrkofullmäktige. Detta skall dock inte gälla församling,

rätten utövas av samfálligheten i Göteborg, samt, om regeringen som ingår i den kyrkliga som ingår i annan kyrklig har beslutat det, inte heller annan församling,

samfállighet än som avses i 3§ första stycket. invånare i en församling, som enligt första Om antalet röstberättigade skall be-

kyrkofullmäktige, har nedgått till 500 eller därunder,

stycket har om fullmäktige inte

slutanderätten fortfarande utövas av kyrkofullmäktige,

beslutar annat. invånare eller därunder får uppdra En församling med 500 röstberättigade beslut

beslutanderätten åt kyrkofullmäktige. Förslag om att upphäva sådant

förrän tre år har förflutit sedan fullmäktige

får inte väckas i kyrkofullmäktige

skall det tillämpas från Om förslaget godkänns, började sin tjänstgöring. fullmäktigval förrättas nästa gång. utgången _av det år, då allmänna om beslut om Länsstyrelsen och domkapitlet skall genast underrättas

att införa eller avskaffa kyrkofullmäktige.

Lag/örslag 19

8§ 1 en kyrklig samfállighet som handhar alla ekonomiska församlingsangelägenheter utövas beslutanderätten av samfällighetens kyrkofullmäktige. [ annan kyrklig samfällighet utövas beslutanderätten av församlingsdelegerade. Förvaltning och verkställighet i en samfällighet ankommer på kyrkorådet och övriga nämnder. Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige eller delegerade. Bestämmelserna i 6 § andra och tredje styckena om beredning och om uppdrag att i fullmäktiges eller kyrkostämmans ställe fatta beslut i vissa frågor tillämpas även i samfällighet.

9-§ 1 samband med beslut om att bilda en kyrklig samfällighet kan regeringen _föreskriva, att beslutanderätten i samfälligheten skall utövas av indelningsdelegerade till dess

indelningsändringen träder i kraft. Om sådana delegerade

finns särskilda bestämmelser.

10 § Regeringen kan meddela särskilda föreskrifter om tillämpning av denna lag med avseende på kyrklig samfallighet eller beträffande handläggning av ärenden, som är gemensamma för två eller flera församlingar, vilka inte utgör kyrklig samfállighet.

2 KAP.

Kyrkofullmäktige

Församling

1 § Kyrkofullmäktige

beslutar hur många ledamöter i fullmäktige som skall utses. Antalet skall bestämmas till ett udda tal och till

minst

15 i församling med 5000 röstberättigade invånare eller därunder, 19 i församling med över 5 000 till och med 10000 inröstberättigade vånare, 25 i församling med över 10000 röstberättigade invånare. I församling i Stockholm skall antalet ledamöter i fullmäktige bestämmas till ett udda tal och till minst 15 i församling med 10000 röstberättigade invånare eller därunder, 19 i församling med över 10000 till och med 20000 röstberättigade invånare, 25 i församling med över 20000 till och med 40000 röstberättigade invånare, 29 i församling med över 40000 röstberättigade invånare. skall besluta om antalet ledamöter i fullmäktige, då full- Kyrkostämman mäktige skall utses forsta gången. Vid tillämpningen av första och andra styckena skall som röstberättigad anses den som har upptagits i gällande röstlängd. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslut om ändring av antalet ledamöter i fullmäktige. Sådant beslut skall tillämpas först när val i hela riket av fullmäktige förrättas nästa gång.

2§ För ledamöterna i kyrkofullmäktige får utses suppleanter. Fullmäktige bestämmer det antal suppleanter som skall ligga till grund för tillämpningen av bestämmelserna i 48§ lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval om ut-

20 Lag/orslag

seende av suppleanter. Antalet skall utgöra viss andel, dock högst hälften, i församlingen. Om därvid uppav det antal platser som varje parti erhåller hela tal. Länsstyrelsen kommer brutet tal, avrundas detta till närmast högre om fullmäktiges beslut. skall genast underrättas när kyrkofullmäktige Beslut enligt första stycket fattas av kyrkostämman,

skall utses första gången.

i kyrkofullmäktige har Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter 3§ i församlingen, är medlem av svenska kyrkan den som är kyrkobokförd aderton års ålder senast på valdagen. Den som är och som har uppnått av domstol har dock inte rösträtt. Den som inte är svensk omyndigförklarad i riket den medborgare har rösträtt endast om han har varit Kyrkobokförd före valåret. Varje röstberättigad har en l november de tre åren närmast

röst. i icke-territoriell församling har inte rösträtt Den som är kyrkobokförd i kyrkofullmäktige i annan församling. vid val av ledamöter och suppleanter avgörs Fråga huruvida rösträtt enligt första och andra styckena föreligger Samma röstlängd som av en före valet upprättad röstlängd. på grundval vid val enligt vallagen (1972:620) gäller till efterrättelse.

och suppleanter i kyrkofullmäktige väljs bland dem som 4§ Ledamöter villkoren för rösträtt enligt 3§ första och andra styckena. uppfyller länsöverdirektör, avdelningschef vid länsstyrelse och bis- Landshövding, Den som är anställd hos kop är inte valbara till ledamot eller suppleant. hos kyrkorådet eller på församlingen och som i egenskap av föredragande

grund av andra uppgifter som hör till tjänsten har den ledande ställningen är inte heller valbar. Församlingspräst är bland församlingens tjänstemän

dock valbar. förfaller hans uppdrag Om ledamot eller suppleant upphör att vara Valbar, skall befria ledamot eller suppleant från hans uppdrag, genast. Fullmäktige om han vill avgå och särskilda skäl inte talar emot det.

eller beredning har rätt till 5§ Ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige från anställning som behövs för uppdraget. den ledighet

6§ Ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige väljs för tre år räknat

från och med den l januari året efter det år då valet har skett. I det fall under år, då allmänna ett val sker forsta gången och valet inte äger rum val av fullmäktige förrättas, skall valet dock inte avse längre tid än till av det år, då sådana allmänna val skall äga rum nästa gång. utgången

finns bestämmelser om

om kyrkofullmäktigval

7§ I lagen (1972:704) indelning i valkretsar och församlings indelning 1. kyrklig samfällighets

i valdistrikt, vals förrättande och avslutande samt 2. valdag, röstlängd, 3. förfarandet när ledamot i fullmäktige har avgått före den bestämda för ledamot har inträtt som tjänstgöringstidens utgång och när suppleant ledamot i fullmäktige eller av annan anledning har avgått som suppleant.

Lag/örslag 21

8§ kyrkofullmäktige väljer för den tid som fullmäktige bestämmer bland sina ledamöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Till dess valen har förrättats, utövas ordförandeskapet av den som har varit ledamot längst tid. Om två eller llera har varit ledamöter lika länge, har den äldste av dem företräde. Om varken ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid sammanträde, utser fullmäktige annan ledamot att för tillfället föra ordet.

9§ Kyrkofullmäktige sammanträder enligt den ordning som fullmäktige bestämmer med iakttagande av föreskrifterna i andra stycket samt i 6 kap. 4§ och 7 kap. 6 § om tid för handläggning av vissa ärenden. Sammanträde skall även hållas, när kyrkorådet eller minst en tredjedel av fullmäktiges ledamöter begär det eller ordföranden anser att det behövs. Vid sammanträde före december månads förrättas val till de beutgång fattningar inom församlingen som blir lediga vid årets slut. År då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum skall valen förrättas av de nyvalda fullmäktige. Dessa förrättar även andra val, som ankommer på fullmäktige och avser tid efter utgången av det nämnda året.

l0§ Kungörelse om sammanträde med kyrkofullmäktige utfärdas av ordföranden. Kungörelsen skall innehålla om uppgift tid och plats för sammanträdet samt om de ärenden som skall behandlas. Då sammanträde skall hållas första gången, sedan beslutanderätten uppdragits åt fullmäktige, utfärdas kungörelsen av den senast valde ordföranden i kyrkostämman. Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdesdagen anslås på församlingens anslagstavla och inom samma tid sändas med posten till varje ledamot och suppleant i fullmäktige. Uppgift om tid och plats för sammanträde samt, om fullmäktige har bestämt det, uppgift om de ärenden som skall behandlas skall minst en vecka före sammanträdesdagen införas i en eller flera ortstidningar. Vid sammanträde före december månads utgång avgörs för följande kalenderår i vilken eller vilka tidningar sådant tillkännagivande skall införas. Därvid bör väljas tidningar som genom spridning inom olika grupper av församlingsborna bringar tillkännagivandet till de llestas kännedom. Om förslag om att tillkännagivandet skall införas i annan ortstidning får minst en tredjedel av rösterna, skall införas också tillkännagivandet i denna tidning. Om ärende fordrar så skyndsam handläggning att kungörande i den ordning som föreskrivs i andra och tredje styckena inte hinns med, skall kungörelsen med om ärendet uppgift anslås senast vardagen före sammanträdesdagen och sändas med posten till varje ledamot och suppleant i fullmäktige så tidigt att den kan antas komma honom till handa inom samma tid.

11§ Om ledamot i kyrkofullmäktige är hindrad att inställa sig till sammanträde eller att vidare delta i sammanträde, inträder i hans ställe den suppleant som enligt den mellan suppleanterna bestämda står ordningen i tur att tjänstgöra. Vad som har sagts om ledamot gäller även suppleant, som har kallats att tjänstgöra eller som i stället för tjänstgör ledamot.

SOU l98l:6

22 Lag/örslag

Ledamot som inställer sig under pågående sammanträde eller till fortsatt har rätt att tjänstgöra även om suppleant har inträtt i hans sammanträde, ställe. Dock får inte ledamot, som har avbrutit tjänstgöringen vid sammanträde på grund av annat hinder än jäv, därefter under samma dag tjänstgöra vid sammanträdet. Suppleant som har börjat tjänstgöra med stöd av första stycket har företräde framför annan suppleant, även om denne står i tur att tjänstgöra enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen. Suppleant, som på tjänstgöringen vid samgrund av att han är jävig i visst ärende avbryter manträde, får åter tjänstgöra sedan ärendet har handlagts. för ledamot i fullmäktige är hindrade att inställa Om samtliga suppleanter eller att vidare delta i sammanträde, inträder i lesig till sammanträde damotens som enligt den mellan suppleanterna beställe den suppleant står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har erhållit stämda ordningen Om sådan suppleant inte kan den första platsen för partiet i valkretsen. tjänstgöra, inträder den suppleant som står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har erhållit den andra platsen för partiet i valkretsen och så vidare efter samma grund. Om partiets samtliga suppleanter i valkretsen är hindrade eller att vidare delta i sammanträde, inträder att inställa sig till sammanträde suppleant som har utsetts för partiet i annan valkrets efter den grund som nyss har sagts. Därvid har suppleant, som har utsetts i valkrets där partiets röstetal är högst, företräde.

12§ Kyrkofullmäktige får handlägga ärende endast om mer än hälften av ledamöterna är närvarande. Fullmäktige kan dock föreskriva att interpellation och fråga får besvaras även om antalet närvarande är lägre än vad som nu har sagts. Om närvarande ledamot enligt 13§ eller 7 kap. 2§ på grund av jäv är hindrad att delta i handläggningen av visst ärende får fullmäktige handlägga detta, även om antalet deltagande på grund av hindret inte uppgår till vad som föreskrivs i första stycket.

får inte delta i handläggning av ärende 13 § Ledamot i kyrkofullmäktige som personligen rör honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller annan honom närstående. Bestämmelser om jäv i samband med revision finns i 7 kap. 2 §.

14§ Varje ledamot i kyrkofullmäktige har en röst. Rätt att delta i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten har även l. ordföranden eller vice ordförande i kyrkorådet samt kyrkoherden, 2. ordföranden eller vice ordförande i annan nämnd eller beredning vid av ärende som har beretts av nämnden eller beredningen och handläggning som har framställts till ordföranden i nämnvid besvärande av interpellation den eller beredningen, 3. ledamot i kyrkorådet vid besvärande av interpellation som enligt 24 § tredje stycket har överlämnats för att besvaras av honom, 4. revisor hos församlingen vid behandling av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans uppdrag avser,

Lag/örslag 23

5. sådan tjänsteman hos församlingen som avses i 4 § andra stycket andra meningen samt 6. i den mån fullmäktige har beslutat det, ledamot eller suppleant i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning. Fullmäktige får kalla tjänsteman hos Församlingen eller särskild sakkunnig för att meddela upplysningar vid sammanträde.

l5§ Kyrkofullmäktige skall besluta i ärende som har väckts av l. kyrkorådet eller annan nämnd, om annat inte är föreskrivet i lag, 2. ledamot genom motion, 3. regeringen, central förvaltningsmyndighet, länsstyrelsen eller domkapitlet, 4. revisorerna, om ärendet avser förvaltning som har samband med revisionsuppdraget, eller 5. beredning, om fullmäktige har föreskrivit det.

l6§ Ärende, vari kyrkofullmäktige skall besluta. skall beredas av den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör eller av en beredning som fullmäktige särskilt har utsett för ändamålet. Om ärende har beretts av annan än den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämnden eller beredningen fä tillfälle att avge yttrande i ärendet innan det avgörs. Kyrkorådet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ärende som har beretts av annan än rådet. Val får förrättas utan föregående beredning. Ärende som avser ändring av antalet ledamöter eller suppleanter i kyrkorâdet eller annan nämnd eller avsägelse från uppdrag som ledamot eller suppleant i fullmäktige, i rådet eller i annan nämnd eller som revisor eller revisorssuppleant behöver inte heller beredas.

17 § Motion bör beredas så, att kyrkofullmäktige kan fatta beslut med anledning av motionen vid sammanträde som hålls inom ett år från det att motionen har väckts. Om beredningen inte kan avslutas inom sådan tid, skall detta och vad som har framkommit vid beredningen anmälas till fullmäktige vid sammanträde inom angivna tid. Fullmäktige får vid behandling av sådan anmälan avskriva motionen från vidare handläggning.

18 § Kyrkofullmäktige får besluta att som ett led i beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges handläggning skall inhämtas synpunkter från röstberättigade i församlingen. Detta kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Därvid får Valnämnden i kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt inte hindras därigenom. En församling får dock anlita valnämnd endast om kommunfullmäktige beslutar det. Kommunen har rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds av att en församling anlitar Valnämnden.

19 § Om ett sammanträde med kyrkofullmäktige inte kan slutföras på utsatt dag, skall det fortsätta genast eller vid senare tidpunkt. Om sammanträdet skall fortsätta vid senare tidpunkt, bestämmer och tillkännager ordföranden genast tid och plats för det fortsatta sammanträdet.

24 Lag/iirslag

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt, finns bestämmelseri lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting och kommunfullmäktige m. m.

20§ Ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val eller av tidigare bordlagt ärende krävs beslut av kyrkofullmäktige med enkel majoritet. Om bordläggning beslutas bestämmer och tillkännager ordföranden innan sammanträdet avslutas till vilken dag ärendet skall uppskjutas.

Zl § Ordföranden leder kyrkofullmäktiges sammanträden och föredrar ärendena. Ordföranden skall tillse att ärende avgörs endast om föreskrifterna i l0§ om kungörande och i 16§ om beredning har iakttagits i fråga om ärendet. Ärende som fordrar skyndsam handläggning får utan hinder av att föreskrifterna i 10§ om kungörande inte har iakttagits avgöras vid sammanträdet om samtliga närvarande ledamöter beslutar det. Sådant ärende får utan hinder av att föreskrifterna i l6§ om beredning inte har iakttagits avgöras vid sammanträde, om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.

22§ Sedan ordföranden har förklarat överläggningen i ett ärende avslutad, framställer han proposition, så avfattad att den kan besvaras med ja eller nej. Ordföranden ger därefter till känna vad som enligt hans uppfattning har beslutats och befäster beslutet med klubbslag, om omröstning inte begärs. Om omröstning begärs, skall den verkställas efter upprop och ske öppet utom i ärende som avser val eller tillsättning av tjänst. Vid öppen omröstning får omröstningsapparat användas. Utgången bestäms genom enkel majoritet, om annat inte är föreskrivet för särskilda fall. Vid lika röstetal för olika meningar sker avgörandet genom lottning, om ärendet avser val eller tillsättning av tjänst, och genom ordförandens utslagsröst i övriga ärenden.

23§ Val av ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade, kyrkoråd, annan nämnd och beredning samt av revisorer och revisorssuppleanter som avses i 7 kap. 1 § skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

24§ Ledamot i kyrkofullmäktige får till ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning framställa interpellation i ämne som tillhör fullmäktiges handläggning. Fullmäktige beslutar utan föregående överläggning om interpellation får framställas. Interpellation skall vara tillgänglig för varje ledamot, innan fullmäktige fattar sådant beslut.

Lag/örslag 25

Fullmäktige kan föreskriva att ordföranden i kyrkorådet får överlämna till honom framställd interpellation att besvaras av annan ledamot av rådet som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar att besvara interpellationen. Om fullmäktige föreskriver det, får ledamot till ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning framställa fråga i ämne som tillhör fullmäktiges handläggning.

25§ Vid sammanträde skall på ordförandens ansvar föras protokoll. Av protokollet skall framgå vilka ledamöter som har varit närvarande. Protokollet skall, för varje ärende, innehålla en kortfattad redogörelse för ärendets beskaffenhet, uppgift om de förslag och yrkanden i ärendet som inte har återkallats och fullmäktiges beslut i ärendet. Om omröstning har ägt rum, skall protokollet innehålla en redogörelse för propositionsordningen och uppgift hur omröstningen har utfallit. När omröstning har skett öppet, skall i protokollet anges hur var och en har röstat. Om reservation som avses i 26 § har anförts, skall protokollet innehålla uppgift om reservationen. Protokollet skall justeras av ordföranden och minst två ledamöter som för varje gång utser bland de närvarande. Justeringen skall äga fullmäktige rum senast fjorton dagar efter sammanträdesdagen på tid som ordföranden bestämmer och tillkännager vid sammanträdet. får också verk- Justering ställas av fullmäktige antingen genast eller vid nästa sammanträde. Senast på andra dagen efter justeringen skall denna samt uppgift om den plats där protokollet finns tillgängligt tillkännages på anslagstavlan. Tillkännagivandet skall innehålla uppgift om vilken dag det har anslagits. Det får inte avlägsnas före besvärstidens utgång. Bevis om dagen för anslaget skall tecknas på protokollet eller utfärdas särskilt.

26 § Den som vid kyrkofullmäktiges sammanträde har deltagit i avgörande av ärende får anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt, om den utvecklas närmare, avfattas skriftligen och avges senast när protokollet justeras.

27 § Kyrkofullmäktiges protokoll och andra arkivhandlingar skall förvaras i kyrkoarkiv. Om kyrkoarkiv gäller särskilda bestämmelser.

28§ Kyrkofullmäktiges sammanträden skall vara offentliga. Fullmäktige får dock för visst ärende besluta att överläggningen skall hållas inom stängda dörrar. Suppleant får närvara vid sådan överläggning. Ordföranden vakar över ordningen vid sammanträde. Han kan utvisa den som uppträder störande och inte rättar sig efter tillsägelse. Om oordning som ordföranden inte kan avstyra uppstår, får han upplösa sammanträdet.

29 § Kyrkofullmäktige får besluta att till ledamot och suppleant i fullmäktige eller beredning skall i skälig omfattning utgå ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode, pension och andra ekonomiska förmåner.

26 Lag/brslag

skall i en arbetsordning meddela de ytterligare fö- 30§ Kyrkofullmäktige sammanträden och ärendenas handreskrifter som behövs för fullmäktiges läggning. skall innehålla bestämmelser om Arbetsordningen l. vem som skall föra ordet till dess tillfällig ordförande som avses i 8§ andra stycket har utsetts, utsändning av handlingar inför sammanträde, . anmälan av hinder för tjänstgöring vid sammanträde,

P1JÄDJ!\)

. inkallande av suppleant, handläggningen av motioner, 6 handläggningen av interpellationer och frågor som avses i 24 § fjärde stycket samt 7. förfarandet vid omröstning.

Kyrklig samfällighet

Om beslutanderätten i kyrklig samfällighet skall utövas av kyrkofull- 3l§ bestämmer regeringen antalet ledamöter i fullmäktige. mäktige, i samfällighet skall utse en ledamot i samfállighetens Varje församling Av det återstående antalet ledamöter skall varje församling fullmäktige. utse så många som belöper på församlingen efter den beräkningsgrunden, att en ledamot utses för varje invånartal motsvarande det som erhålls, då antalet röstberättigade invånare i samfälligheten delas med det återstående antalet ledamöter i samfállighetens fullmäktige. Om det antal ledamöter av första och andra meningarna i detta som bör utses med tillämpning har bestämts för samfälligheten, har, stycke inte uppgår till det antal som som har fått det högsta för att detta antal skall uppnås, de församlingar jämförelsetalet rätt att var för sig välja ytterligare en ledamot. En församlings är skillnaden mellan följande två tal: jämförelsetal l. ett tal som motsvarar antalet röstberättigade invånare i församlingen, 2. ett tal som motsvarar av det invånartal som avses i andra produkten meningen av detta stycke och det antal ledamöter som utses för församlingen enligt samma mening. Om alla ledamöter i fullmäktige inte kan utses enligt andra stycket på har samma jämförelsetal, sker avgrund av att två eller flera församlingar görandet dem emellan genom lottning. skall i god tid före valet bestämma det antal ledamöter Länsstyrelsen i fullmäktige som varje församling skall utse enligt andra och tredje styckena. Vid tillämpningen av andra - fjärde styckena skall alla eller vissa föri samfälligheten föras samman till en eller flera grupper, om resamlingar geringen beslutar det. Det som sägs i andra fjärde styckena om församling skall därvid för de församlingar som tillhör sådan grupp i stället avse gruppen.

32 § För ledamöterna i samfallighets kyrkofullmäktige får utses suppleanteri Fullmäktige bestämmer det antal suppleanter som skall ligga till grund för tillämpningen av bestämmelserna i 48 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäk- Antalet skall utgöra viss andel, dock tigval om utseende av suppleanter. högst hälften, av det antal platser som varje parti erhåller i samfälligheten eller, om regeringen enligt 4§ andra stycket lagen (1972:704) om kyrko-

Lag/örs/ag 27

fullmäktigval har forordnat att valbarheten skall vara inskränkt inom valkrets, i varje valkrets. Om därvid uppkommer brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal. Länsstyrelsen skall genast underrättas om fullmäktiges beslut. När kyrkofullmäktige skall utses första gången, fattas beslut enligt första stycket av regeringen, om regeringen inte enligt 1 kap. 7§ har föreskrivit att beslutanderätten i samfälligheten skall utövas av indelningsdelegerade.

33§ Beträffande kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet tillämpas bestämmelserna i 3-30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Följande föreskrifter skall iakttas. l. Bestämmelserna om kyrkoråd skall avse samfállighetens kyrkoråd. 2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfállighetens anslagstavla. 3. När sammanträde med fullmäktige i kyrklig samfállighet skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdet av ordföranden i kyrkofullmäktige i den till antalet röstberättigade invånare största församlingen i samfálligheten, eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden i samma församlings fullmäktige. Om fullmäktige inte finns i denna församling, utfärdas kungörelsen av ordföranden i församlingens kyrkostämma, eller, vid hinder för honom, av stämmans vice ordförande. 4. Rätt att delta i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten har, utom personer som avses i 14§ andra stycket, ordföranden eller vice ordförande i församlings kyrkoråd vid handläggning av ärende som angår församlingen särskilt. Om samfälligheten omfattar församlingar i olika pastorat, tillkommer rätten för kyrkoherde att delta i överläggningarna den av församlingarnas kyrkoherdar, som domkapitlet utser. I Göteborgs kyrkliga samfällighet skall denna rätt tillkomma två av församlingarnas kyrkoherdar. 5. Fullmäktige får förvara protokoll och andra arkivhandlingar på annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen beslutar det.

3 KAP. K yrkostämma

l § Beträffande rösträtt pâ kyrkostämma tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3§ om rösträtt vid val av ledamöter i kyrkofullmäktige.

2 § Kyrkostämman väljer för tre kalenderår bland de röstberättigade en ordförande och en eller två vice ordförande. Om ordföranden eller vice ordförande avgår under tjänstgöringstiden väljs annan i stället for återstoden av tiden.

3§ Beträffande valbarhet till ordförande och vice ordförande, verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4§ om ledamot i kyrkofullmäktige.

4§ Ordföranden och vice ordförande i kyrkostämman samt ledamot och suppleant i beredning har rätt till den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

28 Lag/örslag

5§ Beträffande kyrkostämman tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 9 § första stycket första meningen och andra stycket första meningen, 2 kap. 10§ första - tredje styckena samt 2 kap. 13-17, 19-28 och 30 §§ om kyrkoi församling. Följande Föreskrifter skall iakttas. fullmäktige 1. Bestämmelserna om ledamot i kyrkofullmäktige skall i stället avse röstberättigad. 2. Kyrkostämma skall hållas när domkapitlet beslutar det, när visitationsförrättare eller kyrkorådet begär det eller när ordföranden anser att det behövs. 3. Om ett ärende fordrar så skyndsam handläggning att kungörande i den ordning som föreskrivs i 2 kap. 10§ första - tredje styckena inte hinns med, skall kungörelsen med uppgift om ärendet anslås senast fyra vardagar före stämman. 4. Kyrkostämmans sammanträden skall alltid vara offentliga. 5. Omröstning skall vara sluten även i annat ärende än ärende om val eller tillsättning av tjänst, om det begärs. 6. Av kyrkostämmans protokoll behöver inte framgå vilka som har deltagit i stämman. Inte heller behövs uppgift om hur envar har röstat vid öppen omröstning. 7. Arbetsordning för kyrkostämman behöver inte innehålla bestämmelser som anges i 2 kap. 30§ andra stycket 3.

6§ Kyrkostämman får besluta att till stämmans ordförande samt ledamot skall i skälig omfattning för reoch suppleant i beredning utgå ersättning sekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode, och andra ekonomiska förmåner. pension

4 KAP. Församlingsdelegerade

skall bestämmas till ett udda 1 § Antalet ledamöter i församlingsdelegerade tal och till minst 15 i samfállighet med 5000 röstberättigade invånare eller därunder, med över 5 000 till och med 20000 röstberättigade in- 25 i samfállighet vånare, med över 20000 till och med 40000 röstberättigade _ 35 i samfällighet invånare, 45 i samfállighet med över 40000 röstberättigade invånare. När delegerade skall utses första gången bör församlingarna träfTa överenskommelse om antalet ledamöter med ledning av första stycket Länsom beslutet. Om församlingarna inte kan styrelsen skall genast underrättas enas, bestämmer länsstyrelsen antalet ledamöter. beslutar själv om ändring av antalet ledtmöter. Församlingsdelegerade Om sådant beslut har fattats, skall beslutanderätten i samfälligheten utövas av det tidigare bestämda antalet ledamöter till utgången av det år. då allmänna kyrkofullmäktigval förrättas nästa gång. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. Länsstyrelsen bestämmer, med tillämpning av bestämmelserna i2 kap. § andra stycket, hur många ledamöter i församlingsdelegerade son varje

3_1

församling skall utse.

Lag/örslag

2§ I Stockholms kyrkliga samfällighet skall antalet ledamöter i församlingsdelegerade bestämmas så att varje församling utser en ledamot för varje påbörjat tiotusental röstberättigade invånare i församlingen. För ledamöterna i församlingsdelegerade skall utses suppleanter. Antalet suppleanter skall vara lika stort som antalet ledamöter.

3 § Ledamöter i församlingsdelegerade samt suppleanter i Stockholms kyrkliga samfallighet väljs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i varje församling. Om val av suppleanter inte sker proportionellt, skall även bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

4§ Beträffande valbarhet till ledamot eller suppleant i församlingsdelegerade, verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4§ om ledamot i kyrkofullmäktige. I Stockholm skall dock valbarheten vara inskränkt inom församling.

5§ Ledamot och suppleant i församlingsdelegerade eller beredning har rätt till den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

6 § Ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade väljs för tre år räknat från och med den l januari året efter det år, då allmänna val av kyrkofullmäktige har förrättats. När val som sker första gången inte äger rum under år, då allmänna val av fullmäktige förrättas, skall valet dock inte avse längre tid än till utgången av det år, då sådana allmänna val skall äga rum nästa gång. Om val till kyrkofullmäktige, som har utsett ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade, har upphävts och omval har ägt rum, förfaller uppdragen för ledamöterna och suppleanterna två månader efter det att beslut, varigenom länsstyrelsen har fastställt utgången av omvalet, har vunnit laga kraft. De nyvalda fullmäktige skall inom denna tid förrätta nytt val av ledamöter och suppleanter för återstoden av tjänstgöringstiden. Valet förrättas före december månads utgång före det år, då tjänstgöringstiden börjar. År då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum förrättas valet, om kyrkofullmäktige finns i församlingen, av de nyvalda fullmäktige vid sammanträde som avses i 2 kap. 9§ andra stycket. Om ledamot i församlingsdelegerade avgår under tjänstgöringstiden, förrättas fyllnadsval för återstoden av tiden. l Stockholms kyrkliga samfallighet skall dock, för ledamot som har utsetts vid proportionellt val, inkallas den suppleant, som bör inträda enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen. Den suppleant som har inkallats skall tjänstgöra under den tid som återstått för den som avgått.

7§ Beträffande församlingsdelegerade tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 8-30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Följande föreskrifter skall iakttas. l. Bestämmelserna om kyrkoråd skall avse samfállighetens kyrkoråd. 2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens anslagstavla. 3. När sammanträde med delegerade skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdet av ordförande som anges i 2 kap. 33§ 3.

Lag/örslag

4. Rätt att delta i delegerades överläggningar men inte i besluten har, utom personer som avses i 2 kap. l4§ andra stycket, ordförande eller vice ordförande i församlings kyrkoråd vid handläggning av ärende som angår församlingen särskilt. Om samfálligheten omfattar Församlingar i olika pastorat, tillkommer rätten för kyrkoherde att delta iöverläggningarna den av församlingarnas kyrkoherdar, som domkapitlet utser. l Stockholms kyrkliga samfállighet skall denna rätt tillkomma två kyrkoherdar, som domkapitlet utser. 5. Delegerade i Stockholms kyrkliga samfallighet fär förvara protokoll och andra arkivhandlingar på annat sätt än i kyrkoarkiv.

5 KAP. Kyrkorådet och övriga nämnder m. m.

Församling l§ Kyrkorådet är församlingens styrelse. Två eller flera församlingar får förena sig om ett gemensamt kyrkoråd, eller, med bibehållande av de särskilda kyrkoråden, utse gemensamt kyrkoräd, som handhar en eller fiera angelägenheter. Även om församlingarna ingår i eller utgör kyrklig samfállighet får de utse gemensamt kyrkoråd för angelägenheter som handhas av församlingar. Ingår församling i kyrklig samfállighet. som handhar alla ekonomiska församlingsangelägenheter, får regeringen besluta att kyrkoråd inte skall finnas i församlingen, om församlingen begär det.

2§ Kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet och verka för dess utveckling, leda förvaltningen av församlingens angelägenheter och ha inseende över övriga nämnders verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på församlingens ekonomiska ställning samt hos kyrkofullmäktige eller kyrkostämman och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter göra de framställningar som rådet finner påkallade. Det åligger vidare kyrkorådet ‘1. att bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman, 2. att handha den ekonomiska förvaltningen och därvid själv förvalta kyrkans och församlingens egendom i den mån sådan egendomsförvaltning inte har uppdragits åt annan nämnd eller annars ankommer på annan, 3. att handha medelsförvaltningen i den mån kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte har medgett annan nämnd att helt eller delvis handha sin medelsförvaltning, 4. att verkställa kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslut i den mån verkställigheten inte har uppdragits åt annan, 5. att själv eller genom ombud föra församlingens talan i alla mål och ärenden i den mån detta inte på grund av lag eller annan författning eller beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman ankommer på annan, 6. att handha församlingens informationsverksamhet i den mån kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte har uppdragit denna åt annan nämnd samt 7. att i övrigt fullgöra de uppdrag som kyrkofullmäktige eller kyrkostämman har överlämnat till rådet.

Lag/örslag

Kyrkorådet skall handlägga de ärenden som enligt särskilda författningar ankommer på rådet. Kyrkorådet får infordra yttranden och upplysningar från övriga nämnder och från beredningar och tjänstemän i Församlingen, när det behövs för att rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

3§ Kyrkoherden är ledamot i kyrkorådet. Kyrkoherden får förordna präst som tjänstgör i pastoratet att vara kyrkorådsledamot i annexförsamling i stället för kyrkoherden. Förordnandet skall avse den tid för vilken övriga kyrkorådsledamöter har valts. Kyrkoherden skall underrätta kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans ordförande om förordnandet. Om församlingar som tillhör olika pastorat har ett gemensamt kyrkoråd, förordnar domkapitlet en av församlingarnas kyrkoherdar att vara ledamot i rådet och en annan att vid hinder för honom vara ledamot i hans ställe.

4§ Andra ledamöter än den som avses i 3§ samt suppleanter i kyrkorâdet väljs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman till det antal som fullmäktige eller stämman bestämmer. Antalet ledamöter, inräknat ledamot som avses i 3 §, får dock inte vara mindre än fem. Antalet suppleanter bör vara minst lika stort som antalet valda ledamöter. Om suppleanter inte väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

5 § Antalet ledamöter i gemensamt kyrkoråd och det antal ledamöter i rådet som varje församling skall utse bestäms genom överenskommelse mellan församlingarna. Varje församling skall välja minst en ledamot. Om forsamlingarna inte kan enas, bestämmer länsstyrelsen antalet ledamöter i rådet och det antal som skall utses av varje församling. Om val till kyrkofullmäktige, som har utsett ledamöter och suppleanter i gemensamt kyrkorâd, har upphävts och omval har ägt rum, förfaller uppdragen för ledamöterna och suppleanterna två månader efter det att beslut, varigenom länsstyrelsen har fastställt utgången av omvalet, har vunnit laga kraft. De nyvalda fullmäktige skall inom denna tid förrätta nytt val av ledamöter och suppleanter för återstoden av tjänstgöringstiden.

6§ Beträffande valbarhet till ledamot eller suppleant i kyrkorådet, verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4§ om ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige. Den som har uppnått aderton års ålder senast på dagen för valet till kyrkorådet är dock valbar. Utöver de personer som avses i 2 kap. 4§ andra stycket får inte heller tjänsteman, som förestår någon rådet underställd förvaltning väljas till ledamot eller suppleant i rådet.

7 § Vald ledamot och suppleant i kyrkorådet har rätt till den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

8§ Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet, som avses i 4 §, väljs för tre år. räknat från och med den 1 januari året efter det år då val i hela riket

32 Lag/örslag SOU 198l:6

av kyrkofullmäktige har ägt rum. Om val till kyrkofullmäktige har upphävts och omval har ägt rum, förfaller uppdragen för de valda ledamöterna och suppleanterna i kyrkorådet två månader efter det att beslut, varigenom länsstyrelsen har fastställt utgången av omvalet, har vunnit laga kraft. De nyvalda fullmäktige skall inom denna tid förrätta nytt val av ledamöter och suppleanter för återstoden av tjänstgöringstiden. Om ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår under tjänstgöringstiden, inträder suppleant, enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Om annan vald ledamot avgår, förrättas fyllnadsval för återstoden av tjänstgöringstiden.

9 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman väljer för den tid som fullmäktige eller stämman bestämmer bland kyrkorådets ledamöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Kyrkoråd som avses i l § andra stycket skall dock själv välja ordförande och en eller två vice ordförande bland sina ledamöter. Om varken ordföranden eller vice ordförande kan närvara vid sammanträde med kyrkorådet, utser rådet annan ledamot att för tillfället föra ordet. Om ordföranden på grund av sjukdom eller annars för längre tid är hindrad att fullgöra sitt uppdrag, får kyrkorådet utse annan ledamot att som ersättare för ordföranden fullgöra dennes uppgifter.

10 § Kyrkorådet bestämmer tid och plats för sina sammanträden. Sammanträde skall även hållas när minst en tredjedel av rådets ledamöter eller

ledamot som avses i 3§ begär det eller ordföranden anser att det behövs.

Kyrkorâdet får kalla ledamot eller suppleant i kyrkofullmäktige, ordföranden eller vice ordförande i kyrkostämman, ledamot eller suppleant i annan nämnd eller beredning, tjänsteman hos församlingen eller särskild sakkunnig latt närvara vid sammanträde med rådet. Den som har kallats till sammanträde får, om rådet beslutar det, delta i överläggningarna men inte i besluten.

ll § Beträffande suppleants tjänstgöring i kyrkorådet gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 kap. ll § om suppleants tjänstgöring i kyrkofullmäktige. Detta gäller även när ledamot, som inte har utsetts vid proportionellt val, har avgått och fyllnadsval ännu inte har ägt rum. Suppleant får närvara vid rådets sammanträden och skall underrättas om tid och plats för sammanträde.

l2§ Kyrkorâdet får handlägga ärende endast om mer än hälften av ledamöterna är närvarande. Ledamot i kyrkorådet och annan som har att handlägga ärende hos rådet får inte delta i eller närvara vid handläggningen av ärende som personligen rör honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller annan honom närstående.

13§ När kyrkorådet väljer avdelning som avses i 16 § eller organ bestående av ledamöter eller suppleanter i rådet för beredning av ärende som rådet skall handlägga tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 23§ om proportionellt val.

Lag/5/slag 33

I fråga om förfarandet vid fattande av beslut, förande av protokoll, protokollets innehåll, justering av protokoll, tillkännagivande om justering och reservation tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 22, 25-26 §§ om kyrkofullmäktige. Protokollet får dock justeras av ordföranden och endast en ytterligare ledamot. Tillkännagivande om justering behöver inte införas i tidning.

l4§ Kyrkorådet skall kungöra på lämpligt sätt var

framställningar till rådet

tas emot.

Bestämmelserna i 7 § förvaltningslagen

(1971:290) om när handling anses ha kommit in till myndighet tillämpas i ärende hos kyrkorådet. Delgivning med kyrkorådet sker med ordföranden eller den som enligt reglemente, instruktion eller särskilt beslut är behörig att motta delgivning.

l5§ Kyrkorådet väljer kyrkvärdar bland ledamöterna och suppleanterna i rådet. Kyrkvärdarna utses för den tid de har blivit valda till ledamöter eller

suppleanter.

Kyrkorâdet utser för varje kalenderår en kassaförvaltare om rådets medelsförvaltning inte har ordnats på annat sätt. År då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum skall det nyvalda

kyrkorådet före december månads utgång utse befattningshavare som avses i första och andra styckena.

l6§ Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får anta reglemente med närmare bestämmelser om kyrkorådets verksamhet. Kyrkorâdet får, om eller

kyrkofullmäktige kyrkostämman beslutar det,

uppdra åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i rådet, åt ledamot eller eller suppleant åt tjänsteman hos församlingen att på rådets vägnar besluta i viss grupp av ärenden, vilkas beskaffenhet skall

anges i reglemente eller särskilt beslut. Framställning eller yttrande till fullmäktige eller stämman liksom med yttrande anledning av överklagande av rådets beslut får dock beslutas endast av rådet samfållt. Beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt andra stycket skall anmälas till kyrkorådet, som bestämmer i vilken ordning detta skall ske.

l7§ Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman tillsätter nämnder för förvalt-

ning och verkställighet som enligt särskilda författningar ankommer på dessa. För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i dessa författningar. För förvaltning och verkställighet i övrigt får fullmäktige eller stämman

tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöter och suppleanter i sådan nämnd väljs av fullmäktige eller stämman till det antal som fullmäktige eller stämman bestämmer. Beträffande sådan nämnd skall tillämpas bestämmelserna om kyrkorådet i 4 § andra stycket, 6-7 §§, 8 § forsta stycket andra och tredje

meningarna samt andra stycket, 9-14 §§, 15 § andra stycket och 16 §.

l8§ Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i den mån

får, annat inte är föreskrivet i lag eller annan författning, besluta att kyrkorådet eller annan

nämnd skall

l. handha förvaltning och verkställighet i fråga om egendom som annars förvaltas av annan församlingens nämnd,

34 Lagförslag

vikariat eller skiljande från 2. handlägga frågor om anställning, ledighet, annan förtjänst samt andra frågor beträffande personal som är underställd

samlingens nämnd.

får besluta att ledamot eller 19§ Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman

kyrkorådet, annan nämnd eller beredning får närvara suppleant i fullmäktige, vid rådets eller annan nämnds sammanträden, även om han inte är ledamot och delta i överläggningarna men eller suppleant i rådet eller nämnden, inte i besluten samt få sin mening antecknad i protokollet.

och övriga nämnders protokoll och andra arkivhandlingar 20 § Kyrkorådets Om kyrkoarkiv bestämmelser. skall förvaras i kyrkoarkiv. gäller särskilda

eller kyrkostämman får besluta att till vald ledamot 21 § Kyrkofullmäktige eller till ledamot eller suppleant i annan nämnd eller suppleant i kyrkorådet utgå ersättning för resekostnader och andra utgifter skall i skälig omfattning ekonomiska som föranleds av uppdraget samt arvode, pension och andra Beträffande annan ledamot i kyrkorådet, som har utsetts till ordförmåner. eller stämmans beslut avse ersättning för utgifter förande, får fullmäktiges

samt arvode.

Stockholms kyrkliga samfällighet

i Stockholms kyrkliga samfällighet skall leda förvaltningen 22 § Kyrkorådet angelägenheter och ha inseende över övriga nämnders av Samfállighetens Rådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på verksamhet. samt hos församlingsdelegerade och Samfállighetens ekonomiska ställning göra de framställningar som övriga nämnder liksom hos andra myndigheter Beträffande rådets uppgifter tillämpas bestämmelrådet finner påkallade. - Därvid skall dock vad som sägs om serna i 2§ andra fjärde styckena. i stället avse samfálligheten och församförsamling och kyrkofullmäktige

lingsdelegerade. skall vidare förvalta egendom som avses i l Samfállighetens kyrkoråd 2 i den mån sådan inte har

kap. 4§ andra stycket egendomsförvaltning

åt annan nämnd eller annars ankommer på annan. uppdragits

ordförande och vice ordförande är ordförande 23 § Församlingsdelegerades och vice ordförande i Samfállighetens kyrkoråd. av ledamöter och suppleanter i rådet väljs för varje kalenderår

Övriga

bestämmer. Hela antalet ledamöter delegerade till det antal som delegerade än elva. Antalet suppleanter bör vara minst lika får dock inte vara mindre Valet skall förrättas vid det sammanträde då stort som antalet ledamöter. delegerades ordförande utses. inte väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas Om suppleanter den ordning i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

eller vice ordförande i församlings kyrkoråd får närvara 24§ Ordförande kyrkoråd, även om han inte är levid sammanträde med samfällighetens men inte i besluten vid handdamot i rådet, och delta i överläggningarna

läggning av fråga som rör församlingen.

Lag/árs/ag 35

25§ Samfállighetens kyrkoråd får, om

församlingsdelegerade beslutar det,

uppdra åt kyrkoråd eller annan nämnd i vederbörande Församling att i stället för samfällighetens förvalta kyrkoråd fast egendom som avses i l kap. 4§ andra stycket 2.

26§ Beträffande samfállighetens kyrkoråd och övriga nämnder tillämpas bestämmelserna i 6-7 §§, 8§ första stycket andra och tredje meningarna samt andra stycket, 9§ andra och tredje styckena, 10-14 §§, l5§ andra och tredje styckena och 16-21 §§. Följande föreskrifter skall iakttas. 1. Bestämmelserna om församling och kyrkofullmäktige skall avse sam-

falligheten och församlingsdelegerade.

2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens anslagstavla. 3. Samfállighetens kyrkoråd skall underrätta församlingarna om frågor av större ekonomisk betydelse. Rådet får infordra yttranden och upplysningar från forsamlingarnas kyrkoråd när det behövs för att rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter. 4.

Församlingsdelegerade får ge samfállighetens kyrkoråd annan benäm-

ning än kyrkoråd. 5. Protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv.

Annan kyrklig samfällighet

27§ i annan kyrklig samfállighet än den i Stockholm skall leda Kyrkorådet förvaltningen av samfällighetens angelägenheter och ha inseende över övriga nämnders verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på samfállighetens ekonomiska ställning samt hos samfállighetens fullmäktige eller

församlingsdelegerade och övriga nämnder liksom hos and-

ra myndigheter göra de framställningar som rådet finner påkallade. Beträffande kyrkorådets uppgifter tillämpas bestämmelserna i 2§ andra - fjärde styckena. Därvid skall dock vad som sägs om församling och kyrkofullmäktige i stället avse samfálligheten och dess fullmäktige eller församlingsdelegerade. Om kyrkoråd

inte finns i församling, som ingår i kyrklig samfällighet,

skall samfállighetens kyrkoråd fullgöra alla de uppgifter som enligt denna lag ankommer på kyrkoråd i församling.

28§ Beträffande samfällighetens kyrkoråd och Övriga nämnder m. m. tilllämpas bestämmelserna i 3-21 §§. Följande föreskrifter skall iakttas. l. Bestämmelserna om församling och kyrkofullmäktige skall avse sam-

fälligheten och dess fullmäktige eller församlingsdelegerade.

2. I Göteborgs kyrkliga samfállighet skall samtliga ledamöter i samfällighetens kyrkoråd utses genom val. 3. Om annan samfällighet än den i Göteborg utgörs av församlingar som tillhör olika pastorat, förordnar domkapitlet en av församlingarnas kyrkoherdar att vara ledamot i samfállighetens kyrkoråd och en annan vid hinder för honom att vara ledamot i hans ställe. 4. Vid val av samfällighets kyrkoråd bör varje församling bli företrädd i kyrkorådet om det är möjligt.

36 Lag/örslag

skall anslås på samfállighetens an- 5. Kungörelser och tillkännagivanden

slagstavla. skall underrätta församlingarna om frågor 6. Samfállighetens kyrkoråd och upplysningar av större ekonomisk betydelse. Rådet får infordra yttranden från församlingarnas kyrkoråd när det behövs för att rådet skall kunna full-

göra sina uppgifter. får, om regeringen beslutar det, uppdra åt 7. Samfállighetens kyrkoråd i Församling att verkställa beslut av samfälkyrkoråd eller annan nämnd eller församlingsdelegerade eller att förvalta anslag lighetens fullmäktige blivit anvisat åt församlingen. som enligt fastställd budget eller särskilt beslut fullmäktige eller församlingsdelegerade får ge sam- 8. Samfállighetens kyrkoråd annan benämning än kyrkoråd. fällighetens 9. Protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på annat sätt än i

om regeringen beslutar det. kyrkoarkiv,

6 KAP. Ekonomisk förvaltning

som tillhör en församling bör förvaltas så att 1§ Fast eller lös egendom förmögenheten inte minskas.

2§ En församlings medelsbehov skall, i den mån det inte fylls på annat

sätt, täckas med skatt.

skall årligen upprätta budget för nästa kalenderår. 3§ En församling räskall, med utgångspunkt i ställningen enligt de avslutade Budgeten för året före det år som budgeten upprättas, innehålla en plan kenskaperna för ekonomin under budgetåret. I planen skall redovisas de anslag som

av medelsbehovet med angivande av skattesatsen. skall utgå och täckningen

före oktober månads av kyrkorådet 4§ Förslag till budget skall göras upp förhållanden påkallar det, får budgetförslaget göras utgång. Om särskilda före oktober månads upp i november månad. I sådant fall skall kyrkorådet för den församlingsskatt som ingår utgång göra upp förslag till skattesats bestämmer i preliminär skatt för inkomst under det följande året. Kyrkorådet till rådet. när övriga nämnder senast skall lämna sina särskilda budgetförslag skall samråda med kommunstyrelsen innan budgetförslaget Kyrkorådet

görs upp. eller kyrkostämman före novem- Budgeten fastställs av kyrkofullmäktige inte ber månads utgång. Om budgeten till följd av särskilda förhållanden eller kan fastställas före november månads utgång, skall kyrkofullmäktige inom denna tid. Budgeten skall kyrkostämman ändå fastställa skattesatsen före december månads utgång. Därvid får fullmäktige därefter fastställas

eller stämman, om det finns särskilda skäl till det, fastställa annan skattesats

än som har bestämts tidigare. skall från och med kungörandet av det Kyrkorådets förslag till budget eller den kyrkostämma, då budgeten skall

kyrkofullmäktigsammanträde

för allmänheten på plats som tillkännages i kungöfastställas vara tillgängligt

relsen.

Lag/örslag 37

5§ Beslut om anslag skall även innefatta anvisning av medel för att täcka anslaget. Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman kan besluta att särskilt anslag, som inte förbrukas under det år for vilket det har beviljats, får användas för samma ändamål under det följande året. Sådant beslut får därefter fattas för ett år i sänder.

6 § En församling får avsätta medel till kapital fonder och driftfonder. Fondmedel får tas i anspråk för annat ändamål än det som fonden avser endast genom beslut i samband med att budgeten fastställs. Medel ur kapitalfond får tas i anspråk för driftändamål endast om regeringen det. medger Om församlings skyldighet att avsätta medel till fond i vissa fall finns särskilda bestämmelser.

7§ En församling får ta upp lån och ingå borgen. En församling får inte upplåta panträtt i sin egendom till säkerhet för fordran. Vid förvärv av egendom får församling överta betalningsansvaret för lån som tidigare har tagits upp mot säkerhet av panträtt i egendomen.

8§ Kyrkorådet skall fortlöpande föra räkenskaper över de medel som det handhar Annan nämnd som handhar medel skall föra räkenskaper i enlighet med av kyrkorâdet och årligen, inom tid som kyrkorådet bestämmer, anvisningar till rådet avlämna redovisning för sin medelsförvaltning under föregående kalenderår. När sådan redovisning har lämnats, skall kyrkorådet inom tid som kyrkofullmäktige eller kyrkostämman bestämmer sammanfatta och avsluta räkenskaperna. som avses i 5 kap. l § andra stycket skall årligen avlämna re- Kyrkoråd dovisning till de församlingar, för vilka rådet är gemensamt. Sådan redoskall lämnas inom tid som församlingarnas kyrkofullmäktige visning eller kyrkostämma bestämmer, dock före den l april.

9§ Särskilda bestämmelser finns beträffande 1. vård om och förvaltning av kyrka och kyrkoegendom, 2. förvaltning av medel som myndighet har särskilt inseende över, 3. kollektmedel.

l0§ Beträffande kyrklig samfállighet tillämpas bestämmelserna i 1-9 §§. Följande föreskrifter skall iakttas. l. Bestämmelserna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess och övriga nämnder skall i stället avse samfállighetens fullmäktige kyrkoråd eller församlingsdelegerade samt dess kyrkoråd och övriga nämnder. 2. Församlingarnas skall lämna sina särskilda förslag om anslag kyrkoråd

för det nästfoljande året till samfällighetens kyrkoråd. Samfällighetens kyr-

koråd bestämmer när förslagen skall avlämnas.

38 Lag/örslag

7 KA P. Revision

1§ Nyvalda kyrkofullmäktige eller kyrkostämman väljer under år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum tre eller flera revisorer samt minst lika många revisorssuppleanter för granskning av de tre följande årens verksamhet. Fullmäktige eller stämman får därvid välja revisorer och suppav viss eller vissa nämnders verksamhet. Antalet leanter för granskning revisorer, liksom antalet suppleanter, för varje nämnd eller grupp av nämnder har upphävts och skall dock vara minst tre. Om val till kyrkofullmäktige omval har ägt rum, förfaller uppdragen för revisorerna och suppleanterna länsstyrelsen har fastställt uttvå månader efter det att beslut, varigenom har vunnit De nyvalda fullmäktige skall gången av omvalet, laga kraft. för återstoden inom denna tid förrätta nytt val av revisorer och suppleanter _ av tjänstgöringstiden. Beträffande valbarhet till revisor och revisorssuppleant, verkan av att valbarheten och rätt till avsägelse skall bestämmelserna i 2 kap. 4§ upphör om ledamot i kyrkofullmäktige tillämpas. Den som inte är kyrkobokförd

i församlingen är dock valbar. Detsamma gäller den som har uppnått aderton

års ålder senast på dagen för valet till revisor eller suppleant. Om revisor som inte har utsetts vid proportionellt val avgår under tjänsteller stämman förrätta fyllnadsval för återstoden göringstiden får fullmäktige av denna tid. Revisor och revisorssuppleant har rätt till den ledighet från anställning

som behövs för uppdraget. Fullmäktige eller stämman får besluta att till revisor och revisorssuppleant för resekostnader och andra utgifter skall i skälig omfattning utgå ersättning som föranleds av uppdraget samt arvode, pension och andra ekonomiska förmåner.

2§ Den som är ledamot eller suppleant i kyrkorådet eller annars är retill församlingen får inte vara revisor eller revisorssuppdovisningsskyldig av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigleant för granskning heten och inte heller delta i val av revisor eller revisorssuppleant for granskeller i handläggningen av ärende om ansvarsfrihet ning av sådan verksamhet för verksamheten. Detsamma gäller make, föräldrar, barn eller syskon eller Ordföranden och vice 0rdannan närstående till den redovisningsskyldige. förande i kyrkorådet eller annan nämnd vars verksamhet granskningen gäller om de inte är ledamöter får, utan hinder av vad som nu har sagts och även delta i fullmäktiges eller stämmans överläggning, när i kyrkofullmäktige, revisionsberättelse som avser granskningen behandlas.

och övriga nämnders verksamhet. De 3 § Revisorerna granskar kyrkorådets har utövats på ett ändamålsenligt och från ekoprövar om verksamheten tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande nomisk synpunkt och om den kontroll som har utövats inom nämnderna är tillräcklig. som behövs Revisor har rätt att av nämnd få de uppgifter och upplysningar för revisionsarbetet. Revisor får när som helst inventera de penningmedel handhar samt ta del av räkenskaper och och värdehandlingar som nämnd som berör nämnds verksamhet. andra handlingar

Lagförslag 39

Vad som har sagts om nämnd gäller i tillämpliga delar beträffande beredning.

4§ Revisorerna utövar, om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte bestämmer annat, själva den Förvaltning som har samband med revisionsuppdraget. Beslut som revisorerna fattar angående förvaltningen skall upptas i protokoll. l fråga om justering av protokoll och tillkännagivande om justeringen tillämpas bestämmelserna i 5 kap. l3§.

5§ Revisorerna skall årligen till kyrkofullmäktige eller kyrkostämman avge berättelse med redogörelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under det föregående året. Av berättelsen skall framgå om anmärkning beträffande den granskade verksamheten föreligger eller inte. Om anmärkning framställs skall anledningen till denna anges i berättelsen. Revisionsberättelsen skall innehålla särskilt uttalande i frågan huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller inte.

6 § Sedan förklaringar har inhämtats över de anmärkningar som har framställts i revisionsberättelsen, skall kyrkofullmäktige eller kyrkostämman vid sammanträde före utgången av året efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller åtgärd för att bevara församlingens rätt skall vidtas. Om talan inte väcks inom ett år från det att revisionsberättelsen framlades på sammanträde med fullmäktige eller stämman, anses ansvarsfrihet beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet har beviljats får talan föras beträffande skada på grund av brottslig handling, om ansvarsfriheten uppenbarligen inte avsåg även den skadan.

7 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman kan meddela närmare föreskrifter om revisionen.

8§ Särskilda bestämmelser finns beträffande särskild revision av kyrkans räkenskaper.

9 § Beträffande kyrklig samfällighet tillämpas bestämmelserna i I-8 §§. Följande föreskrifter skall iakttas. 1. Bestämmelserna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess kyrkoråd och övriga nämnder skall istället avse samfállighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade samt dess kyrkoråd och övriga nämnder. 2. Församlingskyrkoråd som handhar medel för samfállighetens räkning skall årligen avge redovisning för sin förvaltning under föregående kalenderår. Redovisningen skall lämnas till samfällighetens kyrkoråd, som bestämmer när detta skall ske.

8 KAP. Skatt till församling

1§ Om skyldighet att erlägga församlingsskatt föreskrivs, om annat inte är särskilt stadgat, i kommunalskattelagen (1928:370). Den som är kyrkoskriven i icke-territoriell församling är inte skyldig att erlägga församlingsskatt till den territoriella församling, i vilken han är mantalsskriven.

40 Lagförslag

Om lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan finns särskilda bestämmelser.

2§ Skattesatsen för församlingsskatt bestäms enligt de grunder som anges om kommuns och annan i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser menighets utdebitering av skatt. Den skattesats som har bestämts för visst år skall tillämpas vid fast-

ställandet av dels sådan församlingsskatt som ingår i preliminär skatt för

inkomst under detta år, dels sådan församlingsskatt som ingår i slutlig skatt på grund av det följande årets taxering. Om enligt 6 kap. 4 § tredje stycket annan skattesats slutligt har fastställts än den som har bestämts tidigare, skall den församlingsskatt, som ingår i den preliminära skatten för inkomst under det Följande året, utgå efter som ingår i slutlig den tidigare bestämda skattesatsen. Den församlingsskatt, den skatt på grund av det därnäst följande årets taxering, skall utgå efter skattesats som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes.

har fastställts, skall kyrkorådet genast underrätta kom- 3§ När budgeten mun, i vilken Församlingen är belägen, om den skattesats som har bestämts för det följande året. l kommunallagen (1977:179) finns föreskrifter om skylatt underrätta den lokala Skattemyndigheten dighet för kommunstyrelsen och statistiska om den skattesats som har bestämts för det centralbyrån följande året. Om skattesatsen inte har fastställts före oktober månads utgång, skall kyrkorådet genast underrätta kommunen om rådets förslag till skattesats. Har annan skattesats än den föreslagna fastställts, skall rådet genast underrätta kommunen om den fastställda skattesatsen. Om budgeten inte har fastställts före november månads utgång skall, så snart skattesatsen för den skatten har fastställts, kommunen underrättas om skattesatsen. preliminära

utbetalning av församlingsskatt finns bestämmelser i lagen 4§ Om (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt.

skall senast den 8 mars till kyrkorådet överlämna redo- 5§ Länsstyrelsen visning för det föregående året över skatt som tillkommer församlingen till rådet. Regeringen eller den myndighet reoch som har utanordnats bestämmer meddelar närmare föreskrifter om sådan redovisning. geringen

samfällighet tillämpas bestämmelserna i 2-5 §§ om 6§ Beträffande kyrklig församling.

i Stockholm och Stockholms kyrkliga samfäl- 7§ Beträffande församling kyrkoråd och samfallighetens kyrkoråd lighet gäller att varje församlings har fastställts, genast underrätta den lokala skatteskall, sedan budgeten och statistiska centralbyrån om den skattesats, som har bemyndigheten stämts för det följande året. Om skattesatsen inte har fastställts före oktober månads utgång, skall den lokala Skattemyndigheten och statistiska kyrkorådet genast underrätta

Lag/örslag 41

centralbyrån om rådets förslag till skattesats. Har annan skattesats än den föreslagna fastställts, skall rådet genast underrätta dessa myndigheter och riksskatteverket om den fastställda skattesatsen. Om budgeten inte har fastställts före november månads utgång skall, så snart skattesatsen för den preliminära skatten har fastställts, den lokala Skattemyndigheten och statistiska centralbyrån underrättas om skattesatsen.

9 KAP. Kommunalbesvär

1§ Kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslut får, om annat inte är särskilt föreskrivet, överklagas genom besvär hos kammarrätten. Besvären får grundas endast på omständigheter som innebär att beslutet 1. inte har tillkommit i laga ordning, 2. står i strid mot lag eller annan författning, 3. på annat sätt överskrider kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans befogenhet, 4. kränker klagandens enskilda rätt eller 5. annars vilar på orättvis grund. Besvärshandlingen skall ha kommit in till kammarrätten inom tre veckor från den dag, då justering av det över beslutet förda protokollet har tillkännagetts på församlingens anslagstavla. Om besvärshandlingen före besvärstidens utgång har kommit in till församlingen, skall besvären ändå tas upp till prövning. I besvärshandlingen skall anges det beslut som överklagas och de omständigheter på vilka besvären grundas. Klaganden får inte anföra någon ny omständighet till grund för besvären efter besvärstidens utgång.

2 § I fråga om besvär över beslut av kyrkorådet eller annan nämnd skall bestämmelserna i l § om besvär över kyrkofullmäktiges beslut tillämpas om annat inte är särskilt föreskrivet. Besvär får inte anföras över beslut av rent förberedande eller rent verkställande art. Bestämmelserna i första stycket gäller även beslut som har fattats med stöd av uppdrag enligt 5 kap. 16 §. l fråga om beslut som inte har protokollförts särskilt räknas besvärstiden från den dag då justering av protokoll, som har förts vid det sammanträde med kyrkorådet eller nämnden varvid beslutet har anmälts, har tillkännagetts på anslagstavlan. Bestämmelserna i första stycket gäller också i fråga om besvär över sådant beslut av revisorerna som avses i 7 kap. 4§.

3§ Rätt att anföra besvär enligt 1 och 2 §§ har den som är kyrkoskriven i församlingen och den som utan att vara kyrkoskriven i församlingen enligt taxering till kommunal inkomstskatt skall erlägga församlingsskatt till församlingen.

4§ Kammarrätten skall inhämta domkapitlets yttrande över besvären, om det inte är uppenbart obehövligt.

Vid tillämpning av förvaltningsprocesslagen (1971:291) anses församlingen

som part.

42 Lagförslag

Ett Föreläggande enligt 5§ förvaltningsprocesslagen får inte gälla sådan brist i besvärshandlingen som består i att denna inte anger den eller de besvären grundas. Bestämmelsen i 29§ förvaltomständigheter på vilka ningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluta till det bättre för enskild tillämpas inte.

5 § Besvär över ett beslut av kammarrätten vilket har gått klaganden emot får anföras endast av denne. Besvär över ett beslut, varigenom kammarrätten att det överklagade beslutet verkställs, får har bifallit besvär eller förbjudit anföras av församlingen och var och en som sägs i 3 §.

eller kyrkostämman har blivit upphävt 6§ Om beslut av kyrkofullmäktige som har vunnit laga kraft och om beslutet redan har genom avgörande skall fullmäktige eller stämman föranstalta om rättelse av verkverkställts, ställigheten i den mån det är möjligt. eller annan Första stycket tillämpas även i fråga om beslut av kyrkorådet nämnd eller av revisorerna.

kyrklig samfällighet tillämpas bestämmelserna i 1-6 §§. 7§ Beträffande

l. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. 2. Genom denna lag upphävs lagen (1961:436) om församlingsstyrelse av lagen om församlingsstyrelse med och lagen (1961:437) om införande de begränsningar som anges under 3. i 3, 10 och 11 §§ lagen (1961:437) om införande av 3. Bestämmelserna lagen om församlingsstyrelse skall fortfarande gälla. 4. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen. med över 500 röstberättigade invånare inte har kyr- 5. Om församling i förkofullmäktige vid ingången av år 1982, skall val av kyrkofullmäktige samlingen ske under detta år, utom i fall som avses i 5§ l mom. första stycket andra meningen lagen (1961:436) om församlingsstyrelse. 6. Bestämmelserna i 2 kap. 1 och 4 §§ skall tillämpas med avseende på de allmänna valen av kyrkofullmäktige som äger rum under år 1982. tillämpas vid 7. I stället för 12 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse under år 1982 bestämmelserna i de allmänna valen av kyrkofullmäktige 4§ första stycket lagen (1982:000) om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval. och 8. Bestämmelserna i 2 kap. 8 § första stycket om val av ordförande vice ordförande i kyrkofullmäktige tillämpas första gången då valen förrättas av de nyvalda fullmäktige efter de allmänna valen av kyrkofullmäktige under år 1982. som har väckts före den l januari 1983 räknas 9. I fråga om motion den tidsfrist som anges i 2 kap. l7§ från nämnda dag. 10. Vid val av ordförande och vice ordförande i kyrkostämma för tid efter utgången av år 1982 tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 2 och 3 §§f

Lagförslag 43

11. Bestämmelserna i 4 kap. l och 4§§ tillämpas första gången vid val till församlingsdelegerade som sker efter de allmänna valen av kyrkofullmäktige under år 1982. 12. Bestämmelserna om valbarhet till ledamot eller suppleant i kyrkorådet i 5 kap. 6§ och om tidpunkten för val av kyrkvärdar och kassaförvaltare i 5 kap. 15§ tillämpas första gången vid val som sker efter de allmänna valen av kyrkofullmäktige under år 1982. Detsamma gäller föreskrifterna i 5 kap. 9§ första stycket om möjligheten att utse en andre vice ordförande i rådet och om den tid för vilken ordföranden och vice ordförande utses. 13. Bestämmelserna i 7 kap. 1§ om val av revisorer och suppleanter och om valbarhet vid dessa val tillämpas första gången vid val som äger rum under år 1982.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval

Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 48 §§ lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ l lagen (1961:436) om församlings- Vid val av fullmäktige i fiirsamling styrelse finns bestämmelser om för- skall varje församling utgöra en valsamlings och kyrklig samfällighets in- krets. delning i valkretsar. Vid val av fullmäktige i kyrklig samfällighet ska/I varje isamfälligheten ingående församling eller enligt 2 kap. 31 § femte stycket lagen (1982:000) om församlingsstyrelse bestämd grupp av församlingar utgöra en valkrets. Regeringen fär förordna att valbarheten skall vara inskränkt inom församling eller grupp av församlingar.

5§ Varje församling bildar ett valdi- Varje församling bildar ett valdistrikt. Är församling indelad i valkret- strikt. sar för val avg kyrkofullmäktige, skall varje sådan valkrets bilda ett valdistrikt. Ingår delar av församling eller i olika Ingår delar av församling valkrets i olika valdistrikt vid val till valdistrikt vid val till riksdagen, riksdagen, skall varje del bilda eget skall varje del bilda eget valdistrikt valdistrikt vid val av kyrkofullmäk- vid val av kyrkofullmäktige. Läns-

44 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse får dock förordna styrelsen får dock förordna att såtige. Länsstyrelsen att sådana delar av församling eller dana delar av församling tillsamvalkrets tillsammans skall utgöra ett mans skall utgöra ett valdistrikt. Invaldistrikt. Innan beslut härom nan beslut härom meddelas, skall skall och församlingen och Valnämnden beremeddelas, församlingen Valnämnden beredas tillfälle att yttra das tillfalle att yttra sig. sig. l fråga om beslut som avses i andra stycket äger 3 kap. 3 § fjärde stycket och 6§ första stycket vallagen (1972:620) motsvarande tillämpning.

48§ 1 fråga om den slutliga sammanräkningen tillämpas i övrigt de bestämmelser i 14 kap. 3 och 4 §§, 5 § första stycket 1 och 2 samt 15-24 §§ vallagen (1972:620) som avser val av kommunfullmäktige och utseende av suppleanter för fullmäktige. Valsedel är ogiltig, förutom i fall som anges i 14 kap. 4§ vallagen, om den ej är av vitt papper. Vad som sägs i 14 kap. 19§ val- Vad som sägs i 14 kap. 19§ valsom fattats med lagen om beslut som fattats med lagen om beslut stöd av 5 a§ kommunallagen stöd av 2 kap. 2 § kommunallagen av (1953:753) eller 5 § kommunallagen (1977:I 79) skall vid tillämpningen (I 95 7:50) för Stockholm skall vid till- första stycket i stället gälla beslut lämpningen av första stycket i stället som fattats med stöd av 2 kap. 2 eller 32 §§ lagen (1982:000) om församgälla beslut som fattats med stöd av 8§ 4 mom. eller 32 a§ lagen lingsstyrelse. (1961:436) om församlingsstyrelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. De nya bestämmelserna tillämpas dock vid de val i hela riket av kyrkofullmäktige som äger rum under 1982.

Förslag till

med särskilda bestämmelser om Lag om ändring i lagen (1965:269) kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. mn, dels att 1 och 4§§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Skattesatsen för kommuns och annan menighets uttag av skatt skall bestämmas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som enligt

Lag/örslag 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse länsstyrelsens beräkning kommer att påföras de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall ökat fastställas, med det antal skattekronor, som staten uppskattas skola tillskjuta enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket Om enligt 4 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1977:179) annan kommunallagen (1977:179) eller 6 skattesats slutligt fastställs än den kap. 4 § tredje stycket lagen som har bestämts tidigare, skall den (1982:000) om församIingsswre/se annya skattesatsen om möjligt bestäm- nan skattesats slutligt fastställs än mas med hänsyn till det antal skat- den som har bestämts tidigare, skall tekronor och skatteören som har på- den nya skattesatsen om möjligt beforts de skattskyldiga vid taxeringen stämmas med hänsyn till det antal det år skattesatsen skall fastställas. skattekronor och skatteören som har påförts de skattskyldiga vid taxeringen det år skattesatsen skall fastställas.

4§

Kommun är berättigad att under visst år av staten uppbära kommunalskatt med belopp som motsvarar vad som skulle av antalet utgå på grundval skattekronor och skatteören i kommunen vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har enligt 4 kap. 4 § kommunallagen (1977:179) annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes. Kommun är berättigad att under visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har beslutats for året och det antal skattekronor och som skatteören, enligt taxeringsnämnds beslut rörande det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har påforts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i kommunens fordran hos staten vid ingången av året näst efter det år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den kommunalskatt, som kommunen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det år, då förskottet utanordnas enligt bestämmelserna i femte stycket. Är antalet hos länsstyrelsen i komregistrerade kyrkobokförda invånare munen vid mitten av augusti månad större än det var vid taxeringsåret mitten av augusti månad två år tidigare, skall förskott, beräknat enligt tredje stycket, ökas i förhållande till ökningen i kommunens invånarantal mellan de angivna tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens fordran hos staten och avräknas enligt tredje skall stycket. Länsstyrelsen senast den 10 september lämna kommunen om det invânarantal uppgift och det

däremot svarande beräknade antalet skattekronor och skatteören, som skall

ligga till grund för ökningen av förskottet. Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos staten enligt denna paragraf, skall länsstyrelsen under samma år utanordna till

46 Lag/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommunen med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna och november. Är kommunens fordran januari, mars, maj, juli, september icke uträknad vid utbetalningstillfállet ijanuari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas samma belopp som har utbetalats i november månad det föregående skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna att året. När särskilda utbetalning skall ske med annat belopp. Om det belopp som utbetalades av kommunens fordran, skall i januari månad icke motsvarar en sjättedel denjämkning som föranledes härav ske i fråga om ett belopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om kommu- Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande nalskatt tillämpas på motsvarande sätt i fråga om landstingsskatt. [frâ- sätt i fråga om landstingsskatt. ga omförsamlingsskatt gäller däremot bestämmelserna i 84 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse.

Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära församlingsskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå pâ grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen vid det föregående årets (taxeringsâret) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för âret före taxeringsâret. Har skattskyldig enligt lagen (1 951 .691) om viss lindring i skattskyldighetenfor den som inte tillhör svenska kyrkan âtnjutit lindring i skattskyldigheten till församlingen. skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad att uppbära av staten, nedsättas i motsvarande män. Har enligt 6 kap. 4 § lagen (1982:000) omförsamlingsstyrelse annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes. Församling är berättigad att under visst âr av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har be-

sou 1981:6

Lag/örslag 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

slutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt taxeringsnämnds beslut rörande det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i församlingens fordran hos staten vid ingången av året efter det år, då beslutet fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt, som församlingen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas. Belopp. som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos staten enligt denna paragraf skall länsstyrelsen under samma år utanordna tillför-

samlingen med en sjättedel pa åttonde

dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Är församlingens fordran inte uträknad vid utbetalningsti/lfZil/et ijanuari månad. skall vid detta tillfälle utbetalas samma belopp som utbetalades i november månad föregående år. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om det belopp som utbetalades i januari månad inte motsvarar en sjättedel av församlingens fordran, skall den jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp som utbetalas i mars månad.

Denna lag träder i kraft den l januari 1983.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1979:411) om i rikets ändring indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:411) om i rikets ändring indelning i kommuner. landstingskommuner och Församlingar; dels att 3 kap. 15§ skall upphöra att gälla, dels att 3 kap. l4§ skall ha nedan angivna lydelse.

48 Lagflirslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

14§

tiden mellan Beslut, som under tiden mellan Beslut, som under beslutet beslutet om indelningsändring eller, om indelningsändring eller, skall utses, om indelningsdelegerade skall utses, om indelningsdelegerade valet och ändringens valet av delegerade och ändringens av delegerade fattas av ikraftträdande fattas av kyrkofullikraftträdande kyrkofullkyrkorå- mäktige, kyrkostämman, kyrkorâmäktige, kyrkostämman, överkla- det eller en annan nämnd, överkladet eller en annan nämnd, 89 § lagen gas genom besvär enligt 9 kap. gas genom besvär enligt om 1-3 §§ lagen (1982:000) om försam- (1961:436) församlingsstyrelse. lingsstyrelse. Besvär får anföras även Besvär får anföras även av andra försom berörs av indelnings- av andra församlingar som berörs av samlingar och dem som ändringen och dem som är kyrko- indelningsändringen eller är kyrkobokförda i en sådan försambokförda i en sådan församling utan i ling eller som, utan att vara kyrkosom, att vara kyrkobokförda till bokförda i församlingen, är skatt- Församlingen, är skattskyldiga besvären tilläm- skyldiga till denna. Beträffande bedenna. Beträffande 89-91 §§ lagen om för- svären tillämpas i övrigt 9 kap. pas i övrigt samlingsstyrelse. Besvär över ett be- 1-5 §§ lagen om församlingsstyrelse. kammarrätten har Besvär över ett beslutyarigenom slut, varigenom att det kammarrätten har bifallit besvär elbifallit besvär eller förbjudit får att det överklagade beöverklagade beslutet verkställs, ler förbjudit anföras även av andra församlingar slutet verkställs, får anföras även av som berörs andra församlingar som berörs av inav indelningsändringen i en delningsändringen och dem som är och dem som är kyrkobokförda eller som, utan att kyrkobokförda i en sådan församling sådan församling i församlingen, eller som, utan att vara kyrkobokvara kyrkobokförda till denna. förda i församlingen, är skattskyldiär skattskyldiga ga till denna.

Denna i kraft den 1 januari 1983. lag träder

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade

föreskrivs att 1-3, 6, 11, 15, 17, 18, 20 och 21 §§ lagen Härigenom (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 Föreskriver regeringen enligt 3 Föreskriver regeringen enligt om änd- 12 § lagen (1979:411) om ändkap. 12 § lagen (1979:411) kap. i kommuner, ring i rikets indelning i kommuner, ring i rikets indelning

Lag/örslag 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse landstingskommuner och försam- landstingskommuner och församlingar att beslutanderätten i en för- lingar att beslutanderätten i en församling skall utövas av indelnings- samling skall utövas av indelningsdelegerade eller enligt 6 a§ lagen delegerade eller enligt 1 kap. 9§ la- (1961:436) om församlingsstyrelse att gen (1982:000) om församlingsstybeslutanderätten i en kyrklig sam- relse att beslutanderätten ien kyrklig fällighet skall utövas av sådana dele- samfallighet skall utövas av sådana gerade, skall delegerade och supple- delegerade, skall delegerade och anter utses från varje församling vars suppleanter utses från varje församområde helt eller delvis skall ingå i ling vars område helt eller delvis Församlingen enligt den nya indelskall ingå i Församlingen enligt den ningen eller som skall ingå i den nya indelningen eller som skall ingå kyrkliga samfälligheten. i den kyrkliga samfálligheten. Om delegerade skall utses från mer än en församling, fastställer regeringen antalet delegerade och suppleanter från varje församling. Är församlingarna ense om antalet, skall detta fastställas i enlighet härmed. Om delegerade skall utses från endast en församling, beslutar kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i denna församling om antalet delegerade och suppleanter.

2§ Delegerade och suppleanter för Delegerade och suppleanter för varje församling väljs av kyrkofull- varje församling väljs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma senast mäktige eller kyrkostämma senast trettio dagar efter det församlingen trettio dagar efter det församlingen fått del av beslutet om indelnings- fått del av beslutet om indelningsändringen eller vid den senare tid- ändringen eller vid den senare tidpunkt som regeringen bestämmer. punkt som regeringen bestämmer. Valbar är den som är fullmäktig eller Valbar är den som är fullmäktig eller suppleant för fullmäktig i en försam- suppleant för fullmäktig i en församling eller kyrklig samfällighet, som ling eller kyrklig samfállighet, som berörs av indelningsändringen, eller, berörs av indelningsändringen, eller, om fullmäktige inte finns i en viss om fullmäktige inte finns i en viss församling, den som enligt 10§ la- församling, den som enligt 2 kap. 4 § gen (1961:436) om församlingsstylagen (1982:000) om församlingsstyrelse skulle ha varit valbar till full- relse skulle ha varit valbar till fullmäktig eller suppleant. Bestämmel- mäktig eller suppleant. Bestämmelserna i 25 § fjärde stycket nämnda lag serna i 2 kap. 23§ nämnda lag om om proportionellt val äger motsvaproportionellt val äger motsvarande rande tillämpning. Om suppleanter- tillämpning. Om suppleanterna inte na inteväljs proportionellt, skall vid väljs proportionellt, skall vid valet valet även bestämmas den ordning även bestämmas den ordning i vili vilken suppleanterna skall inkallas ken suppleanterna skall inkallas till till tjänstgöring. tjänstgöring.

Sedan val ägt rum, skall uppgift om de valdas namn och postadress genast sändas till länsstyrelsen och domkapitlet.

SOU l98l:6

50 Lag/‘o’rsIag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av Avgår delegerad före utgången av Avgår delegerad före utgången den bestämda tjänstgöringstiden. den bestämda tjänstgöringstiden, andra stycket lagen äger 5 kap. 8 § andra stycket lagen äger 46§ om forsamlingsstyrelse (1982:000) om församlingsstyrelse (1961:436) motsvarande tillämpning. motsvarande tillämpning.

3§

Bestämmelserna i 10 § tredje och Bestämmelserna i 2 kap. 4 § tredje om om försam- _fjärde sryckena lagen (l 961 :436) stycket lagen (1982:000) av om verkan av valbarförsamlingsstyrelse om verkan lingsstyrelse och om hetens upphörande och om rätt till valbarhetens upphörande avsägelse äger motsvarande tillämprätt till avsägelse äger motsvarande tillämpning på delegerade och supp- ning på delegerade och suppleanter.

leanter.

6§

som dele- Sammanträden skall hållas på det ställe och enligt den ordning hålls även när länsstyrelsen eller domgerade bestämmer. Sammanträde kapitlet förordnar om det, när de flesta delegerade eller det arbetsutskott finner det behövligt. som avses i l4§ begär det och när ordföranden

Bestämmelsen i 6 kap. 4 § tredje Bestämmelsen i 16 § 2 mom. andra om försam- om församstycket lagen (1961:436) stycket lagen (1982:000) till- äger motsvarande tilllingsstyrelse äger motsvarande lingsstyrelse på delegerade. lämpning på delegerade. lämpning

ll§

i 18 §, 19 §försra Bestämmelserna i 2 kap. 12 §, 13 § Bestämmelserna och 30 §§ lagen första meningen. 19-26 och 28 §§ lastycket, 23-28 om gen (1982:000) om församlingssty- (1961:436) församlingsstyrelse relse om fullmäktige och deras ordom fullmäktige och deras ordförande på förande äger motsvarande tillämpäger motsvarande tillämpning delegerade och deras ordförande. ning på delegerade och deras ordförande.

får framställas förutom till ordföranden i arbetsutskottet En interpellation i kyrkorådet. annan nämnd eller eller en kommitté även till ordföranden eller kyrklig samfállighet som berörs av indelberedning i en församling

ningsändringen. som avses i 27 § Tillkännagivande som avses i 2 Tillkännagivande nämnda lag skall ske kap. 25 § tredje stycket nämnda lag ,üärde stycket skall ske på anslagstavlan i varje förpå anslagstavlan i varje församling som berörs samling och kyrklig samfällighet och kyrklig samfállighet som berörs av indelningsändringen. av indelningsändringen.

l5§

Ledamöter och suppleanter i arbetsutskottet eller i en kommitté väljs

till det antal delegerade bestämmer och for delegerades tjänstgöringstid. Antalet ledamöter i arbetsutskottet får ej vara under fem.

Lag/örs/ag 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

.l fråga om valbarhet till ledamot l fråga om valbarhet till ledamot eller suppleant i arbetsutskottet eller eller suppleant i arbetsutskottet eller i kommitté, verkan av valbarhetens i kommitté, verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse upphörande och rätt till avsägelse äger bestämmelserna i 45 § lagen äger bestämmelserna i5 kap. 6 § Ia- (1961:436) om Församlingsstyrelse gen (1982:000) om Församlingsstyom ledamot och suppleant i kyrko- relse om ledamot och suppleant i rådet motsvarande tillämpning. Där- kyrkorådet motsvarande tillämpvid skall iakttas, att utöver delegerad ning. Därvid skall iakttas, att utöver och suppleant För delegerad endast delegerad och suppleant För delegeden som är kyrkoboklörd inom om- rad endast den som är kyrkobokFörd rådet För Församlingen enligt den nya inom området För församlingen enindelningen eller För den kyrkliga ligt den nya indelningen eller För den samlälligheten är valbar. kyrkliga är valbar. samlälligheten Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

l7§ Bestämmelserna i 46 § andra Bestämmelserna i 5 kap. 8 § andra stycket, 48-52 §§, 53§ andra och stycket, 10-12 §§. 13 § andra stycket, tredje styckena samt 58§ lagen 14 § andra och tredje styckena samt (1961:436) om Församlingsstyrelse 20 § lagen (1982:000) om Församom kyrkorâd äger motsvarande tilllingsstyrelse om kyrkorâd äger motlämpning på arbetsutskottet och på svarande tillämpning på arbetsutkommitté. Tillkännagivande som skottet och på kommitté. Tillkännaavses i 52 § tredje stycket nämnda lag givande som avses i 5 kap. 13 § andskall ske på anslagstavlan i varje för- ra stycket nämnda lag skall ske på samling och kyrklig samfällighet anslagstavlan i varje Församling och som beräres av indelningsändringen. kyrklig samlällighet som berörs av

indelningsändringen.

l8§ Ärende av annat slag än som an- Ärende av annat slag än som anges i 22 § andra stycket lagen ges i 2 kap. 16 § treaye stycket första (1961:436) om församlingsstyrelse meningen lagen (1982:000) om lörfår ej företagas till avgörande av dele- samlingsstyrelse får ej företas till avgerade, innan det blivit berett på nå- görande av delegerade, innan det bligot av de sätt som anges i l4 §. Har vit berett på något av de sätt som ärende beretts på annat sätt än av anges i 14 §. Har ärende beretts på arbetsutskottet, skall tillfälle lämnas annat sätt än av arbetsutskottet, utskottet att yttra sig, innan ärendet skall tillfälle lämnas utskottet att yttavgöres. ra sig, innan ärendet avgörs.

20§

Delegerade kan bestämma om er- Delegerade kan bestämma om ersättning till delegerad, ledamot i ar- sättning till delegerad, ledamot i arbetsutskottet eller kommitté och betsutskottet eller kommitté och

52 Lag/örslag

Nuvarande Iydelse F äreslagen lydelse

Därvid suppleant. Därvid äger 2 kap. 29§ suppleant. äger 31 § 1 mom. om församlingssty- lagen (1982:000) om församlingsstylagen (1961:436) relse motsvarande tillämpning. relse motsvarande tillämpning.

2l§

av Beträffande besvär över beslut av Beträffande besvär över beslut eller en arbetsutskottet eller en delegerade, arbetsutskottet delegerade, delar 89 kommitté gäller i tillämpliga delar 9 kommitté gäller i tillämpliga om for- om föroch 90 §§ lagen (1961:436) kap. 1-4 §§ lagen (1982:000)

Besvär får anföras samlingsstyrelse. Besvär får anföras samlingsstyrelse. eller av varje församling eller kyrklig av varje församling kyrklig av indel- som berörs av indelsamfallighet som berörs samfállighet

och av den som har ningsändringen och av den som har ningsändringen rätt att anföra besvär över beslut av rätt att anföra besvär över beslut av

kyrkostämman kyrkofullmäktige, kyrkostämman kyrkofullmäktige, i en så- eller församlingsdelegerade i en såeller församlingsdelegerade eller dan församling eller samfállighet. dan församling samfállighet. besvär över kammar- Beträffande besvär över kammar- Beträffande rättens beslut 91 § lagen rättens beslut tillämpas 9 kap. 5 § latillämpas Besvär om församlingsstyrelse. Besvär över gen om församlingsstyrelse. kammarrätten över ett beslut, varigenom kammarett beslut, varigenom besvär eller förbjudit att rätten har bifallit besvär eller förbjuhar bifallit verkställs dit att det överklagade beslutet verkdet överklagade beslutet

el- ställs får anföras även av en församfår anföras även av en församling som berörs eller kyrklig samfállighet som ler kyrklig samfállighet ling berörs av indelningsändringen och av indelningsändringen och av den

som har rätt att anföra besvär över av den som har rätt att anföra besvär

över beslut av kyrkofullmäktige, beslut av kyrkofullmäktige, kyrkoeller kyrkostämman eller församlingsstämman församlingsdelegeeller sam- i en sådan församling elrade i en sådan församling delegerade

ler samfállighet. fállighet.

1. Denna i kraft den l januari 1983. lag träder ar- 2. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om indelningsdelegerade,

kommittéer som har utsetts enligt äldre bestämmelser. betsutskott och

1 Utredningsuppdraget

1.1 Direktiven

Direktiven för utredningsarbetet framgår av vad dåvarande chefen för kommundepartementet, statsrådet Antonsson, anförde till statsrådsprotokollet den 12 maj 1977. Anförandet har följande innehåll:

1 lagen (1961:436) om församlingsstyrelse (omtryckt 1976:500) (LFS) finns grundläggande bestämmelser om de kyrkliga kommunerna. LFS överensstämmer i stora delar både till form och till innehåll med 1953 års kommunallag. Ett av huvudsyftena med LFS var att anpassa

församlingsstyrelselagstiftningen till kommunallagen. Senare

ändringar i kommunallagen har ofta åtföljts av motsvarande ändringar i LFS. Riksdagen har nyligen antagit förslag till enhetlig kommunallag med nya bestämmelser som syftar till att stärka medborgarnas inflytande (prop. 1975/762187, KU 1976/77:25, rskr 1976/77:148). Den nya kommunallagen bygger på principen att kommuner och landstingskommuner skall ha största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer till de lokala förhållandena och att onödig detaljreglering av den kommunala verksamheten bör undvikas. LFS berörs inte alls av kommunallagsreformen. Den likformighet som hittills har rått är emellertid av så stort värde att man nu bör se över LFS i syfte att anpassa lagen till den nya kommunallagen. För denna uppgift bör en särskild utredare tillkallas. Översynen bör vara inriktad på att bringa LFS i överensstämmelse med den nya i den mån olikheter inte är sakligt betingade. Det blir till stor del kommunallagen fråga om en rent lagteknisk anpassning. 1 den mån kommunallagen innehåller sakliga nyheter - det gäller framför allt de regler som bygger på förslagen i kommunaldemokratiutredningens huvudbetänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati- bör i varje särskilt fall övervägas om det är lämpligt att dessa nya principer kommer att gälla även för de kyrkliga kommunerna. Därvid bör naturligtvis beaktas att dessa i olika hänseenden arbetar under andra villkor än de borgerliga kommunerna och att församlingsindelningens struktur skiljer sig från den borgerligt kommunala indelningens. Resultatet av de överläggningar mellan staten och svenska kyrkan som nu pågår bör inte föregripas. Översynen bör därför avse endast en anpassning av LFS till den nya kommunallagen. Några ändringar i övrigt av innehållet i LFS bör sålunda inte övervägas i detta sammanhang. Utredaren bör samråda med kyrkoministerns stat-kyrkagrupp (U 1976:15) och den kommitté för översyn av kommunalbesvärsprocessen m. m. som jag inom kort ämnar begära bemyndigande att tillkalla.

54 Utredningsuppdraget

1.2 Utredningsarbetet

av direktiven går utredningsuppdraget ut på att se över LFS Som framgår

bör vara inriktad på att bringa i syfte att anpassa lagen till KL. Översynen olikheter inte är sakligt be- LFS i överensstämmelse med KL i den mån

arbete framgår av lagförslagen och motitingade. Resultatet av utredningens

form redovisas resultatet i sammanfattningen. veringarna. 1 översiktlig

i betänkandet har utredningen i hu- Till underlag för sina överväganden

dvs. betänkandena Enhetlig komvudsak haft KL med dess förarbeten,

demokrati (SOU 1975241), samt munallag (SOU 1974:99) och Kommunal

1976/771125 konstitutionsutskottets betänkande 1975/76:l87 och prop. 1976/77:148. Vidare har material från 1976/ 77:25 och riksdagens skrivelse

området beandra reformer på det kommunala och det kyrkokommunala

har särskild hänsyn tagits till de ändringar som har genomaktats. Sålunda

Enligt ett uttalande i promemorian förts i KL efter kommunallagsreformen. och landstingskommunala nämnder Ds Kn 1980:3 Omval av kommunala

beaktats i utredningens arbete. Dessutom har förslagen i denna promemoria

material utnyttjats. Detta gäller främst resultaten har mera renodlat kyrkligt

från de senare utredningarna i stat-kyrkafrågan.

antal kontakter, framför allt på sekreta- Utredningen har haft ett ston

företrädare för berörda intressen på det kyrkokommunala riatsnivå, med

främst Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. området,

har samrått med 1978 års vallagskommitté (JU 1978:01) an- Utredningen följdändringarna i KfvL, i LFS och de därav betingade gående ändringarna har föreslagit. Vidare har utredningen haft fortlöpande vilka denna kommitté (Kn 1977:05), kommittén (Kn kontakter med kommunalbesvärskommittén

och grundlagskommittén (Ju 1980:01).

1978:02) for medbestämmandefrågor

direktiven för utredningen borde resultatet av de då pågående över- Enligt staten och svenska kyrkan inte föregripas. Kyrkomiläggningarna mellan

1976:15) har redovisat resultatet av överläggnisterns stat-kyrkagrupp (U

Ändrade relationer mellan staten

i stat-kyrkafrâgan i betänkandet ningarna 1979 års kyrkomöte motsatt sig och svenska kyrkan (SOU 1978:1). Sedan

av relationerna mellan staten förslag i huvudfrågan om ändring regeringens relationsändring tills och svenska kyrkan och frågan om en genomgripande

ansett att dess arbete kan fortsättas och vidare förfallit har utredningen

haft kontakter med tre utredningar som avslutas. Utredningen har dock

inom området, vilka var tillsatts rörande vissa speciella frågor det kyrkliga

med den övergripande stat-kyrkafrågan, nämligen och en hänger samman kommittén om

utredningen (Kn 1979:04) om begravningsverksamheten,

framtida organisation (direktiv 1979:76 budgetdepartemenfolkbokföringens av kyrkomötets ställning, tet) och kommittén (Kn 1979:06) för utredning

befogenheter och sammansättning.

överlämnat en skrivelse från Svenska Regeringen har till utredningen

I skrivelsen har förbundet hem-

församlings- och pastoratsförbund.

kyrkans att lika långa frister för ställt om sådana ändringar i 16 och 69 §§ LFS

och kyrklig kommun. budgetarbetet skulle komma att gälla för borgerlig

har förbundets hemställan tillmötesgåtts. Genom utredningens förslag över inhar med anledning av remisser avgett yttranden Utredningen SOU 1978:32 Ny indelningslag för betänkande

delningslagskommitténs

Utredningsuppdraget 55

kommuner, landstingskommuner och Församlingar, kommunalbesvärskommitténs betänkande SOU 1978:84 lnstansordningen i kommunalbesvärsmål

och 1978 års vallagskommittés delbetänkande SOU 1980:45 Översyn av

vallagen 2. Vidare har utredningen avgett yttrande över promemorian Ds Kn 1980:3 Omval av kommunala och landstingskommunala nämnder.

2 Inledning

2.1 Historik

2.1.1 Utvecklingen före tillkomsten av 1930 års jörsamlingsstyrelselag

Den kyrkliga och den borgerliga kommunen har ett gemensamt ursprung i den från medeltiden härstammande sockensjälvstyrelsen. Menigheten inom ett lokalt avgränsat område - socknen —deltog genom samfállt arbete och tillskott av olika slag i angelägenheter av gemensamt intresse. Sockenindelningen följde i huvudsak den naturliga bygdeindelningen. I den äldsta regleringen, landskapslagarna, framträdde huvudsakligen kyrkliga uppgifter för sockenmenigheten. På landsbygden utövades beslutanderätten av sockenstämman medan i städerna besluten vanligen fattades av ett representativt organ, kyrkorådet. Prästerskapets rätt att hålla sockenstämmor erkändes tidigt och bestämmelser om detta gavs i de prästerliga privilegierna. Under 1600- och 1700-talen vidgades sockenstämmans kompetens. 1 1723 års prästerliga privilegier nämns såsom uppgifter för stämman utöver de direkt kyrkliga ärendena även fattigvårds-, hälsovârds- och undervisningsärenden samt frågor om anställande av sockenhantverkare m. m. Den första egentliga regleringen av sockenstämmans verksamhet skedde genom 1817 års förordning angående sockenstämmor och kyrkoråd. Någon utsträckning av kompetensområdet innebar inte den nya förordningen, men socknen kom härefter att framträda som en självständig juridisk person med egna tillgångar, skilda från medlemmarnas. Förordningen avsåg närmast förhållandena på landsbygden. 1817 års förordning ersattes år 1843 av tre förordningar, nämligen förordningen om sockenstämmor i riket, förordningen om kyrkoråd och förordningen om sockennämnder å landet. Vissa förändringar i sockenstämmans åligganden inträdde, bl. a. beroende på att folkskoleväsendet hade blivit en obligatorisk förvaltningsuppgift för socknarna. Vad som i den nya förordningen stadgades om kyrkorådet överensstämde i huvudsak med vad som gällde redan tidigare pågrund av sedvana eller enligt 1817 års förordning. Kyrkorådet förblev huvudsakligen ett organ för upprätthållande av kyrkotukten. lnseendet över hälsovården, en uppgift som hade tillagts kyrkorådet efter tillkomsten av 1817 års förordning, överfördes till sockennämnden. Införandet av sockennämnden innebar ett första steg mot ett mer markerat särskiljande av de kyrkliga och de borgerliga elementen i sockensjälvstyrelsen. Till sockennämnden överfördes förutom tillsynen över hälsovården

58 Inledning

även flera andra förvaltningsangelägenheter av borgerlig natur. Kyrkoherden och i kyrkorådet, men sockennämnbehöll sitt ledarskap på sockenstämman den leddes av en vald ordförande. med sockenstämmans alltmer vid- Vid denna tidpunkt hade utvecklingen lett till att man inte stod främmande för tanken på en uppgade uppgifter också av sockenstämman. 1862 års kommunalreform innebar att delning Genom bestämmelser i tre - förord-

tanken förverkligades. förordningar

på landet, förordningen om kommunalstyrelse ningen om kommunalstyrelse och skolråd i stad och förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

delades socknens gemensamma angelägenheter upp på två olika beslutande komorgan och skälet för delningen angavs också ligga i att den borgerliga ifrån alldeles olika grunder. I munalstämman och kyrkostämman utgick och den kyrkliga kommunens komförordningarna angavs den borgerliga på olikartat sätt. Den borgerliga kommunens angelägenheter petensområden

angavs med orden ”gemensamma ordnings- och hushållningsangelägen-

heter”. Från behörigheten undantogs angelägenheter som enligt uttryckligt skulle behandlas på kyrkostämma. Den kyrkliga kommunens stadgande angelägenheter. Komkompetens avsåg vården av kyrkans och folkskolans närmare genom en uppräkning av det som ansågs vara petensen angavs behöll ställningen som självskriven ordföav kyrklig natur. Kyrkoherden rande i kyrkostämman samt i kyrkorådet och Skolrådet. Den borgerliga stämman hade emellertid att själv välja sin ordförande. Kyrkorådet intog fr. o. m. som församlingens berednings- och verkstäldenna tidpunkt ställningen med Skolrådet som motsvarande organ för skolärendena. lighetsorgan, Det territoriella underlaget för kyrkans församlingar och de nya borgerliga förblev detsamma. Detta samband skulle komma att bestå kommunerna I 1862 års förordningar möter dock för första till långt in på 1900-talet. som vilar att medlemskretsen för gången en reglering, på uppfattningen den kyrkliga och den borgerliga kommunen inte behövde vara densamma.

Orsaken till detta var den år 1860 genomförda religionsfrihetslagstiftningen, för svenska medborgare att utträda ur som för första gången möjliggiorde underströks och villkoren för utträde lindrades kyrkan. Utträdesmöjligheten genom ny lagstiftning år 1873. 1862 års förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd och Skolråd skulle verksamheten fram till år 1930. komma att reglera den kyrkokommunala förändringar inträffade dock under tiden. År 1902 samman- Några viktiga med skolväsendet och kom därigenom kopplades vissa barnavårdsärenden kompetens. År 1905 infördes bestämmelser att falla under kyrkostämmans i kyrkostämmoförordningen. I 1909 års lag angåom församlingsbibliotek ende folkskoleväsendet i vissa städer stadgades att där lagen blev tillämplig och de därmed sammankopplade barnavårdsskulle både folkskoleväsendet för den borgerliga kommunen. År 1924 ärendena utgöra en angelägenhet kommunen huvudman för barnavården. blev den borgerliga

2.1.2 1930 års lag om församlingsstyrelse

om den kyrkokommunala verksamheten Tillkomsten av en ny lagstiftning i utredningsuppdrag som gällde dels införandet av hade sin upprinnelse kommunen, dels institutet kyrkett representativt system inom den kyrkliga

Inledning 59

lig samfällighet. Frågan om överförande av beslutanderätten i församlings ekonomiska angelägenheter till borgerlig kommun togs för första gången upp i detta sammanhang. Frågan utreddes och kom att fä viss betydelse för det fortsatta lagstiftningsarbetet. I lagtekniskt hänseende var det samtidiga arbetet med en kommunallagsreform för de borgerliga kommunerna mönsterbildande. Det huvudsakliga utredningsarbetet utfördes av kyrkofullmäktigesakkunniga, vilka år 1922 lade fram betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse. De sakkunnigas förslag innebar såvitt avser den kyrkokommunala kompetensen att kompetensområdet skulle meanges med samma todik som tidigare. Kompetensen bevarades i huvudsak oförändrad på två undantag när. Skol- och biblioteksfrågoma hade i förslaget överförts till den borgerliga kommunen. Vidare skulle enligt Förslaget vården av begravningsplats om särskilt förordnande meddelades kunna tillkomma borgerlig kommun. Den kom att ansluta till nya lagstiftningen vad de sakkunniga hade föreslagit på dessa punkter, utom i fråga om förslaget beträffande vården av begravningsplats. När det gällde ett representativt system för församlingarna föreslog de sakunniga att varje församling, oavsett storlek, skulle kunna överlåta beslutanderätten åt ett fullmäktigeorgan. Vid den följande departementsöverarbetningen av förslaget tillfogades på denna punkt att ett obligatoriskt införande av fullmäktige skulle ske om församlingens invånarantal översteg 3000. I den nya lagen sattes sedan gränsen till 5000 invånare. Kyrkoherden blev ej självskriven i det nya fullmäktigeorganet. Därtill borttogs den tidigare gällande självskrivenheten som ordförande i kyrkostämman. I kyrkorådet skulle däremot kyrkoherden alltjämt vara självskriven ordförande. Bestämmelser om kyrkliga samfälligheter inflöt i den nya lagen.

2.1.3 Utvecklingen mellan är 1930 och 1961

1930 års församlingsstyrelselag gällde fram till dess den nuvarande lagen

om församlingsstyrelse avlöste den. Ändringar i lagen under mellantiden

ägde rum endast ett fåtal gånger. År 1942 sänktes gränsen för obligatoriskt fullmäktigesystem till ett invånarantal av 1 500. År 1950 företogs vissa ändringar till följd av att kyrkomusikerorganisationen reformerats. År 1954 skedde viss ändring i samband med det slutliga överförandet av skolärendena till borgerlig kommun. Samtidigt vidtogs som hörde angelägna ändringar samman med 1953 års kommunallagsreform.

2.1.4 I961 ârs lag om

församlingsstyrelse

Genom 1961 års reform av lagstiftningen om församlingsstyrelse ersattes de tidigare särskilda lagarna om församlingsstyrelse och om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg med en för alla kyrkliga kommuner gemensam Till lag om församlingsstyrelse. den nya lagen om församlingsstyrelse överfördes åtskilliga bestämmelser av saklig och formell art, som innefattades i 1953 års kommunallag. Detta gällde i huvudsak om reglerna anhängiggörande av ärende, interpellationsrätt, rätt att delta i det beslutande

60 Inledning

organets överläggningar, valbarhet, jäv samt kallelser och tillkännagivanden. Det befolkningstal som gjorde fullmäktigeinstitutionen obligatorisk i en församling sänktes från 1 500 till 1 000 invånare. Kompetensbestämmelserna omarbetades för att ge ett klarare uttryck för församlingens olika verksamhetsgrenar. Församlingens befattning med folkbiblioteksväsendet upphörde. fick rätt att i särskilda fall förordna att en begravningsplats skall Regeringen anskaffas eller vårdas av borgerlig kommun. att bilda samfálligheter för andra angelägenheter än ekono- Möjligheten miska För de samfälligheter som inte handhar alla ekonomiska togs bort. bestämdes att beslutanderätten skall utövas av delegerade, angelägenheter som utses av fullmäktige eller stämma i församlingarna. Den gemensamma kyrkostämman avskaffades. Bestämmelserna om kyrkorådets uppgifter moderniserades. Rådets ledande, initiativtagande och övewakande uppgifter betonades mera än tidigare. förblev självskriven ledamot i kyrkorådet men hans uppgift Kyrkoherden som självskriven ordförande i rådet togs bort. En församling fick möjlighet att ordna sin kassaförvaltning på annat sätt än genom en årligen tillsatt kassaförvaltare och att centralisera sin medelsförvaltning.

2.1.5 Utvecklingen efter är 1961

1961 års församlingsstyrelselag har ändrats ett flertal gånger. En redogörelse för de huvudsakliga ändringarna lämnas i det följande. År 1962 ändrades bestämmelserna om ersättning till kommunala förtroendemän. Församlingarna fick möjlighet att efter grunder som församlingarna själva bestämmer gottgöra förtroendemännen inte bara för kostnader på grund av uppdragen utan även för det arbete som är förenat med uppdragen. År 1965 sänktes rösträttsåldern vid kyrkokommunala val från 21 till 20 år. Genom år 1966 bestämdes att regeringen skall bestämma fulllagändring antal i samtliga kyrkliga samfálligheter. Tidigare hade antalet kyrmäktiges kofullmäktige i Göteborgs samfällighet varit bestämt till 60. I samband med att överstâthållarämbetet i Stockholm och länsstyrelsen i Stockholms län slogs samman till en länsstyrelse gjordes år 1967 ett par smärre ändringar av formell natur i LFS. 1 samband med 1968 års författningsreform som bl. a. innebar att tvåersattes med enkammarriksdagen med 350 ledamöter kammarriksdagen sänktes rösträttsåldern vid kyrkokommunala val från 20 till 19 år. Samtidigt ändrades villkoren för valbarhet till kyrkofullmäktige. Särskild åldersgräns utöver rösträttsâldern slopades. Dessutom slopades konkurstillstånd som valbarhetshinder. Genom en reform år 1969 ändrades bl. a. mandattiden för de kyrkokommunala organen från fyra till tre år. Vidare öppnades möjlighet för församling och kyrklig att bestämma att suppleanter för fullmäktige skall samfállighet utses. År 1971 genomfördes den s. k. förvaltningsrättsreformen, som bl. a. innebar att förvaltningslagen tillkom. 1 LFS tillades bestämmelser om jäv ärende hos kyrkorådet, om tidpunkten då en handför den som handlägger

Inledning 61

ling skall anses ha kommit in till kyrkorâdet och om instansordningen vid prövning av besvär i kyrkokommunala mål. År 1972 borttogs dels vissa begränsningar i rätten att placera Överskottsmedel, dels skyldigheten att underställa beslut om placering av penningmedel. 1 ytterligare en reform är 1972 tillkom regler för att underlätta bildande av främst kyrkliga samfälligheter. Sålunda bestämdes att regeringen kan besluta att en grupp av församlingar i stället för en Församling skall utse minst en fullmäktig. Vidare kan särskilda sammanläggningsdelegerade tillsättas i samband med att en kyrklig samfällighet bildas. Slutligen ñck kyrkoråd rätt att delegera beslutanderätt till suppleant i rådet. År 1972 tillkom I samband därmed knöts lagen om kyrkofullmäktigval. rösträtten vid kyrkokommunala val till kyrkobokföringsorten i stället för mantalsskrivningsorten. Antalet suppleanter som kan utses för kyrkofullmäktige begränsades. Under år 1973 tillkom skyldighet för kommunstyrelsen att när församlingens budget fastställts underrätta riksskatteverket för debitering och uppbörd av församlingsskatt. Samma år gjordes vissa ändringar i LFS i samband med tillkomsten av bestämmelserna om skatteplikt för förmåner som utgår vid sjukdom, barns födelse, arbetslöshet och

arbetsmarknadsutbildning.

Under år 1974 ändrades LFS till följd av den nya regeringsformen och den nya riksdagsordningen. Rösträttsåldem vid kyrkokommunala val sänktes till 18 år. Vidare slopades kravet på bosättning inom församlingen för valbarhet till kyrkofullmäktige. Kravet på kyrkobokföring inom församlingen för rösträtt och valbarhet kvarstod. Genom en reform år 1975 fick i Sverige bosatta utlänningar under vissa villkor rösträtt vid val av kyrkofullmäktige. Med rösträtten följde valbarhet

till kyrkokommunala förtroendeuppdrag.

Under år 1976 ändrades LFS vid två tillfällen. Den första ändringen gjordes i samband med lagstiftning om kompensation för församlingarna för minskning av skatteunderlag på grund av 1974 års skattereform. Reglerna om utseende av delegerade i Stockholms kyrkliga samfállighet justerades. Tidsfristen för kyrkorâdets budgetförslag till den 15 oktober. framllyttades Under år 1979 ändrades LFS vid tre tillfällen. Avsnittet om församlingsskatt genomgick ett par ändringar i samband med den reform av inkomstskatten som bl. a. innefattade marginalskattesänkningar. Vidare gjordes vissa ändringar på grund av att den nya indelningslagen tillkom. Slutligen ändrades avsnittet om forsamlingsskatt ytterligare en gång i samband med ännu en reform av inkomstskatten. Under år 1980 ändrades LFS vid två tillfällen. Den första ändringen gjordes i avsnittet om forsamlingsskatt och avsåg förenklingar i rutinerna för underrättelse till beskattningsmyndigheterna om församlingarnas beslut om skattesats. Den andra ändringen gjordes i samband med tillkomsten av den nya instansordningen för kommunalbesvärsmålen. De kyrkokommunala besluten skall sålunda fr. 0. m. den 1 januari 1981 överklagas hos kammarrätten i stället för hos länsstyrelsen.

62 Inledning

2.2 Bakgrund

2.2.1 Förhållandet stat-kyrka, kort Iägesbeskrivning

Förhållandet mellan staten och svenska kyrkan har varit föremål för debatt sedan länge. Utredningsarbete har pågått i olika etapper under drygt 20 hade karaktären av expertutredning. Den år. 1958 ars utredning Kyrka-stat lör ett senare ställningstagande till stat-kyrkafrågan. En lade fram material tillandra utredningsetapp påbörjades samma år genom den parlamentariskt lades fram 1972. satta 1968 a°rs beredning om stat och kyrka, vars betänkande av beredningens betänkande gav Under slutskedet av remissbehandlingen emellertid den dåvarande regeringen till känna, att en sådan samlande lösinte kunde uppnås, varfor regeringen inte avsåg att ning som törutsatts med anledning av beredningens forslag. lägga fram någon proposition kom nu in i en delvis annorlunda fas. Flera kyrkliga Stat-kyrkaarbetet institutioner tog initiativ till att få till stånd ett internt kyrkligt utredningsarbete reformer som var önskvärda i det fortsatta sambandsläge som om vilka bli bestående för en längre tid framöver. En arav allt att döma skulle med bred kyrklig förankring bildades. Sedan denna arbetsgrupp betsgrupp 1975 efter initiativ arbetat internt under knappt två år inleddes i februari från den dåvarande överläggningar mellan denna kyrkliga kyrkoministern och företrädare lör statsmakterna. Avsikten var att gemensamt arbetsgrupp att förverkliga de grundläggande principer som undersöka möjligheterna som framförts 1968 års beredning föreslagit med beaktande av de synpunkter

remissvar som avgetts. Överläggningarna utmynnade bl. a.

i de omfattande avgavs ett forslag från i ett gemensamt forslag (SOU 1978:1). Dessutom företrädarna rörande ”Kyrkans framtida organisation enbart de kyrkliga har remissbehandlats (remissammanställning SOU (SOU 1978:2). Förslagen 1978:76). Vid 1979 års allmänna kyrkomöte inhämtade regeringen kyrkomötets ytt-

rande över betänkandena SOU 1978:1 samt SOU 1978:76. Av den skrivelse yttrande framgick att till kyrkomötet vari regeringen begärde kyrkomötets måste innebära att den nuvarande offentregeringen ansåg att en reform av svenska kyrkan skulle upphöra. Regeringsskriligrättsliga regleringen velsen och de motioner som skedde i frågan vid kyrkomötet hänvisades

till ett särskilt utskott, vars majoritet i principfrågan om ändrade relationer

mellan staten och svenska kyrkan uttalade sig emot det framlagda förslaget

och for ett bevarat samband med vissa partiella förändringar. Kyrkomötet bifoll sedermera efter debatt och omröstning utskottsmajoritetens förslag om ändring av relationerna mellan med 54 röster mot 42. Huvudfrågan staten och svenska kyrkan hade därmed på nytt fallit. tillsatts rörande vissa Vad som hänt efter detta är att tre utredningar området som var och en hänger samman speciella frågor inom det kyrkliga nämligen en utredning som skall med den övergripande stat-kyrkafrågan,

en kompletterande undersökning av begravningsverksamheten

genomföra 1979:04), en utredning som avser folkbokforingens (kommundepartementet framtida (direktiv 1979:76 budgetdepartementet) samt slutligen organisation rörande kyrkomötets ställning, befogenheter och sammansätten utredning 1979:19 kommundepartementet). Dessa utredningar ning m. m. (direktiv

lnledning 63

- som inte kommer att påverka huvudfrågan om en relationsförändring i förhållandet staten - svenska kyrkan - beräknas framlägga sina förslag under våren 198 l. Att principfrågan om förhållandet stat-kyrka på nytt skulle aktualiseras inom den nännaste tiden, förefaller däremot ytterst osannolikt. Såsom framgår av den nyligen gjorda korta redovisningen av den senaste tidens behandling av den för hela svenska kyrkan så avgörande frågan om relation till staten har läget varit ytterst oklart de senaste åren, kyrkans huruvida en relationsförändring kunde förväntas inom de närmaste åren eller ej. Detta har självfallet i hög grad inverkat även på arbetet med över-

synen av församlingsstyrelselagen. Resultatet av överläggningarna mellan

staten och svenska kyrkan fick t. ex. enligt direktiven inte föregripas. I det läge stat-kyrkafrågan nu hamnat i anser utredningen att ett förslag

i fråga om översynen av församlingsstyrelselagen nu kan läggas fram utan

ytterligare tidsutdräkt, då risken för kollision med den övergripande statkyrkafrågan nu knappast kan ske och då de delutredningar som fl n. pågår

inom det kyrkliga området är avgränsade från församlingsstyrelselagens kyr-

kokommunala område.

2.2.2 Samhällsutvecklingens i betydelse för demokratin församlingarna i jämförelse med utvecklingen hos de borgerliga kommunerna

Utredningen om den kommunala demokratin presenterade i sitt huvudtänkande (SOU 1975:41) en rad förslag till konkreta åtgärder för att förstärka och fördjupa den kommunala demokratin. Dessa förslag har därefter inllutit i den nya kommunallagen (SFS 1977:179). Utredningen utgick ifrån att förutsättningarna för den kommunala demokratin undergått förändringar till följd av samhällsomvandlingen. De nu rådande

förutsättningarna var inte desamma som rådde när grunderna

för den kommunala självstyrelsen växte fram. För att rätt kunna bedöma värdet av att vidta åtgärder av samma slag inom den kyrkokommunala sektorn bör man jämföra likheter och skillnader när det gäller den påverkan samhällsutvecklingen inneburit på de borgerliga kommunerna å ena sidan, de kyrkliga å den andra. l det följande redovisas

kommunaldemokratiutredningens huvudsakliga

utgångspunkter i jämförelse med motsvarande utveckling hos kyrkan.

Den kommunala verksamheten har urvidgats Sedan den kommunala demokratins genombrott i början av 1900-talet har de kommunala utgifterna mer än femtondubblats. En markant ökning skedde under perioden närmast efter genomförandet av den allmänna rösträtten. Även under de senaste åren har den kommunala expansionen varit påfallande. Orsaken till denna expansion kan bl. a. sökas i följande tendenser i samhällsutvecklingen: jordbrukarsamhällets Övergång till industrisamhälle,

befolkningsomflyttningen mellan olika delar av landet, tätortstillväxten. Den

yrkesmässiga och geografiska förändringen av befolkningen har inverkat på kommunerna. Koncentrationen av befolkningen har medfört nya behov och problem som kommunerna haft att tillgodose. Den ekonomiska, tek-

SOU l98lz6 64 Inledning

har i grunden förändrat Förutsättningarna niska och sociala utvecklingen för och innehållet i den kommunala verksamheten.

Både ett stort antal nya obligatoriska uppgifter och ett ökat antal frivilliga

således utvecklingen inom kommunerna. åtaganden präglar å sin sida har inte ålagts nya obligatoriska uppgifter. Kyrkokommunerna inom den egna församlingen har emellertid Deras fakultativa åtaganden till den verksamhet på stiftsplanet som främst ökat liksom även bidragen och stiftsråd. Även kyrkokommunernas frivilliga bidrag bedrivs av stiftsting har ökat under främst de senaste åren. till kyrklig verksamhet på riksplanet

Man kan här t.ex. peka på den s. k. riksfinansieringen.

stat - kommun har ökat

Beroendejörhâllandet

tider hade kommunerna begränsade uppgifter som var principiellt I äldre skulle vara begränsad till ett minimum. åtskilda från statens. Statsuppsikten den var främst att trygga den enskildes rättssäkerhet. Syftet med fram ett ökat beroendeförhållande mellan samhällsutvecklingen har drivit att göra en uppdelning mellan stat och kommun. Det är inte längre möjligt Förhållandet mellan stat och kommun riks- och kommunalpolitiska frågor. i uppgifter utan av gekännetecknas inte längre av någon klar skillnad som ständiga förskjutningar sker i den inbördes menskap i arbetet samtidigt så viktiga överarbetsfördelningen. Man kan t. ex. visa på de för samhället för kommunerna, landstingen läggningar som årligen sker mellan företrädare

och staten i skattefördelningsfrågor. att förhållandena inte är desamma på den kyrkliga Det säger sig självt växlingar i statssidan. Den historiska utvecklingen visar visserligen tydliga Den sentida utvecklingen är makternas krav på inflytande över kyrkan. Det har i allt större utsträckning överlämnats åt kyrkan själv dock entydig. Med 1951 års religionsfrihetslag lagatt besluta i egna inre angelägenheter. inte av alla erkända uppfattningen om svenska kyrkan fástes den då ännu förening med staten. Utsom ett självständigt trossamfund i organisatorisk därefter och upprepade krav från kyrvecklingen präglas av samstämmlga i inre angelägenheter som kans olika företrädare på större självständighet i flera statliga utredningar. Endast svårigheterna har mötts av erkännanden synes ha hindrat en snabb utatt lösa den övergripande stat-kyrkafrågan mot en total frihet från statsstyre och statskontroll. Mot den angivna veckling framstår det som klart att beroendeförhållandet stat-kyrkokombakgrunden mun har varit i avtagande.

indelningen har förändrat ramen för

Förändringarna i den kommunala

den kommunala verksamheten

har skett en avsevärd omorganisation av den kom- Under efterkrigstiden munala verksamheten. Motiven har bl. a. varit att skapa en kommunstruktur i fråga om befolkning och ekonomisk bärkraft, med ett visst minimum för en mera långsiktig och rationell liksom att förbättra förutsättningarna

planering. 1952 och Den totala effekten och de båda kommunindelningsreformerna så, att antalet kommuner - som f. n. uppgår till 1962 kan sammanfattas

Inledning 65

280 - reducerats till drygt 1/10 jämfört med 1950. Någon motsvarande reform har inte ägt rum beträffande kyrkokommunerna. Visserligen har det skett pastoratsregleringar, och möjligheterna att bilda kyrkliga samfalligheter har utnyttjats tämligen flitigt, men fortfarande är antalet församlingar stort, f. n. 2 575 (varav fem icke-territoriella församlingar). År 1970 tillsatte Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund en kommitté med uppdrag att utreda de kyrkliga strukturfrågor som hänger samman med kyrkans lokala organisation. I sitt betänkande redogjorde kommittén för bl. a.

befolkningsomllyttningarnas betydelse ur församlingseko-

nomiskt perspektiv. Tydliga brister i den nuvarande

församlingsindelningen

åskådliggjordes genom en granskning av församlingarnas medelsbehov i jämförelse med deras skatteunderlag. Kommitténs förslag ledde emellertid inte till några beslut om förändringar. Anledningen till att initiativ i frågan inte tagits från statsmakternas sida för kyrkans del på motsvarande sätt som skett med de borgerliga kommunerna har främst varit att det ständigt under de senaste tjugo åren pågått utredningar om kyrkans framtida förhållande till staten. Man har då inte samtidigt velat företa så genomgripande förändringar i kyrkans struktur som en indelningsreform skulle ha inneburit. Att behov dock fortfarande föreligger av en strukturomvandling på det lokala kyrkliga området påpekades t. ex. mycket klart av de kyrkliga företrädarna i de överläggningar mellan staten och kyrkan som avslutades i januari 1978 (se t. ex. SOU 1968:2 avsnitt 5.1).

Förändringar har skett av den kommunala nämndorganisationen

För att få till stånd en samordning av verksamheter som har nära anknytning har en centralisering av nämndverksamheten skett i de borgerliga kommunerna (ex. social centralnämnd). Gradvis har också kommunstyrelsen fått en allt starkare ställning i kommunerna. Någon motsvarande utveckling har inte skett på den kyrkliga sidan. Vissa jämförelser kan möjligen göras med den centralisering som åstadkoms genom att en del uppgifter överförs till stiftstingsorganisationen.

Utökad kommunal och strävan

planering mot långsiktig planering

En genomgående tendens under de senaste decennierna är en utbyggnad av den kommunala planberedskapen. Den långsiktiga planeringen byggs ut i alla typer av kommuner. Den berör allt vidsträcktare områden av den kommunala verksamheten. . Liknande tendenser kan iakttas på den kyrkliga sidan, där det alltmer förekommer arbete med t. ex. församlingens målskrivning, flerårsplan för

församlingsarbetet, ekonomisk flerårsplanering för församling eller samfällighet, forvaltningsorganisation

och personalplanering m. m.

SOU l98l:6

66 Inledning

berör företeelser i samhället

Demokratidebatten flera

demokratidebatt. Kraven Under senare år har det i Sverige skett en intensiv flera olika samhällsområden. Det har i medinflytande har berört på ökat av demokratibegreppet som flera avseenden varit fråga om en utvidgning Debatten har i hög grad gällt den den politiska demokratin. går utöver utvecklingen och sin allmänna hur människor skall kunna påverka frågan skäl har denna debatt inte direkt berört de kyrkliga omgivning. Av naturliga

som de borgerliga. Det kan dock finnas kommunerna i samma utsträckning

moment i demokratidebatten och anledning att något granska några olika

resp. kyrkligt kommunalt. dess påverkan på borgerligt samhället snabba förändringar. Det gäller t. ex. Det moderna genomgår

betydelse for mänoch nya forskningsrön som har genomgripande ny teknik är svåra att överblicka. Även niskor. Miljömässiga och sociala konsekvenser

mellan och borgerligt kommunalt om viss överensstämmelse finns kyrkligt

att anta att den kyrkliga verki dessa hänseenden, ligger det nära till hands

inom den kyrkliga sektorn i väsentligt högre samheten och arbetsformerna

är skyddade mot dessa förändringar. grad framväxt är ett annat utmärkande drag i det moderna Nya massmediers som kabel-tv, videoband o. d. att bli samhället. Kommer nya massmedier

för informationsutbyte mellan väljare alternativ till de nuvarande vägarna

systemet är särskilt uppmärkoch valda? Pressens roll i det demokratiska anses kunna medföra allvarliga konsammad. Ett minskat antal tidningar

varit av tämligen unsekvenser For demokratin. Dessa frågor har hittills

derordnad betydelse för församlingsstyrelsen.

från denna debatt. Ett Datateknikens betydelse är ytterligare ett exempel

men å den andra sidan farhågor för att tekniskt hjälpmedel å ena sidan,

Debatten i detta ämne är så allintegritet skall bli lidande. medborgarnas att den även berör den kyrkliga demokratin. mängiltig sker i samhället. Bägge makarna arbetar i yr- En familjesocial omvandling

utförs på fritiden. Barnomsorgsproblem keslivet. En stor del av hemarbetet

när det gäller möjligheten att delta i samuppstår. Detta innebär svårigheter förekommande komhällsarbetet. Dessa problem är lika på den kyrkligt

Till detta kommer också att antalet munala sidan som på den borgerligt.

kommunala fortroendeposter är väsentligt större än på den borgerliga kyrkligt

sidan. i sam- Ett alltmer ökat behov att hushålla med resurserna gör sig gällande

resurser kräver handlingsberedskap och hället. Effektiv hushållning med

kommunerna är hårt utsatta for pressen planering på lång sikt. De borgerliga olika sektorer av verksamheten. Motsvarande att behöva prioritera mellan

Å andra sidan har kyrkan genom sitt knappast på kyrkans område. gäller är i nuskatteutrymme - att höja församlingsskatten ytterligare begränsade - i realiteten krympande varande kommunalekonomiska läge allt svårare

en alltmera samvetsgrann hushållning av medresurser, vilket nödvändiggör

utdebiteringen år 1979 väx-

len. Det kan nämnas att den kyrkokommunala

lade från 3,05 med ett genomsnitt av 0,99. kr per skattekrona. 0,50 till

Inledning 67

Speciella kyrkliga demokratifrâgor

Det framstår som uppenbart att de sålunda av kommunaldemokratiutredningen analyserade och bearbetade demokratifrågorna har stor betydelse även för den kyrkokommunala sektorn. Vid sidan härav brottas emellertid den kyrkokommunala demokratin med ett annat, närmast iögonenfallande, problem nämligen det låga valdeltagandet i kyrkofullmäktigvalen. Valdeltagandet i kyrkofullmäktigvalen i jämförelse med deltagandet i de kommunala valen framgår av följande tabell. Valdeltagandet anges i procent av de röstberättigade.

Tabell] Valdeltagandet i kyrkofullmäktigval och kommunalval

År Kyrkofullmäktigval Kommunalval

1931 21,9 58,2 1934 23,9 63,6 1938 16,4 66,0 1942

80,5 1954 14,8 79,1 1958 13,5 79,2 1962

90,5 1976 14,8 90,0 1979 14,4 89,0

En omfattande studie av kyrkofullmäktigvalen har framlagts av professor G. Gustafsson Valens speciella struktur och orsakerna till det låga valdeltagandet penetreras ingående. Även om det således bör konstateras att kyrkokommunerna med kom-

munaldemokratiutredningens utgångspunkter har väl så betydelsefulla de-

att bearbeta måste här den begränsningen göras att föga torde mokratifrågor kunna åtgärdas genom en revision av lagen om församlingsstyrelse. Enligt mångas mening torde en reform av kyrkofullmäktigvalen böra bygga på ändrad valdag. Genom den nyligen tillsatta grundlagskommittén (Ju 1980:1) har ett arbete påbörjats, som kan utgöra utgångspunkt för en kommande reform på kyrkofullmäktigvalens område.

2.2.3 Kyrkans

strukturfidgor

2.2.3.1 Nuvarande struktur

Den kyrkliga verksamheten har alltsedan kristendomen kom till Sverige varit knuten till territoriella församlingar (tidigare socknar). Pastoraten är ur historiskt-organisatoriska synpunkter inte av samma intresse som församlingarna. I stor utsträckning har pastoraten nybildats eller undergått forändringar vid flera olika tillfällen. 1 och med införandet av 1930 års församlingsstyrelselag infördes bestämmelser om kyrkliga samfälligherer. Dessa 1 Gustafsson G.; Mellan

handhar gemensamma församlingsangelägenheter av ekonomisk art. Kon-

politik och religion.

68 Inledning

De har främst betydelse trakten regleras inte av församlingsstyrelselagen.

i den prästerliga tjänsteorganisationen. som utgör stommen Det betonas ofta med all rätt att det är församlingarna Det är emellertid också angeläget påpeka i den kyrkliga organisationen. inom svenska kyrkan även stiften spelar en beatt för sammanhållningen

tydelsefull roll. kyrkans struktur är nöd- Ytterligare ett utmärkande drag för svenska av solidaritet mellan församlingarna. Här avses då främst den vändigheten arbetar under synnerligen olika ekonomiska solidariteten. Församlingarna små landsbygdsförsamlingar, tätort, förhållanden: stora stadsförsamlingar, osv. Genom t. ex. utjämning via glesbygd, stort resp. litet skatteunderlag till att bidrar de ekonomiskt mera gynnade församlingarna kyrkofonden Dessa får församlingarna i glesbygderna kan hålla i gång sin verksamhet.

den kommunala skatteutjämningen. dessutom bidrag från staten genom solidariteten mellan församlingarna kan också belysas Den ekonomiska från stiftsplanet. Stiftstingsverksamheten bygger på frimed utgångspunkt

för att kunna genomföra viss kyrklig verkvilliga bidrag från församlingarna församling kan klara. Till detta kan fogas samhet som inte varje enskild samfälligheter som ofta ytterligare en aspekt. Inom stiften finns kyrkliga enheter med möjlighet till omfattande egen är mycket stabila ekonomiska i alla delar av landet med verksamhet. För att klara kyrklig verksamhet

struktur i dag uppvisar förutsätts att dessa samfälden splittrade kyrkan stiftsgemenskapen utan genom en del av ligheter inte ställer sig utanför i stället bidrar till att hjälpa de mindre församlingarna, sin goda ekonomi

vilket gagnar kyrkans sak i ston. och Den väsentliga skillnaden mellan kyrkans riksplan och församlingsfunktionerna huvudsakligen ankommer på stiftsplanen är att de centrala av riksplanet återfinns bl. a. i SOU 1967:45 statliga organ. En beskrivning

s. 98-120 samt SOU 1978:2 s. 69-71.

med en rad mycket små enheter knut- Den kyrkliga församlingsstrukturen att för större ekonomisk na till ofta väl kända lokala begrepp, möjligheter

stabilitet bilda samfälligheter samt genom bidrag till stifts- och riksorga-

få del i aktiviteter av mera övergripande slag, är en struktur nisationer som decentralisering och närsom i sig rymmer åtskilliga fördelar. Begrepp att ta fram. Att en struktur av detta demokrati ligger t. ex. nära till hands innebär vissa spänningar kommer att belysas under de följande slag likväl

avsnitten.

2.2.3.2 Den allmänna utvecklingen

på den borgerligt kom- Det kanske mest framträdande draget i utvecklingen är strukturomvandlingen. Antalet små munala sidan under efterkrigstiden i den kommunala indelningen har stadigt minskat. Två genomenheter antalet kommuner till tiondelen gripande indelningsreformer har nedbringat

av vad det var före år 1952. radikal Såsom framhållits ovan (se avsnitt 2.2.2) har någon motsvarande

Det betyder dock inte att strukturell reform inte ägt rum inom kyrkan.

har kommit till stånd. Här skall i korthet belysas några inga förändringar samverkan och av de indelningsreformer, den utbyggnad av organisatorisk

Inledning 69

den påbyggnad av organ för frivillig verksamhet och serviceuppgifter som har skett under perioden efter tillkomsten av 1961 års

församlingsstyrelselag.

Det framgår därvid att utvecklingen följt andra linjer och sökt andra former än den mer dynamiska omvälvningen på den borgerligt kommunala sidan. Antalet församlingar år 1950 var 2 546. År 1979 uppgick antalet till 2 575. Några stora förändringar har som synes inte ägt rum. Studerar man be-

folkningsförllyttningarna och deras inverkan på församlingarnas storlek un-

der samma finner tidsrymd man en mycket tydlig tendens. Antalet församlingar med ett invånarantal understigande 500 har ökat oavbrutet. Antalet medelstora och stora församlingar har också ökat. År 1979 var antalet med färre än 1 000 invånare 1 361. Antalet församlingar med församlingar färre än 500 invånare var 851. Antalet pastorat år 1950 var 1369. År 1979 uppgick antalet till l 144. Om indelningen i pastorat beslutar regeringen enligt särskilda bestämmelser i lag. Under åren 1957-1962 genomfördes en större pastoratsindelningsreform. Frivilligt genomförs från stiftens sida även sedan ett antal år tillbaka en s. k. rullande pastoratsreglering, där man kontinuerligt ser över pastoraten ur t. ex. befolkningssynpunkt och i varje särskilt fall hos regeringen via kammarkollegiet begär sådana förändringar i strukturen som utvecklingen lett fram till. Emellertid sköts denna form av pastoratsreglering med mycket skiftande engagemang från stiften.

Några författningsregler eller andra di-

rektiv som styr utvecklingen finns inte. Utöver de nu nämnda förändringarna i församlings- och pastoratsindel-

ningen, som onekligen påverkat_den kyrkliga strukturen endast i mindre

omfattning, är de särskilda

samfállighetsbildningarna av stor betydelse. Des-

sa jämte de senaste årtiondenas utbyggnad av kyrkans stifts- och riksplan skall åskådliggöras närmare i det följande.

Samfállighetsbildningar

att enligt 3 § 1 mom. andra eller tredje stycket LFS bilda kyrklig Möjligheten har under 1960- och 1970-talen spelat stor roll. 1 församlingssamfállighet styrelsekommitténs betänkande finns en sammanställning över kyrkliga den 1 januari 1956. De var då 95 till antalet, och omfattade samfálligheter tillsammans 218 församlingar.

Kommunindelningsreformerna kom sannolikt att kraftigt påverka utveck-

lingen på samfállighetsområdet. Vid sidan av den allmänna debatten i strukturfrågor som fördes tvingades församlingarna att beakta fortsatta möjligheter till samverkan med de borgerliga kommunerna och andra frågor som hängde samman därmed, t. ex. mångas önskemål om enhetlig skattesats inom en och samma kommun. Antalet år 1980 uppgår till 267. 1 dessa samfälligheter ingår samfálligheter 917. församlingar, vilket är mer än fyra gånger så många som år 1956.

70 Inledning

Tabell2 Antalet totala samfälligheter stiftsvis

År 1977 År 1980 Stift

Ant. samf. Ant. förs. Ant. samf. Ant. förs.

17 67 18 76 Uppsala 13 55 15 64 Linköping 1l 38 13 46 Skara 15 50 18 56 Strängnäs 12 53 12 53 Västerås 9 24 9 24 Växjö 28 128 36 149 Lu nd l l 56 1l 56 Göteborg 9 20 10 23 Karlstad 18 9 20 Härnösand 8 16 37 17 39 Luleå l 2 1 2 Visby 7 18 7 18 Stockholm

157 566 176 626

har fortsatt också under Av tabellen framgår att samfállighetsbildningarna

har fortsatt. senare tid. Också bildningen av partiella samfálligheter

Tabel13 Antalet samfilligheter stiflsvis paniella

År 1977 År 1980 Stift

Ant. förs. Ant. samt. Ant. törs. Ant. samt.

4 16 5 18 Uppsala 15 4 15 Linköping 4 22 57 24 62 Skara 5 2 9 Strängnäs 2 5 13 9 24 Växjö 13 35 19 54 Lund 6 23 12 41 Göteborg 8 20 10 26 Karlstad 3 l 3 Härnösand 1 4 35 5 38 Stockholm

69 222 91 291

kommunerna numera alla eller nästan I de flesta av de största utgör

en total kyrklig samfállighet. Exempel på sådana samalla lörsamlingama

LFS), Malmö (år 1963), Uppsala (år fállighetsbildningar är Göteborg (enligt

1963), Norrköping (år 1971), Linköping (år 1973), Lund (år 1967), Helsingborg

(år 1971) och Örebro (år 1971).

av dessa stora samfalligheter är ett bevis på att kravet på Tillkomsten Liksom hos de strukturreformer har gjort sig gällande även ,inom kyrkan.

återfinns hos dessa samfálligheter välutstörre borgerliga kommunerna

med många anställda tjänstemän, väletablerade vecklade kyrkoförvaltningar

rutiner. Hos dem liksom kanslifunktioner och genomarbetade administrativa

stora och medelstora församlingar och samfálligheter väl även hos många

finner man helt säkert en bas lör den ekonomiska förvaltningen i övrigt avviker från förhållandet i de och långtidsplaneringen som inte nämnvärt

Inledning 71

borgerliga kommunerna. Samtidigt måste uppmärksamhet ägnas åt det faktum att samfálligheternas Församlingar består som enheter, vilka beslutar i alla angelägenheter vid sidan av de ekonomiska och vilka har anspråk på att inte helt osjälvständigt domineras av samfállighetens organ. Avvägningen häremellan kan sägas vara samfállighetsbildningens problem.

2.2.3.4 Utbyggnad på stiftsplanet

Stiften har sedan början av 1900-talet varit den gemensamma basen för en fri kyrklig verksamhet till gagn för alla Församlingar inom stiftet. Från

mer oregelbundna stiftsmöten i fria former, över tillkomsten av stiftsråd

med etablerad verksamhet, har utvecklingen lett fram till en tämligen fast, ehuru icke lagreglerad, stiftstingsorganisation i varje stift. Alla församlingar har dock inte anslutit sig till stiftsting. Stiftstingens arbetsuppgifter och verksamhetsområde regleras i stadgar. Uppgifterna varierar avsevärt från stift till stift. Viktiga verksamhetssektorer är emellertid kursutbildning, och konferensverksamhet, rekrytering och information. Gemensam planering, och samverkan samordning mellan församlingarna äger rum inom ramen för stiftstingsverksamheten. Tidigare finansierades verksamheten med stats- och landstingsbidrag, kollekter, av-

gifter av olika slag samt församlingsanslag. Numera bekostas verksamheten

huvudsakligen av utdebiterade medel. Stiftsråden kan numera - oaktat deras historiska bakgrund är en annan - enklast beskrivas såsom stiftstingens verkställande och förvaltande organ. Utvecklingen på detta område bevisar att församlingarna har behov av en utbyggd samverkan på regional nivå. Verksamheten har antagit allt tyngre proportioner och andelen församlingsmedel som har avståtts för sådana gemensamma ändamål har oavbrutet ökat.

2.2.3.5 Utbyggnad

på riksplanet

Också på kyrkans riksplan har en motsvarande utveckling med utbyggnad av samordnings- och servicefunktioner ägt rum. Vid sidan av de centrala

kyrkliga styrelserna har en rad nya organ och organisationer vuxit fram.

Exempel på sådana nya organisationer är Svenska kyrkans utbildningsnämnd och Svenska kyrkans informationscentral (KIC). Båda bedriver numera en tämligen omfattande verksamhet. Det kan nämnas att utbildningsnämnden fr. o. m. år 1980 är ny huvudman för den praktiska prästutbildningen. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund bygger på frivilligt medlemskap från församlingar, pastorat och särskilt bildade samfälligheter. Förbundet har enligt sina stadgar att tillvarata medlemmarnas intressen och fungerar för kyrkokommunerna på samma sätt som Svenska kommun-

förbundet för de borgerliga kommunerna.

Finansieringen av verksamheten på riksplanet är till stor del oreglerad. Medel ställs till förfogande genom kollekter, genom kyrkofonden och genom

anslag från församlingarna av utdebiterade medel. För att åstadkomma ett stabilt ekonomiskt underlag för den frivilliga rikskyrkliga verksamheten bildade Svenska kyrkans församlings- och pas-

72 Inledning

Rikskommittén och ärkebiskopen - efter hötoratsförbund, för stiftstingen rande av övriga biskopar - år 1975 Stiftelsen Rikskyrklig finansiering. Stiftelsen är till typen en s. k. insamlingsstiftelse. Huvudsyftet är att insamla Stiftelsen vidarebefordrar därefter medlen till medel från församlingarna. rikskyrkliga organ och organisationer som har gjort framställning om anslag. s. k. riksfinansieringen är Anslutningen till den på detta sätt bedrivna av antalet församlingar med inte mindre än 86 procent god. 74 procent av skattekraften bakom sig deltar. För år 1980 ansökte 18 organisationer om anslag från stiftelsen. Anslagsäskandena uppgick totalt till 9,8 milj. kr. Anslagen för år 1980 framgår av följande tabell.

Tabell4 finansiering för år 1980 Anslag från Stiftelsen Rikskyrklig

OPE Anslag

1 100000 Sv. k. Utbildningsnämnd Sv. k. lnformationscentral 1200000 institutet 475 000 Religionssociologiska Sv. k. Centralråd 1900000 Sv. k. Diakoninämnd 875000 950000 Sv. kyrkan i utlandet

25 000 Nordiska ekumeniska institutet 30 000 Prästrekryteringsnämnden 50000 Riksförb. Sv. kyrkomusik Szt Lukasstiftelsen 35000 50000 Riksförb. för finskspråkigt förs. arb.

7 150 000

utanför Andelen församlingsmedel som på detta sätt avstås till verksamhet oavbrutet vuxit. Härden egna församlingen har, liksom på stiftsplanet, markeras ytterligare att den strukturella utvecklingen gått fram på igenom delvis andra vägar än i de borgerliga kommunerna.

2.2.4 Kyrkliga reformönskemâl

Såsom ovan kortfattat beskrivits har under en lång följd av år statliga ut-

förhållande till staten. Utgångsredningar sysslat med frågan om kyrkans skild punkten har varit att svenska kyrkan på ett eller annat sätt skulle bli

från förbindelsen med staten. Parallellt med dessa statliga utredningar har under denna tid förekommit

diskussioner och överväganden inom kyrkan som sysslat med utredningar. i den kyrkliga organisationen antingen i perspektivet frågor om förändringar om av en relationsförändrad svensk kyrka eller utifrån allmänna önskemål former. Viss otålighet har ibland förmärkts från olika förnyelse av föråldrade inte fått följa med i utvecklingen vad gäller kyrkliga håll över att kyrkan sin organisation. När propåer om modernisering av kyrkans organisation sida blivit, att kommit från kyrkliga organ har svaret från statsmakternas så länge kyrkans relation till man inte vill medverka till förändringarna

staten är oklar.

Inledning 73

Så t. ex. framlade den av Svenska pastoratens riksförbund och Svenska prästförbundet tillsatta K yrkoorganisationskommittén år 1964 ett betänkande, Betänkande med förslag till organisation av svenska kyrkan efter en eventuell skilsmässa från staten. Betänkandet innehåller en genomtänkt och utarbetad modell för en framtida kyrkoorganisation i en friare relation till staten. Man kan också peka på vissa motioner vid 1968 och 1970 års kyrkomören som främst syftade till en demokratisering av kyrkan på stifts- och riksplan. Inom ramen för de överläggningar som skedde mellan företrädare för staten och svenska kyrkan (SOU 1978:1) lade de kyrkliga företrädarna vid sidan av det gemensamma huvudlörslaget fram ett eget betänkande (SOU 1978:2) med förslag till “Kyrkans framtida organisation” efter en tänkt relationsförändring. Även detta forslag inriktades främst på en reformering av kyrkans stifts- och riksplan, medan församlingsplanet lämnades tämligen orubbat. Sedan man numera kan konstatera att förutsättningar f. n. inte finns att fatta beslut i principfrågan om ändrad relation mellan staten och svenska kyrkan, kan man finna de tankar som i ett bevarat stat-kyrkaläge ñnns hos kyrkan angående kyrkans framtida organisation i 1979 års kyrkømötes betänkande utredningsnämnds med anledning av väckta motioner om kyrkans framtida organisation. I det uppdrag denna utredningsnämnd fått av kyrkomötet, heter det bl. a.: ”målsättningen bör vara, att den redan nu på forsamlingsplanet väl fungerande demokratiskt uppbyggda ordningen ges sin motsvarighet på stifts- och riksplan. Därvid bör samverkan mellan folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsforvaltning komma till uttryck. Varje ändring av kyrkans organisation bör syfta till att stärka kyrkans demokrati och slå vakt om de karaktärsdrag, som i dag ger kyrkan dess identitet av öppen folkkyrka.” Utredningsnämnden har också framlagt ett forslag som så gott som uteslutande inriktar sig på stifts- och riksplanen. Förslaget till organisation ser något annorlunda ut än det som presenterades i SOU 1978:2. En mycket detaljerad organisationsskiss har även lagts fram.

3 Allmänna revisionen

synpunkter på av

församlingsstyrelselagen

Utgångspunkten i utredningens direktiv är huvudsakligen att den hittills rådande likformigheten mellan kommunallagen och forsamlingsstyrelselagen i sig är av så stort värde att det nu - sedan en ny, enhetlig kommunallag har antagits - bör företas en motsvarande översyn av församlingsstyrelselagen. Utredningens föremål är därigenom starkt begränsat. Såsom det också framhålls i direktiven blir uppgiften till stor del en fråga om lagteknisk av

anpassning församlingsstyrelselagen till den nya kommunallagen utan

ändringar i övrigt av innehållet. Det har därför inte varit möjligt att inom utredningens ram ta upp i och för sig aktuella och angelägna spörsmål som t. ex. församlingarnas kompetens på begravningsväsendets område. Skälen för att den borgerligt kommunala självstyrelsen och församlingarnas självstyrelse har kommit att vila på samma rättsliga grund är huvudsakligen av historisk natur. Det är här fråga om besluts- och förvaltningsformer som har gemensamt ursprung i den gamla sockengemenskapen. Inför en lagteknisk revision, som syftar till större överensstämmelse mellan

kommunallag och församlingsstyrelselag i dagsläget, är det viktigt att konsta-

tera att det, tid efter annan, också har förelegat betydelsefulla skillnader mellan regleringen av å ena sidan borgerliga, å andra sidan kyrkliga kommuner. Dessa skillnader har, naturligt under den tid som nog, inte minskat den nuvarande lagen om församlingsstyrelse har varit gällande. Vid översynen har det därför varit viktigt att beakta församlingarnas samfundsgemenskap inom ramen för trossamfundet svenska kyrkan, liksom församlingsarbetets särart. Ett djupgående studium av kommunallagsreformen och dess utgångspunkter och motiv har varit basen för Översynsarbetet. och

överväganden

slutsatser i kommunallagsutredningens och kommunaldemokratiutredningens arbete har granskats och prövats mot bakgrund av kyrkliga förhållanden. Det säger sig självt att där förutsättningarna avviker och där arbetsbetingelserna är annorlunda, där föranleder också Övervägandena andra slutsatser

och ger upphov till andra forslag. Översynsarbetet har sålunda inte resulterat i en ordagrann omstöpning av församlingsstyrelselagen efter kommunal-

lagens mönster ens på de många punkter där förhållandena ändå är jämförelsevis likartade. Det har i stor utsträckning varit erforderligt att beakta särskilda förhållanden kyrkliga och förutsättningar. l stort har emellertid de flesta av förslagen från de utredningar som föregick kommunallagsreformen beaktats och fått sin motsvarighet vid översynen av församlingsstyrelselagen.

Allmänna revisionen . . .

76 synpunkter på

En översyn av lagens språkliga utformning har skett vid sidan av arbetet med lagens innehåll. En systematisk bearbetning lör att öka överensstämhar också löretagits. Då det bemelsen i disposition och framställningssätt dömts ogörligt att vid ett behållande av den nuvarande lörsamlingsstyrelsätt presentera alla de ändringar som föreslås, selagen på ett överskådligt har förslaget tagit formen av en helt ny lag. Anledningen till detta är således har församlingsstyrelselagens anendast praktisk och systematisk. Slutligen knytning till andra lagar och Författningar granskats och erforderliga Följdändringar aktualiserats.

4 Jämförelse mellan och

borgerligt kyrkligt kommunalt, en paragrafvis

genomgång. Gällande rätt. Motivering

till

utredningens lagförslag

4.1 l kap. Allmänna bestämmelser

Detta kapitel innehåller bestämmelser bl. a. om lagens tillämpningsområde, församlingarnas befogenheter, kyrkliga samfälligheter samt om beslutande, förvaltande och verkställande organ. Kapitlet motsvarar första kapitlet i LF S.

Allmänt

Tidigare kommunallagstiftning har alltid vilat på bl.a. uppfattningen att kommunerna borde åtnjuta största möjliga frihet att ordna sin Förvaltning och sina verksamhetsformer med hänsyn till skiftande lokala behov. För lagen om församlingsstyrelse har gällt samma grundprincip. Det har därför ansetts att lagstiftningen inte skall innehålla andra tvingande bestämmelser än sådana som är nödvändiga för att i de avseenden det från allmän synpunkt är motiverat skapa fasta regler och en enhetlig ordning i alla kommuner. Kommunalförfattningarna har varit av utpräglad ramkaraktär och

församlingsstyrelselagen har i det avseendet varit uppbyggd

efter samma normer. Den ram som därigenom har dragits upp för den lokala självstyrelsen i kommuner och Församlingar har avsett grunddragen i organisationen, viktiga basregler för styrelseskick och arbetsformer samt regler som garanterar likställighet och rättssäkerhet för kommunmedlemmama. Kommunallagsreformen medförde ingen ändring i de grundprinciper som här har redovisats. Tvärtom blev genom borttagandet av ett stort antal detaljbestämmelser den ovan nämnda ramlagskaraktären hos kommunallagen ytterligare accentuerad. Det föreligger enligt utredningens uppfattning inte heller för de kyrkliga kommunernas del något skäl till avsteg från dessa principer för lagreglering. Det ligger inte inom utredningens uppdrag att föreslå några ändringar som rubbar nu gällande principer för organisation och verksamhet i församlingarna. Utredningen har närmare övervägt innebörden av att följa det nämnda mönstret med avveckling av viss detaljreglering. Det skall icke förnekas att några av de mer bärande skälen för minskningen av detaljregleringen i kommunallagen var strukturreformema och de ökade administrativa resurser som numera står kommunerna till buds. Samma utveckling präglar, såsom tidigare framhållits, inte förhållandet inom den kyrkokommunala organisationen, i vart fall inte i tillnärmelsevis samma omfattning.

78 mellan borgerligt . . .

Jämförelse

mellan de kyrkokommunala enheterna är emel- Den stora spännvidden ett starkt skäl för en slopad detaljreglering. Vidare utgör den i avsnitt lertid med ett minskat beroendeförhållande mellan 2.2 beskrivna utvecklingen av svenska kyrkan som ett kyrkan och staten och en klarare markering för en mindre detaljerad statlig ramsjälvständigt trossamfund en grundval

innebär de allmänna tendenserna till slopad statskonlagstiftning. Slutligen troll ett skäl till större frihet för den lokala självstyrelsen på vissa områden.

därför samma I det följande föreslår utredningen på de allra flesta punkter

i församlingsstyrelselagen som i kommunallagen. minskade detaljreglering innehåller bestämmelser om kommunerna. Reg- 1974 års regeringsform

är inte ingående men i jämförelse med de föregående grundlagsleringen något mer omfattande. stadgandena en viss roll. I kommunallagsreformen spelade den nya regeringsformen

återverkade i olika avseenden på kommunallagens Grundlagsstadgandena BI. a. i terminologiskt avseende fick regeringsformen genomslag utformning.

i kommunallagstexten. ett flertal stadganden Regeringsformen upptar i övergångsbestämmelserna Osäkerheten om kyrkans framtida ställning medförde om svenska kyrkan. som avsåg svenska kyrkan i allt att bestämmelser i 1809 års regeringsform utan ändringar annat än väsentligt överfördes till den nya regeringsformen

i formellt hänseende. Övergångsbestämmelser stadgas bl. a. att regerings- I regeringsformens föreskrifter om primärkommuner skall, med visst av kyrkostämformens moinstitutionen undantag, äga motsvarighet i fråga om kyrkliga betingat

kommuner. har sålunda en annan anknytning till grund- De kyrkliga kommunerna än de borgerliga kommunerna lagens ram för den kommunala självstyrelsen i vad mån denna särskilda anknytning bör har. Utredningen har övervägt som avviker från motsvarande bedömföranleda till särskilda slutsatser, kommunallag finns ningar vid kommunallagsreformen. Själva begreppet stadgas att inte i den nya regeringsformen. I 8 kap. 5§ regeringsformen

i kommuner samt grunderna för kommugrunderna för rikets indelning och för den kommunala benernas organisation och verksamhetsformer

också föreskrifter om kommuskattningen bestäms i lag. I lag meddelas

i övrigt och om deras åligganden, heter det vidare. nernas befogenheter är således grunden för den kyrkokommunala reg-

Detta grundlagsstadgande

om forsamlingsstyrelse. Påverkas förutsättningarna leringen genom lagen till stadgandet genom för denna reglering genom den särskilda anknytningen har stannat vid att konstatera att

övergångsbestämmelserna? Utredningen

reglering av borgerliga och kyrkliga nu gällande grundlag medger en likartad för i det följande inga diskussioner om skillnad kommuner. Utredningen Den konstitutionella uti status mellan dessa båda slag av kommuner.

när det gäller lagstiftning om svenska kyrkan är också i dagsläget vecklingen har inte funnit det vara meningsfullt eller svår att förutse. Utredningen med direktiven att undersöka olika tänkbara möjligheter. ens i samklang ålades utredningen att inte föregripa de överlägg- I utredningsdirektiven mellan företrädare för staten och svenska kyrkan som då pågick. ningar avslutats såsom ovan redovisats. En ut- Dessa överläggningar har därefter med klar konstitutionen inredning angående kyrkomötets befogenheter

tillsattes emellertid sommaren 1979. riktning

Jämförelse mellan borgerlig! . . . 79

Av ovanstående redogörelse framgår att riksdagen enligt gällande grundlag har att fastställa de kyrkliga kommunernas befogenheter. Församlingsstyrelselagens kompetensparagraf (2 §) har till skillnad från kommunallagens formen av en exklusiv uppräkning. Från många håll har vid olika tillfällen önskemål om en ändring av detta stadgande kommit till uttryck. Ett exempel på vilka områden som därvid berörs utgör begravningsväsendet. Kompetensparagrafens lydelse med avseende på begravningsväsendet, ”anskaffande av och vård om begravningsplats har ofta uppfattats som onödigt restriktiv. Frågan har varit föremål för motioner i kyrkomötet och framställningar till regeringen. Utredningen vill framhålla att det inte ligger inom ramen för direktiven att föreslå materiella några ändringar i kompetensparagrafen. Detta stadgande är ett av dem som redan har varit olikartat utformat tidigare på borgerligt resp. kyrkligt håll. Vissa ändringar av lagteknisk natur företogs i samband med kommunallagsreformen och detta ger underlag för motsvarande justeringar i lagen om församlingsstyrelse. I övrigt finner utredningen sig vara förhindrad att ta upp de många önskemål och synpunkter på kompetensfrågor som har aktualiserats inom det kyrkokommunala förvaltningsområdet. Utredningen har dock låtit sammanställa en översikt över kyrkokommunala befogenhetsöverskridanden såsom de kommit till uttryck i kommunalbesvärspraxis. I redogörelsen för regeringsformens stadganden om svenska kyrkan omnämndes det särskilda grundlagsstadgande som berör kyrkostämman. Utredningen har särskilt övervägt utsträckningen av det representativa systemet inom svenska Att kyrkan. det i grundlagen ges ett stadgande till stöd för möjligheten att behålla den direkta demokratin i vissa fall behöver inte stå i motsättning till grundlagens i övrigt detaljerade uppbyggnad omkring den representativa demokratin som styrelseskick. Stadgandet behöver heller inte tolkas såsom ett hinder för avskaffande av kyrkostämmoinstitutionen. Kommunalstämman avskaffades i och med införandet av 1953 års kommunallag. Vid den revision av lagen om församlingsstyrelse som följde i spåren kunde denna reform inte genomföras fullt ut. Kyrkostämman behölls för de minsta enheterna. Gränsen för inrättande av kyrkofullmäktige har emellertid sänkts vid två tillfällen. I det organisationsförslag som framlades av de kyrkliga företrädarna i stat-kyrkaöverläggningarna, Kyrkans framtida organisation (SOU 1978:2), togs problemen med kyrkostämmans arbetsform upp till behandling. Den kyrkliga arbetsgrupp som utredde organisationsfrågoma uttalade därvid bl. a. följande: Arbetsgruppen har --- tagit ställning för en reform som syftar till fler församlingsfullmäktige än för närvarande. Det har skett med hänsyn till att kyrkostämman som beslutande organ har växlande sammansättning och är till arbetsformen underlägsen ett fullmäktigeorgan samt vidare mot bakgrund av ett alltmer växande medvetande hos kyrkomedlemmama om förtroendemännens betydelse för det levande församlingsarbetet.

Arbetsgruppen föreslog att kyrkofullmäktige inrättas i församlingar som har fler än 500 medlemmar (SOU 1978:2 s. 43).

. . . 80 Jämförelse mellan borgerligt

delar den uppfattning om kyrkostämmans funktion som kom Utredningen i ovannämnda betänkande. Mot den bakgrund som kommutill uttryck på demokratisering och nallagsreformen ger, med dess starka tyngdpunkt Förstärkning av det representativa systemet, kunde det allvarligt övervägas att avskaffa kyrkostämmoinstitutionen. Den enhetlighet som därigenom behovet av ytterligare reformer skulle vinnas vore väl ägnad att understryka mellan stora och små enheter. Sannolikt skulle med avseende på skillnaderna att i framtiden reen reform av detta slag också underlätta möjligheterna formera det kyrkliga valsystemet till stifts- och riksorgan. som möter består i de praktiska konsekvenserna i mind- De betänkligheter Ett mindre inom svenska kyrkan har re församlingar. antal församlingar mindre än 100 invånare. Det är i praktiken ogörligt att införa ett alltjämt i så små enheter. Härtill kommer att dispensmöjrepresentativt system att avskaffa sitt ligheten för församlingar som ingår i kyrklig samfallighet utgör en flexibel ordning som stärker den lokala bestämkyrkofullmäktige manderätten och ger tillfälle till stor anpassning efter lokala förhållanden. Utredningen har därför stannat vid att föreslåjnrättande av fler fullmäktige än f. n. utan att för den skull helt avskaffa kyrkostämman.

1§

Denna paragraf, som motsvarar 1 § LFS, innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Tillämpningsområdet för en ny lag om församlingsstyrelse bör vara detsamma som enligt LFS. I paragrafen anges därför liksom församlingarna i riket. Vidare tidigare att lagen gäller för de territoriella delar för icke-territoriell församling. Om anges att lagen gäller i tillämpliga beslutar det tillämpas dock den ordning som förut en sådan församling gällt.

2§

om församlingarnas kompetens. Pa- I denna paragraf finns bestämmelser ragrafen motsvarar 2§ LFS.

Gällande rätt

Enligt 2§ l mom LFS får en församling själv vårda sina angelägenheter såvitt handhavandet av en angelägenhet enligt lagen eller särskild författning inte tillkommer annan. Med en församlings angelägenheter avses frågor

om a) anskaffande av och vård om kyrka, begravningsplats, församlingshus, tjänstebostäder och annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom, b) åtgärder till främjande av gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt samt av

kristen verksamhet bland bam och ungdom, ålderstigna, sjuka och andra, som behöver omvårdnad, samt c) avlöningsförmåner åt präst, kyrkomusiker och annan personal. Särskilda bestämmelser finns om vissa församlingsanskaffas eller vårangelägenheter. Enligt 2 § 2 mom skall begravningsplats kommun om regeringen i ett särskilt fall beslutar det. das av borgerlig

Jämförelse mellan borgerligt . . . 81

K ommunallagsreformen

KLzs bestämmelser om den kommunala kompetensen finns i 1 kap 4§. Paragrafen överfördes efter vissa justeringar av lagteknisk natur från ÄKL

till KL. Åtgärderna innebar

dock inte någon ändring i sak. Uttrycken “efter vad i denna lag närmare bestämmes” och såvitt icke handhavandet därav

enligt gällande författningar tillkommer annan eftersom utgick de ansågs överflödiga. Begreppet ”sina angelägenheter anses fullständigt täcka området för kommunernas verksamhet liksom avgränsningen gentemot uppgifter som ankommer på annan.

Utredningen

Församlingens kompetens bestämdes i förutvarande

- församlingsstyrelselag

i likhet med vad som enligt ÄKL gällde för borgerlig primärkommun genom ett allmänt stadgande, i vilket angavs att en församling ägde att själv vårda sina gemensamma kyrkliga angelägenheter, såvitt inte handhavandet därav enligt gällande tillkom författningar annan. Till skillnad från ÄKL, där kompetensregeln endast hade detta allmänna innehåll, tog den kyrkliga kommunallagen därefter upp en i princip uttömmande uppräkning av församlingens olika verksamhetsområden.

Denna metod att ange gränserna för församlingens kompetens användes redan i 1862 års

kommunalförfattningar, genom vilka en uppdelning av

den kommunala självstyrelsen

på kyrkoförsamlingen och den borgerliga

kommunen korn till stånd. Innan denna uppdelning på kyrklig och borgerlig

primärkommun skedde, var sockenstämman det centrala organet för hela den kommunala förvaltningen. Uppdelningen av sockenstämmans uppgifter medförde att en gräns måste dras upp mellan de två kommunernas verk-

samhetsfált. Det vara - eller ens - att ange ansågs inte möjligt lämpligt den borgerliga kommunens olika angelägenheter, och gränsdragningen kom därför till uttryck genom att församlingens befogenheter räknades upp. När

kommunalförfattningarna moderniserades år 1930 behölls 1862 års

metod. Föredragande departementschefen framhöll, att han fann det vara lämpligt med en uppräkning av de frågor, som föll inom ramen för för-

samlingarnas självstyrelse, och att någon genomgripande av omarbetning förteckningen inte behövdes. I sammanhanget borde dock vissa nya former av församlingsverksamhet uppmärksammas, såsom diakonin, det frivilliga församlingsarbetet och ungdomsverksamheten. Med hänsyftning på sådana friare former av församlingsarbete ökades uppräkningen ut med åtgärder till främjande av församlingsvården”. I propositionen till LFS anförde departementschefen bl. a. följande (prop. 1961:70 s. 99):

Då den nuvarande kompetensregeln i KL utformades, framhöll föredragande depar-

tementschefen det angelägna i att ge kommunerna vidgade befogenheter och på lång sikt nya utvecklingsmöjligheter. Man ville således ge kommunerna både större rörelsefrihet och bättre möjlighet att anpassa verksamheten efter utvecklingens skiftande krav. Med hänsyn härtill ville föredraganden inte förorda vare sig en uppräkning

eller en exemplifiering av angelägenheterna. Det fick i stället bli en uppgift för rätts-

att närmare ange gränserna för kommunens verksamhet. Man kunde tillämpningen

82 mellan borgerligt . . .

Jämförelse

då beakta såväl förhållandena i de särskilda fallen som den allmänna samhällsutockså vecklingen. - Enligt min uppfattning kan det anförda i mycket vara tillämpligt Man måste emellertid hålla i minnet, att beträffande församlingsangelägenheterna. då det nya kompetensstadgandet infördes i KL, var avsikten att ge kommunerna av en utökning var också möjlighet att utvidga verksamheten till nya falt. Behovet klart dokumenterat. När det gäller de kyrkokommunala angelägenheterna fårjag erinra till sin omom att flera viktiga verksamhetsgrenar på det lokala kyrkliga området Så är fallet med de angelägenheter, fattning är reglerade i särskilda författningar. åt prästerna samt_ som det ankommer på pastoratet att sköta, främst löneförmånerna Också för kyrkobyggenskap och be- Förvaltningen av prästgårdar och löneboställen. Vidare kan kyrkobokföringen gravningsväsende föreligger särskilda bestämmelser. nämnas. l övrigt kan för den församlingens verksamhet. som inte upptas i särskilda

att verksamheten måste ha författningar, sägas ligga en naturlig avgränsning däri. bedrives i en kristen anda och är betingad en kyrklig prägel. varmed får förstås att den av det budskap kyrkan vill frambära. - Till följd av det anförda är jag ense med

för den borgerliga kommittén att samma behov inte föreligger för församlingen som uttalat är verksamkommunen att ha en elastisk kompetensregel. Som kommittén torde således inte heten begränsad till ett förhållandevis snävt område. Församlingen Den väsentliga uppgiften ha något att vinna på en ändrad metod att ange kompetensen. måste i stället bli, såsom också kommittén betonat, att söka lagfásta vad som enligt

rådande rättsuppfattning faller inom ramen för församlingens kompetens och att åstadkommunens olika verkkomma en bättre gränsdragning särskilt mot den borgerliga det angelägna i att samhetsområden. Också flertalet remissinstanser har framhållit allmänt uttalats tillfredsställelse en klarare gräns dras upp. l yttrandena har också funnit med hur kommittén löst denna uppgift, även om vissa kyrkliga myndigheter gränserna väl snäva. - Jag får alltså förorda att församlingens kompetens i första samt att detta, såsom hittills. fullhand anges genom ett allmänt hållet stadgande av säruppräkning av de olika grupperna ständigas genom en i princip uttömmande

skilda församlingsangelägenheter.

till KL kan sägas l fråga om att anpassa den nya församlingsstyrelselagen i det allmänna stadgandet “såvitt icke handhavandet följande. Uttrycket särskild författning tillkommer annan togs därav enligt denna lag eller En motsvarande ändring är tänkbar bort genom kommunallagsreformen. sidan. Här skall dock noteras orden ”denna lag” vilka syftar på den kyrkliga rätt att vårda sina angelägenheter kan vara begränsad på att en församlings en särskilt bildad kyrklig samäven genom den kompetens som har tillagts bör dock vara tillräckligt klar-

fällighet. Uttrycket “sina angelägenheter”

avgränsning torde i och för sig inte

läggande och någon särskild ytterligare

behövas. av de särskilda församlingsangelägenheterna I fråga om uppräkningen mellan den kyrkliga och den borgerliga föreligger sedan länge en olikhet för föreslås bli kommunallagen. Kompetensområdet kyrkokommunerna

oförändrat. På grund härav och på grund av det som departementschefen

till LFS bör kompetensreglerna i den nya församanförde i propositionen

sätt som i LFS. Det innebär lingsstyrelselagen i princip utformas på samma kommer att föreligga en skillnad mellan kyrklig att det även fortsättningsvis Församlingsstyrelse- Av det som anförts här ovan torde framgå och borgerlig kommunallag. kommittén (SOU att denna skillnad bör bestå. 1957215).

Jämförelse mellan borgerligt . . . 83

3-5 §§

I dessa paragrafer finns bestämmelser om kyrkliga samfalligheter. De grundläggande Föreskrifterna finns i 3 §. Paragrafen motsvarar 3§ l mom. LFS. I 4 § behandlas Stockholms kyrkliga samfällighet. Paragrafen motsvarar 3 § 2 mom. LFS. Slutligen ges i 5 § regler för Göteborgs kyrkliga samfállighet. Denna paragraf motsvarar 3 mom. 3§ LFS. Bestämmelserna i 3 § LFS har bearbetats språkligt. Det sakliga innehållet har dock inte förändrats utom i ett avseende. Detta kommenteras närmare i det följande.

Enligt 3§ l mom. första stycket LFS skall två eller flera församlingar som bildar ett pastorat, om regeringen inte bestämmer annat, en utgöra kyrklig samfällighet som handhar de angelägenheter som enligt lag och författning ankommer på pastoratet. Enligt andra stycket får en sådan samfällighet även ha hand om annan ekonomisk

församlingsangelägenhet, om

regeringen beslutar det. Sådant beslut får meddelas endast om församlingarna har samtyckt till det eller om det är påkallat av ett betydande allmänt behov. I tredje stycket föreskrivs att församlingar även annars får bilda en kyrklig samfállighet för att handha en eller flera ekonomiska

församlingsangelä-

genheter. Regeringen beslutar om att bilda en sådan samfällighet. Beslut får meddelas endast under de

förutsättningar som anges i andra stycket,

dvs. om församlingarna har samtyckt till det eller om det är påkallat av ett betydande allmänt behov.

Såsom tidigare har framhållits har skett

samfállighetsbildning i stor om-

fattning under senare år. Samfälligheterna har i allmänhet tillkommit genom att församlingarna har samtyckt till det, men en viss

samfállighetsbildning

med inslag av tvång har även förekommit. Det har emellertid också inträffat

att en tänkt

samfällighetsbildning stoppats därför att samtycke inte förelegat

från samtliga församlingar. l ett sådant fall fordras det ju att samfällighetsbildningen är påkallad av ett allmänt behov som skall vara betydande. Ett sådant behov har inte alltid ansetts föreligga, och frågan om samfällighetsbildningen har därför fått förfalla. Enligt utredningens mening bör därför möjligheterna att bilda kyrkliga samfälligheter vidgas något. Detta bör lämpligen ske genom att uttrycket ”betydande” inte överförs till 3§

i den nya församlingsstyrelselagen. vill

Utredningen betona att samfällighetsbildning även i framtiden i första hand bör ske på grund av de berörda

församlingarnas samtycke. Om samtycke från

samtliga församlingar inte föreligger bör regeringen kunna besluta att en samfällighet skall bildas om det är påkallat av ett allmänt behov.

6§

I denna paragraf finns bestämmelser om

kompetensfördelningen mellan kyr-

kofullmäktige resp kyrkostämman och nämnderna. Paragrafen motsvarar 4§ LFS.

84 mellan borgerligt . . .

Jämförelse

Gällande rätt

beslutanderätt utövas av kyrkofullmäktige [4 § LFS anges att en församlings och verkställighet tilleller på kyrkostämma. Vidare anges att förvaltning

kommer Församlingens kyrkoråd och övriga nämnder.

K ommunallagsreformen

mellan fullmäktige I 1 kap 5§ KL, som reglerar kompetensfördelningen har beredningsuppgifter och och nämnderna, anges bl. a. att nämnderna särskilda beredningar. En beredning kan vara att fullmäktige kan tillsätta

och ha till uppgift att under en längre tid bereda vissa ärenden permanent av fullmäktige. Beredningen eller grupper av ärenden som skall avgöras för-att bereda något kan också ha en mera tillfällig prägel och vara tillsatt om fullmäktige vissa eller några bestämda ärenden. KL innehåller i kapitlet

bestämmelser som rör beredningarna (se 2 kap. 5, 15-16, 23 och 29 §§ KL). i princip fritt om beredningars sammansättning, I övrigt beslutar fullmäktige arbetsformer etc. En beredning kan bestå av en eller flera personer. mellan beslutandefunktion och förvalt- Skillnaden i kommunallagarna kan sägas innebära ett principiellt förbud nings- och verkställighetsfunktion administration, dels att för fullmäktige dels att befatta sig med konkret av fullöverlåta sin beslutanderätt. I praxis har ändå en viss delegation tillåtits. För att sådan mäktiges beslutanderätt till styrelser och nämnder har krävts att den i allt väsentligt måste delegation skall anses rättsenlig eller verkställighetsuppdrag. Delegakunna härledas från ett forvaltningshar alltså knutits särskilt till en tolkning av begreppet “verktionsrätten i förarbetena till KL att en delegationsregel får ställighet”. Det betonades ses som ett juridiskt klargörande av vad som redan gällde, dvs. av den

i kommunerna och att de beslut som skall vara praxis som hade utvecklats rutinärenden. Delegationsrätten måste möjliga att delegera skall avse endast ha en klar avgränsning, eftersom det annars finns risk for att fullmäktiges förstärks i förhålurholkas och att styrelsens ställning ytterligare ställning lande till fullmäktige. Delegationsmöjligheten bör framgå direkt av lagen

och det bör så långt möjligt fastställas allmänna principer som klargör dele-

omfattning. Fullmäktiges ställning som högsta beslutande organ gationens bör stärkas. Alla viktigare finansiella beslut liksom alla beslut av principiell

beslutande organen. Styrelsen eller generell natur måste därför fattas av de stöd av ett konkret utformat beslut och nämnderna skall inte utan direkt av fullmäktige kunna fatta beslut i ären-

eller ett delegationsbemyndigande

av fullmäktiges besluden som skall avgöras av fullmäktige. Delegation eller annan nämnd och tanderätt skall endast kunna riktas till styrelsen förtroendevalda. Delegationsrätten, som inte till tjänstemän eller enskilda bör tillämpas med stor restriktivitet. främst skall gälla s. k. rutinärenden, skall Ett viktigt hjälpmedel när det gäller att fastställa vilka ärenden som kan vara s. k. normalreglementen för styrelsen anses vara av rutinkaraktär Inom den angivna rasom upprättas av bl. a. Svenska kommunförbundet. bör det vara möjligt att beakta de enskilda men för delegationsinstitutet varierande behov av att utnyttja möjligheterna till delegation. kommunernas

Jämförelse mellan borgerligt . . . 85

Senare reformer

Genom lag som trätt i kraft den ljuli 1979 har öppnats möjlighet att inrätta partssammansatta organ med uppgift att svara för viss beredning, Förvaltning och verkställighet inom styrelsens eller andra nämnders verksamhetsom-

råden. Fullmäktige inrättar partssammansatta organ, vilka består av företrädare för kommunen och för arbetstagarna. Närmare bestämmelser finns i 3 kap. 13 a och 13 b§§ KL.

Utredningen

Som framgår av LFS finns stämmoinstitutet kvar på den kyrkliga sidan. Den borgerliga kommunalstämman har avskaffats tidigare. Såsom tidigare framhållits är kommunstrukturen på det kyrkliga området mycket olik strukturen på det borgerliga. Antalet församlingar är stort, och det finns ett stort antal små församlingar. Här förekommer kyrkostämma vanligen. Vidare förekommer i församlingar som ingår i samfällighet, kyrkostämma som har

egna representativa organ.

Fördelarna med kyrkostämman är flera. Den är ett

direktdemokratiorgan.

Den är också en billig institution särskilt för små

församlingar. Vidare har

det ibland framhållits att den bevistas av personer med ett verkligt intresse för de kyrkliga frågorna och att den därigenom står mera fri gentemot den

rena partipolitiken än kyrkofullmäktige. Ärendenas

oftast enkla beskaffenhet och ringa omfattning kan också göra den lämpliga för att behandlas av

kyrkostämma. Det bör även noteras att kyrkostämman har frihet att besluta

om övergång till kyrkofullmäktigesystemet. Bland nackdelarna med

kyrkostämman kan nämnas risken för s. k. kupper som en förhållandevis liten grupp kan genomföra om stämman har få deltagare, vilket ofta är fallet. Såsom ovan anförts i den allmänna motiveringen har utredningen emellertid stannat för att kyrkostämman bör finnas kvar.

Beträffande beredningen bör framhållas att huvudregeln är att varje ärende skall bredas innan fullmäktige fattar beslut i saken. Kyrkorådet är i princip sista beredningsinstans. En nämnd eller en beredning till vars område ett ärende hör, skall få tillfälle att yttra sig under beredningsarbetet. Kyrkoherden är självskriven medlem i kyrkorådet. Det innebär att kyrkoråd och styrelse KL inte tillsätts enligt på helt likartade sätt. En regel om beredning med samma innebörd som i KL kan därför tänkas medföra komplikationer på grund av kyrkoherdens ställning i kyrkorådet. Beredningens förslag måste dock passera kyrkorådet innan det läggs fram till det beslutande organet. Kyrkoherden får därigenom tillfälle att ta del av materialet i kyrkorådet. Det bör även anmärkas att kyrkoherden ensam kan utgöra en beredning. Beredningens uppgifter får naturligtvis inte in-

skränka på t. ex. kyrkorådets särskilda befogenheter enligt 5 kap 2§ (43§ LFS).En bestämmelse om beredning motsvarande den i l kap 5 § KL bör därför införas i den om nya lagen församlingsstyrelse. I fråga om principerna för om omfattningen av delegation på det kyrkokommunala området bör gälla detsamma som uttalades under arbetet med kommunallagsreformen.

86 mellan borgerligt . . . Jämförelse

finns det inte möjlighet att inrätta partssammansatta organ För närvarande en sådan möjlighet skall på det kyrkokommunala området. Frågan huruvida av kommittén (Kn 1978:02) för medbestämskapas utreds för närvarande anledning att nu närmare mandefrågor. På grund härav saknar utredningen gå in på en diskussion om dessa frågor. Något förslag om regler beträffande organ på det kyrkokommunala området lägger utredningpartssammansatta inte någon anpassning en därför inte fram. l detta avseende sker sålunda till KL:s regler.

7§

om förutsättningarna för att beslul denna paragraf finns bestämmelser tanderätten i en församling skall kunna utövas av ett representativt organ, motsvarar 5§ LFS. dvs. kyrkofullmäktige. Paragrafen

Gällande rätt

LFS skall beslutanderätten i en församling med över Enligt 5§ l mom l 000 invånare utövas av kyrkofullmäktige. Detta gäller dock inte församling kyrkliga samfällighet. Om regeringen för ett särskilt som ingår i Göteborgs skall det inte heller gälla annan församling, som ingår i fall så beslutar en annan kyrklig samfállighet än som avses i 3§ 1 mom första stycket pastoratssamfállighet. Har en församling enligt LFS, dvs. en s. k. obligatorisk det anförda kyrkofullmäktige och har invånarantalet nedgått till l 000 eller om därunder skall beslutanderätten fortfarande utövas av kyrkofullmäktige, att en församling med fullmäktige inte beslutar annat. l 2 mom föreskrivs får uppdra beslutanderätten åt kyrkofullmäk- 1 000 invånare eller därunder ett sådant beslut får inte väckas i kyrkofulltige. Förslag om att upphäva förrän tre år förflutit sedan fullmäktige började sin verksamhet. mäktige Om förslaget godkänns skall det tillämpas från utgången av det år, då all-

männa fullmäktigval förrättas nästa gång. Enligt 3 mom skall länsstyrelsen och domkapitlet genast underrättas om beslut om att införa eller avskaffa

kyrkofullmäktige.

Utredningen

närmare kommer att utveckla i den allmänna motiveringen Som utredningen i kyrkofullmäktige skall bestämmas till 2 kap. föreslås att antalet ledamöter bl. a. i antalet röstberättigade invånare i församlingen. med utgångspunkt beslutanderätten i en församling l konsekvens härmed bör frågan huruvida bedömas med utgångspunkt i antalet röstskall utövas av kyrkofullmäktige berättigade invånare. Vidare bör den nuvarande gränsen på l 000 invånare sänkas till 500. Konsekvenserna av en sådan för att ha kyrkofullmäktige än hittills skall utse kyrkoändring blir att ett större antal församlingar fullmäktige (se även avsnitt 2.2.3.2).

Jämförelse mellan borgerligt . . . 87

8§

l denna paragraf finns bestämmelser om kompetensfördelningen i en kyrklig samfällighet mellan kyrkofullmäktige resp. och församlingsdelegerade nämnderna. Paragrafen motsvarar 6§ LFS.

Gäl/ande rärr

l 6 § LFS föreskrivs att beslutanderätten i Stockholms kyrkliga samfällighet utövas av församlingsdelegerade. Detsamma gäller i annan samfallighet som inte handhar alla församlingsangelägenheter av ekonomisk natur. Iden kyrkliga samfälligheten i Göteborg, liksom i annan samfällighet som handhar

alla ekonomiska församlingsangelägenheter, utövas beslutanderätten

av samfällighetens kyrkofullmäktige. Förvaltning och verkställighet i samfällighet ankommer på kyrkorådet och övriga nämnder.

Utredningen

Enligt utredningens förslag har 8 § uppställts på ett annat sätt än nuvarande 6§. Av paragrafens första stycke framgår sålunda att beslutanderätten i en kyrklig samfállighet, som handhar alla ekonomiska församlingsangelägenheter, utövas av samfällighetens Beslutanderätten kyrkofullmäktige. i annan kyrklig samfallighet utövas av församlingsdelegerade. Förvaltning och verkställighet i en samfállighet ankommer på kyrkoråd och övriga nämnder. Dessa bestämmelser innebär inte några sakliga nyheter jämfört med vad som gäller f. n. Paragrafens andra stycke innehåller en föreskrift om att nämnderna skall bereda ärenden som skall avgöras av fullmäktige eller delegerade. Vidare i 4§ andra och tredje styckena om beredning

anges att bestämmelserna

och om uppdrag att i fullmäktiges ställe fatta beslut i vissa frågor skall tillämpas i samfällighet. l fråga om dessa förslag kan hänvisas till motiveringen till 6§.

9§

I paragrafen regleras hur beslutanderätten utövas i en kyrklig samfällighet i samband med en indelningsändring. Paragrafen motsvarar 6 a§ LFS, som föreslås bli överflyttad till den nya lagen.

lO§ I denna paragraf anges att regeringen kan meddela särskilda föreskrifter om tillämpningen av lagen med avseende på kyrklig samfallighet eller beträffande handläggning av ärenden, som är gemensamma for två eller flera församlingar, vilka inte utgör en kyrklig samfällighet. Paragrafen, som motsvarar 7§ LFS, föreslås bli överflyttad till den nya lagen.

mellan . . . 88 Jämförelse borgerligt

4.2 2 kap. Kyrkofullmäktige

Detta innehåller bestämmelser om antalet ledamöter i de beslutande kapitel församlingarna, suppleanter, rösträtt, valbarhet, rätt till ledighet, mandattid, Valkretsar m. m., ordförande, Sammanträdestid, kungörelse om sammanbeslutförhet, jäv, närvarorätt vid sammanträde, suppleants tjänstgöring, träde, anhängiggörande, beredningstvång, omröstningar och opinionsunder-

sökningar, fortsatt sammanträde, bordläggning, föredragningsordning, provalsätt, interpellation och positionsordning och omröstning, proportionellt enkel reservationsrätt, vården av kyrkofullmäktiges handfråga, protokoll, lingar, offentlighet vid sammanträde, ersättning och arbetsordning. Kapitlet innehåller vidare ett flertal specialbestämmelser för kyrkofullmäktige i kyrk- Kapitlet motsvarar i huvudsak 2 kap. LFS. lig samfällighet.

Allmänt

slutsats i kommunaldemokratiutredningens arbete var att de be- En viktig slutande ställning hade förändrats i takt med att kommunernas organens verksamhet hade ökat i omfattning. Utvecklingen hade lett till att komfunktion i beslutsprocessen alltmer hade betonats. Därigenom munstyrelsens hade de beslutande fått svårare att hävda sin roll. Från de utorganen kommunaldemokratiutredningen arbetade framstod det som gångspunkter klart att fullmäktiges ställning borde stärkas. I församlingsstyrelsen intar kyrkorådet en särställning. Det utgör inte en» utan äger också den viktiga funkdast kyrkokommunens förvaltningsorgan tionen liv. Som närmare utvecklas nedan att leda församlingens andliga 4.5 är detta den egentliga och i dagsläget enda motiveringen for i avsnitt speciella sammansättning. Historiska synpunkter spelar emelkyrkorådets lertid också en viss roll. På grund av kyrkorådets dubbla funktion låter sig inte utan vidare samma göras som i fråga om förhållandet mellan fullmäktige och styrelse jämförelse kommunen. Visst har kyrkorådet en mycket dominerande i den borgerliga i församlingen, men detta är både mer avsiktligt och mer motiverat ställning än motsvarande förhållande i den borgerliga kommunen. har mot denna bakgrund kritiskt analyserat de vid kom- Utredningen för att stärka det beslutande ormunallagsreformen vidtagna åtgärderna Flertalet t. ex. i fråga om lagreglering av deleganets ställning. åtgärder, om beslutforhet, eller i fråga om motioner och intergationsförfarandet, pellationer, visar sig emellertid vara påkallade också för församlingsstyreldel. inte minst ur praktisk synpunkt innebär de klargörande förselagens bättringar. Det är i denna del egentligen i huvudsak bara en reform som utredningen har funnit tveksam för kyrkokommunernas del och det är kravet på obsuppleanter för fullmäktige. På den borgerliga sidan förelåg onekligatoriska fler kommunmedlemmar till den kommunala verkligen behov av att knyta samheten. Vidare kunde kommunens olika delar bli bättre representerade inom ramen for ett obligatoriskt suppleantsystem. De kyrkliga förhållandena är avsevärt annorlunda, huvudsakligen beroende på strukturella olikheter. inte något omedelbart behov av att väsentligt utöka kretsen Det föreligger

Jämförelse mellan borgerligt . . . 89

av kyrkliga förtroendemän. I regel kan geografiska representationssynpunkter tillgodoses. Utredningen föreslår därför inte någon avvikelse från nu gällande fakultativa suppleantsystem.

En annan reformtanke vid kommunallagsreformen gällde de förtroendevaldas villkor.

Kommunaldemokratiutredningen konstaterade påtagliga

skillnader mellan olika medborgargrupper när det gällde Förhållandet mellan

deras andel av väljarna och deras andel av de förtroendevalda. Slutsatsen

blev att underrepresentationen berodde på praktiska hinder för dessa grupper

att åta sig förtroendeuppdrag. Vid reformen genomfördes därför

lagstadgad rätt till ledighet från anställning och förbättrade ersättningsvillkor för arbetet

som förtroendeman.

Motsvarande förhållanden gör sig gällande i kyrkokommunerna. I något avseende - främst i fråga om kvinnorepresentationen - är förhållandena

gynnsammare. Utredningen har emellertid inte funnit till

någon anledning

tveksamhet på denna punkt. Några principiella skillnader föreligger inte. De kyrkokommunalt förtroendevalda bör därför tillförsäkras samma rätt till ledighet från anställning och samma ersättningsförmåner som de borgerligt valda.

Från demokratisk synpunkt är det naturligtvis önskvärt att ett valutslag

slår igenom så snabbt som möjligt. Före kommunallagsreformen började de kommunala mandatperioderna vid kalenderårsskiftet närmast efter valet.

l församlingsstyrelselagen

är den ordningen alltjämt rådande.

Kommunaldemokratiutredningen fann från sina utgångspunkter den då

gällande ordningen vara otillfredsställande. Inte minst var att en viktigt ny majoritet i valutslaget icke gavs tillfälle att påverka för året budgeten efter valåret. Vid kommunallagsreformen genomfördes därför en ordning vilken enligt mandatperioden för fullmäktige - men inte för nämnderna

- den börjar 1 november, alltså mycket snabbt efter valet.

Utredningen delar den grundsyn som ligger bakom kommunallagsrefor-

men på denna punkt. Förhållandena är emellertid väsentligen annorlunda

på det kyrkokommunala området. Valdagen en månad ligger senare och samma parlamentarism som i de borgerliga kommunerna kan inte efterliknas i församlingarna. De många praktiska problem som är förknippade med ett snabbare valgenomslag i kyrkokommunerna framgår av en särskild promemoria som utredningen låtit upprätta, se bil. 2.

Utredningen har därför stannat för att föreslå ett bibehållande av nu gällande ordning. «

I ÃKL föreskrevs tidigare att minsta antalet ledamöter i fullmäktige skulle bestämmas med hänsyn till antalet invånare i kommunen och inte till antalet

röstberättigade. Genom en senare reform stadgades - efter regeringsformens förebild - att minsta antalet i stället skall bestämmas med hänsyn till antalet

röstberättigade. Detta system överfördes till KL.

Utredningen anser att samma ordning bör genomföras för de representativa organen på den kyrkliga sidan. En principiellt viktig följd av detta

blir att antalet kommer att bestämmas under hänsynstagande till kyrkotillhörigheten i församlingen.

I ett delbetänkande föreslår 1978 års vallagskommitté (SOU 1980:45) att möjligheten att indela församlingar i Valkretsar slopas, se bil. 4. Vidare fö- - i enlighet med den princip som följdes vid komreslår denna kommitté

. . .

90 Jämförelse mellan borgerligt

munallagsreformen - att bestämmelserna om valkretsindelning av kyrkliga i 33§ a LFS skall föras över till KfvL. samfälligheter delar vallagskommitténs bedömningar. Förslaget till ny för- Utredningen innehåller därför inte någon motsvarighet till 12 § LFS. samlingsstyrelselag Vidare bör bestämmelserna om valkretsindelning i 33§ a LFS föras över till KfvL. Det nu sagda medför ändringar i 4 och 5§§ KfvL.

1§

Denna innehåller bestämmelser om antalet ledamöter i kyrkofullparagraf motsvarar 8§ 1-3 mom. LFS. mäktige. Paragrafen

Gällande rätt

i församling i Stock- Enligt 8§ 1 mom. LFS skall antalet kyrkofullmäktige i förhållande till folkmängden så att församling med 10 000 holm bestämmas eller därunder utser 15-25, församling med över 10000 t. o. m. invånare 20000 invånare utser 20-30, församling med över 20000 t. o. m. 40000 utser 25-35 samt församling med över 40 000 invånare utser 30-40. invånare bestäms antalet kyrkofullmäktige enligt 2 mom. i för- I annan församling så att församling med 2 000 invånare eller därunder hållande till folkmängden med över 2 000 t. o. m. 5 000 invånare utser 15-25, utser 15-20, församling 5 000 t. 0. m. 10000 invånare utser 20-30 samt förförsamling med över med över 10000 invånare utser 25-40. Kyrkofullmäktige beslutar samling 3 mom. hur många fullmäktige som skall utses. När fullmäktige enligt skall utses första gången skall kyrkostämman fatta beslutet. Länsstyrelsen om beslutet. Om beslut har fattats om att ändra antalet skall underrättas foreträdas av det tidigare bestämda antalet fullmäktige skall församlingen av det år då allmänna fullmäktigval skall förrättas fullmäktige till utgången nästa gång.

K ommunallagsreformen

I KL finns bestämmelserna om antalet ledamöter i fullmäktige i 2 kap. inte några sakliga ändringar i samband 1 §. Dessa bestämmelser genomgick med kommunallagsreformen.

Utredningen

reformer kommunala området fö- På grund av tidigare på det borgerligt skillnader mellan KL och LFS. Bestämmelse om udda antal religger viktiga ledamöter i kyrkofullmäktige saknas i LFS. I LFS finns kvar bestämmelser om maximilatituder, vilka avskaffats på den borgerliga sidan. I KL finns antal skall bestämmas i förhållande till bestämmelser om att fullmäktiges antalet röstberättigade invånare i kommunen. bör antalet ledamöter i kyrkofullmäktige be- Enligt utredningens mening till ett udda tal. Ett visst minimiantal bör anges. Vidare bör bestämmas om maximiantal inte tas med i den nya lagen. l likhet med stämmelserna

Jämförelse mellan borgerligt . . . 91

vad som gäller vid riksdagsvalen och de borgerliga kommunalvalen bör antalet mandat i kyrkofullmäktige ställas i relation till antalet röstberättigade. Detta antal är f. ö. nästan lika stort som antalet röstberättigade i kommunfullmäktigvalen, eftersom det helt övervägande antalet i röstberättigade är medlemmar kommunfullmäktigvalen i svenska kyrkan. Anpassning till KL:s regler sker därigenom.

2§

Paragrafen innehåller bestämmelser om suppleanter för ledamöterna i kyrkofullmäktige. Den motsvarar 8§ 4 mom. LFS.

Gällande rätt

Enligt 8§ 4 mom. LFS får kyrkofullmäktige besluta att suppleanter skall utses för fullmäktige. Fullmäktige bestämmer antalet suppleanter till en viss andel, dock högst hälften, av det antal platser som varje parti erhåller i församlingen elleri valkretsen, om församlingen har indelats i Valkretsar. Om det uppkommer ett brutet tal vid beräkningen skall talet avrundas till närmast högre hela tal. Länsstyrelsen skall underrättas om beslutet. Slutligen anges i paragrafen att ett sådant beslut som nu har nämnts skall fattas av kyrkostämman när kyrkofullmäktige skall utses första gången.

K ommunallagsreformen

Tidigare gällde att suppleanter skulle utses for ledamöterna i landsting. Kommunfullmäktige hade däremot frihet att själva besluta om suppleanter skulle utses. Möjligheten att utse suppleanter i kommunfullmäktige infördes år 1969. Skälen för reformen var främst att flera personer kunde knytas till det kommunala arbetet och att medborgarinllytandet kunde breddas. Vidare skulle styrkeförhållandena inom fullmäktige inte rubbas, om en ledamot var förhindrad att närvara eller var jävig. Dessutom åberopades att suppleantsystemet hade fungerat mycket väl för landstingens del. Alla kommuner utom tre hade infört suppleantsystem före kommunallagsreformen. Genom kommunallagsreformen infördes ett obligatoriskt suppleantsystem för kommunfullmäktige i alla kommuner. Ett av de främsta skälen härför var att fler medborgare skulle kunna engageras i samhällsarbetet. När suppleanter utses, kan flera kommunmedlemmar knytas direkt till den kommunala verksamheten.

U rredningen

Antalet förtroendemän på det kyrkokommunala området är tämligen stort. Sålunda antalet överstiger vida det på den borgerligt kommunala sidan, även om suppleanterna här inräknas. Trots detta är det dock angeläget att försöka engagera flera församlingsbor för de frågor som aktualiseras i den kyrkokommunala verksamheten, för att därigenom kunna bredda grundvalen för den kyrkokommunala demokratin. En åtgärd i denna riktning

. . . 92 Jämförelse mellan borgerligt

kunna vara att införa ett obligatoriskt suppleantsystem. Mot detta skulle skall då ställas bl. a. de i och för sig betydande svårigheterna att få fram när intresset for de kyrkokommunala fråett tillräckligt antal suppleanter sett är tämligen svalt och Valdeltagandet är så lågt som f. n. gorna allmänt Det torde således f. n. saknas anledning att införa ett obligatoriskt suppför de kyrkliga kommunerna. Det bör dock anmärkas att det leantsystem enligt gällande rätt finns möjlighet för församlingarna att besluta att suppleanter skall finnas för ledamöterna i kyrkofullmäktige. Denna möjlighet bör naturligtvis finnas kvar. bör möjligheten att indela Såsom angetts i den allmänna motiveringen i Valkretsar 12§ LFS slopas. Den nuvarande hänvisen församling enligt ningen i 8§ 4 mom. LFS till l2§ samma lag har därför inte fått någon motsvarighet i förslaget till ny församlingsstyrelselag.

3§ I denna paragraf regleras rösträtten vid kyrkokommunala val. Paragrafen motsvarar 9§ LFS.

Gällande rätt

Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och suppleanter har den som är kyrkobokförd i församlingen, är medlem av svenska kyrkan och har uppnått Den som är omyndigförklarad av domstol 18 års ålder senast på valdagen. har dock inte rösträtt. Varje röstberättigad har en röst. Vidare gäller att den som inte är svensk har rösträtt endast om han har varit

medborgare

i riket den l november de tre åren närmast före valåret. Den Kyrkobokförd som är kyrkobokförd i icke-territoriell församling har inte rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och suppleanter i en annan församling. Slutligen gäller av en röstatt frågan huruvida rösträtt föreligger skall avgöras på grundval som vid val enligt vallagen längd som upprättas före valet. Samma röstlängd (1972:620) skall då gälla.

Kommunallagsreformen

medförde inte några förändringar utom sådana som Kommunallagsreformen av att förevarande bestämmelser i kommunallagen, kommuföranleddes för Stockholm och landstingslagen arbetades samman till en panallagen ragraf. Nuvarande bestämmelse är grundad bl. a. på riksdagens beslut anoch valbarhet för invandrare. gående rösträtt

Utredningen rösträttsbestämmelsen överensstämmer med den Den kyrkokommunala borgerliga utom vad gäller kravet på medlemskap i svenska kyrkan. Kravet på medlemskap i svenska kyrkan bör självfallet behållas. Den

Ändring av paragrafen i sakligt hänseende är således inte aktuell.

bör därför överföras till den nya lagen om församlingsstyrelse.

Jämförelse mellan borgerligt . . . 93

4§ I denna paragraf finns bestämmelser om valbarhet till ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige. Paragrafen motsvarar 10 § LFS.

Gällande rätt

Enligt l0§ LFS väljs kyrkofullmäktige och suppleanter bland dem som uppfyller villkoren på rösträtt. Landshövding, länsöverdirektör, avdelningschef vid länsstyrelse och biskop får dock inte utses till kyrkofullmäktig eller suppleant. Om en kyrkofullmäktig eller suppleant efter valet upphör att vara valbar skall han genast frånträda sitt uppdrag. I paragrafen anges dessutom att den som har uppnått 60 års ålder får avsäga sig uppdrag att vara kyrkofullmäktig eller suppleant. Annars får han inte avsäga sig ett sådant uppdrag om han inte uppger något hinder, som fullmäktige godkänner.

K ommunallagsreformen

Valbarhetsbedömningen skall liksom tidigare göras oberoende av vad som framgår av röstlängden. Lagtexten förtydligades dock i KL för att missförstånd inte skall uppstå. Valbarhetshindret för vissa chefstjänstemän vid länsstyrelse behölls. Det ifrågasattes om forvaltningslagens jävsbestämmelser skulle kunna ersätta hindret. Så ansågs dock inte vara fallet. Skälet for att behålla valbarhetshindret, nämligen länsstyrelsens uppgift som besvärsinstans och tillsynsmyndighet, ansågs fortfarande giltiga. Valbarhetshindret för den ledande tjänstemännen hos kommunen behölls också. Det kan inte alltid utan vidare sägas vem som är den ledande tjänstemannen. Denna fråga bör lösas genom föreskrift i instruktion e. d. för vederbörande tjänsteman. I fråga om avsägelserätten framhölls i kommunallagspropositionen att den grundläggande principen är att det föreligger skyldighet att ta emot ett kommunalt förtroendeuppdrag och att inneha uppdraget under hela mandatperioden. Samma princip gäller f. ö. i fråga om riksdagsledamöter. Det kan dock anses orimligt att tvinga den som inte längre kan eller vill delta i kommunalt arbete att stå kvar. Fullmäktige kan också godkänna vilket hinder som helst. I praktiken förekommer det knappast att fullmäktige avslår en begäran om att få avgå. Kravet på fullmäktiges godkännande kan dock ha en reell uppgift att fylla t. ex. om flera ledamöter i obstruktionssyfte samtidigt begär att få avgå. Avsägelse bör kunna vägras även när de kommunala organens funktion skulle äventyras, om en ledamot lämnar uppdraget. Utformningen av bestämmelsen i KL gjorde det inte nödvändigt att behålla en särskild regel om att den som uppnått 60 års ålder har rätt att avgå. - Motivuttalandena synes i realiteten inte innebära någon förändring mot vad som gällde enligt ÄKL.

. . . 94 Jämförelse mellan borgerligt

Utredningen

Valbarhetsbedömningen skall göras på samma sätt som på den borgerliga sidan, dvs. oberoende av vad som framgår av röstlängden. Ett Förtydligande bör göras även i valbarhetsparagrafen i den nya församlingsstyrelselagen. Valbarhetshinder föreligger för biskop förutom för de länsstyrelsesom anges i KL. Dessa hinder bör behållas. tjänstemän till valbarhetshindret för kommunens ledande tjänsteman Motsvarighet saknas i LFS. I propositionen till LFS anfördes som skäl härför bl. a. (s. 165) att någon fullt jämförbar befattningshavare sällan finns i församlingarna. och i än högre grad kyrkliga samfalligheter har numera Församlingar i en del fall relativt stora staber med fast anställda tjänstemän. Det är därför i fråga om chefstjänsteman hos befogat med en regel om valbarhetshinder Församlingspräst bör dock fortfarande vara valbar med hänsyn församlingen. till sin roll i församlingslivet och till att han bör ta del i fullmäktigearbetet. bör liknande skäl kunna anföras på den kyrkliga I fråga om avsägelserätten som till KL bör därför ske. sidan på den borgerliga. Anpassning

5§

I denna paragraf finns en bestämmelse om rätt till ledighet från anställning för ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige eller beredning. Paragrafen har ingen motsvarighet i LFS.

K ommunallagsreformen

om rätt till ledighet från anställning 12 kap. 5 § KL togs in en ny bestämmelse i fullmäktige eller beredning. Föredragande statsför ledamot och suppleant rådet anförde bl.a. följande om bestämmelsen: för en väl fungerande representativ demokrati är att alla En av förutsättningarna som uppfyller valbarhetskraven ges likvärdiga möjligheter att ätaga sig och fullgöra hinder som finns. Ett steg offentliga uppdrag. Man bör sträva efter att undanröja de iden riktningen är att förbättra möjligheterna till ledighet för fullgörande av offentliga uppdrag. - Redan det förhållandet att det inte är bara en rättighet utan också en att åtaga sig ett kommunalt förtroendeuppdrag leder till att rätten till leskyldighet dighet bör garanteras i lag. Därigenom markeras betydelsen av de stora insatser i församhällets tjänst som de många medborgare utför som åtager sig kommunala troendeuppdrag. ~ Den föreslagna bestämmelsen syftar till att -utan detaljerade lagskall kunna fullgöras regler - ge en yttersta formell garanti för förtroendeuppdrag oberoende av inom vilken sektor av samhället man är yrkesverksam. Det är inte Anlämpligt att utforma bestämmelsen efter förebild av 4 kap. 6§ regeringsformen. och inte helt ledningen härtill är att denna bestämmelse har ett tämligen vidsträckt klan avgränsat tillämpningsområde. När det gäller kommunala förtroendeuppdrag är det rätten till ledighet från anställning som har den helt dominerande betydelsen.

konsekvenser I fråga om vad rätten till ledighet kan avse och om ekonomiska uttalade föredraganden vidare:

Begreppet ”kommunalt förtroendeuppdrag” bör enligt min mening ges en vidsträckt innebörd i detta sammanhang. Det bör omfatta uppdrag som ledamot eller suppleant i fullmäktige, landsting, nämnd eller beredning. Hit bör även räknas deltagande som

Jämförelse mellan borgerligt . . . 95

ledamot i arbetsgrupper, utredningar eller motsvarande som kan betraktas som en följd av uppdraget. Självfallet hör också t. ex. heltidsuppdrag och uppdrag som revisor hit. Rätten till ledighet bör i första hand avse deltagande i sammanträde med resp. kommunala organ. Det är vanligt att man har partigruppsmöten som förberedelser för ordinarie sammanträden i fullmäktige och nämnder. Dessa förläggs oftast i anslutning till de ordinarie sammanträdena. Jag anser att denna form av förberedelser inför sammanträde bör inräknas i förtroendeuppdraget. Rätten till ledighet bör också omfatta tid för omklädnad och resa från arbetsplatsen till sammanträdet. Deltagande i sammankomster som inte direkt har med kommunalt sammanträde att göra - t. ex. allmänna partimöten - bör däremot enligt min mening inte hänföras till förtroendeuppdraget. Inte heller bör tid för inläsning av handlingar inbegripas. Rätten till ledighet omfattar inte ledighet för att fullgöra uppdrag åt aktiebolag eller annat företag som ägs av kommunen men som är en självständigjuridisk person. - Den bestämmelse om rätt till ledighet som förslås anvisar inte lösningar på diverse praktiska problem som kan uppkomma. Ett sådant är den ekonomiska ersättningen, ett annat är hur ersättare skall kunna ordnas på arbetsplatsen. Jag anser emellertid att kostnader som uppstår för den förtroendevalde genom uppdraget i princip bör betalas av kommunen resp. landstingskommunen. Frågan om ersättare på arbetsplatsen bör däremot ordnas genom arbetsgivaren. Jag förutsätter vidare att den förtroendevaldes situation på arbetsplatsen inte skall försämras på grund av förtroendeuppdraget. Frågor som rör den förtroendevaldes anställningsvillkor. arbetsförhållanden, ersättare m. m. bör enligt min mening regleras avtalsvägen efter behov. - I detta sammanhang vill jag även betona betydelsen av att kommunerna och landstingskommunerna har en sammanträdesplanering som ger arbetsgivarna och arbetstagarna tillfälle att planera behovet av ledighet och vikarier.

Utredningen

Såsom framgår av den allmänna anser att de motiveringen utredningen kyrkokommunalt förtroendevalda bör tillförsäkras samma rätt till ledighet från anställning och samma ersättningsformåner som de borgerligt valda. Detta innebär att förslaget till 5 § har anpassats till KL:s motsvarande regel.

6§

I denna paragraf regleras kyrkofullmäktiges mandattid. Paragrafen motsvarar ll § LFS.

Gällande rätt

I ll § LFS föreskrivs att kyrkofullmäktige och suppleanter för tre år väljs räknat fr. o. m. den 1 januari året näst efter det då valet har skett. Om ett val har skett första gången och det inte har ägt rum under ett år, då allmänna val av fullmäktige förrättas, skall valet dock inte avse längre tid än till utgången av det år, då sådana allmänna val skall äga rum nästa gång.

K ommunallagsreformen

Mandattiden regleras i 2 kap. 6 § KL. Denna paragraf innehåller en mycket betydelsefull nyhet. Mandatperioden for de beslutande organen nubörjar

. . . 96 Jämförelse mellan borgerligt

mera den l november under valåret, utom för Stockholms kommun, där den 15 oktober under valåret. Vidare utgör mantjänstgöringstiden börjar datperioden tre tjänstgöringsår räknat från periodens början. l KL har sålunda ett snabbare än som gällde tidigare. Skälet för genomförts valgenomslag reformen var att det ansågs otillfredsställande att en politisk majoritet som tre år tidigare får sitta kvar och påverka grundar sig på ett val som hölls verksamheten för året efter ett nytt val. Ett snabbare valgenomslag ansågs kunna vitalisera den politiska debatten i kommunerna och öka partiernas möjligheter att inför medborgarna markera sina handlingslinjer i det program året som budgeten Om ett val leder till mainför det kommande utgör. kan den således omedelbart påbörja arbetet joritetsskifte nya majoriteten med att förverkliga sitt program. Med hänsyn till den tid som går åt för att få fram det definitiva valresultatet, för kungörelseförfarandet m. m. beskall börja den l november under valåret. Manstämdes att mandatperioden för kommunernas nämnder börjar, utom i Stockholms kommun, datperioden året efter valåret liksom tidigare. Genom att den tillträdande den 1 januari först får majoritet i de beslutande organen garanteras att den majoriteten skall kunna utöva det avgörande inllytandet över politiken i stort.

Utredningen om det snabbare på det kyrkokommunala området Frågan valgenomslaget den 21 februari 1980. Promemorian fogas har diskuterats i en promemoria som bilaga 2 till utredningens betänkande. l promemorian förordas en lösning som innebär att mandattiden för de beslutande organen liksom for de verkställande och förvaltande lämnas orubbad. Detta innebär att manorganen dattiden för alla de nämnda föreslås börja den 1 januari året efter organen valåret. Bestämmelserna i ll § LFS flyttas därför utan sakliga förändringar över till den nya lagen. Anpassning till KL:s regler sker inte i förevarande hänseende. Det bör dock anmärkas att kyrkofullmäktige redan enligt nu 2 mom. LFS har behörighet att fatta vissa beslut före gällande regler i l6§ årsskiftet. Dessa regler föreslås bli överflyttade till den nya lagen, se 2 kap. 9 §.

7§ innehåller till kyrkofullmäktigval be- Paragrafen en hänvisning lagen om träffande indelning i Valkretsar och församlings inkyrklig samfállighets m. m. Paragrafen motdelning i valdistrikt, valdag, röstlängd, valförrättning svarar 13§ LFS.

Gällande rätt

Bestämmelserna i 13 § LFS hänvisar till lagen om kyrkofullmäktigval. Hänvisningen gäller reglerna om valdistrikt, valdag, upprättande av röstlängd och avslutande av val. Vidare hänvisningen församt valförrättning gäller farandet då en kyrkofullmäktig avgår fore den bestämda tjänstgöringstidens samt när en suppleant för en fullmäktig har inkallats till ordinarie utgång eller annars har avgått som suppleant. kyrkofullmäktig

Jämförelse mel/an bo/gerligt . . . 97

K ommunallagsreformen

Enda nyheten i KL blev att hänvisningen till vallagen utvidgades till att omfatta också bestämmelserna

om valkretsindelning. Ändringen föranled-

des av att valkretsbestämmelserna i 9§ ÄKL flyttades till vallagen.

Utredningen

Såsom tidigare har framhållits får bestämmelserna i l2§ och 33§ a LFS inte någon motsvarighet i utredningens förslag. Valkretsbestämmelserna i 12 § LFS upphävs medan reglerna i 33§ a LFS bör flyttas till lagen om Denna åtgärd medför att det behövs en hänvisning kyrkofullmäktigval. i den nya lagen om att en kyrklig samfállighet kan indelas i Valkretsar. Hänvisningen föreslås bli placerad i 7§. Med denna utvidgning föreslås att bestämmelserna i l3§ LFS flyttas till den nya lagen om församlingsstyrelse.

8§

I denna paragraf finns regler om val av ordförande och vice ordförande i kyrkofullmäktige. Paragrafen motsvarar l4§ LFS.

Gällande rätt

Kyrkofullmäktige väljer enligt

l4§ första stycket LFS varje år för nästkommande

kalenderår bland sig en ordförande och en vice ordförande. Full-

mäktige kan besluta att även en andre vice ordförande skall utses. Underrättelse om valen tillsammans med de valdas namn och postadress skall genast sändas till länsstyrelsen för att tas in i Iänskungörelserna. Även domkapitlet skall underrättas. Vid sammanträde som hålls med de nyvalda fullmäktige under år då allmänna val av fullmäktige har ägt rum skall den som väljs till ordförande för nästkommande år vara ordförande. Innan valet har förrättats skall den som fullmäktige särskilt utser vara ordförande. Om både ordförande och vice ordförande är hindrade att komma till ett fullmäktigsammanträde, får fullmäktige utse någon annan ledamot att föra ordet för tillfället. Innan valet har skett är den till tjänstgöringstiden äldste fullmäktige ordförande. Om två eller flera har lika lång tjänstgöringstid skall den äldste av dem vara ordförande.

K

ommuna/Iagsreformen

Flera ändringar genomfördes i KL. Fullmäktige bestämmer numera själv om mandatperiodens längd för presidiepostema. Bakgrunden härtill var den kommunala självstyrelsens principer och att kommunerna genom KL även ñck frihet att själva besluta om mandatperiodens längd för presidiepostema i styrelsen och nämnderna. Vidare är valen anpassade till fullmäktiges nya mandatperiod med det snabbare valgenomslaget. Skyldigheten att anmäla val till länsstyrelsen togs bort.

mellan borgerligt . . .

98 Jämförelse

till KL uttalades att det behövs en regel om vem som l propositionen fullmäktige har utsett ordförande. Genom skall föra ordet, tills de nyvalda utfärda kallelse till de den valda lösningen blev det klart vem som skall

fullmäktiges första sammanträde. nyvalda kan närvara vid sammanträde, skall Om ingen av presidiemedlemmarna att för tillfället föra ordet. Bestämmelser fullmäktige utse annan ledamot ordförande har utsetts bör kunna om vem som skall föra ordet tills tillfällig Någon bestämmelse härom togs därför inte in i placeras i arbetsordning.

lagen.

Utredningen

ha rätt att bestämma man- Liksom enligt KL bör kyrkofullmäktige själv

längd för presidieposterna i fullmäktige. Tidigare har föreslagits datperiodens för kyrkofullmäktige skall börja den l januari âret efter att mandatperioden är således det tidigaste då mandet år då valet har skett. Detta datum

i kyrkofullmäktige kan ta sin början. Man-

datperioden för presidieposterna kan självfallet inte omfatta längre tid än datperioden för presidieposterna själva har blivit valda, dvs. tre år.

den som kyrkofullmäktigledamöterna

och domkapitel bör tas bort. Skyldigheten att anmäla val till länsstyrelse området om vem som skall föra ordet En regel behövs på det kyrkliga ordförande. Regeln bör kunna uttills fullmäktige har utsett de nyvalda

formas efter mönster i KL.

förhinder för presidiemedlemmarna att närvara vid samman- Beträffande i samband med kommunallagsreformen. träde kan hänvisas till uttalandena

9§

sammanträdestider. Paragrafen I denna paragraf regleras kyrkofullmäktiges

motsvarar 16 § LFS.

Gällande rätt

hållas enligt

Enligt 16§ l mom. LFS skall kyrkofullmäktigsammanträden

bestämmer. Sammanträde skall även hållas den ordning som fullmäktige

eller domkapitlet förordnar om det eller visitationsförrätnär länsstyrelsen

eller de flesta av fullmäktige begär det eller när ordföranden tare, kyrkorådet föreskriver att frågan anser att det är nödvändigt. Paragrafens andra moment årets förvaltning skall behandlas på om ansvarsfrihet för det föregående i oktober sammanträde före utgången av juni månad. Vid sammanträde och inkomststat fastställas. Vidare sägs månad skall församlingens utgifts-

att vid sammanträde före december månads utgång skall val förrättas till

vilka blir lediga vid årets slut. År då de befattningar inom församlingen,

allmänna val av kyrkofullmäktige har ägt rum förrättas valen av de nyvalda

Dessa förrättar även andra val, som ankommer på fullmäktige fullmäktige. av det nämnda året. och som avser tiden efter utgången

Jämförelse mellan borgerligt . . . 99

Kommunallagsreformen

Åtskilliga ändringar blev följden av kommunallagsarbetet. Rätten för

länsstyrelse att förordna om sammanträde slopades. var att Anledningen fullmäktiges ordförande eller styrelsen kan begära sammanträde med fullmäktige och att rätten för länsstyrelsen inte ansågs behövas. l KL infördes vidare en bestämmelse om rätt för en minoritet i fullmäktige att påkalla sammanträde. Bestämmelserna om tidpunkten för budgetsammanträdet och tidpunkten för dechargesammanträdet flyttades av lagtekniska skäl till avsnitten i KL om ekonomisk och revision. förvaltning

Utredningen

Enligt utredningens mening bör rätten för länsstyrelsen, och domkapitlet visitationsförrättare att påkalla sammanträde med kyrkofullmäktige slopas. Det bör dock rätt för en minoritet skapas av fullmäktiges ledamöter att påkalla sammanträde på samma sätt som på den borgerliga sidan. Bestämmelserna om budget- och dechargesammanträde bör av lagtekniska skäl flyttas till kapitlen om ekonomisk och revision förvaltning (se 6 kap. 4§ och 7 kap. 6§).

lO§

I denna paragraf behandlas av sammanträde kungörande med kyrkofullmäktige. Paragrafen motsvarar 17§ LFS.

Gällande rätt

Kungörelse om sammanträde med kyrkofullmäktige med om tid uppgift och ställe för sammanträdet och de ärenden som skall behandlas skall enligt 17§ LFS anslås på församlingens anslagstavla minst en vecka före sammanträdet. Anslag skall även ske på annan plats om fullmäktige har bestämt det. Kungörelsen skall sändas med posten till varje fullmäktig och suppleant så tidigt att den kan antas komma honom till handa senast fyra dagar före sammanträdet. Ordföranden eller vice ordföranden i kyrkofullmäktige skall utfärda kungörelsen. När sammanträde skall hållas första gången sedan beslutanderätten har uppdragits åt fullmäktige, skall utfärdas av kungörelsen den senast valde ordföranden eller vice ordföranden i kyrkostämman. Tillkännagivande om tid och plats för sammanträdet skall införas i en eller flera ortstidningar senast en vecka före sammanträdet. Om kyrkofullmäktige har bestämt det, skall innehålla tillkännagivandet uppgift om de ärenden som skall behandlas. Vid sammanträde i december månad skall avgöras för följande år i vilka tidningar tillkännagivandet skall ske. Valet av tidningar bör ske så att tillkännagivandet når de flesta församlingsborna. Om tidningsvalet har varit föremål för omröstning och ett förslag då har fått minst en tredjedel av de deltagandes röster skall tillkännagivandet införas också i den tidningen. Om kungörelsen inte har anslagits på annan plats än anslagstavlan eller inte har införts tillkännagivandet i tidning hindrar detta dock inte att sammanträdet hålls. Om ett ärende fordrar så skyndsam hand-

SOU l98l:6 100 Jämförelse mellan borgerligt . . .

läggning att sådant kungörande som nu sagts inte hinns med får sammanträde ändå hållas om kungörelsen med uppgift om ärendet har anslagits

senast på vardagen före sammanträdet och sänts med posten till varje full-

mäktig och suppleant så tidigt att den kan antas komma honom till handa

inom samma tid.

K ommunallagsreformen

i fullmäktige är skyldig att vid förfall för ordföranden Vice ordföranden utfärdas, även om uttrycklig föreskrift saknas. Någon se till att kungörelse bestämmelsen i ÄKL togs därför inte in motsvarighet till den särskilda i KL. Bestämmelsen om att kungörelsen skall anslås också på annan plats

än kommunens om fullmäktige har bestämt det, ansågs inte anslagstavla, i KL. Inte heller fick föreskriften om verkan av brist i tillkänbehövas någon motsvarighet i KL. nagivandet

Utredningen

förebild. Här kan sålunda hänvisas Förslaget till l0 § har 2 kap. 10 § KL som till det som sagts beträffande KL:s regler.

l1§

Paragrafen motsvarar 17 a§ LFS. I 11 § regleras suppleants tjänstgöring.

Gällande rätt

kallad suppleant inte kan inställa Om en kyrkofullmäktig eller behörigen eller fortsättningsvis delta i sådant sam-

sig till kyrkofullmäktigsammanträde

skall han underrätta ordföranden. Ordföranden skall då kalla in manträde

mellan Supp-

den suppleant som står i tur att tjänstgöra enligt turordningen är närvarande vid sammanträdet, inträder han leanterna. Om suppleanten

utan särskild kallelse.

Kommunallagsreformen

till KL anförde föredragande statsrådet bl. a. följande: I propositionen

i detta hän- Suppleanternas tjänstgöringsrätt har principiell betydelse. Enhetliga regler seende bör enligt min mening gälla för alla kommuner och Iandstingskommuner. Bestämmelser om tjänstgöringsrätten bör därför ges i lag och inte i arbetsordning. för- Förevarande paragraf har utformats med utgångspunkt i demokratiutredningens

slag. den ordning mellan supp- Enligt forsta stycket inträder den suppleant som enligt att inställa leanterna som har bestämts vid valet står i tur, när ledamot är förhindrad vid sammanträde. Denna regel gäller sig till sammanträde eller att vidare deltaga under samoberoende av om hindret anmälts fore sammanträdet eller uppkommer både hinder som manträdet. Med uttrycket ”att vidare deltaga i sammanträde avses enstaka omfattar hela återstoden av sammanträdet och hinder som bara omfattar något i andra stycket. ärende. Frågan om ledamotens rätt att återinträda i tjänstgöring regleras

Jämförelse mellan borgerligt . . . 101

Föreskriften i första stycket gäller på motsvarande sätt, om hinder uppkommer för kallad suppleant eller för suppleant som redan har börjat tjänstgöra i stället för ledamot. Sådan suppleants rätt att åter inträda i tjänstgöring behandlas i tredje stycket. Att en ledamot som inställer sig till tjänstgöring på utsatt tid, trots att han har anmält förhinder, har företräde till tjänstgöring följer av första stycket. Suppleant skall ju träda in endast om ledamot är förhindrad att tjänstgöra. Motsvarande kommer att gälla, om en suppleant med förtur har kallats men anmält förhinder och trots detta inställer sig vid sammanträdets början. l andra stycket föreskrivs att ledamot som inställer sig under pågående sammanträde eller till fortsatt sammanträde har rätt att tjänstgöra, även om suppleant har trätt in i hans ställe. Ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid sammanträde på grund av annat hinder änjäv får dock inte åter tjänstgöra vid sammanträdet. Dessa föreskrifter innebär att växeltjänstgöring är tillåten dels om ledamoten avbryter tjänstgöringen på grund av jäv, dels om han kommer för sent till sammanträde eller fortsatt sammanträde. Om han av annat skäl än jäv avbryter tjänstgöringen, får han dock inte vid samma sammanträde träda in igen efter det att hindret har upphört. I tredje stycket föreskrivs till en början att suppleant som har börjat tjänstgöra med stöd av första stycket har företräde till tjänstgöring framför annan suppleant, även om denne står i tur att tjänstgöra enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet. Denna regel motiveras, som framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen, av praktiska skäl. Den innebär bl. a. att en suppleant som kommer för sent till sammanträdet inte får träda in i stället för en suppleant som kommer efter honom i ordningen men som redan har börjat tjänstgöra i ledamots ställe. På samma sätt får en suppleant som har fått avbryta sin tjänstgöring på grund av att ledamoten har trätt in stå tillbaka för en lägre placerad suppleant som har börjat tjänstgöra i stället för en annan ledamot. Om en suppleant har fått avbryta sin tjänstgöring på grund av att ledamoten har trätt in och ledamoten därefter åter blir förhindrad att deltaga i sammanträdet, blir däremot huvudregeln i första stycket tillämplig. Då träder alltså den suppleant som står först i ordningen in i stället för ledamoten. föreskrivs Slutligen i tredje stycket att suppleant, som på grund av att han är jävig i visst ärende avbryter tjänstgöringen vid sammanträde, lår tjänstgöra igen sedan ärendet har handlagts. Om suppleanten avbryter tjänstgöringen på grund av annat hinder, får han däremot inte tjänstgöra igen. Denna bestämmelse medför naturligtvis inte någon inskränkning i ledamots företrädesrätt enligt första och andra styckena. Däremot följer av tredje stycket att suppleant som avbryter tjänstgöring på grund av jäv har rätt att återinträda, även om annan suppleant som har förtur enligt inkallelseordningen är närvarande. l fjärde stycket finns bestämmelser om vilken suppleant som skall tjänstgöra i kommunfullmäktige när ingen av de suppleanter som har utsetts för den frånvarande ledamoten kan tjänstgöra. Sådana situationer kan väntas uppstå ibland eftersom, enligt det system som föreslås i 14 kap. l9§ vallagen, antalet suppleanter är begränsat och suppleanterna utses från samma lista som resp. ledamot. Bestämmelserna gör det möjligt att avvika från den listtrohet som i övrigt tillämpas och inkalla suppleant som har utsetts för annan ledamot som tillhör samma parti, i första hand suppleant från den valkrets där den frånvarande ledamoten har utsetts och i andra hand suppleant från annan valkrets.

I paragrafen togs inte in några bestämmelser om det praktiska förfarandet när förhinder skall anmälas och suppleant kallas in. Dessa frågor får regleras i arbetsordningar för de beslutande organen. På samma sätt bör frågan när ledamot eller suppleant skall träda in under pågående sammanträde kunna regleras.

. . .

102 Jämförelse mellan borgerligt

Utredningen

Som framgår av motiveringen till 2§ föreslås inte något obligatoriskt suppi den nya lagen. Bestämmelserna om suppleanternas tjänstleantsystem göringsrätt torde heller inte ha lika stor betydelse på det kyrkokommunala Behovet av detaljregler är förmodligen då området som på det borgerliga. i arbetsordning för kyrkofullmäktige kan vara inte så stort utan reglering att föredra. Mot detta kan sägas att en likadan reglering som den borgerliga arbetet även för kyrkofullmäktiges del. kan vara av värde i det praktiska Detta inte minst därför att de nuvarande reglerna anses vara svårgäller i de kyrkliga valen och ökad politisering av tolkade. Ett större deltagande valen också värdet av en reglering. Förslaget till 11 § har därför förhöjer utformats med ledning av KL:s regler. föreslås bestämmelser om vilken suppleant I paragrafens fjärde stycke i kyrkofullmäktige när ingen av de suppleanter som som skall tjänstgöra ledamoten kan tjänstgöra. Som framgår av har utsetts för den frånvarande inträder i sådant fall den suppleant som enligt den mellan supplagtexten står i tur att tjänstgöra för den ledamot som leanterna bestämda ordningen har erhållit den första platsen för partiet i valkretsen. Enligt utredningens om valkretsindelning av församlingar. Valförslag slopas bestämmelserna skall dock finnas kvar, men kretsindelningen av kyrkliga samfálligheter Att införa 11 § i den föreslagna flyttas över till lagen om kyrkofullmäktigval. denna inlydelsen kan sålunda mot bakgrund synas som en systematisk av vilken suppleant som skall konsekvens. Såsom grund för bedömningen inkallas till tjänsgöring, talar dock praktiska skäl för den föreslagna lösningen. att motsvaras av församling vid till- Enligt denna kommer alltså valkrets lämpningen av 11 § fjärde stycket när suppleant för kyrkofullmäktigledamot skall inkallas till tjänstgöring. Vad nu har sagts bör jämföras i församling som inte har delats in med förhållandena i en borgerlig primärkommun

i valkretsar.

12§

om beslutförhet. Paragrafen motsvarar 18 § I paragrafen finns bestämmelser LFS.

Gällande rätt

inte handlägga ärende om inte flera Enligt 18 § LFS får kyrkofullmäktige är närvarande. Om suppleanter har utsetts krävs än hälften av fullmäktige att minst två tredjedelar är närvarande. Om en fullmäktig är jävig enligt 19 § eller 77 § LFS får ett ärende handläggas även om de som deltar i beslutet antalet. Kyrkofullmäktige får bestämma att inte uppgår till det föreskrivna en interpellation får besvaras även om antalet närvarande är lägre än hälften

resp. två tredjedelar.

Kommunallagsreformen

återfinns i 2 kap. 12 §. Beträffande denna paragraf KL:s regler om beslutförhet framhöll föredragande statsrådet att en beslutförhetsregel har ganska liten

Jämförelse mellan . . . 103

borgerligt

betydelse för de beslutande församlingarna. Detta gäller i synnerhet om det finns ett obligatoriskt suppleantsystem. Man bör då kunna räkna med att församlingen i regel är åtminstone i det närmaste fulltalig. En beslutförhetsregel får därför betydelse främst för rena undantagsfall. Detta medför dock att den i och för sig obetydliga risken för s. k. obstruktion får förhållandevis större betydelse än annars. Institutet enkel fråga har inte lagreglerats närmare. Vissa regler finns dock i 2 kap. 24§ KL. I förevarande paragraf har för klarhetens skull angetts att undantag från närvarokravet kan göras när enkel fråga skall besvaras.

Utredningen

Erfarenheterna från de beslutande organen har inte visat några påfallande olägenheter med den nuvarande beslutförhetsregeln. En sådan regel torde därför ha tämligen liten betydelse på det kyrkokommunala området. Inget hindrar dock att en sådan regel finns i församlingsstyrelselagen. Risken för obstruktion torde inte utgöra något hinder härvidlag. Emellertid bör det påpekas att något obligatoriskt suppleantsystem inte föreslås i den nya lagen, även om möjligheten att ha suppleanter bör kvarstå. För de beslutande organ där suppleanter inte finns att tillgå kan särskilda problem tänkas uppstå om frånvaron blir så stor att några beslut inte kan fattas. Någon särskild beslutförhetsregel borde med denna utgångspunkt inte finnas. Om man ändå väljer att ha en dylik regel kan den utformas på ett speciellt sätt, t.ex. genom att kravet på närvaro sätts lågt eller relateras till antalet närvarande ledamöter. Mot detta står emellertid det grundläggande önskemålet att största möjliga antal ledamöter bör delta i sammanträdena. Som inledningsvis påpekades har den nuvarande regeln heller inte visat på några olägenheter av allvarlig art. Det bör därför vara befogat att markera det nämnda Önskemålet genom att ha en regel om beslutförhet i den nya lagen. Den bör kunna anpassas till KLzs motsvarande regel i 2 kap. 12 §. Detta gäller särskilt som utredningen inte föreslår något obligatoriskt suppleantsystem.

13§ Bestämmelserna i denna paragraf avser jäv för kyrkofullmäktigledamot. Paragrafen motsvarar l9§ LFS.

Gällande rätt I l9§ LFS föreskrivs att en kyrkofullmäktig inte får delta i behandling av ärende som rör honom personligen eller någon honom närstående som anges i 4 kap. 13§ 2 rättegångsbalken om jäv mot domare. Vidare ges en hänvisning till att särskilda regler om jäv gäller enligt 77 § andra stycket LFS vid val av revisor och revisorssuppleant och vid beslut med anledning av revisorernas granskning.

Kommunallagsreformen

Rättegångsbalkens regler om jäv i 4 kap. 13 § 2 ändrades år 1973. Tidigare innehöll lagrummet absoluta släktskapsjäv. Den nya lydelsen förutsätter

104 Jämförelse mellan borgerligt . . . sou 1981:6

att man i varje särskilt fall prövar om vederbörande skall anses som “nirstående” eller inte. l propositionen till KL anfördes bl. a. att rättegångsbalkens jävsregel efter ändringen år 1973 inte är lämplig i kommunala sammanhang. Om jävet bestrids måste fullmäktige fatta ett snabbt beslut ijävsfrågan, och fullmäktige kan inte gärna gå in i en individuell prövning av den art som förutsätts i fråga om domarjäv. Förvaltningslagensjävsregler gäller både för tjänstemän och förtroendemän inom den specialreglerade kommunala förvaltningen. Det kan därför vara av visst värde att man uppnår enhetlighet mellan specialreglerad och oreglerad kommunal förvaltning i fråga om avgränsningen av släktskapsjäven. Jävsbestämmelsen utformades därför med förvaltningslagens regel om släktskapsjäv som förebild.

Utredningen Enligt utredningens förslag har 13§ utformats med 2 kap. 13§ KL som mönster.

14§ l denna paragraf regleras röstvärdet på kyrkofullmäktigsammanträde. Dessutom finns bestämmelser om rätten att delta i kyrkofullmäktiges överläggningar. Paragrafen motsvarar 20§ LFS.

Gällande rätt 20§ LFS har varje kyrkofullmäktig en röst. Vidare föreskrivs att Enligt ordföranden eller vice ordförande i kyrkorâdet och kyrkoherden, även om de inte är fullmäktige, får närvara och delta i överläggningarna men inte i besluten. Denna rätt har även ordförande eller vice ordförande i annan nämnd vid behandling av ärende som nämnden eller beeller beredning har berett eller när en interpellation, som har framställts till nämnredningen dens eller beredningens ordförande, skall besvaras. Även revisor har sådan närvarorätt vid granskning av den revisionsberättelse som han har avgett. anges i paragrafen att kyrkofullmäktige kan besluta i särskilda Slutligen fall att tjänsteman hos församlingen skall närvara vid sammanträde för att lämna upplysningar till fullmäktige.

K ommunallagsreformen

I KL vidgades rätten att närvara vid sammanträden i fullmäktige och att delta i överläggningarna. Den mest betydelsefulla utvidgningen avser yttranderätt - om fullmäktige har bestämt det - för ledamot eller suppleant i styrelsen, annan nämnd eller beredning. Bestämmelsen tar sikte bl. a. på förtroendemän med övergripande uppgifter inom visst heltidsengagerade verksamhetsområde. Närvaro- och yttranderätten bör i reglemente eller i särskilt beslut kunna begränsas till att avse bara viss nämnd och bara vissa ärenden eller grupper av ärenden. Någon rätt att delta i besluten bör na-

Jämförelse mellan borgerligt . . . 105

turligtvis inte kunna följa med närvarorätten och yttranderätten och följaktligen inte heller någon rätt att framställa eller forslag någon reservationsrätt. Däremot bör fullmäktige kunna föreskriva rätt för den som får närvara och yttra sig att fä avvikande mening antecknad till protokollet. Närvarorätt och yttranderätt ledamot gavs till i styrelsen eller ledamot i styrelsen för vissa aktiebolag m. m. när interpellation som har överlämnats till skall besvaras.

honom

Utredningen

Anpassning till l(L:s regler i 2 kap l4§ bör ske i fråga om närvarorätt och yttranderätt for ledamot eller suppleant i styrelsen, annan nämnd eller beredning. Däremot torde behov saknas av en bestämmelse om sådan rätt för styrelseledamot i vissa aktiebolag m. m. En motsvarighet till möjligheten i 2 kap. l4§ tredje stycket KL att kalla särskild sakkunnig bör införas i den nya lagen.

l5§

Denna paragraf reglerar i vilka ärenden som kyrkofullmäktige skall fatta beslut. Paragrafen motsvarar 2l§ LFS.

Gällande rätt

Enligt 21 § LFS skall kyrkofullmäktige meddela beslut i ärende som har hänskjutits till dem av högre myndighet eller som har väckts genom framställning av kyrkorådet eller annan mämnd eller motion av fullgenom mäktig.

K

ommunallagsreformen

Enligt praxis gällde tidigare att kommunfullmäktige inte fick pröva ärende som kommit upp på annat sätt än lagtexten angav. Denna konstruktion av bestämmelsen behölls i KL. Med uttrycket ”högre myndighet” avsågs tidigare regeringen, central myndighet och länsstyrelse. I KL behölls initiativrätten för regeringen, centrala statliga myndigheter och länsstyrelsen. Uttrycket ”forvaltningsmyndighet” används i lagtexten i den bemärkelse som uttrycket har i regeringsformen. Det saknar alltså betydelse huruvida det i myndighetens instruktion anges att myndigheten är central

förvaltningsmyndighet för vissa

typer av ärenden.

Utredningen

För de kyrkliga kommunerna bör gälla att kyrkofullmäktige inte får pröva ärende som anhängiggiorts på annat sätt än som anges i förevarande paragraf. Med högre myndighet enligt LFS avses regeringen, centralt ämbetsverk, länsstyrelse och domkapitel. Paragrafen avfattades i nära överensstämmelse

106 mellan borgerligt . . .

Jämjörelse

sidan bör med l8§ ÄKL (prop. 1961:70 s. 169). Liksom på den borgerliga

för regeringen, centrala statliga myndigheter och länsstyrelsen initiativrätten initiativrätten för domkapitlet, som särskilt gäller beträffande behållas. Även bör behållas. Häri föreligger alltså en skillnad de kyrkliga kommunerna,

mot KL:s regler.

16§

bestämmelser om beredning av kyrkofullmäktiges Denna paragraf innehåller

ärenden. Paragrafen motsvarar 22 § LFS.

Gällande rätt

avgör skall enligt 22 § LFS vara beredda De ärenden som kyrkofullmäktige eller en beredning. dit ärendet hör. Beav kyrkorådet eller annan nämnd av en eller flera särskilt utsedda personer. Om redningen kan även utföras eller beredning dit ett ärende har beretts på annat sätt än av den nämnd

hör skall nämnden eller beredningen ges tillfälle att yttra sig innan ärendet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ärende som ärendet avgörs. Kyrkorådet får dock förrätta val utan förådet själv inte har berett. Kyrkofullmäktige

regående beredning. Detta gäller även om ett ärende skall avgöras skyndsamt eller anvisning av medel till utgift. Ärendet och ärendet inte avser utgift församlingen egendom eller att efterskänka får inte heller gälla att avhända som församlingen har. någon rättighet

Kommunallagsreformen

medförde ett par nyheter i fråga om berednings- Kommunallagsreformen om från beredningstvånget utbestämmelserna. Bestämmelsen undantag

skall kunna underlåtas inte bara i valärenden formades så att beredning av antalet ledamöter och suppleanter i utan också i ärenden om ändring Vidare kan ärenden som avser avsägelse från eller annan nämnd. styrelsen i kommunfullmäktige eller nämnd som ledamot eller suppleant uppdrag revisorssuppleant avgöras utan beredning. eller som revisor eller beträffande val och antalsändring var att de Avsikten med undantaget skall kunna ändra sammansättningen av en nyvalda kommunfullmäktige i nämnden. Den nya beslutande församlingen nämnd före valet av ledamöter att låta sådana ärenden förberedas av de beredningsorgan bör inte vara skyldig Undantaget från beredningssom har utsetts av den tidigare församlingen. av antalet ledamöter i befintliga tvånget gäller endast i fråga om ändring i nämndorganisationen måste benämnder. Mera genomgripande ändringar

Ärenden om ändring i nämndsammansättning redas enligt huvudregeln. måste också väckas och kungöras i sedvanlig under löpande mandatperiod

ordning. bestämmelsen i l9§ andra stycket ÄKL om undantag Den allmänna i brådskande ärenden överfördes till 2 kap. 21 § KL. från beredningstvånget med denna var att alla fall när ett ärende kan tas upp till Syftet ändring och beredning skall anges i samma paavgörande utan både kungörande

mellan

Jämförelse borgerligt . . . 107

ragraf. Därigenom klargörs bättre hur undantagen från kungörelsetvånget förhåller sig till undantagen från beredningstvånget.

Utredningen

Paragrafens två första stycken innehåller inte några sakliga nyheter. Det tredje stycket med bestämmelser om undantag från beredningstvånget har utformats med ledning av motsvarande lagrum sidan. på den borgerliga l likhet med vad som skedde där har den allmänna bestämmelsen om undantag från beredningstvånget i brådskande ärenden flyttats och tagits in i utredningens förslag till 21 §.

l7§ Denna paragraf, som saknar motsvarighet i LFS, behandlar beredningen av motioner.

Kommunallagsreformen

I propositionen till KL framhölls motionsinstitutets stora betydelse för den enskilde ledamotens möjligheter att påverka den kommunala verksamheten. Den föreslagna regeln (2 kap. 17 § KL) ansågs därför kunna ha stor betydelse för minoritetens möjligheter att markera sin inställning inför medborgarna och massmedia. Motionsinstitutet skulle därmed få en annan och mera karaktär politisk än tidigare. Det ansågs vara angeläget att motioner behandlas så att de kan tas upp i fullmäktige inom en inte alltför lång tid efter det att de har väckts. I normalfallet bör flertalet motioner kunna sakbehandlas inom en tid av ett år. Men det kan också inträffa att en motion kräver så omfattande utredningar att den inte kan vara fárdigberedd inom denna tid. Ytterligare tid kan då användas, eftersom fristen inte är ovillkorlig. När fullmäktige tar upp motioner som inte är färdigberedda, kan beslut fattas om att beredningen skall fortsätta och direktiv ges for den fortsatta beredningen. Fullmäktige kan även i arbetsordning besluta om kortare normaltid for beredning av motion. Ett sådant beslut medför dock inte att en motion kommer att kunna skrivas av före ettårstidens utgång. Regeln tvingar fram ett avgörande eller en redovisning inom ett år. Avsikten med bestämmelsen är emellertid inte att beredningstvånget eller beredningens innehåll skall ändras. Om en motion inte längre är aktuell eller redovisningen av vad som har kommit fram under beredningen bedöms tillräcklig med hänsyn till motionens syfte och innehåll, kan fullmäktige skriva av motionen. emellertid Inget hindrar att en nämnd tar upp frågan genom ett eget forslag eller att motionären väcker en ny motion i samma amne.

Utredningen

Förslaget till l7§ har utformats med 2 kap. l7§ KL som förebild. I fråga om motiveringen till förslaget kan således hänvisas till uttalandena i samband med kommunallagsreformen.

108 mellan borgerligt . . .

Jämförelse

18§

bestämmelser om kyrkofullmäktiges rätt att företa Paragrafen innehåller bland röstberättigade i församlingen. Paragrafen opinionsundersökningar saknar motsvarighet i LFS.

Kommunallagsreformen

för den representativa demokratin konstaterades l fråga om förutsättningarna inträtt under senare år. Sålunda har inslaget av direkt att en förändring sida minskat. Antalet förtroendevalda har deltagande från medborgarnas reducerats som en följd av kommunindelningsändringar och sammanlägghar förutsättningarna för kontakter mellan de ningar av nämnder. Därmed förtroendevalda och kommuninvånarna förändrats. medverkan från kommuninvånarnas sida För att få till stånd en vidgad diskuterades efter i huvudsak tre vägar, nämligen dels fördjupad åtgärder folkrörelser, lokala grupper m. m., dels kommunikation via partier, övriga genom inrättande av lokala förändringar i den kommunala organisationen och opinionsundersökningar. Den kommunala organ och dels omröstningar senare frågan reglerades i 2 kap. 18§ KL. till KL uttalades bl. a. följande: I propositionen

Kommunallagarna innehåller inte några bestämmelser om kommunal folkomröstning. i form av ur- Det är självfallet inte förbjudet att anordna en opinionsundersökning eller att sända ut frågeformulär med svarsalternativ till invånarna valsundersökning i en del av kommunen eller landstingskommunen. Vid ett omröstningsförfarande eller landstingskommunen samtidigt till alla invånarna för vänder sig kommunen Enligt rättspraxis är ett kommunalt beslut om en sådan att få en opinionsyttring. om Valnämnden avses medverka. Däremot finns omröstning olagligt, åtminstone i fullmäktige anordnar det inga formella hinder mot att de partier som är representerade en allmän opinionsundersökning” genom en särskild valkommitté.

statsrådet framhöll att starka invändningar kan resas mot kom- Föredragande i olika former och att det vore betänkligt om munala folkomröstningar sådana undersökningar skulle bli ett vanligt inslag i den demokratiska proomröstningar anordcessen. Om det skulle bli regel att separata allmänna nades i t. ex. frågor som rör den fysiska planeringen, skulle en långsiktig

kommunal planering försvåras avsevärt. I regel torde det också innebära att utforma de frågor som omröstningen skall avse på ett stora svårigheter sätt. Kostnaderna för omröstningar som gäller alla kommunmedlämpligt menade därför att man i lemmarna skulle bli avsevärda. Föredraganden andra en vidgad medförsta hand borde pröva vägar för att åstadkomma sida i den kommunala verksamheten. Hit verkan från kommuninvånarnas för att underlätta partiernas och övriga folkrörelsers räknas bl. a. åtgärder verksamhet och förbättra den kommunala informationen. infördes inte något författningsreglerat folkomröst- Mot denna bakgrund för kommunerna och landstingskommunerna. Däremot intogs ningsinstitut att hinder inte möter mot att komen bestämmelse i KL, vilken klargör som ett led i beredningen av ett ärenmunerna och landstingskommunerna, resp. landstinget, inhämtar synpunkter de som skall avgöras av fullmäktige Bestämmelsen, som enligt uttalande i kommufrån kommuninvånarna.

Jämförelse mellan borgerligt . . . 109

nallagspropositionen bör utnyttjas endast i sällsynta undantagsfall, täcker olika typer av opinionsundersökningar. Paragrafen avser alltså mycket skiftande beredningsåtgärder, alltifrån enklare förfrågningar och opinionsundersökningar till egentliga omröstningar. En undersökning av opinionsläget behöver inte omfatta alla kommunmedlemmar utan den kan begränsas både till en viss del av kommunen resp. landstingskommunen och till ett visst urval av medlemmarna. Att närmare reglera förfarandet i samband med sådana undersökningar ansågs inte nödvändigt. Det bör i stället ankomma på fullmäktige att utfärda de föreskrifter härom som anses behövliga. Detta kan, när undersökningen har karaktär av omröstning, gälla exempelvis frågor av samma slag som de frågor som regleras i vallagen, dvs. rätten att delta i omröstningen, förfarandet vid röstning, räkning av röster etc. Under riksdagsbehandlingen av kommunallagsförslaget framhölls bl. a. att det skall vara möjligt för kommunerna att, om det anses lämpligt, anlita de kommunala valnämnderna för att genomföra omröstningar eller andra opinionsundersökningar. Detta innebär självfallet inte att bestämmelserna i vallagen automatiskt blir tillämpliga vid sådana undersökningar. Endast om fullmäktige, när föreskrifter utfärdas om förfarandet vid undersökningen, beslutar att vissa av vallagens bestämmelser skall tillämpas kommer detta att ske. Det är uppenbart att vissa av vallagens bestämmelser, t. ex. om poströstning, i normalfallet inte kommer att göras tillämpliga vid undersökningar av detta slag. Rätten att anlita valnämnderna bör inte heller vara oinskränkt. Valnämnden är numera ett i speciallag reglerat kommunalt organ, vars uppgifter framgår av vallagen. Valnämndens ordinarie uppgifter måste därför komma i första hand och det slutliga avgörandet av frågan om och i vilken omfattning nämnden skall medverka i ett visst omröstningsförfarande bland kommunens medlemmar bör fattas av nämnden. Valnämnden bör dock kunna vägra att medverka endast på objektiva grunder. Ett beslut av en valnämnd att inte medverka i en av fullmäktige önskad omröstning eller undersökning kommer också att kunna överklagas genom kommunalbesvär. För att landstingskommun skall få anlita valnämnd krävs beslut av kommunfullmäktige. Härigenom undviks att en landstingskommun får rätt att anlita Valnämnden för att genomföra en undersökning som i olika avseenden kan strida mot primärkommunala intressen. Av formella skäl krävs också en bestämmelse om att en kommun, som ger sitt tillstånd till att en landstingskommun skall få anlita Valnämnden i kommunen, får rätt till ersättning för de kostnader som uppkommer.

Utredningen

De invändningar som riktades mot kommunala folkomröstningar i olika former under arbetet med kommunallagsreformen torde gälla i huvudsak även på det kyrkokommunala området. I allmänhet är det väl också så att de kyrkokommunala ärendenas beskaffenhet inte är av den arten och omfattningen att det är befogat med någon omröstning, utan beredningen kan ske i de former som i övrigt gäller enligt utredningens förslag. Behovet av det ifrågavarande institutet i de kyrkliga kommunerna torde sålunda vara avsevärt mindre än i de borgerliga kommunerna. Helt utan betydelse för kyrkokommunerna är ett omröstningsinstitut dock inte. Som exempel

110 mellan borgerligt . . .

Jämförelse

eller en annan kan aktua-

på fall då en omröstning opinionsundersökning

liseras bör nämnas frågor om indelningsändringar. Anpassning till KL:s reg-

ler i förevarande hänseende bör därför ske. i en kyrklig kommun bör vara densamma Den krets som kan bli tillfrågad som har rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige,

i församlingen, är medlemmar i svenska dvs. de som är kyrkobokförda sålunda

kyrkan och har uppnått 18 års ålder senast på valdagen. Här Föreligger

att synpunkter skall en saklig skillnad jämfört med KL, som föreskriver i kommunen eller landstingskommunen. Skillinhämtas från medlemmar medlemsbegrepp inte finns naden motiveras bl. a. av att något enhetligt nämnts diskuterades förevarande regler i LFS. Se även 3 §. Som tidigare för den representativa demokratin. Det represenutifrån förutsättningarna kommunerna. l ett avsevärt tativa systemet är helt genomfört i de borgerliga kommuner finns dock kyrkostämman kvar. Även i församantal kyrkliga behöva lingar med kyrkostämma som beslutande organ kan man naturligtvis

undersöka särskilt vad församlingsboma tycker i vissa frågor. Till skillnad är dock kyrkostämman ett direktdemokra-

från kyrkofullmäktiginstitutet

som kan bli tillfrågad i en omröstning eller tiorgan och den personkrets är densamma som en opinionsundersökning, dvs. samtliga röstberättigade, har möjlighet att föra talan direkt på stämman. Den föreslagna regeln bör i församlingar med kyrkostämma som beslutande därför inte kunna tillämpas då förorgan. Visst undantag från vad nu sagts bör dock göras, nämligen som beslutande samfälsamling med kyrkostämma organ ingår i kyrklig där beslutanderätten utövas av kyrkofullmäktige (se 2 kap. 33 §). lighet, eller en annan opinionsundersökning fattas i Beslutet om en omröstning ett sådant fall av samfállighetens beslutande organ, dvs. samfállighetens

kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade. valnämnderna för En församling bör ha rätt att anlita de kommunala eller andra Rätten att

att genomföra omröstningar opinionsundersökningar.

bör liksom för landstingskommunernas del vara beanlita valnämnderna till det. Kommunen bör roende av att kommunfullmäktige ger tillstånd ha rätt till ersättning för de kostnader som uppkommer till följd av att

församlingen anlitar Valnämnden.

19§

om fortsatt sammanträde med kyr- I denna paragraf finns bestämmelser motsvarar 23§ första och andra styckena LFS. kofullmäktige. Paragrafen

Gällande rätt

att om de ärenden som l 23§ första och andra styckena LFS föreskrivs

kyrkofullmäktigsammanträde inte kan slutbehandlas på den

handläggs på utsatta dagen skall sammanträdet fortsättas på annan dag. Om fullmäktige utfärdas i vanlig ordning om det fortsatta beslutar det, skall kungörelse Om sådant beslut inte fattas skall ordföranden innan samsammanträdet. tid för det fortsatta sammanträdet. Beslutet manträdet upplöses bestämma skall tillkännages för de närvarande. Härutöver anges att det finns särskilda om fortsättande och avslutande av valförrättning, när ett val bestämmelser

är proportionellt.

Jämförelse mel/an borgerligt . . . lll

Kommunallagsreformen

I enlighet med uttalanden i förarbetena till KL har bestämmelserna om fortsatt sammanträde i 2 kap. 19 § begränsats till ett minimum. I paragrafen föreskrivs att fullmäktigsammanträde skall fortsätta omedelbart eller vid senare tidpunkt, om det inte kan slutföras den dag som har satts ut i kungörelsen om sammanträdet. Föredragande statsrådet framhöll bl. a. att fullmäktiges sammanträden normalt pågår tills samtliga ärenden som har angetts i kungörelsen eller som enligt lagen ändå får tas upp har behandlats. Paragrafen innebär inte något förbud mot att ett sammanträde avbryts före kl. 24.00 eller mot att det utan uppehåll pågår efter detta klockslag. Fullmäktige avgör själv hur man skall lörfara i dessa frågor. Om ett sammanträde utan avbrott eller efter ett kort avbrott fortsätter efter kl. 24.00, bör det inte anses vara fråga om ett fortsatt sammanträde i lagens mening. När ett sammanträde enligt kungörelsen skall pågå i flera dagar, är den utsatta dagen den dag som har angetts som slutdag för sammanträdet i kungörelsen. I paragrafen föreskrivs vidare att om ett sammanträde måste avbrytas, ankommer det på ordföranden att genast bestämma och tillkännage när det skall fortsätta. Om fullmäktige anser att det behövs mera detaljerade regler om fortsatt sammanträde, kan sådana regler tas in i en arbetsordning.

Utredningen

Paragrafen har utformats med 2 kap. l9§ KL som förebild. Här kan alltså hänvisas till uttalandena i samband med kommunallagsreformen.

20§

I denna paragraf finns bestämmelser om bordläggning. Paragrafen motsvarar 23 § tredje och fjärde styckena LFS.

Gällande rätt

En tredjedel av de närvarande vid kyrkofullmäktigsammanträde kan enligt 23 § tredje stycket LFS få till stånd bordläggning. Ärendet skall då uppskjutas till en annan dag, som ordföranden skall bestämma och kungöra i vanlig ordning. Enligt 23§ fjärde stycket LFS får bordläggning inte ske i fråga om val eller mer än en gång i samma ärende, om beslut om det inte fattas med vanlig röstövervikt.

Kommunallagsreformen

Reglerna om bordläggning, som finns i 2 kap. 20§ KL, genomgick endast en mindre ändring i kommunallagsarbetet. Om bordläggning beslutas skall sålunda fullmäktiges ordförande numera bestämma och tillkännage innan sammanträdet avslutas till vilken dag ärendet skall uppskjutas. Tidigare föreskrevs endast att ordföranden skulle bestämma och i vanlig ordning kungöra den skulle dag då ärendet tas upp på nytt.

. . . 112 Jämförelse mellan borgerligt

Utredningen

utformning hänvisas till KL:s bestämmelser i 2 kap. Beträffande paragrafens 20 §.

21§

vid sammanträde med kyrkofull- I 21§ regleras föredragningsordningen motsvarar 24§ LFS. mäktige. Paragrafen

Gällande rätt

att ordföranden skall framställa ärendena till över- I 24§ LFS föreskrivs vid Ordföranden skall se till att någ-

läggning kyrkofullmäktigsammanträde.

om samra andra frågor inte avgörs än de som har angetts i kungörelsen manträdet. Om ett ärende fordrar skyndsam handläggning får det avgöras även om det inte har angetts i kungörelsen. För att detta vid sammanträdet få ske fordras dock att samtliga närvarande är ense om att frågan skall har beretts enligt 22§ LFS. skall avgöras och att frågan

K ommunallagsreformen

finns i 2 kap. 21 § KL. Hit Bestämmelserna om föredragningsordningen om från beredningstvånget i brådskande flyttades även regeln undantag omfattade undantaget från ärenden från paragrafen om beredning. Tidigare av ärende, som fordrade skyndsam handläggberedningstvånget avgörande eller anvisning av medel därtill eller avhändande ning och inte avsåg utgift egendom eller efterskänkande av någon kommunens av kommunen tillhörig i fråga om ärendetyp, vilket rättighet. Numera gäller ingen begränsning att samtliga närinnebär en utvidgning. Däremot gäller den begränsningen vara ense om beslutet för att undantag från bevarande ledamöter skall infördes för att skydda en redningstvånget skall få göras. Begränsningen eventuell minoritets intressen i fullmäktige.

Utredningen

vid 16 § har bestämmelsen om undantag från berednings- Såsom framhållits i brådskande ärenden flyttats till förevarande paragraf. Föreskrifterna tvånget vid är därefter an-

om föredragningsordningen kyrkofullmäktigsammanträde

passade till KL:s motsvarande regler.

22§

och omröstning. Den motsvarar Paragrafen behandlar propositionsordning första till och med tredje styckena LFS. 25§

Gällande rätt

skall ordföranden framställa en När överläggningen i en fråga är avslutad kan besvaras med ja eller nej. Ordföranden skall proposition så att den

Jämförelse mellan borgerligt . . . 113

därefter tillkännage vad som har beslutats enligt hans uppfattning och befästa

beslutet med klubbslag, om omröstning inte begärs. Om det begärs om-

skall röstning den ske efter upprop och ske öppet utom vid val. Utgången

bestäms genom enkel majoritet av de avgivna rösterna om något annat inte är särskilt föreskrivet. Om olika meningar får lika många röster har ordföranden utom utslagsröst, vid val då avgörandet skall ske genom lott-

ning. Vid omröstning for tillsättande av tjänstebefattning gäller samma regler som vid val.

K

ommunallagsreformen

I bestämmelserna om propositionsordning och omröstning, som nu finns i 2 kap. 22§ KL, vidtogs genom kommunallagsreformen ett fåtal föränd-

ringar. Bl. a. infördes möjlighet att använda omröstningsapparat i alla kommuner och landstingskommuner vid öppen omröstning. Tidigare hade detta varit tillåtet enbart i Stockholms läns landstingskommun.

Utredningen

Paragrafen överensstämmer enligt utredningens med förslag 2 kap. 22§ KL.

23§

l denna paragraf finns bestämmelser om proportionellt valsätt. Paragrafen motsvarar 25§ fjärde stycket LFS.

Gällande rätt

Vissa val skall vara proportionella om det begärs av minst så många väljande, som motsvarar det tal, som erhålls om samtliga väljandes antal delas med

det antal personer valet avser, ökat med 1. De val som kan vara proportionella

är val av kyrkoråd, fakultativa revisorer nämnder, och revisorssuppleanter samt av två eller flera personer for särskild beredning av ärenden som kyrkofullmäktige skall avgöra. Vidare kan val av

forsamlingsdelegerade och

i Stockholms kyrkliga samfállighet suppleanter för

församlingsdelegerade

vara proportionella. Särskilda bestämmelser om förfarandet vid proportionellt val finns i lagen (1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting,

kommunfullmäktige m. m.

K en

ommunallagsreform

Genom kommunallagsreformen bestämdes att samtliga nämnder inklusive

de specialreglerade numera kan väljas proportionellt.

Undantag gäller dock for de

kommunallagsreglerade nämnderna i Stockholms kommun.

Tveksamhet ansågs tidigare råda om uttrycket ”ökat med I” i lagtexten hänför sig till ”det antal personer valet avser” eller till hela uttrycket det tal, vilket om samtliga väljandes antal delas med det antal personer erhålles,

mellan borgerlig! . . .

114 Jämförelse

uttalades att den valet avser, ökat med 1.. I kommunallagspropositionen formulerades därför om förra tolkningen torde vara den riktiga. Lagtexten

innebörden skall framgå klart. så att den avsedda

Utredningen

med 2 kap. 23§ KL Enligt utredningens förslag har paragrafen utformats

som förebild.

24§

om interpellationer och enkla frågor. innehåller bestämmelser Paragrafen

Paragrafen motsvarar 26§ LFS.

Gällande rätt

till ordföranden i kyr- En kan framställa interpellationer

kyrkofullmäktig

interpellationen skall vara skriftlig korådet, annan nämnd eller beredning. skall handlägga. interpellationen skall och avse en fråga som fullmäktige före det sammanträde, då den skall överlämnas till fullmäktiges ordförande överläggning om inframställas. Fullmäktige skall besluta utan föregående

får framställas. Om fullmäktige medger att interpellationen terpellationen

får framställas, bör den besvaras senast vid nästa sammanträde.

Kommunallagsreførmen

utformning är väsentlig från kommunaldemokra-

Interpellationsinstitutets

kan den enskilde ledamoten stimulera tisk synvinkel. Genom interpellation i fullmäktige bör ha tillgång debatten i en aktuell fråga. Alla ledamöter En fötill interpellationen, innan de beslutar om den skall få framställas.

blir det klart att inreskrift om detta togs därför in i lagen. Därigenom skall vara skriftlig. Det är osannolikt att någon nämndordterpellationen Det ansågs därför inte befogat att förande vägrar besvara en interpellation. det för interpellationer. Jämförelse gjordes därvid med att införa svarsplikt Närmare föreskrifter om i riksdagen saknas svarsplikt för interpellationer.

t. ex. om tid för att avlämna och besvara interpel-

interpellationsinstitutet

tas in i en arbetsordning för fullmäktige. lationer, bör kunna

som har ställts till ordföranden Redan tidigare gällde att en interpellation förvaltningsområde skall i en viss nämnd men som rör en annan nämnds

överlämnas till ordföranden i denna nämnd. Ändring på denna punkt gjordes

principen att en interpellation inte. I normalfallet bör man dock upprätthålla i nämnd eller beredning. l stora skall kunna riktas endast till ordförande förtroendemän som har övergrikommuner med flera heltidsengagerade i kommunstyrelsen kan det verksamhetsområden pande ansvar för vissa skall kunna lämnas även emellertid vara motiverat att interpellationssvar

av en sådan förtroendevald. Det bör därför i princip kunna överlåtas till

uppgifter att besvara interpellationer. förtroendevalda med övergripande om en sådan möjlighet Kommunerna bör emellertid själva få bestämma

skall införas.

Jämförelse mellan borgerligt . . . 115

Institutet enkel fråga lagreglerades inte närmare. För klarhetens skull infördes dock en bestämmelse om att fullmäktige kan föreskriva att en ledamot får framställa frågor i ämnen som hör till fullmäktiges handläggning till ordföranden i styrelsen eller annan nämnd eller i beredning.

Utredningen

Reglerna om interpellationer och enkla frågor har utformats med ledning av KLzsbestämmelser. Att interpellation skall vara tillgänglig för varje ledamot före beslutet innebär en nyhet på det kyrkokommunala området. Nya är vidare reglerna om möjlighet att överlämna interpellation att besvaras av annan och om frågeinstitutet. l förslaget har däremot inte tagits in regeln om möjlighet att överlämna interpellation att besvaras av ledamot i styrelse för aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse. Behov av en sådan bestämmelse torde inte föreligga.

25§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om kyrkofullmäktiges protokoll. Den motsvarar 27§ LFS.

Gällande rätt

Vid kyrkofullmäktigsammanträde skall ordföranden föra eller låta föra protokoll. Protokollet skall innehålla en förteckning på närvarande ledamöter. Vidare skall det innehålla en kortfattad redogörelse för varje ärende och ange de yrkanden och förslag som inte har återkallats. Fullmäktiges beslut skall anges liksom och propositionsordning uppgift om hur många som har röstat för eller emot vid omröstning. Om en omröstning har skett öppet skall det dessutom anges hur var och en röstat. Protokollet skall justeras senast tio dagar efter sammanträdet av ordföranden och minst ytterligare två närvarande ledamöter som fullmäktige utser for varje tillfälle. Tiden för justeringen skall ordföranden bestämma och tillkännage vid sammanträdet. Fullmäktige får även justera protokollet antingen genast eller vid nästa sammanträde. Protokollet med anteckning om justeringen skall underskrivas av ordföranden och justeringsmännen. Om protokollet justeras av fullmäktige skall det underskrivas av ordföranden och minst två närvarande ledamöter. Senast på andra dagen efter justeringen skall denna tillkännages på an-

slagstavlan. Då skall även anges var protokollet finns tillgängligt. Tillkännagivandet skall vara försett med uppgift om dagen för anslaget. Anslaget får inte tas ner före besvärstidens utgång. Bevis om den dag då justeringen har tillkännagetts skall tecknas på protokollet eller utfärdas särskilt.

K

ommunallagsreformen

I fråga om protokollsbestämmelserna tillkom ett fåtal nyheter i KL. Sålunda skall protokollet innehålla

uppgift om reservation som har anförts. Vidare

utsträcktes tiden för justeringen till 14 efter

dagar sammanträdesdagen.

116 mellan borgerligt . . . Jämförelse

Utredningen

om protokoll överensstämmer enligt utredningens förslag Bestämmelserna med i 2 kap. 25§ KL. reglerna

26§

rätten att anföra reservation Paragrafen, som motsvarar 28 § LFS, behandlar

mot kyrkofullmäktiges beslut.

Gällande rätt

med kyrkofullmäktige har deltagit i avgörandet Den som vid sammanträde beslutet. Reservationen skall anmälas av ett ärende får reservera sig mot Den som vill utveckla sin reservation närmare innan sammanträdet avslutas. och avge den senast då protokollet justeras. skall göra det skriftligen

Utredningen

ändrades inte förevarande bestämmelser. Genom kommunallagsreformen bör därför de reglerna om

utredningens mening kyrkokommunala

Enligt rätten att anföra reservation föras över till den nya lagen om församlings-

styrelse.

27§

handlingar. Den mot- Paragrafen handlar om vården av kyrkofullmäktiges

svarar 29§ LFS.

Gällande rätt

avskrift av kyrkofullmäktiges protokoll, så snart det Enligt 29§ LFS skall ur protokollet skall lämnas harjusterats, överlämnas till kyrkorådet. Utdrag som skall verkställa fullmäktiges beslut. Kyrkofulltill de övriga nämnder och andra arkivhandlingar skall förvaras i kyrkoarkiv. mäktiges protokoll bestämmelser finns om kyrkoarkiv. Den som har tagit avskrift Särskilda har rätt att få avskriften bestyrkt utan kostav kyrkofullmäktiges protokoll

nad.

Kommunallagsreformen

fast Arkivvården reglerades inte i detalj utan man nöjde sig med att lägga Kommunerna de grundläggande principerna för att skapa en god arkivvård. de föreskrifter som behövs. l enlighet härmed borttogs får själva utfärda och andra handlingar inom detaljföreskrifter om expediering av protokoll kommunen. Bestämmelsen om avgiftsfri vidimering av protooch utom kollsavskrift togs också bort.

Jämförelse mellan . . . 117 borgerligt

Utredningen

På det kyrkokommunala området finns specialbestämmelser om arkivvård (se bl. a. Kaijser: Kommunallagarna III s. 97). Denna skillnad i förhållande till KL:s regler bör avspeglas i lagtexten. Utredningens förslag har utformats med hänsyn härtill. Vidare har en del detaljföreskrifter i 29§ LFS inte fått någon motsvarighet i utredningens förslag.

28§ I paragrafen behandlas regler om offentlighet och ordning vid kyrkofullmäktigsammanträde. Paragrafen motsvarar 30§ LFS.

Gällande rätt

Kyrkofullmäktiges förhandlingar skall vara offentliga enligt huvudregeln. Fullmäktige får dock besluta att överläggningarna skall hållas inom stängda dörrar i ett visst ärende. Kyrkofullmäktigsuppleanter får närvara vid överläggningen även om beslut om stängda dörrar har fattats. Ordföranden skall vaka över ordningen vid kyrkofullmäktigsammanträde. Han kan varna den som uppträder oskickligt. Den som har varnats kan även visas ut. Om det uppstår oordning under sammanträdet och ordföranden inte kan avstyra den får han upplösa sammanträdet.

Utredningen

Kommunallagsreformen medförde inte några ändringar i bestämmelserna om offentlighet och ordning vid sammanträde. Enligt utredningens förslag har inte heller tillkommit något nytt. Bestämmelserna är anpassade till KLzs regler.

29§ l paragrafen regleras frågor om ersättning till ledamöterna och suppleanterna i kyrkofullmäktige eller beredning. Paragrafen motsvarar 31 § LFS.

Gällande rätt Kyrkofullmäktige kan besluta att kyrkofullmäktig och suppleant skall få traktaments- och andra kostnadsersättningar. Om fullmäktige beslutar det kan fullmäktig och suppleant även få arvode för sitt arbete. Arvodet skall vara skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art samt den tid som uppdraget kan beräknas ta. kan träffa överens- Kyrkofullmäktige kommelse om att arvodena skall anses som inkomst av anställning. De fall där detta är möjligt anges i författningar om allmän Det försäkring. som nu sagts om kyrkofullmäktig tillämpas även beträffande ledamot och suppleant i beredning.

118 mellan . . . Jämförelse borgerligt

K ommunallagsreformen

Tillåtna enligt ÄKL var arvode, traktamente, resekostersättningsformer nadsersättning och ersättning för andra utgifter som var förenade med uppdraget. Möjligheten att utge ersättning för särskilda utgifter ansågs avse utgifter i direkt samband med uppdraget, t. ex. kostnader för representation, och telefon. Arvode fick utgå för det arbete som var förenat skrivhjälp med men ñck inte överstiga vad som var skäligt med hänsyn uppdraget till och art och den tid som kunde beräknas gå göromålens omfattning åt för uppdraget. I regel skulle arvode alltså utgå med lika belopp för samma uppdrag. En differentiering måste grunda sig på objektiva skäl, dvs. omav uppdragen och det arbete som var förenat med dem. En komfattningen mun kunde träffa s. k. likställighetsavtal om att arvode skulle betraktas som inkomst av anställning såvitt gällde rätt till sjukpenning och tilläggs- Det fanns även möjlighet att bevilja pension och andra förmåner. pension. l KL förenklades ersättningsbestämmelserna betydligt. Numera anges endast vilka typer av ersättning som bör komma i fråga och att ersättningen Detta utgör en spärr mot exempelvis arvoden skall vara av skälig omfattning. som inte motsvaras av uppdragets omfattning. Det ersättningsgilla omrâdet utvidgades. Sålunda kan numera kostnader ersättas. Vidare bör en förtroendeman som har omför t. ex. barntillsyn vårdnad som behöver kunna få ersättning för om en handikappad tillsyn kostnader för ersättare som måste anskaffas i samband med kommunala sammanträden. En handikappad förtroendemän bör kunna få ersättning för de särskilda kostnader som han åsamkas på grund av uppdraget, t. ex. kostav handnader för ledsagare vid sammanträden och för hjälp med inläsning lingar. Kostnadsersättning och arvode skall kunna utgå till en förtroendemän som deltar i utbildning i kommunala frågor som anordnas av ett politiskt Det är även möjligt att ersätta sådana s. k. minoritetsföreträdare som parti. som ordförande eller vice ordförande i nämnd eller beinte har uppdrag redning för deras arbete. På grund av ändringar i lagen om allmän försäkring behövs inte längre s. k. likställighetsavtal. Numera gäller nämligen att uppdragsgivare är skyldig att svara för sådana avgifter till den allmänna försäkringen som avser uppdragstagare. Uppdragsinkomst anses vid beräkning av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst alltid som inkomst av anställning.

Utredningen

mening bör församlingarna ha samma möjligheter som Enligt utredningens de borgerliga kommunerna att utge ersättning. På grund av att verksamheten kommunerna i allmänhet är tämligen är det emeli de kyrkliga begränsad lertid tveksamt om kyrkokommunerna bör ha möjlighet att bevilja pension. Sålunda bör det nämnas att heltidsengagerade förtroendemän f. n. saknas i de kyrkliga kommunerna. I framtiden kan det dock visa sig nödvändigt att ha förtroendemän Även regeln om möjlighet att engagerade på heltid. bör därför införas bland bestämmelserna om ersättning. bevilja pension

Jämförelse mellan borgerligt . . . 119

30§ I denna paragraf finns bestämmelser om arbetsordning för kyrkofullmäktige. Paragrafen saknar motsvarighet i LFS.

Kommunallagsreformen

Arbetsordning gjordes obligatorisk för kommunerna. Föreskrifterna i arbetsordningen avses komplettera lagens bestämmelser om fullmäktiges arbetsformer. Arbetsordningarnas innehåll reglerades inte närmare utom vad gäller vissa frågor. Det är här fråga om ämnen som inte behöver regleras i lagen men som ändå är så betydelsefulla att de inte bör få vara oreglerade i någon kommun. Det förutsattes att Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet skulle komma att utarbeta nonnalarbetsordningar för kommunfullmäktige och landsting. Sådana normalarbetsordningar kan vara till god ledning för de beslutande församlingarna när de skall bestämma om vad arbetsordningarna skall innehålla.

Utredningen

Paragrafen har utformats med 2 kap. 30 § KL som förebild. Det får förutsättas att Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund med dess ingående kännedom om förhållandena i församlingar av skiftande storlek kommer att utarbeta en normalarbetsordning for kyrkofullmäktige.

31§ Paragrafen reglerar hur ledamöterna i kyrkofullmäktige i kyrklig samfállighet utses. Motsvarande bestämmelser finns i 32 § LFS. I enlighet med förslagen i tidigare paragrafer (se t. ex. 1 §) relateras antalet ledamöter i kyrkofullmäktige bl. a. till antalet röstberättigade invånare i församlingarna. I övrigt har 32§ LFS förts över till den nya lagen utan sakliga förändringar.

32§ I denna paragraf regleras suppleantsystemet i kyrkliga samfálligheter. Paragrafen motsvarar 32 a§ LFS. Reglerna om suppleanter i 32 a§ och 8 § 4 mom. LFS tillkom samtidigt. Till skillnad från vad som gäller for församlingarna är en kyrklig samfállighet alltid indelad i Valkretsar. Möjligheten att indela en församling i Valkretsar föreslås försvinna. Valkretsindelningen av kyrkliga samfálligheter föreslås dock bestå, se den allmänna motiveringen. Beträffande grunden för beräkning av antalet suppleanter för kyrkofullmäktige har 1978 års vallagskommitté föreslagit att antalet skall bestämmas med utgångspunkt i det antal platser som varje parti erhåller i samfálligheten eller, om regeringen har förordnat att valbarheten skall vara inskränkt inom valkrets, i varje valkrets, se bil. 5. Utredningen delar den bedömning som har gjorts av 1978 års vallagskommitté. Den nya lagens 2 kap. 32§ har därför utformats i anslutning till

120 Jämförelse mellan borgerligt . . .

förslagets 2 kap. 2§ och motsvarande regler i KL samt förslaget av 1978 års vallagskommitté till ändrad lydelse av 32a§ LFS.

33§ I paragrafen finns särskilda bestämmelser som gäller för kyrklig samfallighet. Paragrafen motsvarar 33 § LFS.

Gällande rätt Utöver reglerna i 32 § och 32 a§ LFS gäller 9-31 §§ i tillämpliga delar med avseende på fullmäktige och suppleant i kyrklig samfállighet. Vidare gäller 33§ LFS ett antal specialbestämmelser. Sålunda anges att varje förenligt samling eller grupp av församlingar enligt 32§ tredje stycket LFS i samskall utgöra en valkrets vid val av fullmäktige. Regeringen kan fálligheten förordna att valbarheten skall vara inskränkt inom församling eller grupp av församlingar. Bestämmelserna om kyrkoråd skall avse samfállighetens kyrkoråd. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfállighetens anslagstavla. Kungörelse om det första fullmäktigsammanträdet i kyrklig samfállighet skall utfärdas av ordföranden i kyrkofullmäktige i den till folkmängden största församlingen i samfálligheten. Om han är förhindrad skall vice ordföranden utfärda kungörelsen. Om fullmäktige inte finns i denna församling utfärdas kungörelsen av ordföranden eller vice ordföranden i församlingens kyrkostämma. Vid fullmäktigsammanträde i samfalligheten får, utöver de personer som anges i 20§ andra stycket, ordförande eller vice ordförande i församlingskyrkoråd, även om de inte är fullmäktige, delta i överläggningarna men inte i besluten. Rätten gäller vid behandling av som angår församlingen särskilt. Om samfälligheten omfattar förfrågor som tillhör olika pastorat skall domkapitlet utse en av församsamlingar lingarnas kyrkoherdar att ha närvaro- och yttranderätt. I Göteborgs kyrkliga samfállighet har två av församlingarnas kyrkoherdar sådan rätt. Avskrift av fullmäktiges protokoll skall efter justeringen expedieras även till kyrkorådet i den som ett ärende angår. Protokoll och andra arförsamling får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv om regeringen bekivhandlingar slutar det.

Utredningen Genom 33 § LFS klargörs att kyrkofullmäktige och kyrkoråd i kyrklig sami princip har samma ställning och är underkastade samma regler fállighet som en församlings motsvarande organ. Denna princip föreslås inte bli förändrad. Utredningen föreslår vidare att samma metod som tidigare används för att ange de regler om kyrkofullmäktige i församling som bör tillämpas beträffande kyrkofullmäktige i kyrklig samfállighet. Bestämmelserna om valkretsindelning av församling föreslås bli slopade enligt vad som sagts i det föregående. Valkretsbestämmelserna i 33 § a LFS föreslås bli överflyttade till lagen om kyrkofullmäktigval. En hänvisning om valkretsbestämmelsernas placering har tagits in i utredningens förslag till 7 §.

SOU 198l:6

Jämförelse mellan borgerligt . . . 121

4.3 3 kap. Kyrkostämma

Det tredje kapitlet i utredningens förslag behandlar kyrkostämman. Här

finns Föreskrifter om rösträtt på kyrkostämma, presidium och ledighet från

anställning. Vidare finns hänvisningar till ett flertal av bestämmelserna om

kyrkofullmäktige i församling.

A llmäm

35 § LFS får den som har rösträtt på kyrkostämma Enligt genom fullmakt överlåta sin talan och rösträtt till på stämman någon annan röstberättigad. En fullmakt skall vara ställd till en viss person och underskriven av ut-

ställaren. Dagen då fullmakten underskrevs skall anges. Två vittnen skall

intyga på fullmakten att utställaren skrivit under den på den angivna dagen och att fullmäktigens namn på fanns utsatt på fullmakten. Om en fullmakt inte är underskriven och bevittnad på det sätt som nu har angetts, är den ogiltig. En fullmakt gäller inte längre än 30 dagar efter det den har utfärdats.

Ingen får föra talan eller utöva rösträtt på grund av fullmakt för mer än en röstberättigad.

Fullmaktsröstning har förekommit

i de olika kyrkliga kommunallagarna

ända sedan 1862. Ett likadant institut fanns i 1862 års förordningar om

kommunalstyrelse på landet och i stad. Lagtekniskt löste man frågan genom en hänvisning i den vid varje tid gällande kyrkokommunala lagen till mot-

svarande borgerliga kommunallag. Genom 1953 års kommunallag avskaffades kommunalstämman och den

allmänna râdstugan. Dessförinnan

hade genom kommunindelningsreformen de legala förutsättningarna för beslutanderättens

utövning på kommunalstämma nästan fullständigt försvunnit. Ingen av städerna hade heller så

lågt befolkningstal att beslutanderätten kunde utövas på allmän rådstuga. Vid lagens tillkomst saknades det därför anledning att ta upp någon principdiskussion om formerna för

beslutanderättens utövning i de borgerliga

kommunerna. Det ansågs tillräckligt att konstatera att tillämpningsområde

praktiskt taget saknades för bestämmelser om kommunalstämma och allmän

rådstuga. Som en följd av att kommunalstämman och den allmänna råd-

stugan avskaffades upphörde möjligheterna till

fullmaktsröstning.

När kommunalstämman och den allmänna rådstugan avskaffades gjordes

följdändringar i 1930 års

församlingsstyrelselag. Ändringarna bestod bl. a.

i att fullständiga regler om fullmaktsröstning infördes

i den kyrkliga kom-

munallagen. Bestämmelserna om överlåtelse av rösträtt flyttades sedan över till LFS i samband med 1961 års reform av

församlingsstyrelselagstiftningen.

Frågan om det skall vara tillåtet att överlåta sin rösträtt på kyrkostämma eller om det skall fordras personlig inställelse för att utöva rösträtt togs upp under arbetet med 1930 års

församlingsstyrelselag. Departementschefen

fann att en ändring för kyrkostämmans del skulle medföra att olika regler skulle komma att gälla för å ena sidan kyrkostämman och å andra sidan

kommunalstämman och den allmänna rådstugan. En begränsning av full-

maktsröstningen borde prövas samtidigt för de olika arterna av primärstäm-

mor, men departementschefen ansåg att frågan låg utom ramen for det dåvarande revisionsarbetet. Dessutom framhöll departementschefen att olä-

122 mellan borgerligt . . . Jämförelse

att förutse innemed fullmaktsröstningen, t. ex. svårigheterna genheterna skulle komma att förlora avsevärt i betydelse hållet i ett kommande beslut, i större omfattning i Församlingom man införde ett representativt system

arna. är kyrkostämmans betydelse relativt Såsom framgått av det föregående Fullmakts- Detta avspeglas bl. a. i den låga deltagarfrekvensen. begränsad. inte i någon större utsträckning enligt den nu gällande röstning förekommer föreslagit att gränsen för att I det föregående har utredningen ordningen. sänks till 500 röstberättigade ininrätta kyrkofullmäktige i en församling och därmed full-

vånare. Detta kommer att minska kyrkostämmoinstitutets

maktsröstningens betydelse ytterligare. dem som även i fortsättningen kom- För alla kyrkokommuner, inräknat

som beslutande organ, är det självfallet angeläget mer att ha kyrkostämman intresse för och deltagande i den kyrkokommunala att öka församlingsbornas härvidlag bör kunna åstadkommas genom verksamheten. En viss förbättring måste inställa sig personligen vid att de röstberättigade på kyrkostämman i de beslut som stämman fattar. Kravet på persammanträdena och delta till följd att den som är förhindrad att delta sonlig inställelse får visserligen stämmans beslut. Denna i stämman inte har någon möjlighet att påverka

av att de röstberättigade mera aktivt olägenhet torde dock kunna uppvägas verksamhet för att bilda opinion för sina deltar i den kyrkliga kommunens behålls området åsikter. Även om stämmoinstitutet på det kyrkommunala

slopas. Jämförelse synes sålunda goda skäl tala för att fullmaktsröstningen

vid val enligt lagen om kyrkofullmäktigval

bör även göras med röstningen vid sådana val. En annan sak och vallagen. Röstningen sker personligen avär att det i vissa fall är tillåtet att någon annan än den röstberättigade

som innehåller den röstandes valsedel. Utlämnar en valsedelsförsändelse inte bör finnas i redningen anser därför att regler om fullmaktsröstning

den nya lagen.

1§ /

om rösträtt l denna paragraf, som motsvarar 34 § LFS, finns bestämmelser

ändring i dessa Anledning saknas att företa någon saklig på kyrkostämma. förändring flyttats över bestämmelser. De har därför med en viss språklig

till den nya lagen.

2§

Vidare be- Denna paragraf behandlar val av kyrkostämmans presidium.

att någon i presidiet avgår under tjänstgöringstiden. handlas den situationen

motsvarar 36§ 1 och 3 mom. LFS. Paragrafen

Gällande rätt

och en vice ordförande bland de Kyrkostämman skall välja en ordförande for tre kalenderår. Om någon av de Presidiet skall utses röstberättigade.

valda tjänstgöringstiden skall någon annan väljas i hans ställe

avgår under av tiden. Länsstyrelsen och domkapitlet skall genast underför återstoden

rättas om de valdas namn och postadress.

Jämförelse mellan borgerligt . . . 123

Utredningen

Presidiet i kyrkostämman har ända sedan 1930 års

församlingsstyrelselag

bestått av en ordförande och en vice ordförande. sammansättningen har reglerats oberoende av bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling, där även en andre vice ordförande kan utses. De församlingar som har kyrkostämma som beslutande organ bör nu få möjlighet att välja även en andre vice ordförande. Kyrkostämman får själv besluta i denna fråga. Skyldigheten att underrätta länsstyrelsen och domkapitlet om ordförandeval bör slopas (se även 2 kap. 8 §). Mandattiden för presidieposterna ÄKL enligt var ettårig. Genom kommunallagsreformen bestämdes att fullmäktige själv fär besluta om mandattiden för presidieposterna. den Enligt ursprungliga lydelsen av 37§ 3 mom. LFS var mandattiden för presidieposterna fyra kalenderår. Genom en lagändring år 1969 fbrkortades mandattiden till tre år. Anledningen var den grundlagsreform som bl. a. innebar att riksdagen fr. 0. m. valet år 1970 skall väljas för tre år och att valet skall ske samtidigt med val till kommunens fullmäktige och till landsting. Dessutom gjordes ändringar i ÄKL enligt vilka mandattiden för kommunfullmäktige fr. o. m. nämnda val skall vara tre år i stället för fyra. För att bibehålla anpassningen av församlingsstyrelselagen till kommunallagen ändrades mandattiden för presidieposterna i kyrkostämman till tre år. Mandattiderna för riksdagen och de beslutande kommunala församlingarna är fortfarande tre år. Mandattiden för presidieposterna i kyrkostämman bör därför inte ändras.

3§

Paragrafen reglerar valbarhet, verkan av att valbarheten och rätt upphör till avsägelse för ordföranden och vice ordförande i kyrkostämman. Paragrafen motsvarar 36§ 2 mom. LFS.

Gällande rätt

l 36 § 2 mom. LFS anges att reglerna om valbarhet, verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse i 10 § LFS skall tillämpas beträffande ordförande och vice ordförande i kyrkostämman.

Utredningen

Enligt utredningens förslag flyttas bestämmelserna i l0§ LFS över till den nya lagen, se 2 kap. 4 §. Där föreslås även att den som är chefstjänsteman hos församlingen inte skall vara valbar till ledamot eller suppleant i kyrkofullmäktige. Denna bestämmelse bör tillämpas sätt även på motsvarande vid val av presidium i kyrkostämman.

4§

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i LFS, reglerar rätt till ledighet från anställning för ordföranden och vice ordförande i kyrkostämman samt för ledamot och suppleant i beredning.

mellan borgerligt . . .

124 Jämförelse

Utredningen

och suppleant i kyrkofullmäktige Enligt Förslaget till 2 kap. 5 § har ledamot rätt till den ledighet från anställning som behövs for uppeller beredning Av denna draget. Kyrkostämmans förtroendemän utgörs enbart av presidiet. med kyrkostämma omfatta anledning bör rätten till ledighet i församlingar i stämman. Vidare bör ledamot och suppordföranden och vice ordförande

leant i beredning ha sådan rätt.

5§

för kyrkostämman. Paragrafen I denna paragraf finns särskilda bestämmelser

motsvarar 37 § LFS.

Gällande rätt

15 §, l6§ 2 mom. Utöver bestämmelserna i 34-36 §§ LFS gäller reglerna första meningen, 17 § 1 mom. första och andra styckena samt tredje stycket Vidare gäller en del samt 19-30 §§ LFS med avseende på kyrkostämman. om fullmäktig i föreskrifter. Sålunda anges att bestämmelserna speciella skall hållas enligt den ordstället skall avse röstberättigad. Kyrkostämmor beslutar. Stämma skall även hållas när länsstyrelsen ning som stämman beslutar det eller visitationsförrättare eller kyrkorådet begär eller domkapitlet anser att det behövs. Kräver ett ärende så skyndsam det eller ordföranden 1 mom. LFS inte hinns med får att kungörande enligt 17§ handläggning med uppgift om ärendet anslås senast stämma ändå hållas om kungörelse före stämman. Vidare anges i paragrafen att kyrkostämfyra söckendagar alltid skall vara offentliga. Omröstning skall vara sluten mans förhandlingar av tjänstebefattning, om någon även i annat ärende än val eller tillsättande behöver inte innehålla förteckning på begär det. Kyrkostämmans protokoll heller behöver hur var och en röstat deltagarna. Inte anges i protokollet

vid öppen omröstning.

Utredningen

till 2 kap. 22 § får omröstningsapparat användas vid öppen Enligt förslaget Användning av omröst-

omröstning under kyrkofullmäktigsammanträde.

bl. a. att det högsta möjliga antalet röstande är väl ningsapparat förutsätter begränsat. I församkänt före sammanträdet och att detta antal är relativt är de röstberättigades antal tämligen väl känt. lingar med kyrkostämma att känna till hur många som kan Det är emellenid omöjligt på förhand

komma att utöva sin rösträtt på stämman. Särskilt gäller detta i församlingar

är stort. Det är naturligtvis av praktiska skäl inte möjligt där invånarantalet i sådana fall. Det är dock tänkbart att ge att använda omröstningsapparat antal röstberättigade möjlighet att ansmå församlingar med ett begränsat större praktiskt behov av att använda sig av omröstningsapparat. Något inte finnas. Enligt utredningens mevända omröstningsapparat torde dock

dock inte förbjudas att använda omröstningsapparat. ning bör kyrkostämman föreskrift i 2 kap. 30§ KL har arbetsordning gjorts obligatorisk Genom

mel/an

Jämförelse borgerligt . . . 125

för kommunerna. Frånsett vissa specialbestämmelser reglerades arbetsordningarnas innehåll inte närmare. Enligt utredningens förslag skall arbetsordning vara obligatorisk även för de kyrkliga kommuner som har kyrkofullmäktige som beslutande organ. Förslaget har utformats med bestämmelserna i KL som mönster. Arbetsordning bör vara obligatorisk även i församlingar där beslutanderätten utövas på kyrkostämma. Förslagets 2 kap. 30§ andra stycket p. 3. om anmälan av hinder för tjänstgöring vid sammanträde avser närmast reglering av förhållandena för att inkalla suppleanter m. m. l detta avseende är bestämmelsen naturligtvis inte aktuell för kyrkostämmornas del. Med tanke på ordförandens och vice ordförandens roll på kyrkostämman är regeln dock befogad. Det saknas dock anledning att göra föreskriften obligatorisk. Enligt utredningens förslag behålls domkapitlets och visitationsförrättares rätt att få till stånd kyrkostämma.

6§ I paragrafen behandlas olika former av ersättning till förtroendemän. Paragrafen motsvarar 38§ LFS.

Gällande rätt l 38§ LFS anges att kyrkostämman får besluta att stämmans ordförande samt ledamot och suppleant i beredning kan få resekostnads- och traktamentsersättning. Även andra utgifter kan ersättas. Vidare kan arvode utgå. Arvodet skall vara skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art samt den tid som kan beräknas gå åt för uppdraget. Kyrkostämman kan träffa överenskommelse om att arvodena skall anses som inkomst av anställning i de fall som anges i författning om allmän försäkring, s. k. likställighetsavtal.

Utredningen

Enligt utredningens förslag flyttas 38§ LFS över till den nya lagen. Den ändring som göras i förhållande till de nu gällande reglerna är att det ersättningsgilla området utvidgas till att omfatta möjlighet att bevilja pension. Möjligheten att träffa likställighetsavtal försvinner. Här kan hänvisas till motiveringen till 2 kap. 29 §.

. . . SOU I98l:6 126 Jämförelse mellan borgerligt

4.4 4 kap. Församlingsdelegerade

Detta innehåller bestämmelser om antalet ledamöter i församlingskapitel val av församlingsdelegerade, valbarhet, ledighet, mandattid delegerade, samt ytterligare ett antal regler som är speciella för församlingsdelegerade.

l och 2§§

finns bestämmelser om antalet ledamöter i församlings- I dessa paragrafer i l § motsvarar 39§ 2 mom. delegerade i kyrkliga samfálligheter. Reglerna LFS, medan 2§ motsvarar 39§ l mom. LFS.

Gällande rätt

l mom. LFS bestäms antalet delegerade i Stockholms kyrkliga Enligt 39§ så att varje Församling utser en delegerad för varje påbörjat samfallighet tiotusental invånare i församlingen. Dessutom skall suppleanter utses. Antalet skall vara lika stort som antalet delegerade. suppleanter skall utses i annan kyrklig samfállighet bestäms Om församlingsdelegerade 2 mom. LFS i förhållande till folkmängden så att en

antalet enligt 39§

med 2 000 invånare eller därunder utser 15-30, en samfállighet samfállighet 2000 t. o. m. 5000 invånare utser 20-35, en samfällighet med med över över 5 000 t. o. m. 20 000 invånare utser 25-40, en samfállighet med över invånare utser 35-50 samt en samfállighet med över 20 000 t. 0. m. 40000 40000 invånare utser 45-60. När delegerade skall utses första gången bör församlingarna träffa överenskommelse om antalet delegerade. Länsstyrelsen skall underrättas om beslutet. Om församlingarna inte kan enas, be-

stämmer länsstyrelsen antalet. i annan kyrklig samfállighet än den i Stockholm Församlingsdelegerade om att ändra antalet Om ett sådant beslut får själva besluta delegerade. har fattats skall beslutanderätten i samfálligheten utövas av det tidigare bestämda antalet till utgången av det år då allmänna kyrkofullmäktigval skall förrättas nästa gång. Länsstyrelsen skall bestämma hur många delei samfálligheten skall utse. Antalet bestäms gerade som varje församling efter de beräkningsgrunder som anges i 32§ andra stycket LFS.

Utredningen

Bestämmelserna om antalet förtroendemän innehåller endast ett fåtal nyheter i förhållande till 39 § LFS. Sålunda benämns det beslutande organet och de enskilda förtroendemännen ledamöter. I likhet församlingsdelegerade antalet ledamöter i kyrkofullmäktige föreslås vidamed förslaget beträffande re att antalet ledamöter i församlingsdelegerade skall bestämmas på grundval av antalet invånare. Förslagen om udda antal ledamöter och röstberättigade Bestämmelserna om minimiantal bör gälla även för församlingsdelegerade. maximiantal inte fått motsvarighet i den nya har enligt förslaget någon

lagen. I Stockholm utsågs tidigare suppleanter för församlingsdelegerade. Enligt till LFS skulle inte finnas för de delegerade i propositionen suppleanter

Jämförelse mellan borgerligt . . . 127

någon kyrkokommun. Konstitutionsutskottet ansåg emellertid att det fanns bärande skäl för att suppleantinstitutionen skulle behållas i Stockholm. Utskottet tog särskilt hänsyn till att de delegerade i Stockholm hade en stark lokal anknytning och att flera församlingar skulle komma att representeras endast av två delegerade i samfälligheten. Det ansågs därför befogat med ett undantag från de allmänna reglerna i detta särskilda fall. Genom en lagändring under 1969 tillfördes möjlighet för kommun, församling och kyrklig samfällighet att bestämma att suppleanter för fullmäktige skall utses. Genom kommunallagsreformen gjordes suppleantsystemet obligatoriskt för kommuner och landstingskommuner. Regler om suppleanter för församlingsdelegerade skapades inte vid 1969 års reform. Något behov av suppleanter ansågs nämligen inte föreligga. Suppleantsystemet i Stockholms kyrkliga samfállighet behölls emellertid. Enligt utredningens mening föreligger inte heller numera något påtagligt behov av att utse suppleanter för församlingsdelegerade i annan kyrklig samfállighet än den i Stockholm. Något förslag om att utse suppleanter i dessa samfálligheter lägger utredningen därför inte fram. skall utses för Regeln om att suppleanter forsamlingsdelegerade i Stockholms kyrkliga samfällighet bör däremot behållas. Enligt förslaget flyttas den sålunda över till den nya lagen.

3§ I 3§ anges hur ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade utses. Paragrafen, som motsvarar 40§ l mom. LFS, har flyttats över från LFS

till den nya församlingsstyrelselagen.

4§

Bestämmelserna i 4§ handlar om valbarhet till ledamot och suppleant i församlingsdelegerade. Paragrafen motsvarar 40§ 2 mom. LFS. l 40§ 2 mom. LFS anges beträffande valbarhet till församlingsdelegerad eller suppleant, verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse att bestämmelserna i l0§ om kyrkofullmäktig skall tillämpas på motsvarande sätt. l Stockholm skall dock valbarheten vara inskränkt inom församling. Som framgår av förslaget till 2 kap. 4§ sker en viss utvidgning med avseende på den personkrets som inte är valbar till ledamot eller suppleant i kyrkofullmäktige. Motsvarande bör gälla beträffande de kyrkliga samfälligheter som det här är fråga om. Se även förslaget till 2 kap. 33 §.

5§

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i LFS, reglerar rätten till ledighet för förtroendeman i partiell kyrklig samfallighet. Se förslagets 2 kap. 5 §.

6§ I 6§ behandlas mandattiden för ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade. Paragrafen motsvarar 40§ 3 mom. LFS. I fråga om fall då val

. . .

128 Jämförelse mellan borgerligt

i Församling, som ingåri kyrklig samfállighet, har uppav kyrkofullmäktige hävts och omval har ägt rum hänvisas till 5 kap. 8§.

7§

1 7§ finns särskilda bestämmelser for församlingsdelegerade. Paragrafen motsvarar 41 § LFS.

Gällande rätt

Utöver bestämmelserna i 39 och 40 §§ gäller 14-31 §§ LFS med avseende Till detta kommer specialbestämmelser i 41 § LFS. på församlingsdelegerade. Sålunda anges att det som sägs om kyrkoråd skall avse samfállighetens Vidare skall kungörelser och tillkännagivanden anslås på samkyrkoråd. När forsamlingsdelegerade skall sammanträda fállighetens anslagstavla. första gången utfärdas kungörelsen av den ordförande som anges i 33§ d LFS (se förslagets 2 kap. 33 §). Vid sammanträde med de delegerade

har, förutom de personer som anges i 20 § andra stycket LFS (se förslagets i församlingskyrkoråd närvaro- 2 kap. 14 §), ordförande eller vice ordförande vid behandling av fråga som angår församlingen särskilt, och yttranderätt även om han inte är delegerad. Om samfálligheten omfattar församlingar kyrkoherdar som domsom tillhör olika pastorat har den av forsamlingarnas utser närvaro- och yttranderätt. I Stockholms kyrkliga samfállighet kapitlet som domkapitlet utser närvaro- och yttranderätt. Sluthar två kyrkoherdar av församlingsdelegerades protokoll skall ligen anges i 41 § LFS att avskrift expedieras till det forsamlingskyrkoråd som ett ärende angår. 1 Stockholms får församlingsdelegerades protokoll och andra arkivkyrkliga samfällighet handlingar förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv.

Utredningen

1 huvudsak innehåller 41 § LFS specialregler motsvarande dem som enligt 33§ LFS gäller för kyrkofullmäktige i total kyrklig samfállighet. Kyrkooch kyrkoråd i en partiell kyrklig samfállighet har i princip samfullmäktige och är underkastad samma regler som en församlings motma ställning bör enligt utredningens mening besvarande organ. Denna konstruktion bör hållas och överföras till den nya lagen. Samma metod som tidigare även användas för att ange de regler om kyrkofullmäktige i församling

som bör tillämpas med avseende på församlingsdelegerade i kyrklig sam-

fállighet.

4.5 5 och övriga nämnder m. m.

kap. Kyrkorådet

bestämmelser om kyrkorådets och andra nämnders Detta kapitel innehåller antal ledamöter, valbarhet, ledighet, mandattid, sammanträdesuppgifter, tjänstgöring, beslutforhet, jäv, beslutsförfarandet, ordning, suppleants medelsforvaltning, administration, närvaro- och yttranderätt, kyrkvärdar,

Jämförelse mellan borgerligt . . . 129

kyrkoarkiv och ersättning. Vidare finns specialbestämmelser om kyrkliga samfálligheter.

Allmänt

Enligt en lång tradition i svenska kyrkan har biskopar och präster inte enbart ställning som tjänstemän eller funktionärer inom kyrkans organisation. Som innehavare av det religiöst bestämda prästämbetet har de ett självständigt ansvar för kyrkans lära, undervisning och sakramentsförvaltning. Men lika utmärkande för kyrkans struktur är de väsentliga en lekmannainslagen, demokratisk uppbyggnad på vilken också vår nuvarande vilar. För ordning att beteckna denna samverkan mellan präst och lekman har under senare tid uttrycket “folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsforvaltning” brukat användas. Församlingsstyrelselagen föreskriver i sin nuvarande lydelse att kyrkoherden är självskrlven ledamot av kyrkorådet. l annexforsamling kan kyrkoherden förordna annan präst inom samma pastorat att i kyrkoherdens ställe vara ledamot i rådet. Någon suppleant för kyrkoherden finns inte. Församlingsstyrelsekommittén på sin tid betonade kraftigt kyrkoherdens starka ställning i kyrkorâdet, vilken inställning även biträddes av departementschefen. Endast i brådskande fallbör sammanträde hållas utan kyrkoherdens medverkan och då bör annan i förenligt nu gällande ordning, samlingen tjänstgörande präst närvara och framlägga synpunkter. I fråga om kyrkoråd (kyrkonämnd) i kyrklig samfállighet bestående av församlingar som tillhör olika pastorat, skall domkapitlet utse en av församlingarnas kyrkoherdar att vara ledamot i rådet. Kyrkoherden har en rad uppgifter av exklusiv karaktär som ger honom en självständig myndighet och ett självständigt ansvar. Den senaste statkyrkautredningen visade på en del av dessa uppgifter, se SOU 1978:2 s. 23 f.

Att prästen i den eljest helt demokratiskt uppbyggda församlingsstyrelsen

haft en särställning har således en lång historisk tradition. Denna självskrivenhet är i våra dagar inte lika självklar. Självskrivenhet av detta slag torde på den borgerligt kommunala sidan numera helt saknas. Det är nu i stället graden av personalinllytande och dylika frågor som är aktuella. I detta avseende skiljer sig dock svenska kyrkan fortfarande från de borgerliga kommunerna just genom inslaget av prästens ämbete. Enligt utredningens mening finns det alltså anledning behålla kyrkoherdens självskrivenhet även i en ny med i stort sett samma motiv

forsamlingsstyrelselag

som tidigare anförts. l 42 § ÃKL fanns bestämmelser som i fråga om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamöter i kommunstyrelsen hänvisade till allmän lag. Enligt kommunallagspropositionen avsågs bl. a. bestämmelserna i 20 kap. brottsbalken om myndighetsmissbruk m. m. och i skadeståndslagen (1972:207). Hänvisningsreglerna ansågs närmast ha informativt och pedagogiskt syfte och därför kunna utgå ur kommunallagstiftningen. De fick inte någon motsvarighet i KL. Motsvarighet till 42 § ÄKL finns i 55 § LFS, som är utformad med ledning

. . . 130 Jämförelse mellan borgerligt

av den borgerliga bestämmelsen. Av samma orsaker som angavs i förarbetena till KL har utredningen underlåtit att ta in någon motsvarighet till 55§ LFS i den nya lagen om församlingsstyrelse. I förslaget till ny lag har utredningen inte tagit in någon motsvarighet till 56§ 1 mom. LFS. Anledningen härtill behandlas närmare i motiveringen till 5 kap. 2§ i förslaget. l fråga om partssammansatta organ hänvisas till förslaget till 1 kap. 6 §.

l§ Paragrafen, som motsvarar 42 § LFS, innehåller bestämmelser om kyrkoråd.

Gällande rätt första stycke anges att det i en församling skall finnas ett l paragrafens kyrkoråd som styrelse. Vidare föreskrivs i andra stycket att två eller flera församlingar får, även om de inte utgör en kyrklig samfállighet, ha gemensamt kyrkoråd eller, om de särskilda kyrkoråden behålls, utse gemensamt kyrkoråd för vård om viss eller vissa angelägenheter. Om en församling ingår i en kyrklig samfállighet, som handhar alla ekonomiska församlingsav forangelägenheter, får regeringen enligt tredje stycket på framställning samlingen besluta att kyrkoråd inte skall finnas i församlingen.

Utredningen Närmaste motsvarighet till 42§ första stycket LFS fanns tidigare i 29§ l mom. ÄKL. Där föreskrevs bl. a. att det i landskommun och köping skulle finnas en kommunalnämnd som styrelse och i stad en drätselkammare som styrelse. Bestämmelsen upphävdes emellertid uneller stadskollegium der 1969 i samband med lagstiftningen om enhetlig kommunbeteckning. Samtidigt infördes enhetliga beteckningar på kommunens styrande och verkställande/förvaltande organ, nämligen kommunfullmäktige och kommun- Numera KL att förvaltning och styrelse. sägs i l kap. 5§ andra stycket verkställighet ankommer på styrelsen och övriga nämnder. Styrelsens uppgifter anges närmare i 3 kap. 1§ KL. och verkställighet i en församling an- 1 4§ LFS anges att förvaltning kommer på kyrkorådet och övriga nämnder. Kyrkoråd skall alltså finnas i en församling enligt huvudregeln. Regeln i 42§ första stycket LFS kan mot denna bakgrund Specialbestämmelserna i andra och synas obehövlig. tredje styckena kommer enligt utredningens forslag att flyttas över till den nya lagen. Av systematiska skäl är det därför befogat att behålla den allmänna regeln i 42 § första stycket. Utredningen anser alltså att den bör föras över till den nya lagen. till LFS skall 42§ andra stycket LFS Enligt uttalande i propositionen täcka dels det fall att församlingar som tillsammans ingår i ett kyrkomusikerdistrikt skall ha ett gemensamt kyrkoråd, dels de övriga fall där ett är en praktisk lösning för samverkan mellan olika gemensamt kyrkoråd församlingar. Regeln är emellertid inte tillämplig om två eller flera försom tillsammans samfállighet, önskar inrätta samlingar, utgör en kyrklig

mellan Jämförelse borgerligt . . . 131

ett gemensamt kyrkoråd. Även i sådana fall kan praktiska skäl tala för att församlingarna bör kunna inrätta gemensamt kyrkoråd som handhar en eller flera angelägenheter, som inte ankommer på samfálligheten. Utredningen förordar därför att möjligheterna att inrätta gemensamt kyrkoråd utvidgas i enlighet med det sagda.

2 §

l 2§ behandlas kyrkorådets uppgifter. Paragrafen motsvarar 43§ LFS.

Gällande rätt

Enligt 43 § LFS skall kyrkorådet ha omsorg om församlingslivet och verka för dess utveckling, leda förvaltningen av församlingens angelägenheter och ha inseende över övriga nämnders verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på församlingens ekonomiska ställning och göra de framställningar som är påkallade hos kyrkofullmäktige eller kyrkostämman, övriga nämnder och andra myndigheter. Kyrkorådet skall vidare bereda ärenden som skall behandlas av det beslutande organet, handha församlingens drätsel, förvalta församlingens egendom, verkställa kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslut, föra församlingens talan i mål och ärenden och i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige eller stämman överlämnar till rådet. Vissa av dessa uppgifter fullgörs av kyrkorådet endast i den mån de inte ankommer på något annat organ. Kyrkorådet skall vidare handlägga ärenden som ankommer på rådet enligt särskilda författningar. Rådet har rätt att från övriga nämnder, beredningar och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar som behövs för att rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

K omm unallagsreform en

Bestämmelserna om styrelsens uppgifter överfördes i huvudsak oförändrade till KL. l stället för drätsel” används i KL genomgående “ekonomisk förvaltning. I paragrafen togs in en ny föreskrift om centraliserad medelsförvaltning. Som skäl anfördes bl. a. att utvecklingen hade gått mot en centraliserad medelsförvaltning i kommunerna. Mot den bakgrunden borde huvudregeln vara att medelsförvaltningen skall vara centraliserad och ankomma på kommunstyrelsen. Kommunfullmäktige bör dock ha möjlighet att medge en annan nämnd att helt eller delvis sköta sin medelsförvaltning. Regelns karaktär av huvudbestämmelse medförde att den placerades i den paragraf som behandlar styrelsens arbetsuppgifter. Beträffande kommunernas informationsverksamhet framhölls bl. a. att det ñnns möjlighet att ge informationsverksamheten en central roll när det gäller att utveckla kontakterna mellan den kommunala förvaltningen och medborgarna samt när det gäller att underlätta partiernas, det övriga föreningslivets och massmediernas verksamhet. Det är därför av stor vikt att frågor som rör prioriteringar av informationsinsatser och uppläggning av kontaktverksamheten kommer upp till diskussion i förtroendevalda or-

. . . 132 Jämförelse mellan borgerligt

anfördes att informationen inte kan ses fristående från de olika gan. Vidare verksamheter som den gäller. Varje kommunalt organ har ett ansvar utåt om den egna verksamheten. Men det behövs ändå ett för informationen och samordnande informationsorgan i kommunerna. Det kan övergripande att ett särskilt utskott till kommunstyrelsen anförtros denna då vara lämpligt En annan är att en särskild nämnd tillsätts för ändamålet. uppgift. lösning Den närmare utformningen av informationsuppgifterna måste avgöras lokalt Förhållandena i kommunerna är så olika att det inte är i varje kommun. att svara för informationen om lämpligt att i lag reglera deras skyldighet sin verksamhet. En allmän bestämmelse om kommunstyrelsens övergritogs dock in i kommunallagen. Härigenom pande ansvar för informationen underströks även av insatser på detta område. Bestämmelsen betydelsen utformades skall ha ansvaret för kommunens samså att kommunstyrelsen ordnade informationsverksamhet i den mån uppgiften inte har uppdragits Detta innebär att den samordnade informationsåt någon annan nämnd. inom kommunstyrelsen eller verksamheten kan uppdras åt ett arbetsutskott en särskild informationsnämnd. Beslutanderätten i de löpande infortill kan med stöd av 3 kap. l2§ KL delegeras till ett utskott mationsfrågorna hos kommunstyrelsen eller nämnden.

Utredningen

skall ha omsorg om I 43§ första stycket LFS anges bl. a. att kyrkorådet församlingslivet och verka för dess utveckling. Bestämmelsen är speciell kommunerna och anger ramen för kyrkorådets verksamhet för de kyrkliga inom En annan specialbestämmelse finns i 43§ andra församlingsvården. b LFS där uttrycket ”eller eljest tillkommer annan” syftar på att stycket vissa har rättigheter och skyldigheter rörande förvaltningen myndigheter Dessa föreskrifter bör behållas. Uttrycket “drätsel” föreslås av kyrklig jord. bli utbytt mot ”ekonomisk förvaltning. om centraliserad medelsförvaltning finns enbart i 56§ 1 Bestämmelser mom. LFS. Där sägs att det beslutande organet får bestämma att kyrkorådets och sådan medelsförvaltning som enligt särskilda förmedelsförvaltning nämnder skall sammanföras. På grund av fattningar ankommer på andra nämnder f. n. saknas på det kyrkokommunala området att specialreglerade har bestämmelsen dock inte någon aktualitet. mening bör samma huvudregel gälla för såväl bor- Enligt utredningens gerliga som kyrkliga kommuner i fråga om medelsförvaltningen. Regeln 3 i förslaget har därför utformats med KLzs moti 5 kap. 2 § andra stycket svarande Det innebär att bestämmelsen i 56 § l mom. regel som mönster. LFS blir överflödig. informationsverksamheten torde vara Det som sagts om den borgerliga även inom de kyrkliga kommunerna. Informationen i huvudsak tillämpligt sätt. Detta om de kyrkliga frågorna bör självfallet spridas på ett effektivt kan bidra till att intresset för den kyrkliga verksamheten ökar, t. ex. genom ett ökat valdeltagande eller genom att flera personer engageras i kyrkans verksamhet i stort. Över huvud taget är det av stor betydelse att man aktivt verkar för att informationen om de kyrkliga frågorna förs ut i samhället. arbetsuppgifter att rådet svarar för Det bör därför anges bland kyrkorådets

Jämförelse mellan borgerligt . . . 133

församlingens informationsverksamhet. Liksom på den borgerliga sidan bör det dock vara möjligt för kyrkofullmäktige eller kyrkostämman att uppdra åt en annan nämnd att ha hand om informationsverksamheten om detta är lämpligare. Oavsett vilken lösning som väljs bör självfallet ambitionen vara att informationsfrågorna ges tillräckligt utrymme i den kyrkokommunala verksamheten.

3§

Denna paragraf, som motsvarar 44 § 1 mom. LFS, behandlar kyrkoherdens i kyrkorådet. ställning Här kan hänvisas till det som sagts i den allmänna motiveringen. Det sakliga innehållet i förslaget till 3 § överensstämmer med 44§ l mom. LFS.

4§ I 4 § finns bestämmelser om val av ledamöter och suppleanter i kyrkorådet. Paragrafen motsvarar 44§ 2 mom. LFS.

Gällande rätt

Andra ledamöter och suppleanter i kyrkorådet än kyrkoherden eller hans ställföreträdare väljs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman. Fullmäktige eller stämman bestämmer själv antalet. Antalet ledamöter inräknat kyrkoherden eller hans ställföreträdare får inte vara mindre än fem. Om val av suppleanter inte sker proportionellt skall även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring.

Kommunallagsreformen

Angående val av ledamöter och suppleanter i styrelsen uttalades att det normalt bör finnas lika många suppleanter som ordinarie ledamöter i styrelsen och de övriga nämnderna men att fullmäktige ändå själv skall bestämma antalet. Vidare gjordes ett förtydligande för att det klart skall framgå när turordningen mellan suppleanterna skall bestämmas.

Utredningen

Utredningens förslag till 4 § stämmer överens med KLzs motsvarande regler i 3 kap. 2 §.

5§

Denna paragraf, som delvis motsvarar 44§ 3 mom. LFS, innehåller bestämmelser om val av ledamöter i ett gemensamt kyrkoråd. Bestämmelserna föreslås bli överförda till den nya lagen utan saklig förändring. Angående det fall att val till kyrkofullmäktige, som har utsett ledamot i gemensamt kyrkoråd, har upphävts och omval har ägt rum, kan hänvisas till 8 §.

. . . 134 Jämförelse mellan borgerligt

6§

behandlar till kyrkorådet. Den motsvarar Paragrafen frågan om valbarhet 45§ LFS.

Gällande rätt

till ledamot i kyrkorådet, verkan av 1 fråga om valbarhet eller suppleant i lO§ att valbarheten upphör och rätt till avsägelse skall bestämmelserna LFS tillämpas på motsvarande sätt. Förutom de personer som anges i 10§ hos Församlingen inte heller valbara. andra stycket LFS är vissa tjänstemän som förestår en förvaltning, vilken är underställd Det gäller tjänsteman

kyrkorådet.

K ommunallagsreformen

l fråga om valbarhet till ledamot och suppleant i styrelsen, verkan av att om fullvalbarheten upphör och rätt till avsägelse gäller bestämmelserna Som ett undantag föreskrivs att den som senast mäktige som huvudregel. 18 års ålder är valbar. Den som den dag när valet förrättas har uppnått utses är alltså valbar, även om han fyllt 18 år först är 18 år när styrelsen efter valet till fullmäktige. Den som uppnår 18 års ålder efter den allmänna men före valtillfallet skulle annars inte ha kunnat väljas till något valdagen kommunalt uppdrag förrän efter nästa val till fullmäktige.

Utredningen

Paragrafen har utformats med 3 kap. 3§ KL som förebild.

7§

om rätt till ledighet från anställning för vald ledamot I 7 § finns föreskrifter saknar i LFS. och suppleant i kyrkorådet. Paragrafen motsvarighet Enligt 3 kap. 4 § KL har ledamot och suppleant i styrelsen liksom ledamot rätt till den ledighet från anställning som behövs och suppleant i fullmäktige Motsvarande bör gälla på det kyrkokommunala området. för uppdraget. kan hänvisas till förslaget till 2 kap. 5§. Kyr- I fråga om motiveringen koherden är ledamot i kyrkorådet på grund av sitt ämbete och inte på grund arav förtroendemannaskap. Sysslorna i kyrkorådet ingår i hans normala betsuppgifter. Rätten till ledighet bör därför inte omfatta honom. Lagtexten har utformats med hänsyn härtill.

8§

om kyrkorådets mandatperiod och om I denna paragraf finns bestämmelser finns bestämmelser om efterträdare till ledamot som har avgått. Vidare omval. Paragrafen motsvarar delvis 46§ LFS.

Jämförelse mellan . . . 135

borgerligt

Gällande rätt

Mandattiden för de valda ledamöterna och suppleanterna i kyrkorådet är tre år räknat fr. 0. m. den i januari året efter det då allmänna kyrkofullmäktigval har ägt rum. Om en ledamot, som har utsetts vid proportionellt val, avgår under tjänstgöringstiden inkallas den suppleant som bör inträda enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen. Den som har kallats in skall tjänstgöra under den tid som återstod for den som har avgått. Om en annan ledamot avgår skall fyllnadsval förrättas för återstoden av tiden.

Promemorian Omval av kommunala och landstingskommunala

nämnder (Ds Kn 1980:3)

l promemorian Omval av kommunala och landstingskommunala nämnder behandlas frågan om valen till kommunala och landstingskommunala styrelser och nämnder m. fl. organ bör göras om, när omval av kommunfullmäktige och landsting har skett. Det framhålls i promemorian att på grund av bestämmelsen i 15 kap. 8 § vallagen gäller beslut varigenom någon har utsetts till ledamot av landsting eller kommunfullmäktige eller till suppleant utan hinder av att besvär har anförts över beslutet. Detta innebär att beslut som har fattats av kommunfullmäktige och landsting t. ex. om att utse ledamöter i styrelser och nämnder m. fl. organ gäller även om valet av fullmäktige eller landstinget upphävs. Ett omval av fullmäktige eller landsting behöver naturligtvis inte innebära att den politiska majoriteten i den beslutande församlingen ändras. Att en ändring i majoritetsforhållandena i den beslutande församlingen inte kan få genomslag i kommunstyrelsens och förvaltningsutskottets sammansättning framstår som otillfredsställande. En sådan ordning stämmer inte väl överens med motiven for att ta bort den s. k. eftersläpningen, dvs. att mandattiden for kommunstyrelsen, forvaltningsutskottet och de specialreglerade nämnderna före år 1971 började ett år senare än for ledamöterna i fullmäktige. I det sammanhanget betonade den föredragande departementschefen bl. a. intresset av att ett skifte i den politiska sammansättningen av det representativa organet och styrelsen sker samtidigt. Det kan också finnas ett starkt intresse av att sådana ändringar i valutslaget som inte påverkar majoritetsförhållandena i den beslutande församlingen men som innebär forskjutningar i styrkeförhållandena mellan flera majoritets- eller minoritetspartier får slå igenom i styrelsen. Detta gäller enligt promemorian främst kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet. Synpunkterna är emellertid också tillämpliga på övriga kommunala och landstingskommunala nämnder. Enligt promemorian är en lösning av omvalsfrågan att genom ändringar i KL öppna en möjlighet för de nyvalda kommunfullmäktige och det nyvalda landstinget att, efter ett omval, besluta att uppdragen for ledamöterna och suppleanterna i styrelsen och övriga nämnder skall förfalla och forrätta nytt val av ledamöter och suppleanter for återstoden av tjänstgöringstiden. En alternativ lösning är att införa en automatiskt verkande regel av innebörd att uppdragen for ledamöterna i styrelsen och övriga nämnder upphör när omval av fullmäktige eller landstinget har skett. Det kan givetvis tänkas att ett omval leder till forskjutningar mellan

mellan . . . 136 Jämförelse borgerligt

utan att majoritetsförhållandena ändras. Också i ett de politiska partierna sådant fall skulle ett parti, som erhållit ökat antal mandat i fullmäktige eller landstinget, kunna göra anspråk på en större andel av platserna i stynämnder än vad partiet fått i det tidigare valet. Det kan relsen och övriga antas att majoriteten normalt inte skulle motsätta sig att nämnderna väljs av betydelse i styrkeförhållandena mellan några parom, när förskjutningar tier har skett. För att man skall kunna få en garanti för att de mindre intressen även om det inte är obligatoriskt att förrätta partiernas tillgodoses nytt val av styrelsen och övriga nämnder synes det emellertid nödvändigt i den beslutande Församlingen rätt att införa en regel som ger en minoritet att påkalla nytt val. För att en minoritetsskyddsregel skall fylla sitt syfte fullt ut måste den utformas så att den tillgodoser även partier som inte kan göra anspråk på

enstaka nämnderna. Det skulle också kunna

mer än någon plats i de största hävdas att man borde kräva att de ledamöter som begär att nya val till nämnderna skall hållas representerar partier som har fått ökad representation Om också den sist anförda synpunkten skall i den beslutande församlingen. bara till en del utformas efter förebild beaktas, kan minoritetsskyddsregeln val. av bestämmelsen i 2 kap. 23§ KL om rätt att påkalla proportionellt skulle därför bli så komplicerad att det inte framstår som lämpligt Regeln med en sådan regel för de sällsynta fall där att belasta kommunallagen omval till kommunfullmäktige eller landsting sker. Med hänsyn till att omval sker så sällan synes mycket tala för att välja som innebär att nytt val till styrelsen och övriga nämnder alltid en lösning skall förrättas i sådana fall. Ifall omvalet inte har lett till några förskjutningar av betydelse i styrkeförhållandena mellan partierna, är det visserligen onödigt att förrätta val till och övriga nämnder. 1 ett sådant fall blir nytt styrelsen det emellertid mycket enkelt att förrätta de nya valen. Något omröstningsförfarande kommer normalt inte att behövas. Det bör observeras att även rätt att påkalla nytt val till styrelsen och en lösning som ger en minoritet övriga nämnder teoretiskt sett kan leda till att nya val måste hållas, trots att någon ändring av betydelse inte har skett i den beslutande församlingens Även for det fall att kommunfullmäktiges eller landssammansättning. sammansättning har ändrats genom omvalet kan en minoritetstingets i vilka miskyddsregel leda till att nya val måste hållas även till nämnder noriteten inte har några befogade krav på ökad representation. En minointe innebära några egentliga fördelar framför ritetsskyddsregel synes därför som innebär att nytt val till styrelsen och övriga nämnder alltid en ordning skall förrättas efter omval av kommunfullmäktige resp. landstinget. föreslås att det i 3 kap. 5§ första stycket KL införs en I promemorian bestämmelse som innebär att uppdragen för ledamöterna och suppleanterna viss tid, lämpligen två månader, efter det att det beslut i styrelsen upphör har fastställt utgången av omvalet har vunnit laga varigenom länsstyrelsen kraft samt att de nyvalda fullmäktige resp. det nyvalda landstinget skall förrätta nytt val av ledamöter och suppleanter för återstoden av tjänstgöringstiden. Motsvarande kommer då att gälla även för de specialreglerade nämnderna att det för deras del i olika specialförfattningar finns genom till nämnda i KL beträffande mandattider m. m. en hänvisning paragraf Genom en hänvisning i 3 kap. 13 § KL bör den nu föreslagna bestämmelsen

Jämförelse mellan borgerligt . . . 137

göras tillämplig även på de kommunallagsreglerade nämnderna. De föreslagna lagändringarna kommer också att innebära att de nyvalda fullmäktige skall förrätta nytt val av sådana lokala organ som avses i lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna. Det bör anmärkas att uppdrag som avses i 3 kap. l2§ KL självfallet förfaller i och med att uppdraget som ledamot eller suppleant i själva nämnden upphör. Enligt 5 kap. 1 § KL väljer nyvalda fullmäktige under år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum tre eller flera revisorer och lika många revisorssuppleanter för granskning av de tre följande årens verksamhet. Genom ett tillägg i paragrafen bör föreskrivas att kommunfullmäktige resp. landstinget efter ett omval även skall företa val av revisorer och renytt visorssuppleanter for återstående tjänstgöringstid. l KL finns det inte några närmare bestämmelser om sådana beredningar som enligt l kap. 5 § får tillsättas for att bereda ärenden som skall avgöras av kommunfullmäktige resp. landstinget. Den beslutande församlingen bestämmer själv om beredningarnas m. m. sammansättning, mandatperioder En beredning torde kunna entledigas när som helst, om någon bestämd mandattid inte har fastställts (Kaijser, Kommunallagarna II, 1975, s. 272). Med hänsyn till att det är fråga om organ som inte har någon beslutanderätt och inte några förvaltnings- och verkställighetsuppgifter synes det inte nödvändigt att införa föreskrifter som garanterar att ändringar i den beslutande församlingens sammansättning alltid får genomslag för beredningarnas del.

Utredningen

Bestämmelserna om styrelsens och om efterträdare till mandatperiod ledamot som har avgått ändrades inte genom kommunallagsreformen. De flyttades endast över till KL och placerades i 3 kap. 5 §. Motsvarande åtgärd bör företas med bestämmelserna i LFS om ky_rkorådets mandatperiod och om efterträdare till ledamot som har avgått. Beträffande frågan om omval gör utredningen följande bedömning. På av bestämmelsen grund i 52 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval gäller beslut varigenom någon har utsetts till kyrkofullmäktig eller till suppleant utan hinder av att besvär har anförts över beslutet. Detta innebär att beslut som har fattats av kyrkofullmäktige t. ex. om att utse ledamöteri kyrkorådet och andra nämnder även om valet gäller av kyrkofullmäktige upphävs. Det rent partipolitiska inslaget är i allmänhet inte så markerat i den kyrkokommunala verksamheten som i den borgerliga. kan emellertid Självfallet gruppskiljande åsiktsriktningar av annan karaktär förekomma inom kyrkokommunerna. Att en ändring i majoritetsforhållandena i den beslutande församlingen f. n. inte kan få genomslag i kyrkorådet eller andra nämnder är därför inte tillfredsställande. Utredningen anser på grund härav att omval av de kyrkokommunala nämnderna bör kunna äga rum efter det att ett kyrkofullmäktigval har gjorts om. Utredningen godtar därvid den lagtekniska som har föreslagits lösning i kommundepartementets promemoria. Förslagen till 5 kap. 8 och 17 §§ har utformats med ledning av förslagen till 3 kap. 5 och 13 §§ KL i promemorian. På det kyrkokommunala området finns förutom församlingarna även de kyrkliga samfalligheterna som är specialkommuner. För de totala samfäl-

mellan . . .

138 Jämförelse borgerligt

samma regler som för församlingarna med kyrligheterna gäller i princip kofullmäktige som beslutande organ. Valen till det beslutande organet sker direkt på samma sätt som i en församling. Även i fråga om omval av nämnderna inom en total kyrklig samfállighet bör därför gälla samma bestämmelser som för församlingar med kyrkofullmäktige. Valen till de beslutande sker däremot indirekt. Församlingsorganen i de partiella samfálligheterna delegerade väljs sålunda av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i varje som ingår i samfälligheten efter ett särskilt system, se förslaget församling anser att samma till 4 kap. l-3 §§ (39 § och 40 § l mom. LFS). Utredningen principer beträffande omval bör gälla för de partiella och de totala sami en församling, där omval fálligheterna. Detta innebär att kyrkofullmäktige beslutande har skett, skall förrätta nytt val av delegerade till samfällighetens organ. En regel om detta finns i förslaget till 4 kap. 6 §. Att omval skall ske beträffande kyrkorådet och övriga nämnder framgår av förslagen till 5 kap. 26 och 28 §§. Även val till ett gemensamt kyrkoråd bör göras om när ett val till kyrsom har utsett ledamot i det gemensamma kyrkorådet, har kofullmäktige, upphävts och omval har ägt rum. En regel om detta har tagits in i förslaget till 5 kap. 5 §.

9§ behandlar mandattiden för presidieposterna i kyrkorådet. Den Paragrafen motsvarar 47§ LFS.

Gällande rätt

eller kyrkostämman utser en ordförande och en vice ord- Kyrkofullmäktige ledamöter. Mandattiden är densamma som för förande bland kyrkorådets de valda ledamöterna i rådet, dvs. tre år. Ordförande och vice ordförande kyrkorådets ledamöter. i ett gemensamt kyrkoråd utses av det gemensamma Underrättelse om de valdas namn och adress skall lämnas till länsstyrelsen Om både ordföranden och vice ordföranden är förhindrade och domkapitlet. att inställa sig vid kyrkorådssammanträde, får rådet utse någon annan ledamot att föra ordet vid det tillfället.

Kommunallagsreformen

Genom kommunallagsarbetet infördes möjligheten att utse en andre vice ordförande i alla nämnder. att underrätta länsstyrelsen om Skyldigheten val togs bon. Kommunerna fick frihet att själva bestämma om mandattiden för presidieposterna. Numera kan en ersättare för ordföranden i styrelsen utses. Om en ordförande, som tillhörde den politiska majoriteten blev långvarigt sjuk, trädde in och tjänstgjorde som ordförande. enligt tidigare regler vice ordföranden Om vederbörande tillhörde en annan politisk meningsriktning, kunde såmedföra att den politiska ledningen ändrades. ledes sjukdomen Någon bestämd tidsgräns för bortovaron angavs inte i lagen. Ersättare bör dock utses endast om ordföranden är eller beräknas bli förhindrad att

mellan Jämförelse borgerligt . . . 139

fullgöra uppdraget under längre tid. Vice ordföranden bör således inträda vid kortvariga förfall. Vid varje enskilt fall blir det emellertid nämndens sak att avgöra om regeln om tillfällig ersättare skall tillämpas. Ersättaren övertar ordförandens samtliga uppgifter. Vice ordföranden har således samma ställning i förhållande till ersättaren som i förhållande till ordföranden.

Utredningen Förslaget till 9§ har utformats efter förebild i 3 kap. 6§ KL.

l0§ l denna paragraf finns bestämmelser om tid och plats för kyrkorådets sammanträden och om närvarorätt för utomstående. delvis Paragrafen motsvarar 48§ LFS.

Gällande rätt

Enligt 48§ LFS sammanträder kyrkorådet på tid och plats som rådet själv bestämmer. Rätt att fä till stånd sammanträde har också rådets ordförande. Vidare kan kyrkoherden eller hans ställföreträdare eller minst hälften av rådets övriga ledamöter få till stånd sammanträde med kyrkorådet. I ett sådant fall krävs en särskild framställning för ett visst ändamål.

K ommunallagsreformen

Av hänsyn till minoriteten bland styrelsens ledamöter bestämdes att en tredjedel av ledamöterna kan få till stånd sammanträde med styrelsen. Genom kommunallagsreformen infördes vidare en regel i 3 kap. 7§ KL om rätt för kommunfullmäktige eller landsting att med bindande verkan för nämnd föreskriva närvaro- och yttranderätt för förtroendeman vid sammanträde med nämnden, även om förtroendemannen inte är ledamot eller suppleant där. Situationer kan emellenid tänkas uppkomma när en nämnd behöver upplysningar av en förtroendeman som inte omfattas av den nämnda föreskriften. I sådana fall har nämnden rätt att själv besluta med enkel majoritet att förtroendemannen skall tillkallas. Närvarorätten kan begränsas till visst eller vissa ärenden. En nämnd har även rätt att tillkalla tjänstemän och särskilda I första hand ankommer sakkunniga. det på nämnden att bestämma vilka tjänstemän och sakkunniga som skall tillkallas. I kategorin tjänstemän hos den egna kommunen ingår styrelsens egna tjänstemän och tjänstemän som lyder under andra organ inom kommunens förvaltning. Till gruppen särskilda sakkunniga hör bl. a. statliga tjänstemän, t. ex. hos länsstyrelsen, och experter i enskild tjänst. Vem som helst skall dock inte kunna kallas in som sakkunnig. Den som anlitas som sakkunnig får i regel förutsättas inta en opartisk ställning i ärendet. Styrelsen kan inte med stöd av denna regel ge närvarorätt åt företrädare för de anställda eller andra utpräglade intresseorganisationer. Styrelsen har rätt att själv avgöra om en tjänsteman skall ha permanent närvaro- och yttranderätt eller endast kallas till ett visst sammanträde. Styrelsen kan också besluta att en tjäns-

. . . 140 Jämförelse mellan borgerligt

teman eller en sakkunnig skall kallas att närvara endast vid behandlingen Vidare avgör styrelsen hur av visst eller vissa ärenden på dagordningen. besluten om närvaro- och yttranderätt skall fattas. Det kan t. ex. ske i reglemente eller instruktion för tjänsten i fråga eller genom att ledamöterna ett tyst medgivande att närvara och yttra sig. Beslut ger tjänstemännen en förtroendeman, eller särskild sakkunnig fattas om att tillkalla tjänsteman av styrelsen med enkel majoritet. Eftersom behovet av att en förtroendeman, eller särskild sakkunnig är närvarande ofta måste avgöras från tjänsteman och avgörandet i allmänhet har karaktär fall till fall inför sammanträdena bör ett beslut om att tillkalla någon kunna fattas av ordav rutinbeslut, föranden med stöd av delegation enligt 3 kap. 12 § KL. Den som tillkallas mening antecknad i proenligt det nu sagda har inte rätt att få avvikande tokollet. Sådan rätt har endast den som har rätt att delta i beslutet.

Utredningen utformats med 3 kap. 7 § KL som förebild. För- Paragrafen har i huvudsak där beslutanderätten utövas på kyrkostämma saknar förtroensamlingar demän i stor utsträckning. De förtroendemän som finns i det beslutande organet utgörs av ordföranden och vice ordförande i kyrkostämman. Kyrkorådets rätt att kalla förtroendeman från det beslutande organet till sammanträde med rådet bör sålunda i dessa fall avse de nu nämnda personerna, dvs. ordföranden och vice ordförande i kyrkostämman.

11§ bestämmelser om suppleants tjänstgöring i kyrkorådet. Paragrafen innehåller Den motsvarar 49 § LFS.

Gällande rätt inkallas till tjänstgöring i Enligt 49§ LFS bör suppleanterna i kyrkorådet den ordning som har bestämts vid valet om det fordras på grund av att ledamot är förhindrad. Suppleant skall även inkallas när det har uppstått vakans efter ledamot, som inte har utsetts vid proportionellt val och fyllnadsval ännu inte har skett.

Kommunallagsreformen

Bestämmelserna om suppleants tjänstgöring i styrelsen i 3 kap. 8 § KL hänfullmäktige. Det innebär att suppvisar till 2 kap. ll § KL om suppleanteri leant skall kallas in när ordinarie ledamot är förhindrad att inställa sig till Enligt en särskild fösammanträde eller att vidare delta i sammanträde. reskrift skall samma regler tillämpas när vakans inte har hunnit fyllas efter När en ledamot som har utsetts ledamot som har utsetts vid majoritetsval. vid proportionellt val avgår, träder enligt 3 kap. 5 § KL suppleant omedelbart in som ledamot. Vid sammanträde skall suppleanterna träda in i den ordning som har bestämts vid valet, dvs. den ordning som har bestämts enligt 8 §

Jämförelse mellan borgerligt . . . 141

lagen om proportionellt valsätt eller som har bestämt

kommunfullmäktige

enligt 3 kap. 2 § KL. Några särskilda föreskrifter som syftar till att undanröja risken för partiväxling, dvs. att en suppleant från ett parti kan få tjänstgöra i stället for ledamot från ett annat parti, togs inte in i paragrafen. En sådan lagreglering ansågs principiellt olämplig. Partierna får svara för att sådana situationer inte uppstår.

Utredningen

Enligt utredningens bör principerna mening i KL om suppleants tjänstgöring i styrelsen tillämpas på motsvarande sätt beträffande suppleants tjänstgöring i kyrkorådet. Paragrafen har utformats med 3 kap. 8§ KL som förebild. Här kan även hänvisas till förslagets 2 kap. 11 §. Det bör anmärkas att de särskilda bestämmelserna i 2 kap. 11 § sista stycket om suppleants tjänstgöring i kyrkofullmäktige inte är tillämpliga i kyrkorådet.

12§

Paragrafen behandlar beslutförhet och jäv i kyrkorådet. Den motsvarar 50 § LFS.

Gällande rätt

Kyrkorådet får inte handlägga ärende om inte fler än hälften av ledamöterna är närvarande. Beträffande för ledamot jäv i kyrkorådet och annan som handlägger ärende hos rådet skall bestämmelserna om jäv för kyrkofullmäktig i 19§ första stycket LFS tillämpas. Den som är jävig i ett ärende får inte närvara när ärendet behandlas.

Utredningen

Någon saklig nyhet följde inte av kommunallagsarbetet. Beslutförhetskravet formulerades på samma sätt som i fråga om fullmäktige. Utredningens förslag har utformats med 3 kap. 9§ KL som förebild.

l3§

Denna som motsvarar paragraf, 51 och 52 §§ LFS, behandlar förfarandet när kyrkorådet skall fatta beslut.

Gällande rätt

Enligt 51 § LFS skall förfarandet när kyrkofullmäktige fattar beslut tillämpas på motsvarande sätt i kyrkorådet. I 52§ LFS anges att bestämmelserna om kyrkofullmäktiges protokoll, protokollets innehåll och om reservation mot kyrkofullmäktiges beslut tillämpas i kyrkorådet. Kyrkorådets protokoll skall justeras senast tio dagar efter sammanträdet av ordföranden och minst ytterligare en ledamot. Rådet får också justera protokollet genast eller vid

142 Jämförelse mellan borgerligt . . .

nästa sammanträde. Justeringen av kyrkorådsprotokollet skall tillkännages

av ett protokoll från kyrkofullmäktigsampå samma sätt som justeringen av ett kyrkorådsprotokoll har rätt manträde. Den som har tagit avskrift att få avskriften bestyrkt utan kostnad.

Kommunallagsreformen

i 3 kap. l0§ KL. Där föreskrivs att De förevarande frågorna behandlas val blir tillämpliga vid bestämmelserna i 2 kap. 23 § KL om proportionellt styrelsens val av avdelning som avses i 3 kap. 12§ KL och av organ för av ärende inom Det framhölls att det är väsentligt beredning styrelsen. att få till från demokratisk synpunkt att möjlighet öppnas för en minoritet val även till dessa organ. Särskilt betydelsefullt blir detta stånd proportionellt inrättas. Även för naturligtvis i de fall då organ med egen beslutanderätt uppgifter på beredningsstadiet är det betydelsefullt organ som får viktiga att minoritetens krav på insyn och inflytande kan tillgodoses berättigade genom möjligheten att få garanterad representation. beslutsförfarandet, protokollföring, I paragrafen anges vidare beträffande innehåll, protokollsjustering, tillkännagivande om justering och protokollets skall ha motsvarande tillreservation att bestämmelserna om fullmäktige Utöver ordföranden behövs dock bara en justeringsman. Enligt lämpning. om justering inte införas i uttrycklig föreskrift behöver tillkännagivande undantag ansågs inte nödvändigt beträftidning. Något sådant uttryckligt fande omröstningsapparat. Anledning saknades att låta kommunstyrelsen använda sådan apparat. Protokollet skall justeras och förvaltningsutskottet Dessutom infördes en särskild senast 14 dagar efter sammanträdesdagen. bestämmelse om arkivvård. Paragrafen innehåller inte någon motsvarighet

om att protokollsutdrag skall bestyrkas avtill de tidigare bestämmelserna Sådana bestämmelser har detaljkaraktär och bör inte finnas i en giftsfritt.

ramlag.

Utredningen

med förebild i 3 kap. 10§ KL, undantaget be- Paragrafen har utformats om arkivvård. Beträffande dessa bestämmelser, se förslaget stämmelserna

till 5 kap. 20 §.

l4§

53 § LFS, innehåller bestämmelser om var fram- Paragrafen, som motsvarar tas emot, om tidpunkten när en handling skall ställningar till kyrkorådet och om delgivning med rådet. anses ha kommit in till kyrkorådet

Gällande rätt

till rådet tas emot. Vidare Kyrkorådet skall kungöra var framställningar i 7 § forvaltningslagen om tidpunkten när en handling skall bestämmelserna hos kyrkorådet. Slutligen föanses ha kommit in till myndighet tillämpas

Jämförelse mellan borgerligt . . . 143

reskrivs att kyrkorådets skriftväxling ombesörjs av ordföranden eller under hans ledning.

K

ommunallagsreformen

Den tidigare bestämmelsen om skyldighet att kungöra var framställningar till styrelsen tas emot slopades, eftersom man räknade med att kommunmedlemmarna på annat sätt kan få information om kommunstyrelsens adress.

Föreskriften i ÄKL om att styrelsens skriftväxling skulle skötas av ord-

föranden eller under hans ledning ansågs obehövlig. I stället kan det anges

närmare i reglemente vem som skall underteckna styrelsens handlingar och sköta expedieringen.

För att undvika rättsförluster intogs en regel om vem som är behörig att motta delgivning på kommunens vägnar.

Utredningen

För de borgerliga kommunerna kan man räkna med att kommunmedlemmarna med lätthet får information om styrelsens adress. Detta torde även

gälla i fråga om de flesta kyrkliga kommunerna. Emellertid har dessa oftast inte särskilda kanslihus eller kanslilokaler. Verksamhetens lokalisering kan även av andra orsaker vara mindre känd. Det är därför att behålla befogat regeln om att kyrkorådets adress skall kungöras. Detta gäller särskilt som att mottagandet kan tänkas ske på annat ställe än t. ex. pastorsexpeditionen. I övrigt kan hänvisas till vad som sagts om de borgerligt kommunala

förhållandena i anslutning till 3 kap. ll§ KL.

l5§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om kyrkvärdar och kassaförvaltare. Paragrafen motsvarar 54 § LFS.

Gällande rätt

Kyrkvärdar väljs av kyrkorådet bland de valda ledamöterna och suppleanterna i rådet. Mandattiden är densamma som for dessa ledamöter och suppleanter. skall Kyrkorådet för varje år utse en kassaförvaltare, om rådets

medelsforvaltning inte har ordnats på något annat sätt.

Utredningen

Enligt ÄKL kunde kassalörvaltare utses i de borgerliga kommunerna. Efter hand som kommunerna växte genom

indelningsändringar förlorade regeln

i betydelse. Den fick därför inte någon motsvarighet i KL. För de kyrkliga kommunerna är förhållandena annorlunda. Antalet små kyrkliga kommuner är stort och verksamheten oftast av relativt begränsad omfattning. På grund härav bör kyrkokommunerna ha kvar rätten att utse kassaförvaltare.

144 mellan borgerligt . . .

Jämförelse

och i förekommande fall den gällande ordningen utses kyrkvärdar Enligt och kassaförvaltaren väljs för kassaförvaltare av kyrkorådet. Kyrkvärdarna en början sammanfaller med mandaten mandatperiod som helt eller till härav kan befattningshavarna inte utses för kyrkorådet. Till följd perioden dvs. i praktiken när en del förrän det nyvalda kyrkorådet sammanträder, saknar därför under en av mandatperioden har förflutit. Församlingarna

tid såväl som kassaförvaltare. kortare kyrkvärdar av kyrkofullmäktige har ägt rum bör därför Under år då val i hela riket före december månads utgång för att det nyvalda kyrkorådet sammanträda

Utredningens förslag till 15§ har ututse kyrkvärdar och kassaförvaltare.

formats med hänsyn härtill.

l6§

för kyrkorådet och delel denna paragraf behandlas frågor om reglemente motsvarar 56§ 2 mom. LFS. gation av beslutanderätt. Paragrafen

Gällande rätt

beslutar det, får kyrkorådet upp- Om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman eller suppleanter i dra åt en särskild avdelning, som består av ledamöter

eller eller tjänsteman hos församlingen rådet, eller åt ledamot suppleant i vissa av ärenden. Ärendenas att fatta beslut på rådets vägnar grupper

eller stämmans beslut. Framställning beskaffenhet skall anges i fullmäktiges besluta om samfällt. eller yttrande till det beslutande organet skall rådet dock skall anmälas vid nästa kyrkoråds- Beslut som fattas med stöd av uppdrag

sammanträde.

K ommunallagsreformen

en bestämmelse om reglemente. Bestämmelsen I 3 kap. l2§ KL infördes får därför själva avgöra hur beslut om styär fakultativ, och kommunerna

relsens verksamhetsformer skall fattas. statsrådet bl. a. följande i I fråga om delegation anförde föredragande

propositionen till KL (s. 260, 466-467):

nämndernas beslutanderätt bör få När det gäller att bedöma i vilken utsträckning att göra en avvägning mellan demokratiaspekter delegeras har man enligt min mening De förtroendevalda i nämnoch kravet på effektivitet i den kommunala förvaltningen.

därmed kunna fatta beslut och utöva derna har det politiska ansvaret och måste Detta innebär att de inflytande över frågor som är av betydelse för medborgarna. kommunala verksamheten, även förtroendevalda bör kunna följa den fortlöpande I det sammanhanget bör beaktas om man inte fattar beslut i varje enskilt ärende. de förtroendevalda möjlighet att ägna att delegation i mindre viktiga ärenden kan ge och andra principiella frågor. Vad jag nu har sagt mer tid åt planering, riktlinjer bör förekomma främst i rutinärenden. innebär att jag stöder principen att delegation av riktlinjer som nämnden t. ex. ärenden där det är fråga om en direkt tillämpning

har fastställt. av delegationsinstitutet bör enligt Några närmare anvisningar för tillämpningen

för vad som kan och bör delegeras min mening inte ges i lag. Förutsättningarna

Jämförelse mellan borgerligt . . . l45

varierar mellan kommuner av olika storlek. Det bör därför liksom hittills tillkomma kommunerna och landstingskommunerna att själva bestämma hur delegationsreglerna skall tillämpas. När delegationsförfarandets tillämpning övervägs, är det enligt min mening nödvändigt att noggrant beakta de krav som ställts på vidgat inflytande och förbättrad information från de förtroendevaldas och från medborgarnas sida. Delegationen skall liksom hittills ske i två led, först ett bemyndigande av kommunfullmäktige eller landstinget och därefter ett beslut av kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet varigenom viss beslutanderätt uppdras åt avdelning, ledamot, suppleant eller tjänsteman. Båda leden är nödvändiga villkor för att de beslut som fattas med stöd av delegationen skall anses lagliga. Delegationsbestämmelserna behöver inte placeras i reglemente för kommunstyrelsen eller förvaltningsutskottet. De kan också tas in i ett särskilt beslut. Om kommunfullmäktige resp. landstinget har antagit reglemente, är det från flera synpunkter lämpligt att delegationsbestämmelserna tas in i reglementet. Det har dock överlämnats åt kommunfullmäktige resp. landstinget att avgöra om så skall ske eller om ett särskilt beslut skall vara tillräckligt. l likhet med utredningen anser jag att i paragrafen bör anges vilka ärenden som måste avgöras av kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet samfällt. Dessa är enligt andra stycket framställningar och yttranden till kommunfullmäktige resp. landstinget samt yttranden över besvär. Det senare gäller även förvaltningsutskottets yttrande med anledning av besvär över landstingets beslut. Yttrande med anledning av besvär över beslut som har fattats med stöd av delegation bör enligt min mening k nna avges antingen av styrelsen samfállt eller av den avdelning eller den person som har fattat det överklagade beslutet. Lagtexten har utformats så att det skall framgå att lagens krav på samfällt yttrande gäller endast vid besvär över styrelsens egna beslut. Samtliga beslut som har fattats med stöd av delegation skall som utredningen har förordat anmälas till kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet. För att detta klart skall framgå har tredje stycket utformats på ett sätt som något skiljer sig från utredningens förslag. Bestämmelsen i tredje stycket innebär bl. a. att det ankommer på styrelsen att bestämma hur anmälningsskyldigheten skall fullgöras. Beslut som har fattats med stöd av delegation behöver inte anmälas vid nästa sammanträde. Å andra sidan är det naturligtvis inte lämpligt att anmälningarna dröjer alltför länge. Jag anser att det inte är nödvändigt att i lagen ange någon tid inom vilken besluten skall anmälas. Förhållandena växlar från nämnd till nämnd och från beslutstyp till beslutstyp. Det är knappast möjligt att i lagen ange några allmänna riktlinjer för hur anmälningarna bör ske och i vilken utsträckning besluten bör protokollföras särskilt. Detta måste bestämmas i samband med att delegationsuppdrag meddelas. Huvudsaken är att anmälningssystemet på ett rimligt sätt tillgodoser kommunmedlemmarnas och de direkt berördas intressen och styrelsens informations- och kontrollbehov samt garanterar att delegationsbesluten, i den mån de inte överklagas, vinner laga kraft inom rimlig tid.

Utredningen

Bestämmelsen i första stycket av paragrafen om reglemente för kyrkorådet innebär att det inte är obligatoriskt att anta reglemente. Församlingarna får därför själva avgöra i vilken form beslut om kyrkorådets verksamhetsformer skall fattas. Denna lösning torde vara lämpligast med hänsyn till att omfattningen av verksamheten i församlingarna är mycket olika. Såsom framhållits i den allmänna till förevarande motiveringen kapitel bör kyr-

koherden lKommuna“agsuu.ed_

även fortsättningsvis vara självskriven ledamot i kyrkorådet. Utningen (sou 1974;99 redningen vill understryka att ett reglemente för kyrkorådet självfallet inte s. 285-286)

146 mellan . . . Jämförelse borgerligt

kan omfatta som kyrkoherden handlägger exklusivt i några av de frågor sin ämbetsutövning. l fråga om delegation hänvisas till det som sagts beträffande delegation i kommunallagspropositionen.

l7§ Paragrafen behandlar de kyrkokommunala nämnderna. Den motsvarar 57 § LFS.

Gällande rätt l 57 § l mom. LFS erinras om att regler rörande nämnder för specialreglerad kan finnas i specialförfattning. Enligt 57§ 2 mom. LFS får en förvaltning församling tillsätta de övriga nämnder som behövs för förvaltnings- och verkställighetsuppgifter. I huvudsak gäller samma regler för de fakultativa nämnderna som för kyrkorådet. Bland de skillnader som bör nämnas är att inte är självskriven ledamot i en fakultativ nämnd. kyrkoherden

Kommunallagsreformen Bestämmelserna om att inrätta facknämnder och om deras organisation och verksamhetsformer fördes samman till en paragraf. Den grundläggande regleringen av de kommunala nämndernas organisation och verksamhetsformer ÄKL. För nämnder sker enligt samma system som tidigare tillämpades enligt som fullmäktige tillsätter med stöd av specialförfattning, s. k. specialreglerade nämnder t. ex. byggnadsnämnd, finns inte bestämmelser i KL utan I dessa bestämmelser hänvisas emellertid i stor i resp. specialförfattning. till om kommunstyrelsen. För nämnder som komutsträckning reglerna munfullmäktige tillsätter i övrigt, s. k. kommunallagsreglerade nämnder t. ex. fastighetsnämnd, kulturnämnd och fritidsnämnd, finns regler om 0roch verksamhetsformer i KL. Dessa regler har formen av hänganisation till bestämmelserna om kommunstyrelsen, vilka med några få visningar undantag blir tillämpliga på de kommunallagsreglerade nämnderna.

Senare reform

Genom ett tillägg i 3 kap. l3§ KL under 1979 öppnades möjlighet för kommunerna att inrätta s. k. lokala organ; De lokala organen regleras närmare i en särskild denna får kommunfullmäktige tillsätta inlag. Enligt stitutionsstyrelsen distriktsnämnder och andra lokala organ med vissa uppäven om annat följer av KL. Ett lokalt organs uppgifter och verkgifter samhetsområden bestäms av Uppgifterna kan vara att for en

fullmäktige,

del av kommunen eller för en eller flera anläggningar handha sådan förvaltning och verkställighet som kan handhas av en eller flera fakultativa (frivilliga) nämnder enligt KL. Med hänsyn bl. a. till väntade utredningsresultat fick provisorisk karaktär, och bestämmelserna om lagstiftningen lokala förvaltningsorgan på det fakultativa området togs därför in i en särskild lag.

SOU l98l:6 mel/an . . .

Jämförelse borgerligt 147

Utredningen

Specialreglerade nämnder saknas f. n. på det kyrkokommunala området. En motsvarighet till 57§ 1 mom. LFS bör ändå ñnnas i den nya lagen, eftersom bestämmelser om specialreglerade nämnder kan tillkomma under vissa förhållanden. Beträffande nämnder som regleras av LFS föreslås inte några ändringar vad gäller den grundläggande regleringen om deras organisation och verksamhetsformer. Bestämmelserna om kyrkorådet blir därför i huvudsak tilllämpliga i fråga om fakultativa nämnder. Lagstiftningen om lokala organ i kommunerna är av provisorisk karaktär. Vidare skall kommunaldemokratiska kommittén utvärdera den försöksverksamhet som kan komma att bedrivas med stöd av den nya lagen. Därefter kan en mera definitiv lagstiftning komma att övervägas (prop. 1978/ 792181 s. 20). På grund härav bör den kyrkokommunala lagen f. n. inte anpassas till KL i fråga om lokala organ. Detta innebär att utredningens förslag inte innehåller någon motsvarighet till 3 kap. l3§ sista stycket KL.

l8§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om gemensam personaladministration och egendomsförvaltning. Paragrafen saknar motsvarighet i LFS.

K ommunallagsreformen

l 3 kap. 14 § KL infördes en bestämmelse om rätt för fullmäktige att besluta om gemensam personaladministration och egendomsförvaltning. Det framhölls i kommunallagspropositionen att syftet med bestämmelsen är att förbättra möjligheterna för kommunerna och landstingskommunema att organisera sin egendomsförvaltning och personaladministration på det sätt som de själva anser mest ändamålsenligt. Staten har inte annat än undantagsvis någon anledning att på dessa områden föreskriva någon bestämd organisatorisk lösning för kommunerna. Kommunfullmäktige och landsting är bäst skickade att avgöra om personaladministration eller egendomsförbör överföras valtning till en central nämnd eller om dessa uppgifter bör skötas av varje nämnd för sig. Paragrafen ger kommunfullmäktige resp. landstinget bemyndigande att bestämma vilket organ som skall handlägga personalfrågor och frågor om egendomsförvaltning. Det underströks att bestämmelsen inte skall uppfattas som en rekommendation om centraliserad personaladministration och egendomsförvaltning. Bestämmelsen är endast

ett uttryck för tanken att frågorna om hur personaladministration och egen-

domsforvaltning skall organiseras bör få lösas av kommunfullmäktige resp. landstinget. Bestämmelserna reglerar inte alla detaljfrågor som uppkommer när en kommun eller en

landstingskommun beslutar hur egendomsförvaltning och

personaladministration skall handhas. Fullmäktige bör i dessa sammanhang se till att ansvars- och revisionsfrågoma klargörs och beakta vad reglema om tystnadsplikt kan betyda för de valda lösningarna. Det är naturligtvis tänkbart att sådana faktorer eller praktiskt administrativa skäl i

. . .

148 Jämförelse mellan borgerligt

vissa fall lägger hinder i vägen för en överföring av en viss del av perfrån facknämnden till sonaladministrationen eller egendomsförvaltningen resp. förvaltningsutskottet eller en särskild nämnd. Beslut kommunstyrelsen och egendomsförvaltning får enligt om överföring av personaladministration paragrafen fattas endast om annat inte är föreskrivet i lag eller annan föratt uppdra egendomsförvaltningen åt kommunstyrelfattning. Möjligheten sen resp. förvaltningsutskottet eller en särskild nämnd bör kunna gälla över

hela fältet.

Utredningen

Sakområdena för de nämnder som regleras av LFS bestäms av kyrkofull- LFS. lnom sitt område mäktige eller kyrkostämman enligt 57§ 2 mom. i förvaltningsfrågor. Den har nämnd enligt 4§ LFS en egen kompetens närmare omfattningen av denna kompetens när det gäller personaladmisamt fullmäktiges eller stämmans benistration och egendomsförvaltning att föra över dessa uppgifter från en facknämnd, som regleras fogenhet av LFS, till ett annat organ kan inte utläsas ur LFS. I fråga om egendomsförfår man dock viss ledning i några av bestämmelserna om kyrkorâdet. valtning att kyrkorådet skall förvalta församlingens och kyr- I 43 § LFS föreskrivs i den mån inte sådan förvaltning har uppdragits åt annan kans egendom, nämnd eller eljest tillkommer annan. Denna bestämmelse församlingens eller stämman relativt fria händer att organisera förvaltningen ger fullmäktige vars verksamhet regleras av den egendom som är avsedd för de nämnder av LFS. Förvaltningsuppgiften kan ligga kvar hos kyrkorådet, uppdras åt i vars verksamhet egenett särskilt organ eller anförtros åt den facknämnd domen används. i LFS är fåtaliga. Förekom- Nämnder som regleras av bestämmelserna mande fakultativa nämnder har i många fall frågor som rör kyrkogårdar och begravningsplatser som sakomräden. KL bör en bestämmelse om I likhet med vad som bestämdes genom rätt för kyrkofullmäktige eller kyrkostämman att besluta om gemensam och egendomsförvaltning tas in i den nya lagen. personaladministration efter förebild i KL. Bestämmelsen har enligt förslaget utformats

19§

förtroendemans rätt att närvara och yttra sig I denna paragraf behandlas vid sammanträde med nämnder i vilka han inte är ledamot eller suppleant. saknar motsvarighet i LFS. Paragrafen

Kommunallagsreformen

Bestämmelsen om förtroendemans närvaro- och yttranderätt i KL hade ingen i ÄKL. Syftet med bestämmelsen är främst att bidra till att motsvarighet förtroendemännen en sådan ställning och sådana ge de heltidsengagerade arbetsförutsättningar att de kan fullgöra sina uppdrag på ett tillfredsställande till KL uttalades att det numera inte är ovanligt att sätt. l propositionen saknar ordförandeuppdrag. Motivet har heltidsengagerade förtroendemän

Jämförelse mellan borgerligt . . . 149

i sådana fall varit att de heltidsengagerade skall kunna åt ägna sig mera långsiktiga frågor. Eftersom de lokala förhållandena varierar starkt mellan kommunerna bör de heltidsengagerades ställning i organisationen avgöras av kommunerna själva. Fullmäktige fick därför rätt att i reglemente eller särskilt beslut föreskriva att förtroendevald med övergripande inom uppgifter ett visst verksamhetsområde skall få närvara och yttra sig vid sammanträde med nämnd, även om han inte är ledamot eller suppleant i nämnden. Därmed får kommunerna möjlighet att reglera närvarorätten för sådana heltidsengagerade förtroendemän med övergripande arbetsuppgifter som saknar ordförandeuppdrag, för minoritetsföreträdare och för ordförande i styrelse som inte är heltidsengagerad. Närvarooch yttranderätten kan begränsas till att avse bara en viss nämnd och bara vissa ärenden eller grupper av ärenden. Någon rätt att delta i besluten inte med närvaroföljer och yttranderätten och inte heller någon rätt att framställa förslag eller någon reservationsrätt. Däremot kan det löreskrivas att den som har närvaro- och yttranderätt kan få avvikande mening antecknad i protokollet. Möjligheten att medge närvaro- och yttranderätt bör tillämpas främst när det gäller heltidsengagerade förtroendemän som har övergripande uppgifter och som saknar ordförandeuppdrag inom sitt ansvarsområde.

Utredningen

Bestämmelser som tar sikte på heltidsengagerade förtroendemäns ställning och arbetsförutsättningar saknar f. n. betydelse på det kyrkokommunala området. Utvecklingen mot större enheter framför allt i fråga om kyrkliga samfälligheter samt behovet av en effektivare långtidsplanering i kyrkokommunerna med åtföljande övergripande arbetsuppgifter bör enligt utredningens mening föranleda att en motsvarighet till KL:s regel tas in i den nya

församlingsstyrelselagen.

Såsom bestämmelsen har utformats omfattar den även i kyrkoherden hans egenskap av självskriven ledamot i kyrkorådet. Av det som sagts tidigare framgår dock att regeln främst tar sikte förpå heltidsengagerade troendemän som har övergripande uppgifter och som saknar ordförandeuppdrag inom sitt ansvarsområde.

20§

I paragrafen regleras hur kyrkorådets och övriga nämnders arkivhandlingar skall förvaras. Bestämmelserna motsvarar 58§ LFS. De föreslås bli överflyttade till den nya lagen.

2l§

Paragrafen behandlar olika former av ersättningar till ledamot eller suppleant i kyrkorâdet eller annan nämnd. I fråga om tillåta ersättningsformer tillkommer pension enligt utredningens förslag. Se även motiveringen till 2 kap. 29§ i förslaget.

mellan . . .

150 Jämförelse borgerligt

22§ Denna paragraf, som motsvarar 60§ LFS, anger uppgifterna för kyrkorådet Paragrafen föreslås bli överflyttad till i Stockholms kyrkliga samfällighet. den nya lagen.

23-25 §§

Dessa paragrafer behandlar hur ledamöterna i kyrkorådet i Stockholms kyrkutses, närvaro- och yttranderätt vid rådets sammanträden liga samfällighet i rådets ställe. Paragraferna, som och uppdrag att förvalta fast egendom motsvarar 61 § LFS, har flyttats över till förslaget till ny församlingssty-

relselag.

26§ l 26 §, som motsvarar 62 § LFS, finns ytterligare bestämmelser som är speciella för kyrkorådet i Stockholms kyrkliga samfällighet.

27§

Paragrafen behandlar uppgifterna för kyrkorådet i annan kyrklig samfállighet än den i Stockholm. Motsvarighet till paragrafen finns i 63§ l mom. LFS. Enligt förslaget har bestämmelserna flyttats över till den nya lagen utan

saklig ändring.

28§ bestämmelser för kyrkorådet i annan l denna paragraf finns kompletterande än den i Stockholm. Bestämmelserna, som motsvarar kyrklig samfállighet 63§ 2 mom. LFS, föreslås bli överflyttade till den nya lagen.

4.6 6 kap. Ekonomisk förvaltning

om förmögenhetsskydd, täckning av mel detta kapitel finns bestämmelser delsbehov, medelsanvisning, fonder, lån och borgen budget, budgetfrister, om ekosamt räkenskaper och bokslut. Dessutom finns specialbestämmelser och särskilda föreskrifter i fråga om kyrkliga samfälnomisk förvaltning ligheter.

Allmänt

förvaltningsområdet inom kommunerna Utvecklingen på det ekonomiska även de kyrkhar gått mycket snabbt. Detta gäller i betydande utsträckning regleringen i LFS, liga kommunerna, i varje fall de större. Den nuvarande kommunala området, står inte helt liksom den tidigare på det borgerligt med denna utveckling. Detta uppmärksammades såvitt avser i samklang

Jämförelse mellan . . . 151

borgerligt

ÄKL i samband med kommunallagsreformen. Ett omfattande utredningsmaterial bildar bakgrund till de reformer som här genomfördes. Även på det kyrkokommunala området finns ett motsvarande material att tillgå. För att beskriva utvecklingen har utredningen valt att tämligen utförligt presentera detta bakgrundsmaterial. I övrigt vill utredningen i detta allmänna avsnitt göra följande kommentarer. Enligt 75 § LFS skall pengar och värdehandlingar, som kyrkorådet eller annan nämnd handhar för församlingens eller annans räkning, förvaras och redovisas så att de inte blandas samman med andra pengar och värdehandlingar. Pengar som inte behövs för nära förestående utbetalningar skall insättas hos bank eller annan penninginrättning, om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte har beslutat något annat. I förarbetena till KL anfördes (prop. 1975/ 76:l87 s. 515-517) att reglerna i 61 § ÄKL om förbud mot sammanblandning av medel som kommunen förvaltar med andra medel gav uttryck för en allmän princip, som med dagens utvecklade redovisningssystem knappast behöver lagfástas. För frågan om ansvar vid oegentligheter saknade regeln självständig betydelse. Det ligger i sakens natur att sammanblandning av det slag som avsågs i bestämmelserna inte får ske. De fick därför inte någon i motsvarighet KL. För de kyrkliga kommunernas del gäller samma princip som för de borgerliga. Det är uppenbart att någon sammanblandning inte får ske. Utredningen anser därför att regeln i 75§ LFS inte behövs. Den har därför inte fått någon motsvarighet i utredningens förslag till ny lag.

1953 års kommunallagsreform

I förarbetena till 1953 års kommunallag uppmärksammades frågan om skyddet för den kommunala förmögenheten. Föredragande statsrådet framhöll (prop. 1953:210 s. 162-164) att man som mål för kommunernas ekonomiska politik brukade ställa upp grundsatsen att den levande generationen inte borde förslösa vad tidigare generationer hade hopbragt till de efterlevandes gagn. Föredraganden fann det värdefullt att detta mål för kommunernas ekonomiska politik blev inskrivet i kommunallagstiftningen. Det borde emellertid inte ske genom ett kategoriskt förbud mot förmögenhetsminskning. Ett sådant förbud förutsatte ett klart och överskådligt och budgeträkenskapssystem. som tillät en avläsning av förmögenhetsförändringarna år från år. Den bokföring som förekom i landskommunerna medgav enligt föredraganden inte en sådan fortlöpande kontroll av förmögenhetsställningen. Därtill kom att ett formögenhetsskydd som grundades och på budget bokföring knappast kunde bli fullt effektivt utan vissa allmängiltiga normer för värdesättningen av kommunens tillgångar. Att binda kommunernas handlingsfrihet i detta avseende ansåg föredraganden inte Mot lämpligt. ett absolut förbud mot förmögenhetsminskning talade också den omständigheten att situationer kunde inträffa när en bokföringsmässig nedgång i förmögenheten knappast kunde undvikas. Exempel på detta var kommuner som hamnat i ekonomiskt trångmål eller som tvingats infria en borgensförbindelse. Regleringen ñck inte ges en sådan form att kommunerna år

152 me/Ian borgerligt . . . Jämförelse

från år måste bokföringsmässigt redovisa att förmögenheten inte hade minskats. Av dessa skäl innehöll 50§ ÄKL inte något absolut förbud mot att förmögenheten minskades utan endast en föreskrift om att egendomen borde förvaltas så att någon förmögenhetsminskning inte skedde. Beträffande medelsförvaltning och revision framhöll föredragande statsrådet bl. a. att den kommunala verksamhetens starka expansion hade tagit bl. a. i större medelsomslutning och ökad kapitalbildning. Detta sig uttryck kommit att medföra och tillhade självfallet högre krav på överskådlighet förlitlighet i bokföringen och på en effektiv kommunal revision. Föredraganden var dock av den uppfattningen att man endast i begränsad utsträckning borde reglera medelsförvaltning och revision genom föreskrifter i kommu- Den närmare utformningen av kommunernas räkenskaps- och nallagen. kontrollväsen lämpade sig därför mindre väl för en reglering i lag. Kommunerna borde på detta område ha möjlighet att anpassa sina anordningar efter utvecklingens krav och förefintliga lokala behov. De olika kommunförbunden hade nedlagt ett betydande arbete på att förbättra redovisningsmetoderna och effektivisera revisionen, och man syntes med förtroende kunna överlämna åt dem att även i fortsättningen söka och finna de för kommunerna ansåg att det tidigare för lämpligaste vägarna. Föredraganden kommunalnämnd och drätselkammare stadgade förbudet mot sammanblandning av penningar och värdehandlingar. som innehades för kommunens räkning, med andra penningar och värdehandlingar borde utvidgas att gälla alla kommunala förvaltningsorgan och alla av dem omhänderhavda medel av ifrågavarande för kommunens eller slag, oavsett om de innehades annans räkning. l fråga om medlens placering förordade föredraganden att den dittills gällande regeln om placering av fondmedel bibehölls och gjordes även på andra medel. Penningmedel, som inte erfordrades för tillämplig nära förestående utbetalningar, skulle sålunda för kommunens räkning insättas hos bank eller centralkassa för jordbrukskredit eller på postgirokonto eller anbringas i sådana tillgångar, i vilka förmyndare fick anbringa omyndigs medel utan överförmyndarens tillstånd. Med länsstyrelsens medgivande kunde en kommun få anbringa penningmedel även på annat sätt än som nu sagts (prop. 1953:210 s. 184-185).

Kapitalredovisningskommitténs beränkanden

Efter hand som den kommunala verksamheten ökade, utvecklades kommunernas bokförings- och budgetförhållanden. Genom den s. k. kapitallät dåvarande Stadsförbundet och dåvarande Landsredovisningskommittén kommunernas förbund utarbeta förslag till en ny ordning för budget och räkenskaper. Kapitalredovisningskommittén avgav år 1956 betänkandet Kommunernas kapitalredovisning och år 1962 Kommunernas budget och räkenskaper. Betänkandet om kapitalredovisning anvisade bl. a. ett system för kapital- och resultatredovisning som stod nära formerna för nyare företagsekonomisk redovisning men som hade anpassats till de kommunala förhållandena. 1962 års betänkande innehöll en kontoplan för bokföring och budget. Förebilden för denna kontoplan utgjordes av den industriella De båda kommunförbunden rekommenderade sina kostnadsredovisningen. medlemmar att följa vad som hade förordats i betänkandena. Även Lands-

Jämförelse mellan borgerligt . . . 153

tingsförbundet har utarbetat och rekommenderat liknande Reriktlinjer. kommendationerna har fått en praktiskt taget fullständig anslutning. l betänkandet om kapitalredovisning gavs anvisningar om vad som skall hänföras till den kommunala och om hur de kommunala förmögenheten och skulderna tillgångarna bör indelas. Det egna kapitalet delas upp i stamkapital, som utgör den del av förmögenheten som omfattas av förmögenhetsskyddet, och driftkapital. Stamkapitalet består dels av investerat stamkapital, dvs. skillnaden mellan anläggningstillgångar och långfristiga skulder, dels disponibelt stamkapital, dvs. den del av kapitalbehållningen i övrigt som är avsedd för kapitalbildande och därmed jämförliga ändamål. I betänkandet gjordes skillnad mellan kapitalbudget, som omfattar förhållanden, som hänger samman med kapitalbildningen, och driftbudget, som redovisar förhållanden. driftmässiga De resurser som står till buds enligt kapitalbudgeten får i princip inte användas för driftändamål. För att stamkapitalet skall behållas och förkovras skall däremot vissa överföringar ske från driftbudgeten till kapitalbudgeten. l första hand avser överföringarna avskrivningsmedel. Medel avses vidare bli överförda från driftbudgeten till kapitalbudgeten genom att en överföringspost tas upp på driftbudgetens utgiftssida med motsvarighet i en post på kapitalbudgetens inkomstsida. De överförda medlen avses ge utrymme på kapitalbudgeten för investeringar i anläggningstillgångar, amorteringar av anläggningslån och avsättning till kapitalfonder. Den särskilda överföringsposten visar den ökning som förmögenheten beräknas undergå enligt budgeten.

Kommunalränskommitténs betänkande

Kommunalrättskommittén avgav år 1965 betänkandet VII (SOU 1965:40) Kommunala bolag och andra särskilda för kommunal rättssubjekt verksamhet. I betänkandet redovisades en undersökning av de problem som hänger samman med att kommunerna i betydande använder omfattning aktiebolag och andra särskilda rättssubjekt för kommunala uppgifter av olika slag. Kommunalrättskommittén fann att tendensen att anlita privaträttsliga företagsformer borde dämpas något. Att kommunerna hade funnit den kommunalrättsliga formen mindre användbar berodde i betydande grad på drätselbestämmelserna i ÄKL. Kommittén framhöll att den moderna budgetoch bokföringsordningen automatiskt ger ett verksamt skydd för förmögenheten. Genom att kommunerna allmänt följde kommunförbundens rekommendationer tillgodosågs ÄKL:s enligt kommittén krav att förmögenheten borde förvaltas så att den inte minskades. I ett system där förmögenhetskontrollen är centralt inbyggd i budgetordningen, saknar det - framhöll kommittén självfallet intresse vilka resurser i den balanserade budgeten som tas i anspråk för olika individuella investeringar. Med en balanserad kapitalbudget kan inte heller underlåtna eller fördröjda amorteringar leda till någon minskning av förmögenheten (bet. s. 102). Kommittén förordade en genomgripande reform av bestämmelserna om kommunernas rätt att ta upp lån. Bestämmelserna om underställning borde tas bort. Lånerättsbestämmelsema borde enligt kommittén inordnas i systematiskt uppbyggda bestämmelser om kommunernas kapitalförvaltning. Samtidigt borde de bestämmelser som syftar till ett skydd för den kom-

154 mellan borgerligt . . .

Jämförelse

innehåll. munala förmögenheten ges större stadga och ett mera tidsenligt för den kommunala förmögenheten låg i ett klan och Det bästa skyddet av kommunförbundens rekommenöverskådligt budgetsystem. Efterföljden bättre för en god ekonomisk hushållning än dationer medförde garantier som ett någonsin kunde skapa. Budgetde garantier lânekontrollsystem var emellertid bara ett hjälpmedel. Den kunde och räkenskapsordningen kunde åsidosätta vad som borde iakttas för inte hindra att kommunerna disen god förmögenhetsordning (bet. s. 117). Kommunalrättskommittén av några fundamentala principer för kuterade därför om en lagreglering kunde ha något värde. Den allmänna bestämmelsen budget och finansiering återspeglades, framhöll kommittén, i 50§ ÄKL om förmögenhetsskyddet vilka lämnade utrymme för en rätt fri fiinte i budgetbestämmelserna, Kommittén ansåg att en lagreglering av vissa grunder nansieringsordning. skulle kunna bidra till

för finansieringen och förmögenhetsförvaltningen

Bestämmelserna om lånerätten borde inordnas större klarhet och stadga. idenna och utan Föreskrifter om underställning direkt reglera vilken reglering kommunerna skulle ha i lånehänseende (bet. s. 118). rätt konkreta var i korthet föl- Kommunalrättskommitténs ändringsförslag Bestämmelsen om förmögenhetsskyddet preciserades med anknytjande. ning till det moderna budget- och räkenskapssystemet. Budgetbestämmelsen utformades med uppdelning på kapitalbudget och driftbudget och reglerade

och överföringar i övrigt från driftdärjämte bl. a. frågor om avskrivningar Lånebestämmelserna anpassades i det nya budgetbudget till kapitalbudget. Beloppsbegränsningar och krav på underställning och räkenskapssystemet. togs bort. Kommunerna föreslogs få rätt att ta upp lån för investeringsbehov av rörelsemedel. En kommun fick ändamål och för att tillgodose också rätt att för fullgörande av en kommunal uppgift åta sig borgensansvar

för lån åt annan än kommunen. Fondbestämmeloch ansvarighet i övrigt och inordnades i den enhetliga regleringen av de ekoserna forenklades nomiska förhållandena. Underställningstvånget när det gäller att inrätta vissa och ta i anspråk fondmedel upphävdes. I anslutning till uppdelningen fonder och driftfonder meddelades förbud att använda fonmellan kapitalfonder för driftändamål. att till kapitalfonder avderade kapitalmedel Skyldigheten sätta och försäkringsmedel kvarstod. försäljningshar inte föranlett lagstiftning. För- Kommunalrättskommitténs förslag senare bl. a. i samband med att bestämmelserna slagen har dock övervägts om kommunernas lånerätt ändrades.

Storlandstingets författning

författning föreslogs en sär- I betänkandet (SOU 1968:35) Storlandstingets för Stockholms läns landstingskommun. l detta lagförslag skild landstingslag som i vissa avseenden avvek från bestämmelserna fanns ett drätselkapitel bedömdes med hänsyn till modern i landstingslagen. Dessa bestämmelser ekonomi som i redovisningsteknik och modernt synsätt på kommunal hänseenden föråldrade. Bestämmelserna om förmögenhetsskydd, många föreslogs bli i huvudsak landstingsskatt samt anslags- och medelsanvisning överförda till den föreslagna lagen. Budgetavsnittet i förslaget utan ändringar skulle delas upp på kapitalsida och innehöll föreskrifter om att budgeten

Jämförelse mellan borgerligt . . . 155

driftsida. I fråga om förfarandet vid budgetarbetet föreslogs bl. a. att budgeten skulle fastställas vid sammanträde senast den 15 november och att budgetförslaget under valår skulle behandlas av det nyvalda Avlandstinget. snittet om fonder förenklades. i fråga om vissa fond- Underställningstvånget avsättningar och fonddispositioner föreslogs utgå. Bestämmelserna om fondbildning begränsades till en bestämmelse att landstingskommunen skulle få avsätta medel till kapitalfonder och driftfonder samt att medel från kapitalfond inte fick användas for driftändamål. Förslagen i betänkandet ledde inte till lagstiftning. Enligt uttalande i prop. 1969:112 (s. 90) borde frågorna bedömas i annat sammanhang for alla landstingskommuner.

K

ommunallagsutredningen

Kommunallagsutredningen anlitade Svenska kommunforbundets kommunalekonomiska avdelning for en undersökning av nutida och rebudgetdovisningspraxis och de framtida utvecklingstendenserna. Undersökningen redovisades i en promemoria som togs in som bilaga till betänkandet Enhetlig kommunallag (SOU 1974:99). För den kortsiktiga ekonomiska planeringen utgör enligt promemorian kapitalredovisningskommitténs båda betänkanden alltjämt grunden. I fråga om normalkontoplanen gjordes i promemorian preciseringar och tillägg till kapitalredovisningskommitténs förslag. Tyngdpunkten beträffande ändamålet med kapitalredovisningen har enligt promemorian förskjutits från formögenhetsskydd till kostnadsredovisning. De principer som kapitalredovisningskommittén rekommenderade är till stora delar fortfarande tillämpliga. Svenska kommunförbundet har enligt promemorian arbetat vidare med utformningen av anvisningar for den praktiska tillämpningen av det budgetoch redovisningssystem som kapitalredovisningskommittén rekommenderade. Samtliga kommuner tillämpar huvudprinciperna i normalkontoplanen. l vissa avseenden innebär avvikelser från katillämpningsanvisningarna pitalredovisningskommitténs förslag. I det fortlöpande utvecklingsarbetet har fråga uppkommit om hur budgeteringen skall samordnas med verksamhetsplaneringen. I promemorian anfördes att det med stöd av 30 § ÄKL kunde hävdas att kommunstyrelsen hade ansvaret for att kommunal långtidsplanering skedde och samordnades med annan planering. Det vanligaste tidsperspektivet for långtidsplaneringen är fem år. Den politiska tyngdpunkten har förskjutits från årsbudget till flerårig ekonomisk planering. l detta sammanhang anfördes att de nya planeringsformer som med staten som huvudman har utvecklats på olika områden som berör kommunerna har lett till ökade krav på kommunal långsiktig planering och bättre samordning av planeringen inom kommunerna. I promemorian framhölls att planerings- och redovisningssystemen ständigt prövas om och utvecklas både i rent tekniskt hänseende och i fråga om anpassning till samhällsutvecklingen. Det skulle vara olyckligt om lagbestämmelserna utformades så att de försvårar en anpassning till nya krav och önskemål. Lagen borde därför ge en vid ram för handlandet, inom vilken kommunerna ges stora möjligheter att utforma sina hjälpmedel for den ekonomiska förvaltningen på ett effektivt sätt.

. . .

156 Jämförelse mellan borgerligt

anfördes att den utformning av drätselkapitlet med tonvikt l promemorian som kommunalrättskommittén föreslog innebar en på förmögenhetsskydd en statisk Kommitténs tendens att lagreglera syn på kapitalredovisningen. förslag innebar att man avlägsnar sig från den syn som kapitalredovisningsatt balansräkningen endast skulle vara en förkommittén hade, nämligen bindelselänk mellan olika års resultatredovisningar. Förslaget var enligt prointe heller med den faktiska utvecklingen och kraven memorian förenligt på riktig kostnadsredovisning. innebär den omfattande skattefinansieringen av in- Enligt promemorian som numera förekommer inom kommunerna att förmögenvesteringarna heten under alla omständigheter är skyddad. Det kan sättas i fråga om allmänt tillämpade principen med det är lämpligt att lagfásta den numera drift- och kapitalbudget. Den utveckling av kommunernas budgetsystem har varit inom ramen för de allmänt hållna lagregler som har skett möjlig innehöll. Mer krav på budgetutformningen skulle som ÃKL preciserade inte ha ändrat eller påskyndat utvecklingen. En smidig enligt promemorian till framtida krav och önskemål underlättas om lagbestämmelanpassning serna även i fortsättningen får ramkaraktär. och lånerätten anslöt sig promemorian till de I fråga om fondbildningen som kommunalrättskommittén lade fram. Utvecklingen efter reformforslag tillkomsten av kommunalrättskommitténs förslag ansågs inte ha försvagat motiven för att inskränkningarna i lånerätten borde slopas. jämförelse mellan kom- Kommunallagsutredningen gjorde en översiktlig munalrättskommitténs förslag och Synpunkterna i promemorian. Utredning-

en påpekade att utgångspunkten för kommunalrättskommitténs förslag när- För att åstadkomma motmast var den att man ville slopa lånekontrollen. för den kommunala som lånekontrollen ansvarande skydd förmögenheten foreslog kommunalrättskommittén en mer detaljerad reglering sågs innebära i bestämmelserna om förmögenhet och budget. Kommunallagsutredningen i sistnämnda hänseende i stort ansåg att kommunalrättskommitténs förslag än till vad som hade tillämpats i kommunal sett inte sträckte sig längre efter tillkomsten av båda betänkan-

praxis kapitalredovisningskommitténs

förordades däremot en ordning som i olika avseenden den. I promemorian bättre skulle tillgodose kraven på flexibilitet. För kommunalrättskommitténs förslag talade enligt kommunallagsutredatt det innebar en kodiñering av kommunal praxis. Genom ningen främst som kommunalrättskommittén föreslog skulle man få en de bestämmelser viss fasthet Mot kommunalrättskomoch stadga i budgetbestämmelserna. talade kommunallagsutredningen behovet av flexmitténs förslag enligt och önskemålet att kommunallagarna skall ha karaktär av ramlag ibilitet att själva bestämma hur verksamheten som ger kommunerna möjlighet i detalj skall utformas. anförde att kommunalrättskommitténs för- Kommunallagsutredningen till hands om man ville slopa lånekontrollen. Med hänsyn slag låg närmast i princip var begränsat till en lagteknisk översyn till att utredningsuppdraget inte kunna lägga av kommunallagarna ansåg sig kommunallagsutredningen fram något sådant förslag, fastän starka skäl talade för en sådan åtgärd och dittills kunde sägas innebära att lånekontrollen fastän praxis i kommunerna förklarade sig vilja ta fasta spelat ut sin roll. Kommunallagsutredningen

Jämförelse mellan borgerligt . . . 157

på förslag där en likartad uppfattning förts fram i kommunalrättskommitténs betänkande, betänkandet Storlandstingets författning och kommunförbundets promemoria. 1 övrigt ansåg utredningen att övervägande skäl talade för en lösning efter de linjer som dragits upp i betänkandet Storlandstingets författning och i promemorian. Någon anledning att föreslå särskilda bestämmelser för landstingskommunerna ansåg kommunallagsutredningen i princip inte föreligga.

1961 års kyrkokommunala reform

När det gäller den systematiska uppställningen ansåg församlingsstyrelsekommittén att det var angeläget att lagstiftningen om församlingsstyrelse bringades i överensstämmelse med ÄKL. Därför sammanfördes drätselbestämmelserna i förslaget till församlingslag till ett kapitel “Om församlingens drätsel”. I kapitlet föreslogs underavdelningar som i motsvarande kapitel i ÄKL (SOU 1957:15 s. 88). Kommittén framhöll att bestämmelserna om församlingens drätsel även i sina enskildheter syntes i allt väsentligt kunna utformas efter mönster efter motsvarande bestämmelser i ÄKL. Detta betydde en förändring och utbyggnad av de dittills gällande bestämmelserna framför allt i formellt men även i sakligt hänseende. Församlingsstyrelsekommittén ansåg vidare att den sedan länge normgivande principen i kommunal hushållning att en generation inte får förbruka vad föregående generationer hopbragt till sina efterkommandes gagn (50§ första stycket ÄKL) självfallet borde gälla även med avseende på församlingarna. Före den l januari 1955 fanns för församlingens drätsel betydelsefulla

stadganden, förutom i 1930 års församlingsstyrelselag även i särskild

lagstiftning, nämligen i lagen den 6 december 1946 om kommunal fondbildning samt i lagen den 12 juni 1936 angående användning i vissa fall av kommun eller annan samfállighet tillhörig egendom. I fondbildningslagen reglerades församlingens rätt att avsätta medel till fonder och att ta fonderade medel i anspråk. 1936 års lag innehöll förbud mot förbrukning för löpande behov av vissa medel som tillhörde församling. Bestämmelserna i dessa båda lagar, vilka före ikraftträdandet av ÄKL gällde även för de borgerliga kommunerna, inarbetades i ÄKL. Genom ändringar i 1930 års vilka

församlingsstyrelselag,

trädde i kraft den l januari 1955, gjordes ÄKL:s regler i berörda ämnen tillämpliga även på församlingarna. I samband därmed upphävdes 1936 och 1946 års lagar. De nu angivna åtgärderna medförde att de ifrågavarande bestämmelserna i 50, 55-57 §§ ÄKL redan gällde för de kyrkliga kommunerna då LFS trädde i kraft. Beträffande församlingarnas lånerätt gällde enligt 1930 års församlingsstyrelselag bl. a. att beslut om lån eller borgen skulle underställas Kungl. Majzts prövning och fastställelse för att vinna bindande kraft. Motsvarande gällde i fråga om församlingarnas möjligheter att ingå borgen. Från reglerna fanns undantag, som avsåg den s. k. underställningsfria lånerätten, enligt vilket en församling fick — utan att Kungl. Majzts fastställelse av beslutet fordrades - ta upp lån motsvarande sammanlagt hälften av den summa som vid ingången av löpande år utgjorde församlingens fordran på avgifter

. . . 158 Jämförelse mellan borgerligt

i 1930 års församlingsstyrelselag. Lånet skulle hos statsverket enligt 60§ inom fem år och skulle, om lånetiden var mer vara ställt att återbetalas Eftersom församlingens nämnda fordran hos än ett år, avbetalas årligen. av bl. a. utdebiteringen per skattekrona inom förstatsverket var beroende sålunda lånerätten efter skattetryckets höjd. Vid församlingen, reglerades hade en församling rätt att utan undervärv av intecknad fast egendom ställningsskyldighet överta betalningsansvaret även för sådan i egendomen intecknad skuld som var ställd att betalas inom längre tid än fem år eller Den lånerätten begränsades i större i annan ordning. underställningsfria en bestämmelse att lånerätten skulle anses eller mindre utsträckning genom fondbildningsreglerna nyttjade vara tagen i anspråk om församlingen jämlikt från annan tillhörig fond än kassaförlagsfond i stället medel församlingen för belopp som församlingen ägde upplåna. Det ansågs att dessa regler gav ett tillräckligt utrymme för församlingarnas En anpassning efter ÄKLIS behov av att ta upp lån utan underställning. en fråga om att bestämma lånerättens omregler blev därför väsentligen skattekronor sätt att de dittills gällande låfattning efter antalet på sådant inte inskränktes. Lånebeloppet fastställdes därför till ett nemöjligheterna belöpande skattekrona sammanlagt belopp som for varje på församlingen motsvarade en utdebitering av en krona. Med tanke på att enkronasregeln i förhållande till den tidigare låskulle kunna medföra en inskränkning nerätten for vissa församlingar kompletterades regeln med en bestämmelse att begära en utökning av den fria lånerätten som gav en församling möjlighet hos regeringen. och kompletteringarna beträffande De genom ÄKL införda ändringarna och revision överfördes i allt väsentligt till LFS. De enda medelsförvaltning avvikelserna för att avlämna revisionsberättelsen sakliga avsåg tidsfristerna samt for att lägga fram berättelsen och behandla den hos kyrkofullmäktige

eller kyrkostämman.

budget- och redovisningssystem

Kyrkokommunernas

inom och pastorat utformades ur- Budget och räkenskaper församlingar fritt i delkassor. Varje delsprungligen tämligen efter speciella indelningar kassa redovisades enligt delvis varierande bokföringsprinciper. l syfte att större i budgeten och samtidigt skapa större åstadkomma överskådlighet för bokföringen år 1954 en skrift med titeln enhetlighet i underlaget utgavs Skriften var utarbetad av dåvarande Svens- Kyrkokommunal titelindelning. ka landskommunernas förbunds rationaliseringskommitté och granskad av riksförbunds kansli. Den i Kyrkokommunal titelin- Svenska pastoratens av församlingars och pastorats budgeter tilldelning redovisade indelningen lämpades i ökad omfattning inom såväl små som stora kyrkokommuner. blev systematisk och likformig och medförde att bok- Budgetuppställningen blev metodiskt Detta resulterade i sin tur i en radikal föringen upplagd. ekonomiska redovisningar. Även finansförändring av kyrkokommunernas efter den nya indelningen. Erfarenhestatistikens uppläggning anpassades innebar terna av det nya budgetsystemet var positiva. För lörtroendemännen avsevärt ökade möjligheter att konindelningen en överskådligare budget, trollera samt en i största allmänhet förbättrad insyn anslagsförbrukningen,

Jäm/örelse mellan borgerligt . . . 159

i kyrkokommunernas ekonomi. För redovisningsarbetet gav systematiken i budgeten ökade möjligheter till förenklingar och rationaliseringar. Skriften Kyrkokommunal liksom titelindelning ett efterföljande häfte med titeln Kyrkokommunal bokföring riktade hand till mindre och sig i första medelstora kyrkokommuner. En motsvarande systematisk titel- och anslagsindelning för större förvaltningsenheter redovisades år 1957 av Föreningen Sveriges kyrkokamrerare i en skrift med titeln Förslag till normalbudget för större kyrkokommuner. Detta förslag, som i vissa avseenden skiljde sig från den nämnda titelindelningen, fick inte någon fullständig tillämpning. Den användes framför allt inom de dåvarande stadsförsamlingarna. I båda fallen stämde kyrkokommunernas i vissa avbudgetindelningar seenden överens med de borgerliga kommunernas. i huvudtitlar Indelningen och titlar var i princip densamma men anpassades efter kyrkokommunernas speciella verksamhetsgrenar. l fråga om detaljindelningen i anslagsposter rådde full överensstämmelse med landskommunernas resp. städernas tilllämpade indelningar. Behovet av ett enhetligt, enkelt och effektivare budget- och redovisningssystem för kyrkokommunerna blev efter hand alltmer framträdande. Anledningarna till detta var bl. a. följande. Kyrkokommunernas ekonomiska verksamhet hade i allmänhet ökat. Samfállighetsbildningen hade skapat stora ekonomiska förvaltningsenheter. Utdebiteringssatserna hade höjts och omslutningen ökat, varigenom kraven på effektiv kontroll hade blivit större. De borgerliga kommunerna hade i flertalet fall infört nya budget- och redovisningsprinciper vilket hade försvårat fortsatta jämförelser mellan borgerliga och kyrkliga kommuner. Kyrkokommunerna hade alltmer kommit att använda tekniska hjälpmedel i bokföringsarbetet. Dessa hjälpmedel kunde utnyttjas effektivast i ett systematiskt och överskådligt redovisningssystem. Avsaknaden av ett enhetligt system utgjorde dessutom ett besvärande hinder bl. a. i samband med av kameral utarutbildning personal, betande av rutiner och system för den praktiska av redovishanteringen ningsdata och för utbyte av ekonomiska uppgifter och erfarenheter mellan olika kyrkokommuner. För att få fram ett lämpligt budget- och redovisningssystem för kyrkokommunema gjordes en utredning i samarbete mellan Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska pastoratens riksförbund och Föreningen Sveriges kyrkokamrerare. Resultatet av utredningsarbetet presenterades år 1967 i skriften Kyrkokommunernas budget- och redovisningssystem. De rekommendationer son1 utredningen avgav är i huvudsak fortfarande tillämpliga för den ekonomiska planeringen i de kyrkliga kommunema. Utredningens förslag till budget- och redovisningssystem för kyrkokommunema anknöt till de redovisningsprinciper som tillämpades inom de borgerliga kommunema. Under senare tid har olikhetema mellan de borgerliga och kyrkliga kommunernas system åter ökat. Detta beror mycket på att, vilket tidigare har nämnts, tyngdpunkten beträffande ändamålet med kapitalredovisningen i de borgerliga kommunerna har förskjutits från förmögenhetsskydd till kostnadsredovisning. Vidare pågår det numera inom dessa kommuner en utveckling med sikte på en programindelning av budgeten.

mellan borgerligt . . .

160 Jämförelse

i kommunen skall i samband därmed indelas med utgångs- Verksamheten

från ändamålsinriktade program. Åtgärderna syftar till att de medel

punkt skall utnyttjas så effektivt som möjligt. som anslås för ett visst ändamål skall göras med ut- Indelningen i huvudprogram, program och delprogram Även beträffande kyrkokommunerna har gångspunkt från lokala behov. från förmögenhetsskydd mot det skett en viss förskjutning i redovisningen

i de kyrkliga kommunerna med kostnadsredovisning. Någon utveckling

av budgeterna har dock inte ägt rum. sikte på programindelning utformades vidare så att Förslaget till budget- och redovisningssystem av både stora och små kommuner och så att kontorsdet kan tillämpas eller annan utrustning för tekniska hjälpmedel, såsom bokforingsmaskiner

skall kunna utnyttjas. Det sistnämnda förekomavancerad databehandling kommunerna. Med utgångspunkt mer oftast i samarbete med de borgerliga från vad som lokalt bedöms lämpligt, kan grundsystemet byggas ut suc-

till de olika krav som ställs cessivt, vilket är av betydelse bl. a. med hänsyn

direkt ur räkenskaperna. på information för en fullständig tillämpning av de Behoven av och förutsättningarna och redovisningsprinciperna varierar mellan olika kyrföreslagna budgetom systemets tillkokommuner. Med hänsyn härtill lämnades anvisningar och medelstora kyrkokommuner, där bokföringen lämpning dels i mindre

av speciella kontorstekniska hjälpmedel, förutsattes ske utan utnyttjande med större krav på utgiftsslags- och kostnadsredovisning, dels i kommuner av verksamheten, kostnadssom underlag för planering och uppföljning

och intäktsanalyser o. d. I sistnämnda fall kräver systemet vid en fullständig

till avancerad maskinell utrustning (ADB) bl. a. för betillämpning tillgång Kostnadsställeredovisningen, dvs.

arbetning av utgiftsslagsredovisningen.

och fördelningen av hjälpfunktionernas kostnader i syfte att redovisningen

nå en rättvis kostnadsredovisning, ställer däremot inte samma krav på ADB,

men underlättas i hög grad av sådan metod.

och en inkomstsida. l 68 § LFS sägs att staten skall delas in i en utgiftssida en jämförelse mellan summa ut- Denna indelning syftar till att möjliggöra inkomster. Jämförelsen fordras för att man skall kunna gifter och summa Indelningen i utgifter och inkomster ger inget fastställa årets utdebitering.

besked om budgetposternas karaktär av löpande kostnader eller indirekt kompletteras också av fovesteringar. De egentliga budgetbestämmelserna Föreskriften att reskriften om formögenhetsskyddet. gör det nödvändigt

storlek. särskilja alla poster som påverkar förmögenhetens i utredningen var därför budgetens En av nyheterna i budgetförslaget med indelning i en driftdel, driftbudget, och en kapitaldel, kapitalbudget

anvisningar som förebild. Detta medförde

kapitalredovisningskommitténs

delas in i kosten särskild indelning av budgetens båda sidor. Utgiftssidan och inkomstsidan delas in i intäkter och kapinader och kapitalutgifter

talinkomster. Kostnader och intäkter jämte vissa s. k. budgetregleringsposter bildar en driftbudget. Kapitalutgifter och och en eventuell överföringspost

bildar tillsammans med kapitalpåverkande budgetreglekapitalinkomster överföringspost en kapitalbudget. Driftbudgeten ringsposter och en eventuell den utgifts- och inkomststat som och kapitalbudgeten bildar tillsammans

för att indelningen i olika budavses i 68§ LFS. En viktig förutsättning

är naturligtvis att alla poster som rätteligen getdelar skall fylla sin uppgift

Jämförelse mellan borgerligt . . . 161

hör till driftbudget resp. kapitalbudget verkligen redovisas på rätt ställe och med rätt belopp. En annan förutsättning är att man både i budget och räkenskaper tillämpar avskrivningar på anläggningstillgångar. Till nyheterna i förslaget hörde därför redovisningen av s. k. kapitaltjänster, vilken syftar till att ge en rättvisande bild av olika förvaltningsgrenars kostnader. Uttrycket avser dels avskrivningar, dels intern ränta. Beloppen för avskrivningar utgör ett mått på den förslitning och värdeminskning som fastigheter och inventarier årligen undergår eller anses undergå. Avskrivningarna ingår också som ett viktigt led i kontrollen av att en församlings förmögenhet inte minskar. Beräkningen av interna ränteersättningar ingår enbart såsom en del av en rättvisande mellan kostnadsfördelning olika förvaltningar. Förutsättningen för att avskrivningarna skall fungera på avsett sätt är att de beräknas på ett rimligt underlag. Som regel anser man att så är fallet om avskrivningarna beräknas på summan av anläggningstillgångarnas anskaffningskostnad (anskaffningsvärde). Speciella problem uppstår på grund av den särställning kyrkoegendom ofta intar. Kyrkoegendomens särställning framträder särskilt genom att den ofta inte ägs av kyrkokommunen och att den är strängt ändamålsbunden. Den omständigheten att kyrkokommuner principiellt saknar äganderätt till viss kyrkoegendom anses i och för sig inte utgöra något hinder mot att även sådan egendom redovisas på samma sätt som övrig förmögenhet. Man kan nämligen i detta sammanhang helt bortse från äganderättsförhållandet och i stället anknyta till kyrkokommunens faktiska ansvar för kyrkoegendomens vilket fortbestånd, betingas av byggnads- och underhållsskyldighet. Detta gäller särskilt som äganderätten till kyrkoegendom är av underordnad betydelse med hänsyn till egendomens stränga ändamålsbundenhet. har emel- Kyrkobyggnader lertid oftast en betydande ålder, och deras värden borde därför vara nedskrivna till noll kronor. Detsamma gäller oftast kyrkoinventarierna (skrudar, kyrksilver etc.). För att uppnå konsekvens i redovisningen anses det därför lämpligt att avstå från att företa avskrivning även på nyuppforda kyrkor och nyanskaffade kyrkoinventarier. Generellt skulle sålunda gälla att egentliga kyrkobyggnader och kyrkoinventarier utgör direkta undantag från de

bokföringsmässiga värderings- och avskrivningsregler, som gäller för övriga

fastigheter och anläggningar. På det kyrkokommunala området har Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund i viss utsträckning arbetat vidare med att utforma anvisningar för den praktiska tillämpningen av det budget- och redovisningssystem som rekommenderades i Kyrkokommunernas och redobudgetvisningssystem. Rekommendationerna och anvisningarna tillämpas i drygt hälften av de kyrkliga kommunerna. För dessa kommuner har under senare år även flerårsplaneringen kommit att få ökad betydelse, och allt flera församlingar och samfálligheter arbetar numera fram långtidsplaner. Ofta sker detta arbete hos Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund på uppdrag av vederbörande kyrkokommun.

l§

Denna paragraf, som delvis motsvarar 65 § LFS, behandlar skyddet för den kyrkokommunala fönnögenheten.

mellan . . . SOU l98l:6 162 Jämförelse borgerligt

Gällande rätt

l 65§ LFS anges att en församlings fasta och lösa egendom bör förvaltas så att förmögenheten inte minskas. Vidare anges att de medel som en forsamling erhåller som vederlag för anläggningstillgång eller på grund av förför sådan tillgång endast får tas i anspråk för att återbetala lån, säkring eller för att anskaffa annan som har tagits upp för att förvärva tillgången, definieras som fast egendom och lös sådan tillgång. Anläggningstillgång som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelsen. egendom,

K ommunallagsreformen

Enligt 50 § första stycket ÄKL gällde att kommunens fasta och lösa egendom borde förvaltas så att förmögenheten inte minskades. Bestämmelsen infördes 1953 års kommunallagsreform. Härigenom lagfástes principen att genom inte får förbruka vad föregående generationer hopbragt till en generation sina efterkommandes gagn. Bestämmelsen avsågs få i huvudsak principiell innebörd. Med en kommuns förmögenhet avsågs kommunens bokförda mot förbrukning avsåg förmögenhetens nominettoförmögenhet. Skyddet nella värde, inte dess realvärde. Kommunerna ålades därför inte att ta hänsyn till återanskaffningsvärdet vid tillämpningen av bestämmelsen. Undantagsvis ansågs tillfälliga förmögenhetsminskningar godtagbara t. ex. i samband med ändring av en kommuns område. Vidare skulle det i små kommuner med vikande vara orimligt att finansiellt samla medel befolkningsunderlag som senare tiders invånare kanske inte alls för anskaffning av tillgångar, behöver. till KL framhölls bl. a. att kommunernas investeringar I propositionen har ökat i snabb takt under det senaste decenniet. Samtidigt har kommuatt placera sina lån på den allmänna kreditmarknaden nernas möjligheter Detta har medfört att kommunerna i ständigt begränsats högst avsevärt. ökad utsträckning har anvisat skattemedel för direkt finansiering av in- Den mycket omfattande skattefinansieringen innebär att förvesteringarna. mögenheten under alla omständigheter är skyddad. Det primära är inte förmögenheten som sådan utan hur denna i form av institutioner, anläggför att ge kommunmedlemmarna en effektiv kommunal ningar etc. utnyttjas service. Det ansågs därför knappast motiverat att precisera bestämmelsen om förmögenhetsskyddet. Eftersom förbudet mot formögenhetsminskning förvaltningen och har återverkningar på andra regler om den ekonomiska på budgetarbetet, behölls det. ÄKL fick medel som kommun uppburit som Enligt 50§ andra stycket vederlag for anläggningstillgång eller på grund av försäkring av sådan tillgång tas i anspråk endast för återbetalning av lån som hade upptagits för förvärv av annan anläggningstillgång. 1953 års av tillgången eller för anskaffning kommunallagsreform innebar en skärpning av de tidigare bestämmelserna om användning av vederlag eller försäkringsersättning för anläggningstillanvändas till betalning gång. Tidigare fick vederlag och försäkringsersättning av kommunens skuld i allmänhet. Det befarades att denna befogenhet skulle kunna missbrukas så att en kommun t. ex. använde medel som hade flutit in som vederlag för anläggningstillgång till att bestrida de årliga kostnaderna

SOU l98l:6 Järn/öre/se mellan . . . 163 borger/igr

för amortering av skulder och därigenom minska utdebiteringsbehovet. Detta skulle uppenbarligen strida mot dittills tillämpade principer för den kommunala lånehushållningen. Av denna anledning skärptes reglerna. Om bestämmelsen i undantagsfall band en kommuns handlingsfrihet alltför hårt kunde kommunen enligt bestämmelserna om fondbildning begära tillstånd av regeringen att använda medlen för annat ändamål. l kommunallagspropositionen framhölls att det fanns anledning att räkna med att det nästan undantagslöst är mest förenligt med en god ekonomisk förvaltning att låta hela vederlaget eller försäkringssumman gå till kapitalbildande ändamål. För moderna redovisningsprinciper är det främmande att exempelvis en låneåterbetalning skall behöva avse just de lån som kan hänföras till den särskilda anläggningstillgången. Förmögenhetsskyddet kan likaväl tillgodoses genom att lån som avser andra anläggningstillgångar minskas. Redan av den allmänna regeln om förmögenhetsskyddet följer att ifrågavarande medel i princip bör användas för kapitalbildande ändamål. Bestämmelserna om hur en kommun får använda för en anläggvederlag ningstillgång eller försäkringsersättning för sådan tillgång borde därför tas bort. Definitionen av begreppet anläggningstillgång som fanns i 50§ tredje stycket ÄKL ansågs överflödig och fick därför utgå.

Utredningen

Såsom tidigare angetts gäller samma princip om skydd för den kommunala förmögenheten både för borgerliga och kyrkliga kommuner. l kyrkokommunerna sätts fortfarande Förmögenhetsskyddet främst, även om inflytandet av modernare har medfört redovisningsmetoder att skyddet för den kyrkokommunala förmögenheten i vissa kommuner inte betonas lika starkt som tidigare. Det bör även påpekas att kyrkokommunernas investeringar skattefinansieras i avsevärt högre grad än de borgerliga kommunernas. Förmögenhetsskyddet blir därigenom effektivt. Principen att den kyrkokommunala förmögenheten bör skyddas mot minskning är således av central betydelse för den ekonomiska förvaltningen i de kyrkliga kommunerna. Denna grundregel bör enligt utredningens mening finnas även i den nya lagen om församlingsstyrelse. Av den lämnade redogörelsen framgår också att en överföring av regeln till den nya lagen inte torde utgöra någon begränsning av de kyrkliga kommunernas självstyrelse. I stället bör den medföra en viss stadga och fasthet i den ekonomiska förvaltningen, särskilt i de kyrkokommuner som inte tillämpar något utvecklat budget- och redovisningssystem. Anpassning till KL:s regel om förmögenhetsskyddet sker således. I fråga om vederlag för anläggningstillgång och försäkringsersättning för sådan tillgång kan hänvisas till det som sagts beträffande de borgerligt kommunala förhållandena. Eftersom begreppet anläggningstillgång inte kommer att användas i den nya lagen torde det vara överflödigt att överföra definitionen dit. Bestämmelsen har därför inte fått någon motsvarighet i utredningens förslag. Någon saklig ändring är dock inte avsedd.

mellan . . .

164 Jämförelse borgerligt

2§ att en församlings medelsbehov skall täckas l denna paragraf föreskrivs med skatt, om behovet inte fylls på något annat sätt. Paragrafen, som motsvarar 66§ LFS, har utformats med ledning av 4 kap. 2§ KL.

3§ om budgetens innehåll. Paragrafen I denna paragraf finns bestämmelser motsvarar 68§ LFS.

Gällande rätt

68§ LFS skall en församling varje år upprätta en utgifts- och in- Enligt komststat för det följande kalenderåret. På statens utgiftssida skall upptas års underskott enligt de avslutade räkenskaperna. Vidare skall föregående här upptas dels de anslag som fordras för att täcka tidigare beslutade utgifter i samband med för det följande året, dels de belopp som anslås härutöver att staten fastställs. I detta senare belopp skall ingå ett anslag för oförutsedda behov. Statens inkomstsida skall uppta dels det föregående årets överskott räkenskaperna, dels de inkomster som i övrigt kan påenligt de avslutade räknas under det följande året. Om ytterligare belopp fordras skall det tas skall anges hur medelsbehovet skall täckas. Om ett särskilt upp. Därvid under det år för vilket det har beviljats, får församlingen anslag inte förbrukas besluta för avsett ändamål under det följande att anslaget får användas året. Det som återstår av anslaget vid detta års utgång får församlingen reservera för samma ändamål för ytterligare ett år. Därefter får församlingen fatta ett sådant beslut för ett år i sänder.

Kommunallagsreformen

l kommunallagspropositionen framhölls bl. a. att bestämmelserna om budgetens innehåll bör utgå från de principiella krav som kan ställas på budgetens innehåll i ställoch uppställning. Budgeten skall sålunda med utgångspunkt för det föregående året innehålla en plan för ningen enligt räkenskapema ekonomin under budgetåret. Där skall redovisas de anslag som skall utgå och hur medelsbehovet skall täckas. I det sammanhanget skall skattesatsen en sådan bestämmelse bör anges. Genom anges att resultatredovisningen framgå av budgeten och att budgeten har karaktär av hushållningsplan.

Genom ett uttryckligt krav på att budgeten skall redovisa hur de planerade

utgifterna skall täckas upprätthåller man kravet på balansering av budgeten.

innebär inte någon ändring i sak i förhållande till De nya bestämmelserna de tidigare bestämmelserna. Samtliga kommuner har numera årsbudgeten uppdelad i kapitalbudget och driftbudget. I kommunallagspropositionen ifrågasattes om man skulle i kapitalbudget och driftbudget. Det införa bestämmelser om uppdelning inte nödvändigt. Om man avstod från sådana bestämansågs emellertid om kommunerna i framtiden melser, skulle man inte binda utvecklingen, till det system som utvecklas för de skulle vilja närma sitt budgetsystem

Jämförelse mel/an borgerligt . . . 165

statliga myndigheterna. Man behövde vidare inte återkomma till uppdelningen mellan kapitalbudget och driftbudget på olika ställen i lagtexten. Det framhölls även i kommunallagspropositionen att betydelsen av ekonomisk långtidsplanering har Ökat i kommunerna och landstingskommunerna. Föredragande statsrådet menade dock att behovet av långtidsplanering är ganska väl tillgodosett i kommunerna och landstingskommunerna och ansåg därför att det var opåkallat att reglera eller omnämna den kom-

munala flerårsbudgeteringen i KL.

Utredningen

Efter förebild i KL föreslås att uttrycket utgifts- och inkomststat” byts ut mot uttrycket budget. Församlingsbudgeten har flera viktiga funktioner. Den bestämmer deñnitivt det skatteuttag som skall balansera utgifter och inkomster under kommande kalenderår. Som fmansplan är eller bör budgeten vara ett led i en långsiktig rullande ekonomisk planering där angelägenhetsgraden hos olika verksamheter och investeringsobjekt ständigt prövas om. Tillsammans med bokföring och bokslut utgör budgeten slutligen ett medel för kyrkorådet, revisorerna och skattebetalarna att följa och kontrollera förvaltningen och förmögenhetsskyddets effektivitet. Budgetens stora betydelse för verksamheten inom församlingarna framgår dessutom av redogörelsen i de tidigare avsnitten. En stor del av församlingarna tillämpar också det budgetsystem som har tagits fram för dem. Ett särskilt problem är att utvecklade budgetsystem bl. a. med uppdelning i kapitalbudget och driftbudget saknas i ungefär hälften av församlingarna. För dessa församlingar är de nuvarande föreskrifterna i 68§ LFS till viss nytta som hjälpmedel i budgetarbetet. Särskilt gäller detta i små församlingar med liten omslutning. Såsom tidigare framhållits innebär de föreslagna bestämmelserna inte någon förändring i sak. Det bör även påpekas att behovet av ett utvecklat budgetsystem torde öka med tiden i de flesta församlingar och att det budgetsystem som har utarbetats för kyrkokommunerna är avsett både för små och stora enheter. Det torde därför inte finnas någon anledning att överväga några särskilda regler för vissa av församlingarna. Anpassning till KL:s regler beträffande förevarande paragraf bör därför ske. Såsom tidigare har nämnts har det kyrkokommunala budgetsystemet utvecklats i nära samband med det borgerligt kommunala. Det kyrkokommunala budgetsystemet innehåller alltså i förekommande fall en uppdelning i kapitalbudget och driftbudget liksom på den borgerliga sidan. Även för kyrkokommunerna kan det därför ifrågasättas att införa en bestämmelse om uppdelning i kapitalbudget och driftbudget. Det bör här framhållas att ett avsevärt antal kyrkokommuner inte tillämpar något utvecklat budgetsystem med uppdelning i kapitalbudget och driftbudget. Det skulle då kunna vara lämpligt att tvinga fram en sådan tillämpning i dessa kyrkokommuner. Motiven för KL:s bestämmelser är enligt utredningens mening avgörande också på det kyrkokommunala området. Bestämmelser om uppdelning av budgeten i kapitalbudget och driftbudget föreslås därför inte. Liksom på den borgerligt kommunala sidan har betydelsen av ekonomisk

långtidsplanering ökat inom kyrkokommunerna. Detta hänger bl. a. samman

. . . 166 Jämförelse mellan borgerligt

for större t. ex. i begravningsplatser har med att kostnaderna investeringar senare år. Nya kräver numera längre förbereökat kraftigt under projekt delsetid än tidigare innan de kan sättas i gång. och noggrannare planering kyrkokommunala enheterna. Behovet Detta torde särskilt gälla de mindre torde vara tillgodosett i ett flertal kyrkoav ekonomisk långtidsplanering antal har under senare tid satt kommuner, och ett ökat kyrkokommuner I de flesta kyrkliga kommunerna foi gång arbete med långtidsplanering. Bestämmelser om rekommer dock inte någon nämnvärd långtidsplanering. kan därför Utredningen anser ekonomisk långtidsplanering synas befogade. att närmare behandla denna fråga. dock inte att det är utredningens uppgift om regler beträffande ekonomisk långtidsplanering läggs så- Något förslag lunda inte fram.

4§

bestämmelser om tidpunkterna for att avge förslag Denna paragraf innehåller Paragrafen motsvarar 69§ LFS. till budget och for att fastställa budgeten.

Gällande rät!

skall göra upp förslag till utgifts- och l 69§ LFS föreskrivs att kyrkorådet fore den 15 oktober. Kyrkorådet bestämmer när övriga nämnder inkomststat till rådet. Innan förslaget till utgiftsskall lämna sina särskilda statförslag samråda med kommunstyrelsen. och inkomststat görs upp skall kyrkorådet for allmänheten fr. 0. m. den dag då sam- Statforslaget skall vara tillgängligt l kungörelsen skall anges var manträdet för att fastställa staten kungörs.

statforslaget finns tillgängligt. Vid sammanträdet, som enligt 16 § 2 mom. LFS skall äga rum i oktober och fastställas. De anslag till utgifter som månad, skall budgeten granskas inte beslutat om skall bekyrkofullmäktige eller kyrkostämman tidigare

handlas på sammanträdet.

K ommunallagsreformen

samlades samtliga bestämmelser om bud- Genom kommunallagsreformen till en paragraf. Reglernas innehåll blev i stort sett oförändrat. getprocessen var att de nyvalda fullmäktige skall fastställa budgeten En viktig nyhet val till fullmäktige har ägt rum. Denna regel hänger det år då ordinarie samman med frågan om det snabbare valgenomslaget. om särskild överläggning och särskilt beslut Bestämmelsen i 54§ ÄKL som inte tidigare har beslutat i fråga om anslag till utgifter fullmäktige i KL. Ingen ny verksamhet får beslutas om fick inte någon motsvarighet till den. För den enskilde ledamoten utan att fullmäktige har tagit ställning kan det vara svårt att få information om och för kommunmedlemmarna vilka som avser nya ändamål. Vidare är det från politisk synpunkt utgifter framgår av att både anslagshöjningar och anslag for nya ändamål viktigt bör därför utformas så att nödvändig inbudgetförslaget. Budgetforslaget Hur den informationen skall formation kan erhållas i bl. a. dessa avseenden. och den frågan reglerades därför vara utformad går inte att ange generellt

inte i lagen.

SOU l98l:6 Jämförelse mellan . . . 167 borgerligt

Utredningen Efter förebild i KLzs bestämmelser föreslås att samtliga bestämmelser om budgetprocessen samlas i en paragraf. Frågan om det snabbare valgenomslaget och budgetfristerna på det kyrkokommunala området har diskuterats i en promemoria den 21 februari 1980. Promemorian finns som bil. 2 till utredningens betänkande. Förslaget till 4§ har utformats med ledning av det som sagts i promemorian. Det innebär att kyrkorådet skall göra upp förslag till budget före oktober månads utgång. Om särskilda förhållanden påkallar det, får budgetförslaget göras upp i november månad. l sådant fall skall kyrkorådet före oktober månads utgång göra upp förslag till skattesats. Kyrkorådet bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna sina särskilda budgetförslag till rådet. Budgeten skall fastställas av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman före november månads utgång. Om budgeten till följd av särskilda förhållanden inte kan fastställas före denna tidpunkt skall skattesatsen fastställas i november månad. I sådant fall skall budgeten fastställas i december månad. Vid detta tillfälle får kyrkofullmäktige eller kyrkostämman fastställa annan skattesats än den som har bestämts tidigare om det föreligger särskilda skäl till det. I fråga om särskild överläggning och särskilt beslut som avser anslag till utgifter som fullmäktige eller stämman inte tidigare har beslutat om kan hänvisas till det som sagts om de borgerligt kommunala förhållandena. Förslaget till 4§ är därför anpassat till 4 kap. 4§ KL utom i fråga om den konsekvensen av det snabbare valgenomslaget att de nyvalda fullmäktige i de borgerliga kommunerna skall fastställa budgeten under valår.

5§ Paragrafen, som delvis motsvarar 67 § LFS, innehåller regler om anvisning av medel för att täcka anslag.

Gällande rätt

Enligt 67 § LFS skall ett beslut om anslag av medel innehålla en anvisning av medel för att täcka anslaget. Om ett anslag skall täckas genom utdebitering under mer än fem år, skall beslutet prövas av länsstyrelsen.

Kommunallagsreformen

Föredragande statsrådet framhöll i propositionen till KL att föreskrifterna om anslagstäckning ger uttryck för den viktiga principen att fullmäktige inte bör besluta om en utgift utan att göra klart för sig själva och för verkställighetsorganen hur utgiften skall finansieras. Därför behölls bestämmelserna i KL. Hinder anses inte föreligga mot att fullmäktige undantagsvis anvisar tillgängliga medel. Det förutsätter emellertid att det är helt klan att sådana medel verkligen finns. exempelvis i form av oförbrukade anslag for oförutsedda behov eller överskott på andra anslag eller på inkomstposter. De tidigare bestämmelserna om underställningsskyldighet i fråga om an-

168 Jämförelse mellan b0/ger/igr . . . sou 198126

anslagsbeslutet skulle täckas genom utdebitering under mer slag som enligt än fem år hade till syfte att åstadkomma en kontroll över anslagsbeslut som band kommunen för längre tid. De var också uttryck för tanken att varje generation bör bära sina egna ekonomiska bördor. Underställningsskyldigheten ansågs inte innebära någon effektiv tillsyn över att en kommun inte på längre sikt sköt kostnader framför sig. Den skapade visserligen en benägenhet hos kommunerna att för varje anslag fatta ett täckningsbeslut som innebar att anslaget skulle täckas under de närmaste fem åren men detta behövde inte betyda att belastningen med anslagsförskott totalt sett minskade. Finansieringen av nya utgifter kan skjutas upp genom nya an- På grund härav slopades underställningskontrollen över de slagsförskott. s. k. flerårsanslagen. Beträffande reservationsanslag framhölls att de tidigare bestämmelserna, vilka fanns i 53§ sista stycket ÃKL, inte syntes ha vållat några praktiska olägenheter. Med hänsyn härtill och eftersom de ger en viss stadga åt budgetredovisningen intogs en motsvarighet till dem i KL.

Utredningen Utredningens förslag har utformats med 4 kap. 5§ KL som förebild. Det innebär bl. a. att motsvarigheten till 68 § tredje stycket LFS återfinns i denna paragraf.

6§ I denna paragraf finns bestämmelser om fondbildning. Paragrafen motsvarar 70 och 71 §§ LFS.

Gällande rätt utan särskilt medgivande avsätta Enligt 70§ l mom. LFS får en församling medel till pensionsfond, kassaförlagsfond, allmän investeringsfond och särskild investeringsfond. I 70§ 2 mom. LFS föreskrivs att en församling får avsätta medel till skatteregleringsfond eller ta i anspråk medel ur en sådan fond. Beslut om att sätta av medel till skatteregleringsfond får fattas endast i samband med att budgeten fastställs. Detsamma gäller beslut om att ta i anspråk medel ur skatteregleringsfond. Beslutet får inte avse mer än en tredjedel av det högsta belopp, som fonden beräknas uppgå till vid utgången av det år då beslutet fattas eller som fonden har uppgått till vid utgången av något av de två närmast föregående åren. Om regeringen medger det, får en församling enligt 71 § LFS sätta av medel till fond för något annat särskilt behov än som anges i 70 § 1 mom. LFS. En församling får vidare ta i anspråk medel ur en fond för annat ändamål än det för vilket fonden är avsedd. Beträffande skatteregleringsfond får medgivandet att ta medel i anspråk avse en större del av fonden än som anges i 70§ 2 mom. LFS. I 72§ LFS finns regler om vissa obligatoriska fonderingar. Enligt första stycket skall vederlag för anläggningstillgång och belopp som har erhållits på grund av försäkring av sådan tillgång avsättas till allmän investeringsfond,

Jämförelse mellan borgerligt . . . 169

om medlen inte under året används för att anskaffa annan anläggningseller för att återbetala lån för förvärv av tillgången. Enligt andra tillgång stycket skall överskott på lån som har tagits upp med regeringens medgivande också avsättas till allmän investeringsfond, om något annat inte har föreskrivits då tillståndet beviljades. Slutligen finns i tredje stycket en erinran om att en församling kan vara skyldig att avsätta medel till fonder på grund av särskilda bestämmelser. Motsvarighet till bestämmelserna om fondbildning i LFS fanns tidigare i 55-57 §§ ÄKL. Nuvarande bestämmelser återfinns i 4 kap. 6§ KL. avser i regel antingen att täcka framtida utgifter för drift- Fondbildning ändamål, dvs. löpande utgifter, eller att trygga eller öka kommunens kapital. Det förra slaget av fonder benämns driftfonder och det senare kapitalfonder. Exempel på driftfonder är pensions- och skatteregleringsfonderna. Kassasamt allmän och särskild investeringsfond är kapitalfonder. förlagsfond Pensionsfondens uppgift är att bereda pension eller därmed jämförligt understöd eller

olycksfallsersättning eller sjukunderstöd åt personer i kommunens

tjänst eller pension eller därmed jämförligt understöd åt deras efterlevande. Medel bör dock inte avsättas för andra

olycksfallsersättningar och sjuk-

understöd än sådana som beräknas bli varaktiga. Kassaförlagsfonden avser att ge församlingen tillgång till rörelsekapital och har karaktär av kapitalfond. Avsättning till den allmänna investeringsfonden avser dels att öka den kyrkokommunala formögenheten, dels att underlätta för församlingarna att smidigt och snabbt finansiera investeringar av olika slag. Användningen begränsas endast av kravet på att anläggningstillgångar for församlingens behov skall anskaffas. För de fall då man föredrar ändamålsbestämda investeringar av speciella skäl har en församling rätt att avsätta medel till en särskild investeringsfond. Skatteregleringsfondens ändamål är att vid behov utjämna skattetrycket mellan olika år. Detta syfte kan också tillgodoses i viss utsträckning på annat sätt, t. ex. genom att medel under goda konjunkturer avsätts till särskilda fonder eller allmän investeringsfond för att sedan tas i anspråk när konjunkturerna försämras.

Tidigare utredningsf0rslag

Fondreglerna har behandlats både av kommunalrättskommittén och i betänkandet Storlandstingets författning. Kommunalrättskommittén anförde i det tidigare angivna betänkandet (s.

136) att kravet på regeringens medgivande i fråga om vissa fondbildningar

i praktiken var ganska betydelselöst, eftersom

fondbildningsrätten i övrigt

var helt fri och fonderingsändamålen inte behövde bestämmas exakt. Uppräkningen av särskilda fondtyper fyllde enligt kommitténs mening inte alls samma uppgift som tidigare, när fonderingsändamålen bestämdes snävt och

fondbildningsrätten inte var så fri som den senare hade blivit. Även kravet

på regeringens medgivande för att fondmedel skulle få tas i anspråk för annat ändamål än det som hade bestämts när fonden bildades antogs ha förlorat i betydelse. Den begränsning som var väsentlig för ett modernt fondväsende var att kapitalfonder inte borde få användas för driftändamål. Driftfonderna omfattades inte av

förmögenhetsskyddet. Tillgången till fria

driftfonder ansågs vara ett nödvändigt inslag i kommunal hushållning. Med

170 mellan borgerligt . . . Jämförelse

och driftbudget som kommittén föreslog fanns det system med kapitalbudget åsikt knappast någon anledning att ställa upp utdet enligt kommitténs De medel som åsyftades i 57§ ÄKL tryckliga regler om fonderingstvång. resurser. De förbehölls alltså hörde med något undantag till kapitalbudgetens En automatisk automatiskt ändamål som tillgodosågs inom kapitalbudgeten. överskott genomgående regfondering skedde genom att kapitalbudgetens Överskott på avyttrade anlerades över den allmänna investeringsfonden. i förhållande till de bokförda värdena ingick däremot läggningstillgångar inte utan vidare i förmögenheten. Kommittén ansåg därför att det behövdes

en särskild bestämmelse om att sådana medel skall tillföras kapitalbudgeten. om underställ- Kommunalrättskommittén föreslog att bestämmelserna och beslut att ta fondmedel i anspråk ning av beslut att inrätta vissa fonder skulle upphävas. Kommunerna föreslogs få rätt att fritt inrätta kapitalfonder till uppdelningen mellan kapitalfonder och och driftfonder. I anslutning förbud att använda fonderade kapitaldriftfonder föreslogs ett uttryckligt att avsätta vissa försäljnings- och förmedel för driftändamål. Skyldigheten till kapitalfond behölls. säkringsmedel I betänkandet Storlandstingets författning redovisades ett synsätt som

Vissa skillnader finns emellertid mellan liknar kommunalrättskommitténs. Kommunalrättskommittén föreslog att förslagen i de båda betänkandena. av anläggningstillgångar inräknat överskott hela vederlaget vid försäljning till bokförda värden skulle tas upp på kapitalbudgeten (s. 148, i förhållande författning skulle däremot sådana 270). Enligt betänkandet Storlandstingets inte behöva användas på kapitalsidan (s. 119). Även i fråga om överskott för att ta i anspråk fondmedel för annat än avsättningsförutsättningarna ändamålet kommunalrättskommitténs förslag föreslogs olika regler. Enligt skulle man kräva att det ursprungliga ändamålet på grund av ändrade föri betänkandet Storlandshållanden inte borde förverkligas. Enligt förslaget skulle däremot landstingskommunen få rätt att fritt andra tingets författning i samband ändamålet för fonderade medel. Ändring skulle dock få ske endast eftersom man då hade överblick över den med att budgeten fastställdes,

totala finansieringen och bäst kunde avgöra om ett ändrat användningssätt skulle vidare bara kunna ske inom kapitalsidan var motiverat. Ändring

och driftsidan var för sig.

Kommunallagsreformen

om att kommun och Kommunallagsutredningen föreslog en bestämmelse och driftfonder. Nålandstingskommun får avsätta medel till kapitalfonder inom dessa två kategorier gjordes gon närmare precisering av olika fondtyper att sätta av medel till olika fonder inskränktes inte. Någon inte. Rätten i 57 § ÄKL om skyldighet att i vissa fall motsvarighet till bestämmelserna rätten att ta i anspråk sätta av medel till fond föreslogs inte heller. l fråga om endast fondmedel för något annat ändamål än det som fonden avsåg gjordes

två inskränkningar. Ett beslut om att ta medel i anspråk på detta sätt skulle i samband med att budgeten fastställdes. enligt förslaget kunna fattas endast användes för drift- Beslutet skulle inte få innebära att medel ur kapitalfond

ändamål.

Jämförelse mellan borgerligt . . . 171

Kommunallagsutredningen anslöt sig till de skäl för en modernisering och förenkling av fondbestämmelserna som anfördes av kommunalrättskommittén och i betänkandet Storlandstingets författning. I fråga om de punkter där de båda förslagen inte stämde överens anförde utredningen följande. Kommunalrättskommitténs förslag att överskott vid försäljning av anläggningstillgångar alltid måste tas upp på kapitalbudgeten innebar att förmögenhetsskyddet i denna del blev reellt i stället för nominellt. Utredningen anslöt sig till den mening som framfördes i betänkandet Storlandstingets författning att man i princip borde kunna använda överskottet på driftsidan, även om man normalt borde låta hela vederlaget gå till kapitalbildande ändamål. Kommunalrättskommitténs förslag i fråga om förutsättningarna för att ta fondmedel i anspråk för annat ändamål än det avsedda kunde enligt utredningen medföra gränsdragningsproblem och tolkningssvårigheter. Utredningen anslöt sig därför även på denna punkt till förslaget i betänkandet Storlandstingets författning. Frågor om ändrad användning av medel som kommun eller landstingskommun hade avsatt till fond kunde antas uppkomma endast undantagsvis. Utredningen ansåg att det var tillräckligt och lämpligt att föreskriva att ändringar fick ske endast i samband med att budgeten fastställdes. I fråga om fondbestämmelserna anförde föredragande statsrådet bl. a. foljande i propositionen till KL:

De fonder till vilka avsättning enligt nuvarande regler får ske endast med regeringens medgivande har efter hand minskat i betydelse. Genom friheten att utan närmare ändamålsbestämning avsätta medel till allmän investeringsfond och skatteregleringsfond har kommunerna och landstingskommunerna i praktiken en obegränsad fonderingsfrihet. Det finns därför inte skäl att behålla den statliga kontrollen över fonderingar. Jag anser att det är tillräckligt att, som utredningen föreslår, i paragrafen ange att kommunen och landstingskommun får avsätta medel till kapitalfonder och driftfonder. Även kravet på regeringens medgivande för att fondmedel skall få tas i anspråk för nytt ändamål har efter hand förlorat i betydelse. De allmänna investeringsfonderna och skatteregleringsfonderna svarar för ca 55 96 av fondmedlen i kommunerna och landstingskommunerna. För dessa fonder är ändamålet så allmäninriktat inom kapitalsidan resp. driftsidan att det sällan kommer i fråga att ändra ändamålsbestämningen, när medlen skall tas i anspråk. Även beträffande pensionsfonderna behöver ändamålet sällan ändras. Underställningskontrollen över användningen av fondmedel är sålunda enligt min mening av så begränsad betydelse att den, som utredningen föreslår, kan avskaffas. Begränsningarna i fråga om den takt i vilken kommun eller landstingskommun får ta skatteregleringsfondens medel i anspråk framstår också som onödiga. l likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att beslut om att ta i anspråk fondmedel för nytt ändamål bör få fattas endast i samband med att budgeten fastställs. Då har fullmäktige den samlade överblicken över resurser och medelsbehov. En konsekvens av principen om förmögenhetsskyddet i 54§ är att medel ur kapitalfond i princip inte bör få tas i anspråk för driftändamål. Förbudet bör emellertid inte vara undantagslöst. Ett exempel på när det kan tänkas vara försvarligt att ta i anspråk medel ur kapitalfond för driftändamål är att fondering har skett för en speciell investering, som sedan på grund av utvecklingen blir obehövlig. Det är knappast möjligt att på förhand precisera undantagsfallen eller att formulera ett allmänt undantag utan att alltför mycket försvaga den ledande grundprincipen.

Jag föreslår därför en föreskrift om att medel ur kapitalfond inte får tas i anspråk lkommunauagsuued.

för driftändamål utan regeringens medgivande. ningen (SOU 1974:99).

. . . 172 Jämförelse mellan borgerligt

Senare förslag

I sitt slutbetänkande Ökad kommunal självstyrelse (SOU 1980:10) föreslår att föreskriften i 4 kap. 6§ KL om att medel ur statskontrollkommittén kapitalfond får tas i anspråk för driftändamål endast om regeringen medger till förslaget anförde kommittén bl. a. det tas bort. Beträffande bakgrunden Till grund för kommunernas bokföring och budget ligger den sysföljande. tematiskt uppbygga kontoplan som kapitalredovisningskommittén tog fram. kommuner. Planen medför bl. a. en Planen följs av så gott som samtliga mellan och driftbudget. De resurser som bestämd åtskillnad kapitalbudget får i princip inte användas för driftstår till buds enligt kapitalbudgeten, led i förmögenhetsskyddet. För att behålla ändamål. Detta är ett viktigt måste däremot vissa överföringar ske från driftbudoch Öka stamkapitalet Dessa överföringar avser dels avskrivningsmedel, geten till kapitalbudgeten. dels en överföringspost, som skall ge utrymme för investeringar i anlägg-

m. m. och som alltså utvisar den ökning förmögenheten ningstillgångar beräknas undergå enligt budgeten. bildas mellan olika Kapitalfonder för att utjämna utdebiteringsbehovet år. Driftfonder avser att täcka framtida utgifter för driftändamål, dvs. löpande Genom friheten att utan närmare ändamålsbestämning avsätta meutgifter. del till allmän investeringsfond (kapitalfond) och skatteregleringsfond (driften obegränsad fonderingsfrihet. De fond) har kommunerna i praktiken fonderna svarar for över hälften av fondmedlen i kommunerna. nämnda För dessa fonder är ändamålet så allmäninriktat inom kapital- resp. driftsidan att det sällan kommer i fråga att ändra ändamålsbestämningen. Möjligheten att avsätta medel till särskild investeringsfond utnyttjas i mycket begränsad

utsträckning. Statskontrollkommittén anser att bestämmelserna i 4 kap. 1 § KL om är en tillräcklig reglering även av fondanvändningen. förmögenhetsskydd om förmögenhetsskyddet innebär bl. a. att medel ur kapitalfond Principen normalt inte fås tas i anspråk för driftändamål. Emellertid kan i praktiken förekomma fall där denna huvudregel får vika. Dessa kan t. ex. avse situationer har skett av medel för speciella investeringar, som där fondering l dessa fall torde det dock i allmänhet av vissa skäl har blivit obehövliga. vara naturligast att föra över medlen till den allmänna investeringsfonden. då alldeles särskilda föreligger torde det kunna moti- Endast omständigheter veras att medel ur kapitalfond används för driftändamål.

Den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 6 § KL om att medel ur kapitalfond för driftändamål endast om regeringen medger det har, får tas i anspråk Det mycket begränsade antal anser kommittén, i praktiken ingen betydelse. med stöd av bestämmelsen, är också ett ärenden, som regeringen prövat Om bestämmelsen tas bort ankommer det i första hand bevis för detta. när de kommunalekonomiska situationen är på kommunerna att avgöra kan uppges. Frågan om vilken räcksådan att den aktuella huvudprincipen vidd om formögenhetsskydd skall ha i förevarande sammanhang regeln får i sista hand överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra. För klarhetens att kommunerna givetvis har möjlighet att fritt ”låna” skull bör här inskjutas dvs. medel ur fonderna som rörelsekapital. Några av fonderna, utnyttja behövs inte i dessa fall utan fondmedlen kan användas formella lånebeslut efter behov.

SOU l98I:6

Jämförelse mellan borgerligt . . . 173

Utredningen

Fram till 1977 års kommunallagsreform gällde samma regler om fonder för borgerliga och kyrkliga kommuner.

Viktigast av de olika fonderna som avses i 70§ LFS är den allmänna

investeringsfonden. Vad särskilt angår kassaförlagsfonden bör anmärkas att dess funktion kan fullgöras av den allmänna investeringsfonden och övriga fonder i den mån fondmedlen inte tagits i anspråk för avsedda ändamål. Finansieringen av församlingspersonalens pensioner kan i regel ordnas på annat och bättre sätt än genom

fondbildning.

Särskild investeringsfond innebär vanligen en opraktisk låsning av me-

delsanvändningen. Skatteregleringsfonden har efter hand som statsbidragssystemet utvecklats förlorat i betydelse. Den kan dock på nytt få betydelse efter den tekniska omläggningen av aviseringen om skatteunderlaget till

församlingarna. Osäkerheten i prognoserna kan nämligen medföra att församlingarna kommer att behöva skatteregleringsfonder för att utjämna det

kyrkokommunala skattetrycket mellan olika år.

Av redogörelsen framgår att församlingarna redan nu i praktiken har en mycket stor fonderingsfrihet. Det finns därför inte skäl att behålla den

statliga

kontrollen över fonderingar. Det bör sålunda vara tillräckligt att, liksom på det borgerligt kommunala området, föreskriva att en församling får avsätta medel till kapitalfonder och driftfonder.

I fråga om förslaget att slopa regeringens kontroll över beslut om att

ta medel ur kapitalfond i anspråk för driftändamål delar utredningen i princip statskontrollkommitténs bedömning. Eftersom förslaget ännu inte har föranlett någon lagändring på det borgerligt kommunala områdetdär budgetoch redovisningssystemen oftast - vill är mera överskådliga utredningen i nuvarande skede inte föreslå någon motsvarande reform för kyrkokommunernas del. Utredningens har därför förslag inte utformats med detta förslag som förebild.

Bestämmelserna i 56 och 57 §§ ÄKL ansågs inte ha någon större praktisk

betydelse på det borgerligt kommunala området. Bestämmelserna fick inte någon motsvarighet i KL. Förhållandena torde vara likartade för kyrkokommunernas del. Föreskrifterna i 71 § och 72 § första och andra styckena LFS bör därför inte få någon motsvarighet i den nya lagen.

Bestämmelsen i 72§ sista stycket LFS har däremot särskild betydelse för kyrkokommunerna. Regler om sådan

fonderingsskyldighet finns t. ex.

i lagen om förvaltning av kyrklig jord. Det är därför av visst värde att

bestämmelsen behålls. Den föreslås därför ingå som sista stycke i 6§.

7§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om församlingarnas rätt att ta upp lån och ingå borgen. Paragrafen motsvarar 73 och 74 §§ LFS.

Gällande rätt

Enligt 73 § 1 mom. LFS får en församling ta upp lån intill ett sammanlagt

belopp som motsvarar en utdebitering av en krona för varje skattekrona

mellan borgerligt . . .

174 Jämförelse

år fastställda taxeringen belöper på försom enligt den under Föregående Om en församling behöver låna ytterligare medel kan regeringen samlingen. får ta upp lån som motsvarar en högre utdebitering medge att Församlingen Tillståndet kan avse högst tio år åt gången. än en krona. inom fem år. Om lånetiden är mer än ett år skall Lånen skall återbetalas En Församling som förvärvar intecknad egendom avbetalning ske årligen. för inteckningslån, även om lånetiden är längre får överta betalningsansvaret i annan ordning än som annars gäller. än fem år och lånen skall återbetalas ett uttryckligt beslut skall En församling får också ta upp lån som enligt

äldre lån och som skall återbetalas inom den tid användas för att betala i 73§ l mom. LFS gäller som gäller för det äldre lånet. Bestämmelserna

även om borgen. LFS föreskrivs att en församling även får ta upp lån av I 73§ 2 mom. samt lån av statsmedel och kyrkofondsstatsmedel, som regeringen beviljat,

beviljat. Regeringen bestämmer omfattningen medel, som statlig myndighet

av och villkoren för denna upplåning.

det får en församling enligt 74§ LFS ta upp lån Om regeringen medger även i andra fall än som avses i 73 §. och ingå borgen av regeringens prövning av ärenden angående Frågan om omfattningen har behandlats i en promemoria den 20 juni 1979. låne- och borgenstillstånd finns som bil. 3 till utredningens betänkande. Promemorian

Kommunallagsreformen

enligt ÄKL var att åstadkomma Det huvudsakliga syftet med lånekontrollen och att statsmakterna skulle ett skydd för den kommunala förmögenheten området. Den få möjlighet till överblick och samordning på det ekonomiska kommunernas behov underställningsfria lånerätten var avsedd att tillgodose

och av medel för finansiering av vissa investeringar. av rörelsekapital statsrådet framhöll i propositionen till KL att erfarenheterna Föredragande kontrollen över kommunernas och närmast gav vid handen att den statliga såsom den dittills varit utformad och landstingskommunernas upplåning ändamålsenligt instrument vare sig för att tillämpats inte utgjorde något eller statens behov en sund kommunal ekonomi för att tillgodose trygga över kreditmarknaden. Hur man borde tillgodose av överblick och inflytande föredragandens mening inte tillförreformbehovet kunde emellertid enligt som förelåg. Förebedömas med ledning av det utredningsmaterial litligen bl. a. om att kommunalekonomiska utredningens uppdraganden erinrade

av kommunernas och landstingskommudrag avsåg en allsidig utredning bl. a. att analysera kommunernas nernas ekonomi och att i uppdraget ingick Föredraganden menade och landstingskommunernas efterfrågan på kapital.

att det inte vid det tillfället kunde komma i fråga att helt avskaffa därför

den kontrollen över kommunernas och landstingskommunernas statliga sätt ändra denna kontroll. Något upplåning eller att på ett genomgripande mot att genomföra förenklingar i lånehinder ansågs dock inte föreligga innebar kommunallagsreformen till följd bestämmelserna. För kommunerna

inskränkningen i den underställningsfria härav bl. a. att den beloppsmässiga kravet på årlig återbetalning av sådana lånerätten togs bort. Likaså slopades

lån.

Jämförelse mellan borgerligt . . . 175

Senare reform

Statskontrollkommittén har i ett delbetänkande (Ds Kn 1977:07) Minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna behandlat låneoch borgensbestämmelserna i KL. Kommitténs uppgift var att göra en samlad översyn av statens tillsyns- och kontrollfunktioner gentemot kommunerna och landstingskommunerna. Syftet med översynen var att mönstra ut sådana detaljforeskrifter som med hänsyn till de kommunala och landstingskommunala organens ställning och resurser inte längre var nödvändiga.

Kommittén anförde i betänkandet bl. a. att några vägande skäl for att behålla lånekontrollen från

förmögenhetsskyddssynpunkt inte hade anförts

under senare tid. Tvärtom hade utvecklingen gjort att argumenten för ett

slopande förstärkts. Kommunerna och landstingskommunerna har numera

både administrativa och andra resurser. Den ekonomiska

långtidsplaneringen

möjliggör bättre avvägningar av

finansieringen. Budget- och redovisnings-

systemen är väl utvecklade liksom även den statliga finansstatistiken. Mot den bakgrunden ansåg kommittén att den statliga låne- och borgenskontrollen från här berörd synpunkt inte längre är erforderlig. Bestämmelserna

i 4 kap. l § KL om skyddet for den kommunala förmögenheten utgör således enligt kommitténs mening en tillräcklig reglering av kommunernas och

landstingskommunernas beslut på detta område. I sammanhanget ville korn-

mittén också fasta uppmärksamheten på att det inte är förenligt med denna bestämmelse att täcka driftkostnader med lån. Detta har också slagits fast vid regeringens

tillståndsprövning. Något hinder att ta upp tillfälliga lån

for att erhålla rörelsemedel finns naturligtvis inte. Om underställningen slo-

pades, skulle det inte innebära några ändringar i här berörda avseenden. Från stabiliseringspolitisk utgångspunkt finns inte -framhöll kommittén några motiv som talar för att behålla lånekontrollen. statsmakterna kan

påverka den kommunala upplåningen i tillräcklig omfattning med andra och mer generellt verkande åtgärder. Generella åtgärder var enligt kommittén

att föredra framför selektiva av den typ som lånekontrollen utgjorde. För

en sådan bedömning talar också bl. a. det förhållandet att kommunerna

och landstingskommunerna har fått ökad betydelse i sysselsättningspolitiken. En snabb igångsättning av byggnads- och anläggningsarbeten ställer

stora krav på likviditet och ökar behovet av krediter av såväl kortsiktig som mera långsiktig natur.

Kommittén ansåg vidare att det var naturligt att låta de numera bärkraftiga

kommunerna och landstingskommunerna i högre grad än tidigare själva få ta ansvar för att deras beslut att ta upp lån eller teckna borgen ligger inom ramen för den kommunala resp. landstingskommunala kompetensen.

Någon kompetenskontroll av det slag som förekom vid regeringens till-

ståndsprövning ansåg kommittén inte nödvändig. Kompetensenligheten bör

prövas på samma sätt som gäller för andra beslut som kommuner och lands-

tingskommuner fattar. För kommunmedlemmama utgör möjligheten att anföra kommunalbesvär ett väsentligt kontrollinstrument. Det är här fråga

om ärenden som behandlas av

kommunfullmäktige och landsting. Detta

utgör den bästa garantin för att kommunernas och landstingskommunernas ekonomiska åtaganden sker under allmän insyn och debatt. De kommunala och landstingskommunala beslutens ändamålsenlighet bör således bedömas

mellan borgerligt . . .

176 Jämförelse

kommunal demokrati med kontrollinom ramen för en väl fungerande Kommittén erinrade i detta sammanhang om möjligheter för medborgarna. till fördjupad kommunal att den nya kommunallagen innebär möjligheter i den löpande demokrati bl. a. genom ökad insyn för kommunmedlemmarna

verksamheten. Kommunerna och landstingskommunerna har enligt vedertagen praxis

i låneärenden inte befogenhet att ta upp lån mot säkerhet i form av pantbrev Förtroendet för kommunerna och landstingskommui sin fasta egendom. vilar på den principen att kommunens resp. landsnerna som låntagare och hela skattekraft svarar som säkerhet tingskommunens alla tillgångar II Stockholm 1975, s. 309 för upptagna lån (jfr Kaijser, Kommunallagarna samt NJA 1975 s. 110). Undantag från denna princip gäller vid förvärv överta av intecknad egendom. Då får kommun resp. landstingskommun

för intecknad skuld. I övrigt ger rättspraxis inget underlag betalningsansvar Ett slopande för uttalanden i detalj om principens räckvidd i olika avseenden. mening inte innebära av regeringens lånekontroll skulle enligt kommitténs i rättsläget. Några bestämmelser som reglerar denna fråga någon ändring inte vara nödvändiga. i kommunallagen ansåg kommittén

uttalade departementschefen (s. 17) att den statliga

I prop. 1978/79:53 av den kommunala och landskontrollen genom underställningsprövning vidare att tingskommunala upplåningen inte längre behövs. Han framhöll att kommuner och landstingskommuner man inte borde överge principen till säkerhet för lån som de inte får upplåta panträtt i sin fasta egendom kommunala och landstingskomhar tagit upp. Den verkliga säkerheten för lösa egendom som kommunen munala lån utgörs dels av all den fasta och eller landstingskomeller landstingskommunen äger, dels av kommunens För tilltron till kommunerna och landstingskommunens hela skattekraft. att långivarna kan utgå från att munerna som låntagare är det väsentligt Även om en kommun eller krediten kan baseras på dessa båda faktorer. kanske i enstaka fall tillfälligt skulle kunna skaffa sig landstingskommun i fastighet, kan dock komlån på bättre villkor genom att upplåta panträtt möjligheter att erhålla kredit i längmunernas och landstingskommunernas att kommunerna den bli lidande om långivarna börjar räkna med möjligheten vissa långivare genom att anvisa och landstingskommunerna tillgodoser Det förhållandet att kommunerna och landstingskomsärskild säkerhet. för lån kan alltså munerna inte får upplåta panträtt i fastighet till säkerhet förtroende för kommunerna och landsantas bidra till att långivarnas

tingskommunerna som låntagare upprätthålls. att kommuner och landstingskommuner inte får upplåta panträtt Principen

har, framhöll departementschefen (s. 19-21) hittills

i sin fasta egendom endast i regeringens praxis i ärenden om lånekommit till klart uttryck har därvid vägrat att ge tillstånd att ta upp lån mot tillstånd. Regeringen

i fast egendom. Departementschefen ansåg att ett

säkerhet av inteckning av underställningsskyldigheten skulle kunna leda till osäkerhet borttagande att kommunerna och landstingskommuom rättsläget. Eftersom principen nerna inte får upplåta panträtt i sin fasta egendom har följts hittills behövde indet knappast befaras att en uttrycklig lagregel med denna principiella for kommunerna och landsnebörd skulle medföra praktiska svårigheter att kommunerna och landstingskommunerna. Med hänsyn till principen

Jämförelse mel/an borgerligr . 177

tingskommunerna svarar för sina förbindelser med all sin egendom och hela sin skattekraft borde en föreskrift om förbud mot pantsättning gälla också för lös egendom.

Utredningen

Bestämmelserna om lån och borgen i 73 och 74 §§ LFS har tillkommit

med ÄKLzs motsvarande regler som förebild. Den

underställningsfria lånerätten är beloppsmässigt mera begränsad for kyrkokommunerna än for de borgerliga kommunerna. För att kyrkokommunerna - särskilt småförsamlingar med hög utdebitering - skall kunna få en tillfredsställande lånerätt har en församling möjlighet att begära en utökning av lånerätten hos regeringen. Verksamheten i de borgerliga kommunerna har expanderat mycket kraftigt under senare år. Den kyrkokommunala verksamheten har däremot inte ökat i tillnärmelsevis samma omfattning. Kyrkokommunernas upplåning är liten jämfört med de borgerliga kommunernas. for Tillståndsgivnlngen lån och borgen är avsevärt mindre för de kyrkliga kommunerna än för de borgerliga. För de större kyrkokommunerna med utvecklade budget- och redovisningssystem gäller beträffande låne- och borgenskontrollen i huvudsak detsamma som för de borgerliga kommunerna. För dessa kyrkokommuner bör därför den statliga kontrollen över lån och borgen kunna slopas. Som tidigare nämnts saknar ungefär hälften av kyrkokommunerna utvecklade budget- och redovisningssystem. l dessa kommuner kan tillämpningsproblem uppstå om kontrollen slopas t. ex. i fråga om skyddet för den kyrkokommunala formögenheten eller kompetensenligheten i fråga om besluten att ta upp lån. Det får emellertid förutsättas att annan kontroll - liksom i andra kommuner - sker här. Kontrollen kan ske genom att frågorna debatteras eller genom att kommunalbesvär anförs över ett fattat beslut. Det bör även påpekas att verksamheten i alla kommuner, borgerliga och kyrkliga, granskas av revisorer. Omarbetningen av LFS avser också att ge möjligheter till en fördjupad kyrkokommunal demokrati bl. a. genom ökad insyn for kommuninvånarna i den löpande verksamheten. Med hänsyn härtill och till den relativt begränsade omfattning som tillståndsgivningen för lån och borgen har bör den statliga kontrollen kunna slopas även för de kyrkokommuner som det här är fråga om. Bestämmelserna om lån och borgen bör därför kunna utformas med 4 kap. 7§ KL som förebild.

8§

I denna paragraf, som motsvarar 76 § LFS, finns bestämmelser om räkenskaper och bokslut.

Gällande rätt

I 76§ l mom. LFS föreskrivs att kyrkorådet skall föra fortlöpande räkenskaper över de medel som rådet handhar. Annan nämnd som handhar medel

. . .

178 Jämförelse mellan borgerligt

och lämna redovisning För skall Föra räkenskaper enligt rådets anvisningar Förvaltningen till rådet varje år Före den 1 mars, om rådet inte har bestämt har skett skall kyrkorådet senast någon annan tid. Sedan denna redovisning den l april avsluta Församlingens räkenskaper. LFS skall ett gemensamt kyrkoråd årligen lämna Enligt 76§ 2 mom. till de Församlingar, För vilka rådet är gemensamt. Redovisredovisning år redovisningen avser. ningen skall lämnas Före den 1 mars året efter det skall redovisningen lämnas Om en Församling inte har något eget kyrkoråd Före den 1 april.

Kommunallagsreformen Genom kommunallagsreformen infördes enhetliga bestämmelser om räken- För alla kommuner. Föredragande statsrådet ansåg att ditskapsföringen tillsvarande erfarenheter inte gett vid handen att det skulle finnas något klan behov av en mera ingående reglering av det slag som Förekommer beträffande enskild verksamhet.

Utredningen Bestämmelserna om räkenskaper och bokslut bör ha samma innehåll som i 4 kap. 9§ KL. En viss avvikelse betingas av reglerna om gemensamt kyrkoråd.

9§ till I denna paragraf, som delvis motsvarar 64§ LFS, finns en hänvisning om ekonomisk Bestämmelserna om olika specialbestämmelser Förvaltning. särskild revision av kyrkans räkenskaper har flyttats till kapitlet om revision.

10§ Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser För kyrkliga samfálligheter. Paragrafen motsvarar delvis 8l§ LFS.

4.7 7 kap. Revision

Detta kapitel innehåller liksom de nuvarande bestämmelserna i 77-80 §§ LFS Föreskrifter om revisorer, revisorernas uppgifter och befogenheter, revisionsberättelse och ansvarsfrihet. Dessutom Föreslås nya bestämmelser om Förvaltning som har samband med revisionsuppdraget och om befogenhet att meddela närmare Föreskrifter om revisionen. Be- För kyrkofullmäktige stämmelsema om revision Föreslås bilda ett särskilt kapitel i den nya Försom är skilt från bestämmelserna om ekonomisk Församlingsstyrelselagen, valtning. Liksom på den borgerliga sidan är avsikten med åtgärden att markera revisorernas oberoende ställning och självständighet i Förhållande till Förvaltningsorganen.

JäIn/öre/se mellan . . . 179 borgerligt

l§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om antalet revisorer, mandattid, valbarhet, ledighet från anställning och ersättning. Paragrafen motsvarar i huvudsak 77§ LFS.

Gällande rätt

Enligt 77§ LFS skall kyrkofullmäktige eller kyrkostämman varje år utse tre eller flera revisorer och lika många suppleanter för granskning av det följande årets förvaltning. Som framgår av 25 § LFS kan valet av revisorer ske proportionellt. Den som i egenskap av ledamot eller suppleant i kyrkorådet eller annars är redovisningsskyldig till församlingen eller sådan den redovisningsskyldige närstående som avses i 4 kap. 13 § 2 rättegångsbalken får inte vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av förvaltning som omfattas av redovisningsskyldigheten. Han får inte delta i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan förvaltning. Inte heller får han delta i beslut med anledning av granskningen. Revisorerna har rätt att när som helst inventera de penningmedel och värdehandlingar som kyr» korådet eller annan nämnd har om hand. Revisorerna har också rätt att ta del av räkenskaper och andra handlingar som berör förvaltningen. Bestämmelserna i 55§ LFS om ansvar och skadeståndsskyldighet for kyrkorådsledamot gäller även för revisor. Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman kan besluta att revisor skall få ersättning som avses i 31 § 1 och 2 mom. LFS.

Kommunallagsreformen

I 5 kap. l § KL infördes en enhetlig treårig mandatperiod för revisorerna.

övervägande skäl ansågs nämligen tala för att mandattiden bör omfatta

en följd av år. Härigenom bör revisionens effektivitet som kontrollinstrument öka. Vidare underlättas granskningen av flerårsprojekt. Revisorernas ställning kan också stärkas med en längre mandattid. En konsekvens av den enhetliga treåriga mandatperioden är att det alltid blir de nyvalda fullmäktige som skall utse revisorer. Att s. k. delad revision, dvs. granskning av viss eller vissa nämnders verksamhet, är tillåten anges uttryckligen. Även val av revisorer och suppleanter för granskning av viss eller vissa nämnders verksamhet skall ske vart tredje år. Genom en regel att revisorerna och revisorssuppleanterna skall vara minst tre även vid delad revision skapas garantier för att minoritetsintressena kan göra sig gällande i revisionsarbetet. I fråga om revisors valbarhet framhöll kommunallagsutredningen (SOU 1974:99 s. 334) att behovet av att kunna tillföra revisionen sakkunskap utifrån numera tillgodoses genom att samtliga kommuner anlitar någon form av fackrevision. För de förtroendevalda revisorerna bör enligt utredningen i princip gälla samma valbarhetsvillkor som för andra förtroendeuppdrag. Numera torde man alltid i kommunerna kunna finna ett tillräckligt antal förtroendevalda revisorer med erforderlig sakkunskap. l praktiken _torde det dessutom vara mycket sällsynt att man valt revisorer som inte är medlemmar

. . . SOU l98l:6 180 Jämförelse mellan borgerligt

i kommunen. kvalifikationer för förtroendevalda Några regler om särskilda revisorer ansågs inte behövas.

Utredningen

till l § överensstämmer i stort med 5 kap. 1 § KL. Beträffande Förslaget för Förslaget kan därför i huvudsak hänvisas till det som sagts motiveringen om de borgerligt kommunala förhållandena. och revisorssuppleanter när ett val till I fråga om nytt val av revisorer har ägt rum kan hänvisas till kyrkofullmäktige har upphävts och omval till 8 kap. 5 §. Motsvarande bör gälla beträffande revisorer motiveringen har utformats med hänsyn härtill. och revisorssuppleanter. Lagtexten för de kyrkokommunala revisorerna föreslås bli tre ka- Mandatperioden den året efter det år då val i lenderår. Mandatperioden börjar l januari hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum. Detta gäller även i församlingar där beslutanderätten utövas på kyrkostämma. Reglerna blir således enhetliga för alla församlingar och revisorernas mandatperiod blir lika lång som kyr-

korådsledamöternas. För de förtroendevalda revisorerna bör i princip gälla samma valbarhets- I vissa församlingar kan det dock villkor som för andra förtroendeuppdrag.

svårigheter med att få fram revisorer som är kyrkobokförda inom

uppstå särskilt om man vill utse auktoriserade revisorer. Detta gäller församlingen i synnerhet beträffande de mycket små församlingarna. Av denna anledning bör det därför inte krävas att revisorer och revisorssuppleanter är kyrko-

_bokförda inom församlingen. Liksom på den borgerliga sidan bör den som

har uppnått 18 års ålder senast på dagen for valet till revisor eller suppleant vara valbar. Detta är angeläget särskilt som mandatperioden för revisorerna och enligt förslaget förlängs till tre år. revisorssuppleanterna uttalat behov av att kunna bevilja pension åt revisorer och re- Något torde inte finnas f. n. Såsom beskrivits i tidigare avsnitt visorssuppleanter området, särskilt beträffande har dock utvecklingen på det kyrkokommunala mot allt större enheter. Detta samfallighetsbildningen, på senare tid gått medföra att revisorsuppdragen blir så omfattande att det kan i framtiden att i vissa fall bevilja I fråga om tillåtna ersättter sig motiverat pension. tillkomma att bevilja pension till reningsformer bör därför möjligheten bestämmelserna i KL sker

visorer och revisorssuppleanter. Anpassning till

att liknande bestämmelser föreslås alltså även här. Det bör också noteras eller samt ledamöter beträffande ledamöter i kyrkofullmäktige beredning och suppleanter i kyrkorådet och annan nämnd.

2§

finns bestämmelser om s. k. revisorsjäv. Paragrafen mot- I denna paragraf svarar 77§ andra stycket LFS.

Kommunallagsreformen

i 63 § ÄKL om revisorsjäv tillät en jävig ledamot att delta i över- Reglerna i ärende om ansvarsfrihet. Detta utgjorde ett avsteg från vad som läggning

Jämförelse mellan borgerligt . . . 181

annars gällde vid jäv för ledamöter i kommunala organ. Fullmäktig och

ledamot av kommunstyrelsen eller annan nämnd fick inte i andra fall delta

i någon del av ärendebehandlingen, när jäv förelåg. I en nämnd fick jävig ledamot inte ens vara närvarande.

Kommunallagsutredningen anförde här-

om bl. a. (SOU 1975:41 s. 432) att rätten att delta i överläggningen vid behandling av revisionsberättelse kan förklaras av ärendets speciella natur. Det är i och för sig rimligt att nämndledamöter, som också är ledamöter i fullmäktige, har rätt att förklara och försvara sig i debatt med anledning av erinran eller anmärkning från revisorerna mot nämndens förvaltning, även om de har beretts tillfälle att kollektivt ge sin mening till känna, när nämnden avgav yttrande över revisionsberättelsen. Från suppleantens synpunkt är det däremot inte godtagbart att han skall vara åhörare under överläggningen, utan möjlighet att framställa yrkanden eller ens yttra sig,

samt därefter träda in och delta i beslutet. Revisionsanmärkning eller erinran

mot en nämnds förvaltning riktas mot nämnden som organ och inte mot de enskilda ledamöterna. Detta motiverar att

någon_på nämndens vägnar

under överläggningen har möjlighet att utveckla nämndens synpunkter och delta i debatten, även om nämnden skall beredas möjlighet att inkomma med förklaring med anledning av anmärkning eller erinran. På grund av det anförda utformades bestämmelserna om revisorsjäv i 5 kap. 2 § KL så att ledamot eller suppleant i styrelsen eller den som annars är redovisningsskyldig till kommunen eller landstingskommunen inte får vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten och inte heller delta i val av revisor eller för granskning av sådan verksamhet eller i handläggningen revisorssuppleant av ärende om ansvarsfrihet för verksamheten. Vidare föreskrivs att motsvarande jäv föreligger vid handläggningen av ärende om ansvarsfrihet för verksamheten men att ordförande och vice ordförande i styrelsen eller annan nämnd ändå får delta i överläggningen. Ledamot som får delta i överläggningen med stöd av dessa bestämmelser är att anse som jävig och får inte delta i beslutet i frågan om ansvarsfrihet. Suppleant skall kallas in for honom redan under överläggningen.

Utredningen

Förslaget till 2 § har utformats med 5 kap. 2 § KL som förebild. Beträffande motiveringen till bestämmelsen kan hänvisas till det som anförts om de borgerligt kommunala förhållandena.

3§

I 3 § finns bestämmelser om revisorernas uppgifter och befogenheter. Viss motsvarighet till paragrafen finns i 77§ -LFS.

Kommunallagsreformen

Den kommunala revisionen var tidigare främst inriktad på en räkenskapsgranskning som syftade till att upptäcka oegentligheter och felaktigheter. Den kommunala förvaltningens expansion och utveckling av revisionens

182 mellan borgerligt . . .

Jämförelse

i riktning mot en sak- eller förvaltarbetsmetoder har påverkat revisionen l de moderna redovisningssystemen finns olika kontrollningsgranskning. bildar ett internt kontrollsystem. Revisorernas anordningar som tillsammans rent kontrollerande uppgift kan därför begränsas till att granska om kon-

trollsystemet är funktionsdugligt. till Föreskrifterna i den Föredragande statsrådet anförde som motivering har komaktuella paragrafen (5 kap. 3 § KL) bl. a. att förvaltningsrevisionen roll i revisionsarbetet. Han ansåg att mit att inta en alltmera framskjuten denna utveckling bör främjas och att paragrafen därför bör ge en beskrivning som utan detaljbestämmelser förmedlar en av revisorernas arbetsuppgifter som man numera tillmäter förvaltningsföreställning om den betydelse vid sidan av den mera traditionella kontrollen av räkenskaper revisionen framhöll vidare att lagtexten inte och medelsförvaltning. Föredraganden av revisionsuppdraget men beskrivning gör anspråk på att ge en fullständig arbete. Prövningen av att den anger de viktigaste delarna av revisorernas verksamhet har utövats på ett ändamålsenligt sätt avser att nämndernas bl. a. frågan om verksamheten är inriktad på de mål som enligt lag, annan beslut gäller för verksamheten. Till prövningen författning eller fullmäktiges från av om verksamheten har utövats på ett sätt som är tillfredsställande resultatet av nämndens verkekonomisk synpunkt hör frågan huruvida samhet står i rimligt förhållande till medelsförbrukningen.

Utredningen

i efterhand för att granska förvaltningen Ursprungligen utsågs revisorerna var då att bevaka under ett gänget kalenderår. Deras viktigaste uppgifter flyttats år 1930 att inga oegentligheter hade begåtts. Sedan revisorsvalet till förvaltningen under löpande och tyngdpunkten i granskningen flyttats lämplighet och efkalenderår har granskningen av förvaltningsåtgärdemas

fektivitet, den s. k. sakrevisionen, på de flesta håll blivit en lika viktig uppgift Kommunallagarna III s. 173). som räkenskapskontrollen (Kaijser: Som framgår av det som sagts tidigare har utvecklingen på revisionsoch kyrkliga kommuner. Bestämområdet varit likartad inom borgerliga beskrivning melserna i 5 kap. 3§ KL är inte avsedda att ge en fullständig delarna av revisorernas arbete. av revisionsuppdraget men ange de viktigaste även för de kyrkliga kommunernas del. Förslaget Detta synes vara tillräckligt med ledning av KL:s regler. till 3§ har därför utformats

4§

om den förvaltning som har samband I denna paragraf finns bestämmelser har ingen motsvarighet i LFS. med revisionsuppdraget. Paragrafen

Kommunallagsreformen

i samband med revisionen an- Beträffande de frågor som rör förvaltningen statsrådet bl. a. att uppdraget att vara revisor är av införde föredragande natur och kan inte fullgöras i de arbetsformer som gäller för stydividuell

Jämförelse mellan . . .

borgerligt 183

relsen och övriga nämnder. De administrativa göromålen däremot, som förvaltning av medel som fullmäktige har anslagit för revisionsverksamheten, anställning av experter och andra biträden, anskaffning och vård av förbrukningsmaterial och inventarier etc., är väl ägnade att handhas i de arbetsformer som både f. n. och enligt Förslaget till ny kommunallag anvisas för styrelsen och övriga nämnder. I en del kommuner och landstingskommuner har man också inrättat en särskild nämndförvaltning för revisionen. Att de administrativa uppgifterna handhas av en nämnd för vilken reglerna för styrelsen och övriga nämnder gäller behöver enligt min mening inte försvaga revisorernas självständighet och oberoende. - Att inrätta en särskild revisorsnämnd för de administrativa uppgifterna kan alltså vara en lämplig lösning åtminstone för större kommuner och landstingskommuner. En annan lösning är att dessa uppgifter anförtros åt kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet eller någon annan nämnd. En sådan ordning kan emellertid innebära att revisorernas oberoende ställning försvagas. Huvudregeln enligt paragrafen är att revisorerna utövar förvaltningen samfällt. Fullmäktige kan emellertid också inrätta en särskild nämnd för de administrativa uppgifterna eller bestämma att dessa skall ombesörjas av någon redan inrättad nämnd. Ett ytterligare alternativ, som är möjligt enligt paragrafen, är att fullmäktige bestämmer att dessa uppgifter skall handhas av ett särskilt förvaltningsorgan, som består av revisorerna eller vissa av dem och som inte har karaktär av nämnd. Om man väljer nämndformen blir naturligtvis de bestämmelser som gäller om nämndernas organisation och arbetsformer tillämpliga. Reglerna om uppgörande av budgetförslag och om räkenskapsforing blir också tillämpliga. Vidare måste nämndens verksamhet underkastas revision. Nämnden får enligt 20§ (2 kap. l5§ KL) rätt att väcka ärenden hos fullmäktige och dess beslut i frågor angående den förvaltning som har samband med revisionsuppdraget kommer att kunna överklagas enligt de regler som gäller för nämndbeslut i allmänhet. För det fall att förvaltningen skall utövas av revisorerna samfällt föreskrivs i 66 §(5 kap. 4 § KL) att beslut som revisorerna fattar i fråga om förvaltningen skall tas upp i protokoll och att bestämmelserna i 45§ (3 kap. 10§ KL) för styrelsen skall äga motsvarande tillämpning i fråga om justering av protokoll och tillkännagivande om justeringen. Föreskriften i 66§ bör naturligtvis tillämpas också när revisorerna skall utöva förvaltningen genom ett särskilt förvaltningsorgan, som inte har karaktär av nämnd. Organet bör inte vara underkastat kommunstyrelsens resp. förvaltningsutskottets direktivrätt eller vara föremål för revision. lnte heller reglerna om uppgörande av budgetförslag eller om räkenskapsforing bör tillämpas på organet. Kommunfullmäktige resp. landstinget bör på annat lämpligt sätt direkt få en redovisning för organets verksamhet. Budgetberedning av revisorernas anslag kan exempelvis ske av fullmäktiges presidium eller av ett särskilt beredningsorgan. För en del kommuner kan antalet revisorer vara så litet att det är olämpligt att inrätta ett särskilt förvaltningsoran. Förvaltningen av revisionsanslaget bör då kunna ankomma på revisorerna själva. De organisatoriska frågorna bör tas in i ett reglemente eller motsvarande.

mellan . . . 184 Jämförelse borgerlig!

Utredningen Som tidigare framhållits är den kyrkokommunala verksamheten av långt mindre än den borgerligt kommunala. Även revisionsverksamomfattning heten är av förhållandevis omfattning på det kyrkliga området. begränsad Särskilda bestämmelser om Förvaltning i samband med revision torde därför f. n. behövas endast för de större kyrkokommunala enheterna. Organisationen i samband med revision bör kunna anpassas till av förvaltningen det som lokalt bedöms lämpligt. KL:s bestämmelser ger också möjlighet till av det som sagts om de borgerligt kommunala fördet, vilket framgår hållandena. Såsom rambestämmelse bör den föreslagna paragrafen alltså gälla för hela det kyrkokommunala området. Anpassning till KLzs bestämmelser sker sålunda.

5§ l förevarande om innehållet i revisionsberättelsen. paragraf finns föreskrifter Paragrafen motsvarar 78§ LFS.

Gällande rätt LFS skall revisorerna avge berättelse med redogörelse för re- Enligt 78§ sultatet Berättelsen skall ange om anmärkning beträffande av granskningen. förande eller förvaltningen i övrigt föreligger eller inte. Om räkenskapernas anmärkning framställs skall anledningen till anmärkningen anges i berättelsen. Berättelsen skall dessutom innehålla ett särskilt uttalande huruvida ansvarsfrihet for förvaltningen tillstyrks eller ej.

Kommunallagsreformen Föreskrifterna i 5 kap. 5§ KL om revisionsberättelsens innehåll stämmer i huvudsak överens med de tidigare bestämmelserna. De knyter emellertid an till den kombination av räkenskapsgranskning och förvaltningsrevision har blivit allt och som har kommit till uttryck i bestämsom vanligare melserna om revisorernas uppgifter. i revisionsberättelsen. Föreskrif- Paragrafen anger endast minimiinnehållet ten att berättelsen skall innehålla en redogörelse för resultatet av revisionen innebär inte att alla iakttagelser som har gjorts under revisionssjälvfallet arbetet måste återges och kommenteras.

Utredningen har avfattats med ledning av 5 kap. 5 § KL. Beträffande moti- Paragrafen hänvisas till det som sagts beträffande de borgerligt kommunala veringen förhållandena.

6§ Denna paragraf innehåller bestämmelser om prövningen av frågan om ansvarsfrihet för förvaltningen. Paragrafen motsvarar 79 och 80 §§ LFS.

Jämförelse mellan borgerligt . . . 185

Gällande rätt

Enligt 79§ LFS skall revisionsberättelse avlämnas senast den 1 maj till kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans ordförande. Berättelsen och de förklaringar över framställda anmärkningar som ordföranden infordrar skall framläggas till och avgörande granskning hos fullmäktige eller stämman före utgången av juni månad. Om fullmäktige eller stämman beslutar det kan ärendet tas upp på sammanträde senare under året. Av 80 § LFS framgår att kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall besluta huruvida framställd skall anmärkning förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller om laga åtgärd för att bevara församlingens rätt skall vidtas. Om talan beträffande den förvaltning verksamheten avser inte väcks inom ett år från det berättelsen framlades på fullmäktigsammanträde eller stämma skall det anses att ansvarsfrihet har blivit beviljad. Även om ansvarsfrihet har beviljats får talan föras på grund av brottslig handling om ansvarsfriheten uppenbarligen inte avsett även den handlingen.

Kommunallagsreformen

Bestämmelserna i förevarande fråga i 5 kap. 6§ KL överensstämmer i huvudsak med vad som tidigare ÄKL. gällde enligt Numera har dock fullmäktige enligt huvudregeln lätt utsträckt tid för att behandla revisionsberättelsen. Anledningen till ändringen var den stora arbetsbelastningen for revisorerna i de stora kommunerna.

Utredningen

Paragrafen har utformats med 5 kap. 6§ KL som förebild. Detta innebär bl. a. att kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall besluta i frågan om ansvarsfrihet vid sammanträde före utgången av året efter det år som revisionen avser.

7§

Denna paragraf innehåller en bestämmelse om att kyrkofullmäktige eller kyrkostämman kan meddela närmare föreskrifter om revisionen. Paragrafen saknar motsvarighet i LFS.

Kommunallagsreformen

Fullmäktige kan behöva meddela föreskrifter om t. ex. organisationen för revisionsarbetet, den förvaltning som har samband med revisionen och revisionsberättelsens innehåll. Sådana föreskrifter kan tas in i reglemente eller meddelas på annat sätt.

Utredningen

Paragrafen har utformats med KLzs motsvarande bestämmelse som förebild.

186 Jämförelse mellan borgerligt . . .

8§

motsvarar 81 § LFS, har efter en språklig be- Denna paragraf, som delvis över från LFS till den nya lagen. Någon saklig ändring arbetning flyttats är inte avsedd.

4.8 8 kap. Skatt till församling

I detta finns bestämmelser om skyldighet att erlägga skatt till förkapitel underrättelse om skattesats, utbetalning och redovisning samling, skattesats, samt i de angivna hänseendena for kyrkliga av skatt specialbestämmelser Reglerna är av teknisk natur. samfálligheter.

1§

Denna bestämmelser om skyldighet att erlägga församparagraf innehåller lingsskatt. Paragrafen motsvarar 82§ LFS.

Gällande rätt

LFS skall utgå som allmän kommunalskatt Enligt 82§ församlingsskatt Den som om inte något annat är föreskrivet i lag eller annan författning. är kyrkoskriven i icke-territoriell Församling är dock inte skyldig att erlägga till den territoriella församling inom vilken han är manförsamlingsskatt bestämmelser talsskriven. Slutligen anges i paragrafen att det finns särskilda för den som inte tillhör svenska kyrkan. om lindring i skattskyldigheten

Kommunallagsreformen

användes i ÄKL uttrycket “allmän korn- I fråga om skatt till kommun ”landstingsskatt”. I LFS anmunalskatt och i landstingslagen uttrycket användes uttrycket ”allmän vänds uttrycket ”församlingsskatt”. Tidigare kommunalskatt” i kommunalskattelagen och andra författningar på skatbeteckning på skatt till kommun, landsteområdet som en sammanfattande KL betyder ”kommunalskatt” skatt tingskommun och församling. Enligt skatt till landstingskommun. Med antill kommun och landstingsskatt härav ändrades 1 § första stycket kommunalskattelagen så att där ledning kommunalskatt avses kommunalskatt, landsnumera anges att med allmän tingsskatt och församlingsskatt. att föreskrifter i särskilda författningar om att skatt I 68§ ÄKL angavs kommunalskatt skulle till kommun skall utgå på annat sätt än som allmän inte hade någon självständig funktion gälla. Det ansågs att bestämmelsen man den skulle det inte utgöra något hinder mot att fylla. Om tog bort i särskild om speciella kommunala skatter. Bestämlagstiftning ordning melsen fick därför inte någon motsvarighet i KL.

mellan . . . 187 Jämförelse borgerligt

Utredningen

Förbehållet i 82 § LFS om att församlingsskatt skall utgå som allmän kommunalskatt om inte något annat är föreskrivet i lag eller författning har övertagits oförändrat från 1862 års kyrkostämmoförordning och 1930 års församlingsstyrelselag. Några undantagsfall nämns inte i motiven. Ursprungligen torde här ha åsyftats vissa privilegieskyddade men numera praktiskt betydelselösa skattelättnader för präst samt avgifter som förr endast belastade mantalssatt jord eller annan fastighet. Möjligen har förbehållet behållits som ett reservstadgande (Kaijser: Kommunallagarna 111 s. 181). Det får ännu sägas råda en viss tveksamhet huruvida förbehållet i 82§ första stycket LFS har någon betydelse. Främst beror detta på att vissa av prästerskapets privilegier ännu formellt gäller även om de numera saknar direkt praktisk betydelsel. Av denna anledning föreslås att förbehållet i 82 § första stycket LFS förs över till den nya lagen om församlingsstyrelse.

2§

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i LFS, innehåller bestämmelser om utdebiteringsgrund.

Kommunallagsreformen och senare ändringar

Enligt den lydelse som 6 kap. 2§ första stycket KL fick genom kommu-

nallagsreformenz_ kunde den avse antingen bestämmande av skattesats eller

påföring (debitering) av skatt. I 27 § 1 mom. uppbördslagen finns föreskrifter om påforing av skatt. Bestämmelserna i 1 § lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. avser bestämmande av skattesats. l prop. 1979/80:55 om ändring i kommunallagen framhöll föredragande statsrådet att föreskriften i 6 kap. 2§ första stycket KL inte behövdes och att den borde ersättas med en hänvisning till reglerna i lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt om grunderna för bestämmandet av skattesatsen. I 6 kap. 2 § första stycket KL anges därför numera att skattesatsen för kommunalskatt och landstingsskatt bestäms enligt de grunder som anges i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. m. m.

Utredningen

Paragrafen har utformats med 6 kap. 2 § KL som förebild. Från systematisk synpunkt är det lämpligt att det i en ny lag om församlingsstyrelse finns 1 Se även SOU 1978:1 s. en regel om bestämmande av skattesats. Denna regel bör, liksom på den 155 borgerliga sidan, utformas som en hänvisning 2 till lagen med särskilda be- Kommunalskatt och stämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. Detta landstingsskatt utdebiteras i förhållande till de innebär att paragrafens första stycke anger att skattesatsen för församlingsskattekronor och skatteskatt skall bestämmas enligt de grunder som anges i lagen (1965:269) med ören som vid senaste särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering taxering har påförts de av skatt. skattskyldiga.

. . .

188 Jämförelse mellan borgerligt

Tidigare har föreslagits att församlingarna skall ha lika långa budgetfrister som de borgerliga kommunerna. Vidare har föreslagits att församlingarna tidigare, om det föreligger särfår ändra den skattesats som har fastställts skilda skäl till det. Dessa förslag föranleder att 2 § tredje stycket i förslaget som är anpassade till de nya budgetreglerna. Sambör omfatta bestämmelser med särskilda bestämmelser tidigt bör ändring företas i 1 § lagen (1965:269) om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt.

3§ om skyldighet att lämna underrättelse I denna paragraf finns bestämmelser om skattesats. Paragrafen motsvarar delvis 83§ LFS.

Gällande rätt

har fastställts, skall kyrkorådet underrätta den kommun, Sedan budgeten i vilken församlingen är belägen, om beslutet. Kommunstyrelsens skyldighet att lämna underrättelse om beslutet regleras i KL.

Kommunallagsreformen och senare ändringar

för kommunstyrelsen att lämna underrättelse om Reglerna om skyldighet Senare har dock skattesatsen ändrades inte genom kommunallagsreformen. ett par förändringar skett i fråga om vilka myndigheter som styrelsen skall underrätta.

Utredningen

Paragrafens första stycke motsvarar 83 § första stycket LFS. Det andra stycket har utformats med ledning av 6 kap. 3 § andra stycket KL. Församlingarna att lämna underrättelse får således enligt utredningens förslag skyldighet om skattesatsen till den borgerliga kommunen, som sedan vidarebefordrar och statistiska centralbyrån. l beskedet till den lokala Skattemyndigheten fråga om den borgerliga kommunens eget beslut om skattesats lämnas underrättelse direkt från kommunen till vederbörande myndighet. omfattar numera flera kyrkliga kommuner. Den En borgerlig kommun nuvarande ordningen för underrättelser medför sålunda att det kan ske en om skattesatser hos de borgerliga kommunerna uppsamling av uppgifter och statistiska ceninnan besked lämnas till den lokala skattemyndigheten tralbyrån. Erfarenheterna av det nuvarande systemet visar inte några nackdelar av allvarligare art. Istället torde den samordnande roll som de borgerliga kommunerna har innebära en inte oväsentlig arbetsbesparing för de slutliga av underrättelserna. Praktiska skatteadministrativa skäl talar mottagarna således för att den nuvarande ordningen behålls. Här bör även anmärkas att samråda med kommunstyrelsen innan att skyldigheten för kyrkorådet se 6 kap. budgetförslaget görs upp föreslås bli Överförd till den nya lagen, 4 §.

Jämförelse mellan borgerligt . . . 189

4§

I denna paragraf finns bestämmelser om utbetalning av församlingsskatt till församlingarna. Paragrafen har viss motsvarighet i 84§ första t. 0. m. tredje styckena LFS.

Gällande rätt

l 84 § LFS regleras hur statens utbetalning av skatt till församlingarna skall ske. Bestämmelserna är av teknisk natur. En församling har rätt att under ett år erhålla församlingsskatt av staten.

Beloppet skall motsvara vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen vid det föregående årets (taxerings-

året) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Om en skattskyldig har fått lindring i skattskyldigheten till

församlingen på grund av att han inte tillhör svenska kyrkan, skall det belopp som församlingen har rätt att erhålla från staten nedsättas i mot-‘ svarande mån.

En församling har vidare rätt att under ett visst år erhålla förskott från staten. Förskottet skall motsvara produkten av den skattesats som har beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören som enligt taxeringsnänmds beslut beträffande det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Förskottet ingår i församlingens

fordran hos staten vid ingången av året efter det år, då beslutet fattades. Förskottet skall avräknas mot den

församlingsskatt som församlingen har

rätt att erhålla från staten på grundval av taxeringen under året efter det, då Förskottet utbetalas.

Det belopp som vid ingången av ett år utgör en församlings fordran hos

staten skall länsstyrelsen betala ut under samma år till den kommun, i vilken församlingen är belägen. Utbetalning skall ske med en sjättedel på den åttonde dagen i var och en av månaderna januari, mars, maj. juli, september och november. Om församlingens fordran inte är uträknad vid utbetalningen i januari månad, skall denna utbetalning vara lika stor som den i november månad föregående år. Länsstyrelsen får dock betala ut ett annat belopp om det finns särskilda skäl till det. Om utbetalningen i januari månad inte motsvarar en sjättedel av församlingens fordran skall jämkning ske vid utbetalningen i mars månad. Kommunen skall därefter betala ut medlen till kyrkorådet. Det som nu sagts beträffande församlingar gäller också enligt 85 § LFS för kyrkliga samfálligheter. För församling i Stockholm

och Stockholms kyrkliga samfällighet gäller dock att skattemedel skall betalas ut direkt till eller församlingen samfálligheten, se 86§ LFS.

K

ommunallagsreformen

Genom kommunallagsreformen flyttades bestämmelserna om statens utbetalning av kommunalskatt till kommunerna och landstingskommunerna över till lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. Anledningen var att bestämmelserna

är av rent teknisk natur och inte berör den kommunala verksamheten som sådan.

mellan borgerligt . . .

190 Jämförelse

Utredningen

är bestämmelserna i 84§ första Som framgått av den tidigare redogörelsen natur. De överensstämmer i hut. 0. m. tredje styckena LFS av teknisk sidan. På samma sätt vudsak med motsvarande regler på den borgerliga

föreslås därför att reglerna om skatsom skedde vid kommunallagsreformen över till med särskilda bestämmelser teutbetalning flyttas lagen (1965:269) av skatt. l förslaget till om kommuns och annan menighets utdebitering

behövs därefter enbart en hänvisning till bestämmelförsamlingsstyrelselag serna om utbetalning av församlingsskatt i 1965 års lag.

rätt skall de skattemedel som tillkommer en församling Enligt gällande utbetalas till den borgerliga kommun, i vilken församlingen eller samfällighet för församling i Stockholm och Stockholms är belägen. Undantag gäller skall därefter fördela medlen och överkyrkliga samfällighet. Kommunen

lämna dem till resp. kyrkoråd. tillkom utgick man från att det som regel När församlingsstyrelselagen antal församlingar och pastorat inom varje endast skulle finnas ett mindre därför inte vara särskilt betungande för komborgerlig kommun. Det skulle och pastoraten deras medel. munens styrelse att tillställa församlingarna skett av de borgerliga kom- Härefter har en betydande omstrukturering

Den kyrkokommunala sidan har däremot inte genomgått någon munerna. kommun omfattar numera ett motsvarande omvandling. Varje borgerlig Arbetet med församlingsmedlen för de borgerliga flertal kyrkokommuner.

kommunerna har därigenom ökat.

en annan ordning för skat- På grund härav har utredningen övervägt att medlen betalas ut direkt från temedlens utbetalning. Denna innebär eller samfállighet. l så fall kan länsstyrelsen till vederbörande församling

erhålla medlen snabbare än enligt det gällande systemet. kyrkokommunerna arbetet med att ta emot, fördela och De borgerliga kommunerna slipper skattemedel. Däremot torde länsstyrelserna betala ut kyrkokommunernas om utbetalningen skall ske direkt få vidkännas en viss ökad arbetsbelastning ingår, förutom det som tidigare till resp. kyrkoråd. l länsstyrelsens uppgifter att senast den 8 mars varje år lämna en redovisning nämnts, dessutom

över församlingsskatt som tillkommer kyrkokommutill kyrkokommunen ut till denna. Om länsstyrelsen betalar ut medlen nen och som har betalats torde det sålunda innebära endast en direkt till de kyrkliga kommunerna med församlingsskatten som länsstymindre ökning av de arbetsuppgifter skäl torde sålunda tala för att förrelsen redan har. övervägande praktiska och de kyrkliga samfälligheternas skattemedel fortsättningsvis samlingarnas En del svårigheter kan betalas ut direkt till vederbörande kyrkokommun.

i de fall den kyrkliga kommunens medelsförvaltning dock tänkas uppstå torde emellertid kunna sköts av den borgerliga kommunen. Dessa problem I vart fall olägenheterna inte lösas mellan de båda kommunerna. synes

som kan göras genom ett system med uppväga de rationaliseringsvinster

direktutbetalning. Utredningen föreslår därför att reglerna i lagen (1965:269)

om kommuns och annan menighets utdebimed särskilda bestämmelser

av skatt utformas med hänsyn till det nu sagda. tering

Jämförelse mellan borgerligt . . . 191

5§ I denna paragraf finns bestämmelser om länsstyrelsens skyldighet att redovisa skatt till församlingen. Paragrafen motsvarar 84§ fjärde och femte styckena LFS.

Gällande rätt

Länsstyrelsen skall senast den 8 mars överlämna till församlingen för föregående år upprättad redovisning över den församlingsskatt som tillkommer församlingen och som har utbetalats till församlingen. eller den Regeringen myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare Föreskrifter om sådan redovisning.

Utredningen

Bestämmelserna i ÄKL om länsstyrelsens skyldighet att redovisa skatt fördes över till KL i samband med kommunallagsreformen. Den bestämmelse som utredningen föreslår stämmer i sak överens med 84 § fjärde och femte styckena LFS.

6§

Denna paragraf innehåller specialbestämmelser för kyrkliga samfälligheter. Paragrafen motsvarar 85§ LFS.

Utredningen

l 85§ LFS anges att bestämmelserna i 83 och 84 §§ LFS skall tillämpas på motsvarande sätt beträffande kyrklig Föreskriften samfällighet. bör flyttas över till den nya lagen. I förslagets 8 kap. 2 § finns bestämmelser om utdebiteringsgrund. Dessa regler bör gälla även för kyrklig samfállighet.

7§

Paragrafen innehåller specialregler för församling i Stockholm och för Stockholms kyrkliga samfällighet. Viss till motsvarighet paragrafen finns i 86§ LFS.

Gällande rätt

Enligt 86§ LFS gäller särskilt för församling i Stockholm och Stockholms kyrkliga samfällighet att varje församlings kyrkoråd och samfällighetens kyrkoråd skall, sedan budgeten har fastställts, genast underrätta den lokala Skattemyndigheten och statistiska centralbyrån om den skattesats som har bestämts för det följande året. Vidare sägs att belopp som avses i 84 § tredje stycket LFS skall betalas ut direkt till församlingen eller samfálligheten.

mellan borgerligt . . .

192 Jämförelse

Utredningen

i Stockholm och Stockholms kyrkliga samfällighet gäller För församling den lokala Skattemyndigheten och staatt resp. kyrkoråd själv underrättar skattesatsen. Denna ordning bör betistiska centralbyrån om den beslutade bör dock på grund av utredstå. Reglerna om underrättelse kompletteras m. m. Paragrafen har därför avningens förslag om ändrade budgetfrister

fattats med ledning av 6 kap. 3§ KL. föreslår utredningen att Beträffande utbetalningen av församlingsskatt

betalas ut direkt till varje församling eller medlen i fortsättningen skall

samfállighet. Föreskriften i 86 § LFS behövs då inte längre. Den har därför

i utredningens förslag till ny församlingsstyinte fått någon motsvarighet e relselag.

4.9 9 kap. Kommunalbesvär

bestämmelser om besvär över beslut av beslutande Detta kapitel innehåller besvärsrätt, handläggningen av samt förvaltande och verkställande organ. beslut och om rättelse av kommunalbesvärsmål, fullföljd mot överrättens

finns för kyrkliga samett verkställt beslut. Dessutom specialbestämmelser

fálligheter.

Allmänt

och landstingskommun får enligt 7 kap. 3§ KL utse Borgerlig kommun nämnd med uppgift att pröva besvär över styen särskild (besvärsnämnd) eller revisorernas beslutrelsens, annan nämnds, partssammansatt organs

på kommunal eller landstingskommunal om tillsättning av eller förordnande

från sådan tjänst eller disciplinär åtgärd mot tjänsteman. tjänst, entledigande finns inte att inrätta besvärs- På det kyrkokommunala området möjlighet var aktuell under arbetet nämnder. Frågan om att inrätta besvärsnämnder fann vid detta tillfälle att

som ledde fram till LFS. Departementschefen

behov av sådana nämnder inom det rådde enighet om att något praktiskt att det kyrkokommunala området inte förelåg. Någon regel om möjlighet

inte in i lagen. Utvecklingen på det inrätta besvärsnämnder togs därför senare tid har heller inte visat att det området under kyrkokommunala Utredningen förslår därför behov av besvärsnämnder. nu föreligger något

inte om sådana nämnder. regler till 71 och 74 §§ LFS om att regeringens medgivande I 87 § LFS hänvisas om fonder, lån och borgen. Vidare sägs i paragrafen fordras till vissa beslut till som skall sända beslut skall insändas länsstyrelsen, att ifrågavarande l 88§ LFS hänvisas till med eget yttrande till regeringen. handlingarna fordras till vissa beslut 67 § LFS som anger att länsstyrelsens medgivande att ett underställt beslut skall om anslagstäckning. Vidare sägs i paragrafen

fastställas oförändrat eller ogillas. Om fastställelse vägras skall skäantingen får överklaga ett beslut om att vägra fastlen för det uppges. Församlingen

ställelse hos regeringen.

förslaget till ny församlingsstyrelselag slopas underställningsskyl- Enligt

Jämförelse mellan borgerligt . . . 193

digheten enligt 71 och 74 §§ LFS. Bestämmelserna i 87§ LFS skall därför inte ha någon motsvarighet i den nya lagen. [det föregående har utredningen även föreslagit att underställningskontrollen över de s. k. flerårsanslagen slopas. Härav följer att någon motsvarighet till 88§ LFS inte skall finnas i den nya lagen.

l och 2§§

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om hur ett kyrkokommunalt beslut överklagas. Paragraferna motsvarar 89§ l och 2 mom. LFS.

Gällande rätt

Enligt 89§ l mom. LFS får, om inte något annat är särskilt föreskrivet. besvär över kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslut anföras hos länsstyrelsen. Besvären får endast grundas på omständigheter som innebär att beslutet inte har tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider befogenheten hos dem som fattat beslutet, kränker klagandens enskilda rätt eller annars vilar på orättvis grund. Besvären skall ha kommit in till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag, då verkställd justering av det över beslutet förda protokollet tillkännagetts på församlingens anslagstavla. Till besvären skall fogas det överklagade beslutet med bevis om dagen då justeringen tillkännagetts. Länsstyrelsen skall inhämta yttrande från domkapitlet över besvären om det inte är uppenbart att ett sådant yttrande inte behövs. Enligt 89§ 2 mom. LFS skall i fråga om besvär över beslut av kyrkoråd eller annan nämnd bestämmelserna i l mom. tillämpas på motsvarande sätt om något annat inte är särskilt föreskrivet. Talan får inte föras mot beslut av rent förberedande eller verkställande art.

K ommunallagsreformen

_Genom kommunallagsreformen behölls den tidigare regleringen i stort sett

oförändrad. De grundläggande reglerna om besvär över beslut av primärkommuner och landstingskommuner sammanfördes till 7 kap. 1 och 2 §§. l 7 kap. 1§ KL togs in en ny regel om att kommunalbesvär som inte har anförts i rätt tid inte skall tas upp till prövning. Bakgrunden var att bestämmelsen i 12 § tredje stycket förvaltningslagen om avvisning av besvär som har anförts för sent inte är tillämplig i fråga om kommunalbesvär. Detta medförde att länsstyrelsen saknade lagstöd for att självmant avvisa kommunalbesvär som hade anförts för sent, medan däremot regeringsrätten

med stöd av 6 § forvaltningsprocesslagen skall avvisa kommunalbesvär som

har kommit in till rätten efter det att besvärstiden har gått ut. Den nya regeln medförde att länsstyrelsen självmant skall utreda och pröva frågan om besvären har kommit in efter besvärstidens utgång. Bestämmelsen i 7 kap. 2§ andra stycket KL om besvär över beslut som har fattats med stöd av delegation från kommunstyrelsen, förvaltningsutskottet eller annan nämnd enligt 3 kap. l2§ KL saknade motsvarighet i

. . . 194 Jämförelse mellan borgerligt

ÄKL. Avsikten var endast att i lagen skall anges vad _med bestämmelsen som tidigare gällde enligt fast praxis. om besvär över l 7 kap. 2 § KL togs vidare in en särskild bestämmelse som har samband med deras beslut av revisorerna angående förvaltning

uppdrag.

Senare reformer

under 1979 infördes möjlighet för kommuner och lands- Genom lagändring Detta medförde en tingskommuner att inrätta partssammansatta organ.

komplettering i KL så att besvär även kan anföras över beslut av sådana

organ. 1980 Bestämmelserna i 7 kap. l och 2 §§ KL har härefter ändrats under som innebar en ny instansordning för komi samband med den reform som trädde i munalbesvärsmålen. Syftet med den nya instansordningen, förkorta handkraft den l januari 1981, var främst att så långt som möjligt i kommunalbesvärsmålen. Sålunda skall kammarrätten läggningstiderna i kommunalbesvärsmål. fortsättningsvis fungera som första besvärsinstans funktion som besvärsinstans. Samtidigt slopas länsstyrelsens om att besvär skall tas upp 1 lagen togs också in en särskild föreskrift i rätt tid har kommit in till kommunen till prövning om besvärshandlingen Bestämmelsen har förebild i 7§ förvaltningseller landstingskommunen. även om processlagen där det sägs att besvär skall tas upp till prövning har kommit in till beslutsmyndigheten i stället för bebesvärshandlingen Motsvarande regel skall också tillämpas på beslut av svärsmyndigheten. kommunala och landstingskommunala nämnder. Regeln får till följd att

besvär över ett kommunalt beslut skall anses ha anförts i rätt tid, om besvärshandlingen före besvärstidens utgång har getts in till kommunfull-

mäktige eller någon kommunal myndighet. skall anges l 7 kap. l § KL sägs vidare att det beslut som överklagas Denna föreskrift ersätter den tidigare bestämmelsen i besvärshandlingen. att bifoga det överklagade beslutet och bevis om skyldighet för klaganden om dagen för tillkännagivande av beslutet på kommunens anslagstavla. och onödigt betungande för den Bestämmelsen ansågs vara ålderdomlig enskilde. Dessutom föreskrivs att klaganden inte får anföra någon ny om-

En sådan regel ständighet till grund för besvären efter besvärstidens utgång. har länge iakttagits i praxis. Den princip som härigenom lagfástes gör det avsevärt lättare för kommunerna och landstingskommunerna att på ett tidigt

om beslutet kan verkställas eller inte. Eftersom det är stadium bedöma att veta på förhand från svårt för kommunen eller landstingskommunen anmärkningar kan komma att vilket håll eller på vilken grund eventuella

framföras mot ett beslut, bör det finnas en absolut tidsgräns för att framföra

anmärkningar. Detta gäller särskilt som att beslutet kan vara av stor samgenomförande. Till grund för regeln hällelig betydelse och fordra ett effektivt att kommunmedlemmarna får anses ha godkänt ett ligger också tanken fel som de inte har åberopat före besvärstidens utgång.

Jämförelse mellan borgerligt . . . 195

Utredningen

Bestämmelserna i 89 § l mom. LFS har ändrats under 1980. Den nya lydelsen trädde i kraft den l januari 1981.

Ändringarna föranleddes av den reform

av instansordningen i kommunalbesvärsmål som har nämnts här ovan. Motsvarigheter till de ändringar som genomfördes för de borgerliga kommunerna gjordes också för de kyrkliga. är anpassad till Paragrafen de regler som gäller för de borgerliga kommunerna. Den bör därför flyttas över till den nya lagen. Bestämmelserna i 2 § första stycket i förslaget har endast ändrats i språkligt hänseende. Paragrafens andra och tredje stycken är nya. Bestämmelserna har förebild i KL.

3§

Paragrafen behandlar besvärsrätt i kyrkokommunala mål. Den motsvarar 89§ 3 mom. LFS.

Gällande rätt

Den som är kyrkoskriven inom församlingen har enligt 89§ 3 mom. LFS rätt att anföra besvär över sådana beslut som anges i 1 och 2 mom. samma paragraf. Den som inte är kyrkoskriven i församlingen men enligt taxering till kommunal inkomstskatt skall erlägga församlingsskatt till församlingen har också besvärsrätt.

Utredningen

Besvärsrätten enligt KL är knuten till medlemskapet i kommunen. Medlem av kommun är den som är kyrkobokförd i kommunen, äger fast egendom där eller är taxerad till kommunalskatt där. Församlingsstyrelsekommittén föreslog (SOU 1957:15 s. 39) ett särskilt medlemsbegrepp på det kyrkokommunala området. Besvärsrätten över kyrkokommunala beslut avfattades därefter med av ÄKL:s motsvaledning rande regler i 76§ 1 och 2 mom. Såsom tidigare framhållits infördes emellertid inte någon regel om medlemskap i församling i LFS. l det sammanhanget uttalade departementschefen att rätt att anföra besvär över beslut av kyrkokommunalt bör tillkomma organ den som är kyrkoskriven i församlingen, vare sig församlingen är territoriell eller inte. Vidare bör den som visserligen inte är kyrkoskriven i församlingen men ändå skall erlägga skatt till församlingen ha sådan rätt. I fråga om rätten att anföra besvär föreligger således en skillnad mellan de borgerligt och de kyrkligt kommunala förhållandena. Någon anledning att ändra reglerna om besvärsrätt över kyrkokommunala beslut torde inte finnas. Anledning saknas därför att i förevarande sammanhang anpassa den kyrkliga kommunallagen till KL.

. . . 196 Jämförelse mellan borgerligt

4§

Denna bestämmelser om handläggningen av de kyrparagraf innehåller kokommunala besvärsmålen. Viss motsvarighet till paragrafen finns i 89§

l mom. LFS.

K ommunallagsreformen

kan Enligt den lydelse 7 kap. 4§ KL fick genom kommunallagsreformen om besvär har anförts där, förbjuda att det överklagade beslutet länsstyrelsen, motsvarar 77 § första stycket ÄKL. Beverkställs. Denna bestämmelse stämmelsen om rättsverkningarna av att besvär har bifallits på den grunden att enskild rätt har kränkts slopades. Bedömningen av frågan om ett beslut således skall upphävas helt eller delvis, när besvär har bifallits, överlämnades i sin helhet till praxis.

Inszansordningsreformen

i samband med reformen av instans- Paragrafen genomgick flera ändringar för länsstyrelsen att besluta ordningen i kommunalbesvärsmål. Befogenheten var att bestämmelsen i 28 § om verkställighetsförbud slopades. Anledningen om verkställighetsförbud och andra interimistiska förvaltningsprocesslagen av kommuåtgärder blir tillämpliga även på kammarrättens handläggning

nalbesvärsmål. numera att kommunen eller lands- I paragrafens första stycke föreskrivs skall anses som part vid tillämpning av förvaltningsprotingskommunen Härigenom fastslås kommunernas partscesslagen i kommunalbesvärsmål. den oklarhet i fråga om kommunernas ställning ställning och undanröjs

som rådde tidigare. av kommunalbesvärsmål innebär bl. a. Principerna för handläggningen bär hela ansvaret för talans utformning, att besvärsmyndigatt klaganden måste framföra sina heterna endast har en passiv roll och att klaganden beslutets före besvärsanmärkningar i fråga om det kommunala laglighet kom till uttryck genom en ny tidens utgång. Den sistnämnda principen föreligger mellan de bestämmelse i 7 kap. 1§ KL. En viss motsättning principerna och bestämmelsen i 5§ förvaltningsprocesslagen nyss angivna om att rätten skall förelägga klaganden att avhjälpa bristerna i en besvärs-

inlaga som är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för en prövning

i sak. Med hänsyn till att klaganden före besvärstidens utgång måste ange for besvären skulle det de omständigheter som han vill lägga till grund att förelägga honom att avhjälpa brister som består i att vara meningslöst han inte har angett dessa omständigheter i besvärsinlagan. I 7 kap. 4§

KL föreskrivs därför att ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen inte får gälla sådan brist i besvärshandlingen som består i att denna inte grundas. - I och för anger den eller de omständigheter på vilka besvären bestämmelsen är onödig, eftersom sig skulle det kunna hävdas att den nya enligt praxis i kommunalbesvärsmål sker, även om klaganden sakprövning inte alls eller på ett bristfälligt sätt har angett de omi besvärshandlingen Detta hindrar dock inte ständigheter som ligger till grund för besvären.

mellan

Jämförelse borgerligt . . . 197

att missförstånd skulle kunna uppstå i fråga om tillämpningen av 5 § förvaltningsprocesslagen i kommunalbesvärsmål. Med den nya bestämmelsen får 5§ ett begränsat tillämpningsområde. Den kan tänkas komma till användning t. ex. om klaganden inte tydligt har angett det överklagade beslutet - Om det Föreligger eller vid andra formella brister i besvärshandlingen. särskilda skäl, får rätten enligt 29§ förvaltningsprocesslagen även utan yrkande besluta till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för ett motstående enskilt intresse. Bestämmelsen är inte förenlig med principerna för prövningen i kommunalbesvärsmål. Bestämmelsen skall därför inte tilllämpas i kommunalbesvärsmål.

Utredningen

l samband med reformen av instansordningen i kommunalbesvärsmål flyttades bestämmelsen om att inhämta domkapitlets yttrande över kyrkokommunala besvär från 89 till 90§ LFS. Den särskilda i 90§ andra regeln stycket LFS om rättsverkningarna av att besvär har bifallits på den grund att enskild rätt har kränkts slopades, eftersom den motsvarande i regeln ÄKL inte hade överförts till KL. l övrigt utformades 90§ LFS med ledning av 7 kap. 4§ KL. Som framgår av det som nu sagts föreligger överensstämmelse mellan 7 kap. 4§ KL och 90§ LFS, frånsett bestämmelsen om att inhämta domkapitlets yttrande i kyrkokommunala besvärsmål. Denna särskilda regel bör behållas. Någon åtgärd med 90§ LFS erfordras därför inte utan paragrafen föreslås bli överflyttad till den nya församlingsstyrelselagen.

5§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om fullföljd mot beslut som fattats med anledning av besvär i kyrkokommunala mål. motsvarar ‘ Paragrafen 91 § LFS.

Gällande rätt

Enligt 91 § LFS får länsstyrelsens beslut i ett kyrkokommunalt mål överklagas hos regeringsrätten om inte något annat är föreskrivet för en viss fråga. Besvärstiden är tre veckor från den dag då klaganden fick del av länsstyrelsens beslut.

K ommunallagsreformen

l kommunallagspropositionen framhöll föredraganden bl. a. att särskilda regler om vem som har rätt att anföra besvär hos regeringsrätten över länsstyrelsens beslut i kommunalbesvärsmål har utbildats i rättspraxis. Dessa borde framgå av lagtexten. Bestämmelserna utformades därför så att de anger vem som har besvärsrätt dels när länsstyrelsen har ogillat eller avvisat besvär eller avslagit yrkande om verkställighetsförbud, dels när länsstyrelsen har bifallit besvär och upphävt det kommunala beslutet eller meddelat verk-

. . .

198 Jämförelse mel/an borgerligt

1 det förra fallet har endast den som förgäves har klagat ställighetsförbud. besvärsrätt. 1 det senare fallet kan länsstyrelsens beslut hos länsstyrelsen dvs. det kommunala vars överklagas både av kommunen, i princip organ och av varje kommunmedlem. Dessutom föreskrevs beslut har upphävts, att länsstyrelsen skall ge besvärshänvisning om beslutet har gått klaganden emot. Bestämmelsen är tillämplig när länsstyrelsen har ogillat eller avvisat

besvär eller avslagit yrkande om verkställighetsforbud.

Insransordningsreførmen

om ändringen av instansordningen i kommunalbesvärsmål 1 propositionen anfördes bl. a. att de allmänna bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen om besvärsinstans, besvärstid och skyldighet att meddela besvärshänvisning beslut. Därför slopades regblir tillämpliga vid klagan över kammarrättens lerna i KL om att besvärshandling skall ha kommit in till regeringsrätten från delgivningsdagen och om skyldighet att meddela beinom tre veckor Bestämmelserna om vem som har rätt att överklaga den svärshänvisning. första besvärsinstansens avgörande har däremot behållits, eftersom regeln förvaltningsprocesslagen inte passar för kommunali 33§ andra stycket besvär.

Utredningen

i 91 § LFS har genom den nämnda ändringen av instans- Bestämmelserna i kommunalbesvärsmål fått en lydelse som överensstämmer med ordningen motsvarande i KL (7 kap. 5 §). Det saknas därför anledning att lagrum nu företa någon åtgärd med avseende på 91 § LFS. Paragrafen bör flyttas

över till den nya lagen.

6§

I denna behandlas en församlings skyldighet att återställa verkparagraf av ett beslut som har upphävts. Paragrafen saknar motsvarighet ställighet i LFS.

K ommuna/Iagsreformen

att föranstalta om rättelse av verk- Enligt 7 kap. 6§ KL lades skyldigheten som har fattat det beslut som har upphävts efter ställigheten på det organ När rättelse skall ske bör KL:s vanliga regler om bekommunalbesvär. och verkställighet gälla, och verkställigheten av det slutanderätt, beredning skall att återgå i den mån det är möjligt. Vid upphävda beslutet bringas sträcker förebedömningen av hur långt denna skyldighet sig hänvisande i kommunallagspropositionen till det som kommunalrättskomdraganden hade uttalat i betänkandet Kommittén i frågan. Denna kommitté angav Talan får föras av den munal 1971:84 s. 147) följande riktlinjer for kommunkompetens (SOU som beslutet angår, om det gått honom emot. styrelsens handlande:

mellan . . .

Jämförelse borgerligt 199

Det bör ankomma på kommunstyrelsen att med till buds stående medel bringa verkställigheten till återgång. Verkställighet i form av rättshandlingar bör bringas att återgå på ogiltighetsgrund, i den mån kommunstyrelsen inte väljer andra utvägar, exempelvis i form av avveckling av verksamhet eller egendomsinnehav, Den omständigheten att ett återgångsförfarande är förenat med kostnader eller förluster bör i princip inte försvaga det grundläggande kravet på återgångsåtgärder. Kommunstyrelsen bör emellenid i syfte att minska eventuella förluster ha en viss frihet att välja metod och tidsplan för återgång. l princip bör dock gälla att återgång skall genomföras utan onödigt dröjsmål. Undantagsvis kan situationer tänkas förekomma där återgångsförfarande skulle medföra så omfattande ekonomiska förluster for kommunen att det skulle te sig orimligt att uppehålla ett krav på återgång. Genom att alternativa återgångsförfaranden mestadels finns att tillgå måste sådana situationer bli mycket ovanliga. Återgångsforfarande är ibland omöjligt att genomföra. Om verkställigheten exempelvis bestått i en utbetalning kan återkrav vara uteslutet på civilrättsliga grunder. l fall där betalningsmottagaren är återbäringsskyldig kan återbäring vara utesluten på grund av bristande betalningsförmåga. När återgångsförfarandet även i ett längre tidsperspektiv framstår som omöjligt att genomföra måste kommunstyrelsen ha rätt att avskriva återgángsärendet.

Utredningen

Denna paragraf har utformats med 7 kap. 6§ KL som förebild.

7§ I 7 §, som motsvarar 92§ LFS, finns en specialbestämmelse för kyrkliga samfálligheter med avseende på de kyrkokommunala besvärsmålen.

sou 1981:6

5 Ikraftträdande- och

Övergångsbestämmelser. Följdändringar till utredningens lagförslag

5.1 Förslaget till lag om församlingsstyrelse

Punkt 1-3

Den nya lagen om församlingsstyrelse, som avses ersätta LFS, bör träda i kraft den 1 januari 1983, så att den kan tillämpas fr. o. m. ingången av nästa tjänstgöringsperiod för kyrkofullmäktige. Av bestämmelserna i lagen (1961:437) om införande av lagen om församlingsstyrelse är de flesta föråldrade och behöver alltså inte någon motsvarighet i övergångsbestämmelserna till den nya lagen. Föreskrifterna i 3, 10 och ll §§ lagen (1961:437) om införande av lagen om församlingsstyrelse har dock fortfarande aktualitet. En erinran om detta bör anges bland övergångsbestämmelserna till den nya lagen.

Punkt 5

Enligt utredningens förslag skall gränsen för obligatoriskt kyrkofullmäktigsystem sänkas till 500 röstberättigade invånare. För att kyrkofullmäktige skall finnas från den nya lagens ikraftträdande i de församlingar som berörs av förslaget, bör de församlingar, som vid ingången av 1982 har över 500 invånare röstberättigade men saknar kyrkofullmäktige vid denna tidpunkt välja kyrkofullmäktige under 1982. Detta gäller dock inte de församlingar som avses i 5 § 1 mom. första stycket andra meningen LFS.

Punkt 6-8

För att de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 1 och 4 §§ samt 8 § första stycket skall kunna gälla under hela nästa mandatperiod för kyrkofullmäktige bör de tillämpas vid de allmänna kyrkofullmäktigvalen under 1982. Föreskrifter 1 om detta har tagits in i p. 6. och 8. Utredningen har föreslagit att möjligheten att indela församlingar i valkretsar skall slopas. Detta har medfört ett förslag om ändring i KfvL. Den nya ordningen bör tillämpas vid de allmänna valen av kyrkofullmäktige som äger rum under 1982, vilket anges i p. 7. Se även avsnitt 5.2

. . .

202 lkraftträdande- och Övergångsbestämmelser.

Punkt 9

Beträffande beredning av motioner föreslås en särskild Övergångsbestämatt tidsfristen för beredning av motioner som har väckts melse som klargör från den nämnda dagen. Se även 2 före den l januari 1983 skall räknas

kap. 17 § i förslaget till församlingsstyrelselag.

Punkt 10

enligt utredningens förslag till 3 kap. 2 § ordförande Kyrkostämman väljer för tre kalenderår bland de röstberättigade. och en eller två vice ordförande att utse en andre vice ordförande är ny. Bestämmelsen om möjligheten till ordförande och vice ordförande tillämpas bestäm- Beträffande valbarhet i kyrkofullmäktige. Enligt 2 kap. 4 § melserna i 2 kap. 4 § om ledamot med LFS till att omfatta även den som utvidgas valbarhetshindren jämfört har den ledande ställningen bland församlingens tjänstemän.

De med kyrkostämma, vilka under 1982 väljer ordförande

församlingar den 31 december 1982, bör tillämpa de och vice ordförande för tid efter och om att utse en andre vice ordnya reglerna om valbarhet möjlighet förande. En särskild regel om detta har tagits in i p. 10.

Punkt 11

För att de nya bestämmelserna i 4 kap. 1 och 4 §§ skall gälla under hela bör de tillämpas vid de val nästa mandatperiod för forsamlingsdelegerade under 1982. som sker efter de allmänna kyrkofullmäktigvalen

Punkt 12

till ledamot eller suppleant i Bestämmelserna i 5 kap. 6 § om valbarhet för fullmäktige eller stämman kyrkorådet samt i 5 kap. 9 § om möjligheterna om mandatperioden för presidieposterna och att utse en andre att besluta De bör vice ordförande i kyrkorådet bör gälla för hela nästa mandatperiod. första de kyrkorâdsval som äger rum i anslutning

därför tillämpas gångengvid

1982, dvs. före december månads till de allmänna kyrkofullmäktigvalen 1982. Detta gäller även bestämmelsen i 5 kap. 15 § om tidpunkten utgång och kassaförvaltare under år då allmänna kyrkofullför val av kyrkvärdar mäktigval har ägt rum.

Punkt 13

om val av revisorer och revisorssuppleanter och De nya bestämmelserna i om valbarhet vid sådana val bör gälla redan vid de val som äger rum av 1982. En särskild föreskrift om detta har tagits in i p. 13. slutet

och

Ikraftträdande- Övergångsbestämmelser. . . . 203

5.2 Förslaget till lag om i

ändring lagen (1972:704) om

kyrkofullmäktigval

40ch5§§ Utredningen har föreslagit att möjligheten att dela in församling i Valkretsar skall upphöra.

Ändringarna i 4 § första stycket och 5 § KfvL är en följd

härav. Vidare har utredningen föreslagit, i enlighet med den princip som följdes vid kommunallagsreformen, att bestämmelserna om kyrklig samfállighets indelning i Valkretsar i 33 § a LFS skall föras över till KfvL. Utredningen föreslår att dessa bestämmelser fogas till 4 § som ett andra

stycke. Hänvisningen till den nya församlingsstyrelselagen bör därvid avse

2 kap. 31 § femte stycket.

48§ Som framgår av avsnitt 4.2 motsvarar 8 § 4 mom. och 32 a § LFS 2 kap.

2 och 32 §§ i utredningens förslag till församlingsstyrelselag. Ändringarna

i 48 § KfvL är en följd härav. Vidare har innehållet i 48 § KfvL anpassats till gällande kommunallag. De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1983 men tilllämpas vid de val i hela riket av kyrkofullmäktige som äger rum under 1982.

5.3 Förslaget till lag om i ändring lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets

utdebitering av skatt m. m.

De ändringar och tillägg som föreslås i fråga om denna lag grundar sig på utredningens överväganden och förslag beträffande budgetfristerna för de kyrkliga kommunerna och utbetalningen av församlingsskatt till församlingar och kyrkliga samfälligheter. Beträffande motiveringen till förslagen kan hänvisas till 6 kap. 4 § och 8 kap. 4 § i förslaget till ny församlingsstyrelselag. De föreslagna ändringarna bör liksom den nya lagen om församlingsstyrelse träda i kraft den 1 januari 1983.

5.4 Förslaget till lag om i ändring lagen (1979:411) om

ändring i rikets i

indelning kommuner, landstingskommuner

och

församlingar

Förslaget till ändring i 3 kap. 14 § IndL grundar sig på utredningens förslag att flytta över besvärsreglerna i 89-92 §§ LFS till den nya lagen om församlingsstyrelse. Enligt 3 kap. 15 § IndL kan regeringen efter framställning av en nybildad församling bestämma beloppet av den upplåning som församlingen lär besluta utan underställning till dess 73 § LFS kan tillämpas. Beloppsgränsen

. . .

204 Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser:

och bestäms med hänsyn till i 73 § LFS är baserad på skatteunderlaget den taxering som har fastställts under Föregående år. Enligt 6 kap. 7 § förslopas den statliga kontrollen över de kyrkslaget till församlingsstyrelselag upplåning. Bestämmelsen i 3 kap. 15 § IndL blir därför liga kommunernas överllödig.

till om i lagen (1972:229) om

5.5 Förslaget lag ändring

kyrkliga indelningsdelegerade

aktualiserar ett flertal Utredningens förslag till ny lag om församlingsstyrelse indelningsdelegerade. De förslag ändringar i lagen (1972:229) om kyrkliga till ändringar i den sistnämnda lagen som utredningen lägger fram är enbart av förslaget till ny församlingsstyrelselag på sådana som är direkta följder till LFS som f. n. finns i lagen om kyrkliga ingrund av de hänvisningar delningsdelegerade.

1§

förslag till ny församlingssty- 1 1 § hänvisas till 6a§ LFS. 1 utredningens relselag motsvaras 6 a§ LFS av 1 kap. 9 §.

2§ LFS om valbarhet. Denna I 2 § första stycket hänvisas till reglerna i 10 § av 2 kap. 4 § i utredningens förslag till församlingsparagraf motsvaras förslag utökats till styrelselag. Valbarhetshindren har enligt utredningens kommunens ledande tjänsteman med undanatt omfatta även den kyrkliga Motsvarande bör gälla för indelningsdelegerade. tag för församlingspräst. val. Mot- Vidare hänvisas till 25 § fjärde stycket LFS om proportionellt till dessa bestämmelser finns i 2 kap. 23 § i utredningens förslag. svarighet Hänvisningen bör alltså avse detta lagrum. ändras inte Reglerna om efterträdare till avgången ledamot i kyrkorådet förslag. Hänvisningen till 46 § andra stycket LFS ersätts enligt utredningens fördärför av en hänvisning till 5 kap. 8 § andra stycket i förslaget till ny

samlingsstyrelselag.

3§

Bestämmelserna om verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse ändras inte i sakligt hänseende enligt utför ledamot i kyrkofullmäktige förslag. Bestämmelserna i 10 § tredje och fjärde styckena LFS redningens motsvaras av 2 kap. 4 § tredje stycket i utredningens förslag till försam-

lingsstyrelselag.

6§

indelningsdelegerade skall be- Enligt 6 § andra stycket lagen om kyrkliga för budgetens stämmelsen i 16 § 2 mom. andra stycket LFS om tidpunkten

Ikrq/rrrädande- och

Övergångsbestämmelser. . . . 205

fastställande tillämpas på motsvarande sätt för indelningsdelegerade. Dessa skall alltså fastställa budgeten i oktober månad.

Utredningen har i 6 kap. 4 § Förslaget till församlingsstyrelselag förordat

nya regler om tidpunkten för budgetens fastställande. Dessa regler bör tilllämpas på motsvarande sätt för indelningsdelegerade. Delegerade skall alltså fastställa budgeten före november månads utgång. Om budgeten till följd av särskilda förhållanden inte kan fastställas före november månads utgång, skall delegerade ändå fastställa skattesatsen inom denna tid. Budgeten skall därefter fastställas före december månads utgång. Därvid får delegerade, om det finns särskilda skäl till det, fastställa annan skattesats än den som har bestämts tidigare.

1I§ I 11 § första stycket hänvisas till 18 §, 19 § första stycket, 23-28 och 30 §§ LFS. Vidare hänvisas till 27 § fjärde stycket LFS i ll § tredje stycket. De angivna bestämmelserna i LFS har ersatts med nya enligt utredningens förslag till församlingsstyrelselag. Enligt 18 § LFS får kyrkofullmäktige inte handlägga ärende om inte flera än hälften av fullmäktige är närvarande. Om suppleanter har utsetts krävs att minst två tredjedelar är närvarande. Enligt utredningens förslag till församlingsstyrelselag 2 kap. 12 § bör detta särskilda beslutförhetskrav slopas. Vidare har utredningen föreslagit att undantag från närvarokravet för beslutförhet kan göras när en enkel fråga skall besvaras. Dessa ändringar bör gälla även för indelningsdelegerade. Reglerna om jäv i 19 § LFS bör ändras enligt 2 kap. 13 § förslaget till

församlingsstyrelselag. Det innebär att förvaltningslagens jävsregler kommer

att gälla på det kyrkokommunala området. Motsvarande bör gälla för kyrkliga indelningsdelegerade. Bestämmelserna om fortsatt sammanträde i 2 kap. 19 § förslaget till församlingsstyrelselag (23 § forsta och andra styckena LFS) har endast genomgått smärre ändringar. Reglerna om fortsatt sammanträde har begränsats till ett minimum. Vidare anges, för det fall att ett sammanträde måste avbrytas, att det ankommer på ordföranden att genast bestämma och tillkännage när sammanträdet skall fortsätta. Beträffande bordläggning anges i förslaget till 2 kap. 20 § (23 § tredje och fjärde styckena LFS) som enda ändring att fullmäktiges ordförande skall, om bordläggning beslutas, bestämma och tillkännage innan sammanträdet avslutas till vilken dag det bordlagda ärendet skall uppskjutas. Enligt LFS föreskrivs endast att 0rdföranden skall bestämma och kungöra i vanlig ordning den dag då ärendet skall tas upp på nytt. De nya reglerna bör gälla även för indelningsdelegerade. Bestämmelserna i 24 § LFS anger

föredragningsordningen vid kyrkofull-

mäktigsammanträde. Vidare behandlas fall när ett ärende får avgöras utan att det har kungjorts. Förslaget till ny församlingsstyrelselag 2 kap. 21 § innehåller de nu angivna reglerna. Dessutom har här tagits in den nuvarande regeln i 22 § andra stycket LFS om undantag från beredningstvånget i brådskande ärenden. Tidigare omfattade detta undantag avgörande av ärende, som fordrade skyndsam handläggning och inte avsåg utgift eller anvisning av medel därtill eller avhändande av församlingen eller tillhörig egendom

. . .

206 lkraftträdande- och Övergångsbestämmelser.

Enligt utredningens förslag efterskänkande av någon församlingens rättighet. i fråga om ärendetyp, vilket innebär en bör inte gälla någon begränsning Däremot bör den begränsningen gälla att samtliga närvarande utvidgning. ledamöter skall vara ense om beslutet för att undantag från beredningstvånget skall få göras. Begränsningen avser att skydda en eventuell minoritets

intressen i fullmäktige. får ärende av annat Enligt 18 § lagen om kyrkliga indelningsdelegerade LFS inte avgöras utan att det har slag än som anges i 22 § andra stycket från beredningstvånget enligt detta lagrum avser val beretts. Undantaget samt brådskande ärenden. De föreslagna reglerna i 2 kap. 21 § bör gälla indelningsdelegerade bör även för indelningsdelegerade. Lagen om kyrkliga således hänvisa till denna paragraf. I fråga om undantaget från beredningsför val kan hänvisas till motiveringen till 18 §. tvånget omröstning samt Föreskrifterna i 25 § LFS avser propositionsordning. återfinns i huvudsak oförändrade i utproportionellt val. Bestämmelserna om församredningens förslag till 2 kap. 22 och 23 §§ i den nya lagen Dessa bestämmelser bör tillämpas på motsvarande sätt for lingsstyrelse. indelningsdelegerade. I utredningens förslag till församlingsstyrelselag 2 kap. 24-26 §§, som motsvarar 26-28 §§ LFS, behandlas interpellationer och enkla frågor, kyroch reservation mot kyrkofullmäktiges beslut. Deskofullmäktiges protokoll sa regler bör gälla även for indelningsdelegerade. Bestämmelserna om offentlighet och ordning vid kyrkofullmäktigsam-

manträde i 2 kap. 28 § i utredningens förslag till lag om forsamlingsstyrelse inte några ändringar i förhållande till LFS. För in- (30 § LFS) innehåller aktualiseras således heller inte någon ändring. delningsdelegerade

15§

till ledamot eller suppleant i kyrkorådet, verkan av I fråga om valbarhet att valbarheten upphör och rätt till avsägelse gäller enligt 5 kap. 6 § ut- (45 § LFS) bestämmelserna om redningens förslag till församlingsstyrelselag kyrkofullmäktige som huvudregel. Som ett undantag anges att den som 18 års ålder är valbar. Detta senast den dag när valet förrättas har uppnått arbetsutskott och kombör även gälla beträffande indelningsdelegerades mittéer. I övrigt kan hänvisas till motiveringen till 2 och 3 §§ lagen om

kyrkliga indelningsdelegerade.

17§

Enligt utredningens förslag till församlingsstyrelselag 5 kap. 8 § andra stycket

flyttas bestämmelserna i 46 § andra stycket LFS om efterträdare till avgången ledamot i kyrkorådet över till den nya forsamlingsstyrelselagen. Någon saklig ändring föreslås inte. Hänvisningen i lagen om kyrkliga indelningsdelegerade bör sålunda avse 5 kap. 8 § andra stycket lagen om församlingsstyrelse. sammanträden i 5 kap. Bestämmelserna om tid och plats för kyrkorådets stämmer 10 § första stycket utredningens forslag till församlingsstyrelselag överens med 48 § LFS. Av hänsyn till minoriteten bland rådets i huvudsak föreslås att en tredjedel av ledamöterna, mot hälften enligt gälledamöter

Ikraftrrädande- och Övergångsbestämmelser.

. . . 207

lande regler, kan få till stånd sammanträde med styrelsen. 1 5 kap. 10 § andra stycket föreslås vidare att kyrkorådet får kalla ledamot eller suppleant

i

kyrkofullmäktige, ordförande eller vice ordförande i kyrkostämman, le-

damot eller suppleant i annan nämnd eller beredning, tjänsteman hos forsamlingen eller särskild sakkunnig att närvara vid sammanträde med rådet. Den som har kallats till sammanträde får, om rådet beslutar det, delta i överläggningarna men inte i besluten. Dessa bestämmelser bör gälla även for

indelningsdelegerades arbetsutskott och kommittéer.

Beträffande suppleants tjänstgöring i arbetsutskottet hänvisar 17 § lagen

om kyrkliga indelningsdelegerade

till 49 § LFS. Denna paragraf motsvaras i utredningens forslag till

forsamlingsstyrelselag av 5 kap. 11 §. De regler

som där föreslås bör gälla även för

indelningsdelegerades arbetsutskott och

kommittéer.

Reglerna om beslutforhet i kyrkorådet har inte ändrats enligt utredningens

forslag till församlingsstyrelselag

5 kap. 12 § forsta stycket (50 § forsta stycket

LFS). Beträffande jäv bör gälla samma bestämmelser for kyrkorådsledamot som for ledamot i

kyrkofullmäktige, 5 kap. 12 § andra stycket i

utredningens forslag (50 § andra stycket LFS). I lagen om kyrkliga

indelningsdelegerade

bör alltså ske till

hänvisning den angivna paragrafen i församlingsstyrel-

selagen. Se även förslaget till ändring i ll § lagen om kyrkliga indelnings-

delegerade.

Beträffande förfarandet vid fattande av beslut kan hänvisas till 5 kap. 13 § andra stycket i utredningens

forslag till lag om forsamlingsstyrelse

(51 och 52 §§ LFS). Motsvarande bör gälla for

indelningsdelegerades ar-

betsutskott och kommittéer.

Hänvisning i 17 § lagen om kyrkliga indelningsdelegerade

till 53 § andra och tredje styckena LFS bör i stället avse 5 kap. 14 § andra och tredje

styckena enligt utredningens

förslag till församlingsstyrelselag.

Viss ändring

i fråga om kyrkorådets skriftväxling har skett.

Motsvarande bör gälla for arbetsutskott och kommittéer.

I fråga om

förvaring av handlingar föreslås inte några ändrade

regler. Se utredningens

förslag till 5 kap. 20§ lag om församlingsstyrelse

(58§ LFS).

18§

Enligt 18 § lagen om kyrkliga indelningsdelegerade får ärende

av annat slag än som anges i 22 § andra stycket LFS inte avgöras av delegerade innan det har blivit berett på något av de sätt som anges i 14 §. Om ett ärende har beretts på annat sätt än av arbetsutskottet skall utskottet fä

tillfälle att yttra sig, innan ärendet avgörs.

Beträffande undantaget från

beredningstvånget i brådskande ärenden kan

hänvisas till motiveringen till 11 §. Bestämmelsen om undantag från bei fråga om val har flyttats från 22 § LFS till 2 redningstvånget kap. l6§ tredje stycket i utredningens forslag till

forsamlingsstyrelselag.

. . .

208 Ikrqftträdande- och Övergångsbestämmelser.

20§ Hänvisningen till 31 § l mom. LFS bör avse 2 kap. 29 § enligt utredningens Här kan hänvisas till vad som har anförts förslag till församlingsstyrelselag. till detta lagrum. Motsvarande bör gälla för arbetsutskott i motiveringen och kommittéer.

21§ om besvär i LFS enligt Ändringarna i 21 § följer av att bestämmelserna förslag bör flyttas över till den nya lagen om församlingsutredningens styrelse.

sou 1981:6

6 Kostnader

Föreliggande förslag att anpassa den kyrkliga kommunallagen till den borgerliga medför vissa kostnadsökningar. Detta gäller främst utökningen av det representativa systemet i församlingarna. Här uppkommer kostnader i samband med kyrkofullmäktigvalen. Vidare kan kostnader uppstå genom att antalet förtroendemän ökar. Genom de nya bestämmelserna om rätt till ledighet från anställning för förtroendemän och om möjlighet att bevilja pension och annan ekonomisk ersättning åt förtroendemän kan även kostnaderna öka. De nya regler som föreslås i fråga om utbetalningen av församlingsskatten till kyrkokommunerna bör medföra kostnadsbesparingar, främst för de borgerliga kommunerna. Vidare bör det vara möjligt för församlingarna att sänka sina kostnader genom de utökade möjligheterna att inrätta gemensamma kyrkoråd. En kostnadssänkande effekt kan även åstadkommas genom tillämpning av reglerna om gemensam personaladministration och egendomsförvaltning.

1 Bilaga Kyrkokommunala

befogenhetsöverskridanden enligt 89 §

1 mom. första

stycket lagen om

församlingsstyrelse

1 Inledning

En församlings kyrkokommunala uppgift är att sörja för de organisatoriska och ekonomiska betingelserna för kyrkans gärning (prop. 1961:70 s. 68). Kyrkans gärning består främst i ordets lörkunnelse genom och predikan själavård samt kristen verksamhet bland hjälpbehövande. För detta ändamål har församlingen utrustats med anslags- och utdebiteringsrätt (Kaijser: Kom- 111 Stockholm munallagarna 1974 s. 32, cit. Kaijser 111). Församlingskompetensen anges i princip uttömmande i 2§ LFS. Andra stadganden i LFS bör dock beaktas t.ex. vid kompetenskonflikter mellan olika kyrkokommunala organ. LFS är en kommunallag till sin natur (prop. 1961:70 s. 72). Beslut av bl. a. kyrkofullmäktige och kyrkoråd överklagas med vissa undantag genom s. k. kommunalbesvär. Sådana besvär kan grundas bl. a. på att det beslutande organet överskridit sin befogenhet. Avsikten med denna promemoria är att med huvudsaklig utgångspunkt från 2§ och 89§ 1 mom. första stycket LFS göra en översikt av de befogenhetsöverskridanden (kompetensöverskridanden) som förekommit efter det LFS trätt i kraft den 1 januari 1963. Enstaka fall som avgjorts med stöd av äldre lag har dock tagits med. Rättsfallen har grupperats på vissa typer av verksamhetsområden. Gränserna mellan llera områden är flytande och indelningen kan antagligen diskuteras i en del fall.

2 och deras förarbeten

Viktigare lagrum

2.1 Allmänt

En församlings kompetens anges, som tidigare nämnts, i 2§ LFS. Lagrummet har följande lydelse: I mom. Församling äger att själv vårda sina angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt denna lag eller särskild författning tillkommer annan. Med församlings angelägenheter avses frågor om:

a) anskaffande av och vård om kyrka. begravningsplats, församlingshus, tjänstebostäder och annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom;

SOU l98l:6 2 l 2 Bilaga I

förkunnelse i övrigt samt b) åtgärder till främjande av gudstjänstliv och kyrklig och andra, som av kristen verksamhet bland barn och ungdom, ålderstigna, sjuka

äro i behov av omvårdnad; samt c) avlöningsförmåner åt präst, kyrkomusiker och annan personal. är särskilt stadgat. Angående vissa på församling ankommande angelägenheter

anskalTas 2 mom. Om regeringen för särskilt fall så förordnar, skall begravningsplats

eller vårdas av borgerlig kommun. kompetens i första hand Som framgår av lagtexten anges en församlings komgenom ett allmänt hållet stadgande (första stycket). Detta stadgande uppräkning av de olika grupperna pletteras genom en i princip uttömmande Uppräkningen har av särskilda församlingsangelägenheter (andra stycket). så att en församlings olika verksamhetsgrenar har angetts i tämutformats för som tar sikte på att ange de yttre gränserna ligen vida formuleringar, verksamhet (prop. 1961:70 s. 100-101). församlingens De allmänna som församlingskompetensen vilar på kan kortprinciper fattat beskrivas på följande sätt.

När man skall bestämma en församlings kyrkokommunala kompetens församlingen får bedriva eller måste man ta ställning till vilken verksamhet skattemedel (prop. 1961:70 s. 100). Frågan berör stödja med utdebiterade den verksamhet en församling kan utöva med kollektdärför inte direkt bidrag. Genom att ta sådana medel, donerade medel eller andra frivilliga församlingen möjlighet att i viss utsträckning medel i anspråk har nämligen kan dock inte förfoga verka utanför de gränser som LFS anger. Församlingen finns bestämmelser i kollektkungööver medlen helt fritt. För kollektmedel kan finnas ändamålsbestämmelser t. ex. berelsen (1953:739) och i övrigt att den träffande donationer. Rent allmänt gäller också den begränsningen vara främmande för verksamhet som skall stödjas till sin natur inte får

församlingslivet. att verk- Som allmän grundsats, då kompetensen anges, gäller dessutom till den egna församlingen, dvs. den skall samheten måste vara knuten medför att anslag till rikskyrklig verksamhet vara av lokal natur. Detta än den eller till verksamhet inom stiftets ram eller inom annan församling inte är tillåten. Det finns undantag från denna regel, vilket egna i princip framgår av avsnitt 3.3.3.

En ytterligare begränsning i kompetensen utgörs av att en församling

inte får ha hand om angelägenheter, som enligt lag eller särskild författning

tillkommer annan.

2.2 Besvärsregler m. m.

har 2§ LFS inte utformats för att exakt Som framgår av det föregående omfattning. Vid lagens tillkomst ansågs ockange församlingskompetensens bestämma kompetensen. så att det inte kunde bli fråga om att en gång för alla lämnades därför åt vad som kunde komma att betingas Ett visst utrymme området. Verksamheten skall sålunda vid av utvecklingen på det kyrkliga behov kunna komma in på nya områden (prop. 1961:70 s. 105, 111). sätt kan naturligtvis leda till att det Att 2§ LFS utformats på angivet av församlingskompetensen. I förkan uppstå osäkerhet om omfattningen

SOU l98l:6 1

Bilaga 213

arbetena uttalades också att det även efter lagens ikraftträdande skulle bli en viktig uppgift för rättstillämpningen att närmare ange gränserna for kompetensen (prop. 1961:70 s. 111). LFS ger möjlighet till överprövning av beslut. Besvärsreglernas huvudstadgande återfinns i 89§ LFS. Lagrummet har Följande lydelse: I mom. Över beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma må, där ej annat är särskilt föreskrivet, besvär anföras hos länsstyrelsen. Sådan klagan må grundas endast därå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning. står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, eller kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund. Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag, då verkställd justering av det över beslutet förda protokollet tillkännagivits å församlingens anslagstavla. Besvären skola vara åtföljda av överklagade beslutet jämte bevis om dagen för justeringens tillkännagivande. Länsstyrelsen skall inhämta domkapitlets yttrande över besvären, såvida det icke är uppenbart, att sådan åtgärd är obehövlig. 2 mom. I fråga om besvär över beslut av kyrkoråd eller annan församlingens nämnd skola, där ej annat är särskilt stadgat. bestämmelserna i l mom. äga motsvarande tillämpning. Mot beslut av rent förberedande eller verkställande art må talan ej föras. 3 mom. Rätt att anföra besvär enligt l och 2 mom. tillkommer envar, som är kyrkoskriven inom församlingen, ävensom var och en. vilken, utan att vara kyrkoskriven inom församlingen, har att till denna enligt taxering till kommunal inkomstskatt utgöra församlingsskatt.

Som inledningsvis nämnts är LFS en kommunallag. Besvär över beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma anförs därför med vissa undantag (se l mom. första stycket där ej annat är särskilt förskrivet) genom kommunalbesvär. De s. k. kommunalbesvärsgrunderna anges i 89§ l mom. första stycket andra meningen och av dessa är nu närmast av intresse den andra, vilken talar om överskridande av befogenhet (“beslutet står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet“).

3 Kompetensöverskridanden i praxis

3.1 Den allmänna kompetensen enligt 2 § 1 mom. första stycket LFS Flera viktiga verksamhetsgrenar på det lokala kyrkliga området är reglerade i särskilda författningar. De ryms alltså inte under denna rubrik. Rent allmänt gäller också att verksamheten måste ha en kyrklig prägel, dvs. den skall bedrivas i kristen anda och vara betingad av kyrkans budskap. RÅ 1960 ref 20 Kyrkofullmäktige beslutade att genom en särskilt tillsatt kommitté utföra en till visst belopp kostnadsberäknad vatten- och avloppsanläggning i kyrkby. Medel anvisades. Beslutet överklagades inte. Sedan kommittén omarbetat planen och påbörjat utförandet enligt den nya planen fattade kyrkofullmäktige beslut om tillläggsanslag med visst belopp. Främst var det kyrkan, kyrkogården, prästgården, komministerbostaden, boställshemmet och sockenstugan som skulle få nytta av anlägg-

SOU l98l:6 214 Bilaga 1

om tilläggsanslaget ningen. Det uppgavs även att investeringarna skulle äventyras aninte godkändes. LSt: Utförandet av ifrågavarande vatten- och avloppsanläggning kom på den borgerliga kommunen. Kyrkofullmäktige hade överskridit sin befogenhet.

RegR: Ej ändring. RÅ 1970 U56 Vattenverk tillhörigt pastorat betjåinade, förutom komministerbostaden under årens lopp och diakonissans bostad. ytterligare 12 närliggande fastigheter. vilka fått kyrkorådets tillstånd att ansluta sina ledningar till vattenverket. Kyrkofullmäktige beslutade att anslå medel till utbyggnad av vattenverket enligt visst kostnadsvattenförberäknzit förslag. Utbyggnaden skulle komma att i allt väsentligt trygga hade genom besörjningen av andra fastigheter :in församlingens. Kyrkofullmâiktige slutet överskridit sin befogenhet. RÅ 1969 U 58 Kyrkofullmäktige beslutade att for visst belopp teckna industribevis av skogsi skogsägareförenings industrilån. Pastoratet var i egenskap av innehavare av industribevis hade gjorts fastigheter medlem i skogsägareföreningen. Teckningen för att trygga och Förbättra avsättningsmöjligheterna för produkter från förvaltade skogar. Kyrkofullmäktige hade överskridit sin befogenhet. RÅ 1974 A 159 Likartat mål angående industribevis. RÅ 1973 U6 Kyrkofullmäktige beslutade anslå [00 000 kr till Missionskyrkans kyrkobygge (i Ludvika). LSt: Missionskyrkans kyrkobygge är inte en församlingens angelägenhet. Befogenheten har därför överskridits. RegR: Ej ändring.

3.2 Obligatoriska angelägenheter enligt 2 § 1 mom.

andra stycket a LFS

3.2.1 Allmänt

En församling kan i viss mån anpassa sina insatser till vad man anser lämpdock helt eller delvis beträffande angelägenheter ligt. Denna frihet bortfaller llI s. 32-34). Lagrummet under rubriken 3.2 som är obligatoriska (Kaijser avser i huvudsak angelägenheter och omfattar anskaffande obligatoriska ändamål samt vård om och hushållning av egendom avsedd för kyrkligt med sådan egendom.

3.2.2 Kyrkobyggnader m. m.

En församling har skyldighet att hålla församlingskyrka. I skyldigheten anses sådana inventarier och sådan förbrukningsingå att anskaffa och underhålla materiel behövs för de kyrkliga förrättningar som hålls som oundgängligen Om särskilda fulli församlingskyrkan. regler inte finns kan skyldigheten som församlingen bestämmer (Kaijser göras på det sätt och med den standard III s. 35).

RRK 1/1979 R 79 2:5 Kyrkofullmäktige beslutade att för en ny församlingskyrka anskaffa en anordning för elektronisk klockringning såsom substitut for kyrkklockor. och jordfástningslagen RegR yttrade bl. a. följande. Både kyrkolagen, kyrkohandboken innehåller bestämmelser som förutsätter att församlingskyrka skall förses med klockor bestämmelser för ringning vid olika kyrkliga och t. o. m. profana förrättningar. Dessa kan inte anses ha mist sin tillämplighet. Den elektroniska ljudapparaturen kan inte inte från kyrklig synpunkt godtas såsom substitut for kyrkklockor och följaktligen har därför överskridit heller anses tillgodose något kyrkligt ändamål. Kyrkofullmäktige sin befogenhet.

Bilaga 1 215

Visst intresse har även följande rättsfall. RÅ 1976 Ab 208 Genom gåvobrev överlämnades ett visst belopp till en församling. Gåvan avsåg anskaffandet av ett rött antependium och en röd mässhake till Nathanaelskyrkan i Tierp. Resterande belopp må användas till annan utsmyckning i samma kyrka. Församlingens präster och kyrkoråd må verkställa anskaffandet som de finner det lämpligt. Kyrkorådet beslutade att använda gåvomedel till ombyggnad av frontpanel i Nathanaelskyrkan samt till ett skåp för förvaring av antependium, mässhake och altarkrucifix, vilka föremål även inköpts för gåvomedel. RegR anförde att det förhållandet att skåpet och ombyggnaden fått “estetisk utformning inte ensamt kunde kvalificera för beteckningen utsmyckning i den mening som torde ha föresvävat donator. Hänsyn togs även till skåpets placering, graden av bearbetning i utsmyckande syfte m. m. RegR fann därför att kyrkorådet överskridit sin befogenhet. RÅ 1961 ref 44 Kyrkoråd beslutade att alkoholfritt rött nattvardsvin skulle inköpas så snart inneliggande lager av nattvardsvin tagit slut. RegR: Utdelandet av vin och oblat ingår såsom ett väsentligt element i nattvardens sakrament och grundar sig såväl på gammal hävd som på föreskrifter i 1686 års kyrkolag. Den alkoholfria dryck som avses med kyrkorådets beslut är icke vin. Kyrkorådets beslut innebär således, att annan dryck än vin skall användas för nattvardsbruk och att nattvardens sakrament inom församlingen skall erhålla annan utformning än som på grund av hävd och lag är gällande. Kyrkorådet hade alltså överskridit sin befogenhet.

3.2.3 Begravningsväsendet

Enligt 2§ 1 mom. andra stycket a) LFS utgör anskaffande av och vård om begravningsplats en församlingsangelägenhet. Regeringen kan dock enligt 2§ 2 mom. LFS för särskilda fall förordna att begravningsplats skall

anskaffas eller vårdas av borgerlig kommun. Överflyttning av vården bör

ske endast då starka praktiska skäl föreligger. Som regel är det uteslutet att vården om en kyrkogård, på vilken sockenkyrkan är belägen, skall kunna överflyttas (prop. 1961:70 s. 103). Bestämmelser om begravningsplats, gravrätt m. m. finns i lag (1963:537) om gravrätt m. m. Enligt lagen kan det finnas såväl allmän som enskild begravningsplats (1 §). Med allmän begravningsplats förstås av församling eller annan kommun eller eljest av det allmänna anordnad, behörigen invigd kyrkogård, annan begravningsplats, urngård, urnhall, urnlund, urnmur, kolumbarium, minneslund eller annan sådan anläggning. Med enskild begravningsplats avses plats, som tillhör annat trossamfund än svenska kyrkan eller ock annan enskild och som behörigen anordnats för förvaring av avlidnas stoft eller aska eller för utströende av avlidnas aska. Besvär mot beslut enligt lagen förs företrädesvis genom förvaltningsbesvär, 16 och 17 §§. Kommunalbesvär kan dock förekomma och utesluter då förvaltningsbesvär (Kaijser III s. 334-335). Frågan om kyrkoråds befogenhet beträffande gravsättning på enskild begravningsplats bedömdes i det följande rättsfallet. RÅ 1963 ref 3 År 1870 medgav KM:t att ägaren av Eds säteri i Voxtorps församling, L, fick anlägga särskild begravningsplats för sig och sin familj på utsett ställe på säteriets ägor. L avled år 1870 och begrovs på den s. k. Lindekullen på Eds ägor. Senare användes Lindekullen för gravsättning vid flera tillfällen. År 1884 mottog församlingen visst belopp från L:s dödsbodelägare med villkor att för all framtid underhålla och vårda gravplatsen och förse den med ny gravsten och galler när dessa

216 Bilaga I

blivit odugliga för sitt ändamål. - Kyrkorådet beslutade år 1960 att vidare gravsättningar på Lindekullen inte kunde förekomma. År 1962 avslog kyrkorådet en begäran om tillstånd att på begravningsplatsen nedsätta urnan med askan efter M, en av L:s efterlevande. LSt lämnade besvär av Edh-släktens förening och dödsboet efter M utan bifall. RegR: Enär kyrkorådets klandrade beslut icke inverka på den rätt som kan tillkomma klagandena till gravsättning å Lindekullen, och frågan om nämnda rätt icke kan avgöras i förevarande ordning, finner RegR ej skäl att göra ändring i det slut vartill LSt kommit i målet.

Regler om maximering av upplåtelseavgifter för gravrätt finns inte. Den kommunala självkostnadsprincipen gäller dock för dessa avgifter (Kaijser lll s. 322-323). Följande rättsfall är belysande.

RÅ 1964 E 44 Kyrkoråd i församling i Stockholm bestämde avgifter för nyttjande av kolumbarium, vilket innebar att upplåtelse för all framtid av samtliga urnnischer i kolumbariet skulle inbringa visst belopp. Kyrkofullmäktige godkände kyrkorådets åtgärder. RegR fann att de avgifter kyrkofullmäktige godkänt för upplåtelse, vård och underhåll av urnplatser i kolumbariet blivit satta avsevärt högre än vad som kunde anses motiverat med hänsyn till de uppgivna kostnaderna for kolumbariets anläggande och den framtida vården och underhållet av upplåtna urnplatser. Kyrkofullmäktige hade därför överskridit sin befogenhet (jfr RÅ 1969 U 70 där avgifterna ånyo var uppe till prövning. RegR: Ej visat att avgifterna är för höga i förhållande till kostnaderna för kolumbariets anläggande och den framtida vården och underhållet av upplåtna gravplatser. Ej heller i övrigt visat att beslutet är olagligt enligt 89§ LFS).

Följande beslut om ordningsregler för gravar ansågs olagligt. RÅ 1966 E 58 Kyrkostämma beslutade att till redan gällande ordningsregler för köpgravar foga en ny paragraf med följande innehåll: Kyrkorådet förbehåller sig rätt att utan gravbrevägarens hörande vidtaga de ändringar i avseende å gravplatsens allmänna anordnande, som med hänsyn till förekommande omständigheter kunna finnas nödvändiga. RegR fann att kyrkorådet genom beslutet tillagts rätt att ensidigt bestämma om ordnandet och vården av gravplatsen i större omfattning än som var tillåtet enligt vid tiden för beslutet (1962-05-06) gällande lag eller eljest vedertagna rättsgrundsatser. Rätten skulle tillkomma kyrkorådet även då kyrkorådet icke genom avtal med gravplatsinnehavaren förbehållit sig sådan rätt. Kyrkostämmans beslut stod därför i strid mot vid tiden för dess tillkomst gällande lag. Beslutet var inte heller förenligt med gravrättslagen. Församlings engagemang i begravningsväsendet med egen verksamhet har i ett fall kommit under regeringsrättens bedömning. RÅ 1974 A 1281 Kyrkofullmäktige beslutade i fråga om ökade åtaganden för begravningskostnader att alla gravar skulle bli fria, att vård av grav skulle bli fri, dock ej blommor på graven, att församlingen fritt skulle tillhandahålla kistor med svepning samt urnor, och att församlingen skulle driva egen begravningstjänst med helt fria tjänster enligt vid sammanträdet föreliggande utredning som ett led i församlingens kurativa verksamhet. (l församlingen utgick redan tidigare bidrag till transporter till, krematorium och kostnader för kremering samt erhölls fria lokaler vid bisättning och jordfástning, fri personal m. m.) LSt: Kyrkofullmäktige hade överskridit sin befogenhet genom att besluta att tillhandahålla fria kistor med svepning samt urnor och att driva egen begravningstjänst med helt fria tjänster. Beslutet i övrigt lagligt. RegR: Ej ändring (jfr RÅ 1948 ref. 54 där beslut av kyrkofullmäktige att teckna andelar i ekonomisk förening med ändamål att driva begravningsrörelse upphävdes, eftersom kyrkofullmäktige hade överskridit sin befogenhet).

Bilaga 1 217

3.3 Fakultariva angelägenheter enligt 2 § 1 mom. andra stycket b LFS

3.3.1 Allmänt

Under rubriken 3.3 hänförs åtgärder av flera olika slag. Hit hör sålunda åtgärder för att främja gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt (församlingsvård i inskränkt bemärkelse) (prop. 1961:70 s. 81-82, 104). Detta verksamhetsområde är klart kyrkligt till sin natur. Kompetensproblem torde uppstå tämligen sällan. Beträffande församlingsvården i mera vidsträckt bemärkelse kan förhållandena vara annorlunda. Till denna församlingsvård räknas åtgärder för att främja kristen verksamhet bland barn och ungdom, ålderstigna, sjuka och andra, som är i behov av omvårdnad. Härvid skall uppmärksammas, vilket inledningsvis har nämnts (avsnitt 2.2), att en församlings befogenhet inte är bestämd en gång för alla, utan att ett visst utrymme måste lämnas för nya initiativ, som utvecklingen kan motivera. Verksamheten kan därför vid behov komma att gå in på nya områden. Det skall dock understrykas att den kyrkokommunala verksamheten skall vara betingad av innehållet i det kristna budskapet (prop. 1961:70 s. 105). Se även vad som sagts ovan under avsnitt 2.1 om verksamhetens anknytning till den egna församlingen.

3.3.2 Stöd till organisationer inom eget område

RÅ 1972 ref 68 Kyrkostämma beslutade att alla religiösa, politiska, kulturella och ekonomiska organisationer i församlingen skulle få använda församlingshemmet utan någon extra avgift för hyra och bränsle. RegR fann att sådan upplåtelse varom var fråga i målet var förenad med inte helt obetydliga merkostnader. Församlingen fick därigenom anses lämna ekonomiskt stöd till de organisationer och föreningar som utnyttjade lokalerna och sålunda lämna stöd för även annan verksamhet än som avses i 2§ LFS. Befogenheten hade alltså överskridits.

3.3.3 Stöd till organisationer utanför eget område Av intresse for en församlings kompetens vad gäller att stödja kyrkligt inriktad verksamhet utanför församlingen kan följande rättsfall nämnas. RÅ I 972 U 36 Kyrkofullmäktige anslog visst belopp till Broderskapsrörelsen för prenumeration på dess organ Broderskap. Tidskriften skulle fördelas på olika platser inom köpingen. RegR fann med hänsyn till vad som nu anförts och till Broderskapsrörelsens partipolitiska karaktär att beslutet innebar stöd åt viss politisk meningsriktning. Detta är inte församlingsangelägenhet. RÅ 1972 U 43 Kyrkofullmäktige beslutade år 1969 att anslå 200 kr till de Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse och 4 000 kr till Gålsjö stiftsgård för försöksverksamhet. RegR fann att anslag till De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse och Gålsjö stiftsgård av den storleksordning som det var fråga om låg inom ramen för befogenheten. RÅ 1956 ref 17 Kyrkofullmäktige i Örnsköldsviks församling beslutade anslå vissa belopp till olika organisationer. RegR fann att befogenheten hade överskridits i fråga om anslag till Svenska Missionssällskapet (50 kr), Lutherska världsförbundets svenska sektion (100 kr), Svenska ekumeniska nämnden (100 kr) och Anundsjöbygdens

SOU l98l:6 218 Bilaga 1

befogat att med begränsade realskola (200 kr). Däremot fann RegR kyrkofullmäktige kyrkliga ungdomsgård (500 kr), Häranslag stödja stiftelsen Norra Ångermanlands (100 kr), stiftelsen Gålnösands stiftsråds arbetsfond och dess soldathemsverksamhet Värsta diakonissanstalt (100 kr), norrländska avdelsjö stiftsgård (200 kr), stiftelsen Svenska kyrkans diakonistyrelse ningen av Sveriges kristliga gymnasiströrelse (150 kr), kr), Diakoniens centrala råd (200 (100 kr), Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse (100 och Evangeliska fosterlandsstiftelsens kr), Soldaternas vänner i Östersund (100 kr) soldathem i Härnösand (100 kr). anslog visst belopp till stiftsting. Stiftstingets RÅ 1964 ref 44! Kyrkofullmäktige officiella organ samordna och stödja uppgift var att i samverkan med Svenska kyrkans ungdomsarbete. studiekonfirmandundervisning, söndagsskolearbete, juniorarbete, verksamhet m. m. och att ta nya initiativ på dessa områden arbete, kontaktskapande orienterade folksamt att utbilda ledare till församlingarnas tjänst vid olika kyrkligt inom stiftet. RegR fann att församlingen högskolor och andra utbildningsinstitutioner som det var fråga om (motvar befogad att genom bidrag av den storleksordning, svarande l öre per skattekrona) ekonomiskt stödja verksamheten.

RÅ 1964 ref. 44 Il Kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet fattade beslut om an-

slutning av församlingarna till stiftsting med uppgift att stödja sådana institutioner, Förfanns vara till gagn för församlingslivet. organ och företag, vilkas verksamhet att erlägga årlig avgift som stiftstinget samling som anslöt sig till stiftstinget förband sig av gemensamt intresse för stiftets beslutade. Stiftstinget ägde att för kyrkliga ändamål besluta om stiftstingsavgiften, dock med högst l öre per skattekrona. församlingar Bestämmelser om utträde ur stiftstinget saknades i stadgarna. RegR fann att full-

mäktige på stiftstinget överlåtit rätt att bevilja anslag ur den kyrkliga samfállighetens

medel och därigenom överskridit sin befogenhet.

3.3.4 Församlingshus

skall kunna skötas behövs lokaler. Vis- För att församlingsangelägenheterna att hålla. Andra slags lokaler sa slags lokaler är församlingarna tvingade att hålla av praktiska skäl. kan det vara nödvändigt

beslöt år 1959 att ge en baptistförsamling ett anslag RÅ 1962 E 8 Kyrkofullmäktige av ett baptistförsamlingens kapell. Kapellet på l 000 kr som bidrag för iordningställande som sammanträdeslokal för skulle under tid då sockenstugan reparerades användas om tillgång kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Genom anslaget hade man försäkrat sig i och för sig hade rätt till lokal för sammanträdena. RegR fann att kyrkofullmäktige i detta fall överskridit att anslå medel till sammanträdeslokal men att kyrkofullmäktige

vad som var tillbörligt.

3.3.5 Särskilt om samfállighets kompetens

i 3§ LFS. 3§ 1 mom. innehåller Om samfálligheter finns bestämmelser 2 mom. innehåller bestämmelser för Stockallmänna bestämmelser medan och 3 mom. bestämmelser for Göteborgs totala holms partiella samfállighet av ekonomisk natur. En samfällighet handhar angelägenheter samfállighet. utövas beslutanderätten av forsamlingsdelegerade. l en partiell samfállighet utövas beslutanderätten av samfällighetens kyrko- I en total samfállighet

fullmäktige.

kompetens. Stock- RÅ 1967 ref 29 I Fråga om Stockholms församlingsdelegerades är en stiftelse, vars huvudsakliga ändamål är att främja holms Teologiska Institut och utbildning i ungdoms utbildning till präster och lärare, meddela undervisning

Bilaga I 219

teologiska ämnen samt främja vetenskaplig forskning och undervisning i teologiska ämnen. Församlingsdelegerade beslutade åta sig avlöningskostnaderna för två professurer vid institutet och att vara huvudman för professurerna. RegR: Församlingarna i Stockholm har, på grund av institutets utbildningsverksamhet och dess betydelse for underlättande av rekryteringen av präster och andra kyrkliga befattningshavare i Stockholm, befogenhet att ekonomiskt stödja institutet genom bidrag av skälig storleksordning. Genom räckvidden av det fattade beslutet hade dock befogenheten överskridits. RÅ 1967 ref 29 II Församlingsdelegerade i Stockholm anslog för åren 1964 och 1965 vissa belopp till Stockholms Teologiska Institut. RegR: Församlingarna i Stockholm har, på grund av institutets utbildningsverksamhet och dess betydelse för underlättande av rekryteringen av präster och andra kyrkliga befattningshavare i Stockholm, befogenhet att ekonomiskt stödja institutet genom bidrag av skälig storleksordning. De beviljade anslagen (ungefárligen motsvarande kostnaderna for en resp. två professurer) är inte av sådan art eller omfattning att befogenheten överskridits. RÅ 1971 U 65 Församlingsdelegerade i Knivsta pastorat anslog visst belopp till Trycksaker avseende framställning och distribution av en stencilerad periodisk skrift med titeln “Våra kyrkor, meddelande från Knivsta pastorat. LSI: Angiven verksamhet är väsentligen att hänföra till forsamlingsvård. Detta verksamhetsområde omfattas ej av församlingsdelegerades kompetens. RegR fann i likhet med LSt att befogenheten överskridits. Jfr avsnitt 3.3.1. Jfr även RÅ 1936 ref. 13 enligt vilket utslag utgivande av forsamlingsblad ansetts som tillåtet led i församlingsvård.

3.4 Obligatoriska

angelägenheter enligt 2 § 1 mom. andra stycket c LFS

Kompetensen omfattar, såsom framgår av lagtexten, frågor om avlöningsförmåner åt präst, kyrkomusiker och annan personal.

3.4.1 Avlöningsförmåner m. m.

RÅ 1968 U 3 Kyrkofullmäktige beslutade att låta måla dels ett porträtt av kyrkoherden S. for 7000 kr att uppsättas i forsamlingsbyggnaden, dels en replik av porträttet for 3 000 kr att överlämnas till S. som gåva. ÖÄ fann att kyrkofullmäktige överskridit sin befogenhet vad gällde repliken. RegR: Ej ändring. RÅ 1973 A 56 Kyrkofullmäktige i församling beslutade anslå visst belopp som ersättning för del av en komministers llyttningskostnader. Komministern hade tillträtt en befattning inom pastoratet. RegR fann att ersättningen var en löneformån utöver vad som tillkom församlingspräst enligt gällande avtal och bestämmelser och att kyrkofullmäktige inte ägt anslå medel till sådan förmån. RR 1977 Ab 265 Pastorats församlingsdelegerade beslöt utbetala 200 kr per månad for samtalsrum hos kyrkoadjunkten. Pastoratet hade inte lyckats skaffa en fyrarumslägenhet åt kyrkoadjunkten. Denne köpte då ett radhus privat, och i samband därmed hade pastoratskyrkorådet förklarat sig vilja ersätta den kostnad och det intrång det innebar att i egen bostad hålla tjänsterum. RegR fann att det inte kunde antas ha utgjort en uppgift for pastoratet att lämna bidraget till kyrkoadjunkten.

3.4.2 Insyn över prästerskapets

ämbetsförvaltning

RÅ 1963 E 38 L, som innehade klockare- och organistbefattningen i församlingen och tillika var syssloman vid klosterkyrkan i församlingen, hade tilldelats varning

220 Bilaga 1

för att han inte följt instruktionen för sysslomannen vid kyrkan. RegR fann detta tillåtet. Däremot ej visat att L uttalat sig opassande till kyrkobesökare. Ej heller varning

av enskild skuld. Beslutet för fel i tjänsten på grund av uppgett dröjsmål med betalning

i denna del upphävdes alltså. över att RÅ 1971 U 32 Kyrkoråd beslöt att i protokoll anteckna sitt beklagande av en konfirmand (offentlig tillrättavisning därför en komministers tillrättavisning såsom blev fallet. att konfirmanden inte satt stilla under gudstjänsten) framfördes mot det sätt på vilket komministern RegR fann att anteckningen framstod som kritik över prästervid tillfället utövat sitt ämbete och att kyrkorådet inte hade inseende

skapets ämbetsförvaltning. Befogenheten hade alltså överskridits. RR 1977Ab 250 Kyrkoherde vägrade upplåta kyrka förjordfastning av församlingsbo

som tillhört missionsförsamling. Kyrkofullmäktige uttalade i beslut att fullmäktige i frågan. Vid ny behandling på det bestämdaste tog avstånd från kyrkoherdens agerande av frågan i kyrkofullmäktige framförde enskilda ledamöter kritik av kyrkoherdens

tjänsteutövning. Kyrkofullmäktige fattade inte något beslut vid detta tillfälle. Kyrskulle undanröja de uttalanden som koherden begärde härefter att kyrkofullmäktige Kyrkofullmäktige beslutade att inte göra någon ändgjorts om hans tjänsteutövning. att till kyrkoherden “rikta en vädjan ring i sina tidigare protokoll och beslutade också att han vid beslut rörande upplåtande av kyrkan till gudstjänster och jämförliga för-

såväl med svenska rättningar måtte beakta den önskan om ekumeniskt samarbete, frikyrkosamfund som med andra kyrkor, som råder i församlingen, och även beakta i de flesta andra det samarbete som tidigare ägt rum i vår församling och som pågår RegR: Kyrkofullmäktige har inte insyn över prästerskapets ämbetsförsamlingar. förvaltning. Befogenheten hade sålunda överskridits.

3.5 Specialreglerade angelägenheterenligt 2 § 1 mom.

tredje stycket LFS

3.5.1 Kyrklig jord m. m.

av Bestämmelser om kyrklig jord finns i lagen (1970:939) om förvaltning

kyrklig jord.

av viss by- RÅ 1966 E 17 Enligt bestämmelser i reglemente angående förvaltningen samfallighet, vari prästlöneboställe var delägare, fick delägare under angivna villkor

Uttagen fick inte förgöra visst uttag till byggnadsvirke från ett angivet skogsskifte. kostnadsfritt avverka till husbehovsbränsle säljas. Torrfuror och björk fick delägare att men inte till försäljning. Eftersom det inte var tänkbart för prästlönebostället virke från skogsskiftet avverka för eget behov, hade kyrkorådet försålt utstämplat sin befogenhet. till en delägare i samfälligheten. Kyrkorådet överskred därigenom av ett löneboställe RÅ 1975 Ab 274 Kyrkoråd beslöt att arrendera ut jordbruksdelen på viss tid och mot viss årlig arrendeavgift samt på de villkor i övrigt som boställsför kyrkorådet. nämndens ordförande angett i förslag till kontrakt som han presenterat av förvaltaren på RegR: Arrende för jordbruk avseende löneboställes jord upplåts boställsnämnden arrendevillkor som boställsnämnden bestämt. Villkoren bestäms av har inte behandlat frågan i plenum och ej av ordföranden ensam. Boställsnämnden om bestämmande av arrendevillkoren i föreskriven ordning. Kyrkorådet har därför av arrendet. Kyrkorådet har inte ägt att på sätt som skett besluta om upplåtelse

därigenom överskridit sin befogenhet.

Bilaga 1 221

3.5.2 Övrigt

Ett annat exempel på specialreglerad verksamhet är pastoratens medverkan i folkbokföringen. Följande avgörande har visst samband med dessa frågor.

RÅ 1971 U 50 Pastorats kyrkorád beslutade att förlägga sina sammanträden till pastorsexpeditionen. LSt: Pastorat skall tillhandahålla pastorsämbete såsom kyrkoboklöringsmyndighet bl. a. lokaler. För pastorsämbetet skall finnas pastorsexpedition. Pastorats skyldighet att tillhandahålla pastorsämbete lokaler för dess särskilda ändamål kan emellertid inte samtidigt grunda någon absolut rätt lör kyrkorådet att förfoga över pastorsämbetets lokaler För annat ändamål. Kyrkorádet hade därför överskridit sin befogenhet. RegR: Ej ändring.

sou 1981:6

Bilaga 2 Skall mandatperioderna för kyrkokommunala organ börja närmare

valet (snabbare

valgenomslag)?

Inledning

Den nya kommunallag (1977:179), KL, som trädde i kraft den l juli 1977 innebar flera nyheter av väsentlig betydelse i Förhållande till den tidigare kommunallagen (1953:753), ÄKL. En av nyheterna var att mandatperioden för de beslutande organen numera börjar närmare valet än tidigare, dvs. man åstadkom ett snabbare valgenomslag. LFS berördes inte av kommunallagsreformen. Avsikten med denna promemoria är att belysa möjligheterna att genomföra ett snabbare valgenomslag på det kyrkligt kommunala området.

2 Allmänt

Under det arbete som ledde fram till kommunallagsreformen diskuterades den kommunala styrelseordningen. Det betonades bl. a. att styrelseordningen skall ge uttryck för vilket eller vilka politiska partier som har det främsta politiska ansvaret för kommunernas verksamhet. underströks att Samtidigt om man markerar det politiska ansvaret alltför långt kan det innebära att minoriteten ställs utan möjligheter till påverkan och information. Man kan då riskera att försämra arbetsmöjligheterna för ett stort antal förtroendevalda. Majoritetsmarkeringarna måste därför begränsas. Med hänsyn till de skilda förutsättningar som råder i olika kommuner föreslogs dock inte något enhetligt system för styrelseordningen. Under förarbetena diskuterades också en fråga som har nära samband med den kommunala styrelseordningen, hur en snabbare manämligen skall kunna ske efter valen till kommunfullmäktige. joritetsväxling En sådan

ordning skulle innebära att den nyvalda fullmäktigeförsamlingen och even-

tuellt även nämnderna skulle sammanträda i närmare anslutning till valet än tidigare. Därigenom skulle den tillträdande majoriteten vid omkastningar i majoritetsläget ges större möjligheter att påverka utvecklingen under året närmast efter valet. Framför allt skulle det gälla en ny majoritets möjlighet att påverka budgeten för det kommande året. Flera faktorer påverkar möjligheterna att genomföra ett snabbare valgenomslag. Man måste beakta tidsåtgången för röstsammanräkningen, tidsåtgången för partiernas nomineringsarbete, tidsfristerna för att kungöra sammanträde med de beslutande organen och tidsfristerna för budgetarbetet. Resultatet av de resonemang som fördes blev i huvudsak att mandat-

224 Bilaga 2

för de beslutande församlingarna ändrades. Den börjar numera perioden den 1 november under valåret i stället för som tidigare den l januari året efter valåret. De nyvalda fullmäktige skall vidare fatta beslut om budgeten och övriga nämnder tillträder för det kommande året. Kommunstyrelsen emellertid vid samma tid som tidigare, dvs. i normalfallet den l januari

året efter valâret. Översynen av LFS bör enligt direktiven vara inriktad på att bringa LFS i den mån olikheter inte i överensstämmelse med den nya kommunallagen är sakligt betingade. I underlaget för diskussionen ingår därför en jämförelse mellan ÄKL och LFS tas även av LFS med KL. Pâ grund av sambandet Vissa av bestämmelserna om de kommunala valen ÄKL med i jämförelsen. för valgenomslaget. Därför görs en viss har stor betydelse för tidpunkten och borgerliga kommunalvalen. jämförelse mellan reglerna for de kyrkliga över budgetfrister m. m. som Till promemorian fogas en uppställning underbil. l.

3 Valdag, valdeltagande m. m.

3.1 Borgerligt kommunal valdag

val till riksdagen Enligt 1 kap. 3§ vallagen (1972:620) förrättas ordinarie och kommunfullmäktige samma samt val i hela riket av landstingsledamöter dag. Valdag är tredje söndagen i september. Valdagen kan infalla tidigast den 15 september och senast den 21 september. Detta åskådliggörs i underbil. 2, där de olika tänkbara valdagarna har räknats fram.

3.2 Kyrkligt kommunal valdag

3§ lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval ar den tredje söndagen Enligt i oktober Sedan år 1942 valdag vid val i hela riket av kyrkofullmäktige. kommunala har val till kyrkofullmäktige ägt rum samma år som övriga val. Valdagen kan infalla tidigast den 15 oktober och senast den 21 oktober. i underbil. 2, där de olika tänkbara valdagarna räknats Detta åskådliggörs fram. Av underbil. 2 framgår också samspelet mellan de borgerligt och de kommunala valdagarna (i fortsättningen används beteckningarna kyrkligt kyrkliga resp. borgerliga val).

3.3 i de kommunala valen

Valdeltagandet

åren har intresset för de borgerliga valen varit avsevärt större än Under för de kyrkliga. Följande tabell visar Valdeltagandet i de kyrkliga och boranges i procent av de röstberättigade. gerliga valen. Valdeltagandet

2 225 Bilaga

Det skall noteras att inte alla Församlingar väljer kyrkofullmäktige. Den röstberättigade kretsen är heller inte exakt densamma vid de olika valen. Sålunda krävs medlemskap i svenska kyrkan för rösträtt i de kyrkliga valen, 9§ LFS (jfr 2 kap. 3§ KL). Differensen mellan antalet röstberättigade i de kyrkliga och i de borgerliga valen är dock inte särskilt stor. Den kan exemplifieras genom nedanstående tabell, som avser de tre första valen under l970-talet.

Huvudtendensen är att deltagandet i de kyrkliga valen sjunkit långsamt och deltagandet i de borgerliga valen ökat kontinuerligt.

3.4 Tidpunkten för det definitiva valresultatet

Det ligger i sakens natur att bestämda tidpunkter för de definitiva valresultaten inte kan anges. Enligt vad riksskatteverket har uppgett är det dock realistiskt att räkna med att det definitiva valresultatet för de borgerliga valen i framtiden kommer att kunna föreligga omkring 25-30 dagar efter valdagen (prop. 1975/762187 s. 115). Det definitiva valresultatet kan således på grund av olika tänkbara valdagar antas komma att föreligga under tiden 10-21 oktober. Resurserna för sammanräkningsförfarandet är långt mindre på den kyrkliga sidan än på den borgerliga. Detta beror främst på att arbetet med de kyrkliga valen sker manuellt, till skillnad från arbetet med de borgerliga där man tar hjälp av datorer i stor utsträckning. Det saknas säkra uppgifter om hur lång tid det tar innan det definitiva valresultatet för de kyrkliga valen kan vara klart. Tidsåtgången är dock tämligen stor och man får troligen liksom hittills räkna med att valresultatet inte kan föreligga förrän tidigast

I1-elefonuppgifl mm

fem—sex veckor efter valet eller - på grund av olika tänkbara valdagar riksskaueverkegs va|5ek- — under tiden 19 november - 2 december. tion.

226 Bilaga 2

3.5 Ytterligare om valen Under senare år har den gemensamma valdagen för val till riksdagen, kommunfullmäktige och landsting kommit att diskuteras alltmer. De kyrkliga valen har också dragits in i denna diskussion. Detta har lett till att man inom regeringskansliet gett direktiv för en utredning som bl. a. skall ta ställning till frågan om att förlägga riksdagsvalen och de borgerliga kommunalvalen till olika dagar. I det sammanhanget aktualiseras frågan om att förlägga samtliga kommunala val till en valdag.

4 Tidsfrister för av sammanträde med kungörande

de beslutande organen

4.1 Borgerligt kommunala regler 4.1.1 Äldre rätt l4§ l mom. ÄKL skulle kungörelse om sammanträde med kom- Enligt munfullmäktige anslås på kommunens anslagstavla minst en vecka före sammanträdet. Kungörelsen skulle också sändas med posten till envar fullatt den kunde antas komma honom till mäktig och suppleant så tidigt, handa senast fyra dagar före sammanträdet. Tillkännagivande av sammanträde skulle dessutom införas i en eller flera ortstidningar senast en vecka före sammanträdet. Om ett ärende fordrade så skyndsam handläggning att man inte hann med det angivna kungörelseförfarandet kunde sammanträde enligt 14§ 2 mom. ÄKL ändå hållas om kungörelsen anslogs på kommunens anslagstavla senast på söckendagen före sammanträdet och sändes med posten till envar kommunfullmäktig och suppleant så tidigt att den kunde antas komma honom till handa inom samma tid.

4.1.2 Nuvarande regler I förarbetena till den nya kommunallagen underströks betydelsen av att de förtroendevaldas arbete underlättas. En åtgärd för att förbättra de förtroendevaldas .situation var att ändra den tid inom vilken kungörelse om sammanträde med de beslutande organen skall sändas till ledamöter och i fullmäktige. Numera gäller enligt 2 kap. l0§ KL att kungösuppleanter relsen skall sändas ut minst en vecka fore sammanträdesdagen. Liksom är dock de angivna fristerna minimitider. Man övervägde också tidigare att införa en bestämmelse om att beslutsunderlaget skulle sändas ut viss tid före sammanträdet. Denna fråga överlåts dock till kommunerna själva att besluta om i arbetsordning.

Bilaga 2 227

4.2 Kyrkligr kommunala regler

På det kyrkokommunala området gäller samma tidsfrister för kungörelse av sammanträde med de beslutande organen som tidigare gällde på den borgerliga sidan. Anslag skall ske minst en vecka fore sammanträdet. Kungörelsen skall också sändas med posten så tidigt att den kan antas komma ledamöter och suppleanter till handa senast fyra dagar fore sammanträdet. Annonsering skall ske senast en vecka fore sammanträdet. Om ett ärende fordrar särskilt skyndsam handläggning skall anslag ske senast på söckendagen fore sammanträdet och kungörelsen sändas ut så tidigt att den kan antas komma ledamöter och suppleanter till handa inom samma tid. Reglerna ñnns i l7§ LFS.

5 Mandatperioden för de beslutande

organen

5.1 Borgerligt kommunala regler

5.1.1 Äldre rätt

Enligt 8 § ÄKL valdes kommunfullmäktige och suppleanter för tre år räknat fr. 0. m. den 1 januari året näst efter det, då valet skett.

5.1.2 Nuvarande regler

Numera gäller enligt 2 kap. 6§ KL att ledamöter och suppleanter i fullmäktige väljs for tre tjänstgöringsår räknat fr. 0. m. den 1 november det år då valet har skett. Bakgrunden till den ändrade mandatperioden for de beslutande organen var att det ansågs otillfredsställande att en politisk majoritet som grundar sig på ett val som hölls tre år tidigare får sitta kvar och påverka verksamheten for året efter ett nytt val. Ett snabbare valgenomslag ansågs kunna bidra till att vitalisera den politiska debatten i kommunerna. Det skulle öka partiernas möjligheter att for medborgarna markera sina handlingslinjer i det program inför det kommande året som budgeten utgör. Om valet leder till majoritetsskifte kan den nya majoriteten omedelbart påbörja arbetet med att förverkliga sitt program (prop. l975/76:187 s. 280). Med hänsyn till den tid som går åt for de åtgärder som angetts i tidigare avsnitt, dvs. for att få fram det definitiva valresultatet, for kungörelseförfarandet m. m., bestämdes att mandatperioden skall börja den l november under valåret. Som senare skall visas gäller fortfarande att mandatperioden for kommunernas nämnder börjar den l januari året efter valåret. Genom att den tillträdande majoriteten först får majoritet i de beslutande organen garanteras att den skall kunna utöva det avgörande inflytandet över politiken l stort.

5.2 Kyrk/lg! kommunala regler

Mandatperioden for kyrkofullmäktige och suppleanter omfattar tre år räknat fr. o. m. den l januari året näst efter det, då valet skett, 1l§ LFS.

Bilaga 2

Mandatperioden börjar således vid samma tidpunkt som tidigare gällde på

den borgerliga sidan.

6 för de kommunala nämnderna

Mandatperioden

6.1 Borgerligt kommunala regler

Ledamöter och suppleanter i kommunstyrelsen valdes enligt 33 § ÄKL för tre år räknat fr. 0. m. den 1 januari året näst efter det, då allmänna val av kommunfullmäktige ägt rum. De specialreglerade nämndernas mandatperioder följde vanligen bestämmelserna för kommunstyrelsen. 1 fråga om de kommunallagsreglerade nämnderna hade fullmäktige frihet att bestämma bl.a. när mandatperioden skulle börja, 45§ ÄKL. 1 diskussionen om det snabbare valgenomslaget ingick också överväganden om mandatperiodens början för de kommunala nämnderna. anfördes bl. a. följande 1975/761187 s. 280-281): 1 propositionen (prop.

En förutsättning för att ett snabbare valgenomslag i nämnderna skall kunna genomföras är att partiernas nomineringsarbete inför valet av ledamöter och suppleanter i nämnderna inte försvåras. Ytterligare betydelsefulla faktorer är att den tillträdande och att röstsammanräkmajoriteten kan ta ansvar for det kommande årets budget - Huvuddelen av partiernas ningen efter valet genomförs med den snabbhet som krävs. december månad. nomineringsarbete sker från mitten av november till början av En av förutsättningarna for partiernas nomineringsarbete är naturligtvis att man i stort känner till fördelningen av posterna mellan partierna, dvs. även fördelningen av de heltidsengagerade förtroendeuppdragen och presidieposterna. Efter 1973 års val träffades överenskommelse om fördelningen av dessa poster endast i ett fåtal fall före oktober månads utgång. l flera fall skedde fördelningen av posterna först i december månad. Principiellt är det naturligtvis att föredra att samtliga kommunala valet. Men en ordning organ kan tillträda och börja arbeta så snart som möjligt efter som innebär att alla kommunala organ skall tillträda tidigare än enligt gällande regler är praktiskt omöjlig att genomföra. Det skulle innebära bl. a. att det från demokratisk synpunkt viktiga nomineringsarbetet måste bedrivas så snabbt, att medlemmarnas skulle inskränkas. inflytande i de lokala partiorganisationerna ofta resulterat i samlade lösningar för På grund av att nomineringsarbetet nämnder att bryta ut exempelvis komsamtliga ansågs det även olämpligt munstyrelsen och välja den tidigare än andra nämnder. nämnderna inte omfattades av Slutsatsen blev därför att de kommunala Nuvarande regler återfinns i 3 kap. 5 och det snabbare valgenomslaget. 13 KL.

6.2 kommunala regler

Kyrkligt

och suppleanter i kyrkorådet, utom kyr- Enligt 46§ LFS skall ledamöter fr. o. m. den l januari året näst efter koherden, väljas för tre år, räknat val av kyrkofullmäktige har ägt rum. I 57§ LFS finns det, då allmänna for specialreglerade nämnder och nämnder som regleras med bestämmelser det kyrkokommunala stöd av LFS. Specialreglerade nämnder saknas f. n. på motsvarande området. För de nämnder som regleras med stöd av LFS gäller nämnderna. Mandatperiodens börregler som för de kommunallagsreglerade således bestämma själv. jan och dess längd kan kyrkofullmäktige

2 229

Bilaga

7 Tidsfrister för budgetarbetet

7.1 Borgerligt kommunala regler 7.1.1 Äldre rätt

Enligt 54§ ÄKL gällde att kommunstyrelsen skulle göra upp förslag till utgifts- och inkomststat (budget) före oktober månads utgång. Om fullmäktige bestämde budgeten efter november månads utgång kunde budgetförslaget göras upp senare, dock före november månads utgång. I det senare fallet skulle kommunstyrelsen göra upp förslag till utdebiteringsgrund (skattesats) fore oktober månads utgång. Kommunens övriga nämnder skulle ge in sina särskilda budgetförslag för det nästföljande året till kommunstyrelsen före den l oktober om inte kommunstyrelsen bestämt någon annan tid. Kommunernas budget skulle enligt l3§ ÄKL fastställas före utgången av november månad. Om budgeten på grund av särskilda förhållanden inte kunde fastställas inom denna tid, skulle skattesatsen fastställas i november månad. l detta fall skulle budgeten fastställas före utgången av december månad. Då kunde fullmäktige också fastställa en annan skattesats än som bestämts tidigare.

7.1.2 Nuvarande regler Nuvarande regler om budgetfrister finns i 4 kap. 4§ KL. Liksom tidigare skall budgetförslaget göras upp av styrelsen före oktober månads utgång. Om särskilda förhållanden påkallar det, får budgetförslaget göras upp i november månad. l sådant fall skall styrelsen göra upp förslag till skattesats före oktober månads utgång. Styrelsen bestämmer när övriga nämnder senast skall lämna sina särskilda budgetförslag till styrelsen. Styrelsens budgetfrist har således inte ändrats. lnte heller budgetfristen för fullmäktige har ändrats. Budgeten skall alltså fastställas före november månads utgång. En väsentlig nyhet är emellertid att under år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum skall budgeten fastställas av de nyvalda fullmäktige. Undantagsvis kan enbart skattesatsen liksom tidigare fastställas i november månad. 1 detta fall skall budgeten fastställas före utgången av december månad. Skattesatsen kan också ändras i så fall. Det främsta motivet för ett snabbare valgenomslag var att den tillträdande majoriteten skall få tillfälle att påverka utformningen av budgeten för det nästkommande året (prop. 1975/762187 s. 277). l förevarande paragraf infördes därför bestämmelsen om att de nyvalda fullmäktige skall fastställa budgeten.

7.2 Kyrkligr kommunala regler

Kyrkorådet skall göra upp förslag till budget före den 15 oktober, 69 § LFS. Kyrkorådet bestämmer när övriga nämnder skall lämna sina särskilda bud-

230 2 Bilaga

getförslag till rådet. Innan budgetförslaget görs upp skall kyrkorådet samråda med kommunstyrelsen. Kyrkofullmäktige skall fastställa budgeten vid sammanträde i oktober månad, l6§ LFS. De kyrkliga kommunerna har avsevärt kortare budgetfrister än de borgerliga. De har inte heller möjlighet att bestämma skattesatsen vid ett tillfälle och att fastställa budgeten senare.

8 Det snabbare valgenomslaget

8.1 Valdag, valdeltagande m. m. En mycket betydelsefull omständighet för valgenomslaget är tidpunkten för valdagen. Den kyrkliga valdagen kommer ungefär en månad senare än den borgerliga. Huruvida den kyrkliga valdagen kan komma att ändras är f. n. osäkert och beror bl. a. på eventuella utredningsresultat. Man torde t. v. få räkna med att valdagen kommer att förbli densamma som nu, dvs. den tredje söndagen i oktober. Valdeltagandet är lågt i de kyrkliga valen och har legat omkring 15 procent vid de senaste valtillfállena. En förändring av Valdeltagandet påverkar naturligtvis den tid det tar att få fram valresultatet. Likaså har tillgängliga resurser för sammanräkningsförfarandet, främst datorhjälp, stor betydelse härför. Under senare år har förhållandena inte ändrats i större omfattning. Beträffande de nu nämnda faktorerna torde man därför f. n. kunna räkna med i stort sett oförändrade förhållanden. På den borgerliga sidan infördes genom kommunallagsreformen ett 0bligatoriskt suppleantsystem för de beslutande organen. F. n. finns inte något sådant system på den kyrkliga sidan. Kyrkofullmäktige har emellertid redan nu möjlighet att bestämma att suppleanter skall utses, 8§ 4 mom. LFS. Ett obligatoriskt suppleantsystem på den kyrkliga sidan kan medföra ett ökat arbete och ytterligare tidsåtgång för att få fram valresultatet. Av det sagda framgår att det i framtiden förmodligen kommer att ta minst lika lång tid som nu för att få fram det definitiva valresultatet. Detta innebär att valresultatet kan antas komma att föreligga en till en och en halv månad senare för de kyrkliga valen än för de borgerliga.

8.2 av sammanträde med de

Tidsfrister för kungörande

beslutande organen Som angetts under avsnitt 4.1,2 ändrades tiden för att utsända kungörelse om sammanträde till ledamöter och suppleanter i fullmäktige. En motsvarande ändring på den kyrkliga sidan kräver att kungörelserna skickas ut någon dag tidigare än hittills. Man måste ta hänsyn till detta när man skall bestämma datum då mandatperioden för kyrkofullmäktige skall börja. En viss förskjutning framåt i tiden av detta datum är en sannolik konsekvens av en ändring.

Bilaga 2 231

8.3 Mandatperioden/ör de beslutande organen

Mandatperioderna började tidigare vid samma tidpunkt på den kyrkliga och den borgerliga sidan. Genom kommunallagsreformen bestämdes att mandatperioden på den borgerliga sidan skall börja den l november under valåret. På grund av de omständigheter som diskuterats i de föregående avsnitten är det inte möjligt att genomföra en sådan ändring på den kyrkliga sidan. Den tid det tar att få fram valresultatet, att sända ut bevis om valet och att vidta erforderliga åtgärder i samband med kallelse till sammanträde gör att det forsta sammanträdet med de nyvalda fullmäktige kan förmodligen äga rum allra tidigast den 15 december under valåret. Om så sker återstår ungefär två veckor till årsskiftet. Under den perioden, som för de flesta är arbetstyngd, inträffar bl. a. flera helgdagar, vilket kan medföra arbetssvårigheter för kyrkofullmäktige. I någon mån bör svårigheterna kunna reduceras om suppleanter finns att tillgå inom ett obligatoriskt suppleantsystem. Skattesatsen skall bestämmas i november månad (se avsnitt 8.5) och måste alltså beslutas av de “gamla” Däremot fullmäktige. är det möjligt att de

nyvalda fullmäktige kan få fatta själva budgetbeslutet vilket kan

senare, ha ett visst värde från bl. a. demokratisk synpunkt. För behandlingen av övriga frågor av tänkbar grupp- eller partiskiljande karaktär har det naturligtvis betydelse att de nyvalda fullmäktige får tillträda så tidigt som möjligt. De praktiska nackdelarna med den skisserade lösningen, där beslut om skat-

tesats och budget fattas av olika kyrkofullmäktigeförsamlingar, är väl ändå

så stora att mandatperioden inte bör ändras. Det skall noteras att kyrkofullmäktige enligt 16§ 2 mom. LFS vid sammanträde före utgången av december månad skall förrätta val till de befattningar inom församlingen, vilka blir lediga vid årets slut. Under de år då allmänna val av kyrkofullmäktige har ägt rum förrättas valen av de nyvalda fullmäktige. Dessa förrättar även andra val, avseende tid efter utgången av nämnda år, vilka ankommer på fullmäktige. Kyrkofullmäktige har alltså redan nu behörighet att fatta vissa beslut i december månad under valåret (jfr avsnitt 8.5).

8.4 Mandatperioden för de kommunala nämnderna

Kommunallagsreformen medförde inte någon ändring i tiden då mandatperioden börjar för de borgerligt kommunala nämnderna. Perioden börjar således den 1 januari året efter valåret. Mandatperioden för de kyrkligt kommunala nämnderna börjar vid samma tidpunkt. De svårigheter som förekommer på den borgerliga sidan (se avsnitt 6.1) kan finnas även på den kyrkliga sidan, men de torde inte göra sig gällande i samma utsträckning där. På grund av vad som sagts i avsnitt 8.3 om mandatperioden för kyrkofullmäktige och tidsåtgången för nomineringsarbetet torde det inte vara möjligt att låta mandatperioden för nämnderna börja tidigare än som nu är fallet.

232 Bilaga 2

8.5 Tidsfrister för budgetarbetet

är f. n. en månad kortare på den kyrkliga sidan än på den Budgetfristerna borgerliga. Utredningen har under hand fått besked från riksskatteverket att skatteadministrativa skäl inte längre lägger hinder i vägen mot att de och de borgerliga kommunerna tillämpar lika långa budgetfrister. kyrkliga till budgetfristerna for de borgerliga kommunerna innebär En anpassning att kyrkorådets budgetförslag skall avges före utgången av oktober månad och att budgeten fastställs av kyrkofullmäktige före utgången av november månad. I undantagsfall kan kyrkorådet avge forslag om skattesats i oktober före utgången av november månad. Kyrkofullmånad och budgetförslag skall undantagsvis kunna besluta om skattesatsen före utgången mäktige av november månad och om budgeten före utgången av december månad. Om budgetfristerna ändras på detta sätt kommer forslag till budget och skattesats att avges av det “gamla” kyrkorådet. Någon ändring alltjämt kan inte ske. Förhållandena blir likartade med vad som gäller på den boroch kommunstyrelsen underlättas gerliga sidan. Samrådet mellan kyrkorådet därigenom. Gamla kyrkofullmäktige skall ta budgetbeslutet enligt huvudregeln. Om valgenomslaget för fullmäktige ändras till den 15 december under valåret tänkas ske så att de “gamla“ fullmäktige fattar beslut kan en uppdelning om skattesatsen och de nyvalda fullmäktige fattar själva budgetbeslutet. Det fordras då att tidsfristen för budgetbeslutet förlängs åtminstone till den 15 december. I avsnitt 8.3 har föreslagits att mandatperioden inte ändras. att ha lika lång budgetfrist lör kyrkofullmäktige som Det är då lämpligt skall alltså enligt huvudregeln ha för kommunfullmäktige. Budgetbeslutet fattats före utgången av november månad. Undantagsvis bör budgetbeslutet kunna fattas av de gamla kyrkofullmäktige i december månad i likhet med vad som gäller på den borgerliga sidan.

8.6 Övrigt

for bl. a. kyrkliga samfálligheter. Det som I LFS finns specialbestämmelser om det snabbare valgenomslaget torde i princip få gälla även sagts tidigare beträffande samfálligheterna.

SOU l98l:6

1 Underbilaga Budgetfrister m. m.

234 1 Underbilaga

_

.cåE

cowcamus

comâmä

då..

-uaåncåE

.3533

.ngn

-E5225

_

8_

22_

+

REE 9.0,_

:E25

96.. don doc

voroâau

nä_ ö_ mv_ b.

22m .så :sm 02._ .Em

Q 3 å Q B å

å å å å

Eo -5 Eo .S

susanna_ wseobomua. Sfiufiomusn må_m._0,_.ow0=n

80._ 20,_ .o= .o:

5.30 §8..

cowåw.: cowâmä :omcawä :omega:

å å

måmozåxm cowcam 8802.33

b_ b_ 3_ m3_ b_ mv_

mi_ 0.0,_ .›o: 20,_ .o: s: Pro,“ .o: Ems» 0.0,_ .oc

Q S Q Q 3 Q

_ _ å å

:Em :En

GEE Bo; _mEE 80,_

o2o6w=3_ 0223:3_

:Em 8_oo :Em 8_8

å

Eo å. E0

m%.e.omu.5 wå_m._0.__om0:n 00:00:62.2:

.§0

wsea maze

_

:v.59: :omâmä

.oc

.c_o_m.amo=8_m

_

mv_ å_ mv_ 8. mu.

:2 Q 20,_ .§0 3 S: Q 0.5,_ .c_o 3 Q .uran

_

-E5

20,_

aasuaemz

w%...~=om

22 .§0 E:

-..om .ämm .som .E8

_ _

å os..

_å :annu Q 598

o:

532: .35. 32833

.då

Underbilaga 1 235

_

å_ ...B

.ENS

:omåmä

.Sägs

.a.:©n +

5_

+

.så ecu

uocoaau :53:

U5. U5.

:ENS:

_ doc

“Ci .EA Q & .mn 3 :sm å

ä

Eo .S

-Sannas

cowcawz.

mmêoeomua.

20,_ .o=

5.8._

:omåwä

å

eamuzaxm

U5. .o: 55.

comcam

å.

S: E: G .En a B 6 20._ .oc

H å

:Em

.mEE 0.8

020523_

:Em 38

å

Eo

=._mBa%3 m~_eo.:...w25

.c_o

were

.§0 _

comcawä

_

:Em

mämozaxm

MM 5_

:2 HQV_ E :2 G 28 .§0 3

_cemâcom

»ö

:S .§0

å 8_uo

wseeamua.

-wucom

H

.§0

0223:3_

Hm

.c_o ESF:

Pm_ _ :Em

5_ _m

o.: G P6,. S cum G ...Em 0.0.* 22

om_s_m:_==._==EEoz

om_2bm::EEov_ %_%E__=._e_5_

Euoxim

u H H

ö. mv. mv_

2 Tänkbara Underbilaga valdagar enligt 1 kap. 3 (1972:620) § vallagen och 3 (1972:704) § lagen om kyrkofullmäktigval

238 Underbilaga 2

3 i 2 i z i 2 i 2 i n i z i 2 i nu i : i 2 i

I

a_ i 2 i

5:15.34!

: i o_ i

E28

m_ i z i n_ i u_ i __ i 2 i o i . i i

n i

n 22. i

a i

_ sas o_ 2. o. i s.. _.

R i

:Ei

on i R E i 2 i 2 i z i 2 i ä i = i i i 2 i

52.2:

[i

: i : i

2 i 59.5..

å 2 i z i 2 i 2 i Z i e. i Q i u i s o i m i

...2£o...s_.._..

Q i n i n i _ _. E.. s e_ o. i

sou 1981:6

3 PM 1979-06-20 angående

Bilaga

omfattningen av regeringens prövning

ärenden låne- och

av angående

borgenstillstånd

(73 och 74 §§ LFS)

innebär en undersökning av att alla vederbörande Den formella prövningen formalia iakttagits, såsom att ett av behörigt beslutsorgan fattat och i laga ordning tillkommet beslut föreligger och att beslutet vunnit laga kraft. Vidare krävs att beslutet innehåller om lånebeloppets storlek, amorteuppgifter ändamålet för upplåningen, hur eventuella kostnader utöver lånet ringstid, att erforderliga tillstånd från skall täckas (dvs. fullständig finansieringsplan), t. ex. riksantikvarieämbetets medgivande till olika myndigheter föreligger, kyrkorestaurering eller länsstyrelsens godkännande enligt begravningskungörelsen av förslag till kyrkogårdsanläggningar, att ifrågakommande meddelats m. m. Bristfálligheter i ansökningarna i dessa statsbidragsbeslut hänseenden har, om bristfälligheten bedömts kunna rättas till, icke föranlett har i stället beretts tillfälle att komplettera handavslag utan sökanden lingarna. En viktig sida av den formella prövningen gäller frågan om det ändamål som lånet eller borgenstagandet avser, faller inom sökandens kompetensområde. Om ändamålet befunnits falla utanför den kyrkliga kommunens kompetens har regeringen avslagit ansökningen trots att det förelegat ett beslut. Sålunda har exempelvis församling förvägrats lålagakraftvunnet netillstånd för uppförande eller förvärv av bostadshus för annan befattningshavare än den som har rätt till tjänstebostad. Ansvaret för bostadsbyggandet i övrigt åvilar ju den borgerliga kommunen. har som en forsta förutsättning för Vad gäller den materiella prövningen lånetillstånd måste avses komma till användning för gällt att lånemedlen av en varaktig tillgång. Motivet härför är att en kommande anskaffning generation ej skall betungas med lånekostnader för annat än sådant som i den själv kan dra nytta av. Vidare har ju underställningsskyldigheten främsta rummet motiverats utifrån syftet att tjäna som ett skydd för den kommunala formögenheten. Med varaktig tillgång avses naturligtvis framför allt mark, byggnader, anläggningsarbeten (kyrkogårdar) etc. Som lånebekostnad for anskaffning av varaktig tillgång har också kostnader rättigad l låneberättigad och anskaffför kyrkorestaureringar godkänts. byggnadsningskostnad har inräknats kostnader för ritningar, kontroll, projektering, o. d. En konsekvens av principen om att bevilja lånetillstånd enutredning dast för varaktiga tillgångar är att driftskostnader ej fått bestridas med långfristig upplåning (= längre lånetid än fem år). Exempel på driftskostnader

240 Bilaga 3

för vilka lånetillstånd ej beviljats är församlingars eller pastorats egna administrationskostnader. Ej heller har lånetillstånd medgetts för anskaffning av lösa inventarier trots att åtminstone vissa inventarier kan beräknas ha en ganska lång livslängd. Om endast en del av lånebeloppet avsett icke varaktiga tillgångar har det medgivna lånebeloppet reducerats i motsvarande mån. En annan princip i fråga om vilka ändamål som godkänns resp. icke godkänns för låneiinansiering är att lânetillstårtd icke beviljas för anskaffning av anläggningstillgångar, som endast ersätter en förbrukad eller en försliten anläggningstillgång. I praktiken är det dock sällsynt att man med fog kan att det är fråga om en ren ersättningsinvestering. göra gällande l stället avser ersättningsinvesteringen nästan alltid en förbättrad variant av anläggningstillgång, dvs. en investering som inte endast bibehåller realkapitalet utan ökar detsamma och därmed inga principiella hinder för att bevilja lånetillstånd. Av principen att långfristig upplåning endast medges för anskaffning av varaktiga tillgångar följer att amorteringstiden får längst bestämmas till anläggningens beräknade livstid. I praktiken har de av regeringen medgivna amorteringstiderna varit betydligt kortare. Skälet härtill har väl bl. a. varit osäkerheten vid beräkning av den tidsrymd under vilken anläggningen kan komma till verklig nytta. En annan osäkerhetsfaktor som kan motivera försiktighet med amorteringstidens längd är om den kyrkliga kommunens skattekraft i framtiden eventuellt kommer att minska eller dess utgiftsbehov att öka. De i praxis medgivna amorteringstiderna varierar mellan 10-30 år och fördelar sig på följande sätt:

10 år - för yttre eller invändiga målningsarbeten eller omputsning av kyrka 15 år - för värme- och elinstallationer, omläggning av trägolv eller innertak samt omläggning av spåntak till kyrka 20 år - för grundförstärkning, koppar- eller tegeltak, genomgripande inre kyrkorestaurering (dekoration, målning, konserveringsarbeten 0.d.) eller ombyggnad 25 år - för anläggning av kyrkogård och förrådsbyggnader, ekonomibyggnader på löneboställen 30 år - för övriga nybyggnader (kyrkor, församlingshem, begravningskapell, bårhus, klockstapel, krematorier, bostadshus etc.) 30 år - för markförvärv

Amorteringstiderna IO, 15, 20 resp. 25 år har av regeringen brukat förlängas med fem år om lånebeloppet varit av den storleksordningen att det skulle innebära en ökning av utdebiteringen med mer än 50 öre under förutsättning att utdebiteringen redan ligger vid en nivå motsvarande den kyrkokom- - Beträffande amorteringstiden

munala utdebiteringen.

på 30 år för nybyggnader och markförvärv förtjänar framhållas att den torde innefatta en betryggande marginal vad gäller investeringens varaktighet. Denna effekt av överamortering förstärks av att flertalet kreditgivare i dagens läge i allmänhet inte beviljar lån på längre tid än 20 år. Bakom inställningen att lånetillstånd endast medges för anskaffning av varaktiga tillgångar samt att de medgivna amorteringstiderna är kortare än de lånefinansierade investeringarnas livstid att-den ligger strävanden kyr-

Bilaga 3 241

kokommunala förmögenheten inte bara skall bevaras utan även ökas. En följd av denna målsättning är också att regeringen i princip aldrig ger tillstånd att uppta stående lån utan endast amorteringslån. En ytterligare förutsättning för lånetlllstånd är att investeringskostnaden i förhållande till den kyrkliga kommunens inte är alltför skatteunderlag obetydlig. 1 sådana fall har församlingen hänvisats till att i stället finansiera utgiften med uttaxering under fem år eller med femårigt underställningsfritt lån. Reglerna om underställning av låne- och borgensärenden medger i och för sig möjlighet för regeringen att pröva huruvida den planerade investeringen är ändamålsenlig, ekonomiskt planerad eller om den över huvud taget är behövlig. De ansökningar om låne- och borgenstillstånd som avgjorts på dessa prövningsgrunder ligger så långt tillbaka i tiden som under andra världskriget och den närmaste efterkrigstiden. Avslagen har i dessa fall exempelvis motiverats med att Kungl. Majzt “icke för närvarande” finner skäl medge tillstånd till upplåning eller Kungl. Majzt finner icke skäl medge upplåning för ifrågavarande anläggning i enlighet med i ärendet föreliggande byggnadsprogram. Antalet rena avslagsbeslut är mycket litet. Däremot förekommer det ganska ofta att begärda amorteringstider sänks och att lånebeloppen justeras med beviljade statsbidrag (exempelvis AMS-bidrag).

Fördelning av låne- och borgenstillstånden under åren 1969-1978 efter de uppgivna ändamålen med upplåningen (Milj. kr)

Kyrkor, kyrko- 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 gårdar, krematorier, församlingshus 30 18 37 50 39 58 50 89 127 Prästgårdar, eckl. löneboställen 1 2 2 0 1 0 1 1 2

Uppgift angående de under åren 1969-1978 avgjorda ärendena betr. församlingar och andra kyrkliga kommuner (Milj. kr)

0,050

sou 1981 :6 243

4 Bilaga

3.2 Förfarandet vid kommuns indelning i Valkretsar och

4 valdistrikt

Indelning av församling i valkretsar För val av kyrkofullmäktige får församling i Stockholm indelas i Valkretsar om fler än 30 fullmäktige skall utses. Församling utom Stockholm med fler än 10000 invånare får indelas i Valkretsar om det befinns lämpligt. Annan församling utom Stockholm får indelas i Valkretsar endast om synnerliga skäl föreligger till följd av församlingens särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden. Bestämmelserna om valkretsindelning finns i l2§ LFS. Såvitt kommittén känner till är det f. n. endast tre församlingar i landet som är indelade i Valkretsar. Församlingarna är Oscars i Stockholm, Trelleborgs samt Piteå landsförsamling. Vid 1979 års kyrkofullmäktigval uppgick antalet röstberättigade invånare i dessa församlingar till 24 350, 14 921 resp. 11744. Antalet fullmäktige uppgick till 32, 30 resp. 40. I tabell 3.15 redovisas de församlingar som har kyrkofullmäktige, efter antalet röstberättigade invånare och antalet fullmäktige vid 1979 års kyrkofullmäktigval. Tabell 3.15 Församlingar med kyrkofullmäktige, fördelade efter antalet röstberättigade invånare och antalet fullmäktige

Antal röstberättigade Antal fullmäktige/församling invånare 15-20 21-30 31-40

Antalet kyrkofullmäktige skall bestämmas inom vissa i 8 § LFS angivna ramar, som varierar med antalet invånare i församlingen. Reglerna för församling i Stockholm är något annorlunda än för församling i landet i övrigt. Minsta antalet fullmäktige som kan utses är 15 och högsta antalet 40.

244 4 Bilaga

Kommittén har i sitt förslag angående valsystemet vid kommunfullmäktigvalen strävat efter att stärka garantierna för proportionalitet. Från den är det naturligt att ifrågasätta om möjligheten att indela utgångspunkten församling i Valkretsar bör finnas kvar. Den nuvarande tillämpningen tyder knappast på att något sådant behov finns. En del församlingar är visserligen mycket stora till ytvidden. Emellertid är det endast en av de valkretsindelade församlingarna, Piteå landsförsamling, som tillhör denna kategori. l den församlingen har fråga väckts om att upphäva valkretsindelningen. De två övriga församlingarna är utpräglade stadsförsamlingar, där inte heller antalet fullmäktige är så stort att det i och för sig motiverar indelning i Valkretsar. I sådana fall kan knappast några andra skäl åberopas för valkretsindelning än att man villuppnå vissa spärreffekter mot småpartier. Med de begränsningar i fråga om antalet fullmäktige som gäller för församling finns det, som kommittén ser saken, knappast något annat skäl för valkretsindelning än att församlingen är av särskilt betydande utsträckav denna kategori än indelad i Valkretsar, och ning. Endast en församling där överväger man att upphäva indelningen. Mot bakgrund av dessa praktiska erfarenheter har kommittén funnit det bäst överensstämmande med som intagits i fråga om det kommunala valsystemet att den ståndpunkt församlingar inte indelas i Valkretsar. Kommittén föreslår därför att l2§ LFS upphävs samt att vissa följdändringar görs i 4 och 5 §§ KfvL.

sou 1981:6 245

Bilaga 5

10.10 Grunden för beräkning av antalet för suppleanter

kyrkofullmäktige

Gällande bestämmelser Som närmare redovisats i avsnitt 10.9 skall antalet suppleanter för kommunfullmäktige, enligt 14 kap. l9§ ValL, bestämmas med utgångspunkt i vad kommunfullmäktige beslutat enligt 2 kap. 2 § KL. I fullmäktiges beslut skall antalet suppleanter anges till en viss andel, högst hälften, av det antal platser varje parti erhåller i kommunen. Enligt 48§ KfvL tillämpas 14 kap. 19§ VaIL också då suppleanter skall utses för kyrkofullmäktige. l stället för hänvisningen till 2 kap. 2§ KL gäller dock motsvarande stadganden i LFS, 8 § 4 mom. för församling och 32 a§ för kyrklig samfällighet. Grunderna för beräkning av antalet suppleanter för kommunfullmäktige ändrades i samband med den senaste kommunallagsreformen. Tidigare hade man utgått från det antal platser som partiet erhållit i varje valkrets. Numera grundas beräkningen på antalet platser i hela kommunen. Denna ändring tillkom på initiativ av KU och motiverades med att tillvägagångssättet vid utseende av suppleanter för kommunfullmäktige ändrats (KU 1976/77:25 s. 51). Det nya suppleantsystemet innebar bl. a. att suppleant kunde ta plats i mer än en valkrets. Någon s. k. dubbelvalsavveckling företas alltså inte i sådana fall. Vidare kan suppleant ersätta även ledamot som valts i annan valkrets än suppleanten. Någon motsvarande ändring beträffande grunderna för beräkning av antalet suppleanter vidtogs emellertid inte i LFS. Antalet suppleanter för kyrkofullmäktige skall alltså fortfarande, enligt 8§ 4 mom. och 32 a§ LFS, beräknas med utgångspunkt i antalet platser som varje parti erhållit i valkretsen. Enligt uppgifter från länsstyrelserna finns det f. n. endast tre församlingar som är indelade i Valkretsar. De kyrkliga samfálligheterna däremot är regelmässigt valkretsindelade. Enligt 33§ LFS skall varje församling eller, enligt 32§ samma lag bestämd grupp av församlingar, utgöra en valkrets. l kommun och församling är valbarheten inte inskränkt inom valkrets. I fråga om kyrkliga samfälligheter får regeringen förordna att valbarheten skall vara inskränkt inom församling eller grupp av församlingar, motsvarande valkretsarna. l de 53 kyrkliga samfälligheter som bildats under åren 1973-1979 har, enligt uppgift av kammarkollegiet, regeringen för 17 av samfälligheterna förordnat att valbarheten skall vara inskränkt till valkrets.

246 Bilaga 5

RS V:s framställning RSV har i skrivelse 1979-07-31 till kommundepartementet framfört synpunkter på LFS:s bestämmelser om grunden för beräkning av antalet suppleanter för kyrkofullmäktige. Efter att ha redovisat gällande bestämmelser anför RSV bl. a. följande. RSV vill således uppmärksamma departementet på att reglerna i lagen om kyrkofullmäktigval om utseende av suppleanter inte på ett riktigt sätt kan användas tillsammans med nuvarande lydelser i 8§ 4 mom. och 32 a§ lagen om församlingsstyrelse. Konsekvensen vid utseende av suppleanter skulle eljest kunna bli att tillräckligt antal suppleanter ej skulle komma att utses för valkretsindelad församling eller samfállighet. Regeringen har genom beslut 1980-01-17 överlämnat RSV:s skrivelse till kommittén for beaktande i det fortsatta utredningsarbetet.

Kommitténs överväganden och förslag Reglerna om suppleanter för kyrkofullmäktige bör såvitt möjligt överensstämma med vad som gäller i fråga om suppleanter för kommunfullmäktige. Kommittén har i avsnitt 3.2 föreslagit att möjligheten att indela församling i Valkretsar skall upphöra. RSV:s framställning föranleder därför inte något ställningstagande av kommittén såvitt gäller suppleanter för kyrkofullmäktige i valkretsindelad församling. Suppleant för fullmäktige i kyrklig samfällighet bör kunna ta plats i flera Valkretsar i samfálligheten och kunna ersätta ledamot som valts i annan valkrets än suppleanten. l den mån så kan ske bör därför antalet suppleanter, om fullmäktige beslutar att sådana skall utses, bestämmas med utgångspunkt i det antal platser som varje parti erhåller i hela samfálligheten. Såvitt kommittén kan se är en sådan ordning dock inte tänkbar i de samfálligheter där valbarheten är inskränkt inom valkrets. Suppleant kan i dessa fall inte ta plats i mer än en valkrets och bör heller inte kunna ersätta ledamot som är vald i annan valkrets. Antalet suppleanter bör i dessa samfálligheter, även fortsättningsvis, bestämmas med ledning av det antal platser som resp. parti erhåller i varje valkrets. Kommitténs förslag förutsätter ändring i 32 a§ LFS. Vidare föreslås en anpassning av innehållet i 48 § KfvL (motsvarande 43 § KfvL i kommitténs lagförslag) till nu gällande lydelse av vallagen och den nya kommunallagen.

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

. Hälsorisker. S. . Ohälsa och vårdutnyttiande. S.

_090|b§a)N—I

Hâlso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. . utgångspunkter och riktlinjer lör det fortsatta arbetat. S. . Ny arbetstidaiag. A. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn.

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Socialdepartementet Häiso- och sjukvård inIÖrSO-talet. 1. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny arbetstidsleg. [5]

Kommundepartementet Översyn av lagen om församiingsstyrelse. [6]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningernes nummer i den kronologiska förteckningen.

HPI* . _ .

LiberFÖrlag

Allmänna Förlaget