Betänkande och förslag angående förvaltningen av kyrkofonden och övriga till prästerskapets avlöning anslagna medel

= Ojft %

^

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1923:71

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

KYRKOFONDSKOMMITTEN

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

FÖRVALTNINGEN AV KYRKOFONDEN OCH ÖVRIGA TILL PRÄSTERSKAPETS AVLÖNING ANSLAGNA MEDEL

S T O C K H O L M 1 9

2 3

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1923 Kronologisk

förteckning

1. Betänkande med förslag a n g å e n d e magistraternas 27. U n d e r d å n i g t betänkande med förslag till lömeireglering för befattningshavare i domsagorna m . nn. IBeckbefriande i visst avseende från ansvar för k r o n o u p p m a n . 85 s. J u . börden ra. m. Norstedt. 57 s. F l . '_'. Förslag till lag om lösdrivares beliandling m. fl. för- 28. U n d e r d å n i g t b e t ä n k a n d e med förslag till för-orcdning fattningar. Del 5 av fattigvårdslagstiftningskoinniitangående tillverkning av brännvin m . m. IBlom. téns betänkanden. Palmquist. xj, 423 s. S. 67 s. F i . 3. S p a n n i n ä l s m a r k n a d s s a k k u n n i g a s betänkande. Nor- 29—30. Den industriella demokratiens problemi. Ii. B e t ä n stedt. 41 s. J o . kande j ä m t e förslag till lag om driftsnämndier., 240 s. 4. Betänkande med förslag till lag om församlings2. Den industriella demokratien i utlarudeit. 267 s. styrelse samt till bestämmelser om folkskoleärenaeTullberg. S. mis överflyttning från den kyrkliga till den borger31. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r oclh boetänliga k o m m u n e n m. m. Palmquist. vj, 304 s. E . kanden. 18. Den svenska mekaniska verkstmdssindu5. Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 5. Organisatoriska striens u t v e c k l i n g intill k r i g s u t b r o t t e t . A\.v E. och ekonomiska utredningar. Norstedt. 236 s. E . Linder. Tullberg, iv, 435 s. F i . 6. Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt. 164 s. J u . 32. Tull- och traktatkomrnitténs u t r e d n i n g a r ocln bbetänkanden. 19. Sveriges bryggeriindustri. A v A.. Ljilien7. Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i olika främmande berg. Tullberg, iv, 40 s. F i . länder. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 s. K. 8. F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r angående 33. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r oclli bbetänkandcn. 20. Grarveriindustriens produkt ion sföirhaållanreferendum i främmande länder. 4. Folkomröstnings-' den. Av W . Smith. Marcus, iv, 175 s. F i . institutet i Nordamerikas förenta stater. Av H. Ting34. Tulloch t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r oclh bbetänsten. Tullberg, iv, 399 s. J u . kanden. 21. Kvalitetsfrågan hos det svenskca - vetet. 9. Förslag till strafflag, a l l m ä n n a delen, s a m t förslag Av H. Nilsson-Ehle. Marcus. 16 s. F i . till lag angående villkorlig frigivning j ä m t e motiv. 35. Samorganisation av riksdagsbiblioteket o c h (derm cenMarcus, xiij, 534 s. J u . trala statsförvaltningen i bok- ochbiblioteksa^vseeende. 10 Folkomröstningskominitténs u t r e d n i n g a r angående Av V. Gödel. Marcus. 54 s. F i . referendum i främmande länder. 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien, dess 36. B e t ä n k a n d e och förslag rörande f ö r v a r i n g a\v förm i n s k a t tillräkneliga förbrytare j ä m t e försla>g titill införutsättningar, former och funktioner. Av A. Bruseternering av farliga återfallsförbrytare. Lumd,l, Berwitz. Tullberg. 381 s. J u . ling. 116 s. J u . 11. Utredning rörande ombyggnad av Strömsholms kanal samt u t s t r ä c k n i n g av k a n a l e n från Smedjebacken 37. Tull- och t r a k t a t k o m r n i t t é n s u t r e d n i n g a r oclh bbetänkanden. 22. Översiktstabeller angående d e n sveenska till Ludvika. Meddelande från Kungl. K a n a l k o m industriens utveckling 1891—1920 j ä m t e anraärlkniiingar. missionen. Nr 5. Hseggström. 133 s. 2 k a r t . K. Marcus, iv, 147 s F i . 12. Betankande och förslag angående det ecklesiastika 38. Efterskrift till Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vied komarrendeväsendet. Beckman, xij, 239 s. E . m u n a l a val enligt lagarna den 9 j u n i 1922. Avv E. v. 13. Vägkommissionens b e t ä n k a n d e n . 4. Förslag till lag Heidenstam. Beckman, (s. 53—61). S. om enskilda vägar m. m. Marcus. 147 s. K. 14. Betänkande med förslag till avtal rörande Stock- 39. Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a vail r e n l i g t lagarna den 9 juni 1922. Av E. v. Heidcnstami. AAndra holms bangårdsfråga. Beckman. 46 s. 10 kart. K. upplagan. Med efterskrift. Beckman. (4), (61 s. S. 15—17. Försvarsrevisionens betänkande. 3. B e t ä n k a n d e 40. Jordkommissionens betänkanden. 6. Om socialla a arrenoch förslag rörande revision av Sveriges försvarsdebestämmelser, avlösning av arrendejorclbrmk,c, föreväsende. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. k o m m a n d e av vanhävd, upphävande av fideikconmmiss viij, 661 s. Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av i fast egendom, anskaffande av t o m t m a r k till Ibosistäder revisionens förslag, särskilda y t t r a n d e n . (2), 741 s. m. m. Marcus. 505 s. J u. Del 3. Bilagor. (2), 90, 33, 28, 19, 53, 85, 4, 30, 2, 48, 30, 41. Skolkommissionens betänkande. 6. O m rätitt för 36, 6 s. Beckman. F ö . elever, utexaminerade från statens h ö g r e lärairinnnese18. KommunMliorfattningssakkunnigas b e t ä n k a n d e 4 minarium. a t t vinna inträde vid universiitebt och Beckman. N med förslag till lag om l a n d s t i n g m. m. där avlägga examen samt om f o l k s k o l l ä r a r e s s fort235 s. S. bildning i vetenskapligt avseende. Norstedt. 63;3 s. E . 19. Betänkande angående decisiv folkomröstning, avgivet av folkomröstningskommittén. Tullberg. 40 s. 42. Lagerhus- och k y l h u s k o m m i t t é n s b e t ä n k a m d d e . 2. Lagerhusväsendet i Sverige och d ä r m e d ssamnmanJu. „ . h ä n g a n d e förhållanden. Norstedt, viij. 300' s.;. J o . 20. F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r angående referendum i främmande länder. 5. Folkomröstnings- 43. Förslag till tullstudga j ä m t e motivering. Monrstedt, (2), 134 s. F i . , , u institutet utanför Schweiz och F ö r e n t a staterna. 4-1. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r oclh l betänTullberg. 71 s. J u . kanden. 23. De svenska järnoch metallmaniul;.:i kl,n r21. Betänkande angående o r d n a n d e t av Stockholms förindustriernas utveckling med särskild h ä n s y n i titill förortsbanefråga. Blom. 126 8. 11 kart. K. hållandena vid tiden n ä r m a s t före v ä r l d s k r i i g e e t s ut22. Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde brott. Av G. Delling. Tullberg, iv, 196 s. lFi.i. till statstjänster. 3. K v i n n a s behörighet a t t i n n e h a v a 45. Tulloch t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r oclh b betänprästerlig och a n n a n k y r k l i g tjänst. Marcus. 51 s. J u . kanden. 24. Undersökning angående j o r d e g r e n a d o m s 23. B e t ä n k a n d e med fors'lag till lag om ändring i vissa värdenas utveckHng i Sverige och vissa frätmiimande delar av lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning länder. Av K. Amark. Marcus, iv, 93 s. Fil. m. m. Norstedt. 56 s. J u . 24. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 6. 40. S a m m a n d r a g av y t t r a n d e n över stadsplanehagsiskommitténs b e t ä n k a n d e med förslag till stads}plaanelag Utredning angående lämpliga distributionssystem för och författningar som därmed hava s a m b a m d d s a m t landsbygdselektrifiering". Beckman, viij, 192 s. J o . bostadskommissionens betänkande m e d föirslalag till 25. I n v e n t e r i n g av odlingsjord längs Inlandsbanan från byggnadsstadga. Palmquist. 367 s. J u . Ströms södra sockengräns till Storuman. Tullberg. 47. K o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s lönekommitté. ^ 5. I B e t ä n 30 s. 2 k a r t . J o . k a n d e angående beredande av semester å t wissss icke26. 1921 års pensionskommittés b e t ä n k a n d e . 2. Betänordinarie personal i statens tjänst. F a h l e r a m t z . z . 49 s. kande angående avveckling av den stärbhus efter K. präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och n å d a r samt beredande i s a m m a n h a n g därmed av förbättrad 48. Anvisningar rörande vissa åtgärder för möjligjgÖjÖrande av ökad spannmålsbelåning från jordbrukarrnatas sida. pensionering från prästerskapets ä n k e - och pupillNorstedt. 43 s. J o . kassa. Tullberg. 100 s. E .

Fortsättning å omslagets tredje sida.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:71

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

KYRKOFONDSKOMMITTÉN

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

FÖRVALTNINGEN AV KYRKOFONDEN OCH ÖVRIGA TILL PRÄSTERSKAPETS AVLÖNING ANSLAGNA MEDEL

STOCKHOLM 1923 ISAAC MARCUS'

BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

\

TILL

KONUNGEN.

Genom nådigt brev den 1 oktober 1915 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt em kommitté att, efter verkställd utredning, till Eders Kungl. Maj:t inkomma mted utlåtande och förslag huru förvaltningen såväl av kyrkofonden och de

särskilda kapitaltillgångar i penningar och fast egendom, vilkas avkatstmning skall ingå till kyrkofonden, som även av övriga prästerliga avlönimgststillgångar lämpligen borde ordnas samt huru en verksam tillsyn över deienna förvaltning borde åvägabringas, dock att uppdraget tills vidare icke skiKulle omfatta spörsmålet om förvaltningen av de ecklesiastika boställsskojganrna. Sedermera har genom nådigt brev den 28 januari 1916 uppdraget utstträcickts till att omfatta jämväl nyssberörda från början undantagna spörsmål. Till ordförande i denna kommitté förordnades generaldirektören greven HHans Hansson Wachtmeister samt till ledamöter kammarrådet friherre (Casasten Fredrik von Otter och kanslirådet Hugo Edvard Tigerschiöld ävensom sk(kogschefen hos Kopparbergs och Hofors sågverksaktiebolag, jägmästaren EiErnst Andersson, den sistnämnde tillsatt enligt det senare av omförmälda mådidiga brev. Sedan greve Wachtmeister erhållit begärt entledigande från sitt b»erö:örda uppdrag, förordnades enligt nådigt brev den 11 september 1917 landshövcdinmgen Johan Widen till ordförande i kommittén. Sekreterare hos kommittéira i har varit förste kanslisekreteraren i ecklesiastikdepartementet Jonas HiJdlding Magnus Nordström. Av förstberörda nådiga brev framgår, att kommitténs tillsättande näirirmast föranletts av en utav kanslirådet Tigerschiöld hos Eders Kungl. Maj:t: gjgjord framställning om utredning genom särskilda sakkunniga, huruvida de; ec3cklesiastika boställsskogarna borde ställas under särskild förvaltning och, diäiärest detta befunnes lämpligt, huru en sådan förvaltning borde ordnas. Ööver denna framställning avgåvo, enligt vad i det nådiga brevet erinras, kaimmimarkollegium och domänstyrelsen gemensamt underdånigt utlåtande samt am fcförde därvid, att det syntes som skulle frågan om ställande under särskilldl 1 förvaltning av de ecklesiastika boställsskogarna lämpligen vinna sin lösmiMng i samband med frågan om en förändrad förvaltning av kyrkofonden, i vililken senare fråga den förra inginge såsom en, om ock synnerligen viktig, dietetalj. Den ifrågasatta utredningen borde därför direkt inriktas på frågan, huiriuvivida förvaltningen av kyrkofonden och de särskilda kapitaltillgångar i penmiiningar och fast egendom, vilkas avkastning borde inflyta till densamma, borde e3i\-h'hålla en förändrad organisation samt, där så befunnes vara förhållandet, hmriu o. förvaltningen av såväl nämnda kapitaltillgångar som övriga prästerliga a avlöningstillgångar ävensom den i sammanhang därmed stående konitrcorollen borde ordnas. Anledningen därtill, att frågan om de ecklesiastika boställsskogarmas* 3 förvaltning från början undantogs från kommitténs uppdrag, antydes viidlalare i samma nådiga brev, i det att där erinras hurusom nämnda fråga tiläa a var föremål för behandling av sakkunnige, som tillkallats för utredning rcöirarande lämpligheten av en omläggning av förvaltningen och skötseln av ]k:rcronoparkerna och andra allmänna skogar i södra och mellersta delarna av llamindet. Sedan dessa sakkunniga emellertid den 17 december 1915 avgivit siittttt betänkande och förslag i nyssberörda ämne samt Eders Kungl. Maj:t, ssåsåsom ovan är nämnt, utsträckt kommitténs uppdrag till att omfatta jämväl ifrrårågan om förvaltningen av de ecklesiastika skogarna, har Eders Kungl. Majj-.tt t den 29 januari 1916 överlämnat nämnda betänkande och förslag till komiimiriittén för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag. Kommittén började sitt arbete i slutet av oktober månad 1915 oclh g grep sig då an med de förberedande utredningar, som ansågos böra ligfgsca.a till grund för lösningen av dess uppgift. Emellertid hava under kommittéairlbcbetets fortgång även andra, i närmare eller fjärmare samband med huvudifrrårågan stående frågor av Eders Kungl. Maj:t överlämnats till kommittén fföijrör ut-

5 reddnimg eller yttrande; och enär många av dessa varit av beskaffenhet att tarrva ett snabbare avgörande, har upprepade gånger arbetet på huvudfrågan mååst för längre eller kortare tider åtminstone delvis skjutas undan för behhamdling av sådana nytillkomna frågor. Det har nämligen fogat sig så — vkd saknaden av en central myndighet, som kunnat företräda kyrkofonden ochh imed samlad överblick iakttaga dess intressen — att kommittén fått i gannskca stor omfattning funktionera som en dylik myndighet. Den har i såddamt avseende jämväl av förvaltande och kommunala myndigheter anlitats förr läimnande av upplysningar i frågor, som berört kyrkofonden, likasom den unader* sin utredning funnit anledning att, till ett behörigt iakttagande av kyrrko)fondens rätt och bästa, göra framställningar till Eders Kungl. Maj:t elleer ;påkalla åtgärder av myndigheter. IBlamd de till ett antal av 64 uppgående betänkanden eller utlåtanden i äreendien, vilka sålunda på sidan om huvudfrågan av kommittén behandlats, h a w a följande blivit befordrade till trycket: 11) (om förordnande av kronoombud vid vissa ecklesiastika boställssyner, kommitttéms betänkande I, avgivet den 17 mars 1916; i ämnet har meddelats föreskrifter genom kungl. cirkuläret till Konungens befallningshavande i läntien och till domkapitlen den 30 juni 1916 (nr 264) samt kungl. kungörelseni dteu 22 juli 1918 (nr 716); 22) angående enhetliga grunder för beräkning av pastoraten tillkommande avkkasitning från ecklesiastika boställens skogar, betänkande II, avgivet den 28 jumi 1916; 23) om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerskapet i nyreglerade passtoirat, betänkande avgivet den 17 december 1917 (tryckt som korrektur i ssamiband med förslag till den kungl. propositionen i ämnet); lag utfärdad denn 3i0 augusti 1918 (nr 724) och närmare bestämmelser uti kungl. kungörelserrna av samma dag (nr 725—727); 44) angående ändrade grunder för beräkning av den statsverket tillkommaande ersättning för skogsstatens bestyr med skötseln av ecklesiastika skogar, avggivet den 18 december 1918 (kommitténs betänkande III); 55) ^utlåtande med anledning av domänstyrelsens den 25 april 1917 avgivna försrslag till ny skogsordning, avgivet den 18 december 1918 (betänkande IV); 66) angående krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt ordinarie prääster i nyreglerade pastorat med flera prästmän (betänkande V), avgivet derm t6 mars 1919; bestämmelser utfärdade genom kungl. kungörelserna den 16^ j u l i 1919 (nr 472 och 473); 77) angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyrreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extraordinarie präster (bettämkande VI), avgivet den 17 november 1919; lag utfärdad den 19 nowennber 1920 (nr 842) och närmare bestämmelser genom kungl. kungörelsen i a v samma dag (nr 843); 88) angående den framtida förvaltningen av vissa ecklesiastika fonder, vilka förrvaltas av statskontoret och domkapitlen, avgivet den 4 april 1922 (tryckt gennom ecklesiastikdepartementets försorg). I I övrigt hava av kommittén avgivits betänkanden, vilka icke blivit till tryvcket befordrade, i, bland andra, följande ämnen av större betydelse: 11) den 19 juni 1917 angående åtgärder för underlättande av utarrendering utaav sådana löneboställen, som bildats av förutvarande bostadsboställen; innefatttande förslag om byggnadslån ur kyrkofonden; 22) den 28 juni 1917 i anledning av allmänna svenska prästföreningens fraamställning rörande beviljande av ytterligare lönetillskott åt svagt avlönade

6 kyrkoherdar och komministrar i oreglerade pastcorat samt beredande jämmväl åt det extraordinarie prästerskapet av förbättrade? avlöningsförmåner; äremndet avgjort genom särskilda kungl. cirkulär den 2 olktober 1917 till statskontcooret, Konungens befallningshavande och domkapitlem med föreskrifter om llöönetillskott för ecklesiastikåret 1916—1917 till orcdinarie innehavare av wyissa prästerliga tjänster med flera ävensom med wissa allmänna bestämmte;elser rörande dylikt tillskott; och hava årligen därefter ;avgivits utlåtanden angåieende lönetillskott åt prästerskapet i icke nyreglerade: pastorat, vilka utlåtamaden legat till grund för Kungl. Majtts därom meddelade beslut; 3) den 28 juni 1917 i anledning av kyrkomötens framställning om åtgäinrder för tilldelande snarast möjligt av emeritilöner tåt vissa präster; föreskmlifter i ämnet utfärdade genom kungl. kungörelsen dem 8 november 1918 (nr 83663); 4) den 27 maj 1918 i anledning av Stockholmis stads konsistoriums umaderdåniga framställning angående lönerna för kyrkoherde- och komniinisikterstjänsterna inom Stockholms stads territoriella f öirsamlingar; lag i ämnett t utfärdad den 10 november 1920 (nr 768) om ämdrad lydelse av 4 § i kaagen om reglering av prästerskapets avlöning; 5) den 21 oktober 1918 angående disponerande? av viss del av kyrkofontddens inkomster för inköp av skogbärande mark; besirat i ämnet meddelat deina 22 oktober 1920; 6) den 23 maj 1919 angående disposition aiv virke vid prästgårdte.en å komministersbostället Ugglehult nr 2 i Aneboda scocken; ärendet avgjort ge3nnom nådigt brev den 6 juni 1919; 7) den 24 maj 1919 angående dispositionen a v behållna skogsavkastnirnngen vid lektorsprebendehemmanet Norrby nr 2 i Strrängnäs socken, innefattsaande jämväl en principiell utredning i ämnet; ärendelt avgjort genom kungl. Ibbrev den 18 mars 1921; 8) den 6 oktober 1919 angående ändrade btestämmelser rörande föresrsamlingarnas redovisning av medel till kyrkofonden;; kungörelse utfärdad desnn 31 oktober 1919 (nr 720); 9) den 7 oktober 1919 i anledning av kyrkomöitets framställning om änaddrad lydelse av 9 § kyrkofondslagen i fråga om anslaig till den kyrkliga orgamnisationens utveckling i nyreglerade pastorat; framiställningen har ej föramnlett någon åtgärd enligt beslut i sammanhang meed kungl. propositionen, om tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar med flerra i nyreglerade pastorattt; 10) den 13 oktober 1919 i anledning av kyrkomötets framställning;; om ändrad lydelse av 14 § 3 mom. i lagen om reglering av prästerskapets s avlöning i fråga om tilldelande av skjutsersättning; ur kyrkofonden åt stämcidiga adjunkter; enligt beslut den 19 mars 1920 har framställningen ej föraannlett någon åtgärd; 11) den 21 oktober 1919 angående dyrtidstilliägg åt kontraktsprostar;;; lag i ämnet den 19 november 1920 (nr 844) och krangl. kungörelse sammat dag (nr 845); 12) den 18 december 1919 angående ersättning; för kostnad vid ecklesiaasistikt boställes elektrifiering; 13) den 27 januari 1920, med föranledande av/ framställning från skåannska prästerskapets ekonomiska sammanslutning, angåeende behållande under tjaäjänstinnehavårens bruk av viss del av löneboställe; 14) den 6 mars 1920 angående styckning av den ecklesiastika jordenna för nybildning av mindre jordbruk m. m.; 15) den 6 mars 1920 angående dyrtidstillägg ;åt ordinarie präster i nyyyreglerade pastorat med flera prästmän; bestämmellser härom utfärdade geeienom

i

k u n g l . kungörelsen den 16 juli 1920 (nr 504); varande därefter årligen avg i v n a utlåtanden i enahandai ämne; 16) den 10 april 1920 jangående bidrag från kyrkofonden till avlöning av kantorer med flera befattmingshavare; 1.7) den 13 april 1920 i frråga om åtgärder för beredande av rätt för tjänstgörande ordinarie präster ttill viss tids årlig semester; Kungl. Maj:ts beslut meddelat den 23 april 1920;; I S ) den 15 april 1920 aangående ändring av 7 § i adjunktsavlöningsförordningen den 18 april 19)14; kungörelse utfärdad den 25 september 1920 (nr 708); 19») den 26 april 1920 anjgående förhöjd ersättning åt prästerliga boställsh a v a r e för mistad andel i skogsavkastningen från boställe; Kungl. Majrts beslut meddelat den 3 septermber 1920; 201) den 5 maj 1920 i firåga om kyrkofondens behov av inkomst från de ecklesiastika skogarna; Kung?l. Maj:ts beslut den 9 juli 1920; 21) den 28 september 19220 rörande ändring av 5 § lagen angående krigstidsnnderstöd åt präster i ny/reglerade pastorat med flera; lag utfärdad den 22 april 1921 (nr 192); 22) den 23 oktober 1920) med anledning av remiss å riksdagens skrivelse angående ersättning i vissa ifall till pastorat för kostnaderna för nybyggnadsskyldighet å prästerligt lönelboställe; kungl. brev den 3 juni 1921; 23!) den 17 december 19520 ifråga om upplåtelse under tomträtt av vissa till kyrkoherdebostället i Romneby pastorat hörande tomter i Ronneby stad; 24) den 5 mars 1921 angåiende tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade ]pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster; kungl. kumgörelse den 29 juni 1921 (nr 460); varande därefter' årligen avgivna utlåtamden i enahanda ämne; 25>) den 31 maj 1921 mted förslag till lagbestämmelser för möjliggörande av inköp av skogsfastigheter •; 26») den 14 juni 1922 i frråga om beskattningen av inkomst från de ecklesiastika skogarna. Vässa andra av de till kommittén på sidan om huvudfrågan överlämnade remisser åter hava hittills ic3ke av kommittén besvarats. Bland dessa röra de flesta ändringar i de genom 1910 års prästerliga lönelagar fastställda huvudgrumderna för det nya prästeirliga lönesystemet. Dessa remisser hava meddelats: 1) den 28 september 1917 å. fyra särskilda framställningar angående ändringar i lagarna den 9 december 19910 om reglering av prästerskapets avlöning m. m.; 2) den 30 november 19117 å en framställning av biskopskonferensen angåenide revision av berörda llagar m. m.; 3) den 31 januari 1918 å en av allmänna svenska prästföreningen hos ecklesiastikministern gjord firamställning angående vidtagande av åtgärder för revision av samma lagar m.. m.; 4) den 8 november 1918 iå kyrkomötets underdåniga skrivelse den 21 juni 1918> i anledning av väckta motioner om vidtagande av åtgärder för ändring i viisea hänseenden av lagern om reglering av prästerskapets avlöning m. m.; 5) den 24 januari 1919 å. en framställning av domkapitlet i Lund den 27 december 1918 angående visssa ändringar i löneregleringslagen, samt 6) den 24 oktober 1919 ;å en framställning av nämnda domkapitel den 8 i saimma månad angående rcevidering av sistberörda lag m. m. Dtessutom hava under hamd till kommittén överlämnats, för att tagas i övervägande vid avgivande av föreslag till ändringar i prästlönelagarna, handlingarna till tett genom nådigt brev dien 15 mars 1918 avgjort ärende angående ersätt-

8 ning av allmänna medel för domkapitlet i Linköping vid laga av- och ti tillträdessyn å komministersbostället i Pelarne församling ådömt belopp. Kommittén, som i sitt ovan omförmälda, den 17 november 1919 dagtecknaiade betänkande angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komminisstrtrar i nyreglerade pastorat med flera prästmän uttalade sig för att den ifrågasatatta allmänna revisionen av de prästerliga löneförfattningarna borde tillsvi.daiare undanskjutas, kommer att med särskild underdånig skrivelse innevarande; d dag överlämna handlingarna till nyssnämnda remisser. Samtidigt framlä,gg;ger kommittén förslag om att kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pasttoiorat med flera prästmän måtte beredas fast löneförbättring i stället för dem t till dem nu utgående, år från år beviljade tillfälliga löneförbättringen. Genom särskild skrivelse innevarande dag besvaras likaledes en från ijoiordbruksdepartementet mottagen remiss den 22 februari 1918 å sakkunniges d d e n 1 oktober 1915 avgivna betänkande och förslag angående förändrad bokfö>ri]ring rörande statens domäner och därmed sammanhängande frågor, del I. Vissa av dessa av kommittén vid sidan av sitt huvudsakliga uppdrdrag handlagda ärenden hava nödvändiggjort vidlyftiga och tidsödande arbeteten inom kommittén. Särskilt har detta varit förhållandet med de uppdrag, sosom kommittén tid efter annan erhållit att utreda frågor rörande lönetillslkoiott, krigstids- (dyrtids-) tillägg och tillfällig löneförbättring åt prästerskapet. T Till följd av de nog så invecklade bestämmelser, som gälla angående gäldandet st av prästerskapets avlöning, har det för bedömandet av löneförhöjningsfråg(orarna visat sig oundgängligt att verkställa specifika, på pastoratsvis uppgjordas l beräkningar grundade undersökningar rörande kyrkofondens bärighet med Ihäiänsyn såväl till det år, varom i varje särskilt fall varit fråga, som till fr:aramtiden. De för dessa undersökningar nödiga uppgifterna hava icke funnits; h hos någon myndighet samlade, utan måst av kommittén införskaffas från 0)lillika håll och i tabeller sammanföras och bearbetas. Härvid hava i ett par lhäiänseenden särskilda undersökningar måst verkställas genom experter, nämliigtgen dels ifråga om det inflytande på kyrkofondens ställning, som utövas gemoiom församlingsavgifternas fortgående ökning till följd av de taxerade inkoim&nstbeloppens tillväxt (utredningen verkställd av dåvarande kaptenen, nunneaera verkställande direktören i styrelsen över civilstatens änke- och pupillkaississa, S. Lindstedt), och dels angående prästskogarnas avkastningsförmåga och vtvad därmed äger sammanhang (utredningen verkställd av extra jägmästareni I N. Schager). Genom dessa undersökningar, vilka utgjort förutsättningen för a att kunna tillförlitligen bedöma kyrkofondens bärkraft och utvecklingsmöjlighejteiter, har även beretts ett material, som är nödvändigt för bedömandet av sådiarana frågor rörande möjligheten att lägga nya bördor på kyrkofonden, vilka tviv/elrelsutan komma att framdeles uppstå. Detta material är även av betydelse fe för bedömandet av den fråga om revision av de nuvarande prästerliga avlönimgigslagarna, som här ovan berörts. Vidare och då kommittén vid behandlingen av åtskilliga av de fråjgogor, vilka för utredning och yttrande överlämnats till kommittén, funnit nöcdifligt låta kontrollera och komplettera hittills lämnade framställningar angåemende den historiska utvecklingen av rätten till skogsavkastningen vid de ecklesiasttifctika boställena, uppdrog kommittén åt extra advokatfiskalen, numera extra kamnnaaarrådet Erik Schalling att för kommitténs räkning verkställa en undersökmining rörande nämnda spörsmål. Då någon samlad uppgift på de avlöningstillgångar, som äro anslagnai ä åt prästerskapet i de territoriella församlingarna, icke finnes, har kommitttéitén, för att bereda tillräckligt underlag för bedö mandet av den viktiga förvaltnimgags-

9 fradgan, sökt härom och om avlöningstillgångarnas avkastningsförmåga m. m. infcförskaffa så fullständiga uppgifter som möjligt. Bearbetandet av det sålunnda inkomna materialet har berett många svårigheter, särskilt i fråga om denn fasta egendomen. Delvis har arbetet härutinnan varit anförtrott åt arkkivarien i lantmäteristyrelsen C. H. Huss. Rörande de ecklesiastika skogarna, dersras nuvarande tillstånd och deras avkastningsförmåga hava noggranna unddersökningar företagits. Bland annat har på kommitténs jämlikt bemyyndigande i nådigt brev den 30 maj 1919 meddelade uppdrag lektorn vid skoiogshögskolan, extra jägmästaren J. A. Amilon verkställt en skoglig undersökkning av de skogar, som tillhöra de åt det territoriella prästerskapet ansla&gna boställena. Den av Amilon sålunda utarbetade, i juli 1920 avslutade utbredningen har utgivits från trycket under titeln »Sveriges prästskogar» såscsom del V I I av de genom kommitténs försorg tryckta betänkandena. f På grund av medgivande i nådiga brev den 2 juni 1916 och den 17 novvember 1916 har kommittén eller vissa av dess ledamöter företagit resor dehls inom olika delar av riket för att besöka ett antal ecklesiastika skogar äveensom revirförvaltares expeditioner i ändamål bland annat att genom iakkttagelser å skogarna bilda sig en uppfattning om ifrågavarande skogars tilhlstånd och det sätt varpå de förvaltades, dels ock till Köpenhamn för att inhhämta kännedom om förvaltningen av inom vederbörande danska biskopsstifft befintliga fonder. G Genom nådigt beslut den 30 november 1922 har föreskrivits, att det åt konmmittén anförtrodda uppdraget skall upphöra senast den 31 maj 1923. IKommittén, som nu slutfört sitt uppdrag, får härmed överlämna sitt beträtiffande huvuduppgiften avgivna betänkande. I I detta betänkande har kommittén, för tillgodoseende av behovet att på ett enhhetligt och målmedvetet sätt befrämja de prästerliga avlöningstillgångarnas eko:onomiska tillgodogörande, framlagt förslag, som i huvudsak gå ut på inrättttande, på kyrkofondens bekostnad, ddels av en kyrkofondsstyrelse, ddels av ecklesiastika domänintendentsbefattningar, ddels ock, med domänverkets bibehållande vid vården och förvaltningen av de ecklesiastika skogarna, av en särskild ecklesiastik skogsbyrå inom domänstyi/relsen och av särskilda ecklesiastika revir inom domänverkets lokalförvaltninng, med undantag för vissa län, vvarjämte föreslagits vissa härav betingade förändringar i författningarna m. m. GGenom omförmälda huvudbetänkande besvaras även följande särskilda remnisser till den del de funnits vara av betydelse för huvudfrågans bedönmande, nämligen 11) den 29 januari 1916 å det av inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkkunniga den 17 december 1915 avgivna betänkande och förslag angående de allmänna skogarna i södra och mellersta delarna av Sverige, samt 22) den 24 mars 1916, varigenom kommittén anbefallts att, med anledning av vad i ärende angående lönereglering för prästerskapet i Grödinge pastorat av Strängnäs stift förekommit i fråga om användande av gagnvirke för tillgoddoseende av vederbörande boställes vedbehov, avgiva det yttrande och förslag, varrtill omständigheterna kunde föranleda. SSåsom bilagor bifogas dels omförmälda av Schalling verkställda historiska unddersökning — vilken tidigare i avskrift åtföljt ovan omförmälda betänkande denn 24 maj 1919 — dels en sammanfattning av Amilons omförmälda utreddning, dels ock en redogörelse för förvaltningen av de danska s. k. Pra3stmiddlerne och för vissa bestämmelser rörande de danska prästboställena och

10 det danska avlöningssystemet, vilken redogörelse grundas på de upplysniinggar, som inhämtats vid ovan omförmälda resa till Köpenhamn. Jämväl överliämimas det av kommittén inhämtade primärmaterialet jämte vissa inom komrmitlttén verkställda bearbetningar av detsamma, till de delar dessa handlingar syynts vara av särskild betydelse såväl för handläggningen inom administraitioonen av frågor rörande kyrkofonden eller eljest av ärenden, angående avlöminagstillgångarna för det territoriella prästerskapet, som ock för en blivande k y r r k o fondsstyrelses verksamhet. Stockholm den 31 maj 1923. Underdånigst JOHAN WIDÉN HUGO TIGERSCHIÖLD

CASTEN VON OTTER

ERNST ANDERLSSSON

H.

Nordstnömn.

1!

AVD. I.

Kcort historik rörande de prästerliga aviöningstillgåegarna. Kap. 1. Skyldigheten att avlöna prästerskapet. I Inom den kyrkliga indelningens lägsta enhet på landsbygden, kyrksocknen, Prästerfannns ursprunglingen blott en själasörjare, nämligen kyrkoherden, vilken i skåpet. de gamla landskapslagarnas kyrkobalkar kallades sockenprästen eller endast präästen. Efter reformationen, då anspråken på prästens verksamhet med predikkan och undervisning ökades, framträdde för kyrkoherdarna behovet av meedhjälpare i tjänsten. Från början voro dessa, vilka kallades komministrar ellder kapellaner, anställda såsom kyrkoherdarnas personliga biträden, vadan derras ställning närmast motsvarade de nuvarande adjunkternas eller hjälppräästernas. Genom 1686 års kyrkolag erkändes emellertid kapellanstjänsterna sonm ordinarie tjänster, och en bestämd skillnad göres från denna tid mellan kappelianer eller komministrar och deras vederlikar (kapellpredikanter, sockenadj.junkter med flera), å ena, samt de egentliga adjunkterna (hjälpprästerna) å eden andra sidan. I I städerna var antalet präster ofta större än i landsbygdens socknar, men eljejest voro i nu berörda hänseenden förhållandena enahanda i städerna som på i landet. i Av ålder har det ankommit på de särskilda kyrkomenigheterna, så på Prästerlamidet som i staden, att avlöna sitt ordinarie prästerskap. Härvid hava i j * ! ^ * 8 aJ ick(ce ringa omfattning enskilda personer inom menigheten upplåtit vissa sär- kyr £ 0 ^ e _ skiiilda avlöningstillgångar. Ofta har även från kronans sida sådan upplåtelse nigheterägt;t rum, företrädesvis där kyrkomenigheten icke förmått själv underhålla nas åligpräästeil. gande. IDe tillgångar, som stått till förfogande för avlönande av präst, hava bestått dehls i fast egendom, avsedd att bereda prästen bostad och bidrag till livsupppehället, dels i annan avkomstgivande egendom, såsom penningfonder — desssa dock förskrivande sig från senare tider — dels ock i årliga bidrag i perrsedlar eller penningar. 31 stort sett hava dessa avlöningstillgångar varit av enahanda beskaffenhet ocbh disponerats på likartat sätt från äldsta tider och ända fram till våra daggar. Dock har beskaffenheten av de årliga bidragen samt sättet och grunderxna för deras utgörande undergått vissa växlingar, särskilt under senare tidder. IDe för prästerskapet inom ett visst pastorat anvisade avlöningstillgångarna h a w a ursprungligen varit bundna vid detta pastorat (lokala), så att de, åtmLinstone i regel, ej kunnat användas till förmån för prästerskapet i annat

pastorat 1 . Först i senare tider har man vidtagit åtgärder för att göra v/issa av dessa lokalt bundna avlöningstillgångar på det sätt rörliga, att de kumde överflyttas från ett pastorat till annat, eller för att eljest skapa avlönimgstillgångar gemensamma för hela det territoriella prästerskapet (centrala avlöningstillgångar). Beträffande det prästerliga avlöningsväsendet kunna i stort sett urskiiljas tre olika utvecklingsskeden. Gränsen mellan de två första skedena utgeöres av förordningen den 11 juli 1862 angående allmänt ordnande av prässterskapets inkomster, vilken förordning så vitt Stockholm angår fullständugats genom förordningen den 1 november 1872 angående ordnande av prässterskapets i de territoriella församlingarna i Stockholm avlöning. Mellaii de två sista skedena bestämmes gränsen av de författningar beträffande de prästerliga avlöningsförhållandena, som utfärdades den 9 december 1910 ocln av vilka de viktigaste äro: lag om indragning till statsverket och avskrivming av prästerskapets tionde samt om ersättning därför, lag om reglering: av prästerskapets avlöning, lag om kyrkofond samt ecklesiastik boställsordniing. övergången såväl från det första till det andra som från det aridra till det tredje utvecklingsskedet skedde icke liktidigt över hela riket, utan sueccessivt i den mån löneregleringar, fastställda enligt 1862 års prästlönereglerirngsförordning, respektive 1910 års prästlöneregleringslag, trädde i tillämpninig i de olika pastoraten. I det sista skedet hava ännu icke alla pastorat intrrätt. Det första långa skedet karaktäriseras företrädesvis genom tiondeskylcdigheten och dennas fullgörande genom tiondeavgifternas utgörande in nattura direkt till prästen. Det andra karaktäriseras av tiondeavgifternas och övrriga till beloppet mer eller mindre ovissa avgifters utbytande för en bestämd ttidsperiod mot vissa till beloppet fixerade avgifter, vilka uppburos av förssamlingens förtroendemän, samt därav att första steget togs till bildande av öwerflyttbara och gemensamma avlöningstillgångar. Anmärkas kan, att många pastorat, innan de ingingo i det andra skeedet, passerat ett mellanliggande utvecklingsstadium, som utmärkes därav, att föreningar eller så kallade konventioner angående prästrättigheternas utgöxannde ingingos mellan prästen och församlingen. Dessa föreningar hava i reegel åsyftat tiondens utbytande för viss eller obestämd tid mot bestämda avgdffter. Det tredje skedet utmärkes dels därav, att man genomfört en långt gäeimde utjämning och begränsning av skattskyldigheten till prästerskapet liksom L en utjämning av lönerna de olika prästerna emellan, dels därav att tiondeskkyldigheten ställts på avskrivning på det sätt, att prästerskapets tionde och »alla andra avgifter av fast egendom skola indragas till statsverket mot gottgörfelse i penningar och i viss ordning avskrivas, dels ock därav att en utvidniiing skett av de gemensamma avlöningstillgångarna såväl därigenom att e r s ä t t ningsbeloppet för fastighetsavgifterna ställts till hela prästerskapets förfogannde som därigenom att åtskilliga andra lokala avlöningstillgångar överflyttats i till de gemensamma avlöningstillgångarna under vissa förutsättningar föir att genom dessa tillgodokomma prästerna i pastorat med otillräckliga lönettillgångar 8 ; 1 De anslag, som kronan anvisat allenast för behaglig tid (jfr sid. 15) och vilka ahlltså kunnat av kronan alldeles indragas och i följd därav efter en eventuell indragning v a r i t t för kronan disponibla till understöd åt annan präst än den, från vilken indragningen ä g t rirum, kunna sägas härifrån utgöra undantag. 2 P å sätt i det följande närmare omförmäles gavs även i övrigt å t de gemensamnna . avlöningstillgångarna en betydligt vidgad betydelse för hela det ecklesiastika avlömiringsväsendet.

13 I . det följande lämnas en kortfattad redogörelse för det prästerliga lönesysteimet, sådant detta under olika tider gestaltat sig, och för de avlöningstillgånigar av skilda slag, vilka härunder varit prästerskapet anvisade. Kedogörelsen har ansetts böra begränsas till det territoriella församlingspräisterskåpet, häri då inbegripet icke blott kyrkoherdar och komministrar jämite de senares vederlikar (det ordinarie prästerskapet) utan även det extra ordiinarie prästerskapet samt kontraktsprostarna. Däremot behandlas där icke bislkoparna och deras löneförhållanden. Ehuru vissa jämförelsepunkter förefinmas i avseende å avlöningen för församlingsprästerskapet och klockarna, bercöras ej heller de senare i redogörelsen. Framställningen synes lämpligen böra lämnas i tre särskilda kapitel, det förssta behandlande tiden före ikraftträdandet av löneregleringar, fastställda enliigt löneregleringsförordningen den 11 juli 1862, det andra behandlande gilttighetstiden för löneregleringar, fastställda enligt sagda förordning, och det, tredje behandlande tiden efter ikraftträdandet av löneregleringar, fastställlda enligt löneregleringslagen den 9 december 1910. Wid denna redogörelse begagnar sig kommittén, så vitt angår tiden intill ikraftträdandet av 1910 års lagstiftning, till huvudsakliga delar av prästlöneregrleringskommitténs framställning i dess den 19 juni 1903 dagtecknade betänikande och förslag IV angående reglering av prästerskapets avlöning och där:med sammanhängande frågor, till vilken framställning i övrigt hänvisas 1 . E h u r u uttrycket församling först jämförelsevis sent torde hava börjat anvämdas för betecknande jämväl av området för det primära kyrkliga samhälllet (kyrksocknen), har kommittén för enkelhetens skull upptagit denna bemämning i den följande framställningen. Kap. 2. AvHöningstillgångar under tiden intill ikraftträdandet av löneregleringar, fastställda enligt förordningen den 11 Juli 1862. IDe viktigaste avlöningstillgångarna för prästerskapet i de territoriella för- *• För8am sarmlingarna hava från äldsta tider utgjorts av församlingsmedlemmarnas l™9»oidlrag. .^_^ **

m„^,„0

marnas

JFörsamlingsmedlemmarnas bidragsskyldighet till prästerskapets avlöning bidrag. blew redan tidigt under medeltiden stadgad i landskapslagarnas kyrkobalkar. Desssa kyrkobalkar, synnerligen Uplandslagens, synas hava tillämpats även uncder giltighetstiden för landslagarna, vilka saknade kyrkobalk. Efter reformaitionen bestämdes ifrågavarande bidragsskyldighet närmare genom riksdagsbeslut och kungl. förordningar eller resolutioner, som dels inskärpte förut gälllande lag och sedvänjor, dels rättade missbruk, dels bekräftade frivilliga övearenskommelser mellan församlingar och prästerskap, dels ock påbjödo prästrättigheters utgörande till nya prästerliga tjänster eller av senare tillkomna besskattningsföremål. För vissa delar av landet utfärdades särskilda undantagcsförfattningar. D e n viktigaste av de under denna tid i ämnet utfärdade allmänna förförfattningarna är förordningen den 8 februari 1681, vilken allmännare och tydlligare än tillförene skett sökte fastställa för hela riket gällande normer för' prästerskapets avlöning av församlingarna och alltjämt plägat åberopas Sid. IX-XLV, CXXXI-CLXII.

14 såsom huvudförfattningen inom den, för övrigt mycket vidlyftiga lagstiftniming, som reglerade enskildas bidragsskyldighet till prästerskapet i enlighet m med det äldre, före förordningen den 11 juli 1862 gällande avlöningssystemet, t. Församlingsmedlemmarnas bidrag fördelade sig av gammalt i två väseisentligen olika slag, nämligen dels en skatt på bruttoavkastningen av viss näriiring, tionden, och dels avgifter för vissa kyrkliga förrättningar, de så kallade t; tilllagorna eller jura stolse, även benämnda extra ordinarie avgifter. Tionde.

Tionden, den ojämförligen tyngsta pålagan, drabbade huvudsakligen joyordbruket, som ursprungligen var landets enda skattekraftiga näring; den uttcttogs även av jordbrukets binäringar jakt och fiske. Den skulle sålunda givas as ej blott av all slags säd, såsom vete, korn och havre, utan även av all annnnan sådd och växt — rovor, ärter, bönor, humle, lin, hampa o. s. v. — likas<asom av ladugårdens avel (kvicktionde). Sädestionden (skafttionden), till vilkilken räknades tionde av ärter och bönor, var i allmänhet så fördelad, att en tred-edjedel, den så kallade tertialtionden, tillföll sockenprästen och återstående fe två tredjedelar gingo till skiftes emellan biskopen, kyrkan och de fattiga. E Den övriga tionden däremot tillföll i regeln odelat prästen. Även i städerna utgick tionde av jorden, och synes härav jämväl ha hava följt rätt till smör- och kvicktionde samt stundom fisktionde. Dessa oli olika slag av tionde kunde av helt naturliga skäl icke inom städerna bliva myclycket inbringande. Lagstiftningen före 1862 nämner icke något om tiondeplikt för de egentliitliga stadsmannanäringarna, om det ock ej kan påstås, att varje spår av en dydylik skatt å berörda näringar saknas. Även de å landsbygden småningom uppväxande industrierna voro läriänge frikallade från skyldigheten att till prästerskapet avstå någon del av sv sin avkastning. Emellertid gjorde prästeståndet vid riksdagarna upprepade fra'ramställningar om ett sådant åläggande. Slutligen förklarades genom kunungl. resolution den 10 augusti 1762, att landshövdingar och konsistorier sknkulle till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till avgifter, som borde erläggas is av bruk, verk och kvarnar. I överensstämmelse härmed blevo genom åtskilliilliga kungl. resolutioner, mestadels för särskilda län, avgifter fastställda att ui utgå för bergverk, bruk, sågverk, kvarnar och några få andra industriella anläjläggningar, såsom mässings-, glas-, kalk- och pappersbruk. Avgifterna sattes 3S än i persedlar — stångjärn, spannmål, smör — än i penningar, vanligen ti till visst belopp för varje härd, masugn eller hammare, mera sällan i proportirtion till tillverkningsvärde eller skatt till kronan. Med tiondeavgifterna i viss mån jämförliga voro de, till en början h helt och hållet frivilliga avgifter (en halvspann säd av varje gård), som ef efter hand tillades kaplanerna. Då den lön, kyrkoherdarna bestodo sina nu medhjälpare, ofta nog ej synes räckt till för dessas anständiga bärgning, månåste nämligen socknemännen ofta träda emellan med bidrag. Beträffande sättet för tiondeavgifternas utgörande gällde som regel, att tt de skulle erläggas i persedlar och utgå efter årsavkastningen.

inlagor.

Bland tillagorna, som i de olika landskapslagarna angåvos med olika nanamn och utgingo med växlande belopp, må särskilt framhållas likstol eller testestamente för begravning med själamässor samt avgifter för vigsel och kyrlyrkotagning.

Offer.

Vid de stora kyrkliga högtiderna, enkannerligen vid påsken för åtnjutancmdet av nattvardens sakrament, erlades av ålder offer i allehanda persedlar.

15 G&enom 1681 års förordning blevo påskpenningarna till beloppet bestämda, likaisom bestämda avgifter eller maximiavgifter fastställdes jämväl för lysning, vigisel med flera förrättningar. De sålunda reglerade avgifterna blevo efter hamd genom myntvärdets fall otillfredsställande. För dem stadgade sig därför helt naturligt på sedvanemässig väg andra mått än de legala. Jrämte dessa skatter å vissa näringar och sportler för vissa förrättningar Personlig föreekommo i det äldre prästerliga lönesystemet även några pålagor, som hade skatt. ett visst tycke av bådadera och tillika buro prägeln av en rent personlig skmtt. Sådan var den avgift, som alla »gångandes ämbetsmän» (hantverkare) sarmt andra, som ej brukade någon åker eller svedjeland, skulle erlägga »för all sin rättighet». Sådana voro ock de dagsverken, som skulle till prästerskapet utgöras såväl av hemmansbrukare som av torpare, husmän med flera, en prestation, som, ehuru ursprungligen mera frivillig, småningom övergick till sedvänja och som sådan blev genom författningar eller konventioner stacdgad som skyldighet. I" städerna — för vilka 1681 års förordning icke var gällande — bestod prästerskapets huvudsakliga, ehuru alltid något ovissa inkomst i de frivilliga avgifter, församlingsborna erlade i de s. k. påskpenningarna. D e n sålunda lämnade redogörelsen avser det ordinarie prästerskapet. Någon Det extra skyldighet att bidraga till avlönande av det extra ordinarie prästerskapet ordinarie ålåjg ej församlingarna. Det tillhörde de ordinarie prästerna att avlöna en prästerskapet. var- den adjunkt eller vikarie, varav han hade behov. Efter hand utvecklade sig emellertid den seden att allmogen förmåddes bidraga även till adjunkternas underhåll, bland annat genom upptagande av offer inom församlingarna 1 . Demna sed torde hava försvunnit, sedan genom beslut å prästmöten inom de olilka stiften en reglering av adjunkternas lönevillkor ägt rum. Kontraktsprostarna åtnjöto icke någon avlöning av församlingarna. Kontraktsprostarna.

Kn annan grupp avlöningstillgångar för prästerskapet i de territoriella för- II. Kronosamlingarna utgöres av anslag i kronotionde, oindelt spannmål och hem- tionde m. Avmansräntor m. m. ävensom i penningar, som blivit upplåtna av kronan eller m.komst av av enskilda, samt av avkomsten av för prästerskapets avlönande avsedda penningpenningfonder, som antingen donerats eller av andra orsaker uppkommit fonder. inom ett pastorat. De av kronan anvisade anslagen i kronotionde- och hemmansräntor, som blivit prästerskapet tilldelade, härstamma i allmänhet från femton- och sextonhundratalen. Särskilt är detta förhållandet med en betydlig del av ifrågavarande tiondeanslag. Under namn av ständigt vederlag har nämligen kronotionde blivit till vissa kyrkoherdar anordnad, för det mesta i ersättning för de av Gustav I från dem indragna landbohemman och räntor. Men dessutom har av såväl nämnda konung som hans efterträdare, huvudsakligen för besvärlig gästning och pastoratens ringhet, tiondespannmål blivit på obestämd eller, såsom det hette, behaglig tid anvisad för en del kyrkoherdebeställningar (behaglig tids förläning eller vederlag). Ersättning till kontraktsprostarna för deras ämbetsåligganden — s. k. prostetunnor — utgingo lika1

Jfr prästlöneregleringskommittén IV sid. XXVI not. 1. Kronotionden har, så vitt angår det gamla Sverige, uppkommit genom indragning till kronan, i enlighet med beslut vid riksdagen i Västerås 1527, av såväl biskopstionden som den tionde, vilken tillfallit kyrkan och de fattige. Vad beträffar Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän, vilka vid tiden för reformationen tillhörde Danmark, blev vid reformationen i .Danmark endast biskopens andel i tionden indragen till kronan. 2

16 ledes i regel av kronotionden; inom de fordom danska provinserna bestrredos emellertid dessa ersättningar av kyrkans tionde eller andra inkomster. Penninganslag hava, dock först under en jämförelsevis sen tid, vid o olika tillfällen av kronan beviljats i ekonomiskt hänseende svaga församlingsar, i allmänhet dock endast tills vidare, intill dess vederbörande församling vuunnit den förkovran, att prästerskapet kunde därförutan tillräckligt avlönas. Av större varaktighet hava gemenligen varit de bidrag till avlöning av präåsterskapet i lappmarkspastoraten, som utgått från förslagsanslaget till Lappmaarks ecklesiastikverk. Från donation av enskilda förskriva sig åtskilliga anslag i landgillen a och hemmansräntor samt penningefonder. Jämte dessa donerade fonder förekomma fonder, som, mot periodens i slut, av allehanda orsaker bildats vid ecklesiastika boställen (boställsfonder). BBland nämnda orsaker kunna nämnas, att jord genom expropriation eller fönrsäljning frångått boställe, att därifrån upplåtits rätt till grus- eller stentäkt e emot avgäld, som fonderats, att viss skogsavkastning fonderats o. s. v. Vid sidan av församlingsbidragen utgjorde boställena det territoririella prästerskapets viktigaste avlöningsförmån. Åt de flesta kyrkoherdar och k komministrar ävensom med de senare likställda präster hava nämligen seedan äldre tider varit anslagna hemman eller lägenheter, vilka kunna betecbknas med den gemensamma benämningen boställen l . Dessa boställen voro under nu ifrågavarande tidsperiod efter viss inndelningsgrund av huvudsakligen två slag: bostadsboställen eller sådana, som voro avsedda att av viss prästerlig befattningshavare bebos och brukas, ssamt löningsboställen eller sådana, som voro avsedda endast att lämna bidrag g till befattningshavarens avlöning. Därtill kan läggas ett tredje slag, de s s. k. änkesätena, vilka egentligen förekomma endast inom Göteborgs stift ocbh av vilka flertalet utgöres av kyrkoherdars löningshemman, som med Kuungl. Maj:ts medgivande fingo användas till änkesäten åt deras änkor, dock c att, där änka ej funnes, kyrkoherden skulle äga själv disponera sitt löniiingsboställe *, Efter annan indelningsgrund kunna boställena uppdelas i sådana, som bblivit av socknemännen anskaffade, sådana som blivit av enskilda personer ddonerade och sådana som blivit av kronan upplåtna. Av bostadsboställena förekommo kyrkoherdarnas tidigast. I de från i den första kristna tiden härstammande församlingarna, under vilken tid kyiyrkor ofta byggdes av konungar eller andra stormän eller av menigheter, tonrde i talrika fall bostället vara upplåtet av den, som sålunda grundlade kyrkkan; stundom torde, där kyrkan, såsom ej sällan synes hava skett, uppförtsts på platsen för ett hedniskt tempel, bostället måhända utgöra beståndsdel av v den forna hedniska tempelegendomen 3 . Senare stadgade landskapslagarna skyMdighet för socknemännen att, sedan kyrka blivit uppbyggd 4 , till densamma i upplåta jord eller, såsom det hette, göra skötning, å vilken jord prästen skkulle hava sin bostad. Jord till kyrkoherdeboställe har stundom blivit av soclcknemännen inköpt eller av ödeland uppodlad. Under katolska tiden ha kyyrkoherdeboställena ofta utökats därigenom att särskilda ägoområden av enskkilda personer skänktes eller testamenterades till deras förbättring. De kyrkoheierde1

Även en kontraktsprost har varit i åtnjutande av boställe. Jfr prästlöneregleringskommitténs betänkande IV sid. 235 o. f. Jfr Schalling, Den kyrkliga jordens rättsliga ställning i Sverige, sid. 26 o. f. 4 Härmed torde syftas på fall, då fråga var om nybildning av församling. 2

17 boställen, som blivit av kronan upplåtna, synas i allmänhet hava tillkommit efter reformationen i samband med nybildande av pastorat K Till bostadsboställen åt innehavare av kapellans- eller komministerstjänsterna anvisades först gamla klockarebol, i regel uppkomna under katolska tiden, ofta samtidigt med kyrkoherdens boställe. Sedermera och i synnerhet efter det genom Karl XI:s reduktion tillgången på kronohemman blivit större, anvisades sådana hemman till boställen åt kapellanerna. Stundom hava kyrkoherdars löningshemman blivit använda till bostadsboställen åt komministrar, eller ock hemman av församlingarna eller enskilda personer upplåtits. Löningsboställen förekomma under åtskilliga benämningar, såsom stomheniman, annexhemman med flera. Stomhemman hava uppkommit huvudsakligen på två sätt. Under katolska tiden hade utom prästgårdarna åt kyrkoherdarna till förbättring i deras underhåll på varjehanda sätt upplåtits åtskilliga andra hemman, vilka kyrkoherdarna i allmänhet läto brukas av landbönder mot landgille. Vid reformationen blevo visserligen i allmänhet dessa landbohemman indragna till kronan mot ständigt vederlag, men en del sådana hemman bibehöllos dock fortfarande. Uppkomsten av andra stomhemman härleder sig därifrån att vid reformationen flera pastorat sammanslagits till ett, då kyrkoherden i det sålunda nybildade pastoratet fick behålla de gamla prästgårdarna, av vilka de, som ej användes till bostadsboställe, sedermera benämnts stomhemman. Dessa stomhemman motsvaras i de forna danska provinserna av annexhemman, vilka fordom lära hava varit bostadsboställen å t präster. Dessutom finnas i sistnämnda del av landet flera andra löningsboställen, som på varjehanda sätt blivit prästerskapet anslagna under olika benämningar, såsom mensal-, predikstols-, kanike- och altarhemman med flera. Huvudsakliga syftet med boställes anskaffande åt prästen var givetvis att mtun till bereda honom dels bostad och dels tillgång till åtskilliga naturaprodukter, som skogens återfordrades för honom och hans hushåll. Förutom bostadsändamålet var kastnin9det alltså boställets tillgodogörande för jordbruksändamål, inberäknat jord- Äldre tider brukets binäringar fiske och jakt, som ursprungligen var avsett med boställets upplåtande. Prästen hade alltså att med egen avel bruka bostället eller, dar fråga var om löningsboställe, som låg så till, att det ej bekvämligen kunde av honom brukas tillika med bostadsbostället, bortstädja det mot landgille o eller annan avråd, att genom fiske och jakt tillgodogöra sig boställets förmåner och, där strömfall finnes, bereda sig nytta därav genom målning eller sågning. En förmån vid boställena, som först småningom erhållit ett mera självständigt varde, ar skogen. Ursprungligen betraktades skogen som avsedd att bereda tillgäng dels till bränsle för prästen-brukaren och hans husfolk samt till byggnads- och stangselvirke och annat nödigt husbehovsvirke, dels till bete för boställets kreatur. Huruvida prästen i äldre tider må hava ansetts berättigad att, när skogstillgången var större än som erfordrades för husbehovet, genom avsalu bereda sig inkomst av skogen, är en fråga, som hittills icke synes hava blivit på ett uttömmande sätt utredd. Kommittén, som jämväl av andra skäl känt behov av att låta kontrollera och komplettera de hittills lämnade framställningarna angående den historiska utvecklingen av rätten till skogsavkastningen vid de ecklesiastika boställena, har därför ansett sig böra ombesörja en sådan utredning och har för sådant ändamål uppdragit åt advokatfiskalen i kammarkollegium Erik Schalling att verkställa utredning av ämnet. Detta uppdrag l Med de av kronan upplåtna boställena torde kunna likställas boställen, upplåtna nån i r konungaätternas gods.

Kyrkofondslcommitén.

18 har Schalling fullgjort genom en under år 1919 avlämnad promemoria., i innehållande en historisk undersökning angående »Rätten till skogsavkastmiiingen vid ecklesiastika boställen» l . Med ledning av berörda promemoria, vilken som bilaga fogas vid förirevarande betänkande och till vilken kommittén tillåter sig i övrigt hänviLsaa, får kommittén här göra en kortfattad framställning angående den historisik&a utvecklingen av rätten till skogsavkastningen vid de ecklesiastika bostiällllena. Från tiden före 1630-talet hava icke kunnat påvisas några särskilda i stadganden, som hava avseende på prästs rätt att nyttja den till hans bosiställe hörande skogen, än mindre några bestämmelser eller förfoganden, som i inneburit vare sig medgivande för präst att genom avsalu tillgodogöra sig g boställets skog, där denna lämnade tillgång utöver husbehovet, eller förbuad för honom att utöver husbehovet begagna skogen. Över huvud taget förekomma under denna tid ytterst sparsamt biesistämmelser, som beröra jordägares eller jord innehavares rätt till skogen, _ o m : man undantager de upprepade uppmaningar, som framkommo till svedjande e och nybyggens upptagande. Efter hand yppade sig emellertid fara för skogsbrist som en följd av s v e d j e bruket och skogarnas utödande. Denna fråga upptogs till behandlimg s vid 1638 års riksdag och ledde också till vissa åtgärder. Sedan Kungl. Maj:t 1644 förklarat sig vilja gå i författning om utfärddande av en allmän skogsordning, och härutinnan uppgjorda förslag varit frannklagda till prövning av 1647 års riksdag, utfärdades den 22 mars 1647 den föorsta skogsordningen. Denna stadga — som beträffande jordägare erkänner rätten att be)ga:agna skogen till såväl husbehov som avsalu — innehåller beträffande präst i puunkt 13 följande bestämmelse: »livad prästgårdar hafva för enskilda ägor, de istltånde fuller prästmannen eller kyrkoherden an att nyttja till sin tarf, dock såå att prästbordet eller stommen icke förringas eller förvärras för den som e efterkommer — — —.» Samma stadgande återfinnes i punkt 13 av den kort härefter den 29 auggusti 1664 utkomna nya skogsordningen. Något formligt förbud mot avverkning till avsalu å ecklesiastika bostäallen fanns icke intaget i sagda författningar, vilka uppställde hänsynen L till kommande tjänstinnehavare som normerande för dispositionsrättens omfattnnmg. E t t stadgande, som tydligen utgick från, att de då gällande författninigsarna innehölle förbud mot avverkning till avsalu å ecklesiastika boställen, frfanns intaget i punkt 48 av kungl. resolutionen på allmogens besvär den 17 ' september 1723, däri det beträffande de 7 laga husen, som allmogen^ pnrästgården kommer att bygga eller reparera, heter, att till dessa hus »må die i därtill utan betalning taga timmer, verk och torf på prästgårdsägorna, onni där så tillräcklig skog finnes, att både allmogen och prästerskapet, om de för r eget behof något ärna bygga, tillräcklig tillgång hafva. Eljest äger prästem b bästa rätten till skogens nyttjande; dock icke till salu mot förordningarna.?» Skogsordningen av år 1664 ersattes av en den 12 december 1734 uttfäiirdad förordning, vilken rörande prästs rätt till skog innehöll liknande btesistämmelser som den förra, dock att det här förekommande uttrycket »nyttjaa till sin tarf» ersatts med -»nyttja till gårdens tarf». I 1734 års lag (26 kap. 2 § B. B.) är intaget stadgande om skyldighet* for • Avskrift av berörda promemoria bif.gades komn.itiéns den 24 maj 1919 avgivna « r a n d ^ r _ dåniga utlålande angående dispositionen av behållna skogsavkastniugen vid lektorspneboendehemmanet Norrby nr 2 i Strängnäs socken.

19 präsrt, som ärnade från sitt förutvarande boställe bortföra överloppshus, vartill han tagit virke från boställsskogen, att erlägga betalning för virket efter synomannens beprövande. Vissa modifikationer i gällande förbud mot skogsavverkning utöver husbehovet synas under 1700-talet hava gjorts i fråga om tjärbränning. U<e den 10 december 1793 och den 1 augusti 1805 utfärdade skogsordnin- "93 och garma mnehollo om boställsskogar — vilka här behandlas jämställda med 1 8 0 5 å r e n s kromohemmans skogar - uttryckligt förbud mot avverkning till avsalu. *^*T Undantag från detta förbud gjordes dock till förmån för kolning åt bruk Made kolnmg till avsalu förut ägt rum från boställen med ansenlig skog, skulle sådan kolning vara tillåten även för framtiden, dock så att Kungl. Maj::ts befallnmgshavande skulle efter särskild undersökning förordna, huru stor kolning till avsalu, som årligen kunde ske utan boställets skada K u n g l . forordningen den 17 mars 1824 om prästgårdsbyggnader i Skåne lorbDuder i § 11 skogens nyttjande till avsalu eller annorledes än till husbehov, vilka bestämmelser upprepas i § 10 av den lika benämnda förordningen den 5 oktober 1839. Emellertid hade genom militieboställsordningen den 23 januari 1836 (§ 38) meddelats foreskrifter, avseende införande av ordnad hushållning med de åt militiestaten anslagna boställsskogarna. I sammanhang härmed bestämdes att, dar militieboställe ägde större skogstillgång än det kunde anses behöva, kunde bostallshavaren under vissa förutsättningar erhålla rätt att »genom alsalu sig till nytta använda den för handen varande öfverflödiga skogstillgangen i effecter af timmer, tjära, bräder, ved eller kol efter locala belägenheten, dock så att allt skogens tillitande till afsalu måste grunda sig å föregången utsynmg af årsafverkningsbeloppet». Med tillämpning av dessa föreskrifter pa innehavarna av jämväl andra boställen än militieboställen medgavo vederbörande myndigheter stundom ecklesiastika boställshavare en vida större ratt till skogsavkastningen å bostället än som enligt 1805 års skogsordning tillkom dem. Vid åtskilliga boställen synas dylika medgivande hava utvecklat sig till hävdvunnen praxis. Någon föreskrift därom, att boställshavare skulle äga vidsträcktare rätt till skogen vid de av menighet anskaffade eller av enskild donerade boställena an vid de av kronan upplåtna, förekommer varken i 1805 års skogsordning eller i någon av övriga nu berörda författningar i ämnet. Enstaka exempel saknas dock icke på att innehavaren av ett boställe av frälse natur fått tillg o d o ^ uta friare dispositionsrätt till skogen än boställshavare i gemen. A v det ovan sagda torde framgå, att före mitten av 1800-talet några åtgärder for tillvaratagande av den husbehovet överskjutande skogsavkastningen vid de ecklesiastika boställena i allmänhet icke kunde vara att förvänta från bostullshavarnas sida. Då enligt skogsförfattningarna icke heller staten hade skyldighet — om ens rättighet — att vidtaga några åtgärder i nämnda hänseende samt densamma på grund av jägeribetjäningens fåtalighet för övrigt var fullständigt urståndsatt att effektivt ingripa, blev resultatet, att skogen i stor utsträckning fick ruttna ner. I detta sammanhang torde förtjäna framhållas, att vid förutnämnda av advokathskalen Schalling verkställda utredning liksom vid kommitténs övriga undersökningar rörande rätten till skogsavkastningen från de ecklesiastika boställena uppmärksamheten även varit riktad på besvarandet av frågan, huruvida kronan under äldre tid för egen räkning tillgodogjort sig dylik skogsavkastning (utöver de av regalrätten omfattade bärande träden och stor-

verksträden). Något exempel på ett dylikt förfogande från kronans, sidax har dock icke framkommit. Enligt vad den verkställda utredningen giver vid handen har prätsters)kapet under nu ifrågavarande tidsskedes tidigare delar icke haft någon e r k ä n d rätt att genom avverkning till avsalu tillgodogöra sig skog å ecklesiastikt boställe. Fastmera har redan i den äldsta meddelade skogsordningen prästens husbehov angivits såsom norm för hans rätt till skogen. Längre fram uttalais uttryckligt förbud mot avverkning till avsalu. Mot periodens slut har prästen i särskilda fall stundom erhållit rätt att i viss begränsning tillgodiogör:a sig den husbehovet överskjutande skogsavkastningen.

Kap. 3. Avlöningstillgångar under giltighetstiden för löneregleringar, fastställda enligt förordningen den 11 juli 1862. Med det Flertalet av de olikartade avgifter, som under äldre tid inom församlingarna äldre sy- utgjordes till prästerskapet, medförde för prästerskapet såväl som förr fönsame^adelil- l m S a r n a stora olägenheter. Tionden, vilken, efter vad förut nämnts, sskulle genheter. utgå i persedlar och i förhållande till varje särskilt års avkastning, förmtsatte beträffande all skörd och avel en närgången kontroll, som var ytterst vamsklig samt för tiondetagare och tiondegivare lika förhatlig; den vållade ett b>esvär med persedlarnas forsling, förvar och avyttring, som betungade liöngrvaren och betydligt minskade löntagarens förmåner. Sportlerna, vilka voro tillMLliga och uttogos vid allehanda tillfällen, syntes icke sällan oskäligt betungcande, varförutom de lätt föranledde en för prästämbetet nedsättande uppfattnimg av de kyrkliga förrättningarna. Den omständigheten, att prästerskapet uippbar lönebidragen omedelbart av de enskilda församlingsmedlemmarna, vålllade i även lätt tvister. De olägenheter och klagomål, som avlöningssättet sålunda medförde, hade man länge sökt mildra genom överenskommelser mellan löngivare! ochi löntagare. Då redan kort tid efter utfärdandet av 1681 års förordning föreaställningar mot densamma inkommo från såväl prästerskapet som allmogen,, hänvisades i allmänhet till ingående av föreningar (konventioner) såsom bästa sättet att främja enighet och sämja mellan präster och åhörare. För vissa delar av landet utfärdades särskilda undantagsförfattningar. De föreningar, som efter vad nu sagts mångenstädes träffades, avsågo stundom löntagarens tjänstetid, i vilket fall de ej behövde medverkan av offeentlig myndighet, men erkändes stundom såsom bindande för bestämd eller? obestämd tid. Först efter det nya statsskickets införande i 1800-talets början blev cdenna utväg till undanröjande av missförhållandena i större utsträckning amlitad. Vid 1809 och 1815 årens riksdagar framställdes yrkanden om kraftigaire åtgärder för dylika överenskommelsers främjande. Genom nådigt cirkuläir den 17 maj 1810 anbefalldes landshövdingar och konsistorier att i allt wad på dem berodde söka befrämja billiga föreningar mellan lärare och åhörarre om tionde och andra pastoralier, vilka överenskommelser Kungl. Maj:t voire benägen att med stadfästelse förse. Detta cirkulär efterföljdes av andrra författningar i liknande syfte.

21 Det visade sig emellertid, att den sålunda anlitade utvägen för undan- Förslag röjande av anledningarna till missnöjet med de ecklesiastika avlöningsför- till nya hållandena icke var tillfredsställande, utan att missnöjet fortfor och ökades. grunder för Detta missnöje tog sig uttryck i upprepade motioner vid riksdagarna under prästerförra hälften av 1800-talet. skapets Till sist avläto rikets ständer den 6 juli 1857 en skrivelse, vari det då- avlönande. varande avlöningssättets olägenheter framhöllos och grunderna för en förändrad anordning uppgåvos. Sedan med anledning härav Kungl. Maj:t genom proposition den 4 november 1859 förelagt ständerna till prövning i vissa avseenden ändrade »grunder för en reglering av prästerskapets avlöning», blevo dessa grunder i huvudsak godkända, såsom ständernas skrivelse den 26 september 1860 angiver. Efter ärendets vidare beredning av en kommitté och sedan kammarkollegium däröver avgivit utlåtande, utfärdades omsider förordningen angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster den 11 juli 1862, vilken dock icke skulle gälla Stockholm. Den för denna stad den 1 november 1872 utfärdade särskilda förordningen vilar emellertid på samma grunder. Löneregleringsförordningen den 11 juli 1862 medförde en i flera avseenden Förordgenomgripande omgestaltning av det kyrkliga lönesystemet. Vissa steg togos ningen 11 juli till utjämnande av de olika prästlönerna och därigenom till förbättring av den1862. det svagast avlönade prästerskapets villkor, likasom till begränsning av församlingarnas bidragsskyldighet. Vad som därutinnan åtgjordes är emellertid för det nu föreliggande ämnet av ringa betydelse och torde därför här kunna förbigås. Erinras må dock om den begynnelse, som gjordes för tillskapande av en för hela kyrkan gemensam avlöningstillgång, vartill kommittén återkommer strax här nedan. Den huvudsakliga betydelsen av förordningen låg emellertid dels däri, att prästerskapets inkomster förvandlades från växlande till så vitt möjligt fasta avgifter, bestämda för en tidrymd av femtio år, dels däri, att tionderäkningen på åkern avskaffades och persedelleveranserna upphörde samt mottagandet av sportler för olika förrättningar förbjöds, dels däri, att uppbörden av församlingsavgifterna skulle förmedlas genom församlingarnas förtroendemän. Samtliga de tillgångar, som i äldre tid varit anvisade till prästerskapets Lokalt avlönande, voro såsom förut framhållits bundna vid det pastorat, inom vilket bundna rörliga avlöningstillgången fanns eller till vars prästerskap den eljest var anvisad. och (gemenUndantag från denna regel utgjorde endast vissa av kronan »på behaglig tid» samma) anvisade anslag'. avlöningsP å sätt ovan antytts togs emellertid genom 1862 års förordning ett första tillgångar. steg till att göra vissa avlöningstillgångar rörliga på det sätt, att de kunde tillgodoföras prästerskapet i annat pastorat. I förordningens § 9 mom. 2 stadgas nämligen, att de inkomster, som grunda sig på statsanslag i kontanta penningar, kronotionde och hemmansräntor eller på arrenden för de av kronan upplåtna stom-, annex- eller mensalhemman och lägenheter, som icke vore bostadsboställen, kunde i viss närmare angiven ordning, i händelse av befogenhet, från en till annan församling överflyttas eller alldeles indragas, det senare dock endast i de fall, att de icke vore prästerskapet i all framtid tillförsäkrade. Härigenom lades grunden till en avlöningstillgång, som varit av stor betydelse för prästerskapets avlöningsfråga och för den kyrkliga organisationens utveckling. 1

Jfr sid. 12 not 1.

22 PrästerOrdalagen i nyssnämnda moment liksom i angivna paragrafs mom. 3 sysynas skåpets häntyda därpå, att en direkt överflyttning av varje från prästerlig beställnlning ringsfifnd a v s k i l d lönetillgång av nämnda beskaffenhet skulle äga rum genom löneietillgångens anvisande till annan svagare lägenhet, där den ej ansågs böra a till kronan indragas. Utvecklingen blev emellertid i stort sett en annan, i tyty att det visade sig nödigt att åtminstone tills vidare fondera dylika avlönings?stillgångar. Visserligen blevo i åtskilliga fall medel av nu berörda beskafferenhet vid fastställande av löneregleringar enligt 1862 års förordning avskilda f från befattning, varmed de varit förenade, men någon disposition av dylika a avskilda medel till förmån för annan prästerlig beställning skedde till en böiörjan icke annat än möjligen i enstaka undantagsfall. Det var först genom n ett nådigt brev den 24 mars 1876 som ett dylikt förfogande ägde rum i stötörre utsträckning. I avvaktan på att nådigt beslut bleve meddelat om anvivändandet av dylika, från prästerlig beställning avskilda medel, vilka icke:e indrogos till kronan, framträdde därför behov av föreskrifter om sådana metiedels förvaltning och fruktbargörande. Genom brev den 14 februari 1868 3 till kammarkollegium och statskontoret utfärdade Kungl. Maj:t föreskrifter r angående uppbörd och förvaltning av medel, som under pågående lönereglerering för prästerskapet i riket blivit eller bleve från vissa prästerliga beställningar r avskilda, men icke till statsverket indragna. I detta avseende stadgades, bioland annat, att sådana medel skulle i närmare angiven ordning insändas till st statskontoret, som på sätt lämpligen kunde ske, borde göra dem räntebäraiande, och skulle de därstädes under benämning prästerskapets löneregleringsfofond särskilt bokföras och behandlas utan sammanblandning med statsmedel. Till fonden skulle enligt sagda nådiga brev ingå även de inkomster av eescklesiastika boställens skogar, som i enlighet med stadgandet i 24 § i kuiungl. förordningen den 29 juni 1866 angående hushållningen med de allmäiänna skogarna i riket eller till följd av särskilda nådiga beslut borde i övererensstämmelse med 1862 års förordning användas till bidrag vid reglerandet st av prästerskapets avlöning. Till sistnämnda avlöningstillgångar återkommmer kommittén i det följande \ Från prästerskapets löneregleringsfond har Kungl. Maj:t efter hand beviviljat anslag såsom lönetillskott åt svagt avlönade präster eller eljest beviljat unoiderstöd eller anslag för olika ecklesiastika ändamål 2 . Genom att denna fond bibehållits och fått tillväxa har den i ovannänimnda § 9 mom. 2 av 1862 års förordning angivna tanken ytterligare utvecklklats. I stället för att från en till annan församling överflytta de från sin lokokala bundenhet frigjorda avlöningstillgångarna har man centraliserat dem gerenom fondering och därigenom tillskapat en för prästerskapet i dess helhet i overkligheten gemensam avlöningstillgång. De ecklei detta sammanhang torde få erinras därom, att senare tillkommit ytytterbostäiienas ^ g a r e e n f°ncU vilken väl icke varit avsedd att användas som bidrag g till skogsfond. prästerskapets avlönande, men likväl indirekt haft sådan betydelse, bioland annat därigenom att överföring ägt rum från sagda fond till löneregleriringsfonden. Härmed syftas på de ecklesiastika boställenas skogsfond, om vilklkens bildande föreskrifter meddelades i skrivelse den 31 mars 1876 till dåvararande skogsstyrelsen 3 . Till denna fond skulle ingå försäljningsmedel, som vid d bo1

Sid. 27 o. f. Närmare redogörelse för uppkomsten av prästerskapets löneregleringsfond m. ra. t. återfinnes dels i prästlöneregleringskommilténs betänkande IV sid. 206—213, dels i Schallillings förut oinCörmälda undersökning angående rätten till skogsavkastningen vid ecklesiastika ;a boställen sid. 42—44. 3 Prästlöneregleringskommittén IV sid. 213—220; Schalling sid. 45—49. 2

2'å ställien, »vilka ej visades utgöra någon viss församlings enskilda egendom», erhcillos genom vissa slag extra ordinarie avverkning. Fonden skulle av statskontoret göras fruktbärande. Dess medel voro avsedda att av Kungl. Maj:t dispioneras till bestridande av skogsindelningar och erforderliga skogsodlingsarbe;ten å ecklesiastika boställsskogar, som ej själva lämnade tillgång därtill. Utöver vad här ovan angivits avsåg man icke att genom 1862 års förord- Avlöningsning; göra någon ändring i den sedan århundraden bestående lagstiftningen ul}?ång£* angående prästerskapets avlöning. Församlingsmedlemmarnas bidragsskyldighet e7l^'lön~ till denna avlöning bibehölls, likasom grunderna för denna bidragsskyldighet, system. allenast att de därav följande avgifterna utbyttes mot andra, på visst sätt / Försam_ bestiämda avgifter för en tid av femtio år. Lönerna skulle härvid beräknas Ung* i persedlar och endast till en mindre del i penningar. Persedlarna skulle avgifter. lösas med penningar efter tioårig medelmarkegång *. Vid tillämpningen av förordningen har emellertid bidragsskyldigheten mångenstädes kommit att utsträckas utöver vad dittills varit gällande, sålunda att skattskyldighet till prästerskapet utkrävdes av ett ganska stort antal näringar och personer, som förut alls icke eller mycket litet bidragit till prästerskapets avlöning 2 . Medlemmarna av de territoriella församlingarna hade således fortfarande, i likhet med vad förhållandet tidigare varit, skyldighet att till sitt prästerskap erlägga såväl tionde som de under benämning tillagor och personlig skatt ovan behandlade avgifterna, ehuru numera förbytta i andra, till beloppet på visst angivet sätt bestämda avgifter, vilka, även till den del de voro beräknade i persedlar, skulle erläggas i penningar. Vid de äldre avgifternas förbytande till nya skulle väl enligt förordningens ordalydelse sådant förbytande äga rum beträffande tionden för sig, avgifterna för verk och inrättningar för sig samt jura stolas och övriga extra ordinarie avgifter för sig. Vid tillämpningen av förordningen kom man emellertid att i ej ringa omfattning frångå detta. Sålunda har man i en stor mängd resolutioner utsöndrat sådana jura stolse och andra extra ordinarie avgifter, som ansetts åligga innehavare av jordbruksfastighet, samt därefter antingen sammanslagit sålunda beräknade avgifter med tiondeavgifterna i en summa till fördelning på jordbruksfastigheterna eller ock meddelat en bestämmelse, enligt vilken ifrågavarande avgifter skulle särskilt för sig utgå med visst belopp efter mantal eller hemmansåbos matlag. Å andra sidan är i åtskilliga resolutioner en del av fisktionden bestämd efter grunder, som medfört, att den är att betrakta som personlig avgift. Vidare hava i en del fall förutvarande eller nytillskapade avgifter bestämts att utgå efter inkomst, varigenom en dittills okänd typ avgifter blivit införd. Den indelningsgrund, som beträffande det här ovan först behandlade tidsskedet tillämpats i avseende å församlingsbidragen, är sålunda ej fullt användbar, då fråga är om församlingsavgifter, utgående jämlikt lönereglering, fastställd enligt 1862 års förordning. I stället kunna de uppdelas i 1) avgifter, utgående av fast egendom, vilka avgifter till största delen utgöras av avgifter, vartill de förra tiondeavgifterna blivit förbytta 8, 2) avgifter av inkomst, vilka avgifter i många fall i sig upptagit dels tiondeavgifter från verk och inrättningar och dels de 1

Undantag härifrån kunde av Kungl. Maj:t, medgivas. Jfr prästlöneregleringskommittén IV sid. LXXX o. f. Särskilt gäller detta avgifterna av jordbruksfastigheterna. Den ojämförligt största delen av jordbruksfastigheterna var tiondeskyldig, likasom den ojämförligt största delen av jordbruksfastigheternas avgifter till sitt ursprung var av tiondenatur. s

24 förra s. k. extra ordinarie avgifterna samt 3) personliga avgifter, utgöirande i allmänhet avgifter, vartill de extra ordinarie avgifterna blivit utbyttaDenna indelning har en viss betydelse för den förändring i lönesystemet, som genomförts genom 1910 års lagstiftning. Det e. o. Beträffande det e. o. prästerskapet, avlönades de egentliga adjunkterna! och präster- vikarierna under detta skede likasom tidigare av den ordinarie prästman,, som skapet. begagnade ämbetsbiträde eller åtnjöt tjänstledighet. Inom en del pastorat inrättades emellertid mera stadigvarande extra ordimarie prästerliga befattningar (pastoratsadjunkturer m. fl.), som med hänsym till folkmängdens ökning eller andra skäl visade sig erforderliga. Avlönimgen för dessa befattningars innehavare bestämdes genom det Kungl. Maj:ts bteslut, enligt vilket befattningen inrättades, och ordnades på växlande sätt så som förhållandena i varje särskilt fall föranledde 1 . KontraktsKontraktsprostarna åtnjöto icke heller under detta skede någon avlöining prostarna. av församlingarna. II. KronoÄven tionde inkomst

under nu ifrågavarande period var prästerskapet i åtnjutandie av i kronotionde, oindelt spannmål och hemmansräntor m. m. ävemsom ni. m. Avkomst av i penningar, som blivit upplåtna av kronan eller av enskilda, samt i avkcomst penning- av för prästerskapets avlönande avsedda penningfonder, som antingen donierats fonder. eller av andra orsaker uppkommit inom ett pastorat. De av kronan anvisade anslagen i kronotionde och hemmansräntor utgingo ursprungligen in natura. Däri vidtogs emellertid ändring i sammanhang; med genomförande av den år 1869 beslutade reformen om grundräntors och kironotiondes förvandling i penningar. De indelta och anordnade ränte- och tkondeanslagen indrogos då till statsverket mot gottgörelse i penningar efter miedelmarkegångspris 2. Penningfonderna, vilka under den första perioden varit jämförelsevis få och obetydliga, blevo under den andra perioden till antal och storlek väsemtligt förökade. Hurusom vissa här avsedda avlöningstillgångar — statsanslag i penniingar och kronotionde m. m. — enligt 1862 års förordning förklarats kunna från en till annan församling överflyttas är redan omnämnt i det föregående.. III. Boställen.

Under perioden innehade prästerskapet sina bostadsboställen med sannma rätt som dittills. De utgjorde sålunda lokal avlöningstillgång, förenade med den tjänst, till vilken de voro anslagna. Detsamma gällde löningshemman, upplåtna av enskilda eller anskaffadle av församling. Eljest hava bland löningsboställena åtskilliga blivit i enliighet med en i 9 § av 1862 års förordning meddelad föreskrift överflyttade från att vara avlöningstillgång inom ett visst pastorat till att vara avlöning?stillgång för präster utom pastoratet, eller ock har avkomsten förklarats i skola ingå till ovan omförmälda prästerskapets löneregleringsfond. I avseende å dispositionsrätten till löningsboställena vidtogs den förändrimgen, att de skulle vara genom myndigheternas försorg utarrenderade ;5 . I ftörbi1 Till avlöningen utgick synnerligen ofta anslag ur de gemensamma avlöningstillgånogarna. I övrigt bidrogo församlingen, kyrkoherden, enskilda bruk eller bolag m. fl 2 Förordningen den 23 juli 1869. Jfr beträffande kyrkotionden förordningen den 14 oktober 1898 angående avskrivning av den från viss jord inom Skåne med flera provins6er utgående kyrkotionde. — Att ännu kvarstående anslag av ifrågavarande slag numera ggäldas ur kyrkofonden, omförmäles i det följande. 3 Kungl. brev den 12 november 1858 och den 11 juli 1862; kungl. brev den 9 septcember 1873 angående änkesäten.

25 gående kan erinras därom, att fall förekommit att även bostadsboställen skolat i samma ordning utarrenderas. I det föregående har lämnats redogörelse för, hurusom förhållandena under Rätten tin den först behandlade tidsperioden föranlett att virkestillgångarna i präst- skogens skogarna fått i stor utsträckning förfaras. avkastFör att råda bot på nyssberörda missförhållande hemställde rikets ständer pg^^ten i underdånig skrivelse den 5 december 1854, att boställsskogarna måtte till ny^ ställas under jägeribetjäningens uppsikt, att ett på vetenskapliga grunder skogsordbyggt,, efter olika orters beskaffenhet lämpat skogshushållningssätt måtte på- nin£bjudas till införande å sagda skogar, samt att boställshavaren måtte tillförbindas att i överensstämmelse med fastställd skogshushållningsplan vårda boställets skog med rätt att av de årliga avverkningarna avyttra vad som överstege boställets behov av skogsfång. Under denna frågas fortsatta handläggning kom man dock snart underfund med att man, på grund av den varierande skogstillgången på olika boställen till förekommande av alltför stor olikhet i den förmån, som skulle tillkomma boställshavama, måste på något sätt begränsa dessas rätt till skogsavkastningen. Till en början — skogslagstiftningskommitténs betänkande år 1856 angående åtgärder för befrämjande av en förbättrad skogshushållning — tänkte man sig att utsätta ett visst maximum av skogsvidd, varöver boställshavaren skulle äga att förfoga: i de 6 norra länen 2,000 tunnland för kyrkoherdar och 1,000 tunnland för komministrar och med dem likställda samt i övriga län hälften av nämnda arealer. Beträffande den överskjutande skogsvidden skulle det ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida den finge nyttjas till bostället eller borde särskilt såsom annan kronoskog vårdas och förvaltas. I en reservation (av överdirektören Falkman) till nämnda betänkande framkastades dock tanken, att alla de boställsskogar, vara regelbunden hushållning infördes, borde vårdas och förvaltas av skogsbetjäningen, samt att skogsavkastningen — sedan vederbörande boställshavare fått vad honom lagligen tillkomme ävensom kostnaderna för skogens vård och förvaltning blivit betäckta — skulle tillfalla de stater eller kårer, till vilka boställena hörde, för att användas till sagda staters eller kårers och således alla boställshavares gemensamma nytta såsom till löneförbättringar, pensioner och dylikt. Skogslagstiftningskommitténs förslag lades med vissa modifikationer till grund för en till 1856—1858 års riksdag avlåten proposition i ämnet. Förslaget vann emellertid icke ständernas bifall, huvudsakligen av det skäl, att det ansågs mindre lämpligt att på förhand genom en författning bestämma ett visst tunnlandtal, varav boställshavaren finge fritt använda avkastningen. I prästeståndet framhölls tillika under diskussionen, att förslaget stred mot privilegierna, särskilt i vad det rörde av församlingarna anskaffade eller av enskild donerade boställen. I ett år 1859 av den tidigare under samma år inrättade skogsstyrelsen avgivet förslag till ny skogsordning anförde styrelsen beträffande rätten till behållna avkastningen från boställsskogarna, att några författningsbestämmelser härom icke funnes, varför ett stadgande i sagda ämne måste bliva helt och hållet konventionellt. Styrelsen ansåg därför, att billigheten bleve bäst tillgodosedd därest kronan finge ena hälften och boställshavaren andra hälften av avkastningen utöver husbehovet. En sådan fördelning vore billig även på den grund, att kostnaden för den av kronan genom skogstjänstemännen utövade tillsynen och kontrollen sannolikt bleve fullt jämförlig med boställshavarens uppoffringar för skogens skötsel. över skogsstyrelsens förslag avgavs yttrande av kammarkollegium, som

26 framhöll, att boställshavare dittills — med enstaka undantag — endast haft rätt att begagna skogen till husbehov, samt att den av styrelsen föresliagna hälftendelningen skulle medföra rubbning i gällande löneregleringar till föirmån för de befattningshavare, vilkas boställen vore försedda med överflödig sskog. Någon särskild gottgörelse till boställshavaren för skogens vård ansågs av kollegium icke vara erforderlig, enär sagda vård huvudsakligen skulle bes.örjas av skogstjänstemännen. Enligt kollegii mening borde, sedan ordnad skogshushållning införts på ett boställe, skogsavkastningen utöver husbehovett forsäljas för kronans räkning samt nettobehållningen i behörig ordning levereras och redovisas. I fråga om boställen med betydligare skog vore även ett ämnat tillvägagångssätt möjligt, nämligen att särskilt avrösa och såsom kronopark förvalta den del av boställsskogen, som ej erfordrades för boställshavarem. ^ Skogsstyrelsens förslag till ny skogsordning granskades vid 1862—63 års riksdag av sammansatt utskott, som i sitt i ämnet avgivna betänkandie anförde, bland annat, följande. Staten måste anses befogad att oinskränkt disponera över alla bostäillen, oberoende av jordnaturen, således även över dem, vilka vore av frälse- eller skattenatur och härledde sig från donationer, varigenom de blivit av enslkilda eller menigheter anslagna till vissa tjänster. De större boställsskogarna morde, där så funnes tjänligt, tagas under kronans omedelbara vård och förvalttnmg men de övriga lämnas åt boställshavarens vård under skogsstatens upipsikt. Då det gällde att avgöra, huruvida det ena eller andra hushållningssysttemet borde tillämpas, vore det icke lämpligt att bestämma någon viss skogssareal såsom oeftergivligt villkor för det ena eller andra systemets användande, utan man borde i varje särskilt fall pröva, om den befintliga skogsarealen oclh boställets övriga ägor stode i ett motsvarigt förhållande till varandra, elleir om den förra ägde sådan betydenhet, att den borde betraktas såsom särskild slkogsegendom. .. I fråga om principerna för dispositionen av den behållna skogsavkastnimgen lider utskottets framställning av en viss oklarhet, tydligen beroende därptå, att utskottet sökt åstadkomma en kompromiss mellan kammarkollegii ståndpmnkt, att sagda avkastning borde i sin helhet tillfalla kronan, och den mening,, som framförts inom prästeståndet, att hela avkastningen borde tillkomma bosstallsP å anförda skäl uttalade utskottet som sin uppfattning att kronan umder alla förhållanden — vare sig kronan övertoge skogshushållningen eller emdast förbehölle sig kontrollen därå — måste anses berättigad till hälften av avkastningen. Kronan borde dock till prästerskapet till förbättrande av dithörrande ämbetsmäns lönevillkor avstå sin andel i avkastningen. Enligt utskcottets mening borde vidare boställshavaren, därest skogen stode under hans egen vård och förvaltning, erhålla sådan andel av skogens avkastning, som icke allenast motsvarade hans på förvaltningen nedlagda kostnader utan även nnnebure en lämplig uppmuntran till omsorg om skogens behöriga skötsell och bevakning mot åverkan. Av vad förut yttrats om kronans andel i behiållna avkastningen följde, att för boställshavaren kunde disponeras högst hatlften av samma avkastning. Enär förhållandet mellan omkostnaderna för ocrn avkastningen av särskilda boställsskogar kunde vara i hög grad växlande, tborde i fråga om varje särskild skog, som upplätes till boställshavarens egen förvaltning, av vederbörande myndighet prövas, huru stor del av den årliga avkastningen, som skäligen borde tillfalla boställshavaren såsom ersättning i for skogens skötsel och uppmuntran till dess vårdande, samt huru mjycket

27 utöver hälften, som borde redovisas till staten eller den korporation, vilken fått till sig överlåten statens rätt med avseende å skogens avkastning. Det av utskottet framlagda förslaget till reglerande av hushållningen å bostållsskogarna innehöll bland annat följande punkter: att skogar å boställen skulle, såvitt de ej låge i samfällighet med enskild egendom eller annat hinder mötte, till regelbunden hushållning indelas; att därest, vid indelning av boställets skog, densamma funnes i betydligare mån överstiga boställets behov av skogsfång, skogen i sin helhet eller lämplig del därav skulle ställas under vård och förvaltning av skogsstyrelsen, med iakttagande att av skogens behållna avkastning i första rummet tilldelades bostallshavaren vad honom med avseende å dittills åtnjuten rätt eller förhandenvarande förhållanden skäligen borde tillkomma, samt att återstoden skulle tillfalla Kungl. Maj:t och kronan men vid militiebostallen disponeras av vederbörande boställsdirektion och vid ecklesiastika boställen användas till bidrag vid reglerande av prästerskapets inkomster; att, där boställes skog ej toges under vård och förvaltning av skogsstyrelsen, den borde, under nämnda styrelses uppsikt vårdas av innehavaren, som i detta fall och så framt den vid indelningen föreskrivna hushållning av honom iakttoges, finge, där bättre rätt ej dessförinnan blivit honom särskilt medgiven, åtnjuta, utöver sitt husbehov, högst halva behållna avkastningen av skogen, vilken, till dess sådan indelning skett, finge av bostallshavaren, så vida honom icke för hans tjänstetid bättre rätt blivit tillerkänd, endast till husbehov begagnas, dock att på sätt ovan förmäldes, den del av avkastningen, som icke tillkomme bostallshavaren, antingen skulle tillfalla Kungl. Maj:t och kronan eller disponeras av regementenas boställsdirektioner eller användas till prästerskapets avlönande. Utskottets hemställan bifölls i sin helhet av adeln och borgarståndet. Bondeståndet godkände endast den första av de ovan berörda punkterna. Prästeståndet, som likaledes gillade tanken, att bostållsskogarna borde bliva föremål for regelbunden hushållning, uttalade sig för att bostallshavaren, sedan skogen blivit indelad, skulle vara berättigad att använda vad skogen avkastade, mot skyldighet att vårda och bruka skogen i överensstämmelse med fastställd plan och särskilda föreskrifter för avverkningen och befordrande av återväxt. Med anledning av ståndens olika beslut avgav utskottet ett nytt utlåtande, d a n utskottet till hävande av varje ovisshet rörande den grund, varefter den bostallshavaren icke tillkommande skogsavkastningen borde användas såsom bidrag till reglerande av prästerskapets avlöning, föreslog, att därvid borde iakttagas enahanda grunder, som i avseende på regleringen av prästerskapets inkomster i allmänhet blivit fastställda genom löneregleringsförordningen den 11 Duli 1862. I den sålunda modifierade lydelsen bifölls utskottets betänkande av ständerna, av prästeståndet dock med ytterligt knapp majoritet (16 röster mot 15). Utskottets förutberörda uttalanden i dess första betänkande intogos så gott som oförändrade i ständernas underdåniga skrivelse den 30 november 1863, vilken gav anledning till utfärdandet av 1866 års skogsordning, varigenom 1805 års skogsordning i de flesta hänseenden upphävdes. Enligt 1866 års skogsordning skulle en boställshavare, sedan skogen å hans 1866 års boställe blivit indelad till ordnad hushållning, alltid få åtnjuta så stor del skogsav skogens avkastning, som med avseende å dittills åtnjuten rätt och boställets ordnm&behov av skogsfång skäligen borde tillkomma honom. Därest skogen stode under boställshavarens egen vård, kunde denne dessutom erhålla viss andel i skogsavkastningen, vilken andel efter den större eller mindre kostnad, som

28 vore förenad med skogens skötsel, skulle kunna bestämmas ända till Inälva behållna avkastningen utöver husbehovet. Andelens storlek skulle i - varje särskilt fall fastställas av Kungl. Maj:t. Den behållna skogsavkastning, som ej tillfölle boställshavaren, skulle användas i överensstämmelse med 1862 års löneregleringsförordning såsom bidrag vid reglerande av prästerskapens inkomster (§ 24). — All avverkning utöver husbehovet skulle ske efter vederbörlig utsy ning genom skogsstatens försorg (§> 35). Det utsynade virket sikulle sedan försäljas på offentlig auktion (§ 36). De för skogens skötsel nödiiga, i fastställd hushållningsplan föreskrivna arbetena skulle, i de fall, då skcogen stode under boställshavarens egen vård, verkställas av denne. Försumnnades dessa arbeten, ägde länsstyrelsen låta utföra dem genom skogsstyrelsens föirsorg på den tredskandes bekostnad (§ 41). Såsom torde framgå av det här ovan anförda, äro bestämmelserna i 1866 års skogsordning så formulerade, att boställshavare, som har skogen uinder sin egen vård, icke tillerkänts någon ovillkorlig rätt till andel i behiållna skogsavkastningen (boställshavaren »må — — — — kunna — — — er."hålla viss andel i avkastningen»). Vidare torde förtjäna bemärkas, att andlelens storlek ställes i relation till boställshavarens kostnad för skogens skötsel, en anordning, som ju konsekvent borde leda till att boställshavaren, därest^ han icke kan beräknas hava någon dylik kostnad, icke heller borde erhålla mågon andel i avkastningen. Slutligen synes böra framhållas, att det ligger närrmast till hands att tolka skogsordningens ovanberörda bestämmelser så, att meniingen varit det boställshavaren med sin andel i avkastningen skulle ensam besstrida kostnaden för skogens skötsel. Förutberörda hänvisning till 1862 års prästerliga löneregleringsförordlning torde närmast avse 9 § i sagda författning, enligt vilket lagrum rättem att åtnjuta avkomsten från de av kronan till det territoriella prästerskapet ^ upplåtna fastigheter, som icke voro bostadsboställen, kunde överflyttas fram en församling till en annan, under det att däremot de av kronan upplåtna bosstadsboställena ävensom sådana ecklesiastika hemman och lägenheter, som anskaffats av församlingarna själva eller donerats av enskilda personer, icke fingo anväändas till avlönande av annan församlings präst. Efter vad ovan erinrats blev genom kungl. brevet den 14 februari :1868, varigenom förordnades om bildandet av prästerskapets löneregleringsfondd, dit de för hela prästerskapet gemensamma avlöningsmedlen skulle sammanlföras, föreskrivet, att till fonden skulle ingå även de inkomster av de ecklesiastika boställenas skogar, som i enlighet med stadgandet i skogsordningens § 24 sskulle användas till bidrag vid reglerandet av prästerskapets avlöning. Såsom förut framhållits, förklarade sammansatta utskottet vid 1862—6)3 års riksdag i sitt betänkande över förslaget till ny skogsordning, att staten rmåste anses befogad att oinskränkt disponera över alla ecklesiastika boställen,, oberoende av sättet för deras tillkomst. Icke heller förekommer i utskcottets utlåtande eller riksdagens skrivelse någon direkt antydan om att man 1 tänkt sig, att de ifrågasatta bestämmelserna om dispositionen av behållna awkastningen vid de ecklesiastika boställsskogarna allenast skulle gälla för ode av kronan upplåtna boställena. Under diskussionen i prästeståndet framihölls emellertid av en talare som en självklar sak att skogsstyrelsen icke kunade få någonting att skaffa med de boställen, som voro anskaffade av församlinggarna eller donerade av enskilda. Det är därför möjligt att åtminstone prästeståndet ansett hänvisningen till 1862 års förordning innebära tillräcklig upplysning därom, att de bestämmelser, som sedermera intogos i § 24 av 1866 års sskogsordning, endast skulle hava avseende på de av kronan upplåtna boställlena.

29 Vad praxis beträffar, synes denna redan från början hava ansett de i nämnda paragraf meddelade stadgandena om skogsavkastningens disposition tillämpliga endast på sådana boställen, vilka icke bevisligen inköpts av församling eller donerats av enskilda. Behållna skogsavkastningen från de bevisligen på enskild yäg tillkomna boställena, synes städse i sin helhet hava disponerats för kyrkliga ändamål inom vederbörande församling och vanligen tillerkänts boställshavaren 1 . Den skillnad mellan boställen av olika natur — de av kronan upplåtna och de på enskild väg tillkomna — som, enligt vad ovan meddelats, gjort sig gällande i praxis vid dispositionen av skogsavkastningen, torde få anses sanktionerad genom skrivelsen till skogsstyrelsen den 31 mars 1876 angående bildandet av de ecklesiastika boställenas skogsfond, till vilken fond skulle ingå sådan skogsavkastning, som uttagits genom s. k. extra avverkning (d. v. s. berednings- och rensningshuggning samt avverkning av skog, som skadats av eld, storm etc.) å de skogar, vilka icke utgjorde »någon viss församlings enskilda egendom». Av förarbetena till nämnda skrivelse, vilken tillkommit efter riksdagens hörande, framgår nämligen att man ansett, det avkastningen av sådana ecklesiastika boställen av frälse- eller skattenatur, vilka blivit av menigheter eller enskilda till sitt ändamål anslagna, icke kunde användas till förmån för andra församlingar än den, som boställena »tillhörde». P å grund av den här förut antydda rättsutvecklingen måste mot slutet av 1894 års 1800-talet de för skogsväsendet gällande stadgandena »uppsökas i en mängd s k o ? s o r d mng delvis upphävda eller ändrade författningar». För att råda bot på denna ' olägenhet utfärdades 1894 års skogsordning, vilken — vad de ecklesiastika boställena angick — endast avsåg att utgöra en sammanfattning av de då gällande bestämmelser, som funnos meddelade i 1805 års och 1866 års skogsordningar samt 1868 års brev om bildandet av prästerskapets löneregleringsfond och 1876 års skrivelse angående bildandet av de ecklesiastika boställenas skogsfond med flera författningar. Några nyheter i fråga om skötseln av de ecklesiastika skogarna och dispositionen av deras avkastning var förordningen ej avsedd att innehålla. Beträffande de boställsskogar, som stå under boställshavarens egen vård och förvaltning, stadgas, att boställshavaren må kunna erhålla viss andel i den ordinarie skogsavkastningen, vilken andel efter den större eller mindre kostnad, som är med skogens skötsel förenad, kan bestämmas ända till halva avkastningen utöver husbehovet, sedan kostnaderna för skogens skötsel och indelning guldits (§ 20 st. 1, jfr § 23). Därest domänstyrelsen anser att andelens storlek med tillämpning av nyss angivna beräkningsgrund bör fastställas till hälften, äger styrelsen bestämma andelens storlek. Om styrelsen däremot 1 Ett av högsta domstolen den 30 oktober 1876 meddelat utslag utgår från en motsatt uppfattning. — Sedan komministern S. i B y . å sitt boställe verkställt kolning av vindfällen och sålt kolen, anställdes åtal mot honom. Åtalet blev av häradsrätten ogillat, ehuru kommi"!, ™ medgivit, att han å skogen till det av honom innehavda, enligt vad ostridigt vore, till förbättring av komministerns i By inkomster av enskild person donerade bostället låtit kola och sälja; och åberopades i härad.-rättens utslag, att kolningen skett endast av vindfällen och torrt virke samt att kolningen jämväl före komministern S:s tid å bostället ägt rum, utan att ansvar därför ansetts kunna av häradsrätten ådömas. Hovrätten, där häradsrättens utslag överklagades, fann S. icke kunna anses h a genom åtalade förseelsen gjort sig till ansvar förfallen; men som de i 5 kap. av kungl. förordningen den ^9 juni 18b6 meddelade föreskrifter angående de åt ecklesiastikstaten anslagna boställsskogar gällde alla sådana, antingen de tillkommit genom enskild donation eller ej, förpliktades S. att för den till kolningen använda skog utgiva ersättning med visst belopp, vilket skulle av S. användas till boställets förbättring och vid hans avträde från bostället redovisas. Kungl. Maj:t, dit talan i målet fullföljdes, gjorde ej ändring i hovrättens utslag.

30 håller före att boställshavaren bör tilläggas mindre andel än hälften ellecr att annan grund än den ovan berörda bör tillämpas vid bestämmande av aandelens storlek, skall ärendet överlämnas till Kungl. Majrts prövning (§ 20 sst. 2). Skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande skola i i regel ombesörjas av skogsstaten, även å sådana boställen som stå under bostitällshavarens egen skötsel och vård (§ 24). Den behållna ordinarie skogsavkkastning, som icke tillkommer boställshavaren, ingår till prästerskapets lönercegleringsfond (§ 26). Extra avkastning tillföres de ecklesiastika boställenas skkogsfond (§ 22). De här ovan återgivna stadgandena rörande dispositionenn av boställes skogsavkastning gälla ej i fråga om boställe, som av menighefet inköpts eller av enskild för ändamålet donerats. Frågan om dispositionerm av skogsavkastningen vid dylikt boställe skall alltid underställas Kungl. Miaj:ts prövning (§ 28). De i 1894 års skogsordning meddelade bestämmelserna rörande disposititionen av behållna skogsavkastningen vid de ecklesiastika boställena synas i pnraxis — såvitt denna kommit till kommitténs kännedom — hava tillämpats påå följande sätt. A. Skogar under boställshavårens egen vård. I fråga om de på enskild väg tillkomna boställena har i allmänhet hela den behållna avkastningen — detta gäller här jämväl om extra avverknning — tillerkänts boställshavaren. Därest avkastningen varit så stor, att veederbörande boställshavares inkomst kunde beräknas komma att uppgå till oskaäligt högt belopp, har ej sällan sagda avkastning helt eller delvis fonderats t eller en del av densamma anslagits till andra kyrkliga ändamål inom pastonratet (upphjälpande av boställets jordbruk, reparationer av prästgård och kyrka e etc). Beträffande åter de av kronan upplåtna boställena har boställshavarcren i allmänhet tillerkänts halva den ordinarie avkastningen. Stundom har ddock, där skogstiilgången utöver husbehovet varit avsevärd, boställsha vårens aandel bestämts till mindre än hälften, vanligen då till V., eller '/c Återstodenn av avkastningen har ingått till prästerskapets löneregleringsfond. Enär, sååsom framgår av det föregående, kostnaderna för skogens skötsel avdragas innnan boställshavarens andel utbetalas, samt vidare det torde vara mycket sälklsynt att skyldigheten att ombesörja skogens bevakning och fredande mot åverrkan förorsakar boställshavaren några nämnvärda direkta utgifter, blir den be.efattningshavaren tillerkända andelen i regel behållen inkomst, som av hoönom lätt kommer att betraktas som en vanlig löneförmån. — Behållna försäljniiingsmedlen för extra avverkning vid de av kronan upplåtna boställena har tillgodoförts de ecklesiastika boställenas skogsfond 1 . B. Skogar under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Då en boställsskog, vilken dittills stått under boställshavarens egen vvård, genom Kungl. Maj:ts beslut ställes under skogsstatens omedelbara vård 1 och förvaltning, meddelar Kungl. Maj:t tillika föreskrift angående dispositioonen av den behållna skogsavkastningen. Har bostället tillkommit på enskild väg, torde i allmänhet skogsavkkastningen — såväl den ordinarie som den extra — disponeras på samma sätt som förut, d. v. s. i regel tillerkännas boställshavaren. Är bostället upplåtet av kronan upphör den rätt till andel i behåållna ordinäre skogsavkastningen, som kan hava varit tillerkänd boställsha va aren, så länge skogen stod under hans egen vård, i och med det att skogen stäälles 1 I enstaka fall har sådan skogsavkastning, som, normalt bort ingå till löneivglenringsfonden, respektive skogsfonden, anslagits till kyrkliga ändamål inom pastoratet eller r fonderats.

31 under skogsstaten. Sagda avkastning ingår därefter i sin helhet till löneregleringsfonden (efter den 1 januari 1914 kyrkofonden). Extra skogsavkastning ingår fortfarande till de ecklesiastika boställenas skogsfond (numera kyrkofonden). Emellertid måste det förefalla hårt att en boställshavare, som vant sig att betrakta den honom tillerkända andelen i behållna skogsavkastningen såsom en del av lönen, och vilken inrättat sin hushållning med hänsyn till berörda inkomst, skulle gå miste om all inkomst från skogen endast därför att densamma ställdes under skogsstaten, d. v. s. genom en åtgärd av nästan uteslutande formell natur. För att bespara tjänstinnehavaren en mången gång högst avsevärd inkomstminskning började man då — såsom det vill synas dock först i mitten av 1890-talet — tillerkänna honom visst årligt belopp såsom »ersättning för mistad skogsavkastning». Härvid anknöt man till en äldre praxis angående dylik ersättning till vederbörande boställshavare i vissa fall, då alldeles särskilda omständigheter förelågo 1 .

Kap. 4. Avlöningstillgångar under tiden efter ikraftträdande av löneregleringar, fastställda enligt lagen den 9 december 1910. Genom de lagar och författningar, som den 9 december 1910 utfärdades Det nya rörande det prästerliga avlöningsväsendet, hava genomgripande förändringar lönesystemet. gjorts i det för prästerskapet i de territoriella församlingarna gällande lönesystemet. Dessa förändringar avse icke blott beskaffenheten av de löneförmåner, som skola tillkomma prästen, samt sättet och grunderna för bestämmandet av lönens storlek m. m., utan även grunderna för utgörandet av församlingarnas bidrag till prästerskapets avlöning. De syften, man genom den nya lagstiftningen avsåg att vinna, voro huvudsakligen två, nämligen dels en skatteutjämning icke blott de olika pastoraten emellan utan även och företrädesvis mellan olika beskattningsföremål, och dels en löneutjämning mellan de särskilda prästerna. För det nu föreliggande ändamålet torde ej vara nödigt att närmare ingå på det nya avlöningssystemets betydelse i avseende å löneutjämningen mellan de särskilda prästerna eller om sättet för lönernas beräkning och fastställande. Vad angår nu ifrågavarande förändringar i övrigt torde till en början vara Orienterande nödvändigt att lämna en orienterande översikt beträffande de nya grun- översikt. derna för det territoriella prästerskapets avlöning. Dessa grunder återfinnas i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning, till vilken ansluter sig den av Kungl. Maj:t med stöd av bemyndigande i samma lag utfärdade så kallade adjunktsavlöningsförordningen den 18 april 1914. De ordinarie prästerna — kyrkoherdar och komministrar — åtnjuta föl- Grunderna prästerjande löneförmåner, nämligen dels fri bostad eller, mera undantagsvis, hyres- förskapets ersättning, dels under viss förutsättning fri vedbrand, dels till visst belopp i avlöning. 1 En närmare redogörelse för praxis att bereda boställshavare dylik ersättning har lämnats i kommitténs den 26 april 1920 avgivna utlåtande angående förhöjd ersättning åt prästerliga boställshavare för mistad andel i skogsavkaslningen från boställena.

32 penningar bestämd lön, vartill stundom kommer ålderstillägg, dels ock, i de flesta fall, viss ersättning för skjuts i tjänstärenden l . Lönerna skola beräknas så, att varje präst beredes en efter tjänstegrad och ämbetsåligganden med flera förhållanden lämpad anständig bärgning, utan att särskild ersättning för honom på grund av tjänsten åliggande förrättningar äger rum. Konungen fastställer i enlighet med grunder, som löneregleringslagen detaljerat angiver, avlöningen för varje präst. Lönerna utbetalas med sina fastställda belopp kvartalsvis av vederbörande kyrkoråd, som i sin ordning för detta ändamål uppbär de medel, som årligen må användas till prästerskapets avlöning. Prästerna äro således numera ej underkastade växling i sina Löneinkomster eller beroende av tiden för lönemedlens inflytande, ej heller hänvisade till att söka utfå en del av sin avlöning ur boställes avkastning. Utöver sålunda angivna löneförmåner kan ordinarie präst under vissa förutsättningar åtnjuta särskild ersättning för annan prästerlig tjänstgöring. Det e. o. I avseende å det extra ordinarie prästerskapet är stadgat, att varje tjänstpräster- görande adjunkt skall såsom löneförmåner åtnjuta bostad och viver — dessa skapet. förmåner utgående in natura eller under vissa förutsättningar i penningar skjuts i tjänstärenden, årligt adjunktsarvode samt kostnadsersättning för resa till tjänstgöringsort. Kontraktprostarna åtnjuta kontant arvode. Kontraktsprostarna. Till ovannämnda löneförmåner komma för närvarande, beträffande såväl ordinarie präster som kontraktsprostar och flertalet extra ordinarie präster, på grund av särskilda lagar och författningar utgående tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg. SkyldigBeträffande skyldigheten att anskaffa och tillhandahålla de för prästernas heten att avlöning erforderliga medlen kvarstår visserligen i det nya systemet ännu anskaffa grundsatsen därom, att varje pastorat skall medelst församlingsavlönings- formellt medlen. bidrag och andra inom pastoratet tillgängliga prästerliga avlöningstillgångar Lokala ock avlöna sitt prästerskap. Såsom en konsekvens härav har man även låtit de gemen- inom varje pastorat tillgängliga avlöningsmedlen vara uteslutande (församsamma avlingsbidragen) eller åtminstone i första hand (övriga avlöningsmedel) reserlöningstillgångar. verade för avlöning av pastoratets eget prästerskap. Men tillika har man 1 jrsättning är bestämt ett maximum av 250 kronor (11 § 3 mom- löiieregleFör denna er Jr underlättande av tillgång på skjuts för tjänstinnehavaren ä r i 13 § lörringslagen). — Fö. ordningen angående utarrendering av prästerskapets löneboställen stadgat, att vid utarrendering av löneboställe, som är avsett för jordbruk, skall, där sådant med h ä n s y n till tjänstinnehavarens behov finnes erforderligt och i den mån boställets avkastningsförmåga det medgiver, i arrendekontraktet göras förbehåll därom att arrendatorn skall mot måttlig ersättning ig enligt grunder, som angivas angi\„^ i kontraktet, till den omfattning och i enlighet med tjänstärenden de närmare bestämmelser, som i övrigt däri meddelas, verkställa skjuts i tjänstärenden. l.-iom annan för tjänstinnehavaren och hans familj erforderlig skjutsning, eller, om tjänstäven.M havaren önskar SJL. själv. hålla hästar, lämna foder till högst två sådana samt i mån av beinnehavaren fintligt utrymme i boställets laga hus erforderligt stall och foderrum samt p l a t s till törvaring av äkdon och seldon. — Under enahanda förutsättning skall enligt s a m m a 13 § göras förbehåll även därom, att arrendator skall likaledes mot måttlig ersättning dels för tjänstinuehavarens hushåll å prästgården avlämna söt oskummad mjölk dagligen ävensom smör, dels på erforderligt sätt bereda av tjänstinnehavaren för husbehovet anskaffad ved ävensom, där tjänstinnehavaren äger från bostället bekomma ved och bränntorv, jämväl hugga eller upptaga samt framföra vad därav erfordras, samt dels verkställa renhållning och

ig myckenhet gödsel, februari 1923 avgivna förslag dels till lag om tillägg till löneregleringslagen, dels till tornyad arrendeförordning, 13 §.

33 berett pastoraten lindring i deras bidragsskyldighet sålunda, att pastoraten i regel bierättigats att från de för hela prästerskapet gemensamma avlöningstillgångarna utbekomma ersättning i den mån deras i form av församlingsavgifter utgående lönebidrag överstiger en viss för alla pastorat lika gräns. E t t särskiljande av avlöningstillgångarna i lokala (bundna) och gemensamma äger alltså fortfarande rum. Därvid hava emellertid en del icke oväsentliga förändringar vidtagits. P å sätt av det följande närmare framgår har m a n nämligen å ena sidan låtit även skogsmedlen få i första hand anlitas för pastoratets prästerskap och därigenom givit dem karaktär av lokala avloningstillgångar, och å den andra sidan i stor utsträckning fortskridit på den förut omförmälda vägen att förvandla lokala avlöningstillgångar till gemensamma, bland annat därigenom att vissa lokala avlöningstillgångar förklarats skola, i den mån de icke i stadgad ordning behöva komma till användning för det egna prästerskapet, ingå till de gemensamma avlöningstillgångarna. De gemensamma avlöningstillgångarna uppsamlas i den så kallade kyrkofonden, beträffande vilken bestämmelser meddelats i förberörda, den 9 december 1910 utfärdade lag om kyrkofond. Till kyrkofonden hava sålunda överforts de gemensamma avlöningstillgångar, som förut legat fonderade i prästerskapets löneregleringsfond och i de ecklesiastika boställenas skogsfond. Det närmare angivandet av de avlöningstillgångar, som få tagas i anspråk för prästerskapets avlöning, och i vilken ordning detta får ske har, så vitt angår kyrkoherdar och komministrar samt de så kallade ständiga adjunkterna, meddelats i 19 och 21 §§ löneregleringslagen. Av sagda lagrum stadgar det förra huvudsakligen följande. Till bestridande av de för kyrkoherdar och komministrar fastställda löner samt viverersättning och adjunktsarvode åt ständiga adjunkter skola, i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas: 1) församlingsavgifter till belopp ej överstigande 3 öre för varje helt eller påbörjat 10-tal kronor av hela mkomstbeloppet inom pastoratet; 2) arrenden av ecklesiastika löneboställen med J vissa angivna undantag; 3) avgälder av lägenheter, avsöndrade eller upplåtna från boställen som nyss sagts, ränta å medel, som vid försäljning eller avstående för allmänt behov erhållits för sådant boställe eller del därav, ävensom övriga till avlöning av prästerskapet i pastoratet avsedda medel, med undantag av sådana, vilka skola tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen eller ingå I till kyrkofonden; 4) skogsförsäljningsmedel, årligen utgående ur kyrkofonden med ett efter vissa grunder beräknat, av Konungen fastställt belopp; samt 5) ytterligare församlingsavgifter till erforderligt belopp. Beträffande kyrkofondens bidragsskyldighet är i 21 § föreskrivet att, om för bestridande av omförmälda avlöningar såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat 10-tal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, ersättning skall, frånsett vissa undantagsfall, av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet. Ålderstillägg och skjutsersättning gäldas av kyrkofonden, hyresersättning av pastoratet. Gottgörelse för uppdrag att annan ordinarie präst i hans tjänst biträda eller att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning utgöres av innehavaren av den senare befattningen. I avseende å sättet för bestridande av avlöningen för det extra ordinarie prästerskapet gäller, såsom nyss sagts, att avlöningen för de så kallade ständiga adjunkterna utgår efter samma grunder som det ordinarie prästerska-

I

J

I I

Kyrkofondskommittén.

;{

?>4 pets löner. Avlöningen för de extra ordinarie präster, åt vilka Konuingen i enlighet med 6 § 8 mom. kyrkofondslagen beviljar anslag för särskild prästerlig tjänstgöring (kontraktsadjunkter med flera), gäldas av kyrkofondeni. Vad angår de egentliga adjunkterna eller vikarierna, vilka innehava förorcdnande att biträda ordinarie präst i hans tjänst eller att uppehålla ordinarie befattning, stadgas huvudsakligen följande. Bostad och viver — eller erséättning därför — ävensom skjuts i tjänstärenden tillhandahållas adjunkten ;av den präst, till vilkens biträde han är anställd eller vilkens tjänst han uppeehåller. Adjunktsarvode, inbegripet ålderstillägg, för extra ordinarie präst, villken är anställd såsom biträde åt allenast en ordinarie tjänstinnehavare, gottgcöres av kyrkofonden. Det belopp, varmed adjunktsarvodet skall förhöjas, därest adjunkten tjänstgör vid två ordinarie befattningar, utgöres av adijunktstagarna. Vikariearvode gäldas av den, som uppbär de med den orcdinarie tjänsten förenade inkomsterna. Kostnadsersättning till adjunkt för rcesa till tjänstgöringsort bestrides av kyrkofonden 1 . Det nya I fråga om det nya lönesystemet bör erinras, att detta ännu icke (överallt systemets t r ätt i verkställighet. Genomförandet sker nämligen successivt i deen mån ik dandf löneregleringar, fastställda enligt 1862 och 1872 års förordningar, mpphöra att äga tillämpning. Antalet pastorat, däri ny lönereglering ännu icke i (d. v. s. till och med den 1 maj 1923) trätt i tillämpning, uppgår till omlkring 5 procent av samtliga pastorat i riket. Först med ingången av ecklessiastikåret 1925—1926 kan den nya löneregleringen anses vara praktiskt tag?et fullständigt genomförd. De pastorat, där tillämpligheten av äldre lönereglering kvarstår efter den 1 maj 1925, utgöra allenast 34, och i samtligca dessa pastorat på ett undantag när löpa löneregleringarna till ända senast ålr 1934 och i nämnda undantagsfall först år 1941, dock att möjlighet för ett Itidigare upphörande är öppnad genom särskild bestämmelse. Avl&ninga- Kommittén övergår härefter till en närmare redogörelse för de olikca avlötiUgångar ningstillgångar, vilka enligt 1910 års lagstiftning äro anvisade till förmån "ar^Unr0 f ö r ^ territoriella prästerskapet. I sammanhang därmed angivas de förmjstem' ändringar, som den nya lagstiftningen medfört i avseende å de olikai slagen avlöningstillgångar, och särskilt i vilken omfattning lokala avlöniingstillgångar övergått till att vara gemensamma. i. Försam- Enligt det nya lönesystemet hava, såsom av det ovan sagda torde fframgå. Ungsmed- församlingsbidragen fått en helt och hållet ändrad karaktär. 'e7id7a<aS Tiondeavgifter och andra avgifter av fast egendom utgå icke lämgre till 1 raff ' prästerskapet. I stället indragas dessa avgifter till statsverket emiot gottgörelse i penningar 2 . Denna från statsverket utgående gottgörelse, ssom till sin storlek fastställes efter vissa i lag bestämda grunder, tillfaller emiellertid icke prästerskapet inom vederbörande pastorat utan har förvandlats från en lokal avlöningstillgång till en för prästerskapet i sin helhet gennensani avlöningstillgång. — De till statsverket indragna avgifterna av mu omförmälda beskaffenhet skola emellertid under loppet av tjugu ecklesiastika r successivt avskrivas i viss närmare angiven ordning. De extra ordinarie avgifter, som förut utgjorts till prästerskapet, ttikasom 1

Vad sålunda sagts gäller extra ordinarie präst, tjänstgörande i nyreglerat pastoral. Beträffande skyldigheten att till extra ordinarie präst, tjänstgörande i oreglerat pastorat, utgöra löneförmånerna, tillämpas delvis andra föreskrifter. 3 Lag om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför den 9 december 1910.

35 de for inkomst eller för person utgående avgifter, vartill extra ordinarie avgifter på sm tid blivit förbytta, skola likaledes upphöra att utgöras. I stället för nämnda inom församlingarna förut utgående, numera upphörda avgifter erläggas i pastorat, där ny lönereglering trätt i tillämpning, orsamlingsavgifter, i vilkas gäldande alla de, vilka inom pastoratet erlägga kommunalutskylder, skola deltaga efter de för sådana utskylders utgörande i allmänhet stadgade grunder, med viss lindring tillkommande främmande trosbekännare. Vad beloppet av dessa nya församlingsavgifter beträffar, är det i första rummet dylika avgifter inom en viss lågt satt gräns (avgifter ej överstigande S ore för varje helt eller påbörjat 10-tal kronor av hela inkomstbeloppet mom pastoratet) 1 , som skola användas till prästerskapets avlöning. Först sedan församlingsavgifter upp till denna gräns uttagits, få övriga tillgångar anlitas för gäldande av återstående lönebelopp. Någon gång bliva lönerna till fullo betäckta redan innan nämnda gräns uppnåtts, varefter givetvis någon ytterligare utdebitering inom sagda gräns icke må förekomma. Men i regel krävas för lönernas gäldande icke blott nu omförmälda bidrag av torsamlingsavgifter utan jämväl användande av såväl andra befintliga avlönmgstillgångar — arrenden, räntor m. m. och skogsförsäljningsmedel, varom lormales i 19 § 2—4 mom. löneregleringslagen — som därutöver ytterligare ett betydande tillskott av församlingsavgifter. För vad som i sistnämnda hanseende visas erforderligt utöver en viss gräns, även den bestämd jämförelsevis lågt, är emellertid pastoratet, på sätt här ovan närmare omförmalts, jämlikt 21 § löneregleringslagen berättigad till gottgörelse av kyrkofondens medel. Sådan gottgörelse äger dock icke rum i vissa undantagsfall, nämligen beträffande lönebelopp, som församling enligt 9 eller 10 § lönereglenngslagen särskilt förbundit sig att utgöra för de fall att medgivande lämnades att bibehålla eller inrätta tjänst utöver dem, vilka Kungl. Maj:t ansett vara för själavårdens behöriga handhavande nödiga, eller att höja lon, som Kungl. Maj:t enligt löneregleringslagen för viss tjänst bestämt. ,.. ÄY.e,n ' avseende å den grupp avlöningsmedel, som i det föregående om- U, Kronotionde tormalts såsom innefattande anslag i kronotionde, oindelt spannmål och n m hemmansräntor m. m. ävensom i penningar, vilka anslag upplåtits av kro- J ; ' nan eller av enskilda, samt avkomst av penningfonder m. m. har den nya t T Z T lagstiftningen medfört flera vittgående förändringar. ningDe av kronan anvisade anslagen av ifrågavarande slag — anslag i krono- fonderoch kyrkotionde samt oindelt spannmål ävensom hemmansräntor, för vilka gottgörelse av statsmedel lämnats prästerskapet, likasom de statsanslag i penningar, som av prästerskapet åtnjutits — utgå icke vidare i sin gamla form *ran och med den 1 januari 1914 har en till fixt belopp bestämd, i penningar utgående ersättning för dessa anslag ingått till kyrkofonden. 3 Ifrågavarande anslag, vilka redan genom 1862 års löneregleringsförordning gjorts overflyttbara och ej sällan också överflyttats från en till annan församling, hava således numera blivit definitivt och i sin helhet hänförda till de gemensamma avlöningstillgångarna. 1 I allmänhet lärer den för ändamålet erforderliga utdebiteringen per 10-tal inkomstkronor Miva högre, enär vid utdebiteringen måste tagas hänsyn till, bland annat, att viss del av irammande trosbekännares avgifter likasom avkortade avgifter skola gäldas av lpastoratets övriga medlemmar. ° g m ky k nd 3 o c h 5 Samma i / Jf ° ^ °,?° §§' ^ g s 4 § stadgar om beräkningsgrunden för (tet belopp, som skall utgå såsom ersättning för krono- och kyrkotionde samt oindelt spannmal ävensom hemmansräntor.

36 Däremot äro de anslag, som av enskilda blivit i form av hemmansräntor, landgillen och dylikt samt avkomst av penningfonder eller därmed jämförliga avlöningstillgångar donerade till prästerskapet, bibehållna som lokala avlöningstillgångar. Enstaka av de fonder, vilka uppkommit genom expropriation eller försäljning av mark från ecklesiastikt boställe, genom upplåtelse av grus- eller stentäkt från sådant boställe, genom fondering av skogsförsäljningsinedel eller av allehanda andra anledningar, hava överförts till de gemensamma avlöningstillgångarna. Där så ej skett, hava dessa fonder i regel bibehållits såsom avlöningstillgång inom vederbörande pastorat 1 . P å grund av 22 § löneregleringslagen skola dessa lokala fonder förvaltas av vederbörande kyrkoråd och göras räntebärande. Beträffande nu nämnda lokala avlöningstillgångar gäller emellertid att de, i den mån de ej behöva i stadgad ordning tagas i anspråk för prästerskapets avlöning, skola, med undantag för det fall att de tillkomma präst utöver lönen, redovisas till de gemensamma avlöningstillgångarna, även om de tillkommit genom enskild donation. KyrkoBland de penningtillgångar, vilka äro ställda till förfogande för prästerfonden. s fc ape ts avlönande, äro att räkna även de fonderade gemensamma avlöningstillgångarna. Före den 1 januari 1914 uppsamlades, såsom förut är nämnt, de gemensamma avlöningstillgångarna i prästerskapets löneregleringsfond, varjämte de skogsmedel, som ingingo till de ecklesiastika boställenas skogsfond, i viss mån äro att jämställa därmed. Efter nyssnämnda dag har, på grund av bestämmelserna i kyrkofondslagen, i löneregleringsfondens och skogsfondens ställe trätt kyrkofonden. Kyrkofondens betydelse är emellertid en helt annan och mycket större än den, som tillkom de föregående två fonderna. Dess uppgifter hava blivit väsentligt utvidgade, särskilt på det sätt, att kyrkofonden har att, på sätt förut är nämnt, tillhandahålla pastoraten ersättning för de församlingsavgifter, som överstiga ett visst mått. Den har också tillförsäkrats rikare inkomster, bland annat därigenom att ersättningen för den förra tionden skall ingå till kyrkofonden samt att till densamma skola inflyta åtskilliga medel, som tidigare vore att hänföra till de lokalt bundna avlöningstillgångarna eller som, utan att vara lokalt bundna, varit anvisade som avlöning till viss präst. I en följande avdelning — avd. I I I — meddelar kommittén en fullständig redogörelse för kyrkofonden och dess betydelse. III. BoDen nya lagstiftningen av 1910 har även beträffande de avlöningstillstMm. gångar, som utgöras av fast egendom, infört väsentliga förändringar. Den förra skillnaden mellan bostadsboställen och löningshemman har upphört. Prästen skall visserligen framdeles som hittills i regel åtnjuta fri bostad'-, men denna förmån är betydligt mera begränsad än vad förhållandet var förut. Den fria bostaden skall numera utgöras allenast av tomt med bostadshus och, där hinder ej möter, erforderligt område till trädgård 3 . 1

Rörande en hel del av de här berörda fonderna har något definitivt beslut i fråga om den framtida dispositionen ä n n u ej meddelats. 2 Löneregleringslagen 1 och 11 §§. 3 Till prästgård skall tagas i anspråk område å det boställe, som, då lönereglering enligl nya lagen första gången skall fastställas för tjänstens innehavare, är anvisat till bostad åt honom, eller ock, där sådant ej lämpligen k a n ske, enligt Konungens bestämmande å annat, inom pastoratet beläget boställe eller å plats, som av pastoratet för ändamålet erbjudits (3 § ecklesiastik boställsordning).

37 Undantagsvis kan förmånen av prästgård ersättas med annan fri bostad eller hyresersättning. Finner nämligen Konungen på grund av särskilda omständigheter hinder möta mot dylik upplåtelse, åligger det pastoratet att till vederbörande tjänstinnehavare, där icke bostad, varmed tjänstinnehavaren åtnöjes, eljest av pastoratet beredes honom, gälda hyresersättning med belopp, som av Konungen med hänsyn till de i orten rådande förhållanden prövas skäligt. Däremot är prästen ej vidare hänvisad till att utfå någon del av sin lön ur boställes avkastning. Dock är härvid att märka, att han så till vida kan vara berättigad att njuta viss avkomst av boställe, att han, efter vad nedan närmare sägs, äger från löneboställe bekomma fri vedbrand 1 . Boställe, som, efter vad nyss sagts, är avsett till löntagares bostad kallas prästgård. Annat boställe benämnes löneboställe2. Prästgårdar och löneboställen utgöra alltså numera de två stora grupper, vari det territoriella prästerskapets boställen kunna med hänsyn till sin disposition indelas. Under benämningen löneboställen inbegripas icke blott de förutvarande så kallade löningshemmanen utan även de delar av förutvarande bostadsboställen, som återstå efter avskiljandet därifrån av de till bostad och trädgård för vederbörande tjänstinnehavare avsedda områden (prästgårdarna). Hit räknas även boställe, som användes till prästänkesäte, eller vars avkomst ingår till prästerlig löneregleringsfond 3 . Löneboställena skola alla utarrenderas. Arrendeinkomsten skall enligt de bestämmelser, som meddelas i löneregleringslagen, i regel av vederbörande pastorat användas för avlöning av prästerskapet därstädes. Vad tilläventyrs ej behöver för sådant ändamål tagas i anspråk skall tillfalla kyrkofonden. Till denna skall ock ingå arrende av ett icke ringa antal bland de förutvarande så kallade löningsboställena, vilka på grund av ovan omförmälda bestämmelse i 1862 års löneregleringsförordning utgjort rörlig avlöningstillgång. Sålunda hava de av kronan upplåtna löningshemman, vilkas avkomst redan före kyrkofondslagens ikraftträdande ingått till prästerskapets löneregleringsfond, bibehållits som gemensam avlöningstillgång. Som sådan hava även förklarats arrendena av övriga dylika löningshemman för det fall att tjänstinnehavare, som under äldre lönereglering uppburit arrendet, tillhört annat pastorat än det, inom vars område bostället är beläget. I motsatt fall åter har bostället förlorat sin egenskap av rörlig avlöningstillgång och återfått den av lokal sådan. Då boställes avkomst på grund av donation av enskild bör tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen eller tillfalla änka, äga de gemensamma avlöningstillgångarna icke någon rätt till avkomsten. Tidigare har, såsom förut erinrats, i dispositionshänseende gjort sig gällande en viss skillnad i avseende å boställes tillgodogörande som jordbruksfastighet — eller rättare som föremål för annat än skogsskötsel — och dess nyttiggörande som föremål för skogsskötsel. I den mån bostället var föremål för annat än skogsskötsel, tillkom avkastningen i regel indelningshavaren. I avseende på skogen åter hade indelningshavaren i regel allenast en begränsad rätt. Lönereglermgslagen 11 § 4 mom. (Jfr sid. 38). Även bör erinras därom att prästernas iörra samhörighet med bostället i viss mån upprätthålles därigenom att prästen, såsom tidigare omnämnts, kan berättigas att bekomma vissa tjänstbarheter från löneboställe mot måttlig ersättning (13 § ecklesiastik arrendeförordning). 2 Ecklesiastik boställsordning 2 §. 3 Ecklesiastik boställsordning 1 §.

38 Under tiden närmast före det nya lönesystemets införande gällde, såsom ovan är närmare utvecklat, i sistnämnda hänseende följande grundsatser. Prästens rätt till skogen å de honom anslagna boställen, vilka icke av menighet inköpts eller av enskild för ändamålet donerats, var i allmänhet begränsad till husbehovsvirke och, för det fall att skogen, efter det ordnad skogshushållning blivit å bostället införd, stod under hans egen vård, till viss andel i den ordinarie avkastningen. I övrigt ingick avkastningen till prästerskapets löneregleringsfond eller till de ecklesiastika boställenas skogsfond. Avkastningen av skogen å boställen, som av menighet inköpts eller av enskild för ändamålet donerats, tillkom däremot icke till någon del de gemensamma avlöningstillgångarna, utan var förbehållen prästen eller stundom dels prästen och dels församlingen, vilken senares andel var avsedd att användas till andra kyrkliga ändamål än prästerskapets avlöning. Efter det nya lönesystemet tillämpas däremot i stort sett samma grunder för dispositionen av den avkomst boställe lämnar som jordbruksfastighet och den, som härflyter från bostället som föremål för skogsskötsel. I avseende på rätten till skogen bör till en början framhållas, att skogarnas primära syfte — att lämna tillgång till husbehovsvirke och bete för boställets behov ävensom till bränsle åt prästen — fortfarande uppehälles enligt den nya lagstiftningen, som ej heller gjort ändring i avseende å pastoratets, respektive församlingens rätt till virke för byggande av prästgård, respektive kyrka. Dock har, såsom en följd av den vidtagna förändringen att prästen ej vidare skall bruka bostället, prästens bränslebehov fått träda tillbaka for boställets eget husbehov, däri inräknat arrendatorns behov av bränsle. Den ordning, i vilken husbehovsvirket vid de ecklesiastika skogarna skall utgå, finnes angiven i nådiga kungörelsen den 9 december 1910 angående grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar. Enligt 2 mom. av sagda kungörelse skall skogen å löneboställe i första hand användas till boställets eget husbehov, det vill säga byggnads- och stängselvirke samt bränsle för arrendator och torpare å insynade torp. Därutöver må vederbörande tjänstinnehavare erhålla ved till husbehov samt i ordningen därefter dels pastoratet nödigt virke till uppförande och underhåll av laga hus och hägnader å prästgård samt dels slutligen församlingen virke till kyrkobyggnad. I fråga om tjänstinnehavarens rätt till ved säges i 11 § 4 mom. löneregleringslagen, att denne äger att efter Konungens bestämmande avgiftsfritt, men på egen bekostnad, å löneboställe bekomma ved till husbehov, när tillgång därtill finnes. Om arrendatorns av löneboställe rätt till husbehovsvirke finnes närmare bestämt i 27 § nådiga förordningen angående utarrendering av prästerskapets löneboställen den 15 september 1911. I sagda lagrum stadgas, att arrendatorn skall berättigas att, i den mån fastställd skogshushållningsplan det medgiver, efter utsyning bekomma dels nödigt virke till byggnad och underhåll av boställets hus och hägnader, dels ock i övrigt skog för boställets behov till myckenhet, som i arrendekontraktet bestämmes. Vid dettas uppgörande skall emellertid avseende fästas därå, att arrendatorn jämväl skall äga att för husbehovet, i mån som avverkning sker, å skogen taga kvarliggande ris, toppar, grenar och annat avfall. Beträffande betet stadgas i 27 § arrendeförordningen, att arrendatorn skall berättigas att, när sådant icke förhindras av fastställd hushållningsplan, a boställets skogs- och hagmark erhålla ej mindre bete för så många kreatur, som kunna vinterfödas å bostället, än även efter utsyning lövtäkt till myckenhet, som bestämmes i arrendekontraktet. Vad åter angår dispositionsrätten till den husbehovet överskjutande av-

39 kastningen å skogen till ecklesiastikt löneboställe så är, efter det lönereglering, fastställd på grund av 1910 års löneregleringslag, blivit för prästerskapet i visst pastorat gällande, pastoratet, på sätt i 19 § 4:o) nämnda lag och 6 § 2 mom. kyrkofondslagen stadgas, berättigat att i närmare angiven ordning och i den utsträckning pastoratet därav har behov till avlönande av sitt prästerskap disponera den behållna skogsavkastningen vid samtliga inom pastoratet belägna boställen, även sådana, som upplåtits av kronan. Undantagna äro endast boställen, som på grund av donation skola tillkomma präst utöver lönen eller ock änka. Anledningen till denna förändring är att söka i den omständigheten, att det för genomförandet av det nya prästerliga avlöningssystemet befanns nödigt, att i dispositionshänseende göra pastoratets avlöningstillgångar, däribland boställena, oavsett sättet för deras tillkomst, likställiga, allenast med det undantag, som angives i 7 § löneregleringslagen. Ä ena sidan hava till följd härav ett stort antal pastorat nu kommit i åtnjutande av förmånen att till sitt eget prästerskaps avlönande få i mån av behov tillgodoräkna sig skogsmedel, som, ehuru härflytande från boställen, anslagna åt samma prästerskap, enligt äldre bestämmelser ingått till de för hela prästerskapet gemensamma avlöningstillgångarna, under det å andra sidan några pastorat — dessa dock sannolikt till antalet mycket få — fått vidkännas skyldighet att till de gemensamma avlöningstillgångarna avstå så stor del av den pastoratet och dess prästerskap förut förbehållna skogsavkastningen, som ej befmnes erforderlig för samma prästerskaps avlöning. Skogsavkastningen överlämnas icke direkt till församlingarna, utan utbetalningen förmedlas genom kyrkofonden på det sätt, att skogsförsäljningsmedlen inlevereras till fonden (3 § 4 mom. kyrkofondslagen), varemot denna på rekvisition av vederbörande kyrkoråd under september månad varje ecklesiastikår utbetalar, i den mån det visas behövligt för prästerskapets avlönande, ett av Kungl. Maj:t jämlikt 19 § 4:o) löneregleringslagen fastställt belopp, som för viss tidsperiod beräknats motsvara skogens behållna årliga avkastning \ Av den meddelade redogörelsen rörande de avlöningstillgångar, vilka äro Sammantillgängliga för avlönandet av prästerskapet i pastorat, där lönereglering, fast- fattning: ställd enligt lagen den 9 december 1910, trätt i tillämpning, framgå bland «^'»**V*andra följande omständigheter av betydelse för bedömandet av de olika frågor, . ^ J " , ? ^ som hava avseende på dessa avlöningstillgångar. löneTill förfogande för ifrågavarande ändamål stå fortfarande dels vissa fastig- reglering. heter och andra kapitaltillgångar, vanligen penningefonder, vilkas årliga avkastning får användas härför, och dels andra årliga inkomster. Den skillnad, som förut ägt rum mellan å ena sidan sådana lönetillgångar, som blivit av kronan upplåtna, och å den andra sådana, som blivit av församling anskaffade eller av enskilda donerade, har praktiskt taget upphört. Undantag utgör allenast vad genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss prästerlig tjänst i syfte att bereda denne särskild förmån ut1 Anledningen till att pastoratet icke ansetts böra få disponera själva de inflytande skogsförsäljningsniedlen är den, att sagda medel inflyta ytterst ojämnt olika år. Denna ojämnhet består icke blott i betydande skiljaktigheter i avseende a beloppet av de under olika å r inflytande behållna skogsförsäljningsmedlen utan även däri, att dylika medel icke alltid inflyta under varje år utan stundom med flera å r s mellanrum. För pastoratet måste det ur budgetssynpunkt givetvis vara ytterst önskvärt att kunna påräkna ett årligt, i möjligaste måtto konstant bidrag, och detta önskemål torde knappast kunna vinnas på a n n a t sätt än genom att anlita kyrkofonden såsom mellanhand.

över lönen (7 § löneregleringslagen, 3 § 4 mom. kyrkofondslagen), vartill kommer, att indragning till kyrkofonden enligt 3 § 3 mom. kyrkofondslagen av arrende av boställen, vilkas avkomst anvisats till löneförbättring för prästerlig tjänstinnehavare i annat pastorat än det, inom vilket bostället är beläget, kan äga rum endast beträffande boställen, upplåtna av kronan 1 . Efter viss indelningsgrund kunna de prästerliga avlöningstillgångarna numera indelas i 1) församlingsavgifter; 2) anslag i penningar och inkomst av fonderade medel, inberäknat räntor å kyrkofondens medel; 3) förmån av prästgård (eller annan fri bostad, eventuellt hyresersättning), eventuellt jämte rätt till bränsle och tjänstbarheter; 4) avkomst av löneboställen: a) såsom föremål för annat än skogsskötsel; b) såsom föremål för skogsskötsel. Lokala och Slutligen kan med hänsyn till avlöningstillgångarnas egenskap att vara gemen- lokalt bundna eller att kunna användas till förmån för prästerskapet i dess samma av- helhet g ö r a s skillnad mellan följande olika grupper avlöningstillgångar, nämJoning6till? ån ? ar.

- . . • • •

ligen:

1) avlöningstillgångar, som uteslutande få användas till förmån för vederbörande pastorats prästerskap: a) förmån av prästgård eller annan fri bostad, eventuellt hyresersättning; b) eventuell rätt till bränsle och tjänstbarheter; c) församlingsavgifter; d) avkomst av donation (inberäknat boställsavkomst) av beskaffenhet att skola tillkomma tjänstinnehavaren utöver lönen; e) tillsvidare, så länge därtill berättigad präst kvarstår, avkomst av änkesäte; 2) avlöningstillgångar, vilka i första hand skola användas till förmån förvederbörande pastorats prästerskap men vilka eventuellt ingå till de gemensamma avlöningstillgångarna, kyrkofonden: a) avkomst av löneboställen (förutvarande bostadsboställen efter avskiljande av prästgård, förutvarande löningshemman och löningsjordar, förutvarande änkesäten, allt med undantag för boställen, som äro hänförliga till de i 1) d) och e) upptagna); b) avkomst av fonder, bildade vid löneboställen, av den i 2) a) avsedda beskaffenhet; c) skogsförsäljningsniedel, beräknat belopp, (utgående från kyrkofonden som mellanhand enligt 19 § 4 mom. löneregleringslagen); 3) avlöningstillgångar, vilka direkt ingå till kyrkofonden: a) ränta och annan vinst å kyrkofondens fonderade medel; b) årliga ersättningsbeloppet för indragen prästtionde; c) årliga ersättningsbeloppet för anslag i kronotionde m. m. och för statsanslag i penningar; 1 Till undantagen kunna tilläventyrs ock räknas avkomst av boställen, som enligt bestämmelse i donationsbrev skall tillfalla änka. — Såsom förut n ä m n t s (sid. 16) utgöras flertalet änkesäten av förutvarande annex- eller mensalhemman, som kyrkoherdarna i vissa orter med Kungl. M a j t s medgivande avstått till änka, n ä r sådan funnes. Då rättighet a t t som änkesäte besitta dylikt annex- eller mensalhemman icke numera efter inträdda nya löneregleringar förvärvas, komma dessa att efterhand behandlas lika med övriga lönebostallen.

d) avkorasten av vissa förutvarande löningshemman; e) skogsförsäljningsmedel från flertalet löneboställen (med skyldighet för kyrkofonden att årligen tillhandahålla pastoratet ett mot skogens beräknade behållna årliga avkastning svarande belopp); f) de från pastoraten redovisade överskottsmedlen *.

1 Dirtill kommer, under en övergångstid, i 8 § kyrkofondslagen omförmält, från ordinarie präst i icke nyreglerat pastorat utgående bidrag till extra ordinarie prästs avlöning — ett bidrag som försvinner i den mån lönereglering enligt 1910 års lag vinner tillämpning inom pastonten.

42 AVD. II.

Statistisk redogörelse för de prästerliga avlöningstillgångarna av olika slag. Kap. 1. Finansplaner för det ecklesiastika avlöningsväsendet. Då kyrkofondskommittén började sitt arbete, ansåg kommittén nödigt att snarast möjligt söka dels skaffa sig en överblick över storleken och beskaffenheten av de tillgångar, vilka anslagits till prästerskapets avlönande, samt över de utgifter, som skulle bestridas med sagda tillgångar, dels ock bilda sig en uppfattning om kyrkofondens förmåga att såväl under det närmaste årtiondet, då flertalet nya löneregleringar successivt komme att träda i kraft, som även i framtiden, sedan samtliga pastorat blivit föremål för ny lönereglering, kunna fullgöra sina skyldigheter enligt de nya ecklesiastika lönelagarna. Beräkningar i och för sistnämnda ändamål — utrönande av situationen, sedan samtliga pastorat blivit nyreglerade — hava verkställts och finansplaner för det ecklesiastika avlöningsväsendet, vilka uppgjorts på grundval av dessa beräkningar, hava framlagts såväl av prästlöneregleringskommittén och de s. k. 1909 års sakkunniga som ock av Kungl. Maj:t i de till 1908, 1909 och 1910 års riksdagar avgivna propositionerna med förslag till lag om reglering av prästerskapets avlöning m. m. 1 Dessa finansplaner, vilka hade till syfte att uppvisa verkningarna i finansiellt hänseende av de framlagda förslagen till prästlöneregleringsfrågans lösning, upptogo å ena sidan en sammanfattning av de anslagsbehov för olika ändamål, som den lägre kyrkliga organisationens upprätthållande i vårt land enligt förslagen skulle kräva, och å andra sidan de för behovens fyllande tillgängliga medlen, samt omfattade sålunda hela det ecklesiastika avlöningsväsendet och icke allenast kyrkofonden 2 . De sökte uppvisa, huru inkomster och utgifter skulle balansera vid den tid, då samtliga pastorat blivit nyreglerade, och utgingo från den förutsättningen, att de nya löneregleringarna vore fullständigt genomförda redan 1 Prästlöneregleringskommitténs den 19 juni 1903 avgivna betänkande och förslag angående reglering av prästerskapets avlöning och därmed sammanhängande frågor, sid. 273— 294. — Betänkande och förslag angående reglering av prästerskapets avlöning och därmed sammanhängande frågor, avgivet den 14 december 1909 av de genom statsrådets och chefens för ecklesiastikdepartementet skrivelse den 27 juli 1909 tillkallade sakkunniga, sid. 82 och 83. — Propositionerna nr 88 till 1908 års riksdag, sid. 336—358, nr 39 till 1909 års riksdag, sid. 172—194 och nr 85 till 1910 års riksdag, sid. 90—94. * Finansplaner enbart för kyrkofonden eller enbart för samtliga pastoraten kunna dock upprättas med ledning av de beräkningar, som ligga till grund för ifrågavarande för pastoraten och kyrkofonden gemensamma finansplaner.

43 vid cde tidpunkter, då respektive planer upprättades, eller — med andra ord uttrycckt — att de ekonomiska förhållanden, som öva inverkan på inkomsternas toch utgifternas storlek, vore desamma vid den tid, då samtliga pastorat blivit ny reglerade, som vid tiden för planernas upprättande. Dem finansplan, som framlades för 1910 års riksdag — 1910 års finans- 1910 års plan — utvisade ett årligt överskott å 16,870 kronor. Efter beräkning av finansplan, det särskilda utskott, som tillsattes för beredning av frågan om den nya ecklesiastika lagstiftningen, skulle till följd av en av utskottet föreslagen och aiv riksdagen sedermera godkänd förändring i prästlöneregleringslagen — borttagandet av den personliga församlingsavgiften å 10 öre per person — i ställeit uppkomma en brist å 329,928 kronor 1 . Utskottet förklarade sig dock hysa den övertygelsen, att vid den åtskilliga år framåt i tiden belägna tidpunkt, då de nya löneregleringarna började mera allmänt tillämpas, såväl de för församlingarna disponibla avlöningsmedlen som kyrkofondens inkomster skulle visa sig vara icke oväsentligt större än vad som år 1910 beräknats, och hänvisades i detta hänseende dels till den omständigheten, att statistikens siffror gåve vid handen, att inkomstbeloppen inom pastoraten dittills befumnit sig i nästan oavbruten stegring, dels ock till utsikten till en förhöjd avkastning av de ecklesiastika boställsskogarna. Reidan en mera ytlig undersökning i fråga om några av de viktigaste i 1910 års finansplan ingående inkomst- och utgiftsposterna bibragte kommittén den övertygelsen, att det material, som legat till grund för sagda finansplan, måste anses i väsentliga delar föråldrat. E n närmare granskning av sagda material bekräftade mycket snart riktigheten av kommitténs slutsats i nämnda hänseende. Kommittén beslöt därför att söka uppgöra nya finansplaner, vilka så vitt möjligt skulle hänföra sig till tidpunkten den 1 maj 1916, och således grunda sig på förhållandena under samma år. För att kunna beräkna åtskilliga av de i planerna ingående beloppen nöd- 1916 års gades kommittén låta uppgöra en tabell, däri särskilt för varje pastorat i ^ S ^ 8 " riket angavs bland annat dels beloppen av de olika för prästerskapets avlöning disponibla tillgångarna inom pastoratet, dels summan av de löner, som skulle utgå till pastoratets prästerskap, dels ock i vilken omfattning de disponibla tillgångarna av olika slag behövde tagas i anspråk för prästerskapets avlönande, samt i vilken mån kyrkofonden behövde anlitas för sagda ändamål. Denna tabell benämnes här efteråt 1916 års avlöningstabell. Det torde vara lämpligt att lämna en kortfattad redogörelse för de principer, som följdes vid uppgörandet av 1916 års avlöningstabell, samt för det viktigaste av det material, som därvid kom till användning. I fråga om den kyrkliga indelningen och organisationen — pastoratsindelningen samt antalet och beskaffenheten av de prästerliga tjänsterna inom varje pastorat — togs till utgångspunkt en vid 1909 års sakkunnigbetänkande fogad tabell, vilken utgick ifrån att de av prästlöneregleringskommittén föreslagna indelnings- och organisationsändringarna skulle i stort sett vinna godkännande. Dock togs i 1916 års tabell naturligen hänsyn till de vid tiden för tabellens uppläggande fastställda nya löneregleringarna. Beloppen av prästerskapets löner hämtades, i fråga om de redan nyreglerade pastoraten, från de utfärdade löneregleringsresolutionerna samt, vad angår övriga pastorat, från en av 1909 års sakkunniga upprättad, till trycket 1 1910 års finansplan tinnes återgiven i propositionen nr 286 till 1918 års riksdag med förslag till lag angående krigstidsimderstöd åt präster i nyreglerade pastorat m. fl. prästmän (sid. 39).

ej befordrad tabell, vars alternativ I I bygger på en löneskala så gott som fullständigt överensstämmande med den, som upptagits i 1910 års löneregleringslag. Inkomstbeloppen inom de olika pastoraten uträknades med ledning av 1915 års taxering. Vad boställsarrendena angår, infördes dessa i tabellen, beträffande de i författningsenlig ordning utarrenderade fastigheterna med användande av vissa från länsstyrelserna särskilt införskaffade uppgifter, samt i fråga om övriga boställen med användning av de i prästlöneregleringskommitténs tabeller ser. A, tab. 3 beräknade beloppen. Arrenden, bestämda i naturapersedlar, evalverades i penningar efter 1915 års markegångspris. Uppgift om utgående lägenhetsavgälder samt om de fonder, som förvaltades i vederbörande församlingar, sökte kommittén införskaffa genom frågecirkulär, vilka utsändes till samtliga pastorat. Då det gällde att konstatera storleken av de pastoraten såsom skogsförsäljningsmedel tillkommande beloppen, kunde kommittén i fråga om ett mindre antal boställen, där sagda belopp blivit av Kungl. Maj:t fastställda, begagna sig av de sålunda bestämda beloppen. Beträffande ytterligare en del boställen förelågo vid tiden för tabellens upprättande förslag till beloppens beräknande, avgivna av kammarkollegiet eller domänstyrelsen. Men i fråga om det stora flertalet boställen var kommittén nödsakad att själv beräkna storleken av ifrågavarande belopp. Denna beräkning utfördes med ledning av en genom kommitténs försorg verkställd, samtliga ecklesiastika skogar omfattande utredning. De genom 1916 års avlöningstabell vunna slutsiffrorna för hela riket finnas sammanförda i efterföljande tablå I. Tablå I, utvisande slutsiffrorna för hela riket enligt 1916 ars avlöningstabell. 2

3 Av total- Kyrkofonden Totalbelopp beloppet tage> tillkommer i anspråk Kr. Kr. Kr. Församlingsavgifter, l:sta 3-öringen Arrenden Lägenhetsavgälder och räntor ra. m Skogsförsäljningsmedel j Församlingsavgilter, 2:dra 3-öringen Bidrag från kyrkofonden

I

Prästerskapets löner (utom ålderstillägg, sättning och hyresersättning)

5 480 000 3 745 000 2150000 \\ 2 240 000 i 365 000 / j 1120000 730 000 i 5480000 : 1 195 000 i — 2 270 000 Summai 14 595 000 '• 1 0 1 8 0 0 0 0 skjutser-

275 000 390 000 605 000

10 180 000

Såsom synes av tablån uppgå prästerskapets löner (utom älderstillägg, skjutsersättning och hyresersättning) till ett belopp av sammanlagt 10,180,000 kronor. Till bestridande av detta lönebelopp skulle användas dels församlingsavgifter 4,940,000 kronor, dels arrenden, lägenhetsavgälder och räntor m. m. 2,240,000 kronor, dels ock skogsförsäljningsmedel 730,000 kronor, varjämte såsom bidrag från kyrkofonden enligt 21 § löneregleringslagen skulle utgå 2,270,000 kronor. 1916 års Sedan 1916 års avlöningstabell avslutats, uppgjorde kommittén med anfinans- vändande av tabellens slutsiffror nya finansplaner, såväl för det ecklesiastika planer.

45 avlöningsväsendet i dess helhet, d. v. s. för pastoraten och kyrkofonden tillhopa, som enbart för kyrkofonden och enbart för pastoraten. Dessa nya planer — 1916 års finansplaner — hänförde sig: såvitt möjligt till tidpunkten den 1 maj 1916. Då det gällde att undersöka kyrkofondens framtida bärighet, kunde man emellertid enligt kommitténs mening icke nöja sig med att utgå från de ekonomiska förhållanden, som rådde vid tiden för undersökningens verkställande. För att vinna en i möjligaste mån allsidig och säker uppfattning av frågan vore man nödsakad taga hänsyn även till den ekonomiska utveckling, som måste tänkas äga rum under övergångstiden, intill dess samtliga pastorat blivit nyreglerade, ävensom till de förändringar i övrigt, vilka kunde vara av beskaffenhet att inverka på fondens ekonomi, såvitt sådana förändringar vore möjliga att på förhand beräkna. Härvid vore särskilt att lägga märke till den ökning, som enligt vunnen erfarenhet kunde förväntas i avseende å såväl taxeringsvärdena å fast egendom som den beskattningsbara inkomsten inom landets skilda delar, samt till den härav härflytande stegringen av pastoratens egna bidrag till prästerskapets avlöning (församlingsavgifterna), i den mån dessa bidrag ej skulle återgäldas ur kyrkofonden, ävensom till den med största sannolikhet fortgående ökningen av de behållna skogsförsäljningsmedlen. Ovan berörda övergångstid syntes kunna anses räcka till ingången av ecklesiastikåret 1925—1926, då den nya prästerliga löneregleringen praktiskt taget blivit fullständigt genomförd. Antalet äldre löneregleringar, som utgå •efter nämnda tidpunkt, är nämligen endast 34, vilkas giltighetstid successivt löper till ända åren 1926—1934 och 1941 men på grund av föreskriften i 2 § i lagen om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför eventuellt kan upphöra redan förr, dock tidigast den 30 april 1924. Att sträcka undersökningen längre fram i tiden än till år 1925 syntes med hänsyn till de ytterst svårberäkneliga och hastiga förändringar underkastade faktorer, som här spela in, icke vara rådligt. Kommittén beslöt därför att upplägga en ny pastoratstabell, som hänförde 1925 åra sig till tidpunkten den 1 maj 1925, och där man således sökt taga hänsyn avlönings till den ekonomiska utveckling, som kunde beräknas äga rum intill sagda tabe11-dag. Denna tabell — 1925 års avlöningstabell — skiljer sig från 1916 års tabell i huvudsakligen följande hänseenden. Enär en av kommittén verkställd jämförelse mellan de av 1909 års sakkunniga under alternativ I I beräknade och de av Kungl. Maj:t i löneregleringsresolutionerna fastställda lönebeloppen i nyreglerade pastorat givit vid handen, att de fastställda lönerna kommit att överstiga de beräknade med i medeltal omkring 10 %, hava i 1925 års tabell de från alternativ I I hämtade lönebeloppen blivit föremål för nödig höjning. För att kunna beräkna den sannolika stegringen av inkomstbeloppen inom de olika pastoraten under 9-års-perioden 1915—1924 lät kommittén verkställa en särskild utredning, vilken utgick från en jämförelse mellan inkomstbeloppen enligt taxeringarna under åren 1896, 1905 och 1915. Denna utredning gav vid handen, att den av krigstidens förhållanden oberoende så att säga normala ökningen kunde beräknas till 30 å 50 %, lägst i de rena jordbruksdistrikten och högst i städerna och de utpräglade industriområdena. Skogsförsäljningsmedlen hava upptagits med de förhöjda belopp, vilka framgått såsom resultat av en genom kommitténs försorg verkställd under-

46 sökning, avseende, bland annat, de ecklesiastika skogarnas virkesförråd och dettas årliga tillväxt. Enligt 1925 års avlöningstabell uppgå prästerskapets löner (utom ålderstillägg, skjutsersättning och hyresersättning) till ett belopp av sammanlagt 10,865,000 kronor. Till bestridande av detta lönebelopp skulle användas dels församlingsavgifter 5,740,000 kronor, dels arrenden, lägenhetsavgälder och räntor m. m. 2,145,000 kronor, dels ock skogsförsäljningsmedel 1,230,000 kronor, varjämte såsom bidrag från kyrkofonden enligt 21 § löneregleringslagen skulle utgå 1,750,000 kronor. De genom 1925 års tabell vunna slutsiffrorna för hela riket finnas sammanförda i efterföljande tablå II. Tablå I I , utvisande slutsiffrorna för hela riket enligt 1925 års avlöningstabell.

Av total- | Totalbelopp M o p p e t tagesj K f ^ f o " d e ) n i anspråk : tillkommer Kr. Kr. Kr. Församlingsavgifter, l:sta 3-öringen Arrenden Lägenhetsavgälder och räntor m. m Skogsförsäljningsmedel Församlingsavgifter, 2:dra 3-öringen Bidrag från kyrkofonden

j |

8055000 2150 000 365 000 i 2470000 j 8 056000 — Snmmaj 21095 000

4 610 000 : i

2145 000 [

370 000

1230 000 ! 1240 000 1 130 000 | 1 750 000 | 10 865000 | 1610000

i

Prästerskapets löner (uloni ålderstillägg, sättning och hyresersättning)

skjutser-i 10 865 000

Med 1925 års utgångspunkt från slutsiffrorna i 1925 års tabell uppgjorde kommittén linans- därefter finansplaner, hänförande sig till tidpunkten den 1 maj 1925 och bepianer. nämnda 1925 års finansplaner1. 1919 års Sedan kommittén — i samband med utfärdandet den 30 augusti 1918 av avlönings- \ag angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat m. fl. prästtabell. män — fått sig anbefallt att till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag i fråga om tilldelande för ecklesiastikåret 1919—1920 av krigstidsunderstöd åt de i lagen omförmälda prästmännen, visade det sig under kommitténs arbete med uppdragets fullgörande, att dyrtidsunderstöden sammanlagt skulle komma att uppgå till högst avsevärda belopp. Kommittén såg sig därför nödsakad söka verkställa en på nyaste för kommittén tillgängliga uppgifter angående avlöningstillgångarnas storlek grundad undersökning rörande huru stor del av understödsbeloppet, som kunde förväntas komma att bestridas genom ökade församlingsavgifter, och huru stor anpart därav, som komme att belasta kyrkofonden. För vinnande av detta ändamål upprättade kommittén en ny avlöningstabell — 1919 års avlöningstabell — vilken hänförde sig till tidpunkten den 1 maj 1919, och där inkomstbeloppen inom de särskilda pastoraten beräknats med ledning av 1918 års taxeringar och de därvid avsevärt förhöjda taxeringsvärdena å fast egendom. Ytterligare en fullständig avlöningstabell har upprättats av kommittén^ 1921 års avlönings- hänförande sig till tidpunkten den 1 maj 1921. Anledningen härtill var den,

tabell.

1 1925 å r s finansplan för det ecklesiastika avlöningsväsendet i dess helhet finnes intagen i förutberörda proposition nr 286 till 1918 års riksdag med förslag till lag angående krigstidsnnderstöd åt präster i nyreglerade pastorat m. fl. prästmän (sid. 43).

-17 att kommittén från samtliga pastorat, tillhörande 1914—1920 års serier, införskaffat dels avskrifter av de s. k. majtablåerna enligt formulär litt. A 1 för ecklesiastikåret 1920—1921, dels ock specificerade uppgifter rörande de ecklesiastika löneboställenas arealer och avkastning m. m. samt härigenom erhållit möjlighet att i stor utsträckning komplettera och kontrollera siffrorna i 1919 års avlöningstabell. Vid uppgörandet av den nya tabellen — 1921 års avlöningstabell — har kommittén sökt följa här efteråt angivna principer. I fråga om den kyrkliga indelningen och organisationen hava beaktats föreskrifterna i de vid tabellens upprättande utfärdade löneregleringsresolutionerna (avseende samtliga pastorat, tillhörande 1914—1921 års serier samt en del pastorat av 1922 års serie). Rörande de pastorat, för vilka ny löneregleringsresolution icke förelåg, utgår tabellen, vad indelningen beträffar, från den faktiska situationen år 1921. Vidkommande åter antalet befattningshavare och dessas tjänsteställning ansluter sig tabellen till de av prästlöneregleringssakkunniga avgivna förslagen (med de ändringar, som ifrågasatts i de av kammarkollegiet avgivna utlåtandena över sagda förslag). För Stockholms del bygger tabellen på den indelning och organisation, som i ett den 5 december 1922 avgivet betänkande framlagts av särskilda av kyrkoråden i de olika Stockholmsförsamlingarna utsedda kommitterade. De till prästerskapet utgående lönebeloppen hava hämtats från löneregleringsresolutionerna eller, där sådan resolution ej förelegat, från det av prästlöneregleringssakkunniga för pastoratet i fråga uppgjorda förslaget till lönereglering (eventuellt från kammarkollegiets yttrande över detta förslag). I några fall, där förslagen ej varit för kommittén tillgängliga, hava lönebeloppen beräknats av kommittén. Enär den till prästerskapet utgående tillfälliga löneförbättringen, ehuru den beviljas för ett år i sänder, dock måste anses vara av mera permanent natur, liar kommittén ansett lämpligt att med den egentliga lönen sammanlägga den löneförbättring som utgår till vederbörande befattningshavare. Inkomstbeloppen hava — med några få av särskilda anledningar betingade undantag — uträknats med ledning av 1919 års taxeringar. För Stockholm har kommittén dock begagnat sig av 1921 års taxeringar. Boställsarrenden, lägenhetsavgälder och fondräntor hava i de pastorat, där detta varit möjligt, upptagits efter förutberörda majtablåer och boställsuppgifter. I fråga om skogsförsäljningsmedlen hava beaktats dels av Kungl. Maj:t meddelade beslut om beloppets storlek, där sådana fastställelsebeslut förelegat, dels ock — beträffande övriga boställen — de av domänstyrelsen (respektive kammarkollegiet) föreslagna beloppen, där dessa förslag varit för kommittén kända. För att erhålla en någorlunda pålitlig kännedom om huru kostnaden för dyrtidstillägg av viss storlek skulle fördela sig mellan pastoraten och kyrkofonden har kommittén i tabellen jämväl medtagit dyrtidstillägg, beräknat enligt de grunder, som av kommittén i underdånigt utlåtande den 18 mars 1921 föreslogos för eeklesiastikåret 1921—1922, och vilka sedermera godkändes av Kungl. Maj:t och riksdagen (se kungörelsen den 29 juni 1921, nr 461; dagtillägg å l j t r o n a 70 öre, procentuellt tillägg å 67 %)*. De siffror, som hänföra sig 1 Närmare upplysningar angående dessa tablåers innehåll och uppgift lämnas i avd. VI kap. 1. 2 Dyrtidstilläggen för sagda ecklesiastikår sänktes två gånger (kungörelserna den 28 oktober 1921, nr 629, och den 13 januari 1922, nr 15).

48 till dyrtidstillägget, hava, för att de utan svårighet skulle kunna skiljais frän dem, som avse lönen och den tillfälliga löneförbättringen, i tabellen iinförts med rött bläck. De genom 1921 års avlöningstabell vunna slutsiffrorna för varje stift finnas sammanförda i här efteråt intagna tablåer III och IV. Vid upprätttandet av tablå I I I har hänsyn tagits allenast till den i resolutionen fastsställda lönen jämte den tillfälliga löneförbättringen. Däremot har vid uppgörandet av tablå IV jämväl räknats med dyrtidstillägg av förut angiven storleek. E n sammanställning av vissa i tablåerna I I I och IV meddelade sluttsiffror för hela riket finnes intagen i tablå V. Det torde vara lämpligt att lämna en sammanfattande framställnings av de viktigaste i tablå I I I meddelade siffrorna. Antalet av de i territoriella församlingar anställda prästerliga befattningshavarna, sedan samtliga pastorat inträtt i ny lönereglering, har berraknats uppgå till sammanlagt 2,371 stycken, därav 1,389 kyrkoherdar, 849) komministrar och 133 ständiga adjunkter. Dessa tal torde dock vara någgot för höga, beroende därpå att beträffande vissa i tabellen upptagna prästterliga tjänster, vilka ifrågasatts till indragning, ännu icke blivit slutligen awgjort, huruvida de skola bibehållas eller ej. Till de i tabellen redovisade befsattningarna komma under en övergångsperiod åtskilliga tjänster, vilka effter de nuvarande innehavarnas avgång skola indragas. Dessa tjänster, för- vilka s. k. interimslöneregleringar blivit fastställda, uppgå till ett 80-tal, därav omkring 30 kyrkoherdebefattningar och cirka 50 komministraturer. Tablå I I I , utvisande sammanlagda beloppet av de prästerliga avlöningstillgångarna irnom do sagda tabell tagas i anspråk för bestridande av till pråsteerskapet

Disponibla avlöningstillgångaar

Antal befattningshavare

S t i i t

Kli. K m .

inkomstLägen- • belopp, be- 1 Forsam SSkogshetsräknat enl. lingsavgifter Arrende- avgälder 1 fiförsälj3 öre per 19 § 1 mom. ä 10-krona medel o. räntor rningslöneregi.av hela m. m. 1 i medel 19 § lagen inkomst19 §

..

adj.

beloppet 2 mom. 19 § 1 mom.

Uppsala Linköping. Skara Strängnäs. Västerås . Växjö .... Lund Göteborg . Karlstad Härnösand Luleå Visby Stockholm. Hela riket.

1 St. St.

st.

Hl.

166 86 131 63 118 78 105 58 101 67 140 97 246 52 120 100 70 75 86 66 55 69 3 30 21 35

15 11 5j 5 9 6 23 19 6 6 6 1 21

267 205 201 168 177 243 321 239 151 158 130 34 77

Kr.

Kr.

Kr.

446 276 010 1 338 823 215 712 303 850 830 911 552 249 069 176 153 410 528 454 296 912 310 605 580 931 818 150 651 366 236 550 1 098 708 109 586 228 155 540 684 468 209 175 622 301 621 1 866 899 771 663 607 360 723 1 822 079 154 985 233 359 730 700 082 85 317 244 840 290 734 521 50 674 166 978 630 500 934 49 650 20 075 630 60 227 52 411 975 977 250 2 927 934 1480

19 § 3 mom.

Kr. 1 69 731 21688 21999 29 432 32 447 37 756 45 361 28 960 28 787 46 557 19 095 5 649 2 065

41 mom. Kr. 2236 978 1118 030 71 835 66 390 2225 165 2213 658 22 430 65 620 3376 615 6681 500 49 765 13 730

1389 849 133 2 371 4 702171 794 14106 499 2397 285 389 527 21141716

Hyresersättningen utgår iflertaletfall endast tills vidare i avvaktan på anordnanndet av

41)

Saammanlagda beloppet fastställd lön (utom ålderstillägg, skjutsersättning och hyresersättnmg) jämte tillfällig löneförbättring uppgår för hela riket till o ^ S c 1 1 1 8 1 2 ' 9 1 0 ' 0 0 0 kronor. Detta avlöningsbelopp bestrides med dels cirka 8,67,5,000 kronor i församlingsavgifter ( = 67 % av avlöningsbeloppet), dels cirkia 2,080,000 kronor i arrenden, lägenhetsavgälder och räntor ( = 16 %), dels* ock cirka 865,000 kronor i skogsförsäljningsmedel ( = 7 %), varjämte sasosm bidrag från kyrkofonden enligt 21 § löneregleringslagen skulle utgå cirkla 1,290,000 kronor ( = 10 %). D<)et kyrkofonden tillkommande överskottet uppgår till omkring 710,000 kroiinor i fråga om arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor och cirka 1,27.75,000 kronor i fråga om skogsförsäljningsmedel. FiVån kyrkofonden skulle — utom skogsförsäljningsmedel och bidrag enligt 21 < § löneregleringslagen — komma att utgå dels ålderstillägg högst cirka 100,',000 kronor, dels ock skjutsbidrag cirka 460,000 kronor. W a d beträffar de i tablå IV meddelade siffrorna, äro dessa — vilka ju berakmiats med utgångspunkt från ett dyrtidstillägg, som är avsevärt högre än det för närvarande utgående — icke direkt tillämpliga å de nuvarande förhålkandena. De äro däremot av stort intresse, då det gäller att beräkna storlekem av den ökade belastning, som kommer att åvila kyrkofonden i sambancd med en eventuell förhöjning av prästlönerna. Mled användande av slutsiffrorna i 1921 års tabell samt med begagnande 1921 års j a m w a l av kyrkofondens räkenskaper för de sista åren och av det material i finansplan, ovriågt, som stått till kommitténs förfogande, har kommittén uppgjort en Olikaa stiften enligt 1921 års avlöningstabell samt den omfattning, vari dessa tillgångar enligt utgåeende lön och tillfällig löneförbättring, UUllllii^ 111

|

|

|

20 Lön och tillfällig löneförbättring bestridas Från kyrkofonden Prästerskapets s löner medelst utgående Kyrkofon(uutom Enligt den tillåldderskommande löneregi. tillilägg, arrendeförsamresol. bidrag påöverskott skj;jutsmedel, arrendeskogs- församersätittn. o. lingslingsutgående från medel, eventuellt lägenhetsförsäljhyiyresskjutsavgifter, avgifter, kyrko- lägenhets- åldershyresersäättn.) avgälder ningsavgälder bidrag l:sta ersätt2:dra jämtite tillfonden tillägg och fälligg löne- 3-öringen 0. räntor medel 3-öringen enl. 2 1 8 räntor ning l m. m. förbäättring KKr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1 4222 252 836 901 206 569 114 937 154 973 108 872 78 874 16 646 53 000 40 900 10559 425 542 251 209 092 77 298 139 963 90 821 61665 13 805 40 050 22 700 10117 691 374 822 280 920 54 275 121 685 185 989 37 991 10 926 41350 21950 8881 210 533 776 122 310 33 852 119 023 72 249 57 773 10 880 33 275 31600 9665 670 714 360 83 302 78 704 63196 26 108 58 731 7 790 38 475 23 500 1 K 90 525 505 007 218 770 118 848 156 290 191 610 28161 25 460 51375 29 500 1 8998 895 1 039 886 540 767 18 964 184 383 114 895 276 257 2 020 52 725 107 900 1 3228 850 760 725 142 291 57 388 171 508 196 938 41 654 3 495 41925 36 750 7665 426 456 121 87 528 88 252 80 645 52 880 26 576 8 909 33 675 25 400 8886 919 523 618 70 054 177 179 72 884 43184 27 177 670 35 250 28 250 7997 001 397 347 61600 34 953 146 585 156 516 7 145 500 29 500 37 880 1890 160 50 337 56 034 12170 22 476 7 825 49143 2 026 1420 5006 145 506 145 1150 3 545 6 900 12 9110169 7 24129612 079 237 866 820 1 433 611 1289 205 707 675 102 521 459 575 413 230 =56.09%) =16.10%) = 6 . 7 1 % =11.11% = 9.9 9 % |

prästitgård. Kyrkaofondskommitlcn.

50 Tablå IV, utvisande sammanlagda beloppet av de prästerliga avlöningstillgångarna inom de Olika tabell tagaB i anspråk för bestridande av till prästerskapet utgående l ö n och tillfällig lönestikaret

I

Prästerskapets löner Lön, tillfällig löneDisponibla avlöningstillgångar bestridas (utom åldersInkomsttillägg, Lägenbelopp, beräk- Församarrendeskjuts nat enligt lingsavgifter Arrende- hetsav- Skogsför- ersättn. o. försammedel, hy res gälder o. lings3 öre per säljnings19 § 1 mom ersättning) avgifter lägenhets10-krona av medel räntor medel löneregleavgälder jämte tillhela 19 § 2 m. m. l:sta 19 § 4 fällig löneringslagen o. räntor inkomstförbättring mom. 3-öringen beloppet 19 § 3 mom. och dyrtids 19 § 1 mom. mom. tillägg Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Kr. Kr.

1 338 823 215 712 911 552 249 069 528 454 296 912 931 818 150 651 1 098 708 109 586 684 468 209 175 1 866 899 771 663 1 822 079 154 985 700 082 85 317 734 521 50 674 500 934 49 650 52 411 60 227 1480 2 927 934

69 731 21688 21999 29 432 32 447 37 756 45 361 28 960 28 787 46 557 19 095 5 649 2 065

236 978 2 615 2631 093 810 118 030 1 948 038 690 371 71835 1874 291 453 665 66 390 1 626 864 703 665 225 165 1 769 489 930 442 213 658 2 210 554 609 598 22 430 3 475 6291 392 870 65 620 2 422 1261109 213 376 615 1 417 741 590 956 681 500 1 622 321 642 608 49 765 1 457 165 471 546 13 730 344 910 60 227 898 550 898 550

253 845 258 539 312 555 155 814 120 341 241 010 737 710 158 772 103 871 89 771 67 617 58 060

Uppsala... Linköping. Skara Strängnäs. Västerås Växjö Lund Göteborg . Karlstad . Härnösand Luleå Visby Stockholm

446 276 010 303 850 830 176 153 410 310 605 580 366 236 550 228 155 540 622 301 621 607 360 723 233 359 730 244 840 290 166 978 630 20 075 630 975 977 250

Hela riket

4 702171 794 14106 499 2 397 285 389 527 2141 716 23682 941 9 647 521 2 557 905 40.74% =10.80%

Tablå V, innehållande en sammanställning av de i 1921 års avlöningstabell beräknade slutsiffrorna 1 för hela riket beträffande de olika prästerliga avlöningstillgångarna samt den omfattning, vari dessa tillgångar behöva tagas i anspråk. 1

Avlöningstillgångens beskaffenhet

2 Avlöningstillgångens storlek

Kr. Församlingsavgifter, l:sta 3-

|

|

|

|

s

Om, utom lön och tillfällig Om endast lön och tillfällig löneförbättring, även utgår löneförbättring utgå dyrtidstillägg tillkommer tillkommer kyrkofonkyrkofontagas i anspråk den såsom tagas i anspråk den såsom överskott i överskott Kr. Kr. | % 1 Kr. Kr. | %

14 107 000 7 241 000 51.33

Arrendemedel, lägenhetsav708 000 gälder och räntor m. m.... 2 787 000 2 079 000 74.60 40.4 s 1 275 000 2 142 000 Skogsförsäljningsmedel 867 000 Församlingsavgifter, 2: dra 310.17 14 107 000 1 434 000 Bidrag från kyrkofonden enligt 21 § löneregl.-lagen... 1 289 000 1 Dessa slutsiffror äro avrundade till jämna tusental.

9 648 000 68.39 2 558 000 91.78 1 558 000 72.74 3 433 000 24.34 6 486 000

_ 229 000 584 000 j

51 Stiften enligt 1821 års avlöningstabell samt den omfattning, vari dessa tillgångar enligt sagda förbättring: samt dyrtidstilläg-g (enligt de grunder, som gällde för första hälften av ecklesia1921—1922). IS

förbättring ocli dyrtidstillägg medelst

Kyrkofon den tillkommande Dyrtidsförsam- i bidrag överskott på arrende - tillägget skogs för- lings- i från medel, säljnings-! avgiftei | kyrko- lägenhets- enbart avgälder medel ! 2:4ra j fonden 3-öring«n enl. 21 S och räntor Kr. 215 664 103 011 70 827 59 732 197 160 172 458 22 430 65 620 208 153 379 799 49 735 13 730

—

Kr.

Kr.

400 215 645 729 307193 588 924 245 2m 791 978 278 512 429 141 29^ 223 222 323 328 330 859 158 524 886 797 733 295 242 793 279 195 795 318 966 225 933 284 211 29: 113 577 154 35 164 177 729

—

—

1 558 319 3 432 8U 6486325 = 6.58 % = 14.50', =27-3 8%

18 Dyrtidstillägget bestrides medelst försam- arrende- j försambidrag medel, j , lingslingsfrån lägenhets..,.*. avgifter kyrko..., Isalinings- avgifter avgalder i , , l:sta 2:dra fonden . . . ; medel 3-öringen o. räntor; 3-öringen enl. 21 I

Kr. 31 598 1193 011 12 218 888 613 6 356 856 600 24 269 745 654 21 692 S03 819 5 921 1 020 029 79 314 1 576 734 25173 1 093 276 10 233 652 315 7 460 735 402 1128 660 164 0 154 750 3 545 392 405

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

256 909 47 276 100 727 251 242 536 857 148 120 49 447 25 713 167 230 498 103 78 843 31 635 16 552 123 581 605 989 169 889 33 504 25 880 159 489 356 892 216 082 37 039 118 456 236 027 196 215 104 591 22 240 53 610 172 040 667 548 352 984 196 943 3 466 340 503 682 838 348 488 16 481 8 232 123 734 596 341 134 835 16 343 119 901 115 150 266 086 118 990 19 717 202 620 153 048 241 027 74199 6 017 14 782 144 528 420 638 9 890 2 026 1560 12 688 128 586 392 405 — — — —

228907 10 772 7722 406 225 478 668 691499 1999260 5197120 =22.34% = 4.44% = 6.42% = 18.56% =48.24%;

finansplan för det ecklesiastika avlöningsväsendet i dess helhet, vilken hänför sig till tidpunkten den 1 maj 1921 — 1921 års finansplan. Enligt denna här efteråt i tablå VI intagna plan — vilken icke tar hänsyn till dyrtidstilläggen — skulle, därest samtliga pastorat vore nyreglerade, uppstå ett årligt överskott i kyrkofonden på omkring 5,950,000 kronor 1 . Tablå VI.

1921 års finansplan.

Inkomster. Församlingarnas tillgångar och bidrag Ull prästerskapets avlöning. Arrendemedel \ kronor Lägenhetsavgtlder och räntor m. m.f 2080000 Församlingsa\gif*er. som ej återgäldas ur kyrkofonden > 8 675 000 j 0 755 000 Kyrkofondens

inkomster:

Ersättning för prästerkapets tionde kronor Ersättning för årslag i krono- och kyrkotionde m. m » Arrendemedel fHn de till kyrkofonden indragna boställena .. » Skogsförsäljniagsmedel (efter avdrag av avverkningskostnaderna) »

4475000 305 000 160 000 4 000 000

Vid bedömandet av överskottets storlek bör beaktas, att det i finansplanen upptagna beloppet »församlingsavgifter, som ej återgäldas ur kyrkofonden», hänför sig till en inkomstsumma, ej obetydligt större än den, som kan beräknas för de närmaste åren.

52 Från pastoraten inlevererade överskottsmedel R ä n t a och annan vinst å kyrkofondens tillgångar Diverse inkomster

kronor J 1 ^ ^ » 1200 000 * _.._.^g9.9 10 9)0 000 Summa kronor 21 G>5 000.

Utgifter. Lön och tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar, komministrar . och ständiga adjunkter kronor 12910000 Ålderstillägg åt kyrkoherdar och komministrar » 105 000 Skjutsbidrag till kyrkoherdar och komministrar » 460 000 Kontraktsprostarvoden jämte tillfällig löneförbättring » 78 000 Adjunktsarvoden jämte "ålderstillägg och tillfällig löneförbättring » 340 000 Reseersättning till e. o. prästmän samt till prästmän, som tjänstgöra i mer än ett pastorat * 30000 Anslag till e. o. prästmän för särskild tjänstgöring » 100 000 Emeritilöner » JJJJ^ Skogsförvaltnings- och skogsvårdskostnader m. m » 1100000 Bidrag till utgörande av utskylder för ecklesiastik skog » 10 000 Diverse utgifter » 67000 15 700 000 Överskott 15955 000 Summa kronor 21655 000.

Det material, som finnes samlat i 1921 års avlöningstabell, har av kommittén gjorts till föremål för statistisk bearbetning för utrönande av såväl storleken av de särskilda avlöningstillgångarna inom olika pastorat som den omfattning, vari dessa tillgångar behöva tagas i anspråk för prästerskapets avlönande. De viktigaste resultaten av denna utredning meddelas i samband med behandlingen av de särskilda avlöningstillgångarna i efterföljande kapitel av denna avdelning. Kap. 2. Inkomstbelopp och församlingsavgifter. Den tillgång, som i första hand skall tagas i anspråk för avlönande av prästerskapet i de territoriella församlingarna, utgöres av församlingsavgifterna. Såsom framgår av tablåerna I I I och IV äro dessa avgifter även den största och viktigaste av avlöningstillgångarna. InkomstFörsamlingsavgifterna fastställas med utgångspunkt från »hela inkomstbelopp, beloppet inom pastoratet», beräknat på sätt, som angives i 19 § l:o) löneregleringslagen. För jordbruksfastighet beräknas inkomsten till 6 % och för annan fastighet till 5 % av taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda taxeringslängd. I fråga om inkomst av kapital och arbete beräknas såsom inkomst det beskattningsbara belopp, för vilket bevillning till staten skall jämlikt nyssnämnda taxeringslängd erläggas. I gäldandet av församlingsavgifterna skola enligt 20 § löneregleringslagen deltaga alla de. vilka inom pastoratet erlägga kommunalutskylder, och sagda avgifter skola utgöras efter de för kommunalutskylders utgörande i allmänhet stadgade grunder. 2 3 1 2

Se noten å sid. 51. , , , , . , . .-n 1 1 Vissa främmande trosbekännare åtnjuta lindring i skattskyldigheten till svenska kyr-

K 1 TI ^ 3

TH'fisrprskfiT)

Genom de år 1920 vidtagna ändringarna i skattelagstiftningen hava dessa grunder undergått avsevärd ändring.

53 I tablå VII har gjorts en sammanställning, utvisande taxeringsvärdenas och mkomstbeloppens utveckling sedan år 1895 enligt den officiella statistii ?' «• Vi • n a t a b l å f r a m ^ å r ' a t t sammanlagda uppskattade värdet å i riket befintlig bevillnmgsskyldig såväl jordbruksfastighet som annan fastighet avsevart okats for varje ny allmän fastighetstaxering. Från 1910 till 1922 har värdet å jordbruksfastighet betydligt mer än fördubblats, likaså värdet a annan fastighet. Ser man på den beskattningsbara inkomsten av kapital och arbete, ar denna 1920 sex gånger så stor som 1910. Efter 1920 åter har denna sistberorda inkomst på grund av den allmänna depressionen undergått avsevärd minskning (med omkring 36 %). Sammanlagda inkomstbeloppet i riket, som 1910 utgjorde cirka 1,320,000,000 kronor, hade 1915 ökats till omkring 1,830,000,000 kronor, 1919 till ungefär 4,990,000,000 kronor och 1920 till cirka 6,290,000,000 kronor. Efter 1920 inträder en minskning, i det att . l ^ n n ^ 1 1 S J U n k e r t U 1 o m k r i n g 5,850,000,000 kronor och 1922 till omkring 4,410,000,000 kronor. Storleken av såväl de tillgängliga som de i anspråk tagna församlings- Församavgitterna i de särskilda stiften — sådana dessa avgifter gestalta sig enligt lin&8berakningarna i 1921 års avlöningstabell — framgår av tablåerna III, IV aTgifter ' och V. Siffror till bedömande av hur belastningen i fråga om församlingsavgifter varierar inom olika pastorat finnas intagna i tablåerna VIII och IX1. „..^.Y,, t a b l å I X f r a m s å r , att den egentliga lönen jämte den tillfälliga löneförbättringen beräknats kunna bestridas med församlingsavgifter av följande storlek: under 3 öre per tiokrona i 14 % av samtliga pastorat, jämnt 3 öre i 24 %, over 3 öre men icke över 6 öre i 24 % samt över 6 öre- i 38 % av pastoraten. Ser man på stadspastoraten särskilt för sig, visar sig belastningen vara helt annorlunda, i det att procenttalen då äro respektive 78, 11, 8 och 3. I icke mindre än 30 % av stadspastoraten beräknas församlingsavgifterna uppgå till allenast 1 öre per tiokrona eller därunder. — Tager man hänsyn jämväl till ett dyrtidstillägg av förut angiven storlek, undergå torsamlmgsavgifterna en högst avsevärd stegring och beräknas då uppgå tillmindre an 3 öre i 7 %, jämnt 3 öre i 6 %, mer än 3 öre men icke mer an b ore i 14 % samt mer än 6 öre i 73 % av samtliga pastorat. Även i detta tall blir belastningen i stadspastoraten, då man undersöker dessa för sig, helt olika, och procenttalen utgöra då respektive 54, 8, 24 och 14. I fråga om 1921 års avlöningstabell är att beakta, att denna i huvudsak bygger på inkomstbeloppen enligt 1919 års taxering a , vilka belopp, vad beträffar de mera utpräglade industripastoraten, äro avsevärt högre än de nu * Att antalet av de i dessa tablåer redovisade pastoraten ej stämmer med antalet kyrkoheidar enligt tablå III beror därpå, att 1921 års avlöningstabell i fråga om antalet kyrkoherdar i de vid tabellens upprättande ännu ej nyreglerade pastoraten räknar med vissa föreslagna men ännu ej beslutade pastoratsdelningar, under det att tabellen, på grund av svårigheten att fördela inkomstbeloppen inom de till delning föreslagna pastoraten mellan de ifrågasatta nya pastoratsbildmngarna, behandlar ett vart av de gamla pastoraten som v en enhet, vad angår sagda avlöningstillgång. Ö u m l i n g S r f ! f i T ' , ' V a d , d . e ö * e r s t i 8 ' a 6 öre per tiokrona, ersättas ur kyrkofonden W n Z genom bidrag enligt 21 § löneregleringslagen. i o i 3 Q A t t ? l u t s u ™ m . a n * l 9 2 * års avlöningstabell något avviker från det i tablå VII för år i J U upptagna beloppet beror huvudsakligen dels därpå a t t avlöningstabellen rör sie med de av taxeringsnämnderna fastställda inkomstbeloppen (utan att hänsyn kunnat t a e a s till it £ ^ e d e r b ö f a n d e pröyningsnämnd beslutade ändringarna), dels ock därpå att i fråsa om åtskilliga pastorat - bland andra samtliga Stockholmspastoraten - inkomstbeloppen ber ä k n a t s med ledning av taxeringarna för annat år än 1919.

54 Tablå VII, utvisande taxeringsvärdenaas och

Uppskattat Taxerimr år

1895.. 1900.. 1905.. 1910.. 1912.. 1914.. 1915.. 1916.. 1917.. 1918., 1919. 1920. 1921. 1922.,

värde

1895.... 1900.... 1905.... 1910.... 1912.... 1914.. . 1915.... 1916.... 1917.... 1918.... 1919.... 1920.... 1921.... 1922 ...

bevillningsskyldig annan

jordbruksfastighet

landsbygden

fastighet städerna kr.

sumnma krr.

landsbygden kr.

städerna kr.

2 212 732 350! 2 310 489 150! 2 555 190 250! 2 966 1113501 2 960 342 750; 3 407 532 520| 3 406 259 340| 3 396 964 940! 3 396 889 2001 5 472 092 8101 5 453 935 500 5 446 216 510 5 936 171 310 6 303 004 700

42 596 050 2 255 328 400 376 548 650 223 194 340 1599 7442 990 44 380 780 2 354 869 930 551 582 900 595 240 050 2 146 8S22 950 45 926 750 2 601117 000 789 684 100 185 237 460 2 974 9221 560 59 454 400 3 025 565 750 1148 584 700 962 277 860 4 110 8662 560 64 829 400 3 025 172 150 1252 407 045 148 682 823 4401 0989 868 71 330 510 3 478 863 030 1387 045 210 566 825 700 4 953 8770 910 72 986 410 3 479 245 750 1431 213 760 677 062 000 5108 2775 760 79 778 100 3 476 743 040 1449 976 200 787 818 350 5 237 7f 94 550 0004 800 80 451 000 3 477 340 200 1504 423 900 905 580 900 5 410 6559 800 118 549 800 5 590 642 610 1954 671 000 514 988 800 6 469 8008 950 126 973 900 5 580 909 400 2 033 040 300 662 768 650 6 695 3662 350 134 805 800 5 5 8 1 0 2 2 310 2151 350 950|4 840 011400 6 991 9332 650 142 900 000 6 079 071310 2 315 800 380 5 202 132 270 7 517 2996 190 190 508 300 6 493 513 000 2 791 913 50016 275 382 690 9 067

summa kr.

'laxerad beskattningsbar inkomst av kapital och arbete 1 Taxering år

å

landsbygden kr.

städerna kr.

kr.

Sammanlagda inkomstbeloppet landsbygden I

städerna

sumnma

kr.

kr.

krr.

104 854 317 230 696 434! 335 550 751 256 445 691 294 411914 550 8357 605! 175 954 895 352 657 597! 528 612 492 342 163 389 435 082 445 777 2445 834' 225 997 518 478 212 561 704 210 079 418 793 138 590 230 039 1009 09231771 307 545 924 624 244 250 j 931 790 174 542 941 840 775 925 407 1 3 1 8 8667 247! 414 019 882 734 496 538 1 148 516 420 654 260 799 895 820 443 1 550 0081 242! 482 923 268 872 220 736! 1 355 144 004 756 727 480|l 054 841 852 1 8 1 1 5 6 6 9 332! 469 937 786 892 914 042 1 362 851 828 745 874 034J1 081 146 327 1827 0020 361 j 578 939 576 1 251 303 040 1 8 3 0 242 616 855 256 282 il445 480 644 2 300 7,736 926; 874 301 553 1 824 808 956 2 699 110 509 1153 336 100J2 024 915 061 3 178 2851161! 384 293 570 3 975 5537 257! 1165 184 568 2 151 431 1423 316 615 710 1 591 243 687 j 2 045 718 271 1512 466 715 2 804 961 404 4 317 428119 1 941 3548603 872 167 186 4 987 0073 131 i 1981 280 644 3 622 078 268 5 603 358 912 2 415 621 182J3 337 614 637 6 287 7P88 368| 5 848 5Ö95 425 2 039 020 490 8 068 934 024 5 107 954 514 2 510 980 788,3 ! 678 226 547 4 414 3B10 938 1218 308 434 2 353 026 915 3 571 335 349 1 736 084 391 2

gällande och dem som torde vara att påräkna för de närmaste åren. IPastoraten av denna typ, i vilka församlingsavgifterna hittills som regel icke i överstigit 3 öre per tiokrona, torde därför i allmänhet komma att under denn närmaste framtiden få vidkännas något högre församlingsavgifter än de > i tabellen beräknade.

1921 och 1922 har inkomstbevillning utgått även av fast egendom.

55 inkomstbeloppens utveckling sedan är 1895. 8

9 Beräknad

inkomst

av

jordbruksfastighet landsbygden kr.

städerna kr.

132 763 941 138 629 349 153 311415 177 966 681 177 620 565 204 451 951 204 375 560 203 817 896 203 813 352 328 325 569 327 236 130 326 772 991 356 170 279 378 180 282

2 555 763 2 662 846 2 755 605 3 567 264 3 889 764 4 279 831 4 379185 4 786 686 4 827 060 7 112 988 7 618 434 8 088 348 8 574 000 11430 498

annan summa kr.

135 319 704 141 292 195 156 067 020 181 533 945 181 510 329 208 731 782 208 754 745 208 604 582 208 640 412 335 438 557 334 854 564 334 861 339 364 744 279 389 610 780

bevill n i n g s skyldig

landsbygden kr.

fastighet

städerna kr.

18 827 433 61 159 717 27 579 145 | 79 762 002 39 484 205 i 109 261873 57 429 235 j 148113 893 62 620 352 ! 157 434141 69 352 261 ! 178 341285 71 560 688 | 183 853 100 72 498 810 189 390 918 75 221 195 | 195 279 045 97 733 550 j 225 749 440 101652 015 ! 233138 433 107 567 547 ' 242 000 570 115 790 019 j 260106 613 139 595 675 313 769 134

summa kr.

79 987 150 107 341 147 148 746 078 205 543 128 220 054 493 247 693 546 255 413 788 261 889 728 270 500 240 323 482 990 '• 334 790 448 349 568117 375 896 632 453 364 809 '

Kap. 3. Prästboställen. Den viktigaste bland de prästerliga avlöningstillgångarna näst efter församlingsavgifterna utgör avkomsten av prästboställena. Till den del ett dylikt boställe är avsett till bostad åt prästerlig befatt- Prästgårningshavare, kallas det prästgård. Annat boställe benämnes löneboställe1. dar och löneboställen.

Avkastningen av ett löneboställe är i regel anslagen såsom avlöningstill- Olika kagång åt prästerskapet i visst pastorat och utgör således lokal avlöningstill- tegorier av gång (vanliga löneboställen). Under viss i 7 § prästlöneregleringslagen an- lönebogiven förutsättning skall avkomsten av boställe, som donerats av enskild, till- ställen. falla viss tjänstinnehavare utöver den fastställda lönen (7:de paragrafens boställen). Undantagsvis tillfaller avkastningen av donerat löneboställe icke prästerskapet i visst pastorat, respektive viss prästerlig befattningshavare utan änka efter dylik befattningshavare (prästänkesäten). Ett icke så obetydligt antal löneboställen slutligen är att betrakta såsom gemensam avlönmgstillgång, i det att deras avkastning ingår direkt till kyrkofonden (till kyrkofonden »indragna» boställen). Till prästerligt löneboställe hörande skogs- och hagmark (skogsdelen) skall Lönestå under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning 2 . Bostället i övrigt boställes (jordbruksdelen) skall upplåtas på arrende. Till löneboställe hörande kvarn- jordbruksdel och verk, vattenfall eller särskild fiskelägenhet, så ock sten- eller kalkbrott, sand-, skogsdel. grus-, sten- eller lertag, torvmosse eller annan dylik lägenhet kunna upplåtas på särskilt arrende. Detsamma gäller om rätten att jaga eller fiska å bo1

2 § ecklesiastik boställsordning. * Kungörelsen den 9 december 1910 ang. grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar.

56 Tablå YIII, utvisande, huru enligt 1921 års avlöningstabell pastoraten i de olika stiften beräknats komma att få vidkännas för bestridande av kostnaden för A) lön och tillfällig löneecklesiastikåret 1921—1922 1

S t i f t

A. (lön -f- tillfällig lön eförb ättring) Uppsala Linköping Skara Strängnäs Västerås Växjö Lund Göteborg Karlstad Härnösand Luleå Visby Stockholm Hela riket

o

Antal redovisade pastorat

165 128 118 104 101 140 242 112 70 86 53 30 16 1365

n

*

S t a —1 öre

2 2 1 3 3 1 5 2 2 2 16 39

3.1—4 4.1—5 5.1 — 6 6.1— öre öre öre öre

3 öre

1 1 2 3 4 1 1

1 3 1 1

3 5 10 8 3 2 3 1 49

ii

i

1 s p a S t 0 )• a t

l . i — a 2.1—2.9 öre öre

4 3 6 1

2 2 3

1 1

-'1 öre 3

3 1 1 1

1 1

1 1 1 1

4 i

B. (lön + tillfällig löneförbättring + äyrtidstillägg) Uppsala Linköping Skara Strängnäs Västerås Växjö Göteborg Karlstad Härnösand Luleå Visby Stockholm Hela riket

i 165 128 118 104 101 140 242 112 70 86 53 30 16 1365

2 2 1 3 3 1 5 2 2 3 6 6

10 34

3 1 3 I 2 4 8 8 2 1 3

2 3 1 1 4 1 1

2 2 3 1 4 2

1 3 1 1 2 1

2 1

1 1 18

5 o 2 2 1 2 1 1

ställets ägor 1 . Vidare hava från löneboställena i mycket stor utsträckning genom beslut av vederbörande myndighet mindre jordområden mot avgäld upplåtits för byggnadsändamål (lägenhetsupplåtelser) antingen på viss tid eller tillsvidare så länge området brukas för avsett ändamål (s. k. ändamålsupplåtelser). I talrika fall hava från prästboställen försålts eller enligt bestämmelserna i expropriationslagen upplåtits större eller mindre jordområden. Stundom har ett helt boställe på dylikt sätt avyttrats. Köpeskillingen eller lösesumman har i regel — åtminstone till viss del — fonderats. För dessa boställsfonder lämnas redogörelse i kap. 4. 1

1 och 2 §§ arrendeförordningen.

57 fördela sig i grupper med hänsyn till storleken av de församlingsavgifter, som varje pastorat förbättring Bamt B) lön, tillfällig löneförbättring och. dyrtidstillägg (enligt de av kommittén för föreslagna, grunderna). 12

14 Lan

d s p a s tor

'1.1— 2 2.1—2.9

i öre

öre

8 2

6 3

; —

—

—

4 7 1 4 3

^

4 2

6 10 1 7 4

5 1

32 26 19 17 34 28 90 6 21 34 4 2

—

43 313

— — —

ib

20 10 6 10 11 12 25 11 6 10 5 2

15 15 9 4 3 11 16 4 4 5 6 4

9 10 6 6 9 10 13 8

«

5 2 2

60 50 66 45 16 67 68 61 22 18 28 19

10 4 2 5 9 3 16 1 6 18

7 5 3 6 1 8 3 4 4 1

6 4 1 6 12 4 10 2 4 6 2

10 6 1 7 8 6 16 1 5 6 2

— — —

—

—

—

1 1 1

— 1 I 3 1 1

5 2 1 5 3 1 5 3 3 2

—

—

— — —

1 and

0 c b

1.1—2 2 . 1 — 2 . 9

2 •<

spas

2t>

tor a t

3 . 1 — 4 4.1 — 5 5.1 — 6 6 . 1 —

öre

öre

öre

öre

öre

öre

öre

12 5 6 5 10 6 14 11 8 6 5 1

7 4 2 9 14 2 8 4

—

33 29 20 18 34 30 92 9 21 34 5 2

21 10 7 11 12 12 25 12 6 10 5 2

15 18 9 5 3 12 16 4 4 5 6 4

9 10 6 6 9 10 14 8 6 5 2 2

63 50 67 45 16 67 68 61 22 18 28 19

58 327

5 2 1 5 3 1 H 3 3 3

5 1 3 1 7 4 9 4 5 2 4

— — —

9 5 2 5 9 2 12 5 4 4 2 1

6 5 4 7 13 6 11 2 4 6 2

10 6 1 8 8 6 16 3 5 6 3

—

—

120 102 104 73 51 118 172 90 42 46 42 29

— — —

— —

8 t a d s -

l t

115 97 102 71 50 116 171 89 42 46 42 29

3 3.1—4 4.1—öjö.l —6J6.1 — — 1 öre öre öre öre öre öre

—

— —

— — — —

—

6 2

10 7 3 5 10 3 16 5 7 19

85 Någon fullständig förteckning över de ecklesiastika boställena, innehållande Liggare uppgifter angående benämning, areal i olika ägoslag, taxeringsvärde, betingat över prästarrende m. m., har hittills ej funnits. Bäst lottad är man i fråga om skogs- bostallena och hagmarken, där man har att tillgå den i domänstyrelsens »femårsberättelse» intagna boställsförteckningen, som innehåller uppgift om arealer i skogsmark och impediment, sådana dessa ägoslag finnas redovisade i skogsindelningshandlingarna. Vad jordbruksdelen av boställena angår, har man knappast ägt annat allmänt tillgängligt material än prästlöneregleringskommitténs tabeller ser. A. tab. 3. Denna tabell 3 upptager emellertid endast bostadsboställena. Vidare är att märka, att tabellens siffror, som uteslutande grunda sig på av kyrkoråden lämnade uppgifter, och vilka hänföra sig till en så

58 Tablå I X , utvisande, huru enligt 1921 års avlöningstabell pastoraten i riket fördela sig i grupper med hänsyn till storleken av de församlingsavgifter, som varje pastorat beräknats komma att fä vidkännas för bestridande av kostnaden för A) lön och tillfällig löneförbättring samt B) lön, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg (enligt de av kommittén för ecklesiastikåret 1921—1922 föreslagna grunderna). 1

|

|

A) För bestridande av lön + tillfällig löneförbättring

|

j

|

j

18 B) För bestridande av lön + tillfällig löneförbättring -f- dyrtidstillägg

| FörsainlingsStads- och Stads- och 1 avgifterna Stadspastorat Landspastorat landspastorat Stadspastorat Landspastorat landspastorat utgå med Antal Antal | 0 / I Antal j 0/ Antal ] 0 / Antal | 0/ o/ Antal j / /Q jpastorat| /a pastorat /o pastorat / o pastoratj pastorat j /0 pastoratj —1 öre 1.1—2 > 2.1—2.9 > 3 » 3.1—4 > 4.1—5 » 5.1—6 » 6.1— »

39 49 15 14 5 5 1 4

Summa

29.5 37.1 11.4 10.6 3.8 3.s 0.8 3.0 100.0

7 40 43 313 128 96 86 520

0.6 3.2 3.5 25.4 10.4 7.8 7.0 42.1

1233 100.0

46 89 58 327 133 101 87 524

3.4 6.5 4.2 24.0 9.7 7.4 6.4

38.4 1365 100.0

4.5 25.8 23.5 8.8 13.6J 6.8i 3.i| 14.4 j

— — 8 0.7 14 l.i 74 6.0 42 3.4 57 4.6 68 5.5 970| 78.7

132 100.0

1 2 3 3 100.0

6 34 31 11 18 9 4 19

6 42 45 85 60 66 72 989

0.4 3.1 i 3.8 6.2 4.4 4.8 5.3 72.5

1365 100.0

avlägsen tidpunkt som ecklesiastikåret 1896—1897, icke varit föremål för någon egentlig kontroll från prästlöneregleringskommitténs sida 1 . Under gången av kyrkofondskomrnitténs arbete blev bristen på någorlunda tillförlitliga uppgifter rörande de ecklesiastika boställena i ovan nämnda hänseenden allt mera kännbar, och kommittén ansåg därför nödigt att upprätta en tabell, upptagande samtliga till avlöning åt prästerskapet i de territoriella församlingarna anslagna boställen (inbegripet prästänkesätena och de till kyrkofonden indragna boställena). Uppgift om de i varje pastorat belägna boställena samt om dessas benämning och natur har hämtats ur senaste för pastoratet i fråga utfärdade löneregleringsresolution. I tveksamma fall hava jordeboken ävensom andra för kommittén tillgängliga källor rådfrågats. Mycket arbete har nedlagts på att erhålla så korrekta arealsiffror som möjligt. Hithörande kolumner hava ifyllts efter jämförelse mellan uppgifter, hämtade från dels särskilda genom kommitténs försorg utsända av vederbörande kyrkoråd ifyllda blanketter, dels de till rikets ekonomiska kartverk hörande arealtabellerna, dels jordregistret, dels prästlöneregleringskommitténs förutnämnda tabell 3, dels slutligen — vad skogsdelen angår — domänstyrelsens femårsberättelse. I särskilt tveksamma fall hava i lantmäteristyrelsens arkiv förvarade kartor och skifteshandlingar rådfrågats. Trots användandet av detta vidlyftiga material kunna dock de genom kommitténs utredning framkomna arealsiffrorna på många punkter endast betraktas såsom approximativa. Särskilt gäller detta om jordbruksdelens fördelning i tomt och åker å ena sidan samt odlingsmark och äng å den andra. Anled1 För prästboställena i de fem norrländska länen samt Värmlands län finnas uppgifter uti här ifrågavarande hänseenden sammanförda i de från trycket, utgivna redogörelser för de ecklesiastika boställena i nämnda län, som utarbetats beträffande Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län av numera regeringsrådet Gabriel Thulin, rörande Västerbottens och Norrbottens län av tjänstemännen i kammarkollegium Gustaf Hedin och Harald Skoglund samt i fråga om Värmlands län av bemälde Skoglund.

59 ningen till att resultatet icke kunnat bliva fullt korrekt ligger i primärmaterialets heterogena och delvis bristfälliga beskaffenhet 1 . Uppgifterna om taxeringsvärden, vilka i regel avse året 1919, grunda sig på upplysningar, som meddelats av kyrkoråden genom ifyllande av ovan berörda blanketter. I de ganska talrika fall, då vederbörande kyrkoråd ej lämnat uppgift i förevarande hänseende, har kommittén begagnat sig av material, som insamlats vid en genom domkapitelskommitténs försorg verkställd utredning angående taxeringsvärdet enligt 1914 års taxering å den under domkapitlens inseende stående fasta egendomen. Uppgifterna rörande jordbruksboställenas avkastning (arrende- och årsbelopp) hava för flertalet boställen hämtats från förutnämnda av kyrkoråden ifyllda blanketter. För kontroll och komplettering av de av kyrkoråden lämnade upplysningarna har kommittén begagnat sig av från länsstyrelserna tidigare införskaffade uppgifter rörande resultatet av de i författningsenlig ordning verkställda utarrenderingarna. De viktigaste resultaten av den av kommittén verkställda utredningen angående prästboställena finnas sammanförda i de här efteråt intagna tablåerna X—XIV2. Av tablå X framgår, att sammanlagda antalet av de prästboställen, vilka utgöra särskilda jordeboksenheter, uppgår till 3,662 3, därav 2,981 hemman och 681 lägenheter. Störst är antalet i Lunds stift (652 st.) och minst i Luleå stift (85 st.). Flertalet boställen redovisas i jordeboken under kronotitel. Av skattenatur äro endast 140 st. och av frälsenatur allenast 100 st.

Antal

Tablå X, utvisande antalet prästboställen enligt jordeboken i de olika stiften samt des3a boställens natur. i

9 Hemman Stilt

Uppsala .. Linköping Skara S trängnäs Västerås ... Växjö Lund Göteborg... Karlstad ... Härnösand Luleå Visby

Krono Skatte Frälse Summa Krono: Skatte St. St. St. ! st. St. i St. 2861 280! 364] 4 188 7 160 27 360 13 435 281 133 15 123 18 59 23 102 1

6 10 5 17 2 4 36

Summa 2 771 124

298 292 373 212 189 377 474 286 154 141 82 103

72 99 45 66 31 37 176 63 42 14 3 3

2 981

ii

|

18 Hem man och lägenheter

Lägenheter

limma Krono Skatte Frälse Summa

St.

14 St.

St.

St.

St.

St.

81 104 45 74 33 38 178 64 43 15 3 3

358 379 409 254 191 397 611 344 175 137 62 105

8 12 5 24 2 4 38 1 6

379 396 418 286 222 415 652 350 197 156 85 106

4 8 29 14 3 5 16 19 23 1

3422 140

— — —

100 j 3662

Totala arealen av den såsom prästboställen disponerade jorden uppgår enligt tablå X I till omkring 502,000 hektar, tillhörande 3,272 olika boställsfastigheter. Denna totalareal redovisas i tabellen på följande sätt: ^ * Så till exempel finnas icke få ecklesiastika boställen, vilka aldrig varit föremål för något skifte med ty åtföljande uppmätning och kartläggning. • Stockholms stad med allenast ett prästboställe har ej medräknats å tablåerna. 3 Att antalet pråstboställen enligt jordeboken är större än det antal, som angives i tablå XI, kol. 17, beror därpå, att ett stort antal jordeboksenheter — särskilt gäller detta mindre lägenheter av olika slag — icke kunna särskilt redovisas på marken.

Areal

60 prästgårdar i nyreglerade pastorat 2,168 har löneboställen (hit räknas även bostadsboställen i ej nyreglerade pastorat): tomt, trädgård och åker 88,093 » odlingsmark och äng 23,881 » jordbruksdelen, ej specificerat 1,198 » skogsmark 268,675 » impediment 81,095 » under föregående rubriker ej redovisad areal 36,723 » Summa 501,833 har. Vid bedömandet av dessa arealsiffror böra följande omständigheter beaktas. Totalarealen, beträffande vilken primärsiffrorna huvudsakligen hämtats från jordregistret och ekonomiska kartverket, lärer vara jämförelsevis korrekt. — Den betydande arealen oredovisad mark kan delvis förklaras därigenom, att siffrorna för inägojorden och för utmarken i ett flertal fall hämtats från olika, med varandra ej fullt korresponderande källor. Till ej obetydlig del torde den oredovisade arealen bestå av vattenområde. Vägar och andra impediment å inägorna synas även i viss utsträckning ingå däri. — Arealuppgifterna rörande skogsmark och impediment (å utmarken) hänföra sig till skogsindelningshandlingarna rörande respektive boställen och torde på ett i det stora hela riktigt sätt redovisa de nuvarande faktiska förhållandena. — Mest osäkra äro siffrorna i fråga om jordbruksdelen, och här måste man räkna med en jämförelsevis bred felmarginal icke endast vad beträffar redovisningen av de olika ägoslagen i förhållande till varandra utan även i fråga om totala arealen för denna boställsdel. — Vad slutligen angår prästgårdarna, är att observera, hurusom antalet prästgårdar undergår successiv ökning dels genom Tablå XI, utvisande sammanlagda arealen 1

4 U p p s a l a ... Linköping... Skara Strängnäs V ä s t e r å s ... Växjö Lund G ö t e b o r g ... K a r l s t a d ... Härnösand Luleå Visby Summa

Tomt, ;rädgård och åker

Antal redovisade boställen

Areal

St.

Har

Antal redovisade boställen St.

178 158 161 1J8 112 166 96 84 60 47 42

296.32 236.6 3 262.7 8 193.4 9 163.2 7 334.2 0 162.12 185.5 2 104.8 8 79.17 69.89 79.7 7

34 1256 2 1 6 8 . 0 4

«

Löneboställen '

Prästj årdar

S t i f t

i

il_

jordbruksdelen

Odlingsmark och ang

Har

Antal redovisade boställen St.

306 336 364 231 197 377 594 274 184 129 74 89

10150.8 7 9 218.49 13 445.17 8 071.41 4 787.54 6 676.30 16 912.5 0 6 704.5 5 7 369.3 3 1 795.36 951.2* 2 010.01

210 237 246 110 113 337 337 202 117 100 53 76

1025.31 4 688.2 7 2159.91 1 763.S4 1279.4 3 1498.54 1 512.29 1920.14

8 8 092.81

2 3 881.01

Areal

a

Areal Har 2 559.31 2 599.0 2 2144.8 7

730. os

Jordbruksdelen, | Summa ej speci iicerat areal för Antal jordbruksredovisade Areal boställen Har Har St.

7 2 1 6 8 6 18 2 5

— 56.35 9.2 4 202.13 121.9 5 35.35 458.30 0.50 138.4 2

12 885.8 3 11 817.51 15 646.3 9 8 810.7 3 6 014.98 11486.52 19107.7 6 8 926.7 5 8 649.2 6 3 432.32 2 463.5 7 3 930.15

1 197.95 11317117

1 Hit räknas i detta sammanhang även bostadsboställen i ej nyreglerade pastorat. 2 Prästsåsom särskild enhet.

61 avskiljande av prästgårdsområde från förutvarande bostadsboställen, dels ock genom inköp av nya fastigheter. Prästboställenas sammanlagda taxeringsvärde uppgår enligt tablå X I I till Taxeringsvärde> omkring 146,500,000 kronor, vilket belopp redovisas på följande sätt: prästgårdar i nyreglerade pastorat 12,556,260 kronor löneboställen (hit räknas även bostadsboställen i ej nyreglerade pastorat): jordbruksdelen 43,742,333 » skogsdelen 38,762,710 » bostället ej specificerat 51,350,220 » Summa 146,411,523 kronor. De här ovan angivna beloppen torde genomgående vara lägre än summan av de för närvarande faktiskt åsatta taxeringsvärdena, och dessa sistnämnda åter torde komma att under de närmaste åren undergå ej obetydlig höjning. Denna stegring förorsakas därav, att prästgårdar och prästskogar, allt eftersom vederbörande pastorat inträder i ny lönereglering, bliva föremål för särskild taxering, en åtgärd, som, enligt vad erfarenheten utvisar, så gott som undantagslöst medför en ökning av sammanlagda taxeringsvärdet för hela bostället. Man torde icke taga fel, om man utgår ifrån, att aa.Tnma.nlagda taxeringsvärdet för närvarande åtskilligt överstiger 150,000,000 kronor. Tablå X I I utvisar vidare, att avkastningen av prästboställena beräknats Avkastuppgå till omkring 3,560,000 kronor, därav omkring 555,000 kronor reser- nin everats såsom årsbelopp för nybyggnad. Det i tablå X I I såsom jordbruksdelens nettoavkastning redovisade beloppet, omkring 3,000,000 kronor — därav cirka 825,000 kronor från bostadsboställen av prästboställena inom de olika stiften. 11

I

|

|

16 I föregående kolumner ej redovisad areal

|

l

Löneboställen : skogsdelen I

Skogsmark

Impediment

Totalareal ecklesiastik jord

Areal

Antal redovisade boställen

Areal

Summa areal för skogsdelen

St.

Har

St.

Har

Har

Har

277 254 307 193 168 356 256 270 139 130 71 86

32 527.33 17 402.64 13 801.45 10 454.56 26 501.91 27 130.69 6 747.8 4 12 356.9 3 29 305.os 61396.61 25 813.2 5 5 237.0 9

248 215 287 165 147 342 323 239 131 125 61 74

6 738.83 3 917.31 3 037.55 2 499.8 3 5 786.0 7 11 752.55 1358.94 5 037.14 6 305.56 18 996.57 14 804.16 860.8 7

39 266.16 21319.95 16 839.0 0 12 954.3 9 32 287.9 s 38 883.24 8106.7 8 17 394.0 7 35 610.64 80 393.18 40 617.41 6 097.96

4 192.55 3 079.4 7 5 014.20 2 466.51 3 009.83 4 012.2 5 1668.42 2 742.7 9 4219.S2 1534.19 2 470.04 144.7 7

321 342 369 240 205 399 609 298 185 136 78 90

56 640.86 36 453.56 37 762.3 7 24 425.12 41476.06 54 716.21 29 045.0 8 29 249.13 48 584.6 0 85 438.86 45 620.91 10 252.6 5

2 507

268 675 38

2 357

81095 38

349 770 76

499 665.4i|

Antal redovisade boställen

Antal redovisades boställen

Areal

St.

Har

gård, som utgör del av förutvarande bostadsboställe eller löningshemman, redovisas

ej

i ej nyreglerade pastorat och cirka 2,175,000 kronor från löneboställen — är oväntat högt. Många samverkande omständigheter hava bidragit till att de såsom resultat av kommitténs utredning framkomna slutsiffrorna utvisa ett större belopp än som sannolikt motsvarar den verkliga behållna arrendeavkastningen vid prästboställena. Först och främst är att beakta, att länsstyrelserna i stor utsträckning fastställt så låga årsbelopp, att vederbörande arrendatorer i avsevärd omfattning äro hänvisade till att få nybyggnadskostnaderna ersatta genom avkortning å arrendet, en avkortning, som stundom sträcker sig över hela eller större delen av arrendeperioden. Till dessa avkortningar har endast i undantagsfall hänsyn kunnat tagas vid kommitténs utredning. En annan omständighet, som verkat till förhöjning av tablåns slutsiffror, ligger däri, att vissa i eller invid tättbebyggda samhällen liggande boställen utarrenderats i ett flertal smålotter, avsedda till tomtplatser och egnahemslägenheter. I dylika fall utgör det betingade arrendet naturligen ingen mätare på fastighetens värde såsom jordbruksegendom. Slutligen bör ej heller förbises, att många av arrendena hänföra sig till den tid, då högkonjunkturen föranledde arrendeanbud, som ej stodo i rimligt förhållande till boställets avkastningsförmåga under mera normala tider. Av tablåerna X I I I och X I V framgår, huru prästboställena fördela sig i storhetsgrupper med hänsyn till dels jordbruksdelens areal, dels ock taxeringsvärdet å boställena.

Tablå XII, utvisande sammanlagda taxeringsvärdet å och 1

|

j

|

|

||

10 Taxeringsvärde Löneboställen 1 Prästgårdar Stift

bkogsdelen

158 4 228 806 114 3 675 440 64 1 606 900 94 2 478 650 118 2 379 800 178 3 262 167 415 19 502 050 63 1 320 300 93 2 466 000 71 1 541 500 563 100 39 717 620 52

129 4 518 805 166 4 276 750 13 024 361 77 2 183 670 216 7 605 700 13 464 810 43 946 900 308 8 598 520 11152 320 63 1358 319 142 4 050 700 7 887 669 93 4 547 295 75 2 869 200 9 796 295 176 6 782 900 204 4 908 600 14 953 667 379 300 143 4 593 600 24 474 950 26 42 1 298 481 231 7 664 500 10 283 281 76 5 241 500 89 2 677 700 10 385 200 62 9 975 700 61 2 407 200 13 924 400 935 500 2 736 160 40 33 1 237 560 762 250 1 772 150 46 48 292 280 868 38 762 710 1721 51350 220 133 855 263

Summa taxeringsvärde för Antal Antal Antal Antal löneredo - Taxerings- redovi- Taxerings- redovi- Taxerings- redovi- Taxeringsboställen l visade sade bovärde sade bovärde sade bovärde boställen ställen ställen ställen St. Kr. St. Kr. Kr. Kr. St. Kr. St.

150 127 136 83 104 130 34 Göteborg ... 56 Karlstad ... 41 Härnösand 18 Luleå 39 Visby 25

Uppsala ... Linköping... Skara Strängnäs Västerås ... Växjö

2 069 300 1 830 700 1 178 200 1 507 100 1 543 200 1 268 000 518 800 1 214 060 490 700 260 300 517 800 158 100

Summa 943 12 556260 1459 43 742 333 1

Bostället, ej specilicerat

Jordbruksdelen

Hit räknas i detta sammanhang även bostadsboställen i ej nyreglerade pastorat.

63 A.

Prästgårdar.

En prästgård består, som redan förut meddelats, av tomt med bostadshus samt, där hinder ej möter, erforderligt område till trädgård (3 § ecklesiastik boställsordning). Det lärer aldrig hava varit boställsordningens mening, att å prästgårdsområdet skulle idkas »jordbruk» i egentlig mening, eller att detsamma skulle utläggas med så stor areal, att därå kunde födas hästar och kor. E n undersökning av de i tablå X I meddelade arealsiffrorna giver emellertid vid handen, att synerätterna i stor utsträckning måste hava tolkat uttrycket »trädgård» mycket fritt. Medelarealen för de i tabellen redovisade prästgårdarna uppgår till nära 1 3 / 4 hektar. I vissa stift överstiger den 2 hektar, så i Visby stift, där den utgör drygt 2 V3 hektar. Till den del prästgårdsområdet ej utgöres av tomt och trädgård i egentlig mening, består det stundom av trädbevuxen mark, »park», men mycket ofta har till prästgården lagts även verklig åkerjord. I åtskilliga fall synes man hava utbrutit fullständiga »småbruk» med 2 å 3 hektar åker. Vad prästgårdarnas taxeringsvärden beträffar, framgår av de i tablå X I I meddelade siffrorna, att medeltalet för de redovisade prästgårdarna är omkring 13,300 kronor. Brandförsäkringsvärdet å de laga husen å prästgårdarna skulle enligt samma tablå i medeltal uppgå till nära dubbla beloppet eller

a v k a s t n i n g e n från prästboställena inom de olika stiften m. m. 11

j

|

!

1 I»

!

20 Jordbruksdelens avkastning BrandförsäkringsLöneboställen i nyreglerade värde å laga husen till prästgårdar Bostadsboställen och ej nyreglerade pastorat (i nyreglerade Summa taxei ej nyreglerade Arsbelopp för nypastorat) Summa ringsvärde pastorat A •rende byggnad, utgåenboställsför prästde jämt e ärren det gårdar ning och löneAntal Brandför- Antal Beräknad Antal Antal bostaden 1 redoredovi- avkast- redoviredovi- Belopp säkringsBelopp visade sade bosade bosade boboställen värde ställen ning ställen ställen Kr. St. Kr. St. Kr. St. Kr. St. Kr. Kr. 15 093 661 15 295 510 12 330 520 9 394 769 11 339 495 16 221 667 24 993 750 11 497 341 10 875 900 14 184 700 3 253 960 1 930 250 146 411 523

184 4 663 860 162 3 727 660 152 3 049 905 118 3 540 532 111 3 002 160 159 3 216 674 92 i 2 441342 76 2 546 710 54 1 092 020 43 1146 492 41 1 280 613 31 624 475

27 18 39 24 34 58 128 78 43 69 18

1223 30 332 443

—

36 376 25 659 73 300 27 899 29 455 57 005 324 700 113 065 47 275 70 025 22 830

—

237 269 292 201 136 321 396 201 131 50 47 90

827 589 2 371

188117 270 538 270 865 139 454 77 326 201 755 635 597 176 036 83 301 31785 36 370 63 860

205 207 199 156 75 219 132 81 69 26 10 52

305 562 81069 376 724 80 527 420 855 76 690 264 846 97 493 17 335 124 116 318 920 60160 66 940 1 027 237 310 741 21640 147 171 16 595 118 370 16 560 62135 2 935 81780 17 920

2 1 7 5 004 1 4 3 1

555 864 3 558 457

64 Tablå X I I I , utvisande, huru prästboställena fördela sig i storleksgrupper med hänsyn till »jordbruksdelens»

Stift

Uppsala ... Linköping . Skara Strängnäs . Västerås ... Växjö Lund Göteborg... Karlstad ... Härnösand Luleå Visby Stockholm.

10 I 11 I 12 , 13 j 14 J 15 I 16 17 18 19 20 5.1 — 10 10.1 — 15.1— 20.1— : 30.1— 50.1 — 75.1— 1100.1— 150.1 —120 S f t o — 5 har 15 har 20 hål- 30 har ! 50 har | 75 har 100 har, 150 har 200 har har a.© An-1 Ai — 5' aAn!AnAnAnAn!An- ~|An~ An2ea tal /o i tal tal tal tal tal tal i tal tal 318 21; 6.G 342 28: 8.2 368 91 2.4 235 17 7.2 204 29J14.2 395 32 8.1 608 112 18.4 295 21 7.1 186 12! 6.5 134 1914.2 76 12 15.8 89

5.7 7.9 3.3 8.5 12.3 8.4 6.9 7.5 9.1 17.2 9 11.8 4 4.5

9.1 11.4 8.7 7.7 14.2 12.1 5.0 13.2 7.0

13.4 10.5 2.3

38111.9 36|10.5 23 6.3 31J13.2 19| 9.3 62jl5.7 48! 7.9 3913.2 2312.4 20I14.9 6 7.9 10 11.2

67 21.1 82 24.0 104 28.2 39 16.6 27 13.2 5 82 20.8 6 163 26.8 o 71 24.1 4 30 16.1 4 19 14.2 4; 9 11.8 9 22 24.7

48jl5.l 50'l4.6 70il9.o 44J18.7 22|10.s 40!l0.l 89114.6 30J10.2 19J10.2 12 9.0 13.2 30.3

31i 9.7 18: 5.3 31:8.4 20| 8.5 10 4.9 Hi2.8 27 4.5 8! 2.7

3.5 2.9 4.4

3.0 2.0 1,6 0.8 1.7 11J5.9 1417.5 4! 3.0 6.6

9.o

314.0 1 l.i

Hela riket 3 250 312! 9.6 252 7.7 305 9.4 855:10.9 56017.2 715|22.o 461 14 2 184 5.7 84! 2.6 15! 0 5 1

Resp. 279.33 och 205 har.

235.20 har.

203 har.

* Resp. 273 och 312.40 har.

217.73 h

24,800 kronor. Härvid bör dock beaktas, att det för prästgårdshusen uppgivna brandförsäkringsvärdet i ett betydande antal fall torde avse värdet å samtliga hus å hela bostället, således även jordbrukshusen. B.

Löneboställenas jordbruksdel.

Den i tablå X I redovisade arealen inägojord uppgår till nära 115,000 hektar. P å varje boställe belöper i medeltal omkring 35 hektar. Tar man hänsyn enbart till åkerjorden, blir medeltalet cirka 27 hektar. Av tablå X I I I framgår, hurusom inägojorden vid boställena i 17 % av hela antalet boställen uppgår till högst 10 hektar per boställe, i 20 % till 10.1—20 hektar, i 40 % till 20.1—50 hektar och i 23 % till över 50 hektar. Olikheterna stiften emellan äro stora. Så utgör antalet boställen med en inägoareal, överstigande 50 hektar, i Visby stift 40 % och i Skara stift 32 % av hela antalet, under det att motsvarande tal i Härnösands stift uppgår till allenast 13 % och i Växjö stift till 14 %. Proportionsvis talrikast äro de stora boställena i Karlstads stift, där boställena över 100 hektar utgöra mellan 13 och 14 % av hela antalet. I detta stift ligger även det största bostället, vilket har en areal av 312 hektar inägojord. Vad beträffar taxeringsvärdena, redovisas dessa i den av kommittén upplagda boställstabellen i flertalet fall för bostället såsom en helhet, utan att åtskillnad kunnat göras mellan jordbruksdelen och skogsdelen. I fråga om nära 1,500 boställen upptagas dock, såsom synes av tablå X I I , särskilda värden för jordbruksdelen. Dessa värden uppgå sammanlagt till omkring 44,000,000 kronor. Medelvärdet per boställe blir omkring 30,000 kronor. Såsom av tablå X I V närmare framgår, uppgår taxeringsvärdet i 60 % av hela det redovisade antalet boställen till högst 25,000 kronor per boställe, i 22 % av antalet till 25,001—50,000 kronor, i 14 % till 50,001—100,000 kronor och i 4 % till över 100,000 kronor. Det proportionsvis största antalet

65 myckett värdefulla boställen finnes i Lunds stift, där 32 % tillhöra gruppen 50,001—100,000 kronor och 11 % gruppen över 100,000 kronor. Arr&ndeavkomsten av boställena (med frånräknande av årsbeloppen) uppgår enligt tablå X I I till sammanlagt omkring 3,000,000 kronor 1 . Medeltalet för varje boställe utgör 1,030 kronor. Högst är medeltalet i Lunds stift, där det utgör 1,800 kronor, lägst i Västerås stift, där det uppgår till 630 kronor. Genom en undersökning av de siffror, vilka finnas sammanställda i 1921 års avlöningstabell, kan man erhålla en föreställning om den roll, som boställsavkastningen — arrendemedel och lägenhetsavgälder — spelar i de särskilda pastoratens prästlönebudget. Enär i avlöningstabellen fondräntorna redovisas tillsammans med lägenhetsavgälderna, kunna dessa två slag av avlöningsmedel icke hållas i sär vid ifrågavarande undersökning. De här efteråt intagna tablåerna XV, XVI och XVII utvisa storleken av förevarande avlöningstillgångar inom de olika pastoraten; tablåerna XVIII och XIX lämna upplysning om den omfattning, vari de förefintliga tillgångarna tagas i anspråk. Vad då först beträffar arrendemedlen, saknas dylika fullständigt i 113 pastorat, d. v. s. i 8 % av de i tabellen rodovisade 1,367 pastoraten. Detta beror ^ i en del fall därpå, att boställe saknas i vederbörande pastorat, i andra fall åter är anledningen den, att någon arrendeavgäld ej kunnat betingas vid boställets upplåtande'. I 18 % av hela antalet pastorat utgöra de i varje pastorat befintliga arrendena endast ett obetydligt belopp, 500 kronor eller därunder, i 57 % uppgå de till ett belopp av 501—3,000 kronor och i återstående 17 % överstiga de 3,000 kronor. Lägenhetsavgälderna och fondräntorna åter spela i de allra flesta fall en mycket obetydlig roll i pastoratens prästlönebudget. I 424 pastorat, d. v. s. i 31 % av de redovisade pastoraten, saknas dylika medel, i 57 % av hela antalet utgöra de ett belopp å 500 kronor eller därunder, i 10 % uppgå de till ett belopp av 501—3,000 kronor och endast i 2 % överstiga de 3,000 kronor. Här ifrågavarande avlöningsmedel tagas, vad landspastoraten beträffar, i regel helt i anspråk för bestridande av till prästerskapet utgående lön och tillfällig löneförbättring. Detta är fallet i mer än 3 / 4 av alla landspastoraten. I stadspastoraten däremot råder ett motsatt förhållande, i det att här i det stora flertalet fall, cirka 75 %, dessa medel ej alls behöva anlitas. C.

Prästskogar.

I tablå X I redovisas för prästskogarna en areal av tillhopa cirka 350,000 hektar, fördelade på något mer än 2,500 skogar'. Av totalarealen utgöra 1 A t t arrendeavkomsten enligt boställstabellen är cirka 600,000 kronor högre än enligt 1921 års avlöningstabell (se tablåerna III och IV) beror dels därpå, att i boställstabellens slutsumma ingår jämväl avkomsten från de till kyrkofonden indragna boställena samt från dem, vilkas avkastning tillfaller viss prästerlig befattningshavare utöver lönen, dels ock därpå, att boställstabellen delvis grundar sig på färskare primärmaterial än avlöningstabellen. 2 Att i tablåerna XV—XVII redovisas 2 pastorat mera än i tablå VUI beror därpå, att i fråga om 2 nu befintliga pastorat, vilka i avlöningstabellen förutsatts bliva föremål för delning, här ifrågavarande avlöningstillgångar, d. v. s. arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor kunnat uppdelas mellan de föreslagna nya pastoratsbildningarna, under det att en dylik uppdelning icke kunnat äga rum beträffande inkomstbelopp och församlingsavgifter. Att det i tablån upptagna antalet skogar är åtskilligt större än det, som angives längre fram i betänkandet (avd. V, kap. 1, A), beror därpå, att i kommitténs boställstabell såsom skogar redovisats ett antal skogbeväxta små utmarksområden, vilka aldrig varit föremål för skogsindelning.

Kyrkofondslcommittén.

66 Tablå X I V , utvisande, huru prästboställena fördela sig i storleksgrupper med hänsyn till t a x e r i n g s delen ej äro särskilt

Hela antalet redovisade boställen

S t i f t

A.

Hela riket B.

Hela riket Bostället,

158 114 64 94 118 178 415 63 93 71 39 52

42 24 10 29 43 54 94 32 28 23 19 19

26.6 21.0 15.6 30.8 36.5 30.3 22.7 5Ö.8 30.1 32.4 48.7 36.5

46 36 31 23

129 77 43 63 93 176 26 42 76 62 33 48

96 60 20 33 29 12 28

29.1 31.6 48.4 24.5 35.6 53.9 14.4 31.7 35.5 40.9 30.8 53.9

bo 29 17 31 25 24 84 5 19 14

54 22 24 24 32 52 15 12 11 2 18 40

41.9 28.6 55-8 38.1 34.4 29.6 57.7 28.6 14.5 3.2 54.5 83.3

31 28 10 26 20 59 8 11 18

24.0 36.3 23.3 41.3 21.5 33.5 30.8 26.2 23.7 12.9 18.1 16.7

20 17 6 7 18 34 1 13 20 15 2

233 26.!

166 216 308 142 75 204 143 231 89 61 40 46

40 24.1 35 16.2 58 18.8 26 18.3 19 25.3 47 23.0 23 16.1 31 13.4 24 27.0 10 16.4 10 25.0 13 28.3

66 39.S 67 31.0 101 32.8 56 39 4 20 26.7 76 37.2 43 30.1 82 35.5 35 39.4 28 45.9 19 47.5 25 54.3

41 68 112 38 13 66 52 68 18 11 7 7

35.B

21.7 Skogsdelen.

Uppsala .... Linköping . Skara Strängnäs Västerås ... Växjö Lund Göteborg... Karlstad .... Härnösand Luleå Visby Stockholm

ej

specificerat.

Uppsala .... Linköping . Skara Strängnäs • Västerås Växjö Lund Göteborg... Karlstad ... Härnösand Luleå Visby Stockholm Hela riket 1

10 001 — ; 25 0 0 1 — 25 000 kr. 50 000 kr. Antal Antal

Jordbruksdelen.

Uppsala ... Linköping . Skara Strängnäs Västerås .... Växjö Lund Göteborg.... Karlstad .... Härnösand Luleå Visby Stockholm .

C.

— 10 000 kr. Antal

720 000 kr. - 600 000 kr.

1 721

« 595 800 kr. * Resp. 500 000, 790 000, 1 025 000 och 600 000 kr.

67 värdet å dcels jordbruksdelen, dels skogsdelen och dels hela bostället (där jordbruksdelen och skogsför sig taxerade). 9

|

50 001 — 75 000 kr.. Antal | %

7 18 5 9 6 1 82 4 7 4

—

15. s 7. s

9. G 5.1 0.6 19.8 6.4 7.5 0.'6 •

—

1 Vi

| 14 |

| 16 |

j 18

6 4 1 2 1 2 51 1 3 1

3.J 3.f

2 1

1.« O.s

1g

2.1 0.8 l.i 12.S 1.6 3.2 1.4

1 22

23.

| 24

1 Os 1.0

•

— 1 39

0.6 9.4

—

—

—

1 1

0? 1.6

_

—

—

—

9s

10 4 1

1 2

3 1

2.3 1,8

1 5 8

—

—

2R

—

—

—

4.7 3.9 2.3 7.9 4.3 2.3

0.8 2.6

6 3 1 5 4 4

1.6 5.4 4.5

1 3

1.1 1.7

—

—

3 o 5 2

7.1 6.6 8.1 6.1

1 9 11 2

2.4 11.9 17.7 6.1

2 2 2

2.6 3.2 6.1

1 7 1

1.3 11.3 3.0

8.6 7.4 7.7 4.8 9.2

l.fl

0.2 I 20 |

75 001 — 100 0 0 1 — j 150 0 0 1 — 200 0 0 1 — 300 0 0 1 — 400 001 — 500 001 100 000 k r . 150 0 0 0 kr . 200 000 k r . 300 000 k r 400 000 k r 500 000 k r 1 kr. Antal 1 % Antal | % 1 Antal /o Antal % Antal 1 % Antal 1 % ! Antal I %

—

—

—

—

—

—

—

l.i

—

—

96 1,6

2 1

—

— 0.7

—

—

4.s

—

—

14 27 32 16 15 12 18 36 5 5 2 1

8.4 12.5 10.4 11.3 20.0 5.9 12.6 15.6 5.6 8.2 b.O 2.2

3 11 4 6 5 3

1.8 5.1 1.3 4.2 6.7 1.5 3.5 3.5 1.1 3.3 5.0

1 5 1

0.6 2.3 0.3

1 2

Ofi 0.9

0 5

—

—

—

1 6 4 2

0.7 2.6 4.5 3.3

0 7

1 2

1.1 3.3

1 1

1.1 1.6

_

—

—

—

—

—

183 10.1 j

7 1 0.4

—

—

8 13 2 2 7 3

8 1 2 2

—

_

u 1

1 i 0.6

1 4 4

1 3 6.5

—

—

—

—

—

68 omkring 269,000 hektar produktiv skogsmark och ungefär 81,000 hektar impediment. .. ... Såsom framgår av tablå X I I finnas i boställstabellen särskilda taxeringsvärden angivna endast i fråga om 868 boställsskogar. Tillhopa < uppgå dessa värden till nära 39,000,000 kronor. Medelvärdet per skog blir ej fullt 45,000 kronor. .. , . o VTTr Prästskogarnas taxeringsvärde uppgår, såsom tablå XIV närmare utvisar, i fråga om 62 % av hela antalet till högst 25,000 kronor per skog, beträffande TaMå XV, utvisande, huru enligt 1921 års avlöningstabell pastoraten i de olika stiften fördela sig i grupper med hänsyn till storleken av arrendemedlen inom varje pastorat. 1

1 Stift

Uppsala .. Linköping... Skara Strängnäs... Västerås ... Växjö Göteborg .. Karlstad ... Härnösand. Luleå Visby Stockholm...

a

4 Antal redovisade

—100

kr.

kr.

St.

1 St.

St.

165 128 11H 104 101 140 242 112 70 86 54 30 16

15 6 4 2 8 1 3 13 5 5 10 1 9 2 7 2 14 5 18 3

|

|

!l

|

|

10 001 — 101— 301 — 501— 1 0 0 1 — 2 001 — 3 001— 4 001— 5 001— 7 001 — 15 001— 7 000 10 000 15 000 3 000 4 000 5 000 500 : ooo 2 000 300 kr. kr. kr. kr. 1 kr. kr. kr. 1 kr. kr. kr. kr. St. st. 1 st. st. st. | st. St. | st. st. St. St.

1 6 6 1

1 2 3

21 18 8 18 17 25 18 27 9 18 9 7 1

67 42 26 40 21 51 52 33 14 10 5 14

20 23 33 20 11 21 46 14 9 1 1 6

6 16 16 6 7 4 31 6 7

3 3 12 1 1 7 32 3

1 1

2 2

1 1

101 102 196

10 5 5 3 18 7 5 12 11 19 6

12 7 4 6 10 13 9 5 10 18 7 1

14 Hela r i k e t . [ 1367 113 43

|

2 19

11 1

1 Tablå XVI, utvisande, huru enligt 1921 års avlöningstabell pastoraten i de olika stiften fördela sig i grupper med hänsyn till storleken av sammanlagda beloppet lägenhetsavgälder och räntemedel inom varje pastorat. 1

3 1

-100

Stift

Au tal redo visade pastorat

kr.

kr.

st.

St.

St,

ti |

165 128 119 104 101 140 242 112 70 86 54 30 16

l

|

|

10 0 0 1 101— 301— 501— 1 0 0 1 - 2 001— 3 0 0 1 - 4 001—|ö 0 0 1 - 7 0 0 1 15 001— 4 000 5 000 7 000 10 000 15 000 3 000 500 1 1000 2 00u 300 kr. kr. kr. kr. | kr. kr. kr. kr. kr. ! kr. kr. St. St. St. St. | St. St. | St. St. St. | St. St.

2 60 55 26 46 38 25 8 29 45 23 11 33 30 20 9 23 38 15 10 32 44 36 13 78 77 52 13 36 42 16 Göteborg .. 8 27 16 7 6 Karlstad ... 19 22 17 10 Härnösand.. 6 3 8 26 Luleå 1 9 15 3 Visby ... 12 — — 3 Stockholm... Hela riket.. 1367 424 424 255 100

Uppsala ... Linköping. . Skara Strängnäs... Västerås ... V«xjö

i

8 7 7 5 6 7 14 6 4 5 7 1 1 78

6 3 3 5 6 6 3 1 7 6 2 1

— 1

—

•

1 1 4 2 1 2

2 1

— — — — 1

— — 1

—

—

—

—

—

—

— —

— — —

—

—

1 |

4 1

—

69 Tablå X V I I , utvisande, huru enligt 1921 års avlöningstabell pastoraten i r i k e t fördela sig i grupper med hänsyn tiU storleken av sammanlagda beloppet av dels a r r e n d e m e d e l , dels ock l ä g e n h e t s a r g ä l d e r och r ä n t o r inom varje pastorat. 1

|

8 Sammanlagda beloppet arrenden, resp. lägenhetsArrenden avgäldeir och räntor m. m. inom pastoratet uppgår till Antal pastorat 0/ Kr. st. 1 /o 0 100 101— 300 301— 500 501— 1000 1001— 2 0 0 0 2 0 0 1 — 3000 3001— 4000 4 0 0 1 — 5000 5 0 0 1 — 7000 7001—10000 10001—15000 15 001— Summaj

113 43 101 102 196 375 205 101 66 37 20 6 2

8.27 3.14 7.39 7.46 14.3 4 27.43

lOO.oo

15.oo 7.39 4.83 2.70 1.46 0.44 0.15

|

b

Lägenhetsavgälder och räntor m. m. Antal pastorat % St. 424 424 255 100 78 49 14 5 12 2 2 1 1 1367

31.02 31.02 18.65 7.31 5.71 3.58 1.02 0.3 7 0.88 0.15 0.15 0.07 0.07

100 oo

18 % av antalet till 25,001—50,000 kronor, för 10 % till 50,001—100 000 kronor samt för ytterligare 10 % till över 100,000 kronor. Det proportionsof. I-^t- a n t a l e t m y c k e t v ä r d e f u l l a skogar finnes i Härnösands stift, där a g i L nnn ! ™ppen 100,001-200,000 kronor, 11 % gruppen 2 0 0 , 0 0 1 r n0r S r Z ' ° ' 8 % g r u P P e n 300,001-500,000 kronor och 6 % gruppen över 500,000 kronor. Storleken av kyrkofondens inkomster från och utgifter för rikets samtliga prastskogar under vart och ett av åren 1 9 1 6 - 1 9 2 2 - sådana dessa inkomster och utgifter redovisas i domänstyrelsens huvudbok — framgår av tablå XX. Såsom synes av tablån, har för varje år med undantag av år 19^1 en avsevärd vinst uppstått. För att finna den verkliga avkastningen av prastskogarna under ett visst år bör man emellertid till det i tablån såsom vinst redovisade beloppet lägga det likaledes i tablån angivna belopp, vilket i ännu ej nyreglerade pastorat utbetalats till vederbörande boställshavare såsom andel i behållna skogsavkastningen. Denna utgiftspost representerar nämligen numera i realiteten icke en utgift för skogens skötsel utan en särskild avlöningsförmån för boställshavåren 1 . E n specifikation på de olika slag av utgifter, vilka ingå i den i tablå X X upptagna posten »övriga utgifter» finnes intagen i tablå XXL E n mera detaljerad redogörelse för prästskogarnas avkastning och avkastningsförmåga samt kostnaderna för deras förvaltning lämnas senare i betankandet (avd. V, kap. 1, D. och F.) 2 . Rörande den betydelse, som skogsförsäljningsmedlen äga för de särskilda pastoratens prästlönebudget, kan upplysning vinnas ur 1921 års avlönings1

Se härom sid. 30. É , W n i S n Ä d 9 ? k n H ? TÖ,rande. Prästskogarnas nuvarande tillstånd samt deras framtida avkastmngstormåga har efter komrmtténs upp.lrag verkställts av lektorn vid skogsl.ögskoian »kv^VnÄt' S 8 vT. a y C d e n n a undersökning har befordrats till trycket under titeln 2 ? ™ ^ W k i r k o f o d k" mfm i te prästskogar, en skoglig och administrativ utredning f ö r b „ Ö T y, " f « tén utarbetad av J. A. Amilon,. En kortfattad redogörels! tor innehållet i sagda arbete lämnas här efteråt i avd. V, kap. 2.

70 Tablå X V I I I , utvisande särskilt f ö r varje stift den omfattning, vari enligt 1921 års avlöningstabell a r r e n d e m e d e l , l ä g e n h e t s a v g ä l d e r och r ä n t o r beräknats komma att tagas i anspråk för bestridande av kostnaden för A) lön ock tillfällig löneförbättring samt B) lön, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg (enligt de av kommittén för ecklesiastikåret 1921—1922 föreslagna grunderna). 10 | 11 | 12 | 13 | M 2 1 3 | 4 | 5 ! 6 1 7 1 8 | 9 Av arrenden lägenhetsavgäld er och räntor tages i anspråk Antal i stads- och lands- j redoi landspastorat i stadspastorat pastorat visade pastointill över intill! över över rat intet intill hälf- hälf- allt intet hälf- hälf- allt intet hälf- hälf- allt

1 S t i f t

St.

St.

159 125 117 101 100 137 234 105 64 81 44 30 5

6 6 8 7 10 6 10 8 4 3 3 1 5

Hela riket 1 3 0 2

77 A. (lön -f tillfällig förbättring)

ten

ten

St.

St.

Västerås Växjö Karlstad Visby

1 1

Karlstad Härnösand Luleå Visby Stockholm

4 2 2 2 1 2 1 2

4 B. (lön + tillfällig löneförbättring + dyrtidstillägg)

Västerås Växjö Lund

ten

ten

St.

St.

St.

8 16 10 6 7 10 65 2 6 2 3 2

128| 96 98 72 62 115 124 87 47 66 36 27

942 165

42 137

9 3 3 6 11 4 10 6 7 4 2

1 4 1 2

2 1

1 14 1

149 118 113 92 89 132 208 97 57 76 42 30

ten

ten

St.

St.

St.

St.

8 14 10 6 7 9 65 2 6 2 2 2

124 94 96 70 61 113 123 85 47 66 36 27

21 10 8 20 28 10 21 15 10 12 4 1 5

löne-

Uppsala Linköping

Uppsala Linköping

St.

St.

15 4

2 2

2 3 2 22 1 1

11 7 6 9 1

37 133

6 5 7 6 5 5 4 5 1

1 1

2 3 1 Q O

3 2 24 1 1 1 1

5 159 125 117 101 100 137 234 105 64 81 44 3( 5

4 3 3 4 6 4 9 3 31 2 2

Hela riket 1302

48 1

3 1

z 1

1 1

1 3 4 2

1 14

2 1

i ~

2 5

143 113 106 86 84 127 204 92 56 76 40 29

5 6

3 IS 1156

4 25

tabell. De här efteråt intagna tablåerna XXII och XXIII utvisa storleken av förevarande avlöningstillgång inom de olika pastoraten. Av tablåerna XXIV och XXV framgår, i vilken omfattning de disponibla tillgångarna behöva tagas i anspråk. I halva antalet av de redovisade pastoraten saknas förevarande avlöningstillgång. I 16 % av hela antalet pastorat utgöra de i varje pastorat tillgängliga skogsförsäljningsmedlen endast ett obetydligt belopp, 500 kronor eller därunder, i 21 % uppgå de till ett belopp av 501—3,000 kronor och i

71 återstående 13 % överstiga de 3,000 kronor. Till ett belopp högre än 10,000 kronor uppgå skogsmedlen i 45 pastorat. Här ifrågavarande avlöningstillgång tages i flertalet pastorat — 62 % av hela antalet — helt i anspråk för bestridande av till prästerskapet utgående lön och tillfällig löneförbättring. I 19 % av pastoraten behöva däremot dessa medel ej alls anlitas. T a b l å X I X , utvisande f ö r r i k e t i d e s s h e l h e t den omfattning, vari enligt 1921 års avlöningstabell a r r e n d e m e d e l , l ä g e n h e t s a v g ä l d e r o c h r ä n t o r beräknats komma att t a g a s i anspråk för bestridande a v kostnaden för A) lön och tillfällig löneförbättring samt B) lön, tillfällig löneförbättring och. dyrtidst i l l ä g g (enligt de av kommittén för ecklesiastikåret 1921—1922 föreslagna grunderna). 12 A) F ö r bestridande av lön -f- tillfällig löneförbättring Av arrenden, lägenhetsavgälder och räntor tages i anspråk

Intet E n del, intill hälften E n del, över hälften Allt Summa

I

13 Bj För bestridande av lön + tillfällig löneförbättring -f dyrtidstillägg

Stadspastorat Landspastorat

Stads- och landspastorat

Stadspastorat Landspastorat

Stads- och landspastorat

Antal pastorat

Antal pastorat

Antal pastorat

Antal pastorat

Antal pastorat 1.83 70 0.25 4 1.58 25 96.34 1 2 0 3

77 5 4 16

Antal pastorat 75.4 9 4.90 3.92 15.69

7.33 37 133 942

102 lOO.oo 1200

165 42 137 958

3.os 11.09

78.50 lOO.oo 1 3 0 2

12.6 7 3.2 3 10.52 73.58

48 1 6 47

22 3 19 46. os 1 1 5 6

lOO.oo

lOO.oo 1 2 0 0 1 0 0 . 0 0 1 3 0 2 lOO.oo

47.06 0.98 5.8 8

0.38 0.31 1.92 92.39

T a b l å X X , utvisande kyrkofondens inkomster från och utgifter för prästskogarna under åren 1916—1922 enligt domänstyrelsens huvudbok.

Inkomster

1922 Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

3 4 1 0 405J

7 7 2 0 157

2 846 2 4 3

5 135 631

:

Skogsförsäljningsmedel Arrendemedel och diverse Summa

8 795!

15 160

3 4 1 9 200;

7 735 317

8 0 9 0 792 12 3 7 0 2001 x 7 686 8 8 2 3 0 407

4 6 661

48 092

24 103

193 149

8 1 2 1 1 9 9 1 2 4 1 6 861

7 734 974

2 870 3 4 6

5 328 7 8 0

Utgifter: Boställshavares andelar Avverkningskostnader Ö v r i g a utgifter ...

541 326

7 1 4 174!

347 765 309 991

1 :348 4 3 4 .-307 5 4 5

1 566 648 717 145

Summa

1 1 9 9 082

2 370153

3170 813J 3 015 284

Vinst

eller

887 0 2 0

1 1 1 3 989 9 0 0 122 1 0 0 1 173

7 7 9 507 8

1 4 2 3 518 1 0 9 9 439 3 3 0 2 464i

477 4 5 4 2

329 767 3

1 712 246 1381956

869 926 1 080 4 7 2

3 571656

2 280 1 6 5

förlust + 2 2 2 0 1 1 8 + 5 3 6 5 164 + 4 9 5 0 3 8 6 | + 9 4 0 1 577| + 4 4 3 2 5 1 0 | — 701 310 -t-3 0 4 8 6 1 5

1 H ä r i ingår v ä r d e t a v vid å r e t s slut i n n e l i g g a n d e o s å l t v i r k e s l a g e r ( u p p t a g e t e n d a s t till a v v e r k n i n g s - och apteringskostnaden)). 2 H ä r i ingår a v v e r k n i n g s - o c h a p t e r i n g s k o s t n a d e n för vid å r e t s början inneliggande osålt virkeslager

72 T a b l å X X I , utvisande kostnaden för vården och skötseln av prästskogarna (med undantag av avverkningskostnaden) under åren 1916—1922.

1916 j 1917

1922 Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

10 328! 24 298l 142 6461 47 580 22 042 95 684 77 670 334 340 89 326 46 677 49 384 4 034 57 164

10 575 32 217 138 228 49 518 20 404 146 539 89 419 335 484 113 358 44 694 51342 4 921 62 740

22 869 19 187 210 658 29 044 21011 180 690 102 429 445 195 66 775 63 704 47 123 6 551 166 720

19 3t 15 283 123 448 18 084 13 026 21568 3181 554 188 101 084 53 568 20 525 5 999 102 517

Kr.

29 347 Skogsindelning 21908 Utsyning och stämpling 62 540 Skogsodling m. m 9 782 Vägar 3 956 Rågångar och hägnader 26 747 Diken 21897 Byggnader och inventarier... 76 527 Skatter och onera 95 Rese- och traktamentsersättning 37 944 Extra bevakning och arvoden. 477 Dyrtidstillägg 1462 Tjänsteexpedition 17 309 Diverse utgifter

12 832 10 615 13 391 27 388 44 033 124 506 6 614 17 032 3 352 11066 16 926 52 312 25 008 29 421 92 048 193 412 12 318 83 327 52 124 67 400 9 692 52 838 5 356 2 407 16 800 42 472

Summa 309 991 307 545 717145 1001173 1099439 1381956 1080472

T a b l å X X I I , utvisande, huru enligt 1921 års avlöningstabell pastoraten i de olika stiften fördela sig i grupper med hänsyn till storleken av s k o g s f ö r s ä l j n i n g s m e ä l e n inom varje pastorat. 1

Stift

2 Antal redovisade pastorat St.

Växjö Göteborg

D.

| 3 1 4

1 I

5 | 6 03 ._!

8 | 9 to >_. » o

§ 2 § 2 § 21 § 2 P flw ' 1

CO 0 0

0 0

0 0

12 | 1 3

0 ***• 0 00 00 0 0 0

14 1 15

§ § II 0 -3

0 0

to

17 | 18

CO 0 to

O O O

0 ° §1 T ST 0 0 T ' 0 2 n 1

st. 1 st. 1 st.St. 1 st. st. st. st. st. st. st. st.

1 St,

?st.1

St.

165 63 0 12 13 14 21 6 15 6 5 2 2 0 1 2 — 128 50 10 17 7 10 14 11 5 1 _| — 1 119 58 11 12 10 10 8! 3 4 2 2 104 43 6 15 9 14 8 2 5 101 29 4 8 4 8 17 6 2 9 6 2 6 1 1 1 10 9 18 20 18 7 2 4 140 49 1 242 209 2 13 4 5 8 112 80 3 5 2 4 7 3 1 4 2 1 70 23 1 3 4 4 8 5 5 4 2 2 2 2 1 2 86 13 1 3 4 6 8 7 5 2 14 4 5 3 4 6 2 1 2 1 B 5 2 54 33 1 30 17 2 3 2 4 1 1 1 16 16 j> 9 102 69 100 128 62 53 30 33 16| 201 8 Hela rike! J1367 [683 46

st.

2 1

3 Till kyrkofonden indragna boställen och 7:de paragrafens boställen.

Såsom i inledningen till detta kapitel meddelats, finnas utom de »vanliga» löneboställena — d. v. s. de löneboställen, vilkas avkastning skall i den i 19 § prästlöneregleringslagen stadgade ordningen användas till avlöning av prästerskapet i visst pastorat — åtskilliga mindre grupper av löneboställen, vilkas avkastning disponeras efter andra regler än de i nämnda paragraf angivna.

73 Tablå X X I I I , utvisande, huru enligt 1921 års avlöningstabell pastoraten i riket fördela sig i grupper med hänsyn till storleken av skogsförsäljningsmedlen inom varje pastorat. 1 1 2 Sammanlagda beloppet skogsAntal försäljningsmedel inom paspastorat toratet uppgår till Kr. St. 0 — 100 101— 300 301— 500 501—1000 1001—2000 2001—3 000 3001—4 000 4001—5000

683 46 102 69 100 128 62 53 30

%

49.96 3.87 7.46 5.05 7.31 9.36 4.54 3.88 2.19

|

2 Sammanlagda beloppet skogsAntal försäljningsmedel inom paspastorat toratet uppgår till Kr. St. 5 001 7 000 7 001 10 000 10 001 15 000 15 001 20 000 20 001 30 000 30 001 50 000 50 001

Summa

%

33 16 20 8 5 9 3

2.41 1.17 1.46 0.59 0.87 0.66 0.22

lOO.oo

Den talrikaste gruppen bilda de boställen, vilkas avkastning direkt ingår Till kyrko till kyrkofonden och således utgör en gemensam avlöningstillgång — de till fonden kyrkofonden indragna boställena. I tablåerna XXVI och XXVII hava indragna sammanställts vissa från den av kommittén upprättade boställstabellen hämtade boställen. uppgifter angående dessa boställens antal, areal, taxeringsvärde och avkastning. Vid bedömandet av de i tablåerna intagna siffrorna bör beaktas, att i fråga om några av de redovisade boställena endast en del av avkastningen skall ingå till kyrkofonden, under det att återstoden utgör avlöningstillgång i visst pastorat. Vidare måste ihågkommas, att beträffande några av de i tablåerna upptagna boställena Kungl. Maj:t ännu icke meddelat beslut, att de skola vara gemensam avlöningstillgång. Såsom synes av tablå X X V I utgör antalet av dessa boställen enligt kommitténs beräkning 165, därav 138 hemman och 27 lägenheter. Inemot hälften av hela antalet dylika boställen ligger i Lunds stift. I Härnösands stift ligger endast 1 sådant boställe, likaså i Visby stift. I Luleå stift finnes ej något. — Sammanlagda arealen uppgår till omkring 11,900 har, därav jordbruksdelen cirka 4,900 har, skogsdelen cirka 6,400 har och bostället ej specificerat cirka 600 har. Av inägoarealen ligger nära hälften i Lunds stift. — Taxeringsvärdet å här ifrågavarande boställen utgör omkring 5,360,000 kronor, därav jordbruksdelen cirka 3,100,000 kronor, skogsdelen cirka 500,000 kronor och bostället ej specificerat cirka 1,760,000 kronor. Avkastningen (med frånräknande av årsbelopp) uppgår enligt boställstabellen till omkring 150,000 kronor. De boställen, vilkas avkastning tillfaller viss prästerlig befattningshavare 7:de parautöver den fastställda lönen — 7:de paragrafens boställen — äro, såsom fram- grafens går av tablå XXVIII, endast några få till antalet, inalles 15 stycken, därav 13 boställen. hemman och 2 lägenheter. Sammanlagda arealen uppgår till omkring 900 har. Uppgift å taxeringsvärde och avkastning saknas för vissa av dessa boställen och några slutsiffror kunna därför ej meddelas. Vid bedömandet av arealuppgifterna är att beakta, hurusom ifråga om några av förevarande boställen arealen i boställstabellen redovisas gemensamt med arealen för annat löneboställe. Tablåns arealsiffror äro därför något för höga. Bland 7:de paragrafens boställen hava inräknats 4 stycken donerade änkesäten.

74 Tablå XXIV, utvisande särskilt för Yarje Stift den omfattning, vari enligt 1921 års avlöningstabell skogsförsäljningsmedel beräknats komma att tagas i anspråk för bestridande av kostnaden för A) lön oca tillfällig löneförbättring samt B lön, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg (enligt de av kommittén för ecklesiastikåret 1921—1922 föreslagna grunderna).

Antal redovisade pastorat

S t i f t

A (lön

+ tillfällig

intet

St.

St.

102 78 61 61 72 91 33 32 47 73 21 13

18 12 8 16 27 13 6 2 10 11 4 2

en del: in- en del: över till hälften hälften St. St.

allt St.

löneförbättring)

Uppsala Linköping Skara Strängnäs Västerås Växjö Lund Göteborg Karlstad Härnösand Luleå Visby Stockholm Hela riket B (lön + tillfällig dyrtidstillägg)

Av skogsförsäljningsniedel tagas i anspråk

löneförbättring

10 5 3 5 11 5 11 23

13 5 5 2 9 10 1 3 3 7 1

61 56 45 38 25 63 26 27 23 32 16 11

4 5

— —

92 72 60 55 57 85 33 32 37 55 20 13

+

Hela riket

—i

102 78 61 61 72 91 33 32 47 73 21 13

Uppsala Linköping Skara Strängnäs Västerås Växjö Lund Göteborg Karlstad Härnösand Luleå Vis by Stockholm

2 8

— — — 2 7

20 Kap. 4. Lokala avlöningsfonder. Bland de i 19 § 3:o) löneregleringslagen omförmälda lokala avlöningstillgångarna utgöra fondräntorna en särskild grupp. Enligt 2 § kyrkofondslagen skola de vid den nya lönelagstiftningens ikraftträdande befintliga, till avlöning för prästerlig tjänst avsedda fonderna överlämnas till kyrkofonden, i den mån de ej enligt grunderna för bestämmelserna i 19 och 22 §§ löneregleringslagen böra förvaltas av vederbörande kyrkoråd. Samtliga de fonder, vilka för framtiden skola utgöra lokala av-

75 Tablå X X Y , utvisande för riket i dess helhet den omfattning, vari enligt 1921 års avlöningstabell Skogsförsäljningsmedel beräknats komma att tagas i anspråk för bestridande av kostnaden för A) lön och tillfällig löneförbättring samt B) lön, tillfällig iöneförbättring och dyrtidstillägg (enligt de av kommittén för ecklesiastikåret 1921—1922 föreslagna grunderna). 1

2 Av skogsförsäljningsmedel tagas i anspråk

A) För bestridande av lön -f- tillfällig löneförbättring Antal pastorat

En del, intill hälften En del, över hälften Allt Summa

%

|

5 B) För bestridande av lön -f- tillfällig löneförbättring -f- dyrtidstillägg Antal pastorat

%

129 73 59 423

18.86 10.6 7 8.63 61.84

24 20 29 611

3.51 2.92 4.24 89.83

lOO.oo

lOO.oo

löningstillgångar, böra således stå under vederbörande kyrkoråds förvaltning. Beträffande en del fonder, vilka vid de nya lönelagarnas ikraftträdande förvaltades av statskontoret eller domkapitlen, eller vilka jämlikt av Kungl. Maj:t senare meddelade beslut överlämnats till domkapitlen för förvaltning, är ännu ej bestämt, huruvida de skola vara lokala avlöningstillgångar eller icke. De förvaltas därför fortfarande av någon av nämnda myndigheter. Förslag rörande den framtida förvaltningen av dessa sistnämnda fonder har framlagts av kommittén i ett den 4 april 1922 avgivet, av ecklesiastikdepartementet sedermera till trycket befordrat betänkande. De flesta lokala avlöningsfonderna leda sin uppkomst från ecklesiastika 0 1 i k a sla boställen. Dessa boställsfonder äro av två olika slag: sådana, som bildats av av aviö-' medel, utgörande ersättning för en frånskild del av boställets »substans» — i ningsfonder förutnämnda betänkande av den 4 april 1922 benämnda substansfonder — och sådana, som bestå av kapitaliserad avkomst från bostället — i sagda betänkande kallade avkomst fonder. Substansfonderna äro i regel bildade av medel, lämnade i ersättning antingen för bostället tillhörig, försåld eller till allmänt ändamål upplåten mark eller ock för rätten att använda å bostället befintlig sten-, grus-, ler- eller torvtäkt. Avkomstfonderna hava i enstaka fall bildats av kapitaliserad jordbruksavkastning (däri inbegripet den för boställets eget behov erforderliga delen av boställets skogsavkastning) — arrendefonder — men vanligen hava de uppkommit av ersättningsmedel för växande skog eller genom kapitalisering av behållen skogsavkastning — skogsfonder. De fonder, som icke äro boställsfonder, hava uppkommit på skiftande sätt. Vissa av dem hava bildats genom donation av enskilda — donationsfonder — andra genom fondering av pastoraliemedel, som icke varit erforderliga för prästerskapets avlönande — pastoraliefonder. Andra åter leda sin härkomst från något till ecklesiastikt avlöningsändamål beviljat kronoanslag, som på grund av särskild anledning icke tagits i anspråk under viss tid. Rörande de avlöningsfonder, vilka förvaltas av kyrkoråden, har kommittén F o n d e r från vederbörande pastorat införskaffat uppgifter rörande varje fonds upp- 80m förkomst och storlek samt sättet för dess placering. De viktigaste av de siffror, vältas av som framkommit genom den sålunda verkställda utredningen, finnas samman- kV}°~ raden förda i tablå XXIX. Av denna tablå framgår, bland annat, att vid den tidpunkt undersökningen avser här ifrågavarande avlöningsfonder uppgingo till ett antal av

76 T a b l å X X V I , utvisande antalet och arealen 2

4 Hemman St. Uppsala Linköping ...

|

Tomt, trädgård och åker

Antal reLägenSumma dovisade heter boställen

Areal

St.

Har

St.

St.

12 9 12 14 2 10 73 19 12 1

Göteborg ... Karlstad Härnösand...

12 6 12 11 2 7 64 14 8 1 1

—

1 Summa

165 S t r ä n g n ä s ... Västerås Växjö

|

|

|

11 J o r d b r u k s d e l e n

Antal boställen enl. jordeboken S t i f t

|

3 3 3 9 5 4

Odlingsmark och äng Antal redovisade boställen St.

12 | 242.0 8 7 95.20 11 ! 4Q3 7fi 193.22 13 2 53.30 91.S8 6 70 2 212.76 12 216.91 7 4 2 8 . S3 1 9.36

Jordbruksdelen ej specificerat Antal red° vi sade |boställen St.

Areal Har

8 2 8 8

62.00 19.7 2 72.40 56.81

6 37 9 7

81.38 173.97 45.00 39.36

1 1 6

Areal Har

304.0 S 114.92 566.16 9.24 259.2 7 53.3 0 223.76 50.50 2 386.73 508.9 5 247.0 4 468.19 9.36

1 Summa areal för jordbruksdelen Har

142 4 059.64

1 I fråga om n å g r a av de i tablån redovisade boställena gäller, a t t endast en del av avBeträffande antalet boställen är a t t beakta, a t t jordeboksenheterna — särskilt gäller talet fastigheter enligt jordeboken är därför större än antalet av de i lantmäterihandlingarna 2

T a b l å X X V I I , utvisande t a x e r i n g s v ä r d e t å och a v k a s t n i n g e n från de till kyrkofonden indragna boställena 1 . 1

|

!

8 T a x e r i n g s v ä r d e Jordbruksdelen Stift

Bostället ej specificerat

Skogsdelen

Antal Antal redovisade Taxerings- redovisade värde boställen boställen St. Kr. St.

Taxeringsvärde Kr.

St.

Kr.

3 1

38 200 12 0 0 0

3 1

38 400 2 000

S t r ä n g n ä s ... Västerås Växjö Lund Göteborg ... Karlstad... Härnösand... Luleå Visby

3 2 3 Kl

17 0 0 0 31200 45 000 9 finl 9 0 0

2 2 3 i

100 000

26 600 9 600' 200 000! onnn i ! 2 2 1 000: —

9 6 11 11 — 4 ir^ 16 5 1

i

i

Summa

3 095 300

2 —

1 I fråga om n å g r a av de i t a b l å n avkastningen ingår till kyrkofonden.

taxeringsAntal Antal värde redovisade redovisade Taxeringsvärde boställen boställen

Uppsala Linköping ...

-

Summa

9 Arrendeavkastning (med bortseende från årsbelopp)

Kr.

Belopp

St.

Kr.

216 700 97 400 320 400 194 500 40 800 75 200 320 200 413 300 3 267 200 405 800 405 800 124 400 445 400 35 000 35 000

3 1 4 14 2 7 65 16 7 1

2150 510 6 650 7 355 1410 3 480 108 935 11310 5 445 370

1 761600 5 3 5 6 500

148 015

140 100 83 400 320 400 150 900

redovisade

boställena gäller, att endast en del av

77 av de till kyrkofonden indragna boställena. 12

|

1 2

19 S k o g s d e l e n Skogsmark Antal r e dovisade boställen St. 12 5 9 11 2 7 24 16 7 1

I föregående kolumner ej redovisad areal

Impediment

Areal Har

Antal redovisade boställen St.

601.7 5 70.31 445.14 376.S5 52.8 4 472.36 315.01 331.70 1683.2 2 609.81

10 4 9 10 2 6 43 8 7 1

T o t a l a r e a l

Areal

Summa areal för skogsdelen

Har

Har

Har

126.9 7 39.14 106.92 142.03 7.08 304.03 69.36 67.41 155.83 328.08

728.7 2 109.45 552.06 518.88 59.92 776.39 384.9 7 399.ll 1839.05 937.8 9

121.49 13.24 157.70 103.8 0 8.48 44.46 76.19 59.36 49.88

12 7 12 13 2 7 71 16 7 1

1 154.29 237.61 1275.92 881.95 121.70 1044.61 2 847.89 967.4 2 2 357.12 947.25

Antal r e dovisade boställen St.

Areal Har

~1

27.2 2

48.7 7

4 9 8 6 81

6 355.21

kastningen ingår till kyrkofonden. detta om de smärre lägenheterna — stundom ej k u n n a särskilt redovisas på marken. såsom särskilda enheter redovisade fastigheterna.

An-

T a b l å X X V I I I , utvisande a n t a l e t och a r e a l e n av de boställen, vilkas avkastning tillfaller viss prästerlig befattningshavare utöver lönen (7:de paragrafens boställen). 1

Stift1

3 AntaL boställen enl. jordeboken

|

|

|

|

8 A r e a l

|

|

|

2 I föregå.Jordbruksdelen Skogsdelen ende koTomt, Odlings- Summa Summa lumner ej Total areal för Skogs- ImpeHem- Lägen- trädgård m a r k jordbruks- mark diment areal för redovisad areal man heter och åker skogsdelen delen och äng areal St. Har St. Har Har Har Har Har Har Har

Uppsala... Linköping... Skara S t r ä n g n ä s ... Lund

1 1 2 4 5

Summa

vilka

ej finnas

1 I de stift, beskaffenhet.

15.80 6.08 96.10 84.5 0 119.35

7.40 0.18 1.2 0 2.80 41.02

23.20 58.51 6.26 12.01 97.30 35.7 9 87.30 59.08 160.3 7 235.2 3

69.7 9 12.61 36.49 73.41 291.28

0.4 0 29.39 7.04

101.00 18.87 134.19 190.10 458.69

0.70 14.33

u p p t a g n a å tablån, s a k n a s boställen av h ä r

ifrågavarande

2 I några fall redovisas i boställstabellen arealen gemensamt för ett boställe av h ä r ifrågavarande beskaffenhet och ett vanligt löneboställe. De i t a b l å n u p p t a g n a arealsiffrorna äro därför något för höga.

78 Tablå XXIX, utvisande antalet, sammanlagda kapitalbeloppet ock placeringen av de i regel tidpunkten 1

Stift

Uppsala Linköping ...

|

3 Göteborg . Karlstad Härnösand... Lul^å , Visby Stockholm...

59 69 66 46 53 79 108 54 36 26 14 16 2

79 112 134 66 105 144 142 78 66 41 16 21 2

Hela riket

1006 Strängnäs ... Västerås

4 FonAntal dernas pastorat Antal med avlö- avlönings- sammanlagda ningsfonder kapitalfonder belopp Kr. St. St.

|

7 Fondernas

|

placering

Innestående hos Ej anBank- Obliga- Inteck- Lån mot församling, tioner 0. räkning ning borgen boställsgiven aktier liavare etc. Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

26 030 33 469 20 448 77122 6 350 29 733 25 509 16 992 11700 5 800 2 242

37 044 23212 32 871 31904 94 894 14 617 4 430 7 986 2 598 13 083 3 306 1894

28 689 89 862 3 457 57 736 10171 36 424 69 928 124 586 94 633 42 407 24 851 79 011 184 436 29 619 8 521 9 281 51092 83 493 44 325 7 845 3 829 10 250 902 5180 12 500

3 1 0 0 739 1 2 2 4 1 8 1 240 296 255 395 267 839

537 334 575694

394 361 190 118 219 970 481 158 406 754 319 433 445 979 139 122 281 239 126 872 53 947 18 275 23511

Kr.

101 736 111 000 45 244 27 000 70 056 50 000 2 080 175 538 158 470 10 000 154 651 16 570 201 985 9 346 86 996 125 356 7 000 7 300 48 519 34 320 10 299 11011

Kr.

121 200 kronor. — - 136 900 kronor.

1,006, fördelade på 628 pastorat, samt att sammanlagda kapitalbeloppet utgjorde cirka 3,100,000 kronor. Medeltalet för varje fond utgjorde således omkring 3,100 kronor, medeltalet för varje pastorat omkring 4,900 kronor. Tablån utvisar vidare, att i det stora flertalet pastorat det fonderade kapitalet uppgick till så obetydliga belopp, att räntan därå icke torde spela någon nämnvärd roll för prästlönebudgeten 1 . De pastorat, där de fonderade medlen uppgingo till ett belopp av mer än 20,000 kronor i ett vart av pastoraten, utgjorde endast 27 stycken. Fonder, I fråga om de särskilda avlöningsfonder, vilka förvaltas av statskontoret som för- eller domkapitlen, har kommittén lämnat detaljerade upplysningar i förutV f t^k av berörda underdåniga betänkande av den 4 april 1922. E n sammanställning toret eller a v vissa i sagda betänkande meddelade uppgifter rörande dessa fonder, till domka- den del fonderna enligt kommitténs förslag skola överlämnas till vederbörande pitien. kyrkoråd för förvaltning, lämnas i tablå XXX. I denna tablå redovisas 23 fonder, fördelade på 21 pastorat och med ett sammanlagt kapitalbelopp av cirka 1,900,000 kronor. Ifrågavarande fonder äro, såsom redan av dessa siffror framgår, av helt annan storlek än de i tablå X X I X redovisade. Medeltalet för varje fond utgjorde, vid den tidpunkt uppgifterna i tablån avse, cirka 83,000 kronor. Rörande den omfattning, vari fondräntorna tagas i anspråk för bestridande av prästerskapet tillkommande lön och tillfällig löneförbättring (respektive lön, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg), lämnas upplysning i de i kap. 4, B. intagna tablåerna X V I I I och X I X .

1 Jfr även tablåerna XVI och XVII.

79 prästerliga, avlöningsfonder, vilka förvaltas av vederbörande kyrkoråd (uppgifterna avse 31

112 1915). 11

1 "

An ;al p a s t o r a t ,

där s a m m a n l a g d a f o n d b e l o p p e t u p p g å r t i l l

— 500

501 — 1 000

1 001 —2 000

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

3 2 5 1 2 6 8 5

15 15 12 10 o 17 29 10

10 13 10 5 5 11 8 12 4 6

12 19 10 12 15 15 25 10 7 4 6 3

3 2 8 6 6 10 7 4 4 6 2 1

6 2 3 2 7 o 6 4 6 2 1

2 2

—

— — — 2

3 3

—

—

—

— —

— — —

— — — — — — —

—100

2 3

3 2 4

— 2

6 14 17 3 11 12 21 9 7 4 1 3

— —

2 001 5 001 10 001 50 001 20 001 100 001 — — 5 000 — 10 000 —20 000 —50 000 — 100 000

1 1 o 1

— 4

—

2 1

2 Kr.

Tablå X X X , utvisande antalet och sammanlagda kapitalbeloppet av de prästerliga avlöningsfonder, vilka för närvarande förvaltas av statskontoret eller vederbörande domkapitel, men som enligt kyrkofondskommitténs förslag mnd. utlåtande den 4 april 1922; skola överlämnas till vederbörande kyrkoråd för förvaltning (uppgifterna avse i regel tidpunkten 81/i2 1919). 1

|

|

|

&

|

| 10

| 1 1 | 12

| 13

Antal pastorat, där sammanlagda fondbeloppet uppgår till

il

ow o o o o o ^ o o O

i-

o o "* 1 E? !

200 001 — 300 000 kr.

ta

100 001 — 200 000 kr.

Stift»

Antal pastoFonderrat med Anlal av- nas samdylika av- lönings- manlagda 1 löningsfonder kapitalfonder belopp •W r-O o o St. St. Kr.

o— ou> o o

o o O h-"- !*r o ^ 1 r- 1 ;-s o

o O O O

1 Uppsala Linköping 2

Strängnäs s Västerås Växjö Göteborg Karlstad Härnösand Luleå

Summa 1

605 928

1 1 1 3 1 8 1

1 1 1 3 1 9 1

30 870 19 155 6 320 278 K63 22 800 873 534 64 07K

1 901 346

1 1 1

1 1

1 1 3

*1

1 1

1 I de å tablån ej upptagna stiften saknas dylika avlöningsfonder. 2 En donerad fond å c:a 20 700 kr., vilken förvaltas av domkapitlet ocb varav en del av avkastningen tillfaller kyrkoherden i Vreta kloster utöver lönen, torde med hänsyn till bestämmelserna i donationsurkunden böra även för framtiden stå under domkapitlets förvaltning. 3 4 donerade avlöningsfonder å tillhopa c:a 10 505 kr., vilka förvaltas av domkapitlet, torde med hänsyn till bestämmelserna i respektive donationsurkunder böra även för framtiden stå under domkapitlets förvaltning. * Bergs pastorats regleringsfond å c:a 561000 kr. Fonden torde komma att delas mellan Bergs pastorat och Rätans pastorat.

80 Kap. 5. Kyrkofonden. Såsom förut meddelats, bildades kyrkofonden den 1 januari 1914 genom en sammanslagning av prästerskapets löneregleringsfond och de ecklesiastika boställenas skogsfond (5 § kyrkofondslagen). Fondens kapitalbehållning nämnda Tablå X X X I .

Sammandrag av kyrkofondens

7 451 153

7 731 566

8 932 845

303 826

333 277

411 108

1108 90öJ

175 124

260 290

1 697 275

1 701 097

1444 623

62 608 147 164 926 3 4 614 2 983 425

100 304 074 485 988 2 472 3165129

1 106 575 57 635 1 1 6 4 210

1 581 531 200 615

1 931 352 54 511

1 782146

1 985 863

48 302 7 604 163 79 101

224 043 8 627 662 81 140

27 361 9 984 737 100 013

Debet. Ingående

balans

Uppbörd: Intressemedel och kapitalvinst å utlottade eller försålda obligationer ••• Landskontorens insättningar å statsverkets giro räkning ••• Domänstyrelsens insättningar å statsverkets giro räkning Vattenfallsstyrelsens insättningar å statsverkets giroräkning Ersättning för anslag i krono- och kyrkotionde m.m. Ersättning för indragen tionde Annan uppbörd Summa uppbörd Summa summarum

31892 Kredit.

Utgifter: Landskontorens räkningar Andra utgifter

uttagningar

å statsverkets giro-

Summa utgifter Utgående

balans:

Kontant behållning . Utlånta medel Fordringar Summa utgående balans Summa summarum Kyrkofondens ökning eller minskning

7 731 566

8 932 845

10714 991

+ 2 8 0 413

+ 1201279

+ 1179 266

Anmärkningar till sammandraget av kyrkofondens kassa- och lånekonton för åren 1914—1922. 1

Tillgångar, som den 1 j a n u a r i 1914 överförts från prästerskapets löneregleringsfond och de ecklesiastika boställenas skogsfond. 2 Beloppet utgör ersättning för de båda åren 1914 och 1915. 3 Häri ingår ett belopp å 75 kronor, som bokförts såsom under året tillkommen balans. * Häri ingår ett belopp å 1 094 kronor, som jämlikt statskontorets beslut avförts till följd av äldre inbetalning å lån. 6 Från domänstyrelsen har levererats ett belopp av 7 500 000 kronor, varav dock 5 500 000 kronor senare under året återlevererats till domänstyrelsen. I stället för dessa återlevererade medel har »från statsmedlen i allmänhet» uppdebiterats 5 307 824 kronor. Nettoleveransen av skogsmedel utgör således 7 307 824 kronor. — Under år 1922 har från kyrkofonden till

81 dag uppgick till 7,451,153 kronor. Sedermera har fonden — om man bortser frän ett tillfälligt bakslag under år 1921 — varit stadd i hastig tillväxt. Kedan den 31 december 1917, således efter endast 4 år, hade den ökats med nära 80 procent. Efter ytterligare 5 år, d. v. s. den 31 december 1922, uppgick fondkapitalet till 26,117,577 kronor och ökningen till cirka 250 % medelta -} l har tillväxten utgjort omkring 2,075,000 kronor om året. Till denna oväntat hastiga ökning hava huvudsakligen två omständigheter kassa- och lånekonton för axen 1914—1922.

*

13 251 935

19 101191

511 020

766 500

1 097 494

384 355

256 453

255 867

3 361 507

6 665 164

6 500 000

2 072 304 074 1 074 711 8 592

5 000 304 074 1 758 668 4 996

10 000 304 074 2 397 509 5 124

5 000 304 074 3 090 012 26 335

!

i

9 1921

23 318 152

28 140 874

23 960 650

1 363 739

1 531 636

1195 429

415 306

464 378

i

i

i

! 10112111

1 i

7 307 824

— 5 000 304 752 3 665 843 10 397

975 460 7

789 932

5 000 304 752 4 087 292 "28 031

9 760 855

10570 068

12 512 290

5 982 006

7 385896

2 417 165 89 342

3 806 584 4 105 015

6 265 573 87 534

7 349 822 5 339 746

4 771186 7 457 783

2 506 507

3 911599

7 689 568

9 293 862 6 868 368 10162 230

432 597 12 697 861 121 477

105 598 18 821 913 173 680

326 418 22 739 220 252 514

862 812 26 965 609 312 453

1 990 320 21 623 896 346 434

872 792 24 988 258 256 527

5228 969

23 318152

28140 874

23 960 650

26117 577

29 671259

+ 3 139 824

+5 849 256

+4216 961

+ 4 822 722

— 4 180 224

+ 2 156 927

domänfonden överförts ett belopp av 2 210 068 kronor, enligt uppgift utgörande s W s f ö r s ä l i fonSlen e ( j f r ' n £ V

å1

'

° ^

miSStag

t ^ ^ ^ f ö r t s V k o t b n d e n 0 ! stället föfdomän-

415 9 H 93kron g or n t l i g a " ^ ^ ^ 3 7 5 k r ° n 0 1 * ° c h ö v e r f ö r i n S t i l ] d e n nybildade Ruskåsens fond 7 Från domänstyrelsen har under året levererats ett belopp av 3 000 000 kronor Till ,,nnSS f Ä , ** f r n - k y r k ° f ° n d e n överförts ett belopp av 2 210 068 kronor/enligt uppgitt utgörande skogsförsaljnrngsmedel, som under år 1920 av misstag tillgodoförts kyrkofonden i stallet for domänfonden (jfr not 5). Skillnaden utgör 789 932 kronor, P P &V 6 9 4 4 k r n r kyrkofonden^ ° ° ' S ° m * 1 9 2 1 å r S r a k e n s k a p e r felaktigt krediterats Kyrkofondskommittén.

82 1—1

lo 00 i—i OS CD 3.C CM

-*CM (N Oi

00 CM lO

CM OS CM

»n>

c» oo o

CM CO l O •—1 t ^ OS -*jH —H O l d CO i—l

-*

t 00 O OS CM i—i

lO 00 t» i-H 00 lO

O lO t 00 O CO

•^

t - ^ >o o CM 0 0 -# t CM CO

5P

vO OS CO i-H O CM

4© i» CM ©5 00

O

—I

y4

*>s>«

O CD

CM CD

>H

oi

co

ils§

—< •* 1—

00 00 ©

CM

o

•o

s io lO CD

co -# 00

CO t^ HO

CM

lO CD CD CO

o co CD vQ bO CO

•>*

o o

to

OS © CD 00 CM

C5

_

CM i—( O O

^tl i—1 t--*?! O O - * CO

os

o co co i—l

O

•*

OS

-# 00

o »o

** OS

- * »O t^l>. O C O -<* t > O OS CO

t» OS CO CM

o

1—(

fc-

OS

-*

co o

io OS

o

O CM i-l

00 CD CO

CM i—l

00 lO

fc»

-*}< l O t- tO C O •*# OS O OS co

1—1

CD t~ 00

O OS OS CM t~

OS l—1

©

CM i—1

1—1

co 00 kO OS

•*# 0 0 C - CM OCO -* © O CO co

r-H i—l C- * t—

o • * T-H

os o 00 CO

co »O lO

r (M CO i—i OS t~

-

-<* © co co 0 0 •—( O CM

o

cc

t- -*

i—l

CO i-l

C

C

fe

**

5J !>• OO e>0 8 5© »c HO ^ $

CM © t~-

co •** >c CM

^

O C O <M i—i M ( M CO i-H CO CM

' * OS Ol tCO

OS lO •TH

ao

CD GO

00 lO CD CM

O O xO © CD t -

TJI

O OS CO

iO 00 -tf

-HH00 O 00 co — -•

i—I CO o co

• pjS

•

In

e

V

: a _o

o

•a b

•a

~ n 3

o

c

O O O

i

id i—i

oCS. 03 43

rr-J CO

C

O

CD

—3

a .o

-> 03

eg

"J

•* GM •*# »—i ao i—•

1—

•

• oo

os

CM CO 00

O - H

CM

CM 0 0 »O

CM i—I

•*

1-H

cc <M US

_"5)

43 itTS

.5 a

•ti

•> «-i

ca bo ta

c

>>

,

03 03

s

cS

co

O

g_c3 q "ö5 •§•§

.5

>s "s sS

S

«J

o

s

H3

= b3o a£ , £ :cd

>> >

~*

L co bp

E-o 1

^

ni

CO

-. °

i'fe «

»c;

o bo?

CO

"to 4 0 £ _ ,

23 « icö

*s

•SEHW

§ 3 <2* W

<JjcX!

fa

K

fa

P\°<

^* CD a>

g

*

iÖ

as

©

«cs

>— > co

«©

os tCO

5g S5

os >c a,

•

s s 3 S 03 eö

B CO

t

'

a i i

S 3

co

t>C CO

s : °S eö

r~

o

eö

G

•2 >*'% ""

s

• * i—*

^J<

Is? o

es .

•«*

i~

© ©

co t O t ^ i

as =g -^ o-

£ "S

^ S8 $ 83 OS co co co O

T*

I— O J T—1

o

'2

S_ o co t-

1»H

0D

. * : "c3 cd _ o

bC

8 *Hj

51 38

• *

o o e o c o o s c o c M

0)

•

a

b

CM O O 00 CM

-^

t» O

Oi

s

H3

a

OS -"* - * lO © »O OS © 0 0 CO

CD

O

Co

*1

CM C3 t"

5S w iO CM CO CM CO 00 © ^ CO »O CD CM O 0 0 OS O t ^ l O i — l O i - H l> ^ to CD 00 •<# © CO CO 05 5 5 >o —H 00 OS l O IC5 co to !>• S

t— - * O C O

03 CO

0$

O

©

M OS • * t— OS o

CO ir— ICO

T *

•*# i o

:0 43

M

»o o

CO

OS co t CO

TH

•*# i—( -rt< CM io CD o

00 00 OS

be :

H

CM

CJ

l-H

i-H -# 00

3 'E?

"3

f^

4P «N CD

o

i—(

l-H

os -*j< OS i—l

SÖ i»

^

TH

»o

\fS

o

w

l> I~» O

C

rsättni ng för anslag i krono (kyrki Dfondsla gen 3 § 2 mom. rrende medel ( kyrkofondslagen '8 S i kogsfö rsäljninj »smedel m. m., efter avdrag för avverknings!kostnadijr [och boställsh avarn a tillkommande andelar i skogsa vkastningen] (ky rkofon dslagen 3 § 4 mom.) rån p as to ra te n inlevererade övers kött å prästerliga avlöni ingsmed el (kyrkofondsla gen 3 anta cich anns,n vinst å kyrkof onden fondsl lagen 3 rån or dinarie tålda avlöning iverse inkoms terdeb iterade :

o

i—1

O

i—l

CO

,O_!

co

CD

CD

COCO OS © * C O t > OS

-

1—1

CM

CO

• * CO C O CO

1H

oo C5 •rH

oo

00 »O t CM

co

lO CM C2

CO i—I

O

Kredit.

O

o -^

t> -rfl C O

if ter:

^

CMCO »C5Q0 E~ r-H - * -rt<

ill pastoraten utbetald ersättni ng för församlingsavgifter (kyrkofondsh igen 6 § 1 mom.; löneregleringslagen 21 §) ill pastoraten utbetald ersattn ing för skogsförsäljningsmedel (kyrk<ofondslagen 6 § 2 mom.; löneregleringslagen 19 § 4

"*

cx> co

'H

CsH

^

H

83 i—i os

CM

r~

CM CM

*G

<M

GO

O

o CO l O

os >n ><0 CM O 1— i—i - #

I—1

0 0 OS co t ~ CM CO CO o

S

OS

•c CM OS kO

o tco t~

OS 0 0 CO rj<

3 oo CO

I ft

§

CO o OS CD CO CO CM oo

,—t

t-

•* o 00 00

OS

co - * oo ira

,—i

»ra

CM

CD

»O

©

so

o -* o

l>- 0 0 CM i d CM

«© 00 CM

CM CO »O CM m CM © OS OS O SS co co co o

eo

CO D l O

CM CO

O

i—l CO »o _ OS CO Dl Q0 i—I DI O Dl T* CO 00 CM 00 CM

>0>

$

S 3

01 CM CM -* i-i

O O »ra co i—l

i—i CO os -># CO

OS CM • * 00 t^- CD O -*

00 T* t C~

CM

CM

»o - ^

o

CM CD CO CO 0 0 CM "* 00

co CM

<*?s

'xi

CO

a o -r1

>>

-M O

a o -a •C3

> co

bo

0)

bo 3 In •n a c2 o

-a

«§ 1 7 É

-3 c bo—i a ...

B

5 S bc ~ * 2:2

5 6 « °

S o

M CO t ^ co

CA'S

e •jS^cO -a

«^

a

«>

sU i—I

*f

"S ^ r -

S

•rO

O!

t ~ os o CO T-4 D l t ^ CO 0 0 T f H C O 0 0 CO O OS 0 0 CM OS

CD _ GO SS iH O

bo

• ^ &>&>

P-c

co 53 «S 5

: 3 £

-£CD-2 _

« 0}.

CD

.

CD bO• _"- 5J3 f^ » "G ' C CD

Q

CO 3

r1—< t KÖ

" a

fi

B

a

JM

.S a a _

• a a w •«

co

C0 ;_,

bo .

C3

\Z

ri "-1

= 1 5 ö fe S.2 2 K. §

bocö.2 bo*^ a Cu a -^ - ^ J 3 c» ^ a bo : KÖ co • V SS <ugP-:cSra

:•§ " a «

t.

: ö ^ ^ S ^ i : S3 * Se .

ki a >>'3

:fl5C-bpaS{io'«g',HSh3>S

: 3 bo 2 "3 tas b iJ c <2 B "ST

b o ^ a "fe " g a ^ * ^ 3 ^ 3 - ^ «<?s •- j o c fi *— . § * «n ä »S i— . a :33 co > g co

<;

j

oj

H

QO

ä°

>

•e

a

-3

i

>53

£C5

£p a s a 2 co

•cd

^

T§ 2 2,« £ bo "S

3 C/3

to^, C

S

s a

•£P§ o S3 2

a sj •a

3 S O _co ng

CO

bo

co

U

fe : a sa o

S a I» a & bo bo_2 a <n

^

S^,g o

^ ^ - 3

_a s . s - s ^ b^cg g 5*3 §1&=v- o ? g s ~ 2 uS*M bo-°

e

r» c» C0 O lC SS «D

erj

'co S

Md P-br •S be o

bC-*!

—i co o c o o o »ra 00 Dl D l r > ( M O OS CM CO CO D l CM • < *

bo—

.2 o T 3 co

OS 5 O :5 to

84 Anmärkningar till sammandraget av kyrkofondens räkenskaper enligt statskontorets fondredogörelser för åren 1916—1922. 1 För åren 1914 och 1915 redovisas fondens inkomster och utgifter under helt andra rubriker än dem, som förekomma i 1916 års och senare fondredogörelser. — De för år 1922 upptagna beloppen hava beräknats av kommittén med användning av för kommittén tillgängligt material, och äro därför endast approximativa (fondredogörelsen utkommer först i september). 2 P å grund av vissa bristfälligheter i syslemet för redovisningen och bokföringen av kyrkofondens inkomster och utgifter har — särskilt under de första åren av fondens tillvaro — en del ecklesiastika avlöningamedel varmed fonden strängt taget intet har att skaffa, >passerat genom fonden», i det att de upptagits såväl bland fondens inkomstposter som bland dess utgiftsposter. I anledning av förutberörda bristfälligheter har även inkomst- och utgiftsposternas förande under de i fondredogörelsen upptagna olika rubrikerna icke kunnat verkställas på ett fullt exakt sätt. Tablåns siffror få därför användas med urskillning. 3 Av detta belopp utgöres en obetydlig del, 51 kronor, av expropriationsmedel och återstoden, 690 790 kronor, av skogsförsäljningsmedel, som av domänstyrelsen under 1915 och tidigare år reserverats i avbidan på vederbörande boställshavares ansökningar om utbekommande av andelar i behållen skogsavkastning och som vid 1916 års början av bokföringstekniska skäl överförts till kyrkofonden såsom en dess fordran hos domänfonden. Medel motsvarande en avsevärd del av sistnämnda belopp — troligen ungefär hälften — hava därför under 1916 och de närmast följande åren utbetalats från fonden. * Av detta belopp torde endast en mindre del — troligen omkring 50 000 kronor — utgöra fonden tillkommande arrendemedel. Återstoden utgöres av boställsavkastning, anslagen åt prästerskapet i visst pastorat och å utgiftssidan redovisad under rubriken »lönetillskott ävensom ersättning för mistad andel i skogsavkastning till präster i icke nyreglerade pastorat» (jfr not 2 och 8). 8 I denna post ingår ett belopp å cirka 540 000 kronor, iitgörande vederbörande boställshavare tillkommande andelar i behållen skogsavkastning. Å utgiftssidan ingår motsvarande belopp i posten »lönetillskott ävensom ersättning för mistad andel i skogsavkastning till präster i icke nyreglerade pastorat» (jfr not 8). Egentligen borde beloppet, såsom skett i 1919 års och senare fondredogPreiser, hava avdragits redan å inkomstsidan. 6 Fördelningen av de till pastoraten utbetalda ersättningsbeloppen mellan de b å d a rubrikerna »ersättning för församlingsavgifter» och »ersättning för skogsförsäljningsmedel» är ej riktig, enär vissa länsstyrelser synas hava fört alla dylika utbetalningar under förstnämnda rubrik (jfr not 2). 7 Häri ingå ej avverkningskostnaderna, vilka fråndragits redan å inkomstsidan; se inkomsterna, rubriken »skogsförsäljningsmedel». 8 I detta belopp ingå — utom lönetillskott i egentlig mening och ersättning för mistad andel i skogsavkastning — jämväl medel, som utbetalats till vederbörande boställshavare såsom andel i behållen skogsavkastning (jfr not 3 och 5), ävensom vissa arrendemedel (jfr not 4). 9 I denna post ingår ett belopp å cirka 715 000 kronor, utgörande vederbörande boställshavare tillkommande andelar i behållen skogsavkastning (jfr not 5 och 8). 10 I denna post ingår ett belopp å cirka 885 000 kronor, utgörande vederbörande boställshavare tillkommande andelar i behållen skogsavkastnins. A utgiftssidan ingår motsvarande belopp i posten »skogsförvaltnings- och skogsvårdskostnader» (jfr not 11). 11 Häri ingå ej avverkningskostnaderna, vilka fråndragits redan å inkomstsidan, men däremot medel, som utbetalats till vederbörande boställshavare såsom andel i behållen skogsavkastning (jfr not 10). 18 Häri ingår även en del av de fonden åvilande utgifterna för prästernas dyrtidstillägg. 13 Häri ingår värdet av vid årets slut inneliggande osålt virkeslager — endast upptaget till huggnings- och apteringskostnaden — cirka 390 000 kronor. 14 I detta belopp ingår fondens utgift i anledning av dyrtidsunderstödet åt ordinarie präster och ständiga adjunkter. 15 Häri ingår' värdet av vid årets slut inneliggande osålt virkeslager cirka 790 000 kronor (jfr not 13). 10 Häri ingår värdet av vid årets slut inneliggande osålt virkeslager cirka 580 000 kronor (jfr not 13 och 15). 17 Häri ingår värdet av vid årets slut inneliggande osålt virkeslager cirka 250 000 kronor (jfr not 13, 15 och 16). 18 Därav till dyrtidstillägg 984 646 kronor. 19 Därav till dyrtidstillägg 373 450 kronor. 30 Häri ingår ett belopp av 2 210 068 kronor, som överförts från kyrkofonden till statens domäners fond. Enligt uppgift utgöres beloppet av skogsmedel, som under år 1920 av misst a g tillgodoförts kyrkofonden i stället för domänfonden.

85 medverkat. Först och främst hava inkomstsummoma i pastoraten och på grund därav även beloppen av de församlingsavgifter, vilka ej återgäldas ur kyrkofonden, ända till och med år 1920 varit stadda i oavbruten och stark stegring — en omständighet, som medfört, att kyrkofondens utgifter enligt 19 § 4 mom. och 21 § löneregleringslagen blivit betydligt mindre än beräknat. Vidare hava på grund av de under en följd av år rådande, genom krigstidsförhållandena orsakade synnerligen höga virkespriserna fondens inkomster från de ecklesiastika skogarna varit abnormt stora. Både inkomstbeloppen och skogsförsäljningsmedlen hava numera sjunkit till en mera normal nivå. Förutnämnda uppgifter rörande fondens kapital hava hämtats från det å statskontorets fondbyrå verkställda sammandraget av fondens kassa- och lånekonton. Den å sagda byrå årligen upprättade och från trycket utgivna s. k. fondredogörelsen utvisar betydligt avvikande siffror. I avd. VI, kap. 3 av betänkandet redogör kommittén för anledningen till den stora skillnaden mellan räkenskapssammandragets och fondredogörelsens siffror. I tablå XXXI lämnas en sammanställning av sammandragen av kyrkofondens kassa- och lånekonton för åren 1914—1922. Tablå XXXII innehåller en sammanställning av siffrorna i fondredogörelserna för åren 1916— 1922. Slutligen hava för att lämna en åskådlig bild av kyrkofondens utveckling under åren 1914—1922 i tablå XXXIII sammanförts vissa slutsummor i tablåerna. Tablå XXXIII, utvisande kyrkofondens utveckling under åren 1914—1922. 1

\

-

1 •:

»

|.

|

|

6 Enligt sammandraget av kassa- och lånekontona År Inkomster

Utgifter

Kr.

K,

Behållning Ökning eller vid årets minskning Inkomster slut under året Kr. Kr. Kr.

a

9 Enligt fondredogörelsen

Utgifter Kr.

Behållning Ökning eller vid årets minskning slut j under året Kr. Kr.

x 1 *1913 7 451 153 8 140 883 1914 1 444 623 1164 210 7 731 566 + 280 413 1 901 336 1 343 480 8 698 739 + 557 856 1915 2 983 425 1 782 146 8 932845 + 1 201 279 2 630 744 1 745 669 9 583 814 + 885 075 1916 3 165 129 1 985 863 10112111 + 1 179 266 5 231 882 2 795 820 12 019 876 + 2 436 062 1917 5 646 331 2 506 507 13 251935 + 3 139 824 8 573 796 3 643 275 16 950 397 + 4 930 521 1918 9 760 855 3 911 599 19 101 191 + 5 849 256 9 661 444 55L7016 21 094 825 + 4144 428 1919 10 570 068 6 353 107 23 318 152 + 4 216 961 14 868 459 7 354 280 28 609 004 + 7 514179 1920 12 512 290 7 689 568 28 140 874 + 4 822 722 10 753 387 8 789 007 30 573 384 + 1964 380 1921 5 982 006 10 162 230 23 960 650 — 4 180 224 6 662 653 11 544186 25 691 851 — 4 881533 1922 7 385 896 5 228 969 26 117 577 + 2 156 927 2 10 832 566 2 8 519 170 ' 2 8 005 247 + ' 2 313 396

1 Fonden bildades den 1 januari 1914. t-ii* S i f i j ! o r n a f ö r å r 1 9 2 2 , v i l k a beräknats av kommittén med användning av för kommittén tillgängligt material äro endast approximativa (fondredogörelsen utkommer först i september).

86 AVD. III.

Kyrkofonden och dess betydelse för det prästerliga avlöningssystemet. Innan kommittén i det följande söker giva en orienterande bild av kyrkofondens ställning till och betydelse för det prästerliga avlöningssystemet, torde vara lämpligt att lämna en närmare redogörelse för gällande författningsbestämmelser beträffande kyrkofonden. Huvudförfattningen i ämnet är den under riksdagens och kyrkomötets medverkan utfärdade lagen om kyrkofond den 9 december 1910. I lagens 1 § stadgas, att de prästerskapet i territoriella församlingar anBegreppet »kyrko- slagna avlöningsmedel, om vilka i lagen förmäles, skola, under benämning fonden». kyrkofonden, användas för kyrkliga ändamål, på sätt i lagen bestämmes, och av statskontoret, utan sammanblandning med andra medel, förvaltas. Enligt denna bestämmelses ordalydelse är alltså med kyrkofonden att förstå de för det territoriella prästerskapets avlönande avsedda penningmedel, som enligt lagens bestämmelser skola till denna fond ingå och även blivit dit inlevererade 1 . Till kyrkofonden hava, jämlikt lagens 2 §, överförts prästerskapets löneGrundkapital. regleringsfond och de ecklesiastika boställenas skogsfond, om vilka fonder förut talats. Därjämte skola, på grund av samma paragraf, enligt Konungens bestämmande i varje särskilt fall till kyrkofonden överlämnas dels till avlöning för prästerlig tjänst avsedda fonder och andra kapitaltillgångar, i den mån deras avkastning icke skall tillfalla viss prästerlig befattningshavare utöver lönen (7 § löneregleringslagen) eller kapitaltillgångarna i fråga ej enligt grunderna för bestämmelserna i 19 och 22 §§ samma lag böra vara lokala avlöningstillgångar i vederbörande pastorat, och dels i viss omfattning ersättningsmedel, som erhållits för sålt eller utbytt boställe (62 § ecklesiastik boställsordning). Med tillämpning av 2 § kyrkofondslagen hava åtskilliga kapitaltillgångar inbetalats till kyrkofonden. Frågan om andra kapitaltillgångars överförande dit är för närvarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning. I övrigt har genom lagen bestämts, vilka såväl fondens inkomster som dess utgifter äro. Beträffande inkomsterna stadgas i 3 §, enligt dess nuvarande lydelse, att Inkomster till kyrkofonden skola ingå: 1. Vad enligt lagen om indragning till statsverket och avskrivning av Gällande författningsbestämmelser.

1 Å t begreppet »kyrkofonden» gives emellertid ofta en vidare omfattning än kyrkofondslagen avsett, i det att man under sagda beteckning sammanfattar alla de medel, vilka enligt det nya avlöningssystemet skola utgöra gemensamma avlöningstillgångar, även om de ännu ej blivit inlevererade till kyrkofondens förvaltare. Stundom synes man föreställa sig kyrkofonden som ett slags stiftelse, vilken uppbär alla de rättigheter och skyldigheter, som äro förbundna med de gemensamma avlöningstillgångarna och dessas förvaltning.

87 prästerskapets tionde samt om ersättning därför årligen skall av statsverket gäldas såsom ersättning för tionde och andra avgifter av fast egendom, vilka på grund av förut givna författningar tillkommit prästerskapet (ersättning för prästerskapets tionde); 2. årlig ersättning av statsverket ej mindre för de anslag i krono- och kyrkotionde samt oindelt spannmål ävensom hemmansräntor, för vilka gottgörelse a v statsmedel lämnas prästerskapet det ecklesiastikår, som tilländagår näst före den 1 maj 1914, än även för de statsanslag i penningar, som för samma ecklesiastikår av prästerskapet åtnjutas (ersättning för statsanslag i krono- och kyrkotionde m. m.); 3. arrende av boställen, vilkas avkomst vid 1913 års slut antingen ingår till prästerskapets löneregleringsfond eller är av Konungen anvisad till löneförbättring för prästerlig tjänstinnehavare i annat pastorat än det, inom vilket bostället är beläget (avkastning av »till fonden indragna» boställen); 4. medel, som inflyta för försåld skog från prästerskapet anslagna löneboställen, med undantag av sådana, vilkas avkomst skall, enligt 7 § löneregleringslagen, tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbrev angående bostället, tillfalla änka (skogsförsäljningsmedel); 5. överskott, som uppkommer å till avlöning av prästerskapet i visst pastorat anslagna arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor, sedan man tagit i anspråk vad av avlöningsmedlen för året erfordras till gäldande av de för prästerskapet därstädes fastställda löner (pastoratens överskottsmedel); 6. ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar. Under en övergångstid skall enligt 8 § till kyrkofonden inbetalas vad ordinarie präst, vars lön utgår enligt äldre lönereglering, åligger att för avlöning av extra ordinarie präst utgiva utöver förmånerna av bostad och viver samt skjuts i tjänsteärenden. Det huvudsakliga stadgandet angående kyrkofondens utgifter återfinnes i kyrkofondslagens 6 §. Denna paragraf, sådan den lyder enligt lag den 19 juni 1917, innehåller, att av kyrkofonden skola utgöras: 1. ersättning för församlingsavgifter i den mån dessa överskjuta ett belopp, motsvarande 6 öre för varje tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp (21 § löneregleringslagen); 2. pastoraten tillkommande skogsförsäljningsmedel, utgående med av Kungl. Maj:t för varje boställes skog fastställt belopp (19 § 4 mom. löneregleringslagen); 3. kostnad för skogsindelning å löneboställen, med undantag av sådana, vilkas avkomst skall, enligt 7 § löneregleringslagen, tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbrev angående bostället, tillfalla änka 1 ; 4. ersättning för skogsstatens övriga bestyr med skog å de i 3 mom. avsedda boställen med belopp, som Konungen enligt gällande grunder för beräkning av dylik ersättning årligen i avseende å näst föregående års verksamhet fastställer till gäldande 1 ; 1 Enligt avfattningen av 3 § 4 mom. samt 6 § 3—5 mom. kyrkofondslagen synes hava varit avsett att samtliga behållna skogsförsäljningsmedlen från prästskogarna (efter avdrag således allenast av försäljningskostnaden, jfr 1909 års sakkunniga sid. 53) skulle ingå till kyrkofonden, således till statskontoret, samt att av kyrkofondens medel, således från statskontoret, skulle utbetalas vad som borde utgå på grund av 6 § 3—5 mom. Praxis har emellertid g å t t i annan riktning, i det att utgifterna i fråga i allmänhet avdragas redan i skogsstatens räkenskaper och allenast vad därefter återstår inlevereras till statskontoret för kyrkofonden.

88 5. annan än i 4 mom. avsedd kostnad för bevakning samt skogsodlingsoeh andra arbeten för skogsskötselns främjande å de i 3 mom. avsedda boställen, intill belopp, som Konungen efter domänstyrelsens förslag varje år för det följande bestämmer 1 ; 6. kostnad för åtgärd eller anstalt, som enligt Konungens särskilt meddelade tillstånd må utföras för tillgodogörande av virkesavkastning eller motverkande av uppkommen skada å skog till boställe, som avses i 3 mom.; 7. ålderstillägg, adjunkts- och prostarvoden samt skjutsersättningar ävensom emeritilöner; 8. i den mån fondens tillgångar det medgiva, anslag, som Konungen till främjande av den kyrkliga organisationens utveckling må finna skäligt bevilja extra ordinarie präst för särskild prästerlig tjänstgöring (kontrakts- och stiftsadjunkter etc); 9. i den mån fondens tillgångar det medgiva, anslag, som Konungen må finna skäligt i särskilda fall bevilja såsom bidrag till kostnad för resor till eller från pastorat, där präst förordnats att, jämte fullgörande av honom i annat pastorat åliggande tjänstgöring, biträda vid eller uppehålla prästerlig befattning. P å grund av -7 § kyrkofondslagen må, där från boställe skogsförsäljningsmedel skola ingå till kyrkofonden, Konungen på ansökning av boställshavare eller arrendator, som utgör jämväl å boställets skogsmark belöpande utskylder och besvär, bevilja honom skäligt bidrag från kyrkofonden till fullgörande av denna skattskyldighet. Jämte ovannämnda utgifter har kyrkofonden att utgöra vissa utgifter av huvudsakligen mera övergående beskaffenhet. De viktigaste av dessa äro följande. Enligt 5 § åligger det kyrkofonden att svara för samtliga de utgifter, som enligt allmän författning eller särskilda, i behörig ordning meddelade bestämmelser varit anvisade till utgående från prästerskapets löneregleringsfond, de ecklesiastika boställenas skogsfond eller andra kapitaltillgångar, som överförts till kyrkofonden, eller som bestritts medelst anslag i krono- och kyrkotionde m. m. Till dessa utgifter är hänförlig den i vissa stift utgående ersättning till fattiga prästänkor. P å grund av 9 § må Konungen, intill dess ny lönereglering vunnit tillämpning inom vederbörande pastorat, från kyrkofonden bevilja nödigt anslag till förhöjande av avlöningen för prästerskapet, i pastoratet (lönetillskott) eller till utveckling av den kyrkliga organisationen därstädes (exempelvis till pastoratsadjunkter). Genom lagarna den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner, den 19 november 1920 angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster samt sistnämnda dag angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar har en betydande utsträckning av kyrkofondens förpliktelser ägt rum. Enligt de båda förstnämnda lagarna skola — med visst numera icke aktuellt undantag — krigstidsunderstöd (dyrtidstillägg) och tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar, komministrar och så kallade ständiga adjunkter för varje pastorat, så vitt angår dess prästerskap, bestridas med samma medel och i enahanda ordning som om den egentliga lönen är stadgat (se 11 § 1 mom. samt 19 och 20 §§ löneregleringslagen). Denna föreskrift medför såväl en minskning i kyrkofondens inkomster enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen (från församlingarna redovisade överskottsmedel) som en ökning i fondens utgifter 1

Se noten å föregående sida.

89 enligt 6 § 1 mom. (ersättning för församlingsavgifter) och 6 § 2 mom. sagda lag (skogsförsäljningsmedel). Vidare skola enligt de tre ifrågavarande lagarna ur kyrkofonden gäldas dels krigstidsunderstöd (dyrtidstillägg) åt andra extra ordinarie präster än ständiga adjunkter, åt innehavare av prästerlig emeritilön och åt kontraktsprostar, dels ock tillfällig löneförbättring åt kontraktsprostar. Slutligen har Kungl. Maj:t med stöd av sin befogenhet att bestämma arvodesbeloppet för det extra ordinarie prästerskapet förordnat, att även andra extra ordinarie präster än de ständiga adjunkterna skola tillgodonjuta dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring. Anmärkningsvärt är, att bland utgifterna ej omförmälas de rena förvaltningskostnader, som i åtskilliga fall, om ock mera sparsamt, kunna förekomma för kyrkofonden. Det ligger emellertid givetvis i sakens natur att kostnader, som direkt föranledas av kyrkofondens förvaltning, också skola av denna bestridas. Även kunna vid förvaltningen av sådan fast egendom, vars avkastning ingår direkt till kyrkofonden, uppstå kostnader, vilka ej kunna medelst egendomens egen avkastning bestridas utan måste gäldas ur fonden. Kyrkofondens skyldighet att bestrida förut omförmälda utgifter är icke beroende på, huruvida dess årliga inkomster därtill lämna tillgång. Även fondens kapital får för utgifternas gäldande tagas i anspråk. Undantag har dock gjorts i fråga om dyrtidstilläggen, för vilkas utgörande fondens kapital endast i viss angiven omfattning får tillgripas. E n viss begränsning i nämnda hänseende ligger även i föreskrifterna, att vid utdelandet av emeritilöner skall iakttagas, att »fonden eljest åliggande utgifter skola i främsta rummet utgå» (3 § emeritilönelagen) samt att beviljandet av anslag till den kyrkliga organisationens utveckling ävensom till bidrag till kostnaden för resor mellan två pastorat, där en prästerlig befattningshavare förordnats att samtidigt tjänstgöra, gjorts beroende av att »fondens tillgångar» sådant medgiva (6 § 8 och 9 mom. kyrkofondslagen). Rörande sättet och ordningen dels för utbetalning från kyrkofonden av Regievissa anslag till prästerskapets avlöning och dels för redovisning av vissa ringen av för prästerskapets avlöning avsedda medel, som uppbäras av vederbörande , mella ?" kyrkoråd, hava bestämmelser meddelats i kungörelse den 24 juli 1914, vilkens menan' mom. 7 erhållit ändrad lydelse genom kungörelse den 31 oktober 1919. Enligt fonden och kungörelse den 4 april 1916 har gjorts visst tillägg till förstnämnda kungörelse, de särBland dessa bestämmelser torde i detta sammanhag endast vara behövligt att s k l l d a erinra om följande 1 . pastoraten Beträffande varje nyreglerat pastorat skall för vart ecklesiastikår av kyrkorådet i enlighet med ett kungörelsen bifogat formulär litt. A. upprättas en uppgift eller tablå, innefattande bland annat en redogörelse för användningen av de inom pastoratet tillgängliga avlöningsmedel och beräkning av de medel, som kunna tillkomma kyrkofonden eller böra från densamma utgivas. Denna uppgift skall tillställas kontraktsprosten för granskning och av honom efter granskningens verkställande översändas till Konungens befallningshavande. Styrkes härigenom, att bidrag av skogsförsäljningsmedel enligt 19 § 4 mom. löneregleringslagen får till bestridande av prästerskapets avlöning tagas i anspråk, eller att ersättning för församlingsavgifter skall jämlikt 21 § löneregleringslagen av kyrkofondens medel beredas pastoratet, har Konungens befallningshavande att till kyrkorådet utbetala de belopp, vilka sålunda skola utgå. Efter ecklesiastikårets utgång skall kyrkorådet i enlighet med nyssnämnda formulär upprätta en uppgift eller tablå nr 2 för samma år, ut1

En mera utförlig redogörelse lämnas i avd. VI. sid. 196.

90 visande huru förhållandena faktiskt gestaltat sig under ecklesiastikåret. Denna uppgift skall undergå granskning i nyss angivna ordning. Bör på grund av denna senare uppgift rätteligen tillkomma pastoratet större bidrag eller ersättning från kyrkofonden än pastoratet enligt den första uppgiften uppburit, äger Konungens befallningshavande att till kyrkorådet utbetala skillnadsbeloppet. Har åter pastoratet på grund av den första uppgiften uppburit medel från kyrkofonden till större belopp än det, som i uppgiften nr 2 angives skola från kyrkofonden utbetalas, har kyrkorådet att återbära skillnadsbeloppet. Sådant skillnadsbelopp ävensom överskott å arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor skall av kyrkorådet inom viss tid inbetalas till Konungens befallningshavande. Underlåtes detta, skola medlen jämte ränta genom Konungens befallningshavandes försorg indrivas. Beträffande Stockholm gälla delvis särskilda i kungörelserna meddelade föreskrifter. Ut- och inbetalningar skola här ske genom statskontoret. Genom kungörelse den 10 april 1915 hava meddelats bestämmelser angående inbetalning till kyrkofonden av medel, som det jämlikt 25 § löneregleringslagen åligger ordinarie präst, vars lön utgår enligt äldre lönereglering, att erlägga för den tid extra ordinarie präst varit hos honom anställd såsom tjänstebiträde eller vikarierat för honom. storlek I näst föregående avdelning av sitt betänkande har kommittén lämnat en och ut- redogörelse såväl för kyrkofondens nuvarande storlek m. m. och för dess veckiing u t v e c k l i n g u n ( j e r tiden från dess tillkomst år 1914 som ock för den omfattm m ' " ning, vari den tagits i anspråk för prästerskapets avlönande och för fullgörande av sina övriga uppgifter. Av berörda redogörelse framgår bland annat följande. Vid de nya lagarnas antagandes beräknades, med utgångspunkt från dåvarande förhållanden, de nya löneregleringarnas genomförande komma att medföra en årlig icke obetydlig brist för kyrkofonden. Tillika hänvisades dock dels därpå, att förväntningarna om en framtida ökad skattekraft hos församlingarna vunne stöd av statistikens siffror angående bevillningsbeloppens dittills nästan oavbrutet fortgående stegring och dels på möjligheten av en ökning i kyrkofondens inkomster, särskilt genom förhöjd avkastning av de ecklesiastika boställsskogarna. Man ansåg sig därför hava grundad anledning hoppas att, då tiden vore inne för ett mera allmänt genomförande av den nya organisationen, det skulle visa sig, att såväl de för församlingarna disponibla avlöningsmedlen som ock kyrkofondens inkomster vore icke oväsentligt större än vad som beräknats. Erfarenheten har i rikt mått bestyrkt riktigheten av omförmälda förhoppning. Det har visat sig, att trots de väsentligt ökade utgifterna fondens ställning allt intill år 1921 förbättrats. Detta har v a n t beroende företrädesvis på två omständigheter. Dels hava genom den fortgående stegringen av inkomstbeloppen pastoratens bidrag till prästerskapets avlöning varit stadda i ökning och därigenom kyrkofondens belastning blivit minskad och dels hava skogsförsäljningsmedlen befunnit sig i stark tillväxt. Av de av kommittén år 1917 verkställda undersökningarna 1 visade det sig, att förhållandena redan år 1916 förändrat sig därhän, att kyrkofonden, om de nya löneregleringarna då varit fullständigt genomförda, skulle kunnat påräkna ett årsöverskott av omkring 1 */<> millioner kronor samt att, om utvecklingen komme att fortgå normalt, ett dubbelt så stort överskott syntes vara att påräkna år 1925, vid vilken senare tidpunkt de nya löneregleringarna 1 Se kommitténs betänkande den 17 december 1917 i fråga om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerskapet i nyreglerade pastorat, för vars innehåll redogjorts i propositionen nr 286 till 1918 års riksdag.

91 praktiskt taget blivit fullständigt genomförda. Till följd därav, att utvecklingen under påverkan av krigstidens förhållanden kommit att med alldeles oväntad hastighet gå i en för fonden gynnsam riktning, har emellertid fonden, såsom förut berörts, undergått en oberäknat rask ökning, och detta oaktat fonden lämnat högst avsevärda bidrag till bestridandet av kostnaden för prästernas löneförbättring och dyrtidstillägg. Ett tillfälligt bakslag har ägt rum under år 1921, då fondens kapital i avsevärd omfattning måst anlitas för bestridande av fondens utgifter. Detta förhållande beror huvudsakligen på att fonden under året icke haft någon behållen inkomst från de ecklesiastika skogarna. Under år 1922 hava fondens inkomster åter betydligt överstigit dess utgifter. I övrigt hänvisas till kommitténs ifrågavarande, här ovan lämnade redogörelse rörande kyrkofonden. Det avlöningssystem, som genom 1910 års lagstiftning blivit antaget för prästerskapet i de territoriella församlingarna, är, såsom av den förut lämnade redogörelsen ! framgår, nog så invecklat. I få ord kan emellertid systemet, i vad det berör det ordinarie prästerskapet samt de s. k. ständiga adjunkterna, karakteriseras på följande sätt. Prästerskapet avlönas i första hand av pastoratet med anlitande av de lokala avlöningstillgångarna, nämligen dels församlingsavgifter, som utdebiteras efter den för kommunalutskylders utgörande stadgade grund, och dels vissa till pastoratets förfogande ställda medel — huvudsakligen arrenden, lägenhetsavgälder, räntor och skogsförsäljningsmedel — med rätt för pastoratet att, i den mån församlingsavgifterna överstiga visst mått — 6 öre för vart 10-tal kronor av inkomstbeloppet inom pastoratet — för det överskjutande beloppet undfå ersättning ur de i kyrkofonden uppsamlade gemensamma avlöningstillgångarna men med skyldighet å andra sidan att till kyrkofonden avstå vad av arrendena med flera medel icke varit för året erforderligt för avlöningsändamål. Därutöver har kyrkofonden i sin nyssnämnda egenskap av gemensam avlöningstillgång att dels ensam svara för vissa det ordinarie prästerskapet tillkommande förmåner (ålderstillägg och skjutsersättning), dels likaledes ensam vidkännas såväl avlöningen till kontraktsprostarna som emeritilöner till pensionerade präster, dels bestrida avlöningen till andra extra ordinarie präster än de s. k. ständiga adjunkterna, i den mån avlöningen ej skall utgöras av adjunktstagaren, dels ock ensam utgöra vissa andra anslag och kostnadsersättningar (anslag till e. o. präst för särskild prästerlig tjänstgöring, kostnadsersättningar för resa till tjänstgöringsort). Därigenom att man till ett visst högsta mått begränsat pastoratens skyldighet att bidraga till prästerskapets avlöning och tillförbundit kyrkofonden såsom uppsamlare av de gemensamma avlöningstillgångarna att vidkännas de utgifter för prästerskapets avlöning, som erfordras utöver nämnda gräns, ävensom ålagt kyrkofonden att ensam utgöra vissa löne- och kostnadsbelopp, har man i kyrkofonden tillskapat en reservoar eller regulator, som möjliggör utjämning av skattskyldigheten de olika pastoraten emellan, på samma gång som den tryggar tillhandahållandet av nödiga avlöningsmedel även i de i ekonomiskt hänseende svaga pastoraten. I följd härav kan med fog sägas, att det i själva verket är på kyrkofonden och dess ställning som det till väsentlig del beror, om prästerskapets avlöning skall kunna uppehållas vid ett med hänsyn till varje tids förhållanden skäligt belopp och om nödig utveckling av den kyrkliga organisationen skall vara möjlig. 1

Avdelning I sid. 31 och följande.

92 Då man överväger frågan om kyrkofondens betydelse för de prästerliga avlöningstillgångarna, har man alltså icke att tänka blott på vidmakthållandet av fondens förmåga att fullgöra de förpliktelser, som redan nu åligga fonden. Därutöver och med hänsyn till de grunder, varpå idén med den för hela kyrkan gemensamma kyrkofonden vilar, måste man uppmärksamma behovet att till ömsesidig fromma för församlingarna och prästerskapet och således till hela kyrkans förmån göra de kapitaltillgångar, som inverka på kyrkofondens ekonomiska ställning, i möjligaste mån avkomstgivande för att därigenom skapa ökade möjligheter att vidare än som nu låter sig göra befrämja den kyrkliga organisationens utveckling. Det är med andra ord nödvändigt att stärka det ekonomiska underlaget för kyrkans verksamhet, så att det må bliva möjligt att efter tidsförhållandenas krav och utan församlingarnas oskäliga betungande bereda å ena sidan församlingarna erforderligt antal prästerliga tjänster och å den andra prästerskapet erforderliga avlöningsförmåner. En ändaj ^ v ^ J^J. förut anförda framgår att en ändamålsenlig förvaltning av de förvaltning Prästerliga avlöningstillgångarna utgör en ovillkorlig förutsättning för att av de b man skall kunna vinna det mål, som utgör syftet med det nya prästerliga prästerliga avlöningssystemet. avlöningsDetta krav på en ändamålsenlig förvaltning gör sig närmast gällande i gångarna a v s e e n d e på själva kyrkofonden, d. v. s. de kapitaltillgångar i penningar, som nödvändig, befinna sig under statskontorets förvaltning, samt å den fasta egendom, vars avkastning ingår direkt till kyrkofonden. En ändamålsenlig förvaltning av fonden innefattar naturligen även en noggrann kontroll över de årliga inkomster, kyrkofonden — utöver ränta och annan vinst å fondens tillgångar — fått sig tillförsäkrade, samt å de utgifter kyrkofonden har att utgöra. Kravet sträcker sig emellertid vida därutöver, nämligen till en ändamålsenlig förvaltning även av de kapitaltillgångar i penningar och fast egendom, vilkas avkastning — i form av arrenden, lägenhetsavgälder, räntor och skogsförsäljningsmedel — genom bestämmelserna i 19 § 2—4 mom. löneregleringslagen ställts i första hand till pastoratets förfogande och därigenom gjorts till lokala avlöningstillgångar. Detta förhållande sammanhänger med de båda omständigheter i avlöningssystemet, som nyss omförmälts, nämligen att kyrkofonden dels under närmare angiven förutsättning äger rätt till överskott å de till kyrkoråden ingående arrendena, lägenhetsavgälderna och räntorna m. m. samt till skogsavkastningen, i den mån denna ej är behövlig för det lokala prästerskapets avlönande, och dels har sig ålagt att i viss omfattning tillhandahålla pastoraten ersättning för de församlingsavgifter, som överstigit det förut angivna måttet. E n ökning i avkomsten av sagda kapitaltillgångar i penningar och fast egendom kan på grund härav medföra den påföljd, att ökade överskottsmedel tillflyta kyrkofonden, att fondens andel av skogsförsäljningsmedel ökas eller att den från fonden utgående ersättningen för församlingsavgifter utgår med minskat belopp. En minskning i avkomsten åter kan hava en rent motsatt verkan, således en minskning i kyrkofondens inkomst eller en förhöjning i den därifrån utgående ersättningen. En förbättrad förvaltning av nu ifrågavarande lokala avlöningstillgångar har således ett bestämt och betydelsefullt inflytande på kyrkofondens ekonomi, låt vara att detta gör sig gällande blott indirekt. Huru Visserligen är det ej alltid en ökning eller minskning i avkastningen från k den°f å" ifrågavarande kapitaltillgångar inom ett pastorat övar den inverkan på kyrkoverkas ge- fondens ekonomi som nyss sagts, något som beror på den egendomliga konnom väx- struktionen av det nya avlöningssystemet. Om nämligen avlöningstillgångarna

93 Inom ett pastorat äro av den storlek och beskaffenhet, att en ökning eller lingar i avminskning i de inkomster, som avses i nyssnämnda 2—4 mom., skulle komma komsten att göra sig märkbar allenast på det sätt, att utdebiteringen av församlings- frän de lo" avgifter sänkes eller höjes inom fjärde, femte och sjätte örena — d. v. s. så n^stn? att å ena sidan ej uppstår något för pastoratet obehövligt överskott och å gångarna. andra sidan ej heller uppkommer behov av ersättning — saknar en sådan ökning eller minskning betydelse för kyrkofonden 1 . Men i övriga fall — och dessa äro de till antalet långt övervägande, särskilt om hänsyn tages till den förhöjning i avlöningen, som prästerskapet för närvarande åtnjuter genom tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg — har en förändring i avkastningen från sagda kapitaltillgångar inverkan på kyrkofondens ekonomi. Detta är framför allt förhållandet i de mycket talrika fall, då det till lönernas gäldande kräves icke blott inkomster enligt 2—4 mom. utan även församlingsavgifter till belopp överstigande sex öre för varje tiotal kronor av inkomstbeloppet. Här har en ökning eller minskning i kapitaltillgångarnas avkastning till omedelbar följd i förra fallet en minskning och i senare fallet en ökning i det från kyrkofonden utgående ersättningsbeloppet 2 . Detsamma är förhållandet, då man för lönernas utgörande icke behöver taga i anspråk församlingsavgifter till högre belopp än tre öre; en under denna förutsättning uppstående ökning eller minskning i kapitaltillgångarnas avkastning medför omedelbart i förra fallet en ökning och i senare fallet en minskning i kyrkofondens intäkter 3 . Även i de här ovan först omförmälda fallen, nämligen då kyrkofondens ekonomi icke röner inverkan av växlingarna i avkomsten av de lokala avlöningstillgångarna i penningar och fast egendom, saknar det likväl ej betydelse för kyrkofonden att dessa avlöningstillgångar erhålla en ändamålsenlig förvaltning. Ty till följd av ändrade förhållanden kan det komma att inträffa, att dessa pastorat bliva hänförliga till den grupp, där dylik inverkan gör sig gällande. Sålunda kan inkomstbeloppet inom pastoratet undergå en så stark höjning eller sänkning, att den härav förorsakade ökningen eller minskningen i församlingsavgifternas storlek blir tillräckligt betydande för att pastoratet • « . E x " P r ä s t e r s k a P e t s avlöning: 10,000 kronor. Lokala avlöningstillgångar: församlingsavgifter enligt 1 mom. 3,000 kronor, avlöningsmedel enligt 2—4 mom 5,500 kronor, församlingsavgifter enligt 5 mom. 1,500 kronor. En minskning i avlöningstiligångarna enligt mom. 2—4 av intill 1,500 kronor skulle allenast medföra en ytterligare utdebitering av församlingsavgifter enligt 5_mom. av intill 1,500 kronor; en ökning av avlöningstillgångarna enligt mom. 2 - 4 av intill 1,500 kronor, skulle blott förunleda en motsvarande minskning i utdebiteringen av församlingsavgifter enligt 5 mom. Kyrkofonden skulle i båda fallen förbliva oberörd, enär i det förra fallet minskningen icke skulle bliva så stor, att någon skyldighet för kyrkofonden att lämna bidrag enligt 21 § inträdde och i det senare fallet ökningen icke så stor, att nugot överskott å lönetillgångarna enligt 2 - 4 mom. att inleverera till kyrkofonden uppkomme eller någon behållning för kyrkofonden av skogsförsäljningsmedel uppstode. Ex. Prästerskapets avlöning: 10,000 kronor. Lokala avlöningstillgångar: församlingsavgitter enligt 1 mom. 3,000 kronor, avlöningsmedel enligt 2—4 mom. 2,000 kronor, försam hngsavgi ft er enligt 5 mom. 5,000 kronor, varav 2,000 kronor ersättas från kyrkofonden. Okas beloppet avlöningsmedel enligt 2 - 4 mom. med 1,000 kronor till 3.000 kronor, kommer ersät mngsbeloppet från kyrkofonden att minskas med samma belopp till 1,000 kronor. Minskas beloppet avlöningsmedel enligt 2—4 mom. med 1,000 kronor till 1,000 kronor, kommer ersättningsbeloppet från kyrkofonden att ökas med samma belopp till 3,000 kronor. Ex. Prästerskapets avlöning: 10,000 kronor. Lokala avlöningstillgångar: församlingsavgitter enligt 1 mom. 6.000 kronor, avlöningsmedel enligt 2 4 mom. 7,000 kronor, varav endast 4,000 kronor behöva tagas i anspråk för prästerskapets avlöning, under det återstående 3,000 kronor skola redovisas till kyrkofonden eller, i den mån de utgöras av skogsförsäljningsmedel, kvarstanna i fonden. En ökning i beloppet 7,000 kronor kommer kyrkoionden till godo; en minskning däri, med belopp intill 4,000 kronor, medför motsvarande minskning i det belopp, som skall redovisas till kyrkofonden.

94 skall komma att tillhöra antingen dem, som hava att till kyrkofonden redovisa överskott eller som ej behöva uttaga fulla beloppet skogsförsäljningsmedel, eller ock dem, som bliva berättigade till ersättning från fonden \ Eller oek kan det tänkas, att lönebeloppet för pastoratets prästerskap till följd av tillskapande eller indragning av tjänst eller på grund av löns omreglering väsentligt höjes eller sänkes med påföljd antingen att krav på ersättning av kyrkofondens medel enligt 21 § uppstår eller ock att kyrkofonden blir berättigad till överskottsmedel. Härvid bör måhända beträffande församlingsavgifterna framhållas, att från kyrkofondens sida icke föreligger något intresse av att dessa avgifter behörigen utdebiteras, uppbäras och användas. Dessa avgifter hava nämligen för kyrkofonden betydelse endast som beräknad post, då det gäller att bedöma vad fonden är berättigad att uppbära i överskottsmedel eller skyldig att utgiva såsom ersättning för församlingsavgifter. Oberoende av vad som verkligen utdebiteras och uppbäres i församlingsbidrag har kyrkofonden anspråk på att vid inleverering av överskottsmedel och utbetalande av ersättningsmedel till grund för kalkylen läggas församlingsavgifter, som beräknats på i lagen angivet sätt. . SammanBetydelsen av en ändamålsenlig förvaltning av de till prästerskapets avlöning fattning. a n v i s a ( i e boställen och andra kapitaltillgångar har under det gamla avlöningssystemets tid legat mera på det enskilda området, d. v. s. närmast berört löntagaren, som för sin egen ekonomi var beroende av förvaltningens ändamålsenlighet. I någon mån kan denna betydelse sägas hava gjort sig gällande även för pastoratet, nämligen så vitt den tillgängliga lönens godhet kunde vara av vikt för förvärvandet av en skicklig innehavare av tjänsten. Dessa enskilda intressens styrka torde kunna anses hava utgjort försvar nog för att den hittillsvarande förvaltningen av de avkomstgivande lönetillgångarna kunnat ske i jämförelsevis enkla former. Genom det nya lönesystemet åter har, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, härutinnan en förändring inträtt. Nämnda enskilda intressen hava förlorat det mesta av sin styrka, men i stället har ett allmänt intresse trätt i förgrunden. För löntagaren personligen är det numera utan betydelse, huru de avkomstgivande lönetillgångarna förvaltas; han får sin bestämda lön i föreskriven ordning oberoende av, om dessa lönetillgångar giva mera eller mindre 2 . För pastoratet har förvaltningens resultat icke heller någon egentlig betydelse med undantag för de jämförelsevis fåtaliga fallen, då, på sätt här ovan närmare omförmälts, en ökad eller minskad avkastning å dessa lönetillgångar skulle medföra en minskning eller ökning i storleken av den utdebitering av församlingsavgifter mellan tre och sex öre, för vilken ersättning av kyrkofondens medel ej skall äga rum. Däremot har det för de gemensamma lönetillgångarnas — kyrkofondens — ekonomi blivit av en synnerligen starkt framträdande betydelse att även de lokala avlöningstillgångarna på det mest ekonomiska sätt utnyttjas. Av gällande, genom 1910 års lagstiftning meddelade föreskrifter angående prästerskapets avlönande, vilka föreskrifter innebära att de ecklesiastika av1 P å grund av bestämmelserna i de i ämnet gällande författningarna utövar bevillningstaxerinsen inom de särskilda kommunerna synnerligen stor inverkan på kyrkofonden och dess ekonomi, i det att på antalet inkomstkronor inom pastoratet och det därpå beroende belopp, för vilket pastoratet har att svara genom utgörande av församlmgsavgifter, till väsentlig del beror huru stora belopp enligt 6 § 1 och 2 mom. kyrkofondslagen, som böra av londen utgöras, eller huru stort överskott enligt 3 § 5 mom. samma lag, som bör dit inbetalas. * I a n n a t avseende än här är i fråga kan dock löntagaren hava intresse av huru lönetillgång förvaltas, nämligen i vad angår rätten till bränsle och förbehåll om tjänstbarheter.

95 löningstillgångarna i viss mån bilda en ekonomisk enhet, följer alltså, att kyrkofondens rätt är eller kan bliva beroende av beloppet av de inkomster, vilka icke blott direkt tillflyta fonden utan även indirekt tillkomma densamma, och ej heller allenast av dessa utan även av sådana inkomster, som inflyta till kyrkorådet utan att någon del därav överlämnas till fonden. Om dessa avlöningsmedel gäller följaktligen, att de antingen utgöra eller kunna komma att utgöra tillflöden till kyrkofonden såsom reservoar för de gemensamma avlöningstillgångarna eller ock inverka på behovet att till pastoratens fördel taga i anspråk något av innehållet däri. För att reservoaren skall kunna bibehållas vid sin förmåga att nöjaktigt fullgöra sin bestämmelse är det givetvis av stor vikt att kunna så att säga inverka reglerande på såväl till- som avrinningen. P å grund härav är det för kyrkofonden och därigenom för det prästerliga avlöningsväsendet i dess helhet, direkt eller indirekt, av stor betydelse att alla de kapitaltillgångar, som äro avsedda för prästerskapets avlöning, bliva på ändamålsenligaste sätt förvaltade och gjorda räntebärande samt att avkomsten av berörda kapitaltillgångar ävensom andra till prästerskapets avlöning anvisade medel behörigen inflyta och redovisas. Detta gäller givetvis om alla de förfoganden, som kunna öva inverkan på kapitaltillgångarnas avkastningsförmåga och på säkerheten för att avkomsten behörigen inflyter. Det sträcker sig även till utgifterna. Eedan i själva beskaffenheten av det prästerliga avlöningssystemet, sådant det föreligger enligt 1910 års lagstiftning, har man att söka ursprunget till de behov, vilkas tillgodoseende synas påkalla genomförande av en ändamålsenlig förvaltning av de prästerliga avlöningstillgångarna, och vilkas betydelse den efterföljande utredningen torde komma att klart ådagalägga. Sålunda kan redan nu konstateras önskvärdheten av en förvaltning, som kan öva tillsyn å att de till prästerskapets avlöning avsedda kapitaltillgångarna för sitt ändamål bibehållas oförminskade och på det mest ekonomiska sätt utnyttjas samt att såväl avkastningen av dessa tillgångar som övriga lönemedel vederbörligen komma avlöningsändamålet till godo och bliva behörigen redovisade. Nödvändigheten av en enhetlig ekonomisk ledning för avlöningstillgångarnas förvaltning, utrustad med kontrollmöjligheter, kan sålunda redan från begynnelsen fastställas.

96 AVD. IV.

Nuvarande förvaltningen av de prästerliga avlöningstillgångarna, utom prästskogarna, och dess brister. Redogörelsens omfattning. Det kyrkofondskommittén enligt nådiga breven den 1 oktober 1915 och den 28 januari 1916 lämnade uppdraget avser utredning och förslag icke blott huru förvaltningen såväl av kyrkofonden och de kapitaltillgångar i penningar och fast egendom, vilkas avkastning skall ingå till kyrkofonden, som även av övriga prästerliga avlöningstillgångar lämpligen bör ordnas, utan jämväl huru en verksam tillsyn över denna förvaltning bör åvägabringas. I avd. I I I har kommittén redogjort för det intresse kyrkofonden har av en ändamålsenlig förvaltning av samtliga dessa avlöningstillgångar. Av sagda redogörelse framgår att det för kyrkofonden, direkt eller indirekt, är av stor betydelse att de kapitaltillgångar, som äro avsedda för prästerskapets avlöning, bliva på ändamålsenligt sätt förvaltade och gjorda räntebärande samt att avkomsten av berörda kapitaltillgångar ävensom övriga till prästerskapets avlöning anvisade medel behörigen inflyta. Kommittén har sålunda anledning att vid sin redogörelse för de ecklesiastika lönetillgångarnas förvaltning behandla samtliga dessa tillgångar, oavsett de olika sätt, varpå de kunna vara disponerade. E n närmare redogörelse för de avlöningstillgångar, som efter genomförandet av 1910 års ecklesiastika lönelagstiftning stå till förfogande för det territoriella prästerskapets avlönande, har kommittén lämnat här ovan i avd. I kap. 4. Dessa avlöningstillgångar utgöras dels av sådana, där den kapitaltillgång — bestående av fonderade penningmedel eller av fast egendom —vars årliga avkomst eller nytta tillgodogöres för prästerskapet, själv är ställd till förfogande direkt för prästerskapet eller eljest för dess avlönande och fördenskull är föremål för en härav betingad förvaltning^ och dels av andra årliga avlöningsförmåner — såsom församlingsavgifter, årliga anslag i penningar m. m. — vilka ej härflyta från kapitaltillgångar av nyssnämnda slag. De fonderade penningmedlen äro dels sådana, som utgöra gemensamma (centrala) avlöningstillgångar och äro sammanförda i kyrkofonden, och dels sådana, som utgöra avlöningstillgång för prästerskapet i visst pastorat (lokala avlöningstillgångar) och förvaltas av kyrkorådet därstädes. Bland den fasta egendomen märkas två slag, nämligen dels sådan, som omedelbart disponeras av vederbörande präst till bostadsändamål (prästgårdar), och dels sådan, vars avkomst får användas till prästerskapets avlöning (löneboställen), av vilka boställen de flesta utgöra lokal avlöningstillgång men en del gemensam; och kan inom denna senare grupp särskiljas mellan jordbruksboställen och präst-

97 skogar. De här ovan omförmälda årliga avlöningsmedel, vilka icke äro församlingsavgifter, utgöra i regel gemensamma avlöningstillgångar och endast i enstaka fall lokala. Beträffande de särskilda avlöningstillgångarna redogör kommittén i det följande för den förvaltning, som kommer avlöningstillgångarna till del, i sammanhang varmed angivas de olika förvaltningsorganen och deras befogenheter. Vidare redogöres för de brister, som kunna anses föreligga i avseende å denna förvaltning, och angivas i sammanhang härmed de krav, som med hänsyn till de sålunda anmärkta bristerna göra sig gällande för erhållande av en ändamålsenlig förvaltning av de särskilda avlöningstillgångarna. I en särskild avdelning (VI) behandlas redovisningsväsendet. Slutligen lämnas en karakteristik av den nuvarande förvaltningen ävensom en sammanfattning av de brister, som befunnits vidlåda denna förvaltning, och av de krav, som ansetts böra uppställas för den framtida förvaltningen. Framställningen i denna avdelning omfattar icke prästskogarnas förvaltning, för vilken redogörelse lämnas i avd. V. I avseende å den lämnade redogörelsen synes vara lämpligt att redan nu fästa uppmärksamheten vid följande omständigheter, vilka äro av en viss betydelse för orienteringen inom det ifrågavarande förvaltningsområdet. Vissa av omförmälda avlöningstillgångar äro föremål för statliga organs, andra för kommunala organs förvaltning eller åtgärder. Av de årliga inkomster, varom här är fråga, inflyta vissa direkt eller indirekt till vederbörande kyrkoråd för att användas till avlöning av prästerskapet i pastoratet, i den mån de i föreskriven ordning äro härför behövliga, under det att andra inkomster skola inbetalas till kyrkofonden antingen direkt eller genom länsstyrelserna eller domänstyrelsen. Även de utgifter, som beröra kyrkofonden, ombesörjas endast delvis av kyrkofondens förvaltare, men till största delen genom andra organ.

Kap. 1. Kyrkofonden. I det föregående har lämnats en redogörelse för kyrkofondens uppkomst Förvaltoch om dess uppgift att vara en gemensam avlöningstillgång för det terri- ning. toriella prästerskapet i dess helhet. Vidare har redogjorts för kyrkofondens betydelse inom det nuvarande prästerliga avlöningssystemet. Av redogörelserna framgår bland annat, att kyrkofonden skall förvaltas av statskontoret utan sammanblandning med andra medel, att med kyrkofonden i egentlig mening förstås de för det territoriella prästerskapets avlönande avsedda penningmedel, som enligt gällande bestämmelser skola till denna fond ingå och även blivit dit inlevererade, d. v. s. antecknats som influtna i statskontorets inkomstbok, och att kyrkofonden är den »reservoar», som skall möjliggöra såväl ett uppehållande av prästerskapets avlöning till skäligt belopp som nödig utveckling av den kyrkliga organisationen. Vidare visas att kyrkofondens verksamhet är reglerad genom lag — lagen om kyrkofond den 9 december 1910 —, vilken lag såväl anger dess inkomster som bestämmer och begränsar de ändamål, vartill inkomsterna få användas. Den kassarörelse, som föranledes av kyrkofondens verksamhet, omhänderhaves endast delvis av statskontoret självt. I mycket stor utsträckning hava Kyrho fondskommittén,

n

98 länsstyrelserna fått i uppdrag att såväl mottaga medel, som skola ingå till kyrkofonden, som ock verkställa fonden åliggande utbetalningar. E n annan betydande del av kassarörelsen ombestyres av domänstyrelsen och den lokala skogsförvaltningen. E n närmare redogörelse för kassarörelsens bedrivande genom de olika organen torde hava sitt rätta sammanhang i redogörelsen över redovisningsväsendet, varför kommittén nu inskränker sig till att hänvisa dit, därvid erinras att den huvudsakliga redogörelsen härutinnan, så vitt angår skogsdriften, återfinnes under den avdelning (V), som avhandlar skogen. Beträffande fruktbargörandet av kyrkofondens kapitalbehållning hava närmare föreskrifter meddelats genom nådig skrivelse till statskontoret den 19 december 1913. Enligt dessa skola kyrkofondens medel, i den mån de ej behöva anlitas för utbetalningar från fonden, förräntas särskilt för sig, varvid skola lända till efterrättelse de föreskrifter, som givits i nådiga brevet den 31 augusti 1877 angående förvaltning av de under statskontorets vård ställda fonders och kassors medel; dock att, därest sådant skulle finnas vara för kyrkofonden fördelaktigt, densamma tillhöriga medel må kunna, i avbidan på annan placering, insättas i bankinrättning med av Kungl. Maj:t fastställd bolagsordning. I berörda nådiga brev den 31 augusti 1877 föreskrevs i hithörande del, att medel tillhörande de under statskontorets förvaltning ställda fonder skola, där de ej för utgifters bestridande anlitas, av statskontoret göras fruktbärande i främsta rummet genom inköp av obligationer, utställda av riksgäldskontoret, av allmänna hypoteksbanken, svenska hypoteksföreningar, bruksägarnas hypotekskassa eller av allmänna verk och kommuner, som till sådana förbindelsers utgivande erhållit nådigt tillstånd och vilkas finansiella ställning fortfarande synes bereda långivaren tillräcklig säkerhet. Till fondernas förräntande medgives jämväl statskontoret att inköpa norska, danska, tyska, franska eller engelska statspapper. För den händelse värdepapper av ovan anfört slag icke stå att erhålla till pris, som synes förenligt med tillbörligt avseende å^ medlens ränteavkastning, äger statskontoret att utlämna lån med förbehåll av återbetalning inom viss tid efter uppsägning, ej överskjutande sex månader, eller lån på bestämd tid av högst ett år, emot säkerhet vare sig av sådana värdepapper, som må för fondernas räkning inköpas, eller av inteckning. I sistnämnda fall skall dock iakttagas dels att annan inteckning ej må antagas såsom säkerhet än sådan, som är fastställd i stenhus i Stockholm, beläget å fri och egen grund samt för all framtid brandförsäkrat i stadens brandförsäkringskontor, eller i jordegendom inom Stockholms stads område eller å landet, dels att det belopp, vartill sådan fastighet belånas, i allmänhet icke må överstiga för stenhus i Stockholm tredjedelen av brandförsäkringsvärdet och for jordegendom tredjedelen av medeltalet av de sistförflutna tio årens taxeringsvärden, där ej statskontoret på grund av särskilda omständigheter skulle finna inteckningar, överskjutande detta värde, i något fall innebära fullgod säkerhet. Medel, som ej genast kunna på förenämnda sätt göras fruktbärande eller behöva för förestående utgifter hållas disponibla, skola insättas å räkning i Sveriges riksbank. I avseende på frågan om placeringen av kyrkofondens tillgångar torde ta erinras därom att kommittén i två särskilda framställningar till Kungl. Maj:t, den 19 juni 1917 och den 31 maj 1921, föreslagit åtgärder för möjliggörande av placering av kyrkofondens tillgångar jämväl på annat sätt än 1913 års skrivelse anger. Av dessa två förslag avser det förra att underlätta löne-

99 boställenas utarrendering genom att utlämna byggnadslån \ under det att det senare, vilket ansluter sig till en tidigare i skrivelse den 21 oktober 1918 gjord framställning, åsyftar att genom användande av någon del av fondens tillgångar för inköp av skogsmark göra dessa tillgångar i längden mera avkomstbringande än som kan ske genom inköp av obligationer eller utlämnande av inteckningslån. Enligt den för statskontoret gällande instruktion, däri bland statskontorets åligganden upptagits att förvalta de under statskontorets vård stående särskilda fonder och kassor samt göra deras tillgångar räntebärande, tillhör det fondbyrån att handlägga ärenden rörande dessa fonder och kassor, att föra inseendet däröver att inkommande löftesskrifter och förbindelser varda vid gällande kraft bibehållna, samt att föra de för byråns verksamhet erforderliga räkenskaper. Ärenden angående förräntande av medel hörande till berörda fonder skola av statskontoret behandlas och avgöras i plenum. Bland de åligganden, som tillhöra den hos statskontoret anställde byrådirektören och ombudsmannen, förekommer skyldigheten att iakttaga, bevaka och fullfölja de under statskontorets förvaltning stående fonders rätt uti alla de mål och ärenden, som blivit till ombudsmannens handläggning överlämnade eller till sin natur dit höra, ävensom vid domstolar och andra myndigheter utföra nämnda fonders talan uti berörda mål. Om frågan betraktas enbart eller huvudsakligen ur synpunkten av att be- Brister i reda de fonderade medlen en säker och fördelaktig placering, lärer genom de förvaltträffade anordningarna med förvaltningens överlämnande till statskontoret vara ningen. väl sörjt. Såsom en olägenhet synes dock böra framhållas att för statskontoret ofta måste uppstå svårighet att bedöma i vilken omfattning innestående kontanta medel böra göras räntebärande genom att bindas på ett mera stadigvarande sätt eller hållas likvida för mötande av förestående utbetalningar. P å sätt nedan närmare beröres torde nämligen statskontoret, så som det prästerliga avlöningsväsendet nu är ordnat, vara urståndsatt att på förhand beräkna storleken av vissa för fondens ekonomi högst betydelsefulla inkomst- och utgiftsposter. Denna olägenhet synes väl under normala förhållanden, åtminstone i regel, vara av mindre betydenhet, helst statskontoret i stor utsträckning begagnat sig av och fortfarande torde komma att begagna sig av medgivandet att insätta fonden tillhöriga medel å räntebärande bankräkning. Under abnorma situationer åter kan olägenheten vara allvarlig nog för kyrkofondens förvaltare, som på grund av sagda svaghet i förvaltningen lätt kan överraskas av oväntat stora utgifter eller oförutsedd minskning i inkomster 2. Vid en granskning av den föreliggande frågan om en ändamålsenlig förvaltning av de prästerliga avlöningstillgångarna framträder således med skärpa den svagheten att statskontoret i sin förvaltning är ställt isolerat från all övrig förvaltning av ifrågavarande tillgångar och därför saknar möjlighet att överskåda alla de förhållanden, som äro avgörande för kyrkofondens ekonomi. Statskontorets befattning med sagda förvaltning kan sägas i själva verket vara begränsad till att dels i sina räkenskaper annotera de på- och avföringar, som rapporteras från länsstyrelserna, dels tjänstgöra som kassa för mottagande 1 Genom ett av nedan omförmälda ecklesiastika arrendesakkunniga i betänkande den 28 februari 1923 framställt förslag om förskott ur kyrkofonden till bekostande av viss nybyggnad å ecklesiastika löntboställen bar denna fråga kommit i ett delvis förändrat läge. 2 Ett sådant fall inträffade under år 1921, dä statskontoret nödgades uppsäga sina å bank innestående depositioner och avyttra icke obetydliga poster obligationer.

100 av de penningmedel, som från domänstyrelsen eller eljest inlevereras till statskontoret eller genom statskontoret skola omföras från statsmedel till kyrkofonden, och för utbetalande av de belopp, som därifrån rekvireras eller som det eljest åligger statskontoret att utan rekvisition gälda, dels ock ombesörja redan fonderade medels och ytterligare uppkommande överskotts placering på bästa och säkraste sätt ävensom lyfta å de fonderade medlen utfallande ränteoch kapitalbelopp. Däremot lärer det ej hava varit åsyftat att statskontoret skulle äga skyldighet att ingå i kontroll i avseende å den kassarörelse, som för kyrkofondens räkning äger rum hos länsstyrelserna och domänstyrelsen, såsom att verkställda på- och avföringar äro riktiga och att de leveranser, som göras, äro grundade på riktiga räkenskaper eller eljest äro behörigen gjorda. Statskontoret torde måhända ej ens kunna anses äga förpliktelse att utöva tillsyn därå att kapitaltillgångar, som böra genom länsstyrelserna tillföras kyrkofonden, också bliva dit redovisade. Något inflytande däröver att andra kapitaltillgångar än kyrkofondens egna fonderade penningmedel bliva på det mest ekonomiska sätt utnyttjade har ej heller tillagts statskontoret. Man har ej ens fordrat av statskontoret att detta skall sitta inne med en samlad kännedom om de olika avlöningstillgångar, av vilka kyrkofondens förmåga att fullgöra de fonden åliggande skyldigheterna är så starkt beroende. Statskontoret har ej fått sig ålagt att ägna någon uppmärksamhet åt att det ecklesiastika avlöningsväsendet fungerar på tillfredsställande sätt och är ej förpliktat ingripa, om det skulle visa sig att fara föreligger att utgifterna för prästerskapets avlönande skola komma att överstiga de därför tillgängliga medlen, än mindre att arbeta för en förbättring i kapitaltillgångarnas avkastningsförmåga. Statskontorets befattning i avseende å kyrkofonden inskränker sig således till att vara en ren penningförvaltning, som dessutom är starkt kringskuren därigenom att en stor del av kassarörelsen är överlämnad till särskilda myndigheter — länsstyrelserna och skogsstaten — vilka var för sig handla med stor självständighet. Därest det, med anledning av förutnämnda därom gjorda framställningar, framdeles kommer att meddelas bestämmelser i ändamål att dels underlätta löneboställens utarrendering genom utlämnande av byggnadslån i en eller annan form och dels använda någon del av kyrkofondens tillgångar för inköp av skogsmark, blir givetvis fondens förvaltning mera komplicerad och krävande än för närvarande. Med hänsyn till det skick, vari ärendet nu befinner sig, saknar kommittén anledning att i detta sammanhang yttra sig huruvida eller i vilken mån den nuvarande formen för fondens förvaltning icke kan anses lämplig med hänsyn till en medelsplacering av nyss angivet slag. Kommittén har emellertid ansett sig böra fästa uppmärksamheten på dessa båda frågor om fruktbargörande av kyrkofondens tillgångar, vilka frågor icke torde få anses vara avförda från dagordningen. Kap. 2. Penningfonder, stående under lokal förvaltning. Såsom förut antytts förekomma fonder, vilkas avkastning är avsedd att utgöra lokal avlöningstillgång, d. v. s. avlöningstillgång för prästerskapet inom visst pastorat, stundom med rätt för viss präst att åtnjuta avkomsten utöver lönen. Dessa uppgå till ett mycket stort antal.

101 P å grund av 22 § löneregleringslagen skola dessa fonder förvaltas och göras räntebärande av vederbörande kyrkoråd1. Pastoratet är enligt samma lagrum ansvarigt för medlens bibehållande till avsett ändamål; och äger domkapitlet däröver hålla hand. I fråga om den på kyrkorådet ankommande förvaltningen av de kapitaltillgångar, som äro anslagna till prästerskapets avlöning, finnas, utöver nyss omförmälda stadgande i 22 § löneregleringslagen, icke meddelade särskilda föreskrifter, utan därom gäller vad i allmänhet blivit stadgat angående kyrkorådens medelsförvaltning. I huvudsak är härutinnan föreskrivet följande. Enligt kyrkolagen skall kyrkoherden bära försorg för kyrkans egendom i löst och fast samt räkenskapen över kyrkans inkomst och utgift ävensom innehava ena nyckeln till den med tre lås försedda kyrkokista, däri bland annat räkenskapsboken skall förvaras. P å grund av kyrkostämmoförordningen har han i egenskap av kyrkorådets ordförande att tillse att räkenskaperna över de medel, som kyrkorådet omhänderhar, ordentligen föras i enlighet med de föreskrifter kyrkostämman meddelat. Kyrkorådet utser för varje år inom eller utom sig en kassaförvaltare. En var ledamot av kyrkorådet ansvarar gemensamt med de övriga för de medel, detsamma har under sin förvaltning, ävensom för de säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke till protokollet gjort anmärkning. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit antingen av kyrkostämman eller, om klander anställes, av vederbörlig domstol godkänd, eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas avlämnande förflutit, utan att klander i laga ordning blivit anställt. Kyrkorådets räkenskaper skola avslutas för kalenderår samt senast från och med viss dag hållas tillgängliga för de för deras granskning utsedda revisorer. Revisionsberättelsen skall inom närmare angiven tid avlämnas till kyrkostämmans ordförande, som över gjorda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar, varefter kyrkostämman beslutar, huruvida anmärkning må förfalla eller laglig åtgärd för bevarande av församlingens rätt skall vidtagas. Vad om räkenskapernas granskning i kyrkostämma är sagt, gör icke någon ändring i vad om särskild revision av kyrkoräkenskaper finnes stadgat. Med omförmälda särskilda revision torde avses dels den granskning, som bör äga rum vid prost- och Zns/copsvisitation, dels ock den skyldighet landshövdingar och biskopar hava att öva tillsyn över att kyrkornas medel bliva rätteligen använda och redovisade. Klagan över kyrkostämmas beslut över framställd anmärkning mot räkenskaperna föres i den ordning som är föreskriven för överklagande av kyrkostämmas beslut i allmänhet. Besvär över utslag, meddelade av konsistorierna eller av länsstyrelserna och konsistorierna gemensamt i fråga om orätt förvaltning av eller bristande redovisning för kyrkors med flera dylika niedel, tillhöra kammarrättens behandling och avgörande. Av det ovan sagda framgår hurusom den egentliga kontrollen över medelsförvaltningen är lagd i kyrkostämmans egen hand. Myndigheternas befogenhet därutinnan är mycket obestämd och kommer till användning i synnerligen ringa utsträckning. Ett medel för myndigheterna att i viss mån utöva tillsyn däröver att 1 I pastorat, där lönereglering fastställd enligt lagen den 9 december 1910 icke trätt i tillämpning, förekommer stundom, att dylika fonder förvaltas av annan vederbörande än kyrkorådet, t. ex. kommunalnämnd eller boställshavare. Vid ny lönereglerings ikraftträdande böra sådana fonder — därest de ej skola inlevereras till kyrkofonden (se 2 § kyrkofondslagen) — övertagas av kyrkorådet till förvaltning.

102 räntan å fonderade medel kommer prästerskapet till godo kan sägas ligga i den föreskrift, som genom kungörelsen den 24 juli 1914 med senare tillägg och ändring meddelats om skyldighet för kyrkorådet att årligen avlämna tablå enligt formulär litt. A. rörande bland annat de för prästerskapet tillgängliga medlen ävensom redogörelse för användningen av dessa medel m. m., vilken tablå underkastas granskning av kontraktsprosten. Göres anmärkning mot däri förekommande uppgift och följer ej rättelse inom viss kort, av kontraktsprosten utsatt tid, har kontraktsprosten att anmäla förhållandet hos domkapitlet för den åtgärd, som kan på domkapitlet ankomma. Rörande placeringen av de medel, som stå under kyrkorådets förvaltning, saknas bestämmelser. Utom de avlöningsfonder, som förvaltas i vederbörande pastorat, finnes ett icke obetydligt antal stundom mycket betydande ecklesiastika fonder, vilkas förvaltning för närvarande omhänderhaves av statskontoret eller domkapitel. Rörande dessa har ännu icke meddelats beslut huruvida de äro att betrakta som gemensam eller lokal avlöningstillgång. I fråga om deras disposition har kyrkofondskommittén på grund av nådig remiss avgivit utlåtande den 4 april 1921. Tilläggas bör att under kyrkorådens förvaltning befinna sig åtskilliga fonder, i fråga om vilka det synes hava gjort sig gällande en viss tveksamhet, huruvida de äro att betrakta uteslutande som avlöningstillgång för prästerskapet eller om de må få användas även till andra kyrkliga ändamål. Detta är förhållandet exempelvis med de s. k. pastoraliefonderna, som uppkommit därigenom att de enligt äldre lönereglering utdebiterade prästlönemedel, som överstigit vad som erfordras för att bereda prästerskapet vissa maximilöner, skolat fonderas. Om användningen under ny löneregleringsperiod av räntan å dessa medel har Kungl. Maj:t i sammanhang med fastställande av ny lönereglering icke gjort annat uttalande än att bland avlöningstillgångarna upptagits »övriga prästerskapet i pastoratet enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 möjligen tillkommande avlöningstillgångar». I den mån dessa fonder befinnas vara hänförliga till prästerliga avlöningstillgångar, gäller om dem vad som yttras angående övriga under kyrkorådens förvaltning stående fonder, vilka äro avsedda till avlöning till prästerskapet i visst pastorat. Brister i Den förvaltning, som kommer de av kyrkoråden handhavda fonderna till förvalt- g 0 ( i 0 j k a n möjligen hava varit lämplig på den tid, då räntan å fonderna tillningen. k o m p r a s t e n jämte hans övriga inkomster och prästen själv sålunda hade ett direkt intresse av fondens förvaltning, och då även församlingen såsom ensam ansvarig för prästerskapets avlöning kunde anses hava intresse av att befintliga till prästerskapets avlöning avsedda kapitaltillgångar bibehöllos oförminskade och avkomstbringande. Annorlunda ställer det sig tvivelsutan, sedan, efter ny lönereglerings inträdande, det för tjänstinnehavaren icke längre är av något direkt intresse, huru mycket varje särskild avlöningstillgång avkastar, och det även for pastoratet med dess numera begränsade ansvarighet för prästerskapets avlöning ofta är likgiltigt vad fonderna giva. Lämpligheten av att under pastoratens förvaltning bibehålla ifrågavarande fonder, vilka stundom kunna uppgå till betydande belopp1, kan därför starkt ifrågasättas. Pastoraten sakna organ för 1 Såsom exempel kan nämnas att under kyrkorådets förvaltning stå, i Solna församling en expropriationsfond å mer än 50,000 kronor, i Skövde pastorat en dylik fond å nära

103 en ändamålsenlig förvaltning av dylika medel. Full trygghet för säker placering torde ej finnas. Om en sådan fond helt eller delvis går förlorad kan måhända möta svårighet för att från pastoratet, såsom av 22 § löneregleringslagen bör följa, undfå ersättning för förlusten. Ovisst synes vara om intresset att å medlen erhålla tillfredsställande avkastning kan göra sig tillräckligt gällande. Effektiviteten av den revision, som äger rum av kyrkorådets förvaltning, kan möjligen betvivlas. Domkapitlets möjlighet att på verksamt sätt hålla hand över medlens bibehållande till avsett ändamål kan starkt ifrågasättas. Den granskning, som på sätt här ovan nämnts skall enligt kungörelsen den 24 juli 1914 komma de i kungörelsen åsyftade tablåerna till del, kan ej förutsättas vara av någon mera ingående beskaffenhet1 och torde knappast medföra tillräcklig säkerhet för ingripande ens för det fall att en fond lider kapitalförlust. I vilket fall som helst lärer denna granskningsrätt knappast giva befogenhet att framställa anmärkning mot det sätt, varpå medel äro placerade eller eljest i fråga om själva förvaltningen. Jämväl i övrigt saknas möjlighet och befogenhet för någon representant för det allmänna att göra något som helst ingripande beträffande placering och räntesatser. Därtill komma de svårigheter som göra sig gällande i avseende å möjligheten att bevaka kyrkofondens rätt till eventuella överskott å de medel, varom här är fråga, eller att, då rekvisition från kyrkofonden av ersättningsmedel enligt 21 § löneregleringslagen äger rum, kontrollera att fondräntor av omförmälda beskaffenhet blivit behörigen beräknade, varom mera i det följande'2. Denna svårighet beror bland annat därpå att vederbörande myndigheter icke torde äga säker kännedom om vilka fonder av nu ifrågavarande beskaffenhet som finnas inom de särskilda pastoraten. Så länge dessa lokala avlöningsfonder kvarstå under kyrkorådens förvaltning, är det nödigt att bereda större säkerhet för att fonderna bliva på ändamålsenligt sätt förvaltade och för att deras avkastning behörigen kommer avlöningsändamålet till godo. Härutinnan synes närmast kunna komma i fråga att Kungl. Maj:t utfärdar särskilda bestämmelser rörande förvaltningen av sådana fonder3. I varje fall måste fordras att liggare föras över dessa kapitaltillgångar. Vidare måste krävas att kyrkofondens förvaltare skall äga utöva visst inseende över vården och förvaltningen av de kapitaltillgångar, som på sätt ovan berörts stå under annan förvaltning än kyrkofondens. Härutöver måste framför allt krävas en mera effektiv granskning av förenämnda uppgift enligt formulär litt. A., till vilket ämne kommittén återkommer i annat sammanhang 4 .

62,000 kronor, i Höörs församling en grusmedelsfond å mer än 30,000 kronor. En i Solna befintlig expropriationsfond å 380,000 kronor står f. n. under förvaltning av domkapitlet. Sistnämnda fond hör till dem, rörande vilkas disposition Kungl. Maj:ts beslut är att förvänta (jfr här ovan), och om den förklaras för lokal avlöningstillgång skall den författningsenligt komma under kyrkorådets förvaltning. 1 Jfr avd. VI sid. 200 o. f 2 Avd. VI sid. 199 o. f. 3 Denna fråga har berörts i kommitténs förutberörda den 4 april 1922 avgivna und. utlåtande angående den framtida förvaltningen av vissa ecklesiastika fonder, vilka förvaltas av statskontoret och domkapitlen. 4 Avd. VI sid. 196.

104 Kap. 3» Prästgårdar. Bland löneförmånerna för kyrkoherde och komminister ingår, såsom förut är nämnt, jämlikt 1 § och 11 § 2 mom. löneregleringslagen förmånen av fri bostad, som skall beredas sådan befattningshavare genom upplåtelse av prästgård. Undantag äger rum allenast för det fall att Konungen på grund av särskilda omständigheter finner hinder möta mot dylik upplåtelse. I sådant fall åligger det pastoratet att till vederbörande tjänstinnehavare, där icke bostad, varmed tjänstinnehavaren åtnöjes, eljest av pastoratet beredes honom, gälda hyresersättning med belopp, som av Konungen med hänsyn till de i orten rådande förhållanden prövas skäligt 1 . De närmare bestämmelserna angående prästgårdarna, deras beskaffenhet m. m. äro meddelade i den ecklesiastika boställsordningen av den 9 december 1910. I dennas 3 § stadgas, att till prästgård skall användas tomt med bostadshus och, där hinder ej möter, erforderligt område till trädgård å det boställe, som, då lönereglering enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning första gången skall fastställas för tjänstens innehavare, är anvisat till bostad åt honom, eller ock, där sådant ej lämpligen kan ske, enligt Konungens bestämmande å annat, inom pastoratet beläget boställe eller å plats, som av pastoratet för ändamålet erbjudits. Bestämmandet av den plats, till vilken prästgård skall förläggas, äger i regel rum i sammanhang med fastställandet av löneregleringen för vederbörande pastorat. Vid övergången mellan gammal och ny lönereglering skall enligt 64 § ecklesiastik boställsordning särskild husesyn »i dittills gällande ordning» hållas å varje inom pastoratet beläget bostadsboställe (»syn enligt 64 §»). Skall prästgård vara förlagd å dylikt boställe åligger det synerätten att med tilllämpning av boställsordningens föreskrifter bestämma prästgårdens läge och gränser samt arten och beskaffenheten av de laga hus, som skola där finnas. Har i samband med ny lönereglerings fastställande förordnats att prästgård skall vara förlagd annorstädes än å dittills varande bostadsboställe, kan på domkapitlets begäran laga syn enligt boställsordningen hållas för meddelande av erforderliga föreskrifter angående prästgårdens inrättande. ForvaitDen närmaste vården av prästgårdarna åligger boställshavaren. Dom™na- kapitlen tillse att prästgårdarna varda till hus och ägor vidmakthållna. För tillsyn å prästgårdarna hållas ekonomiska besiktningar. Vidare förrättas å prästgårdarna husesyner, nämligen dels laga syn, som hålles då missnöje med ekonomisk besiktning blivit anmält, ävensom eljest då laga syn av domkapitlet eller byggnadsskyldig begäres, och dels av- och tillträdessyn, som hålles i anledning av ombyte av boställshavare, där boställshavare eller vederbörande byggnadsskyldig äskar sådan syn eller domkapitlet eljest finner syn böra hållas. I fråga om vilka skola förrätta ekonomisk besiktning och husesyn samt vilka äga att därvid närvara m. m. hänvisas till den redogörelse, som i det följande lämnas vid behandlingen av löneboställena. Överinseendet över prästgårdarna tillkommer kammarkollegium enligt den 1 Hyresersättning skall av pastoratet gäldas utan anlitande av de avlöningsmedel, som avses i 19 § löneregleringslagen och utan rätt för pastoratet att därför från kyrkofonden erhålla gottgörelse.

105 för detta ämbetsverk gällande instruktion. Kollegiets befattning kan sägas huvudsakligen innebära skyldighet att tillse att prästgårdarna icke användas eller disponeras emot därom givna föreskrifter ävensom att till Kungl. Maj:t avgiva underdåniga utlåtanden i åtskilliga på Kungl. Maj:ts prövning ankommande frågor rörande prästgård, såsom angående plats för prästgård, försäljning eller inköp av sådan egendom o. s. v. Någon direkt förvaltning från myndigheternas sida kan således icke sägas förekomma i avseende å prästgårdarna utan endast tillsyn över dem. Detta förhållande är beroende därpå att prästgårdarna äro upplåtna till nyttjande av boställshavarna och stå under deras ; närmaste vård samt att byggnadsskyldigheten åligger pastoratet och verkställes genom detta. Med hänsyn till beskaffenheten av de intressen, boställsha våren 1 såsom nyttjanderättshavare och pastoratet såsom byggnadsskyldigt äga av prästgårdens vidmakthållande l torde kunna sägas att den förvaltning, som kommer prästgårdarna till del, är i stort sett tillfredsställande. Endast i en detalj kan det möjligen anses att de härom meddelade bestämmelserna icke äro fullt tillräckliga. Det har nämligen visat sig att någon gång till prästgård insynats ett icke obetydligt område skogbärande mark, vanligen på grund av dess värde som park. Då det icke torde hava varit av författningarna avsett att man skulle kunna tilldela prästgård ett skogbärande område till »park», är intet förordnat, huru med sådant områdes förvaltning och med dispositionen av därifrån fallande virke skall förfaras. Det torde få anses riktigt att parkområdet står icke under skogsstatens utan under tjänstinnehavarens vård samt att eventuell inkomst av virke från området icke skall tillfalla kyrkofonden men icke heller tjänstinnehavaren, vilkens rätt att för egen del tillgodogöra sig virke därifrån torde vara inskränkt till torra och vindfällda träd o. d. a Frågan om prästgårdarnas förvaltning har för övrigt icke någon betydelse för kyrkofondens ekonomi i vidare mån än att den rätt pastoratet äger att å ecklesiastikt boställes skog erhålla virke för prästgårdsbyggnad, när tillgång därtill finnes, kan öva någon inverkan på skogsavkastningens storlek.

Kap. 4. Jordbruksboställen och övriga löneboställen, avsedda till annat ändamål än skogsbruk. Efter vad i det föregående omförmälts, är förvaltningen av löneboställena olika allt efter som egendomen disponeras för jordbruk eller eljest är föremål för annat bruk än skogsbruk (jordbruksboställen) eller har till ändamål frambringandet av skog (prästskogar). Dessa båda grupper av löneboställen torde därför lämpligen böra behandlas var för sig. Man har vid behandlingen av boställenas förvaltning, vare sig det gäller den ena eller andra gruppen, att särskilt bemärka den förvaltning, som avser 1 Kommittén har ansett sig icke hava anledning att ingå på frågan huruvida bestämmelserna om sättet för bestämmandet av prästgårdsområdet äro tillfredsställande. Då det numera återstår allenast ett litet antal boställen, där sådant bestämmande ännu ej skett, saknnr nämligen denna fråga praktiskt taget aktualitet. * Jfr kommitténs betänkande den 23 maj 1919 ang. disposition av virke vid prästgården å komministersbostället Ugglehult nr 2 i Aneboda socken och Kungl. Maj:ts den 6 juni s. å. i ämnet meddelade beslut.

106 den ekonomiska vården (boställenas ekonomiska utnyttjande), och den förvaltning, som hänför sig till den rättsliga vården (boställenas integritet). Till den del förvaltningen har avseende å tillsynen däröver att boställsavkastningen kommer till användning för därmed avsett ändamål lämnas redogörelse härför i sammanhang med framställningen om redovisningsväsendet 1 . I detta kapitel behandlas förvaltningen av löneboställena endast för så vitt de äro föremål för annat bruk än skogsbruk, varvid emellertid är att bemärka att vissa i det följande omförmälda förvaltningsbestyr, såsom tillsynen om boställenas integritet och upplåtelser från dem, hava avseende på löneboställena i deras helhet. A.

Den ekonomiska vården.

A. Den De ojämförligt flesta löneboställena — till den del de ej utgöras av skogsekmo- m a r k — hava jordbruk till ändamål. I icke ringa utsträckning har emellertid miska j Q r ( j t i l l s a dana boställen undandragits jordbruksdriften, i det att områden värden. ^ s törre eller mindre omfattning blivit på viss tid mot avgäld avsöndrade till tomtplatser eller dylikt eller ock, likaledes mot avgäld, på obestämd tid (så länge de begagnas för det avsedda ändamålet) upplåtna till begagnande för vissa mera bestående ändamål, såsom till tomtplats för skolor, ålderdomshem och dylikt, för anläggande eller utvidgning av begravningsplats m. m. Ofta höra till jordbruksboställena kvarnverk eller ekonomiska lägenheter — strömfall, fisken m. m. — eller förekomma där vissa naturtillgångar, såsom sten- och kalkbrott, sand-, grus-, sten- eller lertag, torvmosse eller annat dylikt, som antingen blivit eller kunna bliva upplåtna till begagnande mot särskild avgift. Vissa löneboställen äro i sin helhet avsedda till annat ändamål än jordbruksdrift, såsom då egendomen helt består av kvarnlägenhet, fiske eller dylikt. Lokal för- I avseende å den lokala förvaltningen av nu ifrågavarande egendom hava vattning, bestämmelser meddelats i den ecklesiastika boställsordningen, för vars huvudsakliga stadganden här nedan lämnas en kortfattad redogörelse. Härvid erinras att de sakkunniga, som tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med revision av den i det följande omförmälda förordningen den 15 september 1911 angående utarrendering av prästerskapets löneboställen (ecklesiastika arrendesakkunniga), i betänkande den 28 februari 1923 föreslagit åtskilliga vittgående ändringar även i boställsordningen. På dessa ändringsförslag torde kommittén icke hava anledning att ingå. BostäiisLöneboställen skola, enligt boställsordningens 19 §, upplåtas på arrende i ordningen. enughet med särskilda föreskrifter, som meddelas av Konungen. Där ej löneboställena, såsom icke avsedda för jordbruk, erfordra hus av särskild beskaffenhet, skola de vara försedda med de laga hus, som av synerätt prövas nödiga (20 §). Alla laga hus nybyggas och underhållas av arrendatorn 2 (23 §). Likaledes skall arrendatorn å torp, fäbodställe, kvarnlägenhet eller nyodling uppföra och underhålla de byggnader, som av synerätten föreskrivas (24 §). 2 Där i fråga om visst boställe, i följd av särskilt stadgande, överenskommelse eller annan giltig grund, nybyggnads- eller underhållsskyldigheten vid tiden för boställsordningens utfärdande helt eller delvis ålåg annan än pastoratet, till pastoratet hörande församling, boställshavaren eller arrendatorn, skall vad sålunda dittills varit gällande fortfarande tillämpas, intill dess annorlunda kan varda i laga ordning bestämt (61 §).

107 Har arrendator måst för nybyggnad av hus vidkännas större kostnad, än som belöper på hans arrendetid efter årsberäkning enligt grunder, som angivas i nyssnämnda av Konungen meddelade särskilda föreskrifter, äger han efter synerätts bestämmande njuta gottgörelse härför antingen genom nedsättning (avkortning) i de närmaste årens arrende eller vid boställets avträdande av den nye arrendatorn. Vad ny arrendator sålunda fått utgiva skall vid bedömande av hans nybyggnadsskyldighet anses lika med nybyggnadskostnad (27 §). De hus å löneboställe, vilkas nybyggnad åligger arrendatorn, är han pliktig att brandförsäkra (28 §). Angående den närmare tillsynen å löneboställena stadgas i 30—57 §§ boställsordningen. Domkapitlet bör tillse att inom stiftet belägna boställen varda till hus och ägor behörigen vidmakthållna. Anser domkapitlet att vid beslut av husesyn eller ekonomisk besiktning i fråga om storleken, inredningen och övriga beskaffenheten av laga hus å löneboställe icke iakttagits givna föreskrifter, skall domkapitlet i behörig ordning överklaga beslutet (30 §). För tillsyn å samtliga boställens hävd till hus och jord skola hållas eko- Ekonomisk nomiska besiktningar. Å löneboställen, därifrån avkastningen ingår till besiktning. vederbörande kyrkoråd, skall sådan besiktning förrättas inom utgången av tionde året och å övriga boställen inom utgången av femte året efter det då syn eller ekonomisk besiktning näst förut å bostället förrättats. Domkapitlet kan i händelse av särskilt behov även å annan tid äska ekonomisk besiktning (31 §). Domkapitlet skall varje år till Konungens befallningshavande insända uppgift på de boställen, å vilka ekonomiska besiktningar böra hållas under året (32 §). Ekonomisk besiktning förrättas, efter Konungens befallningshavandes förordnande, på landet av kronobetjänt i orten såsom ordförande jämte två nämndemän och i stad av magistratsperson såsom ordförande jämte två utav magistraten utsedda sakkunniga män (33 §). Domkapitlet förordnar vederbörande kontraktsprost eller, vid förfall för denne, annat ombud att såsom konsistorieombud å domkapitlets vägnar närvara vid besiktningen. När församlings rätt ifrågakommer, äger kyrkostämma utse ombud för församlingen att vid besiktningen bevaka dess rätt (36 §)'. Det är härvid, så vitt angår boställets byggnader, att märka att besiktningsmännen hava befogenhet icke blott att fastslå förefintliga brister å byggnaderna utan även att avgöra, huruvida bristfälligheterna kunna avhjälpas genom reparationer eller om nybyggnad skall anses nödig. Föreskrives nybyggnad, äga besiktningsmännen utse plats, bestämma husets storlek, inredning och övriga beskaffenheter samt uppgöra kostnadsförslag. Anses reparation tillräcklig, lämnas närmare föreskrifter om förbättringsåtgärderna med angivande av den beräknade kostnaden för desamma. Tid utsattes, inom vilken nybyggnad eller förbättringsåtgärd skall vara verkställd. Å andra sidan är att beakta, att insyning av hus, som uppförts i stället för ett tidigare utsynat hus, icke kan vid ekonomisk besiktning äga rum. Inom närmare angiven tid skall vederbörande nybyggnads- och underhållsskyldig till kontraktsprosten ingiva på visst sätt vitsordad anmälan, att vad vid besiktningen föreskrivits blivit till alla delar fullgjort, eller ock visa, att förrättningen överklagats. Har förrättningen vunnit laga kraft, men anmälan, varom här är sagt, ej inom bestämd tid inkommit, skall kontraktsprosten genast anmäla förhållandet hos domkapitlet, som har att inom lämp1 Ecklesiastika arrendesakkunniga hava föreslagit, bl. a., oftare återkommande ekonomiska besiktningar ävensom dessa förrättningars verkställande genom en av sakkunniga personer sammansatt nämnd (boställsnämnd).

108 lig tid vidtaga åtgärder till bevarande av boställets och efterträdares bästa (40 §). Husesyn. Husesyn förrättas på landet av domare jämte minst två, högst fyra nämndemän samt i stad av rådstuvurätt; härvid kan tillkallas byggnadskunnig person (42 §). Husesyn är antingen laga syn eller av- och tillträdessyn (43 §). Laga syn hålles, då missnöje mot ekonomisk besiktning blivit anmält, ävensom eljest då laga syn av domkapitlet eller byggnadsskyldig begäres (44 §). Av- och tillträdessyn hålles på begäran av domkapitlet i anledning av ombyte av arrendator. Om tid för syn underrättas domkapitlet, vilket förordnar vederbörande kontraktsprost eller, vid förfall för denne, annan person att såsom konsistorieombud å dess vägnar vid synen bevaka boställets rätt och bästa. När församlings rätt ifrågakommer, påkallas kyrkostämma för utväljande av församlingsombud till bevakande av församlingens talan (47 §)'. I avseende å vad vid av- och tillträdessyn skall iakttagas finnas i 50 § meddelade närmare bestämmelser, vilka till huvudsaklig del överensstämma med dem, som gälla för ekonomisk besiktning, i vissa avseenden lämpade efter förrättningens karaktär av av- och tillträdessyn. Därjämte lämnas där föreskrifter i fråga om insyning av hus som blivit nybyggt sedan sista husesyn. Vidare har i 51 § stadgats rörande upprättande av likvid mellan avoch tillträdare, där sådan likvid erfordras. Enligt 54 § skola de för av- och tillträdessyn meddelade föreskrifterna i tillämpliga delar lända till efterrättelse även vid laga syn. Vederbörande nybyggnads- och underhållsskyldig skall inom viss tid till domkapitlet ingiva på visst sätt vitsordad anmälan om fullgörandet av föreskrivna arbeten. Försummar nybyggnads- och underhållsskyldig vad härutinnan stadgats, skall överexekutor, på anmälan av domkapitlet, vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet på den försumliges bekostnad av vad som blivit eftersatt (56 §). I 64 § hava stadgats vissa övergångsbestämmelser att tillämpas vid övergången till det nya lönesystemet. När lönereglering enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning första gången blivit fastställd för prästerskapet inom visst pastorat, skall året före den nya löneregleringens inträdande på domkapitlets begäran husesyn i dittills gällande ordning hållas å varje inom pastoratet beläget boställe, som då utgör bostadsboställe för löntagare eller eljest innehaves av sådan. I fråga om boställe eller del därav, som ej bör användas till prästgård, skall vid denna syn böställshavaren anses som avträdare och pastoratet som tillträdare, och har synerätten att skilja mellan den i värderas sålunda angivna egenskap enligt dittills gällande stadganden. Där så erfordras, äger synerätten tillika att med tillämpning av boställsordningen bestämma vilka laga hus böra finnas å bostället. Ur förvaltningssynpunkt bör även uppmärksammas den i 62 § boställsordningen givna bestämmelsen angående försäljning eller utbyte av boställe. Där stadgas nämligen, att om prästgård med hänsyn till boställshavarens tjänsteverksamhet är olämpligt belägen, eller eljest på grund av särskilda omständigheter boställe eller del därav ej kan för sitt ändamål bibehållas utan synnerlig olägenhet eller mot skälig avgift utarrenderas, bostället eller sådan del därav må efter Konungens beprövande utbytas mot annan fastig1 Enligt ecklesiastika arrendesakkunnigas förslag skall av- och tillträdessyn å löneboställe förrättas av förenämnda sakkunniga boställsnämnd. Syn å löneboställe genom domare och nämnd har bibehållits endast för det fall klagan föres över beslut vid ekonomisk besiktning eller av- och tillträdessyn.

109 het eller ock försäljas. Detsamma gäller, där löneboställe eller del därav till följd av belägenhet i eller invid stad eller stadsliknande samhälle kan med synnerlig fördel styckas till tomter. Giver Konungen tillstånd till utbyte eller försäljning, ankommer på Konungens prövning, huruvida i anseende därtill, att boställets avkomst helt eller delvis ingått till kyrkofonden, för detsamma betingad mellangift eller köpeskilling eller någon del därav skall överlämnas till nämnda fond. De särskilda föreskrifter Konungen, på sätt i det föregående berörts, järn- Arrendelikt 19 § bostallsordningen haft att meddela, återfinnas i förordningen den förord 15 september 1911 angående utarrendering av prästerskapets löneboställen ningen (ecklesiastika arrendeförordningen). Ovannämnda ecklesiastika arrendesakkunniga hava i omförmälda betänkande den 28 februari 1923 framlagt förslag till ny förordning i ämnet, vilket forslag även i flera väsentliga delar skiljer sig från nu gällande bestämmelser. Någon redogörelse för sagda förslag har kommittén icke ansett sig bora meddela; men i det följande lämnas vid förekommande fall hänvisning till sakkunnigas förslag. De huvudsakligaste stadgandena i arrendeförordningen, så vitt nu är ifråga, äro följande. Löneboställe skall i allmänhet utarrenderas särskilt för sig. Där så finnes Arrende lämpligt, må flera mom ett pastorat belägna boställen, vilkas avkastning lott. skall tjäna samma ändamål, upplåtas under ett arrende eller ett boställe utarrenderas i flera lotter. Kvarnverk, vattenfall och särskild fiskelägenhet kunna även jämte nödigt utmål upplåtas på särskilt arrende. Sten- eller kalkbrott, sand-, grus-, sten- eller lertag, torvmosse eller annan dylik lägenhet, som tillhör boställe, må ock på särskilt arrende upplåtas, därest kammarkollegiet prövar sådant lämpligt. Förekomma synnerliga skäl därtill, att till prästerlig tjänstinnehavare bör med nyttjanderätt upplåtas visst område av löneboställe, därå prästgården är belägen, ankommer på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall förordna, huruvida och på vilka villkor dylikt område må åt tjänstinnehavaren för hans tjänstetid eller för viss tid särskilt utarrenderas (2 §). Arrende av löneboställe, som är avsett för jordbruk, skall i allmänhet om- Arrendefatta tjugu a r ' . For arrende av löneboställe, som är avsett för annat ändatid. mål an jordbruk, må tiden i varje fall bestämmas efter för handen varande förhållanden (3 §). Då utarrendering av löneboställe förestår, skall såsom första åtgärd verk- utarren ställas s. k. arrendeuppskattning. Domkapitlet har att i god tid före ut- deringsarrenderingen hos Konungens befallningshavande göra framställning om för- Proce" ordnande för landsfiskal på landet och magistratsperson i stad att i samråd duren med kontraktsprosten, tjänstinnehavare, vars rätt av utarrenderingen beröres Al'rendesamt en av pastoratet eller, då avkastningen av bostället skall ingå till u PP skatt mn? kyrkofonden eller tillgodokomma viss tjänstinnehavare, av domkapitlet ut' sedd, i lantbruks- och affärsförhållanden kunnig person upprätta beskrivning oyer bostället samt uppgöra förslag till arrendevillkor. Konungens befallningshavande äger, om så prövas nödigt, härjämte tillkalla lantmätare, lantbruksmgenjor och byggnads- eller eljest sakkunnig person för att biträda vid arrendeuppskattningen. Uppskattningsmännens yttrande och förslag ingivas Förslag till Konungens befallningshavande, som uppgör förslag angående sättet för till arutarrendermgen och innehållet i arrendekontraktet, varefter handlingarna i rende " kontrakt. 1

Denna bestämmelse är tills vidare satt ur kraft, se sid. 112.

110 ärendet av Konungens befallningshavande överlämnas till domkapitlet. Biträder domkapitlet vad Konungens befallningshavande föreslagit, skall, så framt ej i något avseende erfordras Kungl. Maj:ts eller kammarkollegiets prövning, utarrendering i enlighet härmed ske. Varder åter Konungens befallningshavandes förslag icke av domkapitlet biträtt och kunna ej Konungens befallningshavande och domkapitlet i ärendet enas, skall detsamma hänskjutas till kammarkollegiets prövning och avgörande (4 §). Hembjudan Därest förutvarande arrendator enligt kontrakt äger optionsrätt eller innetiii op- haft arrendet minst viss närmare angiven tid, och han finnes hava väl brukat t ons ! " bostället, skall Konungens befallningshavande, innan arrendet offentligen utberattigad. ^ n ^ p a d e f a s t s tällda arrendevillkoren hembjuda detsamma förre arrendatorn eller, i händelse han avlidit, hans änka och barn. Likaledes äga för vissa fall arrendators löftesmän för arrendet eller hans konkursbo eller den, till vilken arrenderätten blivit av konkursförvaltningen försåld, optionsrätt vid boställets förnyade utarrendering (5 §). Äger optionsrätt ej rum eller har den förfallit, skall arrendet, där ej i fall, som i 8 § avses, annan ordning för utarrenderingen föreskrives, utbjuArrende- das på offentlig auktion. Över auktionsanbuden skola höras kontraktsprosten auktion. s a m t , därest pastoratets eller någon tjänstinnehavares rätt av utarrenderingen beröres, vederbörande kyrkoråd eller tjänstinnehavare, ävensom domkapitlet (6 §). Konungens befallningshavande äger till arrendator antaga den högstbjudande, som för sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där icke anmärkning mot hans frejd förekommit eller han eljest finnes olämplig såsom arrendator. Är antagligt anbud, motsvarande minst den fastställda arrendeavgiften, icke avgivet, skall arrendet utbjudas på ny auktion. På Konungens befallningshavande ankommer därefter att, med iakttagande av ovan stadgade villkor J avseende å säkerheten samt arrendatorns person och frejd, efter vederböranUppiåteise des hörande, upplåta arrendet åt den vid den senare auktionen högstbjudande »under eller, i händelse antagligt anbud därvid icke erhålles, tills vidare efter omband>> - ständigheterna förordna om boställets skötsel (7 §). Skall löneboställe, som är avsett för jordbruk, utarrenderas på kortare tid än tjugu år, eller är fråga om utarrendering av löneboställe, som är avsett för annat ändamål än jordbruk, är auktion ej erforderlig utan förfares på sätt för varje fall finnes lämpligast (8 §). Såsom säkerhet för fullgörande av arrendevillkoren bör vara ställd till vederhäftigheten styrkt borgen eller ock annan säkerhet av närmare angiven beskaffenhet (9 §). Arrende^ e d a n t a g e n arrendator upprättas kontrakt i två exemplar, som underkontrakt. t e c k n a s a v Konungens befallningshavande och arrendatorn. Det åligger domkapitlet tillse, att borgen i behörig tid förnyas och att säkerhet i övrigt ej minskas i värde. Finnes ny borgen eller annan säkerhet böra anskaffas, meddelar Konungens befallningshavande arrendatorn föreläggande (10 §). Arrendeavgiften skall alltid vara utsatt i penningar att för varje arrendeår erläggas. Konungens befallningshavande ombesörjer, att arrendeavgiften varder i föreskriven ordning uppburen och redovisad, samt översänder beloppet till den, som äger uppbära detsamma (12 §). Vid utarrendering av löneboställe, som är avsett för jordbruk, skall, då sådant med hänsyn till tjänstinnehavares behov finnes erforderligt och i den mån boställets avkastningsförmåga det medgiver, i arrendekontraktet göras förbehåll därom, att arrendatorn skall mot måttlig ersättning enligt grunder, som angivas i kontraktet, till den omfattning och i enlighet med de när-

Ill mare bestämmelser, som i övrigt däri meddelas, utgöra vissa naturaprestationer, nämligen: 1) verkställa skjuts i tjänstärenden ävensom annan för tjänstinnehavaren och hans familj erforderlig skjutsning, eller, om tjänstinnehavaren önskar själv hålla nästar, lämna foder till högst två sådana samt i mån av befintligt utrymme i boställets laga hus erforderligt stall och foderrum samt plats till förvaring av åkdon och seldon; 2) för tjänstinnehavarens hushåll å prästgården avlämna söt oskummad mjölk dagligen ävensom smör; 3) på erforderligt sätt bereda av tjänstinnehavaren för husbehovet anskaffad ved ävensom, där tjänstinnehavaren äger från bostället bekomma ved och bränntorv, jämväl hugga eller upptaga samt framföra vad därav erfordras; samt 4) verkställa renhållning och snöskottning å prästgården ävensom, när åt tjänstinnehavaren är upplåten trädgård, ombesörja plöjning och likartat arbete, som må erfordras i trädgården, och lämna för trädgårdens brukande behövlig myckenhet gödsel (13 §). Arrendatorn ansvarar för all skatt och tunga, som utgår för den arrenderade fastigheten (14 §). Arrendatorn skall åläggas att städse i fullgott stånd underhålla till bostället hörande byggnader och anläggningar (16 §). Arrendatorn är pliktig att verkställa all den nybyggnad, som enligt ecklesiastik boställsordning kan under arrendetiden ifrågakomma å bostället. Vill arrendatorn verkställa nybyggnad, som icke blivit vid husesyn eller ekonomisk besiktning föreskriven, skall han göra anmälan därom hos domkapitlet, som, i händelse omständigheterna finnas därtill föranleda, äger påkalla ekonomisk besiktning (17 §). Den arrendatorn åliggande nybyggnadsskyldigheten skall i arrendekontraktet uppskattas till visst årsbelopp i penningar. Årsbelopp, som icke enligt bestämmelse vid syn eller ekonomisk besiktning skall tagas i anspråk för nybyggnad, skall av arrendatorn erläggas i sammanhang med arrendet. Dessa medel förvaltas och förräntas av kyrkorådet i församlingen eller, då avkastningen av bostället skall ingå till kyrkofonden eller tillgodokomma viss tjänstinnehavare, av domkapitlet. Medlen bokföras särskilt för varje boställe och må efter bestämmelse av synerätt eller ekonomisk besiktning användas vid nybyggnad, som kräver kostnad av den betydenhet, att den anses ej kunna utan arrendatorns oskäliga betungande av honom förskjutas. Kan ej på detta sätt skälig lindring beredas arrendatorn, äger synerätt medgiva arrendatorn avkortning å arrendet för vissa år. Vad vid boställets avträdande icke är gottgjort, skall ny arrendator förpliktas att gälda såsom honom åliggande nybyggnadsskyldighet (18 §). Arrendatorn skall utan avdrag å arrendet bekosta åbyggnadernas brandförsäkring. Domkapitlet må, när anledning därtill förekommer, meddela föreskrift såväl om det belopp, varför försäkring bör sökas, som om den anstalt, där försäkringen skall äga rum (19 §). Inträffar brandskada, skall arrendatorn bota skadan med den brandskadeersättning, som erhålles. Därest kostnaden för byggnaden överstiger den erhållna brandskadeersättningen, skall det överskjutande beloppet vid bedömande av arrendatorns nybyggnadsskyldighet anses lika med nybyggnadskostnad. Av arrendatorn mottagen brandskadeersättning skall redovisas vid nästa ekonomiska besiktning eller husesyn (20 §). Arrendatorn äger icke utan behörigt tillstånd å bostället verkställa nyodling. Väsentlig förändring i sättet för jordens torrläggning och anläggning av ängsvattning må ske endast efter av sakkunnig person uppgjord plan, som av domkapitlet godkännes. För dylikt företag liksom för större odlings-

112 eller täckdikningsarbeten må efter synerättens prövning gottgörelse tilläggas arrendatorn antingen genom nedsättning i arrendeavgifterna för de närmaste åren eller, vid boställets avträdande, av den nye arrendatorn (26 §). Arrendator skall berättigas att, om skog eller hagmark hör till bostället, i den mån fastställd skogshushållningsplan det medgiver, efter utsyning bekomma husbehovsvirke, omfattande dels nödigt virke till byggnad och underhåll av boställets hus och hägnader, dels ock i övrigt skog för boställets behov till myckenhet, som i arrendekontraktet bestämmes. Arrendatorn skall ock berättigas att, när sådant icke förhindras av fastställd skogshushållningsplan, å boställets skogs- och hagmark erhålla ej mindre bete för så många kreatur, som kunna vinterfödas å bostället, än även efter utsyning lövtäkt till myckenhet, som bestämmes i arrendekontraktet (27 §). Arrendator, som fått vidkännas betydligare kostnad för byggnad av kyrka, prästgård eller andra allmänna hus m. m., äger rätt att härför åtnjuta gottgörelse i enlighet med särskilt utfärdade bestämmelser. Jämväl för kostnad för lantmäteriförrättning eller vattenavledningsföretag, vari arrendatorn för bostället är skyldig deltaga, äger han enligt meddelade bestämmelser att få ersättning (30 §). Övergiver arrendatorn bostället och lämnar det obrukat eller utan vård, skall domkapitlet genast vidtaga de åtgärder, som av förhållandena påkallas (32 §). Utan Konungens befallningshavandes medgivande må ej arrendator åt annan till brukande upplåta boställe eller del därav. Sådant medgivande må ej lämnas, innan domkapitlet och övriga vederbörande blivit hörda. Viss rätt till överlåtelse av arrende tillkommer stärbhusdelägare efter avliden arrendator samt arrendators konkursborgenärer och löftesmän (33 §). Domkapitlet utövar den jordägaren tillkommande rätt till uppsägning av arrendekontrakt rörande löneboställe samt att eljest tala och svara för sådant boställe. Vill arrendator begagna sig av honom tillkommande rätt till uppsägning, skall sådan ske hos domkapitlet (36 §). Besvär över Konungens befallningshavandes och domkapitlets beslut rörande de i arrendeförordningen omförmälda frågor, med visst undantag, anföras hos kammarkollegium (38 §). Genom cirkulär den 17 oktober 1919, den 28 maj 1920 samt den 5 maj 1922 har Kungl. Maj:t lämnat föreskrift om viss begränsning av arrendetiden för de för jordbruk avsedda ecklesiastika löneboställen, vilka skulle utarrenderas för tiden från den 14 mars eller den 1 maj åren 1920—1923. Enligt sagda cirkulär skall den normalt 20-åriga arrendetiden begränsas till fem, högst sju år. Bestämmelsen härom har föranletts av en av de sakkunniga för utredning av frågan om upplåtelse av kronojord till egna hem (kronolägenhetskommissionen) gjord hemställan, däri en sådan begränsning ifrågasattes för underlättande av upplåtelser av ecklesiastik boställsjord för nämnda ändamål och med hänsyn till svårigheten att under nu rådande dyrtidsförhållanden lösa byggnadsfrågan beträffande de löneboställen, som skulle utarrenderas. Den nu lämnade redogörelsen visar att den lokala förvaltningen av de ecklesiastika löneboställena är splittrad på ett mycket stort antal händer. Närmast är det domkapitlet, som har ansvaret för denna vård, i det att domkapitlet har sig ålagt att tillse att löneboställena behörigen vidmakthållas och har jämväl i andra avseenden att företräda jordägaren. I sin verksamhet biträdes domkapitlet av åtskilliga andra organ, såsom kontraktsprost, ekonomisk besiktning, synerätt med flera, varjämte domkapitlet har att i

113 åtskilliga avseenden lita till länsstyrelsen. Själva utarrenderingen åter verkställes av länsstyrelsen, med biträde dels av särskilda arrendeuppskattningsmän, dels ock av domkapitlet, vilken sistnämnda myndighet även har att anlita andra organ i och för arrendeuppskattningen, varförutom jämväl här domkapitlet äger medverka. Den centrala förvaltningen är lagd hos kammarkollegium, vilket ämbetsverk enligt sin instruktion äger inseende och vård över bland annat de till ecklesiastikstaten upplåtna boställen, hemman och lägenheter. I vissa fall är den förbehållen Kungl. Maj:t. De frågor, som ankomma på kollegiets handläggning — vare sig nu kollegiet instruktionsenligt har att avgöra dem eller allenast att däri avgiva underdånigt utlåtande — äro endast i ringa utsträckning av rent fackmässig beskaffenhet, i den mening att därmed avses boställets yrkesmässiga (tekniska) tillgodogörande såsom jordbruksegendom, vattenfallsfastighet eller dylikt. Däremot förekommer ett stort antal frågor, vilka — utan att vara av sådan fackmässig beskaffenhet, som ovan nämnts — eljest hava avseende å det ekonomiska utnyttjandet av boställena, såsom frågor om förändrad disposition av boställe eller del därav, om ersättning för mark, upplåten från boställe, om disposition av dylika ersättningsmedel m. m. Hithörande ärenden syfta ofta till åstadkommande av ett ur ekonomisk synpunkt förmånligare utnyttjande av det i bostället bundna kapitalet. Ännu oftare är dock den huvudsakliga avsikten en helt annan, nämligen att vidtaga vissa förändringar med bostället i ändamål att tillgodose tjänstinnehavarens behov av bättre belägen bostad, eller att genom försäljning av boställe eller del därav bereda pastoratet gottgörelse för kostnaderna för ny prästgårds anskaffande eller dylikt. Stundom är det fråga om olika intressenters rättigheter till boställe eller dess tillhörigheter. E n annan grupp bland de på kollegiets handläggning ankommande ärendena hänför sig till den rättsliga vården av boställena. Enligt instruktionens § 3 angives kollegiets vård och inseende över ifrågavarande egendom huvudsakligen bestå i följande uppgifter. Först tillkommer kollegiet en allmän uppgift att tillse att boställe icke användes eller disponeras emot därom givna föreskrifter. Vidare har kollegium att pröva och avgöra ärenden om uppodling av oländig mark mot frihetsår, om nyodling, anläggande av torp eller uppröjande av beteshage på skogsmark, om avsöndring på obestämd tid till allmänt, kommunalt eller ecklesiastikt ändamål av jord eller lägenhet, om upplåtelse av sten- eller kalkbrott, sand-, grus-, sten- eller lertag, torvmosse eller annan dylik lägenhet ävensom, med viss inskränkning, om användandet av avgift för sådan upplåtelse, om användande av ersättningsmedel för jord, intrång eller men i nyttjanderätt, om vad till skogsmark rätteligen räknas må, då anmärkning därom förekommer i viss angiven ordning, och om medgivande till fridlysning av naturminnesmärke, samt, gemensamt med domänstyrelsen, om utbyte av byggnadsvirke vid boställe m. m., att pröva och avgöra besvärsmål om villkor för utarrendering av boställe samt om optionsrätt till sådant arrende, om avsöndring av jord eller lägenhet på viss tid eller livstid och om bortförande av foder, att i stadgad ordning avgöra frågor i övrigt, som angå vården av boställe eller åtnjutande av rättighet, som i avseende å boställes disponerande och besittning må vara vederbörande förunnad, så vitt frågan icke är av beskaffenhet att tillhöra domstol eller böra underställas Kungl. Maj-.ts prövning. Kollegium tillkommer ytterligare att till Kungl. Maj:t avgiva utlåtande om huru Kyrkofondskommittén.

114 förhållas bör, då boställsinnekavare ej vill för boställe deltaga i vattenavledning och i annan fråga, som angår förvaltningen av boställena och är av beskaffenhet att kollegium icke äger avgöra desamma. Vidare har kollegium enligt § 4 att till Kungl. Maj:t avgiva utlåtanden i frågor rörande förvärvande eller avhändande av boställe. Brister i Såsom närmare framgår av den förut lämnade redogörelsen rörande taxeförvalt- ringsvärdet för de ecklesiastika fastigheterna och deras avkastningsförmåga, ningen. r e p r e s e n t e r a de för utarrendering avsedda löneboställena en mycket betydande del av de ecklesiastika avlöningstillgångarna. Det ligger därför mycken vikt uppå att dessa avlöningstillgångar bliva föremål för en verkligt ekonomisk förvaltning. I detta hänseende har man ej kunnat undgå att konstatera flera nog så allvarliga brister 1 , invenTill en början bör härvid uppmärksammas att någon samlad och fullständig tarium uppgift å de fasta avlöningstillgångar, som äro anslagna åt det territoriella rörande prästerskapet, icke finnes. Len Visserligen förekomma uppgifter om denna egendom sammanförda på olika domen, ställen. Den fullständigaste av de hittills tillgängliga torde vara den, som beträffande bostadsboställen och i sambruk därmed varande andra boställen återfinnes i prästlöneregleringskommitténs år 1900 utgivna tabeller ser. A. med tillhörande primäruppgifter. Domänstyrelsens s. k. femårsberättelser innehålla förteckning å de ecklesiastika skogarna. Men genom dessa källor kan ej vinnas kännedom om all den fasta egendomen i fråga. Den av numera regeringsrådet Thulin påbörjade och sedermera av andra forskare fortsatta undersökningen angående de ecklesiastika boställena är avsedd att innefatta en dylik uttömmande redogörelse. Det är emellertid en jämförelsevis liten del av den ecklesiastika fasta egendomen, som hittills kunnat på detta sätt göras till föremål för en systematisk undersökning och redogörelse. Vid avgivande av utlåtande över upprättade förslag till nya löneregleringar för prästerskapet i rikets pastorat plägar kammarkollegium med ledning bland annat av jordeboken söka utreda, vilka fastigheter finnas för här ifrågavarande ändamål tillgängliga inom varje pastorat. Någon absolut säkerhet för denna utrednings fullständighet föreligger naturligtvis ej, men de fall då någon för prästlöneändamål avsedd fastighet blivit förbigången torde dock vara ytterst sällsynta. Såväl hos länsstyrelser som domkapitel torde föras liggare över den fasta egendomen inom myndighetens område; dessa torde dock vara upplagda efter det nya lönesystemets genomförande och närmast ansluta sig till den i löneregleringsresolutionen efter kammarkollegiets utredning intagna uppgiften. Samtliga nu berörda källor lämna således ett och annat övrigt att önska. Kommittén har å sin sida, på sätt av den ovan lämnade redogörelsen närmare framgår, sökt införskaffa fullständig upplysning rörande fastigheterna i fråga; även här kunna ofullständigheter förekomma, vilka dock måste förutsättas vara synnerligen fåtaliga. Ekonomisk Såsom en första fordran för att en egendomsmassa sådan som den, vilken ledning och n u är ifråga, skall kunna bliva på bästa sätt ekonomiskt utnyttjad, är givetvis initiativ. a t t d e n > g o m representerar jordägareintresset, är satt i stånd att utöva en målmedveten ledning av egendomens hela förvaltning, och att han äger ej blott förutsättningarna att bedöma vad som skall åtgöras för att befrämja 1 Ecklesiastika arrendesakkunnigas förut omförmälda betänkande innehåller förslag, som åsyfta avhjälpande av flera av de i det följande berörda bristerna.

115 egendomens räntabilitet utan även möjlighet att genomföra för ändamålet erforderliga åtgärder. Beträffande nu ifrågavarande ecklesiastika jordegendom saknas i själva verket en sålunda utrustad representant. Man har visserligen tillskapat en förvaltningsmekanism, som icke utan en viss noggrannhet arbetar för egendomens vård, men det hela verkar för mycket maskinmässigt. De tillsatta förvaltningsmyndigheterna göra givetvis sitt bästa i varje förekommande fall, men deras befattning med den ecklesiastika fasta egendomen utgör endast ett tjänståliggande bland en massa andra, en detalj i en mångsidig, för andra ändamål i första hand avsedd och avpassad tjänsteverksamhet. Av en dylik förvaltning, där intet av de förvaltande organen kan känna sig hava det ansvar, som följer med rätten till ledning och initiativ, måste resultatet nödvändigtvis bliva mindre gynnsamt. Nu berörda brist i organisationen av förvaltningen av den ecklesiastika fasta egendomen kan sägas få sitt första uttryck däri, att de förvaltande myndigheternas omsorger knappast kunna sägas vara inriktade på att undersöka om de former, under vilka denna egendom nu kommer till användning, äro tillfredsställande ur synpunkten att därur erhålla högsta möjliga uthålliga avkomst eller, i motsatt fall, huru denna må kunna ökas genom egendomens utnyttjande på annat sätt eller i annan form än hittills varit fallet. Man torde i allmänhet gå ut från att samma brukningssätt, som hittills tilllämpats, fortfarande skall uppehållas. Således förutsattes exempelvis att en egendom, som är föremål för jordbruk, även i fortsättningen skall upplåtas till jordbruk o. s. v. Visserligen har man i 2 § arrendeförordningen hänlett tanken på möjligheten att i särskild ordning tillgodogöra sig vissa på ett boställe befintliga naturatillgångar (sten- eller kalkbrott o. d.), likasom man så till vida tänkt sig en förändring i ett boställes tillgodogörande, att två eller flera förutvarande boställen kunna upplåtas under ett arrende, eller att boställe utarrenderas i flera lotter — varvid man närmast torde hava tänkt på jordbruksarrenden —, men däremot saknas så gott som fullständigt föreskrifter som giva de förvaltande myndigheterna anledning att undersöka, huruvida ett boställes avkastningsförmåga kan höjas genom en helt och hållet ändrad disposition, såsom genom att tillgodose uppkommet behov av byggnadstomter e. d.1 eller rent av genom dess försäljning, samt att därom framställa det förslag, vartill undersökningen må anses föranleda. Än mindre hava de förvaltande myndigheterna fått anvisning att låta utreda, huruvida på visst boställe kunna skapas sådana förhållanden, som först i en framtid kunna öka boställets avkastningsförmåga, såsom att genom tomtuppdelning o. d. giva upphov till ett samhälle 1 eller att söka intressera exploatörer att tillgodogöra sig vattenkraft, som tillhör boställe o. s. v. Såsom förvaltningen nu är organiserad förhålla sig myndigheterna i regel helt passivt. De låta förhållandena utveckla sig av sig själva eller finna sig i att den enskilda företagsamheten tager saken om hand; först sedan utvecklingen gör sådant ofrånkomligt, lämna myndigheterna sin medverkan till att forhållandena ordnas. 2 Under tiden har man gått miste om inkomster; stundomjiar uppstått skada, som det måhända ej är möjligt att avhjälpa. 1 H ä r omförmälda brister hava förenämnda ecklesiastika arrendesakkunniga sökt i någon 2 ÅVL J ä . , p a S e n o m s i t t å r s l a g till ny arrendeförordning, 2 §. Se betänkandet sid. 128 o. 129. b t t stort antal ecklesiastika boställen äro belägna i eller i omedelbar närhet av stad eller köping. Då vidare åtskilliga boställen av naturliga skäl ligga i socknarnas centralpunkter, dit gärna kommunikationslederna läggas, inträffar ej sällan att stations- eller andra dylika samhä len uppstå invid eller på sådana boställen. I ett icke ringa antal fall hava skett tomtupplåtelsen ofta i avsevärd utsträckning, från ecklesiastikt boställe. Stundom sker

116 ÅTgälders Även i ett annat hänseende framträder den brist, som sålunda föreligger förhöjning. d ä r i a t t i n g e n myndighet finnes, som har till uppgift att öva tillsyn över och taga initiativet till att den fasta egendomens avkastning hålles uppe. Vid beviljande av avsöndring från boställe av jord eller lägenhet på viss tid eller på livstid har på senare tider plägat bland villkoren för upplåtelsen intagas bestämmelse därom att den för avsöndringen fastställda avgälden må kunna efter viss tids förlopp höjas. Liknande föreskrifter pläga intagas bland villkoren vid s. k. ändamålsupplåtelser på obestämd tid. Det är ej utsagt vilken som skall å boställets vägnar framställa anspråk på förhöjning i avgälden, men det torde vara förutsatt att denna befogenhet skall tillkomma den som åtnjuter avkomsten av bostället i fråga. Sedan tjänstinnehavaren i och med ny lönereglerings ikraftträdande ej vidare är personligen intresserad i boställets avkastning, utan intresset härutinnan övergått på pastoratet, kunde det närmast förväntas att kyrkorådet skulle vara den, som komme att väcka fråga om avgäldens förhöjande. Det synes dock skäligen osäkert, om man kan förvänta, att kyrkoråden skola mera allmänt bevaka boställenas intressen i nämnda hänseende, enär det endast mera undantagsvis torde inträffa att en förhöjning i avgälden kommer att verka sänkning i församlingsbidragens storlek. Ej sällan inträffar till och med den situationen att kyrkorådet har ett direkt intresse av att avgälden icke höjes, nämligen då nyttjanderätten ligger hos församlingen eller kommunen. Däremot har synnerligen ofta kyrkofonden intresse av att avgälden för dylika avsöndringar och upplåtna områden hålles uppe vid tillbörlig höjd. Varje särskild förhöjning är väl av ringa betydelse, men till följd av det synnerligen stora antalet upplåtelser av ifrågavarande slag kan sammanlagda beloppet av en genom avgäldernas förhöjning föranledd ökning i avkastningen bliva av verklig betydelse för kyrkofonden. Ingen av de myndigheter, som hava sig uppdragen någon befattning med de ecklesiastika boställena, har fått sig ålagt att i avseende å avgäldernas förhöjande iakttaga det allmännas rätt. Det torde därför med stor sannolikhet kunna antagas att den möjlighet som sålunda föreligger till höjande av inkomsten från den fasta egendomen kommer att förbliva oanvänd i synnerligen stor utsträckning. Men även då fråga är om boställes förvaltande med upprätthållande av dittills gängse dispositionssätt tager den omtalade bristen på enhetlighet och ekonomisk omtanke sig ett bestämt uttryck, och det redan vid de första åtgärderna för boställets ekonomiska utnyttjande. Bebyggan- För det ekonomiska utbytet av en jordbruksegendom är givetvis av synnerdet. ligen stor betydelse hur densamma är bebyggd. Bebyggandet måste, om man vill upprätthålla anspråket på att en viss egendom skall kunna lämna högsta möjliga uthålliga avkastning — och ett sådant anspråk måste givetvis ställas även på de ecklesiastika löneboställena — lämpas efter att bostället måtte sättas i stånd att motsvara detta anspråk. dylik upplåtelse allenast genom åtgärd från boställshavaren, i vilken händelse upplåtelsen ej har verkan utöver hans besittningstid. Ofta begäres tillstånd till upplåtelsen från vederbörande myndighet, därvid upplåtelsen äger rum på viss tid ej överstigande 50 år. Mera undantagsvis har upplåtelsen skett med behörigt tillstånd med äganderätt. 1 ett särskilt fall har väckts fråga om upplåtelse under tomträtt. - Någon gång bedrives upplåtelsen med större eller mindre planmässighet, vanligen utan egentlig ordning. — Mestadels torde initiativet till upplåtelserna ligga hos boställshavaren; något initiativ från de egendomstörvaltande myndigheternas sida torde knappast kunna påvisas. — Någon bestämd norm för avgäldsbeloppens bestämmande torde icke kunna anses föreligga.

117 I avseende å frågan om de ecklesiastika löneboställenas ekonomiska bebyggande äro bland annat följande omständigheter att särskilt uppmärksamma. Boställena skola själva genom sin avkastning uppbära kostnaderna för bebyggandet, i det att det är ålagt arrendatorn att nybygga och underhålla boställets alla laga hus, dock med rätt för honom att i viss föreskriven ordning erhålla gottgörelse för nybyggnadskostnaden genom befrielse från skyldigheten att utgiva »årsbelopp» och »arrende», eventuellt genom ersättning av en kommande arrendator. För att ett boställe skall kunna lämna behörigt bidrag till prästerskapets avlöning, är det följaktligen av väsentlig betydelse att ekonomiska hänsyn få vara bestämmande vid de förfoganden, som avse dess bebyggande. Vid övergången från det gamla till det nya lönesystemet är nybyggnadsfrågan av särskilt framträdande betydelse. Genom att bostadsboställe i enlighet med det nya lönesystemet skall upphöra att helt disponeras av prästen och i stället uppdelas i prästgård med därför erforderliga byggnader och löneboställe, vilket senare skall i en eller flera lotter utarrenderas, komma ofta de bostadsbostället tillhörande husen att visa sig otillräckliga för de nya ändamålen. I synnerhet har det ofta blivit nödigt att för arrendedelen anskaffa arrendatorsbostad. Även detta första bebyggande av det nybildade lönebostället skall, med den tolkning av boställsordningen, som kommit till synes i vissa av högsta domstolen meddelade utslag 1 , fullgöras av arrendatorn med rätt att i föreskriven ordning återbekomma kostnaden, d. v. s. även denna kostnad skall uppbäras av boställets avkastning. De förfoganden rörande boställenas bebyggande, som sålunda skola träffas vid övergången till det nya lönesystemet, komma i följd härav att sträcka sina verkningar i ekonomiskt hänseende långt fram i tiden. Ett försiktigt och på ekonomiska beräkningar grundat bestämmande av boställets byggnadsbehov är därför här synnerligen påkallat. De i ämnet meddelade bestämmelserna kunna icke sägas hava tillräckligt beaktat dylika synpunkter 2 . Bestämmandet av vilka hus skola finnas på löneboställe likasom avgörandet, huruvida de befintliga husen äro för ändamålet lämpliga eller böra ersättas av andra, är föremål för en procedur, som är alldeles friställd från den förrättning, vid vilken de närmare betingelserna för boställets utarrendering undersökas. Befogenheten att bestämma om bebyggandet är anförtrodd åt en myndighet, synerätten, som vid tiden för sagda bestämmande ej vet huru bostället skall utarrenderas — helt för sig, uppdelat i lotter eller i förening med annat boställe — eller har kännedom om boställets arrendevärde, och som därför icke är i tillfälle att bedöma huru bostället, med iakttagande av berörda ekonomiska synpunkter, lämpligen bör bebyggas 3 . Synerätten torde av ganska naturliga skäl vara starkt benägen att vid tilllämpningen av boställsordningen låta de rent formella synpunkterna vara de dominerande. Annorlunda kunna icke förklaras de icke sällsynta fall, då synerätt föreskrivit nybyggnader, vilkas uppförande skulle draga en beräknad kostnad överstigande egendomens taxeringsvärde eller större än att den kan med anlitande av boställets hela avkastning återgäldas inom rimlig eller ens över1

Kungl. Maj:ts utslag i särskilda mål den 6 mars 1917. Arrendesakknnnigas betänkande innefattar förslag till vittgående förändringar härutm n a n ; jfr betänkandet sid. 16 och följande samt sid. 101 och följande. 3 Arrendesakkunniga hava föreslagit befogenhetens överflyttande på de utarrenderande myndigheterna; se bland annat förslag till ny lydelse av 20 § boställsordninsen och motiven sid. 101. 2

118 skadlig tid 1 . Därtill kan läggas att de under dyrtiden inträdda förhållandena ytterligare invecklat denna fråga genom att föranleda byggnadskostnader, som blivit väsentligt större än fallet skulle varit, därest med byggnadernas uppförande fått anstå tills normala prisförhållanden inträtt. Nu kan visserligen sägas att i sådana fall som här berörts ger boställsordningen själv anvisning huru det skall förfaras med bostället genom den i 62 § intagna bestämmelsen att Konungen kan giva tillstånd till boställes försäljning, om det ej kan mot skälig avgift utarrenderas. Men häremot måste invändas att det ej kan vara riktigt att först utan hänsynstagande till boställets avkastningsförmåga träffa bestämmelser om hur det skall vara bebyggt och sedan, när det visar sig att bostället ej förmår bära dessa byggnader, draga den slutsats att bostället måste försäljas. Den rätta vägen är givetvis den att först undersöka, h u r u bostället skall vara bebyggt för att kunna mot skälig avgift utarrenderas eller huruvida det tilläventyrs bör hållas obebyggt, och först därefter, om bostället visar sig icke under några förhållanden kunna mot skälig avgift utarrenderas, förordna om dess försäljning. Ett studium av protokoll från syner, som förrättats enligt 64 § boställsordningen, giver ett synnerligen starkt intryck av att synerätterna i stor utsträckning träffa sina förfoganden angående boställenas bebyggande utan att, åtminstone så vitt av protokollen framgår, sätta bebyggandet i relation till boställets avkastningsförmåga 2 . Till belysande av nu omförmälda förhållande torde få angivas några exempel på boställen, där relationen mellan byggnadskostnadernas storlek och boställets arrendevärde synes vara mer än vanligt ofördelaktig. Vid Giresta kyrkoherdeboställe med ett taxeringsvärde av 41,000 kronor hava av synerätten påsynats nybyggnader för en beräknad kostnad av 82,500 kronor; for bostället, utarrenderat utan nybyggnadsskyldighet, har betingats 1,050 kronor i årligt arrende- och årsbelopp. För Järna kyrkoherdeboställe (Västerås stift) äro motsvarande siffror 8,000 kronor, 73,700 kronor och 740 kronor. Stora Skedvi till 17,400 kronor taxerade komministersboställe har påsynats nybyggnader, dragande en beräknad kostnad av 48,150 kronor; varken arrende- eller årsbelopp utgår. I Eringsboda, där kyrkoherdebostället, taxerat till 9,600 kronor, har 6 hektar åker, har påsynade nybyggnadskostnaden beräknats till 23,000 kronor; arrendatorn, som är befriad från nybyggnadsskyldighet, erlägger 200 kronor årligen 3 . Att man begagnat sig av synerätten för att bestämma över lönebostallenas bebyggande synes vara beroende på historiska skäl. Denna anordning har nämligen ärvts från föregående tid, då bostället innehades på lön av indelningshavaren och sköttes av honom eller på hans ansvar av en av honom 1 Stundom har synerätts beslut medfört byggnadskostnader, som stå till boställets avkastningsförmåga i så abnormt förhållande att amorteringen av dessa kostnader måste förväntas komma att fortgå långt efter det de nyuppförda byggnaderna av ålder förfallit och måst ersättas av nya, föranledande en ny och ökad skuldbörda för bostället. Exempel saknas ej på fall, då synerätt genom att lämna medgivande till räntas beräknande å byggnadskostnaden skapat ett sådant tillstånd att skulden för bebyggandet, långt ifrån att törminskas, årligen måste betydligt tillväxa. 2 Särskilt anmärkningsvärt förefaller detta förhållande, då, på sätt stundom skett, på relativt svaga boställen hus, vilka erkänts vara fortfarande användbara, utan angivet skäl förklaras skola ersättas med nya, eller då en förflyttning av samtliga hus föresknves för undvikande av olägenheter, som väl icke för tillfället varit för handen, men antagits kunna under viss förutsättning inträda. _ ,.,,._ m 3 Ännu mera betecknande siffror torde hava framkommit, därest i vissa tall i stallet för den beräknade byggnadskostnaden kunde hava angivits det belopp, vartill kostnaden faktiskt uppgått.

119 antagen arrendator. Boställenas dåvarande egenskap av avlöningstillgång medförde behov av tillsyn över att bostället bleve i gott skick överlämnat från löntagare till löntagare samt av möjlighet att härvid kunna skilja mellan tillträdaren å ena samt avträdaren och pastoratet å andra sidan, och häri torde hava legat anledningen till att en myndighet med domstols befogenhet hade att bestämma över boställets bebyggande. Man synes ej hava tillräckligt beaktat den förändring i avseende å boställena, som ägt rum genom det nya lönesystemets införande. Bostället, till den del det skall utarrenderas, är ej längre en boställsförmån, utan är förvandlat till en arrendegård, som skall bebyggas efter ekonomiska grundsatser. Synerätten har i själva verket förlorat sitt berättigande, då fråga är om att bestämma vilka och hurudana hus böra finnas å en dylik arrendegård. Allenast vid den första synen efter den nya ordningens genomförande och endast så vitt angår sådan syn å förutvarande bostadsboställen — alltså den syn som skall hållas enligt 64 § boställsordningen — hade det varit anledning att behålla synerätten i ändamål att få behörigen avgjort huruvida och i vilken mån de dittills byggnadsskyldiga kunde hava eftersatt den dem efter då gällande ordning åliggande byggnadsskyldigheten samt vad de byggnadsskyldiga borde få sig ålagt för bristens avhjälpande. Men att i judiciell ordning få bestämt huru bostället såsom arrendegård skulle vara bebyggt, därför synes skäl hava saknats. En motvikt mot synerättens omförmälda benägenhet att behandla nybyggnadsfrågan utan att ställa den i relation till boställets avkastningsförmåga skulle möjligen kunna anses ligga däri att konsistorieombud skall närvara vid synetillfället för att bevaka boställets intresse. Det skulle kunna förväntas att detta ombud komme att effektivt iakttaga även det ecklesiastika avlöningsintresset jämväl i den omfattning detta ej sammanfaller med boställets individuella intresse. Det har emellertid ej saknats erinringar mot det sätt, varpå det allmännas representation vid synerna varit anordnad; och en tillfällig anordning har också vidtagits för genomförande av förbättring härutinnan. Med anledning av en av kyrkofondskommittén i underdånigt betänkande den 17 mars 1916 — tryckt såsom betänkande I, till vilket kommittén nu allenast torde få hänvisa — gjord hemställan har nämligen Kungl. Maj:t genom cirkulär den 30 juni 1916 bland annat erinrat därom att, när efter anmälan av vederbörande domkapitel eller syneförrättare eller eljest anledning därtill anses föreligga, särskilt ombud bör förordnas att vid syner av det slag, som omförmäles i 64 § ecklesiastik boställsordning, jämte konsistorieombudet bevaka det allmännas rätt; och bör till sådant kronoombud utses lämplig, i lanthushållning förfaren person samt i största möjliga utsträckning en och samma person anlitas för alla förekommande syner inom varje särskilt län. Efter vad kommittén från olika håll inhämtat har dylikt kvalificerat kronoombuds medverkan vid synerna ofta varit mycket fördelaktig. Den sålunda avsedda anordningen med förordnande av särskilt, i lanthushållning förfaret ombud hänför sig, såsom av cirkuläret framgår, allenast till syner enligt 64 § boställsordningen. Kommitténs i ämnet avgivna förslag angavs också uttryckligen avse att, i avvaktan på en mera effektiv lagstiftning, söka med tillämpning av nu gällande bestämmelser införa en anordning, som, i den mån sådant för det dåvarande läte sig göra, kunde bidraga till ernående av det ifrågavarande syftet. I avseende å syner av andra slag än nyssnämnda samt å ekonomiska besiktningar föreligger emellertid samma brist, som ovan nämnts, låt vara att, såsom av det förut anförda framgår, bristen gör sig kännbarast gällande i avseende å syner enligt sagda 64 §.

120 Åtskilliga klagomål hava också låtit sig höra över det ogynnsamma arrenderesultat, vartill man ofta kommit genom tillämpningen av nu gällande bestämmelser rörande löneboställenas bebyggande 1 . Ifrågavarande ogynnsamma resultat av utarrenderingarna är väl till mycket stor del att hänföra till ovan berörda omständighet att den ekonomiska hänsynen icke tillbörligen beaktats vid meddelandet av bestämmelse om vilka hus skola vid bostället finnas, men det har ytterligare och väsentligt skärpts genom en annan med sagda omständighet sammanhängande följd av det ecklesiastika arrendeväsendet. I mycket stor utsträckning måste det nämligen komma att inträffa att den som i egenskap av arrendator tillträder ett förutvarande bostadsboställe finner sig ställd inför nödvändigheten att strax i början av arrendeperioden ombesörja ofta högst ansenliga byggnadsarbeten vid detta samt förskottera nybyggnadskostnaden. Då arrendatorn endast successivt och ofta först efter lång tids förlopp återfår det utlagda kostnadsbeloppet, måste han räkna med en ej sällan stor ränteförlust, som dock i själva verket »stannar på bostället» till följd därav att arrendespekulanten med en sådan eventualitet för ögonen måste bjuda ett lägre arrende. Skyldigheten att anskaffa och under en längre tid ligga ute med ett betydande byggnadskapital medför därtill självfallet en icke ringa begränsning i antalet arrendespekulanter, något som icke kan undgå att i sin ordning menligt inverka på arrendeanbuden. Det ligger i öppen dag att väsentligt gynnsammare arrendevillkor i regel skulle kunna betingas, därest lönebostället vid arrendatorns tillträde av bostället vore försett med de byggnader, som i varje särskilt fall kunde anses behövliga för att bostället måtte bliva på det mest ekonomiska sättet brukat, eller därest arrendatorn åtminstone sluppe svårigheterna med anskaffandet av det för byggnadskostnadens gäldande nödiga kapitalet 2 . I avseende å gällande bestämmelser angående löneboställes bebyggande kan vidare anmärkas att icke tillräcklig säkerhet finnes för att icke ett boställe under loppet av arrendeperioden belastas med en byggnads- och underhållsbörda, som kan överstiga vad synerätten bestämt 3 . Ekonomisk besiktning är nämligen utrustad med myndighet att föreskriva byggande av nytt hus och att bestämma storleken, inredningen och övriga beskaffenheten av det nya huset 1 . Härvid lära förrättningsmännen icke vara bundna av vad synerätt tidigare föreskrivit. Å andra sidan lärer syneratt icke kunna vägra att godkänna ett i överensstämmelse med de vid besiktningen lämnade föreskrifterna uppfört hus, även om detta hus av synerätten skulle anses överflödigt stort eller dyrbart. Även i avseende å de vid ekonomisk besiktning tjänstgörande förrättningsmännen torde gälla att av dem 1 Jfr arrendesakkunniga sid. 16 och följande. ' I underdånigt utlåtande den 19 juni 1917, vilket här ovan (sid. 98) i annat sammanhang berörts, har kommittén i avvaktan på en såsom nödig ansedd lagändring föreslagit vidtagande av provisoriska åtgärder i nu omförmälda hänseenden för befrämjande av en ekonomisk utarrendering av boställena. — Arrendesakkunniga hava framlagt förslag till författningar, avseende att arrendator skulle kunna under vissa förutsättningar från kyrkofonden erhålla byggnadsförskott. Jfr betänkandet sid. 21 o. f., sid. 97 o. f., sid. 198 o. t 8 Arrendesakkunniga hava föreslagit bestämmelser till förekommande av sådan ° l ä g e n het; se förslaget till ny arrendeförordning 17 § 2—6 mom. samt motiven därför sid. 154 o. f. Jfr ock förslaget till ny lydelse av boställsordningen 37 § 1 mom. f) och motiven därför sid. 111. 4 Av samtliga hus å ecklesiastika boställen är det endast sätesbyggnaden å prästgård, beträffande vilken ej må företagas nybyggnad utan att synerätt därom beslutat (11 § bost.-ordn.).

121 ofta icke är att förvänta tillräcklig uppmärksamhet på de ekonomiska synpunkterna. Allvarligare är emellertid att nybyggnad å ecklesiastikt löneboställe visat sig kunna äga rum även utan att föreskrift därom lämnats vid husesyn eller ekonomisk besiktning. Vill arrendator verkställa nybyggnad, som icke blivit vid sådan förrättning föreskriven, är han ej bunden av annan föreskrift än den i 17 § 2 st. arrendeförordningen meddelade, enligt vilken arrendatorn med uppgift om husets beskaffenhet och den beräknade kostnaden skall göra anmälan hos domkapitlet, som, i händelse omständigheterna finnas därtill föranleda, äger påkalla ekonomisk besiktning. Inträffar brandskada, skola, enligt 20 § arrendeförordningen, stadgandena i 17 § 2 st. lända till efterrättelse, i den mån nybyggnad kan ifrågakomma. Varken av dessa eller av annat i boställsordningen eller arrendeförordningen meddelat stadgande framgår med tillräcklig tydlighet huruvida man genom sagda föreskrift åsyftat att tillägga domkapitlet den rätt, som beträffande enskilda arrenden tillkommer jordägaren och i fråga om arrenden av kronans domäner förbehållits domänstyrelsen, nämligen att godkänna plan för nybyggnad av hus och därigenom befria arrendatorn från risken att möjligen själv få i sista hand svara för kostnaden, eller om man allenast velat skjuta in domkapitlet mellan ärrendatorn och den ekonomiska besiktningen på sådant sätt att det skulle bero på domkapitlet om frågan över huvud skulle komma fram till dylik förrättning. I förra fallet skulle i själva verket domkapitlet erhålla en befogenhet jämställd med eller kanske snarare högre än synerättens. Frågan om boställets bebyggande gjordes nämligen härigenom ytterst beroende av domkapitlets gottfinnande, då ju på dess omdöme skulle hänga, om arrendatorns anmälan föranledde byggnadsplanens omedelbara ogillande, dess omedelbara godkännande eller byggnadsfrågans hänskjutande till ekonomisk besiktning. Ej heller är det tydligt huruvida nyssnämnda bestämmelse i arrendeförordningens 17 § 2 st. avser endast nybyggnad av insynat hus, eller om det sträcker sig till även så kallade överloppshus, eller huruvida bestämmelsen åsyftar att reglera frågan även om byggande av större hus än i vederbörlig ordning eljest föreskrivits. Oklart synes likaledes vara huruvida man velat genom bestämmelsen ifråga ersätta det i 2 kap. 16 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom givna stadgandet om arrendatorns ansvarighet för nybyggnadskostnad, eller om detta stadgande skall på grund av 19 § boställsordningen äga tillämpning beträffande ecklesiastikt löneboställe. I vilket fall som helst framställer sig till besvarande den frågan vilken risk den arrendator löper, som nybygger hus utan att följa den i 17 § 2 st. arrendeförordningen givna föreskriften, eller som bygger hus större eller dyrbarare än som vid syn eller ekonomisk besiktning föreskrivits. Det synes som skulle den enda risken för honom ligga däri att synerätt — enligt boställsordningen ankommer det nämligen uteslutande på synerätt att besluta om insyning av laga hus 1 — kan komma att vägra att som laga hus godkänna sådant hus eller att låta honom tillgodoräkna sig kostnaden därför som annan byggnadskostnad. Denna risk torde emellertid i själva verket vara ganska ringa. E n synerätt, ställd inför ett färdigt hus, som befinnes vara »i övrigt ändamålsenligt och med omsorg uppfört», lärer nog i regel icke komma att vägra godkänna huset endast därför att arrendatorn underlåtit att i föreskriven ordning förskaffa sig vederbörlig föreskrift om husets upp1

50 § 2 mom. bost.-ordn., jfd m. 39 § därst.

122 förande i föreliggande skick. Efter vad kommittén har sig bekant saknas ej exempel just på fall, då arrendator vid uppförandet av laga hus gått utöver den av synerätten meddelade föreskriften; men kommittén känner intet fall, då godkännande vägrats av sådan byggnad. I följd av nu anmärkta förhållanden torde det icke föreligga säkerhet för att icke boställe, även om synerätten i sina förfoganden iakttagit behörig hänsyn till boställets ekonomiska bärkraft, kan komma att till följd av arrendatorns åtgöranden och måhända även genom domkapitlets medverkan belastas av alltför stor byggnads- och underhållskostnad. För arrendatorn kan lockelsen att sålunda bygga till sin bekvämlighet vara nog så stor, helst han på grund av sin optionsrätt innehar bostället för sig och efterkommande med en trygghet, som kan sägas vara orubblig utom för det fall att han på grund av underlåtenhet att fullgöra sina förpliktelser själv ger anledning till sitt skiljande från arrendet. Visserligen bör en arrendator icke förmenas att sålunda bygga till sin egen bekvämlighet utöver det föreskrivna måttet, men vad som överskrider måttet bör rätteligen stanna på honom själv. Jämte den i det föregående behandlade frågan om huru löneboställe skall vara bebyggt är för frågan om boställets ekonomiska utarrenderande av största betydelse den om arrendeuppskattningens verkställande. Även i detta hänseende synas de nuvarande bestämmelserna mindre tillfredsställande. * Utarrendering med anlitande av den sakkunskap, som är att finna hos de lokala, kyrkliga och administrativa myndigheterna, må hava motsvarat sitt ändamål under förra tider. I den mån å ena sidan jordbruket blivit mera intensivt och kommit till den punkt, att det för sin räntabilitet kräver verklig sakkunskap, och å den andra de lokala myndigheter, vilka av gammalt haft att göra med uppsikten över kronans jordbruksegendom och de å lön anslagna boställena, få allt mindre att skaffa med frågor, som sammanhänga med jordbruksnäringen, i samma mån framträder kravet på att i vården om dessa egendomar och i förvaltningen därav införa personer, vilka sitta inne med verklig sakkunskap i avseende å jordbruksfrågor, eller med andra ord personer, vilka förskaffat sig personlig erfarenhet genom praktik i jordbruksdrift. E n viss rutin kan väl av landsstaten tillhörande personer likasom av kontraktsprostar förvärvas genom deltagande i syner å boställen och i arrendeuppskattningar å sådana, och vad landsfiskalerna beträffar även genom skyldigheten att å tjänstens vägnar taga viss befattning med fast egendom, exempelvis genom saluvärdering i händelse av utmätning — någon på egen praktik i jordbruk grundad erfarenhet torde landsfiskal och präst numera jämförelsevis sällan äga — men denna rutin torde under nuvarande förhållanden knappast kunna anses fullt tillräcklig. Vad nu är sagt förringas icke därav att, efter vad kommittén inhämtat, bland dem som för närvarande innehava befattningar av ovanberörda slag, åtskilliga hava förvärvat ganska stor kompetens för ett uppdrag såsom sakkunnig vid arrendevärdering, och att enahanda förhållande även torde vara att påräkna för framtiden. Där sådant förhållande äger rum, torde det i de flesta fall vara beroende på personliga omständigheter. I beskaffenheten av kontraktsprosts- och landsfiskalsbefattningarna ligger i allt fall icke förutsättningarna för en sådan kompetens. Nämnda intresse av sakkunskap vid arrendeuppskattningen är i arrendeförordningen så till vida uppmärksammat, som där stadgas att arrendeupp1 Arrendesakkunniga hava genom sitt förslag om så kallade boställsnämnder sökt härutinnan införa en mera tillfredsställande anordning; se betänkandet sid. 13 o. f.

123 skattningen skall äga rum i samråd med bland andra en av pastoratet eller, då avkastningen av bostället skall ingå till kyrkofonden eller tillgodokomma viss tjänstinnehavare, av domkapitlet utsedd, i lantbruks- och affärsförhållanden kunnig person. Därjämte kan, efter som nödigt prövas, lantmätare, lantbruksingenjör och byggnads- eller eljest sakkunnig person tillkallas för att vid arrendeuppskattningen biträda. Något sådant tillkallande av särskild sakkunnig person torde emellertid ytterst sällan förekomma. Berörda bestämmelser torde dock ej vara tillräckliga för att göra arrendeuppskattningen fullt sakkunnig, helst genom bestämmelsen att förordnandet för myndighetspersonen skall innefatta att han har att upprätta arrendeförslaget i samråd med övriga personer torde förlägga förrättningens tyngdpunkt till myndighetspersonen. Det torde få erinras därom, att man i avseende å arrendeuppskattningen av statens jordbruksdomäner såsom regel frångått systemet med arrendeuppskattning genom kronobetjäningen. Detta har möjliggjorts genom domänintendentsinstitutionen. Sin uppfattning därom att arrendeuppskattningarna ofta icke äga rum med tillräcklig sakkunskap har kommittén fått bekräftad vid den granskning av ett stort antal arrendeuppskattningsinstrument, som inom kommittén ägt rum. Jämväl synes med fog kunna framställas den anmärkningen att de i arrendeuppskattningen deltagande icke kunna anses vara tillräckligt opartiska. Tvivelsutan har man förutsatt att särskilt pastoratsombudet skulle hava intresse av att arrendet bleve så högt som möjligt, men erfarenheten har visat att så ej alltid är fallet. Exempel saknas ej på att sidointressen kunna få göra sig gällande vid arrendeuppskattningarna och nedpressa arrendet. De olägenheter, vilka på grund av sakens egen natur följa av en arrendevärdering, som ej verkställts av fullt sakkunniga och opartiska personer, ökas i väsentlig mån därigenom att det vid utarrenderingen av ecklesiastika löneboställen enligt den nya ordningen i stor utsträckning finnes optionsberättigad arrendator, villig att övertaga arrendet. Detta förhållande medför att den, om man så får kalla det, justering av det uppskattade arrendebeloppet, som sker då arrendet å auktion utbjudes till fri tävlan, mycket ofta uteblir. De i arrendeförordningen meddelade stadgandena angående arrendevärderingen torde hava fått sitt nuvarande innehåll företrädesvis i tanke på att de skulle lämpa sig för den stora massan av ecklesiastik fast egendom, nämligen jordbruksboställena. Det sätt för arrendevärdering, som lämpar sig för jordbruksegendom, torde nog i regel kunna användas även då fråga är om egendom av annat slag. Undantag härifrån finnas dock. Särskilt måste framhållas att den här givna formen för arrendeuppskattning icke — även med frånseende av de erinringar som här ovan framställts i avseende på denna förrättning — kan anses som annat än synnerligen otillfredsställande, då fråga är om upplåtelse av vattenfall eller annan vattenkraft 1 . Åtminstone i regel torde, under förutsättning att man vill genom utarrendering tillgodogöra sig en dylik boställstillgång på bästa ekonomiska sätt, vara nödigt att för uppskattningen, likasom för övrigt för själva upplåtelsen, iakttaga ett helt annat förfaringssätt än det som lämpar sig för jordbruksegendom. Därtill kommer att vattenlagens bestämmelser stundom betinga ett alldeles särskilt förfarande vid upplåtelse av vattenrätt. Den nu omförmälda bristen på sakkunskap vid arrendeuppskattningens verkställande kan icke sägas bliva neutraliserad genom det sätt varpå man 1

Jfr arrendesakkunnigas betänkande sid. 129.

124 lagt utarrenderingsärendenas fortsatta behandling. Uppskattningsmännens förslag blir, efter vad förut erinrats, föremål för prövning av länsstyrelse och domkapitel. Genom dessa myndigheters beslut fastställas de villkor, enligt vilka arrendet skall utbjudas och upplåtas. Ingendera av myndigheterna torde annat än möjligen undantagsvis för denna prövning hava till sitt förfogande något på området sakkunnigt biträde. Visserligen har man inom länsstyrelserna vunnit en betydande rutin på ifrågavarande område och även — som ledamöter av kommittén varit i tillfälle att vid besök å landskontor erfara — på ett praktiskt sätt utnyttjat föreliggande möjligheter till befrämjande av utarrenderingen, men bristen på verklig teoretisk och praktisk sakkunskap i jordbruksfrågor vid arrendeärendenas behandling hos länsstyrelser och domkapitel gör sig dock gällande. Den av sagda myndigheter företagna granskningen av arrendeförslagen torde vara av övervägande formell beskaffenhet. Givetvis måste det anses som en brist att där ej fullständig sakkunskap på området finnes hos uppskattningsnämnden, sådan sakkunskap ej heller har ställts till förfogande för granskningen av nämndens arbete- och arrendevillkorens fastställande. Såsom förut nämnts skall för det fall antagligt anbud, motsvarande minst den fastställda arrendeavgiften, icke blivit avgivet vid den auktion, vara arrendet enligt 6 § arrendeförordningen skall utbjudas, arrendet utbjudas på ny auktion. I händelse antagligt anbud därvid icke erhålles ankommer på Konungens befallningshavande att tills vidare efter omständigheterna förordna om boställets skötsel. Ej heller för prövningen av frågan huruvida vid denna senare auktion avgivet anbud må anses antagligt är det på ett tillfredsställande sätt sörjt för tillgång till sakkunskap i lanthushållning. Vad angår det omhändertagande av bostället, vilket som en sista utväg är ålagt Konungens befallningshavande, gör sig även här bristen på lämpliga förvaltningsorgan kännbar. Rörande den praxis, som utbildat sig hos länsstyrelserna i avseende å de åtgärder, som vidtagas för omhändertagande av boställes skötsel och för dess framtida utarrendering i de fall, då varken vid första eller andra arrendeauktionen antagligt anbud kunnat erhållas, har kommittén tidigare 1 inhämtat att länsstyrelserna i allmänhet uppdraga åt vederbörande kronobetjänt att söka genom förhandlingar under hand med möjligen varande enskild arrendator eller annan lämplig person träffa avtal om boställes utarrendering, vanligen för ett år eller undantagsvis för längre tid; sådant upprättat arrendeavtal underställes Konungens befallningshavandes prövning. I vissa län har vederbörande kyrkoråd eller dess ordförande tagits i anspråk för ändamålet, antingen så att åtgärderna skolat vidtagas av kronobetjänt och kyrkoråd i samråd eller så att uppdraget angående boställets utarrendering under hand överlämnats uteslutande åt kyrkorådet. Någon annan möjlighet än att vid ifrågavarande omhändertagande av boställe, som ej kunnat genom auktionsförfarandet upplåtas på arrende, begagna sig av de lokala myndigheterna torde i regel icke stå länsstyrelserna till buds. Mången gång kan givetvis en sådan form för upplåtelsen komma att giva tillfredsställande resultat. Då resultatet ytterst hänger på de personliga egenskaperna hos den, som anlitas för uppdraget att ombestyra boställets omhändertagande, måste emellertid befaras stundom inträffa att boställe för den tid varom fråga är icke kommer under ändamålsenlig vård. I nu berörda hänseende torde man, på sätt kommittén även för andra fall får tillfälle att i 1 Se utlåtande den 19 juni 1917 angående åtgärder för underlättande av utarrendering av sådana prästerskapets löneboställen, vilka bildats av förutvarande bostadsboställen.

125 1

det följande närmare beröra, hava satt något för höga förväntningar på att pastoratet på grund av sitt intresse skulle medverka till att frågan om boställets omhändertagande erhölle en gynnsam utgång. En bestämmelse i arrendeförordningen, som redan i sig själv, men särskilt Tjänrtbargenom det sätt varpå den tillämpats, medverkar till att försvåra utarrende- heterringen av de ecklesiastika boställena, är det i 13 § meddelade stadgandet angående förbehåll om vissa naturaprestationer till tjänstinnehavarens förmån 2 . Då i annat sammanhang fråga varit uppe om åtgärder till befrämjande av de ecklesiastika löneboställenas utarrendering' 3 har sagda omständighet framhållits av flera länsstyrelser. En länsstyrelse har till och med angivit sagda förbehåll utgöra enda skälet till att i vissa fall svårighet mött för boställets utarrendering. Frågan om dessa tjänstbarheter bör emellertid icke betraktas uteslutande eller ens huvudsakligen med hänsyn till det ogynnsamma inflytande tjänstbarhetens betingande må utöva på arrenderesultatet. Den har därför en jämförelsevis underordnad betydelse för det nu föreliggande spörsmålet om organisationen av den förvaltning, som skall komma de ecklesiastika boställena till del. Det är ur en annan synpunkt, nämligen ur synpunkten av prästens behov, man har att överväga huruvida eller i vilken omfattning det finnes skäl att bibehålla omförmälda, för boställenas ekonomiska utnyttjande mindre fördelaktiga bestämmelse därom att förbehåll kan vid boställes utarrendering göras om skyldighet för arrendator att mot måttlig ersättning tillhandahålla tjänstinnehavaren tjänstbarheter. Enligt arrendeförordningen kunna under arrendeperiodens gång vidtagas För. vissa förändringar i avseende på arrendeförhållandet eller sättet för bo- ändringar ställets brukande. Exempelvis kan boställe helt eller delvis upplåtas åt annan i arrendetill brukande, nyodling verkställas, ändring i sättet för boställes torrläggning for ^ a | lan ' vidtagas o. s. v. Bestämmanderätten härutinnan tillkommer efter arrendeförordningens närmare bestämmande domkapitlet eller länsstyrelsen. Även då det gäller att härutinnan iakttaga boställets rätt äro de meddelade bestämmelserna otillfredsställande. Särskilt framträder berörda brist då fråga är om arrendeöverlåtelser. Ofta äro arrendevillkoren så fördelaktiga för arrendatorn, att det vore fullt befogat att som villkor för godkännande av skedd arrendeöverlåtelse stipulera förhöjt arrende, men myndigheterna torde mera sällan vara i tillfälle att bedöma vad som härvid är att åtgöra för att det ändamål, bostället har att tjäna, må bekomma sin rätt. I stället går ej sällan skillnaden mellan det ursprungliga, för lågt satta arrendet och boställets verkliga arrendevärde till den avgående arrendatorn i form av större eller mindre avträdessummor *. Den tillsyn över löneboställena, som utövas från det allmännas sida, tager Tillsynen. sig uttryck dels i tillsynen över hävden, vilken tillsyn utövas genom de syner, som hållas vid arrendeperiodens början och slut, och i de förrättningar å 1

Sid. 126. Jfr ecklesiastika arrendesakkunnigas betänkande sid. 27 o. f. Sakkunniga hava i sitt förslag till ny arrendeförordning upptagit bestämmelsen i nuvarande 13 § delvis förändrad, se sid. 86 samt motiven därför sid. 149. s Se kommitténs sid. 124 not. 1 omförmälda utlåtande den 19 juni 1917. * Se domänsakkunnigas betänkande den 29 oktober 1921 angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner m, m. Jfr ock de ecklesiastika arrendesakkunnigas betänkande sid. 176, innefattande motiven till 33 § i förslaget till ny arrendeförordning. 2

126 bostället, som dessemellan äga rum, dels i övervakandet över att arrendesäkerheten ej minskas i värde. I avseende å tillsynen över boställenas hävd ligger det onekligen en svaghet däri att boställena ej äro föremål för någon mera fortgående kontroll och tillsyn. Domkapitlet, som enligt författningarna i det stora hela företräder jordägarens intressen, äger ej organ, som kan utöva ett sådant övervakande i vidare mån än kontraktsprostarna kunna för sådant ändamål anlitas. Såsom nämnt skola ekonomiska besiktningar i fråga om löneboställen, därifrån avkastningen ingår till kyrkorådet, hållas inom utgången av tionde året och å övriga boställen inom utgången av femte året efter det, då syn å hävden eller ekonomisk besiktning näst förut å bostället förrättats. Även å annan tid kan emellertid domkapitlet påkalla ekonomisk besiktning, »i händelse av särskilt behov» 1 . Anledningen därtill att å boställen av först nämnda grupp ifrågavarande förrättningar regelbundet skola hållas endast med så långt mellanrum som tio år torde vara att söka däri att man föreställt sig att församlingarna själva skulle under mellantiden utöva en viss tillsyn över boställena och att på grund därav kostnaden för besiktningens utövande genom särskilda förrättningsmän skulle kunna i någon mån nedbringas genom mera sällan återkommande besiktningar. I sin skrivelse den 1 juni 1910, nr 149, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ecklesiastik boställsordning, yttrar riksdagen beträffande förevarande ämne följande: »På grund av församlingarnas intresse av att husen å prästgård och sådant löneboställe, varifrån avkomsten ingår till kyrkorådet, vidmakthållas och jorden till sådant löneboställe väl hävdas, har riksdagen ansett ekonomisk besiktning å sådana boställen som nu sagts icke behöva hållas oftare än vart tionde år». Även i övrigt synes man vid tillkomsten av den nuvarande lagstiftningen angående utarrendering av löneboställena och tillsynen över dem hava till mycket stor del byggt på att församlingarna på grund av sin rätt att för prästerskapets avlöning disponera boställena skulle finna sig hava ett starkt intresse av att boställenas avkastning bleve den största möjliga och att boställena vidmakthölles till hus och jord. Verkligheten torde dock icke hava motsvarat dessa förväntningar. Erfarenheten från de husesyner, som hållas enligt 64 § boställsordningen, och från boställenas utarrendering går, så vitt kommittén varit i tillfälle att bedöma det, till övervägande delen i den riktningen att församlingarna icke annat än mera undantagsvis känna sig intresserade av att bostället måtte lämna högsta möjliga bidrag till prästerskapets avlöning. Detta förhållande torde till mycket stor del vara beroende därpå att församlingarna äro medvetna om att en eventuell ökning av arrendebeloppet endast mera sällan medför den verkan att församlingens bidrag till prästerskapets avlöning kan minskas. Någon erfarenhet om huru pass effektiv den för denna grupp boställen — vilken grupp är den talrikaste och därför också den för avlöningsväsendet mest betydelsefulla — stadgade tillsynen må vara kan med hänsyn till den korta tid varunder de nya bestämmelserna varit gällande icke gärna hava vunnits, men man torde dock hava tillräcklig anledning att ifrågasätta lämpligheten att under så lång tid som tio år lämna arrendatorn av ett löneboställe utan kontroll. Bestämmelsen därom att domkapitlet även oftare än vad ovan sagts kan påkalla ekonomisk besiktning torde icke vara tillräckligt verksam. 1 Enligt arrendesakkunnigas förslag skall ekonomisk besiktning vid samtliga löneboställen förrättas minst vart femte år; se förslaget till 31 § ecklesiastik boställsordning samt sid. 67 o. 108.

127 Vad angår sammansättningen av den förrättningsnämnd, som skall verkställa besiktningen \ har förut erinrats att landsfiskalens kompetens att bedöma frågor om jordbruksegendomars ekonomi numera måste anses vara väsentligt mindre än förr. Den egentliga kompetensen hos förrättningsnämnden i fråga skulle alltså vara att söka hos de två nämndemännen. Bland de befogenheter, som tillhöra ekonomisk besiktning, märkes den att utsyna befintligt laga hus och att bestämma platsen för samt storleken, inredningen och övriga beskaffenheten av det hus, som i det utdömdas ställe skall uppföras, ävensom uppgöra kostnadsförslag. Däremot kan vid sådan förrättning insyning av nyuppfört laga hus icke äga rum. Att omförmälda befogenhet att utsyna laga hus och lämna föreskrifter angående det nyas uppförande tillagts ekonomisk besiktning torde vara beroende därpå att man velat undvika de kostnader, som äro förbundna med husesyn. Huru befogat ett sådant strävande än är, måste det dock anses mindre lämpligt att ekonomisk besiktning med dess mindre kompetens skall kunna sätta ur kraft ett av synerätt meddelat beslut. Emellertid har i det föregående framställts erinringar mot att synerätt skulle hava att utöva bestämmanderätten i avseende å boställes bebyggande, och vad som sålunda anförts beträffande synerätt äger sin fulla tillämplighet även på ekonomisk besiktning. Tillräcklig erfarenhet torde även saknas om verkningarna av den oftare, eller vart femte år, återkommande besiktning, som skall företagas på vissa löneboställen. Det torde dock även här kunna framställas som en befogad erinran att en mera fortgående kontroll och tillsyn ej utövas från den förvaltande myndighetens sida 2. övervakandet över att arrendesäkerheten ej minskas i värde är anförtrott b) överåt domkapitlet. ^örandf Domkapitlet torde knappast äga möjlighet att på tillfredsställande sätt full- arrendegöra det domkapitlet sålunda lämnade uppdraget. Närmare föreskrifter torde säkerheten därför erfordras för att i detta hänseende åstadkomma större effektivitet. m. m. Föreskrift är visserligen meddelad om att arrendator skall vid ekonomisk besiktning samt av- och tillträdessyn avfordras redovisning för husröte- och andra medel, vilka böra för boställets räkning redovisas. Däremot saknas föreskrift om tillsyn över att fonderade årsbelopp — vilka, såsom förut nämnts, icke omhänderhavas av arrendatorn — rätteligen förvaltas och förräntas samt att de ej obehörigen användas 3 . Av den förut lämnade redogörelsen framgår att det i flera hänseenden före- Sammanligger behov att ordna förvaltningen av den ecklesiastika fasta egendomen på fattning. sådant sätt, att i varje särskilt fall det bästa ekonomiska resultatet måtte kunna genom förvaltningen vinnas. För sådant ändamål måste förvaltaren hava sig ålagt att beträffande varje särskild fastighet undersöka genom vilket förvaltningssätt egendomen kan förväntas giva den högsta uthålliga avkastningen och att vidtaga de åtgärder som anses erforderliga för detta ändamåls vinnande. Förvaltningen måste bliva mindre automatisk än den nuvarande och möjlighet till verkligt initiativ läggas hos förvaltaren. E n första förutsättning för att förvaltaren skall äga möjlighet att på ett framgångsrikt sätt handhava förvaltningen av ifrågavarande egendom är att 1 Enligt arrendesakkunnigas förslag skall den s. k. boställsnämnden med dess ifrågasatta nya sammansättning förrätta ekonomisk besiktning; jfr betänkandet sid. 66 o. f. * Jfr arrendesakkunnigas betänkande sid. 68. 1 I sitt förslag till ny lydelse av 37 § 1 mom. a) ecklesiastik boställsordning hava arrendesakkunniga föreslagit bestämmelse om redovisning rörande årsbelopp; jfr sid. 110.

128 över densamma upprättas en fullständig tiggare. Denna liggare bör innehålla icke blott en fullständig förteckning över all egendomen utan även beträffande varje särskild fastighet samtliga erforderliga ekonomiska med flera uppgifter. Till förvaltarens direkta eller indirekta förfogande bör stå erforderligt antal i jordbruk väl förfarna personer, ävensom, i händelse av behov, andra sakkunniga. Bestämmandet huruvida löneboställe skall vara bebyggt eller obebyggt samt i förra fallet vilka och hurudana hus skola finnas å bostället bör överlämnas åt den utarrenderande myndigheten och bör grundas på ekonomiska beräkningar. Arrendeuppskattningen och uppgörandet av förslag såväl rörande boställets bebyggande som till arrendevillkoren bör ske genom sakkunniga och opartiska personer. Tillsynen över att egendomen hålles i god hävd och även eljest i behörigt skick bör ej vara förlagd till enstaka med långa mellanrum regelbundet återkommande tider, utan bör ske även genom fortgående kontroll av sakkunnig person. Där lägenhetsavgälder kunna periodvis förhöjas, bör effektiv tillsyn utövas däröver att erforderliga åtgärder för sådan förhöjning vidtagas. B.

Den rättsliga vården.

B. Ben j fråga om befogenheten att utöva den rättsliga vården av de ecklesiastika bården löneboställena lida meddelade bestämmelser av en viss oklarhet. Olika myndigvar en. ^ ^ hava sig ålagt att härutinnan iakttaga boställenas rätt, men någon bestämd sSam^ei gräns mellan de olika myndigheternas åligganden har ej blivit uppdragen. ^s™™ Den närmaste tillsynen åligger dels domkapitlet och dels länsstyrelsen. Jämte och över dessa myndigheter står kammarkollegium. Slutligen äger även justitiekanslersämbetet behörighet att bevaka den rätt, som tillkommer boställe. De viktigare i nu berörda hänseende gällande bestämmelserna äro följande. Enligt § 5 i prästerskapets privilegier skola i rättegångar rörande ecklesiastik egendom sådan egendoms rätt bevakas genom landshövdingens och domkapitlets fullmäktige, varjämte stadgas att vid tvist om dylik egendoms återvinnande landshövdingen med en av konsistorium bör taga sig an dess försvar. P å grund av 15 kap. 5 § rättegångsbalken skall, där kronan äger del i någon tvist, Konungens befallningshavande förordna den, som vid underrätten försvarar kronans rätt 1 . I hovrätten talar i ty mål Konungens ombudsman (justitiekanslern). Där stämning skall delgivas kronan, skall densamma, jämlikt 11 kap. 19 § rättegångsbalken, ingivas till Konungens befallningshavande, som, för det fall att kronans talan i målet skall bevakas av annan myndighet, föranstaltar att stämningen överlämnas till den myndigheten. Till denna kan ock stämningen omedelbart ingivas '. Kungl. resolutionen den 1 oktober 1754 inskärper att konsistorieombud skall förordnas att tala i mål rörande prästbol. I förklaringen den 23 mars 1807 över allmänna lagens stadganden i åtskilliga rum föreskrives, bland annat, att i tvister om jord eller därmed förenade rättigheter och skyldigheter, som röra lägenheter, vilka äro ecklesiastikstaten förlänta, bör kronofullmäktig förordnas, som bevakar deras rätt i saken, samt att uti slika mål i anseende till nämnda hemman särskilt ombud bör utses av dem, 1

Jfr instruktionen för landshövdingarna, § 20.

129 som vård och inseende över sådana hemman och lägenheter tillhöra. Med ändring av berörda föreskrift blev genom kungörelsen den 30 december 1863 stadgat att i allmänhet endast konsistoriefullmäktig bör förordnas att närvara vid rättegångar, syner och andra förrättningar, som angå till ecklesiastikstaten anslagen jord eller därmed förenade rättigheter och skyldigheter, där icke på grund av särskilda förhållanden även kronofullmäktigs beordrande kan anses av omständigheterna påkallat. Sedermera har beträffande vissa förrättningar, nämligen syner enligt 64 § boställsordningen, genom Kungl. Majrts cirkulär den 30 juni 1916 erinran meddelats länsstyrelserna att, när anledning därtill anses föreligga, särskilt ombud bör jämlikt nyssnämnda förklaring och kungörelse förordnas att bevaka det allmännas rätt. Vad länsstyrelsen angår, har denna, enligt § 19 i instruktionen den 11 april 1918, sig ålagt att, i den mån sådant icke närmast ankommer på annan ämbetsmyndighet, hålla hand över att egendom, varom här är fråga, icke användes eller disponeras emot därom givna föreskrifter. Kammarkollegium har enligt § 1 i gällande, den 31 december 1921 fastställda instruktion att hava inseende och vård över bland annat de till ecklesiastikstaten upplåtna boställen, hemman och lägenheter. Denna vård och inseende består, såsom förut nämnts, enligt 3 § bland annat i att tillse att ifrågavarande egendom icke användes eller disponeras emot därom givna föreskrifter. P å grund av 22 § har ämbetsverkets advokatfiskalsämbete att tillse, bevaka och utföra kronans rätt och talan i alla de till kollegiets befattning hörande ärenden, där kronans rätt är i fråga. Beträffande domkapitlets befattning med de ecklesiastika boställena bör jämväl erinras dels att ecklesiastik boställsordning stadgar i 30 § att domkapitlet bör tillse att inom stiftet belägna boställen varda till hus och ägor vidmakthållna samt att, där domkapitlet anser boställes rätt vara genom något av domstol eller annan myndighet meddelat beslut förnärmad, domkapitlet skall i behörig ordning överklaga beslutet, dels ock att arrendeförordningen i 36 § innehåller bestämmelsen att domkapitlet utövar den jordägaren tillkommande rätt att uppsäga arrendekontrakt rörande löneboställe »så ock att eljest för sådant boställe tala och svara» l. Justitiekanslern är enligt sin instruktion Kungl. Maj:ts högste ombudsman och äger i denna egenskap hava tillsyn däröver att alla lagar, författningar och instruktioner varda iakttagna och efterlevda, och har han att föra eller låta föra Kungl. Majrts talan i mål som röra allmän säkerhet och kronans rätt. Av den lämnade redogörelsen torde framgå att det är huvudsakligen domkapitlet och kammarkollegium, som bära ansvaret för den rättsliga vården av de ecklesiastika boställena. Såsom förut berörts kan någon bestämd gräns dem emellan icke sägas vara uppdragen, utan till väsentliga delar sammanfalla vardera myndighetens befogenheter och skyldigheter. I praxis åter torde förhållandena kunna sägas hava utvecklat sig därhän att tyngdpunkten i avseende på den rättsliga vården av boställena ligger hos kammarkollegium. Detta är en naturlig följd därav att boställena väl äro lagda under närmaste vård av domkapitlet, men under överinseende av kollegiet, som i följd därav har de mera vittgående och omfattande befogenheterna, men har också sin förklaring däri att kollegiet på grund av hela sin verksamhet, det material varöver kollegiet förfogar samt de organ som stå till dess förfogande särskilt dess advokatfiskalsämbete — är väsentligen bättre skickat att i avseende å den rättsliga vården tillgodose boställenas rätt och bästa. 1

Arrendesakkunniga hava föreslagit förändrad avfattning av sagda 36 §; jfr motiven sid. 177Kyrkofondskommittén, q

130 Brister i Nyssberörda uppdelning flera myndigheter emellan av ansvaret för att den nuvarande ecklesiastika egendomen icke dragés till orätt ändamål eller eljest utsattes för systemet m m s k n i n g eller skada kan icke annat än lända till minskning i ansvarighetsför den rättsliga

, .. , rCCinSlCin.

vården.

Synnerligen oegentligt är det ock att i ett och samma tvistemål det allmänna skall kunna vara representerat av mer än ett ombud. Denna oegentlighet faller skarpt i ögonen då — såsom någon gång lär hava inträffat — de olika allmänna ombuden haft mot varandra stridande yrkanden. Allvarligare är emellertid, att vården i nu berörda hänseende icke är tillräckligt effektiv. , Varken domkapitlet eller, i än mindre grad, kammarkollegium är i tillfälle att så noga följa förhållandena beträffande varje särskilt boställe, att eventuella anledningar till ingripande för skyddande av boställets integritet o. s. v. uppmärksammas. Domkapitlet såsom utövare av den lokala tillsynen har visserligen tillfälle att vid syner och besiktningar, som hållas å de inom stiftet befintliga boställena, kunna genom sina därvid tillstädesvarande ombud göra erforderliga iakttagelser huruvida något förhållande förelupit, som kan giva anledning till ingripande. Likaså måste förutsättas att vid biskops- och prostvisitationerna komma till visitators kännedom inträffade ingrepp i boställenas integritet, i vilka fall händelsen bör inberättas till domkapitlet. Slutligen borde man kunna bygga på att kyrkoherden såsom bärande försorg för kyrkans egendom i löst och fast skulle låta sig angeläget vara att, om boställes rätt i något avseende kränkes, göra anmälan därom. Någon säkerhet för att boställenas rätt bliver på effektivt sätt tillgodosedd genom anlitande av de utvägar, som sålunda erbjuda sig, eller på annat sätt föreligger dock icke. I själva verket giver erfarenheten vid handen att de fall äro jämförelsevis sällsynta, då domkapitlet på grund av vunnen kännedom om ingrepp i boställes integritet kunnat taga initiativ till hävdande av boställets rätt. För övrigt torde det kunna ifrågasättas om domkapitlen äga tillräckliga förutsättningar att i tvistemålsväg tillvarataga boställes rätt. Såsom kompetensvillkor för konsistorienotarie är visserligen uppställd fordran på juridisk examen och erfarenhet i domarevärv, i följd varav vid handläggning av ärenden inom domkapitlen juridisk erfarenhet icke saknas, men denna erfarenhet kommer ej till gagn vid tvistemålens utförande. Som konsistorieombud plägar nämligen i regel förordnas kontraktsprost, och det otillfredsställande i att vid rättstvist hava ett icke juridiskt utbildat rättegångsombud har allt för ofta visat sig. För övrigt stå domkapitlen på grund av hela sin verksamhet skäligen främmande för de omständigheter som fordra särskilt beaktande vid fullgörandet av den rättsliga vårdnadsplikten, varför det måste anses mindre befogat att av dem fordra att de skola med framgång kunna fullgöra vad som härutinnan måste fordras. Vad kammarkollegium beträffar, äger detta ämbetsverk icke förstahandskunskap om boställena och deras förhållanden och kan följaktligen icke på denna väg erhålla kännedom om sådana fakta, som kunna giva anledning till ingripande till skydd för bostället. Då kollegiet, såsom ej sällan sker, tager initiativ för återvinnande till boställe av någon dess tillhörighet, som frångått bostället, eller någon förmån, som berövats detsamma, plägar detta ingripande vara föranlett antingen därav att kollegiet vid handläggning av något bostället rörande ärende vunnit utredning om att dylik förlust tillfogats bostället eller av hos kollegiet gjord anmälan om sådant förhållande.

131 I särskilda fall vidtager dock kollegiet åtgärder för att förskaffa sig förstahandskunskap om sådana förhållanden, i avseende å vilka kunde ifrågakomma att det allmännas rätt behövde iakttagas. Sålunda hava exempelvis vederbörande anmanats att till kollegiets advokatfiskal insända instrumenten från syner enligt 64 § boställsordningen, varefter advokatfiskalen underkastar dem granskning och i händelse av fog överklagar dem. För möjliggörande av att den rättsliga vården av de ecklesiastika boställena måtte kunna utövas på ett fullt tillfredsställande sätt är önskligt att ett mera uttryckligt koncentrerande av denna vård måtte äga rum. Att koncentrerandet bör äga rum till en för detta uppdrags fullgörande kompetent myndighet är härvid en given sak. Vidare är nödigt ordna så att den myndighet som sålunda skall hava den centrala vården i nu berörda hänseende sig ålagd, också sättes i stånd att fullgöra ifrågavarande skyldighet på ett fullt effektivt sätt. Det bör sålunda tillses att myndigheten, där den icke på grund av sin egen verksamhet kan följa förhållandena på boställena, genom andra myndigheters försorg hålles underkunnig om alla sådana åtgärder, som beröra boställenas integritet m. m. Tillsynen över boställenas integritet bör emellertid icke begränsas härtill utan bör sträcka sig till vidtagande av en systematisk undersökning huruvida skäl föreligger till vidtagande av åtgärder för återvinnande åt bostället av tillhörigheter, som frångått bostället, eller förmåner, som berövats detsamma, eller eljest för återställande till bostället av detsamma tillkommande rättigheter. Vid förvaltningens organiserande bör fördenskull uppmärksamhet ägnas däråt att en sådan undersökning kan äga rum.

Kap. 5. Församlingsavgifter. Församlingsavgifterna x — vilka äro avsedda uteslutande för avlöning av präster i det pastorat, där de utgöras — bliva icke föremål för någon förvaltning i egentlig bemärkelse, enär de ju enligt sitt ändamål böra bliva konsumerade under ecklesiastikåret. Intill dess utbetalningen kommer att ske, böra de dock göras räntebärande. Löneregleringslagen stadgar nämligen i 22 § att de i lagen omförmälda avlöningsmedel för kyrkoherdar och komministrar ävensom s. k. ständiga adjunkter skola i den mån de ej omedelbart till tjänstinnehavare utbetalas, särskilt för sig av vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande. Församlingsavgifterna skola enligt 20 § löneregleringslagen inom varje till pastoratet hörande församling debiteras och uppbäras i samma ordning som avgifter till kyrka och skola. Frågor om avkortning och avskrivning av församlingsavgifter böra i följd härav avgöras i enahanda ordning som är stadgad beträffande avkortning och avskrivning av avgifter till kyrka och skola. — Pastoratet är ansvarigt för att dessa avlöningsmedel användas till avsett ändamål. Statens organ hava icke någon befattning med dessa avgifter annat än i händelse indrivning skall ske på grund av resterande sådan utskyld. Kyrkofonden har icke någon del i dessa inkomster och har av sådan anled1

Jfr avd. I sid. 34.

132 ning icke något intresse av församlingsavgifternas behöriga utdebitering och inbetalande. Men såsom förut berörts 1 är församlingsavgifternas belopp en av de faktorer, som i vissa fall äro avgörande för beloppet skogsförsäljningsmedel, som enligt 19 § 4 mom. löneregleringslagen och 6 § 2 mom. kyrkofondslagen skola utbetalas från fonden ävensom för beloppet av det bidrag, kyrkofonden enligt 21 § löneregleringslagen och 6 § 1 mom. kyrkofondslagen har att utgiva till pastoratet, och i andra fall för beloppet av de avlöningsmedel, som jämlikt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen skola ingå till kyrkofonden. Av betydelse härvid är emellertid icke det verkligen debiterade eller influtna beloppet församlingsavgifter utan ett beräknat belopp, motsvarande högst 3, respektive 6 öre för varje helt eller påbörjat 10-tal kronor av hela inkomstbeloppet inom pastoratet. Av skäl som ligga i öppen dag kan från kyrkofondsförvaltningens sida ej övas inflytande på utdebiteringen, men denna förvaltning måste hava rätt att undersöka om det till kyrkofonden jämlikt sagda 3 § 5 mom. inlevererade beloppet lönemedel blivit för lågt därför att de i 19 § 1 mom. löneregleringslagen avsedda församlingsavgifterna upptagits med orätt belopp. Likaledes måste fondförvaltningen äga befogenhet att vid prövning av pastoratets rekvisition av ersättning enligt 21 § löneregleringslagen ingå i liknande granskning och följaktligen rätta ersättningsbeloppet efter vad som rätteligen bort beräknas. Omförmälda prövning äger rum vid granskning av de uppgifter enligt formulär litt. A, som kyrkorådet årligen har att upprätta enligt bestämmelserna i kungörelsen den 24 juli 1914, med senare ändringar och tillägg, för vilka bestämmelser lämnas närmare redogörelse i det följande 2 . Ifrågavarande uppgifter enligt formulär litt. A äro således av synnerligen stor betydelse för kyrkofonden och dess ekonomi. Genom dessa uppgifter regleras storleken såväl av de belopp, som i form av överskott å de lokala avlöningstillgångarna skola tillföras kyrkofonden, som ock av de belopp, vilka på grund av 21 § löneregleringslagen och 6 § 1 mom. kyrkofondslagen skola från kyrkofonden utbetalas till pastoraten som ersättning för verkställd utdebitering av församlingsavgifter utöver förut omförmält maximum. P å grund av samma uppgift bestämmes ock huru stor del av det av Kungl. Maj:t enligt 19 § 4 mom. löneregleringslagen fastställda beloppet skogsförsäljningsmedel skall till pastoratet utbetalas. Kommittén återkommer längre fram till frågan huruvida den granskning, som ägnas ifrågavarande uppgifter enligt litt. A, är tillfredsställande eller huru den i motsatt fall bör ordnas.

Kap. 6. Årliga anslag i penningar. Vissa bland ifrågavarande anslag i penningar äro avsedda att utgöra lokala avlöningstillgångar. Flertalet åter av anslagen skall ingå till de gemensamma avlöningstillgångarna. 1 2

Avd. III sid. 92. Avd. VI sid. 196 (jfr avd. III sid. 89).

133 a)

Lokala avlöningstillgångar.

Avlöningstillgångar av denna beskaffenhet äro jämförelsevis fåtaliga. Hit <0 Lokala äro att hänföra landgillen och andra därmed jämförliga avlöningsmedel. I avlön™gsregel synas dessa avlöningsmedel vara av donationsegenskap. Bland dem m9ån9artorde förekomma sådana, som äro av beskaffenhet att böra tillkomma tjänstinnehavare utöver lönen. Landgillen kunna avlösas och ersättas med ett efter viss grund bestämt penningbelopp. Där sådant skett, är det inbetalda penningbeloppet att hänföra till sådana penningfonder, som i det föregående behandlats '. Till denna grupp avlöningsmedel torde ock kunna räknas årligen utgående ersättningsbelopp, vilka erläggas som gottgörelse för viss annan förmån, som frångått präst, exempelvis årligt vederlag, som utgår på grund av att präst avstått nyttjanderätt till stadsjord. Någon egentlig förvaltning av här ifrågavarande avlöningsmedel kan ej sägas ifrågakomma, utan gäller om dem vad som i detta hänseende ovan nämnts om församlingsavgifter. Då kyrkofonden eventuellt kan, i enlighet med stadgandet i 3 § 5 mom. kyrkofondslagen, få dylika medel eller del därav till sig redovisade, varjämte i andra fall storleken av sådana avgifter kan inverka på belopp, kyrkofonden jämlikt 19 § 4 mom. eller 21 § löneregleringslagen har att utbetala, är det for kyrkofonden av intresse att kunna kontrollera att avlöningsmedel av nu omförmälda beskaffenhet varda behörigen erlagda. Berörda kontroll är man i tillfälle att utöva vid den nyss omförmälda granskningen av de uppgifter enligt formulär litt. A, kyrkorådet har att upprätta enligt kungörelsen den 24 juli 1914 med senare ändringar och tillägg. b) Gemensamma avlöningstillgångar. Väsentligaste delen av de prästerskapet anslagna årliga inkomster i pen- ty Gemennmgar, som icke bestå i avkastning av kapitaltillgång, utgör gemensam av- samma <w" lonmgstillgång och skall förty ingå direkt till kyrkofonden. Hit äro i främsta ^ a f rummet att räkna de medel, som omförmälas i 1 och 2 mom. av 3 § kyrkofondslagen, nämligen ersättningen för prästerskapets till statsverket indragna tionde och ersättningen för förutvarande anslag i krono- och kyrkotionde m - m - Vidare äro dit hänförliga de bidrag ordinarie präster i icke nyreglerade pastorat skola erlägga för avlöning av e. o. präster enligt 8 § kyrkofondslagen. I detta sammanhang kan erinras därom att bland kyrkofondens inkomster aro att jämlikt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen räkna även de å arrenden och räntor m. m. uppkomna överskottsmedel, som icke äro för året behövliga för avlönandet av prästerskapet i vederbörande pastorat. Ersättning för prästerskapets till statsverket indragna tionde. I avseende å denna ersättning äro närmare bestämmelser meddelade i lagen Ersättning den 9 december 1910 om indragning till statsverket och avskrivning av för indr »prästerskapets tionde samt om ersättning därför. Genom kungörelse den 11 s e n tionde december 1914 hava meddelats föreskrifter angående tillämpning av ifrågavarande lag. 1

Sid. 100 här ovan.

134 Berörda lag om indragning av prästerskapets tionde stadgar bland annat följande. Prästerskapet enligt förut givna författningar tillkommande tionde, vare sig tertial-, smör-, fisk- eller kvicktionde, ävensom alla andra avgifter av fast egendom skola indragas till statsverket mot gottgörelse i penningar (1 §). Indragningen skall för varje pastorat äga rum från och med ecklesiastikåret näst efter det, med vars utgång den på grund av förordningen den 11 juli 18f>2 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda lönereglering för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla. Går tiden för dylik lönereglerings giltighet till ända efter den 30 april 1923, äger Konungen, på framställning av pastoratet och dess ordinarie prästerskap, medgiva, att löneregleringen må tidigare än i sådant avseende är stadgat, likväl ej före den 30 april 1924, upphöra att gälla (2 §). För varje församling skall uträknas, dels huru mycket för näst sista ecklesiastikåret av den gamla löneregleringens giltighetstid bort i persedlar och penningar enligt gällande lönereglering utgöras av varje fastighet i församlingen, dels ock vilka belopp i penningar persedlarna motsvara efter medeltalen av medelmarkegångsprisen under vissa närmare angivna år. Kammarkollegium har att, efter sålunda gjord uträkning, fastställa den summa i penningar, till vilken samtliga i 1 § omförmälda avgifter skola för varje församling vid indragningen beräknas (3 §). Ersättning för de till statsverket indragna avgifter skall för varje församling från och med det ecklesiastikår, indragningen där äger rum, för all framtid utgå med den av kammarkollegium fastställda summa, och skall denna summa för varje ecklesiastikår vid dess början inlevereras från statsverket till kyrkofonden (4 §). Sagda inleverering äger rum genom statskontorets åtgärd på det sätt att beloppet avföres från vederbörande anslag och tillgodoföres kyrkofonden i dess räkenskap. Ersättningsbeloppet i fråga utgör, såsom av den förut lämnade redogörelsen 1 framgår, en av kyrkofondens viktigaste inkomster. Ersättning för statsanslag i kronotionde m. m. Ersättning för stats an-

Om denna ersättning finnes stadgat i 4 § kyrkofondslagen att den skall utgöras med belopp, motsvarande medeltalet av medelmarkegångsprisen för vederbörande persedlar under vissa angivna år, med tillägg av forsellön. Ersättningsbeloppet ifråga har blivit fastställt av Kungl. Maj:t. Överföring till kyrkofonden av ersättningsbeloppet har skolat äga rum från och med den 1 januari 1914 och sker årligen genom omföring inom statskontoret. Bidrag av ordinarie präster i icke nyreglerade pastorat.

Bidrag av ordinarie präster i oreglerade pastorat.

Till kyrkofonden skola ingå även vissa bidrag av ordinarie präster i icke nyreglerade 'pastorat. I 8 § kyrkofondslagen stadgas nämligen att så snart inom visst stift lönereglering, fastställd enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning, vunnit tillämpning beträffande något till samma stift hörande pastorat, skall inom stiftet anställd ordinarie präst, vars lön utgår enligt äldre lönereglering, till kyrkofonden inbetala vad honom åligger att för avlöning av extraordi1

Avd. II sid. 80 o. f.

135 narie präster utgiva utöver förmånerna av bostad och viver samt skjuts i tjänstärenden. Denna bestämmelse är betingad av det i 25 § löneregleringslagen meddelade stadgandet angående ikraftträdandet av föreskrifterna om det extra ordinarie prästerskapets avlöning. Om sistnämnda föreskrifter säges att de skola för prästerskapet inom visst stift lända till efterrättelse så snart på grund av berörda lag fastställd lönereglering beträffande något till samma stift hörande pastorat vunnit tillämpning, därvid likväl iakttages, bland annat, att ordinarie präst, vars lön utgår enligt äldre lönereglering, skall till kyrkofonden inbetala vad honom enligt gällande prästmötesbeslut åligger att för avlöning av extraordinarie präster utgiva utöver förmånerna av bostad och viver samt skjuts i tjänstärenden 1 . E n häremot svarande bestämmelse har intagits i 8 § kyrkofondslagen. Anledningen till stadgandet i berörda 25 § är att det ansetts lämpligt att alla adjunkter inom samma stift samtidigt borde komma i åtnjutande av de genom löneregleringslagen ökade förmånerna, därvid likväl skulle tillses att de ordinarie präster, vilkas löner utginge enligt äldre löneregleringar, ej bereddes lindring i de dem enligt 1862 års förordning åliggande förpliktelserna att själva avlöna adjunkten. Genom kungörelse den 10 april 1915 hava meddelats bestämmelser angående inbetalning till kyrkofonden av medel av ifrågavarande slag. Enligt dessa bestämmelser åligger det vederbörande domkapitel att årligen länsvis upprätta längder över de präster inom stiftet, vilka, jämligt 25 § löneregleringslagen, hava att för det tilländagångna ecklesiastikåret till kyrkofonden inbetala sådana avlöningsmedel, som i berörda paragraf omförmälas. I längderna skola angivas alla sådana omständigheter, som äro av beskaffenhet att inverka på betalningsskyldigheten eller beloppets storlek. Sedan en var av de i längderna upptagna tjänstinnehavarna fått tillfälle att yttra sig i ärendet, skola längderna, åtföljda av de avgivna yttrandena, av domkapitlet med eget utlåtande överlämnas till Konungens vederbörande befallningshavande, som har att, efter verkställd granskning, för en var tjänstinnehavare fastställa beloppet av de honom åliggande avgifterna. Uppbörden av avgifterna verkställes genom Konungens befallningshavandes försorg-. Ifrågavarande inkomst för kyrkofonden är av helt och hållet övergående beskaffenhet. Allt eftersom löneregleringar, fastställda enligt 1910 års löneregleringslag, träda i tillämpning, upphöra nämligen dessa bidrag. Så snart medel av de olika slag, varom här är fråga, tillgodoförts kyrko- Fötraitfonden, bliva de, i den mån de ej behövas till bestridande av kyrkofondens nin&utgifter, föremål för statskontorets förvaltningsåtgärder på sätt om kyrkofondens övriga medel blivit i det föregående förmält. Kyrkofonden har emellertid intresse icke blott av att beloppen i fråga bliva till fonden inlevererade och av dess förvaltare gjorda räntebärande, utan även av att de levererade beloppen äro riktiga. Beträffande särskilt ersättningsbeloppet för prästerskapets tionde, är det för kyrkofonden av vikt, att frågor om fastställande av ersättningsbelopp för varje särskild församling avgöres i sådan tid att inlevereringen kan första 1 Ett tidigare ikraftträdande ä n som enligt ovannämnda bestämmelse skulle följa har beträffande Stockholms stad medgivits genom en den 9 juni 1916 utfärdad lag innefattande tillägg till löneregleringslagen. Däri har nämligen stadgats att beträffande rättigheter och skyldigheter, som omförmälas i 25 § första stycket löneregleringslagen, skola för prästerskapet i Stockholm från och med den 1 maj 1916 gälla enahanda bestämmelser som för prästerskapet i Uppsala stift. 2 Jfr avd. VI, sid. 210, not. 1.

136 gången äga rum å föreskriven dag, att beloppet icke fastställes för lågt och att inlevereringen av fastställd ersättning verkställes med behörigt belopp och å stadgad tid. Som nämnt fastställes beloppet av kammarkollegium i enlighet med de bestämmelser, som finnas meddelade i 3 § lagen om tiondeindragning och i kungörelsen den 11 december 1914. P å sätt framgår av berörda bestämmelser sker prövningen efter helt och hållet objektiva grunder. Dock kan den subjektiva uppfattningen spela in i visst hänseende. Uträknandet skall nämligen avse vad som bort enligt gällande lönereglering utgöras av varje fastighet i församlingen. Olika meningar kunna givetvis uppstå såväl angående vad som är att anse som fastighetsavgifter som i fråga om beloppet av dylik avgift eller huruvida viss fastighet är skyldig att erlägga avgift. Kammarkollegiets beslut delgivas dels vederbörande församling dels ock statskontoret. Huruvida statskontoret kan anse sig förpliktat att å kyrkofondens vägnar granska uträkningen och i händelse av anmärkning däremot anföra besvär kan måhända anses tveksamt. I vilket fall som helst tillkommer besvärsrätt kammarkollegiets advokatfiskalsämbete; men detta ämbete får icke annat än i särskilda fall del av kollegiets beslut. Det torde ej heller kunna komma i fråga att företaga en systematisk granskning av fastställelsebesluten i fråga. Dessa fastställelseärenden äro nämligen av den invecklade och besvärliga beskaffenhet att för en effektiv granskning av kollegiets beslut skulle krävas icke obetydliga arbetskrafter. Frågan om dessa ersättningsbelopps fastställande förlorar emellertid i betydelse allt efter som löneregleringsarbetet fortgår och är snart icke längre aktuell. Rörande den granskning, som äger rum därav att övriga här ifrågavarande belopp komma kyrkofonden tillgodo på behörigt sätt torde få hänvisas till den efterföljande redogörelsen beträffande redovisningsväsendet. Nyss här ovan erinrades om de från pastoraten redovisade överskottsmedlen. Dessa medel utgöra, såsom tidigare omförmälts, lokalt anvisade, visst år avseende avlöningstillgångar — boställsarrenden, lägenhetsavgälder, fondräntor m. m. — till den del dessa ej i enlighet med löneregleringslagens föreskrifter behövt för året tagas i anspråk för avlöning av pastoratets prästerskap, utan jämlikt stadgandet i 3 § 5 mom. kyrkofondslagen skola såsom gemensamma avlöningstillgångar inbetalas till kyrkofonden. I och med denna förändring i karaktären uppstår anspråk på att de skola förvaltas i likhet med kyrkofondens övriga tillgångar. Rörande medlens redovisning och inbetalning äro meddelade bestämmelser i kungörelsen den 14 juli 1914 med senare gjorda tillägg och ändringar. Enligt dessa bestämmelser skola överskottsmedlen till belopp, som ovan omförmälda, av kyrkorådet avgivna uppgiften litt. A utvisar, inbetalas i Stockholm till statskontoret och å övriga orter till länsstyrelsen senast inom viss närmare angiven tid, vid äventyr att medlen eljest jämte ränta indrivas genom statskontorets eller länsstyrelsens försorg. De till länsstyrelserna inbetalda överskottsmedlen inlevereras därifrån till statskontoret i vanlig ordning. — Kyrkofonden har även i avseende å medlen i fråga intresse av att medlen bliva till riktiga belopp inlevererade och därefter av dess förvaltare gjorda räntebärande.

137 AVD. V.

Nuvarande förvaltningen av prästskogarna och dess brister samt huvudgrunder för en ny förvaltning av sagda skogar. Kap. 1. Prästskogarnas nuvarande förvaltning. A.

Prästskogarnas antal och areal.

De allmänna skogarna i vårt land stå under domänstyrelsens och den därunder lydande skogsstatens (domänverkets) omedelbara vård och förvaltning eller tillsyn och kontroll. Antalet och den totala ytvidden av de allmänna skogarna, med undantag Allmänna av de oavvrttrade kronomarkerna i Norrbottens och Västerbottens län, ut- sko&argjorde vid 1921 års ingång enligt följande fördelning l : Antal st. 1. j. 3. 4. 5. b. 7. 8. 10 J.U. 11. 12. 13. 15 14. 16.

Kronoparker l m s t a t e n s ilygsandsplantermgar 9 Statens utarrenderade jordbruksdomäners skogar 1,160 Kronolägenheter, holmar och skär a'o65 Kronoöverloppsmarker Z'Z". »"30 Civila bostallens skogar 84 bergverksskogar 28 Ecklesiastika boställens skogar '.".'.'.'.'.'.'.'.'.' 2,536 5enb1telf'älen? sk°8ar 61 iiaradsaJlmanmngar 5g Till vissa ändamål, verk eller inrättningar upplåtna, kronan tilM ( h ö n g a skogar I 133 Skogar å vissa kronohemman och hemman av krononatur u p p - | | låtna med stadgad åborätt J Skogar å allmänna inrättningars hemman av skattenatur, vilka innehavas med äganderätt 227 Sockenall männingar '.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'..'. 32 Kronohemmans och nybyggens skogar inom de sex norra länen... 1,264 s t ä d e r n a s skogar ga, Summa 7,282

Areal hektar 5>0 77,558 1 157 101067 3527 1,0461212 6 334

32 197 358i>03 1,051 911 102 638 11016 4 739 34484 600346 505091 42 614 8,979,424

Av dessa skogar äro de under 1—6 egentliga statsskogar, vilkas avkastning mgar till statens domänfond och som därför stå under domänverkets omedel1 2

Se domänstyrelsens förvaltningsberättelse för år 1920. Dessa siffror äro tagna från domänstyrelsens förvaltningsberättelse för år 1915.

138 bara vård och förvaltning. Dessa statsskogar utgjorde 2,856 st. med en sammanlagd areal av 6,235,855 hektar, därav 3,798,918 hektar produktiv skogsmark. Av denna areal ligga inom de sju nordligaste överjägmästardistrikten (Norrland och Dalarna) 5,715,067 hektar eller cirka 95 %, därav 3,420,107 hektar produktiv skogsmark. De mest betydande skogarna äro, som synes av tabellen, de 1,308 st. kronoparkerna om tillhopa 5,077,558 hektar, motsvarande i medeltal en storlek av 3,882 hektar st. Av kronoparkernas totalareal utgöra 3,419,653 hektar eller cirka 67 % produktiv skogsmark. Även den allra största delen av kronoparksarealen ligger inom de sju nordligaste överjägmästardistrikten, nämligen 4,662,575 hektar eller omkring 92 %, därav 3,124,007 hektar produktiv skogsmark. Övriga allmänna skogar tjäna speciella ändamål av allmän eller enskild natur. Av dem stå vissa grupper under domänverkets tillsyn och kontroll, andra under dess omedelbara vård och förvaltning och inom några grupper stå somliga skogar under dess tillsyn och kontroll samt andra åter under dess omedelbara vård och förvaltning. Bland de sistnämnda grupperna befinna sig de ecklesiastika boställenas skogar. De äro 2,536 st. om tillsammans 358,603 hektar, därav 273,915 hektar eller omkring 77 % produktiv skogsmark. Av dessa skogar ligga inom de sju nordligaste överjägmästardistrikten (Norrland och Dalarna) 305 st. om tillhopa 155,985 hektar eller av arealen omkring 44 %' samt i de fyra nordligaste av dessa distrikt endast 75 st. om tillhopa 33,954 hektar eller av arealen omkring 9 V2 %. De ecklesiastika boställsskogarna fördela sig i två huvudgrupper: 1) skogar, tillhörande boställen, anslagna till det territoriella prästerskapets avlöning, prästskogar; 2) övriga ecklesiastika boställsskogar. Vad då prästskogarna beträffar, utgjorde de vid 1921 års början 2,371 st. med en sammanlagd areal av 349,778 hektar, därav 267,438 hektar produktiv skogsmark eller alltså den väsentligaste delen, så till antal som areal, av de ecklesiastika boställsskogarna. Prästskogarnas medelytvidd är omkring 110 hektar produktiv skogsmark. De äro av mycket växlande storlek. De flesta äro små eller mycket små och några ganska betydande. Om de fördelas i storleksklasser med hänsyn till arealen produktiv skogsmark, faller inom varje storleksklass den andel av

Storleksgrupp

Har —25 ... 26—50 ... 51—100.. 101—150.. 151—200.. 201—300.. 301—500.. 501—1,000 1,001—

Sammanlagda arealen Antalet skogar inom inom storleksgruppen storleksgruppen utgör utgör i procent av i procent av hela prästskogarnas total- antalet prästskogar areal

%

%

3.5 ÖU.5 22.2 22.6 8.9 4.2 4.5 3.1

7.3 Summa

14.7 9.9 6.5 9.8 10.5 18.2 19.6 100

¥

2.s 1.2 100.0

139 prästskogarnas sammanlagda areal och av hela antalet dylika skogar, som framgår av föregående tabell l . Det största antalet av dessa skogar står under domänverkets omedelbara vård och förvaltning. De övriga stå för närvarande under vederbörande boställshavares vård samt domänverkets tillsyn och kontroll men skola även de, enligt gällande lagstiftning på sätt här nedan närmare omförmäles, komma under domänverkets förvaltning. Vad åter angår övriga ecklesiastika boställsskogar utgöras de av 165 st. övriga med en sammanlagd areal av 8,825 hektar. eckiesiaDe fördela sig sålunda: stika skogar. Biskopsboställens skogar Lektorsboställens » Domkyrkosysslomansboställens skogar Konsistorieskog Lappskol lärareboställens skogar Skolmästareboställens » Kyrkojordars » Klockareboställens » Summa

Antal st. 21 8 2 1 2 2 2 3 2 127

Areal har 3,299 (532 71 4 1,243 934 17 2,625

8,825

Av denna areal äro 6,477 hektar produktiv skogsmark. Även dessa skogar äro till storleken mycket växlande. De minsta tillhöra klockareboställena och nedgå ända till 1 å 2 hektar. De största äro en biskopsskog (Fiby med flera hemman) om 1,050 hektar, ett lappskollärareboställes skog (Arjeplog) om 896 hektar, ett skolmästareboställes skog (Gällivare) om 908 hektar. De två största skogarna till klockareboställen hava en areal av respektive 228 hektar (KarlGustav) och 227 hektar (Los). Flertalet av dessa övriga ecklesiastika skogar ligga i mellersta och södra Sverige. Några av dessa skogar stå under domänverkets omedelbara vård och förvaltning, de övriga stå under indelningshavarens vård samt under domänverkets tillsyn och kontroll. B.

Förvaltningens huvudgrunder.

De ecklesiastika boställsskogarna hava allt sedan början av 1600-talet stått under uppsikt av vissa statens organ om ock den närmare vården om dem ålegat vederbörande boställshavare. Det ökade värde skogarnas avkastning började få i mitten av 1800-talet ledde till mer ingående bestämmelser angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, till vilka även de ecklesiastiska boställsskogarna hörde. Dessa bestämmelser fingo sin plats i 1866 års skogsordning. Med denna förordning avsåg man jämväl att medelst prästskogarnas genom en förbättrad hushållning ökade avkastning kunna i viss mån tillgodose prästernas behov av ökade löneinkomster. Den lokala tillsynen och förvaltningen av de allmänna skogarna skulle enligt berörda 1 Tabellens siffror äro hämtade från Kyrkofondskommittén V I I : Sveriges prästskogar, en skoglig och administrativ utredning utarbetad av J. A. Amilon (se sid. 157). Amilons utredning bygger på arealuppgifterna i domänstyrelsens förvaltningsredogörelse för år 1915, vilka uppgifter föga skilja sig från siffrorna i 1920 års förvaltningsredogörelse. 2 Det ena bostället är anslaget till prästerskapets avlöning. 3 Helt eller delvis anslagna till prästerskapets avlöning.

140 förordning utövas av skogsstaten samt den centrala av skogsstyrelsen, som sedermera år 1883 efterträddes av domänstyrelsen. a) 1894 års I skogsord- ny ning.

stället för skogsordningen av år 1866 utfärdades den 26 januari 1894 en förordning angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, vilken förordning ännu är beträffande grunderna för skogsskötseln i väsentliga delar gällande. Enligt denna förordning skulle å samtliga å t ecklesiastikstaten anslagna boställens skogar regelbunden hushållning införas såväl å skogen som å hagmarken och skogsindelning äga rum, där domänstyrelsen med avseende å skogens omfång och beskaffenhet prövade sådan tjänlig. För detta ändamål ägde domänstyrelsen förordna skogstjänsteman att., mot särHushåll- skild ersättning enligt taxa, uppgöra förslag till hushållningsplan. Vid uppningsplan. görande av sådan plan skulle avseende fästas därpå att boställsha vårens årliga behov av skogsfång och bete, såvitt möjligt vore, tillfredsställdes, även om skogens uppbringande till största möjliga avkastning därigenom skulle fördröjas. Likasom för kronoparkerna skulle nämligen dessa hushållningsplaner, vilka borde grundas på vetenskapliga regler och vara lämpade för olika ortsförhållanden, avse skogens framtida bestånd och högsta avkastning. Hushållningsplanerna, som i regel avsågo 20 år, skulle prövas och fastställas av domänstyrelsen. I regel skulle de ecklesiastika skogarna skötas av vederbörande boställshavare enligt fastställd hushållningsplan och under skogsstatens uppsikt och kontroll, men om boställes virkesavkastning i betydligare mån överstege dess behov av skogsfång, kunde Kungl. Maj:t på domänstyrelsens hemställan förordna, att skogen i sin helhet eller lämplig del därav skulle ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, såsom gällde för kronoparker. Kostnad Skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande skulle i allför skogsskötseln. mänhet ombesörjas av skogsstaten. Kostnaderna härför likasom indelningskostnaderna skulle bestridas med försäljningsmedlen för vederbörande skogs ordinarie avkastning utöver husbehovet. Lämnade skog till boställe, som ej av menighet inköpts eller av enskild för ändamålet donerats, ej avkastning utöver husbehovet eller överskott tillräckligt för gäldande av skogens skötsel, vartill jämväl räknades statsverket tillkommande ersättning för indelning, skulle denna kostnad, i den mån så erfordrades, bestridas av en särskild fond, kallad de ecklesiastika boställenas skogsfond1. Sedan ordnad hushållning blivit införd å ecklesiastik boställsskog kunde boställshavaren — jämte det han av skogens avkastning finge åtnjuta boställets behov av skogsfång — därutöver erhålla, om skogen stode under hans Disposition egen vård, viss andel i den behållna ordinarie avkastningen utöver husbeav behållen hovet, vilken andel kunde uppgå ända till halva denna avkastning. När skogsavsocknemän skulle bygga eller bättra kyrka eller prästgård, ägde de från prästkastning. bolets eller annat därtill hörande hemmans skog njuta nödigt timmer och virke, såvitt utsyning kunde efter antagen hushållningsplan äga r u m utan inskränkning i den rätt till avkastningen, som blivit boställshavare tillerkänd. I övrigt skulle behållna försäljningsmedlen för skogens ordinarie avkastning ingå till prästerskapets löneregleringsfond 3 och behållna försäljnings1 Tillkom genom kungl. brevet den 31 mars 1876. Bildades av försäljningsmedel för extra avkastning från prästskogarna och avsåg att bereda medel för dessa s k o g a r s indelning och skötsel. Se avd. I sid. 22. 2 Tillkom genom kungl. brevet den 14 februari 1868. Bildades av försäljningsmedel för ordinarie avkastning från prästskogar och avsåg att vara en reservtillgång för avlönande av prästerskapet i de territoriella församlingarna. Se avd. I sid. 22.

141 medlen för skogens extra avkastning tillföras de ecklesiastika boställenas skogsfond. Domänstyrelsen utfärdar föreskrifter angående de allmänna skogarnas in- Föreskrifdelnmg till ordnad hushållning d. v. s. föreskrifter rörande upprättandet av ter angåhushållningsplaner. De av domänstyrelsen senast utfärdade sådana före- ende uppskrifter rinnas intagna i cirkulär av den 27 maj 1916 (i vissa delar ändrat £? M H genom cirkulär den 31 december 1919). Dessa föreskrifter särskilja icke de hushånecklesiastika bostallsskogarna från övriga allmänna skogar, vadan alltså de ningsecklesiastika bostallsskogarna indelas till ordnad hushållning enligt samma planer föreskrifter, som gälla för övriga allmänna skogar, dock att varje ecklesiastik skog därvid behandlas som en förvaltningsenhet. Vid skogsindelningen, vartill, på grund av särskilt förordnande av domänstyrelsen, förslag uppgöres antingen av vederbörande ordinarie revirförvaltare eller — såsom vanligen sker - av extra jägmästare, upprättas karta, allmän beskrivning, beståndsbeskrivning och hushållningsplan. Till beståndsbeskrivningen hör, bland annat, angivande av skogsmarkens jordmån och bonitet, trädslag och beståndsform, beståndets ålder i åldersklasser om 20 år vardera, höjd, slutenhetsgrad och virkesförråd, varjämte för bedömandet av skogens tillstånd och avkastningsförmåga göres en beräkning av den löpande massatillyaxten d. v. s. en s. k. tillväxtberäkning. Förslaget till hushållningsplan skall grundas såväl på skogens tillstånd som ock på det ändamål hushållningen i varje särskilt fall har att fylla. Såsom allmänt mål bör vid planläggningen eftersträvas »högsta uthålliga nettoavkastning, som kan uppnås i samband med skälig förräntning av i hushållningen engagerade kapital». Hushållnmgsplanen skall bland annat angiva den antagna omloppstiden, varmed förstås den genomsnittliga ålder, vid vilken bestånden inom hyggesföljden normalt böra slutavverkas. Vid bestämmande av omloppstidens längd skall hänsyn tagas till hushållningens allmänna mål. Hushållningsplanen skall jämväl lämna föreskrifter angående avverkning. Den ordinarie avverkningen särskiljes såväl vid hushållningsplanens uppgörande som ock sedermera vid utsyningen i skogen i två grupper: huvudavverkning och föravverknmgar. Till extra avverkning räknas dels virke, som kan uttagas frän impediment, inägor och annan till skogsbörd ej avsedd mark, dels i vissa fall vindfällen och torra träd, dels slutligen i avseende å ecklesiastika bostallsskogar vad som kan hänföras till berednings- och rensningshuggning, därest det avverkade virket enligt skogsordningen skall disponeras på mot övrig avkastning skiljaktigt sätt. Vidare lämnas bestämmelser om skogsodling samt huruvida och till vilken utsträckning skogsbetet må tillgodogöras m. m. Förslagen till hushållningsplaner granskas av vederbörande skogstaxator och överjagmästare samt fastställas av domänstyrelsen 1 . All avverkning utom för husbehov skall ske efter utsyning i vederbörlig ordning av jägmästare eller, på hans uppdrag, i vissa fall av skogsbetjänt. h or utsyningen skall föreligga ett av jägmästaren upprättat utsyningsförslag, granskat av överjägmästaren och fastställt av domänstyrelsen. All försäljning av skogsalster skall ske å offentlig auktion inför Konungens befallnings, . ' Hushållningsplanerna fastställas »till ledning» vid skogens skötsel. Tidigare hava hushållningsplanerna tör de ecklesiastika skogarna fastställts »till efterrättelse». Vare si<* planen tot en ecklesiastik skog blivit fastställd »till efterrättelse» eller »till ledning» skall den enligt de föreskrifter rörande de årliga utsyningsförslagens fastställande, som domänstyrelsen plägar utfärda till överjägmästarna, i huvudsak följas. Endast i fråga om gallring i ungskog har jägmästaren jämförelsevis fria händer.

142 havande i länet eller inför kronobetjänt i orten eller samtidigt inför båda. Dock äger revirförvaltaren under hand sälja virke till mindre belopp till ortens pris. b) 1910 års Genom 1910 års ecklesiastika lönelagstiftning gjordes jämväl ändringar i lönelag- i a g S tiftningen om ecklesiastika boställsskogar, vilka ändringar avsågo de skogar, om vilkas förvaltning här närmast är fråga. (Se löneregleringslagen och kungörelsen angående grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar.) Dessa ändringar avsågo såväl förvaltningen av ifrågavarande skogar som dispositionen av deras avkastning. I avseende å förvaltningen föreskrevs, att skogs- och hagmark å samtliga åt prästerskapet i territoriella församlingar anslagna löneboställen (d. v. s. prästskogarna) skulle ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Denna bestämmelse skulle, enligt Kungl. Maj:ts skrivelse till domänstyrelsen den 1 november 1912, beträffande varje särskilt löneboställe träda i tillämpning, då ny lönereglering först träder i kraft för det pastorat, där vederbörande löneboställe är beläget, eller tidigare så snart bostället upplåtits på arrende enligt den nya boställsordningen. Denna ingripande ändring i förvaltningen var en given följd därav att de territoriella församlingarnas prästerskap, som dittills i stor utsträckning själv förvaltat till deras boställen hörande skogar, efter den nya lönelagstiftningens ikraftträdande icke längre hade att taga någon befattning med dessa boställen, vilka efter prästgårdars avskiljande skulle under benämning löneboställen obligatoriskt utarrenderas, och icke heller hade att direkt såsom löneinkomst uppbära någon del av dessa boställens avkastning vare sig av jord eller skog. I avseende å dispositionen av skogsavkastningen blevo dessa ändringar än mer djupgående. Till följd av det nya lönesystemet för prästerskapet borttogs prästernas eventuella rätt till andel i den behållna skogsavkastningen, vilken avkastning emellertid, på sätt här nedan omförmäles, skulle på annat sätt användas för deras avlönande. Skog å löneboställe skall sålunda i främsta rummet användas i viss fastställd ordning till boställets husbehov, till bränsle åt vederbörande tjänstinnehavare, av pastorat till uppförande och underhåll av laga hus och hägnader å prästgård samt av församling till kyrkobyggnad. Försäljningsmedlen för den överskjutande skogsavkastningen skola direkt ingå till kyrkofonden, som bland annat har att svara för utgifterna för dessa skogars förvaltning och vård såsom här nedan närmare angives. Den behållna skogsavkastningen överföres till kyrkofonden. Vederbörande pastorat äger emellertid enligt den prästerliga löneregleringslagen § 1 9 : 4 att för prästerskapets avlöning använda, i den mån sådant erfordras, skogsförsäljningsmedel från de inom pastoratet belägna löneboställen, årligen utgående ur kyrkofonden med högst det av Kungl. Maj:t beträffande varje boställes skog fastställda belopp, som för viss tidsperiod beräknats motsvara skogens behållna årliga avkastning, vadan alltså dessa skogsförsäljningsmedel i själva verket disponeras i viss omfattning såsom en lokal avlöningstillgång för vederbörande pastorat. I övrigt skola dessa skogar fortfarande förvaltas i enlighet med 1894 års skogsordning, alltså i likhet med övriga allmänna skogar. Någon särskild hänsyn till att de flesta av dessa prästskogar äro mycket små och dock måste skötas en var som en särskild förvaltningsenhet samt till den delvis ändrade invecklade dispositionen av deras avkastning togs icke, då de genom 1910 års lagstiftning samtliga ställdes under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Icke heller när domänstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t

143 den 25 april 1917 framlade förslag till en ny skogsordning, som skulle ersätta 1894 års skogsordning, beaktades dessa skogars speciella skogliga och administrativa karaktär. I sitt den 18 december 1918 avgivna utlåtande över domänstyrelsens berörda förslag har kommittén också uttalat, hurusom enligt dess mening denna speciella karaktär icke blivit i detta förslag tillräckligt uppmärksammad och att det för övrigt måhända skulle vara en vinst att för framtiden tänka sig en särskild ecklesiastik skogsordning. C.

Förvaltningens organisation.

_ Förvaltningsorganisationen för de ecklesiastika skogarna är alltså den organisation, som gäller för förvaltningen av de allmänna skogarna, d. v. s. domänverkets skogsförvaltning. Denna verkar dels som lokal, dels som central förvaltning. Vad den lokala förvaltningen angår är landet indelat i 142 revir. Till Lokal forett vart av dem höra alla de allmänna skogar — såväl ecklesiastika som valtning. övriga — vilka ligga inom dess område. Reviret förestås av en revirförvaltare (jägmästare) och är indelat i bevakningstrakter, över vilka den närmaste tillsynen utövas av kronojägare och kronoskogvaktare. Reviren äro sammanförda i 13 distrikt (överjägmästardistrikt), som vart och ett förestås av en överjägmästare. Dessa distrikt äro: Övre Norrbottens distrikt, omfattande Nedre » » » Skellefteå » » Umeå » » Härnösands » » Mellersta Norrlands » » Dalarnas » » Stockholm—Gävle » » Bergslagsdistriktet, » östra distriktet, » Västra » » Smålands distrikt, » Södra distriktet, »

14 revir 14 » 10 » 12 » 12 » 12 » 11 » 10 » 10 » 10 » 9 » 10 » 8 » Summa 142 revir.

I dessa 142 revir äro inräknade 7 skolrevir av mindre omfattning, som förestås av skogsskoleföreståndare, samt 2 revirdelar med självständig revirförvaltning. Fördelar man de allmänna skogarna på dessa 142 revir, skulle varje revir i medeltal omfatta 51 st. skogar, vilka dock stundom kunna vara uppdelade i flera från varandra åtskilda skiften, med en medelareal per revir av 63,235 hektar skogsmark. Dessa medeltal täcka stora variationer. Det finnes sålunda 13 revir med 80—100 skogar, 12 revir med 101—150 skogar, 5 revir med mer än 150 skogar, därav 1 revir med 209 skogar. Men å andra sidan finnas revir med endast några få skogar. Sålunda hava 35 revir mindre än 16 skogar, därav 4 revir 1 skog, 1 revir 3 skogar och 3 revir 4 skogar var. Även revirens skogsarealer äro mycket skiftande till sin storlek. Sålunda finnas 15 revir, som omfatta 101,000—200,000 hektar, 6 revir om 201,000— 300,000 hektar, 2 revir om 301,000—400,000 hektar samt 1 om cirka 600,000

144 och 1 om cirka 1,200,000 hektar, samtliga belägna inom Norrland och Dalarna. I dessa arealer ingå emellertid stora vidder impediment. Oavsett skolreviren finnas även många andra revir med ringa skogsareal, fördelad dock på en mångfald små skogar. Sålunda finnas 1 revir (Ölands) om 9,000 hektar, 21 revir om 10,100—15,000 hektar och 28 revir om 15,100—20,000 hektar, nästan samtliga i södra och mellersta Sverige. Dessa revir äro blandade, i det att de innehålla icke blott statsskogar, d. v. s. skogar, vilkas avkastning inflyter till statsverket (domänfonden), utan även andra allmänna skogar, enkannerligen prästskogar och övriga ecklesiastika skogar. Denna blandning är emellertid mycket ojämn i avseende å såväl antal skogar som arealer. Sålunda saknas prästskogar i 33 revir, och av sådana skogar finnas inom 38 revir 1—5 st., inom 11 revir 6—10 st., inom 20 revir 11—25 st., inom 24 revir 26—50 st., inom 15 revir 51—100 st. och i 1 revir 108 st. Med hänsyn till prästskogarnas samfällda areal inom reviren är jämväl stor ojämnhet rådande. Sålunda finnas 1 revir med 51—100 hektar prästskog, 9 revir med 251—500 hektar, 10 revir med 501—1,000 hektar, 64 revir med 1,001—5,000 hektar, 21 revir med 5,001—10,000 hektar och 4 revir med 10,001—12,000 hektar. Övriga ecklesiastika boställsskogar finnas endast inom 35 revir, belägna huvudsakligen inom den mellersta och den södra delen av landet. Jägmästaren har till åliggande att handhava den omedelbara skötseln och vården av de skogar inom reviret, som stå under skogsstatens förvaltning, och för sådant ändamål, så ofta det erfordras, besöka varje sådan skog. Beträffande övriga skogar, vilka stå under skogsstatens kontroll (jämväl vissa enskilda skogar), har jägmästaren att övervaka, att de för dem meddelade föreskrifterna behörigen iakttagas. Efter domänstyrelsens förordnande har han att till ordnad hushållning indela under skogsstatens förvaltning ställd skog inom reviret ävensom uppgöra förslag till av dikning splan för mark å sådan skog. I övrigt skall han — för att nämna endast hans viktigaste tjänsteåligganden — årligen till överjägmästaren ingiva dels utsyningsförslag, upptagande det virke, som under nästpåföljande år bör utsynas till försäljning för domänfondens eller annan allmän fonds räkning, dels ock förslag till de förvaltningsåtgärder, vilka under nästpåföljande år böra genom hans försorg vidtagas. Dessa förslag, av vilka de sistnämnda böra innefatta specificerad beräkning å de kostnader, som åtgärderna betinga, skola grunda sig på personlig kännedom om förhållandena i skogen. Vid utsyning av virke till försäljning har jägmästaren att upprätta stämplingslängd. Jägmästaren för erforderliga räkenskapsböcker och avger till domänstyrelsen månadsvis medelsredovisning på sätt här nedan närmare omförmäles. Han äger försälja mindre partier virke till ortens pris. Vid resor i tjänsten och andra arbeten i skogarna skall jägmästaren föra dagbok, vari göras anteckningar för uppgörande av fullständig resejournal och angående förhållandena av betydelse för skogshushållningen. Vid varje kvartals slut skall han till överjägmästaren insända såväl resejournalen som ock rapport om vad under det förflutna kvartalet förefallit i tjänsten. Till överjägmästaren har jägmästaren att varje år insända berättelse om skogsoch jakt väsendet inom reviret. Å varje revir finnes en revirexpedition. E n hel del revir hava jägmästarboställen, i vilka jämväl inrymts nödiga expeditionslokaler. De övriga revirförvaltarna uppbära av statsmedel ersättning för hållande av expeditionslokal. Anslag äro jämväl anvisade för dessa expeditionslokalers uppvärmning, be-

145 lysning och städning. De flesta revirförvaltare uppbära anslag för anställande av skrivbiträden. I några revirexpeditioner äro extra kronojägare anställda som sådana. Kronojägare och kronoskogvaktare skola, var inom sin bevakningstrakt, handhava den närmaste tillsynen över de dem anvisade skogar. De hava bland annat att utöva personlig uppsikt över avverkning och utdrivning av virke samt över skogsodling. De skola övervaka att inom bevakningstrakten upphuggna eller utstämplade skogseffekter ej bortföras av obehörig person. Det åligger dem biträda jägmästaren vid utsyningsförrättningar samt verkställa avsyning och uppmätning av virke m. m. över jägmästaren är chef för skogspersonalen inom distriktet och skall som sådan övervaka, att den fullgör sina åligganden och därvid så mycket som möjligt ägnar sig åt verksamheten i skogen. Han skall därför företaga inspektionsresor inom distriktet och för överläggning med vederbörande jägmästare om revirets förvaltning besöka de under skogsstatens förvaltning eller kontroll stående skogarna inom distriktet. Vid inspektion föres protokoll och vid tjänsteresor resejournal, som insändes till domänstyrelsen. Finner överjägmästaren anledning till anmärkning, skall han vidtaga åtgärd till rättelse, varjämte han i viktigare fall eller då förnyad anledning till anmärkning förekommit har att anmäla förhållandet till domänstyrelsen. Nya skogsindelningsplaner samt förslag till revision eller komplettering av sådana skola granskas av överjägmästaren. Förslag till avdikningsplan för mark å skog under skogsstatens vård och förvaltning prövas och fastställes av överjägmästaren. Av jägmästaren upprättade utsynings-, förvaltnings- med flera förslag skola granskas av överjägmästaren, innan de ingivas till domänstyrelsen till fastställelse. Sedan dessa förslag blivit fastställda, har han att meddela vederbörande jägmästare med flera underrättelse om domänstyrelsens beslut. Han har vidare att till länsstyrelsen lämna uppgift å virke, grässlätter m. m., som skall försäljas eller upplåtas och därvid tillika föreslå villkor för försäljningen eller upplåtelsen samt tid och ort för auktionerna. Han skall granska och till domänstyrelsen insända jägmästarens reseräkningar beträffande sådana förrättningar på ecklesiastika boställen, för vilka ersättningar skola av ecklesiastika skogsmedel eller från kyrkofonden ingå till statens domänfond. Han har att årligen till domänstyrelsen avgiva berättelse över skogs- och jaktväsendet inom distriktet, därvid han har att foga jägmästarnas årsberättelser. Till sitt biträde å överjägmästarexpeditionen har överjägmästaren en överjägmästarassistent. Å distriktet tjänstgör även en taxator, som det åligger att under överjägmästarens kontroll och efter hans anvisning bland annat granska upprättade förslag till hushållningsplaner, att biträda vid värdering av kronan till inköp hembjudna fastigheter, verkställa revision av äldre skogshushållningsplaner eller föreslå ändringar däri. Samtliga överjägmästare hava ersättning för hållande av expeditionslokal, ävensom anslag till dessa lokalers uppvärmning, belysning och städning. Ä sex överjägmästarexpeditioner finnas anställda ordinarie skrivbiträden. För skrivbiträden å övriga expeditioner uppbära överjägmästarna särskilda anslag av statsmedel. Den centrala förvaltningen av de allmänna skogarna, bland dem även de ecklesiastika boställsskogarna, utövas av domänstyrelsen, som tillika förvaltar statens jordbruksdomäner och handhar tillämpningen av författningar angåKyrkofondskommittén.

146 ende inskränkt dispositionsrätt över vissa enskilda skogar m. m. samt har att verka för en ändamålsenlig skogshushållning och jaktvård i riket. Domänstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, en överdirektör och souschef samt 8 byråchefer, av vilka 2 å extra stat 1 . Dessutom förstärkes styrelsen vid behandling av vissa frågor med två domänfullmäktige. Hos styrelsen äro dessutom anställda följande tjänstemän: en domänfiskal, en domänkamrerare (å extra stat), en domänstatistiker (å extra stat), 5 byråjägmästare, tillika notarier å skogsbyråerna (därav 2 å extra stat), en registrator och aktuarie, en kassör, tillika revisor, 2 revisorer, en bokhållare, 4 notarier (därav 1 å extra stat). Slutligen äro hos styrelsen anställda ett antal kvinnliga tjänstemän ävensom erforderligt antal e. o. tjänstemän. Generaldirektören äger ensam beslutanderätt i alla ärenden, i vilkas prövning han deltager, med undantag av ärenden angående fel eller försummelse i tjänsten, i vilkas avgörande böra deltaga utom generaldirektören även överdirektören, samtliga byråchefer och domänfiskalen. Dessa ärenden avgöras efter omröstning av de i beslutet deltagande, därvid såsom styrelsens beslut gäller den mening, varom flertalet förenar sig, eller vid lika röstetal den mening, som biträdes av generaldirektören. Vid föredragning av vissa andra ärenden inför generaldirektören skola överdirektören ävensom samtliga byråchefer vara tillstädes och vid föredragning av en viss annan grupp ärenden inför generaldirektören eller överdirektören skall, utom den föredragande byråchefen, minst en annan byråchef vara tillstädes. Till den förra gruppen höra ärenden angående domänverkets organisation, tillsättande av befattningar inom styrelsen, antagande av e. o. tjänstemän hos styrelsen, övriga frågor, som röra styrelsen i dess helhet, m. m. Till den senare gruppen höra bland annat ärenden angående nya författningar, tjänstledighet, förordnanden, befordringar inom skogsstaten, antagande av e. o. tjänstemän vid skogsstaten, avsked och tjänstebetyg, förslag till stat för domänverkets driftkostnader, försäljning av kronoegendom, inköp av mark för domänverkets räkning, prövning av köpeanbud å virke m. m. — Ärende, som föredragits inför överdirektören, avgöres av denne. Fattar generaldirektören eller överdirektören i ärende, som föredrages inför honom, beslut, som strider mot föredragandens eller annan tillstädesvarande ledamots åsikt, åligger det denne att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. Domänfullmäktig, som sådant önskar, äger att närvara och anföra sin mening vid föredragning jämväl av ärende, i vars handläggning han icke kallats att deltaga. Inom styrelsen finnas 8 byråer, därav en domänbyrå och en lantbruksbyrå. De övriga 6 byråerna äro följande, med nedannämnda åligganden, nämligen: Kamerala byrån, som handlägger bland annat ärenden angående styrelsens organisation, personal och ekonomi, förslag till stat för domänverkets driftskostnader, uppbörds- och redovisningsväsendet, statistik, disposition av skogsmedel från civila och ecklesiastika boställen, revisions- och anmärkningsmål samt upprättar styrelsens förvaltningsberättelse. Till denna byrå höra: 1) byråchefens kansli med en notarie, en e. o. notarie, ett manligt biträde, 3 ordinarie och 2 e. o. skrivbiträden; 2) statistikerkontoret med en domänstatistiker, en e. o. notarie, en kronojägare, 4 ordinarie och 7 e. o. skrivbiträden; 3) kamrerarekontoret med en domänkamrerare, en bokhållare, en e. o. notarie, ett manligt biträde, 7 ordinarie samt 12 e. o. och 4 e. skrivbiträden; 4) revisionskontoret med 2 revisorer och 2 e. o. skriv1

chef.

Från 1 maj 1923 finnes dessutom hos styrelsen anställd en särskild försäljnings-

147 biträden; 5) kassakontoret med en domänkassör, ett ordinarie och ett e. o. skrivbiträde; 6) registratorskontoret och arkivet med en registrator, 4 ordinarie samt 4 e. o. och 2 e. skrivbiträden; 7) renskrivningsavdelningen med ett ordinarie och 5 e. o. skrivbiträden samt 8) kartritningsavdelningen med 2 ordinarie skrivbiträden. Första skogsbyrån, som handlägger bland annat ärenden angående skogar och skogsförvaltning inom Härnösands, Mellersta Norrlands och Dalarnas distrikt; Andra skogsbyrån, som handlägger bland annat ärenden angående skogar och skogsförvaltning inom Stockholm—Gävle, Bergslags och Östra distrikten; Tredje skogsbyrån, som handlägger ärenden angående skogar och skogsförvaltning inom Västra, Smålands och Södra distrikten samt allmänna ärenden berörande ecklesiastika boställen; Fjärde skogsbyrån, som handlägger ärenden angående skogar och skogsförvaltning inom Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens, Skellefteå och Umeå distrikt ävensom flottledsärenden, kolköpsärenden och allmänna ärenden rörande enskilda skogar i Norrland och Dalarna. Å en var av dessa fyra skogsbyråer tjänstgöra: en byråchef, en byråjägmästare, en e. o. notarie samt ett eller 2 skrivbiträden, nämligen å den första och tredje ett ordinarie och å den andra och fjärde 2 e. o. skrivbiträden. Femte skogsbyrån, som handlägger bland annat ärenden angående skogsindelningar samt förslag till större avdikningar och vägbyggnader å skogsdomäner, angående värderingar för inköp och försäljning av dylika domäner samt ärenden angående reglering av prästerskapets avlöning. Å denna byrå tjänstgöra en byråchef, en byråjägmästare och en e. o. notarie. Generaldirektören bör, när han så finner nödigt och hans övriga ämbetsgöromål det medgiva, företaga ämbetsresor för att bereda sig kännedom om skogshushållningens tillstånd och om det sätt, varpå styrelsen underlydande personal uppfyller sina åligganden. Generaldirektören kan också, när omständigheterna därtill föranleda, uppdraga åt överdirektören eller byråchef att i sitt ställe företaga dylika resor. D.

Kostnader för förvaltningen.

Kostnaderna för förvaltningen av de ecklesiastika skogarna fördela sig i rena förvaltningskostnader, d. v. s. kostnader för den förvaltande personalens befattning med skogarna, och egentliga driftskostnader, såsom utgifter för skogskultur, utstämpling, avverkning, vägar, skatter o. d. I avseende å sättet för dessa kostnaders bestridande förefinnas olikheter emellan prästskogarna och övriga ecklesiastika skogar. Vad då först prästskogarna angår, skola kostnaderna för deras förvaltning i- Pråstbestridas av kyrkofonden vare sig skogarna giva någon avkastning över hus- sko9arnabehovet eller ej 1 . Denna ordning är emellertid ej ännu i sin helhet införd. Vid tiden för tillkomsten av 1910 års ecklesiastika lönelagstiftning ägde a) Förstatsverket enligt kungl. brevet den 29 november 1889 att av vederbörande vaitningsboställes skogsinkomster eller, om sådana medel saknades, av de ecklesiastika os n a er" boställenas skogsfond undfå ersättning för vissa skogsstatens förrättningar å de ecklesiastika boställsskogarna, nämligen för indelningsförrättningar (av 1 Vid beräkning av den behållna skogsinkomst, som enligt 19 § 4 mom. löneregleringslagen tillkommer församling från viss boställsskog, är givet, att de kostnader, som anses komma att belöpa på samma skog, skola avdragas från den beräknade bruttoinkomsten.

148 extra jägmästare) samt förrättningar i och för skogsodling och avverkning. Dessa gottgörelser utgingo dels med rese- och traktamentsersättning, enligt 1875 års taxa på arvode för skogsförrättningar, dels ock med förutom sådan ersättning, särskilt arvode (för indelningsförrättningar). I de förra fallen tillföllo dessa gottgörelser statsverket, i de senare vederbörande förrättningsman. För skogsstatens övriga bestyr med de ecklesiastika skogarna liksom för domänstyrelsens arbete utgick icke någon ersättning. Genom 1910 års lönelagstiftning (lagen om kyrkofond den 9 december 1910 § 6) gjordes härutinnan den ändring, att kyrkofonden skall utgöra dels kostnad för skogsindelning (6 § 3 mom.), dels ock ersättning för skogsstatens övriga bestyr med dessa skogar med belopp, som Konungen enligt gällande grunder för beräkning av dylik erättning årligen i avseende å näst föregående års verksamhet fastställer till gäldande (6 § 4 mom.). Denna nya ordning i avseende å förvaltningskostnadernas bestridande, varigenom kyrkofonden skulle hava att på angivet sätt utgöra dessa kostnader, är som redan sagts ännu endast delvis genomförd. Orsaken därtill är, att nya grunder för ersättning för skogsstatens bestyr med prästskogarna ännu icke blivit av Kungl. Maj:t fastställda. Visserligen gäldas av kyrkofondens medel kostnad för skogsindelning, men för de skogsstatens bestyr, som avses i mom. 4, utgår ersättning likasom före 1910 års prästerliga lönelagstiftning endast för skogsstatens förrättningar för skogsodling och avverkning. Emellertid utgå ersättningarna för dessa förrättningar numera enligt kungörelsen den 19 augusti 1921. Enligt denna äga såväl ordinarie som extra ordinarie befattningshavare åtnjuta dels ett visst av domänstyrelsen per månad fastställt resepenninganslag (avpassat med hänsyn till lönegrad och tjänstgöringsdistriktets resesvårighet), dels ock traktamentsersättning till belopp, som angivas i gällande resereglemente, vilken traktamentsersättning dock i vissa fall ej utgår och i andra fall utgår med reducerat belopp. På grund av ovannämda kungl. brev av den 29 november 1889 och ett kungl. brev av den 1 juni 1900 hade jämväl kronojägare erhållit visst dagarvode, då de på jägmästares order biträtt med avverkning, skogsodling eller annat arbete å ecklesiastikt boställes skog, vilka dagarvoden skulle utgå av vederbörande boställes skogsmedel eller de ecklesiastika boställenas skogsfond. Vid 1908 års lönereglering för skogsstaten blevo kronojägarnas dagarvoden borttagna i sammanhang med att deras fasta lön höjdes. Sedermera hava år 1917 sådana dagtraktamenten för kronojägarna åter införts utan att därvid lämnats föreskrift att de skulle utgå av kyrkofondens medel. Det oaktat och ehuru bestämmelser därom saknas låter domänstyrelsen, enligt vad kommittén erfarit, domänfonden undfå ersättning från kyrkofonden för sådana dagarvoden åt krono jägare. Dessa förvaltningskostnader, vilka alltså äro de kostnader, som kyrkofonden ersätter statsverket för dess skogstjänstemäns befattning med de ecklesiastika skogarna, pläga i regel av domänstyrelsen direkt påföras kyrkofonden. De hava under femårsperioden 1918—22 uppgått till följande belopp:

149 Skogsindelningskostnad Resekostnad: förvaltande personal bevakande » Extra bevakning och arvoden Dyrtidstillägg Tjänsteexpedition

10 615

10 328

10 575

22 869

19 367

34 573 j 83 327 i 67 400 j 52 838 | 5 356 Summa! 254109

48 279 89 326 46 677 49 384 4 034

52 607 113 358 44 694 5L342 4 921

50 921 66 775 63 704 47 123 6 551

86 555 101 084 53 568 20 525 5 999

248 028

277 497

257 943

287 098

I dessa kostnadsbelopp ingå även förvaltningskostnader, som avse prästskogar i ännu icke nyreglerade pastorat, i vilkas avkastning vederbörande tjänstinnehavare tillerkänts andel, varom vidare här nedan. Vad angår ovanberörda nya grunder för beräkning av ersättning för skogsstatens bestyr med de ecklesiastika skogarna har domänstyrelsen vid flera tillfällen före 1910 års lönelagstiftning upptagit denna fråga. Därefter har domänstyrelsen dels år 1911, dels år 1917 framlagt förslag till sådana grunder. Enligt det förra förslaget skulle ersättningen utgå med visst belopp per hektar (15—50 öre, alltefter skogarnas storlek), dock högst 24 procent av varje skogs hela beräknade årliga avkastning. Enligt det senare förslaget skulle samtliga kostnader för året — med vissa närmare angivna avdrag — för skogsstatens förvaltning och vård eller tillsyn och kontroll över de allmänna skogarna fördelas på de olika slag av skogar, med vilka skogsstaten hade att taga befattning. Fördelningen borde ske antingen efter den verkliga ytvidden oreducerad eller efter den i viss mån, alltefter det större eller mindre arbete, som krävdes, reducerade ytvidden. I fråga om berörda reduktion av ytvidden, som för vissa slag av skogar borde vidtagas, innebar förslaget, att bland andra kronoparkerna samt alla ecklesiastika skogar åsattes relationstalet l.o, d. v. s. deras areal ingick oreducerad i fördelningen. Kyrkofondskommittén har i sitt den 18 december 1918 på grund av nådig befallning avgivna utlåtande (Kyrkofondskommittén III) angående ändrade grunder för beräkning av den statsverket tillkommande ersättning för skogsstatens bestyr med skötseln av ecklesiastika skogar yttrat sig över domänstyrelsens sistberörda förslag. Kommittén fann dessa förslag icke stå i överensstämmelse med föreskriften i kyrkofondslagen, att ifrågavarande ersättning, oavsett indelningskostnaden, skulle hänföra sig till den verksamhet skogsstaten näst föregående år utövat å vederbörande ecklesiastika skogar, varmed torde förstås såväl de av överjägmästare, jägmästare och kronojägare företagna förrättningarna å dessa skogar som även den verksamhet, som består i det å tjänsterummet företagna arbetet med samma skogar. Kommittén framlade därför ett förslag till sådana grunder, vilket i möjligaste mån beaktade denna fordran, och hemställde, att dessa grunder skulle tillämpas endast provisoriskt till dess frågan om förvaltningen av de ecklesiastika skogarna bleve avgjord, därvid kommittén dock ville förutsätta, att Kungl. Maj:t måtte dels förordna, att särskild årsberättelse av domänstyrelsen avgåves över förvaltningen av de ecklesiastika boställsskogarna, dels ock vidtaga provisoriska åtgärder för en effektiv granskning av de räkenskaper, som direkt eller indirekt rörde kyrkofonden. Ärendet är ännu beroende på Kungl. Maj:ts prövning. I sina senaste årsberättelser har domänstyrelsen angivit de belopp, som domänstyrelsen beräknat skulle belöpa på kyrkofonden av skogsstatens löner och expenser, om ovanberörda förslag av år 1917 lades till grund för sådan beräkning.

150 b) DriftsVad åter de egentliga driftskostnaderna angår låta de fördela sig i avkostnader, verkningskostnader och övriga driftskostnader. Avverkningskostnaderna hava på senare tider uppgått till avsevärda belopp på grund av att domänverket börjat i stor utsträckning sälja upphugget virke. Storleken av avverkningskostnaderna under åren 1918—1922 framgår av här efteråt intagna tablå. Beträffande övriga driftskostnader äro vederbörande revirförvaltare enligt instruktionen för domänverket skyldiga att årligen uppgöra förslag till de förvaltningsåtgärder, vilka i avseende å allmänna skogar under skogsstatens förvaltning inom reviret böra genom hans försorg nästpåföljande år vidtagas. Dessa förslag granskas av överjägmästaren och ligga till grund för domänstyrelsens förslag till stat för domänverkets driftskostnader, vilken stat fastställes av Kungl. Maj:t. I dessa förslag hållas de ecklesiastika skogarna för sig, och stadgar kyrkofondslagen, att kyrkofonden skall utgöra: dels (enligt § 6 mom. 5) viss kostnad för bevakning samt kostnad för skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande å ifrågavarande ecklesiastika boställen (prästboställena) intill belopp, som Konungen efter domänstyrelsens förslag varje år för det följande bestämmer; dels (enligt § 6 mom. 6) kostnad för åtgärd eller anstalt, som enligt Konungens särskilt meddelade tillstånd må utföras för tillgodogörande av virkesavkastning eller motverkande av uppkommen skada å skog till sådant boställe; dels ock (enligt § 7) bidrag, som Konungen på ansökning av boställshavare eller arrendator beviljar honom till utgörande av å boställes skogsmark belöpande utskylder och onera. I avseende å sistnämnda utgifter är att erinra, att kostnaderna för skatter, som direkt påföras ifrågavarande ecklesiastika boställens skogar och för vilka vederbörande boställshavare eller arrendator alltså icke har att svara, utgå såsom vanliga driftskostnader direkt ur kyrkofonden. Till följd därav att de ecklesiastika skogarna i allt större utsträckning taxeras såsom särskilda fastigheter, något som redan medfört betydande skatteutgifter för fonden, komma dessa utgifter säkerligen att i framtiden än ytterligare avsevärt ökas. Anmärkningsvärt kan möjligen synas, att kyrkofondslagen bland fondens utgifter för de ecklesiastika skogarna icke upptager avverkningskostnaderna, men beror detta givetvis därpå att man 1910 utgick från att virket skulle försäljas å rot. Självfallet är att avverkningskostnaden skall i främsta rummet bestridas med försäljningsmedlen. Samtliga dessa driftskostnader påföras i domänverkets bokföring kyrkofonden och avdragas således från skogsförsäljningsmedlen före deras inleverering till statskontoret. Förslå de ej, försträcker domänfonden erforderliga medel mot ersättning, som i domänstyrelsens räkenskaper påföres kyrkofonden. Driftskostnaderna för prästskogarna — inbegripet även de icke nyreglerade pastoratens och vissa övriga ecklesiastika boställsskogar — hava under de sista fem åren uppgått till följande belopp 1 :

1 Beloppen enligt § 7 kyrkofondslagen äro ej medtagna, enär de gäldas direkt av kyrko fonden.

151 1918 Utsyning och stämpling l Avverkn ing Skogsodl ing Vägar Rågångar och hägnader

27,388 1,566,648 124,506 17,032 11,066 52,312 29,421 193,412 7,899

Dikning Byggnader och inventarier .. Skatter och onera Diverse utgifter Avskrivning å inkomstrester Summa

24,298 32,217 900,122 1,034,948 142,646 138,228 47,580 49,518 22,042 20,404 95,684 146,539 89,419 77,670 334,340 335,484 8,885 10,133

19,187 924,099 210,658 29,044 21,011 180,690 102,429 445,195 71,300 44,499

15,283 292 227 123,448 18,084 13,026 21,568 31,815 554,188 15,962 —

2,029,684 1,653,267 1,856,890 2,048,112 1,085,601

I fråga om åtskilliga av dessa poster — främst dem som hänföra sig till avverkning och skatter — är att märka, att de icke avse de i kyrkofondslagen särskilt angivna utgifter, som kyrkofonden har att bestrida. De synas emellertid såsom nödvändiga driftskostnader för främjande och tillgodoseende av skogarnas virkesavkastning med rätta hava påförts kyrkofonden. De samfällda förvaltnings- (a) och driftskostnaderna (b) för prästskogarna hava alltså under åren 1918—1922 utgjort: 1918 2,283,793 kronor 1919 1,901,295 1920 2,134,387 1921 2,306,055 1922 1,372,699 Bland prästskogarna äro emellertid att beakta två grupper, om vilka nu gälla särskilda bestämmelser. Den ena gruppen utgöres av prästskogar, liggande inom pastorat, för vilka ny lönereglering ännu ej blivit fastställd. Beträffande flera av dessa skogar njuta vederbörande boställshavare andel i den behållna skogsavkastningen, vilka andelar äro att betrakta såsom ersättning för boställshavarnas vård om skogen. Dessa andelar, som med motsvarande belopp minska kyrkofondens inkomster från dessa skogar, komma att allt efter den nya löneregleringens fortgång upphöra. Andelarna i fråga hava under åren 1918—1922 uppgått till: 1918 887,020 kronor 1919 1,113,989 1920 779,507 1921 477,454 1922 329,767 Vad i övrigt angår kostnaderna för dessa skogars förvaltning utgå förvaltningskostnaderna efter samma grunder, som äro gällande för prästskogar i nyreglerade pastorat, d. v. s. ersättning utgår endast för indelning samt för förrättningar för skogsodling och avverkning ävensom för kronojägares dagarvoden. Dessa kostnader gäldas med vederbörande skogsförsäljningsmedel. Skulle dessa därtill icke förslå, påföras kostnaderna kyrkofonden. Före kyrkofondslagens tillkomst utgingo nämligen i sådant fall dessa kostnader från de ecklesiastika boställenas skogsfond. I och med att denna fond överfördes till kyrkofonden, skyldigkändes kyrkofonden genom kyrkofondslagens 5 § att an1

Avser kostnad för hantlangning vid utstämpling av saluvirke.

152 svara för samtliga de utgifter, som enligt allmän författning eller särskilda i behörig ordning meddelade bestämmelser vid tiden för överföringen redan blivit anvisade till utgående från skogsfonden. P å sätt förut meddelats utgick sådan ersättning icke från de ecklesiastika boställenas skogsfond beträffande boställen, som av menighet inköpts eller av enskild för ändamålet donerats, vadan kyrkofonden icke heller är skyldig att bestrida sådana kostnader för nyssnämnda boställsskogar för tiden till ny lönereglerings ikraftträdande i respektive pastorat. Driftskostnaderna för denna grupp boställsskogar böra gäldas med respektive skogars skogsförsäljningsmedel. Förefinnas för tillfället ej medel för bestridande av ifrågavarande förvaltnings- och driftskostnader, får på grund av Kungl. Maj:ts beslut kyrkofonden förskottera dem. I regel pläga de förskotteras av domänfonden mot senare ersättning av inflytande skogsförsäljningsmedel. Någon särskild specifikation å utgifterna för ifrågavarande prästskogars förvaltning föres ej, utan ingå de i de belopp, som här förut angivits såsom kostnader för prästskogarnas förvaltning och drift. Dessa utgifter borde såsom kyrkofonden ej vidkommande rätteligen hava direkt avdragits från skogsförsäljningsmedlen vid redovisningen för dessa skogars avkastning, men motsvarande belopp tillföras emellertid kyrkofonden såsom inkomst, varigenom saken således blir tillrättalagd. Den andra gruppen prästskogar, om vilken särskilda bestämmelser gälla, är mycket liten och utgöres av skogar till några donerade boställen, vilkas avkomst skall, enligt 7 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning, tillkomma viss tjänstinnehavare utöver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbrev angående bostället, tillfalla änka. När sådant löneboställe icke lämnar så stort virkesöverskott, att därav kunna bestridas kostnaderna för skogsindelning, för bevakning, för skogsodling och andra arbeten för skogsskötselns främjande, för åtgärd och anstalt, som avser tillgodogörande av virkesavkastning eller motverkande av uppkommen skada å boställets skog, ävensom för skogsstatens bestyr med dylik skog samt nödiga medel icke genom vederbörandes försorg tillhandahållas, har skogsstaten icke att taga någon befattning med de arbeten, åtgärder eller anstalter, som kunna befinnas erforderliga i avseende å dylikt boställes skog. Icke heller få kostnaderna för dem gäldas av kyrkofonden. Andra ecklesiastika skogar än prästskogarna hava egentligen icke något att skaffa med kyrkofonden. De stå ock i en rättsligt sämre ställning än prästskogarna. I den mån som deras avkastning icke förmår betäcka kostnaderna för hushållningens planläggning och övriga utgifter för skogarnas vård, finnas icke några medel anslagna för ändamålet. Kungl. Maj:t har emellertid på senare åren vid fastställande av domänstyrelsens förslag till skogsförvaltningsåtgärder å sådana lektors- och klockarboställen, vilka beräknats icke lämna virkesöverskott utöver husbehovet, medgivit, att för avverkning, skatter, hägnader, skogsodling m. m. å sådana boställen finge, i den mån inflytande skogsmedel vid de särskilda boställena icke lämnade tillgång till bestridande av ifrågavarande utgifter, från kyrkofonden förskotteras därutöver för ändamålet behövliga medel intill visst belopp. Det är uppenbart, att en sådan anordning av tillfällig karaktär icke innebär någon lösning av här berörda fråga. Det må vara sant, att till kyrkofonden vid överflyttandet av prästerskapets löneregleringsfond och de ecklesiastika boställenas skogsfond influtit medel, som härflutit från ifrågavarande boställens skogsavkastning, men enligt kommitténs mening bör speciell utred-

153 tung göras om, vilka dessa medel varit och dessa därefter frånskiljas kyrkofonden for att tjäna som tillgång för bestridande av förvaltningskostnader tor dessa boställens skogar oeh kyrkofonden därmed helt och hållet friställas trän varje ekonomiskt sammanhang med dem, därvid dock böra avräknas de belopp, som kyrkofonden må hava gäldat eller förskotterat för dessa skogars förvaltning. E.

Bokföring, redovisning och revision.

Redovisningsbokföringen för förvaltningen av de ecklesiastika boställsskogarna ar helt och hållet förlagd inom domänverket. Den är dels primär, dels central. De primära redovisningsorganen äro för kyrkofondens vidkommande revirförvaltare, länsstyrelser och domänstyrelsens kassakontor. Den centrala redovisningsbokföringen verkställes av domänstyrelsens kamrerarekontor. I. Primär redovisningsbokföring.

a. R e v i r f ö r v a l t a r n a . Alla transaktioner, vilka skola göras till föremål för bokföring, sammanföras i rent kronologisk följd — oberoende av om de beröra domänfond, kyrkofond eller övriga fonder — i en kombinerad dag- och kassabok för inkomster, benämnd inkomst journal med inkomstbok och en dylik bok för utgifter benämnd utgiftsjournal med utgiftsbok. Dessa böcker äro upplagda enligt det s. k. »bredsidesystemet», d. v. s. med särskilda kolumner för de vanligast förekommande inkomst- respektive utgiftstitlarna. För att undvika onödig bredd på böckerna, hava inkomsterna för såväl domanfonden som kyrkofonden sammanförts i gemensamma kolumner och likaså utgifterna. De båda fonderna åtskiljas därigenom att varje skrivrad indelats i en övre färgad del, där kyrkofondens siffror införas, och en undre blank del för domänfondens siffror. Kyrkofondens och domänfondens siffror transporteras från sida till sida var for sig och vid månadens slut framgå kyrkofondens månadssummor liksom totalsummorna för den gångna delen av året direkt ur slutsummorna. Ifrågavarande räkenskaper utskrivas medelst karbonpapper i tvenne exemplar, varav det ena exemplaret jämte verifikationerna omedelbart efter månadens slut insändas till domänstyrelsens kamrerarekontor. Samtidigt härmed översändes en av revirförvaltaren uppgjord kassarapport, vilken innehåller särskilda bilagor för kyrkofonden, nämligen en sammanställning av inkomsterna för kyrkofondens inkomsttitlar och en sammanställning av utgifterna för kyrkofondens utgiftstitlar. b. L ä n s s t y r e l s e r n a . Länsstyrelserna omhänderhava enligt nu gällande ordning för skogsmedlens redovisning avsevärda belopp för kyrkofondens räkning. Förutom av jägmästarna för indrivning anmälda försäljningar inbetalas till länsstyrelserna alla hkvider för försålt virke m. m. i de fall då revirförvaltaren ej prövat anbuden, och som denne under hand endast äger att verkställa försäljning upp till 500 kronors värde samt efter infordrande av anbud upp till högst 1,000 kronor, kommer den största delen av inkomsterna att inflyta genom länsstyrelserna. Länsstyrelsernas bokföring, såvitt angår skogsmedlen, är upplagd på enahanda sätt som revirförvaltarnas. De föra sålunda inkomst journal med in-

154 komstbok och utgiftsjournal med utgiftsbok samt kassarapport, upprättade efter samma principer, som förut angivits för revirförvaltarnas. Det åligger länsstyrelserna liksom revirförvaltarna att omedelbart efter månadens slut till domänstyrelsens kamrerarkontor insända kopior av inkomstjournal med inkomstbok samt utgiftsjournal med utgiftsbok och kassarapport jämte härtill hörande verifikationer. c. D o m ä n s t y r e l s e n s k a s s a k o n t o r . De inkomster, respektive utgifter, som bestridas direkt från domänstyrelsen, bokföras av domänstyrelsens kassakontor. Med hänsyn till att hos domänstyrelsen såväl inkomster som utgifter äro av mycket skiftande slag och sålunda inkomst- och utgiftstitlarna uppgå till ett betydande antal, har det icke ansetts lämpligt att sammanslå inkomstjournal och inkomstbok till en bok, utan föras här dels en inkomstjournal, där alla inkomster antecknas i sträng kronologisk följd, och dels en inkomstbok, i vilken ett uppslag finnes för varje titel och där de i journalen antecknade posterna systematiseras med hänsyn till inkomsternas art. P å enahanda sätt bokföras utgifterna i tvenne särskilda böcker, nämligen dels i en utgiftsjournal och dels i en utgiftsbok. P å så sätt komma fyra skilda böcker att föras på domänstyrelsens kassakontor. Sedan inkomst- och utgiftsböckerna omedelbart efter månadens utgång avslutats, överföras deras totalsummor till kassarapporten på enahanda sätt som förut angivits för revirförvaltarna och länsstyrelserna. I samtliga primärredogörares inkomst- och utgiftsjournaler finnas tvenne kolumner, av vilka den ena är avsedd för anteckningar om kontanta in- respektive utbetalningar och den andra för omföringar emellan olika konton, vilka icke påverka kassabehållningen. II. Central redovisningsbokföring.

Den i det föregående relaterade primärbokföringen utgör den löpande, dag för dag fortgående bokföringen av alla affärstransaktioner, omfattande såväl kyrkofonden som domänfonden och övriga fonder. Över sagda bokföring inlämna de primära redovisningsorganen en gång i månaden rapport till domanstyrelsens kamrerarekontor, där de omedelbart underkastas granskning. Sedan denna slutförts och eventuella felaktigheter rättats, har kamrerarekontoret att upprätta översikter och sammandrag över förmögenhetsförändringarna. Detta sker dels genom olika slag av sammandragsliggare, framför allt kassa-, virkes-, förfallo- med flera liggare, dels i domänstyrelsens huvudbok, där kyrkofonden har sina särskilda konton. Kassaliggaren. Denna liggare har två uppgifter, nämligen att redovisa dels varje primärt redovisningsorgans inkomster och utgifter å de olika titlarna månad för månad och dels summorna för de olika titlarna månad för månad. För ernående härav har man å kamrerarekontoret upplagt ett kortsystem för varje primarredogörare med ett särskilt blad (s. k. personkonto) för varje bokföringstitel. För varje redogörare samlas alla bladen i mindre pärmar. Sedan de inkomna kassarapporterna granskats, införas summorna för varje månad å dessa konton. Med ledning av dessa personkonton kan man när som helst under bokföringsåret omedelbart se en viss redogörares utgifter respektive inkomster för visst ändamål. .'' För att under årets lopp kunna få en överblick över inkomster respektive utgifter å varje bokföringstitel, göres för varje månad ett sammandrag, upp-

155 ställt så, att de olika primärredogörarna uppföras under varandra och de olika bokföringstitlarna hava särskilda kolumner. Sedan siffrorna i detta sammandrag nedadderats och kontrollerats, införas summorna i ett särskilt kortsystem, där varje bokföringstitel har sitt särskilda konto, s. k. realkonto. Varje sådant konto anger fondernas och sålunda även kyrkofondens totala inkomster respektive utgifter för visst ändamål för varje månad under den gångna delen av året. Efter årets slut nedadderas dessa realkonton och summorna överföras till domänstyrelsens huvudbok, där de, vad kyrkofonden angår, återfinnas å kontot »kyrkofondens utgifter och inkomster». Sedan till detta konto från kyrkofondens virkeskonto — för vilket närmare redogöres i det följande under virkesredovisningen — jämväl överförts förändringarna under året i virkeslagrets bokföringsvärde, erhålles årets överskott respektive driftsbrist, vilken överföres till ett särskilt konto, benämnt »Kungl. statskontoret för kyrkofondens överskott». F o r d r i n g a r och s k u l d e r . I huvudbokens driftsresultat ingå även fordringarna. Vad kyrkofonden beträffar ingå från och med år 1917 dess vid årets slut utestående fordringar i bokföringen, vilket sker på så sätt att vid årets slut i december månads kassaredovisning varje primärredogörare omföringsvis bokför de under året uppkomna utestående fordringarna såsom inkomster å inkomsttiteln »Skogsförsäljningsmedel» samt såsom utgifter å utgiftstiteln »Inkomstrester», varigenom kassabehållningen vid årets slut icke påverkas. I den mån sålunda bokförda fordringar under ett följande år inflyta, bokföras de såsom likviderade inkomstrester. Härigenom ernås, att inkomsterna komma att tillföras det år de rätteligen tillhöra. En av kamrerarekontorets uppgifter är att tillse, att alla utestående fordringar inflyta på bestämda tider samt att vid iråkad insolvens hos köpare eller borgesmän allt göres för att undgå förluster. Så sker även för kyrkofonden, vars utestående fordringar vid vissa tillfällen uppgått till över 4 miljoner kronor. För att kamrerarekontoret skall kunna fullgöra sina åligganden härutinnan föras där särskilda förfalloliggare enligt kortsystem dels för varje primärredogörare, dels för varje köpare och dels för varje dag. Dessa liggare granskas dag för dag och i de fall, då belopp icke inflyta på förfallodagen, eller man har anledning att befara insolvens hos köpare eller borgesmän, göras erinringar härom till vederbörande primärredogörare. Några skulder i vanlig bemärkelse bokföras icke i domänstyrelsen för kyrkofondens räkning. Tidigare hava såsom utgiftsrester bokförts vissa vid årets slut ej verkställda utbetalningar, huvudsakligen ej utnyttjade anslag för vissa ändamål, men har detta tillvägagångssätt frångåtts från och med år 1921. III. Virkesredovisningsbokföring.

Grunden för virkesredovisningen utgöres av kronojägarnas dagböcker. De äro i fickformat, bladen perforerade. I dessa böcker antecknas alla de arbeten, som utförts i skogen, ävensom deras resultat. Skilda blad reserveras för varje redogörelseområde eller skog. Med ledning härav upprättar kronojägaren månatliga virkesrapporter, vilka samtidigt med redovisningen av förskott insändas till revirförvaltaren. Med stöd av dessa virkesrapporter har revirförvaltaren att verkställa bokföring av virkesmängderna. Detta sker i revirförvaltarens virkesliggare. Revirförvaltarens redovisning av virkesförrådet till domänstyrelsen sker vid varje års slut i revirförvaltarens virkesrapport.

156 Med ledning av dessa sistnämnda rapporter upprättas å kamrerarekontoret domänstyrelsens virkesliggare. I domänstyrelsens huvudbok ingår virkeslagret endast med ett värde, som motsvarar de avverknings-, förädlings- och övriga kostnader, vilka nedlagts å vid årets slut inneliggande oförsålt virkeslager. Kyrkofondens virkeslager redovisas å ett särskilt konto benämnt »kyrkofondens virkeskonto». IV. Revision.

Revision av förvaltningen sker dels genom den siffergranskning, som verkställes i sammanhang med bokföringen å domänstyrelsens kamrerarekontor, vilken huvudsakligen utföres av kvinnliga biträden, som icke hava någon skoglig eller administrativ kompetens eller utbildning, dels ock genom hos styrelsen anställda tre revisorer, av vilka en är tillika kassör. Det är genom dessa revisorer, vilka äro e. o. jägmästare, man avsett att erhålla en realgranskning av förvaltningen. Revisorerna, som icke åtnjuta anmärkningsprovision, äro underordnade kameralbyrån. Granskning av kassörens redovisning skall ske genom en av de två andra revisorerna. Då bokslutet för året blir färdigt, vilket sker i maj nästföljande år, överlämnas detsamma med samtliga tillhörande böcker till riksräkenskapsverket, där i regel endast en formell granskning av böckerna sker och mestadels endast genom stickprov. V. Medelsredovisningen.

I avseende åter å medelsredovisningen sker densamma från lokalförvaltningen dels genom insättning å domänfondens konto i vederbörande riksbankskontor, dels direkt till domänstyrelsens kassakontor. Vid varje månads slut lämnas från kameralbyrån rapport till generaldirektören, överdirektören och byråchefen å kameralbyrån om bland annat kyrkofondens inkomster, utgifter och fordringar för månaden. I anledning härav sker, efter beslut av domänstyrelsen, inleverering till statskontoret av medel för kyrkofonden medelst anvisning å domänfondens konto i riksbanken, därvid någon kontokurant, grundad på bokslut, dock ej lämnas t i l l ' statskontoret. Något särskilt årsbokslut för kyrkofonden göres ej i domänstyrelsen utan ingå ett par konti för kyrkofonden i domänstyrelsens huvudbok. Någon föreskrift om att utdrag av huvudboken i avseende å dessa konti skall överlämnas till statskontoret har ej meddelats. Någon revision från statskontorets sida över den skogsförvaltning, som berör kyrkofonden, sker ej. F. Prästskogarnas avkastning och avkastningsförmåga. Med ledning av uppgifter, som lämnats i domänstyrelsens årsberättelser för åren 1911—1920, kan man beräkna, att å prästskogarna under sagda tidsperiod avverkats — inberäknat husbehovsvirket — följande virkeskvantiteter: 1

Å r

1Q11 1Q19

1913 1914 1915 1916

Kbm.

Kbm. per har

333,035 382,295 407,723 467,776 552,707 608,400

1.2 5 1.43 1.5 3 1.7 5 2.0 7 2.2S

Å r

1918 1919 1920 Medeltal per år

Kbm.

Kbm. per bar

500,068 807,873 625,524 505,749

1.S7 3.02 2.33 1.89

157 Enar den uttagna virkeskvantiteten synts kommittén för liten med hänsyn dels till medeltillväxten å skog inom landet, dels ock till den omständigheten, att ifrågavarande skogar i allmänhet äro klimatiskt väl belägna och skogsmarken av god bonitet, har det varit för kommittén angeläget att söka utreda dessa skogars avkastningsförmåga under förutsättning av fullt rationell skötsel. Till en början lät kommittén göra en närmare undersökning av de for dessa skogar gällande hushållningsplanerna, vilken undersökning gav vid handen bland annat, att den tillväxtprocent, med vilken dessa planer räknade och av vilken virkesuttagets storlek var beroende, var för låg For att emellertid vinna närmare kännedom om orsakerna härtill och vilken virkesavkastning dessa skogar borde med uthålligt skogsbruk kunna lämna utverkade kommittén hos Kungl. Maj:t bemyndigande att låta verkställa en skoghg specialundersökning av Sveriges prästskogar. Denna specialundersökning har, såsom redan förut (i avd. II) meddelats, på uppdrag av kommittén verkställts av lektorn vid skogshögskolan J . A. Amilon och föreligger i tryck under titeln: »Kyrkofondskommittén V I I : Sveriges prästskogar en skoghg och administrativ utredning efter uppdrag av kyrkofondskommitten, utarbetad av J . A. Amilon» (Stockholm 1920). Kommittén bifogar (såsom bil. B) en sammanfattning av innehållet i detta arbete, till vilken kommittén hänvisar. För de viktigaste av de resultat, till vilka Amilon därvid kommit, lämnar kommittén i efterföljande kap. 2 en kortfattad redogörelse. Amilon har beräknat, att under en övergångstid av 24 år, som erfordras tor att bringa prästskogarna till normal åldersklassfördelning genom avverkning av, utom tillväxten, även överskottet å övermogen skog, borde årligen uttagas å prästskogarna under de första 12 åren 1,071,245 kubikmeter om året och under de senare 12 åren 717,544 kubikmeter om året, varefter den normala arsavverkningen kunde beräknas uppgå till minst 750,000 kubikmeter. Medeltalet för arsavverkningen 1911-1920 utgjorde såsom ovan nämnts endast 519,150 kubikmeter. Vad angår det ekonomiska resultatet av förvaltningen av prästskogarna, framgår detta bäst av de i statskontorets fondredogörelser intagna tablåerna over kyrkofonden. Härvid är dock att märka, att årsresultaten för de senare aren såsom inneslutande kristiden, icke avspegla normala förhållanden. letter tillagg å ena sidan av boställshavarna tillkommande andelar i skogsavkastnmg uti icke nyreglerade pastorat, vilka andelar domänstyrelsen avdrar Iran skogsforsaljnmgsmedlen före deras inlevererande till kyrkofonden, samt avräknande å andra sidan av i nämnda redogörelser kyrkofonden debiterade skogstorvaltnmgs- och skogsvårdskostnader, kan nettoavkomsten från prästskogarna anses hava — oavsett värdet av husbehovsvirket — utgjort: år

» 1917 » 1918 * 1919 » 1920

2,745,905 kronor 6,064,178 5,806,998 10,904,136 5,212,017

Är 1921 har däremot visat en brist av 179,357 kronor. Och är ytterligare att bemärka, att domänstyrelsen enligt vad kommittén erfarit, (varom vidare i kapitel 2 av denna avdelning) under år 1920 »av misstag» inbetalt till statskontoret for kyrkofonden i skogsförsäljningsmedel 2,210,068 kronor för mycket, vilket belopp statskontoret på framställning av domänstyrelsen seder-

158 mera den 6 september 1922 avfört från kyrkofonden och i stället gottskrivit domänfonden. Med beaktande av dessa förhållanden kunna prästskogarna således anses hava under berörda sex år givit sammanlagt en nettobehållning av 28,343,809 kronor. Härtill bör emellertid läggas värdet av det husbehovsvirke, som under samma tid uttagits av dessa skogar. Enligt domänstyrelsens berättelser för dessa år utgjorde värdet av husbehovsvirket å samtliga ecklesiastika boställsskogar: 768,251 kronor år 1916 » i9i7 960,050 » 1918 1,258,890 » 1919 1,494,401 » 1920 1,473,338 » 1921 1,400,000* Summa 7,354,930 kronor Därav torde ungefär 2 procent eller omkring 147,000 kronor belöpa på andra ecklesiastika boställsskogar än prästskogarna och således återstoden cirka 7,200,000 kronor belöpa på prästskogarna. Lägges detta till ovan angivna 28,343,809 kronor, skulle alltså nettoavkomsten i sin helhet av prästskogarna under perioden 1916—1921 kunna uppskattas till i runt tal 35,500,000 kronor eller alltså i medeltal under dessa 6 år till 5,915,000 kronor per år. Under samma tid avverkades från ifrågavarande skogar: 608,400 kubikmeter 500,068 » 807,873 » 625,524 » 505,749 » 450,000a » Summa 3,497,614 kubikmeter, motsvarande i runt tal 580,000 kubikmeter om året, vadan man alltså under denna tidsperiod av synnerligen goda virkeskonjunkturer erhållit ett netto av omkring kronor 10.2 0 per kubikmeter på rot. _ Under normala förhållanden kan givetvis ett sådant pris ej uppnäs, försiktigheten bjuder — särskilt med hänsyn till sannolik ökning av förvaltningskostnaderna — att ej räkna med högre nettopris än i medeltal 5 kronor per kubikmeter. Så mycket betydelsefullare är i så fall, att avverkningen a prästskogarna blir fullt rationell. Skulle från dessa skogar icke uttagas mer per år än som i medeltal skett under åren 1911—1921 eller 500,000 kubikmeter per år, skulle dessa skogar icke lämna större årligt netto än 2,500,000 kronor. Skulle från dem uttagas per år vad som i medeltal uttagits under åren 1916—1921 eller 580,000 kubikmeter per år, komme.de i allt fall icke att lämna större netto än omkring 2,900,000 kronor om året. Skulle åter prastskogarna göras till föremål för fullt rationell drift och således enligt Amilons utredning under de närmaste tolv åren lämna en virkesavkastning av i runt tal 1,000,000 kubikmeter per år och, sedan de bringats till normal åldersklassfördelning, minst 750,000 kubikmeter per år, skulle dessa skogars netto kyrkofonden till godo bliva under de första 12 åren 5,000,000 kronor om året och sedermera minst 3,750.000 kronor om året. år 1916 1917 1918 1919 1920 1921

1 Approximerat belopp.

159 Kap. 2. Brister i den nuvarande förvaltningen och utvägar till deras bättrande. På sätt kommittén redan erinrat gjordes genom 1910 års ecklesiastika lönelagstiftnmg ingripande ändring såväl i prästskogarnas förvaltning som i dispositionen över deras avkastning. Under det att förut den större delen av dessa skogar, särskilt de små, stodo under boställshavarens egen vård och endast under uppsikt av skogsstaten, ställdes de nu samtliga under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. De nya krav på skogsstatens förvaltningssystem, som denna åtgärd kunde betinga, beaktades dock icke. Prästskogarna mgingo utan vidare såsom förvaltningsenheter i de skogsstatens revir, mom vilka de voro belägna. En ökning av revirens antal har sedan ar 1910 visserligen ägt rum, men denna ökning har huvudsakligen varit förorsakad av kronoparkernas tillväxt och behovet av ökad intensitet i deras skötsel. De små prästskogarna, vilkas virkesavkastning icke ens täcker husbehovet, taga revirförvaltarnas tid och arbetskrafter i anspråk i proportionsvis samma eller ännu större omfattning än de stora prästskogarna och kronoparkerna samt bliva sålunda, på sätt framdeles närmare utvecklas, föremål for en overkvalificerad och därför onödigt dyrbar förvaltning, vilken dock, upptagen av långt viktigare förvaltningsarbete, icke hinner ägna dem den speciella omvårdnad de behöva. Med ett ord, den nuvarande förvaltningen ar icke anpassad efter dessa skogars stora antal, spridda läge och oftast ringa storlek. Prästskogarnas särskilda karaktär såsom avlöningstillgång för de territoriella Prästförsamlingarnas prästerskap har i den nuvarande förvaltningen icke tillräckligt skogarnas beaktats. Dessa skogars betydelse i detta avseende har genom 1910 års löne- särskilda lagstiftnmg vuxit och på samma gång förändrats. Prästskogarnas närmaste uppgift. uppgift har varit och är ännu att vara husbehovsskogar. Denna deras uppgift har genom 1910 års lönelagstiftning emellertid blivit än mer omfattande och betydelsefull. Genom bostadsboställenas uppdelning i prästgårdar och lonebostallen har kravet på husbehovsvirke vuxit. Skog å löneboställe skall i första rummet användas till boställets husbehov. Löneboställena skola alla utarrenderas och för den skull förses med härför nödiga åbyggnader, bland annat alltså bostad för arrendatorn. Detta medför oftast ökat behov av byggnadsvirke och bränsle från skogarna, oavsett det ökade behovet av virke pa grund av tidens ökade krav på åbyggnadernas storlek och inredning. Därefter skola prästskogarna tillgodose vederbörande tjänstinnehavares behov av ved till husbehov. Även härav framträder ett ökat husbehov, särskilt till följd av tillkomsten av en mängd nya prästgårdar, som äro större än dem de ersätta och således kräva ökad myckenhet bränsle. Därefter i ordningen skola skogarna lämna virke åt pastoraten till uppförande av laga hus och hägnader å prästgårdarna. Även på denna punkt har man, såsom nyss antytts, att räkna med ett ökat husbehov. • Enligt den officiella skogsstatistiken utgjorde den procent av prästskogarnas arhga virkesskörd, som under åren 1911-1918 användes till husbehov, i medeltal 21 %. Här framträder uppenbart, hurusom prästskogarna hava en annan karaktär än kronoparkerna, där endast 3—5 % av virkesskörden tas i anspråk för husbehov och uppgiften framför allt är att lämna den högsta avkastning i penningar. Denna prästskogarnas uppgift kommer i förvaltningen ej till sin rätt. Inom

160 skogsstaten verkar detta husbehov såsom ett tröghetsmoment i avseende å prästskogarnas avkastning, d. v. s. man åberopar detta såsom ett viktigt skäl, varför prästskogarna, oaktat i allmänhet bättre läge och markens större bonitet, icke avkasta per har så mycket som kronoparkerna, och menar, att vägen till bättre avkastning av prästskogarna vore att upphäva denna husbehovsrätt eller låta naturaprestationen utbytas mot penningar, med ett ord, att få sköta prästskogarna, i den mån deras spridda läge och oftast ringa areal det medge, enligt samma rent skogstekniska principer som kronoparkerna. Så enkel är dock icke frågan. Det gäller i stället att finna formerna för den mest givande förvaltningen av prästskogarna med bibehållande av deras uppgift att i första rummet vara husbehovsskogar, en uppgift, som säkerligen vunnit ökad betydelse genom de erfarenheter, kristiden lämnat. Det gäller, vad prästskogarnas ifrågavarande uppgift angår, att söka genom en därefter lämpad planläggning av hushållningen och genom en därefter anpassad förvaltning få dem att bättre och dock till mindre men för avkastningen i övrigt fylla denna deras säregna och betydelsefulla uppgift. Men prästskogarna hava genom 1910 års lönelagstiftnmg fatt en vidgad betydelse jämväl i annat avseende än vad angår husbehovets tillgodoseende. Förut gick den behållna avkastningen utöver husbehovet delvis till vederbörande boställshavare eller församling och i övrigt till prästerskapets löneregleringsfond, varifrån enligt Kungl. Maj:ts bestämmande utgingo erforderliga tillskott till vissa prästers löner m. m. Nu är den behållna avkastningen utöver husbehovet disponerad på annat sätt. Denna avkastning inflyter nämligen i sin helhet till kyrkofonden, som har att utbetala bland annat dels kostnaderna för prästskogarnas skötsel och ersättning för deras förvaltning, dels till vederbörande pastorat i mån av behov i viss ordning skogsförsäljningsmedel från inom pastoratet beläget löneboställe med högst det av Kungl. Maj:t beträffande sådant boställes skog fastställda belopp, som för viss tidsperiod motsvarar skogens behållna årliga avkastning. Dessa skogsförsäljnmgsmedel äro således, i den mån de behöva användas för bestridande av prästerskapets avlöning, att betrakta som en lokal avlöningstillgång, ehuruväl de utbetalas från kyrkofonden. Denna inkomst är av stor betydelse för vederbörande församlingars prästerliga lönebudget. Ty i samma mån som denna inkomst, utöver inkomsterna enligt 19 § mom. 1—3, icke räcker till bestridande av lönerna, i samma mån ökas behovet att i församlingsavgifter utdebitera fjärde, femte och sjätte öret per tiotal kronor av inkomstbeloppet inom pastoratet. SkogsDen till kyrkofonden inflytande skogsinkomsten hjälper kyrkofonden i övrigt avkast- a t t bestrida de utgifter, som det åligger kyrkofonden enligt kyrkofondslagen ningens s a s o m e n gemensam avlöningstillgång för de territoriella församlingarnas betydelse p r ä s t e r s k a p a t t u tgöra såsom ersättning till församlingarna för församlmgsfondenroc°h avgifter utöver 6 öre per tiotal kronor av inkomstbeloppet, ålderstillägg, skjutsförsamling- ersättningar, det extra ordinarie prästerskapets avlöning, ementilöner m. m. ama. j ) e n årliga inkomsten från prästskogarna är en av de viktigaste för kyrkofondens budget. Tack vare den rikliga inkomsten av prästskogarna har det varit möjligt för kyrkofonden att utan tillgripande av dess kapital tillgodose de i hög grad ökade krav i form av löneförbättring och dyrtidstillägg åt prästerskapet, som kristiden ställt på kyrkofonden. När under år 1921 på grund av den hastigt påkommande depressionen och jämväl av annan orsak kyrkofonden icke erhöll någon inkomst från dessa skogar, blev också följden, att kyrkofonden för bestridande av sina ännu av kristiden påverkade utgifter måste ingå på kapitalet. Såväl vederbörande församlingar som framför allt kyrkofonden hava alltså

161 numera pa grund av de förpliktelser, som den nya lönelagstiftningen pålagt dem, stort mtresse av att prästskogarna förvaltas så, att de lämna den högsta möjliga avkastning, som med uthålligt skogsbruk och bibehållen skyldighet att tillhandahålla fritt husbehovsvirke är möjligt. Församlingarna hava dessutom intresse av dels att respektive skog icke debiteras för andra förvaltningskostnader än dem, som avse verksamhet å eller for samma skog, och att dessa kostnader bliva de minsta möjliga, dels ock att det belopp, som fastställes att utgå såsom skogsförsäljningsmedel enligt 19 § 4 mom. löneregleringslagen, beräknas efter fullt rationella grunder. I detta avseende vill kommittén erinra, att kommittén redan i underdånigt betankande av den 28 juni 1916 framlagt förslag till enhetliga grunder för beräkning av pastoraten tillkommande avkastning från ecklesiastika boställens skogar, därvid kommittén för den reglerande avräkning mellan pastoratet och kyrkofonden, som kommittén föreslagit, förutsatt införande av en tillfredsstallande bokföring beträffande dessa skogar. Detta förslag är ännu beroende pa Kungl. Maj:ts prövning. Vad som i största allmännelighet karaktäriserar den nuvarande förvalt- bister i ningen av prästskogarna och som är den innersta grunden till bristerna i P räst denna förvaltning är, att man hittills vid densamma fäst sig mer vid präst- a)^ar™s skogarnas karaktär av att vara allmänna skogar än vid deras lagstadgade X uppgitt att tjäna speciella betydelsefulla ändamål. I enlighet därmed sammanför man dessa skogar till gemensam förvaltning med andra allmänna skogar av annan typ och med andra uppgifter, och förvaltningen av dessa skogar blir en rent administrativ (byråkratisk) förvaltning, ur vilken må utfalla den avkastning, som utfaller. Beträffande statens egna skogar, kronoskogarna, har man sökt frigöra sig från en sådan förvaltning och genom tillämpning av rent affärsmässiga principer sökt att låta förvaltningen bättre tjäna dessa skogars ändamål. Det är i lika mån oundgängligt, att prästskogarnas förvaltning så ordnas, att den tillgodoser de säregna uppgifter dessa skogar enligt de nya lönelagarna ha att fylla i det prästerliga avlöningssystemet. För att åstadkomma en mera rationell och med hänsyn till ändamålet avpassad förvaltning av prästskogarna måste fordras, att kyrkofonden, eller rättare det organ, som förvaltar fonden och därmed uppbär dess intressen, bor kunna ova direkt eller indirekt inverkan på skogshushållningens planläggning i betraktande av dessa skogars speciella uppgift och kyrkofondens behov av en i regel någorlunda jämn skogsinkomst, det bör kunna överblicka dessa skogars produktionsförmåga, det bör kunna öva direkt eller indirekt inflytande a avverkningspolitiken med hänsyn till kyrkofondens förhandenvarande eller mer avlägset liggande behov, det bör tillse, att drifts- och förvaltningskostnaderna bliva i möjligaste mån begränsade och att de senare debiteras dessa skogar endast med hänsyn till den förvaltning, som just dessa skogar under varje år åtnjutit, det bör kunna påräkna stöd för sin verksamhet i ett bokförings- och redovisningsväsen beträffande dessa skogar, som friställer denna driftsgrens ekonomi från andra driftsgrenars och som klart ådagalägger dess ekonomiska resultat och därmed ock vad som till kyrkofonden bör redovisas, och det bör äga befogenhet att tillse, att denna redovisning sker i behörig ordning. Efter denna mer allmänt hållna erinran övergår kommittén till en närmare belysning av ifrågavarande brister i den nuvarande förvaltningen av prästskogarna. Först beröras därvid vissa rent skogliga brister. P å sätt kommittén redan i. Skogliga Kyrkofondskommittén.

-.

brister.

162 meddelat har lektorn vid skogshögskolan J . A. Amilon på uppdrag av kommittén verkställt en av trycket utgiven skoglig undersökning av Sveriges prästskogar. Kommittén, som i bilaga B lämnat en sammanfattning av de resultat, till vilka denna undersökning kommit, vill här endast erinra, att därvid i huvudsak konstaterats: att åldersklassfördelningen inom prästskogarna icke är normal, i det att t. ex. inom en grupp av skogarna (delar av Härnösands och mellersta Norrlands distrikt samt dåvarande Gävle-Dala distrikt och en del av Bergslagsdistriktet) 28.7 % av virkesförrådet utgöres av skog under 80 år och 71.3 % av skog över 80 år, därav 37.3 % av skog över 120 år; att de i hushållningsplanerna föreskrivna omloppstiderna äro avsevärt längre än som borde eftersträvas och därigenom visa sig tillhöra och angiva ett skogsbruk, som icke motsvarar den nutida uppfattningen om ett från driftsekonomisk synpunkt verkligt gott sådant, gällande detta framför allt de äldre planerna; •' ,,...., 1 e„ . att den årliga tillväxten för landets alla prästskogar blivit i hushållningsplanerna beräknad till 596,390 kubikmeter eller i medeltal 2.23 kubikmeter per har, under det att den befunnits i själva verket vara 703,432 kubikmeter eller i medeltal 2.6 3 kubikmeter per har, vadan skillnaden utgör ej mindre än 107,042 kubikmeter eller omkring 19 % av 596,390 kubikmeter; att den årliga avverkningen, som med hänsyn till överskottet å övermogen skog bort hava överstigit tillväxten, länge understigit tillväxten och först under det senaste av de år, som undersökningen avser (1918), motsvarat densamma; ... , att den s. k. kulturtidens längd borde kunna till fordel for produktionen förkortas; . . „ att produktionen borde kunna höjas genom bland annat avdiknmg i större skala än som sker av försumpade skogsområden och en bättre avvägd beståndsvård (gallringar och ljushuggningar). Amilon har beräknat, att under en övergångstid av 24 år, som erfordras för att bringa prästskogarna till normal åldersklassfördelning genom avverkning av, utom tillväxten, även överskottet å övermogen skog, borde årligen avverkas å prästskogarna de första 12 åren 1,071,245 kubikmeter om året och för de senare 12 åren 717,544 kubikmeter om året, varefter den normala årsavverkningen kunde beräknas uppgå till minst 750,000 kubikmeter. Medeltalet för årsavverkningen 1911—1918 utgjorde endast 507,845 kubikmeter, och medeltalet för 1911—1920, såsom ovan nämnts, 519,150 kubikmeter. Denna brist i intensitet i prästskogarnas hushållning, som kan betecknas såsom en viss efterblivenhet, beror ingalunda på någon bristande insikt hos de skogliga organen eller bristande intresse hos dem för skogen och dess problem. Den beror enligt kommitténs övertygelse på förvaltningssystemet och därvid i främsta rummet på sammankopplingen inom samma revir av förvaltningen av dessa skogar med förvaltningen av kronoparkerna och andra allmänna skogar. ' Eedan den omständighet, att prästskogarna äro synnerligen manga (2,d/l stycken) och de flesta av dem mycket små (52.7 % av hela antalet hava en areal produktiv skogsmark, som uppgår till högst 50 hektar; medelytvidden produktiv skogsmark utgör cirka 110 hektar) och därför i själva verket aro att anse såsom rena husbehovsskogar, under det att kronoparkerna hava en betydande areal (i medeltal 3,775 har produktiv skogsmark), visar olagenheten av en sådan sammankoppling. Prästskogarna äro jämväl mycket ojämnt fördelade inom landet. På sätt framgår av den föregående redogörelsen tor

163 skogsförvaltningen finnas visserligen rätt många revir, särskilt i Norrland, som hava mycket få eller inga ecklesiastika skogar, men så förekomma de så mycket talrikare inom reviren i mellersta och södra Sverige. Så t. ex. finnas inom Enköpings revir 63 prästskogar och 9 andra ecklesiastika skogar om tillsammans 3,855 har samt 118 kronoskogar och andra allmänna skogar om tillsammans 15,937 har, inom Stockholms revir 63 prästskogar om tillhopa 4,367 har samt 93 kronoskogar och andra allmänna skogar om tillhopa 11,232 har, inom Västerås revir 54 prästskogar och 7 andra ecklesiastika skogar om tillhopa 4,345 har samt 92 kronoskogar och andra allmänna skogar om tillhopa 14,531 har, inom Finspångs revir 60 prästskogar och 2 andra ecklesiastika skogar om sammanlagt 3,936 har samt 82 kronoskogar och andra allmänna skogar om 23,261 har och inom Göteborgs revir 108 prästskogar och 20 andra ecklesiastika skogar om tillsammans 5,979 har samt 81 kronoskogar och andra allmänna skogar om tillsammans 9,947 har. Det är icke att förundra sig över, att huvudintresset faller på förvaltningen av kronoskogarna och därvid i synnerhet på kronoparkerna, vilka äro färre och hava betydligt större arealer och därför icke fordra så många resor som de små spridda prästskogarna, och vid vilka icke möter hindrande denna speciella lagstiftning med alla därur härflytande speciella intressen, som binder förvaltningen av sistnämnda skogar, utan där revirförvaltaren kan följa mer affärsmässiga principer, där hushållningsplanerna äro fastställda endast till ledning och där han därför kan i skogarnas avkastning i penningar direkt avläsa resultatet av sin verksamhet. I avseende å förvaltningen av prästskogarna känner revirförvaltaren icke heller »husbonden» och dennes anspråk och behov av den högsta möjliga avkastning såsom han känner det i avseende å förvaltningen av kronoskogarna. Indelningen av prästskogarna, detta viktiga grundläggande arbete för skogshushållningen, blir till följd av denna sammankoppling av förvaltningen gjord efter grunder, som anpassats efter kronoskogarnas karaktär och principerna för deras hushållning, utan synnerligt avseende på, om dessa grunder passa för prästskogarnas säregna karaktär och speciella behov och utan tillbörligt beaktande av kyrkofondens intressen. Arbetet blir ock eftersatt. Erforderliga speciella arbetskrafter för detta ändamål hava icke funnits att tillgå i tillräckligt antal. Indelningsförrättarna, oftast utan längre erfarenhet vid praktiska skogsbestyr, sakna därjämte i allmänhet speciell kännedom om den ecklesiastika lönelagstiftningen och dess krav på prästskogarnas avkastning. Revirförvaltarna medhinna icke att såsom de borde taga sig an detta arbete eller ens att å marken kontrollera indelningsförslagen och få därigenom icke den ingående kännedom om skogarna, som är förutsättningen för en verksam förvaltning av dem. Dröjsmål, som förekommer i indelningsarbetet, är vad prästskogarna beträffar så mycket mer att beklaga, som de nya grunder, efter vilka detta arbete numera fullföljes, böra medföra en något ökad avverkning å dessa skogar. Såsom indelningsarbetet nu är ordnat, blir det ock dyrt. Statens skogsförvaltningssystem är anpassat huvudsakligen efter kronopar- 2. Brister i kernas behov. Genom att prästskogarna äro instoppade i detta förvaltnings- ekonomiskt system och följa dess utveckling och öden blir prästskogarnas förvaltning hänseende icke anpassad efter deras behov eller lämpad efter deras särskilda karaktär. De ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar, som genomfördes genom 1910 års prästerliga lönelagstiftning, avsågo, förutom att samtliga prästskogar ställdes under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, endast ändrad disposition av deras avkastning. Någon tanke på, att vid

164 denna överflyttning av samtliga prästskogar till skogsstatens omedelbara förvaltning kunde erfordras någon anpassning av denna förvaltning etter prästskogarnas behov, förelåg ej. Ett påtagligt uttryck för vederbörandeti tvivel på att denna förvaltning i allt lämpade sig för prästskogarnas karaktär och nya maktpåliggande uppgifter i det prästerliga avlöningssystemet innebar det kommittén den 28 januari 1916 givna uppdraget att, efter verkställd utredning, till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande och förslag huru förvaltningen av de ecklesiastika boställsskogarna, vilkas avkastning skall inga till kyrkofonden, lämpligen bör ordnas samt hur en verksam tillsyn over denna förvaltning bör åvägabringas. Strax förut hade de skogssakkunniga for södra och mellersta Sverige i sitt den 17 december 1915 avgivna betänkande under konstaterande, att den vård, som av skogsstaten bestodes de ecklesiastika boställsskogarna, icke stode i jämnhöjd med den vård, som skogsstaten agnade kronoskogarna — framlagt förslag att inom domänverket skulle ordnas en särförvaltning för de ecklesiastika skogarna med flera skogar genom inrättande inom de fem södra överjägmästardistrikten av visst antal ecklesiastika med flera skogars revir vid sidan av visst antal kronoparksrevir och skolrevir, till vilket förslag kommittén längre fram återkommer. Prästskogarna hava att bära icke blott kostnaderna för virkets utdrivnmg och förädling m. m. utan även kostnaderna för skogarnas indelning och ovnga förvaltning, för bevakning, för skogsodling och andra arbeten for skogsskotselns främjande m. m. Alla dessa kostnader skola bestridas av kyrkofonden, oavsett de särskilda skogarnas bruttoinkomster. Nettot å skogsforvaltnmgen utgör, på sätt kommittén förut visat, en av de mest betydelsefulla inkomster, med vilka kyrkofonden har att räkna för bestridande av kyrkofonden åliggande utgifter för det prästerliga avlöningsväsendet. Kyrkofonden kan därför icke nöja sig med, att detta netto blir vad det blir, den måste fordra, att det blir det högsta möjliga. Kyrkofondens intresse, likasom de forsamlingars, som uppbära skogsförsäljningsmedel, är för den skull att förvaltningen blir så effektiv som möjligt och tillika så billig som möjligt for åstadkommande av denna högsta effektivitet. I båda dessa avseenden förefinnas brister i den nuvarande förvaltningen. Dessa brister böra avhjälpas genom åtgärder, åsyftande dels högre effektivitet, dels ock större sparsamhet. Åtgärder för vinnande av högre effektivitet ta emellertid icke uraktlåtas därför att de kunna medföra ökade förvaltningskostnader, om blott dessa ökade kostnader visa sig lukrativa, och åtgärder för vinnande av en billigare förvaltning få icke vidtagas, om därigenom förvaltningens effektivitet kan eftersättas. Den grundläggande och darfor mest oundgängliga åtgärden för vinnande av en högre effektivitet i förvaltningen av prästskogarna är att göra driften mer affärsmässig. Genom beslut av 1911 års riksdag förvandlades domänverket, vad beträffar de domäner och allmanna skogar, som stodo under dess omedelbara förvaltning, från en administrativ myndighet till ett »affärsdrivande verk», som hade att själv bara sina egna förvaltningskostnader. Stora svårigheter hava mött och mota alltfort tor genomförande av denna förvandling; några torde knappast kunna övervinnas. Vad särskilt de allmänna skogarna beträffar bero svårigheterna till stor del därpå, att ifrågavarande skogar äro av mångskiftande karaktär. Den största gruppen utgöres av kronoparker och statens domäners skogar, vilkas avkastning ingår till statsverket, de övriga åter bestå av en stor mängd, mestadels mindre skogar, vilkas avkastning tjänar speciella ändamål, såsom ecklesiastika skogar, häradsallmänningar och städers skogar m. fl. Den enhet i i o r v a i t ; ningen, som är den första förutsättningen för dess effektivitet och därmed

165 dess affärsmässighet, försvåras genom skogarnas skilda ändamål. Förvaltningskostnadernas nedbringande, som är ett bland villkoren för affärsmässig drift, är svårt att genomföra med denna mångskiftande förvaltning. Bokföring, kontroll och revision kunna svårligen ordnas efter affärsmässiga principer när man måste inordna alla dessa skilda skogsgruppers förvaltning under gemensam bokföring, kontroll och revision. Men om det för staten varit nödvändigt att göra förvaltningen av dess skogar affärsmässig, är det, såsom kommittén ävenledes redan erinrat, i minst lika grad nödvändigt för de intressen, som församlingarna och kyrkofonden i avseende å prästskogarnas avkastning kunna anses representera, att dessa skogars förvaltning ordnas efter mer affärsmässiga linjer. Ty likasom staten, om dess skogar icke giva den avkastning staten skulle önska för sin budget, måste fylla bristen genom ökade skatter eller på annat sätt, nödgas ock församlingarna och kyrkofonden — om de icke erhålla den inkomst av prästskogarna, som genom en klok affärsförvaltning bör kunna avvinnas dem —, församlingarna att utdebitera högre avgifter för prästerskapets avlöning och kyrkofonden att för utgifternas bestridande tillgripa sitt kapital och därigenom äventyra möjligheten att fylla sin uppgift som central avlöningstillgång för prästerskapet. Den första förutsättningen för en förvaltning enligt affärsmässiga principer är givetvis, att det finnes ett ledande organ, som uppbär intresset av förvaltningens resultat. Detta organ kan antingen själv handhava förvaltningen eller ock överlåta den åt särskild förvaltare. I senare fallet bör huvudorganet likväl behålla sitt initiativ i avseende å förvaltningens planläggning och företagets utveckling samt kontroll över förvaltningens gång, driftsmedlens användning och redovisningen. Ett sådant ledande organ, som uppbär intresset av ifrågavarande skogsförvaltnings resultat, finnes för närvarande icke vare sig hos statskontoret, som har att mottaga de skogsmedel, som från domänstyrelsen dit överlämnas, eller hos skogsstaten och domänstyrelsen, som handha skötseln och uppsikten enligt rent administrativa föreskrifter. Ett sådant organ bör därför tillskapas. Vad åter angår åtgärder i sparsamhetssyfte, stiger enligt vad Amilon i sin undersökning (sid. 139) påvisat förvaltningskostnaden såväl räknat per har som i procent av inkomsten med minskad medelytvidd hos skogarna. Då nu prästskogarnas medelytvidd är mycket ringa (omkring 110 har produktiv skogsmark mot kronoparkernas medelytvidd av 3.7 7 5 har produktiv skogsmark) och de små prästskogarna (å högst 50 har) äro de flesta, är det av vikt att förvaltningen förenklas för att därigenom förbilligas. Fasta beprövade skogsarbetare skulle sålunda kunna övertaga någon del av bevakningen å de större prästskogarna och bevakarna kunde utrustas med större befogenhet för att därigenom minska behovet av revirförvaltarnas besök å de mindre av dessa skogar. Då kommittén sålunda berör kostnaden för själva förvaltningen, tänker kommittén närmast på den kostnad förvaltningen faktiskt drager, och på vars ersättande domänstyrelsen gör anspråk, och icke på den jämförelsevis ringa ersättning, som för närvarande utgår, innan ännu de nya grunderna för ersättningens beräknande blivit av Kungl. Maj:t fastställda. Kommittén övergår nu till frågorna om bokföring, redovisning och kontroll Bokföring, i avseende å förvaltningen av prästskogarna. För genomförande av planen redovisatt förvandla domänverket från en administrativ myndighet till ett »affärs- £ing; °1c,h drivande verk» förutsattes en bokföring, som gav en klar bild av driftsresul- kontro11tåtet, vilket icke tillförene blivit tillfredsställande redovisat. Domänverkets bokföring tarvade därför omläggning. Riksdagen anhöll också i skrivelse

166 den 16 maj 1913, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida icke åt särskilt tillkallade sakkunniga borde uppdragas att verkställa utredning och uppgöra förslag för åstadkommande av förbättrad bokföring för domänverket. Enligt Kungl. Majrts vid föredragning därav den 7 november 1913 meddelade beslut uppdrogs åt särskilda bokföringssakkunniga att uppgöra sådant förslag. Den ifrågasatta nya bokföringen skulle visserligen i främsta rummet avse statens egna domäner, vilkas avkastning skall ingå till domänfonden, men måste givetvis beröra bokföringen beträffande andra allmänna skogar än skogsdomänerna, nämligen sådana, som skogsstaten har under sin omedelbara vård och förvaltning, för att friställa domänfonden från dem och klarlägga deras mellanhavande med domänfonden. Varken vid tillsättandet av dessa sakkunniga eller sedermera under fortgången av deras arbete togs emellertid någon särskild hänsyn till kyrkofondens speciella intresse i avseende å den nya bokföringen. De sakkunnigas förslag till ny bokföring för domänverkets skilda organ, av vilka förslag de flesta till en början försöksvis tillämpades, hava sedermera av Kungl. Maj:t provisoriskt fastställts till efterlevnad. Denna nya bokföring, som redan i den lokala förvaltningen söker avskilja kyrkofondens och andra fonders vidkommande från domänfondens, innebär emellertid betydande förbättringar, som även kommit prästskogarnas bokföring och redovisning i viss mån till del. Bokföringen för skogsdomänerna fördelas i redovisningsbokföring och statistikbokföring, vartill sluta sig åtgärder för nödig kontroll. Redovisningsbokföringen, som avslutas månadsvis, är såsom i kap. 2 meddelats, dels primär, dels central. Det har tidigare anmärkts att i primärbokföringen det som rör domänfonden och det som rör kyrkofonden är sammanblandat i en och samma räkenskap. Så är till exempel revirförvaltarens kassaredovisning kronologiskt ordnad och komma därför även verifikationerna i kronologisk ordning samt följaktligen de, som röra kyrkofonden, tillsammans med dem, som röra domänfonden, blandade om varandra. Ehuruväl kyrkofonden i denna redovisning har sina särskilda kolumnplatser (skrafferade eller numera färgade), är redovisningen i den primära bokföringen sålunda icke fullständigt särlagd från domänfonden. Därtill må anmärkas, att begreppet kyrkofond i denna bokföring är vilseledande, i det att därunder hänföras vissa ecklesiastika skogar, som icke hava något med kyrkofonden att göra. Till följd därav kan den primära redovisningsbokföringen icke direkt läggas till grund för kyrkofondens förhållande till domänfonden eller i övrigt för dess ekonomi. Dess summariska karaktär, som lättar revirförvaltarens arbete, överflyttar svårigheterna till den centrala bokföringen och vållar dröjsmål i dess arbete. Den centrala redovisningsbokföringen utföres å domänstyrelsens kameralbyrå. Kassabokföringens slutliga mål, dess sammanfattande i översikten över förmögenhetsställningen, vinnes där genom ett antal sammandragsliggare, redovisande verkets kassa, virkesförråd, inventarier och fastigheter m. m., vilket allt sammanställes i verkets huvudbok. För kyrkofonden föres icke någon särskild huvudbok utan har kyrkofonden sitt konto i verkets huvudbok. »Detta 1 bör i kredit redovisa en ingående balans representerande domänfondens skuld till kyrkofonden. Det debiteras och krediteras vidare för förändringarna å kyrkofondens inventarie- och virkeskonto. Vidare bör det mot kontot för kyrkofondens utgifter och inkomster krediteras för årets överskott. Det under året uppkomna överskottet på kontot för kyrkofondens inkomster 1

Bokföringssakkunnigas betänkande V, sid. 126.

167 och utgifter debiteras därefter kyrkofondens konto mot statskontorets. Såsom utgående balans redovisas på kontots debetsida slutligen domänfondens skuld vid årets slut till kyrkofonden.» Domänstyrelsens inlevereringar till statskontoret av behållna skogsförsäljningsmedel för kyrkofondens räkning, vilka såsom förskottslevereringar naturligen ej behöva avse den exakta behållningen vid leveranstillfället, böra dock vara grundade på kassabokföringen och vara åtföljda av räkenskapsutdrag eller kontokurant, utvisande kassaställningen. Så synes det emellertid icke hava gått till i verkligheten. Domänstyrelsen har till statskontoret inlevererat miljonbelopp, utan att dessa levereringar varit åtföljda av någon kontokurant mellan domänfonden och kyrkofonden. Dessa belopp framgå ej för statskontoret såsom betingade av bokföringen, utan de skola undergå senare justering efter bokslutet, som kanske avslutas först långt efter inlevereringens verkställande. Härigenom kunna såväl underlevereringar som överlevereringar komma att ske. Orsaken till de senare har emellertid icke varit att söka endast i bokföringen. De hava ock berott på, att domänstyrelsen ansett sig skyldig att, såsom den gjort i avseende å domänfonden, till kyrkofonden leverera årets hela driftsöverskott, oavsett att en betydande del legat bunden i fordringar, som vid årets slut ännu icke influtit och kanske aldrig kommit att inflyta'. Sådana förskottslevereringar kunna understundom, särskilt då de uppgå till större belopp, föranleda allvarliga olägenheter. Sålunda har domänstyrelsen, såsom tidigare är nämnt, under år 1920 till statskontoret för kyrkofondens räkning utbetalat belopp, som, enligt uppgift från domänstyrelsens kameralbyrå, med 2,210,068 kronor översteg kyrkofondens tillgodohavande hos domänfonden. Härigenom vållades den olägenheten, att kyrkofondens kassaredogörelse för år 1920, vilken legat till grund bland annat för beräkning av kyrkofondens förmåga att bära dyrtidstillägg åt prästerskapet m. m. för ecklesiastikåret 1921—1922 kom att bliva vilseledande. Ehuru domänverkets huvudbok skall vara avslutad senast den 31 maj följande år, förefinnas ännu på hösten, då statskontorets fondredogörelse plägar avgivas, svårigheter för vederbörande i statskontoret att beträffande kyrkofonden finna de sifferbelopp, som ange kyrkofondens mellanhavande med domänfonden för föregående år, sifferbelopp som väl borde omedelbart utfalla ur domänverkets bokslut. Detta föranledes därav, att bokföringen hos domänstyrelsen ej vad kyrkofonden angår är så lagd, att den kan direkt läggas till grund för statskontorets fondräkenskap. Kyrkofondens intresse av prästskogarnas avkastning måste, enligt kommitténs mening, i avseende å bokföringen för dessa skogars förvaltning kräva att, därest samförvaltning med andra allmänna skogar fortfarande äger rum, denna bokföring avskiljes redan i botten från domänverkets i övrigt, alltså redan hos revirförvaltaren, likasom hos övriga primära redogörare. Om denna bokföring, såsom lämpligt synes, grundar sig på en kassaredovisning, som upptager inkomstrester, bör den även upptaga utgiftsrester. Bokföringen bör icke blott särskilja övriga ecklesiastika skogar från prästskogarna utan även för att vara rationellt ordnad särskilja de särskilda skogarnas ekonomi, ehuru redovisningen till kyrkofonden av skogsförsäljningsmedel är summarisk. Denna bokföring bör jämväl redovisa det uttagna husbehovsvirket med lämpligt värde. Särskilda kassarapporter för kyrkofonden, åtföljda av tillhörande verifikationer, böra av dessa primära redogörare månatligen avgivas till den centrala myndighet, som handhar huvudbokföringen. Eevirförvältarna böra 1 Denna praxis har numera, sedan kristiden vållat avsevärda förluster å sådana fordringar, upphört, och inlevereras sålunda fordringarnas belopp endast i den mån de inflyta.

168 föra sina redovisningar och liggare så, att de kunna utgöra en betryggande grund jämväl för en räntabilitetsberäkning för prästskogarna och skogsstatistiken. Hos den centrala myndigheten bör särskild huvudbok för prästskogarnas förvaltning (huvudbok för kyrkofonden) föras med därtill hörande liggare m. m. övriga ecklesiastika skogar, vilka förvaltas tillsammans med prästskogarna, disponera, på sätt nu sker, var och en eller grupper av dem var sitt konto i den centrala kassaliggaren. Dessutom bör såsom nu föras en speciailiggare för de ecklesiastika skogarna, som utvisar deras ställning månad efter månad och vid årets slut deras mellanvarande med kyrkofonden. Ett sammandrag av liggarens årssumma bifogas såsom specifikation till huvudbokens konto: övriga ecklesiastika skogars medel. I stort sett synes det kommittén som bokföringen för kyrkofonden kunde hos domänstyrelsen föras såsom den nu är ordnad för någon skog, tillhörande »övriga fonder», såsom till exempel en viss stads skog. Varje dylik skog har ett särskilt konto i en liggare, vilket konto varje månad debiteras, respektive krediteras med ledning av revirens inkomst- och utgiftsböcker. Alla till en sådan skog hänförliga verifikationer förvaras på lämpligt sätt ordnade i löpande följd. Framgår av berörda konto, att den gemensamma kassan förskotterat skogen så stort belopp, att det anses lämpligt få det snarast ersatt, rekvirerar domänstyrelsen erforderliga medel från den stad, som disponerar skogen. Detta inflyter då i den gemensamma kassan, som samtidigt gottskriver kontot med samma belopp. Visar kontot däremot ett större tillgodohavande för skogen, levererar domänstyrelsen en efter förhållandena avpassad summa överskottsmedel. Denna transaktion bokföres som en utgift för den gemensamma kassan, under det att skogens konto belastas med motsvarande belopp. P å lämplig tidpunkt, kvartalsvis eller årsvis, avger domänstyrelsen, såsom förvaltare för denna skog, till staden redovisning med verifikationer för sin förvaltning av skogen. I avseende å kontrollen å den skogliga skötseln och den ekonomiska förvaltningen av ifrågavarande skogar är att erinra om följande. Någon annan kontroll över själva skogsskötseln än den, som sker inom domänverket självt av överordnad i förhållande till underordnad, finnes ej. Någon målsman för kyrkofondens intressen finnes icke, som har något att därvid tillsäga. Förvaltningen är enligt 1910 års lönelagstiftning överlämnad åt skogsstaten, vars centrala organ är domänstyrelsen. P å grund därav inspekterar domänstyrelsens chef reviren eller uppdrar åt överdirektören eller byråchef att i sitt ställe göra det, vidare hava överjägmästarna uppsikt över revirförvaltarna och revirförvaltarna över bevakarna med flera. Detta absoluta friställande av förvaltaren från den, för vars räkning förvaltningen sker, kan givetvis, med hänsyn till skogarnas stora betydelse för kyrkofondens budget, icke fortfara. Någon form måste skapas för att, om detta förvaltningssätt skall bibehållas, bereda möjlighet till samarbete mellan förvaltaren och förvaltningsobjektets målsman eller ock förvaltningen läggas direkt under den senare, utrustad med de organ, som härför erfordras. Vad angår kontrollen över bokföringen och redovisningen, är även denna kontroll uteslutande förlagd inom domänverket, frånsett att riksräkenskapsverket har att granska domänverkets räkenskaper. Domänverkets egen kontroll utövas dels genom siffergranskare, dels genom kameralbyråns bokföringspersonal vid upprättande av bokslutet, dels genom revisionskontoret, »som är det slutliga granskningsorganet inom verket för såväl styrelsens egen centrala bokföring som för primära redogörare». Förut har varit tanke att Kungl. Maj:t skulle

169 tillsätta så kallade överrevisorer, som hade att sakligt granska de större dragen av styrelsens verksamhet. Sedan domänfullmäktige tillkommit, synes denna tanke hava fallit. Detta kontrollväsen, huru förbättrat det än må vara för domänfondens behov, för kyrkofondens vidkommande räcker det ej. Statskontoret, kyrkofondens målsman, saknar möjlighet att utöva någon kontroll å den bokföring, som avser denna viktiga inkomstkälla för kyrkofonden. Någon föreskrift har ej meddelats, att rapporter och kontokuranter rörande förvaltningen skola överlämnas till sagda ämbetsverk. Någon kontroll över redovisningen kan statskontoret, såsom ovan framhållits, icke heller utöva och detta redan av det skäl, att statskontoret icke erhåller någon redovisning. Icke heller är statskontoret så organiserat, att det kan verkningsfullt utöva sådan kontroll. Den enda »redovisningen» är kyrkofondens konto i domänverkets huvudbok. Något officiellt utdrag ur detta konto erhåller icke statskontoret. Någon särskild årsberättelse över förvaltningen av prästskogarna utgives icke heller. Endast knapphändiga uppgifter därom förekomma i domänstyrelsens årsberättelse. Dess femårsberättelse, som i detta avseende är mer upplysande och medger en viss överblick över förvaltningen, utkommer så sent, att den förlorar aktualitet. Vad kontrollen inom domänverket beträffar är att märka, att, även om man söker att till revisionskontoret inom domänstyrelsens kameralbyrå skaffa personer hemmastadda i praktisk skogsförvaltning och med någon affärsvana, det måste möta stora svårigheter för dem att, med den sammanblandning, som äger rum av domänfondens och kyrkofondens verifikationer, och den i övrigt sammanbragta bokföringen med en mängd överföringar, omföringar och påföringar fonderna emellan, kunna verkställa någon verklig förvaltningsrevision beträffande prästskogarna eller överblicka förvaltningen av dem i dess helhet. Därtill fordras dessutom särskild förtrogenhet med den ecklesiastika lagstiftningen och det ecklesiastika kameralväsendet. Även är att bemärka, att inom revisionskontoret icke föres någon avkastningskontroll, grundad på räntabilitetsberäkningar. Inventering av skogskapitalet äger visserligen rum, då hushållningsplanen för skogen uppgöres, d. v. s. i regel vart tjugonde år, men några ingångsvärden å sagda kapital hava ej blivit fastställda. För kyrkofondens intressen kan sådan kontroll å fonden vidkommande skogar, som på samma gång ger ledning för utvecklingsarbetet, icke undvaras. Av denna framställning över prästskogarnas nuvarande förvaltning framgår uppenbart, att den affärsmässighet i domänverkets förvaltning av de allmänna skogarna, som man eftersträvar, icke kommit prästskogarnas förvaltning till del i samma utsträckning som statens egna skogar, och att en sådan affärsmässighet, som är förutsättningen för en lukrativ förvaltning av prästskogarna, icke heller kan genomföras med bibehållande av det nuvarande förvaltningssystemet med hänsyn till dessa skogars yttre karaktär och deras uppgifter enligt gällande ecklesiastika lönelagstiftning. De brister, som kommittén konstaterat i den nuvarande förvaltningen av prästskogarna, i bokföringen och redovisningen samt i kontrollen över densamma, samla sig som i en brännpunkt i bristen på en enhetlig förvaltningsorganisation, som är anpassad efter dessa skogars säregna yttre karaktär och deras speciella uppgifter för det prästerliga avlöningsväsendet, som icke medför större förvaltningskostnader än som kunna anses skäliga, och som möjliggör för en blivande styrelse för kyrkofonden, vartill kommittén i en senare avdelning av sitt betänkande framlägger förslag, att övervaka, att de intressen

170 den företräder bliva genom denna förvaltning behörigen iakttagna. Därvid är att beakta, att 1910 års prästerliga lönelagar göra de prästerliga avlöningstillgångarna till en enhet sålunda, att vissa lokala avlöningstillgångars överskott ingår i kyrkofonden, vars medel åter delvis användas att understödja församlingarna för bestridande av deras löneutgifter. Nämnda styrelse, som bör vara ansvarig för samtliga avlöningstillgångars utnyttjande på bästa sätt med hänsyn till deras stora värde och betydelse för kyrkofonden och församlingarna, måste därför kunna öva inflytande på att varje särskild grupp av dess tillgångar avkastar vad den kan. Denna förvaltning synes därför böra hava karaktären av en viss särförvaltning. Denna förvaltning bör vara av sådan art, att den kan uppbära kyrkofondens och vederbörande församlingars intressen i avseende å dessa skogar och deras avkastning, kan planlägga och överblicka skogshushållningen med beaktande av dessa särintressen, kan taga initiativ till skogsbrukets utveckling, kan ordna förvaltningens bokföring och redovisning med hänsyn till kyrkofondens behov och öva nödig kontroll över hela förvaltningen. Två alter- Två sätt synas möjliga att fylla denna brist. Det ena är att i någon form nativ för s k a p a e n s ådan särförvaltning inom domänverket, det andra att skapa en ""ning* " självständig, till en blivande kyrkofondsstyrelse ansluten förvaltning för detta förvaltningsområde. För det fall, att en särförvaltning beträffande prästskogarna ordnas inom domänverket — det första alternativet —, bör beaktas: att förvaltningen får berörda karaktär av en enhetlig särförvaltning samt organiseras så, att kyrkofondsstyrelsen kan följa den allmänna planläggningen av skogshushållningen och av de årliga förvaltningsåtgärderna samt utöva inflytande på den avverkningspolitik, som med hänsyn till kyrkofondens behov av medel bör tilllämpas; att denna styrelse genom mottagande av rapporter och berättelser må kunna följa förvaltningen och hava kännedom om vad som inflyter till fonden och vad den har att disponera; att styrelsen genom en för de ecklesiastika boställsskogarna särskild bokföring kan hava möjlighet att utöva en allmän kontroll över förvaltningen och i avseende därå framställa sina erinringar. Detta sätt att inom domänverket koncentrera förvaltningen av prästskogarna till en sluten förvaltningsenhet antyddes av skogssakkunniga för södra och mellersta Sverige i deras förut omförmälda betänkande genom förslaget att inom sagda delar av landet måtte inrättas ett visst antal ecklesiastika med flera skogars revir och inom domänstyrelsen upprättas en ecklesiastik skogsbyrå. Detta förslag avsåg visserligen att bereda de ecklesiastika skogarna en bättre vård, men dess ändamål var huvudsakligen att därigenom skaffa rum för en intensivare drift å kronans egna skogar. Det fullföljdes icke heller i detalj. Nämnda skogssakkunniga hade tänkt sig, att till denna särförvaltning inom domänverket skulle sammanföras icke blott prästskogarna och övriga ecklesiastika skogar utan även häradsallmänningar, allmänna inrättningars och städers skogar. Kommittén finner denna särförvaltning bliva mer enhetlig — såväl administrativt som skogligt — om dit endast föras alla ecklesiastika boställsskogar, d. v. s. prästskogarna, ävensom skogarna å biskopshemman, lektorshemman, klockarebord, domkyrkosysslomanshemman och kyrkohemman. Dessa ecklesiastika boställsskogar utgöra, såsom redan förut meddelats, ett antal av 2,536 stycken och omfatta en areal av sammanlagt 358,603 har, därav prästskogarna 2,371 stycken med en areal av sammanlagt 349,778 har. Prästskogarna dominera överväldigande och giva karaktären åt hela förvaltningen. De övriga skogarna äro att betrakta allenast som ett bihang, utgörande endast 165 skogar med en sammanlagd areal av 8,825 har.

171 Detta över landet spridda förvaltningsområde, som nu är inom domänstyrelsen uppdelat vad skogsskötseln beträffar på dess fem skogsbyråer, därav skogsindelningen på den femte byrån, skulle alltså sammanföras under en ecklesiastik skogsbyrå, dit ärenden rörande såväl skogsskötseln som indelningen av samtliga ecklesiastika skogar skulle överföras från de nuvarande fem skogsbyråerna. Byrån skulle även handhava all central bokföring med därtill hörande siffergranskning ävensom redovisningen rörande samma skogar och fördenskull utrustas med härför erforderliga organ. Chefen för den ecklesiastika skogsbyrån skulle hava åliggande att öva viss inspektion av den lokala förvaltningen beträffande dessa skogar. Vad den lokala förvaltningen beträffar, skulle den uppdelas å särskilda ecklesiastika revir, bildade av enbart ecklesiastika skogar eller eventuellt i viss omfattning å blandade revir, där dock bokföring och redovisning för de ecklesiastika skogarna böra avskiljas från övrig bokföring och redovisning. Kostnaderna för den ecklesiastika skogsbyrån, för förvaltningen av de ecklesiastika reviren och för förvaltningen av de ecklesiastika skogarna i de blandade reviren böra bestridas med kyrkofondens medel. Detta alternativ möjliggör en förbättrad förvaltning av de ecklesiastika skogarna främst genom att göra denna nu ytterst splittrade förvaltning till en mer samlad målmedveten enhet. Det utgör den nödvändiga förutsättningen för ett effektivt samarbete mellan denna förvaltning och kyrkofondens målsman, vilken uppbär församlingarnas och kyrkofondens intressen av dessa skogars skötsel och avkastning. Men detta alternativ vill dock icke helt bryta de nu bestående förhållandena. Det behåller alltså domänstyrelsens traditionella ställning såsom det ledande organet för förvaltningen av landets allmänna skogar och stärker förvaltningskårens kapacitet genom bevarande av de bättre befordringsmöjligheter, som förefinnas inom en större förvaltningskår. Det bereder ock för kronoskogarna möjlighet till större intensitet i skötseln genom denna skötsels delvisa frigörande från arbetet med de talrika och oftast mycket små ecklesiastika boställsskogarna. Det andra alternativet frigör förvaltningen av de ecklesiastika boställsskogarna helt och hållet från den nuvarande samförvaltningen med kronoskogarna genom domänstyrelsen och skogsstaten och vill åstadkomma detta medelst en särförvaltning under en blivande kyrkofondsstyrelse. Vad den centrala förvaltningen angår, skulle densamma bliva organiserad på ungefär samma sätt som den ecklesiastika skogsbyrån inom domänstyrelsen enligt det förra alternativet. Chefen för skogsavdelningen skulle hava att föredraga dess ärenden inför styrelsen eller dess ordförande. Erforderliga organ för bokföring, redovisning, revision och kontroll skulle vara styrelsens gemensamma organ för samma ändamål. Den lokala förvaltningen skulle ordnas i huvudsaklig enlighet med alternativ 1. Kommittén har sökt verkställa en så ingående utredning som möjligt av dessa två alternativ, deras lämplighet och kostnaderna för deras genomförande. Vid övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter har kommittén därvid funnit den under nuvarande förhållanden lämpligaste vägen att vinna den förbättring i prästskogarnas förvaltning, som är av behovet påkallad, vara att ordna denna förvaltning enligt alternativ 1. Kommittén övergår därför nu att närmare redogöra för huru en förvaltning av prästskogarna enligt alternativ 1, d. v. s. en särförvaltning av dessa skogar inom domänverket, lämpligen skulle kunna ordnas, och de kostnader förvaltningen skulle betinga m. m. Därefter vill kommittén framlägga huvuddragen av en förvaltning enligt

172 alternativ 2, för den händelse framtida förhållanden skulle befinnas gestalta sig på sådant sätt, att en dylik organisation av förvaltningen skulle synas därav betingad. Kap. 3. Huvudgrunder för en särförvaltning inom domänverket av de ecklesiastika boställsskogarna. Såsom kommittén i kapitel 2 av denna avdelning erinrat, kräva prästskogarnas stora antal, spridda belägenhet, jämförelsevis ringa ytvidd (de flesta hava en areal av högst 50 hektar st.), administrativa och skogliga särkaraktär samt stora betydelse både för pastoraten såsom avlönare av prästerskapet och för kyrkofonden, att särförvaltningen inom domänverket av dessa skogar blir så effektiv som möjligt och så ordnad, att den på bästa sätt befrämjar samarbete mellan domänstyrelsen och kyrkofondsstyrelsen. Den centrala förvaltningen. Enligt 6 § kyrkofondslagen skall av kyrkofonden utgöras bland annat ersättning för skogsstatens bestyr med prästskogarna, men däremot icke för domänstyrelsens befattning med dessa skogar. Kommittén anser dock lämpligt, att sådan ersättning jämväl beredes statsverket (domänfonden) för domänstyrelsens berörda förvaltning, i den mån som särskilda tjänster inrättas för styrelsens handhavande av ifrågavarande förvaltning. De ecklesiastika skogsmålen i domänstyrelsen äro efter geografisk grund fördelade på fyra skogsbyråer, varjämte indelningsärendena handläggas av femte skogsbyrån, som även har alla andra indelningsärenden om hand. Särskild Genom koncentreringen till en särskild ecklesiastik skogsbyrå av alla de eckiesia- s k o g s m å i rörande ecklesiastika boställsskogar, som nu äro splittrade på fem bwål* byråer, skulle mycket av vad som sålunda fordras av denna förvaltning kunna domän- vinnas. För detta ändamål måste byrån dock organiseras på ett delvis annat styrelsen, sätt än övriga skogsbyråer inom domänstyrelsen. Såväl i fråga om den allMotiven manna planläggningen av skogshushållningen som beträffande planläggningen för dess a v de årliga förvaltningsåtgärderna ävensom rörande kontrollen är ett saminrättande. a r ]3 e |; e mellan kyrkofondsstyrelsen och domänsiyrelsen nödvändigt. Ett dylikt samarbete underlättas givetvis i hög grad, därest de ärenden, som röra de ecklesiastika skogarna, sammanföras på en byrå i domänstyrelsen. Då härtill kommer den omständigheten, att den ecklesiastika skogshushållningen, oavsett dess stora betydelse i och för sig självt, är ett i förhållande till domänstyrelsens övriga förvaltningsområde jämförelsevis ringa men på samma gång säreget arbetsfält, måste de ecklesiastika ärendenas bibehållande å flera av domänstyrelsens byråer medföra en högst olämplig splittring. Inom den ecklesiastika byrån böra därför vara tillfinnandes alla de organ, som fordras för en skogsförvaltningscentral, och å densamma böra alla de redogörelser och rapporter, som av domänstyrelsen skola lämnas rörande förvaltningen av de ecklesiastika skogarna, utarbetas. Från denna byrå har kyrkofondsstyrelsen även att inhämta behövliga utredningar av olika slag. För etablerandet av ett fortlöpande samarbete är denna anordning särskilt betydelsefull. Om också

173 de ifrågavarande ecklesiastika skogarnas areal är jämförelsevis ringa — cirka 350,000 hektar — är deras antal dock så stort, att byråns olika arbetsfält vart för sig fordra minst en person, och i sådant fall finnes ju ur kostnadssynpunkt ingen anledning att förlägga vissa av dessa arbetsfält till andra byråer. Speciellt må framhållas behovet av en särskild indelningschef för de ecklesiastika skogarna. Under den närmaste tiden måste hans arbete bli synnerligen betydelsefullt, enär det gäller att uppbringa skogshushållningen till den nivå, som betingas av den kännedom om virkesförrådet, vilken erhållits genom den av kommittén föranstaltade utredningen. Den grad, i vilken fortskridandet mot detta mål äger rum, måste kontrolleras. Skulle detta värv bibehållas hos en för hela domänverket gemensam skogsindelningsbyrå, måste svårigheter uppstå bland annat vid fördelningen av dess arbete, vilket uppenbarligen för prästskogarnas räkning är av största betydelse. Skogsindelningens särskilda samband med lagstiftningen för dessa skogar är härvidlag även ett kraftigt motiv för anställandet av en sådan indelningschef. Denne indelningschef måste — för ett bedömande, med hänsyn till förefallande behov av medel för kyrkofonden, av de ecklesiastika skogarnas avkastningsförmåga — tid efter annan verkställa summariska utredningar rörande hushållningens läge vad beträffar relationen mellan skogskapital, tillväxt och planlagd avverkning. Sådana specialutredningar för de ecklesiastika skogarna underlättas väsentligt, därest de kunna göras inom en speciellt för dessa skogar avsedd indelningsbyrå. Inom en gemensam indelningsbyrå blir det ecklesiastika skogsintresset lätt undanskjutet av intresset för statsskogarna. Dessutom behöver den ecklesiastika skogshushållningens årliga planläggning, jämförd med statens, göras mera rörlig, med hänsyn till växlingarna i kyrkofondens behov av medel med flera förhållanden. Eevisionen av planerna måste kunna utföras relativt lätt och snabbt. Sammankopplingen kan ej gärna medföra någon fördel för staten, då de ecklesiastika skogarnas stora antal kräver sin man fullständigt. Såsom en sammanfattning av motiven för en särskild skogsbyrå kan alltså i huvudsak anföras de ecklesiastika skogarnas egenart, som gör att de måste intaga en alldeles särskild ställning inom domänverkets skogsförvaltning, det oundgängliga behovet att anordna deras skötsel efter denna deras särskilda ställning samt den av erfarenhet — redan anmärkt av de s. k. södra skogssakkunniga — bekräftade risken att en sådan speciell och på samma gång ekonomisk skötsel icke låter sig utföra med den nuvarande sammanblandningen i förvaltningen med statsskogarna. Härtill ansluter sig det påpekade förhållandet att det behövliga samarbetet mellan kyrkofondsstyrelsen och domänstyrelsen lämpligast kan anordnas på det sätt att domänstyrelsens verksamhet för den ecklesiastika skogshushållningen samlas i ett inom densamma anbragt, för ändamålet avpassat och fullständigt utrustat organ. Till denna byrå böra läggas skogs-, indelnings- och kamerala ärenden angående icke blott prästskogarna (2,371 st.) utan även övriga ecklesiastika boställsskogar, såsom biskopsboställens, lektorsboställens, klockarboställens med flera skogar (165 st.). Men däremot icke ärenden angående häradsallmänningar eller andra allmänna skogar. Beträffande byråns närmare organisation fordras först en chef för byrån, Byråns som bör hava samma kompetens, som övriga byråchefer å skogsbyråerna, men organisation vilken därjämte i möjligaste mån bör genom sin föregående verksamhet hava vunnit erfarenhet om de ecklesiastika skogarnas administration och helst från skilda delar av landet, I det stora hela bör han hava samma ställning som

r

174 de övriga byråcheferna, dock torde den i några avseenden böra bliva olika med hänsyn till hans egenskap att företräda en särskild förvaltningsgren. Sålunda bör han hava en vidsträcktare inspektionsrätt (skyldighet) än som nu tillkommer byråcheferna å skogsbyråerna. Chefen för den ecklesiastika skogsbyrån bör nämligen hava skyldighet att efter bestämmande av generaldirektören inspektera lokalförvaltningen. Vidare och då samtliga indelningsärenden rörande ecklesiastika boställsskogar skulle handläggas å denna skogsbyrå, kommer chefen för byrån att få en annan ställning till dessa mål än vad övriga skogsbyråchefer haft och skulle få beträffande sådana ärenden, vilka ju för närvarande handläggas å en särskild indelningsbyrå. Chefen kommer därigenom, vilket jämväl är avsikten, dessa indelningsfrågor mycket närmare än nuvarande skogsbyråchefer och har också därigenom lättare att inspektera lokalförvaltningen och taga ställning till erforderliga jämkningar och ändringar i fastställda hushållningsplaner. . Slutligen kommer han i en annan ställning till bokföringen och redovisningsväsendet än vad övriga skogsbyråchefer hava och efter uppdelningen skulle få, vilken nya ställning gör honom ansvarig för denna del av förvaltningen. Kommittén anser nämligen alldeles oundgängligt för vinnande av det med den särskilda ecklesiastika skogsförvaltningen avsedda syftet, att den centrala bokföring beträffande denna skogsförvaltning, som nu är förlagd till kameralbyrån inom domänstyrelsen, överföres därifrån till den ecklesiastika skogsbyrån. Detta är nödigt icke närmast av den anledningen att därigenom skulle lättare genomföras de reformer i avseende å bokföringen och redovisningen beträffande de ecklesiastika boställsskogarna, som kommittén funnit nödvändiga, eller att man på detta sätt lättare skulle få de uppgifter från bokföringsväsendet beträffande ifrågavarande skogar, som man önskar, utan fastmer för att giva den fasthet åt och överblick över denna speciella förvaltning, som man vill vinna genom en särförvaltning av de ecklesiastika boställsskogarna inom domänstyrelsen, en överblick, som den särskilda bokföringen så att säga av sig själv skänker och som är nödvändig även för kyrkofondsstyrelsen. Det är huvudsakligen under förutsättning av en sådan organisation av den ecklesiastika skogsbyrån inom domänstyrelsen, som kommittén ansett fordran på en helt och hållet från domänstyrelsen fristående förvaltning av dessa skogar kunna eftergivas. Och även om denna bokföring kunde handhavas tillfredsställande å kameralbyrån tillsammans med den centrala bokföringen i övrigt för de allmänna skogarna, är det kommitténs mening, att det med hänsyn till församlingarnas och kyrkofondens intressen är icke blott fördelaktigare utan oundgängligen nödvändigt, att den intimt samhör med själva den centrala skogsförvaltningen å skogsbyrån. Därigenom blir det även lättare att undan för undan lämpa denna bokföring efter förvaltningens behov och de ändamål, för vilka dessa skogars avkastning är disponerad. Kommittén har därvid icke förbisett den erinran, att en bokföring för denna förvaltning, förlagd till kameralbyrån, möjligen kunde bliva något billigare än om den förlägges till den ecklesiastika skogsbyrån, men detta förhållande bör i denna fråga icke få verka avgörande. Sådana kostnader måste enligt kommitténs mening bedömas med hänsyn till de fördelar de medföra. Dessa kostnader och således även eventuella merkostnader, vilka merkostnader icke borde bliva av någon större betydenhet, skulle i allt fall icke drabba domänfonden utan kyrkofonden, vars intressen påkalla dem, och skulle uppvägas av de ekonomiska fördelar de medförde för kyrkofonden och församlingarna. Genom denna speciellt för ändamålet organiserade bokföring,

175 som lokalt skulle samhöra med den ecklesiastika skogsbyrån, skulle snabbt och omedelbart erhållas de rapporter och redogörelser, som Kungl. Maj:t eller kyrkofondsstyrelsen behöver för att erhålla den nödiga överblicken över förvaltningen och dess resultat samt underlag för bedömande av den skogspolitik, som bör följas. I övrigt bör den centrala ecklesiastika skogsförvaltningen i vederbörliga delar betjäna sig av redan befintliga organ inom domänstyrelsen, nämligen för försäljnings- och affärsväsen, för registrering (registratorskontoret), kassakontoret, statistiska kontoret, fiskalskontoret och revisionskontoret, det sistnämnda dock delvis omorganiserat med hänsyn till kyrkofondens intressen, vartill kommittén senare återkommer. Beträffande nödiga arbetskrafter å den ecklesiastika skogsbyrån och kostnaderna för densamma har kommittén sökt utröna, huru stor del av de nuvarande fem skogsbyråernas arbetsbörda, som avser de ecklesiastika boställsskogarna. Denna del växlar givetvis och har under den tid, då ett stort antal prästlöneregleringsärenden i vederbörliga delar handlades av domänstyrelsen, varit rätt så betydande. Man torde dock under normala förhållanden komma sanningen nära, om man antar, att de då utgöra å de 4 första skogsbyråerna något mindre än 1/i av deras sammanlagda arbetsbörda och å den femte omkring hälften. Under år 1921 utgjorde samtliga å de 4 första byråerna handlagda ärenden 10,637, därav de ecklesiastika skogsmålen 1,818 st., ärendena å den femte byrån (indelningsbyrån) 1,295 st., därav ecklesiastika 620 st. Den ecklesiastika skogsbyrån synes därför med hänsyn till de arbetskrafter, med vilka den bör utrustas, kunna beräknas ungefärligen motsvara en av de nuvarande fyra första skogsbyråerna, vartill skulle läggas krafter för indelningsarbetet och bokföringen. Å vardera av de 4 första skogsbyråerna i domänstyrelsen äro nu anställda 1 byråchef, 1 byråjägmästare, 1 e. o. notarie samt 1 eller 2 skrivbiträden. För de vanliga löpande skogsärendena å den ecklesiastika skogsbyrån skulle alltså erfordras motsvarande personal, dock endast 1 kvinnligt skrivbiträde och detta av andra graden. Å den femte byrån (indelningsärenden) tjänstgöra nu 1 byråchef, 1 byråjägmästare och 1 e. o. notarie. För indelningsarbetet å den ecklesiastika skogsbyrån har kommittén beräknat, att det skulle erfordras en byrådirektör såsom indelningschef och 1 e. o. kvinnligt biträde. Byrådirektören bör vikariera för byråchefen under dennes tjänsteresor, semester och tjänstledighet. Vad åter bokföringsarbetet angår, är svårare att beräkna behovet av arbetskrafter för detsamma. H u r stor del av kameralbyråns arbete, som belöper på den ecklesiastika skogsbokföringen och redovisningen, samt övriga kamerala ärenden, som avse ecklesiastika boställsskogar, är vanskligt att beräkna. Efter samråd med vederbörande inom domänstyrelsen har kommittén ansett sig kunna antaga, att dessa uppgifter, förlagda till den ecklesiastika skogsbyrån, skulle kräva en personal av 1 bokhållare (notarie), 1 e. o. notarie, 1 kvinnligt biträde av tredje graden, 1 d:o av andra graden och 1 e. o. kvinnligt biträde. Avlöningen för denna tjänstepersonal skulle enligt gällande avlöningsreglemente utan ålderstillägg och dyrtidstillägg ställa sig på följande sätt: Skogsavdelningen 1 byråchef 1 byrådirektör (indelningschef) 1 byråjägmästare 1 e. o. notarie

: kronor 10,500 » 9,540 » 7,668 » 4,932

176 1 kvinnligt biträde (andra graden) 1 e. o. kvinnligt biträde Kamerala 1 bokhållare (notarie) 1 e. o. notarie 1 kvinnligt biträde (tredje graden) 1 » » (andra » ) 1 e. o. kvinnligt biträde

kronor »

2,160 1,710

avdelningen t kronor

6,420 4,932 2,574 2,160 1,710 Snmma kronor 54,306.

Denna kostnad skulle alltså bestridas av kyrkofondens medel. Härtill bör jämväl läggas från kyrkofonden utgående anslag till hyra, uppvärmning och belysning, städning, skrivmaterialier och expenser samt vikariatsersättning. Beloppet härav kan givetvis icke nu angivas, då det delvis är beroende av förhållanden, som nu icke kunna klarläggas, såsom behov av lokalutrymme m. m. Vad åter beträffar det bestyr, avseende de ecklesiastika boställsskogarna, vilket fortfarande skulle handhavas av vissa av domänstyrelsens nuvarande organ, såsom registratorskontoret, kassakontoret med flera, har kommittén ansett, att någon ersättning härför icke torde behöva beräknas, då dessa organ i allt fall äro erforderliga inom domänstyrelsen för dess övriga förvaltning. I avseende å redovisning, kontroll och revision är det för kyrkofonden av stor vikt, att dessa funktioner bliva väl organiserade. KedovisDomänstyrelsens redovisning av skogsförsäljningsmedel till kyrkofonden ning av bör kunna bliva mer effektiv redan därigenom, att kyrkofondsstyrelsen i skogsför- a v s e e n c i e å förvaltningen av kyrkofondens medel skulle erhålla en vidsträcktare 3 T befogenhet än den statskontoret såsom förvaltare av kyrkofonden för närvarande anses äga. Att nu i detalj angiva på vilket sätt denna redovisning bör ordnas är så mycket mindre lämpligt, som det torde bliva en av kyrkofondsstyrelsens första viktigaste angelägenheter att få redovisningen på ett betryggande sätt ordnad med hänsyn till kyrkofondens intressen och kyrkofondsstyrelsens ansvarighet för sin förvaltning. En sådan redovisning underlättas väsentligt genom att den ecklesiastika skogsbyrån skulle få sin egen bokföring, vilken bör läggas även så, att ur den av sig självt lätt utfaller vad belopp, som förefinnas att redovisa till kyrkofondsstyrelsen, och vilken bokföring jämväl lätt kan anpassas efter kyrkofondens, pastoratens och kyrkofondsstyrelsens eventuellt framträdande nya behov. Därvid vill kommittén erinra om sin uti underdånigt betänkande den 28 juni 1916 gjorda hemställan angående enhetliga grunder för beräkning av pastoraten tillkommande avkastning från ecklesiastika boställens skogar, för tillämpning av vilka grunder erfordras en bokföring, som klarlägger varje till skogsförsäljningsmedel berättigat pastorats anspråk därutinnan. Eedan nu torde dock böra framhållas, att denna redovisning bör ske på regelbundet återkommande tider, exempelvis kvartalsvis, samt vara åtföljd av kontokuranter i form av utdrag ur böckerna, att redovisningen icke bör avse endast nettot utan förekomna såväl inkomster som utgifter och att den bör vara åtföljd av uppgift om sannolik inleverering av medel för nästföljande kvartal. En sådan regelbundet återkommande redovisning bör givetvis icke förhindra, att under mellantiden inflytande större belopp, tillhörande kyrkofonden, omedelbart dit inlevereras, i den mån de icke erfordras för täckande av motsedda utgifter. — En särskild års-

177 berättelse över resultatet av skogsskötseln å de ecklesiastika skogarna bör avgivas. Vad åter kontroll och revision angår, främjas dessa genom den särskilda Kontroll bokföringen. Å bokföringsavdelningen sker siffergranskning av och bok- och reyision föringskontroll över lokalförvaltningens redovisningar. I avseende åter å revision i övrigt, d. v. s. sakrevision, synes den böra utövas av domänstyrelsens från denna förvaltning fristående revisionskontor. Detta bör dock göras mer effektivt än nu är fallet, dels därigenom att revisorerna få odelat ägna sig åt revisionsarbetet, dels genom att en av dem bör besitta speciell erfarenhet, helst från skilda delar av landet, om den lokala ecklesiastika skogsförvaltningen och kännedom om den ecklesiastika lönelagstiftningen och den ekonomiska administrationen i allmänhet, Detta revisionskontor skulle jämväl granska den ecklesiastika skogsbyråns bokföring och redovisning. Härtill kommer den allmänna kontroll, som kyrkofondsstyrelsen bör utöva genom rapporter och kontokuranter samt granskning av bokslutet. Även är att erinra, att samtliga räkenskaper underkastas revision av riksräkenskapsverket. På sätt kommittén här nedan under lokalförvaltningen närmare utvecklar kan emellertid en sådan specialiserad ecklesiastik skogsbyrå inom domänstyrelsen icke bliva till det gagn man åsyftat, d. v. s. effektiv, om icke även lokalförvaltningen av de ecklesiastika boställsskogarna i möjligaste mån göres enhetlig och skild från annan skogsförvaltning. Inrättandet på kyrkofondens bekostnad av en särskild ecklesiastik skogsbyrå, sådan kommittén föreslagit den, medför givetvis avsevärda besparingar för statsverket (domänfonden), därigenom att åtskilliga nuvarande tjänster i domänstyrelsen därigenom skulle kunna indragas. Kommittén är icke i tillfälle att närmare angiva vad sådana besparingar skulle kunna komma att utgöra. Härför skulle nämligen hava erfordrats ett närmare samarbete med domänstyrelsen eller med de s. k. domänsakkunnige än vartill tillfälle givits. Dessa besparingar torde dock komma att uppgå till i det närmaste samma belopp, som det den nya byrån skulle betinga i kostnad, nämligen genom indragning dels av en av de nuvarande skogsbyråerna, dels av tjänster å kameralbyrån motsvarande dem, som skulle inrättas å den ecklesiastika skogsbyråns bokföringsavdelning, ävensom genom vederbörlig minskning i domänfondens utgifter för hyra, uppvärmning, belysning, städning, skrivmaterialier och expenser samt vikariatsersättning. Däremot måste den nuvarande indelningschefen bibehållas för övriga skogsindelningar. Dessa skulle givetvis icke upptaga hela hans arbetstid, men har kommittén inhämtat, att han för den övriga tiden skulle kunna användas till beredning och föredragning av vissa större mål, som redan nu påkalla extra föredragande. Lokalförvaltningen. Domänverkets nuvarande lokalförvaltning är ordnad efter geografisk grund, d. v. s. alla allmänna skogar — vare sig de stå under domänverkets omedelbara vård och förvaltning eller enbart under dess uppsikt och kontroll — vilka ligga inom ett visst lokalt begränsat område, äro förenade till en förvaltningsenhet (revir), därvid någon hänsyn alltså icke tagits till de allmänna skogarnas olika karaktär och ändamål och de krav de ställa på en efter dem lämpad administration. Beträffande de allmänna skogar, som endast stå under skogsstatens uppsikt och kontroll och där själva förvaltningen alltså ombestyres av de institutioner med flera, som disponera över dessa Kyrkofondskomrnitlén.

178 skogar, framträder denna olägenhet föga, såsom t. ex. beträffande Uppsala universitets skogar, vilka förvaltas av universitetets ekonomiska organ med biträde av en skogsförvaltare, andra allmänna inrättningars skogar, åt vissa verk och inrättningar upplåtna, kronan tillhöriga skogar, sockenallmänningar och vissa häradsallmänningar. Så var även i viss mån fallet med prästskogarna, så länge de stodo under vederbörande boställshavares vård och förvaltning och i all synnerhet under den tid, då den husbehovet överskjutande skogsavkastningen icke fonderades för gemensamma kyrkliga ändamål. Annorlunda ställer sig saken, sedan alla dessa 2,371 prästskogar — såväl de 1,121 stora och medelstora skogarna som de 1,250 små husbehovsskogarna — genom 1910 års prästerliga lönelagstiftning ställts under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Såsom kommittén redan framhållit, förbisågs därvid, att den förvaltning, under vilken de sålunda ställdes, var organiserad med hänsyn till kronoparkernas från prästskogarnas skiljaktiga behov och ändamål. Någon ändring däri med hänsyn till prästskogarnas stora antal, spridda belägenhet, säregna karaktär av huvudsakligen husbehovsskogar och självständiga förvaltningsenheter ifrågasattes icke ens, icke heller någon ändring med hänsyn till dessa skogars speciella ändamål, till deras stora betydelse for församlingarna och för kyrkofonden såsom den stora avlöningsreserven. Dessa förbiseenden, vilka blivit alltmer påtagliga ju mer den nya löneregleringen framskridit och ju mer kyrkofonden tages i anspråk för alla dess mångfaldiga uppgifter, främst att understödja församlingarna, kunna icke längre lämnas obeaktade. Kyrkofonden, bland vars inkomstkällor dessa skogar äro en av de betydelsefullaste, kan icke åtnöja sig med annan avkastning från dem än den högsta möjliga, som med uthålligt skogsbruk och bibehållande av dem åvilande legala servitut är möjlig att uppnå. I den mån sådan kan vinnas genom en billigare och dock mer effektiv förvaltning, speciellt anpassad efter dessa skogars skogliga och administrativa karaktär, måste en sådan förvaltning ock genomföras. Desslikes måste fordras, att åt denna förvaltning gives en smidighet, som medger en anpassning efter förhandenvarande förhållanden. , ' . , Den första förutsättningen för att den lokala skogsförvaltnmgen skall bliva mer effektiv är att den ordnas så, att den lätt låter sig ledas och kontrolleras av den nya centrala förvaltning, som skulle skapas genom den ecklesiastika skogsbyrån inom domänstyrelsen, och att den medger den överblick över detta förvaltningsområde, som är nödvändig även för den blivande EckU- kyrkofondsstyrelsen. Detta sker genom att inrätta särskilda ecklesiastika revir.

I sitt förutomnämnda den 17 december 1915 avgivna betänkande hava skogssakkunniga för södra och mellersta Sverige såsom förut är berört framlagt förslag att inom domänverket ordna en särförvaltning för de ecklesiastika skogarna, till vilken grupp jämväl skulle föras en del andra allmänna skogar, under det den andra gruppen skulle utgöras av kronoparker och skogar till kronodomäner, flygsandsfält m. m. De allmänna skogarna skulle i enlighet härmed fördelas på kronoparksrevir och ecklesiastika med flera skogars revir. Den genomsnittliga arealen för reviren borde bestämmas till omkring 12,500 har. Inom de fem södra överjägmästaredistrikten (landet intill Kopparbergs och Gävleborgs län) borde på grund härav inrättas dels 37 kronoparksrevir och 4 skolrevir (av mindre omfång), dels ock 28 ecklesiastika med flera skogars revir. P å frågan hur revirregleringen i detalj skulle genomföras och de olika reviren till sina arealer och gränser bestämmas hava

179 de sakkunniga icke ingått. Såsom en naturlig följd av avskiljandet av de ecklesiastika boställsskogarna till särskilda revir borde enligt sakkunnigas mening inrättas en särskild byrå inom domänstyrelsen för handläggning av de ärenden, som berörde dessa skogar. Över detta förslag har domänstyrelsen yttrat sig i ett den 25 april 1917 avgivet utlåtande och därvid, ehuru enligt dess mening vissa av de av de sakkunniga framhållna skälen kunde tala för skogarnas uppdelning på särskilda revir allt efter deras egenart, såsom åvägabringandet av en enklare expedition och en för arbetet måhända gynnsam specialisering, på anförda skal hemställt, att sakkunnigas berörda förslag icke för det dåvarande måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Denna organisationsfråga är ännu beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Den ecklesiastika skogsbyrån har att leda verksamheten å en skogsareal Motiv för av 3o8,603 hektar, fördelad på 2,536 skogar. Arealen på varje skog är re- inrättande lativt ringa, antalet skogar däremot stort. Dessa skogars beskaffenhet och av särändamål ar växlande, och en speciell hänsyn måste därför tagas till varje skilda ecklesärskild skog, varav följer, att antalet ärenden, som skola behandlas, blir siastika mycket stort. För handläggandet av dessa många och skiftande ärenden revir. tordras for byråchefen en medarbetarstab, som genom det ständiga sysslandet med dessa ärenden småningom erhåller en speciell lämplighet för dem en driven teknik, som är enda medlet för ett snabbt och säkert förberedande av ärendena. Men även om man förutsätter en sådan rutin hos byråns personal, inses, att dess arbete tynges därigenom, att de inkommande ärendena förskriva sig frän ett stort antal lokalförvaltare. Det antal statsskogsförvaltare, som har med ecklesiastika skogar att göra, är drygt 100. Huru mycket enklare, lättare och säkrare skulle icke detta maskineri arbeta, om ifrågavarande skogar vore fördelade på allenast ett tjugutal revirförvaltare. Med bibehålllande av lokalförvaltningens nuvarande organisation måste rapporter och redogörelser rörande de ecklesiastika skogarna i allmänhet infordras och in, ° m !?. a fr,kn m e r ä n 1 0 ° i s t ä l l e t f ö r f r å n 20 personer. Även beträffande lokalförvaltningen gör det sig starkt gällande, att revirförvaltarnas rutin vid ärendenas behandling skulle bliva avsevärt mycket större, om man hade e ?-1w ? ° r e v i r f ö r v a l t a r e > som uteslutande behandlade ecklesiastika skogar, i stallet tor over 100, av vilka somliga hava att behandla endast några få prastskogar. Den ecklesiastika skogsbyråns arbete växer givetvis med antalet revirförvaltare, och det torde knappast vara för djärvt att antaga, att byrån behöver vara betydligt kraftigare tilltagen i senare fallet än i det torra, och ändå torde ärendena få en bättre behandling i förra fallet. Detta gäller nu först och främst de löpande ärendenas handläggning. Gar man så till kontrollen, så är denna såväl beträffande räkenskap som i all synnerhet förvaltning mera arbetskrävande, ju större antalet personer ar, som skola kontrolleras. Särskilt försvåras i hög grad den förvaltningskontroll, som erfordras för de ecklesiastika skogarna, vilka med hänsyn till sm säregna beskaffenhet och sina speciella ändamål erfordra en särskild för deras förvaltning avpassad kontroll. Denna måste nämligen i huvudsak bli en personalkontroll, d. v. s. en undersökning, i vad mån den enskilde revirtorvaltaren fullgör sitt värv. Att kontrollera skötseln av varje ecklesiastik skog kan utan vidare anses omöjligt. Om man emellertid undersöker en revirtorvaltares funktion på några skogar, exempelvis 3, får man ett prov på skötseln. Giver detta vid handen, att skötseln av alla 3 skogarna är god, kan inspektionen förflyttas till annat revir. Befinnas däremot förhållandena

180 på någon av de 3 skogarna mindre tillfredsställande, kan inspektionen fortsättas, intill dess det blivit konstaterat, huruvida bristerna bero på tillfälligheter eller äro regel. Om man tager detta exempel till utgångspunkt, finner man, att en tillfredsställande inspektion av 1O0 skogsförvaltare kräver besök å minst 300 ecklesiastika skogar, medan inspektionen av 20 stycken förvaltare kan inskränkas till besök å endast cirka 60 skogar. Skillnaden i inspektionsarbetets omfattning talar ett tydligt språk. Likartat blir förhållandet, om man vill genom personlig överläggning med de lokala förvaltarna anvisa i viss mån förändrade metoder for skogshushållningens bedrivande. Antalet revirförvaltare är därvid av största betydelse för arbetsmängden. .. .. .. o #> För att möjliggöra ett gott arbete av skogsbyran ar det alltså önskvärt, att särskilda revirförvaltare handhava de ecklesiastika skogarna. En revirdelning i sådant syfte bör således komma till stånd. Ett skäl, som anförts emot ett sådant omorganiserande av skogsförvaltningarna, är, att resekostnaden för statens skogar och de ecklesiastika skogarna sammanlagt därigenom skulle stiga till större belopp, enär en revirförvaltare vid besök a statens skogar mången gång skulle passera någon ecklesiastik skog pa sm resa och därvid jämväl skulle kunnat göra en förrättning på nämnda ecklesiastika skog. Emellertid torde det även under nuvarande förhållanden mycket ofta inträffa, att tiden för förrättning icke sammanfaller pa bada slagen av skogar. Att arealerna för de ecklesiastika reviren bliva större an de äro för de nuvarande blandade är uppenbart, men därav följer icke, att den nya revirindelningen därför skulle för kyrkofonden medföra större resekostnader än det nuvarande systemet. Detta beror på en omständighet, som man lätt förbiser, nämligen att den ecklesiastika revirförvaltarens bostad kan förläggas till en för de ecklesiastika boställsskogarnas inspektion i kommunikationshänseende långt fördelaktigare plats, då den bestämmes endast med hänsyn till dessa skogar, än om, på sätt nu sker i de blandade reviren, revirförvaltarens bostad bestämmes huvudsakligen med hänsyn till kronoparkernas behov och därvid ofta förlägges invid eller å en större kronopark. I de rena ecklesiastika reviren komma givetvis flera varandra närliggande ecklesiastika skogar att besökas under samma resa. Detta förhållande, vilket icke framträder klart vid första påseende, framgår av en särskild undersökning, som kommittén låtit verkställa. EeaekostKommittén har nämligen låtit göra en beräkning utav resekostnaderna nådernas u n d e r åren 1918 och 1919 inom två av de av kommittén förslagsvis utlagda, storlek. g e n a r e i d e t t a kapitel berörda rena ecklesiastika reviren, här efteråt benämnda nr I och I I och innefattande, det förra Uppsala län samt Stockholms lan utom Värmdö, Sotholms, Svartlösa och Ökinebo härader, samt det senare Svegs, Hede, Bergs, Ovikens, Hallens, Sunne, Rödöns, Undersåkers och Ofierdals tingslag av Jämtlands län. Nr I omfattar Enköpings, Norra Roslags, Örbyhus och delar av Stockholms år 1915 befintliga statsskogsrevir, nr 11 Hallens, Hede och Rätans samt delar av Åre, Östersunds och Bräcke revir. Först har resekostnaden beräknats för nuvarande förhållanden, varvid vederbörande tjänstemäns resejournaler och reseräkningar lagts till grund. Ofta hava såväl ecklesiastika som andra allmänna skogar besökts under samma resa, varför det varit nödvändigt att beräkna, huru stor andel av reseutgifterna, som bör belöpa å de ecklesiastika skogarna. Härvid har det vanliga repartitionsförfarandet använts. Även för sådana förrättningar a ecklesiastika skogar, för vilka ersättning till statsverket icke skall utgå, har andelen i resekostnaden beräknats och upptagits, enär sådan vid den tore-

181 slagna förvaltningen måste bestridas av kyrkofonden eller annan vederbörande. Kostnaden för resor, vilka enligt nu gällande bestämmelser skola gäldas av menigheter eller enskilda, hava icke upptagits. Jämte denna beräkning har kommittén låtit verkställa en liknande över resekostnaderna för samma revir, sedan den föreslagna nya organisationen tänkts genomförd. Härvid har förutsatts, att revirförvaltaren i revir nr I skall vara bosatt i Uppsala och revirförvaltaren i revir nr I I i Östersund. Varje uti resejournalen uppförd resa, varvid endast en eller flera ecklesiastika skogar besökts, har oförändrad ingått uti beräkningen. Hava även andra skogar besökts, har färden omkonstruerats. Härvid har varje besökt skog, som icke är av ecklesiastik natur, måst utbytas mot en ecklesiastik skog. I de allra flesta fall har den ecklesiastika skog inom det föreslagna förvaltningsområdet, som legat den besökta skogen närmast, fått ingå i den sistnämndas ställe, men då i några fall härigenom en färdled av sådan beskaffenhet uppkommit, att den icke kan tänkas begagnad i verkligheten, har kommittén för dessa fall icke använt den närmaste utan den med färdleden naturligt sammanhörande närmaste ecklesiastika skogen. Beräkningarna hava gjorts efter de grunder, enligt vilka jägmästarnas resor ersatts under åren 1918 och 1919. Beräkningarnas resultat framgår av nedanstående tabell: Resekostnad på ecklesiastika Resekostnad på ecklesiastika skogar under nuvarande för- skogar under föreslagna förhållanden hållanden Revirets nr

I!

Ar

Antal skotrar total

pr har prod, mark

total

kr.

kr.

kr.

pr har prod. mark kr.

1918 1919 Medeltal

2 901 3 155 3 028

0.2 0 0.21 0.2 0

3108 3 070 3 089

0.21 0.21 0.21

1918 1919 Medeltal

1485 1432 1452

O.os

1538 1307 1423

O.os

0.07 0.0 7

0.0 7 0.07

Av tabellen framgår, att de rese- och förrättningskostnader inom reviren nr I och II, som skulle åtfölja den föreslagna nya organisationen, endast i mycket ringa grad avvika från de nuvarande. Det finnes knappast någon anledning att antaga, att andra förhållanden råda inom huvudparten av de övriga ecklesiastika revir, som behöva inrättas. För de mycket små ecklesiastika skogarna — och dessa utgöra ju ett Småskogar stort antal — har kommittén tänkt sig få tillämpat ett system, genom vilket nas skötsel resekostnaden för jägmästaren skulle nedgå. Schematiskt framställt består detta system däri, att de små skogarna inom reviret efter läget sammanföras i grupper, var och en avsedd att beresas av jägmästaren för ordinarie förrättningar exempelvis vart femte år. Vid dessa förrättningar skulle jägmästaren uppdraga linjerna för skogshushållningen under de kommande 5 åren samt instruera vederbörande bevakare angående utförandet av de nödiga åtgärderna. Efter 5 år skulle så jägmästaren återkomma till samma skogar för detaljerad kontroll och nya order. Detta hindrar givetvis icke kontrollresor till enskilda skogar under mellantiden. Det här skisserade systemet, enligt vilket jägmästarens sakkunskap utnyttjas på var och en av de små skogarna i regel endast vart femte år, innebär tyd-

182 ligen icke något minskat inflytande för sakkunskapen å dessa skogars skötsel, endast en anpassning efter deras storlek och betydelse och därmed efter deras förmåga att bära förvaltningskostnad. PrästskoD e ecklesiastika boställsskogarna, av vilkas antal prästskogarna utgöra 93.5 TSär av- % n a v a > s a s o m °ft a framhållits, en karaktär, som väsentligt avviker från vikeMrån kronoparkernas. Denna karaktär dels främjar, dels ock försvårar förvaltkronopar- ningen. Ehuru de ecklesiastika skogarnas samfällda areal icke är betydande kemas. _ 358,603 hektar, därav 273,915 har eller 77 % produktiv skogsmark — är deras antal icke mindre än 2,536 st., därav prästskogarna 2,371 st., av vilka en var måste förvaltas som en enhet. De äro jämväl spridda över hela landet. Därvid är dock att bemärka, att det ojämförligt största antalet av de ecklesiastika skogarna, nämligen 2,190 st, eller omkring 86 % av hela antalet, ligger i landet söder om Gästrikland och Dalarna, samt 346 st. eller 14 % i Dalarna och Norrland, därav endast 81 st. i de två nordligaste länen. Ytvidden produktiv skogsmark inom det sydligaste området är 148,528 hektar, inom det mellersta 98,696 hektar och inom det nordligaste 26,691 hektar. Skogarna äro mycket skiftande i avseende å storlek. Under det den minsta är mindre än en hektar, går den största (Föllinge kyrkoherdeboställe i Jämtlands län) upp till 7,672 hektar, därav 5,280 hektar produktiv skogsmark. Medelarealen produktiv skogsmark är endast omkring 110 hektar, under det att kronoparkernas medelareal är cirka 3,775 hektar. Härtill kommer, att många av de ecklesiastika skogarna äro fördelade i flera från varandra skilda skiften. Medelarealen för varje sådant skogsskifte är endast omkring 60 hektar produktiv mark. Av kronoparkerna åter, som utgöra den ojämförligt största och betydelsefullaste delen av kronoskogarna, ligga, efter den produktiva ytvidden räknat, endast 8 % söder om Gästrikland och Dalarna, 19 % i Dalarna och Norrland intill Västerbottens län samt 73 % uti sistnämnda län och Norrbottens län.. Av dessa 73 % befinner sig största delen i lappmarken och huvudsakligen i dess kargare delar. Därav framgår, att tyngdpunkten för den ecklesiastika skogsförvaltningen är förlagd till södra och mellersta Sverige, under det att tyngdpunkten för skötseln av kronoparkerna ligger i Norrland. Denna olika belägenhet innebär också en olikhet i skogarnas avkastningsförmåga. Prästskogarnas huvudsakliga förekomst i Sveriges södra och mellersta delar med deras gynnsamma klimat, jämförelsevis höga virkespriser och goda avsättningsförhållanden erbjuder utomordentligt förmånliga betingelser för en god skogshushållning. Därtill kommer, att även i Norrland hava prästskogarna, som oftast äro belägna i älvdalarna, där jordmån och klimat äro bättre och flottningen billigare, ett fördelaktigare läge än kronoskogarna, som oftast ligga på vattendelarna och intill skogsgränsen. De omständigheter, som nu berörts, medföra, att hushållningen å prästskogarna kan i stort sett bedrivas mer intensivt än å kronoskogarna, men å andra sidan kräver hushållningen å de förra mera arbete till följd av alla de svårigheter, som den ofta ringa storleken, den olämpliga skiftesformen, den spridda belägenheten och framför allt den speciella lagstiftningen om dispositionen av dessa skogars avkastning medföra. Denna för hushållningen med de ecklesiastika skogarna gällande speciella lagstiftning ger åt dessa skogar en annan karaktär än kronoskogarnas. Kronoskogarnas hushållning avser att frambringa den största möjliga ekonomiska vinst åt staten, prästskogarnas åter att i bästa möjliga mån tillgodose intressenternas behov av husbehovsvirke och därefter att bereda kyrkofonden den största möjliga in-

183 komst. Ä prästskogarna utgör husbehovs virket 21 % av hela virkesskörden, å kronoskogarna endast 3—5 %. De större svårigheter i avseende å förvaltningen av prästskogarna än i avseende å förvaltningen av kronoparkerna, som sålunda måste anses föreligga, kunna visserligen i någon mån förminskas även med bibehållande av deras förvaltande av skogsstaten, men de kunna icke utplånas utan att samtidigt skulle utplånas prästskogarnas speciella syfte, som är den största orsaken till de ökade administrativa svårigheterna. Ofta höres det påståendet, att det är prästskogarnas speciella uppgift att i främsta rummet tillgodose boställsinnehavarens, prästens och församlingens behov av husbehovsvirke, som hindrar, att prästskogarna giva den avkastning, som de, skötta — liksom kronoparkerna — enligt rent skogstekniska principer, skulle kunna lämna, och att saken sålunda skulle kunna hjälpas genom att helt enkelt befria prästskogarna från denna uppgift. Så ligger emellertid icke det förevarande problemet. Frågan gäller, som förut framhållits, att finna formerna för den fördelaktigaste förvaltningen av prästskogarna med bibehållande av deras uppgift att i främsta rummet vara husbehovsskogar, en uppgift, som säkerligen vunnit ökad betydelse genom de erfarenheter, som kristiden givit. Prästskogarnas spridda läge, oftast ringa ytvidd, långt drivna fördelning i skiften, olämpliga skiftesform, säregna uppgifter och behov av särskilda kamerala och administrativa förvaltningsinsikter samt särskild bokföring och redovisning göra det lämpligt att för deras förvaltning hava en organisation, som i vissa avseenden skiljer sig från kronoskogarnas förvaltningsorganisation. P å grund härav torde redan vara nödvändigt, att de hushållningsplaner, som skola tjäna till ledning för skötseln av dessa skogar, bliva av delvis annan beskaffenhet än de, som gälla för kronoparkerna, ävensom att en särskild ecklesiastik skogsordning kommer till stånd, lämpad efter de ecklesiastika skogarnas speciella syften och behov av en för deras karaktär anpassad förvaltning. Ehuruväl en från domänverket alldeles fristående förvaltning bäst skulle främja dessa syften, anser dock kommittén, att om den icke blott centralt utan även lokalt ordnas såsom en särförvaltning inom domänverket, skall den kunna i väsentlig mån tillgodose dessa krav, i det att en sådan särförvaltning underlättar vidtagande av åtgärder för förenkling av förvaltningen av prästskogarna och i övrigt genomförande av reformer, som lämpa sig för dessa skogar, liksom den möjliggör ett bättre tillgodoseende av deras speciella uppgift och ett bättre utnyttjande av deras avkastningsförmåga. Genom att sålunda låta en förvaltning syssla endast med dessa administrativt och skogligt säregna skogar skulle man ock för detta förvaltningsområde lättare nå vad man önskar för alla allmänna skogar, nämligen en mer affärsmässig drift. Kommittén har därför undersökt, huru en sådan lokal särförvaltning med särskilda ecklesiastika revir i stora drag borde organiseras. En av anledningarna till att den nuvarande förvaltningen av dessa skogar blir kostsam är givetvis det stora antalet av mycket små skogar, som därtill ligga niycket spridda. Att för dessa små skogar, som om möjligt borde bliva föremål för arrondering, ordna en enklare och billigare förvaltning än den nuvarande dyrbara jägmästarförvaltningen har därför synts kommittén vara en angelägenhet av vikt. Kommittén har tänkt sig, att den närmare skötseln av dessa små skogar, som förut i allmänhet sköttes av boställshavare, skulle kunna anförtros åt skogvaktare, motsvarande nuvarande kronojägare, vilka därvid hade att följa dels hushållningsplanerna, dels ock av jägmästaren för en tidsperiod av omkring 5 år lämnade närmare föreskrifter för avverkning

184 och kulturarbeten m. m. Det ordinarie arbetet å dessa skogar kunde utan olägenhet dessutom koncentreras till vissa bestämda år. Vad särskilt angår utsyningen kunde denna jämväl å de större skogarna anförtros åt skogvaktare. Bevakningen kunde, särskilt just vad de större skogarna beträffar, anförtros åt fasta skogsarbetare i förmans ställning. P å många prästskogar finnas torp, som skulle kunna upplåtas åt sådana skogsarbetare. Revirförvaltarnas huvudsakliga uppgift skulle bestå i att indela skogarna till hushållning, d. v. s. uppgöra hushållningsplaner, samt anordna och planlägga de skogliga arbetena; de skulle däremot i regel icke personligen verkställa utsyningen. Härigenom skulle vinnas en avsevärd besparing av deras tid, vilken besparing kunde i stället användas för inspektioner och för försäljning av virket, i vilket avseende de borde äga samma befogenhet som överjägmästarna vid skogsstaten. )e eckleVad härefter angår förvaltningsområdenas storlek och antal, hyser komsiastika mitten den uppfattningen, att förvaltningsområdena i regel icke böra göras revirens för små. Vårt lands skogar lämna icke så stor virkesavkastning och de uppstoriek. n å e i i g a priserna på skogseffekter äro icke så höga, att ett jämförelsevis litet a et område förmår bära de numera till följd av ökade löner tämligen stora förr"v ir valtningskostnaderna, och under alla omständigheter är det säkerligen fördelaktigare att hava en väl avlönad förvaltare på ett stort revir än en illa avlönad sådan på ett litet revir. Härtill kommer, att om prästskogarnas spridda belägenhet betingar en större omfattning av dessa förvaltningsområden, det också är möjligt att göra dem större genom nyss angivna överflyttande på skogvaktarna av en del av de göromål, som nu tillkomma revirförvaltarna. Kommittén, som utgår ifrån att under den ifrågasatta särförvaltningen skulle läggas skogarna även å biskopshemman, lektorshemman, klockarebord, domkyrkosysslomanshemman, kyrkohemman med flera ecklesiastika skogar, har sökt beräkna, hur stor ytvidd produktiv ecklesiastik skogsmark, som en revirförvaltning med det nu använda administrationssystemet och med nuvarande samförvaltning kan hinna sköta. I detta syfte har den sökt insamla uppgifter från alla revir om huru många dagar utav den årliga arbetstiden, beräknad till 300 dagar, som av revirförvaltningen nedlagts på skötseln av de ecklesiastika skogarna. Från det övervägande antalet av revir med ecklesiastika skogar hava svar influtit. För varje överjägmästardistrikt hava de antal dagar, som för distriktets olika revir uppgivits vara använda för de ecklesiastika skogarnas skötsel, hopsummerats, varefter summan dividerats med antalet dagar inom arbetsåret, d. v. s. 300. Härigenom har sannolikhet erhållits om huru många arbetsår och delar därav, som behövas för skötseln av de ecklesiastika skogarna uti de revir inom överjägmästardistriktet, från vilka uppgifter erhållits. Genom att dividera sammanlagda arealen produktiv ecklesiastik skogsmark med det antal arbetsår, som varit erforderliga för dess skötsel, har svar erhållits på frågan, huru stor ytvidd av sådan mark, som under nuvarande förhållanden under ett arbetsår kan skötas utav en revirförvaltning. Tillvägagångssättet vid beräkningens utförande skall belysas genom ettexempel. Från bergslagsdistriktet hava uppgifter om den för skötseln av de ecklesiastika skogarna använda tiden erhållits från nio revir, utvisande att inom dessa erfordras sammanlagt 807 dagar för det ovannämnda ändamålet, Anses nu arbetsåret innehålla 300 dagar, så behöves alltså för skötseln av de eckle807 siastika skogarna inom dessa nio revir s™ e U e r 2 - 6 9 arbetsår. Den produktiva ecklesiastika skogsmarken inom ifrågavarande revir utgör 31,408 hektar.

185 Under ett arbetsår medhinnes alltså

'

eller 11,676 hektar.

Detta är

2.6 9

genomsnittliga arealen produktiv ecklesiastik skogsmark, som en revirförvaltning i bergslagsdistriktet kan hinna sköta under ett år. Motsvarande arealer för övriga i beräkningen ingående överjägmästardistrikt synas utav efterföljande tablå. Härnösands överjägmästardistrikt Mellersta Norrlands » Gävle—Dala » Bergslags » östra » Västra » Smålands » Södra »

25,579 hektar 24',047 » 16 254 11,'676 12,'463 26 471 12 755 12,783 »

Denna undersökning utvisar, att den areal ecklesiastik skogsmark, som en jägmästare under nuvarande förhållanden kan anses hinna sköta, om han endast skulle sköta ecklesiastik skog, i genomsnitt för de fem södra överjägmästardistrikten utgör omkring 12,000 hektar och för de tre norra ungefär 22,000 hektar. Vid fastställande av varje särskilt förvaltningsområdes storlek måste i första hand kommunikationerna beaktas. Skogsförvaltarens bostadsort måste, på sätt förut anförts, för varje förvaltningsområde förläggas på sådant sätt, att resorna till skogarna bliva så korta och billiga som möjligt. Däremot spelar det ingen roll, om ett förvaltningsområde kommer att omfatta delar av olika stift eller kontrakt. Av någon större betydelse är det ej heller, om inom ett sådant område skulle falla delar av olika län. Pastoratet däremot får icke uppklyyas på olika förvaltningsområden, utan alla skogar inom ett dylikt måste alltid tillhöra samma förvaltningsområde. De ecklesiastika skogarnas, alltså icke blott prästskogarnas, hela antal utgör 2,536 st., deras totalareal utgör 358,603 hektar, därav produktiv skogsmark 273,915 hektar och impediment 84,688 hektar. Detta arbetsfält skulle, med beaktande av de synpunkter kommittén angivit, kunna lämpligen uppdelas på 19 ecklesiastika revir. Denna uppdelning, vilken kommittén uppgjort i detalj med beaktande av ovanberörda synpunkter, innesluter givetvis revir av olika antal skogar och olika storlek, beroende på de ecklesiastika skogarnas tätare eller mindre täta förekomst, större eller mindre arealer, olika närvarande skick samt bättre eller sämre lägen i kommunikationsavseende. Antalet skogar per revir skulle i medeltal bliva 133 st. Medelarealen av produktiv mark skulle för de ecklesiastika reviren utgöra 14,416 hektar. Tillägges medelytvidden av impediment — 4,457 hektar — erhålles den genomsnittliga totalarealen per revir, uppgående till 18,873 hektar. Denna medelytvidd, som avser alla ecklesiastika boställsskogar, är icke jämförlig med den medelytvidd av 12,500 hektar totalareal för ecklesiastika revir, som föreslogs av skogssakkunniga för södra och mellersta Sverige, enär deras förslag endast avsåg södra och mellersta delarna av landet, där de ecklesiastika skogarna i allmänhet hava en mycket ringa areal, varjämte är att märka, att revirförvaltarnas arbetsbörda per ytenhet blir mindre enligt den av kommittén föreslagna organisationen än den skulle bliva enligt nämnda sakkunnigas.

186 BevakMed särskilda ecklesiastika revir följer behovet av särskilda bevakare (skognings- väktare). En ingående undersökning angående erforderliga antalet bevaktrakter. n i n g S trakter och därmed antalet bevakare, som kommittén verkställt, ger vid handen, att de ecklesiastika skogarna lämpligen kunde uppdelas på 97 bevakningstrakter. Alltså skulle de ecklesiastika skogarna uppdelas på 97 bevakningstrakter, erfordrande 97 skogvaktare, med en för hela landet genomsnittlig ytvidd av 2,823 hektar produktiv mark och på varje revir skulle i medeltal komma 5.ii bevakningstrakter. Till jämförelse kan nämnas, att å skogsstatens revir i de åtta sydligaste distrikten komma i medeltal endast 4.17 bevakningstrakter. P å sätt kommittén redan förut antytt, skulle dessa bevakare erhålla en något större befogenhet än de nuvarande kronojägarna. Dels skulle åt dem under revirförvaltarens kontroll anförtros all utstämpling, dels skulle de å de små husbehovsskogarna komma att mer självständigt handhava förvaltningen enligt för viss tidsperiod av exempelvis fem år av revirförvaltaren lämnade instruktioner. Genom en bättre förläggning av bostaden med hänsyn till kommunikationerna skulle resekostnaderna för bevakarna, på sätt kommittén redan visat beträffande revirförvaltarna, kunna nedbringas, därvid jämväl är att beakta dels att dessa bevakares kostnader för själva resorna i allt fall bliva mindre avsevärda i förhållande till den ersättning, som bör tillkomma dem i form av dagarvode för deras vistelse å skogarna, dels ock att många av dem skulle komma att vara boende å eller intill någon av de större skogarna inom sina bevakningstrakter. Särskilt gälla dessa synpunkter för södra och mellersta delarna av landet, där de ecklesiastika skogarna ligga tätt och kommunikationerna äro mycket goda. Motorcyklar börja ock att alltmer användas av detta slag av befattningshavare. För den ecklesiastika revirförvaltningen erfordras jämväl revirassistenter att tjänstgöra i revirförvaltarnas ställe vid skogsindelningar samt under semester och tjänstledighet för dem. Kommittén har beräknat, att det skulle erfordras 10 fullt avlönade revirassistenter, vilka borde förordnas på de mest arbetskrävande reviren eller på två eller flera revir. Dessutom erfordras ett visst antal extra skogvaktare. Dessa skulle hava till uppgift att vid semester, tjänstledighet och vakans bestrida ordinarie skogvaktartjänster, biträda vid skogsindelnings-, värderings-, stämplings- och avverkningsförrättningar samt liknande arbeten och under vissa tider, exempelvis under våren vid skogsodling och under vintern och vårvintern vid avverkning, hjälpa de ordinarie skogvaktarna i bevakningstrakter, där så erfordras. Ur dessa extra skogvaktares led skall också rekryteringen till de ordinarie tjänsterna ske. Kommittén har med stöd av förhållandena inom skogsstaten beräknat, att för detta ändamål skulle erfordras ett belopp, motsvarande helårsarvoden för 15 extra skogvaktare. Kommittén förutsätter vidare, att varje ecklesiastik revirförvaltare skall förses med ett skrivbiträde, som förordnas av domänstyrelsen. Givetvis måste revirförvaltaren befrias från allt renskrivningsarbete och mera mekaniskt kontorsarbete, vilket bör utföras av skrivbiträden, och dessutom böra dessa kunna deltaga i räknearbetet vid skogshushållningsplanernas uppgörande och, i den mån de därtill äro lämpliga, utföra kartor och arealuträkning. Även i ett flertal löpande göromål såsom vid korrespondens, uppgörande av förslag av skilda arter m. m. torde de kunna lämna en god hjälp, i vissa Ehuruväl en sådan organisation av lokalförvaltningen med enbart ecklelandsdeiar siastika revir enligt kommitténs mening skulle bäst tillgodose kravet på enhet blandade revir.

187 i förvaltningen och därjämte på enklaste sätt lösa den svåra frågan om nya mer rationella grunder för beräknande av ersättning till skogsstaten för dess vård av prästskogarna, i det att kyrkofonden i så fall hade att gälda hela kostnaden för denna lokalförvaltning, har kommittén dock ansett det kunna vara lämpligt att, åtminstone till en början, undantaga de delar av landet, där de lokala förhållandena särskilt inbjuda till blandade revir. Kommittén tänker därvid på de fyra nordligaste överjägmästardistrikten (Norrbottens och Västerbottens län) ävensom Gottland. Inom de 4 nordligaste överjägmästardistrikten (Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens, Skellefteå och Umeå distrikt) finnas 50 revir. Av dessa sakna 24 st. ecklesiastika skogar. Inom de övriga 26 finnas 75 ecklesiastika skogar med en sammanlagd areal av 33,954 hektar, varav 22,029 hektar produktiv skogsmark. Ehuruväl inom detta område liksom inom Norrland i övrigt prästskogarna ligga i älvdalarna, där landsvägarna framlöpa, är dock avståndet mellan dessa 75 skogar, vilkas produktiva skogsmark i medeltal uppgår till endast omkring 300 hektar, i många fall mycket betydande och skulle därför vålla jämförelsevis dryga resekostnader, om de inordnades under en enbart ecklesiastik revirindelning. Vad åter Gottland beträffar finnas där visserligen 54 ecklesiastika boställsskogar, men deras samfällda areal uppgår till endast 6,667 hektar, därav 5,324 hektar produktiv skogsmark. Denna areal är för liten för ett enbart ecklesiastikt revir och då av kommunikationshänsyn svårigheter möta att lägga dessa skogar till något ecklesiastikt revir på fastlandet, synes vara bäst att låta det blandade reviret å Gottland, åtminstone tillsvidare, bestå. Fråndragas Norrbottens, Västerbottens och Gottlands läns ecldesiastika Antalet boställsskogars antal, 129 st., och sammanlagda areal 40,621 hektar, därav rena eckie 27,353 hektar produktiv skogsmark, från de ecklesiastika boställsskogarnas s i a s t l k a samfällda antal och areal, skulle återstå 2,407 st. sådana skogar med tillhopa 317,982 hektar, därav 246,562 hektar produktiv skogsmark. Dessa skogar har kommittén, med beaktande av de synpunkter kommittén i det föregående redan angivit, ansett lämpligen kunna fördelas på 18 ecklesiastika revir. Å vart och ett av dessa revir skulle i medeltal komma 133 st. skogar med en medelareal per revir av cirka 13,700 hektar produktiv skogsmark eller alltså något mindre medelareal produktiv skogsmark per revir än om alla ecklesiastika boställsskogar uppdelades på rena ecklesiastika revir men samma antal skogar i medeltal per revir. För dessa skogars skötsel skulle enligt de beräkningsgrunder, som kom- Kostnaden mittén använt, erfordras utöver de 18 revirförvaltarna 92 ordinarie skog- för de vaktare, 9 revirassistenter, 13 extra skogvaktare samt 18 e. o. skrivbiträden. ecklesiareAvlöningen för denna revirpersonal skulle i nedannämnda lönegrupper, stika viren. om synas utgöra sannolika lönemedellägen, och med bortseende från ålderstillägg och dyrtidstillägg, betinga följande kostnad: 18 revirförvaltare a kr. 7,620, lönegrupp C kr. 137,160 247,296 92 skogvaktare a » 2,688, 38,556 9 revirassistenter ä » 4,284, 28,080 13 extra skogvaktare å » 2,160, 27,540 D 18 e. o. skrivbiträden a » 1,530, Summa kr. 478,632: —. I ersättning för hållande av expeditionslokal utgå till revirförvaltarna belopp, som i stort sett växla mellan 200 och 650 kronor per år. Medeltalet håller sig omkring 300 kronor. Samma belopp synes i genomsnitt böra be-

188 räknas för de ecklesiastika revirförvaltarna. Härtill kommer ytterligare ersättning för expeditionslokalens städning och uppvärmande. I stort sett har åt jägmästarna härför lämnats ersättning med omkring 400 kronor i norra och mellersta Norrland, omkring 200 kronor i bergslagerna och omkring 150 kronor i sydligaste Sverige. Med hänsyn därtill, att endast ett fåtal ecklesiastika revirförvaltare få sin verksamhet förlagd till Norrland men ganska många i södra Sverige, torde denna utgift i medeltal kunna anslås till 200 kronor per revir. Ersättningen per år och revirförvaltare för hållande utav expeditionslokal, dess städning och uppvärmning anslår kommittén alltså till 500 kronor. Tjänsteporto, för vilket ersättning skall lämnas postverket, anslår kommittén till årligen 500 kronor för varje revirexpedition. Ersättning för papper och skrivutensilier beräknas till samma belopp. Dessa expenser torde alltså böra beräknas för varje revir till 1,500 kronor och således för samtliga ecklesiastika revir till 27,000 kronor. Till dessa kostnader för lokalförvaltningen komma kostnader för revirpersonalens resor, som även böra bestridas av kyrkofonden. Dessa kostnader, som skola utgå enligt av Kungl. Maj:t i administrativ ordning utfärdade resereglementen för skogsstaten, äro givetvis svåra att på förhand beräkna. Av orsaker, som kommittén i det föregående närmare angivit, komma dessa resekostnader, vilka äro ofrånkomliga, vilket förvaltningssystem än användes, emellertid i allt fall ej att överstiga utan snarare att understiga motsvarande kostnader under förutsättning av att det blandade revirsystemet bibehålles. Av dessa skäl synes det kommittén ej nödigt att söka förebringa någon sannolikhetsberäkning över beloppet av sådana kostnader, som skola utgå enligt grunder, som det bör tillkomma Kungl. Maj:t att med hänsyn till förhandenvarande förhållanden bestämma. Det bör emellertid tillhöra den blivande kyrkofondsstyrelsen att genom praktiska organisationsåtgärder söka att i möjligaste mån nedbringa dem. överjagTill lokalförvaltningen bör även räknas överjägmästar institutionen. Ehurumästar- v ä l med en ren ecklesiastik revirindelning och inrättande av en ecklesiastik nstitutio- g k o g s b y r å i n o m domänstyrelsen samt den befogenhet, som enligt kommitténs nen ' mening bör givas såväl revirförvaltarna i de ecklesiastika reviren som chefen för berörda byrå, icke synes nödvändigt att för dessa ecklesiastika revir hava överjägmästare, har kommittén dock icke ansett sig böra föreslå någon ändring därutinnan, utan synes denna institution böra tillsvidare bibehållas och därmed också länsstyrelserna behållas vid deras befattning med försäljning av skogsprodukter från de ecklesiastika boställsskogarna samt uppbärande och redovisning till domänstyrelsen av skogsförsäljningsmedel för kyrkofondens räkning. Detta synes ock lämpligt med hänsyn därtill, att det föreligger ett av skogssakkunniga för södra och mellersta Sverige framlagt förslag att ombilda överjägmästarinstitutionen till distriktsstyrelser med större befogenhet än den, som nu tillkommer överjägmästarna, och vilka styrelser även skulle övertaga den befattning med försäljnings- och uppbördsväsendet for de allmänna skogarna, som nu tillhör länsstyrelserna. Bibehållas således tillsvidare överjägmästarna, bör kyrkofonden vidkännas kostnaden för deras arbete med de ecklesiastika skogarna. Detta arbete utfores dels å tjänsterummet, dels å tjänsteresor. För arbetet å tjänsterummet bor lämpligt, av Kungl. Maj:t efter kyrkofondsstyrelsens hörande bestämt anslag utgå från kyrkofonden, avpassat med hänsyn till antalet ecklesiastika bostallsskogar inom distriktet samt deras sammanlagda areal. För tjänsteresorna åter böra kostnaderna bestridas av kyrkofonden enligt gällande, av Kungl. Maj:t utfärdat resereglemente för skogsstaten.

189 Enligt samma grunder bör ersättning av kyrkofonden gäldas för skogsstatens förvaltning av de ecklesiastika boställsskogarna i de blandade revir, som enligt kommitténs förslag böra tillsvidare bibehållas i Norrbottens, Västerbottens och Gottlands län. Vad beträffar kostnaden i dess helhet för den förvaltning av de ecklesia- Totaikoststika boställsskogarna, som kommittén sålunda vill förorda, kunna de icke nåden för för närvarande med säkerhet beräknas, enär åtskilliga faktorer däri ingå, som d e n ^ e " icke kunna nu bestämmas och i allt fall bliva av växlande innebörd, såsom s w s fö r . kostnaderna för erforderliga tjänsteresor och den ersättning, som bör utgå vattningen. för överjägmästarnas befattning med dessa skogar i de rena ecklesiastika reviren och för skogsstatens skötsel av de ecklesiastika boställsskogarna i de kvarvarande blandade reviren, vilka ersättningar böra utgå enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas. Av denna orsak är det jämväl icke möjligt att — vad eljes vore av intresse — anställa en jämförelse ur kostnadssynpunkt mellan det förvaltningssystem kommittén vill förorda och det nuvarande systemet, frånsett kostnaderna för de domänverkets bestyr med de ecklesiastika boställsskogarna, som för närvarande icke ersättas av kyrkofondens medel, men som kommittén förordat skola bestridas av berörda medel, såsom kostnaderna för den ecklesiastika skogsbyrån inom domänstyrelsen, för överjägmästarnas befattning med de ecklesiastika skogarna och för åtskilliga skogsstatens tjänsteresor, som angå dessa skogar. En sådan jämförelse är icke möjlig jämväl av den anledning, att därför skulle erfordras ett samrådande med domänsakkunniga i och för vinnande av klarhet över huru stor minskning av statsrevirens antal kan ske genom inrättande av dessa 18 rena ecklesiastika revir och vilka nuvarande befattningar i domänstyrelsen kunna indragas genom inrättande därstädes av en ecklesiastik skogsbyrå, till vilket samrådande icke erbjudits något tillfälle, helst som dessa sakkunnigas verksamhet hösten 1922 tillsvidare nedlagts. Kommittén vill emellertid uttala som sin övertygelse, att de kostnader, som förvaltningen av de ecklesiastika boställsskogarna skulle betinga enligt kommitténs förslag, säkerligen bliva mindre än de skulle bliva, om man med användande av det nuvarande förvaltningssystemet fordrade att ernå samma effektivitet i den ecklesiastika förvaltningen, som kommitténs förslag innebär, en effektivitet, som det nuvarande systemet i allt fall icke torde kunna uppnå bland annat därför att den nödvändiga enhetligheten i detta spridda och speciella förvaltningsområde där saknas. E n del av ifrågavarande kostnader belöpa på andra ecklesiastika skogar än prästskogarna. Denna, visserligen jämförelsevis obetydliga, kostnad bör icke belasta kyrkofonden, som dock tillsvidare och intill dess den svävande frågan om sättet att bestrida dessa skogars förvaltningskostnad blir avgjord, torde, på sätt som nu sker, kunna förskottera nödiga medel för dess gäldande mot framtida ersättning av andra medel. De reformer av förvaltningen av prästskogarna, kommittén sålunda ansett Föriattnödiga för främjande av dessa skogars ändamål, betinga jämväl vissa ningaändringar i de delar av kyrkofondslagen, som avse förvaltningen av ifråga- ändringar, varande skogar. Dessa lagrum återfinnas i 6 § 3—6 mom., som innehålla, att av kyrkofonden skola utgöras: 3) kostnad för skogsindelning å löneboställen, med undantag av sådana, vilkas avkomst skall, enligt 7 § i omförmälda lag (prästlöneregleringslagen), tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbrev angående bostället, tillfalla änka;

190 4) ersättning för skogsstatens övriga bestyr med skog å de i 3 mom. avsedda boställen med belopp, som Konungen enligt gällande grunder för beräkning av dylik ersättning årligen i avseende å näst föregående års verksamhet fastställer till gäldande; 5) annan än i 4 mom. avsedd kostnad för bevakning samt skogsodlingsoch andra arbeten för skogsskötselns främjande å de i 3 mom. avsedda boställen, intill belopp, som Konungen efter domänstyrelsens förslag varje år för det följande bestämmer; 6) kostnad för åtgärd eller anstalt, som enligt Konungens särskilt meddelade tillstånd må utföras för tillgodogörande av virkesavkastning eller motverkande av uppkommen skada å skog till boställe, som avses i 3 mom. Motsvarande bestämmelser om ock i något annan form finnas införda i kungörelsen den 9 december 1910 angående grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar. Dessa rätt så utförliga men ändock otillräckliga och delvis oklara bestämmelser böra icke blott anpassas efter kommitténs förslag i denna del utan på samma gång förenklas och förtydligas. P å sätt kommittén anfört här förut i kap. 1 låta de kostnader, som avse prästskogarna, fördela sig i rena förvaltningskostnader, d. v. s. utgifter för den förvaltande personalens befattning med dessa skogar, och egentliga driftskostnader, såsom utgifter för avverkning, skogskultur, vägar, skatter o. d. Beträffande förvaltningskostnaderna är det, såsom i kap. 1 meddelats, endast vissa av dessa kostnader, som skola drabba kyrkofonden, men om dessa föreskriver lagen, att de skola utgöras av kyrkofonden. Vad åter angår driftskostnaderna äro de endast delvis berörda i denna lag, i det att där föreskrives, att de, som avse skogsodling och andra arbeten för skogsskötselns främjande, skola i viss ordning bestridas av kyrkofonden. Vad åter övriga driftskostnader beträffar, vilka huvudsakligen avse avverkning och skatter och som äro de mest betydande av dessa kostnader, finnas de icke ens omnämnda i denna lag. De äro emellertid ofrånkomliga och avdragas därför utan vidare av domänstyrelsen från skogsförsäljningsmedlen före deras inlevererande till statskontoret. Att kostnader för skatter icke i kyrkofondslagen angivas såsom utgifter, som skola av kyrkofonden utgöras, kan förklaras därav, att vid tiden för lagens tillkomst särskild beskattning av skog till ecklesiastikt löneboställe icke förekom. Då sådan beskattning numera blivit införd och dessa skatter representera en betydande utgift för kyrkofonden, synes det kommittén lämpligt, att föreskrift i lagen meddelas därom, att utgifter för skatter, som belöpa på ifrågavarande skogar, jämväl skola — därest det icke åligger annan såsom arrendator eller boställshavare att gälda dem — drabba kyrkofonden och detta således även i det fall, att försäljningsmedlen för skog, som skatten avser, icke förslå att bestrida skatteutgiften, på samma sätt som förhållandet är med förvaltningskostnaderna för skog, vars avkastning icke förmår att gälda den. Ehuru förefintliga bestämmelser beträffande ifrågavarande kostnader äro så avfattade, att därmed avses, att dessa kostnader skola utgöras direkt från kyrkofonden, synes hinder icke böra möta att, på sätt som vedertagits, avdraga dem från försäljningsmedlen före deras inlevererande till kyrkofonden, dock under förutsättning att de speciellt redovisas i skogsbokföringen. Såsom av 6 § framgår förutsätter kyrkofondslagen, att det endast är en del av kostnaderna för prästskogarnas förvaltning, som skall av kyrkofonden utgöras, nämligen kostnaden för vissa av skogsstatens bestyr med sagda skogar, för vilka bestyr ersättning skall utgå med belopp, som Kungl. Maj:t

191 enligt gällande grunder för beräkning av dylik ersättning årligen i avseende å näst föregående års verksamhet fastställer till gäldande. Dessa grunder fastställas av Kungl. Maj:t liksom grunderna för beräknande av ersättning för skogsindelning å dessa skogar, som jämväl enligt 6 § skall av kyrkofonden utgöras. Kommitténs förslag till förvaltning av prästskogarna erfordrar ändringar i dessa bestämmelser. Dessa ändringar äro betingade därav, att förvaltningen enligt kommitténs förslag skulle i främsta rummet ombesörjas icke av skogsstatens nuvarande organ utan dels genom vissa skogsstatens tjänstinnehavare, som skulle anställas uteslutande för förvaltning av ecklesiastika skogar dels ock genom en ecklesiastik skogsbyrå inom domänstyrelsen. Ifrågavarande förvaltningskostnader enligt kommitténs förslag låta fördela sig i två huvudgrupper, dels löner och arvoden åt befattningshavare vid den ecklesiastika skogsbyrån inom domänstyrelsen samt revirpersonalen i de rena ecklesiastika reviren ävensom utgifter för expenser vid nämnda byrå och revirexpeditionerna i dessa revir, dels ock övriga kostnader såsom resekostnader, ersättning för överjägmästarnas och revirpersonalens i några blandade revir bestyr med dessa skogar. Vad den förra gruppen beträffar skola därtill hörande tjänstinnehavare, ehuru sysselsättande sig enbart med de ecklesiastika skogarna, icke direkt avlönas av kyrkofonden. Dessa tjänstinnehavare förbliva nämligen enligt kommitténs förslag tjänstinnehavare, tillhörande domänverket, och skola således av staten (domänverket) avlönas, men skall kyrkofonden till staten (domänfonden) lämna en ersättning, som motsvarar beloppet av dessa löner, arvoden och expenser. Den förändring i förvaltningen av prästskogarna, som kommittén i dessa delar föreslår, är i själva verket en förändring i domänverkets organisation, förorsakad av dessa skogars behov och ändamål, vilken förändring bör få sitt uttryck även i staten för domänverket och således, vad denna angår, beslutas på sätt som sker med andra ändringar i denna stat. Vad kyrkofonden i dessa avseenden har att betala för förvaltningen av prästskogarna bör alltså utan vidare framgå av denna stat, varåt kyrkofondslagen i berörda paragraf jämväl bör giva uttryck. Domänstyrelsen bör då äga befogenhet att vid inlevereringen av skogsförsäljningsmedel till kyrkofondsstyrelsen avdraga sådana utgifter för kyrkofonden till de belopp denna stat anger, vilka avdrag givetvis skola redovisas i skogsbokföringen och kontrolleras av kyrkofondsstyrelsen. Vad åter angår den andra gruppen av förvaltningskostnader, nämligen sådana som resekostnader samt ersättning för överjägmästarnas och revirpersonalens i de blandade reviren bestyr med ecklesiastika skogar m. m., synes det lämpligt att grunderna för beräknande av den ersättning härför, som kyrkofonden skall utgöra, bestämmas av Kungl. Maj:t och att lagen därom lämnar föreskrift. Däremot synes det kommittén icke nödvändigt efter kyrkofondsstyrelsens inrättande att beloppet av denna ersättning år för år fastställes av Kungl. Maj:t, enär dessa utgifter liksom övriga utgifter för skötseln av prästskogarna böra granskas icke blott av revisorerna inom domänstyrelsen utan även av kyrkofondsstyrelsen. Det synes kommittén av vikt, att man bibehåller den i nuvarande mom. 5 förekommande bestämmelsen, att av kyrkofonden skall utgöras kostnad för skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande å ifrågavarande boställen intill belopp, som Konungen efter domänstyrelsens förslag varje år för det följande bestämmer. Därvid bör förutsättas, att kyrkofondsstyrelsen höres över detta förslag. Innehållet i mom. 6 synes lämpligen böra bibehållas.

192 På grund av vad kommittén sålunda anfört anser kommittén, att 6 § kyrkofondslagen i dessa delar bör innehålla, att av kyrkofonden skola utgöras: kostnad för skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande å de i 3 § 4 mom. kyrkofondslagen avsedda löneboställen intill belopp, som Konungen varje år för det följande bestämmer; kostnad för åtgärd eller anstalt, som enligt Konungens särskilt meddelade tillstånd må utföras för tillgodogörande av virkesavkastning eller motverkande av uppkommen skada å skog till sådant boställe; skatter och onera för skog till dylikt boställe, i den mån arrendator eller annan ej är skyldig att svara därför; ävensom ersättning i övrigt för domänverkets förvaltning av skog å löneboställen, som nu sagts, enligt grunder, som Konungen fastställer. Motsvarande ändringar böra göras även i kungörelsen av den 9 december 1910 angående grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar. För valtDen särförvaltning inom domänverket av prästskogarna, som kommittén ningsorga- s å i u n d a nu vill föreslå, synes kommittén böra kunna väl tillgodose de krav utrest' på denna förvaltning, som måste uppställas från kyrkofondens och det allpräst- mannas sida, på samma gång som förvaltningens bibehållande hos domänskogarna v e r k e t må kunna bereda förvaltningen av statsskogarna och det allmänna läggas v i s s a fördelar. Emellertid kunna förhållandena i utvecklingen visa det lämplTrko1" ligare att kyrkofondsstyrelsen även övertager förvaltningen av de ecklesiastika fonds- boställsskogarna vare sig självständigt eller under domänverkets uppsikt och styreisen. kontroll. Ehuru detta alternativ icke under nuvarande förhållanden synes kommittén aktuellt, har kommittén dock ansett sig böra undersöka, vilka förändringar i kyrkofondsstyrelsen en sådan överflyttning dit av denna förvaltning skulle betinga. I stort sett skulle detta kunna åstadkommas genom att inom styrelsen inrättades en skogsavdelning med samma organisation som den av kommittén föreslagna ecklesiastika skogsbyrån inom domänstyrelsen. Chefen för denna avdelning borde då vara ledamot i kyrkofondsstyrelsen, varigenom skulle tillföras styrelsen den speciella sakkunskap i skogsbruk, som för styrelsen eftersträvas, och varigenom alltså skulle besparas arvodet för en ledamot. Även kunde besparas den revisorstjänst för skogsbokföringen, kommitténs härefter framlagda förslag till kyrkofondsstyrelse innehåller, enär detta arbete kunde utföras av skogsavdelningens bokföringspersonal. De mindre bestyr rörande de ecklesiastika skogarna, som enligt kommitténs framlagda förslag skulle fullgöras av vissa funktionärer inom domänstyrelsen, vilka icke tillhörde den ecklesiastika skogsbyrån, måste i så fall även övertagas av kyrkofondsstyrelsen. Denna skulle emellertid redan enligt kommitténs förslag därtill äga erforderliga arbetskrafter. Någon ökning av de e. o. arbetskrafterna kunde visserligen för detta ändamål synas nödig, om icke förhållandet bleve, att en skogsavdelning inom kyrkofondsstyrelsen skulle få något mindre arbetsbörda än den ecklesiastika skogsbyrån inom domänstyrelsen därigenom, att de rapporter och skriftliga upplysningar, som av den senare behövde utarbetas och uppsättas för kyrkofondsstyrelsen, icke skulle erfordras, därest kyrkofondsstyrelsen kunde erhålla samma upplysningar direkt hos sin egen skogsavdelning. Att det även i övrigt skulle underlätta kyrkofondsstyrelsens arbete och främja dess initiativ rörande förvaltningen av dessa skogar att förfoga över en egen skogsavdelning, vars chef skulle vara ledamot av styrelsen, ligger i öppen dag. Lokalförvaltningen skulle i stort sett kunna ordnas på samma sätt som

193 kommittén nu föreslagit med rena ecklesiastika revir, därvid alltså jämväl borde övervägas, om icke förvaltningen av de ecklesiastika skogarna inom vissa lan kunde liksom kommittén nu föreslagit ordnas på ett billigare sätt an genom inrättande av en fullständig revirförvaltning. En given besparing skulle i detta alternativ vinnas om överjägmästarinstitutionen icke skulle befinnas nödvändig för de ecklesiastika skogarna. Av detta torde framgå, att de fördelar för kyrkofonden, som skulle ernås genom att till kyrkofondsstyrelsen jämväl överlåta förvaltningen av de ecklesiastika boställsskogarna, i stort sett sannolikt icke skulle betinga någon större kostnad for kyrkofonden än om förvaltningen på sätt kommittén föreslagit skulle bibehållas hos domänverket. P å grund av vad kommittén sålunda beträffande frågan om en ändamålsenlig Hem förvaltning av de ecklesiastika boställsskogarna anfört, får kommittén hem- staiian. ställa: att Kungl. Maj:t må vidtaga erforderliga åtgärder för att, med domänverkets bibehållande vid vården och förvaltningen av de ecklesiastika boställsskogarna på satt kommittén här ovan närmare angivit, må inrättas inom domanstyrelsen en särskild ecklesiastik skogsbyrå och inom domänverkets lokalförvaltning särskilda ecklesiastika revir med undantag för vissa län

Kyrlcofondskn m mitten.

194 AVD. VI.

Redovisningsväsendet. RedoDen efterföljande redogörelsen avser endast att i sina huvuddrag angiva Köreisens h u r u ,jet nuvarande redovisningsväsendet, i vad detta har avseende på kyrkoom ~ fonden, är ordnat samt vilka brister, som kunna vara att därvid anmärka, fattning. 'stafskontoret omhänderhar den egentliga förvaltningen av kyrkoDå fondens medel, är det hos denna myndighet man har att söka den för kyrkofonden förda huvudsakliga räkenskapen. Emellertid är bestyret med att för fondens räkning uppbära inkomsterna och verkställa utgifterna delad på ett flertal händer. Åtskilliga av de inkomster, vilka skola tlllgodokomma kyrkofonden, inflyta direkt till statskontoret och genom dess direkta åtgärd. Andra inkomster åter tillgodoföras statskontoret genom länsstyrelserna. Vidare uppbäras vissa kyrkofondens inkomster, nämligen skogsförsäljningsmedlen, genom domanstyrelsen, som i sin ordning inbetalar dem till statskontoret. Vad utgifterna beträffar, ombesörjas dessa endast till en liten del genom statskontoret, under det att den stora massan av utbetalningarna äger rum genom länsstyrelsernas försorg. I avseende på en grupp utgifter, nämligen de som hänföra sig till skogsvården, verkställes utbetalningen genom domanstyrelsen, något som i regel sker genom anlitande av innestående skogsförsäljningsmedel, men därest sådana ej skulle finnas tillgängliga genom medel, som rekvireras från statskontoret. Den redovisning, som avser kyrkofondens medelsförvaltning, ar således att söka ej enbart hos statskontoret utan även hos länsstyrelserna och domanstyrelsen. De av dessa senare myndigheter redovisade inkomst- och utgiftsbeloppen böra emellertid återfinnas i statskontorets räkenskap, vilken bor omfatta en fullständig, om ock summarisk, redogörelse för samtliga inkomster och utgifter, som hava avseende å kyrkofonden. I den här efteråt lämnade redogörelsen beröres den bokföring, tor vilken de kyrkofonden tillkommande eller tillhörande medlen göras till föremal, den redovisning, som i förekommande fall av gives för sådana medel, och den revision eller kontroll, som de äro eller böra vara underkastade. Däremot åsyftar redogörelsen icke att lämna en detaljerad beskrivning pa huru bokföringen är lagd eller bör läggas eller huru redovisning och kontroll verkställas eller böra verkställas. Vidare behandlas i redogörelsen endast själva medelsredovisnmgen ocli vad därmed äger samband — således redovisningsbokföringen, medelsredovisningen och medelskontrollen — men icke statistikbokföringen och vad därmed har sammanhang. Denna senare bokföring har ett helt annat syfte an redovisningsbokföringen, nämligen att ligga till grund för bedömandet av förvaltningens ändamålsenlighet och intensitet.

195 Kap. 1. Länsstyrelsernas redovisning. De medel, som genom länsstyrelsernas försorg tillgodo föras kyrkofonden, Nu innefatta huvudsakligen dels till kyrkofonden överförda kapitaltillgångar! » älla,lde dels sådana arrendemedel, som skola omedelbart ingå till kyrkofonden, dels ord,lin från pastoraten utom Stockholm inlevererade överskottsmedel, dels ock, under en övergångstid, från ordinarie präster i icke nyreglerade pastorat inbetalda avlöningar till e. o. prästmän, varjämte en del tillfälliga inkomster inbetalas genom länsstyrelserna 1 . De belopp, som genom länsstyrelserna påföras fonden, bestå huvudsakligen av dels pastorat tillkommande ersättningar för församlingsavgifter enligt stadgandena i 21 § löneregleringslagen samt 4 § krigstidsunderstödslagen den 30 augusti 1918 och 3 § lagen angående tillfällig löneförbättring den 19 november 1920, dels till pastorat utgående skogsförsäljningsmedel enligt 19 § 4 mom. löneregleringslagen, dels prästerliga befattningshavare tillkommande alderstillagg, arvoden och kostnadsersättningar enligt 6 § 7—9 mom. kyrkofondslagen 1 samt vidare ersättning till prästänkor för indraget tionde- ävensom, tillsvidare, lönetillskott till präster i icke nyreglerade pastorat, anslag till utveckling av den kyrkliga organisationen i sådana pastorat och till prästerskapet i samma slags pastorat utgående indelningsersättningar samt ersättningar för statsanslag i penningar, vartill komma en del tillfälliga utgifter*. De genom länsstyrelserna påförda utgiftsbeloppen uppgå i regel till väsentligt högre belopp än de tillgodoförda inkomstbeloppen. De in- och utbetalningar, beträffande vilka länsstyrelserna äro redovisningsskyldiga till statskontoret, grunda sig till den ojämförligt största delen — nämligen så vitt angår de från pastoraten inlevererade överskottsmedlen samt de till pastoraten utbetalade ersättningarna för församlingsavgifter och skogsförsäljningsmedel — på ovan omförmälda uppgifter enligt formulär litt A De harutmnan gällande föreskrifterna äro meddelade i kungörelsen den 24 juli 1914 angående utbetalning från kyrkofonden av vissa anslag till prästerskapets avlöning och redovisning av vissa för prästerskapets avlöning avsedda medel, som uppbäras av vederbörande kyrkoråd, vilken kungörelses mom. 7 erhållit ändrad lydelse genom kungörelse den 31 oktober 1919 Enligt kungörelse den 4 april 1916 liar gjorts visst tillägg till förstnämnda kungörelse. Andra in- och utbetalningar grunda sig på särskilda beslut av Kungl Maj:t, meddelade antingen i fastställd lönereglering eller i samband med sådan lönereglering eller ock i särskild ordning. I fråga om vissa in- och utbetalningar tillkommer beslutanderätten länsstyrelserna själva. Inbetalning av arrendemedel grundar sig på vederbörande arrendekontrakt. Slutligen förekomma utgifter, som det åligger länsstyrelserna att med direkt tillämpning av särskilda i lag eller författning meddelade föreskrifter • I n k o m s t e r och utgifter för kyrkofonden, vilka hänföra sig till pastorat eller prästerliga beiattmngshavare i Stockholm, uppbäras, respektive likvideras direkt av statskontoret. Ang. denna utgift se avd. Ill sid. 88. a Genom återdebitering och omföring vidtaga länsstyrelserna rättelse i tidigare snörda felaktiga saval tillgodo- som påföringar.

196 bestrida, nämligen ersättning till prästänkor för indraget tionde samt till präster i icke nyreglerade pastorat utgående indelningsersättningar och ersättningar för statsanslag i penningar. „,.,.*«.,* i v • KunDå föreskrifterna i nyssnämnda kungörelse den 24 gult 19U med dan görelsen s e n a r e vidtagna förändringar och gjorda tillägg äro av stor betydelse tor 24 iuli redovisningsväsendet, torde en närmare redogörelse för deras innehall har 1914.

o

•

i J.

Tjppg-ift vara pa sm plats. , - ^^A a i ± -u- • enligt Beträffande varje pastorat, där lönereglering enligt 1910 ars lag tratt i formulär tillämpning skall för varje ecklesiastikår vid ecklesiastikarets början av mt A vederbörande kyrkoråd i enlighet med ett kungörelsen bifogat formulär litt. A upprättas en uppgift (nr 1), innefattande dels en tablå över de mom pastoratet befintliga prästerliga tjänster och prästerskapet tillkommande kontanta löneförmåner ävensom de för prästerskapets avlöning tillgängliga medel och dels en redogörelse för användningen av de mom pastoratet tillgängliga avlöningsmedel och beräkning av de medel, som kunna tillkomma kyrkofonden eller böra från densamma utgivas (1914 års kungörelse mom. 5). Denna uppgift skall inom viss tid i två exemplar tillställas vederbörande kontraktsprost för granskning. Finner kontraktsprosten vid denna granskning ej anledning till anmärkning mot den lämnade uppgiften, tecknar kontraktsprosten bevis därom å bägge exemplaren, av vilka det ena ofördröjligen aterstalles till kyrkorådet och det andra översändes till Konungens befallnmgshavande i länet. Förekommer anmärkning mot uppgiften, och följer ej rättelse mom viss kort, av kontraktsprosten utsatt tid, har kontraktsprosten att anmäla förhållandet hos domkapitlet för den åtgärd, som kan på domkapitlet ankomma (mom. 6). Styrkes genom berörda uppgift att bidrag av skogslorsäljningsmedel enligt 19 § 4 mom. löneregleringslagen får till bestridande av prästerskapets avlöning tagas i anspråk, eller att församlingsavgifter till prästerskapets avlöning erfordras till sådant belopp, att ersättning jämlikt 21 § löneregleringslagen skall av kyrkofondens medel beredas pastoratet, äger Konungens befallnmgshavande efter ingången av september manad till kyrkorådet utbetala de belopp, vilka för löpande ecklesiastikår skola utgå som bidrag av skogsförsäljningsmedel eller som ersättning för församlingsavgitter (mom 2 och 3). Efter ecklesiastikarets utgång skall kyrkorådet i enlighet med nyssnämnda formulär upprätta en uppgift nr 2 för samma år med iakttagande av de förändringar, som kunna föranledas av under aret mtrailade särskilda omständigheter, och vilken uppgift således utvisar, huru mellanhavandet mellan pastoratet och kyrkofonden faktiskt kommit att under aret gestalta sig. Denna uppgift skall undergå granskning i nyss angivna ordning Bör på grund av den senare uppgiften rätteligen tillkomma pastoratet större bidrag eller ersättning från kyrkofonden än pastoratet enligt den första uppgiften uppburit, äger Konungens befallningshavande att, efter ingången av juli månad näst efter det ecklesiastikår uppgifterna avse, cill kyrkorådet utbetala skillnadsbeloppet. Har åter pastoratet på grund av den första uppgiften uppburit medel från kyrkofonden till större belopp än det, som i uppgiften nr 2 angives skola från kyrkofonden utbetalas, har kyrkorådet att äterbära skillnadsbeloppet. Sådant skillnadsbelopp liksom överskott å avlonmgsmedel, som pastoratet enligt uppgiften nr 2 är pliktigt att inleverera till kyrkofonden, inbetalas till Konungens befallningshavande senast fore utgången av nyssnämnda juli månad vid äventyr att medlen eljest jämte ranta genom Konungens befallningshavandes försorg i vederbörlig ordning indrivas (mom. 7 i dess lydelse enligt 1919 års kungörelse). Beträffande Stockholm gälla delvis särskilda i kungörelserna meddelade

197 föreskrifter. Dessa kunna här lämnas å sido, enär de in- och utbetalningar i detta hänseende, som beröra Stockholm, ske genom statskontoret. För att granskningen av ifrågavarande uppgifter enligt formulär litt. A skall vara fullständig, måste därvid i fråga om de i uppgifterna intagna särskilda posterna beaktas följande omständigheter. Summa avlöning för de inom pastoratet befintliga prästerna: Jämförelse göres med vederbörande löneregleringsresolution för att tillse att avlöningen upptagits till rätt belopp och att däri ej inräknats belopp, som skola gäldas i annan ordning, såsom ålderstillägg, hyresersättning eller skjutsersättning. Har genom löneregleringsresolution eller särskilt beslut prästens lön fastställts till alternativa belopp, att åtnjutas under närmare angivna förutsättningar 1 , tillses att förutsättningarna för det i uppgiften upptagna beloppet föreligga. Där tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åtnjutas, jämföras härutinnan upptagna belopp med de av domkapitlet fastställda. Härvid böra beaktas de ändringar, domkapitel må hava under ecklesiastikårets lopp vidtagit i tidigare fastställt belopp. Vidare bör uppmärksammas hurusom dyrtidstillägg ej får uppbäras av prästerskapets änke- och pupillkassa, då denna uppbär de ledig befattning tillhörande löneinkomsterna, under det att motsatt förhållande synes böra äga rum beträffande tillfälliga löneförbättringen. När avlöning enligt 9 eller 10 § löneregleringslagen beslutats av viss till pastoratet hörande församling tillses att sådan avlöning icke beräknas. Församlingsavgifter enligt 19 § 1 och 5 mom. löneregleringslagen: Tillses att inkomstbeloppet inom pastoratet rätt angivits, samt att avgiften av 3 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av sagda inkomstbelopp blivit rätt uträknad och i uppgiften upptagen under såväl punkt l:o) som punkt 5:o). Avkastning av löneboställen enligt 19 § 2 mom. löneregleringslagen; avgälder av lägenheter, ränta å fonderade medel m. m. enligt 19 § 3 mom. löneregleringslagen; skogsförsäljningsmedel enligt 19 § 4 mom. löneregleringslagen: Tillses att samtliga avlöningsmedel av ifrågavarande slag, som skola inom pastoratet finnas, också blivit i tablån upptagna och att de därvid redovisats med riktiga belopp. Härvid uppmärksammas den inverkan på beloppets storlek, som följer därav att avlöning enligt 9 eller 10 § löneregleringslagen är beslutad av viss till pastoratet hörande församling. Redogörelse för användningen av de inom pastoratet tillgängliga avlöningsmedel och beräkning av kyrkofondens fordran eller skuld: Tillses att beräkningen av de belopp pastoratet är berättigat erhålla dels enligt 19 § 4 mom. löneregleringslagen (skogsförsäljningsmedel) och dels på grund av 21 § samma lag (ersättning för vad som utdebiterats utöver 6 öre för varje helt eller påbörjat 10-tal kronor av inkomstbeloppet inom pastoratet), eller eventuellt av det belopp pastoratet jämlikt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen (överskott å vissa avlöningsmedel) har att till kyrkofonden inleverera blivit riktigt verkställd. Det synes väl som skulle 1914 års kungörelse hava gått ut från den förutsättningen att den av kontraktsprosten verkställda granskningen av ifrågavarande uppgifter enligt formulär litt. A skulle vara tillfyllestgörande — länsstyrelsen har ju enligt kungörelsen att utbetala, respektive mottaga vad som i uppgiften upptages som pastoratets fordran, respektive dess skuld. Men detta lärer dock icke utesluta skyldighet för länsstyrelserna att i den mån sådant är för dem möjligt underkasta uppgiften erforderlig granskning, inna n ' Exempelvis fastställes stundom prästens lön till ett lägre belopp under förutsättning att han begagnar sig av sin rätt till ved in natura från boställe, men till ett högre belopp under förutsättning att han ej begagnar sig därav.

198 länsstyrelsen låter till pastoratet utbetala vad pastoratet äger uppbära eller tillgodoför kyrkofonden det belopp, som tillkommer densamma. Vid en sådan granskning synes länsstyrelsen böra, i den mån det för länsstyrelsen är möjligt, ingå i bedömande av huruvida något finnes att erinra mot de av domkapitlen fastställda beloppen tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg eller mot den fördelning av sådana lönetillägg, som under viss förutsättning skall ske. Länsstyrelserna böra ock tillse att uppgifter enligt formulär litt. A. inkomma jämväl från pastorat, där varken överskottsmedel uppstått eller anspråk på ersättning från kyrkofonden framställts. Statskontoret bör naturligtvis söka granska länsstyrelsernas redogörelser, och för riksräkenskapsverket slutligen lärer det vara ett direkt tjänsteåliggande att vid den på detta ämbetsverk ankommande revisionen nagelfara jämväl dessa uppgifter och påkalla de rättelser som därvid gjorda anmärkningar må föranleda. I övrigt gälla i fråga om de inbetalningar, som för fondens räkning aga rum hos länsstyrelserna, samt om de utbetalningar, som för fonden göras därifrån, huvudsakligen följande regler. Sådana arrendemedel, som ingå till kyrkofonden, uppbäras och redovisas, enligt 12 § arrendeförordningen, genom uppbördsförvaltningen, varefter lans styrelsen ombesörjer att medlen tillgodokomma kyrkofonden. Länsstyrelsen är sålunda själv i tillfälle att kontrollera om arrende, som skall tillkomma kyrkofonden, blivit rätt inbetalt. Då länsstyrelsen själv omhänderhar utbetalningen av kostnaderna för boställets utarrendering, har länsstyrelsen även i avseende härå möjlighet att reglera att rätt nettobelopp inlevereras till statskontoret. Inbetalning till kyrkofonden av medel, som det jämlikt 25 § löneregleringslagen åligger ordinarie präst, vars lön utgår enligt äldre lönereglering, att erlägga för avlöning av e. o. präst, som han haft hos sig anställd, sker, såsom förut omnämnts, genom länsstyrelsen, som på grundvalen av längder, vilka upprättas av domkapitlen, fastställer och uppbär avgifterna . Ålderstillägg till kyrkoherdar och komministrar likasom skjutsbidrag till sådana präster fastställas till beloppet av Kungl. Maj:t genom den for prästerskapet utfärdade löneregleringsresolutionen. I rätten att uppbara taststallt ålderstillägg inträder tjänstinnehavaren efter förordnande av domkapitlet. Utbetalningen av ifrågavarande ålderstillägg och skjutsbidrag sker av vederbörande länsstyrelse i den ordning kungörelsen den 24 juli 1914 (mom. 1) angiver, och innebär alltså en ren expeditionsåtgärd. Utbetalningar av arvoden till det extra ordinarie prästerskapet utom Stockholm sker efter framställning av vederbörande domkapitel genom lansstyrelsen på sätt 11 § 1 mom. förordningen den 18 april 1914 angående reglering av det extra ordinarie prästerskapets avlöning (den s. k. adDunktsavlöningsförordningen) stadgar. Sådan framställning skall vara åtföljd av en förteckning å arvodestagarna, upptagande för en var bland annat det honom tillkommande arvodesbeloppet. Ä förteckningen skola tillika for en var angivas alla sådana omständigheter, som äro av beskaffenhet att inverka pa arvodesbeloppets storlek. Efter verkställd granskning av inkommen forteckning anordnas godkända belopp av länsstyrelsen på kyrkofonden och utbetalas i den för dylika medelsutbetalningar stadgade ordning. Har åligger alltså länsstyrelserna att företaga en granskning av de av domkapitlen verkställda beräkningarna av arvodesbeloppens storlek. o o Vad angår rese- och traktamentsersättningar, som skola utgå trän kyrkofonden, skola, enligt adjunktsförordningens 11 § 2 mom., räkning dara ingivas 1

Jfr avd. IV sid. 135.

199 till länsstyrelsen, därvid vid räkningen skall fogas avskrift av det förordnande, som föranlett resan. Godkänt ersättningsbelopp anordnas och utbetalas på enahanda sätt som arvode. Även här har alltså länsstyrelsen sig ålagd granskningsskyldighet. Lönetillskott till präster i icke nyreglerade pastorat utbetalas av länsstyrelserna enligt föreskrift i de särskilda därom utfärdade kungliga breven. Vid utbetalningen har givetvis länsstyrelsen så till vida en granskningsplikt, att länsstyrelsen äger tillse att förutsättningen för utbetalningen föreligger, något som är av betydelse dels vid förening av tjänster, dels ock för det fall att tjänstinnehavaren avlidit och fråga uppstår om hans stärbhusdelägares rätt till lönetillskott. De inbetalningar, som för kyrkofondens räkning äga rum hos länsstyrelserna, likasom de utbetalningar, som för fonden göras därifrån, tillgodoföras respektive påföras statsverkets giroräkning samt bokföras i löpande följd med andra inkomster och utgifter i de å landskontoret förda inkomst- och utgiftsjournalerna, De antecknas vidare i landskontorets inkomst- och utgiftsböcker ä ett särskilt för kyrkofonden upplagt konto kolumnvis under olika rubriker, varje rubrik avseende någon särskild grupp av inkomster eller utgifter. Formulär härtill har fastställts av statskontoret efter samråd med kommittén. Vid varje månads slut regleras mellanhavandet mellan statsmedlen och kyrkofondens medel genom inkomsternas och utgifternas överförande till ett konto under titel »Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter». Tillika avgår månadsvis till statskontoret en med kontot i inkomst- och utgiftsböckerna överensstämmande rapport, vilken rapport dock icke åtföljes av verifikationerna K Sedan rapporten underkastats en summarisk granskning å statskontorets fondbyrå, införas de rapporterade beloppen i statskontorets räkenskap över kyrkofonden. Såväl landskontorens som statskontorets räkenskaper insändas i vanlig ordning till riksräkenskapsverket, där de undergå föreskriven revision. Redan tidigt under sina förberedande arbeten fäste kommittén sin upp- Briste märksamhet därvid att bokförings- och räkenskapsväsendet, så vitt angår iedov de prästerliga avlöningstillgångarna av olika slag, icke är ordnad på till- ninge fredsställande sätt, och att särskilt stora brister föreligga i avseende å den redovisning, som avser reglerandet av mellanhavandet mellan pastoraten och kyrkofonden, d. v. s. sammanhänger med ovanberörda uppgift enligt formulär litt. A. Kommittén sökte också förskaffa sig närmare kännedom om huru redovisningsväsendet på området fungerade. Till följd av begränsade arbetskrafter och i anseende till bristande befogenhet var kommittén emellertid härvid i tillfälle att överblicka allenast ett jämförelsevis mindre omfattande område för den nuvarande förvaltningen. Den väg, kommittén anlitade för att bereda sig kännedom i nyss angivna hänseende, var huvudsakligen den att med statskontorets medgivande taga del av de från länsstyrelserna till statskontoret inkomna — då för tiden kvartalsvis avgivna — rapporterna rörande kyrkofondens inkomster och utgifter under ett år (1917) jämte tillhörande verifikationer, vilka senare särskilt in1 Till länsstyrelserna verkställas även åtskilliga inbetalningar av skogsförsäljningsmedel för de ecklesiastika skogarna, likasom stundom även torde genom dem ombesörjas vissa utgifter för sådana skogar; men då redovisningen härför sker direkt till domänstyrelsen, behandlas denna del av länsstyrelsernas befattning med kyrkofonden berörande inkomster och utgifter i annat sammanhang.

200 förskaffades genom statskontoret. Så långt dessa handlingar medgåvo, granskades de olika inkomst- och utgiftsposterna. Den av kommittén sålunda företagna undersökningen bekräftade riktigheten av ovan uttalade omdöme rörande det mindre tillfredsställande sätt, varpå bokförings- och redovisningsväsendet på detta område fungerar. I avseende å kontrollen rörande den redovisning, som avser reglerandet av mellanhavandet mellan pastoraten och kyrkofonden, är främst att märka att stor efterlåtenhet visats i avseende å tillsynen över att uppgift enligt formulär litt. A. verkligen inkommer från varje pastorat, där ny lönereglering trätt i tillämpning. Kontraktsprostens på 1914 års kungörelse grundade skyldighet härutinnan inskärptes, på kyrkofondskommitténs förslag, ytterligare genom den i kungörelsen den 31 oktober 1919 intagna bestämmelsen om åliggande för kontraktsprosten att, i händelse den uppgift nr 2, som skall avlämnas efter ecklesiastikårets slut, uteblivit, infordra den uteblivna uppgiften (punkt 7, andra stycket). Trots detta har det befunnits att det fortfarande felats mycket i detta hänseende 1 . Beträffande granskningen av de uppgifter enligt formulär litt. A., som emellertid inkomma, möta till en början svårigheter på grund därav att, såsom förut erinrats, de granskande myndigheterna icke äga tillgång till säkra upplysningar om alla de avlöningstillgångar, som äro avsedda till det territoriella prästerskapets avlönande. Vad särskilt angår den granskning, som äger rum genom kontraktsprostarna, sakna kontraktsprostarna förutsättningar för att kunna utöva en effektiv kontroll. Genom den av dem verkställda granskningen blir i allmänhet icke konstaterat, vare sig att i ifrågavarande uppgift intagits alla poster, som skola däri inflyta, eller att förekommande poster upptagits med rätta belopp. Kontraktsprostarna hava nämligen icke tillgång till alla de upplysningar, som äro oundgängliga för granskningen, om denna skall kunna ske på ett tillfredsställande sätt. De få, åtminstone i regel, ej del av löneregleringarna för pastoraten inom deras kontrakt, ej heller av de av domkapitlen fastställda beloppen för dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring, de få ej meddelande om storleken av inkomstbeloppen inom de olika pastoraten, de erhålla ej underrättelse om arrendebelopp eller om avkortningar å sådana, icke heller om räntor å befintliga fonder, orn storleken av avgälder från avsöndrade lägenheter o. s. v., eller om beloppet av fastställda ersättningar för skogsavkastning enligt 19 § löneregleringslagen. Ofta torde väl den granskande prosten på grund av sin särskilda lokalkännedom sitta inne med kunskap om de avlöningsmedel, som finnas tillgängliga inom de till kontraktet hörande pastoraten. Men stundom kan förhållandet vara att han ej därom har vetskap 2 . Vid sin granskning äger han ej ens tillgång till föregående 1 Sedan kommittén på förekommen anledning i skrivelse till statskontoret den 21 november 1922 fäst uppmärksamheten å omförmälda missförhållande, har statskontoret i cirkulär till länsstyrelserna erinrat om vederbörande kyrkoråds skyldighet att under alla förhållanden lämna uppgifter enligt formulär litt. A. , - Exempel: Det inträffar ej sällan att avgäld, som skall utgå för mark, tagen i anspråk för kyrkogårdsutvidgning, skolplan e. d.. upphört a t t utgöras med boställshavarens tysta eller uttryckliga medgivande: huruvida i sådant fall prosten kan tänkas observera uteblivandet av avgälden kan vara tvivelaktigt. Likaledes kan det vara osäkert, om prosten, där olika meningar kunna göra sig gällande huruvida en viss lönetillgång skall tagas i beräkning för pastoratet eller rätteligen tillfalla kyrkofonden eller tilläventyrs betraktas såsom icke utgörande avlöningstillgång, ens äger möjlighet a t t därvid iakttaga det allmännas rätt. Exempelvis kan hänvisas till det fall att ett änkesäte skall upphöra såsom sådant och behandlas såsom annan avlöningstillgång, eller det fall att landgille påståtts vara av beskaffenhet att ej böra under ny lönereglering utgöras.

201 uppgifter enligt formulär litt. A. för så vitt han ej från tidigare granskning gjort erforderliga anteckningar. Kontraktsprostarna sakna väl ej möjlighet att från olika håll förskaffa sig de upplysningar, som äro nödiga för en allsidig och omsorgsfull granskning, men något åliggande i sådant hänseende har ej givits dem, och så vitt kommittén kunnat finna har också kontraktsprostarnas granskning med enstaka undantagsfall varit av mycket ytlig beskaffenhet. Exempelvis kan nämnas att av de uppgifter enligt formulär litt. A. som, efter vad i det föregående omförmälts, under år 1917 varit föremål for granskning inom kommittén, och som uppgingo till ett antal av mer än 130, endast 4 föranlett erinran från prostens sida, fastän felaktigheter förekommit i rätt stor myckenhet. Enligt vad kommittén hos några länsstyrelser inhämtat har ock den av kontraktsprostarna verkställda granskningen ansetts skäligen ineffektiv. Länsstyrelserna hava visserligen för sin granskning av ifrågavarande uppgifter enligt formulär litt. A. tillgång till åtskilliga upplysningar som kontraktsprostarna sakna, men andra upplysningar åter kunna länsstyrelserna icke förskaffa sig utan stor omgång, såsom exempelvis uppgift om av synerätt beviljade avkortningar å arrenden ni. m. P å grund av den stora arbetsbörda, som åvilar länsstyrelserna, och den brist på arbetskraft, som gör sig gällande hos dem, kan det ej ifrågasättas att de annat än undantagsvis skola på ett mera ingående sätt än som möjliggöres av hos länsstyrelserna befintliga uppgifter företaga granskning av de förhållanden, som ligga till grund för deras utbetalningar eller för de inbetalningar som ske hos dem. Nyssberörda granskning av de från länsstyrelserna till statskontoret inkomna rapporterna för år 1917 har givit vid handen att i några fall länsstyrelsernas granskning av de från pastoraten inkomna uppgifterna enligt formulär litt. A. föranlett rättelser, men å andra sidan har befunnits att länsstyrelserna i talrika fall grundat sina utbetalningar på felaktiga uppgifter såväl från pastoraten som från domkapitlen. Ofta äro dessa felaktiga medelsutbetalningar beroende därpå att det invecklade ecklesiastika lönesystemet förorsakar missförstånd hos dem som skola tillämpa de i ämnet gällande bestämmelserna. Större möjligheter torde väl i allmänhet föreligga för länsstyrelserna att granska riktigheten av de andra rekvisitioner, som skola ligga till grund för deras utbetalningar. Detta är fallet exempelvis med de framställningar om utbetalning av det extra ordinarie prästerskapets arvoden, som skola göras av domkapitlet, och vilka skola vara åtföljda av vissa uppgifter till styrkande av beräkningarnas riktighet (adjunktsavlöningsförordningens 11 §). Men även här torde vissa svårigheter ligga i vägen för en effektiv granskning, särskilt den att man hos länsstyrelsernas underordnade befattningshavare icke alltid kan förvänta tillräcklig kunskap om det prästerliga lönesystemet, vartill kommer den för länsstyrelserna kännbara bristen på arbetskrafter. Slutligen kan erinras att det under nuvarande förhållanden icke torde kunna utövas tillräcklig kontroll däröver att kapitalbelopp, som varit stående under kyrkoråds eller tjänstinnehavares förvaltning, men på grund av särskild föreskrift skola överlämnas till kyrkofonden, i behörig tid bliva dit redovisade. Statskontoret torde sakna möjlighet att bedöma riktigheten av de belopp, som av länsstyrelserna tillgodoföras eller påföras kyrkofonden, eller eljest av de rapporter, som insändas till statskontoret rörande de av länsstyrelserna mottagna inbetalningar eller verkställda utbetalningar av medel för kyrkofondens räkning. Av hithörande verifikationer erhåller statskontoret icke del. Det kan icke heller gärna ifrågasättas att hela det vidlyftiga material, som

202 i'ordras för en noggrann granskning, skulle tillhandahållas statskontoret, eller att detta ämbetsverk skulle genom förande av liggare eller andra anteckningar bereda sig sådant material. Enligt det nuvarande förvaltningssystemet torde, såsom förut x närmare berörts, ej heller vara förutsatt att statskontoret skulle ägna de av länsstyrelserna förda räkenskaperna någon mer ingående granskning. Ej heller torde statskontoret äga de arbetskrafter, som skulle erfordras för en fullständig och noggrann granskning. Kommittén har också funnit att statskontoret endast sällan varit i tillfälle att framställa erinringar i nu berörda hänseende. Den inom statskontoret verkställda anmoteringen av de in- och utbetalningar som äga rum genom länsstyrelserna sker alltså helt expeditionsmässigt. Ehuru den huvudsakliga räkenskapen för kyrkofonden bör vara att finna hos statskontoret, kan man alltså icke tala om någon verklig central bokföring för fonden. Härtill återkommer kommittén längre fram 2 . Vad beträffar den revision, som företages inom riksräkenskapsverket, kan densamma ej annat än inom vissa, nog så snäva gränser sträcka sig utöver en ren siffergranskning. Nämnda ämbetsverk kan icke utan stor omgång förskaffa sig tillgång till det omfattande material, som skulle behövas för en saklig granskning. Efter vad kommittén inhämtat har man emellertid vid den inom riksräkenskapsverket vidtagna re visionen uppmärksammat det otillfredsställande i den granskning, som i orten ägnas ovannämnda uppgifter enligt formulär litt. A., och fördenskull underkastat länsräkenskaperna till den del de omfatta kyrkofondens inkomster och utgifter en i vissa avseenden mera ingående revision. sammanSåsom ett sammanfattande omdöme kan alltså uttalas att granskningen fattande a y ^ -m_ o c n utbetalningar, som äga rum genom länsstyrelserna, icke är och omc onw. — såsom bokförings- och kontrollapparaten för närvarande är organiserad — icke heller kan vara effektiv. Detta gäller närmast de in- och utbetalningar, som grunda sig på uppgifterna enligt formulär litt. A., men omdömets giltighet sträcker sig även till kassarörelsen i övrigt. Sålunda kan exempelvis sägas att de av domkapitlen verkställda uträkningar, varpå vissa utbetalningar grunda sig, i realiteten icke bliva föremål för någon kontrollerande granskning. Till belysande av de brister i avseende å det nuvarande redovisningsväsendet, som här ovan berörts, torde vara lämpligt att redogöra för en del av de felaktigheter kommittén under gången av sitt arbete iakttagits Därvid erinras till en början om att, på sätt nyss berörts, erforderlig kontroll ej utövats över att uppgifter enligt formulär litt. A. inkomma från samtliga nyreglerade pastorat, samt om att, såsom jämväl förut nämnts, fall förekommit att överskottsmedel, som jämlikt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen tillkomma fonden, icke blivit dit inbetalda eller ock blivit dit redovisade först långt efter den för medlens inbetalande föreskrivna tidens förlopp'. Vidare torde kommittén få uppehålla sig vid några i det föregående berörda, mera anmärkningsvärda felaktigheter i avseende å uppgifterna enligt formulär litt. A., 1

Avd. IV sid. 100. - Sid. 211. Kommittén delgav statskontoret de erinringar, vartill den av kommittén verkställda granskningen gav anledning. Dessa erinringar, vilka av statskontoret fortställdes till vederbörande, "torde i flertalet fall hava medfört rättelse. Jämväl i övrigt hava från kommitténs sida vidtagits åtgärder för åstadkommande av rättelse av förekomna av kommittén under fortgången av sin verksamhet uppmärksammade felaktigheter. * I ett fall skedde inbetalningen, omfattande tillhopa mer än 100000 kronor, på en gång för fem år. Inbetalningen lärer hava föranletts d ä r a v att vederbörande kyrkoråd från utomstående håll fått sin uppmärksamhet fäst på sin ifrågavarande skyldighet. 3

203 vilka felaktigheter icke blivit beaktade av vederbörande kontraktsprost och länsstyrelse. Bland de belopp, som bestritts med de i uppgifterna avsedda medlen, och till vilkas gäldande alltså bidrag erhållits eller kunnat erhållas från kyrkofonden i den ordning 21 § löneregleringslagen stadgar, hava oriktigt upptagits dels belopp, för vilka tjänstinnehavaren i annan ordning beretts gottgörelse från kyrkofonden, såsom ålderstillägg och skjutsersättning, dels belopp, som skolat av pastoratet gäldas utan anlitande av de i uppgiften avsedda medlen och således utan rätt till bidrag från kyrkofonden, såsom hyresersättningar, dels ock belopp, som skolat utgöras av tjänstinnehavaren, såsom vikariatsersättning. Till gäldande med ifrågavarande medel har även upptagits »brist från föregående år», utan att upplysning meddelats huruvida sagda ; brist» bort sålunda täckas. Till grund för bidrag, som utanordnats från fonden, har lagts avlöning till ständig adjunkt, ehuru avlöningen med anledning av att befattningen varit vakant icke utgått. Ä andra sidan hava utelämnats belopp, som varit av beskaffenhet att böra betalas med de i uppgiften avsedda medlen, och till vilkas gäldande alltså bidrag kunnat erhållas från fonden, såsom i ständig adjunkts avlöning ingående ersättning för bostad och viver. De inkomstbelopp, som skola läggas till grund för församlingsavgifterna, och som i sin mån inverka på storleken av det belopp, som pastoratet kan vara skyldigt att till fonden inleverera eller berättigat att därifrån erhålla, hava av olika anledningar uppgivits för lågt. Sålunda har uteglömts sådan bevillningsfri fast egendom, för vilken kommunalutskylder skola erläggas, eller frånräknats inkomsten för sådana inkomsttagare, som förmodats komma att icke betala sina utskylder. Stundom synes kyrkorådet hava beräknat inkomstbeloppet med utgångspunkt från antalet »bevillningskronor» i pastoratet samt härvid misstagit sig rörande det relationstal, som skall användas vid förvandlingen. Synnerligen ofta beräknas församlingsavgifterna endast på varje fullt tiotal inkomstkronor men ej på påbörjat tiotal. Församlingsavgifter hava upptagits endast till belopp av tre i stället för rätteligen sex öre för varje tiotal kronor av inkomstbeloppet i det att den s. k. andra 3-öringen i församlingsavgifter stundom blivit avglömd. Jordbruksarrenden hava upptagits till orätt belopp, beroende bland annat på att avkortning beräknats utan att synerätt lämnat medgivande därtill, eller att andra till synes obehöriga avdrag gjorts. Belopp, som rätteligen utgöra avlöningstillgång inom pastorat, hava uteglömts, såsom exempelvis årlig ersättning för prästerskapet förut anslagen stadsjord, ränta å fonderade medel, arrende för löneboställe, anslag som anvisats till utgående från ecklesiastik fond, lägenhetsavgälder m. m. Belopp, som i ersättning för skogsförsäljningsmedel skolat tillkomma pastorat, hava utelämnats. Arrenden från till kyrkofonden indragna boställen, som således rätteligen skola ingå direkt till kyrkofonden, hava felaktigt upptagits bland pastoratets egna avlöningstillgångar. Anmärkningsvärt är att, ehuru de till prästerskapets avlöning avsedda medlen, i den mån de ej omedelbart till tjänstinnehavaren utbetalas, jämlikt 22 § löneregleringslagen skola göras räntebärande, uppkommande ränta så gott som aldrig beräknas. Då de från kyrkofonden utbetalade, ofta synnerligen betydande beloppen som regel tillgodokomma pastoraten innan andra kvartalsutbetalningen av lönerna äger rum, måste således stora belopp ofta inne-

204 stå hos kyrkoråden. Framför allt måste detta vara förhållandet så länge dyrtidstillägg utgår. Å andra sidan åter har förekommit att avlöningstillgångarna påförts ränteförlust på grund därav att kyrkoråd skulle hava nödgats att för beredande av tillgång till lönernas utbetalning upptaga lån. Rena felräkningar hava ägt rum utan att observeras av de granskande myndigheterna. Utbetalning av belopp enligt 21 § löneregleringslagen har i pastorat med två eller flera församlingar ägt rum på grundvalen av särskilda tablåer för varje församling i stället för rätteligen en tablå för pastoratet i sin helhet, något som under vissa förutsättningar kan medföra att kyrkofondens bidrag blir för högt. Vidare torde kommittén till ytterligare belysande av bristerna i det nuvarande redovisningsväsendet få redogöra för några av de felaktigheter, som kommittén uppmärksammat i länsstyrelsernas rapporter till statskontoret. Kyrkofonden har betungats med utgifter, för vilka den ej skall svara. Sålunda har reseersättning till extra ordinarie präster utbetalats från kyrkofonden även i sådana fall då denna kostnad rätteligen ålegat adjunktstagaren. Reseersättning har utbetalts även till andra befattningshavare i fall där kyrkofonden ej haft att svara för densamma. Arvoden, lönetillskott eller andra anslag hava utbetalts i fall då de i författningarna givna förutsättningarna för rätten till sådan löneförmån eller anslag icke förelegat. Utbetalningar hava ägt rum efter oriktiga grunder. Sålunda har förekommit att länsstyrelser vid utbetalning av krigstidstillägg enligt de av domkapitlen verkställda uträkningarna icke uppmärksammat att uträkning varit felaktig, eller att adjunkt fått ersättning för resa även i vad den fallit utanför stiftet (i ett fall full ersättning för resa ända från Skåne upp till tjänstgöringsort i Norrland). Poster, som rätteligen bort tillgodoföras kyrkofonden, hava utelämnats, exempelvis arrenden för löneboställen. Kapitaltillgångar, som skolat överlämnas till kyrkofonden, hava icke i behörig tid dit inbetalats. Utbetalning av ersättningsmedel enligt 21 § löneregleringslagen har verkställts tidigare på året än i 1914 års kungörelse är stadgat. Skogsförsäljningsmedel enligt 19 § 4 mom. nyssnämnda lag hava utbetalats även i fall då fastställelse av sådant belopp ännu icke ägt rum utan det endast förelegat förslag angående beloppets storlek från vederbörande myndigheter. För övrigt äro de i det föregående omförmälda rapporterna från länsstyrelserna till statskontoret skäligen bristfälliga, i det att inkomst- och utgiftsposter ej sällan synas bliva införda under oriktiga rubriker. Då dessa rapporter ligga till grund för statskontorets räkenskap för fonden komma således posterna i fråga att i räkenskapen redovisas under felaktig beteckning. Vidare har i länen kyrkofondens konto stundom använts som omföringskonto för inkomster och utgifter, vilka ej hava att skaffa med kyrkofonden; sålunda hava däri upptagits som såväl in- som utgående poster boställsarrenden eller andra avlöningstillgångar, som skolat redovisas till kyrkorådet eller till viss tjänstinnehavare, eller av boställsarrendator inbetalade, nybyggnadsskykiigheten motsvarande s. k. årsbelopp, vilka skolat överlämnas till kyrkorådet eller till domkapitlet, De av kommittén under dess mycket begränsade granskning anmärkta felaktigheterna hava stundom rört sig om stora belopp. Kommittén har därför åen övertygelsen att ett avhjälpande av de i avseende å kontrollen nu före-

205 liggande bristfälligheterna skulle för kyrkofonden hava en icke ringa ekonomisk betydelse. Då länsstyrelserna hava sig anförtrott att för kyrkofonden ombesörja uppbörden av vissa inkomster och verkställa vissa utbetalningar, framställer sig det naturliga kravet att bokföringen inom länsstyrelserna av kyrkofondens inkomster och utgifter sker på sådant sätt att den kan omedelbart tjäna som underlag för den bokföring, som äger rum hos statskontoret i egenskap av kyrkofondens förvaltare och som givetvis bör omfatta även sagda inkomster och utgifter. Detta krav är visserligen så till vida tillgodosett, som statskontoret fastställer formulären till länsstyrelsernas räkenskaper och därigenom kan giva dessa den önskade uppställningen. Men härutöver måste man framställa anspråk på att kyrkofondens förvaltare även skall äga tillfälle att icke blott kontrollera att meddelade föreskrifter om bokföringen tillämpas rätt, d. v. s. att rubriceringen av inkomster och utgifter måtte bliva fullt exakt, utan även — och framför allt — ingå i effektiv granskning av samtliga de poster, som förekomma i länsräkenskaperna och hänföra sig till kyrkofonden. Det bör med andra ord genomföras att länsstyrelserna i berörda hänseende bliva fullt och verkligt redovisningsskyldiga till den myndighet, som omhänderhar den centrala förvaltningen av kyrkofonden. Härför finnas så mycket starkare skäl, som den del av kyrkofondens kassarörelse, vilken ombesörjes av länsstyrelserna, är av betydande omfattning och den nu utövade kontrollen synnerligen svag. Vad särskilt angår de utgifter för kyrkofonden, som grunda sig på omförmälda uppgifter enligt formulär litt. A., äro dessa de största av fondens utgifter. Enligt den för 1910 års riksdag framlagda finansplanen, sådan den på grund av riksdagens beslut kan anses hava blivit ändrad, komma de att uppgå till omkring 4,200,000 kronor av fondens samtliga till omkring 5,900,000 kronor beräknade utgifter. I sitt utlåtande den 17 mars 1917 i fråga om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerskapet i nyreglerade pastorat beräknade kommittén ifrågavarande utgifter komma att år 1925, om normala förhållanden då återinträtt, uppgå till omkring 2,700,000 kronor och fondens samtliga utgifter till omkring 4,800,000 kronor. Enligt statskontorets fondredogörelse för år 1921 utgjorde motsvarande utgifter — däri då ingingo fondens utgifter för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg — nära 6,800,000 kronor av sammanlagt något mer än 11,500,000 kronor. Ifrågavarande uppgifter enligt formulär litt. A. och kontrollen å dessa uppgifter spela alltså en högst betydande roll för kyrkofonden och dess ekonomi. Det är därför av den största betydelse att sagda uppgifter bliva underkastade en effektiv granskning. Helst bör denna granskning äga rum innan de på uppgifterna grundade utbetalningarna verkställas. Huru vid sådant förhållande granskningen bör ordnas är i första rummet beroende på hur själva förvaltningen av kyrkofonden inrättas.

• 206 Kap. 2. Domänstyrelsens redovisning. I avdelning V har kommittén lämnat en närmare redogörelse för redovisningen rörande inkomsterna från och utgifterna för prästskogarna, vilken redovisning — så som förhållandena faktiskt utvecklat sig — i sin helhet äger rum genom domänstyrelsen. Kommittén hänvisar därför i förevarande avseende till nämnda redogörelse. Här m å endast för sammanhangets skull med hänsyn till vad här efteråt anföres om statskontorets redovisning anföras följande. *u Enligt 3 § 4 mom. kyrkofondslagen skola till kyrkofonden ingå medel, gällande g o m i n f l y t a för försåld skog från prästerskapet anslagna löneboställen med ordnmg. u n d a n t a g a v v i s s a kategorier boställen, som här kunna lämnas ur räkningen. Vidare stadgas i 6 § kyrkofondslagen att av kyrkofonden skola utgöras, dels enligt 3 mom. kostnad för skogsindelning å löneboställen, med nyssnämnda undantag, dels enligt 4 mom. ersättning för skogsstatens övriga bestyr med skog å dessa boställen med belopp, som Konungen fastställer till gäldande, dels enligt 5 mom. annan än i 4 mom. avsedd kostnad för bevakning samt skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande å ifrågavarande boställen, intill belopp, som Konungen bestämmer, dels ock enligt 6 mom. kostnad för åtgärd eller anstalt, som enligt Konungens särskilt meddelade tillstånd må utföras för tillgodogörande av virkesavkastning eller motverkande av uppkommen skada å skog till samma boställen. Praxis har så till vida gått i annan riktning, som utgifterna i fråga i allmänhet avdragas redan i skogsförvaltningens räkenskaper och allenast vad därefter återstår inlevereras till statskontoret för kyrkofonden. Erinras må att då Kungl. Maj:t fastställer sådant kostnadsbelopp, som avses i 6 § 5 mom. kyrkofondslagen, plägar i sammanhang därmed förordnas att till gäldande av dessa kostnader likasom av kostnaderna för skogsindelning, avverkning ocli virkestransport samt skatter och onera skola i varje särskilt fall i första hand användas kyrkofonden tillkommande, till domänstyrelsen inflytande skogsmedel ej allenast från den skog, som med utgiften avses, utan även från övriga skogar av nu ifrågavarande beskaffenhet, varjämte statskontoret bemyndigas att, i den mån sålunda inflytande skogsmedel av domänstyrelsen prövas icke lämna tillgång till bestridande av ifrågavarande utgifter, till styrelsen förskottsvis ur kyrkofonden utbetala erforderliga belopp inom viss angiven gräns. Det är emellertid endast i begränsad utsträckning, som domänstyrelsen själv i första hand mottager inflytande medel eller verkställer utbetalningar. Uppbörden av skogsförsäljningsmedlen sker i allmänhet genom länsstyrelsen eller, när fråga är om ringare belopp, genom revirförvaltaren. Denna senare ombesörjer i allmänhet även utbetalningarna för de med skogsförvaltningen förenade kostnaderna. Den bokföring, som avser redovisningen för inkomster från och utgifter för de ecklesiastika skogarna, är fördelad mellan domänstyrelsen, länsstyrelserna och revirförvaltarna. Den är dels en primärbokföring (hos domänstyrelsens kassa, länsstyrelserna och revirförvaltarna) och dels en centralbokföring (hos domänstyrelsen). De från de olika primära redogörarna avgivna rapporterna äro avsedda att bilda underlaget för den centrala bokföringen och

207 insändas för sådant ändamål jämte tillhörande verifikationer till domänstyrelsen. Här upptagas och sammanställas å ett särskilt för kyrkofonden fört konto de särskilda rapporternas olika poster. De primära redogörarnas redovisningar bliva inom domänstyrelsen föremål för revision genom styrelsens revisorer. Inleverering till kyrkofonden av densamma tillkommande skogsförsäljningsmedel verkställes av domänstyrelsen genom omföring från domänfondens till statsverkets giroräkning i riksbanken. Vad styrelsen inlevererar till kyrkofonden utgöres av det nettoöverskott som föreligger efter avdrag av samtliga förvaltningskostnader för de ecklesiastika skogarna, jämväl sådana som icke lämnat avkastning utöver husbehovet. Bokföringen är ensartad för domänfondens och kyrkofondens medel. Vid det tillämpade bokföringssystemets inrättande har domänverkets bokföringskrav fått vara ensamt bestämmande. För att ej enhetligheten skulle brytas, har den för domänverket lämpade bokföringen fått tjäna som norm för bokföringen även beträffande andra skogsintressenter. De av domänstyrelsen till statskontoret för kyrkofondens räkning inlevererade skogsförsäljningsmedlen åtföljas icke av någon kontokurant eller annan redogörelse rörande beloppets tillkomst. Ej heller i övrigt lämnas från domänstyrelsen till statskontoret någon redovisning rörande det ekonomiska resultatet av dess förvaltning av de skogar, varifrån inkomsten skall ingå till kyrkofonden. I följd härav upptagas i statskontorets räkenskap för fonden allenast de inlevererade beloppen. Däremot komma där icke till synes de utgifter, som domänstyrelsen ombesörjt för kyrkofondens räkning, och de häremot svarande inkomsterna. De siffror, varav statskontoret är i behov för uppgörande av den nedan omförmälta s. k. fondredogörelsen och vilka hänföra sig till såväl inkomster som utgifter, inhämtas genom statskontorets fondbyrå från den hos domänstyrelsen förda huvudboken. Jämte det, på sätt förut nämnts, primärförvaltningarnas redovisningar underkastas revision genom domänstyrelsens revisorer, skola domänverkets räkenskaper i sin helhet inlämnas till riksräkenskapsverket för att där revideras. Vid den undersökning som kommittén verkställt därom, huruvida bok- Brister i förmgen beträffande kyrkofondens skogsmedel tillgodoser de speciella behov, redoviKsom i sådant avseende framträda från kyrkofondsförvaltarens sida, har nin s 8 kommittén icke kunnat undgå att finna att vid bokföringssystemets tillska- vasenäet pande nödigt beaktande icke synes hava skänkts däråt att systemet måtte fullt passa för det ecklesiastika lönesystemet. Det har anmärkts, att man vid ordnandet inom domänverket av bokföringen av de ecklesiastika skogsmedlen icke tillmätt någon avgörande betydelse däråt att bokföringen borde utgöra underlaget för en verklig medelsredovisning till statskontoret i dettas egenskap av förvaltare av kyrkofonden. Vore bokföringen lagd efter en sådan princip, skulle man — med utgångspunkt från att statskontoret är kyrkofondens bokförare — kunna direkt ur domänstyrelsens bokföring till statskontorets bokföring överflytta alla de slutsummor, som angå kyrkofonden. Nu lärer sådant icke kunna ske utan en stundom nog så besvärlig bearbetning, exempelvis genom frånräknande av andelar i skogsavkastning, som tillkommer vissa oreglerade präster. En bestämd brist vid organiserandet av bokförings- och redovisningsväsendet beträffande kyrkofonden föreligger alltså däri att man ej låter resul-

208 tåtet av domänstyrelsens kassarörelse i vad den hänför sig till kyrkofonden inflyta i statskontorets räkenskap för kyrkofonden, d. v. s. att man ej till statskontoret förlagt en allt omfattande central redovisningsbokföring för kyrkofonden. Visserligen inga i den s. k. fondredogörelsen siffror för skogsförvaltningen, men dessa siffror avse ej redogörelse per kassa ntan omfatta åtskilliga belopp, vilka ej passerat kassan, såsom betingade men ej inbetalda försäljningsbelopp, varjämte där numera ingår självkostnadsvärdet för icke försålt virkeslager. Då kyrkofonden, såsom förut framhållits, utgöres av de för det territoriella prästerskapets avlöning avsedda gemensamma avlöningstillgångarna, i den mån de kommit in under statskontorets händer, och skogsförsäljningsmedlen alltså äro att räkna med som tillgång för kyrkofonden först sedan de influtit till domänverket och därifrån redovisats till statskontoret, ligger följaktligen fondredogörelsen delvis vid sidan av en redogörelse för kyrkofondens kassaställning. Förvaltaren av kyrkofonden måste det vidare principiellt sett tillhöra att ingå i granskning av riktigheten av de belopp, som dit levereras eller därifrån rekvireras. Domänstyrelsens kassarörelse i vad den berör kyrkofonden är ej självständig i den mening som nyss angivits. Detta är den desto mindre, som kyrkofonden i egentlig mening befinner sig under statskontorets händer, och någon annan myndighet — frånsett Kungl. Maj:t — följaktligen ej kan disponera över dess medel. Domänstyrelsens kassarörelse i vad den berör kyrkofonden är på grund härav allenast ett uppdrag, som blivit av praktiska skäl — till förekommande av onödig omgång vid medlens rekvirerande och utbetalning — överlämnad till domänstyrelsen som mellanhand. Långt ifrån att utesluta, måste en sådan anordning anses föranleda redovisningsskyldighet 1 . För ett redovisningsförfarande som nyss berörts tala i ännu högre grad praktiska skäl. Utan sådan redovisningsskyldighet saknas nämligen en av förutsättningarna för ordnande på ändamålsenligt sätt av kyrkofondens verksamhet. Vad nu yttrats belyser det tidigare gjorda uttalandet därom att enhetlighet i förvaltningen av de prästerliga avlöningsmedlen av olika slag saknas och att statskontoret ej äger möjlighet att överblicka hela den förvaltning, av vilken kyrkofondens förmåga att fullgöra sina förbindelser är så nära beroende. Förvaltaren av kyrkofonden vet icke på förhand huruvida, när eller till vilket belopp kyrkofonden har att motse skogsmedel som bidrag till bestridandet av kyrkofondens många utgifter. I fråga om verkställd inleverering av skogsmedel saknar statskontoret kännedom om den avser ett hos domänstyrelsen uppkommet kassaöverskott eller en förskottsvis gjord inbetal1 I sitt den 18 december 1918 avgivna underdåniga utlåtande angående ändrade grunder fur beräkning av den statsverket tillkommande ersättning för skogsstatens bestyr med skötseln av ecklesiastika skogar uttalade kommittén (sid. 20 o. 44) som sin mening att fastställelse av dylika grunder borde komma till stånd endast under vissa förutsättningar, nämligen dels att till Kungl. Maj:t årligen avgåves särskild berättelse över förvaltningen av de ecklesiastika skogarna, ocb dels att åtgärder vidtoges att från kyrkofondens sida och med hänsyn till församlingarnas rätt företaga granskning av medelsredovisningen beträffande de ecklesiastika skogarna. Då domänstyrelsen den 4 juni 1921 yttrade sig i detta ärende hade styrelsen icke någon erinran emot detta uttalande. Revisionsbehovet har uppmärksammats även av de s. k. skogsbokföringssakunnige. 1 ett den 11 december 1917 avgivet utlåtande i anledning av vad kammarrätten anfört i underdånigt yttrande över sakkunniges betänkande I hava nämligen sakkunnige, efter anmärkande att den centrala bokföringen för de ecklesiastika skogsmedlen dittills icke fyllt berättigade krav, framhållit hurusom det förelåge ett uppenbart behov för kyrkofonden att erhålla en revisor eller fiskal.

209 ning av betingade, men ännu ej till domänfonden inbetalade skogsförsäljningsmedel. Vad därefter angår den kontroll och revision, för vilken domänstyrelsens räkenskaper, jämväl i vad dessa avse prästskogarnas förvaltning, enligt nu gällande ordning bliva föremål, gäller därom att den i främsta rummet, om ej uteslutande, organiserats med tanke på att avse domänstyrelsens förvaltning som enhet betraktad. Däremot har man ej funnit behov av att låta de särintressen, som faktiskt föreligga för kyrkofonden, komma till sin rätt vid kontrollen och revisionen. Kommittén har i avdelning V lämnat en redogörelse för huru kommittén tänkt sig att ifrågavarande behov av kontroll skulle kunna genom särskilda anordningar inom domänverket befrämjas och återkommer till frågans närmare behandling i avdelning VII. I förevarande sammanhang torde vara nödigt att endast konstatera hurusom det med statskontorets nuvarande organisation icke låter sig göra att från detta ämbetsverk såsom förvaltare av kyrkofonden utöva erforderlig granskning av redovisningen rörande driften av prästskogarna, något som också belyses därav att statskontoret låter bero vid att kontokurant eller annan redovisningsräkning icke åtföljer inlevereringarna av skogsförsäljningsmedlen. Icke heller är det tillräckligt sörjt för att statskontoret skall kunna hålla hand däröver att influtna skogsförsäljningsmedel varda till statskontoret inlevererade så snart ske kan. Såsom en sammanfattning av kraven på bokföringen ur kyrkofondens synpunkt framställer sig att bokföringen inom domänstyrelsen, så vitt angår de ecklesiastika boställena, bör äga rum med iakttagande av kyrkofondens och övriga avkomstberättigades intressen och med hänsyn till att den skall tjäna som underlag för redovisningen till kyrkofondens förvaltare. Kyrkofondens konto i domänstyrelsens räkenskaper bör förty hållas fritt från alla kyrkofonden icke vidkommande belopp och uppställas så att det fullständigt och troget återspeglar kyrkofondens ställning i avseende å skogsförvaltningen. Genom i erforderlig omfattning avgivna redogörelser eller rapporter bör vidare kyrkofondens förvaltare tillhandahållas tillräckligt material för vinnande och bibehållande av nödig översikt över skogsförvaltningen och för beredande av kännedom om det ekonomiska resultat, som för varje år är att av denna förvänta, och andra omständigheter, som äro av betydelse för kyrkofondens förvaltare för att sätta denne i stånd att bedöma kyrkofondens förmåga att fullgöra sina förbindelser.

Kap. 3. S t a t s k o n t o r e t s redovisning. Under benämningen kyrkofonden inbegripas enligt kyrkofondslagen — såsom Nu gäiförut framhållits — de prästerskapet i territoriella församlingar anslagna av- lande ordntng löningsmedlen, i den mån dessa kommit in under statskontorets förvaltning. Den räkenskap, som hänför sig direkt till kyrkofonden, föres alltså hos statskontoret. Emellertid handhava, såsom ovan närmare angivits, länsstyrelserna och domänstyrelsen medel för kyrkofondens räkning. Därjämte tjänstgöra länsstyrelserna i stor utsträckning som mellanhand mellan å ena sidan kyrkoKyrkofondskommitién.

U

210 fonden och å den andra vederbörande löntagare i avseende å såväl inbetalningar som utbetalningar. För den redovisning, länsstyrelserna avgiva till statskontoret, är i det föregående redogjort. Likaledes är omförmält, att domänstyrelsen icke avlämnar någon redovisning till statskontoret utan blott dit inlevererar uppkomna överskottsmedel. Till mycket stor del är alltså den av statskontoret förda räkenskapen rörande kyrkofonden beroende av de redovisningar, som dit avgivas av länsstyrelserna. I statskontorets räkenskap icke blott införas de inkomster och utgifter, som gå genom statskontoret, utan även sammanföras de inkomster och utgifter, som redovisas genom länsstyrelserna. Däremot införas där icke de genom domänstyrelsen ombesörjda inkomsterna och utgifterna utan allenast de kontanta överskottsbelopp, som därifrån inlevereras. De inkomster, som genom statskontoret direkt tillgodoföras kyrkofonden, utgöras, förutom av ränta och vinst å kyrkofondens tillgångar, i huvudsak av ersättningsmedlen dels för den indragna prästtionden och dels för de förutvarande anslagen i kronotionde m. m. Beloppens avförande från vederbörligt anslag och uppförande å kyrkofondens konto verkställes av statskontoret ef ter anmälan av vederbörande tjänsteman i ämbetsverket. Därtill komma överskott å avlöningsmedel, som pastorat i Stockholm må vara pliktigt att inleverera till kyrkofonden 1 . De utbetalningar åter, som ombesörjas av statskontoret, utgöras huvudsakligen av de till avgångna präster utgående emeritilönerna, vartill komma ålderstillägg och skjutsanslag till innehavare av prästerlig tjänst i Stockholm och arvoden till det extra ordinarie prästerskapet i huvudstaden ävensom eventuellt medel enligt 19 § 4 mom. och 21 § löneregleringslagen till pastorat därstädes. Till grund för utbetalningar av ersättningsmedel till pastorat i Stockholm samt för inbetalningar av överskottsmedel skall ligga sådan uppgift enligt formulär litt. A., som i det föregående omförmälts. Den kontraktsprost åliggande granskningen av sådan uppgift tillkommer i Stockholm stadens konsistorium. Före utbetalningen lärer jämväl statskontoret hava att granska uppgiften i fråga. En tablå innehållande en kortfattad redogörelse för kyrkofondens inkomster och utgifter samt dess ställning offentliggöres årligen av statskontoret i dess från trycket utgivna »Utdrag ur under kungl. statskontorets förvaltning stående fonders och diverse medels räkenskaper» (den s. k. fondredogörelsen). Statskontorets räkenskap för kyrkofonden insändes för vederbörlig revision till riksräkenskapsverket. I det föregående har lämnats redogörelse för åtskilliga brister i avseende å den redovisning beträffande kyrkofondens medel, som avgives av läns1 Inbetalning av bidrag, som det ordinarie prästerskapet i Stockholm jämlikt 25 § l ö n e " regleringslagen har att erlägga till det e. o. prästerskapets avlönande, synes i analogi med vad som i övrigt gäller i avseende å prästlönemedel för Stockholm, lämpligen böra ske till statskontoret. Bestämmelse härom finnes dock icke meddelad. I underdånig skrivelse den 17 december 1921 har kommittén ifrågasatt sådan bestämmelses utfärdande. Därvid anmälde kommittén tillika till Kungl. Maj:ts åtgärd att efter vad kommittén inhämtat några medel av här ifrågavarande slag aldrig blivit till kyrkofonden inbetalade från ordinarie präster i Stockholms icke nyreglerade församlingar.

211 styrelserna. Dessa brister — vilka till stor del äro beroende på de från kyrkoråden inkommande uppgifterna enligt formulär litt. A. rörande användningen av de inom pastoraten tillgängliga avlöningsmedlen m. m. — kunna i stort sett angivas vara dels att ovisshet föreligger huruvida kyrkofonden tillgodoförts alla belopp, som rätteligen tillkomma fonden, huruvida den ej påförts belopp, för vilka den ej har att svara, samt huruvida de in- och utgående posterna jämväl i övrigt äro riktiga, dels även att posterna ofta äro felrubricerade. Då de i länsstyrelsernas redovisningar ingående posterna ligga till grund för den räkenskap, som föres hos statskontoret, är jämväl denna räkenskap, i vad den är uppbyggd på länsstyrelsernas redovisningar, behäftad med enahanda brister som länsstyrelsernas räkenskaper. E n ytterligare bristfällighet i organiserandet av bokföringen för kyrkofondens medel synes kommittén ligga däri, att resultatet av domänstyrelsens kassarörelse i vad den hänför sig till kyrkofonden icke inflyter i statskontorets räkenskap för kyrkofonden, d. v. s. att domänstyrelsen ej är ställd som primär bokförare i förhållande till statskontoret som central bokförare. Mera betydande är emellertid den bristfällighet, som framträder däri att själva redovisningen beträffande kyrkofonden icke blivit centraliserad till det ämbetsverk, statskontoret, som fått sig ålagd förvaltningen av kyrkofondens medel och måste anses som dess egentlige målsman. I stället är redovisningen splittrad mellan olika redogörare — länsstyrelserna, domänstyrelsen och statskontoret — i följd varav för en fullständig granskning av den kyrkofonden avseende redovisningen med tillhörande verifikationer är nödvändigt att uppsöka ett ganska stort antal räkenskaper. Ehuru målsman för kyrkofonden och den huvudsakliga redogöraren för dess medel, saknar statskontoret möjlighet till utövande av erforderlig kontroll över de övriga redogörarna. Nu berörda förhållanden i avseende å redovisningen för kyrkofondens inkomster och utgifter bidrager därtill att statskontoret, ehuru utgörande den myndighet, som omhänderhar kyrkofondens medelsförvaltning, saknar möjlighet att överblicka alla de förhållanden, som äro avgörande för fondens ekonomi, och därigenom urståndsatt att på ett så tillförlitligt sätt som eljest vore möjligt bedöma fondens förmåga att fullgöra sina förbindelser och påtaga sig nya. P å grund av nämnda brist saknas jämväl en av de viktigaste förutsättningarna för genomförandet av ett önskemål, som kommittén i annat sammanhang framställt, nämligen att fondens egentliga förvaltare måtte sättas i stånd att målmedvetet tillvarataga alla utvecklingsmöjligheter för fonden och de olika prästerliga avlöningstillgångar, av vilkas avkastningsförmåga kyrkofonden till så betydande del är beroende. Av vad nu och förut anförts i denna del av ämnet torde med tydlighet framgå att av de brister, som föreligga i avseende å förvaltningen av de prästerliga avlöningstillgångarna, den är den icke minst betänkliga, som hänför sig till redovisningen och kontrollen. I detta sammanhang torde det vara nödigt att här ytterligare framhålla Fondredoatt den av statskontoret publicerade årliga fondredogörelsen rörande kyrko- göreisen. fonden icke kan sammanställas med det inom statskontoret förda kassakontot för samma fond. Kassakontot, som innefattar en sammanfattning, så vitt kyrkofonden angår, av statskontorets s. k. memorialbok för fonderna (utgörande inkomst- och utgiftsbok) samt låneboken, redovisar som inkomster och utgifter dels alla in- och utbetalda poster enligt såväl länsstyrelsernas rapporter som statskontorets egna böcker, härvid inbegripet de kontanta inbetalningar, som

212 från domänstyrelsen ske till statskontoret., dels ock upplupna men icke förfallna eller icke inbetalda räntor på kyrkofondens utlånade kapitalbelopp. Fondredogörelsen åter upptager som inkomster och utgifter dels kassakontots siffror med undantag av de under året frå;n domänstyrelsen till statskontoret inlevererade skogsförsäljningsmedlen, dels ock, i stället för dessa senare, siffror utvisande årets driftsresultat beträffande die ecklesiastika skogar, vari kyrkofonden är intresserad, d. v. s. å ena sidan årets skogsförsäljningsmedel (inbegripet beloppet betingade men ej inbetalade skogsförsäljningsmedel) och å andra sidan de av domänverket för kyrkofonden verkställda utgifterna. För att bringa fondredogörelsen till närmare (överensstämmelse med kyrkofondslagens definition av begreppet kyrkofond, k a v a från skogsförsäljningsmedlens brutto avdragits dels avverkningskostnade>n dels ock boställshavare tillkommande andelar i skogsavkastning och skilllnadsbeloppet utförts som kyrkofondens inkomst. I fondredogörelsen uppitagas följaktligen vissa belopp — ännu ej inbetalda skogsförsäljningsmedel — som efter lagens terminologi icke ännu är att behandla som kyrkofondens tillgångar. I de senaste publikationerna, vilka avse åren 1919—1921, har man gått ännu ett steg längre, i det att där bland inkomster, skogsförsäljningsmedel, inbegripits värdet (enligt självkostnadspris) å vid årets slut inneliggande osålt virkeslager. Beträffande andra inkomstkällor har man icke i fondxedogörelsen vidtagit motsvarande åtgärder. Där upptagas sålunda ej exempelvis förfallna men ej guldna arrendebelopp, ännu ej redovisade överskottsmedel enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen med flera inkomster, vilka utgöra fordringar för kyrkofonden. Ej heller upptagas där vissa kyrkofondens förbindelser, såsom ännu ej rekvirerade bidrag enligt 21 § löneregleringslagen. Dem s. k. fondredogörelsen innefattar alltså delvis heterogena siffror och utgör icke en fullständig återspegling av kyrkofondens ställning, vare sig man tar kyrkofonden i den mera inskränkta bemärkelse, definitionen i kyrkofondslagen föranleder, eller i en mera utvidgad betydelse. Omförmälda kassakonto borde rätteligen, såsom upprättat av den myndighet, vilken omhänderhar fondens förvaltning, vaira avgörande för fondens ställning vid varje särskild tidpunkt; ur kassakontot skulle det vara man hade att hämta upplysning om, huruvida fonden ett visst år mäktat fullgöra sina uppgifter utan anlitande av kapitalet, och i kassakontot skulle man hava att finna avspeglingen av kyrkofondens utveckling eller tillbakagång. Då den av statskontoret publicerade fondredogörelsen är allmänt tillgänglig, under det att siffrorna enligt kassakontot icke komma till allmän kännedom, har fondredogörelsen faktiskt kommit att läggas till grund för bedömandet av kyrkofondens utveckling. Ehuru det enstaka årets verksamhetsresultat alltså kan hava betydelse vid bedömandet av frågor om att pålägga kyrkofonden nya skyldigheter eller utvidga dess förutvarande, får emellertid ej förbises, att huvudvikten vid sådana frågors bedömande ligger vid en utredning av spörsmålet om kyrkofondens förmåga att även för framtiden b ä r a ifrågasatta nya eller utökade utgifter. Man måste sålunda i och för detta bedömande undersöka avkastningsförmågan hos de källor, varifrån kyrkofondens inkomster härflyta, och beräkna storleken av de utgifter, vilkas gäldande åligger kyrkofonden, ävensom i övrigt skärskåda de olika förhållanden, som inverka på fondens inkomster och utgifter. En omfattande såd;an undersökning verkställdes av kommittén för att tjäna till grund vid avgivandet av dess utlåtande den 17 december 1917 i fråga om krigstidstillägg o>ch krigstidshjälp åt prästerskapet

213 i ny reglerade pastorat'. Även för handläggning av senare frågor har kommittén haft anledning att utföra liknande, ehuru mindre omfattande undersökningar. I stort sett kan det måhända sägas vara utan något mera i ögonen fallande intresse, om man följer fondens utveckling genom att jämföra verksamhetsresultatet, sådant det framträder i kassakontot, sådant det framlägges i fondredogörelsen eller sådant det skulle te sig i bokslut upprättade enligt mera affärsmässiga metoder. I längden utjämnas ju givetvis skiljaktigheterna 2. Ett enstaka ogynnsamt år för kyrkofonden har i regel icke någon betydelse, då fråga är om fondens ordinära verksamhet. Däremot kan ett sådant år komma att få betydelse för fonden, då det gäller påläggandet av nya eller ökade skyldigheter, såsom fallet varit i avseende å dyrtidstillägget. För gäldande av dyrtidstillägg må nämligen enligt lagen den 30 augusti 1918 i dess ursprungliga lydelse kyrkofonden icke något år tagas i anspråk i vidsträcktare mån än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda; enligt lagen den 22 april 1922 kan under viss förutsättning även fondens kapital få användas för ändamålet och under iakttagande att kapitalet ej får nedgå under dess belopp vid 1918 års utgång. Även för bestämmande av antalet emeritilöner är det på grund av 3 § emeritilönelagen av vikt att kunna noga bestämma, om ett års utgifter för fonden hållit sig inom inkomsternas ram eller icke. Av det anförda framgår att ifrågavarande fondredogörelser icke kunna till sina detaljer läggas till grund för ett jämförande bedömande av kyrkofondens utveckling under årens lopp. Nästan varje post är av beskaffenhet att anmärkning mot den kan göras. Särskilt gäller detta omdöme utgiftsposterna, framför allt i de äldre fondredogörelserna. I åtskilliga sådana poster ingå belopp, som rätteligen bort redovisas under annan post a eller som bort utgå \ I fondredogörelserna för åren 1919—1921 5 hava två så viktiga poster som utbetalda skogsförsäljningsmedel och ersättningar för församlingsavgifter sammanförts under en rubrik ( i . / stort sett giva dock fondredogörelserna en bild av fondens utveckling. För att sätta den myndighet, som skall omhänderhava förvaltningen av kyrkofonden, i stånd att på ett sätt, som motsvarar en ekonomisk förvaltnings fordringar, fullgöra detta sitt uppdrag, är nödigt att införa väsentligt förbättrade anordningar i avseende å bokföring och redovisning. Dessa för1 En redogörelse härför återfinnes sid. 38 o. f. i statsrådsprotokollet till den i ämnet till 1918 års riksdag avlåtna propositionen nr 286. ~ Att skiljaktigheten™ mellan kassakontot och fondredogörelserna tidvis varit så stora har varit beroende på, att de konlraherade, först efter hand inflytande försäljningssummorna under vissa år stigit på grund av stegrade virkespriser och ökade avverkningar. 3 Så t. ex. ingå i det under rubrik »ålderstillägg till ordinarie präster» upptagna beloppet även till e. o. präster utgående ålderstil lägg, vilka bort redovisas under rubriken a d j u n k t s arvoden». — I de äldre fondredogörelserna vinnes ej kännedom om beloppet inbetalda kapitalbelopp. 4 De i fondredogörelsen förekommande stora belopp, vilka redovisats såsom omföring av kyrkofonden felaktigt krediterade utgifter eller felaktigt debiterade inkomster, belysa denna svaghet i redovisningsväsendet. 8 Redogörelsen för år 1922 har ännu ej utkommit. e Kommittén har låtit genom en den 21 november 1921 dagtecknad, till statskontorets fondbyrå ingiven promemoria fästa uppmärksamheten härpå med framhållande av nödvändigheten av att man måtte kunna noggrant särskilja ej mindre ersättningen för skogsförsäljningsmedel från ersättningen för församlingsavgifter än även den del av vardera ersättningen, som hänför sig till löner och den tillfälliga lönelörbättringen, från den del av ersättningen, som hänför sig till dyrtidstillägget.

214 bättringar hänföra sig icke blott till den bokföring och redovisning, som åligger länsstyrelserna och domänstyrelsen, utan även till den, som det tillkommer kyrkofondsförvaltningen själv att verkställa. De krav, som i nu berörda hänseende måste ställas på en blivande kyrkofondsförvaltning, kunna i anslutning till det ovan sagda sammanfattas på följande sätt. Eedovisningen rörande kyrkofondens medel bör centraliseras hos den myndighet, som har att ombesörja förvaltningen av fondens penningmedel och skall vara ansvarig för den ekonomiska skötseln a v fondens intressen. För sådant ändamål böra länsstyrelserna och domänstyrelsen, i den mån dessa myndigheter varda bibehållna vid sina nuvarande uppdrag att för kyrkofondens räkning mottaga inbetalningar och verkställa utbetalningar, periodvis, exempelvis månadsvis, avgiva rapporter över den av dem bedrivna kassarörelsen i vad angår kyrkofondens medel. Dessa rapporter böra grundas på en bokföring, som ordnas med hänsyn till kyrkofondens och de särskilda pastoratens behov av möjlighet till kontroll och översiktlighet. Bokföringen bör, i den m å n så ej redan skett, anpassas efter att avse kyrkofonden och således hållas fri från alla poster, som ej direkt hänföra sig till denna fond, eller läggas så a t t därur må kunna utan svårighet erhållas sådana sammanställningar som äro lämpade att ingå i den centrala bokföringen. Den myndighet, som omhänderhar kyrkofondens förvaltning, bör hava befogenhet att i erforderlig omfattning företaga en saklig granskning av de från länsstyrelserna och domänstyrelsen inkomna rapporterna med tillhörande verifikationer. Denna granskning bör även avse de olika posternas rubricering, varjämte vid densamma bör ägnas luppmärksamhet åt att tillse att belopp, som rätteligen böra tillkomma kyrkofonden, icke lämnas oredovisade. I sammanhang med granskningen bör kontrolleras jämväl att överskottsmedel, som tillkomma kyrkofonden, bliva i god tid dit inlevererade, så att de måtte kunna snarast möjligt göras räntebärande för fonden. I händelse av en centralisering av redovisningen av kyrkofondens medel kommer genom den revision, som i riksräkenskapsverket äger rum av den av kyrkofondens förvaltare avgivna, även särredovisningarna omfattande redovisningen med tillhörande verifikationer, kyrke-fondsförvaltningen i dess helhet att på en gång bliva föremål för den på riksräkenskapsverket ankommande granskningen. Förutom den bokföring, som avser redovisningen av kyrkofondens inkomster och utgifter, bör av fondens förvaltare verkställas all den övriga bokföring, som må finnas erforderlig för att sätta förvaltaren i stånd att bedöma de förhållanden, som äro av betydelse för fondens ställning och dess förmåga att fullgöra sina åligganden. För sådant ändamål böra, i likhet med vad redan nu är förhållandet med länsstyrelserna, även från domänstyrelsen till fondens förvaltare insändas regelbundna uppgifter beträffande utestående fordringar m. m. Statistisk bokföring av olika slag bör ock inrättas, såsom beträffande räntabiliteten i avseende å den egendom, som är anslagen till det^territoriella prästerskapets avlöning. Därjämte böra, i den mån sådant må finnas erforderligt, föras tablåer eller andra avräkningar, utvisande mellanhavandet mellan pastoraten och kyrkofonden. Någon närmare redogörelse för huru vare sig bokföringen rörande kyrkofondens inkomster och utgifter eller den statistiska bokföringen bör inrättas torde det ej tillkomma kommittén att avgiva. Det lärer böra ankomma på kyrkofondens förvaltare att, sedan förvaltningen blivit på ändamålsenligt sätt organiserad, upprätta och framlägga det förslag härutinnan, som denne förvaltare finner omständigheterna föranleda.

215 AVD. VII.

Ordnandet av förvaltningen av kyrkofonden och övriga till prästerskapets avlöning anslagna medel. Kap. 1. Riktlinjer för den framtida förvaltningens ordnande. Kyrkofondsstyrelse. Vikten av att bereda en fullt ändamålsenlig ekonomisk förvaltning åt de Behov av synnerligen betydande kapitaltillgångar i penningar och fast egendom, som, ekonomiék efter vad i det föregående omförmälts, äro anslagna åt det territoriella prästerfor?altskåpet och som sålunda hava att fylla ett betydelsefullt allmänt ändamål, ligger, i belysning av den förut lämnade redogörelsen rörande den nuvarande förvaltningen och dess brister, i öppen dag. Ej mindre uppenbart är att en fullt ändamålsenlig ekonomisk förvaltning Förvalt. av dessa kapitaltillgångar, om man i avseende å denna förvaltning vill till- ningens ce h godose de oundgängliga krav, som här ovan angivits, icke kan vinnas utan ^* ' att överinseendet över denna förvaltning och ansvaret för förvaltningens bedrivande efter bästa ekonomiska grunder centraliseras hos en enda myndighet Till förmån för detta förvaltningsuppdrags centralisering hos en gemensam förvaltningsmyndighet talar till en början själva storleken av de avlöningstillgångar, om vilka fråga är. De kapitaliserade penningfonderna — kyrkofonden och de under domkapitlens och kyrkorådens händer varande fonderna — uppgå till något mer än 30 miljoner kronor. Den fasta egendomens areal är omkring 500,000 hektar, därav belöpa på åker, äng och odlingsmark omkring 115,000 hektar, på skogsmarken omkring 270,000 hektar samt på egendomen i övrigt (impediment och vatten m. m.) omkring 115,000 hektar. Taxeringsvärdet å den fasta egendomen, frånsett de särskilt för sig taxerade prästgårdarna, uppgår till över 130 miljoner kronor, därav omkring 40 miljoner kronor belöpa på de särskilt för sig taxerade skogarna. Räntan å penningfonderna rör sig om 1—1 x\% miljoner kronor och arrendeavkomsten från jordbruksegendomen om 3 miljoner kronor. Behållna skogsförsäljningsmedlen från skogarna, vilkas årliga tillväxt, under förutsättning av att de bringas i normalt tillstånd, uppskattas till omkring 750,000 kubikmeter, kan under normala förhållanden beräknas till 3 miljoner kronor eller mera. Att en förmögenhetsmassa av denna betydenhet måste vara i behov av en rationell, gemensam förvaltning så ordnad att den som har förvaltningen sig

216 anförtrodd också är utrustad med förutsättnungarna för att kunna på ett målmedvetet sätt fullfölja sitt syfte, är en tanke, som icke kan undgå att självmant framställa sig. I än högre grad talar för en sådan centralisering kyrkofondens betydelse i det prästerliga avlöningssystemet och don uppgift fonden härutinnan har att fylla. Kyrkofonden är, såsom förut erinrats, skyldig att träda emellan, då pastorat icke kan självt avlöna sitt prästerskap utan överskridande av den gräns som i sådant avseende blivit bestämd, och har desslikes att bestrida vissa andra icke obetydliga utgifter för prästerskapets avlöning och för uppehållandet av den kyrkliga organisationen. Den utgör den stora regleringsfond eller reservoar, av vilkens förmåga av uthållighet det ytterst beror att den nuvarande kyrkliga organisationen kan vidmakthållas och ytterligare utvecklas, och på vilken det hänger, huruvida det må vara möjligt att än vidare än som skedde genom 1910 års lagstiftning fullfölja en av de reformtankar, varpå denna lagstiftning vilar, nämligen e n utjämning de olika pastoraten emellan av bidragsskyldigheten till prästerskapets avlöning. Denna kyrkofondens betydelse måste, vare sig man ser saken teoretiskt eller praktiskt, leda fram till kravet på en centralisering av sådan beskaffenhet som nyss sagts — en centralisering som utgöir den nödvändiga förutsättningen för möjligheten att överblicka och i finamsiellt hänseende bedöma hela det område, inom vilket de ecklesiastika avlömingstillgångarna hava betydelse, samt att i erforderlig utsträckning inverka reglerande på omförmälda reservoars både tillflöden och avflöden. Till nämnda slutsats medverka även nationalekonomiska skäl och sådana skäl, som kunna uppställas ur synpunktens att tillgodose statens egna intressen. Av sådana grunder är det givetvis av största vikt icke blott att bereda den bästa möjliga förvaltning åt detssa till ett betydelsefullt allmänt ändamål anslagna och till ett ansenligt väirde uppgående kapitaltillgångar, utan även att giva dem den enhetlighet i förvaltningen, som utgör en oeftergivlig förutsättning för att man skall kunna draga full nytta av dem. Härtill kan sägas finnas så mycket större anledniing som dessa tillgångar till stor del tillkommit genom upplåtelse från det alllmännas sida eller i form av ett allmänt onus, och att deras ändamål, i händelse de icke funnes, skulle behöva tillgodoses av staten själv eller eljest genom uppoffringar från det allmännas sida. Enligt de bestämmelser, som för närvarande gälla rörande hushållningen med de prästerliga avlöningstillgångarna, hair man, efter vad förut erinrats, på det sätt sökt ordna förvaltningen av dem, att varje gren av hushållningen uppdragits åt det verk eller myndighet, som på grund av sin övriga verksamhet ansetts därför mest skickad. Då det emellertid vid tillämpningen av diet gällande förvaltningssystemet visat sig att detta i själva verket icke fullt svarar mot avsikten därmed, kräves det av ett mycket starkt allmänt intresse att man fullföljer avsikten och tillser att genom en enhetlig förvaltning kapitaltillgångarna i fråga bliva så ekonomiskt givande som möjligt. E n ekonomisk förvaltning bör i första rummet gå ut på att bevara inkomstkällorna kvantitativt och kvalitativt, ävensom att tillvarataga deras årsavkastning och tillse att denna avkastning kommer de därtill berättigade tillgodo. Detta är emellertid icke nog. Dessutom måste inkomstkällorna i mån av deras beskaffenhet studeras, hushållningen planläggas, ordnas och förändras i enlighet med teknikens framsteg samt rådande konjunkturer, allt i syfte att erhålla största möjliga fördel av dessa tillgånigar. Sker ej detta, nedgår av-

217 kastningen under vad som eljest bort kunna påräknas. Åtgärder i nämnda syfte böra företagas efter moget övervägande och därpå utan uppskov verkställas. För dessa ändamål fordras det en verksam ledning av ekonomien. Dylika åtgärder, som i hög grad äro ägnade att befordra ett gott resultat,* kunna ej väntas av ett flertal förvaltningar, som var för sig överblicka endast en del av tillgångarna. Förutsättningen för erhållande av effektivitet i förvaltningen är att en enhetlig, målmedveten ledning finnes, som inriktar och igångsätter verksamheten samt kontrollerar densamma. Denna förutsättning föreligger icke nu i avseende å de prästerliga avlöningstillgångarna. Den härutinnan rådande splittringen med därav föranledd brist på enhet och planmässighet, på initiativ och ekonomisk omtanke liksom på organiserad kontroll innebär fastmera motsatsen härtill. De bristfälligheter av mångahanda slag, som efter den i det föregående lämnade redogörelsen vidlåda det nuvarande förvaltningssystemet, äro av beskaffenhet att icke kunna i önskvärd omfattning och med full effektivitet avhjälpas utan att själva orsaken, splittringen, undanröjes och de prästerliga avlöningstillgångarna erhålla en målsman, mäktig av att befrämja dessa avlöningstillgångars intressen. Går man till en undersökning huru omförmälda bristfälligheter skola kunna botas, finner man i den nuvarande förvaltningen, att somliga väl skulle kunna avhjälpas utan någon rubbning i det nuvarande förvaltningssystemet, under det att andra äro sådana att de tarva en mer genomgripande ändring av själva systemet och därvid främst en centralisering av förvaltningen. Ehuru kyrkofonden, såsom förut berörts, från pastoraten mottager uppstående överskott å de prästerliga avlöningsmedlen inom de särskilda pastoraten men också har att bland annat under förutsättningar, som i annat sammanhang angivits, lämna pastoraten bidrag till prästerskapets avlönande, har den nuvarande förvaltaren av kyrkofonden ingen befogenhet att själv vidtaga åtgärder, som leda till förhöjning i avkastningen från de till pastoratens disposition ställda avlöningstillgångarna och som därigenom medverka till okande av dessa överskott eller minskande av berörda bidrag. Något organiskt sammanhang mellan förvaltningen av själva kyrkofonden och förvaltningen av övriga prästerliga avlöningsmedel, någon enhetlig ekonomisk ledning finnes ej. Detta är grundfelet. Detta botas genom att ställa samtliga prästerliga avlöningstillgångar under en gemensam central ekonomisk förvaltning, som kan på bästa sätt utnyttja och förkovra dem. En sådan anordning är ock en direkt konsekvens av det nya prästerliga lönesystemet. Genom detta blevo nämligen i långt större grad än förut de prästerliga avlöningstillgångarna en gemensam tillgång för bestridande av prästerskapets avlöning och befrämjande av den kyrkliga organisationens utveckling. Ett kraftigt stöd för kravet på ett sammanförande av förvaltningen av de prästerliga avlöningstillgångarna till en central myndighet ligger i den erfarenhet som vunnits genom kyrkofondskommitténs egen verksamhet. Förutom sitt huvudsakliga uppdrag har kommittén fått till sig överlämnade till handläggning åtskilliga ärenden, där fråga varit just om kyrkofondens ekonomiska möjligheter. Det har visat sig att med den nuvarande förvaltningen icke någon av de med denna förvaltning sysselsatta myndigheterna kunnat på grundvalen av sin egen verksamhet bedöma fondens finansiella ställning och bärkraft, enär detta bedömande är beroende på en mångfald olika omständigheter, varom kännedom nu måste samlas från flera olika håll. P å kyrkofondens ekonomiska bärkraft — bedömd icke blott efter ställningen för tillfället, utan på lång sikt — har exempelvis berott möjligheten att bereda

218 prästerskapet det till följd av kristiden högst nödvändiga dyrtidstillägget, och de härför erforderliga beräkningarna hava icke kunnat verkställas utan vidlyftiga kalkyler grundade på ett från skilda källor införskaffat mycket omfattande material 1 . Kommittén har vidare ansett sig föranlåten att taga vissa initiativ, syftande till ett bättre utnyttjande av de ecklesiastika avlöningstillgångarna 2. Ytterligare har kommittén på grund av vunnen erfarenhet om bristerna i det nuvarande redo visnings väsendet inom ramen för sin befogenhet vidtagit vissa åtgärder till rättelse a v de allvarligaste olägenheterna y och har även efter granskning av visst års redovisningar från länsstyrelserna och jämväl eljest ingripit i ändamål att tillföra kyrkofonden belopp, som rätteligen bort dit redovisas, men som icke inlevererats \ Kyrkofondskommittén har alltså på sätt och vis utfört en del av de funktioner, som skulle tillhöra en kyrkofondsstyrelse, en omständighet som i sin mån ådagalagt behovet av en central förvaltning på detta område. Det är emellertid givet att kostnadsfrågan också bör få göra sig gällande vid själva skapandet av den förvaltningsorganisation, som man avser för de ecklesiastika avlöningstillgångarna, och att man således bör taga i övervägande huruvida icke nuvarande centrala origan med mindre kostnad kunna omhänderhava grenar av de funktioner som skulle tillkomma en centralstyrelse. Därvid är dock att bemärka att förvaltningskostnader äro relativa kostnader, som böra jämföras med det ekonomiska slutresultatet av rörelsen. Större förvaltningskostnader orsakade av en må vara mer omfattande men särskilt på ändamålet inriktad organisation kunna i själva verket ställa sig mer ekonomiska än mindre kostnader betingade av en splittrad och i övrigt svagare förvaltning. Visserligen skulle genom ett bättre och verkligen organiserat samarbete mellan de centrala myndigheter, som nu handhava den högsta vården om de prästerliga avlöningstillgångarna, nämligen kammarkollegium, statskontoret och domänstyrelsen, åtskilligt kunna vinnas, i synnerhet om dessa verk bleve för ändamålet till viss del omorganiserade och om tillika ökade krav lades på ortsmyndigheterna. Men genom en så beskaffad ledning skulle aldrig kunna skapas den känsla av ansvar för det helas skötsel, den handlingens kraft och den målmedvetenhet, som äro oundgängliga förutsättningar för varje ekonomisk förvaltning, och vars avsaknad i avseende å de ecklesiastika avlöningstillgångarna gjort sig så allvarligt kännbar. Sannolikheten av att förvaltningens centralisering medför ökade förvaltningskostnader bör av nu berörda anledning icke i och för sig utgöra hinder för centraliseringens genomförande, och detta desto mindre som efter förvaltningens centralisering förvaltningskostnaden torde böra utgå av den förvaltade förmögenhetsmassan själv och således upphöra att belasta de allmänna statsutgifterna. FörsamFrån församlingarnas sida skulle möjligen kunna förväntas den invändlingarnas n i n g e n att en starkare centralisering av förvaltningen av de prästerliga intresse. a v iö n i n gstillgångarna skulle minska församlingarnas rätt till disposition av, 1

Jfr kommitténs betänkande i ämnet den 17 december 1917 m. fl. Se t. ex. kommitténs betänkanden den 16 mars 19» 16 i fråga om förordnande av kronoombud vid vissa syner, den 31 maj 1921 angående lagbestämmelser för inköp av skogsfastigheter och den 14 juni 1922 i fråga om beskattningen av inkomst från de ecklesiastika skogarna. 3 Jfr avd. VI sid. 199. Se ock kommitténs und. skrivelse den 6 oktober 1919 ang. ändrade bestämmelser rörande församlingarnas redovisning av nnedel till kyrkofonden. 4 Jfr avd. VI sid. 199 o. 200. 3

219 respektive andel i avlöningstillgångarna. Om en sådan farhåga finnes är den dock ogrundad. Nu disponera de särskilda pastoraten över avkastningen av sina inom pastoraten varande prästerliga avlöningstillgångar, så vitt densamma efter vissa grunder erfordras för deras egna prästers avlöning, med rätt för fonden att bekomma överskottet, men å andra sidan hava pastoraten fått sig tillförsäkrade rätten att från fonden i viss ordning få vad som brister i de årliga inkomsterna inom pastoraten för prästernas avlöning. E n mera centraliserad förvaltning lämnar församlingarnas rätt orubbad i båda dessa hänseenden, men den mer ekonomiska skötsel av det hela, som en stark central förvaltning med därav möjliggjord förbättrad kontroll innebär, är ägnad att medföra icke blott en ökning av pastoratens inkomster för ifrågavarande ändamål och därmed en minskning i pastoratens egen beskattning för prästernas avlöning utan jämväl en förhöjning i kyrkofondens kapacitet såsom avlöningsreserv. De omständigheter, som i det föregående berörts, tala samtliga med styrka Centralt för att en centralisering av de prästerliga avlöningsmedlens förvaltning o r e a n för måtte äga rum till befrämjande av deras ekonomiska utnyttjande på ända- . förvalt " målsenligaste sätt. ^andJ 1 ** I avseende å denna centralisering bör man i första rummet undersöka "o™ * möjligheten att för ändamålet begagna sig av något av de centrala änibets- Svalt-"1 verk, vilka för närvarande omhänderhava någon gren av förvaltningen av ningens förde prästerliga avlöningstillgångarna. läggande För förvaltningens förläggande till statskontoret skulle sålunda tala att t i n n a s° n statskontoret nu förvaltar kyrkofonden och jämväl i övrigt har stor erfarenhet myndiÄ i penningförvaltning ävensom står i direkt och väl ordnad förbindelse med de lokala kassor för kyrkofonden som skötas av länsstyrelserna. För domänstyrelsens användande för förvaltningen av det hela kunde åberopas att detta ämbetsverk redan handhar förvaltningen av de ecklesiastika boställsskogarna, som utgöra en mycket betydande del av de prästerliga avlöningstillgångarna, och genom skötseln av kronans domäner även har vana att förvalta jordbruksfastigheter. För kammarkollegiets användande för ändamålet talade åter att kollegiet redan nu, enligt sin instruktion, har inseende och vård över den till ecklesiastikstaterna upplåtna fasta egendomen, med skyldighet bland annat att tillse att denna icke användes eller disponeras emot därom givna föreskrifter, att kollegiet jämväl i övrigt prövar och avgör vissa frågor, som hava sammanhang med dessa avlöningstillgångar, samt att kollegiet har att till Kungl. Maj:t avgiva underdåniga utlåtanden i fråga om ordnandet av prästerskapets avlöning och om förändringar i landets kyrkliga indelning och dylikt, i följd varav och på grund av sin verksamhet i övrigt kammarkollegiet besitter den kamerala sakkunskap som erfordras för handläggningen av ärenden rörande förvaltningen av de prästerliga avlöningstillgångarna och därmed sammanhängande spörsmål. Trots allt detta måste dock sägas att intet av dessa ämbetsverk torde äga förutsättningarna för att övertaga den högsta ledningen av förvaltningen av samtliga prästerliga avlöningstillgångar. Statskontoret, som förvaltar penningar, saknar den kamerala sakkunskap som företrädes av kammarkollegiet och har ej att befatta sig med förvaltning av jord och skog; domänstyrelsen, som förvaltar jord och skog, är ej organiserad för egentlig penningförvaltning och står i sin egenskap av rent teknisk förvaltningsmyndighet i stort sett k främmande för de spörsmål med administrativ och judiciell innebörd och av ofta invecklad beskaffenhet, som framställa sig i avseende å det ecklesiastika avlöningsväsendet; och kammarkollegiet, som är ett kameralt verk, har

220 visserligen högsta inseendet över den till »ecklesiastikstaten hörande jorden, men har ej tillgång till teknisk sakkunskzap för bedömandet av frågor om förvaltning av jord och skog och är ej helleer organiserat för förvaltning av penningar. E n överflyttning på vilket som helst aiv sagda tre ämbetsverk av den högsta ledningen av förvaltningen av samtliga prästerliga avlöningstillgångar kan följaktligen ej ske utan en icke oväsentlig utbyggning av deras nuvarande organisation. Denna utbyggning skulle icke kunna begränsas till en blott förstärkning i ämbetsverkets arbetsskrafter, utan skulle med hänsyn därtill att arbetsuppgifterna till stor del koimme att falla inom områden, som dittills varit främmande för ämbetsverket, ppåfordra arbetskrafter av helt ny kompetens och sålunda i ämbetsverket införda nya och för dess huvudsakliga verksamhet främmande element. Ämbetsve3rket skulle få svårt att inrikta sin verksamhet efter de nya olikartade uppgrifterna, vilka skulle medföra att dess arbete i övrigt förrycktes. Om alla tre verken kan vidare sägas attt de äro fullt upptagna av sina nuvarande övriga uppgifter, vilka i och för- sig alltjämt tillväxa och fordra ökat arbete. För fullföljande av dessa upppgifter vore det säkerligen icke praktiskt att dem pålades nya, för dem främmamde. Den omfattande och speciella uppgift det här gäller fordrar sin speciella oimsorg och synes därför bäst böra anförtros åt en speciell styrelse. Förbises bör ej heller att den organisation,, som synes böra krävas för den myndighet, som skall omhänderhava målsimanskapet för nu ifrågavarande kapitaltillgångar, bör vara av en annan typ i än den, som vunnit tillämpning inom sagda ämbetsverk. E n för nu ifrågavairande uppdrag särskilt anpassad myndighet bör nämligen kunna utöva sin verksamhet med begagnande av de friare former, som nödvändiggöras av desss ekonomiska uppgift. Till det sagda torde ytterligare kunna läggcas att här omhandlade avlöningstillgångar i penningar och fast egendom äiro att betrakta som en stiftelse. Det synes kommittén kunna sägas ligga i saikens natur att en stiftelse av den omfattande storlek och betydelse som ifrågavaramde får sin egen ansvariga styrelse. Då sagda avlöningstillgångar tjäna ett särskiilt ändamål, synes det ock vara riktigt att de bära sina egna förvaltningskostnader. Även häri ligger en anledning att åt en särskild styrelse uppdraga awlöningstillgångarnas förvaltning. Nu kan tilläventyrs invändas att omförmäilda stiftelse, vars tillgångar till stor del härröra från staten, är av den betydelse för staten, att staten bör genom egna ämbetsorgan handhava vården 0)m och uppsikten över densamma, något som också måste bliva för stiftelsens ekonomi billigast. Emellertid är det ingalunda avsett att förvaltningen aw dessa tillgångar skulle genom den ifrågasatta speciella styrelsen undandraigas statens vård och uppsikt. Även en dylik styrelse bleve en statens styrelse, i det att givetvis Kungl. Maj:t bör tillsätta den, varjämte i avseendte å medelsredovisningen statens organ alltjämt böra komma till användning. KyrkoP å grund av vad sålunda anförts anser kommittén ändamålsenligt att förfonds- vattningen av de ecklesiastika avlöningstillgåmgarna måtte erhålla en central styrelse. iedning Q ^ a t t denna centrala ledning miåtte anförtros åt en särskilt för ändamålet tillsatt målsman, åt en särskild stfyrelse, bekostad av de prästerliga avlöningsmedlen själva. Vilken gestalt denna styrelse bör erhålla — om det bör bliva en enmans eller en av flera personer sammansatt styrelses — och vilka organ densamma bör för sin verksamhets uppehållande få tilll sitt förfogande är givetvis be-

221 roende på de befogenheter, man anser denna styrelse böra erhålla, och omfattningen av samma befogenheter. Till denna fråga återkommer kommittén strax här nedan. Såsom föremål för denna styrelses omsorger, dessa må nu sträcka sig mer eller mindre långt, kan dock redan nu angivas icke blott kyrkofonden och övriga gemensamma avlöningstillgångar, utan även de lokala avlöningstillgångarna. Alla dessa tillgångar bilda ju, såsom av den förut lämnade redogörelsen angående det prästerliga avlöningsväsendet framgår, i själva verket en enhet, där en mycket intim växelverkan äger rum mellan de lokala och de centrala avlöningstillgångarna. Redan i avrättningen av det kommittén givna uppdraget ligger en antydan därom att tanken på en gemensamhet i förvaltningen av de båda slagen avlöningstillgångar ej varit för Kungl. Maj:t främmande vid uppdragets lämnande. Då kommittén i det följande upptager till behandling frågorna om omfattningen av denna styrelses verksamhet och om styrelsens organisation, torde kommittén få beteckna styrelsen med benämningen kyrkofondsstyrelsen, oavsett att den efter vad nyss sagts skulle få sitt verksamhetsområde utsträckt utöver själva kyrkofonden. Kommittén har övervägt även andra förslag till benämning för styrelsen men stannat vid nyss angivna benämning, som, utom det att den har fördelen av att vara kort, även torde få anses träffande. Kyrkofondens uppehållande vid funktionell kraft utgör förutsättningen för att hela det nuvarande prästerliga avlöningssystemet skall fylla sin uppgift, samtidigt som denna kyrkofondens förmåga är resultatet av de särskilda avlöningstillgångarnas ändamålsenliga skötsel. Det synes därför naturligt att denna regulator i det nuvarande systemet får giva sitt namn åt den styrelse, som skall verka för avlöningstillgångarnas uppehållande och förkovran. Vad som möjligen kunde sägas tala emot denna benämning vore att den skulle föra tanken på en förvaltning, som närmast inriktade sig på kyrkofondens egen förkovran eventuellt i strid mot församlingarnas intressen. Tidigare har det väl ej saknats exempel på att man svävat i den villfarelsen att fondens och församlingarnas intressen skulle vara mot varandra stridande. Numera torde man dock allmänt hava kommit till insikt därom att kyrkofondens intressen i stort sett sammanfalla med församlingarnas. För den sålunda föreslagna benämningen för den nya styrelsen synes alltså icke möta någon betänklighet på grund av den omständigheten att styrelsen skulle få att förvalta icke blott den egentliga kyrkofonden och de medel, som dit inflyta, utan ock att i större eller mindre omfattning övertaga eller deltaga i förvaltningen av övriga prästerliga avlöningstillgångar. Den arbetsuppgift den ifrågasatta kyrkofondsstyrelsen bör få sig anförtrodd Kyrkotorde i stort sett kunna sammanfattas däri att styrelsen skall handhava för- *ondsvaltningen av de Ullgångar, som äro anslagna till det territoriella präster- s t y r c l s e n s skåpets avlöning, samt ansvara för att denna förvaltning äger rum på ett i ^ki^ä alla avseenden fullt ekonomiskt sätt. uppdrag. Det skulle i följd härav fordras av styrelsen att den tillser att de kapitaltillgångar, vilkas avkastning anvisats till prästerskapets avlöning, förvaltas på ett fullt betryggande och ändamålsenligt sätt och så att de lämna den största möjliga uthålliga avkastning. Till detta område av dess verksamhet skulle ock höra att styrelsen med uppmärksamhet följer alla de förhållanden, som hava inflytande på de ekonomiska förutsättningarna för avlöningssystemets förmåga att fungera tillfredsställande, och tager initiativ till sådana åtgärder, som finnas erforderliga för främjande av detta ändamål.

222 Härvid bör följaktligen beaktas vad som inverkar på kyrkofondens ekonomi, så att styrelsen städse äger en klar uppfattming om kyrkofondens bärighet och förmåga av uthållighet samt om möjligheten att, då fråga därom uppstår, på kyrkofonden lägga nya bördor eller eljest vidtaga förändringar i de skyldigheter, som åvila kyrkofonden. Vidare skulle det tillkomma styrelsen att öva kontroll icke blott däröver att förvaltningen av de prästerliga avlöningstillgångarna, så vitt den ej omhänderhaves av styrelsen själv, sker i överensstämmelse med lämnade föreskrifter, utan även över att de årliga inkomster, som äro anslagna till prästerskapets avlöning, också varda för sitt ändamål använda och att ordentlig medelsredovisning äger rum i avseende å såväl inkomster som utgifter. Direkt För fullgörande av dessa arbetsuppgifter torde det icke vara en oundgängförvaitning l i g förutsättning att styrelsen tillika utrustas med organ för övertagandet a t i i S a l a v den direkta förvaltningen av de kapitaltillgångar av olika slag — penarna? ningar och fast egendom i jord, vatten och skog — vilkas avkastning är anvisad till avlöning åt prästerskapet i territoriella församlingar. Det behöver nämligen icke vara oförenligt med en sådan styrelses verksamhet att själva förvaltningen av kapitaltillgångarna i fråga överlämnas till andra sakkunniga organ, blott det tillses att den niya styrelsen sättes i stånd att såväl i erforderlig omfattning öva inflytande däröver att förvaltningen av dessa åt särskilda organs förvaltning anförtrodda kapitaltillgångar äger rum på ett med hänsyn till tillgångarnas ändamåll och beskaffenhet tillfredsställande sätt som ock utöva kontroll över att deras avkastning behörigen kommer detta ändamål till godo. a) Kapital- Ett förvaltningsområde, som emellertid i händelse av en ny styrelses intiiigångar r ä t t a n ( j e a v naturliga skäl bör tillfalla dennai styrelse, är det som omfattar ningar. förvaltningen av kyrkofondens kapitaltillgånigar i penningar samt de kontanta medel, som skola ingå till kyrkofonden. Dessa medel omhänderhavas nu av statskontoret. Statskontorets befattning med medlen är emellertid, såsom i det föregåeindex framhållits, i själva verket begränsad till att vara en ren penningförvalitning, som dessutom icke omfattar all fondens kassarörelse, vilken delvis äir anförtrodd åt andra myndigheter. Statskontoret utövar ej heller någon kontroll över att de penningmedel, som tillkomma kyrkofonden, också bliva dit redovisade, att verkställda på- och avföringar äro riktiga och a t t de leveranser, som göras av länsstyrelser och av domänstyrelsen, äro grundade på riktiga räkenskaper. Vidare äger statskontoret icke möjlighet att över kyrkofondens inkomster och utgifter och således över de krav, som kuinna vara att förvänta å kyrkofonden, förskaffa sig den översikt, som är oundgänglig för att bedöma i vilken mån fondens tillgångar kunna bindas genom fast placering eller böra hållas likvida för mötande av förestående utbetalningar 2 . Den nya styrelsen åter måste med hänsyn till sin allmänna uppgift utrustas med kontrollerande organ och måste få sin verksamhet så ordnad att den med lätthet kan bedöma kyrkofondens ställning och bärkraft. P å grund härav och då de organ, som erfordras för den rent penningplacerande verksamheten, med största lätthet låta inordna sig i den nya styrelsen, synes ifrågavarande verksamhet självfallet böra överlämnas till denna styrelse, vilken, efter vad förut sagts, skall komma att svara för den ekonomiska ledningen beträffande de prästerliga a„vlöningstillgångarnas förvaltning. E n sådan överflyttning måste lända till enkelhet och reda och torde 1 2

Avd. IV sid. 99. Jfr avd. IV sid 99.

223 för övrigt vara oundgänglig för att styrelsen skall vara i stånd att väl fylla sin uppgift. Å andra sidan torde icke någon som helst fördel vara förenad med att hava omförmälda penningförvaltande verksamhet skild från den ifrågasatta nya styrelsen. Kyrkofondsstyrelsens verksamhet bör sålunda efter kommitténs tanke omfatta den verksamhet med förvaltningen av kyrkofonden, som statskontoret nu utövar. Men den nya styrelsen skall icke fullfölja denna verksamhet allenast på det sätt som nu sker. Dess verksamhet i denna del både vidgas och blir mer intensiv. Det förra därigenom att den nya kyrkofondsstyrelsen får ett långt större förvaltningsområde och måste utöva en långt mer ingående kontroll över medelsredovisningen än det är statskontoret möjligt; det senare därigenom att den nya styrelsen inriktar sina initiativ och sin omsorg på avlöningstillgångarnas förkovran, d. v. s. blir en verkligt ekonomisk styrelse och icke blott en kassa med huvudsaklig skyldighet att i vissa räntebärande papper placera tillgängliga penningmedel. Huruvida överlämnandet till kyrkofondsstyrelsens förvaltning av kyrko- De lokala fondens kapitaltillgångar i penningar bör medföra att dit skola överlämnas Penningäven de särskilda penningfonder, vilka för närvarande omhänderhavas av °»rvait-8 kyrkoråden, är en fråga, som kan synas något tveksam. ning De under kyrkorådens förvaltning stående penningfonderna utgöra lokala avlöningstillgångar. Av deras ändamålsenliga förvaltning är sålunda i första rummet vederbörande pastorat intresserat, men i andra hand på grund av den växelverkan som äger rum mellan de lokala och de gemensamma avlöningstillgångarna även kyrkofonden. Angående sammanlagda beloppet av de ifrågavarande fonderna har upplysning lämnats i det föregående 1 . Därav framgår att fonderna tillhopa uppgå till ett belopp av omkring 3,100,000 kronor, fördelat på omkring 1,000 olika fonder, tillhörande omkring 630 pastorat. Under statskontorets och domkapitlens förvaltning stå för närvarande flera fonder, beträffande vilka det ännu icke är avgjort, om de skola överföras till kyrkofonden eller överlämnas till kyrkoråden för förvaltning 2 . I avseende å 23 av dessa senare fonder om tillhopa omkring 1,900,000 kronor och avseende 21 olika pastorat har kommittén i underdånigt utlåtande den 4 april 1922 föreslagit fondernas överlämnande till kyrkoråden. I sammanhang därmed har kommittén ifrågasatt utfärdande av bestämmelser, varigenom kyrkoråden ålades viss redovisningsskyldighet i avseende å dessa fonder. Såsom kommittén i det föregående 3 framhållit, kunna vissa anmärkningar framställas mot det sätt, varpå förvaltningen av de under pastoratens händer varande fonderna nu är ordnad. Efter kommitténs uppfattning kan det därför med skäl sättas i fråga om icke med hänsyn till behovet att åt dessa fonder bereda en fullt ändamålsenlig och säker förvaltning åtminstone de större av dem borde överlämnas till förvaltning av den myndighet, som får förvaltningen av kyrkofonden sig anförtrodd. J u större en fond är, av desto större allmänt intresse är det också att den icke blott behålles oförminskad utan även giver skälig avkastning. Särskilt är detta fallet i den händelse någon del av fondens avkastning skall såsom obehövlig för avlöningen av pastoratets prästerskap redovisas till kyrkofonden. Frågan om en förändrad förvaltning av dessa fonder torde dock icke vara av så brådskande natur, att den behöver vinna sin lös1 Avd. II sid. 78. 2 Jfr avd. IV sid. 102. s

Avd. IV sid. 103.

224 ning redan i sammanhang med förvaltningsfrågan i sin helhet. Fasthellre torde med berörda frågas upptagande lämpligen böra anstå till dess att lösning vunnits av själva huvudfrågan huru förvaltningen av kyrkofonden och övriga ecklesiastika avlöningstillgångar bör ordnas, b) Kapital- Frågan huruvida den direkta förvaltningen av den fasta egendom, vars tillgångar avkastning är anslagen till det territoriella prästerskapets avlöning, bör över1 ,ast lämnas till den ifrågasatta nya styrelsen., är av synnerligen invecklad beegendom - skaffenhet. Ser man saken förutsättningslöst, synes det väl kunna ligga närmast till hands att säga att om man av andra skäl finner nödigt inrätta en styrelse för förvaltningen av de rika tillgångar, soim äro anslagna till det territoriella prästerskapets avlöning, så böra också och kanske framför allt de mest avkomstgivande avlöningstillgångarna hänföras dit. Onekligen är den fasta egendomen — om man frånser prästgårdarna — den mest avkomstgivande tillgången och den, där avkomstens storlek air mest känslig för förvaltningens ekonomiska kompetens och initiativ. I händelse att man hos den nya styrelsen kan samla en sådan kompetens och förmåga av initiativ, kunde därför starka skäl föreligga, att åt denna styrelse anförtro även att omhändertaga den omedelbara förvaltningen av den fasta egendomen. Frågan tarvar emellertid en närmare undersökning, till vilken kommittén nu övergår. Såsom kommittén förut 1 erinrat gälla i avseende på den fasta egendomens förvaltning olika bestämmelser då fråga äir om den ekonomiska och om den rättsliga vården. Kommittén torde här böra upptaga till behandling allenast frågan om dew ekonomiska vårdens hänläggande direkt umder kyrkofondsstyrelsen. Frågan om den rättsliga vårdens förläggande dit torde nämligen hava endast en jämförelsevis ringa inverkan på frågan om styrelseorganisationen. Den till avlöningsändamål åt det territoriella prästerskapet anslagna fasta egendomen uppdelas, såsom förut erinrats, enligt författningarnas terminologi i prästgårdar och löneboställen, ba) Präst- i fråga om prästgårdarnas nuvarande förvaltning, så vitt angår den ekogårdarna, nomiska vården, torde här vara nog att hänvisa till den redogörelse därför, som av kommittén lämnats i det föregående 2 . Då prästgårdarna såsom avsedda till löntagares bostad åtminstone i regel icke äro i egentlig mening avkomstgivandie, har frågan om prästgårdarnas förvaltning icke någon betydelse i fråga om kyrkofondens ekonomi i vidare mån än att den rätt pastoratet äger att å ecklesiastikt boställes skog erhålla virke för prästgårdsbyggnad, när tillgång därtill finnes, kan öva någon inverkan på skogsavkastningens storlek. Pastoraten åter hava såsom ensamma byggnads- och underhållsskyldiga ett direkt och p.åtagligt intresse av prästgårdarnas vidmakthållande. Något behov av att den ifrågasatta kyrkofondsstyrelsen skulle omhändertaga den direkta ekonomiska förvaltningen av prästgårdarna föreligger efter kommitténs mening icke. Först om skäl anses vara att till kyrkofondsstyrelsen förlägga den direkta förvaltningen av den åt prästerskapet anslagna jordbruksfastigheten, torde det böra tagas under övervägande om ej en liknande förändring möjligen bör vidtagas beträffande prästgårdarna. bb) LoneLöneboställena hava en synnerligen stor betydelse för finansieringen av boställena. d e t p r ä s t e r l i g a a v löningsväsendet, i det att den från dem erhållna avkomsten utgör en avsevärd del av de lönemedel, som äro ställda till pastoratens förfogande för prästerskapets avlönande, likasom av de inkomster, som tillflyta ~~_1 Jfr avd. IV sid. 106. a Avd. IV sid. 104 o. f.

225 kyrkofonden för att användas som bidrag till avlöning av prästerskapet i vissa pastorat eller eljest till uppehållande av den kyrkliga organisationen. Enligt vad som framgår av de i avd. I I meddelade statistiska uppgifterna beräknas avkomsten av jordbruksegendomen till omkring 3 miljoner kronor. Skogarna beräknas under normala förhållanden giva en inkomst på ungefär 3 miljoner kronor efter avdrag av skogsförvaltningskostnader. Då sammanlagda beloppet av prästerskapets avlöning — inbegripet den tillfälliga löneförbättringen men oberäknat dyrtidstillägget — jämte de kostnader i övrigt, som skola gäldas ur kyrkofonden, kan efter löneregleringens slutliga genomförande uppskattas till 14 V2 miljoner kronor, motsvarar alltså beloppet av den fasta egendomens avkastning omkring 40 % av beloppet av förutnämnda utgifter. Det är alltså nödigt att fästa det allra största avseende vid den avkomst, som löneboställena tillföra pastoraten och kyrkofonden, och på grund härav synnerligen viktigt att tillse att den förvaltning, som tillkommer löneboställena, organiseras så att dessa måtte bliva till största möjliga uthålliga fördel för det ändamål vartill de blivit anslagna. Onekligen ligger redan däri att löneboställena tillsammantagna utgöra ett förvaltningsobjekt av betydande både omfattning och värde, en omständighet, som i och för sig talar starkt för att denna egendom samlas under en förvaltning jämte den övriga egendom som skall tjäna samma ändamål. Mycket väsentliga olikheter föreligga i avseende å den förvaltning, som beträffande den ekonomiska vården nu tillgodokommer löneboställenas skogar, och den, som äger rum i avseende å löneboställena i övrigt eller vad som i det följande för korthetens skull benämnes jordbruksegendomen, under vilken då inbegripes även egendom av annat slag, såsom kvarnar, fisken, vattenfall m. m. Jordbruksegendomen kan icke sägas vara föremål för sakkunnig vård och jordbruksförvaltning. Åtskilliga myndigheter och andra vederbörande hava väl i olika egenhänseenden befattning med jordbruksegendomen, jämväl i ändamål att tillse domcn att den hålles i gott skick, men ifrågavarande uppsikt är på det hela taget ganska ytlig, och ingen kan sägas bära ansvaret för att denna egendom tillgodogöres på bästa ekonomiska sätt. Jordbruksegendomen utnyttjas icke som prästerlig avlöningstillgång direkt av löntagaren utan tillgodogöres för avlöningsändamålet indirekt genom utarrendering, och kommittén utgår från den förutsättningen att den allt fortfarande skall tillgodogöras på samma sätt 1 . Ett undantag synes här dock kunna göras, nämligen beträffande den vattenkraft, som är förenad med åtskilliga boställen. Till denna fråga återkommer kommittén längre fram 2 . Den redogörelse, som kommittén i det föregående 3 lämnat angående de brister, som äro förenade med den nuvarande ekonomiska vården av jordbruksegendomen, har visat bristerna vara av den betydenhet, att förändringar äro oundgängligen nödiga. Åtskilliga av dessa brister hänföra sig till de bestämmelser, som äro meddelade i den ecklesiastika arrendeförordningen och torde kunna undanröjas genom ändringar i denna. Andra brister äro beroende på bestämmelser i ecklesiastik boställsordning. Särskilt är i detta avseende att bemärka frågan 1 En annan fråga är huruvida skäl förefinnas att på domänstyrelsen överflytta de befogenheter i avseende å jordbruksegendomens förvaltning, som för närvarande åligga länsstyrelserna och domkapitlen. Denna fråga — som av kommittén besvaras nekande — behandlas närmare i avd. VIII. » Avd. VIII sid. 259. 3 Avd. IV sid. 114 o. f. Kyrkofondskommittén. 15

226 om löneboställes bebyggande. Frågan om revision av arrendeforordmngen har, såsom förut nämnts, varit föremål för behandling av särskilda mom ecklesiastikdepartementet tillsatta sakkunnigca, vilka den 28 februari 1923 avgivit betänkande i ämnet. Sakkunniga hava därvid framlagt forslag även till sådana ändringar i boställsordningen, som kunna befrämja boställenas utarrendering på ändamålsenligt sätt. Kommittén torde därför kunna forutsätta att, efter prövning av bemälda sakkunniges förslag, sådana brister, som beröra arrendeförhållandena och kunna bättras genom ändring i nämnda båda författningar, också bliva avhjälpta. Genom berörda förändringar i arrendeförordningen och boställsordningen kan man emellertid ej fylla den lucka i avseende å den ekonomiska ledningen och initiativet, som nu utgör ett väsentligt hinder för att i varje särskilt fall genom förvaltningen vinna det bästa .ekonomiska resultatet. Ej heller kan allenast genom sådana ändringar vindas den fortgående kontroll och tillsyn över löneboställena, vars avsaknad anmärkts som en av de i det nuvarande förvaltningssystemet förekommande svagheterna K Det synes av sådana skäl vara angeläget att till befrämjande av boställenas ekonomiska utnyttjande vidtaga även vissa organisatoriska förändringar i avseende å förvaltningen. Vanskligt är att besvara frågan huruvida dessa organisatoriska förändringar lämpligen böra ske genom en centralisering i större eller mindre omfattning av den ekonomiska vården av jordbruksegendomen, eller om den med fordel kan äga rum utan en sådan centralisering, exempelvis genom att stärka sakkunskapen hos de myndigheter, domkapitlen, vilka nu hava sig anförtrodda flera viktiga uppgifter i avseende å tillsynen å jordbruksegendomen. E n fråga, som för avgörandet av spörsmålet angående centraliseringen har en stor betydelse, är den om kostnaderna för genomförande av en sådan. Den nuvarande förvaltningen av jordbruksegendomen är till stor del kostnadsfri, i det man tagit i denna egendoms tjänst bland andra dels församlingarna, dels kontraktsprostarna, domkapitlen och länsstyrelserna. Därest nu den nya styrelsen skulle utrustas med organ för den direkta förvaltningen av ifrågavarande fasta egendom, lärer detta icke kunna ske utan nog så avsevärda kostnader; och det torde bliva svårt att på förhand ådagalägga huruvida dessa kostnader skulle komma att uppvägas av den ökning i inkomsten från de utarrenderade löneboställena, som kunde vara att förvänta som en följd av en sådan direkt förvaltnings inrättande. Kommittén är dock for egen del, med hänsyn till de nuvarande bristernas omfattning, övertygad om att så skulle bliva fallet. .. Innan kommittén går att giva ett slutligt svar på berörda spörsmål, huruvida den direkta förvaltningen av den ecklesiastika jordbruksegendomen bor centraliseras i kyrkofondsstyrelsens hand, torde kommittén emellertid fa beröra frågan om den ekonomiska vården av de ecklesiastika skogarna (prastskogarna). , • v' ' . ,,", PrästskoI motsats mot vad som sagts angående den ecklesiastika jordbraksegengarna. domen, befinner sig förvaltningen av präststkogarna redan nu i sakkunniga händer. De äro nämligen, såsom av den föregående redogörelsen framgår, stående under vård och förvaltning av statens skogsförvaltande organ. I en föregående avdelning (V) av kommitténs betänkande har utförligt redogjorts såväl för den förvaltning, som enligt nu gällande organisation kommer prästskogarna till del, som angående de brister, som vidlåda denna förvaltning och deras inverkan på förvaltningsresultatet. P å grundval härav 1

Avd. IV sid. 126.

227 har även verkställts en ingående undersökning huru dessa brister skola lämpligast kunna avhjälpas och huru den organisation bör vara beskaffad, som för sådant ändamål bör givas åt skogsförvaltningen, såväl den lokala som den centrala. Med utgångspunkt från resultaten av de gjorda undersökningarna och från de speciella synpunkter, som till följd härav måste iakttagas i avseende å prästskogarnas förvaltning har kommittén funnit för prästskogarnas ändamålsenliga och fullt ekonomiska tillgodogörande nödigt att för dem anordnas en särskild för dem lämpad förvaltning, vid vilken utan förryckande intrång från en annan därmed gemensam förvaltning dessa skogars särkaraktär och de speciella syften, som de hava att fylla, i erforderlig utsträckning beaktas. Kommittén har emellertid ansett att en sådan efter prästskogarnas särkaraktär avpassad förvaltning bör kunna vinnas även med deras kvarstannande hos den förvaltningsmyndighet, domänstyrelsen, åt vilken statsskogarnas förvaltning är anförtrodd, en anordning som även ur kostnadssynpunkt borde visa sig förmånlig. Därvid har dock av kommittén starkt framhållits behovet av att prästskogarna inom domänstyrelsen och jämväl inom den styrelsen underlydande lokala förvaltningen erhålla en särställning, som låter de speciella syften och synpunkter, som framhållits som oundgängliga för en framgångsrik förvaltning av desamma, komma till sin rätt. Likasom i fråga om skogen lärer av vad ovan anförts beträffande jord- Centralibruksegendomen framgå, att en centralisering under den nya kyrkofondsstyrel- serin » ay sens direkta förvaltning av de ecklesiastika löneboställena till jord likaväl som Jjl*a w till skog borde kunna kraftigt befrämja denna egendoms utnyttjande på bästa jordbruksekonomiska sätt. Emellertid kunna olika meningar givetvis hysas, huruvida egendomen och i vilken omfattning de gynnsamma verkningarna av en dylik förändring och sko" gen skulle komma att göra sig gällande. Framför allt måste det råda någon ' tvekan, huruvida de ökade inkomster, som efter förändringen vore att förvänta från denna egendom, bleve av den storlek att de komme att i mera avsevärd mån överstiga de med nu berörda åtgärd förenade ökade kostnaderna. Lika litet som i fråga om skogen lärer det kunna sägas föreligga något ofrånkomligt behov att under kyrkofondsstyrelsen förlägga den direkta förvaltningen av löneboställenas jordbruk. E n sådan nödvändighet skulle göra sig gällande endast för det fall att den erforderliga kontakten mellan den nya styrelsen och förvaltningen av denna fasta egendom ej skulle kunna vinnas utan att styrelsen hade den direkta vården av samma fasta egendom. Detta synes emellertid ej vara förhållandet. Även med bibehållande av jordbruksegendomens förvaltning genom länsstyrelser och domkapitel torde det nämligen låta sig göra att åt kyrkofondsstyrelsen inrymma sådana befogenheter, som sätta den i stånd att i behövlig utsträckning öva inflytande på förvaltningen. Det huvudsakliga ändamål, för vilkets vinnande kyrkofondsstyrelsens inrät- Den ometande utgör en ofrånkomlig förutsättning, nämligen att erhålla en målsman delbara för de ecklesiastika lönetillgångarnas tillgodogörande på ekonomiskt bästa förvalt sätt, behöver således ej äventyras därigenom att den direkta vården av den den^fastl fasta egendomen icke förlägges till kyrkofondsstyrelsen. egendomen övertagandet av den direkta vården av löneboställena är alltså icke någon k «i läggas förutsättning för kyrkofondsstyrelsens inrättande, lika litet som den är någon u t a n f ö r nödvändig följd därav. toILsty, Efter kommitténs mening föreligger det alltså nog så starka skäl att vid relsen. kyrk of ondsstyrelsens inrättande, åtminstone tills ytterligare erfarenhet kunnat

228 vinnas, begränsa dennas verksamhetsområde därhän, att däri inbegripes allenast vad som är strängt nödvändigt för catt skava den medelpunkt, utan vilken de prästerliga lönetillgångarnas tillgodogörande på bästa ekonomiska sätt icke kan äga rum. Att med en sådlan begränsning måste följavad skogen angår en särförvaltning inom domämstyrelsen är tidigare framhållet. Likaså fordras beträffande jordbruksegendomien att de krav på en förbättrad förvaltning, som det icke är möjligt att eeftergiva, kunna tillgodoses även med anlitande av de redan befintliga förvalltningsorganen. H u r u med iakttagande av dylik begränsning i den blivamde kyrkofondsstyrelsens arbetsuppgifter den närmare förvaltningen av eden fasta egendomen bör på ett ändamålsenligt sätt ordnas är en fråga, som kommittén annorstädes i betänkandet 1 upptager till skärskådan. Här tordee allenast få antydningsvis framhållas, att kommittén, som ansett lönebosttällena icke böra ställas under domänstyrelsens förvaltning, tänkt sig blandl annat att i jordbruk sakkunniga personer' skola anställas att biträda vid lönelboställenas utarrendermg och for tillsynen å boställena m. m. samt att kyrkcofondsstyrelsen skall, beträffande jordbruksegendomen, utöva viss tillsyn ochi träffa sådana avgöranden, som hava avseende på boställenas ekonomiska tillgodogörande, i den mån sådant ej förbehållits annan myndighet. Vidare hiar kommittén beträffande prastskogarna ansett nödigt att för dessa skogair inrättas särskilda revir, i den mån sådant kan ske, och särskilda bevakmingstrakter, där reviren förbliva gemensamma, ävensom en särskild byrå i domänstyrelsen, samt att kyrkofondsstyrelsen skall sättas i tillfälle att gemom mottagande av redogörelser och rapporter rörande driften å skogarna eirhålla kontakt med skogsforvaltningen, utöva inverkan på den ekonomiska planläggningen av skogsvården, påkalla åtgärder till främjande av skogsvården och till årsavkastningens höjande samt öva viss kontroll över medelsrcedovisningen. På grund av det anförda har kommittén tansett sig kunna och bora grunda sitt förslag på att kyrkofondsstyrelsen icke f£år sig anförtrodd den omedelbara vården av löneboställena 2 . I avseende å de3nna begränsning av frågan tilllåter sig kommittén även åberopa att en sttyrelse med detta mindre arbetsområde, men organiserad med sträng hänsjyn till att den skall utgöra den ekonomiska medelpunkten för de prästerliga avlöningstillgångarnas tillgodogörande, tvivelsutan skall kunna erhålla sådian effektivitet att den äger iormåga att med framgång verka även på sådama områden, som icke aro ställda under styrelsens omedelbara förvaltning.

Kap. 2. Kyrkofondsstyrelsens arbetsuppgifter. A v • npSer

Enligt den redogörelse kommittén i näst fcöregående kapitel meddelat anser kommittén lämpligast att den som nödig roefunna kyrkofondsstyrelsen icke övertager den direkta förvaltningen av den ffasta egendomen, vars avkastning är anslagen åt det territoriella prästerskapett, utan att styrelsen inrättas for tillgodoseende av de mest nödvändiga behoveen. ~~^Se avd. V, avd. VII kap. 2 och avd. VIII. -. 9 I avd. V har kommittén berört den organisation som bleve behövlig, därest kyrkofondsstyrelsen erhölle uppdraget att ombesörja den direkta vården av prästskogarna och alltså hade behov av särskilda tjänstemän i orten för- utövning av den närmare vården.

229 Under denna förutsättning synas styrelsens huvudsakliga uppgifter kunna sammanfattas sålunda: att handhava vården och förvaltningen av kyrkofondens kapitaltillgångar i penningar ävensom av de årligen inflytande penningmedel, som skola ingå till kyrkofonden, att öva inseende över vården och förvaltningen av de kapitaltillgångar i penningar, vilkas avkomst eljest skall användas till prästerskapets avlöning, att beträffande de kapitaltillgångar i fast egendom, varav avkomsten är anslagen till prästerskapets avlöning, vaka däröver att denna egendom genom försorg av den eller dem, som fått sig ålagd den direkta vården och förvaltningen av samma egendom, förvaltas på ett i ekonomiskt hänseende fullt tillfredsställande sätt, att öva tillsyn däröver att alla de årliga inkomster, som äro anvisade till prästerskapet, komma detsamma behörigen tillgodo antingen direkt eller genom inbetalning till kyrkofonden i den mån sådant skall ske, ävensom att obehöriga utbetalningar icke äga rum, att i övrigt verka för befrämjandet av en ändamålsenlig vård av de prästerliga avlöningstillgångarna och för dessa tillgångars förkovran, samt att införskaffa och bearbeta alla de uppgifter, som äro nödvändiga för att sätta styrelsen i stånd att bedöma kyrkofondens ekonomiska styrka och dess förmåga att fullgöra de fonden åliggande skyldigheter eller åtaga sig nya förpliktelser. Mera i detalj utfört torde den nya styrelsens åligganden kunna, under nyss nämnda förutsättning, angivas på följande sätt. 1. Styrelsen ombesörjer inventering beträffande de avlöningstillgångar, x inVensom aro anslagna åt det territoriella prästerskapet, ävensom för liggare över tering. sagda avlöningstillgångar 1 . Liggare. Någon fullt säker och uttömmande uppgift rörande alla de tillgångar, som aro anvisade för prästerskapets avlöning, finnes, såsom förut erinrats beträffande den fasta egendomen, icke. Uppgifter i sådana hänseenden hava visserligen vid olika tillfällen införskaffats, och kammarkollegium plägar väl vid avgivande av yttranden över uppgjorda förslag till löneregleringar ägna särskild omsorg åt att utreda vilka avlöningstillgångar finnas i varje särskilt pastorat, men den möjligheten är ingalunda utesluten att någon avlöningstillgång i enstaka fall förbigås eller angives oriktigt. De uppgifter, som föreligga, torde dessutom innehålla endast sådana avlöningstillgångar, som for närvarande äro i behåll, men icke sådana, som förut funnits men av en eller^ annan orsak råkat i glömska eller blivit borttappade — och avlöningstillgångar av detta slag torde icke vara så alldeles sällsynta. Det ligger i öppen dag, att en inventering och en liggare av nyss angivna slag måste vara av den allra största vikt och betydelse för ett rätt tillvaratagande av de ecklesiastika avlöningstillgångarna. Utan sagda liggare kan ej med säkerhet kontrolleras att samtliga avlöningsmedel verkligen komma det prästerliga avlonmgsväsendet tillgodo, att de överskottsbelopp, som enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen skola inbetalas till kyrkofonden, rätteligen dit redovisas, samt att utbetalningarna till församlingarna av skogsförsäljningsmedel enligt 19 § 4:o) löneregleringslagen och av ersättningsmedel för församlingsavgifter enligt 21 § sistnämnda lag äga rum med rätta belopp. Angeläget måste också vara att efterforska borttappade avlöningstillgångar och om möjligt återvinna dem för sitt rätta ändamål. 1

Jfr avd; IV sid. 114.

230 2. Styrelsen vakar över att ifrågavarande avlöningstillgångar behörigen komma prästerskapet tillgodo. Att de prästerliga avlöningstillgångarna komma det därmed avsedda ändamålet tillgodo har, såsom förut erinrats, tidigare varit ett intresse närmast för den löntagande prästen, men även för pastoratet. P å grund av de genom 1910 års lagstiftning genomförda förändringarna har prästens intresse försvunnit. Pastoratets intresse kvarstår väl formellt, men i realiteten är detta intresse berövat sina förutsättningar. Intresset av att avlöningstillgångarna komma avlöningsändamålet tillgodo faller däremot med en väsentlig del av sin:,tyngd på kyrkofonden i dess förut berörida egenskap av avlöningsreserv. För bevakande av denna rätt har kyrkofondsstyrelsen därför befogat krav på att kunna öva tillsyn däröver att avlöningstillgångarna behörigen komma prästerskapet tillgodo. Granskningen av att avlöningstillgångarnia komma prästerskapet tillgodo torde lämpligast ske på det sätt att genom jiämförelse med nyss omförmälda liggare tillses beträffande varje särskilt pasvtorat att samtliga för detta tillgängliga avlöningsmedel bliva behörigen upptagna i den uppgift enligt formulär litt. A., som kyrkorådet har att jämlikt föreskrifterna i kungörelsen den 24 juli 1914 upprätta, och varom i det föregående närmare förmälts. I händelse av tvekan om viss uppgifts riktighet bör förklaring av vederbörande införskaffas. Konstateras felaktighet, bör rättelse påkallas. 3. Penning- 3. Styrelsen omhänderhar kyrkofondens fonderade penningtillgångar och förvaltning. m o t t a g e r de medel, som skola inbetalas till fonden, ombesörjer de utbetalningar, som skola verkställas därifrån, samt gör dessa kapitaltillgångar och inflytande medel räntebärande, i den mån die ej behövas för utgifternas bestridande. 1 Denna del av kyrkofondsstyrelsens verksamhet innebär övertagande från statskontoret av de skyldigheter, som på g r a n d av 1 § kyrkofondslagen och andra i anslutning därtill meddelade bestämmelser åligga detta ämbetsverk. Efter vad förut erinrats, utgöras kyrkofondens årliga inkomster, förutom av ränta och annan vinst å kyrkofondens egna tillgångar, av dels vissa belopp av statsmedel, vilka tillföras kyrkofonden genom statskontorets åtgärd, dels vissa intäkter, som redovisas genom länsstyrelserna, och dels skogsförsäljningsmedel, vilka redovisas genom domänstyrelsen. Kyrkofondens utgifter bestridas, såsom jämväl erinrats i det föregående, dels av länsstyrelserna, dels, såsom praxis uttvecklat sig, av domänstyrelsen, dels slutligen av statskontoret. Den kassaverksamhet, som för närvarande åligger statskontoret och som efter förslaget skulle komma att överflyttas p å kyrkofondsstyrelsen, är mycket begränsad. Någon utvidgning av denna kiassarörelse är ej heller av kommittén ifrågasatt. Därest de förut omförmälda förslagen dels att av kyrkofondens medel bereda lån eller förskott för ecklesiastikt löneboställes bebyggande och dels att lämna anslag för inköp av skogbärande mark, eller ettdera av dessa förslag, leda till utfärdande av däri avsedda bestämmelser, komme kyrkofondsstyrelsens förvaltning att få en icke obetydligt ökad omfattning. För närvarande torde man emellertid kunna frånse de åligganden, som på grund därav skulle tillföras denna styrelse. 1

Jfr avd. III sid. 86 o. f. och avd. VI sid. 209 o. f..

231 4. Styrelsen övar inseende (över vården och förvaltningen av de kapitaltillgångar i penningar, somi stå under annan förvaltning än kyrkofondsstyrelsens, och vilkas avkiomst skall användas till prästerskapets avlöning 1 . De kapitaltillgångar, som härnned åsyftas, skola enligt 22 § löneregleringslagen stå under vederbörande kyrkoråds förvaltning. Väl är det stadgat rörande dessa medel, att pastoratet är ansvarigt för medlens bibehållande till avsett ändamål och att domkapitlet äger hålla hand däröver; men kommittén har, säsom i annat sammanhang anförts, ansett sig äga anledning ifrågasätta, om niämnda stadgande är ändamålsenligt, och uttalat den mening att den föreslagna styrelsen borde få sig ålagt att öva inseende såväl över att dessa medel på betryggande och tillfredsställande sätt göras räntebärande som ock över att de bibehållas till avsett ändamål. I följd härav bör styrelsen ä g a befogenhet att från kyrkorådet införskaffa uppgift angående sättet för miedlens placering och beskaffenheten av den därför lämnade säkerheten samt; påkalla rättelse i den händelse erinran härutinnan förekomme. Likaledes bör styrelsen hava rätt och skyldighet att, där kapitalbelopp går förlorat, nnen pastoratet eller kyrkorådet underlåter att gottgöra förlusten, vidtaga de åtgärder för rättelses åvägabringande, vartill fog kunde anses föreligga. Vid utövandet av inseendet öwer den medelsförvaltning, varom här är fråga, äro förberörda uppgifter enligt formulär litt. A. av betydelse för kyrkofondsstyrelsen. Tidigare i betänkandet har bierörts frågan huruvida de penningmedel, vilka för närvarande omhänderhavas av kyrkoråden, lämpligen böra överlämnas till den nya styrelsens förvaltning. Skulle en sådan överflyttning komma till stånd, bleve kyrkofondsstyrelsen i viss mån redovisningsskyldig till kyrkoråden. I nu förevarande sammianhang torde emellertid eventualiteten av en sådan förändring i förvaltningen kunna lämnas å sido. 5. Beträffande de medel, soim till kyrkofonden inlevereras från länsstyrel- 5. Granskserna och domänstyrelsen, eller som må varda därifrån rekvirerade, tillser nin £ av styrelsen att desamma äro grundade på riktiga beräkningar, och ingår för in" „och,ut~ sådant ändamål i granskning så väl av vederbörande kyrkoråds uppgifter enligt ieVe*re! det i kungörelsen den 24 juli 1914 föreskrivna formuläret litt. A. som av ringars länsstyrelsernas och domänstyrelsens räkenskap angående de medel, vilka av riktighet. dem inlevereras eller rekvireras'-'. Nu berörda åliggande för kyrkofondsstyrelsen följer därav att denna styrelse efter kommitténs förslag skall från statskontoret övertaga förvaltningen av kyrkofondens fonderade penningtillgångar. De medel, som genom länssstyrelsernas försorg tillgodoföras kyrkofonden, innefatta huvudsakligen dels sädana arrendemedel, som skola ingå till kyrkofonden, och dels överskottsmedel från församlingarna. De belopp, som genom länsstyrelserna påföras fonden., bestå till största delen av dels ersättningar för församlingsavgifter, dels pastoraten tillkommande skogsförsäljningsmedel och dels ålderstillägg, arvoden och kostnadsersättningar. De påförda beloppen uppgå i regel till väsentligt hiögre summor än de tillgodoförda. Såväl tillgodoförandet som påförandet sker genom överföring i länsräkenskaperna av 1

Jfr avd. IV sid. 100 o. f. • Jfr avd. VI sid. 195 o. 206.

232 vederbörande belopp, varom månadsvis rappiorter avgå till statskontoret, i vars räkenskap beloppen upptagas. Till stor del grunda sig dessa överföringar på ovan omförmälda uppgifter enligt formulär litt. A. De av länsstyrelserna verkställda omföringarnas riktighet är alltså i stor omfattning beroendie på riktigheten av dessa uppgifter. Vid granskningen av de av länsstyrelserna vidtagna åtgärderna måste alltså i första hand uppgifterna enligt formiulär litt. A. göras till föremål för granskning jämväl ur nu förevarande synpunkt. Härvid måste uppmärksamhet ägnas även åt församlingsavgifterna, vilkas storlek, efter vad som framhållits i annat sammanhang, har infilytande på kyrkofondens rättigheter och förpliktelser. Därjämte böra de särslkilda posterna i länsstyrelsernas rapporter skärskådas. Föreligger tvekan om viss uppgifts riktighet, bör förklaring infordras. Konstateras felaktighet, bön* rättelse påkallas. Visserligen sker redan nu granskning av onnförmälda uppgifter enligt formulär litt. A. men efter vad kommittén i det föregående närmare anfört kan denna granskning icke anses effektiv. Den mera verksamma granskning, varav i följd härav behov gjort sig gällande, bör givetvis förläggas till den nya styrelsen. Kommittén har förehaft frågan om ej den länsstyrelserna nu tillkommande befattningen med sådana utbetalningar till pastoraten och inlevereringar från dem, som grundas på omförmälda uppgifter enligt formulär litt. A., borde överflyttas till kyrkofondsstyrelsen. Tvivelsutam skulle mycket vinnas genom en sådan anordning. Kommittén har emellertid ansett att avgörandet av denna fråga lämpligen bör anstå till dess dien nya styrelsen, efter vunnen erfarenhet om de med det nuvarande förfarandet förenade fördelar och olägenheter, må komma att framlägga förslag rörande ändring däri. Vad angår de levereringar och rekvisitioner, som göras av domänstyrelsen, plägar domänstyrelsen själv ombestyra de utbetalningar, som kunna ifrågakomma, genom anlitande av underhändervaranide medel, och inlevererar överskott genom överföring från domänfondens tiill statskontorets giroräkning i riksbanken. De medelsredovisningar, som äga rum från (domänstyrelsen till kyrkofondsstyrelsen, böra åtföljas av redovisningsräkningar, vilka böra av kyrkofondsstyrelsen granskas. Kyrkofondsstyrelsen bör genom regelbundna rapporter från domänstyrelsen hållas underkunnig om det ekonomiska resultatet av skogsförvaltningen. 6. Jord6. Styrelsen bör, i fråga om de jordbruks- och därmed jämförliga bob tnuBb°" s t ä l l e n » s o m a v s e s * ecklesiastik boställsordnimg, träffa sådana avgöranden, S S som liava avseende på boställets ekonomiska tilllgodogörande, i den mån sådant eLnomiska till- icke är förbehållet Kungl. Maj:t eller överlåtet på länsstyrelsen eller domgodo- kapitlet'. görande. j ^ föregående har erinrats om att vården och förvaltningen av de ecklesiastika löneboställena splittrats mellan ett mycket stort antal vederbörande. Frånsett de mera speciella befogenheter av olika slag, som härutinnan tillagts pastorat, kontraktsprost, synerätt, ekonomisk besiktning m. fl., samt de befogenheter, som förbehållits Kungl. Maj:t, äro de mera allmänna och maktpåliggande befogenheterna delade mellan domkapitlet, länsstyrelsen och kammarkollegium, vartill, så vitt angår skogen, varom dock ej är fråga i förevarande sammanhang, komma skogsstaten och domänstyrelsen. Den lokala förvaltningen av jordbruksbostätllena omhänderhaves av dom1

Jfr avd. IV sid. 106 o. f.

233 kapitel och länsstyrelse jämte övriga vederbörande i orten, den centrala förvaltningen av kammarkollegium, i vad den ej förbehållits Kungl. Maj:t. Detta förvaltningssystem med en månghövdad organisation kan, såsom jämväl framhållits, sägas innebära både en viss styrka och även en stor svaghet. Styrkan ligger företrädesvis däri att man genom att taga i sin tjänst en del redan varande organ gjort förvaltningen av ifrågavarande boställen jämförelsevis billig, delvis kostnadsfri. Svagheten åter ligger huvudsakligen däri att man genom den antydda långt gående fördelningen av förvaltningsuppgifterna kommit att i förvaltningen sakna enhet, ledning och initiativ. Berörda brist i förvaltningssystemet, vilken brist kommittén i det föregående på ett mera ingående sätt behandlat, därvid även angivits att ifrågavarande splittring är beroende företrädesvis på historiska skäl men ej på inneboende orsaker, kan icke avhjälpas utan att i en hand lägges den ekonomiska vården av boställena, d. v. s. skyldigheten att tillse att boställena bliva på ett rätt ekonomiskt sätt tillgodogjorda. Detta åliggande skall efter kommitténs förslag anförtros åt den nya styrelsen. Däremot är, såsom förut omförmälts, icke avsett att till styrelsen överföra bestyret med boställenas utarrendering och den direkta tillsynen, utan det har förutsatts att den omedelbara vården fortfarande skall i huvudsak utövas i samma ordning som hittills. Från kommitténs sida är det ej heller ifrågasatt att centralisera bestyret med arrendekontraktens granskning och fastställande. Genom den nya styrelsens organiserande som ett ekonomiskt förvaltningsorgan med åliggande att tillse och planmässigt verka för att den ecklesiastika fasta egendomen blir på rätt ekonomiskt sätt utnyttjad, har man velat i styrelsen sammanföra och hopknyta de olika trådarna, som hittills så att säga saknat fäste. Härigenom vinner hela förvaltningen i enhet och sammanhang, och olägenheterna av splittringen böra försvinna åtminstone till stor del. Vid sin redogörelse för de befogenheter i avseende å jordbruksegendomens förvaltning, som böra överlämnas till den nya styrelsen, torde kommittén få till en början behandla de frågor, som nu äro föremål för de lokala förvaltningsorganens åtgärder, och därefter dem, som handläggas centralt. I fråga om boställets ekonomiska tillgodogörande genom utarrendering är I. Lokala det huvudsakligen tre åtgärder, som på ett mera avgörande sätt inverka på förvaltni n a arrendebeloppets storlek. o&Först är i sådant avseende att märka bestämmandet av antalet och beskaf- fras ° r * fenheten av de laga hus, som skola finnas på löneboställe'. utarrenBestämmanderätten härutinnan är för närvarande överlämnad till synerätt e n n g e n och ekonomisk besiktning. Efter vad kommittén i det föregående närmare B ° 8 t ä l l e t s anfört har erfarenheten givit vid handen att denna angelägenhet icke varit gandf på ett tillfredsställande sätt ordnad, i det att synerätterna vid utövandet av sin ifrågavarande funktion i mycket stor utsträckning synas förbise byggnadsfrågans samband med frågan om boställets bärighet. Synnerligen ofta förordna synerätterna om löneboställes bebyggande med hus i en omfattning, som bostället saknar förmåga att bära. Kommittén har därför i föregående utlåtanden och särskilt i sitt den 19 juni 1917 avgivna underdåniga yttrande angående åtgärder för underlättande av utarrendering av sådana prästerskapets löneboställen, vilka bildats av förutvarande bostadsboställen, fört tanken på att synerätterna måtte befrias från sitt åliggande i nu berörda hänseende och skyldigheten i stället överflyttas på de utarrenderande myndigheterna. Förut omförmälda ecklesiastika arrendesakkunniga hava i sitt betänkande den 28 1

Jfr avd." IV sid. 116 o. f.

234 februari 1923 framlagt förslag i sådan riktning och även i övrigt tillstyrkt bestämmelser, som åsyfta boställenas bebyggande efter ekonomiska grunder. Oavsett var befogenheten att bestämma rörande löneboställes bebyggande kommer att slutligen förläggas, om hos synerätt eller hos de utarrenderande myndigheterna, torde, då kyrkofondsstyrelsen icke skall omhänderhava den omedelbara vården av boställena, denna styrelses befattning med byggnadsfrågan bliva begränsad till att inom ramen för sin befogenhet öva inverkan i riktning av ett ekonomiskt bebyggande av boställena. Emellertid torde få erinras att de allvarligaste missgreppen i nu berörda hänseende givetvis kunna förväntas äga r u m i avseende å det första bebyggandet efter ny lönereglerings ikraftträdande, sålunda vid syn enligt 64 § boställsordningen, ty detta bebyggande blir ju i de flesta fall normerande även för en lång tid framåt. Då ny lönereglering numera inträtt i de allra flesta pastorat, är det oekonomiska bebyggandet tyvärr ett ofrånkomligt faktum vid ett mycket stort antal boställen. Dock förekomma i de nyreglerade pastoraten icke så få boställen, som blivit utarrenderade utan nybyggnadsskyldighet för arrendatorn eller med allenast begränsad sådan skyldighet, särskilt på grund av de förut berörda cirkulären angående vissa boställens utarrendering på allenast 5—7 år. I avseende på dessa torde ännu någon möjlighet till rättelse föreligga, isynnerhet om synerättens omförmälda befogenhet överflyttas på de utarrenderande myndigheterna. En annan åtgärd, som på ett mera avgörande sätt inverkar på arrendeuppskatt- beloppets storlek, är sättet för själva arrendeuppskattningen 1 , ningen. Arrendeuppskattningens riktighet beror i huvudsak på att uppskattningsnämnden är sammansatt av sakkunniga och opartiska personer och att den vid uppskattningen förfar på ett samvetsgrant sätt. Så vitt kommittén varit i tillfälle att bedöma, kan arrendeuppskattningsnämnden, sådan den nu är sammansatt, icke anses motsvara de förväntningar, man torde hava satt på den vid författningens tillkomst. Ovannämnda arrendesakkunniga hava framlagt förslag till förändrade bestämmelser rörande arrendeuppskattningen, genom vilka förslag avsetts att befrämja ett bättre arrenderesultat. Å arrendeuppskattningen torde emellertid den ifrågasatta styrelsen icke, så länge den ej omhänderhar den omedelbara vården av boställena, kunna öva någon inverkan annat än genom att meddela föreskrifter rörande de riktlinjer, efter vilka nämnden har att handla. Därjämte bör styrelsen givetvis följa utarrenderingens fortgång och i fall, där utarrenderingens resultat synes anmärkningsvärt dåligt, begära förklaring och, om undersökningen visar att någon oegentlighet förekommit, vidtaga sådana åtgärder, som kunna medverka till att för framtiden förekomma ett återupprepande. P å nu berörda sätt vore det möjligt för styrelsen att i viss mån ingripa ledande i avseende å de förberedande åtgärderna för utarrenderingen och därigenom bidraga till åstadkommande av ett bättre arrenderesultat. TjänstbarDen tredje av här avsedda åtgärder, som har en avgörande inverkan på heter, arrendebeloppets storlek, ligger i bestämmandet om vilka tjänstbarheter, som på grund av arrendeförordningens 13 § kontraktsenligt skola av arrendatorn utgöras till tjänstinnehavaren, och framför allt efter vilken taxa de skola av denne betalas 2 . Bestämmelsen om dessa tjänstbarheter ingår som ett av villkoren i arrendekontraktet och skall sålunda göras till föremål för arrende~ l ~Jfr avd. IV sid. 122. s Jfr avd. IV sid. 125.

235 uppskattningsnämndens behandling, varefter fastställelse sker av länsstyrelsen efter domkapitlets och övriga vederbörandes hörande. Arrendekontraktens bestämmelser härom växla i betydande mån, i det att olika myndigheter hava haft vitt skild uppfattning om vad som med stadgandet i 13 § arrendeförordningen avsetts. Den i detta avseende meddelade kontraktsbestämmelsen innebär ofta — nämligen där taxan, efter vilken betalningen för tjänstbarheterna skall erläggas, sättes låg — en icke ringa ekonomisk vinst för tjänstinnehavaren och sålunda en ekonomisk uppoffring å arrendatorns sida, som denne följaktligen måste uttaga ur bostället, något som ej kan ske på annat sätt än genom bjudande av ett lägre arrende. I andra fall åter sättes den taxa, efter vilken tjänstbarheterna skola betalas, till ortens pris eller så nära detta pris, att betingandet av tjänstbarheter icke medför någon ekonomisk vinst för tjänstinnehavaren eller en jämförelsevis ringa sådan. Stundom medger boställets avkastningsförmåga icke betingandet av tjänstbarheter mot »måttlig ersättning»; och beträffande åtskilliga tjänstinnehavare gäller att boställe ej finnes så beläget, att tjänstbarheter kunna till deras förmån förbehållas. Olika tjänstinnehavare äro alltså väsentligt olika lottade i avseende å möjligheten att för måttligt pris bekomma tjänstbarheter från löneboställe. Även i här berörda hänseende hava arrendesakkunniga föreslagit förändrade bestämmelser i syfte att höja boställenas arrendevärde. H ä r synes vara ett område, där en blivande styrelse, så länge nuvarande bestämmelser kvarstå, kan ingripa i ändamål att, så vitt möjligt, genomföra större enhetlighet i tillämpningen. Vad därefter angår arrendevillkorens fastställande, vilket sker av länsstyrelsen efter domkapitlets och övriga vederbörandes hörande 1 , torde ej heller därutinnan någon mera betydelsefull uppgift böra inrymmas åt styrelsen. Någon centralisering av uppdraget att granska och fastställa arrendekontrakten är nämligen ej avsedd. Det torde dock kunna ankomma på styrelsen att fastställa formulär för arrendekontrakt. Emellertid måste det framhållas hurusom även i avseende å de närmare bestämmelser, under vilka utarrenderingen bör ske,] en framsynt ledning och ett kraftigt initiativ mången gång skulle vara av betydelse för ett bättre tillgodogörande av egendomen. I vissa fall kan ett boställes avkastningsförmåga icke oväsentligt höjas genom att bostället på ett ändamålsenligt sätt uppdelas i två eller flera lotter eller styckas till tomter eller genom att vattenfall m. m. undantagas för att särskilt upplåtas. Härför fordras stundom ett planmässigt förberedande arbete. Inkomna uppgifter rörande boställenas utarrendering visa ett flertal fall, då boställenas uppdelning i arrendelotter ägt rum. Då länsstyrelserna med sin mångomfattande verksamhet emellertid nödgas på grund av brist på tid och arbetskrafter taga de i sig själv nog så besvärliga arrendeärendena jämförelsevis schablonmässigt, torde nog ej alltid tillräcklig uppmärksamhet kunna inom länsstyrelserna ägnas åt frågorna om boställenas tillgodogörande på bästa ekonomiska sätt. Här är ett lämpligt fält för styrelsens initiativ. Ehuru styrelsen ej annat än undantagsvis kan tänkas komma att i sammanhang med utarrenderingen öva inflytande på frågor av nu angiven beskaffenhet bör styrelsen alltså hava sin uppmärksamhet riktad på frågan huru de särskilda boställena skola kunna på bästa ekonomiska sätt tillgodogöras och taga de initiativ härutinnan, vartill styrelsen finner anledning. Styrelsen bör taga del av upprättade arrendekontrakt och, därest hos någon 1

Jfr avd. IV sid. 124.

236 länsstyrelse synes utbilda sig en i något hiänseende olämplig praxis, ingripa däri. Exempelvis kan fästas uppmärksamhieten på att det icke sällan förekommer att den antagne arrendatorn berättigas att uppbära och tillgodonjuta avgälder från å bostället befintliga, i föreskriven ordning upplåtna lägenheter, oaktat dessa avgälder enligt 19 § 3 mom. löneregleringslagen skola ingå till kyrkorådet att användas till prästerskapets avlöning. Likaledes kan erinras att boställsavkastningens fördelning i egentligt arrende och årsbelopp icke alltid synes äga rum i överensstämmelse med författningarnas syfte. Vissa förMöjligen skulle kunna ifrågasättas att sityrelsen bör övertaga någon eller ändringar n a g r a a v de befogenheter i avseende å boställets utarrendering, som nu rendetiden tillkomma domkapitel och länsstyrelse, exempelvis den att godkänna förslag ' till nybyggnad å boställe eller plan till föirändring i sättet för jordens torrläggning eller anläggning av ängsvattnintg, att meddela tillstånd till svedjande eller bränning av jord, att pröva arnendators upplåtelse till annan person att bruka bostället eller del därav. Ehuru skäl icke torde saknas att förlägga bestämmanderätten härutinnan till styrelsen, anser kommittén frågan härom lämpligen kunna anstå till framtidia avgörande för att upptagas till behandling av den nya styrelsen 1 . ATgälders P å ett annat område åter finnas åligganden, som lämpligen synas böra utlörhöjning. tryckligen uppdragas åt styrelsen. Vid vissa upplåtelser från boställe av jord eller lägenhet under nyttjanderätt pläjgar ofta bland villkoren för upplåtelsen intagas bestämmelse därom att dien för nyttjanderätten fastställda avgälden må kunna efter viss tids förlopp höjas 2 . Det är ej utsagt vilken som skall å boställets vägnar framställa ainspråk på förhöjning i avgälden; och det torde också höra till undantagen att sådant anspråk väckes. Den möjlighet, som i bestämmelser av nyss angiivet innehåll föreligger för höjandet av inkomsten från den fasta egendomeni, torde i synnerligen stor utsträckning lämnas obeaktad, om ej den nya styrelsen tager sig an saken. Härför finnas så mycket större skäl, som kyrkofonden ofta har intresse av att avgälden för dylika upplåtelser hålles uppe v i d tillräcklig höjd. Varje särskild förhöjning är väl av ringa betydelse, men ttill följd av det synnerligen stora antalet upplåtelser av ifrågavarande slag lkan sammanlagda beloppet av en genom avgäldernas förhöjning föranledd ökning bliva av verklig betydelse för kyrkofonden. Såsom ett särskilt åliggande för kyrkofondisstyrelsen bör fördenskull angivas skyldigheten att vidtaga åtgärder för förhöjande av de för avsöndrade eller upplåtna lägenheter bestämda avgälder. Tillsynen. Tillsynen över löneboställenas hävd till hus och jord utövas dels genom ekonomisk besiktning, dels genom husesyn u . Ekonomisk besiktning förrättas på landet av kronobetjänt i orten såsom ordförande jämte två nämndemän. Biträdande besiktningsmän kunna ock tillkallas. Vid besiktning skola närvara konsistorieombud och ombud för försann lingen. Husesyn förrättas på landet av domare jämte minst två, högst fyra nämndemän. Även här äga konsistorieombud och ombud för församlingen närvara. Det kan efter kommitténs mening starkt ifrågasättas om den sålunda utövade tillsynen må anses tillräckligt effektiv 4 . Arrendesakkunniga hava för sin del föreslagit förändrade bestämmelser i nu berörda hänseenden. Dessa förändringar- avse dels att göra den periodiskt 1

Jfr dock arrendesakkunnigas betänkande. •8 Avd. IV sid. 116. Jfr avd. IV sid. 107 o. f. 4 Jfr avd. IV sid. 126.

237 återkommande tillsynen mera effektiv genom att åt bättre kvalificerade personer anförtro uppdraget att förrätta ekonomisk besiktning samt av- och tillträdessyn, dels ock att göra de ekonomiska besiktningarna oftare förekommande. Däremot avser — såsom i annat sammanhang närmare omförmäles — deras förslag icke att införa en fortgående tillsyn å löneboställena. Enligt kommitténs mening bör det tagas under allvarligt övervägande, om icke tillsynen över boställenas hävd till hus och jord kan läggas på annat sätt än det nu föreskrivna, och bör därvid särskilt undersökas om någon befogenhet i sådant avseende lämpligen kan överlämnas till kyrkofondsstyrelsen. Denna fråga sammanhänger ganska nära med den om inrättande av ecklesiastika domänintendenter, en fråga som kommittén längre fram 1 utförligt behandlar. Fråga kan ock uppstå att söka tillgodose behovet av bättre tillsyn över boställena genom utövande från styrelsens sida av inspektion över boställena. Effektiviteten av en inspektion från den centrala myndighetens sida kan med fog ifrågasättas, och i allt fall skulle en sådan inspektion bliva överflödig i händelse av de ecklesiastika domänintendentsbefattningarnas införande. Kommittén tänker sig därför att inspektionsskyldighet icke skulle komma att åligga den föreslagna styrelsen, dock med rätt för styrelsen att på ort och ställe företaga undersökningar på grund av förelupna missförhållanden i särskilda fall. Den centrala förvaltningen av de ecklesiastika boställena är lagd hos kam- n. Gen markollegium, i den mån den ej är förbehållen Kungl. Maj:t 2 . trala för De förvaltningsfrågor, som ankomma på kollegiets handläggning, äro, såsom v"JtJling8 ragor förut erinrats, endast i ringa utsträckning av rent fackmässig beskaffenhet. ' Däremot förekommer ett stort antal andra frågor, som hava avseende å det ekonomiska utnyttjandet av boställena, såsom frågor om förändrad disposition av boställe m. m. Ett icke ringa antal ärenden avse frågor om olika intressenters rättigheter till boställe eller dess tillhörigheter. Slutligen hänföra sig åtskilliga av dessa ärenden icke till den ekonomiska utan till den rättsliga vården av boställena. De på kollegiets behandling ankommande ärendena rörande de ecklesiastika boställena kunna alltså sägas vara dels av ekonomisk eller övervägande ekonomisk art, dels av organisatorisk eller övervägande organisatorisk art och dels av rättslig eller huvudsakligen rättslig art. Därvid är emellertid att märka att en stor mängd av de ärenden, som kunna betecknas som ekonomiska eller huvudsakligen ekonomiska, mycket ofta icke kunna avgöras ur rent fackmässiga eller ekonomiska synpunkter. Detta är beroende på att man i avseende å förvaltningen av de ecklesiastika boställena har att fasthålla vid att boställena, trots den genom 1910 års ecklesiastika lönelagstiftning vidtagna förändringen i fråga om deras disposition, äro anslagna till särskilt ändamål, nämligen prästerskapets avlöning, samt att i avseende å boställenas förvaltning alltså i stor utsträckning fortfarande göra sig gällande de särskilda intressen, som på grund härav äro bundna vid boställena, och som uppbäras av dels tjänstinnehavaren, dels pastoratet och dels i någon mån även av den kyrkliga organisationen som helhet betraktad. Förvaltningen av de ecklesiastika boställena är således och måste vara på sätt och vis tvehövdad, i det att det gäller att tillgodose såväl de rena affärs- och facksynpunkterna som de mera så att säga ecklesiastikt organisatoriska synpunkterna, vilka senare fortfarande i stor utsträckning äro dominerande. 1 2

Avd. VIII sid. 261. Jfr avd. IV sid. 113.

238 Berörda omständighet — som i avseende p ä den lokala förvaltningen är av mera underordnad betydelse — föranleder evmiellertid att frågan om ordnandet av den centrala förvaltningen, inom vilken saigda dualism gör sig mera märkbar, blir av en mera invecklad beskaffenhet,. För att åt den ifrågasatta kyrkofondssttyirelsen inrymma alla de befogenheter, som skola sätta den i stånd att fyllai sin uppgift som en ekonomisk styrelse för tillvaratagande av samtliga de aivlöningstillgångar, som äro anslagna till det territoriella prästerskapets avlöinande, lärer vara nödigt att från kammarkollegiet avskilja vissa av de arbetsuppgifter, vilka för närvarande äro uppdragna åt detta ämbetsverk, nämligen de, som äro av ekonomisk eller huvudsakligen ekonomisk art. Att sträcka sig därutöver och lägga under kyrkofondsstyrelsen även ärenden av kyrklig, organisatorisk, kameral octi rättslig art skulle högst väsentligt vidga den ram, som bör vara avsedd för den nya styrelsen, och skulle föranleda en organisation av helt annan och mera vidsträckt och dyrbar beskaffenhet än den som är påkallad av och Lärmplig för den tänkta ekonomiska styrelsen. En sådan utvidgning av styrelsens verksamhetsområde skulle ock vara olämplig därför att det arbetsmaterial o»ch den förfarenhet, som äro av betydelse för dylika frågors utredning och avgörande, äro huvudsakligen tillfinnandes just i kollegiet, varför dessa frågor lämpligen böra fortfarande tillhöra kollegiet. Särskilt torde det beträffandle den rättsliga vården av boställena få erinras därom att det under senare tid gjorts gällande en strävan att till kollegiet förlägga den rättsliga v ä r d e n även av sådan allmän fast egendom, som icke står under kollegiets inseenide. Då kommittén nu går att redogöra för de kammarkollegiet för närvarande tillkommande befogenheter, som böra överflyttas på kyrkofondsstyrelsen, utgår kommittén från den förutsättningen att överflyttningen bör omfatta allenast sådana ärenden angående den ecklesiastika jordbruksegendomen, som äro av ekonomisk eller huvudsakligen ekonomisik art.1 Vid denna redogörelse följer kommittén den ordning, i vilken ärendena förekomma i kollegiets instruktion, vilkens § 3 angiver vari kollegiets -vård och inseende över viss fast egendom, bland annat de till ecklesiastikstaten upplåtna boställen, hemman och lägenheter, består. A. Enligt nämnda § 3 mom. l:o) äger kollegiet tillse att den under kolleA. Dispositionens giets inseende ställda fasta egendomen icke användes eller disponeras emot enlighet därom givna föreskrifter. med Denna bestämmelse, som tillägger kollegiet (den rättsliga vården över bland gällande föreannat de ecklesiastika boställena, skulle på det hela taget kvarstå orubbad skrifter. även i denna del. 1 Från ett mycket närliggande område torde få erinrcas om en likartad begränsning av de befogenheter, som tillkomma olika ämbetsverk, nämliigen det som gäller de ecklesiastika skogarna. Dessa skogar äro ställda under skogssitahens omedelbara vård och förvaltning, med undantag för ett mindretal, som endast befinneir s;ig under domänstyrelsens tillsyn och kontroll. Detta har ansetts innebära att vården ocBi ilorvaltningen allenast i skogstekniskt och ekonomiskt hänseende överlämnals till domänsty:relsen. Däremot har kollegiet bibehållits vid sitt målsmanskap för skogarna i andra avsieenden. Betingelserna att bevaka de intressen, till vilkas förmån skogarna blivit dispoaienade. h a r ansetts icke löreligga hos domänslyrelsen utan vara att söka hos kollegiet. F r a m det affärsdrivande verkets sida kan det lätt inträffa att även viktiga frågor allt för ensiidigt behandlas ur ren affärssynpunkt utan tillräckligt hänsynstagande till de intressen i avsieende å skogen och dess avkastning, som uppbäras av tjänstinnehavare och pastorat. D e t horde vara av sådana skäl, som kollegiet plägar höras i frågor angående de ecklesiastikia skogarna, när frågorna röra tjänstinnehavares eller annan berättigads intressen.

239 Dock komme bestämmelsens räckvidd att i någon mån bliva mera begränsad. Bland kyrkofondsstyrelsens åligganden skulle nämligen ingå att tillse att de prästerskapet tillförsäkrade inkomsterna komme prästerskapet tillgodo, något som kan beröra även inkomsten från fast egendom. Båda ifrågavarande myndigheter skulle alltså i förevarande hänseende kunna anses hava åtminstone delvis sammanfallande uppgifter. Kyrkofondsstyrelsens uppgift bör emellertid med hänsyn till dess allmänna befogenheter vara begränsad på det sätt, att om den skulle finna att viss årlig inkomst, som enligt dess mening skulle tillkomma prästerskapet (antingen upptagas som lokal avlöningstillgång inom visst pastorat eller inlevereras till fonden), icke blivit så behandlad, skulle styrelsen själv söka rättelse härutinnan, eventuellt genom rättegång, endast i sådana fall, då inkomsten ifråga är erkänd som ecklesiastik avlöningstillgång, men tvist är om dess rätta belopp eller invändning gjorts om att den bör gå i kvittning eller redan blivit betald eller dylikt — således i rena kravmål — men att det däremot skulle åligga styrelsen att i annat fall, det vill säga att tvist är om huruvida fastigheten ifråga är att anse som ecklesiastik avlöningstillgång — häri inbegripet om den är lokal eller gemensam avlöningstillgång — skulle hava att anmäla saken för kollegiet, som det därefter ålåge att efter befogenhet utföra talan därom. B. Vidare har kollegiet enligt sagda paragrafs mom. 3:o) punkterna a),; B- Med c), d), e), f), g), h) och i) att pröva och avgöra bland annat följande ärenden f^ a ° d e n rörande ecklesiastika boställen, nämligen a) om uppodling av oländig mark åtgärder. emot frihetsår; c) om nyodling, anläggande av torp eller uppröjande av beteshage på skogsmark; d) om avsöndring på obestämd tid till allmänt, kommunalt eller ecklesiastikt ändamål av jord eller lägenhet; e) om upplåtelse av sten- eller kalkbrott, sand-, grus-, sten- eller lertag, torvmosse eller annan dylik lägenhet ävensom, med viss inskränkning, om användandet av avgift för sådan upplåtelse; f) om tillstånd till utarrendering av ecklesiastik boställsjord, som enligt äldre bestämmelser ej är avsedd för utarrendering; g) om användande av ersättningsmedel för jord, intrång eller men i nyttjanderätten; h) om vad till skogsmark rätteligen räknas må, då anmärkning därom vid vissa förrättningar på boställen göres av någon, vars rätt är därav beroende; samt i) om medgivande till fridlysning av naturminnesmärke. Enligt punkten k) tillkommer det även kollegiet att gemensamt med domänstyrelsen pröva och avgöra ärenden om utbyte av byggnadsvirke vid boställe mot annat lämpligare slag av virke eller annat byggnadsämne eller om ersättning ur boställets skogsavkastningsmedel för inköp av sådant virke eller annat byggnadsämne. De frågor, som omförmälas under punkterna a) och c) avgöras icke i första hand av kollegiet, utan denna prövning tillkommer länsstyrelsen, vars beslut underställas kollegiet. Då nämnda frågor beröra sättet för boställets ekonomiska tillgodogörande utan att några särintressen från tjänstinnehavarens eller pastoratets sida kunna sägas spela in, torde den kollegiet nu tillkommande prövningsrätten lämpligen böra överflyttas på kyrkofondsstyrelsen. Likaledes synas de under punkterna f), h) och k) avsedda frågorna äga så nära samband med den ekonomiska förvaltningen av bostället, att det synes naturligt att deras prövning, i vad denna nu tillkommer kollegiet, bör överlämnas till kyrkofondsstyrelsen. Mera tveksamt är däremot huruvida den nya styrelsen bör övertaga befogenheten att avgöra frågor av den i punkterna d), e) och g) angivna beskaffenheten. Befogenheten att avgöra dessa frågor har först genom 1921 års

240 instruktion delegerats från Kungl. Majtt tiil kollegiet. Vad härvid först angår rättigheten att bevilja upplåtelser, soim omförmälas i punkterna d) och e), hava sådana frågor i viss mån avseendie å boställets ekonomiska tillgodogörande. Dylika upplåtelser äro ju, från en synpunkt sett, endast ett sätt för boställets ekonomiska tillgodogörande. Men å andra sidan kan sägas att upplåtelser varom här är fråga tillika inncebära ett moment av delvis annat slag, nämligen ett medgivande att på annat sätt än det ursprungliga disponera del av boställe. Därtill kommer att upplåtelser enligt d) i regel äro avsedda att bliva beståndande och förty n ä r m a sig ett verkligt avhändande samt att upplåtelser enligt e) innefatta ett avyttrande av en del av boställets substans, det vill säga en minskning i dem kapitaltillgång, som bostället utgör. Befogenheten att i sådant hänseende förfoga över bostället behöver ingalunda vara överlämnat till samma myndighet som den, som har att träffa förfoganden i avseende å boställets ekonomiska tillgodogörande. Så vitt kommittén kunnat finna bör hinder ej möta attt å kyrkofondsstyrelsen överflytta befogenheten att avgöra frågor om upplåttelser av ifrågavarande art. Beträffande åter frågor om användandet av avgifter för upplåtelser enligt e) samt av ersättningsmedel enligt g), hava dtessa frågor till övervägande delen en innebörd, som gör det mindre lämpligt a t t överlämna dem till kyrkofondsstyrelsens avgörande. Frågornas bedömande förutsätter nämligen oftast och till väsentlig del en prövning av, stundom mot varandra stridande, rättsanspråk i avseende å vem fördelen av omfö»rmälda medel bör tillgodokomma. Prövningen synes därför lämpligen böra för framtiden kvarbliva hos kammarkollegium. Vad åter angår de under i) upptagna frågorna, äro dessa av beskaffenhet att deras avgörande skall ske ur helt och hållet andra synpunkter än de rent ekonomiska, om också dessa ej äro alldeles främmande för prövningen. Omförmälda frågor torde därför böra bibehållas under kollegiets avgörande, ett avgörande, som emellertid torde få förväntas icke komma att ske utan kyrkofondsstyrelsens hörande. c. Besvärs- C. Enligt § 3 mom. 4 har kollegiet a t t pröva och avgöra besvärsmål, mål. bland annat d) om villkor för utarrendering av prästerskapet anslagen jord, som, enligt vad författningarna stadga, skall under arrende upplåtas, samt om optionsrätt till sådant arrende; e) om avsiöndring från ecklesiastikt boställe av jord eller lägenhet på viss tid eller på livstid och g) om bortförande av foder från ecklesiastikt boställe. I sammanhang med den under d) angivna befogenheten — vilken är angiven även i 38 § arrendeförordningen — torde få erinras om att 4 § arrendeförordningen tillägger kollegiet en uppgift, som i viss mån är analog med befogenheten att pröva besvärsmål angående villkor för utarrendering av prästerskapet anslagen jord. Där stadgas nämligen att om Konungens befallningshavandes förslag angående sättet för utarrenderingen och innehållet i arrendekontraktet icke varder av domkapitlet biträtt, och Konungens befallningshavande och domkapitlet ej kunna i ärendet enas, skall detsamma hänskjutas till kammarkollegiets prövning och avgörande. Samtliga här omförmälda befogenheter äro av beskaffenhet att efter kommitténs mening böra tillkomma den ifrågasatta nya styrelsen, så vitt angår fastigheter anslagna det territoriella prästerskapet. D. Andra D. P å grund av § 3 mom. 5 tillkommer det kollegiet att i stadgad ordfrågor n i n g avgöra annat ärende, som angår vården av ifrågavarande egendomar, rörande

241 eller åtnjutande av rättighet, som i avseende å till ecklesiastikstaten anslaget vården ar och hemmans disponerande och besittning må vara vederbörande förunnade allt så vitt frågan icke är av beskaffenhet att tillhöra domstol eller böra under- ? t t ^ , t i u bo3tallen ställas Kungl. Majrts nådiga prövning. Vilka de ärenden äro, som i enlighet med detta moment skulle kunna komma under kollegiets prövning, är ej angivet. Emellertid torde till sådana ärenden vara att hänföra bland annat nyssberörda frågor enligt 4 § arrendeförordningen, vilka efter vad nyss sagts torde böra överflyttas till den nya styrelsen. Därest till ifrågavarande mom. 5 kunna vara att hänföra ytterligare ärenden av lantbruksteknisk eller rent ekonomisk innebörd, böra även dessa förläggas till styrelsen. E. Enligt § 3 mom. 6 åligger det kollegiet att till Kungl. Majrt avgiva E. Vissa underdåniga utlåtanden, bland annat a) om huru förhållas bör, då boställs- a n d r a f ö r innehavare ej vill för boställe deltaga i vattenavledning, och c) i annan fråga, valtm,n&8som angår förvaltningen av boställe och är av beskaffenhet att kollegiet icke a r e n • äger avgöra densamma. De ärenden, som i förevarande moment avses, äro av vitt skiftande beskaffenhet. Bland dem förekomma även sådana, som röra det fackmässiga tillgodogörandet av boställe. Där så är fallet, böra ärendena överflyttas från kammarkollegiet till den nya styrelsen. Till denna grupp ärenden torde vara att hänföra de under punkten a) omförmälda. Till ärenden av här avsedd beskaffenhet torde vara att hänföra vissa ärenden, däri Kungl. Maj:t enligt arrendeförordningen förbehållit sig beslutanderätten, och vilka ej torde av Kungl. Maj:t avgöras utan kollegiets hörande. P å Kungl. Majrts bestämmande beror sålunda, huruvida boställe, därå större odlingsföretag anses böra utföras, må upplåtas på arrende för längre tid än tjugu år med skyldighet för arrendatorn att under arrendetiden verkställa odlingen. Då dessa frågor äro av rent ekonomisk beskaffenhet, torde det böra tillhöra kyrkofondsstyrelsen att till Kungl. Maj:t avgiva underdånigt utlåtande däri. Vidare har i arrendeförordningen stadgats att, där synnerliga skäl förekomma därtill att prästerlig tjänstinnehavare har nyttjanderätt till visst område av löneboställe, därå prästgården är belägen, Kungl. Maj:t vill i varje särskilt fall förordna huruvida och på vilka villkor dylikt område må åt tjänstinnehavaren för hans tjänstetid eller för viss tid utarrenderas. I dylik frågas natur ligger tydligen att dess avgörande icke är beroende på ekonomiska hänsyn, utan bör grundas på omständigheter, som sammanhänga med tjänstinnehavarens personliga förhållanden eller på lokala förhållanden beträffande tjänstinnehavarens bostadsort m. m. Avgörandet av sådan fråga kan i enskilda fall tänkas komma att äga rum till och med i strid med ekonomiska synpunkter. På grund av dessa frågors natur torde deras handläggning böra tillkomma kollegiet. F. Beträffande förvärvande åt eller avhändande från staten eller allmän F- Förvärr inrättning av äganderätt till fast egendom tillhör det, jämlikt instruktionens e l l e r för" § 4 mom. 7, kollegiet, bland annat, att till Kungl. Majrt avgiva underdåniga ^ S e ^ utlåtanden i frågor av dithörande beskaffenhet. Såsom en följd av den ifrågasatta nya styrelsens uppgift att tillse att den ecklesiastika fasta egendomen blir på rätt ekonomiskt sätt tillgodogjord, bör styrelsen även hava sin uppmärksamhet fäst vid försäljningspolitiken. Det Kyrkofondskommittén.

ip(

242 är icke kommitténs mening att härvid giva sin anslutning till den åsikt, som stundom framkommit, att det skulle vara ekonomiskt fördelaktigt att sträva efter en mera allmän försäljning av (ecklesiastika boställen. Tvärtom hyser kommittén den uppfattningen att mani — såsom även i 1910 års riksdagsskrivelse angives — i avseende på försäljning av ecklesiastika boställen bör framgå med stor varsamhet. Men detta hindrar icke att den ekonomiska styrelse, kommittén nu ifrågasatt, bör, när sjkäl därtill synas vara för handen, taga initiativ i försäljningsfrågor. Till följd av sin ställning som ekonomisk styrelse lärer emellertid styrelsen icke inneha v a förutsättningarna för att kunna med full sakkunskap bedöma, huruvida en försäljning av visst boställe är att tillråda även med hänsyn till vederbörande tjänstinnehavares och pastorats intressen. Stundom kan också inträffa att »en försäljning eller ett byte kan anses önskvärd ur nyssnämnda särskilda intressens synpunkt, men att en sådan åtgärd rent ekonomiskt sett icke skullie befinnas hava skäl. P å grund av sin nyssnämnda ställning som ekonomiisk styrelse torde kyrkofondsstyrelsens bedömande av en dylik försäljnings/fråga kunna äga rum endast ur den senare synpunkten. Under förutsättning alltså att man strävair efter att skapa en styrelse • uteslutande för den ekonomiska förvaltningen a v boställena och övriga avlöningstillgångar måste man bibehålla kammarkollegium som sakkunnig myndighet för bedömande av hithörande frågor ur andra synpunkter än de rent ekonomiska och fackmässiga. Den befattning, som genom nyssnämnda <§ 4 mom. 7 i instruktionen tilllagts kollegiet, torde i följd härav böra för (detta ämbetsverk bibehållas. Den nya styrelsen åter bör få sig ålagt, att, där anledning yppas till antagande att boställes ekonomiska utnyttjande skulle befrämjas genom upprättande av stadsplan eller annan planindelning, tomtupplåtelse, tomträttsupplåtelse e. d., eller att försäljning helt eller delvis av boställe skulle lända till synnerlig fördel, därom verkställa utredning och i händelse av fog hos Kungl. Maj:t göra den framställning, vartill omständigheterna må anses föranleda. Vad i förevarande punkt 6 anförts hänför sig till de åt det territoriella prästerskapet anslagna löneboställena. PrästPrästgårdarna åter intaga en helt a n n a n ställning. Här kan icke bliva glrdama. fråga om något ekonomiskt tillgodogörande, »eftersom de äro upplåtna allenast till bostadsändamål. Visserligen är det även. här ett ekonomiskt intresse att prästgården blir på ett ekonomiskt sätt bebyggd, att dess åbyggnader bliva väl underhållna och att den till prästgården hörande trädgården hålles i god hävd. Men i olikhet med vad som gäller lönebostället är vid prästgårdarna detta intresse helt och hållet ett intresse för prästen och pastoratet, varför dess bevakande kan med skäl överlämnas till intressenternas egna omsorger. Ett hänläggande av prästgårdarna under deni föreslagna ekonomiska styrelsen synes därför icke vara av förhållandena påkallat. Biskopars Däremot synes med skäl kunna ifrågasättas, om icke åt den nya styrelsen m. fl-.s bör överlämnas vården även av den fasta egiendom, som är anslagen till avbostäUea. löning åt andra ecklesiastika befattningshavare än det territoriella prästerskapet, d. v. s. biskoparnas boställen och lönlngshemman, lektorers prebendehemman, domkyrkosysslomansboställen, klockareboställen. För sin del anser kommittén det vara synnerligen önskvärt att, ehuru kyrkofonden icke har något eget intresse av sagda egendomars ekonomiska tillgodogörande, egendomen ifråga likväl föres in under samma ekonomiska styrelse som det territoriella prästerskapets boställen. Det är nämligen ett starkt framträdande

243 allmänt intresse att även den förra egendomen blir på det mest ändamålsenliga sätt förvaltad. Skulle i enlighet härmed kyrkofondsstyrelsen få sig ålagda samma befogenheter beträffande biskoparnas med fleras boställen som i avseende å det territoriella prästerskapets, bör givetvis från de förra erläggas behörigt bidrag efter skälig grund till förvaltningskostnadens bestridande. Den ökning, som genom nämnda uppdrag skulle komma att uppstå i styrelsens göromål, torde knappast bliva så stor, att den kan tänkas inverka på styrelsens organisation. 7. Styrelsen bör, beträffande den under domänverkets förvaltning stående 7. Skogarskogen till de ecklesiastika löneboställena, med uppmärksamhet följa denna n a s ekonoförvaltning, hos domänstyrelsen eller Kungl. Maj:t göra de framställningar misk ^ t m " om åtgärder till främjande av skogarnas vård eller till höjande av årsavkast- g|r°an°d"e ningen från skogarna, som styrelsen med hänsyn till kyrkofondens stadigvarande eller tillfälliga behov och till dess ändamål finner påkallade, samt jämväl i övrigt iakttaga vad som må vara att åtgöra för att skogarna må på ett effektivt sätt tjäna sitt ändamål att vara en prästerlig avlöningstillgång. Jämlikt kungörelsen den 9 december 1910 angående grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar skall skogs- och hagmark å samtliga här ifrågavarande skogar stå under skogsstatens (domänverkets) omedelbara vård och förvaltning. Vid utövandet av denna förvaltning åtnjuter skogsstaten synnerligen stor självständighet. Endast i vissa avseenden har denna de ecklesiastika skogarnas förvaltare fått direktiv för sig uppställda. Huvudgrunderna för den hushållning, för vilken skogarna skola bliva föremål, äro angivna i författningsenlig ordning (1894 års förordning angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket). I avseende å vissa utgifter och omkostnader för skogarnas vård, särskilt för deras förbättring, är skogsstaten bunden genom Kungl. Maj:ts för varje år meddelade beslut (6 § kyrkofondslagen), och Kungl. Maj:t har även förbehållit sig att fastställa förslag rörande de skogshushållningsåtgärder, som äro avsedda att bekostas av kyrkofonden (2 § i domänstyrelsens instruktion). Något förbehåll för jordägareintresset — varmed i detta sammanhang avses även vederbörande avkomstberättigades intressen — att öva inflytande på skogsvården och särskilt på den allmänna skogspolitiken utöver vad i det föregående berörts kan sägas icke vara uppställt. Det enda, som därutinnan gäller, är den i skogsordningens § 66 lämnade föreskriften därom att vid undersöknings- och indelningsförrättningar, därav enskildes rätt är beroende, förrättningsmannen skall, sedan förslag till hushållningsplan blivit av honom uppgjort, därav giva dem del, vilkas rätt är ifråga, och att dessa äga inom viss tid ingiva sina anmärkningar till förrättningsmannen, som jämte eget utlåtande insänder dem till domänstyrelsen, så vitt ej fråga är om vad till skogsmark vid hemman eller lägenhet räknas må, då anmärkningen därom, med förrättningsmannens utlåtande, överlämnas till Konungens befallningshavande, vars beslut därefter underställes kammarkollegium. Därtill kommer den rätt, som enligt § 72 förbehållits den, som är missnöjd med domänstyrelsens åtgärd eller beslut i mål som angå hushållningen med de allmänna skogarna, att föra talan däröver genom underdåniga besvär. Den sakkunnige förvaltaren av de ecklesiastika skogarna innehar alltså obegränsad fullmakt att inom ramen för ovan angivna bestämmelser handhava och utöva vården om skogarna, något som även gäller den allmänna skogsvårdspolitiken. Detta innebär, med andra ord uttryckt, att man ansett sig kunna till den sakkunnige förvaltaren endast med en jämförelsevis ringa begränsning över-

244 lämna befogenheten att i avseende på de ecklesiastika skogarna iakttaga och bevaka jämväl de avkomstberättigades intressen. Såsom av avdelning V av kommitténs betänkande närmare framgår föreslår kommittén bibehållande hos domänverket av uppdraget att förvalta prästskogarna, men tillstyrker att prästskogarna inom denna förvaltning erhålla en särställning för tillgodoseende av nämnda skogars särkaraktär och speciella syften, liksom kommittén uppställer fordran på visst samarbete mellan domänstyrelsen och kyrkofondsstyrelsen. I samma avdelning har framhållits den sitora betydelse, som avkastningen från prästskogarna numera efter 1910 års lagstiftning har i första hand för församlingarna, men därjämte på grund a v kyrkofondens uppgift i lönesystemet i mycket hög grad för sagda fond. Har man hittills kunnat finna det nöjaktigt att låta den sakkunnige förvaltaren av skogarna med nästan obegränsad självständighet svara för skogsförvaltningen, hava förhållandena, på sätt nyss antytts, härutinnan undergått iändring. Det framställer sig ett bestämt krav på att det intresse, som representeras av kyrkofonden och som, efter vad förut antytts, inbegriper även prästerskapets och pastoratens intressen, icke skall vara utestängt från så gott som allt inflytande på skogsförvaltningen, utan att det skall hava befogenhet a t t i viss mån ingripa däri, i syfte att kunna medverka till att den inkomstkälla, som skogarna utgöra, också blir utnyttjad i hela den utsträckning som behovet kräver. 3tyreiaens Det inflytande på förvaltningen av de ecklesiastika skogarna, som efter inflytande kommitténs mening bör, under den antagna förutsättningen att den direkta på skogs- förvaltningen av skogarna får kvarbliva hos domänverket, tillkomma kyrkor e n " fondsstyrelsen, torde på sätt i avdelning V i korthet antydes, kunna angivas på följande sätt. Styrelsen skall äga att inverka på den ekonomiska planlaggningen av skogsvården. Den allmänna plan, som skall tillämpas vid skogsvårdens utövande, är givetvis av grundläggande betydelse för det ekonomiska resultat, som skogsförvaltningen kommer att lämna, och det synes vara en naturlig fordran att kyrkofondsstyrelsen också får öva inverkan på sagda planläggning. Kommittén åsyftar icke med sitt här gjorda uttalande att styrelsen skulle hava medbestämmanderätt vid denna planläggnings fastställande, utan allenast att styrelsen skall få del av de mera betydelsefulla förslag, som göras i detta hänseende, samt vara berättigad och skyldig att hos domänstyrelsen ej mindre än hos Kungl. Maj:t göra alla de framställningar rörande grunderna för skogshushållningen, vartill styrelsen för tillgodoseende av kyrkofondens intresse kan finna sig hava anledning. Vidare bör kyrkofondsstyrelsen höras dels <över de förslag till skogsförvaltningsåtgärder, domänstyrelsen har att årligen ingiva till Kungl. Maj:t, dels ock angående de belopp, vartill de pastoraten jämlikt 19 § 4 mom. löneregleringslagen tillkommande skogsförsäljning;smedlen böra fastställas. Däremot har kommittén ej tänkt sig att styrelsen skulle hava att i allmänhet utöva någon granskning av det sätt, varpå den ekonomiska planläggningen av skogsvården kommer i tillämpning vid fastställandet av hushållningsplanerna. Men därest styrelsen skulle finna anledning till erinran i visst fall mot redan upprättad hushållningsplan, bör styrelsen givetvis göra den framställning hos domänstyrelsen, eventuellt Kungl. Maj:t, vartill nämnda erinran kan giva fog. InitiativStyrelsens befogenhet till initiativ i avseende å åtgärder till främjande av rätt. skogarnas vård och till årsavkastningens höjande följer av styrelsens ställning som ekonomisk styrelse och av dess egenskap att vara den myndighet,

245 som har att bedöma kyrkofondens ställning och behov. Fondens egenskap av avlöningsreserv medför att det under vissa förutsättningar kan föreligga behov för fonden att mer eller mindre tillfälligtvis på ett mera kraftigt sätt söka utnyttja sina inkomstkällor. Av inkomstkällorna äro skogarna egentligen den enda, som genom direkta förvaltningsåtgärder kan göras mera givande. Styrelsen bör alltså hava befogenhet att, därest fonden skulle bliva i behov av större inkomst än som normalt skulle tillkomma densamma genom skogsmedel, hos den sakkunnige förvaltaren göra den framställning om vidtagande av lämplig åtgärd, som kan bereda denna ökade inkomst. I jordägareintresset ligger uppenbarligen att den sakkunnige skogsförval- Kontroll, tårens verksamhet skall kunna på lämpligt sätt underkastas en viss allmän kontroll från jordägarens sida. Så vitt angår de ecklesiastika skogarna bör denna kontroll tillkomma kyrkofondsstyrelsen. Till utövande av en dylik kontroll bör det tillkomma kyrkofondsstyrelsen att under besök å skogarna, då anledning därtill förekommer, samt i den mån styrelsens övriga verksamhet och tillgången på lämpliga arbetskrafter det tillåta, ur det kyrkliga avlöningsintressets synpunkt taga reda på hur skogarna skötas och huruvida det tillämpade skogsbrukssättet må vara ägnat att på ^ ett ändamålsenligt och ekonomiskt tillfredsställande sätt tillgodogöra virket å skogen. Därvid bör även uppmärksamhet ägnas åt frågan om skogsförbättringsåtgärder kunna på ekonomiskt fördelaktigt sätt företagas å skogen. I den mån vid besöken gjorda iakttagelser därtill föranleda, bör det tillkomma styrelsen att göra den framställning hos domänstyrelsen eller eventuellt Kungl. Maj:t, styrelsen finner av förhållandena påkallad. E n annan kontrollåtgärd, som bör tillkomma kyrkofondsstyrelsen, är att taga del av och eventuellt granska räntabilitets- och statistikbokföringen, vilken utgör grunden för bedömandet av frågan, huruvida de skogsvårdsåtgärder, som äro avsedda att tillämpas, motsvara fordringarna på ett ekonomiskt tillfredsställande tillgodogörande av de särskilda skogarnas avkastningsförmåga. Slutligen bör det ock tillkomma kyrkofondsstyrelsen, med hänsyn till den betydande förmögenhetsmassa, som ligger i de ecklesiastika skogarna och den därifrån härflytande betydande inkomsten för kyrkofonden, att utöva en allmän kontroll däröver att förmögenhetsmassans avkastning rätteligen kommer kyrkofonden tillgodo. För sådant ändamål bör styrelsen hava rätt att, i den mån det prövas nödigt, taga del av domänverkets räkenskaper samt hos domänstyrelsen framställa de erinringar och påkalla de ändringar, vartill en eventuell granskning av räkenskaperna eller förhållandena i övrigt kunna giva anledning. I förevarande sammanhang bör även framhållas att då kyrkofonden har ett starkt behov av att vid varje tidpunkt kunna överblicka kyrkofondens ställning, det är nödigt att kyrkofondsstyrelsen periodvis, exempelvis varje månad, erhåller rapport angående dels domänfondens inkomster och utgifter för ecklesiastikt ändamål, dels beloppet av domänfondens utestående fordringar för sådant ändamål, dels ock andra förhållanden, som kunna inverka på kyrkofondens ekonomi. 8. Styrelsen bör med uppmärksamhet följa alla de förhållanden, som öva 8. utveckinflytande på förvaltningen av de prästerliga avlöningstillgångarna eller på lingens kyrkofondens ekonomi och bör, där styrelsen finner sådant av omständig- * efr8m heterna påkallat till befrämjande av en ändamålsenlig vård av de prästerliga jande " avlöningstillgångarna eller för tillgodoseende av kyrkofondens intresse, hos Kungl. Maj:t göra framställning om vidtagande av ändring i gällande för-

246 fattningar eller utfärdande av nya författningar eller vidtagande av andra åtgärder för ändamålet. Redan genom de befogenheter, som i föregående punkter föreslagits för den nya styrelsen, har man sökt tillgodose det förut omförmälda behovet av enhetlighet i och överskådlighet över förvaltningen och av ekonomisk ledning med initiativförmåga och målmedvetenhet för förvaltningen; men med hänsyn till betydelsen såväl för avlöningstillgångarnas rätta förvaltning som för upprätthållandet av det prästerliga avlöningsväsendets effektivitet till ömsesidigt gagn för församlingar och prästerskap har det synts kommittén önskligt att ett särskilt uttryck gives åt styrelsens åliggande i nu förevarande hänseenden. Genom den översikt kyrkofondsstyrelsen är i tillfälle att på grund av sin ställning förskaffa sig över förvaltningen av de olika slagen ecklesiastika avlöningstillgångar är styrelsen i stånd att på verksamt sätt bedöma vilka åtgärder av varjehanda beskaffenhet böra vidtagas för att befrämja deras ekonomiska tillgodogörande på rätt sätt. Där styrelsen ej äger befogenhet att själv föranstalta om sådana åtgärders vidtagande, bör styrelsen i ämnet göra framställning hos Kungl. Maj:t. 9. Bok9. Styrelsen låter ombesörja bokföringen för kyrkofonden, beräknar dess f öring, bärighet, upprättar och avlämnar till Kungl. Maj:t årligen berättelse angåBärighets- e n ( ie kyrkofondens ställning vid slutet av näst föregående år samt beräkning beräkning. a y ^ess inkomster och utgifter under det löpande året, samt avgiver till Berättelse Kungl. Maj:t underdåniga utlåtanden i frågor rörande kyrkofonden eller °™..j?n.dens som avse den ekonomiska vården av de kapitaltillgångar i penningar eller nmg. j a g j. e g e n ( j o m g o m > uf-an a ^ g^ä under kyrkofondsstyrelsens direkta förvaltStat. n ing, äro avsedda för prästerskapets avlöning. Bokföringen bör avse icke blott kassabokföringen tillika med en sammanföring grundad på styrelsens egna jämte länsstyrelsens och domänstyrelsens räkenskaper utan även den räntabilitets- och statistikbokföring, som styrelsen finner vara för sig oundgänglig för att kunna dels följa den ecklesiastika egendomens förvaltning och bedöma denna förvaltnings effektivitet och ändamålsenlighet och dels utföra beräkningen av kyrkofondens bärighet m. m. Beräknandet av kyrkofondens bärighet är av yttersta vikt med hänsyn till de olika anspråk, som ställas på fonden. Möjligheten att befrämja den kyrkliga organisationens utveckling, att i mån av ändrade förhållanden genomföra en allmän löneförbättring och att eljest till utgående från fonden anvisa utgifter för vissa ändamål, såsom till emeritilöner, tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg, är helt beroende på kyrkofondens bärighet. Med hänsyn till det ecklesiastika avlöningssystemets invecklade beskaffenhet är det visserligen förenat med både besvär och svårighet att göra några ens något så när tillförlitliga beräkningar rörande bärigheten. Detta får emellertid ej hindra att man måste av styrelsen fordra årliga kalkyler i nu berörda hänseende. Att Kungl. Maj:t bör från styrelsen årligen bekomma berättelse angående kyrkofondens ställning vid slutet av det föregående året samt beräkning av dess inkomster och utgifter under det löpande året torde vara självfallet på grund av vikten av den förvaltning, varom här är fråga. Ifrågavarande beräkningars nyss omförmälda osäkerhet kan icke anses minska behovet för Kungl. Majtt att äga tillgång till dylika beräkningar. Att styrelsen skall hava att till Kungl. Maj:t avgiva underdåniga utlåtanden i sådana ärenden, som ovan angivits, torde ej behöva särskilt motiveras. Styrelsen torde bliva den enda myndighet, som kan bedöma kyrko-

247 fondens ställning och behov, och den, som närmast kan yttra sig i frågor om den ekonomiska vården av den fasta egendom, varom här är fråga. Efter vad förut är anfört och även i det följande i viss mån beröres skall styrelsen i frågor av nu nämnd beskaffenhet jämväl hava såväl rättighet som skyldighet till initiativ. Rörande vikten av den räntabilitets- och statistikbokföring, som är nödvändig för ovan omförmälda ändamål, torde icke vara nödigt att i detta sammanhang särskilt orda. Kommittén förutsätter väl att inom domänstyrelsen sådan bokföring skall äga rum beträffande de ecklesiastika skogarna, men detta förringar icke behovet för kyrkofondsstyrelsen att för sina ändamål ombesörja en sådan bokföring i den utsträckning omständigheterna oundgängligen kräva. KAP. 3. Kyrkofondsstyrelsens organisation. Efter det kommittén i näst föregående kapitel lämnat en framställning rörande de arbetsuppgifter, som efter kommitténs uppfattning bör tillkomma den ifrågasatta kyrkofondsstyrelsen under den ovan angivna förutsättningen att till styrelsen icke skall förläggas den direkta förvaltningen av vare sig prästskogarna eller den fasta egendomen i övrigt, vars avkastning är anslagen till det territoriella prästerskapets avlöning, får kommittén nu i det följande framlägga förslag till den organisation, som enligt kommitténs tanke bör under nyssnämnda förutsättning givas kyrkofondsstyrelsen. Med hänsyn därtill att styrelsens verksamhet är avsedd att vara av över- Huvudsynvägande ekonomisk beskaffenhet och hava till huvuduppgift att tillse att de P unkter ecklesiastika avlöningstillgångarna bliva på rätt ekonomiskt sätt förvaltade, synes vid den ifrågasatta styrelsens organisation böra bland andra huvudsynpunkter iakttagas att dess verksamhet skall kunna utövas med erforderlig effektivitet och med användande av så enkla former som med hänsyn till frågornas beskaffenhet och verksamhetsfältets omfattning är möjligt. Man bör sträva efter att för styrelsens verksamhet skapa förutsättningarna för initiativkraft jämte snabbhet och träffsäkerhet i handling. Styrelsen bör sålunda organiseras så, att dess verksamhet må kunna bedrivas med tillämpning i erforderlig utsträckning av affärsmässiga metoder. För vinnande av detta ändamål synes önskvärt att hos en person samla så mycket som möjligt av de viktigare bland de befogenheter, som böra tillkomma styrelsen. Härvid bör denne sättas i stånd att fullt och detaljerat överskåda situationen i avseende å de ecklesiastika avlöningstillgångarna och att bedöma de olika kapitaltillgångarnas avkastningsförmåga för att därigenom på effektivt sätt inom ramen för sin befogenhet verka för att de ekonomiska riktlinjer, som anses böra uppställas i avseende å deras tillgodogörande, behörigen följas. Kommittén har alltså, vid övervägande av frågan om den närmare organisationen av den ifrågasatta kyrkofondsstyrelsen, haft som utgångspunkt att styrelsen, efter vad nyss berörts, bör så organiseras att en enda person komme att uppbära det huvudsakliga ansvaret för att de i ekonomiskt hänseende fördelaktigaste riktlinjer i avseende å förvaltningen av de ecklesiastika avlöningstillgångarna följas och att alla de initiativ, som kunna leda till en ändamålsenlig fullföljd av dessa riktlinjer, behörigen vidtagas.

248 OrganisaBland de olika organisationsformer, som kunna ifrågakomma för kyrkotionsform. f on dsstyrelsen, har kommittén huvudsakligen fäst sin uppmärksamhet vid följande. 1. Kollegial styrelse med arbetande chef och fast anställda arbetande ledamöter — uttrycket »arbetande» så förstått so>m nedan närmare säges. 2. Styrelse med arbetande chef, ensam besilutande, samt fast anställda ledamöter, likaledes arbetande men ej beslutande. 3. Kollegial styrelse, av vilkens ledamöter- endast en är arbetande (»verkställande direktör»); övriga ledamöter jämte ordföranden, sakkunniga inom olika områden. 4. Styrelse med arbetande chef, ensam beslutande; sakkunniga ledamöter, icke fast anställda och ej arbetande eller beslutande (rådgivande ledamöter). Beträffande formerna 1 och 2 är det tänikbart att även där insätta, förutom de fast anställda ledamöterna, ledamöter a v sakkunnig- eller fullmäktigtyp. I varje särskilt fall skola hos styrelsen v a r a anställda tjänstemän till erforderligt antal. Dessa tjänstemäns ställning och befogenheter lämpas efter den styrelseform, som väljes. Då kommittén här talat om »arbetande» ehef och ledamöter, har åsyftats chef och ledamöter med förpliktelse att med daglig tjänstgöringsskyldighet ägna hela sin arbetskraft åt styrelsen samt, stå vitt ledamöterna angår, lägga hand vid det dagliga arbetet i den mån såi lämpligen kan ske. Med ordförande och ledamot, vilka icke betecknas som »arbetande», har menats ordförande och ledamot, som äro skyldiga att s.tälla sin sakkunskap till styrelsens förfogande genom att deltaga ej mindire i den handläggning av förekommande ärenden, som äger rum vid styrelsens sammanträden, än även i styrelsens beslut. — Att i ledamotskapet ävem i det senare fallet ligger förpliktelse för ledamoten att icke blott uppehådla utan utvidga sakkunskapen inom sitt område, torde ligga i sakens natur. Vid bedömandet av frågan om de olika kombinationer, vilka vid styrelsens organiserande kunna tänkas möjliga och lämpliga under den förutsättning i avseende å styrelsens verksamhetsområde som ovan nämnts, har det synts kommittén som skulle det slutliga valet komma att stå mellan formerna 1 och 3, formen 1 möjligen med den förändring att styrelsen skulle förstärkas med en eller flera sakkunnige eller fullmäktige. Av sagda två former synes vardera äga vissa företräden framför den andra, men kommittén har vid sitt övervägande kommit till den uppfattning artt den under punkten 3 omförmälda formen är den, som mest motsvarar behovet av en styrelse för det ändamål, varom här är fråga. Den sålunda tänkta anordningen med en person, som uppbär det huvudsakliga i styrelsens arbete och även det huvudsakliga av styrelsens ansvar, d. v. s. med en ledande kraft av den typ, som på andra områden betecknas med benämningen verkställande direktör, synes vara den, varigenom man åt styrelsen inrymmer de största möjligheterna att åt sitt arbete giva högsta grad av planmässighet och effektivitet. Med en dylik styrelse synes det även vara lättast att förekomma uppkomsten av sådana former av byråkratism, som verka betungande på ämbetsförvaltningen, och i stället skapa förutsättningen för att styrelsen måtte kunna utöva sin verksamhet med iakttagande av enklare och mera affärsmässiga former. I ärendenas vikt och betydelse synes icke ligga något hinder för en organisation av denna art. Däremot synes vikten och betydelsen av ärendena göra det nödigt att ärendena, i den mån deras avgörande anses icke kunna överlämnas till verkställande direktören, bliva föremål för kollegial prövning av ett flertal sakkunniga personer.

249 vilka skola hava säte i styrelsen. Härigenom blir det möjligt att tillföra styrelsen, förutom den sakkunskap, som bör i särskild grad vara att finna hos ordföranden och verkställande direktören, den ytterligare sakkunskap, som •linnes böra vara representerad inom styrelsen. Den sålunda beträffande själva styrelsen ^ ifrågasatta organisationen synes dessutom underlätta genomförandet av en sådan organisation i avseende å styrelsens tjänstemän, att det skall bliva möjligt att för styrelsen förvärva tjänstemän av erforderlig skicklighet. Av vad som anförts rörande kyrkofondsstyrelsens arbetsuppgifter följer att Sakkundessa uppgifter beröra frågor, för vilkas bedömande erfordras, förutom för- skåp, som farenhet i affärsförhållanden samt administrativ och juridisk erfarenhet, även b ö r finnas förfarenhet rörande jordbruk och skogsbruk. företrädd i Styrelsens behov av sakkunskap i vissa av nu berörda hänseenden torde böra styrelsen tillförsäkras styrelsen i ledamöternas personer, under det att detta behov i andra hänseenden synes kunna tillgodoses genom att till styrelsens förfogande ställas tjänstemän av erforderliga kvalifikationer. Den förfarenhet i affärsförhållanden, varöver styrelsen bör förfoga, måste på grund av arten av styrelsens verksamhet vara av hög kvalitet. Åt denna sakkunskap måste förty beredas plats inom styrelsens egen krets. Den bör vara att i första rummet söka hos den person, verkställande direktören, vilken skall hava att närmast ansvara för styrelsens verksamhet. I den mån den för styrelsen erforderliga bokföringstekniska förfarenheten icke linnes företrädd genom verkställande direktören eller annan ledamot, tillgodoses behovet genom de bokföringssakkunniga tjänstemän, som i det följande omförmälas. Med hänsyn till att en mycket betydande del av de till prästerskapets avlöning anvisade tillgångarna ligger i jord och skog, vilkas ändamålsenliga förvaltning och hållande vid hög avkastningsförmåga är av synnerlig betydelse för det ecklesiastika avlöningsväsendet och för kyrkofonden, och då styrelsen efter kommitténs förslag skall äga viktiga befogenheter i avseende å denna egendom, måste förfarenhet rörande jordbruk och skogsbruk vara på det yppersta representerad i styrelsen. Det är uppenbarligen ej tillräckligt att den i dessa avseenden erforderliga erfarenheten — i den mån det ej varit möjligt att till verkställande direktör förvärva person med dylik erfarenhet — tillföres styrelsen allenast genom den styrelsen underlydande personalen, utan det måste anses oundgängligt att få sakkunskapen å dessa omraden direkt företrädd inom styrelsen. I den mån det är möjligt att i en person förena dessa egenskaper med egenskapen av framstående skicklighet såsom affärsman, är sådant givetvis eftersträvansvärt. Men även om det läte sig göra att för huvudposten i styrelsen förvärva person, som innehar samtliga de förutsättningar, som nu berörts, lärer det med hänsyn till omfattningen av arbetet inom styrelsen bliva oundgängligen nödigt för huvudpostens innehavare att vid sin sida inom styrelsen hava personer, vilka äga sakkunskap på nu ifrågavarande områden. Även med den begränsning till i huvudsak ekonomiska uppgifter, som kommittén tänkt sig skola uppdragas för styrelsens verksamhet, torde det vara uppenbart att styrelsen kommer att handlägga åtskilliga frågor, för vilkas rätta behandling juridisk erfarenhet är en oundgänglig förutsättning. Härvid syftas icke blott på att för bevakning av kyrkofondens rätt till utlånade eller eljest placerade medel i händelse av konkurs m. m. eller för bedömande eljest vilka åtgärder må böra vidtagas för bevarande av fondens ratt till dylika medel, fordras juridisk utbildning och praktik — en fordran, som varder desto mera oavvislig om, såsom ifrågasatt är, av kyrkofondens

250 medel skola utlånas eller eljest utlämnas medel till löneboställes bebyggande och en stor del av dess tillgångar därigenom komma att fördelas i ofta jämförelsevis små försträckningar åt en stor massa arrendatorer — utan även och icke minst på att de förvaltningså.tgärder, som ifrågakomma för ecklesiastika boställen, synnerligen ofta icke k u n n a rätt bedömas utan en ingående kännedom om såväl allmänna som administrativa lagar och författningar, i främsta rummet den invecklade ecklesiastika lönelagstiftningen. Det får nämligen icke förbises att de ecklesiastika tillgångarna äro avsedda att tjäna ett visst genom en särskild lagstiftning reglerat ändamål, som måste hava ett bestämmande inflytande på de förvaltningsåtgärder, för vilka egendomen blir föremål. I stor utsträckning har även kännedom om administrativ praxis betydelse för behandlingen av de ärenden, som falla inom den ifrågasatta nya styrelsens arbetsområde. Visserligen är det ej uteslutet att man vid tillsättandet av posten som verkställande direktör i styrelsen kan komma att vid valet stanna på person, som innehar juridisk bildning och erfarenhet och även förfarenhet inom administrationen. Icke sällan är det nämligen bland juristernas led man har att söka personer, som motsvara det här ovan för styrelsens verkställande direktör framställda kravet att vara i affärsförhållanden synnerligen väl förfaren och äga framstående praktisk duglighet. Men man bör ingalunda som en fordran uppställa att verkställande direktören skall jämte sistnämnda förutsättningar innehava även den att äga juridisk förfarenhet. Genom en dylik fordran kunde lätt bliva följden att den eljest för uppdraget lämpligaste personen måste på grund av saknad av juridisk förfarenhet förbigås. Ifrågavarande sakkunskaps representerande hos annan styrelseledamot synes ej motsvara styrelsens behov. Annan ledamot än verkställande direktören äger nämligen icke daglig tjänstgöringsskyldighet i styrelsen eller skyldighet att medverka vid ärendenas beredning, u t a n har allenast att deltaga i deras avgörande. Det torde icke kunna undjgås att verkställande direktören — vilken skulle vara den ende »arbetande» ledamoten i styrelsen, och hos vilken den administrativa och juridiska sakkunskapen icke annat än undantagsvis kommer att bliva tillfinnandes — måste vid det dagliga arbetet inom styrelsen äga omedelbar tillgång till nu ifrågavarande art av sakkunskap. Därtill kommer att styrelsen i och för bevakning vid allehanda tillfällen av fondens fordringsanspråk är i behov av juridiskt biträde. Sådant kan visserligen anskaffas från fall till fall, men detta torde ställa sig betydligt dyrbarare och dessutom mindre effektivt än om en för uppdraget särskilt avsedd person anställes inom styrelsen. . ^ j P å grund av det sålunda anförda anseir kommittén att ifrågavarande behov bör tillgodoses genom inrättande av em tjänstebefattning, vars innehavare skall äga sådan kompetens som nu är i fråga. För att i fullaste grad och till bästa nytta för styrelsen utnyttja denne tjänstemans sakkunskap synes emellertid önskvärt att han inom styrelsen äger säte och stämma vid handläggningen av alla ärenden av juridisk eller administrativ innebörd. Stundom torde för bedömandet av frågor, vilkas avgörande ankomma pa kyrkofondsstyrelsen, erfordras speciell sakkunskap i andra än ovan nämnda hänseenden, såsom rörande byggnadstekniska, vattentekniska eller vattenrättsliga frågor. Där dylik sakkunskap i förekommande fall icke finnes direkt företrädd hos styrelsens ledamöter eller hos dess tjänstemän, torde den böra tillföras styrelsen genom anlitande av tillfällig arbetshjälp på området. styreisen. Den sakkunskap, som i enlighet med det ovan sagda bör återfinnas hos sty-

251 relsens egna medlemmar, avser sålunda förfarenhet i affärsförhållanden samt förfarenhet rörande jordbruk och skogsbruk. P å grund härav anser kommittén att den ifrågasatta kyrkofondsstyrelsen bör sammansättas av tre personer, nämligen ordförande och två ledamöter, därav en verkställande direktör, varförutom styrelsens juridiska biträde skall hava att deltaga i styrelsens överläggningar och beslut i frågor av juridisk och administrativ innebörd. Verkställande direktören skall efter kommitténs förslag innehava huvudposten i styrelsen. Till denna befattning bör, såsom nyss antytts, utses person av beprövad praktisk duglighet och med framstående erfarenhet på det ekonomiska området. Då verkställande direktören enligt förslaget skall hava hos sig koncentrerad styrelsens hela verksamhet, är det — oavsett att honom bör beredas i alla hänseenden sakkunnigt biträde av kansli- och kontorspersonalen — av framträdande betydelse att han även i övrigt besitter en sakkunskap, som sträcker sig över så stora delar av styrelsens verksamhetsfält som möjligt. Även på ordföranden böra ställas höga fordringar i avseende å praktisk duglighet och ekonomisk erfarenhet. I övrigt bör vid val av ordförande och ledamot tillses att framstående skicklighet i avseende å jordbruk och skogsbruk blir hos dem företrädd. Verkställande direktören torde böra fast anställas i styrelsen och tillsättas medelst fullmakt av Kungl. Maj:t. Den andre ledamoten bör, liksom ordföranden, tillsättas av Kungl. Majtt medelst förordnande på viss tid, exempelvis 6 år. Vad härefter angår de befattningshavare, som erfordras som biträden inom Tjänstestyrelsen, får till en början erinras därom att då verkställande direktören männen, skall bliva den ende i egentlig mening arbetande ledamoten i styrelsen, de biträdande befattningshavarna komma att fungera närmast som biträden åt verkställande direktören. För att styrelsen skall kunna på ett effektivt sätt fullgöra sin uppgift att granskande följa de ecklesiastika lönetillgångarnas förvaltning och ingripa så snart sådant är nödvändigt för höjande av dessa avlöningstillgångars avkastningsförmåga måste givetvis fordringarna på kompetensen, särskilt hos vissa av nämnda biträdande befattningshavare, ställas ganska höga. Till en skärpning av dessa fordringar bidrager det förhållandet att, efter vad av det tidigare anförda följer, verkställande direktörens egen sakkunskap, hur omfattande den än må i bästa fall komma att bliva, knappast någonsin kan tänkas komma att spänna över styrelsens hela arbetsområde. Enligt vad nyss framhållits lärer verkställande direktören vara i behov av att för det dagliga arbetet inom styrelsen hava vid sin sida en duglig och erfaren tjänsteman med juridisk och administrativ sakkunskap. Denne tjänsteman bör även hava sig ålagt att fullgöra de åligganden, som tillhöra sekreterare och sålunda förestå styrelsens kansli. Tillika har nämnts att bemälde tjänsteman skall hava att, då fråga av juridisk eller administrativ innebörd företages till behandling i styrelsen, deltaga i överläggningen och beslutet. På grund av de fordringar, som måste ställas på denne tjänsteman, och det med hans tjänst förenade stora ansvaret synes han böra erhålla en tjänsteställning, motsvarande byrådirektörs med placering i nuvarande lönegraden B 18. Han torde böra benämnas ombudsman och sekreterare. Den fasta egendomen skall, såsom förut erinrats, icke vara föremål för styrelsens direkta förvaltning. Viktiga uppgifter i avseende å denna egendoms förvaltning äro dock enligt den lämnade redogörelsen förbehållna styrelsen.

252 För hithörande frågors beredning och för uppehållande av den verksamhet, som avser att kontrollerande följa fortgången av den åt andra myndigheter överlämnade fastighetsförvaltningen, måste styrelsen givetvis hava till sm disposition i lantbruks- och skogsfrågor sakkunniga biträden av hog kapacitet. Av de lantbruks- och skogssakkunniga ledamöterna i styrelsen kan icke fordras att de skola annat än möjligen undantagsvis ägna sig åt de undersökningar dels av inkommet material och dels av förhållandena på ort och ställe, som ofta måste bliva av nöden för utövande av en verksam tillsyn över att egendomen hålles uppe vid högsta uthålliga avkastningsförmåga. Då de ecklesiastika skogarna redan befinna sig under sakkunnig värd, under det att detta icke är förhållandet med den ecklesiastika fasta egendomen i övrigt, synes härutinnan föreligga anledning att uppställa något skiljaktiga fordringar i avseende å den tjänsteställning, som bör tillkomma det lantbrukssakkunniga och det skogssakkunniga biträdet. [ Vad då först angår det lantbrukstekniska biträdet, sa kommer det att i stor utsträckning vara på denne tjänstemans uppmärksamhet och nit samt på hans omdömesgillhet i praktiska jordbruksfrågor beroende, att styrelsen skall kunna på effektivt sätt utöva den tillsyn å de utarrenderade löneboställena, som bör av styrelsen fordras. För att för denna krävande post kunna göra räkning på en fullt skicklig person, synes vsara nödigt att erbjuda honom den tjänsteställning och den avlöning, som tillkomma tjänsteman i lönegraden B 18, i vilken kommittén alltså föreslår att han skall placeras under benämningen byrådirektör för domänärenden. Därest det, i enlighet med vad kommittén längre fram föreslår, tillsättes ecklesiastika domänintendenter, blir omförmälda jordbrukssakkunniga tjänsteman domälnintendenternas närmaste förman inom styrelsen, ett förhållande som utgör ett ytterligare skäl för hans placering i nu nämnda lönegrad. Som formellt kompetensvillkor för bemäilde tjänsteman torde bora uppställas kravet att han skall hava fullgjort vad som fordras för att söka befattning som byrådirektör å lantbruksbyrån i lantbruksstyrelsen. För det skogstekniska biträdet åter synes ej vara påkallad högre tjänsteställning än i lönegraden B 13. Då hans verksamhet till stor del skall tagas i anspråk för granskning av de redovisningair, domänstyrelsen har att avgiva till kyrkofondsstyrelsen, torde ifrågavarande tjänsteman lämpligen böra, i likhet med en av nedan omförmälda tjänstemän, benämnas revisor. De villkor, som böra uppställas i avseende på den formella kompetensen hos denne tjänsteman, torde böra vara desammai som gälla för erhållande av befattning som byråjägmästare i domänstyrelsen. Över de till styrelsen inkommande ärendema bör föras diarmm. Uppdraget härutinnan ävensom vården av det uppkommande arkivet torde böra anförtros åt en särskild befattningshavare, vilken jämväl torde böra tjänstgöra som styrelsens kassör och jämväl eljest biträda vid bokföringen. Kommittén anser att för ändamålet bör inrättas en kvinnlig tjänst i lönegraden C 5 under benämningen registrator och kassör. Den för styrelsen erforderliga bokföringen torde bliva jämförelsevis omfattande. Förutom den bokföring, som avser- styrelsens egen, mera obetydliga kassarörelse, och som bör verkställas av kassören, bör inom styrelsen ombesörjas en central bokföring, som summariskt i sig upptager dels den av kassören förda, dels ock alla de inkomster och utgifter, som för kyrkofondens rakning ombesörjas av länsstyrelserna och domänstyrelsen. Därtill kommer att styrelsen även måste anses äga behov av räntabilitets- och statistikbokfonng i vissa avseenden.

253 De redovisningar, som kommittén förutsätter att länsstyrelserna och domänstyrelsen skola till styrelsen avgiva rörande de inkomster och utgifter de haft för kyrkofonden, böra inom styrelsen underkastas viss granskning för kontrollerande av att kyrkofonden fått allt vad den tillkommer och att den ej påförts obehöriga utgifter. Även detta granskningsarbete torde bliva av icke ringa omfattning. Omförmälda bokförings- och granskningsarbete, däri förenämnda skogstekniska biträde skall hava att deltaga så vitt angår inkomster av skogsdriften och utgifter för denna, torde komma att i övrigt kräva dels en tjänsteman i en högre grad, eller B 15, vilken tjänsteman, med benämningen kamrerare, torde jämte sitt egentliga uppdrag böra hava åliggandet att förestå arbetet på detta område, dels ock en tjänsteman i en lägre grad eller B 13, med benämningen revisor och bokhållare. För det mindre kvalificerade arbete, som förekommer inom styrelsen, såsom renskrivning och räknearbete, beräknar kommittén två kvinnliga biträden i lönegraden C 2. Styrelsens behov av vaktmästare torde kunna fyllas genom en ordinarie vaktmästare med placering i lönegraden B 3. För tjänstgöring inom styrelsen torde även böra i erforderlig utsträckning stå till förfogande manliga tjänstemän med extra ordinarie anställning. Det bör nämligen icke inom styrelsen saknas tillgång till i styrelsens arbetsuppgifter initierad arbetskraft, som under semester eller tjänstledighet för ordinarie befattningshavare kan inträda i sådan tjänstemans ställe och som även eljest kan biträda vid fullgörandet av det mångskiftande arbetet inom styrelsen. Såsom ovan framhållits är efter kommitténs förslag verkställande direk- Ärendenas tören den ende av styrelsens ledamöter, som skall äga skyldighet till daglig handläggmngtjänstgöring i styrelsen. På honom kommer att vila det huvudsakliga av ansvaret för styrelsens verksamhet. Honom skall företrädesvis åligga att med uppmärksamhet följa icke blott fortgången av de ecklesiastika avlöningstillgångarnas förvaltning utan även alla de förhållanden, som kunna öva inflytande på kyrkofondens ekonomi, att utreda alla de frågor, som kunna vara av betydelse för befrämjande av en ändamålsenlig vård av de ecklesiastika avlöningstillgångarna eller för tillgodoseende av kyrkofondens intresse, samt hos styrelsen framlägga de förslag till åtgärder i sådant syfte, vartill omständigheterna föranleda, att även i övrigt utreda och för styrelsen föredraga de ärenden, som ankomma på styrelsens avgörande, att ombesörja verkställigheten av styrelsens beslut, samt att mellan styrelsens tjänstemän fördela ävensom leda det arbete, som bör genom tjänstemännen utföras. Beslutanderätten i vissa ärenden av enklare beskaffenhet torde lämpligen böra delegeras på verkställande direktören enligt den instruktion, som Kungl. Maj:t efter en blivande styrelses förslag kan komma att fastställa. Givetvis bör det tillhöra verkställande direktören att utan styrelsens hörande vidtaga alla för ett ärendes utredning erforderliga förberedande åtgärder. Styrelsens andre ledamot skall, i likhet med dess ordförande, icke hava skyldighet att dagligen tjänstgöra i styrelsen eller att medverka vid ärendenas beredning, utan deras åliggande skall huvudsakligen vara att i egenskap av sakkunniga deltaga i alla förekommande ärendens avgörande inom styrelsen. Tillika måste givetvis av dem och framför allt av ordföranden fordras att de i likhet med verkställande direktören uppmärksamt följa alla de förhållanden, som kunna öva inflytande på kyrkofondens ekonomi.

254 För beslutsmässighet torde böra fordras att samtliga bisittare i styrelsen deltaga i beslutet. Där i frågor, i vilkas avgörande ombudsmannen deltager, lika röstetal uppstå, bör ordföranden hava utslagsröst. Kommittén har föreställt sig att med hänsyn till den nog så betydande omfattning, styrelsens verksamhet torde komma att erhålla, styrelsen torde behöva sammanträda i regel en gång i veckan eller en gång var fjortonde dag. Att däremot arbetet i övrigt måste fortgå i löpande och oavbruten följd torde icke behöva särskilt framhållas. Avlöning Efter vad förut framhållits bör kostnaden för den ifrågasatta styrelsen, och övriga inbegripet avlöning till styrelsens ordförande, ledamöter och tjänstemän, beviiikor. stridas av kyrkofondens medel. Vad angår avlöningen för kyrkofondsstyrelsen, torde med hänsyn såväl till de anspråk, vilka måste ställas på ordförandens person, som till omfattningen av hans åligganden, anledning vara att bestämma arvodet för honom jämförelsevis högt. Å andra sidan får vid arvodets bestämmande beaktas att uppdraget som styrelsens ordförande icke tager i anspråk mer än en del av arbetstiden. Kommittén föreslår ett arvode av 6,000 kronor för år. Verkställande direktörens lön lärer böra sättas väsentligt högre. Av denne befattningshavare måste fordras att h a n skall ägna hela sin arbetskraft åt styrelsen, och då det dessutom måste ställas synnerligen stora anspråk på hans duglighet och erfarenhet, måste ersättningen för honom sättas hög. Kommittén anser ett årligt belopp av 17,000 kronor vara skäligt. Styrelsens andre ledamot torde med hänsyn å ena sidan till de kompetensfordringar, som måste ställas på honörn, och å den andra därtill att hans arbetskraft icke helt tages i anspråk för uppdraget böra erhålla ett arvode av 4,000 kronor. För styrelsens ordinarie tjänstemän torde avlöningen böra bestämmas i anslutning till vad som från och med den 1 januari 1922 är gällande för statens centrala ämbetsverk. För varje lönegrad bör alltså vara fastställd viss utgångslön med rätt för befattningshavaren att efter viss tids tjänstgöring uppflyttas i högre löneklass. Kommittén,, som förutsätter att man åtminstone tillsvidare bör tänka sig den anordningen att kyrkofondsstyrelsens tjänstemän skola pensioneras direkt från kyrkofonden, beräknar att styrelsens tjänstemän, i likhet med statstjänstemännen, böra äga skyldighet att bidraga till denna pensionering, samt att dessa bidrag böra uppsamlas i en särskild pensionsfond. I sina beräkningar har kommittén därför icke gjort avdrag för de belopp, som motsvara den avgift, statstjänstemännen hava att erlägga för egen pensionering '. Avlöningen för tjänstemännen skall alltså komma att utgå efter nedannämnda grunder: Lönegrad

B 3 B 13 B 15 B 18 C 2 C 5 1

Utgångsavlöning

Slutavlöning

Antal löneklasser

2,832 6,420 7,668 9,540 2,160 3,204

3,486 7,668 9,060 10,980 2,574 3,828

5 4 4 4 4 4

För änke- och pupillpensioneringen torde styrelsens verkställande direktör och tjänstemän böra erhålla inträde i någon redan befintlig änke- och pupillkassa mot skyldighet att erlägga vanlig årsavgift. För sådan pensionsavgift har därför avdrag ej skett.

255 Härtill torde böra komma eventuell begravningshjälp såsom för statstjänstemännen är stadgat, ävensom eventuellt dyrtidstillägg. Nyssberörda pensionsrätt torde i första rummet böra tillkomma de underordnade tjänstemännen. Men därutöver synes föreligga full anledning att även verkställande direktören skall vid sin avgång från tjänsten, om den äger rum vid stadgad pensionsålders inträdande, erhålla pension. Utan en sådan förmån torde det nämligen icke finnas tillräcklig säkerhet för att man för denna ansvarsfulla befattning skall kunna förvärva den vid varje tillfälle bästa tillgängliga kraft. Pensionsbeloppet för verkställande direktören torde, med hänsyn till den av honom åtnjutna avlöningens storlek, böra bestämmas till det belopp, 8,496 kronor, som fastställts för tredje lönegradens statstjänsteman i chefs eller därmed jämförlig ställning (lönegrad A 3), med vilkens avlöning verkställande direktörens närmast är jämförlig. För styrelsens tjänstemän torde pensionsbeloppen böra bliva desamma som de för statens tjänstemän i motsvarande ställning bestämda, således för tjänsteman i lönegraden B 3 kronor 1,824: — » » » » B 13 » 4,200: — » » » » B 15 » 5,076: — » » » » B 18 » 6,360: — » » » » C 2 » 1,440: — » » » » C 5 » 2,136: — ^ Med hänsyn till omfattningen av styrelsens verksamhet och behovet av jämförelsevis täta sammanträden framställer sig frågan om beredande av semester för styrelsens ordförande och ledamöter. Att särskilt verkställande direktören måste komma i behov av dylik ledighet torde ligga i öppen dag. Men man lärer få förutsätta att krav på sådan ledighet även för ordföranden och den andre ledamoten icke kan avvisas. Den uttryckliga rätten till viss frihet från skyldigheten att deltaga i styrelsens sammanträden torde nämligen vara en oundgänglig förutsättning för att jnan skall kunna för de maktpåliggande uppdragen som ordförande och ledamot i kyrkofondsstyrelsen förvarva personer av sådan kapacitet, som här måste fordras. Semesterfrågan måste alltså få anses aktuell beträffande styrelsens samtliga ledamöter. Likaledes måste uppmärksammas frågan huru det skall ställas med tjänstgöringens uppehållande i händelse av sjukdom eller annat förhinder för ordförande eller ledamot. t I regel synes det ej vara behövligt att beräkna vikarier för annan ledamot i styrelsen än verkställande direktören. Dennes verksamhet är nämligen av den beskaffenhet att den ej bör under någon tid ligga nere. Så snart verkstallande direktören icke själv kan tjänstgöra, på grund av vare sig semester eller annan anledning, bör därför annan person inträda i hans ställe. För tillgodoseendet av detta behov böra styrelsens tjänstemän hava skyldighet att vikariera för honom. Ombudsmannen torde böra vara verkställande direktörens ordinarie ställföreträdare; i händelse av hinder för honom bör någon av styrelsens övriga ordinarie tjänstemän förordnas till verkställande direktörsbetattnmgens uppehållande. Vid semester eller annat förhinder för tjänsteman bör, under förutsättning att tillgång till lämplig ersättare finnes, vikarie förordnas. Därest sådan vikarie ej kan erhållas bland styrelsens egna ordinarie tjänstemän eller de amanuenser, som efter kommitténs förslag skola anställas hos styrelsen, torde icke vara otänkbart att hos andra ämbetsverk med närbesläktad verksamhet

256 finna

lämpliga och kompetenta personer, villiga att mottaga förordnande i

wtrv pft 1 ftftfl

Vad de kvinnliga befattningshavarna angår, torde vikariat i vanlig mening böra ifrågakomma endast för innehavaren av registratorsbefattningen. Till denna tjänsts uppehållande torde i allmänhet någon av de övriga kvinnliga befattningshavarna vara tillgänglig. För utförande under semester av det arbete, som skall verkställas, av kvinnliga befattningshavare i andra lönegraden, torde i regel böra anlitas tillfällig hjälp eller biträde av skrivbyrå. ' Under semester och annan ledighet för vaktmästaren torde biträde av extra vaktmästare böra anlitas. Semesterns längd torde för de olika befattningshavarna böra vara densamma som den för med dem jämförliga befattningshavare i statens tjänst bestämda. Härvid jämföras styrelsens ordförande och ledamot med chef och byråchef i statens verk. Även i övrigt torde i avseende å villkor och bestämmelser for avlöningsförmånernas åtnjutande böra gälla i huvudsak liknande bestämmelser som de vilka fastställts för befattningshavare i statens tjänst. Dock synes det på grund av de särskilda avlöningsvillkor som föreslagits för kyrkofondsstyrelsen vara nödigt att i nedannämnda hänseenden meddela vissa särskilda bestämmelser. Tjänstledighetsavdraget för verkställande direktören torde böra bestämmas till samma belopp som gäller för statstjänstemän i lönegraden A 3 eller till 14 kronor för dag. Ordföranden och den ledamot, som ej är verkställande direktör, torde böra förpliktas att vid annan ledighet än semester vidkännas ledighetsavdrag den förre av 9 kronor och den senare av 6 kronor för dag eller, då förfallet blott avser visst sammanträde, den förre 63 kronor och den senare 42 kronor för sammanträde, dessa två sistnämnda belopp ansedda att skäligen motsvara ledighetsavdraget för sju dagar. Tjänsteman, vilken på grund av förordnande inträder i stället för ordföranden eller ledamot som nyss sagts, torde böra erhålla som vikariatsersättning skillnaden mellan ledighetsavdraget i lägsta löneklassen för befattningshavare i lönegraden B 20 och eget ledighetsavdrag, dock med minst 50 öre om dagen, eller, då förordnandet blott avser visst sammanträde, ett belopp motsvarande SDU gånger sagda skillnad. KostnadsSammanlagda kostnaden för den ifrågasatta kyrkofondsstyrelsen synes kunna : beräkning. b e r ä k n a s p å följande sätt. ^ Arvodena för styrelsens ordförande och ledamöter uppgå etter den lorut lämnade redogörelsen till ett årligt belopp av 27,000 kronor. För styrelsens ordinarie tjänstemän utgör utgångsavlönmgen: för en ombudsman och sekreterare (B 18) kronor 9,540 » byrådirektör för domänärenden (B 18) 9,o4 7,668 » kamrerare (B 15) 6,420 » revisor och bokhållare (B 13) 6,420 » revisor beträffande skogsbokföring (B 13) 3,204 » registrator och kassör (C 5) 4,320 två kvinnliga kontorsbiträden (C 2) 2,832 en vaktmästare (B 3) Summa kronor 49,944 avrundat till 50,000 kronor. Vikariatsersättningen synes kunna beräknas till 1,200 kronor. För arvoden åt extra ordinarie befattningshavare synes kunna beräknas ett

257 belopp av 5,300 kronor, därav 300 kronor åt en extra vaktmästare under semester och annan ledighet för den ordinarie vaktmästaren. Kostnaden för den renskrivning, som kan ifrågakomma utöver vad som utföres genom de ordinarie skrivbiträdena, torde kunna för år beräknas till 1,000 kronor, häri medtaget kostnaden för den extra skrivhjälp, som kan visa sig behövlig under skrivbiträdenas semester m. m. Till ovannämnda kostnader komma utgifterna för lokal jämte värme, belysning och städning, inventarier och deras underhåll, böcker, papper och andra skrivmaterialier, post m. m. Vidare äro att hit hänföra resekostnadsoch traktamentser sättning med anledning av de inspektions- och därmed jämförliga resor, som må komma att företagas. Dessa kostnaders belopp torde nu knappast kunna med någon grad av sannolikhet beräknas. Förslagsvis torde emellertid kunna upptagas ett årligt belopp för expenserna av 14,000 kronor, kostnaden för erforderliga inventariers första anskaffande således oberäknad. I förbigående torde få här erinras att kostnaden för de ecklesiastika domänintendenterna icke bör upptagas å styrelsens stat. Någon pensionering av befattningshavare hos styrelsen kan av naturliga skäl förväntas icke komma att äga rum förr än styrelsens verksamhet pågått en avsevärd tid. För ändamålet erforderligt belopp bör i följd härav ej be*\? v a . u n d e r flera år framåt upptagas i kyrkofondsstyrelsens stat och torde därför för närvarande kunna lämnas utom räkningen. Sedan pensioneringen en gång tagit sin begynnelse, torde, med hänsyn till den under tiden pågående starka fonderingen av pensionsavgifter, utöver den härifrån flytande räntan allenast ett mycket ringa tillskott från kyrkofonden bliva behövligt. I anslutning till det anförda beräknar kommittén för kyrkofondsstyrelsen följande

Bb*t a,t

Stat. Avlöningar till ordförande, ledamöter och ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 77,000 Vikariatsersättningar, förslagsanslag » 1,200 Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, förslagsa n ^ » 5,300 Eenskrivningskostnad, förslagsanslag » 1,000 Expenser, förslagsanslag » 14,000 Förslagsanslag kronor 98,500 Härtill komma, som förut berörts, en engångskostnad för inventariers första anskaffande ävensom eventuellt dyrtidstillägg. P å grund av vad ovan anförts hemställer kommittén att en kyrkofondsstyrelse måtte, på kyrkofondens bekostnad, snarast möjligt inrättas för omhänderhavande av förvaltningen av de avlöningstillgångar, som äro anvisade åt det territoriella prästerskapet, samt med de arbetsuppgifter och den organisation, som i det föregående närmare angivits.

Kyrkofondskommittén.

17 Hem

stSlän

258 AVD. VIII.

Förvaltningen av jordbruksboställena, Ecklesiastika domänintendenter. Förutom de i det föregående berörda förändringarna i förvaltningen, vilka stå i ett oskiljaktigt sammanhang med kyrkofondsstyrelsens inrättande, har det synts kommittén nödigt att i förvaltningen genomföras en del andra förändringar för vinnandet av ändamålet att beträffande varje särskild avlöningstillgång erhålla den bästa förvaltning och att åstadkomma en effektiv kontroll över att avlöningstillgångarna på behörigt sätt komma avlöningsändamålet till godo. Kommittén har också i det föregående berört vissa frågor, som en blivande kyrkofondsstyrelse bör framför andra göra till föremål för sin uppmärksamhet i syfte att åstadkomma en förbättrad förvaltning eller en effektiv kontroll. I förevarande sammanhang vill kommittén allenast hänvisa till vad sålunda anförts i nu omförmälda hänseenden. Vissa frågor rörande förvaltningen av jordbruksboställena anser kommittén emellertid vara av den betydelse, att de böra redan nu upptagas till behandling och att kommitténs beträffande dem framlagda förslag bör genomföras samtidigt med förslaget om kyrkofondsstyrelsens inrättande. Den av kommittén i det föregående föreslagna organisationen av den ifrågaFrågan om förvalt- satta kyrkofondsstyrelsen är grundad bland annat på att förvaltningen av de ningens ecklesiastika jordbruksboställena l — vilka alla skola vara utarrenderade genom hänläggande myndigheternas försorg — icke skall centraliseras till kyrkofondsstyrelsen. Såsom kommittén i korthet angivit vid behandlingen av frågan om den nnder domän- ecklesiastika jordens förvaltning, har kommittén därvid förehaft till överstyrelsen. läggning även frågan om en centralisation till domänstyrelsen av förvaltningen av de ecklesiastika löneboställena, i vad dessa äro föremål för jordbruk. Efter vad förut omförmälts utövas förvaltningen av jordbruksegendomen för närvarande av domkapitlen och länsstyrelserna med biträde av ekonomisk besiktning och synerätt, varjämte man för ändamålet tagit i anspråk bland andra även kontraktsprostarna. E n förvaltningens centralisering till domänstyrelsen skulle, beträffande utarrenderingen, innebära att domänstyrelsen övertoge fastställandet av arrendevillkor och prövningen av arrendeanbud samt upprättandet av arrendekontrakt. Ortsmyndigheternas befattning härutinnan komme att inskränka sig huvudsakligen till att tillhandagå domänstyrelsen med åtgärder, företrädesvis arrendeauktioners förrättande. Enligt kommitténs mening skulle en centralisering till domänstyrelsen av ifrågavarande förvaltning icke medföra några fördelar utöver vad som kan

Av kyrkofondsstyrelsens inrättande oberoende förbättringar i förvaltningen.

1 Under benämningen jordbruksboställen hava, såsom förut omförmälts, upptagits icke blott de löneboställen, vilka äro föremål för jordbruk, utan även övriga boställen, i den mån de ej tillgodogöras genom skogsdrift.

259 vinnas genom förvaltningens ordnande under tillsyn av kyrkofondsstyrelsen. Vad beträffar arrendevillkorens granskning och fastställande liksom prövningen av arrendeanbud synes det önskvärt att bibehålla ortsmyndigheternas befattning därmed. Den närmare kännedom om förhållandena i orten och den större personkännedom, ortsmyndigheterna sitta inne med, synas göra dem mera än en central myndighet skickade att pröva ärenden av hithörande beskaffenhet. Visserligen är det önskvärt att i avseende å arrendekontraktens innehåll iakttaga en viss likformighet, men denna kan vinnas i erforderlig utsträckning genom fastställandet genom kyrkofondsstyrelsen av formulär, som av ortsmyndigheterna tillämpas eventuellt med de jämkningar, som i varje särskilt fall finnas lämpliga. Lösningen av de viktiga frågorna om anordnande av en sakkunnig och tillförlitlig arrendeuppskattning samt om en effektiv tillsyn äro icke beroende av förvaltningens centralisering. Den hänger väsentligast på att man kan bereda sig dugliga och kunniga organ i de särskilda orterna för uppskattningens verkställande och tillsynens utövande. Spörsmålet sammanhänger även med den här efteråt behandlade frågan om ecklesiastika domänintendenter. Domänstyrelsens införande i vården av de ecklesiastika löneboställena skulle ytterligare öka den stora splittring i förvaltningen av de prästerliga avlöningstillgångarna, som efter vad förut omförmälts är ett framträdande drag i denna förvaltning och som bör i görligaste mån minskas. Därigenom skulle också motverkas strävandet att för förvaltningen av de ecklesiastika avlöningstillgångarna erhålla en målsman, som vakar över att dessa tillgångar avvinnas den största möjliga avkastning och tager initiativ till främjandet av detta ändamål. Visserligen skulle jordbruksförvaltningens centralisering till domänstyrelsen icke borttaga behovet att låta kyrkofondsstyrelsen utöva viss kontroll över denna förvaltning, men förvaltningens enhet skulle i allt fall onödigt försvagas. Splittringen skulle också ökas därigenom att det icke torde böra ifrågakomma att lägga under domänstyrelsen vare sig de många prästgårdarna eller sådana löneboställen, vilka väl skola utarrenderas, men icke äro avsedda för jordbruk, såsom vattenfall, fisken, tomter m. m. Kostnadsfrågan är även av betydelse för den föreliggande frågan. Kommittén har icke haft tillfälle att företaga någon beräkning rörande storleken av den ersättning, som skulle behöva utgå till domänfonden för domänstyrelsens befattning med förvaltningen av den ecklesiastika jordbruksegendomen, om domänstyrelsen skulle övertaga denna befattning. Emellertid synes det antagligt att berörda förvaltningskostnad, som nu icke har någon motsvarighet och vars undvikande ej minst därför är önskvärd, skulle bliva nog så avsevärd. Erinras bör, att för förvaltningen av de ej fullt 2,000 kronodomänerna finnas i domänstyrelsen inrättade två byråer; antalet löneboställen, anslagna åt det territoriella prästerskapet, överstiger 3,000. Med inberäknande av biskopsboställen och klockarboställen med flera utgör antalet ecklesiastika boställen (oberäknat de nya så kallade prästgårdarna) omkring 4,000. P å grund av det anförda anser kommittén den ecklesiastika jordbruksegendomen icke böra ställas under domänstyrelsens förvaltning. För Efter vad förut erinrats är med flera ecklesiastika löneboställen förenad " förmånen av vattenfall; en förmån som stundom representerar ett icke obe- TaMnjJS' tydligt värde. Beträffande sådan förmåns tillgodogörande för avlöningsända- a v X i målet gälla samma bestämmelser som för löneboställen i allmänhet, det vill säga att de skola tillgodogöras medelst utarrendering genom länsstyrelsens och domkapitlets försorg. Enligt arrendeförordningen (2 §) må boställe tillhörigt

260 vattenfall upplåtas på särskilt arrende, om högre avkomst därigenom kan påräknas, men i motsatt fall skall det i regel utarrenderas tillsammans med bostället. Förenämnda ecklesiastika arrendesakkunnige hava i sitt förut omförmälda betänkande den 28 februari 1923 härutinnan föreslagit delvis nya bestämmelser, men hava tillika fäst uppmärksamheten på att förordningens bestämmelser om löneboställes utarrendering äro långt ifrån tillfredsställande, då fråga är om vattenkrafts tillgodogörande. I och för dennas tillgodogörande på ekonomiskt bästa sätt erfordras efter sakkunniges mening en procedur, olika den för jordbruksboställens utarrendering avsedda. De hava framhållit den synnerligen stora vikten av att frågan om sådan vattenkrafts tillgodogörande snarligen göres till föremål för sakkunnig behandling. Kommittén delar den av sakkunnige härutinnan uttalade meningen. Lösningen av frågan om huru förvaltningen av den till ecklesiastika löneboställen hörande vattenkraften och vad därmed sammanhänger bör ordnas är emellertid beroende av den utgång förslaget om en kyrkofondsstyrelses inrättande erhåller. Något förslag till frågans lösning bör därför lämpligen ej nu framläggas, utan bör sådant förslag ankomma på den blivande kyrkofondsstyrelsens åtgärd. I likhet med arrendesakkunnige har även kommittén velat understryka kravet på ändamålsenliga bestämmelser i nu berörda hänseende. FörbättAtt i avseende å förvaltningen av den ecklesiastika jordbruksegendomen ril TLd stora brister föreligga har framhållits i det föregående, där även en närmare 6 föryait- * redogörelse för dessa brister meddelats. I vad bristerna äro att hänföra till ningen, den förvaltningsorganisation, som avser handhavandet av frågor, vilka böra avgöras av central myndighet, har kommittén sökt åstadkomma nödig förbättring genom det sätt varpå styrelsen enligt kommitténs förslag skulle organiseras. Då, såsom förut nämnts, den direkta förvaltningen av löneboställena ej skall omhänderhavas av kyrkofondsstyrelsen, har enligt förslaget kyrkofondsstyrelsen, så vitt angår jordbruksegendomens förvaltning, utrustats allenast med sådana organ, som erfordras för att åt styrelsen bereda nödig sakkunskap för utövande av en viss ledande och normerande och delvis även kontrollerande verksamhet. För alla de förvaltningsåtgärder, vilka icke böra förläggas centralt, kvarstår alltså behovet att hava organ i orterna. Särskilt gäller detta uppdraget med boställenas utarrendering och den närmaste tillsynen å dem. Beträffande de brister, som gjort sig gällande i avseende å den lokala förvaltningen, har anmärkts, bland annat, dels att byggnadsfrågan icke är lämpligt ordnad, dels att det sätt varpå man lagt utarrenderingen icke tillgodoser skäliga anspråk på ändamålsenlighet, och dels att tillfredsställande tillsyn över boställena icke utövas. Kommittén har ansett sig icke böra framlägga något förslag till lösning av frågan huru förvaltningen bör ordnas för att de olägenheter, som hava avseende å boställenas bebyggande och utarrendering, måtte undanröjas. Anledningen härtill är att dessa frågor varit omhändertagna av nyssnämnda arrendesakkunnige. Dessa hava föreslagit av dem som nödiga ansedda ändringar icke blott i arrendeförordningen utan även i boställsordningen. Det har därför synts kommittén kunna förutsättas att sådana brister i avseende å den ekonomiska vården av den ecklesiastika jordbruksegendomen, vilka beröra boställenas bebyggande och utarrendering och kunna bättras genom ändring i den ecklesiastika arrendeförordningen och ecklesiastik boställsordning, också komma att efter förslag av bemälde sakkunnige bliva avhjälpta. Vid sina överväganden av hithörande frågor hava sakkunnige även be-

261 handlat frågan om ändring i gällande författningar, i vad angår den tillsyn, som utövas periodvis genom ekonomisk besiktning eller som förekommer vid löneboställes av- och tillträdande. Härigenom har man emellertid icke vunnit allt vad som skäligen bör eftersträvas för åstadkommande av en tillfredsställande tillsyn å boställena, i det att nämnda förändringar icke lösa den angelägna frågan om en fortgående tillsyn. J ä m v ä l denna sistnämnda fråga hava sakkunnige förehaft till behandling Eckiesiastlka och i sammanhang därmed varit inne på frågan om inrättandet av ecklesiastika domänintendentsbefattningar. De hava i viss mån uttalat sig till för- inteodenmån för sådana befattningars inrättande, liksom de antytt lämpligheten att ter. på en hand förena befattningarna som ecklesiastik domänintendent och kronans domänintendent. Emellertid hava sakkunnige icke ansett sig böra framlägga något direkt förslag i avseende å den fortgående tillsynen eller kontrollen. H u r u denna tillsyn bör ordnas hava nämligen sakkunnige funnit icke kunna lösas utan sammanhang med den stora förvaltningsfrågan, vilken vore föremål för särskild utredning genom kyrkofondskommittén. Inrättandet av ecklesiastika domänintendentsbefattningar har därför ej heller av dem föreslagits, därvid sakkunnige emellertid framhållit, att man i ordföranden för den av sakkunnige ifrågasatta så kallade boställsnämnden, varom mera här nedan, i själva verket får en ecklesiastik domänintendent, om ock med mera begränsade befogenheter. Det torde få erinras därom att en med föreliggande spörsmål om ecklesia- Tidigare stika domänintendenter besläktad fråga blivit upptagen till behandling från förslag. annat håll. I sitt den 18 december 1918 avgivna betänkande angående stiftsstyrelsernas organisation har domkapitelskommittén nämligen fört tanken på beredande åt domkapitlen av biträde för tillsynen över förvaltningen av de ecklesiastika boställena. Domkapitelskommittén framhöll därvid 1 hurusom 1910 års reform tillfört domkapitlen en mångfald nya åligganden särskilt med avseende å sådan boställsjord, som förut brukats av vederbörande tjänstinnehavare. Efter att hava angivit det huvudsakliga av domkapitlens befattning med prästboställena, därvid särskilt erinrats, att domkapitlen under vissa i författningarna angivna förutsättningar ägde att för prästerskapets änke- och pupillkassas räkning innehava prästgård och därvid vore skyldigt att väl vårda prästgården, framhöll domkapitelskommittén, att domkapitlens befattning med prästerskapets boställen tillförde stiftsstyrelsen högst betydande arbetsuppgifter av mycket krävande natur samt att dessa uppgifter till sitt innehåll vore högst väsentligt olika de åligganden, vilka närmast tillkomme stiftsstyrelsen samt följaktligen hos densamma krävde tillvaron av särskild sakkunskap beträffande de områden, till vilka nämnda arbetsuppgifter vore förlagda. Denna särskilda sakkunskap vore tydligen av dels juridisk och dels ekonomisk, företrädesvis lantbruks- och byggnadsteknisk, natur. Att åt stiftsstyrelsen, vilkens huvudsakliga uppgifter dock vore att finna inom helt andra områden, giva en organisation, som möjliggjorde kravet på särskild sakkunskap, mötte givetvis svårigheter. I annat sammanhang 2 fortsätter därefter domkapitelskommittén: Helt naturligt hade den tanken framkommit att vid stiftsstyrelserna borde anställas personer med uppgift att lämna sakkunnigt biträde vid handhavandet av domkapitlens befattning med vården och förvaltningen av ecklesiastika boställen. I sådant avseende erinrades även därom att frågan om anställande 1 2

Band 1 sid. 124 o. f. Band 1 sid. 185 o. f.

262 hos stiftsstyrelse av sådant biträde upptagits redan av den kommitté, som den 28 mars 1879 avgav förslag till förordning angående prästerskapets boställen. Genomförandet av berörda anordning med anställande av ständiga biträden för ifrågavarande ändamål förutsatte emellertid, efter vad domkapitelskommittén vidare anfört, åtskilliga utredningar, vilka befunnits så omfattande och tidskrävande att deras verkställande genom kommittén skulle i avsevärd mån fördröja kommitténs arbete i övrigt. Med hänsyn härtill och då förevarande spörsmål syntes lämpligast kunna lösas i samband med andra frågor rörande förvaltningen av ecklesiastik egendom, vilka då vore föremål för utredning, — med detta uttalande torde hava åsyftats kyrkofondskommittén — ansåg domkapitelskommittén sig böra stanna vid att uttala önskvärdheten av att hos domkapitlen anställdes ständiga biträden med uppgift att tillhandagå domkapitlen vid tillsynen över de ecklesiastika boställenas förvaltning. Emellertid hade domkapitelskommittén i sitt förslag till instruktion för stiftsstyrelse intagit en bestämmelse, på grund av vilken domkapitlet skulle äga anlita särskild sakkunnig att tillhandagå detsamma, därest för behandling av något ärende skulle erfordras särskild sakkunskap utöver den, som funnes att tillgå inom domkapitlet. Genom en dylik bestämmelse skulle enligt domkapitelskommitténs åsikt jämväl nu ifrågavarande behov kunna i viss mån tillgodoses. Då det behov, som här vore i fråga, närmast avsåge kyrkofondens intressen, och behovets tillgodoseende tvivelsutan skulle bidraga att främja förvaltningen av dess tillgångar, ansåg domkapitelskommittén riktigast att kostnaderna därför gäldades av denna fond. Tillåtelse borde därför utverkas för Kungl. Maj:t att för nu ifrågavarande ändamål årligen disponera visst belopp av fondens tillgångar. I det läge denna fråga befunne sig vid den tid domkapitelskommittén avgav sitt utlåtande och då förslag i ämnet vore att från annat håll förvänta, ansåg domkapitelskommittén sig icke böra uttala sig angående det erforderliga beloppets storlek och ej heller framställa något yrkande. — Domkapitelskommitténs ifrågavarande betänkande har ännu icke blivit föremål för slutlig handläggning. Behovet av Frågan om att myndigheterna måtte i och för förvaltningen av de ecklesia•»Hesia- s t i k a boställena — till den del dessa ej äro föremål för skogsdrift, i vilket domänin- senare hänseende boställena redan befinna sig under sakkunnig vård — få till tendenter. sin disposition ställda sakkunniga biträden är givetvis av den allra största betydelse för att man skall kunna på ett rätt ekonomiskt sätt tillgodogöra sig de rika avlöningstillgångar, som äro liggande i jordbruksegendom. Visserligen är denna egendom icke föremål för myndigheternas direkta förvaltning utan tillgodogöres — frånsett de nuvarande s. k. prästgårdarna — genom utarrendering. Men det ligger i öppen dag hurusom det är av största vikt såväl att själva utarrenderingen sker på sakförståndigt sätt och efter ekonomiska linjer som ock att en tillfredsställande och effektiv tillsyn kan utövas över arrendegårdarna under arrendeperiodens fortgång. Genom vanvård av egendomen till hus och jord eller ettdera kan egendomens avkastningsförmåga lätt sättas tillbaka för lång tid. Ett ingripande i tid från jordägareintressets sida kan ofta förhindra en vanvård, som eljest har följder av antydd beskaffenhet. Härutinnan torde vara lämpligt att erinra om att en känslig punkt härvid är byggnadsfrågan. Underhållet av laga husen åligger arrendatorn att bekosta, för kostnaden för nybyggnad däremot svarar bostället självt genom sin avkastning, på sätt förut omförmälts. Här lärer ej sällan en arrendator, om han ej är underkastad tillräckligt effektiv tillsyn, kunna skudda ifrån sig de honom åliggande kostnaderna beträffande åldrande hus och i form av ny-

u

263 byggnadskostnad flytta över dem på bostället genom att upphöra med det löpande underhållet och låta byggnaderna i förtid gå till förfall. Väl torde, såsom förut erinrats, vid författningarnas tillkomst hava förutsatts, att församlingarna skulle finna sig hava så starkt intresse av löneboställenas uppehållande vid hög avkastningsförmåga, att en fortgående tillsyn över boställena skulle av dem utövas och att en begäran om ekonomisk besiktnings hållande för den skull vore att från deras sida förvänta så snart tecken till verklig van vård visade sig; men denna förväntan har verkligheten ej uppfyllt. Ett starkare korrektiv mot vanvård ligger måhända däri att arrendatorn på grund av den honom tillförsäkrade optionsrätten kan sägas till lönebostället innehava en nyttjanderätt, som praktiskt taget är jämförlig med stadigvarande besittningsrätt, något som gör att han har ett starkt personligt intresse av löneboställets vidmakthållande. Detta intresse torde dock ej sporra arrendatorn till att genom underhållsarbeten uppehålla användbarheten hos hus, som börja bliva skröpliga och otidsenliga, utan torde snarare öka benägenheten hos honom att låta husens förfall ostört fortgå och därigenom påskynda boställets förseende med nya och moderna byggnader på boställets egen bekostnad. E n fortgående tillsyn över boställena skulle givetvis på ett verksamt sätt nås därigenom att de ekonomiska besiktningar, som på grund av nu gällande bestämmelser ! i allmänhet skola hållas vart tionde år, komme att — såsom förhållandet i motsvarande hänseende är i Danmark — förrättas årligen. Arrendesakkunnige hava föreslagit att ekonomiska besiktningar på alla löneboställen skola, i likhet med vad nu är fallet med vissa mindre grupper av dem och såsom fallet förut varit med utarrenderade löningshemman, förrättas vart femte år. Även för kommittén synes det att denna förändring är av behovet starkt påkallad. Att gå än längre och tänka sig regelbundet återkommande ekonomiska besiktningar oftare än vart femte år vill kommittén icke ifrågasätta med hänsyn till de kostnader, som äro därmed förenade. Däremot anser kommittén det oundgängligt för löneboställenas uppehållande vid hög och uthållig avkastningsförmåga att en fortgående tillsyn över löneboställena åstadkommes på annat sätt. Arrendesakkunnige hava även för sin del tillstyrkt åtgärd i sådan riktning. De hava nämligen ifrågasatt inrättandet för särskilda områden av en permanent boställsnämnd, bestående av tre i lantbruks- och affärsförhållanden kunnige män, av vilka en, tillika ordförande, skulle för viss tid förordnas av Konungen. Denna boställsnämnd skulle hava till uppgift förrättandet av ekonomiska besiktningar samt av- och tillträdessyner å löneboställen ävensom verkställandet av arrendeuppskattningar. Genom den instruktion, som borde utfärdas för nämnden, borde efter arrendesakkunniges tanke nämndens ordförande få till uppgift att även mellan de ekonomiska besiktningarna följa skötseln av de löneboställen, som ligga inom hans distrikt, och ingripa — exempelvis genom påkallande tidigare än i allmänhet skulle ske av ekonomisk besiktning — när han funne omständigheterna kräva sådant. Enligt sakkunniges mening skulle härigenom för vården av de ecklesiastika löneboställena erhållas en befattningshavare med befogenheter i viss mån likartade med dem som nu tillkomma domänintendenterna i fråga om statens jordbruksdomäner. Arrendesakkunnige hava tänkt sig att för uppdraget som ordförande i den ecklesiastika boställsnämnden skulle kunna och ofta komma att utses samma person som den, vilken innehade uppdraget som statens domänintendent, ehuru så ej skulle vara alltid nödigt. Till boställsnämndens ordförande — vare sig 1

31 § boställsordningen.

*

264 han finge ställningen fullständigt som en ecklesiastik domänintendent med de mera omfattande skyldigheter, som kunde ifrågakomma med hänsyn till behovet för domkapitlet och andra myndigheter att hava tillgång till på detta område sakkunniga biträden, eller han erhölle mera begränsade befogenheter — skulle enligt sakkunniges åsikt utgå fast arvode ur kyrkofondens medel, varförutom skulle tillkomma honom rese- och eventuellt traktamentsersättning för de särskilda förrättningar han företoge. Arrendesakkunnige hava för det fall, att samma person utsåges till innehavare av uppdraget som boställsnämnds ordförande och till innehavare av befattningen som statens domänintendent inom ett visst område, föreställt sig att arvodet till en sådan gemensam befattningshavare skulle kunna sättas lägre än sammanlagda beloppet arvoden till särskilda innehavare av de båda befattningarna inom samma område. I det av arrendesakkunnige framlagda förslaget om en s. k. boställsnämnd med dess ständigt fungerande ordförande ligger i själva verket ett förslag, vars genomförande innebär första steget mot tillskapandet av ecklesiastika domänintendenter, låt vara att enligt sakkunniges förslag, vilket på grund av begränsningen av sakkunniges uppdrag fått en mindre räckvidd, nämndsordförandena icke erhållit befogenheter av samma omfattning som de, vilka tillkomma statens domänintendenter. För sin del finner kommittén uppenbart att inrättandet av ecklesiastika domänintendentsbefattningar skulle lända förvaltningen av de ecklesiastika löneboställena till stor fördel och i hög grad främja ett gott arrenderesultat. Den omständigheten att boställena i själva verket nu äro lämnade så gott som utan verklig tillsyn kan i många fall icke annat än medföra en kanske svårbotlig försämring i avseende å boställenas hävd till jord och hus. De många ärenden av ekonomisk och fackmässig beskaffenhet, som myndigheterna hava att handlägga och avgöra, grundar ock för dem ett behov att hava tillgång till personer med sakkunskap på det lantbruks- och byggnadstekniska området. Även och icke minst för den av kommittén föreslagna kyrkofondsstyrelsen är det av största betydelse att kunna begagna sig av biträden med sådan sakkunskap. De olika behov, som sålunda framställt sig med hänsyn dels till själva utarrenderingen av boställena, dels till den under arrendeperioden fortgående tillsynen å dessa, dels ock till de förvaltningsåtgärder av mångahanda slag, vilka från myndigheternas sida äro att vidtaga, kunna alla väl tillgodoses genom den person, som efter arrendesakkunniges förslag skulle tillsättas som ordförande i den s. k. boställsnämnden. Denne nämndsordförande skulle redan enligt sakkunniges förslag få sig ålagd vissa av de befogenheter, som tillkomma en domänintendent, och det gäller alltså blott att vidare bekläda honom med de ytterligare befogenheter, som ligga i domänintendentens uppdrag. Med den kompetens, som sakkunnige föreslagit för nämndsordföranden, är denne ock fullt skickad att fullgöra dessa senare uppdrag. Kommittén får alltså för sin del upptaga arrendesakkunniges förslag i nyss berörda hänseende på det sätt att kommittén anser det böra på kyrkofondens bekostnad inrättas ecklesiastika domänintendentsbefattningar för vården och förvaltningen av de ecklesiastika löneboställena. ArbetsDe ifrågasatta domänintendenternas åliggande bör enligt kommitténs uppgifter mening i allmänhet vara att biträda vederbörande myndigheter vid vården or d oman " och förvaltningen av de ecklesiastika boställena, in t dentema. Mera detaljerat angivet skulle de hava att tjänstgöra som ordförande i den av arrendesakkunnige föreslagna bo-

265 ställsnämnden och i följd därav deltaga i arrendeuppskattningen samt medverka vid ekonomiska besiktningar och vissa syneförrättningar ävensom deltaga i avgivandet av yttranden till myndigheterna rörande vissa till nämnden hänskjutna frågor, att under tiden mellan de ekonomiska besiktningarna och syneförrättningarna följa förhållandena å de ecklesiastika boställena samt, när omständigheterna därtill föranleda, ingripa för avhjälpande av iakttagna missförhållanden antingen genom personlig hänvändelse till arrendatorn eller genom påkallande av ekonomisk besiktning eller laga syn eller ock genom framställningar till myndigheterna, samt att på begäran av domkapitel, länsstyrelser och kyrkofondsstyrelsen eller andra myndigheter tillhandagå med upplysningar eller andra åtgärder 1 . Vad angår de ecklesiastika domänintendenternas tjänstgöringsområden Arbetsoch i följd därav deras antal framställer sig till en början frågan huruvida områden. de anses böra sortera under kyrkofondsstyrelsen eller under ortsmyndigheterna och i det senare fallet om det bör vara länsstyrelserna eller domkapitlen, som skola ställas som deras närmaste principaler. De ecklesiastika domänintendenterna böra visserligen hava skyldighet att gå kyrkofondsstyrelsen till hända vid dennas fullgörande av sina förvaltningsåligganden, exempelvis med att undersöka förekomsten av anmärkta missförhållanden å boställen, att meddela upplysningar om visst boställes skick o. s. v., men detta synes ej behöva medföra att domänintendenterna inordnas direkt under kyrkofondsstyrelsen. Domänintendenternas egentliga verksamhet blir ju förlagd till orten. I sin egenskap av ordförande i de nämnder, som hava att förrätta arrendeuppskattning, komma de att i sin verksamhet stå länsstyrelserna mycket nära och torde komma att även eljest ofta anlitas av dessa för uppdrags fullgörande. Även måste de i sin verksamhet i stor utsträckning komma i nära förbindelse med domkapitlen, vilka jämväl ofta måste hava anledning att anlita dem för fullgörandet av vissa särskilda uppdrag. Domänintendenternas trägnare förbindelser med länsstyrelserna kunna anses utgöra ett starkt skäl för deras ställande omedelbart under länsstyrelsernas lydnad. Den omständigheten åter att domänintendenterna äro tillsatta för vinnande av en mera verksam tillsyn å den eckle1 Enligt domänsakkunniges betänkande (sid. 34) hava kronans domänintendenter till åliggande att efter vederbörligt förordnande hålla förrättning för uppgörande av förslag till kronoegendoms utarrendering; hålla förrättning för saluvärdering av till försäljning avsedd kronoegendom och lägenhet; förrätta besiktning å utarrenderad kronoegendom för utrönande, huru egendomen skötes och arrendevillkoren av arrendatorn uppfyllas (i regeln vart femte år); förrätta besiktning å utarrenderad kronoegendom i anledning av väckt fråga om nybyggnad därå och avsyning av verkställd nybyggnad; utföra ombudsrnannaskap för kronan vid syner, besiktningar och andra laga förrättningar, som kunna beröra utarrenderad kronoegendom; att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som i avseende å utförandet av berörda åligganden eller eljest i och för tillsynen över de inom länet befintliga jordbruksdomäner kunna av domänstyrelsen eller Kungl. Maj:ts befallningshavande varda domänintendenten meddelade; att, då han av Kungl. Maj:ts befallningshavande därom anmodas, avgiva skriftliga yttranden i de hos länsstyrelsen till behandling förekommande domänärenden; samt att, på kallelse av Kungl. Maj:ts befallningshavande, en eller två gånger i månaden inställa sig å länets landskontor för att tillhandagå med muntliga upplysningar samt, efter de föreskrifter, som av landskamreraren lämnas, föra ärrendel iggaren och däri anteckna sådana rörande domänerna meddelade beslut, som böra tjäna till framtida efterrättelse. Kungl. Maj:ts befallningshavande är dock lämnat öppet att, där så kan finnas lämpligt och domänintendent därtill är villig, även i vidsträcktare grad påkalla domänintendents biträde vid domängör omålens handläggning å landskontoret, i den mån skälig ersättning därför kan domänintendent beredas av medel, som av anslaget till den lokala domänförvaltningen kunna varda ställda till Kungl. Maj:ts befallningshavandes disposition eller eliest vara för Kungl. Mäj:tä befallningshavande att tillgå.

266 siastika egendomen samt att den allmänna tillsynen å denna egendom författningsenligt är lagd på domkapitlen, kan anses tala för domänintendenternas förläggande närmast under domkapitlen. Kommittén anser för sin del den förra förläggningen, nämligen närmast under länsstyrelserna, vara den, som ä r mest motiverad. För denna talar, förutom det nyss angivna skälet, främst den omständigheten att länsstyrelserna såsom den myndighet, på vilken det i fråga om förvaltningen av den ecklesiastika egendomen ankommer att ombesörja verkställighetsåtgärderna, också torde vara mest i behov av biträdande organ. Därest man vill bereda vägen för att befattningarna som ecklesiastik domänintendent och som kronans domänintendent i allmänhet varda förenade i en person, ligger även häri en anledning till att de förres arbetsområden bestämmas efter länsindelningen, vilken utgör grunden för de distrikt, som nu tillkomma kronans domänintendenter. Förening Efter kommitténs uppfattning skulle det vara till ömsesidig fördel för de av befatt- e c ki e s iastika löneboställena och för kronans domäner, om de båda befattsomgeckie- ningarna kunde i allmänhet förenas. Genom en sådan anordning skulle siastik man på båda hållen kunna tillförsäkra sig ökad erfarenhet för det både vikdomän- tiga och grannlaga uppdrag domänintendenterna hava att utöva, man skulle intendent i l ä n > d ä r bestyret med kronans domäner på grund av dessas relativa fåtakronans lighet icke mer än delvis tar domänintendentens arbetskraft i anspråk, kunna domän- giva honom full sysselsättning, något som i sin mån skulle kraftigt bidraga intendent, till att öka hans skicklighet för uppdraget, och kostnaden skulle tvivelsutan bliva mindre, enär avlöningen för den gemensamma befattningshavaren inom ett visst område av naturliga skäl måste bliva mindre än avlöningen för två särskilda befattningshavare inom samma område. Emellertid synes en förening av befattningarna icke behöva vara obligatorisk. I vissa orter kunna nämligen förhållandena gestalta sig så, att det visar sig antingen från kronodomänernas eller från de ecklesiastika löneboställenas sida önskvärt att hålla befattningarna skilda. Erinras bör för övrigt därom att domänintendenter icke finnas tillsatta för vissa län, där antalet kronodomäner är synnerligen obetydligt ! . E n möjlig invändning mot förslaget att för de båda grupperna jordbruksegendom hava gemensam domänintendent är den att det kunde vara svårt för denne tjänsteman att stå under olika myndigheters lydnad, nämligen dels, beträffande kronans domäner, domänstyrelsens och länsstyrelsens och dels, så vitt angår de ecklesiastika boställena, länsstyrelsens med förpliktelse tillika att gå domkapitel och kyrkofondsstyrelse tillhanda. Häremot må erinras att det ju är ett inom förvaltningen mycket ofta förekommande fall att tjänstemän eller myndigheter hava att betjäna eller tillhandagå ett flertal andra myndigheter — såsom det mest belysande exemplet hänvisas till länsstyrelserna — och att man icke torde hava anledning att tala om förekomsten av några nämnvärda tjänstekonflikter härvid. Den omständigheten att redan nu vissa domänintendenter hava att betjäna två eller tre länsstyrelser. utgör ock ett bevis på möjligheten att sätta en och samma domänintendent i tjänsteförhållande till två olika principaler. Någon fullt detaljerad undersökning av frågan om det erforderliga antalet ecklesiastika domänintendenter och om deras verksamhetsdistrikt torde ej av kommittén förväntas. Med ledning av redan befintliga uppgifter torde för 1 För andra län finnes gemensam domänintendent anställd, nämligen dels för Älvsborgs och Värmlands län och dels för Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

267 övrigt kunna verkställas beräkningar av för nu föreliggande behov tillräcklig noggrannhet. I domänsakkunniges ovan berörda betänkande den 29 oktober 1921 meddelas uppgift länsvis dels rörande antalet kronans' jordbruksdomäner och dels i fråga om antalet förrättningar m. m. och antalet dagar, som för den lokala förvaltningen erfordrats för förvaltningen av kronans utarrenderade jordbruksdomäner under vissa år. På grund av dessa uppgifter synes man kunna antaga att, om man vill taga en domänintendents tid helt i anspråk för hans uppdrag, ett antal av 300 eller högst 350 boställen kunna sammanföras under tillsynen av en domänintendent, ett antagande, som även arrendesakkunnige hava gjort. E n fullt pålitlig beräkning rörande det erforderliga antalet domänintendenter, om till grund för beräkningen skall läggas arbetsbördans storlek, är naturligen synnerligen vansklig, enär förrättningarna å de ecklesiastika boställena äro långt ifrån jämnt fördelade över de olika åren och i följd därav arbetsbördan under olika år är högeligen växlande. Framförallt torde kunna sägas att de besvärligaste förrättningarna, nämligen de som avse arrendeuppskattningarna, varit och även i framtiden torde bliva koncentrerade till ett fåtal år. Detta förhållande är beroende därpå att första utarrenderingen av de förutvarande bostadsboställena, vilka utgöra flertalet bland de ecklesiastika boställena, förekommit i sammanhang med de nya löneregleringarnas ikraftträdande, och att detta ikraftträdande ägt rum under en kort tidsperiod. Sålunda utlöpte av de gamla 1,365 löneregleringarna omkring 87 % under loppet av de 7 åren 1916—1922. Fördelningen inom denna period är även ojämn, i det att antalet löneregleringar, som gingo till ända, utgjorde de särskilda åren respektive 110, 179, 202, 204, 222, 156 och 113. Då frekvensen var som störst (år 1920 med 222 löneregleringar), utlöpte ej mindre än 16 % av hela antalet löneregleringar. Stiftsvis sett har koncentrationen stundom varit än större; i Visby stift exempelvis med dess 44 äldre pastorat utlöpte på ett av åren ej mindre än 75 %. Av något över 100 förutvarande bostadsboställen i Jönköpings län har för samtliga på ett undantag när första utarrenderingen ägt rum under ett av de 4 åren 1915—1918. Av denna ojämna fördelning av utarrenderingen följer att även ekonomiska besiktningar samt av- och tillträdessyner bliva koncentrerade till vissa år. Genom att en stor del utarrenderingar skett på kortare tid än tjugu år — under senaste åren har efter vad förut meddelats utarrenderingen omfattat 5—7 år — torde väl vara att förvänta någon förskjutning i fördelningen på de olika åren, men denna utjämning torde visa sig jämförelsevis obetydlig. Möjligt är också att de utarrenderande myndigheterna skola kunna genom ändamålsenliga åtgärder så småningom genomföra en mera lämplig och jämn fördelning av förrättningarna, men under alla förhållanden lärer det vara oundvikligt att de blivande domänintendenternas arbetsbörda blir synnerligen ojämn de olika åren emellan. I någon mån torde det bliva möjligt att komma över de största svårigheterna på det sätt att vid tillfällen, då domänintendent på grund av alltför stark tillströmning av göromål icke kan själv fullgöra^ dem alla, vissa förrättningar uppdragas åt hans ersättare. Visserligen går härigenom förlorad en av de förmåner, man velat vinna med domänintendentsbefattningens inrättande, nämligen den att i fråga om boställenas förvaltning skulle uppehållas en viss kontinuitet, men den omständigheten att denna tillfälliga anordning är mindre lämplig får ej verka förryckande på strävandet att till skäligt antal begränsa domänintendenterna. I efterföljande tablå hava sammanförts uppgifter länsvis rörande antalet dels för jordbruk avsedda ecklesiastika boställen — frånsett biskopsboställen

268 m - i ^ tB2 » : « l , » 3 B° ö g o « te S-.

B

XI

o

to-inooooTifriioiowoaooxN'-iopciaaitot-^

9t

C ^ ^ C O r t ^ O S C N J C D ^ C M ^ ^ r H C X J C D T f l C D C M C C C O L ^ c D - t f C O CM CM CM • > * CO T - * CM COU3<-iCMGM-<*ti-lrtlCNI

.

<*

-ö

, ,

® 2 :o3 v,

ö

5* 2 o ö

r-l O 0»

» C O C O « 3 C 0 0 0 0 3 0 0 C l t > < M < M i O > 0 0 5 0 C O ^ H l > S i ( M 0 ( M r - 1 O " *^ 00 W ( M r t ( C O r t ( O O O C O t D O CM i — i H r - 1 CM I—i I - H C M I — i ( M <—l

1 93 O

o

*»

CC «

"^

1 1 1 1 1 1 1 1 1 !

o

c;

! ! M

M

1 1

i 1 M

-

>> .-, ^

1 1 1 1 1 1 1 1 !

M

co

•*= i ; r*

.

.

.

ea

.

1 *° 1 r-J » C

a

1 eä

c!

W "5 °°

c3 *-3

r-

en r>

1 f l f i 1 L 1 1 1 1 1 CO 1 •—• | 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 lt-<

05 I I 1 1 1 1 1 1

• *

^ I l i l l l I i iI 1 00 US 1

CM CO CO

:ca

L 1

l I

l 1 i 1 1 1^ • • c n 1 1 1 1 1 1 r-f CO

l 1 I 1 JI I I 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

1-}

-o i>

i f

i

k

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

t

i

l

l

'

-

'

00 Os rH

OS »C Ti* O t ^ l

I 1 | 1 1 I I 1 1 1 1 1 1 1 1 1

CO oc« ".g :rt oo

1H 1 1 1 1 1

k

cS

<M - * t~-

:cS

:o3 . 3

H

[> «

i i i i rtS

J»1 ^ s •rj rtrtl m Hrtl o j , « cö • a **•' °5

CD

a 2 se

N

:cs :o3 . «

i3 Ul

ö

.

,

,

,

,

.

,

CO

,

i i i l i i l i i l l i i i i i i CO

CM i - l

I2

CD ( M

1I I I I I I I I I I I

50 CU C c

M I M 1 OJ

"S CO

II I I

•^ to

c

- S ' O KÖ

00 C0 . r t O r< Ö0

rt«a CSj.rt. fc. s «3 S C

CO :0

M

lO 11 H

o M aJ

l 1 I l I 1 I I I 1 Irt 0 5 ^ 5 "

bo

.5P CÖOS co -C s *

SO

t ~ 00 OS

e« Ö

en © C0_Q

•u » C CO-- «

o

u •i-«

T*

W M"

—

,c

3 -

jo CO

1 i 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 I 1 I I 1 I ***• t !

l r-*

M

eo

>-§:§ t— CD

O

o) S __ =ärtMgqK

rt' m

:c«

-T °>

»rt

t I I 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 I I 1 1 1 1 1 1 "* m i>»

^ "S

ö

si

i-(

1-4

^O r at »-Ö

T3rtQ 'O

o

OS r H

I I I I I I 1 1 *-§ I I I I 1 I I I ISS

0) g 4 2 ^

d to

cö . „ J5.

sa :a

c

fr1B

•M o set

CO

m o W

:0

t«

rt

W)ä

® i >

. ,

i|

g C vs

t -

,

i

i

i

•

i1 i1 ©an. t1 •<• \1 i1 i1 i1 l1 I1 l1, 1 1 1 1 1 1 1 1 1 CM

s

,

1C 4

^ »" CO

» r t *5 Ä

03 -_E

p

™ 00

S 2 I 1 I 1 1 I 1 1 ! 1 I I 1 1 1 ^ 1® 1 1 1 1o rt 1 1 1 1 1 1 1 I I I I I I I > i i i i i cococM^»OTt(^coCMcocot^cr)OrrtO]CNicp^ooi^cD--;io C^i^CMOI^CMTlHiO^CÄCMi-lOSOSCDi-iOSCMt^cDt-iCSTjfCO

cä

a a

T-l i — I r l l N H H T - 1

i—ICOi—1

i—1 CM i—1

rtrti» a

s

-*•"

fe i-3

a 2-3

g

o CO " g CO Cns

m 7

i

i

w o

1 CO CO

T3 C i a! 1 Ti 0 aoC o n«:

W

) t Drt; 6 q aJ b t = a 6C ! i 0.2 1 t- to w a i -£.£ ) £ 1 c1.2 i ct ° ci B i ci l l \ C =S M c IS |.£ ; I o u a £ ! co u ! S \* »•I i j [*c ;itSi | KÖ C < B Si i, > >J 'c]>2 15IS 2> 1* rt* to C •C rt e 2 » t 9 ö

jj

j —

)

u T: ) a

t

f/

IQ 9

! :C

I «•

1 J

) CO C . KÖ C

-i

a

; - "

43 —

CO C i KÖ =

t.

uj

-M cö rtirt G

(51

CO

-+•>

r t

•rt KÖ

CO

CO

Q

o

o

"a s3

rrt

s m

,

c c * 'O) eo - G

O

. o

x d 9) O

d d-* S8 * 4)

3 ^'d P» KÖ

-

e .>« ^i§ rt rtl

^ *d *

269 prebendehemman o. (L samt klockarboställen — och dels utarrenderade kronodomäner ; och har därvid beträffande de ecklesiastika boställena tillika angivits deras fördelning på olika stift. Antalet kronans domänintendenter är för närvarande 15. Därest en allmän sammanslagning av de båda domänintendentsbefattningarna skulle finnas önskvärd, och man härvid anser att de nuvarande distrikten för kronans domänintendenter böra i största möjliga utsträckning bibehållas, synas — efter den antagna normen att var domänintendent skulle kunna handhava vården om upp till 300 eller högst 350 jordbruksegendomar — 8 av dessa distrikt — de som omfatta Stockholms län med Stockholms stad samt Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Hallands samt Göteborgs och Bohus län — kunna lämnas orubbade även efter de ecklesiastika boställenas förläggande under domänintendenterna. Av de övriga torde 3 behöva uppdelas i två var, nämligen Östergötlands, Malmöhus och Skaraborgs läns, och jämväl det av Västmanlands, Gävleborgs och Kopparbergs län nu bestående distriktet delas i två, det ena bestående av Västmanlands län och det andra av de båda återstående länen. Kronobergs läns distrikt torde böra utökas med Blekinge län, samt Värmlands län lösas från sin förbindelse med Älvsborgs län och i stället förenas med Örebro län till ett distrikt. Gottlands län torde böra bilda ett distrikt, trots det jämförelsevis ringa antalet boställen därstädes. Av de fyra nordligaste länen torde Västernorrlands och Jämtlands kunna tillsammans utgöra ett distrikt samt Västerbottens och Norrbottens ett. Antalet gemensamma domänintendenter skulle under dessa förutsättningar bliva 22. Någon minskning i antalet skulle möjligen kunna vinnas, därest man i ändamål att ställa största möjliga antal domäner och boställen under varje intendent anser sig böra genomföra en av länsgränserna oberoende distriktsindelning. Å andra sidan kan det måhända med skäl ifrågasättas, om ej den bättre vård, som man genom domänintendentsbefattningens införande avsåge för de åt det territoriella prästerskapet anslagna boställena, även borde tillförsäkras såväl klockarboställena — allra helst om dessa, på sätt ett framkommet förslag innehåller, skola underkastas obligatorisk utarrendering — som ock biskopsboställena och lektorernas boställen med flera, något som skulle medföra en icke oväsentlig ökning i domänintendenternas arbete — antalet klockarboställen överstiger ensamt för sig 600. Ej heller bör förbises att vid de här ovan gjorda beräkningarna icke medtagits de till omkring 2,000 stycken uppgående prästgårdarna, i fråga om vilka nämndsordförandena enligt arrendesakkunniges förslag skulle få sig ålagt att verkställa ekonomiska besiktningar. Skulle åter någon sammanslagning av de båda befattningarna icke, eller åtminstone icke annat än undantagsvis, finnas böra äga rum, synes, vare sig till grund för distriktsindelningen anses böra läggas länen eller stiften, antalet ecklesiastika domänintendenter kunna beräknas till 13, nämligen efter den senare indelningsgrunden en i vart stift med undantag av Lunds, där två intendenter torde böra anställas, och efter den förra indelningsgrunden en för Stockholms stad samt Stockholms och Uppsala län, en för Södermanlands och Örebro län, en för Östergötlands och Kalmar län, en för Jönköpings och Kronobergs län, en för Gottlands län, en för Blekinge och Kristianstads län, en för Malmöhus län, en för Hallands samt Göteborgs och Bohus län, en för Älvsborgs och Värmlands län, en för Skaraborgs län, en för Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, en för Västernorrlands och Jämtlands län samt en för Västerbottens och Norrbottens län. Även beträffande här berörda indelningar — vilka för övrigt grunda sig på helt och hållet

270 summariska beräkningar — gäller vad nyss sagts om möjligheten att minska befattningshavarnas antal, om man vill göra distriktsindelningen oberoende av läns- och stiftsgränserna. En jämförelse mellan å ena sidan antalet gemensamma domänintendenter och å den andra sammanlagda antalet domänintendenter för det fall förening av tjänsterna ej skulle äga rum kan ej ske på grundvalen av de förut meddelade siffrorna, ty de nuvarande arbetsområdena för kronans domänintendenter äro uppenbarligen ej bestämda med hänsyn till att varje domänintendent skulle få full sysselsättning med sitt uppdrag. En betydlig minskning av antalet domänintendenter skulle tvivelsutan kunna genomföras, därest en på sådan grund lagd reglering av domänintendenternas verksamhetsområden skulle äga rum. Huru en dylik omreglering skulle komma att gestalta sig är emellertid en fråga, som faller utom kommitténs kompetens och befogenhet. KostnadsVad angår kostnaden för anställandet av ecklesiastika domänintendenter, beräkning. t o r d e denna komma att ställa sig något olika för det fall att man inrättar särskilda ecklesiastika domänintendentsbefattningar och det fall att uppdragen som ecklesiastik och kronans domänintendent överlämnas i en hand. Avlöningen för de ecklesiastika domänintendenterna torde böra lämpas efter de arvoden, som utgå till kronans domänintendenter. Härvid förutsattes att bestyren med de ecklesiastika boställena bliva av i huvudsak lika beskaffenhet som bestyren med kronans domäner. Till kronans domänintendenter utgå för närvarande fasta arvoden, varjämte domänintendenterna äga för förrättningar tillgodogöra sig resekostnads- och traktamentsersättningar. Arvodena för de särskilda intendenterna äro till beloppet mycket växlande och synas ej alltid stå i förhållande till åtminstone det nuvarande antalet domäner, som äro ställda under varje domänintendents tillsyn. Arvodena utgöra, dyrtidstillägg oberäknat: 4,500 kronor för intendenterna i Östergötlands, i Malmöhus och i Skaraborgs län (antalet kronodomäner resp. 203, 217 och 207), 4,000 kronor för en var av intendenterna i Jönköpings, i Kristianstads samt i Älvsborgs och Värmlands län (antalet kronodomäner resp. 143, 129 och 115), 3,800 kronor för intendenten i Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län (129 domäner), 3,600 kronor för en var av intendenterna i Stockholms, i Södermanlands samt i Göteborgs och Bohus län (resp. 103, 113 och 112 domäner), 3,400 kronor för intendenten i Uppsala län (126 domäner), 3,000 kronor för en var av intendenterna i Kronobergs, i Kalmar och i Örebro län (resp. 70, 80 och 69 domäner) samt 1,200 kronor för intendenten i Hallands län (32 domäner). Vid den nu pågående utredningen om domänverkets organisation och löneförhållanden torde även domänintendentsbefattningarna bliva föremål för behandling, och torde det få förutsättas att domänintendenterna komma att föreslås till erhållande av förändrad såväl tjänsteställning som avlöning, liksom det tilläventyrs kan förväntas att deras tjänstgöringsområden föreslås till omreglering i syfte att varje särskild domänintendents arbetskraft måtte kunna bättre tillgodogöras. Kommittén lärer icke kunna underlåta att söka verkställa en, om ock helt summarisk beräkning av den sannolika kostnaden för de ecklesiastika domänintendenterna. Till grund för denna beräkning torde i frågans nuvarande läge icke kunna läggas andra arvodesbelopp än de till kronans domänintendenter nu utgående, likväl proportionsvis förhöjda i de fall, där ett ökat antal egendomar komma under deras vård. Härvid förutsattes att domänintendenterna böra å ena sidan vid sina resor åtnjuta ersättning för resekostnad

271 ävensom dagtraktamente samt vid arbete i hemmet likaledes dagtraktamente — detta senare så länge deras avlöning icke utgår efter förhöjd beräkningsgrund — men å andra sidan vara skyldiga att själva bekosta sig arbetslokal och bestrida sina expenser för tjänstens fullgörande, såsom papper, renskrivning, porton m. m. Efter nu angivna grund synes man kunna — under förutsättning att antalet domänintendenter begränsas så som i det föregående angivits — antaga att det sammanlagda arvodesbelopp, som kyrkofonden kommer att få vidkännas, icke skall behöva överstiga 60,000 kronor om året, evad befattningarna göras gemensamma eller ej. Till vilket belopp resekostnadsersättningar och dagtraktamenten, som föranledas av förrättningar, företagna för utövande av den fortgående tillsynen, och som, efter vad nyss sagts, böra stanna på kyrkofonden, må komma att uppgå, är givetvis så gott som ogörligt att beräkna. Kommittén föreställer sig dock att, om tillbörlig försiktighet iakttages i avseende å resor för denna tillsyns utövande, något som måste förutsättas också komma att göras, dessa särskilda kostnader bliva ganska obetydliga. I mycket stor utsträckning torde ifrågavarande tillsyn kunna utövas utan särskild kostnad eller åtminstone med ytterst ringa sådan. Mången gång lärer nämligen intendenten vara i tillfälle att under resa, som företages för hållande av förrättning å annan egendom, kunna genom ett kortare uppehåll vid ett i vägen liggande ecklesiastikt boställe eller genom att vidtaga en kortare förlängning av sin resa, fullgöra ett inspektionsbesök utan ökning i resekostnaden eller med en allenast ringa sådan ökning. E n dylik tillfällig inspektion under annan förrättningsresa torde nämligen icke böra bära andra kostnader än dem som gå utöver vad den huvudsakliga förrättningen dragit. Det har, med hänsyn bl. a. till önskvärdheten att hålla nu ifrågavarande kostnader inom skäliga gränser, synts kommittén som kunde denna kostnadsfråga lämpligast ordnas så, att ett visst belopp ställdes till varje domänintendents förfogande att mot redovisning användas till bekostande av sådana förrättningar, vilka företagas för utövande mellan de ordinarie förrättningarna av erforderlig tillsyn å löneboställena, och för vilka kostnaden ej på grund av skäl som nyss angivits bör gäldas av arrendatorn. Under nu angiven förutsättning synes det som förslagsvis ett belopp av 6,000 kronor skulle kunna anses tillräckligt. Den utgift, varom här är fråga, skulle väl ej medverka till en omedelbar ökning av boställenas avkastning, men den är efter kommitténs övertygelse ytterst angelägen till förekommande av vanvård å boställena till hus och jord och därigenom nödvändig för att å ena sidan förebygga att åtskilliga onödiga byggnadskostnader läggas på boställena och å andra sidan hålla uppe boställenas avkastningsförmåga, omständigheter, vilka båda befrämja ett i längden gynnsamt arrenderesultat. Då en fortgående, effektiv tillsyn å löneboställena efter kommitténs uppfattning utgör en oundgänglig förutsättning för att boställenas arrendevärden måtte icke blott hållas uppe vid sitt nuvarande läge utan även höjas därutöver, kommer utan tvivel den härför erforderliga utgiften att i längden väl betala sig. I och för den fortgående kontroll, som, efter vad ovan nämnts, bör utövas av den ecklesiastika domänintendenten under tiden mellan de ordinarie förrättningarna, torde någon åtgärd av de övriga medlemmarna av den s. k. boställsnämnden icke ifrågakomma i annan händelse än att domänintendenten av en eller annan anledning finner sig böra påkalla ekonomisk besiktning. Resekostnads- och traktamentsersättning, som på grund härav bör utgå till dessa nämndsledamöter, torde böra gäldas på samma sätt som ovan sagts om motsvarande

272 ersättningar till domänintendenten. Då i allmänhet måste förutsättas att dylik ekonomisk besiktning icke påkallas annat än för rättelse av vanvård, som funnits hava ägt rum, och att kostnaden fördenskull kommer att läggas på den till vanvård skyldige, torde få antagas att kostnad av ifrågavarande slag endast mera sällan stannar på kyrkofonden. Någon förhöjning i nyss omförmälda belopp av 6,000 kronor torde därför ej behöva ske för mötande av nu berörda, till nämndsledamöterna utgående kostnad. Arvodena till de ecklesiastika domänintendenterna — eller den del av arvoKostnadernas dena som, i händelse av befattningarnas förening på en hand, belöper på gäldande. intendenternas verksamhet för de ecklesiastika boställena — torde med hänsyn till domänintendenternas betydelse för ett bättre tillvaratagande av den ecklesiastika jorden böra gäldas ur kyrkofondens medel, såsom redan i det foregående liesekostnadsersättningar och dagtraktamenten lära böra beträffande arrendeuppskattningar m. m. utgå av boställets avkastning. När fråga är om ekonomiska besiktningar samt av- och tillträdessyner, torde de böra bestridas vid löneboställen av arrendator och vid prästgård av pastorat och tjänstinnehavare. Där förrättning dessemellan erfordras för den fortgående tillsynens utövande, synes kostnaden böra utgå av kyrkofondens medel, för så vitt ej förrättningen varit påkallad för rättelse av förekommen vanvård, i vilket fall kostnaden bör kunna genom beslut av ekonomisk besiktning eller laga syn läggas pa den till vanvård skyldige 1 . .•:-: M • Möjligen skulle kunna ifrågasättas att kostnaden i de fall, da densamma, efter vad nyss sagts, skulle stanna på kyrkofonden, i stället borde utgå av arrendemedlen för bostället. Visserligen synes någon befogad anmärkning mot en sådan anordning icke kunna göras, helst den fortgående tillsynen närmast sker i pastoratets intresse; men det har dock synts kommittén lämpligare att låta kyrkofonden draga kostnaden i fråga. Frågan huruvida befattningarna som ecklesiastik domänintendent och som Frågans lösning kronans domänintendent böra förenas i en hand, är icke beroende på utredoberoende ning allenast genom kyrkofondskommittén — frågan har betydelse även for av frågan domänverket —, varför något för alla eventualiteter tillämpligt, definitivt om gemen samma be ' och tillika detaljerat förslag rörande den ecklesiastika domänmtendentsDå befattningarnas fattningar. " institutionen icke kan för närvarande framläggas. inrättande emellertid är av stort behov påkallat, och en lösning av frågan på grundvalen av särskilda intendenter icke skiljer sig från en lösning på grundvalen av gemensamma sådana annat än i avseende å vissa icke alltför viktiga detaljer, nämligen frågorna om befattningshavarnas tjanstgöringsområden, tjänstföreningen och kostnadsbeloppets storlek, synas mga hinder möta mot, utan fastmer alla skäl tala för en definitiv lösning av det huvudsakliga spörsmålet huruvida ecklesiastika domänintendenter böra inrättas. Skulle genom ett efterföljande beslut bestämmas, att de bada slagen domänintendentsbefattningar böra — alltid eller under vissa förutsättningar — vara förenade i en hand, låter en sådan anordning sig genomtora utan någon ändring i de lagbestämmelser, vilka erfordras för genomförandet av beslutet om särskilda befattningars inrättande. Vad som behöver genom lagstiftningsåtgärd föreskrivas är nämligen allenast dels att for tillsynen a de ecklesiastika löneboställena skola tillsättas ecklesiastika domänintendenter, vilkas tjänstgöringsområden bestämmas av Konungen, och dels att de av dessa befattningshavares verksamhet föranledda kostnaderna skola enligt Konungens närmare bestämmande gäldas ur kyrkofonden. 1

Jfr de ecklesiastika arrendesakkunniges förslag i motsvarande delar.

273 Kommittén förordar därför, att frågan huruvida ecklesiastika domänintendentsbefattningar böra inrättas och därför nödiga medel anvisas att utgå ur kyrkofonden, bör föras fram till definitiv lösning, under det att frågan på vad sätt befattningarna lämpligen böra organiseras nu bringas till endast provisorisk lösning. Sedan dessa frågor blivit lösta, bör det bliva på Kungl. Maj:ts beslut beroende, huruvida en obligatorisk förening av de båda slagen domänintendentsbefattningar skall äga rum, ett ovillkorligt särskiljande av tjänsterna uppehållas, eller en förening av tjänsterna föranstaltas endast där sådant efter prövning i varje särskilt fall finnes lämpligt. Domänintendentsbefattningars införande i avsikt att åstadkomma en fort- Författgående tillsyn över de ecklesiastika löneboställena påkallar författningsändringar, ningsHuvudbestämmelsen angående dessa tjänstinnehavare lärer hava sin plats i a n d r i n ? a ] boställsordningen och synes böra där upptagas i 30 §, vilken innehåller stadgande om domkapitlets tillsynsplikt. Denna bestämmelse torde böra få till innehåll att den omedelbara tillsynen däröver, att löneboställena vidmakthållas till hus och jord, utövas av domänintendenter till det antal och med de verksamhetsområden, som bestämmas av Konungen, vilken ock förordnar sådan befattnings innehavare. Då domänintendenten bör vara boställsintressets representant vid ekonomiska besiktningar samt av- och tillträdessyner, böra stadganden härom införas i 36 och 47 §§. I sammanhang härmed bör domänintendenternas rätt till gottgörelse vid dylika förrättningar ordnas genom ändrade föreskrifter i 41 och 55 §§. Den tillsyn, som enligt 40 och 56 §§ tillkommer kontraktsprost och domkapitel i avseende å verkställighet av beslut vid ekonomisk besiktning eller husesyn, bör ock överflyttas på domänintendent, varför sistnämnda paragrafer böra i sådant syfte omredigeras. Vad domänintendenten har att iakttaga för den permanenta tillsynens utövande torde däremot icke böra upptagas i boställsordningen utan i en särskild instruktion, som bör utfärdas av Konungen. Möjligen är det nödigt att i boställsordningen intaga en bestämmelse om att instruktion för de ecklesiastika domänintendenterna utfärdas av Konungen. Därest ecklesiastika arrendesakkunnigas förslag rörande ekonomisk besiktning samt av- och tillträdessyn å löneboställen skulle komma att genomföras, erfordras i avseende å domänintendentsinstitutionen delvis andra bestämmelser än de nyss berörda. Enligt sakkunnigas förslag skulle dylika förrättningar verkställas av den s. k. boställsnämnd, som omförmäles i sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av 32 § boställsordningen. I denna nämnds av Konungen tillsatte ordförande skulle man i verkligheten få en ecklesiastik domänintendent, dock med den inskränkning i befogenheten, som följde därav att sakkunniga ansett det falla utom ramen för sitt uppdrag att föreslå införande av ovanberörda permanenta tillsyn, vilken skulle utgöra ett av domänintendentens ej minst betydelsefulla åligganden. Under förutsättning av bifall till sakkunnigas förslag skulle emellertid domänintendenten, på grund av sitt ordförandeskap i boställsnämnden, icke kunna vara boställsintressets representant vid syner och ekonomiska besiktningar. Däremot bör det givetvis tillkomma honom att vaka över att föreskrivna arbeten bliva verkställda och att, om så ej sker, hos domkapitlet anmäla frågan om erforderliga åtgärders vidtagande. I överensstämmelse härmed böra, under förutsättning att arrendesakkunnigas berörda förslag vinner godkännande, nyssnämnda av kommittén som nödiga ansedda ändringar i boställsordningen jämkas, ävensom erforderliga jämkningar vidtagas i den av arrendesakkunniga föreslagna lydelsen av vissa bestämmelser i boställsordningen. Särskilt bör härutinnan framhållas att den grundläggande bestämmelsen om domänintendentsbefattKyrko

fondskommittén.

274 ningarna icke bör vara att söka i den paragraf, 32, där boställsnämnden enligt sakkunnigas förslag konstitueras, utan i den av kommittén omförmälda 30 §. Även i arrendeförordningen torde krävas vissa förändringar som följd av domänintendentsbefattningars inrättande. Utgår man från den nuvarande arrendeförordningen, torde det vara självklart att domänintendenten skall insättas som ordförande i arrendeuppskattningsnämnden i landsfiskalens ställe (4 §). De nuvarande stadgandena böra utfyllas med bestämmelse om gottgörelse åt domänintendenten (37 §). I händelse av bifall till arrendesakkunnigas förslag blir han i kraft av de nya bestämmelserna nämndens ordförande. Vidare bör i kyrkofondslagen införas bestämmelse om att av kyrkofondens medel skola bestridas de av domänintendenternas verksamhet följande kostnader,, som icke skola gäldas av arrendatorn eller med anlitande av boställets avkastning. Arrendesakkunniga hava föreslagit tillägg av en ny punkt till kyrkofondslagens 6 § av innehåll att av kyrkofondens tillgångar skola utgöras arvoden till de av dem i 32 § boställsordningen föreslagna ordförandena i de s. k. boställsnämnderna. I händelse domänintendentsbefattningar inrättas, bör den föreslagna ordalydelsen ändras så att tillägget i stället avser domänintendenterna. Med omförmälda arvoden åsyftas de fasta arvoden, vilka sakkunniga ansett böra utgå till nämndsordförandena. De resekostnads- och traktamentsersättningar, som föreslagits skola för särskilda förrättningar tillgodokomma boställsnämndernas ordförande i denna deras egenskap, hava ansetts böra antingen utgå av boställets avkastning eller gäldas av arrendatorn. Av verksamheten som domänintendent, d. v. s. vid utövningen av den fortgående tillsynen, torde emellertid kunna tänkas uppstå kostnader, vilka icke skäligen böra läggas på det särskilda bostället och än mindre på arrendatorn. En inspektionsresa exempelvis torde ej böra föranleda någon utgift för vare sig bostället eller arrendatorn. Kostnaden bör stanna på kyrkofonden, vars intresse det här ytterst gäller. Bestämmelsen i 6 § kyrkofondslagen bör därför erhålla en något annan avfattning än den sakkunniga föreslagit, så att den avser fondens skyldighet att gälda övriga kostnader för domänintendenterna av beskaffenhet att ej böra bestridas av arrendatorn eller annan eller med anlitande av boställets medel. Kommittén har ansett sig icke böra utarbeta och framlägga några formliga förslag till ändrad lydelse av de paragrafer i boställsordningen och arrendeförordningen, i vilka bestämmelser rörande den ecklesiastika domänintendenten och hans verksamhet m. m. skulle behöva inflyta. Lydelsen av här avsedda bestämmelser måste nämligen bliva olika allt efter beskaffenheten av det resultat, vartill arrendesakkunnigas omförmälda betänkande må komma att föra. Det synes därför ändamålslöst att nu till prövning framlägga förslag, som tilläventyrs icke äro lämpade efter innehållet i boställsordningen och arrendeförordningen vid den tid, då prövningen av sagda förslag företages. Hemställan.

På grund av det anförda hemställer kommittén det täcktes Kungl. Maj:t vidtaga erforderliga åtgärder i ändamål att den närmare tillsynen över de ecklesiastika löneboställenas vidmakthållande skall utövas av domänintendenter, vilka skola tillsättas av Konungen till det antal och med de verksamhetsområden, som Konungen bestämmer.

275 AVD. I X .

Författningsändringar, som föranledas av de av kommittén framlagda organisationsförslagen. Inrättandet av den föreslagna kyrkofondsstyrelsen förutsätter vidtagandet, Andringar under medverkan av riksdagen och kyrkomötet, av vissa ändringar i lagen » k y rk °den 9 december 1910 om kyrkofond. fondslagen. Den i 1 § meddelade föreskriften, att kyrkofonden skall förvaltas av statskontoret, utan sammanblandning med andra medel, bör ändras därhän, att förvaltningen förklaras skola omhänderhavas av kyrkofondsstyrelsen. Då styrelsen icke skall till förvaltning mottaga andra medel än kyrkofondens, lärer nyssnämnda tillägg »utan sammanblandning med andra medel» kunna bortfalla. Vidare bör i 6 §, som avhandlar kyrkofondens utgifter, intagas en bestämmelse om att av kyrkofonden skola utgöras även avlöning och övriga omkostnader för kyrkofondsstyrelsen. Den ifrågasatta bestämmelsen i kyrkofondslagens 6 § torde böra ingå såsom 3 mom. näst efter de nuvarande 1 och 2 mom. Såsom närmare angivits i avd. V I I I * böra, i händelse av bifall till kommitténs förslag om inrättande av ecklesiastika domänintendentsbefattningar, i kyrkofondslagen införas även bestämmelse om att av kyrkofondens medel skola bestridas de av de föreslagna domänintendenternas verksamhet föranledda kostnaderna, i den mån dessa kostnader icke skola gäldas av arrendatorn eller annan eller med anlitande av löneboställes avkastning. I anslutning till vad å anförda ställe yttrats, torde dessa kostnader kunna angivas avse arvode och övriga kostnader för de ecklesiastika domänintendenterna enligt grunder, som av Konungen bestämmas, i den mån kostnaderna ej skola bestridas av arrendatorn eller annan eller med anlitande av löneboställes medel. Bestämmelsen ifråga torde böra intagas som 4 mom. i 6 §. Enligt vad anförts i avd. V 2 betinga även de av kommittén föreslagna reformerna av prästskogarnas förvaltning vissa ändringar i kyrkofondslagen. Innehållet i de föreslagna nya bestämmelserna ha i sammanhang därmed närmare angivits och motiverats. Det har synts kommittén lämpligt, att de nu gällande stadganden — 3—6 mom. i 6 § —, vilka skola ersättas med de nya föreskrifterna, sammanföras i ett moment, vilket kommer att erhålla nummer 5. Till följd av de sålunda föreslagna ändringarna i 6 § böra de nuvarande 7, 8 och 9 mom. (sistnämnda mom. insatt genom lag den 19 juni 1917) erhålla förändrad numrering och betecknas såsom 6, 7 och 8 mom. Förslag till ändrad lydelse av nu berörda paragrafer i kyrkofondslagen framlägges här nedan. 1 2

Sid. 274. Sid. 189 o. 190.

276 I avd. V I I I l har framhållits, att domänintendentsbefattningars införande påkallar ändrade bestämmelser i såväl den ecklesiastika boställsordningen som den ecklesiastika arrendeförordningen. Efter vad tillika meddelades ansåg sig kommittén emellertid på anförda skäl icke böra utarbeta och framlägga några formliga förslag till ändrad lydelse av de paragrafer i sistnämnda två författningar, däri bestämmelser rörande de ecklesiastika domänintendenterna och deras verksamhet m. m. skulle behöva inflyta. I händelse nyss omförmälda förändrade bestämmelser rörande skogsforÄndring i kungörel- valtningskostnadernas gäldande införas i kyrkofondslagen, böra motsvarande sen röran- ändringar vidtagas i 4 mom. i kungörelsen den 9 december 1910 angående de grunder för skogs- grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika skogar. ' Här nedan framlägges förslag till ändrad lydelse av berörda moment. lagstiftningen. Kyrkofondsstyrelsens verksamhet bör, såsom förut berörts, regleras genom Instruk- utfärdande av en av Kungl. Majtt utfärdad instruktion. Då det torde bora tion för ankomma på den nya styrelsen att uppgöra förslag till sådan instruktion, kyrkohar kommittén ansett sig sakna skäl att närmare ingå på denna fråga. Det fondsstyrelsen. torde emellertid få erinras, att innehållet i den ifrågasatta instruktionen blivit i stort sett redan upplinjerat i avd. V I I kap. 2 och 3 av kommitténs förevarande betänkande. .. . Till följd av kyrkofondsstyrelsens inrättande böra vidtagas en del ändringar Andringar i admini- även i vissa av Kungl. Majtt i administrativ ordning utfärdade författningar, strativa vari meddelats bestämmelser rörande statskontorets befattning med kyrkoförfattfondens medel. Sålunda bör skrivelsen till statskontoret den 19 december ningar. 1913 angående sättet för fruktbargörande av kyrkofondens medel upphora att Källa och motsvarande bestämmelser upptagas i instruktionen for kyrkofondsstyrelsen I andra författningar böra de statskontoret ålagda skyldigheterna överflyttas på kyrkofondsstyrelsen. Bland dessa författningar ma nämnas förordningen den 18 april 1914 angående reglering av det extraordinary prästerskapets avlöning m. m., kungörelsen den 24 juli 1914 angående utbetalning från kyrkofonden av vissa anslag m. m., kungörelsen den I I december 1914 angående tillämpning av lagen om indragning av prästerskapets tionde, kungörelsen den 10 april 1915 angående inbetalning till kyrkofonden av vissa medel och kungörelsen den 8 november 1918 angående beredande av emeritilöner åt präster. ••, • ....... P å grund av de arbetsuppgifter, som, efter vad i det föregående omformalts, Instruktionsänd- skola anförtros åt kyrkofondsstyrelsen, komma, på sätt i föregående avdelringar ningar av betänkandet närmare berörts, vissa myndigheter att befrias Iran m. m. åtskilliga dem nu tillhörande åligganden i avseende å de ecklesiastika avlöningstillgångarna och deras förvaltning. #> Kammarkollegium blir befriat från den skyldighet, som for närvarande må tillhöra kollegiet, att verka för att den ecklesiastika fasta egendomen hålles i avkomstgivande skick; och dess uppdrag att hålla hand over att de prästerskapet tillförsäkrade inkomsterna komma prästerskapet till godo, blir på det sätt begränsat att egentliga kravmål icke skola av kollegiet ombesörjas. Vidare skall kollegiets befattning i nedannämnda hänseenden upphora, nämligen att beträffande ecklesiastika boställen pröva och avgöra dels ärenden om uppodling av oländig mark mot frihetsår, om nyodling m. m. å skogsmark, om avsöndring på obestämd tid till allmänt ändamål av jord, om upplåtelse av sten- eller kalkbrott m. m., om tillstånd till utarrendering av ecklesiastik boställsjord, som enligt äldre bestämmelser ej är avsedd för utarrendering, om vad till skogsmark rätteligen hörer och om utbyte av byggnadsvirke Ändringar i boställsordningen och arrendeförordningen.

1 Sid. 278 o. 274.

277 m. m., dels ock besvärsmål om villkor för utarrendering av prästerskapet anslagen jord, om avsöndring av jord eller lägenhet på viss tid eller livstid och om bortförande av foder. Slutligen skola även en del andra frågor av fackmässig innebörd komma att frångå kollegiet. Statskontoret kommer att befrias från samtliga åligganden beträffande kyrkofonden i avseende å såväl själva förvaltningen av fonden som skyldigheten att mottaga inlevereringar och verkställa utbetalningar. Domänstyrelsens och skogsstatens befattning med prästskogarna lämnas så gott som orubbad, ehuru det förutsattes, att deras förvaltning av dessa skogar skall fortgå under en förändrad organisation sålunda, att särskilda ecklesiastika revir inrättas ävensom att hithörande ärenden inom domänstyrelsen handläggas av en särskild ecklesiastik byrå. Därjämte har det ansetts nödigt införa en mera vittgående redovisningsskyldighet för domänförvaltningen. Den förändring, vilken sålunda som en följd av kyrkofondsstyrelsens inrättande kommer att äga rum i kammarkollegiets och statskontorets verksamhetsområden, medför givetvis behov av ändring i de för dessa ämbetsverk gällande instruktionerna liksom eventuellt i deras organisation. På grund av den förändrade organisation, som ansetts nödig för domänstyrelsen och skogsstaten, kräves likaledes ändring i den för dessa myndigheter gällande instruktionen. Kommittén har emellertid icke ansett det tillkomma sig att ingå i utredning av frågan om de organisationsändringar, som med anledning av kyrkofondsstyrelsens inrättande må bliva erforderliga för kammarkollegium, statskontoret och domänverket, ej heller att framlägga något förslag till nödiga ändringar i de för dessa myndigheter gällande instruktioner. Även verksamhetsområdena för länsstyrelserna och domkapitlen samt en del underordnade tjänstemän, såsom kontraktsprostar och landsfiskaler, skulle komma att röna inverkan av kyrkofondsstyrelsens inrättande, men härav synas ej föranledas ändringar i gällande instruktioner, där sådana finnas utfärdade. På grund av det anförda och under förutsättning att den av kommittén föreslagna kyrkofondsstyrelsen (avd. V I I sid. 257) inrättas samt att vad kommittén föreslagit beträffande förvaltningen av löneboställen (avd. V I I I sid. 274) och prästskogar (avd. V sid. 193) bifalles, hemställer kommittén, att 1 och 6 §§ i lagen om kyrkofond den 9 december 1910 måtte erhålla följande förändrade lydelse: 1 §. De prästerskapet i territoriella församlingar anslagna avlöningsmedel, om vilka här nedan förmäles, skola, under benämning kyrkofonden, användas för kyrkliga ändamål, på sätt i denna lag bestämmes, och förvaltas av en särskild styrelse, benämnd kyrkofondsstyrelsen. 6 §.

Av kyrkofonden skola utgöras: 1. ersättning avlöning; 2. vad av — — — avlöning; 3. avlöning och övriga kostnader för kyrkofondsstyrelsen; 4. arvoden och övriga kostnader för ecklesiastika domänintendenter enligt grunder, som av Konungen bestämmas, i den mån dessa kostnader ej skola bestridas av arrendator eller annan eller med anlitande av löneboställes medel;

278 5. kostnad för skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande å de i 3 § 4 mom. avsedda löneboställen, intill belopp, som Konungen varje år för det följande bestämmer; kostnad för åtgärd eller anstalt, som enligt Konungens särskilt meddelade tillstånd må utföras för tillgodogörande av virkesavkastning eller motverkande av uppkommen skada å skog till sådant boställe; skatter och onera för skog till dylikt boställe, i den mån arrendator eller annan ej är skyldig att svara därför; ävensom ersättning, utöver vad ovan nämnts, för domänverkets förvaltning av skog till boställen, som nu sagts, enligt grunder, som Konungen fastställer; 6. a= nuvarande 7 mom.; 7. — nuvarande 8 mom.; 8. = nuvarande 9 mom. Tillika hemställer kommittén, att 4 mom. i kungörelsen den 9 december 1910 angående grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar måtte givas följande förändrade lydelse: 4. Kostnaderna ej mindre för skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande å löneboställe än även för åtgärd eller anstalt, som avser tillgodogörande av virkesavkastning eller motverkande av uppkommen skada å löneboställes skog, så ock skatter och onera för skog å löneboställe ävensom ersättning, utöver vad ovan nämnts, för domänverkets förvaltning av skog å löneboställe gäldas av kyrkofonden, på sätt därom är särskilt stadgat. Vidare hemställer kommittén, att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana ändringar dels i ecklesiastik boställsordning, som åsyfta att den närmare tillsynen över de ecklesiastika löneboställenas vidmakthållande skall utövas av domänintendenter, vilka skola tillsättas av Konungen till det antal och med de verksamhetsområden, som av Konungen bestämmas, dels ock i ecklesiastik boställsordning och i ecklesiastik arrendeförordning, som erfordras för reglerande av domänintendenternas verksamhet eller eljest äro påkallade av befattningarnas inrättande. Slutligen hemställer kommittén, att Eders Kungl. Maj:t måtte, efter förslag, som vederbörande lära böra avgiva, dels fastställa instruktion för kyrkofondsstyrelsen, dels ock vidtaga de jämkningar i instruktionerna för kammarkollegium, statskontoret och domänverket, som må finnas erforderliga på grund av kyrkofondsstyrelsens inrättande.

279 Innehållsförteckning. AVD. I. Kort h i s t o r i k r ö r a n d e d e p r ä s t e r l i g a a v l ö n i n g s t i l l g å n g a r n a . Kap. 1. Skyldigheten

att avlöna prästerskapet Prästerskapet sid. 11. — Prästerskapets avlönande ett åliggande sid. 11. — Utvecklingsskeden sid. 121.

Sid. 11 kyrkomenigheternas

Kap. 2. Avlöningstillgångar under tiden intill ikraftträdandet av löneregleringar, fastställda enligt förordningen den 11 juli 1862 I. Församlingsmedlemmarnas bidrag Tionde sid. 14. — Tillagor sid. 14. — Offer sid. 14. — Personlig skatt sid. 15. Anm. Det e. o. prästerskapet: kontraktsprostarna sid. 15. II. III.

Kronotionde m. m. Avkomst av penningfonder Boställen Rätten till skogens avkastning: a) äldre tider sid. 17. — b) 1793 och 1805 årens skogsordningar sid. 19.

13 13

15 16

Kap. 3. Avlöningstillqånqar under qiltiqhetstiden för löneregleringar, fastställda enligt förordningen den 11 juli 1862 Med det äldre systemet förenade olägenheter Förslag till nj r a grunder för prästerskapets avlönande Förordningen den 11 juli 1862 Lokalt bundna och rörliga (gemensamma) avlöningstillgångar sid. 21. — Prästerskapets löneregleringsfond sid. 22. — De ecklesiastika boställenas skogsfond sid. 22. Avlöningstillgångar enligt 1862 års lönesystem I. Församlingsavgifter Anm. Det e. o. prästerskapet; kontraktsprostarna sid. 24. II. III.

Kronotionde m. m. Avkomst av penningfonder Boställen • Rätten till skogens avkastning: a) förarbeten till ny skogsordning sid. 25. — b) 1866 års skogsordning sid. 27. — c) 1894 års skogsordning sid. 29. — d) praxis efter 1894 sid. 30.

20 20 21 21

23 23 24 24

Kap. 4. Avlöningstillgångar under tiden efter ikraftträdande av löneregleringar, fastställda enligt lagen den 9 december 1910 Det nya lönesystemet Orienterande översikt Grunderna för prästerskapets avlöning sid. 31. — Det e. o. prästerskapet. Kontraktsprostarna sid. 32. — Skyldigheten att anskaffa avlöningsmedlen. Lokala och gemensamma avlöningstillgångar sid. 32. — Det nya systemets ikraftträdande sid. 34.

31 31 31

280 Avlöningstillgångar enligt 1910 års lönesystem 1. Församlingsmedlemmarnas bidrag II. Kronotionde m. m. Avkomst av penningfonder Kyrkofonden sid. 36. III. Boställen Rätten till skogens avkastning sid. 37. Sammanfattning: Avlöningstillgångar under ny lönereglering Lokala och gemensamma avlöningstillgångar sid. 40.

Sid. 34 34 35 36 39

AVD. II. Statistisk r e d o g ö r e l s e l ö r de p r ä s t e r l i g a a v l ö n i n g s t i l l g å n g a r n a av o l i k a slag. Kap. 1. Finansplaner

for det ecklesiastika avlöningsväsendet • •••• 1910 års finansplan sid. 43. — 1916 års avlöningstabell sid. 43. — 1916 års finansplaner sid. 44. — 1925 års avlöningstabell sid. 45. — 1925 års finansplaner sid. 46. — 1919 års avlöningstabell sid. 46. — 1921 års avlöningstabell sid. 46. — 1921 års finansplan sid. 49.

Kap. 2. Inkomstbelopp och församlingsavgifter •• Inkomstbelopp sid. 52. — Församlingsavgifter sid. 53.

~>2

Kap. 3. Prästbostållen

A. B. C. D.

Lokala

55 Prästgårdar och löneboställen sid. 55. — Olika kategorier av löneboställen sid. 55. — Löneboställes jordbruksdel och skogsdel sid. 55. — Liggare över prästboställena sid. 57. — Antal sid. 59. — Areal sid. 59. — Taxeringsvärde sid. 61. — Avkastning sid. 61. Prästgårdar Löneboställenas jordbruksdel Prästskogar Till kyrkofonden indragna boställen och 7:e paragrafens boställen Kap. 4. avlöningsfonder Olika slag av avlöningsfonder sid. 75. — Fonder, som förvaltas av kyrkoråden sid. 75. — Fonder, som förvaltas av statskontoret eller domkapitlen sid. 78.

63 64 65 72

~' 4

Kap. 5. Kyrkofonden

M

AVD. III. K y r k o f o n d e n o c h d e s s b e t y d e l s e för det p r ä s t e r l i g a a v l ö n i n g s s y s t e m e t . Gällande författningsbestämmelser Begreppet "kyrkofonden" sid. 86. — Grundkapital sid. 86. — Inkomster sid. 86. — Utgifter sid. 87. — Regleringen av mellanhavandet mellan fonden och de särskilda pastoraten sid. 89. — Storlek och utveckling m. m. sid. 90. Kyrkofondens uppgift En ändamålsenlig förvaltning av de prästerliga avlöningstillgångarna nödvändig sid. 92. — Huru kyrkofonden påverkas genom växlingar i avkomsten från de lokala avlöningstillgångarna sid. 92. — Sammanfattning sid. 94.

281 Sid. AVD. IV. N u v a r a n d e f ö r v a l t n i n g e n av d e p r ä s t e r l i g a a v l ö n i n g s t i l l g å n g a r n a , u t o m p r ä s t skogarna, och dess brister. Redogörelsens

omfattning

96 Kap. 1.

Kyrkofonden

97 Förvaltning sid. 97. — Brister i förvaltningen sid. 99. Kap. 2.

Penningfonder, stående under lokal förvaltning Förvaltning sid. 101. — Brister i förvaltningen sid. 102.

100 Kap. 3. Prästgårdar

104 Förvaltning sid. 104. Kap. 4.

Jordbruksboställen och övriga löneboställen, avsedda till annat ändamål än skogsbruk ••• 105 A. Den ekonomiska vården 106 Lokal förvaltning 106 a) Boställsordningen 106 Ekonomisk besiktning sid. 107. — Husesyn sid. 108. b) Arrendeförordningen 109 Arrendelott sid. 109. — Arrendetid sid. 109. — Utarrenderingsproceduren sid. 109. --• Arrendekontrakt sid. 110. c) Sammanfattning 112 Central förvaltning 113 Brister i förvaltningen 114 Inventarium rörande den fasta egendomen sid. 114. — Ekonomisk ledning och initiativ sid. 114. — Avgälders förhöjning sid. 116. — Bebyggandet sid. 116. — Arrendeuppskattningen sid. 122. — Arrendeförslag och arrendevillkor sid. 123. — Tjänstbarheter sid. 125. — Förändringar i arrendeförhållandet sid. 125. — Tillsynen: a) tillsynen över hävden sid. 126; b) övervakandet rörande arrendesäkerheten m. m. sid. 127. — Sammanfattning sid. 127. B. Den rättsliga vården i 128 Gällande bestämmelser 128 Brister i nuvarande S3^stemet för den rättsliga vården 130 Kap. 5. Församlingsavgifter

131 Kap. 6. Årliga anslag i penningar a) Lokala avlöningstillgångar b) Gemensamma avlöningstillgångar Ersättning för prästerskapets till statsverket indragna tionde Ersättning för statsanslag i kronotionde m. m. Bidrag av ordinarie präster i icke nyreglerade pastorat Förvaltning Pastoratens överskottsmedel

132 133 133 133 134 134 135 136

-••

282 Sid. AVD. V. N u v a r a n d e f ö r v a l t n i n g e n av p r ä s t s k o g a r n a o c h d e s s b r i s t e r s a m t h u v u d g r u n d e r för e n n y f ö r v a l t n i n g av s a g d a s k o g a r . Kap. 1. 131 Prästskogarnas nuvarande förvaltning 131 A. Prästskogarnas antal och areal • ••• I ' "V"'"" Allmänna skogar sid. 137. — Prästskogar sid. 138. — övriga ecklesiastika skogar sid. 139. Ii. Förvaltningens huvudgrunder ^ a. 1894 års skogsordning ,","V1'« ™ .'" Hushållningsplan sid. 140. — Kostnad för skogsskötseln sid. 140. — Disposition av behållen skogsavkastning sid. 140. — Föreskrifter angående upprättandet av hushållningsplaner sid. 141. b. 1910 års lönelagstiftning jjjj C. Förvaltningens organisation J™ Lokal förvaltning |*'_ Central förvaltning *™ 1). Kostnader för förvaltningen : ^' 1. Prästskogarna ^' a) Förvaltningskostnader *3' b) Driftskostnader |*>0 2. Övriga ecklesiastika skogar J5^ E. Bokföring, redovisning och revision-j^j> I. Primär redovisningsbokföring ;•• }.?'* a. Revirförvaltarna sid. 153. — b. Länsstyrelserna sid. 153. - c. Domanstyrelsens kassakontor sid. 154. 154 II. Central redovisningsbokföring ; Kassaliggare sid. 154. — Fordringar och skulder sid. 155. III. Virkesredovisningsbokföring • |j?*J IV. Revision JJjj V. Medelsredovisningen • * j:jj lo F. Prästskogarnas avkastning och avkastningsförmåga " Kap. 2. Brister i den nuvarande förvaltningen och utvägar till deras bättrande Prästskogarnas särskilda uppgift Skogsavkastningens betydelse för kyrkofonden och församlingarna Brister i prästskogarnas förvaltning 1. Skogliga brister 2. Brister i ekonomiskt hänseende Bokföring, redovisning och kontroll Särförvaltning av prästskogarna Två alternativ för särförvaltning sid. 170.

159 ^ loO 161 161 *~j? 165 169

Kap 3. Huvudgrunder för en särförvaltning inom domänverket av de ecklesiastika boställsskogarna .,,»2 Den centrala förvaltningen ','..""•, ! '"'"'V' Särskild ecklesiastik skogsbyrå i domänstyrelsen: Motiven for dess inrättande sid. 172; byråns organisation sid. 173; kostnad för byrån sid. 175. — Redovisning av skogsförsäljningsmedel sid. 176. — Kontroll och revision sid. 17/. Lokalförvaltningen ". "' ',',','"• i-i Ecklesiastika revir sid. 178. — Motiv för inrättande av särskilda ecklesiastika revir sid. 179. — Resekostnadernas storlek sid. 180. — Småskogarnas skötsel sid. 181. — Prästskogarnas karaktär avviker från kronoparkernas sid. 182. —

283 Sid. De ecklesiastika revirens storlek. Antalet revir sid. 184. — Bevakningstrakter sid. 186. — I vissa landsdelar blandade revir sid. 186. — Antalet rena ecklesiastika revir sid. 187. — Kostnaden för de ecklesiastika reviren sid. 187. — Överjägmästarinstitutionen sid. 188. Totalkostnaden för den ecklesiastika skogsförvaltningen 189 Författningsändringar 189 Förvaltningsorganisation, därest prästskogarna läggas u n d e r kyrkofondsstyrelsen 192 Hemställan 193

AVI). VI. Redovisningsväsendet. .Redogörelsens

omfattning

194 Kap. 1.

Länsstyrelsernas redovisning Nu gällande ordning Kungörelsen den 24 juli 1914. Uppgift enligt formulär litt. A. sid. 196. Brister i redovisningen Sammanfattande omdöme sid. 202.

195 195 199

Kap. 2. Domänstyrelsens redovisning Nu gällande ordning Brister i redovisningsväsendet

206 206 207 Kap. 3.

Statskontorets redovisning Nu gällande ordning Brister Fondredogörelsen sid. 211.

209 209 210

AVD. VII. Ordnandet av f ö r v a l t n i n g e n av k y r k o f o n d e n o c h ö v r i g a till avlöning anslagna medel.

prästerskapets

Kap. 1. Riktlinjer för den framtida förvaltningens ordnande. Kyrkofondsstyrelse 215 Behov av ekonomisk förvaltning 215 Förvaltningens centralisering 215 Församlingarnas intresse sid. 218. — Centralt organ för förvaltningens utövande sid. 219. — Frågan om förvaltningens förläggande till någon n u befintlig myndighet sid. 219. Kyrkofondsstyrelse 220 Kyrkofondsstyrelsens huvudsakliga uppdrag sid. 221. — Direkt förvaltning av kapitaltillgångarna? sid. 222. — a) Kapitaltillgångar i penningar sid. 222. — De lokala penningfondernas förvaltning sid. 223. — b) Kapitaltillgångar i fast egendom sid. 224. — ba) Prästgårdarna sid. 224. — bb) Löneboställena

284 Sid. sid. 224. — .Jordbruksegendomen sid. 225. — Prästskogarna sid. 226. — Centralisering av förvaltningen av jordbruksegendomen och skogen sid. 227. — Den omedelbara förvaltningen av den fasta egendomen kan läggas utanför kyrkofondsstyrelsen sid. 227.

Kap. 2. 228 Kijrkofondsstyrelsens arbetsuppgifter '. 228 Arbetsuppgifter 229 1. Inventering. Liggare Tillsyn över avlöningstillgångarnas rätta användning 230 3. Penningförvaltning ^30 4. Inseende över viss penningförvaltning *j» 5. Granskning av in- och utgående levereringars riktighet 231 6. Jordbruksboställenas ekonomiska tillgodogörande 232 I. Lokala förvaltningsfrågor • • 233 Utarrenderingen sid. 233. — Boställets bebyggande sid. 233. - - Arrendeuppskattningen sid. 234. — Tjänstbarheter sid. 234. — Arrendevillkorens fastställande sid. 235. — Vissa förändringar under arrendetiden sid. 236. — Avgälders förhöjning sid. 236. — Tillsynen sid. 236. II. Centrala förvaltningsfrågor t»V"i*l> A. Dispositionens enlighet med gällande föreskrifter sid. 238. — B. Medgivanden till vissa åtgärder sid. 239. — C. Besvärsmål sid. 240. — D. Andra frågor rörande vården av och rätten till boställen sid. 240. — E. Vissa andra förvaltningsärenden sid. 241. — F- Förvärv eller försäljning av boställe sid. 241. — Prästgårdarna sid. 242. — Biskopars m. fl:s bostallen sid. 242. 7. Skogarnas ekonomiska tillgodogörande .',"'.'. Styrelsens inflytande på skogsförvaltningen sid. 244. — Initiativratt sid. 244. — Kontroll sid. 245. 8. Utvecklingens befrämjande ••••• ""• j*° 9. Bokföring. Bärighetsberäkning. Berättelse om fondens ställning. Stat /4b Kap. 3. Kijrkofondsstyrelsens organisation ** Huvudsynpunkter _ Organisationsform ._ Sakkunskap, som bör finnas företrädd i styrelsen j** Stvrcl sen Tjänstemännen sid. 251. - Ärendenas handläggning sid. 253. — Avlöning och övriga villkor sid. 254. — Kostnadsberäkning sid. 256. — Stat sid. 257. Hemställan AVD. VIII. F ö r v a l t n i n g e n av j o r d b r u k s b o s t ä l l e n a .

Ecklesiastika domänintendenter.

Av kyrkofondsstyrelsens inrättande oberoende förbättringar i förvaltningen 258 Frågan om förvaltningens hänläggande u n d e r domänstyrelsen 258 Förvaltningen av vattenfall **} Förbättringar i den lokala förvaltningen *jj" Ecklesiastika domänintendenter ***} Tidigare förslag jj|J Behovet av ecklesiastika domänintendenter fz~ Arbetsuppgifter för domänintendenterna f"4 Arbetsområden ' ° Förening av befattningarna som ecklesiastik domänintendent och kronans domänintendent sid. 266.

285 Kostnadsberäkning Kostnadernas gäldande Frågans lösning oberoende av frågan om gemensamma befattningar Författningsändringar Hemställan

Sid. 270 272 272 273 274

AVI). IX. F ö r f a t t n i n g s ä n d r i n g a r , s o m f ö r a n l e d a s av d e av k o m m i t t é n f r a m l a g d a organisationsförslagen. Ändringar i kyrkofondslagen Ändringar i boställsordningen och arrendeförordningen Ändring i kungörelsen rörande grunder för skogslagstiftningen Instruktion för kyrkofondsstyrelsen Ändringar i administrativa författningar Instruktionsändringar m. m Hemställan • •-

275 276 276 276 276 276 277

Fortsättning

frän omslagets andra

sida.

. Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i Sverige med särmed avseende å krafttillgångar, kraftbehov och kraftskild h ä n s y n till inlösningsfrågan. Av A. Lilienberg. överföring för elektrifiering av Sveriges olika kraftTullberg, vj, 268 s. K. distrikt. Beckman. 28 s. 4 kart. 2 väggkartor i särBedegorelse fra det av de danske, norske og svenske skild bilaga. J o . Kraftoverfaringskommissioner nedsatte elektrotek- 61. Utredning och förslag angående de enskilda järnväniske Udvalg angaaende elektrisk Kraftöverföring garnas bokföring. Norstedt. (4), 150 s. K. fra Norge til D a n m a r k . Kobenhavn, Jorgensen & C:o. 62. 1921 års lönekommitté. Betänkande angående ord135 s. K. n a n d e t av kvinnliga befattningshavares avlöningsFörslag angående lapparnas renskötsel m. m. Beckoch pensionsförhållanden m. m. Marcus. viij,268s. F i . man. 136 s. S. 63. H a n d l e d n i n g vid u t a r b e t a n d e t av b r a n d o r d n i n g a r Förslag till stadga a n g å e n d e nomadundervisningen för städer, köpingar och mmiicipalsanahällen. Marcus. i riket s a m t till i n s t r u k t i o n för nomadskolinspek28 s. K. tören. Beckman. 52 s. S. 64. V. P. M. med u t k a s t till lag om gruppbolag för enskilStatens kolonisationsnämnds berättelse 1918—1922. da järnvägar. Beckman. 49 s. 1 karta. K. Marcus. 37 s. Jo. 65. Förbättrade sjöfartsförbindelser mellan Sverige och Betänkande a äende regelbunden automobiltrafik F i n l a n d . Tullberg; 85 s. 5 bilagor. K. samt angående naskinell vägtrafik i de nordligalänen. 66. Sammanfattning av u t l å t a n d e n och y t t r a n d e n i anTullberg. 191 s. K. ledning av skolkommissionens betänkande. Senare Skolöverstyrelsens folkskolutredning. Betänkande delen. 1. Tillägg till förra delen ( b e t ä n k a n d e t 1—4). och förslag a n g å e n d e statsbidrag till uppförande av 2. B e t ä n k a n d e t 5. Norstedt. 207 s. E . byggnader för folkskoleväsendet i riket. Beckman. 67. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 10. 110 s. E . Utredning beträffande planmässig elektrifiering av S a m m a n f a t t n i n g av u t l å t a n d e n och y t t r a n d e n i anlandsbygden inom Gävleborgs län. B e c k m a n . 69 s. ledning av skolkommissionens den 28 april 1922 av4 kartor. J o . givna betänkande. Norstedt. 331 s. E . 68. Y t t r a n d e och förslag i fråga om revision av gällande Vid virkesmätning erforderliga relationstal. Noravlöningsbestämmelser för s t a t s d e p a r t e m e n t m. fl. stedt. 172 s. J o . verk. Marcus. 123 s. F i . Förslag rörande tillgodogörande av k r o n a n s fiske- 69—70. B e t ä n k a n d e om i n k o m s t - o c h förmögenhetsskatt. vatten. Marcus. 112 s. J o . 1 F ö r s l a g till förordning jämte motivering. 172 s. Allmänfarliga brott. Förberedande u t k a s t till straff2. Särskilda u t r e d n i n g a r 87, 48 s. Tullberg. F i . lag. Speciella delen. 5. Av J. C. W . Thyrén. L u n d , 71. Kyrkofondskommittén. Betänkande och förslag anBerling. vj, 231 s. J u . gående förvaltningen av kyrkofonden och övriga till Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 8. prästerskapets avlöning anslagna medel. Marcus. 285 s. Utredning beträffande de allmänna förutsättningarna E.

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil u t g ö r a begynnelsebokstäverna till det departement, u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1923 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas n u m m e r i den kronologiska förteckningen.) Fast e g e n d o m . J o r d b r u k m e d b i n ä r i n g a r . Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. B p a n n m å l s m a r k n a d s s a k k u i m i g a s b e t ä n k a n d e . [1923:3] U t r e d n i n g rör. s t ä d e r n a s domstolsväsen. [1923:6] Förslå^ till strafflag, allmänna delen, samt till lag ang. Betänkande ang. det ecklesiastika arrendeväsendet. [1923:12] villkorlig frigivmng. [1923:9] . . av odlingsjord längs I n l a n d s b a n a n . [1928:25] B e t ä n k a n d e och förslag rörande förvaring av förminskat Inventering J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t a n k a n d e n . 6. [1923:40] tillräkneliga förbrytare m. m. [1923:36] S a m m a n d r a g av y t t r a n d e n över stadsplanelagskom- Lagerhus- och k y l h u s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 2. [1923:42] m i t t é n s samt bostadskommissionens betankanden. Anvisningar rörande vissa åtgärder för ökad spannmålsbelåning. [1923:48] Förberedande u t k a s t till strafflag. Allmänfarliga brott. Statens kolonisationsnämnds berättelse 1918—1922. [1923:53] [1923:5!J] Förslag rörande tillgodogörande av k r o n a n s fiskevatten. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. [1923:58] F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s utredningar. 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. 1192;,: 101 4. Folk omröstningsinstitutet i M ordamerikas förenta stater. [1923:8] 5. Folkomröstnings- Vid virkesmätning erforderliga relationstal. [1923:57] institutet utanför Schweiz och F ö r e n t a staterna. Industri. [1923:20] , , . . F o l k o m r ö - t n i n g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e ang. decisiv Handel o c h sjöfart. tolkomröstning. [1923:19] . Ketänkande ocn förslag i fråga om kvinnors tillträde Kommunikationsväsen. till statstjänster. 3. [1923:22] - , B e t ä n k a n d e med förslag till lönereglering j o r befatt- Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i främmande länder. ningshavare i domsagorna m. m. [1923:27] [1923:7] K o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s lönekommitté 5. [1923:47] Utredning rörande Strömsholms kanal. [1923:11] 1921 åra lönekommitté. 11923: 62] V a l k o m m i s s i o n e n s betänkanden. 4. [1923:13] Revision av avlöningsbcstämmeiser för statsdepartement Förslag till avtal rör. Stockholms bangårdsfråga. [1923:14] m. fl. verk. [1923:08] B e t ä n k a n d e ang. Stockholms förorts banefråga. [1923:21] Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i Sverige. [1923:49] Kommunalförvaltning. B e t ä n k a n d e ang. regelbunden automobiltratik m. m. Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 4. 11923: 54] [1923:18] De enskilda järnvägarnas bokföring. [1923:61] Efterskrift till Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a V. P. M. med u t k a s t till lag om gruppbolag för enskilda val. [1923:38] . järnvägar. [1923:64] Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val. Andra Förbättrade sjöfartsförbindelser mellan Sverige och l i n land. [1923:65] upplagan. [1923:39] Statens o c h k o m m u n e r n a s finansväsen. Bank-, kredit- o c h penningväsen. Magistraternas befriande från ansvar för kronouppbör"den m. m. [1923:1] Försäkringsväsen. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och betankanden. 18. Den svenska mekaniska verkstadsinduUndervisningsväsen, Andlig K y r k o v ä s e n . striens utveckling intill krigsutbrottet. [1923:31] 19. odling i övrigt. Sveriires bryggeriindustri. [1923:32] 20. Garveriindustriens produktionsförhållanden. [1923:33] 21. Kvali- Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse tetsfrågan hos det svenska vetet. [1923:34]_ 22 Tam. m. [1923:4) beller ang. industriens utveckling. [1923:37] 23. De svenska järn- och metallmanufakturindustriernas ut- Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 5. Organisatoriska ocli ekonomiska utredningar. [1923:5] 6. Om r ä t t för elever, veckling. [1923:44] 24. Undersökning ang. jordegenutexaminerade från statens högre lärarinneseminadomsvärdenas utveckling i Sverige och vissa främrium, att vinna inträde vid universitet och där avm a n d e länder. [1923:45] lägga examen samt om folkskollärares fortbildning Förslag till tullstadga. 11923: 43] i vetenskapligt avseende. [1923:41] .,.„„ „ . B e t ä n k a n d e om inkomst- och förmögenhetsskatt. 1. burslag till förordning jämte motivering. [1923:69] 2. Förslag till ändringar i jordfästningslagen m. in. [1,LM:.MJ 1921 års pensionskommittés b e t ä n k a n d e 2 ang. beredande Särskilda utredningar. [1923:70] av förbättrad pensionering från prästerskapets änkePoliti. och pupillkassa in. m. [1923:26] Förslag till lag om lösdrivares behandling. [1923:2] B e t ä n k a n d e med förslag till förordning ang. tillverk- Samorganisation av riksdagsbiblioteket och den centrala statsförvaltningen i bok- och bibhoteksavseende. ning av brännvin m. m. [1923:28] [1923:35] , . . H a n d l e d n i n g vid utarbetandet av brandordningar för Förslag till stadga angående nomadundervisningen m . m . städer, köpingar och municipalsamhällen. [1923:63] f 1923' 5^1 Socialpolitik. Betänknade och förslag ang. statsbidrag till uppförande Den industriella demokratiens problem. 1. [1923:29] av byggnader för folkskoleväsendet i riket. [1923: 5:>| S a m m a n f a t t n i n g av utlåtanden i anledning av skolkorn2. [1923:30] missionens betänkande. [1923:56] Senare delen. [1923:66] Hälso- och sjukvård. Kyrkofondskommittén. B e t ä n k a n d e och förslag ang. Allmänt näringsväsen. förvaltningen av kyrkofonden m. m. [1923:71] K. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 6. Ang. Försvarsväsen. lämpliga distributionssystem. [1923: 24]. 8. Ang. kraft- Försvarsrevisionens b e t ä n k a n d e . 3. Del 1. I n l e d a n d e avtillgångar och kraftbehov m. in. [1923:60]. 10. Ang. delning, lantförsvaret. [1923:15] Del 2. Sjöförsvaret, elektrifiering av landsbygden inom Gävleborgs läu. sammanfattning av revisionens förslag, särskilda ytt[1923:65] „ , . randen. [1923:16] Del 3. Bilagor. [1923:17] Redeu-orelse angaaende elektrisk Kraftöverföring fra Norge til D a n m a r k . [1923:50] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Förslag angående lapparnas renskötsel m. m. [1923:51] S t h l m 1923, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.