Lotterier och spel : huvudbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

1011151552 OCH SPEL HUVUDBETÄNKANDE AV LOTTERIUTREDNINGEN

.J43

.13 .

äga

A_4 Statens offentliga utredningar

ww 1979:29

Handelsdepanementet

Lotterier och

spel

Huvudbetänkande av Lotteriutredningen

Stockholm 1979

Omslag: Idé Kerstin Plym Forshell Layout Jan Bohman Jernström Offscttryck AB

ISBN 91-38-04514-1 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1979

Till Statsrådet och chefen för

handelsdepartementet

Den 26 april 1972 bemyndigade Kungl. Majzt chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att utreda regleringen av lotteriverksamheten. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 2juni 1972 kanslirâdet Erik Thuresson, tillika ordförande, riksdagsledamöterna Sven G. Andersson, Börje Nilsson, Ivar Nordberg och Karl-Eric Norrby samt direktör Holger Bergérus och förste länsassessor Åke Rosén. Sedan den 1 maj 1975 ärgeneraldirektör Sven Heurgren ordförande i utredningen. Att som sakkunniga biträda utredningen utsågs den 31 maj 1977 kanslichef Jan Palm och den 28 november 1977 organisationschef Bertil Regardt. Som experter åt utredningen förordnades den 26 juni 1973 hovrättsrådet Hans Bergqvist (avliden den 5 december 1978), den 7 juni 1974 tf. departementsrådet Mikael Ankers, den 2 februari 1977 rådman Bengt Tancred, den 18 mars 1977 civilekonom Ulf Ekström, den 10 mars 1978 rådman Sture Stenström och den 10 augusti 1978 hovrättsrådet Stig Lindström och hovrättsassessor Åke Rehnström. Till sekreterare förordnades den 7 juni 1974 dåvarande hovrättsassessorn Sture Stenström. Till biträdande sekreterare förordnades den 6 oktober 1975 fil. kand. Bertil Regardt. Sedan Regardt begärt entledigande fr. o. m. den 1 juli 1976 utsågs pol. mag. Bror Andersson-Tronbacke den 17 november 1976 till biträdande sekreterare. Den 22 februari 1977 förordnades informationssekreteraren Kerstin Plym Forshell likaså till biträdande sekreterare. Sedan Stenström begärt entledigande fr. o. m. den 1 april 1978 utsågs den 10 mars 1978 dåvarande experten Bengt Tancred att vara utredningens sekreterare. Sedan Tancred begärt entledigande fr. o. m. den 1 december 1978 förordnades Bror Andersson-Tronbacke och Kerstin Plym Forshell den 16 november 1978 till att vara utredningens sekreterare. Utredningen har antagit namnet lotteriutredningen, men finns i vissa citat som förekommer i betänkandet omnämnd som 1972 års lotteriutredning. Utredningen har den 21 februari 1975 avgivit promemorian (Hl975:l) Statligt spelautomatföretag och den 30juli 1976 delbetänkandet(Ds H 1976:3) Enarmade banditer. Utredningen har nu slutfört sitt uppdrag och får härmed överlämna betänkandet Lotterier och spel.

Särskilt yttrande har avgivits av Regardt och Ekström. Stockholm i maj 1979 Sven H eurgren Sven. G. Andersson Holger Bergérus Börje Nilsson Ivar Nordberg K ar/-E r/c Norrby Åke Rosén

/Bror A ndersson - Tronbacke Kerstin Plym F ors/:el/

Innehåü

F öIj/árInings/örslag 17 Sammanfattning 27

I Inledning

1 Urredningszzppdraget 43 1.l Utredningens direktiv 43

1.3 Utvecklingen under senare år 46 1.4 Avgränsning av utredningsuppdraget 47 1.5 Genomförande av utredningsuppdraget 48

II Gällande reglering, utveckling m. m.

2 Lolleriregleringen . . . . . . . . . . . . . . . . . 5l 2.1 Allmänt om lotteribegreppet, lotteriregleringen och lotteriverksamheten . 51 2.2 Ändamål/anordnare 54 2.2.1 Krav på ändamål . . . . . . . 54 2.2.2 Källor för ändamålens bestämmande 54 2.2.3 Källor för studium av ändamålen . . . . 55 2.2.4 Koppling mellan ändamålet - anordnaren - medelsdisposition - ”för allmänheten” 55 2.2.5 Ändamålens Fördelning S6 2.2.6 Hur ändamålen fastställs . . 56 2.2.7 Regeringens praxis vid tillståndsgivning 58 2.2.8 Lotterinämndens praxis . . . . . . . . . . 59 2.2.8.1 Sluten karaktär, begränsad medlemskrets 59 2.2.8.2 Korpen, fackklubbar m. fl. . 63 2.2.8.3 lntresseföreningar/kommersiellt syfte 64 2.2.8.4 Investering m. m. . . . . . . . 65 2.2.8.5 Supporterklubbar, sektioner . . . . . . 65 2.2.8.6 Skolreselotterier, Hem- och Skolaföreningar m.m. . . 66 2.2.8.7 Lokalhållare 69

SOU 179:29

2.2.8.8 Till förmån för verksamhet i utlandet 72

2.2.8.9 Övriga fall . . . . 72

2.2.9 Till förmån för partipolitisk verksamhet 74 2.3 Krav på ort,tid,tillställning m.m. . . 75 2.3.1 Den geografiska bestämningen . . . . . . . . 75 2.3.1.1 Tillståndsmyndigheternas förvaltningsområde 75 2.3.1.2 Anordnarens verksamhetsområde 76 2.3.1.3 Tillställningsvillkor 79 2.3.1.4 Plats för tillställningen 81- 2.3.2 Den tidsmässiga bestämningen 82 2.4 Prioriteringsfrågan 83 2.5 Behovsprövning 85 2.6 Marknadsbedömning . . . . . . . . . . . . 86 2.7 Det principiella förbudet mot vinster i pengar eller värde-

2.8 Allmänt om lotter och lottautomater 88

2.10 Lotteriregleringen i Danmark, Finland och Norge 89 2.l0.1 Allmänt 89

2.10.2 Ändamålsbestämningarna i nordisk lotterilagstiftning . 90

3 Traditionella lotterier 93 3.1 Polislotterier . . . . 93 3.1.1 Nu gällande reglering 93 3.1.2 Polislotteriernas utveckling 95 3.1.3 Polislotteriernas omfattning . . . . 98 3.1.4 Framförda synpunkter på polislotterierna 99 3.2 Länsstyrelselotterier . . . . . 104 3.2.1 Nu gällande reglering . . . . . 104 3.2.2 Länsstyrelselotteriernas utveckling 105 3.2.3 Länsstyrelselotteriernas omfattning . . . 110 3.2.4 Framförda synpunkter på länsstyrelselotterierna 111 3.3 Serviceföretag i länsstyrelse- och polislotterier 113 3.3.1 Bakgrund . . . . . . . 113 3.3.2 Serviceföretagens verksamhet . 114 3.3.3 Serviceföretagens kundstruktur . . . . . 114 3.3.4 Reglering och kontroll av serviceverksamheten 115 3.3.5 Enkät till serviceföretag 115 3.4 Rikslotterier . . . 118 3.4.1 Nu gällande reglering 118 3.4.2 Ändamålen/lotterianordnarna 118 3.4.3 Rikslotteriernas omfattning 119 3.4.4 Handläggning av rikslotterierna 122 3.4.5 Villkor för rikslotterierna 123 3.4.6 Kontroll av rikslotterierna 124 3.4.7 Lottförsäljningen . . . . . . . 125 3.4.8 Serviceföretag i rikslotterierna . . . . 126 3.4.9 Framförda synpunkter på rikslotterierna 128

3.5 Marknads- och tivolinöjen 129 3.5.1 Allmänt . . 129 3.5.2 Nu gällande reglering 129 3.5.3 Omfattning 130 3.5.4 Anordnare . . 130 3.6 Regler i övriga nordiska länder 130

4 Bingospel . . . . . 133 4.1 Olika former av bingospel 133 4.2 Nu gällande reglering . 134 4.3 Bingospelets utveckling . . . . . . . . . . . . . . 135 4.3.1 - tillstånds- Punktskatteutredningens förslag generellt

4.3.2 utreds inom - Bingon handelsdepartementet länsstyrelsen tillståndmyndighet . . 136 4.3.3 Lotterinämnden utfärdar anvisningar 138 4.3.4 Promemorior från Sveriges Riksidrottsförbund 142 4.3.5 Bingon detaljregleras 142 4.4 Bingospelets omfattning 144 4.5 Serviceföretag på bingomarknaden 147 4.5.1 Allmänt . . . . . 147 4.5.2 Serviceföretagens verksamhet 147 4.5.3 Antal serviceföretag . . . . 148 4.5.4 Serviceföretagens kundstruktur . . . . . 150 4.5.5 Reglering och kontroll av serviceverksamheten 150 4.5.6 Oegentligheter i företagens verksamhet 152 4.6 Riksbingo . . . . . . . 153 4.6.1 Riksbingos föregångare 153 4.6.2 Riksbingos verksamhet 153 4.6.3 Rekonstruktionsförsöken 154 4.6.4 Efter konkursen . . . . . i 155 4.6.5 Orsaker till Riksbingos misslyckande 156 4.6.6 Riksbingos kundstruktur 157 4.6.7 Riksbingos positiva effekter 157 4.7 Sociala frågor . . . . . . 158 4.8 Regler i övriga nordiska länder 160

5 Auromatspel 163 5.1 Allmänt . . . . . 163 5.2 Olika av automatspel 163 typer 5.3 164 Nu gällande reglering . 5.4 . . . . . 164 Automatspelets omfattning 5.5 Promemorian Statligt spelautomatföretag 165 5.6 165 Uppdraget om spelautomater . . . . 5.6.1 Betänkandet Enarmade banditer . . . . . 165 5.6.2 Regeringens propositioner och näringsutskottets betänkande . . . . 166 5.7 167 Regler i övriga nordiska länder

6 Ron/em, kort- och rärningsspel 169 6.1 Beskrivning av roulettspelet 169 6.2 Beskrivning av kort- och tärningsspel 170 6.3 Nu gällande reglering . . . 170 6.4. Bakgrund till gällande reglering 171 6.5 Lotterinämndens anvisningar 172 6.6 Roulettspelets utveckling . 173 6.7 Kort- och tärningsspelens utveckling 174 6.8 Serviceföretagen 174 6.9 Roulettspelets ekonomi 175 6.10 Framförda synpunkter 175 6.l0.l Skrivelser 175

6.10.2 Övriga synpunkter . . . . . 176

6.11 Förslag om kasinoverksamhet i Sverige . . . . . 176 6.ll.l Remissyttranden i fråga om kasinoverksamhet 177 6.12 Ärendet “Computer Controlled Casino 178 6.l2.1 Remissyttranden i ärendet 178 6.13 Sociala frågor . . . 179 6.14 Regler i övriga nordiska länder 180

7 Lotter, lotIi/lverkare, loilleverantörer m. fl. 183 7.1 Lotter 183 7.1.1 Allmänt 183 7.1.2 Avgränsningar 184 7.1.3 Indelningsgrunder 184 7.1.4 bottkonstruktioner 185 7.1.5 Dragningsförfarande 187 7.1.6 Vinstplan . 188 7.1.7 Beskrivning av lotter 189 7.2 Lottautomater 190 7.3 Enkät om lottillverkning m. m. 190 7.4 Automatbingoanläggningar . . . . . . . . . . 193 7.5 Myndigheternas handläggning av ärenden rörande lotter 194 7.6 Lottleverantörer, basarñrmor och liknande företag 195 7.6.1 Allmänt . . . . . . . . 195 7.6.2 De fem största Företagen i branschen 196 7.6.3 Synpunkter från de fem största företagen 197 7.6.4 Enkät till lottleverantörer, basarfirmor m. 11. 198 7.6.5 Synpunkter från enkät-företagen 199

8 Lotieriernas ekonomiska betydelse för de ideella organisationerna 201 8.1 Allmänt . . . . 201 8.2 Enkät till riksorganisationer . . . . . . . . . 201 8.3 Bingo- och lotteriintäkternas betydelse för några föreningar 207 8.3.1 Inledning . . . . . 207 8.3.2 Edsbro Idrottsförening . . . . 207 8.3.3 Stockholms läns Astma-Allergiförening 209 8.3.4 Karlskoga Simsällskap/Karlskoga Simförening 211 8.3.5 Idrottsföreningen Brommapojkarna 213

8.3.6 Örebro Sportklubb . . . . . . . . . . . . . 216 8.3.7 Göteborgs distrikt av lOGT/NTO. UNF och lOGT/ NTO:s Juniorförbund . . . . . 218 8.3.8 ldrottsforeningen Kamraterna. Holmsund 221 8.3.9 Helsingborgs Idrottsförening 223

9 Penninglorlerier 227 9.1 Historik . . . . . 227 9.2 Svenska Penninglotteriet AB 228 9.2.1 Verksamhet 228 9.2.2 Verksamhetens omfattning 229 9.2.3 Organisatoriska m. fl. frågor 230 9.3 Regler i övriga nordiska länder 230

10 Tips 233 10.1 Historik 233 10.2 AB Tipstjänst 234 10.2.1 Verksamhet 234 10.2.2 Kupongbehandling . . . 235 10.2.3 Verksamhetensomfattning . . . . . . . . . . 236 10.3 Samarbete mellan Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst 236 10.4 Regler i övriga nordiska länder 237

11 Totalisatorspel 239 11.1 Historik . . 239 11.2 AB Trav och Galopp 240 11.3 Olika spelformer 241 11.4 Spelets omfattning 242 ll.4.l Totalt 242 1l.4.2 Rikstoton 245

l1.4.3 Övriga spel . 246

11.5 Förtidsvad - 246 ombudsorganisationen 11.6 Uppgifter om spelare och publik 246 11.7 Sociala frågor . . . . . . 248 11.8 Regler i övriga nordiska länder 252

12 Kedjebrev, andelsspel och problemtäv/ingar 255 l2.lAllmänt 255 12.2 Beskrivningar av kedjebrev, andelsspel och problemtävlingar 255 12.2.1 Kedjebrev 255 12.2.2- Andelsspel 257 l2.2.3 Problemtävlingar 258 12.3 Spelens ekonomiska konsekvenser 259 12.4 Spelens konsekvenser i övrigt 261 12.5 Spelens förekomst och omfattning . . . 262 12.6 ingripanden med stöd av marknadsföringslagen 263 12.7 Skrivelse från konsumentombudsmannen 264 12.8 Frågans behandling i riksdagen 265

12.9 Regler i övriga nordiska länder 265

13 Massmedielotlerier 267 13.1 Nu gällande reglering . . . 267 13.2 Bakgrund till gällande reglering . . . 267 13.3 Marknadsföringslagen och massmedielotterier 269 13.4 Massmedielotteriernas omfattning och former 270 13.4.l Morgontidningar 270 13.4.2 Kvällstidningar 270 13.4.3 Veckopress 271 13.4.4 Radio och TV 271 134.5 Korsordstidningar 271 13.5 Vinster 272 13.6 överträdelser av 5 § lotteriforordningen 274 13.7 Skrivelse från konsumentombudsmannen 274 13.8 Skrivelse från tidningen Expressen 275 13.9 Regler i övriga nordiska länder 276

14 Reklamlorterier 277 14.1 Vissa begreppsdefinitioner 277 14.2 Nu gällande reglering 278 14.3 Bakgrund till gällande reglering 278 14.4 Grundregler för reklam 279 14.5 Marknadsföringslagen . 279 14.6 Konsumentombudsmannens praxis 280 14.6.l Reklampristävling 281 l4.6.2 Reklamlotteri 281 l4.6.3 Gåvoutdelning . . . . . 282 14.6.4 Pristävling kombinerad med lotteri 283 14.7 Beslut i marknadsdomstolen 283 14.8 Olagligt reklamlotteri . . . . 284 14.9 Skrivelse från Svenska Banklöreningen 284

15 Flipperspel och liknande 285 15.1 Nu gällande reglering 285 15.2 Olika typer av spelapparater . 285 15.3 Spelens placering 286 15.4 importörer och utställare 286

15.5 Enkät angående importen under åren 19.75-19.77. 287

15.6 Sociala frågor 287 l5.6.1 Skrivelser 287 15.6.2 Hearings . . . 289 15.7 Regler i övriga nordiska länder 290

16 Utländska loIIerier i Sverige 291 16.1 Nu gällande reglering . 291 16.2 Bakgrund till gällande reglering 291 16.3 Post- och bankbestämmelser 292 16.4 Omfattning av utländska lotterier 293

16.5 Internationella överenskommelser 294 16.6 Av lotterinämnden överlämnat ärende 294 16.7 Regleri vissa andra länder 295

17 Strajf- och _förverkandebestämmelser 297 17.1 Allmänt 297 17.2 Dobbleri . . . . 297 17.3 Brott mot lotteriförordningen 298 17.4 Förverkandebestämmelser . . . . . . . 299 17.5 Framförda synpunkter angående straffbestämmelserna 300

18 Avgifter och beskattning 301 18.1 Allmänt . . . . . 301 18.2 Vinstavdrag/vinstutdelning . . . 301

18.3 Återspel och återspelseffekter . . . . . . . . 302

18.4 Beskattning och vinstutdelning vid olika lotteriformer 303

l8.4.1 Penninglotterier 303 l8.4.2 Tips . . . . 303 18.4.3 Totalisatorspel 304 18.4.4 Rikslotterier . . . . 306 l8.4.5 Traditionella lotterier i övrigt 307 18.4.6 Bingospel 307 18.4.7 Automatspel 308 18.4.8 Roulettspel . 309 18.4.9 Sammanställning . . . . . . . . 309

19.2 Organiserad och ekonomisk brottslighet m. m. i samband med

19.2.1 Det illegala spelets Förekomst 314 19.2.2 Rikspolisstyrelsens åtgärdslörslag 315 19.3 Framlörda synpunkter angående illegalt spel 315 19.4 Överträdelser av Iotteriforordningen m. m. 318 19.4.1 Lotterier . . 318 19.4.2 Anmälningslotterier 318 19.4.3 Automatspel . . . . . . . 318 19.4.4 RouIett-, kort- och tärningsspel 319 19.4.5 Bingospel . . . . . . . . 319 l9.4.6 Massmedie- och reklamlotterier 320 l9.4.7 Utländska lotterier 320 l9.4.8 Kedjebrev och andelsspel 320

20 Myndigheterna och lotteriärendena 321 20.1 Allmänt 321 20.2 Regeringen 321 20.3 Riksskatteverket 322 20.4 Lotterinämnden 323

20.4.1 Bakgrund 323 20.4.2 Instruktion m. m. 324 20.4.3 Nämndens verksamhet 324 20.4.4 Nämndens ekonomi 326 20.5 Länsstyrelserna 326 20.6 Polismyndigheterna 328

III överväganden och förslag

21 Några huvuddrag i den nya lagstiftningen 331 21.1 Behövs lotterier och spel? 33l 21.2 Samhällskontroll . . 332 21.3 Behållningen av lotterier och spel 332 21.4 Statliga lotterier 333 21.5 Totalisatorspel . . . . . 333 21.6 Lotterier och spel lör ideella ändamål 334 21.7 Roulettspel . . 334 21.8 Flipperspel och liknande 335 21.9 Serviceföretag . . . . 336 21.10 Mera om samhällskontroll 336 21.10.] Ambitionsnivå . . . 336 21.102 Former För samhällskontrollen 336 21.103 Organisation av samhällskontrollen 337

22 Penninglotterier, tips och roralisarorspe/ 339 22.1 Marknadsutvecklingen 339 22.2 Önskvärd marknadsförändring 340 22.3 Penninglotterier 340 22.3.l Allmänt . . . 340 22.32 Penninglotterier i framtiden 34 l 22.4 Tips . . . 342 22.4.l Allmän 342 22.4.2 Tipsiframtiden 342 22.5 Totalisatorspel 343 22.5.1 Allmänt . . . 343 22.5.2 Totalisatorspel i framtiden 344

23 Ano/dnare av lotterier och spel _för ideella ändamål 347 23.1 Allmänt. . . . . . . 347 23.2 Nuvarande ändamålsbestämmelser 347 23.3 Nytt system För ändamålsbestämningen 349 23.4 Olika slag av ideella Föreningar . . . . 350 23.5 Ideella föreningar med annat än ideellt syfte 350 23.6 Krav på anordnarna 35l 23.6.1 Allmänna krav . . . . . 35l 23.6.2 Krav på öppenhet, varaktighet m. m. 352 23.7 Konsekvenser av förslaget . . . . . 353 23.7.l Exempel på utvidgningar av anordnarkretsen 353

23.7.2 inskränkningar i anordnarkretsen 354 23.7.3 Några förtydliganden . . . . . 354 23.8 Föreningar med såväl ideellt som annat syfte 355 23.9 Behovsprövning 356

24 Traditionella lotterier 359 24.1 Allmänt . . . . . . . 359 24.2 De traditionella Iotteriernas utveckling 360 24.3 Problemområden 361 24.4 Anordnare 362 24.5 Tillståndsgivning 363 24.6 Försäljningstid 364 24.7 Geografiskt omrâde 365 24.8 Fri sektor 365 24.9 Interna lotterier 369 24.10 Fasta Forsäljningsplatser 369 24.11 Serviceföretag 372 24.12 Lotter 374 24.131nsatser . . 374 24.14 Vinster - vinstandel 375 24.15 Skälig avkastning . . . . . . . . . . . . 376 24.16 Lotterier inom folkparker och liknande nöjesanläggningar 377 24.17 Lotterier i samband med tivolin, mässor m. m. 378

25 Bingospel 381 25.1 Allmänt . . . 381 25.2 Bingospelets utveckling 382 25.3 Problemområden 383 25.4 Sociala frågor . . . . . . 383 25.5 “Kommersiellt” och “ideellt bingospel 386 25.6 Anordnare 386 25.7 Tillståndsgivning 387 25.8 Tillståndsperiod 388 25.9 Geografiskt område 389 25.10 Alliansbildning 389 25.11 Serviceföretag 390 25.12 Lokalfrågan 392 25.13 Insatser 392 25.14 Vinster . 393 25.15 Skälig avkastning 394

26 Automatspel 397 26.1 Allmänt . . . . . . . 397 26.2 Nu gällande reglering . . . . . . . . 397 26.3 Något om bakgrunden till nu gällande reglering 398 26.4 Automatspeliframtiden . . . . . . . . . 399 26.41 Automatspel om pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande . . 399 26.4.2 Automatspel om varuvinster 399

27 Ron/eng korl- och tärningsspel 403 27.1 Roulettspel . . . 403 27.l.1 Bakgrund . . . . 403 27.l.2 Roulettspel i framtiden 405 27.2 Kortspel . . . . . . 407 27.2.1 Bakgrund . . . 407 27.2.2 Kortspel i framtiden 408 27.3 Tärningsspel 409 27.3.1 Bakgrund . . . 409 27.3.2 Tärningsspel i framtiden 4 1 0 27.4 Kasinoverksamhet i Sverige 4 1 O

28 K edjebrev och ande/sspel 413 28.1 Allmänt . . . . . . . 413 28.2 Kedjebrev och andelsspel i framtiden 413

29 Massmedie- och reklamlotrerier 417 29.1 Massmedielotterier 417 29.l.1 Bakgrund . . . . . . 417 29.1.2 Massmedieutlottningar i framtiden 418 29.1.3 Korsordstidningar och liknande 420 29.2 Reklamlotterier 421 29.2.l Bakgrund . . 421 29.2.2 Reklamlotterier i framtiden 422

30 Flipperspel och liknande 423 30.1 Allmänt 423 30.2 Problem . . . . . . 423 30.3 Flipperspel och liknande i framtiden 424

31 Tillsyn och kontroll . . . . . . 427 31.1 Brister i nuvarande kontrollsystem 427 3l.l.l Kontrollsystemet . 427 31.1.2 Olagliga lotterier och spel 428 31.l.3 Utländska lotterier i Sverige 429 31.2 Syftet med tillsyn och kontroll 429 31.3 Ett nytt kontrollsystem är nödvändigt 430 31.4 Det nya kontrollsystemets uppbyggnad . 431 31.4.l Kontrollanter for enskilda lotterier och spel 431 31.4.2 Länsstyrelserna 431 31.43 Statens lotterinämnd . . . . . . . . 432 31.5 Särskilt om kontrollen av lotterier och spel for ideella ändamål . . . . 432 31.5.1 Föreningarnas ansvar 432 31.5.2 Lottkontroll . 433 315.3 Myndigheternas kontroll 438 31.5.4 Kontroll av serviceföretag . . . . . . 440 31.6 Särskilt om kontrollen av lotterier och spel i folkparker och liknande fasta anläggningar 441

31.7 Särskilt om kontrollen av roulett- och kortspel . . . . 442 31.8 Särskilt om kontrollen av statliga lotterier och totalisatorspel 442 31.9 Kontrollavgift 443 31.10 överträdelser m. m. . . . . . 443 3l.10.1 Brott mot gällande bestämmelser 443 31.10.2 Marknadsföring av olagliga lotterier 443 31.10,3 Straff och förverkande 445

32 Organisation ochjinansiering 447 32.1 Allmänt 447 32.2 Regeringen 447 32.3 Statens lotterinämnd 448 32.4 Länsstyrelserna 451 32.5 Kontrollanterna 455 32.6 Finansiering . . . . . . 456 32.7 Sammanställning av kostnaderna 457 32.8 Kontrollavgiftens utformning 458

33 Synpunkter pâ nuvarande beskattning 46 1 33.1 Allmänt 46 1 33.2 Bingospel 461 33.3 Traditionella lotterier 462 33.4 Roulettspel och liknande 464

34 Specialmotivering till _fözfattningstexterna 465 34.1 Lagen om lotteri och spel . . . . . . . . . . 465 34.2 Lagen om begränsningar i rätten att ställa upp vissa spelappai rater m. m. . . . . 484

34.3 Övriga författningsförslag 485

IV Särskilt yttrande m. m.

Särskilt yttrande 487 F örkortningsregister 495

Författningslörslag

Förslag till

Lag om lotteri och spel

Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser l § Lagen är tillämplig på lotteri och spel om pengar eller pengars värde, som i Forvärvssyfte anordnas inom riket, om en eller flera deltagare kan lå en mer värdefull vinst än övriga deltagare och om vinstfördelningen sker efter lottning, gissning, vadhållning eller därmed jämlörligt förfarande, som helt eller delvis beror av slumpen. Lagen är inte tillämplig på svenska statens premieobligationslån.

2 § Kedjebrevsspel, andelsspel och liknande jämställs med spel enligt denna lag. Med lotteri och spel om pengars värde jämställs lotteri och spel om värdebevis, spelpolletter, rätt till återspel och liknande.

3 § Lotteri och spel får ej anordnas utan tillstånd i andra fall än som anges i denna lag.

4§ Tillstånd att anordna lotteri och spel får meddelas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett ansvarsfullt och ändamålsenligt sätt.

5§ Lotteri och spel får ej anordnas så att deltagarna i lotteriet eller spelet otillbörligt utnyttjas eller så att det kan antas otillbörligt locka barn och ungdom. Den som är under aderton år får inte tillåtas delta i totalisatorvadhållning, roulettspel, kortspel eller automatspel med penningvinster, såvida inte tillståndsmyndigheten särskilt medger detta.

Lotrerier och spel om penningvinster 6§ Regeringen lår lämna för ändamålet särskilt bildade statliga bolag tillstånd att anordna penninglotterier samt tips med penningvinster.

18 F ö/j/ártnings/örslag

7§ Regeringen får lämna organisation som har till ändamål att främja hästuppfödningen och stödja hästsporten inom riket tillstånd att anordna eller låta anordna vadhållning med penningvinster vid hästkapplöpning.

8§ Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens lotterinämnd får för viss tid lämna tillstånd till spel på mekaniska eller elektroniska apparater(automatspel) med penningvinster ombord på fartyg i internationell trañk.

9 § Länsstyrelsen får för viss tid lämna innehavare av folketsparkanläggning eller därmedjämförbar fast anläggning samt innehavare av restaurangrörelse tillstånd att i samband med den övriga verksamheten anordna roulettspel och kortspel med penningvinster inom anläggningen. Endast om särskilda skäl Föreligger lår tillstånd enligt första stycket meddelas innehavare av restaurangrörelse som inte har tillstånd enligt lagen (1977:293) om handel med drycker att servera spritdrycker, vin eller starköl.

Massmedielotterier 10§ I korsordstävling eller liknande som anordnas i tryckt periodisk skrift eller televisions- eller radioutsändning får pristagare utses genom lottning under förutsättning att inte något pris i tävlingen är värt mer än 200 kronor.

Lotterier och spel till förmån för ideellt ändamål

ll § Statens lotterinämnd får lämna ideell förening, som är öppen och som varaktigt bedriver ideell verksamhet inom riket, tillstånd att för viss tid anordna lotteri och spel om annat än penningvinster. Om särskilda skäl föreligger får tillstånd till sådant lotteri eller spel meddelas även annan organisation som bedriver ideell verksamhet. Skall lotteriet eller spelet anordnas huvudsakligen inom ett län lämnas tillståndet av länsstyrelsen.

12§ I tillståndsärende enligt ll § skall särskilt beaktas att lotteriets eller spelets omslutning är anpassad till den sökande organisationens behov av intäkter för den ideella verksamheten och till utrymmet på den marknad som lotteriet eller spelet är avsedd för. Tillstånd får, om inte särskilda skäl föranleder till annat, meddelas endast om lotteriet eller spelet kan antas lämna skälig avkastning till den verksamhet som skall främjas med lotteriet eller spelet. Lotteriet eller spelet får endast anordnas inom det geografiska område där organisationen bedriver sin huvudsakliga verksamhet. om inte tillståndsmyndigheten medger annat.

13 § Ideell förening, som är öppen och som huvudsakligen inom en kommun varaktigt bedriver enbart ideell verksamhet, får inom kommunen utan tillstånd enligt denna lag anordna lotteri om annat än penningvinster, under

sou 1979:29 19

Förfartningsförslag

förutsättning att den totala omslutningen av lottförsäljningen under ett kalenderår ej överstiger 20 000 kronor. Förening med verksamhet som uppenbarligen bör betalas av medlemmarna själva får inte anordna lotteri enligt första stycket för att stödja den verksamheten.

14 § Förening, klubb eller liknande sammanslutning får vid sammankomst till vilken allmänheten anordna ej har tillträde lotteri om annat än penningvinster under förutsättning att omslutningen av lotteriverksamheten vid sammankomsten ej överstiger 500 kronor.

Övriga lotterier och spel

l5§ Länsstyrelsen får lämna innehavaren av folketsparkanläggning eller därmed jämförbar fast anläggning tillstånd att i samband med den övriga verksamheten inom anläggningen anordna lotterier och spel om varuvinster.

16§ Spel på spelapparater som enbart erbjuder vinst i form av frispel på apparaten får anordnas utan tillstånd enligt denna lag. [fråga om rätten att ställa upp sådan spelapparat finns bestämmelseri lagen (0000:000) om begränsningar i rätten att ställa upp vissa spelapparater m. m.

A vgifter

l7§ Den som anordnar lotteri tillståndspliktigt eller spel är skyldig att erlägga kontrollavgift med belopp som fastställs av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens lotterinämnd.

Särskilda bestämmelser

18 § Roulettspel och kortspel får endast bedrivas med spelmarker. lnsatsen på varje särskild vinstmöjlighet får vid roulettspel motsvara högst en krona och vid kortspel högst tio kronor. Högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet får ej vara värd mer än trettio gånger insatsen vid roulettspel och en och en halv gånger insatsen vid kortspel.

19 § Iautomatspel som anordnas enligt 11 eller 15 § får vinsterna inte utgöras av spelpolletter, värdebevis eller liknande.

20§ I lotteri eller spel som anordnas enligt 11, 13 eller 15 § får endast lott, bingobricka eller liknande som godkänts av statens lotterinämnd användas. I lotteri som anordnas lotterna enligt 13§ skall säljas enbart genom föreningens egna medlemmar. Försäljningen av lotterna fârinte ske från fasta försäljningsställen.

20 F

ö›|farrnings_/0'I's/ag

l lotteri som anordnas enligt 13§ skall vinsternas sammanlagda värde motsvara hälften av de beräknade insatsernas värde i lotteriet.

21 § l lotteri eller spel som anordnas enligt 15 § får insatsen ej överstiga två kronor och högsta vinsten ej vara värd mer än 200 kronor.

22 § För lotteri och spel som anordnas enligt 9, ll, 13 eller 15 § skall utses en föreståndare.

23 § Det är förbjudet att här i riket erbjuda någon att delta i utländskt lotteri eller spel att eljest medverka till att någon deltar i sådant lotteri eller

eller

spel.

24 § Betalning till utlandet som kan antas avse insats i utländskt lotteri eller spel får ej förmedlas.

25 § Det är förbjudet att publicera uppgift eller sprida inbjudan, plan. vinstförteckning, dragningslista eller liknande meddelande beträffande otilllåtet lotteri eller spel i avsikt att underlätta för någon att delta i lotteriet eller spelet. Förbudet gäller även i fråga om utländskt lotteri eller spel.

att i forvärvssyfte tillhandagå någon vid deltagande i 26§ Det är förbjudet lotteri eller spel enligt denna lag utan medgivande av anordnaren.

Innehav av spelautomat 27 § Spelautomat som är konstruerad for att utbetala vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande (utbetalningsautomat) får innehas endast om tillstånd lämnas av statens lotterinämnd eller om tillstånd att anordna automatspel lämnats enligt 8 § och automaten omfattas av speltillståndet. Utbetalningsautomat får införas till riket endast av den som enligt första stycket får inneha automaten. eller, efter regeringens bestämmande, statens lotterinämnd får Regeringen medge undantag från bestämmelserna i denna paragraf i fråga om utbetalningsautomat som innehas på utländskt fartyg för spel på fartyget eller som innehas i och for sådan yrkesmässig verksamhet som tillverkning, försäljning, reparation, transport eller liknande. I fråga om rätten att hantera ofortullad utbetalningsautomat gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Tillsyn

28 § Statens lotterinämnd utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag. Det länsstyrelsen att inom länet övervaka efterlevnaden av åligger bestämmelserna i denna lag.

Föqfarmings/örslag

29 § När tillstånd ges enligt denna lag får de ytterligare villkor och Föreskrifter som anses nödvändiga meddelas. Föreskrifterna får även avse den som skall biträda vid skötseln av lotteriet eller spelet. Skall tillstånd meddelas av regeringen, får regeringen uppdra åt statens lotterinämnd att meddela föreskrifter som avses i första stycket.

30 § Den som biträder anordnare vid skötseln av lotteri eller spel på sådant sätt att redovisningsskyldighet gentemot anordnaren uppkommer är skyldig att utforma sin bokföring så att kontroll av verksamheten är möjlig.

31 § Tillverkare, importör eller annan som yrkesmässigt överlåter godkänd lott, bingobricka eller liknande som avses i 20 § till anordnare av lotteri eller spel skall inom ljorton dagar från överlåtelsen anmäla detta till tillståndsmyndigheten eller, om tillstånd ej behövs lör lotteriet, till länsstyrelsen i det län där lotterianordnaren bedriver sin huvudsakliga verksamhet. Lotterinämnden får utfärda närmare anvisningar om vad anmälan skall innehålla. Den som är skyldig att göra anmälan enligt första stycket är också skyldig att utforma sin bokföring så att den anmälningspliktiga verksamheten lätt kan kontrolleras.

32 § Statens lotterinämnd får företa inspektion hos tillverkare, importör eller annan som yrkesmässigt överlåter godkänd lott, bingobricka eller liknande för kontroll av lotten eller motsvarande eller av att anmälningsskyldigheten enligt 31 § fullgjorts.

33 § Tillsynsmyndighet har rätt att på anfordran få upplysningar och tillgång till handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag. Efterkoms inte anmaning enligt första stycket får tillsynsmyndigheten förelägga den som är skyldig att lämna upplysningarna eller utlämna handlingarna att fullgöra sin skyldighet vid vite av högst 10 000 kronor. Mot beslut om vitesföreläggande får talan ej föras.

34§ Anordnas lotteri eller spel, för vilket tillstånd lämnats, i strid mot bestämmelserna i denna lag eller mot föreskrift som meddelats med stöd av lagen, får tillståndsmyndigheten återkalla tillståndet.

35§ Anordnas lotteri eller spel i strid mot bestämmelserna i denna lag får länsstyrelsen förbjuda anordnaren att fortsätta med lotteriet eller spelet. Sådant förbud får förenas med vite.

Straffm. m.

36 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. olovligen anordnar lotteri eller spel eller i övrigt anordnar lotteri eller spel i strid mot bestämmelserna i denna lag eller i strid mot villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen,

22 F öcfatmingsfdrs/ag

2. bryter mot 23-27 § eller mot föreskrift som meddelats med stöd av 29 § första stycket andra punkten, 3. underlâter att fullgöra anmälningsskyldighet som avses i 31 § eller som vid fullgörande av denna skyldighet lämnar ofullständig eller oriktig uppgift. Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

37 § Om flera har medverkat till brott enligt denna lag tillämpas 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.

38 § Insatser som uppburits vid gärning som avses i 36 § första stycket skall förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt.

39§ Utrustning eller annan egendom, som har använts vid gärning som avses i 36§ första stycket, får förklaras förverkad hos den som brutit mot denna lag eller hos den som yrkesmässigt tillhandahåller sådan egendom. Har utbetalningsautomat som avses i 27 § innehafts olovligen skall automaten jämte innehåll förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Avslutande bestämmelser 40§ Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av åklagaren.

4l§ Talan mot länsstyrelsens beslut förs hos statens lotterinämnd. Mot nämndens beslut i sådant fall får talan ej föras. Mot beslut av statens lotterinämnd i annat fall än som avses i första stycket förs talan hos regeringen.

42 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens lotterinämnd meddelar närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981, då lotteriförordningen (1939:207) skall upphöra att gälla.

sou 1979:29 F ö/jfattningsjörslag 23

Förslag till

om i rätten att ställa vissa

Lag begränsningar upp spelapparater m. m.

l § Denna lag är tillämplig på sådan elektronisk eller mekanisk spelapparat eller annan nöjesanordning,exempelvis ringkastning och målskjutning, som hålls tillgänglig mot betalning och för vilken tillstånd ej behövs enligt lagen (0000:000) om lotteri och spel.

2§ Spel eller tävlan som avses i l § får ej utformas så att barn och ungdom lockas att delta. v otillbörligt

3§ Länsstyrelsen får om det behövs från social synpunkt meddela innehavaren av lokal eller anläggning, där det finns sådan nöjesanordning som avses i l §, Föreskrifter om hur många spelapparater eller andra anordningar det får finnas inom lokalen eller anläggningen. l Föreskrifterna får också anges vilken tid på dygnet anordningarna får hållas tillgängliga för spel eller tävlan. Om deltagare i spel eller tävlan erbjuds vinst i annan form än rätt till återspel får länsstyrelsen även bestämma värdet på högsta insats och högsta vinst.

4§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats enligt 3 § döms till böter eller. om brottet är grovt, till fängelse i högst sex månader.

S§ Talan mot länsstyrelsens beslut förs hos statens lotterinämnd. Mot nämndens beslut får talan inte föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1972:820) om skatt på spel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l §2 Spelskatt erlägges enligt denna lag Spelskatt erlägges enligt denna lag till staten för sådant roulett- eller till staten för sådant roulett- eller lLagen omtryckt bingospel som kräver tillstånd enligt bingospel som kräver tillstånd enligt 1978761. Senaste lydelse a” ubriken 1975445lorleriförordningen (1939:207). lagen (0000:000) om lotteri och spel. _ _ _ ?Senaste lydelse Denna lag trader 1 kraft den l januari 1981. 1978:761_

24 Förfartnings/örslag

Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308)

Härigenom föreskrivs i fråga om stämpelskattelagen (l964:308) dels att 28 och 29 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast fore 28 § skall utgå, dels att 30 § 2 mom. och 32 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

. 30 § 2 mom? Med inskrivningsmyndighet avses i denna lag även registermyndighet enligt 2§ sjölagen (189l:35 s. l). Myndighet, som enligt l mom. har att meddela beslut rörande skatt är beskattningsmyndighet. Skatteplikt inträder, i fall som avses i a) 3 §4 när ansökan om lagfart eller inskrivning av tomträtt beviljas eller förklaras vilande; b) 11 §, när inteckningen beviljas eller ansökan därom förklaras vilande; c) 13 §, när ansökan om inskrivning beviljas eller, i fall som avses i 13 § tredje stycket, när avregistrering sker; d) 19 §, när registrering som sägs i 27 § andra stycket a) sker; e) 20 §, när registering sker; f) 21 §, när handlingen uteläm- f) 21 §, när handlingen utelämnas; nas; samt g) 24 §, när överlåtelse eller pant- g) 24 §, när överlåtelse eller pantsättning sker eller innehavaren dess- sättning sker eller innehavaren dessforinnan avlider; samt förinnan avlider. h) 28 §, när dragning sker. 32 §3 l förhållande till statsverket skola för skattens erläggande svara, beträffande skatt för a) förvärv av fast egendom, tomträtt eller skepp, båda kontrahenterna; b) inteckning, den som vid tidpunkten för skattepliktens inträde är behörig att ansöka om inteckning i den fasta egendomen, tomträtten eller skeppet eller, i fråga om annan egendom, att medge inteckningen; bolag, bolaget och de som äro ledamöter i c) aktie eller insats i svenskt bolagets styrelse sedan Skatteplikt inträtt; d) obligation, som avses i 2l §, och d) obligation, som avses i 21 §, och l Lagen omtryckt här i riket utfärdat certifikat, som här i riket utfärdat certifikat, som 1971:454. Senaste lydelse sägs i 21 eller 24 §, utfärdaren; sägs i 21 eller 24 §, utfárdaren; av lagens rubrik 1974:864 samt 28 § 1972:824 29 § 1971:453. för vilken e) annan handling, for vilken e) annan handling, den enligt 24 § Skatteplikt föreligger, den enligt 24 § Skatteplikt föreligger, 2Senaste lydelse handsom överlåter eller pantsätter hand- som överlåter eller pantsätter 1974:887. lingen eller, då skattepliktinträder på lingen eller, då Skatteplikt inträder på av innehavarens av dödsfall, innehavarens 3Senaste lydelse grund dödsfall, grund 1974:887. dödsbo; samt dödsbo.

FöIj/”arrnings/ärslag 25

j) lotteri. den som anordnar detta. När flera svara för skattens erläggande, åligger ansvarigheten dem solidariskt. skattskyldig är den som i varje särskilt fall är gentemot statsverket ansvarig för skattens erläggande.

Denna lag träder i kraft den l januari 1981.

Förslag till

Lotteriförordning

Härigenom föreskrivs följande.

l § Frågor om tillstånd enligt 7 § lagen (0000:000) om lotteri och spel prövas av statens lotterinämnd.

2§ Bestämmelserna i 27§ första och andra styckena lagen (0000:000) om lotteri och spel om förbud mot innehav och införsel till riket av utbetalningsautomat gäller inte i fråga om automat som innehas för spel på utländskt fartyg i internationell trafik.

3 § Statens Iotterinämnd får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för de lotterier och spel som regeringen meddelat tillstånd till enligt 6 eller 7 § lagen (0000:000) om lotteri och spel.

4§ I samband med att tillstånd till lotteri eller spel meddelas skall tillståndsmyndigheten förordna en eller, om det behövs med hänsyn till lotteriets eller spelets omfattning, flera Kontrollanter för lotteriet eller spelet samt bestämma det arvode kontrollanten skall erhålla för uppdraget. Arvodet till kontrollanten utbetalas av tillståndsmyndigheten.

5§ Anordnare av lotteri eller spel för vilket statens Iotterinämnd eller länsstyrelsen meddelar tillstånd skall till tillståndsmyndigheten erlägga kontrollavgift med ett grundbelopp som motsvarar det kontrollantarvode som utgår för lotteriet eller spelet samt ett tilläggsbelopp som motsvarar 000 procent av kontrollantarvodet vid lotterier, 000 procent av arvodet vid bingospel och 000 procent av arvodet vid roulettspel. Statens Iotterinämnd föreslår efter samråd med riksrevisionsverket de avgiftsändringar som behövs.

6 § Statens Iotterinämnd får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för tillämpningen av lagen (0000:000) om lotteri och spel.

Denna förordning träder i kraft den l januari 1981, då lotterikungörelsen (1974:222) skall upphöra att gälla.

26 Förjfartnings/örslag

Förslag till

Förordning om ändring i expeditionskungörelsen (1964:618)

föreskrivs skall

Härigenom att bilagan till expeditionskungörelsenü964:618)

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bilaga? Bilaga] Avgiftslista Avgiftslista

Godkännande av person För anställning vid auktoriserat bevakningsföretag 40

Tillstånd at! anordna lotteri . 40 Bank- och kreditinrättningar m. m. m. m.

Legitimationsbevis se III Legitimationsbevis se III Hälso- och sjukvård Hälso- och sjukvård

Lone/i se III Allmän ordning

se III Övriga Lämplighetsintyg se III Övriga

Lämplighetsintyg expeditioner expeditioner

1 Kungörelsen omtryckt 1976:383. ?Senaste lydelse 1978:832. Denna Förordning träder i kraft den 1 januari 1981.

Sammanfattning

Bakgrund

Uppdraget

Vårt uppdrag har varit att granska nu gällande reglering av lotteri- och spelverksamheten och formulera de grundläggande principer som i framtiden bör gälla for samhällets av verksamheten. reglering I uppdraget har även ingått att pröva vilka lotteri- och spelformer som bör omfattas av en reglering på lotteri- och spelområdet. En central fråga har varit för vilka ändamål lotterier och spel skall få anordnas och hur dessa ändamål skall preciseras och prioriteras. Till uppdraget har även hört att lämna forslag om hur samhällets tillsyn och kontroll över lotteri- och spelverksamheten skall utformas. För att få underlag till överväganden borde enligt direktiven förhållandena och utvecklingstendenserna på lotteri- och spelmarknaden analyseras. Vidare borde utredningsarbetet utmynna i forslag till författningstext.

Lotteri- och .we/marknaden

Vi har gjort följande sammanställning för år 1978 vad gäller olika lotteri- och spelformers ungefärliga omfattning.

Man kan således grovt beräkna lotteri- och spelverksamhetens omfattning år 1978 till omkring 5,8 miljarder kronor. Det bör här påpekas att den angivna siffran återspeglar antalet insatser. Men lotterier och spel gerju även tillbaka pengar och varor i form av vinster. Av vinstmedlen använder lotteri- och speldeltagarna en del till nya insatser, s. k. återspel. Det är alltså delvis samma

28 Sammanfattning

pengar som är i omlopp. Det bör vidare påpekas att uppgifterna för de redovisade lotteri- och spelformerna i flera fall är osäkra. För vissa lotterier och spel saknas dessutom omslutningssiffror. Detta är fallet beträffande s. k. anmälningslotterier, massmedielotterier och även vad gäller flipperspel och liknande. Den totala omfattningen av lotteri- och spelverksamheten är därför med säkerhet betydligt större än den redovisade siffran 5,8 miljarder kronor. Här bör dock nämnas att automatspel om pengar är förbjudet fr. 0. m. den ljanuari 1979. Det förekommer även illegal lotteri- och spelverksamhet i betydande omfattning. Enligt uppgifter från polismyndigheterna kan omfattningen av denna uppskattas till ungefär 500 miljoner kronor per år. Lotteri- och spelverksamheten har ökat i omfattning under senare år och flera nya lotteri- och spelformer har introducerats på marknaden, exempelvis enarmade banditer och vissa typer av flipperspel. Samtidigt har bingospel, verksamheten i ökad grad kommersialiserats genom att privata företag bildats, vilka mot ersättning åtar sig att bedriva lotterier och spel för bl. a. ideella föreningars räkning. Om man ser till marknadsandelen för olika lotterier och spel finner man att de traditionella lotterierna under senare år trängts tillbaka av framför allt och totalisatorspelet (särskilt V65). Även penninglotterierna har bingospelet ökat sin marknadsandel.

Nuvarande reglering i Lotterier och spel regleras i dag av lotteriförordningen (1939:207). Av denna framgår att lotterier och spel för allmänheten i princip inte får anordnas utan tillstånd av myndighet. Tillstånd kan beviljas av polismyndigheterna, länsstyrelserna eller regeringen, beroende på vilka särskilda regler som gäller för lotteri- eller spelformen i fråga. De statliga lotteriformerna penninglotterier och tips anordnas liksom totalisatorspel efter tillstånd av regeringen. Vinster får efter regeringens godkännande utgå i pengar. Tillstånd ges till för ändamålet särskilt bildade bolag (Svenska Penninglotteriet AB, AB Tipstjänst och AB Trav och Galopp). Vad gäller s. k. traditionella lotterier med varuvinster får polismyndigheten tillstånd till lotterier med en högsta omslutning av 30000 kronor bevilja under förutsättning att lotteriet anordnas inom polisdistriktet. Lotteriet får anordnas för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare. Så kallade anmälningslotterier får under vissa förutsättningar anordnas efter enbart anmälan till polismyndigheten. I en typ av anmälningslotterier får insatsen inte överstiga en krona och vinstvärdet inte 50 kronor. Lotterierna skall anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller i samband med s. k. storbingospel. För en annan typ av anmälningslotterier finns inga begränsningar av insatser eller vinstvärde, men lotterierna får inte omsluta mer än 3 000 kronor. De får inte anordnas i samband med offentlig nöjestillställning, men i övrigt för samma ändamål som de förstnämnda anmälningslotterierna. Länsstyrelsen får lämna tillstånd till traditionella lotterier som omsluter

Sammanfattning 29

högst 400 000 kronor och som anordnas inom länet. Dessa lotterier får anordnas för samma ändamål som de tillståndsbelagda polislotterierna. Regeringen kan bevilja tillstånd till traditionella lotterier som anordnas i mer än ett län eller som omsluter mer än 400 000 kronor, s. k. rikslotterier. Regeringen har i övrigt en generell rätt att lämna tillstånd till alla typer av lotterier och spel, alltså även lotterier och spel om penningvinster. Bingospel får anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen. Behållningen skall användas för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare. Som tidigare nämnts är automatspel om penningvinsrer numera i princip förbjudet. Enda undantaget utgör spel på fartyg i internationell trafik. Under vissa förutsättningar kan polismyndigheterna ge tillstånd till automatspel om varuvinsrer om spelet anordnas i samband med offentlig nöjestillställning, tivoli- eller restaurangrörelse. Sådant automatspel kan vidare, efter tillstånd av länsstyrelsen, få anordnas i samband med bingospel. Ron/etta kort- och rärningsspel med begränsade insats- och vinstmöjligheter (en krona och 30 gånger insatsen) får efter tillstånd av polismyndighet under vissa förutsättningar anordnas i nöjesparker och s. k. spritrestauranger. Spelet får anordnas i kommersiellt syfte och vinst får utgå i pengar. Spel på mekaniska eller elektroniska apparater, såsom flipperspel, får anordnas utan tillstånd eller anmälan om den enda vinst man kan erhålla på apparaten är ett frispel per spelomgång. År 1974 inrättades på försök lorterinämnden som central myndighet på lotteri- och spelområdet. Nämnden utfärdar bl. a. anvisningar för hur lotteriförordningen skall tillämpas och är sista besvärsinstans i ärenden om lotterier och spel som förs upp från länsstyrelserna.

Problem Vissa problem i samband med lotterier och spel förtjänar enligt vår mening särskild uppmärksamhet. Den nuvarande lagstiftningen på lotteri- och spelområdet är otidsenligt uppbyggd och komplicerad, delvis beroende på att nya lotteri- och spelformer reglerats efter hand som de introducerats på marknaden. Nya spelformer kan nämligen i dag inte regleras på ett tillfredsställande sätt utan att lagstiftningen utökas. Det har i sin tur bidragit till att nya spelformer kunnat utvecklas på ett från sociala synpunkter otillfredsställande sätt. Ett exempel härpå är de enarmade banditerna. Till denna utveckling har också bidragit att tillsyn och kontroll enligt nuvarande lagstiftning är otillfredsställande. Ett särskilt problem med den nuvarande regleringen är att bestämmelserna om vilka ideella ändamål som skall få stödjas med intäkter från lotterier och spel är oklara och svårtolkade. Detta har fort med sig att myndigheterna tillämpar bestämmelserna på olika sätt. Många gånger är osäkerheten stor huruvida lotteritillstånd får beviljas för det sökta ändamålet. Den praxis som utvecklats på området framstår i vissa fall som inkonsekvent och ologisk. Som vi tidigare nämnt har privata företag, s. k. serviceföretag, kommit att spela en allt större roll vid anordnandet av lotterier och spel för ideella ändamål. Dessa företag åtar sig att mot ersättning sköta alla praktiska frågor

30 Sammanfattning

som hör till lotteriet eller spelet. De har i många fall kommit att inta en alltför dominerande ställning i förhållande till de ideella organisationerna. I vissa fall kan serviceföretag i praktiken avgöra vilken ideell organisation som skall få anordna lotteri eller spel. Vi har funnit att samhällets tillsyn och kontroll över lotteri- och spelverksamheten är bristfällig. Detta har lett till att olagliga lotterier och illegal spelverksamhet förekommer i betydande utsträckning. Även utländska lotterier marknadsförs i Sverige, trots att det är förbjudet enligt lotteriförordningen. Den kontroll av lotterier och spel för ideella ändamål som utförs av de av myndigheterna utsedda kontrollanterna har visat sig inte vara tillräcklig.

Utredningens överväganden och förslag

Behövs lotterier och spel .7

l alla länder inom den västerländska kulturkretsen Förekommer lotterier och spel i olika former. Anledningarna härtill är många. Redan som barn deltar de flesta i tärningsspel och andra spel där slumpen spelar en större eller mindre roll. Många människor behåller intresset för lotterier och spel under hela livet. En annan anledning till att lotterier och spel förekommer i så stor omfattning är den närmast självklara, att det lockar många människor att för en förhållandevis ringa insats kunna vinna en större penningsumma eller någon eftertraktad vara, t. ex. en bil eller en båt. Till den spänning som möjligheterna till vinst ger kommer också för många att lotterier och framför allt spel tjänar som sysselsättning och förströelse. I andra fall är det möjligheten att få vara tillsammans med andra människor som är drivfjädern för spelintresset. En sådan social funktion får bl. a. bingospelet antas ha. För vissa människor ter sig lotterier och spel som ett tilltalande sätt att understödja ideell verksamhet. Men lotterier och spel medför också olägenheter av olika slag. Den största olägenheten är att många människor frestas att köpa lotter eller spela i en omfattning som överskrider deras reella ekonomiska möjligheter. Sådana sociala skadeverkningar förekommer i samband med enarmade banditer. Efter förslag av lotteriutredningen har riksdagen beslutat om förbud för sådana apparater. I detta betänkande ger vi belägg för att sociala skadeverkningar också kan förekomma vid andra spelformer. Det gäller exempelvis ungdomars spel på flipper och liknande apparater. Vi återkommer till hur dessa problem bör bemästras i det följande. Även de som av principiella eller andra skäl ogillar lotterier och spel medger dock att tanken på att helt förbjuda dem är fullständigt orealistisk. Det vore att beröva många människor en förströelse, som i de flesta fall får anses vara oskyldig. Eftersom en stor del av vinsten på lotterier och spel går till ideella ändamål, vore det också att spoliera möjligheterna till åtskillig samhällsnyttig ideell verksamhet. Slutligen kan man peka på att ett totalförbud mot lotterier och spel med säkerhet skulle främja en illegal verksamhet som lätt kunde få stor omfattning.

Sammanfattning

Samhalls/control! Vi utgår alltså från att lotterier och spel kommer att vara bestående inslag i vårt samhälle. Vi utgår också från att- som direktiven säger- lotteriverksamheten alltjämt skall vara underkastad offentlig reglering. Den offentliga regleringen och kontrollen har flera syften. Ett är att bevaka lottköparnas och speldeltagarnas intressen. Lotteri- och spelverksamhet lämnar i sig utrymme för bedrägerier och andra ohederliga förfaranden och detta måste så vitt möjligt förebyggas. Lotterier och spel bör med andra 0rd få anordnas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett ansvarskännande och ändamålsenligt sätt och att deltagarna inte otillbörligt utnyttjas. Ett annat syfte med regleringen och kontrollen är att tillse att lotterierna ger behållning som kommer de intressen till godo som samhället vill gynna. Ett tredje syfte är att så långt som möjligt motverka sociala skadeverkningar av lotterier och spel. Detta kan ske exempelvis genom att man bestämmer högsta tillåtna insats och ser till att barn och ungdom inte på ett otillbörligt sätt lockas att delta. Samtliga nu angivna motiv har legat till grund för det lagförslag som vi lägger fram och som närmare belyses i det följande. Alla nu kända lotteri- och spelformer som vi anser bör få bedrivas även i fortsättningen har reglerats i lagförslaget. De olika formerna behandlas i särskilda avsnitt och i specialmotiveringen. Det bör tilläggas att vi gjort lagen heltäckande i den meningen att den är avsedd att omfatta också nya och för dagen okända lotteri- och spelformer.

BehâI/ningen av lotterier och spel

Principen att behållningen av lotterier och spel skall tillfalla antingen staten eller olika allmännyttiga eller ideella ändamål har gammal hävd i svensk lotterireglering. De viktigaste undantagen - som avser enarmade banditer och roulettspel - är av sent datum. Vi kan inte finna något hållbart argument för att huvudprincipen om att behållningen skall tillfalla staten eller ideellt ändamål bör Det kan

överges.

inte annat än i undantagsfall accepteras att allmänhetens spelbenågenhet används för att gynna privata vinstintressen. - Enligt direktiven bör vi inte gå närmare in på de statliga lotterierna tips och penninglotteri - eller på det specialreglerade totalisatorspelet vid hästkapplöpningar. Vi är dock enligt direktiven oförhindrade att lägga fram de förslag om dem som följer av våra principiella ställningstaganden. I direktiven sägs att vi, för att få underlag för våra överväganden, bör analysera förhållandena och utvecklingstendenserna på lotterimarknaden företrädesvis från ekonomisk synpunkt. Det sägs här också att vi bör belysa lotteriernas betydelse för de ideella organisationernas ekonomi. Dessa senare uttalanden i direktiven har givit oss anledning att något gå in på de statliga lotterierna och totalisatorspelet. Totalmarknaden för lotterier och spel får nämligen antas vara tämligen stabil -åtminstone på kort sikt. En ökning av de statliga lotterierna och totalisatorspelet kan därför vara ägnad att minska utrymmet för ideella lotterier och vice versa. Ett ytterligare skäl att inte utesluta någon Iotteri- eller spelform från vår

32 Sammanfattning

genomgång och analys är vår strävan att skapa ett enhetligt system för all lotteri- och spelverksamhet.

Statliga lotterier och totalisatorspel Traditionellt har lotterier med penningvinster varit förbehållna staten. De två statliga lotteriföretagen, Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst. lämnar årligen betydande tillskott till statskassan. Lotterier och spel om pengar är mer attraktiva än lotterier och spel om varuvinster. Det kan därför göras gällande att samhället genom att reservera denna marknad för staten berövar ideella intressen en väsentlig möjlighet att få ekonomiska tillskott till sin verksamhet. Att lotterier och spel om pengar i princip förbehållits staten har sin grund just i deras attraktivitet. Vid sådant spel finns särskild risk för sociala skadeverkningar. Det måste förutsättas att samhället vid utformningen av statliga lotterier och spel beaktar dessa risker. Likaså kan det förutsättas att statliga lotterier och spel utformas så att lottköparnas berättigade intressen tillgodoses. I sammanhanget måste också beaktas att medel som flyter in till statskassan i form av intäkter från statliga lotterier och spel i betydande utsträckning fördelas mellan olika ideella ändamål. Med hänsyn härtill anser vi att rätten att anordna lotterier och spel med penningvinster i princip fortfarande bör vara förbehållen staten. l gällande lagstiftning görs dock vissa undantag från denna princip. Vi syftar här främst på automatspel, totalisatorspel och roulettspel. Med roulettspel jämställs då kort- och tärningsspel. Automatspel om pengar har nyligen förbjudits av riksdagen. Totalisatorspel i samband med trav och galopp är som framgått av det föregående - sett till omslutningen - den största spelformen i landet. Behållningen av detta spel skall främja hästuppfödningen inom riket och stödja hästsporten. Härigenom ges ett mycket kraftigt stöd åt ett ändamål av tämligen udda slag. Som framgått av det föregående skall vi enligt direktiven inte gå närmare in på denna spelform, som reglerats fullständigt så sent som år 1973. Vi har hållit hearings med företrädare för sociala myndigheter, polis och åklagare samt företrädare för hästsporten rörande bl. a. totalisatorspelets sociala konsekvenser. Det framkom att spelet i vissa fall kan leda till sociala problem i den formen att deltagarna satsar så stora pengar på spelet att det äventyrar deras ekonomi. Vi har övervägt olika åtgärder för att söka begränsa de sociala skadeverkningar som kan vara en följd av ohämmat totalisatorspel. En möjlighet som därvid prövats är att begränsa det belopp som en person får satsa i ett visst lopp. Någon sådan begränsning finns inte i dag. Vi har dock inte, inom ramen för nuvarande spelformer. kunnat finna någon modell för begränsning som kan antas leda till praktiska resultat. Att föreslå ändringar i själva spelformerna har legat utanför vårt uppdrag. Som redan framgått har de statliga lotterierna och särskilt totalisatorspelet ökat sin andel av lotteri- och spelmarknaden. Särskilt betänkligt från principiella utgångspunkter är det att totalisatorspelet tillåts att ta en så stor del (omkring 1/5) av hela marknaden i anspråk. Lotterier och spel för ideella

Sammanfattning 33

ändamål kan inte erbjuda penningvinster, vilka för många lottköpare och speldeltagare är särskilt lockande. Sådana lotterier och spel har således nackdelar i konkurrensen med de statliga lotterierna och totalisatorspelet. Det finns i dagsläget inte något som tyder på att de senaste årens ogynnsamma utveckling för den ideella sektorn skall kunna brytas, om de statliga lotterierna och totalisatorspelet i framtiden tillåts öka på samma sätt som hittills. Vi anser det angeläget att de ideella Föreningarna ges så goda förutsättningar som möjligt att finansiera sin verksamhet. Vi -bedömer det därför som önskvärt att bryta den nuvarande ogynnsamma för lotterier och utvecklingen spel för ideella ändamål och att stödja och utveckla denna sektor. Det statliga spelet och totalisatorspelet bör inte tillåtas att ytterligare breda ut sig på det ideella spelets bekostnad.

Lotrerier och spel/ör ideella ändamål

De lotterier och spel som i dag anordnas för ideella ändamål är främst traditionella lotterier och bingospel. Vi nämnde inledningsvis att ändamålsbestämmelserna beträffande dessa spelformer är oklara och svårtolkade. Vi har kommit till den slutsatsematt det är nödvändigt att skapa ett nytt system som reglerar ändamålen. All ideell verksamhet är i vid mening till nytta för samhället. I princip bör därför enligt vår mening ingen ideell verksamhet vara utesluten från möjlighet att delvis finansiera sin verksamhet med lotterier och spel. Enligt nuvarande ordning finns inget stadgat om i vilken form ideell verksamhet skall bedrivas for att den skall kunna få stöd av lotteri- eller spelintäkter. Praxis har emellertid utvecklats därhän att verksamheten bör bedrivas i organiserad form av enjuridisk person, en förening eller liknande. Detta får anses vara en grundläggande förutsättning för att verksamheten skall vara seriös och kunna kontrolleras. Vi anser därför att denna praxis bör lagfästas. En annan i praxis utbildad förutsättning för tillstånd till anordnande av lotterier och spel är att den ideella verksamhet som de skall främja drivs varaktigt. Varaktigheten ger ett ytterligare belägg för det seriösa i verksamheten och vi anser därför att även denna förutsättning bör lagfästas. En förening bör i regel kunna påvisa att verksamhet bedrivits kontinuerligt under minst två år innan lotteri- och spelmarknaden får tas i anspråk. Idag finns uppenbara orättvisor mellan de ideella lotteri- och spelanordnarnas möjligheter att ta lotteri- och spelmarknaden i anspråk. Vi föreslår vissa åtgärder för att åstadkomma en rättvisare fördelning av marknadsutrymmet. Vid bedömningen av frågan om vem som bör få tillträde till marknaden bör enligt vår mening olika ideella organisationers behov av medel från lotterier och spel vara vägledande. Organisationer som har goda intäkter från annat än lotterier och spel bör stå tillbaka för organisationer med endast marginella möjligheter att alternativt finansiera sin verksamhet. Det sammanlagda behovet av medel från lotterier och spel får ibland antas vara större än det tillgängliga utrymmet på lotteri- och spelmarknaden. För att åstadkomma en rättvis fördelning av lotteri- och spelintäkterna föreslår vi att myndigheterna

34 Sammanfattning

under sådana Förhållanden skall kunna skära ned ansökta belopp i relation till

konstaterade behov av intäkter. Vidare bör, som redan nu är Fallet i praxis, lotteri och spel bara Fåanordnas under förutsättning att de kan antas lämna skälig avkastning till den

verksamhet som skall främjas. Vårt del innebär att kretsen av anordnare av lotterier och Förslag i denna något i Förhållande till nuläget. Det blir således möjligt För vissa spel vidgas som idag inte Får lotteritillstånd - bland dem Kristen politiska organisationer Demokratisk - För Hem och Skola-Föreningar och För Samling (KDS) korporationsidrottsFöreningar att anordna lotterier och spel. Å andra sidan innebär Förslaget vissa inskränkningar i anordnarkretsen. Det gäller Föreningar med verksamhet som direkt eller indirekt syftar till att gagna Föreningsmedlemmarnas ekonomiska intressen. För sådan verksamhet som hittills i vissa Fall kunnat och spel kommer lotteritillstånd inte att stödjas med lotterier medges. lnom ramen För de nuvarande an:itä/nings/otteriørna har inFörts sådana Iotteri- och spelformer som varit klart olämpliga. Ett exempel härpå är de enarmade banditerna. Dessutom har möjligheterna till kontroll av anmälvarit mycket begränsade från myndigheternas sida. Anmälningslotterierna inte få Finnas kvar. Vi är emellertid ningslotterierna skall enligt vår mening För samtliga lotterier skulle leda till medvetna om att ett tillståndsförFarande För tillståndsmyndigheterna. Dessutom skulle mycket stor arbetsbelastning ett sådant säkerligen upplevas som onödigt krångligt av föreningar system som anordnar endast några smålotterier om året. Vi Föreslår därFör att en flit sektor” För smålotterier skapas. lnom denna sektor skall varje ideell Förening lotterier omslutning av så gott som Fritt Få anordna upp till en sammanlagd 20 000 kronor skall bli så hög som möjligt per år. För att nettobehâllningen skall lotterierna vårt Förslag bedrivas utan medverkan av kommersiella enligt en viss myndighetskontroll skall emellertid endast Företag. För-att möjliggöra av myndigheterna godkända lotter Få användas. och liknande sammanslutningar vid Vi Föreslår dessutom att Föreningar sammankomster Fritt skall Få anordna lotterier med en högsta interna omslutning av 500 kronor per sammankomst.

innebär våra traditionella lotterier inga stora l övrigt Förslag vad gäller Förändringar. Bland viktigare Förslag märks Följande.

- Lokala Får sälja sina lotter inom hemonskommunen och Föreningar regionala Föreningar inom länet. Föreningar som anordnar s. k. rikslotte-

rier Får sälja lotterna inom hela sitt verksamhetsområde. - De nuvarande För lotteriernas omslutning tas bort. Med värdegränserna som vi föreslagit saknas anledning att ha det sätt För tillståndsgivning bestämda gränser För omslutningen. - anger i samband med tillståndsgivningen Forsäljningsti- Myndigheterna den För lotterierna. - bedömer behovet av insatsbegränsningar. Myndigheterna - insats i traditionella lotterier som anordnas inom iolkparker och Högsta skall vara 2 kronor och högsta vinstvärde 200 liknande Fasta anläggningar kronor. Motsvarande belopp är F. n. l krona och 50 kronor.

Sammanfattning 35

Väsentliga för de traditionella lotterierna är även de åtgärder för tillsyn och kontroll som vi föreslår. Vi återkommer till dessa i det följande. Bingospelet har ofta påståtts leda till sociala och ekonomiska problem för deltagarna. Resultatet av ett forskningsprojekt åren 1975-1977 kallat Bingospelarens sociala proñf ger emellertid inte belägg för dessa påståenden. Undersökningen tyder på att bingospelet är en form av samvaro där sociala kontakter lätt kan etableras och och återknytas att spelet för många människor ger avkoppling och spänning under tämligen oförargliga former. Studier vi utfört i bingohallar tyder inte heller på att spelet leder till ekonomiska problem för deltagarna. Kritiken mot bingospelet synes i många stycken överdriven och i vissa fall obefogad. Vi har därför inte funnit skäl till en hårdare reglering av spelet. Formerna för hur bingospelet får bedrivas har efter hand blivit alltmer reglerade genom lotterinämndens anvisningar. Vad som nu återstår att göra är att förbättra kontrollen och stävja icke önskvärda yttringar av spelformen. Detta kan ske inom ramen för den förbättrade kontrollorganisation vi föreslår.

Andra lotterier och spel

Rou/ettspel är mer än de flesta spel ägnat att med föra sociala skadeverkningar. Detta under förutsättning att det lår bedrivas med obegränsade insats- och vinstmöjligheter. l vårt land är emellertid gränserna för tillåtna insatser och vinstmöjligheter mycket snäva. En förutsättning för att i fortsättningen över huvud taget tillåta offentliga roulettspel måste vara att det sker i samma begränsade former som hittills. Vi har inga belägg för att spelet i hittillsvarande former orsakat några större sociala problem. Ett skäl som talar för att i fortsättningen tillåta roulettspel om pengar är att legalt spel i någon mån kan antas motverka att människor söker sig till det illegala spel som förekommer. Det illegala spelet befrämjar brottslighet och kan leda till ekonomiska katastrofer för enskilda människor. Offentligt roulettspel under ordnade former för att motverka illegalt spel skulle dock mycket väl kunna anordnas av staten eller av ideella organisationer. Spel i sådan regi skulle bättre än det hittillsvarande restaurangspelet svara mot de intentioner vi har för spelmarknaden i framtiden. Emellertid har vi i detta sammanhang inte ansett oss kunna undgå att beakta att restaurangerna efter den 1 januari 1979 inte längre har rätt att anordna automatspel. Det medför att åtskilliga intäkter i restaurangers framtiden beskärs. Att kraftigt i det läget frånta restaurangerna också möjligheten att anordna roulettspel har vi inte ansett lämpligt. På sikt bor det emellertid övervägas att överföra i samhällets eller de roulettspelet antingen ideella organisationernas regi. I övrigt föreslår vi for roulettspelets del bl. a.

- Endast restauranger som kan antas bedriva spelet i ansvarskännande och ordnade former skall kunna beviljas tillstånd. - *initierat av Riksförbun- Spel tillåts bara i särskilt iordningsställda lokaler och under vissa tider. - det för hjälp åt läkeme- Personer under 18 år skall inte få delta i spelet. delsmissbrukare. Utfört - Högsta tillåtna insats och vinstvärde skall även i fortsättningen vara l vid lnstitutet för social krona respektive 30 gånger insatsen. forskning.

36 Sammanfattning

innebär i denna del en hårdare kontroll av spelet än som idag sker. Förslaget som nu har speltillstånd inte kommer att Det får antas att vissa restauranger inte - som för klara de nya kraven. Å andra sidan blir det med vårt förslag närvarande - bara rusdrycksrestauranger som får rätt att anordna roulettspel. Även vissa andra restauranger - exempelvis de av Motormännens Helnykterhetsförbund drivna restaurangerna - skall kunna få sådant tillstånd. Kort- och rärningsspe/ för allmänheten anordnas i dag enligt reglerna för Vi anser detta mindre roulettspel och spelen har anpassats till roulettspelet. för kort- och tärningsspel är helt lämpligt. De internationella spelreglerna olika roulettspelets, bl. a. vad gäller vinstchanser och antal möjliga insatser. l den mån kort- och tärningsspel skall få anordnas i vårt land, bör de enligt vår anordnas internationella spelregler, men med begränsade mening enligt insats- och vinstmöjligheter. l fråga om kortspel föreslår vi följande. - Det enda kortspel som bör tillåtas är den traditionella typen av Black Jack (21) där vinstmöjligheterna är en och en halv gånger insatsen. - bör högsta insats vara För att spelet skall ges en karaktär av förströelsespel 10 kronor. - bör liksom roulettspel tå anordnas i restauranger och inom fasta Kortspel som roulettnöjesanläggningar och under i övrigt samma förutsättningar

spel. Det internationella tärningsspelet (Craps)är ett mycket snabbt, hasardbetonat ändras beroende på hur många tärningar spel där vinstutdelningsreglerna som används. Riskerna for sociala skadeverkningar är uppenbara och sådant anordnas i vårt land. Vi har övervägt spel bör därför enligt vår mening inte få bör tillåtas i om någon oskyldigare form, av kommersiellt tärningsspel bärande skäl härför. Roulett- och kortspel får framtiden, men inte funnit anses vara tillräckliga förströelseinslag i restauranger och nöjesparker. Det finns belägg för att auromatspel om pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande kan ge sociala skadeverkningar. Sådant spel bör därför även i och fortsättningen vara förbjudet utom vad gäller fartygi trafik mellan svensk med varuvinster bör enligt vår mening inte utländsk hamn. Automatspel utan jämställas med andra lotterier och spel om varor och få särregleras, anordnas av ideella föreningar. vidare att reglerna för s. k. massmedie/otrerier (i Vårt förslag innebär radio och TV) skärps. Från tidningshåll har föreslagits att den tidningar, nuvarande gränsen för högsta vinstvärde, 200 kronor, skall höjas. Vi avvisar

det förslaget. Möjligheterna att använda reklam/orterier i säljfrämjande syfte är i dag Vi föreslår att sådana lotterieri fortsättningen inte skall mycket begränsade. få förekomma. och andelsspel anordnade för allmänheten är i dag inte Keayebrevsskall vi dock ta ställning till reglerade i lotteriförordningen. Enligt direktiven lotterilagstiftningen. Sådan huruvida sådana spel bör regleras i den framtida nu komma till stånd. Kedjebrevs- och reglering bör enligt vår mening har kritiserats bl. a. för att deltagarna utsätts andelsspel med penningvinster vad gäller utbetalningen av vinster. Spelen är för arrangörens godtycke nämligen konstruerade så att arrangören kan påverka vinstmöjligheterna genom att bestämma vilka som får gå in som deltagare i början av spelkedjan.

Sammanfattning 37

Vi har funnit kritiken mot kedjebrevs- och andelsspel berättigad. Vi föreslår att kedjebrevs- och andelsspel med penningvinster förbjuds.

A Flipperspel liknande

och

En grundläggande princip i vårt arbete har varit att lotteri och spel inte skall få utformas så att barn och ungdom otillbörligt lockas. att spela. Det har också varit naturligt att vi allmänt sett granskat olika spelformer med tanke på sociala skadeverkningar. Det är två spelformer som under senare tid särskilt utsatts for kritik, nämligen spelet på enarmade banditer och spelet på elektroniska och mekaniska apparater av llippertyp. l ett tidigare betänkande har vi föreslagit en mycket hård begränsning av spelet på enarmade banditer. Riksdagen har därefter totalförbjudit sådant spel. Flipperspelet har starkt .ökat i omfattning under senare år. Kritiken mot spelet har främst kommit från företrädare för skolan och skolan närstående organisationer samt från sociala myndigheter. Kritiken har tagit fasta på att spelet skapar sociala problem bland barn och ungdom. Kritiken har särskilt gällt lokaler med så många spel att de kan betecknas som spelhallar. Vi har funnit kritiken mot flipperspelet berättigad. Det kan därför finnas skäl att från sociala utgångspunkter reglera det kommersiella spelet på llipper och liknande apparater. Varken nuvarande lagstiftning eller den av oss föreslagna lagen om lotterier och spel ger dock möjlighet till sådan reglering. Vi har därför kommit till uppfattningen att llipperspelet bör regleras i en särskild lag. Därvid uppkommer frågan hur en sådan reglering bör utformas. Vi har inte bedömt det som nödvändigt att införa tillståndsplikt för rätten att ställa upp flipperspel och liknande apparater. Enligt vår mening bör det räcka

med att myndigheterna ges möjligheter att ingripa mot de missförhållanden

som kan komma att uppstå vid spel på dessa apparater. Myndigheterna bör ges rätt att begränsa spelets omfattning genom att meddela föreskrifter för spelet i vissa lokaler. Det kan exempelvis gälla föreskrifter om under vilka tider spel får förekomma och hur många spelapparater som får linnas i lokalen.

S erviceföreragen Den snabba utvecklingen av den ideella lotteri- och spelverksamheten under 1970-talet ledde till att lotterierna i allt större utsträckning kom att skötas av kommersiella företag. Dessa var särskilt i början i regel helt fristående från de ideella organisationer som formellt var anordnare av lotterierna eller spelen. Serviceforetagen tillhandahåller olika s. k. konsulttjänster. De lotteri- och spelformer som främst administreras av serviceföretag är de rikstäckande lotterierna och bingo. Myndigheterna upptäckte på ett tidigt stadium de risker som de kommersiella serviceföretagen innebär för den ideella lotteri- och spelverksamheten. l linje härmed förutsätts i våra direktiv att vi kommer med förslag som reglerar serviceföretagens verksamhet. I samband med ändring av reglerna för bingospelet år 1974 framhöll

departementschefen i proposition 1974:51 att service/öreragen pa bingomark-

38 Sammanfattning

naden vid den tidpunkten kunde ha en viktig funktion att fylla, men att man på sikt borde frigöra spelet från beroendet och inflytandet av kommersiella intressen. Det borde ankomma på lotteriutredningen att anvisa vägar for hur detta skulle kunna åstadkommas. Vi har övervägt några alternativ som skulle leda till att bingospelet frigjordes från kommersiella intressen. Vi har emellertid kommit till den slutsatsen att serviceverksamheten på bingoområdet bör kunna bedömas mot bakgrund av att situationen på marknaden väsentligt har förbättrats under senare år, bl. a. genom att föreningar själva i allt större utsträckning driver spel utan medverkan av privata serviceföretag. Därför bör samhället, enligt vår mening, inte nu vidta särskilda åtgärder for att förändra ägarforhållandena på servicemarknaden. De missförhållanden som råder bör kunna rättas till genom de åtgärder föreningarna själva vidtar och genom den kontrollagstiftning vi föreslår. På lotterimarknaden går utvecklingen i motsatt riktning. Där tilltar de kommersiella serviceföretagens verksamhet. Bland annat har de skaffat sig ensamrätt till vissa attraktiva fasta försäljningsställen på varuhus och liknande. Vi anser att föreningarna bör uppmuntras att i ökad utsträckning själva administrera sina lotterier och spel och att bilda av föreningarna ägda serviceföretag. Kommersiella serviceföretag kan emellertid for närvarande knappast tänkas bort från lotteri- och spelmarknaden. De fyller en funktion för mindre anordnare som inte har resurser att driva denna verksamhet Men de kommersiella serviceföretagens roll bör begränsas och själva. verksamhet måste noggrant kontrolleras så att inte privata företagens vinstintressen gynnas på de ideella ändamålens bekostnad. Vi föreslår bl. a. följande. - Avtal skall upprättas som reglerar förhållandet mellan den anordnande föreningen och serviceföretaget. Avtalet skall granskas av tillståndsmyndigheten. - i serviceforetagen Myndigheterna skall ges insynsmöjligheter genom rätt att ta del av handlingar m. m.

Mera om samhällskontroll - Det är enligt vår mening av största vikt att konsumenternas lottköparnas och speldeltagarnas -intressen bevakas effektivt och att inte privatpersoner ges tillfälle att sko sig på konsumenternas eller anordnarnas bekostnad. Detta förutsätter att samhället aktivt engagerar sig i kontrollen av lotteri- och spelmarknaden. Samtidigt måste man ha en realistisk syn på de resurser som samhället bör avdela for denna kontroll. Flera av våra förslag kan antas leda till att samhällskontrollen underlättas och effektiviseras. Som vi tidigare redovisat anser vi att en fri sektor” skall inrättas, där smålotterier får anordnas med endast begränsad kontroll.

Former för samhällskontrollen

Vi anser att ett viktigt inslag i samhällskontrollen är att man har kontroll över de lotter och deltagarbevis, i form av exempelvis bingobrickor, som används i ideella lotterier och spel. Tillräcklig sådan kontroll förekommer inte idag.

Sanzman/aIIn/ng

Kontrollen bör i framtiden lämpligen utformas på det sättet att det föreskrivs att vid sådana lotterier och spel bara får användas lotter och deltagarbevis som i förväg godkänts av myndighet. Detta bör också gälla den fria sektorn. Samhället bör även skaffa sig kontroll över lottllödet för att komma till rätta med den illegala lotteriverksamheten. Kontrollen bör enligt vår mening ske hos tillverkarna av lotter. Vi föreslår ett kontrollsystem som innebär bl. a. följande. - Lotter och deltagarbevis för ideella lotterier och spel skall typgodkännas av myndighet. - Tillverkare och skall till alla importörer myndigheterna rapportera leveranser av godkända lotter för att ge myndigheterna underlag för kontroll av anordnare av lotterier. Ett annat och viktigt inslag i det kontrollsystem vi föreslår är att det för varje lotteri och spel skall utses en föreståndare med ansvar för lotteriet. Samhällets kontroll bör enligt vår mening utformas så att inget lotteri utom de inom den fria sektorn - eller spel får anordnas utan föregående tillstånd av myndighet. l myndighetens funktion som tillståndsgivare bör ligga makten att ge föreskrifter, att under tid då lotteriet eller spelet pågår utöva tillsyn och att ta emot och granska redovisningshandlingar sedan tiden för lotteriet eller spelet löpt ut. Den löpande kontrollen av lotterier och spel bör även i framtiden ombesörjas av särskilda kontrollanter, utsedda av tillståndsmyndigheterna. Detta innebär att de nuvarande s. k. anmälningslotterierna, där ingen reell föregående prövning sker, inte vidare skall få förekomma. Erfarenheten visar nämligen att möjligheten att anordna lotteri bara efter anmälan missbrukas på olika sätt och leder till olägenheter av skilda slag.

Organisation och finansiering av samhällskontrollen Frågor om tillstånd för statliga lotterier och spel handläggs idag inom handelsdepartementet och frågor om tillstånd för totalisatorspel inom jordbruksdepartementet. Respektive departement utfärdar också detaljföreskrifter för dessa lotterier och spel och handelsdepartementet utövar inom sitt område också viss tillsyn över spelföretagen. Riksskatteverket utövar tillsynen över totalisatorspelet. Till detta kommer att regeringen (handelsdepartementet) är tillståndsmyndighet för de s. k. rikslotterierna. Enligt vår mening är det lämpligt att regeringen ocksåi fortsättningen meddelar tillstånd för statliga lotterier och spel och för totalisatorspel. Vi anser emellertid att ärenden angående lotterier och spel på regeringsnivå bör handläggas inom ett enda departement. Därigenom kan ett mer enhetligt synsätt anläggas på de olika spelformerna och en lämplig avvägning och samordning dem emellan komma till stånd. l linje härmed anser vi att frågor om tillstånd för totalisatorspel bör överföras frånjordbruksdepartementet till handelsdepartementet. Frågan om på vem det bör ankomma att utfärda föreskrifter for statliga lotterier och spel och för totalisatorverksamhet bör uppmärksammas i detta

sammanhang. Vi har funnitfatt dessa föreskrifter är så intimt förknippade

med själva tillståndsgivningen att det synes naturligt att låta regeringen

40 Sammanfattning SOU l979z29

(handelsdepartementet) utfärda de viktigaste föreskrifterna. Den statliga lotterinämnden anser vi bör permanentas. Det finns då inte skäl att bibehålla tillståndsgivningen för rikslotterierna i handelsdepartementet. l linje med den delegering av förvaltningsuppgifter från regeringen till centrala myndigheter som skett under senare år bör rikslotterierna i fortsättningen hanteras av lotterinämnden. Lotterinämnden har redan idag vissa tillsynsfunktiorier på lotteri- och spelområdet och dessa funktioner kommer att breddas och fördjupas med de forslag vi nu lägger fram. Vi anser det naturligt och lämpligt att de centrala tillsynsfunktionerna samlas på en hand. Det skapar förutsättningar för större enhetlighet och effektivitet i tillsynsarbetet. Det synes även lämpligt att de tillsynsfunktioner i anslutning till lotterilagstiftningen som nu ligger på handelsdepartementet och på riksskatteverket i huvudsak förs över till lotterinämnden. Nämnden bör vidare vara sista besvärsinstans i ärenden som förs upp från länsstyrelserna. Som en följd av vårt förslag angående de uppgifter som kommer att åvila statens lotterinämnd föreslår vi att nämnden lår en förstärkning med totalt tio tjänster, varav fyra bör föras över från riksskatteverket och handelsdepartementet. Enligt nuvarande lotterilagstiftning har polismyndigheterna lokalt ett omfattande ansvar for lotterier och spel och för kontroll av dessa. l vårt arbete har vi emellertid funnit att den tillsyn och kontroll som för närvarande utövas av polisen på lotteriområdet är foga enhetlig och effektiv. Det har också från polishåll klargjorts for oss att man inte anser dessa tillsyns- och kontrolluppgifter som särskilt angelägna från polissynpunkt och gärna ser att de överförs till länsstyrelserna. Vi anser det riktigt att överföra tillståndsgivningen och kontrollen på området från polisen till länsstyrelserna. På länsstyrelserna finns förutsätt-

ningar att tillskapa lämpligt stora enheter som fortlöpande kan ägna sig åt

lotteri- och spelmarknaden. Härigenom kan tillsynen bli betydligt effektivare. På länsstyrelsehåll har man förklarat sig positiv till en sådan reform. Förslaget förutsätter att de resurser som nu används hos polisen för uppgifter på lotteri- och spelområdet förs över till länsstyrelserna. Sammanfattningsvis föreslår vi i denna del följande. - Resurser motsvarande totalt omkring 60 tjänster, som idag används i anslutning till lotteri- och spelverksamhet, förs över från polismyndigheterna till länsstyrelserna. - Inom länsstyrelserna skapas en fast organisation för handläggning av lotteri- och spelärenden. Hos en normallänsstyrelse kommer att finnas två handläggartjänster och en biträdestjänst för dessa ärenden. Vår utgångspunkt har varit att våra förslag inte skall leda till ökade kostnader for samhället. l princip bör lotteri- och spelverksamheten själv stå för de kostnader som samhället har for att pröva ansökningar och för att utöva tillsyn och kontroll över lotterier och spel. Vi vill fororda att myndigheternas arbete på lotteri- och spelområdet i framtiden finansieras genom avgifter son erläggs av spelanordnare. Avgifterna bör bestämmas så att de motsvara: kostnaderna for verksamheten.

Sam manfártrzmg 41

Den totala årliga kostnaden för myndigheternas arbete med lotterier och spel beräknar vi kommer att uppgå till ca 25,7 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 2,4 miljoner kronorjämfört med kostnaden i dag. Det ökade antal tjänster hos lotterinämnden som vi föreslår och överforingen av tjänster från polismyndigheterna till länsstyrelserna medför en kostnadsökning. Att överföringen av tjänster medför ökade kostnader beror på att de aktuella tjänsterna lönegradsmässigt ligger något högre hos länsstyrelserna än hos polismyndigheterna. . Lotteri- och spelanordnarna betalar i dag närmare hälften av den totala kostnad vi beräknar, eller 12,4 miljoner kronor, i kontrollantarvoden och expeditionsavgifter. Ungefär 10,9 miljoner kronor av den totala kostnaden betalas i dag med allmänna medel. Även sistnämnda kostnad bör ingå i de avgifter vi föreslår. Vi anser emellertid att lotteri- och spelanordnarna bör kompenseras i denna del genom att stämpel- och Iotterivinstskatterna avskaffas vad gäller traditionella lotterier. De uppgår till ca ll miljoner kronor per år. Förslaget innebär således för lotterianordnarna minskade kostnader av i stort sett samma storleksordning som de nya avgifterna medför i ökade kostnader för dem. Vi återkommer till frågan om skatterna i det följande. Den faktiska kostnadsökning det här är fråga om för lotteri- och spelanordnarna, 2,4 miljoner kronor. måste betraktas som mycket blygsam i förhållande till omfattningen av de lotterier och spel som är föremål for kontroll.

Beskatmingen Vi nämnde förut att vi anser att stämpel- och lotterivinstskatterna på traditionella lotterier bör avskaffas. Vi föreslår detta därför att vi anser att lotterianordnarnas kostnader för tillsyn och kontroll inte bör öka i större utsträckning. Men vi gör det också därför att det visar sig att dessa skatter har en snedvridande effekt på lotteriernas utformning. Man söker i stor utsträckning undvika beskattning genom att anordna små lotterier med låga vinster, så att värdegränserna for stämpel- och Iotterivinstskatt ( l 5 000 kronor i omslutning respektive 200 kronor i högsta vinstvärde) inte överskrids. Skattereglerna kan därför inte sägas vara särskilt väl förenliga vare sig med lotterianordnarnas eller med lottköparnas intressen. Den nuvarande beskattningen av traditionella lotterier är dessutom administrativt tungrodd och alltför arbetskrävande i förhållande till de belopp som flyter in i skatt.

I Inledning

1 Utredningsuppdraget

1.1 Utredningens direktiv

l utredningens direktiv anförde handelsministern bl. a. följande.

Lotteriförordningen är utformad på grundval av utredningar under 1930-talet. och huvudprinciperna i förordningen har inte blivit föremål för någon prövning sedan dess. Mot bakgrund av den snabba samhällsutvecklingen torde tiden nu vara mogen för en grundläggande utredning om lotteriverksamheten och dess reglering i dagens samhälle. Härtill kommer att utvecklingen på lotteriområdet har medfört åtskilliga nya problem av mera teknisk natur, nya former for lotterier och lotteriliknande spel har uppkommit etc. Sådana problem har endast till en del kunnat lösas tillfredsställande inom ramen för lotteriförordningen.

Handelsministern påpekade att uppdraget inte strikt skulle begränsas till vad som enligt lotteriforordningen utgjorde lotteri. l uppdraget skulle också ingå att pröva vilka verksamhetsformer som borde omfattas av en reglering på detta område - t. ex. borde reklamlotterier och kedjebrev granskas. Däremot saknades anledning, ansåg handelsministern, att närmare granska de statligt kontrollerade spel- och lotteriformerna totalisatorspel, tips och penninglotteri. Dessa var underkastade särskilda föreskrifter. Totalisatorspelet hade dessutom varit föremål för en särskild utredning, trav- och galoppsportutredningen. Inget hinder skulle dock föreligga, framhöll handelsministern,att beträffande statliga lotteri- och spelformer lägga fram förslag som följde av principiella ställningstaganden. Beträffande uppdragets inriktning och genomförande framhöll handelsministern bl. a.:

Utredningen bör ha som utgångspunkt att lotteriverksamheten alltjämt skall vara underkastad offentlig reglering. Detta är nödvändigt i första hand för att konsumenternas (lottköparnas) intressen i fråga om vinstkvalitet och kontroll av lotteriets bedrivande skall tillgodoses. Det är också uppenbart att det bör vara en samhällsuppgift att bestämma för vilka ändamål lotterier skall få anordnas. Anledning saknas att frångâ den nu gällande grundsatsen att behållningen av lotterier bör antingen tillfalla det allmänna eller användas för ideell verksamhet. För att få ett underlag för sina överväganden bör de sakkunniga analysera förhållandena och utvecklingstendenserna på lotterimarknaden företrädesvis från ekonomisk synpunkt. De sakkunniga bör i samband därmed belysa lotteriernas betydelse för de ideella organisationernas ekonomi. Denna granskning bör kunna ge underlag för bedömningen av hur organisationernas verksamhet påverkas av olika

44 Urredningsuppdraget sou 197939

Föreskrifter om bedrivande av lotteri. Mot bakgrund av analysen av de faktiska förhållandena på lotterimarknaden bör de sakkunniga i första hand söka formulera de grundläggande principer som bör gälla för samhällets reglering av lotteriverksamheten. Dessa allmänna överväganden bör ha en praktisk inriktning, så att de kan tjäna till ledning vid utformningen av författningsbestämmelser och så långt möjligt även vid myndigheternas bedömning av tillämpningsfrågor. Av central betydelse vid de principiella övervägandena är frågan för vilka ändamål lotterier skall kunna anordnas. Med den utgångspunkt som förut har angetts bör de sakkunniga överväga. hur dessa ändamål skall preciseras och hur ändamål bör prioriteras. Med ledning av dessa överväganden bör diskuteras. vilka typer av sammanslutningar som bör få rätt att anordna lotterier. [detta sammanhang bör även beaktas de problem som kan uppstå i samband med att lotterier anordnas av såväl moderförening som stödföreningar eller av olika sektioner inom en organisation. De allmänna övervägandena bör leda fram till en närmare diskussion om hur reglerna för samhällets tillsyn och kontroll över lotteriverksamheten skall utformas. Härvid måste beaktas dels konsumenternas (lottköparnas) intressen i fråga om lotteriverksamhetens vederhäftighet och vinsternas antal och kvalitet, dels lotterianordnarens intresse av att lotteriet ger ett rimligt överskott. Reglerna bör vidare säkerställa att lotterier inte anordnas för obehöriga ändamål och att resultatet av ett lotteri kommer avsett ändamål till godo. Härvid bör uppmärksamhet ägnas bland annat åt frågan om insyn i och kontroll av företag, som mot ersättning sköter lotteriverksamhet för tillståndshavares räkning. l direktiven påtalade handelsministern att även andra frågor rörande lotteriverksamhet borde behandlas i den mån de kom upp under utredningens gång. Även utländska lotterier som marknadsförs i Sverige skulle behandlas av utredningen. Handelsministern nämnde också att olagliga former av spel och lotterier syntes ha fått en betydande omfattning. Han ansåg det angeläget att komma till rätta med sådana missförhållanden. Frågorna hade dock berörts av 1969 års punktskatteutredning i betänkandet (Ds Fi 1972:2) Skatt på spel. l avvaktan på prövningen av förslaget borde dessa frågor inte närmare behandlas. Inte heller borde beskattningen av lotterierna närmare beröras, eftersom förhållandena på detta område reglerades i särskild förordning. Slutligen anförde handelsministern: Utredningen bör utmynna i förslag till författningstext. Därvid får på grundval av utredningen bedömas, om en ny författning bör ha samma huvuddrag som den nuvarande lotteriförordningen eller om bestämmelserna bör få en annan form och eventuellt delas upp på flera författningar. Den 20 april 1978 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer. I direktiven framhöll budgetministern att, om balans i samhällsekonomin skulle skapas, inget nämnvärt utrymme fanns för kostnadskrävande åtaganden inom den offentliga sektorn under de närmaste åren. Kommittéerna borde därför noga överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skulle kunna finansieras t. ex. omprövning av pågående verksamhet och genom omfördelning av befintliga resurser. Om möjligt borde förslagen inte medföra några tillkommande kostnader.

Urredningsuppdrager 45

Direktiv samt tilläggsdirektiv återges i sin helhet i bilaga nr l, bilagedelen.

1.2 Bakgrund

Enligt förordningen den 21 mars 1844 om förbud mot lotteriinrättningar samt mot försäljning av lotter för in- och utländska lotteriers räkning, gällde ett principiellt förbud mot lotterier anordnade för allmänheten. l vissa fall kunde

lotteri få anordnas för välgörande ändamål eller till understöd och uppmunt-

ran åt svenska konstidkare. Tillstånd till sådant lotteri skulle beviljas av länsstyrelsen. En ny lotteriförordning tillkom den 6 augusti 1881 och benämndes Kungl. Majzts Förordning om förbud mot lotterier och andra dylika företag samt mot försäljning av lotter för in- och utländska lotteriers räkning. Förbudet utvidgades därigenom till att gälla även lotteriliknande företag. Efter ändringar fick länsstyrelsen befogenhet att lämna tillstånd till även andra allmännyttiga ändamål än välgörenhet och konst. För större lotterier krävdes dock tillstånd av Kungl. Majzt. Senare tillägg till Förordningen innebar vissa förbud mot att yrkesmässigt sälja vinsträttigheter i premieobligationer, lottsedlar m. m., liksom förbud mot yrkesmässig avbetalningshandel med sådana handlingar. Nu gällande lotteriförordning(19392207, ändrad senast 1978:759) tillkom på grundval av ett sakkunnigbetänkande (SOU 1938:17) med förslag till lotteriförordning m. m. Kungl. Majzts proposition 1939:76 med förslag till lotteriförordning antogs av riksdagen med vissa mindre ändringar. l förordningen intogs även vadhållning under bestämmelserna om lotteri. Förordningen innebörden att lotterier inte skulle få anordnas utan gavs den principiella tillstånd. Vid den tiden kunde tillstånd beviljas av länsstyrelserna eller Mindre lotterier fick dock anordnas efter endast anmälan till regeringen. polismyndigheten. Efter ändring år 1949 gavs polisen även rätt att lämna tillstånd till mindre lotterier. Vissa ytterligare ändringar gjordes i förordningen år 19552 och år 196W. År 1964 tillsattes en utredning med uppdraget att förutsättningslöst pröva gällande bestämmelser och rådande praxis beträffande tillsynen av lotteriverksamheten. Väsentliga frågor för utredningen var omfattningen och arten av tillsynsmyndighetens kontroll samt den redovisningsskyldighet som borde åläggas lotterianordnare. Utredningen hade däremot inte till uppgift att ompröva huvudlinjerna i Iotteriforordningen. I betänkandet (SOU 1970:52) med utgångspunkt från den 56 Prop- 1949:97. 1LU Om lotteriensom lades fram ijuni 1970,föreslogs 1949:27 “kr 19493209 nu gällande förordningen vissa åtgärder för effektivisering av föreskrifterna. En begränsad del av utredningens förslag genomfördes enligt beslut av 1971 ;se prop. 1955:27” 2LU års riksdag* 1955:6. rskr 1955:115. Vid remissbehandlingen av betänkandet ifrågasattes från några håll om inte samhällets av lotteriverksamheten borde underkastas en mera 35° PmP- 1960343 ZLU reglering 1960:9 ”kr 1960:138 genomgripande förändring. Det påpekades att en enhetlig grundläggande syn på lotterifrågorna saknades. En ingående analys av lotterimarknadens villkor, 45e pmp_ 1971;17,NU ansågs vara behövlig for samhällets åtgärder på området. 1971:52, rskr 1971:357.

46 Utredningsuppdrager

Handelsministern fann att de framförda Synpunkterna var betydelsefulla och att en grundläggande utredning av lotteriverksamheten borde göras av särskilt tillkallade sakkunniga.

1.3 Utvecklingen under senare âr

Den år 1969 tillsatta punktskatteutredningens betänkande (Ds Fi 1972:2) Skatt på spel, lades till grund för lagstiftning, vilken trädde i kraft den l april l973. Därigenom kom bingo-. automat- och roulettspelen att underkastas tillståndstvång efter att tidigare ha kunnat bedrivas såsom anmälningslotterier. l samband med kravet på tillstånd infördes även vissa ändringar av förutsättningarna för hur spelen skulle få bedrivas. Bingospelet jämställdes med traditionella tillståndslotterier och de värdegränser som gällde för dessa skulle gälla även för bingon. Automatspelet behövde inte längre bedrivas med polletter och det gällande kravet att spelet endast fick förekomma i samband med tillställning slopades i fråga om automatspel på restauranger. Vidare höjdes värdegränserna för högsta tillåtna insats och vinstvärde. För roulettspelets del bestämdes att spelet liksom tidigare skulle bedrivas med spelmarker. 1 övrigt höjdes vinstvärdet. Samtidigt med dessa ändringar trädde även förordningen (1972:820) om skatt på spel i kraft. Enligt denna skall särskild spelskatt erläggas för bingo-, automat- och roulettspelen (se kap 4, 5 och 6). Den s. k. trav- och galoppsportutredningen föreslog i betänkandet (Ds Jo 1972:8) Trav- och galoppsport i Sverige att ett centralt bolag för trav- och galoppsporten skulle bildas samt att ett nytt för hela landet gemensamt spel borde introduceras. Förslaget antogs av 1973 års riksdagz och ijanuari 1974 bildades AB Trav och Galopp. l augusti samma år introducerades V65-spelet. (Se kap 11). 1969 års punktskatteutredning avgav i maj 1974 betänkandet (Ds Fi 1974:7) Kasinoverksamhet i Sverige. Utredningen redogjorde för hur svensk kasinoverksamhet skulle kunna organiseras och beskattas, om statsmakterna beslutade att tillåta kasinon av internationell typ i Sverige. Rätten att bedriva sådan verksamhet skulle enligt förslaget i princip vara förbehållen staten. Betänkandet föranledde ingen åtgärd. Den l juli 1974 inrättades på försök lotterinämnden3 (1974:223) med uppgift att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av lotteriförordningen samt att vara sista besvärsinstans i lotteriärenden. (Se kap. 20). Genom lag (1974:221) om ändring i lotteriforordningen3 kom den 1 juli 1974 även all tillståndsgivning i fråga om bingospel samt prövningen av tillstånd att anordna automatspel i samband med bingo att falla på länsstyrelsen. (Se kap. 4). 1 Se prop. 1972:128, SkU 1972:66, rskr 1972:42. I februari 1975 överlämnade lotteriutredningen till handelsdepartementet promemorian (H 1975:1) Statligt spelautomatföretag innefattande principförslag om ett statsmonopol i spelautomatbranschen. Promemorian föranledde ?Se prop. 1973:113, JoU ingen åtgärd (se kap. 5). 1973:28, rskr 1973:235. Riksdagen hemställde i skrivelse den 26 november 1975 att vi med största 35e prop. 1974:51, NU skyndsamhet skulle utreda frågan om förbud mot automatspel. Vi överläm- 1974:21, rskr 1974:154. nade ijuni 1976 delbetänkandet(Ds H 1976:3) Enarmade banditer. Vi kom till

SOU 1979129 U 47

tredningszzppdrager

den slutsatsen att automatspel med enkronasinsats helt borde förbjudas. Däremot fann vi inte anledning att förbjuda automater med låga insatser och begränsade vinster på tivolin och i folkparker, där automaterna utgjorde en förströelse bland andra förströelser. Regeringen föreslog i proposition 1977/78:9 om spel på s. k. enarmade banditer att automatspelet inte skulle bli föremål för slutligt ställningstagande förrän lotteriutredningen avlämnat sitt slutbetänkande med förslag till en samlad reglering av hela lotteri- och spelområdet. Man ansåg det dock nödvändigt att vidta åtgärder i syfte att sanera och eliminera avarter av automatspelet. Näringsutskottet (NU 1977/78:15) framhöll atten övervägande del av remissopinionen stödde utredningens förslag eller uttalade sig for att spelautomater helt skulle förbjudas. Utskottet ansåg därför att förbudet inte enbart borde gälla automater där insatsen var en krona eller högre utan även automater med lägre insats. På utskottets hemställan föreslog regeringen i proposition 1978/79:20 om förbud mot automatspel m. m. att automatspel med vinster i pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande skulle totalförbjudas fr. o. m. den ljanuari 1979. Förbud mot innehav av sådana automater föreslogs träda i kraft den 1 juli 1979 (se kap. 5). Riksdagen beslöt den 29 november 1978 att bifalla förslaget.

1.4 Avgränsning av utredningsuppdraget

Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen redogjorde i betänkandet (SOU 1970:52) Om lotterier, relativt utförligt för vissa lotteri- och spelformers tillkomst och historiska utveckling. Exempelvis gäller detta bingospelet och roulettspelet. l sådana fall har vi inte funnit anledning att på nytt redogöra för förhållandena. Frågor som tidigare behandlats i vår promemoria Statligt spelautomatföretag och vårt delbetänkande Enarmade banditer, har inte närmare berörts här. Även om det inte direkt framgår av direktiven är det uppenbart att vårt uppdrag ej omfattar utlottningar i samband med premieobligationslån. Vi har valt att behandla de olika lotteri- och spelformerna var för sig. För att få en helhetsbild av marknaden och konsekvens i framställningen behandlas även sådana lotterier och spel som är statskontrollerade. Vi har därför i vårt arbete kommit att bli något mer utförliga än direktiven förutsatte. Vi har funnit det nödvändigt att i viss utsträckning gå in på beskattningen av de olika lotteri- och spelformerna. Beskattningen är nämligen av betydelse vid bedömning av lotteriernas ekonomi. Skattens utformning och storlek inverkar också på sättet att bedriva lotteri- eller spelverksamhet. Vi lägger även fram vissa förslag som gäller beskattningen. l enlighet med de generella tilläggsdirektiven har vi ansett det vara vår

uppgift att undersöka olika alternativ for finansiering av förslagen.

48 Urredningsuppdrager

1.5 Genomförande av utredningsuppdraget

Åtskilliga skrivelser från enskilda personer, ideella Föreningar, intresseorga-

nisationer, Företag, kommuner, myndigheter och verk har tillställts oss eller överlämnats till oss. Vi har även tagit del av remissyttranden över den år 1964 tillsatta Iotteriutredningens betänkande. Sedan lotterinämndens tillkomst har vi följt dess arbete och även tagit del av nämndens avgöranden i besvärsärenden, remissyttranden m. m. (se bl. a. kap. 2). I syfte att få uppgifter om bingospelets omfattning m. m. insamlade och databearbetade vi i samarbete med lotterinämnden till länsstyrelserna och handelsdepartementet inkomna bingospelredovisningar för år 1974. Detaljerade uppgifter om olika typer av bingospelsamt om den regionala fördelningen av spelets omfattning har erhållits genom en enkät till länsstyrelserna avseende år 1976. l enkäten frågades även efter vilka serviceföretag som var verksamma på bingoområdet. I övrigt har vi erhållit uppgifter om bingospelets omfattning genom riksskatteverket (se kap. 4). Vi har inhämtat uppgifter om traditionella lotteriers omfattning genom en enkät till polismyndigheterna avseende år 1975 samt en enkät till länsstyrelserna avseende åren 1975 och 1976. l enkäten till polismyndigheterna frågades även efter myndigheternas arbete med lotteriärenden vad gällde tidsåtgång och personalbehov. Genom enkäten till länsstyrelserna inhämtades uppgifter om serviceföretag på lotterimarknaden. Uppgifter om rikslotterier har erhållits från handelsdepartementet (se kap. 3). Vi har även i övrigt haft anledning att inhämta upplysningar om rådande förhållanden från tillståndsmyndigheterna. I syfte att få uppgifter om anordnandet av lotterier i varuhus och i andra affärslokaler har vi tillställt ett mindre antal lotteriföretag en enkät, vilken avsåg förhållandena under åren 1975 och 1976. Bland annat frågades om lottförsäljning från automater. Genom kontakter med riksskatteverket samt med serviceföretag har vi fått uppgifter om roulett-, kort- och tärningsspel (se kap. 6). Uppgifter om tillverkning och import av olika typer av lotter har inhämtats från företag verksamma inom branschen, dels genom en enkät, dels genom personliga besök hos flera av företagen. Uppgifter har lämnats om bl. a. verksamhetens omfattning, antal anställda, antal återförsäljare m. m. under åren 1975 och 1976. Vid ett tidigare tillfälle har vi begärt in lottprover från tillverkare och lottgrossister. Ett antal företag som säljer lotter, lotterisatser. vinster m. m. har tillfrågats om sin verksamhet och om synpunkter på lotterimarknadens reglering. Företrädare för de större företagen har intervjuats vid personliga besök, de mindre har tillställts en enkät. Uppgiftslämnandet avsåg år 1977 (se kap. 7). l syfte att få uppgifter om lotteriernas ekonomiska betydelse för de ideella organisationerna sände vi en enkät till närmare 40 riksorganisationer med förfrågningar om lotteriernas omfattning och andel i föreningsekonomin m. m. Samtidigt begärdes stadgar och verksamhetsberättelser in. I enkäten frågades även om förhållandena på regional och lokal nivå. Frågorna avsåg åren 19744976. För att ytterligare undersöka lotteriernas ekonomiska bety-

U 49

tredningsuppdraget

delse valdes ett mindre antal geografiskt spridda föreningar inom idrotts-, nykterhets- samt handikapporganisationerna ut och Företrädare för dessa intervjuades vid personliga besök under år 1978. Vi tog även dei av dessa föreningars ekonomiska redovisningar och verksamhetsberättelser för några år tillbaka i tiden (se kap. 8). Uppgifter om de statligt kontrollerade spel- och lotterireformerna penninglotteri, tips samt totalisatorspel har vi erhållit främst genom kontakter med Svenska Penninglotteriet AB, AB Tipstjänst respektive AB Trav och Galopp (se kap. 9-11). Beträffande kedjebrev och liknande samt massmedielotterier och reklamlotterier har uppgifter hämtats bl. a. från konsumentombudsmannen. Uppgifter om massmedielotterier har vi även fått genom kontakt med tidningar och Sveriges Radio. Ett antal tidningar har tillställts en enkät avseende åren 1974-1976 (se kap. 12-14). Vi har genom en enkät avseende åren 1975 och 1976 inhämtat uppgifter om import och innehav av s. k. flipperspel m. m. Enkäten tillställdes de företag som är verksamma inom branschen (se kap. 15). Vi har fått uppgifter om illegalt spel och olagliga lotterier från bl. a. rikspolisstyrelsen och vissa åklagarmyndigheter (se kap. 19). Olika myndigheters och organisationers syn på lotteriernas och spelens roll i samhället har inhämtats genom hearings. Således har företrädare för polismyndigheterna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Mölndal samt åklagarmyndigheterna och socialmyndigheterna i Malmö, Göteborg och Mölndal hörts beträffande bl. a. de sociala konsekvenserna av olika spelformer sarnt omfattningen och formerna av illegal spelverksamhet. Beträffande totalisatorspelet har hearing hållits med företrädare för svensk hästsport. Hearing har hållits med polisintendenten Värnhall i Göteborg och förste länsnotarien Hillerback i Stockholm, båda handläggare av lotteriärenden. Vidare har företrädare för de större rikslotteriernas serviceorganisationer hörts vid hearings. Företrädare för Riksförbundet Hem och Skola, Samlingslokalorganisationernas samarbetskommitté samt Svenska korporationsidrottsförbundet har hörts vid hearings och därvid fått framlägga sina synpunkter på lotterimarknadens reglering. Hearings redovisas i bilagedelen. Vi har samrått med företrädare för kommundepartementet, justitiedepartementet och rikspolisstyrelsen rörande Överföring av arbetsuppgifter och resurser från polismyndigheterna till länsstyrelserna. Vi har även fört diskussioner med lottillverkare och lottgrossister. Vi har genom skrivelser inhämtat uppgifter om regleringen av spel och lotterier i andra europeiska länder, framför allt de nordiska länderna. Vi har även sammanträffat med företrädare för finska varulotterikommissionen, Penningautomatföreningen samt Ministeriet för inrikesärendena i Finland. Regler på området i de övriga nordiska länderna redovisas i anslutning till varje spel- och lotteriform.

H Gällande reglering, utveckling m. m.

2 Lotteriregleringen

l detta kapitel behandlas allmänna frågor som berör lotteriverksamheten. för olika lotteri- och spelformer tas upp i kapitlen 3-6 och Speciella villkor 9-15.

2.1 Allmänt om

lotteribegreppet, lotteriregleringen och lotteriverksamheten

l lotteriforordningens inledande paragrafges definitionen av vad som avses med lotteri.

Såsom lotteri anses varje Företag däri efter lottninggissning, vadhållning ellerjämlörlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det som erhålles av envar deltagare. Marknads- och tivolinöjen, såsom mekaniska spelapparater, ringkastningsanordningar och skjutbanor. vilka äro Förenade med vinstmöjligheter som nu sagts. skola betraktas såsom lotteri oavsett företagens beskaffenhet i övrigt. Rätt till fortsatt spel är att anse som vinst.

Gränsdragningen mellan vad som är och inte är lotteri, och då framför allt slumpmomentets betydelse i sammanhanget, har ingående behandlats i lotteriförordningens forarbeten. Denna fråga har även kommenterats av den år 1964 tillsatta Iotteriutredningenz. Vi finner därför inte anledning att på nytt ta upp frågan-i. Under de första decennierna efter lotteriförordningens ikraftträdande förekom i förordningen uteslutande benämningen lotteri såsom ett enhetligt begrepp för allt vad man ville reglera med förordningen. Det anmärktes dock att också marknads- och tivolinöjen förenade med vinstchans utgjorde lotterier. 1 Betänkande (SOU Förordningen konstruerades så, att i princip all lotteriverksamhet skulle 1938:17) med förslag till ske efter tillstånd av Kungl. Majzt. Man fann dock skäligt att i viss utsträck- lotteriförordning, prop. ning ge myndigheterna rättatt lämna tillstånd till mindre omfattande lotterier 1939:17, lLU 1939:17. av traditionellt slag. Denna rätt utvidgades efter hand. Traditionella lotterier 7Betänkande (SOU behandlas närmare i kapitel 3. 1970:52) Om lotterier. Med tiden utvecklade sig nya former av vad som enligt lotteriförordningen utgör lotteri men som allmänt benämns spel. Här åsyftas roulettspelet, 3Gränsdragningen gentemot vissa pristävlingar samt spelet på enarmade banditer och förströelseapparater. Det bingospelet visade sig så småningom behandlas dock i kap. nödvändigt att särreglera dessa spelformer, och de 14 om reklamlotterier erhöll var och en sitt speciella utrymme i lotteriförordningen. Någon särskild m. m.

52 Lonerireg/eringen

definition av spelformerna togs dock inte in i lagtexten. kan i l § lotteriförordningen utläsas att med atutomzttspel avses Visserligen och elektroniska apparater. Vidare framgår genom spel på mekaniska i l § lotteriförordningen, att exemplifieringen av marknads- och tivolinöjen och skjutbanor skall betraktas som lotteri t. ex. mekaniska spelapparater i övrigt”. Med det citerade uttrycket har “oavsett Företagens beskaffenhet av förordningens förarbeten, särskilt velat betona, att man, vilket framgår skall betraktas som lotteri oavsett om anordnande av spel på automater vinstutfallet är beroende av slumpen eller inte l övrigt anges inte vad som och vad som, utöver vissa bestämmelser om utmärker de olika spelformerna insatsernas och vinsternas storlek, förutsätts för att respektive spel skall vara att hänföra till ett visst lagrum. Denna ontständighet har inte saknat praktisk l ett domstolsfall har ifrågasatts om en varuautomat, där varorna betydelse. erhölls endast om man lyckades få fatt i dem med en gripklo (Lyftaren), var att anse som en spelautomat. Det ankommer nu i första hand på de till redan etablerade spelformer, att myndigheter, som har att lämna tillstånd pröva om nya varianter ryms inom respektive lagrum. återfinner man alltså särskilda stadganden om vissa l lotteriförordningen existerande och traditionella lotterier med begränsade omslutspelformer av dessa ärenden är fördelade mellan länsstyningsbelopp. Handläggningen relserna och polismyndigheterna. l övrigt hänförs alla företeelser, som faller till l § lotteriförordningen, vilket innebär att det under lotteridefinitionen, ankommer på regeringen att pröva om tillstånd till lotteriet eller spelet i fråga

skall ges eller inte ges. lotterier som f. n. bedrivs efter tillstånd enligt l § Av de mer betydande kan nämnas penning- och nummerlotterierna, tips och lotteriförordningen vilka nu anordnas av särskilda monopolbolag. Vidare hör alla totalisatorspel, s. k. rikslotterier hit, dvs. traditionella lotterier som får säljas i hela landet. Regleringen av Iotterimarknaden är begränsad i ett viktigt avseende. Lotteomfattar nämligen uteslutande lotterier som är avsedda att riförordningen om vissa spel - om de är anordnade i anordnas för allmänheten eller -ifråga till vår kännedom att det i praktiken ofta är förvärvssyfte. Det har kommit for allmänheten eller inte. Det svårt att bedöma om ett lotteri är anordnat som anordnas på arbetsplatser bland personalen gäller här mestadels lotterier bland medlemmarna. Vi återkommer till detta i samband eller i föreningar med frågan om ändamålen och anordnarna. De i lotteriförordningen upptagna reglerna för olika lotterier och spel är av

ramliknande karaktär. De vanligast förekommande reglerna gäller området samt storleken och vinsterna. Andra där lotteriet får anordnas på insatserna väsentliga bestämmelser, som rör hur ett lotteri skall genomföras på ett för olika intressenter sätt, finns inte upptagna i lotteriförordningen betryggande utan får utfärdas av tillståndsmyndigheten med stöd av 4 § lotteriförordningatt föreskriva villkor och meddela en. Däri stadgas rätt för myndigheten kontroll- och ordningsföreskrifter. Det kan gälla t. ex. vinsternas omfattning och storlek, lottsedlarnas beskaffenhet. spelets kvalitet, behållningens konstruktion samt redovisning och kontroll. den 27 juli 1956 lotteribestämmelser angående Kungl Majzt utfärdade rikslotterierna. På regional och lokal nivå förekommer också standardiserade som man vanligen hänvisar till i tillståndsbesluten. De angivna be- Se vidare kap. 5 villkor,

Lorreriregleringen

stämmelserna har då inte sällan blivit vägledande för innehållet i villkoren. Lotterimarknadens utveckling och expansion medförde att en central myndighet ansågs behövlig för att följa och kunna styra utvecklingen. Den 1 juni 1974 inrättades därför på försök lotterinämnden. Denna skall meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av lotteriförordningen. Enligt instruktionen for nämnden skall den ge råd och anvisningar, verka for ändamålsenlig kontroll av lotterier och i övrigt arbeta för enhetlig tillämpning av lotteriforordningen. Eftersom lotterier och spel är belagda med olika slag av skatterz har även riksskatteverket (RSV) ett visst inflytande på lotterimarknaden. Således har RSV i sin publikation “Riksskatteverkets meddelanden lämnat synpunkter på automatspelet samt utfärdat anvisningar om bl. a. bokföringen i olika lotterier. Vidare har verket i skattemål genom allmänna ombudet tagit ställning till olika frågor som rör Iotteriförordningen, t. ex. huruvida spelautomater med flera myntinkast varit att anse som en eller flera automater. RSV:s arbete har i vissa fall utföns i samråd med lotterinämnden. Lotteriverksamhetens omfattning totalt sett kan bara anges med ungefärliga siffror. Statistiken över olika former av lotterier och spel är osäker. Vissa lotterier får anordnas efter enbart anmälan, utan krav på uppgifter om omslutningen. För bl. a. enarmade banditer och rouletter utgår en månatlig punktskatt, varfor någon redovisning av omslutningen inte krävs. Nedan ges en mycket översiktlig bild av Iotteri- och spelverksamhetens omfattning i Sverige åren 1975-1977. Sammanställningen omfattar inte det illegala spelet. Spelet har delats in i de huvudformer av lotterier och spel som vi använder oss utav. Statens intäkter i form av skatter eller andra inkomster har också tagits l SFS 1974:223, ändrad med. 1 den mån officiell statistik finns att tillgå bygger siffrorna därpå, men i _ SFS 1977:121. övrigt har uppskattningar gjorts på grundval av uppgifter som vi fått i olika sammanhang. För detta redogörs närmare under de olika lotteri- och 25e kap-18.

Spelverksamheten i Sverige åren 1975-1977

Legalt spel År 1975 År 1976 År 1977

Omfattning Statens Omfattning Statens Omfattning Statens miljoner andel miljoner andel miljoner andel kronor kronor kronor kronor kronor kronor

A) Lotterier: 1) Penninglotterier m. m. 554,2 296,1 607,9 297,8 709,7 331,9 2) Traditionella lotterier 3u5 9 385 9,5 410 10 B) Vadslagning: 1) Tips 796,2 394,6 905,4 447,4 1 003 494,7 2) Totalisatorspel l 009,5 121,1 l 153,1 126,4 1 366,3 136,6 C) Spel: 1) Enarmade banditer ca 1060 29,6 ca 920 42,6 ca 940 43,6 2) Bingo 838 41,9 928 46,4 983 49,2 3) Rouletter ca 50 6,3 ca 40 5 ca 30 4

Summa ca 4 670 871,6 4 940 975,1 5 445 1 070

54 Lotreriregleringen

spelformerna. I sammanställningen saknas bl. a. anmälningslotterier och lotterier som inte anordnas för allmänheten. Vi har inte haft möjlighet att bedöma omfattningen av dessa lotterier. Vidare saknas det lotteri som ingår i lönsparandet, liksom olika former av reklam- och massmedielotterier. lnte heller ingår det illegala spelet. Omfattningen av den legala spelverksamheten har under nämnda år grovt beräknats till mellan 4,5 och 5,5 miljarder kronor. Samtliga cirkauppgifter är uppskattade värden och i flera fall är osäkerheten stor. Vi vill redan här varna för den föreställningen att lottköparna och spelarna

helt och hållet av egna pengar satsar de belopp som angivits i sammanställ-

ningen. Lotterier och spel ger ju även tillbaka pengar eller varor i form av vinster. Av vinstmedlen använder deltagarna i genomsnitt en viss del till nya insatser, s. k. åtetspel. Omsättningsbeloppen återspeglar alltså antalet insatser. Spelarna erlägger av egna medel ett belopp som totalt sett väsentligt understiger spelverksamhetens sammanlagda omfattning.

2.2 Ändamål/anordnare

2.2.1 Krav på ändamål

En förutsättning för att lotterier skall få anordnas för allmänheten är att de anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål. Detta gäller traditionella lotterier, bingospel samt automatspel som anordnas i samband med bingospel. Det gäller dock inte för massmedielotterier, roulett- och automatspel och inte heller för vissa anmälningslotterier. och traditionella tillståndslotterier får också anordnas till förmån Bingospel verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska för partipolitisk konstidkare. är enligt 1 § lotteriförordningen inte bunden av ändamålskra- Regeringen vet, men den brukar vid tillståndsgivningen följa ändamålsbestämmelserna enligt förordningen.

2.2.2 Källan/ör ändamâlens bestämmande I förarbetena till lotterilagstiftningen har ändamålen dryftats ytterst knapphändigt. 1881 års lotteriförordning medgav inte lotteriertill förmån för annat än välgörande ändamål eller svenska konstidkares verksamhet. Av ett år 1910 avgivet sakkunnigbetänkande rörande lotterilagstiftningen framgår, att erfarenheterna hade visat att man i praxis inte kunde hålla sig inom den angivna ändamålsramen. 1 ett stort antal fall hade således tillstånd beviljats för lotterier till förmån för andra ändamål än vad som kunde betecknas såsom i egentlig mening välgörande, t. ex. främjande av nykterhets- och idrottsverksamhet, kyrklig verksamhet, folkbildningsverksamhet, stipendieresor o. d. De sakkunniga ansåg att dylika ändamål kunde sammanfattas under beteckningen allmännyttiga. Den ursprungliga ändamålsbestämningen hade för länsstyrelserna. Efter förordningens tillkomst vållat tolkningssvårigheter hade en hel del rörelser uppstått eller utökats, vilka ansågs vara av den behjärtansvärda art att de kunde påkalla stöd genom lotteriverksamhet. *Se kap. 3.1. Därför förordade de sakkunniga att lotteri borde kunna medges även till

Lolreriregleringen 55

förmån för allmännyttigt ändamål. l enlighet härmed ändrades också bestämmelserna i 188] års förordning. l det sakkunnigbetänkande, som låg till grund för nu gällande lotteriförordning, föreslogs en ytterligare utvidgning av ändamålsramen. De sakkunniga framhöll att ändamål av kulturell art borde kunna beviljas lotteritillstånd, oavsett om ändamålet kunde betecknas såsom allmännyttigt. De sakkunniga föreslog därför att lotterier skulle kunna medges till förmån även för kulturellt ändamål. Förslaget om denna utvidgning upptogs i nu gällande förordning. Det partipolitiska ändamålet tillkom först år 1960. Vi återkommer till detta senare. Vägledning om hur gränserna skall dras för de olika ändamålen får huvudsakligen sökas i praxis. Den praxisskapande verksamheten har tidigare utövats främst av Kungl Majzt inom handelsdepartementet. Under senare år har lotterinämnden fått stor betydelse för frågan. Till vägledning finns inte bara avgöranden i besvärsärenden utan även ett flertal remissyttranden till regeringen i lotterifrågor. Nämnden har även behandlat ändamålsfrågorna i anvisningar om bingospelet. Lotterinämndens avgöranden bringas till myndigheternas kännedom genom nämndens och rikspolisstyrelsens försorg.

2.2.3 Källor/ör studium av ändamâlen

Vi har genom enkäter till myndigheterna erfarit att just ändamålen vållar problem vid handläggningen av lotteriärenden. Hur problemen gestaltar sig har särskilt kommit fram vid hearing med polisintendenten Jan Värnhall, Göteborg (se bilaga nr 2 i bilagedelen). Vidare har vi hållit hearing med vissa organisationer (se nedan samt bilaga nr 2 i bilagedelen). Vi har tagit del av hur lotteriärenden, med undantag av bingospel, handlagts och avgjorts inom handelsdepartementet. Vidare har lotteriärenden studerats hos bl. a. polismyndigheten i Stockholm, särskilt från ändamålssynpunkt. Slutligen har vi gjort en systematisk genomgång av samtliga ärenden som t. o. m. september 1978 avgjorts av lotterinämnden och som avser ändamål.

2.2.4 Kopp/ing mellan ändamålet - anordnaren - medelsdisposition - aI/mänheten fför Ändamålsbestämmelserna är inte fristående rekvisit vid tillståndsprövningen. För att få tillstånd till lotteri förutsätts i praktiken att vissa i lagtexten inte angivna krav är uppfyllda. Dessa krav styrs i grunden av ändamålen. Ändamålen har framför allt fått betydelse för urvalet av lotterianordnare. Som anordnare godtas nämligen endast ideell förening, vars verksamhet är av sådan art att den svarar mot ändamålen i lotteriförordningen. Det krävs dessutom att lotteriintäkterna skall främja just denna verksamhet. Vem som helst får således inte anordna ett lotteri, även om medlen skall användas till ett godtagbart ändamål. lnte heller får en förening, som ioch för sig kan godtas som anordnare, bedriva ett lotteri till förmån för ett annat 1 Betänkande (SOU ändamål än det som föreningens egen verksamhet avser att uppfylla. 1938:17) med förslag till Lotteriförordningen reglerar, med vissa undantag, lotterier som är anord- lotteriförordning m. m.

Lotteriregleringen

nade för allmänhetenl. Endast sådana lotterier är föremål för anmälningseller tillståndsplikt. En sluten förening kan inte medges tillstånd att anordna lotteri därför att dess verksamhet inte är öppen för allmänheten. På grund härav kan en sådan förening heller inte betraktas som allmännyttig. Ändamålet med ett lotteri framstår i de allra flesta fall som givet och odiskutabelt. Tyngdpunkten i den fortsatta framställningen läggs därför på sådana fall som ansetts inte böra komma ifråga för lotteritillstånd.

2.2.5 /lndamâ/ensfö/de/ning

Hur lotterna totalt sett fördelas mellan olika ändamål har vi inte haft möjlighet att utröna. Vi saknar fullständiga uppgifter om hur såväl antalet lotterier fördelas som hur omslutningen fördelas mellan olika anordnare. På riksplanet finns noggrann statistik? Polis och länsstyrelse känner däremot sällan till hur lotterierna fördelar sig mellan de olika ändamålen. Någon statistik över hur t. ex. anmälningslotterierna fördelas finns inte. Erfarenvet man att anordnare av lotterier utgörs till övervägande delen hetsmässigt av idrotts-, nykterhets- och handikapporganisationer. På det lokala planet förekommer också ett betydande antal anordnare med religiös anknytning. De politiska partierna bedriver en omfattande lotteriverksamhet på riksplanet. Nedan ges ett par exempel på hur lotteriernas omslutning kan fördelas mellan olika ändamål. lndelningarna är inte helt jämförbara. Det första sektordiagrammet avser rikslotterierna år 1976, det andra avser Stockholmspolisens tillståndslotterier år 1974. Ändamålet politik var mest framträdande på riksplanet. På den lokala lotterimarknaden svarade idrotten för den största ll betänkandet (SOU andelen. 1970:52) Om lotterier, behandlas begreppet ”for

allmänheten ingående 2.2.6 Hur ändamâlenfasIstäl/s

i kap. l.4.3 (s. 23 ff). Vi vet av erfarenhet att i de flesta lotteriansökningar anges att lotteriet skall ?Se kap. 3.4.2 och 3.4.3. anordnas till förmån för sökandens verksamhet, ibland dock preciserat till exempelvis ungdomsverksamhet, studieverksamhet eller dylikt. Även i handelsdepartementets ärenden avseende rikslotterier, som ofta Diagram. Äindamälens _förde/ning. omspänner betydande belopp, inskränker sig sökanden i regel till formule-

Handikapp Socialt “ _ Ö Vng I R l e glon Religion Konst och Övrigt Rum Kultur Nykterhet |dron Nykterhet\ Politik * › , . . Forsvar ›/ F

Vissa rálåiälgt

yrkesgrupper Idrott

Rikslotterierna år 1976 Polislotterierna i Stockholm år 1974 enligt 3§bl lotteriforordningen

Lorteriregleringen 57

ringen “till förmån för Förbundets verksamhet”. lbland fogas till detta en summarisk beskrivning av verksamheten. Av organisationer som söker tillstånd för första gången krävs att stadgarna bifogas. Utan undantag fordras av sökanden att senast avgivna verksamhetsberättelse ges in. Av dessa handlingar framgår vilket ändamål organisationens verksamhet främjar. Prövningen av huruvida lotterimedlen skall användas för sådant ändamål som anges i lotteriförordningen bereder på riksplanet i regel inga svårigheter. l allmänhet är det uppenbart att sökandens verksamhet är av ideell natur. Problemen verkar i stället vara mest frekventa på det lokala planet. Vi har under vårt arbete erfarit att ändamålen och därmed sammanhängande frågor avgörs på ett högst oenhetligt sätt av myndigheterna. Lotterinämndens avgöranden har dock bidragit till att klargöra i vilka fall lotteritillstånd inte bör komma ifråga. Lotterinämnden har i sina riktlinjer om tillståndsgivningen m. m. i fråga om bl. a. bingospelet? behandlat ändamålen och hur prövningen härav bör äga rum. Bland annat sägs följande. Enligt l c § lotteriförordningen får bingospel anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen under förutsättning att spelet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för panipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare. Bingotillstånd får alltså lämnas organisation, vars verksamhet är inriktad på sådant ändamål som nämnts i lotteriförordningen. Vägledning härvidlag återfinns i lotterinämndens avgöranden i besvärsärenden. Tillstånd till bingospel bör i första hand meddelas lokal ideell förening. förutsatt att spelet äravsett att bedrivas på den ort till vilken föreningen har rimlig anknytning. Med det sistnämnda uttrycket avses ort dit föreningen har en väsentlig del av sin verksamhet förlagd eller i vissa fall där föreningen har ett betydande antal av sina medlemmar. Sådana föreningar är nämligen hänvisade till den lokala lotterimarknaden. l undantagsfall kan dock anledning finnas att frångå denna regel. Så kan vara fallet när verksamheten bedrivs huvudsakligen regionalt. Vid prövning av tillståndsfrågan i sådana eller liknande fall bör huvudprincipen vara att de lokala organisationernas behov av bi ngoinkomster skall tillgodoses i första hand. lbland kan detta ske genom att bingospelet får anordnas i vederbörande distriktsorganisations regi. Föreningen skall vidare ha tillfredsställande organisation och stadga. Den skall sålunda ha ett namn som kan särskiljas från andra. antagit stadgar med någorlunda fullständighet samt utsett styrelse. Därutöver bör krävas att föreningen visat sig vara i stånd att bedriva den ideella verksamhet det är fråga om och att det är troligt att verksamheten kommer att bestå en tid framöver. Frågan om huruvida en tillståndssökande organisations verksamhet har sådan inriktning, att den kan vara berättigad erhålla lotteritillstånd prövas lämpligen på grundval av stadgar och verksamhetsberättelser. l regel bör upplysningar om organisationen inhämtas remissvägen. Sålunda bör normalt vederbörande polismyndighet höras. För prövningen betydelsefulla uppgifter torde i många fall kunna inhämtas genom kontakt med kansliet för regional organisation (läns- eller distriktsförbund eller motsvarande), som sökandeorganisationen tillhör, och med kommunala organ. lnhämtande av remissyttranden från sistnämnda slag av instanser Vi hänvisar åter till bör emellertid ej ske slentrianmässigt utan syftar till erhållande av relevant informa- Värnhalls utsaga i bilaga nr 2, bilagedelen. tion. lnnefattar erhållna remissyttranden regelmässigt ej någon reell bedömning av eller faktaupplysningar om sökandeorganisationen bör därför en diskussion upptagas ?Senast utgivna anvismed remissinstansen i syfte att ernå en meningsfull remissbehandling. Hjälper ej detta ningar finns i kommersbör övervägas om organisationen fortsättningsvis skall höras. Lotterinämnden har kollegiets författningsfunnit att på vissa håll utför t. ex. distriktsförbunden inom idrottsrörelsen ett värdefullt samling 1977:27, LNzl, remissarbete. medan förhållandet är annorlunda i andra fall. se vidare kap. 3.2.

58 Lotteriregleringen

Föreningar som i något avseende begränsat medlemskapet exempelvis genom krav på att medlem skall vara anställd vid visst företag eller genom att maximera medlemsantalet på sådant sätt att föreningen får en sluten karaktär, skall inte få tillstånd till bingospel för allmänheten. Härigenom utesluts dock inte en sådan organisation, exempelvis en korporationsidrottsförening, från möjligheten .itt i samband med något arrangemang få tillstånd att anordna bingospel huvudsakligen för egna medlemmar. Sektion av förening skall ej meddelas tillstånd att anordna bingospel. Det innebär att tillstånd lämnas huvudföreningen på ansökan av dess huvudstyrelse. Därigenom ernás en bättre överblick över de olika anordnarnas totala Iotteriverksamhet, samtidigt som ansvarsfrågan löses tillfredsställande. Vidare anges i riktlinjerna bl. a. att större investeringar t. ex. byggande av klubbhus eller idrottsplats, inköp av bingohall eller spelarköp inte bör finansieras med medel från bingospel.

2.2.7 Regeringens praxis vid tillståndsgivning

Beträffande lotteriansökningar som Kungl. Majzt/regeringen lämnat utan bifall kan man klart urskilja några typfall, nämligen där sökanden eller ändamålet avsett supporterklubbar, kommersiella lotterier och s. k. skolreselotterier. Av de kommersiella lotterierna är det två som är av särskilt intresse. Det ena är en ansökan av AB Volvo, som för trañkolycksforskning skulle genomföra en statistisk undersökning under en följd av år bland 5 000-6 000 förare årligen. För att uppnå god svarsfrekvens ämnade bolaget lotta ut en personbil och nio tillbehörscheckar, inlösbara hos bolagets återförsäljare. Vi yttrade oss i ärendet och anförde bl. a. att undersökningen och utlottningen framstod som ett led i bolagets produktutveckling och marknadsföring, varför utlottningen skulle tjäna ett kommersiellt syfte och därför inte borde tillåtas. Regeringen lämnade ansökan utan bifall. Det andra fallet rörde en ansökan från Samverkande turistföreningar i NV-Skåne om att anordna ett lotteri med en sammanlagd omslutning av l 500 kronor för att öka turisters intresse för sevärdheter på vissa angivna platser och att få dem att stanna kvar i landskapet. Vi hördes även i detta ärende och yttrade, att lotteriet otvivelaktigt var ägnat att hos deltagarna stärka intresset för och vidga kunskaperna om natur och kultur inom området samt att lotteriet så till vida skulle tjäna ett ändamål som i och för sig kunde vara behjärtansvärt. Med hänsyn emellertid till syftet och till den anordnande organisationens karaktär borde lotteriet jämställas med ett reklamlotteri. Trots lotteriets litenhet ansåg vi oss inte kunna tillstyrka bifall till ansökan, dels av principiella skäl, dels med hänsyn till de verkningar på marknaden som ett prejudicerande avsteg från nuvarande tolkning av lotteriregleringen kunde få. Regeringen avslog ansökan. Av regeringens praxis i avslagsärenden kan även följande utläsas. Om kommunen har ett avgörande inflytande på det ändamål, vartill lotterimedel skall användas, beviljas inte tillstånd. Ett annat fall där lotteriansökan regelmässigt avslås är om sökanden kan betraktas såsom en intresseförening eller en förening, i vilken möjligheten att vinna inträde är begränsad, exempelvis personalklubbar.

Lorreriregleringen 59

Om sökanden är en ekonomisk förening med ändamål att stödja medlemmarnas intressen beviljas i princip inte tillstånd. Vissa speciella undantag har gjorts, vilka avser fall där någon utdelning från föreningen inte ägt rum. Folkets Hus-föreningar har godtagits som lotterianordnare om behållningen från lotteriet är avsett för samlingslokaler åt allmänheten.

2. 2.8 Lorterinämndens praxis Lotterinämnden har avgjort ca 175 ärenden avseende ändamål. Flertalet av ärendena kan delas in i olika grupper med ledning av ändamålet eller karaktären på anordnaren. Indelningen framgår av nedanstående nio underrubriker. Ärendena är relativtjämt fördelade mellan de olika grupperna. l det följande ges en översikt av viktigare beslut och remissyttranden i ändamålsfrågor. l detta avsnitt görs vissa utvidgningar från ämnet bl. a. för att ge bakgrund till frågan som behandlas. Vidare återges vissa skrivelser till oss vilka anknyter till de aktuella frågorna.

2.2.8.1 Sluten karaktär, begränsad medlemskrets Av de fall som lotterinämnden avgjort angående ändamål ligger tyngdpunkten på sådana där syftet med lotteriet inte ansetts allmännyttigt på grund av att den sökande föreningen haft sluten karaktär eller på annat sätt begränsad medlemskrets. Utmärkande för många av de ärenden som här behandlas är att sökande är föreningar, vars medlemmar tillhör vissa yrkeskategorier, såsom järnvägstjänstemän, posttjänstemän etc. Lotterinämnden har sålunda ställt sig avvisande där sökande varit lokala föreningar av typ SJ Bollklubb, Järnvägsmännens Helnykterhetsförbund, Postens kamratklubb, Postens idrottsförening. Av de fall som här är ifråga tycks det vara sällsynt att enbart anställda på arbetsplatsen ägt medlemsrätt. Oftast har anhöriga, tidigare anställda eller andra haft möjlighet att bli medlemmar, i regel efter särskild prövning. Nämnden hari remissyttrande den 7 augusti 1975 till handelsdepartementet uttalat sig angående en förening med endast internrekrytering. Fallet gällde en ansökan till departementet från Föreningen Posr/olker om varulotteri. Nämnden anförde bl. a. följande. Av föreningens stadgar framgår att endast i postverkets tjänst anställd eller pensionerad får bli medlem i föreningen. Föreningen har sålunda en sluten karaktär. Lotterinämnden har tidigare vid prövning av besvärsärenden funnit att en dylik förenings verksamhet inte är att hänföra till sådant allmännyttigt ändamål som avses i lotteriförordningen. Lotteritillstånd har visserligen under en följd av år lämnats av Kungl. Maj:t för Svenskajärnvägsmännens riksförbund och vissa andra järnvägsmannaorganisationer som torde vara slutna i den mening som nyss sagts. Enligt lotterinämndens uppfattning bör emellertid lotteritillstånd inte meddelas för någon ytterligare förening av detta slag. Regeringen lämnade ansökningen utan bifall. Vämz/ands _journalisrlörøning ansökte om lotteri till förmån för bl. a. stipendier till föreningens medlemmar. Det framgick av föreningens stadgar l T. o. m. september att medlemskap kunde beviljas var och en som var verksam vid svensk eller i 1978.

60 Lotteriregleringen

Sverige förekommande tidning, nyhets- eller bildbyrå samt vissa angivna yrkesgrupper anställda vid radio och television. På grund av den nu angivna medlemsrekryteringen bedömde länsstyrelsen i Värmlands län Föreningen ha sluten karaktär och biföll inte ansökan. Lotterinämnden fastställde länsstyrelsens beslut. l övrigt har lotteriansökningar avslagits med hänvisning till att sökanden på grund av den faktiska begränsningen av medlemskapet haft sluten karaktär. Följande fall utgör exempel härpå. l SJ Bollklubb i Göteborg, en lokal förening ansluten till Svenska Järnvägsmännens Fritidsförbund, kunde medlemskap vinnas av bl. a. järnvägsanställda samt s. k. lokalmedlemskap av medlems maka eller make. Även icke järnvägsanställda kunde bli medlemmar, dock utan rätt att delta i förbundets verksamhet. Länsstyrelsen ansåg att föreningen i praktiken hade sluten karaktär och att ändamålet därför inte kunde anses vara allmännyttigt. Lotterinämnden fann inget skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Järnvägsnzänrzens H elnykterlzeIs/örbund, avd. 92, Borlänge. hade också med stöd av förbundets stadgar bestämt sin medlemskrets till anställda vid svenskjärnväg och deras familjemedlemmar över tolv år samt pensionerade befattningshavare och deras familjemedlemmar. Länsstyrelsen i Kopparbergs län hävdade i detta fall bl. a. att den omstänatt även de anställdas familjer fick bli medlemmar eller att digheten medlemmar rekryterades från ett stort geografiskt område inte medförde att kunde anses tillgodose ett allmännyttigt ändamål. Lotterinämnföreningen den fann inget i ärendet ge anledning till annan bedömning än vad länsstyrelsen anfört. Moralapolisetrs skyrte- och idrolrsklubb hade som medlemmar 68 polismän, 12 icke polismän men anställda av polismyndigheten i Motala. samt en utan sådan anställning. Klubben hade antagit Sveriges Riksidrottsförbunds normalstadgar för föreningar, med de krav på bl. a. medlemskap som följer

därav. Länsstyrelsen i Östergötlands län anförde i yttrande till lotterinämn-

den att vid bedömningen om en klubb hade en sluten karaktär borde hänsyn tas dels till medlemsrekryteringen såsom den framgick av stadgarna, dels till den faktiska medlemsrekryteringen. Med hänsyn till uppgifterna om medlemskap i klubben ansåg länsstyrelsen att den hade en sluten karaktär trots att stadgarna utvisade annat. Länsstyrelsen anförde i övrigt följande.

Klubben har i sin besvärsskrivelse betonat att medlemmarna (polismännen) genom klubbens verksamhet blir bättre utrustade för sin yrkesutövning samt att detta i kombination med den kontakt med allmänheten tävlingar ger. verkar brottsförebyggande, och att därigenom klubbens verksamhet bör betraktas som allmännyttig. Länsstyrelsen delari viss mån klubbens uppfattning. Emellertid torde all föreningsverksamhet från samhällets sida kunna betraktas som allmännyttig i begreppets vidaste bemärkelse. Av praxis har därför medlemsrekryteringen fått ligga till grund för bedömningen om en förening fyller ett allmånyttigt ändamål. Har inte detta villkor uppfyllts har ansökningen avslagits. Detta har skett eftersom länsstyrelsen ansett det ligga utanför länsstyrelsens kompetensområde att av de föreningar som bedömts ha en sluten karaktär utsortera de som trots detta kan anses fylla ett särskilt allmännyttigt ändamål. Mot bakgrund av ovanstående resonemang vidhåller länsstyrelsen sitt beslut och avstyrker bifall till besvären. Lotterinämnden lämnade besvären utan bifall. Nämnden har överlämnat ärendet till oss för kännedom.

Lotteriregleringen 61

Ett fall speglar avvägningen mellan det allmännyttiga ändamålet å ena sidan och annat ändamål å andra sidan. Postens kanzralk/irbb, Malmö fick av länsstyrelsen i Malmöhus län avslag på en ansökan om bingospel på grund av att det huvudsakligen var i tjänst varande och pensionerade postfunktionärer som var medlemmar, varför klubben genom denna begränsning i medlemskapet hade en sluten karaktär. Enligt en nyligen vidtagen ändringi stadgarna kunde medlemskap erhållas efter ansökan. l besvärsskrivelse till lotterinämnden hävdade klubben bl. .a. att den bestod av 24 sektioner med över l 500 medlemmar, att den under en lång följd av år haft andra än postanställda som medlemmar, att cykel-, foto- och gymnastiksektionerna hade för avsikt att i främsta hand knyta anhöriga men även andra till verksamheten, medan musik-, sångoch bowlingsektionerna skulle komma att rekrytera helt förutsättningslöst, att bowlingsektionen hade avancerat till allsvenska serien och att man därför måste skaffa förstärkning genom spelare utifrån, att stadgeändringarnas sena tillkomst i första hand berott på den först under senare år ändrade målsättningen liksom överordnade förbunds inställning att klubbarnas medlemskader inte skulle begränsas på sätt, som skett i klubben genom tidigare stadgar, att klubben tidigare under en följd av år erhållit bingotillstånd.

I ärendet anförde klubben vidare att lotteriändamålet sammanföll med föreningsändamålet så som det framgick av stadgarna för Postens kamratklubb. Dessa angav att klubben skulle verka for allmänbildningens höjande och kamratskapets stärkande. Detta måste, enligt klubben, vara ett sådant kulturellt ändamål som anges i 1c§ lotteriförordningen. Huruvida någon begränsning i medlemskapet förelåg eller inte var, hävdade klubben, möjligen av betydelse for bedömningen om ändamålet var allmännyttigt men saknade betydelse för bedömningen om ändamålet var kulturellt. Lotterinämnden anförde i beslut den 4 november 1975 följande.

lotterinämnden finner att i fråga om klubbens idrottsliga verksamhet inte framkommit något som vid tillämpning av lotteriförordningen ger anledning till annan bedömning än den som framgår av länsstyrelsens beslutsmotivering. Såvitt kan utläsas av klubbens verksamhetsberättelse och ekonomiska berättelse är klubbens övriga verksamhet endast i ringa utsträckning att hänföra till ändamål som avses i 1c§ lotteriförordningen. Lotterinämnden lämnar besvären utan bifall. I övrigt kan nämnas att lotterinämnden funnit en jaktklubb och en fiskevårdsförening ha sluten karaktär, eftersom rätten till medlemskap huvudsakligen till boende inom respektive förenings verkbegränsats samhetsområde. I det följande ges en kort redogörelse för hur man avgör frågan om ett lotteri är anordnat for allmänheten eller inte. Det bör först erinras om att man vid bedömningen av allmänhetsrekvisitet har att göra med kretsen av lottköpare, medan man vid ändamålsbestämningen ser saken från lottförsäljarens sida. I sådana lägen där en förening vill anordna lotteri för medlemmarna, kan enligt utbildad praxis sådana situationer uppkomma, att en anordnare varken kan anordna lotterier

62 Lorrerireg/eringen

för allmänheten eller uteslutande for egna medlemmar trots den gemensamma utgångspunkten för bedömningen. Vi återkommer till detta. l lotteriförordningens förarbeten saknas uttalanden till ledning för att avgöra i vilka fall ett lotteri skall anses anordnat för allmänheten. Tolkningen får till stor del stödjas på uttalanden och avgöranden rörande uttrycket för allmänheten i bestämmelserna om äventyrligt spel i brottsbalken. Vidare finns uttalanden om allmän sammankomst och offentlig tillställning i lagen om allmänna sammankomster liksom i allmänna ordningsstadgan. Sammanfattningsvis kan sägas att ett lotteri inte skall anses anordnat för allmänheten om den krets lotteriet riktar sig till är l) liten 2) sluten och 3) deltagarna i kretsen har en påvisbar, inbördes gemenskap till varandra. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen anförde i huvudsak följande. Om ett lotteri anordnas i samband med en privat tillställning för en sluten krets, eller för en förenings medlemmar i en av denna disponerad lokal, torde lotteriet i regel inte kunna anses som anordnat för allmänheten såvida inte medlemmarna i denna krets saknar inbördes gemenskap. Om lotteri anordnas inom en sluten personkrets utan att detta sker vid en privat tillställning eller vid en föreningsfest är det mer osäkert om lotteriet är att anse som anordnat för allmänheten eller inte. Sådana fall som här kan tänkas är bl. a. lotterier för anställda i ett företag eller bland medlemmar av viss bransch. l princip torde för sådana fall krävas att personkretsen skall vara relativt liten för att lotteriet inte skall bli att anse som anordnat för allmänheten. Personkretsen skall i dessa fall med andra ord vara både sluten och liten. Lotteri som anordnas i andra fall torde i regel bli att anse som anordnade för allmänheten. Av vad som ovan sagts följer att en förening vars medlemskader är sluten inte kan få tillstånd till ett lotteri för allmänheten. Om föreningen i stället skulle vilja anordna lotteriet för endast medlemmarna och därmed inte göra sig skyldig till brott mot lotteriförordningen förutsätts, förutom slutenheten, att medlemsantalet är litet. Det råder bland tillståndsmyndigheterna stor ovisshet om hur denna gräns skall dras. Ett fåtal rättsliga avgöranden tyder på att det får vara ett ytterst ringa antal medlemmar för att litenhetskravet skall vara uppfyllt. Härtill kommer de överväganden som måste göras angående den inbördes gemenskapen. l praktiken kan därför föreningar av typ korpföreningar etc. över huvud taget inte anordna lotterier. l ett fall har nämnden gjort avsteg från den praxis som redogjorts för och ansett en förening med sluten karaktär ha ett allmännyttigt ändamål. Fallet gällde Mota/a Finska Förening som ansökte om tillstånd för bingospel. Av föreningens stadgar framgick att den skulle verka såsom en gemensam kultur-, ungdoms- och intresseorganisation för sverigefinländarna. Föreningens syfte var vidare att främja Sveriges finländska befolknings gemensamma sociala och kulturella strävanden förjämlikhet mellan sverigefinländarna och landets huvudbefolkning. Föreningen ville utveckla en på finska språket och på finska kulturtraditioner baserad egen kulturell aktivitet samt bereda sverigefinländarna möjligheter till nära kontakt med samhälls- och kulturlivet i Finland. Av handlingarna framgick att föreningens verksamhet var begränsad till de finländare som på grund av att de endast behärskade finska språket behövde få en samlingspunkt samt kontaktmöjligheter med andra landsmän. Det sökta bingospelet skulle då erbjuda en möjlighet för

SOU l979z29 63

Lorier/regleringen

dessa människor att samlas och träffa varandra. Länsstyrelsen i Östergöt-

lands län ansåg för sin del att Föreningen hade en sluten karaktär, varför det ändamål för vilket bingon skulle anordnas, inte var av den typ som angavs i 3 § lotteriförordningen. Lotterinämnden ansåg i likhet med länsstyrelsen att föreningen hade sluten karaktär. Sådana föreningar kom normalt inte i fråga för lotteritillstånd av det skälet att ändamålet med deras verksamhet inte brukar vara allmännyttigt Av utredningen i detta ärende fick enligt nämnden emellertid anses framgå att ändamålet med föreningens verksamhet var ägnat att underlätta för de finsktalande på orten att finna sig till rätta i Sverige och att stärka deras förbindelser med den inhemska befolkningen. Ändamålet var därför att betrakta som allmännyttigt. Därför borde länsstyrelsen ha meddelat det sökta tillståndet.

2.2.8.2” “Korpen, fackklubbar m. n.

[anslutning till avsnittet om föreningar med sluten karaktär eller begränsat medlemskap kan lämpligen föreningar, som inom ramen för Svenska Korporationsidrottsförbundet (Rikskorpen) driver idrottslig verksamhet, behandlas. Rikskorpen är sedan år 1976 ansluten till Sveriges Riksidrottsförbund såsom ett specialidrottsförbund. Till Rikskorpen hör förbund i varje län (länsförbund) och förbund i de flesta kommuner (lokalforbund). Till de senare är omkring 15 000 korpidrottsklubbar (föreningar) anslutna, huvudsakligen verksamma på arbetsplatser men även i bl.a. bostadsområden. Vidare finns elva riksomfattande korporationsidrottsförbund, exempelvis Polisens idrotts- och skytteförbund samt Postens idrottsförbund. Dessa utgör sammanslutningar av kollektivt anslutna korpidrottsklubbar inom koncern, förvaltning, verk eller liknande. Av föregående avsnitt framgår att ett flertal idrottsföreningar på arbetsplatser inte har fått lotteritillstånd på grund av att föreningarna bestått av en sluten krets av personer och att verksamheten därför inte ansetts som allmännyttig. Visserligen utsågs inte alltid att föreningarna utgjort korpidrottsklubbar men det finns goda skäl att anta detta. Tillståndsmyndigheterna godtar i allmänhet inte sådana föreningar som lotterianordnare. Beträffande lokalt korporationsförbund har lotterinämnden i beslut ijuli 1976 dock slagit fast att motionsidrott och liknande, som anordnas av sådant förbund och som är öppen för deltagande av envar, skall räknas till ändamål som avses i l c§ lotteriförordningen. Vi har hållit hearing med representanter från Svenska Korporationsidrottsförbundet, som framfört önskemål om mindre restriktivitet vid tillståndsgivningen. Se bilaga nr 2 i bilagedelen. Beträffande fackliga organisationer finns endast ett fall bland lotterinämndens årenden. l detta ärende hade Borensbergs Fackliga C eniro/organisation (FCO) fått avslag av polismyndigheten på en ansökan om ett lotteri. Länsstyrelsen lämnade besvär häröver utan bifall och anförde bl. a. följande. Av stadgarna för Borensbergs FCO framgår att fackliga centralorganisationen tFCOiär en sammanslutning av inom Borensberg verksamma avdelningar, sektioner och

64 Lotteriregleringen

klubbar. som på grundval av landsorganisationens uppgift och målsättning i samråd med distriktet skall bedriva och samordna den lokala informations. opinions-. . aktions- och skolningsverksamheten. Den verksamhet som föreningen bedriver kan ej anses vara av sådan beskaffenhet som omförmäles i 3 § lotteriförordningen. Lotterinämnden ändrade inte länsstyrelsens beslut. lett fall har ett konsumentgille och i ett annat ett kooperativt kvinnogille ansetts inte bedriva sådan verksamhet som avses i l c§ lotteriförordningen.

2.2.8.3 lntresseföreningar/kommersiellt syfte

Lotterinämnden har anslutit sig till den tidigare gällande uppfattningen att lotterier inte skall få anordnas av föreningar, som tillkommit för att främja medlemmarnas ekonomiska eller liknande intressen. Nämnden har alltså till lotteriansökningar från en belysningsförening, en ställt sig avvisande bastuföreningen, en badhusförening, en båtklubb, en hundkapplöpningsklubb och en teleabonnentföreningen, den senare med syfte att tillvarata teleabonnenternas intressen gentemot Televerket och agera bl. a. för lägre avgifter.

Till den nu behandlade gruppen kan hänföras ett fall, där Trø//Iräuans

Ordningsvaktkâz ansökte om lotteritillstånd vilket dock inte beviljades vare sig av polisen eller länsstyrelsen med motivering att lotteriet, med hänsyn till i kårens medlemsanslutning, inte kunde anses vara allmänbegränsningen Lotterinämnden lämnade besvären utan bifall med motiveringen att nyttigt. behov av medel för angivet ändamål - anskaffning av utrustning för tjänst eller uppdrag som enskilda medlemmar fullgör - inte borde tillgodoses genom anordnande av lotteri. Inte heller borde enligt nämndens uppfattning Brandkârøns l/_Vka/k/llbb i Linköping få lotteritillstånd med hänsyn till bl. a. _ arten av den verksamhet som klubben bedrev. En övervakareförening - en sammanslutning av frivilliga övervakare och andra för övervakningsarbete intresserade personer ansågs inte berättigad till lotteri. Föreningens huuvduppgift bestod av utbildning, opinionspåver-

kan samt rekrytering av övervakare. Nämnden motiverade avslaget med att

behov av medel för uppgivet ändamål- ersättning till föreningens medlemmar vid resor i samband med kurser, träffar och föreningsmöten samt förtäring vid studiecirkelträffar - inte borde tillgodoses genom lotteri. En sportiiskeklubb har fått avslag på sin ansökan om att anordna lotteri eftersom det var avsett att främja de egna medlemmarnas sportfiske. Stockholms-Uppsala läns ValIhundk/tzbb fick av länsstyrelsen i Stockholms län inte lotteritillstånd eftersom klubbens ändamål ansågs ha starkt ekonomiskt inslag. Ändamålet bestod i att bevara och vidareutveckla vallhundens bruksegenskaper till gagn för dem, som arbetar med eller äger får, nötkreatur eller liknande. Lotterinämnden fann inte skäl ändra länsstyrelsens beslut. Vidare bedömdes det ändamål Värmlands dreverk/tlbb verkade för inte godtagbart i detta sammanhang. Det bestod i bl. a. att främja aveln av drever samt att utveckla dressyren och det praktiska bruket av rasen. Inte heller har en djurskyddsförening ansetts bedriva sådan verksamhet att den svarar mot ändamålsbestämmelserna i lotteriförordningen. Lotterinämnden har lämnat besvär från Göteborgs Jzmiorhande/skammare

Lotterireglertngen 65

utan bifall. Nämnden fann att den verksamhet som juniorhandelskamrar bedriver ytterst syftar till att främja kommersiella intressen och att behållningen av det sökta Iotteriet var avsett att användas i sådan verksamhet.

2.2.8.4 Investering m. m. Som tidigare nämnts har lotterinämnden i sina anvisningar om bingospelet uttalat, att större investeringar såsom byggande av klubbhus eller köp av spelare inte bör finansieras med bingointäkter. Av lotterinämndens beslut framgår att investeringar för såväl köp eller byggande av fastighet som underhåll härav inte godtas som lotteriändamål. Huruvida storleken av investeringarna inverkat på besluten kan inte utläsas. Bingotillstånd har därför förvägrats IOGT/NTOJs distriktsbingoal/ians i Göteborg för att anlägga en toalettbyggnad till en kostnad av 108 700 kronor. .Niisets Sportklubb, Västra Frölunda, ansökte hos länsstyrelsen om tillstånd till bingospel med ett insatsbelopp om 800 000 kronor att användas bl. a. till klubbstuga, som var under byggnad. Länsstyrelsen beviljade ett insatsbelopp om 200 000 kronor med hänsyn bl. a. till omfattningen av föreningens verksamhet samt anmärkte i tillståndsbeslutet att byggnad av klubbhus inte bör finansieras med bingomedel. Österlens htmdkapplöpningssällskap erhöll inte tillstånd till bingospel till förmån för hundkapplöpningsbanans underhåll. Lotterinämnden har i ett ärende uttalat, att tillstånd inte bör lämnas lotteri, vars behållning skall användas till anläggande av konstfrusen isbana. Fallet tycks knyta an till regeringens praxis att inte med lotterimedel stödja projekt som är en kommunal angelägenhet. Flera sådana fall redovisas förövrigt i den följande framställningen.

2.2.8.5 Supporterklubbar, sektioner Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen förordade i anslutning till frågan om att höja värdegränserna för myndigheternas tillståndsgivning, att en förutsättning för lotteritillstånd i princip borde vara att detta gavs direkt till den organisation som bedrev den verksamhet Iotteriet avsåg att stödja. Så kallade su pporterklubbar och andra typer av stödföreningar borde enligt utredningen inte erhålla tillstånd. Sedan utredningens förslag förelagts riksdagen väcktes där motion 1971:1614 vari anfördes bl. a., att om supporterklubbar och andra stödfdreningar samt sektioner avskars från möjligheter att anordna lotteri var den föreslagna höjningen av beloppsgränserna otillräcklig. En förening med bred sektionsverksamhet skulle komma i ett ogynnsamt läge. Näringsutskottet påpekade att spörsmålet enligt motionen inte tagits upp i propositionen och skulle därför inte bli föremål för något ställningstagande från Kungl. Majzts och riksdagens sida. Det skulle ankomma på myndigheterna att även fortsättningsvis pröva ansökningar av det avsedda slaget med beaktande av *Se prop. 1971:171 med omständigheterna i det enskilda fallet. 1 sista hand skulle Kungl. Majzts förslag till lag om ändprövning bli avgörande för hur frågor av det slag, som berördes i motionen ring i lotterifcirordningen.

Lotteriregleringen

skulle bedömas. Kungl. Majzt/regeringen har inte bifallit Iotteriansökningar från föreningssektioner. Trots detta och trots att även lotterinämnden tagit avstånd från såväl supporterklubbar som sektioner såsom lotterianordnare, har tillstånd givits till sådana anordnare på åtskilliga platser, framför allt på det lokala planet. Lotterinämnden yttrade sig i december 1974 till handelsdepartementet över en ansökan av Helsingborgsidrottens samorganisalion om lotteri för utdelande av bidrag till de i organisationen ingående föreningarna. Nämnden inte borde lämnas till lotterier, vars behållning var avsedd ansåg att tillstånd att användas för stödverksamhet. Tillstånd borde i stället meddelas endast för organisationer som bedrev den idrottsliga verksamheten i fråga. Hinder förelåg däremot inte att lämna lotteritillstånd till förmån för sådan idrottsverksamhet som samorganisationen bedrev i egen regi. Nämnden har därefter i ett flertal av sina beslut lämnat anförda besvär av stödföreningar utan bifall med motivering att föreningarna inte själva bedriver verksamhet som är hänförlig till ändamål som avses i lotteriförordningen. yttrade sig över den nyss nämnda ansökan Sveriges Riksidrottsförbund från Helsingborgsidrottens samorganisation. Förbundet ansåg att tillstånd till lotteri borde förbehållas huvudföreningen, som skulle svara för fördelningen av samtliga lotterimedel på föreningens olika sektioner. Nämnden har sedan i ett flertal fall uttalat att lotteritillstånd inte bör meddelas sektion av utan endast huvudorganisationen på ansökan av denna. l organisation över ansökan till regeringen från Svenska MOIOIZy/(el/Ölbllnde! och yttrande dess motocrossektion om tillstånd att anordna lotteri, anförde lotterinämnden att den inte hade något att erinra mot att tillstånd meddelades för förbundet att anordna lotteri till förmån för motocrossektionens ungdomsverksamhet. Patientjöreningen Rensrrömska sjukhuset i Göteborg fick av länsstyrelsen inte tillstånd att anordna lotteri till förmån för föreningens medlemsvårdande verksamhet med motiveringen att föreningen ansågs vara en sektion av samorganisation i Göteborgs och Bohus län (Hälso). Hjärt- och Lungsjukas Föreningen anförde i besvären att Hälso är ett serviceorgan till samtliga hjärtoch lungföreningar i länet, anslutna till Riksförbundet för Hjärt- och Lunghuvudsakliga inkomst utgjordes av avkastningen från en sjuka. Föreningens av föreningen driven Lotterinämnden fann att föreningen var patientaffár. och fristående. Föreningens verksamhet syntes däremot inte ha självständig sådan inriktning och omfattning att tillstånd enligt 3 § c) lotteriförordningen var motiverat. En ledamot var skiljaktig och ansåg att verksamhetens inriktning var sådan att lotteritillstånd borde kunna lämnas. Han delade dock majoritetens mening att verksamhetens omfattning i detta fall inte motiverade tillstånd.

2.2.8.6 Skolreselotterier, Hem och Skola-föreningar m. m. Lotterier till förmån för skolresor har under en lång tid vållat problem för myndigheterna. En högst oenhetlig praxis har förelegat. Numera verkar dock sådana lotteriansökningar överlag avslås. JO har i sin ämbetsberättelse för år 1966 (s. 440 ffl behandlat

SOU l979z29 Lotreriregleringen 67

skolreselotterier. lnget hinder bör föreligga att genom lotteritillstånd främja kulturell verksamhet i mer vidsträckt Även verksamhet med mer mening. blygsamt kulturellt syfte och av mer begränsad omfattning synes enligt JO kunna inrymmas under den kulturella ändamålsbestämningen. I fråga om just skolreselotterier har vidare antecknats.

Sedan länge ha olika former av studieverksamhet främjats genom lotteritillstånd. l princip torde också studieverksamhet och därmed bl. a. resor i studiesyfte fylla stadgad förutsättning för sådant tillstånd. Såvitt angår kollektiva resor för studerande ungdom kan som en traditionell skolresetyp betraktas de resor för elever i lägre åldersgrupper, som under lärares ledning företas till huvudstaden eller annan större ort inom Sverige i syfte att där besöka institutioner, minnesmärken och platser av kulturellt intresse. Dylika resor, som alltså ha till ändamål att göra de unga deltagarna bekanta med väsentliga inslag i svenskt kulturliv och därmed stärka samhörigheten med det egna landet, torde i praxis allmänt ha ansetts kunna inrymmas under den i lotteriförordningen angivna förutsättningen. Däremot synes praxis starkt skifta när det gäller bedömningen av de under senare tid allt vanligare skolresorna till länder utom Sverige eller Norden i övrigt. Sålunda synes man t. ex. hos vissa länsstyrelser regelmässigt och utan närmare prövning bifalla lotteriansökningar till förmån för sådana resor, under det att man hos andra länsstyrelser lika regelmässigt avslår dylika ansökningar, enär ändamålet icke anses vara av beskaffenhet som omlönnälesi 3 § lotteriförordningen. l vissa fall ha sådana avslagsbeslut överklagats hos Kungl. Majzt, som därvid lämnat besvären utan bifall. Denna restriktiva praxis synes vara okänd för de myndigheter, som regelmässigt lämna tillstånd till skolreselotterier. --- frågan huruvida en utlandsresa för Skolungdomar kan anses fylla i förordningen angivet kulturellt syfte måste helt naturligt bli beroende av resans allmänna uppläggning och omständigheterna i övrigt med avseende å den planerade studieverksamheten. Visserligen kan sägas att varje sådan resa innefattar kulturella moment genom att deltagarna få tillfälle använda sina språkkunskaper och få viss inblick i andra länders förhållanden. Sådana kulturella inslag liksom studieinslag inom ramen for vederbörandes egen yrkesutbildning synes emellertid, om resan äger rum under kort tid och i övrigt såsom en vanlig turistresa med ständiga förflyttningar mellan olika orter, som regel bli av alltför ytlig art för att resan skall kunna betecknas såsom en studieresa i kulturellt syfte. Skolresor med karaktär av vanlig turistresa synes därför, låt vara att lotteriförordningen icke uppställer strängare krav i fråga om ändamålets kulturella betydelse, knappast kunna anses fylla stadgad förutsättning. Härför synes böra erfordras ett visst större mått av planmässighet och intensitet i fråga om den studieinriktade verksamheten än vad som vanligen står deltagare i arrangerade turistresor till buds. Att härutinnan lämna några mera generella riktlinjer lärer icke låta sig göra med hänsyn till de skiftande förhållandena i fråga om deltagare, resetyp och studiemål. Frågan huruvida viss skolresa, för vilken lotteritillstånd söks, fyller angiven förutsättning torde därför få avgöras efter omständigheterna i det särskilda fallet. För denna prövning är det givetvis erforderligt att ha tillgång till närmare uppgifter om resans syfte och uppläggning. Regeringen har sedermera avgjort två ansökningar angående skolreselotterier och lämnat dessa utan bifall. Det ena fallet, som avgjordes år 1973, gällde ett lotteri som skulle finansiera en planerad studieresa till London och det andra, avgjort år 1974, en studieresa till Stockholm. Lotterinämnden har prövat två fall av skolreselotterier. I det ena önskade en skolklass genom lotteri finansiera en resa till Danmark. Det hävdades att man under vistelsen i Danmark skulle hålla lektioner i ämnena biologi, samhällskunskap, religion och historia. Såväl polismyndigheten som länsstyrelsen ställde sig avvisande till lotteriet. Länsstyrelsen motiverade sitt

Lotteriregleringen

beslut med att syftet med resan inte verkade vara att bereda eleverna sådan studieinriktad verksamhet att i 3 § b) lotteriförordningen angivna ändamål kunde anses uppfyllt. Lotterinäntnden lämnade besvären utan bifall. l det andra fallet ville Föreningen Romam vid Hagaskolan i Borlänge anordna lotteri för en Romresa för intensivt studium av ruiner, byggnader, muséer m. m. från de olika epoker som teoretiskt studerades i skolans Lotterinämnden fann att föreningen inte bedrev en sådan latinundervisning. utåtriktad kulturell verksamhet som avses i lotteriförordningen. l riksdagsmotion l976/77:l23 föreslogs att möjligheterna for skolor och skolklasser att anordna lotteri skulle underlättas. Det påpekades av motionären bl. a. att i den nya skolan utgör studiebesök och arbetslivsanknytning en viktig del. Lägerskolorna blir mer och mer vanliga. Resor för studier av andra delar av Sverige och andra länder blir också vanligare. En viktig del av för en del av dessa aktiviteter. Även om skolans arbete utgör förberedelserna kommunerna svarar för en stor del av kostnaderna för lägerskolor och studieresor, tvingas eleverna oftast satsa av egna medel. Ofta hänger det ekonomiska resultatet samman med möjligheterna att ordna någon typ av lotteri. Med den utveckling skolan fått och med den inriktning på arbetslivsstudier som tillkommit borde enligt motionären utbildningen kunna rubriceras som kulturellt ändamål. Näringsutskottet (NU l977/78zl2lhemställde att riksdagen skulle avslå motionen mot bakgrund av att lotteriutredningen skulle om ändamålen. Utskottets hemställan bifölls av överväga frågan riksdagen. Lotterinämnden har vidare prövat ett fall, där en Föräldraförening i en kommunal musikskola önskade anordna ett lotteri. Föreningens ändamål var och ekonomiskt medverka till genomförandet av bl. a. att organisatoriskt skulle användas bl. a. till konserter och resor för längre resor. Behållningen musikutbyte med andra musikskolor både inom och utom landet. Polismyngenom sin slutna karaktär och ställning som digheten ansåg att föreningen inte borde beviljas lotteritillstånd. Det ändamål vartill behållstödförening ningen skulle användas var enligt polisens mening en kommunal angelägenhet och skulle därför inte bekostas av lotterimedel. Länsstyrelsen lämnade besvär häröver utan bifall med hänvisning till föreningens slutna karaktär och att ändamålet inte kunde anses vara sådant som avses i lotteriförordningen. Även lotterinämnden lämnade anförda besvär utan bifall. Nämnden vidare en Hem och Skola-förening som anordnare av ogillade lotteri till förmån för sin egen verksamhet. Denna gick i stor utsträckning ut skolans elever. Medel behövdes särskilt till skolklassers resor på att aktivera till teaterföreställningar, muséer, djurparker, storstäder och till utlandet. Polisstyrelsen hade avslagit lotteriansökan med motivering att föreningen varen stödorganisation, som hade till uppgift att i första hand stödja eleverna, inte vinna vanligen egna barn. Vidare kunde vem som helst uppenbarligen inträde i föreningen. Länsstyrelsen och lotterinämnden lämnade besvär häröver utan bifall. Ingen särskild motivering lämnades. l en skrivelse till oss den 22 november 1976 har Vanhølma Hem och Skola-förening hemställt att vi under vårt arbete särskilt granskar de problem med Hem och Skola-föreningarnas verksamhet och som hänger samman förutsättningarna för att stödja denna verksamhet med lotterimedel. Hearing har därefter hållits med företrädare för Riksförbundet Hem och Skola.

Lotteriregleringen 69

Förbundet vände sig mot att ingen enhetlig praxis råder vid tillståndsgivningen. Man gjorde också invändningar mot att Hem och Skola-föreningarna anses ha begränsat medlemskap och att deras verksamhet bedöms vara en kommunal angelägenhet. Se bilaga nr 2 i bilagedelen.

2.2.8.7 Lokalhållare

för regeringens praxis gav vid handen att folketshusföreningar Redogörelsen beviljats tillstånd att anordna lotterier för att kunna tillhandahålla allmänheten samlingslokaler. Av ärenden som kommit in till lotterinämnden framgår, att länsstyrelserna givit tillstånd till bingospel åt föreningar, vilkas verksamhet bestått i att tillhandahålla lokaler. En omsvängning av denna praxis ägde emellertid rum under år 1976 till följd av att lotterinämnden lämnat en folketshusförenings besvär över att inte ha fått tillstånd till bingospel för inköp av inventarier utan bifall. Länsstyrelsen hade motiverat avslagsbeslutet med att föreningens enda verksamhet var att tillhandahålla lokaler samt att någon enstaka gång dans. Därefter arrangera har ett flertal folketshusföreningar och loger med sådan verksamhet förgäves besvärat sig över avslagna lotteriansökningar. En differentiering av den verksamhet en folketshusförening kan bedriva gjordes dock i ett ärende, vari nämnden meddelade beslut i oktober 1976. l detta hade Föreningen Folkets Husi Härnösand u p a av polismyndigheten fått avslag på en ansökan om att anordna ett lotteri om 10 000 kronortill förmån för föreningens teaterverksamhet. Avslaget motiverades med att verksamheten inte var dominerande och att ändamålet med lotteriet därför inte stod i överensstämmelse med i 3 § lotteriförordningen givna förutsättningar. som lämnade besvär häröver utan bifall, anförde i yttrande till Länsstyrelsen, lotterinämnden bl.a., att lotteritillstånd i princip inte borde lämnas till föreningar vars verksamhet i likhet med den aktuella föreningen huvudsakligen var inriktad på att tillhandahålla lokaler. Av föreningens verksamhetsberättelse framgick enligt länsstyrelsen, att den angivna verksamheten var den dominerande och att föreningens var av egna teaterarrangemang relativt ringa omfattning såväl från ekonomisk som verksamhetsmässig synpunkt. Lotterinämnden anförde i ärendet följande. Den teaterverksamhet som föreningen bedriver får anses hänförlig till sådant kulturellt ändamål, for vilket lotteri får anordnas efter tillstånd av polismyndigheten enligt 3 § b) lotteriförordningen. Som skäl för de överklagade besluten har anförts i huvudsak att föreningen enligt sina stadgar har till ändamål att tillhandahålla samlingslokaler, att dess verksamhet huvudsakligen är inriktad på detta ändamål och att dess teaterverksamhet är av relativt ringa omfattning. Lotterinämnden finner att vad sålunda anförts inte utgör hinder för meddelande av tillstånd till lotteri som föreningen vill anordna till förmån för sin teaterverksamhet och som i fråga om insatsbelopp och beräknad behållning är anpassat efter omfattningen av och kostnaderna för ifrågavarande verksamhet.

Nämnden undanröjde de överklagade besluten och visade ärendet åter till polismyndigheten för ny handläggning. Samlingslokalorganisationernas samarbetskommitté har vid hearing inför utredningen framfört sitt missnöje med den restriktiva tillståndsgivningen. Särskilt på små orter, hävdade man, är tillgången till samlingslokaler

70 Lotteriregleringen

betydelsefull för föreningslivet. Se bilaga nr 2 i bilagedelen. beslut den 17 En väsentlig förändring ägde rum i och med lotterinämndens Folkets Hus Byggnads/örening upa. Förmaj 1977 rörande YIIer/iogdals ansökte om tillstånd till bingospel för finansiering av allmän eningen i Jämtlands län lämnade ansökan utan bifall samlingslokal. Länsstyrelsen med motivering att angivet ändamål inte borde tillgodoses genom anordnande av lotteri. Föreningen besvärade sig hos lotterinämnden och anförde bl. a. följan-

de.

och hedervärt sätt och Föreningen har årligen sedan 1966 anordnat bingo på ett öppet tillställningarna har alltid varit allmänt uppskattade. Med övriga lotterianordnande föreningar inom publikområdet föreligger ej något som helst konkurrensförhållande. Tvärtom förekommer ömsesidigt samarbete för allas bästa. l begreppet finansiering underhåll och av allmän samlingslokal ingår föreningens årliga driftskostnader, är ett absolut krav förnyelse av fastigheten med inventarier. Underhåll av fastigheten till uppföranenligt reglemente för samlingslokaler som erhållit statliga lån och bidrag de. lntäkterna under föreningens verksamhetsår har kommit ortens föreningsliv tillgodo i form av subventionerade hyror. Ett avslag på vår begäran innebär att blir konkursmässig, föreningen får sådana ekonomiska problem att den före årsskiftet vilket även innebär att en årsarbetare ställs utan arbete.

Länsstyrelsen anförde i yttrande över besvären följande.

Länsstyrelsen har ansett att tillhandahållande och skötsel av lokal, lämplig för är en allmänbefolkningens och lokala föreningars sammanträden och verksamhet, ofta är svår att nyttig verksamhet. Detta gäller särskilt på mindre orter, där lokalfrågan lösa. Länsstyrelsen har därför åren 1975 och 1976 meddelat bl. a. nu aktuell förening lotteritillstånd. Enligt av lotterinämnden meddelade beslut (t. ex. beslut 1976-12-29, Dnr 163/1976) synes behov av medel för dylikt ändamål icke böra tillgodoses genom anordnande av lotterier. Länsstyrelsen har på grund härav ansett sig förhindrad att bifalla föreningens senaste ansökan. Länsstyrelsen ifrågasätter dock om inte riktlinjerna för meddelande av lotteritillstånd bör ändras på så sätt att bifall till ansökan av här ifrågavarande slag kan meddelas.

Lotterinämnden anförde i ärendet:

Lotterinämnden har inhämtat att möjligheterna för ideell förening, som tillhandahåller samlingslokaler, att anordna lotterier f. n. övervägs inom 1972 års lotteriutredning. Nämnden finner skäligt att organisation av detta slag, under den tid utredningsarbetet bedrivs och till dess att statsmakterna har tagit ställning i frågan, får tillstånd att anordna lotterier av ungefär den omfattning som under de senaste åren beviljats organisationen. En förutsättning är dock att dess samlingslokaler är belägna i mindre orter inom glesbygd och att de bedöms vara nödvändiga för ett fortsatt föreningsliv i övrigt på orten. Organisation får då anses bedriva en kulturell eller allmännyttig verksamhet. Den av sökandeföreningen bedrivna verksamheten är enligt nämndens mening av denna art.

Nämnden undanröjde det överklagade beslutet och visade ärendet åter till länsstyrelsen för förnyad handläggning. Folkets Hus i Färenruna fick av länsstyrelsen inte tillstånd till Föreningen skulle användas till underhåll av lokal för kulturella och bingospel.1ntäkterna ändamål. Nämnden lämnade besvär häröver utan bifall med allmännyttiga motiveringen att lokalen inte var belägen i glesbygd. Färentuna ligger i Ekerö kommun som gränsar till Stockholms kommun.

Lorier/regleringen 71

l fråga om folkparkerna finns ett beslut av lotterinämnden meddelat ijuli 1976. Nämnden fann inte skäl att ändra länsstyrelsens beslut att vägra Parken iEski/ssruna AB tillstånd att anordna lotterier för sin verksamhet eftersom ändamålet inte var allmännyttigt enligt 3 § lotteriförordningen. Bolaget hävdade hos nämnden bl. a. att man ställde lokaler och parkområden till förfogande för konstidkare och erbjöd teaterverksamhet av bl. a. turnerande teaterinstitutioner samt anordnade mängder av aktiviteter för barn, ungdom och pensionärer bl. a. i samarbete med kommunens föreningsliv. I yttrande från Folkparkernas Centralorganisation i ärendet anfördes bl. a. att den rent kommersiella verksamheten svarade för sina egna kostnader och att lotteriintäkterna helt skulle användas för den kulturella och allmännyttiga verksamheten, vilket enligt organisationens uppfattning uppfyllde lotteriförordningens krav. 1 beslutet i ärendet har antecknats, att Eskilstuna kommun äger aktierna i bolaget. l vad mån detta påverkat ärendets utgång framgår inte av handlingarna. Det är vanligt att folketshusföreningar och folkparksföreningar är registrerade som ekonomiska föreningar. Det var nämligen enligt 1911 års lag om ekonomiska föreningar möjligt att registrera föreningar med ideellt syfte som ekonomiska föreningar. Så kan inte ske enligt nu gällande lag från år 1951 om ekonomiska föreningar (1951:308). Ekonomiska skall driva ekoföreningar nomisk verksamhet av kooperativ natur. Enligt övergångsbestämmelserna till 1951 års lagstiftning får de äldre ekonomiska av ideell föreningarna karaktär bestå som juridiska personer. har de kommit att Skattemässigt behandlas som kvalificerat allmännyttiga ideella föreningar. Det har varit svårt för en äldre ekonomisk förening att ändra sin föreningsform till ideell förening. Äldre fastighetsägande ekonomiska har hindrats till föreningar avveckling genom bestämmelser i kommunalskattelagen. 1 proposition 1976/77:135 om ändrade regler för beskattning av ideella föreningar m. m. anförde departementschefen att flertalet av de äldre ekonomiska föreningarna torde ha till uppgift att äga och förvalta en allmän samlingslokal eller en allmän samlingsplats. Det framstod som obilligt att enbart av formella skäl utesluta denna typ av föreningar från föreslagen möjlighet till skattebefrielse. Därför föreslog departementschefen att förening, som med stöd av nyssnämnda Övergångsbestämmelser hade fått bestå som registrerad förening, skattemässigt skulle behandlas som en ideell förening om den hade ett allmännyttigt ändamål. Folkparkernas Centralorganisation har upplyst oss om att tillståndsmyndigheterna i allt större utsträckning under de två-tre senaste åren börjat vägra folkparkerna lotteritillstånd på den grunden att de utgör ekonomiska föreningar, trots att de tidigare lätt tillstånd att anordna lotterier. Detta har medfört bl. a. att folkparkerna tvingas att i stället anordna anmälningslotterier enligt 2 § lotteriförordningen med mindre möjlighet till seriösa vinster, vilket anses som ett steg i fel riktning. Automatbingospel har under en följd av år med regeringens tillstånd bedrivits i Lisebergs nöjespark på villkor som i fråga om insats- och vinstvärden motsvarar de förutsättningar under vilka lotteri får anordnas i samband med offentlig efter anmälan nöjestillställning hos polismyndighet enligt 2 § lotteriförordningen. Med anledning av förnyad ansökan om spel under år 1977 yttrade lotterinämnden bl. a. följande.

Lotterireg/eringen

Enligt uppgift som lotterinämnden fått från bolaget ägeltGöteborgs kommun samtliga aktier i bolaget med undantag for sju preferensaktier a vardera 100 kronor. Lotterinämnden har den principiella uppfattningen att bingotillstånd inte bör beviljas företag som driver nöjespark eller liknande anläggning eller tivolirörelse. Vad särskilt angår den nu aktuella ansökningen vill nämnden ifrågasätta lämpligheten av att ett kommunägt aktiebolag i förvärvssyfte bedriver bingospel som konkurrerar med andra motsvarande spel anordnade av ideella organisationer i kommunen. Regeringen lämnade tillstånd till bingospelet.

2.2.8.8 Till förmån för verksamhet i utlandet Lotterinämnden har i ett fall uttalat att tillstånd inte bör lämnas till bingospel avsett att anordnas for verksamhet utom riket. Sökanden idetta fall hade som att dra försorg om tre barndaghem och en ungdomsgård i huvuduppgift lsrael. Enligt stadgarna skulle föreningens intäkter minus omkostnader oavkortat sändas till Israel. I ett ärende, som lotterinämnden senare avgjort, anförde en lokal/örening av Rädda Barnen besvär över länsstyrelsens beslut att avslå en lotteriansökan under motivering att tillstånd inte bör lämnas till förmån for verksamhet utom landet. Nämnden biföll i detta fall besvären och återförvisade ärendet för förnyad prövning med följande motivering.

Det ligger i sakens natur att den verksamhet som Rädda Barnen bedriver i Sverige ofta och ibland till övervägande del kommer att gälla välgörenhet utomlands. Otvivelaktigt finns det ett svensk intresse i att med lotteritillstånd stödja välgörande ändamål i utlandet. För detta talar bl. a. att regeringen fortlöpande beviljar lotteritillstånd till Rädda Barnen och liknande organisationer. Lotterinämnden finner att en fast praxis utvecklats rörande tillstånd för vissa välgörenhetsorganisationer att anordna lotterier enligt 3 § lotteriförordningen för välgörande ändamål även utom riket. Lotterinämnden anser att anledning saknas att nu frångå denna praxis och att alltså -i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till resultatet av 1972 års lotteriutrednings arbete lotteritillstånd bör lämnas dessa organisationer.

2.2.8.9 Övriga fall

Malmöhus läns FBU-jörbund anförde besvär hos lotterinämnden över att inte fullt ut hade bifallit förbundets ansökan om bingospel. länsstyrelsen Nämnden, som inte ändrade länsstyrelsens beslut, ansåg i ändamålsfrågan följande. Lotterinämnden med hänsyn till arten och inriktningen av förbundets finner, huvudsakliga verksamhet och till det stöd som av statsmedel utgår till denna, tveksamhet om skäl föreligger att stödja förbundet genom tillstånd att anordna lämnas emellertid regelmässigt till frivilliga försvarsorgabingospel. Tillstånd nisationer, bland annat av regeringen till centrala organisationer. Nämnden vill därför,i avvaktan på resultatet av 1972 års lotteriutrednings arbete, ej motsätta sig att tillstånd även i fortsättningen lämnas till frivilliga försvarsorganisationer. Lotterinämnden hari remissyttrande den l9januari 1976 med anledning av en av Norrlands/anden hos regeringen gjord lotteriansökan anfört:

Det är från principiella utgångspunkter tveksamt om tillstånd bör lämnas till lotteri, som anordnas för att stimulera till ökat deltagande i viss verksamhet. Lotterinämnden

Lorreriregleringen 73

har tidigare i ett liknande ärende - som avsåg en av fiskeristyrelsens sötvattenslaboratorium gjord ansökan om tillstånd att anordna lotteri, vilken av regeringen den 29 december 1975 lämnades utan bifall- anfört att lotteri av det slaget i vart fall inte bör anordnas i statlig verksamhet som har karaktär av uppgiftsinsamling eller liknande. Nämnden tillfogade, att belöningar eller ersättningar till enskilda som i då förevarande eller motsvarande fall ansågs behövliga borde utgå i relation till prestationernas art och omfattning och inte utfalla som resultat av lottning. Lotterinämnden finner inte skäl till annan bedömning av den remitterade ansökningen och avstyrker sålunda bifall till denna.

Regeringen lämnade ansökan utan bifall. SVFIlSk-klIIPSÅS/(a vänskaps/örbunder, Stockholm, ansökte om regeringens tillstånd att anordna ett varulotteri. Syftet med lotteriet skulle vara dels att genom utlottning av kinesiska varor komplettera andra arrangemang som syftar till att informera om Kina, dels att stärka förbundets ekonomi. Lotterinämnden anförde i ärendet bl. a. att den inte kunde finna att det angivna ändamålet med det begärda lotteriet var sådant att tillstånd borde ges och avstyrkte därför bifall till ansökningen. Regeringen lämnade ansökningen utan bifall och anförde: 1972 års lotteriutredning har i uppdrag att överväga för vilka ändamål lotterier skall kunna anordnas. Utifrån dessa överväganden skall utredningen diskutera vilka typer av sammanslutningar som bör få rätt att anordna lotterier. l avvaktan på resultatet av utredningens arbete bör lotteritillstånd i regel ej lämnas till sådan typ av sammanslutning som tidigare inte har erhållit tillstånd. Sant/under Alliance F rançaise i Linköping anförde besvär hos lotterinåmnden över förvägrat lotteritillstånd. Samfundet vill främja kännedomen om franska språket och litteraturen. Medlemmar kan inväljas efter skriftligt förslag från en av samfundets ledamöter. Verksamheten bedrivs genom föredrag, utflykter inom länet, teaterbesök m. m. Såväl polismyndigheten som länsstyrelsen ansåg att samfundet inte bedrev sådan verksamhet som avses i lotteriförordningen. Länsstyrelsen påpekade också att samfundet fick anses ha en förhållandevis sluten karaktär. Enligt lotterinämndens var bedömning samfundets verksamhet kulturell. Nämnden anförde vidare: Det finns i Sverige många föreningar med uppgift att främja utländsk kultur, kulturutbyte med andra länder och vänskapsförbund m. m. Dessa föreningar har ofta till ändamål att främja inte bara kulturell verksamhet utan även respektive nationers utrikespolitiska och kommersiella intressen. För tillståndsmyndigheterna är det i praktiken omöjligt att från fall till fall fåen säker bild av ändamålen. På grund härav och då enligt lotterinämndens mening den svenska marknaden för lotterier inte bör få användas av föreningar vilkas uppgift är att främja andra nationers intressen anser lotterinämnden att lotteritillstånd inte bör lämnas i förevarande fall.

Lotterinämnden lämnade besvären utan bifall. Linköpingskretsen av Nordiska Sam/kurder mot plågsamma djurförsök ansökte om lotteritillstånd till förmån för allmänt och akuta djurskydd djurskyddsfall. Kretsen fick inte tillstånd vare sig av polismyndigheten eller länsstyrelsen med motiveringen att verksamheten inte kunde hänföras till något av de i 3§ b) lotteriförordningen angivna ändamålen eller förutsättningarna. Lotterinämnden fann inte skäl att ändra länsstyrelsens beslut.

74 LotteriregIer/ngen

2.2.9 Till ,förmån för partipolitisk verksamhet

för länsstyrelse och polismyndighet att lämna tillstånd till lotteri Möjligheten till förmån för partipolitisk verksamhet infördes efter beslut av 1960 års de uttalanden som då gjordes skulle tillstånd endast kunna riksdag Enligt meddelas politiska partier, som var representerade i riksdagen, eller organisom hade anknytning till sådana partier. Vidare framhölls att tillsationer, borde handhas så, att de politiska lotterierna inte inståndsprövningen kräktade på möjligheterna att tillgodose andra och mera traditionella ändamål genom lotterier. Besvär över lotteriansökningar som inte bifallits har vid flera tillfällen anförts hos regeringen av organisationer, tillhörande parti som inte haft i riksdagen men väl i landsting och kommunfullmäktige i representation olika delar av landet. 1 yttrande över sådana besvär anförde vi bl. a. att allmänna skälighetssynpunkter talade for att sådant politiskt parti, liksom som hade anknytning till partiet, borde kunna tillåtas att organisationer anordna lotteri till förmån for partipolitisk verksamhet. Förutsättningen borde vara att lotteriet endast skulle bedrivas inom landstingsområdet eller kommunen. Det borde inte bara krävas att partiet vunnit mandat. Därutöver borde förutsättas att partiet uppfyllde samma krav på stadgar, varaktighet m. m., som uppställs vid tillståndsprövning i andra fall. Enligt vår mening skulle politiska grupperingar, som tillkommit för speciella syften med lokalt eller regionalt begränsad räckvidd eller som bedöms vara av tillfällig natur, inte få tillstånd att anordna lotteri. 1 proposition 1974:51 med förslag till lag om ändring i lotteriförordningen anslöt sig departementschefen till vår uppfattning. Han förordade att möjatt anordna lotteri i fortsättningen ligheten för politiska sammanslutningar borde utvidgas på det sätt som anförts i vårt yttrande. l motion 1974:1638 kritiserades den i propositionen föreslagna begränsav lotteritillstånd för politiska sammanslutningar, tillhörande parti ningen med representation i landsting och kommunfullmäktige, till att gälla endast lotterier som bedrevs inom landstingsområdet eller kommunen. Denna begränsning innebar enligt motionen att ett parti med riksomfattande kommunal representation men utan representation i riksdagen inte skulle kunna få tillstånd till rikslotteri. Motionärerna ifrågasatte även om representation i landsting och kommuner borde uppställas som ett villkor för lotteritillstånd. De ansåg inte att det fanns några skäl for att de politiska skulle särbehandlas. De förutsättningar som förordades i organisationerna propositionen - utöver att partiet vunnit mandat- nämligen samma krav på stadgar, varaktighet m. m. som uppställts vid prövning av ansökningar om tillstånd i andra fall, bedömdes av motionärerna vara tillräckliga. Kristen Demokratisk Samling hade i skrivelse till näringsutskottet uttryckt önskemål om att politiskt parti skulle kunna få tillstånd att anordna rikslotteri även om det inte var representerat i riksdagen. En skrivelse med samma innebörd tillställde Kristen Demokratisk Samling handelsdepartementet i 1Prop. 1960:43 med för- mars 1974. Skrivelsen har överlämnats till oss. slag till Förordning om innebar en Näringsutskottet (NU 1974:21) ansåg att propositionens förslag ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen, 2LU väsentlig utvidgning av rätten att anordna lotterier för politisk verksamhet. 1960:9, rskr 1960:138. Inskränkningen avsåg enligt propositionen främst sådana politiska gruppe-

Lorreriregleringen

ringar som tillkommit för speciella syften med lokalt och regionalt begränsad räckvidd och sådana som bedömdes vara av tillfällig natur. Utskottet erinrade också om att riksdagen tidigare anslutit sig till proposition 1960:43. l denna uttalade departementschefen att tillståndsgivningen borde behandlas så att de politiska partierna inte inkräktade på möjligheten att tillgodose andra och mera traditionella ändamål genom lotterier. Riksdagen beslutade enligt utskottets forslag. Norrbottens kommunistiska partidistrikt av Arbetarpartier kommunisterna forvägrades år 1978 lotteritillstånd av länsstyrelsen med motiveringen att distriktet bildats efter de allmänna valen år 1976 och således inte kunde vara representerat i landsting eller kommunfullmäktige. Lotterinämnden ändrade inte länsstyrelsens beslut.

2.3 Krav på ort, tid, m. m.

tillställning

Vad som här behandlas är traditionella lotterier och spel som regleras särskilt i lotteriforordningen. Det finns i förordningen olika krav på att lotterier skall ha geografisk anknytning till ett visst område eller lokal. Vidare förutsätts i fråga om en del lotterier att de skall vara anordnade i samband med tillställning. För andra lotterier gäller dessutom att tillställningen skall förekomma inom särskild lokal eller näringsverksamhet (rörelse). Det finns också regler som tidsbestämmer lotterier. En sådan tidsbegränsning ligger t. ex. i tillställningskravet. Likaså finns i knytningen till rörelse den tidsmässiga aspekten att spelet enbart kan bedrivas då verksamheten pågår. l myndigheternas tillståndsbeslut föreskrivs dessutom den tid, under vilket ett lotteri får förekomma.

2.3.1 Den geografiska besrämningen

2.3.1.1 Tillståndsmyndigheternas lörvaltningsområde

l fråga om de traditionella lotterierna anges att tillstånd till sådana får ges under förutsättning bl. a. att de bedrivs inom förvaltpolismyndighetens ningsområde respektive inom länet. l förarbetena till 1939 års lotteriförordning ansåg statslotteriutredningen (SOU 1938:17) en sådan föreskrift vara önskvärd från kontrollsynpunkt och för att förhindra en olämplig utveckling av lotterierna. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen föreslog inte någon ändring i denna del. l fråga om anmälningslotterierna och de i lotteriforordningen reglerade spelformerna har, med undantag för bingo, någon motsvarande bestämmelse inte upptagits. Det ligger emellertid i sakens natur att dessa lotterier och spel skall bedrivas inom respektive myndighets förvaltningsområde. De skall ju vara lokaliserade till viss tillställning, lokal eller rörelse. I praktiken torde frågan om myndigheternas kompetensområde inte vålla några nämnvärda svårigheter. De problem, som har anknytning till lotte-_ riernas lokalisering, har i stället kommit att gälla frågor som hör samman med anordnaren.

76 Lorteriregleringen

2.3.1.2 Anordnarens verksamhetsområde

Som tidigare framgått finns i lotteriförordningen inga bestämmelser om vem som äger rätt att anordna lotterier utan det sägs i stället att lotterier, inklusive bingospel men med undantag för automat- och roulettspel, får anordnas till förmån för vissa angivna ändamål. Vidare har det redogjorts för att myndigheterna enligt praxis inte beviljar lotteritillstånd till andra än ideella organisationer med en verksamhet som har sådan inriktning som ändamålen anger. Som huvudprincip har kommit att gälla att tillstånd till rikslotterier ges riksorganisationer. Tillstånd till länsstyrelselotterier lämnas främst organisationer, som har en verksamhet som omfattar hela länet, men även till större lokala föreningar, medan tillstånd av polismyndighet beviljas de lokalt arbetande föreningarna. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen anförde i i betänkandet Om lotterier i denna fråga bl. a. följande.

Flertalet polismyndigheter och länsstyrelser synes tillämpa den principen att tillstånd för polislotteri beviljas en organisation med verksamheten lokalt begränsad till polisdistriktet, medan tillstånd för länsstyrelselotteri ges till organisation, vars verksamhet är begränsad till länet. För att åstadkomma en rättvis fördelning av lotteritillstånden anser utredningen nödvändigt att ovannämnda praxis för tillståndsgivningen i princip bör upprätthållas. Ett ytterligare skäl härför är att tillståndsmyndigheterna oftast saknar erforderlig kännedom för att pröva ansökningar om lotteri, som skall främja verksamheten utanför det egna förvaltningsområdet. Möjlighet bör emellenid även finnas för föreningar med lokalt begränsad verksamhet att söka tillstånd hosjänsstyrelse eller central tillståndsmyndighet. l många fall, särskilt i de större tätortema, finns föreningar som har en mycket omfattande verksamhet. ehuru denna är begränsad till ett polisdistrikt. Detsamma gäller givetvis även föreningar. vars verksamhet är begränsad till ett län. Enligt utredningens mening bör omfattningen av föreningens verksamhet i princip vara avgörande för tillståndets storlek. Ansökan om tillstånd till lotteri bör ställas till den myndighet som med hänsyn till storleken av det sökta tillståndet kan meddela sådant tillstånd.

Utvecklingen ifråga om de traditionella Iotterierna har blivit den att lokala föreningar i stor utsträckning begär tillstånd hos länsstyrelsen att bedriva nya lotterier på hemorten när kvoten hos polismyndigheten fyllts. Det förekommer också fall där lokala föreningar sedan går vidare till regeringen med ansökan om lotteri med en omslutning utöver vad länsstyrelsen kan bevilja. Lotterinämnden har i ett flertal sådana fall beretts tillfälle att yttra sig. l linje Det händer att polis- med regeringens tidigare praxis har nämnden hävdat, att eftersom sökanden myndigheter och läns- är en lokal organisation bör den inte få lotteritillstånd med större omslutning styrelser överlämnar nuvarande får än vad länsstyrelsen och polismyndigheten enligt regler ansökningar, som beträffande omslutningen bevilja, dvs. med högst 230 000 kronor. överstiger vad myndig- Ibland uppstår gränsdragnings- och konkurrensproblem, som hänger heten har rätt att bevilja, samman med lotterianordnarens hemort och verksamhetsområde. Exempel till länsstyrelsen respek- omfattar flera län. Vidare på sådana fall är där regionala organisationer tive regeringen för prövrekryterar ibland lokala föreningar, särskilt i storstadsområden, sina medlemning. Lotterinämnden mar från en kommun, men bedriver tränings- och tävlingsverksamhet i har i fråga om detta förfarande uttalat, att till- grannkommunen. Det händer också att föreningen rekryterar medlemmar ståndsmyndigheternzt i inte bara från hemortskommunen. Inte heller är det uteslutet att medlemstället bör avgöra ärenskadern i lokala föreningar kommer från mer än ett län. Från lokaliseringsdena inom ramen för synpunkt kan konkurrensproblem ibland uppkomma, då ett regionalt myndigheternas befogenhet. förbund vill anordna lotterier lokalt. Därigenom kommer förbundet att

Lotteriregleringen

begränsa Iotteriutrymmet för egna eller andra lokala föreningar på platsen. Lotterinämnden har inte haft något att erinra mot att distriktsförbund omfattande flera län har fått anordna lotteri i dessa län. Regeringen har också lämnat tillstånd till sådana lotterier. Däremot har regeringen i linje med lotterinämndens uppfattning avslagit ansökan från lokal förening att anordna lotteri i flera län än hemlänet. Huruvida en förening kan anordna lotteri utanför hemortskommunen återkommer vi till. Bingospelet är förankrat till en viss lokal, där spelet anordnas. Här kan samma gränsdragningsproblem förekomma som tidigare nämnts och vidare kan fråga uppstå var inom kommunen en förening har sin hemort och verksamhet. Lotterinämnden har i sina anvisningar angående bingospelet behandlat lokaliseringsfrågam. Nämnden har också i ett flertal besvärsärenden haft att ta ställning till lokaliseringsfrågor. Beträffande bingon tycks kommungränsen ha utstakats som den naturliga gräns inom vilken en förening bör hålla sig om den vill anordna sådant spel. I ett besvärsärendez ansökte ett flertal föreningar, däribland en från Österåker och en från Farsta, om att få anordna bingo i Sundbyberg. Länsstyrelsen i Stockholms län yttrade i ärendet bl. a. att tillstånd att anordna bingospel inom en kommun måste förbehållas organisationer som har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till kommunen ifråga. Detta gällde enligt länsstyrelsen särskilt kommuner utanför Stockholms kommun, inom vilka tillgången på lämpliga bingolokaler ofta var begränsad. Länsstyrelsen gav inte de två föreningarna tillstånd till bingo under motivering att föreningarna inte syntes ha någon lokal anknytning till Sundbyberg. Lotterinämnden lämnade föreningarnas besvär över detta beslut utan bifall. Särskilt i glesbygdskommuner kan fråga uppstå var anordnaren har sitt säte och rimliga anknytningjust inom kommunen. Lotterinämnden har i ett fall3 ogillat besvär av en förening som inte fått tillstånd att bedriva bingospel i kommunens centralort då denna inte utgjorde föreningens rekryterings- och verksamhetsbas. Av ett annat fall* kan dock utläsas att spel kan medges på annan ort inom kommunen än hemorten, såvida det kan ske utan påtaglig risk för att resultatet väsentligt försämras i existerande spel i lokalen ifråga. Lotterinämnden har prövat några fall där föreningar fått avslag på ansökningar att spela bingo i annan kommun än iden därde haft sitt säte. Inte i något av fallen har besvär däröver bifallits. Fallen ger inte någon bestämd ledning för att bedöma var gränsen enligt anvisningarna går ifråga om väsentlig del av verksamheten eller betydande antal av medlemmarna. I ett av fallen var drygt 100 av de 500 medlemmarna bosatta i kommunen där man *Se bl. a. kap. 4.3. ville bedriva spelet och där förekom också hälften av de matcher som föreningen deltog i. ?Lotterinämndens ären- Beträffande de dnr 74/1974. bingospel finns slutligen i detta sammanhang ett fall5 prövat av Iotterinämnden där en regional organisation önskade anordna spel i länets 3Lotterinämndens ärenhuvudort. Det var Mede/pads skid/örbund som ville spela bingo i Sundsvall. de dnr 71/1975.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län gav inte förbundet tillstånd till detta med

motivering att spel redan bedrevs av ett flertal lokala idrottsföreningar, som “Lotterinämndens ärende dnr 76/1975. var anslutna till förbundet. Man påpekade också att konkurrensen på bingomarknaden var stor. l ärendet framkom att förbundet hade 28 förening- 5Lotterinämndens ärenar i Sundsvallsområdet, varav tio bedrev bingospel. Lotterinämnden, som de dnr 49/1975.

78 Lorier/regleringen

lämnade förbundets besvär utan bifall, hänvisade till vad som sagts om distriktsorganisationer i anvisningarna. Nämnden uttalade att förbundet i stället borde verka för att de anslutna klubbarna fick utrymme på bingomarknaden. lfråga om traditionella lotterier finns ett fall som lotterinämnden prövat och där frågan gällde anordnarens verksamhetsområde. Länsstyrelsen hänvisade till innehållet i nämndens anvisningar som gäller bingospel. Man fann att sökanden inte hade sådan anknytning till den kommun där Iotteriet var avsett att bedrivas. Tillstånd borde därför inte beviljas. l besvären till lotterinämnden anfördes bl. a. att klaganden hade många medlemmar som var fast bosatta i kommunen ifråga. Nämnden fann dock inte skäl att ändra länsstyrelsens beslut. En annan lokaliseringsfråga som hänger samman med traditionella lotterier gäller sådana lotterier som säljs från fasta försäljningsplatser. Det finns åtskilliga lottförsäljningskiosker som är uppställda på allmän plats eller i varuhus och andra affärer. Lotterinämnden har behandlat ett flertal ärenden som rört lottförsäljning i varuhus i Göteborg. Det först prövade falletz avsåg ansökan från en förening, vilken hade verksamhet och säte förlagd till Kungälvs kommun. Länsstyrelsen ansåg att tillstånd att anordna lotteri med fasta försäljningsplatser inom Göteborgs kommun borde i första hand förbehållas föreningar som hade sin verksamhet huvudsakligen förlagd till Göteborg. Föredraganden i länsstyrelsen anförde avvikande mening och hävdade att föreningen fick anses ha tillräcklig anknytning till Göteborg för att sökt tillstånd borde meddelas. Den hade nämligen sitt huvudsakliga tävlingsutbyte förlagt till Göteborg och tillhörde Göteborgs distriktsidrottsförbund. Föreningen besvärade sig till lotterinämnden. Sveriges Riksidrottsförbund (RF) hördes i ärendet och yttrade: De föreningar som är verksamma i storstadsområdenas yttre delar har speciella problem med att anskaffa lotterimedel. De har inte samma möjligheter som de centralt verksamma föreningarna att anordna lotterier inom sina respektive lokala verksamhetsområden. l första hand beror det på svagt publikunderlag. Även sämre möjligheter att samarbeta med andra föreningar för att på så sätt nedbringa Iotteriernas omkostnader inverkar på lönsamheten. RF anser därför att de föreningar varom här är fråga. bör beredas möjligheter att bedriva lotterier i storstadsområdenas centrala delar. Lotterinämnden lämnade besvären utan bifall och anförde i sitt beslut bl. a. följande. Vid prövning av ansökningar om tillstånd att anordna lotteri med lottförsaljning från fast försäljningsställe i viss kommun bör i princip gälla att företräde lämnas organisation i kommunen. Länsstyrelsen är dock ej förhindrad att, om utrymme på lotterimarknaden det medger eller om särskilda skäl talar därför, lämna tillstånd till 1 Lotterinämndens ären- organisation i annan kommun. de dnr l64/l975. Nämnden ansåg vidare att de av Sveriges Riksidrottsförbund anförda synav principiell natur borde närmare av 1972 års 2Lotterinämndens ären- punkterna övervägas de dnr 20/1974. lotteriutredning.

Lorteriregleringen

2.3.1.3 Tillställningsvillkor

Var och när automatspel, roulettspel och anmälningslotterier får äga rum bestäms bl. a. av reglerna i lotteriförordningen. Dessa får förekomma bl. a. vid ojfênr/ig näjesri/Isrä/Ining och/eller I///SIä//Ilillg till förmån för vissa ändamål. 1 förarbetena till lotterilagstiftningen finns inget sagt om vad begreppen närmare innefattar, och inte heller finns något vägledande i avgörande rättspraxis. Offentlig nöjestillställning är enligt 12 § andra stycket 1956 års allmänna ordningsstadga en kvalificerad form av offentlig tillställning enligt 9§ i stadgan. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen fann att polismyndigheterna tolkade begreppet tillställning i lotteriforordningen såsom i princip liktydigt med begreppet offentlig tillställning i allmänna ordningsstadgan. Utredningen ansåg att det var angeläget att den betydelse som begreppet tillställning hade i allmänna ordningsstadgan även kunde bli tillämplig på lotterierna. Utredningen förordade att de i lotteriforordningen använda begreppen, som här är i fråga, skulle ersättas med uttrycket offentlig til/ställning. Med offentlig tillställning i 9§ allmänna ordningsstadgan avsågs före en vidtagen ändring den l januari 1977 teaterföreställning, konsert, tävling och uppvisning i sport och idrott, tivoli- och marknadsnöjen, festtåg samt tillställning av annat slag som anordnas för allmänheten och som inte avses i lagen om allmänna sammankomster. Enligt lagen (1956:618) om allmänna sammankomster i dess förutvarande lydelse, föll härunder sammankomster som hölls för överläggning. opinionsyttring eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet. Dit räknades också föreläsning och föredrag för undervisning m. m. Den år 1964 tillsatta framhöll lotteriutredningen att det många gånger kunde vara svårt att avgöra vilka krav som skulle ställas på beskaffenheten hos en tillställning för att lotterier skulle få anordnas. Den generella rätten att efter anmälan anordna lotteri i samband med tillställning hade i många fall missbrukats. Lotteriet blev ofta det helt dominerande medan arrangemanget tillställningen i övrigt, exempelvis dragspelsmusik av en ensam musikant, bara anordnades för att tillgodose lotteriförordningens krav. Utredningen menade att viss ledning kunde hämtas ur förarbetena till allmänna ordningsstadgan. Således var konserter, kabareter och varitéer i regel att anse som offentlig tillställning medan underhållning i form av radio- eller grammofonmusik endast i undantagsfall var det. Det var enligt utredningen också väsentligt att tillställningen och inte Iotteriet framstod som huvudattraktionen, varför utredningen föreslog att lotteri skulle få anordnas efter anmälan såvida detta utgjorde inslag i offentlig tillställning. Remissinstanserna lämnade förslagen i princip utan erinran. Utredningens förslag i dessa delar blev emellertid inte förverkligade. Från år 1970 och åren närmast efter var det framför allt bingospel i 11 kap. 1.4.4 i SOU kommersiell regi, som kom att bedrivas kontinuerligt i särskilda spelhallar 1970:52 redovisas förarefter anmälan i samband med smärre underhållning? Detta upphörde från betena till stadgan angåoch med den 1 april 1973, då bingospelet blev tillståndspliktigt. ende detta begrepp utför- Vi har vid kontakter med bl. a. polismyndigheter ligt. erfarit att tillställningsbegreppet i lotteriforordningen ifrågasätts. Man har i praxis fortsatt att ?Se mer härom i kap. jämställa det med begreppet offentlig tillställning i allmänna ordningsstad- 4.3.

80 Lotteriregleringen

är därför inte ovanliga på exempelvis basarer och gan. Anmälningslotterier där enklare musikunderhållning och/eller teaterujuiwtråitlande marknader,

utgör tillställningen.

om medborgerliga fri- och Med anledning av nya regler i regeringsformen

ändrades från och med den 1 januari 1977 allmänna ordnings-

rättigheter, sammankomsterz så att bl. a. teaterföreställ-

stadgan och lagen om allmänna över till 1 § i lagen. Samtidigt gjordes ning och konsert i 9 § i stadgan flyttades i sistnämnda att lagen också äger tillämpning på det tillägget paragraf, verk. Mötesfriheten omfattar nämligen enligt de framförande av konstnärligt bl. a. sammankomster för framförande av sådant verk. nya grundlagsreglerna bör enligt proposition 1975/762209 i samman- Bestämningen “konstnärligf” inte i forsta hanget uppfattas som beteckning på vissa former av yttranden, Om ändamålet med en sammankomst är hand som ett kvalitetskrav. framförande av ett verk som till sin typ kan hänföras till någon konstnärlig

uttrycksform - t. ex. film, musik ellerett verk avsett för scenisk framställning

av regeringsformens skydd - bör sammankomsten normalt anses omfattad

verkets konstnärliga värde i ett för mötesfriheten, även om det framförda

visst fall inte skulle vara särskilt framträdande.

skulle få Vi vet att många polismyndigheter frågade sig vad lagändringen

för återverkan på lotteriärendena. Härom fanns ingenting sagt i förarbetena.

skulle ha en avslutnings- Man tog som exempel ett fall där en skolorkester vid vilken man ville ha anmälningslotterier. Enligt lagändringen konsert, från att tidigare ha varit en hade själva orkesterframträdandet övergått till att vara en allmän sammankomst. Men skulle offentlig tillställning sammankomsten sett från lotterisynpunkt utgöra offentlig nöjestillställning

eller eventuellt tillställning till förmån för något ändamål?

att anordna sådana lotterier, som Efter vad vi vet har inte möjligheten eller försvårats med kräver ett samband med viss tillställning, omöjliggiorts

av ändringarna i allmänna ordningsstadgan och lagen om allanledning

männa sammankomster.

Bingospelet underkastades som tidigare nämnts från och med den 1 april

1973 generellt tillståndstvång. Därmed kom inte något krav på tillställning lSe vidare prop. 1975/ då om anmälningslotteri, för vilket 762209 som lett till att längre att gälla för spelet. Fråga uppkom skulle få förekomma i samband med mötesfriheten getts för- tillställning ju är en förutsättning, stärkt skydd och vissa redan anmälningslotteri i samband med bingospel. I praktiken anordnades

gränser dragits för att for denna praxis var att förarbetena bingo i vissa delar av landet. Vägledande besluta om rättighetsbetill lotteriförordningens dåvarande lydelse tolkades så, att bingospelet givits gränsande föreskrifter. viss status av tillställning i och med den bestämmelse, som medgav

?Prop 1976/77:39 om automatspel i samband med bingo3.

foljdlagstiftning med (Ds H 1973:47* med förslag till riktlinjer för I en depanementspromemoria anledning av nya regler m. m. konstaterades, att i praktiken varierade regleringen av bingospelet i regeringsformen, KU fann denna fråga och att något klart ställningstagande inte gjorts. Emellertid 1976/77:16, rskr 1976/ man att annan bingo än automatbingo numera erhållit sådan tillställnings- 77:56, SFS 1976:1003 automatiskt medförde att anmälningslotteri fick resp. 1005. karaktär att lagtexten Detta både lotterier som anordnas i samband med bingospelet. gällde 35e prop. 1972:128 med anordnades enligt 2 § och 3 § a) lotteriförordningen. förslag till Förordning framhöll i proposition 1974:51 med förslag till lag om om skatt på spel m. m.. Departementschefen

ändring i lotteriförordningen. att anmälningslotteri tidigare kunnat anordnas 4Se kap. 4.3.2. i samband med bingospel och att anledning saknades att ta ifrån anordnande

Lotreriregleringen

organisationer denna möjlighet. Han instämde delvis i de synpunkter som anförts beträffande bingospelets karaktär av tillställning men fann inte närmare anledning gå in på denna fråga. Det ankom på 1972 års lotteriutredning att överväga tillställningsbegreppets roll i lotteriregleringen. Departementschefen förordade därför för klarhetens skull att, i de avsnitt av lotteriförordningen som avsåg automatspel och anmälningslotterier, det klart angavs under vilka dessa fick anordnas förutsättningar i samband med bingospel. Av denna fick anledning 2 § lotteriförordningen det innehållet, att anmälningslotteri även kunde anordnas bl. a. i samband med bingospel, dock inte automatbingo. Lotteriet skulle vidare anordnas för samma ändamål som bingon.

2.3.1.4 Plats för tillställningen

Anmälningslotterierna får enligt 2§ och 3§ a) lotteriförordningen endast bedrivas inom för tillställningen eller bingospelet avsett område. Enligt förarbetena till förordningen avsåg man med bestämmelsen att betona lotteriets samband med den tillställning, vid vilken det anordnades. Vidare syftade bestämmelsen till att underlätta kontrollen av lotteriet. l fråga om automatspel och roulettspel skall den offentliga nöjestillställningen förekomma inom viss lokal. För automatspelets del skall lokalen vara föreningslokal, annan samlingslokal, nöjespark eller liknande anläggning och beträffande roulett får spelet bedrivas i nöjespark eller liknande anläggning. Punktskatteutredningen ansåg i betänkandet (Ds Fi 1972:2) Skatt på spel att tillstånd till automatspel normalt borde kunna ges, förutom åt folkparker, tivoliföretag och liknande, åt alla hotell och restauranger utan något krav på sammankoppling av spelet med nöjestillställning eller annan tillställning. Tillstånd borde även kunna ges för automatspel i samlingslokaler av typen folkets hus, bygdegårdar och liknande. Med restaurang borde enligt utredningens mening förstås serveringsrörelse där lagad mat serverades. Departementschefen hade inget att invända mot uttalandet att automatspel borde kunna äga rum i samlingslokaler av typ folkets hus, bygdegårdar och liknande? Han ansåg däremot att tillställningsvillkoret borde bibehållas för att bidra till en socialt önskvärd begränsning av spelandet. Vidare ville han inskränka automat- och roulettspel till sådana restauranger som hade tillstånd till utskänkning enligt då gällande om förordning rusdrycksförsäljning. Uppsikt och ordning kunde förutsättas råda i sådana restauranger. Vi har ingående behandlat problemen kring förekomsten av spelautomater på restauranger i delbetänkandet (Ds H 1976:3) Enarmade banditer och går Se bl. a. prop. 1974:51 därför här inte in ytterligare på sådana frågor. med förslag till lag om ifråga om uttrycket liknande ändring i lotteriförordanläggning har länsstyrelsen i Stockholms län ningen. hävdat i ett besvärsärende hos lotterinämnden3 att uttrycket syftar på nöjespark. För att en lokal skall anses som forenings- eller samlingslokal bör 3 Prop. 1972128 med enligt länsstyrelsen krävas att en ideell förening är huvudansvarig för lokalen förslag till förordning och bedriver verksamhet där. Lotterinämnden om skatt på spel. hade inget att erinra mot vad länsstyrelsen anfört. 3 botterinämndens ären- Uttrycket tivolirörelse i 1 a § lotteriförordningen föranledde ett uttalande de dnr 47/1974.

82 Lorterireg/eringen

från rikspolisstyrelsen i en promemoria den 22 mars 1973 med anteckningar rörande lotteriförordningens bestämmelser om tillstånd till automatspel. Styrelsen hävdade, att begreppet i fråga borde tolkas med ledning av det allmänna språkbruket vid lagens tillkomst. I enlighet härmed bör med tivolirörelse menas sådan rörelse, som på ett område i det fria utbjuder tivolinöjen av olika slag till allmänheten. Däremot kan det inte ha varit fråga om att i begreppet tivolirörelse innefatta sådana företag som i lokaler inomhus ställer några nöjesanordningar till allmänhetens förfogande, även om anordningarna i och för sig har samma karaktär som tivolinöjen.

2.3.2 Den tidsmässiga bestämningen Som tidigare framgått finns ett flertal omständigheter som tidsbegränsar ett lotteri. Med stöd av 4§ lotteriförordningen kan myndigheterna meddela de villkor som skall gälla för lotteriet och i besluten ange den tid under vilken lotteriet får anordnas. För traditionella lotterier och bingospel relateras tiden naturligen till den tid som rimligen beräknas gå åt för att avyttra medgivet omslutningsbelopp. För traditionella tillståndslotterier är kalenderåret den yttersta tidsramen på grund av att beviljat belopp för en och samma sökande är knutet till året. Även för bingon har kalenderåret blivit den tid som tillstånd i regel beviljas för. Myndigheterna har medvetet strävat efter att slå samman flera anordnare i allianser och medge omslutningsbelopp som beräknas räcka for ett helt år. Vidare har lotterinämndens anvisningar tagit sikte på spelår som överensstämmer med kalenderåret. En delvis ny tidsmässig aspekt på lotterimarknaden hänger samman med en ökad kommersialisering och stordrift av lotterier. Företag som sysslar med lotterier och även vissa anordnare av lotterier har knutit fast anställd personal till sig. Den arbetsmarknadsmässiga situationen har medfört att man vill ge sysselsättning åt de anställda och därför ha verksamhet året runt med lotterier. Anordnarna strävar därför mot att låta ett nytt lotteri ta över när tillståndstiden för det gamla går ut och således ha ett system med rullande tillstånd. De tider för vilka tillstånd för automat- och roulettspel meddelas är mycket oenhetliga. Vissa myndigheter lämnar tillsvidaretillstånd, andra för bestämda tidsperioder. I fråga om dessa spel finns. som tidigare framgått, den tidsmässiga kopplingen till tillställning, vilket också gäller anmälningslotterierna. Beträffande spel på s. k. enarmade banditer på restauranger rådde till en början olika meningar om när det skulle få förekomma. Man stannade slutligen för att knyta speltiden till restaurangens öppethållande. Det händer att anordnare av traditionella lotterier inte hinner sälja alla lotter före tillståndstidens slut och därför begär förlängning av försäljningstiden. I ett ärende hos lotterinämndenl. där en förening begärde förlängning. uttalade nämnden att lotterna i ett sedellotteri bör utbjudas till försäljning under begränsad sammanhängande tid. En uppdelning av tiden för lottförl Lotterinämndens ären- eller med de säljningen är inte förenligt med grunderna för lotteritillstånd de dnr 130/1975. krav som i allmänhetens intresse ställs på lotteriet. l ett annat besvärsärende? 2 Lotterinämndens ären- hade länsstyrelsen i Hallands län inte beviljat förlängning av försäljningstide dnr 5/1977. den eftersom det på lotterna i lotteriet fanns angivet sista forsäljningsdag.

Lorteriregleringen

Från kontrollsynpunkt borde de därför inte få säljas efter denna dag. l inhämtat yttrande över besvär framhöll länsstyrelsen bl. a. följande.

Länsstyrelsen har tidigare vid behov meddelat tillstånd till förlängning av lotteritillstånd. Då det lörekommit fusk med nitlotter samt att lotter sålts efter tillståndstidens utgång beslöt länsstyrelsen efter samråd med nära liggande länsstyrelser ändra sina då gällande villkor och anvisningar beträffande lotterier (ej bingolotterier). Härigenom tillkom villkoret att på varje lott bl. a. skall framgå ”sista försäljningsdag”. De nya villkoren och anvisningarna har nu gällt i flera år. Från allmänhetens synpunkt måste det anses otillfredsställande. att lotter säljes efter sista försäljningsdagen”.

Lotterinämnden fann inte skäl ändra länsstyrelsen beslut. En tidsfaktor av annan art som bestämmer tiden för anordnande av lotterier av traditionellt slag, hänger samman med tillgången på lottförsäljningskiosker på allmän plats. Det är vanligt att kommunerna upplåter platser härför, men antalet lottkiosker motsvarar ofta inte efterfrågan. Därför förekommer att en fördelning på platserna i förväg görs upp mellan olika anordnare. Beträffande lottkioskerna inom exempelvis Stockholms kommun har berörda myndigheter kommit överens om att under månaderna december-januari får kioskerna disponeras av anordnare av lotterier som polismyn-

digheten ger tillstånd till. Övriga månader är kioskerna reserverade för s. k.

länsstyrelselotterier.

2.4 Prioriteringsfrågan

I direktiven anges att vi bör överväga bl. a. hur olika ändamål skall prioriteras. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen anförde i kapitel 8.6 i sitt betänkande* i denna del följande. Görs en prioritering mellan olika ansökningar för att underlätta för vissa föreningar att avyttra sina lotter motverkas enligt utredningens mening i lä ngden rationaliseringar på lotterimarknaden. Detta kommer i sin tur att vara menligt för såväl de ändamål som skall tillgodoses genom lotteriförordningen som den lottköpande allmänhetens intressen. Vad gäller sådana lotterier, som försäljs från fasta försäljningsplatser på allmän plats. d. v. s. en mycket betydande del av tombolalotterierna. måste likväl vanligen en prioritering äga rum med hänsyn till det begränsade antal lämpliga försäljningsplatser som kan ställas till förfogande. En prioritering med hänsyn till tidpunkten för ansökan torde i regel vara olämplig enär långa väntetider kan uppstå på grund av brist på försäljningsplatser och tillståndsmyndigheten riskerar att avhända sig den materiella prövningen. Enligt utredningens mening bör en prioritering i första hand ske med hänsyn till omfattningen av vederbörande förenings verksamhet och aktivitet. En annan synpunkt som bör beaktas är att varje sökande. vars ansökan fyller villkoren för att få tillstånd, om möjligt bör erhålla något lotteri med icke alltför långt tidsintervall. l-görligaste mån bör också eftersträvas att olika ändamål blir tillgodosedda. Vidare finns givetvis ett stort antal skäl för prioritering, som endast har lokal räckvidd. Ytterst måste naturligtvis alltid prioriteringen bli en skönsmässig bedömning, för vilken några bestämmelser icke kan meddelas.

Den nuvarande lotteriregleringen ger möjlighet till prioritering på olika sätt, Om lotterier (SOU t. ex. 1970:52)

84 -Lorreriregleringen

a) prioritering mellan olika ändamål b) prioritering mellan Föreningar med samma ändamålsinriktning c) prioritering mellan olika lotteriformer

Vi har vid genomgången av lotterinämndens ärenden angående ändamålen och vid kontakter med handläggare på länsstyrelser och polismyndigheter inte funnit något som tyder på en avsiktlig favorisering av vissa ändamål. Å andra sidan tycks det heller inte ske någon medveten strävan efter att olika ändamål blir tillgodosedda. lnom bingospelet har dock under senare år skett en avsiktlig breddning av antalet Föreningar som beretts möjlighet att anordna spel, och en naturlig följd av detta bör ha blivit att föreningar med olika ändamålsinriktning kommit med i sammanhanget. I fråga om det inbördes förhållandet mellan de olika ändamålen i lotteriförordningen har J02, som tidigare nämnts, anmärkt att inget hinder ansetts föreligga mot att främja kulturell verksamhet i mera vidsträckt mening genom lotteritillstånd. Kravet på att verksamheten skall vara av så kvalificerat slag att den kan betecknas som allmännyttig har enligt JO därigenom uppgivits. Även verksamhet med mera blygsamt kulturellt syfte och av mera begränsad omfattning borde kunna inrymmas under den kulturella ändamålsbestämningen. Vi har även i övrigt träffat på fall där ändamålsbedömningen synes ske utifrån en kvantitetsbedömning av verksamheten, särskilt vad gäller de kulturella och välgörande ändamålen. Vi har inte kunnat bedöma huruvida kraven på dessa ändamål skärps i de fall det allmännyttiga ändamålet med verksamheten inte är uppfyllt. Av det tidigare har också framgått att enligt motivuttalanden3 får lotterier till förmån för politiska ändamål inte inkräkta på möjligheterna att tillgodose andra, mer traditionella ändamål genom lotterier. Huruvida detta har efterlevts på lokal och regional nivå har vi inte särskilt studerat4. Politiska lotterier på riksnivå uppgår f. n. till inte fullt 40 procent av rikslotteriernas omslutning. En annan sida av prioriteringsaspekten är fördelningen mellan föreningar med samma ändamålsinriktning. Beträffande bingo har kritik riktats mot att stora tillstånd koncentrerats till vissa populära storklubbar på bekostnad av mindre föreningar. Lotterinämnden har, som ovan framgått, i sina bingoanvisningar behandlat problemet med fördelningen mellan föreningar med *Se kap. 2.2.8. samma ändamålsinriktning. Enligt nämnden bör distriktsorganisationer stå tillbaka på bingomarknaden till förmån för lokala föreningar. 2JO:s ämbetsberättelse Ett prioriteringsproblem som spänner över både ändamål och anordnare år 1966 s. 440-447. hör samman med tillgången på forsäljningsplatser. Vad som gäller för fasta 3Se kap. 2.2.9. lottkiosker på allmän plats har redan behandlats? Under senare år har lottförsäljningsplatser på varuhus blivit mycket populära och åtråvärda. “Av ett besvärsärende Platserna hos vissa varuhuskedjor har med ensamrätt hyrts ut till serviceföhos lotterinämnden (ärende dnr 43/1974) retag. När och var en förening skall få tillgång till en sådan försäljningsplats framgår dock att en läns- bestäms i regel uteslutande av företaget och/eller varuhuschefen.

styrelse tillämpat utta- Vi har inte funnit att man från myndigheternas sida styr anordnarna till

landet i ett fall som avvissa lotteri/ormen Däremot pekar omständigheter på att anordnarna själva såg bingospel. prioriterar vissa typer av lotterier. Detta varierar emellertid hos olika slag av 5 Se kap. 2.4.2. anordnare och mellan olika regioner. Vi har också erfarit att vissa anordnare

Lorterireg/eringen

prioriterar på vilken nivå lotteriverksamheten skall bedrivas. Vissa riksorganisationer försöker t.ex. avhålla lokala Föreningar från att anordna egna lotterier och i stället sälja de av riksorganisationen anordnade lotterierna.

2.5 Behovsprövning

Vid handläggningen av de kommersiella spelformerna, automat- och roulettspelen samt marknads- och tivolinöjen, frågar myndigheterna inte efter vilket behov anordnaren har av inkomsterna från spelet. De ideella lotterierna däremot syftar till att tillgodose bestämda ändamål. Häri anses underförstått ligga ett krav på att anordnaren skall ha behov av lotteriinkomster. Detta finns inte uttalat vare sig i lotteriförordningen eller dess förarbeten. Även för rikslotterierna kräver regeringen att ett visst behov föreligger. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen angav i sitt betänkande (SOU 1970:52) att en förening borde kunna få lotteritillstånd i den omfattning som svarar mot det ändamål som lotteriet skall stödja. Utredningen utgick från att de ändamål. som skulle tillgodoses genom tillståndslotterierna, i regel fick anses mycket angelägna från allmänna synpunkter, och man ifrågasatte under antagande att behoven var outtömliga, huruvida en generell begränsning för tillståndsgivningen för lotterier borde bibehållas. Man kom dock fram till att en fullständigt fri konkurrens på lotterimarknaden skulle kunna få allvarliga konsekvenser for de ideella organisationerna, då inkomsterna från lotterier i många fall utgjorde en ekonomisk for att de förutsättning skulle kunna bedriva sin verksamhet. Lotterinämnden har i anvisningarna för bingospelet angivit hur länsstyrelserna bör pröva omslutningen av spelet. Där sägs att det först och främst bör tillses att omslutningen inte överstiger vad sökandens verksamhet skäligen kan motivera. Underlag för denna bedömning inhämtas lämpligen från verksamhetsberättelser och ekonomiska redovisningar för de senaste åren. Kan verksamheten väntas öka i omfattning bör man ta hänsyn till detta. Nämnden betonar att myndigheterna bör beakta inkomster från andra lotteriformer och alternativa finansieringsmöjligheter. såsom medlemsavgifter samt publik- och reklamintäkter. Om sökanden inte behövt tillgodogöra sig hela behållningen av tidigare bingospel för sin löpande verksamhet, utan t. ex. fonderat medel, kan det vara motiverat att minska omslutningen av det fortsatta bingospelet. Dessa anvisningar torde överlag tjäna som riktmärke vid behovsprövningen av traditionella lotterier hos länsstyrelserna. Hos polismyndigheterna däremot medför ärendenas mångfald att behovsprövningen sker mer summariskt. Värdegränsen för polislotterierna är för övrigt satt vid sådan nivå att behovsprövningen i åtskilliga fall naturligen inte utgör något problem. Vid genomgång av lotterinämndens besvärsärenden och åtskilliga fall i övrigt som vi tagit del av har vi erfarit att myndigheternas överväganden om de sökandes behov sällan redovisas utförligt. Ofta motiveras en prutning av den begärda omslutningen med att den verksamhet sökanden bedriver inte kan anses motivera ett tillstånd på det sökta beloppet. Inte sällan görs en l KFS 1977:27. LN l.

Lotteriregleringen

samlad bedömning av konstaterat behov och möjlighet till avsättning på marknaden. Den senare frågan behandlas i följande avsnitt. Besvär över gjorda nedskärningar, framför allt i bingospel. har endast undantagsvis bifallits av lotterinämnden. Det har ifrågasätts i ett ärende hos lotterinämnden huruvida en förenings skall påverka storleken av meddelat bingotillstånd. Av kapitalbehållning nämndens beslut i fallet kan utläsas att ingående kapitalbehållning inte negativt skall inverka på omslutningens storlek såvida intejust bingospelet medfört inte heller bör en förenings ekonomiskt goda kapitalbildningen. ställning, till följd av extra uttaxering bland medlemmarna för ett speciellt

ändamål (bygge av spelhall), inverka vid behovsprövningenz.

2.6 Marknadsbedömning

Lotterinämnden utgår i sina bingoanvisningar från att tillstånd till spel inte meddelas i större omfattning än vad utrymmet på marknaden medger. skall alltså bestämma ett tak för vad marknaden orkar med. Myndigheterna Utöver detta skall tillstånd inte meddelas, utan myndigheterna skall fördela marknadsresurserna på de sökande föreningarna alltefter deras behov. Av hävd uppställs vissa lönsamhetskrav på lotterierna. olika för olika former. Det redogörs närmare för detta i avsnitten om de olika lotteriformerna. Med ledning av bl. a. huruvida dessa krav uppfylls eller inte kan myndigheterna bedöma situationen på marknaden. Förutom de informationer som lotteriredovisningarna ger härom får myndigheterna, framför allt i under från kontrollanterna i lotterierna. Att bingospelen, hand rapporter lönsamheten sjunker i pågående lotterier är vanligen ett tecken på att marknaden börjar bli mättad. Vi vet exempelvis att trängseln på bingomarknaden varit mycket stor under de senaste åren och lönsamheten har på många håll inte nått upp till önskvärda 15 procent av omslutningen. Länsstyrelserna har därför varit restriktiva med att bevilja tillstånd, och många sökanden har fått vidkännas väsentliga prutningar. Det är svårare att få grepp om marknadsbilden beträffande de traditionella lotterierna. Tillståndsgivningen för dessa lotterier är inte, såsom för bingon. knuten till i huvudsak kalenderår och ansökningarna prövas inte heller i ett sammanhang. Ärendena är i stället fördelade över året. Det är bl. a. av den anledningen svårare än vad gäller bingon att avgöra om dåligt försäljningsresultat beror på marknadsföringen eller läget på marknaden. Lotterierna ärju dessutom fördelade mellan olika myndigheter, som delvis oberoende av varandra meddelar tillstånd till lotterier, vilka samtidigt kan komma att försäljas inom ett och samma område.

l Lotterinämndens ären-

de dnr 55/1975. l 2.7 Det principiella förbudet mot vinster i pengar

eller värdepapper

3 Lotterinämndens ärende dnr ll5/l977. I förarbetena till lotteriförordningen anförde statslotteriutredningen3 bl. a. att 3SOU 1938:17. det skulle vara särskilt frestande att delta i sådana lotterier där vinsterna

Lorteriregleringen 87

utgjordes av pengar eller värdepapper. Lotterier, där sådana vinster förekom, borde enligt utredningen som regel inte få anordnas utan tillstånd av Kungl. Majzt. Detta låg i linje med ett vid denna tidpunkt fattat beslut av riksdagen om penninglotteriväsendets ordnande. Lotteriförordningen kom att utformas enligt förslaget. Enligt l § lotteriförordningen står det regeringen för närvarande fritt att lämna tillstånd till penningvinster i alla slag av lotterier. Tillstånd till lotterier med penningvinster har dock inte beviljats andra än de statsägda eller statskontrollerade bolagen som anordnar penninglotteri, tips och totalisatorvadhållning. Ett undantag utgör de årligen återkommande lotterierna, som anordnas av sparbankerna i samband med den s. k. sparbanksveckan. Regeringen medger också premieobligationer som vinster i rikslotterierna. Efter förslag av punktskatteutredningen infördes fr. o. m. den l april 1973 möjlighet att betala penningvinster i automat- och roulettspelen. Motivet var främst att det inte gick att kontrollera att polletter, som ditintills fått användas, löstes in. Eftersom denna fråga har behandlats i vårt delbetänkande Enarmade banditer går vi inte här närmare in på de överväganden som låg till grund för ändringen. l den förut nämnda departementspromemorian med förslag tiH riktlinjer för regleringen av bingospel m. m. föreslogs att vinster i bingospel i fortsättningen skulle kunna utgå kontant. I promemorian betonades att erfarenheterna från bingospelet gav vid handen att vunna presentkort ofta löstes in mot nya bingobrickor. Det var inte heller ovanligt att eventuell mellanskillnad utbetalades kontant till speldeltagare. Detta gick inte att kontrollera. Det var vidare svårt att finna någon anledning att vid spel med relativt låga vinster förbjuda verksamheten ifråga. Eftersom det inte fanns anledning att förbjuda att vinsteri lotterierna användes som nya insatser, borde följaktligen vinsteri fortsättningen kunna utgå kontant. För att undvika äventyrligt spel, rekommenderades att gränsen för sådana vinster skulle sättas vid 50 kronor. För att kontroll skulle kunna skapas, borde möjligheten reserveras för de spel, där högre vinster än 50 kronor över huvud taget inte förekom. Vid remissbehandlingen av promemorian tillstyrke riksskarteverker samt flertalet länsstyrelser förslaget om penningvinster. Rikspolisstyrelsen, länsstyrelsen i Västernorrlands län och denna utredning avstyrkte emellertid förslaget. Rikspolisstyrelsen erinrade om riskerna för sociala skadeverkningar och pekade på att man i några fall fått underrättelse från polisstyrelser om att det förekommit att äldre människor gjort så höga insatser i spel att de råkat i ekonomiska svårigheter. Vi ansåg i denna fråga att något bärande skäl att tillåta penningvinster inte fanns. En sådan åtgärd var både från praktiska och principiella synpunkter så betydelsefull, att den inte borde vidtas utan att samtliga förutsättningar för spelet setts över och tänkbara verkningar studerats. Vi hävdade, att lotteri med penningvinster, som inte stod under direkt statlig kontroll, borde få förekomma endast om det genom bestämmelser i lotteriförordningen var kringgärdat av restriktioner som väsentligt Skatt på spel, (Ds Fi begränsade lotteriets attraktivitet och tillgänglighet för allmänheten. 1972:2). Departementschefenz var med hänsyn till vad som framkommit vid 3 Prop. 1974:51 med förremissbehandlingen inte beredd att förorda att penningvinster fick utgå i slag till lag om ändring bingospel. Denna fråga borde övervägas ytterligare av utredningen som i lotteriförordningen allsidigt kunde belysa konsekvenserna av penningvinster i lotterier. m. m.

88 Lotteriregleringen

En skrivelse från Chris Wahlström, Stockholm, m. fl. med yrkande om penningvinster i bingospel, inkommen till handelsdepartementet ijuni 1974, har överlämnats till oss..

2.8 Allmänt om lotter och lottautomater

Det finns f. n. en mängd olika typer av lotter på marknaden. Tillverkningen av lotter i landet är koncentrerade till fyra företag. Det finns dessutom ett företag, som importerar lottsedlar, framför allt från England. Dessa företag levererar lotterna till såväl lotterianordnare som återförsäljare. De senare har i regel möjlighet att komplettera lotterna med tilltryck om tillståndshavare etc. . Det finns även andra företag som ägnar sig åt tillverkning av enklare typer av lotter och som distribuerar lotterna på den lokala lotterimarknaden. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen föreslog att lottsedlar skulle godkännas av myndighet för att få användas. Motivet för förslaget var dels att motverka obehöriga förfaranden i lotterier. dels att åstadkomma enhetlig praxis. Utredningen hade konstaterat att kraven på lottsedlar varierade mellan olika myndigheter. Förslaget förverkligades inte. Det råder full frihet för vem som helst att tillverka, distribuera och försälja lotter. Några centrala anvisningar om konstruktionen och funktionen hos lotter finns inte. Ett undantag utgör dock bingobrickorna. Myndigheterna tar endast i ringa utsträckning reda på vilken lottyp som används i lotterierna. Godkännande av lott överlåts i regel till den som förordnats som kontrollant för lotteriet. Det har blivit brukligt bland lottillverkarna att lämna nya lottyper till statens kriminaltekniska laboratorium för bedömning av lottens säkerhetsegenskaper mot fusk. Lotterinämnden har för att stävja fusk med lotter i bingospelet träffat avtal med lottillverkare angående dels utformningen av bingolotterna. dels distributionen av dem. , Det har efter hand blivit allt vanligare att lotter säljs från lottautomater. Kontroll övertillverkningen och försäljningen av dessa saknas helt och hållet. Vissa automater matas med förslutna kassetter innehållande lotter. I viss utsträckning används automater i bingospel, s. k. automatbingol. Lotterinämnden har lämnat föreskrifter om att anläggningarna skall vara försedda med räkneverk. Kontrollen av att anvisningarna följs ankommer på kontrollanterna. Enarmade banditer och andra automatspel är till övervägande delen importerade. Någon myndighetskontroll av hur spelen är konstruerade förekommer inte. Detsamma gäller roulettspelen. Lotter och lottautomater behandlas närmare i kapitel 7.

2.9 Serviceföretag

Enligt våra direktiv skall uppmärksamhet ägnas åt bl. a. frågan om insyn i och *Se vidare härom i kap. kontroll av företag, som mot ersättning sköter lotteriverksamhet för till- 4.1. ståndshavares räkning. Sådana företag kallas vanligen serviceföretag. Depar-

Lorreriregleringen 89

tementschefen uttalade, att man på sikt skulle försöka frigöra bingospelet från beroende av och inflytandet från kommersiella intressen. Utredningen borde, ansåg departementschefen, anvisa vägar för hur detta skulle åstadkommas. Det är framför allt i fråga om bingospelet som frågan om serviceföretagen rönt allmän uppmärksamhet. Kommersiella intressenter fann tidigt att bingospelet var en god inkomstkälla och de fick under tidigare delen av 1970-talet ett allt större inflytande på bingomarknaden. Detta medförde att bl. a. vissa specialidrottsforbund i slutet av år 1974 startade Riksförbundsbingo AB, som skulle verka som serviceföretag. Bolaget kom att få stor spridning i landet tills det under år 1977 försattes i konkurs. Serviceföretagens verksamhet inom bingobranschen är numera till viss del reglerad genom lotterinämndens anvisningar? Serviceföretag finns även inom området för traditionella lotterier. De verkar ha vunnit insteg i allt större omfattning. Speciellt framträdande har serviceverksamheten blivit bland sådana lotterier som säljs i varuhus. Serviceföretagen behandlas i avsnitten om de särskilda lotteri- och spelformerna.

2.10 Lotteriregleringen i Danmark, Finland och

Norge

2.10.1 Allmänt

Vi kommer för varje lotteri- och spelform att redogöra för motsvarande regler i Danmark, Finland och Norge. 1 korthet kan här följande nämnas angående de olika ländernas lagstiftning. 1 Danmark saknas en allmän lotterilag. 1 stället regleras varje lotteriform för sig. Lagen från den 6 mars 1869 om Classelotteriets ordning og forbud mot andet Iottospil m. m., ändrad genom lag den 4 juni 1965, kan dock anses utgöra grunden för övrig lagstiftning på området. Enligt lagen kan Justitsministeriet meddela tillstånd till anordnande av lotterier. Ministeriet har meddelat sådant tillstånd till Landbrugslotteriet och Varelotteriet3. För lotterier i övrigt har Justitsministeriet utarbetat ett cirkulär av den 14 oktober 1966, som omfattar sedellotterier, tombola- och bingospel m. m. Normalt krävs Justitsministeriets eller polisens tillstånd till sådana lotterier. l Fin/and finns huvudreglerna om lotterier i 1965 års lotterilag. Detaljbestämmelser om olika lotteri- och spelformer ges i förordningar. Landskapet Åland har en egen lotterilag. För att lotterilagen och de med stöd av denna utfärdade forordningarna skall bli tillämpliga förutsätts att lottning sker, att vinst utdelas och att deltagarna erlägger avgift. l Norge regleras lotteriverksamheten dels i en allmän lag den 12 maj 1939 lProp. 1974:51 med for- (“lotteriloven). dels av särskilda lagar for tips, totalisatorspel och penningslag till lag om ändring lotteri. i lotteriförordningen För att lotteriloven skall vara tillämplig krävs att deltagarna i lotteriet m. m. erlägger insats. att vinst utfaller och att utfallet beror I på slumpen. ?Se kap. 4.5.5. tveksamma fall avgörjustitiedepartementet huruvida lotteri föreligger eller inte. 35e vidare kap. 3.5.

9G Lotteriregleringen

2.10.2 Ändamâlsbesrämningarna i nordisk lotrerilagsri/irz/Iig

l Danmark kan enligt tidigare nämnda cirkulär inte enskild person ges tillstånd att anordna lotteri utan bara föreningar, kommittéer och institutioner, vars sammansättning och verksamhet ger erforderlig trygghet för att lotteriets överskott kommer att användas till det angivna ändamålet. Tillstånd till lotteri kan bara meddelas till förmån för välgörande eller allmännyttigt ändamål, t. ex. till främjande av lantbruk, fiske, hantverk, industri, hushåll, konst, turism eller idrott. Det kan således inte meddelas tillstånd till lotteri för främjande av enskilda personers privata angelägenheter eller i de fall där överskottet kommer en snävare krets av personer tillgodo. Det får inte heller lämnas lotteritillstånd för att främja ett ändamål som har “begränsad anslutning i befolkningen, tex. till föreningar av samlare, idrottsändamål av exklusiv eller speciell karaktär t. ex. hästsport, motorsport, jakt eller liknande. Tillåtelse kan dock efter omständigheterna meddelas, om utlottningen bara sker inom en bestämt avgränsad, för ändamålet intresserad krets, t. ex. en förenings medlemmar och deras bekanta. Tillstånd kan också för anordnande av tombola eller amerikanskt lotteri inomhus i beviljas anslutning till utställning, basar eller liknande. Lotteritillstånd kan inte ges till förmån för politiska ändamål. Denna bestämmelse hindrar inte en politisk förening att anordna lotteri till förmån för opolitiska, särskilt kulturella ändamål inom en begränsad försäljningskrets. Denna krets kan omfatta medlemmar av föreningen och eventuellt också medlemmar av andra föreningar med samma politiska ändamål samt medlemmarnas bekanta. Tillstånd att anordna lotteri i december månad kan bara meddelas såvida överskottet uteslutande ska användas till s. k. julvälgörenhet. Tillåtelse till amerikanskt lotteri kan bara ges om lottlörsäljningen sker till den arrangerande Föreningens medlemmar och delas bekanta, vid ett föreningsarrangemang eller i hemmet eller i en utställning, basar eller liknande. Utan tillstånd kan föreningar anordna s. k. små föreningslotterier om lottförsäljningen äger rum uteslutande till föreningsmedlemmarna eller under möten eller festen såvida omslutningen inte överstiger 2 000 Dkr och bara föreningarnas medlemmar och deras bekanta deltar i utlottningen. Föreningar kan vidare en gång per år utan tillstånd anordna lotteri till förmån för välgörande eller allmännyttigt ändamål under vissa förutsättningar, bl. a. att omsättningen inte överstiger 5 000 Dkr. Enligt den/inska lotterilagen får lotteri anordnas endast med tillstånd av myndighet i syfte att skaffa medel för välgörenhet eller annat ideellt ändamål som stadgas i lagen. Små lotterier, om högst 1000 FM, får under vissa omständigheter anordnas utan tillstånd, men ändamålet skall finnas angivet i lotterilagen. Tillstånd till varulotteri får beviljas inhemsk, registrerad förening eller självständig stiftelse eller annat sådant samfund, som verkar för välgörenhet eller annat ideellt ändamål. Detsamma gäller anordnande av bingospel. Tillstånd att anordna penninglotteri kan beviljas samfund eller annan

Lorteriregleringen 91

sammanslutning för anskaffande av medel till vetenskapens, konstens eller idrottens främjande. Tillstånd får ges till inhemskt bolag att anordna vadhållning (tips) för stöd åt idrott och fysisk fostran samt vetenskap, konst och arbete för ungdomsfostran. Vadhållning vid hästtävlingar får främja hästuppfödande och hästidrott. Tillstånd att ställa ut spelautomater och förströelseautomater - dock inte fortröelseautomater på tivoli eller på nöjesfält - får bara beviljas Penningautomatforeningen. Syftet skall vara att anskaffa medel for främjande av den allmänna folkhälsan. stödjande av barnskyddet, vården av syn- och hörselskadade, stödjande av åldrings- och invalidvården, utvecklande av ungdomsfostran, för beredskap for skyddande och räddande av människoliv vid katastrofer och for att anskaffa eller upprätthålla för envar öppna semesterplatser eller for härmed jämförligt främjande av möjligheterna till semesterfirande. Enligt den :torska lagen om lotterier får traditionella varulotterier, tombolaoch lyckohjulslotterier samt s. k. offentlig bingo anordnas endast for allmännyttigt eller välgörande ändamål. Föreningar, sammanslutningar eller institutioner kan utan tillstånd anordna lotteri för allmännyttigt eller välgörande ändamål om insatserna i lotteriet inte överstiger 5 000 Nkr. Föreningar, sammanslutningar och institutioner kan också utan tillstånd anordna lotteri vid möten eller fester till vilka allmänheten inte har tillträde, när värdet av vinsterna inte överstiger l 500 Nkr. Så kallad intern bingo kan bedrivas enligt denna regel. Tips anordnas i Norge av Norsk Tipping A/S. Överskottet av verksamheten skall fördelas till idrottsliga och vetenskapliga ändamål. inkomsterna från Det norske Pengelotteri tillfaller staten. Av inkomsterna från totalisatorspelet delas 30 procent mellan arrangören och staten medan 70 procent delas ut som vinster.

SOU l979z29

3 Traditionella lotterier

Ursprungligen behandlades i lotteriforordningen i huvudsak bara vanliga lotterier, dvs. lotterier i vilka man köpte ett bevis på sin insats i form av en lottsedel - en tombolalott eller en enklare form av lott - försedd med nummer. Dragningen kunde vara gjord i förväg men torde vanligen ha förrättats efter det att forsäljningstiden för lotteriet hade gått ut. Även på nitlotterna utlottades ofta ett fåtal vinster. Alla vinster i dessa lotterier bestod av varor. Denna typ av lotterier - i fortsättningen sammanfattningsvis benämnda traditionella lotterier - har behållit sin grundkaraktär sedan lotteriförordningens tillkomst. De är fortfarande varulotterier men vissa undantag finns vad gäller rikslotterierna. Flera nya typer av lotter har emellertid tillkommit, bland annat s. k. kvicklotter och 21-lotter. Traditionella lotterier handläggs av polismyndigheten länsstyrelser eller regeringen, beroende på bl. a. vilken omfattning och geografisk spridning lotterierna har. Vi behandlar i fortsättningen de traditionella lotterierna under rubrikerna polislotterier, länsstyrelselotterier och rikslotterier. Ansökningar om rikslotterier prövas av regeringen. Av l § lotteriforordningen framgår att även marknads- och tivolinöjen. som t. ex. chokladhjul, pilkastning och skjutbanor, i förordningen betraktas som lotterier. Trots att detta strider mot allmänt språkbruk behandlar vi dem därför, under särskild rubrik, mot slutet av detta kapitel.

3.1 Polislotterier

Polislotterier är lotterier som regleras i 2 §, 3 § a) samt 3§ b) lotteriförordningen, och som namnet anger är polisen ansvarig myndighet. De två första lagrummen gäller s. k. anmälningslotterier och det sista s. k. tillståndslotterier.

3.1.1 Nu gällande reglering - Anmälningslorrerier enligt 2 § lorreriförordningen begränsar vinsrvärde Lotterier som här är ifråga får anordnas sju dagar efter det att anmälan gjorts hos polismyndigheten på orten, antingen i samband med offentlig nöjestillställning eller vid tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller

94 Traditionella lotterier SOU l979z29

allmännyttigt ändamål eller i samband med - och för samma ändamål som s. k. storbingospel Det förutsätts också att lotteriet anordnas inom tillställningsområdet eller i bingolokalen. Dessa allmänna rekvisit har behandlats i

annat sammanhang? Vidare gäller3 För dessa lotterier

att vinsterna endast får bestå av varor eller anvisningar (som betalningsmedel inom området där lotteriet Förekommer), att insatsen inte får vara högre än en krona, att vinstvärdet inte överstiger 50 kronor samt att vinstfördelningen sker omedelbart i anslutning till deltagandet i lottenet. Anordnaren får själv avgöra hur omfattande lotteriet skall vara och hur många vinstlotter som skall finnas. Anmälningslotterier enligt 2 § Förekommer i samband med tillställningar såsom välgörenhetsbasarer, syföreningsauktioner, julbasarer, idrottstävlingar etc.

- A nmälningslotterier enligt 3 § a) lotteri/örordningeri begränsad omslutning Anmälningslotterier enligt 3 § a) får anordnas Först sju dagar efter det att anmälan gjorts till polisen. Anordnandet får ske antingen i samband med till Förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål tillställning eller i samband med storbingospel under Förutsättning att lotteriet hålls inom tillställningsområdet eller bingolokalen. Dessutom gäller att vinsterna inte får utgöras av pengar eller värdepapper (med undantag För den del av vinstvärdet som motsvarar fastställd skatt), att behållningen går till det ändamål som tillställningen eller bingospelet anordnats För samt att lotteriets omslutning inte överstiger 3 000 kronor. insatserna och vinsterna skall vara bestämda enligt en uppgjord plan. Vedertagen praxis innebär att minst hälften av omslutningen skall återgå till i form av vinster. Polismyndigheterna kan med stöd av 4§ lottköparna lotteriförordningen meddela kontroll- och ordningsföreskrifter.

Tillstândslotterier enligt 3 § b) lotteri/örordningen Efter tillstånd av polismyndighet får lotteri anordnas utan samband med någon form av tillställning. Lotteriet skall anordnas till Förmån För välgökulturellt eller allmännyttigt ändamål eller För partipolitisk verkrande, samhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare. Vidare gäller att lotteriet får bedrivas endast inom polismyndighetens förvaltningsområde, att vinsterna inte får utgöras av pengar eller värdepapper (med undantag För l Se kap. 4.1. den del av vinstvärdet som motsvalar fastställd skatt) samt 2 Se kap. 2. att de sammanlagda insatserna under ett kalenderår inte överstiger 30 000 3Sedan l januari 1979. kronor För varje anordnare.

Traditionella lotterier 95

Lotterinämnden har utfärdat anvisningar angående vissa s. k. varuhuslotterier. 1 övrigt saknas föreskrifter för polismyndigheternas av handläggning tillståndslotterierna. Myndigheterna får söka vägledning i lotterinämndens och länsstyrelsernas avgöranden i besvärsärenden.

3. 1 .2 Polis/otreriernas Litveck/ing

Anmä/nings/orreriei enligt 2 § lorteriförordningen Huvudprincipen i 1939 års lotteriförordning är att tillstånd skall krävas för att få anordna lotteri. I de sakkunnigas betänkande (SOU 1938:17) med förslag till lotteriförordning m. m., som låg till grund för lagstiftningen, framfördes tanken att man därigenom skulle ha möjlighet att hindra olämpliga lotterier. Under vissa förutsättningar, bl. a. låg insats och ringa vinstvärde, ansåg man dock att lotteri kunde få anordnas utan tillstånd eftersom man i sådana fall kunde bortse från vinstbegäret som anledning till deltagande i lotteriet. För att samhället skulle ha möjlighet till kontroll borde emellertid fordras att lotteriet anmäldes. En del remissinstanser föreslog att en viss relation mellan lotteriets omslutning och vinsternas värde skulle föreskrivas. Departementschefen ansåg i proposition 1939:76 med förslag till lotteriförordning att detta inte var möjligt i lotterier av typen tivolispel. Han ansåg det heller inte behövligt i de lotterier som här avsågs, med tanke på deras ringa ekonomiska betydelse. Ur kontroll- och ordningssynpunkt tillstyrktes dock den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen att vinstfördelningen skulle äga rum i omedelbar anslutning till deltagande i lotteriet. Vid förordningens antagande gällde att högsta vinstvärdet inte ñck överstiga fem kronor och insatsen inte 25 öre eller, om vinsterna utgjordes av uteslutande varor, 50 öre. År 1954 upprättades inom handelsdepartementet en promemoria vari påtalades bl. a. att förändringen av penningvärdet hade skapat besvärligheter att för fem kronor anskaffa förstklassiga och attraktiva vinster varför det vore motiverat att höja gränserna. Man borde emellertid beakta myndigheternas förhållandevis ringa kontrollmöjligheter, vilket gav anledning till viss försiktighet för att förhindra missbruk. Riksdagen fastställde året därpå de gränser som nu gäller enligt 2§ lotteriförordningen. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen ansåg i sitt betänkande (SOU 1970:52) Om lotterier i denna fråga, att gränsen på 15 kronor utgjorde ett hinder mot goda vinster. Man fann det angeläget att lotterianordnarna kunde skaffa vinster av hygglig kvalitet, som den lottköpande allmänheten hade nytta och glädje av. Därför förordades att värdegränserna för varuvinster höjdes. Utredningen ansåg en gräns på 50 kronor vara lämpligt avvägd. Samtidigt borde gränsen för lägsta insats kunna sättas till två kronor. De föreslagna höjningarna kunde inte anses vara så stora att de skulle förändra anmälningslotteriernas huvudsakliga karaktär av nöjesunderhållning. Man påminde också om polismyndigheternas generella rätt att meddela nödvändiga föreskrifter för anmälningslotterier. Utredningen förordade däremot att värdegränserna bibehölls där vinsterna bestod av anvisningar. Motivet härför var att vinnare kunde samla anvisningar tills de fått tillräckligt stort antal för .se kap_ 32 om Iänssty_ att förvärva en vinst av större värde och att vinstvärdet därför kunde bli relselotteriey_

96 Traditionella lotterier

ganska betydande trots att lotteriet fick anordnas enbart efter anmälan. Som exempel angavs prisbingo och Black-Jack som vid denna tid föll under 2 § lotteriförordningen, Kontrollen av lotterierna borde enligt 1964 års utredning ske genom polisens normala övervakningsverksamhet och genom föreskrifter för den offentliga tillställning som lotteriet anordnades i samband med. Några föreskrifter för själva lotteriet ansåg man inte nödvändiga. Man förutsatte emellertid att lottsedlarna skulle vara godkända i de fall dragning ägt rum före lottförsäljningen. Om polismyndigheten skulle finna vinstandelen orimligt låg eller att allmänheten otillbörligt skulle utnyttjas eller vilseledas, kunde särskilda föreskrifter meddelas. Anmälan borde därför innehålla uppgift om bl. a. beräknad omslutning, vinstandel, vinstsortiment och vem som skulle sköta lotteriet. Utredningens förslag föranledde inga lagstiftningsåtgärder i dessa delar. Huruvida serviceföretag eller andra professionella lotterianordnare förekommer i samband med 2 §-lotterier får polismyndigheterna som regel aldrig reda på och vetskap härom föranleder i vart fall ingen särskild åtgärd.

Anmälningslotterier enligt 3 § a) lotterifijrordningen Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen har ingående behandlat lagstiftningsarbetet bakom 3 § a) -lotterierna och de motioner som vid skilda tillfällen förts fram om att höja gränsen för omslutningen Utredningen erinrade om att att efter anmälan få anordna 3 § a) -lotteri införts för att möjligheten underlätta för anordnare av välgörenhetsfester, basarer m. m. att ha mindre s. k. tombolalotterier i samband med tillställningama. Enligt utredningen hade utvecklingen lett dithän att lotterierna blivit huvudändamålet vid tillställningarna. Man ansåg det nödvändigt att få tillfredsställande kontroll över en så omfattande lotteriverksamhet. Det borde inte få förekomma att en anordnare, som bedrev en föga omfattande verksamhet, gavs tillfälle att anordna lotterier i obegränsad utsträckning. Det var vidare angeläget att kunna kontrollera att lotterierna gav rimlig avkastning. Utredningen föreslog därför att 3§ a) lotteriförordningen togs bort. Möjligheten att anordna de ursprungligen avsedda lotterierna borde emellertid inte försvåras på något mer påtagligt sätt. Vissa lotterier skulle kunna anordnas efter anmälan enligt 2§ lotteriförordningen, vars värdegränser föreslogs bli höjda. För andra lotterier däremot skulle anmälan bytas ut mot ansökan. Det förutsattes att tillstånd till smärre lotterier regelmässigt skulle komma att lämnas. Förslaget ledde inte till lagstiftning. 3 § a) -lotterier förekommer numera bl. a. i samband med storbingospel. I allmänhet betraktas varje speltillfálle som en tillställning, där ett nytt lotteri kan påbörjas. Gränsen för högsta insatsbelopp är nämligen inte, som i fråga om tillståndslotterierna, bundet till respektive anordnare och år. Bingoanordnaren anmäler vanligen före varje spelår att han ämnar anordna sådana lotterier i samband med bingospelet. I övrigt förekommer 3 § a) -lotterier i samband med många tillställningar till förmån för ideella ändamål, t. ex. välgörenhetsbasarer, Barnens Dag-evenemang, fester syföreningsauktioner, anordnade av idrottsföreningar m. m. har utarbetat en blankett, som är gemensam för Se SOU 1970:52 kap. Rikspolisstyrelsen 8.5.1. anmälan om lotteri och ansökan om tillstånd till lotteri. Blanketten används i

Traditionella lotterier 97

stor utsträckning av lotterianordnarna. Finner polismyndigheten att några av Förutsättningarna enligt 3 § a) lotteriförordningen brister finns möjlighet att behandla anmälan som en ansökan om tillstånd enligt 3 § b).

Tillstândslotterier enligt 3 § b) lotterifdrordningen Polisen blev tillståndsmyndighet för lotteri år 1949. Den övre beloppsgränsen för tillståndsgivningen bestämdes då till 5 000 kronor. Denna beloppsgräns höjdes från och med år 1972 till 30 000 kronor efter förslag av den år 1964 tillsatta Iotteriutredningen. Såsom motiv för förslaget anfördes, förutom penningvärdeändringen, bl. a. att höjningen skulle förkorta handläggningstiden. Samtliga till länsstyrelsen inkomna ansökningar remitterades nämligen till polismyndigheten för yttrande. Förslaget skulle alltså innebära bättre service för allmänheten genom att länsstyrelserna avlastades. Allmänt kan om polismyndigheternas tillståndslotterier sägas att praxis varierar åtskilligt mellan myndigheterna. Handläggningen av lotteriärendena är spridd på ett mycket stort antal enheter. Ärendena prioriteras ofta lågt. Ett återkommande problem vid tillståndsprövningen är vilka föreningar som får anordna lotterier. Denna fråga har emellertid ingående behandlats i kapitel 2.2 om ändamålen och tas därför inte upp i detta sammanhang. Många polismyndigheter anammade den föregående lotteriutredningens förslag om att lotterierna bör ge ett överskott på minst 30 procent av omslutningen. Frågan verkar dock inte ha ställts på sin spets förrän serviceföretagen under år 1974 började dominera de s. k. varuhuslotterierna,

vilket ledde till sjunkande vinstandelar för föreningarna. Åtskilliga myndig-

heter har numera fått göra avkall på sitt krav på ett visst vinstresultat. Behovsprövningen av lotterierna torde hos polismyndigheterna vara över lag mycket summarisk. Det saknas å andra sidan praktisk möjlighet att, när lotterierna är slutförda, kontrollera att medlen används till uppgivna ändamål. Den kontroll som verkligen äger rum av hur lotterierna anordnas är helt avhängig av dugligheten hos de Kontrollanter som förordnats. Polismyndigheterna har inte alltid kännedom om hur lotterierna avyttras. Undantag utgör de lotterier som säljs från försäljningsstånd på allmän plats inom stadsplanelagt område. I dessa fall måste polismyndigheten förutom lotteritillståndet lämna tillstånd till försäljningen enligt 2§ allmänna ordningsstadgan. I övrigt framgår endast undantagsvis av ansökningshandlingarna om lotteriet skall säljas t. ex. via en lottautomat eller av ett serviceföretag. Vilka personer som kommer ifråga för kontrollantuppdrag tycks variera högst väsentligt från ort till ort. På vissa platser förordnas nästan uteslutande polismän, medan man på andra ställen förordnar den person anordnaren föreslår, under förutsättning att den föreslagna inte förekommer i kriminalregistret. Gemensamt gäller för alla kontrollanter att de arvoderas av lotterianordnarna. Polismyndigheterna vet sällan vilken typ av lotter som används i lotterierna. Det tycks vara sällsynt att provlott infordras i samband med tillståndsprövningen. Det överlåts i regel åt kontrollanten att godkänna lottema.

lotterier 98 Traditionella

3.1.3 Polislotteriernas omfattning

en enkät till samtliga har vi lätt uppgifter om omfatt- Genom polisdistrikt och hur stor arbetsinsats som krävs for handläggningen av polislotterierna Enkäten, som avsåg förhållandena under år 1975, har ningen av ärendena. av de till hörande lokalvaktområdena samt av besvarats polisdistriktet skett för distriktet. Materialet har centralvaktområdet där sammanställning

sammanräknats länsvis. Antalet polisdistrikt i landet är totalt 118 och antalet

lokalvaktområden minst 320. mellan anmälningslotterier och tillståndslotte- Vi har gjort en uppdelning som anordnades rier. Vi har även frågat om hur stor andel av 3 §-lotterierna, Materialet redovisas i följande tabell. Uppgifterna om arbetsinpå varuhus.

satsen redovisas dock i annat sammanhang enligt 2 § lotterlforordningen anordnades Drygt 2 600 anmälningslotterier under år 1975. Lotteriernas omslutning är obekant då begränsningarju endast

för deltagande i spelet. Se kap. 20.6. gäller for värdet av högsta vinst samt av insatsen

efter anmälan respektive Tabell Polislotteriernas omfattning är 1975. Länsvis fördelning av lotterier anordnade tillstånd hos polismyndighet (LF = lotteriförordningen)

Tillståndslotterier Därav varuhus- Län Anmälnings- Anmälningslotterier enl. 3 § b) LF lotterier lotterier enl. 3 § a) LF 3 § a) och b) enl. 2 § LF Antal Total Antal Total Total Antal

Uppsala

Jönköpings

Blekinge

Göteborgs och Bohus 182 380 557 2 303 ll 549 2 847 Älvsborgs 155 74 348 384 2 055 8 623 2 777 Skaraborgs

Västmanlands

Västernorrlands 327 361 421 2 807 445 Jämtlands 17 81 273 420 783 3 823 381 Västerbottens 117 180 971 5 501 2 338 Norrbottens 69

2 631 6 240 9 414 36 995 208 176 63 355 Summa

sou 1979:29

Traditionella lotterier 99

Allmänt sett torde de redovisade siffrorna mer ge uttryck för antalet anordnare än mängden lotterier eftersom en anmälan kan uppta ett flertal lotterier. Under år 1975 anordnades i landet mer än 6 200 anmälningslotterier enligt 3 § a) lotteriförordningen. Dessa omslöt tillsammans ca 9,5 miljoner kronor. Den genomsnittliga omslutningen per lotteri blev således drygt l 500 kronor. Eftersom den tillåtna omslutningen är 3 000 kronor och eftersom samma anmälan kan avse ett flertal lotterier, t. ex. vid storbingospel varje kväll under ett helt år, finns anledning räkna med att den uppgivna sammanlagda omslutningen inte är korrekt utan åtskilligt större. Lotterierna var, med hänsyn tagen till folkmängden, relativt jämnt fördelade mellan länen. Efter tillstånd av polismyndighet anordnades under år 1975 totalt ca 37 000 lotterier. Sammanlagt omslöt dessa lotterier över 208 miljoner kronor. Den genomsnittliga omslutningen per lotteritillstånd blev för landet som helhet ca 5 600 kronor. I storstadslänen samt i Gävleborgs län var denna genomsnittliga omslutning mellan l 000 och 3 000 kronor högre. Uppgifter saknas om den genomsnittliga omslutningen per anordnare. Den totala omslutningen för polislotterierna, anordnade enligt 3 § a) och b) lotteriförordningen, uppgick till minst 217 miljoner kronor, fördelad på drygt 43 200 anmälningar respektive tillstånd. Utav den sammanlagda omslut-

ningen svarade s. k. varuhuslotterier för över 63 miljoner kronor eller ca 29 procent. Andelen varuhuslotterier varierar dock starkt mellan de olika länen. Vi har inte haft möjlighet att förnya uppgifterna om polislotteriema. Det finns dock ingen anledning att anta att fördelningen mellan anmälningslotterier och tillståndslotterier har förändrats på något nämnvärt sätt.

3.1.4 Framjörda synpunkter pâ polislotteriema

A nmälningslotterier

Vi har fått synpunkter på anmälningslotterierna från polismyndigheterna, dels genom den riksomfattande enkäten, dels genom kontakter i övrigt med polismyndigheter och med rikspolisstyrelsen. De har bl. a. lätt ange de problem, som upplevs som väsentliga vid handläggningen av lotteriärendena. En sammanställning av de synpunkter som lämnats görs i det följande. De olika typerna av lotterier orsakar begreppsförvirring. En inte ovanlig missuppfattning, t. o. m. hos polismyndigheterna, rör möjligheten att anordna lotterier enligt 2 § jämfört med 3 § a) lotteriförordningen. Det händer nämligen att man tar upp anmälan om lotteri enligt 3 § a), fastän lotteriet förekomma

avses i samband med offentlig nöjestillställning, som anordnas i

kommersiellt syfte. Det händer också att anmälningslotterier sammanblandas med tillståndslotterier. Det görs gällande att lotterier med ringa omslutning borde befrias från såväl

anmälningsskyldighet som tillståndsplikt. Detta skulle nedbringa myndigheternas arbetsbörda med lotteriärendena. Det kan även ifrågasättas om lotteriärenden över huvud taget är en verksamhet som bör belasta polisen. I vart fall bör alla lotteriärenden 15e föregående avsnitt i ett och samma län, med undantag för 2 §- om polisloueriemas om_ lotterier, handläggas av endast en myndighet, förslagsvis länsstyrelsen. fattning.

sou 197929 100 Traditionella lotterier

vid handläggningen uppnås, vilket är Härigenom skulle större likformighet

både behövligt och önskvärt. hur 2 §-lotterierna skall redovisas. Klara regler bör utformas Det ifrågasätts som behöver redovisas och på vilket sätt detta skall ske. för vilka lotterier och inom försvåras av En enhetlig bedömning mellan polisdistrikten översvämmar marknaden. Det borde mångfalden lottyper, som formligen

om att statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) skall finnas en föreskrift får släppas ut på marknaden. Det saknas lämna ett utlåtande innan en lottyp Det verkar f. n. som med andra ord en förteckning över godkända lottyper.

och tillverkare av lotter m. m. alltför mycket styr utveckom basarftrmor

lingen på området. hos polismyndigheterna skildrats Speciellt ingående har lotteriärendena med polisintendenten Jan Värnhall i vid hearing (se bilaga nr 2 i bilagedelen) var vid denna handläggare av lotteriärenden Göteborg. Värnhall tidpunkt Han är sekreterare i Föreningen Sveriges inom Göteborgs polisdistrikt. han har haft möjlighet till information från även andra polismästare, varför Vad som framkommit om lotterier enligt 2 § lotteriförordningen polisdistrikt. kan sammanfattas på följande sätt. att motta anmälan om lotteri även Polismyndigheten kan inte underlåta lotteriet inte kommer att bedrivas enligt de om det klart framgår att Visserligen underrättas i förutsättningar som lotteriförordningen anger. in anmälan att om lotteriet kommer till stånd är sådana fall den som givit och kan bli föremål for detta att betrakta som brott mot lotteriförordningen

sida. Emellertid saknar polismyndigheingripande från polismyndighetens och åklagarmyndigheterna måste terna resurser för sådana ingripanden, Detsamma är förhållandet om andra lagöverträdelser. överlag prioritera

sjudagarsregeln inte efterlevs.

de föreskrivna vinstvärdena respekteras är svårt att kontrollera. Huruvida som kan köpas för 15 kronor. Inte sällan används varuvinster svårligen av gängse vinster i Denna uppfattning får stöd om man tar del av utbudet Eftersom lotteriets omfattkataloger från basarvarufirmor och lottgrossister. och eftersom är godtagbara som i princip är obegränsad presentkort ning lockas med attraktiva varuvinster som vinster kan den lottköpande publiken vilka kan lösas in av den som vunnit ett tillräckexempelvis radioapparater, Under senare tid har man börjat använda presentkort ligt antal presentkort. som är inlösbara i varuhus, trots kravet på att anvisningarna får gälla såsom

endast inom tillställningsområdet. På vissa håll verkar detta betalningsmedel

ske med polismyndighetens goda minne. i 2 §-lotterierna är ofta av mycket enkel beskaffenhet. Lotter som används i kanterna. Vinstlotterna upptar ett De brukar vara rullade och hopfogade ordet nitlott. Nitlotterna saknar alltså nummer och övriga lotter vanligen nummer. Polismyndigheterna utfärdar i regel inga regelmässigt löpande konstruktion och vilka uppgifter som bör finnas på föreskrifter om lotternas över huvud taget vet vilka lotter lottsedeln. Det är sällan som myndigheterna förordnar kontrollant som kommer till användning. Vissa polismyndigheter 2§ lotteriförordningen och för traditionella lotterier som anmälts enligt

att se till lottsedlamas beskaffenhet. I anmälningslotöverlåter då åt denne

terier som drivs i kommersiellt syfte utses troligen inga kontrollanter.

sou 1979:29 Traditionella lotterier 101

Barnens Dags Riksförbund har i skrivelse den l november 1974 till regeringen anfört bl. a. följande. Lotterier av olika slag är en mycket väsentlig inkomstkälla för medlemsföreningarna. Värdet på högsta vinsten är helt orealistiskt. Varupriserna har i motsats till angivna värde följt prisutvecklingen. Kvaliteten på lotterier enligt 2 § lotteriförordningen har genomgått en inte obetydlig försämring, som fön med sig minskat köpintresse från allmänheten. Förbundet har hemställt att förordningen ändras så att vinstvärdet enligt 2 § motsvarar dagens penningvärde och att detta värde sedan följer prisutvecklingen genom indexreglering. Skrivelsen har överlämnats till oss för beaktande. Sveriges Tivoliägareförening har i december 1974 tillställt oss en skrivelse med önskemål om att insats- och vinstvärden i 2 ä-lotterier höjs till två respektive 75 kronor. Även Folkparkernas Centralorganisation har i skrivelse till oss den 1 februari 1978 framställt önskemål om att insats- och vinstvärden ändras i 2 §-lotterier.

Tillständslorterier Från polishåll* hävdas, som tidigare nämnts, att förekomsten av tre olika regelsystem för polislotterierna skapar förvirring hos allmänheten. Vidare tillämpas reglerna olika i olika distrikt. I en del krävs tillstånd för exempelvis vissa lotterier, särskilt sådana som bedrivs inom föreningar, medan andra distrikt tillåter dem utan vidare. Detta ger upphov till jämförelser hos allmänheten. Det sägs att man ofta möts av påpekandet att andra bestämmelser gäller i ett annat polisdistrikt. Därför skulle det vara bra med fastare riktlinjer. Avsaknaden av tillämpningsföreskrifter för med sig att lokala villkorsbilagor utformas. Följden blir bristande enhetlighet, t. o. m. inom ett och samma polisdistrikt, och lotterier med små insatsbelopp kan komma att betungas av mer än nödvändigt krångliga villkor samt kontroll- och ordningsföreskrifter. Det är enligt flera polisdistrikt angeläget att lotterinämnden snarast kommer ut med föreskrifter och anvisningar för traditionella lotterier i likhet med vad som skett beträffande bingospel. Man framhåller även att ansökningshandlingarna ofta är ofullständiga. Detta kan bero bl. a. på att det av rikspolisstyrelsen utarbetade ansökningsformuläret i vissa delar är oklart. Den som bereder lotteriärendena är tvungen att ägna avsevärd tid åt att få kontakt med sökanden för att få ansökan kompletterad, i synnerhet med vinstplan och protokoll utvisande dels att föreningen beslutat att anordna lotteriet, dels vem föreningen utsett till lotteriföreståndare. Det uppfattas som onödig byråkrati att kräva tillstånd och ta ut stämpelavgift för lotterier med mindre omslutning än 3000 kronor eftersom det mestadels är små ideella föreningar, t. ex. kyrkliga syföreningar, som bedriver dessa lotterier. l ett litet lokalvaktområde är de flesta lotterier av ringa omfattning, och föreningarna uttrycker ofta sin förvåning när protokollsutdrag fordras, i synnerhet som föreningarna inte alltid för protokoll. Vidare anges att det inte finns förståelse för att redovisning begärs för ,Samma känorsomi lotterier, som har en omslutning på endast några hundratals kronor och vars föregående avsnitt om behållning går till kyrkliga eller humanitära ändamål. Lotterier är ofta den anmälningslotterier.

NA..-,

102 Traditionella lotterier

enda inkomstkällan för föreningar som arbetar med sådana syften. Möjligheten att mildra tillståndskraven borde enligt vissa polismyndigheters uppfattning undersökas. Ett annat problem anses vara att flertalet ansökningar kommer tillståndsmyndigheten till handa för sent, ofta bara någon eller några dagar före den dag som försäljningen av lotteriet är avsett att börja. Detta medför för övrigt svårigheter att hinna med att ge tillstånd till platsupplåtelse enligt 2 § allmänna ordningsstadgan. Ett stort problem sägs vara att avgöra om föreningars eller andra sammanslutningars skiftande verksamhet uppfyller lotteriforordningens krav på att vara välgörande, kulturell eller allmännyttig. Klara och fasta anvisningar saknas i detta hänseende. Det är ofta svårt att ta ställning till om vissa föreningar/organisationer är berättigade till Iotteritillstånd. Det har visat sig att föreningar som fått Iotteritillstånd av en länsstyrelse fått avslag av en annan. Praxis är sålunda vacklande beträffande den krets som får ta lotterimedel i anspråk för sin verksamhet, t. ex. pensionärsföreningar, skolklasser, korpföreningar m. fl. Det stora antalet ansökningar som kommer in från skolklasser och andra obehöriga sökande, t. ex. sektioner, vilka saknar kännedom om gällande förutsättningar för att anordna lotterier, vållar problem. Det betonas att begreppen välgörande, kulturellt och allmännyttigt ändamål noggrant bör definieras. Nu är saken föremål för alltför mycket enskilt tyckande och tänkande. Vidare skulle därigenom ”tvivelaktiga” lotterisökande avstå från att inge ansökan. Det råder osäkerhet beträffande begreppet ”för allmänheten”. Mycket få rättsfall finns att tillgå när man skall tolka detta begrepp. En stor de] av förfrågningarna från allmänheten rör denna fråga. Antalet frågor som hänför sig till rekvisitet ”i förvärvssyfte” är också betydande. I rättspraxis har försäljning av lotterier inom exempelvis en arbetsplats ansetts såsom anordnade för allmänhetenl, och alltså tillståndspliktiga. Ett flertal i besvärsärenden har dock gått ut på att föreningar, som avgöranden det här är fråga om, inte skall vara berättigade att erhålla Iotteritillstånd, eftersom de inte kan anses bedriva någon allmännyttig verksamhet. Dessa s. k. slutna föreningar, dvs. sådana som rekryterar sina medlemmar enbart från en bestämd arbetsplats eller ett visst företag, är ganska vanligen förekommande. Ofta ställs den handläggande personalen infor frågor av typen: ”Kan man tänka sig att lotterier, som anordnas på en liten arbetsplats, där alla känner varandra, är att anse som anordnade i en sluten krets, medan lotterier, som säljs på en stor arbetsplats är att anse som anordnade for allmänhetenil”. Var gränsen för det tillåtna skall dras och om man i praktiken kan övervaka ett lotteriforbud av nämnda slag anges som besvärliga problem. Man anser att det skulle behövas ett klarläggande av hur omfattande ett lotteri bör vara i förhållande till sökandens storlek, i synnerhet beträffande föreningar med politisk verksamhet. Ett speciellt problem är hur behovet av lotterier skall bedömas hos föreningar med kassatillgångar och överskott i verksamheten. Riktlinjer saknas för vilka krav som skall ställas på lotteriernas lönsamhet. Skall nettovinsten vara 10, 15, 20 eller 25 procent av Se Svensk Juristtidning omsättningen? 1956 ref. s. 39. Beträffande lottyper finns det inga klara bestämmelser om vad som skall

sou 1979:29 Traditionella lotterier 103

krävas angående lotternas utförande, och det anses brista i vägledningen från överordnade myndigheter i fråga om olika typer av lotter, lottautomater m. m. Det påstås, liksom i fråga om anmälningslotterierna i föregående avsnitt, att det förekommer alltför många lottyper på marknaden. Mängden oenhetliga beslut om vilka lotter som får användas påtalas. Floran av dåliga lottyper anses för stor. De firmor som tillverkar och säljer lotter borde få fastare normer för Iottsedlarnas utformning. Det verkar f. n. som om tillverkarna i alltför hög grad bestämmer utvecklingen på lotteriområdet. En enhetlig bedömning i polisdistrikten försvåras just av mångfalden lottyper. Det framhålls som önskvärt med en föreskrift om krav på utlåtande av statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) innan en lottyp släpps ut på marknaden och att endast av SKL granskade lotter, som uppfyller vissa uppsatta krav, får säljas. Det skulle nämligen underlätta mycket om de undersökningar som utförs av laboratoriet och redovisas i rikspolisstyrelsens publikation Allmänna meddelanden avslutades med ett entydigt besked om huruvida tillstånd får lämnas eller inte för den undersökta lottypen. Lottillverkare levererar ofta lotter på beställning av arrangören utan att ta del av föreskrifter som polisstyrelsen lämnat i tillståndsbeviset. I många lotterier säljs därför lotter som inte godkänts i det särskilda fallet. Man finner det vara felaktigt att lottillverkarna får sälja lotter till arrangörer innan tillståndsbeslut meddelats. Kraven på vad som bör vara tryckt på lottsedlarna varierar mellan olika polisdistrikt. Det är svårt rent praktiskt att redan i samband med tillståndsprövningen kräva provlott om denna skall vara försedd med om uppgift föreningens namn, kontrollant, tidpunkt för dragningen etc. Något lottprov behöver därför i regel inte lämnas i samband med ansökan. Det åvilar kontrollanten att före lottförsäljningens början godkänna lotternas beskaffenhet. Förbudet att använda s. k. 2l-l0tter anses vara mindre välbetänkt. Fusk kan förekomma vid alla lotterier, oavsett om det är fråga om 2l-lotter eller inte. 21-lotterna är attraktiva och lättsålda och bör snarast tillåtas. I vissa polisdistrikt får dock sådana lotter förekomma. En del polismyndigheter har medgivit lottautomater som är avsedda för 21-1otter och det upplevs därför som stötande om sådana lotter inte får användas. Med den flora av lottyper som nu finns vore det önskvärt att få en ändring till stånd så att t. ex. lotterinämnden efter undersökning godkänner en viss lott eller lottyp och att denna står under fortlöpande kontroll så att tvivel inte uppstår huruvida säkerheten är godtagbar. Lotterinämnden bör snarast ge ut föreskrifter angående ett mindre antal lottyper, som tveklöst kan godkännas. Lotterianordnaren överlåter mången gång det reella handhavandet av det sökta lotteriet på annan, serviceföretag eller liknande, som har spel- och lotteriutrustning. Under hand har det privata vinstintresset fått sådant inflytande att lotteritillstånd i många fall utgör en handelsvara. Det påpekas att det är svårt att få tag i tillförlitliga kontrollanter. I samband med granskningen av de ekonomiska redovisningarna av lotterierna får man ofta anledning att ifrågasätta kontrollanternas kompetens. Redovisningarna 15e härom i kap_ ;_22 är många gånger felaktiga och bristfälliga trots att dessa granskats och samt kap. 7.1. l

104 Traditionella lotterier

godkänts av kontrollantema genom skriftligt intygande. Kontrollanternas agerande är av avgörande betydelse för att de av tillståndsmyndigheterna meddelade föreskrifterna och villkoren skall komma att efterlevas. Kontrollanternas åtgärder blir inte sällan att endast förrätta dragning och skriva under lotteriredovisningen utan att närmare kontrollera uppgifterna. Det borde därför finnas preciserade anvisningar angående de krav som bör ställas på en kontrollant. En detaljerad instruktion för kontrollanter är också behövlig. Utbildning bör äga rum. Tillståndsmyndigheterna borde ges befogenheter att kräva dokumenterad kompetens av kontrollantema. Dessa borde vidare vara neutrala i förhållande till tillståndsmyndigheten och lotterianordnaren. Lotterianordnare har en benägenhet att underlåta att inge slutlig redovisär klart. Det vore därför önskvärt att det vid tillståndsgivning när lotteriet att lotteriet skall redovisas. Vid kontroll av ningen bättre kunde understrykas svårigheter att bedöma skäligheten av ingivna redovisningar föreligger upptagna utgifter för lotterierna. Bättre utbildning i handläggningen av lotteriärenden anses nödvändig. av lotterier och lotter i dag vuxit ut är det omöjligt att Såsom typfloran sätt. Lotterierna är ofta svåra att handlägga ärendena på ett tillfredsställande kontrollera och kontrollantema kan inte alltid hävda sig gentemot anordnarna. Det är därför en fiktion att tro att ens de lotterier som kommer till polisens kännedom går rätt till ide flesta fall. Polisen får inte sällan kännedom men det är svårt att bevisa att brott föreligger. Från om olagliga lotterier, brottsutredningssynpunkt måste lotteriärendena anses vara lågt prioriterade.

3.2 Länsstyrelselotterier

3.2.1 Nu gällande reglering kan enligt 3§ c) lotteriförordningen lämna tillstånd till lotteri Länsstyrelse under förutsättning

att lotteriet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare, att lotteriet bedrivs endast inom länet, att vinsterna inte utgörs av pengar eller värdepapper (med undantag av den del av vinstvärdet som motsvarar fastställd skatt) samt att insatserna under ett kalenderår inte uppgår till högre sammanlagt belopp än 400 000 kronor för varje anordnare.

Lotteriet får heller inte avse automat-, roulett- eller bingospel. Insatser - om sådana fordras - och vinster skall vara bestämda till antal och storlek enligt en uppgjord plan. Lotterinämnden har inte givit ut några riktlinjer för tillståndsgivningen i __ _ [AV lansstyrelser] l fråga om länsst relselotterier y Stockholms län givna __ _ _ _ Ett flertal lansstyrelser har utarbetat tryckta standardiserade villkor för vmkor, se bilaga n, 3i bilagedelen. anordnande av lotteri vilka oftast fogas till lotteritillståndet såsom bilaga

sou 1979:29 Traditionella lotterier 105

3.2.2 Länsstyrelselotteriernas utveckling Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1970:52) Om lotterier bl. a. att det högsta insatsbeloppet för länsstyrelselotterier skulle höjas från då gällande 50 000 kronor till 200000 kronor. Detta motiverades bl. a. med penningvärdeforsämringen. Vidare skulle, som redan nämnts i fråga om polislotterierna, höjningarna medföra en mer rationell arbetsfördelning mellan de myndigheter som handlade lotteriärenden. Dessutom ansågs det lämpligt att länsstyrelserna var informerade om de ofta mycket vidlyftiga projekt, som idrottsklubbar och andra lotteriarrangörer avsåg att finansiera med inkomster från lotterier. Enligt utredningen hade länsstyrelselotterierna ökat mycket kraftigt i omslutning. Bingospel bedrevs vid denna tid med stöd av bl. a. 3 § lotteriförordningen. Det var enligt utredningen inte ovanligt att en medelstor idrottsklubb anordnade bingospel för sammanlagt 200000 kronor under ett år. Man var oklar över huruvida beloppsgränsen avsåg vad som en och sam me anordnare kunde få tillstånd till under ett kalenderår eller om den avsåg varje lotteritillstånd. För att åstadkomma en rättvis fördelning av lotteritillstånden förordade utredningen att lotteriförordningen ändrades så att det framgick att bestämda beloppsgränser skulle gälla för kalenderår för en och samma sökande. Om gränserna höjdes i enlighet med förslaget skulle det nämligen i framtiden inte lika ofta finnas anledning att under ett kalenderår ge samma förening så många tillstånd att beloppsgränserna skulle överskridas. En förutsättning för lotteritillstånd borde i princip vara att detta gavs direkt till den organisation som bedrev den verksamhet lotteriet avsåg att stödja. Så kallade supporterklubbar och andra typer av stödföreningar borde inte få tillstånd. Vid remissbehandlingen av 1964 års utrednings betänkande vann förslaget om höjning av beloppsgränserna så gott som allmän anslutning. Även

departementschefen anslöt sig till förslaget. Riksdagen beslöt att höja

värdegränserna enligt utredningens forslag och att dessa i fråga om en och samma sökande skulle gälla per kalenderår. I skrivelse den 29 oktober 1976 till regeringen föreslog lotterinämnden ytterligare höjning av värdegränsen för lotteritillstånd av länsstyrelse. Nämnden erinrade i skrivelsen om att större idrottsföreningar ofta hade verksamheten uppdelad på sektioner för olika idrottsgrenar. Sektionerna hade tidigare av vissa myndigheter fått lotteritillstånd, varför sådana idrottsföreningar ofta kunde få lotterier, vilkas sammanlagda insatsbelopp avsevärt översteg de stadgade värdegränserna. Nämnden hade emellertid genom beslut i besvärsärenden och på annat sätt fullföljt Kungl. Majzts praxis under åren 1973 och 1974 i ärenden angående bingospel, nämligen att tillstånd inte skulle lämnas till en sektion utan endast till huvudföreningen på ansökan av dess styrelse. Lotterinämnden hävdade att sektion av en förening i regel inte är juridisk person och därför inte kunde anses uppfylla de formella kraven på en tillståndshavare. Genom detta hade otvivelaktigt större idrottsföreningar fått minskade lotteriinkomster. Nämnden anförde vidare:

l flera fall har lokala föreningar utnyttjat möjligheten att söka lotteritillstånd hos regeringen. Lotterinämnden brukar höras över sådana ansökningar. Antalet ärenden av detta slag, i vilka nämnden yttrat sig, var 2 under år 1974 (andra halvåret), 9 under år 1975 och 6 under den hittills förflutna delen av år 1976. Nämnden har i sina yttranden l Se prop. 1971:171.

106 Traditionella lotterier sou 1979:29

framfört den principiella uppfattningen att en lokal förening inte bör beviljas tillstånd till lotterier med större omslutning än som ryms inom beloppsgränserna för tillståndsgivning av länsstyrelse och polismyndighet. Regeringen har, utom i något undantagsoch lämnat ansökningarna utan bifall. fall, anslutit sig till nämndens uppfattning Mot bakgrund av det anförda anser lotterinämnden att de organisationer, som enligt lotteriförordningens bestämmelser och vedertagen praxis anses berättigade att erhålla lotteritillstånd, bör beredas ökade möjligheter att söka skaffa sig Iotteriinkomster i sådan utsträckning att verksamheten kan upprätthållas och, om Förutsättningar föreligger, utvecklas vidare. Detta bör inte ske genom en uppmjukning av praxis i fråga om tillståndsgivning till sektioner eller av regeringen. Enligt nämndens mening bör i stället värdegränserna för myndigheternas tillståndsgivning omprövas. Nu gällande värdegränser började tillämpas den l januari 1972. På grund av penningvärdets förändring kan en generell höjning av värdegränserna synas motiverad. En höjning av värdegränsen för polismyndigheternas tillståndsgivning skulle dock inte ha någon verkan i det ovan angivna syftet och bör lämpligen anstå tills vidare. För länsstyrelsernas tillståndsgivning gäller i fråga om bingospel inte någon värdegräns. l konsekvens härmed borde värdegränsen kunna slopas för övriga lotteriformer som omfattas avlänsstyrelsernas tillståndsgivning. Frågan om ett eventuellt avskaffande av denna värdegräns får emellertid anses ha principiell betydelse och torde därför - liksom frågan om polismyndigheternas tillståndsgivning - böra prövas i samband med en allmän översyn av grunderna för lotterilagstiftningen. l avvaktan på resultatet av 1972 års lotteriutrednings arbete inskränker sig nämnden till att föreslå att bestämmelserna i 3 § c) lotteriförordningen ändras så, att tillstånd kan lämnas av länsstyrelse till lotterier med ett sammanlagt insatsbelopp av 500 000 kronor per sökande och kalenderår. Det bör understrykas, att nämnden lägger fram detta förslag uteslutande för att lokala och regionala föreningar med särskilt omfattande och kostnadskrävande verksamhet skall få ökade möjligheter att tillgodose sitt behov av Iotteriinkomster utan att vända sig till regeringen med ansökan om lotteritillstånd. Det är av största vikt att den vidgade tillståndsram som nämnden föreslår inte utnyttjas schablonmässigt, så att en inte önskvärd ansvällning av Iotteriverksamheten blir följden. Det måste därför förutsättas att länsstyrelserna, om förslaget genomföres, noga prövar de tillståndssökande föreningarnas medelsbehov på samma sätt som f. n. sker när det gäller bingospel Förslaget, som gick ut på remiss, tillstyrktes av flertalet remissinstanser. Somliga instanser avvisade dock förslaget. Länsstyrelsen iStockha/ms län, länsstyrelsen i Malmöhus län, rikspolisstyrelsen, 1972 års lotteriutredning liksom Folkrörelsernas lotter/byrå ansåg att lotteriutredningens förslag i fråga om värdegränser borde avvaktas. i Göteborgs och Bohus län framhöll att den lokala lotterimark- Länsstyrelsen naden i länet och speciellt i Göteborg fick anses mättad, varför utrymmet för ytterligare lotterier var begränsat. Man fann inte den föreslagna höjningen motiverad. Riksidrottsjörbund framhöll att ett större mått av samordning Sveriges mellan reglerna för tillståndsprövning till bingospel och motsvarande regler för andra lotteriformer borde kunna komma till stånd. Om så skedde skulle en högsta beloppsgräns för länsstyrelse inte vara motiverad. föranledde vid den tidpunkten ingen åtgärd. l proposition 1978/ Förslaget 79:20 om förbud mot automatspel, m. m., föreslogs en höjning av värdetill 400000 kronor för länsstyrelselotterier. Riksdagen beslöt i gränsen med förslaget. Den nya regeln trädde i kraft den 1 januari 1979. enlighet Vi saknar en samlad bild av hur marknaden för länsstyrelselotterier har

SOU 1979229 Traditionella lotterier 107 ,

utvecklats under tiden efter den tidigare lotteriutredningens betänkande. Emellertid tycks allt fler anordnare allt tidigare ha fyllt kvoten av polislotterier på 30 000 kronor och därefter vänt sig till länsstyrelserna med begäran om tillstånd till nya lotterier. Marknaden för de lotterier det här gäller kan alltså inte strikt delas upp mellan länsstyrelselotterier å ena sidan och polislotterier å den andra, utan måste i stort ses som en enhet, där problemen oftast är likartade. Vad som sägs i det följande om bl. a. varuhuslotterier, lotter och kontrollanter i fråga om länsstyrelselotterier gäller i allt väsentligt även de lotterier som polisen lämnar tillstånd till. Från och med år 1974 ändrades förutsättningarna för försäljning av lotterier på många varuhus, s. k. varuhuslotterier. Orsaken till detta var att AB Turitz & Co träffade överenskommelse med Stivéns Kundtjänst AB i Karlskrona om att Stivéns med ensamrätt skulle få sälja lotterier på Epavaruhusen och Bra stormarknader. Ersättning för upplåtande av plats på varuhusen skulle utgå med bestämda belopp för respektive varuhus. Stivéns skulle ombesörja erforderliga tillstånd, införskaffa lotter, hålla med personal och lottkiosker, utföra service på lottautomater m. m. Vederbörande varuhuschef skulle helt självständigt anvisa de föreningar som skulle få anordna lotterier. Det skulle åligga Stivéns att på respektive varuhus köpa de varor eller presentkort som skulle utgöra vinster inte bara i de på varuhusen sålda lotterierna utan även i all övrig lotteriverksamhet i Stivéns regi. Avtal träffades sedermera mellan Åhlén & Holm AB och Fortuna Föreningsservice AB, Stockholm, avseende lottförsäljning på Tempo-varuhusen. På grund av platshyran sjönk överskotten i varuhuslotterierna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt polismyndigheten i Göteborg reagerade häremot och biföll i början av år 1975 inte längre sådana lotterier vari Stivéns medverkade. Ett fall blev föremål för lotterinämndens prövning I detta hade föreningen Lundby Basket, Göteborg, anhållit hos länsstyrelsen om att få anordna ett lotteri om 50000 kronor på ett av AB Turitz & Cozs varuhus i Göteborg. Länsstyrelsen anförde bl. a. följande.

Försäljning av lotterier av det slag som det nu sökta har under ett flertal år skett på varuhus i Göteborg. Lotterianordnaren har därvid inte haft att erlägga någon särskild platshyra till varuhusen. Sådan hyra synes ha tillkommit sedan Stivéns Kundtjänst AB träffat avtal med AB Turitz & Co om lottförsäljning på varuhusen. l den ekonomiska planen för lotteriet som bifogats ansökningen har bl. a. upptagits l 600 kronor för platshyra. Vid en skälighetsbedömning av platshyran synes denna vara hög särskilt med hänsyn till att AB Turitz & C0, som även skall leverera vinster i form av presentkort till sökt lotteri, inte lämnar någon kassarabatt till lotterianordnaren vid inköp av dessa. Länsstyrelsen anser att det överskott som lotteriet beräknas lämna i relation till värdet av försålda lotter är för lågt.

Efter besvär av föreningen fann lotterinämnden i beslut den 28 april 1975 att inget hinder fanns för länsstyrelsen att meddela föreningen lotteritillstånd. Nämnden konstaterade att genom avtalet mellan Turitz och Stivéns verkade de ekonomiska förutsättningarna för varuhuslotterierna i fråga ha försämrats bl. a. till följd av kravet på hyra för försäljningsplatserna. Behållningen av lLonel-inämndens årenlotterier som anordnades i de av avtalet berörda varuhusen och stormarkna- de dnr 26/1975.

108 Traditionella lotterier

derna hade sjunkit på grund av ökade kostnader. l det aktuella fallet beräknades behållningen uppgå till 26,7 procent av omslutningen. Nämnden konstaterade vidare att någon norm för den behållning som minst borde fordras för att Iotteritillstånd skulle lämnas inte hittills hade fastställts för lotterier av ifrågavarande slag* Nämnden angav att den inte heller f. n. var beredd att ange någon sådan norm. Med särskild betoning på varuhuslotteriernas betydelse som inkomstkälla för ideella organisationer fann nämnden skäligt att lotteriverksamhet som omfattades av avtalet mellan Turitz och Stivéns fick bedrivas tills vidare trots de Förhållanden som länsstyrelsen påtalat och som på annat sätt framkommit. Om vad som skulle iakttas om ansökningsförfarande och tillståndsprövning m. m. utöver vad som gäller enligt lotteriförordningen och vedertagen praxis anförde nämnden följande. Ansökan och tillstånd skall avse endast en Iottförsäljningsplats (varuhus eller stormarknad). En och samma sökande får, inom ramen för den sammanlagda lotteriomslutning som prövas skälig med hänsyn till sökandens behov och övriga omständigheter, samtidigt beviljas flera tillstånd, vart och ett avseende lotteri av ifrågavarande slag med försäljning på viss angiven plats. Ansökan skall åtföljas av en ekonomisk plan för lotteriet, i vilken anges dels plats och tid för lottförsäljningen samt antal lotter och lotteriets omslutning, dels beräknade självkostnader, exklusive mervärdeskatt, för lottsedlar, vinster, platshyra, lottförsäljningskiosk, ersättning till lottförsäljare, sociala avgifter, central administration och övrigt, dels i förekommande fall konsultarvode som Stivéns vill betinga sig samt utgående mervärdeskatt, dels beräknad nettobehållning. Stivéns får av lotteriintäktema tillgodogöra sig ersättning för sina självkostnader. konsultarvode, som prövas skäligt, och mervärdesskatt som företaget är skyldigt att erlägga. Kostnaderna skall styrkas genom verifikationer som avlämnas till kontrollant för lotteriet. Sedan lotteriet avslutats skall till den myndighet som meddelat tillståndet avlämnas redovisning för lotteriet, specificerad på samma sätt som den ekonomiska planen och bestyrkt av kontrollanten. Tills vidare bör såvitt möjligt en och samma person utses som kontrollant för samtliga lotterier som med bolagets medverkan anordnas på visst varuhus eller viss stormarknad. Lotterinämnden tillställde samtliga länsstyrelser och polismyndigheter detta beslut och ”Promemoria 1975-06-23 Kostnader i lotterier som bifogade administreras av Stivéns Kundtjänst AB, Karlskrona” med riktlinjer för debiteringen av vissa kostnader. Även länsstyrelsen i Stockholms län har i ett hos lotterinämndenz överklabetonat det angelägna i att på grund av den stora efterfrågan i gat beslut möjligaste mån fördela lotterimarknaden på varuhus mellan många organisationer. anförde i inhämtat yttrande över besvären bl. a. Länsstyrelsen följande. Jfr här förslaget om minst 30 procent i (SOU För att i görligaste mån förhindra att denna Iotterimarknad helt styrs av varuhusen och 1970:52) Om lotterier, kräver länsstyrelsen regelmässigt, att föreningar till sin ansökan om konsultföretag sid. 98. tillstånd skall foga “platsupplåtelseintyg” från varuhuschefen eller behörig företrädare 2 botterinämndens ären- för varuhuset samt föreståndareintyg från den av föreningen utsedde lotteriförede dnr 50/1977. ståndaren. Länsstyrelsens enda möjlighet att få inflytande över vilka föreningar och

Traditionella lotterier l09

lotteriändamål som skall gynnas med sådana tillstånd är att genom en restriktiv tillståndsgivning åstadkomma största möjliga spridning till olika föreningar och skilda lotteriändamål. Som nämnts i kapitel 2.8 varierar kraven på lottsedlar mellan olika Efter hand blev s. k. Zl-lotter mycket använda framför allt i myndigheter. vissa lottautomater och i lotterier i samband med bingospel och andra tillställningar. Framför allt torde 21-lotterna ha använts i lotterier som anordnats utan tillstånd. Redan år 1970 hade Kungl. Majzt uttalat att lotteri, vari sådana lotter används, inte bör tillåtas eftersom kontroll av dragningen i lotteriet inte är godtagbar. Redan i tillverkningsskedet bestäms nämligen vilka lotter som utfaller med vinst. Trots detta avgörande kom olika modeller av denna lottyp att få en ansenlig utbredning. Länsstyrelsen i Stockholms län fann i beslut den 7 mars 1975 kontrollmöjligheterna i ett lotteri med lottypen “Nya 21” inte vara godtagbara. Efter hand

kom denna uppfattning att delas av övriga länsstyrelser och ett flertal

polismyndigheter. Över lag blev det en kraftig nedgång i försäljningen av tillståndslotterier. l beslutet anfördes bl. a. följande.

Lotten synes i föreliggande skick inte kunna förses med erforderligt tryck av uppgifter om lotterianordnare m. m. Vidare bör i ett lotteri som fordrar tillstånd - för att omöjliggöra att vinstlotter obehörigen plockas ut eller att lotteriet tillförs nitlotter utöver den plan som fastställts - alla lotter vara numrerade i löpande följd för hela lotteriet eller i olika serier. 21-lotterna i förevarande lotteri saknar sådan numrering. Härtill kommer att arrangören eller annan lätt kan åstadkomma iakttagbara skillnader mellan vinst- och nitlotter innan dessa blandas. Kontrollanten måste enbart lita på tillverkarens uppgifter och saknar möjlighet att utöva direkt kontroll över dragningen. Med hänsyn härtill kan kontrollmöjligheterna i lotteriet ej anses godtagbara.

Lotterinämnden har sedermera i ett flertal besvärsärenden? uttalat att vid lotteri, som kräver tillstånd och i vilket insats erläggs genom köp av lott. bör utfallet av vinster bestämmas genom särskild dragning. som verkställs under överinseende av kontrollant utsedd av tillståndsmyndigheten. Nämnden konstaterade att vid lotteri med 21-lotter bestäms vinstutfallet inte genom dragning i sådan ordning utan vid tillverkningen av lotterna. Så småningom utvecklades lotter av motsvarande format som 21-lottema men i stället numrerade och som kunde användas bl. a. i lottautomater. Emellertid verkar Zl-lotter förekomma i åtskilliga tillståndslotterier, främst på polisnivå. Eftersom överströmning av lotteriansökningar sker från polis till länsstyrelse då anordnarna fyllt kvoten hos polismyndigheten, har de råkat ut för att olika krav ställs på bl.a. lottsedlar trots att det av länsstyrelsen beviljade lotteriet torde betraktas som en fortsättning på de lotterier, som polismyndigheten tidigare lämnat tillstånd till. Vi har fått uppgifter om att det förekommer fall där lotterna redan varit levererade vid ansökningstillfället. Det har t. o. m. hänt att försäljning av lotterna redan påbörjats. lallmänhet tycks även länsstyrelserna godta lotterier med förhandsdragna 15e närmare härom 1 lotter och fast vinstplan såvida högsta vinstens värde är ringa, exempelvis i kap. 7.5. s. k. kaffe- eller skinklotterier. 1 __ u_ 2 Beträffande kontrollen av länsstyrelselotterierna saknar

dâftáäqâçnflfyslâçn

länsstyrelserna

inte sällan egna kontrollanter som åtar sig sådana uppdrag. l stället föreslår 1551 161_ 166_ 16% och

anordnaren kontrollant, vilken oftast är en honom närstående person. Om 178/1975 samt 7/1976.

110 Traditionella lotterier sou 1979329

inte några skäl talar mot den föreslagna förordnas regelmässigt denne till kontrollant. Ersättning för uppdraget får vanligen kontrollanten göra upp med anordnaren om och kräva ut av denne. Om detta inte lyckas tar länsstyrelsen över frågan.

3.2.3 Länsstyrelselotteriernas omfattning

Vi har tillställt länsstyrelserna en enkät rörande bl. a. länsstyrelselotteriernas omfattning under åren 1975 och 1976. Av enkätsvaren kan följande utläsas. Omslutningen av lotteritillstånden enligt 3 § c)1otteri1örordningen ökade från ca 75 miljoner kronor år 1975 till ca 83 miljoner kronor år 1976. Med tanke på att inflationen dessa år var omkring tio procent, var den värdemässiga volymen i stort sett konstant. Av tabellen nedan framgår även den länsvisa fördelningen av lotteritillstånden, samt lör år 1976 hur stor del därav som var

varuhuslotteriern

Tabell Länsvis fördelning av under åren 1975 och 1976 beviljade lotteritillstånd enligt 3 § c) lotterifirordningen, samt för år 1976 omfattningen av s. k. varuhuslotterier

Län Samtliga lotteritillstånd Därav s. k. varuhus lotterier år 1976 År 1975 År 1976 Total om- ?år-we slutning Total om- Antal Total om- Antal

Traditionella lotterier 111

Vi har inte haft möjlighet att komplettera materialet med uppgifter för år 1977. Det troliga är att inga större förändringar har skett. Även för detta år kan ökningen antas ha motsvarat inflationen. År 1976 beviljades totalt mer än 3 100 tillstånd. Av dessa avsåg drygt 900 lotterier på varuhus. Varuhuslotteriema svarade för 23,5 miljoner kronor eller 28 procent av länsstyrelselotteriernas omslutning. l följande tabell har lotteritillstånden år 1976 fördelats på tre storleksgrupperuMer än hälften av tillstånden avsåg smålotterier med en omslutning mindre än 15 000 kronor. Mindre än tio procent av tillstånden avsåg lotterier över 50 000 kronor. Dessa tillstånd tycks inte heller ha varit påfallande höga. Genomsnittssiffran blev ca 90000 kronor. Inga särdrag kan skönjas för varuhuslotterierna, utan dessa följer i stort sett samma mönster.

Tabell Under år 1976 beviljade tillstånd till lotterier enligt 3 § c) lotteriförordningen. Hela riket

Lotteriets Samtliga lotteritillstånd Därav s. k. varuhuslotterier omslutning

3.2.4 Fram/örda synpunkter pa länsstyrelselotrerierna

[samband med enkäter har vi givit samtliga länsstyrelser tillfälle att redogöra för väsentliga problem vid beredningen av Iotteriärendena. 1 det följande redovisas de synpunkter som lämnats, utan angivande av Svarsfrekvensen inom olika ämnesområden. De flesta synpunktema har dock lämnats i fråga om ändamål/anordnare, lottsedlar och kontroll. Rent allmänt anses det svån att överblicka om utbudet av lotterier motsvarar efterfrågan. Någon fördelning av tillstånden mellan anordnare är f. n. inte möjlig att genomföra. Det är svårt att avgöra föreningarnas behov av sökta lotteri- och bingotillstånd. Vidare är det besvärligt att bedöma de ekonomiska kalkylerna för lotterierna. Det påpekas att beloppsgränserna för myndigheternas kompetensområden medför att länsstyrelserna under slutet av året får handlägga lokala lotteriansökningar med relativt små belopp. 1 fråga om ändamålen och anordnarna hävdas att länsstyrelserna vid tillståndsgivningen och vid förfrågningar från bl. a. polisstyrelserna har stora svårigheter att exakt klargöra vilka föreningar som är respektive inte är berättigade till tillstånd. Det är sålunda svårt att bestämma om en förenings ändamål uppfyller bestämmelserna i lotteriförordningen. Det framhålls som angeläget att det klarare framgår i förordningen vem som har rätt att anordna ett lotteri. Förslag framförs om att lotterinämnden utarbetar en katalog över

112 Traditionella lotterier

tillståndsberättigade föreningstyper. Speciellt problematiskt att bedöma är om lotteriet är anordnat till förmån för allmännyttig verksamhet. Det är svårt för en sökande, vars medlemskap är helt eller delvis begränsat (exempelvis en Hem och Skola-förening), att förstå en avslagsmotivering av innebörd att ändamålet inte är allmännyttigt. Större investeringar får inte finansieras med lotterimedel. Den förening som är ärlig och i sin ansökan skriver Lex. anläggande av elljusspår, omklädningshytt vid skridskobana eller liknande får inget tillstånd. Den förening som i stället skriver föreningens verksamhet får däremot tillstånd och kan ordna sitt elljusspår. Inte förrän lotteriet är avslutat kan det möjligen uppdagas att lotterimedlen gått till anläggningskostnader, men då är det för sent att göra någonting. Det ifrågasätts också om inte anläggande av just motionsslingor eller elljusspår ingår i en idrottsförenings verksamhet. Beträffande lottsedlar påpekas att utbudet av lotter av olika slag är för stort och att överblick över existerande lottyper saknas. Det är svårt att avgöra vilka lotter som kan anses godtagbara med hänsyn till kontrollmöjligheter och säkerhetsegenskaper hos lottsedlarna. Det är inte alltid som lotterna är granskade av statens kriminaltekniska laboratorium. För närvarande skiftar praxis mellan tillståndsmyndigheterna om vilka lottyper som kan godtas. Det skulle vara till mycket stor hjälp vid beredningen av lotteriärenden om den lottsedeltyp som skall användas vore godkänd av central myndighet för att få säljas. Genom lotterinämndens försorg borde en förteckning upprättas över vilka lottyper som är godkända. Marknaden översvämmas f. n. av lottautomater av olika slag. Det förekommer att automaterna hyrs ut i andra hand till överpriser. Hur stora kostnader som skall accepteras i sådana lotterier är ovisst. Det finns risk för att automaterna jämt får stå framme och att de oupphörligt förses med nya lottkassetter utan beaktande av att antalet lotter enligt ett tillstånd sålts slut och nytt tillstånd inte erhållits. Stora redovisnings- och kontrollproblem uppstår. Vinstplaner med enbart presentkort är på både gott och ont. Det kan diskuteras om inte sådana vinster är att jämställa med penningvinster. Det är svårt att bedöma om serviceföretagen tar ut endast skälig ersättning för sin medverkan i lotterier. Det är vidare svårt för tillståndshavarna att effektivt bevaka sina intressen i förhållande till företaget. De är ofta beroende

av serviceföretagets goda vilja och saknar dessutom tid och tillräckliga

kunskaper för ett aktivt engagemang i verksamheten. Ett stort problem är att få tag i lämpliga kontrollanter. Den praxis som utvecklats, att länsstyrelsen utser den kontrollant som anordnaren föreslagit, är principiellt olycklig. Det finns endast ett fåtal kontrollanter, som verkligen är intresserade och duktiga och som länsstyrelsen anser vara helt tillförlitliga. Vid kontroll av redovisningama har framkommit att kontrollanten i regel inte äger den kunnighet, erfarenhet och självständighet som han nödvändigt måste ha för att kunna hävda sig gentemot anordnaren. Vid direkta frågor rörande bl. a. innehållet i en lämnad redovisning, visar det sig mycket ofta att kontrollanten inte kan svara utan att först ha frågat anordnaren. Ofta blir det någon representant för den senare som i kontrollantens ställe får lämna förklaring på även tämligen enkla detaljer i redovisningen. Försök att få tjänstemän med vana vid revision och kontroll att åta sig kontrollantuppdrag hari regel varit utan framgång. Utbildning av kontrollanter borde anordnas.

sou 1979:29 Traditionella lotterier 113

Det saknas f. n. resurser härför. Länsstyrelsen borde ha möjlighet att utöva mer kontroll ute på fältet som komplement till övrig kontroll. Detta är nu inte möjligt på grund av personalbrist. Länsstyrelsen i Stockholms län framhöll i sitt yttrande över lotterinämndens förslag till höjning av värdegränserna att en markant överströmning av polistillståndsärenden till länsstyrelsen förekommer, särskilt under andra halvåret. Detta visades genom följande uppställning över beviljade lotteritillstånd av länsstyrelsen under år 1976.

Omslutning Jan-juni Juli-dec. Hela året i tkr

I l uppställningen har inte tagits med ett 15-tal lotterier med Försäljning på allmän plats i Stockholm under tiden mars-november enligt särskild tidsplan.

En lösning av problemet med värdegränserna och överströmningen vore enligt länsstyrelsen att bibehålla nuvarande gränser och i stället ta bort begränsningen ”per kalenderår” och samtidigt ställa bestämda krav på tillståndsmyndigheterna att tillämpa en mera strikt behovsprövning såväl med hänsyn till den sökande föreningens behov som till det allmänna utbudet av lotterier av viss typ på marknaden. Vi har också vid hearings med representanter från bl. a. länsstyrelser och vid kontakter i övrigt med dessa myndigheter informerat oss om problemen inom lotterisektorn. Här redovisas inte särskilt vad som framkommit. Problemen överensstämmer till stora delar med det som framkommit vid hearing med polisintendenten Jan Värnhall (se bilaga 2).

3.3 Serviceföretag i länsstyrelse- och polislotterier

3.3.1 Bakgrund I de s. k. traditionella länsstyrelse- och polislotterierna tycks serviceföretag ha vunnit insteg i allt större omfattning. Med serviceföretag menar vi företag eller person som mot ersättning står till tjänst vid skötseln av lotterier. Det har i detta sammanhang ingen betydelse om ersättningen debiteras öppet, i form av konsultarvode, eller om den tas ut genom dolda pålägg på vissa kostnader. Vi saknar uppgift om hur stor andel av marknaden som administreras av serviceföretag, men den är troligen mindre än på bingosidanÅ Serviceföretag torde finnas i huvuddelen av de tätorter, som har ett så stort befolkningsunderlag att kontinuerlig försäljning av lotterier under dagtid från fasta forsäljningsplatser är lönsam. En förening kan mycket sällan räkna med tillstånd i sådan omfattning, att den under ett helt år kan disponera eller inneha en fast lottförsäljningsplats. I ISe kap. 4.5.

114 Traditionella lotterier

stället är det vanligt på sådana platser att en mängd Föreningar avlöser varandra efter relativt kort tid och att verksamheten tas om hand av ett serviceföretag, som bedriver en kontinuerlig verksamhet på platsen. Därigenom behöver platsinnehavarna, främst varuhusen, endast ha kontakt med en part angående lotteriverksamheten. Samtidigt kan det ställas större krav på skötseln än om en mängd olika organisationer är inblandade. Genom serviceföretagens medverkan slipper dessutom föreningarna anställa personal och skaffa lottautomater lör Försäljningen den korta tid platsen disponeras. Serviceföretagen har i många fall genom avtal med platsinnehavaren skaffat sig ensamrätt till attraktiva platser. Ofta utgår hyra för platsupplåtelsen.

3.3.2 Se/viceföretagens verksamhet Serviceföretagen utför olika s. k. konsulttjänster, det vill säga företaget sköter en mängd praktiska detaljer i samband med lotteriverksamheten. Till servicelöretagen räknas däremot inte företag, som säljer enbart lotter eller vinster. Serviceföretagens verksamhet omfattar normalt följande tjänster:

att tillhandahålla lottförsäljningsplats, att tillhandahålla erforderligt materiel, t. ex. lotter och lottautomat, att upprätta ansöknings- och redovisningshandlingar, att tillhandahålla personal för lottforsäljning, om lotteriet inte försäljs genom lottautomat, samt att administrera och kontrollera lotteriet. l vissa fall kan serviceverksamheten begränsas till att omfatta endast några tjänster. men det vanligaste verkar vara att samtliga utförs. Traditionella lotterier till förmån för ideella ändamål anordnas ibland i samband med tivoliverksamhet. I dessa fall tillhandahåller ofta serviceföretag fullständiga tivolin, inklusive lotterier. Företagen tar ut ersättning genom att lörbehålla sig en viss andel av verksamhetens avkastning.

3.3.3 Servicejöretagens kundstruktur Idrottsföreningar utgör en betydande kundkrets hos servicelöretagen men ofta förekommer även nykterhetsorganisationer, handikapporganisationer, religiösa organisationer, scoutkårer, sång- och musiksammanslutningar samt lottakårer och andra frivilliga försvarsorganisationer som kunder. Konkurrensen mellan olika föreningar om plats för lottförsäljning på varuhus och liknande platser är ofta mycket hård. Det är vanligt att serviceföretaget, eller i vissa fall platsinnehavaren (varuhuschefen), har en lång väntelista med hugade lotterianordnare. Tillstånd till lotterier beviljas normalt inte om inte sökanden kan uppvisa ett intyg från platsinnehavaren, att föreningen kommer att få sälja sina lotter på platsen i fråga. Detta innebär i praktiken att varuhuschefen eller serviceföretaget helt kan styra vilka organisationer som får tillstånd och som kan sälja sina lotterier på ett varuhus. Det är t. ex. vanligt, att all lotteriverksamhet på ett Domus-varuhus är förbehållen organisationer med ideologisk anknytning till kooperationen.

sou 1979:29 Traditionella lotterier 115

3.3.4 Reglering och kontroll av serviceverksamheren

Lotterinämnden har inte utfärdat några anvisningar rörande serviceföretagen med tidigare omtalat undantag för Stivéns Kundtjänst AB. De av tillståndsmyndigheterna utfärdade villkoren gör vanligen inte skillnad på lotterier som i egen regi anordnas av föreningar eller på lotterier anordnade med hjälp av serviceföretag, varför krav på avtal eller liknande normalt inte förekommer. Serviceverksamheten på lotteriområdet är således i stort sett oreglerad. Det verkar vara vanligt att serviceföretaget garanterar Föreningarna en viss behållning. Den garanterade behållningen anpassas ofta efter tillståndsmyndighetens agerande, som i vissa fall har inneburit krav på att viss behållning uppnåtts i tidigare lotterier för att nya tillstånd skall beviljas. Något motiv för att med hjälp av sådana garantier locka till finns ofta inte. sig kunder Serviceföretagen har normalt en lång kö av presumtiva kunder. I redovisningen till förening och tillståndsmyndighet anpassar de serviceföretaget redovisade kostnaderna genom att, ofta dolt, göra pålägg eller avdrag på de verkliga kostnaderna, så att den garanterade behållningen uppnås. Tillståndsmyndigheterna förordnar regelmässigt kontrollanter för beviljade lotterier. Kontrollanterna utses som redan nämnts ofta på förslag från tillståndshavaren. Det har till och med förekommit att för representant serviceföretag utsetts till kontrollant om denne inte varit medlem i föreningen och inte heller varit straffad. Speciella instruktioner för kontrollanternas

agerande vid kontroll av lotterier som administreras av serviceföretag saknas,

vilket bl. a. beror på att regler för serviceföretagen över huvud taget saknas på Iotteriområdet. De utsedda kontrollanterna saknar ofta om och kunskap erfarenhet av ekonomisk kontrollverksamhet. I många fall uppbär kontrollanten sitt arvode direkt från serviceföretaget. Det har till och med förekommit. att serviceföretag lämnat kontrolluppgift på kontrollantarvoden, vilket måste innebära att kontrollanten helt felaktigt betraktats som anställd eller uppdragstagare hos serviceföretaget.

3.3.5 Enkät till serviceföretag

Vi har inhämtat uppgifter från ett tiotal större serviceföretag en

genom enkät

avseende åren 1975 och 1976. Enkäten behandlar serviceverksamhetens omfattning inom de traditionella länsstyrelse- och polislotterierna och har som särskilt syfte haft att studera varuhuslotterierna. Ett par av de tillfrågade företagen har inte besvarat enkäten, men dessa har förmodligen endast en obetydlig del av marknaden. De flesta serviceföretagen tycks ha en lokalt begränsad verksamhet. Endast ett mindre antal bedriver verksamhet i flera län. De två största företagen på området är Stivéns Kundtjänst AB och Fortuna Föreningsservice AB, vilka tillsammans svarar för mer än 85 procent av den sammanlagda omsättning, som redovisats i enkätsvaren. Materialet täcker endast en del av den totala marknaden. Lotterier som administrerats av andra serviceföretag än här tillfrågade eller som anordnats utan biträde av sådana företag ingår inte. har redogjorts för olika lotteriers l se kap_ 3_1_3 respektive Tidigare omfattning, däribland varuhuslotterien Enkätmaterialet innefattar ca 12 procent av samtliga lotterier och ca 3.2.3.

116 Traditionella lotterier sou 1979:29

30 procent av varuhuslotterierna. De genomsnittsvärden som framräknats med hjälp av enkätsvaren bör dock ge en relativt god bild av förhållandena på marknaden. Materialet omfattar exempelvis alla lotterier anordnade i varuhus tillhörande Turitzkoncernen samt en betydande andel lotterier anordnade i varuhus tillhörande Åhlénskoncernen. (Turitz och Åhléns är sedan år 1976 en och samma koncern, Åhlénskoncernen.) Totalt rör det sig om ca 180 varuhus Omfattningen av de lotterier som administrerades av företagen framgår av följande tabell.

Tabell Lotterier anordnade med hjälp av serviceföretag åren 1975 och 1976 enligt enkätsvaren

Av den totala försäljningen omsattes båda åren ungefär 3/4 på varuhus. Varuhuslotterierna ökade ganska kraftigt, närmare 31 procent, medan lotterier sålda på andra platser endast ökade med drygt åtta procent. Det kan omnämnas att den genomsnittliga lotteriomsättningen per varuhus under året uppgick till 141 300 kronor. Till vart och ett av varuhusen erlades i genomsnitt 6 550 kronori platshyror. Sammanlagt erlades till Turitz” varuhus ca 792 000 kronor och till Åhléns varuhus ca 280 000 kronor. Lotterierna har i det följande uppdelats i sådana som säljs via lottautomater, s. k. automatlotterier och sådana som säljs av personal, s. k. manuella lotterier. Förhâllandena framgår av följande två tablåer.

Tabell Lotterier anordnade med hjälp av serviceföretag åren 1975 och 1976

År Total försäljning Försäljning på varuhus Övriga försäljningsplatser

Antal Omsättning Antal Omsättning Antal Omsättning 1 000-tal kr 1000-1211 kr l000-tal kr

Automatlolterier 1975 1 686 9 791 l 306 7 131 380 2 660 1976 2 093 12 196 1 617 8 889 476 3 307

+ 24,6 96 +24.6 96 +243 96 Manuel/a lotterier 1975 3 693 18 540 2 614 13 385 1079 5155 1976 4 605 23 063 3 545 17 778 l 060 5 285

+ 24.4 96 + 32,8 96 + 2.5 96

Traditionella lotterier

Försäljningen av automatlotterier ökade med 24-25 procent både på varuhus och andra försäljningsplatser, dvs. lika mycket som genomsnittet. Försäljningen av manuella lotterier på varuhus ökade relativt kraftigt mellan åren, närmare 33 procent. Däremot ökade försäljningen på andra ställen endast med 2,5 procent vilket med hänsyn till inflationen utgör en faktisk försäljningsminskning. Även antalet sålda lotterier minskade något på dessa platser. I nedanstående uppställning har några genomsnittsvärden tagits fram för de lotterier som företagen medverkade i under år 1976.

Tabell Manuella lotterier och automatlotterier år 1976 enligt enkätsvaren

Samtliga Försäljning Övriga lörsäljnings- på varuhus försäljningsställen platser

Genomsnittlig omsättning per anordnare. kronor 11 968 13 086 9 423 Genomsnittlig omsättning per lotteri, kronor 5 264 5 189 5 515 Genomsnittligt överskott per anordnare och lotteri. procent 24.1 24,1 24,4 Genomsnittlig hyra per lotteri. kronor 215 225 184

Den genomsnittliga omslutningen per anordnare var högre vid Försäljning på varuhusjämfört med andra platser. Räknat per lotteri var förhållandet det motsatta. Den genomsnittliga behållningen var i båda fallen drygt 24 procent av omsättningen. Platshyrorna var i genomsnitt högre på varuhus än på övriga ställen, såväl i kronor räknat som i procent av omsättningen. Som framgår av uppställningen nedan var den genomsnittliga omsättningen per lottautomat nära tre gånger så hög då denna var placerad på varuhus, jämfört med övriga platser.

Tabell Automatlotterier år 1976 enligt enkätsvaren

Samtliga Försäljning Övriga förlbrsäljnings- på varuhus säljningsställen platser

Antal lottautomater den 31/ 12 507 242 265 Genomsnittlig omsättning per lottautomat 24 055 36 055 12 479

118 Traditionella lotterier sou 1979:29

3.4 Rikslotterier

3.4.1 Nu gällande reglering kan lämna tillstånd till alla former av lotterier som inte är Regeringen dobbleri Länsstyrelserna och polismyndigheterna har rätt att, inom sina lämna tillstånd till traditionella lotterier respektive behörighetsområden, inom vissa ramar och under vissa bestämda förutsättningar. Vissa spelformer har dessutom Regeringens tillstånd krävs bl. a.: specialreglerats. om lotteriet kommer att säljas i mer än ett län, om lotteriet sammanlagt omsluter mer än 400 000 kronor, om någon vinst i lotteriet utgörs av pengar eller värdepapper, eller om lotteriet anordnas for annat ändamål än som anges i lotteriforordningen. Det förekommer att anordnare, som fått maximalt lotteritillstånd av polisen och/eller länsstyrelsen, vänder sig till regeringen med begäran att få anordna ytterligare lotterier. Sådana ansökningar har i regel lämnats utan bifall. Ett fåtal tillstånd till lokal lottforsäljning har dock lämnats. lämnar lotteritillstånd även till distriktsorganisationer, som Regeringen omfattar t. ex. ett landskap, där flera län ingår. Med rikslotteri avses här dock endast sådana lotterier, som enligt regetillstånd trots detta ringens får säljas i hela landet. Att vissa rikslotterier marknadsförs endast i ett begränsat antal län eller på ett fåtal orter saknar därvidlag betydelse. Lotteribestämmelser utfärdade av Kungl. Majzt den 27 juli 1956 gäller (se bilaga nr 4) och i regeringens tillståndsbeslut hänvisas till dessa alltjämt bestämmelser. Enligt praxis lämnar regeringen tillstånd till lotterier med penningvinster endast till de statliga lotteriforetagen och, i samband med den årliga sparbanksveckan, till sparbankerna. Som vinst i rikslotterierna medges ibland I övrigt förekommer vinster huvudsakligen i form av premieobligationer. varor och presentkort samt i vissa fall även resor, men detta under förutsätt› ning av rätt till utbyte mot varor eller presentkort. av rikslotterierna går till, de Längre fram redogörs för hur handläggningen villkor som uppställs och hur kontroll sker. Vad som gäller for rikslotterierna har nämligen i viss mån blivit normgivande for polis och länsstyrelse.

3.4.2 ÄindamâlenMatter/anordnarna lämnar lotteritillstånd till huvudsakligen samma ändamål som Regeringen polismyndigheterna och länsstyrelserna får lämna tillstånd till. Såsom anordnare av rikslotterier godtas i princip endast riksorganisationer. Vissa undantag finns, exempelvis Stockholms Stadsmission. I linje med vad som gäller for övrig lotteriverksamhet skall överskotten från rikslotterierna gå till just den verksamhet som anordnarna främjar. Med ledning av detta kan, som redan nämnts i kapitel 2.2.5, anordnarna delas in i kategorierna handikapporganisationer, religiösa och kulturella organisationer, idrottsorganisationer, frivilliga forsvarsorganisationer, politiska organisationer. vissa 1Se kap. 17. yrkesorganisationer samt nykterhetsorganisationer.

sou 1979:29 Traditionella lotterier 119

Det förekommer undantagsvis att en ideell organisation (Lions) får tillstånd att anordna lotteri till förmån för annan ideell organisation (Riksförbundet mot reumatism), eller att tillstånd viss ges till hjälporganisation (Stiftelsen Radiohjälpen) och en organisation som kan inordnas inom någon av de ovan angivna kategorierna (Psoriasisförbundet, Lutherhjälpen) att tillsammans anordna ett rikslotteri. De frågor som i övrigt rör ändamålen har behandlats i kapitel 2.2, varför vi här inte går vidare in på dessa frågor.

3.4.3_ Rikslotteriernas omfattning

Statistiska uppgifter om rikslotterierna har hämtats från handelsdepartementets redovisning av regeringens (tidigare Kungl. Majzts) tillståndsgivning. Uppgifter lör åren före 1973 är hämtade från ett tidigare räkningstillfalle. Rikslotteriernas under omfattning åren 1971-1977 framgår av nedanstående tabell.

Tabell Rikslotteriernas omfattning under åren 1971-1977

betydligt. hänger delvis samman med att värdegränsen för länsstyrelselotterierna höjdes från 50 000 kronor till 200 000 kronor från och med år 1972. Sedan år 1973 har antalet tillstånd hållit sig omkring 40. Vissa lotterier har slagits samman, exempelvis inom nykterhetsrörelsen. En del organisationer har även upphört med att anordna lotterier, troligen till följd av en allt hårdare konkurrens på marknaden. De lotterier som har dock blivit beviljats större. År 1977 uppgick rikslotteriernas till nästan sammanlagda omslutning 75 miljoner kronor. För åren 1975 och 1976 var denna 70 omslutning drygt kronor. miljoner De senaste årens höga siffror får delvis ses mot bakgrunden av de stora lotteritillstånd som beviljades reumatikerförbundet år 1975 och socialdemokratiska partiet åren 1975-1977. Diagrammet på nästa sida visar hur omslutningen lördelats mellan de tidigare nämnda ändamålen. Materialet ger vid handen att rikslotterierna i stor utsträckning anordnades till förmån för politisk verksamhet. sådana lotterier Samtliga anordnades av tre organisationer, Socialdemokratiska partiet, Centerpartiet och Moderata

Ungdomsförbundet. Socialdemokraterna svarade ensamma for den i särklass

120 Traditionella lotterier

Miljoner kronor 80- 74,9 Övrigt 70_ , -.__. Nykterhet

lll/l

60 Ir] i Vissa yrkesgrupper 504

40* Politik

30* Frivilligt försvar Idrott 20 Kultur Diagram Riksløtteriernas Religion 10_ fördelning mellan olika ändamål räknat pá om- Handikapp slutningsbeløpp åren O_ 1971-l 977. 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 År

största andelen. År 1977 omslöt socialdemokraternas lotterier ca 23 miljoner kronor - socialdemokratiska anordnade tillsam- Sveriges ungdomsförbund mans med Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, Socialdemokratiska Alotteriet (ca 10 miljoner kronor) samt Socialdemokratiska Månadslotteriet (ca 6,5 miljoner kronor) och tillsammans med Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Socialdemokratiska Kvicklotteriet (ca 6,5 miljoner kronor). Centerpartiet anordnade lotterier för något mer än tre miljoner kronor. Centerns riksorganisation, Centerns ungdomsförbund och Centerns kvinnoförbund anordnade ett lotteri vardera. Moderata ungdomsförbundet hade ett lotteri, vilket omslöt 600 000 kronor. Den näst största gruppen lotterier anordnades till förmån för nykterhetsrörelsens verksamhet. 1 lotterierna medverkade dels IOGT/NTO, Våra Gårdar och lOGT/NTO:s friluftsgårdar, dels Ungdomens nykterhetsförbund, lOGT/NTO:s juniorförbund och Nykterhetsrörelsens scoutforbund. Den tredje gruppen i ordningen utgjordes av lotterier anordnade till förmån för handikappade. Flera olika organisationer medverkade, däribland Riksförbundet mot allergi, Svenska diabetesförbundet, De handikappades riksorganisation, Svenska psoriasisförbundet samt Riksförbundet mot reumatism. Under perioden 1973-1977 gäller för samtliga fem år att mer än 70 procent av lotteriernas omslutning anordnades till förmån för ändamålen politik, nykterhet samt handikapp. Det kan vidare påpekas att lotterierna anordnade av idrottsrörelsen var förhållandevis små. Nettobehållningen i rikslotterierna har under åren 1973-1977 varierat mellan 26 och 29 procent. Uppgifterna är emellertid osäkra. Några enhetliga regler för redovisningen finns nämligen inte. Ibland inräknas exempelvis provisioner till lokalavdelningar och anslutna föreningar. Tabellen på nästa sida ger en mer detaljerad bild av fördelningen mellan olika lotteriändamål.

Traditionella lotterier 121

..._0003

m,

m.m o.m m.m 0._ m._

x m.o_ mm o.mm _.v oo_

:u:

oom oom ooo omm oom mmm om_ oom omo mmm

m m o o _ _ m

ti. om 2 vm

_EEE_

mmm_ _mE

m _ m m m m m v o_ _v

_åooo _

_ o,

m.m m,m m.m Q_ m._ m.m oo_

x __ m.mm _.mm

_aiuvâ_

mmm ooo oom omo o: om_ omm oom mmm om_

m v m m _ _ m

si. om m_ om

SE:

omm_ :§2

m _ m m m m m m m mm

:.52:

v.m m.m m.v m._ 0._ m.v oo_

mm m.mm ...om o.om

uâåovuü mmm oov ooo omv mmm 08 ov_ mmo om_ mmm

m v m _ m

.VF m_ mm v_ om

23.5.3325.

mmm_

_

_S=

m m o m m m m m mm

m.m m.m 0._ o.m 5

.Eau

_.m oo_

x m.m_ möm m,mm

mmo mmm mmm omv oom mmo

.o_._o=c_

oo_ om_ :v

m m v m mmo_ v

3:. m_ __ mm

_3=

_.25_

_

vmm_

__ v o m m m m v o..

.mmm_..mmm_

å _.v v.m 3 m._ _._ ...o oo_

x ån m.mm

:mä mmm omm oom ooo omm omm mmm oom mmo m5

v _ m v m

b; m_ o_ mv

.ofozcauäu

mmm_

_

_S:

m m m m o _ m v mm

Aâavåria

.å

ha:

.o_.=a=_...o: .omnåwmofm

52e

_aeåcm

acuexåâ=ooeumo

annica:

asså

_nanci_ :gåva _w_=_:n_ _oâxiz

:Sub 5:3_ 205_ v.20.. mmm; wmEo

122 Traditionella lotterier

3.4.4 Handläggning av rikslotterierna Den organisation som vill anordna ett rikslotteri skall lämna in ansökan till handelsdepartementet. På ansökan ställs inga andra formella krav än att den skall vara undertecknad av person som är behörig att föra organisationens talan. I praxis ställs dock vissa bestämda anspråk på sakinnehållet. Organisationens namn samt antalet lotter och lottpriset måste anges, likaså lotteriets typ och den försäljningstid man räknar med. Uppgift om det ändamål till vars förmån lotteriet anordnas krävs. Ibland nöjer man sig med formuleringen ”till förmån för förbundets verksamhet” med hänvisning till verksamhetsberättelsen. l många fall anges dock lotteriets ändamål mer specifikt, t. ex. studie- eller ungdomsverksamhet, social rehabilitering etc. Från organisationer som söker tillstånd för första gången kräver man att stadgar bifogas. Generellt fordras senaste verksamhetsberättelse med ekonomisk redovisning, vidare handlingar som visar att organisationen beslutat anordna lotteriet och vilka funktionärer som utsetts för detta. En ekonomisk kalkyl för lotteriet krävs också samt preliminär vinstplan. Om organisationen tänker anlita utomstående företag för lotteriets drift, vilket förekommer i stor utsträckning, vill man se det avtal som upprättats med företaget, liksom en klar uppgift om den ersättning företaget tillgodoräknar sig. Det sätt på vilket man tänker sälja lottema och vilka provisioner som beräknas för lottförsäljarna bör också anges. Ansökningen remitteras rutinmässigt till länsstyrelsen i det län, dit lotteriets expedition är förlagd. I de flesta fall är detta Stockholms län. Med hänsyn till den erfarenhet som därigenom efter hand samlats hos länsstyrelsen i Stockholms län har det inte sällan förekommit, att yttrande inhämtats både från denna länsstyrelse och, om lotteriet skall administreras från annat län, från länsstyrelsen i hemortslänet. Efter avger länsstyrelsen, eller i förekommande fall de undersökningar över Om yttrandet innehåller båda länsstyrelserna, yttrande ansökningen. erinringar får sökanden tillfälle att yttra sig över dessa. Det sker ofta i skriftlig form men det förekommer också att erinringarna ger anledning till en diskussion mellan sökanden och departementets handläggare. På departementet finns uppgifter om rikslotterier som organisationen tidigare anordnat. Man brukar ta fram tillstånd och, om så anses behövligt, akt och lotteribelotteri. från rättelse för organisationens nästföregående Lotteriansökningar remitteras regelmässigt till Sveriges Riksidrottsföridrottsorganisationer bund. från nya sökanden remitteras till lotterinämnden. Det- Ansökningar samma sker med fall som bedöms som tveksamma. Därutöver förekommer remitteras till andra instanser, t. ex. socialstyrelsen och att ansökningar trafiksäkerhetsverket. Efter anmälan till och eventuell diskussion med chefen för departementets sakenhet för bl. a. lotteriärenden och expeditionschefen fattas sakbeslut i ärendet vid föredragning inför handelsministern och formellt beslut vid regeringssammanträde. Det är sällan som tillstånd vägras. Ibland görsjämkningari förhållande till ansökningarna. Oftast gäller detta lotteriets omslutning. Av ansökningarna att döma hyser de flesta organisationer en stark tilltro till sin förmåga att öka sin andel av lotterimarknaden. Den tillförsikten delas inte alltid av departementet, varför drastiska omslutningsökningar sällan godtas.

sou 1979:29 Traditionella lotterier 123

Granskningen av det avtal som sökanden eventuellt träffat med utomstående serviceföretag har hittills inte varit speciellt ingående, och några särskilda åtgärder har inte vidtagits från departementets sida om avtalen befunnits innehålla från Iotterisynpunkt otillbörliga klausuler. Man hari regel nöjt sig med ett påpekande med tillägg att avtalet inte får anses gälla förrän det godkänts av dem som utsetts att kontrollera lotteriet. På dem läggs alltså uppgiften att närmare granska avtalets innebörd och att förmå parterna att ändra vad som eventuellt befinns strida mot gällande bestämmelser eller ekonomisk rimlighet.

3.4.5 Villkor för rikslotterierna l tillståndet skriver man in vissa grundläggande data för lotteriet, nämligen organisationens namn, Iotteriets ändamål samt antalet lotter och lottpriset. Eftersom det inte finns några normerande tillämpningsföreskrifter, meddelas närmare villkor för lotteriet samt kontroll- och ordningsföreskrifter i varje särskilt fall. Som ovan nämnts innehåller tillstånden hänvisningar till punkter i Kungl. Majzts lotteribestämmelser den 27 juli 1956. Närmast därefter följer bestämmelser om vinsterna och vinstvärdet. Vinsterna skall vara indelade i lämpliga värdegrupper. Vinstvärdet anges uträknat i kronor och inkluderar den lotterivinstskatt som kan komma att utgå. Grundprincipen är att hälften av Iotteriets omslutning skall återgå till lottköparna i form av vinster. Lotterianordnaren har rätt att få ut kostnaden för vinsternas utsändande, dvs. portokostnader m. m. Efter ändring av praxis bestäms numera vinstvärdet till 45 procent, om lotterianordnaren åtar sig att sända ut alla vinster utan kostnad for vinnarna, vilket sker i de flesta rikslotterier. Högsta vinstens värde anges i tillståndet. Här följer man vanligen vad som lotterianordnaren själv tänkt sig enligt ansökningen. Även lägsta vinstens värde fastslås, praktiskt taget alltid 15 kronor. Det beloppet har stått sig i mer än tio år. Regeringen brukar föreskriva att lotterna skall säljas huvudsakligen genom den lotterianordnande organisationen eller till denna anslutna föreningar. Med detta menas att det är organisationens medlemmar som skall sälja lotterna. Tolkningen av ordet “huvudsakligen” vållar inte sällan vissa svårigheter. Det kan i praxis bli liktydigt med ”minst hälften”. Det finns åtskilliga exempel på avsteg från den tanke som ligger bakom den nämnda regeln om försäljningssättet. I några enstaka fall har man medgivit att den övervägande delen av lottantalet avyttras genom kommissionärer och då sägs i tillståndet ingenting alls om försäljningssättet. Så förhåller det sig exempelvis beträffande lotteritillstånden för vissa handikapporganisationer, vars medlemmar kan ha svårt att arbeta aktivt med lottförsäljning. Tiden för lottförsäljningen fastställs i tillstånden - i regel till en period av högst sex månader. När de s. k. kvicklotterna] som numera används i de flesta rikslotterierna, kom ut på marknaden vållade detta åtskilliga problem för myndigheter och kontrollanter. Tanken bakom kvicklotterierna är att vinstdragningen skall ha 15e me, härom i kap_ ägt rum när lotterna säljs. Vinnaren kan hämta sin vinst omedelbart, vilket är 7.1.

124 Traditionella lotterier sou 197919

mer attraktivt än att behöva vänta på en dragning, som äger rum kanske sex månader senare. Systemet förutsätter att lottnumret är hemligt till dess att den slutliga lottköparen har lotten i sin hand. Stränga krav ställs därför på lotternas utförande och vidare att lotterna är väl blandade. För att inte utfallet av de högsta vinsterna skall kunna bli allmänt känt före lottförsäljningens slut, vilket försämrar lotteriets attraktivitet, stipuleras normalt att dragningen beträffande vinster värda över 10 000 kronor och i vart fall minst 20 vinster endast skall avse att fastställa att dessa vinster fallit ut på vissa lotter, s. k. förberedande dragning. Efter lottförsäljningens slut görs sedan en s. k. slutlig eller fördelningsdragning, varvid vinsterna ifråga fördelas mellan dragning lottsedelsnumren enligt den förberedande dragningen. Dagen för högvinstdragningen (slutdragningen) fastställs till ca 14 dagar efter lottförsäljningens slut för att osålda lotter skall hinna returneras före dragningen. villkoren i lotteribestämmelserna finns bestäm- Under de gemensamma samt om ansvarsförbindelse, som melser om styrelse och lotteriföreståndare skall underteckna. Ersättningar till funktionärerna m. fl. skall styrelsen kontrollant eller ombud. För lotteriet skall öppnas fastställas av myndighet, särskilt bank- eller postgirokonto, på vilket inflytande medel skall sättas in så av kontrollant eller snan som möjligt. Uttag får ske endast under medverkan ombud. Lotterimedel får inte användas till representation eller liknande. i lotteriet föremål, vara Vinsterna skall, om de inte består av skänkta inköpta ”såvitt möjligt direkt från tillverkare” eller utgöras av anvisningar vid sådant köp eller presentkort som i regel gällande som betalningsmedel l nutida lotteripraxis förekommer skall gälla vid köp “hos ett flertal affärer”. ofta importerade varor i vinstplanerna, varför generalagent och importör jämställs med tillverkare. Tanken bakom den nämnda regeln om vinstinköp är sannolikt att mellanhandskostnader skall undvikas. De rabatter som i regel hos tillverkare eller motsvarande är i stor utsträckning en kan utverkas nödvändig förutsättning för att ett lotteri skall löna sig. Det är dock svårt, och ibland kanske omöjligt, att komma till rätta med dolda eller maskerade mellanhandsprovisioner som företag betingar sig och som lotterianordnarna av bekvämlighet eller av andra skäl accepterar. På presentkort, som ju måste lämnas inga eller mycket små rabatter. De är vara giltiga i detaljhandeln, därför hos lotterianordnarna inte populära som vinster trots att de obestridfrån flera synpunkter, inte minst för allmänheten. ligen är praktiska En vinstplan, som upptar vinsterna och deras inköpsvärde, skall godkännas av ombud eller kontrollant. Inlösen av vinst i pengar får inte förekomma eller ställas i utsikt. l en del fall har regeringen medgivit anordnaren att som vinst få erbjuda köparen nya lotter i lotteriet. Räkenskaper skall föras för lotteriet, och föreskrift ges i lotteribestämmelserna om när de senast skall vara avslutade. Däremot finns ingen bestämmelse om hur bokföringen skall vara upplagd. I de större och mera välskötta lotterierna brukar auktoriserade revisorer anlitas.

3.4.6 Kontroll av rikslotrerierna chefen för handelsdepartementet att utse ombud i I tillståndet bemyndigas skall utse kontrollant och vidta kontroll- och lotteriet. Länsstyrelsen instruktion för kontrollanten och ordningsåtgärder. Vidare ges en summarisk

sou 1979:29 Traditionella lotterier 125

ombudet samt bestämmelse om ersättning till dessa personer. Ombudets och kontrollantens första uppgift brukar vara att granska och godkänna förslag till lottsedel. Därnäst följer arbetet med att utforma den slutliga vinstplanen samt granskningen av den ekonomiska kalkylen och ett eventuellt avtal med serviceföretag. Det sker vanligen vid ett sammanträde med lotteriföreståndaren. För varje vinstföremål brukar offert tillhandahållas. Prov eller beskrivningar på föremålen finns i regel också tillgängliga. OlTerten innehåller uppgift om inköpspriset som lotterianordnaren har att betala. l vissa fall finns också det för detaljhandeln rekommenderade cirkapriset angivet. När detta inte är fallet måste ombudet och kontrollanten avgöra till vilket värde vinsten skall tas upp i vinstlistan. Detta kan ibland medföra avsevärda svårigheter. Granskningen innefattar också en lämplighetsbedömning av de föreslagna vinstföremålen. Dragningen förrättas av ombudet och kontrollanten med hjälp av lotteriföreståndaren. Någon föreskrift om hur dragningen skall gå till finns inte. Vid dragningen upprättas dragningslista, som undertecknas och korrekturläses av ombudet och kontrollanten. Ombudet och kontrollanten skall granska lotteriets räkenskaper. Anlitas yrkesrevisor eller internrevisor avvaktar man dennes berättelse. Räkenskapsböcker och verifikationer överlämnas till ombudet och kontrollanten som går igenom dem tillsammans. Resultatet av granskningen sammanfattas i en lotteriberättelse, som undertecknas av de båda funktionärerna och överlämnas till departementet och länsstyrelsen. Finns anmärkningar i lotteriberättelsen bereds organisationen tillfälle att yttra sig.

3.4.7 Lortförsäüningen I tillståndsbesluten för rikslotterierna nämns inte något om platsen för lottförsäljningen, utan det ligger i sakens natur att lotterna bör avyttras över hela landet. Huruvida detta i praktiken sker kontrolleras inte. l ett fall framkom emellertid att av 500 000 lotter i ett rikslotteri hade 380 000 försålts i Göteborg, 100 000 i Stockholm och 20 000 i Norrköping. l remissyttrande den 19januari 1976 över ansökan från samme anordnare om ett nytt rikslotteri framhöll lotterinämnden bl. a. att en sådan koncentration av lottförsäljningen i ett rikslotteri inte bör godtas med hänsyn till konkurrensen med de lokala lotterierna. Vissa anordnare av rikslotterier använder ibland fasta lörsäljningsplatser. Ofta kombineras detta med att exempelvis en bil, som utgör vinst i lotteriet, ställs upp på platsen. Rikslotterier har också sålts från lottkiosker placerade på exempelvis varuhus. Regeringen har emellertid i beslut den 10 februari 1977 rörande ett rikslotteri uttalat att sådana lotterier normalt inte bör säljas från fasta försäljningsplatser på varuhus, samt särskilt betonat att lottförsäljningen bör ske huvudsakligen genom anordnaren och till denne anslutna organisationer. Det sist angivna sättet för lottförsäljningen hade löreskrivits för de rikslotterier som De handikappades riksförbund anordnade under åren 1973 och 1974. Av lotterna såldes emellertid ungefär en tredjedel av hela antalet sålda lotter i båda lotterierna genom Pressbyrån. (Även andra riksorganisationer försäljer lotter genom Pressbyrån.) l remissyttrande över förbundets

Traditionella lotterier sou 1979:29

ansökan om lotteri under år 1975 ifrågasatte lotterinämnden om lottförsäljningen i de avslutade lotterierna kunde anses ha skett i överensstämmelse med bestämmelserna i tillstånden. Lottförsäljning genom kommersiella förefå förekomma endast i begränsad omfattning och tag borde enligt nämnden då mot ersättning som prövades skälig. 1 detta sammanhang kan nämnas att Pressbyrån hade for försäljning av 172 660 och 199 855 lotter under åren 1973 1974 erhållit ersättning med en krona per såld lott, motsvarande 40 respektive procent av lottpriset (2:50). Det händer att lotterianordnare säljer hela “lottpakef” till kommersiella företag, för vidareförsäljning. Lotterinämnden har yttrat sig över två ansökningar, varav framgick att så skulle ske. På grund av vad som förekommit i tidigare lotterier antog nämnden att företaget i fråga (Det Bästa) skulle använda lotterna i sin marknadsföring. Enligt nämndens uppfattning kunde ett sådant förfarande - som innebar att ett lotteri för ideellt ändamål verksamhet sammankopplades med och utnyttjades för kommersiell medföra verkningar på lotterimarknaden som inte står i överensstämmelse med lotteriregleringens syfte. Förfarandet i fråga och dess eventuella följder borde enligt nämnden studeras närmare av oss.

3.4.8 Serviceföretag i rikslorterierna

Här redovisas de största organisationerna och företagen som bedriver serviceverksamhet inom rikslotterisektorn. Uppgifterna har inhämtats från handelsdepartementet och genom kontakt med företagen.

Folkrörelse/nas lotteribyrâ

Byrån är en ekonomisk förening, och ägs av Sveriges socialdemokratiska som har 50 andelar och Sveriges socialdemokratiska arungdomsförbund betareparti som har 40 andelar. Den av ungdomsförbundet ägda Förbundsskolan Bommersvik har fyra andelar. Sammanlagt finns alltså 94 andelar. etablerades år 1956 och administrerar socialdemokraternas Lotteribyrån Omslutningen av dessa uppgick sammanlagt till mer än samtliga rikslotterier. 23 miljoner kronor under år 1977.

I OG T/ N TOss lotter/byrå

och är nykterhetsrörelsernas serviceorgan för Denna byrå finns i Mölnlycke lotteriverksamhet. Verksamheten bedrivs inte i någon självständig organisationsform. är således inte en juridisk person. Styrelsen är Lotteribyrån densamma som för lOGT/NTO-förbundet. Verksamheten har växt fram kontinuerligt och utgjorde från början endast skötseln av NTO:s lotteri. Vid sammanslagningen av lOGT och NTO år 1970 fick lotteribyrån sin nuvarande utformning. Under år 1977 administrerades sammantaget lotterier med en omslutning av drygt 16 miljoner kronor.

Traditionella lotterier 127

Lorier/centralen AB

Bolaget, som finns i Stockholm, ägs av åtta olika organisationer som vardera har en aktiepost om 5000 kronor i bolaget samt var sin representant i styrelsen. De åtta organisationerna är Hemvärnets centrala Förtroendenämnd, Hörselfrämjandet, Svenska Gymnastikförbundet, Riksförbundet Sveriges Lottakårer, Rädda Barnens Riksförbund, Svenska Röda Korset, Stockholms Stadsmission samt Skytteförbundens överstyrelse. Lottericentralen har drivit verksamhet sedan år 1915 då man administrerade lotterier till förmån för Skytteforbunden. Efter hand har ytterligare organisationer tillkommit. Företaget omhänderhar skötseln av de egna medlemmarnas lotterier. Dessutom skötte under företaget två år lotterier anordnade av Konstnärernas riksorganisation. Under år 1977 administrerade Lottericentralen lotterier med en total omslutning av ungefär 6,6 miljoner kronor.

AB Scand/a Marknadst/änst

Detta företag är privatägt och finns i Stockholm. Det bildades år 1970 då man övertog skötseln av lotterier anordnade av Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka samt av föreningen La Bréviéres vänner (Hjalmar Brantinglotteriet). Därefter har ytterligare organisationer anlitat bolaget. År 1977 administrerade lotterier företaget åt nio organisationer. Dessa var, förutom de redan nämnda, Svenska Bandyförbundet, Svenska Bordtennisförbundet. Svenska Bowlingförbundet, Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna, Riksförbundet mot reumatism, Svenska Skidförbundet och Svenska ishockeyförbundet. År 1977 administrerade lotterier företaget till en sammanlagd omslutning av omkring 6,2 miljoner kronor.

Lotteriservice AB

Bolaget, som har sin verksamhet i Stockholm, är privatägt och startades år 1960. Man skötte år 1977 lotteriverksamheten åt fyra riksorganisationer, nämligen Riksförbundet mot allergi, Svenska diabetesförbundet, Sveriges fritidsfiskares riksförbund och Riksföreningen för cystisk fibros. Den sammanlagda omslutningen av lotterierna år 1977 till ca tre uppgick miljoner kronor.

Centerns lotteribyrâ

Lotteribyrån är ingen självständig juridisk person utan är Centerpartiets serviceorgan för lotteriverksamhet. Byrån har dock egen styrelse med representanter från riksorganisationen, ungdomsförbundet och kvinnoförbundet. Verksamheten är förlagd till Vimmerby och startades år 1968. Under år 1977 omslöt lotteriverksamheten totalt ca tre miljoner kronor.

Tillsammans administrerade de redovisade serviceorganisationerna under år 1977 lotterier med en total omslutning av ungefär 58 miljoner kronor. För

Traditionella lotterier sou 197939

riket som helhet omslöt rikslotterierna närmare 75 miljoner kronor detta

år. Förekommer även ett antal mindre serviceföretag som Pâ marknaden administrerar lotterier åt en eller två organisationer. Ofta torde denna verkeller enskilda firmor. År 1977 svarade dessa samhet drivas av privatpersoner för lotterier omslutande uppskattningsvis totalt tre miljoner serviceföretag kronor.

3.4.9 Fram/örda synpunkter på rikslorrerierna

För att få synpunkter på framför allt rikslotterierna har vi hållit hearing med Sture Hillerback, länsstyrelsen i Stockholms län eftersom förste länsnotarie om rikslotteri oftast remitteras dit. Vi har också hört lotterifoansökningar reståndarna i tre servicebolag som innehas av organisationer som anordnar lOGT/NTO Lotteribyrå, Tord Andersson, rikslotterier. De är Stig Kroon, Folkrörelsernas lotteribyrå och Eric Blom, Lottericentralen AB. Samtliga har sedan omkring år 1970 sysslat med rikslotterier. Se bilaga 2 i bilagedelen. översikt av de synpunkter som framkommit. Här ges en kortfattad och konkurrensen påtalar Hillerback, att ifråga om marknadens fördelning tillåts öka omslutningen utöver det det inte är lämpligt att organisationerna Det lottantal som de kan få avsättning för till rimliga försäljningskostnader. kan medföra konkurrens för andra rikslotterier som inte kan locka med Man tycks mera se till vad absoluta

samma vinster somjättelotterierna. mani

och nöjer sig med en allt mindre vinstandel. pengar får från lotterierna kommersia- Rikslotteriernas marknadsföring börjar i allt större utsträckning hävdar att någon konkurrens inte märks liseras. Lotterirepresentanterna sker i huvudsak inom de mellan de olika rikslotterierna. Lottförsäljningen

egna leden. betonar att lotteriintäkterna är av avgörande betydelse för Andersson verksamheten. har inte tillräcklig insikt om detta. Därför är Myndigheterna analyserar Iotteriernas roll för det enligt honom av stor vikt att utredningen anordnarnas ekonomi. och lokala Kroon och Andersson säger att man strävar efter att regionala föreningar inte skall bedriva egna lotterier utan i stället ägna sig åt att sälja rikslotterierna, vilket ger dem motsvarande inkomster. Andersson rekommenderar att skötseln av lotteriema inte lämnas till utomstående utan att anordnarna i stället bildar egna serviceföretag. som uppstår för myndigheterna då Hillerback uppehåller sig vid problem medverkar. Han påpekar att om anordnarna har en egen serviceföretag med anställd måste man ha lotterier med lotteriorganisation personal åretruntverksamhet. finner skatterna betungande för lotterierna. Samtliga lotterirepresentanter och vinstskatt för inkomster till ideella ändamål och Att ta ut stämpelskatt handen och ta sedan stödja dessa med understöd sägs vara att ge med den ena med den andra. Man kan diskutera om inte lotteriverksamheten borde vara

skattefri. Kroon ifrågasätter varför bingon skall vara mer gynnad (5 procent än lotterier och föreslår att, om skattefrihet inte kan omsättningsskatt) åstadkommas, samma Skatteregler införs för lotterierna som för bingospelet. att skaffa bra vinster för200 kronor och vill att Han betonar svårigheterna

sou 1979:29 Traditionella lotterier 129

man som sista alternativ höjer den skattefria gränsen till l 000 kronor. Premieobligationer används i viss utsträckning som vinster i lotterierna. Kroon hyser principiella betänkligheter mot detta eftersom man då lämnar området för varulotterierna. Andersson tycker att man bör få ha obligationer som vinster eftersom det är attraktivt för konsumenten. Även varor kan ju lösas in mot pengar. Samtliga lotterirepresentanter påpekar att de höjda portokostnaderna har inneburit stora utgifter för rikslotterierna, trots att vinstandelen sänkts från 50 till 45 procent av omslutningen. Beträffande vinster och vinstandelar tar Hillerback upp ett principiellt problem, nämligen att man får byta ut varuvinst mot nya lotteri lotteriet. Den faktiska vinstandelen kan i dessa fall bli alltför låg. Han hävdar att tillståndsmyndigheterna i denna del bevakar allmänhetens intresse på ett dåligt sätt. Lotterirepresentanterna anser kontrollen av rikslotterierna vara godtagbar. Man anser det dock av principiella skäl önskvärt att särskilda tjänster som kontrollanter inrättas, och att avgift tas ut av lotteriet för kontrollen. Frågan om tillverkningen och importen av lotter betonas av nästan samtliga. Man vill att lottsedlar skall typgodkännas. Kroon och Andersson vill ha auktorisation av lottillverkarna. Hillerback framhåller att det inte finns något enhetligt system för redovisningen av lotterierna.

3.5 Marknads- och

tivolinöjen

3.5.1 Allmänt

Som inledningvis antytts betraktas marknads- och tivolinöjen förenade med vinstmöjligheter som lotterier enligt 1 § lotteriförordningen. Det är därvid utan betydelse om resultatet beror pâ slumpen eller inte. Exempel på sådana anordningar är chokladhjul, lyckohjul, pilkastning, ringkastning, skjutbanor m. m.

3.5.2 Nu gällande

reglering

Marknads- och tivolinöjen som här är i fråga kan anordnas enligt 2§ lotteriförordningen under förutsättning att anmälan sker till polismyndigheten minst sju dagar innan, att anordnandet sker i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller anordnas i samband med och för samma ändamål som bingospel, som inte är eller kan jämställas med automatbingo, att anordnandet sker endast inom för tillställningen eller bingospelet avsett område, att vinsterna inte utgörs av pengar, att inte överstiger 50 kronor,

värdet av högsta vinst .j Värdegränsema höjdes

att insatsen inte överstiger en krona samt fr_ o. m_ 1 jan, 1979, se att vinstfördelning sker i omedelbar anslutning till deltagandet. Pf0P› 1973/79120-

lotterier 130 Traditionella

3 § lotteriförordningen. l Marknads- och tivolinöjen kan inte anordnas enligt att insatser och vinster till antal och storlek skall dessa fall krävs nämligen en uppgjord plan. Detta är inte möjligt för t. ex. en vara bestämda enligt

skjutbana.

3.5.3 Omfattning

anordnas marknads- och tivolinöjen i samband med offentlig Vanligtvis förekommer dock att chokladhjul och liknande annöjestillställning. Det ordnas i samband med storbingospel. av marknads- och tivolinöjen. Vi saknar uppgifter vad gäller omfattningen att ta fram, då dessa räknas samman med Antalet anmälningar går inte av traditionell regler för omslutningen finns anmälningslotterier typ. Några inte.

3.5.4 Anordnare

kan anordnas i rent kommersiellt syfte om Marknads- och tivolinöjen sker i samband med offentlig nöjestillställning. Ofta anordnar anordnandet ambulerande tivolin sådan verksamhet.

3.6 Regler i övriga nordiska länder

anordnas Justitsministeriets cirkulär den Varulotterier kan i Danmark enligt vid försäljning av lottsedlar m. m. Därav 14 oktober 1966 gällande utlottning till lotteri skall sökas hos Justitsministeriet om lotteriet är framgår att tillstånd att beteckna som rikslotteri. I övrigt meddelas tillstånd av polismyndigheten har sitt säte, eller i vissa fall där lotteriet skall försäljas. på orten där föreningen skall berörda polismästare höras Om lotteriet skall försäljas i flera polisdistrikt

innan tillstånd Överstiger lotteriets om-

och lämna sitt samtycke beviljas. skall ansökan föreläggas Justitsministeriet i den mån slutning 50000 Dkr. tillstånd bör beviljas. i den nämnda mellan lottsedelsförsäljning, tom- Man skiljer regleringen lotteri samt Allmänt gäller att lotteritillstånd

bola, amerikanskt bingospel*

förmån för ideella föreningar eller på annat sätt endast kan beviljas till välgörande eller allmännyttiga ändamål? 20 procent av lotteriets sam- Vinstsummans värde skall uppgå till minst manlagda omslutning. Vinsterna får inte utgöras av pengar eller anvisningar som kan växlas till pengar. Presentkort är dock tillåtet. skall normalt förrättas av notarius publicus. Om lotteriets Vinstdragning inte överstiger 15 000 Dkr får arrangören själv förrätta dragningomslutning en om denna sker offentligt. Om lottsedlar används skall dessa vara försedda med löpnummer, pris, om totala antalet lotter samt tidpunkt för dragningen. vinstlista, uppgift efter anmälan till polismyndigheten, anordna I vissa fall kan föreningar, 1Angående bingo se verksamhet, under förutsättlotterier till förmån för ideell eller allmännyttig kap. 4.8. inte överstiger S 000 Dkr. ning att omslutningen anordna interna lotterier för sina 2Se kap. 2.10.2. Föreningar får utan särskilt tillstånd

sou 1979:29 Traditionella lotterier 131

medlemmar om lotteriets omslutning inte överstiger 2 000 Dkr. l enlighet med lagen den 6 mars 1869 om Classelotteriets ordning m. m. kan Justitsministeriet meddela särskilt tillstånd till varulotterier under längre tidsperioder. Ministeriet har beviljat två sådana lotterier, Varelotteriet och Lantbrugslotteriet. Varelotteriet tillkom år 1966 och anordnas av hantverksföreningar, tekniska institut m. fl. Tillståndet gäller för en 25-årsperiod. Lantbrugslotteriet anordnas av olika lantbruksföreningar och landsbygdsorganisationer. Liotteriet startades år 1974 och får anordnas i 20 år. [båda fallen gäller att planen för lotteriet skall godkännas av Justitsministerietf Försäljning skall ske via kommissionärer. Av omslutningen skall 65 procent utdelas i vinster, vilka skall vara av inhemsk tillverkning. Bestämmelser om varulotterier i Fin/and finns i förordningen om varulotterier den 19 december 1969. Tillståndsvillkoren är olika beroende på lotteriernas omslutning. För lotterier med en omslutning av högst 5 000 FM krävs tillstånd av polisen, för lotterieröver5 000 men under 100 000 FM krävs tillstånd av länsstyrelsen, och för större lotterier omslutande minst 100 000 FM krävs tillstånd av ministeriet för inrikesärendena. Små lotterier på högst l 000 FM får under vissa omständigheter anordnas utan tillstånd. Bland annat krävs att dragning sker vid samma tillfälle som lottiörsäljningen. Av l § framgår att förordningen endast gäller om insats görs av deltagarna. Vinsternas sammanlagda värde skall uppgå till minst 35 procent av lotteriets omslutning. Om omslutningen är minst 80 000 FM får penningvinster om högst 40 FM per vinst förekomma. Enligt 2 § förordningen om varulotterier får tillstånd bara beviljas inhemsk registrerad förening eller stiftelse eller annat samfund med ideellt syfte. Tillstånd ges för högst fyra månader. Vinstdragning i tillståndslotterier skall ske i närvaro av polischef eller notarius publicus. Redovisning skall inlämnas till tillståndsmyndigheten. I de fall uppställda villkor inte efterlevs kan myndigheten återkalla tillståndet. Lottsedlarna skall vara försedda med uppgift om lotteriets giltighetstid, försäljningsområde, tillståndshavare, ändamål och omslutning samt vinsternas art och antal, vinstutlämningstid, lottpris och löpnummer. Förhandsdragna lotter skall blandas under överinseende av polismyndigheten. För polislotterier kan undantag göras från dessa regler. Lotteriansökningar till länsstyrelserna och ministeriet för inrikesärendena skall remitteras till en särskild varulotterikommission, som uttalar sig om lotteriets önskvärdhet. Kommissionen kan ange särskilda villkor. Beträffande lotterier med minst 100000 FM i omslutning, har kommissionen i allmänhet följt den linjen att bara riksomfattande organisationer får anordna sådana. Vidare brukar kommissionen föreskriva att samma sökande kan få lotteritillstånd högst vart annat år, att nya organisationer inte kommer i fråga samt att det praktiska arbetet med lotteriet bör anförtros en av kommissionen godkänd lotteribyrå (fem sådana finns, ägda av olika folkrörelser). Kommissionen skall också granska redovisningar och övervaka använd- ,Ändrad genom förord_ ningen av lotterimedlen. ning den 21 november Större varulotterier regleras i Norge enligt 4 § i Lag nr 5 den 12 maj 1939 1975.

132 Traditionella lotterier sou 1979:29

(l0tteriloven“). Sådana lotterier får anordnas till förmån för välgörande eller allmännyttigt ändamål. Tillstånd skall sökas hos polismyndigheten. Polisen skall i varje enskilt fall kontrollera att lagens villkor är uppfyllda, innan tillstånd beviljas. Därtill skall polisen företa stickprovskontroller i samband med lottförsäljningen. Förhandsdragning är inte tillåten. Vidare framgår att en myndig norsk medborgare måste vara ansvarig för Iotteriet. Lotteriet skall bedrivas på de villkor som polisen fastställer i samband med tillståndsgivningen. Dock gäller att om polisen inte bestämmer annat, skall som villkor gälla att värdet av vinsterna utgör minst 25 procent av beviljad omslutning, att vinsterna är försäkrade samt att Iotterna ger upplysning om Iotteriets namn, adress och ändamål, vinsternas antal och värde, antal lotter, tid och plats för vinstdragningen samt kungörandet av resultatet, uppgift om var vinsterna kan hämtas samt vad som sker med vinster som inte avhämtas. Enligt 5 § lotteriloven får föreningar och liknande sammanslutningar efter anmälan till polisen anordna lotterier till allmännyttigt eller välgörande ändamål, under förutsättning att vinstdragning sker omedelbart efter lottförsäljningens slut i närvaro av lottköpama samt att vinsterna finns tillgängliga för avhämtning. Lottforsäljningen skall ske inom ett begränsat område. Justisdepartementet fastställer högsta tillåtna vinstsumma, som for närvarande är 5 000 Nkr. Föreningar får fritt anordna lotterier bland medlemmarna om det sammanlagda vinstvärdet inte överstiger det belopp som Justisdepartementet fastställt till l 500 Nkr. Tombola- och lyckohjulslotterier regleras i 6§ lotteriloven. Förutsättningen är samma för övriga varulotterier. Dock gäller här att insatsen är maximerad till 2 Nkr och vinstvärdet till 100 Nkr. Dessa värden fastställs av Justisdepartementet.

sou 1979:29 133

4 Bingospel

Bingospelet har behandlats av tidigare utredningar, bl. a. den år 1964 tillsatta lotteriutredningen i betänkandet (SOU 1970:52) Om lotterier och 1969 års punktskatteutredning i departementspromemorian (Ds Fi 1972:2) Skatt på spel. Dessutom har spelet tagits upp till behandling i en promemoria (Ds H 1973:4) med Förslag till riktlinjer för regleringen av bingospel m. m., upprättad inom handelsdepartementet.

4.1 Olika former av bingospel

Lotteriförordningen innehåller inte någon delinition av bingospelet men skiljer mellan bingo, automatbingo och sådan bingo som kan jämställas med automatbingo. l dagligt tal kallas dessa bingovarianter i nämnd ordning för storbingo, automatbingo och variantbingo. Storbingo kallas ibland kvällsbingo och i vissa delar av landet har variantbingospelet andra benämningar, t. ex. ritbingo eller skrivbingo. Bingo spelas i princip på följande sätt. Speldeltagarna erlägger insats och kan därvid avgöra hur många spelplaner de vill delta med. På spelplanerna

finns tre eller fem vågräta rader där fem nummer angivits. Numren är

hämtade ur en viss nummerserie, 1-75 eller l-90. Från nummerserien drar spelledaren slumpmässigt ett nummer i taget vilket därefter ropas ut i spellokalen. Spelarna markerar de utropade nummer som återfinns på spelplanerna. Den eller de spelare som först får fem nummeri rad (även andra femställiga kombinationer kan förekomma) markerade har “bingo” och erhåller vinst. Spelet kan därefter fortsätta till dess någon eller några har hela sin spelplan fylld med markerade nummer. Vanligtvis spelas bingo i en särskilt iordningställd lokal. För ett närmare studium av hur bingo spelas hänvisas till det nyss nämnda betänkandet Om lotterier s. 60-61 samt departementspromemoriorna Skatt på spel s. B 11-13 och förslaget till riktlinjer för regleringen av bingospel m. m. s. 1l-l2. Storbingo är det traditionella bingospelet. Det pågår vanligen under kvällstid med minst tvâ timmars effektiv speltid. Insats för deltagande i spelet erläggs på en gång före spelets början. Spelaren får till ett pris av 10-30 kronor per styck köpa bingobrickor med ett visst antal spelplaner, vilka berättigar till deltagande i samtliga dragningar som äger rum vid speltillfallet. Vid detta förekommer vanligen minst tio s. k. spelomgångar med tre dragningar i varje omgång. Bingobrickorna får numera endast vara av engångstyp. Under

134 Bingospel

storbingospelet kan vid vissa spelomgångar extraspel (t. ex. free-playspel) anordnas med särskilda insatser, som kan köpas tillsammans med övriga

insatser eller före starten av de extra omgångarna.

Vid automatbingo används anläggningar med fasta spelplaner, i regel två, for varje spelplats. En spelplan består av 5 x 5 numrerade glasrutor. Markering sker genom att rutan ifråga täcks för med en lucka. För varje ny spelomgång lägger spelaren i mynt (vanligen en krona) eller en eller llera polletter för motsvarande värde i ett myntinkast i anslutning till respektive spelplan. Att insats har erlagts markeras vanligen med att spelplanen blir belyst underifrån. Dessutom brukar en kontrollampa vid spelplatsen tändas. Det bör observeras att automatbingo inte är automatspel (spel på mekaniska eller elektroniska apparater) i lotteriförordningens mening. På automatbingoanläggningen kan inte något spel i och för sig utföras. Den utgör i stället ett hjälpmedel i det gängse bingospelsförfarandet och en ersättning till vissa eljest manuella led i detta. Variantbingo är ett mellanting mellan storbingo och automatbingo. l variantbingon används liksom i storbingon bingobrickor av engångstyp, på vilka uppropade nummer markeras med en penna. Däremot erläggs inte insats på en gång vid spelets början. Insatser kan i stället göras efter hand antingen for en enstaka spelomgång, i regel för en kostnad av fem kronor per bricka, eller för ett antal omgångar. Variantbingospelet får därigenom det gemensamt med automatbingospelet att spelarna inte känner sig bundna att som i storbingospelet sitta kvar under samtliga spelomgångar utan kan komma och gå under spelet. Denna sorts spel förekommer därför företrädesvis under dagtid, särskilt i större städer, då speldeltagarna inte har möjlighet att sätta av någon längre tid for bingospel. Vad spelsättet, storleken på insatsen, hastigheten på spelet etc. hos de olika bingotypema innebär for spelarna återkommer vi till i det följande. Det bör i detta sammanhang anmärkas att s. k. motionsbingo inte klassificeras som bingo utan som lotteri enligt 2 § eller 3 § lotteriforordningen eftersom dragning har ägt rum innan lotteriet/ spelet påbörjats.

4.2 Nu gällande reglering

Bestämmelser för bingospelet finns i 1 c § lotteriförordningen. Där stadgas att bingospel får anordnas efter tillstånd av länsstyrelsen under förutsättning att spelet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare, att spelet bedrivs allenast inom länet samt att vinsterna inte utgörs av pengar eller värdepapper. Lotterinämnden har sedan år 1974 utfärdat anvisningar för länsstyrelsernas tillståndsgivning i fråga om bingospel. De anvisningar som gäller for år 1978 utfärdades den 28 oktober 1977 och finns intagna i kommerskollegiets författningssamling (KFS 1977:27, LN: 1). I korthet kan följande nämnas. Tillstånd skall ges till i första hand lokal, ideell förening. Föreningen skall vidare ha tillfredsställande organisation och stadga samt ha visat sig vara i

Bingospel 135

stånd att driva den ideella verksamhet som det är fråga om. Föreningar som på något sätt begränsat medlemskapet, exempelvis genom krav på att medlemmarna skall vara anställda vid ett visst företag, skall inte få tillstånd att anordna bingo för allmänheten. Alltför många föreningar önskar för närvarande delta på bingomarknaden och mindre föreningar bör därför hänvisas till andra lotteriformer. Nytillkommande föreningar bör beviljas bingotillstånd endast om spelet, i de fall det bedrivs med hjälp av serviceföretag, beräknas ge åtminstone 10000 kronor i nettobehållning till föreningen. För förnyat tillstånd bör i princip krävas att spelet tidigare har gett en behållning av minst 15 procent av omslutningen. l vissa fall kan tillstånd beviljas även om behållningen varit lägre, men detta under förutsättning att utsikter finns till förbättrad lönsamhet. På de platser där en överetablering av bingolokaler skett, bör de lokaler som har den sämsta lönsamheten avvecklas. i Bingoinkomsterna bör vara avsedda främst för den löpande ideella verksamheten. Länsstyrelsen skall pröva omslutningen, som inte får överstiga vad organisationens verksamhet skäligen kan motivera. Hänsyn måste tas till alternativa finansieringsmöjligheter. God ekonomi hos en förening bör dock inte medföra att föreningen beviljas lägre tillstånd än tidigare om det inte är uppenbart att den redovisade kapitalbehållningen inte står i rimlig proportion till den bedrivna verksamheten. Om kostnaderna för verksamheten är betydligt högre än för den verksamhet som bedrivs av andra föreningar på motsvarande nivå och med motsvarande verksamhetsområde kan skäl finnas att minska omslutningen. Omfattande resor bör t. ex. inte kunna innefattas i den löpande ideella verksamheten för en liten idrottsförening, medan så kan vara fallet för en stor förening på elitnivå. Anlitas serviceföretag för bingoverksamheten skall skriftligt avtal finnas upprättat enligt lotterinämndens normalavtal. Lotterinämndens anvisningar berörs närmare i kapitel 4.3.3.

4.3 Bingospelets utveckling

Bingospelets utveckling fram till innevarande decennium finns beskrivet i den år 1964 tillsatta lotteriutredningens betänkande (SOU 1970:52) Om lotterier, s. 60, varför den delen här utelämnas.

4.3.1 - Punkrskarreurredningens förslag generellt tillsrândsrväng Bingons utveckling under de första åren av 1970-talet behandlas, som tidigare nämnts, bl. a. av punktskatteutredningen i betänkandet Skatt på spel. I huvudsak kan följande nämnas. Bingospel anordnades under denna tid med stöd av reglerna för de s. k. traditionella lotterierna, dvs. efter tillståndsprövning enligt 3§ b) eller c) lotteriförordningen eller efter anmälan enligt 3 § a) lotteriförordningen. Sedan automatbingospelet hade introducerats i landet mot slutet av 1960-talet, bedrevs sådan bingo också efter anmälan enligt 2§ lotteriförordningen. Anordnare av bingospel var huvudsakligen idrottsföreningar, men även andra ideella organisationer hade börjat ta upp spelet. Det var även vanligt att

136 Bingospel

ideella föreningar, mot viss ersättning lånade sitt namn till en yrkesmässig bingoarrangör, s. k. serviceföretag. Ioch för sig kunde vem som helst anordna bingospel enligt 2§ lotteriförordningen om detta skedde i samband med offentlig nöjestillställning. Möjligheten att anordna spel enbart efter anmälan ledde till att många bingoarrangörer gjorde ett betydande antal anmälningar, var och en med en sammanlagd omsättning understigande 3000 kronor. Därigenom blev den totala insatssumman av spel som en enda arrangör anordnade inte sällan så stor, att tillstånd endast skulle ha kunnat lämnats av länsstyrelsen. Denna skulle emellertid ha förordnat kontrollant för spelet. Genom att i stället välja möjligheten till anmälan kunde anordnaren undvika offentlig insyn i verksamheten. Den bristande kontrollen medförde risk för att den i 3§ a) lotteriförordningen föreskrivna gränsen på 3000 kronor överkreds och att vinstskatt för vinster överstigande 200 kronors värde inte betalades eller, i fråga om automatbingo, att bestämmelserna om högsta vinstvärde - 15 kronor för vara, som vinsterna vanligen bestod av - inte iakttogs. Arrangörerna undgick också att betala den stämpelskatt, som skulle utgå om de sammanlagda insatserna översteg 15 000 kronor, vilket inte var ovanligt. Samma effekt uppnåddes om flera tillstånd för bingospel söktes, vart och ett med omslutning under 15 000 kronor. Den offentliga nöjestillställningen, som varit förutsättning för att bingo skulle få anordnas efter anmälan, bestod ofta av kortvariga uppträdanden av anspråkslös och i förhållande till spelet underordnad beskaffenhet, t. ex. musikuppträdande i pauser då bingospelet inte stördes av underhållningen. Vad som krävdes för att tillställningsvillkoret skulle anses uppfyllt orsakade ofta tvistigheter. Någon vägledning gavs inte i förarbetena till lotteriförordningen. Ett rättsligt avgörande, som kunde ha fått prejudicerande betydelse om inte reglerna för bingospel ändrats, kom först år 1976. (Högsta domstolens dom den 30 januari 1976, DB 3). Punktskatteutredningen ansåg att förhållandena var sådana att bingospelet borde underkastas generellt tlllståndstvång och att en femprocentig omsättningsskatt borde införas. I proposition 1972:128 med förslag till lag om ändring i lotteriförordningen anslöt sig departementschefen till punktskatteutredningens förslag. Han föreslog å sin sida att automatspel skulle tillåtas i samband med bingo, dock inte vid automatbingo. Riksdagen antog den nya regleringen (1972:819) som trädde i kraft den l april 1973. Den innebar således bl. a. att bingospel kunde anordnas endast efter tillstånd av polismyndighet och länsstyrelse inom de ramar som alltjämt gäller enligt 3 § b) och c) lotteriförordningen och i övrigt av Kungl. Majzt. Tillstånd till automatspel i samband med bingo - dock inte automatbingo meddelades uteslutande av polismyndigheten. Lotterivinstskatt och stämpelskatt skulle i fråga om bingospelet ersättas med en generell skatt om fem procent på spelinsatserna.

4.3.2 - Bingon utreds inom handelsdepartementer länssIyre/sen

tillsrändsmyndigher

Jämsides med idrottsorganisationema etablerade sig alltfler handikapp- och nykterhetsorganisationer samt politiska sammanslutningar som anordnare

Bingospe/ 137

av bingospel. Tillstånden spelades slut tämligen snabbt, men då många anordnare bedrev flera spel efter varandra på ett och samma ställe fick bingospelet totalt sett betydande omfattning. Det förekom även att vissa myndigheter lämnade olika sektioner inom en förening tillstånd till bingo. Spelets kommersialisering fortsatte. Konkurrensen på marknaden hårdnade och spelets lönsamhet sjönk efter hand. I de omkring 400 bingospel som Kungl. Majzt lämnade tilstånd till under år 1973, beräknades behållningen normalt bli 10-15 procent av spelets omslutning. Kostnader för vinstanskaffning kunde uppgå till 70-80 procent av omslutningen. Därtill var utgifterna för personal och marknadsföring samt ersättningar till serviceföretag betydande. På många håll i landet blev tillståndsgivningen till automatspel, s. k. enarmade banditer, i samband med bingo mycket generös. Det var inte ovanligt att bingospel med ringa eller ingen lönsamhet drevs enbart för att skapa legala förutsättningar för lönsamt spel med enarmade banditer. Som en följd av att automatspelet inte fick bedrivas i samband med automatbingo utvecklades variantbingospelet. Många anordnare ansökte om att få sitt tillstånd till automatbingo ändrat till att avse annan bingo, företrädesvis Formella variantbingo. hinder fanns inte mot automatspel vid sådan bingo. Den snabba genomströmningen av spelare, vilket karaktäriserar variantbingon, gjorde att de enarmade banditerna blev lätt tillgängliga. Automatspelet fick ökad relativ betydelse. De enarmade banditerna ägdes ofta av serviceföretagen. Såsom ersättning för tillhandahållandet av automaterna tillgodogjorde sig företagen i regel hälften av automatintäkterna. Bestämmelser saknades om vart behållningen av automatspelet skulle gå. Dessa förhållanden ansågs så otillfredsställande, att gällande bestämmelser och tillämpningen av den ånyo måste ses över. Arbetet med detta ägde rum inom handelsdepartementet. Resultatet härav redovisas i förut nämnda departementspromemoria med förslag till riktlinjer för regleringen av bingospel m. m. . I promemorian betonades att den övergripande översynen, där även syftet med den framtida regleringen skulle prövas, genomfördes av lotteriutred-

ningen. Åtgärder borde ändå övervägas för att främja en ändamålsenlig

tilldelning av bingotillstånd, skapa förutsättningar för tillfredsställande lönsamhet i bingospelen samt möjliggöra en effektiv kontroll av att syftena med gällande reglering blev tillgodosedda. Det framhölls i promemorian att någon kritik mot de former under vilka bingospel bedrevs i allmänhet inte hade framkommit. Spelet skedde med måttliga insatser från spelarnas sida och medförde inga nämnvärda sociala olägenheter. Tillståndsgivningen borde inriktas på att dela upp marknaden mellan de organisationer som önskade och kunde komma ifråga för tillstånd. Tillstånd borde kunna meddelas i första hand till lokal organisation förutsatt att spelet avsågs att bedrivas på organisationens hemort eller på ort, till vilken den hade rimlig anknytning, och att organisationen hade tillfredsställande stadga. Vidare borde spelets omslutning bestämmas med till hänsyn medelsbehovet i organisationen och till möjligheterna att på annat sätt anskaffa medel. Hänsyn borde tas till antalet medlemmar och andra som direkt eller indirekt omfattades av organisationens verksamhet. Tillstånd borde meddelas endast då den beräknade behållningen i lotteriet bedömdes

138 Bingospel

som tillfredsställande. ekonomi framhölls att högre lönsamhet måste 1 fråga om bingospelets eftersträvas. Marknadsförhållandena borde få avgöra vilka medel som på sikt vore lämpliga för att få tillräckligt med deltagare i spelen och därmed god lönsamhet. i Det borde vara naturligt att kräva en viss minsta nettobehållning 15 procent av den totala omslutningen. Detta skulle spelen, förslagsvis sannolikt medföra att den förödande konkurrens som små bingoarrangörer utsattes för av arrangörer med stora spel och höga vinster skulle mjukas upp. För kontroll av spelens lönsamhet föreslogs att planer för spelens ekonomiska uppläggning skulle upprättas enligt ett visst schema och att dessa tillståndstiden. Vidare föreslogs att delplaner i stort skulle följas under skulle tillställas en utsedd kontrollant. Vid mera markanta redovisningar avvikelser från planen skulle tillståndet kunna återkallas. De ersättningar som utgick till serviceföretagen skulle vara skäliga och spelen drivas på förmånligaste sätt for tilståndshavarna. I avtal mellan anordnare och serviceföretag borde klart anges företagets åtagande gentemot anordnaren samt företagets arvode härför. Fasta kostnader, ränta på investerat kapital, lokalhyror och personallöner samt ersättning för affársrisk och fackkunskap föreslogs få ingå i arvodet. Ersättning för övriga tjänster borde utgå endast med belopp som motsvarade faktiska, verifierade utlägg. Tillståndsmyndigheten skulle godkänna avtalet. Tillståndsgivningen av bingospel och automatspel i samband med bingo föreslogs handhas av enbart länsstyrelserna, som hade relativt god kännedom om de lokala förhållandena samtidigt som de hade tillräcklig överblick för att kunna styra bingospelet i önskvärd utsträckning. Flertalet remissinstanser tillstyrkte i stort de i promemorian framlagda förslagen. Även departementschefen förordade i proposition 1974:51 med förslag till lag om ändring i lotteriförordningen m. m. att länsstyrelserna skulle överta och vidare att ett centralt organ för tillståndsgivningen lotterinämnden, skulle inrättas. Detta borde ses som ett Iotterifrågor, i avvaktan som lotteriutredningen kunde provisorium på de lösningar komma att föreslå. i lotteriförordningen, som Den nya regleringen, lag(l974:22l)0m ändring bingospel och automatspel i trädde i kraft den ljuli 1974, innebar således,att samband endast kunde bedrivas efter tillstånd av med detta fortsättningvis och till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt länsstyrelserna ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare. Tillstånd, som meddelats enligt äldre bestämmelser, skulle dock fortsätta att gälla längst till utgången av år 1974. Närmare föreskrifter för tillämpningen av lotteriförordningen skulle meddelas av lotterinämnden med stöd av Kungl. Maj:ts lotterikungörelse (1974:222).

4.3.3 Lorterinämnden utfärdar anvisningar

Lotterinämnden, som började sin verksamhet en månad före de nya reglerrnas 1 Kungl. Majzts instruk- 1974 en promemoria med ”riktlinjer för ikraftträdande, utgav den 12 juni tion för lotterinämnden av lotteriförordningen i vissa fall”. 1 promemorian gavs 0974:223 ändrad tillämpningen 1977:121). till länsstyrelserna och polismyndigheterna vid handläggningen vägledning

Bingospel 139

av bingospel samt automatspel och anmälningslotterier i anslutning till bingospel. Promemorian har sedan följts upp och kompletterats med riktlinjer för tillståndsgivningen av bingospel för åren 1975, 1976 och 1977 (nämndens meddelande 1974:2 samt promemorior 1974-10-24 och 1976- 10-29). Vi återkommer i det Följande till innehållet i dessa riktlinjer. Den tidigare regleringen av spelet hade lagt grunden till Förhållanden, som än idag i viss mån binder myndigheterna i deras handlande. Stora och dominerande föreningar hade erhållit speltillstånd, ibland med miljonomsättningar. Föreningarna byggde upp och grundade sin verksamhet till stor del på intäkterna från bingospelet. Därför var dessa anordnare måna om att behålla sin andel av bingomarknaden. lnom föreningsvärlden började röster höjas för att tillstånden skulle spridas och fler föreningar ges möjlighet att få pengar från bingo. Detta blev också för lotterinämnden ett riktmärke i rekommendationerna till länsstyrelserna angående tillståndsgivningen. Konkurrensen på marknaden och överetableringen av spel orsakade att spelvolymen inte kunde ökas. Nya föreningar måste därför beredas plats i befintliga lokaler. Dessa ägdes emellertid i regel av tidigare tillståndshavare eller av serviceföretagen. Nya föreningars möjlighet att spela bingo blev därför huvudsakligen beroende av tidigare lokalinnehavares goda vilja att reducera sina inkomster från spelet. Tillmötesgåendet i detta avseende var inte särskilt stort. Det var alltså de tidigare bingoanordnarna och serviceföretagen som fick det dominerande inflytandet över den fortsatta fördelningen av bingointäktema. Den hårda konkurrensen på bingomarknaden fortsatte. För att locka spelare till lokalerna måste man bibehålla det redan höga och kostnadskrävande vinstutspelet. Det är uppenbart att detta motverkade en förbättrad lönsamhet, vilket ju varit ett riktmärke för den ändrade regleringen. Många spel kunde inte nå upp till ett nettoresultat på 15 procent av omsättningen. Två huvudformer av bingoverksamheten hade med tiden utvecklats, nämligen å ena sidan det i storstäder och andra tätorter förekommande kommersiellt betonade spelet i serviceföretagens regi eller på annat sätt med hjälp av avlönad personal, och å andra sidan den på ren ideell basis anordnade bingon, ibland benämnd bygdebingo, vilken förekom i mindre oner och på landsbygden men vid den aktuella tiden även i små lokaler i bl. a. storstäderna. l den ideella bingoverksamheten anordnades nästan uteslutande storbingo och detta endast på kvällarna. I det kommersiella spelet förekom i regel storbingo under kvällstid och automatbingo under dagtid. På grund av den ökade konkurrensen gick emellertid många anordnare över till variantbingospel. Detta medger flexibla och högre insatser än de till en krona bundna insatserna i automatbingon. Insatsernas storlek bestämmer ju vinsternas storlek. Dessa blev alltså större i variantbingon än automatbingon, och det var därför mer fördelaktigt från konkurrenssynpunkt att välja variantbingo. En utveckling som ägde rum jämsides med den ovan nämnda var att vinstsortimentet alltmer övergick från varuvinster till presentkort. Övergången torde närmast ha varit avslutad i och med utgången av år 1974. Presentkort hade i och för sig alltid varit tillåtna som vinster, men i storbingospelet användes i regel varor. I automatbingo och variantbingo

Bingospel

däremot var presentkort vanligast, eftersom dessa spel hade snabbare karaktär, vilket gjorde det opraktiskt att låta vinnarna välja mellan olika varor och därigenom ökade i omfattning var det fördröja spelet. När variantbingon att användandet av presentkort spred sig. För anordnarna var det naturligt också bekvämare att köpa presentkort på ett eller ett fåtal inköpsställen i varuvinster och dessutom hålla stället för att söka efter billiga men attraktiva

dessa i lager. Presentkorten vann också snabbt i popularitet bland bingospe-

kaffebryggare, kaffeserviser, täcken larna, hos vilka varor av typen elvispar, m. m. mer eller mindre hopade sig. Presentkorten hade emellertid den nackdelen för anordnarna att dessa förlorade den betydande rabatt som de fick vid köp av varuvinster. De stora varuhuskedjorna, där presentkorten vanligen köptes, medgav högst fem rabatt vid sådana inköp. Detta medförde ytterligare försämrad procents lönsamhet för bingospelet. Särskilt kännbar blev övergången till presentkort för det på ideell grund anordnade spelet. I Stockholm förekom ett relativt stort antal sådana spel som bedrevs i små lokaler. Dessa spel lades ned ett efter ett. Emellertid drabbades också den kommersiella bingon genom att presentkorten i allt högre grad kom att användas som nya insatser i spelet, s. k. återspel, varigenom rabattvinsten helt försvann. Vissa länsstyrelser var till en början starkt negativa till återspel genom vunna presentkort under motivering att detta i själva verket innebar att presentkorten blev jämställda med penningvinster. Då Kungl. Majzt inte hade någon erinran att göra mot hanteringen, godtogs allmänt handeln med Under de följande åren blev inom bingobranschen dessa presentkort. presentkort en i förhållande till reda pengar alternativ valuta. Presentkorten kom att användas för återspel inte bara i den lokal där de vunnits utan även i För spelarna innebar återspelsmöjligheten även att det andra bingospel. kontanta i genomsnitt till mindre än utlägget för insatser i spelet minskade, hälften mot tidigare. En händelse av vikt på bingomarknaden var Riksbingos tillkomst. Bolaget bildades genom att ett antal specialidrottsförbund och nykterhetsorganisationer köpte större delen av aktierna i bingoföretaget Bally Bingo AB. Som skäl för köpet anfördes att ett folkrörelseägt serviceföretag kunde sanera och stärka föreningarnas ställning. Vi återkommer till bingomarknaden Riksbingo i ett särskilt avsnitt, kapitel 4.6. För år 1975 uttalade lotterinämnden i sina riktlinjer (meddelande 1974:2, 1974-11-26) bl. a. att huvudprincipen borde vara att tillstånd lämnades för hela året 1975 för den omslutning som 1974 års tillstånd avsett. En förutvar dock att tidigare spel skötts tillfredsställande. Önskemål om sättning än tidigare borde behandlas restriktivt. Föreningar, som högre omslutning inte tidigare haft tillstånd till bingospel, borde om möjligt beredas utrymme på marknaden. Nämnden förklarade sig positiv till allianser, som tillvaratog ett flertal föreningars intresse. särskilt omfattande alliansbildning åstadkoms dock inte inför Någon spelåret 1975. Länsstyrelserna fick regelmässigt inte kännedom om vilka föreningar som önskade komma ifråga för bingospel på annat sätt än genom om speltillstånd. En förutsättning för att nya föreningar skulle ansökningar kunna ansöka om tillstånd var dock, såvida de inte själva hade anskaffat spellokal, att de hade lyckats nå överenskommelse med tidigare spelanord-

Bingospel 141

nare att få delta i deras spel. Dessa anordnare hade dock gjort sig beroende av betydande inkomster från bingospelet, varför de inte var särskilt benägna att låta andra föreningar få vara med och dela på inkomsterna av det kommande spelet. Inom den kommersiella bingon gällde det för sådana föreningar framför allt att få serviceföretagen att ta dem med i de spel Företagen administrerade. Ofta tillhandahöll serviceföretagen spellokal och hade härigenom det egentliga avgörandet vid bestämmandet av kommande spelanordnare. Genom en snävare tillståndsgivning försattes åtskilliga bingoanordnare, särskilt stora föreningar med betydande spel, i den situationen att de nådde upp till den medgivna omslutningen innan tillståndstiden hade hunnit löpa ut. Anordnarnas medelsbehov motiverade inte alltid ett kompletterat eller förnyat tillstånd. Då sådana anordnare eller av dem anlitade serviceföretag inte ville åsamkas utgifter för en outnyttjad bingohall, lät de andra föreningar komma in i lokalen och fortsätta spelet tillståndsperioden eller året ut. Visserligen kan inte uteslutas att detta ibland utgjorde led i ett bulvanförhållande, där medel från bingospelet överfördes till den tidigare spelanordnaren, antingen öppet genom uttagande av en kraftig lokalhyra och/eller fortäckt och okontrollerbart genom överförande av medel efter avslutat och redovisat spel. Emellertid kom denna utveckling att bli inkörsporten för en allt omfångsrikare alliansbildning. I lotterinämndens anvisningar för hur regleringen av bingospelet borde handhas för år 1975 betonades också att det var angeläget att komma till rätta med avarter och missbruk och framför allt att hindra eller motverka att serviceföretagen gjorde otillbörliga vinster av lotteriverksamheten. Härlör krävdes närmare granskning av de kostnader som belastade lotteriet. Driftkostnaderna skulle kunna verifieras. De fick inte överstiga självkostnaderna. Servicetöretagens utgifter för administration, bokföring och redovisning m. m. fick uppskattas. Det gällde vidare att se till att det s. k. konsultarvodet, som kunde sägas innefatta företagens ”vinst”, inte var oskäligt. Det kommersiella bingospelet under år 1975 torde ha tillfört de anordnande föreningarnas kassor mer pengar än tidigare. Detta berodde säkerligen till en inte obetydlig del på att serviceföretagen i motsats till tidigare inte längre kunde göra dolda pålägg på spelvinster, hyror, personallöner etc., utan att alla kostnader i stället skulle debiteras enligt den s. k. självkostnadsprincipen. Vidare bidrog härtill att anordnarna i händelse av ett svagt spelresultat ofta hölls skadeslösa genom s. k. garantiklausuler, vilket innebar att anordnaren genom avtal med serviceföretaget fick minst en viss procentuell andel av omslutningen. Det torde ha tillhört undantagen att begäran om förlängt tillstånd vägrades på grund av otillfredsställande spelresultat och att någon bingohall behövde läggas ned. Garantiklausulerna medförde dock stundom kostsamma utgifter för serviceföretagen. Därför belastades i praktiken mer lönsamma bingospel med högre konsultarvode än eljest med hänvisning till riskerna i samband med garantiåtagandena. Sådana överföringar mellan spel som administrerades av ett och samma serviceföretag ansågs principiellt inte godtagbara, varför lotterinämnden i anvisningarna för 1976 års spel föreskrev att garantiklausuler inte fick förekomma.

142 Bingospel

4.3.4 Promemoriorfrân Sveriges Riksidrottsförbund

År 1975 överlämnades till oss en promemoria utarbetad av en arbetsgrupp inom Sveriges Riksidrottsförbund (RF). I promemorian behandlades förutsättningarna för ett idrottens eget företag för bingo och andra lotterier. Man konstaterade att det rådde vissa missförhållanden på bingomarknaden, bl. a. decentraliserad tillståndsgivning, kommersiella inslag. låg avkastning på spelen, kontrollproblem, bristande samordning och snäv Fördelning av tillstånden. Folkrörelserna borde i stället själva ta initiativet till sanering av bingomarknaden. l promemorian föreslogs att ett folkrörelseägt bingobolag skulle skapas. Delägare borde vara de stora folkrörelserna och andra organisationer som regeringen ville erbjuda delägarskap. Arbetsuppgifterna borde innefatta drift och skötsel av samtliga automat- och variantbingospel i landet, varefter överskottet från denna del av verksamheten skulle fördelas mellan delägarna. Delägarna skulle i sin tur fördela medlen mellan de ingående medlemsorganisationerna. Bolaget borde även ha till uppgift att fördela tillstånd till storbingospel till de föreningar som så önskade under förutsättning att spelet bedrevs utan kommersiella inslag. Rapporten föranledde ingen vidare åtgärd från RF:s sida. År 1978 överlämnades till oss ytterligare en promemoria från RF. Promemorian utgjorde idrotts- och nykterhetsrörelsernas nya förslag till lotteriverksamhetens organisation och reglering. I första hand behandlades frågorna kring bingospelet, men i tillämpliga delar borde förslaget även gälla övrig lotteriverksamhet. Man föreslog att i stället för ett centralt bingobolag så skulle 8-10 regionala folkrörelseägda bolag bildas. De regionala bolagen skulle enligt förslaget äga eller hyra spellokaler samt hänvisa de bingoanordnande föreningarna till dessa. Varje regionalt bolag borde svara för att spelverksamheten inom den egna regionen samordnades.

4.3.5 Bingon detaljregleras Lotterinämnden hade i sina hittills utgivna anvisningar uppställt normer av mer allmängiltig karaktär för bingospelet. Emellertid fann man att omstänmedförde att man inte kunde undgå att införa en digheterna på fältet av bingoverksamheten. En sådan utformning fick detaljerad reglering riktlinjerna för bingospelet under år 1976 (lotterinämndens PM 1975-10-24). Lotterinämnden av antalet bingolokaler borde ansåg att en minskning eftersträvas, eftersom överetablering hade skett, vilket medfört dålig lönsamhet för bingospelen. Minskningen borde gå ut över den eller de lokaler som hade den sämsta lönsamheten och som bedömdes ha små möjligheter att i fortsättningen hävda sig i konkurrensen. Förnyat tillstånd borde inte lämnas om tidigare spel givit mindre än tio procent av omslutningen i behållning såvida inte utsikt till förbättrad lönsamhet kunde föreligga, exempelvis om i konkurrerande lokaler med ännu sämre lönsamhet avvecklades. bingospel På lokala bingomarknader med stark konkurrens, t. ex. med ett flertal i de centrala delarna av en tätort skulle detsamma gälla om bingospel behållningen visserligen översteg tio men inte 15 procent. Önskemål om utökade tillstånd borde behandlas restriktivt. Vid bestämmandet av omslutningen skulle även övriga inkomster i samband med

Bingospel 143

bingospel beaktas, främst eventuella inkomster från spelautomater samt anmälnings- och tillståndslotterier. Vidare borde hänsyn tas till alternativa

finansieringsmöjligheter, exempelvis publik- och reklamintäkter. Ånyo

påpekades att alliansbildning borde uppmuntras. Lotterinämnden sökte dämpa konkurrensen mellan spelen genom att i anvisningarna föreskriva att länsstyrelserna skulle se till. att det i automatoch variantbingo utlottades i genomsnitt högst 65 procent av insatsbeloppet. Vidare skulle länsstyrelserna för varje bingospel fastställa en detaljerad speloch vinstplan. Den s. k. bygdebingon hade på ett flertal orter drabbats av konkurrensen från den kommersiella bingon genom att dessa bjöd spelare från avlägset liggande orter på bussresa till spellokalen. I anvisningarna förbjöd lotterinämnden sådan kostnadsfri eller subventionerad bussresa om inte särskilda skäl förelåg. Nämnden utarbetade ett normalavtal för serviceföretagens medverkan i bingospelet. Avtalet mellan anordnaren och serviceforetaget skulle utformas i enlighet med detta. Den grundläggande bestämmelsen i normalavtalet innebar att tillståndsinnehavaren förbehöll sig rätten att besluta i alla frågor som rörde spelet. All erforderlig personal skulle vara anställd hos serviceföretaget, som därmed svarade för betalning av löner, skatt, sociala avgifter etc. Serviceföretaget skulle också tillhandahålla bingolokal med inredning och inventarier. Serviceföretaget skulle förbinda sig att dagligen sätta in viss procentuell andel av spelets bruttointäkter på ett av föreningen öppnat konto samt lämna löpande redovisning i form av dagrapporter till föreningen. Vidare skulle månatliga delredovisningar lämnas på en av lotterinämnden utarbetad blankett. Ersättningen till företaget för driftskostnader, avskriv-

ning och räntor samt konsultarvode skulle anges och specificeras i avtalet. I

normalavtalet medgavs en klausul om s. k. nollgaranti, vilket innebar undantag från det tidigare nämnda förbudet mot garantiklausuler. Nollgarantin innebar att tillståndshavaren friskrev sig från skyldigheten att betala eventuella förluster i spelet. Till anvisningarna för 1976 års spel fogades promemorian den 4 november 1975 avseende kostnader i bingospel som administrerades av Riksbingo. Denna innehöll både vissa generella principer för redovisning och kontroll av bingospel som administrerades av serviceföretag i allmänhet och vissa regler som endast berörde Riksbingo. I riktlinjerna för 1976 års spel utfärdades också anvisningar om spel på enarmade banditer i samband med bingospelet. -För att spelet på dessa automater skulle utgöra endast ett komplement till storbingospelet skulle antalet spelapparater bestämmas med ledning av den beräknade genomsnittliga omsättningen per storbingotillställning. Uppgifter om ett tilltagande fusk med bingobrickor kom småningom till myndigheternas kännedom. (Bingobrickor tillverkas i landet av ett fåtal företag. Vidare finns en firma som importerar brickor från England.) På brickorna skall uppgift finnas om bl. a. speltillståndshavarens namn och tillståndsmyndigheten. Sådant tilltryck utförs av vissa tryckerier eller grossister. Enligt tidigare anvisningar utövades kontroll över bingobrickorna genom att för varje bingospel till länsstyrelsen skulle lämnas ett av tryckeriet utfärdat intyg om antalet bingobrickor och hur dessa numrerats. Emellertid

144 Bingospel

gjorde nutida teknik det möjligt att utan större svårighet kopiera levererade brickor. Dessa falska brickor användes sedan i spelet och inkomsterna härav inflöt aldrig i redovisningen. Lotterinämnden skärpte i anvisningarna för år 1976 kraven på hanteringen av bingobrickorna. Endast sådana brickor fick användas som tryckts av företag, som hos nämnden skriftligen förbundit sig att direkt till tillståndsmyndigheten avlämna tryckeriintyg och att iaktta vissa regler i fråga om försäljning och leverans av sådana. Endast engångsbrickor får numera förekomma. I anvisningarna for år 1977 (lotterinämndens PM 1976-10-29), anförde nämnden att länsstyrelserna borde söka åstadkomma sanering genom att vägra fortsatt tillstånd för de bingolokaler som visade den sämsta lönsamheten. Härigenom skulle bättre lönsamhetsförutsättningar skapas för de kvarvarande lokalerna. Nämnden påpekade att det i många fall kunde vara tillräckligt att en eller ett par lokaler lades ned för att uppnå den önskvärda saneringseffekten. Riksbingo försattes i konkurs i februari 1977. Denna omständighet kom att påverka bingomarknaden. Bingoverksamheten fortsatte i självfallet lokaler som var lönsamma medan andra lades ner. Detta påverkade i sin tur, på ett positivt sätt, lönsamheten i kvarvarande lokaler. Inför 1977 års tillståndsgivning hade vissa sanerande åtgärder såsom nedläggning av olönsamma spel, nya alliansbildningar, ändrad uppläggning av spelet etc. genomförts. Dessa åtgärder hade enligt lotterinämndens uppfattning, som bestyrktes av uttalanden från organisationernas sida, lett till en klar förbättring ifråga om det totala ekonomiska resultatet. Lotterinämnden ansåg att dessa åtgärder måste fortgå inför 1978 års tillståndsgivav vissa olönsamma lokaler och ombildningar av redan ning. Nedläggning befintliga allianser samt nya alliansbildningar kunde bli aktuella. Man borde vidare söka åstadkomma en rimligare fördelning av nettot från bingospel till olika föreningar. Fler föreningar borde beredas plats i lönsamma bingospel.

4.4 Bingospelets omfattning

Vid behandlingen av bingospelets omfattning används begreppen omslutning och omsättning. Med omslutning avses här storleken av beviljade speltillstånd, medan omsättning gäller faktiska, spelade belopp. Utifrån riksskatteverkets uppgifter om inbetald bingoskatt, kan den

redovisade omsättningen för hela riket beräknas till följande belopp:

År 1974 ca 750 miljoner kronor År 1975 ca 838 miljoner kronor År 1976 ca 928 miljoner kronor År 1977 ca 983 miljoner kronor År 1978 ca 1 031 miljoner kronor Även om omsättningen ökat under dessa år, kan bingospelets volym inte ha ökat nämnvärt med hänsyn tagen till den årliga inflationen. I samarbete med lotterinämnden insamlade och databearbetade vi under åren 1975-1976 till länsstyrelserna och handelsdepartementet inkomna

Bingospel 145

bingospelredovisningar. Materialet omfattar redovisningar av ca 3 000 tillstånd för år 1974, avseende spel under samma år. Den sammanlagda omsättningen uppgick till 707 miljoner kronor, eller ca 95 procent av den omsättning som rapporterats till riksskatteverket för år 1974. Alla beviljade tillstånd spelas inte slut under kalenderåret. Exempelvis lör år 1976 beviljade länsstyrelserna bingotillstånd med en total omslutning av 1 037 miljoner kronor, medan omsättningen for året blev ca 100 miljoner kronor lägre. För landet som helhet uppvisade år 1976 variantbingospelet den största omslutningen före storbingon och automatbingon. Av tabellen nedan framgår att de nämnda typerna av bingo omslöt i runda tal 412, 368 respektive 257 miljoner kronor. r 1 Stockholms, Jämtlands och Västerbottens län uppvisade storbingospelet den markant största omslutningen jämfört med övriga spelformer. Sett till hela riket dominerade storbingon i 14 län. Automatbingospelet var ojämnt fördelat mellan länen. Fyra län redovisade en omslutning överstigande 20 miljoner kronor och svarade för mer än hälften av automatbingons totala omslutning. I 13 län redovisades omslutningssiffror understigande vardera fem miljoner kronor. Det starkaste fästet

Tabell Omslutningen av beviljade speltillstånd i bingo år 1976, länsvis fördelade

Län Total omslutning i 1000-tal kr

Storbingo Automat- Variant- Summa bingo bingo

l 037 067 10

146 Bingospel

hade automatbingon i Göteborgs och Bohus län. Variantbingon var den klart dominerade bingotypen i Uppsala, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. 1 Gotlands och Skaraborgs län fanns inget variantbingospel och i Jämtlands och Västerbottens län bedrevs spelet endast i liten skala. omtalats har två sätt att bedriva kommit att Som tidigare bingospel utvecklas på marknaden, dels kommersiell bingo anordnad med hjälp av serviceföretag eller på annat sätt med avlönad personal, dels ideell bingo arrangerad i föreningarnas egen regi utan avlönad personal. År 1976 svarade den kommersiella bingon för nästan tre fjärdedelar av den totala omslutningen, eller i kronor räknat för omkring 750 miljoner. Den ideella bingon omslöt närmare 290 miljoner kronor. För åren 1974 och 1975 finns inga uppgifter om fördelningen mellan kommersiell och ideell bingo. Av all kommersiell bingo i landet under år 1976 svarade de tre storstadslänen for 47 procent medan dessa län svarade för endast ca 12 procent av all ideell bingo. En sammanfattande översikt över det kommersiella respektive det ideella spelet ges i följande tabeller. Det kan konstateras att den genomsnittliga omslutningen per spellokal överlag var avsevärt högre i den kommersiella bingon än i den ideella.

Tabell Antal spellokaler samt omslutningen av beviljade speltillstånd i kommersiell bingo âr 1976. Hela riket

Antal Total omslutning Genomsnittlig lokaler 1 OOO-tal kr omslutning per lokal

46 86 797 l 887 Storbingo Automatbingo 152 252 916 1 664 107 408 545 3 818 Variantbingo 305 748 258 2 453 Sammantaget

Tabell Antal spellokaler samt omslutningen av beviljade speltillstånd i ideell bingo år 1976. Hela riket Antal Total omslutning Genomsnittlig lokaler l OOO-tal kr omslutning per lokal

804 281 382 350 Storbingo 7 3 777 540 Automatbingo Variantbingo 5 3 650 730

Sammantaget 816 288 809 354

Bingospel 147

4.5 Serviceföretag

på bingomarknaden

4.5.1 Allmänt I takt med bingons utbredning och kommersialisering blev spelet alltmer komplicerat. Föreningarna mötte svårigheter att på egen hand sköta spelet lönsamt och rationellt. Samtidigt hade många gjort sig beroende av bingointäkterna. Det var nödvändigt att verksamheten drevs affärsmässigt och att de ansvariga kände till marknadsförhållandena och hade ekonomiska kunskaper. Det hade därtill blivit svårare att engagera föreningsmedlemmar att på sin fritid arbeta med bingospelet, gratis eller mot ytterst ringa ersättning. Särskilt gällde detta spel under dagtid, vilket blev alltmer vanligt, framför allt i storstäderna och andra större tätorter. Vidare blev bingospelet mer kapitalkrävande att anordna. För att skaffa dispositionsrätten över en spellokal och inreda denna till bingohall, krävdes betydande investeringar, i synnerhet då fråga var om automatbingo. Endast få föreningar hade möjlighet att själva klara detta, då de saknade kapitalresurser och nödvändiga kontakter med kreditinstitut. Särskilda bingoföretag etablerades på marknaden, vilka önskade bedriva bingospel i kommersiellt syfte. Flera av dem som startade sådana företag hade tidigare fungerat som lotterianordnare i ideella organisationer. Av redogörelsen i kapitel 4.3 lör bingospelets utveckling framgår att spelet redan i början av 1970-talet hade utvecklats till ett geschäft för privata anordnare, som endast av formella skäl utnyttjade ideella föreningars namn för verksamheten och som gav föreningarna låg ersättning. Kontrollen av verksamheten var i det närmaste obefintlig. Sedan spelet år 1973 belagts med tillståndstvång och en femprocentig omsättningsskatt införts försvann åtskilliga kommersiella intressenter från marknaden. Några lå serviceföretag började i stället inta en alltmer dominerande Emellertid ställning. blev möjligheten att få betydande inkomster från enarmade banditer i bingolokalerna en omständighet som fortsatte att göra bingomarknaden intressant från kommersiell synpunkt. Som också framgått har servicenäringens struktur under de senaste åren undergått åtskilliga förändringar. Från början var det huvudsakligen enskilda som tog upp spelet i föreningars namn. Så småningom personer bildades företag som ägnade sig åt bingoverksamhet. Denna utveckling tycks ha kulminerat med Riksbingo Jämsides härmed hade vissa större föreningar, huvudsakligen inom idrotten, i egen regi startat verksamhet som motsvarade serviceföretagens. De skötte både sitt eget och andra föreningars spel. Detta blev mer vanligt efter det att Riksbingo försvann från marknaden.

4.5.2 S ervice/öretagens verksamhet

Serviceföretagen utför olika typer av s. k. konsulttjänster. Med begreppet konsulttjänst förstås här att företaget på ett eller annat sätt sköter de praktiska detaljerna i bingospelet. Det är således oftast fråga om en aktiv skötsel av spelet snarare än rådgivning, även om viss sådan förekommer. Till konsulttjänsterna räknas i detta sammanhang däremot inte tillhandahållandet av enbart bingobrickor och vinster. Se kap. 4.6.

148 Bingospel

Serviceföretagens verksamhet omfattar vanligen en eller flera av följande tjänster; a) tillhandahållande av lokal och spelutrustning b) rådgivning och planering c) drift av spelet, varvid egen personal ställs till förfogande d) administration och redovisning.

De stora flertalet serviceföretag utför samtliga ovan nämnda konsulttjänster. sköter således allt som hör till bingospelet. Föreningen står dock Företaget som tillståndshavare och är formellt arrangör av spelet. Serviceföretaget anskaffar och utrustar en bingolokal samt upplåter den för spel. Man planlägger och utformar bingospelet. Däri ingår att bestämma typ av bingospel, vinstplanens utseende m. m. Företaget driver spelet med egen anställd Till arbetsuppgifterna hör även inköp av sådant som personal. bingobrickor och vinster. Företaget svarar för marknadsföringen av spelet främst genom annonsering i tidningar - samt för all administration. Slutligen handhar serviceföretaget redovisningen samt svarar för kontakterna med myndigheter och kontrollanter. Det kan noteras att de bingoarrangerande föreningarna inom det kommersiella bingospelet i regel har mycket liten anknytning till spelet. Detta tycks av de rent praktiska detaljerna. Även beslut i gälla inte bara skötseln om vinstplanens utseende och ändringar i anledning av spelet, exempelvis denna, torde i praktiken ofta fattas av serviceföretaget utan bingoarrangörens medverkan. Det kan även nämnas att i åtskilliga bingoärenden, som underställts prövning, har ansökningshandlingar m. m. myndigheternas av serviceföretaget. Det är heller inte ovanligt att representanter fardigställts för serviceföretaget uppträder som talesmän för bingoanordnaren. I en del fall innehar föreningen själv dispositionsrätten över spellokalen. tillhandahåller övriga konsulttjänster, dvs. planering, drift Serviceföretaget och administration av spelet samt redovisning. Det förekommer även att företag enbart tillhandahåller en utrustad bingolokal. Lokalen hyrs ut till en eller flera ideella föreningar, vilka själva Vanligen tillgår uthyrningen så att olika föreningar arrangerar spelet. lokalen olika dagar i veckan. Flertalet av dessa lokaluthyrare är disponerar troligen sådana serviceföretag, vilka upphört att själva arrangera bingospel. Företaget har dock valt att hålla kvar dispositionsrätten över bingolokalen.

4.5.3 Antal serviceföretag Det står klart att antalet serviceföretag har minskat under de senare åren. Enligt uppgifter från handelsdepartementet förekom 115 företag på marknaden år 1973. Följande år fanns, enligt en undersökning utförd inom idrottsrörelsen, totalt 77 företag. För år 1975 saknas uppgifter helt. Länsstyrelserna redovisade sammanlagt 60 olika serviceföretag för år 1976. Det är tveksamt om undersökningarna är direkt jämförbara, då skillnader i förutsättningar och utförande kan ha inverkat på resultatet. Det är även troligt att vissa brister vidlåder materialet, varför antalet företag kan ha varit större. Detta gäller särskilt de två första åren, då materialet för dessa år grundar sig på

Bingospel 149

uppgifter som föreningarna frivilligt har lämnat i samband med ansökningarna. Diagram met nedan visar förändringen i företagsbeståndet de ovan nämnda åren. Samtidigt med nedläggningen av företag skedde tydligen en inte oväsentlig nyetablering. Mellan räkningstillfállena åren 1973 och 1974 lämnade, enligt tillgängliga uppgifter, 50 företag marknaden. Under samma period tillkom dock tolv nya. Mellan åren 1974 och 1976 reducerades företagsbeståndet med totalt 53 företag, samtidigt som 36 nya etablerades på marknaden. Materialet ger möjlighet att särskilt studera de företag som etablerats ett visst år. Därur kan utläsas att åtskilliga företag lades ned efter endast kort verksamhetstid. Av de 115 företag som fanns på marknaden år 1973 återfanns 65 år 1974 och 21 år 1976. Utav de tolv under år 1974 nytillkomna företagen återstod tre vid 1976 års undersökning. Under år 1976 hade 36 av de 60 företagen sin hemort och verksamhet i något av de tre storstadslänen. Materialet över serviceföretagen innehåller en relativt stor andel enskilda rörelseidkare. Det finns anledning förmoda att dessa rörelser var tämligen små och anordnade spel i liten skala.

Antal 125- 115

100-

77 75-

50-

25-

1973 1974 1975 År Etablerats år 1973 eller tidigare

Etablerats år 1974 Diagram. Antal service-

l: Etablerats år 1975 eller 1976

företag i bingo.

150 Bingospel

4.5.4 Serviceföreragens kundsrrukrur Av tradition har bingo anordnats av främst idrottsföreningar och de har därför varit de vanligaste kunderna hos serviceföretagen. Denna grupp av ideella organisationer dominerar alltjämt, men numera finns ett flertal föreningstyper representerade bland serviceföretagens kunder. Däribland kan nämnas nykterhetsrörelsen, handikapporganisationer, scoutkårer, Barnens Dagföreningen och i något fall sådana organisationer som exempelvis sångarförbund. Man kan anta att serviceföretagen i första hand önskar anordna spel åt en enda stor kund, vilket ger uppenbara administrativa fördelar, enklare redovisning samt underlättar arbetet med andra praktiska detaljer. Enligt lotterinämndens riktlinjer för tillståndsgivning bör, som tidigare nämnts, länsstyrelserna på olika sätt uppmuntra alliansbildning. De flesta länsstyrelser har därvid strävat efter att få olika intressegrupper representerade. Efter hand verkar även alltfler företag ha börjat intressera sig för allianser då detta tycks ge fördelar även för deras del.

4.5.5 Reglering och kontroll av serviceverksamheren Som tidigare antytts har serviceverksamheten efter hand reglerats. Numera gäller enligt lotterinämndens anvisningar bl. a. följande. Om en förening som söker bingotillstånd tänker anlita serviceföretag, att mot ersättning biträda vid spelets skötsel, skall skriftligt avtal upprättas därom. I avtalet får serviceföretaget ta ut ersättning endast för sina verifierade kostnader samt skäligt konsultarvode. I avtalet skall bl. a. följande områden regleras: ansvarsfördelning betalningsansvar medelsförvaltning och redovisning serviceföretagets ersättning - vid förlust föreningens betalningsskyldighet - tillhandahållande av räkenskapsmaterial avtalets giltighet i tiden.

Avtalet skall i dessa stycken vara utformat enligt det av nämnden utarbetade normalavtalet. Sådana ändringar och tillägg kan medges som är motiverade i det enskilda fallet och som inte strider mot nämndens anvisningar i övrigt. l normalavtalet bestäms att föreningen är tillstândshavare för spel i särskilt angiven lokal och att föreningen har rätten att besluta i alla frågor som rör bingospelet. Vidare anges att serviceföretaget förbinder sig att fullgöra alla de föreskrifter som myndighet eller kontrollant meddelar. Företaget skall lämna förslag till bingospelets utformning, dvs. typ av bingospel, insatsernas storlek, vinstplan m. m. Företaget kan vidare åta sig att ställa lokal till förfogande att svara för alla kostnader i samband med spelet som t. ex. hyror, reparationer och vinscter samt att avlöna erforderlig personal, varvid alla uppgifter som åviilar 1 KFS 1977:27, LN:l. arbetsgivare skall fullgöras.

Bingospel

Administration och redovisning skall ingâ bland företagets åtaganden. Administrationen gäller alla löpande ärenden. För redovisningen skall noggranna, löpande räkenskaper över spelet föras. Såväl dagrapport som delredovisning och slutredovisning skall upprättas. Särskilda blanketter skall användas och handlingarna skall tillställas föreningen, kontrollanten och länsstyrelsen. len bilaga till Iotterinämndens anvisningar finns generella regler avseende kostnader i bingospel administrerade av serviceföretag. Dessa regler har ersatt den tidigare nämnda promemorian (1975-11-04) gällande kostnader i bingospel administrerade av Riksbingo. Kostnader som debiteras bingospelen delas in i tre gruper: lokala kostnader, centrala administrationskostnader samt konsultarvoden. Lokala kostnader är sådana som kan hänföras till driften av ett visst bingospel och endast till detta. Som centrala administrationskostnader räknas de kostnader som är gemensamma för samtliga bingospel som administreras av ett serviceföretag. Centrala administrationskostnader kan således förekomma endast om ett serviceföretag administrerar mer än ett bingospel. Lokala kostnader innefattar utgifter for exempelvis vinster, bingobrickor, lokalhyra, löner etc. och skall utgå enligt den s. k. självkostnadsprincipen. Serviceföretaget får alltså inte göra påslag på faktiska kostnader eller tillgodogöra sig erhållna rabatter på inköp. Som exempel på centrala administrationskostnader kan nämnas hyra för kontor, löner till företagsledningen, löner till anställda på kontoret, revisors- och styrelsearvoden m. m. Schablonberäkning av kostnaderna godtas inte utan det åligger serviceföretaget att verifiera samtliga centrala administrationskostnader. Lotterinämnden rekommenderar att kontrollen av dessa kostnader sker under länsstyrelsernas överinseende och att en auktoriserad revisor anlitas. Konsultarvodet utgår utöver ersättningen för de övriga kostnaderna och skall fastställas av länsstyrelsen, normalt i samband med tillståndsgivningen. Högre ersättning får inte utgå eller godkännas av kontrollanten. Lotterinämnden säger i sina anvisningar att det inte är möjligt att ange en generell regel för beräkning av konsultarvodets storlek, då skillnaderna mellan företagen och mellan deras yttre förutsättningar är alltför stora. Som exempel på skillnader som kan påverka beräkningen av konsultarvodets storlek nämns olikheter i risktagande samt i behovet av rörelsekapital vid skilda bingospel. Nämnden uttalar att länsstyrelserna vid prövningen av konsultarvodets storlek bör ta hänsyn till bingospelets beräknade omslutning. I samband med ansökan om tillstånd for bingospel skall bl. a. följande handlingar insändas, vilka har betydelse för serviceföretagens verksamhet. - En ekonomisk redovisning för de bingospel som anordnats av organisationen under det senaste kalenderåret. - En ekonomisk för det aktuella plan bingospelet. Denna skall vara uppställd i enlighet med redovisningsblanketten med de ändringar och tillägg som kan anses motiverade i det enskilda fallet. - Vinstoch spelplan för bingoverksamheten, vilken i detalj utvisar priset per insats och vinstutdelningen i varje insatsomgång. Förekommer jackpotvinster skall dessa beskrivas med avseende på utfallsprincip och vinstbelopp. Vinst- och spelplanen skall godkännas av länsstyrelsen.

152 Bingospel

Liksom behållningen i bingospelet oavkortat skall tillfalla den förening for vilken spelet är arrangerat, bör även en uppkommen förlust i princip belasta den tillståndshavande föreningen. Undantag från denna princip medges då fråga är om s. k. nollgarantier. l dessa fall förbinder sig serviceforetaget att hålla tillståndshavaren skadeslös. Den tillståndshavande föreningen blir i praktiken inte betalningsskyldig för eventuella förluster i spelet. Sådana förluster torde vanligen bero på omständigheter, som föreningen inte kunnat råda över. Länsstyrelsen utser kontrollant för bingospelet. Kontrollanten skall vara opartisk i förhållande till föreningen och serviceföretaget. Den som ges uppdraget bör vara förtrogen med redovisningsfrågor. Det åligger kontrollanten att anmäla till länsstyrelsen om nettobehållningen, enligt delredovisningen, understiger 15 procent av insatsbeloppet eller - vid annan bingo än storbingo - om genomsnittliga vinstutdelningen överstiger 65 procent av insatsbeloppet. Dagrapporten skall finnas tillgänglig för kontrollanten innan lottförsäljning till nästa speldag får påbörjas. Vidare skall kontrollanten alltid ha möjlighet att granska alla verifikationer över gjorda utbetalningar. Om bingospelet bedrivs i strid mot bestämmelserna i lotteriförordningen eller i strid mot av länsstyrelsen utfärdade villkor för bingospelet eller kontrollantens föreskrifter kan länsstyrelsen med omedelbar verkan dra in beviljat tillstånd under pågående spel.

4.5.6 Oegentligheter i företagens verksamhet

Stora svårigheter förelåg i utvecklingsskedet att bedöma huruvida ersättningarna till serviceföretagen var skäliga. Det finns anledning misstänka att ersättningarna inte alltid motsvarades av faktiska utlägg. Förtäckta vinster kunde exempelvis tas ut genom att företaget debiterade alltför höga löner eller alltför hög hyra. Många gånger uttogs oskäligt höga konsultarvoden. Arvodena varierade betydligt mellan olika bingospel. Det finns även anledning förmoda att serviceföretagens redovisning av bingospelet många gånger var ofullständig och i vissa fall oriktig. l redovisningen togs inte den reella omsättningen upp. Spelet kom därför att utvisa ett relativt blygsamt överskott. En anledning härtill var företagets önskan att begränsa utdelningen till föreningarna för att i stället självt skaffa sig betydande affársvinster. En annan orsak var att det inte skulle upptäckas att rådande tillståndsgränser överskridits. Bingospelets lönsamhet vid denna tid kom därför, vilket redovisats i annat sammanhang, att framstå som ganska dålig. l själva verket finns anledning förmoda, att lönsamheten i flera fall där serviceföretagen engagerat sig var tämligen god. Därpå tyder bl. a. den omständigheten att en del bingoföretag expanderade. l variantbingospel lär bedrägerier med redovisningen av bingobrickor förekomma. Detta tillgår så att två parallella serier av brickor trycks upp men intyg från tryckeriet utfärdas endast för en sådan serie. Serviceföretaget kan då spela ut ett stort antal brickor i den ena serien, medan redovisning sker enligt ett mindre antal brickor i den andra serien. På så sätt kan bingospelet bedrivas utan egentlig redovisning. Vidare kan det beviljade tillståndet överskridas. Otillbörliga vinster kan därigenom komma serviceföretagen till del. Brickfusket förutsätter dock medverkan av tryckeriet.

Bingøspel 153

För automatbingospel finns sedan år 1973 bestämt att automaterna skall vara försedda med räkneverk och markeringsremsa Problemet är att räkneverket inte kan skilja mellan polletter och penningmynt. Bedrivs spel med mynt finns möjligheten att vid sammanräkningen av dagskassan ersätta. mynten med polletter och underlåta att redovisa mynten. I vilken utsträckning detta Förekommer är obekant. Fall av fusk med automatbingoanläggningens räkneverk har kommit till myndigheternas kännedom. Räkneverket har genom manipulation bringats registrera ett färre antal insatser än det verkliga. Sidoavtal mellan serviceföretaget och föreningen kan förekomma i viss utsträckning. Genom sådana muntliga eller skriftliga överenskommelser kan företaget tillskansa sig förmåner utöver vad som stadgas i det officiella avtalet.

4.6 Riksbingo

4.6. 1 Riksbingos _föregângare Bally Service AB, dotterbolag till Bally Scandinavia AB, etablerade sig på bingomarknaden under år 1971. Företaget hade tidigare huvudsakligen varit utställare av spelautomater. Bingoverksamheten överlåts från och med år 1974 till det då nybildade Bally Bingo AB, i sin tur dotterbolag till Bally Service AB. Bally Bingo AB expanderade kraftigt och administrerade i september 1974 spel i 22 hallar. Den totala bingoomsättningen under dessa nio månader uppgick till drygt 37 miljoner kronor och bolagets andel var ungefär fem procent av den totala bingomarknaden.

4.6.2 Riksbingos verksamhet

Genom nyemission den l oktober 1974 förvärvade nio specialidrottsförbund

tillsammans med Riksförbundet IOGT/NTO 60 procent av aktierna i Bally Bingo AB, varvid bolagets namn ändrades till Riksförbundsbingo AB. Bolaget marknadfördes under namnet Riksbingo och i det följande används den beteckningen. Bally Service AB sålde senare under räkenskapsåret hälften av sitt återstående aktieinnehav (aktiekapital 1250000 kronor), varefter ägarstrukturen blev följande.

135158876 Procent av aktiekapitalet Svenska Bandyförbundet Svenska Bordtennisförbundet Svenska Brottningsförbundet Svenska Gångförbundet Svenska Handikappidrottsförbundet

LAKAUUÖUILJIKJIKIILI!

Svenska lshockeyförbundet r-a Svenska Orienteringsförbundet Svenska Simförbundet Svenska Skidförbundet Riksförbundet mot allergi *Se PM (Ds H 1973:4) Riksförbundet IOGT/NTO + övriga nykterhetsförbund med förslag till riktlinjer

Bally Service AB Nät.) $U|LI| för regleringen av

bingospel m. m., bilaga l.

154 Bingospe/

Under det första räkenskapsåret 1974-10-01 - 1975-09-30 expanderade verksamheten mycket kraftigt, så att bolaget vid utgången av detta administrerade spel i 54 hallar och hade mer än 800 personer anställda, vissa dock på deltid. Totalt omsattes under denna tid 161 miljoner kronor. Bolaget redovisade för räkenskapsåret en förlust på två miljoner kronor, vilket täcktes genom ett aktieägartillskott på motsvarande belopp. Detta tillgick så, att Bally Service AB skrev ner sina fordringar på bolaget med två miljoner kronor, samtidigt som de aktieägande organisationerna med undantag för Svenska Handikappidrottsförbundet och Riksförbundet mot allergi, iklädde sig en solidarisk reversskuld till Bally Service AB på samma belopp. Någon årsredovisning för räkenskapsåret 1975-10-01 - 1976-12-31 har inte framlagts. Emellertid gick bolaget även under denna tid med förlust i storleksordningen 1-2 miljoner kronor. Bolaget avvecklade under verksamhetsåret vissa mindre hallar. Omsättningen i de bingospel som bolaget hade hand om fortsatte emellertid att öka och uppgick år 1976 till drygt 230 miljoner kronor, vilket innebär att ca 1/4 av allt bingospel i landet administrerades av Riksbingo. Bolaget hade under i ston sett hela detta räkenskapsår avsevärda likviditetssvårigheter.

4.6.3 Rekonstruktionsförsöken Med anledning av bolagets akuta likviditetssvångheter samt den stora redovisade förlusten vände sig Riksbingo i början av år 1976 till lotterinämnden med begäran om statsmakternas stöd, bl. a. i form av en statlig kreditgaranti. Lotterinämnden överlämnade ärendet till handelsdepartementet, som i en departementspromemoria ställde sig positiv till ett statligt stöd under vissa förutsättningar, bl. a. att endast ideella riksorganisationer eller det allmänna skulle få äga aktierna i ett rekonstruerat Riksbingo. I ytterligare en departementspromemoria i maj 1976 redovisades ett detaljerat förslag till en rekonstruktion av bolaget. Förslaget byggde på följande tre förutsättningar. a) Sveriges Riksidrottsförbund skulle vara aktieägare för idrottens del medan IOGT/NTO skulle kvarstå. Handikapporganisationerborde komma med. Ballys engagemang skulle avvecklas. b) Det rekonstruerade bolaget borde frigöras från vissa skulder. De dåvarande aktieägarna borde åtminstone delvis ta ett ansvar för de uppkomna förlusterna. c) Aktierna var i det närmaste värdelösa före ett beslut om statligt stöd. Innan Riksidrottsförbundet tog ställning lät man under augusti och september 1976 göra en egen undersökning av Riksbingos ekonomiska situation. Enligt uppgifter från bolagets ledning, vilka även låg till grund för den förstnämnda departementspromemorian, antogs verksamheten då vara vinstgivande och man kalkylerade med ett positivt resultat på drygt två miljoner kronor under räkenskapsåret 1975/76. Den nya utredningen visade emellertid att även innevarande räkenskapsår skulle medföra en betydande förlust, antagligen i storleksordningen 1,5 miljoner kronor.

Bingospel

Vid denna tid strävade ett flertal tillståndshavare att frigöra sig från bolaget, främst beroende på att Riksbingo hade höga administrationskostnader och att vissa bingospel uppvisade ett mycket dåligt resultat. Om somliga tillståndshavare avsade sig bolagets tjänster eller om länsstyrelserna inte beviljade tillstånd till fortsatt spel i de olönsamma lokalerna skulle detta i sin tur medföra risk för ännu högre administrationskostnader för de kvarvarande, vilka i sin tur kanske skulle vilja avbryta samarbetet. Bolaget var därför vid denna tidpunkt ett mycket tveksamt affarsobjekt. Riksidrottsförbundet kom av denna anledning att uppställa två villkor för ett engagemang på bingomarknaden, nämligen dels att förbundet antingen skulle få statsgarantier eller statligt stöd för det kapitaltillskott som förbundet skulle behöva ge till bolaget och dels att ett rekonstruerat Riksbingo på sikt skulle få monopolställning på servicemarknaden. Om bolaget inte erhöll en sådan särställning ansåg man nämligen att det var en uppenbar risk för att företaget skulle vittra sönder, även om det erhöll ett betydande kapitaltillskott. Regeringen hade i ett uttalande av handelsministern i september 1976 förklarat sig villig att teckna en kreditgaranti på tio miljoner kronor för Riksbingo. I oktober 1976 förklarades emellertid att förutsättningar inte längre förelåg för en framgångsrik rekonstruktion och att kravet på monopolställning f. n. av olika skäl inte kunde tillgodoses. Planerna på ett aktivt statligt engagemang kunde därmed avskrivas. Efter regeringens besked inställde Riksbingo betalningarna i oktober 1976. Ackordscentralen kopplades in och en god man förordnades för bolaget. 1 en godmansberättelse den 15 november 1976 konstaterades att tillgångarna uppgick till 14,1 miljoner kronor och skulderna till 21 miljoner kronor vilket innebar en brist på 6,9 miljoner kronor. Av de redovisade skulderna avsåg 2,5 miljoner kronor personalkostnader och 4,3 miljoner kronor oprioriterade fordringsägare (till största delen leverantörsskulder). Skatteskulderna som uppgick till sju miljoner kronor täcktes således i ston av tillgångarna liksom även bolagets skulder till PK-banken och Bally Service AB, vilka som säkerhet hade företagsinteckningar i Riksbingo. Vissa ackordsförslag presenterades, men sedan länsstyrelsen i Stockholms län sagt nej till dessa gick Riksbingo i konkurs i mars 1977.

4.6.4 Efter konkursen

Vid konkursen hade antalet av Riksbingo administrerade bingospel sjunkit till 36. Dessutom fanns sju lokaler i vilka spelet hade upphört, men där företaget hade kvar antingen hyresrätten eller inventarierna. Konkursförvaltaren beslöt att ordna så att driften kunde fortsätta i så många lokaler som möjligt. I så gott som samtliga fall lyckades också överenskommelser nås med antingen de bingospelande föreningarna eller med andra intressenter att överta driften av bingospelen. Som villkor för driftövertagandena uppställdes att personalen skulle anställas på åtminstone oförändrade villkor. Två hallar stängdes, medan driften övertogs av ideella organisationer i 14 hallar, av ideella organisationer ägda bolag i 1l hallar och slutligen av privat

156 Bingospel

ägda servicebolag i nio hallar. De aktieägande ideella organisationerna kom genom Riksbingos konkurs dels att förlora det satsade aktiekapitalet (sammanlagt en miljon kronor) och dels att bli skyldiga att betala Bally Service AB två miljoner kronor genom den reversskuld man iklätt sig gentemot detta bolag i mars 1976. Reversskulden nedskrevs sedermera till 1,65 miljoner kronor.

4.6.5 Orsaker till Riksbingos misslyckande Lönsamheten i bingospelen De s. k. driftsavtal som Riksbingo ingick med tillståndshavarna för spel t. o. m. år 1975 innehöll normalt garantiklausuler, oftast på 15 procent av omsättningen men i vissa fall på tio procent. För Riksbingos del synes bakom införandet av garantiklausuler ha legat dels en strävan att säkerställa fortsatt tillstånd för spel i lokaler som inte uppfyllde lönsamhetskraven och dels vissa policyöverväganden. Garantiklausulerna och de s. k. nollgarantiklausulerna under år 1976 utgjorde en mycket allvarlig belastning på Riksbingos ekonomi, eftersom bingospelsresultatet var mycket dåligt i många hallar. Den starkast bidragande orsaken till Riksbingos misslyckande torde därför helt enkelt vara att företaget inte lyckades bedriva ett tillräckligt lönsamt bingospel ute i hallarna. Riksbingo hade visserligen en dominerande ställning på marknaden, men drev på flera håll spel i hård konkurrens med andra arrangörer på orten. Medan Riksbingo lojalt försökte följa gällande regler gick många av konkurrenterna oärliga vägar. Riksbingo saknade därför möjlighet att konkurrera på lika villkor.

Investeringar Under tiden fram till halvårsskiftet 1975 expanderade bolagets verksamhet kraftigt genom inköp av bingohallar och genom nyetableringar. Detta var särskilt markant under första halvåret 1975, och verksamheten utökades med närmare en hall per vecka under denna tid. En stor del av dessa hallar inköptes från s. k. hajar på bingomarknaden och till priser som redan då framstod som orealistiska. Riksbingo köpte ett flertal hallar med mycket dålig lönsamhet på bingospelet vilkas värde för de tidigare ägarna var beroende av möjligheterna att erhålla “svarta” inkomster från de enarmade banditerna. 1 samband med de väntade och i viss utsträckning redan påbjudna restriktionerna på detta område och den ökande kontrollen var dessa ägare nu villiga att sälja sina lokaler. Att Riksbingo dessutom var berett att köpa till höga priser minskade inte viljan att sälja.

Organisation och administration Av Riksidrottsförbundets undersökning framgår bl. a. att företaget vid halvårsskiftet 1975 saknade en genomtänkt organisation. Vidare var styrelsen utan tanke på att det i verkligheten handlade påtagligt passiv och sammansatt om ett företag som omsatte många miljoner kronor. Vidare framgår att den av företaget under denna tid var försummad och löpande administrationen det ifrågasätts om det förekom någon ordnad bokföring. Företagets ledning

Bingospe/ 157

erhöll därför ett felaktigt beslutsunderlag. Sålunda trodde man så sent som på sommaren år 1975 att verksamheten gick med vinst, medan det verkliga resultatet som redan nämnts blev en avsevärd förlust. Under hösten år 1975 reorganiserades bolagets verksamhet varvid bl. a. en ekonomidirektör anställdes. En ny VD tillträdde fr. o. m. årsskiftet 1975/76. Bolaget kom att delas in i sju regioner. Av regioncheferna var det emellertid endast ungefär hälften som hade erfarenhet av bingoverksamhet i ledande

ställning och den nyaorganisationen lämnade mycket liten beslutanderätt till

bingohallarna. Riksbingo synes aldrig ha fått tid att bygga upp en fungerande intern kontroll, vilket medförde ytterligare extraordinära kostnader.

4.6.6 Riksbingos kundsrrukrur De senaste årens utveckling på bingomarknaden har medfört att antalet tillståndshavare ökat väsentligt, ofta genom bildande av allianser. Under räkenskapsåret 1974/75 administrerade Riksbingo bingospel åt cirka 420 tillståndshavare. Eftersom företaget hela tiden var utsatt fören konstant press från nya föreningar torde antalet tillståndshavare därefter ha ökat betydligt. Riksbingos uttalade policy var att man inte skulle diskriminera föreningar som inte var anslutna till de aktieägande riksorganisationerna. Således utgjorde fotbollsföreningar ett markant inslag i Riksbingos kundstruktur utan att Svenska Fotbollsförbundet ägde aktier i företaget. Den part som tjänat mest på Riksbingo är troligen IOGT/NTO, vars genombrott på bingomarknaden sammanfaller med företagets expansion. Innan Riksbingo bildades förekom IOGT/NTO:s lokal- eller regionalföreningar endast undantagsvis på bingomarknaden, medan man i dagsläget uppnått mer eller mindre riksspridning.

4.6.7 Riksbingos positiva effekter

Riksbingos verksamhet innebar att bingomarknaden avsevärt sanerades och att övriga serviceföretags inflytande minskade. Det är också uppenbart att tillståndshavarna, som anlitade Riksbingo, erhöll en större andel av bingo-, spelautomat- och lotterimedlen än tidigare. Under år 1976 fick sålunda dessa dela på sammanlagt 26 miljoner kronor enbart från bingospelen i bolagens regi, och inga föreningar som anlitat bolaget har drabbats av förluster på grund av bingospel. Riksbingos dominerande ställning på marknaden och den samarbetsvilja och öppenhet som redan från början visades från företagets sida gentemot myndigheterna har, enligt uppgift från bl. a. lotterinämnden, haft positiva effekter från bingoregleringssynpunkt. Bland dessa positiva effekter bör främst nämnas en relativt god efterlevnad av gällande regler, förbättrad kontroll och en enhetlig praxis avseende samtliga av Riksbingo administrerade spel. Riksbingo visade även stort intresse för att göra bingospelet säkrare, vilket bl. a. resulterade i en bingobricka med mycket höga säkerhetsegenskaper. Detta arbete samt företagsledningens eget intresse av korrekt redovisning

158 Bingospel

torde ha resulterat i att fusket i spelhallarna minskade och att redovisningarna i många fall blev mer korrekta. De anställdas situation förändrades avsevärt i de bingospel som bolaget administrerade. De tidigare hos andra serviceföretag ofta förekommande ”svarta” lönerna ersattes hos Riksbingo med löner enligt kollektivavtal och sedvanliga trygghetsregler för de anställda.

4.7 Sociala frågor

Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen fann att bingo utgjorde ett fritidsintresse för många människor, att spelet i regel bedrevs på sådant sätt att det inte inbjöd till höga insatser och att det därför knappast behövde befaras att spelet i och för sig skulle medföra några menliga sociala följder. Punktskatteutredningen tog inte upp spelet från social synpunkt. Även i det fortsatta lagstiftningsarbetet under år 1972 förbigicks de sociala aspekterna på spelet. [promemorian med förslag till riktlinjer för regleringen av bingospel m. m. konstaterades, som tidigare nämnts, att någon kritik mot de former under vilka bingospel bedrevs inte hade framkommit. Det noterades att spelet fyllde en väsentlig funktion som tidsfördriv och underhållning för en stor kategori människor, varfor det inte fanns någon anledning att generellt begränsa bingospelets omfattning. Dessa synpunkter lämnades utan erinran av remissinstanserna. Rikspolisstyrelsen anförde dock med anledning av det i promemorian framförda förslaget om penningvinster i bingospel bl. a. följande. Styrelsen har i några fall fått underrättelse från polisstyrelser, att det förekommit, att äldre människor gjort så höga insatser på bingospel, att de råkat i ekonomiska svårigheter. --- Styrelsen finner det därför angeläget, att myndigheterna även i fortsättningen försöker hålla bingospelet inom de tidigare gällande gränserna, då spelet väsentligen kunde betraktas som ett oskyldigt Sällskapsspel med goda vinstchanser för speldeltagarna och samhällsnyttigt med hänsyn till att vinsterna av spelet i princip tillföll ideella och jämförliga ändamål. Mot den bakgrunden avstyrker styrelsen förslaget att vinster får utgå i kontanter, då högsta vinstvärdet inte överstiger 50 kronor. I riksdagen har frågan om bingospelet inte föranlett några uttalanden från social synpunkt. Vi har konstaterat att en ofta återkommande uppfattning om bingospelet, framför allt i massmedia, är att det huvudsakligen är hemmafruar, pensionärer och ensamma människor till övervägande delen från socialgrupp tre, som ägnar sig åt bingospel, och att dessa grupper inte sällan spelar bort betydande belopp. Beträffande bingospelarnas sociala sammansättning avgavs till delegationen för social forskning, Socialdepartementet, i februari 1976 en forskningsrapport kallad ”Bingospelarens sociala profil”, vari fil. kand. Paavo Bergman och fil. kand. Sven E. Olsson sökt kartlägga vilka som spelar bingo samt bingons förhållande till den sociala skiktningen. Som grund för arbetet användes datamaterialet från 1974 års levnadsnivåundersökning. De kom fram till bl. a. följande. Bingospelandet är väl förankrat iden yrkesarbetande befolkningen. Det är tämligen jämnt fördelat mellan könen. Pensionärerna

Bingospel

utgör inte någon huvudgrupp bland spelarna. Spelandet är i stället jämnt fördelat mellan personer över 30 år. Det är ovanligare bland ungdomar. Andelen bingospelare är något större bland de gifta än de ogifta. I fråga om civilstånd representerar frånskilda och änklingar/änkoren ganska liten del av samtliga spelare. Spelets popularitet är störst på landsbygden och minst i storstäderna. Äldre bingospelare (55-75 år) är bosatta framför allt på landsbygden. Bingo verkar också ha en viss dragningskraft hos landsbygdsungdomar (15-29 år), medan intresset är mindre bland deras kamrater i storstaden. Bingospelarna återfinns till övervägande delen i socialgrupp 3. v Denna grupp av bingospelare omfattar fler män än kvinnor. l uttalanden om de ekonomiska verkningarna av spelet har inte alltid gjorts en klar åtskillnad mellan bingospelet och spelet på enarmade banditer i samband med bingospelet. Ibland hävdas det att automatbingospelet

skulle

ha vissa av de nackdelar som spelet på enarmade banditer för med sig. I vårt delbetänkande (Ds H 1976:3) Enarmade banditer redovisas i bilagedelen uttalanden från bl. a. socialförvaltningen i Göteborg, varav framgår att människor söker sig till sociala byråerna därför att de spelat bort sina pengar inte bara på enarmade banditer utan även på bingo. Dessa synpunkter har från samma källa framförts till oss även ijuni 1977. l remissyttrandena över betänkandet kommenteras inte dessa påståenden. Kammarränezz i Göteborg hävdar dock att det av allt att döma finns betydligt större sociala risker vid andra slag av tillåtna spel än enarmade banditer, exempelvis totalisator, flipper och bingo. Vidare uttalar tre reservanter inom Svenska kommun/örbunder att sociala problem kan uppstå vid alltför ohämmat deltagande i spel med ekonomisk insats och att de mest aktuella spelformerna härvidlag är totalisatorspel, fotbollstips, bingo och lotterier. För att utröna de ekonomiska konsekvenserna som bingon har för den genomsnittlige spelaren har vi gjort följande beräkningar med ledning av studier i olika bingolokaler med skilda typer av bingospel samt med stöd av information som i övrigt influtit om spelet. Om sätten för satsningar m. m. hänvisas till redogörelsen för de olika spelformerna i kapitel 4.1. Det bör noteras att det här bortses från satsningar på enannade banditer i samband med storbingospel.

Automatbingo Variantbingo Storbingo Antal insats- 20-25 6 per timme l för spel omgångar per timme under 2-3 timmar (2-3 extraomgångar) lnsats per om- l kr 5 kr l Sthlm m. fl. 10gång (per bricka) 30 kr (l-l5 kr i extra omg.) l övrigt 10-12 kr (l-5 kr i, extra 0708-) Antal insatser 1,5 2 l-3 per spelare och omgång lnsatsens stor- Ej över Ej över I Sthlm 30-65 kr/ lek per spel- 40 kr 60 kr kväll tillfälle l övrigt 30-40 kr/ kväll

Bingospel

Erfarenhetsmässigt vet man att automat- och variantbingohallarna besöks stannar där under högst en timme. De satsar av spelare, som i genomsnitt högst 40 respektive 60 kronor. Enligt reglerna för spelet skall minst hälften av satsningarna gå åter till spelarna. Nettokostnaden för spelarna är i det långa än hälften av de ovan angivna beloppen. Likadant loppet således mindre förhåller det sig självfallet i fråga om storbingon, där vinstandelen normalt avsevärt överstiger 50 procent. Det bör anmärkas att det i vissa variantbingospel Förekommer varierande insatsbelopp för att ge omväxling i spelet. Ett spel i timmen eller spel varannan timme kan ske med tiokronorsbrickor och i övrigt med femkronorsbrickor. Det verkar f. n. finnas ett alltmer utbrett önskemål om att ”inflationsanpassa” insatserna i variantbingospelet. I ett ärende som prövats av lotterinämnden anfördes besvär över ett beslut av länsstyrelsen i Malmöhus län att inte godkänna brickpriset under motivering att detta var alltför högt med tanke på snabbheten i spelet och de konsekvenser ett sådant brickpris och därav betingat vinstutbud kunde få för all annan bingoverksamhet i kommunen och länet. Länsstyrelsen anförde i ärendet bl. a. följande.

Om ett sådant uppdrivet brickpris skulle accepteras innebär detta att en timmes bingospel skulle medföra en utgift för spelaren på minst 50 á 60 kronor. Då har man alltför långt avlägsnat sig från lagstiftarens mening att bingolotteri skulle pågå under en kväll med måttliga insatser och vinstmöjligheter. Klaganden - Royal Bingoallians - invände häremot att provspel skett en vecka med enbart tiokronorsbrickor, och att antalet försålda brickor därunder i genomsnitt per dag var 5 867, vilket innebar en sänkning med ca 2 500 per dag i förhållande till tidigare försålda femkronorsbrickor. Trots sänkningen steg omsättningen med starkt höjd lönsamhet som följd. Därtill anfördes att inte medför att spelet tappar karaktären av spel med tiokronorsbrickor sällskaps- och underhållningsnöje utan innebär att spelrytmen blir lugnare.

Lotterinämnden, som i beslut den 4 februari 1977 återförvisade ärendet till

länsstyrelsen av skäl som här förbigås, anförde i denna fråga följande.

Lotterinämnden anser i likhet med länsstyrelsen att s. k. variantbingospel med enbart IO-kronors bingolotter för närvarande ej bör tillåtas. Enligt nämndens uppfattning bör dock ett begränsat antal insatsomgångar med IO-kronors bingolotter som komplement till insatsomgångar med 5-kronors bingolotter normalt kunna godtas.

4.8 Regler i övriga nordiska länder

I Danmark finns inga särskilda regler för bingospel. Sådant spel bedrivs i stället med stöd av reglerna i ett av Justitsministeriet utarbetat cirkulär den 14 oktober 1966. av ideella föreningar, välgörenhetsorganisationer och Bingo får anordnas liknande sammanslutningar. Tillståndsförfarandet är detsamma som för traditionella lotterier, dvs. ansökan skall göras hos polismyndigheten. l Lotterinämndens ären- För bingospelet gäller vidare att insatser och vinster skall vara bestämda på de dnr 188/1976. förhand. Vinsterna får inte utgöras av pengar eller anvisningar om pengar.

Bingospel 161

Värdet av varje enskild vinst får inte överstiga 200 Dkr. Provision eller annan ersättning får inte utgå till arrangören. Redovisningen av spelet skall inges till polismyndigheten för kontroll. Bingo är i Finland en relativt ny företeelse och regleras i Förordning den 25 maj 1970 om vissa spel. Bingospelet är tillståndspliktigt, och tillstånd kan endast beviljas sammanslutning som verkar för välgörenhet eller annat ideellt ändamål. Föreningstypen skall även finnas angiven i lotterilagen. Vinsten får inte utgöras av pengar eller spelmarker som kan växlas mot pengar. Tillstånd beviljas av chefen för polisdistriktet i fråga, i den mån vinsterna utgörs av presentkort eller värdepapper, vars värde understiger 50 FM eller av varuvinst vars värde understiger 1000 FM. Vid högre vinstvärde krävs tillstånd av länsstyrelsen. Tillstånd beviljas för högst fyra månader. Spelet får anordnas endast i lokal som godkänts av polischefen. Bingobrickor får endast säljas i spellokalen och under den tid spelet avser. Ministeriet för inrikesärendena kan utfärda närmare tillämpningsföreskrifter av förordningen. Vid överträdelse av bestämmelser eller villkor kan tillstånd återkallas. Lotterivinstskatt skall erläggas för varuvinst vars värde är minst 1 000 FM och för annan vinst värderad till minst 50 FM. Redovisning av spelet skall ske inom en månad från tillståndstidens slut. Av denna skall framgå antalet speldagar, deltagaravgift per spelomgång och person, avgifternas sammanlagda belopp, vinsternas antal och värde, arvoden, lokalhyra, reklamkostnader och övriga kostnader samt nettovinsten. För närvarande utreds bingospelets betydelse som fmansieringsform, särskilt med tanke på huruvida det är behövligt att ändra tillståndsbestämmelserna. Förslag har rests att bingo endast skall få anordnas av en offentligrättslig förening, som står under tillsyn av staten. Bingospelet regleras i Norge av lotterilagen. Man skiljer mellan intern och offentlig bingo. Intern bingo kan enligt 5 § anordnas i de fall endast ordinarie föreningsmedlemmar deltar. Det sammanlagda vinstvärdet får inte överstiga l 500 Nkr. Sådan bingo är inte tillståndspliktig. Offentlig bingo, anordnad för allmänheten regleras i 6 § och är tillståndspliktig. Spelet får bedrivas endast till förmån för välgörande eller allmännyttigt ändamål. Tillstånd skall sökas hos polisen. Bingon skall drivas för lotterianordnarens egen räkning och på anordnarens egen risk. Föreningen får dock för driften av spelet anlita serviceföretag mot fast betalning. Insatsen i bingo anordnad för allmänheten får inte överstiga 3 Nkr och värdet av varje enskilt vinstföremål får vara högst 1 500 Nkr. Vidare gäller att det sammanlagda värdet av vinsterna inte får överstiga 4 000 Nkr. Så kallad jack-pot är tillåten, förutsatt att det maximala vinstvärdet för denna inte överstiger 1 500 Nkr. Varje form av gratislotteri i anslutning till bingospelet är förbjudet. Inträdesavgift eller medlemsavgift får inte förekomma i samband med bingo. Offentlig bingo är den dominerande spelformen. Myndigheterna har dock inget samlat och tillförlitligt siffermaterial som belyser omfattningen. Intern bingo förekommer endast i blygsam omfattning.

sou 1979:29 163

5 Automatspel

5.1 Allmänt

Automatspel har tidigare behandlats av den år 1964 tillsatta lotteriutredningen i betänkandet (SOU 1970:52) Om lotterier, av 1969 års punktskatteutredning i betänkandet (Ds Fi 1972:2) Skatt på spel samt i vårt delbetänkande (Ds H 1976:3) Enarmade banditer. Automatspel är enligt Iotteriforordningen en form av lotteri. Det definieras i förordningen såsom ett spel på mekaniska eller elektroniska apparater. Om en eller flera deltagare kan erhålla vinst till ett högre värde än vad en var deltagare kan erhålla, skall sådana apparater betraktas såsom lotteri även om spelresultatet inte helt eller delvis beror på slumpen. Det finns två stora grupper av spelautomater, dels utbetalningsautomater som ger vinst i pengar, spelpolletter eller liknande och dels s. k. förströelsespel (flipperspel, tv-spel m. m.)som vanligen ger vinst endast i form av rätt till fortsatt spel (frispel). Dessutom finns en tredje grupp av automater som ger varuvinster. Flipperspel och liknande behandlades i kapitel 15 och tas därför inte upp här.

5.2 Olika typer av automatspel

Utbetalningsautomaterna domineras av s. k. enarmade banditer. Dessa har en dragarm för att sätta i gång automatens roterande hjul med symbolmarkeringar varav vissa på förhand bestämda kombinationer ger vinst. De flesta enarmade banditer är av amerikanskt ursprung. På marknaden finns även den finska Pajazzoautomaten, där spelaren skall skjuta i väg ett mynt och försöka få ned det i någon av flera rännor, förknippade med olika vinstmöjligheter. Dessutom har man försökt introducera en västtysk automat i landet. Denna har runda, symbolförsedda skivor, vilka roterar då ett mynt läggs i automaten. Samtliga nämnda automater betalar ut vinst enligt en faställd plan. Automater av typ ”Guldregn” och ”Penny Fall” är utbetalningsautomater av enklare slag. Spelaren skall försöka placera ett mynt bland andra mynt i automaten på sådant sätt att en arm kan föra ned en del av mynten till en utbetalningsskål. Eventuell vinst utbetalas således inte enligt fastställd plan. Spel på automater som slumpmässigt ger vinst i form av varor betraktas

164 A uromalspel

också som tillståndspliktigt automatspel enligt lotteriförordningen. Till detta slag av spelautomater hör bland annat s. k. lyftare (varan erhålls bara om en sorts lyftkran hanteras så att den griper varan) och vissa s. k. pushers (varan erhålls bara om en arm som rör sig över en skiva för med sig varan över skivans kant).

5.3 Nu gällande reglering

Regler för automatspelet finns i l § och 1 a§ lotteriförordningen. Av l § framgår att tillstånd inte får ges för automatspel med vinster i pengar eller pengars värde dvs. värdebevis, spelpolletter eller liknande. Sedan den ljanuari 1979 gäller enligt 1 a§ lotteriförordningen, att automatspel kan anordnas efter tillstånd av

a) regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lotterinämnden under förutsättning att spelat anordnas - trafik på fartyg i internationell b) polismyndigheten om spelet anordnas i samband med offentlig nöjestillställning inom föreningslokal, annan samlingslokal, nöjespark eller liknande anläggning - tivolirörelse - for vilken restaurangrörelse, gäller utskänkningstillstånd enligt lagen (1977:293) om handel med drycker

c) länsstyrelsen om spelet anordnas i samband med och till samma ändamål som bingospel som inte är eller kan jämställas med automatbingo.

Vidare gäller att värdet av spelarens insats får vara högst en krona. Högsta vinsten får inte överstiga ett värde motsvarande 20 gånger insatsen. Lotterinämnden har utfärdat anvisningar för automatspel i samband med bingo Antalet spelautomater skall enligt anvisningarna fastställas på grundval av beräknad omsättning per bingotillställning.

5.4 Automatspelets omfattning

Enligt riksskatteverkets uppgifter om inbetald skatt fanns under år 1977 i genomsnitt omkring 6 100 spelautomater i landet? Ungefär l 300 av dessa var 25-öresautomater. Varken vid tillståndsgivningen eller beskattningen gjordes skillnad mellan olika typer av spelautomater. Det är dock utan tvivel så att det stora flertalet spelautomater var enarmade banditer eller liknande utbetalningsautomater. Majoriteten av dessa var placerade på restauranger. Automater av typ ”Guldregn” eller Penny Fall” liksom varuautomater 1 KFS 1977:27, LN:1. förekommer så gott som uteslutande bara på tivolin och i nöjesparker. ?Antalet varierar under Uppskattningsvis finns ett hundratal sådana automater i landet. året beroende på att fler- Automatspelet beräknades år 1977 omsätta ungefär 950 miljoner kronor, talet tivolin och nöjesvarav de enarmade banditerna svarade för den allra största delen. parker har verksamhet Statens skatteintäkter för automatspelet år 1977 uppgick till ungefär 43 endast under sommarhalvåret. miljoner kronor.

A utomarspel 165

5.5 Promemorian Statligt

spelautomatföretag

I februari 1975 överlämnade vi till handelsministern promemorian (Ds H 1975:1) Statligt spelautomatföretag. Promemorian utgjorde ett principförslag om statligt monopol i spelautomatbranschen. Förslaget innebar att spel på enarmade banditer och liknande inte skulle få anordnas med andra automater än sådana som tillhandahölls av ett statligt spelautomatföretag. Vidare skulle privat innehav av enarmade banditer förbjudas. Någon proposition grundad på förslaget har inte förelagts riksdagen.

5.6 Uppdraget om spelautomater

1 motioner till 1975/76 års riksmöte framhölls att spelet orsakade sociala skadeverkningar. Två motionärer yrkade totalförbud mot enarmade banditer. Näringsutskottet? fann starka skäl tala för ett förbud. Utskottet föreslog att lotteriutredningen borde få i uppdrag att utreda frågan med största skyndsamhet. Riksdagen godkände utskottets förslag. Vi redovisade ijuni 1976 resultatet av vårt arbete i delbetänkandet (Ds H 1976:3) Enarmade banditer.

5.6.1 Betänkandet Enarmade banditer

l vårt delbetänkande behandlades enarmade banditer och liknande utbetalningsautomater som t. ex. Pajazzo. Här lämnas endast en kort översiktlig redogörelse. l övrigt hänvisas till betänkandet. Spelet på enarmade banditer beräknades under år 1975 ha uppgått till uppskattningsvis en miljard kronor. Antalet enarmade banditer beräknades till i genomsnitt 6 300, varav ungefär 4 100 var placerade på restauranger. Omkring 5 000 av automaterna var avsedda för spel med en krona. De flesta enkronasautomater hade förhöjd vinstchans? Vi fann att automaterna vanligen ägdes av s. k. utställarforetag, vilka hyrde ut dem till tillståndshavarna. Nettointäkten fördelades ofta så att tillståndshavaren fick 65 procent och automatägaren 35 procent. Från automatägarhåll uppgavs att den genomsnittliga behållningen per enkronasautomat år 1975 var mellan 4 000 och 6 000 kronor per månad. Vi fick uppgifter om sociala konsekvenser av spel på enarmade banditer bl. a. genom skrivelser från kommuner och organisationer. Vi höll även Motioner 1975:394, 610 hearings med företrädare för sociala myndigheter, ägare och anställda inom och 624. hotell- och restaurangbranschen, ideella organisationer och anordnare av spel på enarmade banditer. Dessutom 2NU 1975/76:6. tog vi del av en av Svenska Penninglotteriet AB genomförd utredning om svenskarnas spelvanor. Vi genomförde även en 3Förhöjd vinstchans intervjuundersökning med spelare på enarmade banditer. innebär att då någon Vi fann att det sätt på vilket spelet med enkronasautomater bedrevs ingav viss vinstkombination starka betänkligheter från social synpunkt. Dessutom ansåg vi det principiellt uppkommer, så revideras otillfredsställande och stötande att allmänhetens kunde vinstplanen till spelarens spelbenägenhet förmån. Under fem till utnyttjas i enskilt vinstsyfte. De svenska reglerna visade sig vid en internatioåtta drag finns stora nell jämförelse vara anmärkningsvärt liberala. Dessa omständigheter talade chanser att på nytt få enligt vår mening för ett förbud mot allt annat spel med enarmade banditer än vinst.

166 A utomatspel

sådant som hade karaktär av förströelse. Mot ett förbud talade den ekonomiska betydelse spelet hade fått för Vi ansåg det dock i längden ohållban att stötta upp restaurangbranschen. restaurangnäringen med intäkter från enarmade banditer. På grund härav och korn vi till den slutsatsen att enarmade till följd av ytterligare överväganden med enkronasinsats helt borde förbjudas. Däremot fann vi inte banditer anledning att förbjuda automater med låga insatser och begränsade vinster på tivolin och i folkparker, där spelet hade karaktär av förströelse. Vi föreslog att

följande regler skulle gälla: banditer får ställas ut bara på tivolin och i samband med a) Enarmade offentlig nöjestillställning i folkparker

b) Högsta insats får utgöra 25 öre c) Högsta vinst får inte överstiga 20 gånger insatsen bandit med förhöjd vinstchans får inte förekomma d) Enarmad

Utredningen var inte enig. En ledamot ville förbjuda allt spel på enarmade banditer utom vad gällde spel på fartyg i trafik på Sverige. Två ledamöter borde få bedrivas inte bara på tivolin och ansåg att spel med 25-öresautomater utan dessutom i restauranger, även sådana utan utskänkningsi folkparker, skulle ha rätt att förbjuda uppställning av rätt. De ansåg dock att kommunen spelautomater inom kommunen.

Handelsdepartementet har låtit remissbehandla vån förslag.

och näringsutskotrets betänkande 5.6.2 Regeringens propositioner

framhöll i proposition l977/78:9 om spel på s. k. enarmade Regeringen att i lag reglera allt automatspel i ett banditer att det vore lämpligast borde inte tas till enarmade banditer förrän sammanhang. Slutlig ställning lotteriutredningen hade slutfört sitt arbete. Regeringen ansåg det dock att vidta åtgärder för att sanera automatspelet. l propositionen påkallat därför restriktivare tillståndsgivning, begränsning av antalet föreslogs och förbud mot förhöjd vinstchans. automater framför allt på restauranger att yttra sig över ansökningar om automat- Kommunen föreslogs få tillfälle en väsentlig höjning av skatten på spel. Dessutom föreslogs i propositionen automatspel. med av propositionen jämte motioner l sitt betänkande anledning att en övervägande del av remissopinionen

påpekade näringsutskottet

eller uttalade sig för ett totalförbud. Utskottets stödde utredningsförslaget att förbudet borde gälla inte bara automater där ställningstagande innebar insatsen var en krona eller högre, utan även automater med lägre insats. På hemställan av näringsutskottet beslutade riksdagen att avslå proposiom förbud mot tionen och att hos regeringen begära förslag till lagstiftning banditer och liknande automater från den l januari spel på enarmade 1979. 1978/79:20 om förbud mot automatspel, m. m. föreslogs I proposition förbud mot anordnandet av automatspel när vinsterna utgörs av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande, dvs. mot spel på utbetalningsautomai lNU 1977/78215, rskr ter. Den enda form av sådant spel som föreslogs bli tillåtet var spel på fartyg avtal om begränsning av fartygsspel. Vidare 1977/78244. anslutning till internationellt

A utomarspel 167

föreslogs Förbud mot innehav av spelautomater med vinster i pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande. lnnehavsforbudet föreslogs träda i kraft den l juli 1979. Riksdagen antog Förslagen.

5.7 Regler i övriga nordiska länder

Automatspel regleras i Danmark genom Justitsministeriets cirkulär den 30 april 1964, ändrat den 3 april 1968. spelautomater får ställas ut i restauranger efter särskilt tillstånd av polismyndighet. Restaurangägaren måste lämna uppgift om automatens fabrikat, nummer och funktion. För ny automat skall ursprungsbevis från fabrikanten bifogas. För begagnad automat skall inges intyg från Statsprøveanstalten, bl. a. om att vinstutbetalningen svarar mot vad som anges på automaten. lnsatsen vid spel på automater får inte överstiga 25 öre. Automaten får som vinst inte ge pengar eller varor. Vinst i form av polletter får endast användas for fortsatt spel. 1 Finland får automatspel bedrivas endast av Penningautomatforeningen. Automatspel med penningvinster regleras i Penningautomatforordningen den 29 december 1967. Spelautomat får endast förekomma där tillsyn över användningen kan utövas. Den som inte fyllt 18 år och som inte har förvärvsarbete får inte använda automaterna annat än i närvaro av fullvuxen person av samma familj. Flertalet spelautomater är avsedda för 50-pennismynt. är Högsta vinsten tio gånger insatsen. Vinsten utfaller i form av mynt. Penningautomatföreningen är engagerad i tillverkningen av spelautomater. Inkomsterna av spelautomater skall främja allmännyttiga ändamål. Automatspel med vinster i form av varor eller polletter regleras i förordningen den 22 maj 1970 om vissa spelautomater och andra spelanordningar. lNorge regleras automatspel i 9 § Lag nr 5 den 12 maj 1939 (”l0tteri1oven). Man skiljer mellan enarmade banditer och skicklighetsspel. Enarmade banditer tillåts bara om de ger vinst i polletter som endast kan användas till att spela vidare med. Godkända skicklighetsspel får ge vinst i såväl pengar som varor. Bestämmelser om insatsens storlek saknas. spelautomater får ställas ut och drivas i enskilt vinstsyfte om polisen lämnat tillstånd. Polisen kontrollerar spelplatsen och sökanden samt för löpande kontroll över spelet.

sou 1979:29 169

6 Roulett-, kort- och

tärningsspel

6.1 Beskrivning av roulettspelet

Roulettspelet kan kortfattat beskrivas på följande sätt. Rouletten består av ett vågrätt placerat hjul, s. k. rouletthjul. I detta finns längs ytterkanten 37 fördjupningar, var och en med ett nummer från 0 till 36. Av dessa nummer saknar nollan fárgmarkering medan hälften av de övriga numren har röd färg och andra hälften svart. Vidare ingår bland spelutensilierna en rektangulär bordsskiva med duk, s. k. spelbord. På detta finns för insatser avsedda rutor i ordnad följd med nummer motsvarande numren på rouletthjulet. Nummer 1-36 är indelade i tre kolonner med tolv nummer i varje kolonn, medan nollan är angiven på en fristående ruta. De franska roulettermerna används även i Sverige vid roulettspel. Insats på ett ensamt nummer benämns således plein. På spelbordet finns vidare rutor för insatser på de s. k. enkla chanserna; manque (nr 1-18), passe (nr 19-36), udda nummenjämna nummer, rött och svart. Vidare finns rutor för insats på första, andra och tredje dussin motsvarande numren 1-12, 13-24, 25-36 och tre kolonner, motsvarande de nummer varje kolonn innehåller. Genom kombinationer av nummer kan spelarna vidare satsa på följande chanser: cheval (två nummer bredvid varandra), transversal (tre nummer i rad i vågrät följd), carré (fyra nummer bredvid varandra i kvadrat), samt simple (sex nummer innehållande två vågräta rader om vardera tre nummer). Spelet börjar med att spelarna gör insats på någon eller några av de olika chanserna. Som insatser används mot kontanter inlösbara spelmarker, s. k. chips. Sedan insatser gjorts, snurrar den person som sköter spelet- croupieren - som den s. k. roulettkulan på rouletthjulet samtidigt släpps ned på skivan och snurrar motsols mot hjulet. Utgången av spelet är därefter beroende av på vilket nummer kulan stannar. Som exempel kan anges att om kulan stannar på nummer ett, vinner den som har satsat pâ rött, manque, udda, första dussin och första kolonn. Dessutom vinner den som satsat på nummer ett på plein eller på någon kombination där nummer ett ingår. Vinsterna utbetalas av den som sköter spelbanken. I Sverige är det vanligtvis croupieren. Då nollan kommer upp utbetalas vinst endast för insatser på nollan eller på någon kombination där nollan ingår. Vinst utbetalas i proportion till insats enligt den vinstplan för svensk roulett som redovisas i bilaga nr 5 i bilagedelen. Det kan tilläggas att i det traditionella franska roulettspelet utgör högsta vinstmöjligheten 36 gånger insatsen. Detta medges inte i Sverige. Vinstmöjligheterna hos den svenska rouletten är reducerade i de flesta led jämfört med vad som gäller utomlands.

170 Roy/em, kort- och tärningsspel

6.2 Beskrivning av kort- och tärningsspel

Black Jack är internationellt ett av de mest spelade kortspelen i fråga om spel mellan spelare och bank. Det har spelats på kasinon runt om i världen ända sedan år 1915. Reglerna för insats och vissa smärre detaljer kan variera, men i princip spelar man på Följande sätt. Fyra kortlekar används som blandas och förvaras i en kortlåda, kallad sko. Antal spelare per bord är maximalt sex eller sju. Om ett färre antal spelplatser vid bordet är besatta får spelarna spela på flera händer, men dock inte fler än att det finns spelplatser. Spelarna spelar mot Croupieren som håller banken. Spelet går ut på att dra kort till ett värde av 21 eller så nära 21 som möjligt utan att överskrida detta tal. Croupieren delar först ut ett kort med bildsidan upp till varje spelare och till sig själv och därefter ytterligare ett kort med bildsidan upp till varje spelare och med baksidan upp till sig själv. Ess räknas som ett eller elva, kung, dam och knekt som tio. Om en spelare, men inte Croupieren, har Black Jack (ess + knekt, dam, kung eller tio) vinner spelaren 3:2, dvs. 1,5 gånger insatsen (+ insatsen). Om varken croupieren eller spelaren har Black Jack, kan spelaren dra fler kort. Croupieren skall dra till 16 och måste stanna om han har 17 eller mer. Om spelarens kort är närmare 21 än croupierens blir vinsten lika med insatsen (+ insatsen), om Croupieren är närmare går insatsen förlorad. Vid lika kan insatsen kvarstå eller återfâs. Om spelarens första två kort tillsammans utgör nio, tio eller elva kan han fördubbla den ursprungliga insatsen, men får endast ett kort till. Om de två första korten är ett par, kan spelaren dela upp dem på två händer enligt vissa regler. Craps är ett tärningsspel av amerikanskt ursprung som förekommer i olika varianter. Till skillnad mot Black Jack är Craps ett mycket snabbt spel. lnte i några regler finns bestämmelser om begränsning av antal spelare. Ett crapsbord är i storlek vanligen större än ett ordinärt roulettspelbord, vilket kan säga något om möjligheten för många att satsa samtidigt.

6.3 Nu gällande reglering

l lotteriförordningen jämställs kort- och tärningsspel med roulettspel. Förordningen innehåller däremot ingen definition av spelen. Från och med den ljanuari 1979 gäller enligt 1 b § lotteriförordningen att roulettspel får anordnas för allmänheten efter tillstånd av polismyndigheten under förutsättning att spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjestillställning inom nöjespark eller liknande anläggning eller i samband med restaurangrörelse, för vilken gäller tillstånd till servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen (1977:293) om handel med drycker, att spelet bedrivs med spelmarker, att värdet av spelarens insats på varje särskild vinstmöjlighet utgör högst en . krona. att högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet inte överstiger ett värde, som motsvarar trettio gånger insatsen samt att tillståndsbeslutet, i original eller bestyrkt avskrift finns anbragt på väl synlig plats i lokalen.

R0ulett-, kart- och tärningsspel 171

Tillstånd meddelas för innehavaren av spellokalen och gäller för viss tid. Förordningen reglerar som tidigare nämnts i princip endast lotterier anordnade för allmänheten, men om nu angivna spel anordnas i förvärvssyfte skall detta jämställas med spel för allmänheten.

6.4 Bakgrund till gällande reglering

Under 1950- och 1960-talen då roulett-, kort- och tärningsspel introducerades i vårt land bedrevs de, i likhet med automatspelet, med stöd av reglerna i 2 § om anmälningslotterier. Insatserna fick således inte lotteriförordningen överstiga 50 öre och vinsterna inte tio kronor. De senare fick utgå bara i form av polletter som kunde användas som betalningsmedel inom tillställningsområdet. Det traditionella roulettspelet uppfyller i princip förutsättningarna för straffbarhet enligt bestämmelserna om äventyrligt spel i brottsbalken. Det rådde länge ovisshet om under vilka former, särskilt med avseende på insatskombinationer, roulettspel kunde bedrivas utan att äventyrligt spel ansågs föreligga. Denna fråga har vid två tillfällen varit föremål för prövning av Högsta Domstolen. Sedan tvekan uppstått hos berörda myndigheter rörande tolkningen av Högsta Domstolens dom i det första fallet utfärdade riksåklagaren den 25 september 1958 en cirkulärskrivelse. l cirkuläret (nr 85) framhölls att ”klarhet i den förevarande frågan synes icke kunna vinnas annorledes än genom åvägabringande av ett nytt prejudikat”. I det senare avgörandet uttalade Högsta Domstolen? att det är uppenbart att roulettspel genom begränsningar av insatser och vinstbelopp samt i spelsätt kunde ges en så förändrad karaktär, att det enligt allmän uppfattning inte längre kunde betraktas som äventyrligt spel. Avgörande för gränsdragningsfrågan var enligt domstolen att begränsningarna medförde att spelet för deltagarna saknade den lockelse att göra allt större och mer sinnrikt uttänkta insatser, som särskilt bidrar till att göra det typiska roulettspelet äventyrligt. 1969 års punktskatteutredning lade grunden till de regler som i dag gäller för de svenska r0ulett-, kort- och tärningsspelen. Utredningen föreslog i betänkandet (Ds Fi 1972:2) Skatt på spel bl. a. att vinstmarkerna skulle få lösas in mot pengar, eftersom det då rådande förbudet mot sådan inlösen inte gick att kontrollera. 1 likhet med vad som gällde i Finland borde vinstmaximeringen höjas till 30 gånger insatsen och kombinerade insatser få göras med rätt till vinst i förhållande till vad som faller ut på sådana insatser. Utredningen ansåg sig inte kunna förorda en höjning av insatserna då detta i Förutsättningarna är förening med förslaget i övrigt skulle kunna leda till så högt spel att spelets Följande_ a) anordnat för karaktär av väsentligen förströelse skulle gå förlorad.

allmänhet. b) SP6. med

Av remissinstanserna ansåg JK, Sko/Överstyrelsen, Sveriges hotell- och m; ene; nerdenagare_ restaurangförbund, Riksförbundet/ör utvecklingsstörda barn och Handikappor- c) möjlighet att påverka Villstmölllgheterlla- d) ganisationernas centra/kommitté att kommunerna borde höras över ansökan - och automatspel -

:f: yåågeareâlärgång_

om speltillstånd och att möjlighet att bedriva roulettspel E:

borde begränsas till sammanslutningar som anordnade spelet för välgörande, en êemende Slumpen_

kulturellt eller liknande allmännyttigt ändamål. JK ifrågasatte om inte den borde åvila i stället för ZNJA 19671615föreslagna tillståndsprövningen länsstyrelserna

172 R0uIett-, kort- och tärningsspel sou 1979:29

polismyndigheterna för att uppnå enhetlighet. Endast Folkparkernas centralorganisation avstyrkte förslaget om möjlighet att lösa in vunna marker i pengar, eftersom det kunde leda till en ur social synpunkt inte önskvärd ökning av hasardmomentet. Göta hovrätt, SR, SARA och Sveriges hotell- och restaurang/örbund ansåg att man borde överväga att höja insatsen vid roulettspel från 50 öre till en krona. Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrkte av sociala skäl förslaget om höjda insatsmöjligheter. Departementschefen framhöll i proposition 1972:128 att tillståndsgivningens förnämsta betydelse var av närmast social art och därför borde anförtros polismyndigheterna som hade erfarenhet från andra tillståndsärenden. Ett av utredningen framlagt förslag om att generellt frikoppla spelet från krav på

tillställning godtogs inte av departementschefen av sociala skäl. Det enda

undantaget som kunde göras härvidlag var spel på restauranger. Om tillställningsvillkoret bibehölls i övrigt syntes betänkligheterna mot de föreslagnajusteringarna av högsta tillåtna insats- och vinstvärden få mindre vikt, anförde departementschefen. l ett flertal motioner till 1972 års riksdag påtalades de sociala skadeverkningar, som roulettspel kunde medföra. Vidare hävdades att spel inte bör bedrivas i enskilt vinstsyfte. Skatteutskottet (SkU 1972:66) anförde angående dessa frågor att tanken på en monopoliserad spelverksamhet lämpligen borde kunna övervägas i samband med det fortsatta utredningsarbetet beträffande spel och lotterier och att en sådan mera genomgripande reform på längre sikt vore den effektivaste åtgärden for att komma till rätta med problem enligt motionerna. Ansträngningar borde göras för att införa en nettobeskattning i stället för punktbeskattning.

6.5 Lotterinämndens anvisningar

Lotterinämnden har den 29 juni 1978 utfärdat anvisningar for polismyndigheternas tillståndsgivning för roulettspel m. m. Anvisningarna finns intagna i kommerskollegiets författningssamling (KFS 1978:17, LN:1). I tillämpliga delar gäller reglerna också kort- och tärningsspel. Allmänt betonas i anvisningarna att roulettspel inte får bli ett dominerande inslag i verksamheten på plats där det anordnas. Vidare måste riskerna for sociala skador vägas in vid tillståndsprövningen. Särskilt bör då vikten av att spelet inte blir tillgängligt för barn och ungdom beaktas. I anledning härav förordar lotterinämnden att polismyndighet vid prövning av roulettspelsansökan i regel inhämtar yttrande från kommun. Beträffande tillståndens omfattning säger lotterinämnden att tillstånd normalt inte bör avse mer än ett spel. För mycket stora restauranger och nöjesfält bör sammanlagt högst fem spel tillåtas av vilka högst tre får vara roulettspel. Tillstånden bör även vara begränsade för viss tid, lämpligen ett år, medan ett förstagångstillstånd högst bör avse sex månader. l tillstånd för spel på restaurang skall anges vilka veckodagar och vilka tider på dygnet som spelet bör bedrivas. Det bör beaktas, säger nämnden, att spel under dagtid lättare än spel under kvällstid kan medföra sociala skador. Tidigare har kontrollanter inte förordnats vid roulettspel, men i anvisningarna säger nämnden att kontrollant bör förord-

Row/em, korr- och tärningsspe/ 173

nas. Nämnden har därför utarbetat en kortfattad instruktion för kontrollant som bör tillställas dem av polismyndigheterna. Arvodet för sådant uppdrag sägs normalt böra sättas till 200-400 kronor per månad och tillstånd. Arvodet bör ligga vid den övre gränsen, om kontrollanten har endast ett tillstånd att övervaka, och nära den nedre gränsen, om kontrollanten förordnats för ett större antal tillstånd.

6.6 Roulettspelets utveckling

Roulettspelet introducerades i Sverige under 1950-talet och förekom företrädesvis pâ restauranger. 1 slutet av år 1968 bedrevs roulettspel på 268 restauranger. 1 övrigt förekom roulettspel på nöjesfält och i danssalonger. Enligt den år 1964 tillsatta lotteriutredningen beräknades ett 30-tal företag syssla med att anordna roulettspel. Av dessa hade ett tiotal en mer betydande omfattning. Vid utgången av år 1970 hade 245 restauranger roulettspel. Antalet spel är dock obekant. Vid utgången av år 1971 var dock det totala antalet rouletter ca 300 st. Enligt uppgift från riksskatteverket var antalet roulettspel i november månad 1974 och samma datum 1975:

Med stor roulett avsågs vid denna tid tillstånd som omfattade spel minst tre dagar varje vecka och med litet mindre roulettspel än tre dagar i veckan. Skatten härför var 3 500 kronor 1 500 kronor respektive i månaden t. o. m. år 1975. Från och med januari 1976 har indelningen i stor och liten roulett ändrats genom nya skattebestämmelser. Stor roulett avser sådan där spel bedrivs 3-7 dagar i veckan i samband med restaurangrörelse som har utskänkningstillstånd efter kl 0100, s. k. nattklubb. Skatten för dessa rouletter är 5000 kronor/ månad. Liten roulett är dels sådan där spel bedrivs minst tre dagar/vecka utan samband med nattklubb och dels där spel bedrivs färre än tre dagar under en vecka. Skatten är här 3 500 kronor/månad respektive 1 500 kronor/månad. Skatteuttaget är knutet till tillståndet oberoende av antal spel. Detta gäller även kort- och tärningsspel. Antal roulettspel i november månad 1976 respektive 1977 var följande:

Nattklubb 3-7 3-7 dagar/ 2 dagar/ Summa dagar/vecka vecka vecka

Nov 1976 67 38 34 139 Nov 1977 56 35 38 129 Nov 1978 58 45 56 159

kort- och tärningsspe/ sou 1979:29 174 Raa/em,

6.7 Kort- och tärningsspelens utveckling

Kort- och tärningsspel introducerades i Sverige på restaurang och liknande under 1960-talet. Till och med den 31 mars 1973 anordnades sådant spel i likhet med roulettspelet med stöd av reglerna i 2 § lotteriförordningen. Det som då bedrevs var Black Jack, även kallat 21. Såvitt vi vet kortspel förekommer detta kortspel inte numera utan ett helt annat spel som konstruerats för att ge en bättre lönsamhet än vad Black Jack kan göra med gällande bestämmelser om insats och högsta vinst. Ett exempel på kortspel som bedrivs idag är ett spel kallat Lucky Card. Såsom reglerna för detta spel är utformade kan det sägas vara en avart av Black Jack eller en form av roulettspel med spelkort. Detsamma är förhållandet med det tärningsspel som för närvarande bedrivs. Dessa spel är således helt anpassade till svenska Förhållanden och förekommer endast i vårt land. Vid tillståndsgivningen jämställs kort- och tärningsspel med roulettspel varför det i tillståndet normalt inte anges vilken typ av spel tillståndet avser. Som nämnts görs inte heller i skattehänseende någon skillnad på spelen utan Kort- och tärningsspelens faktiska utveckling kan skatten utgår per tillstånd. därför statistiskt inte redovisas. Från utställarföretagens sida uppges att man betraktar kort- och tärningsspel som komplement till det traditionella roulettspelet. Det beror på att lotteriförordningens bestämmelser inte medger samma möjlighet till omsättning för kort- och tärningsspel som för roulettför att hålla ett kort- eller tärningbord är spel. Eftersom personalkostnaderna lika stora som ett roulettbord anordnas kort- och/eller tärningsspel enbart om roulettspel bedrivs. Därmed kan rouletten till viss del få bära kortoch /ellertärningbordets kostnader. Under år 1978 bedrevs sådana spel endast på några enstaka platser i landet.

6.8 Serviceföretagen

l likhet med vad gäller automatspel anordnas roulett-, kort- och tärningsspel i allmänhet av s. k. serviceföretag. Dessa håller med utrustning och personal. Sedan avdrag gjorts för spelskatt samt lönekostnader på platsen erhåller spelföretaget normalt 25-50 procent av den framräknade behållningen. Resten tillfaller lokalinnehavaren. De två största serviceföretagens antal utställda spelbord vid angivna tidpunkter var följande:

Bolag År

1974 1975 1976 1977 1978

Cherry/öreragen AB: 105 79 78 45 31 Roulettspel - - - - Kortspel - - - - - Tärningsspel K nurssonbolagen AB: 40 79 20 20 25 Roulettspel - - - Kortspel 14 2 l l l 3 Tärningsspel

Row/em, kort- och tärningsspel 175

6.9 Roulettspelets ekonomi

Med de skattesatser som gällde t. 0. m. den 31 december 1975 inflöt under budgetåret 1974/75 i skatt för roulettspel sammanlagt 7 476 500 kronor, varav 6 156 500 avsåg ”stor roulett” och 1 320 000 kronor “liten roulett. För tidigare nämnda utställarföretag ökade omsättningen av roulettspel, under åren 1973-1975, för Cherrylöretagens del från ca 19 miljoner till 23 miljoner kronor och för Knutssonbolagen från 17 miljoner till 28 miljoner kronor per år. Under senare år har emellertid roulettspelets lönsamhet minskat betydligt. Från såväl Cherryföretagen som Knutssonbolagen har för oss uppgivits att kostnadsutvecklingen på grund av ökad skatt och 45-50 procent ökade lönekostnader har bidragit till att roulettspelen har minskat. Vi har tidigare nämnt att det endast bedrivs ett fåtal kort- och tärningsspel på restauranger och nöjesanläggningar. I de fall de förekommer bedrivs även roulettspel på platsen varför tillståndet omfattar samtliga spel och att skatt sålunda utgår per tillstånd. Vi kan därför inte här gå in på en närmare beskrivning av kort- och tärningsspelens ekonomi. Ett tecken på att spelen har en dålig lönsamhet med de regler som finns idag torde dock vara att de är så få.

6.10 Framförda synpunkter

6.10.1 Skrivelser

Knutssonbolagen AB har under år 1977 i skrivelser till chefen for handelsdepartementet velat göra departementet uppmärksamt på den, som

det sägs, besvärliga situation som roulettspelet befinner

sig i. Bolaget har samtidigt underrättat oss om innehållet i skrivelserna. I skrivelserna framhålls att nedgången i antal roulettspel och liknande beror på bristande lönsamhet på grund av kraftigt ökade personalkostnader. Många restauranger önskar behålla den uppskattade lörströelseform som kasinospel innebär, men tvingas avstå för att inte dra på sig en förlust. Bolaget begär därför att en anpassning till rådande penningvärde snarast sker och anser det motiverat att spel med en insats av två kronor och högsta utdelning per vinstchans med 60 kronor (30 gånger insatsen) tillåtes. Dessutom framhålls att denna ändring av värdegränsema endast är en anpassning till penningvärdet, varför det inte finns anledning för regeringen att i denna fråga invänta lotteriutredningens ställningstaganden. Cherryföretagen AB har i skrivelse till oss den 20 januari 1978 framfört vissa synpunkter rörande insatsernas storlek vid roulettspel. Man anser att bestämmelserna måste justeras senast den 1 januari 1979 med tanke på det spelautomatförbud som då träder i kraft. I skrivelsen framhålls följande. 1973 genomfördes en punktbeskattning av roulettspelet. Från vår sida motsatte vi oss kraftigt höjden av denna skatt och varnade för att den skulle leda till att de flesta rouletter skulle få läggas ned med åtföljande mindre arbetstillfällen för anställda och ett nöjesmoment mindre lör restaurangerna. Våra farhågor har besannats och idag finns det blott 1/5 av det antal som fanns löre 1973. Givetvis har också de höjda driftskost-

korr- och rärningsspel 176 Roulem,

naderna för roulettspel medverkat till antalet nedläggningar. Det finns därför anledning att nu allvarligt överväga att så snart som möjligt tillåta en föreslå en lägsta insats högre insats. Vi vill för vår del, efter att noga ha övervägt saken, vara om 2:-/spelmark och en högsta om 5:-/spelmark. För övrigt skulle spelets regler oförändrade. Härigenom skulle man förutom att den spelande själv kunde avgöra vilken valör mellan 2-52- han ville spela dessutom ha möjlighet att anpassa vinstutdelningen något närmare till vad som gäller internationellt. Intresset för spelet skulle Förmodligen också bli något större och ge underlag för att betala de höga punktskatter som numera åvilar roulettspelet. En höjning av insatserna av ovannämnda storlek skulle dessutom med all säkerhet som spelar på de illegala göra roulettspelet på krog så intressant att även de personer rouletterna (f. n. ca ett femtiotal enbart i Stockholm) hellre skulle välja de legala spelen för sitt spelande.

6.10.2 Övriga synpunkter

har det framhållits för oss att roulettspelet i dess I olika sammanhang till fusk mot såväl spelare som nuvarande utformning ger möjlighet roulettinnehavare. Fuskmöjligheterna påstås ha sin grund i att marker används, att speltempot är högt samt att spelarna stundom har svårt att hävda sig mot en rutinerad Snabbheten vinst. Ovisshet croupier. gör att spelare kan få svårt att bevaka sin kan också uppstå om vem som satsat på den kombination som givit Detta är särskilt då inte olikfärgade marker används. utdelning. vanligt - med eller utan croupierens vetskap - vara i maskopi med Spelare kan varandra i syfte att bedraga andra spelare på deras vinster. Om sådana spelare gemensamt påstår att någon av dem hade satsat just på den vinnande kombinationen har en annan spelare svårt att hävda sig. Det är också möjligt att låta en i handen dold marker “droppa” ned på vinnande kombination efter det att kulan stannat i ett fack. Om en i sådant förfarande rutinerad spelare kan de undanhålla betydande intäkter för samarbetar med croupieren roulettinnehavaren. En croupier kan vidare vid vinstutbetalningarna ge ut för Det är heller inte få marker och på så sätt skaffa sig betydande extrainkomster. ovanligt att s. k. överspel förekommer. Det går till så att spelaren kommer överens med croupieren om att de SO-öresmarker som man spelar med i stället betingar ett högre värde. Härigenom kan i det närmaste obegränsade

satsningar göras. På småstadshotell med roulettspel är det endast under danskvällarna, eller i veckan, som spelet har någon nämnvärd någon några gånger I storstäderna finns dock restauranger som bedriver roulettspel omsättning. även under dagtid och där omsättningssiffrorna är mycket höga. Detta medför att gällande bestämmelser rörande beskattning slår mycket ojämt

mellan olika tillståndshavare.

6.11 om kasinoverksamhet i Sverige Förslag

i I punktskatteutredningens betänkande (Ds Fi 1974:7) Kasinoverksamhet att det finns ett spelintresse som inte får tillräckligt Sverige, konstaterades spelformerna inbegripet lotterier, tips och utlopp i de av staten sanktionerade

R0ulett-, kortoch tärningsspel 177

totalisatorspel. Från utredningens sida ansåg man att även efter införandet av nya regler om insatser i roulettspel etc skulle spelintresset komma att kanaliseras till illegala spelklubbar samt att svenskar skulle söka sig till utländska kasinon och där omsätta betydande belopp. På grund härav hade utredningen funnit anledning att föreslå inrättandet av ett antal kasinon i Sverige under statligt överinseende. Härigenom skulle den illegala spelverksamheten motverkas, turismen främjas, valutautflödet och det begränsas allmänna tillföras inte oväsentliga intäkter. Man konstaterade att det i de länder där kasinon förekommer knappast finns några problem med organiserat illegalt spel. Enligt utredningen skulle tillträde till de föreslagna kasinona kunna vägras av bl. a. sociala skäl. I fråga om den sociala effekten i övrigt av förslaget framhöll utredningen följande.

En invändning mot legal kasinoverksamhet, som ligger nära till hands och som vi stött på i olika sammanhang, är att spelet kan leda till ekonomiska svårigheter och andra olägenheter för enskilda spelare och att det torde vara svårt att förhindra sådana ogynnsamma verkningar. Det skall inte förnekas att kasinospel enligt internationella regler allmänt sett får anses innebära större risker för sådana negativa effekter än nu auktoriserade spelformer. Vi vill dock peka på att det inte gäller några insatsbegränsningar i fråga om fotbollstips. Vidare inrymmer enligt vår uppfattning den illegala spelverksamhet som nu förekommer betydligt större ekonomiska och sociala risker än vad en legaliserad kasinoverksamhet skulle göra, eftersom sådan verksamhet kan utformas så att skadeverkningar motverkas. De illegala spelklubbarna är helt inriktade på att ge arrangörerna största möjliga vinst och även om vissa villkor uppställs för medlemskap i dessa klubbar torde villkoren vara betingade av helt andra skäl än socialt ansvar för spelarna. En given förutsättning för att tillåta kasinoverksamhet i Sverige måste vara, att verksamheten bedrivs på sådant sätt att sociala olägenheter undviks och undanröjs i möjlig mån.

6.11.1 Remissyttranden ifråga om kasinoverksamhet

Av de 28 remissinstanser som yttrade sig över förslaget var det endast tre som tillstyrkte utredningens förslag i så motto att kasino borde inträttas som försöksverksamhet. Kritiken mot förslaget gick främst ut på att punktskatteutredningen inte tagit tillbörlig hänsyn till de sociala vådor som kan följa av att kasinon etableras. Därtill ifrågasattes om en legal kasinoverksamhet verkligen skulle innebära en minskning av det illegala spelet som utredningen anfört. Länsstyrelserna iJämt/ands och Norrbottens län tillstyrkte däremot i princip punktskatteutredningens förslag. Man anförde att betänkligheterna beträffande statlig kasinoverksamhet inte var av sådan styrka att man borde avstå från en försöksverksamhet. Länsstyrelsen i Norrbottens län betonade att eftersom staten själv skulle svara för spelet föll det sig mer naturligt att samarbete etablerades med de sociala funktionerna än om en koncessionär drev verksamheten. Svenska Turisttrafk/örbundet inskränkte sig i sitt yttrande till att anlägga synpunkter på kasinoverksamhetens betydelse för turistnäringen. Förbundet tillstyrkte förslaget, men förordade att eventuella kasinon förlades till sådana delar av landet att de kom att ingå som en integrerad del inom ett utbyggt turistområde. Som exempel härpå nämndes Gotland och Åre.

kort- och tärningsspel 178 R0uIett-,

Riksförbund framhöll att det snarare skulle vilja Sveriges Automatägares förorda en höjning av insatserna vid roulett m. ll. spel. Genom en dylik höjning skulle spelverksamheten enligt Förbundet tåla en högre beskattning än f. n. varigenom det allmänna skulle tillföras ökade intäkter. och restaurang/örbund framhöll att vid bedömandet av Sveriges hotellförslaget om kasinoverksamhet måste det vara en grundläggande synpunkt att man bör iakttaga stor försiktighet med åtgärder som kan försämra restaurangnäringens ansträngda lönsamhet. Punktskatteutredningens Förslag har efter remissbehandlingen inte föranlett någon vidare åtgärd.

6.12 Ärendet ”Computer Controlled Casino”

Multi-Automat Industri AB, Göteborg, efterfrågade i skrivelse till handelsden 19 mars 1976 myndigheters inställning till ett av dem departementet utarbetat projekt med ett datakontrollerat roulettspel benämnt Computer Controlled Casino. Handlingarna i ärendet har överlämnats till oss för beaktande. beståri prototyp av en huvudmöbel i storlek som ett litet Spelanläggningen hör även en sedelmottagare, och roulettbord. Till anläggningen spelkortläsare ett saldoräkneverk. Dessutom finns en datorskrivare med tillhörande spelkortsdetektor. Denna del av anläggningen är avsedd att placeras så att den är oåtkomlig för spelarna, exempelvis i restaurangens kassa. Satsningar görs som med en speciell penna och i datorn avläses och noteras de markeringar görs. Datorn upprätthåller interna räkneverk under spelets gång beträffande sådant som antal spelare, gjorda spelinsatser, utbetalningar, vinster och förluster, datum och klockslag då anläggningen startade respektive stängde etc. Vilka räkneverk som skall underhållas bestäms av dataprogrammet. När anläggningen stängs för dagen skrivs dessa värden ut på dataskrivaren tillsammans med klockslag för stängning, anläggningens serienummer samt en kontrollkod. På detta sätt erhålls ett skriftligt dokument som beskriver anläggningens ekonomi dag för dag. Vid roulettbordet finns ingen croupier. Endast utbetalning av vinst måste ske manuellt.

6.12.1 Remissyttranden i ärendet

lotterinämnden, vår utredning och Riksskatteverket, rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län yttrade sig i ärendet på begäran av departementet. Två instanser, riksskatteverket och lotrerinämnden, ställde sig positiva till Riksskatteverket hade för att få en teknisk bedömning av projektet. egenskaper låtit en inom verket arbetande teknikerroulettanläggningens framhöll att många av de olägenheter som grupp yttra sig. Teknikergruppen finns vid vanligt roulettspel tycktes vara undanröjda samt att möjligheterna till revision och kontroll av spelverksamheten från myndigheternas sida blir betydligt större än med traditionell roulett. l den slutsats som teknikergruppen kom fram till sägs att ”datorrouletten verkar vara en intressant uppfinning som bör få prövas på den svenska marknaden. Man bör dock gå

SOU l979:29 R0uIett-, kort- och tärningsspel 179

försiktigt tillväga”. Gruppen förordade en försöksperiod där antalet tillstånd begränsades, insatser per spelare maximerades etc. Lotterinämnden framhöll i sitt remissyttrande att den i princip inte hade något att erinra mot att tillstånd för spel med en dylik roulett lämnades. Nämnden ansåg att ansökan om sådant tillstånd borde prövas av handelsdepartementet och att närmare villkor för spelet samt kontrolloch ordningsföreskrifter borde övervägas i samband med prövning av tillståndsärenden. Rikspolisstyrelsen framhöll i sitt yttrande att man ville avråda från att denna spelföreteelse skulle tillåtas bli introducerad på den svenska marknaden eftersom detta spel kunde medföra samma sociala vådor som spelautomater. Länsstyrelsen iStockho/ms län framhöll att tillstånd att anordna roulettspel på ifrågavarande automatspelsliknande sätt för närvarande ej borde meddelas. Etablerandet av nya spel- och lottetiformer borde få anstå till dess lotteriutredningen hade redovisat sitt arbete. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrkte i sitt yttrande att ytterligare en spelvariant infördes, eftersom behov därav inte syntes föreligga. Länsstyrelsen fogade till sitt-yttrande ett uttalande av polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt. Denna var av samma uppfattning som länsstyrelsen. Vi anförde i vårt yttrande att “utredningen finner det svårt att nännare förutse verkningarna av en introduktion på den svenska marknaden av ifrågavarande apparat. Allmänt kan dock sägas att automatiska spelanordningar tenderar att leda till snabbare och mer okontrollerat spel. Härigenom kan spelet föra med sig sociala skadeverkningar av skilda slag. Myndigheterna bör därför enligt utredningen inta en restriktiv hållning gentemot nya sådana anordningar. Vi framhöll även att med hänsyn till att lotteriregleringen var föremål för en genomgripande översyn borde inte tillstånd lämnas till spel med den aktuella apparaten. I ytterligare ett remissyttrande framhöll vi att övriga remissinstansers yttranden och Multi-Automat Industri AB:s kompletterande skrivelser i ärendet som inkommit till departementet inte föranledde oss att frångå tidigare remissyttrande. Med hänsyn till risken för sociala skadeverkningar borde tillstånd överhuvud taget inte lämnas till spel med förevarande spelapparat. Enligt regeringsbeslut den 18 november 1976 bör resultatet av vårt utredningsarbete avvaktas innan tillstånd för spel av sådan art som avses i Multi-Automat AB:s skrivelse övervägs. _

6.13. Sociala frågor

Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen konstaterade i betänkandet (SOU 1970:52) Om lotterier att roulettspelet i de former det då bedrevs inte var ägnat att leda till några påtagliga sociala missförhållanden. Starka skäl talade dock mot att höja värdegränserna i sådant spel. De främsta skälen mot en höjning ansåg utredningen vara att den kunde leda till uppkomsten av spelhallar och dylikt samt att svårigheter kunde uppstå för lotterier med ideella ändamål att hävda sig på lotterimarknaden.

korr- och

180 Roulett-, tärningsspel

1969 års punktskatteutredning anmärkte i betänkandettDs Fi l972:2)Skatt motsvarighet till det roulettspel med begränsade på spel att någon direkt insatser och vinster som förekom i Sverige inte fanns i utlandet utom i Finland. Detta gav utredningen anledning att ifrågasätta vissa regler som gällde för det svenska roulettspelet. En något generösare tillståndsgivning Som ovan nämnts ville ansågs inte medföra ökad risk för skadeverkningar. utredningen inte föreslå en höjning av högsta insatsen, då detta i förening - av kravet med rekommenderade ändringar i spelreglerna slopande på rätt till inlösen av spelmarker i pengar, höjning av nöjestillställning, vlnstmaximeringen till 30 gånger insatsen - skulle kunna leda till så högt spel

att spelets karaktär av väsentligen forströelse skulle gå förlorad. 1978 varit i kontakt med socialförvaltningarna i Stockholm, Vi har ijanuari och Malmö för att efterhöra deras uppfattning om roulett-, kort- Göteborg och tärningsspelen samt i vad mån socialbyråerna kommer i kontakt med Inte i personer som ägnar sig åt dessa spel. Svaren har varit helt enstämmiga. att de legala roulett-, kort- och tärnågot fall anser man sig ha erfarit ningsspelen skulle vålla problem av social natur för den enskilde. Däremot finns det anledning misstänka att roulettspel och liknande som

bedrivs i illegal regi medför sociala skadeverkningar.

6.14 Regler i övriga nordiska länder

Roulett betraktas i Danmark som hasardspel och är därmed i princip förbjudet Under vissa omständigheter får dock roulettspel anordnas enligt strafflagen. enligt Justitsministeriets cirkulär den 30 april 1964, ändrat genom cirkulär kan roulettspel få anordnas på den 3 april 1968. Enligt dessa bestämmelser marknader och liknande ställen. Tillstånd skall sökas offentliga nöjesplatser, av förströelse och spelmarkema får hos polisen. Spelet skall ha karaktären vara värda högst 50 öre. Om insatser görs på två fält får insatsen inte överstiga 25 öre på varje fält. Vinsten är maximerad till 16 gånger insatsen. Spelmarkerna får endast användas till fortsatt spel eller för inköp inom nöjes- eller

marknadsplatsen. Även kort- och tärningsspel anses som hasardspel om spel sker om pengar eller anvisningar om pengar och utfallet huvudsakligen beror på slumpen och

inte på skicklighet. Sådant spel är följaktligen förbjudet. Roulett betraktas i F inland som automatspel och får endast bedrivas av en offentligrättslig förening, Penningautomatföreningen. Föreningen har grunför anskaffandet av medel till dats just för att bedriva spelverksamhet m. m.. Roulettspelet regleras närmare i sjukvård, barn och åldringsvård den 29 december 1967.

penningautomatförordningen

Penningautomatföreningen bedriver roulettspel på ett 60-tal restauranger. l Finland har dock det Spel sker med spelmarker värda en FM. Högsta vinst som kan erhållas är 30 privata vinstintresset Endast en spelmark får satsas på varje vinstmöjlighet. eliminerats genom att gånger insatsen. spelverksamheten gene- Tillstånd att anordna roulett skall sökas hos länsstyrelsen. Penningautorellt förbehållits en av men erlägger en särskild matföreningen betalar ingen skatt på verksamheten, staten auktoriserad för- som erfordras. stämpelavgift för de tillstånd ening. Jfr även vad som på sådan plats att tillsyn kan utövas. sägs i 6.14 om regler i Spelet får endast bedrivas Danmark. Kon- och tärningsspel ses som en ren ordningsfråga såvida spelet inte är att

sou 1979:29 Roy/em, kort- och tärningsspel 181

betrakta som äventyrligt. Begreppet äventyrligt definieras inte i stramagen utan det är en bedömningsfråga av spelets omfattning i förhållande till deltagarnas ekonomiska ställning. I Norge är roulettspel Förbjudet enligt Lotterilagen den 14 augusti 1970. Den norska regeringen har efter en ansökan om att få anordna sådant spel, intagit den principiella ståndpunkten att den form av lyckospel som roulett representerar inte bör införas i Norge. Man fruktar att en sådan spelform på olika sätt kan utvecklas i felaktig riktning och att risken är stor att avarter som är svåra att kontrollera uppkommer. Kort- och tärningsspel regleras inte i den norska lotterilagen, utan ses som en ordningsfråga för respektive polismyndighet. I lokala förordningar utfärdade av polisen ñnns vanligtvis en bestämmelse om att kortspel och spel om pengar är förbjudet på allmän plats.

sou 1979:29 . 183

7 Lotter, lottleverantörer fl.

lottillverkare, m.

7.1 Lotter

7.1.1 Allmänt Lotter tillverkas i Sverige av ett flertal företag, av vilka åtskilliga torde förse endast den lokala lottmarknaden med enklare typer av lotter. Det finns dock ett tiotal företag med mer omfattande lottillverkning. Dessa är Edsbyns Tryckeri AB i Edsbyn, Esselte Värdetryck AB i Stockholm, Fortuna-lotten AB i Värnamo, Bertil Höst AB i Helsingborg, Lundby Tryckeri AB i Göteborg, Ring-Bingo AB i Karlstad, Stig Sandén AB i Eslöv, Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB i Helsingborg samt AB Tumba Bruk Värdetryckeriet i Tumba. Ett av dessa företag, Ring-Bingo AB, importerar även lotter i betydande omfattning. Det kan nämnas att Stig Sandén AB och Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB numera ägs av Esselte AB. Tillverkarna och importörerna säljer i stor utsträckning sina produkter till återförsäljare, vilka distribuerar lotterna till anordnarna. Som omnämnts i kapitel 4.3.5 har lotterinämnden utfärdat särskilda anvisningar beträffande tillverkningen och distributionen av bingobrickor. Brickorna skall vara av engângstyp, försedda med löpande nummer och uppgift om tillverkarens och tillståndshavarens namn, brickpriset, tillståndsmyndighet och tillståndsdatum. Tillverkaren - eller återförsäljaren - skall lämna s. k. tryckeriintyg till länsstyrelsen om alla bingobrickor som levereras, vari särskilt skall anges vilken nummerserie brickorna omfattar. Endast lotter tillverkade eller levererade av företag, som förbundit sig att iaktta dessa regler, får användas.

Vad gäller övriga lotter finns inga centrala anvisningar utfärdade. Lotteri-

nämnden har gjort vissa principiella ställningstaganden genom beslut i besvärsärenden. Nämnden har också vid flera uttalat

tillfällen sig om

dragningsförfarandet. Vi återkommer till detta. Det är tillståndsmyndigheterna som själva har att ta ställning till huruvida en viss lott kan godkännas. Myndigheterna kan därvid komma till olika slutsatser. Som framgått tidigare av redogörelsen för lotterierna, verkar emellertid polismyndigheterna sällan äga kännedom om vilka lotter som används. I de standardiserade tillståndsblanketterna som polismyndigheterna använder anges att rombo/a/otter skall tillverkas av papper av god beskaffenhet och att på vinstlotterna skall anges vem som är anordnare och kontrollant samt var och när vinst senast skall vara avhämtad. Serie/orter

184 Lorier, Iotti/Iverkare, lortleveranrärer m._fl. sou 1979:29

skall dessutom innehålla uppgift om tillståndsmyndigheten, när dragningen sker samt när och på vad sätt dragningen tillkännages. Vidare anges att lotter som här nämnts skall godkännas av kontrollanten. l praktiken torde enligt vår erfarenhet kontrollanternas granskning av lotterna mer inrikta sig på utformningen av tilltrycket än på lotterna i och för sig. I den mån lotter blir föremål för tillståndsmyndigheternas bedömning, är det framför allt lotternas säkerhetsegenskaper mot fusk som man faster vikt vid. Som en följd av lotterinämndens avgöranden om vissa lottyper. tycks en sådan granskning ske i allt större utsträckning. Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) granskar på begäran lotter beträffande säkerhetsegenskaperna. Det är vanligtvis tillståndsmyndigheten eller tillverkaren som begär sådan undersökning. De flesta utlåtanden från SKL publiceras i Allmänna Meddelanden från rikspolisstyrelsen (nedan kallat Allmänna Meddelanden). Laboratoriets utlåtanden har tjänat som vägledning för myndigheterna och det har även förekommit att tillverkaren. på eget initiativ, modifierat lotten i enlighet med laboratoriets påpekanden.

7.1.2 * Avgränsningar Vi har begärt in prover på de lotter som tillverkare och distributörer tillhandahåller. Ytterligare lottprover har därefter kommit oss tillhanda. Materialet omfattar totalt ett IOO-tal olika lottyper. SKL har under åren 1970-1976 undersökt ett 80-tal av dessa lotter. Med tanke på det stora antalet lotter som finns på marknaden har en fullständig genomgång bedömts som praktiskt svårhanterlig. För att kunna åstadkomma en viss systematik vid beskrivningen av lotterna har dessa indelats i grupper. Många lotter är så pass lika att ingen väsentlig skillnad råder dem emellan. Lotterna har indelats utifrån tre egenskaper, nämligen konstruktionen, dragningsförfarandet och vinstplanen. Med lott avses här ett erhållet bevis på en eller flera andelar i ett lotteri där dragning av vinster förekommer. Ingen skillnad görs mellan olika sorters lotterier. Dragning innebär att de utlovade vinsterna i lotteriet slumpmässigt fördelas mellan de ingående lotterna. Med vinstplan menas en redogörelse för vad som skall återgå till lottköparna i form av vinster. Planen skall innefatta en specifikation över antalet vinster samt deras värde.

7. 1 .3 Indelningsgrunder Som ett första steg delas lotterna in efter konstruktionen. Härvid framkommer två huvudgrupper, öppna och förslutna lotter. Bland de öppna lotterna är utseendet relativt ointressant. Lottnummer eller andra för dragningen betydelsefulla uppgifter är redan kända. Dessa lotter indelas därför inte vidare i konstruktionshänseende. Tryckningsförfarandet kan visserligen vara av betydelse för lottens kvalitet och säkerhet. Viss risk för förfalskning kan finnas särskilt i lotterier med värdefulla vinster och relativt höga insatser. I sådana fall tillverkas dock lotten som värdetryck. Dessa aspekter på

Lorrer, /orri/lverkare, lorrleveranrörer 185 mfl.

tillverkningssättet har här inte föranlett någon särskild indelningsgrund. De förslutna lotterna indelas efter ytterligare det sätt varpå förseglingen skett, då detta har bedömts vara av betydelse för säkerhetsegenskaperna. Härigenom har vi fått fram nio olika grupper av förslutna lotter. Dragningsförfarandet utgör den andra indelningsgrunden. Dragning kan förrättas före försäljningen, av tillverkare eller kontrollant, under pågående spel eller tillställning samt efter försäljningens slut. En tredje indelningsgrund erhålls om lotterna indelas efter huruvida vinstplanen är fastställd eller inte. Det bör påpekas att indelningen på detta stadium är teoretisk. Genom att kombinera de olika indelningssätten kan man få ett stort antal ganska lottyper. Alla dessa lottyper förekommer inte i praktiken. En del kombinationer är mer eller mindre osannolika och ñnns f. n. inte representerade på marknaden. Indelningssystemet bör dock kunna tjäna som utgångspunkt vid regleringen av den framtida lottmarknaden. I det följande beskrivs de olika indelningsgrunderna närmare. För att lättare kunna identifiera olika lottyper har grupperna åsatts nummer.

7. 1 .4 Lotrkonstruktioner

Öppna lotter (1)

En lott är öppen om lottnummer eller andra förekommande spelsymboler öppet anges då lotten utbjuds till försäljning. Sådana lotter kan därför aldrig förenas med förhandsdragning. Som redan nämnts är den öppna lottens utseende mindre betydelsefullt och kommer här inte att ytterligare indelas.

Öppna lotter är t. ex. bingobrickor.

F örsluma lotter (2)

Till förslutna lotter räknas alla lotter som är förseglade i syfte att omöjliggöra avläsning av nummer eller symboler som används i lotteriet. Förslutna lotter förekommer nästan enbart i lotterier där dragning har skett redan före försäljningen. l det följande redogörs för olika typer av förslutna lotter. Dessa har indelats med avseende har skett. på det sätt varpå förseglingen

Rullade lösa lotter (2. 1)

En typ av förslutna lotter tillverkas av tunt papper, vilket rullas eller viks så pass många gånger att text och andra markeringar som gjorts på lotten inte kan skönjas då lotten är oöppnad. Den rullade lotten förseglas ofta i ändarna genom limning och med hjälp av präglingsverktyg (plissering). Förseglingen skall vara utförd på sådant sätt att lotten inte med lätthet kan öppnas och åter förslutas.

RuI/ade lotter på ring (2.2)

En del rullade lotter träds upp på en plomberad ring, bygel eller liknande som är av betydelse för lotternas förslutning och möjligheterna att förhindra en

186 lonillverkare, lott/everantörer m. f. sou 197929 Lotter,

Genom att lottringen är plomberad minskar risken för att illegal hantering. lotteriet kan tillföras ett ökat antal nitlotter.

Den rullade lotten tillverkas på samma sätt som den lösa under 2. l men kan

vara såväl öppen som forsluten i ändarna. Lotterna har försetts med hål och därefter trätts upp på lottringen.

Nirade lotter (23) lbland förseglas lotter med hjälp av nitar eller ringmärlor. l somliga fall har nitarna försetts med kontrollmärke. Lotterna tillverkas vanligen av styvt eller spelsymboler finns angivna papper. Den del av lotten där lottnummer har vikts ett antal gånger och därefter förseglats. På den öppna delen finns av anordnare etc. Vid öppnandet måste den vikta delen av plats för tilltryck lotten rivas upp.

Lotter med Iucköppning (2.4) De flesta lotter med lucköppning tillverkas av kartong eller papper. Två, i vissa fall tre, skikt limmas samman runt ytterkanterna. l somliga fall har Genom perforeringar i det limfogen förstärkts med hjälp av präglingsverktyg. övre skiktet bildas en eller flera luckor, vilka kan öppnas. Därunder döljs lottnummer eller andra spelmarkeringar. Lotterna har ofta ett standardformat av ca 5 x 6 cm, vilket möjliggör försäljning via viss typ av lottautomat.

Lorier med täckmassa (2.5) Somliga lotter av kartong har på ena sidan belagts med en aluminiumfolie, eller vilket ger en hård och jämn yta. På denna yta har sedan lottnumret tryckts och belagts med en skyddande, ogenomskinlig spelsymbolema massa. Lotten bryts genom att denna täckmassa försiktigt skrapas bort, framträder. Som en särskild kontrollåtgärd brukar varvid markeringarna Även kontrollytan har samma markeringar tryckas på en annan del av lotten. men denna får inte avlägsnas. belagts med täckmassa,

Lorter i plastfolie (2.6)

En viss typ av lotter är förseglade huvudsakligen genom att varje lott är innesluten i plast eller cellofan.

Plomberade lottsatser (2. 7) försluts Andra lotter tillverkas på sådant sätt att ett flertal lotter tillsammans Ofta är lotteriet uppdelat i ett antal genom en plomberad förpackning. lottsatser med lika många lotter i varje. Det förekommer dock även att hela lotteriet innefattas i en och samma lottsats. Den del av lotten, där lottnummer eller spelsymboler finns angivna, är dold och innesluten i lottsatsens förpackning. Den andra delen av lotten är fri och köparen får själv välja den lott han vill ha.

Lotter, lottillverkare, lott/everantörez m._f7. 187

S rick/orter (2.8) Med sticklotter avses ett lotteri där samtliga lotter är inneslutna i en 1-2 cm tjock skiva och där lotterna skall tryckas ut med en sticka. Skivan är vanligtvis gjord av sammanlimmade kartongskikt, genom vilken lika många hål har borrats som antalet lotter. Lotterna är av papper och försedda med nummer eller symboler. Efter att ha vikts eller rullats blandas de och placeras i de uppborrade hålgångarna. På över- respektive undersidan av lottskivan har en folie lagts, vilken innesluter lotterna. På ovansidan finns en markering for varje lott. Genom att trycka en sticka genom folien, kan lottköparen pressa ut den lott som önskas.

Lottkassetter (2. 9) Vissa lotter har redan vid tillverkningen helt inneslutits i en förseglad plastkassett. Lotterna, som är av papper, har blandats redan vid tryckningen. De matas ut en och en med hjälp av en speciell mekanism. Försäljning sker via automater.

7.1 .5 Dragnings/örfarande Vinstdragning kan ske vid olika tillfällen av lotteriets anordnande.

F örhandsdragning förrättad av tillverkare (1)

Ett särskilt dragningsförfarande innebär att tillverkaren bestämmer andelen vinstlotter i kollektionen samt vinstvärdet på dessa. Dragningen sker således redan i fabrikationsledet. I flertalet fall anges dragningslistan direkt på varje lott. Det här beskrivna dragningsförfarandet är särskilt vanligt i lotterier där vissa spelkombinationer utfaller med vinst som t. ex. i lotteriet ”21”. Det förekommer också att i en nummerserie alla jämna hundratal är vinstgivande. Till gruppen hör även s. k. vinst- och nitlotter. Kontrollanten i lotteriet kan inte direkt kontrollera dragning och blandning utan måste förlita sig på tillverkarens uppgifter. Han har ingen möjlighet att kontrollera huruvida rätt andel vinster finns i varje lottkollektion. En sådan granskning kan endast ske genom att kontrollanten medverkar vid tillverkningen. För närvarande tillåter flertalet myndigheter inte ett sådant dragningsförfarande. Iptterinämnden har i flera besvärsärenden (se t. ex. dnr 161/1975) beslutat att förhandsdragning forrättad av tillverkaren inte är förenlig med lotteriförordningen. Under senare tid har vissa företag utnyttjat datatekniken till hjälp vid lottillverkningen. Nummer och symboler samt kombinationer därav fördelas av datorer, vilka programmerats enligt visst system. Hela tillverkningsprocessen är således datorstyrd.

Förhandsdragning_lörrättad av kontrollant (2)

1 de fall dragningen förrättats av kontrollanten, skall i regel blandning först ske i en for ändamålet särskilt iordningställd lokal. Vanligtvis är tillverkaren och kontrollanten närvarande. Lotterna sorteras vid tillverkningen i särskild

lortleverantörer m._fl. 188 Lotrer, lottillverkare,

ordning, oftast nummerordning enligt vissa serier. Härigenom möjliggörs viss stickprovskontroll av att samtliga lottnummer finns representerade. De lotter som därvid bryts kan genast nytillverkas. Härefter blandas lotterna under kontrollantens överinseende och slutligen sker dragning. Denna tillgår ofta så att särskilda serier med dragningsbrickor försedda med entalssiffror och ibland tiotalssiffror blandas i olika urnor, varefter en bricka dras från varje urna. Siffrorna måste vara representerade på så sätt att varje lottnummer statistiskt sett har samma möjlighet till vinst. I samband med dragningen upprättas dragningslista. Denna tillhandahålls sedan vid lottförsäljningen. Det omtalade tillvägagångssättet tillämpas i praktiken endast i större lotterier. I smålotterier förrättar kontrollanten ensam dragningen efter det att blandning skett.

Dragningjörrättad under pågående spel eller tillställning (3)

Vinnare kan även utses under pågående spel eller tillställning. Dragning kan ske på flera olika sätt. Särskilda händelser under tillställningen kan utgöra dragningsmoment, exempelvis antalet mål i en fotbollsmatch. Den eller de som har rätt antal mål angivet på sin lott vinner en på förhand bestämd vinst. Även i bingospel förrättas dragningen under pågående spel. Deltagarna köper och medverkar därmed i spelet då nummerdragning sker. bingobrickor

Efterhandsdragning (4)

samtliga lotter i lotteriet. Vid efterhandsdragning säljs först, om möjligt, Därefter förrättar kontrollanten dragning. Själva dragningen kan gå till väga (2) ovan. l vissa lotterier sker dragningen på samma sätt som under punkten av sina med hjälp av datorer. Vinnare får avhämta vinsterna mot uppvisande lotter. Efterhandsdragning förekommer i lotterier med öppna lotter. I smålotterier där lottköparna är närvarande vid dragningen, kan någon ur publiken dra vinnande nummer.

7.1.6 Vinsrplan

Fastställd vinstplan (1) Med fastställd förstås att vinstutfallet inte kan ändras. Under vinstplan förutsättning att samtliga lotter i lotteriet säljs, faller även samtliga utlovade andel av omslutningen återgår därvid till vinster ut. En viss bestämd Varje vinstlott ger en viss bestämd vinst, som inte kan gå lottköparna. i förlorad.

Ej fastställd vinstplan (2)

En del lotter är konstruerade så, att vinstplanen inte är möjlig att fastställa kan sättas ur funktion. Därigenom behöver alla vinster eller att vinstplanen vissa av vinstlotterna även kan bli inte falla ut. Detta innebär att åtminstone nitlotter. Lottköparen kan, genom något särskilt agerande, gå miste om sin

Lorier, lottillverkare, lotrleverantörer 189 m._/I. vinst. Det är således omöjligt att på förhand ange hur stora vinstchanserna är i lotteriet. Till denna grupp hör t. ex. vissa 21-lotter. 7.1.7 Beskrivning av lotter Dragningsforfarande och vinsrplan Forhands- Förhands- Dragmng Efterhand:-

Fast E] fast Fast E; last Fast Ej fast Fast Ej fast vinsr- vinst- vinst- vmst- vinst- vinst- vnnst- vinstplan plan plan plan plan plan plan plan l 2 1 2 1 2 1 2

1. Oppna lotter 24 st 5 SI

2. Forslutna lotter

2.1 Iosa

giltigt-liite, 2 sl 3 s

2.2 Rullade lotter näring 3st 3st 1st 2st

2.3 Nuade Ioner 3 51 1st 4 st

2 .4 d 18 s! 5 st 3 st 2 S!

hiyäggâng

2.5 Lotter med táckmassa 2 s 2 s 2.6 Lotter i plastv 2 sl folie 2.7 Plomberade Iottsatser 2 s 1s

2.8 Sticklotter 8 st 3 st

2.9 Lottkasselter 2 st

Genom de nämnda indelningssätten kan lotter med vissa gemensamma drag föras samman i grupper. Varje sådan grupp har åsatts en sifferkombination, vilken följer indelningsförfarandet. De två första siffrorna avser lottens konstruktion, den tredje siffran sättet för dragningen och den fjärde siffran vinstplanen. Vi har försökt beskriva de lottyper som förekommer på marknaden. Som

redan nämnts finns inte alla tänkbara grupper representerade. Detta framgår

även av föregående figur. Av det material som använts har 23 olika lottgrupper bildats. Några typexempel beskrivs relativt utförligt med hänvisning till fotografier, andra lotter omnämns endast i korthet. l samband med beskrivningarna har vi funnit det vara av vikt att redovisa gjorda utlåtanden om lotternas säkerhet. I somliga fall lämnas även uppgift om lotternas förekomst. Beskrivningarna återges i bilaga nr 6, bilagedelen.

190 Løtter, lotrillverkare, lottleverantörer m._/I.

7.2 Lottautomater

Ibland säljs lotter via speciella lottautomater, som placeras i t. ex. varuhus eller andra affärslokaler. Varje automat har av lotterianordnaren fyllts på med ett antal lotter. I princip kan alla typer av lotter säljas genom automater, men det tycks framför allt vara lotteri förhandsdragna, mindre lotterier som marknadsförs på detta sätt. Ibland är det fråga om s. k. 21 -lotter eller variationer därav. Vinsterna i automatlotterierna är i allmänhet presentkort. Lottautomaternas konstruktion kan variera, men i samtliga fall gäller att lottköparen erlägger insatsen i ett myntinkast och själv matar fram lotten med hjälp av någon sorts mekanism. För närvarande förekommer tre typer av lottautomater på den svenska marknaden, “Lotto Matic”, “Lottic” och “Automat modell LTA. Dessa beskrivs i bilaga nr 7, bilagedelen.

7.3 Enkät om lottillverkning m. m.

I syfte att utröna omfattningen av lottillverkningen samt i övrigt försöka kartlägga distributionen av lotter, har vi tillställt nio företag en enkät avseende tillverkning och import åren 1975 och 1976. I enkäten ingår de största tillverkarna och importörema av lotter, varför större delen av den svenska marknaden bör täckas in. De tillfrågade företagen är Edsbyns Tryckeri AB, Esselte Värdetryck AB, Fortuna-Lotten AB, Bertil Höst AB, Lundby Tryckeri AB, Ring-Bingo AB, Stig Sandén AB, Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB samt AB Tumba Bruk Värdetryckeriet. Flera av företagen har påpekat att exakta uppgifter är svåra att redovisa eftersom detta skulle kräva en fullständig genomgång av de aktuella årens statistik inte föras över tillverkning och fakturor. Någon egentlig tycks av olika lotter. De redovisade uppgifterna är att betrakta som försäljning cirkauppgifter. och antal anställda samt Av följande tabell framgår företagens omsättning som härrörde från lotteriverksamhet. År 1975 hur stor del av omsättningen omsatte företagen tillsammans drygt 27 miljoner kronor i lotteriverksamhet. År 1976 svarade lotteridelen för mer än 31 miljoner kronor. Ingen exakt uppgift finns om antalet sysselsatta enbart inom lotteriverksamheten, eftersom de anställda många gånger kan växla mellan olika arbetsuppgifter. Om man utgår från lotteriverksamhetens andel av omsätti respektive företag, kan antalet berörda personer uppskattas till ningen deltidsarbetande ungefär 260, varav en stor del kan antas vara hemarbetande, eller bådadera. Endast tre företag, Stig Sandén AB, Ring-Bingo AB och Fortuna-Lotten AB, sysslar uteslutande med lotteriverksamhet. Stig Sandén AB är det största företaget bland lottillverkarna och omsatte 10,7 miljoner kronor respektive 12,3 miljoner kronor åren 1975 och 1976. Ring-Bingo AB är den störste importören av lotter. Omsättningen därav översteg båda åren sex miljoner

kronor. Övriga företag har blandad verksamhet. Betydande lottillverkning

Lorrer, lortillverkare, lorrleveranrörer 191 m._/I.

Omsättning och antal anställda i företagen åren 1975 och 1976

Företag Total omsättning Därav i lotteri- Antal anställda milj. kr verksamhet 2:-? milj. kr

1975 1976 1975 1976 1975 1976

Edsbyns Tryckeri AB 12 12 1,5 1,8 100 100 Esselte Värde-

Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB 5,1 6,0 4,1 4.9 28 29 AB Tumba Bruk Värdetryckeriet 61,5 78,8 1,7 3,2 349 371

Summa 120,2 137,8 27,1 31,3 786 822

0 Varav 110 hemarbetande. b Varav 120 hemarbetande.

redovisade dock Sveriges Förenade Tryckerier AB, Bertil Höst Försäljnings AB samt Edsbyns Tryckeri AB. Beträffande Esselte AB och Värdetryck Tumba Bruk Värdetryckeriet svarade lotteriverksamheten för en respektive fyra procent av omsättningen. 1 följande tabell redovisas lottillverkningen under år 1976. Uppdelning har skett på bingobrickor, 21-l0tter och liknande lotter samt övriga lotter. Den sista gruppen specificeras särskilt vad gäller s. k. tombolalotter. Av svaren framgår att ca 1 300 miljoner bingobrickodspelplaner för bingo) producerades under året. Det bör här påpekas att det stora flertalet bingobrickor som säljs består av flera spelplaner, ibland upp till 60-70 stycken. Edsbyns Tryckeri AB svarar ensamt lör mer än hälften av produktionen, ca 710 miljoner nämligen brickor. Därnäst Följer Stig Sandén AB som tillverkade ca 438 miljoner bnckon Under âr 1976 tillverkades därtill omkring 183 miljoner lotter som var att beteckna som 21-lotter eller lotter av liknande slag. Merparten härav eller ca 144 miljoner lotter var av Stig Sandén AB:s fabrikat.

Övriga lotter tillverkades i ett antal av 522 miljoner. Bland dessa lotter

återfanns framför allt de tidigare nämnda tombolalotterna. 432 Ungefär miljoner sådana tillverkades under året. De största fabrikanterna var Stig Sandén AB och Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB. AB Tumba Bruk Värdetryckeriet tillverkade närmare 33 miljoner värdetryckta lottsedlar. Tillverkningen av lotter till lottautomater uppgick till i runt tal 31 miljoner stycken. Därav svarade Sveriges Förenade Tryckerier AB för Försäljnings merparten, 30 miljoner. Stig Sandén AB tillverkade resterande en miljon lotter.

192 Løtrer, Iortillverkare, lorrleveranrörez* mfl.

Tillverkning av lotter år 1976. (Uppgifterna är ungefärliga) Antal lotteri l 000-tal

Företag Bingo- 21-lotter Övriga Därav Samtliga brickor och likn. lotter s. k. lotter tombolalotter

710 000 4 000 - - 714 000 Edsbyns Tryckeri AB - - 400 - 400 Esselte Värdetryck AB

Lundby Tryckeri AB 60 000 - - - 60 000 Ring-Bingo AB Stig Sandén AB 438 000 144 000 276 000 270 000 858 000 Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB 85 000 35 000 130 000 100 000 250 000 AB Tumba Bruk 30 900 - 32 700 - 63 600 Värdetryckeriet Summa l 328 434 183 000 522 283 432 369 2 033 717

Till övriga lotter räknas även de s. k. kvicklotterna. Närmare 21 miljoner sådana tillverkades under året, samtliga av Bertil Höst AB. Sammantaget tillverkade Företagen mer än 2 000 miljoner lotter under år 1976. Därav utgjordes ca 65 procent av bingobrickor. Enkätsvaren ger även vid handen att närmare 20 miljoner bingobrickor importerades till Sverige under år 1976. Ring-Bingo AB svarade för hela importen. Samma Företag importerade även 21-lotter till ett antal av ca 26 miljoner. Fyra Företag, nämligen Edsbyns Tryckeri AB, Ring-Bingo AB, Stig Sandén AB och Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB, har uppgivit att de exporterade lotter under år 1976. Sammantaget uppgick denna export till ca 300 miljoner lotter. Ingen uppdelning har här gjorts på olika lottyper. Stig Sandén AB var under året den störste exportören. Av Följande tabell framgår att en betydande andel av lotterna distribue-

rades via återFörsäljarefAv företagens totala lottproduktion såldes i genom-

snitt ca 60 procent till andra än lotterianordnarna. Två Företag, Stig Sandén AB och Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB, hade ingen försäljtill anordnarna. Av importen såldes ca 40 procent till andra än ning direkt lotterianordnarna. De största Företagen i branschen har uppgivit att lottFörsäljning Förekom till vardera närmare 400 underleverantörer. Av enkätsvaren framgår även antalet sålda lottautomater under år 1976. Två Företag, Bertil Höst AB och Sveriges Förenade Tryckerier Försäljnings AB, hade gemensam tillverkning av automater. Tillsammans sålde de 245 lottautomater under året. Ring-Bingo AB sålde 207 automater av annat svenskt Företags tillverkning. Stig Sandén AB redovisade att 143 lottautomater av utländsk tillverkning avyttrades. Sammanlagt såldes alltså 595 automater år 1976. I enkäten efterfrågades även andelen lotter som såldes år 1976 utan till-

lottleveranrörer Lotrer, lottillverkare, m. fi. 193

Antal lotter försålda till andra än lotterianordnare samt uppgift om antal underleverantörer år 1976. (Uppgifterna är ungefärliga)

Företag Antal lotteri 1 000-tal Antal under- ;tj-e leverantörer Av egen Av import tillverkning

Sveriges Förenade Tryckerier

tryck av anordnare, tillståndsmyndighet, tillståndsdatum eller kontrollant. Fyra företag har svarat att inga sådana lotter såldes. Fortuna-Lotten AB har angivit en silTra motsvarande 5-6 procent av tillverkningen. Ring-Bingo AB har uppskattat andelen till ca 25 procent av samtliga lotter och Edsbyns Tryckeri AB har uppgivit att närmare 30 procent av produktionen var lotter utan tilltryck. Två företag har påpekat att bristerna i statistiken är så stora, att uppgift härom inte kan lämnas. I detta sammanhang bör nämnas att även lottgrossisten i vissa fall kan utföra tilltryck på lotterna.

Automatbingoanläggningar

En automatbingoanläggning består av ett antal bord med fasta spelplaner och myntinkast, ett räkneverk kopplat till myntinkasten samt en dragningsanordning (normalt en s. k. bingoblåsare med numrerade bordtennisbollar). Denna utrustning kan kompletteras med intern-TV-anläggning för att visa aktuella bollar i bingoblåsaren och indikatortavlor för dragna nummer, sist draget nummer samt antal dragna nummer. Bingoblåsare och ovannämnda kompletteringsutrustning förekommer även vid annan bingo, varför det endast är borden med fasta spelplaner och räkneverket som särskiljer en automatbingoanläggning från vad som förekommer vid annan bingo. Fram till år 1970 importerades samtliga automatbingoanläggningar, främst från två engelska tillverkare (Thomas Automatics och Morris Shelfras & Son). Från och med detta år har det även funnits en svensk tillverkare på marknaden, Multi-Automat Industri AB i Göteborg, med en automatbingoanläggning som kallas Multi-Bingo.

Iotrleverantörer m. fl. 194 Lotter, lottillverkare,

av ärenden rörande lotter

7.5 Myndigheternas handläggning

besvärsärenden angående lotter. Anta- Vi har gått igenom lotterinämndens 15, varav flertalet rör 21-lotter. Vissa let sådana ärenden uppgår till cirka ärenden från länsstyrelserna har vi också tagit del av. avseende 21 -lotter, Redan år 1970 avgjorde Kungl. Majzt ett besvärsärende I inhämtat anförde att lotterikontrollanten inte yttrande rikspolisstyrelsen att utöva någon form av kontroll över dragningen utan måste hade möjlighet enbart lita på tillverkarens uppgifter. Lotten var enligt styrelsen otillfredsställande och av detta skäl ansåg styrelsen att tillstånd inte borde tillåtas förrän kontrollmöjligheter förelåg. Med hänvisning till detta yttrande godtagbara bifölls inte besvären. verkar lotterier med förhandsdragning dominera På lotterimarknaden numera. För att inte vinstlotterna obehörigen skall kunna avlägsnas i sådana i Stockholms län i villkor för lotterierna föreskrivit lotterier har länsstyrelsen att lotterna skall vara numrerade i serier eller i löpande följd för hela lotteriet får förekomma. Om dragningen samt att på varje lott endast ett lottnummer skall vara väl forslutna. Vidare skall sker före försäljningen gäller att lotterna tillhandahållas. Dragningslistan kan få tryckas på separat dragningslista i lotterier med obetydliga vinstvärden, exempelvis i lotten men endast “skinklotterier” eller kaffelotteriefi till dessa villkor inte länsstyrelsen i beslut den 7 Med hänvisning godkände mars 1975 användandet av lottypen “Nya 21 2. Förutom bristen på lottnummer påpekades i beslutet att arrangören eller annan lätt kunde åstadkomma skillnader mellan vinst- och nitlotter innan dessa blandas samt att och saknade kontrollanten enbart måste lita på tillverkarens uppgifter möjlighet att utöva direkt kontroll över dragningen. kännedom genom publicering i Detta beslut kom till myndigheternas hänvisades dock till ett av länsstyrelsen i ”Rättsnytt från RPS”. Samtidigt Västernorrlands län meddelat beslut i juli 1974, vari ett 21-lotteri ansågs godtagbart enligt 3§ lotteriförordningen med hänsyn till att spelet var av storlek samt att fast sådan typ att spelaren inte kunde påverka vinstvärdets vinstplan fanns. Det är oss bekant att stor osäkerhet kom att råda bland tillståndsmyndigheterna om huruvida 21-lotter skulle få användas eller inte. 21-lotternas vara eller inte vara tycks dock ha bidragit till att frågan om vilka lotter som användes kom att observeras mer. Allt fler myndigheter synes ha sagt nej till i Västerbottens län lämnade i beslut i september 1975 21 -lotter. Länsstyrelsen Idrottsförening om att anordna s. k. utan bifall en ansökan från Umedalens 21-lotteri med en omslutning om 20 000 kronor med samma motivering som i Stockholms län redovisade i ovannämnda beslut. Föreningen länsstyrelsen besvär hos lotterinämnden och påstod bl. a. att kontrollanten i anförde samtliga lotterier, inte bara 21-l0tterier utan också vanliga tombolalotterier, måste lita på lottillverkaren. Lotterinämnden framhöll i beslut3 den 4 T. 0. m. oktober 1977. november 1975 följande.

och i vilket insats erläggs 2Se kap. 3.2.2. Vid lotteri, som kräver tillstånd enligt lotteriförordningen som genom köp av lott, bör utfallet av vinster bestämmas genom särskild dragning, 3 Lotterinämndens ären- verkställes under överinseende av kontrollant utsedd av tillståndsmyndigheten. Vid de dnr 118/1975. lotteri med lotter av det slag som avses i detta ärende - s. k. 21-lotter - bestäms

Lotter, lorril/verkare, lottleverantörer m. fl; 195

vinstutfallet inte genom dragning i den ordning som sägs ovan utan vid tillverkningen av lotterna. Lotterinämnden lämnar besvären utan bifall.

Lotterinämnden har därefter med samma ett flertal motivering avgjort ärenden gällande 2l-lotter. Ett annat ärende besvär över beslut gällde av länsstyrelsen i Södermanlands län att inte godkänna s. k. Chansenlotteri, med till hänvisning utlåtande av SKL enligt vilket lotterna i fråga kunde avläsas utan att de bröts på avsett sätt. Nämnden lämnade besvären utan bifall.

L0tterinämnden2 har yttrat sig över en ansökan om ett rikslotteri, i vilket man önskade använda den s. k. Solalotten (se bilaga nr 6). Det framgick att dragning i lotteriet skulle ske före lottförsäljningens Fabrikanten3 början. hade föreslagit ett tryckningsförfarande som medförde att lotterna blandades under tillverkningen. Därefter skulle ingen ytterligare blandning behövas. Fabrikanten var villig att låta tillverkningen underkastas officiell kontroll. Nämnden ansåg sig inte beredd att förorda att den rådande kontrollen ersattes med fabriksgaranti och stickprovskontroll i tillverkningsledet och anförde följande.

En sådan ändring av praxis skulle i princip göra det möjligt för den som kan skaffa sig kännedom om framställningsprocessen att ta fram vinstlotterna. Inte heller kan ett avsteg från praxis idet nu aktuella fallet tillstyrkas, eftersom det knappast kan undgås att ett beslut härom får en inte önskvärd prejudikatsverkan vid framtida prövning inom lotterinämnden eller 1972 års lotteriutredning - av frågor rörande kontroll av lotter eller tillverkning och distribution av lotter. Lottema i det sökta lotteriet bör sålunda före dragningen kontrolleras av ombud och kontrollant, som utses för lotteriet, samt blandas under överinseende av ombudet och kontrollanten.

Nämnden har senare i ett besvärsärende* samma intagit ståndpunkt, som vad gäller Solalotten, till ett förslag om att notarius publicus skulle utöva tillsyn över tillverkningen av 21-l0tter.

Lottleverantörer, basarfirmor och liknande företag

7.6.1 Allmänt

I detta avsnitt behandlas sådana företag som säljer lotter, lotterivinster eller andra artiklar med anknytning till lotterier. Vi har kontaktat totalt 35 företag i branschen. Därmed torde så gott som samtliga verksamma företag ha täckts in. Företrädare för de fem största

företagen har intervjuats vid personliga besök. Övriga 30 företag har tillställts

en enkät. 1Lotterinämndens ären- Av intervju- och enkätmaterialet att företagen totalt de d” 20/1976 framgår omsätter drygt 55 miljoner kronor, varav 41-42 miljoner kronor lotteri-

härrör från zmuerinämndens åren,

verksamhet. 15 av företagen är uteslutande verksamma l lottenbranschen.

de dn, 150/1976_ Ovriga företag har blandad verksamhet såsom exempelvis av försäljning tävlingspriser m. m., med huvudsakligen föreningar som kunder. I endast 3N0n0n 54 Wright ett fall svarar lotteriverksamheten för mindre än hälften av Leeds” England företagets Omsättning __ . 4 Lotterinämndens ären- Storleken på företagen varierar avsevärt. De fem största svarar företagen de dm» 173/1975_

196 Letter. Iottillverkare, lottleverantörer m. fl.

tillsammans för mer än hälften (54 procent) av såväl den totala omsättningen av artiklar med anknytning till lotsom den sammanlagda omsättningen

terier. har sammantaget 162 anställda, varav 114 personer huvudsak- Företagen Även här svarar de fem största Företagen ligen sysslar med lotteriverksamhet. för ungefär hälften.

7.6.2 De största företagen i branschen

fem

i landet. Vi har, som redan nämnts, besökt de fem största basarftrmorna Lindarna Dessa är AB Folkparkernas varuförmedling, Köpmannabolaget, AB samt Engrosftrman Sture Falun AB, Engrosftrman Nils-Olof Lundgren de lo- AB Folkparkernas varuförmedling ägs till ca 40 procent av Malmgren. och till ca 60 procent av Folkparkernas Centralorganisation. kala folkparkerna

Övriga fyra företag är privatägda.

delen inriktade på lotteriverksamhet. l Samtliga företag är till övervägande tre av företagen svarade lotterierna för ungefär 90 procent av omsättningen. vardera mellan tre och tio miljoner kronor årligen. Företagen omsätter tillhandahåller färdiga lotterier, men även lotter och De fem basarfrrmorna tillståndslotlotterivinster var för sig. Bland de lotterier som säljs dominerar Vanligen säljs lotterierna som färdiga terier på polis- och Iänsstyrelsenivå. ”paket”, men specialbeställningar utförs på begäran. Flera av företagen har och andra lotterier för internt bruk är en uppgivit att även ZI-lotterier AB Folkparkernas varuförmedling, som främst säljer till betydande artikel. och folketshusföreningar, saluför även inventarier, husgeråd och folkparker förutom lotterivaror,

andra förnödenheter. Övriga företag tillhandahåller,

Nils-Olof Lundgren AB bl. a. tävlingspriser och diverse föreningsartiklar.

säljer därtill idrottsutrustningar. Några av företagen har även viss uthyrningsverksamhet av t. ex. tombolaurnor. har egen tillverkning av lotter eller lotterivinster. Inget av företagen större fabrikanter, som även förser dem med Lotterna köps från olika Tre av företagen har uppgivit att man i viss utsträckning behövligt tilltryck. själv importerar lotterivinster. AB Folkparkernas varuförmed- Kundkretsen hos ftrmorna, undantaget av små och medelstora ideella föreningar, med viss ling, utgörs främst övervikt för idrottsföreningar. Man säger sig i stort sett ha fast kundkrets,

men inga avtal förekommer. marknadsför sig bl. a. genom kataloger som man sänder ut till Företagen och tänkbara kunder. En del av företagen gör också personliga befintliga Annonser och telefonkontakter är andra sätt att besök och uppackningsresor. skaffa och bibehålla kunder. Inget av företagen har försäljning till privatper-

soner. Antalet kunder hos de olika basarftrmorna tycks variera mellan 5 000 har dock ett betydligt färre och 20 000. AB Folkparkernas varuförmedling antal kunder, omkring 1 200, folkparkerna inräknade. till lotteriet. Det Företagen står vanligen till tjänst med service i anslutning och planläggning, hjälp med lotteriansökan osv. Inget kan gälla rådgivning av företagen åtar sig dock lottförsäljning. En av basarftrmorna, Sture Malmgren, har uppgivit att viss export av

lotterier förekommer till Finland och Danmark.

Lotter, lottillverkare, lottleverantörer m._/I. 197

AB Folkparkernas varuförmedling ägs sedan år 1975 av AB Lekoma. Företagen står under gemensam ledning. AB Lekoma är enbart verksamt på lotteriområdet. Man har uthyrningsverksamhet av lottkiosker m. m. samt står till tjänst med service i anslutning därtill. Fram för allt anlitas företaget vid anordnandet av större basarer och marknader. Kunderna utgörs av ca 100 ideella föreningar däribland Barnens Dag och Lions.

7.6.3 Synpunkter frân de fem största företagen

AB Folkparkernas varuförmedling, Köpmannabolaget, Lindarna Falun AB, Engrosñrman Nils-Olof Lundgren AB samt engrosfirman Sture Malmgren har lämnat följande synpunkter på lotterimarknadens reglering. Det har påtalats att den nuvarande lotteriförordningen är gammal och därtill otydligt formulerad. Den lämnar utrymme för varje enskild tillståndsmyndighet att tillämpa egna tolkningar, vilket innebär att bestämmelserna lokalt varierar avsevärt. Tillämpningen bör ske efter enhetliga och tvingande bestämmelser som bör gälla lika överallt. Samtliga företag framhåller att de olika värdegränser som finns angivna i lotteriförordningen inte ändrats i takt med penningvärdeförsämringen. De anser att om anmälningslotterier enligt 2 § lotteriförordningen skall finnas kvar, måste vinstvärdet höjas till en acceptabel nivå. Två av företagen påtalar att också lottpriset i 2 §-lotterierna bör höjas. Flertalet hävdar att gränsen för vinstbeskattningen måste höjas utöver nuvarande 200 kronor, till mellan 300 och 500 kronor. Ett par av företagen framhåller att gränsen för stämpelskatten bör höjas. Ingen av firmorna säger sig vara helt nöjda med kontrollanternas arbete. Det råder brister i utbildning. I en del fall är kontrollanterna inte informerade om vilka regler som gäller. Enhetliga bestämmelser om vad som åligger kontrollanten är nödvändiga. Tre av företagen anser att symbollotter, dvs. 2l-lotter och liknande, bör tillåtas i lotterier anordnade för allmänheten. Dessa är mer variationsrika än nummerlotter och väcker därigenom större intresse. Vinstdragning i mindre lotterier bör kunna förrättas av tillverkaren, anser fyra företag. Förhandsdragning är ett smidigt och enkelt sätt under förutsättning att lottillverkarens och lottleverantörens oförvitlighet kan garanteras. Varken tillverkaren eller leverantören har heller någon praktisk möjlighet eller vinning av att fuska med lotteriet. Flera av företagen poängterar att kravet på lotterna måste bedömas utifrån

lotteriets storlek. I små lotterier

bör s. k. 21-lotter kunna godkännas, i något större lotterier snabblotter i block osv. I lotterier med höga vinster som t. ex. bilar, bör däremot lotter med separat dragningslista krävas. En viss lottyp bör också godkännas av någon central myndighet innan den får användas. Två av företagen tror att någon form av auktorisation av lottleverantörer och basarfirmor vore lämplig. Dessa leverantörer skulle åta sig att handha lottdistributionen i enlighet med myndigheternas intentioner. Begreppen lotteri för allmänheten, sluten krets och internt bruk måste klarläggas, anser Köpmannabolaget. Numera förekommer alltför ofta privatgeschäft i lotteribranschen. Det är viktigt att behållningen i lotteriet går till avsett ändamål och att allmänhetens förtroende för lotterier inte äventyras.

198 Lotter, Ionillverkare, lottleverantörer m. fl. sou 1979:29

Sture Malmgren hävdar att vid tillståndsprövningen bör inget årligt tak finnas eftersom ett sådant system skapar orättvisor. Varje ansökan måste prövas individuellt och förutsättningslöst. Samtliga företag har framfört åsikter om att bestämmelserna som rör lotteriverksamhet bör förenklas. Ett enkelt men samtidigt kontrollerbart system bör skapas. I princip bör alla föreningar som uppfyller kravet på ett godtagbart ändamål beredas tillfälle att anordna lotterier upp till ett visst belopp per år. Man kan utgå från att föreningsfunktionärer över lag är hederliga och väl sköter sitt värv. Det kan inte vara rimligt att ålägga dem som följer bestämmelserna allt mer rigorösa föreskrifter, samtidigt som kontrollen över 21 -lotterier är nära nog obefintlig. Samhället borde underlätta arbetet för dem som är engagerade i det ideella föreningslivet. Företagen poängterar att man måste våga ”släppa på kontrollen” av de minsta lotterierna. Det kan vara lämpligt att skapa ett utrymme där föreningarna relativt fritt får anordna lotterier upp till en viss nivå. Detta kan t. ex. uppnås genom att 2 §-lotterierna utvidgas. Man kan även tänka sig ett ännu friare system. En kontroll av antalet sålda lotter bör dock finnas. Detta skulle kunna åläggas lottleverantörerna i samarbete med myndigheterna. Det bör, anser ett par av företagen, räcka om stickprov görs av att behållningen kommer föreningen tillgodo. I övrigt kunde det räcka med att föreningen anmäler lotteriet till myndigheten och därigenom få ett anmälningsbevis. Det kunde sedan åligga lottleverantören att endast lämna ut lotter mot uppvisande av ett sådant bevis.

7.6.4 Enkät till lottleverantören basarfirmor m. fl.

Som tidigare nämnts har vi till 30 företag sänt en enkät avseende verksamhetens inriktning och omfattning. Företagen har även beretts tillfälle att lämna synpunkter på lotterimarknadens reglering. Av de tillfrågade företagen har sammanlagt 25 inkommit med svar. De i enkäten ingående företagen finns angivna i bilaga nr 8 i bilagedelen. Företagen omsätter tillsammans mellan 25 och 26 miljoner kronor. Ungefär 74 procent därav, eller närmare 19 miljoner kronor, härrör från verksamhet med lotterianknytning. Närmare hälften av företagen är enbart inriktade på lotterier och har därutöver ingen annan verksamhet. Fem av dessa företag har uppgivit att försäljningen inskränker sig till lotter eller bingobrickor, medan sju dessutom

säljer lotterivinster och andra lotteriartiklar. Övriga företag for ett relativt

brett sortiment och säljer förutom lotterimaterial även tävlingspriser, festartiklar eller andra föreningstillbehör. Flertalet av företagen, eller 17 stycken, hjälper lotterianordnarna med anmälan och tillståndsansökan. Somliga företag åtar sig vinstutlämning, några i vissa fall även lottförsäljning. I tre företag uppges lotteriomsättningen uppgå till mellan en och två miljoner kronor, i fyra företag överstiger den två miljoner kronor. I fyra andra företag svarar lotteriverksamheten för en omsättning under 100000 kronor. Av företagens totalt 76 anställda är 69 sysselsatta med lotteriverksamhet, varav 53 på heltid och 16 på deltid. Elva företag har uppgivit att verksamheten huvudsakligen är lokalt

Lorier, lortleveranrörer lortillverkare, m. fi. 199

begränsad och inte sträcker sig utanför det egna länet. Övriga företag har

kunder även utanför länet och i en del fall spridda över hela landet. Företagen är relativt unga. Fem stycken etablerades före år 1960, åtta stycken mellan år 1960 och 1970, medan tolv stycken tillkom år 1970 eller senare.

7.6.5 Synpunkter frân enkät-företagen

Av de tillfrågade företagen har Följande lämnat synpunkter på lotterimarknadens reglering: AB Fortuna Föreningsservice, G. V. Gajner AB, Holgerssons Partilager, Lennarts Föreningstjänst och Fyndbutik, Lotteribyrån Lennart Gunnarsson, Lotterileasing AB, Lottric, Nöjes AB Ostkusten, Svenska Lotteri AB samt Turgubbens. Tre av företagen anser det viktigt att lotteriförordningen blir entydigt utformad, så att det inte ges tillfälle för olika tolkningar inom polisdistrikt och i länsstyrelser. AB Fortuna Föreningsservice påpekar att polisen på somliga orter i dag ställer speciella krav på lotterierna. Olika bedömningar råder om t. ex. förlängningstillstånd skall beviljas eller inte beträffande försäljningstiden. I vissa distrikt tar man även ut stämpelavgift vid förlängning, i andra inte. Vidare finns olika krav vad gäller text på lotterna, förhandsdragning och avkastning på lotterierna. Enligt lotterinämnden måste varje lotteri debiteras sina kostnader och ändå finns det polisdistrikt som kräver viss minimiavkastning. Lotterihanteringen måste förenklas och bli enhetlig i hela riket. Turgubbens hävdar att med en ny lotteriförordning måste följa klara tillämpningsföreskrifter för myndigheterna. Det måste även finnas klara anvisningar till hjälp för föreningarna som talar om hur de skall lörfara. Gajner AB och Svenska Lotteri AB anser båda att införandet av etableringskontroll är nödvändigt. I annat fall kan, hävdar Gajner AB, trovärdigheten för branschen komma att ifrågasättas av föreningsrörelsen, då alltför många företag nu har karaktären av dagsländor. Nöjes AB Ostkusten framhåller att ett sådant samarbete mellan myndighet och tryckerier som gäller på bingoområdet är att föredra i all lotteriverksamhet. Tre av de tio basarfirmorna önskar att s. k. 21-lotter skall godkännas i lotterier anordnade för allmänheten. De lottyper som skall användas måste följa med tidens krav på utveckling, anser Turgubbens. Föreningarna skall inte vara hänvisade till lottyper från en förgången tid. Holgerssons Partilager framhåller att värdegränsen för lotterivinstbeskattningen bör höjas från nuvarande 200 kronor till 400 kronor. Lottric är av den uppfattningen att även lotter som säljs av kringresande tivolin skall vara försedda med text avseende tivolits eller arrangörens namn samt uppgift om lörsäljningsort. I annat fall kan samma lotteri säljas på flera platser.

sou 1979:29

8 Lotteriernas ekonomiska

betydelse för

de ideella

organisationerna

8.1 Allmänt

Enligt direktiven bör vi undersöka lotteriernas betydelse for de anordnande organisationernas ekonomi. För att belysa förhållandena har vi sänt en enkät till riksorganisationer samt närmare studerat ett mindre antal föreningar genom intervjuer m. m.

8.2 Enkät till riksorganisationer

Vi har till 39 riksorganisationer sänt en enkät, vilken avsåg förhållandena under åren 1973, 1974 och 1975. Här redovisas av utrymmeskäl endast de två senare åren. Inga större förändringar har dock skett under treårsperioden. Av de tillfrågade organisationerna har 33 besvarat enkäten. Frägeformuläret indelades i tre avdelningar, varav den första gällde riks-

organisationen, den andra de regionala organisationerna och den tredje de

lokala föreningarna. Enkäten besvarades i sin helhet av riksorganisationerna på grundval av de uppgifter som dessa hade tillgängliga. Resultatet av enkäten redovisas dels i följande tabeller, dels i kommenterande text. Riksorganisationernas kännedom om de lokala föreningarnas lotteriverksamhet var genomgående så knapphändig att materialet i den delen har utelämnats då det inte gav någon helhetsbild av verksamheten. I tabell 8:1 presenteras de ingående med statistiska organisationerna uppgifter avseende storleken. Organisationerna har delats in i ett antal grupper efter intressegemenskap eller på grund av likartad verksamhet. Slutligen följer en grupp av övriga organisationer. Avsikten är att göra det möjligt att undersöka huruvida organisationerna inom gruppen uppvisar en likartad bild, och huruvida skillnader råder mellan de olika grupperna av organisationer. Av tabell 8:2 framgår i vilken utsträckning riksorganisationerna anordnade lotterier under åren 1974 och 1975. Av de 33 organisationerna hade 20 någon gång under år 1974 anordnat lotteri. För år 1975 var motsvarande antal 19. I samtliga fall beviljades tillstånden av regeringen. Nio av organisationerna redovisade under perioden lotteritillstånd uppgående till en miljon kronor eller mera. Nykterhetsrörelsen och Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (tillsammans med Sveriges Socialdemokratiska och Arbetareparti Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund) hade de största lotteritillstån-

202 Lotteriernas ekonomiska betydelse för de ideella organisationerna Tabell 8:1 De i enkäten ingående organisationerna år. Uppgifterna avser år 1975

Svenska Korp. ldrottslörbundet { å:

Riksförbundet för rörelsehindrade

Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur 21 365 37 500 Unga Örnars Riksförbund 20 737 57 700 Sveriges Socialdemokratiska

Kungl Svenska Aeroklubben I Riksförbundet är indelat i 24 Iänsförbund samt 291 lokala korpidrottsförbund. Till det lokala förbundet är ett stort antal klubbar anslutna.

den. Av tabellen framgår även den genomsnittliga nettobehållningen i förhållande till beviljad omslutning. År 1974 uppgick nettobehållningen till 20 procent eller mera i 13 fall av 18 redovisade, år 19751 12 fall av 16 redovisade. I ett fall, Svenska Gymnastikförbundet, redovisades en nettobehållning uppgående till närmare 50 procent. Orsaken härtill framgår inte av enkätsvaret. Det bör dock uppmärksammas att inga regler finns för hur behållningen i lotteriet skall redovisas. Tabellen visar också hur stor andel av lotterna som såldes av till organisa-

Lorteriernas ekonomiska de ideella 203 betydelse för organisationerna

tionen hörande medlemsföreningar. Av de 20 organisationer som besvarat frågan gäller att i fyra fall såldes åren 1974 och 1975 samtliga eller nästan samtliga lotter av föreningarna. Dessa fyra var Svenska Gymnastikförbundet, Riksförbundet för rörelsehindrade Barn och Ungdomar, Riksförbundet Sveriges 4 H samt Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Organisationerna inom nykterhetsrörelsen redovisade båda åren förhållandevis låga siffror för lotter sålda genom medlemsorganisationer, omkring 25 procent. Även vissa handikapporganisationer redovisade låga andelar. 1 tabell 8:3 redovisas organisationernas totala intäkter under år 1975 och hur stor andel därav som utgjordes av lotteriintäkter samt bidrag från staten,

Tabell 8:2 Omslutning m. m. i vissa rikslotterier

Riksförbundet för rörelsehindrade Barn och

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsför-

Här redovisas ungdomsförbundets andel. Tillsammans med Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti och Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund omslöt lotterierna 16 780 tkr resp. 19 280 tkr åren 1974 resp. 1975.

204 Lorreriernas ekonomiska betydelse för de ideella organisationerna

kommunerna och landstingen. Tabellen ger vid handen att lotteriernas andel av de totala intäkterna varierar betydligt mellan anordnarna. Störst betydelse tycks lotterierna ha haft för nykterhetsrörelsen och Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU). Inom IOGT/NTO svarade lotteriintäktema för omkring 35 procent av inkomsterna. Bland organisationens ungdomsförbund var dock denna andel lägre. Av SSU:s intäkter utgjordes omkring 24 av lotterier. För åtta av de riksorganisationer som anordnade lotterier procent svarade lotteriintäkterna för mindre än tio procent av de totala intäkterna. hade inte lämnat om lotteriintäkternas andel. Två organisationer uppgift Sammanlagt 27 organisationer har uppgivit att olika typer av bidrag och från staten, kommunerna och landstingen. I elva av dessa anslag mottagits fall utgjorde bidragen mer än 50 procent av organisationens totala inkomster. För de riksorganisationer som inte anordnat lotteri svarade bidragen för en tämligen stor andel av intäkterna. Exempelvis gäller detta flertalet organisationer med ungdomsverksamhet. Nykterhetsrörelsen hade, förutom relativt stor andel lotteriintäkter, även betydande andel allmänna bidrag. Inom idrottsrörelsen utgjorde bidragen genomgående en stor andel av samtliga intäkter. Endast inom en idrottsorganisation svarade bidragen för mindre än 50 procent. tillhörande gruppen handikappverksamhet, redo- Organisationer visade förhållandevis små andelar såväl av lotterier som bidrag - undantaget De Blindas Förening där bidragen utgjorde 80 procent av intäkterna. Enkätens alla frågor redovisas inte i tabellform. Av svaren framgår sålunda att tolv organisationer använt lotteriintäkterna för speciella ändamål inom sin verksamhet. I flera fall har angivits att detta gällt informations- och ungdomsverksamhet. Åtta organisationer har angivit att medlen inte använts för

särskilda ändamål. Övriga 13 organisationer berördes inte av frågan, då inget

lotteri hade anordnats. Inga särdrag kan skönjas för olika typer av organisationer vad gäller användningen av lotteriintäkterna. I enkäten ställdes även frågan huruvida lotteriintäkterna fördelades från riksorganisationen till ingående medlemsorganisationer. Endast en organisa- Scoutförbund, fördelade ut hela denna intäkt. Elva tion, Nykterhetsrörelsens har uppgivit att lotteriintäkterna delvis fördelades. Hit hör organisationer framför allt idrottsorganisationerna, nykterhetsrörelsen och de politiska förbunden. Åtta organisationer har svarat att någon fördelning inte förekom.

Bland dessa återfinns främst de olika handikapporganisationerna. Övriga

organisationer berördes inte av frågan. Totalt 13 organisationer har uppgivit att ett särskilt konsultföretag eller serviceorgan anlitades för skötseln av lotterierna Åtta organisationer, däribland flera handikapporganisationer, administrerade lotterierna. Resterande tolv organisationer besvarade inte själva frågan. Tabell 8:4 avser ge en bild av organisationernas lotteriverksamhet på det planet. I åtskilliga fall saknas fullständiga uppgifter, varför en regionala helhetsbild kan vara svår att få. I tabellen redovisas hur stor andel av medlemsorganisationerna som anordnade lotterier under åren 1974 och 1975 samt även vilken typ av lotteri som förekom, dvs. traditionellt lotteri, bingospel l Serviceföretagen i riks- eller 3111077135136]lonenema behandlas i Det framgår att flera av de organisationer som saknade lotteriverksamhet kap 3-4-8. hade sådan på det regionala planet. I sex fall på riksorganisationsnivå,

Lotreriernas ekonomiska betydelse for de ideella organisationerna 205

Tabell 8:3 lntteriernas betydelse för riksorganisationerna (siffrorna har avrundats)

Organisation År 1975

Organisa- Andelen i % av samtliga tionens intäkter samtliga intäkter i Lotteri- Statliga och l 000-tal kr intäkter kommunala bidrag

Nykterhetsrörelsens Scout-

Riksförbundet för rörelsehind-

Frälsningsarméns Frälsningsarméns Ungdomsför-

Svenska Blå Stjärnans Ungdoms-

Svenska Ungdomsringen för Byg-

Sveriges Socialdemokratiska

Kungl Svenska Aeroklubben

anordnade de regionala organisationerna inte lotterier under de studerade åren. l tio fall saknas uppgift om hur stor andel av de regionala organisationerna som bedrev lotteriverksamhet. l två fall, SSU samt Svenska Psoriasisförbundet, anordnade alla eller nästan alla de regionala organisationerna lotterier.

206 Lorteriernas ekonomiska betydelse för de ideella organisationerna

Samtliga regionala organisationer som bedrev lotteriverksamhet anordnade traditionella lotterier. Tio anordnade dessutom bingospel och två automatspel i samband därmed. Uppgifterna om lotteriintäkternas andel av anordnarens samtliga intäkter är bristfälliga. Tolv organisationer har inte lämnat någon uppgift. De värden som lämnats varierar avsevärt från 1-75 procent.

Tabell 8:4 Lotteriernas betydelse för de regionala organisationerna

Organisation Andelen regionala Typ av lotteri Lotteriintäkternas organisationer L :Traditionellt andel i 96 av de i 96 som anordnat lotteri lotterianordnande lotten B = Bingospel organisationernas A = Automatspel inkomster

1974 1975 1974 1975

Rädda Barnens Riksförbund 10 10 L 5 5

LBA Svenska Korp. ldrottsförbundet

2% å å å

Svenska Skidförbundet 45 33 ? 6 11 IOGT/NTO Z ? LB ? ? IOGT/NTO J uniorförbund ? P LB ? ? Nykterhetsrörelsens Scoutförbund ? P LB ? ? Ungdomens Nykterhetsförbund ? ? LB ? ? De Blindas Förening 24 24 L ? i De Handikappades Riksförbund 20 20 L ? ? Riksförbund 7 ? L ? ? Hörselfrämjandets Riksförbundet mot allergi ? LB ? ? Riksförbundet för rörelsehindrade - - - - - Barn och Ungdomar

Frälsningsannéns - - - - - Frälsningsarméns Ungdomsförbund

Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur ° 7 ? ? ° ° ? 7 Unga Örnars Riksförbund Sveriges Socialdemokratiska

Barnens Dags Riksförbund Svenska Brukshundsklubben 10 10 LB 8 8 Kungl Svenska Aeroklubben

Lotteriernas ekonomiska de ideella

betydelse för organisationerna 207

8.3 Bingo- och lotteriintäkternas betydelse för

några föreningar

8.3.1 Inledning

I syfte att ytterligare belysa lotteriernas betydelse för de idella organisationernas ekonomi, har vi varit i kontakt med ett mindre antal föreningar för ett närmare studium. Av särskilt intresse har varit att undersöka hur verksamheten i en förening påverkas av tillgången till sådana medel. För tydlighetens skull har vi gjort en uppdelning mellan bingo och traditionella lotterier. Redogörelsen bygger på uppgifter från några års resultaträkningar och verksamhetsberättelser, samt på uppgifter inhämtade vid intervjuer med företrädare för föreningarna. Vi har valt ut åtta föreningar på olika platser i landet. Dessa föreningar är Edsbro Stockholms Idrottsförening, läns Astma-Allergiforening, Karlskoga Simsällskap/ Karlskoga Simförening, Idrottsföreningen Brommapojkarna, Örebro Sportklubb, Göteborgs Distrikt av IOGT/NTO, UNF och IOGT/ NTO:s Juniorförbund, Idrottsföreningen Kamraterna Holmsund samt Helsingborgs Idrottsförening. Resultatet av undersökningen redovisas nedan. Framställningen ger ingen möjlighet till slutsatser vad gäller bingo- och lotterimedlens inverkan på föreningslivet i stort, utan de studerade fallen bör ses som fristående exempel.

8.3.2 Edsbro Idrottsförening

Edsbro idrottsförening är en mindre landsortsförening utanför Norrtälje. Den bildades år 1931. Föreningens huvudidrott är fotboll.

Övriga idrottsgrenar

som finns representerade är skidor, bordtennis gång, och gymnastik. Föreningen har under de senaste åren haft mellan 250 och 300 medlemmar. Av dessa är mellan 175 och 200

aktiva idrottsutövare. Edsbro IF har ingen

anställd personal. Allt arbete inom föreningen utförs ideellt av medlemmarna utan någon ersättning. Föreningen äger idrottsplatsen Lummevi i Edsbro. Edsbro IF anordnar under sommaren två kvällar i veckan en form av bilbingo. Föreningen har under den senaste fått ökade fyraårsperioden tillstånd till bingospel. Åren 1974, 1975 och 1976 omslöt tillstånden 500 000, 600 000 respektive 700 000 kronor. Nettot av utspelat belopp har för varje år ökat från 26,6 procent år 1974 till 32,8 procent år 1977. Av resultaträkningarna framgår att bingospelet utgör föreningens största inkomstkälla och svarar för mer än hälften av de årliga intäkterna. År 1975 utgjorde bingointäkterna en särskilt stor andel av de totala intäkterna, nämligen över 69 procent. I kronor räknat har bingointäkterna under perioden ökat från ca 127 000 kronor år 1974 till ca 222 000 kronor är 1977. De totala intäkterna ökade från ca 253 000 kronor år 1974 till ca 438 000 kronor år 1977, dock med en nedgång år 1975.

Övriga större inkomstkällor är anslag från kommunen, Svenska Riks-

idrottsförbundet och naturvårdsverket samt biljettintäkter från idrottsplatsen Lummevi. Anslagen var särskilt stora år 1977 och utgjorde då drygt 41 procent av intäkterna.

208 Lotteriernas ekonomiska betydelse för de ideella organisationerna

175 Bingointäkterna tillförs föreningsekonomin i stort. De avdelas inte till 176 några särskilda ändamål och fördelas inte heller mellan de olika sektionerna. 177 En bedömning som gjorts av Företrädare för Föreningen är att ungefär hälften 178 av bingomedlen används till föreningens ungdomsverksamhet. Omkring 80 179 ungdomar sysselsätts året om med olika aktiviteter. Genom bingointäkterna 180 har man kunnat bekosta utrustning för sina idrottsutövare. Fotbollsspelarna 181 får t. ex. gratis dräkter och skor. Föreningen anordnar även träningsläger, 182 vilka är kostnadsfria för deltagarna. Föreningen bekostar vidare resorna till 183 träning och matcher. 184 Föreningen har gjort flera kostnadskrävande investeringar. År 1970 köpte 185 Edsbro IF ett plasttält för inomhusträning höst- och vintertid. Tältet har även 186 inbringat medel genom uthyrning. Under hösten 1974 förstördes tältet och 187 var inte lönsamt att reparera. Samma år installerade föreningen ett elljusspår 188 för skidträning och motionslöpning. Anläggningskostnaden uppgick till 189 drygt 40 000 kronor under året. Den totala utgiften var ca 50 000 kronor. 190 En upprustning och utbyggnad av idrottsplatsen Lummevi påbörjades 191 under år 1974. Kostnaden härför beräknades till 150 000 kronor. För ända- 192 målet erhöll föreningen kommunalt anslag med 50000 kronor och från 193 naturvårdsverket 30 000 kronor. Under detta år förekom även övergång av

Sammandrag av resultaträkningar för Edsbro IF

1/1-31/121974 1/1-31/121975 1/1-31/121976 1/1-31/121977

Kr % KI 96 Kr % Kr 96

Intäkter 1 364 0,5 4 375 1,9 4204 0,1 4 936 1,1 Medlemsavgifter 38 310 15,2 24 698 10,8 20 552 6,7 16 042 3,7 Biljettintäkter 126 838 50,1 158 146 69,4 166 897 54,6 222 068 50,7 Bingo Lotterier 6 179 2,4 2 762 1,2 1 383 0.5 10 822 2,5 68 401 27,0 35 310 15,6 37 580 12,3 181 333 41,4 Anslag 12 196 4,8 2 509 1,1 78 982b 25,8 2 672 0,6 Övrigt Summa 253 288 100 227 800 100 305 814 100 437 873 100 Kostnader 1 055 0,4 2 355 1 0 1 590 0 5 2 845 0 7 Årsavgifter

Inventarier och material 80783 33,3 54997 24:8 204074 59:3 151086 38:8

Ersättningar till egna idrottsmän 32 658 13,5 42 296 19,0 46 201 13,5 46 522 11,9 Resor S7 928 23,9 88 289 39,6 49 588 14,4 144 668 37,2 Övriga kostnader för idrotten 63 442? 26,1 27 282 12,2 33 626 9,8 21 889 5,6 Administration och

4 Beror på omläggning av inbetalningarna. b Däribland lån 75 510 kronor. f Däribland spelarköp 54 000 kronor.

Lotteriernas ekonomiska

betydelse för de ideella organisationerna 209

spelare till Edsbro IF, För vilket Föreningen erlade 54 000 kronor. Utbyggnaden av idrottsplatsen fortsatte under år 1975. Den största utgiftsposten under året var resorna, till stor del beroende på att föreningens fotbollslag avancerade till division lll, vilket medförde fler och längre resor. År 1976 beslöts att lägga om idrottsplatsens vilket gräsplan, beräknades kosta totalt ungefär 240 000 kronor. Omläggningen slutFördes under år 1977. För ändamålet erhöll Föreningen anslag från Norrtälje kommun med 100 0()0 kronor och från naturvårdsverket med 30 000 kronor. Edsbro IF anordnar årligen olika motionsaktiviteter För både medlemmar och andra. Föreningen har även som tradition att i samarbete med kyrkan arrangera en Kyrksöndag och sedan år 1976 står Föreningen tillsammans med kommunens fritidsnämnd som arrangör För sportlovsveckan. Om bingospelet även i Fortsättningen ger lika god utdelning har Edsbro IF För avsikt att ytterligare satsa på ungdomsverksamheten. l Första hand bör ledare och tränare knytas till Föreningen och dessa bör även ges tillfälle till vidareutbildning.

8.3.3 Stockholms läns

Astma-Allergi/örening

Stockholms läns Astma-Allergiförening, som är ansluten till Riksförbundet mot Allergi, fick sin nuvarande Organisationsform år 1974. Åren 1972-1974 fanns en kontaktkommitté av Företrädare uppbyggd För lokalföreningar. I länsföreningen ingår 16 lokalföreningar. Det totala medlemsantalet har i det närmaste Fördubblats under de senaste tre åren. Vid 1974 års utgång var medlemsantalet ca 1 700, år 1975 ca 2 100, år 1976 ca 2 600 och år 1977 ca 3 200.

Länsföreningens huvudsakliga uppgift är att samordna verksamheten inom att informera lokalföreningarna, och stödja dessa Föreningar samt att rekrytera medlemmar. Föreningen har sedan en längre tid årligen anordnat ett länsstyrelselotteri med maximalt medgiven omslutning. Sedan år 1974 ingår Stockholms läns i Vasastans

Astma-Allergiforening

bingoallians och sedan år 1975 även i bingoalliansen Las Vegas. Vasastans bingoallians beviljades år 1974 en omslutning av sex miljoner kronor och år 1977 nio miljoner kronor. Åren 1974-1976 erhöll Föreningen 20 procent av nettot, medan det var 15 procent år 1977. Bingoalliansen Las Vegas innehade åren 1975-1977 tillstånd till bingospel omslutande nio och tolv 8,5 samt miljoner kronor. Stockholms läns

Astma-Allergiförening erhöll åtta procent

av nettot. År 1974 var intäkterna från bingo- och lotteriverksamheten de enda intäkter som direkt tillFördes Föreningen. från Anslag Stockholms läns landsting med 55000 kronor utgick visserligen till kuratorverksamheten, men dessa medel tillFördes riksförbundet, som formellt svarade För anställningen. Föreningen hade under året två timmar

kuratorrnottagning per dag

För medlemmar och andra allergisjuka inom Stockholms läns landstings upptagningsområde. Kuratorverksamheten har innefattat personlig rådgivning, information samt kontakt med skilda myndigheter. Mer än 40 procent av Föreningens kostnader under år 1974 avsåg olika former av informationsverksamhet. lnformationsmöten anordnades inom länet, vilka föregicks av

210 Lorreriernas ekonomiska de ideella organisationerna

betydelse för

och annonser i ortsbilagor. Värvningsfoldern ”Astmaflygbladsutdelning utdelades till 250 000 hushåll inom Stockholms län. Föreningen var Allergi” medarrangör vid tre upplysningskonferenser om yrkesallergier. Föreningen bekostade årsprenumeration av 625 exemplar av förbundstidskriften ”Allervilken sändes till samtliga läkarmottagningar inom Stockholms län. gia” Andra tidskrifter och upplysnmgsfoldrar har i olika upplagor spritts inom länet. Kansliet hölls under året öppet tre dagar i veckan varvid Föreningens sekreterare fanns tillgänglig som kontaktman. Sedan den l juli 1974 ställde förbundsstyrelsen en ombudsman till Föreningens förfogande att på halvtid svara för informationsverksamhet occh medlemsuppgifter. Förbundet erhöll för motsvarande kostnad genom bingomedel. Under året inköptes täckning 30 luftrenare, vilka skulle hållas tillgängliga för utlåning till sammanlagt medlemmar genom de olika lokalavdelningarna. år 1975 var närmare 270 000 kronor, dvs. en ökning med Bingointäkterna över med år. Bingo och lotterier svarade 40 procent jämfört föregående tillsammans för närmare 73 procent av intäkterna. Förutom bingo- och lotteriintäkter erhöll föreningen år 1975 även anslag med 100 000 kronor från Stockholms läns landsting som bidrag till ett länskansli. ombudsman med halvtidssysselsättning samt kuratorverksamhet inom länet. Kostnaden för löner och arvoden ökade markant under år 1975 och kom för året att bli den största kostnadsposten. Detta berodde på att föreningen själv svarade för kanslifunktionen samt att kuratorverksamheten utökades ytteråret pågick förbundsstämma i Stockholm, varvid föreningen tog ligare. Under på sig vissa värdarrangemang, vilket medförde att sammanträdeskostnaderna ökade. lnformationsverksamheten var även detta år en betydande ca 30 procent av de totala kostnaderna. Verksamheten drevs kostnadspost, samma som föregående år. Lokalavdelningamas medlemmar enligt riktlinjer gavs även möjlighet att delta i studiecirklar, anordnade av länsföreningen. Det har ansetts värdefullt att anordna särskilda kurser för allergiker, då dessa inte alltid kan vistas i sådan miljö där t. ex. heltäckningsmattor förekommer eller där rökning är tillåten. Länsföreningens studieorganisatör har deltagit i centralt anordnade kurser. Räkenskapsåret 1976 resulterade i ett underskott på ca 63000 kronor. lntäktssidan genomgick inga större förändringar. Bingon svarade även detta år för den största andelen, ca 70 procent. Lotteriet däremot gav en obetydlig förlust. Liksom året innan var informationsverksamhet samt löner och

arvoden kostnadsposter. Länsföreningen har strävat efter att skapa

tunga selektiv information, utformad för olika grupper av allergiker. Man har t. ex. utforskat rese- och utflyktsmål beroende på-olika allergityper. Under lämpliga året anordnades av föreningen en särskild allergidag med information, underhållning och liknande arrangemang. har blivit eftertaxerad för tidigare års bingoinkomster, vilket Föreningen medförde skatteutbetalningar på över 100 000 kronor under år 1976. Under verksamhetsåret 1977 fortsatte föreningen att utvecklas. Nya, större kanslilokaler med samlingslokaler, vilket gjorde att man kunde ha öppnades hus”. En kanslichef anställdes på heltid, liksom en kontorist. “öppet Pensionärsverksamhet under dagtid startades med kurser och olika sorters 1977 startades även en tidskrift, “Svalan, vilken utkommer terapi. [augusti med fem nummer årligen. Tidskriften distribueras gratis till medlemmar och

Lotteriernas ekonomiska de ideella 211

betydelse för organisationerna

Sammandrag av resultaträkningar för Stockholms läns Astma-Allerglförening 1/1-31/121974 1/1-31/121975 1/1-31/121976 Kr % Kr % Kr 96 Intäkter

Kostnader

Löner, arvoden 28 175 13,3 124 328 35,4 113 387 24,4 Administration och

kontorskostnader 17 116 8,1 35 029 10,0 46 254 9,9 Sammanträden, stämma 2 618 1,2 12 928 8 246 3,6 1,8 Anslag till lokalav-

delningar 20100 9,5 56190 16,0 33 170 7,1 lnformationsverksamhet 87 980 41,5 103 913 29,5 149 693 32,2 Studie- och kursverk-

samhet 945 0,4 8 411 5 913

63 344

till sjukhus, skolor, frisörer m. 11. Kostnaden per upplaga uppgår till närmare 5 000 kronor. Infor framtiden har man planer på att starta en organiserad ungdomsverksamhet. l första hand skall man anordna sommarläger for allergisjuka barn och ungdomar. Om inkomsterna tillåter finns det även planer på en rekreationsanläggning för vuxna allergiker på lämplig plats i Sverige.

8.3.4 Karlskoga

Simsällskap/Karlskoga Simförening

Karlskoga Simsällskap bildades år 1917 och var en förening helt inriktad på simning och simhopp. Efter 60 års verksamhet begärdes i

Simsällskapet

december år 1977 i likvidation då de senaste åren hade präglats av stora ekonomiska svårigheter. 1 samband med likvidationen nybildades föreningen under namnet Karlskoga Simförening. Ingen ändring av den idrottsliga verksamhetsinriktningen har dock skett. Simsällskapet hade under de sista åren omkring 300 medlemmar. Ungefär 250 av dessa är nu medlemmar i den nya föreningen. Flertalet är aktiva idrottsutövare. Bland simhopparna tillhör flera den svenska eliten. Karlskoga Simsällskap anordnade automatbingo i regi av ett kommersiellt konsultföretag fram till år 1974. Under denna tid var föreningen inte direkt i driften delaktig av spelet, utan stod i princip endast som anordnare. År 1974

de ideella organisationerna

212 Lotteriernas ekonomiska betydelse för

köpte Simsällskapet bingoanläggningen och övertog driften av spelet. Vid

övertagandet bedömdes bingon som en säker inkomstkälla. Spelet gick även

bra under ett och ett halvt år efter köpet. Karlskoga Simsällskap hade sex anställda i bingoverksamheten, samtliga

Det ansågs inte möjligt att driva spelet i ideell regi, då spel även på deltid. förekom under dagtid. Som mest erhölls bingotillstånd for 1,8 miljoner

kronor i spellokalen. Fram till mitten av 1970-talet var bingon den största

inkomstkällan, men spelet lämnade allt sämre netto. Kravet på 15 procents 1975 lämnade ett avkastning kunde inte uppnås. För räkenskapsåret bingon överskott 124 000 kronor, vilket dock motsvarade nästan hälften av på drygt

de totala intäkterna. Åren 1976 och 1977 gav spelet däremot så dåligt resultat

fr. 0. m. april 1977. Overskottet år 1976 att man beslöt att stänga bingolokalen

blev ca 36 000 kronor. att bingons andel av intäkterna minskat Av resultaträkningarna framgår från ca 48 procent år 1975 till ca 25 procent respektive nio procent åren 1976

andel ökat. Dessa utgjorde år 1977 över 80 och 1977. Samtidigt har bidragens av intäkterna. Vidare framgår att bingon i stort sett var den enda procent inkomstkällan Karlskoga Simsällskap hade förutom bidrag och medlemsav- De kommunala var ungefär 90 000 kronor under de tre åren. gifter. anslagen Kostnaderna för den idrottsliga verksamheten har nedbringats. att hänföra till föreningens skulder. År 1977 var den största kostnadsposten I viss mån har detta kompenserats med ökat ideellt arbete av medlemmarna,

har även de facto skett i verksamheten. men betydande inskränkningar att engagera tränare på heltid. Nu finns Tidigare hade föreningen möjlighet resurser för detta. Träningsfrågan har lösts genom att några inte tillräckliga de yngre med träningen. Viss ersättning äldre ungdomar på sin fritid hjälper men arvodena är inte marknadsmässiga. Kostnadsfria träningsutgår härför, erbjudas medlemmarna i föreningen. Lägerverksamläger kan inte längre har skurits ned och medlemmarna får själva stå för kostnaderna. heten bedöms som helt nödvändig för simmarungdomamas Lägerverksamheten då badhuset är för litet för effektiv träning. De måste utveckling, på orten till utöver simning och Simhopp, som t. ex. även ges möjlighet träning och styrketräning. Föreningen kan inte heller längre bekosta gymnastik Problemet har lösts genom att resorna till och från träning och tävlingar.

ungdomarnas föräldrar sköter transporterna. Praktiskt för Karlskoga Simsällskap tycks vara ense taget alla företrädare var den viktigaste orsaken till om att bingospelets ogynnsamma utveckling ekonomiska och konkurs. Det finns flera teorier om föreningens svårigheter varför bingoverksamheten misslyckades. Det pris som betalades för bingoan- 140 000 kronor, har ansetts vara för högt. Därtill var köpevillläggningen, konstruerade så, att halva skulden avbetalades under ett och ett halvt koren vilket ansträngde föreningens ekonomi ytterligare. Konkurrensen på år, ökade. Framför allt hade Simsällskapet svårt att hävda sig bingomarknaden största KB Karlskoga. Ytterligare ett gentemot stadens bingoarrangör, var anställda i bingoverksamheten, vilket problem var att så pass många gjorde det svårt att trappa ned spelet, då detta började gå sämre. Inför framtiden hoppas föreningen i första hand på ökade bidragsintäkter.

önskar anslag från kommunen till simtränare och idrottskonsu- Föreningen har även planer på att anordna mindre varuhuslotterier att lent. Föreningen

Lorteriernas ekonomiska de ideella 213

betydelse för organisationerna

Sammandrag av resultaträkningar för Karlskoga Simsällskap 1/1-31/121975 1/1-31/121976 1/1-31/121977 Kr 96 Kr % Kr % Intäkter

Kostnader

försäljas via lottautomater. Man anser att lotteriintäkter på mellan 5 000 och 10 000 kronor per år är tillräckligt. Några planer på att återuppta bingoverksamheten fmns inte. I samband med nybildningen av föreningen höjdes medlemsavgiften från 15 till 50 kronor per år.

8.3.5 ldrottsfdreningen Brommapojkarna

Idrottsforeningen Brommapojkarna bildades år 1942. Föreningen är en

ilersektionsförening, men är huvudsakligen inriktad på fotboll. Övriga

idrottsgrenar är bandy, basket och friidrott. Omkring 30 fotbollslag finns representerade. A-laget har under den studerade perioden spelat i division 11 och Ill. Antalet medlemmar under åren 1974-1977 framgår av nedanstående tablå.

Av uppställningen framgår att antalet ungdomar har ökat för varje år. Därtill har föreningen s. k. knatteverksamhet, vilken omfattar ungefär 200 barn. IF Brommapojkarna har anordnat bingospel sedan år 1967. De forsta åren

214 Løtreriernas ekonomiska för de ideella organisationerna

betydelse

bedrevs spelet endast som storbingo i ideell regi. Då Riksbingo bildades år 1974 upphörde man med driften av ett bingospel till förmån för detta företag. 1 gengäld fick man löfte om att få medverka i några av Riksbingos allianser. IF Brommapojkarna medverkar sedan år 1975 i Solna-Sundbybergs bingoallians och sedan år 1976 i Kungsalliansen. Föreningen har sju procent i den första alliansen och tre procent i den senare. I samband med att Riksbingo upphörde år 1977, övertog lF Brommapojkarna tillsammans med övriga berörda organisationer skötseln av bingospelet. Vid sidan av detta har Föreningen hela tiden anordnat bingo helt i ideell regi. Sammantaget anordnade IF Brommapojkarna bingo med en omslutning av ca 1,5 miljoner kronor år 1973 och 2,7 miljoner kronor år 1974. För van och ett av åren 1975 och 1976 omslöt Föreningens egna bingospel 1,6 miljoner kronor. År 1977 uppgick omslutningen till 1,7 miljoner kronor. Solna- Sundbybergs bingoallians och Kungsalliansen anordnade åren 1975-1977 bingospel i storleksordningen 10-15 miljoner kronor vardera. Därtill anordnar föreningen varje år ett smärre lotteri, som säljs lokalt med en omslutning av 30 000 kronor. Föreningens räkenskapsår har ändrats något under perioden 1973-1977 och följer inte kalenderår. Femårsperioden innefattar fyra räkenskapsår. Det i första omfattar 18 månader, det andra 16 månader och de övriga 12 månader. De olika räkenskapsåren är därför inte direkt jämförbara. Som framgår av resultaträkningarna utgjorde bingo och lotterier den avgjort största intäktsposten. För alla räkenskapsår svarade dessa för mer än hälften av de totala intäkterna. De två sista åren var andelen omkring 60 procent. Det senaste räkenskapsåret var bingo- och lotteriintäkterna stora även absolut, omkring 485000 kronor jämfört med 326000 kronor året dessförinnan. Andelen kommunala och statliga bidrag har under perioden ökat från ca 19 procent till ca 23 procent av de totala intäkterna. något, Intäkter från fotboll innefattar matchintäkter, reklam, övergångsersättningar

m. m. Dessa intäkter har minskat i betydelse under perioden, från omkring 26

procent till omkring 14 procent. Aven i kronor räknat har en reducering skett. Matchintäkterna varierar beroende på i vilken division laget spelar och vilken plats laget har i serien. Medlemsavgifter utgör endast en mindre del av intäkterna. Posten övriga intäkter innefattar bl. a. räntor. Bland kostnaderna utgör fotbollsverksamheten den i särklass största delen. För alla redovisade räkenskapsår har denna post svarat för ungefär 70 procent av de totala kostnaderna. En förskjutning verkar ha skett från seniorfotboll

till juniorfotboll. Övriga sektioner har endast tagit en mindre del av re-

surserna i anspråk, under de två senaste åren inte ens en procent av kostnaderna. Föreningen hyr sedan år 1972 en lokal av kommunen, där kansli och klubbrum är inrymda. Lokalen har efter hand rustats upp med hjälp av föreningens egna medel och medlemmarnas egna arbetsinsatser. De administrativa kostnaderna, innefattande löner och kontorskostnader, har för varje år ökat något i kronor räknat. Avskrivningar och kostnader for inventarier har varierat mellan de olika åren. Det är tvivelsutan så att bingointäkterna är den viktigaste delen i föreningens ekonomi. Detta poängteras även i verksamhetsberättelserna. Särskilt lönsamt anser man att bingospelet blev då man själv övertog driften

Lotteriernas ekonomiska de ideella 215

betydelse jör organisationerna

efter Riksbingo. De medel som har flutit in från bingospelet har gått in i Föreningens verksamhet. Man har särskilt önskat satsa på ungdomsverksamheten. Genom den förbättrade ekonomin har man kunnat anordna träningsläger for ungdomarna. Man har även kunnat lämna bidrag till resorna, i vissa fall har dessa varit helt gratis. Tidigare betalade medlemmarna sådana utgifter själva. Sedan år 1975 har man kunnat ge tränare och ledare kostnadsersättningar m. m., under de två forsta åren dock med mindre belopp. Tidigare utfördes detta arbete helt ideellt. Det är ett önskemål att kunna betala ledarna marknadsmässiga löner for att slippa alltför stor personalomsättning på dessa poster. Man har även för avsikt att låta ledarna delta i kurser om ekonomin tillåter. Kostnaderna for seniorspelarna betalas av föreningen. Detta gäller materiel, resor, träningsläger m. m. År 1970 inköpte föreningen en Volkswagenbuss och under år 1977 inköptes ytterligare två. Dessa används för bl. a. ungdomarnas resor till träning och matcher. År 1976 förvärvade IF Brommapojkarna ldrottsekonomi AB for försäljning av idrottsutrustning, foreningsdekaler m. m. till medlemmarna. IF Brommapojkarna har fyra personer anställda. Kansliet förestås av en heltidsanställd konsult samt en skrivhjälp på deltid. Man har en deltidsanställd tränare för elitfotbollen. Sedan år 1978 arbetar även en heltidsanställd ungdomskonsulent i föreningen. Medlemsavgiften höjdes år 1976 från 20 till 25 kronor för ungdomar och från 40 till 50 kronor för seniorer. Denna avgift bibehölls under år 1977.

Sammandrag av resultaträkningar för IF Brommapojkarna

1/1 1973- 1/71974- 1/11 1975- 1/11 1976- 30/6 1974 31/10 1975 31/10 1976 31/10 1977

Kr % Kr 96 Kr % Kr %

Intäkter Medlemsavgifter 15 340 2,6 12 065 2,1 15 145 2,8 16 130 2,0 Kommunala och statliga bidrag 110 182 18,8 131 744 22,8 127 523 23,3 186 733 23,3 Bingo och lotterier 308 832 52,6 290 653 50,4 325 846 59,5 485 069 60,5 Intäkter från fotboll 150 080 25,6 136 185 23,7 76 912 14,0 114 405 14,2 Övrigt 2181 0,4 5 993 1,0 2 621 0,4 - -

Summa 586 615 100 576 640 100 548 047 100 802 337 100 Kostnader Fotboll, seniorer 227 298 41,4 214 945 35,9 186 484 36,7 214 863 29,1 Fotboll, juniorer 137 984 25,1 169 572 28,3 123 892 24,4 299 774 40,7 Fotboll, gemensamma

216 Lotteriernas ekonomiska för de ideella organisationerna

betydelse

8.3.6 Örebro Sportklubb

Örebro Sportklubb bildades år 1908. Föreningen tillhör de större idrottsföreningarna i landet och omsätter årligen omkring tre miljoner kronor. Vid 1977 års utgång var medlemsantalet 1 420, varav ungefär 840 var aktiva seniorer och ungefär 400juniorer och ungdomar. Medlemsantalet har i stort hållit sig konstant under den senaste femårsperioden. Föreningen har sex verksamma sektioner, fotboll, bandy, bowling, tennis, curling samt en särskild ungdomssektion. Fotbollssektionen är den största och representationslaget spelar i division l. Juniorlaget spelar i allsvenska juniorserien. Även bandyns representationslag spelar i division I. Örebro Sportklubb bedriver en relativt omfattande affärsmässig verksamhet. Föreningen äger ett försäljningsbolag, ÖSK:s Försäljnings AB. Inom ramen för detta bolag driver föreningen tre konfektaffärer, två gatukök och en kiosk för försäljning av klubbmärken m. m. Sedan en tid äger föreningen två biografer. och lotterimedel har sedan flera år varit de mest betydande in- Bingotäkterna för Örebro Sportklubb. Föreningen har anordnat bingospel sedan år 1973. Tidigare bedrevs bingospel i regi av ett bolag, i vilket föreningen var delägare. Fram till slutet av år 1977 anordnade Örebro Sportklubb bingo med hjälp av ett privat serviceföretag. Örebro Sportklubb anordnar lotterier med tillstånd av polismyndighet och länsstyrelse, i båda fallen med maximal omslutning. Därtill anordnar klubben

tillsammans med 22 andra föreningar ett årligt adventskalenderlotteri, vilket

totalt omsätter 500 000 kronor. Lotterierna inbringar till föreningen i runt tal 100 000 kronor per år. Föreningens bingotillstånd uppgick till 900 000 kronor för år 1975 och till 2 700 000 kronor för år 1976. Under 1970-talet gick bingoverksamheten mot en vikande lönsamhet. Detta berodde till stor del på den ökade konkurrensen på marknaden, vilket även ledde till att föreningens bingotillstånd skars ned till 1 750000 kronor för år 1977. Åren 1975, 1976 och 1977 inbringade bingo och lotterier tillsammans ca 450 000, 632 000 respektive 152 000 kronor till föreningen. Av resultaträkningarna framgår att detta utgjorde ungefär 73, 74 respektive 27 procent av de olika årens sammanlagda intäkter. Att andelen var märkbart mindre år 1977 beror delvis på att räkenskapsåret vid denna tid omfattade tio månader och

avslutades per den 31 augusti. Övriga viktigare intäkter har främst varit från

egna arrangemang och aktiviteter. Däri innefattas även intäkter från den egna affársverksamheten. Dessa intäkter har ökat i betydelse. Det senaste räkenskapsåret har även reklamintäkter svarat för en betydande andel av de sammanlagda intäkterna, närmare 20 procent. Medlemsavgifterna har inte haft någon avgörande betydelse för föreningens ekonomi, även om dessa har höjts. År 1975 var dessa tio respektive 15 kronor för yngre och äldre ungdomar, 25 kronor för damer, 40 kronor för herrar samt 320 i engångsavgift för ständigt medlemskap. För år 1978 höjdes avgifterna till 25 kronor för ungdomar och 50 kronor för seniorer. Örebro Sportklubb har även två suppor-

terklubbar, ÖSK-gänget och ÖSK-supporterklubb, vilka lämnar vissa bidrag

till föreningen. Kostnaden för den direkta idrottsverksamheten har, med tanke på

Lorreriernas ekonomiska betydelse/ör de ideella organisationerna 217

omfattningen, inte utgjort någon betungande del av de totala kostnaderna. Orsaken är att såväl fotbollen som bandyn är arenaidrotter, vilket ger biljettoch reklamintäkter. Den största kostnadsposten har under alla tre åren varit löner och sociala avgifter. Dessa har svarat för hälften eller mer än hälften av de sammanlagda kostnaderna. Diverse administrativa kostnader har under åren uppgått till mellan tio och 15 procent av totalkostnaderna. Under hösten 1977 tog Örebro Sportklubb initiativet till bildandet av en bingoallians i Örebro. De flesta föreningar ställde sig positiva till förslaget och efter hand fastställdes stadgar för alliansen och vidare bestämdes att en andelsförening skulle driva verksamheten. Kommunen och länsstyrelsen uppmuntrade bildandet av alliansen och kommunen lämnade även borgen med 900 000 kronor för köp av bingohallar. Från och med den l januari 1978 bedriver alliansen all bingoverksamhet i själva Örebro stad. Totalt medverkar 39 ideella föreningar i alliansen. Alliansen drivs utan egentligt vinstintresse och överskottet delas mellan föreningarna efter ett poängsystem, varvid gradering sker efter verksamhetens typ och omfattning, antal aktiva medlemmar m. m. l enlighet med poängsystemet erhåller föreningarna en viss procent av det inspelade nettot. Medlen betalas ut månadsvis. Tanken med alliansbildningen är att även andra arrangemang som t. ex. lotterier skulle kunna bli en verksamhet inom alliansens ram. Örebro Sportklubb är den största andelshavaren i alliansen. Föreningen får ca 15 procent av överskottet. Endast en ytterligare förening har över tio procent. Omkring 30 personer är anställdai föreningsalliansen. Alliansens bingotillstånd uppgår till ungefär tio miljoner kronor per år. Då inget egentligt vinstintresse finns räknar man med högre utdelning än om ett serviceföretag hade skött driften. För Örebro Sportklubbs del beräknas ett årligt netto av ca 220 000 kronor. Örebro Sportklubb ser flera fördelar med alliansbildandet. Förutom att utdelningen förväntas bli större, anser man sig nu ha bättre överblick över spelet, vilket gör att man bättre kan planera sin verksamhet. Då en privat konsult skötte driften präglades bingoverksamheten av en viss ryckighet. Man anser även att bingoinkomsterna nu blir mer rättvist fördelade än tidigare. lnkomsterna från bingo och lotterier är inte direkt ”öronmärkta” men tillförs i första hand ungdomsverksamheten. Föreningen vill i görligaste mån förbättra och vidareutveckla träningsverksamheten och anordna läger med kvalificerade ledare. l övrigt fördelas medlen efter behov till de olika sektionerna.

Örebro Sportklubb drivs i hög grad företagsmässigt, där bingospelet nu

avses bli en av hörnstenarna. Även den affärsmässiga verksamheten i övrigt har utvecklats och fått en allt större betydelse i föreningens ekonomi. Klubben har ett kansli med åtta anställda. Kanslifunktionen leds av en verkställande direktör. Därtill finns en ansvarig för redovisning, en butikskonsulent, en ungdomskonsulent, två deltidsanställda kontorister samt två AMS-anställda kontorister. Föreningen har även utsett en bingostyrelse, en fastighetsförvaltare, en kommitté för skolfrågor, en budgetberednings- och kontoplanskommitté samt en förvaltningskommitté för gåvomedel. Viss verksamhet inom föreningen omhänderhas av entreprenörer. För bokföring, avlöningsbokföring, medlemsredovisning och siffergranskning anlitas en revisionsbyrå. All redovisning sker på data och månadsvisa rapporter kom-

218 Lotteriernas ekonomiska betydelse för de ideella organisationerna

Sammandrag av resultaträkningar för Örebro SK 1/1 1974- 1/11 1975- 1/11 1976- 31/101975 31/101976 31/8 1977 Kr 96 Kr 96 Kr 96 Intäkter

Arrangemang, affarsverksamhet m m 56 717 9,2 103 108 12,0 134 823 24,0 Summa 614 767 100 856 021 100 561 208 100 Kostnader

Sammanträden, represen-

mer föreningen tillhanda. Reklamforsäljning och annonsackvisition omhänderhas av särskilt anlitad firma och så sker även for lotterier och andra mindre arrangemang. Örebro Sportklubb äger en fastighet i centrala Örebro där bl. a.

kansliet är inrymt. Föreningen utger tidskriften ÖSK:aren, som kostnadsfritt

sänds till medlemmarna.

8.3.7 Göteborgs distrikt av IOGT/N TO, UNF och

l0GT/NTOrs Juniorfdrbund

Göteborgs distrikt av IOGT/NTO, UNF och IOGT/NTO:s J uniorförbund är nykterhetsrörelsens distriktsorganisation i Göteborg och Bohus län. Totalt innefattas ungefär 75 lokalforeningar. Distriktsorganisationens huvuduppgift är att vara serviceorgan till lokalföreningarna, svara för kretsorganisationen inom distriktet och medverka vid organisationen av lokalföreningar. Distriktsorganisationen skall vidare svara för utbildning av medlemmarna, framställa upplysningsbroschyrer och propagandamaterial samt rekrytera nya medlemmar. Distriktsförbundet medverkar även i upplysnings- och informationsverksamhet ute i samhället. 1 instruktörernas arbete ingår bl. a.

Lotreriernas ekonomiska betydelse för de ideella 219 organisationerna

att besöka skolor och där redogöra för organisationens uppgift. Organisatoriskt består distriktsförbundet av tre enheter, vuxendistriktet, UNF-distriktet och juniordistriktet. Distriktsförbundets kansli omfattar tre instruktörer, varav en fungerar som kanslichef samt tre AMS-anställda kontorister. För närvarande hyrs lokalerna där kanslifunktionen är inrymd, men distriktet står i begrepp att köpa fastigheten i fråga. I samband därmed kommer organisationen att få större lokaler till sitt förfogande och den utåtriktade verksamheten kan utökas genom t. ex. “öppet hus. Antalet medlemmar i distriktet har under åren 1974-1976 minskat något, från 2 316,2 257 respektive 2 117. Medlemsavgifterna höjdes år 1977 från 40 till 50 kronor för vuxna medlemmar och från 20 till 25 kronor för ungdomar mellan 18 och 25 år. För juniorer höjdes avgiften från tio till 15 kronor. Åren 1975 och 1976 var distriktsförbundets största inkomstkälla anslag, främst från landsting och kommuner. År 1975 utgjorde närmare 57 anslagen procent av intäkterna och år 1976 var motsvarande siffra drygt 46 procent. År 1977 svarade anslagen bara för något mer än 20 procent av intäkterna. Till en del berodde detta på kraftigt ökad omslutning till följd av ökade bingointäkter. Distriktsförbundet har anordnat lotterier på polis- och länsstyrelsenivå, i båda fallen med maximal omslutning av tillstånden. Därtill erhålls lotteriintäkter från nykterhetsrörelsens rikslotteri. Bingospel anordnades under åren 1975 och 1976 med en omslutning av ungefär 500 000 kronor. Distriktsförbundet ingick i en allians och spel bedrevs i Riksbingos regi. Formellt ansvarade en särskild ekonomikommitté inom förbundet för såväl lotterier som bingospel. För åren 1975 och 1976 gäller att lotterier och bingo tillsammans svarade för ca 32 procent av de totala intäkterna. I absoluta belopp motsvarade detta ca 77 000 respektive 123 000 kronor. År 1977 gick distriktsförbundet tillsammans med lokalföreningarna med i en bingoallians. I samband därmed höjdes tillstånden avsevärt. Alliansen bedriver spel i bingohallen “Nöjeshallen” i Göteborg. I alliansen har IOGT/NTO 2/5, Göteborgsidrotten l/5 och övriga organisationer 2/5. Alliansens bingotillstånd uppgår till 5,5 miljoner kronor. Distriktsförbundet erhöll för året ett tillstånd på en miljon kronor och de till distriktet hörande lokalföreningama 1,2 miljoner kronor. För år 1978 har liknande tillstånd erhållits. Nykterhetsrörelsens netto av lotterier och bingo blev år 1977 ca 300 000 kronor, vilket utgjorde mer än hälften av de totala intäkterna. Bingomedlen fördelas i första hand mellan de tre enheterna och därefter till de ingående lokalföreningarna. Genom de kraftigt ökade tillstånden har bingointäkterna kommit att bli den i särklass största inkomstkällan och väntas svara för mellan 50 och 60 procent av de totala intäkterna från och med år 1977. De ökade bingointäkterna skall i första hand användas till ungdomsarbetet. Framför allt skall instruktörsverksamheten utökas. Distriktet anser det viktigt att tillgodose ungdomssidans behov av resurser. Målet är att utbilda ledare inom lokalföreningarna. Det finns även planer på att anordna eftermiddagsverksamhet i olika bostadsområden. Detta skall ske genom att fritidsgårdar öppnas. Distriktets största utgiftspost är löner och sociala avgifter. Båda de undersökta åren tog denna post mer än 50 procent av kostnaderna i anspråk.

220 Lotreriernas ekonomiska organisationerna

betydelse för de ideella

Dessa kostnader kommer att öka ytterligare i och med att fler instruktörer anställs. Administrationskostnader och kostnader För annonser och propaganda är andra större utgiftsposter, vilket får anses naturligt med tanke på verksamhetens inriktning. De ökade bingomedlen har även möjliggjon en ökad satsning på studieoch kursverksamhet. Under åren 1975-1977 anordnades i distriktsorganisationens regi ett 50-tal studiecirklar varje år. Studieverksamheten gällde utbildning i föreningsarbetet, ledarkurser m. m. Dessa studiecirklar var i princip kostnadsfria för deltagarna. Därtill anordnades centralt veckovisa kurser inom olika områden. Under år 1978 kommer studie- och kursverksamheten att ytterligare utökas. Sedan år 1975 utges en distriktstidning, som utkommer tre gånger om året. Planer finns på att utge fler nummer av distriktstidningen per år. Distriktet äger ett sommarhem, som står till medlemmarnas förfogande. Även konferenser och kulturaktiviteter förläggs dit. Sedan år 1973 har distriktet en stuga för motions- och friluftsaktiviteter. med bl. a. ett anlagt motionsspår. Stugan har vid flera tillfällen utnyttjats till mötesverksamhet. Distriktet har medverkat vid anordnandet av läger för ungdomarna. Denna verksamhet skall utökas då organisationen får ökade 168111581.

Sammandrag av resultaträkningar för Göteborgs distrikt av IOGT/NTO, UNF och IOGT/ N T0:s Juniorförbund

1/1-31/121975 1/1-31/121976 1/1-31/121977

Kr 96 Kr % Kr %

Intäkter

Arrangemang - - 12 544 3,6 5 715 1,0 Insamling, gåvor Diverse inkomster 12 220 5,0 22 639 6,0 81 882 14,1

Summa 241 386 100 376 099 100 580 980 100

Kostnader - - - - 220 000 38.1 Reparationsfond

Lorreriernas ekonomiska betydelse för de ideella organisationerna 221

8.3.8 ldrortsföreningen Kamraterna, Holmsund ldrottsforeningen Kamraterna, Holmsund, är en flersektionsforening i Holmsund, 16 km från Umeå. Föreningen bildades år 1923. Under de senaste åren har endast tre sektioner varitfverksamma, fotbolls-, gymnastik- samt ungdomssektionerna. Fram till och med år 1974 fanns även en verksam handbollssektion. Fotboll är huvudidrotten och fotbollslaget spelade under en längre tid i division Il, ett år även i division l. Sedan år 1973 spelar laget i division 111. Föreningen har totalt närmare 700 medlemmar, varav mer än hälften är damer. En relativt stor del av medlemskåren är dock inte aktiva idrottsutövare utan supportrar. _ Föreningen började anordna bingospel i Holmsund vid mitten av 1960talet. Föreningsfunktionärerna skötte driften av spelet utan ersättning. Storbingospel anordnades en gång i veckan, under kvällstid. Fram till år 1975 var bingointäkterna den största inkomstkällan for föreningen. IFK Holmsunds bingointäkter var störst under slutet av 1960-talet och under 1970talets första år. l970-talet i övrigt präglas av en viss mättnad och av ökad konkurrens, inte minst från Umeå. År 1973 gick man samman med den tidigare konkurrenten Sandvik lK, då man ansåg att det endast fanns utrymme för ett bingospel i Holmsund. Därtill skulle ett samgående kunna ge större tillstånd och därigenom locka mer publik till spelet. IFK Holmsund innehade för år 1972 tillstånd till bingospel med en omslutning av 100 000 kronor, vilket detta år gav ett netto av ca 22000 kronor. Åren 1973-1975 anordnade IFK Holmsund bingo i allians tillsammans med Sandvik IK. Överskottet delades lika mellan föreningarna. År 1973 hade alliansen tillstånd till totalt 130 000 kronor, men endast drygt 65 000 kronor spelades ut. Detta gav ca 13 000 kronor netto till vardera föreningen. Året därpå erhöll alliansen tillstånd till bingospel för 400 000 kronor. Omkring 226000 kronor utnyttjades, vilket till respektive förening inbringade ca 13 500 kronor. År 1975 gavs tillstånd till spel upp till 200 000 kronor. Endast 82 000 kronor spelades ut och föreningarnas netto blev ungefär 2 600 kronor vardera. Under 1970-talet som synes allt sämre. Konkurrensen från gick bingospelet de större bingospelen i Umeå ansågs vara en av orsakerna. År 1976 ansökte IFK Holmsund om att få anordna bingospel i centrala Umeå tillsammans Sandvik IK. Länsstyrelsen med med Holmsundsforeningen avslog ansökan motiveringen att föreningen borde anordna bingospel på den plats där den har sin verksamhet Därtill bedömdes bingomarknaden i centrala Umeå förlagd. redan vara mättad. Beslutet överklagades till lotterinämnden med motiveatt Holmsund tillhör Umeå kommun och att bedömningen bör vara ringen samt att inte tillräckligt

fanns

enhetlig inom kommunen befolkningsunderlag i Holmsund for att ett lönsamt bingospel skulle kunna bedrivas. Lotterinämnden lämnade besvären utan bifall. Från och med år 1976 upphörde IFK Holmsund att arrangera bingospel. den 1 november till den 31 oktober. Av Föreningen har räkenskapsåret framgår att ekonomin försämrats under perioden. resultaträkningama 1972/1973 redovisades ett överskott, medan övriga år gått Räkenskapsåret avdelades utan med förlust. Bingointäkterna inte till några speciella ändamål tillfördes verksamheten i stort. Man kan dock säga att bingospelet under det

222 Lotieriernas ekonomiska betydelse för de ideella organisationerna

här först redovisade räkenskapsåret till stor del finansierade fotbollsverksamheten. Nettointäkterna från bingon motsvarade ungefär nettokostnaden för fotbollen. Eftersom fotbollen sedan lång tid varit föreningens huvudidrott har denna verksamhet även tagit de största kostnaderna i anspråk. I samband med bingospelen anordnade föreningen anmälningslotterier i mindre omfattning. Dessa gav inga större intäkter. År 1973 anordnade IFK Holmsund dessutom ett tombolalotteri med en omslutning av 13 000 kronor. Biljettintäkter från idrottsplatsen samt intäkter från dansarrangemang har varit andra viktigare intäktsposter. Den idrottssektion som flera år lämnat ett överskott är ungdomssektionen. Anledningen till detta är att ungdomarna genom eget arbete bidragit till föreningens ekonomi. Under år 1976 genomfördes bl. a. en pappersinsamling. vilken gav ett för föreningen betydande överskott räkenskapsåren 1975/1976 och 1976/1977. IFK Holmsund har sedan starten haft en egen idrottsplats, Kamratvallen”, vilket har möjliggjort för föreningen att träna utan kostnad, samt att skaffa inkomster genom biljettintäkter vid hemmamatcher och andra idrottsarrangemang. Året 1973/ 1974 var dock kostnaderna för idrottsplatsen högre än intäkterna. Därtill sjönk publiksiffrorna vid fotbollsmatcherna i och med att laget flyttades ned från division Il till division Ill. Sedan år 1960 har kommunen ställt ett nedlagt ålderdomshem till föreningens förfogande såsom klubblokal. Byggnaden hade sedan en längre tid stått oanvänd och var i behov av vissa reparationsarbeten. Föreningen har själv fått bekosta upprustning och ombyggnader, vilket har skett genom insatser från medlemmarna på fritiden. Kommunen upplåter gratis lokalen, men lämnar däremot inget bidrag till skötseln. Klubblokalen hyrs ibland ut till mindre fester och arrangemang. IFK Holmsund har även egen försäljning av träningsoveraller, foreningsdekaler m. m. Affarsverksamheten drivs inte i egentligt vinstsyfte utan är främst en service för medlemmar och supportrar. Genom kommunens försorg har IFK Holmsund i vissa fall utan kostnad fått disponera bussar för transport av ungdomarna till och från matcher och i förekommande fall träning. l övriga fall har föräldrarna fått ordna skjuts. Då bingoinkomsterna minskade och sedan upphörde tvangs IFK Holmsund göra vissa indragningar i sin verksamhet. Resor till träningsläger förekommer inte längre. Under tidigare år lörlades en del träningsläger utomlands, bl. a. till England, Västtyskland och Danmark. Sedan år 1975 är lägerverksamheten helt inställd. Varje aktiv idrottsutövare får tävlingsdräkter och skor samt träningsoveraller genom föreningen. Utrustningen bekostas dock av olika företag, som i gengäld får förse persedlarna med reklam. Även föreningens programblad är helt reklamfmansierat. Föreningen kan inte längre betala sina idrottsmän traktamenten i samband med tävlingar på annan ort. Föreningen står för resan samt för vissa måltider. Tidigare brukade föreningen även ordna fester och samkväm för sina medlemmar. Dessa arrangemang har nu upphört. För att kompensera bortfallet av bingointäkterna har IFK Holmsund försökt att i ökad utsträckning anordna danstillställningar. Försöken har slagit relativt väl ut och lämnat ett välkommet bidrag till föreningens ekonomi. Vissa planer finns på att i samarbete med Sandvik IK under sommartid ansöka om tillstånd för ett eller två bingospel utomhus i form av

Lotteriernas ekonomiska betydelse for de ideella organisationerna 223

Sammandrag av resultaträkningar för IFK Holmsund

1/11 1973- 1/11 1974- l/ll 1975- l/ll 1976- 31/101974 31/101975 31/101976 31/10 1977

Kr 96 Kr 96 Kr % Kr 96 _- Intäkter m m - - 19 159 23 098 29 414 Biljettintäkter 35,3 47,0 35.4 746 - - 22 491 20 712 Ungdomssektionen 1,1 45,8 24,9 Bingo, Dans- 60 878 93,1 28 952 53,3 1 234 2,5 27 571 33.2 tillställningar - - 3 500 6,4 - - - - Anslag 2 481 2 550 4,7 - - 4 190

Årsavgifter 3,8 5,0

Övrigt 1 263 2,0 183 0,3 2 294 4,7 1 259 1,5

Summa 65 368 100 54 344 100 49 117 100 83 146 100 Kostnader Fotboll 56 215 79,0 48 197 88,1 39 786 79,4 81 435 91,3 Handboll 2 263 - - w - - - 3,2 - - 4 084 7,5 - - - - Ungdomsverksamhet Administration m m 4 406 6,2 1 077 2.0 5 027 10,1 3 052 3,4 2 539 - - - - - idrottsplats m m 3.6 Ovrigt 5 748 8,0 1 334 2,4 5 274 10,5 4 738 5,3

Summa 71 171 100 54 692 100 50 087 100 89 225 100 Överskott Underskott 5 803 348 970 6 079

“drive-in-bingo”. Däremot finns inga planer på att återuppta den kontinuerliga driften av bingospelet vilket enligt föreningens uppfattning är nödvändigt om spelet ska11 bli lönsamt och kunna ge ett ree11t tillskott i föreningsekonomin. IFK Holmsund har hos Umeå kommun ansökt om anslag till en heltidsanställd idrottskonsulent, som skulle svara för kontakter med myndigheter, sköta föreningens administration och löpande ekonomi samt försöka rekrytera medlemmar. IFK Holmsund verkar ha klarat sin ekonomi främst genom besparingar på kostnadssidan. De enda större intäkter föreningen har haft har varit från bingo- och dansverksamhet. Av resultaträkningarna framgår att föreningens verksamhet endast har omsatt mindre belopp. De faktorer som har inverkat på kostnadssidan har främst varit ideellt arbete av medlemmarna, goda kontakter med näringslivet som på olika sätt har stöttat föreningen samt 1viss utsträckning förmåner från kommunen.

8.3.9 Helsingborgs ldrottwrening

Helsingborgs Idrottsförening är verksam inom endast en idrottsgren, nämligen fotboll. Föreningen, som bildades år 1907, har idag ungefär l 200 medlemmar, varav omkring 400 är ungdomar. Inga större förändringar har skett i medlemsantalet under de senaste åren. Ungdomsavdelningen har dock ökat i viss utsträckning.

224 Lotteriernas ekonomiska de ideella

betydelse for organisationerna

Helsingborgs IF har För närvarande ett A-lag som spelar i division Il, ett B-lag, ett juniorlag samt fem pojklag. lnom föreningen finns även ett antal s. k. knattelag. Föreningen har under de fem senaste åren haft maximala tillstånd vad gäller polis- och länsstyrelselotterier, dvs. 30 000 kronor respektive 200 000 kronor. Därtill har anmälningslotterier anordnats. Fram till år 1976 anordnade Helsingborgs lF bingo i regi av Riksbingo. Då detta Företag upphörde, övertog berörda Föreningar spelet i lokalen. Sedan år 1977 ingår Helsingborgs IF tillsammans med sex andra föreningar i en bingoallians, vars sammanuppgår till 8,8 miljoner kronor per år. Helsingborgs IF:s lagda speltillstånd andel i alliansen är två miljoner kronor eller ungefär 23 procent. Bingospelet lämnar ett netto av ungefär 20 procent. År 1977 uppgick bingointäkterna till i runt tal 400000 kronor och lotteriintäkterna till 130000 kronor. Det bör observeras att Föreningens räkenskapsår är den l november till den 31 oktober. Detta kan inverka vid redovisningen av bl. a. bingomedel, så att bokföringsmässiga skevheter uppstår. har bingo- och lotteriintäkternas andel Som framgår av resultaträkningarna mer än fördubblats under perioden och utgjorde det senaste räkenskapsåret omkring 35 procent av de sammanlagda intäkterna. Den direkta idrottsliga verksamheten drar de största kostnaderna i föreningen. Den egentliga tävlingsverksamheten utgjorde under de senare åren ungefär l/ 3 av kostnaderna. Bingo- och lotteriintäkterna används till stor del inom ungdomsverksamheten. Utbildning sker av såväl ledarna som av ungdomarna. Föreningen anordnar t. ex. fotbollsskolor i form av veckovisa lägerkurser. Föreningen står för större delen av kostnaderna vid lägerverksamhet. Ungdomsavdelförfogar numera över åtta tränare och 28 lagledare eller andra ningen funktionärer och samtliga dessa har genomgått ledarutbildning och tränarkurser. och pojklagen har under de senare åren även fått delta i Juniorlaget i en del fall utomlands. År 1975 deltog juniorlaget i en fotbollsturneringar, turnering i Berlin och gjorde även ett studiebesök till Eindhoven. Föreningens pojklag I deltog under år 1975 i en turnering i Oslo och året därpå var laget i en liknande Därtill företogs ett flertal i England och medverkade turnering. resor inom landet. Vid turneringarna svarar föreningen för kostnaderna.

har all utrustning gratis. Övriga spelare i föreningen får

A-lagets spelare och träningsoverall. Fotbollsskor sedan ett par år kostnadsfritt tävlingsdräkt är däremot Vid inte gratis, men i vissa fall lämnas ett bidrag av föreningen. tävlingar betalas resor och andra omkostnader av föreningen. Föreningens seniortränare har full ersättning för sitt arbete, medan övriga tränare Det är önskvärt att dessa får betalning som inte är marknadsmässig. spelare i föreningen erhåller en viss överensersättningar höjs. Kontrakterade kommen samt en ersättning som följer poängsättningen vid grundersättning spelade matcher. En genomsnittlig spelarlön torde uppgå till ca 10 000 kronor om året. Traktamenten utgår i viss utsträckning. Under år 1976 tillfördes föreningen ett antal leasingbilar försedda med reklamanslag. A-lagets spelare samt ledarna teckna kontrakt för sådan bil. erbjuds att genom föreningen förekommer i viss utsträckning, varvid ersättning utgår. Spelarövergång Föreningen ”köper” och “säljer” spelare till ungefär samma belopp under ett år.

Lotteriernas ekonomiska betydelse för de ideella 225 organisationerna

Helsingborgs lF inköpte år 1975 en fastighet till ett pris av 200 000 kronor, där Föreningen har inrättat ett kansli samt flera klubbrum. Arbetet med upprustningen av fastigheten har skett helt ideellt genom medlemmarnas arbete och gåvor. Klubbrummen är öppna för medlemmarna under såväl dagsom kvällstid. Lokalerna används även till mötes- och kursverksamhet. År 1977 utökades kansliet och forestås nu av en heltidsanställd kanslichef. Dessutom finns två deltidsanställda kontorister varav en är AMS-anställd. Helsingborgs lF hyr av kommunen idrottsplatsen Olympia. Föreningen betalar ungefär 55000 kronor i hyror m. m. per år. Vid hemmamatcher erhåller föreningen biljettintäkterna. Medlemsavgiften höjdes år 1978 till 20 kronor för ungdomar och 75 kronor för seniorer. Tidigare var avgifterna 15 kronor respektive 50 kronor. Föreningen försöker rekrytera nya medlemmar till ungdomsavdelningen. Värvningsfoldrar har under åren 1977 och 1978 sänts ut till hushållen i Helsingborg. Man erbjuder ungdomarna medlemskap och utbildning och man säger sig ha resurser att vidareutveckla lovande förmågor. För medlemsavgiften får ungdomarna också se alla föreningens hemmamatcher i division II gratis.

Sammandrag av resultaträkningar för Helsingborgs IF

l/11 1972- 1/11 1974- 1/11 1976- 31/101973 31/101975 31/101977

Kr 96 Kr 96 Kr 96

Intäkter

Kostnader

sou 1979:29 - 227

9 Penninglotterier

9.1 Historik

Under 1700-talet arrangerades lotterier av olika slag på privat initiativ. Bland annat beviljades år 1715 ett särskilt penninglotteri om 100 000 lotter för att lå fram ett grundkapital för resande av nuvarande statyn på Gustav Adolfs torg i Stockholm. Därefter anordnades en del ytterligare lotterier för speciella ändamål. Bland dessa lotterier märks särskilt Trollhätte slussverks lotteri som arrangerades under åren 1762-1773. Det första svenska statslotteriet torde vara från år 1758 och hade närmast formen av ett obligationslån. År 1772 inrättades av Gustav 111 ett statslotteri, nummerlotteriet. Avkastningen tillföll det allmänna. Den forsta dragningen ägde rum i maj 1773 och därefter var tredje onsdag på Slottsbacken i Stockholm. Denna lotteriverksamhet pågick utan avbrott fram till år 1841 då den avskaffades av riksdagen. År 1884 utfärdades ett allmänt förbud mot lotterier. Penninglotterirörelsen togs emellertid åter upp år 1897. Under åren 1898-1907 beviljades 8 962 lotterier. Avkastningen tillföll olika ideella, välgörande och kulturella ändamål. Dessutom beviljades under denna tid två det

premieobligationslotterier,

ena år 1889 för Operans uppförande och det andra år 1893 för operaverksam-

hetens upprätthållande under tiden för operahusets byggnad.

Från och med år 1926 har penninglotterier anordnats varje månad. Alla i Sverige anordnade penninglotterier från år 1897 fram till år 1938 då penninglotterirörelsen förstatligades bedrevs i privat regi med koncession enligt beslut av chefen för handelsdepartementet. Frågan om inrättandet av ett svenskt statslotteri var sedan år 1841 vid ett flertal tillfällen föremål för diskussion i riksdagen. Alla förslag härom avslogs antingen av den ena kammaren eller av båda. Professor C. V. L. Charlier, som fått i uppdrag att utreda frågan, avlämnade i mars 1922 betänkandet Utredning angående inrättande av ett svenskt statslotteri. År 1935 tillsattes en ny utredning, som kallade sig statslotteriutredningen. Den avlämnade år 1937 ett betänkande (SOU 1937:4) med förslag rörande svenskt statslotteri. Enligt utredningen var huvudmotivet och den främsta uppgiften för ett svenskt statslotteri och ett därför särskilt bildat bolag att ”dels bjuda effektiv konkurrens med de utländska lotterierna-och dels tjänstgöra som regulator på det inhemska lotterispelets område”. Den senare uppgiften framträder, enligt statslotteriutredningen, särskilt tydligt under tider då spellusten är högt utvecklad.

228 Penninglotrerier

9.2 Svenska Penninglotteriet AB

9.2.1 Verksamhet

Efter beslut av 1938 års riksdag om inrättande av ett statligt penninglotteri Svenska AB sin verksamhet den l januari 1939 började Penninglotteriet lokaliserat till (prop. 1938:24, SU 59, rskr 132). Bolaget är sedan maj 1975 Visby. med Samtliga aktier i bolaget innehas av staten. Bolaget har av regeringen stöd av 1 § lotteriförordningen givits koncession att bedriva penninglotterier. Nuvarande tillstånd gäller till utgången av år 1983. Överskottet på rörelsen ska inlevereras till staten. Villkoren för penninglotterirörelsen är ograverat och därutöver meddelar chefen för fastställda i regeringens tillståndsbeslut handelsdepartementet årligen föreskrifter om vinstdragning. Enligt gällande koncession skall bolaget anordna lotterier med dragning minst två och högst tre gånger varje månad. Bolaget är dessutom skyldigt att anordna de ytterligare lotterier som regeringen beslutar. Lottpriset skall vara lägst 20 och högst 30 kronor. Antalet lotter får vara högst två miljoner per lotteri om dragningar förekommer tre gånger per månad och högst tre miljoner per lotteri om dragningar förekommer två gånger per månad. fastställs av bolaget (se bilaga nr 9 i bilagedelen) varvid vinnarnas Vinstplan andel efter avdrag för vinstskatt skall vara högst 49 och lägst 45 procent av försäljningssumman enligt koncessionen. Sedan år 1970 arrangerar Svenska Penninglotteriet AB årligen fyra typer av nummerlotteriet, Bellmanslotteriet och lotterier, nämligen penninglotteriet, enligt särskilt regeringsbeslut ett lotteri för konst, teater och andra kulturella ändamål. är i sistnämnda lotteri 100 kronor och behållningen av Lottpriset lotteriet disponeras av regeringen som avgör till vilka kulturella ändamål två Bellmanslotterier varav det bidrag härav skall utgå. År 1978 anordnades till förmån för Riksidrottsförbundet i ena skedde på regeringens uppdrag anslutning till dess 75-årsjubileum. Lotter säljs via av bolaget antagna försäljningsombud, kommissionärer, av år 1977 uppgick till ett antal av 7016, fördelade som vid utgången procentuellt på följande köpställen:

34 % Dagligvaruhandeln 29 96 Tobak och konfektyrer Kiosker Kooperationen (ej varuhus) 5 96 Pressbyrån 4 % Bok- och pappershandel Varuhus och stormarknad 3 % Övrigt

Försäljning sker även från en försäljningslokal som bolaget har i Stockholm. Bolaget har dessutom direktförsäljning av lotter till enskilda personer bl. a. svenska sjömän i utrikessjöfart. Sedan den 1 januari 1977 är kommissionärsarvodet fyra procent av lottpriset. Från och med den 16 april 1968 sker dragning i vinstdragningen med hjälp av dator. Dessa vinstdragningar sker i Visby l Senast ändrad i decem- penninglotteriet ber 1978. fr. o. m. 1 januari 1979. Kontrollanter utses av chefen för handelsdeparte-

Penninglotterier 229

mentet såvitt gäller kontrolluppgifter i Stockholm och av länsstyrelsen i Gotlands län såvitt gäller kontrolluppgifteri Visby. Dessutom utser statskontoret en särskild kontrollant. Dragning i nummerlotteriet sker under överinseende av två kontrollanter utsedda av chefen for handelsdepartementet. Utbetalning av vinster sker från den dag den officiella dragningslistan utkommer, dvs. dagen efter dragningen. Vinstbelopp utbetalas direkt av bolaget mot uppvisande av lottsedel samt hos de flesta av bolagets kommissionärer, banker etc. Kommissionärer och banker tillämpar en viss expeditionsavgift for inlösen av vinstlotter. Storleken på denna avgift varierar. Preskriptionstiden for vinster i samtliga av oolaget anordnade lotterier är ett år räknat från den dag dragningen ägt rum. Preskriberade vinster tillfaller staten.

9.2.2 Verksamhetens omfattning Bolaget anordnade 29 lotterier under år 1977, nämligen 16 penninglotterier, elva nummerlotterier, ett Bellmanslotteri samt ett lotteri till förmån for konst-, teater och andra kulturella ändamål. Försäljningen av de olika lotterierna framgår av följande sammanställning.

Antal sålda lotter Försäljningssumman (tusental) (tusental kr) 1975 1976 1977 1975 1976 1977

Penninglotterierna 19 478 20 748 25 358 389 560 414 960 507 158 Nummerlotterierna 6 264 7 523 7 784 125 280 150 460 155 684 Bellmanslotterierna 800 850 900 24 000 25 500 27 000 Konst- och teaterlotterierna 154 170 199 15 435 17 000 19 890

Summa 26 696 29 291 34 241 554 275 607 920 709 732

Statistik över lottforsäljningen åren 1954-1977 framgår av tabell nr l i bilagedelen. Bruttointäkten inklusive försäljningen av dragningslistor samt räntor och preskriberade vinster uppgick år 1977 till 729 945 662 kronor. Samma år utbetalades till vinnarna 336 858 600 kronor efter avdrag for vinstskatt. Före vinstskatten utgjorde vinnarnas andel 392 015 571 kronor. Av inllutna medel erhöll statskassan år 1977 sammanlagt 249140649 kronor från penning- och nummerlotterierna samt Bellmanslotteriet. Därutöver ställdes 4 898 800 kronor av de medel som inllöt i konst- och teaterlotteriet till regeringens förfogande. I vinstskatt inleverades för bolagets Gäller ej konst- och samtliga lotterier 55156971 kronor år 1977. I tabell nr 2 i bilagedelen teaterlotteriets dragningsredovisas en översikt över staten tillkommande medel åren 1957-1977. lista.

230 Penningloiterier

9.2.3 Organisatoriska m. fi. jiâgor-

Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst beslöt vid respektive bolags bolagsstämmor år 1969 att utreda Förutsättningarna för en sammanslagning av de båda bolagen. Den då tillsatta utredningskommittén, som kallade sig - - Penninglotteriet Tipstjänst Utredningen (PTU), avlämnade sitt förslag i juli 1970 till chefen för handelsdepartementet. Bakgrunden till denna utredning var i huvudsak svårlösta lokalproblem i synnerhet för Svenska Penninglotteriet AB:s del. PTU fann att bolagen borde slås samman. Det nya aktiebolagets firma föreslogs bli Tipstjänst-Penninglotteriet AB. Penninglotteriets styrelse anslöt sig till förslaget. Tipstjänsts styrelse motsatte sig inte det framlagda Förslaget, men framhöll att en samordning av bolagens verksamhet vore att föredra. PTU:s förslag har inte föranlett någon åtgärd. Emellertid ingicks ett samarbetsavtal: mellan de båda bolagen i november 1972. Vid Svenska Penninglotteriet AB:s extra bolagsstämma den 23 november 1972 beslöt man att genomföra en utlokalisering av bolagets verksamhet från Stockholm till Visby. Flyttningen var helt slutförd i maj 1975. I samband med utredningen rörande en eventuell sammanslagning av de båda bolagen behandlades även frågan om införande av en ny spelform, kallad lotto. Det är ett mellanting av tips och penninglotteri, som bedrivs i vissa andra länder. Principen för lotto är i korthet att deltagarna skall ange ett visst antal nummer i en given, i förväg fastställd nummerserie. l några länder tippas sex av 49 nummer (1-49), i andra länder fem av 90 (l-90) och i några länder sex av 39 (l-39) eller 40 (l-40). l några länder tippas även ett tillsatsnummer. Vinnande nummer avgörs sedan genom lottdragning. Vinsternas storlek avgörs av bruttoomsättningen, den fördelning respektive företag fastställt samt antalet vinnare. PTU fann inte anledning att direkt föreslå införande av lotto, men betorade att det föreslagna bolaget med endast mindre kapitalinsats och med kort varsel kunde åta sig uppgiften att organisera lotto i Sverige.

9.3 Regler i övriga nordiska länder

Penninglotteri har i Danmark bedrivits av staten sedan år 1754. Lotteriforrnen regleras i särskild lag från den 6 mars 1869 om Klasselotteriets ordning m. m., senast ändrad genom lag den 4 juni 1965. Lotteriet, som kallas Det Kgl Københavnske Klasselotteri, drivs av et: for ändamålet inrättat direktorat. Försäljningen sker via auktoriserade kommissionärer, vilka står under direktoratets kontroll. Närmare bestämmelser för lottenet utfärdas av Skattedepartementet i en särskild plan för Klasselotte-iet. Behållningen tillfaller staten. Lotteriet består av 183 000 lotter och 40 000 vinster fördelade på sex klasser. Man kan köpa hela, halva, fjärdedels eller åttondels lotter. Priset för en hel lott i samtliga klasser är 400 Dkr. En hel lott i klass ett kostar 32 Dkr, medan en 15e kap. 10. motsvarande lott i klass sex kostar 96 Dkr. Vinstsumman uppgår till 2 Se vidare kap. 10.3. 49 542 0()O Dkr. Högsta vinsten är 800 000 Dkr och utfaller i klass sex. l ö\riga

Penninglotterier 231

klasser är högsta vinsten 250000 Dkr. Lotterivinst är fri från inkomstskatt. I Finland finns en lotterilag, antagen den 1 september 1965. För penninglotterier finns dessutom en särskild förordning av den 10 december 1965. Penninglotterier anordnas av det statliga bolaget Veikkaus AB genom att ministeriet för inrikes ärendena beviljar detta koncession med ensamrätt for viss tid, dock längst tio år åt gången. Avkastningen fördelas av undervisningsministeriet såsom understöd för idrott, fysisk fostran samt för stödjande av vetenskap och konst. Penninglotteriet i Norge, Det norske Pengelotteri, regleras i särskild lag den l7juli 1925 med senare tillägg. Lotteriet skall drivas av en särskild kommitté enligt villkor reglerade i kontrakt. Av lotteriets omslutning skall 64 procent delas ut som vinstmedel och fem procent skall avsättas for administration.

Övriga 31 procent tillfaller statsverket.

sou 1979:29 233

10 Tips

10.1 Historik

1 slutet av 1920-talet och början av 1930-talet anordnades i Sverige i stor omfattning och under växlande former organiserad tipsvadhållning för allmänheten, huvudsakligen isamband med fotbollstävlingar. Denna fotbollstippning, som stred mot då gällande vadhållningskungörelsé, bedrevs av enskilda företag och tidningar men även av idrottsklubbar. För att komma tillrätta med de missförhållanden som dessa former av tipsrörelse ansågs medföra utfärdades förordning den 7 juni 1934 angående vadhållning i samband med tävling (prop. 1934:231, l LU 54, rskr 232). Med stöd av denna förordning meddelades år 1934 ett under bildning varande privat aktiebolag tillstånd att under vissa villkor anordna vadhållning för allmänheten i samband med idrottstävlingar, dock ej hästtävlingar. Aktiebolaget registrerades senare under samma år under firma Aktiebolaget Tipstjänst. Statens medinflytande i bolagets ledning var begränsat. Staten hade dock ett avgörande inflytande över dispositionen av bolagets vinstmedel. För fortlöpande tillsyn och kontroll av bolagets vadhållningsverksamhet utsågs kontrollanter av chefen för handelsdepartementet. Tipsspelet var uppdelat i tre huvudgrupper enligt olika gissningssystem, nämligen stryktips där tolv å kupongen upptagna matcher skulle anges med vinnare eller markeras oavgjort, silTertips där antalet mål i sex ä kupongen upptagna matcher skulle anges samt pooltips där inom fem olika grupper eller ”pools” enligt olika regler ett antal i viss mån valfria matcher efter ”strykWprincipen tippades. I 1935 års statsverksproposition föreslogs att de av bolaget till staten inlevererade medlen skulle tillföras en särskild fond för idrottens främjande. Ur denna fond skulle belopp enligt Kungl. Majzts bestämmande anslås till idrotten. Riksdagen godkände förslaget och Kungl. Majzt foreskrev den 20 juni 1935 i brev till Statskontoret att fonden skulle inrättas och förvaltas av statskontoret. Den 2 oktober 1942 uppdrog emellertid Kungl. Majzt åt Statskontoret att utreda statens framtida medinflytande i AB Tipstjänst. Därvid skulle särskilt prövas hur en ny Organisationsform för bolaget skulle åstadkommas som mer direkt än tidigare återspeglade att rörelsen bedrevs för det allmännas Kungörelse den 4 maj 1923 angående anordräkning . . .. . _d dhåll I skrivelse den 29 oktober 1942 angav Statskontoret tre alternativa

räåjeisfgzianadügân_

losningar av framtida organisation för bolaget, nämligen: sagor_

234 Tips

att AB Tipstjänst skulle bibehållas som ett till formen enskilt bolag, och verksamheten bedrivas i fortsättningen efter i huvudsak samma linjer som dittills, men åtgärder vidtagas för att åt staten förvärva aktiemajoriteten i bolaget och därmed avgörande inflytande å bolagsstämmans beslut, varjämte antalet av Kungl. Majzt utsedda ledamöter i styrelsen borde ökas till tre så att dess flertal kom att utgöras av på detta sätt utsedda personer, eller att AB Tipstjänst skulle ges karaktären av ett statligt bolag genom att aktierna, så långt lagen tillät, förvärvades av staten. Bolagsordningen syntes därvid kunna utformas efter mönster av den som gällde for svenska penninglotteriet, eller att AB Tipstjänst skulle upplösas, och verksamheten övertogs av svenska penninglotteriet eller för ändamålet erforderligt ombildat aktiebolag. Statskontorets förslag remissbehandlades av berörda instanser, varefter i proposition 1943:163 framlade forslag i enlighet med det andra regeringen alternativet i Statskontorets skrivelse.

10.2 AB Tipstjänst

10.2.1 Verksamhet Med stöd av l § lotteriförordningen meddelar regeringen AB Tipstjänst tillstånd att bedriva vadhållning för allmänheten i samband med idrottstävlingar, dock ej hästtävlingar. Nuvarande tillstånd gäller för tiden den 1 januari 1979-31 december 1988. Av de insatsbelopp som inflyter till bolaget skall 50 procent återbetalas i vinst till tipparna. Vinstskatt skall utgå i sedvanlig ordning. Genom proposition 1977/78:1 15, som antagits av riksdagen, har den s. k. radskatten på tipset slopats fr. o. m. den 1 april 1978. På det vinstbelopp som räknas fram efter skatt skall en avrundning ske till närmast lägre hela krontal. Vad som erhålls genom denna avrundning skall föras till en s. k. regleringsfond vars överskott, sedan kostnader i anledning av vissa godkända protester betalats, skall återforas till tipparna vid lämpligt antal speltillfállen under ett spelår med ungefär samma belopp. Bolaget fastställer själv de tävlingsregler som skall gälla for den vadhållning som bolaget anordnar. Chefen for handelsdepartementet har efter bemyndigande utsett två ordinarie kontrollanter och två suppleanter för denna verksamhet. AB Tipstjänst tillhandahåller numera tre olika former av tips, nämligen med 13 fotbollsmatcher, poängtips med 40 fotbollsmatcher och stryktips siffertips med sex fotbollsmatcher. Vid samtliga tipsformer kan man välja mellan engångskuponger, fem- eller tioveckorskuponger. Tippningen sker antingen som radtippning eller systemtippning. Vid radtippning tippas högst tio huvudrader på varje tipskupong. Vid systemtippning får kupongen inte innehålla mer än ett system och inte heller någon från systemet fristående rad. System på stryk- och siffertipskupong får omfatta högst 486 rader, system på poängtipskupong högst 495 rader. Radpriset höjdes fr. o. m. tipsomgången den 22-23 april 1978 från 50 öre till 60 öre. Stryktipset är den dominerande tipsformen med 89 procent av omsättningen. Poängtipset har ca tio procent och siffenipset omkring en procent. Av

sou 1979:29 235 Tips

kupongvarianterna svarar engångskupongerna för ca 85 procent och flerveckorskupongerna för ca 15 procent av omsättningen. Bolaget antar ombud som mottar kuponger från allmänheten. Antalet ombud vid utgången av år 1977 var 9 273 med följande fördelning uttryckt i procentsatser:

33,3 96 Dagligvaruhandeln 21,5 96 Tobaksañärer 2,4 % Bok- och pappershandel 9,5 % Kooperativa affärer 2,8 96 Varuhus 6,6 96 Övriga affärer 5,7 96 Pressbyrákiosker 18,0 % Övriga kiosker 0,2 % Privatpersoner

Provision utgår till ombuden. Denna uppgick år 1977 till 9 procent av radpriset eller 4,5 öre per rad.

l0.2.2 Kupongbehandling

AB Tipstjänsts ombud tar generellt emot tipskuponger från allmänheten t. o. m. torsdagar kl. 18.00 i respektive tävlingsvecka. När kupongerna inlämnas till ombuden stämplas de i en särskild tipskontrollapparat. Ombuden sänder in kupongerna och en redovisningslista till bolaget. Tipparen kan också sända in kuponger per post direkt till bolaget. Efter sortering mikroñlmas radkupongerna för stryk- och poängtips. Systemkupongerna for stryk» och poängtips samt alla siffertipskuponger kontrollräknas manuellt varefter de mikrofilmas. Uppgifter rörande tipskupongerna matas därefter in i en dator. Kontakt tas med ombud rörande eventuella fel som kan ha funnits i redovisningen. Skriftlig information översänds till tippare beträffande eventuella diskvaliñcerade kuponger. Mikrofrlmerna överlämnas till kontrollanterna och låses in i deras särskilda kassavalv innan matcherna tar sin början på lördagen. För den händelse en eller flera matcher skulle inställas eller skjutas upp lottas samtliga mat- Chen Granskningen påbörjas måndag morgon. Stryk- och poängtipskupongerna granskas maskinellt. Siffertipskupongerna granskas i sin helhet för hand. l efterhand kontrolleras de vinnande kupongerna under av de överinsyn statliga kontrollanterna som jämför originalkupongen med mikrofilmen av denna. Kontrollanterna granskar och bekräftar vinstlistorna. Samtliga vinster utbetalas per post. Normalt utbetalas alla vinster på högst 150 000 kronor inom en vecka efter tävlingsomgången. Vinster däröver betalas sedan den för sådana vinster gällande protesttiden utgått. Information härom sänds till tipparen. Högsta vinst per tipsrad, efter avdrag för vinstskatt, är enligt tävlingsreglerna maximerad till 800 000 kronor. Om bolaget till följd av exempelvis ofullständigt angiven adress eller annan omständighet inte kunnat tillställa tipparen vinsten är vinsträtten förfallen sex månader efter tipsomgångens sista dag enligt tävlingsreglerna.

236 Tips

10.2.3 Verksamhetens omfattning Under verksamhetsåret 1977 genomfördes 53 tipsomgångar. 1 samtliga omgångar ingick stryk-, poäng- och siffertips. 1 tipsinsatser, inklusive s. k. radskatt, inllöt under år 1977 till bolaget 1 003 262 794 kronor, vilket innebar en ökning med ca 97,8 miljoner kronor eller elva procent i jämförelse med år 1976.

år 1977 gjordes fyra utdelningar vid avrundning av vinstbeloppen till förs de öresbelopp som uppkommer med totalt 5 578 803 kronor jämfört med totalt närmast lägre krontal, 5 267 989 kronor år 1976. Till vinnare utbetalades 354 311 886 kronor år 1977 (317 168 703 kronor år för vinstskatt, vilken utgjorde 97 156 371 kronor 1976) efter avdrag (90 306 003 kronor år 1976). Bolagets nettovinst uppgick detta år till 297 210 835 kronor som inlevererades till staten inklusive utdelning på bolagets aktier med 5000 kronor. Radskatten 100 326 279 kronor. Den totala behållningen av bolagets utgjorde verksamhet för år 1977 uppgick därigenom för statens del till 494 693 484

kronor (447 490 786 kronor år 1976). redovisas och staten I tabell nr 3 i bilagedelen bolagets bruttoomsättning tillkommande medel under åren 1964/65-1977.

10.3 Samarbete mellan Svenska Penninglotteriet AB

och AB Tipstjänst

för Som framgår av kapitel 9.2.3 gäller sedan den 1 januari 1973 vissa riktlinjer samarbetet mellan Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst. 1 enlighet med dessa har de båda bolagen bildat en gemensam arbetsgrupp för beredning som rör den tekniska utvecklingen inom bolagens verkav frågor samhetsområden. Arbetsgruppen har till uppgift att följa den tekniska och rekommendationer ifråga om utvecklingen och ge bolagen forslag och annan utrustning, som kan komma till anskaffning av dataanläggningar i samband med distribution, tryckning, granskning och kontroll användning Härvid skall särskilt beaktas eller inom andra av bolagens arbetsområden. sätt utnyttja vissa anläggningar for möjligheterna att på ett ändamålsenligt samt att samordna underhåll och service av båda bolagens verksamhet

anläggningarna.

Tips 237

Personal vid AB Tipstjänstzs Servicekontor samt bolagets reseinspektörer har genom nämnda avtal även åtagit sig att i möjlig utsträckning biträda Svenska Penninglotteriet AB:s kommissionärer i frågor som rör deras arbete. Samråd ska ske beträffande de större upphandlingar av varor och tjänster för bolagens räkning i den utsträckning som är ekonomiskt motiverad med hänsyn till den samlade verksamheten. Bolagen skall även fortlöpande utbyta information i internationella frågor som berör den svenska penningspelmarknaden eller eljest kan vara av intresse för båda bolagens verksamhet. Enligt avtalet skall samråd äga rum mellan bolagen när frågor aktualiseras som gäller s. k. lotto eller andra spelformer som kan beröra de båda bolagens verksamheter.

10.4 Regler i övriga nordiska länder

Tips infördes i Danmark år 1948. Nu gällande bestämmelser återfinns i “lovbekendtgørelse” nr 348 den 3 augusti 1967, med senare ändringar. Enligt lagen skall verksamheten drivas av ett särskilt bildat aktiebolag, kallat Dansk Tipstjeneste A/S, i vilket staten äger 80 procent av aktiekapitalet och vissa idrottslörbund resten. Av insatserna - efter särskild radavgift till staten - skall 50 procent återgå till deltagarna i form av vinster. Högsta vinst per enkelrad är 100000 Dkr. På vinstsumma överstigande 200 Dkr skall särskild vinstskatt erläggas med 15 procent på det överskjutande beloppet. l Finland har tips förekommit sedan år 1940 och den nu gällande förordningen om vadhållning vid idrottstävlingar är från den 17 december 1965. Förordningen reglerar även s. k. lotto eller nummertippning. Tipsverksamhet får bedrivas för anskaffande av medel till främjande av idrott och fysisk fostran, samt för stödjande av vetenskap, konst och ungdomsfostran. Tillstånd skall sökas hos ministeriet för inrikes ärendena och kan endast beviljas ett för ändamålet bildat bolag, det helstatliga OY Veikkaus AB. Tillståndet gäller för femårsperioder. Tips regleras i Norge i särskild lag om tippning i samband med idrottstävlingar från den 21 juni 1946. Konungen kan ge tillstånd till att ett särskilt bildat aktiebolag, Norsk Tippning A/S, förmedlar tips i samband med idrottstävlingar. Aktier får tecknas av staten och idrottsorganisationer som regeringen godkänner. Konungen utser styrelsen för bolaget. Av verksamhetens överskott skall 35 procent tillfálla idrottsliga ändamål och 65 procent vetenskapliga. Av hela insatsbeloppet skall minst 30 procent delas ut som vinster. Verksamheten står under kontroll av en särskild kommitté.

11 Totalisatorspel

Totalisatorspel, som i vårt land Förekommer vid hästtävlingar, är en form av lotteri vartill krävs tillstånd enligt gällande lotterlforordning. Sådant tillstånd kan ges endast av regeringen med stöd av 1 § nämnda förordning. Sedan år 1974 har AB Trav och Galopp, ATG -en central association bildad av hästsportens organisationer - meddelats tillstånd att anordna eller låta anordna vadhållning i samband med hästtävlingar. ATG anordnar de s. k. rikstotospelen (V65 och TRIO) medan lokala trav- och galoppsällskap bedriver banspel i den utsträckning som ATG bestämmer.

11.1 Historik

Totalisatorvadhållning i samband med hästtävllngar har kontinuerligt forekommit i Sverige sedan år 1923. Med stöd av kungörelsen den 4 maj 1923 (nr 87) angående anordnande av vadhållning medelst s. k. totalisator meddelade Kungl. Majzt lokala tävlingsarrangörer tillstånd för ett år i sänder att for ett högst bestämt antal tävlingsdagar anordna sådan vadhållning. Enligt nämnda kungörelse lämnades sådant tillstånd bl. a. under villkor att vinsten - av Kungl. av totalisatorn efter ett skäligt Majzt bestämt avdrag för anordnarens kostnader skulle inbetalas till statsverket. Dessa medel skulle sedan användas till understöd av landets hästavel. Totalisatormedlens användningssätt och budgetära redovisning har sedermera ändrats vid llera tillfällen. Åren 1930- 1939 mer än fyrdubblades antalet travsällskap med totalisatorvadhållning. Under samma tid nästan sjudubblades antalet tävlingsdagar samtidigt som antalet lopp per tävlingsdag steg. Under 1960-talet var antalet travsällskap med totalisatortillstånd i stort oförändrat eller ca 30 och antalet galoppsällskap mellan fyra och fem. Under åren 1960-1970 ökade tävlingsverksamhetens omfattning för trav och galopp, mätt i antal tävlingstillfällen och lopp, från 602 till 942 respektive från 5 259 till 8 376. Den s. k. trav- och galoppsportutredningen tog i betänkandet (Ds Jo 1972:8) Trav- och galoppsport i Sverige upp frågan om det inte vore lämpligt att skilja totalisatorspelet från den sportsliga utövningen och i stället, som gäller för fotbollstipset, lägga spelet på något statligt bolag. Utredningen ansåg emeller- Svenska Tmvs ortens tid att spelverksamheten borde bibehållas knuten till anordnarens ansvars-

Centralförbünd Sch

område med till den nära som fanns - och även för hänsyn koppling svenska Gzuoppsportens framtiden borde bestå - mellan spel och sport. Det syntes enligt utredningens Centraltörbund.

240 Totalisarorspel

att mening, bl. a. med hänsyn till den stadga som sporten nått, också lämpligt - i motsats till vad som tidigare gällde - delegera beslutsfunktionerna beträffande tävlingsdagar m. m. samt kontrollen över sporten på ett organ som stod sporten nära. Utredningen konstaterade bl. a. att hästsporten i Sverige intresserade Under de senaste åren hade dock en viss stagnation i många människor. inträtt och i många fall en direkt tillbakagång. Detta hade lett totalisatorspelet till betydande ekonomiska svårigheter för sporten. Utredningen hävdade att en anpassning borde ske av verksamhetens omfattning till en nivå som motsvarade publik- och spelintresset. Finansieringen av hästsporten byggde i hög utsträckning på medel från totalisatorspelet. Möjligheten att uppnå goda förhållanden inom sporten var i hög grad beroende av de ekonomiska medel som sporten kunde få till sin disposition. Hästsporten borde dock enligt utredningen tillföras en ny och bredare spelpublik, varför ett nytt, för hela landet Inte minst väsentligt var att gemensamt spel borde introduceras. riksspelet kunde bidra till att kanalisera spelintresset till lagliga former av framhöll i detta sammanhang det otillfredsställande i att spel. Utredningen där totalisatorspel förekom utan någon form av offentlig privata spelklubbar, kontroll, hade utvecklats. Den grundläggande tankegången i utredningens förslag var att få till stånd en sådan planerad utveckling av trav- och galoppsporten att ekonomiska insatser från statens sida till sporten i fortsättningen inte skulle behövas. 1 proposition 1973:113, som grundades på utredningens förslag, framhöll chefen för Jordbruksdepartementet bl. a. att intresset för trav- och galoppsport hade en bred förankring hos det svenska folket. Sportens betydelse som kunde antalet anställda, nära 4000 personer, varav näring belysas genom 1 400 var heltidssysselsatta. Organisationerna inom travuppskattningsvis och galoppsporten borde ha ett gemensamt intresse av att tävlingsverksam- Genom ett heten i landet bedrevs på ett sätt som svarade mot publikintresset. centralt bildat bolag borde goda förutsättningar ges att styra sporten på ett från olika synpunkter positivt sätt.

11.2 AB Trav och Galopp

Efter beslut av 1973 års riksdag (prop 1973:113, JoU 1973:28, rskr 1973:235) Cenbemyndigades Kungl. Majzt att träffa avtal med Svenska Travsportens tralförbund och Svenska Galoppsportens Centralförbund i fråga om riktlinjer för hästtävlingar med totalisatorverksamhet m. m. I enlighet med det avtal, som trädde i kraft den 1 januari 1974, har förbunden bildat AB Trav och Galopp, ATG. Bolagsordningen har godkänts av regeringen som även fastställer ändring i densamma. Av bolagsstyrelsens åtta ledamöter utser regeringen fyra varav ordföranden som har utslagsröst. Enligt avtalet med staten skall 65-80 procent av totalisatoromsättningen återbetalas till spelarna och resten -vinstavdragen - fördelas mellan tävlingsanordnarna och staten. Vinstavdraget varierar for olika spelformer. Ett nytt avtal träffades i april 1976. Enligt avtalet skall tio procent av omsättningen på totalisatorn betalas in till statsverket. Bolaget skulle därtill

sou 1979:29

Toralisatozspel 241

årligen t. o. m. den 31 december 1977, fondera ett belopp motsvarande lägst en procent av omsättningen. I förhållande till tidigare avtal har också vissa kodifieringar gjorts av den praxis som har utvecklats inom bolaget avseende t. ex. budgetprövning av investeringar och andra frågor inom hästsporten som är av väsentlig ekonomisk betydelse. Avtalet trädde i kraft den ljuli 1976 och gäller t. o. m. den 30juni 1981. Avtalet innebär att sportens andel av totalisatormedlen ökar med ca 20 miljoner kronor årligen. De inom bolaget fonderade medlen kan därmed beräknas öka med ca 15 miljoner kronor och kommer sålunda att uppgå till minst 21 miljoner kronor vid utgången av år 1977. Riksdagen beslutade i maj 1976 att bevilja trav- och galoppsporten ett statligt lån om 20 miljoner kronor samt ställa en statlig garanti för lån om 30 miljoner kronor till förfogande för investeringar inom sporten. Dessutom sänktes vinstavdraget vid kombinerad vadhållning vid galopptävlingar från 30 procent till 20 procent. På regeringens uppdrag är riksskatteverket sedan år 1974 tillsynsmyndighet över totalisatorvadhållningen. Verket utfärdar vadhållningsreglementen, vari bl. a. regler upptas för olika spelformer inom totalisatorverksamheten samt utser kontrollanter vid varje bana där totalisatorspel bedrivs.

11.3 Olika spelformer

Det Förekommer för närvarande åtta spelformer inom totalisatorverksamheten. Av dessa bedrivs tre (kombinerad vadhållning på vinnare och andra häst, V3-vadhållning samt TRIO) vid enbart galopptävlingar medan övriga anordnas vid båda typerna av tävlingar. 1 det följande beskrivs spelen, varav V65 och TRIO, i likhet med fotbollstippning är s. k. riksspel. Det kan avse tävlingar på olika trav- och/eller galoppbanor under samma tävlingsdag. Satsningar på riksspelen kan endast ske hos ombud (bl. a. postkontor, depeschkontor, tobakshandlare) som ATG utsett och måste göras senast dagen innan V65- eller TRlO-tävlingarna avgörs. I övriga spel sker satsningar till övervägande delen vid tävlingsbanorna. Satsningar på V3-vadhållning kan dock ske uteslutande på tävlingsplatsen. För samtliga spel gäller att spelaren ingår vad genom att till en fastställd insats och mot särskilt insatskvitto spela på en hästs programnummer. I V65-vadhåIIning skall vadhållaren ange vinnare i sex löpningar under i regel samma tävlingsdag. Särskilda spelkuponger används. Insatsens storlek är lägst 50 öre. En spelare kan satsa på en eller flera kuponger. Den totala omsättningen, minskad med ett fastställt avdrag, utgör insatsernas nettosumma. Denna delas i två lika stora delar. Den ena hälften fördelas på de rader, som uppnått högsta antalet rätt, och den andra på de rader, som uppnått näst högsta antalet rätt. Högsta vinsten är dock maximerad till 700000 kronor. I V5 -vadhållning skall vadhållaren ange på särskilda spelkuponger vinnare i fem löpningar under samma tävlingsdag. Lägsta insats är en krona. Den totala omsättningen minus fastställt avdrag utgör insatsernas nettosumma, som delas lika mellan antalet vinnande rader. Dessa är de som upptar vinnare se PT°P› 1975/755150-

Totalisatorspel

i alla fem löpningarna eller, om sådan kupong inte finns, de som uppnått högsta antalet rätt. Vadhållning pa” vinnare. Detta är den dominerande formen för totalisatorspel på bana i Sverige. lnsatsvalörer som tillåts är 2, 3, 4, 5, 10, 20, 50 eller 100 kronor. anordnare bestämmer vilka av dessa insatsvalörer han vill Varje erbjuda spelarna. Vadhâllning pâ plats. I platsspelet skall den spelade hästen komma i mål bland de tre första. Om mindre än sju hästar startar utbetalas dock vinster endast för spel på de två första hästarna. Insatsvalörerna är 5, 10, 20, 50 och 100 kronor. Fem kronor förekommer dock nästan aldrig. Trippelvadhållning (Tiercé). Vadhållaren skall här ange de hästar, som i samma löpning döms som första, andra och tredje hästar. Vadhållningen kan ske antingen med enkel kombination eller med system, som innefattar flera kombinationer. lnsatsen får anordnaren bestämma till lägst en krona och 100 kronor för varje enkel kombination. Vinsten bestäms genom högst särskild oddsberäkning. Kombinerad vadhâI/ning på vinnare och andra häst. På kombinationsspelet skall vadhållaren i ordning ange vinnare och andra häst i en löpning. Kombinationsvadet fordrar minst tre startande hästar. lnsatsernas storlek är desamma som vid spel på vinnare. Vinsten utgår enligt särskild oddsberäkning. 1 V3-vadhállning skall de vinnande hästarna i tre av tävlingsdagens löpningar anges. Före tävlingarnas början skall i tävlingsprogrammet och på banan offentliggöras vilka löpningar, som är avsedda för V3. Insatsens som bestäms av anordnaren, varierar upp till 50 kronor. lnsatsen storlek, betalas in före första löpningen som ingår i Vadhållningen (första avdelningpå vinnande häst i en avdelning gäller därefter som en). Varje insatskvitto betalning för ett insatskvitto i nästa avdelning. De som har insatskvitto på vinnande häst i tredje löpningen har vunnit vadhållningen. TRIO-vadhâllning, som infördes våren 1978, är ett trippelspel, där det gäller att fören viss löpning välja ut tre hästar som man tror skall placera sig som 1:a, 2:a och 3:a utan krav ordningsföljd mellan dessa. på att ange korrekt Insatsvalörer är 5, 10, 20 eller 50 kronor.

11.4 Spelets omfattning

11.4.1 Totalt har sedan år 1923 successivt ökat i omfattning. Under Totalisatorvadhållning 1950-talet tredubblades spelet, från 71 miljoner kronor år 1950 till 216 milår 1958. År 1958 sänktes den del av insatserna som utgjorde joner kronor vinster med fem procent, varvid omsättningen på travet sjönk med 25 miljoner kronor. Hösten 1959 introducerades V5-spelet i Sverige och blev mycket populärt. började i augusti 1974. Det bedrivs med en V65, som är ett riksspel, varje vecka under året. Tävlingarna inom V65 växlar mellan 24 spelomgång olika travbanor. År 1977 omsattes 291,3 miljoner kronor på V65. I maj 1978 infördes förgaloppsporten ett särskilt riksspel, TRIO, som sedan

sou 1979:29

Tota/isatorspe/ 243

starten genomförts med en omgång per vecka med tävlingar omväxlande på tre galoppbanor. Åren 1974-1977 bedrevs annat totalisatorspel än V65 vid ca 30 travbanor och fyra galoppbanor. För travets del anordnades under nämnda år spel vid sammanlagt omkring 900 tävlingstillfállen. Vid galopptävlingar förekom omkring 70 speltillfällen respektive år. År 1977 omsattes totalt l 366 288 kronor på totalisatorspel. Av omsättningen återgår viss del till spelarna i form av vinster medan återstoden, de s. k. vinstavdragen, fördelas mellan tävlingsanordnarna och staten. Totalisatoromsättningens utveckling från år 1940 framgår av följande diagram.

Miljoner kronor och antal dagar 1 300- I Omsättning Rikstoto (mkr) -u- 1 200 Travsällskapens banspel mkr) ...-

i Galoppsällskapens banspel (mkr)

-n 1 100 Statensuandel (mkr) 0000 Antal tavlmgsdagar totalt, trav och galopp 1 000- _a- 0 9000:0.. . 900- .-

800-

700-

600-

500-

400-

300- OO

200*

J ”m” Diagram Totalisarorom- 1940 50 60 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 sågning 19404977,

Totalisatoromsättningen i tkr för trav och galoppsponen för åren 1973-1977

var följande. Härvid är att märka att rikstoton introducerades först under hösten 1974.

sou 197929 244 Toralisatorspel

1973 1974 1975 1976 1977

Rikstoton - 56 524 141 736 181088 291 308

715 024 788 606 836 761 939 630 1 040 051 Travsällskapen 33 784 32 547 30 961 32 427 34 929 Galoppsällskapen

Summa 748 808 877 677 1 009 458 1 153 145 1 366288

Totalisatoromsättningen under åren 1976 och 1977 fördelade på olika trav-

tabell. och galoppbanor framgår närmare av nedanstående

Antal dagar Total omsättning Därav V5/V65

1977 1976 1977 1976 1977 1976

Travbanør 78 78 341 144 311 622 62 406 55 779 Solvalla 65 65 176 510 161 426 23 859 22 609 Åby 60 60 115 216 105 381 14 909 13244 Jägersro 44 44 39 861 34 299 3 702 3 092 Örebro

Axevalla 44 44 33 333 30 254 3 203 2 841 Färjestad 47 47 31718 27916 2818 2563 Gävle

Östersund 25 23 12 199 10 286 1 686 1 456 Dannero

Årjäng 21 9 917 9105 984 811 Bollnäs 21 26 26 9 906 8 548 1 079 985 Solänget 30 30 9 446 8 757 1 490 1 451 Kalmar 23 23 8 048 6 425 976 847 Umeå 23 23 6 996 6 848 723 71 1 Skellefteå 23 23 6 437 5 554 550 526 Boden 13 13 5 561 4 562 491 389 Åmål 10 10 3 097 2 590 288 237 Lindesberg 15 15 l 709 1 148 252 175 Visby 15 15 2 803 2 748 102 102 Div. småbanor

891 886 1 040 051 939 630 143 661 128 810 Summa travbanor

Galoppbanor 48 48 26 889 23 836 5 387 5 022 Täby 20 21 7 788 8 328 879 925 Jägersro/Åby 1 1 252 263 46 68 Strömsholm

69 70 34 929 32 427 6 312 6 015 Summa galoppbanor

960 956 1 074 980 972 057 149 973 134 825 Alla banor

291 308 181 088 291 308 181 088 Rikstoton (52) (52)

960 956 l 366 288 1 153145 441281 315 913 Totalt

som Rikstotons antal omgångar har satts inom parentes eftersom den baseras på tävlingsdagar

redan upptagits under banorna.

Tora/isarorspe/ 245

Totalisatoromsättningen relaterad till konsumentprisindex och utveckling

av antalet tävlingsdagar åren 1960-1977 redovisas i tabell nr 4 och 5 i

bilagedelen.

l1.4.2 Rikstoron

VÖS-vadhållningens omsättningssiffror totalt framgår av tabellen i kapitel

ll.4.l.

Rikstotons omsättning i mkr per tävlingsdag under tiden augusti 1974-feb-

ruari 1978 framgår av följande diagram.

Mkr

u S _ k n . n . . u S _

wwww .Hamann nmnm

.W.W.u

AAAA 111.1 9999 7777 4.567 111.1 9999

...Hugin

_

HHHH

9 _ u S . u m 0 u o u

u S _. u i i o .

070,0 U

gta

0 _ _ _ _ . _ _ _ _ _ u _ N _ _ _ _ _ w _ _ _ _ _ _ _ _ 8

40] 0h

o

\00v

0 r

n _ _ _ _ _ _ _ _ n _ . _ _ _ m or _ _ å _ _ _ _ _ _

t

IT.,

l|nliol|0|0nyi0

-anno

Fl0|07O00l090üm000L0000000000000.0

.lo

OOGOOOOOOOOIOOOOJUOOOOOODI

.

ñliUO-IUIC

.. Ö

nä; 54

6 _ . _ _ _ _ . _ _ _ . .M . _ _ _ _ _ _ _ _ . u _ _ . _ _ 0

0JIO0000

lqlilh.

...åfåååusso

Iwa0000J000

ilOlilO

å...

ln.\.

0 o, cc U v

r

_._o _ . _ . v_ . _ _ á _ . _ . n _ . _ u :noen: _ _ _ _ _ . _ _ O.. _ J 00QW3_ _ _ .V_ _ _

JQIIWIH!

\ §00..

.ynuumaooooaoøoa

.ska

ll

4 1. 1 _ _ u . _ _ _ . _ 3 w h _ . _ _

_UÖ

000u:,

o. a.

000000 o

...a _ _ D J* at. .hl u _ _ _

I

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ . _ _ _ _ _ _ M _ 3 _ g _ g _ _ . ._/_ \

S s

/\z

ö D

.mnêmuamw .onEgoz

.

Ecom

:någon

_

_såå 5208.0 _emzcmw

._ Diagram Riksroroomsärr-

_Cnxx

z

Q P55_ En.. _. ning. mkr per tävlingsdag.

246 Totalisarørspel

11.4.3 Övriga spel

Omsättningen under åren 1976 och 1977 av övriga spel framgår av tabellerna nr 6 och nr 7 i bilagedelen. Omsättningen fördelas där på respektive spelställen, som anges med begynnelsebokstaven i namnet. För vadhållningen på vinnare respektive plats redovisas den genomsnittliga satsningen per lopp samt för VS-vadhållningen satsningen per dag. Det bör uppmärksammas att dessa satsningar sker inte enbart av publiken på tävlingsplatsen utan i viss utsträckning genom förtidsvad via ombud.

11.5 Förtidsvad -

ombudsorganisationen

Möjligheten att i samband med totalisatorspel ingå förtidsvad har förekommit sedan mitten av 1930-talet. Denna vadhållning har huvudsakligen ombesörjts av tidningar efter godkännande av hästsportens centralförbund. Trav- och galoppsportutredningen angav i sitt betänkande (Ds Jo 1972:8) Trav- och galoppsport i Sverige, att sammanlagt 62 tidningsföretag hade för år 1971 meddelats tillstånd att på ca 200 orter och närmare 300 mottagningsställen förmedla förtidsvad. Jämförelse gjordes med AB Tipstjänst som då hade närmare 10 000 ombud som mottog tipskuponger. Enligt samma källa omsattes år 1971 ca 76 miljoner kronor av sammanlagt 721 miljoner kronor genom ombud. Av denna omsättning spelades ca 50 miljoner kronor på V5. För V65-vadhållningen anlitar ATG idag samtliga postkontor, ca 2 300, och lantbrevbärare som ombud. Därutöver fungerar ca 200 depeschkontor och tobakister som förmedlare av Förtidsvad förutom att ATG under senare år har öppnat ett fåtal egna mottagningsställen.

11.6 Uppgifter om spelare och publik

Enligt Svenska Travsportens Centralförbunds sammanställning av travsällskapets publiksiffror var det ca 2,3 miljoner besök på landets travbanor år 1974. Därav hade Solvalla ca 600000 besökare. Tillgängliga uppgifter om entréantalet vid tävlingarna är emellertid mycket osäkra, beroende på varierande möjligheter att köpa säsongkort, seriekort etc., varvid den betalande publiken som regel släpps in genom frikortsentrén och ej registreras som betalande. Dessutom förekommer dagar med gratis entré m. m. förutom att mycket betydande del av publiken, bl. a. hästägare, har frikort. Från ATG har inhämtats att V65-spelet numera bedrivs 52 veckor/ år med en genomsnittlig omsättning på 5 602 077 kronor/vecka under år 1977. I genomsnitt inlämnas 143 000 kuponger/vecka. Den genomsnittliga satsningen per kupong uppgår till 39 kronor. Genomsnittet dras upp av att flera spelare satsar på en enda kupong. På endast ca tio procent av kupongerna överstiger satsningarna 50 kronor. På ett fåtal kuponger uppgår satsningarna till tusentals kronor. Inom denna grupp är de mest frekventa satsningarna 300-500 kronor. I genomsnitt finns det tre “intressentef” per kupong. Per vecka skulle antalet personer därför som spelar på V65 uppgå till ca 400 000.

Tota/isatorspel 247

Antalet växlar dock från vecka till vecka, ofta med regionala svängningar alltefter vilken tävlingsbana V65-spelet avser. 1 den i lotteriutredningens betänkande (DsH 1976:3) Enarmade banditer s. 83 redovisade s. k. omnibusundersökningen, som Svenska Penninglotteriet AB lät utföra under år 1975, anges svenskarnas spelvanor på bl.a. totalisatorvadhållning. Tabellerna med kommentarer redovisas nedan.

Spe/vanor Sex av tio svenskar i åldrarna 15-69 år (59 %) tippar någon gång under en och närmare tre av tio (26 %) spelar på enarmad bandit. Av ettårsperiod följande tabell framgår spelvanor inom olika åldersgrupper:

Alla Ålder

15- 25- 35- 45- 55- 24 34 44 54 69

11 10 +17 12 9 - 5 Spelat på V65? 6 4 + 9 8 8 - 3 Spelat på V5? 7 5 8 +10 9 - 4 Spelat på toto?

(+ och -tecknen anger statistiskt signifikanta skillnader från totalmaterialet)

Hur ofta utnyttjas dessa olika spa/former?

V65 Bingo Enarmad Tips bandit

Basen för dessa procentvärden är Följande andel av alla svenskar: 11% 12% 26% 59%

248 Toralisarorspe/

Följande tabell ger ett grovt mått på medelantalet speltillfallen per år inom olika delgrupper av befolkningen: Medelantal speltillfällen per år på V65 Bingo Enarmad Tips bandit Alla 17,2 16,1 11,4 31,2 Ortsstorlek (inv.)

Inkomst kr

Ålder år

Basen for dessa procentvärden är följande andel av alla svenskar: 11% 12% 26% 59%

Av de 733 spelare, som intervjuades i Svenska Testhuset AB:s undersökning i samband med vår utredning om de enarmade banditerna, var det totalt 62 procent som tippade, 66 procent som spelade på penning- och nummerlotterierna, 23 procent som spelade på V5 och/eller V65 samt 14 procent som spelade på totalisator (vinnare/ plats). De som spelade dagligen på de enarmade banditerna och var beredda att satsa mer än 60 kronor deltog markant mer i de andra spelformerna än de som spelade mer sällan och satsade mindre (Enarmade banditer, del 11, tabell 22 i bilaga 12).

11.7 Sociala frågor

Vi har för att få en bild av främst totallsatorspelets sociala konsekvenser hållit hearings med företrädare for AB Trav och Galopp (ATG), Svenska Travsportens Centralforbund (STC), Svenska Galoppsportens Centralforbund (SGC) samt polis, åklagarmyndigheter och socialmyndigheter. Nedan följer en sammanställning av vad som härvid framkommit. Utforligare sammandrag av gjorda uttalanden redovisas i bilaga nr 2 i bilagedelen. 1 hearing med representanter for ATG, STC och SGC (hearing nr 9) framhölls att såvitt organisationerna erfarit, såväl genom egna iakttagelser som genom uppgifter från sociala myndigheter, det är utomordentligt sällan som människor inte har förmåga att spela måttfullt. l fall som varit föremål for rättegång har ett flertal personer hävdat att de har spelat bort pengar. Vid en närmare granskning har det emellertid visat sig bl. a. att personen ifråga

Tora/isarorspel

först förskingrat pengar som han senare har försökt återställa bl. a. genom totospel. Man hänvisade även till en undersökning i Tyresö där det granskats huruvida spel kunde vara orsak till den höga socialhjälpsnivån i kommunen. Några belägg för att så var förhållandet stod inte att finna. Det påpekades att 25 procent av totospelet är s. k. stort spel med insatser på 50-100 kronor. Därutöver finns det enstaka personer som spelar för flera hundra kronor. Majoriteten spelare svarar för mindre insatser än 50 kronor. Från ATG:s sida framhölls även att varje åtgärd som vidtas för att försvåra spel på den legala totalisatorn omedelbart medför en vinst för bookmakers och det illegala spelet. Om man t. ex. inför en bestämmelse om högsta tillåtna insats per lopp kommer det förmodligen endast att innebära att spelarna finner former att kringgå den. Från po/ismyndigherens i Stockholm sida (hearing nr 10) har framhållits att det illegala totospelet har vissa sociala aspekter främst på grund av möjligheten att få spela på kredit hos bookmakers vilket ofta tvingar fram brottslighet. Huvuddelen av publiken på Solvalla är s. k. småspelare på den legala toton, vilka är roade av olika sorters spel såsom tips, premieobligationer osv. Man har även erfarit att vid förskingringar skylls det ofta på att man har spelat bort pengarna på Solvalla fast pengarna i själva verket gått till annat Representanter för polismyndigheten i Malmö (hearing nr 12) framhöll att man inom polisdistriktet haft två/tre fall under 1970-talet av typen förmögenhetsbrott där vederbörande gjort gällande att han förlorat stora summor på totospel. De förskingringar som det här var fråga om rörde personer som i sitt arbete hade tillgång till pengar och vilka totalt förskingrat 300 000-400 000 kronor. Publiken på Jägersro är till icke ringa del människor som är alkoholiserade eller på annat sätt har kommit på glid i samhället. Det är personer som blivit utstötta, är ensamma och finner en viss tröst i att gå på Jägersro för att träffa andra människor och for att spela litet grand. Allmänt framhölls att totospelet inte ställer till med så stora problem men att det i vissa familjer kan bli bekymmer därför att familjefadern spelar för mycket. En representant för åklagarmyndigheten IMa/mä (hearing nr ll) framhöll vid hearing att han anser det klart att lättvunna pengar frestar till att göra av med pengar. lnitialframgångar med relativt stora vinster gör att många kan hemfalla åt att göra av med stora summor. Risken beträffande totalisatorspel är dock betydligt mindre än beträffande roulett- och kortspel. Erfarenheten har visat att det finns personer som vill försöka vinna tillbaka det de förlorat. För att få medel därtill kan de förskingra om sådan möjlighet finns. Det är åklagarmyndighetens erfarenhet att det är fler brott som begås med roulettspel som bakomliggande orsak än totalisatorspel. På ganska många år har det i Malmö åklagardistrikt inte förekommit några större förskingringar som

skyllts på totospel. Åklagaren hävdade att han har en bestämd känsla av att de

personer som spelar högt är personer som disponerar över rätt stora medel även om det ibland kan innebära att de spelar bort ett arv eller sitt hus. Representanter för Malmö social/ö/va/lning (hearings nr 10 och 13) har framhållit att i Malmö kommun uppbär ca 22 000 personer socialhjälp varje år. Man kan inte säga hur många av dessa som förstör sin ekonomi på spel. Men man har inte erfarit att totospelet på Jägersro skulle vara av så stor

250 SOU l979z29

Totalisatorspel

betydelse i sammanhanget. Emellertid tror man att det i vissa fall finns hustrur som är mycket bekymrade för att en penningavtrappning ständigt förekommer på grund av spel vilket medför att man inte har möjlighet att få kontroll över ekonomin. Det finns exempel på akuta ärenden där t. ex. en hel avlöning har försvunnit och att familjen stått helt utan medel för sitt Men i sådana fall, liksom i fråga om alkohol- och narkotikamissuppehälle. bruk, är det socialförvaltningens erfarenhet att man i det längsta försöker dölja den egentliga orsaken. Man vill gärna poängtera att socialt sett är det en väldig bredd på totospelet. Av de dussin fall per månad som socialbyråerna har där personer spelat bort sina pengar är det bara i enstaka fall som totospel varit orsaken. Karaktäristiskt för fallen är att det är fråga om ensamstående, medelålders män med en redan dålig social situation som sedan förvärrats spel. Ofta hör stor alkoholkonsumtion till bilden. Man vill även genom framhålla att det som regel är den totala kulturen som påverkar en människa att ägna sig åt spel. Man måste se till de yttersta bakomliggande orsakerna, eftersom spelet inte är det primära utan det sekundära. Socialbyråerna och socialassistenterna är klart medvetna om att det finns djupt bakomliggande orsaker till ett maniskt spelande. Ofta är det här fråga om människor i specifika subkulturer, människor som är isolerade, med starka ensamhetskänslor och som därför söker sig ut till Jägersro travbana. Från socialförvaltningens sida har man kunnat konstatera, att det är en helt annan kategori människor som spelar på toto jämfört med dem som spelar på s. k. enarmade banditer. Man poängterar att totospelet för många är en kompensation för annat. Mycket pekar på att denna grupp människor har mycket låg levnadsstandard på grund av sitt totospel. Många klarar sig själva fast under oerhört torftiga förhållanden, men på något sätt är man beredd att acceptera det. Denna kompensation i form av spel har helt enkelt blivit ett livsvillkor för dem. Erfarenheten talar för att man vänder sig till socialbyråerna först när man har stora problem. Första och andra gången man spelat bort sina pengar tar man inte kontakt med socialbyrån. Man försöker i det längsta lösa problemet på annat sätt. Det är först när svårigheterna blir för stora som man begär sett har Malmö socialförvaltning inte någon erfarenhet av att hjälp. Totalt totospel skulle ställa till med så stora problem. Från polismyndigheten i Göteborg (hearing nr 15) har framhållits att det är mycket svårt att ange volymen av fall där spel är orsak till brott. En normalspelare försörjer sig själv utan någon brottslig verksamhet för att få medel till spelet. En och annan gång händer det att förmögenhetsbrott begås för att få spelpengar eller omvänt att spel sker för att få medel att täcka en redan skedd förskingring, Det senare leder som regel till att redan förskingrade medel inte kan betalas igen innan förfarandet upptäcks. De ekonomiska konsekvenserna av totospel är stora för dem som inte kan kontrollera sitt spel, men trots det är det endast ett fåtal människor som inte kan spela med måtta. Representanter för åklagarmyndigheten i Göteborg (hearings nr 10 och 14)

framhöll att fortsättningen på en travkväll på Åby ofta sker på de illegala

spelklubbarna i Göteborg. Men det gäller en viss kategori människor som

trots allt utgör en liten klick. Det går ca 4 000-5 000 personer på Åby en

travkväll och av dessa är det endast ca 100 personer som sedan söker sig till spelklubbarna. Den sociala avigsidan med totospelet kan ofta bestå i att mannen i familjen kommer hem med tomt lönekuvert. Det betonades

Toralisatorspe/ 251

emellertid att småspelarna ägnar sig åt spel genom förhandsvad såsom V65 och V5. För storspelarna betyder de sista tipsen så mycket att de ägnar sig praktiskt taget uteslutande åt banspel. Det är även här åklagarmyndighetens erfarenhet att det finns fall där personer gjort sig skyldiga till bedrägerier och förskingrat på grund av att de förlorat mycket pengar på illegala spelklubbar. Vid förhör med dessa personer har de uppgivit att de finner miljön i en spelklubb mer suggestiv än på en travbana. Representanter för Göteborgs sociallörvaltning (hearing nr 16) har i hearing framhållit att man endast i ett fåtal ärenden haft belägg för att socialhjälpsbehov orsakats av totospel. Man kan erinra sig två-tre fall under senare år. Men om dessa fall sträckt sig över flera år var svårt att ange. Totospel utgör inget påtagligt bekymmer för myndigheterna. Bingo och enarmade banditer vållar betydligt större bekymmer. Man sade sig också ha en känsla av att det är andra människor som spelar på totojämfört med bingo och liknande. Totospelarna är troligen personer som normalt har mer pengar än andra att röra sig med. En distriktsâklagare iMölndal (hearing nr l7) har för oss framhållit att han inte har någon större erfarenhet av i vilken omfattning totospel skulle vara orsak till förmögenhetsbrott. Dock har det hos åklagarmyndigheten funnits tre fall under 1970-talet där förmögenhetsbrott varit kopplat till totospel. l ett fall var förmögenhetsbrottet orsak till totospel på så sätt att vederbörande försökt vinna på totospel det han en gång förskingrat. l ett annat fall har det gått att bevisa att en förskingring som gällde 150 000 kronor begåtts för att få medel till totospel. Det tredje fallet rörde en förskingring där personen i fråga gjort gällande att han försökt vinna pengar tillbaka genom totospel. Detta kunde inte styrkas och i fallet framkom vissa bevis för att pengarna snarare gått till annat ändamål. Allmänt sett ville distriktsåklagaren i fråga framhålla att när det gäller det socialt destruktiva i totospel måste man utgå från att här föreligger ett stort mörkertal samt att det nästan ligger i sakens natur att man förstör sin ekonomi med spel. Från Mölndals socialfdrvaltning (hearing nr 17) har framhållits att i Mölndals kommun har det under senare år funnits två fall där totospel varit anledning till ansökan om socialhjälp. Det ena fallet gällde en förtidspensionär som spelat bort sin pension. Det andra fallet gällde en pensionär som tillfälligt stod utan medel till mat och hyra. Dessutom finns i kommunen en notorisk spelare, som visserligen endast spelar för små belopp men som på eget initiativ kontaktat socialförvaltningen med begäran om att den skall sköta hans ekonomi. En fáltassistent vid socialförvaltningen har uppgivit att banspelet ute på

Åby travbana ger utrymme för ”spontana och oöverlagda insatser av berusa-

de personer. Denne fältassistent har bl. a. till uppgift att regelbundet besöka

Åby för att få kontakt med ungdomar därute. Från socialförvaltningens sida

har man nämligen erfarit att många personer, däribland ungdomar, grund-

lägger ganska farliga alkoholvanor på arbetsplatser såsom Åby. Det är ofta

unga människor, mestadels flickor, som söker sig dit ut för att få arbeta med hästar. insatserna vid totospel bör enligt socialförvaltningen begränsas inte minst med tanke på- de unga människor som allmänt sett ofta har gott om pengar som de lägger ner på spel. Representanter för polismyndigheten i Mölndal (hearing nr 17) framhöll att

Totalisatorspe/

man har anledning tro att de personer som håller till i travklubbar och illegala spelklubbar utgör en tämligen begränsad krets personer som spelar för ganska stora summor. Det är ett spel som bygger på ett stort förtroende spelarna emellan och i och med det blir kretsen aldrig särskilt stor. Erfarenheten visar

att en travkväll på Åby påverkas av när lönen utbetalas på de stora

industrierna i och kring Göteborg. De flesta travkvällar är torsdagar vilket också är avlöningsdag för många. Då kan man se hur en stor del av publiken

på Åby kommer arbetsklädd direkt från arbetet. Många gånger har de också gjort inköp på Systembolaget innan de åker ut till Åby. Ofta har de sådana

gånger mer pengar på sig än de borde vilket innebär att en rad impulsiva spel kan göras under spritpåverkan.

På Åby travbana spelas det för drygt 2 miljonerkronor per travkväll varav

V5-spelet tar ca 300 000 kronor. På vinnare- och platsspel omsätts 1,5- l ,7 miljoner kronor. Om man delar upp det på åtta lopp, som är det minsta antal lopp som körs en kväll, utgör omsättningen ca 200000 kronor per lopp. Väldigt stor del av detta svarar de s. k. storspelarna för. Dessutom, påpekades det, är det mycket pengar som hela tiden rullar runt. En person som går till travbanan med 100 kronor, spelar varje lopp och sedan går hem med 100 kronor harju omsatt en hel del.

11.8 Regler i övriga nordiska länder

Totalisatorspel har förekommit i Danmark sedan slutet av förra århundradet. Nu gällande regler återfinns i “lovbekendtgørelse” nr 441 den 28 augusti 1974. Tillstånd beviljas av ministeriet för skatter och avgifter. Hittills har totalisatorspel beviljats vid vadhållning i samband med trav och galopp, cykeltävling samt kappllygning med brevduvor. Totalisatorspelets räkenskaper skall underställas skattedepartementet för kontroll. Representanter för departementet utför även stickprovskontroller ute på banorna. Vid vinnare- och platsspel skall minst 80 procent av insatserna återgå till spelarna samt vid kombinerat spel 70 procent och vid V5-spel 60 procent. Staten erhåller 9-15 procent av omsättningen på de olika spelformerna. Från omsättningsbeloppet avgår emellertid ett fast avdrag om 6 000 kronor per tävlingsdag ökat med l 000 kronor per körd galopplöpning. För galoppbanan Klampenborg gäller att 20000 kronor avgår från omsättningen per tävlingsdag. l Finland regleras totalisatorspelet i förordningen den 4 mars 1966 om vadhållning vid hästtävlingar. En motsvarande förordning fanns dock redan år 1927. Totalisatorspel får bedrivas endast efter tillstånd från ministeriet för inrikes ärendena. Tillstånd med ensamrätt har beviljats den registrerade centralorganisationen för hästsport och hästavel, Suomen Hippos. l tillståndet som gäller för femårsperioder, anges på vilka orter totalisatorspel får anordnas, samt insatsens storlek. Av insatserna skall 80 procent återgå till spelarna på vinnare, plats och kombinerat, medan 65 procent återgår vid V4 och V5. Vinstavdraget fördelas mellan staten och den anordnande organisationen

238 Tora/isatorspel 253

enligt en särskild skala som varierar för olika skikt av dagsomsättningen. Statens andel fördelas i sin tur avjord- och skogsbruksministeriet för främjande av hästupplödning och för stödjande av hästidrott. l Norge får vadhållning med totalisator anordnas av travsällskap som godkänts av Lantbruksdepartementet. Norsk Jockeyklubb har dessutom tillstånd att arrangera totalisatorspel vid galopptävlingar. Verksamheten regleras i lag den l juli 1927. Tillstånden beviljas av Konungen och gäller lör en femårsperiod. Vadhållningsreglemente fastställs av Iantbruksministeriet. Detta reglemente innehåller bl. a. regler om vinsttördelning, tillsyn och kontroll. Enligt 1927 års lag skall 70 procent av omsättningen återgå till spelarna i

form av vinster. Övriga 30 procent delas mellan staten och arrangören varvid

staten erhåller tio procent av dagsomsättningen som överstiger 200 000 kronor. l Norge måste allt totalisatorspel bedrivas som banspel. Det är inte tillåtet att arrangera förtidsvad per post eller upprätta mottagningsställen För sådan vadhållning.

sou 1979:29 255

12 Kedjebrev, och andelsspel problem-

tävlingar

12.1 Allmänt

[utredningens direktiv anges bl. a. att uppdraget inte strikt skall begränsas till vad som enligt lotteriforordningen utgör lotteri. Vi skall också pröva vilka verksamhetsformer i övrigt som bör regleras. Som särskilt exempel härpå nämns i direktiven de spel som bedrivs i samband med kedjebrev. Med kedjebrev kan jämställas andra former av spel med deltagarnas insatser, såsom andels- eller insatsspel och tävlingar som förutsätter problemlösningar. Gemensamt for spelen är att deltagarna kan få utdelning på gjorda insatser efter ett i förhand uppgjort system, vilket skiljer sig från det slumpvisa dragningsförfarandet som är utmärkande för lotterier. Det finns för närvarande inte någon rättslig reglering rörande sådana spel. Med stöd av marknadsföringslagen kan emellertid reklamen för spelen övervakas. Material om ovannämnda spel och tävlingar har tillhandahållits av bl. a. konsu mentombudsmannen (KO), som ingripit mot marknadsföringen av ett stort antal spel.

12.2 Beskrivningar av kedjebrev, andelsspel och

problemtävlingar

12.2. l K edjebrev Kedjebrevspel startas normalt så att arrangören via reklam eller på annat sätt kontaktar ett antal personer, som erbjuds delta i spelet. De skall var och en bilda grunden för en spelkedja och i sin tur engagera nya speldeltagare som därigenom för spelet vidare. När en kedja har börjat förs deltagarnas namn upp på listor (”brev), där deltagarnas position i spelet anges. I vissa spel redovisas inte några namn, utan varje deltagare tilldelas i stället ett kodnummer. Vissa positioner, en eller flera, i namnlistorna ger rätt till utdelning. I högsta positionen erhålls sammanlagd maximal utdelning (= i exemplet nedan summan av utdelningen på platserna 2, 6 och 9). Spelarrangören bestämmer före spelets början dels positionernas andel, dels vilken eller vilka positioner som ger utdelning. För varje ”spelomgång” flyttas deltagaren ett steg i riktning mot den högsta positionen. Här följer ett exempel på ett kedjebrev som förekommit och de anvisningar som upptogs i erbjudandet om deltagande.

256 Kedjebrev, andelsspe/ och problemrävlingar*

196 330 kr

35”

NN, adress 10:_ ti _.._ 8 _.._ 7 Sänd _u_ 7 29° k 6 10:. till _,,_ 5 _,,_ 4 _,,_ 3 Sänd _u_ 9° k 2 10:. m: Brevet över- _n_ 1 lämnat av

adress tydligt. skicka in talongen O

1. Ni har erhållit detta brev av den som står på rad 1.

2. Ni sänder omgående med inrikes postanvisning 10:- till den som står på rad 2, 10:- till den som står på rad 6 och 10:- till den som står på rad 9.

3. Texta Ert eget namn och adress på rad 0.

4. Sänd talongen, postkvittona samt administrationsavgiften 20:- till NN (anordnaren).

När Ni gjort detta är Ni med i spelet - och har möjligheten att inom en snar framtid erhålla vinstpengar. Efter två dagar får Ni 3 st brev där Ert eget namn och adress står på rad 1. Allt Ni behöver göra nu är att överlämna dessa 3 brev till 3 verkligt intresserade personer.

Detta är det enda Ni behöver göra för att lägga grunden till pyramiden - alla pengar som i fortsättningen kommer till Er är ren vinst. Ert namn flyttas successivt upp rad för rad - detta givetvis under förutsättning att kedjan inte bryts - för att i bästa fall hamna på rad 9 (maximiutdelning). Därefter utgår Ert namn och återkommer ej. Utdelning erhålls alltså när Ni står på rad 2, 6 och 9. (När Ni står på dessa rader har en mängd personer listor med just Ert namn där - och dessa personer skall alltså betala 10:- var till Er.)

Såsom framgår av exemplet åligger det vanligen deltagaren att själv engagera nya speldeltagare bland vänner och bekanta. De nya deltagarna skall skicka pengar via postanvisning till personer som befinner sig på utdelningsberättigad plats på listan. Postens kvitton samt en administrationsavgift skall sändas tillsammans med listan till arrangören. Denne skriver ut nya brev där den person som stod överst på listan faller bort och de nya deltagarnas namn i stället anges längst ned på listan. Därefter sänds dessa brev ut till de nya deltagarna för engagemang av ytterligare deltagare, som i sin tur skall betala till utdelningsberättigade osv. Arrangören har att svara för att rätt person befinner sig i korrekt position på listan. Arrangören skall även genom de

Kedjebrev, 257 ande/sspel och problemtäv/ingar

insända postkvittona kontrollera att de nya deltagarna verkligen fullgör betalningsprogrammet enligt spelförutsättningarna. [åtskilliga kedjebrev sköts dock all administration, dvs. utbetalningar och spridning av listor, av arrangören själv. Deltagaren skickar då insatsen och administrationsavgiften direkt till arrangören som sänder pengar till deltagare på utdelningsberättigade positioner. I vissa spel har spelaren möjlighet att välja om han själv vill sprida listorna eller överlåta detta på arrangören. Om ett kedjespel genomförs enligt Förutsättningarna ökar antalet deltagare

i mycket hastig takt. Ökningstakten beror på hur många nya personer som

enligt spelkonstruktionen skall träda in i kedjesystemet efter varje redan engagerad person. I det tidigare exemplet, med tre nya deltagare per “spelomgång“, blir deltagarökningen per omgång följande: 3, 9 (3x3), 27 (9x3), 81 (27x3), 243 (8lx3), 729 (243x3), 2 187 (729x3) etc. Vanligast är att kedjan utökas med 3 - 6 nya personer för varje redan engagerad. I regel startas flera kedjor samtidigt, varvid deltagarantalet teoretiskt utvecklas med antalet deltagare i varje spelkedja multiplicerat med antalet kedjor, varför markna- , den av benägna deltagare snabbt mättas. En förutsättning för maximal utdelning i en kedja för den som först gått in i spelet är att den löper fullt ut. Svårigheten att åstadkomma detta ökar ju större totalt antal spelare som fordras för att den förste deltagaren skall nå förmånligaste position. Av avgörande betydelse för möjligheten att få utdelning är även hur många som från början erbjuds att starta kedjorna. Ju flera positioner en lista har desto fler steg och därmed speldeltagare krävs för att deltagarna skall uppnå högsta position. Antalet positioner och ökningstakten i varje “spelomgång” avgör slutligen hur många personer som totalt måste engageras i en kedja för att en deltagare skall få den maximala utdelningen. Totala antalet benägna spelare avgör till sist vilket utrymme som finns att avsätta spel. Den totala utdelningen beror sedan givetvis på hur stora insatserna är i respektive spel.

12.2.2 Andelsspel I motsats till de traditionella kedjebreven bygger de s. k. andels- eller insatsspelen på att deltagarna får utdelning i den turordning som deras andelsnummer registreras hos arrangören. Genom reklam eller genom arrangörens ombud erbjuds personer att köpa andelar i spelet. Andelarna är åsatta nummer i turordning. Deltagarna får ett andelsbevis med det egna registrerade andelsnumret. Utdelningen till deltagarna består av senare spelares insatser. Utdelningen, som på förhand bestäms av arrangören, utgörs ide flesta fall av ett belopp som motsvarar dubbla insatsen. Speldeltagarna har i regel möjlighet att köpa flera insatser i spelet. När utdelning skall ske bestäms också av arrangören efter vissa matematiska principer. Utdelning sker exempelvis när antalet sålda andelar utgör det egna andelsnumret multiplicerat med tre. Multiplikatorn är konstant genom hela spelet. Av spelets konstruktion följer att ju senare en deltagare träder in i spelet desto fler sålda andelar fordras för att han skall komma på utdelningsplats. Detta innebär att senare deltagare får vänta längre på sin eventuella utdelning än de som går in i spelet på ett tidigt stadium. Arrangörens vinst består i att han tillgodogör sig viss procent av insatsen. Hans bruttobehållning ökar därför allt eftersom fler insatser görs i spelet. Spelutvecklingen kan exempliñeras på följande sätt. l7

258 andelsspel och problemrävlingar Kedjebrev,

500 nya 1000 nya

1200 nya

Figur över hur starr antal Kännetecknande för andelsspel är att andelsinnehavaren inte alls rnedverkar andelar som mäste säljas i utdelningen. Betalningsströmmen går hela tiden från andelsinnelavaren till för at! vinstandelsnummer spelarrangören, som verkställer utdelning till tidigare speldeltagare. Endast skal/fâ :nde/ning i andelsarrangören har kontroll över vilket nummer som berättigar till utddning samt spel. (I exemplet är multiplikarorn 3). när detta utfaller. En variant av andelsspel är de s. k. klasspelen. l dessa spel erbjLds andelsinnehavaren att spela i olika klasser. Dessa klasser är normalt oberoende av varandra. I ett klasspel med fyra olika klasser spelar deltagaren i prncip i fyra olika på varandra följande andelsspel med olika vinstförutsättningar. Eftersom det är successivt svårare att passera från en lägre till en högre klass erbjuder arrangören allt högre utdelning. Svårigheten att få utdelning ökar emellertid på grund av att multiplikatorn stiger i högre klasser eller att deltagaren måste komma på utdelningsplats i en lägre klass innan han tillåts att gå vidare till högre klasser. I dessa spel måste deltagaren redan från början bestämma vilken klass han önskar uppnå. Möjlighet ges dock rtt avsluta spelet i en lägre klass.

l 2.2.3 Problemrävlingar I problemtävlingar förutsätts att deltagaren löser en viss uppgift. Den bästa vinner ett pris. Detta består till en viss del av deltaganas totala lösningen insatser. Tävlingarna kan vara av olika typer, exempelvis korsord eller bildande av så många ord som möjligt av bokstäverna i ett givet od. En korsordstävling som det här är frågan om anordnas så att arrangören genom annonser i pressen eller genom direktreklam publicerar ett korsord som skall lösas samt ett poängsatt alfabet. Med hjälp av alfabetet skall deltagaren bilda ett bestämt antal ord och därvid försöka uppnå så många poäng som möjligt. Som villkor för deltagande krävs betalning av er tävlingsavgift, som skall skickas till arrangören tillsammans med lösnngen. Av influtna tävlingsavgifter behåller arrangören en viss del medan återstoden går till vinster. Vinstandelen kan fördelas på olika sätt mellan ett anta lösningar med högsta summa för den som uppnått högsta godkända totalpoäig. Svaren bedöms mestadels av en jury. Sammanfattningsvis kan sägas att kedjebrev och andelsspel skiler sig från lotterier i allmänhet därigenom att utdelningen egentligen inte beror på slumpen. l stället är det möjligheten att förmå nya personer att satsa pengar i spelet som är avgörande för utdelningen. I dessa spel liksom i pnblemtäv-

Kedjebrev, andelsspel och problemtävlingar 259

lingar består varje deltagares utdelning i spelet av poster härrörande från insatser från andra deltagare i spelet.

12.3 Spelens ekonomiska konsekvenser

Som tidigare nämnts är förutsättningen för maximal utdelning i ett kedjebrev att varje kedja löper fullt ut. Möjligheten härtill beror på antalet speldeltagare, som krävs för att nå högsta position. Antalet positioner och ökningstakten i varje steg avgör i sin tur hur många personer som totalt måste delta i spelet för att någon skall få den maximala utdelningen. lett spel som omfattar fem positioner och där deltagarantalet ökar med fem nya för varje redan engagerad kan deltagarutvecklingen för maximal utdelning illustreras på följande sätt.

Listposition Antal nya deltagare för att uppnå position

5 3.125 = 5 x 625 4 625 = 5 x 125

Den teoretiska utdelningens storlek i kronor beror, förutom på ökningstakten och antalet positioner, på de belopp som skall erläggas av nya deltagare. Om man antar att dessa skall betala 25 kronor var till de personer som står på plats nr 3 respektive nr 5 i det ovan redovisade exemplet blir utdelningen:

Totalt 81 250 kr.

Detta innebär att deltagaren i exemplet skall stå på 3:e plats på 125 listor för att få 3 125 kronor och skall stå på 5:e plats på 3 125 listor för att få 78 125 kronor. Teoretiskt kan spelaren totalt få 81 250 kronor. I ett kedjebrev betingar sig arrangören normalt en s. k. administrationsavgift av varje deltagare. Avgifterna används för att hålla spelet igång (reklam, fortlöpande kontroll osv.) men är även avsedda att ge vinst åt arrangören. Om man antar att administrationsavgiften i sistnämnda exempel är 15 kronor blir arrangörens bruttobehållning 58 590 kronor (15 x 3 906).

260 Kedjebrev, andelsspe/ och problemtävlingar

Exempel på andels- och klasspel Spelets benämning lnsats Utdelning Multipli-

Stockholmsspelet, Stockholm 130 260 2,6 Europaspelet, Skänninge 125 255 2,7 Multimax, Stockholm l 240 (delan- 2,5 x insatsen 3,5 lI delar kan köpas) 5.5 x insatsen 3.2 lll 12 x insatsen 3,1 lV 25 x insatsen 3,0 Jackmax, Åsele Ia 90 2.5 x insatsen 3,5 lb 3 x insatsen 15

slutsiffra Hudiksspelet, Hudiksvall 150 300 2,5 Bre-Vo-Ma-Tic, Skänninge 130 400 4

Beträffande andels- och klasspel redovisas ovan exempel på sådana spel Av uppställningen framgår insatser och utdelningar i kronor samt den multiplikator, med vilken deltagarens andelsnummer skall multipliceras för att denne skall komma på utdelningsplats. består de s. k. klasserna av erbjudanden om att delta i I klasspe1etJackmax samma spel men på olika svårighetsnivåer. Skillnaden mellan de olika klasserna är multiplikatorns storlek. Spelaren kan välja att köpa en andel i klass l som berättigar till utdelning när 3,5 x spelarens eget andelsnummer sålts. är då 2,5 x insatsen â 90 kronor = 225 kronor. I klass II är Utdelningen 3 x insatsen â 90 kronor = 270 kronor. multiplikatorn 15 och utdelningen Detta innebär att spelaren inte får utdelning förrän 15 gånger hans eget andelsnummer sålts. l klass lll och IV är multiplikatorn 67 respektive 134. är 5 x 90 kronor =450 kronor respektive 25 x 90 kronor = 2 250 Utdelningen kronor. Av följande tabell framgår hur stora belopp som omsätts vid 100, 500 l Exemplen är hämtade respektive 2 500 sålda andelar i varje spelform. Arrangörens bruttobehållning från KO:s material. utgör skillnaden mellan totala antalet insatser och total utbetalning.

Kedjebrev, andelsspel och problemtävlingaz 261

Tabell Totala insatser och utbetalningar för andelsspel vid vinst

Antal sålda andelar

Totala 100 andelar Totala 500 andelar Totala 2 500 andelar insatser 4:- insatser insatser Ut- Total Ut- Total Ut- Total del- utdelning del- utdelning del- utdelning nings- nings- ningsnr nr nr

50 000 40 40 000 250 000 200 200 000 l 250 000 l 000 l 000 000 Finansspelet Svedaspelet 30 000 38 22 800 150 000 192 115 200 750 000 961 576 600 Stockholmsspelet 13 000 38 9 880 65 000 192 49 920 325000 961 244 860 Europaspelet 12 500 37 9 435 62 500 185 47 175 312 500 925 235 875 Jackmax la 9 000 28 6 300 45 000 142 31950 225 000 714 160 650 lb 9000 6 1620 45000 33 8910 225000 166 44 890 lc 9 000 l 450 45 000 7 3 150 225 0()0 37 16 650 ld 9 000 - - 45000 3 6 750 225 0l)0 18 40 500

12.4 Spelens konsekvenser i övrigt

Arrangören av spelen framträder vanligen inte på annat sätt än med spelets beteckning och ett boxnummer. I vissa fall hänvisas till automatisk telefonsvarare, av vilken deltagare kan få besked om spelets förlopp. I kedjebrev där betalningsströmmarna går via deltagarna och pengarna således skickas av nya deltagare direkt till personer som namnges på listan finns vissa möjligheter for deltagarna att själva bedöma spelet genom att kontakta tidigare personer på listan och söka ta reda på vilka listor som är i omlopp. l ett inte oväsentligt antal kedjebrev och i samtliga andelsspel handhas emellertid in- och utbetalningar av arrangören själv. Då har endast denne översikt av antalet sålda brev eller andelar. Deltagarna har således i dessa fall starkt begränsade möjligheter att själva följa upp hur spelet utvecklas och när utdelningsberättigad position uppnåtts samt kontrollera storleken av utdelningen. Ide fall att deltagarnas namn och hemvist inte anges på listorna utan dessa uppgifter i stället ersatts med kodnummer vet endast arrangören hur många och vilka personer som köpt en plats i kedjebrevet. Deltagarna saknar där helt och hållet möjlighet att komma i kontakt med varandra. Arrangören har på grund av Spelens karaktär möjligheter att godtyckligt administrera dem. Ett andelsspel kan arrangören avbryta när som helst. I sådana spel och alla övriga där betalningsströmmarna går genom arrangören finns inget sätt for spelarna att gardera sig mot att denne, när spelet avbryts, utöver administrationsavgiften, behåller de insatser som egentligen är avsedda till utdelning åt deltagarna. I fråga om kedjebrev och andelsspel föreligger inget hinder för arrangören att förtjäna pengar på deltagarnas bekostnad genom att själv eller genom bulvan köpa de första andelama i spelet. Han kan därigenom erhålla utdelning på de enda andelar som ger stor utdelning i spelet.

262 Kedjebrev, andelsspel och problemtävlingar

Även i problemtävlingar finns risk för att deltagarna utsätts för godtycke från arrangörens sida. Denne eller en av honom utsedd jury bedömer tävlingssvaren. Deras beslut kan inte överklagas. Vidare kan arrangören behålla deltagarnas avgift till att täcka egna kostnader och över huvud taget inte dela ut några vinster. Någon officiell kontroll sker inte av denna spelverksamhet. I vissa spel anges att kontroll förekommer. Normalt är det dock arrangören själv som svarar för denna. Uppgifter har förekommit om att spel kontrollerats av en auktoriserad revisor. Denne namnges dock inte. Arrangören kan genom spelets konstruktion i princip bestämma inte bara hur mycket insatsen och administrationsavgiften skall vara utan också proportionen mellan dem som vinner och dem som förlorar. Deltagare erbjuds att göra obegränsat antal insatser. Dessa kan uppgå till inte obetydliga belopp. Fördelningen av vinster och förluster i kedjebrev och andelsspel är ojämn. Bland deltagare vinner de som lyckas komma in på ett tidigt stadium i kedjan eller spelet och som driver på för att inte kedjan eller spelet skall brytas.

12.5 Spelens förekomst och omfattning

Eftersom registrering av kedjebrev, andelsspel och problemtävlingar inte förekommer, saknas kunskap om hur många spel som utbjudits på marknaden. Likaså är den exakta omfattningen av spelen okänd. Inkomster av verksamheten registreras och beskattas inte i särskild ordning. Verksamheten torde i de flesta fall bedrivas som bisysselsättning och inkomsterna skall rätteligen vara redovisade i arrangörens årliga självdeklaration. En sammanlagd omsättningssiffra kan därför inte beräknas. I tabell nr 8 i bilagedelen redovisas data om sådana kedjespel som marknadsförts under åren 1971-1975. Uppgifterna är hämtade från KO:s material. Av tabellen framgår för varje enskilt spel hur spelets konstruktion, dvs. ökningstakten och antalet rader på listorna, påverkar det erforderliga deltagarantalet i ett antaget fullföljt kedjesystem. Dessutom visas hur deltagarantalet i sin tur bestämmer maximala utdelningen och arrangörens bruttobehållning. Den senare har erhållits som skillnaden mellan totala deltagarantalet i ett kedjesystem multiplicerat med administrationsavgiften och totala utdelningen för den förste i kedjan. I tabellen anges dessutom för varje spel om arrangören sköter in- och utbetalningen till deltagarna eller ej, samt om kodade listor förekommer. Slutligen har beräkningar gjorts över hur många personer som kan få maximal utdelning i varje kedjebrev under förutsättning att var 10:e svensk (800 000 personer) deltar i kedjebrevet. Av tabellen kan utläsas att det förekommit spel på marknaden med en så extremt hög teoretisk maximal utdelning som ca 2 082 000 kronor (”Miljonbrickan.) Anledningen till den höga utdelningen är att insatsen är förhållandevis hög (350 kronor) och att det krävs totalt 29 524 personer i varje spelomgång. Spelet ”Tornado” exemplifierar en extrem konstruktion. Spelet har en ökningstakt av tre nya deltagare för varje redan engagerad och med tio listpositioner. Med denna konstruktion fordras ett så stort deltagarantal om 88 573 personer för att en person skall få maximal utdelning (658 620 kronor). På grund av det

Kedjebrev, andelsspel och problemtävlingar 263

stora deltagarantalet blir arrangörernas bruttobehållning för varje fullföljd spelomgång l 771460 kronor. Endast nio personer kan erhålla maximal utdelning om 800000 personer (var 10:e svensk) deltar. 1 kedjebrevet ”Snabbkedjan” fordras ett så stort deltagarantal att endast två personer kan erhålla maximal utdelning under förutsättning att var 10:e svensk deltar. Den vanligaste förekommande spelkonstruktionen exemplifieras av spelet Casino-Royal. Detta spel har ökningstakten 3 samt sex listpositioner. Insatsen är 75 kronor varav 15 kronor går till arrangören. Totalt antal deltagare i en omgång är 1 093 personer och den totala utdelningen 25 590 kronor. Arrangörens bruttobehållning blir då 16440 kronor. Om var 10:e svensk skulle delta kan 731 personer erhålla maximal utdelning. Vissa spel innehåller andra otillfredsställande moment än extrem uppläggning. I spelen ”Gambling” och Referens” informeras exempelvis deltagarna inte om ökningstakten i kedjebrevet. I dessa spel handhas även alla utbetalningar av arrangören själv. Dessutom saknas uppgift om hur stor del av inbetalda medel som utgörs av insats och därmed hur stor den totala utdelningen teoretiskt kan bli.

12.6 Ingripanden med stöd av marknadsföringslagen

KO har under åren 1971-1975 behandlat ca 60 ärenden avseende marknadsföring av kedjebrev/andelsspel eller problemtävlingar om pengar. KO har uppställt vissa minimikrav för reklamen, bl. a. att ifyllda namnlistor endast skickas till personer som har svarat på erbjudande från arrangören att delta i spelet eller på annat sätt visat intresse för spelet. KO har vidare krävt att överdrivna uppgifter rensas ut i reklamen. Belopp som i praktiken sannolikt inte kommer att utdelas får inte utan reservation omnämnas i reklamen. 1 ett fåtal fall har reklamen i samband med kedjebrev och liknande varit föremål för marknadsdomstolens (MD) prövning. Under år 1975 förde KO talan hos domstolen mot marknadsföringen av ett spel av kedjebrevskaraktär benämnt ”Guld-Shejk -75.” KO anförde i sin talan att han i mars 1975 uppmärksammat ett reklamblad för kedjebrevsspelet ”Guld-Shejk -75”. Sedan KO med stöd av marknadsföringslagen riktat kritik mot reklamens utformning åtog sig arrangören att ändra denna på de påtalade punkterna, varefter KO avskrev ärendet. Ett nytt reklamblad utsändes av arrangören under hösten 1975. Detta innehöll bl. a. formuleringen Vid sammanträde med Konsumentombudsmannens sekreterare har utformningen av Guld-Shejk förbättrats i såväl siffror som text.” Denna formulering gav enligt K0:s mening närmast intryck av att KO på något sätt skulle stå bakom utformningen av själva spelet och även att reklamen i fråga skulle ha godkänts av KO. Vidare innehöll reklambladet formuleringen ”Maximiutdelningen överstiger 10 miljoner kronor. KO anförde att det fick anses praktiskt uteslutet att någon deltagare i ”Guld- Shejk” skulle kunna erhålla en utdelning i denna storleksordning. 1 ett interimistiskt beslut av den 4 december 1975 förbjöd MD arrangören att vid vite av 100 000 kronor använda de redovisade formuleringarna. ldom den 3 maj 1976 fastslog MD att de påtalade fonnuleringarna hade en uppenbar funktion såsom medel för marknadsföringen av det aktuella

264 Kedjebrev, andelsspel och problemrävlingar

kedjebrevet. Vad därefter gällde påståendet att utformningen av Guld-Shejk” förbättrats vid sammanträde med KO:s sekreterare konstaterade MD att ingenting i ärendet framkommit som tydde på att detta påstående skulle vara överensstämmande med verkligheten. Att KO skulle ha medverkat vid utformningen av själva spelet i fråga ansågs sakna all grund. Påståendet var därför att anse som grovt vilseledande och därmed otillbörligt i marknadsföringslagens mening. Vidare fick den berörda formuleringen anses vara ägnad att inge föreställningen att KO godkänt marknadsföringen av kedjebrevsspelet. Av utredningen i ärendet framgick att reklamen för kedjebrevsspelet varit föremål för kritik från KO:s sida samt att ärendet hos KO avskrivits sedan arrangören åtagit sig att ändra reklamens utformning på de påtalade punkterna. I ett tidigare beslut av MD angående vilseledande reklam för kedjebrevsspelet ”Guldregnet” anförde domstolen bl. a. följande. Det förhållandet att reklamen i påtalade hänseenden ändrats på ett sätt som KO funnit sig kunna acceptera kan ingalunda sägas innebära att KO godkänt reklamen som sådan. KO saknar för övrigt befogenhet härtill. Det står KO fritt att. närhelst han finner skäl därtill, till förnyad behandling uppta reklam vilken han tidigare förklarat inte föranleda vidare åtgärder från hans sida. Därtill kommer att den rättsskapande myndigheten marknadsdomstolen - alltid är oförhindrad att i ärenden som kommer under dess behandling ompröva beslut av KO och i förekommande fall utfärda förbud med avseende på marknadsföringsmetoder som KO efter handläggning lämnat utan vidare åtgärder. Detta uttalande ansåg domstolen även kunna tillämpas i ärendet ”Guld- Shejk -75”. MD framhöll därför att det måste anses otillbörligt i marknadsföringslagens mening att såsom skett ge sken av att KO skulle ha godkänt

marknadsföringen av kedjebrevet.

Beträffande påståendet angående möjlig maximiutdelning hade arrangören invänt att det var teoretiskt fullt möjligt att under vissa förutsättningar erhålla den påstådda maximiutdelningen, tio miljoner kronor. Arrangören hade emellertid inte förebringat någon bevisning härom. Enligt MD:s bedömning måste det anses praktiskt uteslutet att någon spelare skulle kunna erhålla en utdelning av en sådan storleksordning. Även denna formulering var därför att anse som grovt vilseledande och därmed otillbörlig i marknadsföringslagens mening.

12.7 Skrivelse från Konsumentombudsmannen

KO har i skrivelse den 2 mars 1973 till utredningen bedömt det som nödvändigt att sådan verksamhet som kedjebrev och andelsspel om pengar helt förbjuds eller att den underkastas tillstånds- eller anmälningstvång. I skrivelsen har KO bl. a. anfört följande.

Enligt KO:s erfarenhet pågår ständigt ett icke obetydligt antal kedjebrev och andelsspel om pengar. Det finns goda skäl att anta att totalt sett mycket betydande penningbelopp omsätts i samband därmed. Fördelningen av vinster och förluster i kedjebrev och andelsspel är ojämn. Bland deltagare vinner de som lyckas komma in på ett tidigt stadium av kedjan eller spelet och som driver på för att inte kedjan eller spelet skall

Kedjebrev, andelsspel och problemtävlingaz 265

spridas. Förlorarna är betydligt fler och utgörs sannolikt främst av personer i små ekonomiska omständigheter. De största förtjänsterna i samband med kedjebrev och andelsspel om pengar kan de personer antas göra som ständigt arrangerar nya spel och som i samband därmed betingar sig avgifter av samtliga deltagare. De kan också öka sina vinstmöjligheter genom att tillse att de själva samt anhöriga och vänner till dem går in som deltagare i början av spelet. I de fall då insatserna betalas till arrangören kan denne tillgodogöra sig betydande räntevinster. Vinster på kedjebrev och andelsspel om pengar torde sällan uppges till beskattning i någon form. KO finner det synnerligen otillfredsställande att hela denna verksamhet får pågå utan varje offentlig insyn och kontroll. Medan allmänheten i princip är skyddade mot otillbörliga förfaranden i samband med andra former av lotterier och spel är den totalt oskyddad mot otillbörliga förfaranden i samband med kedjebrev och andelsspel om pengar. Det råder ingen tvekan om att deltagarna ofta på ett från konsumentsynpunkt olyckligt sätt utsätts för arrangörernas godtycke. Det erinras i detta sammanhang om att kedjebrev om pengar är förbjudna i bl. a. Finland.

12.8 Frågans behandling i riksdagen

l motion 1975/ 76:l810 hemställdes att riksdagen skulle förbjuda kedjebrevsspel och andelsspel. I motionen anfördes att det finns personer som utan straffpåföljd tjänar pengar på kvalificerat skoj och bondfångeri, nämligen de som ständigt startar nya kejdebrev och andelsspel. Vinstmöjligheterna är enligt motionären illusoriska. Det är arrangören och möjligen dennes familj eller släktingar vilka ligger först i kedjorna, som får ekonomisk vinst.

Motionären ansåg det mycket otillfredsställande att denna verksamhet får

fortgå utan någon offentlig insyn och kontroll. Med nuvarande lagstiftning är det, säger han, svårt att komma till rätta med kedjebrevsföretagen. Han ansåg att starka skäl talade för att verksamheten bör förbjudas. Näringsutskottet framhöll i sitt betänkande (NU 1975/ 76:24) att den kritik som motionären riktade mot dessa typer av spel och mot bristen på offentlig insyn i och kontroll av spelverksamheten var befogad. Lotteriutredningens uppdrag omfattar, erinrade utskottet, att överväga om de s. k. spel som bedrivs i samband med kedjebrev skall omfattas av en reglering av lotteriverksamheten. Utskottet hade inhämtat att utredningen gjort vissa undersökningar rörande detta problem och avsåg att lägga fram förslag till reglering i sitt slutbetänkande. Utskottet ansåg därför inte att någon åtgärd från riksdagens sida var befogad utan avstyrkte motionen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

12.9 Regler i övriga nordiska länderna

l Danmark är penninginsamlingar genom kedjebrev förbjudet enligt Lag nr 287 av den 9juni 1971 angående insamlingar. Kedjebrevsspel är i Fin/and förbjudet enligt Lag nr 65 den 10 mars 1939, om förbud mot penninginsamling av visst slag. Penninginsamling genom kedjebrev eller på annat sätt är förbjudet om någon eller några av deltagarna i insamlingen utlovas ekonomisk fördel. l Norge regleras kedjebrevsspel i 12§ Lotterilagen. Det är förbjudet att upprätta och delta i kedjebrevsspel eller liknande arrangemang där pengar omsätts inom en obestämd krets av personer.

13 Massmedielotterier

13.1 Nu gällande reglering

1 5 § lotteriförordningen ges tryckt periodisk skrift en särställning i lotterihänseende. I sådan skrift får lotteri fritt anordnas under förutsättning att det inte ingår som väsentligt led i utgivandet av skriften, att innehav av skriften eller insats inte fordras för att delta samt att värdet å högsta vinst inte överstiger 200 kronor. Tryckt periodisk skrift är enligt 1 kap. 7§

tryckfrihetsförordningen ”tid-

eller annan sådan tryckt skrift, som enligt utgivningsplanen ning, tidskrift är avsedd att under bestämd tid utgivas med minst fyra å särskilda tider utkommande nummer eller häften årligen. Efter riksdagsbeslut år 1964 gjordes ett tillägg till 5 § lotteriforordningen varvid Sveriges Radio, i samband med rundradiosändningar, gavs samma rätt som periodiska skrifter att anordna lotterier. I tillägget sägs att lotteri får anordnas i samband med rundradiosändning under förutsättning att insats inte erfordras samt att värdet å högsta vinst inte överstiger 200 kronor.

13.2 Bakgrund till gällande reglering

I betänkandet (SOU 1938:17) med forslag till Iotteriförordning, återfinns motiven for att ge tidningar en särställning. Där sägs bl. a. följande.

Skillnaden mellan tidningslotterier och andra lotterier framträder tydligast däri, att ett tidningslotteri anordnas utan avsikt att lotteriet såsom sådant skall giva ett tillfredsställande ekonomiskt resultat. Syftet med ett tidningslotteri är visserligen ekonomisk vinning men icke för lotteriet utan för tidningsforetaget genom ökad spridning av tidningen. Genom den särskilda prägel, som dessa lotterier till följd av sambandet med tidningen äga, synes det väl försvarligt att för dem fastställa regler, avvikande från det allmänna. Naturligtvis kan det tänkas, att en tidning anordnar lotterier i sådan omfattning och av sådan beskaffenhet, att lotteriema bliva det väsentliga i tidningsföretaget. För detta fall finnes ej någon anledning att taga hänsyn till sambandet med utan torde dylika lotterier böra vara underkastade samma regler som tidningen, lotterier i allmänhet. Men då ett lotteri allenast ingår som del av det mångskiftande innehållet i en tidning, för vilken anordnandet av lotterier således icke är av grundläggande betydelse, kommer saken i ett annat läge. Principen kan lämpligen uttryckas så, att, om särbestämmelser skola vara motiverade, anordnandet av lotterier ej får ingå såsom väsentligt led i tidningsforetaget. Naturligtvis kunna mot tidnings- l Se prop. 1964:20, lotterier teoretiskt sett riktas samma anmärkningar som mot lotterieriallmänhet. Man 2 LU 1, rskr 57.

268 Massmedielorreriez

kan säga att lotterierna vädja till allmänhetens sämre instinkter, attde uppamma spelbegäret, fresta till för höga insatser m. m. Häremot kan dock till en början invändas, att det för tidningslotterier väsentliga merendels torde vara allenast att underhålla och roa tidningens läsekrets. Den som deltager i en korsordstävlan t. ex. gör detta oftast mera som förströelse än i avsikt eller förhoppning att därigenom vinna det förhållandevis blygsamma belopp, som må vara utlovat såsom pris. . . Att märka är emellertid att, liksom beträffande lotterier i allmänhet, betänkligheterna gentemot tidningslotterier närmast torde vara förbundna med frågan om insatser och vinster i lotteriet. Regleras denna fråga på lämpligt sätt, torde betänkligheterna praktiskt taget försvinna. . . Avgörande lör, huruvida tidningslotterier skola få anordnas utan anmälan eller särskilt tillstånd, är, som i det föregående framhållits, att frågan om insatser och vinster regleras på sådant sätt, att de invändninganvilka i allmänhet kunna riktas mot lotterier, här förlora sin udd. Vid ett tidningslotteri kunna insatserna tänkas vara huvudsakligen av två slag, nämligen dels avgift för själva tidningen dels ock särskild avgift därutöver för deltagande i lotteriet. Uppenbart är att, om ett tidningslotteri skall få åtnjuta - vid förmånligare regler än andra lotterier, särskild avgift för deltagande i lotteriet sidan således av avgiften för själva tidningen - icke får fordras. Skulle dylik särskild insats behöva erläggas, kommer lotteriet i sak icke att skilja sig från lotteri, anordnat utan samband med tryckalster. Samma betänkligheter möta visserligen ej mot insats allenast i form av avgift för vederbörande publikation. Skulle sådan insats tillåtas, kunde man emellertid bliva ställd inför nödvändigheten att pröva avgiftens skälighet - utan för att säkerställa, att densamma ej sättes högre än publikationen i och för sig lotteri -skulle betinga. En dylik prövning, vilken torde vara oundviklig om man ej ville riskera att mindre nogräknade företag på antytt sätt kringginge bestämmelserna, skulle erbjuda stora svårigheter. Sakkunniga hava därför stannat för att beträffande nu ifrågavarande slag av lotterier föreslå förbud mot att såsom villkor för deltagande i lotteriet uppställes fordran på insats vare sig av ena eller av andra slaget. Ett tidningsföretag, som anordnar en korsordstävlan, får sålunda exempelvis ej fordra, att lösningen skall insändas å ett urklipp ur tidningen eller att tidningen medföljande kupong eller dylikt insändes. Detta innebär givetvis ej något förbud mot dylika tävlingar; men det innebär, att obegränsat antal personer kunna med gemensam tillgång till ett tidningsexemplar, däri tävlingen är införd, deltaga i tävlingen,oavsett att kanske ingen av dem är ägare till tidningsexemplaret. Vad frågan om vinsterna beträffar torde avgörande hänsyn böra tagas därtill att syftet med tidningslotterier uteslutande bör vara underhållning. Vinsterna böra därför hållas inom måttliga gränser. För höga vinster skulle kunna medföra att lotteriema urartade. I proposition 1939:76 instämde departementschefen i utredningens förslag rörande tidningslotterier. Värdet av högsta vinsten fastställdes av riksdagen till 100 kronor oberoende av vinstens art. Värdegränsen höjdes år 1955 till 200 kronor. Motivet härför var, enligt den inträffade penningvärdeförsämringen sedan år

departementschefenl,

1939. Bakgrunden till det tidigare nämnda tillägget i 5 § rörande rundradiosändningar var en skrivelse av den 16 september 1963 från Sveriges Radio, där bolaget begärt en sådan ändring. Bolaget hävdade att den utvidgning av ljudradions och televisionens programverksamhet som ägt rum bl. a. medfört att sådana programformer i vilka lyssnarna och tittarna på ett eller annat sätt tog aktiv del hade blivit alltmer vanliga. Radions och televisionens programsom bedrev rundradiosändning vid 1 Se prop. 1955:27. verksamhet motiverade att radioföretag

M assmedielørreriei 269

anordnande av lotteri i samband med sändningarna erhöll samma befrielse från anmälan eller tillstånd som utgivare av tryckt periodisk skrift erhållit genom stadgandet i 5§ lotteriförordningen. Samtliga remissinstanser tillstyrkte Förslaget eller lämnade det utan erinran. I betänkandet Om lotterier konstaterades i fråga om dessa lotterier att högsta vinstvärdet inte sällan överskreds, varvid lotteriet givetvis blev olagligt. l många fall ansågs gränsen vara svår att dra mellan vad som är lotteri och vad som är tävling baserad på skicklighet. I sammanhanget förtjänade det enligt utredningen att påpekas, att även skicklighetstävlingar blev att anse som lotteri, om fördelningen av vinster bland deltagarna ägde rum efter slumpmässigt urval, exempelvis där vinsten fördelades bland flera deltagare med rätt svar i en skicklighetstävlan med hänsyn till först öppnat svarskuvert. Utredningen föreslog emellertid ingen åtgärd i anledning av sitt konstaterande. Bland rem issyttrandena över betänkandet anförde Svenska Tidningsutgivareföreningen att värdet å högsta vinst med hänsyn till inträffad penningvärdeförsämring borde höjas till 300 kronor. Varken regering eller riksdag har vidtagit någon åtgärd i denna fråga. Sedan 1964 har massmedielotterier inte aktualiserats i riksdagen.

13.3 Marknadsföringslagen och massmedielotterier

Konsumentombudsmannen (KO) fäste i början av år 1972 Svenska tidningsutgivareföreningens (TU) och dess veckotidningssektions (Vectu) uppmärksamhet på att vissa tidningar och tidskrifter anordnade tidningslotterier, som enligt KO:s uppfattning inte stod i överensstämmelse med lotteriförordningens och marknadsföringslagens regler. Efter överläggningar mellan KO samt TU och Vectu erinrade de senare i PM den 12 september 1972 sina medlemsföretag om de bestämmelser, som borde iakttas vid anordnande av tidningslotterier. l promemorian anförs bl. a. följande.

Vad som exakt menas med begreppet innehav av tidningen är inte klart. Att döma av förarbetena till lotteriförordningen måste tidningslotteri anordnas på sådant sätt att varje deltagare i princip kan delta med hjälp av en tillfälligt lånad tidning. För deltagande i lotteriet får alltså ej över huvud taget fordras att ett urklipp ur tidningen eller en medföljande kupong måste insändas. Tidning som bryter mot lotteriförordningen kan komma att åtalas av allmän åklagare vid underrätt. KO har enligt förarbetena till marknadsföringslagen (MFL) skyldighet att verka för att överträdelser av lotteriförordningen blir beivrade. . . Om deltagande i lotteri förutsätter att man sänder in del av eller bilaga till tidning -i form av spelplan, bilder, figurer eller dylikt - kan förfarandet föranleda förbudstalan enligt 1 § MFL. . . Förfarandet torde också innebära en överträdelse av 5 § lotteriförordningen. Med hänsyn till MFL bör vidare iakttas:

a) att reglerna för lotteriet samt vinstplan och beskrivning av vinsterna är klart och entydigt angivna; b) att lotterianordnaren inte avviker från de uppställda reglerna och att betryggande kontroll av lotteriet föreligger; samt 1s0U 197052,

270 Massmedielotrerier sou 1979:29

c) att det klan och tydligt anges hur vinnarna får underrättelse om sina vinster och att publicering av namnen på vinnarna sker inte mindre lättillgängligt fordeltagama än presentationen av själva lotteriet. Företrädarna för KO-ämbetet har. . . - utan att framföra något konkret yrkande hävdat att det utöver de ovan angivna tre formella villkoren för tidningslotterier finns ett fjärde som kan framläsas ur förarbetena till förordningen. Detta villkor skulle innebära att syftet med ett tidningslotteri endast får vara att underhålla och roa tidningens läsekrets, t. ex. i form av korsordstävlingar m. m. Enligt denna uppfattning krävs for tidningslotteri således en yttre aktivitet av typen knåp och pyssel. Ett tidningslotteri skulle inte få ha ett i första hand säljfrämjande syfte. Som exempel på sådant lotteri kan nämnas utlottning av varor på namnen i prenumerantregistret. Det är alltså syftet med ett tidningslotteri som skulle avgöra om det är godtagbart enligt lotteriförordningen. Den nu återgivna diskussionen om ett fjärde villkor för tidningslotterier bör tidningsforetagen själva bedöma betydelsen av inför utformningen av en eller annan typ av tidningslotterier.

13.4 Massmedielotteriernas omfattning och former

13.4.1 M orgontidningar

Den mest förekommande formen av s. k. tidningslotterier inom dagspress av typ morgontidning är korsord. Inom gruppen större morgontidning publiceras regelmässigt korsord en gång i veckan. I samband med större helger, exempelvis jul, anordnar en rad tidningar, enligt tradition, ett tidningslotteri med anknytning till julen, t. ex. skinklotteri. Enligt uppgift från tidningsutgivarhåll tillämpas 5 § lotteriförordningen i övrigt inte särskilt ofta av morgontidningar. Enligt samma källa har antalet tidningslotterier minskat under senare år.

13.4.2 K vä/lstidningar Vi har kunnat konstatera att kvällstidningar mer allmänt arrangerar tidningslotterier än morgontidningar. Kvällstidningarna Expressen, Aftonbladet, och Göteborgs-Tidningen publicerar ett tidningslotteri i form Kvällsposten av korsord per tidning och vecka. Dessutom arrangeras andra former av tidningslotterier ungefär 2-4 gånger per år och tidning. Olika former av tidningslotterier förekommer inom kvällspressen. Följande exempel kan anges.

a) De som önskar delta kan sända in en i tidningen publicerad kupong eller avskrift därav och delta i utlottning av vara. b) Enklare gissningstävling, typ fotogåta, ibland förenad med vissa ledtrådar. Vinnare utses genom lottning bland insända lösningar. c) Ett bingospel där tidningen, ofta i helgnummer, publicerar en spelplan och därefter kompletterande spelflikar dagligen under viss tid. d) Som regel i ett helgnummer publiceras en numrerad lott. Under därpå följande dagar publicerar tidningen dragningslistor på vinnande nummer. Det förekommer att detta lotteri följs upp där s. k. etappvinnare får möjlighet att delta i en uppföljande pristävling.

sou 1979:29 Massmedielotrerier 271

13.4.3 Veckopress Även bland Veckotidningar är korsord den vanligaste formen av tidningslotteri. I princip publicerar varje Veckotidning av familjetidningskaraktär ett korsord i varje utgåva. Bland Vectuzs medlemsföretag återfinns främst två tidningar, Hemmets Veckotidning och Damernas Värld, som regelbundet anordnar även andra former av tidningslotterier. l samband med artiklar om exempelvis skönhetsvård utlottas ett antal förpackningar med skönhetsmedel eller andra produkter som sägs anknyta till tidningens redaktionella innehåll och policy.

134.4 Radio och TV

[Sveriges Radios sändningar Förekommer massmedielotterier i olika program varje vecka. Programmet ”Melodikrysset” är ett exempel härpâ. Med ledning av uppspelade melodier och s. k. ledtrådar skall deltagarna fylla i ett korsord som publiceras varje vecka i Sveriges Radios egen programtidning Röster i Radio/TV samt i dagspress. Dessutom förekommer ofta gissningstävlingar i olika program. Vinnare i dessa tävlingar utses genom dragning bland insända lösningar. l Sveriges Radios twsändningar förekommer enligt uppgift lotterier däremot mycket sällan. I samband med Radiohjälpens insamlingar har Sveriges Radio producerat olika program med anknytning till insamlingsändamålet och då arrangerat enklare Ett villkor för gissningstävlingar. deltagande har varit att bidrag lämnats till insamlingen. De deltagande har samtidigt som det skett besvarat en gåta. Bland insända svar har sedan vinnare utsetts. Därutöver har massmedielotterier endast förekommit i enstaka program.

13 .4.5 K orsordstidningar Det finns på den svenska marknaden ett antal tidskrifter, som helt eller till övervägande del innehåller korsord och liknande förströelser där läsekretsen erbjuds att sända in lösningar till tidskriften. Bland insända rätta lösningar lottar tidskriften ut vinster. l följande tablå anges de åtta mest kända tidningarnas upplagestorlek samt i vilken mån läsekretsen sänder in lösningar till tidskriften. Samtliga uppgifter avser år 1977. Lyckokryss, Roliga kryss och glada historier, Krysset och Chansen utges av Specialtidningsförlaget AB. Tidningarna Ordflätan, Kryssdax och Bildkorset ges ut av Malmborg & Hedströms förlag AB medan Bendéus Press AB är av Nötknäpparen

utgivare lFr. o. m. 4:e kvartalet

Aven en rad andra tidskrifter än nu nämnda anordnar tidningslotterier, 1977_Tidigare utgiven mestadel i form av korsord. av enskild person.

272 Massmedielorterier S(›U 1979:29

Namn Antal Antal Genom- Antal insända nr/år utgiv- snitts- prenu- lösningar nings- upplaga meran- i genomår ter ca. snitt (1977)

Lyckokryss 13 9 22 000 l 500 2 000 Roliga kryss &

Kryssdax 8 0()0 Bildkorset 12 12 7 000- - 1 000 8 000 Nötknäpparen ll 23 23 000 2 450 l 800 Chansen 12 18 15 000 500 l 500

4 Korsord utgör ca 80 procent av tidningen.

13.5 Vinster

Vinsternas art varierar. Vanligast är vinster i form av bokpriser, varor av olika slag samt penninglotter. Även kontanter är vanliga som vinster, framför allt i korsord. I föjande tabeller redovisas omslutningen per år av vinster i tidningslotterier arrangerade åren 1974, 1975 och 1976 av ett urval svenska tidningar. Beträffande dagstidningar har dock hänsyn tagits till upplagesiffror samtidigt som en geografisk spridning har eftersträvats. Samtliga kvällstidningar har tillfrågats. Även vid urvalet av veckopress har hänsyn tagits till upplagesiffror, men också till den målgruppsinriktning som vissa tidningar har. Vid urvalet har vi samrått med Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) och dess veckotidningssektion (Vectu). Samtliga tidningar som tillfrågats, utom de s. k. korsordstidningarna samt ICA-kuriren och Land, är medlemmar i TU respektive Vectu. Respektive tidning svarar för i tabellerna redovisade uppgifter.

sou 1979:29 Massmedielotterier

(399 300)” (288 300)” (226 900)” 4 Avser endast korsordsvinster. b Utbetalade vinster.

I Utbetalade vinster. b Avser endast korsordsvinster.

274 M assmedielorterier

Antal lotterier per år Total omslutning av utlovade Genomsnitt per lotteri S. k. korsordstidningar och erlagda vinster i kr. i kr.

1975 1976 1974 1975 1976 1974 1975 1976 1974

208 208 195 38 051 24 793 25 000 183 119 128 Lyckokryss Roliga kryss & 78 104 130 6 159 8 259 15 600 79 79 120 glada historier 268 268 98 355 70 058 83 500 367 261 312 Krysset 268 80 65 ll 700 8 225 7 625 146 103 117 Ordflätan 80 120 120 120 12300 11000 ll 960 103 92 100 Kryssdax 130 130 14150 14150 12 700 109 109 98 Bi ldkorset 130 ca 240 ca 350 ca 410 ca 28 000 ca 33 000 ca 38 000 117 94 93 Nötknäpparen 180 180 180 30 600 30 600 30 600 170 170 170 Chansen

I tabellerna 9-12 i bilagedelen har en uppspaltning av totalsummorna gjorts

som anordnats. Sålunda redovisas med avseende på den typ av tidningslotteri fördelade på korsord respektive sådant lotteri som ej är av vinstbeloppen

korsordskaraktär. inte överensstämt I några fall har uppgivits att beloppet för utlovade vinster Där så inte särskilt anges har tidningen uppgivit att med vad man utbetalat. I de fall tidningen inte kunnat redovisa belopp har beloppen varit desamma. med ej uppgift”. Om en tidning inte arrangerat detta angivits i tabellerna

tidningslotteri har det angetts med ett streck.

13.6 överträdelser av 5 § lotteriförordningen

omfattning överträdelser sker eftersom Det är svårt att exakt ange i vilken sida. I mån av dessa sällan synes bli Föremål för åtgärder från myndigheternas 1 dessa fall har överträdelserna rört resurser har dock lotterinämnden ingripit. samt att innehav av tidningen erfordrats för deltagande i för hög vinstsumma

lotteriet. Lotterinämnden har dock inte i något fall anmält brott mot 5 § till

åtal. Statistiska Centralbyråns register för begångna brott under åren Enligt 1970-1975 har år 1974 en dom meddelats rörande brott mot 5 § lotteriförord-

Domen dvs. att anordningen. gällde brott mot första stycket i paragrafen, led i utgivandet av skriften. nandet av lotteriet inte får ingå som väsentligt

13.7 Skrivelse från konsumentombudsmannen

I skrivelse den 22 februari 1973 har KO begärt att vi skall se över bestämmel-

serna för s. k. tidningslotterier. 1 skrivelsen anförs bl. a. följande.

ofta anordnas Vid behandlingen av ärenden rörande lotterier har KO funnit att lotterier i 5 § lotteriförordningen är för handen: Vid av tidningar utan att förutsättningarna överläggningar mellan KO och Tidningsutgivarelöreningen (TU) och dess Veckotid-

M assmedieløtterier 275

ningssektion (Vectu) har man från organisationernas sida inte bestrittt detta men tillagt att paragrafen erbjuder tolkningssvårigheter.

Överläggningarna

mellan KO samt TU och Vectu har resulterat i att organisationerna utarbetat en PM ang. tidningslotterier, vilket fogats till ett cirkulär som organisationerna sänt ut till sina medlemsföretag. Vad beträffar den första förutsättningen - att anordnande av lotterier inte ingår som väsentligt led i utgivande av skriften - vill KO anföra följande. Det finns f. n. på marknaden ett flertal tidskrifter, som helt eller till större delen innehåller korsord och liknande förströelser där läsekretsen erbjuds att sända in lösningar till tidskriften. Bland insända rätta lösningar lottar tidskriften ut vinster. Tidskrifter av denna typ är Lyckokryss, Roliga kryss och glada historier och Krysset. som utges av Specialtidningsförlaget AB, Knep och Knåp, som utges av Williams Förlag ABJ samt Ordllätan, som utges av Malmborg & Hedströms Förlags AB. Lotterierna i dessa tidskrifter torde stå i strid mot 5§ lotteriförordningen, eftersom det synes vara klart attt anordnande av lotterier ingår som väsentligt led i utgivandet av skriften. . . Innebörden av den andra förutsättningen -att innehav av skriften eller erläggande av insats inte fordras för rätt att delta i lotteriet - är såsom framgår av tidningsorganisationernas PM i viss mån oklar. Klart är enligt KO:s erfarenhet att villkoret, tolkat på sätt anges i PM:n, mycket ofta åsidosätts. Såvitt KO kunnat finna är det förhållandevis ovanligt att värdet av den högsta vinsten i de ifrågavarande lotterierna överstiger 200 kronor. Såsom framgår av PM:n har KO vid överläggningama med TU och Vectu hävdat att en ytterligare förutsättning för befrielse från anmälnings- eller tillståndstvånget bör vara att tidningslotteriets ändamål endast äratt underhålla och roa tidningens läsekrets. Denna uppfattning grundar KO på uttalanden på s. 58-60 i betänkandet (SOU 1938:17) med förslag till lotteriförordning. Uppfattningen vinner vidare stöd i två yttranden av Näringslivets Opinionsnämnd? den 17 april 1970. Nämnden fann att ett par av anordnade lotterier genom sin karaktär av rent säljlotteri resp. av Veckotidningar fristående säljfrämjande förmån knuten som tillägg till prenumeration utformats på ett sätt som inte kunde anses förenligt med god aifárssed. Vissa tidningar och tidskrifter har efter Opinionsnämndens yttranden upphört med den typ av lotterier som där avses. Andra anordnar fortfarande lotterier vilkas väsentliga syfte är inte att underhålla och roa läsekretsen utan att öka försäljningen av publikationer. Därmed har uppkommit en olikhet i mellan konkurrensförutsättningar olika tidningar och tidskrifter. Andra näringsidkare än tidningsföretag uppfattar det ibland som orättvist att tidningar och tidskrifter anser sig kunna använda lotterier som säljfrämjande medel, en möjlighet som inte står dem till buds. De anser inte att tidningsföretagens i detta avseende priviligierade ställning kan försvaras med en hänvisning till pressens i grundlag garanterade frihet att sprida nyheter, upplysning och information samt att verka för samhällskritik och opinionsbildning. Det har också, bl. a. av Opinionsnämnden, ansetts betänkligt att rent kommersiella tidningslotterier till skillnad från lotterier till förmån för välgörande eller allmännyttiga ändamål inte är underkastade någon som helst offentlig insyn eller kontroll.

13.8 Skrivelse från tidningen Expressen

I skrivelse den 18 mars 1975 till vilken

handelsdepartementet, överlämnats

till oss för beaktande, har tidningen Expressen hemställt att värdet å högsta 1 Har numera upphön vinst i tidningslotterier måtte höjas till den nivå, som närmast motsvarar (°d"l"8°"5 anm-l vid

penningvärclet Från tidningens sida framhålls

paragrafens

att

tillkomst.

chanserna zNämnden upphördei for de periodiska skrifterna att ge deltagarna någorlunda hyfsade och med ikraftträdande! priser har minskat avsevärt till följd av

penningvärdelörsämringen. av MFL.

276 M assmedielorrerier

13.9 Regler i övriga nordiska länder

och Finland saknas särskilda stadganden om lotterier i massmedia. [Danmark samt tidningar inte tillhör den I Finland gäller att radio- och TV-bolag och bingotillstånd. kategori som kan erhålla lotteri- I Norge regleras massmedielotterier enligt Lag den 12 maj 1939 nr 5 i lotteriet. Krävs inte (”I0tteril0ven”) i den mån insatser krävs för deltagande in under Lagen om kontroll av marknadsinsats faller denna typ av lotterier (öring den l6juni 1972.

sou 1979:29 277

14 Reklamlotterier

Vid kommersiell marknadsföring av varor och tjänster förekommer ibland lotteri som en säljfrämjande aktivitet. Ett sådant lotteri kan också ofta vara knutet till en pristävling. Det Förekommer även s. k. gåvoutdelningar som har en sådan form att förfarandet närmast är att betrakta som lotteri. l det följande skall vi närmare beskriva vad som avses med reklamlotteri, reklampristävling, gåvoutdelning och liknande.

14.1 Vissa begreppsdefinitioner

Skillnaden mellan reklamlotteri och reklampristävling är den att vid lotteri utses vinnare genom ett förfarande som är helt eller delvis beroende på slumpen medan vid pristävling pristagare utses genom bedömning av individuella prestationer. Förfaranden som helt eller delvis beror på slumpen är enligt lotteriförordningen främst lottning, gissning och vadhållning. Gissning innebär att det inte skall vara möjligt att komma fram till rätt resultat genom rationella överväganden. Det kan exempelvis gälla antalet bönor i en burk eller vikten på ett utställt föremål. Prestationen vid en reklampristävling kan ofta vara ganska enkel, exempelvis att fylla i satsen ”Jag tycker om det och det därför att . . f”, hitta på en slogan, göra en limerick, hitta på namn på en ny produkt etc. I de fall pristävlingen avgörs genom dragning mellan flera deltagares lika eller likvärdiga prestationer blir det ett lotteri. Bedömningen av prestationer i en pristävling görs ofta av en jury, men det händer också att man låter allmänheten rösta på den bästa prestationen. Den vars prestation får flest röster är då pristagare. Om arrangören sedan lottar ut ett pris bland dem som röstat på segraren blir detta arrangemang ett lotteri. Inte sällan förekommer arrangemang, som innefattar en kombination av slump- och prestationsmoment. Den rådande uppfattningen i dessa fall är att om - dvs. den prestationsmomentet föregår slumpmomentet slutlige vinnaren utses genom dragning o. d. - är arrangemanget totalt sett ett lotteri, medan det hela betraktas som pristävling om slumpmomentet föregår prestationsmomentet. Detta grundar sig på ett beslut av handelsdepartementet i början av 1950-talet. Man gjorde då den bedömningen att en kombination, där man begränsade antalet deltagare genom ett slumpmässigt

278 Reklamlotterier

forfarande och därefter lät vinnare fortsätta i en ren prestationstävling, inte var att betrakta som lotteri. Gåvoutdelningar, som är upplagda på så sätt att arrangören i förväg har bestämt hur utdelningen skall gå till och vilka kriterier som skall uppfyllas for att gåvan skall delas ut, betraktas inte som lotterier. Slumpen anses då inte vara avgörande för vem som får vara med i utdelningen. Men om de använda kriterierna i sig innefattar ett slumpmoment blir arrangemanget ett lotteri.

14.2 Nu gällande reglering

Reklamlotterier för allmänheten är kommersiella och kräver liksom andra lotterier som inte anordnas för välgörande och liknande ändamål, tillstånd av regeringen. Denna lämnar emellertid, enligt stadgad praxis, inte tillstånd till reklamlotteri för allmänheten även om lotteriet är helt kostnadsfritt för deltagarna. Det finns två undantag från denna praxis. Svenska sparbanksföreningen får nämligen årligen tillstånd för sina sparbanker att i samband med den s. k. sparbanksveckan lotta ut högst 100 kronor bland insättarna för varje kontor eller filial eller grupp av kontor eller filialer. Svenska Handelsbanken ñck år 1961 tillstånd att anordna ett reklamlotteri vid sitt 90årsjubileum. Andra banker, som sökt tillstånd har däremot inte erhållit sådant. För reklamlotterier för andra än allmänheten finns inga rättsregler. Till de lotterier som alltså inte är rättsligt reglerade hör t. ex. reklamlotterier anordnade av en fabrikant eller grossist för en mindre krets av återförsäljare. Som framgår i kapitel 2.2 är det dock svårt att bedöma vad som är lotteri for allmänheten, lotteri jämställt med lotteri för allmänheten och lotteri för andra än allmänheten. Generellt kan sägas att ju flera deltagare lotteriet kan tänkas få och ju mindre speciella villkoren är för att delta, desto större är risken för att det skall anses jämställt med lotteri för allmänheten och därmed fordra tillstånd. För s. k. gåvoutdelningar krävs inte tillstånd om slumpen inte anses vara avgörande för vilka som ska få “gåvorna”. Kommer ett slumpmoment in i bilden blir som tidigare framhållits förfarandet ett lotteri. För reklampristävlingar finns ingen rättslig reglering i annat hänseende än att de krav marknadsföringslagen ställer på vederhäftighet och fullständighet i fråga om presentationen av tävlingen och villkoret gande skall iakttas.

14.3 Bakgrund till gällande reglering

Beträffande reklamlotterier sägs i förarbetena till lotteriförordningen endast att de inte torde ha någon större praktisk betydelse. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen konstaterade i sitt betänkande (SOU 1970:52) att affärsforetag i reklamsyfte lottar ut vinster bland allmänheten och att många sådana ”reklamjippon” sker i form av en tävling. Utredningen framhöll att anledningen till att olagliga reklamlotterier förekommer i många fall torde vara bristande kännedom om lotteriförordningens bestämmelser. Rättelse i detta

R eklamlorrerier 279

avseende skulle, enligt utredningens mening, i första hand ske genom konsumentupplysning och övervakning av reklam och konkurrensförhållanden. Utredningen hänvisade till den samma år framlagda propositionen 1970:57 med förslag till lag om otillbörlig marknadsföring.

14.4 Grundregler för reklam

På det marknadsrättsliga området finns en rad internationella kodex. I fråga om reklam gäller Internationella Handelskammarens kodex för reklam (The ICC International Advertising Practice) som primär utomrättslig normkälla. Denna kodex kallas i Sverige Grundregler för reklam. Grundreglernas första edition utkom år 1937. De har reviderats vid fyra tillfällen, senast år 1973. Reglerna innehåller allmänna normer om goda seder, hederlighet, vederhäftighet m. m. Dessutom finns bland Särskilda en artikel upplysningar om reklam för säljfrämjande åtgärder (artikel A 7) som lyder:

Reklam som erbjuder konsument att delta i lotteri eller pristävling i säljfrämjande syfte. reklam som erbjuder tilläggsförmån (premium) eller gåva till konsument samt reklam för annan säljfrämjande åtgärd, exempelvis rabattmärkes- eller kombinationserbjudande, bör klan ange villkoren för erbjudandet. Denna reklam får ej utformas på sådant sätt att den föranleder konsumenten att överskatta erbjudandets värde.

Grundreglerna är tänkta att i första hand vara en kodex for självsanerande verksamhet inom näringslivet, men de skall också kunna tjäna som rättskälla för domstolarna inom ramen för tillämplig nationell Överträdellagstiftning. ser av grundreglerna prövades av Näringslivets opinionsnämnd fram till den l januari 1971, då marknadsdomstolen (MD) och konsumentombudsmannaämbetet (KO) inrättades. Men grundreglerna har även sedan dess spelat en viss roll i och med att det i förarbetena till marknadsföringslagen uttalats att MD och KO i rättsbildningen på marknadsforingsområdet bl. a. skall utgå från det utomrättsliga normsystem, vari dessa grundregler ingår.

14.5 Marknadsföringslagen

En lag om otillbörlig marknadsföring antogs av riksdagen år 1970. Denna lag ersattes år 1975 av en ny marknadsföringslag. Om den typ av säljaktiviteter som behandlas i detta kapitel uttalade departementschefen i proposition 1970:57, s. 73-74 med forslag till 1970 års marknadsforingslag följande. Vad härefter angår lotterier, pristävlingar och gåvoutdelningar instämmer jag med utredningen i att det inte finns anledning att uppmjuka regeln att tillstånd krävs för anordnande av lotteri för allmänheten i säljfrämjande syfte. Det är inte heller motiverat att ändra den praxis som innebär att tillstånd till sådana lotterier i princip inte lämnas. Jag vill vidare understryka . . . att pristävlingar och gåvoutdelningar ofta torde vara utformade på ett sådant sätt att de i själva verket är att betrakta som lotterier i lotteriförordningens mening. Detta är givetvis inte tillfredsställande och konsumentombudsmannen bör i sin övervakande verksamhet ha uppmärksamheten riktad härpå samt verka för att detta slags överträdelser av lotteriförordningen blir beivrade. Mot

280 R eklamlønerier

a. den kritiken att kundernas upppristävlingar och liknande metoder kan riktas bl. märksamhet avleds från sådant som varans pris och kvalitet till sådant som i princip bör vara ovidkommande för konsumtionsvalet. Jag vill dock inte generellt fördöma metoderna som sådana Det bör emellertid krävas att de lör en pristävling eller redovisas tydligt och uttömmande samt att de gåvoutdelning gällande villkoren sålunda redovisade reglerna verkligen följs. Annars blir allmänheten utsatt för ett Det är vidare . . . angeläget godtycke från arrangörernas sida som inte kan accepteras. alltför hasardbetonade förfaranden, exempelvistävlingar där den att motverka enskildes insats är beroende av en slump.

Med undantag av lotterier betraktas alltså säljaktiviteter av det här slaget som medel i marknadsföringen. Vissa bestämda krav på utformning godtagbara och presentation ställs emellertid med utgångspunkt från 2 § och 3 § i 1975 års marknadsföringslag, nämligen:

eller tävlingen klart att samtliga villkor för deltagande i gåvoutdelningen

anges, att det klart anges hur gåvomottagare eller pristagare utses och vem som gör detta, for deltagarna för att ge möjlighet till att resultaten görs tillgängliga kontroll, att av presentationen av gåvoutdelningen eller tävlingen framgår var och när namnen på gåvomottagare eller pristagare publiceras samt att alla uppgifter om priser o. d. är vederhäftiga.

Dessutom kan av Kors praxis, som vi redogör för längre fram, utläsas att arrangören måste kunna ge garanti för att tävlingen kan genomföras enligt förutsättningarna och att prisutdelning verkligen sker. - som i 1970 års marknads- Enligt 7§ i 1975 års marknadsföringslag motsvaras av 3 § - är det förbjudet att mot märke eller annat bevis, föringslag som utlämnas vid köp av vara, tjänst eller annan nyttighet, erbjuda annat än Detta medför också förbud mot förfaranden som innebär att ett pengar. i en reklampristävling. l köpbevis skall företes för att man skall få rätt att delta de fall då ett köpbevis inte fordras, men köp av vara ändå är en förutsättning för deltagande har KO ingripit med stöd av generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring jämförd med denna paragraf. krav för deltagande i Även i de fall där ett köp inte varit ett uttryckligt tävlingen, men där innehav av produkten varit nödvändig för att exempelvis har kopplingen mellan köp och deltagande i kunna lösa tävlingsuppgiften, varit så stark att ett ingripande gjorts med stöd av samma tävlingen paragrafer.

14.6 Konsumentombudsmannens praxis

en viss praxis rörande bedömning av Som tidigare nämnts har KO utvecklat m. m. Här följer en sammanställning av ärenden som reklampristävlingar KO behandlat och som kan belysa denna praxis.

R eklamlotterier 281

14.6.1 Reklampristävling

Tävling kopplad till köp, Iösande av tävlingsuppgift fordrar innehav

av produkt (dnr 4650/73) l en reklambroschyr från Cloetta AB inbjöds mottagaren att delta i en tävling. Tävlingsuppgiften bestod i att ta reda på hur många bitaren viss chokladrulle innehöll. l reklamen frågades: “Hur många bitar finns det i en Center? Välj den Center Du tycker bäst om och ta reda på hur många bitar den innehåller. Deltagarna skulle dessutom skriva en slogan om varför man tyckte bäst om just den produkten. KO påpekade för Cloetta att deltagande i tävlingen i praktiken innebar köp av en produkt. Tävlingen var därmed kopplad till ett köp på ett sätt som lick anses strida mot marknadsföringslagens bestämmelser om kombinerade utbud. Företaget utfáste sig att efterkomma KOzs bedömning.

Överdriven uppgift om priser (dnr 40/72)

Veckotidningen Året Runt anordnade en tävling vari ett antal frågor på en tipskupong skulle besvaras. På en aflisch för det aktuella tidningsnumret påstods att tidningen innehöll en tävling med ett “Obegränsat antal vinster. KO framhöll för tidningen att påståendet kunde ge intryck av att alla deltagarna fick priser och följaktligen måste anses vilseledande. l själva verket utdelades priserna till alla som löst tipsfrågorna rätt. Sedan tidningen utfást sig att beakta KO:s bedömning, avskrevs ärendet.

Brister i presentation, risk för godtycke (dnr 1426/ 71)

Fotofirman AB Apport Foto, Sundsvall, inbjöd på fotopåsar som delades ut i brevlådan till en ”. . . stor sommanävling! Vinn en bil. Förutom presentationen av priserna innehöll reklamen endast en uppgift om att det gällde att besvara några frågor samt att priserna skulle delas ut senast ett visst angivet datum. KO krävde att samtliga villkor for själva tävlingen skulle framgå och att det dessutom skulle anges hur och av vem svaren bedömdes. KO framhöll även att reklamen borde innehålla uppgift om var och när den rätta lösningen samt vinnamas namn skulle presenteras. Företaget utfáste sig att anpassa sin marknadsföring till den bedömning KO redovisat.

l4.6.2 R eklamlotteri

Utdelning av lotter i samband med jubileum (dnr 2395/ 73)

Ett livsmedelsföretag lirade 25-årsjubileum. I ett reklamblad som delades ut i samband med jubileet angavs “2 000:- delar vi ut. . .*”Vid varje inköp av minst 100:- får Ni en numrerad lott.” Dragning skulle ske några veckor senare. Första pris var en Mallorcaresa. KO framhöll att förfarandet fick anses strida mot lotteriförordningen, eftersom vinstutdelningen var helt beroende av slumpen. KO framhöll även att erbjudandet stred mot marknadsföringslagen då inköp av livsmedelsprodukter och lotteriet inte kunde anses ha naturligt samband. KO uppmanade företaget att upphöra med erbjudandet, vilket också skedde.

Utlottning av transistorradio (dnr 1714/73)

I ett reklamblad som gällde försäljning av serviceavtal för radio- och tv-reparationer uppgavs att en transistorradio skulle utlottas varje månad på försålda serviceavtal. KO tog kontakt med företaget och påpekade att förfarandet stred mot lotteriförordningen

282 R eklamlorrerier SOU 979229

och att det därmed var oforenligt med marknadsföringslagen. Företaget upphörde omedelbart med distributionen av reklam och verkställde aldrig någon utlotning.

Vilseledande utformning av direktreklam med prenumerarionserbjudande (dnr 4389/ 74 m. fl.) I flera anmälningar till KO riktades kritik mot ett prenumerationserbjudande, som Det Bästa distribuerade som direktreklam till hushållen hösten 1974. Prenumeraionserbjudandet hade formen av ett ”gratislottbevis, där mottagarna erbjöds en lott iett s. k. kvicklotteri om de returnerade lottbeviset till förlaget. l den inledande tetten på gratislottbeviset stod det: Härmed stadsfástes att . . . (mottagarens namn) erlåller en ny bil, Fiat 132 GLS värd 36 850 kr om han/hon vinner högsta vinsten i Rksföreningens for Trafik- och polioskadade lotteri 1974. Bilen skall i så fall registrera; på . . (mottagarens namn). I en skrivelse till Det Bästa framhöll KO att formuleringen i gratislot:beviset Härmed stadsfästes . . . med mottagarens namn tryckt i texten samt lottaevisets värdepappersliknande utformning kunde ge intrycket att mottagaren redan vunnit bilen. I vart fall syntes formuleringen ge en överdriven uppfattning om erbjulandets värde vilket kunde leda till att mottagaren lockades till en prenumeration som han eljest inte skulle ha reflekterat på. KO underströk vidare att det sätt på vilket mottagarens namn var infogat i texten på ett flertal ställen innebar en falsk intimitet som kunde ge sken av att denne på något sätt var speciellt utvald att få en förmån. KO hänvisade i det sammanhanget till Sveriges Direktreklamförening vars medlemmar ställt upp som etisk regel att inte distribuera direktreklam som innehöll s. k. falsk intimitet. KO ifrågasatte vidare om det tillräckligt tydligt framgick av reklamforsänddsen att man kunde få en lott utan att prenumerera på Det Bästa. Förlaget medgav att den kritiserade formuleringen var olämplig och anförde :tt man inte haft for avsikt att ge konsumenterna intrycket att de erhållit någon förmån om detta inte var fallet. Det Bästa utfäste sig att i sin framtida reklam inte ge ett överdrivet intryck av erbjudandets eller försändelsens värde. Förlaget utfáste sig också att inte använda uppgifter om mottagarens namn, adress eller kundnummer på ett sådant sätt att mottagaren fick intrycket att han på något särskilt sätt tillhörde ett utvalt fåtal som erhöll ett särskilt förmånligt erbjudande. KO uppställde som krav att varje reklamförsändelse skulle innehålla en tydlig sammanfattning av samtliga villkor vid erbjudande om tidskriftsprenumration och böcker. För att säkerställa att så skedde utfärdade KO ett forbudsföreläggande för Det Bästa, som förbjöds att vid marknadsföring av tidskriftsprenumerationer och bokverk underlåta att sammanfattningsvis presentera samtliga for erbjudandet gällande villkor eller att företa annan liknande handling. Förbudet. som godkändes av Det Bästa, var förenat med ett vite på 25 000 kr.

14.6.3 Gâvourde/ning

Utdelning av 100 klockor (dnr 4099/ 72)

l en annons for klockor för ASU, AB Svenska Urdepoten, Malmö, presenterades samtidigt en utdelning. Den gick ut på att bland dem som sände in en kupong, skulle 100 ur delas ut. [annonsen uppgavs att en jury av viss sammansättning skulle fördela uren. Vid utdelningen skulle hänsyn tas till geografisk spridning, yrke, kön, ålder och reklamvärde, framgick det även av annonsen, som också innehöll uppgift om var man kunde få uppgift om namnen på de deltagare som erhöll klockorna. KO ansåg att konstruktionen och presentationen av utdelningen fick anses uppfylla marknads-

Reklamlorrerier

föringslagens krav. KO kritiserade dock utformningen av den kupong som skulle sändas in för att delta i utdelningen. Denna benämndes“gratiskupong. Insändande av kupongen förutsatte emellertid att man accepterade en klocka till påseende i åtta dagar, något som dock inte förutsatte krav på köp. KO ansåg att utformningen av kupongen kunde ge intryck av att ingen som helst motprestation krävdes. Företaget utfáste sig och ändrade utformningen av kupongen enligt KO:s kritik.

14.6.4 Pristävling kombinerad med lotteri

Ordjakt, tävling med inslag av slumpmomenr (dnr 1925/ 73) I samband med en speciell aktivitet under några dagar i ett förortscentrum utanför Stockholm inbjöd företagen i köpcentret till en s. k. Ordjakt. l butiksfönstren fanns ett antal bokstäver, som skulle kombineras till ett speciellt ord. En talong med den rätta lösningen skulle inlämnas i någon av butikerna i centret. Vinnarna skulle utses genom dragning bland de rätta svaren. KO framhöll att arrangemanget torde strida mot lotteriförordningen, eftersom metoden att utse vinnare delvis var beroende av slumpen. Arrangemanget var därmed enligt KO:s mening ett kommersiellt lotteri utan tillstånd. KO uppmanade därför de aktuella företagen att inte anordna lotterier i samband med marknadsföring av varor och tjänster. KO avskrev ärendet med ett påpekande härom.

14.7 Beslut i marknadsdomstolen

MD har i ett fall, nr 18/ 1973, behandlat reklampristävling. För tidskriften Det Bästa skickade Readefs Digest år 1972 ut en försändelse med erbjudande om prenumeration på Det Bästa till nedsatt pris. Mottagaren erbjöds dessutom att delta i en reklampristävling. Det var inte något krav att man prenumererade för att få delta i tävlingen, men presentationen hade utfonnats så att det var relativt svårt för mottagaren att upptäcka om köptvång gällde eller inte. MD uttalade i sitt beslut följande:

En allmän förutsättning för att ett erbjudande om tävlingsdeltagande skall anses otillbörligt i samband med marknadsföring av tidning torde vara att deltagandet i tävlingen kräver prenumeration och att tävlingen lockar med betydande prisvärden. Är deltagandet i sådan pristävling obligatoriskt förbundet med prenumeration, finns det uppenbar risk för att konsumentens uppmärksamhet riktas huvudsakligen mot pristävlingen och inte mot vad som bör vara avgörande för konsumtionsvalet, nämligen tidningens pris och kvalitet. lden aktuella tävlingen ingick priser av betydande värde. På grund av detta hade ett kombinerat erbjudande av prenumeration och tävling inte kunnat accepteras om obligatorisk bindning mellan erbjudandena förelegat. En sådan bindning saknades i det aktuella fallet. 1 var och en av handlingarna i försändelsen upplystes om att deltagande i pristävlingen inte förutsatte prenumeration. Försändelsen präglades emellertid, enligt marknadsdomstolens bedömning, av avsevärd oklarhet i framställningssättet. Detta förhållande jämte den omständigheten att försändelsen omfattat flera handlingar samt försändelsens lay-out kunde verka förvirrande för läsaren. Med hänsyn till denna brist på klarhet kunde det inte uteslutas att en betydande del av mottagarkretsen bibringats den felaktiga föreställningen att prenumeration utgjorde villkor för deltagande i tävlingen. MD förbjöd Readefs Digest, vid vite av 100000 kronor, att vid marknadsföring av tidskriften Det Bästa underlåta att presentera kommersiell pristäv-

284 Reklamlorreriez

ling på sådant sätt att Förutsättningarna för deltagande i pristävlingen klart framgick eller att företa annan liknande handling.

14.8 Olagligt reklamlotteri

I ett fall har KO anmält ett kommersiellt lotteri till åtal. Fallet gällde en

i Stockholm. Åklagaren framhöll i sitt ansvarsyrkande att alfársin-

pälsfirma nehavaren under tiden 24 februari - 28 februari 1975 i enlighet med en den 23 annons, som han låtit införa i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter ut förseglade februari, vid ingången till sin butik till samtliga kunder låtit dela kuvert utan text eller märkning. Ett vart av kuverten innehöll ett presentkort i butiken. Innehavarens på 5 000, 3 000 och 2 000 eller l 000 kronor, gällande förfarande hade. enligt åklagaren, inneburit att slumpvis utvalda kunder erhållit på högre värde än andra, varför förfarandet utgjorde presentkort lotteri, vartill ej erhållits tillstånd. Tingsrätten, vars dom vann laga kraft, fann var att anse som sådant lotteri som inte får anordnas utan att arrangemanget tillstånd, varför innehavaren dömdes för brott mot 1 § och 10 § lotteriförord-

ningen.

14.9 Skrivelse från Svenska Bankföreningen

har i en skrivelse den 26 november 1974 till oss Svenska Bankföreningen framfört för banvissa synpunkter på myndigheters praxis rörande tillstånd ker att arrangera reklamlotterier. I skrivelsen framhålls följande.

Flera av våra medlemmar har vänt sig till bankföreningen och påtalat det förhållandet att sparbankerna varje år erhåller tillstånd av myndigheterna att anordna lotterier i samband med den s. k. sparbanksveckan. I de fall alfärsbanker riktat förfrågningar till Vid en länsstyrelserna om motsvarande tillstånd har svaret däremot varit negativt: har uppgivits telefonförfrågan som bankföreningen riktat till länsstyrelsen i Stockholm får anordnas för välgörande, kulturellt och att lotterier enligt lotteriförordningen allmännyttigt ändamål. Sparbankernas lotterier fick nog räknas som allmännyttiga eftersom det ju är bra att folk sparar pengar”. Samtidigt uppgavs att affärsbankerna däremot inte skulle ha någon möjlighet att få anordna sådana lotterier eftersom “de har andra marknadsföringsmöjligheter”. Vidare upplystes att sparbankernas lotterier ursprungligen daterade sig före tillkomsten av nuvarande marknadsföringslagar. Vid en efterföljande telefonkontakt med handelsdepartementet upplystes att denna fråga är föremål för prövning inom 1972 års lotteriutredning; Vidare uppgavs att Smålands Bank fått avslag på en framställning att anordna ett lotteri i samband med bankens l25-årsjubileum och att det för närvarande inte var aktuellt att upphöra att beträffande bevilja sparbankerna tillstånd. Dock ansågs viss tveksamhet kunna uttalas numera graden av allmännytta i fråga om sparbankernas lotterier sedan sparbankerna fått med affarsbankernas likartade verksamhetsregler genom 1968 års samordnande banklagstiftning. Med anledning av vad som förevarit i detta ärende känner vi från bankföreningens sida behov av att hävda den ståndpunkten att, om tillstånd till lotterier fortsättningsvis skall komma att beviljas i samband med sparkampanjer etc., måste det från myndigheternas sida uttryckligen slås fast att detta i så fall skall kunna gälla samtliga bankinstitut som omfattas av 1968 års samordnade banklagstiftning och icke exklusivt sparbanksväsendet.

15 Flipperspel och liknande

Förutom de automater som närmare behandlats i kapitel 5 linns ett flertal olika typer av spelautomater som kallas llipperspel, tv-spel etc. Gemensamt for dessa spelapparater är, att de visserligen fordrar insats men att de inte ger vinst i egentlig mening, dvs. i form av pengar, spelpolletter eller liknande eller i form av varor. Till denna grupp av spelapparater hör dels sådana apparater som inte ger vinst alls och dels sådana som bara erbjuder möjlighet till Frispel. l avsnitt 15.2 beskrivs dessa spel närmare.

15.1 Nu gällande reglering

I l § lotterilörordningen stadgas bl. a. att mekaniska spelapparater, som ger någon form av vinst, skall betraktas som lotteri oavsett deras beskaffenhet. Vidare sägs att rätt till fortsatt spel är att betrakta som vinst. På grund härav och bestämmelserna i 1 a § lotteriforordningen fordras tillstånd för att ställa ut sådana apparater. l la§ sista stycket finns emellertid en undantagsbestämmelse enligt vilken automatspel som normalt erbjuder vinst endast i form av en frispel på automaten må anordnas utan tillstånd. Detta stadgande tillkom år 1972 i samband med riksdagens behandling av proposition 1972:128 med förslag till lag om skatt på spel m. m. Skatteutskottet konstaterade i sitt betänkande (SkU 1972:66) att spel anordnas på apparater som inte betalar ut mynt eller polletter utan noterar resultatet i ett räkneverk. Utskottet framhöll att det i dessa fall var en bevisfråga om vinst utbetalats eller om den bara består i rätt till återspel. Från polishåll bedömdes som svårlöst, varför utskottet förordade att även möjligheten till bevisfrågan återspel skulle betecknas som vinst i lotteriforordningen. Därmed skulle följa att alla spelautomater skulle beskattas. Men, tillade utskottet, “sådana mera oskyldiga spelapparater som s. k. flipperspel som normalt endast erbjuder möjlighet till ett återspel bör dock undantas”. Spelskatt utgår alltså inte på sådana spelapparater.

15.2 Olika typer av spelapparater

De spelapparater som vi här behandlar och som f. n. finns på den svenska marknaden kan delas in i olika grupper beroende på apparatens konstruktion. Vi har valt att dela in dessa spel i fem grupper, nämligen mekanisk eller Se kap. 2.1.

286 Flipperspel och liknande

elektronisk flipper, skjutare, målspel, elektroniska tv-spel samt övriga spel. Under beteckningen övriga spel för vi in de spel som inte kan hänföras till någon av de andra grupperna. Denna gruppindelning har också använts i en enkät till ett antal importörer av sådana spelapparater. Enkäten redovisas i det följande; Det bör emellertid framhållas att importörer och utställare av dylika spel ofta har egna namn på spelen. Flipper är en form av spel där spelaren stöter i väg en kula på en sluttande skiva som är övertäckt med glas eller liknande. När kulan träffar vissa punkter på skivan får spelaren poäng som räknas fram av ett mekaniskt eller elektroniskt räkneverk. Totalpoängen på ett spel beror på hur länge man med hjälp av små fjädrande armar och andra automatiska stötande anordningar kan hålla kulan i spel samt hur många och vilka punkter som träffas. Spelets räkneverk är normalt inställt så att vid ett visst antal uppnådda poäng utgår vinst i form av ett s. k. frispel. Med skjutare avses sådana spel där man med hjälp av ett gevär eller annan skjutanordning skall träffa olika målpunkter varvid poäng noteras. Med målspel avses alla typer av mekaniska spel där två eller flera deltagare kan tävla genom att med mekaniska knuffarmar göra mål i exempelvis ishockey- eller fotbollsspel. Elektroniska tv-spel förekommer i ett otal varianter. Exempel är ett spel där man på en tv-skärm kan se en bilbana eller en väg. Spelet går då ut på att med elektronikens hjälp simulera bilkörning varvid man måste väja för andra bilar, fotgängare eller andra hinder. Det karaktäristiska lör dessa spel är att två eller flera deltagare kan tävla sinsemellan samtidigt eller genom olika tävlingsomgångar. Vissa av dessa) spel kan erbjuda frispel som tidigare nämnts. Andra spel, exempelvis tv-spel. kan vid viss uppnådd poäng ge förlängd speltid som dock normalt är mindrå l än en fördubbling av speltiden.

15.3 Spelens placering

Dessa spelapparater är vanligast förekommande i nöjesparker, konditorier, varuhus, tobaksaffärer och liknande. Under tidigare år var spelen även vanliga på de kommunala ungdomsgårdarna. l många kommuner har emellertid kritiken varit så stark mot dessa spel att de tagits bort från ungdomsgårdarna. Kritik har också riktats mot att spelen finns utställda i konditorier och affärer i närheten av skolor. Vi återkommer till detta längre fram. Under de senaste åren har det blivit vanligt att spelen ställs ut i vissa lokaler i en sådan mängd att de närmast fått karaktär av spelhallar.

15.4 Importörer och utställare

Flipperspel och liknande importeras till Sverige från USA, Västtyskland, Spanien och Japan. Det svenska företaget Cherryföretagen AB har emellertid numera startat egen tillverkning inom landet. I landet finns ett drygt tiotal företag som under år 1977 importerade sådana spel. De fem stora importörerna under år 1977, räknat i antal spel, var

SOU 1979129 och liknande 287 Flipperspel

Cherryföretagen AB, AB Dannemans Automater, Bally Scandinavia AB, Abata Handels AB och Biljardexperten AB. Därutöver finns ett okänt antal företag som endast bedriver utställningsverksamhet av forströelsespel.

15.5 Enkät angående importen under åren 1975-1977

Under hösten 1977 har vi låtit ett antal för oss kända importörer av spel besvara en enkät rörande omfattningen av importen och utställningsverksamheten. Av de 28 företag som ingick i enkäten har 13 företag uppgivit antingen att de inte bedriver import av de spel som enkäten avsåg eller att företagets verksamhet upphört. Fyra företag har inte besvarat enkäten, men såvitt det är känt bedriver dessa företag endast en marginell import av dessa spel. Någon större import utanför de tillfrågade företagen torde inte heller förekomma. Svaren från övriga elva företag visar att importen uppgick till 1 955 spel år 1976. År 1977 hade importen ökat till 2 828 spel. För att få en uppfattning om utvecklingen under år 1978 har vi tillfrågat de fyra största ovan nämnda importörerna. Denna stickprovskontroll visar att dessa importörer svarade för en import av 2 273 spel år 1978. Av tillfrågade importörer är Cherryföretagen det enda företag som bedriver egen tillverkning i Sverige av sådana spel det här är frågan om. Under år 1977 tillverkades 300 elektroniska tv-spel varav 100 spel exporterades. År 1978 ökade Cherryföretagen sin tillverkning till l 400 spel varav 800 exporteraies. De elva företag som besvarade vår enkät hade 1 010 spel utställda år 1976. sl 1977 hade det skett en ökning till 1 503 spel. Av dessa elva företag är det [yra som är såväl importörer som utställare av spel. Dessa är Cherryföretagen AB. AB Dannemans Automater, Haris Import och Etablissemanget Spelautomater AB. Vår stickprovskontroll visar att dessa fyra företag ensamma svarade för en utställningsverksamhet med ca 3 600 spel år 1978. Den enkät som vi gjorde år 1977 har, tillsammans med andra kontakter vi haft under utredningsarbetet, visat att flipperspel, mest elektroniska men även mekaniska, och tv-spel i olika variationer är de vanligaste och mest populära typerna av spel.

15.6 Sociala frågor

15.6.1 Skrivelser I fråga om flipperspel och liknande har ett flertal handlingar tillställts oss. Sålunda har från handelsdepartementet överlämnats en skrivelse den 13 februari 1975 från dåvarande socia/borgarrâder Ingrid Segerström iStockhø/ms kommun, angående spelverksamheten bland ungdom i Stockholm. I skrivelsen framhålls att den starkt kommersiella och spekulativa spelverksamheten vänder sig i ökad utsträckning till ungdomar som på detta sätt å ett tidi t

Vidzre åt

stadium i sitt liv kommer i kontakt

i:2§,å,,,g'k%n:g,â'§;8

med spel och dobbel. sägs skolungdomars spel på enarmade banditer och flipperspel under raster och Bally Scandinavia AB.

288 Flipperspel och liknande sou |979;29

håltimmar ökat i omfattning och har blivit ett allvarligt problem inte minst mot bakgrund av att spelandet breder ut sig i allt lägre åldrar. Enligt socialborgarrâdet blir detta inkörsporten till ekonomiska och sociala svårigheter eller en förstärkning av kanske redan svåra förhållanden. Vidare anförs att flipperspelen i stort sett har tagits bort från ungdomsgårdarna i Stockholm i syfte att skapa en mer meningsfull fritidssysselsättning för ungdomarna. Detta har emellertid, enligt socialborgarrådet, i flera fall fått till följd att många ungdomar slutat besöka gårdarna eftersom flipperspel funnits att tillgå i närheten av den aktuella gården. Avslutningsvis framhålls i skrivelsen att kommunen står helt maktlös när det gäller att komma till rätta med i första hand den spelverksamhet som direkt vänder sig till de stora ungdomsgrupfår sådana befogenheter att perna. Det är därför angeläget att kommunen ungdomsspelandet kan få en tillfredsställande lösning. Detta måste ses som ett viktigt led i kommunens strävanden att skapa alternativa och mer personlighetsutvecklande fritidsaktiviteter. Sko/Överstyrelsen (SÖ) har tagit del av denna skrivelse för att på utbildningsdepartementets uppdrag vidta den åtgärd som SÖ anser att skrivelsen föranleder. SÖ har därvid i svarsskrivelse framfön att man delar åsikten att den kraftigt ökade spelverksamheten bland ungdom blivit ett allvarligt problem. SÖ anser för sin del att en översyn av gällande skattebestämmelser och tillståndsgivning för llipperspel borde göras varvid ökade restriktioner och ett eventuellt totalforbud bör övervägas beträffande dessa spel. Vidare har Riksförbundet Hem och Skola till oss översänt ett uttalande som riksförbundet antog vid sitt fullmäktigemöte i Växjö den 21 - 23 maj 1976. 1 uttalandet sägs att förbundet skall “verka för en restriktiv och speciell tillståndsgivning för upprättande av s. k. flipperspel och andra avgiftsbelagda flipperspel”. Till oss har även överlämnats en skrivelse som inkommit den 13 februari 1976 till handelsdepartementet från Eskilstuna kommun, socia/kontoret. l skrivelsen framhålls att Socialvården, skolan och polismyndigheten i Eskilstuna vill uppmärksamma berörda instanser på de problem som spelhallar med m. m. medför. Enligt skrivelsen synes allt fler spelhallar tillkomflipperspel ma och allt fler spelautomater placeras i lokaler dit allmänheten, och då i exempelvis konditorier. l kommunen har synnerhet ungdom, äger tillträde, man erfarit ett flertal problem som en följd av nämnda aktiviteter. Skolelever skolkar och uppehåller sig i spelhallarna vilket medför att eleverna kommer för sent till skolan. Viss kriminalitet bland barn och ungdom har kunnat hänföras till spelintresset. Socialvården har tagit hand om barn som inte vågar återvända hem till föräldrarna på grund av att de spelat bort pengar. 1 en gemensam skrivelse den 16 maj 1977 till oss från samarbersnämnden, elevrådet och Hem och Skolaföreningen vid Skäggerorpssko/an, Linköping, som de enarmade banditerna medfört skall frågas om det sociala problemet tillåtas få flyttas över på de s. k. förströelseapparaterna och därmed till de lägre åldrarna dvs. barn och ungdom. Bakgrunden är enligt skrivelsen att elevrådet vid Skäggetorpsskolan har vädjat om hjälp hos Hem och Skolaföreningen att få bort de s. k. förströelseapparaterna som finns i ett vid skolan närbeläget affárscentrum. Det har enligt skrivelsen visat sig att elever utnyttjat sina raster att spela på dessa apparater. Vid undersökning har det enligt nämnda skrivelse visat sig att elever spelat bort stora summor pengar.

Flipperspel och liknande 289

15.6.2 Hearings

l samband med att vi hållit hearings med olika instanser rörande olika spelformer och dessas konsekvenser för den som spelar har följande anförts beträffande flipperspel och liknande. Vid hearing med polismyndigheten i Malmö framhölls att flipperspelen blivit oerhört bagatelliserade. Man åsyftade vissa ungdomslokaler av olika slag i Malmö som polisen bedömer som rena knarkklubbar. [exempelvis en lokal för ungdom hade en utställare ställt ut ett tiotal flipperspel. Efter tre razzior stängde polisen klubben. Lokalinnehavaren ordnade då fram en ny lokal i en rivningsfastighet och flyttade dit de nämnda spelen och 15 ytterligare spel. Kring dessa spel llockas ungdomar, varav många är narkotikamissbrukare. Detta är känt för narkotikaförsäljare som dras dit, och medan spel pågår, görs affärer upp. Malmö socialförvaltning anser det mycket diskutabelt att flipperspel får förekomma i tobaks- och pappersaffarer som ligger i närheten av skolor. Man anser dock att flipperspel i och för sig är mer ”sociala” är enarmade banditer i och med att ungdomar tävlar sinsemellan, men att spelen trots allt är tämligen lika. I kommunens fritidsgårdar har flipperspel tidigare funnits men dessa har nu tagits bort. Från socialförvaltningens sida instämmer man i vad polisen påpekat beträffande de platser där flipper och andra spel förekommer och den handel med narkotika som ofta uppstår där. Representanter för socialförvaltningen i Göteborg framhöll att de har liknande erfarenhet som socialförvaltningen i Malmö, nämligen att i lokaler med bl. a. flipperspel samlas många ungdomar som är narkotikamissbrukare, vilket gör att försäljare av dylikt dras dit. Efter hand utvecklas dessa platser till försäljningsställen av allehanda droger. Från Mölndals socialförvaltning har framhållits att det negativa med flipperspel ligger i att barn och ungdom spenderar sina lickpengar på dessa i stället för att ägna sig åt andra, mer givande fritidsaktiviteter. Till socialförvaltningen har en hel del klagomål kommit under årens lopp mot dessa spel. De som hört av sig är främst mödrar vars barn alldeles i närheten av skolor kunnat spela flipper under skolrasterna. l hearing med representanter för kuratorsbyrän vid Göteborgs socialförvaltning, som redovisats i vårt betänkande (Ds H 1976:3) del ll Enarmade banditer, framfördes att det är tveksamt om spel på flipper, såsom stundom hävdas, kan vara en inkörsport till spel på s. k. enarmade banditer. Man anser dock att det ligger en fara i denna koppling mellan flipperspel och enarmade banditer. Många ungdomar kommer i kontakt med dessa spel på Liseberg under sommarhalvåret eftersom det nästan är den enda formen av sommarverksamhet som finns i Göteborg. Man betonade även att i spelsammanhang är det främst llipperspelen som upplevs som det stora problemet bland ungdomar i 12-16- årsâldern. För ca tre år sedan togs flipperspelen bort från kommunens fritidsgårdar i Göteborg. Man ansåg nämligen att spel på flipper inte innebar någon me-

ningsfull sysselsättning för ungdomarna. Åtgärden påverkade inte besöks-

frekvensen på ungdomsgårdarna eftersom det är en förhållandevis liten del av alla ungdomar som går till dessa gårdar. Det allvarliga problemet utgör, enligt kuratorsbyrån, spelhallar med flipperspel. En sådan har funnits i an-

290 Flipperspel och liknande

slutning till en bingolokal i staden. Spelhallen låg mitt i centrum och den blev en samlingsplats för ungdomar. Från skolornas sida var man mycket bekymrade över detta på grund av att många ungdomar skolkade och höll till i De spelade bort betydande penningsummor. Det förekom fall där spelhallen. ungdomar på olika sätt stal pengar för att kunna spela. På grund av busliv och en mängd polisingripanden blev man tvungen att stänga lokalen. Det finns även exempel på små konditorier där man plockat bort bord för att få plats med flera llipperspel. Detta har stundom medfört sådant busliv att man lämnat tillbaka spelen. Enligt kuratorsbyråns uppfattning tycks det svårt att undvika denna typ av problem i samband med flipperspel vilket gör att man av dem. Klagomålen kommer dock främst från bör begränsa användandet hallar som inrättas för enbart llipperspel. Problemen består framför allt i att där samlas ungdomar som skolkar. Vanliga uppgifter är, enligt kuratorsbyrån, att ungdomarna spelar bort 30-40 kronor under en dag.

15.7 Regler i övriga nordiska länder

Flipperspel och liknande förströelsespel regleras i Dannzark i Justitsministeriets cirkulär den 30 april 1964, med ändringar den 3 april 1968. Rena förströelsespel, som inte ger någon form av vinst, får utställas på och näringsställen utan tillstånd från polismyndigheten. Om restauranger spelen skall placeras på andra ställen krävs dock polisens medgivande. Det bör påpekas att rätt till fortsatt spel betraktas som vinst enligt en dom av Højesteret den 14 februari 1974. Med förströelsespel avses i Finland sådan spelanordning som mot betalning används i rent underhållningssyfte och som inte ger vinst i pengar, varor eller andra förmåner med penningvärde. Eftersom dessa spel inte ger den spelande vinst, berörs spelen inte av Polistillstånd krävs dock för uppställning av sådana lotterilagstiftningen. apparater. Genom lag den 27 maj 1976 om förströelseautomater, skall samtliga sådana spel övertas av Penningautomatföreningen. Spel uppställda före den 31 maj 1976 får dock finnas kvar i privat ägo fram till den 31 december 1981. I Norge skiljer man mellan två fall där spel inte betraktas som lotteri, nämligen skicklighetsspel och vissa spelautomater. För att lotteri skall anses krävs enligt lotterilagen dels att vinst utbetalas dels att utfallet föreligga huvudsakligen beror på slumpen. Enligt en rundskrivelse från Justis- och den 14 augusti 1970 skall ändock 9 § lotterilagen tilläm- Politidepartementet pas, vilket innebär att tillstånd krävs innan spelen får uppställas. För att ett spel skall få anses som skicklighetsspel krävs en dokumentation att det verkligen är skickligheten och inte slumpen som avgör utfallet. Beträffande de spel som godkänts som skicklighetsspel får vinst utbetalas, i form av både varor och pengar. . De spelautomater som inte anses vara skicklighetsspel får inte utbetala vinst i egentlig mening,däremot polletter. Dessa får dock endast användas för fortsatt spel. Till sådana spel räknas även skjutbanor, ringkastningsspel m. m.

sou 1979:29

16 Utländska lotterier i

Sverige

16.1 Nu gällande reglering

Enligt 6 § lotteriförordningen är det förbjudet att främja deltagande i otillåtet inländskt eller utländskt lotteri. Det är även förbjudet att för egen eller annans räkning utbjuda, avyttra eller eljest tillhandahålla bevis om rätt till delaktighet i lotteriet eller annan handling som är avsedd för deltagande i lotteriet. Det är likaså förbjudet att för egen eller annans räkning uppbära insatser i lotteriet eller förmedla insamling av insatser, förmedla utbekommande av vinst eller att på annat sätt tillhandagå annan vid deltagande i lotteriet. Det är vidare Förbjudet att kungöra sådant tillhandagående eller sprida inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknande meddelande beträffande otillåtet inländskt eller utländskt lotteri. Dessa bestämmelser gäller såvida det inte av omständigheterna framgår att avsikten inte är att främja deltagande i lotteriet. Innehållet i 7 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen korresponderar med ovan angivna bestämmelser.

16.2 Bakgrund till gällande

reglering

Under de första decennierna av 1900-talet var lotteriväsendet föremål för statliga utredningar vid ett flertal tillfällen. Frågan gällde då närmast att finna lämpliga åtgärder för att förhindra spridning av utländska lotterier inom landet. Utredningarna föranledde emellertid inga åtgärder i denna riktning. Det dröjde till år 1938 då statslotteriutredningen i sitt betänkande (SOU 1938:17) bl. a. föreslog en ändring i tryckfrihetsförordningen samt ett förbud mot postbefordran av handlingar och meddelanden som rör otillåtna lotterier. Departementschefen framhöll i proposition 1939:76 (s. 12) att en ändring i föreslagen riktning var önskvärd men att förslagen inte var av sådan beskaffenhet att de måste underställas Så skedde inte heller. riksdagen. Genom brev den 15 december 1939 meddelade Kungl. Majzt poststyrelsen förbud mot postbefordran av ovan nämnda otillåtna Föreskrifhandlingar. terna meddelades i generalpoststyrelsens allmänna cirkulär nr 88 den 20 december samma år. Föreskrifterna, som sedermera i den av togs in i 4§ poststyrelsen utfärdade allmänna poststadgan, äger tillämpning fr. o. m. den l januari 1940, dvs. från den tidpunkt då lotteriförordningen trädde i kraft.

lotterier i Sverige sou 1979:29 292 Utländska

Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen konstaterade i sitt betänkande (SOU 1970:52) Om lotterier att den svenska allmänheten i betydande utbereddes möjlighet att delta i utländska lotterier. Därtill framhölls sträckning att “då sådana erbjudanden i regel görs genom postförsändelser, på vilka av innehållet inte görs, Föreligger stora svårigheter att något angivande föreslog ingen åtgärd med anledning av sitt ingripa häremot.” Utredningen konstaterande.

16.3 Post- och bankbestämmelser

14 § allmänna poststadgan finns inskrivet vilka meddelanden m. m. som inte får postbefordras. Bestämmelsen lyder:

Postbefordran får inte medges om posttjänsteman iakttar att på försändelsens yttre eller i korsband förekommer lottsedel eller annan handling, som avser deltagande i svenskt lotteri, som inte är tillåtet, eller i utländskt lotteri. Förbudet gäller också rekvisition av sådan handling, meddelande om Försäljning eller förmedling eller biträdande på annat sätt i sådant lotteri. Det är inte heller tillåtet att skicka inbjudan, plan, vinstförteckning, dock av dragningslista eller liknande meddelande som rör sådant lotteri. Om det omständigheterna framgår att avsikten med försändelsen inte är att verka för deltagande i lotteriet får försändelsen postbefordras. 1974 års Världspostkonvention, artikel 33, som godkänts av Sverige, innehåller ett förbud mot postbefordran av sådant som destinations-

material

landet i lag förbjuder. För att så långt möjligt förhindra att postanvisningsbetalningar sker i strid med lotteriförordningen har postverket förutom föreskrifterna i 4 § allmänna till postanstalterna. l postsstyrelsens allmänpoststadgan utgivit anvisningar 1959:398 och 1961:141 erinras om lotteriförordningens och na cirkulär allmänna bestämmelser, varvid sägs att kassafunktionär, innan poststadgans till utlandet mottas, i möjligaste mån skall kontrollera att på postanvisning anvisningen inte finns sådant meddelande som utgör hinder for postbefordran. Som exempel på dylika meddelanden nämns anteckningar som utgör rekvisition av lott, i tryckta rutor tillförda siffror utgörande vederbörandes etiketter med lottnummer. Dessutom påpekas att, i tips samt påklistrade tveksamma fall bör mottagandet av postanvisningen dock icke vägras. Att postanvisningen är adresserad till utländskt lotteri, tipsföretag e. d. utgöri sig inte hinder för dess postbefordran”. Även bankerna har i cirkulär till sina kontor erinrat om förbudet att förmedla av vinster och insatser i utländska lotterier. I cirutbetalningar kulären har även uppgivits vissa täckadresser son bolagen använder sig av. l detta sammanhang bör noteras att maximibeloppet för prövningsfria till utlandet är 100 svenska kronor enligt riksbankens föreskrifter betalningar för valutaregleringen. Denna bestämmelse gäller sedan år 1967. Vid betalning till utlandet med post- eller bankanvisning av högre belopp måste kunden förete av riksbanken godkänd inköpsanmälan beträffande beloppet. På måste dessutom betalningens ändamål anges. inköpsanmälan

Utländska lotterier i Sverige 293

16.4 Omfattning av utländska lotterier

Såvitt vi erfarit är det framför allt Statliga Nordvästtyska klasslotteriet, Hamburg, Statliga Sydtyska klasslotteriet, München, Västtyskland samt Vernon Pools Ltd, Liverpool, Storbritannien, som i brev till svenska hushåll V erbjuder deltagande i lotterier. Lotter i de tyska klasslotterierna säljs via kommissionärer som, när de vänder sig till den svenska marknaden, adresserar erbjudandena personligt i neutrala kuvert med reklammaterial tryckta på svenska. Man erbjuder köp av hela, halva, fjärdedels och åttondels lotter. Varje lottperiod omfattar sex klasser och varar i sex månader. Sammanlagt lottas 77 miljoner DM ut. Högsta vinst i klasserna l - 5 är en miljon DM och iden sjätte klassen 250 000 DM. Pris per hel lott år 1978 var 100 DM och for en halv lott 50 DM. Priserna gäller per månad plus 1,2 DM för dragningslista och porto. Betalningen föreslås ske per internationell eller check. postanvisning, bankanvisning Utbetalning av eventuell vinst erbjuds ske antingen i Sverige, genom insättning på ett bankkonto i Västtyskland eller kontant genom personlig avhämtning. De båda västtyska klasslotterierna marknadsförs i Sverige även genom annonsering i utländska tidningar som sprids och försäljs runt om i landet. t Det engelska tipsbolaget Vernons Pools Ltd vänder sig på samma sätt som de västtyska klasslotterierna till den svenska marknaden. 1 neutrala kuvert, personligt adresserade, sänds tipskuponger och reklammaterial tryckta på svenska -tillsammans med ett returkuvert med täckadress till tipsföretaget. Spelaren uppmanas betala insatsen på internationell postanvisning och bifoga detta postkvitto med tipskupong till tipsbolaget i nämnda returkuvert. I Vernons reklamerbjudande sägs att man kan vinna två miljoner kronor på s. k. stående tips. Lägsta insats är skr. 3:30 per vecka. Den kortaste perioden for stående tips omfattar sex veckor. Någon maximering finns inte angiven. Littlewoods Pools Ltd, som är det största engelska tipsbolaget, har tidigare marknadsfort sig i Sverige, men har enligt uppgift sedan många år avstått från att sända kuponger till Sverige efter ett ”gentlemen“s agreement” mellan företagets ledning och AB Tipstjänst. På uppdrag av AB Tipstjänst gjorde postverket våren 1977 en stickprovsundersökning beträffande svenskt deltagande i utländska lotterier. Postkontoret i Malmö Ban har därvid meddelat, att under perioden den 6 maj-5 juni 1977 har antalet postanvisningar, som av allt att döma gällt deltagande i västtyska lotterier och som passerat postkontoret, uppgått till 4 401. Under samma period passerades postkontoret av ca 4 800 brev från Västtyskland av misstänkt Antalet lotteritrycktyp. anses i bägge fallen ungefarligen överensstämma med genomsnittet per månad. Postkontoret Stockholm Ban, varifrån postanvisningar även förmedlas till Västtyskland, uppskattar att antalet postanvisningar som kan förmodas avse deltagande i lotterier normalt ligger omkring 4 000 per månad. Postverket har även tagit fram statistik över postanvisningar avsända till Storbritannien under perioden juni l976-maj 1977. Man har därvid bedömt

294 Utländska lotterier i Sverige

att 98 814 anvisningar till ett värde av 5 166 545 kronor sannolikt avsett deltagande i tips.

16.5 Internationella överenskommelser

ljuni 1970 hölls i Stockholm en tysk-skandinavisk lotterikonferens med direktörerna för statslotterierna i Danmark, Norge, Sverige och de två statslotterierna i Västtyskland. Vid konferensen träffades en överenskommelse i form av ett “gentlemens agreement” mellan direktörerna om att avveckling av de västtyska bolagens marknadsföring skulle ske etappvist under en treårsperiod _för att helt upphöra den 1 juli 1973. Dock skulle en fortsatt försäljning och bearbetning få ske till s. k. fasta kunder och till dem som deltagit i lotteriet under den senaste treårsperioden. Överenskommelsen godkändes av styrelsen för Svenska Penninglotteriet AB vid sammanträde den 25 juni 1970. Association Internationale des Loteries d”Etat (AILE), som är den internationella organisationen för statliga och statskontrollerade lotterier, tog vid en konferens i Kanada år 1974 upp frågan om försäljning av lotterier i annat land än lotteriets hemland. Generalsekreteraren, som även deltagit i mötet i Stockholm år 1970, rapporterade från den särskilt tillsatta kommitté som med anledning härav föreslagit ett uttalande i frågan. Uttalandet, som antogs av konferensen, lyder:

Var och en har rätt att köpa lotter i annat land än det där lotteriet anordnats, under förutsättning att detta inte strider mot lag. Varje lotterianordnare har rätt att brevledes betjäna deltagare i utlandet. under förutsättning att detta inte strider mot lag. Vad nu sagts gäller inte marknadsföring av lotter utom i de fall sådan riktas till personer som regelbundet deltagit i lotteriet och vilkas senaste beställning gjordes under de tre senaste åren. Att sända marknadsföringsmaterial är uttryckligen förbjudet. Detta gäller också marknadsföringsmaterial som är avsett uteslutande för utländska marknader. Om något land vill utöka eller begränsa denna överenskommelse skall detta ske på bilateral basis.

Såvitt det är oss bekant har ingen här nämnd överenskommelse resulterat i en varaktig begränsning av marknadsföringsåtgärder från de västtyska klasslotteriernas sida. Det bör här nämnas att de engelska tipsbolagen är privatägda och ingår därför inte i Inter-Toto, som är den internationella organisationen för statliga och statskontrollerade tipsbolag.

16.6 Av lotterinämnden överlämnat ärende

Lotterinämnden har till oss överlämnat ett ärende? som rör en skrivelse från Svenska Bankföreningen daterad den 27 juni 1974. I skrivelsen sägs att l översätt- Utredningens ”posten och bankerna synes ha olika uppfattning i vilken utsträckning ning. till utländska betalningsuppdrag spelföretag kan accepteras”. Vidare anförs att på grund av 6 § lotteriförordningen “anser förhindrade att 3Lotterinämndens ären- sig bankerna de dnr 24/1974. sälja checker eller utföra betalningsuppdrag om det finns grundad anledning

Utländska lotterier i Sverige 295

anta att transaktionen avser betalning av insats för deltagande i utländskt tips, lotteri eller annan vadhållning. l praktiken lär bankerna utgå från att transaktionen har denna karaktär, då betalningsmottagaren är ett utländskt spelföretag eller uppenbarligen av sådant företag anvisad täckadress. l detta sammanhang påpekar Svenska Bankföreningen att bankerna genom Föreningens försorg erhållit förteckningar över sådana täckadresser som varit kända för Föreningen, varför man anser sig ha vidtagit åtgärder för att aktivt förhindra överföringen av spelinsatser till utländska spelföretag. Med hänvisning till 4 § allmänna poststadgan och poststyrelsens cirkulär angående tillämpningen av föreskrifterna framhåller Svenska Bankföreningen att postverket -till skillnad från bankerna - anser sig böra presumera att betalning till utländskt spelföretag inte har samband med deltagande i lotteri eller tips. ”Presumtionen bryts först då anteckning eller liknande om deltagande i sådant spel förekommer på postanvisning eller, då inköpsanmälan skall lämnas enligt bestämmelserna i valutaregleringen, sådan anmälan innehåller uppgift att betalningen avser spelinsats.” Man framhåller dessutom att det måste anses otillfredsställande att de betalningsförmedlande organen tillämpar bestämmelserna på olika sätt och begär att lämpliga åtgärder måtte vidtas för att uppnå en likformig praxis. Poststyrelsen, som av lotterinämnden anmodats yttra sig iärendet, erinrar i genmäle den 11 oktober 1974 om olika bestämmelser som genom allmänna poststadgan åvilar postverket samt vilka åtgärder som poststyrelsen vidtagit genom cirkulär till postanstalterna för att förhindra förmedling av insatser till utländska lotterier och tipsbolag. Sammanfattningsvis framhålls att ”enligt postverkets uppfattning är föreskrifterna i det kungl. brevet av den 15 september 1939 och eventuella föreskrifter inom ramen för valutaregleringen de enda föreskrifter på det här aktuella området som är tillämpliga på poströrelsen. Såvitt kan bedömas har lagstiftarna inte avsett att bestämmelserna i 6 § lotteriförordningen skulle vara tillämpliga på poströrelsen. Om ett förbud mot betalningar genom postverket till utländska lotterier och tipsbolag numera önskas infört, måste därför lagstiftningen ändras.” Svenska Bankföreningen framhåller i yttrande över genmälet att ”skulle läget vara att en åtgärd, som rättsordningen vill motarbeta, är tillåten när den företas på ett postkontor men otillåten när den sker på ett bankkontor, är en snar översyn av reglerna uppenbarligen påkallad.”

16.7 Regler i vissa andra länder

I Danmark är det enligt lovbekendtgørelse nr 348 av den 3 augusti 1967 förbjudet att förmedla deltagande i utländskt tips samt förbjudet att deltaga i sådan tippning. Främjande och insamling av insatser i utländska lotterier är förbjudet enligt 1869 års lotterilag. Det är även förbjudet att kungöra vinstplaner för utländska lotterier i inländska tidningar eller på annat sätt sprida kännedom om dem. I Fin/and förbjuder 1965 års lotterilag försäljning eller främjande av försäljning av utländska lotterier. Enligt stadgandena i förordningarna om vadhållning vid idrotts- respektive hästtävlingar är det förbjudet att mottaga eller förmedla insatser till vadhållning i utlandet eller på annat sätt främja

296 Utländska lotterier i Sverige

sådan. I Norge är försäljning av utländska lotterier inom landet förbjudet enligt 1939 års lotterilag. Det är även förbjudet att i tidningar och tidskrifter kungöra eller på annat sätt sprida upplysningar om vinstplaner i utländska lotterier, försäljning av sådana lotter eller inlösen av utfallna vinster i sådana lotterier. 8 § lotterilagen innehåller även en bestämmelse att korsband, som kan antas innehålla cirkulär eller meddelanden från utländska lotterier eller deras ombud, skall undersökas och, om antagandet bekräftas, returneras. I Storbritannien är det enligt Betting, Gaming and Lotteries Act av år 1963 förbjudet att främja eller på annat sätt, genom distribution, annonsering m. m. verka for deltagande i utländska lotterier. Det är även enligt samma lag förbjudet att föra ut medel ur landet som betalning för insats i sådant lotteri. I Västtyskland äger varje delstat enligt den västtyska grundlagen rätt att själv utfärda förordningar och inom delstaten gällande lagar rörande lotterier. Vi har därför valt att här endast presentera de bestämmelser som gäller for delstaten Bayern och staden Hamburg mot bakgrund av att det Sydtyska Klasslotteriet lyder under delstaten Bayerns bestämmelser och det Nordvästtyska Klasslotteriets under Hamburgs bestämmelser. Bayern: Enligt 1927 års lag om lotterispel är det för personer bosatta i Bayern förbjudet att delta i utländska lotterier. Det är även förbjudet att offentligt eller genom meddelanden avsedda för en större krets av personer, bekantgöra sådant lotteri liksom att utlova vinster eller inbjuda till deltagande. Hamburg: Det Nordvästtyska Klasslotteriet regleras i en lag från år 1948 som är gemensam för delstaterna Nordreihn-Westfahlen, Niedersachsen, Schleswig-Holstein samt städerna Bremen och Hamburg. I Hamburg är det även förbjudet, enligt en lag från 1910, att yrkesmässigt främja och verka for deltagande i serie- och premielotterier. Däremot finns ingen delstatsbestämmelse som speciellt reglerar deltagande i utländska lotterier.

17 Straff- och förverkandebestämmelser

17.1 Allmänt

Inom lotteri- och spelområdet finns två regelsystem med straffbestämmelser. Det ena är bestämmelserna i 10§ lotteriförordningen som straffbelägger överträdelser mot förordningen. Det andra är bestämmelserna om dobbleri i 16 kap. 14§ och 14 a § brottsbalken, vilka kriminaliserar äventyrligt spel. I l § sista stycket lotteriförordningen hänvisas till dobbleribestämmelserna i brottsbalken. Anledningen till att denna bestämmelse införts är att man i straffhänseende skall skilja mellan lotteri och äventyrligt spel, eftersom definitionen på lotteri - ”varje företag däri efter lottning, vadhållgissning, ning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det som erhålles av envar deltagare” -i och för sig passar in även på äventyrligt spel. Någon definition av äventyrligt spel ges varken i lotteriförordningen eller i brottsbalken. Enligt rättspraxis förutsätts dock att spelet skall vara anordnat för allmänheten om pengar eller pengars värde och bestå av två eller flera deltagare, som kan påverka sina vinstmöjligheter genom kalkylering. Vidare skall spelets utgång bero huvudsakligen av slumpen Som exempel på äventyrligt spel anges oftast roulettspelet. Detta spel regleras i Iotteriforordningen som en form av lotteri. Avsikten har dock inte varit att i förordningen ta med typiskt äventyrliga spel. Enligt uttalande av högsta domstolen i ett rättsfall? kan nämligen roulettspelet genom begränsningar av insatser, vinstbelopp och spelsätt ges en så förändrad karaktär, att det enligt allmän uppfattning inte längre är att betrakta som äventyrligt spel. Genom den nämnda hänvisningen i 1 §sista stycket lotteriförordningen har man velat ange att förordningen inte är tillämplig på sådant lotteri som även utgör äventyrligt spel. Detta betyder bl. a. att man inte kan ge tillstånd till sådant lotteri enligt lotteriforordningen.

17.2 Dobbleri

16 kap. 14 § och 14 a § brottsbalken omfattar tre brottstyper. Där framgår att det är straffbart att l se vidare SOU 1970:52 k ap .l.4.2. a) anordna äventyrligt spel om pengar eller pengars värde för allmänheten; 2 NJA 1967:615.

298 och

Srraff- fö/verkandebestämmelsez

b) tillåta sådant spel i lokal som upplåts åt allmänheten samt c) delta i sådant spel som anordnas för allmänheten eller eljest äger rum i lokal vartill allmänheten har tillträde. Dessa tre brottstyper kallas dobbleri. De två första medför böter eller fängelse i högst sex månader. Deltagande medför böter. Om brott enligt ovan är att anse som grovt döms enligt 16 kap. 14 a§ brottsbalken av för grovt dobbleri till fängelse i högst två år. Vid bedömandet bedrivits huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om verksamheten yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller eljest varit av särskilt farlig art. Även försök och förberedelser till grovt dobbleri är strañbelagt. Bestämmelsen om grovt dobbleri gäller sedan den l juli 1972. Till grund för av riksåklagaren och rikspolisstyrelsen. Av denna ändringen låg en utredning bl. a. att illegalt spel bedrevs i större städer i en omfattning och framgick under sådana organiserade former att man kunde tala om en helt ny typ av ofta förenad med annan grov brottslighet. Genom att strafflatibrottslighet, tuden till bl. a. häktning och husrannsakan vid

höjdes gavs möjlighet

misstanke om grova fall av dobbleri.

17.3 Brott mot lotteriförordningen

Strañbestämmelserna i lotteriförordningen återfinns i 10§ som lyder:

Den, som olovligen anordnar vadhållning i samband med kapplöpning eller annan tävlan eller som, på sätt i 6§ första stycket sägs, främjar deltagande i otillåten eller utländsk sådan vadhållning, straffes med fängelse i högst ett år eller dagsböter. _ För annat brott mot denna förordning eller med stöd av densamma meddelad föreskrift dömes till dagsböter. Är brott som i andra stycket sägs grovt, må dömas till fängelse i högst ett år. vid föregående års Första stycket infördes år 1945 efter förslag i motioner uppmärksammades behovet av ett särskilt och effektivt riksdag. I motionerna skydd mot bookmaking, som då visserligen kunnat spåras men ännu inte vunnit eller hunnit organiseras i fastare former. För någon större utbredning att komma till rätta med företeelsen borde frihetsstraff enligt motionärerna införas som det normala straffet för den som gjorde sig skyldig till och böter förekomma endast i undantagsfall. All erfarenhet bookmaking talade för att bötesstraff, som var det normala for förseelse mot lotteriförordningen, inte verkade avskräckande på en person, som ägnade sig åt bookmaking. Även för möjligheten att effektivt kunna utreda sådana brott var straffpåkallad, bl. a. för att kunna företa husrannsakan. Bookmaking skärpning tillhörde enligt motionärerna de brottstyper som är mycket svåra att utreda och förebringa bevisning om. Departementschefen anslöt sig, om än med tvekan, till vad motionärerna anfört samt förmodade att polismyndigheterna i och med en straffskärpning skulle bli mer benägna att vid undersökning rörande illegal vadhållning företa bl. a. husrannsakan. Departementschefen förordade att samma straff skulle gälla även för den som främjade deltagande i otillåten eller utländsk sådan vadhållning. bl. a. bookmaking förekom- I kapitel 19.2.l redovisas i vilken utsträckning

50U197939 Straff- och förverkandebestämmelser

mer. Exempel på andra överträdelser av lotteriforordningen än sådana som anges i lO§ första stycket redovisar vi i kapitel 19.4. I 1938 års betänkande med förslag till lotteriförordning förordades fängelsestraff vid upprepad eller yrkesmässig förseelse mot förordningen eller forseelse i större omfattning. Departementschefen föreslog emellertid i sitt förslagz en uppmjukning av straffbestämmelserna så att frihetsstraff borde förekomma endast vid upprepade forseelser eller då omständigheterna eljest var försvarande. Förordningen utformades i enlighet med departementsförslaget.

Från och med år 1965 ändrades 10 § till den lydelse den nu har. Ändringen

föranleddes av brottsbalkens ikraftträdande.

17.4 Förverkandebestämmelser

Utbyte av dobbleri och hjälpmedel vid brottet kan forverkas enligt reglerna i 36 kap. brottsbalken. Det gäller här inte bara den vinning av rörelsen som uppkommer för den som anordnar eller tillåter äventyrligt spel utan även de vinster som enskilda deltagare har gjort på spelet. Lotteriförordningens förverkanderegler återfinns i 11 § som lyder: Dömes någon till ansvar for brott som sägs i 10 §, må tillika, efter ty skäligt finnes, förklaras forverkade for lotteriet uppburna insatser samt bevis om rätt till delaktighet i lotteriet och andra lotteriet avseende handlingar, varmed olagligen tagits befattning. På grund av brott som sägs i 10 § må vidare utrustning och annan egendom, som använts vid automat-, roulett- eller bingospel, eller egendomens värde förklaras förverkade hos den som avses i första stycket eller hos den som yrkesmässigt tillhandahåller sådan egendom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

Första stycket kvarstår i princip oförändrat sedan förordningens tillkomst år 1939. Andra trädde stycket i kraft den l april 1973. I forarbetena3 till detta anfördes beträffande forverkandefrågan följande. Nuvarande forverkandebestämmelser i lotteriforordningen återfinns i ll §. Enligt dessa kan forverkande ske av uppburna insatser och detta oavsett om de innehas av den brottslige eller av ombud för honom. Vidare kan förverkas bevis om rätt att delta i lotteriet och andra lotterier avseende handlingar, med vilka olagligen tagits befattning. För förverkande fordras att någon dömts till ansvar för brott mot lotteriforordningen. I nu gällande forfattningstext tas inte ställning till frågan hos vem forverkande kan ske. Det har gjorts gällande, att stadgandets utformning närmast ger stöd for antagande, att förverkande endast skall kunna ske hos den som dömts för brottet. Ijämforelse härmed innebär utredningens förslag en utvidgning som gör det möjligt att ingripa mot yrkesmässiga företag, vilka tillhandahåller automater och liknande anordningar i :se SOU 1938:17_ spelhallar och andra lokaler, där spel bedrivs olagligen, utan att själva framträda som 2 se prop 1939:76 anordnare av spelet. Förslaget innebär vidare en utvidgning såvitt avser objekten för forverkande att omfatta även automater och andra spelanordningar. 35e prop_ 1972123_

300 Straff- och .förverkandebestämmelser

17.5 Framförda synpunkter angående straftbestämmelserna

I det följande redovisas i sammandrag de synpunkter angående straffbestämmelser som framförts vid hearings som vi anordnat. Dessa hearings återfinns i bilaga nr 2 i betänkandets bilagedel. Från AB Trav och Galopps sida hävdas att straffsatserna för bookmaking är alldeles för låga för att vara avskräckande. Representanter från polismyndigheterna i Stockholm och Malmö instämmer i detta påstående och påpekar att ökar eftersom straffet är för lågt, i regel bara böter. En bookmaking bankhållare eller en bookmaker reagerar inte ett dugg för detta. Gärningsför dem. männen säger själva att straffen är ungefär som en parkeringsavgift Domstolarna är i detta sammanhang mycket milda i sin bedömning. Från åklagarhåll i Mölndal menar man att de låga straffen medför att gärningsmännen börjar göra lönsamhetsavväganden med hänsyn till att det är stora pengar med i bilden. Inom åklagarmyndigheten i Göteborg tycker man att straffskalan för de grova brotten i lotteriförordningen bör höjas till fängelse i två år i likhet med straffsanktionerna för grovt dobbleri. Representanter för polismyndigheterna erinrar om att så länge straffsatserna inte höjs hamnar nu ifrågavarande brott långt ner på prioriteringslistan trots att de är allmänfarliga och medför en rad sociala skadeverkningar. Från rikspolisens sida framhåller man att strañlatituden i hög grad styr prioriteringen. Vad som hör samman med lotteriförordningen blir ganska lågt vilket är beklagligt eftersom det finns ett visst samband mellan prioriterat, spel- och klubbverksamhet samt häleri- och narkotikabranschen. Allmänt från polismyndigheternas sida påpekas att det är mycket svårt att utreda bookmaking, eftersom sådan verksamhet ofta är svår att bevisa. I spelmål har man inte någon målsägare utan är helt hänvisad till den bevisning som kommer fram genom spaning. En dobbleriutredning skiljer sig mycket betonar en åklagare i Göteborg, dels med från en vanlig brottsutredning, hänsyn till klientelet man har att göra med, dels till följd av att spelarna ofta är mycket lojala mot dem som anordnar verksamheten.

sou 1979:29 301

18 Avgifter och beskattning

18.1 Allmänt

Huvuddelen av de i landet bedrivna lotteriformerna är belagd med punktskatter av olika slag. Skatten utgår ofta som en skatt på lotteriet som sådant, varvid den kan bestämmas antingen i relation till lotteriets omsättning eller som en i förväg bestämd summa per tidsperiod. I vissa lotterier utgår skatt på utgående vinster utöver viss storlek. De aktuella bestämmelserna återfinns bl. a. i spelskattelagen (1972:820), lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa Iotterivinster och stämpelskattelagen (1964:308). Om den av arrangören bedrivna lotteriverksamheten kan anses som yrkesmässig är inkomsten av dessa lotterier normalt att betrakta som inkomst av rörelse och således skattepliktig. För huvuddelen av de ideella föreningarna gäller dock från och med 1979 års taxering, dvs. normalt inkomståret 1978, att inkomster av lotterier inte kommer att beskattas. De bolag som med ensamrätt bedriver penninglotterier, tips och totalisatorverksamhet är vidare befriade från skatt på inkomst av rörelse. Utgående vinster i svenska lotterier är enligt 19 § kommunalskattelagen undantagna från inkomstbeskattning. I vår redovisning av beskattningen har vi därför bortsett från eventuella inkomstskatteeffekter. I det följande behandlas således endast punktskatter på lotterier. För varje lotteriform anges vilka Skatteregler som gäller.

18.2 Vinstavdrag/vinstutdelning

Med vinstavdrag menas den andel av insatserna som inte går tillbaka till spelarna i form av vinster (exklusive eventuell vinstskatt). Vinstavdraget skall således täcka lotteriets omkostnader, skatter om sådana utgår samt lotteriets nettovinst. Tillsammans är vinstutdelningen och vinstavdraget lika med lotteriets omsättning. För de flesta lotteriformer finns reglerat antingen hur stort vinstavdraget skall vara eller regler som maximerar det möjliga vinstavdraget. I vissa lotteriformer, t. ex. totalisatorspel och tips är den totala vinstutdelningen beroende av omsättningen. l andra former, t. ex. rikslotterierna, är vinstplanen fastställd från början och oberoende av den verkliga omsätt- *Här och i det följande . .. . . . .. .. . . bortses från eventuella ningen. 1 roulettspel galler vidare en l forvag faststalld vinstplan med lika stor rabatter som erhålls vid chans i varje insatsomgång. inköp av varuvinster_

302 Avgifter och beskattning sou 1979:29

18.3 Återspel och återspelseffekter

i detta sammanhang är Förekomsten av En annan faktor som har betydelse i en insatsomgång används s. k. återspel. Med återspel menas att vinsterna Återspel i renodlad mening kan som insatser i följande insatsomgångar. förekomma endast när vinsten utfaller i form av pengar (eller någon form av rätt att delta i efterföljande insatsomgângar) och en ny insatsomgång börjar i till den omgång i vilken vinsten utfallit. I de typiska återspelslotanslutning och roulettspel är det normalt att man terierna, t. ex. vinnarspel på totalisator vid ett och samma tillfälle deltar i en följd av insats- och dragningsomgångar.

I återspelslotterier anger bruttoomsättningssiffrorna närmast hur mycket

pengar som fysiskt passerat t. ex. totalisatorluckorna och inte hur mycket som spelarna i verkligheten satsat. Av spelarna i dessa lotterier torde det endast vara ett fåtal som avbryter spelet med vinst. I stället satsas de erhållna vinsterna i en ny spelomgång. De pengar som spelarna i verkligheten lägger ner på spelet är därför avsevärt mindre än vad som omsätts. Eftersom vinsterna i stor utsträckning återspelas och således samma pengar satsas flera gånger vid ett och samma tillfälle är återspelslotterierna mycket känsliga för vinstavdragets storlek. insatserna minskas ju i viss omfattning med vinstavdraget i varje insatsomgång. Sätts vinstavdragsandelen för högt blir effekten att det för många framstår som alltför dyrbart att delta i spelet. Med hänsyn till att olika lotterier är olika känsliga för vinstavdragets relativa storlek förekommer inte samma vinstavdrag och samma skattebelastning for alla typer av lotterier. Vinstavdrags- och skattereglerna har anpassats till de olika lotteriformernas olika förutsättningar, varför återspelslotterierna normalt har ett relativt lågt vinstavdrag. När vi i det följande talar om återspelslotterier har vi definierat bruttoomsättning som totalt insatsbelopp. Med reell omsättning menas vad spelarna i verkligheten satsar av medhavda pengar. Med återspe/ menas att vunna

pengar i en insatsomgång används som insatser i följande spelomgångar.

Det rådande sambandet härvidlag är att bruttoomsättning = reell omsättning + återspel. På samma sätt gäller att bruttovinstutdelning = reell vinstutdelning + återspel. Reell vinstutdelning är således den del av den totala vinstutdelningen som inte satsas på nytt i form av återspel, dvs. spelarnas slutliga vinst. Med effektiv vinstutdelningsprocent menas reell vinstutdelning i förhållande till reell omsättning, medan vi med formell vinstutdelningsprocent avser bruttovinstutdelning i relation till bruttoomsättning. Med effektiv skattebelastning menas utgående skatt i förhållande till reell omsättning, till skillnad

från formell skattebelastning (där skatten sätts i relation till bruttoomsättning-

en). I återspelslotterierna torde begreppen effektiv vinstutdelningsprocent och effektiv skattebelastning ge en bättre beskrivning av verkligheten än motsvarande formella begrepp.

sou 197929 och

Avgifter beskattning 303

18.4 Beskattning och vinstutdelning vid olika lotteriformer

1 de följande avsnitten redovisas gällande skatte- och vinstavdragsregler for olika former av lotterier samt hur dessa verkari praktiken. Framställningen avslutas med en jämförande sammanställning. Om ej annat anges avses i fortsättningen med - exklusive eventuell vinstskatt vinstutdelning vinstutdelning - inklusive eventuell vinstskatt vinstavdrag vinstavdrag

l8.4.1 Penning/otterier

På vinster överstigande 50 kr0n0r(dvs. fr. o. m. 100-kronorsvinsterna) utgår vinstskatt enligt lagen om särskild skatt å vissa lotterivinster med 30 procent av vinstens värde inklusive skatten, dvs. på vinstens nettovärde utgår skatt med 42,86 procent. Enligt gällande koncession för Svenska Penninglotteriet AB skall vinstutdelningen exklusive vinstskatt utgöra 45 - 49 procent av bruttoomsättningen. Enligt den vinstplan som gällde under år 1976 var ca 2/3 av det totala nettovinstvärdet att hänföra till vinster på 50 kronor eller därunder, varför vinstskatten i verkligheten endast uppgår till 14,4 procent av vinstutdelningen. Räknat på bruttoomsättningen utgjorde vinstskatten enligt vinstplanen 6,8 procent, vilket också är det värde som i verkligheten redovisas totalt för penninglotterierna under år 1976. Vinster uppgående till 3,2 procent av vinstvärdet utgörs av lotter till kommande dragning. Under år 1976 var den totala vinstutdelningen 47 procent av bruttoomsättningen. Vinstavdraget utgjorde således 53 procent av bruttoomsättningen. Statens andel av penninglotterierna uppgick detta år till 40 procent av bruttoomsättningen. 1 sammanställning blir utfallet:

Nettovinsten for Svenska Penninglotteriet AB utgjorde dessutom 2,8 procent av totala lotteriomsättningen.

18.4.2 Tips

Enligt lagen om särskild skatt å vissa lotterivinster utgår vinstskatt med 30 procent av vinstens värde inklusive skatten om vinstens värde överstiger 50 kronor, dock med den begränsningen att skatten ej får bli högre än att det återstår 50 kronor i nettovinstvärde. Den tidigare utgående radskatten på tio procent av omsättningen har slopats fr. 0. m. april 1978. Enligt koncessionen för AB Tipstjänst, som avsåg tiden den 1 juli 1973 - 31 december 1978, skulle 50 procent av insatserna utdelas i form av vinster

304 Avgifter och beskattning

(inklusive vinstskatt). I tillståndet foreskrevs vidare att högst 22,5 procent av omsättningen fick användas till att betala bolagets kostnader. Den koncession som gäller fr. 0. m. den 1 januari 1979 och tio år framåt innebär ingen ändring av beskattnings- eller vinstutdelningsreglerna. Vinstskatten beräknas fr. 0. m.den l aprii 1978 genomsnittligt utgöra elva procent av bruttoomsättningen och uppgå till ca 28 procent av vinstutdelningen. Den totala vinstutdelningen inklusive vinstskatt har bestämts till 50 procent av bruttoomsättningen, vilket medför att bruttovinstutdelningen exklusive vinstskatt beräknas bli 39 procent. Vinstavdraget beräknas således utgöra 61 procent av bruttoomsättningen. I sammanställning blir utfallet:

Vinstutdelningsprocent 39,0 Vinstavdragsprocent 61 ,O Skattebelastning (vinstskatt i procent) 11,0

Nettovinsten for AB Tipstjänst utgjorde dessutom 29,4 procent av den totala bruttoomsättningen.

18.4.3 Totalisatorspel

Enligt avtal den 13 april 1976 mellan svenska staten och Svenska Travsportens Centralforbund (STC) och Svenska Galoppsportens Centralförbund (SGC) skall tio procent av hästsportens totalomsättning på totalisatorspel inbetalas till statsverket. Den formella skattebelastningen utgör således tio procent av omsättningen på alla spelformer. Regeringen har vidare efter riksdagens godkännande bl. a. reglerat vinstavdragens storlek. Dessa utgör nu i enloppsspelen (vinnare, plats, kombinerat) 20 procent och i llerloppsspelen (V5 och V65) 35 procent. Vid TRIO-vadhållning är vinstavdraget 30 procent. I spelformerna vinnare, plats och kombinerat gäller insatserna endast ett lopp. Dessa spelformer är typiska exempel på återspelslotterier, dvs. man deltar vanligtvis vid en och samma tävlingsdag i en följd av separata insatsoch dragningsomgångar. Vi har beräknat hur återspelet påverkar vinstutdelningen samt den effektiva beskattningen. Dessa beräkningar visar att den effektiva vinstutdelningsprocenten sjunker från nominellt 80 procent till drygt 30 procent vid fullständigt återspel och att den effektiva skattebelastningen stiger från nominellt tio procent till drygt 34 procent. Vid ett 67-procentigt återspel blir den reella vinstutdelningen 62 procent och den effektiva skattebelastningen 19 procent. Den reella vinstutdelningen vid ett 33-procentigt återspel blir 73,8 procent och den effektiva skattebelastningen 13,1 procent. I flerloppsspel såsom V5 och V65 spelas normalt endast en omgång vid ett tillfälle (dag), varfor inga återspel förekommer. V65 är ett förtidsspel och på samtliga inlämnade kuponger utgår en som tar emot ca 80 procent av kupongerna, tar f. n. kupongavgift. Postverket, l Kalkylen bygger på nio ut följande avgifter: spellopp per speldag.

sou 197939 och 305

Avgifter beskattning

kr. 2:00 forinsatsintervallet kr. 0:50- 5:00 kr. 2:50 for insatsintervallet kr. 5250-20200 kr. 3:50 för insatser överstigande kr. 20:00

Dessa kupongavgifter, som inte har sin motsvarighet på t.ex. tipset, påverkar på ett avgörande sätt den effektiva utdelningen. Därvid gäller sammanfattningsvis följande om hänsyn tas till kupongavgifterna.

Den effektiva vinstutdelningen utgör mindre än 51 procent for hälften av kupongerna. Endast for en tiondel av kupongerna är den effektiva vinstutdelningen större än 60 procent. Även den effektiva skattebelastningen sjunker något, eftersom någon andel till staten inte utgår på kupongavgiften. Eftersom återspel ej förekommer vid V5 och då huvuddelen av insatserna sker på banan utan kupongavgift blir den effektiva vinstutdelningsprocenten lika med den formella, dvs. 65 procent. I sammanställning blir utfallet följande:

Enloppsspelen (vinnare, plats, kombinerat) Återspelsfrekvensa 100 % 67 96 33 % Ej återspel Effektiv vinstutdelningsprocent 30,8 62,0 73,8 80 (= formell vinstutdelningsprocent) Effektiv vinstavdragsprocent 69,2 38,0 26,2 20 (= formell vinstavdragsprocent) Effektiv skattebelastning i procent 34,6 19,0 13,1 10 (= formell skattebelastning) Förutsättningen är nio lopp per speldag.

V5

V65 (cirkavärden för mediankupong)

306 och beskattning

Avgifter

18.4.4 Rikslotterier Enligt lagen om särskild skatt å vissa lotterivinster utgår Vinstskatt med 30 procent av vinstens värde inklusive skatten om vinstens värde överstiger 200 kronor. På skänkta vinster utgår ej någon skatt. Stämpelskatt utgår enligt stämpelskattelagen med fem procent av den omsättning som överstiger 15 000 kronor (räknat per lotteri, dvs. dragning). Stämpelskatten blir relativt sett något högre i lotterier med hög omsättning, eftersom man får göra avdrag med 15 000 kronor innan den fem-procentiga omsättningsskatten beräknas. I lotterier med flera dragningar, t. ex. Socialdemokratiska månadslotteriet, får 15 OOO-kronorsavdraget göras for varje dragning, vilket sänker skattebelastningen något. Vinstskattens verkliga betydelse varierar avsevärt mellan olika lotterier, beroende på vinstplanernas utseende. l nedanstående uppställning redovisas omsättning och skattebelastning for tre små lotterier (omsättning ca 0,5 mkr eller mindre), tre mellanstora lotterier (omsättning ca 1 mkr) samt tre stora lotterier (omsättning ca 2 mkr eller mer). Lotterierna är inom respektive kategori slumpvis valda bland under år 1977 redovisade rikslotterier.

Vinstutdelningen inklusive Vinstskatt skall normalt utgöra minst 45 procent av bruttoomsättningen. Utgående från det framräknade medianvärdet på vinstskatten, avrundat till 2,3 procent, blir vinstutdelningskravet reducerat till 42,7 procent om Vinstutdelningen på sedvanligt sätt beräknas exklusive Vinstskatt. I sammanställning blir utfallet:

Vinstutdelningsprocent min 42,7 Vinstavdragsprocent max 57,3 Skattebelastning i procent a) vinstskatt 2.3 b) stämpelskatt 4,9

och 307

Avgifter beskattning

18.4.5 Traditionella lotterier i övrigt

För traditionella lotterier, för vilka tillstånd meddelas av polismyndighet eller länsstyrelse, gäller samma Skatteregler som för rikslotterierna. Vid tillståndsgivningen krävs normalt att vinsternas värde (inklusive eventuell vinstskatt) skall utgöra minst 50 procent av bruttoomsättningen. Huvuddelen av lotterierna har en omsättning på 15 000 kronor eller därunder och belastas således inte med stämpelskatt. l dessa lotterier konstrueras vinstplanen nästan undantagslöst så att värdet av högsta vinsten ej överstiger 200 kronor, varför vinstskatt normalt inte utgår. Bruttovinstutdelningen ligger i praktiken på 50 procent av bruttoomsättningen eller något högre. Detta beror på att arrangörerna torde sträva efter att inte dela ut mer vinster än nödvändigt men också på att det vanligtvis inte utgår någon vinstskatt som minskar vinstutdelningen till till deltagarna under 50 procent. I sammanställning blir utfallet:

Vinstutdelningsprocent min 50 Vinstavdragsprocent max 50 Skattebelastning i procent O

18.4.6 Bingospel

Enligt lagen om skatt på spel utgår skatt på bingospel med fem procent av omsättningen i bingospelet. Denna bestämmelse gäller sedan den l april 1973. Tidigare utgick stämpelskatt och lotterivinstskatt enligt samma regler som i dag gäller för rikslotterierna. Eftersom den s. k. bingoskatten blir den utgår som en ren omsättningsskatt formella skattebelastningen lika med dvs. fem av skattesatsen, procent omsättningen. Vinstutdelningsprocenten vid storbingo torde normalt vara av storleksord ningen 55 - 75 procent med avsevärda variationer mellan olika spel. automat- och variantbingo är den formella normal vinstutdelningsprocenten något lägre, uppskattningsvis 50 - 65 procent. Automat- och variantbingo spelas, till skillnad från s. k. storbingo, i en följd av separata insats- och dragningsomgángar. l variantbingo tar dessa ca tio minuter per styck att genomföra och i automatbingo avsevärt kortare tid. Spelarna deltar vid samma speltillfälle normalt i flera av dessa separata insatsoch dragningsomgångar, varför det i dessa typer av bingospel förekommer återspel, som bl. a. påverkar den effektiva skattebelastningen.

Återspelseffekterna vid total återspelsfrekvens medför att den effektiva

vinstutdelningsprocenten sjunker till 16,9 procent vid fullständigt återspel 1 är sex om man utgår från en antagen formell vinstutdelning på 55 procent Den Förutsättningen Spel/spemmäneka l

effektiva från fem procent till 9,2 procent. skattebelastningen okar samtidigt timmes variantbingo_

Vid automat- och variantbingo blir utfallet: spel)

308 Avgifter och beskattning

Återspelsfrekvens 100 96 67 % 33 % Ej återspel

Effektiv vinstutdelningsprocent 16,9 35,2 46,9 55 (=f0rmel1vinstutdelningsprocent) Effektiv vinstavdragsprocent 83,1 64,8 53,1 45 (=formellvinstavdragsprocent) Effektiv skattebelastning i procent 9,2 7,2 5,9 5 (=formell skattebelastning)

Vid storbingo blir utfallet:

Vinstutdelningsprocent 55-75 Vinstavdragsprocent 25-45 Skattebelastning i procent 5

l8.4.7 Automatspet l vår redovisning av beskattningen och dess effekter på nuvarande spelformer har vi bedömt det som adekvat att här även redovisa förhållandena rörande automatspel. Enligt spelskattelagen gällde t. o. m. utgången av år 1978 att skatt utgick enligt följande. a) 100 kronor per månad och automat om spelautomaten var konstruerad uteslutande för spel med 25-öresmynt; b) 500 kronor per månad och automat för annan automat om den ej var uppställd i restaurang; c) 900 kronor per månad och automat om automat enligt b. ovan var uppställd i restaurang;

d) för spelautomater inom föreningslokal, annan samlingslokal. nöjespark

eller tivoli utgick under vissa förutsättningar spelskatt med hälften av ovanstående belopp om spelet anordnades högst 15 dagar i månaden.

l vån delbetänkande (Ds H 1975:1) Statligt spelautomatföretag sägs att vinsten i genomsnitt uppgick till 4 000 kronor per automat och månad. Med en 75-procentig vinstutdelning motsvarade detta en bruttoomsättning på 16 000 kronor, varför den formella skattebelastningen för det vanligast förekommande automatspelet (s. k. enarmade banditer; på restaurang; insats = l krona) blev 5,6 procent av bruttoomsättningen. Även spel på spelautomater var ett typiskt s. k. återspelslotteri. Den reella omsättningen vid ett fullständigt återspel av erhållna vinster var ca 25 procent av bruttoomsättningen, vilket medför att den effektiva skattebelastningen blev 22,4 procent. Den effektiva vinstutdelningsprocenten är i detta fall endast 2,9 procent* 1 sammanställning blev utfallet följande:

Återspelsfrekvens 100 % 67 96 33 % Ejjiterspel

Effektiv vinstutdelningsprocent 2.9 50,5 66,8 75 (=formell vinstutdelningsprocent) Effektiv vinstavdragsprocent 97,1 49,5 33,2 25 (=formell vinstavdragsprocent) l Förutsättningen är 100 Reell skattebelastning i procent 22,4 11,2 7,5 5,6 (=formell skattespel/speltillfálle (ca tio belastning) minuter).

och

Avgifter beskattning 309

18.4.8 Roulertspe/

Enligt spelskattelagen utgår skatt på roulettspel enligt följande

a) 5 000 kronor per tillstånd och månad på restaurang med s. k. nattklubbstillstånd om spelet får bedrivas minst tre dagar varje vecka;

b) 3 500 kronor per tillstånd och månad på övriga platser om spelet får bedrivas minst tre dagar varje vecka;

c) l 500 kronor per tillstånd och månad i övriga fall.

Drygt tre fjärdedelar av de roulettillstånd som utnyttjas avser spel under tre eller fler dagar per vecka, dvs. skatt torde utgå i de flesta fall med 5 000 kronor,

eftersom flertalet finns roulettspel på s. k. nattklubbar. Enligt tillgängliga uppgifter kan

bruttoomsättningen per roulettbord i

genomsnitt beräknas till ca 125 000 kronor per månad. Då varje tillstånd i genomsnitt omfattar ungefär 1,5 bord, blir den formella skattebelastningen 2,7 procent.

Återspelseffektema har beräknats under antagande av att

återspelen uppgår till 100 procent, 80 procent respektive 67 procent av utgående vinster?

Den reella vinstutdelningen blir i dessa fall 2,8, 56,7 respektive 68,1 procent.

Tillgängliga uppgifter från spelanordnare visar att den effektiva vinstutdelningen i realiteten är i storleksordningen 55 procent, vilket skulle innebära att återspelet i verkligheten ligger på en 80-procentig nivå.

1 sammanställning blir utfallet:

Återspelsfrekvens 100 % 80 % 67 % Ej återspel

Effektiv vinstutdelningsprocent 2,8 56,7 68,1 86,5(=f0rmellvinst-

utdelningsprocent Effektiv vinstavdragsprocent 97,2 43,3 31,9 l3,5(=formellvinst-

avdragsprocent) Effektiv skattebelastning i pro- 9,5 8,7 6,4 2,7 (áormell skattecent belastning)

Sammanställning

Följande tabell utgör en sammanställning av de uppgifter avseende effektiv

vinstutdelning och skattebelastning som tidigare redovisats under respektive rubrik.

Vad gäller totalisatorvadhållning, automatspel, roulettspel samt automat-

och

variantbingospel kan man konstatera, att förekomsten av återspel på ett

avgörande sätt

förändrar spelarnas verkliga vinstchanser och även den reella

skattebelastningen. För att kunna bedöma dessa lotteriformers ekonomiska

:igââåâtåäâtâäâåâraâr

förutsättningar

måste återspelsfrekvensen antingen bestämmas, eller så måste bedömningen antal Snet bygga på vissa antaganden om denna. I

totalisatorvadhållning torde t. ex.

återspelsfrekvensen bl. a. bero på hur höga oddsen är. Ju högre odds desto 2 mindre återspel, eftersom Förutsättningen ä, 225 vinsterna vid odds höga dels går till ett fåtal personer spelomgångar/speltillfäloch dels är stora i förhållande till insatsen. .

310 och beskattning Avgifter

Sammanställning: Vinstutdelning och beskattning vid olika former av lotterier (% av reell omsättning) Effektiv vinstu tdelninysprocent Effektiv skattebe/astning

Traditionella lotterier, normalt min 50 0

Bingospel, min 50 5 storbingo (normalt ca 60-70) variant- min 50 bingo (normalt ca 55) 16,9 35,2 46,9 5 9,2 7,2 5,9

Toto, 73,8 10 34.6 19,0 13.1 a) enloppsspel 80 30,8 62,0

b) V5 65 10

c) V65 utan 65 10 hänsyn till k_upongavg; d) V65 med 51 8,8 hänsyn till kupongavg.: median

80%-igt återspel

Avgifter och 311

beskattning

Endast beträffande roulettspel kan den genomsnittliga återspelsfrekvensen beräknas någorlunda säkert, och torde som tidigare angetts uppgå till ca 80 procent. Det finns dock anledning att förmoda, att återspelsfrekvensen även för övriga aktuella spelformer är relativt hög.

18.5 Statsverkets punktskatteinkomster från lotterier

Från riksskatteverket har vi inhämtat följande uppgifter avseende under år 1977 inllutna belopp i punktskatter från spel- och lotterimarknaden. Eftersom premieobligationer beskattas enligt lagen om särskild skatt å vissa lotterivinster redovisas även Statsverkets inkomster härför.

Milj. kr. Milj. kr.

sou 1979:29 j 313

19 Illegalt spel, lotterier

olagliga m. m.

19.1 Allmänt

För att söka så långt det är möjligt klarlägga i vilken utsträckning det förekommer oegentligheter inom lotteri- och spelområdet och i vilka former dessa oegentligheter uppträder har vi tagit del av en i maj år 1977 av rikspolisstyrelsen framlagd utredning angående den organiserade och ekonomiska brottsligheten i Sverige. I övrigt stöder vi oss på uppgifter som framkommit vid hearings med bl. a. företrädare för polis- och åklagarmyndigheterna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Mölndal. Framställningen bygger även på uppgifter, delvis muntliga, från myndigheter, lotterianordnare, leverantörer, automatutställare, serviceföretag m. fl. Omfattningen av den ena eller andra brottstypen kan inte verifieras statistiskt. Vi har dock tagit del av de polis- och åklagarrapporter samt avskrifter av domar som kommit oss och lotterinämnden tillhanda.

19.2 Organiserad och ekonomisk m. m.

brottslighet

i samband med spel

Rikspolisstyrelsen tillsatte i september år 1976 en arbetsgrupp som fick till uppgift att utreda hur det polisiära arbetet med den organiserade och ekonomiska brottsligheten lämpligen borde bedrivas. l arbetsgruppen mot organiserad brottslighet (AMOB) ingick representanter för rikspolisstyrelsen, riksåklagaren, riksskatteverket, riksbanken, de lokala polismyndigheterna samt den kriminologiska forskningen. I maj år 1977 presenterade arbetsgruppen sitt åtgärdsförslag, som även inrymmer ett försök till kartläggning av den organiserade brottsligheten, vartill illegalt spel räknas. AMOB har definierat organiserad såsom en kriminalitet vilken brottslighet har formen av en verksamhet med kontinuerlig karaktär och en bestämd inriktning. Vidare skall denna verksamhet gå att planera och styra framåt i tiden, ha anknytning till fasta lokaler, platser eller områden. Den skall vidare omfatta flera personer som skall vara organiserade i en besluts- och funktionshierarki där de enskilda individerna i sig är utbytbara. Beslut, informationer och kommunikation liksom flödet av pengar, varor och tjänster skall följa vissa på förhand givna mönster. Den organiserade brottsligheten liksom även den ekonomiska har enligt AMOB ur polisens synvinkel ofta karaktären av s. k. spaningsbrottslighet. Det är med andra ord

lotterier m. m. 314 illegalt spel, olagliga

till myndigheternas kännedom genom deras fråga om brott som kommer egen spanings- och utredningsverksamhet. Det år sällsynt att enskilda personer anmäler sådana brott till polisen. l AMOB:s av illegal spelklubbsverksamhet och illegal kartläggning vadhållning har ett riksomfattande samband kunna beläggas såväl beträffande förgreningar av verksamheten som beträffande personanknytningar. Vissa regionsamband finns även belagda. Starka samband har också framkommit mellan verksamheter av denna typ och vissa fastighetsägare.

l9.2.1 Det illegala spelets _förekomst

i många former. För närvarande anses ett Det illegala spelet förekommer hundratal i hela landet vara kända. Majoriteten av dessa är spelklubbar och Malmö samt vissa landsortsstäder med belägna i Stockholm, Göteborg Förutom denna spelklubbsverksamhet, som omfattar konegna travbanor. spel, tärningsspel, roulettspel och vadhållning ger AMOB:s undersökning stöd för antaganden om en omfattande förekomst av illegala s. k. enarmade banditer förfaranden i samband med av samt vissa systematiska brottsliga samhället godkänd spel- och lotteriverksamhet. Polisiära data antyder, enligt AMOB, att det i dag finns flera tusen illegala enarmade banditer utplacerade visat sig att på olika håll i landet. Genom bl. a. polisiär spaning har det också omsättningen på enskilda spelklubbar kan uppgå till mer än 100 000 kronor Enbart i Stockholm fanns år 1977 ett tiotal klubbar av under en spelkväll. denna omfattning som var öppna dagligen eller flera dagar i veckan. Under 1970-talet tycks, enligt AMOB-utredningen, den illegala bookmakingen ha ökat kraftigt. Till största delen är denna verksamhet förlagd till Solvalla travbana eller utgår därifrån. Viss riksomfattande polisspaning förekommer i samband med det illegala spelet. l redogörelsen för denna spaningsverksamhet anförs i AMOB:s promemoria bl. a. följande.

På travbanans (Solvalla) restauranger och läktare omsätts vid varje speltillfálle ca 0,5 mkr. Från spelarhåll föreligger uppgifter om att omsättningen är betydligt större. Det ca statliga organet ATG har meddelat att vadhållning inom det s. k. V65-spelet utgör 150 mkr per år. Den illegala vadhållningen skulle i så fall ligga i närheten av den legala omsättningen på detta spel. Vidare tillkommer illegala spelhålor som fungerar som inlämningsställen för förtidsvad vid illegal vadhållning. l landet finns ca 25 travklubbar, som har verksamheten inriktad på illegal vadhållning mestadels på Solvalla travbana. En del av klubbarna mottager även spel från andra travbanor än Solvalla.

Angående verksamhetens tidsmässiga omfattning sägs vidare.

Spelet pågår samtliga dagar då tävlingar förekommer inom trav- och galoppsporten. Vadhållningen inom galoppsporten är blygsam, enär det endast finns två galoppbanori landet. Förtidsspel förekommer ofta någon dag före respektive tävling. Omsättningen på travklubbarna är minst lika stor som direktvadhållningen på Solvalla travbana.

Organisationen av verksamheten anses enligt AMOB vara väl utbyggd. Varje större bookmaker har ett antal anställda som fungerar som kurirer på Den ekonomiska delen av transaktionerna sköts huvudtävlingsplatserna. sakligen utanför travbanorna. AMOB-gruppen säger vidare att verksamheten tycks ha starka. och i flera fall belagda, samband med personer inom den och ekonomiska brottsligheten. Dessutom pekar arbetsgruppen organiserade

I/legalt spel, olagliga lotterier m. m. 315

på att den juridiska och skattetekniska delen av verksamheten är påfallande väl garderad. Vissa advokater, revisorer m. ll. är regelbundet förekommande i dessa sammanhang. Det finns även spaningsuppgifter som pekar på en internationell anknytning till bl. a. spelsyndikat i England och Italien. En annan internationell anknytning är att den illegala spelverksamheten på klubbar och beträffande bookmaking i ökad omfattning sköts av utländska medborgare. Vad beträffar den illegala bookmakingen är det känt att omsättningshastigheten är hög och att kapitalet ofta rör sig inom en begränsad grupp. Man ”bookar” samtidigt som man spelar själv. Enligt AMOB-gruppens beräkningar torde omsättningen på de olika formerna av illegalt spel överstiga 350 miljoner kronor per år. Mörkertalet anses vara förhållandevis stort eftersom arbetsgruppens kartläggning inte täcker samtliga polisdistrikt. l kartläggningen återfinns dock de regioner som enligt samstämmiga bedömningar anses svara för den mest omfattande delen av illegal spelverksamhet. Enligt AMOB kan det verkliga talet förmodligen ligga mellan 400 och 450 miljoner kronor.

19.2.2 Rilcspolisstyrelsens ätgärdsförslag

För att komma tillrätta med den organiserade och ekonomiska brottsligheten har AMOB föreslagit att särskilda enheter som består av polis, skatterevisorer och åklagare skall bildas. Dessa enheter skall ägna sig åt den organiserade och ekonomiska brottsligheten inom ganska vida regioner. Genom samarbete med bedrägeri- och spaningsrotlarna på lokal nivå skall enligt förslaget spaning kunna bedrivas på bred front. Genom en aktiv samverkan mellan Skattemyndighetenåklagare och polis hoppas rikspolisstyrelsen mer effektivt kunna beivra den illegala spelverksamheten och därmed ofta sammanhängande brottslighet såsom häleri, prostitution, narkotikahantering m. m. I första hand avses sådana särskilda enheter bildas i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. År 1977 beviljade riksdagen 20 tjänster för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Rikspolisstyrelsen har begärt ytterligare tjänster för denna verksamhet. Sedan den 1 juli år 1977 pågår i viss mån en verksamhet i enlighet med AMOB:s förslag i Stockholm, Göteborg och Malmö. Brottsförebyggande rådet fick i december 1977 regeringens uppdrag att föranstalta om en övergripande översyn av lagstiftningen mot organiserad och ekonomisk kriminalitet.

19.3 Framförda synpunkter angående illegalt spel

Under utredningsarbetets gång har flera hearings hållits som rön totalisa-

torspel. Vid dessa tillfällen har det framförts vissa synpunkter på det illegala spelet och då främst beträffande den illegala vadhållning som förekommer vid och i anslutning till landets trav- och galoppbanor. Från polis- och åklagarhåll har även synpunkter på den illegala klubbverksamheten framkommit. Dessa hearings återfinns i betänkandets bilagedel. I hearing med företrädare för svensk hästsport framhöll ledningen för

316 lllegalt spel, olagliga lotterier m. m.

Aktiebolaget Trav och Galopp (A TG) att man är mycket bekymrad över det illegala spel som förekommer i samband med hästtävlingar. Den illegala verksamheten sker enligt ATG i två former, nämligen i samband med banspelet men också genom de travklubbar som bildats runt om i landet. Dessa klubbar ägnar sig i viss utsträckning åt illegal vadhållning i anslutning . till tävlingar på olika travbanor. För att komma tillrätta med denna verksamhet har ATG år 1976 haft överläggningar med rikspolisstyrelsen för att få till stånd ett samarbete i syfte att mer effektivt kunna beivra dessa företeelser. Från ATG betonades att varje åtgärd som vidtas för att försvåra ett spel på den legala totalisatorn omedelbart medför en vinst för bookmakers. I hearing med polismyndigheten i Stockholm har framkommit att illegal vadhållning -s. k. bookmaking - bedrivs på nästan samtliga av landets travoch galoppbanor. Huvuddelen av de personer som ägnar sig åt denna verksamhet är tidigare mer eller mindre inblandade i annan brottslighet, mestadels bedrägerier. Den illegala vadhållningen är mest vanlig på Solvalla. Det är en travbana som enligt polismyndigheten är “begärlig i alla väderstreck” eftersom man där ofta har tävlingar två dagar i veckan med mycket hög omsättning. I landsorten har därför skapats förgreningar i form av travklubbar som erbjuder vadhållning vid tävlingar på Solvalla. Från dessa klubbar hävdas att de insatser som görs telefoneras upp till ett ombud vid banan som sätter in dem i den legala totalisatorn, ett påstående som inte kunnat bekräftas enligt polisen. Möjligheten att hos bookmakers få spela på kredit medverkar enligt polisen ofta till annan brottslighet. De personer som utnyttjar detta måste oftast betala igen ett större belopp som de inte hartillgång till utan skaffar sig genom stölder och dylikt. Den illegala bookmakingen på Solvalla kunde år 1975 uppskattas till ca 300 000 kronor per kväll. (Det är 78 spelkvällar per år). Den anses ha ökat lavinartat under senare år. Polismyndigheten påpekade även att det är vissa utländska grupper som handhar den organiserade illegala verksamheten på Solvalla. De stora spelinsatserna på den illegala sidan görs ofta av personer med ”svarta pengar” som de vill ha förräntade. Olagliga enarmade banditer och rouletter finns ofta uppställda i de lokaler som travklubbar med illegal bookmaking använder. Illegalt kortspel bedrivs också ofta förutom att olaglig utskänkning av alkohol sker. Det är enligt polisens uppfattning mycket svårt att komma åt dessa spelklubbar och den verksamhet som bedrivs där. Bevisforingen infor domstol är inte minst besvärlig eftersom man helt måste förlita sig till de uppgifter man får fram genom spaning. Därvid finns en rad praktiska svårigheter att göra beslag, inte minst som dessa klubbar har ett väl utvecklat förvarningssystem. I Stockholm finns exempelvis en spellokal med gallerförsedda grindar som dessutom är tv-bevakad. Just i den na lokal lär de ”stora” i Stockholms undre spelvärld finnas. Det anses att tio stora ”tunga personer” styr och håller i verksamheten med den illegala bookmakingen. De är personer som skyddar varandra genom att de i verksamheten har hjälp av varandra bl. a. genom olika återförsäkringsspel, dvs. man spelar- ”bockar” hos varandra för att kunna försäkra sig om vinst. Om de upptäcks ligger de lågt” en tid, kanske ett halvt år eller ett år, sedan återupptarde verksamheten igen. Från polisens sida anser man dessutom att det finns belägg för att illegal

lllegalt spel, olagliga lotterier m. m. 317

bookmaking och klubbverksamhet har ett visst samband med narkotikahanteringen. Det betonas att ett smidigare samarbete mellan polisdistrikten måste komma till stånd för attjakten på den illegala spelverksamheten skall kunna bli effektiv inte minst med tanke på de förgreningar ute i landet man har märkt under senare år. Anledningen till att den illegala bookmakingen har ökat är enligt polisens uppfattning att straffsatserna inte är anpassade till brottens karaktär verkliga och omfattning. l de hearings som hållits med polis- och âklagarmyndigheterna iMa/mö och Göteborg har framkommit att ingen bookmakingverksamhet under senare år har kunnat bevisas på Jägersro och

Åby travbanor. Rykten förekommer

emellanåt men ingenting har kommit fram

genom spaning som kunnat ligga

till grund for åtal. Polisen i Malmö framhåller att rikstoto (V65) förmodligen har medverkat till en viss sanering av bookmakingverksamheten. Handeln med vinstkvitton anses vara omfattande vid båda nämnda travbanor vilket också beläggs av polismyndigheten i Mölndal inom

vars distrikt Åby

travbana är belägen. lgrannstäder till Göteborg och Mölndal har travklubbar förekommit som ägnat sig åt illegal bookmaking och som genom polisens spaningsinsatser har blivit föremål för åtal. Polis- och åklagannyndigheterna i Göteborg framhöll att intresset för illegala spelklubbar numera inte är så stort på grund av att det på en rad restauranger i staden bedrivs ett omfattande överspel på legala rouletter. Polismyndigheten iMa/mo uppgav att i staden finns ett 15-tal klubbar där illegalt spel bedrivs. En viss koppling mellan illegalt spel och annan brottslighet anses klart föreligga. l juni 1977 bedrevs mot ett spaning hundratal objekt vari ingick ett flertal klubbar och restauranger, där man hade indikation på viss brottslig verksamhet. Malmöpolisen framhöll att invandrarklubbarna utgör ett visst problem i och med att där ofta bedrivs kortspel med illegala insatser och vinstvärden. Bevisföringen är dock svår i många fall. Många gånger får man använda sig av annan lagstiftning, exempelvis brandstadgan, for att kunna stänga klubbar där olaglig spelverksamhet pågår. Såväl polis som åklagare i Göteborg och Malmö betonar att straffsatserna för dobbleri bör skärpas.

Från polis- och âklagarmyndiglteterna i Mölndal framhölls

att det illegala

spelet på Åby

travbana inte kan jämföras med Solvalla där det är betydligt mer omfattande. Under senare år har det ryktats att illegal bookmaking skulle

förekomma på Åby. Spaning har bedrivits

men man har inte kunnat finna belägg för det. lmitten på 60-talet uppdagades emellertid några fall av illegal

bookmaking på Åby med fällande domar som följd. Förgreningar i form av

travklubbar anses vara väsentliga i sammanhanget eftersom där ofta sker illegal bookmaking.

Åklagarmyndigheten i Mölndal påpekade att man i samband med

skatteutredningar ibland kunnat lägga märke till den handel med vinstkvitton som förekommer. Sammanfattningsvis framhåller polis och åklagare att straffsatserna för överträdelse av latterilagstiftningen måste medge häktning och andra tvångsmedel. Det anses inte minst väsentligt från brottsutredningssynpunkt.

lotterier m. m. 318 Illegalt spel, olagliga

19.4 överträdelser av lotteriförordningen m. m.

av de mest vanliga överträdelserna mot I det Följande görs en beskrivning vid sidan om bookmaking samt i vissa fall även mot lotteriförordningen o. dyl. Som tidigare framhällits kan vi inte belysa spelskattebestämmelser De överträdelser som redovisas i det omfattningen av dessa överträdelser. följande är i stor utsträckning kopplade med brott mot inkomstskattelagstiftinte deklareras. Motivet för dessa överträdelser står ningen genom att intäkter sannolikt att undvika inkomstskatt. ofta att finna just i möjligheterna

19.4.1 Lotterier

Som framgår av kapitel 7.1 saknas för närvarande kontroll över tillverkningen och distributionen av lotter. Det finns därför inga hinder mot att extra nitlotter tillförs lotterier med separata vinst- och nitlotter. Förutom att den ofta överskrids drabbar detta förfarande direkt högsta tillåtna omslutningen den lottköpande allmänheten. vilket numera är det vanligaste i Om i stället nummerlotter används, händer det att omslutningen av lotterier ökas utan att detta tombolalotterier, redovisas. Detta minskar emellertid inte vinstchanserna i lotteriet. används, t. ex. ZI-lotter, har man hos tillverkaren I de fall symbollotter möjlighet att under tillverkningsprocessen veta vilka lotter som är vinstlotter och dessa kan därför plockas bort. Det förekommer även här att vinstlotterna

levereras separat eller är urskiljbara. Vid tillståndspliktiga lotterier förekommer även att lotter försäljs utöver den tid som lotteriet får omfatta. förekommer att tillståndspliktiga lotterier försäljs l icke ringa omfattning är att det på arbetsplatser och inom föreningar utan tillstånd. Vanligast anordnas vilka endast är avsedda för de anställda lotterier, egentligen medlemmar. betraktar lotteriet som respektive föreningens Arrangören Emellertid torde dessa lotterier i internt och därför icke-tillståndspliktigt. under sådana former att de är att anse som jämställda många fall bedrivas Även lotterier som med lotteri för allmänheten och därmed tillståndspliktiga. av den särskilda skatten på lotterivinster vilka ej erfordrar tillstånd omfattas många anordnare inte tycks känna till.

19.4.2 Anmälningslotteriei

torde Den vanligaste formen av överträdelse i fråga om anmälningslotterier lotteriet anordnas inte kan vara att den tillställning vid vilken egentligen anses som offentlig nöjestillställning. I dessa lotterier finns i dag inga krav på står i kontroll vid blandning av lotter varför det händer att antalet vinstlotter till antalet nitlotter. Det är heller inte ovanligt att mycket dålig proportion bestämmelsen om högsta tillåtna vinstvärde överskrids.

19.4.3 Automatspel

med automatspel, främst beträffande s. k. enarmade Den illegala hantering som förekommer i samband med spelklubbar beskrivs närmare i banditer,

m. m. Illegal! spel, olagliga lotterier 319

avsnitt l9.2.l. Förutsättningarna för det legala automatspelet har helt ändrats fr. 0. m. den l januari 1979. Från och med detta datum råder det, med undantag för visst spel på fartyg i internationell trafik, totalförbud mot spel på automater som ger vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande. Spel på enarmade banditer är således förbjudet. Till detta totalförbud är fr. o. m. den l juli 1979 knutet ett förbud, med vissa begränsade undantag, att inneha spelautomater som är konstruerade så att de betalar ut vinst av ovan angivet slag. De nya reglernas inverkan på det illegala automatspelet har vi inte kunnat bedöma. Om den nya förbudsregleringen skall få avsedd effekt torde i hög grad bero på hur de nya reglerna tillämpas i praktiken av myndigheterna.

19.4.4 R0uIerr-, korr- och rärningsspel Roulett-, kort- och tärningsspel förekommer i de illegala spelklubbar som beskrivs i avsnitt l9.2.l. vad vi erfarit förekommer Enligt även olaglig spelverksamhet på restauranger med tillstånd till roulett-. kort- och tärningsspel genom att insatser och vinster vida överstiger lotteriförordningens bestämmelser. Detta s. k. överspel går till så att spelaren kommer överens med croupieren om att de marker som man spelar med betingar ett högre värde än vad som är tillåtet. Om spelaren vinner får han vinsten enligt den överenskommelse som skett. Ett sådant spel med för höga insatser kan även vara att hänföra till äventyrligt spel och räknas därmed som dobbleri. En annan vanlig form av otillåtet spel är s. k. annonsspel. Spelaren satsar då inte några marker på spelbordet utan talar i stället om för croupieren vilka kombinationer han vill spela på, dvs. han annonserar sina insatser. I detta fall kan gällande maximigränser för insatser och utdelning överskridas. Även vid annonsspel kan spelaren och croupieren i förväg komma överens om hur mycket spelet ska gälla. Vinst kan även delas ut till spelaren trots att han i verkligheten inte satsat på vinnande nummer om croupieren och spelaren är i maskopi. Ibland händer det att flera insatser av samma spelare tillåts på en och samma markering, s. k. travar.

19.4.5 Bingospel

I bingospel torde det vara lättast för arrangören att fuska med vinstutdelningen. Det kan tillgå så att arrangören i kostnadsredovisningen ökar vinstutdelningen i vissa spelomgångar jämfört med den verkliga eller redovisar imaginära spelomgångar. I brottshänseende torde detta vara att hänföra till bedrägeri alternativt förskingring. I samband med bingospel förekommer även att anställd ökar personal vinstutdelningen i vissa spelomgångar i jämförelse med den verkliga och behåller mellanskillnaden. Vid automatbingo och variantbingo med s. k. rörlig vinstplan, där vinstutdelningen bestäms av antalet insatser, händer det att arrangören delar ut för litet till spelarna och behåller mellanskillnaden mot den riktiga utdelningen själv. Det händer också att visst överspel sker på så sätt att man

320 lotterier m. m. lllega/t spel, olagliga

spelar över tillståndet. Arrangören betalar dock vanligtvis in full spelskatt även för den tid då överspelet skett. Dubletter av bingobrickor förekommer, sannolikt dock inte i samma omfattning som innan lotterinämnden år 1976 utfärdade anvisningar rörande brickor vid bingospel. Vid automatbingospel har det hänt att arrangören fuskat med automatanläggningen så att ett antal spelplatser kopplats från räkneverket. [dessa fall är förfarandet att betrakta även som brott mot spelskattebestämmelserna förutom att spelarna luras genom att vinstandelen inte står i relation till de spelandes verkliga insatser. Dessutom sker fusk med redovisningen på så sätt att korrekt omsättning anges men antalet inspelade polletter ökas och antalet inspelade kronor minskas i motsvarande mån. Dessa kronor behålls sedan av den anställde eller serviceföretaget. Liksom vid roulettspel lär det förekomma att personal vid bingospel låter en bekant vinna en större jackpot-vinst varvid såväl deltagarna som anordnaren blir lurade.

19.4.6 Massmedie- och reklamlotterier

Som framgår av kapitel 13 anordnas massmedielotterier ofta i en sådan form att 5 § lotteriförordningens bestämmelser överträds. Helt i strid med lotteriförordningen och praxis på området händer det att näringsidkare - som framgår av kapitel 14 - anordnar s. k. reklamlotterier.

19.4.7 Utländska lotterier Av kapitel 16 framgår att förmedling av insatser i utländska lotterier sker via postverket och möjligen i viss mån via banker. Sådana förmedlingar innebär överträdelser av lotteriförordningens bestämmelser. Skattebrott föreligger i den mån vederbörande vinnare ej anger vinst i inkomstdeklaration som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

19.4.8 Kedjebrev och andelsspel Som redovisats i kapitel 12 har arrangerandet av s. k. kedjebrev och andelsspel varit föremål för domstols prövning. I de fall som kommit till vår l Dom, Svea Hovrätt kännedom har domstolarna bedömt såsom spel vars form arrangemangen 1972-06-20, DB 86. och omfattning varit av sådan beskaffenhet att de deltagande i hög grad Dom, Bodens Tingsrätt 1973-01-25, DB 49. skadats. Samtidigt har kedjebrevsverksamheten bedömts som alfársforetag Dom, Stockholms Tings- som bedrivits yrkesmässigt och i syfte att bereda arrangören själv vinrätt 1976-01-20, DB 27. ning. Med stöd av 9 kap. 3 § brottsbalken har brotten betecknats som grovt 2 Dom, Hovrätten för bedrägeri. I ett fall- Sverigespeletz - har brottet rubricerats som svindleri med Övre Norrland, 1977-01- 28. DB 1005. stöd av 9 kap. 9§ 2 stycket och 3 stycket brottsbalken.

sou 1979:29

20 och lotteriärendena

Myndigheterna

20.1 Allmänt

Lotteriärenden handläggs, som tidigare framgått, av regeringen, Iotterinämnden, länsstyrelserna och polismyndigheterna. Tillsyn och kontroll över lotteri- och spelmarknaden utövas av regeringen såvitt gäller de statliga bolagen för penninglotterier och tips medan riksskatteverket (RSV) är tillsynsmyndighet rörande totalisatorspel. RSV är dessutom beskattningsmyndighet i fråga om lotterier och spel. Lotterinämnden är central myndighet i frågor som rör tillämpningen av lotteriförordningen. Som ett led i polismyndigheternas polisiära och brottsförebyggande arbete svarar de for tillsynen och kontrollen över lotterimarknaden. Länsstyrelserna har idag inga tillsynsoch kontrolluppgifter i annan mån än att de utser kontrollanter i samband med tillståndsgivning. I det följande redogörs för nämnda instansers uppgifter i vad rör lotterier och spel samt de resurser som används i detta arbete.

20.2 Regeringen

Inom regeringskansliet handlägger handelsdepartementet förutom allmänna lotteripolitiska spörsmål även de lotteriansökningar som enligt lotteriforordningen skall avgöras av regeringen. Som redovisas i kapitel 3.4 gäller det främst de s. k. rikslotterier som riksorganisationerna anordnar. Antalet sådana ärenden har under de senaste åren varit ca 40 per år. Till departementet inkommer även ansökningar som gäller anordnande av lotterier på regional och lokal nivå. Lotterinämnden kan med stöd av lotterikungörelsen (1974:222) hänskjuta ärenden till regeringen for avgörande. Sådana ärenden skall handläggas av handelsdepartementet. Enligt uppgift har detta inte skett i något fall. Totala antalet lotteriärenden understiger årligen 100 inom handelsdepartementet. Inom departementet handläggs vidare de lotterier som Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst anordnar. Svenska Penninglotteriet AB har, vilket framgår av kapitel 9, bildats efter beslut av riksdagen, som därvid har bemyndigat regeringen att meddela bolaget tillstånd att bedriva lotterier. Innevarande tillstånd gäller för en tid av tio år. Chefen för handelsdepartementet fastställer bolagsordningen samt beslutar om ändring i densamma. Infor den årliga bolagsstämman utser departementschefen enligt

322 Myndigheterna och lorteriärendena

regeringens bemyndigande ordförande och ledamöter i bolagets styrelse samt ett ombud att vid den årliga bolagsstämman företräda staten. Förtillsyn över de lotterier som bolaget anordnar skall departementschefen utse kontrollanter inför varje dragningstillfälle såvitt gäller kontrolluppgifter i Stockholm. Länsstyrelsen i Gotlands län utser kontrollanter för de kontrolluppgifter som utförs i Visby där bolaget har sitt huvudkontor. Kontrollanternas arvode fastställs av departementschefen. Svenska Penninglotteriet AB:s styrelse har beslutat att dragningarna i penninglotteriet fr. o. m. den 1 januari 1979 skall ske i Visby. Från handelsdepartementets sida har för oss framhållits att man har täta kontakter med bolaget i Visby för diskussion kring varjehanda spörsmål samt för förmedling av information till kontrollanterna. Inom departementet förs dessutom statistik över bolagets försäljning etc. för att man därigenom skall kunna ha en överblick över bolagets utveckling. AB Tipstjänst har liksom Svenska Penninglotteriet AB bildats efter beslut av riksdagen, vilket närmare framgår av kapitel 10. Regeringenhar därvid bemyndigats att meddela bolaget tillstånd att anordna tipstävling vid idrottstävlingar, dock ej hästtävlingar enligt koncessionen. Tillståndet gäller för en tid av tio år. Departementschefen har på regeringens uppdrag fastställt bolagsordning samt har rätt att besluta om ändring i densamma. Departementschefen utser även ordförande och ledamöter i bolagets styrelse samt ett ombud att vid den årliga bolagsstämman företräda staten. För tillsyn över AB Tipstjänsts verksamhet utser departementschefen två ordinarie kontrollanter och två suppleanter för dessa. De utses för en tid av ett år till skillnad mot de kontrollanter som utses vid penninglotteridragningarna. Kontrollantarvodet fastställs av departementschefen. Dessa lotteriärenden inom handelsdepartementet handhas av en handläggare och ett biträde. Enligt uppgift kan kostnaden härför, inklusive löner och sociala avgifter, beräknas uppgå till högst 200 00 kronor årligen. Frågor som rör totalisatorspel handläggs inom jordbruksdepartementet såvida det inte gäller tillsyn och kontroll av denna verksamhet. Sådana uppgifter handläggs av riksskatteverket. Som framgår av kapitel 1l finns ett femårigt avtal mellan staten å ena sidan och Svenska Travsportens Centralförbund och Svenska Galoppsportens Centralförbund å den andra sidan angående riktlinjer för hästtävlingar med totalisatorverksamhet. l detta avtal bemyndigas AB Trav och Galopp (ATG) som bildats efter riksdagsbeslut, att meddela tillstånd till vadhållning vid trav- och galopptävlingar. Bolagsordningen för ATG har godkänts av regeringen som även skall fastställa ändring i densamma. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter varav regeringen utser fyra, däribland ordföranden. Styrelsen utses för en tid av ett år. Resursåtgången för handläggning av dessa ärenden inom jordbruksdepatementet är enligt uppgift relativt liten eftersom den endast rör enstaka ärenden per år.

20.3 Riksskatteverket På regeringens uppdrag svarar riksskatteverket (RSV) för tillsyn och kontroll rörande totalisatorverksamheten. Före år 1974, dvs. före tillkomsten av ATG handlades dylika ärenden av lantbruksstyrelsen. Som tidigare nämnts i

Myndigheterna och lotteriärendena 323

kapitel 11 har RSV utfärdat ett vadhållningsreglemente för totalisatorverksamheten. Detta reglemente ses kontinuerligt över. Smärre justeringar kan ske ?+4 gånger per år. Under år 1978 pågick en större översyn av reglementet som väntas vara klar under år 1979. För varje trav- och galoppbana med totalisatorvadhållning utser RSV kontrollanter. På de större banorna utses en kontrollant och tre eller fyra ersättare medan det på normalstora banor utses en ordinarie kontrollant och två ersättare. Kontrollantarvodets storlek fastställs av RSV. Beloppen justeras vart annat år. På RSV görs även en slutlig kontroll av de deklarationer som varje banledning sänder in till verket efter en tävlingsdag. Statens kontrollant har då granskat och godkänt deklarationen, men på verket görs en sista granskning av omsättning, odds, utbetalda vinster samt den inbetalade skatten. För att följa verksamheten vid de olika banorna förs viss statistik över omsättning etc. Ärenden rörande totalisatorspel handläggs av punktskattesektion 11 inom RSV. Det åligger handläggaren för dessa ärenden att för verkets räkning inspektera trav- och galoppbanorna medjämna mellanrum. Det är då främst totalisatorns säkerhetsegenskaper, andra rutiner samt den allmänna ordningen vid banorna som granskas. l genomsnitt inspekteras två banor i månaden. Under år 1977 besvarade RSV fem remisser från Jordbruksdepartementet och budgetdepartementet i frågor som rörde totalisatorspelet. Dessutom förekommer det vid några enstaka tillfällen per år att verket yttrar sig på begäran från allmän domstol i frågor som bl. a. rör tolkningen av vadhållningsreglementet. Dessutom besvaras dagligen förfrågningar från allmänheten rörande totalisatorspel. Från riksskatteverkets sida har för oss uppgivits att man har ett mycket nära personalsamarbete med ATG, inte minst i frågor som rör tolkning av vadhållningsreglementet. Den översyn av reglementet som pågick under år 1978 skedde i nära samarbete med ATG. Totalisatorärendena handhas inom RSV av en handläggare och ett biträde. Kostnaderna härför, inklusive löner och sociala avgifter, var 175 000 kronor för budgetåret 1977/78.

20.4 Lotterinämnden 20.4.1 Bakgrund År 1973 upprättades inom handelsdepartementet en promemoria (Ds H 1973:41) med förslag till riktlinjer för regleringen av bingospel m. m. Däri föreslogs bl. a. att i lotteriförordningen skulle öppnas en möjlighet att uppdra åt en särskild myndighet att utfärda närmare föreskrifter för tillämpningen av

förordningen. Efter rémissbehandling av förslaget avgavs proposition

1974:51 till riksdagen. Däri föreslogs att ett centralt organ för lotterifrågor benämnt lotterinämnden skulle inrättas. Departementschefen anförde därvid att nämnden, förutom att lämna anvisningar och råd när det gäller regleringen av bingospel, borde kunna bidra till enhetlighet vid tillämpningen av lotteriförordningen i dess helhet. En naturlig uppgift borde vidare bli att utforma ändamålsenliga kontrollsystem och medverka vid utbildningen av 56 kap. 4.32.

324 Myndigheterna och lotter/ärendena

kontrollanter. inrättandet av ett särskilt centralt organ för lotterifrågor skulle enligt propositionen ses som ett provisorium i avvaktan på lotteriutredningens ställningstaganden. 1 propositionen behandlades även frågan om lämplig besvärsordning i lotterifrågor. Utgångspunkten var att besvär över länsstyrelses beslut då anfördes hos regeringen. Departementschefen framhöll att flertalet av besvärsärendena inte var av sådan beskaffenhet, att de nödvändigtvis behövde avgöras av regeringen. De borde med fördel kunna delegeras till den föreslagna nämnden. 1 avvaktan på lotteriutredningens kommande forslag borde detta komma till uttryck i lotteriförordningen genom en bestämmelse som gav regeringen möjlighet att delegera besvärsprövningen till myndighet som regeringen bestämmer. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget.

20.4.2 Instruktion m. m. Lotterinämnden är central myndighet för frågor om tillämpningen av lotteriförordningen. Det åligger nämnden enligt gällande instruktion (l974z223, senast ändrad 1977: l2l)att särskilt fullgöra de uppgifter som anges i lotterikungörelsen. Det innebär att nämnden skall lämna närmare föreskrifter för tillämpningen av lotteriförordningen och i anslutning härtill meddela råd och anvisningar samt vara sista instans för besvär över länsstyrelsebeslut enligt lotteriförordningen. Nämnden skall också verka för ändamålsenlig kontroll av lotterier bl. a. genom utbildning av kontrollanter, och i övrigt verka för en enhetlig tillämpning av lotteriförordningen. Beträffande nämndens praxis härvidlag hänvisas bl. a. till kapitel 2.2.8. Lotterinämnden består av ordförande, vice ordförande och ytterligare tre ledamöter, av vilka nämndens kanslichef är en. Nämndens kansli består för budgetåret 1978/79 av en kanslichef, 2,5 handläggare samt ett biträde. På grund av nämndens karaktär av provisorium utgörs kansliet av arvodesanställd och extra personal. Allmänna verksstadgan (1965:500) gäller för nämnden. Sedan den 1 juli 1978 är lotterinämnden på egen begäran lokaliserad till Strängnäs.

20.4.3 Nämndens verksamhet Under verksamhetsåret 1977/78 höll lotterinämnden 20 sammanträden, Se NU 1974:21, rskr jämfört med 21 föregående år. 1974:154. Antalet diarieförda ärenden framgår av följande tabell.

År 1975/76 År 1976/77 År 1977/78

1n- Av- Ba- ln- Av- Ba- ln- Av- Bakom- gjor- lans kom- gjor- lans kom- gjor- lans

och lotteriärendena 325

Myndigheterna

l nedanstående sammanställning redogörs for arbetsfordelningen inom nämndens kansli. Arbetsuppgifterna har här rubricerats med hänsyn till åliggandena enligt nämndens instruktion. I sammanställningen redovisas arbetsområdena fördelade i tidsåtgång räknad i procent. Härav framgår att beredning av inkomna besvärsärenden och remisser tar mycket stor tid i anspråk. Detsamma är Förhållandet med arbetsuppgifter som rör anvisningar och rådgivning. Lotterinämnden har for oss framhållit att det för kansliet i synnerhet varit tidskrävande att per telefon ge råd i tillämpningsfrågor till polismyndigheten länsstyrelser och allmänhet. Frågor som rör tillsyn och kontroll har fått stå tillbaka for andra uppgifter såsom exempelvis rådgivning och beredning av inkomna besvär.

Kontrollfrågor och utbildning av Kontrollanter - 10 7 Anvisningar och rådgivning l0 40 32 Administration, personalfrågor 30 10 15

Lotterinämnden har årligen sedan år 1974 utfärdat detaljerade anvisningar for länsstyrelsernas tillståndsgivning till bingospel. Under år 1978 har nämnden även utkommit med anvisningar för roulett- och liknande spel. Anvisningama utges i kommerskollegiets författningssamling. Nämndens verksamhet for enhetlig tillämpning av lotteriforordningen har också föranlett en sammanställning av lotterinämndens beslutspraxis. Den har tryckts i offset och tillställts samtliga länsstyrelser och polismyndigheteri oktober 1977. En reviderad version utgavs i november 1978. Nämnden har sedan sin tillkomst medverkat i utbildning av länsstyrelse- och polispersonal angående tillämpningen av lotteriforordningen. Dessutom har man arrangerat konferenser främst angående bingofrågor för i huvudsak länsstyrelseanställda. Nämndens personal har anlitats som sakkunniga av domstolar, åklagare, arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer. Som framgår av tidigare sammanställning har antalet inkomna besvärsärenden hos nämnden sjunkit från 137 till 85 under tidsperioden 1975/76 - 1977/ 78. Enligt nämndens egen bedömning torde orsaken hänill vara att de anvisningar som givits ut rörande bingospel har verkat reglerande. Dessutom har man kunnat notera att den praxissamling som utgavs hösten 1977 medverkat till en mer enhetlig tillståndsgivning, vilket även dämpat antalet besvärsärenden. En klar tendens kan utläsas bland de besvärsärenden som kommer till nämnden. l fråga om lotterier rör besvären praktiskt taget uteslutande huruvida den ansökande föreningen/organisationen bedriver sådan verksamhet och har sådant ändamål med lotteriet att tillstånd kan medges. Besvärsärenden rörande bingospel gäller vanligen frågan om storleken på tillståndets omslutning. Lotterinämnden är remissinstans for regeringens tillståndsärenden angå-

Myndigheterna

326 och lotteriärendena

ende s. k. rikslotterier. Antalet remisser om sådana ärenden är tämligen konstant enligt vad tidigare sammanställning visar. Lotterinämndens verksamhet för ändamålsenlig kontroll bl. a. genom av kontrollanter har enligt inhämtade uppgifter på grund av utbildning bristande resurser varit liten. Tillgänglig kapacitet har i stor utsträckning åtgått för att utarbeta anvisningar för kontroll inom bingo.

20.4.4 Nämndens ekonomi Lotterinämnden finansieras från elfte huvudtitelns forslagsanslag C 3, kostnader för vissa nämnder, posten 4. för budgetåren 1976/77, 1977/78 och 1978/79 ser ut Anslagsutvecklingen på följande sätt räknat i lönekostnader och övriga utgifter.

År 1976/77 År 1977/78 År 1978/79

Anslag Belast- Anslag Belast- Anslag ning ning Lönekostnad 350 000 445 972 416 000 458 302 514 856 34 000 27 528 34 000 34 000 64 144 Övriga utgifter Summa 384 000 473 500 450 000 492 302 579 000

De relativt stora avvikelsema mellan anslag och belastning beror dels på avtalsenliga löneökningar och dels på oförutsedda kostnader till följd av nämndens provisoriska karaktär som enligt nämnden gjort budgeteringen vansklig. Till följd av nämndens utlokalisering till Strängnäs den 1 juli 1978 kommer enligt uppgift utfallet for detta budgetår att bli betydligt högre än anslaget. Det beror i hög grad på att tidigare har funnits många dolda kostnader i form av lokaler, telefon m. m. som inte belastat budgeten. Till stor del utgörs dock den väntade kostnadsökningen av engångsutgifter i form av exempelvis kontorsmöbler och telefonväxel.

20.-5 Länsstyrelserna

Som närmare belyses i kapitlen 3.2 och 4.3 är det länsstyrelserna som lämnar tillstånd till traditionella lotterier inom respektive län med en omslutning av högst 400000 kronor per anordnare och år samt till bingospel och annat automatspel än s. k. enarmade banditer som anordnas i samband med bingo. Det ankommer dessutom på länsstyrelserna att förordna Kontrollanter i dessa lotterier samt meddela eventuella villkor för lotteriernas bedrivande. Länsstyrelserna har som myndighet inte några övriga tillsyns- eller kontrolluppgifter i anknytning till lotteri- och spelmarknaden. Även besvär över polismyndighets beslut i lotteriärenden handläggs av länsstyrelserna. Därtill kommer att handelsdepartementet remitterar ansökningar om rikslotteri till länsstyrelsen i det län sökanden har sitt huvudkontor. Huvuddelen av dylika remisser handläggs av länsstyrelsen i Stockholms län.

Myndigheterna och lotreriärendena 327

Under de senaste åren har länsstyrelserna årligen meddelat ca 3000 tillstånd till traditionella lotterier på regional nivå samt lika många tillstånd till bingospel. Antalet tillstånd till automatspel i samband med bingo har varit ringa. lnom länsstyrelserna handläggs lotteriärendena vanligtvis inom förvaltningsavdelningarna. Beslutande i lotteriärenden kan vara länsnotarie, länsassessor eller, som i ett fall, länsrådet. Vanligtvis är länsassessor beslutande. Handläggare är i de flesta fall 1:e byråsekreterare men även lägre tjänster förekommer bland handläggarna. Det är synnerligen ovanligt att handläggare och beslutande handhar enbart lotteriärenden. Vi har inhämtat uppgifter om den tid som åtgår vid respektive länsstyrelse för handläggning av lotteriärenden fördelat pâ beslutande-, handläggandeoch biträdesfunktionerna. För hela landet har vi funnit att det åtgår 2,8 personår av beslutande, 13,9 av handläggande och sex personår av biträden. Sammanlagt utgör det 23,6 personår. 1 nedanstående tabell redovisas resursåtgången år 1977 vid handläggning av lotteriärenden på respektive länsstyrelse räknat i personår.

Den totala lönekostnaden inklusive sociala och andra avgifter för dessa tjänster vid länsstyrelserna har vi beräknat till ca 2,4 miljoner kronor år l977. 1 En personår = 220 per_ Fördelningen av lönekostnader redovisas i följande sammanställning. sondagar.

och Iorreriärendena

328 Myndigheterna

Befattning År 1977

Genom- Årslön Antal bönesnittlig personår kostnad lönegrad

Beslutande F 20:2 103 428 2,8 289 598 (länsassessor) Handläggare F 12:2 77 712 13,9 l 080197 (lze byråsekr.) Biträde (kontorsbiträde, kontorsskrivare) T 1 1/F 3 54 300 6,9 374 670

Summa 23,6 1 744 465 36 96) . 628 007 bönekostnadspâslag(

Totalt 2 372 472

20.6 Polismyndigheterna

Polisen är lokalt indelad i centralortsområden med en eller flera lokalvaktområden. Tillsammans bildar dessa 320 enheter vilka alla handlägger lotteriärenden enligt vad som framkommit i vår enkät till polismyndigheterna. Som framgår av bl. a. kapitlen 3.1 och 6 mottar polismyndigheterna anmälningar om lotterier som anordnas med stöd av 2 § och 3 § a lozteriforordningen. Vidare lämnar polismyndigheterna tillstånd till dels traditionella lotterier med högst 30 000 kronor i omslutning per anordnare och år, dels till roulettspel och till annat automatspel än s. k. enarmade banditer som anordnas i annat sammanhang än bingospel. I samtliga dessa fall gäller att lotteriet enbart får bedrivas inom respektive polisdistrikt. I samband med tillståndskan polismyndigheten förordna kontrollant samt meddela eventuella givning villkor för lotteriets bedrivande, vilket normalt sker vid traditionella lotterier. Även i fråga om anmälningslotterier är det vanligt att kontrollant utses. Genom enkät till landets samtliga polismyndigheter har vi inhämtat om antal lotteriärenden under år 1975. Eftersom någon officiell stauppgifter tistik inte fors över lotteriärendena har vi inte kunnat komplettera materialet med uppgifter avseende efterföljande år. Vid kontakter med olika polismyninte har minskat sedan år 1975. digheter har vi dock erfarit att ärendevolymen nära 9000 anmälningar om Detta år mottog samtliga polismyndigheter lotterier och lämnade tillstånd till inte fullt 37 000 lotterier. Beslutande i lotteriärenden hos polismyndigheterna är i de flesta fall polisintendent. l några fall utför polischefen denna uppgift och i vissa fall kan även notarie vara beslutande. Handläggare är notarier eller assistenter. år 1975 efterfrågades även hur stor l vår enkät till polismyndigheterna var för arbetet med lotterier fördelat på beslutande, handresursåtgången biträdesfunktionerna. Efter stickprov hos ett antal läggande- respektive har enkätmaterialet for år 1975 korrigerats så att handläggarnipolisdistrikt med fem procent. På *Se kap. 3.1.3. vån har ökats med 15 procent och biträdesnivån

SOU 1979129 Myndigheterna och lotteriärendena 329

beslutandenivån har ingenjustering bedömts som nödvändig. För hela landet har vi kunnat konstatera att det åtgår 11,5 personår for den beslutande funktionen och 34,1 personår for den handläggande samt 16,3 personår for biträdesfunktionen. Sammanlagt utgör det en resursåtgång på 61,9 personån 1 nedanstående tabell redovisas den uppskattade personalåtgången år 1977 räknat i personår vid handläggning av lotteriärenden hos polismyndigheterna i respektive län.

De tjänstemän som bereder och beslutar i lotteriärenden hos polismyndigheterna handlägger med endast några undantag dessutom en mängd övriga s. k. polismyndighetsärenden. Från polismyndigheternas sida har för oss dessutom framhållits att tidsåtgången for beredning av lotteriärenden varierar säsongsmässigt. I de större polisdistrikten handläggs sådana ärenden periodvis under året på heltid medan det under andra tider under året tar avsevärt mindre tid i anspråk. Det bör här även framhållas att beslutande och handläggande tjänster nästan uteslutande är besatta med personer i poliskarriären. Vid en genomgång av landets samtliga polisdistrikt har vi emellertid funnit åtta handläggartjänster besatta med personal i den administrativa karriären som på heltid handlägger lotteriärenden. Det gäller två assistenttjänster i Malmö polisdistrikt, tre assistenttjänster i Göteborgs polisdistrikt och tre assistenttjänster i Stockholms polisdistrikt.

330 My”d.gheea 04h lorteriärendena

Den totala lönekostnaden inklusive sociala och andra avgifter för den redovisade resursåtgången hos polismyndigheterna har vi För år 1977 beräknat till ca fem miljoner kronor. Fördelning av dessa kostnader redovisas i nedanstående sammanställning.

Befattning År 1977

Genom- Årslön Antal Lönesnittlig personår kostnad lönegrad Beslutande (polisintendent) F 18 89 988 11,7 l 052 860 Handläggare (assistent) F 4:8 62 052 29,4 l 824 329 Biträde (kontorsbiträde,

I sou 1979:29 331

överväganden

IH och forslag

21 i den

Några huvuddrag nya lagstiftningen

21.1 Behövs lotterier och spel?

I alla länder inom den västerländska kulturkretsen förekommer lotterier och spel i olika former. Anledningarna hänill är många. Redan som barn deltar de flesta i tärningsspel och andra spel där slumpen spelar en större eller mindre roll. Många människor behåller intresset för lotterier och spel under hela livet. En annan anledning till att lotterier och spel förekommer så ymnigt är den närmast självklara, att de lockar många människor att for en förhållandevis ringa insats ha möjligheter att vinna en större penningsumma eller någon eftertraktad vara, t. ex. en bil eller en båt. Till den spänning som möjligheterna till vinst ger kommer också för många att lotterier och framför allt spel tjänar som sysselsättning och forströelse. l andra fall är det möjligheten att få vara tillsammans med andra människor, som är drivfjädern for spelintresset. En sådan social funktion får bl. a. bingospelet antas ha. För vissa människor ter sig lotterier och spel som ett tilltalande sätt att understödja ideell verksamhet. Men lotterier och spel medför också olägenheter av olika slag. Den största olägenheten är att många människor frestas att spela i en omfattning som överskrider deras reella ekonomiska möjligheter. Sådana sociala skadeverkningar förekommer i samband med enarmade banditer. Efter av förslag lotteriutredningen har riksdagen nu beslutat om förbud för sådana apparater. I detta betänkande ger vi belägg för att sociala skadeverkningar också kan förekomma vid andra spelfonner. Bland annat gäller detta kedjebrev och andelsspel. Vi föreslår att dessa spelformer totalförbjuds. Även spelet på flipper och liknande apparater medför sociala särskilt bland problem, ungdom. Vi återkommer till hur dessa problem bör bemästras i det följande. Även de som av principiella eller andra skäl ogillar lotterier och spel medger dock att tanken på att helt förbjuda dem är fullständigt orealistisk. En sådan åtgärd skulle innebära att man berövade människor en form av många forströelse, som i de flesta fall får anses vara oskyldig. Eftersom en stor del av vinsten på lotterier och spel går till ideella ändamål, vore det också att spoliera möjligheterna till åtskillig samhällsnyttig, ideell verksamhet. Slutligen kan man peka på att ett totalförbud mot lotterier och spel med säkerhet skulle främja en illegal verksamhet som lätt kunde få stor omfattning.

iden 332 huvuddrag nya lagstiftningen

Några

21.2 Samhällskontroll

Vi utgår alltså från att lotterier och spel kommer att vara bestående inslag i vårt samhälle. Vi utgår också från att - som direktiven säger - lotteriverksamheten alltjämt skall vara underkastad offentlig reglering. Denna bottnar ytterst i en moralisk värdering. Det anses ståndpunkt omoraliskt“ att vissa människor bara genom förhållandevis ringa insats av skulle kunna vinna värden, som andra kanske inte kan pengar slumpvis förvärva ens genom ett helt livs arbetsinsats. Eftersom lotterier och spel av tidigare anförda skäl inte rimligen kan totalförbjudas har man ansett att det “omoraliska” i lotterier och spel kan neutraliseras om behållningen - sedan vinster och nödvändiga omkostnader frånräknats - tillfaller samhället eller något ändamål som samhället vill stödja. Den offentliga regleringen och kontrollen har flera syften. Ett är att bevaka lottköparnas och speldeltagarnas intressen. Lotteri- och spelverksamhet lämnar i sig utrymme för bedrägerier och andra ohederliga förfaranden och detta måste såvitt möjligt förebyggas. Lotterier och spel bör med andra 0rd få anordnas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett ansvarskännande och ändamålsenligt sätt och att deltagarna inte otillbörligt utnyttjas. Ett annat syfte med regleringen och kontrollen är att tillse att lotterierna som kommer de intressen tillgodo som samhället ger behållning vill gynna. Ett tredje syfte är att så långt som möjligt motverka sociala skadeverkningar av lotterier och spel. Detta kan ske exempelvis genom att man bestämmer högsta tillåtna insats och ser till att barn och ungdom inte på ett otillbörligt sätt lockas att delta. Samtliga nu angivna motiv har legat till grund i det för det lagförslag som vi lägger fram och som närmare belyses följande. Alla nu kända lotteri- och spelformer som vi anser bör få bedrivas även i har reglerats i lagförslaget. De olika formerna behandlas i i fortsättningen särskilda avsnitt och i specialmotiveringen. Det bör tilläggas att vi gjort lagen heltäckande i den meningen att den är avsedd att omfatta också nya och för dagen okända lotteri- och spelformer.

21.3 Behâllningen av lotterier och spel

Principen att behållningen av lotterier och spel skall tillfalla antingen staten eller olika allmännyttiga eller ideella ändamål har gammal hävd i svensk lotterireglering. De viktigaste undantagen - som avser enarmade banditer och roulettspel - är av sent datum. Vi kan inte finna något hållbart argument för att huvudprincipen om att behållningen skall tillfalla staten eller ideellt ändamål bör överges. Det kan inte annat än i undantagsfall accepteras att allmänhetens spelbenägenhet används för att gynna privata vinstintressen. bör vi inte gå närmare in på de statliga lotterierna -tips Enligt direktiven - eller totalisatorspelet vid och penninglotteri på det specialreglerade hästkapplöpningar. Vi är dock enligt direktiven oförhindrade att lägga fram de förslag som följer av våra principiella ställningstaganden.

Några huvuddrag i den nya lagstiftningen 333

I direktiven sägs att vi, för att få underlag för våra överväganden, bör analysera förhållandena och utvecklingstendenserna på lotterimarknaden företrädesvis från ekonomisk synpunkt. Det sägs här också att vi bör belysa lotteriernas betydelse för de ideella organisationernas ekonomi. Dessa senare uttalanden i direktiven har givit oss anledning att något gå in på de statliga lotterierna och totalisatorspelet. Totalmarknaden for lotterier och spel får nämligen antas vara tämligen stabil- åtminstone på kort sikt. En ökning av de statliga lotterierna och totalisatorspelet kan därför vara ägnad att minska utrymmet för ideella lotterier och vice versa. Ett ytterligare skäl att inte utesluta någon lotteri- eller spelform från vår genomgång och analys är vår strävan att skapa ett enhetligt system for all lotteri- och spelverksamhet.

21.4 Statliga lotterier

Traditionellt har lotterier med penningvinster varit förbehållna staten. De två statliga lotteriforetagen, Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst, lämnar årligen betydande tillskott till statskassan. Lotterier och spel om pengar är mer attraktiva än lotterier och spel om varuvinster. Det kan därför göras gällande att samhället genom att forbehålla denna marknad for sig berövar ideella intressen en väsentlig möjlighet att få ekonomiska tillskott till sin verksamhet. Att lotterier och spel om pengar i princip forbehållits staten har sin grund just i deras attraktivitet. Vid sådant spel finns särskild risk for sociala skadeverkningar. Det måste förutsättas att samhället vid av utformningen statliga spel och lotterier beaktar dessa risker. Likaså kan det forutsättas att statliga lotterier och spel utformas så att lottköparnas berättigade intressen tillgodoses. l sammanhanget måste också beaktas att medel som flyter in till statskassan i form av intäkter från lotterier statliga och spel i betydande utsträckning fördelas för olika ideella ändamål. Med hänsyn härtill anser vi att rätten att anordna lotterier och spel med penningvinster i princip fortfarande bör vara forbehållen staten. I gällande lagstiftning görs dock vissa undantag från denna princip. Vi syftar här främst på automatspel, totalisatorspel och roulettspel. Med roulettspel jämställs då kort- och tärningsspel. Automatspel har nyligen förbjudits av riksdagen. Till frågan om totalisatorspelets och roulettspelets framtid återkommer vi i det följande.

21.5 Totalisatorspel

Ett ändamål av tämligen udda slag stöds genom en av de största spelformerna i landet. Vi avser här i samband totalisatorspel med trav och galopp. Behållningen av detta spel skall främja hästuppfödningen inom riket och stödja hästsporten. Säreget for denna spelform är också att i den tillåts penningvinster. Som redan angetts skall vi enligt direktiven inte gå djupare in på denna spelform, som reglerats fullständigt så sent som år 1973.

i den

334 Några huvuddrag nya lagstiftningen

Vi vill dock framhålla att det från de principiella utgångspunkter vi tidigare redovisat framstår som betänkligt att spel till förmån för ett enda och ändamål - med utnyttjande av penningvinster - tillåts att ta en begränsat betydande del (omkring en femtedel) av den totala lotteri- och spelmarknaden i anspråk. Till detta kommer att totalisatorspelet otvivelaktigt skapar vissa sociala Vi anser därför att totalisatorspelet i framtiden inte bör problem. tillåtas att ytterligare breddas på bekostnad av andra lotterier och spel. Det finns också skäl att från sociala utgångspunkter noggrant bevaka spelet.

21.6 Lotterier och spel för ideella ändamål

Vår undersökning av vilken ekonomisk betydelse lotterier och spel har för ideella organisationer har visat att förhållandena är starkt skiftande. Men klart är att lotterier och spel, särskilt bingo, har en mycket stor, ofta helt betydelse för många organisationers möjlighet att driva aktiv avgörande verksamhet. All ideell verksamhet är i vid mening till nytta för samhället. I princip bör därför ideell verksamhet vara utesluten från möjlighet att delvis ingen finansiera sin verksamhet med lotterier och spel. Vid bedömningen av frågan om vem som bör få tillträde till marknaden bör vår mening olika ideella organisationers behov av medel från lotterier enligt och spel vara vägledande. Organisationer som har goda intäkter från annat än lotterier och spel bör stå tillbaka för organisationer med endast marginella möjligheter att alternativt finansiera sin verksamhet. nuvarande ordning finns inget stadgat om i vilken form ideell Enligt verksamhet skall bedrivas för att den skall kunna få stöd av lotteri- eller Praxis har emellertid utvecklats därhän att verksamheten måste spelintäkter. bedrivas i organiserad form av en juridisk person,- en förening eller liknande. Detta får anses vara en grundläggande förutsättning för att verksamheten skall vara seriös och kunna kontrolleras. Vi anser därför att denna praxis bör lagfistas. En annan i praxis utbildad förutsättning for tillstånd till anordnande av lotterier och spel är att den ideella verksamhet som de skall främja drivs varaktigt. Varaktigheten ger ett ytterligare belägg för det seriösa i verksamheten och anser därför att även denna förutsättning bör lagfastas.

vi

Vidare bör, som redan nu är fallet i praxis, lotteri och spel bara lå anordnas under att de kan antas lämna skälig avkastning till den förutsättning verksamhet som skall främjas. Detta framgår redan av vad vi inledningsvis som “legitimerar” anordnandet av lotterier sagt. Det är det ideella ändamålet och spel.

21.7 Roulettspel

Roulettspel är mer än de flesta spel ägnat att medföra sociala skadeverkningar. Detta under förutsättning att det får bedrivas med obegränsade insats- och I vårt land är emellertid för tillåtna insatser och vinstmöjligheter. gränserna snäva. En förutsättning för att i fortsättningen över vinstmöjligheter mycket

Några huvuddrag i den nya lagstiftningen 335

huvud taget tillåta offentligt måste vara att det sker i samma roulettspel begränsade former som hittills. Vi har inga belägg för att spelet i hittillsvarande former orsakat några större sociala problem. Ett skäl som talar för att i fortsättningen tillåta roulettspel om pengar är att legalt spel i någon mån kan antas motverka att människor söker sig till det illegala spel med höga insatser och vinstmöjligheter som man vet förekommer och som leder till ekonomiska katastrofer för enskilda människor och befrämjar brottslighet. Offentligt roulettspel under ordnade former för att motverka illegalt spel skulle dock väl kunna anordnas mycket av staten eller av ideella organisationer. Spel i sådan regi skulle bättre än det hittillsvarande restaurangspelet svara mot de intentioner vi har för spelmarknaden i framtiden. Emellertid har vi i detta sammanhang inte ansett oss kunna att undgå beakta att restaurangerna efter den l januari 1979 inte längre har rätt att anordna automatspel. Det medför att intäkter i åtskilliga restaurangers framtiden kraftigt beskärs. Att i det läget frånta också restaurangerna möjligheten att anordna roulettspel har vi inte ansett lämpligt. På sikt bör det emellertid övervägas att överföra roulettspelet i samhällets eller de antingen ideella organisationernas regi. Vi återkommer till kontrollen av roulettspelet i det följande.

21.8 Flipperspel och liknande

En grundläggande princip i vårt arbete har varit att lotteri och spel inte skall få utformas så att barn och ungdom otillbörligt lockas att spela. Det har också varit naturligt att vi allmänt sett granskat olika med tanke spelformer på sociala skadeverkningar. Det är två spelformer som under senare tid särskilt utsatts för kritik, nämligen spelet på enarmade banditer och spelet på elektroniska och mekaniska apparater av flippertyp. I ett tidigare betänkande har vi föreslagit en mycket hård begränsning av spelet på enarmade banditer. har därefter Riksdagen totalforbjudit sådant spel. Flipperspelet har starkt ökat i omfattning under senare år. Kritiken mot spelet har kommit från företrädare för skolan och skolan närstående organisationer och från sociala myndigheter. Kritiken har tagit fasta på att spelet skapar sociala problem bland barn och ungdom. Kritiken har särskilt gällt lokaler med så många spel att de kan betecknas som spelhallar(se under l5.6.l-l5.6.2). Vi har funnit kritiken mot tlipperspelet berättigad. Det kan därför finnas skäl att från sociala utgångspunkter reglera det kommersiella spelet på flipper och liknande apparater. Varken nuvarande eller den av oss lagstiftning föreslagna lagen om lotterier och spel ger dock möjlighet till sådan reglering. Vi har därför kommit till uppfattningen att ilipperspelet bör regleras i en särskild lag. Vi återkommer till detaljerna i denna lag.

336 Några huvuddrag i den nya lagstiftningen

21.9 Serviceföretag

Den snabba utvecklingen av den ideella lotteri- och spelverksamheten, särskilt i fråga om bingo, under 1970-talet ledde till att lotterierna och spelen i allt större utsträckning kom att skötas av kommersiella företag. Dessa var särskilt i början i regel helt fristående från de ideella organisationer som formellt var anordnare av lotterierna eller spelen. Serviceföretagen tillhandahåller olika s. k. konsulttjänster. De lotteri- och spelformer som främst administreras av serviceföretag är de rikstäckande lotterierna och bingo. Myndigheterna upptäckte på ett tidigt stadium de risker som de kommersiella serviceföretagen innebär för den ideella lotteri- och spelverksamheten. l linje härmed förutsätts i våra direktiv att vi kommer med förslag som reglerar serviceföretagens verksamhet. Bingomarknaden har utvecklats därhän att de ideella organisationerna numera i allt större utsträckning själva utan medverkan av privata serviceföretag driver spelet. Det är en utveckling som bör uppmuntras. På lotterimarknaden i motsatt riktning. Där tilltar de går utvecklingen kommersiella serviceföretagens verksamhet. Bland annat har de skaffat sig ensamrätt till vissa attraktiva försäljningsställen på varuhus och liknande. Serviceföretagen kan knappast tänkas bort från den moderna lotteri- och De fyller - särskild vad gäller bingo - en funktion för mindre spelmarknaden. anordnare som inte har resurser att driva denna verksamhet själva. Men de kommersiella serviceforetagens roll bör begränsas och företagens verksamhet måste noggrant kontrolleras så att inte privata vinstintressen gynnas på de ideella ändamålens bekostnad. Vi återkommer med en redogörelse for hur vi anser att detta skall åstadkommas.

21.10 Mera om samhällskontroll

21.10.l Ambitionsnivâ Det är enligt vår mening av största vikt att konsumenterna - lottköparna och speldeltagarnas -intressen bevakas effektivt och att inte privata vinstintreseller anordnarnas bekostnad. sen ges tillfälle att sko sig på konsumenternas Det förutsätter att samhället aktivt engagerar sig i kontrollen av lotteri- och spelmarknaden. Samtidigt måste man ha en realistisk syn på de resurser som samhället bör avdela för denna kontroll. Flera av våra förslag kan antas leda till att samhällskontrollen underlättas och effektiviseras. dimensioner har vi funnit att vissa För att ge samhällskontrollen rimliga mindre lotterier bör kunna undantas från kontroll. Det gäller främst lotterier som anordnas lokalt. Den tänkta omfattningen av av begränsad omfattning denna ”fria sektor redovisas i det följande.

21.102 Former för samhällskontrollen Vi anser att ett viktigt inslag i samhällskontrollen är att man har kontroll över de lotter och deltagarbevis, i form av exempelvis bingobrickor, som används i

Några huvuddrag i den nya lagstiftningen 337

ideella lotterier och spel. Denna kontroll bör lämpligen utformas på det sättet att det föreskrivs att vid sådana lotterier och spel bara får användas lotter och deltagarbevis som i förväg godkänts av myndighet. Detta bör också gälla den fria sektorn. Vi återkommer till vilken som bör handha myndighet godkännandet och till de bestämmelser arrangemanget förutsätter. Ett annat och viktigt inslag i det kontrollsystem vi föreslår är att det för varje lotteri och spel skall utses en föreståndare med redovisningsskyldighet till myndigheterna. Samhällets kontroll bör enligt vår mening utformas så att inget lotteri - eller spel får anordnas utan föregående utom dem inom den fria sektorn tillstånd av myndighet. l myndighetens funktion som tillståndsgivare bör ligga makten att ge föreskrifter, att under tid då lotteriet eller spelet pågår utöva tillsyn och ta emot och granska redovisningshandlingar sedan tiden för lotteriet eller spelet löpt ut. Vad nu sagts innebär att de nuvarande s. k. anmälningslotterierna, där ingen reell föregående prövning sker, inte vidare skall få förekomma. Erfarenheten visar nämligen att möjligheten att anordna lotteri bara efter anmälan missbrukas på olika sätt och leder till olägenheter av skilda slag.

21.103 Organisation av samhällskontrollen

Frågor om tillstånd för statliga lotterier och spel inom handläggs idag handelsdepartementet och frågor om tillstånd för totalisatorspel inom jordbruksdepartementet. Respektive departement svarar också för detaljföreskrifter lör dessa lotterier och spel och handelsdepartementet utövar inom sitt område också viss tillsyn över spelföretagen. Riksskatteverket utövar tillsynen över totalisatorspelet. Till detta kommer att regeringen (handelsdepartementet) är tillståndsmyndighet för de s. k. rikslotterierna. Enligt vår mening är det lämpligt att regeringen också i fortsättningen meddelar tillstånd för statliga lotterier och spel och för totalisatorspel. Vi anser emellertid att ärenden angående lotterier och spel på regeringsnivå bör handläggas inom ett departement. Därigenom kan ett mer enhetligt synsätt anläggas på de olika spelformerna och en lämplig avvägning och samordning dem emellan komma till stånd. l linje härmed anser vi att frågor om tillstånd för totalisatorvadhållning bör överföras från till jordbruksdepartementet handelsdepartementet. Frågan om på vem det bör ankomma att utfärda föreskrifter för statliga lotterier och spel och för totalisatorverksamhet bör uppmärksammas i detta sammanhang. Vi har funnit att dessa föreskrifter är så intimt förknippade med själva tillståndsgivningen att det synes naturligt att låta regeringen (handelsdepartementet) utfärda de viktigaste föreskrifterna. Detaljföreskrifter bör det ankomma på statens lotterinämnd att meddela. Däremot finns det numera - efter tillskapandet av den statliga lotterinämnden - skäl att inga bibehålla tillståndsgivningen för rikslotterierna hos regeringen. I linje med den delegering av förvaltningsuppgifter från regeringen till centrala myndigheter som skett under senare år bör rikslotterierna i fortsättningen hanteras av statens lotterinämnd. Lotterinämnden har redan idag vissa tillsynsfunktioner på lotteri- och spelområdet och dessa funktioner kommer att breddas och fördjupas med de förslag vi nu lägger fram. Vi anser

338 Några huvuddrag i den nya lagstiftningen

det naturligt och lämpligt att de centrala tillsynsfunktionerna samlas på en hand. Det skapar Förutsättningar för större enhetlighet och effektivitet i Vi föreslår därför att de tillsynsfunktioner i anslutning till tillsynsarbetet. lotterilagstiftning som nu ligger på regeringen (handelsdepartementet) och på riksskatteverket förs över till lotterinämnden. Självfallet skall riksskatteverket behålla de tillsynsfunktioner som har anknytning till skattelagstiftningen. Vi återkommer till detaljer i dessa hänseenden i det följande. nuvarande lotterilagstiftning har polismyndigheterna lokalt ett Enligt omfattande ansvar för lotterier och spel och för kontroll av dessa. I vårt arbete har vi emellertid funnit att den tillsyn och kontroll som för närvarande utövas är föga enhetlig och effektiv. Det har också från av polisen på lotteriområdet polishåll klargjorts för oss att man inte anser dessa tillsyns- och kontrolluppgifter som särskilt angelägna från polissynpunkt och gärna ser att de överförs till länsstyrelserna. Vi anser det riktigt att överföra tillståndsgivningen och kontrollen på området På länsstyrelserna finns förutsättfrån polisen till länsstyrelserna. lämpligt stora enheter som fortlöpande kan ägna sig åt ningar att tillskapa lotteri- kan tillsynen bli betydligt effekoch spelmarknaden. Härigenom tivare. har man förklarat till en sådan På länsstyrelsehâll sig positiv reform. förutsätter att de resurser som nu används hos polisen for Förslaget och spelområdet överförs till länsstyrelserna. Vi återuppgifter på lotterikommer härtill i det följande.

22 Penninglotterier, tips

och

totalisatorspel

Marknadsutvecklingen

De statliga lotterierna (penninglotterierna och tipset) och totalisatorspelet är de lotteri- och spelformer som ökat mest under de senaste åren. Störst ökning uppvisar totalisatorspelet som under de tre senaste åren ökat med sammanlagt 55 procent, vilket även volymmässigt innebär en avsevärd ökning Inom totalisatorspelet uppvisar det under hösten 1974 introducerade V65-spelet den största relativa ökningen, från 142 miljoner kronor år 1975 till 384 miljoner kronor år 1978. Även penninglotterierna har volymmässigt ökat något, medan omsättningen på tipset i stort följt penningvärdeförändringen under samma tidsperiod. Karaktäristiskt för de nämnda lotteri- och spelformerna är en hög ”maxiwin ratio”. Med detta uttryck avses Förhållandet mellan högsta möjliga vinst och minsta tänkbara insats. Ett lotteri eller spel med en hög maxiwin ratio är ofta attraktivare än ett med låg maxiwin ratio eftersom många lottköpare och speldeltagare främst är intresserade av möjligheten att vinna en mycket stor vinst, även om denna möjlighet är extremt liten. Det är därför ingen tillfällighet att lotterier och spel med hög maxiwin ratio ofta har en relativt låg genomsnittlig vinstutdelning, vilket är fallet både med penning- Iotteriet och tipset (47 respektive 39 procent av omsättningen). Dessa lotterier är på grund av möjligheterna till mycket stora vinster i alla fall populära. Av lotterier och spel för ideellt ändamål uppvisar bingospelet den största omsättningen - under år 1978 drygt en miljard kronor. Den totala omsättningen i bingospelet har under de tre senaste åren ökat med sammanlagt 23 procent, vilket innebär en viss volymminskning. Under samma tid har dock den genomsnittliga procentuella nettobehållningen i bingospelet ökat betydligt, vilket innebär att det samlade resultatet av allt bingospel sannolikt ökat även om man tar hänsyn till penningvärdeförsämringen. Inom bingospelandet har det skett en markant omfördelning under senare år. Automatbingospelet har minskat avsevärt i omfattning medan variantbingospelet i stället kunnat uppvisa en kraftig ökning. För de traditionella lotterierna för ideellt ändamål finns inga totala omsättningssiffror tillgängliga. Vad gäller rikslotterierna har vi dock kunnat konstatera, att de beviljade omslutningarna ökade kraftigt, med 19,4 miljoner kronor till sammanlagt 94,3 miljoner kronor, under år 1978. De beviljade 1 Konsumentprisindex omslutningarna under de närmast föregående två åren låg däremot på en har under samma tid relativt konstant nivå. Vad gäller polis- och länsstyrelselotterier framstår det ökat med ca 35 procent.

340 Penninglorterier, tips och rotalisatorspe/

som sannolikt att omsättningen totalt ökat under senare år. men att denna inte motsvarat penningvärdeförändringen. Inom denna sektor av ökning lotterimarknaden synes dock försäljningen av lotter i varuhusen ha ökat mer än genomsnittet. Automatspel på utbetalningsautomater, främst s. k. enarmade banditer, förekom tidigare i stor utsträckning på restauranger men har fr. 0. m. den l 1979 förbjudits på annat än vissa fartyg i internationell trafik. Åren januari innan förbudets ikraftträdande minskade antalet utbetalningsautomater något. Den totala bruttoomsättningen i spelet låg dock sannolikt på ungefär samma nivå som tidigare, dvs. omkring en miljard kronor. Antalet tillstånd till roulett-, kort- och tärningsspel minskade under flera års tid avsevärt. för att i november 1977 vara nere i 129 utnyttjade tillstånd. Under år 1978 skedde en viss ökning av antalet speltillstånd och ökningen har fortsatt under början av år 1979. Antalet beviljade tillstånd uppgick till ca 240 i februari 1979. En bidragande orsak till denna ökning har sannolikt varit, att Även förbudet gränsen för högsta tillåtna insats höjts från 50 öre till en krona. för spel på utbetalningsautomater har sannolikt bidragit till ökningen på detta område.

22.2 Önskvärd marknadsförändring

Lotterier och spel för ideella ändamål har uppenbara nackdelar i konkurrensen med de statliga lotterierna och totalisatorspelet. De först nämnda har ofta ratio och kan inte erbjuda penningvinster. vilka för en avsevärt lägre maxiwin många lottköpare och speldeltagare är särskilt lockande. Det kan därför antas för de att utbyggnaden av statliga lotterier och spel kan få menliga verkningar och totalisatorspelet i ideella lotterierna och spelen. Om de statliga lotterierna framtiden tillåts öka på samma sätt som hittills finns det enligt vår mening risk för en ogynnsam utveckling för den ideella sektorn. vår grundläggande inställning till det Vi har tidigare redovisat positiva inom det ideella föreningslivets ram och ansett det arbete som utförs ges så goda förutsättningar som möjligt angeläget att de ideella föreningarna sin verksamhet. Det statliga spelet och totalisatorspelet bör att finansiera därför inte tillåtas att ytterligare breda ut sig på det ideella spelets bekostnad. skall vi närmare utveckla hur vi ser på frågor om l det följande rörande de statliga lotteriformerna och tillståndsgivning, tillsyn och kontroll totalisatorspelet.

22.3 Penninglotterier

22.3.1 Allmänt

Det statliga företaget Svenska Penninglotteriet AB har av regeringen givits tillstånd att bedriva lotterier med penningvinster och bolaget är även skyldigt de lotterier beslutar om. För närvarande anordnar att anordna regeringen lotterier, nämligen penninglotteriet, nummerllotteriet, bolaget fyra olika

Penninglotteriet; 341 tips och totalisarorspe/

Bellmanslotteriet samt enligt särskilt regeringsbeslut konst- och teaterlotteriet. Lottpriset är 20 kronor i penning- och nummerlotterierna. 30 kronor i Bellmanslotteriet och 100 kronor i konst- och teaterlotteriet. Högsta vinst i lotterierna är 500 000 kronor, utom i nummerlotteriet där högsta vinsten är 350 000 kronor. För en utförligare redogörelse för Svenska Penninglotteriet AB:s verksamhet och de lotterier som anordnas av bolaget hänvisas till kapitel 9. År 1978 omsatte de fyra statliga lotterierna tillsammans drygt 772 miljoner kronor, varav penninglotteriet svarade för den största andelen eller mer än 622 miljoner kronor. Nummerlotteriet omsatte ungefär 97 miljoner kronor, Bellmanslotteriet närmare 34 miljoner kronor och konst- och teaterlotteriet ungefär 19 miljoner kronor. Överskottet av lotteriverksamheten tillfaller statskassan.

22.3.2 Penninglotterier i framtiden

Eftersom penninglotterierna, liksom tipset, bedrivs i statlig regi och därtill är underkastade särskilda föreskrifter, saknas enligt direktiven att anledning närmare granska dessa lotterier. Vi är dock enligt direktiven oförhindrade att lägga fram förslag som följer av våra principiella ställningstaganden. Lotterier och spel om penningvinster är som vi tidigare framhållit mer attraktiva än lotterier och spel om varuvinster. Det finns risk för att somliga människor deltar i lotterier och spel om pengar i en omfattning som de inte har råd med. Det finns således större risk för sociala skadeverkningar om penningvinster används. Vi anser det därför riktigt att ett statligt ägt bolag handhar de lotterier där penningvinster förekommer. Man kan förutsätta att ett statligt bolag utformar lotterierna på ett sådant sätt att sociala skadeverkningar bland deltagarna undviks. Dessutom kan man förvänta sig att ett statligt bolag tillvaratar lottköparnas berättigade intressen. Principen att lotteri och spel om pengar får anordnas endast om avkastningen tillfaller det allmänna bör enligt vår mening läggas fast i lagen. Vi anser vidare att tillstånd till lotteri- och spelverksamhet till förmån för det allmänna även i framtiden bör beviljas av regeringen. Emellertid bör regeringens rätt att lämna tillstånd till lotteri och spel om pengar begränsas och preciseras på så sätt, att det i lagen anges vilka lotteri- och spelformer som kan komma i fråga. Vi anser att regeringens rätt att lämna tillstånd till lotteri och spel om pengar i princip bör begränsas till den lotteri- och spelverksamhet som f. n. bedrivs av de särskilt bildade bolagen Svenska Penninglotteriet AB, AB Tipstjänst och AB Trav och Galopp. Regeringens tillstånd till Svenska Penninglotteriet AB är utformat som en koncession och löper f. n. på tio år. Koncessionen innehåller i dag bestämmelser på följande områden. a) Bestämmelser som anger omfattningen av verksamheten. Exempelvis lottpris, antal lotter per lotteri och antal lotter per månad. b) Bestämmelser om hur bolaget skall disponera influtna medel. Exempelvis vinstandelens storlek samt hur verksamhetens överskott skall användas_ Avser år 1978.

342 Penninglotterier, tips och totalisatorspel

c) Bestämmelser av detaljkaraktär, vilka direkt berör lottköparna. Exempelvis vinstplanens utformning, hur vinstutbetalning skall ske, hur bolaget skall forfara då vinstlott förkommit, när rätt till vinst förfaller m. m. d) Bestämmelser angående tillsyn och kontroll av lotteriverksamheten. Exempelvis hur vinstdragning skall ske, förordnande av kontrollanter, kontrollantarvodets storlek m. m. Regeringen bör enligt vår mening även i fortsättningen i koncessionsform fastställa ramarna för Penninglotteriets verksamhet. I samband med att lotteriverksamhetens omfattning bestäms bör det tillses att lotterierna inte ges sådan utformning att de på ett icke önskvärt sätt kommer att konkurrera med lotterier och spel for ideella ändamål. Frågor om tillsyn och kontroll (punkten d ovan) synes regeringen kunna överlåta på statens lotterinämnd (se vidare under avsnitt 31.8).

22.4 Tips

22.4.1 Allmänt Vi har tidigare behandlat tips i kapitel 10. AB Tipstjänst får enligt regeringens tillstånd anordna vadhållning om pengar i samband med tävlingar, dock inte hästtävlingar. För närvarande anordnas tre former av tips där utgången av fotbollsmatcher skall tippas. De tre tipsformerna är stryktips med 13 matcher, poängtips med 40 matcher och siffertips med sex matcher. Insatsen per tipsrad är 60 öre och högsta vinst som utbetalas är 800 000 kronor. Vi har i avsnitt 10.2 närmare redogjort för hur tippning går till. Tipset omsatte år 1978 totalt drygt l 065 miljoner kronor. Stryktipset var den dominerande tipsformen med 89 procent av omsättningen. Poängtipset svarade för tio procent och siffertipset för blott en procent av omsättningen. Överskottet från tipsverksamheten tillfaller staten.

22.4.2 Tips i framtiden

Tipset fångar utan tvekan upp ett spelintrelsse bland allmänheten. I och med

att ett statligt bolag bedriver tipsverksamheten bör man kunna förutsätta att spelet drivs på sådant sätt att det inte leder till sociala problem bland deltagarna. Genom att allt tips sker i form av förtidsvad torde riskerna för ett ohämmat deltagande i spelet inte vara så stora. Vi har inte heller fått några rapporter om sociala skadeverkningar till följd av deltagande i tips. Bestämmelserna i regeringens koncession till AB Tipstjänst kan på samma sätt som koncessionen till Svenska Penninglotteriet AB indelas i olika grupper beroende på innehållet i bestämmelserna. a) Bestämmelser som anger omfattningen av verksamheten. Exempelvis att vadhållningen får anordnas i samband med tävling som inte är hästtävling. b) Bestämmelser om hur bolaget skall disponera influtna medel. Exempelvis vinstandelens storlek och hur verksamhetens överskott skall användas.

Penninglorterier, tips och totalisatorspel 343

c) Bestämmelse om att regeringen förbehåller att lämna de vidare sig rätten föreskrifter som kan behövas samt att bolaget skall ställa sig till efterrättelse de närmare föreskrifter och som anvisningar kontrollant kan komma att meddela. d) Bestämmelse om att departementschefen utser kontrollanter samt att regeringen fastställer kontrollantarvodenas storlek.

AB Tipstjänst fastställer i dag själv de tävlingsregler som man anser skall gälla för den vadhållning man anordnar. Vi har dock erfarit att styrelsen för AB Tipstjänst tillämpar den principen att tävlingsregler inte fastställs eller ändras utan att man först har fått ett godkännande från de statliga kontrollanterna. Förutom allmänna regler om hur tippning går till innehåller tävlingsreglerna bestämmelser om hur tipskupong skall lämnas in, tipskupongens giltighet, ansvarsregler, hur matchresultat räknas, högsta vinstens hur vinst värde, utbetalas, preskription av vinsträtt, protest mot utebliven vinst m. m. Vi ser det som en fördel om regeringens koncessioner till de statliga bolagen på lotteri- och spelområdet utformas på ett enhetligt sätt. Liksom i fråga om koncessionen till Svenska Penninglotteriet AB anser vi att koncessionen till AB Tipstjänst bör innehålla bestämmelser som fastställer ramarna för

bolagets verksamhet. Det synes lämpligt att kontroll och över tillsyn verksamheten överlåts på statens lotterinämnd.

22.5 Totalisatorspel

22.5.l Allmänt

Totalisatorspel i samband med hästtävlingar har utförligt behandlats i kapitel ll. Sedan år 1974 anordnas totalisatorspelet av AB Trav och Galopp(ATG), ett centralt bolag bildat av Svenska Travsportens Centralförbund och Svenska Galoppsportens Centralförbund. Totalisatorspelet anordnas avtal enligt mellan staten och de nyss nämnda centralforbunden inom hästsporten. Staten har ingått avtalet på grundval av riksdagsbeslut. Avtalet, som fungerar som koncession, har godkänts av regeringen och gäller för en femårsperiod. Regeringen godkänner avtalet med stöd av 1 § lotteriforordningen. Ärenden rörande totalisatorspelet handläggs inom regeringskansliet av jordbruksdepartementet. År 1978 omsattes totalt närmare 1 565 miljoner kronor på totalisatorspel i samband med hästtävlingar. Därav omsattes mer än 1 500 miljoner kronor i samband med travtävlingar. Enligt avtalet mellan staten och ATG skall 65-80 procent av totalisatoromsättningen återbetalas till spelarna i form av vinster. Resten - - fördelas vinstavdraget mellan tävlingsanordnaren och staten. Närmare föreskrifter for spelet anges f. n. i vadhållningsreglementet för totalisatorspel vid hästtävlingar som utfärdas av riksskatteverket. I reglementet föreskrivs bl. a. valörer for insatser i spelet, f. n. mellan två och 100 kronor. Några begränsningar av den totala insats som en deltagare kan erlägga finns inte. Reglementet innehåller vidare vissa ordningsföreskrifter bl. a. att personer under 18 år inte får delta i spelet.

344 Penninglorterier, roralisarorspel lips och

22.5.2 Totalisatorspe/ i _framtiden

Vid tiden för utredningsdirektivens tillkomst var totalisatorspelet föremål för Av den anledningen borde utredning av trav- och galoppsportutredningen. inte närmare Vi vi, enligt direktiven, granska denna form av vadhållning. skulle dock vara oförhindrade att lägga fram förslag som följde av våra principiella ställningstaganden. Trav- och galoppsporten är betydelsefull för hästaveln i landet samtidigt som den skapar arbetstillfällen. Hästsporten i form av tävlingar på trav- och innebär därtill också förströelse och spänning för många galoppbanor människor. Utan tvekan fångar totalisatorspelet upp ett betydande spelintresse som i annat fall skulle kunna övergå till illegala spelformer. Det är också klart att trav- och galoppsporten, så som den bedrivs i dag, är helt beroende av inkomsterna från totalisatorspelet för att kunna fortleva. Vi har tidigare redovisat vår principiella inställning att lotterier och spel om pengar skall forbehållas staten. Vi anser dock att undantag kan göras i fråga som bedrivs av ATG eller efter ATG:s om den totalisatorverksamhet bestämmande. Som vi förut nämnt tillfaller överskottet från totalisatorverksamheten dels anordnaren, dels staten. Dessutom står denna verksamhet under särskild statlig kontroll. Vid banspel kan insats göras omedelbart före tävlingens början. Höga Dessa omständigheter innebär risker för att insatser är dessutom möjliga. lockas att spela i en utsträckning som de egentligen inte har råd deltagarna med. som har likheter med fotbollstips, görs insatser hos ombud i l förtidsvad, Vid sådan vadhållning torde riskerna för ett alltför god» tid före tävlingen. ohämmat speldeltagande vara mindre än vid banspelet. Vi har hållit hearings med sociala myndigheter, polis och åklagare samt företrädare för hästsponen rörande bl. a. totalisatorspelets sociala konsekven- Det framkom att ser (se avsnitt 11.7 samt bilaga nr 2 i bilagedelen). i vissa fall kan leda till sociala problem i den formen att totalisatorspelet människor satsar så stora pengar på spelet att det äventyrar deras ekonomi. Vid dessa hearings framkom också att det i samband med totalisatorspelet förekommer en omfattande illegal spelverksamhet. Vi har övervägt olika åtgärder för att söka begränsa de sociala skadeverkningar som kan vara en följd av ohämmat totalisatorspel. En möjlighet som därvid får satsa i ett visst prövats är att begränsa det belopp som en person lopp. Någon sådan begränsning finns inte i dag. Vi har dock inte, inom ramen för nuvarande spelformer, kunnat finna någon modell för detta som kan antas leda till praktiska resultat. Att föreslå ändringari själva spelformerna har legat utanför vårt uppdrag. Vi har tidigare framhållit att lotterier och spel inte bör få bedrivas på sådant sätt att barn och ungdomar utsätts för alltför stor lockelse att delta. Med med totalisatorvadhållning som hänsyn till de sociala risker som är förenade banspel, bör det vara självklart att personer under 18 år inte tillåts delta i spelet. Det koncessionsavtal som nu reglerar totalisatorspelet har en ramliknande karaktär, där endast övergripande bestämmelser tagits in. Detaljföreskrifter har meddelats i vadhållningsreglemente utfärdat av riksskatteverket. Vi

Penning/otrerier, tips och 345

toralisatorspe/

anser att totalisatorspelet även i framtiden bör kunna bedrivas på grundval av ett avtal mellan staten och hästsportens centralförbund. Avtalet bör dock i framtiden till sitt innehåll bli likformigt med de koncessioner som regeringen kommer att utfärda lör penninglotterier och tips. Det innebär att regeringen får ett större ansvar för spelreglerna än vad som hittills varit fallet. I fråga om tillsyn och kontroll av totalisatorspelet vill vi hänvisa till avsnitt 31.8.

sou 1979:29 347

23 Anordnare av lotterier och för

spel

ideella ändamål

23.1 Allmänt

Som framgått av de föregående anser vi att behållningen av lotterier och spel i princip skall användas för ideella ändamål eller tillfalla det allmänna. I undantagsfall, exempelvis vad gäller roulettspel, bör dock kommersiella intressen kunna tillåtas. På den framtida lotteri- och spelmarknaden kommer det enligt vårt förslag liksom nu att finnas statliga, ideella och kommersiella lotterier och spel. De nuvarande bestämmelserna om vilka ideella ändamål som skall få stödjas med medel från lotterier och spel är oklara och svårtolkade (se kap. 2). Som vi tidigare redogjort för har också en mycket varierande praxis utvecklats av myndigheterna vid bedömningen av för vilka ideella ändamål lotterier och spel skall få anordnas. Vi har funnit att praxis i vissa fall framstår som inkonsekvent och ologisk. Vi har därför kommit till den slutsatsen, att det är nödvändigt att skapa ett nytt system som reglerar frågan om vem som får anordna lotterier och spel för ideella ändamål. Vår utgångspunkt är därvid

den tidigare redovisade att kretsen av anordnare bör breddas. Vårt syfte har

varit att göra ändamålsbestämmelserna lättare att hantera för såväl anordnare som myndigheter. Vi vill även i möjligaste mån begränsa de skönsmässiga bedömningar som den nuvarande lotteriregleringen nödvändigtvis leder till. Att helt komma från skönsmässiga bedömningari fråga om verksamhet som den nu aktuella får dock anses omöjligt. De statliga och kommersiella lotterierna och spelen medför inte samma problem från ändamålssynpunkt. Av den anledningen kommer vi här inte att behandla sådana lotterier och spel.

23.2 Nuvarande ändamålsbestämmelser

De lotterier och spel som idag anordnas for ideella ändamål är traditionella lotterier och bingospel. Av ändamålsbestämmelserna i lotteriförordningen framgår att vissa traditionella lotterier (s k anmälningslotterier) bl a får anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål. Detta framgår av 2 § och 3 § a) lotteriförordningen. Tillståndsbelagda traditionella lotterier samt bingospel kan, förutom för de nämnda ändamålen, även anordnas till förmån för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare. Detta framgår av 3 § b) och c) samt av l c

348 A nordnare av lotterier och spel för ideella ändamål SOL 1979:29

§ lotteriförordningen. Det bör påpekas att de tidigare nämnda anmälningslotterierna också kan anordnas i samband med bingospel (som inte är eller kan jämställas med automatbingo) och att lotterierna i detta fall skall anordnas för samma ändamål som bingospelet. I den nuvarande lotteriförordningen ställs inga formella krav på den som avser att anordna lotteri eller spel. Praxis har dock utvecklats diihän att anordnaren skall vara en juridisk person som antagit stadgar och utsett styrelse. l de allra flesta fall krävs att den juridiska personen skall vara en ideell förening. l några fall har i praxis undantag gjorts från denna regel, nämligen ifråga om vissa stiftelser med ideell verksamhet och i fråga om äldre folkets hus-föreningar, vilka av formella skäl är registrerade som ekonomiska föreningar. Problemen med nuvarande ändamålsbestämmelser har fört med sig att myndigheterna tillämpar bestämmelserna på olika sätt. Osäkerheten är många gånger stor om lotteritillstånd bör beviljas eller inte för det sökta ändamålet. l fråga om vissa ändamål har lotterinämnden avgjort besvärsärenden med tillägget att man avvaktar lotteriutredningens ställningstagande i frågan. Särskilt stora problem vållar tolkningen av vad som skall anses som allmännyttig verksamhet. För att en verksamhet skall bedömas som allmännyttig krävs enligt bl. a. lotterinämndens praxis att verksamheten ur samhällelig eller liknande synvinkel skall vara nyttig och dessutom tillgänglig för allmänheten. Särskilt det sätt på vilket det sistnämnda kravet, att föreningen skall vara öppen för allmänheten, tillämpats på har rönt kritik. Tillstånd att anordna lotteri till stöd för en aldrig så samhällsnyttig verksamhet har i många fall vägrats, därför att föreningen som bedrivit verksamheten inte varit öppen för alla och envar. Till denna grupp av föreningar hör alla korporationsidrottsföreningar och andra arbetsplatsanknutna föreningar. Även föreningar som begränsat sin medlemsrekrytering till vissa yrkesgrupper, t. ex. till SJ-anställda,eller till vissa geografiska områden, t. ex. en fritidsförening för visst bostadsområde, har betraktats som slutna och deras verksamhet har således inte ansetts vara allmännyttig i lotteriförordningens mening. Andra slag av ideella föreningar har enligt gällande praxis inte beviljats lotteritillstånd därför att verksamheten inte betraktats som “nyttig” i lotteriförordningens mening. Hit hör främst föreningar som bedriver verksamhet med anknytning till medlemmarnas ekonomiska intressen eller yrkesverksamhet. Exempel på sådana föreningar är fackliga organisationer och olika slag av intresseföreningar, t. ex. föreningar för ordningsvakter. Även hundavelsföreningar och sponfiskeföreningar räknas till föreningar som tillvaratar medlemmarnas ekonomiska intressen. I andra fall, t. ex. vad gäller foto- och radioamatörföreningar, synes den bedrivna verksamheten ha betraktats som hobbyverksamhet och därför inte ansetts vara tillräckligt ”nyttig” för att föreningarna skulle kunna få tillstånd till lotterier. Föreningar som har till ändamål att tillhandahålla samlingslokaler har tidigare beviljats tillstånd att anordna lotterier och bingospel. På senare tid har emellertid en omsvängning skett i praxis mot en mera restriktiv hållning. Bakgrunden torde delvis vara att det numera anses åligga kommunerna att svara för driften av samlingslokaler. Lotterinämnden har vidare anse:t att

Anordnare av lotterier och spel _för ideella ändamål 349

tillhandahållandet av samlingslokaler får karaktär av “nyttig” verksamhet endast om verksamheten bedrivs i glesbygd och om verksamheten bedöms som en förutsättning för ett fortsatt Föreningsliv på orten. Även begreppet kulturell verksamhet har i lotterisammanhang vållat tolkningsbekymmer. För att tillstånd till lotteri skall kunna beviljas krävs enligt praxis att den kulturella verksamheten åtminstone till en del är utåtriktad. exempelvis att en sångkör uppträder inför allmänheten. Föreningen kan däremot ha sluten karaktär. En del ideella föreningar får sina ansökningar om lotteritillstånd avslagna helt enkelt därför att ändamålet med deras verksamhet inte finns angivet i lotteriförordningen. Exempelvis kan Föreningar som har till syfte att väcka opinion mot bruket av tobak eller mot plågsamma djurförsök inte hänföras till något av de i lotteriförordningen angivna ändamålen. Som vi redogjort for i kapitlen 2 och 3 har vi erhållit skrivelser från olika föreningar och organisationer med anledning av ändamålsbestämmelserna. Vi har även fått synpunkter på ändamålen vid hearings, vilka redovisas i bilaga nr 2 i bilagedelen.

23.3 Nytt system för ändamålsbestämningen

Vi har redan tidigare slagit fast vår principiella ståndpunkt att all ideell verksamhet i vid mening är till nytta för samhället. Inom ramen för sådan verksamhet görs betydelsefulla insatser till förmån för humanitära, sociala eller andra behjärtansvärda ändamål. Som exempel kan nämnas den verksamhet som bedrivs av välgörenhetsorganisationer samt inom handikappoch nykterhetsrörelserna. Men det gäller också i stor utsträckning verksamhet som har till syfte att göra människors fritid rikare och mer meningsfull. Exempel härpå är verksamhet som bedrivs av idrottsföreningar och föreningar som har till syfte att på olika sätt främja kulturlivet. Den verksamhet som bedrivs inom politiska partier är av avgörande betydelse för ett demokratiskt samhälle. Till detta kommer att ett livaktigt och mångförgrenat föreningsliv i sig innebär en tillgång för samhället. Vi vill inte förorda någon fast rangordning mellan olika ideella ändamål, utan anser att all ideell verksamhet i vid mening är till nytta för samhället. Vi anser mot denna bakgrund att i princip alla ideella föreningar med ideellt syfte skall få anordna lotterier och spel. Inte bara ideella föreningar bör kunna få anordna lotterier och spel. Andra organisationer som bedriver ideell verksamhet med ideellt syfte bör vad gäller möjligheterna att anordna lotterier och spel i vissa fall kunna jämställas med ideella föreningar med ideellt syfte fastän organisationsformen är en annan. Vi tänker främst på organisationer som redan i dag har rätt att anordna lotterier och spel. Vi skall ta några exempel. De äldre folkets hus-föreningarna bör även i fortsättningen få anordna lotterier och spel trots att de (av formella skäl) är registrerade som ekonomiska föreningar. Enligt vår mening bör samtliga föreningar, vars verksamhet går ut på att tillhandahålla samlingslokaler åt andra föreningar som är verksamma på orten, regelmässigt anses bedriva verksamhet med ideellt syfte. Det kan inte vara rimligt att på endast formella grunder skilja mellan äldre och yngre

350 A nordnare av lotterier och spel för ideella ändamål

Föreningar när deras Verksamhetsinriktning är densamma. Med vårt Förslag bör därför samtliga Föreningar som tillhandahåller samlingslokaler medges rätt att anordna lotterier och spel för att finansiera sin verksamhet. l likhet med de äldre folkets hus-Föreningarna är De Blindas Förening registrerad som ekonomisk Förening. Verksamheten får dock anses ha ideellt syfte och Föreningen bör därFör få anordna lotterier och spel. Idag tillåts även vissa stiftelser att anordna lotterier och spel till Förmån För den ideella verksamhet de bedriver. Det gäller exempelvis stiftelserna Litteraturfrämjandet och Konstfrämjandet. Med den Föreslagna begränsningen av anordnarkretsen ställs dessa i princip utanFör lotteri- och spelmarknaden. Det står emellertid klart att stiftelserna Litteraturfrämjandet och Konstfrämjandet bedriver ideell verksamhet med ideellt syfte. Syftet med verksamheten är inte som vad gäller t. ex. hantverksföreningarna direkt inriktat på de egna medlemmarna eller deras yrkesverksamhet. Det finns därför enligt vår mening inte anledning att ta ifrån sådana stiftelser möjligheten att skaffa sig intäkter genom att anordna lotterier och spel. Privatpersoner bör däremot inte få anordna lotterier och spel även om syftet med verksamheten skulle vara att stödja ett ideellt ändamål. Möjligheterna till kontroll av sådan verksamhet skulle vara alltför begränsade. De personer som genom praktiskt arbete vill stödja ideell verksamhet bör med Fördel kunna göra det i en ideell Förening.

23.4 Olika slag av ideella Föreningar

Man kan indela de ideella föreningarna i två huvudgrupper. Till den Första gruppen hör sådana Föreningar som har ideellt syfte, dvs. ett annat syfte än att främja sina medlemmars eller andra bestämda gruppers ekonomiska eller därmed jämförbara intressen. Hit hör bl. a. Föreningar För välgörenhet, idrott, religionsutövning och partipolitisk verksamhet. Till den andra gruppen räknas de föreningar som syftar till att främja medlemmarnas eller andra bestämda gruppers ekonomiska eller därmed jämförbara intressen, fastän detta sker på annat sätt än genom ekonomisk verksamhet. Denna grupp består av bl. a. arbetsgivarFöreningar, fackFöreningar och branschorganisationer.

23.5 Ideella Föreningar med annat än ideellt syfte

Vi har tidigare slagit fast att det enligt vår mening bör vara ideella Föreningar med ideellt syfte som skall få anordna lotterier och spel. Ideell Förening som har till syfte att främja medlemmarnas eller andra bestämda gruppers ekonomiska eller därmed jämförbara intressen bör inte kommai fråga som lotteri- eller spelanordnare. A Av principen att endast Föreningar med ideellt syfte skall få anordna lotterier och spel Följer att t. ex. arbetsgivarFöreningar, FöretagarFöreningar, fackFöreningar och konsumentgillen, vilka visserligen är att anse som ideella Föreningar, inte kan godtas som anordnare eftersom deras verksamhet anses ha till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska eller därmed jämförbara

Anordnare av lotterier och spel/ör ideella ändamål 351

intressen. Uteslutna från lotteri- och spelmarknaden bör naturligtvis av samma skäl vara ideella föreningar som har till ändamål att tillhandahålla medlemmarna tjänster eller varor till reducerade priser. Juniorhandelskamrar och därmed jämförliga föreningar syftar ytterst till att främja kommersiella intressen och att förbereda medlemmarna för en framtida yrkesverksamhet. De bör därför, enligt vår mening, inte få anordna lotterier och spel. Villaägareföreningar liksom föreningar för eller

bostadsrättsinnehavare

samfälligheter syftar tvivelsutan till att tillvarata vissa gruppers ekonomiska intressen och bör inte komma i fråga som anordnare av lotterier och spel. Föreningar som har till ändamål att tillvarata vissa yrkesgruppers speciella intressen kan inte heller anses bedriva ideell verksamhet med ideellt syfte. Hit hör exempelvis lokala journalist- och juristföreningar, men även riksomfattande förbund såsom Sveriges Marknadsförbund.

23.6 Krav på anordnarna

23.6.1 Allmänna krav Det globala behovet av medel för ideell verksamhet framstår ur svensk synvinkel som i det närmaste oändligt. Det är därför nödvändigt att geografiskt begränsa de ideella ändamål för vilka lotterier och spel skall få anordnas i vårt land. Lotterier och spel bör enligt vår mening bara få anordnas av svenska föreningar och i princip bara till förmån för verksamhet som bedrivs inom landet. Endast vad gäller tillfällig, humanitär katastrofhjälp bör verksamhet som förening bedriver utomlands få stödjas med medel från lotterier och spel anordnade i Sverige. Föreningar som syftar till att främja andra nationers utrikespolitiska, kommersiella eller liknande intressen skall enligt vår mening inte fä ta den svenska lotteri- och spelmarknaden i anspråk för att skaffa medel till sin verksamhet. Sådana föreningar beviljas inte heller enligt nuvarande praxis lotteritillstånd. Föreningar av typ Alliance Française får enligt vår mening anses främja såväl utrikespolitiska som kommersiella intressen. Detsamma gäller den verksamhet som bedrivs av vänskapsförbund mellan Sverige och olika länder. Föreningar som har en allmänt utrikespolitisk karaktär, och som således inte främjar visst eller vissa länders politiska eller kommersiella intressen, bör dock har möjlighet att erhålla medel till sin verksamhet från lotteri- och spelmarknaden. Exempel på sådana föreningar med allmänt utrikespolitisk karaktär är FN-föreningar med syfte att bl. a. sprida kännedom om internationella frågor inom ramen för FN:s och dess fackorgans verksamhet. ldeella föreningar, som kan betraktas som stödföreningar till ideella föreningar med ideell verksamhet, bör enligt vår mening inte få anordna lotterier och spel. Dessa föreningar har nämligen inte till syfte att själva bedriva ideell verksamhet utan endast att underlätta för andra föreningar att bedriva sådan verksamhet. Som exempel på stödföreningar kan nämnas supporterklubbar.

352 Anordnare av lotterier och spel _för ideella ändamål

23.6.2 Krav pa° öppenhet, varaktighet m. m.

Enligt vår mening bör vissa krav ställas på den ideella förening som vill anordna lotteri eller spel. Vi anser att det är den seriöst bedrivna verksamheten som skall kunna erhålla medel från lotterier eller spel. Vi vill undvika att föreningsverksamheten endast används som en täckmantel för att kunna anordna lotteri eller spel. Endast sådana ideella föreningar som är öppna för utomstående bör få anordna lotterier och spel. l stort sett skall var och en som så önskar kunna bli medlem i föreningen. Om Föreningen ställer upp vissa allmänna krav för medlemskap bör den likväl betraktas som öppen. Föreningen måste självfallet kunna begränsa medlemskapet till dem som är beredda att följa föreningens stadgar. Vidare bör exempelvis en sångkör kunna begränsa sina medlemmar till enbart sångare och en handikappförening bör på motsvarande sätt kunna begränsa sina medlemmar till enbart personer med handikapp

utan att öppenheten i detta sammanhang går förlorad. Öppenhetskravet bör

vidare anses vara uppfyllt om det för medlemskap krävs att den sökande bor inom visst område eller tillhör visst företag. Sådana begränsningar bör accepteras. Om endast en mycket liten krets av personer kan bli medlemmar eller om medlemsintagningen baseras på godtyckliga grunder bör emellertid föreningen inte anses uppfylla öppenhetskravet. Föreningar som begränsat sitt medlemskap på exempelvis sådant sätt att ett högsta medlemsantal har angetts eller genom föreskrift att endast vissa namngivna personer kan vinna inträde i föreningen bör inte komma i fråga som anordnare. Enligt vår mening kan skyldigheten att anta nya medlemmar sägas vara en förutsättning för att föreningen på ett vitalt och demokratiskt sätt skall kunna arbeta för sitt ideella ändamål. Rätten för utomstående att vinna inträde i föreningen har vidare stor betydelse för kontrollen av lotteri- och spelverksamheten. Vi vill förhindra att lotteri- och spelmarknaden tas i anspråk av föreningar som inte driver sin verksamhet med tillräckligt allvar eller vars verksamhet upphör efter endast kort tid. Sådana dagsländor bör inte komma i fråga som anordnare av lotterier eller spel. Vi föreslår att de ideella föreningar som vill anordna lotterier eller spel först skall visa att deras verksamhet är ämnad att bedrivas varaktigt. Föreningen bör i regel kunna påvisa att verksamhet bedrivits kontinuerligt under minst två år innan lotteri- och spelmarknaden får tas i anspråk. Föreningen bör kunna uppvisa årsredovisningar med resultaträkningar och verksamhetsberättelser som visar att verksamhet bedrivits kontinuerligt. I vissa fall kan en längre tid än två år krävas för att föreningen skall kunna visa att verksamheten bedrivs varaktigt. Om särskilda skäl föreligger bör dock myndigheten även kunna medge att tillstånd beviljas redan innan verksamheten pågått i två år. Det kan exempelvis stå helt klart att en nybildad förening kommer att bedriva varaktig ideell verksamhet. Detta torde ofta vara fallet vid sammanslagningar av flera föreningar på så sätt att det bildas en ny juridisk person. Det kan också framgå av föreningens stadgar eller medlemmarnas arbete i föreningen. Ytterligare ett krav bör ställas på den som har för avsikt att anordna lotteri eller spel. Man måste kunna förvänta sig att lotteriet eller spelet kommer att bedrivas på ett ansvarskännande och ändamålsenligt sätt och att deltagarna

Anordnare av lotterier och spel för ideella ändamål 353

inte otillbörligt utnyttjas. l annat fall bör tillstånd att anordna lotteri eller spel kunna vägras.

23.7 Konsekvenser av

förslaget

Vårt förslag innebär att den krets som får anordna lotterier och spel vidgas. De organisationer som av tradition skaffat medel till sin verksamhet genom lotterier kommer i stort att också i framtiden ha tillträde till marknaden. Lotterier och spel för religiösa, välgörande, sociala, partipolitiska och idrottsliga ändamål kommer med all säkerhet att dominera även i fortsättningen. Emellertid kommer även nya grupper av föreningar som bedriver ideell verksamhet att i framtiden få möjlighet att bedriva sin verksamhet med stöd av Iotteri- och spelinkomster. Förslaget innebär emellertid även vissa inskränkningar i rätten att anordna lotterier och spel ijämförelse med vad som gäller nu.

23.7.l Exempel pá urvidgningar av anordnarkretsen

Störst betydelse får den föreslagna vidgningen av anordnarkretsen genom att korporationsidrottsföreningar, som tidigare inte släppts in på marknaden, får möjlighet att driva sin verksamhet med stöd av lotterioch spelintäkter. Korporationsidrottsföreningarna bedriver - i likhet med andra idrottsföreningar - en omfattande idrottslig men även social verksamhet. De kommer därför rimligen att ta i anspråk en del av lotteri- och spelmarknaden. Detta har vi emellertid ansett väl förenligt med den principiella inställning vi tidigare redovisat. Vidare kommer ett antal mindre till. föreningar Det är föreningar som också i dag anses bedriva ideell verksamhet men som av olika skäl inte släppts in på lotteri- och spelmarknaden. Det kan vara de tidigare nämnda foto- och radioamatörföreningarna för att ta ett par exempel. Sådana föreningar bedriver en begränsad verksamhet och deras inträde på marknaden kan inte väntas få någon större betydelse för lotteri- och spelmarknadens struktur. I de allra flesta fall torde deras lotteriverksamhet komma att rymmas inom den fria sektor som vi föreslår skall inrättas. Föreningar som har till syfte att skapa opinion t. ex. mot djurförsök eller mot användningen av tobak och narkotika, bör med vårt förslag också komma i fräga som anordnare av lotterier och spel. För politiska partier och till dem anslutna organisationer, exempelvis kvinno- och ungdomsförbund, måste vissa krav ställas till följd av villkoret att verksamheten skall bedrivas varaktigt. På lokal och regional nivå bör enligt vår mening krävas att partiet är representerat i landsting, kommunfullmäktige eller kyrkofullmäktige. Detta krav bör finnas för att undvika att panipolitiska dagsländor tar lotteri- och spelmarknaden i anspråk. Vårt förslag innebär dock en ökad möjlighet för politiska partier att anordna lotterier och spel, eftersom representation i fullmäktige nuvarande enligt regler inte berättigar till att anordna lotterier och spel. Det bör dock tilläggas att valsammanslutningar av typ ”För kyrkans väl” som är vanliga vid val till kyrkofullmäktige inte bör få anordna lotteri eller spel, eftersom det i sådana

354 Anordnare av lotterier och spel för ideella ändamål

fall inte finns någon ideell förening bakom partibeteckningen i fråga. Om ett parti är att betrakta som riksparti - med organisationer i flertalet län -och verksamheten bedrivs varaktigt bör partietjämställas med annan ideell riksorganisation vad gäller möjligheterna att anordna lotterier och spel. Kravet på varaktig verksamhet bör i detta fall innebära att partiet skall ha deltagit i allmänt val och kontinuerligt verkat under minst en valperiod (dvs. tre år). Representation i riksdagen bör i detta fall inte vara nödvändigt, vilket krävs enligt nuvarande praxis. Vi har här haft bl. a. Kristen Demokratisk Samling i åtanke. Hem och Skola-föreningarna beviljas för närvarande inte tillstånd till lotterier eller bingospel. Den verksamhet som bedrivs av Hem och Skolaföreningama är utan tvivel att se som ideell. Sådana föreningar bör därför kunna få anordna lotterier och spel. Föreningar som har till ändamål att främja invandrargruppers intressen och att underlätta för invandrarna att finna sig till rätta i Sverige bedriver en verksamhet som måste anses ha ett ideellt syfte. De kommer därför. om vårt förslag genomförs, att kunna driva sin verksamhet med stöd av inkomster av lotterier och spel, vilket hittills inte alltid varit fallet.

23.7.2 inskränkningar i anordnarkretsen Vi nämnde inledningsvis att tillståndsbelagda lotterier enligt nu gällande reglering kan anordnas till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare. Detta innebär att konstidkama personligen - till och med en enskild konstnär - direkt kan erhålla medel från lotterier och spel. Sådana lotterier och spel bör enligt vår mening inte få anordnas i framtiden, eftersom de tvivelsutan främjar en viss grupps eller viss persons ekonomiska intressen, även om en ideell Förening anordnar lotteri- eller spelverksamheten. En allmän konstförening, med syfte att exempelvis sprida kännedom om konst och främja konstens utveckling, bör dock få anordna lotterier och spel med konstverk som vinster. De lotterier och spel som anordnas av sådana föreningar kommer naturligtvis indirekt enskilda konstnärer tillgodo. Den traditionella typen av hantverksföreningar och hemslöjdsföreningar kommer med vårt förslag inte att få anordna lotterier och spel. Dessa föreningar är nämligen att beteckna som intresseorganisationer och syftar till att främja medlemmarnas ekonomiska intressen, bl. a. genom viss affarsverksamhet, såsom försäljning av hemslöjdsalster, eller inköp av material. Även konstnärsgillen och liknande sammanslutningar av konstnärer får anses främja medlemmarnas ekonomiska intressen och bör således inte få anordna lotterier och spel för ideella ändamål.

23.7.3 Några förtydliganden

Det finns i Sverige ett antal välgörenhetsorganisationer vars verksamhet syftar till att göra hjälpinsatser runt om i världen, exempelvis i samband med naturkatastrofer eller krig. Rädda Barnen utgör ett exempel på denna typ av organisation. Sådana organisationer har, enligt den praxis som utvecklats, fått tillstånd till lotteri även när ändamålet varit att anskaffa medel för insatser vid akuta hjälpbehov utanför landets gränser. Vi har inte funnit anledning att

Anordnare av lotterier och spe/_för ideella ändamål 355

föreslå ändring av praxis därvidlag. Vi är beredda att här göra avsteg från principen att endast verksamhet inom landet skall få stödjas med lotteri- och spelintäkter. För mera permanent verksamhet utomlands bör organisationer» na liksom nu vara hänvisade till andra inkomstkällor. Ansökan om lotteri för att skaffa medel till skolresa avslås i allmänhet för närvarande. Anledningen härtill är, att ändamålet inte anses allmännyttigt. Ofta är det avgångsklasser som anordnar resa för huvudsakligen nöje och rekreation efter avslutat läsår. Att medge att lotteri anordnas för att skaffa medel till ändamål av detta slag är inte förenligt med vår grundsyn att förmånen att bedriva verksamhet med hjälp av lotteri- och spelintäkter skall vara förbehållen det ideella föreningslivet. Om verksamheten enbart är att anordna en skolresa har den heller inte den varaktighet som enligt vårt forslag skall krävas för att tillstånd till lotteri eller spel skall komma i fråga. Deltagare i skolresor av denna typ bör därför inte heller i fortsättningen kunna räkna med intäkter från lotterier eller spel. Ideell förening, vars syfte är att anordna exempelvis lägerskolor eller annan studieverksamhet, bör däremot om vårt förslag genomförs, kunna få anordna lotterier och spel till förmån för sin ideella verksamhet. Brukshundsklubbar bedriver verksamhet med ideellt syfte och bör därför kunna få anordna lotterier och spel. Även föreningar vars verksamhet syftar till att utveckla och träna ledarhundar för blinda eller som syftar till att aktivera ungdomars intresse för allmän hundskötsel bör få ta lotterioch spelmarknaden i anspråk. Vissa liknande föreningar har dock karaktären av avelsföreningar och syftar därigenom till att främja vissa gruppers ekonomiska eller därmed jämförliga intressen. Sådana föreningar skall därför inte komma i fråga som anordnare av lotterier och spel. Inte heller skall föreningar med direkt syfte att främja aveln av hundar eller andra djur få anordna lotterier eller spel. Vi är medvetna om att vad som nu sagts inte är konsekvent i förhållande till det mycket omfattande som får anordnas totalisatorspelet, för att främja bl. a. hästuppfödning och hästavel (se kap. 22). Det faller emellertid utanför våra direktiv att föreslå någon väsentlig förändring i fråga om totalisatorspelet.

23.8 Föreningar med såväl ideellt som annat

syfte

Många ideella föreningar med ideellt syfte bedriver viss affärsverksamhet, exempelvis en kioskrörelse, för att delvis finansiera sin ideella verksamhet. Sådana föreningar, där affarsverksamheten uppenbarligen bara är till för att stödja den ideella verksamheten bör enligt vår uppfattning inte skapa några principiella problem vad gäller rätten att anordna lotterier och spel. Det väsentliga är här att föreningens syfte är ideellt, vilket legitimerar anordnandet av lotterier och spel, och det är endast för den ideella verksamheten som medel från lotterier och spel får tas i anspråk. Situationen är annorlunda för föreningar med både ideellt och annat syfte. I dessa föreningar har det icke-ideella syftet en självständig ställning och den icke-ideella verksamheten kan inte anses vara endast ett stöd åt den ideella verksamheten. Ett exempel på detta slag av föreningar är övervakarföreningar som inte kan betraktas som en direkt facklig organisation men som har ett

ändamål 356 Anordnare av lotterier och spel _lör ideella

liknande medlemmarnas ekonomiska intressen. syfte, dvs. att bl. a. tillvarata har dessa Föreningar ett påtagligt ideellt syfte, nämligen att sprida Samtidigt inom sitt verksamhetscmrâde. Ett information och vara opinionsbildande verksamhet är en supporterklubb som ändrat annat exempel på blandad så att förutom sin normala verksamhet även karaktär, Föreningen själv bedriver en viss ideell verksamhet, t. ex. egen idrottsverksamhet. med såväl ideellt lotterier och Föreningar som annat syfte bör få anordna förmån för den del av verksamheten som har ideellt syfte. Sådana spel till rätt att anordna lotterier och spel bör enligt vår åsikt prövas av föreningars från fall till fall och med hänsynstagande till omständighemyndigheterna fallet. Eftersom det enligt vår mening är nödvändigt med terna i det enskilda bör de inte få anordna lotterier en individuell prövning av dessa föreningar fria sektorn, där ingen myndighetsprövning skall inom den av oss föreslagna ske. Tillstånd till lotteri eller spel bör dock inte komma ifråga, om den ideella totala verksamhet. verksamheten endast utgör en mindre del av en förenings i princip vara berättigade till tillstånd till lotterier [övriga fall bör föreningarna till behovet av intäkter i den ideella verksamheten enligt de och spel i relation principer som vi kommer att redogöra för längre fram i detta kapitel.

23.9 Behovsprövning

att ideella föreningar som Vi har tidigare slagit fast vår principiella inställning bedriver verksamhet med ideellt syfte bör få anordna lotterier och varaktigt skall enligt vår mening vara spel. Syftet med Iotteri- eller spelverksamheten att anskaffa medel till den ideella verksamheten som föreningen själv bedri-

ver. lotteri- och spelintäkter samt I kapitel 8 har vi redovisat några föreningars hur dessa intäkter har använts. Vi fann att medlen från lotterier och spel utan fördes över “till verksamheten. Någon direkt sällan “öronmärktes” öronmärkning av medlen anser vi heller inte nödvändig eller ens möjlig. Som framgått av det föregående anser vi att lotterier och spel i princip endast skall få anordnas efter tillstånd av myndighet. Lotteriets eller spelets skall bestämmas i samband med tillståndsgivningen, varvid omfattning behov av lotteri- och bör vara avgörande för anordnarnas spelintäkter storlek. Detta är enligt vår mening det mest rättvisa förfarandet. tillståndens tillstånd beviljas Det är inte rimligt att, som nu ofta sker på lotteriområdet, till den för fastställda värdegränsen utan att upp tillståndsmyndigheten någon egentlig behovsprövning sker. av lotteri- och hänger naturligtvis samman med Behovet spelintäkter verksamhetens art och omfattning. Viss typ av verksamhet kan vara mer

kostnadskrävande än annan. Myndigheten bör även beakta om den sökande har möjlighet att anskaffa medel till verksamheten på annat sätt föreningen lotteri och spel. Det bör vara naturligt att kräva att en förening än genom tillvaratar att få medel till sin verksamhet genom medlemsavmöjligheten eller bidrag från gifter. Om en förening får anslag från stat eller kommun annat håll bör även detta vägas in. Likaså bör hänsyn tas till om föreningen kan skaffa eller publikintäkter och i vilken utsträckning t. ex. en sig reklam-

A nordnare av lotterier och spel _för ideella ändamål 357

förening som tillhandahåller samlingslokaler kan finansiera sin verksamhet med hyresintäkter. I en del fall kan även insamlingsverksamhet komma i fråga som ett sätt att skaffa medel till den ideella verksamheten. Behov av medel från lotterier och spel anser vi inte föreligga, om det ändamål som skall stödjas uppenbarligen bör tillgodoses av det allmänna. Sådan verksamhet som åvilar kommunerna, t. ex. byggandet av idrottshallar och anordnande av förskoleverksamhet, bör därför inte få finansieras med medel från lotterier och spel för ideellt ändamål. Vi nämnde i föregående avsnitt att ideella föreningar, förutom sin ideella verksamhet, även kan bedriva viss affärsmässig verksamhet, exempelvis kioskrörelse för att finansiera den ideella verksamheten (se även avsnitt 8.3). Vi framhöll vidare att föreningar med sådan blandad verksamhet i och för sig uppfyller de krav vi anser bör ställas på lotteri- och spelanordnare och att de därför bör få anordna lotterier och spel till förmån för sin ideella verksamhet. Eftersom föreningens behov av Iotteri- och spelintäkter skall vara avgörande för lotteriets eller spelets omslutning, bör myndigheterna vid behovsprövningen dock ta hänsyn till de intäkter föreningen kan skaffa sig genom den affärsmässiga verksamheten. Vi anser däremot inte att en förenings intäkter från lotterier inom d^n fria sektorn skall inverka vid behovsprövningen. Den fria sektorn skall enligt vår mening vara ett sätt att gynna de föreningar där medlemmarna arbetar ideellt, utan att några kommersiella intressen blandas in i lotteriverksamheten. Sådana föreningar bör därför inte komma i ett sämre läge vid behovsprövningen för lotteri eller spel. Vi återkommer till detta längre fram. Erfarenheterna visar att de flesta föreningar har höga ambitioner i fråga om att utvidga verksamheten och att på olika sätt skaffa medel till denna. Inte sällan överskattas den egna förmågan att med gott resultat genomföra lotterier och spel. Det är därför högst sannolikt att myndigheterna många gånger kommer att få ansökningar om lotterier och spel som tillsammans avsevärt överstiger vad marknaden kan antas ge plats för. l sådana fall bör myndigheterna bedöma vad som kan vara realistiskt för de olika föreningarna att genomföra och vad som verkligen kan sägas utgöra föreningarnas behov av lotteri- och spelintäkter. Eftersom ingen formell rangordning enligt vår mening bör ske mellan olika anordnare bör marknadsutrymmet fördelas på annat sätt. l de fall lotteri- och spelansökningarna avseende en viss period (exempelvis ett år) tillsammans i kronor räknat väntas klart överstiga utrymmet på marknaden bör myndigheterna skära ned de ansökta beloppen med hänsyn tagen till varje förenings konstaterade behov av medel från lotterier och spel. Myndigheterna bör naturligtvis eftersträva en så rättvis fördelning som möjligt av det tillgängliga marknadsutrymmet. Detta kan innebära att vissa föreningar får sina ansökningsbelopp kraftigt beskurna medan andra får sina önskemål, vad gäller lotteriernas och spelens storlek, i stort sett uppfyllda. len del fall kan prövningen väntas leda till att tillstånd till lotterier eller spel helt vägras på grund av att inget behov av lotteri- eller spelintäkter kan anses föreligga. Ide fall konkurrensen på marknaden mellan föreningar med stort behov av lotteri- och spelintäkter redan är mycket hård bör föreningar med endast obetydligt intäktsbehov få stå tillbaka. Vi förutsätter å andra sidan att det i det nya systemet inte skall vara möjligt för en enda förening att lägga under sig hela marknaden inom exempelvis en

358 Anordnare av lotterier och spel för ideella ändamål

kommun. Ett prövningsförfarande av det slag som vi nu redogjort för tillämpas på sina håll redan vad gäller bingospelet. Erfarenheterna av att på detta sätt fördela marknadsutrymmet har hittills varit goda. Den förening som ansöker om tillstånd att anordna lotteri eller spel skall enligt vårt förslag tillhandahålla underlag som gör det möjligt för myndigheterna att bedöma Föreningens behov av sådana medel. Därför bör verksamhetsberättelser samt balans- och resultaträkningar för de två senaste åren inges i samband med ansökan om tillstånd. Även andra handlingar som är av vikt för en riktig bedömning bör lämnas in. En plan som visar hur lotteriet eller spelet är tänkt att bedrivas samt den kalkyl som varit grund för beräkningarna bör bifogas ansökan. Påståenden från föreningar om att man räknar med expansion av verksamheten och därför behöver större tillstånd än tidigare bör för att de skall beaktas vara väl underbyggda. Vårt förslag utgår från att länsstyrelserna efterhand kommer att få en mycket god bild av föreningslivet och förhållandena på lotteri- och spelmarknaden inom respektive län. Under den nya lagens initialskede och innan länsstyrelserna fått tillräcklig överblick bör det vara naturligt att de iakttar en viss försiktighet när det gäller att skära ned ansökta lotteri- eller spelbelopp jämfört med vad respektive förening erhållit tidigare. Vi återkommer till dessa frågor i kapitel 24 och 25.

24 Traditionella lotterier

24.1 Allmänt

Med traditionella lotterier avser vi lotterier där deltagarna som regel får ett bevis på sin insats och där vinsterna består av varor eller anvisningar om varor eller i vissa fall premieobligationer. När man talar om lotterier menar man i allmänhet just traditionella lotterier. Vi har utförligt behandlat de traditionella lotterierna i kapitel 3. För ett närmare studium hänvisar vi därför dit. Traditionella lotterier får anordnas efter anmälan eller tillstånd. Ärenden rörande dessa lotterier handläggs av polismyndigheterna, länsstyrelserna eller regeringen. Lotteri enligt 2 § lotterifirordningen får anordnas efter enbart anmälan till polismyndigheten om anordnandet sker i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställning till förmån lör välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller i samband med s. k. storbingospel. Vinsterna får bara utgöras av varor eller anvisningar om varor. Det finns ingen begränsning av omslutningen, men insatsen får inte överstiga en krona och vinstvärdet får vara högst 50 kronor. Anmälningslotterier enligt 2§ är vanliga i samband med idrottsevenemang och i nöjesparker. Det finns inga säkra uppgifter om hur mycket dessa anmälningslotterier omsluter per år. Antalet anmälningar uppgick till mellan 2 500 och 3 000 år 1975. Efter anmälan till polismyndigheten kan lotteri även anordnas enligt 3 § a) lotteriförordningen. l sådant fall skall lotteriet anordnas antingen i samband med tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller i samband med s. k. storbingospel. Lotteriet får inte omsluta mer än 3 000 kronor och vinsterna får inte utgöras av pengar eller värdepapper. Antalet anmälningar var år 1975 mellan 6000 och 6 500. Lotteriema omslöt enligt tillgänglig statistik omkring tio miljoner kronor detta år. Troligen var den verkliga omslutningssiffran betydligt högre, eftersom en och samma anmälan kan avse flera lotterier. För lotteri enligt 3 § b) lotterifjrordningen krävs tillstånd av polismyndigheten. Lotteriet får anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare. Vinsterna får inte utgöras av pengar eller värdepapper. Lotteriets omslutning får inte överstiga 30 000 kronor per kalenderår och försäljningen får bara ske inom polismyndighetens förvalt-

ningsområde. Ungefär 37000 sådana lotterier anordnades år 1975 och de

360 Traditionella lotterier sou 1979:29

omslöt i runt tal 210 miljoner kronor. Efter tillstånd av länsstyrelsen kan lotteri anordnas enligt 3 § c) lotteri/örordningen. Lotteriet får anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller för partipolitisk verksamhet eller till understöd och uppmuntran åt svenska konstidkare. Vinsterna får inte utgöras av pengar eller värdepapper och omslutningen per kalenderår får inte överstiga 400 000 kronor. Lotteriet får bedrivas endast inom länet. Antalet s. k. länsstyrelselotterier översteg 3 000 år 1976 och de omslöt omkring 85 miljoner kronor detta år. Lotteri kan också anordnas efter tillstånd av regeringen. vilken i princip kan lämna tillstånd till alla former av lotterier. Regeringens tillstånd krävs om lotteriet omsluter mer än 400 000 kronor, om lotteriet skall säljas i mer än ett län, om någon vinst skall utgöras av pengar eller värdepapper eller om lotteriet skall anordnas till förmån för något ändamål som inte finns angivet i lotteriförordningen. Normalt lämnar regeringen tillstånd till förmån för samma typer av ändamål som länsstyrelse och polis får lämna tillstånd till. Lotteriansökningar till regeringen handläggs inom handelsdepartementet. Dessa s. k. rikslotterier var år 1977 till antalet ungefär 40 stycken och de omslöt tillsammans omkring 75 miljoner kronor. Av redogörelsen framgår att de traditionella lotterierna sammantaget omsluter minst 400 miljoner kronor per år, 2 §-lotterierna oräknade. Troligtvis är den faktiska omslutningen betydligt högre. Det har kommit till vår kännedom att en stor mängd lotterier anordnas olagligt utan redovisning, särskilt på det lokala planet. Det kan i detta sammanhang tilläggas att Kungl. Majzt den 27 april 1956 utfärdade lotteribestämmelser (se bilaga nr 4, bilagedelen). Regeringen brukar hänvisa till dessa i sina tillståndsbeslut. Lotteribestämmelserna har blivit vägledande för polismyndigheterna och länsstyrelserna vid utformningen av deras lokala respektive regionala villkorsbilagor. Enligt 4§ lotteriforordningen kan tillståndsmyndigheten meddela kontroll- och ordningsföreskrifter för lotterierna vid sin tillståndsgivning. Här kan särskilt nämnas att länsstyrelsen i Stockholms län har utfärdat villkor för anordnande av lotteri (se bilaga nr 3, bilagedelen). Lotterinämnden har inte utfärdat några anvisningar för de traditionella lotterierna. Däremot har praxis utvecklats genom nämndens beslut i vissa besvärsärenden. Exempelvis gäller detta symbollotterna.

24.2 De traditionella lotteriernas utveckling

Som framgått av vår redogörelse i kapitel 3 har lotteriregleringen under senare år inte genomgått några större förändringar vad gäller de traditionella lotterierna. Polisen blev tillståndsmyndighet för mindre lotterier år 1949, i syfte att avlasta länsstyrelsen och skapa en mer rationell handläggning. Dessförinnan hade länsstyrelserna och regeringen haft hand om alltillståndsgivning, medan polismyndigheterna hade handlagt lotterianmälningarna. Beloppsgränsen för lotteriernas omslutning höjdes till nuvarande nivå år 1972 vad gäller tillståndslotterierna hos polisen. Anledningen härtill var dels penningvärdeförändringen, dels önskemålet att ytterligare avlasta länsstyrel-

sou 1979:29 Traditionella lotterier 361

sen de mindre lotteriansökningarna. Beloppsgränsen för länsstyrelselotterierna höjdes senast den ljanuari 1979 på grund av penningvärdeförändringen. Även värdegränserna för insats och vinster i anmälningslotterier enligt 2 § lotteriförordningen höjdes till nuvarande nivå den 1 januari 1979. Tidigare användes i de traditionella lotterierna oftast öppna lottsedlar. Dragningen skedde alltså efter försäljningstidens slut. Numera används nästan uteslutande förhandsdragna lotter, där deltagarna direkt vid köpet kan se om lotten utfallit med vinst. Under senare tid, framför allt under 1970-talet, har det blivit vanligare att lotterier säljs genom serviceföretag. Dessa företag åtar sig att svara för lotteriets uppläggning och avyttring. Föreningsmedlemmarnas eget engagemang i lotteriverksamheten har således minskat och torde i många fall vara helt obelintligt. Serviceföretagen säljer ofta lotterna från speciella kiosker eller från lottstånd och automater i varuhus. Lottförsäljning har genom automater blivit särskilt vanligt.

24.3 Problemområden

Flera av problemen med de traditionella lotterierna är förknippade med polislotterierna. Att lotterier inom ett och samma polisdistrikt kan anordnas enligt tre olika lagregler skapar förvirring - även bland polismyndighetens egna handläggare. Ibland behandlas lotterier exempelvis som egentligen borde tillståndsprövas i stället som anmälningslotterier. Polismyndigheterna tolkar många gånger lotteriförordningen sinsemellan på olika sätt, vilket har lett till en högst oenhetlig praxis vid tillståndsgivningen. Vi har föreslagit att polismyndigheterna skall befrias från uppgiften att handlägga lotteriärenden. Vi går därför här inte in på sådana frågor som rör polisen som myndighet för lotterier. Vi återkommer i stället med en diskussion om detta i kapitel 32.

Övriga problem som rör traditionella lotterier är följande.

a) Myndigheterna, liksom lotterianordnarna, har ibland svårt att avgöra om ett lotteri är avsett att anordnas för allmänheten eller inte, dvs. om lotteriförordningen över huvud taget är tillämplig och tillstånd eller anmälan erfordras. Man har ibland även svårt att avgöra om ett lotteri kommer att anordnas till förmån for ett sådant ändamål som anges i lotteriförordningen. b) Omslutningen i lotterier på lokal och regional nivå bestäms inom föreskrivna ramar utan hänsynstagande till de sökandes behov. c) Möjligheten att anordna lotteri efter enbart anmälan har missbrukats och banat väg för uppenbart olämpliga lotterier. Själva anmälan har blivit ett skenlörfarande utan någon egentlig funktion. Myndigheterna kan i stort sett bara ta emot anmälan. förekommer Någon kontroll sällan i praktiken. d) Det finns en mängd olagliga lotterier som anordnas utan vare sig anmälan eller tillstånd. Många av dessa lotterier anordnas under sken av att vara interna lotterier för enbart medlemmar, trots att deltagarkretsen ofta får anses utgöras av allmänheten. I andra olagliga lotterier är ändamålet sådant, att anordnaren inte har rätt att tillgodogöra sig intäkter från

362 Traditionella lotterier

lotteriverksamhet. Som exempel kan nämnas lotterier anordnade av privatpersoner. av de traditionella Iotterierna i allt större e) Som en följd av att skötseln utsträckning tagits om hand av serviceföretag, har dessa företag fått ett betydande inflytande över lotterimarknaden. vilka lottyper som får amändas. Ett f) Problem har uppstått beträffande särskilt problem är huruvida s. k. symbollotter skall tillåtas eller inte. g) Kontrollanterna har inte tillräcklig utbildning för att kunna fullgöra sina uppdrag på ett tillfredsställande sätt.

24.4 Anordnare

För närvarande finns inget stadgat om vem som får anordna otteri utan endast vilka ändamål som får stödjas med sådan verksamhet. Enligt praxis kommer dock endast sådana ideella föreningar och organisationer i fråga, vilka har status avjuridisk person. Vi har tidigare framhållit att denna praxis bör ges stöd i lag. Vi har föreslagit att lotterier skall kunna anordnas av alla ideella föreningar som varaktigt bedriver verksamhet med ideellt syfte. (Se kap. 23). Representanter för länsstyrelserna har lämnat synpunkter på lotterimarknaden och de s. k. länsstyrelselotterier som man handlägger. Dessa synpunkter har redovisats tidigare (se avsnitt 3.2.4). Man framhöll att det ofta är svårt att bedöma huruvida den sökande föreningen uppfyller de krav som anges i Det är svårt att bedöma om en förenings verksamhet är lotteriförordningen. allmännyttig eller inte. Man skulle gärna se att urvalet av anordnare kunde göras enklare eller att någon sorts katalog över berättigade försningstyper utarbetades. Vi har inte funnit anledning att i lagen prioritera någon viss typ av ideella föreningar. Eftersom utrymmet på marknaden är begränsat anser vi dock att tillstånd till traditionella lotterier i första hand bör ges till dem som av olika anledningar inte har möjlighet att skaffa sig inkomster från andra .otterier och bingospelet kräver vanligtvis en viss minsta omslutning for spel. Exempelvis att bli lönsamt. måste föreningen ha en viss lokal förankring till Samtidigt Små lokala föreningar samt riksorganisationer torde därför sällan spelorten. eller aldrig komma i fråga för bingospel. Sådana föreningar bör därför i stället tillforsäkras en plats på den traditionella lotterimarknaden. Vid starkt begränkan ytterligare bli nödvändiga. Vi sat marknadsutrymme prioriteringar återkommer till detta i nästa avsnitt. Med tanke på lotteriverksamhetens art anser vi att det bör ställas vissa krav på dem som skall tillåtas anordna lotterier. Ett krav bör vara att anordnarna kan antas bedriva verksamheten på ett ansvarskännande sätt och att tillbörlig En lotteriföreståndare bör utses hänsyn tas till lottköparna/konsumenterna. för lotteriet. Denna skall vara ansvarig för att den löpande verksamheten sköts på avsett sätt.

soul 1979:29 Traditionella lotterier 363

Tillståndsgivning

De traditionella lotterier som polis- och länsstyrelse nu lämnar tillstånd till begränsas till sin storlek, som redan framgått, restriktioner för genom Omslutningen, 30 000 respektive 400 000 kronor. Dessa värdegränser har även om regeringen i och för sig kan ge tillstånd till lotteri ytterligare kommit att markera gränsen för de lokala respektive regionala organisationernas lotterier. Som framgått av vår redogörelse i kapitel 3 har Företrädare för polismyndigheterna framfört den synpunkten att någon relation borde finnas mellan en förenings behov av lotteriintäkter och lotteriets omslutning. Samma åsikt har representanter för länsstyrelserna framfört till oss. Från länsstyrelsehåll har man även hävdat att en anpassning av lotteritillståndens storlek borde ske till utrymmet på marknaden. Beloppsgränsen för lotteriernas omslutning har vidare medfört att länsstyrelserna mot slutet av kalenderåret ofta får handlägga lotteriansökningar på små belopp. Länsstyrelsen i Stockholms län har väckt tanken att beloppsgränserna skulle vara kvar, men att begränsningen ”per kalenderår skulle tas bort. Detta skulle,

enligt länsstyrelsen,

undanröja problemet med små lotteriansökningar vid slutet av året. Omslutningen av de lotterier som regeringen lämnar tillstånd till begränsas inte i lotteriförordningen. bestämmer Regeringen i stället, efter prövning, omslutningens storlek. Vi har tidigare redovisat de synpunkter på rikslotterierna som vi har fått från handläggare på länsstyrelsen i Stockholms län samt från föreståndare för servicebolag som innehas av riksorganisationer (se avsnitt 3.4.9 samt nr 2, hearings bilaga nr 5-8). De tillfrågade ansåg inte nuvarande prövningsförfarande vara förenat med några större olägenheter. Länsstyrelserepresentanten påpekade att det inte var lämpligt att lotteriernas omslutning tilläts öka utöver vad som kunde avsättas på marknaden till rimliga omkostnader. Vi instämmer i den kritik som har riktats mot att lokala och regionala lotteritillstånd beviljas inom fastställda värdegränser utan att någon faktisk behovsprövning sker. Som vi redogjort för i kapitel 23 finner vi det rimligt och mera rättvist att den sökandes behov av lotteriintäkter prövas innan lotteritillstånd beviljas. Vid prövningen bör tillståndsmyndigheten beakta föreningens övriga inkomstmöjligheter och de kostnader som är förknippade

med den speciella verksamhet som föreningen bedriver. Vidare bör natur-

ligtvis föreningens storlek och verksamhetens omfattning inverka på behovet av inkomster. Med verksamhetens omfattning menar vi hur aktiv föreningen är inom sitt verksamhetsområde. Som exempel på inkomster som bör påverka behovet av lotterimedel kan nämnas för biljettintäkter, ersättningar reklam samt bidrag från enskilda och från det allmänna. Målet bör naturligtvis vara att få till stånd en så rättvis fördelning som möjligt av lotteritillstånden. Behovet av medel från lotteriverksamhet äri regel stort hos de föreningar som bedriver ideell verksamhet. Utrymmet räcker sannolikt på marknaden inte till för att alla skall kunna få sina anspråk tillgodosedda fullt ut. Enligt vår mening bör därför, som redan framhållits, hänsyn tas till marknadsutrym- ,Flertalet ansökningar met. Detta innebär att nedskärningar av de belopp som föreningarna ansökt om rikskmer; remitteras om troligtvis blir nödvändiga. Om marknadsutrymmet är mycket starkt dit.

Traditionella lotterier SDU 1979:29

kan avslag bli aktuellt i de fall tillräckligt behov inte kan anses begränsat föreligga. lotterier nivå är fömtsättning- Vad gäller traditionella på lokal och regional för att kunna bedöma marknadsutrymmet olika för olka slag av arna lotterier. För lotterier som säljs från fasta försäljningsplatser, exempelvis i är det relativt enkelt för länsstyrelsen att bilda sig en uppfattning om varuhus, med ledning av tidigare Försäljning, lotterierras lönsammarknadsutrymmet het och konkurrensen på marknaden. På denna del av den raditionella lotterimarknaden bör man därför utan större svårigheter kunna tzllämpa den modell för tillståndsprövning som vi skisserat ovan. Ett sådant ti lståndsförfarande tillämpas i princip redan på bingoområdet samt i viss mån vad gäller rikslotteriema. Så vitt vi vet har erfarenheterna av systemet varit goda. För traditionella lotterier som säljs av föreningsmedlemmarm själva vid kontakter med lottköparna, är det avsevärt svårare :tt bedöma personliga Här spelar också lottförsäljarnas arbetsinsatser en stor marknadsutrymmet. roll. Bedömningarna bör därför i sådana fall mer inrikta sig på varje enskild att sälja det sökta lotteriet än på en uppsxattning av förenings möjligheter marknadsutrymmet. Länsstyrelserna bör ta stor hänsyn till hur föreningen med sin lottförsäljning. Nytillkommande föreningars ansöktidigare lyckats torde i allmänhet få behandlas restriktivt eftersom dessa föreningar ningar inte dokumenterat sin förmåga att sälja lotter på denna del av tidigare marknaden. som vi föreslagit saknas anledning att ha Med det sätt för tillståndsgivning bestämda för omslutningen. lnte heller finns anledning att ha begränser för kompetensfördelningen mellan länsstyrelserna och statens loppsgränser lotterinämnd. Kompetensfördelningen bör i stället bestämmas med utgångs-

punkt från lotteriernas geografiska spridning.

24.6 Försäljningstid

måste begränsas. Framför allt är detta viktigt för att Ett lotteris försäljningstid kunna tillgodoses. l lotterier där Iottköparnas intressen på bästa sätt skall sker i efterhand är det rimligt att vinnarna inte fördelningen av högvinster alltför vinster. Dessutom måste från skall behöva vänta länge på sina redovisning av lotteriet ske efter viss tid. kontrollsynpunkt behov samt marknadsutrymmet bör Bedömningen av föreningarnas kan myndigheterna få en totalbild av lämpligen ske på årsbasis. Därigenom Det är dock tveksamt om marknaden och lättare göra en rättvis bedömning. ett lotteris försäljningstid bör vara så lång som ett år. Enligt Kungl. Majzts lotteribestämmelser från den 27 juli 1956 har tre månader i princip gällt som vilken och länsstyrelselotterier skall vara försålda. För den tid inom polisrikslotterierna har motsvarande period normalt varit sex månader, eftersom

lotterierna är omfattande och lotterna skall säljas över ett stort område. Ibland numera sex månader även i andra lotterier än rikslotteär försäljningstiden rier. För vinstavhämtning eller vinstutsändning samt redovisning av lotteriet

måste ytterligare några månader läggas till. att de tidsperioder som har tillämpats varit väl Vi är av den uppfattningen att föreslå några ändringar härvidlag. l valda och har inte funnit anledning

Traditionella lotterier 365

samband med tillståndsgivningen bör myndigheten avgöra den lämpligaste försäljningstiden för lotteriet.

24.7 Geografiskt område

Vi har tidigare framhållit som princip att lotterier bör få säljas endast inom det geografiska område dit föreningen eller organisationen har sin verksamhet Förlagd. Lokala föreningar bör, enligt vår mening, få sälja sina lotterier inom hemortskommunen. Kommunen är ett väl avgränsat område, vilket underlättar kontrollen av lotterierna. Kommunen torde vidare vara av lagom storlek För att den lotterianordnande Föreningen skall ha en viss lokal Förankring. l allmänhet är en kommun inte större än att man kan räkna med att lottköparen där känner till Föreningen i fråga. Inom kommunen bör lotteriet Få säljas på valfri plats. Att begränsa försäljningen till Föreningens hemort inom kommunen anser vi inte vara lämpligt. En sådan begränsning skulle exempelvis missgynna landsbygdsFöreningar som därigenom inte skulle Få tillgång till centralorten eller annan större ort som Försäljningsplats. Dessutom kan en del Föreningar bedriva verksamhet på flera orter inom kommunen. Vi anser å andra sidan inte att kommunen behöver ses som en absolut gräns. Om särskilda skäl Föreligger bör länsstyrelsen kunna medge att gränsen överskrids. Vissa Föreningar kan exempelvis bedriva verksamhet till ungefär lika stor del i två kommuner. Föreningar på regional nivå bör lämpligen Få sälja sina lotterier inom länet. Flertalet föreningar av denna storlek har länet som sitt verksamhetsområde. Det Faller sig även naturligt att välja länet som Försäljningsområde med tanke på att länsstyrelsen skall handlägga ärendet och att dess kompetens omfattar länet. Lotterier som skall handläggas av statens lotterinämnd, s. k. rikslotterier och andra större lotterier som avses säljas i flera län. bör få säljas inom organisationens hela verksamhetsområde. De lotterianordnande organisationerna på läns- och riksnivå bör vinnlägga sig om att lotteriet får så stor spridning som möjligt inom det omrâde där det skall säljas. Om sådana lotterier skulle säljas på endast ett fåtal orter, skulle detta kunna Få icke önskvärda konsekvenser För de lokala lotterianordnarna. Dessa skulle riskera att möta stark konkurrens från de större lotterierna och kanske få svårt att sälja sina egna lotterier. Tillståndsmyndigheterna bör tillse att lotterierna fär en lämplig spridning.

24.8 Fri sektor

Den typ av anmälningslotterier som hittills har Forekommit skall enligt vår mening inte få finnas kvar. Som vi tidigare anFört har det inom anmälningslotteriernas ram införts sådana lotteri- och spelformer pâ marknaden som varit klart olämpliga. De enarmade banditerna är ett exempel härpå. Syftet med anmälningslotterierna var att göra det enklare att anordna små lotterier i

366 Traditionella lotterier sou 1979:29

samband med offentliga nöjestillställningar, välgörenhetsfester, basarer och liknande. Anmälningsförfarandet var avsett att ge möjlighet till viss kontroll av lotterierna. Som framgått av det föregående (se avsnitt 3.1) har polismyndigheterna dock inte haft tillräckliga resurser för handläggningen av anmälningslotterierna. Polismyndigheternas uppgift har i stort sett bara blivit att ta emot anmälan. I praktiken har kontroll sällan förekommit. Anmälningslotterierna har dock blivit till en god affär för många anordnare. Det har förekommit att de lotterier som formellt anordnas i samband med offentlig tillställning många gånger i stället blivit huvudändamålet med tillställningen. Företrädare för polismyndigheterna har ifrågasatt om inte mindre omfattande lotterier borde befrias från såväl anmälningsskyldighet som tillståndsplikt. Man har därvid pekat på att lotterianordnarna många gånger uppfattar det som alltför byråkratiskt att tillstånd skall krävas för små lotterier för ideella ändamål. Liknande synpunkter har framförts bl. a. av företrädare för serviceföretag och basarfirmor i branschen. önskemålen från deras sida är främst att lotterihanteringen görs likformig i hela landet samt att små lotterier skall få anordnas relativt fritt, eventuellt med någon form av registrering. l sin skrivelse till oss ijanuari 1977 framförde Svenska Korporationsidrottsförbundet ett önskemål om att mindre lotterier, exempelvis med en omslutning på 5 000 kronor, under vissa förutsättningar, skulle få anordnas fritt, utan vare sig anmälan eller tillstånd. Vi är medvetna om att ett tillståndsförfarande för samtliga lotterier skulle leda till en mycket stor arbetsbelastning för tillståndsmyndigheterna. Dessutom skulle ett sådant system kunna upplevas som onödigt krångligt av de föreningar som anordnar lotterier med en omslutning av endast några tusen kronor per år. För att ett förfarande med ansökan och prövning skall fylla någon funktion måste vidare redovisning och kontroll av verksamheten komma till stånd. Vi har tidigare framhållit (se kap. 21) att om samhällskontrollen skall kunna ges rimliga dimensioner bör mindre lotterier kunna undantas från direkt kontroll om man på annat sätt kan ta till vara lottköparnas intressen. Därigenom torde också handläggningen och kontrollen av övriga, större lotterier kunna göras effektivare. Vi föreslår därför att en “fri sektor” för smålotterier skapas. Syftet med lotterier inom den fria sektorn skall, liksom for övriga traditionella lotterier, vara att anskaffa medel till ideell verksamhet som bedrivs varaktigt. Genom att anordna sådana tillståndsfria lotterier skulle små ideella föreningar därigenom på ett relativt enkelt sätt kunna skaffa inkomster till sin verksamhet. Ofta har de små föreningarna på lokal nivå svårt att finna andra inkomstkällor än lotterier. Den fria sektorn skall enligt vår mening gynna och uppmuntra små lokala föreningar, vars medlemmar själva i stor utsträckning arbetar rent ideellt. Med lokal förening menar vi förening, som bedriver sin verksamhet huvudsakligen inom en kommun. Lotterierna inom den fria sektorn skall enligt vår mening bedrivas utan inblandning av kommersiella intressen. Lotterna skall säljas av föreningsmedlemmarna själva. Vi förutsätter att ersättningar till de medlemmar som säljer lotterna inte kommer att utgå. l vilket fall som helst får inga marknadsmässiga ersättningar betalas ut. Lottförsäljningen bör kunna ses som en del av det ideella arbetet i föreningen. Vid lottförsäljning från fasta försäljningsställen utgår såvitt vi vet regelmässigt försäljningsar-

Traditionella lotterier 367

voden. Fasta försäljningsplatser bör därför inte komma i fråga för lotterier inom den fria sektorn. Genom att lotterna säljs av de egna medlemmarna, utan ersättningar och utan nämnvärda omkostnader i övrigt, bör behållningen i lotterierna inom den fria sektorn bli avsevärt högre än vad som nu är fallet i lotterier på lokal nivå. Förutsättningen att lotteriet skall säljas av medlemmarna själva kan medföra problem för de föreningar vars medlemmar är handikappade. Vi har övervägt att göra undantag för dessa föreningar men funnit att ett sådant undantag sannolikt skulle medföra att kommersiella intressen kom in på den fria sektorn. Vi anser nackdelarna härmed vara så stora att vi inte vill förorda någon undantagsregel. Föreningar för handikappade blir därför hänvisade till att söka tillstånd för hela sin lotteriverksamhet. Detta förhållande bör emellertid inte medföra att handikappföreningar kommer i ett sämre läge än de föreningar, som utan prövning kan utnyttja den fria sektorn. Handikappföreningar som inte kan sälja lotter genom sina egna medlemmar bör därför utan någon ingående prövning av medelsbehovet regelmässigt kunna räkna med lotteritillstånd upp till en omslutning motsvarande vad de skulle ha utnyttjat inom den fria sektorn. Däremot bör det från tillståndsmyndighetens sida ske en normal prövning av övriga omständigheter i samband med det sökta lotteriet. Till de detaljer som bör prövas av tillståndsmyndigheten hör främst sådana som hänger samman med anlitandet av försäljare eller serviceföretag och utnyttjandet av fasta försäljningsställen. Denna förenklade form av tillståndsprövning får dock inte utsträckas till andra slag av föreningar än handikapporganisationer. Inte bara det ideella föreningslivets intressen skall tillgodoses. Den lottköpande allmänheten måste kunna lita på att lotteriet bedrivs på ett hederligt sätt och att lotteribehållningen tillfaller det angivna ändamålet. Lotteriet skall därför enligt vår mening bara få säljas på den lokala marknad där föreningen har sin verksamhet förlagd och där allmänheten kan tänkas känna till föreningens existens. Denna lokala marknad bör utgöras av kommunen. En begränsning av lotteriernas inom den fria sektorn är omfattning självfallet nödvändig. Tänkbara vägar till begränsning är att ange högsta tillåtna omslutning per lotteri eller per år eller en kombination därav. Högsta tillåtna insats och vinstvärde kan dessutom anges. Vi har funnit att en årlig kvot är det lämpligaste sättet att begränsa lotteriernas storlek. Denna kvot bör vara så pass stor att den fria sektorn får en reell innebörd. Vi skall utveckla detta något i det följande. Vi menar att det främst är de små föreningarna som skall gynnas genom tillkomsten av den fria sektorn. Vi ser det som en fördel om en stor grupp av de föreningar som driver sin verksamhet lokalt kan tillgodose sitt behov av lotteriintäkter inom den fria sektorn. l bästa fall kan de täcka hela sitt behov av lotterimedel på detta sätt. Därigenom skulle det ideella föreningslivet kunna främjas utan att tillståndsmyndigheternas resurser behöver tas i anspråk i någon större utsträckning. De minsta föreningarna skulle således inte behöva ansöka om lotterier. Vi anser mot denna bakgrund att varje förening bör få anordna lotterier inom den fria sektorn för ett sammanlagt belopp om högst 20000 kronor årligen. Eftersom verksamheten skall bedrivas utan kommersiella intressen torde ett överskott om 35-40 procent vara möjligt. Vid en maximal omslutning på 20 000 kronor skulle alltså ett överskott på

368 Traditionella lotterier sou 1979:29

7 000-8 000 kronor erhållas, vilket torde vara ett tillräckligt medelstillskott för de Föreningar vi här talar om. Vi anser att hälften av insatserna i lotteriet skall återgå till lottköparna i form av vinster. Vi finner däremot inte behov föreligga att begränsa insatsernas och vinsternas storlek. lnsatsbegränsningar skulle inte heller få någon nämnvärd effekt eftersom en och samma lottköpare kan köpa en stor mängd lotter. Vinsternas storlek torde anordnarna själva kunna avväga inom ramen för 50 procent av insatserna. Särskilda kontrollanter for lotterierna inom den fria sektorn skall enligt vår mening inte finnas. Ett system med kontrollant skulle dels kräva att anordnaren måste vända sig till myndigheterna innan lotteriet startar och dels att lotteriet skulle belastas med kostnader för kontrollantens arbete. För att systemet med den fria sektorn skall fungera på avsett sätt är det emellertid nödvändigt att kontrollera att den årliga kvoten på 20000 kronor inte överskrids. Denna kontroll kan enklast ordnas på så sätt, att lottillverkaren eller importören utfärdar ett tryckeriintyg i samband med leverans av lotterna, som då också skall vara försedda med vissa tilltryckta uppgifter. Av tryckeriintyget skall bl. a. antalet levererade lotter och insatsens storlek framgå. Tryckeriintyget skall sändas till länsstyrelsen i föreningens hemlän, vilken skall utföra kontrollen (se vidare kapitel 31).

Vidare måste tillses att denlottköpande allmänheten skyddas mot bedräg-

liga förfaranden. Endast av statens lotterinämnd godkända lottyper skall därför få användas. På lotterna skall finnas angivet anordnarens namn, lotteriföreståndarens namn, lottpriset, vinstplanen samt det år lotteriet gäller. Kravet på tilltryck av vissa uppgifter utöver standarduppgifterna lottpris och vinstplan motiveras bl. a. av kontrollskäl. Det är exempelvis rimligt att lotterianordnaren kan identifieras då lotter bjuds ut för försäljning till allmänheten. Enligt de uppgifter vi har inhämtat är kostnaderna för detta tilltryck av ringa betydelse. Om man därtill kräver att vinstdragning skall ha skett redan i tillverkningsledet torde en så god säkerhet för denna typ av lotterier komma till stånd att kontrollant inte behöver utses. Skulle däremot dragning tillåtas ske efter leverans av lotterna skulle kontrollant behövas, eftersom lottköparna inte har möjlighet att i efterhand kontrollera att vinsterna verkligen delats ut. Ett sådant kontrollsystem skulle strida mot tanken att det skall vara så enkelt och billigt som möjligt att anordna lotterier inom ramen för den fria sektorn. Vi föreslår därför att lotterier inom den fria sektorn endast skall få bedrivas med forhandsdragna lotter. Liksom i fråga om övriga traditionella lotterier bör finnas någon som ansvarar för verksamheten. En lotteriföreståndare bör således utses även för lotterier inom den fria sektorn. Vi återkommer till tillsyns- och kontrollfrågorna i kapitel 31. Vissa risker finns med en fri sektor. Det kan tänkas att sådana ideella föreningar bildas, vars ideella verksamhet endast är en täckmantel för att kunna anordna lotterier. Vi har emellertid bedömt risken för sådana förtäckta lotteriföreningar som liten. Eftersom lotterierna inom den fria sektorn skall få anordnas utan tillstånd, kommer ingen automatisk prövning i förväg att ske huruvida de anordnande föreningarna är berättigade att anordna lotterier. I de allra flesta fall torde ingen tveksamhet råda. Exempelvis föreningar som tillhör en lotterianord-

sou 1979:29 Traditionella lotterier 369

nande riksorganisation skall naturligtvis också ha rätt att anordna lotterier. Lika självklart faller Föreningar med uppenbart ekonomiskt syfte bon. Endast ett mindre antal Föreningar torde komma att ställas inFör frågan om de är berättigade att anordna lotterier. De Föreningar som är osäkra på sin status som lotterianordnare bör kunna vända sig till länsstyrelsen med en Förfrågan och där Få ett informellt besked.

24.9 Interna lotterier

Den nuvarande lotteriförordningen reglerar lotterier anordnade För allmänheten. Föreningar eller liknande sammanslutningar kan således anordna lotterier utan anmälan eller tillstånd vid sammankomster i de fall endast egna medlemmar deltar. Så vitt vi vet är det mycket vanligt att sådana interna lotterier anordnas i samband med Föreningsmöten eller fester. Ofta torde det vara fråga om lotterier med en ringa insats och som omsluter endast något hundratal kronor. Denna typ av lotterier torde inte vara förknippade med några olägenheter. Endast en begränsad krets personer deltar och samtliga har möjlighet att övervaka Försäljning och vinstutdelning. Det Förekommer dock även en mängd olagliga lotterier, som anordnas under sken av att vara interna, Fastän deltagarna får anses utgöras av allmänheten. Så är exempelvis fallet om det “interna” lotteriet anordnas vid en sammankomst dit i princip vem som helst har tillträde eller om deltagarantalet är stort. För att deltagarkretsen skall anses som sluten och lotteriet därigenom internt, krävs i praxis nämligen både att antalet deltagare är begränsat och att deltagarna har en viss inbördes gemenskap. Vi har Föreslagit att lotteriregleringen i framtiden skall avse alla lotterier anordnade i Förvärvssyfte och att lotterier i princip skall Förbehållas staten och det ideella Föreningslivet. Därav Följer att en Förening som vill anordna ett internt lotteri, För endast sina medlemmar, blir hänvisad endera till den fria sektorn eller till att ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen. Tanken med båda dessa möjligheter att anordna lotteri är dock att lotteriet främst skall säljas till allmänheten. I båda fallen skulle Föreningen dessutom bli nödsakad att använda godkända lotter. Enligt vår mening bör det även i framtiden ñnnas möjlighet att vid interna sammankomster anordna små lotterier För enbart medlemmarna, utan att tillstånd krävs. inte heller anser vi att den fria sektorn behöver tas i anspråk. Förutsättningarna bör vara att inga andra personer än medlemmarna deltar och att lotteriet eller lotterierna helt avslutas under sammankomsten. Godkända lotter skall enligt vår mening inte användas i dessa lotterier. En begränsning av de interna lotteriernas omslutning är nödvändig. Vi anser 500 kronor vara ett lämpligt belopp För högsta tillåtna omslutning per sammankomst.

24.10 Fasta Försäljningsplatser

Under senare år, särskilt under 1970-talet, har det blivit allt vanligare att lottFörsäljning sker från fasta försäljningsplaitser. Med fasta Försäljningsplatser avser vi främst lottkiosker placerade på torg eller aFFärsgator samt

Traditionella lotterier

lottstånd och lottautomater i varuhus eller andra affärslokaler. Försäljning lottautomater i varuhus har ökat särskilt markant. De här nämnda genom används främst i polis- och länsstyrelselotterier. Riksförsäljningskanalerna lotterier säljs nästan uteslutande via lokala medlemsföreningar, utan att fasta

försäljningsplatser används. Vad gäller lottkioskerna är ett stort antal av dessa uppställda på allmän att allmän måste polismyndigheten lämna tillplats. Genom plats utnyttjas allmänna ordningsstadgan. Någon bedömstånd till lottförsäljningen enligt som skall få anordna lotterier i dessa kiosker sker inte ning av vilka Föreningar i samband med prövningen enligt allmänna ordningsstadgan. kommunen i de På somliga ställen ansvarar själv för hur försäljningstiden kioskerna skall fördelas mellan intresserade föreningar. Förkommunala anmäler sig till kommunen som sedan, ofta för ett år i taget, eningarna fastställer när och under vilken tid varje förening får disponera kioskerna. Normalt en mindre vilken dock inte överstiger kommunens utgår hyra, för kioskerna, En del kommuner överlåter dock Fördelningen självkostnader som arrangerar lotterierna i kiosken. av platser till det serviceföretag kommuner saknar egna lottkiosker. l dessa kommuner, men även i Många sådana med kiosker, finns ofta privata lottkiosker. En del av dessa egna kiosker har med kommunens tillstånd ställts upp på allmän mark. privata Andra är uppställda på privat mark, varvid tillstånd enligt allmänna ordningsinte erfordras. De privata kioskerna ägs i allmänhet av serviceföretag stadgan och urvalet av lotterianordnare bestäms av det företag som äger kiosken. Flertalet av de fasta forsäljningsplatserna finns inne i varuhus eller andra större affärer. Platserna disponeras i de flesta fall av serviceföretag, som genom kontrakt med lokalinnehavaren skaffat sig ensamrätt till lottförsälj- Som exempel kan nämnas att två serviceföretag har hand om all ningen. i NK-Åhlénskoncernens varuhus. På vissa håll har även lottförsäljning i kooperationens varuhus och affärer överlåtits till privata lottförsäljningen serviceföretag. har således, med undantag för vissa kommunala lottkios- Serviceföretagen ker, skaffat sig kontroll över de nu befintliga fasta försäljningsplatserna. att hitta nya platser för lottförsäljning är mycket begränsade. Möjligheterna eftersom de mest eftertraktade platserna redan är upptagna av serviceföretasituation, som kan liknas vid lokala monopol för serviceföretagen. Denna gen, har givit upphov till problem och missförhållanden. har ofta en kö av föreningar som väntar på plats för Serviceföretagen lottförsäljning. Tillstånd till försäljning av lotter från fasta försäljningsplatser beviljas normalt inte förrän platsfrågan är ordnad. Det är således i praktiken serviceföretaget som avgör vilka föreningar som skall få sälja sina lotterier på

de mest attraktiva fasta försäljningsplatserna. Åtskilliga föreningar, särskilt

bland de mindre, anser sig mer eller mindre utestängda från denna lönsamma 1 I vissa fall har varuhusdel av lotterimarknaden. Vidare gäller att ett flertal serviceföretag ägs av chefen eller affärsinnei det ideella föreningslivet. Detta medför risk för att havaren förbehållit sig personer engagerade rätten att bestämma inom den egna intressesfären gynnas. Företrädare för polismynföreningar vilka föreningar som och länsstyrelserna har till oss framfört att de anser att servicedigheterna skall tas in. Detta för- över vilka som skall få företagen har ett allt för stort inflytande föreningar ändrar dock i princip lotteritillstånd. inget vad gäller det föl- De föreningar som genom ett serviceföretag fått möjlighet att sälja ett jande resonemanget.

SOrU 1979:29 Traditionella lotterier 371

lotteri från en fast forsäljningsplats vågar sällan hävda sig mot företaget. Upplevs en förening som besvärlig av serviceförctaget riskerar den nämligen att i framtiden bli utestängd från Företagets försäljningsplatser. Uppläggningen och skötseln av lotteriet överlåts därför helt på serviceföretaget. De redovisningar som företaget lämnar accepteras oftast av föreningarna utan granskning eller utan att eventuella anmärkningar framförs. Inte heller kan en förening. som har en medlem som är villig att utan ersättning sälja föreningens lotteri, utnyttja denna möjlighet till ökad nettobehållning, eftersolm serviceforetaget normalt har anställda lottförsäljare på platsen. Serviceföretagen synes i många fall utnyttja sin lokala monopolställning gernom att, öppet eller dolt, ta ut höga ersättningar för sina tjänster. Varuhusen och affärerna kräver å sin sida ofta viss hyra för platsen samt att vinsterna sk all utgöras av företagets egna presentkort. Presentkorten brukar i dessa fall säljas utan sedvanlig rabatt. Den nuvarande situationen kontrasterar skarpt mot de förhållanden som rådde tidigare. Lottförsäljningen sköttes då till stor del av egna medlemmar, utan inblandning av serviceföretag. Något tvång att anlita ett visst företag fanns inte. Lottförsäljningen betraktades av varuhusen som en service och hjälp åt det ideella föreningslivet, varför platshyror inte debiterades. Som regel användes varor som vinster vilket medförde en förhållandevis större nettobehållning för lotterianordnaren genom de rabatter som erhölls vid inköp av varorna. Enligt vår mening måste serviceföretagens stora inflytande över anordnarurvalet till de fasta försäljningsplatserna begränsas. Vi har redan tidigare framhållit att tillståndsmyndigheterna i framtiden aktivt bör verka för en rättvis fördelning av lotterimarknaden, dvs. en fördelning som utgår från det ideella föreningslivets sammanlagda medelsbehov och det befintliga marknadsutrymmet. Att tillståndsgivningen rörande de lotterier vi åsyftar för närvarande är uppdelad på polismyndigheterna och länsstyrelserna har medfört att någon medveten fördelning av försäljningsplatserna inte har kunnat komma till stånd från myndigheternas sida. till skillnad från vad som är fallet på bingospelsområdet. Med de av oss föreslagna förändringarna på myndighetssidan bör emellertid tillståndsmyndigheterna. dvs. länsstyrelserna, i fortsättning ha både möjligheter och resurser att aktivt styra anordnarurvalet även vad gäller traditionella lotterier på fasta försäljningsplatser. Genom att skära ned de sökta omslutningsbeloppen för vissa föreningar kan tillståndsmyndigheterna skapa ett utrymme på marknaden för föreningar, som annars varit utestängda från de fasta försäljningsplatserna på grund av att de saknar kontakter med serviceföretag. Vi är av den uppfattningen att serviceföretagens alltför stora inflytande på anordnarurvalet till de fasta försäljningsplatserna vidare kan minskas genom vissa åtgärder som ligger utanför tillståndsmyndigheternas verksamhetsområde. En sådan åtgärd är att kommunerna i större utsträckning än nu hjälper till med inrättandet av attraktiva fasta forsäljningsplatser, som ett alternativ till platserna på bl. a. varuhusen. Dessa försäljningsplatser bör sedan hyras ut till föreningarna till självkostnadspris. En annan åtgärd är att det ideella föreningslivet självt i större utsträckning tar ansvaret för att det skapas nya fasta försäljningsplatser med låga kostnader och utan bindningar till ett visst kommersiellt serviceföretag.

372 Traditionella lotterier sou 1979:29

24.11 Serviceföretag

Serviceföretagen på lotterimarknaden biträder på olika sätt anordnarna med det praktiska arbetet med lotterierna. Som framgått av kapitel 3 skiljer sig Serviceföretagens verksamhet med lokala och regionala lotterier från den med rikslotterierna. Vi kommer därför att behandla dessa två slag av serviceföretag var för sig. Vi inleder med serviceföretagen på lokal och regional nivå, eftersom problemen enligt vår uppfattning är störst där. Tidigare sköttes lotteriverksamheten av föreningsmedlemmarna själva, genom ideellt arbete. Som tidigare framhållits har det efter hand blivit alltmer vanligt att överlåta det praktiska arbetet till ett serviceföretag eller på annat sätt till anställd personal. Härigenom har lottförsäljningen till stor del kunnat skötas under dagtid, vilket har lett till att lotterierna snabbare har kunnat slutföras. Serviceföretagens kontroll över de mest attraktiva fasta försäljningsplatserna har också lett till att allt fler föreningar sett sig tvingade att anlita serviceföretag för sina lotterier. På lokal och regional nivå är, så vitt vi vet, samtliga serviceföretag privatägda. De största är Stivéns Kundtjänst AB i Karlskrona och Fortuna Föreningsservice AB i Stockholm. Dessa två företag har tillsammans skaffat sig monopol på samtliga lottförsäljningsplatser i varuhus tillhörande NK- Åhlénskoncernen. Problemen i samband med Serviceföretagens verksamhet på lokal och regional nivå hänger främst samman med företagens kontroll över de fasta försäljningsplatserna i varuhus och liknande. Vi har behandlat denna fråga i föregående avsnitt, där vi också framlagt förslag till hur problemen bör lösas. Följden av vårt förslag kommer bl. a. att bli att serviceföretagen i framtiden i avsevärt mindre utsträckning än nu kan påverka anordnarurvalet. Det innebär också att många av de problem som kan hänföras till serviceföretagens verksamhet därmed kommer att försvinna. I det följande skall vi dock kortfattat beröra vissa andra frågor som hör samman med serviceföretagens verksamhet. Till skillnad från vad som är fallet på bingoområdet är de tjänster som serviceföretagen på den traditionella lotterimarknaden utför ofta av enkelt slag. Serviceföretagens maktställning har i stället mer grundat sig på tillgången till och kontrollen över försäljningsplatserna än på erbjudande av kvalificerade tjänster till attraktiva priser. Serviceföretagens konkurrens om kunderna (dvs. lotteritillståndshavarna) är i det närmaste obefintlig, vilket kan antas påverka den allmänna prisnivån uppåt. Av vår tidigare redogörelse har framgått att servicemarknaden på lotteriområdet i stort sett är oreglerad. Krav på avtal mellan serviceföretag och anordnare förekommer normalt inte. Endast för ett serviceföretag - Stivéns Kundtjänst AB - finns anvisningar utfärdade av lotterinämnden. Avsaknaden av avtal har bl. a. medfört att de ekonomiska mellanhavandena mellan serviceföretag och tillståndshavare ofta är oklara och svårkontrollerade. Det är därför många gånger svårt att bedöma om de ersättningar som företaget betingar sig är skäliga eller inte. Dolda pålägg på bl. a. lottsedlar och vinster förekommer också. Förhållandena på servicemarknaden är enligt vår uppfattning otillfredsställande Vi anser därför att Serviceföretagens verksamhet i framtiden skall

Traditionella lotterier 373

kontrolleras mer än hittills. Således måste krav ställas på att avtal upprättas mellan den lotterianordnande föreningen och serviceföretaget. Detta är nödvändigt för att länsstyrelsen skall kunna få den rätta inblicken i avtalsförhållandet och i serviceföretagets inflytande över lotteriet. Som framgår längre fram i detta avsnitt skall ett lotteri lämna en skälig avkastning åt den verksamhet som skall stödjas genom lotteriet. Länsstyrelsen skall i samband med tillståndsgivningen kontrollera att lotteriet läggs upp på sådant sätt att det kan förväntas lämna skälig avkastning. Stora utgifter till serviceföretag för konsulter och annat minskar vanligtvis lotteriernas avkastning. Det är då naturligt att länsstyrelsen granskar avtalet mellan lotterianordnaren och serviceföretaget för kontroll av att arvoden och andra ersättningar utgår med skäliga belopp så att inte lotteriavkastningen blir onödigt låg. Finner länsstyrelsen att ersättningarna till serviceforetagen i alltför hög grad drar ner resultatet av lotteriverksamheten har länsstyrelsen i stort sett två vägar att gå. Antingen får den söka påverka anordnaren att åstadkomma ett mer lönsamt serviceavtal eller också lår den avslå ansökningen på grund av att lotteriet inte kan förväntas ge tillräcklig avkastning. l avtalet skall alla överenskommelser mellan parterna specificeras. Avtalet bör enligt vår mening prövas av länsstyrelsen i samband med tillståndsgivningen till lotteriet. Länsstyrelsen bör även avgöra om det föreslagna konsultarvodet kan anses skäligt. Myndigheternas möjligheter till direkt kontroll över serviceföretagen bör också utökas. Vi återkommer till detta i ett senare avsnitt om tillsyns- och kontrollfrågor. Ett sätt att minska problemen med de kommersiella serviceföretagen skulle kunna vara att det ideella föreningslivet i större utsträckning engagerade sig i serviceverksamheten och på detta sätt Ökade konkurrensen på servicemarknaden. Bildandet av organisationsägda serviceföretag bör därför enligt vår mening uppmuntras. Dessa bolag bör drivas utan vinstintresse och med så låga kostnader som möjligt. En utveckling mot att föreningarna själva i större utsträckning administrerar sina lotterier bör även uppmuntras. På riksnivå har de lotterianordnande organisationerna i flera fall egna försäljningsorganisationer och somliga är delägare i servicebolag. Andra riksorganisationer anlitar privata serviceföretag. Till skillnad från vad som gäller för lokala och regionala lotterier handhas lottförsäljningen i rikslotterierna ofta av personer som är anslutna till organisationen i fråga. Detta gäller även i de fall man har biträde av ett serviceföretag. Problemen i samband med serviceföretagen är mindre på rikslotterisidan än inom övriga sektorer av lotterimarknaden. Detta torde bl. a. hänga samman med att riksorganisationerna har en starkare ställning i förhållande till serviceföretagen än övriga föreningar. De problem som finns hänför sig huvudsakligen till kontrollen av serviceföretagens verksamhet och bör kunna lösas med vidgade insyns- och kontrollmöjligheter. Vi återkommer längre fram till denna fråga. Under de senaste åren har vissa riksorganisationer tillkommit som lotterianordnare. De organisationsägda serviceföretagen har inte alltid haft tillräcklig kapacitet att ta hand om dessa nya lotterier, utan de lotterianordnande organisationerna har varit tvingade att vända sig till privata serviceföretag i de fall de har önskat biträde med skötseln av lotteriet. Enligt vår mening är det emellertid önskvärt att det finns valmöjlighet för arrangörerna mellan organisationsägda och privatägda serviceföretag. Det vore därför en fördel om

374 Traditionella lotterier

de nuvarande organisationsägda serviceföretagens verksamhet utvidgades eller att nya sådana företag bildades.

24.12 Lotter

Vi har tidigare redogjort för att det förekommer en mängd olika lottyper på marknaden (se kap. 7). l all synnerhet har under de senare åren åtskilliga s. k. symbollotter utvecklats. Med symbollotter avses sådana lotter där vinstutfallet bestäms av en kombination av vissa symboler eller tecken. Den vanligaste är 21-lotten (se bilaga nr 6, bilagedelen). För närvarande ankommer det på den handläggande myndigheten att granska och godkänna den föreslagna lottypen i lotteriet. Detta har lett till en högst oenhetlig praxis i landet, särskilt vad gäller de lotterier som polismyndigheterna handlägger. l somliga polisdistrikt är vissa lottyper Förbjudna, i andra tillåtna. Sådana lotter där tillverkaren har möjlighet att avgöra vilka lotter som skall utfalla med vinst skall enligt nuvarande praxis inte tillåtas. Lotteriets kontrollant skall ju övervaka blandningen och dragningen. Således bör 21-lotter och flertalet andra symbollotter inte tillåtas i lotterier för allmänheten, vilket lotterinämnden fastslagit i ett antal besvärsärenden. Såväl anordnare som lottillverkare har påtalat hur populära och låttsålda symbollotterna är. Dessa är också möjliga att variera på fler sätt än rena nummerlotter. Det upplevs därför som besvärande att sådana symbollotter inte får användas i lotterier som vänder sig till allmänheten. Vi tror att om samhället ges möjlighet till kontroll över lottillverkningen så skulle symbollotter kunna tillåtas, fastän dragning förrättats redan vid tillverkningen. Vi utvecklar detta närmare i kapitlet om tillsyn och kontroll (se kap. 31), där vi föreslår att statens lotterinämnd ges rätt att inspektera lottillverkningen och ta del av tillverkningsförfarandet. Från myndigheter, anordnare och företag i branschen har önskemål framställts om att en sorts katal0g“ borde utarbetas över vilka lottyper som är godkända. I mindre lotterier anser man att enklare lottyper bör kunna godkännas. Ju större och mer omfattande ett lotteri är. desto större krav bör ställas på lotterna. Vi delar denna åsikt. Det är viktigt - inte minst från lottköparnas synpunkt- att klara bestämmelser finns om vilka lotter som får säljas. Vi diskuterar även denna fråga i kapitlet om tillsyn och kontroll (se kap. 31). Vi föreslår där att statens lotterinämnd utarbetar en förteckning över godkända lottyper och att de lottyper som har godkänts bör förses med en särskild uppgift om detta, t. ex. en godkännandesymbol. I inget fall bör dock lotter ingående i satser med separata vinst- och nitlotter godkännas.

24.13 Insatser

Bortsett från anmälningslotterierna enligt 2§ lotteriförordningen finns för närvarande inga bestämmelser rörande insatsernas storlek i traditionella lotterier. l mindre lotterier tycks en krona vara den gängse insatsen. I de största

Traditionella lotterier 375

rikslotterierna är fem kronor vanligast. Det har inte kommit till vår kännedom att insatsernas storlek i traditionella lotterier skulle vålla några problem. En begränsning av insatsernas storlek skulle heller inte få någon större effekt, eftersom inget hindrar att en och samma lottköpare köper en stor mängd lotter. Dessutom skall ju minst hälften av insatserna återgå till lottköparna som vinster. Några sociala olägenheter av betydelse synes inte föreligga. Vi finner därför inte anledning att i lagen föreskriva några insatsbegränsningar för traditionella lotterier. Om insatserna skulle komma att höjas till en oacceptabel nivå kan naturligtvis begränsningar bli nödvändiga. Länsstyrelserna och statens lotterinämnd bör bedöma behovet av sådana begränsningar. Här bör ett samspel dem emellan komma till stånd. Begränsningar bör om det anses nödvändigt utfärdas av nämnden.

24.14 Vinster - vinstandel

För närvarande tillåts i princip endast varor som vinster i de traditionella lotterierna. Vissa undantag finns- i somliga rikslotterier tillåts, efter regeringens medgivande, premieobligationer. Vi har tidigare framhållit att penningvinster i princip skall förbehållas statliga lotterier och spel. Vi vill därför inte godta penningvinsteri de traditionella lotterierna. Undantaget att godkänna premieobligationer som vinsteri rikslotterierna har så vitt vi vet inte lett till några olägenheter. Förhållandet är etablerat och har fungerat väl. Enligt vår mening bör därför premieobligationer även i framtiden kunna få användas som vinster i rikslotterier. Presentkort har, som redan nämnts, blivit allt vanligare som ersättning för rena varuvinster i de traditionella lotterierna. Särskilt vanligt har det blivit i lotterier anordnade på varuhus. Presentkorten får anses vara en inarbetad vinstform. De ger större valfrihet för vinnarna som själva får avgöra vilka varor de vill ha. Presentkorten ger även fördelar för anordnarna som slipper fundera på lämpliga varor. Vi anser därför att presentkort även i framtiden bör få användas som vinster. Det finns emellertid problem med presentkorten som bör rättas till. Det händer att presentkorten i stället for att inlösas till varor växlas till pengar. Vi tror att detta problem kan lösas genom att presentkorten görs giltiga i flera butiker, så att större valfrihet ges. Vi vill i sammanhanget påpeka.att bruksvaror som vinster ger ekonomiska fördelar åt anordnarna, eftersom höga rabatter i dessa fall ofta kan utverkas. Används presentkort utgår endast låga rabatter, eller inga rabatter alls. Det förekommer att nya lotter i lotterier erbjuds som vinster. Förhållandet har ifrågasätts och kritiserats från myndighetshåll. Den faktiska vinstandelen sänks nämligen när vinstlotter inlöses mot nya lotter. Vi har dock kommit till den slutsatsen att utbyte av varuvinster mot nya lotter i ett lotteri bör kunna tillåtas under vissa förutsättningar. Dessa förutsättningar bör vara att endast lågvinster får bytas ut och endast en begränsad andel av lågvinsterna. Om utbyte skulle tillåtas i stor omfattning skulle resultatet kunna bli att vinstandelen kom att sänkas alltför kraftigt. Möjlighet till utbytbarhet bör även finnas i de fall vinsterna utgörs av

376 Traditionella lotterier

sådana varor som inte alla har möjlighet att utnyttja. Detta är mest uttalat i stora rikslotterier, där vinsterna är värdefulla. Det har förekommit att högsta vinsten i sådana lotterier utgjorts av exempelvis en sommarstuga, en jordbruksmaskin eller en travhäst. I sådana fall är det nödvändigt att vinsten kan bytas till annan vara. En allmän är att vinstandelen i de traditionella lotterierna skall

princip

uppgå till minst 50 procent av insatserna. Denna princip bör gälla även i framtiden. Vinsterna i rikslotterier sänds ofta till vinnarna per post eftersom lotteriet säljs över i princip hela landet. Denna utsändning av vinster sker normalt portofritt för vinnarna eftersom det inte ansetts rimligt att vinnarna skall betala ytterligare kostnader för att få sina vinster. Regeringen har därför medgivit att portokostnaden får inräknas i vinstandelen 50 procent (eller annorlunda uttryckt att vinstandelen får minskas med portokostnaden). Hittills har portokostnaden beräknats motsvara ungefär fem procent av lotteriets omslutning. I de fall en stor del av vinsterna portofritt sänds till vinnarna bör kostnaderna i samband därmed även i fortsättningen få inräknas i vinstandelen. Statens lotterinämnd bör i samband med tillståndsgivningen eller genom särskilda bestämmelser ange hur mycket vinstandelen får sänkas om vinsterna skickas portofritt till vinnarna.

24.15 Skälig avkastning

I den nu gällande lotteriförordningen finns inga bestämmelser om avkastningens storlek. Den år 1964 tillsatta lotteriutredningen förordade att lotterierna borde ge ett överskott om minst 30 procent av omslutningen. Förslaget avstyrktes av flertalet remissinstanser. Många myndigheter tog emellertid till en början fasta på förslaget i sina villkor för lotterierna. Efter hand som serviceföretag alltmer engagerade sig i lotteriverksamheten blev det svårare att uppnå den önskvärda behållningen. Numera finns sällan några krav på behållningens storlek. Av det tidigare har framgått att lotteriintäkterna är av stor betydelse för det ideella föreningslivet (se kapitel 8). Det är därför viktigt att lotterierna ger ett rimligt överskott. Vi anser, som vi inledningsvis antytt, att en princip om skälig avkastning skall lagfástas. Lotterier med dålig lönsamhet eller som går med förlust tar i anspråk utrymme på marknaden och stjäl därmed plats för mera lönsamma lotterier eller sådana som har bättre förutsättningar att bli lönsamma. Här kan man dra paralleller med utvecklingen på bingoomrâdet, där lönsamheten under första hälften av 1970-talet blev allt sämre. Lotterinämnden angav på grund härav i anvisningar den minsta förväntade lönsamhet som skulle krävas för att tillstånd till bingospel skulle medges. Vi anser att ett liknande system även bör kunna införas för de traditionella lotterierna. Vi anser det inte lämpligt att i lag ange gränserna för skälig avkastning. Förutsättningarna kan variera från marknad till marknad och från tid till annan. Statens lotterinämnd bör på områden där det anses lämpligt efter samråd med länsstyrelserna utfärda anvisningar för vilken minsta förväntade lönsamhet som bör krävas.

sou 1979:29 Traditionella lotterier 377

24.16 Lotterier inom folkparker och liknande

nöjesanläggningar

Inom folkparker och andra nöjesanläggningar anordnas av tradition ofta lotterier i samband med den övriga verksamheten. Sådana lotterier anordnas efter anmälan till polismyndigheten och är alltså begränsade vad gäller insats och vinstvärde. För närvarande är dessa gränser en krona för insats och 50 kronor för vinst. Till nöjesparker söker sig människorna lör att lå en stunds avkoppling. Smålotterier som anordnas på sådana platser får anses vara en forströelse bland andra förströelser och torde inte vara förknippade med några nämnvärda olägenheter. Vi anser att lotterier även i framtiden bör få anordnas inom folkparker och liknande nöjesanläggningar. De finns dock åtskilliga nöjesanläggningar som är av mer eller mindre tillfällig natur. Under sommarhalvåret bedriver tivoliägare och liknande nöjesanordnare ofta ambulerande verksamhet. Det förekommer även andra slag av nöjesparker som bara bedriver verksamhet under kortare tid. Vi anser att endastfasta anläggningar skall komma i fråga for lotteriverksamhet och således inte ambulerande tivolin eller liknande. Det finns enligt vår mening inte tillräckliga möjligheter till kontroll över ambulerande verksamhet. l samband med ambulerande tivolin och liknande bör dock lotterier kunna anordnas för ideella ändamål (se avsnitt 24.17). En del nöjesanläggningar är privatägda och drivs i kommersiellt syfte. Mot bakgrund av den grundinställning till anordnande av lotterier och spel som vi tidigare redovisat uppkommer i anslutning till detta kommersiella spel frågan om det bör lå fortsätta. Vi har emellertid kommit till uppfattningen att sådant spel bör kunna tillåtas även i framtiden. Man kan i fråga om denna typ av spel inte rimligen skilja mellan “ideellt” spel och kommersiellt spel (t. ex. på Folkets Park i Malmö och på Liseberg i Göteborg). Dessa lotterier är av begränsad omfattning och inkräktar knappast på den ideella lotterimarknaden. Vi är således beredda att här göra ett avsteg från principen att lotteriverksamheten bör förbehållas staten och det ideella föreningslivet. Vissa krav måste uppställas for de lotterier som skall anordnas inom folkparker och liknande fasta nöjesanläggningar. För att kontroll av lotteriverksamheten skall bli möjlig bör lotteriet få bedrivas endast efter tillstånd av länsstyrelsen. Vidare bör lotteriet få bedrivas endast inom nöjesanläggningen i fråga och endast i samband med den övriga verksamheten där. Det är inte avsikten att anordnaren skall kunna skaffa intäkter till sin verksamhet genom att sälja lotteriet på den traditionella lotterimarknaden. Lotter får säljas endast under tider då anläggningen i övrigt hålls öppen och endast av statens lotterinämnd godkända lotter får användas. På grund av penningvärdelörändringen har det uppstått svårigheter for anordnarna att inom nu gällande begränsningar finna varor, som är tillräckligt attraktiva. Detta har fört med sig, att bestämmelserna om högsta vinstvärde inte efterlevs. Liksom i andra lotterier har vid valet av vinster skett en övergång från varor till presentkort. Genom att presentkorten är inlösbara i varuhus överträds bestämmelsen, att anvisningar skall gälla som betalningsmedel enbart inom tillställningsområdet.

378 Traditionella lotterier sou 1979:29

För att de framtida lotterierna i folkparker och liknande skall få karaktären av förströelse är det nödvändigt med begränsningar av insats och vinstvärde. Penningvinster bör inte få förekomma. Vi har dock funnit att värdegränserna for de nuvarande anmälningslotterierna får anses väl lågt satta. De flesta andra förströelser som erbjuds inom en nöjespark betingar ett högre pris än en krona. Vi anser en högsta insats av två kronor och ett högsta vinstvärde av 200 kronor vara lämpliga gränser. Därvid har vi tagit hänsyn till penningvärdeförändringen och till möjligheten att skaffa fram bra och användbara vinster i lotterierna.

24.17 Lotterier i samband med tivolin, mässor m. m.

Ideella föreningar anordnar inte sällan lotterier i samband med tivolin, mässor eller liknande tillställningar av tillfällig karaktär. Sådan lotteriverksamhet har lång tradition. Det normala förhållandet, vad gäller exempelvis tivolin, är att ett serviceföretag arrangerar hela tivoliverksamheten och tillhandahåller den utrustning som behövs för lotteriet, dvs. lotter, vinster, lottstånd m. m. I övrigt omhänderhas dock lotteriet av den ideella föreningen själv. Serviceföretaget får för sitt biträde en viss procentandel av lotteriets behållning. Enligt vår mening skall även i framtiden lotterier för ideella ändamål få anordnas i samband med tivolin, mässor och liknande tillfälliga tillställningar. Dessa lotterier skall således anordnas av ideella föreningar. Med tanke på att den verksamhet i samband med vilken lotteriet anordnas är av tillfällig karaktär, bör det kunna ses som en praktisk lösning att ett serviceföretag tillhandahåller utrustningen för lotteriverksamheten. Det skulle sannolikt orsaka de lotterianordnande föreningarna stora problem om de skulle vara tvungna att for endast en kortare period skaffa fram nödvändig utrustning. Tivoliverksamheten kanske bara pågår en dag eller ett par dagar på en och samma plats. Tillfälliga verksamheter är mer svårkontrollerade än sådana som bedrivs kontinuerligt. Lotterier i samband med tillfälliga tivolin, mässor eller liknande tillställningar bör därför inte få anordnas utan tillståndsprövning. Liksom vad gäller andra lotterier på lokal nivå skall länsstyrelsen vara tillståndsmyndighet. Eftersom lotteriets behållning skall tillfalla ideella ändamål och eftersom det skall vara ideella föreningar som svarar för skötseln av lotterierna anser vi att det i lagen inte behövs några regler i fråga om storleken av insatser och vinster. Vi anser att det bör ankomma på länsstyrelserna att i samband med tillståndsgivningen ange villkor för lotteriverksamheten. Därigenom kan föreskrivas att insatser och vinster skall begränsas. Länsstyrelserna och statens lotterinämnd bör följa utvecklingen på området. Liksom i fråga om andra lotterier för ideella ändamål bör krav ställas på att lotterier i samband med tillfälliga tillställningar kan förväntas lämna skälig avkastning. Sådana lotterier bör självklart medräknas vid myndigheternas bedömningar av föreningarnas behov och av marknadsutrymmets storlek. De serviceföretag som tillhandahåller lotterierna och utrustning därtill skall naturligtvis inte själva få anordna lotterier. l framtiden bör företagen,

Traditionella lotterier 379

enligt vår mening, inte få betinga sig en viss procentuell andel av lotteriets behållning. Ersättningarna för de tjänster som företagen utför bör betalas till fasta belopp såsom en omkostnad för lotteriet och skall framgå av avtal mellan parterna på samma sätt som vid serviceföretagens medverkan i andra lotterier och spel (se avsnitt 24.11). Om företagen tilläts ta en viss andel av behållningen skulle detta innebära att lotterierna delvis anordnades till förmån för företagen.

sou 1979:29 331

25 Bingospel

25.1 Allmänt

Bingo är ett av de mest populära spelen i vårt land. Spelet indelas vanligtvis i storbingo, automatbingo och variantbingo. Storbingospel pågår normalt under minst två timmar och insatserna erläggs före spelets början. Insatserna berättigar till s. k. bingobrickor (bingolotter) på vilka spelplanerna finns. Vid automatbingospel används fasta spelanläggningar i stället för lösa bingobrickor och insatserna görs efter hand under spelets gång. Variantbingo är ett mellanting mellan storbingo och automatbingo. insatser erläggs liksom vid automatbingo efter hand, men lösa bingobrickor används. Bingo spelas ofta i en särskilt iordningsställd lokal. Storbingo spelas vanligen under kvällstid eller på helgdagar. Automat- och variantbingo däremot spelas vanligtvis under dagtid, men spelet fortsätter i många fall även på kvällstid. Bingo spelas i princip på följande sätt. Ur en bestämd nummerserie dras slumpmässigt en följd av nummer som ropas ut till speldeltagarna. De speldeltagare som har det utropade numret på en spelplan markerar detta genom att rita ett kryss eller liknande över numret. Den som först erhåller vissa i förväg bestämda kombinationer av spelplanens rutor markerade har fått bingo och erhåller vinst. l exempelvis variantbingo kan spelet gå till på följande sätt. Varje bingobricka innehåller tre spelplaner, vilka vardera innehåller 5x5 rutor med nummer ur serien 1-75. Allt eftersom spelledaren med jämna mellanrum ropar ut ett slumpvis draget nummer inom samma serie markerar deltagarna dessa på sina spelplanen Den eller de spelare som först får en hel rad - vågrät, lodrät eller diagonal - markerad har fått ”bing0. Därefter spelas bingo om två, tre och fyra vågräta rader och till sist om full bricka, dvs. att alla 25 nummer på en spelplan skall vara markerade. Därefter följer en ny spelomgång. En mer utförlig beskrivning av bingospelet finns i kapitel 4 samt i betänkandet (SOU l970:52)Om lotterier och i departementspromemorian (Ds H 1973:4) med förslag till riktlinjer för bingospelets reglering. Tillstånd till bingospel beviljas av länsstyrelsen enligt l c § lotteriförordningen. Spelet omsatte drygt en miljard kronor år 1978, fördelat på ca 2 000 tillstånd. Ungefär 3/4 av all bingo bedrivs med hjälp av serviceföretag eller på annat sätt med avlönad personal. Sådan kommersiell bingo utgörs till största delen av variantbingo och automatbingo. “Ideell” bingo, anordnad av föreningarna själva utan marknadsmässigt avlönad personal, utgörs huvud-

382 Bingospe/

sakligen av storbingo. Bingo i ideell regi Förekommer framför allt på landsbygden och i mindre orter.

25.2 Bingospelets utveckling

Av redogörelsen i kapitel 4 för bingospelets utveckling framgår att spelet i början av 1960-talet i stor utsträckning blev till ett näringsfång för privata anordnare, som endast av formella skäl utnyttjade ideella föreningars namn för verksamheten. Kontrollen av verksamheten var i det närmaste obefintlig. Sedan spelet âr 1973 belades med ovillkorligt tillståndstvång och en femprocentig omsättningsskatt infördes har åtskilliga kommersiella intressenter försvunnit från marknaden. Vissa större serviceföretag började i stället inta en alltmer dominerande ställning. Möjligheten att få betydande inkomster från enarmade banditer i bingolokalerna var en omständighet som fortsatte intressant från kommersiell Efter hand att göra bingomarknaden synpunkt. utvidgades marknaden till allt fler föreningar och även till nya typer av föreningar. Samtidigt ökade bingospelets totala omsättning. Marknadens breddning motsvarades emellertid inte av en rättvis fördelning av bingotillstånden. Vissa föreningar fick tillstånd till spel med betydande omslutning, medan andra- med samma behov av intäkter- fick nöja sig med mindre tillstånd eller inga tillstånd alls. Utrymmet på marknaden har under de senaste åren varit starkt begränsat, Spelet har därför på många håll haft dålig lönsamhet. Nya föreningar har haft svårt att komma in på marknaden, eftersom det i regel måste ske på andra bingoanordnares bekostnad. Föreningar som i början fick stora bingotillstånd har mestadels gjort sig beroende av intäkterna, varför endast en långsam till förmån för andra har kunnat komma i fråga. Tillgång till nedtrappning spellokal har i praktiken varit avgörande för att kunna få bingotillstånd. Lokalinnehavarna har därför kunnat styra urvalet av anordnare och haft möjlighet att skaffa sig ett betydande inflytande över bingomarknaden. Lotterinämnden har i anvisningar till länsstyrelserna försökt att bryta detta förhållande att verka för en breddning av genom att uppmana länsstyrelserna och att sammanföra föreningar i allianser. Alliansspelet till fler föreningar har efter hand blivit omfattande. Myndigheterna har även strävat bildningen efter att olönsamma hallar skall läggas ned till förmån for mer lönsamma hallar. Effekten har blivit den att antalet spelställen minskat. men att i de kvarvarande lokalerna i stället_ ökat starkt. Parallellt med omsättningen denna utveckling har den av föreningar i egen regi anordnade bingon fortsatt i tämligen oförändrade former. I syfte att sanera serviceverksamheten i samband med bingo engagerade sig bl. a. vissa idrottsorganisationer i serviceledet genom bildandet av Riksbingo (eg. Riksförbundsbingo AB)år 1974. Bolaget expanderade snabbt genom bl. a. köp av andra serviceföretag. Formerna för verksamhetens drift och expansion ledde till ekonomiska svårigheter, varför företaget försattes i konkurs under år 1977. (Se avsnitt 4.6).

SOU l979z29 Bingospel 383

25.3 Problemom råden

Vår redogörelse i det föregående (se särskilt kap. 4) har visat att bingospelet tidigare var förknippat med åtskilliga problem, men att problemen i viss utsträckning rättats till efter hand. Vissa problem kvarstår dock delvis olösta. De är i huvudsak följande. a) Bingon påstås leda till sociala och ekonomiska problem för deltagarna. b) Bingoinkomsterna fördelas inte rättvist mellan anordnarna. c) Förutsättningen för att kunna anordna bingospel är att man hartillgång till en bingolokal. Sådana innehas inte sällan av serviceföretag som därigenom får ett alltför stort inflytande över marknaden. d) Myndigheternas resurser att kontrollera bingospelet är för begränsade. Länsstyrelserna har i många fall inte kunnat utbilda de kontrollanter som utsetts för spelen. Man har även haft svårigheter att rekrytera tillräckligt kvalificerade kontrollanter. Detta har lett till kritik från anordnare, som upplever kontrollen som olikfonnig och orättvis. Vi återkommer till de nu angivna problemen i det följande. Kontrollfrågan behandlas i ett särskilt kapitel.

25.4 Sociala frågor

Bingospelet har kritiserats och debatterats. l massmedia har bingon ibland förts fram som typexempel på en meningslös En fritidssysselsättning. utbredd uppfattning har varit att bingo skulle spelas av framför allt kvinnor, särskilt hemmafruar samt pensionärer. Påståenden att hemmafruar skulle spela bort hushållspengarna och äldre människor sin pension har inte varit ovanliga. En lika utbredd uppfattning har varit att spelet skulle locka främst ensamma och socialt utslagna människor och att spelandet skulle vara ett desperat rop efter social gemenskap. Bingon har också kritiserats för att den skulle leda till många människors ekonomiska fördärv. I tidningar har artiklar förekommit med reportage om människor som spelat bort åtskilliga tusentals kronor på bl. a. bingo. Vidare har bingospel sagts tillhöra den sortens masskultur som lockar personer med förhållandevis låg utbildning. Bingospelandet skulle hindra människor från att komma i kontakt med andra former av fritidsaktiviteter som anses mer värdefulla t. ex. bokläsning, teaterbesök, deltagande i studiecirklar, föreningsliv m. m. Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgárdar hävdade i ett uttalande om spel i oktober 1974 att det var bristen på och svårigheten att komma i kontakt med utvecklande som gjorde att människor fritidssysselsättningar sökte sig till bingohallar. Detta ökade enbart spelarnas passivitet samtidigt som klyftan till dem som valde en mer meningsfull fritidssysselsättning vidgades. Särskilt barn och ungdom kunde fara illa av en sådan utveckling. Förbundet menade att staten borde vidta sådana åtgärder att den kommersiella bingomarknaden efter hand kunde avvecklas. l forsta hand borde automatbingospelet förbjudas. Under åren 1975-1977 bedrevs ett forskningsprojekt med arbetsnamnet

384 Bingospel

Bingospelarens sociala profrl”. Forskningsprojektet initierades av Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare. En stor del av undersökningen utfördes vid Institutet för social forskning inom socialdepartementet. Projektets syfte var dels att undersöka vilka människor som spelar bingo och om de skiljer sig från dem som inte gör det, dels att undersöka vilka sociala funktioner bingon har. Vi har tidigare berört undersökningen i avsnitt 4.5. Vi finner här anledning att fördjupa oss något i undersökningens resultat. Sociologerna Paavo Bergman och Sven G Olsson utförde inom projektet en studie baserad på 1974 års levnadsnivåundersökning. Denna omfattade ungefär 6 000 personer vilka utgjorde ett representativt tvärsnitt av befolkningen i åldern 15-75 år. Följande resultat framkom. Man kunde konstatera att andelen kvinnor var något större än andelen män bland bingospelarna. Nio procent av kvinnorna spelade bingo mot sju procent av männen. Skillnaderna var dock inte stora och bland ogifta bingospelare i socialgrupp lll var andelen män i vissa undergrupper till och med större. Bingospel var ovanligt bland ungdomar, men det var heller inget typiskt pensionärsspel. Spelandet var ganska jämnt fördelat bland personer över 30 år. Bland kvinnor var bingospel vanligast i åldersgruppen 30-54 år. För männens del ökade intresset för bingo något med stigande ålder. Man kunde inte konstatera att bingospelandet var mera vanligt bland ensamma människor. Andelen bingospelare var tvärtom något större bland gifta eller sammanboende än bland ogifta, nio procent mot sju procent. Frånskilda och änklingar/änkor utgjorde en påfallande liten del av bingospelarna. Det framgick också att bingospelare över lag hade ett något intensivare umgängesliv än genomsnittet av totalbefolkningen. Av undersökningsresultaten framgick att andelen bingospelare ökade något när befolkningstätheten minskade. I storstäderna spelade sex procent av invånarna bingo mot åtta procent i övriga städer och tio procent på landsbygden. Man kunde konstatera att majoriteten av bingospelarna, eller 76 procent, tillhörde socialgrupp III. Av totalbefolkningen utgjorde socialgrupp Ill 56 procent. Inom socialgrupp l var spelet ovanligt. Härvid fanns inga märkbara skillnader mellan män och kvinnor. lnom socialgrupperna l och ll dominerade hemmafruarna bland bingospelarna. lnom socialgrupp Ill. där de flesta bingospelare fanns, var arbetare i privata sektorn den största gruppen bingospelare. Dessa uppgifter gällde även sett i relation till respektive yrkesgruppers andel av totalbefolkningen. Bingospelarna hade i högre grad okvalificerade och monotona arbeten än de som inte spelade bingo. Bland personer med kvalificerat och icke-monotont arbete var bingospel tämligen ovanligt. Man kunde inte finna att bingospelarna var mindre aktiva än andra på fritiden. Bingospelarna ägnade sig dock inte åt s. k. finkultur i någon större l utsträckning. I stort sett sammanföll bingospelarnas fritidsaktiviteter med de Undersökningens resultat finns publicerade i för arbetarklassen typiska, bortsett från bingon. bokform under titeln Åke Daun sammanfattade resultaten på följande sätt. Projektledaren “Bingospelare En sam- Bingospelet var väl förankrat i yrkesbefolkningen. Bingon tycktes för spelarhälls- och kulturunder- Redaktör Åke na vara enjämlik samvaro under lättsamma former, där nya sociala kontakter sökning. Daun. Tidens förlag. lätt kunde etableras och återknytas. Bingospelandet tycktes inte återspegla en Kristianstad 1977. ökad grad av social isolering.

Bingospel

Den nyss nämnda undersökningen visar att bingon för många människor ger omväxling, avkoppling och spänning under tämligen oförargliga former. Bingospelet är för många ett sätt att umgås, ett sällskapsspel. Ofta går vänner, gifta par eller grannar på bingo tillsammans. Det torde stå ganska klart att flertalet bingospelare deltar i spelet för sitt eget nöjes skull och inte för att i första hand stödja den ideella verksamhet som bingomedlen tillfaller. Vi har inte kunnat finna att bingospelet leder till ekonomiska problem för deltagarna. Vi redogjorde i avsnitt 4.7 för en studie vi utförde i olika bingohallar. Vi kom fram till att spelarna i genomsnitt satsade 40-60 kronor vid varje speltillfálle, varvid normalt mer än hälften återgick till spelarna i form av vinster. Nettokostnaden blev alltså högst 20-30 kronor. Det kan visserligen ha förekommit att människor spelat bort större belopp på bingo, men detta torde vara undantagsvis. Vid alltför ohämmat deltagande finns i de flesta lotterier och spel med ekonomisk insats risk för ekonomiska problem. Vi har kommit till den slutsatsen att den redovisade kritiken mot bingospelet i många stycken har varit överdriven och i vissa fall obefogad. Vi finner därför inte skäl att införa en hårdare reglering av spelet. Det finns dock anledning till viss försiktighet med tanke på att i princip obegränsade insatser kan göras. Den situationen kan inträffa att spelandet ökar i sådan omfattning att sociala problem uppstår. Vi vill, för att förhindra en sådan utveckling, förorda att en betryggande tillsyn över bingospelet kommer till stånd. Automatbingon är den bingoform som mer än övriga har kritiserats från sociala utgångspunkter. Man har menat att automatbingospelet är snabbare än de övriga bingoformerna, vilket skulle kunna leda till att människor spelar bort avsevärda summor. Inte heller skulle, enligt kritikerna, automatbingon ge samma möjligheter till sociala kontakter som storbingon och variantbingon, eftersom spelet är snabbare och deltagarna stannar ganska kort tid per speltillfálle. I avsnitt 4.7 har vi redovisat resultatet av studier vi gjort i olika bingolokaler. Vi kunde konstatera att automatbingon var det snabbaste spelet av de tre bingoformerna, men att insatserna i gengäld var mindre per spelomgång. Den genomsnittliga totala insatsen per speltillfálle blev därför lägre i automatbingo än i t. ex. variantbingo. Vad beträffar möjligheten till sociala kontakter är det med all sannolikhet så, att denna är störst vid storbingospel, som är en tillställning oftast under en hel kväll. Man bör emellertid ha i åtanke att automatbingo i stor utsträckning bedrivs under dagtid då de flesta människor inte kan avsätta någon längre tid för bingospel. Kanske vill man bara ha en stunds avkoppling under t. ex. en lunchrast. Möjligheten till närmare social gemenskap torde i sådana fall inte ha den största betydelsen. Enligt vår uppfattning verkar inte automatbingospelet vara förenat med nämnvärt större olägenheter än de övriga bingoformerna. Vi anser dock att det kan finnas anledning att i första hand uppmuntra storbingospel.

386 Bingøspel

25.5 ”Kommersiellt” och ”ideellt” bingöspel

Bingon har som tidigare nämnts utvecklats mot dels ett “kommersiellt” och dels ett ideellt bedrivet spel. Med kommersiellt bedriven bingo avses här främst spel, till vilket ett serviceföretag år knutet i någon form. För att undvika missförstånd bör det betonas att det i begreppet serviceföretag inte läggs in någon speciell innebörd beträffande ägandeformen. Även i de fall en ideell förening eller en privatperson bedriver serviceverksamheten talar vi i detta sammanhang om serviceföretag. Till “kommersiellt” bingospel får även räknas sådant spel där en förening för egen räkning bedriver bingo med personal anställd till åtminstone marknadsmässig lön. Med “ideellt” bingospel menas här sådant spel som den anordnande föreningen bedriver i egen regi med hjälp av föreningsmedlemmar. Vi anser att sådant bingospel bör betraktas som ideellt även om funktionärerna i begränsad utsträckning får ersättning för sina tjänster. Det “ideella” bingospelet kännetecknas ofta av en högre lönsamhet än det kommersiella, eftersom det drivs med inga eller endast ringa personalkostnader och ofta med mindre utgifter i övrigt. Det finns därför all anledning att uppmuntra och stödja det ideellt bedrivna spelet. Vi är emellertid medvetna om att omfattande bingospel under dagtid inte rent praktiskt kan bedrivas med hjälp av föreningsmedlemmar på fritid. Det är därför sannolikt nödvändigt att även i framtiden acceptera kommersiellt bedriven bingo. Som tidigare framgått har formerna för hur bingospelet får bedrivas efter hand blivit alltmer reglerade i lotterinämndens anvisningar. Vad som återstår att göra är att förbättra kontrollen och efter hand anpassa spelets regler efter tidens krav samt att stävja inte önskvärda yttringar av spelformen. Vi vill emellertid här peka på faran att reglerna görs så detaljerade och komplicerade att föreningarna inte vågar satsa på ett eget engagemang i spelet utan väljer att anlita ett serviceföretag.

25.6 Anordnare

Frågan om vilka föreningar och organisationer som kan få tillstånd att anordna bingospel styrs av bestämmelserna om för vilka ändamål spel får anordnas. De regler vi föreslår för ändamålsbestämningen har redovisats tidigare (se kap. 23). Av tradition har bingospel framför allt anordnats av idrottsföreningar. Myndigheterna har strävat efter att även andra typer av föreningar skall få tillgång till bingomarknaden. Lotterinämnden har bl. a. uppmuntrat till alliansbildning, vilket har bidragit till att minska idrottsföreningarnas dominans bland bingoanordnarna. Vi erhöll i april 1975 en skrivelse från Ungdomsföreningarnas Centralorganisation i Malmö. Skrivelsen innehöll vissa förslag i lotteri- och bingoftågor. Bland annat föreslog organisationen att ungdomsföreningar borde ges rätt till förtur i lotterisammanhang, eftersom sådana organisationer fick anses bedriva ett viktigt socialt arbete. Tillstånd till lotterier och bingospel borde, enligt centralorganisationen, ges endast till föreningar anslutna till riksorganisationer.

Bingospel 387

Vi vill för vår del inte föreslå sådana begränsningar av anordnarkretsen. Vi anser att intäkter från bingospel bör komma så många som möjligt till del. Alla ideella organisationer som varaktigt bedriver verksamhet med ideellt syfte bör i princip ha rätt att anordna bingospel. Det är emellertid klart att marknadsutrymmet inte på långt när motsvarar efterfrågan inom denna spelsektor. Begränsningar i speltillståndens omfattning i förhållande till begärda tillstånd kan därför ofta bli nödvändiga. Att favorisera en viss typ av föreningar - som exempelvis ungdomsföreningar - anser vi inte att det finns skäl till. Ett sätt för prioritering tillämpas redan. Som framgått av kapitel 4 har lotterinämnden i riktlinjerna för bingospel år 1978 uttalat, att spelet bör förbehållas andra föreningar än de som endast har ett litet behov av intäkter från spel- och lotterimarknaden. Sådana föreningar bör i första hand hänvisas till traditionella lotterier. Nytillkommande Föreningar bör, enligt riktlinjerna, beviljas tillstånd till bingospel bedrivet med hjälp av serviceföretag endast om föreningens verksamhet motiverar ett tillstånd som beräknas ge åtminstone 10 000 kronor i nettobehållning. En prioritering enligt nu nämnda principer anser vi vara en lämplig modell också för framtiden. Vi föreslår att det överlämnas till statens lotterinämnd att även i fortsättningen meddela anvisningar på området. Det är sannolikt att idrottsföreningar kommer att dominera bland anordnarna även vid en objektiv fördelning av bingotillstånden, eftersom dessa utgör en stor del av det totala antalet ideella föreningar. Särskilt bland föreningar som bedriver ungdomsverksamhet torde idrottsföreningar utgöra merparten. Om man exempelvis ser till aktivitetsstödet som utgår till ungdomsverksamhet, finner man att ungefär 80 procent tillfaller idrottsförenmgar.

25.7 Tillståndsgivning

Bingospel är av stor betydelse för åtskilliga föreningars ekonomi. I kapitel 8 har vi redovisat en studie av bingospelets och lotteriernas ekonomiska betydelse för några föreningar. I samtliga exempel har bingospelet haft en avgörande betydelse för föreningsekonomin. Vi vet också genom kontakter med bl. a. företrädare för länsstyrelserna, lotterinämnden och föreningslivet att många föreningar har byggt upp sin ekonomi kring bingospelet. l nu gällande lotteriförordning finns inga regler för bingotillståndens omslutning, men lotterinämnden har i sina anvisningar gett länsstyrelserna vissa riktlinjer för hur omslutningen skall bestämmas. Enligt dessa riktlinjer skall länsstyrelserna i samband med tillståndsgivningen bestämma omslutningen med hänsyn till den sökande föreningens behov och utrymmet på marknaden. Länsstyrelsen bestämmer i samband därmed också den tid under vilken spelet får bedrivas. De anordnande föreningarna hyser ofta stor tillit till sin egen förmåga att driva spelet. Inte sällan får därför länsstyrelsen skära ned det belopp som ansökan avser. Dessutom råder sådan konkurrens om bingotillstånden att myndigheterna måste sträva efter att rättvist dela upp marknaden mellan föreningarna. Ungdomsföreningarnas Centralorganisation i Malmö föreslog i den tidiga-

388 Bingospel

re nämnda skrivelsen också att bingotillstånden skulle begränsas till 500 000 kronor, eftersom marknaden var mättad och länsstyrelsen inte hade kunnat göra en rättvis fördelning av tillstånden. Vi vill för vår del inte förorda sådana formella begränsningar av bingotillståndens storlek. Förhållandena på bingomarknaden kanju snabbt komma att ändras och en bestämd maximigräns för omslutningen skulle därvid kunna vara till hinder för en smidig marknadsanpassning. Dessutom inverkar naturligtvis penningvärdeförändringen på en beloppsgräns. Vi har inte något att erinra mot det förfarande som tillämpas i dag. Vi anser det således riktigt att omslutningen av bingospelet bestäms av de sökandes medelsbehov med hänsyn tagen till det utrymme som finns på marknaden. Vi har dock inte ansett det möjligt att uppställa någon generell regel för hur länsstyrelserna i framtiden skall fördela tillstånden. Detta arbete måste grunda sig på en helhetssyn av det lokala föreningslivet och av förhållandena på bingomarknaden. Länsstyrelserna bör också nära samarbeta och samråda med de ideella föreningarnas regionala organisationer. Vid bestämmandet av medelsbehovet bör hänsyn tas till föreningens storlek och verksamhetens omfattning, de särskilda kostnader som är förknippade med verksamheten i fråga samt möjligheten att utnyttja andra inkomstkällor än bingo. Med andra inkomstkällor menar vi bl. a. biljettintäkter, bidrag från enskilda och från det allmänna samt intäkter från övrig lotteri- och spelverksamhet. Marknadsutrymmet bör länsstyrelserna kunna bedöma genom att iaktta bingospelens lönsamhet, möjligheten för nya föreningar att komma in på marknaden, konkurrensen om spellokalerna, de marknadsföringsåtgärder som vidtas m. m. Statens lotterinämnd bör genom anvisningar till länsstyrelserna verka för att tillståndsgivningen på bingoområdet sker enligt samma principer i hela landet.

25.8 Tillståndsperiod

Tillståndsprövningen för bingospel har hittills anslutit till kalenderår. I de fall bingospel har anordnats i allians har länsstyrelserna ofta försökt tillföra alliansen så många föreningar att omslutningen täckt ett helt spelår i den aktuella hallen. För att länsstyrelserna skall kunna göra en riktig bedömning av bingomarknaden och föreningarnas behov är det enligt vår mening nödvändigt att bedömningen sker på årsbasis. Även tillståndsperioden bör normalt avse ett år, vad gäller kontinuerligt spel i en bingolokal. Huruvida kalenderår eller annan årsperiod är att föredra kan diskuteras. En fördel med kalenderårsperioden är att de flesta händelser - numera även räkenskapsåret- ansluter till denna period. En fördel med exempelvis en period från april till mars är å andra sidan att flertalet resultaträkningar vid denna tid hunnit färdigställas och att därigenom ett relativt gott underlag för behovsprövningen finns. Dessutom skulle en sådan period vara bättre anpassad till länsstyrelsernas arbetssituation. Troligtvis är därför en annan årsperiod än kalenderår att föredra.

Bingospe/ 389

25.9 Geografiskt område

Vi har tidigare framhållit som princip att lotteri och spel bör få anordnas endast inom det geografiska område där organisationen bedriver sin huvudsakliga verksamhet. För närvarande gäller enligt lotterinämndens anvisningar att bingospelet skall bedrivas på den ort till vilken föreningen har rimlig anknytning. Därmed menas den ort där föreningen har sin huvudsakliga verksamhet eller där majoriteten av medlemmarna finns. Vi har i kapitel 2 redogjort för att detta i flera fall medfört tolkningssvårigheter och att myndigheternas avgöranden upplevts som orättvisa och felaktiga av föreningarna. I kapitel 8 har vi redogjort för bl. a. Holmsunds Idrottsförening, som förvägrades anordna bingospel i kommunens centralort, Umeå. Vi anser för vår del att kommunen i första hand bör vara det område inom vilket bingotillstånd skall kunna beviljas. En sådan princip bör vara enklare att tillämpa och dessutom ge större rättvisa. Kommungränserna får dock i detta sammanhang inte ses som vattentäta skott utan en smidig anpassning bör ske till varje särskild situation.

Alliansbildning

Pâ många orter har betydande alliansbildningar kommit till stånd. I exempelvis Örebro anordnar omkring 40 föreningar tillsammans bingospel. En särskild styrelse har hand om skötseln av spelet. Vi har den uppfattningen att alliansbildningarna har gett goda resultat på marknaden. Som vi redogjort för i kapitel 4 har alliansbildningarna ofta medfört lägre kostnader, rationellare drift och bättre möjlighet till kontroll över spelet. Lönsamheten i spelen har därigenom förbättrats. Vidare har mindre föreningar fått möjlighet att anordna bingospel och nya typer av föreningar har tillkommit. Vi ser detta som en tillfredsställande utveckling. Alliansbildning bör även i fortsättningen uppmuntras. Målsättningen bör vara att allianserna görs så pass stora att det krävs endast en eller ett par allianser för att täcka ett års kontinuerligt spel i en bingolokal. För närvarande är varje enskild förening i en allians tillståndshavare och har alltså juridiskt ansvar för hur spelet bedrivs. En annan möjlighet skulle vara att tillstånd gavs direkt till alliansen. måste dock Tillståndsgivningen även i detta fall grunda sig på en bedömning av varje ingående förening, varför det knappast skulle innebära några nämnvärda förenklingar för länsstyrelsen. Vi anser att varje enskild förening även i fortsättningen bör stå som tillståndshavare även om spelet anordnas i allians. Om tillstånd ges till varje förening finns dessutom större utsikter till att föreningarna engagerar sig i bingospelet och att verksamheten därigenom får en mindre kommersiell prägel. Ett förslag till ”storalliansspef” har framförts till oss av företrädare för länsstyrelserna. Förslaget innebär att man låter alla föreningar inom ett visst område (t. ex. kommun eller län), som avser att anordna bingospel med hjälp av serviceföretag, ingå i en enda stor allians. Behållningen från samtliga bingospel inom området skulle efter spelåret fördelas mellan föreningarna i proportion till deras behov. Därigenom skulle inte den enskilda föreningen

Bingospel

vara beroende av spelresultatet i en viss bingolokal. Detta resultat berorju i stor utsträckning på hur serviceföretaget sköter verksamheten och på hur konkurrerande spel anordnas. För serviceföretagens del skulle dock konkurrensen på marknaden även i fortsättningen vara av stor betydelse, eftersom konsultarvodena även vid detta alternativ bör vara beroende av spelresultat och omsättning i respektive hall. En nackdel med Förslaget - i viss mån gäller väl det allt spel anordnat i allianser - är att de enskilda föreningarnas engagemang i bingoverksamheten riskerar att minska. En annan invändning mot “storalliansspel” är att de föreningar som har ett publikdragande namn inte kan dra nytta av detta, eftersom alla föreningar företräds gemensamt utåt. Vi anser inte storallianssystemet vara så överlägset att vi vill förorda det generellt. Föreningarnas intresse av att bingoverksamheten sköts på ett föredömligt sätt bör vara större om verksamheten är knuten till en viss lokal, där man direkt kan se resultatet av sina ansträngningar och där man har möjlighet att påverka sättet att driva spelet. 1 vissa fall kan “storalliansspel” vara fördelaktigt, exempelvis i storstadsregioner där föreningarnas verksamhet sträcker sig över ett större område och där bingospelarna har möjlighet att många olika bingohallar. Initiativet att bilda storallianser bör välja mellan dock komma från föreningarna själva och enighet om alliansen bör råda dem emellan.

25.11 Serviceföretag

l våra direktiv sägs att reglerna för samhällets tillsyn och kontroll över lotteriverksamheten bör säkerställa att lotterier inte anordnas för obehöriga ändamål och att resultatet av ett lotteri kommer avsett ändamål till godo. Härvid i och kontroll av bör uppmärksamhet ägnas åt frågan om insyn sköter lotteriverksamhet för tillståndshavarens företag, som mot ersättning räkning. Vi har tidigare redogjort för departementschefens uttalande i proposition 1974:51 i samband med ändring av reglerna för bingospelet, där han fann att serviceföretagen på bingomarknaden vid tidpunkten i fråga kunde ha en funktion från viktig att fylla men att man på sikt borde frigöra bingospelet beroendet av och inflytandet från kommersiella intressen. Hur detta skulle åstadkommas borde ankomma på oss att anvisa vägar för. I vårt remissvar på departementspromemorian (Ds H 1973:4) som låg till för den nu berörda ändringen, anfördes att vad som föreslagits om grund serviceföretagens roll i bingospelen otvivelaktigt var ett steg i i rätt riktning Vi framhöll att det fortfaranmen att åtgärderna inte kunde anses tillräckliga. de skulle komma att finnas risk för att serviceföretagen tog ut ersättningar som inte stod i rimlig proportion till faktiska kostnader och vad som i fråga om affársvinst verksamhet borde därför var skäligt. Frågan om serviceföretagens övervägas ytterligare. Förslaget utgjorde inte något hinder för att åtgärderna som ett första steg i riktning mot en mera tillfredsställande genomfördes ordning. Bingospelens lönsamhet är i många fall dålig. Till stor del beror detta på alltför höga omkostnader. Kostnadsfrågan bör därför enligt vår mening vara

Bingospel

grundläggande vid diskussionen om serviceverksamhetens framtida utformning. Man bör även kunna kräva att de ideella föreningarna och deras organisationer i största möjliga utsträckning bjuder till och själva deltar i bingodriften. På så sätt torde kostnaderna i spelet kunna minskas. Vi har övervägt några olika alternativ som skulle leda till att bingospelet frigjordes från kommersiella intressen. En möjlighet vore att ett statligt bolag övertog serviceverksamheten på bingomarknaden. Vi har dock inte funnit sådan sociala eller andra skäl föreligga, att ett statligt engagemang i servicenäringen är befogat. Ett statligt engagemang skulle för övrigt strida mot tanken att anordnarna själva i största möjliga utsträckning bör svara för bingoverksam heten. Visserligen torde ett statligt monopol erbjuda samhället den bästa insynen i och kontrollen av verksamheten. Vår uppfattning är emellertid att kontrollen väsentligt kan effektiviseras genom att myndigheterna ges bättre möjligheter till insyn i serviceföretagen och genom att tillsynsmyndigheternas resurser förstärks. En arbetsgrupp inom Sveriges Riksidrottsförbu nd presenterade år 1978 ett förslag till organisation för serviceverksamheten inom bingosektorn och i viss utsträckning även inom lotterisektorn. Förslaget, som överlämnats till oss,

går i huvudsak ut på att bilda regionala folkrörelseägda servicebolag som

inom var sin region skulle ha monopol på bingomarknaden (se avsnitt 4.3.4). Enligt förslaget skulle sådana regionala bolag kunna ha ett verksamhetsområde som ansluter till idrotts- eller nykterhetsrörelsens regionala organisation. Lämpligt vore att åtta till tio sådana bolag bildades. Frågan om serviceverksamheten på bingoområdet bör kunna bedömas mot bakgrund av att situationen på marknaden har förbättrats väsentligt under de senaste åren. Vi har tidigare redogjort för att många föreningar efter Riksbingos konkurs själva övertagit skötseln av bingospelet. Att föreningarna själva engagerar sig i serviceledet har i de flesta fall givit goda resultat. Omkostnaderna har minskat och föreningarna själva har fått ett större inflytande över spelet. l de fall serviceföretag fortfarande anlitas har alliansbildningar verkat i samma riktning. 1 praktiken har man således i viss utsträckning redan åstadkommit en sådan utveckling, som åsyftas i direktiven och som departementschefen i proposition 1974:51 framhöll att man borde eftersträva. Representanter för tillståndshavarna, servicebranschen och myndigheterna har till oss även framfört den uppfattningen att bingomarknaden under de senare åren haft en gynnsam utveckling och att förhållandena på marknaden numera stabiliserats. Vår uppfattning är att samhället nu inte bör vidta särskilda åtgärder för att förändra ägareförhållandena på servicemarknaden. De missförhållanden som råder bör kunna rättas till inom ramen för den kontrollagstiftning vi föreslår. Tillståndshavarna bör dock på alla sätt uppmuntras att själva överta driften av bingospelet eller att engagera sig i serviceverksamheten. Riksidrottsförbundets förslag kan här vara vägledande vad gäller föreningarnas eget engagemang. Samhällets tillsyns- och kontrollmöjligheter av serviceverksamheten bör som tidigare sagts förbättras. För närvarande saknar myndigheterna helt insyn i serviceföretagen. Vi föreslår därför att samhällsinsyn i serviceföretagens verksamhet görs möjlig genom att tillståndsmyndigheterna får rätt att

granska bokföring och andra handlingar inom företagen som har samband

392 Bingospel

med serviceverksamheten. Serviceföretagen bör vara skyldiga att utforma sin bokföring så att kontroll av verksamheten lätt kan ske. Även i övrigt bör myndigheterna ges möjligheter att utöva en effektiv tillsyn över och kontroll av servicenäringen. Vi återkommer till dessa frågor i det följande.

25.12 Lokalfrågan

För att tillstånd till bingospel skall kunna beviljas krävs tillgång till bingolokal. Problemet är att flertalet bingolokaler ägs av andra än bingoanordnarna själva. Föreningarnas möjlighet att anordna bingospel är således som regel beroende av att överenskommelse nås med lokalinnehavare om plats i en bingolokal. De som råder över bingolokalerna - och det gör serviceföretagen i de flesta fall -intar därför en nyckelroll på bingomarknaden i fråga om urvalet av anordnare. Vi har diskuterat olika utvägar för att bredda anordnarkretsen för bingospel och minska inflytandet för de serviceföretag som äger bingolokaler. Därvid har vi stannat för en modell som i dag tillämpas av vissa länsstyrelser. Den innebär i korthet följande. Före spelårets början gör länsstyrelsen en bedömning av föreningslivet och situationen på bingomarknaden. Om länsstyrelsen därvid kommer fram till att det finns föreningar som ännu inte har fått tillgång till bingomarknaden, trots att de är tillståndsberättigade och även önskar anordna bingospel, så skärs tillstånden för de föreningar som redan anordnar bingospel ned på sådant sätt att ledig kapacitet i spellokalerna uppkommer. Länsstyrelsen beviljar således inte tillstånd fullt ut, utan skapar ett ledigt utrymme på marknaden, vilket får tas i anspråk endast av de utestängda föreningarna. Detta kan ske genom att länsstyrelsen begränsar tidigare beviljade tillstånd både vad gäller spelets omfattning i pengar och den tid under vilken föreningar som tidigare beviljats tillstånd får spela i viss lokal. Det bör påpekas att de utestängda föreningarna sällan ger sig till känna för länsstyrelsen, eftersom de inte kan komma i fråga för bingotillstånd utan tillgång till lokal. Lokalinnehavarna däremot har ofta en kö av föreningar som väntar på spelplats. Genom kontakter med föreningslivet och lokalinnehavarna bör länsstyrelsen orientera sig om vilket reellt intresse för bingospel som finns inom länet. Föreningar som redan anordnar spel i lokalen, exempelvis i allians, får acceptera att nya föreningar tillkommer. Självfallet bör länsstyrelserna i samband med nedskärningar av bingotillståndens storlek söka åstadkomma en så rättvis fördelning som möjligt av marknaden med hänsyn till de olika föreningarnas behov av intäkter. Statens lotterinämnd bör genom anvisningar till länsstyrelserna verka för att successiva nedskärningar av bingotillståndens storlek sker på ett enhetligt sätt.

25.13 Insatser

Vi har tidigare uttalat som princip att lotterier och spel inte bör få bedrivas på sådant sätt att deltagarna otillbörligt utnyttjas. Denna princip skall självfallet gälla även för bingospel.

Bingospe/

För närvarande finns inga bestämmelser rörande insatserna i bingospelet. Vi har övervägt om regler för insatserna bör införas men kommit till den slutsatsen att det skulle bli svårt att göra sådana regler meningsfulla. I bingospelet finns ju möjligheter for spelarna att delta med flera spelplaner samtidigt vid en och samma spelomgång. Därtill finns möjligheter for anordnarna att variera spelhastigheten (dvs. ändra speltidens längd i de olika spelomgångarna) på sådant sätt att det i praktiken innebär en insatsökning för deltagarna. Vi vill därför inte förorda att regler för insatserna införs i lagen. Det bör i stället åvila länsstyrelserna att vaka över att insatserna hålls på en rimlig nivå. Vi kan erinra om att länsstyrelsen i Malmöhus län inte godkände spel med tio-kronorsbrickor i variantbingo med motiveringen att ett så högt pris, med tanke på spelets snabbhet kunde medföra allt för stora utgifter för spelarna. Lotterinämnden ansåg i likhet med länsstyrelsen att spel med enbart tio-kronorsbrickor inte borde godtas. Däremot kunde ett begränsat antal spelomgångar med sådana brickor accepteras som komplement till spelet i övrigt. 1 Norge har insatsbegränsningar införts för offentlig bingo så till vida att brickpriset inte får överstiga 3 Nkr (se avsnitt 4.8). Detta hindrar emellertid inte att man deltar med flera brickor samtidigt.

25.14 Vinster

Den största kostnadsposten i bingospel är vinstutdelningen. Vinsterna i bingospel får inte utgöras av pengar eller värdepapper. Till en början användes också uteslutande bruksvaror av typen kaffeserviser, brödrostar, matkorgar, täcken m. m. Även TV-apparater har varit populära bingovinster. Numera används dock huvudsakligen presentkort som vinster, vilket anordnarna anser vara praktiskt. Vi vet att det förekommer att presentkorten växlas in till pengar. Vinnarna brukar då få nöja sig med en något mindre summa än den valör som finns angiven på presentkortet. Varken anordnare eller spelare torde vara intresserade av att rätten att använda presentkort som vinster begränsas. Vi föreslår heller inga sådana begränsningar. Olägenheterna med att presentkorten växlas till kontanter bör kunna undanröjas bl. a. genom att de görs giltiga i ett större urval av butiker. Bruksvaror som vinster ger den fördelen att anordnaren kan utverka rabatter hos tillverkaren eller grossisten, vilket bör ge bättre lönsamhet i spelet. Det kan därför, enligt vår mening, finnas anledning att uppmuntra användandet av sådana vinster. I den tidigare nämnda departementspromemorian (Ds H 1973:4) föreslogs att penningvinster skulle lå användas i bingospel. Penningvinster skulle få utgå om högst 50 kronor. För att kontroll skulle bli möjlig skulle penningvinster bara få användas i spel där vinster högre än 50 kronor över huvud taget inte förekom. I propositionen i anledning av förslaget framhöll departementschefen att det borde ankomma på lotteriutredningen att ta ställning till 15e prop. 1974:51 med denna fråga. Vidare har en skrivelse till handelsdepartementet från Chris förslag till lag om änd- Wahlström m. fl. med yrkande om penningvinster i bingospel överlämnats ring i lotteriförordningen till oss. m. m.

394 Bingospel

Som vi förut framhållit har vi den principiella inställningen att penningvinster bör få förekomma endast i statliga lotterier och spel. Vi har inte funnit skäl att här frångå den principen. Enligt lotterinämndens anvisningar skall minst hälften av insatserna, räknat per speldag eller vid storbingo per tillställning, gå tillbaka till spelarna i form av vinster. I varje insatsomgång krävs dessutom att vinstutdelningen uppgår till minst 40 procent. Då bingomarknaden började bli mättad höjde många bingoanordnare vinstutbudet för att göra spelet attraktivare. [somliga fall kunde vinstutdelningen uppgå till 80 procent av insatserna. Det förekom också vinster av mycket högt värde, t. ex. bilar. Vi har förut nämnt att den höga vinstutdelningen bidrog till dålig lönsamhet i spelen. Lotterinämnden föreskrev därföri sina anvisningar en begränsning av vinstutdelningen, nämligen att högst 65 procent av insatserna fick delas ut i form av vinster vid automat- och variantbingospel. Vidare foreskrev nämnden att värdet av den högsta vinsten i varje spel inte fick överstiga 5 000 kronor. Liknande forslag om begränsat vinstvärde och vinstutdelning framfördes i en skrivelse till handelsdepartementet från Riksbingo i december 1974. Skrivelsen har överlämnats till oss. En sådan begränsning i vinstutdelning och vinstvärde som lotterinämnden föreskrev var sannolikt nödvändig för att förbättra bingospelens lönsamhet. Regler för såväl lägsta som högsta vinstutdelning kan bli nödvändiga även i framtiden. Vi har dock funnit att sådana regler inte är lämpliga att införa i lagen. Mot en uttrycklig lagregel angående lägsta tillåtna vinstutdelning talar att vinstutdelningen kan beräknas på olika sätt, nämligen för varje insatsomgång, speltillfälle, dag, vecka, månad eller t. 0. m. tillståndsperiod. Ingen av dessa tidsperioder är en självklar bas för beräkning av vinstutdelningen, utan det finns skäl som talar för och emot alla alternativen. Det skulle även medföra svårigheter att införa lagregler vad gäller högsta tillåtna vinstutdelning och vinstvärde. Förhållandena på marknaden kan snabbt komma att ändras, varvid fastslagna gränser skulle kunna försvåra marknadsanpassningen. Vi föreslår därför att det överlämnas till statens lotterinämnd att i anvisningar till länsstyrelserna lämna närmare rekommendationer for vinstutdelningen i bingospel. Nämnden bör därvid verka för att vinstutdelningen sker på ett sådant sätt att speldeltagarna inte otillbörligen utnyttjas och att inte spelets lönsamhet for anordnarna äventyras. Enligt vår mening finns det inte anledning att frångå principen att minst hälften av insatserna skall återgå till deltagarna i form av vinster, beräknat för lämplig tidsperiod.

25.15 Skälig avkastning

Vi har tidigare framhållit att lotterier och spel bör förväntas lämna skälig avkastning för att få bedrivas. På bingoområdet uppvisade tidigare många bingospel dålig lönsamhet (se kap. 4). Lotterinämnden föreskrev därföri sina anvisningar att viss minsta nettobehållning måste uppnås i spelet för att

Bingospel 395

Förnyat tillstånd skulle få beviljas. Enligt nämnden borde en nettobehållning på 15 procent av omslutningen kunna anses som tillfredsställande. l vissa fall och under viss tid kunde tio procent accepteras. - Vi finner att kraven på viss minsta lönsamhet har na-it posl: -r inxrç.. .. bingomarknaden. Vi anser de minimigränser som hitiiiis gällt vara var avvägda. I framtiden kan dock förutsättningarna komma att ändras. Vi anser det därför inte lämpligt att i lagen ange gränser för vad som är acceptabel lönsamhet. Sådana avgöranden måste fattas efter en grundlig analys av marknadsförhållandena. Statens lotterinämnd bör därför i fortsättningen noga följa utvecklingen och i anvisningar ange vilka krav som bör ställas på bingospelets lönsamhet. För att kravet på skälig avkastning i bingospel skall kunna upprätthållas, kan det bli nödvändigt att införa regler rörande begränsningar även av andra kostnader än vinstutdelningen, t.ex. marknadsföringskostnader. Det bör ankomma på statens lotterinämnd att utfärda de föreskrifter som kan visa sig erforderliga.

26 Automatspel

26.1 Allmänt

Med automatspel menas spel på elektroniska eller mekaniska apparater. Enligt nu gällande lotterireglering är automatspel att anse som lotteri i de fall en eller flera deltagare kan erhålla vinst till ett högre värde än vad envar deltagare kan erhålla, även om inte spelresultatet helt eller delvis beror på slumpen. Vi har tidigare behandlat automatspelet i kapitel 5, i promemorian (Ds H 1975:1) Statligt spelautomatföretag samt i vårt delbetänkande (Ds H 1976:3) Enarmade banditer. Som vi redan nämnt i kapitel 5 kan man grovt dela in spelautomater i utbetalningsautomater, som erbjuder vinst i pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande samt flipperspel och liknande apparater, som inte erbjuder annan vinst än rätt till fortsatt finns automater spel. Dessutom som ger varuvinster. och liknande behandlas Flipperspel i kapitel 30 och tas därför inte upp här. År 1977 fanns i landet uppskattningsvis 6 100 utbetalningsautomater och ett hundratal automater med varuvinster. Majoriteten av utbetalningsautomaterna var utställda på restauranger. Automatspelet beräknades år 1977 omsätta 900-1 000 miljoner kronor.

26.2 Nu gällande

reglering

Sedan den [januari 1979 är automatspel som erbjuder vinst i form av pengar. värdebevis, spelpolletter eller liknande förbjudet. Från och med den l juli 1979 är det även förbjudet att inneha spelautomater som erbjuder sådan vinst. Dessa regler framgår av l § respektive 9 § lotteriförordningen. Av l a § lotteriförordningen framgår att automatspel som erbjuder vinst i form av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande dock får anordnas på fartyg i internationell trafik efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lotterinämnden. Av 1 a § lotteriförordningen framgår vidare att automatspel som erbjuder vinst i annan form än pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande, dvs. varor, får anordnas efter tillstånd av

a) polismyndigheten under förutsättning att spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjestillställning

398 A utomatspel

inom Föreningslokal, annan samlingslokal eller nöjespark eller liknande anläggning eller i samband med tivolirörelse eller restaurangrörelse med utskänkningstillstånd enligt lagen (1977:293) om handel med drycker, b x; länsstyrelsen under förutsättning att spelet anordnas i samband med bingospel. som inte är eller kan jämställas med automatbingo samt att spelet anordnas För samma ändamål som bingospelet. Ytterligare Förutsättningar För spel enligt a) eller b) är att värdet av spelarens insats uppgår till högst en krona per spel, högsta vinstens värde inte överstiger tjugo gånger insatsen samt att tillståndsbeslutet i original, eller bestyrkt avskrift, finns uppsatt på väl synlig plats i spellokalen.

Tillstånd till automatspel på Fartyg skall meddelas spelanordnaren, tillstånd i samband med nöjesarrangemang skall meddelas nöjesarrangören, tillstånd i samband med restaurangrörelse skall meddelas rörelseidkaren och tillstånd i samband med bingospel skall meddelas den som erhållit tillstånd till bingospelet. Tillståndet skall gälla För viss tid. Automatspel som erbjuder vinst endast i form av ett Frispel på automaten får anordnas utan tillstånd.

26.3 Något om bakgrunden till nu gällande reglering

Vi vill här Först kortfattat redovisa något om bakgrunden till nu gällande reglering. För en utförligare beskrivning hänvisas till kapitel 5. Spelet på automater, särskilt enarmade banditer, kritiserades hån utifrån sociala utgångspunkter. l motioner till 1975/76 års riksmöte Framhölls att spelet orsakade sociala skadeverkningar och två motionärer yrkade totalFörbud mot enarmade banditer. På näringsutskottets Förslag beslutade riksdagen att lotteriutredningen skulle få i uppdrag att med största skyndsamhet utreda Frågan om ett Förbud mot enarmade banditer. Vi redovisade resultatet av vårt arbete i delbetänkandet Enarmade banditer, där vi Foreslog en stark begränsning av automatspelet. Bland annat Foreslog vi att enarmade banditer med enkronasinsats helt skulle Förbjudas. I proposition 1977/78:9 om spel på s. k. enarmade banditer framhöll regeringen att det vore lämpligt att i lag reglera allt automatspel i ett sammanhang när lotteriutredningen slutFört sitt arbete. Regeringen ansåg det dock påkallat att redan innan dess vidta åtgärder För att sanera automatspelet. Näringsutskottet uttalade sig För ett totalFörbud och hemställde att riksdagen hos regeringen skulle begära Förslag till lagstiftning om Förbud mot spel på enarmade banditer från och med den l januari 1979. Riksdagen beslutade i enlighet med näringsutskottets hemställan. Den därpå Följande propositionen 1978/79:20 Se NU l977/l978:l5. om Förbud mot automatspel, m. m. lades sedermera till grund För nu gällande rskr l977/78:44. reglering.

A uromarspel 399

26.4 Automatspel i framtiden

26.4.l Automatspel om pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande Det finns belägg för att automatspel om pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande kan ge sociala skadeverkningar. Enligt vår mening bör därför spel på automater som är konstruerade for att utbetala sådana vinster även i fortsättningen vara förbjudet. Som en följd därav bör också innehav av spelautomater som erbjuder vinst i pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande vara förbjudet. l annat fall finns risk för illegalt automatspel om pengar. Förbudet mot automater som är konstruerade för utbetalning av pengar, värdebevis, spelpolletter eller liknande innebär att exempelvis enarmade banditer och apparater av typ Guldregn (Penny Fall) och Pajazzo (se avsnitt 5.2) också i framtiden blir förbjudna. Automater som utbetalar exempelvis presentkort kommer även i framtiden att vara förbjudna. Vad som menas med uttrycken värdebevis, spelpolletter och liknande framgår av specialmotiveringen (se kapitel 34). Vi anser att i likhet med nu gällande reglering, undantag från förbudet för automatspel med pengar eller motsvarande bör göras i fråga om automatspel ombord på fartyg i internationell trafik (se prop. 1978/79:20). Enligt vår mening bör regeringen ha huvudansvaret för tillståndsgivningen till automatspel om pengar och liknande ombord på fartyg. Regeringen bör dock kunna delegera beslutanderätten till statens lotterinämnd. Anledningen till att regeringen bör ha huvudansvaret är att vi anser att begränsningar av insatser och vinster i spelet bör komma till stånd genom internationella överenskommelser innan tillstånd till spel beviljas. Det är regeringens sak att ta initiativet till sådana överenskommelser. l samband med tillståndsgivningen bör regeringen, eller i förekommande fall statens Iotterinämnd. meddela villkor för spelet, bl. a. vad gäller storleken av insatser och vinster, antal spelapparater m. m. Tillstånd att anordna automatspel om pengar och liknande bör naturligtvis även medföra rätt att inneha sådan spelautomat.

26.4.2 Auzomarspel om varuvinster

När automatspelet särreglerades år 1973 infördes samma lagregler för automatspel med varuvinster som för automatspel med penningvinster och liknande. Reglerna för automatspel med varuvinster ändrades inte då automatspel om pengar, värdebevis, spelpolletter och liknande förbjöds fr. o. m. årsskiftet 1978/79. Som redan framgått kan automatspel med varuvinster i dag anordnas i samband med offentlig inom nöjestillställning föreningslokaler, andra samlingslokaler eller nöjesparker och liknande. Dessutom kan sådant automatspel anordnas på tivolin. i restauranger med utskänkningstillstånd samt i samband med bingospel. Automatspel om varor har dock fått en blygsam utbredning och förekommer så gott som uteslutande i nöjesparker och på tivolin.

400 A Lnomarspel SOU l979z29

Enligt vår mening finns det inte anledning att särreglera automatspel om varor. Vi anser att spel på automater som är konstruerade för att utbetala varuvinster börjämställas med andra lotterier och spel med endast varor som vinster. Automatspel om varor kan inte tänkas utövatsamma lockelse på deltagarna som automatspel om penningvinster och liknande. Vi finner från sociala utgångspunkter inga betänkligheter mot att spel på automater som erbjuder endast varuvinster får anordnas. Enligt vår mening bör ideell förening som är öppen och som varaktigt bedriver verksamhet med ideellt syfte få anordna automatspel med varuvinster efter tillstånd av länsstyrelsen. Ansökningar om att få anordna automatspel om varor bör liksom vad gäller övriga lotterier och spel for ideella ändamål prövas utifrån de sökande föreningarnas behov av lotteri- och spelintäkter med hänsyn tagen till utrymmet på marknaden. Ytterligare en förutsättning för att spelet skall få anordnas bör vara att spelet kan förväntas lämna skälig avkastning. Idag kan ideella föreningar anordna automatspel om varor bara i samband med bingospel. Någon sådan begränsning av det ideellt anordnade automatspelet har vi inte funnit anledning att bibehålla. I samband med tillståndsprövningen av automatspel om varuvinster bör länsstyrelsen tillse att spelet inte kommer att anordnas på sådant sätt att deltagarna otillbörligt lockas eller utnyttjas. Statens lotterinämnd bör utfärda anvisningar för tillståndsgivningen till automatspel om varor. Därvid bör uppmärksammas att det här aktuella automatspelet enligt vår avsikt endast bör omfatta rena varuvinster som omedelbart vid vinst blir tillgängliga för vinnarna via själva spelautomaten. Möjligheter att lagra tidigare vinster för att därigenom samla ihop till vinst av högre värde eller att återsatsa tidigare vinst skall således inte finnas. Nämnden bör även, om den anser behov utfärda tillämpningsföreskrifter för hur automatspelet skall få föreligga, bedrivas i övrigt. exempelvis vad gäller insatser och vinster i spelet. Spelautomater med varuvinster förekommer av tradition inom folkparksoch liknande nöjesparker. Inom sådana nöjesanläggningar får anläggningar automatspelet sägas utgöra en förströelse bland andra förströelser. Spelet torde i sådana fall inte vara förknippat med några olägenheter. Vi anser därför att innehavare av folkparksanläggning eller därmed jämförbar fast anläggning skall få anordna automatspel om varor även i fortsättningen. Automatspelet bör dock få anordnas endast inom folkparken eller nöjesanläggningen i fråga och endast i samband med den övriga verksamheten där. Spelet bör få anordnas endast efter tillstånd av länsstyrelsen. Vi har i annat sammanhang (se avsnitt 24.16) framhållit att lotterier och spel inom nöjesanläggningar bör få anordnas även i kommersiellt syfte, men att i sådana fall insats och vinstvärde bör begränsas. Sådana begränsningar bör enligt vår mening gälla även vid automatspelet inom folkparksanläggningar och liknande fasta nöjesanläggningar. Vissa fasta nöjesanläggningar bedrivs ju i kommersiellt syfte. Det skulle inte vara lämpligt att ha olika regler för automatspel som anordnas i ideellt ägda nöjesanläggningar och för sådant spel som anordnas i privatägda anläggningar. Värdegränserna för insats och vinstvärde bör lämpligen sättas vid samma nivå som för traditionella lotterier inom motsvarande nöjesanläggningar. Vi anser därför att högsta tillåtna insats bör begränsas till två kronor och högsta vinstens värde till 200 kronor i

Auromatspel 401

de fall automatspel anordnas inom folkparksanläggning eller därmedjämförbar fast nöjesanläggning. Några liknande insats- och vinstvärdegränser anser vi inte bör tas in i lagen när det gäller automatspel om varuvinster som anordnas av ideell förening. Detta sammanhänger i första hand med att vi vill undvika att i lagen detaljreglera den ideella lotteri- och spelverksamheten. Därigenom bör tillståndsmyndigheterna beträffande sådan verksamhet i större utsträckning kunna laga efter läglighet. Enligt vår mening bör dock vid automatspel som anordnas ideellt i princip samma gränser som för det kommersiella spelet tillämpas av tillståndsmyndigheterna. Vi anser inte att automatspel om varor bör lå anordnas av ambulerande tivolin. Kringresande verksamhet är avsevärt svårare att kontrollera än verksamhet som bedrivs inom fast anläggning. Ingenting bör emellertid hindra att ideella Föreningar, efter tillstånd av länsstyrelsen, anordnar automatspel med varor i samband med ambulerande tivoliverksamhet. Med tanke på att sådana tivolin flyttar från plats till plats kan det ses som en praktisk lösning att ett serviceföretag tillhandahåller spelautomaterna (jfr avsnitt 24.17). Vi nämnde tidigare att automatspel med varuvinster i dag kan anordnas i restauranger. Enligt vårt forslag kommer restauranger att få anordna lotterier och spel endast som undantag från principen att lotteri- och spelverksamheten skall förbehållas staten eller det ideella föreningslivet. Sådant undantag har vi inte funnit anledning att föreslå i fråga om automatspel med varuvinster. Vi vill slutligen tillägga att till automatspel räknas inte köp av lotter genom en lottautomat. I sådana fall är det ju inte automaten i sig som påverkar vinstmöjligheterna.

27 kort- och

Roulett-, tärningsspel

27.1 Roulettspel

27.1.1 Bakgrund

Som vi tidigare redovisat i kapitel 6 får roulettspel anordnas efter tillstånd av polismyndighet enligt l b§ lotteriförordningen. Enligt denna bestämmelse får spelet anordnas antingen i samband med offentlig nöjestillställning inom

nöjespark eller liknande anläggning eller i samband med restaurangrörelse för

vilken det finns tillstånd för servering av spritdrycker, vin eller starköl enligt lagen (1977:293) om handel med drycker. Vidare krävs att spelet skall bedrivas med spelmarker och att spelarens insats på varje särskild vinstmöjlighet inte överstiger en krona. Högsta vinsten på varje särskild vinstmöjlighet får inte överstiga ett värde motsvarande 30 gånger insatsen. Tillståndet meddelas för lokalinnehavaren och gäller för viss tid. Roulettspelet introducerades i Sverige under 1950-talet och förekom då liksom nu företrädesvis på restauranger. ofta i samband med s. k. nattklubbsverksamhet. Under 1950- och 1960-talen bedrevs roulettspel 2 § lotterienligt förordningen. dvs. som anmälningslotteri. Insatser och utdelning i spelet var

alltså lägre än i dag och därtill fick vinster inte lösas in motkontanter utan

måste användas som betalningsmedel inom tillställningsområdet/restaurangen. År 1973 infördes bestämmelser som innebar att vinsteri roulettspel får lösas in mot kontanter samt att högsta vinsten får motsvara 30 gånger insatsen. som då fastställdes till 50 öre. Lotterinämnden har, som vi redovisat i kapitel 6, under hösten 1978 utfärdat anvisningar för polismyndigheterna vid till routillståndsgivning lettspel och liknande. l dessa anvisningar rekommenderas bl. a. att kontrollanter förordnas för dessa spel. Roulettspelets omfattning under den tid då spelet bedrevs som anmälningslotteri har inte gått att beräkna eftersom anmälningarna inte kan särskiljas från andra lotterier. I slutet av år 1968 bedrevs roulettspel på 268 restaurangerJ I övrigt förekom spelet på nöjesfält och i danssalonger. I november 1978 var, enligt uppgift från riksskatteverket, antalet roulettspelstillstånd 159. Hur många spelbord dessa tillstånd omfattade är dock obekant. Beträffande förekomsten av roulettspel inom nöjesparker och liknande vet vi endast att anläggningar som Gröna Lund i Stockholm och Liseberg i Göteborg har sådana spel under sommarmånaderna. Det står klart att antalet tillstånd till roulettspel under senare år. Vid sjunkit l Se betänkandet (SOU kontakter med spelanordnare har framkommit att denna främst 1970:52) Om lotterier. förändring

404 Raa/etta kort- och tärningsspel

berott på ökade personalkostnader som medfört att lönsamhetemdvs. behållav antalet kunde ningen av spelet, blivit sämre. En viss ökning speltillstånd

emellertid noteras under år 1978. Ökningen var 30 tillstånd jämfört med

år. Den största ökningen svarade de speltillstånd för som omfattar tidigare

spel under högst två dagar/vecka. Ökningen av antalet roulettspel kommer

enligt vår bedömning sannolikt att fortsätta även under år 1979 beroende på den ändring av regeln om högsta insats i spelet som trädde i kraft ijanuari detta är. Att de enarmade banditerna förbjudits torde också inverka. Roulettspel liksom kort- och tärningsspel (se avsnitten 27.2 och 27.3). anordnas ofta med biträde av serviceföretag. Mellan serviceföretaget och tillståndshavaren träffas normalt ett avtal enligt vilket serviceforetaget står och personal. Spelinkomsterna fördelas så att för spelutrustning regelmässigt serviceföretaget erhåller 25-50 procent sedan avdrag för spelskatt och lönekostnader på platsen gjorts. Resten tillfaller tillståndshavaren. Utomlands Förekommer roulettspel praktiskt taget aldrig på restauranger Däremot är det ett av de vanligaste i traditionell och nöjesfält. inslagen kasinoverksamhet. Där Förekommer ofta både minimi- och maximibegränsstorlek. Dessa begränsningar finns ofta inte ningar i fråga om insatsernas inskrivna i lag utan bestäms av kasinot. Maximiinsatsen kan vara mycket 100 dollar är inte ovanligt för högsta insats på ett enkelt nummer. Det hög, brukar även finnas regler om vilka markeringar man får göra. Det förekommer också att kasinot medger högre insatser än normalt för en enskild spelare. Enjämförelse mellan de vinstplaner som normalt tillämpas i Frankrike, USA och Sverige visar att bankens/anordnarens vinst är ca 2.7 procent i Frankrike, ca 5.3 procent i USA och ca 13,5 procent i Sverige. länderna är det i Norge helt förbjudet att anordna Så vitt angår de nordiska 1 Danmark tillåts spelet endast under mycket restriktiva former roulettspel. medan bestämmelserna i Finland liknar de svenska.

Roulettspel, men även kort- och tärningsspel, är mycket vanliga inslag på

de illegala spelklubbar som förekommer runt om i landet, företrädesvis i

storstäderna. Enligt 1969 års punktskatteutredning och den undersökning,

kallad AMOB, som rikspolisstyrelsen presenterade i maj 1977, bedrivs spelet i det i internationella kasinon. Efterspelklubbarna på ett sätt som motsvarar

som medlemskapet i dessa klubbar därtill är rent fiktivt är spelet att anse som

anordnat för allmänheten och därför olagligt med tanke på de höga insatserna m. m.,Punktskatteutredningen hävdade i sitt betänkande att det uppenbart finns ett spelintresse som inte får tillräckligt utlopp i de av staten sanktionerade lotteri- och spelformerna. Detta spelintresse tar sig därför uttryck i illegal spelverksamhet och i att svenskar söker sig utomlands för att spela på bl. a. kasinon. Man borde därför, ansåg utredningen, överväga om inte spel påminnande om det internationella borde tillåtas även i Sverige. Punktskatteutredningen behandlade denna fråga närmare i betänkandet (Ds Fi 1974:7) Kasinoverksamhet i Sverige. Vi återkommer härtill under avsnitt 27.4. Roulettspel bedrivs, som vi tidigare framhållit, vanligtvis med biträde av serviceföretag. Dessa företag brukar även ibland benämnas utställarföretag eftersom de ställer ut spel utan att själva vara spelanordnare. Från sådana företag har, som framgår av kapitel 6, gjorts framställningar om en höjning av l Se betänkandet (Ds Fi insatsen vid roulettspel. Man har därvid hänvisat till att spelet p. g. a. ökade 1972:2) Skatt på spel. personalkostnader inte längre kan bedrivas lönsamt. Enligt företagens

Raa/em, kort- och rämingsspel 405

mening bör högsta tillåtna insats höjas till mellan två och fem kronor. Dessa framställningar gjordes år 1978 såväl till oss som till chefen för handelsdepartementet. l proposition 1978/79:20 med förslag till förbud mot automatspel m. m., behandlades dessa krav och departementschefen föreslog att, med hänsyn till penningvärdeförändringen, högsta tillåtna insats i roulettspel fr. 0. m. den ljanuari l979 skulle vara en krona. Departementschefen framhöll därvid att förslaget inte skulle ses som ett föregripande av lotteriutredningens förslag. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen.

27.1 .2 Rouletrspe/ i _fiamriden Vi har tidigare redovisat vår principiella inställning att lotteri och spel inte bör få anordnas i enskilt vinstintresse. Vi har också uttalat oss för att denna princip särskilt bör upprätthållas i fråga om lotteri och spel med penningvinster eftersom däri ryms ett hasardmoment som kan fresta till oöverlagt spel. Vissa omständigheter talar dock för att avsteg från denna princip bör göras i fråga om roulett- och kortspel. Vi har tidigare i kapitel 21 redovisat de principiella överväganden som ligger till grund för vårt arbete. En synpunkt som vi där fort fram är, att ett kontrollerat legalt spel ofta kan motverka det illegala spelet och de skadeverkningar som kan följa därav. Detta förhållande gäller enligt vår mening även för roulettspelsverksamheten. Ett reglerat och kontrollerat roulettspel bör således kunna verka som en regulator för det spelintresse som tveklöst finns och som annars kan kanaliseras till illegala spelklubbar. En annan omständighet som talar för att roulettspel tills vidare bör tillåtas i nuvarande former är situationen för restaurangnäringen inom vilken de flesta roulettspelen finns. Många restauranger hade före den l januari 1979, då förbudet mot enarmade banditer trädde i kraft, avsevärda intäkter från spelverksamhet, huvudsakligen enarmade banditer. Efter detta datum har spelintäkterna minskat betydligt, även om vissa restauranger alltjämt har väsentliga intäkter från roulett- och andra s. k. kasinospel. Så vitt vi har kunnat finna vållar roulettspelet inga nämnvärda sociala skadeverkningar så länge spelet bedrivs i de former som lotteriförordningen anger. Vi anser det angeläget att roulettspelet även i framtiden bibehåller den relativt oskyldiga karaktär som det för närvarande har i Sverige. Roulettspelet bör därför även i fortsättningen vara underkastat sådana begränsningar att det bevarar en karaktär av spel för förströelsens skull. De begränsningar vi anser nödvändiga gäller främst insatsernas och vinsternas storlek samt i vilka lokaler och under vilka tider spelet skall få förekomma. Från bl. a. social synpunkt är det angeläget att roulettspelet begränsas och att sådant spel inte görs alltför lättillgängligt. Enligt vår mening bör roulettspel i fortsättningen få anordnas endast på restauranger och inom fasta nöjesanläggningar. Spel skall av kontrollskäl endast tillåtas för sådan verksamhet som bedrivs regelbundet under åtminstone någon månad varje år. Så kallade ambulerande tivolin skall sålunda inte kunna ges tillstånd att anordna spel av detta slag. Vad gäller spelet på restauranger vill vi anföra följande. Enligt nuvarande regler får roulettspel förekomma bara på sådana restauranger som har rätt att

406 R0ulerI-, kort- och Iärningsspel sou 1979:29

servera alkoholdrycker enligt lagen(l977:293) om handel med drycker. Skälet till att begränsa restaurangspelet till endast rusdrycksrestauranger var enligt departementschefen (prop. 1972:128 s. 50) “den uppsikt och ordning som kan förutsättas råda” i sådana restauranger. Vi kan för vår del inte stödja detta motiv för att särbehandla rusdrycksrestaurangerna. kan Alkoholutskänkning tvärtom bidra till att spelet inte kan bedrivas i ordnade former. Vi anser för vår del att avgörande för huruvida en restaurang bör ges tillstånd till roulettspel bör vara restaurangens förutsättningar att bedriva spelet i ansvarskännande och ordnade former. Varje restaurangs lämplighet för roulettspel måste därföri fortsättningen noggrant prövas. Därvid torde med hänvisning till de krav vi redovisar i det Följande - vissa rusdrycksrestauranger inte få tillstånd till roulettspel i fortsättningen. Däremot bör vissa restauranger som av särskilda skäl inte vill servera alkoholdrycker - t. ex. de som ägs av Motormännens Helnykterhetsforbund och som idag således inte får anordna roulettspel - i fortsättningen kunna få anordna sådant spel. Vi vill betona att vån forslag inte syftar till någon egentlig breddning av roulettspelet. Nytillkomna spel på alkoholfria restauranger torde i åtskilliga fall komma att anordnas på bekostnad av det spel som idag sker på restauranger som har rätt att servera alkoholdrycker men som saknar förutsättningar att anordna spelet i de former vi tänker oss. Endast restauranger och fasta nöjesanläggningar som kan antas komma att bedriva spelet under ansvarskännande former och god ordning bör - som tidigare sagts ges tillstånd. Restauranger som besöks huvudsakligen av ungdom bör inte få tillstånd att anordna roulettspel. Hänsyn bör tas till hur lokalen ser ut där spelet skall bedrivas. Roulettspel bör endast tillåtas i särskilt iordningställda lokaler. I genomgångsrum samt i lokal som har ingång direkt från gatan bör spel således inte få bedrivas. Det är av vikt att inte alltför många spelbord ställs ut i en och samma lokal. Antalet spelbord bör enligt vår mening hållas nere. I allmänhet finns inte anledning att medge tillstånd till mer än ett roulettspel. Lokaler där spel anordnas bör inte få-utvecklas till kasinoliknande lokaler. Spelet bör fortlöpande kontrolleras av tillståndsmyndigheterna. Om det visar sig att spelet inte sköts på ett riktigt sätt bör tillståndet dras in. I samband med tillståndsgivning till roulettspel bör tillståndsmyndigheten föreskriva hur många dagar per vecka spel får bedrivas. Det är även lämpligt att föreskriva under vilka tider på dygnet spel får anordnas. Från bl. a. social synpunkt är det viktigt att i största möjliga utsträckning begränsa speltiden till kvällstid. Spelet skall vidare tillåtas endast under den tid då övrig verksamhet pågår på platsen, dvs. då restaurangen är öppen för servering och/eller då nöjesparken bedriver sin normala verksamhet. För att hasardmomentet i spelet inte skall öka har vi stannat för att högsta tillåtna insats i roulettspel bör vara en krona och att högsta tillåtna vinst, liksom för närvarande, skall utgöra 30 gånger insatsen. Spelet skall vidare liksom nu endast få bedrivas med spelmarker som är inlösbara mot kontanter. Vi har tidigare framhållit att barn och ungdom inte otillbörligt får lockas att delta i spel. Detta gäller särskilt sådana spelformer som roulettspelet där insatser görs i omedelbar anslutning till spelet. Vi vill här erinra om att det av oss utarbetade lagförslaget innehåller förbud att låta den som är under 18 år

korr- R0uIetI-, och tärningsspel 407

delta i roulettspel. I samband med anordnande av roulettspel -och kortspel -bör det enligt vår mening inte vara tillåtet att inbjuda till spel genom att dela ut gratiskuponger etc. som berättigar till spel. Detta bör skrivas in som ett särskilt villkor vid tillståndsgivningen. Länsstyrelsen bör vara den myndighet som meddelar tillstånd och utfärdar föreskrifter för roulettspel. Tillståndet skall ges till lokalinnehavaren där spelet skall bedrivas. l samband med prövningen av tillstånd bör länsstyrelsen inhämta yttrande från den kommun där spelet skall bedrivas. Länsstyrelsen bör även vara den instans som ansvarar för tillsynen och kontrollen över hur roulettspelet bedrivs. Vi återkommer till dessa frågor i kapitel 31.

27. 2 Kortspel

27.2.l Bakgrund Vi har tidigare behandlat kortspel i kapitel 6. Därav framgår att kortspel som anordnas för allmänheten i nuvarande lotteriförordning jämställs med roulettspel. Kortspel för allmänheten kan således anordnas enligt 1b§ lotteriförordningen. Spelet skall anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller i samband med restaurangrörelse för vilken gäller utskänkningstillstånd enligt lagen (1977:293) om handel med drycker. Högsta tillåtna insats får vara en krona och högsta vinst på varje vinstmöjlighet får motsvara 30 gånger insatsen. Spelet får bara bedrivas med spelmarker. Tillstånd ges till lokalinnehavaren och gäller för viss tid. Kortspel med bank anordnat för allmänheten introduceradesi vårt land under 1960-talet. Spelet bedrevs då som anmälningslotteri enligt 2 § lotteriförordningen och anordnades i samband med olika offentliga nöjestillställningar. Det vanligast förekommande kortspelet var tidigare Black Jack, som internationellt sett också är det vanligaste kortspelet i kasinon. Black Jack är en variant av spelet 21. Speldeltagarna är vanligen sex eller sju till antalet. De spelar mot croupieren som håller banken. Spelet går ut på att dra kort till ett värde av 21 eller så nära 21 som möjligt utan att överskrida detta tal. Högsta vinst är en och en halv gånger insatsen, dvs. oddsen 3:2. Hur många kortspel som bedrevs i Sverige vid den tid då spelet anordnades som anmälningslotteri går inte att beräkna, då anmälningarna inte kan särskiljas från andra lotteriformer. Det står dock klart att antalet kortspel sjönk markant efter det att reglerna om tillstånd enligt l b§ lotteriförordningen införts år 1973. För närvarande finns endast ett fåtal kortspel på restauranger och i nöjesparker. Kortspel liksom roulett- och tärningsspel anordnas i de allra flesta fall med biträde av serviceföretag. l tillstånden görs ingen skillnad mellan de olika spelformerna. Från anordnarhåll har uppgivits att lotteriförordningens bestämmelser inte gör det möjligt att bedriva ett traditionellt kortspel. Till skillnad från roulett är kortspel av typen Black Jack ett långsamt spel med låga odds och låg vinstchans för banken. Dessutom är spelet personalkrävande. De nuvarande reglerna ger dålig lönsamhet eller rent av förlust. Kortspel av

408 R0ulert-, korr- och rärningsspel sou 1979:29

internationell typ har därför praktiskt taget försvunnit, hävdar anordnarna. l stället har nya kortspel konstruerats, anpassade till de svenska roulettreglerna. Utomlands är kortspel ett vanligt inslag i traditionell kasinoverksamhet. På internationella kasinon tillåts ibland insatser upp till 500 dollar. Ide nordiska länderna är reglerna vad gäller kortspel mycket restriktiva. l Danmark är kortspel om pengar förbjudet. I Norge betraktas kortspel som en ordningsfråga för polisen. I lokala förordningar, utfärdade av polismyndighet, finns vanligtvis en bestämmelse som säger att kortspel om pengar är förbjudet på allmän plats. Även i Finland ses kortspel som en ren ordningsfråga såvida spelet inte är att betrakta som äventyrligt spel. (Se vidare avsnitt 6.l4.) Vi vet genom uppgifter från bl. a. rikspolisstyrelsen att olika typer av kortspel ofta förekommer på illegala spelklubbar. l dessa sammanhang bedrivs spel under helt andra former än på restauranger och nöjesfält.

27.2.2 Kortspel i _framriden Som framgår av kapitel 6 är skillnaderna påtagliga mellan kortspel av typ Black Jack och roulettspel. Black Jack är ett, ijämförelse med roulett, ganska långsamt spel. Varje insatsomgâng kan spelas med upp till sju olika deltagare. Normalt har spelarna bara en insatsmöjlighet i kortspel, medan mer än 100 insatsmöjligheter finns i roulett. I kortspel är oddsen låga, dvs. högsta tillåtna vinst är låg i förhållande till gjord insats, men vinst utfaller ofta. l roulettspel är däremot oddsen i vissa fall tämligen höga. Bankens vinstchans är betydligt lägre i Black Jack än i roulett. Det torde därför vara svårt att på ett meningsfullt sätt reglera de båda spelen genom en och samma Iagregel. Detta illustreras också av att Black Jack-spelet försvann från restaurangerna då de gemensamma reglerna infördes. I dess ställe har utställarföretagen konstruerat ett kortspel vars regler liknar roulettspelet och därför är mer lönsamt än Black Jack. Kortspel bör enligt vår mening som en följd härav inte anordnas enligt samma regler som roulettspel. Vi har inte funnit belägg för att de kortspel, som hittills bedrivits på restauranger och i samband med nöjestillställningar, har lett till några sociala skadeverkningar. Kortspel har emellertid endast förekommit i mycket begränsad omfattning under de senare åren varför det torde vara svårt att uttala sig bestämt på den punkten. För att sådana problem inte skall uppstå är det väsentligt att i lagen ange begränsningar särskilt vad gäller insatser och

vinstutdelning. Kortspel som bedrivs med spelmarker, insatsbegränsningar

och låga odds bör enligt vår bedömning kunna ses som en form av förströelse utan nämnvärda risker för sociala skadeverkningar bland spelarna. Vi har kommit till slutsatsen att kortspel anordnat i förvärvssyfte inte bör Det bör - liksom - till göras alltför lättillgängligt. roulettspelet begränsas restauranger och fasta nöjesanläggningar och anordnas i samband med den övriga verksamheten där. Därigenom kan man undvika att spel bedrivs på platser där människor i vardagslag uppehåller sig. Tillståndsmyndigheten bör allmänt pröva restaurangers lämplighet som spelanordnare. Denna prövning bör enligt vår mening göras noggrannare än vad som sker i dag. I samband därmed skall ordningsfrågor och lokalfrågor beaktas. Av kontrollskäl bör kortspel lika litet som roulettspel få anordnas av ambulerande tivolin.

. korr- Raa/etta och rämingsspe/ 409

Tillståndsmyndigheten bör utfärda föreskrifter som begränsar spelets omfattning. Myndigheten bör exempelvis bestämma högsta tillåtna antal spelbord i lokalen och under vilka tider spel får bedrivas. Genom sådana bestämmelser bör risker för sociala skadeverkningar kunna undvikas. l övrigt vill vi hänvisa till vad vi framhållit i fråga om föreskrifter i avsnittet 27.l.2 angående roulettspel. Penningvinster har av tradition förekommit i kortspel och vi finner inte anledning att föreslå ändring därvidlag. Det finns, enligt vår uppfattning, inte anledning att befara att kortspel kommer att konkurrera med de lotterier och spel som anordnas av ideella organisationer. Sannolikt är det en annan grupp av spelare som deltari kortspel än som deltari de ideellt anordnade lotterierna och spelen. Det enda kortspel som vi anser bör tillåtas i framtiden är det tidigare nämnda spelet Black Jack. l detta spel är vinstmöjligheterna normalt en och en halv gånger insatsen. Vi anser att denna internationella regel bör gälla även i Sverige. Däremot bör insatsmöjligheterna begränsas på sådant sätt att spelet ges en karaktär av förströelsespel. Vi har bedömt att högsta tillåtna insats bör kunna bestämmas till tio kronor. Vi har tidigare sagt att lotterier och spel inte skall få anordnas så att barn och ungdomar på ett otillbörligt sätt lockas att delta. Den som är under 18 år skall därför inte få delta i kortspel som anordnas för allmänheten. Som vi tidigare redovisat bedrivs kortspel med biträde av serviceföretg som tillhandahåller personal, spelutrustning m. m. Kontroll av dessa serviceföretag bör givetvis ske även om kontrollen inte behöver bli av den omfattning som vi föreslagit i fråga om traditionella lotterieroch bingo. Det bör ankomma på statens lotterinämnd att närmare bedöma kontrollens innehåll (se vidare kap. 31). För kortspel, anordnat i förvärvssyfte, bör länsstyrelsen vara tillståndsmyndighet. Tillstånd skall ges till lokalinnehavaren. Länsstyrelsen skall kunna meddela föreskrifter för spelet. Yttrande bör inhämtas från den kommun där spelet skall bedrivas. Länsstyrelsen bör, förutom tillståndsmyndighet, även vara tillsynsmyndighet. Tillsynsfrågorna utvecklas närmare i kapitel 31.

27.3 Tärningsspel

27.3. l Bakgrund Vi har tidigare behandlat tärningsspel i kapitel 6. l den nuvarande lotteriförordningen jämställs tärningsspel. liksom kortspel, med roulett. Tärningsspel för allmänheten kan således anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller i samband med restaurangrörelse,som har tillstånd till utskänkning av alkoholhaltiga drycker enligt lagen (1979:293) om handel med drycker. insatsen får vara högst en krona och högsta tillåtna vinst är 30 gånger insatsen. _ Tärningsspel för allmänheten kom till Sverige ungefär samtidigt som kortspelet, dvs. under 1960-talet. Vid denna tid anordnades spelet enligt reglerna för anmälningslotterier. År 1973 blev tärningsspel tillståndspliktigt

410 Roulett-, kort- och rämingsspel

enligt l b § lotteriförordningen och kom därigenom att jämställas med roulettspel. l Sverige finns ingen nämnvärd speltradition vad gäller tärningsspel, utom på vissa klubbar där illegalt spel förekommer. På restauranger och nöjesfält förekommer tärningsspel i endast ringa omfattning. Det spel som förekommer legalt på restauranger och nöjesfält är anpassat till de svenska reglerna och kallas ibland svensk tärning. Detta spel påminner mycket om roulettspelet (se kap. 6). Tärningsspel har endast förekommit på enstaka restauranger under senare år. Detta är Förmodligen anledningen till att vi inte har erhållit några uppgifter om att spelet skulle ha orsakat sociala skadeverkningar. Vi vet genom samma källor som i fråga om kortspel att tärningsspel förekommer på illegala spelklubbar.

27.3.2 Tärningsspe/ i _f/“amriden Internationellt är Craps det vanligaste tärningsspelet på kasinon. Som vi tidigare framhållit är Craps ett mycket snabbt spel. Det är känt som ett av världens snabbaste kasinospel. Det hävdas också att mer pengar förloras på detta spel än på alla andra kasinospel sammantagna. Normalt förekommer ingen begränsning av antalet spelare vid ett bord. Ett crapsbord är betydligt större än ett traditionellt roulettbord vilket ger möjligheter för många att spela samtidigt. Internationellt förekommer vanligtvis insatsmaximeringar. Dessa varierar från kasino till kasino, men en gräns uppåt på 500 dollar förekommer relativt ofta. Vinstutdelningsreglerna beror bl. a. på hur många tärningar som används. l vissa fall kan vinsten vara flera tusen gånger insatsen. På grund av spelets snabbhet och dess hasardbetonade karaktär har spelet vissa likheter med automatspelet på enarmade banditer. Det är uppenbart att stora risker för sociala skadeverkningar uppkommer om det internationella tärningsspelet tillåts i Sverige. Vi anser därför att sådant spel inte bör få förekomma i vån land. Det skulle då kunna övervägas att i fortsättningen tillåta någon oskyldigare form av kommersiellt tärningsspel. Vi har dock inte funnit några bärande skäl för detta. Roulett- och kortspel bör utgöra tillräckliga förströelseinslag på restauranger och i nöjesparker.

27.4 Kasinoverksamhet i Sverige

Punktskatteutredningen föreslog i sitt betänkande (Ds Fi 1974:7) Kasinoverksamhet i Sverige att ett antal kasinon skulle inrättas under statligt överinseende. Enligt utredningen skulle den illegala spelverksamheten härigenom motverkas, turismen främjas, valutautflödet begränsas och det allmänna tillföras icke oväsentliga intäkter. I avsnitt 6.1 1.1 har vi redovisat att av de 28 remissinstanser som yttrade sig över punktskatteutredningens förslag det endast var tre som tillstyrkte förslaget. Dessa tre instanser begränsade sig dock till att förorda en försöksverksamhet med kasinon. I ett gemensamt remissyttrande av lotterinämnden och lotteriutredningen framhölls bl. a. att det fanns anledning befara att tillkomsten av ett kasino i

Roulerb, korr- och rärningsspel 411

vårt land skulle medföra sådan stimulans av det allmänna spelintresset att underlaget för en illegal spelverksamhet i motsats till vad punktskatteutredningen anfört skulle öka. Vi har vid förnyad prövning av fråganinte funnit skäl ansluta oss till tanken på statlig kasinoverksamhet i vårt land. Något förslag i den riktningen framlägger vi därför inte.

28 och

Kedjebrev andelsspel

28.1 Allmänt

l kapitel 12 har vi redogjort för en särskild typ av spel, nämligen kedjebrevsoch andelsspel om pengar. Typiskt för kedjebrevs- och andelsspel är att det är möjligheten att värva nya deltagare till spelet som är avgörande for vinstmöjligheterna. Utgången av spelet är på så vis inte beroende av slumpen, eftersom vinnarna inte utses genom lottdragning eller liknande forfarande. Spelen kan inte heller hänföras till tävlingar, eftersom någon tävlingsuppgift inte skall lösas. Anordnandet av kedjebrevsspel och andelsspel är i dag inte reglerat i lag. Kedjebrevsspel går vanligen till på så sätt att varje ny deltagare i spelet skall skaffa ett visst antal ytterligare deltagare, som i sin tur skall skaffa ett visst antal nya deltagare osv. Deltagarnas namn förs upp på listor, där positionen i spelet förbättras allt eftersom (ler deltagare kommer till. Vissa platsnummer på listan ger rätt till utdelning genom att nytillträdande deltagare uppmanas sända ett visst penningbelopp till de personer som har de angivna platsnumren. Till skillnad från kedjebrevsspel får deltagarna i andelsspel utdelning i samma turordning som deras andel i spelet registreras hos anordnaren. De som vill delta i spelet får köpa andelar i spelet och andelarna är åsatta nummer i löpande följd allt eftersom de säljs. Arrangören bestämmer när utdelning skall ske och efter vilka principer. Arrangören tar också emot samtliga insatser i spelet och sköter utbetalningarna. Vanligtvis tillgodogör sig arrangören en viss procent av insatserna. För beskrivning av olika kedjebrev och andelsspel samt spelens ekonomiska konsekvenser hänvisas till kapitel 12. Den totala omfattningen av kedjebrevs- och andelsspel är inte möjlig att beräkna, eftersom sådana spel inte är underställda offentlig kontroll.

28.2 Kedjebrev och andelsspel i framtiden

l direktiven sägs att utredningsuppdraget inte strikt skall begränsas till vad som enligt lotteriforordningen utgör lotteri. Vi bör även pröva vilka verksamhetsformer i övrigt som bör innefattas i lotteriregleringen. l direktiven nämns kedjebrevsspel som exempel på sådan verksamhetsform som bör provas.

414 Keaijebrev och andelsspel SOU |979:29

Kedjebrevsspel och andelsspel har kritiserats från olika håll. Åtskilliga

deltagare i spelen har känt sig lurade, när utdelningen blivit väsentligt mindre än väntat eller helt uteblivit. Utdelningens storlek ärju helt beroende av att kedjan av deltagare fortsätter att byggas upp och att samtliga deltagare verkligen följer spelreglerna och skickar de bestämda beloppen. Ofta är spelen konstruerade så att maximal utdelning utgår till endast en eller ett fåtal personer och detta under förutsättning att ett mycket stort antal personer deltar i spelet. Vi har beskrivit dessa förhållanden i kapitelavsnitten l2.2-l2.5. Konsumentombudsmannen (KO) har med stöd av marknadsföringslagen ingripit mot reklamen för spelen, vilken varit präglad av starka överdrifter vad gäller vinstmöjligheterna. KO har även fört ett antal ärenden till marknadsdomstolen, vilket resulterat i att domstolen förbjudit vissa överdrifter beträffande vinstchanser som förekommit i reklam för kedjebrev och andelsspel. I en skrivelse till oss (se kapitel 12.7) har KO riktat kritik mot kedjebrevsoch andelsspel även från andra utgångspunkter än vad gäller reklamen. KO har visat på de risker som ligger däri att spelarrangören kan påverka vinstmöjligheterna genom att bestämma vilka som får gå in som deltagare i början av spelkedjan. Deltagarna utsätts. anser KO. ofta för arrangörens godtycke. KO anser det otillfredsställande att sådan verksamhet får pågå utan offentlig insyn och kontroll. I motion (1975/197621810) till riksdagen har yrkats förbud mot kedjebrevsoch andelsspel. Motionären ansåg det fel att mindre nogräknade personer

kunde göra ekonomiska vinster genom att ständigt starta nya kedjebrevsspel

och andelsspel där de placerade sig själva eller sina anhöriga i början av kedjan. l likhet med KO ansåg motionären det otillfredsställande att denna spelverksamhet fick fortgå utan offentlig insyn och kontroll. Riksdagen ställde sig bakom kritiken, men avslog motionen med hänvisning till att lotteriutredningen hade till uppgift att granska kedjebrev och liknande. (Se NU 1975/76:24). Den kritik som riktats mot kedjebrevs- och andelsspel är enligt vår mening berättigad. Med hänsyn till spelens konstruktion är riskerna för missbruk uppenbara. Kedjebrevs- och andelsspel bör därför regleras i samband med en ny lagstiftning på lotteri- och spelområdet. Vårt förslag bygger på principen att lotterier och spel om pengar skall förbehållas staten. Endast i undantagsfall skall sådana lotterier och spel få anordnas av annan. l och för sig kan anordnandet av kedjebrevs- och andelsspel göras beroende av tillstånd. Därigenom skulle samhället kunna få kontroll över dem som anordnar sådant spel. Det är även möjligt att föreskriva sådana begränsningar i fråga om insatser och vinster i spelet att riskerna för deltagarna görs mindre. Som vi redan nämnt är dock riskerna med kedjebrevs- och andelsspel framför allt förknippade med spelens konstruktion, varför tillståndstvång och begränsning av insatser och vinster knappast skulle vara tillräckliga åtgärder för att spelet med säkerhet skulle komma att bedrivas på ett acceptabelt sätt. Anordnaren skulle i alla fall kunna påverka vinstmöjligheterna i spelet genom att exempelvis placera sig själv och sin familj i början av kedjan. Vi har kommit till den slutsatsen att det är mycket tveksamt om det med

Kedfebrev och andelsspel 415

rimliga insatser Från samhällets sida går att åstadkomma sådan kontroll av kedjebrevs- och andelsspel att missbruk Förhindras. Vi Föreslår För vår del att kedjebrev och andelsspel med penningvinster i framtiden inte skall Få anordnas. Vi kan erinra om att liknande förbud råder i de övriga nordiska länderna (se avsnitt 12.9). Kedjebrevs- och andelsspel om varuvinsrer kan med vårt Förslag anordnas av ideella Föreningar. Sådant spel blir emellertid beroende av tillstånd av myndighet För att Få anordnas. Kedjebrev och andelsspel om varor skulle dock bli en tämligen otymplig spelform För såväl deltagare som anordnare. Därtill krävs, liksom i fråga om andra lotterier och spel För ideella ändamål, att den Förening som vill anordna kedjebrev eller andelsspel kan påvisa ett behov av lotteri- och spelintäkter samt att marknadsutrymmet medger att spelet anordnas. Därtill skall spelet kunna förväntas lämna skälig avkastning För att Få anordnas. Sådana beräkningar torde vara mycket svåra att göra För kedjebrev och andelsspel om någorlunda god säkerhet krävs. Det Finns ingen tradition hos ideella Föreningar att anordna kedjebrev och andelsspel. För ideella Föreningar torde det vara naturligt att i Första hand skaffa medel till sin verksamhet genom mer etablerade lotteri- och spelformer som exempelvis traditionella lotterier och bingospel. Man torde kunna Förutsätta att kedjebrevs- och andelsspel om varuvinster inte kommer att anordnas.

29 Massmedie- och reklamlotterier

29.1 Massmedielotterier

29.1.1 Bakgrund Enligt 5 § lotteriförordningen får lotteri, utan anmälan eller tillstånd, anordnas i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift. Förutsättningarna är att lotteriverksamheten inte ingår som ett väsentligt led i utgivandet av skriften, att innehav av skriften eller erläggande av insats inte fordras för rätt att delta i lotteriet samt att värdet av högsta vinsten inte överstiger 200 kronor. Vad som menas med tryckt periodisk skrift framgår av 1 kap. 7§ tryckfrihetsförordningen. Utan anmälan eller tillstånd får lotteri anordnas även i samband med radioeller TV-sändning, under förutsättning att insats inte krävs för rätt att delta i lotteriet samt att högsta vinstens värde inte överstiger 200 kronor. En utförlig redogörelse för massmedielotterierna har vi lämnat i kapitel 13. I och med att insats inte får krävas för rätt att delta, finns heller inga omsättningssiffror för massmedielotterierna. Omfattningen av lotterierna får i stället anges med antal lotterier samt summan av utlovade vinster (se avsnitten 13.4 och 13.5). Uppgifter för hela riket är dock svåra att ta fram. Lotterier i samband med radio- eller TV-sändningar började först år 1964. I lotteriförordningens förarbeten behandlas därför, vad gäller massmedielotterier, bara lotterier anordnade i tidningar eller andra periodiska skrifter. Dessa s. k. tidningslotterier ansåg man inta en särställningjämfort med andra lotterier, eftersom de anordnades utan avsikt att lotteriet i sig skulle ge ekonomiskt överskott. Syftet med tidningslotterierna var i första hand att underhålla läsekretsen. I sin helhet hade dock tidningsforetagens verksamhet ett ekonomiskt syfte, genom att man eftersträvade ökad spridning av tidningen. Tidningslotteriernas särskilda prägel gjorde det enligt förarbetena försvarligt att för dem fastställa andra regler än för Övriga lotterier. Vinsterna borde hållas inom måttliga gränser. I förarbetena till lotteriförordningen diskuterades vidare om en högsta sammanlagd vinstsumma skulle fastställas för tidningslotterierna. Man ansåg emellertid att denna typ av vinstbegränsning skulle drabba tidningsföre-

tagen mycket olika. För en tidning med en liten upplaga kunde en viss

vinstsumma vara fullt tillräcklig, medan samma vinstsumma kunde vara alltför snålt tilltagen för en tidning med mycket stor läsekrets. Man ville därför inte förorda en regel med högsta vinstsumma utan föreslog i stället at: vinsterna skulle begränsas genom maximering av högsta vinsten. Se SOU 1938:17.

418 Massmedie- och reklamlotrerier sou 197929

Den sortens massmedielotterier som åsyftas i lotteriförordningens förarbeten är normalt inte lotterier utan tävlingar och faller i princip utanför lotteri- Det gäller korsord, rebusar, gåtor och liknande som av tradition regleringen. Även i radio och TV anordnas numera anordnats i dags- och veckopress. tävlingar som liknar dem som Förekommer i tidningarna. Som exempel kan nämnas det radiosända ”Melodikrysset”. Gemensamt för korsordstävlingar och liknande är att det krävs en aktiv arbetsinsats från deltagarens sida. Det kan vidare krävas både skicklighet och kunskaper for att lösa uppgifterna. Eftersom avsikten med korsordstävlingar och liknande i första hand är att utformade kan roa deltagarna, är uppgifterna på så sätt att flera deltagare komma fram till den rätta lösningen. Det är därför vanligt att åtskilliga sänder Emellertid brukar endast personer in rätt svar på tävlingsuppgifterna. ett mindre antal vinster utlovas. Anordnarna måste därför tillgripa ett sätt att, bland dem som skickat in rätt lösning, välja ut en eller flera pristagare. Man brukar då lotta fram pristagarna och således låta slumpen bli avgörande. ändrar karaktär och blir att anse som lotteri. Till följd Tävlingen därigenom därav blir lotteriförordningen tillämplig. Jämsides med den nu beskrivna verksamheten har i tidningar under senare tid kommit att anordnas lotterier av helt annat slag och i en helt annan omfattning än som - mot bakgrund av de motivuttalanden som återgivits ovan - får antas ha varit avsett när lotteriförordningen infördes. Vad vi här vars syfte i första hand inte är att roa läsekretsen, utan som åsyftar är lotterier, huvudsakligen används som konkurrensmedel. Lotterier av detta slag har, av vår redogörelse för tidningslotterierna under avsnitt 13.l.6 som framgår fått en betydande omfattning under de senaste åren. Det förekommer exempelvis att det i tidningar lottas ut vinster bland läsarna på lotter som medföljer tidningen. Ofta publiceras lott och dragningsnummer av tidskriften. I dessa lotterier gäller det lista i på varandra följande endast för läsaren att kontrollera om hans nummer återfinns i dragningslistan. Någon aktiv insats som vid lösandet av korsord eller liknande fordras alltså inte av deltagaren. Ytterligare exempel på tidningslotterier av detta slag finns under avsnitt 13.l.6. På grund av tidningarnas möjlighet att anordna lotteri i rent säljfrämjande syfte har tidningsforetagen kommit att få en priviligierad ställning gentemot andra affirsföretag.

29.1.2 Massmedieutlottningar i framtiden

och liknande bereder en stor grupp människor tidsfördriv Korsordstävlingar Vi anser att sådana tävlingar även i fortsättningen skall få och underhållning. anordnas radio- och TV-sändningar. Vi anser i tryckt periodisk skrift, däremot inte att lotterier skall få anordnas i reklamsyfte på det sätt som vissa för närvarande. Vi finner ingen anledning till att tidningsföretag gör tidningsföretag på den punkten skall inta en särställning och ha möjligheter att anordna lotterier som ett led i sin marknadsföring. Enligt vårt förslag skall i fortsättningen inte ha rätt att bedriva egentlig lotteriverktidningsföretag samhet. Den nuvarande får ske i samband med utgivandet av regeln att utlottning skrift att korsordstävlingar m. m. kan anordnas i tryckt periodisk medger

SOU 1979129 Massmedie- och reklamlorterier 419

särskilda bilagor eller reklamblad till skriften. För att undvika att sådana tävlingar anordnas i reklamblad eller bilagor anser vi att lottningsförfarandet i fortsättningen skall få användas endast vad gäller tävlingar som varit införda uteslutande i den tryckta periodiska skriften. Enligt vår mening bör anordnarna även i fortsättningen få använda sig av lottningsförfarande för att fördela de priser som utlovats bland dem som på rätt sätt löst tävlingsuppgiften. Denna rätt bör emellertid inskränka sig till de fall då det är fråga om att utse pristagare i korsordstävling eller liknande tävling som av tradition anordnas i massmedia. En annan förutsättning bör vara att lösandet av tävlingsuppgiften kräver en inte alltför obetydlig, aktiv arbetsinsats av deltagarna. Vi vill erinra om att vad vi sagt ovan naturligtvis inte innebär några begränsningar av tidningsföretagens eller Sveriges Radios rätt att anordna tävlingar. Tidningsföretag måste dock liksom andra näringsidkare iaktta de regler som gäller för anordnande av tävling i näringsverksamhet enligt marknadsföringslagen. Som redan nämnts får enligt nuvarande regler insats inte krävas för rätt att delta i tidningslotteri. Det får inte heller krävas att deltagaren skall inneha tidskriften. Genom dessa bestämmelser ville man, enligt förarbetena, törsäkra sig om att tidningslotterierna verkligen fick den utveckling som var avsedd, nämligen att i första hand roa läsekretsen. Om insats fick krävas skulle tidningslotterierna inte längre skilja sig från andra lotterier. Av förbudet mot insats måste följa att innehav av tidskriften inte fick krävas för rätt att delta i lotteri. I annat fall kunde man, enligt förarbetena, bli tvungen att pröva skäligheten av tidskriftens pris för att säkerställa att priset inte sattes högre än tidskriften i och for sig skulle betinga utan lotteri. Regleras anordnarnas rätt att använda sig av utlottning på det sätt vi föreslagit behövs inte begränsningen i fråga om insats och innehav. Med de av oss föreslagna reglerna kommer nämligen inte samma möjligheter att finnas för exempelvis tidningsföretagen att missbruka utlottningsrätten och anordna rent kommersiella lotterier. Det är osannolikt att företagen skulle kräva ekonomisk insats av den som vill delta i t. ex. en korsordstävling. Vi har tidigare nämnt att högsta tillåtna vinstvärde för närvarande är 200 kronor. Det finns även med vårt förslag anledning att begränsa vinstemas storlek. Bland annat från kontrollsynpunkt är det lämpligt att verksamheten hålls inom vissa gränser. Att ange en gräns för den högsta vinstsumma som får delas ut låter sig inte göra på de grunder som angavs i förarbetena till lotteriförordningen och som vi tidigare redogjort för. Vi föreslår därför att det även i framtiden skall finnas en maximigräns för den högsta vinstens värde. Från tidningsutgivarhåll har påtalats att den nuvarande gränsen för värdet av högsta vinst i tidningslotterier är för låg. Med hänvisning till penningvärdeförändringen har man ansett att beloppet 200 kronor, som gällt oförändrat sedan 1955, borde höjas (se avsnitt 13.1.5). Som vi redan framhållit skall syftet med massmedielotterier i första hand vara att roa och underhålla deltagarna. Mot den bakgrunden finns enligt vår mening inte någon anledning att medge att vinster till högre värde än 200 kronor får användas. Vi föreslår alltså ingen ändring härvidlag. I de korsordstävlingar som anordnas enligt de nuvarande bestämmelserna

420 Massmedie- och reklamlotrerier

ofta av kontanta medel. Någon bärande principiell invändutgörs vinsterna ning häremot kan enligt vår mening inte anses föreligga med hänsyn till att det är en tävlingsuppgift som måste lösas. Vinsterna bör därför även i fortsättningen få utgöras av kontanter. En del tävlingar i tidningar, radio eller TV är utformade så att det är enbart som fäller avgörandet. Detta har exempelvis varit de tävlandes kunskaper fallet med de TV-sända 10 OOO-kronorsfrågan och “Kontratävlingarna punkt”. Tävlingar av denna typ faller utanför lotteriregleringen. Meningen är att tidningsforetagen och Sveriges Radio, i de fall som vi skall få använda sig av lottningsförfarande utan tillstånd eller föreslagit, anmälan. I fråga om kontrollen av företagens utlottningar har vi gjort följande överväganden. Som vi redan nämnt torde man kunna förutsätta att några insatser inte kommer att fordras för rätt att delta i utlottningen. Det kommer därför risk för den som deltar i utinte att föreligga någon ekonomisk vilket medför att kontrollbehovet inte är så uttalat. Å andra sidan lottningen, finns det från allmän synpunkt ett intresse av att utlottningen sker på ett korrekt sätt. En viss kontroll ligger däri att tidningarna eller Sveriges Radio publicerar respektive meddelar namn och adress på den som regelmässigt vunnit exempelvis en korsordstävling. och statens lotterinämnd utöva en Enligt vårt förslag skall länsstyrelserna allmän över lotteri- och spelområdet. Även om någon omfattande tillsyn kontroll inte kan anses behövlig i fråga om tidningsföretagens och Sveriges Radios utlottningar finner vi inte anledning att undanta dessa från myndigheternas tillsyn.

29.1.3 Korsordstidningar och liknande

På marknaden finns ett flertal tidskrifter som uteslutande eller till större delen innehåller korsord och liknande tävlingar. Läsekretsen uppmanas att sända in till dessa tävlingar. Bland de rätta lösningar som sänts in lottas lösningar priser ut. Enligt 5 § i den nuvarande lotteriförordningen får, som vi redan nämnt, anordnas endast under förutsättning att lotteriverksamhetidningslotterier ten inte ingår som ett väsentligt led i utgivandet av skriften. Det torde innesom anordnas i dessa korsordstidskrifter strider mot bära att de lotterier lotteriförordningens bestämmelser. som vi föreslår för tidningarna är att tid- Syftet med den undantagsregel ningsföretagen ges möjlighet att anordna tävlingar med små vinster för att roa och underhålla läsekretsen. Tävlingarna skall därför i princip ingå som en del och liknande har emellertid en stor av tidningens innehåll. Korsordstidningar läsekrets. människor finner avkoppling och förströelse i att lösa Många tävlingsuppgifterna i dessa tidskrifter och att delta i utlottningen av priser. Om vårt förslag genomförs blir det inte längre tillåtet att anordna egentligt lotteri i samband med utgivandet av tryckt skrift. Det är ju bara för att ta fram som en eller flera pristagare bland dem som på rätt sätt löst en tävlingsuppgift varit införd i tidningen, som lottning skall få företas. Enligt vår mening bör mot att korsordstävlingar och liknande därför inga betänkligheter föreligga Vi föreslår därför att den får utgöra t. o. m. en väsentlig del av en tidning. nuvarande begränsningen, att lotteriverksamheten inte får utgöra ett väsent-

Massmedie- och reklamlotterier 421

ligt led i utgivandet av skriften, tas bort. Enligt vår uppfattning föreligger ingen nämnvärd risk för att marknaden skall översvämmas av korsordstidningar eller liknande om begränsningen försvinner. Tillsynsmyndigheterna bör dock följa utvecklingen på marknaden.

29.2 Reklamlotterier

29.2.1 Bakgrund Av kapitel 14 framgår att lotterier ofta förekommer som säljfrämjande aktiviteter i samband med kommersiell marknadsföring av varor och tjänster. Nuvarande lotteriförordning innehåller en definition på vad som avses med lotteri (se kap. 2). Denna definition innebär att även s. k. gåvoutdelningar kan betraktas som lotteri i lotteriförordningens mening om slumpen är avgörande för vem som erhåller gåvan. För att klargöra skillnaderna mellan reklamlotterier, gåvoutdelningar och reklampristävlingar har vi i kapitel 14 gjort en utförlig beskrivning av vad som avses med sådana arrangemang. I avsnitt 14.6 har vi även redovisat exempel på konsumentombudsmannens avgöranden rörande marknadsföringen av vissa reklamlotterier och reklampristävlingar för att på så sätt närmare klargöra marknadsföringslagens tillämpning härvidlag. Nuvarande lotterireglering är tillämplig på lotterier som anordnas för allmänheten. I kapitel 2 har vi redovisat de svårigheter som finns när myndigheter haft att bedöma huruvida ett lotteri är anordnat för allmänheten eller inte. Detta har medfört att den typen av lotterier som anordnas i premieringssyfte bland försäljare, dvs. en enhetlig grupp av en viss försäljarkategori, normalt har betraktats som lotterier som faller utanför gällande lotteriförordning. Andra reklamlotterier som riktar sig till allmänheten kräver däremot tillstånd av regeringen. Denna lämnar emellertid, enligt stadgad praxis, inte tillstånd till reklamlotteri för allmänheten även om lotteriet är helt kostnadsfritt för deltagarna. Det har gjorts två undantag från denna praxis. Ett årligen återkommande undantag görs för Svenska sparbanksföreningen, som av regeringen beviljas tillstånd för sparbankerna, att i samband med den s. k. sparbanksveckan lotta ut högst 100 kronor bland insättama för varje kontor eller filial eller grupp av kontor eller filialer. Det andra undantaget var en engångsföreteelse och gjordes år 1961 i samband med Svenska Handelsbankens 90-årsjubileum. 1 anledning av regeringens praxis beträffande tillstånd för banker att arrangera reklamlotterier har Svenska Bankföreningen överlämnat en skrivelse till oss den 26 november 1974. I skrivelsen framhåller Bankföreningen att ”om tillstånd till lotterier fortsättningsvis skall komma att beviljas i samband med sparkampanjer etc. måste det från myndigheternas sida uttryckligen slås fast att detta i så fall skall kunna gälla samtliga bankinstitut som omfattas av 1968 års samordnade banklagstiftning och icke exklusivt sparbanksväsendet.

422 Massmedie- och reklamlorterier

29.2.2 Rek/amlotrerier iframriden

Den grundprincip som vi anser skall gälla för den framtida regleringen av lotteri- och spelmarknaden innebär att lotteri och spel inte bör få anordnas i kommersiellt syfte. Den del av marknaden som inte skall förbehållas staten skall enligt vårt förslag - med några få undantag - förbehållas ideella organisationer som behöver inkomster för sin ideella verksamhet. Med denna principiella utgångspunkt anser vi att lotterier i säljfrämjande syfte i näringsverksamhet inte bör tillåtas. Näringsidkare bör därför enligt vår mening även i fortsättningen vara hänvisade till andra medel än lotterier for att stimulera försäljningen av sina varor och tjänster. Vårt förslag innebär att lotteri om penningvinsteri princip förbjuds i andra fall än då avkastningen skall tillfalla det allmänna. Att därför generellt tillåta bankerna att anordna lotterier om penningsvinster skulle innebära ett avsteg från våra principer. Sparbankerna intar så till vida en särställning gentemot övriga bankinstitut genom att deras verksamhet inte är avsedd att ge vinst. Vi finner likväl inte att det föreligger några skäl för att i fortsättningen tillåta sparbanker - eller affarsbanker - att anordna lotterier. Vad nu sagts innebär att alla former av reklamlotterier i framtiden blir otillåtna. Även den typ av premieringslotterier som nu förekommer inom olika återförsäljarled förbjuds således.

sou 1979:29 423

30 Flipperspel och liknande

30.1 Allmänt

Enligt nu gällande lotteriförordning är marknads- och tivolinöjen såsom mekaniska spelapparater, ringkastningsanordningar och skjutbanor att betrakta som lotterier om någon eller några deltagare kan erhålla en vinst som har ett högre värde än andra deltagares vinster. Som vinst betraktas därvid även rätt till återspel. Dessa tivolinöjen är därför om de anordnas för allmänheten i princip underkastade lotteriförordningens kontrollsystem genom att de endast får anordnas efter anmälan eller efter tillstånd. Vi vill i detta sammanhang vidare erinra om att dessa tivolinöjen är att betrakta som lotterier även om de förekommer på andra platser än på egentliga marknader eller tivolin. Det väsentliga är nämligen om företeelsen kan inordnas under begreppet tivolinöje (jfr prop. 1939:76 s. 18). Om inga vinster alls utgår vid dessa tivolinöjen omfattas de inte av lotteriförordningens reglering. Dessutom föreskrivs i 1 a § lotteriförordningen att spel på mekaniska eller elektroniska apparater får anordnas utan tillstånd om den enda vinst man kan erhålla på apparaten är ett enda frispel. Det Förekommer därför i viss utsträckning att sådana här tivolinöjen anordnas utanför lotteriförordningens kontrollsystem. Det är då främst fråga om spel på olika typer av spelapparater, som av tradition förekommit i nöjesparker och liknande, men som under de senaste decennierna även ställts upp på konditorier, barserveringar och i restauranger. Under senare tid har dessa spelapparater av typ tlipperspel, skjutare, målspel och TV-spel också blivit vanliga på varuhus och i andra affärslokaler. Vi har under avsnitt 15.2 lämnat en utförlig redogörelse för hur spelet på dessa apparater går till.

30.2 Problem

Det har inte kommit till vår kännedom att några särskilda problem skulle föreligga vid de tivolinöjen, såsom ringkastning och pilkastning, som är underkastade lotteriförordningens reglering och som alltjämt främst förekommer på tivolin och marknader. Läget är däremot ett annat när det gäller det helt oreglerade spelet på flipper och liknande spelapparater. Som framgår av avsnitt 15.6.1 har nämligen från skolmyndigheter, sociala myndigheter och föräldraorganisationer framförts att spelet på dessa apparater kan medföra problem för barn och ungdomar. Spelet har, sägs det, ökat i omfattning

424 Flipperspel och liknande

under senare år och barn i allt lägre åldrar lockas att delta i det. Det förekommer att spelapparater ställs upp i konditorier och i affärer nära skolor vilket leder till att en del elever lockas att spela flipper på raster, håltimmar och till och med på skoltid. Vidare, framhålls det, kan förekomsten av spelapparater i lokaler som ligger nära ungdomsgårdar locka ungdomarna till att spela flipper i stället för att delta i de meningsfulla fritidssysselsättningar som ungdomsgårdarna hellre satsar på. Särskilt besvärliga kan problemen bli när rena spelhallar öppnas för att dra ungdomarna till sig. Några möjligheter att ingripa mot de missförhållanden som på detta sätt kan uppstå föreligger inte i dag för myndigheterna. Vid hearings med företrädare för polismyndigheter och sociala myndigheter i olika delar av landet har vi fått bekräftat att sådana här problem förekommer. Inte minst utöver spelhallarna, sägs det, en stark lockelse på barn och ungdomar. Dessa hallar blir också lätt en samlingsplats för ungdomar med sociala problem. Under avsnitt 15.6.2 har vi lämnat en närmare redogörelse för dessa hearings.

30.3 Flipperspel och liknande i framtiden

Alla de spel och tävlingar som kan hänföras under begreppet tivolinöjen omfattas i dag i princip av lotteriförordningens bestämmelser om vinster utgår i spelet eller tävlingen, men spelapparater som endast ger vinst i form av ett frispel har genom en särskild bestämmelse undantagits. I flipperspelen och många TV-spel är det i viss mån slumpen som avgör resultatet av spelet. Dessa spelapparater kommer därför i princip att falla under den av oss föreslagna lagen om lotteri och spel, förutsatt att vinster utgår i spelet. Som vinst jämställs i detta sammanhang rätt till fortsatt spel på apparaten. För att flipperspelen inte skall omfattas av den nya lagens bestämmelser om tillståndsplikt fordras därför en särskilt undantagsbestämmelse i lagen. Mot bakgrund av de skäl som föranlett oss att föreslå en lag om lotteri och spel finner vi inte anledning att i denna lotterilag jämväl reglera spelet på apparater som endast ger vinster i form av rätt till ett eller flera återspel. Vi vill därför föreslå att en bestämmelse tas in i lagen som undantar spel på sådana apparater från tillståndsplikt. Frågan uppkommer då om inte en reglering av flipperspelen måste anordnas på annat sätt. Innan vi närmare behandlar denna fråga vill vi erinra om att det även finns en del spelapparater där spelresultatet inte är beroende av slumpen utan av skickligheten hos spelaren. Detta gäller exempelvis skjutare och målspel. Vidare är det vanligen skickligheten som avgör utgången vid ring- och pilkastning och vid målskjutning på skjutbanor. Dessa tivolinöjen omfattas i dag av lotteriförordningens regler, men de bör inte omfattas av den nya lotterilagen eftersom denna endast skall omfatta spel där slumpen är helt eller delvis avgörande genom att vinstfördelningen sker genom lottning eller på liknande sätt. Fråga uppkommer därför även i dessa fall om inte en särskild reglering behövs. Hur bör i så fall en reglering ordnas? Skall man införa en tillståndsplikt för den som vill ställa upp spelapparater eller anordna andra tivolinöjen eller

Flipperspel och liknande 425

räcker det med en reglering som ger myndigheterna rätt att ingripa vid missförhållanden? Syftet med dessa spelapparater och tivolinöjen är främst att erbjuda förströelse och i den mån vinster i dag förekommer är dessa ej så värdefulla att de i sig frestar till spel. Vad gäller exempelvis ringkastningsanordningar och liknande har inte ens några problem med dessa kommit till vår kännedom. Detta beror sannolikt främst på rådande reglering och naturligtvis skulle en oreglerad marknad i framtiden kunna medföra vissa problem. Således bör man inte kunna utesluta att det när det gäller de rena skicklighetstävlingarna sådana kan anordnas i spelhallar med höga insatser och höga vinster. Man synes inte kunna bortse från den risk som här föreligger. Därtill kommer de missförhållanden som beskrivits för oss vad gäller llipperspelen. Något bör därför göras för att komma till rätta med dessa konstaterade och befarade problem. För vår del anser vi dock att en så långtgående reglering som tillståndsprövning är onödigt drastisk. Vi vill därför välja lösningen att myndigheterna ges möjligheter att ingripa mot de missförhållanden som kan komma att uppstå vid spel på dessa spelapparater och i samband med de övriga tivolinöjen vi här talar om. De problem som beskrivits av skolmyndigheter och andra synes vanligen sammanhänga med den lokal spelet bedrivs i. Det kan vara så att en spelhall kommit att bli en samlingsplats för skolungdom som söker sig dit för att spela under skoltid med skolk som följd. Vidare kan det vara fråga om att ett antal spelapparater ställts upp i en kafélokal eller liknande intill en skola eller en ungdomsgård. Idessa och liknande fall skulle myndigheterna kunna komma till rätta med missförhållandena om de hade befogenhet att begränsa möjligheterna till spel i den lokal där missförhållandena förekommer. Någon myndighet bör därlör ges rätten att begränsa spelets omfattning genom att meddela föreskrifter om i vilken utsträckning spel får förekomma i den berörda lokalen. Dessa föreskrifter bör naturligtvis kunna anpassas till förhållandena i varje särskilt fall. För en spelhall som kommit att bli samlingspunkt för skolungdom under dagtid torde således en önskvärd begränsning av spelet kunna åstadkommas genom en föreskrift om att spelhallen endast får ha öppet efter skoltid eller under kvällstid. Och en begränsning av spelet på spelapparater i affärslokaler i närheten av en skola skulle exempelvis kunna uppnås genom föreskrifter om hur många spelapparater som får finnas i lokalen. Motsvarande föreskrifter bör enligt vår mening få meddelas när missförhållanden uppstår vid andra tivolinöjen än vid spel på spelapparater. I dessa fall är det dock inte alltid fråga om att spelet eller tävlandet äger rum i egentliga lokaler. I stället kan man här tala om att spelet äger rum inom en anläggning, såsom en nöjespark eller marknadsplats. Föreskrifterna bör då rikta sig mot innehavaren av anläggningen. De föreskrifter vi här nämnt bör kunna meddelas oavsett om spelet är förenat med vinstmöjligheter eller inte. Om emellertid vinster utgår, som fallet kan vara vid rena skicklighetsspel, kan förhållandena vara sådana att dessa föreskrifter inte räcker till för att man skall komma till rätta med missförhållandena. Vi anser därför att den övervakande myndigheten i dessa fall även bör ha möjligheten att meddela föreskrifter om värdet på högsta insatsen och högsta vinsten i spelet eller tävlingen.

426 Flipperspel och liknande

Det är ofta inte samma person som äger spelapparaterna etc. och som innehar lokalen eller anläggningen. Ofta är det nämligen spelföretag som ställer upp apparaterna, medan lokalinnehavaren tillförsäkras viss andel i de intäkter som apparaterna tar in. Fråga uppstår då mot vem Föreskrifterna bör riktas, apparatägaren eller lokalinnehavaren. Man kan också tänka sig alternativet att Föreskrifterna riktas mot dem båda. Att avgöra vem som innehar lokalen eller anläggningen medför enligt vår mening de minsta svårigheterna och det synes oss därför mest praktiskt om föreskrifterna riktas mot lokaleller anläggningsinnehavaren. Enligt vårt förslag skall handläggningen av lotteri- och spelärenden koncentreras till länsstyrelserna. Härigenom får man enheter som kan specialisera sig på denna typ av ärenden och som får en vid erfarenhet av de särskilda problemen på området. Det är därför enligt vår mening lämpligt att också de ärenden som rör uppställandet av spelapparater och anordnandet av andra här avsedda tivolinöjen får ankomma på länsstyrelserna. Enligt vår mening skall länsstyrelserna på eget initiativ kunna ingripa med de här åsyftade föreskrifterna när missförhållanden uppstått och det från sociala synpunkter behövs ett ingripande. De sociala skäl som vi här närmast tänker på är exempelvis skolkningstendenser och penningslöseri, som kan förmodas bero på alltför mycket ñipperspelande. Naturligtvis skall ärenden av detta slag kunna initieras hos länsstyrelsen av exempelvis polis, skolmyndigheter, kommuner och föräldraorganisationer.

sou 1979:29 427

31 och kontroll

Tillsyn

31.1 Brister i nuvarande kontrollsystem

l vår redogörelse för den nuvarande lotteri- och spelverksamheten i tidigare kapitel har vi beskrivit vissa påtagliga brister i kontrollsystemet. I det följande skall vi kortfattat sammanfatta de allvarligaste svagheterna i dagens kontroll.

31 . 1 .1 Kontrollsystemet

Kontrollen av lotterier och spel för ideella ändamål ombesörjs i dag uteslutande av Kontrollanter, vilka utför kontrollarbetet som fritidsuppdrag. Kontrollant utses av den myndighet som handlägger lotteriet eller spelet i fråga, dvs av polismyndigheten, länsstyrelsen eller regeringen. Polismyndigheterna utser även kontrollanter för roulettspel och liknande spel. De handläggande myndigheterna har däremot inte i uppdrag att utöva tillsyn eller kontroll över lotteri- och spelverksamheten. Beivrande av brott mot lotteriförordningen ingår visserligen i polisens allmänt brottsbekämpande verksamhet, men har där så låg prioritet att ingripanden sker endast i _ undantagsfall. En viktig del av kontrollarbetet utgörs av räkenskapskontroll. Det är därför lämpligt att kontrollanterna, åtminstone för större lotterier och bingospel, är

bokförings- och gärna också revisionskunniga. Det är emellertid svårt för

tillståndsmyndigheten att rekrytera kontrollanter med sådana kvalifikationer. Detta är speciellt fallet vid bingospel som bedrivs i glesbygder. Det kanske största problemet på kontrollsidan är kontrollanternas bristande kunskap om de uppgifter som åligger dem. Detta har sannolikt också påverkat rekryteringen negativt, eftersom många lämpliga personer är tveksamma till att åta sig kontrolluppdrag, om de inte får den utbildning som behövs för att de skall kunna fullgöra sitt uppdrag. Även arvoderingen av kontrollanterna påverkar givetvis rekryteringen. I instruktionen for lotterinämnden anges en av nämndens uppgifter vara att utbilda kontrollanter. Viss utbildning har förekommit, men eftersom tillräckliga resurser saknats har man inte kunnat följa upp den påbörjade utbildningen. Nämnden har inte kunnat på egen hand genomföra utbildning i stor skala, utan överlåtit en del av detta arbete till främst länsstyrelserna. Det förhållandet att myndigheterna inte har några egentliga tillsyns- eller kontrolluppgifter har medfört att tillståndsmyndigheternas personal ofta

428 Tillsyn och kontroll

saknar praktiska kunskaper om den verksamhet de är satta att hantera. Vissa kontrollanter har inte tillfredsställande skött sina uppdrag, något som sannolikt till stor del är ett resultat av bristen på nödvändig utbildning. Då myndigheterna på lotteri- och spelområdet inte har något ansvar för den praktiska kontrollen har detta inneburit att vissa lotterier och spel bedrivits utan kontroll. Vissa bingoarrangörer har riktat kraftig kritik mot vad de anser vara bristande och oenhetlig kontroll från myndigheternas sida. Bingospel bedrivs ofta under stark konkurrens från andra spel och med risk att man i framtiden inte får nya tillstånd om resultatet av spelet är dåligt. Seriösa bingospelsarrangörer har upplevt att mindre nogräknade konkurrenter medvetet bryter mot gällande regler utan att kontrollanten eller tillståndsmyndigheten ingripit, vilket uppfattas som både orättvist och besvärande. På det traditionella lotteriområdet har kritiken främst gällt att myndigheterna av kontrollskäl inte accepterar s. k. symbollotter i tillståndslotterier. Lotterianordnare har framhållit, att symbollotter är mer lättsålda än vanliga nummerlotter och därför ger ett bättre ekonomiskt resultat. Från lotterianordnare, lottillverkare och lottimportörer framhålls dessutom att kontrollen av lotterier med symbollotter måste anses vara helt tillfredsställande. Man påpekar också att vissa kontrollanter i lotterier med vanliga nummerlotter inte fullgör sitt uppdrag tillfredsställande, vilket gör att säkerheten för lottköparna blir sämre i dessa lotterier än i lotterier med symbollotter.

31.1.2 Olagliga lotterier och spel

Det är i dag enkelt att anordna olagliga lotterier, eftersom det inte finns några regler för till vem lotter får säljas för vidareförsäljning. Tillverkare och grossister säljer därför i de flesta fall lotter till alla som önskar köpa. Många lottyper kan också köpas i varuhus. Många ideella föreningar bedriver en omfattande lotteriverksamhet utan vare sig tillstånd eller anmälan. Föreningarna hävdar ofta att det rör sig om s. k. medlemslotterier och att lotterierna därför skulle få anordnas utan tillstånd eller anmälan. Emellertid bedrivs verksamheten många gånger på ett sådant sätt att tillstånd skulle krävas, antingen till följd av att lotteriet försäljs även till andra än medlemmarna eller på grund av att medlemskretsen är så stor, att lotteriet i fråga kan jämställas med ett lotteri anordnat för allmänheten. En mängd olagliga lotterier anordnas av privatpersoner, företag eller organisationer, vilka ej är berättigade att erhålla lotteritillstånd enligt nuvarande bestämmelser. En stor del av dessa lotterier bedrivs på arbetsplatser, medan andra säljs direkt till allmänheten. Enligt uppgifter från lottillverkare är omfattningen av de olagliga lotterierna mycket stor, enligt vissa uppgifter jämförlig med omfattningen av tillståndslotterierna på lokal nivå. En grov form av illegal spelverksamhet förekommer på spelklubbar, där roulett- och andra hasardspel anordnas enligt internationella regler och där spel bedrivs på s. k. tunga enarmade banditer med vinster på upp till flera tusen kronor. Detta slag av verksamhet faller under brottsbalkens dobbleribestämmelser. Så kallad bookmaking förekommer i samband med hästkapp-

Tillsyn och kontroll 429

löpningar och utgör där en svår konkurrent till den lagliga totalisatorvadhållningen. Enligt undersökningar som publicerats under senare år, är den illegala spelklubbs- och bookmakingverksamheten av avsevärd organiserade omfattning och ofta sammankopplad med annan brottslig verksamhet. Enligt vad som uppgivits till oss förekommer spel på enarmade banditer med penningvinster alltjämt, trots det förbud som införts den 1 januari 1979. Möjligheterna för polisen att ingripa mot detta automatspel torde dock avsevärt öka då innehavsförbudet för utbetalningsautomater träder i kraft den ljuli 1979.

3l.l.3 Utländska lotterier i Sverige Som vi redovisat i kapitel 16 marknadsförs och säljs vissa utländska lotterier, främst västtyska klasslotterier och engelskt tips, häri landet trots att det enligt Iotteriförordningen är förbjudet. De internationella överenskommelser som Sverige medverkat till i syfte att förhindra sådan verksamhet har inte givit nämnvärt resultat. Bankerna och posten har, som vi också redovisat i kapitel 16, olika uppfattningar om hur lotteriförordningens regler om utländska lotterier skall tolkas. Enligt postverket fordras bevis för att det rör sig om försändelse från eller avi till ett utländskt lotteri för att man skall kunna ingripa och stoppa befordran. Detta har medfört att postverket vidarebefordrar en stor mängd försändelser från utländska lotterier och avsevärda summor till dessa. Bankerna däremot har tolkat reglerna avsevärt restriktivare.

31.2 Syftet med tillsyn och kontroll

Ett viktigt syfte med samhällets tillsyn och kontroll över Iotteri- och spelmarknaden bör vara att tillse att lotterier och spel inte bedrivs i sådana former att det uppstår allvarliga sociala eller liknande problem för lottköpare och speldeltagare. De myndigheter som ansvarar för tillsynen måste därför på den svenska marknaden. Också utvecklingen i noga följa utvecklingen andra länder är av intresse, eftersom impulsema till nya lotteri- och spelformer ofta har kommit därifrån. Det är också viktigt att tillgodose allmänhetens intresse av vederhäftighet och ordning på lotteri- och spelområdet, skydd mot otillbörliga förfaranden och en garanterad minimiutdelning av vinster. Detta gäller för all lotteri- och spelverksamhet som vänder sig till allmänheten. En stor del av lotteri- och spelmarknaden är förbehållen ideella ändamål. En viktig uppgift bör vara att vaka över att dessa ändamål får sin berättigade del av den totala lotteri- och spelmarknaden. Lotterier och spel för andra ändamål än ideella bör således inte få utbreda sig på de ideella ändamålens bekostnad. Syftet med tillsynen och kontrollen bör också vara att skydda de ideella föreningarnas intressen gentemot serviceföretagen i de fall sådana anlitas. Det bör särskilt kontrolleras att serviceföretagen inte betingar sig ersättningar utöver vad som kan anses skäligt. Ett motiv till att vi anser att Iotteri- och spelverksamheten normalt bör vara

430 Tillsyn och kontroll

underkastad tillståndsprövning är att söka åstadkomma en rättvis fördelning av lotterimarknaden mellan olika anordnare. Beviljade tillstånd skall därför inte få överskridas, vilket fordrar kontroll. Det gäller också att genom en effektiv kontroll skydda den lotteri- och spelverksamhet som bedrivs inom lagstiftningens råmärken mot olagliga lotterier och mot andra otillåtna förfaranden. Inget praktiskt genomförbart system för kontroll av lotterier och spel går att göra helt vattentätt. Vid bedömningen av alternativa kontrollsystem får fördelarna med olika system vägas mot nackdelarna såsom höga kostnader, administrativt krångel och liknande. Av särskild betydelse är i detta sammanhang på vilken nivå man väljer att lägga kontrollen. Som exempel kan nämnas, att kontroll av lotter redan i tillverkningsskedet kan minska behovet av kontroll hos lotterianordnarna. Det är också befogat att ha olika ambitionsnivåer för kontroll av olika slag av lotterier och spel, och att kontrollen anpassas till lotteriets eller spelets omfattning.

31.3 Ett nytt kontrollsystem är nödvändigt

Av det tidigare har framgått att tillsynen och kontrollen på lotteri- och spelområdet är bristfällig. Ett av de viktigaste målen för den framtida regleringen av lotterier och spel måste därför vara att effektivisera kontrollen. Hittills har tillståndsprövningen dominerat myndigheternas arbete med lotteri- och spelärenden medan tillsynen och kontrollen har kommit i skymundan. För att den av oss föreslagna lagen om lotteri och spel skall kunna tillämpas med fasthet är det enligt vår bedömning väsentligt att balans skapas mellan tillståndsprövningen å ena sidan och tillsynen och kontrollen å andra sidan. Vårt förslag innebär att all tillståndsprövning på lokal och regional nivå skall läggas på länsstyrelserna och att en fri sektor för små lotterier skall skapas. Arbetet med tillståndsgivningen bör genom dessa åtgärder kunna förenklas i sådan utsträckning, att en effektivare kontroll kan komma till stånd utan större personalförstärkningar. Som framgått av det föregående anser vi att länsstyrelserna i framtiden skall ansvara för tillsyn och kontroll inom det egna länet och att statens lotterinämnd skall ha huvudansvaret för tillsyn och kontroll av all lotteri- och spelverksamhet i riket. Länsstyrelserna och statens lotterinämnd bör vidare som tillståndsmyndigheter ha till uppgift att utse kontrollanter i de enskilda lotterierna och spelen. Enligt vårt förslag bör således den framtida kontrollverksamheten uppdelas på tre nivåer, kontrollanterna på lokal nivå, länsstyrelserna på regional nivå och statens lotterinämnd på central nivå. Om länsstyrelserna engageras i det direkta kontrollarbetet bör även förutsättningar för en förbättrad och effektiviserad handläggning av tillståndsärendena skapas.

Tillsyn och kontroll 431

31.4 Det nya kontrollsystemets uppbyggnad

31.4.1 Kontrollanter för enskilda lotterier och spel Kontrollanterna i tillståndspliktiga lotterier och spel bör enligt vår mening även i framtiden utföra arbetet som fritidsuppdrag. En rent yrkesmässig kontrollverksamhet, utförd av fast anställd personal, skulle nämligen föra mycket långt i fråga om inrättande av tjänster vid länsstyrelserna och statens lotterinämnd. Den kontrollant som utses bör i många fall vara väl förtrogen med redovisningsfrågor. Detta gäller särskilt för bingospel och större traditionella lotterier men även för mindre lotterier om dessa bedrivs med biträde av serviceföretag. Om ett visst lotteri eller spel synes svårkontrollerat kan det vara motiverat att utse två kontrollanter. I dag är det vanligt att tillståndsmyndigheterna utser den person till kontrollant som anordnaren föreslår. Enligt vår mening skall länsstyrelserna utse kontrollant oberoende av eventuella förslag från anordnaren. Det väsentliga härvidlag är att tillse att den som förordnas är opartisk i förhållande till tillståndshavaren och den som biträder vid lotteriets eller spelets skötsel. Eftersom kontrollanterna bör stå fria i förhållande till lotteriintressenterna förordar vi vidare att kontrollantarvodena i framtiden utbetalas till kontrollanterna direkt från länsstyrelserna och inte som nu från tillståndshavarna eller serviceföretagen (se vidare kap. 32).

31 .4.2 Länsstyrelserna Uppgiften att förordna kontrollanter i lotterier och spel utgör ett moment i länsstyrelsens övergripande uppgift att vara regional tillsyns- och kontrollmyndighet. Att meddela föreskrifter för hur lotterier och spel får bedrivas är ytterligare en del av denna uppgift. På grundval av centrala anvisningar för tillsyns- och kontrollarbetet från statens lotterinämnd bör länsstyrelserna granska avtal mellan anordnare och s. k. serviceföretag samt utforma de villkor som bedöms som väsentliga för bedrivandet av det aktuella lotteriet eller spelet. Det är enligt vår mening en uppgift för i första hand den centrala nämnden att svara för en kontinuerlig vidareutbildning av kontrollanterna. Beträffande utformningen och genomförandet av sådana kurser bör den centrala nämnden emellertid samråda med länsstyrelserna, för att få till stånd en utbildning som är anpassad till behovet. Enligt vår uppfattning torde länsstyrelserna bäst känna till behovet av utbildning förde kontrollanter man förordnar. Länsstyrelserna bör också vara oförhindrade att själva eller i samarbete med andra länsstyrelser anordna egna kurser för kontrollanterna. Länsstyrelsemas befattning med kontrollen av lotterier och spel innebär även att de skall biträda kontrollanterna i deras arbete och kunna medverka i kontrollen på fältet. Länsstyrelsen bör även ha till uppgift att granska företeelser som kan utgöra överträdelser av lotteri- och spellagstiftningen samt verka för att överträdelserna beivras.

432 Tillsyn och kontroll

För att länsstyrelserna effektivt skall kunna fullgöra sina uppgifter föreslår vi att de får vissa maktmedel till sitt förfogande. Tillståndsmyndigheten skall således ha rätt att på anfordran lå de upplysningar och handlingar från tillståndshavare och serviceföretag som behövs för tillsynen och kontrollen. Om någon underlåter att lämna sådan information bör myndigheten kunna förelägga honom att vid vite fullgöra sin uppgift.

3l.4.3 Statens lotterinämnd Statens lotterinämnd bör enligt vår uppfattning ha det övergripande ansvaret för tillsyns- och kontrollfrågorna. En viktig uppgift för nämnden i detta sammanhang skall vara att biträda länsstyrelserna i frågor som rör tillsynen och kontrollen samt att medverka i utbildningen av kontrollanterna. Nämnden bör även utfärda anvisningar för Iänsstyrelsernas arbete med tillsyn och kontroll på regional nivå. Härigenom kan bl. a. effektiva och ändamålsenliga rutiner för kontrollarbetet skapas. Det är enligt vår mening naturligt att det sker ett samarbete på kontrollområdet mellan statens lotterinämnd och riksskatteverkets regionkontor. Med ett sådant samarbete bör vissa effektivitetsvinster kunna göras för båda myndigheterna. och annan reglering på lotteri- och spelområdet har hittills Lagstiftning skett i efterhand sedan en ny spelform redan har introducerats. Så har varit fallet beträffande automatspelet och bingospelet. l fortsättningen bör nämnden inom ramen för sina tillsynsuppgifter noga följa marknadens utveckling, även den internationella, och i ett tidigt skede vidta de mått och steg som föranleds härav. På så sätt kan nya lotteri- och spelformer regleras redan vid starten. Vi föreslår att nämnden liksom länsstyrelserna skall ha rätt att företa inspektioner hos serviceföretag och tillståndshavare. Dessutom bör nämnden hos tillverkare och importörer av lotter. Vi återkommer göra inspektioner med detaljer om detta längre fram i kapitlet (se avsnitt 31.5.2).

31.5 Särskilt om kontrollen av lotterier och spel för

ideella ändamål

31 .5.1 F öreningarnas ansvar De ideella föreningar som erhåller tillstånd till lotteri eller spel bör naturligtvis också ansvara för att verksamheten bedrivs på ett hederligt sätt och enligt gällande regler. Det förhållandet att en tillståndshavare anlitar ett serviceföretag för att biträda vid den löpande driften av lotteriet eller spelet bör inte frita tillståndshavaren från ansvaret för hur verksamheten bedrivs. Den som meddelas tillstånd till lotteri eller spel skall därför enligt vår mening under alla förhållanden ha det fulla ansvaret. Eftersom tillståndshavaren har ansvaret för lotteriet eller spelet bör denne också ha full beslutanderätt i fråga om detta. Härav följer att ett avtal mellan lotterianordnare och serviceföretag, som innebär att tillståndshavaren inte ges full beslutanderätt över verksamheten, inte bör godtas av tillståndsmyndigheten utan leda till att ansökan avslås.

sou 1979:29 och kontroll

Tillsyn 433

Ansvaret för en förenings verksamhet åvilar dess styrelse. Beslut av en förening att anordna lotteri och spel bör därför fattas av styrelsen. Till ansökan om lotteri eller spel skall fogas protokollsutdrag, som utvisar att styrelsen i vederbörlig ordning beslutat om anordnandet. För varje lotteri eller spel som en förening anordnar bör enligt vår mening utses en Iotteriföreståndare. Denne skall ha hand om den löpande förvaltningen och redovisningen av lotteriet eller spelet och ansvara för att verksamheten bedrivs enligt gällande lagstiftning och de särskilda föreskrifter som kan ha meddelats av tillståndsmyndigheten. Vi anser att det bör åligga tillståndsmyndigheten att pröva lotteriföreståndarens lämplighet, varvid bl. a. måste tillses att den föreslagna föreståndaren har den insikt och erfarenhet som erfordras för uppdraget och är helt fristående från serviceföretag som föreningen anlitar. För större lotterier och spel, främst rikslotterier och stora bingospel, är det ofta lämpligt att det utses en särskild lotteristyrelse. Denna skall ha det övergripande ansvaret för verksamheten och fatta beslut av större vikt. Den löpande verksamheten skall dock fortfarande skötas av lotteriföreståndaren, som bör ingå i lotteristyrelsen. I bingospel som bedrivs av flera tillståndshavare i allians bör lotteristyrelse alltid utses. För traditionella lotterier inom den av oss föreslagna fria sektorn skall som redan nämnts ingen tillståndsprövning ske (se kap 24). Emellertid skall enligt vår mening lotteriförestândare utses också för dessa lotterier. Beslut att anordna ett lotteri måste även för lotterier inom den fria sektorn fattas av föreningens styrelse, eftersom det annars finns risk att någon eller några föreningsmedlemmar bedriver privata lotterier i föreningens namn eller att lotterierna inte redovisas i föreningens räkenskaper. För att det skall framgå vem som är ansvarig för lotteriverksamhetens skötsel föreslår vi att lotteriföreståndarens namn i dessa lotterier skall anges på lotterna. Föreningarnas egna revisorer bör ha huvudansvaret för kontrollen av att lotteri- och spelinkomsterna verkligen redovisas i föreningens räkenskaper och att inga efterdebiteringar förekommer. Revisorerna bör också ansvara för redovisningskontrollen av föreningens lotteriverksamhet inom den fria sektorn.

31 .5.2 Lottkontroll Vi har tidigare behandlat lotter i kapitel 7. I bilaga nr 6 i bilagedelen har vi vidare utförligt beskrivit ett antal lottypers egenskaper. Som vi tidigare nämnt saknas i dag såväl regler som en enhetlig praxis för vilka lottyper som får användas av anordnarna. vem som helst kan köpa lotter for

Eftersom

vidareförsäljning utan några restriktioner möjliggörs en omfattande illegal lotteriverksamhet. Vi har kommit till den slutsatsen att problemen med den omfattande illegala lotteriverksamheten och den nuvarande bristfälliga kontrollen över lotterier och spel bäst kan lösas med en myndighetskontroll av lotternas utformning samt lottflödet. Kontrollen bör enligt vår mening ske hos tillverkarna av lotter. En kontroll längre bort från källan skulle kräva avsevärt större resurser för att samma effekt skulle uppnås. Det av oss föreslagna kontrollsystemet, som närmare utvecklas i det följande, är dessutom enkelt att genomföra och kräver relativt små resurser.

434 och kontroll

Tillsyn

En effektiv kontroll av lottutformningen och lottllödet är en förutsättning för den av oss föreslagna fria sektorn skall kunna tillåtas. Vårt förslag till underlättar också avsevärt arbetet för kontrollanterna i kontrollsystem tillståndspliktiga lotterier och spel.

Lotternas utformning av lotterna är av särskild vikt om vinstdragningen helt eller Utformningen delvis skett före lottförsäljningens början, eftersom lottnumret i sådana lotterier måste vara dolt fram till dess köparen inhandlat sin lott. Kan lotterianordnaren (eller av denne anlitade försäljare) på något sätt avläsa numret, t. ex. genom genomlysning av lotten, finns risk for att vinstlotter bort innan till allmänheten börjar. Risk för att plockas försäljningen vinstlotter plockas bort föreligger också om det är möjligt att bryta lotterna och därefter återförsluta dem på sådant sätt att det är svårt att upptäcka manipulationen. Säkerhet mot förfalskning av lotterna är också viktig. Lottnumret får inte lätt kunna ändras så att en nitlott får ett vinstnummer. Lotterna i bingospel, s. k. bingobrickor, får inte vara så utformade att de med gott resultat kan Om detta är möjligt kan fusk kopieras i exempelvis en fotokopieringsapparat. dels så att bingospelare använder kopierade lotter (som han således tillgå slipper betala för) och dels så att kopierade bingolotter säljs till speldeltagarna utan att inkomsterna redovisas. Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) prövar i dag lotters utformfrån säkerhetssynpunkt. Denna prövning sker normalt på begäran av ning eller tillverkare. Några normer för hur prövningen av en lotts myndighet säkerhetsegenskaper skall gå till finns inte, utan bedömningen sker från fall till fall. SKL har inte till uppgift att godkänna eller underkänna lotter, utan lämnar endast ett allmänt omdöme om säkerhetsegenskaperna och ofta även om lottens lämplighet i olika slag av lotterier (se vidare bilaga nr 6 i laboratoriet tar man vid bedömningen hänsyn till de bilagedelen). Enligt kostnader som säkerhetsanordningama medför, hur komplicerad manipulationen är och omfattningen av de lotterier i vilken lottypen avses komma till användning. SKL har stor erfarenhet av att pröva lotters säkerhetsegenskaper. Denna erfarenhet bör enligt vår mening tas till vara även i framtiden. Statens lotterinämnd bör dock utarbeta normer for SKL:s prövning. Dessa normer bör bl. a. utgå från vilket eller vilka slags lotterier som lotten är avsedd att användas i och hur stor omslutningen är i lotterierna. Förutom de enskilda lotternas säkerhetsegenskaper är utformningen av lotteriet, främst hur vinstlotterna bestäms, av betydelse från säkersjälva Vilka lotter som skall utgå med vinst kan antingen bestämmas hetssynpunkt. genom en särskild vinstdragning före eller efter lottförsäljningen eller genom lT. ex. är i en sats om att vissa lotter redan vid tillverkningen blir vinstlotter. Som exempel på 10 000 lotter redan vid lotterier av sistnämnda lotterier med s. k. symbollotter, slaget kan nämnas tillverkningen 9 000 lott. ex. 21-lotter. ter försedda med beteck- Riskerna för fusk från arrangörens sida är stora i lotterier med separata ningen nitlott och resterande lotter numre- vinst- och nitlotter eller om symbollottsatser levereras på sådant sätt eller är rade 1-1 000. så beskaffade att det går att urskilja vilka lotter som är vinstlotter. Lotterier

sou 1979:29 Tillsyn och kontroll 435

med separata vinst- och nitlotter var vanliga förr och förekommer i viss utsträckning fortfarande. Det har också förekommit att Zl-lottsatser levererats med vinstlottema lätt urskiljbara från övriga lotter. I dessa fall är det lätt för arrangören att plocka bort vinstlotter eller att utöka lottsatsen med ytterligare nitlotter. Vid lotterier med symbollotter som blandas redan hos tillverkaren finns ingen möjlighet för tillståndshavaren, eller den utsedde kontrollanten, att kontrollera att lottsatsen innehåller de vinstlotter som förutsätts. Genom tekniska fel eller oegentligheter vid tillverkningen kan antalet vinstlotter i lottsatsen minskas, så att lottköparnas vinstchanser försämras eller blir helt obefintliga. Lotterinämnden har i besvärsärenden avslagit klagandens begäran att få använda symbollotter i tillståndslotterier. Nämnden har motiverat avslagen med att utfallet av vinster i ett traditionellt tillståndslotteri bör bestämmas genom en särskild dragning, verkställd under överinseende av kontrollant utsedd av tillståndsmyndigheten. De s. k. symbollotterna är populära och anses av anordnarna i många fall vara mer lättsålda än konventionella nummerlotter. Kontrollen över dragningen i tillståndslotterierna, vilken motiverade lotterinämndens krav på nummerlotter i sådana lotterier, är i vissa fall bristfällig. Enligt vår uppfattning är det hos tillverkarna möjligt att med relativt små resurser skapa en effektiv kontroll över lottsatsernas sammansättning, och därmed också skapa en möjlighet att tillåta symbollotter i framtiden. Vi föreslår att det i tillverkningsledet skapas en fortlöpande kontroll av lottsatsernas sammansättning. Om kontrollen görs effektiv torde detta medföra att säkerheten blir bättre i lotterier där vinstlottema bestämts redan vid tillverkningen än i lotterier där blandning och dragning skett efter tillverkningsskedet.

Typgodkännande av lotter/lottsatser

Enligt vår uppfattning kan säkerhetskraven vad gäller lotter och lottsatser bäst tillgodoses i ett system med typgodkända lotter. Vi föreslår därför att endast av statens lotterinämnd godkända lottyper skall få användas i bingospel och traditionella lotterier som anordnas for allmänheten. Ett sådant system garanterar enhetliga regler i hela landet och möjliggör en effektiv kontroll genom nämndens försorg. Ett system för typgodkännande av lotter bör enligt vår mening utformas på följande sätt. En tillverkare som vill ha en lott godkänd av statens lotterinämnd skall lämna in ett antal provlotter till SKL tillsammans med uppgift om i vilka slag av lotterier lottypen är avsedd att användas. Lotternas utformning från säkerhetssynpunkt testas av SKL enligt av nämnden och SKL gemensamt utarbetade anvisningar. Nämnden tar sedan ställning till om lottypen kan godkännas och för vilken eller vilka typer av lotter detta godkännande skall gälla. Det kan emellertid inträffa att en tidigare godkänd lottyp blir föråldrad. Nämnden bör därför i en sådan situation ha rätt att återkalla godkännandet. I ett godkännandebeslut bör därför anges att det endast gäller tills vidare och att godkännandet kan återkallas. Om lotten är av den typen att vinstlottema bestämts redan vid tillverk-

436 Tillsyn och kontroll

ningen måste också hela lottsatsens sammansättning bedömas vad gäller säkerhetsegenskaperna. För kontroll i tillverkningsledet bör därför bl. a. krävas att tillverkningsprocessen och hanteringen av lotterna är sådan, att lottsatserna blir korrekta. Varje godkänd lottyp bör erhålla en typbeteckning som skall anges på lotterna. Lotterna bör också förses med en särskild godkännandesymbol. Det är enligt vår mening nödvändigt att det sker en fortlöpande kontroll av att lörsålda lotter av godkänd typ verkligen överensstämmer med de testade provlotterna och att lottsatserna är korrekt sammansatta. Denna kontrollfunktion fordrar speciell utbildning och erfarenhet. Statens lotterinämnd bör ha ansvaret för denna tillverkningskontroll.

Til/tryck pa lotter

De presumtiva lottköparna har ett berättigat intresse av att erhålla viss information om lotteriet i samband med lottförsäljningen. Bland annat bör de få veta för vilket ändamål lotteriet anordnas och lottpriset. Av kontrollskäl bör det vidare av lotten framgå bl. a. vilket av Föreningens lotterier det är fråga om, eftersom föreningar ofta anordnar flera lotterier och spel samtidigt. Vi föreslår att alla lotter av godkänt slag skall förses med tilltryck av vissa uppgifter, hänförliga till det aktuella lotteriet. Utan sådant tilltryck bör inte lotterna få levereras från tryckeriet. Normalt bör åtminstone följande uppgifter anges på lotterna: . anordnarens namn; . lottpriset;

.bum-

. totalt antal lotter i lotteriet; . tid och plats för vinstutlämningen om den inte sker i samband med lottförsäljningen; 5. tid för dragning samt tid och sätt för offentliggörande av dragningslista om dragningen sker efter lottförsäljningen; 6. sista försäljningsdag; 7. tillståndsmyndighet och myndighetens diarienummer (gäller endast tillståndslotterier), 8. löpande numrering, eventuellt i serier (gäller s. k. symbollotter); 9. lotteriföreståndarens namn och telefonnummer (gäller endast för lotterier inom den fria sektorn), och 10. årtal under vilket försäljning får ske (gäller endast för lotterier inom den fria sektorn).

Kontroll av lonjlödet Vi har tidigare konstaterat att det enligt vår mening är nödvändigt att införa en kontroll över lottflödet för att komma till rätta med den omfattande illegala lotteriverksamheten. För att denna kontroll skall bli så enkel som möjlig att genomföra, krävs att det kontrollsystem som införs inte onödigtvis belastar de tiotusentals lotteri- och bingospelanordnare som finns i landet. Vi föreslår därför ett kontrollsystem som innebär att tillverkarna till myndigheterna skall rapportera alla leveranser av godkända lotter. Det skall således inte ske någon

Tillsyn och kontroll 437

direkt myndighetskontroll vid lottleveranserna. Avsikten med rapportsystemet är att ge underlag för kontroll av anordnare då rapporteringen visar att det finns anledning till detta. Vårt förslag till kontrollsystem bygger på att s. k. tryckeriintyg skall lämnas av tillverkare av godkända lotter. Ett sådant system förekommer i princip redan i dag på bingospelsområdet, även om lotterinämnden f. n. saknar de formella kontroll- och sanktionsmöjligheter som vi anser behövs. För varje leverans av godkända lotter skall tillverkaren upprätta ett tryckeriintyg, som skall innehålla dels samma uppgifter som tilltrycket på lotterna och dels antalet levererade lotter. Det skall vara förbjudet att underlåta att utfärda tryckeriintyg vid leverans av godkända lotter. Utfárdandet av tryckeriintyg torde inte innebära någon nämnvärd tidsmässig belastning för tillverkarna, eftersom det bör kunna ske i samband med faktureringen (t. ex. genom kopieset). Vid bestämda tidpunkter, t. ex. varje vecka, skall tryckeriintygen sändas till respektive länsstyrelse eller till statens lotterinämnd, om nämnden meddelat det aktuella tillståndet. Vad gäller tillståndslotterier och bingospel skall tryckeriintygen vidarebefordras till kontrollanten, för vilken uppgiften om antalet levererade lotter utgör ett underlag för inkomstkontrollen. l lotterier inom den fria sektorn kan uppgifterna användas främst för att kontrollera att gränserna lör den tillåtna fria sektorn inte överskrids samt för kontroll av att de levererade lotterna är av godkänd typ och försedd med korrekt tilltryck. Sammanfattningsvis kan det föreslagna kontrollsystemet för lottflödet sägas ge följande effekter. 1. Godkända lotter får endast säljas med erforderligt tilltryck och samtliga leveranser från tillverkare måste redovisas med tryckeriintyg till myndigheterna. 2. I tillståndslotterier och inom den fria sektorn måste lotter av godkänd typ användas. 3. Om man finner en lott av godkänd typ på marknaden skall man kunna utgå från att den säljs i ett lagligt lotteri eller åtminstone att lottleveransen redan rapporterats till myndigheterna. 4. En lott av icke godkänd typ som säljs på annat sätt än vid ett internt föreningsmöte tyder på ett olagligt lotteri.

Anvisningar för kontrollen Vi har diskuterat utformningen av det framtida kontrollsystemet för lotter och lottflöde med de berörda tillverkarna. Dessa har ställt sig positiva till det system som vi föreslagit. Det bör särskilt poängeras, att förslaget inte lägger någon myndighetsliknande beslutsfunktion på tillverkarna. Dessa behöver således inte kontrollera om tillstånd finns eller om den fria sektorn redan är utnyttjad, utan endast rapportera försäljning av godkända lotter till myndigheterna. Som vi tidigare framhållit bör statens lotterinämnd ha till uppgift bl. a. att utfärda anvisningar och föreskrifter på lotteri- och spelområdet. Nämnden bör i enlighet härmed utfärda anvisningar vad gäller detaljerna för kontrollen av lotter och lottflöde. En grundval för denna kontroll bör enligt vår mening

438 Tillsyn och kontroll

vara, att tillverkare av godkända lotter skall vara skyldiga att utforma sin redovisning och bokföring så, att kontroll blir möjlig. Nämnden bör också ges rätt att fâ upplysningar och tillgång till handlingar från dessa tillverkare. Närmare regler i dessa avseenden bör meddelas av nämnden genom anvisningar. För att nämnden skall få en tillräckligt stark ställning gentemot lottillverkarna bedömer vi det nödvändigt, att nämnden ges möjlighet att utfärda vitesföreläggande om anvisningarna inte följs. Nämnden bör också ges uttrycklig befogenhet att företa inspektioner hos tillverkare av godkända lotter. Vid upprepade förseelser mot säkerhetskraven eller om hinder reses for kontrollens utförande bör nämnden vidare kunna återkalla ett tidigare godkännande av viss lott. Lotterinämnden bör utfärda forteckningar över godkända lottyper för olika slag av lotterier. Dessa förteckningar bör spridas inte enbart till tillståndsmyndigheter och andra myndigheter utan även till lotterianordnande organisationer. Vi har i det föregående endast talat om tillverkare av lotter. Emellertid förekommer det även viss import av lotter, både till traditionella lotterier och till bingospel. Vi anser att samma regler som gäller för tillverkare också skall gälla för importörer. Svenska myndigheter kan nämligen inte kräva att få utföra kontroll hos utländska tillverkare, utan kontrollen måste ske genom stickprovskontroller och inspektioner hos importörer. För de s. k. interna lotterierna (klubblotterier) (se avsnitt 24.9), om högst 500 kronor i omslutning, föreligger enligt vår mening inte samma behov av lottflödeskontroll eller krav på lotternas utformning, som i övriga lotterier. Om de för tillståndslotterierna och lotterierna inom den fria sektorn godkända lotterna också skulle få användas i föreningsmöteslotterierna skulle det emellertid innebära att förutsättningarna for den tidigare föreslagna lottflödeskontrollen för övriga lotterier skulle försämras. Vi föreslår därför att de godkända Iottyperna inte får användas i föreningsmöteslotterier. Nämnden bör i stället utfärda en förteckning över sådana lotter som fritt får försäljas och som är lämpliga for detta slag av lotterier, exempelvis vissa typer av ringlotter.

31 .5.3 Myndigheternas kontroll Kontroll vid olika skeden Kontrollen av ett lotteri eller spel bör normalt ske vid olika tidpunkter under hela den tid lotteriet eller spelet pågår. Kontrollens effektivitet är beroende av hur kontrollen som helhet utförs, även om en större kontrollinsats vid ett skede ofta kan kompensera en mindre insats vid ett annat.

Före försäljningen En viktig del av kontrollarbetet kommer med vån förslag att utföras av tillståndsmyndigheten i samband med tillståndsprövningen. Betydelsefullt i detta sammanhang bör vara hur den sökande föreningen skött tidigare lotterier och spel. Tidigare misskötsel kan således motivera strängare kontrollföreskrifter än nonnalt, att myndigheten utser flera kontrollanter än

och kontroll 439

Tillsyn

annars eller att den föreslagna lotteriföreståndaren inte godkänns. Har tidigare lotteri- och spelverksamhet misskötts på ett flagrant sätt bör detta vara skäl till att över huvud taget inte meddela några tillstånd för Föreningen under viss tid. En annan viktig uppgift som bör åvila tillståndsmyndigheten i samband med tillståndsprövningen är att från kontrollsynpunkt granska lotteriets eller spelets Föreslagna uppläggning, bl. a. vinstplanens utseende, vilken eller vilka lottyper som skall användas och, om ett serviceföretag skall anlitas, hur förhållandet till företaget reglerats samt vilka arbetsuppgifter serviceföretaget skall utföra. Tillståndsmyndigheten skall enligt vårt förslag också meddela villkor för hur lotteriet eller spelet skall bedrivas samt hur redovisning och medelsförvaltning skall ske. Myndigheten skall vidare förordna kontrollant. För de vanligast förekommande typerna av lotterier och spel bör standardiserade villkor utarbetas av statens lotterinämnd. Vid tillståndsgivningen bör dock prövas om det finns anledning att meddela ytterligare villkor. Även kontrollantens arbete måste påbörjas innan försäljningen börjat. Viktiga moment i kontrollarbetet, som vinstvärdering och kontroll av levererade lotter mot tryckeriintyg samt genomgång av verksamhetens uppläggning avseende bl. a. medelsförvaltning och bokföring, måste samtliga utföras före lottförsäljningens början. Skall vinstdragning i ett traditionellt lotteri helt eller delvis ske före lottlörsäljningens början måste blandning och dragning ske under kontrollantens direkta överinseende.

Under försäljningen Ansvaret for kontrollen under lottforsäljningens eller spelets gång åvilar med vårt förslag främst kontrollanten. Denne skall löpande följa verksamheten. Han skall t. ex. genom stickprov kontrollera att endast de lotter som redoviÄ sats med tryckeriintyg säljs, att försäljningen sker till rätt pris och att vinstutdelningen sker på ett korrekt sätt. [uppgifterna skall också ingå att kontrollera att medelsförvaltning och bokföring sker i enlighet med meddelade villkor. En kontrolluppgift av särskild vikt bör i detta sammanhang vara att se till att intäkterna från bingospel och större lotterier löpande sätts in på ett särskilt spärrkonto, varigenom tillståndshavarens behållning kan skyddas. Statens lotterinämnd bör som stöd för kontrollanterna utarbeta instruktio-

ner för kontroll_ av olika former av lotterier och spel.

För närvarande pågår en utveckling som innebär att modern teknologi, i form av elektroniska eller datorstyrda dragningsanordningar, alltmer kommer till användning i bingospelen. Denna utveckling kan i hög grad öka möjligheterna till förbättrad kontroll av spelen. Statens lotterinämnd bör noga följa utvecklingen och utfärda de anvisningar som behövs för att de nya kontrollmöjlighetema skall kunna tilivaratas. I spel som bedrivs i särskild lokal bör bl. a. tillståndsbeslutet anslås så att speldeltagama kan ta del bl. a. av vem som är kontrollant. I traditionella lotterier bör i stället kontrollantens namn och telefonnummer under dagtid anges på lottsedlarna. På så sätt får speldeltagama och lottköparna möjlighet att vända sig direkt till kontrollanten med eventuella klagomål. Även länsstyrelserna och statens lotterinämnd bör delta i kontrollen ute på

440 Tillsyn och kontroll

fältet, vilket i viss utsträckning kan ske genom stickprovsvis kontroll av pågående lotterier och spel. I övrigt kan myndigheterna i speciella fall behöva bistå kontrollanterna i deras arbete. Länsstyrelsen bör vid behov kunna vända sig till nämnden med begäran om assistans i särskilt besvärliga fall. För att kontrollen på fältet skall bli effektiv kan länsstyrelsen eller statens lotterinämnd i vissa fall behöva kontrollera föreningens egna räkenskapshandlingar. Detsamma kan gälla serviceföretagets räkenskaper om ett sådant företag har anlitats för skötseln av lotteriet eller spelet.

Efter försäljningen

Sedan lotteriet eller spelet avslutats skall det ekonomiska resultatet redovisas. Redovisningen skall överlämnas till kontrollanten för kontroll innan den vidarebefordras till tillståndsmyndigheten. Vid lotterier och spel med stor omslutning kan denna granskning bli omfattande och ofta kräva att kontrollanten är väl insatt i redovisningsfrågor. Lotter som levererats men inte sålts skall förstöras under överinseende av kontrollanten. I lotterier med efterhandsdragning anser vi att dragningen skall utföras under kontrollantens övervakning. I kontrollantens åliggande bör även ingå att kontrollera att eventuella punktskatter betalats och att behållningen för lotteriet eller spelet överförts till tillståndshavaren. Även i detta skede av ett lotteri kan det förekomma att kontrollanten behöver hjälp av länsstyrelsen eller lotterinämnden. Myndigheterna bör också på eget initiativ utföra vissa stickprovskontroller av lämnade redovisningar.

31.5.4 Kontroll av serviceföretag Med serviceföretag avser vi företag (eller person som inte är anställd av anordnaren) som mot ersättning biträder vid skötseln av ett lotteri eller spel. Med skötseln avses den löpande verksamheten i lotteriet eller spelet och inte endast exempelvis uthyrning av lokal eller leverans av vinster. Serviceföretagens verksamhet har tidigare utförligt beskrivits i avsnitten 3.3 och 4.5. Så kallade basarfirmor, av vilka det finns ett stort antal, kan inte betecknas som serviceföretag eftersom de inte biträder vid skötseln av lotteriet utan endast vid införskaffandet av vinster och lotter. Basarfirmorna har tidigare behandlats i kapitel 7. Myndigheternas kontroll av serviceföretagen och deras verksamhet bör främst syfta till att värna om tillståndshavarnas intressen. Syftet bör även vara att förhindra att de regler som gäller för verksamheten åsidosätts.

Krav pâ avtal

Om den som söker tillstånd till traditionella lotterier eller bingospel ämnar bedriva verksamheten med biträde av serviceföretag bör enligt vår mening ett skriftligt avtal om detta upprättas mellan sökanden och serviceföretaget. Statens lotterinämnd bör i detta sammanhang utfärda föreskrifter för normalavtal vid serviceverksamhet i lotterier och spel anordnade av ideella föreningar. Normalavtalen bör bygga på den självkostnadsprincip som redan

och kontroll 441

Tillsyn

i nu gäller för bingospel (se avsnitt 4.5). Självkostnadsprincipen innebär kortfattat, att serviceföretagen endast får erhålla dels ersättning för sina egna, verifierade kostnader (nettokostnader utan pålägg) och dels ett s. k. konsultarvode. Normalavtalen bör anpassas till olika omfattning av serviceverksamheten och till olika slag av lotterier och spel och bör vidare innehålla en klausul, som gör avtalets giltighet beroende av att myndigheten beviljar det sökta tillståndet. Det upprättade avtalet skall prövas av länsstyrelsen i samband med att hela tillståndsfrågan bereds. Syftet med granskningen är att skydda föreningen mot otillbörliga avtalsvillkor och att se till att föreningen kan tillgodogöra sig hela avkastningen av lotteriet eller spelet. Anser sig myndigheten inte kunna godkänna avtalet bör detta kunna vara tillräcklig grund för att vägra det sökta tillståndet. Finns vid prövning av en ansökan om tillstånd till lotteri eller spel anledning att anta att det anlitade serviceföretaget inte kommer att bedriva sin verksamhet på ett ansvarskännande eller ändamålsenligt sätt bör detta enligt vår mening vara tillräckligt för tillståndsmyndigheten att kunna vägra det sökta tillståndet.

Löpande kontroll Den löpande kontrollen över serviceföretagens verksamhet bör syfta till att skydda föreningarna mot otillbörligheter - t. ex. redovisningsfusk - från serviceföretagens sida. Den löpande kontrollen skall enligt vårt förslag främst åvila den för lotteriet eller spelet utsedde kontrollanten. Denne bör dock vid behov kunna begära hjälp av länsstyrelsen, som i sin tur kan vända sig till statens lotterinämnd. Myndigheterna skall givetvis på eget initiativ kunna besluta om kontroll av visst serviceföretag. För att göra en effektiv kontroll genomförbar föreslår vi att serviceföretagen skall vara skyldiga att utforma sin bokföring så att kontroll är möjlig. Närmare anvisningar bör utfärdas av statens lotterinämnd. Om en kontrollant behöver vissa upplysningar från ett serviceföretag kan han givetvis anhålla om detta hos företaget. Vägrar serviceföretaget att lämna de begärda upplysningarna måste kontrollanten vända sig till tillståndsmyndigheten. Tillsynsmyndigheterna, dvs. länsstyrelserna och statens lotterinämnd, har i vårt förslag getts särskild befogenhet att kräva upplysningar och tillgång till handlingar från serviceföretag. Underlåter serviceföretaget att efterkomma sådan anfordran bör myndigheterna ha rätt att förelägga företaget att fullgöra sin skyldighet vid vite. Detsamma bör gälla om nämndens anvisningar för bokföringen inte följs.

31.6 Särskilt om kontrollen av lotterier och spel i folkparker

och liknande fasta anläggningar

De principer som vi anser bör gälla för kontrollen av lotterier och spel för ideellt ändamål bör enligt vår mening i tillämpliga delar även gälla för lotterier och spel om varuvinster i folkparker och därmed jämförbara anläggningar. Det bör dock påpekas att lotteri- och spelverksamheten inom sådana nöjesanläggningar ingår som ett led i ett större nöjesutbud och att anordnarna

Tillsyn och kontroll

till kommersiella i regel inte har samma behov av skydd i sina relationer Myndigheterna, länsstyrelserna och lotteriföretag som ideella föreningar. nämnden, bör dock även på denna sektor av lotteri- och spelmarknaden kunna ställa krav på att få upplysningar och göra inspektioner hos tillståndshavare och serviceföretag. Det bör också noteras,att lotteriföreståndare enligt vårt forslag alltid skall utses även for de nu aktuella lotteriema och spelen och att endast av statens lotterinämnd godkända lotter skall få användas.

31.7 Särskilt om kontrollen av roulett- och kortspel

På de platser där roulett- och kortspel bedrivs ingår denna spelverksamhet normalt som ett led i en kommersiellt bedriven verksamhet. Tillståndshavarna och utställarföretagen kan i stort betraktas som jämbördiga parter. Kontrollen av roulett- och kortspel motiveras därför enligt vår åsikt främst av behovet att skydda speldeltagarna mot oegentligheter och av att konkurrensen mellan olika spelanordnare sker på lika villkor. Syftet med det kontrollsystem som vi föreslår for roulett- och kortspel är som därför relativt begränsat. Främst gäller det att tillse att de begränsningar gäller för spelformerna iakttas och att spelreglerna följs. Även de begränskan ha föreskrivit ningar i fråga om tid och plats som tillståndsmyndigheten for spelet måste kontrolleras löpande. Kontrollen av roulett- och kortspel bör enligt vår uppfattning även i fortsättningen bygga på att länsstyrelserna utser kontrollanter, som bör utföra Till ledning för kontrollanterna bör statens lotteriuppdraget på fritiden. nämnd utarbeta en instruktion om hur kontrollen bör utföras. Nämnden bör också utarbeta standardiserade villkor för roulettspel respektive kortspel , som skall användas av länsstyrelserna vid tillståndsgivningen. Myndigheterna bör enligt vår mening även i fråga om roulett- och kortspel att få upplysningar från och göra inspektioner hos serviceföha möjligheter retag och tillståndshavare.

Särskilt om kontrollen av statliga lotterier och

totalisatorspel

att vi finner det lämpligt att statens lotterinämnd tar Vi har tidigare framhållit över en väsentlig del av ansvaret for tillsynen och kontrollen över de statliga lotteriema och totalisatorspelet. Det får ankomma på regeringen att besluta och om delegering till nämnden av frågor som gäller bl. a. kontrollföreskrifter förordnande av kontrollanter. Den nuvarande kontrollen av den statliga lotteriverksamheten och totalisatorspelet bygger till övervägande del på intern kontroll hos arrangökan i stort sägas vara en kontroll av att den rerna. Myndighetskontrollen

interna kontrollen och organisationen fungerar. Vi anser denna princip riktig

och har inte heller fått några rapporter om att kontrollen i dag skulle vara bristfällig. Vi saknar därför anledning att här närmare gå in på hur kontrollen bör utformas. Utarbetandet av kontrollföreskrifter bör i framtiden liksom hittills ske i nära samarbete med de berörda bolagen. Vi vill avslutningsvis

och kontroll

Tillsyn 443

peka på de möjligheter till en effektiviserad kontroll som den snabba tekniska utvecklingen erbjuder.

31.9 Kontrollavgift

För att finansiera myndigheternas arbete med bl. a. tillsyn och kontroll på lotteri- och spelområdet föreslår vi att tillståndshavarna skall åläggas att betala en kontrollavgift. Vi behandlar denna avgift utförligt i kapitel 32.

31.10 överträdelser m. m.

31.10,1 Brott mot gällande bestämmelser

Om lotteri eller spel anordnas i strid mot lagstiftningens regler eller mot vid tillståndsgivningen meddelade villkor bör kontrollanten givetvis ingripa och påtala överträdelserna samt kräva rättelse. Sker ingen ändring och kan inte heller tillståndsmyndigheten på frivillig väg få till stånd en rättelse skall myndigheten kunna återkalla det meddelade tillståndet. Är det uppenbart att Överträdelsema är avsiktliga bör ett tillstånd kunna återkallas omedelbart. Upptäcker tillsyns- och kontrollmyndigheterna att ett olagligt lotteri eller spel bedrivs, t. ex. ett tillståndspliktigt lotteri som anordnas utan tillstånd eller ett lotteri inom den fria sektorn som bedrivs i strid med de särskilda regler som gäller for sådana lotterier, skall myndigheten enligt vårt förslag kunna förbjuda anordnaren att fortsätta med verksamheten. Ett förbud kan också bli aktuellt i det fall ett tillstånd återkallats men arrangören ändå fortsätter med verksamheten. För att ett sådant förbud skall bli effektivt bör det enligt vår uppfattning kunna förenas med vitesföreläggande. Rätten att återkalla ett tillstånd eller att förbjuda ett lotteri bör givetvis utnyttjas restriktivt och först sedan det inte gått att lösa problemet på annat sätt. Hänsyn måste också tas till lottköparnas eller speldeltagarnas intressen, eftersom det under vissa förhållanden kan innebära en ekonomisk vinning for en arrangör att ett lotteri eller spel avbryts.

31.10.2 Marknadsföring av olagliga lotterier

Utländska lotterier Av kapitel 16 framgår att gällande lotterireglering rymmer bestämmelser som innebär att det här i landet är förbjudet att främja deltagande i eller på annat sätt medverka till deltagande i utländska lotterier och tips. l allmänna poststadgan finns även en bestämmelse som korresponderar med dessa regler. Av kapitel 16 framgår dock att dessa regler inte är särskilt effektiva, eftersom det trots dem förekommer ett omfattande svenskt i deltagande utländska lotterier och tips. Internationella överenskommelser och frivilliga överenskommelser med de utländska anordnare som marknadsför sina lotterier har här också i stort varit verkningslösa. Ofta sänds marknadsföringsmateriel, lotter och insatser med post mellan anordnare och deltagare.

444 Tillsyn och kontroll sou 197929

Postverket har i en skrivelse till lotterinämnden anfört,att verket inte anser att bestämmelserna i 6 § lotteriförordningen är tillämpliga på poströrelsen. Enligt vår uppfattning är det angeläget att de utländska lotterianordnarnas verksamhet här i landet i framtiden motverkas mera effektivt än i dag. Till detta fordras även postens aktiva medverkan. Vi föreslår därför att det skall vara förbjudet att förmedla betalning till utlandet om det framgår eller kan antas att betalningen avser insats i ett utländskt lotteri eller spel. Detta innebär att betalningarna till utländska lotteri- och spelbolag vanligtvis inte är tillåtna eftersom sådana praktiskt taget alltid torde avse lotteri- eller spelinsatser. Är det dock klart att betalningen till bolaget avser annat än insatser får den naturligtvis förmedlas. För att komma till rätta med de system som nu används bör inte heller betalningar få förmedlas till kända eller misstänkta täckadresser för betalning av insatser i utländskt lotteri eller spel. Ett samarbete mellan myndigheterna och de statliga lotteriföretagen kan bidra till att postverket och andra betalningsförmedlande organ hålls informerade om kända täckadresser, så att betalningar till dessa inte sker. l övrigt anser vi att i stort sett samma regler som nu gäller för motverkande av utländska lotteriers försäljning i Sverige bör tillämpas även i framtiden. Således föreslår vi, att det skall vara förbjudet att marknadsföra eller försälja sådana lotterier. Det skall exempelvis inte vara tillåtet att verka som ombud eller kommissionär för utländska lotterier här i riket. Även förfaranden som innebär medverkan till att någon deltar i utländska lotterier bör vara förbjudna. Exempel på detta är om någon samlar in insatser här i landet för deltagande i utländskt lotteri. Den marknadsföring och det uppgiftslämnande som vi anser bör förbjudas beträffande inhemska olagliga lotterier och spel, och som vi behandlar i det följande, bör även förbjudas beträffande utländska lotterier.

inhemska olagliga lotterier och spel Olagliga lotterier böri likhet med vad som gäller enligt nuvarande lotterireglering även i framtiden motverkas. Vi föreslår därfönatt det skall vara förbjudet att i tidningar och tidskrifter, reklamblad, affischer och liknande publicera uppgifter som syftar till att fâ människor att delta i ett olagligt lotteri eller spel. Det framstår som självklart att det till exempel skall vara förbjudet att annonsera om en illegal spelklubb. Men även publicering av uppgifter om andra slag av olagliga lotterier och spel bör enligt vår mening vara förbjuden. Medverkan i form av spridande av information om olagliga lotterier skall enligt vårt förslag förbjudas, om avsikten är att förmå mottagaren av informationen att delta i lotteriet. Även i detta sammanhang kommer postens verksamhet in i bilden. För posten bör således gälla,att till exempel lotter eller dragningslistor inte får vidarebefordras,om det finns skäl att antaga att det rör sig om ett olagligt lotteri. Även andra former av distribution av lotter eller information om olagliga lotterier inbegrips i det av oss föreslagna förbudet.

Tillsyn och kontroll 445

31.103 Strajf och förverkande Vi har övervägt huruvida särskilda straffskalor borde föreslås för olika typer av brott eftersom det på lotteri- och spelområdet förekommer såväl mycket allvarliga som mycket obetydliga brott. Vi har därvid övervägt att föreslå ett maximistraff om fängelse i högst två år vid olovligt anordnade lotterier och spel om penningvinster. Vi har då närmast haft i åtanke företeelser som förekommer i spelklubbar, såsom olaga roulett- och kortspel, samt olaga bookmaking. Emellertid har dessa frågor även behandlats av brottsförebyggande rådet (BRÅ) i samband med dess översyn av lagstiftningen mot organiserad och ekonomisk brottslighet. BRÅ:s överväganden i frågan har lett till att BRÅ i sin promemoria (PM 1979:4) Dobbleri föreslår sådana ändringar i brottsbalkens bestämmelser om äventyrligt spel att de allvarligaste brotten på lotteri- och spelområdet kommer att bestraffas enligt brottsbalkens regler. Vi har därför inte funnit behov att i lotteri- och spellagen ta in särskilda bestämmelser som riktar sig mot den grövre brottsligheten på lotterimarknaden. Om BRÅ:s förslag inte leder till lagstiftning anser vi att det behövs en särskild straffbestämmelse i lagen om lotteri och spel enligt vilken den som uppsåtligen eller av oaktsamhet olovligen anordnar lotteri eller spel om penningvinster döms till fängelse i högst två år. Vidare bör denna

bestämmelse innehålla en möjlighet att i ringa fall döma till böter.

Vi har inte funnit det påkallat att i den straffbestämmelse vi föreslagit ta in flera olika straffskalor för olika grader av brott utan vi har i stället stannat för att föreslå en gemensam straffskala. Även medverkan skall vara straffbart. De förverkandebestämmelser som vi föreslår överensstämmer i stort med lotteriförordningens motsvarande bestämmelser. Vi har dock gjort vissa förändringar. Enligt vårt förslag skall insatser som uppburits vid gärning som begåtts enligt lagen förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt. Motsvarande regel i lotteriforordningen förutsatte för förverkande att någon dömdes till ansvar för brott enligt förordningen. Vi har på denna punkt velat närma den nya lagens förverkanderegler till de förverkanderegler som i allmänhet gäller, så att förverkandepåföljden kan användas även i de fall då det är klart att brott har begåtts men ingen kommer att åtalas för brottet. [princip skall alla insatser som uppburits vid gärningen förverkas, även om den nettovinst gärningsmannen erhållit är betydligt mindre än insatserna elle: kanske ingen alls. När en förverkandefråga kommer upp till prövning kan domstolen dock med hänsyn till de föreliggande särskilda omständigheterna bli tvungen att något snegla på den vinst som gärningsmannen faktiskt kan beräknas ha erhållit. Är vinsten mycket liten i förhållande till det totala insatsbeloppet kan det framstå som orimligt att förverka hela insatsbeloppet. Domstolen bör då kunna nöja sig med att förverka endast en del av insatserna. För att syftet med förverkandereglerna inte skall förfelas bör dock den här jämkningsmöjligheten inte användas mer än undantagsvis. Har gärningsmannen gjort sig skyldig till en mindre förseelse bör förverkande ej alls ske eller endast ett mindre belopp förverkas.

sou 1979:29 447

32 Organisation och finansiering

32.1 Allmänt

Av kapitel 20 framgår att regeringen, lotterinämnden, länsstyrelserna och polismyndigheterna i dag handlägger lotteriärenden. Regeringen utövar vidare en viss tillsyn och kontroll över de statliga bolagen för penninglotterier och tips, medan riksskatteverket är tillsynsmyndighet i fråga om totalisator› spel. Polismyndigheterna svarar för viss kontroll över lotterimarknaden. Länsstyrelserna och lotterinämnden har i dag inga egentliga tillsynsuppgifter i fråga om lotterier och spel. Genom marknadens utveckling har kraven på regleringen av lotteri- och spelverksamheten ökat. Som framgått av det föregående har utgångspunkten för våra överväganden varit att den framtida regleringen skall utformas så att det skapas en tillfredsställande kontroll över marknaden samtidigt som administrationen förenklas så mycket som möjligt. l tilläggsdirektiv (1978:40) till samtliga kommittéer våren 1978 framhöll regeringen att det ekonomiska läget i landet för den offentliga sektorns del innebär att det inte finns något nämnvärt utrymme för nya kostnadskrävande åtaganden de närmaste åren. Kommittéerna bör därför, enligt direktiven, noga överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skall kunna finan» sieras genom omprövning av pågående verksamhet och omfördelning av befintliga resurser inom det område kommitténs förslag avser. Kommittéerna bör vidare inrikta sig på att finna lösningar som inte medför några tillkommande kostnader. I detta kapitel kommer vi, mot bakgrund av de principiella överväganden som redovisats (se bl. a. kap. 21) att redogöra för våra förslag beträffande organisation av och resurser för de instanser som enligt vår mening i framtiden skall handlägga lotteri- och spelärenden. Vi kommer även att lämna förslag till hur myndigheternas verksamhet skall finansieras.

32.2 Regeringen

Vi har i det föregående redogjort för de uppgifter på lotteri- och spelområdet som idag åvilar regeringen. Av avsnitt 3.4 framgår att det åvilar regeringen att pröva ansökningar om s. k. rikslotterier. Av kapitlen 9-11 framgår vidare att regeringen svarar för tillståndsgivningen for den statliga lotteri- och spelverksamheten liksom för totalisatorspelet. Regeringen har dessutom en

448 Organisation och _finansiering

generell rätt att lämna tillstånd till alla typer av lotterier och spel. Som ett led i strävandena att delegera handläggningen av förvaltningsärenden har vi föreslagit att handläggningen av ärenden rörande rikslotterier överlämnas till statens lotterinämnd (se avsnitten 21.10 och 24.5). Vi har vidare föreslagit att regeringens rätt att lämna tillstånd till lotterier och spel begränsas till att gälla de statligt anordnade lotterierna och spelen samt totalisatorspelet (se kap. 22). Inom regeringskansliet är det i dag handelsdepartementet som handlägger ansökningar om rikslotterier samt frågor rörande penninglotterier och tips, medan jordbruksdepartementet handlägger totalisatorfrågorna. Så vitt vi har kunnat finna har ärendefördelningen mellan de olika departementen vad gäller lotterier och spel inte tidigare varit föremål för närmare överväganden. Skälet till att jordbruksdepartementet handlägger totalisatorfrågorna torde vara främst traditionellt, från den utgångspunkten att hästaveln är berörd. Det är enligt vår mening lämpligt att de lotterier och spel som regeringen skall lämna tillstånd till bedöms på ett enhetligt sätt och efter likartade överväganden. Det torde därför finnas klara fördelar med att ett och samma departement, lämpligen handelsdepartementet, handlägger den statliga lotteri- och spelverksamheten och totalisatorspelet. Som framgått av avsnitt 20.2 tar arbetet med lotterier och spel i anspråk en handläggar- och en biträdestjänst inom handelsdepartementet. I och med att handläggningen av rikslotterierna överlämnas till statens lotterinämnd, bör även tjänsterna för detta arbete överföras dit. Resursåtgången för handläggningen av totalisatorfrågorna inom jordbruksdepartementet är enligt uppgift mycket liten. Den resursåtgång inom handelsdepartementet som enligt vårt förslag i framtiden kommer att krävas för tillståndsgivningen till penninglotterier, tips och totalisatorspel torde bli av endast mindre omfattning och inte kräva någon särskilt inrättad tjänst.

32.3 Statens lotterinämnd

I avsnitt 20.4 har vi redogjort för lotterinämnden som är den centrala myndigheten på lotteri- och spelområdet. Nämnden inrättades på försök år 1974. Vi har varit i kontakt med företrädare för de parter som berörts av lotterinämndens arbete och kunnat konstatera att erfarenheterna av nämndens verksamhet varit goda. Inom de områden där nämnden utfärdat anvisningar har dessa bidragit till att underlätta prövningen av ärendena och till att göra myndigheternas tillståndsprövning mer enhetlig. Nämndens praxis vid avgörandet av besvärsärenden har också bidragit till denna utveckling. Vi föreslår att lotterinämnden permanentas. Nämnden bör enligt vår mening i fortsättningen kallas statens lotterinämnd. Enligt vårt förslag bör det ankomma på regeringen att utse ledamöter i statens lotterinämnd. Vi vill särskilt framhålla att styrelsen även framdeles bör få en sådan sammansättning att sakkunskapen inom de områden som har anknytning till lotterier och spel tas till vara. Med tanke på att det här är fråga om en jämförelsevis liten myndighet anser vi att styrelsen för nämnden även fortsättningsvis bör kunna bestå av fem personer, dvs. en ordförande, en vice

och

Organisation finansiering 449

ordförande och tre övriga ledamöter. Chefen vid nämndens kansli bör tillsättas av regeringen medan övrig personal lämpligen kan anställas av nämnden själv. Statens lotterinämnd bör ha som målsättning att få till stånd en enhetlig tillämpning av lagstiftningen på lotteri- och spelområdet. Nämnden bör värna om konsumenternas(lottköparnas) intressen och de ideella organisationernas rätt att anordna lotterier och spel samt tillse att överskottet från lotteri- och spelverksamheten verkligen tillfaller de ändamål som avsetts. l enlighet med vad vi förordat i tidigare kapitel bör statens lotterinämnd främst fullgöra följande uppgifter. - Meddela tillstånd till rikslotterier samt förordna kontrollanter i dessa lotterier. - Utarbeta tillämpningsföreskrifter för lotterier och spel. - Pröva besvär i sista instans över länsstyrelsebeslut i fråga om lotterier och spel. - Utöva och kontroll över lotteritillsyn och spelmarknaden. - Utbilda kontrollanter i tillståndspliktiga lotterier och spel. - Verka för att överträdelser av gällande lag på lotteri- och spelområdet -beivras. - Informera om och ge råd i frågor rörande lotterier och spel.

I avsnitt 20.42 har vi redovisat att lotterinämndens kansli för budgetåret 1978/79 består av en kanslichefstjänst, 2,5 handläggartjänster och en biträdestjänst. För administration av nämndens verksamhet svarar för närvarande kanslichefen och biträdet. Eftersom ärendetillströmningen med vårt förslag till organisation kommer att öka och därmed ställa ökade krav på särskilt registraturs- och expeditionsarbetet, har vi bedömt att biträdessidan behöver förstärkas med uppskattningsvis en halv tjänst. De 2,5 handläggarna som i dag finns hos lotterinämnden arbetar med frågor som rör besvärsärenden, anvisningar, föreskrifter m. m. Under de första åren efter det att den nya lagen trätt i kraft kan en viss ärendeökning förväntas även på besvärssidan. Arbetet med att utarbeta anvisningar och föreskrifter kommer också att ta ökade resurser i anspråk. Hos nämnden behövs därför enligt vår bedömning ytterligare ungefär en halv handläggartjänst för arbetet

med bêsvärsärenden, anvisningar, föreskrifter m. m.

Som redan näm-ntls skall handläggningen av ärenden rörande rikslotterier enligt vårt förslag överlämnas till statens lotterinämnd. Även för framtiden kan arbetet med rikslotterierna beräknas ta en handläggartjänst och en biträdestjänst i anspråk. Som tidigare sagts anser vi att dessa tjänster bör överföras från regeringen till nämnden. Trav- och galoppsportutredningen föreslog i sitt betänkande (Ds Jo 1972:8) Trav- och galoppsport i Sverige att uppgiften som tillsyns- och kontrollmyndighet skulle överflyttas från lantbruksstyrelsen till riksskatteverket (RSV). Utredningen anförde som skäl härför att tillsynen främst skulle ses som ett uttryck för angelägenheten av att tillgodose såväl statens som den spelande allmänhetens intressen i samband med totalisatorspelet. Att lantbruksstyrelsen då hade tillsynsuppgiften berodde främst på att statens totalisatorinkomster tidigare specialdestinerats till stöd åt hästaveln. Från och med är 1947

450 Organisation och finansiering

redovisas emellertid totalisatorinkomsterna, liksom tips- och lotterimedel i driftsbudgeten under Diverse inkomster. Enligt trav- och galoppsportutredningen var uppgiften tillsyn och kontroll främmande för lantbruksstyrelsens verksamhet i övrigt. Uppgiften borde överföras till riksskatteverket. som är beskattningsmyndighet för lotterier och spel. Så skedde också. Vi vill för vår del instämma i vad trav- och galoppsportutredningen anförde beträffande syftet med tillsynen och kontrollen,dvs. att tillgodose statens och de spelandes intressen. Eftersom lotterinämnden började sin verksamhet först år 1974 kan det vara en förklaring till att denna myndighet hittills inte kommit i fråga för uppgiften att utöva tillsyn och kontroll över totalisatorspelet. Enligt vårt förslag kommer emellertid statens lotterinämnd att ha det övergripande ansvaret för tillsyn och kontroll på lotteri- och spelmarknaden. Vi anser därför att tillsynsuppgifterna för totalisatorspelet i framtiden bör överföras till statens lotterinämnd. RSV:s uppgift som beskattningsmyndighet bör givetvis kvarstå. Vi har inte funnit annat än att den föreslagna omorganisationen medför fördelar från allmän synpunkt. Det blir samma naturliga ansvarsfördelning mellan statens lotterinämnd och RSV som i dag redan finns på övriga lotterioch spelområden liksom på ett flertal andra samhällsområden där en myndighet handlägger tillsynsuppgiften och RSV beskattningsuppgiften. Den handläggartjänst och den biträdestjänst som i dag finns hos RSV för arbetet med tillsyn och kontroll över totalisatorspelet bör därför enligt vår mening föras över till statens lotterinämnd. I vårt förslag till reglering av lotteri- och spelverksamheten betonar vi särskilt myndigheternas uppgifter i fråga om tillsyn och kontroll över marknaden. Med tanke på lotteri- och spelverksamhetens omfattning och de kontrollproblem som visat sig vara för handen, har vi funnit skäl att hos nämnden föreslå inrättandet av tjänster som avsätts enbart för tillsyn och kontroll. Enligt våra bedömningar bör det vara tillfyllest med fem handläggartjänster för detta ändamål. Den främsta uppgiften för dessa handläggare skall enligt vår mening vara att biträda länsstyrelserna i frågor som rör

tillsynen och kontrollen samt att utarbeta anvisningar för tillsyn och kontroll. På dessa tjänster bör även ankomma sådana uppgifter som exempelvis

kontroll och inspektion hos tillverkare/importörer av godkända lottyper. Tjänstemännen bör också medverka i utbildningen av kontrollanterna. Vi har i kapitel 31 framhållit att ett nära samarbete bör komma till stånd mellan den centrala nämnden och länsstyrelserna. Det är också viktigt att tjänstemännen befinner sig nära den marknad som de utövar tillsyn över. Vi anser därför att mycket talar för att fyra av de fem handläggartjänsterna för tillsyn och kontroll, som vi föreslår skall inrättas, placeras på riksskatteverkets regionkontor, dvs. i Stockholmsområdet, Sundsvall, Göteborg och Malmö. Den femte handläggartjänsten bör placeras centralt och i arbetsuppgifterna bör bl. a. ingå utarbetande av anvisningar för tillsyn och kontroll samt ledning av nämndens kontrollverksamhet på fältet. Sammanfattningsvis innebär vårt förslag att statens lotterinämnd får en förstärkning med ca 7,5 handläggartjänster och ca 2,5 biträdestjänster. Av dessa tjänster finns emellertid redan nu två handläggare och två biträden hos annan myndighet (regeringskansliet och riksskatteverket). Av avsnitt 20.44 framgår att lönekostnaderna för lotterinämndens verk-

Organisation och finansiering 451

samhet för närvarande kan beräknas till 579000 kronor. Därtill kommer kostnader för lokaler, resor m. m., vilka kan beräknas till ca 200 000 kronor. Den kostnaden för nämndens framtida verksamhet har vi sammanlagda beräknat till ungefär 2,2 miljoner kronor (i dagens penningvärde). Däri ingår lönekostnader med ca 1,5 miljoner kronor samt uppskattade värden i resekostnader m. m., vilka har schablonmässigt beräknats till 50 lokalhyror, dvs. i runt tal 0,7 miljoner kronor. Resursförprocent på lönekostnaderna, hos nämnden innebär således en kostnadsökning med 1,4 stärkningen miljoner kronor.

32.4 Länsstyrelserna

Som framgått av avsnitt 3.2 kan länsstyrelserna inom respektive län i dag bevilja tillstånd till lotterier med en omslutning av högst 400 000 kronor per anordnare och år. Därtill är länsstyrelserna tillståndsmyndigheter i fråga om har däremot i dag inga tillsynsuppgifter i annan bingospel. Länsstyrelserna mån än att de utser kontrollanter i de lotterier och spel som de beviljar tillstånd till. Vi har i det Föregående (se avsnitt 21.10) föreslagit att länsstyrelserna skall ansvara för all tillståndsgivning till lotterier och spel på regional och lokal nivå. vår mening bör polismyndighetema befrias från uppgiften att Enligt lotteri- och spelärenden, med tanke på det ringa samband lotterier handlägga och spel har med övrig polisiär verksamhet. Därtill har vi ansett att större av lotterier och spel kan åstadkommas om likformighet vid handläggningen uppgiften åvilar ett färre antal myndigheter än vad som är fallet i dag. I kapitel 31 har vi föreslagit att länsstyrelserna skall vara tillsynsmyndigheter på regional och lokal nivå och vi har utförligt redogjort for de uppgifter som vi anser skall åvila länsstyrelserna i egenskap av tillsynsmyndigheter. l 5 § länsstyrelseinstruktionen (l971:460, senast ändrad 1978:48) omnämns vilka har att ta befattning med. Där nämns inte uppgifter länsstyrelserna sådana som tillståndsgivning till lotterier och spel eller tillsyn och frågor kontroll över den regionala lotterimarknaden. På samma sätt som vi vill för den centrala myndigheten vill vi betona tillsyns- och kontrolluppgifterna även betona dessa uppgifter för länsstyrelserna. I vårt förslag till lag om lotteri in att det åligger länsstyrelsen att inom länet och spel har vi därför skrivit övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i lagen. Vi har bedömt det vara av värde att även i 5 § länsstyrelseinstruktionen skriva in dessa åligganden för med denna komplettering av instruktionen är att länsstyrelserna. Syftet stärka tillsyns- och kontrollfrågornas ställning i länsstyrelsearbetet. Sammanfattningsvis kommer länsstyrelserna med vårt förslag att i framtiden ha följande uppgifter i fråga om lotterier och spel.

- till lotterier för Bevilja tillstånd och spel inom länet samt meddela villkor dessa. - i fråga om lotterier och spel. Vara regional tillsynsmyndighet - Utse kontrollanter i tillståndspliktiga lotterier och spel och fastställa kontrollantarvode. - Utbilda kontrollanter för tillståndspliktiga lotterier och spel.

452 Organisation och finansiering

- Yttra hos statens lotterinämnd. sig över besvärsärenden - Verka for att överträdelser av gällande lag beivras. - I samband med handläggningen av tillståndsärenden granska avtal mellan anordnare och s. k. serviceföretag. Vid vår bedömning av det framtida resursbehovet för länsstyrelserna har vi utgått från att vårt förslag till lotterireglering innebär ungefär samma ärendebelastning på regional nivå i fråga om tillståndsärenden som i dag på regional och lokal nivå sammantaget. Bedömningen grundar sig på att kretsen av tänkbara lotteri- och spelanordnare totalt sett vidgas, men att denna ökning av anordnare kan antas ungefárligen motsvara det bortfall av antalet tillståndssökande som tillskapandet av den fria sektorn medför. Men vårt förslag innebär också att prövningen av ansökningarna skall göras mer ingående än vad som sker i dag, vilket kommer att medföra fler arbetsuppgifter och en ökad arbetsbelastning för länsstyrelsernas del. Att länsstyrelserna dessutom skall vara regional tillsynsmyndighet medför helt nya vilket naturligtvis får konsekvenser i fråga om resursbehovet hos åligganden, länsstyrelserna. Mot bakgrund härav föreslår vi att länsstyrelserna tilldelas ökade resurser. Vår utgångspunkt vid övervägandena om den framtida fördelningen av resurserna har varit att inom ramen för den nuvarande resursåtgången hos och länsstyrelser åstadkomma en omfördelning av medel polismyndigheter och tjänster. Vi har från regeringen erhållit tilläggsdirektiv, vilka vi inledningsvis redogjort för, där det framhålls att det ekonomiska läget i landet för den offentliga sektorns del innebär att det under de närmaste åren inte finns något nämnvärt utrymme for nya kostnadskrävande åtaganden. Vi vill i detta sammanhang framhålla lämpligheten av att det inom

länsstyrelserna skapas en fast organisation for handläggning av lotteri- och

spelärenden. De handläggar- och biträdestjänster som inrättas härför bör sålunda helt koncentreras till att avse arbete med lotterier och spel. En sådan ordning skulle leda till en ökad effektivitet vid beredningen av ärendena samt en god samordning mellan arbetsområdena tillståndsgivning och kontroll. Detta bedömer vi som värdefullt. Härigenom bör man kunna undvika det nuvarande problemet att de aktuella tjänsterna ofta ses som genomgångstjänster med pålöjd att byten av handläggare kan ske flera gånger under ett och samma år. Fasta tjänster enbart för arbetsområdet lotterier och spel bör innebära att praxis vid tillämpning, tillsyn och kontroll blir mer enhetlig. I avsnitt 20.5 har vi redovisat att det hos länsstyrelserna åtgick totalt 23,6 personår* för arbetet med lotterier och spel år 1977. Av avsnitt 20.6 framgår att

det hos polismyndigheterna samma år åtgick totalt 61 ,9 personår för

handläggningen av lotteri- och spelärenden. För regional och lokal nivå sammantaget åtgick således 85,5 personår för arbetet med lotterier och spel. Den nuvarande totala resursåtgången, fördelad Iänsvis, motsvarar medianen ca tre tjänster per län för handläggning av lotteri- och spelärenden. Med tanke och delvis nytillkommande arbetsuppgifter som vi på de omfattande föreslår för länsstyrelserna är det enligt vår mening ett minimiförslag att varje

s. k. normallänsstyrelse skall ha tre tjänster för handläggning av dessa

i En personår = 220 ar_ ärenden, fördelade på två handläggartjänster och en biträdestjänst. Avvikelbetsdagar_

Organisation och 453

finansiering

ser från normalfallet måste självfallet ske beträffande sådana län vars folktäthet, omfattning av föreningsliv samt omfattning och karaktär av lotterier och spel i dag avviker från medelnivån. Vi har sålunda funnit att storstadslänen Stockholm, Göteborg och Bohus län samt Malmöhus län har klart större resursbehov än övriga län. Vi har dessutom bedömt situationen så att Stockholms länsstyrelse behöver en tjänst mer än Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, beroende på att Stockholms länsstyrelse oftast är remissinstans vid prövning av ansökningar om rikslotterier. Nästan alla riksorganisationer har sitt huvudkontor i Stockholms län. l fråga om resurserna för storstadslänen har vi också funnit anledning förorda att en av handläggarna tillika skall vara beslutande i lotteri- och spelärenden. På grund av den omfattning och karaktär spelen har i dessa län krävs nämligen viss kvalificerad beredning. Den tid som i dag åtgår för den beslutande funktionen i övriga län är så liten - endast bråkdelen av en tjänst -att i dessa län särskilda tjänster för uppgiften inte bör inrättas. Detta i synnerhet som vårt förslag medför en effektivare beredning av ärendena. Emellertid vill vi förorda att ett samarbete kommer till stånd med andra avdelningar inom länsstyrelsen, som när så erfordras står till tjänst med kvalificerad ekonomisk eller juridisk expertis.

Östergötland och Kristianstads län samt i viss mån Kopparbergs län har i

dag en omfattande marknad för lotterier och spel där särskilt bingospelet svarar för en stor del. Detta avspeglas även i nuvarande resursåtgång för handläggningen av dessa ärenden. För tillståndsprövningen har vi därför funnit att dessa länsstyrelser behöver resurser utöver vad vi bedömer som normalt. Gotland och Jämtland har liten bredd på lotteri- och spelmarknaden. Vi har därför räknat med lägre resursanspråk för dessa två län. Förslaget anknyter dock i princip till den resursåtgång man i dag har för handläggning av dessa ärenden. För Gotlands län har vi heller inte kunnat finna skäl att kräva en hel tjänst för lotteri- och spelärenden. Vi har vidare funnit att biträdesfunktionen i detta län bör kunna fullgöras genom att andra biträdesresurser inom länsstyrelsen tas i anspråk. Den för länsstyrelserna nya uppgiften att vara regional tillsynsmyndighet över lotteri- och spelmarknaden har vi bedömt kräva i princip en handläggare hos varje länsstyrelse. Med hänsyn till de regionala skillnader som finns beträffande omfattningen av lotterier och spel måste dock vissa undantag göras. Vi har därför bedömt situationen så, att i vart och ett av Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län bör två tjänster inrättas enbart för frågor om tillsyn och kontroll. Gotlands län samt Jämtlands län har däremot så få lotterier och spel att vi för vart och ett av dessa båda län har funnit skäl föreslå att en och samma handläggare svarar såväl för prövning av tillstånd som för tillsyns- och kontrollfrågor.

Vid vår bedömning av länsstyrelsernas framtida resursbehov har vi beaktat

att det i dag beviljas tillstånd till totalt ca 43 000 traditionella lotterier och bingospel på regional och lokal nivå sammantaget. Antalet inkomna ansökningar torde vara mellan 10 och 20 procent högre. Det skulle innebära att den totala ärendebelastningen är ca 50 000 ärenden per år. Eftersom vi har utgått från att det i framtiden skall finnas fasta tjänster helt avdelade för lotteri- och spelfrågor på länsstyrelserna tror vi att vissa effektivitetsvinster kan göras. Dessutom anser vi att biträdena skall kunna delta i berednings-

454 Organisation och finansiering

arbetet motsvarande ca 15 procent av de inkomna ansökningarna. Detta medför att när tjänsterna för tillsyns- och kontrollfrågor är fránräknade, varje handläggare av tillståndsprövningar varje dag skall pröva sex ansökningar om tillstånd till lotterier och spel. Det bör noteras att detta är en genomsnittssiffra och att det verkliga talet förmodligen kommer att ligga betydligt högre vissa tider på året eftersom lotterier och spel bedrivs med säsongmässiga variationer. Vårt förslag till resurser för länsstyrelserna illustreras av följande sammanställning.

Tabell. Resursförslag för länsstyrelserna. Antal tjänster

[än Handläggare Bi träden Totalt

För till- För tillstânds- syn och prövning kontroll

Stockholm 5 Uppsala Södermanland

_._._-._-__N

Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland b) Lu os Blekinge

wwrwwmwwwwwwwwåwowwuhwwøo

Kristianstad Malmöhus Halland Göteborgs och Bohus län Älvsborg

.__.o›_›_-›_«__-_._›_N|_pg›_._-|

Skaraborg Värmland

_-›-©›_on_›_a›_›_›-›-›-L,)›_

Örebro Västmanland Kopparberg ut ut Gävleborg Västernorrland Jämtland ut u- uu Västerbotten Norrbotten

Summa 32,5 25,8 25,5 83,6

0 Varav en tillika är beslutande i lotteri- och spelärenden.

Av sammanställningen framgår att länsstyrelserna med vårt forslag i

framtiden kommer att behöva totalt ca 84 tjänster för arbetet med lotterier och spel. Av dessa tjänster finns redan, som tidigare nämnts, ca 24 på länsstyrelserna. Resurserna för de ytterligare ca 60 tjänster som krävs finns i dag hos polismyndigheterna och dessa resurser skall med vårt förslag föras över till länsstyrelserna. Lönekostnaderna för det arbete med lotterier och spel som i dag utförs hos länsstyrelserna beräknades år 1977 till 2,4 miljoner kronor, inklusive sociala

Organisation och finansiering 455

och andra avgifter (se avsnitt 20.5). Lönekostnaderna för motsvarande arbetsuppgifter hos polismyndigheterna beräknades samma år till 5,1 miljoner kronor, inklusive sociala och andra avgifter (se avsnitt 20.6). Den sammanlagda lönekostnaden blev således 7,5 miljoner kronor. Lönekostnaderna for länsstyrelsernas framtida arbete med lotterier och spel kan beräknas till 8,5 miljoner kronor, inklusive lönekostnadspåslag för sociala och andra avgifter. Att denna kostnad är l miljon kronor högre än den nuvarande sammanlagda lönekostnaden för länsstyrelsernas och polismyndigheternas arbete med lotterier och spel, beror på att de aktuella tjänsterna lönegradsmässigt ligger något högre hos länsstyrelserna än hos polismyndigheterna. Till den beräknade lönekostnaden på 8,5 miljoner kronor kommer kostnader for resor, lokaler m. m. vilka schablonmässigt har uppskattats till 50 procent av lönekostnaden, dvs. ungefär 4,3 miljoner kronor. Den totala kostnaden för arbetet med lotterier och spel på regional nivå kan således beräknas uppgå till 12,8 miljoner kronor (beräknat i dagens penningvärde).

32.5 Kontrollanterna

Den löpande kontrollen av bingospel, traditionella lotterier samt roulettspel och liknande ombesörjs i dag uteslutande av Kontrollanter, som har uppdra- Kontrollanterna utses av tillståndsmyndigheterna i gen som fritidssysslor. samband med tillståndsgivningen. För ett s. k. rikslotteri utses två kontrollanter, en av handelsdepartementet och en av länsstyrelsen. Regeringen fastställer i tillståndsbeslutet kontrollanternas arvoden, som varierar från 0,5 procent av den beviljade omslutningen vid tillstånd med låg omslutning till mindre än 0,05 procent vid tillstånd med hög omslutning. l normalfallet utgör kontrollantarvodet ca 0,1 procent av omsättningen. l s. k. länsstyrelse- och polislotterier fastställs normalt inte kontrollantarvodets storlek av tillståndsmyndigheten. I dessa fall får kontrollanten själv direkt av lotterianordnaren begära ett visst arvode. Om parterna inte kommer överens kan frågan emellertid hänskjutas till tillståndsmyndigheten för På vissa håll har en praxis utvecklats, som innebär att arvodet avgörande. bestäms till en procent av omsättningen medan lägre arvoden förekommer på andra håll. Lägre arvoden än 75-100 kronor förekommer dock sällan. Även for anmälningslotterier med ideellt ändamål utses ofta kontrollanter. Vid tillståndsgivning till bingospel skall länsstyrelsen enligt lotterinämndens anvisningar fastställa kontrollantens arvode. Arvodet är här således inte en förhandlingsfråga mellan den kontrollerade och kontrollanten. Lotterinämnden har utarbetat en mall for fastställande av arvodenas storlek. Enligt mallen blir arvodets andel av bingoomsättningen mindre med ökande omsättning och längre tillståndstid. För bingospel med kort tillståndstid i lokaler med låg omsättning kan kontrollantarvodet uppgå till nännare en procent av bingospelets omsättning, medan det for ett årslångt tillstånd i en lokal med kan bli så lågt som 0,06 procent av omsättningen. I hög omsättning normalfallet uppgår arvodet till 0,4 procent.

456 Organisation och _linansiering sou 197939

Vid tillståndsgivning till roulett eller liknande spel i utsågs tidigare allmänhet inte kontrollant. Lotterinämnden utgav emellertid hösten 1978 anvisningar för tillståndsgivning till roulettspel, i vilka anges att kontrollant bör utses. Arvodet föreslås i anvisningarna uppgå till 200-400 kronor per månad och spelplats. bönekostnaderna (inklusive sociala och andra avgifter) för den nuvarande kontrollantverksamheten kan översiktligt beräknas enligt följande.

Lotteriform Antal ärenden per år Årskostnad i mkr

Bingospel 2 000 4,6 Traditionella lotterier

Enligt vårt förslag rörande tillsyn och kontroll (se kap. 31) skall kontrollen även i framtiden till stor del ombesörjas av kontrollanter, som utför kontrollarbetet på sin fritid. Eftersom sådana uppdrag inte anses särskilt attraktiva och det därför är svårt att rekrytera kompetenta kontrollanter torde det vara nödvändigt att fortsättningsvis behålla åtminstone den nuvarande arvodesnivån. Förmodligen kommer antalet lotteritillstånd att minska till följd av vårt förslag att inrätta en s. k. fri sektor. Samtidigt lämnar vi dock som förslag möjliggör att anordnarkretsen vad gäller lotterier och spel utvidgas. Våra beräkningar utgår därför från att kostnaderna för kontrollanternas verksamhet under den närmaste tiden kommer att vara i stort sett oförändrade.

32.6 Finansiering

Vår utgångspunkt har varit att våra förslag inte skall leda till ökade kostnader för staten. Enligt vår mening bör lotteri- och spelverksamheten i princip själv stå för de kostnader som samhället har för att pröva ansökningar och för att utöva tillsyn och kontroll över lotterier och spel. Vi vill därför förorda att myndigheternas arbete med lotteri- och spelärenden i framtiden finansieras genom avgifter, som i princip bör motsvara kostnaderna. För enkelhetens skull föreslår vi att avgiften i fråga kallas kontrollavgift, eftersom huvuddelen av myndigheternas kostnader kan hänföras till kontrollverksamheten. Vi bortser i det följande från de statliga monopolbolagens verksamhet eftersom kontrollen av dessa bolag regleras i särskild ordning. Vi har inte heller funnit anledning att här gå in på totalisatorspelet i samband med hästkapplöpningar, eftersom denna spelform regleras genom avtal mellan staten och hästsportens centralorganisationer och kontrollen redan i dag helt betalas av arrangörerna. Antalet framtida tillståndspliktiga automatspel kan

och

Organisation finansiering 457

antas bli av endast obetydlig omfattning, varfor vi bortser även från dessa. Vi begränsar oss Följaktligen till bingospel, traditionella lotterier samt roulettoch kortspel. Slutligen vill vi understryka, att de framräknade belopp och procentsatser som vi redovisar i det följande av naturliga skäl inte är exakta utan skall betraktas som räkneexempel som utvisar storleksordningen.

32.7 Sammanställning av kostnaderna

De i föregående avsnitt (se 32.2-32.5) beräknade kostnaderna för myndigheternas framtida arbete med lotterier och spel kan sammanfattas i nedanstående tabell.

Tabell. Årliga kostnader för myndigheternas arbete med lotterier och spel.

Kostnadsställe kr Miljoner Fritidskontrollanterna 10,7 Länsstyrelserna 12,8 Statens lotterinämnd 2,2 Totalt 25,7

Den totala kostnaden for all verksamhet som skall utföras av kontrollanterna, länsstyrelserna och statens lotterinämnd uppgår således enligt våra beräkningar till 25,7 miljoner kronor. Vårt förslag om att lotteri- och spelärenden på lokal och regional nivå skall handläggas av enbart länsstyrelserna innebär, som tidigare sagts, en kostnadsökning på ca 1 miljon kronor. Kostnaden for den resursförstärkning vi föreslår för statens lotterinämnd kan beräknas till ca 1,4 miljoner kronor. Den sammanlagda kostnadsökningen för genomförandet av vårt förslag blir således ca 2,4 miljoner kronor. Redan i dag betalar lotteri- och spelanordnarna hälften ungefär av de 25,7 miljoner kronor som vi beräknat totalkostnaden till. De betalar omkring 10,7 miljoner kronor i kontrollantarvoden och därtill 1,7 miljoner kronor omkring i expeditionsavgifter. Om lotteri- och spelanordnarna skall finansiera myndigheternas arbete med lotterier och spel genom avgifter kommer deras kostnader att öka med 13,3 miljoner kronor Av dessa (25,7-10,7-1,7=13,3). 13,3 miljoner kronor utgör emellertid, som vi nyss nämnde, bara 2,4 miljoner kronor tillkommande kostnader hos myndigheterna. Resterande 10,9 miljoner kronor är sådana kostnader som i dag betalas med allmänna medel. Även denna kostnad bör naturligtvis i fortsättningen betalas av lotteri- och spelanordnarna och således medräknas i den kontrollavgift som vi föreslår skall införas. l detta sammanhang bör framhållas att vi också föreslår att lotterivinstskatten och stämpelskatten för lotterier avskaffas. Dessa skatter kostar det ideella föreningslivet ca 10,5 miljoner kronor årligen. Om förslaget genomförs innebär det alltså i praktiken att lotteri- och spelanordnarna får minskade kostnader av i stort sett samma som storleksordning kontrollavgiften

458 Organisarion ochfinansiering

åsamkar dem ökade kostnader till följd av att den verksamhet hos myndigheterna som i dag betalas med allmänna medel avgiftsbeläggs. Anordnarna kommer därför i realiteten inte att belastas med ytterligare kostnader utöver tidigare nämnda 2,4 miljoner kronor. Vi återkommer till frågan om skatterna i kapitel 33. Om ett nytt fmansieringssystem införs som täcker myndigheternas samtliga kostnader, finns enligt vår mening inte anledning att ha kvar den nuvarande expeditionsavgiften för lotterier och spel (se vidare kapitel 33).

32.8 Kontrollavgiftens utformning

Vi skall här redogöra för hur ett system med kontrollavgift enligt vår bör utformas i praktiken. Kontrollantens arvode bestäms i uppfattning samband med tillståndsgivningen till ett visst belopp beroende på tillståndets och tillståndsperiodens längd. Myndigheten avkräver därefter omslutning anordnaren en kontrollavgift uppgående till kontrollantarvodet (inklusive sociala kostnader) och ett pålägg på detta för myndigheternas övriga kostnader för den aktuella lotteri- eller spelformen. Efter det att kontrollanten fullgjort sitt uppdrag kan arvodet utbetalas av den tillståndsgivande myndigheten. Att tillståndsmyndigheten utbetalar arvodet bör bidra till att minska risken för beroendeförhållande mellan kontrollanten å ena sidan och anordnaren eller serviceföretaget å den andra. Den föreslagna konstruktionen av kontrollavgiften medför att den enskilde anordnarens avgift i hög grad anpassas till den verkliga kostnaden för det aktuella lotteriet eller spelet, vilket är väsentligt från rättvisesynpunkt. Ett systern för uppbörd av kontrollavgift kan enligt vår mening ansluta till det system för inbetalning av avgifter för registrering i handels- och föreningsregistret som idag finns hos länsstyrelserna. Hos lotterinämnden finns av avgifter. Enligt vår uppfattning kan det idag inget system för inbetalningar emellertid inte möta något hinder att inrätta ett sådant. Inbetalning av kontrollavgiften kan ske antingen till ett särskilt postgirokonto eller direkt till myndighetens kassa. Kontrollavgiften för stora bingospel blir relativt hög, för de största spelen över 10 000 kronor. Det kan därför bli svårt för många ideella organisationer att betala in kontrollavgiften i förskott. lnbetalningen av kontrollavgiften, som skall ersätta nuvarande betalning till kontrollanten, bör därför ske först efter tillståndsperiodens slut. Kontrollanterna bör åläggas att tillse, att erforderliga medel för täckande av kontrollavgiften löpande sätts in på bingospelets spärrkonto eller på lotteriets spärrkonto om sådant skall finnas för lotteriet i fråga. En sådan ordning skulle vara gynnsam även för de föreningar som bedriver bingospel i allians med andra föreningar, eftersom man då kan undvika att kräva varje enskild förening som ingår i alliansen på dess andel av kontrollavgiften. l stället avsätts en del av bruttobehållningen av spelet löpande till bestridande av kontrollavgiften. För roulettspel, där kommersiella intressen överväger och där spärrkontoinsättningar under kontrollants överinseende i dag saknas, bör dock övervägas att avkräva anordnaren kontrollavgiften innan spelet får börja. Vi har gjort vissa beräkningar av hur stor den arvodesrelaterade kontroll-

SOU l979z29

Organisation och finansiering 459

avgiften kan komma att bli vid olika lotteri- och spelformer. Genomsnittet för kontrollanternas arvoden uppgår i dag vid bingospel till ca 2 300 kronor per tillstånd, inklusive sociala kostnader. För att täcka de beräknade totala kostnaderna för myndigheternas verksamhet på bingoområdet behövs ett pålägg på ungefär 5 200 kronor. Genomsnittet för kontrollavgiften skulle då bli ca 7 500 kronor. För traditionella lotterier utgör i dagsläget genomsnittet för kontrollanternas arvode ca 140 kronor per tillstånd. För att täcka kostnaderna skulle det med vårt förslag till finansiering erfordras ett pålägg på ca 85 procent. Genomsnittet för kontrollavgiften bör alltså med vårt förslag bli ca 260 kronor. Lotterier inom den fria sektorn skall få anordnas utan prövning av någon myndighet. Det därför förutsättningar att belasta dessa lotterier

saknas

med en kontrollavgift enligt det system som vi föreslagit för lotterier som bedrivs med tillstånd. Samhällets kostnader för lotterier inom den fria sektorn kommer dessutom att vara avsevärt lägre än för tillståndspliktiga lotterier och spel. Vi föreslår av dessa skäl att kontrollavgift inte skall utgå för lotterier inom den fria sektorn. Ett normalt årsarvode till kontrollant vid roulettspel uppgår enligt lotterinämndens anvisningar till ca 4600 kronor per år. Det pålägg som fordras enligt vårt förslag utgör ca 65 procent varför avgiften kan kalkyleras till ca 7 500 kronor per år. Med det av oss föreslagna kontrollsystemet är det möjligt att särskilja myndigheternas inkomster av den avgiftsfinansierade verksamheten på lotteri- och spelområdet från andra intäkter som redovisas i statsbudgeten. Det är därför möjligt att anpassa avgifterna till samma nivå som kostnaderna. Vår avsikt är emellertid inte att tillståndsmyndighetema fritt skall få disponera influtna kontrollavgifter utan dessa skall redovisas på statsbudgetens inkomstsida. Därigenom kommer också de berörda myndigheternas anspråk att bli föremål för sedvanlig budgetbehandling. Ambitionsnivån för myndigheternas verksamhet inom lotteri- och spelsektorn kommer således att fastställas av regeringen. Den årliga beräkningen av hur stor kontrollavgift som behövs för att täcka kostnaderna för myndigheternas arbete med lotterier och spel bör kunna anförtros åt statens lotterinämnd och riksrevisionsverket. Därvid bör av regeringen utfärdade riktlinjer följas. Vi redogör i kapitel 33 för vår syn på skatternas utformning på lotteri- och spelområdet. Vi föreslår där bl. a. att stämpelskatten och lotterivinstskatten för traditionella lotterier antingen slopas eller ersätts av en omsättningsskatt. Om en omsättningsskatt införs för traditionella lotterier är det möjligt att i stället för det system med kontrollavgift som vi föreslagit införa en kontrollavgift som skall erläggas i samband med skatteinbetalningarna. Som vi tidigare nämnt utgår nu sällan skatt för traditionella lotterier, varför det inte är möjligt att införa en sådan kontrollavgift utan ändring av skattesystemet. En avgift i samband med skatteinbetalningarna skulle i korthet kunna fungera på följande sätt. Kontrollavgiften bör vad gäller bingospel och traditionella lotterier lämpligen beräknas på samma underlag som skatten och inbetalas samtidigt med den. För att visa hur pengarna används bör.avgiften tydligt särredovisas på den deklarationsblankett som används för skatten. Enligt våra beräkningar skulle det vid bingospel krävas en kontrollavgift på ca 9,5 procent av omsättningen. Vid traditionella lotterier skulle kontrollavgif-

i

460 Organisation och _finansiering

ten uppgå till ca 2,6 procent av omsättningen under tillståndsperioden. För roulettspelen bör kontrollavgiften fastställas till ett visst belopp per månad eftersom spelskatten på detta område är konstruerad som ett fast belopp per månad. Kontrollavgiften För roulettspel bör i likhet med skatten betalas kvartalsvis och kan beräknas till ca l 900 kronor per kvartal.

sou 1979:29 451

33 Synpunkter på nuvarande beskattning

33.1 Allmänt

l kapitel l8 redogörs för depunktskatter som utgår vid olika former av

lotterier och spel. Där redovisas även statsverkets inkomster av de olika punktskatterna samt den betydelse punktskatterna har som kostnad för lotteri- och spelanordnarna. Skattereglernas utformning har emellertid betydelse för anordnarna även på andra sätt än som en direkt kostnad. Exempelvis kan konkurrenssituationen mellan olika anordnare påverkas i hög grad. Även vid bestämmandet av lotteriernas utformning kan skattereglerna spela en stor roll, genom att lotterierna anpassas till skattereglerna. På grund av den påverkan som skattereglerna kan ha på lotteri- och spelverksamheten har vi funnit det befogat att närmare studera punktskatternas effekter i detta avseende. Som resultat av denna genomgång föreslår vi vissa tekniska förändringar beträffande beskattningen av traditionella lotterier samt roulettspel. Bortsett från att vi anser att tillståndshavarna bör kompenseras för kostnadsökningen vid införandet av en kontrollavgift innebär våra förslag inte någon förändring av det totala. skatteuttaget på lotteri- och spelmarknaden, men däremot en ändrad fördelning av skattebördan. En ändring av det totala skatteuttaget har vi inte tagit upp till diskussion, eftersom detta ligger utanför vårt utredningsuppdrag.

33.2 Bingospel

Bingospel belastas med spelskatt som utgår med fem procent av den verkliga omsättningen. Denna skatt infördes år 1973 på förslag av 1969 års punktskatteutredning. Dessförinnan gällde för bingospel samma beskattningsregler som för traditionella lotterier, dvs. bingospelen kunde beroende på omslutning och vinstvärden belastas med stämpelskatt och lotterivinstskatt. Punktskatteutredningen anförde som motivering till sitt förslag, att det då gällande systemet för beskattning av bingospel var klart otillfredsställande. Många bingospelsarrangörer hade var och en gjort anmälningar om ett stort antal bingospel, vart och ett med en insatssumma understigande 3 000 kronor. För en och samma förening kunde den sammanlagda insatssumman I(Ds Fi 1972:2) Skatt på av dessa anmälningar bli mycket hög. Genom att bingospelen arrangerades Spel-

462 Synpunkter pá nuvarande beskattning

efter anmälan undgick man i stor utsträckning kontroll, vilket bl. a. medförde att lotterivinstskatt inte alltid erlades för vinster värda över 200 kronor. Vidare undgick arrangörerna stämpelskatt. Även i de fall man i stället för ett tillstånd sökte ett flertal tillstånd vardera understigande 15000 kronor i omslutning, undgick man stämpelskatt. Dessa missförhållanden hade lett till ett betydande skattebortfall. Punktskatteutredningen föreslog därför att den kombinerade beskattningen skulle ersättas av ett enklare och samtidigt effektivare skattesystem. Den nya skatten borde därvid utgå på insatsbeloppet och gälla allt bingospel oavsett omfattningen. Beträffande skattesatsens storlek anförde punktskatteutredningen att man utgått från en i princip oförändrad beskattning av det då skattebelagda bingospelet. Enligt utredningens beräkningar motsvarade den sammanlagda belastningen av stämpelskatt och lotterivinstskatt fem procent av omsättningen i de bingospel som redovisade skatt, varför den generella skatten på bingospel föreslogs utgå med fem procent på omsättningen. Vi har inte funnit att den nuvarande skattens konstruktion har några påtagliga snedvridande eller på annat sätt negativa effekter på bingomarknaden.

33.3 Traditionella lotterier

Skatt kan utgå på sedvanliga lotterier dels i form av stämpelskatt med fem procent av den del av omslutningen som överstiger 15 000 kronor och dels som lotterivinstskatt med 30 procent på vinster överstigande 200 kronor (skatten räknas på vinstvärdet inklusive skatt, dvs. pålägget är 42,86 procent). Stämpelskatten (tidigare stämpelavgift) på lotterier infördes år 1917 och gällde då samtliga lotterier anordnade med tillstånd av Kungl Majzt. Enligt tidigare regler skulle varje enskild lottsedel stämpelbeläggas eller förses med uppgift om att arrangören medgivits rätt att erlägga skatten på visst annat sätt. I samband med penninglotteriväsendets omorganisation och förstatligande år 1939 borttogs stämpelskatten på penninglotterier. Skatten utvidgades år 1949 till att även omfatta lotterier beviljade av länsstyrelse i de fall insatserna översteg 5000 kronor. Stämpelskatten utgjorde vid denna tid tio öre per lottsedel oberoende av lottsedelns försäljningspris. Från och med år 1965 ändrades skatten till att utgå enligt nu gällande regler. stämpelskatten, som i princip är en skatt på kapitalomsättning, torde när det gäller lotterier ha ett starkt frskalt motiv. Enligt 1928 års kommunalskattelag undantogs, till skillnad från vad som

tidigare gällde, vinster i svenskt lotteri och på svenska premieobligationer i

det närmaste helt från inkomstbeskattningen. 1 stället infördes en tioprocentig lotterivinstskatt, som utgick på vinster i penninglotterier eller på svenska premieobligationer överstigande 25 kronor. Skattens tillämpningsområde vidgades genom ett flertal lagändringar under de följande åren. Lotterivinstskatten erhöll sin nuvarande utformning år 1966. Under år 1977 var, enligt uppgift från riksskatteverket, intäkterna från lotterivinstskatten 266 miljoner kronor, varav 4,4 miljoner kronor avsåg traditionella lotterier. Stämpelskatteintäkterna avseende lotterier uppgick

Synpunkter pâ nuvarande beskattning 463

detta år till 6,1 miljoner kronor. Den sammanlagda skatteinkomsten från de båda punktskatterna på sedvanliga lotterier uppgick således till 10,5 miljoner kronor. Vårt förslag om en avgiftsfmansiering innebär enligt tidigare beräkningar att lotterianordnarna skulle belastas med ca elva miljoner kronor i avgifter för resurser hos myndigheterna som idag finansieras med allmänna medel. Som vi tidigare framhållit anser vi det dock väsentligt att det ideella föreningslivet inte i någon större utsträckning belastas med ökade kostnader. Vi föreslår därför att stämpel- och lotterivinstskatterna på traditionella lotterier avskaffas. Detta förslag medför en kompensation för lotterianordnarna av i stort sett samma storleksordning som vårt förslag till avgiftsñnansiering medför i ökade kostnader. Effekterna av gällande beskattningssystem är enligt vår mening mycket negativa från lotteriregleringssynpunkt. För länsstyrelse- och polislotterierna har den nuvarande stämpelskattens utformning medfört att man hellre anordnar exempelvis två lotterier med vardera 15 000 kronor i omslutning än ett med 30000 kronor i omslutning. Detta har dels ökat belastningen på myndigheterna, som fått fler ärenden än nödvändigt att handlägga, dels medfört högre kostnader och mer arbete för arrangörerna. Huvuddelen av stämpelskatteintäkterna från traditionella lotterier kommer också från rikslotterierna, där stämpelskatten normalt utgör en betydande kostnadspost. Än olyckligare är enligt vår mening lotterivinstskattens påverkan på de traditionella lotteriernas utformning. Det torde nämligen i polis- och länsstyrelselotterier vara mycket sällsynt att det förekommer vinster värda mer än 200 kronor. Skatten motverkar således konsumenternas intresse av vinster med god kvalitet och till rimligt värde. De sammanlagda inkomsterna av vinstskatten på traditionella lotterier är mycket små, varför skattens huvudsakliga betydelse således ligger i att arrangörerna i största möjliga utsträckning undviker vinster värda mer än 200 kronor. Den nuvarande beskattningen av traditionella lotterier är dessutom administrativt tungrodd och alltför arbetskrävande i förhållande till de belopp som flyter in i skatt. Om vårt förslag att helt slopa beskattningen på traditionella lotterier inte vinner gehör, bör beskattningen under alla omständigheter ändras så att de av det nuvarande i ovan beskrivna negativa effekterna beskattningssystemet försvinner. Den eventuella beskattningen bör enligt vår mening i stället utformas som en omsättningsskatt, utgående med samma procentsats på alla tillståndslotterier, dvs. även på rikslotterier. Samma skatteinkomst som i dagsläget flyter in från stämpel- och lotterivinstskatten på traditionella lotterier skulle ha erhållits med en omsättningsskatt på knappt tre procent på samtliga tillståndslotterier. Vårt förslag att inrätta en fri sektor för lotterier har till syfte att bland annat underlätta för lokala föreningar att till en viss gräns anordna lotterier utan prövning av myndighet. Med tanke på att det i dessa lotterier rör sig om mindre omslutningssummor anser vi att dessa lotterier inte bör belastas med någon skatt. Vi är dessutom av den uppfattningen att det for samhället skulle kosta för mycket att kontrollera och driva in skatt för dessa smärre lotterier, for vilka kontrollanter inte skall utses. igtämpe|avgift, bmyck_ Stämpelskattelagen är for närvarande föremål för översyn av stämpelskat- kontrollantarvode.

464 Synpunkter på nuvarande beskattning

teutredningen (B 1977:06). l direktiven till utredningen framhålls att problemen i samband med beskattningen av lotterier bör kartläggas och, om så erfordras, ändrade regler föreslås. Tidpunkten för en ändring är således lämplig.

33.4 Roulettspel och liknande

På roulettspel utgår spelskatt med i normalfallet 3 500 kronor per tillstånd och månad. Under vissa omständigheter kan skatten utgå med lägre eller högre belopp. Skatten infördes efter förslag av 1969 års punktskatteutredning samtidigt som spelskatten på bingo infördes. Roulettspel bedrevs tidigare efter anmälan enligt 2 § lotteriförordningen, varför ingen skatt utgick. Som skäl för införande av en sådan anförde punktskatteutredningen, att beskattningen kunde bidra till en sanering av spelområdet, genom den insyn och kontroll som en beskattning kräver. Utredningen diskuterade ingående två olika beskattningsmetoder för roulettspel, dels en licensavgift (fast belopp per månad) och dels en skatt på behållningen. Man fann därvid att det senare alternativet medförde en mera likformig skattebelastning och därför var att föredra. Utredningen föreslog att spelskatten skulle utgöra 30 procent av spelets behållning efter ett grundavdrag med 3 000 kronor per år. Förslaget om en beskattning av behållningen rönte kritik från många remissinstanser, som i stället förordade en licensavgift. Denna ansågs ha väsentliga fördelar från kontrolltekniska och andra praktiska synpunkter. I proposition 1972:128 instämde departementschefen i denna kritik och skatten kom således att utformas som en fast avgift. Departementschefen uttalade dock, att man i framtiden borde överväga att få till stånd en mera likvärdig beskattning i överensstämmelse med punktskatteutredningens principiella förslag. Skatteutskottet (SkU 1972:66) rekommenderade fortsatta överväganden om en nettobeskattning men accepterade i avvaktan därpå en beskattning i form av ett fast belopp per månad. Vi har inte haft anledning att närmare diskutera frågan om man skall ha en licensavgift eller en skatt på behållningen. Emellertid har vi uppmärksammat den enligt vår mening olyckliga utformning som det nuvarande skattesystemet fått. Skatt utgår nämligen med ett bestämt belopp per tillstånd, oavsett antalet spel som tillståndet avser. Ett roulettspel på en landsortsrestaurang kan därför belastas med samma skatt i kronor räknat som fem roulettspel (inklusive kort- och/eller tärningsspel) på en storstadsrestaurang där spelet dessutom bedrivs under avsevärt längre tid per dag. Enligt vår mening motverkar detta direkt strävandena att begränsa spelets omfattning och ökar därmed riskerna för sociala skadeverkningar. Vi föreslår därför att spelskatten på roulett- och kortspel så snart som möjligt ändras till att utgå per spelbord och inte per tillstånd. Enligt vår mening bör man därvid även överväga att införa en progressiv avgift, så att skattebeloppet höjs för det andra spelet och med en ytterligare höjning för det tredje spelet osv.

sou 1979:29 465

34 Specialmotivering till författningstexterna

34.1 Lagen om lotteri och spel

Denna lag, som vi Föreslår skall ersätta 1939 års IotteriForordning, reglerar i stort sett hela lotteri- och spelmarknaden i Sverige. Således omfattar lagen exempelvis de statliga penninglotterierna, tipset, V65, totalisatorspelet, de av ideella organisationer anordnade traditionella lotterierna, bingospelet samt de mer kommersiellt bedrivna automat-, roulett- och kortspelen. Däremot reglerar lagen inte den lotteriverksamhet som bedrivs genom upptagandet av statliga premieobligationslån eftersom den verksamheten regleras av riksdagen i annan ordning. Det ligger i sakens natur att en så allt övergripande lag inte kan innehålla särskilt mycket av detaljbestämmelser, exempelvis For olika spel- och lotteriformer. Vi har i stället strävat efter att i lagen ta upp regler som är allmängiltiga For alla de lotteri- och spelformer, såväl idag kända sådana som sådana som i framtiden kan komma att introduceras på marknaden. Så stora olikheter Föreligger dock mellan de olika spel- och lotteriformerna att de var För sig behöver regleras jämväl genom olika detaljbestämmelser. Därtill kommer att olika detaljbestämmelser ibland erfordras även För likartade speloch lotterifonner på grund av olikartade marknadsFörhâllanden, lokalförhållanden m. m. i olika delar av landet. Detaljbestämmelserna bör därför enligt vår mening inte tas upp i lagen utan får i stället i Form av villkor och Föreskrifter utarbetas av de tillståndsgivande myndigheterna och statens lotterinämnd. Vi har emellertid inte ansett oss helt kunna undvara vissa detaljbestämmelser rörande de särskilda spel- och lotteriformerna i lagen utan har Foreslagit några sådana vad gäller de mer kommersiellt präglade lotterierna och spelen.

Inledande bestämmelser l och 2 §§ I dessa paragrafer anger vi vilka lotterier och spel som skall omfattas av den lagreglering vi Föreslår. Det skall således, som framgår av l § Första stycket, vara Frågan om lotterier och spel som anordnas i Förvärvssyfte och i vilka en eller flera vinster med något ekonomiskt värde delas ut genom ett åtminstone till viss del av slumpen beroende forfarande. Vidare skall åtminstone någon av deltagarna kunna Få en högre vinst än de övriga deltagarna.

466 Specialmorivering till författningstexterna

om Enligt vårt förslag är det således ej av betydelse för lagens tillämpning lotteriet anordnas for allmänheten eller för exempelvis slutna sällskap. Vi har i stället valt att avgränsa lagens tillämpningsområde genom att anknyta till

anordnarens avsikt med lotteriet. Åsyftas ett ekonomiskt överskott blir alltså

lagen tillämplig även om den krets för vilken lotteriet anordnas är mycket liten. De rena sällskapsspelen som anordnas i familjer och liknande kommer däremot i normalfallet inte att omfattas av lagen även om exempelvis mindre penninginsatser Förekommer eftersom den som tar initiativet till spelet knappast har något förvärvssyfte med det. lnte heller föreligger det alltid ett förvärvssyfte vid tävlingar med lotteriliknande inslag, såsom exempelvis där avsikten är att uppmuntra deltagarna till aktivitet och där motionsbingo, alla insatser går tillbaka till deltagarna i form av vinster. Om emellertid viss, om än liten, vinst åsyftas med motionsbingon eller avsikten är att få supportrar som ekonomiskt skall stödja den ideella verksamheten är lagen tillämplig även på sådana uppmuntranslotterier. Förvärvssyfte i lagens mening föreligger även om anordnaren inte har för avsikt att erhålla den tänkta förtjänsten direkt genom lotteriet. Det räcker med att man indirekt önskar en sådan förtjänst, såsom är fallet i reklamlotterier som anordnas i en näringsverksamhet. I sådana lotterier förekommer det oftast inga insatser, men lagen är trots det tillämplig. Vi vill dock betona att det bortsett frånjust reklamlotterier och massmedielotterier knappast kan sägas föreligga något förvärvssyfte vid lotterier där insatser inte uppbärs. Insatsfria lotterier torde därför i regel inte komma att omfattas av lagen. I detta sammanhang kan det vara av intresse att se i vilken utsträckning lagen är tillämplig på spel som bedrivs i bridgeklubbar. Dessa kan nämligen och ibland inte är det. drivas på så olika sätt att lagen ibland är tillämplig Till en början kan sägas att den rena tävlingsbridgen inte hör till lagens tillämpningsområde även om spel om pengar skulle förekomma. Vid sådant bridgespel är det nämligen inte kortfördelningen utan spelarnas skicklighet som är det avgörande. En annan sak är att fråga huruvida dobbleri föreligger kan uppkomma. Läget blir däremot ett annat vid den ursprungliga formen av bridge där man strävar efter att erhålla utgångar. Den slumpmässiga kortfördelningen får nämligen vid sådant spel jämförelsevis stor betydelse. Om sådan bridge anordnas av exempelvis en lokalinnehavare, som antingen betingar sig ersättning i form av provision på spelinsatser eller spelvinster eller i form av blir lotterilagen tillämplig på spelet eftersom spelet då inträdesavgifter, anordnas i förvärvssyfte. Anordnas däremot spelet av en förening, som hyr en lokal av en värd, som ej har något intresse av vad lokalen används till, blir lotterilagen tillämplig endast om föreningen själv uppbär inträdesavgifter eller betingar sig viss del av spelvinsterna utöver vad föreningen får betala i lokalhyra. Delar däremot spelarna själva på alla de gjorda insatserna i spelet, kan det knappast sägas att förvärvssyfte föreligger. Fråga om dobbleri föreligger kan dock uppkomma. _ Som vi tidigare nämnt måste slumpen på något sätt spela in vid vinstfordelningen genom inslag av lottning, gissning, vadhållning eller liknande för att lagen skall bli tillämplig. Detta betyder dock inte att slumpen ensam behöver vara avgörande utan skicklighetsmoment kan även förekomma. Således är lagen tillämplig på exempelvis korsordstävlingar därju ett visst

Specialmotivering till författningstexterna 467

inslag av skicklighet Förekommer men där pristagaren oftast utses genom lottning. Delas inga vinster ut i lotteriet är lagen inte tillämplig och det är den inte heller om alla deltagare i lotteriet får vinster värda lika mycket. Några egentliga tillämpningssvårigheter Förväntar vi inte i dessa avseenden. Svårare kan det däremot i vissa fall bli att avgöra om det är fråga om lotteri eller spel “om pengar eller pengars värde”, dvs. att avgöra om vinsterna i lotteriet har något ekonomiskt värde. Bland annat För att undvika tolkningssvårigheter i detta hänseende har vi i 2 § andra stycket särskilt angett att lotteri och spel om värdebevis, spelpolletter, rätt till återspel och liknande skall jämFöras med lotteri och spel om pengars värde. Med “värdebevis” åsyftar vi i detta sammanhang exempelvis tillgodohavandekvitton, presentkort och liknande men även aktier, obligationer, skuldebrev och andra värdepapper. Orden rätt till återspel syftari detta sammanhang på vinster i form av nya lotter, bingobrickor och liknande. En speciell form av återspelsrätt är rätten till Frispel, dvs. möjligheten att på en spelapparat omedelbart i anslutning till spelet Få spela ytterligare en eller flera gånger utan nya insatser. Av 16 § Följer att man ej behöver tillstånd För att anordna spel på spelapparater som enbart utdelar vinster i form av frispel. Iden allmänna motiveringen har vi uttalat att kedjebrevsspel inte borde få anordnas i Förvärvssyfte. Viss tvekan kan råda om huruvida dessa och liknande spel har en sådan vinstfördelning att den här Föreslagna lagen är tillämplig på spelen. För att undanröja denna ovisshet har vi i 2§ Första stycket löreskrivit att kedjebrevsspel,andelsspel och liknande skall jämställas med spel enligt lagen. Genom att på detta sätt göra lagen tillämplig på dessa spel och genom att inte på annan plats i lagen göra spelen tillåtliga blir det ,Förbjudet För enskilda att anordna dessa spel i Förvärvssyfte. Organisationer skulle däremot Formellt sett kunna erhålla tillstånd till kedjebrevsspel enligt 11 §. Som Framgår av den allmänna motiveringen är det dock inte meningen att några sådana tillstånd skall meddelas.

3§

Av den allmänna motiveringen framgår att huvudprincipen i lotteriregleri ngen skall vara att inga lotterier eller spel får anordnas utan att tillstånd getts eller att det särskilt sägs i lagen att tillstånd inte behövs. Det är denna huvudprincip som vi slår fast i denna paragraf. De undantag från tillståndskravet som vi åsyftar i paragrafen är korsordstävlingarna i massmedierna (jfr 10 §), lotterierna inom den fria sektorn (ifr 13 §), lotterierna vid klubbsammankomster (jfr 14 §) och spelet på spelapparater som enbart ger frispel i vinst (jfr 16 §).

4§

Vi har i den allmänna motiveringen framhållit att lotteri- och spelverksamheten måste bedrivas hederligt och i enlighet med de Föreskrifter som gäller. Detta innebär att anordnaren exempelvis skall fullgöra sina skyldigheter

468 Suecia/motivering till _förjfartningstexrerna sou 1979:29

gentemot deltagarna vad gäller vinstutdelningen och att marknadsföringen av lotteriet skall ge korrekta och såvitt möjligt uttömmande informationer om lotteriet. Vi har vidare framhållit att den ideella lotteri- och spelverksamheten måste bedrivas på ett sådant sätt att den anordnande organisationen verkligen får ett tillskott till sin verksamhet. Dessa principer har vi lagt fast i denna paragraf genom att föreskriva att tillstånd att anordna lotteri eller spel endast får meddelas om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett ansvarsfullt och ändamålsenligt sätt. För att tillståndsmyndigheten skall kunna fullgöra den prövning som vi här föreskrivit måste den fordra in en redogörelse från anordnaren för hur lotteriet skall bedrivas. Vidare bör myndigheten noga granska redovisningarna och kontrollantrapporterna över tidigare lotterier som anordnaren haft. Den anordnande organisationens stadgar och årsberättelser bör också granskas. Tillståndsmyndigheten kan vidare infordra yttrande från kommunen, polismyndigheten eller annan myndighet eller organisation om detta framstår som lämpligt. Enligt vår uppfattning bör tillståndsprövningen vara sådan att tillstånd inte förnyas slentrianmässigt. Kan anordnaren inte förväntas uppfylla kraven på en ansvarsfull och ändamålsenlig drift av lotteriverksamheten skall tillstånd inte meddelas. Misskötsamhet som rapporterats av kontrollant eller eljest kommit till myndighetens kännedom bör således föranleda att tillstånd ej meddelas eller, om detta kan anses tillräckligt, att strängare villkor ges för det nya lotteriet. Vid allvarligare försummelser bör tillståndsmyndigheten även möjligheten att med stöd av 34§ återkalla tillstånd, som redan överväga meddelats. Paragrafen gäller även för lotterier och spel som drivs i kommersiellt syfte, exempelvis roulettspel.

5 § Vi strävar i vårt förslag till ny lagstiftning efter att i större utsträckning än betona vikten av att hänsyn tas till deltagarna i lotterierna. l viss tidigare utsträckning har denna vår strävan redan kommit till uttryck i föregående ett steg på den vägen och föreskriver i första paragraf. I 5 § går vi ytterligare stycket att det är förbjudet att anordna lotterier och spel så att deltagarna otillbörligt utnyttjas eller så att barn och ungdom kan antas bli otillbörligt lockade att delta i lotteriet eller spelet. I andra stycket föreskriver vi att den som är under 18 år inte får tillåtas delta i vissa spel med penningvinster, nämligen totalisatorvadhållning, roulettspel, kortspel och automatspel. Tekniskt sett riktar sig 4 § direkt mot tillståndsmyndigheten och indirekt mot lotterianordnaren medan förhållandet är det motsatta i 5 §. I den praktiska tillämpningen torde dock denna olikhet ej få särskilt stor betydelse. I stor utsträckning blir nämligen 5§ den bestämmelse som ger tillståndsmyndigheten möjligheter att meddela föreskrifter som tar hänsyn till speldel- Med stöd av denna bestämmelse kan alltså föreskrifter om tagarnas intressen. vinstandel och vinsternas beskaffenhet ges. Vidare kan föreskrifter ges exempelvis om tider för roulettspel, om spelbordens placering i lokalen och liknande. Tillståndsmyndigheten kan exempelvis också med stöd av denna paragraf avslå en ansökan om att få anordna roulettspel i en i och för sig

Specialmorivering till författningstexterna 469

välskött restaurang som ligger vid en skola och som främst frekventeras av skolungdom. Genom att 5 § rent tekniskt riktar sig direkt mot lotterianordnaren kan straffansvar följa vid överträdelser mot paragrafen. I praktiken torde väl dock endast överträdelser mot bestämmelsen i andra stycket komma att beivras. Första styckets bestämmelse är nämligen så allmänt hållen att den regelmässigt torde ge upphov till mer detaljerade villkor och föreskrifter av tillståndsmyndigheten. Vid överträdelser blir det därför främst fråga om brott mot de meddelade villkoren eller föreskrifterna. Förbudet mot att tillåta dem som är under 18 år att delta i vissa spel är inte helt utan undantag. Vi har nämligen sist i paragrafens andra stycke föreskrivit att tillståndsmyndigheten särskilt kan medge undantag från förbudet. Det är dock inte meningen att denna dispensmöjlighet skall utnyttjas mer än i sällsynta fall såsom exempelvis när detta erfordras for att en internationell överenskommelse om spel på fartyg skall kunna träffas, I andra länder tillåts nämligen ibland spel i lägre åldrar än i Sverige.

Lorterier och spel om penningvinster

6-8 §§ Som framgår av den allmänna motiveringen skall regeringen även enligt vårt forslag meddela tillstånd till lotterier. Regeringen får dock ej som i lotteriforordningen en generell rätt att meddela sådana tillstånd utan får endast meddela tillstånd beträffande vissa former av lotterier och spel som särskilt anges i 6-8 §§. Det gemensamma för dessa lotterier och spel är att vinsterna huvudsakligen utgörs av pengar. Något hinder mot att vissa vinster utgår i form av nya lotter i efterföljande penninglotterier föreligger dock inte. I 6§ anges att regeringen skall lämna tillstånd till penninglotterier och tipstävlingar som anordnas av statliga bolag, f. n. Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst. I framtiden kan måhända även andra statliga spelbolag komma att bildas. Vi har därför inte i lagtexten direkt angett de nyss nämnda bolagen, även om det endast är dessa bolag som vi syftar på. l lagtexten sägs inte någonting om i vilken form tillstånd skall meddelas. Tillståndsgivningen kan därför liksom hittills ske i form av koncessioner för längre perioder än vad som i övrigt är vanligt vid lotteritillstånd. Eftersom penninglotterier och tips endast får anordnas av statliga bolag kommer behållningen av sådana lotterier och spel att tillfalla staten. Med tips avser vi de sedvanliga tipstävlingar som f. n. anordnas av Tipstjänst i samband med idrottstävlingar. Däremot hänför vi i detta sammanhang ej V65,V5 och annan vadhållningi samband med hästtävlingar till begreppet. När det gäller vadhållning med penningvinster i samband med hästkapplöpningar är det regeringen som i dag lämnar tillstånd till sådant spel. Tillståndet lämnas f. n. till AB Trav och Galopp (ATG). ATG kan sedan antingen själv anordna vadhållningen (exempelvis V65) eller låta någon av underorganisationerna (vanligen trav- eller galoppsällskap) anordna denna (exempelvis totalisatorspel). Vi tänker oss inte några ändringar i denna

470 Specialmotivering till _fözfattningsrexrerna

ordning. Regeringen skall alltså även i fortsättningen handha tillståndsgivningen på detta område. Detta framgår av 7 §. Sedan den ljanuari 1979 får automatspel om penningvinster inte förekomma annat än på fartyg i internationell trafik och då först efter tillstånd av regeringen eller, om regeringen delegerar beslutanderätten, av lotterinämnden. Vi föreslår, som framgår av 8 §, inga ändringar i den ordningen. Som framgår av l § begränsas lagens tillämpningsområde till lotterier och spel som anordnas inom riket. Detta innebär att det automatspel för vilket tillstånd kan ges enligt 8 § är det spel som anordnas på svenskt territorium ombord på linjefartyg som går mellan svensk och utländsk hamn. Ioch för sig torde ide flesta fall statens lotterinämnd få meddela tillstånden enligt 8 §. Tillstånden torde förövrigt bli ganska få med hänsyn till den starka begränsning av spelet, som infördes vid nyåret 1979. När det gäller spel på fartyg kan det komma att träffas internationella överenskommelser efter hand. Det är med tanke på detta som vi föreslår att regeringen även fortsättningsvis skall ha huvudansvaret för tillståndsgivningen beträffande automatspelet. I samband med att tillstånd meddelas får tillståndsmyndigheten meddela de villkor och föreskrifter för lotteriet som den anser vara nödvändiga (jfr 28 §). Är det regeringen som meddelar tillståndet får dock regeringen helt eller delvis överlåta åt statens lotterinäm nd att i stället meddela dessa villkor och föreskrifter.

9§ Enligt vårt förslag skall spel om penningvinster i princip inte få anordnas i kommersiellt syfte. Vi föreslår dock vissa undantag från denna regel. Således får som framgår av föregående avsnitt automatspel anordnas på fartyg i vissa fall. Vidare föreslår vi att länsstyrelsen skall få tillåta roulettspel och kortspel med penningvinster på folketsparkanläggningar och därmed jämförbara fasta anläggningar samt på vissa restauranger. En bestämmelse härom har vi tagit in i 9 §. Med uttrycket ”folketsparkanläggning eller därmed jämförbar fast anläggning” vill vi betona att det skall vara fråga om permanenta anläggningar som inrättats just för olika slag av nöjesarrangemang och där verksamhet drivs regelbundet under åtminstone viss del av året. Vi åsyftar här närmast de mer ideellt drivna folkparkerna men också sådana permanenta anläggningar som Gröna Lund och Liseberg. Däremot omfattas ej ambulerande tivolin och nöjesfält av bestämmelsen i 9 § och inte heller lokaler av typ Folkets Hus, om lokalen ej har karaktären av folkpark. I princip skall, liksom för närvarande, endast restauranger som har rätt att servera spritdrycker, vin eller starköl få tillstånd att anordna roulettspel och kortspel. Det finns dock några restauranger, som i och för sig torde uppfylla kraven för utskänkningstillstånd, men som av ideologiska skäl inte vill servera alkoholhaltiga drycker, nämligen restauranger drivna av företag som är knutna till nykterhetsrörelsen. Enligt vår mening bör även dessa restauranger ha möjlighet att anordna roulettspel. Vi har därför i paragrafens andra stycke tagit in en bestämmelse som innebär att i huvudsak endast spritrestauranger kan få roulettillstånd, men att tillstånd kan meddelas även

Specialmorivering till _fö/jfatlningsrexterna 471

andra restauranger om särskilda skäl föreligger. Roulettspelet skall bedrivas inom anläggningen eller restaurangen i samband med den övriga verksamheten. Detta innebär att det inte är tillåtet att som enda verksamhet driva roulettspel. Spelet skall vidare vara tillgängligt endast för dem som besöker restaurangen eller nöjesanläggningen. Detta betyder i sin tur att ett roulettbord ej bör uppställas så att man kan gå direkt från gatan in till spelbordet. Spelborden skall vidare ställas upp i avskilda lokaler för att man skall få önskvärd kontroll över spelet. Närmare anvisningar för spelet får meddelas av tillståndsmyndigheten och av statens lotterinämnd (jfr 29 och 42 §§). Tillståndet till roulett- och kortspel skall meddelas för viss tid, vanligen för ett år i taget. Det är inte nödvändigt att tiden anknyter till kalenderåret. l 18 § finns ytterligare bestämmelser om roulettspels och kortspels bedrivande.

M assmedielorterier 10 § Den lag vi föreslår omfattar inte tävlingar i vilka det exempelvis är skicklighet eller kunskaper och inte slumpen som fäller avgörandet. Om man emellertid, för att utse en pristagare bland flera deltagare som löst en tävlingsuppgift rätt, använder sig av lottningsforfarande blir det till sist slumpen som blir avgörande. Tävlingen ändrar genom det sätt på vilket pristagarna utses karaktär och blir attjämställa med lotteri i vilket det är beroende av slumpen vem som skall ta hem vinsten. Utses en pristagare i en tävling på detta sätt faller tävlingen således inom lagens tillämpningsområde. Anordnande av tävlingar i vilka pristagarna skall utses genom lottning kommer alltså att komma i konflikt med lagen. Som vi utvecklat i den allmänna motiveringen har vi ansett det motiverat att göra vissa undantag för lotterier som anordnas i tidningar samt i radio och TV. Enligt 10 § skall sålunda pristagare i korsordstävling eller annan liknande tävling som anordnas i tryckt periodisk skrift eller televisions- eller radioutsändning få utses genom lottning under förutsättning att ingen vinst i tävlingen är värd mer än 200 kronor. För att undantagsbestämmelsen skall få tillämpas måste det vara frågan om en tävlingsuppgift vars lösande fordrar en aktiv insats från deltagarens sida, exempelvis ett korsord, en rebus eller likande. Något hinder mot att anordna flera tävlingar i samma tidning föreligger inte enligt vårt förslag. Paragrafen skall inte kunna åberopas för att anordna tävling i reklamblad för tidningen_ Vad som avses med tryckt periodisk skrift regleras i tryckfrihetsförordningen.

472 Specialmotivering till _lörfartningstexrerna

Lotterier och spel till förmån _för ideellt ändamål

ll och 12 §§

Av den allmänna motiveringen att en av huvudtankarna i vårt framgår förslag är att de organisationersom varaktigt bedriver ideell verksamhet inom riket i princip skall ha ensamrätt till den traditionella lotteri- och spelmarknaden utanför den statliga lotteri- och spelverksamheten. Syftet härmed är att organisationer på detta sätt skall kunna öka sina möjligheter att finansiera sin direkt ideella verksamhet. Därför skall lotteri- och spelintäkterna i princip ej heller få tillföras annan verksamhet änjust den ideella. Dessa principer har vi i lagt fast i ll §. Av ll § framgår inledningsvis att statens lotterinämnd får lämna ideell förening som är öppen och som varaktigt bedriver ideell verksamhet inom riket tillstånd att för viss tid anordna lotteri eller spel om annat än penningvinster. Detta innebär att enskilda, som bedriver i och för sig behjärtansvärd ideell verksamhet, inte kan få lotteritillstånd. Enligt huvudregeln skall inte heller andra organisationer än ideella föreningar få lotteritillstånd. Vidare skall organisationernas verksamhet bedrivas i Sverige. Föreningarna skall dessutom vara så öppna för utomstående att istort sett var och en som önskar det skall kunna bli medlem i föreningen. Även om föreningen ställer upp vissa allmänna krav för medlemskap, såsom att medlemmen skall vara kvinna, på visst sätt handikappad etc., skall dock föreningen kunna anses fylla kravet på öppenhet, nämligen om föreningen är öppen för alla som uppfyller dessa allmänna krav. Den ideella förening som vill anordna lotteri måste bedriva verklig ideell verksamhet. En förening som i och för sig går under den juridiskt-tekniska beteckningen ideell förening”, kan nämligen ofta främst ha till syfte att stödja sina medlemmars ekonomiska intressen utan att den för den skull får registrera sig som ekonomisk förening. En sådan förening - exempelvis fackförening, arbetsgivarförening och branschförening - kan således ej få lotteritillstånd. Vidare måste den ideella verksamheten bedrivas varaktigt. Detta bör enligt vår mening dokumenteras genom att föreningen visar upp årsberättelser och annat som kan styrka att den under minst de senaste två åren verkat ideellt. Helt utan undantag kan dock det vi nu anfört inte gälla. Det finns nämligen organisationer som inte är ideella föreningar utan stiftelser eller ekonomiska föreningar men som ändock bör kunna erhålla tillstånd till lotterier. Som exempel kan anföras Röda Korset, Rädda Barnen, Litteraturfrämjandet samt vissa äldre Folkets Husföreningar. Vidare finns det organisationer som bedriver mycket behjärtansvärd verksamhet utanför Sverige och som bör få tillgång till lotterimedel. Här kan återigen Röda Korset och Rädda Barnen nämnas som exempel. Vidare kan det ibland stå alldeles klart att en nybildad organisation med hänsyn till dess stadgar och styrelsemedlemmar kommer att framdeles bedriva en varaktig ideell verksamhet som bör stödjas med lotteriverksamhet redan innan den har verkat de av oss förutsatta två åren. Och slutligen kan i och för sig slutna föreningar bedriva en sådan utåtriktad behjärtansvärd ideell verksamhet att lotteritillstånd bör kunna meddelas. För den skull har vi tagit in en bestämmelse i 11 § av innebörd att lotteritillstånd, om särskilda skäl föreligger, får meddelas jämväl annan organisation som

Specialmotivering till författningstexterna 473

bedriver ideell verksamhet. I andra stycket i 11 § har vi angett att det är länsstyrelsen - och inte statens lotterinämnd - som skall pröva tillståndsansökningar beträffande lotterier och spel som huvudsakligen skall anordnas inom ett län. Denna bestämmelse medför att det helt övervägande antalet tillståndsärenden ankommer på länsstyrelserna. Berör ett ärende flera län, såsom när det gäller rikslotterier, skall normalt statens lotterinämnd handlägga ärendet. Är det dock klart att ett lotteri, som visserligen skall anordnas i mer än ett län, men som nästan uteslutande (minst 80 procent) skall säljas i ett av länen skall ärendet prövas av länsstyrelsen i det ländet. Vid sin tillståndsprövning skall, som vi framhållit i den allmänna motiveringen, tillståndsmyndigheten pröva den sökande organisationens behov av

medel för den ideella verksamheten. Om organisationen redan har tillräckligt

med tillgångar eller kan få erforderliga medel på annat sätt, exempelvis genom bidrag från stat, kommun eller annan eller genom rimliga medlemsavgifter, skall myndigheten kunna avslå ansökningen. Vid denna behovsprövning skall myndigheten även ta hänsyn till vilket utrymme som finns på lotterimarknaden för det sökta lotteriet. Bestämmelser om denna prövning har vi tagit in i 12 §. Idenna paragrafhar vi även föreskrivit att tillstånd endast får meddelas om det kan antas att den ideella verksamhet som skall främjas genom lotteriet verkligen tillförs en skälig avkastning av lotteriet. Lotteriet skall med andra 0rd beräknas ge en rimlig nettovinst. Det låter sig inte göra att här närmare ange vad som skall anses utgöra skälig avkastning utan detta får myndigheterna avgöra från fall till fall. Det finns nämligen så många faktorer som kan påverka lönsamheten. Bland annat kan konkurrenssituationen ha stor betydelse, liksom försäljningsmetoderna och rabattmöjligheterna på vinsterna. Vid sin tillståndsprövning bör myndigheterna för att få en rimlig avkastning på lotterierna verka för att kostnaderna för reklam, administration, försäljning m. m. hålls nere. Statens lotterinämnd torde framdeles för att underlätta för tillståndsmyndigheterna att avgöra om lönsamhetskravet uppfyllts kunna utarbeta lämpliga bedömningsnormer. Ibland kan det vara motiverat att göra avsteg från lönsamhetskravet. Vi tänker då exempelvis på motionsbingo och liknande arrangemang där bingon mer är ett lockbete för att få oss att motionera än en inkomstkälla, även om en liten ekonomisk vinst ibland erhålls. Tillstånd till lotterier och spel i sådana sammanhang bör därför kunna meddelas. Vi har för den skull i 12 § tagit in en passus av innebörd att kravet på skälig avkastning ej behöver upprätthållas om särskilda skäl föreligger. 1 tredje stycket i 12 § har vi slutligen föreskrivit att lotterierna eller spelen endast får anordnas inom det geografiska område där organisationen bedriver sin huvudsakliga verksamhet. Tillståndsmyndigheten får dock medge undantag från bestämmelsen. Innebörden av detta stadgande är att lokala organisationer får anordna lotterier endast inom det lokala område, vanligtvis en kommun, där den bedriver sin verksamhet och har sina medlemmar. Regionala organisationer får bedriva lotterier inom sin region och riksorganisationer inom riket. Å andra sidan skall också lotterierna anordnas inom hela området. En

474 Specialmorivering till _förfáttningstexrerna

riksorganisation skall alltså normalt sprida sina lotterier över hela landet. Dispensmöjligheten är avsedd att tillämpas restriktivt. Den bör kunna komma i fråga i fall då en lokal organisation driver sin verksamhet i en kommun vars mest besökta köpcentrum ligger i en annan kommun.

13 och 14 §§ Vi har i den allmänna motiveringen utförligt behandlat frågan om en s. k. fri sektor för lotterier som anordnas till förmån för ideella ändamål. Vi har där också berört hur vi ser på mindre klubblotterier, som anordnas vid föreningsmöten. Huvudbestämmelserna om dessa lotterier har vi tagit in i 13 och 14 §§. Syftet med den s. k. fria sektorn är att minska byråkratin på lotteriområdet och att möjliggöra främst for mindre organisationer att utan tillstånd få anordna lotterier av mindre omfattning för att klara finansieringen av sin verksamhet. Enligt 13 § är det endast ideella föreningar som får anordna dessa tillståndsfria lotterier. Föreningen skall vidare vara öppen på det sätt vi tidigare beskrivit och den får inte driva annat än ideell verksamhet och det dessutom huvudsakligen inom en enda kommun. Den ideella verksamheten skall också bedrivas varaktigt i den mening vi beskrev detta begrepp under

1 l §. Uppfyller organisationen _ej dessa förutsättninganär den hänvisad till att

söka tillstånd enligt 11 § till det lotteri den önskar anordna. Om däremot de angivna förutsättningarna föreligger får föreningen anordna ett eller flera lotterier inom kommunen med en total omslutning om högst 20 000 kronor per kalenderår. . Visserligen vänder sig 13§ i första hand till de mindre organisationerna. Något hinder föreligger dock ej för andra organisationer att utnyttja den fria sektorn och anordna lotterier för 20 000 kronor per kalenderår samtidigt som organisationen ansöker om tillstånd för lotterier därutöver. Likaledes kan en förening, som är osäker om den kommer att klara sin verksamhet genom smålotterier, börja utnyttja den fria sektorns möjligheter, varefter den senare under året, om behov därav föreligger, inger ansökan om tillståndslotterier. Som redan nämnts får lotterierna endast säljas inom den kommun i vilken föreningen huvudsakligen driver sin verksamhet. Vill en förening sälja lotteri utanför kommungränsen är den således skyldig att söka tillstånd för lotteriet. Anledningen till den begränsningen är i första hand intresset av att så lätt som möjligt kunna ordna en kontroll av den fria sektorn. Endast lotterier med förhandsdragna lotter och med i förväg fastställda vinstplaner får anordnas enligt 13 §. Vidare gäller vissa restriktioner beträffande försäljningsmetoderna. Detta följer av de ytterligare bestämmelser som gäller för den fria sektorns lotterier enligt 20 och 22 §§, till vilka vi återkommer. För att undvika att den fria sektorn utnyttjas för syften som den ej är avsedd för har vi i 13§ andra stycket föreskrivit att en förening inte får anordna ett fri -sektor-lotteri för att bekosta verksamhet som borde betalas av medlemmarna själva. Härigenom får man en viss spärr mot att föreningar bildas huvudsakligen för att bedriva lotteriverksamhet. Dessutom får man ett

Spec/almorivering till _förfartningslexterna 475

korrektiv mot att verksamhet, som visserligen är ideell men som ej borde drivas med lotterimedel erhåller sådana medel. Genom bestämmelserna blir det således normalt inte tillåtet att anordna lotterier enligt 13§ för att exempelvis finansiera medlemmarnas konst- eller frimärksinköp. Inte heller får semesterresor finansieras på detta sätt. Det sagda utesluter ej att annan verksamhet hos föreningen kan få anordnas med lotterimedel. Som exempel kan nämnas en konstförenings utställning av konst för allmänheten. I detta sammanhang vill vi också erinra om att 5§ är tillämplig även på frisektor-lotterierna. l 14 §återfinns bestämmelserna om de s. k. klubblotterierna,enligt vilka en förening, klubb eller liknande sammanslutning får anordna mindre lotterier, exempelvis amerikanska lotterier, vid sina sammankomster. Enskilda kan alltså ej anordna lotterier enligt denna bestämmelse utan det måste vara en organisation. Några bestämda krav på organisationens beskaffenhet har vi däremot ej ställt upp. Lotteriet skall anordnas för medlemmarna vid interna sammankomster till vilka allmänheten ej har tillträde. Att organisationen inbjudit annan organisations medlemmar som gäster till sammankomsten eller att sammankomsten eller att medlemmarnas anhöriga har tillträde till sammankomsten medför dock inte att allmänheten skall anses ha tillträde, utan lotteri får ändock anordnas. Vi har inte gett några bestämmelser i övrigt om sammankomstens art. Vid varje sammankomst får ett eller flera lotterier anordnas, men omslutningen av den totala lotteriverksamheten får ej överstiga 500 kronor per sammankomst. Det kan vidare påpekas att såväl enligt 13§ som enligt l4§ får endast verkliga lotterier - och inte spel - anordnas. Penningvinster får ej heller i något fall förekomma. Överskottet vid lotteri enligt 14 § skall tillfalla anordnaren. I detta sammanhang kan anmärkas att om syftet med lotteriet främst är att roa deltagarna i exempelvis en föreningsfest och att därför alla insatser går tillbaka till lottköparna, lotteriet vanligtvis inte kan anses anordnat i förvärvssyfte. Lagen är då över huvud taget ej tillämplig.

Övriga lotterier och spel

15 § Även i fortsättningen skall enligt vår mening tombolalotterier, chokladhjul och liknande få förekomma på nöjesfält. Som vi framhållit i den allmänna motiveringen skall dock denna mer kommersiellt betonade lotteriverksamhet, som får anordnas även av privatpersoner, vara hänvisad till de fasta folketsparksanläggningarna och liknande anläggning-

nöjesanläggningarna,

ar. Enligt 15 § får således länsstyrelsen lämna innehavaren av en fast nöjesanläggning tillstånd att i samband med den övriga verksamheten inom anläggningen anordna lotterier och spel om varuvinster. I fråga om vad vi avser med fast anläggning och med att lotterierna skall anordnas i samband med den övriga verksamheten hänvisar vi till vad vi anfört i anslutning till 9 §. l 19-21 §§ ges vissa föreskrifter angående dessa nöjesfältslotterier. Därutö-

476 Specialmoriverirzg till _förfarrningstexrerna sou 197929

ver får dock tillståndsmyndigheten ge ytterligare Föreskrifter angående lotteri- och speltyper, kontroll m. m.

l6§ Enligt 2 §jämställs rätt till återspel med lotteri och spel om pengars värde. Spel på flipperspel och liknande apparater med frispel som vinst omfattas därför av lagen. I princip skulle det därför krävas tillstånd för att få anordna sådant spel. Vi anser dock att spel på spelapparater som ger endast ett eller flera frispel på apparaten i vinst bör få anordnas utan tillstånd. Vi har därför tagit in en bestämmelse om detta i 16 §. I paragrafens andra stycke har vi tagit in en erinran som den särskilda lag om begränsningar i rätten att ställa upp vissa spelapparater som vi föreslår skall införas och som vi närmare behandlar längre fram.

A vgifrer 17 § [denna paragrafhar vi tagit in en allmänt hållen bestämmelse av innebörd att anordnarna av nu angivna lotterier och spel är skyldiga att erlägga kontrollavgift med belopp som fastställs av regeringen eller,efter regeringens bestämmande, av statens lotterinämnd. Vår tanke är att regeringen med stöd av denna paragrafutfärdar en förordning där kontrollavgifternas storlek vid olika typer av lotterier och spel anges.

Särskilda bestämmelser

18-22 §§ Vi har tidigare anfört att vi velat undvika mer detaljerade bestämmelser rörande de särskilda lotteri- och spelformerna i lagtexten eftersom denna då lätt kunde bli svåröverskådlig. l stället får det komma an på tillståndsmyndigheterna att utforma lämpliga föreskrifter anpassade till lotteri- och spelmarknaden och de särskilda förhållanden som i övrigt föreligger på den berörda orten. Vi har dock inte ansett oss kunna genomföra den här principen fullt ut utan har i 18-22 §§ tagit in en del detaljbestämmelser beträffande vissa lotterier och spel. För att förhindra att kort- och roulettspel får karaktären av hasardspel har vi i 18 § föreskrivit att sådant spel endast får bedrivas med spelmarker och med begränsade insats- och vinstmöjligheter. Vid roulettspel får insatsen på varje vinstmöjlighet motsvara högst en krona och ingen vinst får vara värd mer än 30 gånger insatsen. Vid kortspel får insatsen vara värd högst tio kronor per vinstmöjlighet och högsta vinsten högst en och en halv gånger insatsen. Detta innebär för roulettspelets del liksom för närvarande att det i och för sig är tillåtet att göra flera insatser med enkronorsmarker men att spelaren endast får sätta en spelmark på varje särskilt nummer eller kombination av nummer. Spelaren får med andra ord inte stapla marker på varandra men han får inte heller sätta flera marker på samma kombinationsmöjlighet på olika

Specialmorivering till_förfatmingsrexrerna 477

ställen på spelbordet. Han får alltså inte sätta marker på samma transversal på två ställen. Bestämmelserna rörande kortspel tar, som framgår av den allmänna motiveringen endast sikte på kortspelet Black Jack och innebär att endast en insats får göras per spelomgång och spelad hand. Vad gäller vinstbegreppet i detta sammanhang vill vi anmärka att vi inte räknar in insatsen i vinstsumman utan endast avser nettovinsten. På en insats av tio kronor på en vinstmöjlighet i kortspel kan en spelare således få tillbaka högst 25 kronor motsvarande insatsen 10 kronor och vinsten 15 kronor. Även för andra lotterier och spel som får anordnas på nöjesfält anser vi att begränsningar vad gäller insatser och vinster bör gälla. I annat fall kan dessa lotteriers lörströelsekaraktär gå förlorad. Av 21 § följer att insatsen ej får överstiga två kronor och högsta vinstens värde ej vara högre än 200 kronor. Utrymmet för automatspel blir inte särskilt stort i den lag vi föreslår. Det finns dock möjligheter att få tillstånd till automatspel med varuvinster enligt 11 och 15 §§. För att göra kontrollen enklare och för att minska möjligheterna att lösa in vinsterna mot pengar har vi i 19 § tagit in en bestämmelse enligt vilken det inte är tillåtet att ha vinster i form av spelpolletter, värdebevis eller liknande. Som värdebevis är exempelvis presentkort att anse. Sådana får därför ej förekomma som vinster vid automatspel. Högsta insatsen vid automatspel på nöjesfält är enligt 21 § två kronor och högsta vinsten får inte ha ett högre värde än 200 kronor. Några motsvarande begränsningar har vi inte tagit in i lagen för automatspel enligt ll §. Detta sammanhänger med vår strävan att undvika detaljreglering i lagen för andra lotterier och spel än de mer kommersiellt präglade. Givetvis bör dock ej heller vid automatspel enligt ll § högre insatser eller vinster tillåtas med hänsyn till automatspelets speciella karaktär. För att bättre kunna kontrollera lotterimarknaden och för att kunna skydda lottköparna och spelarna mot otillbörliga förfaranden är det som vi framhållit i den allmänna motiveringen av vikt att en kontroll sker av de lotter, bingobrickor och liknande som förekommer. l 20§ föreskrivs därför att endast av statens lotterinämnd godkända lotter, bingobrickor och liknande får användas vid lotterier och spel som anordnas enligt 11,13 eller 15 §, dvs. i lotterier där man får vända sig till en större krets. Däremot finns detta krav ej beträffande de s. k. klubblotterierna, som ju endast vänder sig till egna medlemmar, som själva lätt kan kontrollera att otillbörligheter ej förekommer. Närmare föreskrifter om vad som skall iakttagas i samband med godkännandet av en lottyp får utfärdas av statens lotterinämnd. l praktiken kommer det främst att bli lottillverkare och -importörer som kommer att begära godkännanden, även om det formellt sett ej föreligger något hinder för den enskilde lotterianordnaren att ansöka om sådant godkännande. Eftersom det inte förekommer tillståndsgivning beträffande lotterierna på den fria sektorn meddelas inte heller några särskilda föreskrifter i samband med att ett sådant lotteri anordnas. Inte heller skall det finnas några kontrollanter beträffande dessa lotterier. Därför erfordras utöver vad som följer av 13 § att vissa föreskrifter ges i lagen.

i

478 Specia/morivering till _lörfcztmingsrexrerna

Till en början skall som vi nyss nämnt även Iotterna på den fria sektorn vara godkända. Detta kommer att innebära att endast lotter med förhandsdragna vinster och med en i förväg uppgjord vinstplan, som anges på Iotterna, kommer att godkännas för den fria sektorns lotterier. Vidare föreskrivs i 20 § att den fria sektorns lotter inte får säljas från fasta försäljningsställen, dvs. lottkiosker, lottstånd i varuhus och liknande. Dessutom skall Iotterna enbart säljas genom Föreningens egna medlemmar. Med fasta försäljningsställen avser vi närmast lottkiosker och liknande som har en mer permanent karaktär. Om en förening tillfälligtvis under exempelvis en tävlingsdag på en idrottsplats sätter upp en liten lottförsäljningskur eller ett regnskydd, som medlemmar säljer lotter ifrån, är det därför inte frågan om försäljning från fast forsäljningsställe. I 20§ tredje stycket har vi för att motverka att lottköparna otillbörligt utnyttjas och för att garantera att skälig avkastning kommer den ideella verksamheten till godo föreskrivit att vinsternas totala värde i ett frisektor-lotteri skall motsvara hälften av de beräknade insatserna i lotteriet. I princip skall alltså 50 procent av lottintäkterna gå tillbaka till lottköparna, men om lotteriet ej säljs slut kan i praktiken den verkliga återbäringen bli större eller mindre beroende på vilka vinster lottköparna lyckas få. Den organisation som anordnar ett lotteri for ideella ändamål enligt ll eller 13 § skall enligt 22 § utse en föreståndare som svarar för lotteriverksamheten. Föreståndare skall vidare utses för roulettspel enligt 9 § och för lotterier och spel som anordnas av nöjesparker enligt 15 §. När det gäller stora rikslotterier är det idag vanligt att det utöver en föreståndare även finns en lotteristyrelse som svarar för verksamheten. Finns det behov av en sådan styrelse i något lotteri finns det inte heller framdeles något som hindrar tillståndsmyndigheten att kräva att en sådan tillsätts. Vi har dock ej funnit anledning att i lagtexten ge direkta bestämmelser om lotteristyrelser. Till lotteriföreståndarens viktigare uppgifter hör att redovisa lotteriet till lotterianordnare och till kontrollanterna. Närmare föreskrifter om denna redovisningsskyldighet ankommer det på tillståndsmyndigheten att meddela.

23-25 §§ I dessa paragrafer anges vissa otillåtna förfaranden i anslutning till i första hand utländska lotterier eller spel men även till andra lotterier och spel, som inte är tillåtna här i landet. Bestämmelserna har motsvarigheter i 6§ i nu gällande lotteriförordning. Eftersom det inte i lagen ges möjligheter att anordna utländska lotterier och spel i Sverige, är de alltså förbjudna här. För att i görligaste mån förhindra att sådana lotterier och spel ändock marknadsförs här, har vi i 23 § föreskrivit att det är förbjudet att erbjuda någon att delta i sådant lotteri eller spel. Man får inte heller på annat sätt medverka till att någon deltar i lotteriet eller spelet. Detta innebär att det är förbjudet att exempelvis per post sända över reklamblad med erbjudande att köpa utländska lotten Man får inte heller tillhandahålla lotter eller vinster eller ta emot insatser i lotteriet. Enligt 24 § får betalning till utlandet som kan antas avse insats i utländskt lotteri eller spel ej förmedlas. Denna paragraf riktar sig främst till posten och

Specia/morivering till_förfaltningstexrerna 479

bankerna som förmedlar de betalningar som sker öppet. När betalningen skall ske direkt till det utländska lotteribolaget torde det inte föreligga några nämnvärda svårigheter för de betalningsförmedlande organen att se att betalningen är otillåten och hindra detta. Det är i dag inte helt ovanligt att så sker. Svårare är det att upptäcka att en betalning ej bör förmedlas i de mycket vanliga fall då lotteribolaget använder sig av täckadresser. Får banken eller posten kännedom om eller uppstår misstanke om att en viss adress utgör sådan täckadress får dock betalningar inte längre förmedlas till den adressen. Enligt 25§ skall det vara Förbjudet att publicera uppgift eller sprida inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknande meddelande beträffande otillåtna lotterier och spel om avsikten med åtgärden är att underlätta för någon att delta i lotteriet eller spelet. Förbudet avser även utländska lotterier och spel. I allmänhet torde det inte vara särskilt svårt att avgöra om avsikt att underlätta speldeltagande föreligger. Vanligtvis är det väl fråga om annonsering eller liknande. Däremot torde väl ett brottsligt syfte i den mening lagen avser sällan förekomma vid rena nyhetsartiklar. Visserligen kan väl emellanåt en artikelförfattare som behandlar en olaglig spelform ha åsikten att spelet borde vara tillåtet och att en överträdelse av lotteri- och spellagen ej är så allvarlig i detta fall. Han kanske rent av uppmanar läsarna att delta i det olagliga spelet och talar om for läsarna hur de skall bära sig åt för att få delta i spelet. Om nyhetsartikeln trots detta håller sig på ett allmänt upplysande plan torde emellertid inte något brott mot 25 § föreligga. Kan man däremot av artikeln utläsa att författaren vill att man skall delta i ett visst av viss anordnare anordnat otillåtet lotteri har gränsen för det tillåtna överskridits. Vi vill för övrigt i detta sammanhang hänvisa till tryckfrihetsförordningens regler om vad som är otillåtet att publicera.

26§ I denna paragraf föreskriver vi att man inte yrkesmässigt får tillhandagå någon vid deltagande i lotteri eller spel utan anordnarens tillstånd. Motsvarande förbud finns i dag i 7 § lotteriförordningen. Syftet med förbudet är att motverka att den legala lotteri- och spelmarknaden utnyttjas för oegentligheter. Genom att kommissionärer endast får förekomma i den mån lotterianordnaren själv bestämmer detta får man en viss garanti för att kommissionsverksamheten endast anförtros dem som kan förväntas bedriva denna på ett hederligt sätt.

Innehav av spa/automat 27 § I anslutning till det förbud mot automatspel som infördes fr. o. m. den 1 januari 1979 infördes också i 9 § lotteriförordningen ett förbud mot att utan särskilt tillstånd inneha spelautomater som har karaktären av utbetalningsautomat. Den som erhållit tillstånd att anordna automatspel med en automat får dock utan särskilt tillstånd inneha den automaten. Den som inte har fått

480 Specialmotivering till_föqfártningstexterna

tillstånd att inneha en utbetalningsautomat eller att anordna spel på en automat får heller inte föra in en sådan automat från utlandet. Från innehavsförbudet finns vissa undantag som rör automater som innehas av dödsbo och konkursbo samt av den som fått sitt speltillstånd eller innehavstillstånd återkallat. Vidare har regeringen eller, efter uppdrag från regeringen, lotterinämnden möjlighet att ge vissa generella undantag från förbudet för automater som exempelvis finns på fartyg i internationell trafik eller som innehas för yrkesmässig tillverkning, reparation eller liknande. På grund av de skäl som anförts i den allmänna motiveringen anser vi att dessa bestämmelser om förbud att inneha utbetalningsautomater i huvudsak bör föras över till den nya lagen. Bestämmelserna har vi tagit in i 27 §. De avviker från lotteriförordningens bestämmelser på följande punkter. Innan de nu gällande bestämmelserna infördes hade man fritt kunnat inneha utbetalningsautomater och ett mycket stort antal automater fanns i landet. Detta förhållande påverkade naturligen bestämmelsernas innehåll som därför behandlade problem som förelåg främst övergångsvis. När innehavsförbudet fått gälla en tid skall det inte längre finnas särskilt många utbetalningsautomater kvar i landet och reglerna om innehavsförbudet bör då enligt vår mening kunna ges ett mindre komplicerat innehåll än f. n. Vi anser därför att det inte längre finns något behov av att i lagen ta in bestämmelser om dödsbons och konkursbons innehav av utbetalningsautomater och om hur den skall förfara som fått speltillstånd eller innehavstillstånd återkallat. I stället bör tillståndsmyndigheten i spel- eller innehavstillstånden närmare ange vad som skall iakttas i samband med att dödsfall eller konkurstillstånd inträffar. På samma sätt bör i återkallelsebeslut anges vad som skall iakttas beträffande spelautomaterna. Myndigheten skulle alltså kunna ange hur lång tid efter automatinnehavarens frånfälle dödsboet får inneha automaten och hur anmälan om dödsfallet skall göras. För konkurstillstånd kan liknande regler ges. Vi vill förövrigt anmärka att det ofta vid konkurstillstånd kan vara olämpligt att innehavstillstånd föreligger, eftersom orsakerna till konkursen kan vara sådana att automatspel ej borde få anordnas av konkursgäldenären. Enligt l §lotterikungörelsen (1974:222,ändrad 1978:760) har lotterinämnden av regeringen bemyndigats att pröva frågor om tillstånd att inneha utbetalningsautomat. För vår del föreslår vi att statens lotterinämnd får denna befogenhet direkt genom den nya lagen. Slutligen föreslår vi att det generella undantag från innehavsförbud som skall kunna meddelas för automater på fartyg begränsas till utländska fartyg.

Tillsyn 28-30 §§ Vi har i den allmänna motiveringen närmare redogjort för hur vi tänker oss att tillsynen över lotterimarknaden skall anordnas. Således skall den centrala tillsynen utövas av statens lotterinämnd och den lokala och regionala tillsynen utövas av länsstyrelserna. Detta följer av 28 §. Att statens lotteri-

till

Specialmorivering författningstexterna 481

nämnd skall ha det övergripande ansvaret för tillsynen innebär bl. a. att den kan utfärda anvisningar för länsstyrelsernas tillståndsgivning när dessa anvisningar behövs för tillsynen. Som framgår av 42§ får dock statens lotterinämnd efter regeringens bemyndigande även meddela föreskrifter av annan art till bl. a. länsstyrelserna om det behövs för lagens efterlevnad. I 29 § har vi erinrat om tillståndsmyndigheternas rätt att utfärda de villkor och föreskrifter som de anser nödvändiga samt att sådana föreskrifter även får rikta sig mot serviceföretag och andra som biträder anordnaren vid skötseln av ett lotteri eller spel. Den utomstående skall då ha hand om någon uppgift såsom administrationen, försäljningen av lotterna, vinstutlämningen eller liknande uppgift. Den som endast tillhandahåller lottsatser eller vinstkollektioner kan dock inte anses vara biträde i den mening att föreskrifter skulle kunna riktas mot honom enligt 29 §. Om biträdet har sådana uppgifter i lotteriverksamheten att han blir redovisningsskyldig gentemot anordnaren skall biträdet enligt 30 § anordna sin bokföring så att hans verksamhet kan kontrolleras. För att regeringen vid sin egen tillståndsgivning ej skall behöva meddela föreskrifter av mer detaljerad karaktär har regeringen enligt 28 § andra stycket en möjlighet att uppdra åt statens lotterinämnd att i stället helt eller delvis meddela de föreskrifter som behövs. Vi har närmast i åtanke föreskrifter för automatspel enligt 8 §. Bestämmelsen kan vidare utnyttjas när det gäller mer detaljerade bestämmelser angående exempelvis totalisatorspel.

31 och 32 §§ Som framgår av 20§ får endast av statens lotterinämnd godkända lotter, bingobrickor och liknande användas vid lotterier och spel. Syftet med denna bestämmelse är att undvika oegentligheter. För att detta mål skall kunna nås räcker det inte med att bara godkänna lotterna utan man måste även kunna kontrollera tillverkningen av dem eller, om tillverkningen ej sker i Sverige, verkställa kontroll av de lotter som importeras. I 32 § har vi därför föreskrivit att statens lotterinämnd får företa inspektion hos lottillverkare och importörer av godkända lotter. Inspektion får ske även hos andra, exempelvis grossister som yrkesmässigt överlåter godkända lotter eller motsvarande. Vidare har vi, för att åstadkomma en kontroll av främst lotterierna på den fria sektorn men även av övriga lotterier, i 31 § intagit en bestämmelse som ålägger alla tillverkare, importörer och andra som yrkesmässigt överlåter godkända lotter och bingobrickor att kontinuerligt rapportera överlåtelserna till tillståndsmyndigheten eller, om tillstånd till lotteriet ej behövs, till vederbörande länsstyrelse. Det är att märka att samtliga överlåtelser som sker yrkesmässigt skall rapporteras,således även lottsatser som ges bort i reklamsyfte samt lotter som exempelvis tillverkas av ett av lotterianordnaren ägt företag och som överlåts till anordnaren. Blanketter och liknande som kan vara erforderliga för rapporteringsskyldigheten får statens lotterinämnd besluta om. Den anmälningspliktigeskall för att annan skall kunna kontrollera att anmälningarna verkligen görs utforma sin bokföring rörande överlåtelser av godkända lotter så att överlåtelserna kan följas. Denna förpliktelse torde i

482 till _författningsrexterna Specialmorivering

allmänhet kunna fullgöras på ett ganska enkelt sätt och utan att särskilda kostnader uppstår för företagen. Enligt 32 § får lotterinämnden företa inspektion hos den som är anmälningsskyldig enligt 31 § även för kontroll av att anmälningsskyldigheten fullgörs.

33-35 §§ För att den tillsyn som skall utövas av tillsynsmyndigheterna skall bli effektiv måste myndigheterna ges vissa befogenheter. Således måste myndigheterna åtminstone efter anfordran kunna få de upplysningar och se de handlingar de behöver. Vidare måste tillståndsmyndigheten få återkalla ett meddelat tillstånd om lotteriet ej sköts på det sätt som lagen och myndigheterna föreskrivit. Det skall också vara möjligt att stoppa lotterier som drivs utan tillstånd när sådant behövs eller som drivs som ett fri-sektor-lotteri men utan att lagens föreskrifter följs. Bestämmelser som ger dessa möjligheter har vi tagit in i 33-35 §§. Skyldigheten att efter anfordran lämna uppgifter och förete handlingar åvilar i första hand lotterianordnaren men naturligtvis även dem som biträder vid lotteriets skötsel på ett sådant sätt att de omfattas av lagens regler, exempelvis 29 eller 30 §. Lottillverkare och -importör kan föreläggas att förete handlingar som avses i 3l §. Om en uppmaning att förete handlingar eller lämna upplysningar ej efterkoms får tillsynsmyndigheten ge ett vitesföreläggande. Vitesföreläggande får användas även då länsstyrelsen med tillämpning av 35§ förbjuder någon att fortsätta ett lotteri som ej drivs enligt gällande bestämmelser. Vitet skall sättas så högt att det verkligen kan väntas få önskad effekt. Möjligheterna att återkalla ett tillstånd och att förbjuda fortsatt lotteriverksamhet bör inte utnyttjas vid mindre överträdelser och de skall användas endast när detta är nödvändigt. l första hand skall man försöka att på frivillig rättelse. Ibland kan det för övrigt av hänsyn till de väg åstadkomma deltagarna vara helt olämpligt att återkalla tillståndet, eftersom godtroende det kanske blir lotterianordnaren som tjänar på en återkallelse. Så kan bli fallet om ett traditionellt lotteri med efterhandsdragning, exempelvis ett adventskalenderlotteri, avbryts innan vinsterna delats ut. Myndigheterna måste därför alltid göra en avvägning mellan samhällets intresse av att lotterier som ej bedrivs enligt reglerna stoppas och hänsynen till deltagarna i lotteriet.

Strap m. m. 36-39 §§ I 36 § har vi tagit upp straflbestämmelser riktade mot dem som bryter mot lagens föreskrifter eller med stöd av lagen utfärdade villkor eller föreskrifter. Vi har, som vi tidigare redogjort för i den allmänna motiveringen, inte i lotteri- och spellagen tagit in särskilda bestämmelser som riktar sig mot den grövre brottsligheten på lotterimarknaden. Vi har nämligen förutsatt att

Specialmorivering till _fö/;fartningsrexterna 483

brottsförebyggande rådets lagförslag på detta område, framfört i promemo-

rian (PM 1979:4) Dobbleri, leder till lagstiftning. Skulle det inte göra detta behövs enligt vår mening - särskilt med tanke på den olagliga bookmakingverksamhet som förekommer - en särskild straffbestämmelse i lagen om lotteri och spel enligt vilken den som uppsåtligen eller av oaktsamhet olovligen anordnar lotteri eller spel om penningvinster döms till fängelse i högst två år. Vidare bör denna bestämmelse innehålla en möjlighet att i ringa fall döma till böter. Det förhållandet att vi inte tagit upp en särskild bestämmelse för grova brott i vårt lagförslag betyder inte att de grova lotteribrotten inte i och för sig utgör brottslig gärning enligt lotteri- och spellagen. Det är bara det att straffför dessa brott skall ådömas enligt brottsbalken, exempelvis för dobbleri eller bedrägeri. En erinran härom har vi tagit in i 36 § andra stycket. Vi erinrar där också om att ansvar enligt lagen inte heller inträder om ansvar kan ådömas enligt varusmugglingslagen. Det fall vi här åsyftar är att någon i strid mot förbudet i lotteri- och spellagen för in en utbetalningsautomat i landet. Även om den olovliga införseln i sig är ett brott mot lotteri- och spellagen är den dock samtidigt ett brott mot varusmugglingslagen och därför skall den lagens straffbestämmelser tillämpas. Vi har inte funnit det påkallat att iden straffbestämmelse vi föreslagit ta in flera olika straffskalor för exempelvis normalbrott och ringa brott utan vi hari stället stannat för att föreslå en gemensam straffskala, nämligen böter eller fängelse i högst ett år. Vi vill här erinra om att straffansvar kan ådömas enligt 36 § utan hinder av att den lotterianordnare som gjort sig skyldig till brottet fâtt sitt lotteritillstånd återkallat enligt 34 §. Brottsbalkens medverkansregler skall tillämpas även på brott enligt lotterioch spellagen. Vi har särskilt erinrat om detta i 37 §. l 38 och 39 §§ tar vi upp förverkandebestämmelser. Vi har i den allmänna motiveringen redogjort för lagbestämmelsernas innehåll. Eftersom de överträdelser mot lotterioch spellagens bestämmelser som kan komma att bestraffas enligt annan lag, exempelvis brottsbalken, i och för sig utgör brottslig gärning enligt lotteri- och spellagen föreligger det inte något hinder mot att tillämpa den sistnämnda lagens förverkanderegler om dessa regler skulle vara strängare än brottsbalkens förverkanderegler. Vi vill i detta avseende hänvisa till högsta domstolens dom i NJA 1971:321 i vilken det konstaterades att förverkande kunde ske enligt narkotikastrafflagen oaktat gärningsmannen dömdes till ansvar enligt varusmugglingslagen.

Avslutande bestämmelser

40 §

Vi klargör i denna paragraf att talan om utdömande av vite som förelagts någon enligt lagen skall utdömas av allmän domstol på åklagarens talan.

Åklagaren kan naturligtvis själv ta initiativet till att en sådan talan kommer

till stånd, men det vanliga torde bli att det är den vitesföreläggande myndigheten som tar initiativet.

484 till _fö/fartningsrexrerna Specialmotivering

41§ I denna paragraf har vi tagit in bestämmelser om fullföljd mot beslut som meddelas enligt lagen. l princip skall ett ärende kunna prövas i två instanser. Någon fullföljdsrätt i de fall regeringen meddelar tillstånd till lotteri eller spel föreligger dock av naturliga skäl inte.

42§ Regeringen eller, om regeringen finner det lämpligare, statens lotterinämnd skall få meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för lagens tillämpning. Detta följer av 42 §2 Bestämmelsen innebär att centrala anvisningar kan utarbetas beträffande exempelvis de villkor och föreskrifter länsstyrelserna bör meddela i samband med sin tillståndsgivning.

Avslutande anmärkning I lagen har inga sekretessbestämmelser tagits in då sådana ej synes erforderliga med hänsyn till innehållet i den nya sekretesslag som föreslås i regeringens remiss den 7 december 1978 till lagrådet angående förslag till sekretesslag m. m. I den mån behov av hemligstämpling av handlingar föreligger får dock bestämmelser härom tas in i den förordning om sekretess som kommer att finnas på civilförvaltningens område.

34.2 om i rätten att ställa upp vissa

Lagen begränsningar spelapparater m. m.

om lotteri och spel reglerar inte spel och tävlingar där det är Lagen som avgör vem som skall vinna. Ringkastning, pilkastning och skickligheten målskjutning på tivoliskjutbanor, för att ta några exempel. omfattas därför ej av lotterilagen. Detsamma är förhållandet beträffande vissa apparatspel, exempelvis skjutare. Vidare har apparatspel där endast frispel erhålls i vinst i Iotterilagen särskilt undantagits från tillståndsplikt. Slutligen omfattar lotterilagen inte alls spel där visserligen slumpen är avgörande för spelresultatet men där vinster över huvud taget ej förekommer. I kapitel 30 har vi redogjort för de missförhållanden, som förekommer och kan förväntas förekomma vid de här nämnda oreglerade spel- och tävlingsarrangemangen och i synnerhet vid de s. k. flipperspelen. Vi har, för att man skall komma till rätta med dessa missförhållanden,i kapitel 30 föreslagit att dessa spel och tävlingar underkastas en särskild reglering genom en lag i vilken länsstyrelserna ges möjligheter att ingripa med föreskrifter som begränsar spelets omfattning i de fall där missförhållanden uppstått. Denna lag har vi benämnt “lagen om begränsningar i rätten att ställa upp vissa spelapparater m. mf”. Lagen är principiellt uppbyggd så att det i och för sig är tillåtet att utan särskilt tillstånd anordna spel och tävlingar som avses i lagen, men att länsstyrelsen får ingripa med föreskrifter om missförhållanden uppstår. I lagens första paragraf anger vi lagens tillämpningsområde. Således är

Specia/motivering till _lörfatrningstexterna 485

lagen tillämplig på elektroniska och mekaniska spelapparater och andra nöjesanordningar såsom ringkastning och målskjutning. De spelapparater vi åsyftar är exempelvis flipperspel, skjutare, målspel och TV-spel. Vidare tänker vi på pilkastning, med eller målskjutning luftgevär -pistol på skjutbanor på nöjesfält, kast med boll mot figurer osv. Däremot är lagen naturligtvis inte tillämplig på apparater som exempelvis spelar upp grammofonskivor (juke-box). För att lagen skall vara tillämplig på de spel och tävlingar som vi här åsyftar måste vidare betalning för spelet utkrävas. Sker spelet helt avgiftsfritt faller det alltså utanför den här regleringen. Om spelet omfattas av lotterilagens tillståndsplikt är inte heller den här speciella lagen tillämplig. Det framgår också av första paragrafen. Spel eller tävlan som omfattas av lagens reglering får enligt andra paragrafen inte utformas så att barn och ungdom otillbörligt lockas att delta i spelet eller tävlandet. Paragrafen har karaktären av en generalklausul som i och för sig riktar sig mot nöjesarrangören. På samma gång ger dock paragrafen i viss mån uttryck for andemeningen med lagstiftningen. Någon straffbestämmelse är inte förknippad med denna paragraf, utan tanken är närmast den att de arrangörer som handlari enlighet med denna bestämmelse torde kunna räkna med att undgå ingripanden enligt lagen. Å andra sidan har paragrafen även den funktionen att länsstyrelsen när den gör ett ingripande bör ha paragrafen i åtanke, när den utfärdar eventuella föreskrifter. I tredje paragrafen anges när länsstyrelsen får ingripa med föreskrifter och vilka föreskrifter den då får meddela. Fjärde och femte paragraferna upptar straff- och fullföljdsbestämmelser.

34.3 Övriga

författningsförslag

Vi har upprättat ett förslag till lotteriförordning, som avses ersätta den nuvarande lotterikungörelsen (1974:222). I lagstiftningen har vi bl. a. tagit in bestämmelser om kontrollanter vid lotterier och spel samt om kontrollantarvoden. Vidare innehåller förordningen bestämmelser om kontrollavgifter m. m. I förordningen kan även andra bestämmelser behöva tas in. Exempelvis bör om vårt förslag angående kontrollavgifter godtas (se avsnitt 32.8) bestämmelser om uppbörd av sådana avgifter kunna ges i förordningen. Som framgår av kapitel 33 anser vi att stämpel- och lotterivinstskatterna bör avskaffas beträffande de traditionella lotterierna. I konsekvens härmed har vi föreslagit ändringar i stämpelskattelagen (1964:308). Vi har även tagit bort expeditionsavgiften för lotterier i expeditionskungörelsen (1964:618). Däremot har vi inte upprättat något förslag angående ändring i lotterivinstskattelagen (1928:376) och dess tillämpningskungörelse (1964:805). Anledtill detta är att det egentligen ligger något utanför vårt uppdrag att ningen utreda skattefrågorna och att de författningar som det här är frågan om mer tar sikte på enskilda lotterianordnare som skall inbetala vinstskatter än på statliga lotteribolag. Om vinstskatterna avskaffas för de traditionella lotterierna kommer emellertid vinstskatt i fortsättningen endast att utgå på penningvinster i penninglotterier och på premieobligationslån. Författningarna behöver då grundligt ses över, i synnerhet som andra lösningar än

SOU I979:29 486 Specialmotivering till författningstexterna

vinstskatter bör övervägas vid en sådan översyn. En sådan översyn ligger det inte inom vårt uppdrag att företa.

Ändringen i spelskattelagen (1972:820) är endast en följdändring på grund

av att vi Föreslår en ny lotterilag.

IV Särskilt yttrande m. m.

Särskilt yttrande

Av Bertil Regardt och Ulf Ekström

1 Inledning

Utredningens förslag till reglering av lotteri- och spelverksamheten präglas av förståelse för de ideella folkrörelsernas inom detta område. engagemang Denna inställning är glädjande inte minst mot bakgrund av att traditionella lotterier och bingospel numera är en viktig inkomstkälla för de flesta ideella föreningar- vi beräknar att avkastningen från dessa lotterier uppgick till mer än 250 miljoner kronor under år 1978. Som framgår av utredningens rapport har emellertid de statliga lotterierna och totalisatorspelet under senare år ökat sin marknadsdel på bekostnad av lotterier och spel för ideella ändamål samtidigt som lönsamheten inom denna senare sektor är otillfredsställande låg. Det ekonomiska stöd som lotterimarknaden utgör för de ideella folkrörelserna hotar därmed att urholkas. Enligt vår uppfattning är den främsta orsaken till den förhållandevis låga avkastningen hos folkrörelselotterierna att det saknas Förutsättningar till samordning och samplanering av de skilda lotterierna inom denna del av lotterimarknaden. Samtidigt har privata företag med egna vinstintressen fått ett allt större inflytande. Även om alltfler ideella organisationer under senare år börjat engagera sig i driften av dessa spel kvarstår enligt vår uppfattning så många olägenheter med nuvarande ordning att särskilda åtgärder måste vidtas för att undanröja dem. berör endast denna Utredningen ytligt problematik och föreslår åtgärder som syftar till att i första hand stärka tillståndsmyndigheternas ställning mot anordnare och serviceföretag. Vi delar därför inte utredningens uppfattning såsom den redovisas i avsnitten om serviceföretagen i traditionella lotterier respektive i bingospel (avsnitt 24.11 och 25.11) och Organisation och finansiering (kapitel 32). I det följande redogör vi för de problem vi anser vara väsentliga och som uppstår som en följd av serviceföretagens verksamhet. Slutligen lämnar vi förslag till åtgärder vilka enligt vår uppfattning på sikt kommer att höja lönsamheten i de ideella organisationernas lotteri och bingospel och frigöra anordnarnas beroende av serviceföretagen.

Särskilt

488 yttrande

2 Problemomrâden

2.1 Serviceföretagen styr anordnarurvalet

Till följd av att de kommersiella serviceföretagen i många fall har tillgång till bingolokalerna och en nästan total kontroll över de fasta försäljningsplatserna kan de i praktiken styra anordnarurvalet inom den största delen av den ideella Som exempel kan nämnas situationen i en av lotteri- och spelverksamheten. våra största städer, där bingomarknaden domineras av ett serviceföretag. Efterhand som olika nya Föreningar anmäler sitt intresse av att delta i något av Från denna lista väljer sedan företagets bingospel förs de upp på en väntelista. företaget ut ett antal föreningar som får anordna bingospel i bolagets lokaler Efter vilka kriterier detta urval sker och med bolaget som serviceföretag. som endast lår ett meddelande från redovisas inte för myndigheterna, om vilka föreningar som valts ut. Förhållandena är likartade serviceföretaget på andra håll i landet. föreslår att de principer som nu tillämpas beträffande Utredningen tillståndsgivningen till bingospel i framtiden också skall tillämpas beträffande traditionella lotterier. Som vi redogjort för ovan har emellertid myndigheterpå bingoområdet från serviceföretana inte lyckats frigöra anordnarurvalet trots att de av utredningen rekommenderade principerna för gens inflytande, möjligheter att tillståndsgivning redan gällt under flera år. Myndigheternas en rättvis fördelning av tillstånden till traditionella på detta sätt åstadkomma lotterier på fasta försäljningsplatser är dessutom mindre än på bingoområdet,

eftersom det i detta fall rör sig om både ett avsevärt större antal platser och

avsevärt fler föreningar. Problemen i samband med serviceföretagens påverkan på anordnarurvalet kvarstår även om föreningar, självständigt eller i allians med andra, tar hand om serviceverksamheten. I olika sammanhang har uttalats oro över den ökade kommersialiseringen hos folkrörelserna. Därvid har framhållits risken för att kommersiella inslag i och utformningen av folkrörelsernas verksamhet. skulle påverka innehållet Det faktum att kommersiella intressen kan påverka anordnarurvalet vid bingospel och lotterier synes utgöra ett hot mot folkrörelsernas integritet. Detta förhållande är enligt vår uppfattning betänkligt, främst med tanke på att blivit ekonomiskt beroende av lotteri- och spelintäkter för många föreningar sin verksamhet.

2.2 Låg lönsamhet

från många bingospel är fortfarande otillfredsställande liten, Behållningen även om den genomsnittliga behållningen sannolikt ökat något under senare tid. Den starka kommersialiseringen under de senaste åren av lotterier som har vidare sänkt behållningen i många av säljs från fasta försäljningsplatser dessa till en oacceptabelt låg nivå, ibland avsevärt under 20 procent av

omsättningen. De kommersiella serviceföretagens verksamhet medför årligen kostnader vilka annars skulle kunnat komma tillståndspå åtskilliga miljoner kronor, Både tillståndshavare och havarna till godo och således ökat behållningen. är intresserade av att få största möjliga avkastning från serviceföretag

Särskilt yttrande 489

lotterierna och bingospelen lör egen del. Detta är en inneboende motsättning som kommer att kvarstå så länge som kommersiella intressen tillåts medverka i skötseln av ideell Iotteri- och spelverksamhet. Det kommer under sådana förhållanden också alltid att finnas risk för att serviceföretagen sin dominerande utnyttjar ställning till att på olika sätt försöka betinga sig oskäligt hög ersättning. En annan faktor som medverkar till den är att låga behållningen samordning och samplanering av dessa spel saknas. Den konkurrens som nu sker tillför lotterimarknaden i stort inte några nya inkomstmöjligheter. Utredningen har inte ingående behandlat lönsamhetsfrågan. Den har dock föreslagit att myndigheternas verksamhet på lotteri- och spelområdet i sin helhet skall avgiftsfinansieras, vilket kommer att öka kostnaderna for den ideella lotteri- och spelverksamheten. Mot den bakgrund vi tidigare skisserat anser vi att lönsamhetsaspekten på den framtida ideella lotteri- och spelverksamheten är väsentlig.

2.3 Ansvaret för verksamheten

Tillståndshavaren är juridiskt för skötseln ansvarig av ett lotteri eller spel. Detta gäller även om ett serviceföretag i praktiken helt sköter lotteriet eller spelet i fråga. Det finns föreningar som blivit försatta i konkurs på grund av dåligt skött bingospel eller obetalda skatter, som serviceforetaget misskött. Många föreningar gör stora ekonomiska åtaganden vilka inte står i rimlig proportion till den ideella verksamhetens omfattning. Utredningen föreslår inte några ändringari gällande ansvarsbestämmelser. Vi ansluter oss till denna uppfattning men menar emellertid att det for framtiden är nödvändigt att skapa en sådan ordning på serviceområdet, att föreningarna inte skall behöva riskera att drabbas av ekonomiska katastrofer på grund av sin lotteri- och spelverksamhet.

2. 4 Detaljireglering

Tillståndsmyndigheterna har försökt komma till rätta med problemen inom bingospelsområdet genom en omfattande detaljreglering av spelet. Denna reglering har blivit så omfattande att de föreningar som är nya på marknaden får allt svårare att bedriva bingospel i egen regi. De blir därigenom mer eller mindre mot sin vilja hänvisade till kommersiella har företag. Härigenom bildats en automatik mot vilken föreningsbingon får allt svårare att hävda sig. Bingospelet blir också tråkigare for speldeltagarna genom detaljregleringen, vilket påverkar spelets lönsamhet negativt. Utredningen har inte direkt berört problemen i samband med den omfattande detaljregleringen. Med utredningens förslag om bl. a. utökade resurser för myndigheterna finns dock en uppenbar risk for en allt längre gående detaljreglering av allt större områden av lotteri- och spelmarknaden. En sådan utveckling skulle enligt vår åsikt allvarligt hämma den framtida utvecklingen av den ideella sektorn av lotteri- och spelmarknaden.

490 Särskilt yttrande

3 Förslag till nyordning pâ serviceomrädet

Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att genom konkreta åtgärder både stärka den ideella sektorns konkurrenskraft gentemot de statliga lotterierna och totalisatorspelet, vilka under senare år kraftigt ökat sin marknadsandel, och att lösa de problem som är förknippade med serviceföretagens verksamhet. Målet bör därvid vara att öka den totala omsättningen av lotterier och spel för ideella ändamål och att förbättra lönsamheten inom denna sektor. En sådan utveckling är nödvändig inte minst med tanke på, att utredningen föreslår en avsevärd utvidgning av den krets som skall få anordna lotterier och spel för ideella ändamål. Vår förut lämnade redogörelse visar vidare, att det inte ens genom en omfattande reglering torde gå att effektivt motverka de avaner som uppstår genom de kommersiella serviceföretagens medverkan i lotteri- och spelverksamheten. Vi anser att folkrörelserna själva bör svara för all serviceverksamhet på den ideella sektorn av lotteri- och spelmarknaden. Härigenom skulle de motsatsförhållanden som för närvarande ofta råder mellan tillståndshavare och kommersiella serviceföretag försvinna, och verksamheten skulle kunna bedrivas helt med inriktning på största möjliga avkastning till tillståndshavarna. Vi föreslår därför att folkrörelserna genom lagstiftning ges möjlighet att med ensamrätt ta över den kommersiellt bedrivna bingo- och lotteriverksamheten, dvs. sådan verksamhet som bedrivs under rörelseliknande former och med anställd personal. Om folkrörelserna skall överta ansvaret måste verksamheten bedrivas i fast organiserad form. Arbetsgivaransvar och i vissa fall ägande- eller hyresrätt till bingohallar och lottförsäljningsplatser innebär ett ansvars- och risktagande som de flesta ideella föreningar hittills inte gärna velat ta på sig. Spelet bör därför administreras av en juridisk person som är fristående från föreningarnas ordinarie verksamhet. Serviceverksamheten bör organiseras i 8-10 regionala bolag, som med ensamrätt skall svara för all serviceverksamhet vad gäller bingospel och traditionella lotterier på fasta försäljningsplatser inom respektive region. De regionala bolagens uppgift bör i huvudsak vara att äga eller hyra bingolokaler och lottförsäljningsplatser samt hänvisa föreningarna till dessa. Vidare skall bolagen ha personalansvaret inom respektive region och svara för affarsbokföringen. Bolaget bör också ansvara för etableringar och nedläggningar av bingohallar och lottförsäljningsplatser. Om så anses erforderligt kan bolagen även svara för viss inköpsverksamhet. Även samordning av bingospelverksamheten i de olika lokalerna inom respektive region bör hänföras till de regionala bolagens verksamhetsområde. Denna samordning kan åstadkommas genom regelbundna sammankomster med hallföreståndarna, varvid frågor som marknadsföringsåtgärder, tillfälliga vinstutspel och andra åtgärder som kan få återverkningar på flera spel kan behandlas. Ansvaret för det löpande bingospelet skall dock helt åvila föreståndarna för bingohallarna. Tillkomsten av ett regionalt bolag får inte inskränka deras handlingsfrihet. Trots att lönsamhetsansvar, etablerings- och nedläggningsbeslut och driftsansvar i övrigt skall åvila de regionala bolagen talar starka skäl for att ett centralt organ, ett paraplybolag, bildas. Dess uppgift bör bli att besluta i

Särskilt yttrande 491

policyfrågor av allmän art, ansvar för kontrollen av de regionala bolagen och deras verksamhet och svara för samköp av vinster, bingobrickor m. m. när så anses erforderligt. Dess kostnader skall hållas på en låg nivå och bör kunna finansieras genom de vinster som uppstår genom centralupphandling m. m. Vi vill avslutningsvis påpeka, att det inte är meningen att beslut som rör ett enskilt spel eller lotteri skall fattas av paraplybolaget. För närvarande svarar idrottsrörelsen för den största delen av den ideella lotteri- och spelverksamheten. I övrigt förekommer främst lOGT/NTO, handikapporganisationer och välgörenhetsorganisationer m. fl. som anordnare av lotterier och spel. Det är enligt vår uppfattning nödvändigt att alla folkrörelser med lotteri- och spelverksamhet av viss omfattning bereds tillfälle att ingå som delägare i paraplybolaget. l likhet med vad som gäller för

ATG bör staten ha styrelserepresentation i bolaget. Även styrelserna for de

regionala bolagen bör bestå av representanter för de olika folkrörelser som äger paraplybolaget. På vissa håll bedrivs bingospel och lotterier i de ideella föreningarnas egen regi och utan anställd arbetskraft. Den föreslagna ordningen varken påverkar eller inskränker denna verksamhet hos föreningarna. Vårt forslag om regionala folkrörelsebolag berör inte de s. k. rikslotterierna. Av skäl liknande de som vi tidigare anfört bör enligt vår uppfattning kommersiella serviceföretag inte heller tillåtas medverka på rikslotteriområdet. Även rikslotterierna bör administeras av folkrörelseägda bolag.

Vårt forslag innebär ingen förändring av de regler för beräkning av

tillståndsbeloppens storlek som utredningen förordat. Länsstyrelsen bör således vara tillståndsmyndighet förall lotteri- och spelverksamhet för ideella ändamål på lokal och regional nivå. Det kan dock förutsättas att de regionala bolagen kommer att fördela tillgängligt marknadsutrymme på ett ansvarsfullt sätt mellan de föreningar som vill anordna lotterier och spel. Detta förhållande bör väsentligen underlätta länsstyrelsernas handläggning av tillståndsärendena. Den av oss föreslagna ordningen ger följande fördelar. l. De kommersiella intressenternas inflytande över den ideella sektorn av lotteri- och spelmarknaden försvinner. 2. Bingo och lotterier som inkomstkälla for föreningarna får större möjlighet att fonleva och utvecklas. 3. Största delen av den omfattande externa kontrollen som utredningen föreslår kan ersättas med intern kontroll, vilken i mycket liten utsträckning kommer att belasta föreningarna. 4. En bättre samordning och överblick av bingo- och lotteriverksamheten skapas samtidigt som utrymmet for lokal särprägel kan behållas. 5. Genom ökad samordning kan konkurrensen mellan bingospelen lättare styras så att stimulansåtgärder på ett håll inte får negativa återverkningar på ett annat. 6. Resurserna kan lättare omdisponeras vid expansion och/eller nedläggning av bingolokaler eller lottförsäljningsplatser. 7. Den av regionalt bolag anställda personalen får större trygghet i anställningen och i större utsträckning ordnade arbetsförhållanden.

492 Särskilt yttrande

8. lnsynen i och kontrollen av lotterier och bingospel underlättas. För en utförligare redovisning av vårt förslag hänvisar vi till rapporten ”Idrottens kommersialisering” från Riksidrottsförbu ndets arbetsgrupp angående idrottens kommersialisering.

4.1 Myndigheternas resurser

Om den av oss föreslagna ordningen på serviceområdet genomförs kommer detta att kraftigt påverka myndigheternas arbete med Iotteri- och spelärenden. Behov av extern kontroll torde över huvud taget inte föreligga för den lotteri- och spelverksamhet som de regionala bolagen skall bedriva. Om sådan kontroll skall förekomma bör den under alla förhållanden inriktas på den interna kontrollens effektivitet. Det av utredningen Föreslagna systemet för lott- och lottflödeskontroll kan inte anses behövligt att införa lör den verksamhet som ligger inom de regionala bolagens ramar. Som tidigare nämnts bör den av oss föreslagna ordningen dessutom avsevärt underlätta länsstyrelsernas handläggning av tillståndsärenden inom de regionala bolagens verksamhetsområde. Handläggningen av dessa tillståndsärenden samt resterande uppgifter för länsstyrelser och statens lotterinämnd, bör kräva väsentligt mindre resurser på myndighetssidan än vad utredningens förslag innebär. Vårt förslag skulle således innebära avsevärda besparingar hos myndigheterna.

4.2 Avgiftsfinansieringen Anordnare av lotterier och spel betalar vissa skatter och avgifter för den verksamhet de bedriver. Av dessa skatter och avgifter är det endast spelskatten på bingo som uppgår till ett större belopp, f. n. drygt 50 miljoner kronor årligen. Utredningen föreslår, av “principiella” skäl, att kostnaderna för myndigheternas verksamhet på lotteri- och spelområdet skall betalas av tillståndshavarna i form av en s. k. kontrollavgift. Denna kontrollavgift föreslås ersätta alla ovannämnda skatter och avgifter, med undantag för spelskatten på bingospel. Utredningen har beräknat de kostnader som skall täckas av avgiften till 25,7 miljoner kronor, av vilka 2,4 miljoner kronor utgör ökade kostnader som en följd av utredningen förslag på myndighetssidan. En mycket stor andel av de ideella föreningarna kommer.att bedriva någon form av tillståndspliktiga lotterier eller spel och skulle således vara med och betala den föreslagna kontrollavgiften. Utredningen har beräknat antalet framtida tillstånd till ca 50 000 per år. Anordnarna av lotterier och spel för ideella ändamål erhåller samtidigt betydande belopp i anslag av stat och kommun. Det föreslagna avgiftsfmansieringssystemet skulle sannolikt kräva en egen kontroll- och indrivningsapparat, samtidigt som den genomsnittliga avgiften skulle bli relativt liten, ca 600 kr. För de traditionella lotterierna, på vilket område de flesta tillstånden kommer att ges, har utredningen angett genomsnittet av kontrollavgiften till endast 260 kronor. Det sammanlagda besväret och de sammanlagda kostnaderna för både tillståndshavare och

aOU 1979:29 Särskilt yttrande 493

myndigheter som kan hänföras till avgiftsñnansieringen står enligt vår mening inte i rimlig proportion till de ca 25 miljoner kronor som avgiften beräknas ge statsverket i inkomst. Vi anser att statsmakterna under dessa förhållanden som ett led i sitt stöd till folkrörelserna bör kunna avstå från de inkomster som avgiftsllnansieringen skulle ge. Enbart spelskatten på bingospel ger statsverket dubbelt så mycket som myndigheternas kostnader for all verksamhet på lotteri- och beräknats spelområdet till. Enligt vad vi tidigare redovisat skulle vårt förslag på serviceföretagssidan medföra ett avsevärt mindre resursbehov hos länsstyrelserna och lotterinämnden än vad utredningen föreslagit. Under dessa förhållanden blir dessutom det belopp som en avgiftsñnansiering skulle medföra i inkomster avsevärt lägre.

Förkortningsregister

AMOB Arbetsgruppen mot organiserad brottslighet ATG Aktiebolaget Trav och Galopp BRÅ Brottsförebyggande rådet Dkr Danska kronor dnr Diarienummer FBU Frivillig befálsutbildning FCO Facklig Centralorganisation FM Finska mark IOGT The International Order of Good Templars JO Justitieombudsmannen JoU Jordbruksutskottet KFS Kommerskollegiets författningssamling KFUK Kristliga Föreningen av Unga Kvinnor KFUM Kristliga Föreningen av Unge Män KO Konsumentombudsmannen KOV Konsumentverket KU Konstitutionsutskottet LU Lagutskottet MD Marknadsdomstolen Nkr Norska kronor NTO Nationaltemplarorden NU Näringsutskottet RF Sveriges Riksidrottsförbund RPS Rikspolisstyrelsen rskr Riksdagsskrivelse RSV Riksskatteverket SFS Svensk författningssamling SGC Svenska Galoppsportens Centralförbund SKL Statens kriminaltekniska laboratorium SkU Skatteutskottet SOU Statens offentliga utredningar SSU Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund STC Svenska Travsportens Centralförbund UCO Ungdomsföreningarnas Centralorganisation UNF Ungdomens Nykterhetsförbund upa Utan personligt ansvar

Statens utredningar 1979 offentliga

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Avskildhetochgemenskapinomkriminalvården. [4] Polisen.[6] Konkursochrättenatt idkanäring.[13] Nyanamnregler.[25]

Socialdepartementet Utbvggtskydd mot högavård-ochIäkemedelskostnader. [1] Naturmedelför injektion.[2] Tandvårdeni börjanav 80-talet.[7] Utredningenrörandevissa frågor beträffandesjukvårdi livets slutskede.14Anhöriga,[20]2. Plötsligochoväntaddöd- anhörigas sjuklighetoch psykiskareaktioner.[21] 3. Barnochdöden.[22] Sjukvårdens inreorganisation- enidépromemoria. [26] Barnolycksfall. [28]

Ekonomidepartementet Utredningen omlöntagarnaochkapitaltillväxten. l. Löntagarnaoch kapitaltillväxten 1.Löntagarfonder-bakgrund ochproblemanalys. [8] 2, Löntagarnaochkapitaltillväxten2. Densvenskaförmögenhetsfördelningensutveckling.Löntagarfonder ochaktiemarknaden- en introduktion.Internationellakoncerneroch Iöntagarfonder.[9] 3. Löntagarnaochkapitaltillväxten 3, Löner,lönsamhetochSoliditeti svenskaindustriföretag.Vinstbegreppet. Denlokalalönebildningen ochföretagetsvinster- enpreliminäranalys.[10]4.Löntagarnaoch kapitaltillvâxten 4, Lantbrukskooperationen - ideologiochverklighet.l 11]

Budgetdepartementet Avgifteri staten- nulägeochutvecklingsmöjligheter. [23]

Utbildningsdepartementet Kulturhistorisk bebyggelse- värdatt värda.[17] Museijärnvägar. l 18]

Jordbruksdepartementet Regionallaboratorieverksamhet. [3] Naturvárdskommittén. l. Naturvårdoch täktverksamhet. [14] 2. Naturvårdochtäktverksamhet. Bilagor.[15] Jaktvârdsområden. [19]

Handelsdepartementet Konsumentinflytande genominsyn?[5] Lotteriutredningen. 1.Lotterierochspel.[29]

Arbetsmarknadsdepartementet Sysselsättningsutredningen. 1. Ökad sysselsättning.Finansiella effekteri offentligasektorn]16]2.Svsselsättningspolitik för arbete åt alla.[24] 3. Svsselsättningspolitik för arbeteåt alla.Bilagedel. [27]

Kommundepartementet Svenskakyrkansgudstjänst.Band4, Evangelieboken. l 12]

Anm.Siffrornainomklammerbetecknarutredningarnas nummeri denkronologiskaförteckningen.

Statens offentliga utredningar 1979

Kronologisk förteckning

Utbyggt skydd mot höga várd- och Iäkemedelskostnader. S. . Naturmedel för injektion. S, . Regional Iaboratorieverksamhet. Jo. . Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju.

mugg-lamm:-

Konsumentinflytande genom insyn? H. Polisen. Ju. , Tandvården i början av 80-talet. S. . Löntagarna och kapitaltillväxten 1. Löntagarfonder - bakgrund och problemanalys, E, co . Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknadenen introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. E , Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och Soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster - en preliminär analys. E. . Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen ideologi och verklighet. E. 12. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. 13, Konkurs och rätten att idka näring. Ju. . Naturvård och täktverksamhet. Jo. 15, Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. Jo. 16. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. A. 17. Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda. U. 18. Museiiärnvägar. U. 19. Jaktvårdsornråden. Jo. 20. Anhöriga. S. 21. Plötslig och oväntad död - anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. S. 22. Barn och döden. S. 23, Avgifter i staten - nuläge och utvecklingsmöjligheter. B. 24. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. A. 25. Nya namnregler. Ju. 26. Sjukvårdens inre organisation - en idépromemoria. S. 27. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. 28. Barnolycksfall. S. 29. Lotterier och spel. H.

________ KUN-Gl.. BlBL.

1979 oss-v 1

STOCKH t* z :aa

. . .y . . s

EM :;;:, 2 ISBN 9138-04514-

LlberFörlag

i Allmänna Förlaget L. M_“›____-_,,i=”_; V_ i*