Turism i Norrbotten att utveckla affärs- och privatresandet i länet : [en rapport från Utredningen om turistnäringen i Norrbottens län (Jo 1988:01)] : betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

orrbotten

i

r -

att utveckla utförs-

/f

och privatresandet

I länet.

7. i _gsmgii“**gf

En rapport från utredningen om turistnäringen i Norrbottens lön. -J (Jo 1935:01) nov 1990

sm]

1990: 103

Mb

§82?

Oc,

§0

Statens

offentliga utredningar

1990:103

E4 Industridepartementet

Turism i N crrbotten

-

att utveckla affärs-

och

privatresandet i länet

Betänkande av

gçrhandlingsgruppen för avtal om vissa

insatser för

främjande av turism, m.m. i Norrbotten

Stockholm 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskanslicts förvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/739 95 48

Publikationema kan ocksâ köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10700-7 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1990

Till statsrådet och chefen för industridepartementet

Genom beslLt den 17 mars 1988 bemyndigade regeringen chefen för jordbruksdepartementet at tillkalla en särskild statlig förhandlare med uppgift att göra en samlad bedömning av förutsättningama for en utvecklad turism i Norrbotten. Enligt samma beslut bemyniigades vidare chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt forhandlaren. Med söd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 13 april 1988 direktören Bill Fransson som särskild förhandlare. Som experter åt utredningen förordnades fr.o.m. den 1 juni 1988 direktören George Högsmder, departementssekreteraren Anita Johansson, departementsrâdet Stellan Kronvall, kanslirådet Christer Måhl, kanslirådet Kjell Nyman, direktören Lars Sandströtn samt departementssekreteraren Björn Eriksson (sedermera avliden). De fyra försträmnda expenema har under arbetets gång entledigats. Som experter har fr.o.m. det 9 juni 1989 förordnats sakkunnig Annie Persson och departementssekreteraren Agneta Spetz samt fr.o.m. den 17 april 1990 departementssekreterama Christer Chrisensen och Madeleine Holst. Till selceterare förordnades fr.o.m. den 5 december 1988 departementsrådet Stefan Sjölanler och till bitr. sekreterare fr.o.m. den 1 april 1988 sakkunnig Siv Milton. Utrednhgen antog namnet Förhandlingsgruppen for avtal om vissa insatser för främjande av turism, m.m. i Norrbotten (Jo 1988:01). Ansvaret för turism- och rekreationsfrågor överflyttades den l januari 1989 från jordbmks- till industridepartementet.

Som underlag för utredningens överväganden har vi låtit göra olika undersökningar av vilka två (Malmfältsturlsm resp. Förutsättningar för utveckling av husvagnsturism i Arjeplogs fjällvärld) presenteras i bilagor till betänkandet och vilka resp. författare svarar för. Som bilagor återfinns även en rapport om en studieresa i amerikanska och kanadensiska nationalparker och en skrivelse med förslag om kasinon i Sverige.

överlämnar härmed betänkandet Turism i Norrbotten - att utveckla Utredningen affärs- och privatresandet i länet. Ett särskilt yttrande har avgivits av experten Madeleine Holst, vilket återfinns som bilaga till betänkandet. Utredningsarbetet är härmed slutfört.

Stockholm den 8 november 1990

Bill Fransson Särskild förhandlare

Stefan Sjölander Selcreterare

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING

1 BAKGRUNDEN, STATSMAKTSBESLLITEN

2 NÅGRA FAKTA OCH UTGÅNGSPUNKTER

3 RESENÄRINGEN SOM EN MÖJLIGHET

4 ARBETETS UPPLÄGGNING 23

s NUVARANDE FÖRHÅLJANDEN 27 5.1 Rese- och besöksnäringen i länet 27 5.2 Resmönster 30 5.2. l Fritidsresor 5.2.2 Arbetsresor 38 5.3 Kommunikationer 5.4 Utbildning 41 5.5 Aktörer 42 5.6 samhälleliga insatser i Norrbotten 45 5.7 Regeringens regionalpolitiska proposition våren 1990 47 5.8 Effekter på turistnäringen av skattereformen 49 5.9 Regeringens utredning om skattereformens effekter på turismen i vissa områden, däribland Norrbottens län 52

6 BEÖMNINGAR 53 6.1 Turismens betydelse som regionalpolitiskt instrument 53 6.2 Marknadsförutsätmingar 54 6.2.1 Inledning 54 6.2.2 Attityder till Norrbotten som resmål 55 6.2.3 Starka sidor

6.2.4 Svaga sidor 69 6.2.5 Marknadssegment/añärsorruáden 6.3 77 Hinder för resenäringens utveckling i Norrbotten Institutionella förhållanden 77 6. 3.1 80 6.3.2 Synen på besöks- och resenär-ingen 6.3.3 82 Hinder i nuvarande stödrcgler 6.3.4 lnfrastrukturella hinder 85 6.4 89 En strategisk grundsyn 6.5 Prioriterade områden 95 6.5.1 Kiruna-Gällivareomrádct 96 Kustormådet 115 6.5.2 6.5.3 117 Övrigt 6.6 123 Utbildning 6.7 och utvärdering 125 Resultatuppföljning 6. 8 126 Förhandlingsuppdraget

FÖRSLAG 131 7

s FINANSIERING 141

9 FÖRSLAGENS ÖVERENSSTÄMMELSE MED PÅGÅENDE IEC-FÖRHANDLINGAR 143

Bilagor

Särskilt yttrande från expert i utredningen angående Ritsemvägen Konsultrappon - Malmfaltsrurism i Arjeplogs tjällvärld Rapport Förutsättningar för utveckling av husvagnsturism Rapport från en studieresa i amerikanska och kanadensiska nationalparken Förslag till Utredning om kasinon i Sverige

SAMMANFATTNING

lkap. I redogörs för de bakomliggande statsmaktsbesluten till utredningen. Bl.a. redovisas regeringens syn på rese- och besöksnäringen i Norrbotten och dess möjligheter att kompensera en försvagad sysselsättningsbas inom det statliga området med stadigvarande och långsiktigt kvarvarande arbetstillfällen. Enligt propositionen bör insatserna koncentreras till Kiruna och Gällivare kommuner, det s.k. Malmfältsorrtrådet.

l kap. 2 redovisas befolkningsförändringari länet under den senast 30-årsperioden och förändringar i sysselsättningen. Bl.a. konstateras att Norrbottens s.k. numera utgör en begränsad del av antalet arbetstillfällen i länet och att sektor dominerar. Samtidigt konstateras att möjligheterna sysselsättning i offentlig att upprätthålla eller öka sysselsättningen inom den varuproducerande industrin eller den offentliga sektorn är begränsade, bl.a. genom den intcmationaliseringsprocess som också Sverige deltar i.

I kap. 3 konstateras att det finns naturliga förutsättningar för att utveckla rese- och besöksnäringen i länet, men att det for närvarande föreligger ett antal hinder för denna utveckling. Vidare framhålls att rese- och besöksnäringen för sin infrastruktur (kommunikationer, boende) är beroende av att det finns annan livaktig ekonomisk verksamhet.

Ikap. 4 redogörs för utredningsarbetets uppläggning. Bl.a. redovisas att kontakterna med företag, kommuner och länsmyndigheter i Norrbotten har varit omfattande och att utredningen kommit i kontakt med och delvis påverkat ett antal frågor som är viktiga for utvecklingen av turistnäringen i länet redan under utredningsarbetets gång.

I kap. 5 redovisas inledningsvis vissa fakta om rese- och besöksnäringen i Norrbottens län och resultatet av en undersökning om resmönster och resvanor. Av den officiella inkvarteringsstatistiken framgår att bl.a. antalet gästnätter i Norrbotten ökat med 50 la under 1980-talet . Det har samtidigt skett en mycket snabb utbyggnad av boendekapaciteten, varför kapacitetsutnyttjandet fortfarande är lågt. Under 1980-talet har skett en förskjutning från hotell till husvagnscarnping.

En huvuddel av resandet äger rum under perioden maj-september. Rese- och besöksnäringen genererar direkt och indirekt en stor omsättning, sysselsätter man ga människor och ger kommuner och landsting betydande skatteintäkter.

I undersökningen om resmönster konstateras att resandet i Norrbotten helt domineras av resenärer från hemma- och närmarknaden. En slutsats man kan dra av detta är att det finns en stor potential För ökat resande till Norrbotten från andra delar av landet och från utlandet. Av undersökningen framgår vidare att besök hos släkt och vänner är det vanligaste motivet för att ha rest i Norrbotten. Det innebär också för dem som redan reseri Norrbotten att den vanligaste boendeforrnen är övernattning hos släkt och vänner. Boende i eget fritidshus är det näst vanligaste.

Materialet visar att det ñnns få privatägda fritidshus som ägs av andra än norrbottningar. vilket bidrar till att uthymingsmarknaden för fritidshus fungerar dåligt och spelar begränsad roll.

En annan undersökning visar att av ett tvärsnitt av svenska folket har klart mer än hälften aldrig besökt Norrbotten.

Norrbotten har en förhållandevis hög andel arbetsresande av det totala resandet. Även arbetsresandet är kraftigt dominerat av hemmamarknaden. Mellan 85 och 90 % av ett representativt urval svenskar har aldrig besökt Norrbotten i arbetet.

att Analysen av resmönstret visar också att resenäringens säsongsproblem skulle gå lösa om anläggningarna samutnyttjades för arbets- och fritidsresor. Vidare redovisas i kapitlet nuvarande kommunikationer. Inom länet dominerar bilen klart. Till länet dominerar flyget.

De utbildningar som finns inom tur-istomrâdet, i landet och i Norrbotten, redovisas också.

Vidare framgår att antalet aktörer inom rese- och besöksnäringen är mycket stort och att detta understryker behovet av en koordination.

De tidigare samhälleliga insatserna i Norrbotten behandlas. Det konstateras att dessa varit mycket omfattande och att det även i fortsättningen kommer att behövas samhälleligt stöd för att upprätthålla boende i delar av länet.

Årets regionalpolitiska proposition redovisas. I den framför regeringen bl.a. uppfattningen att investeringar också inom turistnäringen bara bör genomföras om de bedöms som långsiktigt lönsamma.

Skattereforrnens effekter på turistnäringen redovisas. BLa. hävdas att en konsekvens av den volymrninskning i resandet som redan blivit resultatet av skattehöjningar och andra prishöjningar och där ytterligare volymminskning kan väntas bör vara försiktighet med att investera i ny boendekapacitet. Ansträngningarna bör istället inriktas på att höja kvaliteten i produkterna, öka attraktionen, utveckla akti› vitetema för att på så sätt slå vakt om och utveckla redan existerande anläggningar.

I kap. 6 redovisas först bedömningar av turismen som regionalpolitiskt instrument. Bl.a. konstateras näringens stora betydelse i regioner med den utveckling av olika näringsgrenar som Norrbotten har. Vidare konstateras det stora behovet av möjligheterna till kombinationssysselsättning i glesbygd och den viktiga roll turismäringen spelar i ett sådant sammanhang.

Därefter redovisas en marknadsundersökning som rör Norrbotten och som utredningen låtit utföra.

Av denna kan man utläsa att Norrbotten har en tydlig proñl av naturupplevelse och vildmark hos den stora delen av befolkningen. Detta är samtidigt ett uttryck för att det fattas fysiska anläggningar eller aktiviteter i Norrbotten som har en så stark proñl att de syns också utanför länet.

De tillfrågade personerna i undersökningen har en grundläggande positiv attityd till Norrbotten som resmål, särskilt när det gäller sommaren. När de jämför med andra områden framstår dock inte Norrbotten som lika attraktivt

De skäl som anges för att vilja resa till Norrbotten är i hög grad de som mera allmänt har med natur och kultur att göra. Bland aktiviteter är det så gott som enbart skidåkning och ñske som närrms som motiv för att resa. Norrbotten är inte känt för några speciella sevärdheter vid sidan av naturen i största allmänhet och inte heller för några särskilda evenemang.

Norrbotten står for som resmål. Det finns en relativt enstämmig uppfattning om vad är mer oförstörd Norrbotten är äventyr och vildmark. Norrbotten är exotiskt. Miljön än på de flesta håll.

I kapitlet analyseras ytterligare regionens starka och svaga sidor.

för Norrbottens- I en särskild redovisning analyseras de olika marknadssegmenten resande. Av underlagen framgår att allt resande utom det destinationsbundna för att arbetsresandet går att påverka i hög utsträckning. men att en förutsättning sepåverka fritidsresandet är att man inom länet kan utveckla tydligt proñlerade i värdheter. Vidare konstateras under detta kapitel att framtida större volymökningar svenska och norresandet till Norrbotten i det första skedet måste komma från den diska marknaden.

rese- och besöksnäringen I kap. 6 behandlas också de hinder for en utveckling av Bl.a. konstateras bristeri de institutionella förhållandena och som har identifierats. länsstyrelsens nyckelroll for att lösa detta. Här kommenteras också den nuvarande i länet och däribland turistnäringen och synen på tjänstesektom över huvud taget även vissa hinder i de nuvarande regionalpolitiska stödreglema. Behovet av att i resor till Norrbotten understryks. De samverkan försöka åstadkomma billigare långa avstånden till och i Norrbotten gör att det ställs högre krav på unika upplevelser och sevärdheter.

som görs från sam- En strategisk grundsyn presenteras. Den slår fast att de insatser hällets sida måste utgå från långsiktigt lönsamma projekt, vilket i nuläget begränsar insatserna måste koncenutrymmet för investeringar i ytterligare boendekapacitet. Norrbotten. Det treras till vissa delar av länet och inriktas på det som är unikt för lcrävs även en långsiktig och samordnad helhetssyn på de insatser som görs. Beho-

vet av fortsatt samhälleli gt stöd konstateras i detta sammanhang.

för samhällsinsatser I kapitlet pekas på de geografiska områden som bör prioriteras Även kustområdet inom turistnäringen. Dessa är i första hand Tometräskområdet. människor. Indefinieras som viktigt för turistnäringen därför att där finns mycket stöd. satsema i kustområdet bör dock i huvudsak kunna genomföras utan statligt Även andra projekt nämns, framför allt i Lule älvdal.

Behovet av samverkan mellan anläggningarna i Kiruna-Gällivareområdet påpekas, bl.a. för att åstadkomma billigare resor till Norrbotten, större genomslagskraft i marknadsföring och lägre produktionskostnader for anläggningarna. Det slås fast att samarbetsorganisationer mellan anläggningarna bör kunna få statligt stöd.

I detta kapitel görs också klan att de insatser staten gör inom området har till syfte att i första hand utveckla turistnäringen i länet, och inte har utgångspunkten att ytterligare förbättra lokalbefolkningens relcreationsmöjligheter.

Frågan om Kirunatjällens nationalpark behandlas. Någon ny park föreslås inte. Däremot föreslås försöksverksamhet med det nya regelsystem för utnyttjande av nationalparker och med en regionalt förankrad förvaltning, som en arbetsgrupp tidigare presenterat. Både Abisko och Vadvetjåkko nationalparker föreslås ingå i försöksverksamheten. Vissa proñlerade investeringar i Abisko föreslås.

Vissa satsningar på verksamheter kopplade till rymdaktiviteteri Norrbotten förs fram. Framför allt bör byggandet av ett s.k. Visitors Center vid Esrangebasen få stor betydelse som proñlanläggning i länet. Bedömningen görs att ett kasino av internationellt snitt i Kiruna också skulle ha effekt som profrlanläggning och att frågan därför bör utredas, samt att ett Visitors Center även inne i Kiruna bör komma till stånd.

Även samekulturen bedöms ha goda förutsättningar att utvecklas som turistisk attraktion. Vissa forslag som berör Gällivare kommun presenteras. Vidare redovisas de goda förutsättningarna för en satsning på s.k. friskvårdsprojekt i länet.

I kustornrådet bör insatserna framför allt koncentreras på det planerade inomhusbadet i Piteå. Vissa andra projekt redovisas också, men i kustornrådet bör utgångspunkten vara att dessa kommer till stånd utan statligt stöd. Även insatser inom andra områden som Arvidsjaur och Arjeplogs kommuner samt Lule älvdal presenteras. Därtill görs en redovisning av möjliga och önskvärda ñskevårdsprojekt.

Behovet av utbildning inom rescnäringsföretagen förs fram. Konkreta förslag till uppdrag till länsarbetsnärrtnden och Norrbottens Turistråd för att utarbeta utbildnings- och informationspmgram presenteras.

Behovet av förbättrad uppföljning av de regionalpolitiska insatserna påtalas. Det är länsstyrelsen som har ansvaret för att förbättra denna resultatuppföljning. Vissa aspekter på det givna förhandlingsuppdraget tas upp. Det konstateras att det inte funnits några egentliga strukturella förutsättningar för direkta förhandlingar med privata företag.

I kap. 7 presenteras utredningens förslag.

Med utgångspunkt i den strategiska grundsyn som tidigare fastslagits, pekas på behovet av samverkan, profilering och en satsning på olika typer av resande.

Kiruna-Gällivareområdet, med särskild koncentration på Tometräskområdet, framhålls. Särskilda insatser bör göras i Riksgränsen, Björkliden och Abisko, inkl. en försöksverksamhet med ny nationalparksförvaltning.

Förslag om investeringar i ett antal Visitors Centers förs fram (i Abisko, Kiruna tätort och vid Esrange). Särskilt det vid Esrangebasen bör uppmärksammas.

Inom Gällivare kommun föreslas en prövning av frågan om förlängning av Ritsemvägen över till Norge. Kustområdets möjligheter i turistiskt hänseende framhålls. Särskilt gäller detta det planerade inomhusbadet i Piteå. Även Abisko och Arjeplogs kommuner samt Lule älvdal presenteras som utvecklingsbara områden för turism. Ett antal konkreta förslag till insatser i dessa områden redovisas. Samekulturens betydelse betonas och även fisket som rekreationsaktivitet. Ett antal projekt inom ñskeområdet fors fram. Vikten av att åstadkomma billigare transporter till och även inom länet stryks under.

Möjlighetema att använda de interregionala infrastruktur-medel som riksdagen beslutat om, till en inlandsväg eller ett antal Visitors Centers, framhålls.

l kap. 8 behandlas finansieringsfrågoma. Det konstateras att förslagen i huvudsak är tänkta att finansieras med ordinarie medel, men att det kan bli aktuellt med finansiering i särskild ordning för vissa projekt.

Ikap. 9, slutligen, behandlas frågan om uuedningsförslagens överensstämmelse med pågående förhandlingar mellan EG och EFTA.

Det konstateras att förslagen i utredningen inte står i strid med intentionerna i EGförhandlingama eller i regeringens senasteregionalpolitiska proposition.

Skala1:2300000 0 20 40 60 som

LR/I Knavøn §auuunøuvu vanan-annan

1 Bakgrunden, statsmaktsbesluten

I regeringens proposition (prop. l987/88:86, KrU 24, rskr. 352) om Särskilda regionalpolitiska insatseri Norrbottens län m.m. redovisas i ett särskilt avsnitt (bil. 5 s. 36-39) forslag till åtgärder för att främja turismen i länet

l avsnittet redovisas bl.a. dc bedömningar som olika intressenter och organisationer har gjort av förutsättningarna för turism och rekreation i Norrbotten.

Bl.a. redovisas de uppfattningar Sveriges Turistråd framfört i den strukturplan för turism som Turistrådet presenterade för regeringen 1987. Av propositionen framgår:

I planen framhålls också Kiruna-Narviksontrådets förutsättningar för turism. Läget så långt norrut och ändå så tillgängligt anses vara en unik tillgång. För en internationell marknad stämmer, enligt Turistrådet, området väl överens med den profil som efterfrågas för exklusiva konferenser och belöningsresor med stora krav på sidoaktiviteter och upplevelser. Här finns en unik nomadkultur, världens största underjordsgruva, världens enda civila och neutrala rymdbas, en fantastisk tjällvärld med Europas största nationalpark och en infrastruktur som saknas på motsvarande breddgrader i övrigt runt jorden. Utgångsläget är således gynnsamt.

Föredragande statsrådet ställer sig i propositionen bakom de bedömningar som görs av turismens (eller annorlunda uttryckt, besöks- och resenäringens) förutsättningar i Norrbottens län. Han påpekar bl.a. att den dominerande marknaden för turism i länet är närmarknaden på Nordkalotten, men att andra delar av Sverige och även internationella turistmarknader blir allt intressantare.

Föredraganden föreslår i propositionen att en samlad bedömning görs av turismens förutsättningari länet. Han föreslår att en särskild förhandlare tillkallas för att göra en sådan bedömning och for att överväga och föreslå olika slags former för samarbete med näringslivet.

Utgångspunkten för ett sådant uppdrag bör enligt föredragande statsrådet vara de bedömningar om en sviktande arbetsmarknad inom vissa statliga verksamheter i länet som görs på annat ställe i propositionen, och turismens och resenäringens

möjligheter att kompensera denna försvagade sysselsättningsbas med stadigvarande

arbetstillfällen i långsiktigt lönsamma turistprojekt. För att möjliggöra detta krävs,

enligt föredragande statsråd, en korncentration av resursinsatsema. I första hand bör resurserna av sysselsättningsskäl, men också för att de naturliga förutsättningarna där är mycket goda, koncentreras till Kiruna och Gällivare kommuner, det s.k. Malmfältsonuådet

Regeringen och sedermera riksdzagen hade inget att invända mot föredragande statsråds uppfattningar och förslag; i dessa frågor.

Regeringen bemyndigande den 17 mars 1988 statsrådet Lönnqvist att tillkalla en förhandlare for statlig medverkan i tturistprojekt i Norrbottens län.

Av propositionen och Förhandlarems direktiv framgår bl.a. att man inom ramen för uppdraget bör inventera olika turistiska utvecklingsprojekt i länet, analysera anläggningssituationen och den infxrastrukturella situationen i övrigt samt bedöma marknadsförutsättningarna från egna eller redan genomförda analyser. Direktiven uttrycker, i jämförelse med propositionen, ett mer direkt uttalat förhandlingsuppdrag med upprättande av avtal, m.irn.

Utredningen har organiserats så, aut det direkta arbetet har utförts av mig och en sekretariat. Till utredningen har därtiill varit kopplad en av departementschefen utsedd referensgrupp med representanter för industri-, arbetsmarknads-, kommunikationsoch miljödepartementen. Även Sv/eriges och Norrbottens Turistråd har varit representerade i referensgruppen.

Arbetet påbörjades i maj 1988.

2 fakta

Några och utgångspunkter

Norrbottens län utgör nästan en fjärdedel av Sveriges yta och har en befolkning på drygt 260 000 personer, vilket motsvarar drygt 3 % av landets totala.

Norrbotten, och även andra delar av landets mer glest befolkade delar. har under perioden från andra världskriget genomgått omfattande förändringar i befolkningsstruktur och sysselsättning.

Av nedanstående tabeller framgår vissa uppgifter om befolkningen i länet.

Tabell 1. Befolkningen I Norrbottens lan. absoluta tal och endel av landets befolkning vld nagra ollka tllllallen k 1950 1960 1970 1989 1980 Absolutatal 241 262 255 267 263 , (msental) Procentandd 3,43 3,49 3,16 3.21 3,08

Tabell 2. Relativ arbetslöshet 1Norrbottens lan k 1985 1988

Öppenarbelslüshet 5,3 % 3,9%(riket 1.7%)

Tabell 3. Belolknlngen I Norrbottens Ian, proeentuell andel I olika åldersgrupper vld nagra olika tidpunkter k 1960 1970 1980 1989

Tabell 4. Belolknlngen I tätort resp. glesbygd I Norrbottens Ian vld nagra olika tidpunkter Å 1960 1970 1980 1989

Boend , Piteå.Luleå,

Bodenfzluvsbyn. Kalix

ochHaparandakommurwr 56% 60% 65% 67% Boendeiövriga Nonboaen 44 % 40 Jb 35 % 33 b

Av tabellerna framgår att länets befolkning har minskat med drygt 10 % under mätpeñoden som andel av hela landets befolkning. Under den senaste 30-årsperioden har den relativa andelen av befolkningen över 64 år fördubblats; helt på bekostnad av gruppen 0-15 år. Befolkningen har koncentrerats till Östersjökusten.

Förändring av sysselsättningen i länet inom olika näringsgrenar framgår av följande tabell.

Tabell 5. Andelen sysselsatta Inom ollka sektorer I Norrbottens lan; I procent av sysselsatt del av befolkningen I lånet (16 an) A: 1960 1970 1980 1988

Jord-och skogsbruk, jakt ochfiske 18,6 9,6 5.7 5,0 Gmvorochmineralbmtt 15,5 7.2 5,9 3.3 Tillverknings-och byggnadsindustri 24.7 27.6 24.9 21.9 T oduküo

ugfsâfgffcnüig hur 21.6 24.5 25.5 25.7

förvaltningoch

Offentliä andrao erttligatjänster 19.5 31.0 37.8 42.8

Övrigt 0.l 0.l 0.2 0,3

Enligt SNI-kod (SvenskNåringsgrensindelning).

Av siffrorna i tabellerna framgår tydligt de omfattande förändringar som ägt rum i länet, också under den senaste 30-40-årsperioden.

Dessa förändringar fortgår alltjämt; till delar i minst samma snabba takt som de har gjort under 1970- och 1980-talen. Som framgår av tabell 5 har offentlig sektor i sysselsättningsvolym sedan länge passerat vad man kan beteckna som Norrbottens basnäringar. dvs. sysselsättning inom näringar samt skogs- och jordbruket (även den tunga processindustrin inkluderas ofta i begreppet basnäringar). Även servicenäringama har idag fler personer anställda än vad basnäringama gruvnäring samt skogs- och jordbruk har. Denna minskning av basnäringamas relativa andel av sysselsättningen kommer sannolikt att fortsätta under 1990-talet

En tungt vägande orsak till de förändringar i länet som ägt rum under den här perioden, och som kommer att fortsätta äga rum. är förändringari den intemationella ekonomiska utvecklingen och Sveriges ökade beroende av denna utveckling. Hela landet kommer att påverkas av den intemationaliseringsprocess som bl.a. skapandet av EGzs inre marknad och öppningen av de östeuropeiska länderna innebär, och kommer att innebära. och som berör också de delar av landet som befinner sig längst från den europeiska kontinenten. l ett europeiskt perspektiv framstår i vissa avseenden hela Sverige som ett Norrbotten, samtidigt som behovet av att koncentrera de resurser ett litet land som Sverige kan producera ökar när vi har att på nya villkor konkurrera med länder som i produktionsvolym är mycket större än vi.

De bakomliggande faktorerna till regionalpolitiken och den framtida utvecklingen av denna behandlas ocksåi 1990 års långtidsutredning (LU 90). l bil. 12 till LU 90 (Det omedvetna valet- nationell politik och regional obalans) analyserar Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) törutsättningama för regionalpolitiken. ERU skriver:

Det regionala utvecklingsmönstret i Sverige påverkas av många faktorer. Bland dessa faktorer står emellertid en - den internationella ekonomiska utvecklingen - i en särklass. Den internationella ekonomiska utvecklingen är den viktigaste drivkraften bakom den regionala utvecklingen i Sverige. Förändringar i världsekonomin på» verkar det regionala utvecklingsmönstret såväl direkt som indirekt.

Under 1990-talet kommer Sveriges koppling till den internationella ekonomiska utvecklingen snarast att öka genom olika typer av överenskommelser med olika grupperingar av stater. För de multinationella, kanske främst varuproducerande, svenska företagen har det sedan länge varit en realitet att etablera produktion och

försäljning på den europeiska kontinenten. Den hårdnande konkurrenssituationen

som denna intemationaliseringsprocess leder till medför bl.a. att svenska företag

från andra delar av landet hellre flyttar sin produktion utomlands än till de infrastrukturellt och sysselsättningsmässigt svagare delarna av Sverige, som också Norrbotten utgör. Den ökande konkurrensen leder också till ett fortgående behov av omfattande rationaliseringar inom den vamproducerande sektorn. Det betyder att även fortsatt mycket kraftiga investeringar inom den varuproducerande industrin i Norrbotten ändå, mot bakgrund av det omfattande rationaliseringsbehovet, skulle leda till minskad sysselsättning.

Det finns ingenting som tyder på att dessa rationaliseringar, och därmed sammanhängande minskande sysselsättning, inte skulle fortsätta under det nuvarande decenniet - tvärtom. Inte minst av dessa skäl är det sannolikt att Norrbotten även i fortsättningen kommer att behöva samhälleliga insatser för att upprätthålla infrastrukturella och andra förutsättningar for boende i de större delarna av länet.

Den minskade sysselsättning som kan konstateras inom de tidigare basnäringarna i länet har under 1960-, 1970- och 1980-talen till den helt överväldigande delen kompenserats med en ökad sysselsättning inom offentlig sektor. Denna möjlighet föreligger inte längre. l dagsläget råder skattestopp för åren 1991 och 1992 för primärkommuner och landstingskommuner i hela landet. Möjligheten att höja de kommunala skatterna måste, även utan detta lagreglerade skattestopp, ändå anses vara kraftigt begränsade. Även i Norrbotten föreligger kraftiga restriktioner på eventuella önskemål att öka antalet sysselsatta i statlig sektor. Behovet av ökad produktivitet också inom den offentliga sektorn är stort om nuvarande och nya, redan beslutade åtaganden skall kunna uppfyllas utan skattehöjningar. Möjligheterna att öka antalet sysselsatta inom sektorn kommer, med de förutsättningar som föreligger för 1990-talet, därför att vara mycket begränsade.

Infor 1990-talet berörs således också Sverige av stora och djupgående förändringar som inte längre är enbart nationella på de sätt som de tidigare varit. Det förändrar bl.a. produktionsförhållandena i landet. I en situation då det bl.a. av internationella konkurrensskäl inte kommer att gå att upprätthålla sysselsättningen på nuvarande nivå i Norrbotten i de tidigare s.k. basnäringama (eller i vart fall inte öka den) samtidigt som den offentliga sektorn inte längre kan expandera, måste nya möjligheter prövas om de övergripande regionalpolitiska mål som statsmakterna har givit uttryck för, skall kunna upprätthållas.

3 Resenäringen som en möjlighet

Det område som i ett sådant perspektiv som beskrivits i kap. 2 framstår som det kvarvarande för ökad sysselsättning och ekonomisk expansion i länet är tjänste- .rektorm För Norrbottens del måste denna expansion genomföras inom de delar av tjänstesektom där länet kan sägas ha relativa fördelar - antingen därför att de naturliga förutsättningama är bättre än på andra ställen eller därför att samhället väljer att stödja viss produktion på grund av att möjligheten ñnns att förlägga eller styra produktionen till länet och i samband därmed acceptera eventuella merkostnader för detta.

Ett sådant område där produktionen skulle kunna förläggas till länet är i princip all typ av modern informationssystemhanteting. Med elektroniskt baserade datasystem spelar det längre avståndet från det befolkningsmässigt tätare södra Sverige inte

någon roll för denna typ av tjänsteproduktion. Det här gäller naturligtvis inforrna-

tionshantering också inom den offentliga sektorn. Denna möjlighet att upphäva en av Norrbottens relativa nackdelar, nämligen det längre avståndet, har också redan använts. Redan idag finns ett antal både offentliga och privata verksamheter lokalisetade till länet som tillkommit just med den bakgrund jag beskrivit här.

Möjligheten att på det här sättet utveckla olika typer av liknande tjänsteproduktion inom länet äri framtiden av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av denna del av landet.

Det som är signifikant for denna typ av sysselsättning, och även annan tjänsteproduktion, är emellertid att den i sig inte har några naturliga förutsättningar att utvecklas just i Norrbotten. I vissa fall har den en direkt koppling till verksamheten i länet, som i fallet med den bildproduktion som är ett direkt resultat av Rymdbolagets verksamhet i länet. Den kan också användas för att möjliggöra sysselsättning och boende i länet därför att den har ett innehåll som minskar eller upphäver Norrbottens relativa nackdelar i många typer av produktion, men den har samtidigt oftast inte någon direkt koppling till länet genom att Norrbotten för denna typ av produktion kan uppvisa eller erbjuda några relativa fördelar, dvs. att det - med vissa undantag - skulle finnas mer naturliga förutsättningar for denna typ av produktion i Norrbotten jämñrt med andra delar av landet

Enligt min mening har Norrbotten inom rese- och besöksnäringen däremot just dessa relativa fördelar jämfört med många andra delar av landet.

Norrbotten har enligt min uppfattning utomordentligt goda och. i ordets rätta be- märkelse, naturliga förutsättningar för en expansion av rese- och besöksnäringen givet de riktiga strukturella och samordnade möjligheterna. Däremot framstår idag rese- och besöksnäringen samt de krav den ställer som främmande och onaturliga for många som bor i länet. Jag återkommer till denna fråga längre fram.

Genom resenäringen finns också en potential för att utveckla andra områden och näringar i länet samtidigt som även resenäringens utveckling påverkas av dessa andra ornrådens utveckling. Ett bra exempel på detta är den vintertestverksarnhet för bilar som for närvarande bedrivs i flera kommuner i länet.

I huvudsak är det utländska företag som producerar bilar eller olika typer av utrustning tör bilar, som testar sina produkter för att se om de klarar de extrema klimatförhållanden som Norrbotten kan erbjuda. Verksamheten väcker även internationellt stor uppmärksamhet. Det är högst sannolikt att ett antal personer kommer att besöka länet av den enda orsaken att man fått information om det bara genom den uppmärksamhet biltestverksamheten rönL

Också mer direkt påverkas resenäringen och biltestverksamheten av varandra. Turistnäringen i Norrbotten är en utpräglat säsongsbetonad näring. Det grundläggande lönsamhetsproblemet för näringen har sitt ursprung bl.a. i detta. Genom biltestverksamheten kan hotellen på de berörda orterna helt vända på sitt säsongspreblem. Med de stora kontrakt for förhyrningar på hotellen som bilföretagen kan ersina bjuda för vintersäsongen, kan de som driver hotellet istället marginalprissätta rum på sommarsäsongen, istället för under det som normalt är lågsäsong. Resultatet blir att man över huvud taget inte har någon säsong utan beläggning. På så sätt

kan i det här fallet biltestverksamheten bidra till att möjliggöra en satsning på annan

turism i området, som möjligen annars aldrig hade kommit till stånd.

Detta är ett bra exempel på hur verksamhet vid sidan av resenäringen ändå kan stödja just denna närings utveckling.

Jag menar därför att insatser för att förbättra möjligheterna för resenärin gen i länet inte kan inskränkas till satsningar inom projekt och områden som enbart är direkt

turistiska. Andra företeelser och aktiviteter än de som direkt är kopplade till t.ex. konferens- eller rekreationsresandet påverkari hög grad resebranschens utveckling i länet. Dessa företeelser är nödvändigtvis inte enbart förlagda till länet. Exempelvis är grunden för de tunga kommunikationema till länet annat än vad vi oftast avser med turism. I huvudsak är det olika former av arbetsresande som skapar den nödvändiga strukturen av t.ex. kommunikationer och kommersiell boendekapacitet. Detta arbetsresande förorsakas i sin tur av olika typer av ekonomisk verksamhet. Samtidigt är det en absolut förutsättning för att kunna utveckla turismen i länet, att kommunikationerna är goda och att det finns en kommersiell boendekapacitet; något som alltså i första hand åstadkoms genom aktiviteter som i första hand inte är turistiska. Jag återkommer till frågan om kommunikationer längre fram.

Biltestverksamheten är också ett utmärkt exempel på vilken typ av satsningar som enligt min mening har bäst förutsättningar att överleva och utvecklas i länet i framtiden, nämligen satsningar inom i första hand tjänstesektom, däribland servicenäringarna.

Detta har också konjunkturaspekter som beskrivs av Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) i 1990 års långtidsutredning. ERU skriver:

Konjunktumedgångama drabbar som tidigare industriregionema hårdast, medan konjunkturuppgångama i första hand leder till expansion i regioner med en stor servicesektor. Dessa regioner är i sin tur förhållandevis okänsliga för konjunkturnedgångar.

Idag föreligger specifika rnarknadsmöjligheter och förutsättningar för turistnäringen i Norrbotten; ett område som enligt min uppfattning mycket väl kan bli länets nya basnäring. Samtidigt ñnns ett antal hinder för att kunna utnyttja Norrbottens potential inom besöks- och resenäringen. I den här rapporten redovisar jag dessa marknadsförutsättrtingar och vilka dessa hinder är enligt min uppfattning samt vad som kan göras för att få bort dem eller minska dem.

4 Arbetets uppläggning

En utgångspunkt för mitt arbete så här långt har varit att ha så omfattande kontakt med företrädare for länet som möjligt och att på ort och ställe ta del av de synpunkter och den erfarenhet dessa företrädare har.

Det har inneburit att jag - tillsammans med sekretariatet och utredningens representant från Norrbottens turisuråd - varit på resa till och från samt i länet under ett avsevärt antal dagar av utredningstiden. Jag har under den här perioden träffat representanter for länsstyrelsen vid ett flertal tillfällen, landstinget, olika sameföreträdare, Kiruna Jakt- och Fiskevårdsförening, Svenska Turistföreningen (STF) centralt och deras representation i Abisko och Kebnekaise, Abisko naturvetenskapliga station, representanter för ett stort antal anläggningar i hela länet, Kiruna kommuns dåvarande Hotellfastighetsbolag och därtill företrädare för länets samtliga 14

primärkommuner. Jag har också varit i kontakt med större företag på riksplanet om

deras intresse för investeringar i länet liksom med regionalt verksamma företag i Norrbotten. Jag har även träffat representanter för Rymdbolaget om rymdverksamheten i Kiruna och Luftfartsverket om kommunikationerna i länet. Utredningen har också besökt Finland for att studera motsvarande turistinitiativ i de norra delarna av landet samt USA och Canada i syfte att vinna erfarenheter från deras system för förvaltning av nationalparker. En rapport från studieresan i USA och Canada återfinns som bilaga till denna rapport.

Jag har valt detta arbetssätt av flera skäl. Det framstår för mig som naturligt att det största kunnandet inom området finns inom länet, och i vissa fall på andra ställen, och att man i forsta hand bör ta vara på den kunskap och de erfarenheter som redan finns. De frågor som diskuteras i mitt uppdrag är inte allt igenom nya och dessutom är det många verksamma inom området i Norrbotten som har tydliga och konstruktiva uppfattningar om hur de skulle kunna åtgärdas och vilken typ av initiativ som behöver tas.

Det ligger, enligt min mening, dessutom i sakens natur - särskilt när det gäller förslag till enskilda konkreta projekt - att idéerna och initiativen i hög grad måste komma från de som är verksamma i regionen. Utan direkt kontakt på ort och ställe går det inte att få information om dessa initiativ och tankegångar.

Genom dessa kontakter har jag vunnit kunskaper som varit av avgörande betydelse för mitt arbete.

Regeringens beslut att tillsätta utredningen och det regionala intresset för att kontakta mig för diskussioner och annat i dessa frågor, har samtidigt i sig inneburit att ett antal förändringar inom näringen har aktualiserats eller påverkats bara genom utredningens existens.

Bl.a. gäller detta Kiruna kommuns arbete och ställningstaganden i vissa planfrågor och kommunens initiativ till försäljning av sitt Hotellfastighetsbolag, som tidigare ägde både hotell Ferrum i Kiruna och Riksgränsenanläggningen.

Båda dessa beslut är exempel på strukturfrågor som enligt min uppfattning är nödvändiga att lösa om rese- och besöksnäringen skall kunna utvecklas i länet. Utredningen har därför lagt ned avsevärd tid på att genom kontakter med Kiruna kommun medverka till att få dessa Förändringar till stånd.

Andra frågor som behandlats redan under utredningsarbetets gång är lokaliseringsstöd till enskilda projekt inom turistområdet. För dessa projekt har utredningen genom informella yttranden under hand, haft funktionen av remissorgan; i vissa fall med bilden från utomstående att jag i rollen av statlig förhandlare skulle ha en beslutsfunktion i dessa frågor. I något fall har jag, efter informella kontakter i arbetsmarknadsdepartementet, förhandlat med de tilltänkta investerarna till ett projekt.

Det sätt jag valt att arbeta på och den funktion utredningen fått och haft av beredande organ redan under utredningstiden, har inneburit att utredningen har tagit lång tid; betydligt längre än vad som förutsattes då regeringen lämnades sitt uppdrag till mig.

Jag menar emellertid att detta varit nödvändigt och, som frågorna utvecklade sig under arbetets gång, också till nytta för resenärin gen i länet. Resultatet av de beredande frågor jag haft del i, främst de som berört Kiruna kommun, kommer enligt min bedörrming att vara av betydelse för näringens utvecklingsmöjligheter i hela Malmfältsområdet, det område inom länet som enligt propositionen bör prioriteras.

Utan de grundliga kontakter med företrädare för länet som jag redovisat tidigare. hade det enligt min mening inte heller varit möjligt att skaffa sig den kunskap om länet som nu kan ligga till grund för det principiella synsätt på dessa frågor och de förslag som jag kommer att presentera längre fram.

5 Nuvarande förhållanden

5.1 Rese- och besöksnäringen l länet

Uppgifterna i detta avsnitt bygger på tillgänglig inkvarteringsstatistik. Härutöver förekommer aktiviteter inom rese- och besöksnäringens område som i omsättning uppgår till minst lika mycket.

Under 1980-talet har antalet registrerade gästnätter i länet ökat med närmare 50 %, från 1,2 miljoner nätter till 1,8. Samtidigt beräknas de oregisuerade gästnättema uppgå till minst det dubbla. Norrbotten har under decenniet haft en av de snabbaste volymökningama av antalet gästnätter i landet, närmare 5 % per år. Norrbottens andel av det totala antalet gästnätter i riket uppgår också till ca 5 %, jämfört med befolkningsandelen som är drygt 3 %.

Den ökade volymen gästnätter i länet har samtidigt inte medfört någon förbättring av lönsamheten inom näringen, eftersom volymökningen motsvarats av en ökad logikapacitet.

Det här kan man också se på siffrorna för kapacitetsutnyttjande av hotell, stugbyar och vandrarhem i länet. Från 1988 till 1989 fick länet sex nya anläggningar med sammantaget 831 nya rum. Detta bidrog till att kapacitetsutnyttjandet i snitt över året låg kvar på strax över 30 % for 1989 trots att antalet gästnätter ökade med mer än 70 000 på dessa logiforrner, jämfört med 1988.

Ca 75 % av resandet och besöken äger rum under perioden maj-september, räknat efter inkvarteringsstatistiken. Resandet tidigare under vårvintern har dock ökat under senare år. inte minst genom att Nordkalottvägen gjort üällanläggningama längs vägen mer lättåtkomliga, men också genom en medveten satsning på konferensrnarknaden samt upplevelse- och äventyrstutism.

Boendet har under 1980-talet förskjutits från hotell till husvagn och camping, som också fått en annan karaktär liknande fritidshusvistelse.

1. Antal pa några olika Inackorderlngstyper l Norr- Diagram gästnätter bottens lån

750 700- 650 f 600- ,øntllo. - Camping

Gästnätter 55° ”äov//J/ u» Hotell

(1000) / u stugbyar 5001.414

53 84 85 86 87 BB 89 Ål Kllh sca-Inkvunovlnquatislh

Både den ökade husvagnscampingen och det ökade antalet konferenser i länet kan härledas ur en medveten satsning på ökad tillgång till anläggningar av dessa typer. Både kommuner och enskilda turistföretag har investerat i attraktiva husvagnscamresp. konferenshotell. Särskilt för konferenshotellen har detta pinganläggningar medfört en stor överkapacitet, särskilt under de delar av året då sådan verksamhet inte är aktuell.

Av de olika nationalitetema dominerar svenskarna turismen i länet. Svenskarna utgör numera ca 75 % av alla gästnätter i kommersiella boendeformer (hotell, stugbyar, vandrarhem, carnping). Därnäst kommer norrmännen med ca 12 %. Övriga nationaliteter - inkl. finländare, tyskar m.fl. - representerar således inte mer än sammanlagt 13 %.

Det finns ingen marknadsundersökning genomförd utomlands om det internationella resandet till just Norrbotten. Den senaste undersökning som är gjort är den som Sveriges Turistråd lät genomföra 1986-1987 om den europeiska (närmast västeuropeiska) synen på hela Sverige och varför man reser eller inte reser hit.

Den bild man har av Sverige i dessa länder, och som också är ens eget motiv för att åka hit, är att deti Sverige finns mycket natur, att här är rent och att det finns en god miljö även i övrigt. Upplevelsen av detta känns attraktiv för den begränsade grupp som säger sig ha råd att semestra i Sverige.

Utan att dra alltför långtgående slutsatser av dessa allmänna uppfattningar, kan man ändå säga att Norrbotten typiskt gynnas av en sådan proñluppfattning, eftersom Norrbotten i högre utsträckning än andra landsdelar uppfyller den bild man har av Sverige. Det borde därför - åtminstone på sikt - finnas utrymme för ett ökat resande från den europeiska kontinenten till Norrbotten. förutsatt att andra avgörande faktorer för resandet inte försämrar förutsättningama ytterligare, exempelvis den relativa prisutvecklingen i Sverige jämfört med andra länder. Jag återkommer till dessa frågor lingre fram.

Direkt och indirekt via handel och annat beräknas rese- och besöksnäringen ha omsatt 1,3 miljarder kronor i länet 1989, om man räknar med även de oregistrerade besökarna.

Enligt beräkningar baserade på den registrerade övemattningsvolymen genererar näringen dänned minst 30. sannolikt mer än 40, milj. kr. i skatter enbart till landstinget och primärkommunema. Till detta kommer skatteintäkter från övriga resenärer, om än proportionellt inte lika mycket

SCB presenterar i sitt ÅRSYS-material siffror om sysselsättningen inom re-

senäringen. Av materialet framgår att per den 31 december 1988 fanns det drygt

3 300 heltidssysselsättningstillfällen i länet inom hotell- och restaurangbranschen. Av dessa upprätthålls mer än 2 200 sysselsättningstilltällen av kvinnor.

l-lärtill kommer nästan 2 000 heltidssysselsättningstillfällen som upprätthålls av säsongsarbetare som inte bori länet.

l dessa siffror är inte inräknade de indirekta sysselsättningstillfällena inom transport. handel o.d. som genereras av turismen.

Det kan också vara intressant att något studera de olika resekategoriemas ekonomiska omsättning vid sitt resande i Norrbotten. Jag kommer längre fram att redo-

visa mina uppfattningar om de olika resekategoriemas betydelse för näringens utveckling i länet.

Inte särskilt förvånande visar beräkningama att resenärerna på hotell omsätter mest och bland dessa aftärs- och konferensresenärer betydligt mer än fritids- och gruppresenärema. Likaså spenderar resenärerna per person i stugby mer än de som campar. Av detta skall man dock inte, som jag senare kommer att visa, dra slutsatsen att affärs- och konferensresandet enskilt skall prioriteras i en satsning på rese- och besöksnäringen i länet.

Marknadsföringen av turismen i Norrbotten under 1980-talet har varit imiktat mot aktivitetsbegreppet. De flesta av dessa aktiviteter har förlagts till länets inland och fjälltrakter. Samtidigt spenderar fortfarande en stor del av husvagnsturisterna sin ledigheti form av avkoppling med sol och bad och underhållning som viktiga inslag. Särskilt de norska besökarna spenderar gärna sin semester på detta sätt.

5.2 Resmönster

Inom utredningsarbetet har gjorts särskilda statistiska bearbetningar för att bättre belysa dels nuvarande resmönster, dels attityder till Norrbotten som resmål. För dessa ändamål har använts den turist- och rescdatabas (TDB) som Sveriges Turistråd låter producera. TDB bygger på intervjuer med mer än 500 individer (i Sverige) varje vecka, eller totalt ca 24 000 intervjuer per år. Under tre veckor i septemberoktober 1990 (v. 38-40) har på utredningens uppdrag ett antal särskilda frågor gällande Norrbotten ställts till intervjupersonerna. Det ordinarie TDB-materialet utgår från resvanor för de personer som redan har rest i Norrbotten, oavsett om de bor i länet eller kommit resande till länet. Dessa personer får besvara frågor om var de bor, varför de reser i Norrbotten m.m.

Specialundersökningen däremot omfattar ett representativt urval svenskar från hela landet, oavsett om de någon gång besökt Norrbotten eller ej. Dessa tillfrågas dels om sina resvanor (om de rest i Norrbotten och så fall varför), dels om sina attityder/uppfatmingar om Norrbotten som resmål (t.ex. Skulle du kunna tänka Dig att resa till Norrbotten?, Varföril, Varfor inte?). Framställningen i detta avsnitt bygger dels på det ordinarie TDB-materialet för hela 1989, dels på den särskilda

undersökningen och behandlar de resvanor personerna redan har. I ett senare avsnitt redovisas de frågor i den särskilda undersökningen, som mera avser synen på eller attityden till Norrbotten som resmål.

De skillnader som kan observeras mellan vissa uppgifter i detta avsnitt resp. i det föregående avsnittet beror på att de bygger på olika statistikkällor. Det föregående avsnittet bygger på inkvarteringsstatistiken. som enbart innehåller uppgifter om s.k. kommersiella boendeformer. dvs. hotell, stugbyar, vandrarhem samt camping. Detta avsnitt bygger på TDB-materialet, som genom att det grundas på intervjuer även fångar upp annat resande, främst till släkt och vänner samt till eget fritidshus som har stor betydelse för det totala resandet. TDB-materialet omfattar å andra sidan enbart resandet för personer som bor i Sverige.

5.2.1 Fritidsresor

IDE-materialet bekräftar att resandet i och till Norrbotten väsentligen bygger på en närmarknad (som i och för sig sträcker sig över en betydande geografisk yta). Ovan har konstaterats att 75 % av de registrerade resenärerna i Norrbotten kommer från Sverige och av återstoden en mycket stor andel från norra Norge. Av de (övemattande) svenska resenärerna i Norrbotten kommer ca två tredjedelar från det egna länet. Ytterligare ca 10 % svarar Västerbotten för. Av de svenska Norrbottenresenärerna kommer alltså hela tre fjärdedelar från Norr- och Västerbotten.

Dessa siffror kan jämföras med motsvarande uppgifter för andra län. Jag har då funnit det särskilt intressant att jämföra med Jämtlands län. Det finns flera skäl till detta. Ett är att båda länen har karaktär av Norrlandslän med stora delar fjällnatur. Resenäringen i båda länen byggeri relativt hög grad på naturen och naturbaserade aktiviteter. Ett annat skäl är att Jämtland sannolikt är det län i Sverige där turistnäringen spelar störst roll för den totala sysselsättningen och det län som mest medvetet satsat på turistnäringen som ny basnäring. En skillnad mellan länen som måste hållas i åtanke är att vinter-turismen spelar mycket större roll för Järntland än för Norrbotten, där ju resandet på sommaren utgör den helt dominerande delen. För ordningens skull bör påpekas att med Jämtland avses genom hela framställningen Jämtlands län, dvs. i huvudsak de båda landskapen Jämtland och Härjedalen.

För att övergå till jämförelsen mellan Norrbotten och Jämtland kan konstateras att medan två tredjedelar av resenärerna i Norrbotten kommer från det egna länet. så är motsvarande siffra för Jämtland enbart 22 %.

Stockholms stad och län svarar för knappt 10 % av svenskarnas resande i Norrbotten, medan alla andra län har en lägre andel än 2 %. Som jämförelse kan nämnas att av svenskarnas resande i Jämtland svarar Stockholms stad och län for ca 20 %, övriga län i Mälardalen drygt 13 %, Göteborgs och Bohus län ca 5,5 %. Gävleborgs län ca 7,5 % och Västernorrlands län ll %.

Norrbotten är för närvarande alltså en utpräglad hemma- och närmarknadsdominerad destination.

En annan intressant fråga är varför människor reser (eller vad de uppger som skäl for sitt resande). Detta belyses i tabell 6, där jämförelsen ånyo görs med Jämtlands län vars siffror finns inom parentes. Materialet här avser enbart fritidsresor.

Tabell 6. svenskars ovemettnlngsresor I Sverige på lrltld. Huvudsakllgt ressylte. Prooentuella andelar som er resp huvudsyfte tor resor

tIII Norrbottens Ian (resp. Jämtlands uåp n?

Helår 1989 Vinter Sommar (lan-apr) Gun-aug)

Träffa släktochvänner 47 (23) 42 (15) 41 (28) Vistasi fritidshus 15 (12) 13( 7) 19 (11) Della/varaaktivi 16 (43) 23 (66) 12 (15) WFGV Idrott 4 4 7 5 3

3 2 8 50 - - I)

Skidåkning Fiske _ 4 4 6 2 5

Fnluftslrviövrigt 2 0 7 1 6 7)

Besöka(t.ex. parker, evenemang,sevärdhet) 1( l) 2( 2) 0( 2) Fåuppleva 20 (26) 14 (14) 29 (53) wav

§°““““5°h ven oc g i 3 i 8 å i

Stimtmrs 0 1 0 1 0 8

Lugnochro/avk ling 12 19 9 9 16 41 Nöp ochun S ä l l 2 2 l

Som en illustration till hur olika skilda marknader fungerar kan nämnas att av besökare till Stockholms län uppger 16 % nöje och underhållning som huvudsakligt ressyfte. Besök till enskilda evenemang eller sevärdheter spelar knappast någon roll alls för resandet i eller till Norrbotten och inte heller till Jämtland. Av resandet till Stockholms län svarar detta motiv lör ca 6 %.

För att rätt förstå tabell 6 måste man hålla i minnet att en stor andel av övemattande resenärer i Norrbotten själva är norrbottningar som besöker släkt och vänner eller vistas i eget fritidshus. medan besökarna i Jämtland i hög grad kommer utifrån. Det är t.ex. detta som sannolikt förklarar varför så stor andel av Jämtlandsresenärema sommartid anger lugn och ro/avkoppling som huvudsakligt ressyfte. Detta motiv kan vara väl så starkt hos Norrbottenresenärema, men om det tillfredsställs genom besök hos släkt och vänner eller i eget fritidshus så är det det senare som anges som ressyfte.

Den här bakgrundsfaktom (den stora andelen norrbottningar bland Norrbottenresenärema) förklarar sannolikt också de något förvånande låga siffrorna for olika typer av aktiviteter. såsom Lex. friluftsliv i övrigt eller ñske. Sådana aktiviteter spelar naturligtvis stor roll även för norrbottningama men de anges inte som huvudsakligt ressyfte eftersom de utövas under besöken hos släkt och värmer eller i det egna fritidshuset. Som jag kommer att visa längre fram blir bilden något annorlunda när man enbart studerar besökare i Norrbotten, dvs. personer som inte själva är bosatta

En annan fråga som är intressant att belysa och som påtagligt visar skillnaderna mellan det mera kommersiellt/professionellt inriktade turistlänet Jämtland och det herrtma-lnärmarknadsdominerade Norrbotten är hur man bor när man befinner sig på en övemattrtingsresa. Detta belyses i tabell 7.

Tabell 1. svenskars overnattnlngsresor I Sverige på trltld. Boendelormer matt l antal övernattningar. Procentuella andelar for resp boendetorm l Norrbottens lan (resp Jämtlands Ian) Helår 1989 Vinter Sommar (tarrapr) (inn-aug)

26 (32) 30 (37) 27 (34) varav H ll/m ll/pensionat 5 13 ( ) 6 18 ( ) 4 ( ) 8

Fgttfdshuç/leågenhet, hyrd

°*

Wmâ;“.l.?n“* Slå; ?§73 198

Hlauisvmpâmpmg 10 2 13 0 11 7

lzontanmmaa 1203 4203 of 13

8 (20) 5 (23) 9 (ti) wav Fritidshus/lägenhet,hyrd vat 3(15) 3(20) 2( 7) usvagnutanförcam- _

pjâtlgplats tutanför campingplats lf l lg l OåO; 0 0 2§0g 2 2

67 (48) 65 (41) §3 (51) wav Släktoch vänner 46 49 42

Egetfritidshus/mediet 21 22 17 19 §22; 21 22 §29;

Även denna tabell förstärker bilden av Norrbotten som hemmamarknadslänet och av Jämtland som turistindusuilänet. Särskilt slående är naturligtvis skillnaderna i andel som bor hos släkt och värmer.

Det som annars är det mest utmärkande i denna tabell är att de visar på hur det i Norrbotten finns få privatägda fritidshus som ägs av andra än norrbottningar. Det finns därmed inget särskilt stort utbud av fritidshus för uthyrning, särskilt För privat uthyming. Detta har sannolikt större effekter än man kan tro. Privatägda fritidshus och -lägenheter spelar en mycket viktig roll for att skapa stabila resmönster. Den som investerat i ett fritidshus försöker att utnyttja det så mycket som möjligt och om man inte kan utnyttja det själv försöker man sänka sina kostnader genom att hyra ut sitt hus, ofta till vänner och bekanta. Existensen av privatägda fritidshus skapar helt enkelt bindningar till resmålet som inte finns på samma sätt om man är helt hänvisad till de kommersiella boendeformema.

En intressant företeelse som knappast har någon riktig motsvarighet utanför Norrbotten är den höga siffran for husvagnsboende på campingplats under vintermånaderna Såvitt kan bedömas rör det sig återigen om en dominans av norrbott-

ningar som helt enkelt har sina husvagnar uppställda året runt och besöker dem på samma sätt som man besöker sitt fritidshus.

Om man studerar resandet efter vad vi kan kalla livscykel (dvs. i olika åldrar och i olika typer av familjesituationer) så kan man bara konstatera att resenärerna kommer från alla ålderskategorier och från både ensamstående, sammanboende/gifta och familjer. Norrbotten uppvisar i dessa avseenden inte några större avvikelser från resandet i stort i landet, möjligen med undantag for en viss underrepresentation av äldre resenärer. Det senare kan sarnrnanhänga med att pensionäreri allt större utsträckning reser organiserat i grupp på kortsemesuar eller weekendresor; program som sträcker sig över två till ue dagar. De långa avstånden till och inom Norrbotten utgör här ett hinder, eftersom många av dessa gruppresor sker per buss. och resenärerna inte vill tillbringa alltför stor del av programmets tid på bussen.

Studier av dessa resenärers hushållsinkornster ger inte heller några signifikanta avvikelser för Norrbottens del gentemot siffrorna för resten av landet. Möjligen kan spåras en svag tendens till överrepresentation för hushållen med de allra högsta in-

komstema Återigen

präglas bilden av att norrbottningama själva står för så stor del av resandeti länet. De representerar då ett tvärsnitt av befolkningen där. Som senare skall visas är det bland besökare till länet från andra delar av landet en tydlig överrepresentation av höginkomsttagare.

Ett annat sätt att beskriva resandets karaktär och struktur och skillnader i dessa avseenden är att se till hur mycket resenärerna spenderar under sina resor. Här finns tydliga skillnader. Medan fritidsresenärer i Norrbotten uppger att deras genomsnittliga utlägg per resa och person under 1989 var 554 kr. så är motsvarande siffra för Jämtlands län 905 kr. Tendensen är ännu tydligare för vintermånadema då norrbottenresenären spenderari genomsnitt 531 kr., medan jämtlandsresenären har ett genomsnittlig utlägg på l 080 kr. För sommarmånaderna krymper skillnaderna. Då är siffrorna 691 kr. för Norrbotten och 882 kr. for Jämtland. Materialet i övrigt visar att den främsta orsaken till dessa skillnader är att en genomsnittlig resa i Jämtland omfattar längre tid än en resa i Norrbotten.

Säsongssvängningama är ett generellt problem inom turistnäringen men är mera uttalat för resandet i Norrbotten än på många andra håll i landet. Av naturliga skäl är problemet större för fritidsresandet än for arbetsresandet. IDE-materialet visar

att under 1989 närmare 60 % av resandet genomfördes under perioden rnaj-september. Då måste man återigen ha i åtanke att en stor del av resandet genomföra av norrbottningama själva. Detta resande utvisar inte lika stora säsongssvängningar som besöken till Norrbotten från andra delar av landet. Som visas i det kommande är säsongssvängnin garna när det gäller besöken utifrån mycket stora.

Den specialundersökning som utredningen låtit göra bekräftar i flera avseenden den bild som redan givits, men geri andra avseenden en annan bild. Som redan påtalats utgår det ordinarie TDB-materialet från det resande som faktiskt skeri Norrbotten. Där dominerar norrbottningamas eget resande materialet. Specialundcrsökningen bygger på intervjuer med ett representativt urval av alla svenskar. Där utgör norrbottningarna en mycket liten andel. Andelen norrbottningar som ingår i underlaget är den främsta förklaringen till de skillnader mellan materialen som kan iakttas.

Ifråga om fritidsresandet ger specialundersökningen i konhet följande upplysningar i fråga om resvanor, resmönster o.d.

Klart mer än hälften av de tillfrågade har aldrig besökt Norrbotten. Mindre än 10 % gjorde sitt senaste besök under 1989 eller 1990, vilket tyderpå att mindre än 5 % av befolkningen per år besöker Norrbotten. Den andel som aldrig besökt Norrbotten ökar, av naturliga skäl, med avståndet från Norrbotten. Exempelvis uppger dryga 30 % av personer från övriga Norrland att de aldrig besökt Norrbotten, medan siffran för övriga Götaland (utanför storstäderna) är hela 70 %. Detta kan ges två olika tolkningar. Båda är möjliga och kan vara sanna samtidigt. Den ena tolkningen är att Norrbotten betraktas som ett avlägset resmål och att avståndet utgör ett faktiskt hinder. Den andra tolkningen är att det finns en stor potential resenärer till Norrbotten inom landet. särskilt i de sydligare delarna.

Höginkomsttagare är tydligt mer frekventa Norrbottenbesökare än låg- och medelinkomsttagare. Detta kan ha flera förklaringar. En är att kostnaderna för att resa till Norrbotten utgör ett hinder. En annan (den kanske mest sannolika) är att höginkomsttagare över huvud taget reser mera.

Mer än 80 % av dem som sagt sig ha besökt Norrbotten har vid sitt senaste besök gjort detta under sommartid (här = maj-september). Observera att detta då nästan helt handlar om besökare till Norrbotten från andra delar av landet. Detta kan jämföras med uppgiften i det ordinarie TDB-materialet att mindre än 60 % av resandet

i Norrbotten äger rum samma period. Det materialet domineras som sagts av norrbottningarnas eget resande i länet. Det betyder att detta resande alltså inte har lika kraftiga säsongssvängningar som besöken utifrån har.

En dryg tredjedel av de som besökt Norrbotten besökte vid sin senaste resa även Nordnorgc eller norra Finland. Tendensen att på detta sätt kombinera resmål ökar med avståndet. Besökare från Övriga Götaland har gjort en sådan kombinationsresa

i 44 % av fallen, medan bara knappt 30 % av besökarna från Övriga Norrland har

samma resmönster. Även detta är naturligt. Mera långväga gäster gör inte lika många besök i Norrbotten och när man gör det uppfattar man det som ett stort företag då det gäller att passa på att se mycket. En arman innebörd av detta kan vara att för mer långväga gäster är Norrbottens plats mitt i Nordkalotten en tillgång.

På frågan vad som var det huvudsakliga ärendet vid den senaste resan till Norrbotten är de vanligaste svarsalternativen (fler svarsalternativ möjliga):

Besöka släkt och vänner 30 % Uppleva miljön (natur och kultur, det nordnorrländska) 26 % Vandrai fjällen 13 % Uppleva kulturen (t .ex. den samiska,

Övriga alternativ (t.ex. turskidåkning, utforsåkning på skidor, vila och avkoppling, besöka bestämda platser eller evenemang etc.) får samtliga mindre än 5 % av svaren. Uppleva äventyr anges av mindre än 1 %.

Här finns vissa tydliga skillnader beroende på var besökarna kommer ifrån. Exempelvis skulle hela 40 % av besökarna från storstäderna i Första hand besöka släkt

och vänner, men bara 18 % av besökarna från Övriga Götaland. Denna skillnad

sammanhänger sannolikt med att det ñnns flera hemvändare i storstäderna, dvs. människor som har sitt ursprung i Norrbotten.

Omvänt angavs alternativet uppleva ntiljön i 20 % av fallen bland besökarna från

storstäderna men i hela 30 % av fallen bland besökarna från Övriga Götaland.

Den bild som här ges år att besökarna från andra delar av landet i hög grad är ute efter en totalupplevelse som i stor utsträckning är natur- och kulturbaserad, särskilt

om man tar i beaktande att syftet vandra i fjällen kanske mer är att betrakta som en upplevelse av miljö/natur än som en aktivitet. Det bör understrykas att detta inte får tolkas som att aktiviteterna är ointressanta. De är med största sannolikhet en viktig del av totalupplevelsen, ett slags grädde på moset. Men de är sällan, kanske Lo.m. i mindre grad än som kunde förväntas, huvudskälet till resan.

Dessa svar bekräftar också en annan iakttagelse som gjorts i olika undersökningar som bl.a. Sveriges Turistråd gjort. Turisten är just ute efter en totalupplevelse. Det är viktigt att det samlade utbudet av upplevelser, aktiviteter, sevärdheter etc är tillräckligt ston om turisterna skall lockas i några större mängder. Det är också viktigt att hela upplevelsen håller god kvalitet, eftersom resenären bedömer helhetsintrycket. Totalupplevelsen måste vara bra för att man skall få nöjda gäster vilket är av avgörande betydelse eftersom huvuddelen av alla besökare - generellt sett i Sverige likaväl som i Norrbotten - är återbesökare, just på grund av att de varit nöjda vid ett tidigare besök. En stor del av de nya besökarna kommer därför att de blivit rekommenderade resmålet av en tidigare besökare som varit nöjd.

I specialundersökningen har också efterfrågats på vilka orter man övemattade vid det senaste besöket i Norrbotten. Svaren visar en stor spridning över länet men naturligtvis med koncentration till vissa orter. Det vanligaste svaret är Kiruna (inkl. t.ex. Riksgränsen och Jukkasjärvi), 28 %. Härutöver angav ca 8 % fjällen (exempelvis Kebnekaise. Kirunatjällen. Sarek, Stora Sjöfallet, Kungsleden). Övriga svar som angavs i 10 % av fallen eller mer var Luleå 14 % och Piteå 10 %.

5.2.2 Arbets resor

Med arbetsresor avses här samtliga resor som har med arbetet att göra och som medför övernattning. Det kan t.ex. gälla konferenser, kongresser eller utbildning, besök på eller deltagande i mässor eller utställningar, studiebesök. vanliga tjänsteresor (enskilda möten etc) samt vad vi kan kalla långpendling, dvs när man har det vanliga arbetet förlagt så långt från hemorten att man övernattar på arbetsorten.

Det material som ñnns i turist- och resedatabasen (TDB) resp. i specialundersökningen för arbetsresor är inte lika omfattande som för fritidsresor men ger ändå vissa intressanta upplysningar.

Norrbotten har en förhållandevis hög andel axbetsresor av det totala resandet (med övernattningar), högre än genomsnittet För riket och väsentligt högre än Lex. ett län som Jämtland. Arbetsresoma utgör för Norrbottens del ca 20 % av antalet övernattningsresor totalt. För Jämtlands del är andelen drygt 7 %.

Av arbetsresoma i Norrbotten är en förhållandevis hög andel s.k. långpendling, vanligt arbete förlagt till annan ort än hemorten, drygt 30 %. Sedvanliga tjänsteresor (enskilda möten o.d.) står för drygt 40 % av fallen och konferenser, kongresser, kurser 0.d. för knappt 30 %.

Ser man till arbetsresomas fördelning över året så är det intressant att iaktta hur arbetsresoma har en helt annan fördelning än fritidsresandet. Det är i och for sig en självklarhet men kan föra med sig viktiga slutsatser om näringens organisation och sätt att arbeta och bör därför framhållas.

Tabell 8 visar en jämförelse mellan andel av resandet (räknat i antal resor. ej i antal övernattningar) for resp. månad för dels fritidsresandet, dels arbetsresandet.

Tabell a. Andel av totalt antal resor I Norrbotten fördelat pa olika månader. Fritids- resp. arbetsresor (Procent) Fritidsresor Arbetsrewr

-

November

3,4;

Dessa siffror innebär att i den utsträckning som samma boendekapacitet kan användas för både arbets- och fritidsresor, vilket i icke obetydlig utsträckning borde

vara fallet, så kan man få ett mindre säsongsbetonat utnyttjande. Det kan bli glest i december och januari och kanske trångt i augusti, men därutöver kompletterar arbets- och fritidsresor varandra på ett utmärkt sätt vad avser säsongsförläggrting.

Arbetsresandet i Norrbotten är likaväl som fritidsresandet starkt hemmamarknadsdominerat. Hela två tredjedelar av konferensresandet i Norrbotten företas av norrbottningar (fortfarande behandlas i detta avsnitt enbart svenskars resande i Sverige, alltså inte utländska besökare). Nästan 15 % kommer från Västerbottens län och mer än 10 % från Jämtlands län. Som en jämförelse kan nämnas att av konferensresandet i Jämtlands län (med övernattningar) svarar det egna länet för drygt 30 %.

Den starka hemmamarknadsdominansen bekräftas av de frågor i specialundersökningen som avser arbetsresor. Där visar svaren att mellan 85 och 90 % av de tillfrågade aldrig har besökt Norrbotten i arbetet. Självklart ñnns även här stora regionala skillnader. Medan närmare 95 % av personerna från Övriga Götaland säger sig aldrig ha besökt Norrbotten i arbetet. så gäller detta inte för mer än ca 65 % i Övriga Norrland.

Till dem som svarat att de företagit en arbetsresa till Norrbotten ställdes också frå-

gan om den senaste sådana resan var en ren arbetsresa eller om den var kombinerad med någon form ay nöje eller rekreation. Härvid svarar en dryg tredjedel att det varit fråga om en sådan kombination medan drygt 60 % svarar att det varit en ren arbetsresa.

5.3 Kommunikationer

Det dominerande transportmedlet inom länet är bilen, som utgör knappt 80 % av det totala antalet personkilometer. Genom de långa avstånden i Norrbotten är resandet med bil mer naturligt och därmed mer frekvent än i södra Sveriges mer tättbefolkade områden. Fram till nu har bilens ökande dominans också sammanhängt med det, i förhållande till andra varor och i förhållande till grannländema, mycket konkurrenskraftiga bensinpriset.

Till (och från) länet tar sig nu de flesta med flyg, om man undantar det direkta närområdet (N ordnorge, norra Finland och Västerbotten). där bilen fortfarande dominerar.

Antalet ankommande och avresande passagerare med flyg till länets tre största flygplatser (Luleå, Kiruna och Gällivare) ökade från år 1980 till 1988 med 633 000 till nästan 1,2 miljoner; en ökning med 113 %. Med tåg reste under 1989 ca 850 0()0 personer till länet. Till detta kommer den ökande marknaden av långfärdsbussar, som det inte finns några statistiska uppgifter om.

5.4 Utbildning

I Sverige bedrivs numera olika former av turistutbildningar i hela landet, även i Norrbotten.

[riket ñnns på högskolenivå en allmän linje och en påbyggnadslinje i turism, en hotell- och restaurangekonomilinje, en kurs i kulturgeografi med imiktning mot turism och lokal utveckling samt en turismproducentutbildning. lnom högskolan ñnns det vidare kurser i internationell turismkunskap, samt kulturnaturguidning och miljötolkning. På gymnasienivå finns i hela landet ett mycket stort utbud av linjer sotn berör tutistområdet och turistnäringen. Linjerna erbjuds såväl inom ungdomsutbildningen sorti i ökad utsträckning i den kommunala, och även i den statliga. vuxenutbildningen. Även folkhögskoloma erbjuder ett stort antal utbildningar inom turistområdet i så gott som hela landet.

Slutligen bedrivs, permanent eller tillfälligt, olika typer av yrkesutbildningar för turistomrádet inom arbetsmarknadsutbildnin gen.

Av dessa utbildningar anordnas i Norrbotten - i regi av högskolan i Östersund - 40 poängs kurser i turism i Kiruna/Gällivare. På gymnasienivå finns utbildning i hotell- och konferensserviee samt turism- och reseliv inom ungdomsskolan och utbildning i turistservice inom den kommunala vuxenutbildningen. På Storumans folkhögskola anordnas tjälledarutbildning. på Malmfältens folkhögskola i Kiruna en särskild linje i turism och reseliv och via arbetsmarknadsutbildningen i Gällivare anangeras yrkesutbildningar med grundkurser för turism- och reseindustrin. lokala

samt skidlärar- och skidinstruktörsutbildningar. AMU-utbildguideutbildningar ningar inom turistområdct förekommer även i Övertorneå.

l den nya gymnasieutbildning med treåriga yrkesutbildningslinjer som statsmakterna fattat beslut om, kommer det att finnas 16 utbildningslinjer inom området Handel-Turism.

5.5 Aktörer

Turistnäringen är, generellt sett. mycket speciell som näring genom sin unika blandning av kommersiella, ideella och offentliga aktörer. Denna blandning av aktörer finns dessutom i ett antal olika roller: som producenter, säljare, marknadsförare och finansiärer.

Det är känt att nöjda gäster är den bästa garantin för verksamhetens utveckling och expansion. Man kan därför med fog hävda att personal och ledning inom de olika företag som är verksamma inom näringen och har direkt kontakt med kundema/turistema, är de viktigaste aktörerna inom området. Det må sedan gälla boendeanläggningar eller aktivitetsföretag/anläggningar - oavsett transportföretag, vem som äger anläggningarna eller företagen.

Turistnäringen är typiskt sammansatt av dels ett litet fåtal mycket stora företag (företrädesvis inom transportbranschen, men också vissa hotellkedjor kan räknas dit), dels ett mycket stort antal små företag. Näringen är starkt beroende av både de stora företagens stabilitet, finansiella styrka och professionalitet och de små entre-

prenöremas idérikedom och entusiasm. Ägare och företagsledningar inom före-

tagen i näringen spelar därför en stor roll för näringens utveckling.

Även de ideella aktörerna är av stor betydelse. Hit hör större och mindre medlemsorganisationer som oftast är sammankopplade med fritid, rekreation och resande. Det kan gälla en organisation som Svenska Turistföreningen (STF) som organiserar människor med intressen för kanske främst natur och kultur, vilket föreningen tar till vara genom att organisera aktiviteter kopplade till dessa intressen. STF har här-igenom också blivit en viktig producent inom turistnäringen, både som rese-

arrangör och som ägare av boendeanläggningar m.m. Inte minst i Norrbotten har STF kommit att spela en viktig roll för den tuxistiska utvecklingen.

Ett annat exempel kan vara jakt- och ñskevårdsforcningar, som främst för medlemmamas räkning disponerar tex. jaktmarker och ñskevatten vilket samtidigt är viktiga produktionsfaktoner inom turistnäringen. Sådana föreningar anordnar också olika typer av aktiviteter som för med sig resande, t.ex. Fisketävlingar. De ideella organisationerna har särskilt på central nivå dessutom kommit att fungera som viktiga informationsgivare om aktiviteter inom organisationens intresseområde även till andra än medlemmar.

Resenäringens förutsättningar i Norrbotten, inte minst de ekonomiska. påverkas härutöver av ett stort antal offentliga aktörer - såväl på central nivå som i Norrbottens län.

Även resenäringen påverkas naturligtvis av de allmänna näringspolitiska förutsättningarna i landet och den ekonomiska utvecklingen, bl.a. som detta kommer till uttryck i statsmaktemas näringspolitik och ekonomiska politik. Bla. kan nämnas att skattepølitiken, som en del av den ekonomiska politiken, har stor betydelse, liksom regionalpolitiken som kan betecknas som en del av näringspolitiken och sysselsättningspolitiken.

Resenäringen sorterari regeringskansliet under industridepartementet, som därmed har ansvaret för analyser och förslag av strategisk natur som berör näringen.

Industiidepartementet har också stor betydelse for näringen genom sitt ansvar för regionalpolitiken och de regionalpolitiska medel som disponeras av regeringen, statens industriverk och länsstyrelsen i länet.

Även arbetsmarknadsdepartementet påverkar utvecklingen av resenäringen genom de arbetsmarknadspolitiska insatserna. inte minst i Norrbotten. Dessa resurser disponeras av regeringen, arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden iNorrbotten.

Resenäringen påverkas också av de beslut som fattas i miljödepartementet och därmed också av statens naturvdrdsverks agerande i exempelvis nationalparksfrågor.

Regionalt finns. förutom länsstyrelsen och länsarbetsnänmden som redan nämnts, även den regionala utvecklingsfønden och Norrbottens Turistrdd med som aktörer. Inte minst det regionala turistrådet har stor betydelse för en strategisk planering för näringen i länet.

Lokalt har samtliga primärkommuner ett ansvar för rekreation och rekreationsanläggningar och även för de näringspolitiska förutsättningama för branschens utveckling inom den egna kommunen. Ett än större inflytande på turist- och reseutvecklin gen har kommunerna genom sitt monopol på beslut om markdisposition.

Roller och uppgifter for dessa olika aktörer är uppdelade på ett sätt som följer både formella ålägganden och traditionella åtaganden:

Traditionellt har de olika anläggningarna i området arbetat enskilt och utan något direkt samarbete med andra anläggningar. Detta håller nu på att förändras dels genom ägarbyten av ett antal mer betydelsefulla anläggningar, dels genom en ökande medvetenhet om av samarbete och samverkan (se vidare avsnitt

behovet

6.5).

Departementens arbetsområden är indelade efter verksamhetsområden, medan riksdagen och dess utskottsorganisation arbetar i ändamdlsømrdden. Det får som resultat att frågeställningar som exempelvis berör utvecklingen av ett enskilt näringsområde som resenär-ingen i ett regionalpolitiskt känsligt område som Norrbotten, aldrig i regeringsarbetet helt naturligt bereds eller diskuteras som en helhet där såväl strategiska som finansiella förslag och konsekvenser beslutas samordnat. Turistoch resenäringen betraktas i strategiska sammanhang for sig, oftast nationellt, parallellt med, men frånskilt från regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska överväganden; de sistnämnda också de med stor effekt på förutsättningarna för näringen.

För att motverka denna tendens till brist på samordning finns i regeringskansliet sedan år 1986 en särskild statssekreterargrupp med uppgift att svara för regionalpolitisk samordning av insatser inom de olika berörda departementens verksamhetsområden. Statssekreteraren i industridepartementet är ordförande i gruppen. Numera behandlas dessutom både de regionalpolitiska och turistpolitiska frågorna i samma departement, nämligen industridepartementet.

Regionalt finns en uppdelning av arbetsuppgifterna som innebär att Norrbottens Turistråd i hög utsträckning haft ambitionen att svara för den långsiktiga, strategiska synen på näringen, medan medel till de insatser som realiseras. beslutas av länsstyrelsen och länsarbetsnämnden.

Kommunerna i länet samverkar institutionellt via Norrbottens Turistråd. Deras engagemang i turistnäringen är emellertid mycket mer direkt än så. Kommunerna i länet har sedan länge samarbetat med anläggningarna inom turistornrådet, och också andra berörda aktörer, i de fall då man inte direkt har ägt anläggningarna. Man har alltså sedan länge också varit egna producenter av turisttjänster. Även om detta har inneburit begränsningar, har det också haft betydelse för etableringen av näringen i länet. De lönsamhetsvillkor som gällt (och alltjämt gäller) för entreprenörer inom näringen, har ofta krävt offentligt engagemang och dc möjligheter till ñnansiell uthållighet i engagemanget som detta inneburit.

Inom ett område med så här många aktörer blir det naturligt svårt att koordinera insatserna. De olika aktörerna har dessutom ofta olika målsättningar med sin verksamhet. Detta understryker behovet av en instans som har mandat och möjligheter att koordinera de olika beslut och beslutsprocesser som berör rese- och besöksindustrins utveckling i Norrbotten. Jag återkommer till denna fråga i förslagsavsnittet.

5.6 samhälleliga insatser i Norrbotten

Statsmaktema har - åtminstone sedan andra världskrigets slut - bedrivit en regionalpolitik För att möjliggöra fortsatt boende i landets mer glesbefolkade delar. Inte minst har Norrbotten beröns av dessa insatser. Sedan mitten av 1960-talet, då det lokaliseringspolitiska iöretagsstödet introducerades, har ca 2,8 miljarder kronor utbetalats som ordinarie medel till olika företag i Norrbotten eller i form av projektmedel eller glesbygdsstöd. Medlen - som främst utgjorts av bidrag till investeringar i lokaler, maskiner och utrustning - beräknas ha medfört ca 8 600 arbetstillfällen under perioden från det de beviljades fram till nu.

Norrbotten har härutöver fått omfattande resurser i samband med s.k. särskilda utvecklingsprogram, som har haft till syfte att balansera effekterna av de mycket omfattande omstruktureringar inom länets tidigare basnäringar som ägt rum under 1970-talet och framåt.

Totalt. dvs. inkl. arbetsmarknadspolitiska medel, har drygt 4 miljarder kronor satsats i sådana utvecklingprogram under 1980-talet. Insatsema har berört en rad olika områden såsom näringslivsutveckling, utbyggnad av infrastrukturen, forskning och utbildning m.m. Därtill har ca 2 miljarder kronor tillförts de statliga industriema i länet (LKAB, SSAB och Assi) under samma tidsperiod.

Härutöver har under 1980-talet beviljats knappt 2,4 miljarder kronor till olika typer av ordinarie beredskapsarbeten. Inom ramen för Malmfáltsdelegationens arbete har ytterligare ca 150 milj. kr. beviljats liksom i det s.k. Östra Norrbottenprojektet, som investerat ca 112 milj. kr. i länet

Andra statliga insatser av betydelse för utvecklingen i länet är etableringen av högskolan i Luleå, lokaliseringen av ett fredsforband till Arvidsjaur samt ett antal utlokaliseringar av statlig verksamhet från södra Sverige till Luleå, Kiruna och Gällivare.

Också turism- och resenäringen har fått del av dessa satsningar. Uppskattningsvis har ca 300 milj. kr. under motsvarande period utgått som statligt stöd för investeringar i anläggningar som kan definieras som anläggningar för rese- och besöksnäringen.

Räknat per sysselsättningstillfalle är de statliga ekonomiska åtagandena mycket omfattande.

Som framgår av redovisningen ovan har statens engagemang genom finansiellt stöd i länet varit omfattande. Totalt har staten investerat mer än ll miljarder kronor under de olika tidsperioder som redovisats ovan. Till stor del är detta ett nödvändigt stöd med de förutsättningar för produktion och boende som gäller i stora delar av Norrbotten. Jag har redan tidigare redovisat min bedörrming att många verksamheter i Norrbotten även i fortsättningen kommer att behöva ett omfattande samhälleligt engagemang.

Samhällets insatser inskränker sig ju emellertid inte bara till staten. Även landstinget och kommunerna i länet har naturligtvis satsat avsevärda resurser på att upprätthålla service och standard gentemot medborgarna, också inom turist- och rekreationsområdena. Detta förstärker bilden av Norrbotten som ett område med ett mycket stort samhälleligt engagemang i länets utveckling.

I andra sammanhang har samhällsekonomiska studier genomförts som visar på resc- och besöksnäringens positiva ekonomiska effekter i princip överallt i moderna tjänsteproducerande samhällen som USA och Sverige, och då i synnerhet i glesbebodda områden som Norrbotten. Som framgår under avsnitt 5.1 generar även reseoch besöksnäringen i Norrbotten avsevärda positiva avkastningar i form av skatteunderlag och sysselsättning.

För budgetåret 1990/91 uppgår de regionala utvecklingsmedlen for hela landet i statsbudgeten till l 050 milj. kr. Av detta belopp disponerar länsstyrelsen i Norr-

botten 145 milj. kr. För länsövergripande projekt disponerar regeringen l0l milj.

kr.

För större projekt disponerar statens industriverk och regeringen därutöver 350 milj. kr. för regionalpolitiska insatser riktade mot företag i hela landet.

Härutöver disponerar statens industriverk 250 milj. kr. för sysselsättningsbidrag inom ramen för det regionalpolitiska stödsystemet.

För sysselsättningsskapande åtgärder har för innevarande budgetår anvisats l 774 milj. kr., varav AMS disponerar 1 594 milj. kr. Av dessa medel har 189 milj. kr. anvisats länsarbetsnärnnden i Norrbottens län.

5.7 Regeringens reionalpolitiska proposition

våren 1990

De resurser riksdag och regering beslutat om inom detta område baserar sig på de förslag som presenterades i den regionalpolitiska proposition som iörelades riksdagen i våras. Propositionen innehåller en presentation av regeringens synsätt vad beträffar regionalpolitiska insatser också for turistområdet.

Av propositionen framgår bl.a. att länsstyrelsen enligt regeringens uppfattning bör få den samordnande rollen för de regionalpolitiska insatserna. Behovet av en samordnande funktion har ökat med decentralisering och delegerat beslutsfattande över de regionalpolitiska resurserna. Vissa län, däribland Norrbotten, bör enligt regeringen tilldelas särskilda medel for infrastrukturinsatser. Även regeringen själv bör disponera sådana medel.

l samband med forslag om dessa särskilda infrastrukturella medel, anför föredragande statsrådet:

Berörda länsstyrelser bör få i uppdrag att gemensamt redovisa ett förslag till vilka åtgärder som bör prioriteras för att åstadkomma en långsiktig positiv regional utveckling.

För detta ändamål anvisas 330 milj. kr. (medel till särsldlda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder).

Regeringen föreslår vidare att regionalpolitiskt företagsstöd i fortsättningen bara skall kunna lämnas i form av lokaliserings-, utvecklings- och sysselsättningsbidrag (plus vissa nedsättningar av vissa företags sociala avgifter). l samband med detta anför statsrådet:

Det innebär att länsstyrelsen fortsättningsvis beslutar om såväl lokaliserings- som utvecklings- och sysselsättningsbidrag. Länsstyrelsens roll bör också förstärkas och ansvarsfördelningen i länet ytterligare klargöras genom att länsstyrelsen i fortsättningen tilldelas hela ansvaret för beredning och uppföljning av stödärendena på regional nivå.

för övrig statsförvaltning i Regeringen föreslår vidare en, i likhet med direktiven den nya treåriga förvaltningsmodellen, betydlig förbättring av utvärdering och uppföljning av vad regionalpolitiska insatser leder till.

Turismen behandlas i propositionen i ett särskilt avsnitt som ett exempel på den småföretagsverksamhet som det finns anledning att satsa på. Föredraganden konstaterar turismens ökande betydelse, också regionalpolitiskt, och anför vidare:

Det är dock viktigt att påpeka vikten av att satsningar inom turismen grundas på marknadsmässi ga bedömningar av behov och lönsamhetsförutsättningar. Turismen

bör således inte användas som ett regionalpolitiskt medel om det inte finns realistiska förutsättningar för turism i området i fråga.

l propositionen anförs turistnäringen också som ett exempel på ett område som borde kunna vara aktuellt för de interregionalt samordnade satsningar som är tänkta att finansieras från det särskilda infrastrukturstödet.

5.8 Effekter pa turistnäringen av skattereformen

En utredningsrapport om utvecklingen av turistnäringen i Sverige eller i någon del av landet kan inte gå forbi frågan om skattereformens effekter. Frågan är viktig, eftersom en så stor del av finansieringen av sänkningen av inkomstskattema lagts på verksamheter som har med rese- och besöksnäringen att göra. Hit hör åtgärder som höjningen av mervärdeskatten på hotell- och restaurangtjänster, införandet av mervärdeskatt på en rad tjänster som tidigare inte varit föremål för sådan beskattning, t.ex. persontransporter, liftanläggningar, carnpingavgifter etc. Stor betydelse har också de olika skattehöjningar som tillsammans lett till kraftiga höjningar av bensinprisema. Andra inslag är skärpt beskattning av inkomster av uthyrning av privatägda fritidshus.

Sammantaget kommer detta att leda till att relativprisema för resande i Sverige höjs, både jämfört med annan konsumtion i Sverige och jämfört med resande utomlands. Även med hänsyn tagen till den positiva effekt på resandet som högre inkomster efter skatt kan ge, leder detta till påtagliga volymminskningar för svensk turism, dels genom att svenskar väljer annan konsumtion framför turism, dels genom att både svenskar och utlänningar i högre grad väljer andra resmål än Sverige.

Sveriges Turistråd har i sitt remissyttrande över de olika skatteutredningama gjort bedömningen att den inhemska turismen - som ett resultat av skattereforrnens effekter - kommer att minska med 4 % i genomsnitt, men med kraftiga variationer för olika typer av resande la-ing detta genomsnitt. Exempelvis förväntas privatresandet (hushållens resande) minska med 8 %, medan affärsresandet knappast skulle påverkas alls, eftersom företagen kan dra av ingående moms. Däremot kan konferensresande m.m. från bl.a. organisationemas sida påverkas, eftersom dessa inte

kan dra av ingående moms. Till dessa effekter kommer minskningen av utländska besökares resande till Sverige.

Det kan också förutsägas att effekterna inom Sverige kommer att bli större för resmål som ligger långt från befolkningskoncentrationema, dit ju onekligen Norrbotten hör. En annan effekt är att den gränshandel som medfört resande från våra grannländer till Sverige, kraftigt minskar eller upphör, vilket starkt påverkar Norrbotten som har landgränser mot både Norge och Finland.

skattehöjningar är förvisso inte den enda orsaken till de prishöjningar som drabbat och kommer att drabba turistnäringen. Problemet förstärks dock av det förhållandet att vi redan i utgångsläget var känt som ett högprisland samt att vi redan vid sidan av skattehöjningama har en snabbare pris- och kostnadsstegring än vår omvärld.

Under 1990 har enbart vissa av skattehöjningama inom reseområdet trätt i kraft. Övriga genomförs från årsskiftet 1990/91. Redan under 1990 har dock volymutveeklingen inom turistnäringen varit starkt negativ, främst som ett resultat av de laaftiga prishöjningama.

Den inkvarteringsstatistik som bygger på antalet gästnätter på hotell, stugbyar och vandrarhem (men inte på camping) visar för sommarmånaderna (juni-augusti) en total minskning För riket på 8 %. Svenskarnas eget resande minskade med samma tal, 8 %. För de utländska besökarna skiljer sig siffrorna åt beroende på vilka marknader det handlar om. Typiskt sett är minskningen störst på närmarknadema, vilket är 0roande.eftersom man där har den bästa kunskapen om den svenska marknaden och dessutom inte gör sina bokningar lika tidigt Sålunda minskade besöken från de nordiska länderna med hela 19 %, där Norge utmärker sig med en minskning på hela 28 %.

På fjärr-marknadema har vi t.o.m. vissa ökningar, men detta förklaras troligen delvis av att man där bestämt sig långt i förväg och hunnit göra sina bokningar redan innan pris- och skattehöjnin garna var kända.

Ser man till den regionala fördelningen inom landet så bekräftar den i stort att de största minskningama drabbar avlägset liggande resmål. Minskningen för Norrbotten var 15 %, vilket är den näst högsta som uppmätts i något län. Den nuvarande stora andelen norrmän som besöker Norrbotten och den kraftiga minskningen

av just detta lands resenärer bidrar också till den totalt sett kraftiga nedgången i Norrbotten.

Naturligtvis kan inte definitiva slutsatser dras av statistikuppgifter från en så begränsad period, men så mycket kan ändå sägas att dessa siffror representerar ett trendbrott för utvecklingen i hela Sverige efter flera år av volymökningar och att det inte ñnns någon motsvarande tendens i våra grannländer. Dessa har tvärtom - enligt preliminära rapporter - fått uppleva fortsatta volymökningar, inte minst genom ett ökat antal svenska besökare.

Man kan enligt min mening inte vänta sig några förbättringar i Sverige till 1991, trots att det är då huvuddelen av inkomstökningama efter skatt inträffar. eftersom ett antal skattehöjningar som berör turistnäringen återstår att genomföra (t.ex. moms på liftar, camping, persontransporter) och kunskapen om den svenska prisnivån jämfört med utlandet då dessutom ytterligare hunnit spridas.

De slutsatser som kan dras av denna utveckling, och den utveckling som kan förväntas. är enligt min mening inte att turistnäringen inte längre är något att satsa på. Den viktigaste faktorn i det längre tidsperspektivet är att vi i Sverige och i Norrbotten har en bra produkt att erbjuda turisterna, vilket jag återkommer till i ett senare avsnitt.

Däremot leder det till en slutsats som dessutom överensstämmer med vad som under alla förhållanden kan sägas, generellt for Sverige men särskilt i regioner som Norrbotten, nämligen att man under de närmaste åren bör vara försiktig med ytterligare investeringar i boendekapacitet, särskilt i helt nya anläggningar. Ansträngningama bör istället inriktas på att höja kvaliteten i produkterna, öka attraktionen, utveckla aktiviteterna samt slå vakt om och utveckla redan existerande anläggningar.

Man bör också sträva efter att finna former för att sänka produktionskostnadema, t.ex. genom olika typer av samverkan mellan företag, bl.a. för att motverka den kraftiga ökningen av transportkostnaderna. Jag återkommer till dessa frågor i senare avsnitt.

5.9 Regeringens utredning om skatteretormens effekter pá turismen i vissa områden,

däribland Norrbottens län

Som framgår av föregående avsnitt är det sannolikt att den samlade skattereformen kommer att särskilt påverka förutsättningarna för turistnäringen i landets mer glesbefolkade och därmed mer känsliga områden.

Det här förhållandet har också uppmärksammas av statsmakterna. Regeringen har därför - med utgångspunkt i riksdagens uttalande i juni 1990 - lämnat ett uppdrag till statens industriverk att i samråd med Sveriges Turistråd och berörda länsstyrelser, regionala utvecklingsfonder och kommuner följa utvecklingen på turistorter i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Kopparbergs och Värmlands län samt på Gotland och Öland.

Uppdraget skall leda fram till en bedömning av de skattepolitiska beslutens effekter på den regionala utvecklingen samt till överväganden om eventuella åtgärder av regionalpolitisk art.

Delrapponer skall lämnas till regeringen (industridepartementet) i mars 1991 och 1992. En slutrapport skall redovisas senast den 15 mars 1993.

Redovisningstidpunktema i uppdraget har mött lcritik från turistnäringen i Sverige, eftersom man anser att dessa ligger för sent. Jag har dock snarare uppfattat saken så, att näringen inte accepterar att man först skall genomföra de beslutade skatteförändringama och därefter utvärdera dem för att eventuellt senare göra nya förändringar. Näringen menar snarast att man borde göra förändringar i skattebesluten innan de negativa effekterna uppkommer. Jag anser det uppenbart att om man faktiskt är ute efter en utvärdering av effekterna, så måste viss tid förflyta innan dessa effekter kan mätas.

6 Bedömningar

6.1 Turismens betydelse som regionalpolitiskt

instrument

Det finns anledning att något beröra frågan om turismens betydelse for regional utveckling med tanke på uppdragets karaktär, men också med tanke på att turistnäringen så ofta är föremål för intresse i regionalpolitiska sammanhang.

Det senare är självfallet ingen tillfällighet. I det föregående (avsnitt 5. l) har redovisats den betydelse turistnäringen har i Norrbotten redan idag för t.ex. sysselsättning, skatteinkomster m.m. Turistnäringen är en servicenäring och är därför arbetskraftlaävande, vilket självfallet är av primärt intresse när problemet är att finna sysselsättningstillfällen för människor som annars löper stor risk att bli arbetslösa eller som redan är arbetslösa.

Turismäringens stora fördelar i detta hänseende är att turism har naturliga förutsättningar att bedrivas i områden där sysselsättningsmöjlighetema annars är begränsade eller icke existerande. Särskilt gäller detta den mera naturanknutna turismen, som har naturliga verksamhetsforutsätmingar i områden som annars präglats av näringar som starkt minskat (och fortsätter att minska) i sysselsättningsvolym, såsom gruvnäring samt jord- och skogsbruk. Turismen är därför ur sysselsättningssynpunkt särskilt viktig i Norrbotten och andra områden där dessa näringar redan minskat ltraftigt (se vidare kap. 2).

En annan viktig aspekt på sysselsättningen inom turistnäringen i glesbygd, är möjligheten och det stora behov som finns, att kunna kombinera ett antal sysselsättningar och inkomster. Många arbeten inom de agrara näringama t.ex. räcker inte för en heltidsinkomst när de skall bedrivas på de villkor som ofta erbjuds i glesbygdsområdena i landet. Arbetet inom turistnäringen erbjuderi sådana fall ofta det komplement som är den avgörande skillnaden för att kunna bo kvar och inte behöva lägga ned den verksamhet som pågår eller flytta. De olika samebyamas i Norrbotten ökade aktivitet inom turistområdet, är också ett bra exempel på detta. Turismen fungerar här som ett komplement till rennäring och är för vissa enskilda renägare den avgörande orsaken till att det går att upprätthålla också renskötseln.

Det ñnns i sammanhanget anledning att understryka att. även om det finns naturliga verksamhetsförutsättningar för turistnäringen på många orter eller regioner av främst glesbygdskaraktär där sysselsättningen av olika skäl sviktar, så betyder detta inte att det finns goda förutsättningar för turism på alla platser i glesbygd som drabbats av arbetslöshet. Det finns alltför många exempel på att man valt att försöka satsa på turism på orter där i stort sett alla andra satsningar misslyckats, utan att man i förväg förvissat sig om att marknads- och produktionsförutsättningama är tillfredsställande och att det finns rimliga lönsamhetsförutsättningar.

Det är viktigt att framhålla att turistnäringen i själva verket spelar en större roll för Genom att glesbygden än vad som avspeglas i direkta sysselsättningstillfällen. turisster bidrar till efterfrågan även utanför själva turistnäringen medverkar man till att upprätthålla ett totalt serviceutbud inom handel, offentlig service m.m. som annars inte vore möjligt.

Jag vill hävda att turistnäringen idag är den avgörande överlevnadsförutsättrtingen i stora delar av Sveriges glesbygdsområden, särskilt i Norrlands inland.

6.2 Marknadsförutsättningar

6.2.1 Inledning

Flera av de faktorer som utgör handikapp for Norrbotten när det gäller etablering av t.ex. industriell produktion är i en grundläggande mening handikapp också när det gäller resenäringen. Dit hör framför allt de långa avstånden, både till regionen (jämfört med de stora befolkningskoncentrationema i landet) och inom regionen. Andra negativa faktorer kan vara klimatet, tillgång på service, kompetens i specifika avseenden hos arbetskraften, etc.

När man trots detta hävdar att just resenäringen kan utgöra en framtida basnäring för Norrbotten så beror detta i så fall på att det i regionen finns vissa unika kvaliteter som gör området intressant som resmål. Som jag senare återkommer till under avsnittet om strategisk grundsyn innebär detta att en grundläggande utgångspunkt är att man vid en utveckling av turistnäringen måste utgå från en analys av vilka

dessa unika kvaliteter är och hur dessa skall framhävas, göras kända och göras tillgängliga.

Standardprodukter, dvs. ett produktutbud som finns i stor mängd över hela eller stora delar av landet, kan i och för sig spela en viss roll för närmarknadema. men de kan aldrig motivera långa resor till en annan region från andra delar av landet eller från andra länder.

6.2.2 Attityder till Norrbotten som resmål

Ett forsta steg i en sådan analys som nämns ovan kan. vara att försöka utröna vilka attityder som finns hos allmänheten till Norrbotten som resmål. Vilken bild har man av Norrbotten? Vilken faktisk eller inbillad kunskap har man? Vad uppfattar man som intressant eller attraktivt? Är Norrbotten attraktivt som resmål? Om det uppfattas som attraktivt, varför är det då så relativt få som reser? Vilka är - i konsumentemas ögon - hindren för att nå ett ökat resande till Nonbotten?

Det är for att åtminstone delvis belysa sådana frågor som den tidigare beskrivna specialintervjuundersökningen gjorts (se avsnitt 5.2).

Denna intervjuundersökning är enbart gjord på den svenska marknaden. Det skulle naturligtvis kunna anföras skäl för att man borde undersöka varje potentiell marknad, vilket egentligen är varje befolkningsunderlag där man nu inte har ett omfattande resande till Norrbotten - oavsett om detta befolkningsunderlag ñnns i Norge, Tyskland, Spanien eller Japan. Några sådana ansatser har inte gjorts och det finns ett antal goda skäl för det.

Ett sådant skäl är naturligtvis att det finns praktiska och ekonomiska hinder för att göra alltför omfattande undersökningar. Ett annat är emellertid törvissningen om att svenska resmål som vi inte kan finna en svensk publik för, också är väldigt svåra att etablera internationellt. Man etablerar inte ett resmål på den internationella marknaden i ett slag. Det är ett mödosamt uppbyggnadsarbete, som sannolikt sträcker sig över decennier, där marknaderna successivt vidgas.

Norrbotten är, som redan visats, ett resmål med en stark ställning på hemmamarkatt naden (det egna länet) och närmarknaden. De naturliga kommande stegen är också till vidga cirklama ytterligare till åtminstone övriga delar av Sverige men övriga Norden och kanske Nordtyskland. Detta betyder inte art man inte alls skall arbeta på en bredare utlandsmarknad, men man skall i så fall göra det i begränsad vara rnotiveutsträckning och i mycket målmedvetna, riktade satsningar. Detta kan rat eftersom det sannolikt finns vissa kvaliteter hos Norrbotten som destination som värderas högre av Lex. mellan- och sydeuropéer än av svenskar i gemen.

Innebörden av detta är att det knappast är särskilt meningsfullt att t.ex. försöka etablera Norrbotten som resmål på den amerikanska marknaden, när fortfarande närmare 60 % av alla svenskar aldrig besökt regionen. En sådan ansats. liksom en marknadsundersökning rörande Norrbotten på den amerikanska marknaden. vore meningslös också av det skälet att huvuddelen av alla amerikaner inte har en aning om var Sverige eller Skandinavien ligger eller vad det står för - och naturligvis än mindre då Norrbotten.

Den följande redovisningen gäller alltså svenskars (här = personer boende i Sverige) attityder till och kunskap om Norrbotten som resmål. Huvudsakligen gäller frågorna fritidsresande men kan ha relevans också för det icke destinationsbundna arbetsresandet (t.ex. konferenser o.d.).

om De första och grundläggande frågorna var helt enkelt om intervjupersonen, han/hon hade möjlighet. skulle kunna tänka sig att besöka/ göra fler besök i Norrbotten under en sommar- resp vintersemester.

Tabell 9 visar svaren för totalpopulationen.

Tabell 9. svar frågan: Skulle du, om du hade möjlighet, kunna tänka dlg att besok gora Her besok I Norrbotten under en sommar-lvlntersemester? Procentuella andelar som anglvlt resp svar

Nej. unesårskrltgäma Ne , ket 08 åma 6,7 24.0

än l 8 l

Ej

Svaren i tabell 9 återspeglar en grundläggande positiv attityd till Norrbotten som destination, i varje fall på sommaren. Man måste sarmolikt utgå ifrån att med tanke på den hårda konkurrensen och alla de alternativ konsumenterna har så bör man i den här typen av fråga helst ha svaren Ja, utan minsta tvekan eller Ja, mycket

gärna. Övriga blir säkert svåra att övertala.

Det skulle ändå innebära att det finns en positiv grundinställning till Norrbotten hos klart mer än hälften av svenskarna när det gäller sommarsemester och hos ca en tredjedel när det gäller vintern.

l dessa avseenden finns inga större skillnader i inställning mellan könen och inte heller mellan olika ålderskategorier, så när som på en uttalat mer negativ inställning till vintersemester i Norrbotten hos den äldsta kategorin (60-74 år). Inte heller uppdelning på inkomstkategorier ger några märkbara skillnader.

Däremot finns, vilket kunde förväntas, klara geografiska skillnader. Ja, utan minsta tvekan till sommarsemester i Norrbotten svarar ca 43 % av intervjuperso-

nerna i Övriga Norrland och Övriga Svealand, men bara 28 % i storstäderna och

22 70 i Övriga Götaland.

Även för vintersemester finns geografiska skillnader. l storstäderna svarar drygt 20 % Ja, utan minsta tvekan och knappt 20 % Nej, mycket ogärna. I övriga Götaland svarar inte mer än ca ll % Ja, utan minsta tvekan och drygt 28 % Nej, mycket ogärna.

Som uppföljning till föregående fråga har de intervjupersoner som skulle kunna tänka sig att besöka Norrbotten fått ange vad som skulle vara den främsta orsaken till ett sådant besök. De vanligaste svarsalternativen är:

Uppleva miljön (natur och kultur,

Bland övriga svarsalternativ finns utpräglade aktiviteter som får låga andelar, t.ex. Utöva sommarsport (kanot, segelflyg m.m.) 1 %, Uppleva äventyr (forsränning, hundspann m.m.) l %, Åka på skotertur l %, Se midnattssolen 2,5 %. Besöka vissa bestämda platser eller evenemang får mindre än l %.

Som framgår har vissa intervjupersoner uppgivit mer än ett alternativ.

I vissa delar bekräftas den bild som tidigare visats i avsnittet 5.2 Resmönster, men delvis awiker bilden. Det är naturligt att det vid den här frågan är en mycket mindre andel som anger alternativet Besöka släkt och vänner. Bland dem som redan åker till Norrbotten är det det vanligaste. l den här undersökningen svarar även en stor de inte grupp som aldrig varit i Norrbotten och ett av skälen till detta är säkert att har släkt eller vänner i Nonbotten.

I övrigt är det de ganska ospeciñka alternativen Uppleva miljön (natur och kultur) samt den naturanknutna aktiviteten Vandra i fjällen som eller Uppleva kulturen samlar många röster. Detta kan tolkas på två sätt. Den ena tolkningen är den som där enskilda tidigare angivits, nämligen att resenärerna är ute efter totalupplevelser, aktiviteter bara är inslag i denna totalupplevelse. Den andra möjliga tolkningen är att man svarar så här på grund av bristande kunskap - man har helt enkelt en oklar bild av vad Norrbotten har att erbjuda.

De förhållandevis får inte övertolkas. höga talen for de två skidåkningsaltemativen Som senare framgår är risken uppenbar att när Norrbotten ställs mot andra allemativ som erbjuder något liknande så minskar reslusten till Norrbotten. I varje fall för de mera avlägsna marknaderna måste man kunna visa att skidåkning i Norrbotten har unika kvaliteter, om inte mera näraliggande alternativ skall väljas. En sådan kvalitet är naturligtvis möjligheten att åka slddori Norrbotten vid tidpunkter då detta inte är möjligt någon annanstans i Sverige.

Ett annat tydligt inslag i den här redovisade tabellen är att det i andra sammanhang så vanliga alternativet Vila och koppla av får mycket låga tal. innebörden är att för den stora allmänheten i Sverige (där huvuddelen aldrig besökt Norrbotten) så är Norrbotten en region för upplevelser. Om syftet bara är att koppla av så kan man göra det på närmare håll.

Ett annat slående faktun är att Norrbotten inte är känt for några speciella sevärdheter vid sidan av naturet och inte heller för några särskilda evenemang.

Av aktiviteter vid sidan av skidåkningen och det ganska ospeciñka Vandra i fjällen, så är fiske den aktivitet som står starkast. Siffran 10 % måste betecknas som mycket hög. Detta wisarhur starkt ñskeintresset är i befolkningen och att Norrbotten har ett bra namn iland ñskeintresserade.

Ett faktum man idet avsaendetbör uppmärksamma är att ñske är den enda orsak till resande där man kan fmra några större skillnader mellan mäns och kvinnors intressen. Medan mer än 16 *inav männen anger fiske som främsta orsak till ett Norrbottenbesök, så år det lara drygt 3 % av kvinnorna. Denna omständighet måste man ta hänsyn till när mm planerar projekt för sportñskemrism Jag återkommer till den frågan i ett senare axsnitt.

Även när det gäller fråpn om orsaken till ett eventuellt besök har uppdelning av svaren gjorts med hänsyn till ett antal bakgrundsvariabler. [fråga om män resp. kvinnor kan sägas att min generellt visar ett något större intresse för olika typer av aktiviteter, även om skilnaden inte är så stor som ifråga om fiske. Det enda undantaget är aktiviteter Vandra i fjällen där kvinnorna har en högre andel. Detta kanske dock bara bekräfar vad som tidigare sagts, nämligen att fjällvandring inte är att betrakta så mycket sun en aktivitet utan snarare som en miljö- och naturupplevelse. Den andra sidan tv detta är att kvinnor oftare anger de mera ospeciñka alternativen, t.ex. Uppleva miljön.

Även en uppdelning eftzr ålder ger vissa skillnader. Den yngsta ålderskategorin (15-29 år) har större prebrens för aktiviteter, särskilt skidåkning utför (37 % anger detta alternativ mot enbat 4 % i den högsta ålderskategorin). De äldre kategorierna (45 och uppåt) anger i mycket högre grad de allmänna upplevelsemotiven.

En uppdelning efter inkomst visar t.ex. att höginkomsttagare är klan mer intresserade av utförsåkning på skidor än låginkomsttagare, vilket knappast är unikt för Nonbotten som marknal. Över huvud taget är höginkomsttagare mer benägna att ange specifika skäl för att företa en resa till Norrbotten och mindre benägna än andra grupper att ange detmer allomfattande Uppleva miljön.

är fram- En geografisk uppdelning visar också på vissa skillnader. Storstadsboma för alltmer främsta skäl för benägna än andra att ange utförsåkning på skidor som en resa till Norrbotten (dryga 31 % mot ca 16 % för Övriga Götaland). Personer från Övriga Götaland har generellt en tendens att undvika de mera specifika skälen För en resa och mer använda de allmänna upplevelsernotiven.

Efter de två grundläggande attitydfrågoma som här redovisats (Skul1e du kunna tänka dig att besöka Norrbotten? resp. Vad skulle då vara främsta orsaken till ett besök?) har intervjupersonerna fått ta ställning till ett antal påståenden.

Svaren på dessa frågor syftar också till att undersöka både attityder till och kunskap om Norrbotten som resmål. I det följande ges en komprimerad redovisning av dessa svar.

kan Frågorna är uppdelade i två grupper. där den första gruppen är påståenden som utgöra skäl till att man inte reser till Norrbotten (trots att man kanske tycker att Norrbotten är bra eller acceptabelt som resmål). Den andra gruppen påståenden syftar mera entydigt till att mera klarlägga intervjupersonemas bild av, attityd till och kunskap om Norrbotten. I den forsta gruppen påståenden gavs fem svarsaltervar Instämmer helt och hållet resp. lnstämmer inte nativ, där extrempunktema alls.

Tabell 10. svar pa påståenden som kan motlvera att man [m9 reser till Nortbonen. Procentuella andelar for resp. svar ?Stående hell ochMila im: alls Tyckcraudetärlbrlángtanåkadit 75 Detfnnslbrmyckex myggochknoupâ sommaren Detñnmandraüaklcrditjaghellreákapásanmar-

ttä

senneae: & Delñmsmdtankterdiljaglnellreâkerpávinlørsem. _- A Jagmástcförsllahânsynüllandrasnümslâmdcs onskanâlomrcsmâl Jagvetfbrlilcomhurmanomnarensádanresa §9 Jagvetförlilcomvarmankanbo A\l

3285 J vetfdrliløotnvadmanbehöverförkläder oc utrustningRhen vmtersemesleri uaku-,n Dmangsommarsemesw .-O Jagorkarinlemedangöraensádanrcsa

azawasaaw

Detärftk anöm sådan lön

medvaddédütostançaurügaüllmlâtsaégmøn »o O

J harhellenk ll k nlâ

ensådan mâäâpâäyáåâçx »få un 0

Det a; för svanatt tasig dit. för dåligakommunikauone: ND ° Detñnnsannal hellre or

mmmmågmårâmm

D:o angvintersemmtcr §8

Jagvetfurliueomvadmankangüranärman årcmrpásanmarsemcstør D:o angvintcrsemester

...saa

De! finns ingamot an köpa/boka

Sdbâlâä

Delñnnsannatsounjälnclhelâggermina pengarpáänaurcsa här »23

Jagtyckerove: huvudlagetintesamycket om an resa Ok JagskullebeMva någottrevligt sanskap nu w! DetunnssomomNoIrbomn liggerálfcl hånfdrensommarsemesle: Dublirhcumkclxinneav §6

Några mönster framträder klan i svaren på denna första grupp av påståenden. Ett

sådant är att intervjupersonerna inte vill acceptera påståenden som innebär att de för svårt själva har bristande kunskap eller kompetens eller att det på något sätt är att ta sig till Norrbotten. Här måste uppmärksammas att det mycket väl kan vara rena prestigeskäl som gör att man svarar som man gör. Det känns mera acceptabelt att svara att det helt enkelt inte blir av än att tillstå att man vet eller kan för lite eller tycker att något är krångligt eller svårt.

Detta är en möjlig tolkning av vissa av svaren. Om man inte ger dessa svar den tolkningen så måste det sägas att svaren förvånar genom att man så förhållandevis sällan anger långt avstånd, bristande kommunikationer, dålig kunskap om resmålet, svårigheter att boka etc. som skäl till att inte besöka Norrbotten.

Ett annat tydligt mönster är att den mycket positiva attityd som visades i de första frågorna som redovisas i detta avsnitt svalnar något i svaren på de direkta påståendena. Det sammanhänger sannolikt med att den första frågan inte förpliktar till man ombeds att renågot och inte heller ställer Norrbotten i relation till något. När latera Norrbotten till andra resmål så sänks värderingen av Norrbotten. Detta är i och för sig inte onaturligt. Skälet kan vara okunskap om Norrbotten, även om de flesta förnekar det, eller att man rent faktiskt föredrar andra resmål. Sammantaget bör man ändå kunna dra slutsatsen att Norrbotten för väldigt många ter sig som ett fullt möjligt och förhållandevis attraktivt resmål. men att ett antal skäl gör att de flesta ändå inte reser dit. Dessa skäl kan säkert i flera avseenden motverkas, vilket jag återkommer till i senare avsnitt.

Den följande gruppen påståenden avser attityder till och kunskap om Norrbotten. Medan de tidigare påståendena kunnat besvaras med fem olika alternativ från Instämmer inte alls till Instämmer helt och hållet, finns för de följande bara tre svarsalternativ: Ja, instämmer helt. Ja, instämmer delvis och Nej, instämmer inte alls.

Tabell 11. svar pa ollka påståenden. Procentuella andelar pa resp. svar Påstknde

En semesteri NorrbottenIr barafor riktiga ñiluftsmärtniskor 15 34 S0 Påsommaren ormyggochknottdet nlstanou gt att varadär 25 36 31 Norrbottenskustoch skämma harl m

Det är ontom bekvämaövernattningsmöjligheter 6 19 51 (härvalde25 %an inte svara)

Det l tli så ket Se

Norrbottningenär mertystlátenände tlcstaandra 23 30 36

Norrbotmi är indre m “ä” änl än g

mumsig 3 4 as

Norrbottenharjust ingetintressantatt bjudaenbesökarevintertidsommaninte

Norrbottenär egentligenettlika attraktivt semestermâlsommartidsomLex.Skane och liknandetrakter 60 20 l7

Reaktionema på de här påståendena bekräftar att det finns en ganska cnstämmig uppfattning om vad Norrbotten står för som resmål. Norrbotten är äventyr och vildmark tycker (helt eller delvis) mer än 90 % av de tillfrågade. Norrbotten är exotiskt tycker två tredjedelar. Miljön är mer oförstörd än på de flesta håll tycker

närmare 90 %. Detta torde väl överensstämma med den profil man i Norrbotten själv velat förmedla och är säkert en i huvudsak positiv bild.

I samma riktning pekar en del andra reaktioner som dock kan vara mera problematiska. Närmare hälften anser att en semesteri Norrbotten bara är for riktiga friluftsmänniskor. Klart mer än hälften tror att det nästan bara finns skog och ñäll. Det senare motsägs dock av att mer än 75 % anser att det finns ñna badmöjligheter i Norrbottens kust och skärgård.

Några attityder är direkt problematiska och visar delvis på bristande kunskaper. Hit hör att ca tre fjärdedelar tror att det är mörkt i Norrbotten större delen av året. Närmast alarmerande är väl att drygt 60 % helt eller delvis har uppfattningen att mygg och knott gör att det är nästan outhärdli gt att vara i Norrbotten på sommaren.

Denna uppfattning rimmar dock illa med och uppvägs något av att 80 % anser att Norrbotten är ett lika attraktivt semestermål sommartid som t.ex. Skåne och liknande trakter.

Att klimat och avstånd faktiskt ä: ett problem visas av att 40 % anser att det är kallt och regnigt i Norrbotten även sommartid samt att drygt 80 % instämmer i att det är långt mellan sevärdheterna. Den senare uppfattningen innehåller möjligen inte bara en uppfattning om avstånden utan också om tillgången på sevärdheter i största allmänhet. Ett annat uttryck för problemet med avstånden är att drygt 40 % anser att Norrbotten just inte har något intressant att erbjuda en besökare vintertid som man inte kan hitta på närmare håll.

Som närmast kuriosa inslag (men uttryck för okunskap) skall man väl uppfatta det förhållandet att ca en fjärdedel helt eller delvis instämmer i påståendet att befolkningen i huvudsak består av samer eller att en lika stor andel tror att det nästan inte finns några vägar.

6.2.3 starka sidor

Det råder ingen tvekan om att det i forsta hand är naturen/ntiljön och bilden av den, som utgör Norrbottens största konkurrensfördelar.

I Norrbotten finns en mycket varierande natur med framför allt en storslagen vildmark som största tillgång. Häri ryms en rik och delvis unik flora och fauna. Denna natur/vildmark, med dess flora och fauna - som i sig kan ge oerhört starka och rika upplevelser - ger dessutom underlag för arrangerade aktiviteter (äventyr) i en omfattning som få andra regioner i Sverige kan matcha.

Det finns vissa paradoxer som måste framhållas när det gäller kombinationen avstånd/transporter och naturgivna förutsättningar. Det är lätt att identifiera de långa avstånden inom regionen och till regionen från de stora befolkningskoncentrationema som en nackdel. ett handikapp. Det är också lätt att identifiera klimatet, särskilt de svåra vinterförhållandena, som en nackdel. Samtidigt måste konstateras att till regionens unika kvaliteter hör det faktum att där finns en vildmark som det är förhållandevis lätt att ta sig till, jämfört med andra vildmarksområden.

Midnattssolen måste betraktas som en stor tillgång för regionen. inte minst av det skälet att andra områden på jordklotet som har rnidnattssol har mycket lägre grad av tillgänglighet när det gäller transporter och ett mycket sämre klimat. Det finns knappast några andra exempel på områden runt eller t.o.m. ovanför polcirkeln som man kan ta sig till så lätt och där det finns tätorter av t.ex. Kirunas och Gällivares storlek med fungerande samhällsservice och infrastruktur.

Sett i förhållande till det geografiska läget har Norrbotten, eller kanske snarare Nordkalottenområdet, alltså transport- och klimatmässiga fördelar. Detta är viktiga tillgångar särskilt i ett internationellt perspektiv. Det mycket nordliga läget tillhör i sig regionens mera exotiska och utmärkande drag, ett förhållande som lätt förbises när vi bedömer marknaden från ett nordiskt perspektiv, men som är desto tydligare i ett europeiskt eller ett interkontinentalt perspektiv.

En särskild aspekt på det geografiska läget är det förhållandet att Norrbotten utgör en central del av Nordkalotten, som är ett område med dragningskraft. Det är t.ex. klarlagt att en stor del av de europeiska besökare som besöker länet och som inte kommer från våra nordiska grannländer, har Nordkap som huvudmål och på sin resa dit passerar Norrbotten.

Till de exotiska dragen och dämred styrkefaktorerna hör också vissa unika kulturella yttringar, främst samekulturen men också nybyggarkulturen och en tämligen

industrikultur, där vi återfinner en fantasieggande spännvidd från särpräglad gruvoma till rymdverksamheten.

De kvaliteter Norrbotten står for (särskilt inlandet) har stor betydelse redan i dag. men kommer enligt min mening att få än större betydelse i framtiden. särskilt när det gäller det internationella resandet. Stora delar av den europeiska kontinenten är idag drabbad av en i många avseenden undermålig miljö, vilket lett till att miljömedvetandet ökar starkt. Resandet i många europeiska länder kompliceras dessutom av stor trängsel, både vid transportema och på resmålen. l detta perspektiv är en till stor del orörd natur och vildmark, som dessutom är tillgänglig för många människor, goda miljökvaliteter som ren luft och rent vatten och frånvaro av egentlig massturism, starka konkurrensfaktorer, vars styrka bara kan förväntas öka.

Till detta kommer att det finns en generell tendens inom resandet idag att resenärerna/turistema lcräver alltmer av innehåll i resandet. Det räcker ofta inte längre med t.ex. sol och bad för att locka ökande turistsuömmar. Kraven på upplevelser ökar och där kommer natur- och kulturupplevelser att spela en allt större noll, liksom den typ av äventyrsturism som bygger på de av naturen givna förutsättningar-na.

6.2.4 svaga sidor

Som redan framhållits utgör avstånden Norrbottens största problem när det gäller utvecklingen av resenäringen, särskilt gäller detta möjligheterna att utveckla privatresandet.

Det normala sättet att resa För en svensk familj som reser inom landet är med bil. Mellan 70 och 80 % av privatresandet sker på detta sätt. Det har inte enbart med reskostnader att göra utan handlar också om praktiska aspekter samt om flexibiliteten i resandet. Med tanke på de avstånd som råder mellan t.ex. Norrbotten och Mälardalen av resandet utgör detta ett avgörande hinder för en stark utveckling eftersom bilresan mellan dessa områden för en barnfamilj normalt kräver en eller kanske snarare två övematmingar på vägen i vardera riktningen.

Dessa förhållanden gör att andra transportmöjligheter från orter på längre avstånd måste finnas för att en starkare utveckling skall vara möjlig. Särskilt flyget blir då

intressant. Sådana möjligheter finns också, men även om det finns goda möjligheter att resa med kraftiga familjerabatter så kommer själva reskostnaden - både när det gäller flyg, tåg och bil - att i sig utgöra ett hinder, särskilt med de stora prishöjningar på transporter som ägt rum och kommer att äga rum. Vad som i det föregående sagts om bil som transportmedel gäller naturligtvis i stor utsträckning även buss.

De speciella förutsättningarna när det gäller transporterna gör också att resenärerna inte reser iväg utan att göra ordentliga förberedelser i form av förhandsbokningar av boende. Man ställer också större krav på förhandsplanering av aktiviteter. För flygresenärer tillkommer problemet att man måste förhandsplanera transporterna som vidtar när man stigit av planet. Alla dessa omständigheter har bl.a. föranlett Norrbottens Turistråd att påpeka att Norrbotten för många svenskar kommer att framstå som en utlandsdestination inom landet. Detta är naturligtvis riktigt från just dessa utgångspunkter. Detta innebär dock inte, enligt min mening, att svårigheterna att få fler svenskar att resa till Norrbotten är lika stora som svårigheterna att starkt öka de utländska besöken, framför allt eftersom svenskarnas kunskap om Norrbotten är så mycket större än motsvarande kunskap utomlands. Det har däremot den innebörden att man även för svenskars resande från södra Sverige till Norrbotten kan behöva använda liknande former for paketering, bokning, försäljning, arrangemang av resor m.m. som annars brukas för svenskars resande utomlands.

När förutsätmingama för resande är sådana som här beskrivits är resenärer vana vid att kunna få hjälp med reseplanering och bokning av researrangörer och resebyråer. Med de förutsättningar som gäller för Norrbotten blir det svaga engagemang som generellt finns hos svenska arrangörer och resebyråer i fråga om resande i Sverige därför en särsldlt stor nackdel.

Beroendet av andra transportmedel än bil och buss medför också ett annat samband som kan utgöra en nackdel for Norrbotten. inom Sverige finns det i praktiken inga fjärrtransportförbindelser som väsentligen bärs upp av vad vi kan kalla det icke destinationsbundna resandet, dvs. privat rekreationsresande och konferens- och belöningsresande inom affärs- och tjänsteresandet. Särskilt flyg - men också tågförbindelser - bärs ekonomiskt istället upp av det arbetsanknuma uppdragsresandet. Detta betyderi sin tur att turistnäringen blir beroende av utvecklingen inom andra delar av den norrbottniska näringsverksamheten. Har man en svag utveckling av det norrbottniska näringslivet generellt, så for det med sig sämre kommunikationer och

därmed sämre förutsättningar för en utveckling av turistnäringen. Detta beroende. som inte är lika uttalat i mera tättbefolkade delar av Sverige. och den samtidiga risken för en svag utveckling av övrigt näringsliv i Norrbotten är ett otvetydigt handikapp.

Allmänt kan sägas att problemen med de långa avstånden leder till större krav på av resandet unika upplevelser, sevärdheter osv. samt en delvis annan organisation andra svenska resmål. (särskilt transportema) än vad som gäller för de flesta

måste Det geografiska läget spelar också stor roll för klimatet, vilket allmänt sett anses tillhöra en av regionens svaga sidor. Under senhöst och midvinter är klimatet i delar av regionen (särskilt inlandet) sådant att många anläggningar inte kan hållas kan fungera utgör öppna. Inte minst osäkerheten om hunrvida kommunikationerna en starkt hindrande faktor. Också det förhållandet att mörkret dominerar så starkt under så stor del av året måste i huvudsak betraktas som en nackdel, även om undantag ñnns från detta påstående.

Klimat- och ljusförhållanden bidrar generellt sett (med vissa uttalade undantag) till lönsamhet. Till att anläggningarna får alltför korta säsonger för att nå tillräcklig

dena bidrar också det förhållandet att i många avseenden skiljer sig de olika säsong-

ema åt så mycket rent verksamhetsmässigt att man inte kan få ett rationellt utnyttjande av både personella och andra resurser.

Som en svaghetsfaktor av väsentlig betydelse måste också räknas det förhållandet att det inte ñnns någon utbredd servicetradition inom regionen. Som jag behandlar mera utförligt på arman plats är näringsutövningen i Norrbotten av tradition mycket starkt inriktad mot tung och storskalig industri. Detta har gjort att serviceyrkena inte har det anseende som är nödvändigt för att en god utveckling av servicenäringama inom skall bli möjlig. Detta i sin tur har medfört att det professionella kunnandet området inte är tillräckligt utvecklat. Vidare har denna tradition medfört att det i bestora delar av regionen finns begränsad förståelse hos inte minst kommunala och slutsfattare för vilka luav på arbetsförutsätmingar servicenäringarna i allmänhet turistnäringen i synnerhet har.

en- Att man kan bryta de negativa yttrin garna av den rådande industrltraditionen är, för att det skall gå att utveckla ligt min mening, en av de viktigaste förutsättningarna turistnäringen framgångsrikt.

En svag sida som framträder mycket tydligt i de intervjuundersökningar som gjorts är bristen på speciella sevärdheter eller attraktiva evenemang.

6.2.5 Marknadssegment/affärsområden

När vi talar om turistnäringen (eller resenär-ingen eller besöksnäringen), så inkluderar vi däri ett stort antal verksamheter med helt eller delvis olika egenskaper och förutsättningar. För att fördjupa analysen måste man göra olika typer av indelningar. Det finns olika metoder för att dela in marknaden. I detta avsnitt kommer indelningen att ske efter två olika dimensioner: dels uppdelningen arbetsresor/fritidsresor, dels uppdelningen i destinationsbundet resp. icke destinationsbundet resande.

Uppdelningen destinationsbundet/icke destinationsbundet resande görs därför att det ökar förståelsen for turistnäringens struktur, men främst därför att möjligheterna och metoderna att påverka resandeströmmarna inom de olika segmenten skiljer sig starkt åt.

Destinationsbundet arbetsresande

Det destinationsbundna arbetsresandet består framför allt av det normala affärs- och uppdragsresandet. Detta resande är av mycket stor vikt. eftersom det i hög grad utgör den ekonomiska basen för rese- och besöksnäringen. Boende, transporter, i viss mån restauranger, resebyråverksarnhet etc. är mycket beroende av det vanliga affárs- och uppdragsresandet.

Detta resande kan bara i begränsad utsträckning påverkas av insatser inom resenäringen. Självklart kan en dåligt fungerande resenär-ing utgöra hinder för företagsetableringar på en ort och en väl fungerande resenäring positivt påverka lokaliseringsbeslut. Av dessa skäl är det angeläget att näringen uppfyller kundernas krav på standard och service och att det finns ett samspel mellan resenäringen å ena sidan och de verksamheter som ger upphov till resandet å den andra.

Kortsiktigt kan dock förhållandevis lite göras for att påverka det destinationsbundna arbetsresandets volym. Detta påverkas i stället genom en långsiktig uppbyggnad av sådana verksamheter som ger upphov till denna typ av resande. Ansträngningama måste alltså inriktas mot en allmän utveckling av näringsliv och (i någon mån) förvaltning, dvs. närings- och regionalpolitikens allmänna syften.

Det är samtidigt angeläget att detta sker eftersom, som jag redan närrmt, andra delar av turistnäringen för sin utveckling är beroende av den infrastruktur i form av kommunikationer, boendekapacitet etc. som bara kan utvecklas genom ett tillräckligt ston affars- och uppdragsresande.

På ett område kan det destinationsbundna arbetsresandet påverkas även på något kortare sikt och det gäller mässor och liknande arrangemang. Här finns kapacitet framför allt i Luleå.

Icke destinationsbundet arbetsresande

Det icke destinationsbundna arbetsresandet utgörs framför allt av kurs-, konferensoch mötesresandet En expanderande del av detta är s.k. incentive- eller belöningsresor.

Som tidigare redovisats i avsnittet 5.2 Resmönster är denna typ av resande i Norrbotten till sin volym mycket hemma- och närmarknadsdominerat. Det är också naturligt att avståndsfaktorer utgör ett handikapp för Norrbotten även i fråga om denna typ av resande. Det finns emellertid vissa utvecklingstendenser på denna delmarknad som givit Norrbotten nya möjligheter. Dessa tendenser har framför allt den innebörden att arrangemangen ofta kombineras med inslag av upplevelsekaraktär, framför allt olika typer av aktiviteter.

- Som tidigare påtalats innebär det handikapp som avstånden utgör att Norrbotten för att vara konkurrenskraftigt som resmål - framför allt måste kunna visa upp unika kvaliteter; kvaliteter som inte lika lätt kan hittas på närmare håll för de stora befolkningsgruppema i södra Sverige. Just inom kurs-, konferens-, mötes- och finns sannolikt de största möjligheterna att åstadkomma detta, belöningsresandet vilket också visas av att detta affärsområde expanderat starkt under senare år. Det är naturligtvis också möjligt inom fritidsresesektom, men den typ av resande som här

behandlas har trots allt en mycket större ekonomisk potential än fritidsresandet, särskilt i det kortare tidsperspektivet

Som tidigare påtalats av både Norrbottens Turistråd i dess strategiplan samt av Stiftelsen Turismutveckling i dess rapport Reseindustrin i Norrbotten är det här affärsområdet en ekonomisk nyckelmarknad Området år generellt inte lika påverkat av konjuktursvängningar o.d. som annat resande. Det bör heller inte påverkas lika mycket som fritidsresandet av olika skatteförändringar, åtminstone inte företagens del av detta resande. Däremot kan, som jag tidigare nämnt, organisaüoners och offentliga organs aktivitet inom området komma att påverkas. Långsiktigt måste affärsområdet bedömas komma att expandera, förutsatt att den allmänna kostnadsutveeklingen inte blir alltför oförmånlig när det gäller kurser, konferenser m.m. inom Sverige jämfört med utlandet. I motsats till vad som ibland hävdas finns nämligen även på detta område en priskänslighet som inte får undervärderas, särskilt som man på detta område har mera professionella köpare än t.ex. på fritidsmarknaden. Däremot är det korrekt att säga att prisfrågan inte är ensam avgörande. Det är pris i förhållande till kvalitet, eller annorlunda uttryckt vad man får för pengarna, som är avgörande.

Andra fördelar med detta affärsområde är att Norrbotten redan har ett gott namn när det gäller arrangemang där konfererande, utbildning m.m. kombineras med olika typer av aktiviteter. Det är redan idag vanligt att ett besök i Norrbotten ingår som en del i programmet när större svenska företag eller organisationer i internationella sammanhang vill visa upp något extraordinärt inom vårt land. Sådana företeelser borde kunna utvidgas. Området kan dessutom på ett utmärkt sätt kombineras med både affárs- och uppdragsresandet samt med stora delar av tiitidsresandet i det att samma boende- och transportkapacitet kan utnyttjas.

Som tidigare framhållits har konferens- och kursresandet en helt annan säsongsförläggning än fritidsresandet, vilket gör att man kan få ett bättre utnyttjande under året om samma faciliteter kan utnyttjas för flera ändamål. Inte minst för de allt mer framväxande alttivitetsföretagen är detta angeläget.

En avgörande faktor på denna marknad är att de olika leverantörerna inom resenäringen, boendeföretag, transportörer och aktivitetsföretag, fungerar väl tillsammans så att kunderna kan köpa färdiga arrangemang av i princip en säljare, och så att totalarrangemangets olika delar harmonierar med varandra och samspela: väl.

Destinationsbundet fritidsresande

Det destinationsbundna fritidsresandet står lör en stor andel av det totala fritidsresandet. Hit hör framför allt resandet till släkt och vänner och till eget fritidshus. I delar kan detta knappast alls påverkas på annat sätt än att benägenheten att besöka släkt och vänner just i Norrbotten kan öka och besöken göras längre om man tycker att området har mycket att erbjuda. I vissa kommuner görs försök att påverka detta resande genom att anordna särskilda hemvändardagar o.d., vilket säkert kan ha vissa positiva effekter.

Vad som delvis kan påverkas är emellertid resandet till eget fritidshus. Som framhållits tidigare pekar statistikuppgiftema mot att det finns förhållandevis få ägare av fritidshus i Norrbotten som inte själva är norrbottningar. Självfallet utgör avstånd och andra faktorer begränsningar när det gäller möjligheterna att få personer från landets sydligare delar att skaffa fritidshus i Norrbotten. Detta är dock också beroende av hm attraktivt det upplevs att ha ett fritidshus i Norrbotten och vilka möjligi heter det finns att skaffa ett sådant.

idag begränsas i flera områden i Norrbotten möjligheterna att bygga och äga fritidshus av kommunala planbestämrnelser o.d. Man kan också ofta möta en allmän inställning från norrbottningar att de attraktiva platserna för fritidshus är något som skall förbehållas dem själva och inte säljas till sörlänningar. Detta är självfallet en fråga som måste avgöras av norrbottningama själva, men det måste framhållas att det begränsade fritidshusinnehavet hos mera långväga gäster också innebär en begränsning av turistsuömmama till Norrbotten. Det handlar då inte enbart om själva ägarna till ñitidshusen, utan också om det faktum att bristen på fritidshus med ägare från andra delar av landet också leder till att det inte finns någon större fungerande marknad för uthyrning av fritidshus - privat eller i mera organiserade former.

Ett annat tydligt drag i de undersökningar som tidigare redovisats är att resande till speciella evenemang knappast spelar någon roll alls för resandet till Norrbotten. Detta måste tolkas som att det finns en brist på tillräckligt attraktiva evenemang. Detta är ett förhållande som bör gå att råda bot på genom insatser inom länet. Ett exempel på en sådan typ av evenemang som finns idag och som anknyter till länets speciella karaktär är de tävlingar i snö- och isskulptur som sedan några år tillbaka i årligen arrangerats i Kiruna. Detta är en typ av arrangemang som på andra håll världen (t.ex. i Japan) visat sig kunna dra många deltagare och en stor publik och

som kan bidra till att profilera en ort. Denna och liknande verksamhet bör därför utvecklas vidare.

Icke destinationsbundet fritidsresande

Det icke destinationsbundna fritidsresandet är det sorti är lättast att påverka genom olika insatser såsom produktutveckling, marknadsföring osv. Häri inkluderas både det utpräglade intresseresandet och det allmänna semester-resandet.

I båda dessa fall gäller, som tidigare påtalats, att avståndcn till Norrbotten från de befolkningsrika marknaderna gör att kraven på ett unikt och proñlerat utbud blir större än för andra svenska resmål. Som redan visats är det delvis så att en sådan profil redan finns: Norrbotten är vildmark och äventyr, vandring i fjällen, fiske, samekultur, midnattssol etc. Denna profil kan dock enligt min mening göras ännu tydligare och de unika dragen understrykas ytterligare. Samtidigt behöver profilen kompletteras genom att man klargör att Norrbotten har en hel del att erbjuda som inte är en del av den bild människor redan skaffat sig av regionen. Genom marknadsföringsinsatser kan kunskapen om vad Norrbotten mera specifikt har att erbjuda ökas. Bl.a. bör bredden i aktivitetsutbudet understrykas, liksom de redan existerande unika inslagen i naturutbudet. Exempelvis kommer Norrbotten som skidåkningsdestination att ha svårt att hävda sig mot sydligare belägna skidorter på t.ex. Mälardalsmarknaden om man inte kan klargöra att skidåkning i Norrbotten kan erbjuda en del som Lex. Sälen, västra Härjedalen eller Åre inte har.

Det är också möjligt att genom produktutveckling påverka bilden. Så kan t.ex. sportñsket utvecklas genom ñskevårdande insatser, men också genom att man organiserar sportñskeutbudct på ett sådant sätt att det finns även andra aktiviteter att erbjuda inom samma område. Detta är väsentligt, eftersom vi kunnat se att det inom en familj oftast bara är männen (fader och äldre söner, men inte mödrar, döttrar och yngre barn) som vill fylla sin semester med sportfiske.

Ett annat område som kräver viss produktutveckling är det allmänna vildmarksintmsset. Även om de flesta förnekar okunskap på området så torde realiteten vara den att de flesta som aldrig besökt vildmarken eller Lex. sommartjällen över huvud taget inte riktigt vet hur man skall utrusta sig eller hur man går till väga. Det finns där en otrygghet och en osäkerhet som man behöver råda bot på for att ett större

antal människor skall våga förverkliga det intresse för att närma sig vildmarken som manifesteras i olika undersökningar, inld. de 50m redovisas i denna rapport.

Det behöver knappast sägas att de naturliga förutsättningarna för att utveckla den typen av verksamhet finns i överflöd i Norrbotten.

På samma sätt som det saknas proñlerande evenemang i Norrbotten som i sig leder till resande saknas också tydliga sevärdheter (vid sidan av naturen i största allmänhet) som av sig själva motiverar ett resande eller som kraftigt förstärker intresset för att resa till Norrbotten. Sådana borde kunna utvecklas, baserat på de unika tillgångar Norrbotten har, såsom särpräglad kultur, unik industri (särskilt gruv- och rymdindusuin) och naturligtvis naturen.

En fråga som ibland ställs är om det över huvud taget är meningsfullt art satsa på ett fritidsresande som riktar sig till den breda allmänheten, eftersom detta inte ger samma lönsamhet som arbetsresandet. Jag menar bestämt att sådana satsningar bör ske av flera skäl. Som jag framhållit tidigare är möjligheterna att för olika typer av resande utnyttja samma faciliteteri transporter, boende, aktiviteter m.m. en väsentdärmed en bättre lönlig faktor for att få ett bättre utnyttjande under hela året och samhet.

Norrbotten har också goda möjligheter att ta till vara det intresse för frilufts- och vildmarksliv som breda grupper uttalar och göra det i former som samtidigt både tillfredsställer personer med mindre vana och kunskap på området och ger tillräcklig lönsamhet. Det är en viktig del av Norrbottens proñl att utveckla den typen av verksamhet. För att lyckas krävs emellertid en del insatser. l-lit hör bla mer av paketering i boknings- och forsäljningsledet. Det är också viktigt att de anläggningar som och liknande aktiviteter inte kan utgöra utgångspunkter för t.ex. tjällvandringar området känner sig utanför fungerar på ett sådant sätt att den ovane resenären inom resenärer tas om och okunnig. Det behöver organiseras verksamhet så att ovana hand och så att utbudet läggs till rätta efter vilken vana man har. Det måste göras klart för människor, och också faktiskt vara så, att man inte behöver packa 25-30 kg på ryggen och leva på frystorkad mat i en vecka för att kunna uppleva vildmarken på ett meningsfullt sätt.

När det gäller det icke destinationsbundna fritidsresandet finns det också anledning för Norrbotten att unierstryka tillhörigheten till Nordkalotten, som allmänt är en region med stark dragringskraft, både inom Sverige och i övriga delar av Europa

Nationell eller internationell marknad

En fråga som något bzrörts i det föregående gäller om Norrbotten skall satsa på en expansion på resandet från övri ga delar av Sverige eller om man direkt skall inrikta sig på mera exklusivt resande från andra länder.

Denna fråga kan inte besvaras helt entydigt, men vissa iakttagelser måste ändå göras i sammanhanget. Som tidigare påpekats år okunnigheten om Sverige som destination relativt sur på marknaderna utanför Norden. Okunnigheten ökar naturligtvis med avståndet. Att då kunna etablera en del av vårt land i medvetandet hos i internationella resenärer år en mycket svår uppgift.

En annan viktig omständighet är att det knappast är möjligt att skapa en tillräckligt god infrastruktur (trarsporter, boendekapacitet etc.) inom resenäringen genom att enbart satsa på internationella besökare. En sådan strukna måste grundas på en bas av svenskars arbets- osh fritidsresande till regionen.

Över huvud taget är det viktigt att inse att det inte är möjligt att med några snabba (om än aldrig så radikala) åtgärder skapa helt nya marknader. Att utveckla ett nytt destinationsområde för internationell turism är en mödosam och långsiktig process, där det måste vara rimligt att låta en satsning på övriga delar av Sverige utgöra tidiga steg i en sådan trocess. Varje annat sätt att angripa denna uppgift lcräver oerhörda mängder kapital initialt, men även långsiktigt eftersom den typen av satsningar kräver en uthåLighet över en följd av år. l detta avseende skiljer sig inte turistnäringen från annai exportnäring. Det finns knappast i Sverige några exempel på framgångar på exportmarknadema utan, utöver en god produkt, en målmedveten, systematisk ocl. långsiktig bearbetning av marknaden i fråga. Den norrbottniska turistnäringen kan från sin nuvarande bas inte bära en sådan satsning, ens med samhälleligt stöd för den.

Detta innebär inte att utlandsmarknadema är ointressanta. Särskilt i ett längre tidsperspektiv kan det internationella resandet komma att spela en stor roll för Nor-r-

botten, särskilt när den ökande rniljömedvetenheten börjar sätta allt större spår i resmönstremsom tidigare påpekats är det dessutom sannolikt så, att vissa av områdets kvaliteter har större genomslagskraft utomlands än i Sverige. Särskilt gäller detta för det som kan sägas symboliseras av midnattssolen. Det är egentligen bara i Norrbotten (och grannlänen i Norge och Finland) som man kan hitta goda transporter till, fungerande samhällen och infrastruktur i övrigt samt ett så förhållandevis behagligt klimat i områden norr om polcirkeln. Det geografiska läget norr om polcirkeln (som alltså kan symboliseras av midnattssolen) äri sig en tillgång, skilt på utomnordiska marknader.

Inledningsvis torde det likväl vara mera gångbart att få svenska företag och organisationer att i ökad grad utnyttja Norrbotten när man för utländska besökare vill visa konferenser för upp delar av Sverige. Detta kan vara aktuellt vid företagsinterna svenskägda internationella företag, belöningsresor för samma typ av företag men också t ex i samband med kongresser som ofta kombineras med s.k. post-convention-tours.

marknader finns När det gäller de närmaste årens bearbetning av internationella sannolikt Norrbottens största möjligheter inte i att självständigt försöka etablera sig på dessa utan att istället söka samarbeta med andra resmål i Sverige. Det är då främst med storstäderna och då särskilt Stockholm, som man bör utveckla ett (t.ex. Stockholm-Kiruna) för samarbete för att skapa kombinationserbjudanden detta. speciella kategorier resenärer som kan tänkas efterfråga

En annan möjlighet som bör prövas är att, både på svenska och utländska marknader, i ökad utsträckning göra paketerbjudanden som innefattar både Norrbotten och Nordnorge.

Den stora volymen i det närmaste decenniets ökning av resandet till Norrbotten måste enligt min mening den svenska marknaden och i någon mån den övriga nordiska stå för.

6.3 . Hinder för resenäringens i Norrbotten utveckling

Med bl.a. den bakgrund jag nu presenterar går det, enligt min uppfattning. an identifiera ett antal hinder för den fortsatta utvecklingen av rese- och besöksnäringen i länet. Dessa är: * Avståndet till de befollcningstäta delarna i södra Sverige. * Nuvarande infrasmrkttrrella och institutionella Förutsättningarna i länet och även centralt. * Frånvaro av tillämpning av en strategisk syn för näringen, som bl.a. resulterari okoordinerade insatser. * Nuvarande synsätt på näringen från representanter i länet och utanför länet samt hos lokalbefolknin gen. * Frånvaro av en samordnad syn för proñlerade insatser. * Vissa begränsningar i nuvarande regler för att erhålla regionalpolitiskt stöd.

Innehållet i dessa olika delar går delvis in i varandra och jag skall därför beskriva dem så långt möjligt i ett sammanhang:

6.3.1 institutionella förhållanden

Jag har redan tidigare redogjort för de aktörer som berör resenäringens Förutsätt» ningar i Norrbotten. Redan av den beskrivningen framgår det tydligt att det idag inte finns någon institutionen funktion i länet som skulle kunna sägas koordinera näringens utveckling och insatserna för denna i framtiden. Denna brist gäller ju långt ifrån bara frågan om en enskild närings utveckling i ett enskilt län, men inom det område som är mandatet för mitt uppdrag kan man säga att det får särskilt allvarliga konsekvenser om den bedömning jag tidigare redogjort för om existerande utvecklingsmöjligheter inom länet, är korrekt

Man skulle också kunna hävda att en sådan koordinerande funktion är särskilt viktig i Norrbotten, mot bakgrund av statens stora finansiella engagemang också i turistnäringens utveckling. Ju mer omfattande insatserna är, desto viktigare blir det att de resurser som investeras följer någon gemensam tanke for att inte ändamålsenligheten i resursanvändandet skall riskera att bli lågt.

Också ERU har uppmärksammat bristerna i den institutionella grunden för regionalpolitiken och skriveri bilaga till LU 90:

l det program iör regional utveckling som regeringen lade fram 1982 framhölls vikten av att det finns en regionalpolitisk planering och samordning som möjliggör en effektivt fungerande regionalpolitik inom den statliga sektorn i detta förändrade läget Regeringen gav emellertid inga konkreta förslag på hur en sådan planering

och samordning skulle komma till stånd. Åtgärderna inskränkte sig till att länssty-

relserna fick ökad beslutsrätt över regionalpolitiska medel, vilket ansågs kunna leda till en effektivt fungerande regionalpolitik inom den statliga sektorn.

Argumentationen om den offentliga sektorns roll i regionalpolitiken återkom i regeringens proposition 1985. I denna slås det fast att insatser för att påverka den sektorns verksamhet och lokalisering utgör också en viktig del av den offentliga samlade regionalpolitiken. Förslagen hur detta skall ske är emellertid fortfarande begränsade.

l årets regionalpolitiska proposition, som jag tidigare redogjort för, återkommer så roll och hur länsregeringen ytterligare en gång med att betona regionalpolitikens styrelsens centrala position i detta stärks.

Propositionen har, anser jag, tydligt ambitionen att komma till rätta med tidigare när det gäller att genomföra det som regeringen identifierar som begränsningar brister i regionalpolitiken.

Det är för mig alldeles klart att rese- och besöksnäringen, och kanske inte bara den, behöver en samordnande administrativ funktion för sin fortsatta utveckling i Norrbottens län - således en organisation som kan göra strategiska bedömningar och riktlinmarknadsbedörrmingar i det enskilda fallet och i detta följa vissa principiella och andra jer och awäga insatserna såväl inom näringen som mellan resenäringen näringsgrenar.

I mycket har Norrbottens Turistråd idag denna funktion. Det regionala turistrådet, som är en del av Norrbottens läns landstings organisation, har tagit fram ett handlingsprogram för turismen som har funktionen av riktlinjer.

Det är enligt min mening av stor betydelse för turistnäringen att det finns en organisation i länet som har funktionen av att tänka och planera i strategiska termer.

Turismäringen som sektor måste samtidig! vägas in i en helhetssyn på den allmänna näringsutvecklingen i länet. Statsmaktemas senaste beslut om länsstyrelsemas uttalade helhetsansvar för utvecklingen i länet möjliggör, enligt min uppfattning, en sådan helhetssyn också för turistsektorn. Länsstyrelsen i Norrbotten har det övergripande ansvaret for att planera och tänka i strategiska termer för hela länets utveckling.

Det innebär samtidigt att länsstyrelsen i ett sådant strategiskt arbete också måste vara beredd att göra prioriteringar och även avstå från egna beslut om stöd till investeringar eller positiva yttranden om ytterligare sådana, om det är uppenbart att länet i sin helhet inte gynnas av det - exempelvis vad beträffar medel till ytterligare anläggningar för boende.

Ett sådant arbetssätt, där det strategiska ansvaret för hela länets utveckling ligger i botten för allt beslutsfattande hos länsstyrelsen, kräver sannolikt mer förvaltningsresurser till länsstyrelsen än vad man disponerar över idag. Det kräver också att det finns sektorsansvariga organ, som kan stödja länsstyrelsen i dess beslutsfattande med olika typer av expertkunskap. Avgörande för det slutliga beslutet i en sådan modell blir att länsstyrelsen, utifrån sitt helhetsansvar, kan respektera de olika sektorsorganens kunskap och rekommendationer - också när det innebär att länsstyrelsen måste avstå från att stödja vissa insatser som enskilt kan framstå som intressanta. Det innebär också att länsarbetsnänrnden måste kunna tillämpa samma beslutsmodell. Detta innebär i sin tur att besluten skall inordnas under samma strategi och ställningstaganden grundas på liknande bedömningar om exempelvis lönsamhet. Inom ramen för den samordnade länsforvaltningen är också en sådan samordnad syn möjlig, eftersom landshövdingen också är ordförande i länsarbetsnärrmden.

Från dessa utgångspunkter är det intressant att notera, att i nuvarande kommunalekonomiska situation - utan rättslig eller annan reell möjlighet att höja skatterna diskuterar även landstingen sina verksamheters omfattning och innehåll. På många håll, även i Norrbotten. har detta inneburit att framför allt de verksamheter som inte är obligatoriska eller upplevs som tyngdpunkten i verksamheten, dvs. annat än vården och kollektivtrafiken, ses över, inte sällan utifrån frågeställningen om verksamheten över huvud taget behöver bedrivas i landstingskommunal regi.

Det här har lett till att Norrbottens Turistråds framtida existens har diskuterats i beslutande församlingar inom landstingsorgartisationen i Norrbotten.

Skulle beslut fattas om att lägga ned verksamheten vid Norrbottens Turistråd, är det enligt min uppfattning nödvändigt att ansvaret för de frågor som turistrådet har bevakat överförs på andra organ.

I en sådan situation framstår det för mig som naturligt att länsstyrelsen övertar an-

svaret också för turistnäringens sektorsfrågor. Det finns ingen annan organisation i

länet som skulle kunna göra det, samtidigt sotn en bevakning av sektorsfrágoma är alldeles nödvändig om den strategiska grundsyn för näringen som presenteras i den här rapporten skall kunna genomföras.

Näringens mer marknadsinriktade verksamhet kan av naturliga skäl inte hanteras av länsstyrelsen. Samtidigt är även denna del av turistrådets arbetsuppgifter väsentliga, i synnerhet om man genom olika typer av samordnade marknadsföringsinsatser tänker sig att utveckla näringen i länet.

Jag menar därför att det måste vara ett gemensamt ansvar för näringen och samhällets representanter att om en situation skulle uppstå då det inte längre finns någon organisation i länet som kan bevaka dessa frågor. med samordnade insatser åstadkomma en ny sådan organisation. Det är enligt min mening samtidigt en bra mätare på det egentliga intresset av att utveckla resenäringen i länet, att man kan ta sådana initiativ både från samhälle och näring och att man också kan åstadkomma en lösning på denna organisatoriska fråga.

6.3.2 Synen på besöks- och resenäringen

Den tradition av utpräglad råvaru- och varuproduktion som under hela den ursprungliga exploateringen av Norrbotten, med start för drygt 100 år sedan, varit grunden för boende i länet, präglar fortfarande till del också beslutsfattandet i länet när frågor om sysselsättning och näringsutveckling diskuteras. Till skillnad från rese- och besöksnäringen har dessa varuproducerande industrier varit utpräglat storskaliga och dessutom samhälleligt bedrivna, oftast statliga. Verksamheten har befunnit sig långt från småskalighet och entreprenörskap, det som är typiskt för

turistnäringens struktur, och därmed också från de faktorer som kan bidra till att skapa en utvecklingsbar turismäring.

Den här traditionen av storskalighet och tidigare näringsinriktrting har gjort att servicetjänster och annan sysselsättning inom turistnäringen är främmande för stora grupperi länet. De annorlunda krav som är förenade med sysselsättning i servicenäringama kan också framstå som främmande jämfört med villkoren i de ursprungliga industrinäringama. Som ett exempel är ju arbetstidema i servicenäringarna helt annorlunda än vad de kan vara i vissa andra industrier. Allt detta medverkar till att turistnäringen i sin helhet fortfarande inte överallt i länet är accepterad som en fullvärdig näringssektor.

Förutsättningarna för att tillvarata resenäringens möjligheter ligger enligt min mening inte bara i att ett utbud av sysselsättningsmöjligheter och näringsutveckling skapas. Det måste också finnas en efterfrågan på dessa möjligheter. Enligt min uppfattning är for närvarande efterfrågan på möjligheter att utveckla rese- och besöksnäringen i Norrbotten begränsad. Detta kommer till uttryck på många olika sätt: från enskilda händelser, sorti tydligt visar att servicenäringamas innehåll fortfarande hos delar av befolkningen är väsensfrämmande; till så pass omfattande ställningstaganden som att ifrågasätta länets turisuåds framtida existens. Samtidigt finns i andra delar av näringen, hos enskilda kommuner och anläggningsansvariga, mycket stora ambitioner for turismens framtid i länet och mycket stor insikt i förutsättningarna för en utveckling av området.

Jag menar att en grundförutsättning för att över huvud taget satsa på rese- och besöksnäringen. som en basnäring for sysselsättning och utveckling i Norrbotten, är att ett sådant synsätt har full acceptans i länet

Det är mitt intryck att det idag inte har det. Det är uppenbart att det idag finns ett mestadels passivt - men stundtals t.o.m. aktivt - motstånd mot turism från delar av befolkningen i länet. Det finns också hos vissa kommunala beslutsfattare en obenågenhet att medverka till att turistnäringen får sådana fönrtsättningar för sin verksamhet att den kan utvecklas framgångsrikt Detta synsätt, som har sin grund i prioriteringen och den höga värderingen av den traditionellt storskaliga industrin samt i att kunskapen om hur företag fungerar väsentligt baseras på erfarenheter av denna industri, har jag redan berört.

Vill man åstadkomma en förändring av dessa förhållanden måste rran vara beredd att arbeta långsiktigt och uthålligt, för att på sikt kunna påverka atttyd och inställning till näringen och dess utvecklingsmöjligheter i delar av länet.

6.3.3 Hinder I nuvarande stödregler

Regionalpolitiska insatser som gjorts i Norrbotten, och även övrigt berörda delar av landet, har fram till nu nästan uteslutande varit av hårdvaruslag. dvs. pengarna har gått till fysiska investeringar av olika slag, finansiellt stöd till niringsverksamhet inom varuproduktionen eller enskilda investeringsprojekt - också inom turistområdet. De regelverk och stödsystem som styrt dessa insatser har hittills enbart i begränsad utsträckning medgivit andra typer av satsningar. Jag vill med ett par exempel åskådliggöra de begränsningari stödsystemen som fortfarande gäller.

Gröna Huset är ett exempel på ett projekt som visserligen skulle kunna skapa nya arbetstillfällen och ökade intäkter i Haparanda kommun, men som ärdå inte bedöms som stödberättigat i första prövningsinstans. Gröna Huset är en tärkt inomhusanläggning som kring en rik och ovanlig växtlighet, som ger huset dess karaktär, skall skapa olika typer av arrangemang och verksamheter såsom turistinformation, växtförsäljning, restaurang, viltbutik, hemslöjdsaffár m.m. Problemet ligger i att vissa av dessa verksamheter inte är stödberättigade om de betraktas enskilt.

Också statens industriverk (SIND) instämmer i projektets vikt. l sitt yttrande till regeringen i samband med projektöremas överklagan av SIND:s tidgare avslag på ansökan om bidrag, skriver man:

Industriverket instämmer i att den planerade anläggningen kan h: stor betydelse för Haparanda om den kan fånga upp genomfansuafiken i samma omfattning som anläggningen i Jyväskylä.

SIND avslår ändå bidragsansökningen från de projektansvariga medmotiveringen:

För att serviceverksamhet av den an som Gröna Huset avser skäl vara stödborättigad skall den ha anknytning till och direkt betydelse for att förstäka verksamhet och/eller förlänga säsongen vid turistanläggningar på orten. Industriverket bedömer inte att Gröna Huset har den karaktären.

Den 28 juni i år lämnar så regeringen ett förhandsbesked i frågan om Gröna Huset är stödberlittigat eller ej. Av beslutet framgår att:

Regeringen anser av vad som upplysts i ärendet att endast de delar av verksamheten som avser uthyrning av lokaler för restaurang och konferenslokal, vilt- och souvenirbutik är stödberättigade enligt 2 paragrafen punkten 8 nämnda förordning och ftsrklarar att regionalpolitiskt stöd kan lämnas för denna del av verksamheten.

Detta sätt att betrakta verksamhetema enskilt - i en näring som utgörs av ett stort antal tjänster som i ett komplext mönster påverkar varandra i det här fallet i samma fysiska byggnad - begränsar enligt min uppfattning möjlighetema att utveckla resenäringen, särskilt i stödberoende orruåden som Norrbotten.

Det är dessutom inte alls uteslutet att ett projekt som Gröna Huset har just de effekter SIND efterlyser. Existensen av denna anläggning kan enligt min uppfattning mycket väl få effekten att andra delar av turistserviceanläggnin garna i kommunen skulle komma att användas på ett satt som annars inte hade varit aktuellt och att detta har direkta säsongsförlän gande eller andra ökningseffekter.

Ett annat exempel på de problem som finns i de nuvarande stödreglema, är en planerad höjning av standarden i den stugby som finns i Björklidenanläggningen.

SIND avslår Björklidens framställan om ekonomiskt bidrag till renoveringen med motivet att de planerade investeringarna bedöms som underhåll och att de inte skulle ge någon utökad sysselsättningseffekt. Från anläggningens sida uppfattas detta som att man först tvingas vänta på att personer anställda vid anläggningen blir arbetslösa (vilket de blir därför att renoveringen inte kan genomföras) och att man därefter har möjlighet att framgångsrikt ansöka om bidrag för att upphäva denna arbetslöshet.

Frågan är emellertid mer komplex än så. Utifrån de lönsamhetslcriterier, som skall styra också den regionalpolitiska bidragsgivningen, är det en självklar utgångspunkt att även anläggningar som tidigare fån investeringsstöd måste driva sin verksamhet så att man har utrymme att sätta av tillräckligt med kapital för underhåll av anläggningarna. Det ursprungliga investeringsstödet hade ju bl.a. till uppgift att minska den ekonomiska belastning som avskrivningar på en normal nivå innebär.

Samtidigt är den uppkomna situationen ändå ett konkret problem för Björldidenansträvan att läggningen och också kanske en avgörande begränsning i anläggningens uppnå en långsiktig lönsamhet. Den typ av insats som är planerad för stugbyn kan dessutom möjligen definieras som en stöne insats än löpande underhåll; det är frågan om ett standardlyft av omfattande karaktär för att kunna nå konkurrensmässig nivå och skulle av de skälen därför ändå kunna anses vara berättigad till projektstöd. De speciella ägarforhållandena för Björklidenanläggningen innebär också. i likhet med förhållandena för STF, att ägarna inte kan skjuta till något nämnvärt kapital för renovering. Ägarforhållandena som sådana bidrar också till den uppkomna situationen, bl.a. genom att den nuvarande ägaren sannolikt inte är lika benägen uppta lån på samma sätt som ett vanligt aktiebolag. Ärendet behandlas for närvarande av regeringen.

Jag kommer längre fram att behandla frågan om behovet av samverkan mellan olika anläggningar, framför allt i Gällivare-Kirunaområdet, för att klara lönsamheten på en marknad med ökande konkurrens och nya kostnader.

Samverkan av den typ som här är aktuell, och den tänkta gemensamma marknadsforingen av de berörda anläggningarna, är också en fråga om profil för de anläggningar som ingår i samarbetet. En aspekt på detta är att de anläggningar som skulle komma att marknadsföras som Norrbottens mest attraktiva, också måste kunna leva upp till till ryktet om god standard. Också från dessa utgångspunkter är det viktigt att en upprustning kommer till stånd av Björkliden. Det är särskilt viktigt i en tänkt samarbetssituation, med tanke på att en lägre kvalitet på bara en av de anläggningar som ingåri samarbetet, mycket väl kan ge hela regionen ett dåligt rykte hos externa besökare; på samma sätt som en lyckad vistelse på en eller ett par av anläggningarna ger hela regionen god publicitet.

Regeringens forslag i den senaste regionalpolitiska propositionen uppmärksammar på ett glädjande sätt de olika möjligheter till mjuka insatser som i ökad utsträckning efterfrågas inom de regionalpolitiska stödsystemen för att kunna kombinera olika typer av insatser; något det finns ett allt större behov av, bl.a. i form av projektstöd av olika slag. Som framgår ovan finns det därtill emellertid ytterligare ett antal bestämmelser som fortfarande inte riktigt överensstämmer med verldigheten och som enligt min mening bör ses över.

6.3.4 lnfrastrukturella hinder

De infrastrukturella hindren för en utveckling av turistindustrin i Norrbotten har delvis redan behandlats. De består bl.a. av planfrågoma och den kommunala inställningen till hur och på vilka villkor resenäringen får genomföra exploatering av mark, vilket är en både institutionen och en infrastrukturen frågeställning.

Men hindren består också av direkta infrastrukturella brister i form av transporter. Skall möjligheterna att utveckla resenäringen i länet anses realistiska. måste detta kunna kombineras med en god transportförsörjning.

I delar finns det i sig mycket goda förutsättningar för transporter i länet. Vägnätet är, främst genom arbetsmarknadspolitiska insatser, mycket väl utbyggt. Det finns

också möjligheter att ta sig till länet med flyg och tåg. Flygtransportema är dess-

utom mycket flexibla och marknadsanpassningsbara.

Icke desto mindre överensstämmer detta inte alltid med marknadens behov. Ett av de motiv som i marknadsundersökningar ofta uppges som orsak till att man som turist inte besöker Norrbotten, exempelvis om man bor i södra Sverige, är att det är dyrt att ta sig dit för en familj. Det är alltså kostnaderna som är problemet. Det är däremot ta som anser att kommunikationerna till länet är dåliga

Detta sammantaget uttrycker att människor är väl medvetna om att det finns förhållandevis goda möjligheter att ta sig till länet, rent transporttelcniskt. Problemet ligger i hög grad i att svenskar som fritidsreser/semestrar i Sverige i stor utsträckning vill använda bilen som transportmedel. Här blir för många en bilresa till Norrbotten alltför tidskrävande och kostsam. Som vi sett i undersökningsresultat finns dessutom en utbredd misstanke om att vägnätet är illa utbyggt. När man sålunda är hänvisad till framför allt flyg, så är sannolikt en reaktion att flyg upplevs som ett dyrt transportmedel. Möjligen är kunskapen om de goda rabattmöjlighetema under vissa tider av året inte tillräckligt spridd

Denna bild bekräftas av att den möjlighet som finns att ta med bilen till Norrbotten utan att köra dit själv, de s.k. biltågen, är högt utnyttjad. Det finns i det fallet klara kapacitetsproblem. Problemet här är att det är svårt att bygga ut kapaciteten. De järnvägsvagnar som utnyttjas i biltågen lånas in till denna verksamhet under en

kortare del av året. Under större delen av året används de för annan verksamhet, främst personbilsexport. Säsongen är för kort för att man ekonomiskt skall kunna motivera utbyggd vagnskapacitet enban med turismens behov.

Den här beskrivna situationen gör det, enligt min mening, nödvändigt att försöka hitta nya lösningar på kombinationen resor till/från länet och turistaktiviteter i länet.

En sådan möjlig kombination skulle kunna vara förhyrnin g av charterplatser på den del av det ordinarie flyget som inte utnyttjas. alternativt anordnande av direkta charterresor från södra Sverige. Det finns idag inga formella hinder för researrangörer att anordna sådana inrikes charterresor, förutsatt att vissa villkor om inackordering och minimiantal dagar på besöksonen är uppfyllda.

Detta är också precis vad som gjorts i det s.k. Huskyprojektet. som är ett utmärkt exempel på ett möjligt område för samverkan mellan flera anläggningar och en Enligt min mening kan det finnas ytterligare möjligheter till sådana transportör. samverkansprojekt mellan anläggningar i länet och olika transportören Eftersom Norrbotten ligger där det ligger, är det här enligt min uppfattning en mycket viktig Den är direkt avgörande för de fortsatta möjligheterna att utveckla frågeställning. pr-ivatresandet till Norrbotten för större grupper. Det är därför angeläget att man från resenäringen i länet verkligen anstränger sig att hitta lösningar för att åstadkomma rimliga priser för transporter till länet. Med tanke på vad jag sagt om svenskarnas intresse av att resa i bil bör man också undersöka möjligheterna att kombinera boende, flyg samt hyrbil till rimligt pris. Sådana projekt bör enligt min mening kunna få finansiellt stöd från samhället, framför allt i utvecklingsfasen.

Även inom länet finns det idag exempel på brister i transporterna, som bidrar till att begränsa förutsättningarna for turism och affärsresande.

Tomedalens transporter är allmänt dåligt utvecklade. För efterfrågan hos den katesom finns i Tornedalen, skulle ett gori av turister som utnyttjar den incentiveturism helikopterflyg ha stor betydelse. Detta skulle kunna kombineras med reguljära transporter för den fastboende befolkningen och också kunna användas inom sjukvården. Det ñnns, inte minst av ekonomiska skäl, ett stort behov av att på detta sätt samordna av ett helikopterflyg. Anledningen till det är att ett utnyttjandet helikopterflyg är betydligt billigare att investerai än flygplan inkl. land- och startplatta och andra landinvesteringar, men därefter dyrt att driva. Det behövs därför

tillräcklig ekonomisk bärlo-aft för att utveckla denna typ av transporter. Länsstyrelsen i Norrbotten bör enligt min mening analysera möjligheterna att utveckla helikopterflyget i delar av länet innan man medverkar till att bygga ytterligare flygplan ser.

Likaså skulle det finnas möjligheter att utveckla småflyget i länet om det fanns serviceanläggningar och annat för detta. l Alaska är detta flyg mycket utvecklat och förekommer i en utsträckning som påminner om biltätheten per person i Norrbotten. Ett utvecklat småflyg skulle otvivelaktigt leda till ökade möjligheter till individuell turism i Norrbotten. Därför bör länsstyrelsen också närmare analysera på vilket sätt småflygets utveckling kan underlättas.

De större anläggningarna kring Narviksvägen, som jag senare kommer att återkomma till, är samtliga i behov av mycket goda persontransporter om det fritidsutbud de står för skall kunna uppfattas som attraktivt. Möjligheten att flyga till Kiruna från södra Sverige måste därför vara kombinerad med klanderfria matarsystem från flyget till slutlig destination. Idag är dessa förhållanden mycket dåliga. Det är förknippat med stora svårigheter och mycket dålig service att bara ta sig in till Kiruna tätort, om man inte kan eller vill använda privat bil, även om man är beredd att betala för uansporttjänsten.

Också busstrafiken i länstrafikhuvudmannens regi längs Narviksvägen fungerar dåligt i fråga om matartrañken från ankommande tåg- och flygtrafrk. Detta måste enligt min uppfattning åtgärdas, antingen genom att trañkhuvudmannen förbättrar transporttjänstema eller genom att koncessionen för busstrafiken på denna sträcka överlåts på annan huvudman.

Skall amaktionskraften att flyga till Kirunaområdet för reheation och ledighet upprätthållas och utvecklas är det enligt min mening också av stor betydelse att det även i fortsättningen går flera direktflyg per dag från Stockholm och andra tätorter i södra Sverige till Kiruna. Detta är särsldlt viktigt infor den avreglering av flyget som nu är aktuellt till följd av ett antal internationella överenskommelser. Med en större konkurrens på marknaden finns det en uppenbar risk att regionalpolitiskt och lönsamhetsmässigt svagare regioner och orter får försämrad service, också i detta hänseende. Jag menar att en sådan tendens till försämrade flygförbindelser till Kiruna och Norrbotten i övrigt måste motverkas genom samhälleliga beslut.

Ett ytterligare motiv till att värna om direktflyget till länet är den av både SAS och Linjeflyg inför nästa år aviserade minskningen av antalet flygavgangar med ca 10 %. Skulle dessa minskningar i oproportionell grad riktas mot glesbygd, inkl. Norrbotten, måste även detta motverkas av samhället.

Länsstyrelsen i Norrbotten har nyligen ställt sig bakom ett förslag om en Hygförbindelse över Nordkalotten med sträckningen Bodö-Tromsö-Luleâ-Uleáborg. Mot detta har flera kommuner i de olika länderna reagerat och istället föreslagit sträckningen Evenäs-Kiruna-Luleá-Kemi.

Länsstyrelsen i Norrbotten har även i sitt beslut förklarat sig villig att ställa upp med en ñnansiell riskgaranti.

Hur man reagerat från samhälleligt håll i de andra länderna är för mig inte känt.

Min bedömning är att ett tvärflyg av den här sorten har utomordentligt begränsade möjligheter att bli lönsamt, vilket alla de tidigare försöken att åstadkomma någonting motsvarande visar. Betraktar man det nuvarande resmönstret för turism på Nordkalotten kan man till det konstatera, att det turistiska värdet av en sådan flygsträckning skulle vara begränsat. Jag ñnner därför ingen anledning att förslå särskilt stöd för denna typ av tvärförbindelse. Det är däremot min övertygelse att sådana tvärforbindelser kommer till stand så snart det finns en efterfrågan på och ekonomiskt underlag för dem.

I annat sammanhang har diskuterats möjligheten av att Kiruna skulle kunna utvecklas till en storflygplats för interkontinentalt fjärrflyg till i Första hand Centraleuropa, och möjligen också till sydligare delar av Norden. Bakgrunden skulle vara den ökade luftrumsträngseln över Centraleuropa och det därmed sammanhängande behovet av rnatarstationer för fjärrflyg.

Jag kan i det sammanhanget bara konstatera att en utveckling av Kiruna som internationell flygplats också skulle ra mycket positiva turistiska effekter för länet, men att det idag inte finns några initiativ tagna över huvud taget för att realisera detta;

sannolikt därfcir* att det inte föreligger några egentliga förutsättningar i dagsläget.

l det föregående har påtalats svenskarnas önskemål om att resa i egen bil samt att en bilresa till Norrbotten för Lex. en barnfamilj kan te sig både alltför tidskrävande och

kostsam. Jag anser det emellertid fullt möjligt att likväl satsa på en bilturism förutsatt att resenärerna kan känna att också själva resan kan innehålla olika typer av upplevelser. Här finns två huvudsakliga vägstråk: E4zan vid kusten och den större inlandsvägen förbi Siljan, Sveg, Östersund och vidare riksväg 88 upp över Dorov tea, Vilhelmina, Storuman, Sorsele, Arvidsjaur, Jokkmokk, Gällivare, Svappavaara (knappt 5 mil från Kiruna) och vidare upp till svensk-finska gränsen vid Karesuando; alternativt Gällivare-Kiruna och vidare på vägen till Narvik.

Här skulle en satsning på inlandsstråket kunna ge goda resultat för hela Norrlands inland, inkl. inlandskommunema i Norrbotten. En sådan satsning borde inkludera både direkta åtgärder för att förbättra vägnätet samt skyltning o.d. samt åtgärder for att utveckla service gentemot turisterna, t.ex. genom skapandet av s.k. Visitors Centers på viktiga platseri inlandet utefter eller i närheten av denna väg. En sådan satsning borde enligt min mening kunna komma ifråga som ett användningsområde för de särskilda medel för infrastrukturinsatser som jag tidigare redogjort för. Jag återkommer i senare avsnitt till frågan om Visitors Centers.

6.4 En

strategisk grundsyn

I det föregående har jag redovisat ett antal hinder för en utveckling av turistnäringen i Norrbotten. Det vore i och för sig fullt möjligt att härav dra slutsatsen att en sådan utveckling är så svår att genomföra. att man inte bör satsa på den. Som jag också redovisat finns emellertid ett antal goda möjligheter, unika kvaliteter hos Norrbotten som resmål. Detta gör att jag likväl vill förespråka en medveten satsning på att utveckla turistnäringen i Norrbotten. För att en sådan satsning skall bli framgångsrik lcrävs emellertid en mycket tydlig målinriktning.

i Norrbotten Turistnäringen är därför enligt min mening i behov av en strategisk, sammanhållen grundsyn för att kunna utvecldas gynnsamt under 1990-talet.

Ett skäl för behovet av en sådan strategisk grundsyn är det förhållandet, att de offentliga aktörerna spelar en så viktig roll för näringens utveckling. Det gäller framför allt investeringar i olika typer av anläggningar, men också deltagandet i marknadstöringsansträngningar, särskilt i fråga om marknadsföringen av destina-

tionen Norrbotten (i motsats till marknadsföringen av enskilda anläggningar) som spelar stor roll for vilken profil man ger länet som resmål.

När en aktör står för en så stor andel av investeringskapitalet som staten gör i Norrbottens turistnäring, är det oerhört viktigt att detta sker mot bakgrund av en samlad syn på näringens utveckling och struktur. Varje enskilt projekt kan alltså inte enbart bedömas utifrån sitt eget perspektiv. Utöver en granskning av det enskilda projektets marknadsmässiga och Företagsekonomiska förutsättningar måste en bedömning ske av hur projektet påverkar omkringliggande näring. Syftet måste där vara att få enheter som kan stödja och komplettera varandra på marknaden, snarare än att konkurrera ut varandra från marknaden. Beslutsfattama när det gäller det regionalpolitiska stödet måste i denna mening uppträda på samma sätt som en koncernledning skulle göra om det vore den som stod för det investeringskapital som staten nu gör. Liknande synpunkter kan stundtals anläggas på de kommunala beslutsfattamas agerande.

En absolut förutsättning för att det skall vara möjligt att utveckla turistnäringen i Norrbotten är enligt min mening att näringen kan dra till sig tillräckligt mycket riskvilligt kapital. I nuvarande situation är det tveksamt om detta kan åstadkommas. Ett av skälen till att det finns en tveksamhet från privata investerares sida till att engagera sig djupt i Norrbottens turistnäring är enligt min mening att de inte känner sig säkra på vilka Spelregler som gäller.

Så länge marknadens villkor gäller kan en privat investerare både bedöma det egna projektets marknadsforutsättrtingar och sannolikheten att en ytterligare liknande investering görs inom området. Om däremot investeringar kommer till stånd efter beslut som grundas på helt andra överväganden än de marknadsmässiga. kan den privata investeraren inte göra hållbara sådana bedömningar. Han kan heller inte känna sig säker på att han inte tvingas konkurrera med en nyetablerad anläggning som fortlöpande erhåller offentliga subventioner och inte prissätter på ett affärsmässigt

sätt. Detta senare kan Lex. gälla kommunägda hotell eller campingpiaäçl. som de

facto konkurrerar med privatägda sådana, men på helt olika villkor.

Sådana förhållanden, som förvisso förekommer på många håll i Norrbotten och i andra regioner, leder lätt till att de privata aktörema drar sig för att gå in på marknaden, i vart fall med eget kapital. För att kunna undvika detta och istället dra nytt ka-

pital till näringen krävs en strategisk grundsyn som kan ge upphov till ett konsekvent handlade så att allt aktörer vet vilka Spelregler som gäller.

En sådan strategisk grurdsyn måste alltså för det forsta bygga på de principer som

bl.a. läggs fast i den regionalpolitiska propositionen, nämligen att statliga insatser

inom turistområdet måne grundas på marknadsmässiga bedömningar och strikta

lönsamhetskalkyler. Data gäller enligt min mening alldeles oavsett om finansieringen av de statliga insitsema sker genom anlitande av regionalpolitiska eller arbetsmarknadspolitiska nedel.

Eftersom det tillgängliga investeringskapitalet är begränsat, är det av stor vikt att det används på rätt sätt. Desatsningar som görs måste göras inom de geografiska områden och med den typ av insatser som i längden ger näringen förutsättningar att förbättra sin lönsamhet. Detta kräver enligt min mening en koncentration av insatserna För detta talar oclså det förhållandet att kundema har en allmänt positiv men inte särskilt klar bild av vad Norrbotten står för. Det behövs insatser som kan bryta igenom den attityd av tet blir bara inte av, som tidigare redovisats. För detta behövs några få huvudattrtktioner utöver vad som redan finns, men dessa måste vara av den karaktären att d: syns på marknaden och tränger in i konsumenternas medvetande. Skall detta .uppnåsfår de tillgängliga resurserna inte fördelas jämt över hela länet, utan satsasjust där de kan göra bäst nytta för hela regionen.

Jag har tidigare redovisrt siffror på det låga kapacitetsutnyttjandet av de anläggningar för boende som fnns i länet. Denna nivå på kapacitetsutnyttjandet har också inneburit att näringen i linet idag, och sedan en tid tillbaka, befinner sig i en situation med dålig lönsamhe;

Det här finns också bekriftat i den rapport om den svenska hotellnäringens struktur och lönsamhet som Sveriges Turistråd publicerade 1987. I rapporten kan man bl.a. utläsa att kapacitetsutny-.tjandet i hotellsektom minskade mest i hela landet i norra inlandet och fjällonuådet under perioden 1979-1985 och att hotellen i nona inlandet 1984 hade en mycket bög andel nedläggningshotad kapacitet (på en skala från mycket hög till mycket lig) och att de hade en dålig vinst per bädd (på en skala från mycket dålig till mycket gynnsam). Genom den okontrollerade utbyggnaden av ytterligare övematutingxapacitet i länet sedan dess, kan man tydligt hävda att lönsamhetssituationen hos nsenäringens övematmingsanläggningar inte är bättre idag än 1984.

i Norrbotten och nu- Med tanke på nuvarande lönsamhetssituation inom näringen koncentration av varande kapacitetsutnyttjande är det därför uppenbart att en sådan insatserna också bör innebära en koncentration på att i huvudsak utveckla beñntliga anläggningar och områden, vilket dock inte utesluter enskilda nysatsningar. Som jag redovisat i avsnittet 5.8 har detta blivit än mer angeläget genom redan inträffade och förväntade förändringar i resandet till följd av olika skattehöjningar och andra prishöjningar.

En sådan strategisk syn är inte någonting nytL l stort sett samma tankegångar har tidigare presenterats av Norrbottens Turistråd, bl.a. iden i december 1987 presen-

terade Förutsättningar för turist- och affarsreseindustrin i Norrbotten. I maj 1988

presenterades en rapport som Stiftelsen Turismutveckling skrivit på uppdrag av_ länsstyrelsen i Norrbotten med titeln Reseindustrin i Norrbotten. Strategisk styrning för utveckling. Också denna rapport innehåller i stort sett samma strategiska grundsyn. Möjligheterna att genomföra denna strategi har dock varit begränsade av de skål som jag tidigare framfört i den här rapporten.

Ett genomförande av en strategi med de grundelement jag här angivit kräver en delvis ändrad inriktning av framför allt det offentliga beslutsfattandet i frågor som rör Det kräver att man kan resenäringen i länet. jämfört med nuvarande förhållanden. benå en kompromiss mellan olika aktörers nuvarande målsättningar och motiv för stödmedel å ena sidan och en mer långsiktig och viljande av främst ekonomiska Lex. samordnad helhetssyn på de insatser som görs å andra andra. Detta skulle kunna innebära att ett kortsiktigt behov att förbättra sysselsättningen i en viss del av

länet i vissa fall får stå tillbaka om en sådan insats står i strid med de långsiktiga

vars lönsträvandena. t.ex. genom att en viss insats skapar nya turistanläggningar samhetsförutsättningar är tydligt negativa eller som hotar överlevnaden för en redan av arbetslösexisterande anläggning, vilket i så fall bara leder till en omflyttning heten och risk för minskad investeringsvilja från privat kapital.

Det finns hos en länsstyrele och en länsarbetsnärrmd i ett län som Norrbotten en att länets samtliga delar får del i högst naturlig och begriplig tendens att sträva efter de resurser (Lex. regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska medel) som dessa myndigheter förfogar över.

Iden utvecklingsfas som turistnäringen i Norrbotten nu befinner sig är det emellertid min bestämda uppfattning att en koncentrationsstrategi av det slag jag här förordar just är den som bäst gagnar hela länet sett i ett något längre tidsperspektiv. Det är, vill jag hävda, den enda strategi som kan ge en så framgångsrik utveckling av turistnäringen som alla eftersträvar. I en senare utvecklingsfas bör detta leda till att även de icke prioriterade geografiska områdena kan dra nytta av en totalt sett påtagligt ökad ström av resande till Norrbotten och i det skedet i större utsträckning få del av de resurser som länsstyrelse och länsarbetsnämnd kan avsätta för insatser inom turistnäringen.

Rcse- och besöksnäringens betydelse i de utvecklade varu- och tjänsteproducerade länderna har förändrats kraftigt under de senaste decennierna. Inom EG-området med dess 320 miljoner innevånare beräknas numera var 16:e sysselsättningstillfälle ha sitt ursprung i resande och fritid. Näringen är numera en av de snabbast växande inom OECD-området med årliga tillväxttal på 6-8 %, vilket kan jämföras med de olika ländemas totala ekonomiska tillväxt som rör sig mellan 1-4 %.

Denna ökade ekonomiska betydelse innebär samtidigt att näringen får ökad, också politisk, uppmärksamhet - inte minst i Centraleuropa - på ett sätt som tydligt ökar konkurrensen. Till detta kommer att marknadsförutsättningama med förändringarna i Östeuropa ytterligare förändras i riktning mot ökad konkurrens.

Samtidigt som tillväxten av näringen återspeglar en växande efterfrågan på reseoch besöksnäringens tjänster, innebär den alltså samtidigt en hårdnande konkurrenssituation, betraktat i ett internationellt perspektiv.

Detta ökar lcraven på en genomtänkt strategi för en region som Norrbotten.

Det innebär också krav på fortsatt uppmärksamhet från och insatser av de offentliga aktörerna. Det finns flera skäl till detta. Ett skäl har direkt med likvärdiga konkurrensförutsättningar att göra, såtillvida som att turistnäringen i andra länder även fortsättningsvis kommer att erhålla offentligt stöd, särskilt vad gäller infrastrukturuppbyggnad och allmänna produktionsvillkor. Ett annat skäl är att det är rimligt att turistnäringen skall kunna erhålla offentligt stöd på samma villkor som andra näringar skulle ha gjort underi övrigt samma förhållanden. l annat fall skulle turistnäringen komma att diskrimineras i förhållande till annan typ av produktion.

Det finns också ett annat skäl för engagemang från de offentliga aktörernas sida som gäller för större delen av den svenska turistnäringen, men kanske särskilt uttalat i en region som Norrbotten. De stora penningströmmama inom turistnäringen går genom hotell- och rcstaurangnäringen samt transportnäringen, vilket också befinns inom dessa brantyder att resurserna för marknads- och produktutveckling scher. Problemet liggeri att boende- och uansponkapacitet visserligen är förutsättningar för att ett resande skall kunna komma till stånd, men de är mycket sällan skälet till att en resa företas. Skälen till att man väljer ett resmål framför ett annat har snarare med innehållet i resan att göra, med upplevelserna (vi talar då om det icke destinationsbundna resandet).

De upplevelser som kan motivera ett besök i Norrbotten ligger, som vi redan konstaterat, inom områden som natur och kultur samt aktiviteter av olika slag. Dessa företeelser, produkter, kan mycket sällan göras till föremål för affärsmässig verksamhet. Inte ens på aktivitetsområdet finns särskilt stora pengar att tjäna. Det inom de verksamheter eller företeelser som utgör betyder att produktutveckling resandets innehåll måste genomföras av offentliga (eller möjligen ideella) aktörer om det över huvud taget skall komma till stånd.

Detsamma gäller marknadsföringen av dessa företeelser. Ett av turistnäringens problem är att om de affärsmässiga verksamheter som har resurser att genomföra en (boendesektom, transportsektom) faktiskt genomför en ordentlig marknadsföring marknadsföring av resandets innehåll (natur, kultur m.m.), så kan resp. företag inte vara säker på att eventuella intäkter som genereras genom sådan marknadsföring hamnar inom företaget självt. Det kan lika gärna förbättra resultatet för den lokale konkurrenten. Vi har alltså problem med att intäkter och kostnader inte nödvändigtvis möter varandra.

Detta kan knappast lösas utan offentliga aktörers medverkan. Det skulle kunna en destilösas genom att turistnäringen inom ett bestämt område samverkade kring nationsmaricnadsföring, vilket också sker på sina håll, men knappast heller då utan medverkan från en offentlig aktör.

Med det som nu sagts har också beröns ett par andra ingredienser i en strategi för att utveckla tmistnäringen i Norrbotten, nämligen att de koncentrerade insatser som skall göras bör bygga på det som är unikt eller som det finns naturliga förutsättningar för och att det så långt möjligt skall genomföras med insatser som är profi-

letade, dvs. som syns inom ramen for ett totalt utbud på marknaden som för den enskilde ter sig näst intill obegränsat

Givet de utgångspunkter som nu finns bör insatserna också koncentreras på aktiviteter, sevärdheter och annat som ökar attraktionen hos Norrbotten eller delar av Norrbotten 80m resmål. Endast i undantagsfall bör satsningama (i varje fall under de närmaste åren) avse utökad boendekapacitet.

Satsningama bör ske på ett sådant sätt att man samtidigt kan utveckla konferenskurs-, mötes- och belöningsresandet och ett privat fritidsresande inriktat på naturoch kulturupplevelser och aktiviteter som har sin utgångspunkt i dessa grundläggande resurser.

6.5 Prioriterade områden

De krav på profilering, koncentration och lönsamhet, som jag nu redovisat. leder till att vissa geografiska områden inom länet måste prioriteras i en utveckling av näringen, nämligen de områden som har de naturligaste förutsättningarna for profiletade insatser. Dessa är enligt min mening: * I första hand lGruna-Gällivareotrtrådet, med koncentration till Tomeuäskområdet. * Kustområdet. * Vissa övriga insatser inkl. fiskeprojekt.

Inom dessa områden bör de insatser som görs av samhället, i första hand i Tometräskotnrådet, samordnat försöka uppnå målsättningen att skapa förutsättningar för en lönsam näring. Jag skall här övergripande redogöra för de insatser och objekt inom vart och ett av dessa geografiska områden, som jag bedömer har goda förutsättningar att uppfylla kraven på god lönsamhet och/eller profilering.

6.5.1 Klruna-Gålllvareomrádet

Tometräskområdet i Norrbotten är enligt min mening det område i länet som har bäst möjlighet att utvecklas till ett profrlområde för turism och annat resande. Området överensstämmer bäst med den uppfattning som ñnns om länet och dess turistiska fördelar och här finns också de mest naturliga förutsättningarna för att utveckla denna profil.

Inom Kiruna och Gällivare kommuner finns ett par av de mest attraktiva fjällområdena i landet. Här finns utpräglade möjligheter till friluftsliv, vilket också utnyttjats av en aktiv grupp friluftsintresserade under hela detta sekel.

År 1984 invigdes vägen mellan Kiruna tätort och Narvik. Med denna skapades en tillgänglighet till fjällvärlden som inte funnits tidigare, trots att det funnits järnväg mellan samma orter sedan langt tillbaka. I Norrbotten sker ca 80 % av persontransportema med bil. En ny väg i ett i övrigt svårtillgängligt område har därför ojämförligt stor betydelse för möjligheten till utveckling av resenäringen i länet.

Behovet av samverkan

Längs Narviksvägen ligger anläggningarna Abisko, Björkliden och Riksgränsen. Ett par mil öster om Kiruna tätort finns Jukkasjärvis hembygdsgård.

Utmärkande for dessa anläggningar är enligt min uppfattning att de är, eller kan utvecklas till, objekt som kan utgöra profilinsatser i utvecklingen av resenäringen i Norrbotten. Även Hotell Fermm i Kiruna spelar stor roll för resenäringens utveckling i Tomeuäskonuådet.

Staten har genom åren satsat avsevärda belopp i form av bidrag eller lån i dessa anläggningar. Anläggningarna utmärks idag, möjligen med något undantag, detta till trots. av olönsamhet eller bristande lönsamhet. Anledningarna till detta varierar, bl.a. med de olika ägare och ägandeformer som förekommer, eller snarare har förekommit fram till i höst. men en gemensam orsak är enligt min mening frånvaron av samarbete och de merkostnader detta medför för anläggningar som var och en omsluter relativt sett begränsade belopp.

Denna dåliga lönsamhet hos en grupp av anläggningar som utgör en mycket viktig geografisk och innehällsmässig del av turismäringen i Norrbotten, har föranlett utredningen att låta utarbeta ett särskilt material om samarbetsmöjlighetema mellan anläggningarna Riksgränsen, Björkliden. Pen-um, Jukkasjärvi, Abisko i Kiruna kommun och Dundret i Gällivare. Materialet äterñnns som bilaga till den här rapporten.

Motiven för en samverkan mellan dessa anläggningar var vid den tidpunkten flera, t.ex. ökad möjlighet att engagera större företag av nationell betydelse, bättre finansiell styrka, ökad kraft i marknadsföring och försäljning, nya möjligheter att förhandla med t.ex. transportörer, rationaliseringsvinster i inköp och administration osv. Endast vissa av dessa motiv krävde ägarsamverkan.

Den ursprungliga tanken var att presentera en idé om ett gemensamt ägande av anläggningarna Dundret, Riksgränsen, Ferrum och Jukkasjärvi. Till denna gemensamma ägargruppering skulle för olika typer av samverkan knytas även Björkliden och Abisko. som ägs av resp. Svenska Järnvägsmännens Semesterhemsförening och Svenska Turistföreningen och som bedömdes inte vara aktuella för ett ägarbyte.

Under 1990 har emellertid såväl Kiruna kommuns som hotellfastighetsbolag Dundretanläggningen försälts. Hotellfastighetsbolaget ägde tidigare både Ferrum i Kiruna och Riksgränsen. Dundret ägdes till lika delar av Gällivare kommun och Riksbyggen. De olika anläggningarna ägs numera av tre olika privata intressenter, även om ägarskiftet ifråga om Dundret i skrivande stund ännu ej slutförts. Något gemensamt ägande av anläggningarna är därför inte aktuellt under överskådlig tid.

Det betyder emellertid inte att behovet av och möjligheterna till olika typer av samarbete mellan anläggningar i regionen har minskat. Behovet av att begränsa kostnaderna och kostnadsökningama är alltjämt lika stort och i en nära framtid förmodligen ännu stöne.

Samarbetet behöver emellertid inte vid varje tillfälle omfatta just de sex anläggningar som berörs i det material som är aktuellt i det här sammanhanget, eller allihop på en gång. Ett samarbete mellan just dessa anläggningar kan, om marknadstörutsättrtingarna är de riktiga, ändå växa fram på lite sikt.

Redan idag förekommer marknadsförings- och försäljningssamarbete mellan ett antal anläggningar i Kirunaområdet, i vilket flera av de sex här nämna är med. genom det s.k. Destination Kiruna-samarbetet. För 1990 har Destination Kiruna som målsättning att öka antalet gästnätter på sina medlemsanläggningar med sammantaget 3 500, något som ser ut att lyckas. Förändringstalen för de olika anläggningarnai samarbetet är emellertid mycket olika, och vissa av anläggningarna har haft dramatiska försämringar av sina övematmingstal under innevarande år.

Fem av de sex tidigare nämnda anläggningarna använder i någon fonn naturen som bas för sin existens; ja, även Hotell Ferrum erbjuder vildmarksengagemang. Det betyder också att anläggningarna med tanke på de kategorier turister som besöker dem. har mycket goda möjligheter att samarbeta om övernattningar i situationer med exempelvis mycket hög belastning. Särskilt gäller detta de tre anläggningarna längs Nordkalottvägen: Riksgränsen. Björkliden och Abisko, där det faktiskt finns direkta möjligheter att på kort tid skjutsa människor från en anläggning till en annan om den första är fullbelagd.

Även om egentligen alla sex anläggningarna har naturen som bas för verksamheten, har de redan idag olika profil och därmed delvis olika kundkategorier. Det betyder också att de genom ett samarbete bättre än idag kan komplettera varandra i en marknadsföring och försäljning av ett helt geografiskt område inom länet som ur naturupplevelsesynpunkt är ett av de vackraste i landet. Man skulle i en sådan marlmadsföring - med det olika aktivitetsinnehåll dessa anläggningar representerar och de olika målgrupper de har - kunna hävda att Kirunaområdet har allt i naturoch vildrnarksupplevelse för alla kategorier av människor, även äldre och barnfamiljer. Tanken skulle i första hand vara att genom den gemensamma marknadsföringen få människor till området och att därefter fördela dem mellan anläggningarna på ett sätt som bäst svarar mot den enskilde turistkonsumentens behov och önskemål. Principen skulle vara att alla tjänade på en sådan samverkan.

Med ett sådant budskap kan man vända sig inte bara till en svensk publik utanför länet, utan också - och förmodligen i ökad utsträckning - till en europeisk, som längtar efter just den renhet och relativa gleshet som Kiruna-Gällivare och Norrbotten kan erbjuda. En marknadsföring av en sådan totalprodukt skulle enligt min mening kunna utvecklas till en produkt med mycket stark proñl, som skulle kunna bli ett av de för befolkningen söderut synliga inslagen i en i övrigt mycket suddig uppfattning om vad länet har att erbjuda.

Ett samarbete som skulle ha som ett av huvudsyftena att pressa de berörda anläggningarnas kostnader. har också betydligt vardagligare och handfastare inslag än de som nu redovisats. Ett samarbete skulle således inte bara ta fomren av gemensam marknadsföring och försäljning. Också möjligheten till gemensamma upphandlingar och gemensamt agerande vid andra typer av förhandlingar skulle kunna vara en mycket verksam prismetod. Man skulle också i en sådan organisation kunna anordna sina aktiviteter gemensamt och på ett enkelt sätt skräddarsy verksamheter som samtidigt år vända mot ett antal kategorier resenärer. Också den direkta möjligheten att använda varandras utrustning i olika vardagssituationer skulle vara förbilligande. Sist. men inte minst, skulle ett samutnyttjande av personal reducera kostnaderna, i synnerhet om detta kan genomföras mellan anläggningar med olika säsongsrytrner.

Samarbete i denna form innebär emellertid samtidigtvförpliktelser. Som jag redan redogjort en del föri ett annat sammanhang, innebär ju samarbetet att anläggningarna sinsemellan förväntar sig att de andra anläggningarna uppehåller kvalitet och standard. Risken för att en gemensam profil av hög kvalitet annars slås sönder är enligt min mening mycket stor.

Lägre transportkostnader genom samverkan

Förutom behovet av insatser för att förbättra lönsamheten finns det, enligt min mening, ett lika starkt motiv for ett samarbete av det här slaget i behovet av att begränsa transportkostnadema till Norrbotten. För en enskild familj, eller kanske t.o.m. för ett par eller en enskild, framstår idag en resa från södra Sverige till Norrbotten som dyr. Oftaäkan det vara ett avgörande resehinder. Från den l januari 1991 mervärdeskattebeläggs alla transporter inom landet, vilket i princip på-verkar priset med 25 % (utöver övriga prishöjningar). Inom ramen för en sådan samarbetsorganisation som diskuteras här, bör man enligt min mening därför ta initiativ till att- i kontakt med transportföretag - nå överenskommelser om billigare transporter till länet. Jag har tidigare behandlat denna fråga under avsnittet 6.3.4 Infrastukturella hinder.

Redan idag har sådana initiativ tagits. l det samarbete som utvecklats mellan anläggningarna Riksgränsen, Björkliden och Dundret om att - i samarbete med ett

stort nationellt företag utanför regionen - försöka öka beläggningen på dessa anäven tagit kontakt med flygföretag för läggningar under vissa lågsäsonger, har man att försöka åstadkomma dessa billigare transporter.

Jag ser mycket positivt på pågående och planerade samarbetsinitiativ och -uppslag mellan anläggningarna i Kirunaområdet av de skål som jag nu redogjort för. Jag menar därför att dessa samarbetsorganisationer, både de som finns och de som planeras, mycket väl skulle kunna erhålla samhälleligt stöd i form av projekt- eller marknadsföringspengar om de initialt eller av andra skäl skulle behöva det. Ett sådant stöd skulle mycket väl kunna ge länet och Kiruna kommun en hög återbäring.

Investeringsbehov

I det material som utredningen har beställt, har också gjorts en bedömning och ini ventering av investeringsbehovet på varje berörd anläggning. Utgångspunkten resonemanget är att dessa investeringar är nödvändiga för att kunna nå den stanoch utgångspunkt För samarbete och utveckling som är nödvändig för en förbättrad lönsamhet av anläggningarna. Listan är inte komplett, men orrsluter ändå investeringar för sammantaget ca 400 milj. kr.

Jag skall här inte närmare kommentera varje enskilt investeringsförslag. För många av dem kan det över huvud taget inte bli aktuellt med samhäleligt stöd och dessutom kan jag i en sådan här rapport inte ta ställning till det samhälleliga engagemanget för varje enskilt forslag.

Insatseri Riksgränsen

och min syn Jag skulle emellertid något vilja kommentera just Riksgränsemmrádct på detta. Riksgränsen har som jag ser det en god potential för et lönsam drift av ett attraktivt turistföretag med mycket ovanliga möjligheter. Förusiitmingen är emellertid att området görs tillgängligt på ett annat sätt än idag ochatt Kiruna kommun också i sina planbeslut medverkar till denna ökade tillgänglighe.

ldag diskuteras hos kommunen skisser på utbyggnadsplaner som innehåller fler nya bostadsrätter och stugor, serviceanläggningar i form av bl.a. livsmedelsbutik, men även kringinvesteringar som upprustning av den s.k. Materialvägen, dvs. den väg intill järnvägen som en gång i tiden användes för att frakta material på, till jämvägsbygget.

Det ökade utnyttjande! av området, som dessa skisser återspeglar, kräver också ny alternativt utbyggd rcningskapacitet i VA-verk. Jag menar att en sådan investering är ett näraliggande samhälleligt önskemål för att åstadkonuna en mycket önskvärd exploatering av hela Riksgränsenområdet och är därför beredd att förorda sådana insatser. Även andra typer av investeringar i området av betydelse för utnyttjande! bör kunna få del av samhälleligt stöd, exempelvis upprustningen av den s.k. Materialvägen, som dessutom är ett mycket billigt projekt. Jag kommer i annat sammanhang att redogöra för det aktuella fiskeprojektet i området. som jag också menar bör stödjas. Jag menar vidare att det bör vara möjligt att lämna stöd även till andra insatser i Riksgränsenområdet än de jag nu nämnt

Jag vill i det här sammanhanget också ta upp frågan om eventuella konflikter med lokalbefolkningens intressen när det gäller de åtgärder som behöver vidtas för att kunna etablera och utveckla en turistnäring i området och i vilken utsträckning detta kan få komma andra än läns- och i forsta hand Kirunabor till del.

Det är min bestämda uppfattning att de förslag för en utveckling av turistnäringen i länet som jag presenterar i den här rapporten, i forsta hand skall genomföras for de potentiella resenärer som idag finns utanför länet, dvs. för att utveckla en turistnäring i länet. Hela idén med statliga insatser i olika fonner - från länsstyrelsens enskilda tiskevårdsinsatser i ett enskilt vatten till infrastrukturinsatser i Riksgränsen - är att utveckla denna turistnäring, dvs. att locka fler svenskar som bor utanför länet att resa till länet eller t.o.m. få utlänningar att besöka länet i samma syfte.

Det får därför helt felaktiga resultat, eller i vissa fall t.o.m. orimliga konsekvenser, om de insatser som görs betraktas från utgångspunkten att de uteslutande - eller i vart fall i första hand - skall komma lokalbefolkningen till godo.

Självklart har även innevånama i Kirunaområdet ett behov av rekreation och också starka önskemål om detta, särskilt med de goda möjligheterna till friluftsliv som finns i området. Detta är emellertid även i Kirunaområdet i första hand en kommu-

nal angelägenhet. De insatser som görs av staten har däremot inte den primära utgångspunkten att stödja det lokala rekreationsbehovet, utan att bidra till att utveckla ekonomisk verksamhet och sysselsättning, vilket också borde vara ett starkt lokalt intresse.

Jag menar därför att ett villkor för att genomföra de insatser som här beskrivs måste vara att de kan komma turister från övriga Sverige och från utlandet till del; t.o.m. i första hand. Ett sådant villkor bör ställas för olika typer av insatser, från de insatser länsstyrelsen gör för att förbättra och ställa Fiskevatten till förfogande till möjligheterna också för andra än läns- och Kirunabor att investera i eventuella nya fritidshus i Riksgränsenområdet.

På samma sätt menar jag att det från länets utgångspunkter måste vara möjligt att något eller några områden för t.cx. fiske som särskilt lämpar sig för detta måste kunna exploateras för seriös turistverksamhet och att detta måste kunna ske även om det innebär begränsningar i lokalbefolkningens rätt till fiske i just dessa områden. Detta gäller särskilt om det är fråga om områden som inte helleri utgångsläget är upplåtna för lokalbefolkningens fiske.

Den här frågeställningen berör frågan om fritidshusinnehav i länet för andra än norrbottningar. Inte heller inom detta område går det att uppnå något, utan att satsa något. Är man inte beredd att låta också andra än norrbottningar ha hus i länet. kan man naturligtvis inte heller utveckla en näring som bygger på just dessa utläningars närvaro.

Frágan om en Kirunafjä/Iens nationalpark

I juni 1989 framlade en arbetsgrupp en rapport med förslag om inrättande av Kirunaüällens nationalpark. Initiativet i arbetet hade legat hos naturvårdsverket och länsstyrelsen i Norrbottens län. I arbetsgruppen hade också ingått representanter från Kiruna kommun, Svenska Turistföreningen (STF) och Norrbottens Turistråd.

Det område som förslogs ingå i en nybildad nationalpark ligger helt i Kiruna kornmun och omfattar det sydvästra hörnet av kommunen. Ytan är ca 4 360 kvadratkilometer. Det skulle därmed kunna bli Europas största nationalpark. Området

innefattar bl.a. de nuvarande nationalparkema Abisko och Vadvetjåkko samt hela Tometrlisk. Kebnekaisemassivet ingår också.

Idén om en nationalpark för Kirunatjällen utgår från naturvårdens främsta målsättning: att bevara ett nattu-områdes karaktär. Förslaget awiker från vad som allmänt gäller för våra nationalparker i det att man här vill försöka kombinera bevarandemotivet med ett annat av naturvårdens viktiga mål, nämligen att samtidigt göra området bättre tillgängligt for människor när det gäller att uppleva de exklusiva naturkvalitetema. Visionen om en nationalpark för Kirunafjällen sades bygga på idén om att det är bra för naturvärden om mycket större grupper än för närvarande kan ges möjlighet att få genuina naturupplevelser av hög klass.

Arbetsgruppen framhöll att det aktuella områdets värden för turism och för forskning är mycket höga.

Ett för svenska förhållanden nytt inslag i förslaget är att reglerna för markanvändningen i nationalparken skulle bli olika för olika delar av parken. Detta skulle bl.a. innebära att allemansrätten skulle begränsas i mycket liten utsträckning och att jakt och fiske skulle kunna fortgå i nuvarande utsträckning liksom bär och svampplockning, eldning och tältning. Man skulle därvid använda sig av ett slags zonindelning enligt det mönster som används i amerikanska och kanadensiska nationalparker. Nationalparken skulle enligt förslaget bli ett konglomerat av områden med olika

skyddsklass, omgivna av stråk som skulle göras väsentligt bättre tillgängliga för

besökare än för närvarande.

Även i ett annat avseende föreslogs awikelser från gängse modell för nationalparkeri Sverige, i det att man inte ansåg att nationalparken skulle förvaltas av natur-

vårdsverket. l stället frarnlades en idé om att Kirunañällens nationalpark skall tör-

valtas av en stiftelse som arbetar på uppdrag av naturvårdsverket. Stiftelsens huvudmän borde vara de som skulle bära ett ekonomiskt ansvar för förvaltningen, vilket i första hand innebär Kiruna kommun, länsstyrelsen och naturvårdsverket. Även organisationer som STF, Kungl. Vetenskapsakademien och de berörda samebyarna ansåg man borde ingå i stiftelsen.

Man föreslog vidare byggandet av ett nationalparkscentrum i Abisko, som skulle ha till uppgift att:

* väcka intresse och förmedla kunskap om nationalparkens natur, * erbjuda service och aktiviteter åt turister samt * skapa ökad förståelse för behovet av naturskydd.

Centret föreslogs innehålla någon form av turistisk magnet för att attrahera till besök. Därutöver skulle det utgöra bas för parkförvaltningens verksamhet.

I en särskild konsultrapport lades fram förslag om uppläggning av verksamheten. Där skisserades investeringar på uppemot 100 milj. kr. i Abisko, vilka inom planerad verksamhet skulle ge sysselsättning åt ca 50 personer. Konsultens förslag innebär att verksamheten skulle bli ekonomiskt lönsam. l förslaget ingår bl.a en anläggning som skulle inrymma en sfärisk biograf som med hjälp av modem ñlmteknik skulle ge storslagna bild- och ljudupplevelser av nationalparkens natur.

Arbetsgruppens förslag väckte redan innan de offentliggjordes, liksom därefter, våldsam kritik bland lokalbefolkningen i Kiruna kommun och gav bl.a. upphov till protestlistor med många tusen namnunderslcrifter. Den lokala reaktionen har, såsom jag uppfattat situationen, lett till att naturvårdsverket för sin del inte velat driva frågan vidare. I arbetsgruppens rapport sägs att det får ankomma på länsstyrelsen att bedöma om, när och hur tankarna om nationalparken skall föras vidare.

Det är min bedömning att frågan om tillgängligheten till våra nationalparker och deras roll i turistiska sammanhang är av stor betydelse och samtidigt att dessa frågor inte tillräckligt uppmärksammats hittills. I detta perspektiv är arbetsgruppens förslag av stort allmänt intresse eftersom det skisserar helt nya sätt att se på och arbeta med har dessa dessa frågor, dvs. helt nya sätt i ett svenskt perspektiv. Internationellt under frågor fått en helt annan uppmärksamhet, vilket jag bl.a. kunnat konstatera utredningens studieresa till nationalparken USA och Canada.

Det finns enligt min mening ett stort behov av att göra en allmän översyn av både regelsystem och förvaltningsformer när det gäller våra nationalparker, bl.a. av det skälet att redan nu ett starkt ökat intresse visas för naturbaserad turism, då också nationalparkema kommeri förgrunden. En översyn av regelsystem och förvaltning behövs inte minst av det skälet att detta ökade intresse kan komma i konflikt med bevarandeintressena. Det är då mycket angeläget att man ser över förvaltnings-

formerna så att man kan finna former som gör att det ökade intresset kanaliseras på rätt sätt och så att en konflikt undviks. Detta är enligt min mening fullt möjligt.

Jag har den bestämda uppfattningen att också Kirunabomas starkt negativa reaktion visar på behovet av en översyn. Såvitt jag kan bedöma beror denna reaktion framför allt på att man enbart associerar begreppet nationalpark med ett område där alla aktiviteter iir förbjudna. Särskilt betydelsefullt är där säkerligen jakt och fiske som spelar en väsentlig roll för många Kirunabors fritid och rekreation. Visserligen har man i arbetsgruppens forslag tagit hänsyn till detta och just föreslagit att några egentliga inskränkningar i allemansrätten eller i möjligheten att bedriva jakt och ñske eller andra aktiviteter inte skall ske. I detta avseende finns emellertid ett förtroendegap. Man litar helt enkelt inte på att detta nya regelsystem hålls intakt över tiden, utan att man istället på sikt får en nationalpark av traditionellt svenskt snitt. dvs. en park där allt är förbjudet.

Som ett led i en sådan översyn, som jag föreslår bör genomföras, bör enligt min mening viss försöksverksamhet bedrivas med utgångspunkt från de existerande nationalparkema Abisko och Vadvetjåkko. Det av arbetsgruppen föreslagna regelsystemet borde tillämpas på försök för dessa, inkl. de föreslagna annorlunda förvaltningsfomrema, som inkluderar bildandet av en stiftelse som också har lokal och regional förankring. Jag vill framhålla att inkluderandet av Vadvetjåkko i detta förslag främst syftar till att man i försöksverksamheten skall få erfarenhet av olika typer av områden. Det kan där inte bli fråga om någon turistisk verksamhet som behöver tas om hand.

För att en sålunda upprättad nationalparksförvaltning skall få tillräckliga arbetsuppgifter bör man också kunna tilldela den förvaltningsansvar som ligger utanför de nuvarande nationalparkema, bl.a. skulle man kunna tänka sig att den får ett ansvar för förvaltningen av Kungsleden i dess sträckning genom Kirunafjällcn, dvs. ner till Nikkaluokta. Detta kan innebära att vissa arbetsuppgifter skulle komma att överföras från naturvårdsenheten i Jokkmokk.

Ett av skålen till att jag här tar upp nationalparksfrågan är att jag har uppfattningen att den satsning som i arbetsgruppens rapport föreslås genomföras i Abisko, både vad gäller investeringar och organisation av verksamheten, skulle kunna ha en stor turistisk betydelse.

I den konsultrapport som arbetsgruppens förslag till satsningar i Abisko bygger på görs bl.a. följande bedömningar. * I 1990-talets konkurrensutsatta marknad saknar Malmfálten en dominerande attraktion som kan vara underlag for en så stor volym att mrismäringen och affärsreseindustrin kan driva sin verksamhet på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt. * Den affärsmässiga utvärderingen av nationalparksprojektet har bl.a. lett till slutsatserna att de naturliga attraktionema måste bearbetas och få en bättre som presentation är for närvarande samt att det måste skapas någon attraktion både kan fungera som en stark symbol för området och ha en mycket god lönsamhet och marknadsmässig bärkraft. Investeringarna i Abisko skall kunna ha dessa roller.

be- Jag delar i ston dessa åsikter. På annan plats i min rapport har jag understrukit hovet av dominerande attraktioner i området vid sidan av den attraktion som naturen i sig utgör. Det är naturligt att en sådan attraktion utgår från och bygger på det som är huvudattraktionen, nämligen naturen, exempelvis genom ett slags specialiserat Visitors Center, inriktat mot naturen. De idéer som presenteras i konsultrapporten och i arbetsgruppens rapport är mycket intressanta uppslag i detta syfte.

skälet att det Jag kan inte föreslå ett direkt genomförande av dessa idéer, bl.a. av det i området och därmed inte inte finns någon stiftelse för nationalparksförvaltning Det behövs säkert någon huvudman för en del av verksamheten som föreslagits. också ytterligare bearbetningar av idéerna innan de kan genomföras. Jag vill emellertid starkt understryka vikten av att satsningar av denna typ genomförs alldeles oavsett om någon ny nationalpark skapas eller ej.

I sammanhanget bör också understtykas ytterligare en sak som arbetsgruppens nämligen vikten av att den nationalparksförvaltande stiftelsen rapport innehåller, inte blir ensam huvudman för dessa satsningar. Det är betydelsefullt, från flera utgångspunkter, att man också får in kommersiella aktörer och finansiärer i detta projekt.

in- Jag vill i det här sammanhanget nämna något om bakgrunden till en del av de vesteringar som föreslås i Abisko. Verksamheten i Abisko är av en speciell karaktär, ett centrum för tjällvandrare och andra natur-intresserade; något som jag anser som mycket betydelsefullt för hela områdets profil och som det är viktigt att bevara

parallellt med att andra grupper och affärs/konferensresenärer ges större möjligheter att besöka Norrbotten.

Skall de av samhället uppställda målen om ett givande rekreationsinnehåll också för grupper som äldre och barnfamiljer kunna uppfyllas också inom detta område, krävs enligt min mening vissa investeringar också i Abisko som gör ñällvärlden attraktiv utan att man kanske för den skull behöver tillbringa någon mer omfattande tid i den och som också möjliggör ett boende och en vistelse också med barn, i en miljö som barnfamiljer och andra som inte brukar vistas i fjällen är vana vid. Jag anser att sådana investeringar inte behöver komma i konflikt med andra gruppers önskemål om rena naturupplevelser, utan tvärtom istället kan öka förståelsen för naturvärden och friluftsliv i större befolkningsgnipper.

En sådan utveckling kräver, förutom skapandet av en publikdragande attraktion, också en vidareutveckling av organiserad verksamhet som i och för sig redan finns i Abisko, men som mer behöver anpassas till och tillrättaläggas för ovana besökare i främst sommarfjällen. Det kan t.ex. handla om naturguidning, ledarledda fjällvandringar hel- eller halvdag o.d., men också viss rent fysisk anpassning (om än i begränsad utsträckning) för t.ex. personer med nedsatt rörelseförmåga.

På sikt kan en sådan utveckling leda till behov av utökad boendekapacitet i Abisko. Det finns enligt min mening då starka skäl som talar för att en sådan utökning sker något skilt från den nuvarande turiststationen, eftersom sannolikt krav, önskemål och intressen hos nya grupper besökare skiljer sig från vad som gäller för nuvarande övemattande gäster, vilket i relativt stor utsträckning handlar om vana fjällvandrare, där bl.a. STF:s egna medlemmar utgör en stor andel. Det skulle också vara av värde att få in en kommersiell aktör i området.

På kort sikt finns dock enligt min uppfattning inte anledning att räkna med en utökad boendekapacitet även om Abisko redan nu kan drabbas av toppbelastningar som leder till överbeläggning. Som jag i det föregående framhållit finns det goda möjligheter att förbättra samarbetet mellan existerande anläggningar i Torneträskområdet, däri synnerhet Björkliden (särskilt om viss upprustning kan genomföras) bör kunna utgöra reservkapacitet gentemot Abisko.

I Abisko bedriver sedan fore det andra världskriget även Abisko Naturvetenskapliga station, med Kungl. Vetenskapsakademien som huvudman, sin verksamhet.

Stationen är mycket känd och uppskattad även internationellt, framför allt för sitt kilometer in i geografiskt ovanliga läge. I närområdet kring Abisko och ett par nationalparken bedrivs fáltforskning som är relativt känslig for en ökad turism som tar sig former som kommer i direkt konflikt med den pågående forskningsverksamheten. Man är därför från stationen angelägen att framhålla att de förslag som jag presenterar. inte får leda till just den ökning av eller inriktning på turismen som kan komma att försvåra eller ornöjliggöra forskningsverksamheten.

Jag menar emellertid att de förslag jag här presenterat för Abiskos del. inte kommer att belasta forskningsstationens verksamhet. Målgruppema för de tänkta aktiviteterna i Abisko är i första hand de befolkningsgrupper som normalt inte besöker ñällen. För dessa skulle anläggas särskilda stigar och gångvägar kring Abisko tätort, för att möjliggöra en upplevelse av fjällen på de villkor som dessa besöksav turistgrupper kan acceptera. Det är sannolikt så, att denna styming/ledning grupper längs gjorda stigar snarare minskar risken för kollision med forskare och andra, än ökar den.

Däremot anser jag att det för turistverksamheten i Abisko, exempelvis i ett nytt Visitors Center, skulle vara av stort värde för hela området om det för utomstående turister fanns möjligheter att ta del av och informeras om verksamheten vid forskningsstationen i olika former. Möjligheterna att finansiellt stödja ett sådant projekt bör enligt min mening därför undersökas.

Rymdverksamhet m. m.

Jag har tidigare nämnt att också aktiviteter som inte är direkt turistiska ändå kan ha stor betydelse för rese- och besöksviljan till en viss region eller landsdel. I Kiruna tätort finns det exempelvis redan idag ett antal sådana aktiviteter. LKAB-gruvan i Kiruna äri sig en stor turistattraktion.

l och luing Kiruna tätort bedrivs också en omfattande rymdverksarnhet. Här finns Institutet för rymdverksarnhet (IRF). Basen för dessa aktiviteter är Esrange, som är en kombinerad uppskjutnings-, övervaknings- och mottagningsstation och som ut- Här gör grunden för det svenska deltagandet i det europeiska rymdsamarbetet. finns vidare ett antal utbildningar från gymnasienivå och uppåt som är inriktade mot rymdteknik, telekommunikation eller ijärranalys.

Som en utveckling av rymdverksamheten kan betraktas den verksamhet som exernpelvis ett företag som Satellitbild bedriver.

Denna rymdverksamhet har i sig stort turistiskt värde. Inte minst amerikanska erfarenheter visar att det ñnns ett stort intresse för denna typ av aktiviteter hos turister. För närvarande finns emellertid i Kirunaontrådet ingen bra presentation av verksamheten. Det är min uppfattning att ett utvecklat och modernt s.k. Visitors Center i anslutning till Esrangebasen skulle ha stort turistiskt värde för Norrbotten.

Ett Visitors Center för Esrangebasen skulle enligt min mening vara en anläggning och en verksamhet som skulle ha verkligt extraordinärt atuaktionsvärde för Norrbotten och en profil så stark att den skulle kunna synas inte bara i resten i Sverige, utan också utomlands. Esrangebasen och en möjlighet att genom ett Visitors Center få del av verksamheten där är enligt min bedömning ett så attraktivt resmål, att det skulle kunna få avgörande betydelse för att man besöker Norrbotten - förutsatt att ett besök på Esrange skulle kunna kombineras med andra aktiviteter och annan verksamhet i länet vid besöket. Därutöver kan en sådan besöksanläggning ha allmänt positiva PR-effekter för Kiruna och Norrbotten. Från de utgångspunkter jag har att bevaka, bör insatser för att åstadkomma en sådan anläggning därför priori- 161118.

Visitors Centret i Esrange är samtidigt ett exempel på svårigheterna att finansiera vissa projekt som i sig har ett utomordentligt stort attraktionsvärde, men som är ett aktivitetsmål och inte en övemattningsanläggning eller en transportinsats och som därför enskilt inte kan uppvisa någon direkt affärsmässig lönsamhet - oavsett att den finansiella avkastningen för Kiruna, och förmodligen hela länet, är mycket god.

Enligt min mening bör regeringen i sådana fall, typ detta Visitors Center med en klar lönsamhetskalkyl för regionen i sin helhet, kunna utnyttja möjligheten att lämna sammanlagt bidrag med mer än de 35 % av kostnaderna som är högsta generella gräns numera för lokaliseringsbidrag i stödonuåde 1.

Det hari andra sammanhang undersökts vilka möjligheter det skulle finnas att som ett s.k. sektorläger koppla rymdverksamheten i Kiruna till det internationella rymduniversiteteti Massachusetts, USA, som bildades 1987 och som nu upprättar

sådana sektorläger på några få ställen i världen. Det är min uppfattning att en sådan koppling mellan Kiruna och rymduniversitetet i Massachusett skulle få mycket positiva effekter också för det internationella resandet till Norrbotten. För att detta skall kunna bli möjligt krävs emellertid att den svenska regeringen visar aktivt in- i tresse för en sådan utveckling.

Även satellitövervakning av miljöförstörelse och åtgärder mot denna samt fredsövervakning via satellit av eventuella nedrustningsöverenskommelser, mellan i första hand Sovjetunionen och USA, har diskuterats internationellt. Dessa frågor, samt tanken att till sådan verksamhet koppla ett internationellt fredscentrum med ständigt pågående utbildnings-, seminarie- och konferensverksamhet i fredsfrågor har aktualiserats för Kiruna kommuns del av kommunledningen. som bl.a. har haft dena uppe till diskussion med utrikesdeparterrtentet.

Även om detta år frågor på lång sikt, är det ingen tvekan om att de har stort turistiskt värde om de skulle bli aktuella att realisera. Skall Kiruna bli aktuellt i ett sådant sammanhang längre fram under 1990-talet, krävs emellertid sannolikt vissa regionala initiativ för utvecklande av ett fredscentrum redan dessförinnan.

Jag har i detta avsnitt beskrivit ett antal utvecklingsmöjligheter inom Kiruna kommun. Dessa möjliga satsningar ligger utspridda över en stor del av kommunens yta. För att hela området skall komma att fungera på önskvärt sätt lcrävs också vissa insatseri själva tätorten Kiruna.

Den mest näraliggande insatsen har att göra med förbättrad service och information till besökare i området. Huvuddelen av alla besökare har tätorten som port in i området alternativt passerar genom tätorten, men där tätorten under alla förhållanden utgör centrum i området.

Därför borde en förbättrad information ges om vad området har att erbjuda. Detta skulle kunna ske genom etablerandet av Visitors Center även inne i Kiruna. Ett sådant skulle ha funktionen att ge smakprov på vad som finns i området på ett sådant sätt att Visitors Center blir ett attraktivt besöksmål i sig. Här kan finnas avdelningar som tar upp teman, där det sedan finns möjligheter att fördjupa sitt intresse på andra håll i kommunen. Sådana teman kan vara naturen (t.ex. med vidarehånvisning till ett speciellt Visitors Center på detta tema i Abisko), kulturen (med hänvisning till olika möjligheter att fördjupa sitt intresse för samekultur, ny-

byggarkulmr etc.), ryrnd- och annan s.k. high-tech-industn (med hänvisning till ett Visitors Center vid Esrange), gruvnäringen (med hänvisning till besöksgruvan) etc.

Samtidigt måste naturligtvis bedrivas sedvanlig turistbyråverksamhet, dock företrädesvis anordnad på ett sådant sätt att man också kan göra bokningar, köpa biljetter osv.

Ett projekt enligt dessa tankegångar finns redan skisserat inom Kiruna kommun och borde därför kunna genomföras ganska snabbL Projektet skulle då också spela stor roll i avvaktan på att de två större och specialiserade Visitors Centers som jag förordat (i Abisko samt vid Esrange) kan komma till stånd. Statligt stöd torde vara en förutsättning för att projektet skall kunna realiseras.

Kasinoverksamhet

Jag har vid upprepade tillfällen i denna rapport understrukit den relativa bristen på extraordinära eller t.o.m. spektakulära attraktioneri områdeL Med tanke på vad jag tidigare sagt om den betydelse konferens-, kurs- och belöningsresandet måste ha vid en vidareutveckling av resenäringen i Norrbotten vore det önskvärt också med attraktioner som kan påverka såväl denna marknad som fritidsresandet.

Det är i detta perspektiv man skall se det förslag jag och Gert Karlsson, dåvarande ordförande i Sveriges Turistråd, som haft ett uppdrag liknande mitt men avseende Gotland, lämnat regeringen om att regeringen borde låta utreda frågan om inrättande av kasinon av internationellt snitt i Sverige. Förslaget lämnades i en skrivelse den 28 april 1989. Regeringen har ännu inte behandlat frågan, varför jag här vill påminna om detta förslag.

I skrivelsen framhålls bl.a. att ett kasino av internationell typ utgör den typ av mera spektakulär attraktion med tillräcklig lyskraft som behövs för en framgångsrik utveckling av turistnäringen i regioner som Norrbotten eller Gotland. Det bör samtidigt kunna vara affärsmässigt lönsamma projekt; ett krav som annars få mera extraordinära attraktioner fyller. omkringliggande besöksnäring stimuleras av en sådan satsning, liksom det kan antas att ett områdes internationella dragningskraft ökar. Vidare har ett kasino en säsongsförlängande effekt som är mycket önskvärd.

inte bör för- I skrivelsen understryks uppfattningen att eventuella kasinon i Sverige samt att det inte finns utrymme för mer läggas till större befolkningskoncentrationer faktum att det tor den än ett eller högst två kasinon inom landet. Vidare pekas på det nordiska marknaden håller på att utvecklas en kasinoverksamhet på flera håll inom Östersjöregionen.

företrädesvis i Kiruna, starkt skulle Jag är förvissad om att ett kasino i Norrbotten, kunna bidra till att höja områdets attraktivitet som resmål. Jag vidhåller därför min uppfattning att frågan borde utredas vidare.

Samekulturen

i Norrbotten är same- En annan verksamhet med typisk och tydlig proñlkaraktär kulturen och dess innehåll. I stor utsträckning pågår de turistiska aktiviteterna men också i andra delar av kopplade till detta i Kiruna och Gällivare kommuner, länet. Samebyarna bevas, Gahbna (tidigare Rautasvuoma) och Talma har tillsammans med Kiruna Sameförening presenterat en projektidé kring detta som heter just Samisk kulturi Kiruna.

Talma är den sameby som tidigast, redan för fem år sedan, engagerade sig i turistisk verksamhet. Talma jobbar tillsammans med Saarivuomas sameby sedan två-tre vardag och år tillbaka med Jukkasjärvis Hembygds AB kring projektet Samisk med jakt och fiske för intresserade turister.

Könkemää sameby har just startat turistisk verksamhet med jakt- och ñske. Lainiovuoma sameby har hittills inte engagerat sig i turistiska initiativ.

i Norr- Gahbna ekonomisk förening har tidigare fått 343 000 kr. av länsstyrelsen botten för att vid det gamla gruvfáltet i Sjangeli bygga stuga och vissa andra byggin turister från hotellen nader, med syfte att till anläggningen kunna helikopterflyga i Kiruna.

ren rekreation med fiske och annat som ak- Upplevelsen i Sjangeli skulle bla. vara men det skall även finnas möjligheter till konferenser. Verksamheten i tiviteter. i en turistisk aktivitet som inte har Sjangeli är ett exempel på samiskt engagemang

någon egentlig anknytning till samekulturen, men som ändå fungerar som en sysselsättningsmöjlighet också for denna del av befolkningen.

Sett över en längre period är det tydligt att också den samiska delen av befolkningen i Norrbotten i allt högre utsträckning engagerar sig i turistnäringen. Det aktivitetsutbud man erbjuder är också mycket bredare än det jag nu beskrivit. Detta större samiska engagemang i turistnäringen är från mina utgångspunkter mycket positivt. Den samiska kultmen är en av de starkast proñlcrade turistverksamheter som finns i Norrbotten. Med detta menar jag då inte bara den klassiska bilden av samekulturen som år mycket spridd också utanför landet, utan också exempelvis de möjligheter som finns att få uppleva nennäringens vardagsvillkor som en modern verksamhet.

Utvecklingen av den samiska kulturen som en turistatuaktion är ytterligare ett bra exempel på behovet av mjuka projektstödspengar och inte i forsta hand pengar till tyngre investeringar. Det kan enligt min mening finnas mycket goda skäl att också ekonomiskt stödja olika typer av initiativ för den fortsatta utvecklingen av den samiska turistnäringen, exempelvis för marknadsföring. Mitt intryck är emellertid att de nuvarande aktivitetema från de olika sarnebyama i viss utsträckning sker utan samordning. För den enskilde turisten kan det ofta vara så, att det inte spelar någon större roll vilken samebys tjänster han/hon köper, medan det däremot är viktigt att produktutbudet är tydligt och klart. Också av ekonomiska skäl kan det bLa. därför finnas skäl för samebyama att i högre utsträckning än för närvarande samordna sina turistaktiviteter.

Förutsättningarna för att bedriva samisk turistverksarnhet i länet bör, av de skäl jag nu anfört, följas noga. Det gäller inte bara den aktivitet som pågår i Kiruna kommun. Även projekt som Sita sameland i Arvidsjaurs kommun bör uppmärksammas. Det här bör även inbegripa de möjligheter samhället har att hjälpa till med att samordna de olika byarnas aktiviteter kring turism.

Förlängning av Hitsemvägen

Gällivare tätort har inte samma inslag av proñlerade aktiviteter som Kiruna. Gällivare är emellertid beläget inte så långt norr om den s.k. Vägen Västerut, dvs. den väg som löper norr om Lule älvs vatten och för närvarande slutari Ritsem, nära den norska gränsen.

Möjligheterna att utveckla även Gällivare som en turistort sarmnanhänger därför mycket med vilka projekt och idéer som kan verkställas längs Ritsemvägen.

Från Ritsem löper idag en sommarväg in i Norge som, om den utvecklades, skulle bli en ny reguljär möjlighet att ta sig till Sverige. De som skulle korruna att använda denna väg skulle få en naturlig färdväg till Gällivare tätort, om de färdas hela Ritfå semvägen för att ta sig vidare in i länet eller landet i övrigt. Självklart skulle detta tätorten som positiva effekter för Gällivare och de servicenäringar i och omkring erbjuder produkter och tjänster till turister.

Jag är medveten om att chefen för bostadsdepanementet i propositionen om avav Ritgränsningen av vissa s.k. obrutna fjällområden har anfört att en förlängning 71 semvägen till Norge inte bör genomföras (prop. 197708231 s. 94, CU 8 och s. 13 samt CU 1980/91:14). Området är numera skyddat enligt 3 kap. 5 § lagen (1987:l2) om hushållning med naturresurser m.m. Det grundläggande i avgränsningen av de obrutna fjällorrtrådena är enligt förarbetena (prop. 1985/86:3 s. 183) att områdena i princip saknar vägar. Nya vägar bör inte få anläggas.

Från de utgångspunkter jag har att bevaka kan jag samtidigt konstatera att regeinsatringen har prioriterat Gällivare som ett av de områden som bör prioriteras för ser inom turistornrådet som skulle kunna leda till nya arbetstillfällen. Möjligheterna till sådana insatser är mer begränsande i Gällivareområdet än i Kirunaområdet. Det är därför min uppgift att framhålla även den möjlighet till ökad sysselsättning i av regionen som Ritsemvägen skulle innebära. Jag föreslår därför att frågan prövas regeringen.

Övrigt avseende Gällivare

Jag vill i det här sammanhanget också nämna de beslut som fattats om att rusta upp och utvidga kapaciteten på husvagnscampingama i Stora Sjöfallet och i Ritsem i Lule älvdal. Samtidigt som detta kan bidra till en ökad turism i området, kan jag konstatera att de huvudsakliga användarna av dessa anläggningar är den egna kommunbefolkningen. Bedömningen av dessa insatser faller därför utanför mitt uppdrag, som har andra syften.

Självfallet finns vissa andra idéer och tankar om en utveckling av attraktioner i Gällivare kommun, särskilt Gällivare och Malmberget. En sådan som redan etablerats och enligt min mening haft klara utvecklingsmöjligheter är den s.k. Kåkstan i Malmberget. Projektet syftar till att illustrera och levandegöra den gamla gruvarbetarmiljön från den tid då gruvsamhällena byggdes upp. Det har därmed också ett direkt kulturhistoriskt värde. Tyvärr har man tvingats stänga Kåkstan på grund av rasrisker i området. Diskussioner pågår om vad man skall göra med Kåkstan.

Ett annat projekt som diskuterats av och till är den s.k. Dundretparken; en friluftspark med tema luing norrbottnisk natur och kultur i anslutning till Dundretanläggningen. Dessa tankar och andra har dock ännu inte den konkretionen att de kan behandlas i denna rapport.

6.5.2 . Kustomrádet

Kusten mot Bottenviken är Norrbottens mest tätbefolkade område. På Europaväg 4, som går längs kusten, färdas också de flesta externa besökarna till och i länet. I detta område finns det utan jämförelse största underlaget i länet för efterfrågan på turisttjänster. Området är därför centralt från turistiska utgångspunkter. Samtidigt bör utgångspunkten för de insatser som görs i detta område vara att de bör kunna genomföras utan statligt stöd, även om det finns undantag även från denna regel.

Den stora efterfrågan på turisttjänster som finns i området avser inte bara nöjesresenärer med det turistiska målet att besöka Norrbotten och där ta del av det utbud inom området som förekommer. Även andra typer av resenärer, inte minst personer på genomresa exempelvis på väg till och från Finland. skulle kunna utgöra underlag för att ta del av olika typer av aktiviteter längs E4:an och i eller lcring de städer som ligger längs vägen. Det resande som här är aktuellt är mycket omfattande. År 1988 passerade sålunda 5 miljoner personbilar gränsstationen i Haparanda, vilket motsvarade fler än 13 miljoner resenärer!

Liksom för andra turistiska projekt i länet eller någon annanstans, krävs dock att även dessa insatser är proñlerade och syns. Enligt min bedömning finns det ett antal planerade projekt längs E4:an med just denna karaktär.

Det främsta av dessa är det planerade inomhusbadet/centret i Piteå. En anläggning av denna karaktär och omfattning - med subtropisk miljö i ett inomhuseenter som innehåller bad, restauranger. butiker och mycket annat - har enligt min bedömning en stor attraktionskraft också för boende utanför det direkta närområdet. Följdeffekten av en sådan anläggning kan mycket väl bli att de som kommer till Piteå från andra delar av landet än Norrbottens län eller från utlandet för att besöka badet, kan komma att förlägga delar av sin semester också till andra delar av Norrbotten just av detta skäl. En annan fördel med projektet är att det direkt anknyter till men vidareutvecklar Piteås redan tydliga profil mot sol och bad. Innebörden år inte minst en säsongsförlängning som skulle medföra ett förbättrat kapacitetsutnyttjande av den boendekapacitet som redan finns.

l nuvarande planeringsskede är anläggningen tänkt att finansieras helt utan samhälleligt ekonomiskt stöd. Man har emellertid lämnat in en ansökan om lokaliseringsbidrag vid en tidpunkt då även Piteå geografiskt låg inom ett område som berättigade till denna typ av stöd. Det är min uppfattning att i den mån som samhälleligt stöd behövs för att realisera projektet, bör - inom rimliga gränser - sådant stöd ges.

Ett annat exempel på ett projekt med stora möjligheter att bli attraktivt också för grupper utanför det egna upptagningsområdet. är den skärgårdsanläggning utanför Luleå som Luleå kommun har utarbetat en idé omkring.

I närheten av Kalix kommuns tätort ligger Vassholmen, där kommunen förra året bidrog till att etablera en sommarkoloni för verksamma konstnärer och nya amatörer. På ön finns ett antal äldre byggnader som nu ingår som en del i det kulturhistoriska arv som i sig utgör en turistatuaktion, men som skulle öka möjligheterna till breddad kulturaktivitet om de mstadcs upp.

Tillsammans med en ny landförbindelse skulle en upprustning av byggnaderna på Vassholmen skapa en turistattraktion av ovanligt slag längs kuststräckan i Norrbotten. Den kulturverksamhet som präglar projektet har, som framgår av avsnittet 6.2, ett stort attraktionsvärde för turister.

Det s.k. Gröna Huset utanför Haparanda har det uttalade syftet att fånga upp genomfartstrañken på Europaväg 4.

Gröna Huset är en tänkt inomhusanläggning som, det framgår av namnet, kring en ovanlig och rik växtlighet skall skapa olika typer av anangemang och verksamheter såsom turistinformation, växtförsäljning, restaurang, viltbutik. hemslöjdsaffär m.m. Anläggningen har enligt min uppfattning den proñlkaraktär som skulle kunna intressera resenärer längs E4zan.

Jag har tidigare under avsnittet 6.3 redovisat de begränsningar i nuvarande stödsystem som förhindrar utvecklingen av projekt typ Gröna Huset_

6.5.3 Övrigt

Den geografiska prioritering jag gjort i mina bedömningar och här också redovisat (dvs. Tometräskområdet och kustområdet), utesluter enligt min mening inte sats› ningar inom andra delar av länet, om de uppfyller de ltriterier jag tidigare redogjort för. Exempel på ett sådant område är Lule älvdal, där exempelvis Ajttemuséet i Jokkmokk, Vattenfalls anläggning i Porjus och stenåldersboplatsema i Vuollerim är anläggningar som alla har ett utomordentligt stort attraktionsvärde for turister. De tillhör dessutom just gruppen attraktioner, något Norrbotten har behov av som resmål för tmister och andra resenärer.

Andra projekt finns planerade i Luleå älvdal, bl.a. fiskeprojektet i Edefors. Detta redovisas i samband med andra ñskeprojekt i ett särskilt avsnitt.

Arvidsjaurs och Arjeplogs kommuner

Även i andra delen av länet ñnns det goda möjligheter att utveckla turistnäringen.

Jag har redan tidigare beskrivit den biltestverksamhet som utvecklats i Arvidsjaurs och Arjeplogs kommuner. Testverksamheten har skapat nya fönrtsättningar för boende i kommuncma och också skapat en tillräcklig infrastruktur för att kunna utveckla turist- och fritidsaktiviteter inom dessa kommuner, som annars har begränsade möjligheter att kunna behålla sin befolkning.

Kommunerna har såvitt jag kan bedöma på ett korrekt sätt identifierat de relativa fördelar i utbud som finns i området och hur dessa överensstämmer med de naturliga förutsättningarna for turism.

Den profil man på detta sätt kommit fram till att man är beredd att satsa på. är fiske kombinerat med husvagnscarnping samt äventyrsturism och jakt. Dessa utgångspunkter stämmer väl med de som anges i de forslag som fanns angivna i den av Norrbottens Turistråd i december 1987 presenterade rapponen Förslag till turisthandlingsprogram för Arjeplogs kommun.

Med dessa fakta som bakgrund har Norrbottens Turistråd på mitt uppdrag i år utrett möjligheterna för husvagnsturism i Arjeplogs fjällvärld. I utredningen (fogas som bilaga till denna rapport) konstaterar man att husvagnsturism är en av de viktigaste näringama för Arjeplogs fjällvärld och ett direkt resultat av de stora, och naturliga, möjligheterna till pimpelñske. skoterköming och annan rekreation som kan erbjudas i området. Man föreslår därför ett antal investeringar för att möjliggöra denna husvagnsturism och de därmed sammanhängande investeringarna i olika typer av serviceanläggningar for turister.

Jag anser att bland dessa förslag finns projekt som tillhör de i länet som har bäst möjlighet att kunna få en lönsam utveckling, just därför att dei så hög utsträckning bygger på de naturliga förutsättningar 80m finns i kommunerna samtidigt som de omsluter mycket begränsade investeringsbelopp, främst genom att den ökade boendekapaciteten i huvudsak förutses komma till stånd genom husvagnscamping. I detta avseende finns dessutom ett dokumenterat behov av ökad sådan kapaictet. Projekten tillhör definitivt de som enligt min mening bör stödjas vid en prioritering av insatser för rese- och besöksnäringen i länet.

Friskvård

Inom ramen för det s.k. Auroraprojektet, som jag i viss utsträckning bidragit till under utredningsarbetet, utbildas i regi av idrottsrörelsens studieförbund (SISU) s.k. friskvårdsombud för aktivitet på de företag i landet som engagerat sig i den verksamhet Aurora bedriver. Verksamheten är mycket bred och planeras på sikt omfatta lika många människor som det idag finns skyddsombud på företagen, dvs. ca 110 000 personer som alla skall genomgå någon typ av utbildning.

I projektet har man sårscilt satsat på Norrbotten med dess profil av ren miljö och friskhet. Man har på såsått redan anordnat utbildning av friskvårdare vid Björklidenanläggningen och ilulckasjärvi.

Det är min uppfattning ettfriskvårdsprojekt av det här slaget är ett bra och utvecklingsbart proñlområde får Norrbotten, som bör tas till vara och ytterligare utvecklas; inte minst därför att verksamheten kan bedrivas under lågsäsong. Som framgår är ju också omslutninger av det tänkta projektet mycket omfattande och den ekonomiska potentialen därör stor, även om inte all denna utbildning kommer att ske i Norrbotten.

Friskvård kan bedrivas även i många olika former. Redan idag förekommer sådan verksamhet vid t.ex. hälohemmet i Svanstein i Tomedalen.

Fiske

Som framgått av redovisningen i tidigare avsnitt har sportfiske många intresserade utövare. så många att ñste är ett av de oftast nämnda skälen for varför man skulle vilja besöka Norrbotten. Det senare visar också att Norrbotten har ett gott anseende bland ñskeintresserade.

Sportfiske är en typ av aktivitet som passar väl in i den profil Norrbotten har och bör ha som resmål. Fisk: har generellt vissa uttalade fördelar som turistisk attraktion. En sådan är att det inns många olika typer av fiske. Det betyder dels att det är en typ av aktivitet som km varieras, dels att den kan riktas till många olika kategorier människor. Det handar om allting från småpojkamas mörtmete på bryggan till fisket på exklusiva fiskcamper långt ute i vildmarken som inte kan nås annat än med flyg. I kommersiellt termer kan man uttrycka det som att produkten kan anpassas till olika kundkatt-.gorien

En annan fördel med frsce är att sportfiske har vissa naturliga högsäsonger som väsentligen inte överenstämmer med vad som annars är turismens högsäsonger. Därmed kan fisket bidra tll en angelägen säsongsutjänming.

De krav som sportfiskama ställer är framför allt att det skall ñnnas god tillgång på ñsk. Detta betyder inte att det finns anspråk på Överdådiga fångster, men det skall att finnas en rimlig chans att få fisk. Många sportfiskare har säkert uppfattningen det inte får vara alltför lätt att få ñsk. Det skall ändå vara en sport att kunna fånga den. Undersökningar som fiskeristyrelsen låtit SCB utföra visar också att när man frågar människor som är intresserade av sportfiske vad som är mest betydelsefullt för deras val av ñskeplats så är det vanligaste svaret inte tillgången på ñsk utan miljön. Detta borde rimligen tala till Norrbottens fördel som ju på väldigt många håll i hög grad kan erbjuda ett gott fiske kombinerat med högklassiga naturmiljöupplevelser.

Ett annat krav från sportñskaren är naturligtvis att det finns god och varierad tillgång på fiskevatten, där det är enkelt att kunna skaffa fiskekort. Detta betyder rent praktiskt att det behöver finnas fiskevårdsområden som helst inte omfattar alltför små områden och där fiskekorten säljs på de platser turister lätt kan hitta till eller ändå passerar, Lex. turistbyråer, bensinstationer o.d.

När de intresserade Sportfiskarna tillfrågas om vad som har betydelse för valet av att ñskeplats tillmäter de inte service ett särskilt stort värde. Jag menar emellertid frågan om kringliggande service är betydelsefull. Ett skäl till detta är att i t ex en familj som semestrar tillsammans är det normalt en eller högst två som vill ägna större delen av tiden åt fiske. Som jag visat i tidigare kapitel är det särskilt kvinnorna som har ett mycket begränsat ñskeintresse. Det torde också vara så att barnen i en barnfamilj inte enbart kan sysselsättas med fiske.

Av dessa skäl måste man vid planeringen av sportfisketurism se till att särskilt sådant sponñskeutbud som riktar sig till en bred allmänhet organiseras på ett sådant sätt att det kan kombineras med andra aktiviteter. För andra typer av ñskeutbud kan å andra sidan avskildheten, ensligheten, frånvaron av andra människor och aktiviteter i stället vara en stor tillgång. Det gäller här, som alltid, att veta vilken kundgrupp man riktar in sig på.

Fiske är ett område där det finns ett behov av sarnhälleligt engagemang och stöd. Det år också ett område som väl lämpar sig för sådant engagemang. Fiske fyller väl flera av de ltriterier jag tidigare angivit. Det är en naturbaserad aktivitet som stämmer väl in i den profil man vill ge regionen och som bidrar till att höja områdets attraktivitet. Mera omfattande fiskevårtlsprojekt och andra insatser som bidrar till att

utveckla sportfiske: kan knappast komma till stånd utan ett offentligt engagemang. Projekten som sådana är knappast lönsamma betrakade för sig, men kan bidra starkt till att ge omkringliggande mristnäring en bättre lönsamhet.

Det är enligt min mening en stor fördel om utvecklingen av sportñsket planeras och

genomförs inom ramen för samrnanhållna projekt där t ex både ñskevårdsåtgärder och serviceanordningar för besökande behandlas i ett sammanhang.

Ett sådant projekt bedrivs redan med länsstyrelsens stöd i Kalix älvdal.

Andra projekt som för närvarande diskuteras inom länet är bl.a. det som först presenterades i den rapport som arbetsgruppen kring Kirunaijällens nationalpark utarbetat och som berör vattensysternen i området som är beläget i Kirunafjällens nordvästra höm mellan Riksgränsen och Tometräsk. Projektet syftar till att slå ut den inplanterade siken och bygga upp bestånden av öring och röding. Ett sådant projekt skulle enligt min mening positivt påverka anläggningen i Riksgränsen och även andra anläggningar i Tometräskområdet och bör därför kunna komma i åtnjutande av statligt stöd.

Ett annat projekt som nu diskuteras avser Storavan-Uddjaur i Arjeplog/Arvidsjaur. Även detta ligger enligt min mening väl i linje med den ansats man bör välja när det gäller att utveckla turistnäringen i det området och är ett projekt som väl kan bidra till att höja hela Norrbottens anseende som en bra sportñskeregion.

Ett ytterligare projekt som finns ganska väl beskrivet återfinns i den rapport om Lule älvdal och möjligheterna att där utveckla turism och rekreation, som Vattenfall lät utarbeta 1986. Jag avser då en satsning i Edefors, i anslutning till Laxede kraftstation, där huvudattraktionen skulle utgöras av put-and-take-ñske i strömmande vatten, något som mig veterligt i övriga Sverige endast står att finna i Domänverkets kronoñskeanläggnin g i Harasjömåla.

Det som i övrigt gör projektet intressant är att det enligt min mening fyller de hav på mångsidighet som jag rekommenderat i det föregående. I området skulle också rymmas badmöjligheter, kanotuthyming, gästhamn, ångbåtsbrygga samt aktiviteter som viltvård och jakt, kurscentrum för fiske, jakt, svamp och bär. Därutöver ingår i projektet vård av olika kulturhistoriska lämningar. l området har sedan länge

funnits ett turisthotell som nu är under återuppbyggnad efter en brand, vilket betyder att viss boendekapacitet finns. Denna torde dock behöva kompletteras.

Förutsättningen för att projektet skall kunna genomföras är enligt min mening att Vattenfall är berett att gå in med resurser, att staten samtidigt ger visst regionalpolitiskt stöd samt sannolikt också att kommunen medverkar, t.ex. med anlitande av s.k. vattenregleringsmedel. Detta projekt är i övrigt så långt planerat att det borde kunna igångsättas relativt omgående.

Jag vill i sammanhanget påpeka att statliga myndigheters medverkan när det gäller att utveckla ett turistiskt motiverat sportfiske inte enbart gäller resurser för ñskevård o.d. Även ñskebestämmelser av olika slag är av mycket stor betydelse. På det lokala/regionala planet gäller det oftast begränsningar i nätfiskemöjlighetema. Detta är en fråga som ofta vållar stora lokala oenigheter. Jag har tidigare framhållit att jag

anser det helt uppenbart att staten inte kan engagera sig iomfattande ñskevårds-

projekt som syftar till att ge nya utvecklingsmöjligheter för turismen och på så sätt ge nya arbetstillfällen, om man inte samtidigt kan försäkra sig om att fiskevårdsinsatsema väsentligen resulterari ett förbättrat sportfiske. Om lokalbefolkningen inte är beredd att t.ex. avstå från exempelvis möjligheter till nätfiske så bör sådana ñskevårdsprojekt inte stödjas.

Även på nationell nivå kan insatser vad avser ñskebestämmelser behöva göras. Alla är väl medvetna om att den förhållandevis dåliga tillgången på lax och öring i Norrlandsälvama utöver på regleringen av älvarna i hög grad beror på det ornfattande laxfiske som bedrivs yrkesmässigt på tillväxtområdena i södra Östersjön, men också på det utbredda fisket med fasta redskap i kustområdet och vid älvmynningarna. Enligt min mening måste begränsningar i dessa avseenden vidtas. Nettoresultatet i form av arbetstillfällen och inkomster, både för individer och för landet, skulle enligt min bestämda övertygelse bli positivt genom den starka effekt på turistnäringen som en mycket god tillgång på lax och öring i Norrlandsälvarna skulle få. Detta har bekräftats av större ñskevårdsprojekt i andra länder.

6.6 Utbildning

Sveriges Turistråd har låtit en särskild utredningsman analysera kompetensförsörjningen inom turist- och resenäringarna i form av utbildning. Resultatet var klart i juni 1990 och återfinns i rapporten Kompetensförsörjning inom turism- och resenäringama. Rapporten har underställts industridepartementet och ligger för närvarande i regeringskansliet.

I rapporten finns ett särskilt avsnitt om kompetensutveckling. Utredningsmannen skriver i avsnittet att han anser att behovet av den företagsanknutna och företagsanpassade utbildningen inom turistnäringen är stort. Huvudskälet för detta skulle vara dominansen av små företag inom näringen och de begränsade planeringsmöjligheter och finansiella möjligheter som det innebär. Ett annat skäl till det stora behovet är branschens snabba expansion och de bristeri utbildning av personal som det medfört.

Utredningsmannen definierar också de framtida kraven på personalen inom turistnäringen i form av service, internationalisering (vilket är mer en orsak som leder till bl.a. ökat krav på service), affärsmässighet och tekniskt kunnande (med vilket avses i forsta hand ADB-kunnande).

Han konstaterar vidare att turistföretagen i glesbygd, dvs. stora delar av också Norrbotten. är särskilt dåligt rustade att möta dessa nya krav. Samtidigt som utbildningsinsatser är nödvändiga för att kunna upprätthålla eller nyetablera företag - och detta är av stor betydelse för att kunna behålla infrastruktur och boende i glesbygd - har samhället hittills inte gjort några insatser för att åstadkomma detta för turistföretagen i glesbygd, påpekar utredningsmannen.

Han föreslår slutligen att arbetsmarknadsmyndighetema engageras i ett utbildningsprogram för turistföretagen i landet och att detta också kan innebära att samhället bidrar med finansiering av sådan utbildning.

Jag hari andra sammanhang redogjort för min syn på tjänsteproduktionens ställning i Norrbotten över huvud taget relativt den tidigare helt dominerande storskaliga industrin. Jag har också behandlat frågan om turistföretagens dåliga lönsamhet i lånet.

Båda dessa faktorer, liksom näringens struktur med den stora andelen småföretag, bidrar till att begränsa de egna utbildningsinitiativen i turistföretagen i Norrbotten samtidigt som jag helt och fullt håller med utredningsmannen till den nyss nämnda rapporten om att utbildningsinsatser för resenäringens företag och personal är särsldlt viktiga i glesbygd.

Inom länsarbetsnärnnden i Norrbotten har man tagit initiativ för att utarbeta konkreta utbildningsprogram för ett antal turistföretag i Kiruna kommun. Jag menar att detta behov finns i hela länet och att det samtidigt är så, att företagen i mycket liten utsträckning klarar av att finansiera den utbildning som enligt min uppfattning år nödvändig om turistnäringen i länet skall kunna etableras som en fullt accepterad och professionell näring.

Jag vill därför föreslå att länsarbetsnärrmden inom länet - i samarbete med Norrbottens Turistråd - inventerar behovet av företagsanknuten utbildning i länet och också upprättar en utbildningsplan och ett konkret utbildningsprogram för detta. Också den större frågan om turistnäringens relativa betydelse för den fortsatta utvecklingen i länet bör ingå i dessa utbildningsprogram.

Jag har redan tidigare berört frågan om turismens betydelse för sysselsättningen i glesbygd. Jag menar att det finns ett direkt samhällsinuesse att dessa företag blir kvar och kan klara att driva sin verksamhet i landets infrastrukturellt mer utsatta delar.

Det är därför enligt min mening fullt rimligt att samhället finansierar genomförandet av de utbildningsprogram jag tidigare nämnt. För varje företag som genom en sådan insats kan upprätthålla sin verksamhet, sparar samhället stora belopp. l jämförelse med de anläggningsinvesteringar som länsarbetsnämnden i Norrbotten varit med att finansiera bara under det senaste året, är dessutom denna - förmodligen lika effektiva - insats mycket billig.

Jag har tidigare redogjort för mångfalden aktörer inom turistnäringen, också i Norrbottens län. En av orsakerna till turistnäringens status också i Norrbotten är enligt min mening många offentliga aktörers oklarhet över näringens betydelse. kanske särskild i glesbygd. Det kan därför finnas anledning att försöka informera om detta till ett antal offentliga och privata beslutsfattare inom turistnäringen i länet. Det bör vara en uppgift för Norrbottens Turistråd att initiera och genomföra sådana

informationsinsatser. Innehållet iden här rapporten bör kunna användas i ett sådant sammanhang för att förklara den hittillsvarande utvecklingen och de möjligheter för en fortsatta näringsutveckling i länet som står till buds.

Sveriges Hotell- och Restaurangförbund (SHR), Handelstjänstemannaförbundet (11117) inom TCO samt Restaurang- och Hotellanställdas förbund inom LO har tillsammans planerat ett utvecklingsprojekt med syftet att höja kompetens- och företagsledningsförmågan hos i första hand üällkedjans turistforetag. Projektet benämns Naturkraft. Planer har i ett tidigt skede, år 1988, redovisats för regeringen.

Intressentema har genom olika kontakter med tänkbara finansiärer fördjupat planeringen av insatser i främst Norrbottens och Västerbottens läns fjällanläggningar. Finansieringen har diskuterats med de fackliga fonderna, Trygghetsrådet och Trygghetsfonden, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Statens industriverk (SIND), länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län samt länsarbetsnämndema i samma län. Såvitt känt när denna rapport skrivs i november 1990 har åtminstone SIND fattat beslut om medfinansiering i projektet.

Insatser av denna typ, dvs. kompetensutveckling och utbildning, bedömer jag vara av yttersta vikt för turistnäringens utveckling i länet och bör därför nu beslutas och genomföras. Insatsema måste samordnas med mina tidigare förslag inom utbildningsområdet.

6.7 Resultatuppföljning och utvärdering

Jag har tidigare redovisat de synpunkter som regeringen framför i den senaste regionalpolitiska propositionen om de begränsade resurser som läggs ned på att forsöka utvärdera och följa upp effekterna av de regionalpolitiska stöden.

Det är ingenting specifikt för just det regionalpolitiska området att man har dåligt grepp på ändamålsenligheten och effekten av gjorda insatser inom ett samhälleligt insatsornråde. Det är bl.a. av de orsakema som statsmaktema har beslutat om en ny verksamhetsmodell för det statliga området, där tyngdpunkten är tänkt att förskjutas från kontroll genom budgetering till kontroll genom analys av gjorda insatser.

systemet ett uppföljningsansvar för att mäta i vart Idag finns i det regionalpolitiska fall sysselsättningseffektema av gjorda insatser.

Sve- Jag menar emellenid att dessa metoder måste utvecklas även för resenäringen. riges Turistråd har utarbetat en modell För samhällsekonomisk analys av insatser inom området som är tillämpbar även för Norrbotten. Ytterligare utvecklingsarbete behöver emellertid initieras därutöver. I Norrbotten är det exempelvis uppenbart att man inte har tillräckligt bra resultatmått för att kunna mäta ens uppnådda produktionseffekter av gjorda insatser. Denna grundläggande resultatuppföljning måste med det snaraste utvecklas även för resenäringen i Norrbotten. Detta är en uppgift for länsstyrelsen.

6.8 Förhandllngsuppdraget

Mina direktiv, som jag tidigare redogjort för. delar upp mitt uppdrag i två huvudsakliga delar. Det handlar dels om ett utredningsuppdrag (att formulera en strategi för utvecklingen av turistnäringen i Norrbotten och framför allt de offentliga organens delaktighet i denna utveckling och att identifiera insatser som ligger i linje med och kan främja en sådan strategi), dels handlar det om ett förhandlingsuppdrag (som innebär att jag utifrån utredningsuppdragets formulerade strategi skall gå i förhandling med framför allt privata investerare om genomförande av projekt som ligger inom ramen för denna strategi).

Det jag redovisat hittills utgör fullgörandet av den första delen av uppdraget, nämligen utrcdningsuppdraget. Jag har däremot inte haft möjlighet att, på det sätt jag föreställer mig att min uppdragsgivare önskat det, fullgöra förhandlingsuppdraget. Jag vill här något beröra orsakerna till detta.

Den process som i dessa avseenden statt modell för mitt uppdrag är framför allt de avtal som en gång slöts mellan staten och ett antal privata näringsidkare om ett antal satinvesteringar som skulle ge en utveckling av turistnäringen i Åre. Pâ 1970-talet sade staten på bl.a. uppförande av kabinbanan i Åre. BLa. detta uppfattades som en stark signal till omgivande näring att bygga ut sin kapacitet. En sådan utbyggnad korn också till stånd även om det vid detta tillfälle inte slöts någon regelrätt över-

enskommelse. I början av 1980-talet gjorde staten nya stora åtaganden, framför allt

genom skapandet av störtloppsnedfarten. Vid detta senare tillfälle slöts efter förhandlingar ett regelrätt avtal mellan staten och näringen i området.

Det kan direkt konstateras att förutsättningarna att få till stånd och lyckligt genomföra förhandlingar av den här karaktären är helt olika i fallet Åre och när det gäller Norrbottens län. Bara det Förhållandet att det i det ena fallet enbart gäller en ort (en del av en kommun) och i det andra fallet ett län som till sin yta omfattar närmare en fjärdedel av Sverige och innehåller fjorton olika kommuner med helt olika förutsättningar tör turism, säger något om olikhetema.

I fallet Åre var det möjligt för staten att välja ut ett enda projekt, vars innebörd och betydelse var någorlunda lätt att värdera för de privata intressentema. I Norrbotten är något sådant inte möjligt. l Åre var det ganska uppenbart vilken marknad eller delmarknad man primärt inriktade sig på. Som framgått av vad jag tidigare beskrivit i gäller detta knappast Norrbotten.

När det gäller att utveckla Norrbottens turistnärin g är det min bestämda övertygelse att man, som jag sökt göra i mitt arbete och i denna rapport, måste börja på ett

mycket mer grundläggande plan än vad som var nödvändigt när det gällde Åresats-

ningen. I Norrbottens fall handlar de kanske viktigaste frågorna om sådant som näringslivstraditionen inom länet och därmed synen på turistnäringen och dess typ av näringsidkare, om bl.a. klimatet för entreprenörer i olika delar av länet, m.m. Det handlar om företagsstmkturen och möjligheterna till konstruktiv samverkan mellan olika företag. Det handlar om kommunala planbeslut och om utbildningsfrågor för personal inom företagen inom resenäringen. Det handlar om att få till stånd en strategisk grunduppfattning och en samsyn hos olika aktörer kring denna.

Det är min uppfattning att mitt utredningsarbete som sådant givit vissa positiva resultat i dessa avseenden, men bestämt inte tillräckliga. Det är min förhoppning att denna rapport och regeringens ställningstagande till den kan bidra ytterligare i önskvärd rikming.

Sammanfattningsvis när det gäller dessa grundläggande förutsättningar for förhandlingsuppdragets fullgörande vill jag säga att man bara kan förhandla kring konkreta projekt, inte kring hela strukturer och grundläggande strategiuppfattningar. Som jag tidigare framhållit är arbetet med att utveckla turistnäringen i Norr-

botten inte en fråga om att i ett slag göra en eller flera större investeringar och därmed nå helt nya marknader och en helt ny lönsamhet. Det handlar istället om en kommer att lång och mödosam process som kräver uthållighet och tålamod och som sträcka sig över en mycket lång tidsperiod, säkert 15-20 år, iden mån man över huvud taget kan se ett slut på en sådan process.

En arman förutsättning för att det skall gå att förhandla år att det finns bra projekt att förhandla om. I mitt arbete har jag stött på ett antal olika projekt som analyserats mer eller mindre ingående. Allmänt sett kan man om dessa projekt säga att de framför allt handlat om utbyggd boendekapacitet av olika slag. Som jag tidigare konstaterat är inte Norrbottens problem bristande boendekapacitet, tvärtom. l några fall har projekten handlat om aktivitetsanläggningar eller sevärdheter. De har då oftast haft den bristen, att de inte varit tillräckligt unika eller särpräglade för att kunna ge upphov till nytt resande till länet. I andra fall har bristen varit att marknadsförutsättningar och lönsamhetskalkyler visat en mycket negativ bild. Det har helt enkelt varit en brist på bra projekt av den karaktär som jag i denna rapport hävdar att man skall söka.

Ett av skålen till detta är möjligen att lönsamheten i utgångsläget är så förhållandevis dålig. Det finns av de skälen en begränsad investeringsvilja hos ägarna av de redan existerande, större anläggningarna. Den investeringsvilja som finns karaktäriseras i hög grad av att det är nya projekt, där man begär mycket höga statliga bidragsandelar och har små privata insatser, eller att kommuner står som sökande eller i vart fall ytterst som garanter för projektet.

När det gäller vad man skulle kunna kalla affischanläggningama, de någorlunda kända anläggningarna i de prioriterade områdena, som en framtida utveckling måste baseras på. så har det i princip inte förekommit några förfrågningar eller förhandtill mig. med visst undantag för frågan om vidareutveckling av Rikslingsinviter anser gränsenområdet. Jag nämner detta eftersom jag, som jag tidigare framhållit, att initiativen till nya insatser måste tas från Norrbotten och de aktörer som där finns. Idéerna kan inte skapas på kontorsrum i Stockholm.

Ytterligare en omständighet bör tilläggas.

En förutsättning för att förhandlingsresultat skall kunna uppnås är att det finns intresserade företag att förhandla med.

I samband med mitt arbete har det framgått att det funnits ett antal (en handfull) stora företag som visat ett preliminärt intresse för investeringar inom turistnäringen i Norrbotten, framför allt i ICiruna-Tometräskområdet. Det har emellertid också stått fullständigt klan att förutsättningen för att ett sådant preliminärt intresse skulle kunna utvecklas till ett överenskommet engagemang har varit att en sådan ägarmässig sammankoppling mellan vissa av proñlanläggningama i Malmfältsregionen, som jag tidigare beskrivit, kunnat komma till stånd.

Det är bl.a. av dessa skäl jag på olika sätt sökt bidra till och påverka den process av ägarskiften där Kiruna kommuns försäljning av sitt hotellfastighetsbolag varit nyckelfrågan. Den frågan visade sig inte kunna lösas på ett sätt som var förenligt med tankarna om ägarsamverkan mellan flera anläggningar. Detta berodde enligt min mening i hög grad på bindningar i tidigare avtal, som begränsade kommunens handlingsmöjligheter. Jag vill betona att jag inte i och för sig finner anledning att kritisera den lösning av ägarfrågoma som sedermera kommit till stånd, men jag vill ändå konstatera att därmed förutsättningarna för ett bredare engagemang från de tidigare nämnda storföretagen helt förändrats.

Av de skäl jag nu angivit har det enligt min mening inte funnits strukturella förutsättningar for att fullgöra törhandlingsuppdraget Det betyder dock inte att detta behöver vara någon avgörande nackdel eller att det inte i framtiden skulle föreligga möjligheter till sådana förhandlingar. Om enighet kan nås kring en strategisk syn av den karaktär jag här föreslagit och regeringen ger länsstyrelsen erforderligt mandat och rätt förutsättningar, så är det min bedömning att man kan genomföra sådana förhandlingari framtiden. Då kan man emellertid just utgå från en samlad syn på dessa frågor och därefter behandla projekt för projekt inom ramen för en sådan samlad syn, istället for att som nu enbart behandla inkomna ansökningar om stöd utan att sätta projekten in i något sammanhang.

En annan förutsättning som jag tror måste föreligga för att förhandlingsmodellen skall fungera på avsett vis är att en investeringsram har avsatts, som förhandlaren vet att han någorlunda säkert disponerar. Endast så har man ett faktiskt förhandlingsmandat. Såsom mitt uppdrag är utformat har man egentligen bara en förslagsrätt till regeringen inom ramen för de allmänna resurserna för regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser. Länsstyrelsen och länsarbetsnänmden däremot vet vilket utrymme för beslut man har och kan dessutom planera verksamheten över tiden,

se det hela som den process det faktiskt är, vilket inte är möjligt vid en viss tidpunkt och då alla förslag måste summeras oavsett när de egentligen borde inträffa (eller tas ställning till) i tiden.

Förslag

Som jag konstaterad det föregående måste en satsning på att utveckla turistnäringen i Norrbotten vara en process som är utsträckt över ett antal år. Det är viktigt att betona långsiktigheten i en satsning av detta slag. Det är inte bara genomförandet av ett antal projekt eller investeringar som på det sättet är utsträckt över tiden. Man kan dessutom heller inte förvänta sig att effekterna blir omedelbara efter det att sådana projekt eller investeringar genomförts. En stor del av det framåtriktade arbetet måste bestå i att också öka de olika marknademas medvetenhet om Norrbotten och vad Norrbotten står för samt att förändra resmönster och resvanor på ett sådant sätt att det gynnar Norrbotten.

Ingen tillfällig organisation, t.ex. en statlig utredning, kan ta ansvar för eller ge-

nomföra en i tiden utsträckt process av detta slag. Ansvaret måste läggas på en in-

stans som dels kan arbeta strategiskt och över längre tid, dels finns på plats i Norrbotten och alltså löpande kan följa utvecklingen och därmed, inom ramen för en given strategi, göra de anpassningar av arbetet som behövs.

Det är därmed uppenbart att det är länsstyrelsen i Norrbottens län som måste ha ett huvudansvar för genomförandeprocessen, i den del den berör staten. Som jag tidigare påtalat har länsstyrelsen redan ett helhetsansvar för näringslivsutvecklingen i länet, inte bara turistnäringen, så långt staten nu påverkar denna utveckling. Det skulle därför väl kunna hävdas att länsstyrelsen redan har det uppdrag som behövs och att något ytterligare inte behöver sägas i det avseendet. Regeringen har dock givit ett särskilt uuedningsuppdrag på turismens orruåde, vilket jag tolkar som att de frågorna av olika skäl behöver uppmärksammas. Jag anser det därför rimligt att regeringen efter behandling av denna rapport ger länsstyrelsen särskilda riktlinjer för det fortsatta arbetet med utvecklingen av turismen i Norrbotten. Dessa riktlinjer bör bygga på den strategiska grundsyn jag här redovisar och. väsentligen, på de exempel på insatser jag föreslår. Härutöver finns vissa frågeställningar som direkt kräver regeringens ställningstaganden.

I det föregående har också betonats det angelägna i att länsstyrelsens mera allmänna ansvar för utvecklingen av näringslivet i länet i varje fall på turismens område kompletteras av särskild sektoransvarig kompetens. Det ñnns inte direkt anledning för mig som utredare att ha synpunkter på exakt hur denna skall tillgodoses eller orga-

niseras. Jag vill ändå framhålla att det finns några olika uppgifter som skall lösas. Det är för det första uppgiften att analysera och följa sektorns uttvcckling och stämma av denna utveckling mot de strategiska uppfattningar som fimns om hur utvecklingen m: vara För det andra behöver sådan expertkunskap ñnmas att man kan göra marknadsbedörrtningar och lönsamhetsanalyser i det enskilda fallet. där också effektema på omgivande näring av t.ex. en investering måste bedömas. Därutöver finns på den regionala nivån ett behov av att delta i och samordna marknadsföringen av regionen som destination.

Jag vill särskilt framhålla att även om man väl kan tänka sig en lösni.ng där sektorkompetensen finns inom länsstyrelsens egen organisation och även om det är möjligt att ge regionalpolitiskt stöd till marknadsföringsinsatser, så är det knappast möjligt att inom länsstyrelsen bygga upp en organisation för den löpande marknadsföringen av regionen. Det skulle också enligt min mening te sig egendomligt om staten kraftfullt gick in med insatser för att utveckla turistnäringen inom länet om samtidigt intresset för denna näring är så begränsat att man på regional nivå avvecklar de egna insatserna för exempelvis marknadsföring. Däremot har jag inte anledning att ha någon synpunkt på om dessa regionala åtaganden skall vara ett an-

svar för landstinget eller exempelvis kommunförbundets länsavdelnin g.

Med dessa tillägg angående organisatoriska frågor är sålunda mitt förslag att länsstyrelsen skall ha ansvaret för det konkreta genomförandearbetet och att detta arbete skall grundas på riktlinjer från regeringen.

Dessa riktlinjer bör innehålla en strategisk grundsyn som överensstämmer med den jag redovisat i det föregående. Den bör bestå av en strategi som bygger på den all» männa utgångspunkt som slås fast i det senaste regionalpolitiska beslutet, nämligen att det är viktigt att satsningar inom turismen grundas på marknadsmässiga bedömningar av behov och lönsamhetsforutsätmingar. Iden strategiska grundsynen ingår också att projekt som kräver statligt stöd inte enbart kan bedömas ett och ett utan att man också måste ta hänsyn till effekter på omgivande näring och på så sätt ta ansvar för hela strukturen.

Det måste ske en koncentration till sådana projekt som kan anses göra bäst nytta for hela regionen. Det innebär en koncentration till vissa prioriterade geografiska områden och till vissa typer av insatser.

Vad gäller typen av insatser bör konstateras att ny boendekapacitet, särskilt i helt nya anläggningar, bara undantagsvis bör kornmai fråga. l stället bör man inrikta sig på att stärka och utveckla redan existerande anläggningar. Därvid bör staten i första hand inrikta sig på sådana insatser som förbättrar turistnäringens produktionsbetingelser, t.ex. utvecklad infrastruktur eller sådana insatser for förbättrat aktivitetsutbud som turistnäringen själv har små eller inga möjligheter att klara på egen hand.

samverkansprojekt inom turistnäringen som också syftar till att Förbättra produktionsbetingelserna och öka den samlade slagkraften på marknaderna bör uppmuntras och kan stödjas även finansiellt.

Produktutvecklingen bör inriktas på att dels lyfta fram regionens unika kvaliteter och bygga på de naturliga förutsättningar som finns, dels skapa ett begränsat antal mera spektakulära attraktioner, som även dessa bör ha direkt anknytning till områdets profil och naturliga förutsättningar.

Satsningarna bör ske på ett sådant sätt att man samtidigt kan utveckla konferens-, kurs-, mötes-, belöningsresandet mh ett privat fritidsresande inriktat på natur- och kulturupplevelser samt aktiviteter som har sin utgångspunkt i dessa grundläggande resurser.

Från dessa strategiska utgångspunkter prioriteras i forsta hand Kiruna-Gällivareområdet med särskild koncentration på Tometräskområdet. Detta område representerar i hög grad den profil i allmänhetens medvetande som redan är Norrbottens.

Inom Tometräskområdet bör en utveckling av Riksgränsenområdet stödjas främst genom bidrag till utökade reningsanläggningar, men även andra insatser kan aktualiseras.

I Björkliden krävs i första hand en upprustning av redan existerande kapacitet Detta är en angelägenhet för hela området. Hur denna skall kunna finansieras behöver ytterligare övervägas.

Utvecklingen i Abisko är nära anknuten till diskussionen om skapandet av en Kirunafjällens nationalpark. Jag föreslår inte bildandet av en sådan nationalpark. Däremot bör enligt min mening regeringen dels låta utreda regelsystemen för och

förvaltningsformema för de svenska nationalparkema i allmänhet. där framför allt frågan om parkemas tillgänglighet, det ökade intresset för naturim-iktad turism och detta intresses möjliga konflikt med bevarandeintressena särskilt uppmärksammas.

Som ett led i denna översyn bör en försöksverksamhet inledas som baseras på de ändrade regelsystem och nya förvaltningsforrner som föreslagits gälla för en Kirunafjällens nationalpark. Basen för denna försöksverksamhet bör dock vara de nu existerande nationalparkema i området men med ett visst utvidgat förvaltningsområde for den då etablerade nationalparksförvalmingen (främst ledsystemet).

Inom Abisko bör de satsningar göras som föreslagits i arbetsgruppens rapport om som i en ny nationalpark. Detta inkluderar byggandet av ett nationalparkscentrum sig inkluderar ett slags Visitors Center med imiktning mot de särskilda naturupplevelsema i området. En sådan anläggning bör kunna utformas på ett sådant sätt att den blir en av de mera spektakulära sevärdheter hela Norrbotten så väl behöver. Hämtöver bör anordningar skapas i närområdet som bättre än för närvarande gör delar av området tillgängligt för människor som inte är vana att vistas i vildmarken. Detta kräver inte bara anordningar utan i väl så hög grad organiserad verksamhet. Samhällsstöd bör även kunna utgå för utvecklandet av sådan verksamhet.

Ny boendekapacitet bör inte komma till stånd i Abiskoområdet förrän ett starkt behov av detta dokumenterats. Överbeläggningsproblem som kan tänkas uppträda redan nu under kortare perioder av året böri första hand kunna tillgodoses genom ett bättre samarbete mellan den nuvarande anläggningen i Abisko och (en upprustad anläggning) i Björkliden.

Även i tätorten Kiruna bör ett Visitors Center skapas, med temaavdelningar för områdets främsta attraktioner, såsom naturen, kulturen, gruvnäringen samt rymdindustrin och annan High-tech-verksamhet. Vidare bör allmän turistbyråverksamhet av hög kvalitet inrymrnas liksom bokningsmöjligheter och direkt försäljning av biljetter till evenemang och aktiviteter.

I sammanhanget har jag också aktualisemt det förslag som tidigare lämnats regeringen om att låta genomföra en utredning av möjligheterna att att få införa kasinoverksamhet av internationellt snitt på en eller ett par platser i landet.

Ett av de mera extraordinära inslagen i Kirunas näringsliv är den rymdverksamhet och därtill knutna verksamheter som bedrivs i tätorten och på Esrange. Det finns redan idag ett stort turistiskt intresse för dessa verksamheter, men mycket dåliga möjligheter att möta detta intresse. En annan extraordinär sevärdhet bör enligt min mening skapas med utgångspunkt från dessa verksamheter i ytterligare ett Visitors Center, sannolikt lokaliserat till Esran ge. När det gäller skapandet av denna sevärdhet bör regeringen ge länsstyrelsen eller någon annan ett särskilt uppdrag att arbeta vidare med ett sådant projekt på ett sätt att man också medger avsteg från de maximala bidragsandelar som anges i det regionalpolitiska regelsystemet.

I fråga om Gällivare kommun finns helt enkelt en brist på projekt. Det betyder å andra sidan att man får följa huvudregeln och fortsätta att utveckla de anläggningar man redan har.

En stor del av de inre delarna av Gällivare

kommun upptas av nationalparkema

Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallet. Inom dessa områden ryms i sig möjligheter till storslagna naturupplevelser, vilka dock i praktiken blir förbehållna ett fåtal. Den översyn som jag föreslagit av regelsystem och förvaltningsfomter för våra nationalparker, bl.a. i syfte att bättre kunna ta till vara det ökade intresset för natunurism, skulle kunna ge positiva effekter för turismen också inom dessa parkområden.

Jag har härutöver kunnat identifiera en åtgärd som enligt min mening skulle kunna öka turistströmmarna till Gällivare och det är en förlängning av Ritsemvägen över till den norska sidan. Det område vägen då skulle passera igenom är emellertid klassat som obrutet ñällområde, vilket bl a innebär att nya vägar inte skall anläggas. Jag kan därför inte direkt föreslå byggandet av denna nya väg men har ändå velat peka på dess möjligheter, så att regeringen kan pröva frågan.

Det faktum att vissa geografiska områden prioriteras innebär inte att projekt i andra delar av länet är uteslutna. Det viktigaste kriteriet för alla projekt måste vara att de har goda marknadsförutsättrtingar, möjligheter till uthållig lönsamhet samt att de bidrar till att dra nya resenärer till Norrbotten.

l det sammanhanget måste kusten uppmärksammas eftersom ett mycket stort antal turister rör sig inom detta område, även om många inte stannar för att övernatta.

Inom kustorrtrådet utgör redan idag Pite havsbad den tydligaste profilanläggningen. Här finns ytterligare utbyggnadsplaner som skulle kunna bidra till att höja områdets attraktivitet ytterligare och också medverka till en säsongsforlängning. Jag tänker då i första hand på det planerade inomhusbadet, med subtropisk miljö som förutom bad också innehåller restauranger, butiker och mycket annat. En sådan anläggning skulle enligt min mening ha stor betydelse för inte bara Piteå utan hela kustområdet och kanske hela Norrbotten. Det är därför angeläget att det kommer till genomförande. Projektet har planerats komma till stånd utan statligt stöd, vilket naturligtvis bör vara förstahandsaltemativet. Projektet är annars av den karaktären att jag inte skulle tveka att rekommendera stöd for en sådan satsning.

Som framgått av avsnittet 6.5.2 finns flera utvecklingsmöjligheter i kustornrådet. För detta område måste i första hand gälla att investeringar skall komma till stånd utan statlig medverkan. Jag vill dock inte utesluta att det i något fall likväl kan bli aktuellt med finansiellt stöd om det i övrigt fyller de kriterier jag nämnt, framför allt kravet på att kunna dra nya resenärer till regionen.

Ett annat område som jag berört i det föregående är Arjeplog-Arvidsjaur. Här finns goda möjligheter att med insatser stödja en utveckling mot främst sportfiske, husvagnscamping, äventyrsturism m.m. I en särskild rapport som Norrbottens Turistråd utarbetat på mitt uppdrag ñnns flera idéer om sådana insatser. Jag vill i sammanhanget framhålla att jag anser det angeläget att dessa båda kommuner. liksom andra kommuner i Norrbotten där biltestverksamhet förekommer, på olika sätt försöker att även i turistiska sammanhang dra nytta av de speciella möjligheter som skapas av det stora antalet utländska besökare och de omfattande kontakterna med stora utländska företag, som biltestverksamheten medför. Här bör enligt min mening kommunerna inom länet, gärna med medverkan från länsmyndighetema och Norrbottens Turistråd, samverka kring idéutveckling m.m.

Ett stråk som också redan har många resenärer är Lule älvdal. Här finns redan attraktioner som fjäll- och samemuséet Ajtte i Jokkmokk, utgrävningarna i Vuollerim och Vattenfalls anläggning i Porjus. För Vattenfall Norrbottens räkning utarbetades 1986 en rapport som innehåller ett flertal idéer om hur turism och rekreation i älvdalen kan utvecklas. Bland dessa ñnns särskilt ett projekt som jag vill framhålla, lokaliserat till Edefors och Laxede lcraftstation i Bodens kommun. Projektet är intressant eftersom man inom ett begränsat område skulle kunna erbjuda både bra sportfiske (bl.a. put-and-take-ñske i strömmande vatten, vilket inte finns på mer än

en plats i Sverige tidigare), sol- och badmöjligheter och andra aktiviteter under sommaren samt kulturupplevelser och eventuellt också goda konferensmöjligheter.

Som jag redovisat i tidigare kapitel är natur och kultur och därpå baserade aktiviteter det som Norrbottens turistiska utveckling måste grundas på. Inom kulturområdet finns det anledning att särskilt framhålla samekulturen, där också stora delar av livsmönstret av många uppfattas om exotiskt och intressant. Det har under lång tid funnits samiska inslag i Norrbottensturismen, men det är först på senare år som man direkt i samebyarna börjat arbeta aktivt med turistfrågoma. Detta arbete bör enligt min mening stödjas av samhället på det sätt som är lämpligt. B1.a. kan det förutses att man i den utvecklingsfas där man nu befinner sig kan behöva en del projektstöd.

Bland de naturbaserade aktiviteterna vill jag särskilt framhålla fisket som en stor attraktion för regionen och som dessutom i sina olika former kan rikta sig till en mycket bred publik. Fiske är dessutom ett område som passar väl för ett statligt engagemang, med insatser för Fiskevård som kan förbättra tillgången på fisk och även andra åtgärder. l områden där detta inte redan skett bör bildandet av fiskevårdsområden stimuleras. På flera håll i länet finns redan påbörjade eller skisserade projekt, såsom Kalix älvsprojektet, den föreslagna satsningen på att utveckla fisket i sjöområdet väster om Tome träsk (vilket skulle gynna Riksgränsen och andra anläggningar i området), Storavan-Uddjaurprojektet i Arvidsjaur-Arjeplog mfl.

Som jag tidigare framhållit bör ett villkor for större statliga engagemang vara att fiskevårdsinsatserna och andra åtgärder främst syftar till en ökad turism och inte enbart till än större ñskemöjligheter for lokalbefolkningen. Med den begränsningen är annars insatser for förbättrat sportfiske ett mycket bra område för statliga insatser, som heller inte bör kräva särskilt stora resurser jämfört med byggande av anläggningar o.d.

Ett annat område där Norrbotten har goda förutsättningar att skaffa sig en profil och som dessutom stämmer med länets profil i övrigt är friskvårdsområdet. Jag har i föregående kapitel beskrivit ett sådant projekt som inletts. Detta är i sig en verksamhet som inte bör kräva statliga stödinsatser utom möjligen som projektstöd under ett uppbyggnadsskede.

I denna rapport har jag bl.a. framhållit den betydelse som avstånden och därmed transportema har för utvecklingen av turistnäringen i Norrbotten. l rapporten föreslås därför ett antal initiativ syftande både till att möjliggöra överkomliga transportkostnader för den enskilde och att förbättra transponservicen inom länet. Dessa förslag avser främst flyg. När det gäller att hålla nere kostnaden pekar jag framför allt på möjligheten till samverkan mellan olika anläggningari Norrbotten och transportörer. Ifråga om transportservicen inom länet föreslås att länsstyrelsen närmare undersöker småtlygets utvecklingsmöjligheter och möjligheterna att utveckla linjetrafrk med helikopter på linjer som inte kan bära tunga flygplatsinvesteringar.

Transporterna på landsväg spelar generellt en betydelsefull roll för särskilt det privata fritidsresandet. Detta gäller också för Norrbotten. [detta sammanhang vill jag framhålla att jag anser att en satsning på inlandsvägen (oavsett om den kallas Inlandsväg eller Via Lappia eller något annat) skulle kunna spela en viktig roll för särskilt vissa av inlandskommunema i Norrbotten. En sådan satsning skulle kunna vara ett användningsområde för de särskilda interregionala infrastrukturmedel som av riksdagen anvisat och som jag tidigare redogjort för. Dessa medel skall användas de nordligaste länen i projekt som gynnar mer än ett län och är enligt riksdagsbeslut möjliga att använda för insatser inom turistnäringens område.

kunna Jag vill också väcka tanken på att man med anlitande av dessa medel skulle utforma ett projekt som berör flera län runt begreppet Visitors Center. Jag har i denna rapport föreslagit skapandet av flera sådana. Jag vet att man i Jämtlands län liknande länge arbetat med denna fråga. Säkerligen finns möjligheter till intressanta berörda länen borde projekt inom fler län än dessa båda. Länsstyrelserna inom de därför enligt min mening pröva om ett projekt rörande Visitors Centers skulle kunna vara ett lämpligt användningsområde för de särskilda infrastruktumtedlen.

I rapporten har jag också starkt understruldt behovet av kompetenshöjande åtgärder inom turistnäringen. Jag föreslår att länsarbetsnämnden i samråd med Norrbottens Turistråd inventera: utbildningsbehoven samt utarbeta: plan och program för utbildning. Samhället bör bidra till finansiering av ett sådant utbildningsprogram.

Sammanfattningsvis föreslår jag att regeringen tar ställning till mina förslag angående översyn av re gelsystem och förvaltningsformer för våra nationalparker samt försöksverksamhet med förändrade regler och törvaltningsformer i främst Abisko nationalpark, vissa regelfrågor i det regionalpolitiska stödsystemet, vissa utbildningsuppdrag, utredning om kasinon samt möjligheterna att för ett Visitors Center vid Esrange använda högre bidragssatser än nomralt.

Därutöver bör regeringen uppdra åt länsstyrelsen att ansvara för genomförandet av ett program för utveckling av turistnäringen i Norrbottens län baserat på den strategiska grundsyn jag presenterat, med inriktning på de områden jag Forordat samt med genomförande av de konkreta insatser som jag föreslagit.

8 Finansiering

För närvarande finns tillgängligt också för de förslag inom turistområdet som jag har presenterat i den här rapporten, ca 30 milj. kr. från den ram på 125 milj. kr. som riksdagen beslutade om i samband med att mitt uppdrag initierades. Härutöver finns arbetsmarknadsmedel tillgängliga.

Arbetet med att genomföra det projekt jag nu beskrivit, kommer att behöva pågå under en längre tid.

Finansiering av projekten skulle därför förmodligen ianspråkta medel från ett flertal statsbudgetar. Beslutstidpunktema för de olika insatserna skulle ske vid ett ston antal tillfällen under i princip hela budgetåren.

De insatser jag föreslagit skall därför i första hand inte ses som ett nytt program som i sin helhet kräver nya investerings- och insatsmedel. Tvärtom bör utgångspunkten vara att insatserna skall finansieras med de medel som finns tillgängliga och att de förslag som här presenterats istället bör utgöra riktlinjer För hur dessa medel skall prioriteras.

Det kan i dagsläget inte uteslutas att vissa satsningar kan komma att kräva nya statsbudgetmedel. En sådan frågeställning fåri så fall emellertid behandlas när den uppstår och begäran om ytterligare resurser föras fram vid den tidpunkten.

Med statsmaktemas uttalade beslut att huvuddelen av de regionalpolitiska medlen skall disponeras regionalt av resp. länsstyrelse, har det uppstått ett problem vad gäller projekt som kräver mer omfattande stöd, som jag vill beröra i det här sammanhanget. Sådana större belopp kan normalt bara beviljas centralt. I en situation då de centrala instansema inte har tillgång till mer än en mycket begränsad del av de totala resurserna, blir det svårt att finansiera sådana projekt - även om de i sig är motiverade. Det kan därför, inom ramen for mina förslag, bli aktuellt med viss finansiering i särskild ordning utanför anslagen om det finns sakliga motiv till att finansiera projektet som sådant.

För samtliga projekt bör självfallet gälla att man noga analyserar möjligheterna till extern finansiering utanför de samhälleliga budgetama.

9 överensstämmelse

Förslagens

med

pågående EG-förhandlingar

I mina direktiv ingår också att analysera mina törslags överensstämmelse med de förhandlingar, och inriktningen av dessa, som pågår mellan EG och IEI-TA, som också representerar Sverige.

Jag kan för min del identifiera ett par beröringspunkter med områden som är aktuella i överläggningar mellan EG och EFTA.

Samtidigt kan jag konstatera att inga av de förslag jag presenterar står i strid med de intentioner som är synliga i förhandlingarna eller som presenterats i regeringens regionalpolitiska proposition i år.

1(1)

BILAGA

Särskilt yttrande

från i

expert utredningen

angående

Ritsemvägen

Oktober 1990

MI LJÖDEPARTEMENTET 1990-10-24 Enhet 4 Handl.: M Hølst

Norrbottengruppen Jo 1988:01 (Förhandlingsgruppen för avtal om vissa insatser för främjande av turismen, m.m. i Norrbottens län)

Jag vill, som expert i utredningen, anmäla att jag motsätter mig förslaget att och riksdaregeringens gens ställningstaganden i den fysiska riksplaneringen i fråga om förlängning av vägen från Ritsem in i Norge bör omprövas. Det är angeläget att det obrutna fjällområdet inte minskas på grund av att en väg dras genom området.

Med vänlig hälsning

Meats. //wz

/- Madeleine Holst

1(72) BILAGA

Konsultrapport

Malmfältsturism

September 1990

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sammanfattning Bakgrund och syfte Samordningsfördelar Historia - bakgrund 4.1 Dundret 4.2 Riksgränsen, Björkliden, Abisko 4.3 Jukkasjärvi 4.4 Hotell Ferrum Råvaruresursen - sista vildmarken och

andningshall

Dagsläget Varifrån kommer Norrbottenmristen?

Åtgärder för utveckling av Malmfältsturismen

Affärsmnktn ing 26

10 Åtgärder

vid Abisko och Björkliden 28

Bilagor: Bil. 1 Dctaljhistoák Bil. 2 Investeringsbehov

Bil. 3 Övemattningsstatistik

1 SAMMANFATTNING

I det här framlagda förslaget om åtgärder for att ytterligare stärka och utveckla turismen som näring i Gällivare och Kiruna kommuner ingår som bärande del en samordning mellan de sex turistanläggningama: Dundret, Jukkasjärvi, Hotell Ferrum, Abisko, Björkliden och Riksgränsen. Det ursprungliga förslaget innehåller bildandet av en turismkoncem enligt nedan skissad modell: Dundret, Hotell Ferrum, Jukkasjärvi och Riksgränsen föreslås bilda en ny turismkoncem som äger och driver dessa fyra anläggningar. Till denna nya koncern knyts Abisko och Björkliden för en samordning av försäljning, inköp och marknadsföring. På grund av ägarforhållandena vid Björkliden och Abisko går det i dagsläget inte att införliva dessa anläggningar i den föreslagna nya turismkoncemen. Under slutet av 1989 under detta år har dock förutsättningarna för denna ägarsamordning upphört beroende på att första Hotell Ferrum och Riksgränsen sålts och att senare även Dundret såldes till privata intressenter. Bedömningen kvarstår dock, att det finns stora ekonomiska fördelar för dessa sex anläggningar att i olika former samordna sin verksamhet. Betydande samordningsfördelar går att uppnå både vad avser drift och marknadsföring/försäljning. Utgångspunkten för förslaget är att de traditionella basnäringama i Gällivare och Kiruna kommuner - Malmfälten - med gruvnäringen under lång tid som dominerande, i framtiden kommer att få ytterligare minskad betydelse. Vid sidan av de tidigare så betydelsefulla s.k. basnäringama är turismnäringen den bransch som har de största Förutsättningarna för expansion och för att utvecklas till ny basnäring i regionen. För att skapa förutsättningar för denna utveckling krävs samordning som skapar en sund ekonomisk grund för hela resenäringen inklusive de i detta förslag ingående sex anläggningarna. Dessutom krävs vissa gnmdvinvesteringar för att de sex anläggningarna ska ges reella möjligheter att med egen kraft fortsatta expansionen av besöks- och resenäringen med vidhängande produktutveckling och investeringar. De fyra anläggningarna Dundret, Jukkasjärvi, Hotell Ferrum och Riksgränsen har idag 170 milj. kr. i sammanlagda intäkter per år och ger sammantaget en vinst på ca 20 milj. kr. per år. Genom att samverka i försäljning, inköp och marknadsföring finns det möjlighet för de sex anläggningarna att dels göra betydande ekonomiska vinster som

frigör kapital för nyinvesteringar i produktutveckling och för att bedriva ett nödvändigt underhåll av anläggningarna och deras kringutrustning , dels öppnas möjligheten att av regionen skapa en destination som lockar besökare oberoende av vilken anläggning de hanmar på. En sådan utveckling är gynnsam för alla verksamma inom för turismbranschen och för näringslivet i stort i Malmfältsregionen. Under 1990 har också embryot till en sådan organisation för att skapa en destination i samarbete med kapital- och mediastarka intressenter utanför regionen skapats. Effekten av det arbetet kan avläsas först under första halvåret 1991. Intresset för regionen är stort både nationellt och internationellt. Det gäller därför att bl.a. genom dessa Föreslagna åtgärder samla resurserna för att möta en ökad efterfrågan på områdets produkter från traditionella grupper. Dessutom gäller det att skapa sådana aktiviteter som ökar områdets attraktionskraft för bl.a. barnfamiljer och äldre. När det gäller att locka ytterligare besökare är den föreslagna sjätte semesterveckan ytterligare en anledning till att öka aggressiviteten i marknadsföringen och orientera utbudet mot nya besöksgrupper. En allmän trend är att människor under sin lediga tid efterfrågar upplevelser och aktiviteter, vilket ytterligare gynnar regionen. För att sommartid öka attraktionskraften föreslås bl.a. ett nytt nationalparkscenter i anslutning till Abisko turiststation, med utgångspunkt i den föreslagna Kirunaüällens nationalpark. Vidare föreslås ett nytt hotell i Abisko, som skulle erbjuda en högre boendestandard än den som finns idag. De gmndinvesteringar som krävs för att de sex anläggningarna ska ges reella möjligheter till en gynnsam ekonomisk utveckling måste på något sätt fördelas mellan de nya privata ägarna, de fristående ägarna Svenska Turistföreningen (STF) och Svenska Jämvägsmännens Semesterhemsförening (SJS) och samhället. BLa. finns elementära behov av infarstrukturella investeringar i reningsverk och personalbostäder. Malmfáltsregionen gästas idag av uppskattningsvis ca 600 000 personer varje år. Många av dessa reser bara genom regionen. Genom att bygga ut anläggningarna och samordna resurserna finns goda förutsättningar för att redan med dagens Malmfältsbesökare som bas öka intäktema vid de olika anläggningarna.

2 BAKGRUND OCH SYFTE

Syftet med det här materialet är att presentera en idé om och fakta laing hur turismen kan utvecklas i Kiruna-Gällivareområdet. Framför allt behandlas anläggningarna i området och deras möjligheter. Tanken är att de berörda anläggningarna genom samarbete, och i vissa fall ägarbyte, tillsammans ska kunna skapa en långsiktigt lönsam och stabil grund för turism och affársresande i området. Regeringen har tillkallat en särskilt förhandlare för att se på förutsättningarna för en positiv utveckling av turismen i Norrbotten. l propositionen anges att utvecklingen i första hand bör genomföras på de oner som bedöms ha särskilda förutsättningar för turism. Detta gäller i högsta grad Malmfältsorrtrådet. Förhandlaren har till uppgift att verka som katalysator: att gå igång processer som hittills inte blivit av och därtill bl.a. göra en kartläggning av näringslivets intresse for investeringar i turism. Analysen bör vidare omfatta hur sådana investeringar kan samordnas med de samhälleliga för att åstadkomma helhetslösningar. Förhandlaren bör i dessa avseenden också kunna överväga och föreslå olika slags former för samarbete med näringslivet. Det är ingen tillfällighet att regeringen tillkallat en särskild förhandlare att se att skapa permanenta arbetstillfällen inom turismnäringen i Norrpå möjligheterna botten. Turismen i Norrbotten, och i synnerhet i Malmfaltsområdet (dvs. Kiruna och Gällivare kommuner), har under den senaste tioårsperioden expanderat kraftigt. Antalet övemattande besökare på de anläggningar som är aktuella i det här sammanhanget var 1988 ca 170 000 personer, vilket genererade ca 600 årsarbetskrafter och intäkter på ca 170 milj. la. Från att tidigare ha utgjorts av i huvudsak vandrare och olika typer av friluftsentusiaster, har turistströmmen i Norrbotten och Malmfaltsområdet kompletterats med bil- och bussbuma besökare samt med konferens- och affärsresenärer. Konferens- och affärsresenärema, som ju också gärna använder konferensen till en del friluftsaktiviteter, utgör idag den huvudsakliga ekonomiska basen för expansion av turistnäringen i Malmfältsområdet. Även Sveriges Turistråd anser att det finns goda förutsättningar för resenäringens fortsatta utveckling i området. Läget - så långt norrut och samtidigt så tillgängligt - är unikt, menar Turistrådet. Området stämmer väl överens med en internationell marknadsefterfrågan på exklusiv Här finns en unik konferensmiljö. en av världens största gruvor att besöka, en rymdbas och Europas nomadkultur,

största vildmark. Till detta, en unikt god infrastruktur i förhållande till läget samt och också friluftsliv på sommaren. anläggningar för alla typer av vinteraktiviteter De senaste årens utveckling inom turismnäringen i Norrbotten har inneburit att branschen börjar få status av näringsgren. Det har också inneburit att det sökt krafter till branschen, utbildningsbehovet har ökat osv. Det här sig professionella innebär sammantaget att turismen är på väg att bli en professionell verksamhet som fjärmar sig från de tidigare inslagen av kommunal fritidsverksamhet. Malmfältsområdet har mycket goda fömtsättningar för en fortsatt expansion inom turismnäringen. bLa. genom kompletterande anläggningar och en fortsatt produktutveckling för att tillgodose och locka ytterligare besökare ur de grupper som redan sökt sig till Malmfálten och dessutom attrahera nya besökskategorier. Vad som saknas är en utvecklingsbar ägar- och kapitalstruktur, en samordområdet. ning av och professionell satsning på de utvecklingsbara anläggningamai Det här presentationsmaterialet vänder sig till nya och gamla intressenter, tänkbara och befintliga ägare och driftsansvariga samt alla andra som är intresserade av att åstadkomma en sådan samordning och satsning av turismen i Malmfaltsområdet.

3 SAMORDNINGSFÖRDELAR

Turismen i Malmfälten liksom i många andra kommuner har under lång tid varit en kommunal angelägenhet. En av anledningarna är att turismen inte haft egen ekonomisk bärkxaft samtidigt som turism och fritidsutbud för kommuninnevånama setts som närbesläktade företeelser. Idag är större enheter, som genom samordningsfördelar kan ge företagsekonomiskt rimlig avkastning, en förutsättning för att branschen ska vidareutvecklas och turismen slutligen upphöjas till den näring och ekonomiska generator som den har potential till. För att klara maxknadssatsningar och ett varierat attraktivt utbud är det av avgörande betydelse att en kedja av anläggningar i Malmfálten samordnas. Motsvarande utveckling pågår i andra delar av landet, bl.a. i Åre- och Sälenontrådena. De anläggningar som enligt det nu framlagda förslaget i första hand är aktuella för någon fonn av samordning är: Dundret, fritidsanläggningar i Gällivare, Hotell Ferrum i Kiruna, Jukkasjärvi Hembygdsförening AB i Jukkasjärvi och Riksgränsen i Kiruna. Rent verksamhetsmässigt finns också starka skäl för samverkan även med Abisko och Björkliden. Dessa anläggningar har dock så speciella ägarförhållanden att förändringar därvidlag inte är aktuella. Samverkan är ändå möjlig, men blir begränsad till vissa områden. De valda sex anläggningarna kan samvarieras till en uttrycksfull och variationsrik produkthelhet som i olika kombinationer kan hävda sig på den konkurrensutsatta nationella och internationella marknaden. Kompetens i operatörsledet finns med förmåga att utveckla marknads- och produktionssystem. l övrigt finns alla nödvändiga förutsättningar på hög kvalitetsnivå vad avser miljö- och servicemässiga omvärldsfaktorer. Kommunikationema till området är också mycket goda via tvâ flygplatser (både i Gällivare och i Kiruna), via järnvägen och via bra vägar som ansluter till E4zan vid kusten och till den diskuterade utbyggda inlandsvägen. Det går att öka resandevolymen och det finns goda anslutningsmöjligheter till fjärrkommunikationsmedel. SAS och Luftfartsverket har dessutom uttryckligen förklarat att när behovet ökar, så kommer också ytterligare resurser att sättas in för att öka flygets turtäthet till Malmfziltsområdet. Under 1990 har ägarbilden för de här sex anläggningarna radikalt förändrats. Dundret, Hotell Ferrum och Riksgränsen har fått nya ägare och det kommunala ägandet har helt upphört, även om ägarskiftet i fallet Dundret ännu ej fullföljts.

157 __

Detta faktum förändrar dock inte behovet av att finna former för samverkan mellan dessa anläggningar. Även om de nya ägarförhállandena gör att det inte är rimligt med en ägarsamverkan av koncemtyp under överskådlig framtid. är ändå behovet av annat samarbete ston. Ett försäljnings- och resesamarbete är också på väg att startas mellan anläggningarna Riksgränsen, Björkliden och Dundret i samverkan med ett stort nationellt företag utanför regionen. Marknadssamarbetet i denna nya form startar under hösten 1990 och effekterna blir mätbara tidigast under vårvintern 1991. Grunden för alla samordningsförslag i det här sammanhanget är att turistisk verksamhet ska drivas enligt sunda ekonomiska lönsamhetsprinciper. I samband med strukturförändringen av företagen förutsätts det även statliga kapitalinsatser, främst för investeringar. Samhällets avkastning för dess: utgörs av den stadigvarande och ökande sysselsättning som projektets genomförande beräknas medföra. Befintliga produkter ska marknadsföras på nya avlägsna marknader. Denna inriktning kräver uppstramning av produktionsvillkoren. Anläggningarna kännetecknas idag av mindre och medelstora enheter som har otillfredsställande låg intjäning till alltför hög kostnadsmassa. För att kunna hantera ett avancerat marknadssystem krävs samordning av Dundret, Ferrum, Jukkasjärvi, Abisko, Björkliden och Riksgränsen; en grupp strategiska produktionsenheter samordnade till en fungerande helhet.

4 HISTORIA - BAKGRUND

Fem av sex anläggningar som ingår i denna presentation använder i någon form naturen som bas för sin existens: Dundret, Jukkasjärvi, Abisko, Björkliden och Riksgränsen. Deras historiska grund är något skiftande. Direkt kan dock konstateras att såväl den turistiska expansionen som de stora investeringarna vid anläggningarna är av relativt sent datum.

4. l Dundret

Dundret växte fram som ett naturligt rekreationsområde för Gällivareboma för drygt 100 år sedan, då tjänstemännen vid den då nyöppnade gruvan i Malmberget roade sig med utflykter till Dundret under sommartid och använde det närliggande lågljället for skidåkning vintertid. Via ideella insatser av idrottsföreningar och friluftsfrämjandet röjdes backar och uttörsåknin gen kom igång. Senare tog kommunen över ansvaret for driften och skötseln av backarna på Dundret som ett led i den självklara uppgiften att tillgodose kommuninnevånamas behov av rekreation och fritidsaktiviteter. Dundret växte ut till en turistanläggning från att ha varit en kommunal fritidsanläggning. De första stegen i den riktningen togs i och med att Bjömfällan byggdes och de första turiststugorna uppfördes i anslutning till Bjömfällan. Dundrets definitiva genombrott som vintersportanläggning kom i och med att en av deltävlingarna i utförsåkningens World Cub arrangerades på Dundret vårvintern 1983. Detta skedde samtidigt som intresset för de svenska insatserna i den internationella utförsåkarcirkusen var på topp. Den stora utbyggnaden med lägenhetshotell, fler nerfarter, liftar/belysning och snökanoner - som täcker hela fjället från toppen ner till liftstationema - har kommit till under 1980-talet. Dundret är så gott som den enda anläggningen i landet som kan erbjuda välpreparerade backar med belysning redan i början av november; något som gjort att skidklubbar och alpina landslag förlägger den svenska delen av försäsongsträningen till Dundret. Dundretanläggningarna ligger bara några kilometer från centrum i Gällivare, vilket betyder att samhällsservice och normala boendeförhållanden för de som är verksamma vid Dundret inte är något problem. Likartade förhållanden råder vid Jukkasjärvi, vilket ger dessa båda anläggningar helt andra förutsättningar vid personalreluytering och vad beträffar möjligheterna att behålla rutinerad och erfaren

W 159

personal, än vad som gäller vid de mer utpräglade fjällanläggningama i Abisko, Björkliden och Riksgränsen.

4.2 Riksgränsen, Björkliden, Abisko

Anläggningarna Riksgränsen, Björkliden och Abisko har en något annorlunda utvecklingshistoria. Tillkomsten av de tre anläggningarna är avhängig Ofotenbanan, som byggdes från Kiruna till Narvik i seklets början. Banans tillkomst gjorde området tillgängligt på ett bekvämt sätt. Men ända fram till mitten av 1980-talet har det behållit en exklusiv karaktär; mestadels frekventerat av fjällspecialister och skidentusiaster. Riksgränsenfjällen erbjuder goda förhållanden för utförsåkning långt in i juni; anläggningens lösenord idag är Unlimited skiing. Det också bara i Riksgränsen som det går att ägna sig åt skidåkning långt fram i juni och med skidåkning i midnattssol som en av de stora attraktionema Björkliden utvecklades ur järnvägstjänstemännens önskan om ett semesterhem i högüällsregionen och anläggningen är idag en utpräglad farniljeanläggning och drivs fortfarande av Svenska Järnvägstjänstemännens Semesterhemsförening (SJS). Under det senaste året (1989) har man bLa. anlagt världens nordligaste golfbana i Björkliden. Turiststationen i Abisko öppnades 1903. Den ligger fem mil från Riksgränsen med en riksunik flora och fauna, som gett området nationalparksstatus. Abisko är dessutom, paradoxalt nog, ett av landets nederbördsfattigaste områden samtidigt som Riksgränsen - fem mil västerut från Abisko - tillhör ett av landets nederbördsrikaste. Från Abisko utgår Kungsleden och området runt turiststationen har varit klassat som nationalpark sedan 1909. Sedan ett par år förs diskussioner om att utvidga nationalparken till att täcka större delen av Kirunafjällen från Tometräsk ner till Kebnekaisemassivet. Med eller utan tillkomst av Kirunafjällens nationalpark, finns det ett behov av att i Abisko bygga upp ett nationalparkscentrum for att öppna Kirunafjällen för bredare grupper, dvs. förutom specialister och naturfantaster även barnfamiljer och äldre. När området i fjällen kring Nordkalottvägen öppnades 1902, i samband med att järnvägen mellan Kiruna och Narvik blev klar, var det alltså i första hand specialister och människor med goda ekonomiska resurser som hade tillfälle att vistas i fjällen på semester. Det var ett dyrt äventyr, resa och utrustning kostnader mer än vad folk i gemen hade möjlighet att betala

Dessutom hade arbetare och tjänstemän inte fritid att satsa på olika fonner av aktiviteter. Fritid och semester i den mening som vi talar om är ett senkommet inslag i det svenska samhället. Det är egentligen först från mitten av 1960-talet och framåt som begreppen är relevanta för en större del av befolkningen och ännu senare som de har spelat någon avgörande roll för den turism som är aktuell för anläggningarna i Malmfalten. Samma sak gäller utförsåkningen, som egentligen inte startade förrän efter andra världskriget och där skidliften i Björkliden (klar 1948) var landets första. Turism i betydelsen privat fritidsnesande förutsätter att människor har ett visst överskott på både fritid och pengar, vilket innebär att det egentligen är först under 1970-talet som tid, pengar, material och teknik gjort det möjligt för bredare befolkningsgrupper att realisera sina planer på Lapplandssemester oavsett om det har gällt utförsåkning (som egentligen slog igenom först i slutet av 1960-talet) eller fjällvandring (som förutsätter lättviktstält, frystorkad mat osv.). Utvecklingen av snöskotem är också en viktig förutsättning för den fomi av vintenurism som idag frekventerar anläggningarna efter Nordkalottvägen.

4.3 Jukkasjärvi

Jukkasjärvi har en något annorlunda historia som turistanläggning. Grundförutsättningen har från början varit knuten till kulturen. Den naturliga utgångspunkten och den första turistattraktionen var Bror Hjorts altartavla i Jukkasjärvi kyrka. Tavlan avtäcktes 1958 och var då en gåva från LKAB. Jukkasjärvi var boplats, marknadsplats och kyrkplats flera hundra år innan malmen upptäcktes och berget med malm fick namn och Kiruna växte fram som stad. I historiskt perspektiv är Kiruna en sentida företeelse. Turismen i Jukkasjärvi är knuten till hembygdsgårdar, till nybyggarkulturen och till den samiska kulturen. Den medvetna turistiska satsningen inleddes med hembygdsgårdar som bas vid mitten av 1970-talet och har sedan dess haft en enastående utveckling - med forsränning i gummiflotte och hundspannsturer som de mer spektakulära inslagen i en på kulturen grundad äventyrsturism. När det gäller produktutveckling av turistiska aktiviteter vid sidan av skidåkning och fjällvandringar har Jukkasjärvi varit ledande i området de senaste 15 åren. I samband med produktutvecklingen har det knutits ett antal turismentreprenörer till Jukkasjärvi Hembygdsgård AB.

4 .4 Hotell Ferrum

Femim, med sitt läge i centrala Kiruna, har sedan starten 1969 haft karaktären av stadshotell. Genom att hotellet för att par år sedan byggdes ihop med Kirunas nya Folkets Hus är det nu också i praktiken Malmfaltsområdets enda kongressaniägg ning med möjlighet att ge service åt hundratals kongress- och konferensgäster sam tidigt.

Den här något schematiska redovisningen och genomgången av de olika anläggningarnas utvecklingshistoria och den bakomliggande samhällsutvecklingen visar att det egentligen först under de senaste 5-10 åren funnits ett efterfrågeunderlag for de stora utbyggnader som har skett i anslutning till anläggningarna - liftsystemet vid Riksgränsen-Katterjokk, nya stugor och renovering av huvudbyggnaden i Abisko, nya stugor och liftar i Björkliden, liftar och lägenhetshotell vid Dundret, skapandet av kongressmöjlighetema vid Ferrum i Kiruna och slutligen hela utvecklingen av turismen och turistiskt småföretagande i anslutning till Jukkasjärvi Hembygdsförening. Att den turistiska expansionen skett just med inriktning mot dessa anläggningar hänger kanske framför allt ihop med det tidigare nämnda faktumet att flera svenskar fått råd och tid att ta sig till Malmfalten för att åka skidor, vandra i ñällen eller åka gummiflotte på Tomeälven. Det hänger också samman med Malmfáltens ökade tillgänglighet genom utbyggnaden av flygplatserna i Kiruna och Gällivare. Även Nordkalottvägens invigning 1985 har varit av avgörande betydelse för utbyggnaden vid och ökningen av antalet gäster vid Abisko-, Björkliden- och Riksgränsenartläggningama. Denna ökade tillgänglighet har utnyttjats också av andra än de aktivitets- och äventyrslystna. 1990-talet kommer att innebära ytterligare efterfrågan på den typ av turisttjänster som dessa anläggningar i Norrbotten kan erbjuda. lntemationellt i Europa kommer denna typ av fritidsaktiviteter och rekreationsmöjligheter att framstå som allt mer eftertraktade. Även nationellt i Sverige är möjligheten stor för en betydligt ökad efterfrågan på natur-aktiviteter och därmed sammanhängande service. Detta visar också de senaste årens tillväxt inom turism- och resenäringen, som har varit dubbelt så hög som för ekonomin i övrigt i Sverige. Rese- och turismnäringen har ökat realt med ca 4 % per år, medan ekonomin totalt har ökat med ca 2 %. Det finns idag tecken på att turismnäringens ökningstrend under 1990 brutits.

I ett längre tidsperspektiv bör dock ökningarna kunna återupptas förutsatt att prishöjningarna kan hållas under kontroll. l synnerhet gäller detta i perspektiv av den nu planerade sjätte semesterveckan, som kommer att tillföra ytterligare fritid och ytterligare möjligheter För människor att söka sig till den här presenterade typen av anläggningar och deras aktivitetsutbud. Ökad medvetenhet om betydelsen av ren miljö och en fortsatt industriell exploatering av naturen och miljön i Mellaneuropa kommer också att medföra ett ökat besökstryck på området. Det senaste decenniet har varit präglat av investeringar och utbyggnader av turistanläggningarna inom Malmfaltsområdet. Ytterligare investeringar behöver göras dels i de befintliga anläggningarna, dels i nya anläggningar (t.ex. i någon form av bcsökscenter och ytterligare logimöjligheter i Abisko) och i infrastruktur. De infrastrukturella investeringarna handlar bl.a. om att bygga reningsverk och att ordna bra personalbostäder vid de tre anläggningarna efter Nordkalottvägen: Abisko, Björkliden och Riksgränsen. Det handlar också om att bredda och förlänga banan på flygplatsen i Gällivare för att kunna ta emot större plan, vilket skulle öppna möjligheter till skidcharterresor under den attraktiva vårperioden. En noggrannare redovisning av investerings- och infrastrukturbehoven vid de enskilda anläggningarna ges i Bilaga 2 Investeringsbehov. Men det är redan här värt att påpeka att det rör sig om en investeringsvolym och ett investeringsbehov som stäcker sig en bra bit utöver de exempel som nu angivits. Dessa ytterligare investeringar krävs för att skapa förutsättningar for en framtida lönsam utveckling; investeringar för att turismen i Malmfälten ska bli en ekonomiskt industri självbärande som kan nyttiggöra sig rationaliseringsfördelar, generera eget kapital för reinvesteringar och för att göra kraftfulla marknadsinsatser för en fortsatt expansion. Geomförs inte dessa investeringar i anläggningar och infrastruktur hjälper det inte att skapa en ny turismkoncem och nya samarbetsformer för att de sex turistanläggningama i Malmfältsområdet ska få reella möjligheter att uppnå långsiktig lönsamhet.

s RÃVARURESURSEN - SISTA VILDMARKEN OCH ANDNINGSHÃL

Norra delen av Lappland och Nordkalotten innehåller olika för turismen attraktiva resurser. Här finns Europas sista vildmark, här finns samerna och här finns dessutom högteknologiska satsningar både inom rymd och gruva. En blick på jordgloben visar att merparten av den del av jordens befolkning som lever non om polcirkeln bor i Sverige, Norge och Finland. Det gör :tt det område som norra Lappland ingår som en del i, är unikt genom sin lättillgänglighet trots sitt nordliga läge; en kombination som inte finns någon annanstans. Här är dessutom luft, vatten och övrig miljö lite påverkade av industriella aktiviteter vid sidan av gruvorterna. Dessa faktorer visar att grundforutsättnin gen för att stärka och utveckla turismen i området är god. Samtidigt innebär de en begränsning. Eftersom naturen och vildmarken i ett relativt orört skick är den stora tillgången och råvarubasen för turismutvecklingen i området, kan de inte exploateras hur långt som helst. Det gäller att finna väl avvägda proportioner mellan vad som kan kallas massturism och fåtalets exklusiva naturupplevelser. Man kan i detta sammanhang konstatera att det i området- på grund av dessa begränsningar - inte finns egentliga förutsätningar för en massturism i traditionell bemärkelse, men dock goda förutsättningar ?ör en omfattande expansion i förhållande till dagsläget. I takt med ökat miljömedvetande nationellt och internationellt stegras värdet av i forsta hand den relativt opåverkade miljön i området. Råvaruresursen för turismen kan därför förväntas få ett ökat värde i takt med att människor utplever sin hemmarniljö som hotad. De starka sidorna i Malmfältsturismen är alltså främst de naturgivnt i form av en storslagen vildmark, ren luft, rent vatten, tillgång på en rik fauna och flora, fisket och jakten, fjällen och närheten till havet på den norska sidan sam de välkända nationalparkema. Till detta kan adderas en exotisk kultur, både szmisk- och nybyggarkultur samt industrikulturen, främst representerad av gruvorm i Kiruna och Malmberget och rymdverksamheten i Kiruna. Ytterligare en stark sida är standarden på boendet vid aktivitetsanläggningama i området och deras lättillgänglighet genom de tidigare presenterade kanmunikationema. Det går friktionsfritt att ta sig till äventyret utan att själva resan är en äventyr.

Det faktum att det var järnvägen, och därmed tillgång på goda kommunikationer, som en gång öppnade området gäller fortfarande - med den skillnaden att nu har järnvägens roll bytts ut mot flyget. Som tidigare nämnts har både Gällivare och Kiruna välutbyggda flygplatser. Kiruna flygplats sköts och förvaltas av luftfartsverket och trafikeras av bl.a. SAS. Gällivare flygplats är kommunägd och drivs av Swedair, som också på uppdrag av Linjeflyg sköter den reguljära tlygtrafrken till Gällivare. För att i framtiden klara de uppställda målen att öka turismströmmen till Malmfalten spelar flyget en nyckelroll. Genom att anläggningarna går samman finns det större möjligheter att påverka transportema att sätta in fler turer, Lex. genom att i förhand kunna garantera ett visst antal platser. l den här frågan gäller det att utveckla ett system för gruppresande som alla parter ser fördelar och fönjänster med. Flyget är nyckeln for att öppna Malmfaltsområdet for familjeturism och som ett område med upplevelsernöjligheter för stora gmpper. Flyget har också stor betydelse för att ytterligare utveckla affärs- och företagsresandet till Malmfalten. Under senare år har området blivit ett populärt mål för olika former av incentive- och konfenensresor. Det är en utveckling som troligen kommer att fortsätta och som skärper kraven på anläggningarna vad avser profes-

sionalism och produktutveckling.

Malmfaltsregionen är också den stora inkörsporten till Nordkalotten; något som har betydelse både nationellt och internationellt - i synnerhet för sommarturismen, där många av bil- och bussturistema har Nordkap och Nordnorge som slutmål. Norrbotten och Malmfälten har också en stark position när det gäller svenskarnas önskemål om lockande semestemrål och har en lång turisttradition, speciellt avseende tjällvandringar under såväl sommar som vinter. Anläggningarnas koncentration till ett fåtal relativt starka ägare och till tre starka centra - Gällivare, Kiruna och Nordkalottvägen - utgör en styrka för den fortsatta utvecklingen av turismen. Förhoppningsvis innebär den ägarstrukturen att det relativt enkelt ska gå att förhandla fram en samarbetsfonn som gynnar anläggningarna och hela den turistiska utvecklingen i Malmfälten, som har alla förutsättningar att bli regionens nya starka basindustri. Att anläggningarna är koncentrerade till tre geografiska centra betyder också stora fördelar för att i en samverkansform kunna skapa en bred och slagkraftig produktmix som har stora förutsättningar och locka olika besökskategorier med varierande önskemål både på en nationell och en internationell marknad.

En del i de framtida möjligheter som leder till att öka Malmfáltens turistiska potential är bLa. att Nordkalotten i ännu högre grad än idag blir Europas andningshål - med fortsatt tillgång på rent vatten, ren luft - och att den trend för aktiva semestrar och olika typer av händelseinüktad ledighet fortsätter att förstärkas så att i områefterfrågan på det rika aktivitetsutbud och den efterfrågade miljö som finns det fortsätter att öka.

6 DAGSLÄGET

En grov bedömning av sommarmarknaden 1989 har påvisat ca 350 000 turistbesök i Malmfältskommunerna. Inklusive vinterperioden torde den totala tillresandeströmmen till kommunerna vara ca 600 000 besökare per år. Här ingar den del av resandeströmmen till Nordkap som bedöms resa genom Sverige; ca 30 000 av ca 100 000 årliga Nordkapbesökare. Av den totala turismströnrmen till Norrbotten är det 60 % som söker sig till Malmfälten. Det betyder att Malmfälten med fjäll, upplevelser och gruvor är länets största turismmagnet. Gällivare och Kiruna är också ett ett av sex s.k. prioriterade områden i Sveriges Turistrads strategiplan. Bedömningen är att turismen inom Malmfältsområdet har förutsättningar att utvecklas utöver dagens nivå. I länet är företagsstrukturen inom turismsektom generellt sett svag. Lönsamrna och expansiva företag finns endast på ett fåtal platser med mycket gynnsamma förutsättningar. Denna koncentration har accenturerats under senare år. Utmärkande för de expanderande orterna är att de har en väl utvecklad turismprodukt med fungerande service samt en god tillgänglighet fran sina huvudmarknader. Den största effekten för att ytterligare öka turismen i Norrbotten uppnås genom att kraftfulla insatser koncentreras till ett fåtal utvecklingsbara oner och objekt. Det förtjänar att upprepas hur viktigt det är att sådana satsningar och insatser kanaliseras till de oner som verkligen har unika förutsättningar för att utveckla lönsam turism- och resenäring. Malmfálten har dessa unika förutsättningar och med rätt företags- och organisationsform för driften av regionens turismanläggningar kan Malmfälten bli ett av landets mest frekventerade resemål och en årlig besökssiffra som vida överstiger dagens 600 000 besökare. För att satsningen ska lyckas med att göra turism- och resenäringen till framtidens nya basindustri i Malmfältsonuadet. måste investeringar och satsningar ske efter ekonomiskt sunda principer och insatserna måste riktas mot de anläggningar i Malmfälten som presenteras i detta förslag för företags- och samverkansformer för den framtida turismen i Malmtältsonnádet. De offentliga resurser som kan tilldelas turism- och resenäringen får därför inte förödas på en mängd olika mindre satsningar, som splittrar och förvinar bilden av Malmtälten på den nationella och internationella marknaden.

7 VARIFRÃN KOMMER NORRBOTTENTURISTEN?

Turismen har under de senaste åren ökat starkt i betydelse för ekonomi och sysselsättning i Norrbotten, och kanske i synnerhet i Malmtältsorrtrådet. I fjällen har utvecklingen framför allt sin grund i vinteraktiviteternas starka expansion. Sommartid har turistströmmen från Norge hittills ökat; i hög grad beroende på det hittillsvarande relativa kostnadsläget i Norge och den norska kronans ställning i förhållande till den svenska. De flesta besökarna kommer från den svenska marknaden (80 %). varav norrlandslänen svarar för 50 %. Nordnorge (17 %) svarar under perioden juni-augusti för 75 % av utlandsbesöken i Norrbotten samt i Gällivare och Kimna kommuner. Finland bidrar med 2 % av besökarna och övriga marknader med 1l %. Anläggningsrelaterade avvikelser från dessa procentsatser finns, t.ex. har Dundret under den senaste säsongen (vintern 1989-1990) fått 10 % av sin beläggning från Finland, liksom daggästema vid Riksgränsen och Björkliden under de hektiska vårvintennånadema till uppskattningsvis 50 % kommer från Norge. I marknadsföringen har Riksgränsen ett intimt samarbete med turistorganisationen i Narvik. Anmärkningsvärt är att Mälardalen endast bidrar med 4 % av resandeströmmen till Norrbotten. Samtidigt visar dessa siffror att det finns en mycket stor potential för att lyckas med riktade insatser mot de befolkningstäta marknaderna i Sverige och i Europa; marknader som i det här perspektivet närmast är att betrakta som jungfruligt land. Sammantaget var det ca 600 000 som gästade Malmfálten under 1989. Till Norrbotten i sin helhet kom ca l miljon besökare. Årsstatistiken visar att turismen från länder utanför Norden utgör en liten del av turismströmmen till Norrbotten.

Tabell l. Andel av olika marknader utanför Norrbotten som besökte Norrbotten under 1989

SVERIGE 54 procent NORGE 35 procent TYSKLAND 4 procent FINLAND 3 procent ÖVRIGA 4 procent

Närmarknaden tillsammans med Nordnorge svarar För hela 85 % av besöken i Nonbotten. Den för turist- och affärsreseindusuin viktigaste marknaden finns således inom ett närområde på ca 60 mil. Ersättningsmarknader och marknader som erbjuder expansion är alltså Finland och Mälardalen, och på sikt hela landet i kombination med de befolkningstäta områdena inom Europeiska Gemenskapen (EG). Inom OECD utgör bergsturism 23 % av det totala resandet; i absoluta tal betyder det att ca 73 miljoner OECD-innevånare reser till berg, i synnerhet de centraleuropeiska bergstraktema. I ett längre perspektiv finns det alltså möjlighet att använda resurser för att styra en del av den kontinentala bergsturismen till Skandinavien och Malmfälten. Det är ur resursanvändningssynpunkt av strategisk betydelse att man bland aktörerna i Norrbotten och Malmfalten kraftsamlar sina insatser. då det i en hårdnande konkurrens finns litet eller inget utrymme för missriktade marknadssatsningar. På frågan om hur morgondagens turist ser ut i Malmfálten är det sannolika svaret att han/hon bl.a. ser ut ungefär som idag, specialintresserad samt natur- och livsstilsorienterad.

Dessutom visar tillgängliga

undersökningar att allt fler människor söker sig till semester- och fritidsaktiviteter som innehåller aktivitetsmöjligheter. Detta i kombination med den föreslagna sjätte semesterveckan, om en sådan skulle genomföras, gör det möjligt att attrahera bredare grupper att besöka de presenterade turistanläggningarna i Malmfálten. Det gälleri synnerhet om insatser görs för att göra området mer lättillgängligt for barnfamiljer och äldre. Även om det är troligt att resemönstret inom breda grupper av medelklassen kommer att bestå, med i första hand charterresor till sol och bad, så innebär ökad tillgång till semester och fritid att man splittrar sin ledighet mellan olika resmål och aktiviteter. Det blir allt vanligare med fiera semesterperioder under året; något som gynnar turistiska satsningar i Malmfälten. Under de senaste 15 åren har bl.a. skidresandet och resandet till vinter fyrdubblats. Den utvecklingen, som till stor del är koncentrerad kring utförsåkning som aktivitet, förväntas också bestå. Det är troligt att välutbildade, medvetna, livsstilsorienterade och ekonomiskt starka grupper inriktar sitt resande mot Nordkalotten även i framtiden och, liksom idag, utgör en stor grupp som efterfrågar den typ av aktiviteter och upplevelser som redan nu erbjuds i Malmfalten. För att attrahera ytterligare besökare ur andra grupper, såsom barnfamiljer och äldre, krävs olika åtgärder, bl.a. i anslutning till

På så sätt kan nationalparken i Abisko och olika typer av ytterligare logimöjligheter. den unika naturen i anslutning till Abisko och de upplevelser som erbjuds i naturen göras tillgänglig för fler. Det är värt att påpeka att dessa insatser maste genomföras inte känner sig främmande inpå ett sådant sätt att de traditionella besöksgruppema för utvecklingen och därmed flyr ormådet. turism. Det gäller här att skapa möjligheter till en kontrollerad form av ökad onuadet och Det finns idag ett ökat tryck från grupper som traditionellt inte besökt för att anvars förväntningar i form av aktiviteter och boende måste tas i beaktande läggningarna ska kunna tillgodogöra sig den ökade besöksbasen på ett ekonomiskt sunt sätt.

s ÅTGÄRDER FÖR UTVECKLING AV MALMFÄLTSTURISMEN

För att fortsätta och ytterligare accelerera de senaste årens gynnsamma turismutveckling i Malmfälten är det önskvärt med en samordningsform mellan de aktuella anläggningarna som gör det möjligt att tillgodogöra området den marknadspotential som finns. Det ursprungliga förslaget bygger dels på en koncembildning (där de fyra anläggningarna Dundret, Jukkasjärvi, Hotell Ferrum och Riksgränsen ingår), dels på en organisation för marknadsföring och försäljning där alla de sex presenterade anläggningarna ingår (dvs. även Björkliden och Abisko). Det mest önskvärda hade naturligtvis varit att föra samman alla sex anläggningarna i en Malmfältens Turismkoncem. Det är i dagsläget emellertid inte genomförbart, då ägarna av Björkliden och Abisko (SJS och STF) inte är villiga att sälja anläggningarna. En anledning till tveksamheten hos Abiskos och Björklidens ägare att överlåta anläggningarna till en ny Turismkoncem är att dessa två anläggningars huvudkundgrupper är så intimt kopplade till anläggningamas respektive huvudmän. Det är dock viktigt För hela regionen att också anläggningarna i Abisko och Björkliden rustas upp kvalitetsmässigt, både vad gäller den fysiska framtoningen som produkternas framtoning. I dagsläget existerar inte längre förutsättningen för att skapa denna nya turismkoncem i Malmfälten, främst beroende på tidigare beskrivna ägarskiften under 1990. Dessa förändringar innebär ändå inte att samverkansmöjlighetema enligt detta förslag är utdörnda. Det finns anledning att förmoda att både SJS och STF är intresserade av ett nära samarbete med de nya ägarna för att uppnå de ekonomiska fördelar i drift och marknadsföring som blir resultatet av en närmare samverkan mellan de sex anläggningama. För att ändå uppnå de fördelar som ett gemensamt agerande med försäljning och marknadsföring ger hela området och dess olika anläggningar, föreslås bildandet av ett försäljnings- och marknadsföringsbolag där de sex anläggningarna deltar oberoende av ägarfonnen. Även i olika driftsfrågor är det möjligt att samordna insatserna för alla anläggningar och på så sätt uppnå ekonomiska fördelar, bl.a. avseende inköp och underhåll. Utgångspunkten för koncembildningen var att ett gemensamt ägande skulle skapa möjlighet till en starkare kapitalbildning vid de fyra anläggningarna. Denna koncern skulle drivas efter ekonomiskt sunda företagsprinciper och generera det

kapital som krävs för fortsatta investeringar, underhåll och produktutveckling. För att uppnå detta mål krävdes dock - som tidigare påpekats - initiala investeringar som ger denna Turismkoncem möjlighet att sikta på och investera for framtiden. Utan dessa initiala investeringar är det risk för att det i de olika anläggningarna genererade kapitalet måste användas till att reparera gamla synder och förbiseenden. Det måste med andra 0rd skapas ett utgångsläge som ger anläggningarna reella möjligheter att med egna medel möte framtiden och bli vinstgivande. Trots att förutsättningarna för gemensamt ägande inte kvarstår, är denna beskrivna ekonomiska verklighet med olika initiala investeringsbehov oföränrad. Att sammanföra anläggningarna i Riksgränsen, Jukkasjärvi, Hotell Ferrum och Dundret till en Malmfältens turismkoncem skulle - förutom att skapa en stark ekonomiskt enhet som har möjlighet att fortsätta utvecklas enligt företagsekonomiskt sunda principer - skapa möjligheter för nya intressenter att investera och få avkastning på investeringskapital inom turismnäringen i Malmfälten. Dessa möjligheter att locka extemt investeringskapital är mer svårbedömt nu efter de senaste ägarförändringama. Ett positivt tecken som är vän att nämna är det samarbete som idag pågår mellan Dundret, Björkliden och Riksgränsen för att öka beläggningen vid anläggningarna under såväl vårvinter- som sommarperioden. Samarbetet grundar sig på ett par, både väletablerade och kapitalstarka, externa intressenter som vill använda området för att skapa image kring företagsnamn och produkter på konsumentmarknaden. Det ursprungliga förslaget hävdade att en av fördelarna med att skapa denna turismkoncem och ägarkoncentration var att man därigenom skulle skapa en ekonomiskt stark enhet med betydande investeringskraft. Det skulle medföra att nödvändiga investeringar kunde genomföras rnålmedvetet och snabbt; antingen med egna vinstmedel eller tillsammans med externa intressenter. Det skulle ge förutsättningar för att ekonomiskt bärkraftiga investeringsprojekt prioriteras och att koncernens vinstutveckling try ggats för ytterligare expansion och investering i attraktiva projekt Utgångspunkten var att var och en av anläggningarna - med undantag av Riksgränsenanläggningen som haft klart bristande lönsamhet - är goda företag med bra produkter. Programmet var att anläggningarna var och en for sig på sikt inte har den ekonomiska möjligheten att klara de investeringar som är nödvändiga för att attrahera ytterligare besöksgrupper. Den här bedömningen är idag mer osäker. Möjligen kan de nya ägarna vid de olika anläggningarna på egen hand intressera det externa kapital som behövs för att

göra lönsamma investeringar och utvecklingsprojekt. Kapitalförsörjningen kan dock bli ett problem Genom att de sex anläggningarna samordnar sin försäljning och marknadsföring skapas dessutom möjligheter att mer ltraftfullt etablera området som en turistisk destination genom kraftfull marknadsföring; att i forsta hand locka besökare till området för att i andra hand fördela dem mellan anläggningarna - enligt principen att hela området och alla anläggningar tjänar på att fler besöker området. Försäljnings- och marknadsföringsorganisationen kan på så sätt visa på ett brett utbud av aktiviteter, upplevelser och boendefomier, vilket ger destinationen ökad attraktionskraft. Denna beskrivning finns det inget som har förändrat. Ett marknadsföringssamarbete är fortfarande att rekommendera. Om det är möjligt att uppnå med de olika nya ägarna för Hotell Ferrum, Riksgränsen och Dundret är dock tveksamt. Det är inte självklart att deras marknadsbudskap sammanfaller. Troligare är, att det istället utvecklas fristående marknadsförings- och försäljningsbolag som tillsammans med ytterligare extema intressenter arbetar tillsammans med alla sex eller några av anläggningarna beroende på till vilken del av mark-

naden man vänder sig med erbjudanden om lapplandsvistelse.

Destination norrut ska vara det avgörande. inte var gästerna sover. Med den konstruktionen finns det stora spridningseffekter som påverkar hela regionens turistiska utveckling. Dessutom kan fler - oberoende anläggningar och entreprenörer dra tördel av atuaktionen hos denna starka turismkoncem. Då den här föreslagna turismsatsningen i Malmfälten bygger på att skapa en destination förutsätter det att hela det turistiska utbudet i regionen håller en hög och jämn klass oberoende av huvudman. För turisterna negativa upplevelser vid någon av anläggningarna överförs på destinationen. Turismnäringen i Malmfalten har fram till idag utvecklat produkter och en professionalism som visar att turismen är en basnäring i detta område. Under de senaste tio åren har ca 350 milj. kr. investerats i de sex olika anläggningarna som är redovisade här. Dessa omsätter tillsammans ca 170 milj. kr. och har en avkastning på ca 20 milj. kr. för avskrivningar. För att komma vidare krävs kompletterande investeringar och för det krävs riskvilligt kapital. Den följande presentationen ska visas på samordningsfordelarna och de olika anläggningamas potential att tillsammans bilda ett av norra Europas intressantaste och lönsarnmaste ttuismdestinationer.

Här kan det vara på sin plats att särskilja anläggningar längs Nordkalottvägen (Abisko, Björkliden och Riksgränsen) från de övriga. Abisko kan utan vidare betraktas som centrum för sommarturismcn efter Nordkalottvägen. Satsningar på sommarturism, aktiviteter och nyinvesteringar för sommarsäsongen bör ske i Abisko. En utökning och komplettering av logimöjligheterna bör ske på ett sådant sätt att standarden blir högre än den som idag råder vid inden befintliga anläggningen. Denna investering i ett nytt hotell i Abisko, liksom turisterna till rätta in i vesteringen i ett centrum för guidade turer och för att hjälpa fjällvärlden, bör den nya turismkoncemen genomföra och vara huvudman för både vad gäller finansiering och drift Ett alternativ är att det föreslagna guidecentret eller nationalparkscentret kan drivas i samarbete med STF. Riksgränsens sommarproñl kanske bör inriktas på övernattning för bil- och bussturister på väg till Nordnorge och Nordkap. Det ger Riksgränsen större ekonomiska möjligheter under sommarsäsongen samtidigt som anläggningen under dessa villkor kan skötas och drivs med en liten personalstab med hög flexibilitet. Vintertid utgör Riksgränsen ett renodlat högfjällsområde för utförsåkning som skapar en kraftig potential för utveckling. l Riksgränsen finns också preliminära planer på en utbyggnad av hela området, som skulle innehålla såväl nya stugor, bl.a. butik. personalbostäder som olika typer av serviceanläggningar, Investeringar för sommaraktiviteter bör genomföras i Riksgränsen som komplement till satsningama i Abisko. Det kan gälla satsningar som visat sig omöjliga eller svåra att genomföra i Abisko. Vid Riksgränsen diskuteras för närvarande ett ñskevårdsprojekt som avser att lägga en ny produkt till anläggningens sommarutbud liksom att förlänga säsongen vid anläggningen. Björklidens stora sommarsatsnin g under de senaste åren är skapandet av världens nordligaste golfbana. Speciellt angeläget är det att Abisko väljer att ingå i det föreslagna marknadsföringssamarbetet, eftersom en stor del av sommaratuaktionema längs Nordkalottvägen är koncentrerade till Abisko och den existerande nationalparken. Det förtjänar att understrykas att det är mycket väsentligt att de sex anlägg- Ett alternaningarna antingen köper upp eller etablerar reseproduktionsverksamhet. tiv är att bolaget försöker finna intima samarbetsformer med på marknaden redan etablerade reseproducenter. Denna utveckling har, som tidigare nämnts, redan börjat där tre av de aktuella anläggningarna medverkar. Den föreslagna nya organisationen, med ansvar för marknadsföring och forsäljning, får som en av sina viktigaste uppgifter att stimulera till produktutveckling av turismprodukter vid de olika anläggningarna.

Syftet skall vara att skapa nya typer av semesterupplevelser, öka tillgängligheten och förenkla försäljning samt stimulera svenska och utländska researrangörer att utöka sitt utbud av turismprodukter från Malmfálten. Företagskulturema och den marknadsmässiga anpassningen vid Riksgränsen, Jukkasjärvi, Ferrum och Dundret är relativt likartad. Här finns satsningarna på skid- och vinterturism. Syftet skall vara att skapa nya typer av semesterupplevelser, öka tillgängligheten och förenkla försäljning samt stimulera svenska och utländska researrangörer att utöka sitt utbud av turismprodukter från Malmfalten. Företagskulturcma och den marknadsmässiga anpassningen vid Riksgränsen, Ferrum och Dundret är relativt likartad. Här finns satsningama på skid- och vinterturism, konferenser, incentivearrangcmang och sommarupplevelser. Företagen har produktutbud som ligger relativt nära varandra och som framför allt är riktat mot en relativt likartad marknad - enskilda i närregionen och på mer avlägsna marknader, bl.a. Mälardalen och Finland, företag nationellt och internationellt samt affärsresande. De olika företagens specifika profil förutsätts bestå och förstärkas för att i framtiden kunna erbjuda det varierande utbud som är områdets styrka. De framtida marknadssatsningarna bör ha som huvudsakliga mål att sälja destinationen, då det inom de sex anläggningar finns ett så brett utbud att det går att hitta en för kunden riktig och attraktiv lösning bara han/hon bestämmer sig för att välja destination Malmfálten eller Lappland.

9 AFFÄRSINRIKTNING

Den här skissen med diagram är avsedd att på ett lättöverskådligt sätt förklara vad som kan förmodas ske i framtiden vid ett vidgat samarbete mellan de sex anläggningarna, och vad som kan förväntas ske om inte samarbetet kommer till stånd. De fyra första staplarna representerar dagsläget med intäkter ovanför nolllinjen och kostnaderna under linjen. I det första scenariot genomförs inte samorganisationen av anläggningarna. Den förväntade utvecklingen är då att intäkterna kommer att stiga relativt måttligt, endast något mer än inflationen. Kostnaderna kommer däremot i denna modell att utvecklas dramatiskt på grund av att anlägg ningarna har en kostnadsdrivande struktur och att verksamheten är personalinten- SlV.

« NTÄKTEB

KOSTNADER G | I l I I I l l I l l l I l I l I l l x l l l IJ_J

I det andra scenariet - som i skissen representeras av den femte stapeln - då man kan tillgodogöra sig samordnings- och rationaliseringsvinster, minskar kostnaderna direkt. Rationaliseringsvinstema kan då användas för att höja kvalitet och standard på anläggningarna liksom det blir ett kraftfullt utrymme För marknadssatsningar för att ytterligare öka intäkterna.

Genom ett gemensamt driftbolag finns det mycket stora möjligheter att förhandla fram bra priser från olika leverantörer - både från maskinleverantörer, matleverantörer och från de leverantörer som står för underhåll av fastigheter och liftar osv.- vilket redovisas nedan. Men kanske den främsta fördelen är att kunna samordna marknadsföringsinsatsema och frigöra resurser för kraftfulla och riktade insatser som gör att området verkligen väcker uppmärksamhet på de intressanta marknaderna nationellt och internationellt; ntarknadsföringsinsatser som avser att sälja destinationen mer än de enskilda anläggningarna Grundsynen är att ju fler turister som väljer att besöka Malmfältsområdet desto mer ökar det beläggningen och omsättningen på varje enskild anläggning. Enligt denna andra modell finns det anledning att anta att det går att skapa en omvänd utveckling i förhållande till om dagens läge tillåts bestå. Genom de sparade pengarna ökar intäktskurvan kraftigt samtidigt som kostnadskurvan hålls på en mer kontrollerad nivå. För att dämpa kostnadskurvan och få den mer flack finns vinster att göra redan i en samordning av: * - Försäljning. * En starkare förhandlingsposition när det gäller att förhandla fram bra låneräntor och füsäla-ingsprentier liksom i kontakterna med råvaruleverantörer * av mat och förbrukningsmateriel. Ett personalsystem som gör det möjligt att erbjuda omväxlande arbete över de olika säsongerna och som bidrar till att rutinemd personal stannar i företaget. Det gäller främst s.k. mellanchefer. Med kontinuitet bland personal finns stora vinster att hämta. *

Gemensamma lcraftfulla marknadssatsningar som totalt ökar besöksvolyrnen i

regionen.

10 ÅTGÄRDER VID ABISKO OCH BJÖRKLIDEN

Vid en initiering av den skissade Turismkoncemen i Malmfälten är det, som tidigare visats, rimligt att anta att anläggningarna i Abisko och Björkliden inte kommer att ingå på grund av den nuvarande ägarbilden. Trots det finns det anledning att förmoda att både SJS och STF är intresserade av ett nära marknadsföringsa försäljnings- och inköpssamarbete för att på så sätt dels bidra till slaglcraften i den

nya organisationen, dels kunna utnyttja samordningsvinstema med den föreslagna

Turismkoncemen. Det är dock viktigt för hela regionens turismimage att också dessa anläggningar rustas upp kvalitetsmässigt både vad gäller den fysiska framtoningen och produkternas framtoning. Då den här Föreslagna turismsatsningen i Malmfälten bygger på att skapa en destination, förutsätter det att hela det turistiska utbudet i regionen håller en hög och jämn klass oberoende av huvudman. Därför är det för området viktigt att det i Abisko skapas ett till STF alternativt boende med relativt hög standard. Detta hotell är det som tidigare påpekats lämpligt att den nya koncernen står för drift och förvaltning av. I Björkliden är det angeläget att stugbyn vid Hotell Fjället rustas upp ordentligt. Redan idag utgör den relativt låga boendestandarden ett hinder vid försäljning. l Abisko behövs också investeringar för att sommartid stoppa upp turistströmmen längs Nordkalottvägen. Ett första steg i den riktningen är skapandet av ett guide- och nationalparkscentrum i Abisko. Det är rimligt att den anläggningen samverkar med STF för att tillgodogöra sig den sakkunskap och tradition som finns inom den organisationen. Ägarmässigt bör dock anläggningen ingå i den nya Turismkoncemen. Abiskoinvesteringama är de viktigaste för områdets sommanurism, då de syftar till att bredda besöksgrunden och göra området mer tillgängligt och lockande för bl.a. barnfamiljer och äldre. Samtidigt bör förutsättningen för specialistema ytterligare utvecklas. Det är viktigt att gruppen specialister ökar och ges förutsättningar att öka, då deras närvaro är betydelsefull för områdets image av vildmark. Ett gemensamt problem för de tre anläggningarna (Abisko, Björkliden och Riksgränsen) som är lokaliserade efter Nordkalottvägen är bristen på personalbostäder.

29 Även om inte Abisko och Björkliden från början kommer att in gå i den föreslagna Puxismkonoemen, så är det väsentligt att det sker sådana infrastrukturella satsningar som byggande av bostäder i anslutning till anläggningarna.

- 3°

üetaUhistorik

BILAGA - MALMFÅLTSTURISM

DE SmASTE ÅRBQS UTVECKLIFB - [ETALJHISTCRIK

Denna samnanstä11ning över de o1ika an1äggningarnas utveck1ing under de senaste åren är ti11korrmen innan de o1ika ägarskifteuna och före den turistiskt svaga sommaren 1990. Riksgränsen och Ferrum så1des under första ha1vâret 1990 ti11 Reso som i sin tur så1de Riksgränsen ti11 ett mindre fastighetsbo1ag. Därmed är Ferrum nu än mer ett av Resos högk1assiga stadshoteTl, och samarbete med de o1ika skidv och turistamäggningarna i en vidare utsträckning än vad som nu är fa11et är mycket tveksam. Resa har tydHgt dek1arerat att deras intresse i första hand är att driva ln0te11 och restaurang verksamhet som kan innefattas i begreppet stadshoteH. Riksgränsens nya ägare har dek1arerat att de avser att utveck1a Riksgränsen an1äggningen både kva1itativt och ekonomiskt. Redan under sonmaren 1990 har sådana åtgärder börjat vidtagas. Dundret säUs forme11t första november ti 11 samma ägare som driver Nex Hote1 i Gä11ivare. Inför övertagandet har den nya ägaren förk1arat att det nuvarande 1ägenhetshote11et kommer att byggas om och lstä11et för Lägenheter med sjkä1mshå11 få sviter, dessutom ska verksamheten tota1t få en högre kva1itet. Anta1et gäster i regionen har dramatiskt minskat under somnaren 1990 iförhå11nade ti11 föregående sotnmar. En rad o1ika faktorer har svamverkat för att skapa denna negativa utveck1ing; dåHgt väder, ökade transportkostnader främst för bi1ismen har varit ett par av de tunga skä1en för den minskade gästtiHströnningen.

-

BILAGA1

Detaijhistorik 31

MLNFÄLTSTURISM

RIKSGUWSBJ: .Aniäggningen hette tidigare HoteTl Lappiandia och drevs under

manga år av FJäTlkedJan

AB. Utvecklingen i omradet runt Riksgränsen/KatterJokk acceiererade i samband med ti Hkomsten av Nordkaiottvägen som gjorde det enkiare att n! aniäggningarna för dagsturister fran både Maimfäken och Narvik/Tromsö-omrádet. Riksgränsen liksom Abisko och Björkiiden sin skapade tidigt profii genom att det iég i vägiöst land fram ti11 dess att Nordkaiottvägen invigdes och iniemnade fJäHområdet söder om Torneträsk i Kirunas närområde. är ett Riksgränsen utprägiat rögfjäiisonmråde för utförsålawing och kan i sina bästa stunder jämföras med meTlaneuropeiska skidaniäggningar. 1979 då FjäTlräveru stod i begrepp att köpa Hoteii Lapp1andia av FJäHkedJan utnyttJade Kiruna komnun den kormunaia förköpsrätten och förvärvade aniäggningen som därmed kom att ingå i det kotrmunaia Hoteiifastighetsboiaget i Kiruna. Hoteiifastighetsboiaget äger fortfarande aniäggningen, men står i begrepp att säUa den. X och med det komnunaia övertagandet kom också den kraftiga utbyggnaden igång med satsningar i liftar, omhusvagnsparkering, byggnad av hotei let som kompietterades med konfereasiokaier och butik, nybyggnad av lägenhetshcteiL nybyggnad av personaibostäder. Bostadsrättsföreningen Marie Pigg - ägt av finansboiaget Maimfä1tens Industri AB - har hittiTIs i Riksgränsen byggt ett 60-ta1 bostadsrätt I lägenheter .

BILAGA1 32

-Detaijhistorik

MWÃLTSTURIM Riksgränsen har under åren 1985-89 drivits av SARA som haft InanagementaVtaT med Kiruna kommuns HoteHfastighetsbohsg. Innan SARA tog hand om driften drevs Riksgränsen i HoteHfastighetsboiagets regi. Riksgränsen har ett antai år åsankat HoteTIf-:stighetsbohget föriuster, b1.ä beroende på att :nan inte gjort nödvändiga nyckeiinvesteringar vi 1ket begränsat nvöjiigheten att nå upp tiII en 1önsam vo1ym. Det krävs att parkeringsphtserna byggs ut ordentHgt liksom att den pianerade tränsportiiften från pärkeringarna upp ti 11 det stora I i ftsystemet förverki i gas . Va-frågan mäste också lösas inom en snar framtid. Den reningsan1äggning som idag finns utnyttjas rnaximait. För att ytteriigare kunna expToaterä omrâdet i Riksgränsen krävs ett nytt reningsverk. En heit nödvändig miUöinvestering för att rävaruresursen i form av rent vatten och frisk iuft inte ska förbrukas. För framtiden är Riksgränsen en an1äggning som kan utveck1as tiTl en extremt bra konferensaniäggning. För att förverkHga det krävs dock att o1ika kundkategorier inte tiTlåts krocka inom hoteHet, något som stäHer tiTl förtret för aHa parter.

182 n

- BILAGM

Detaljhistorik 33

MAUFÃLTSTURIW

RIIGRÃNSW STATISTIK: Riksgränsen har öppet fr.o.m. mitten av februari t.o.m. september och den tota1a be1äggningen är 61 procent (1989) under den tiHgängHga tiden. Det tota1a anta1et gäster vid aniäggningen under de senaste åren gar tyvärr inte att få fram p.g.a. datorhaveri. Dock kan man konstatera att den ekonomiskt mest betyde1sefu11a gruppen utgörs av enskiida resenärer och famiUer som star för häiften av omsättningen i restaurangen och 60 procent av utsättningen på 1ogide1en .

5mtet§§2§§§2cs.. 80 konferensgrupper per år. 1 800 konferensgäster (= 1 800 gästnätter) per år. Konferenserna konmer från - i faTlande ska1a: Stockroim/Näiardalen, Norra Sverige, Övriga Sverige, Nord Norge. ProcentueH fördelning av konferenserna över säsongen i Riksgränsen: Feb: 2,5 proc. Mars: 20,0 proc. Apr: 25,0 proc. Maj: 25,0 proc. Juni: 20.0 proc. Ju1i: 0,0 proc. Aug: 7,5 proc. En fJärdedei (25 proc.) av konferensserna är återkotmiande medan rutan (75 proc.) utgörs av nya under. 65 proc. av kmferenserna har upp ti11 30 gäster. 35 proc. har

- 34 BILAGIH

Detaijhistorik

FiALMFÄLTSTURISIi

meTlan 30 och 150 gäster. SamtHga konferenser har stora insiag av aktiviteter i programmen. Så gott som aHa konferenser konmer med *Flyg och beta1ar via efterfakturering. De Fiesta gör- ocksâ direktbokningar.

Aniäggningen har ca: 100 tjänstereserwärer per år (= gästnätter). Tjänsteresenärerna komner i första hand från Norra Sverige och i andra hand från Stockho1m/Mä1arda1en. 75 proc. av tjänstereeenärerna kommer under vinter-säsongen. Det finns ingen statistik som visar i viiken men tJänsteresenär-erna är återkommande eTIer om de utgörs av nya kunder. Resorna betingas främst av service- och försäljning. Så gott som samtiiga tJänsteresenärer an1änder med bi I, bokar direkt och beta1ar med kreditkort. För Riksgränsens del utgör tJänster-esenärerna en försvinnande I i ten dei .

Enski1da: De enski1da resenärerna kommer i faTlande ska1a från; Norra Sverige, Stockho1m/W1ä1arda1en, Norra Norge, övriga Sverige. Fin1and och Europa. Gästerna från norra de1arna av iandet bokar och bor företrädesvis veckos1ut, medan övriga enki1da resenärer bokar he|a veckor. Ca, 40 procent av gästerna är återkommande och den direkta an1edningen är skidåkning och fJäHaktiviteter. Veckogästerna främst

kommer

med f1yg, i andra hand med tåg. Veckosmtsgästerna reser i första hand med bi1 och i andra hand med tåg. Så gott som samt1iga enskHda gäster bokar direkt och betalar kontant . 184

- 35

BILAGA 1 Detaühistorik

MALM-ÄLTSTURI94

Grupper: An1äggn1nqen har ca 100 grupper per år vi1ket totalt betyder ca 2500 gästar per år, (= gästnätter). De konmer l faHande ska1a från; Menar-sta Sverige, Norra Sverioge, Övriga och Sverige Tyskhnd. T111 detta ska läggas ett stort anta1 som daggrupper scannar-tid stannar vid amäggningm för att se fotograf Sven HörneTls hi1dspe1. Dessa besöker också innan Rilsgränsamäggningm de far vidare. Gruppernas fördehing över året: MaJ: 10 proc. Juni: 20 proc. JuH: 50 proc. Aug: 10 Droc. Övriga året: 10 proc.

BILAGA1 36

-Detaljhistorik

PIALNFÃLTSTURISW

Av gruppresandet är 80 proc. återkommande arrangörer och 20 proc. nya arrangörer. .êrfledningelw HH besöket är nästan utesmtande rundresor, p1us ett f8ta1 skidåkargrupper. Gruppresorna arrangeras av resebyråer och betahs via fakturering, färdsättet är buss.

De oHka kundgruppernas ekonomiska betydelse:

E9913.

Kommentar : 30 st. dubbe1rum i hoteTlets äTdSta de| är i behov av reparation. 5 st. enkelrum av hög k1ass. 63 st. budgetrum med 2 - 3 bäddar, sná men av hög standard. 3 st. sviter av mycket hög standard.

BILÅGÅ 1

Detaühistorik 37

MWÄLTSWRISW

SamtHga rumstyper är utrustade med dusch/bad och WC. SamtHga rum utom budgetrum har TV. Renoveringsbehovet i an1äggningen är relativt stort, där dubbelrumrera och ventüationen i den ä1dsta deTen behöver renoveras för ca 1 Mkr, dessutom behöver köket renoveras och byggas ut för uppskattningsvis 5 Mkr. Liksom det är önskvärt att bygga en ny Nordda1s1ift på baksidan av RiksgränsfJäTlet. Kostnaden för den beräknas tiTl ett par miljoner.

STUGJR/LÄGBJHETER z

38 st . 2-bädds1ägenheter 17 st . 4-bädds1ägenheter 11 st. 6-bädds1ägenheter

Kommentar: Tota1t 66 lägenheter av hög standard. utrustade med SamtHga pentry, toa1ett. dusch, torkskåp och TV. I ans1utning t111 ?ägenheterna finns bastu, tvättmaskin och skidsldp. (Rumsbe1äggningen i proc per vecka under de senaste åren finns redovisad under bflaga 1)

Bestmwâalâs_ Restaurangen har 215 sittphtser. Restaurangen är möb1erad med 41 st. bord varav 8 Tångbord. Under säsongstopparna är restaurangen för Titan. Ti11 kunnande säsongen (1990) är en mindre restaurang för att serva daggästor och skidåkare med 80 sittp1atser kTar. Baren har max 500 p1atser. dessutom finns en liten bar i pooa lvd1i enngen . 187

-

BILAGM Detaljhistorik 33

MALMFÄLTSTURISfv1

HoteHrestaurangen serverar buffépension och a a1 carte av mycket hög standard. Den nya restaurangen skaH servera enk1are mat H11 daggäster. Restaurangen har öppet; frukost, 1unch och middag. Sanmanfattn1ng: Riksgränsen har ett erkänt bra kök, om an1äggn1nger1 expanderar ytter1 igare bHr såvä1 restaurang som bar för Hten.

Riksgränsen har sju konferens1oka1er som rynmer meTlan 10 och 190 personer. Konferensutrynmena är utrustade med CH, storbHdsvideo, TV/video, diaprojektor, videokamera, stereo, högta1are etc. Priserna Hgger meHan 500:- - 2000:- per dag. HoteUet har också tiHgång t1ll fotograf Sven HörneTls fHmSaTar 100 meter från hoteTIet. Dessa rymmer 100 resp. 200 personer.

Diskotek varJe kväH under vintersäsongen. Dessutom dagHg Tevande underfáTlning på after-ski samt uppträdande 1 diskotek på he1ger. Under sonmarsäsongen gamme1dans med ledare varje kväTI .

Rilegränsen har ett av Sveriges största utbud av skid- och fJäTlaktiviteter. Sk1dsko1a och bergsguider med riksrenormvé. Skidomrädet betraktas av många som Sveriges bästa. Mycket fint turområde 1 höga1p1n miUö. 8 km tiTI norska fJordar med rnöJHghet H11 båtturer och havsfiske. HeHskHng, bersk1ättring etc. Nordpoohn; med bastu, bubbe1poo1. swimingpooh so1ar1um, bar och väl utrustad styrketrän1ngs1oka1 . 188

1 DetaUhistorik

BIUGÅ 39 MLWÃLTSTURIW

Företaget är under omorganisation, och har totait 180 anstäTlda under rögsäsong/vintersäsongen (80 under Hgsäsong). Företagsledning: hote1 1direktör samt avde1n1ngschefer.

M9.___Nm6d..._SförJJ39áf.êl*§ä.JJnLn12. HoteTIdir-ektören tiTlsanmans med försäUningsansvarig sköter vnarknadsföring och försäUning. Samarbetet meTlan dessa två är också grunden för försäUnings och nnarlvwadsorganisationm inom hoteTIet. Rilsgränsen samarbetar med Roadrunner, Nordic ski tours och STF samt o1ika andra bokare vid förfrågan. Som marknadsföringsnvateri-ü används broschyrer, direct marketing, annonsering, samarbetet med sporthandhre och opinions1edare och pressbearbetning . Försäljningen sker både via egna åtgärder ovh via externa kana1er.

- 40

BILAGIH Detaijhistorik

MAUFÃLTSTURISM

BJURKLIEBI: I och med att Järnvägssträckan meTlan Kiruna och Riksgränsen invigdes 1902 b1ev fJäHomrñdet iängs Ofotenbanan tiHgängHgt. Tusenta1s r-aTlare hade omrâdet som sin arbetsp1ats och en mängd ,järnvägsbaracker användes som bostäder. Det var också en ra1 larbarack som användes när (SJS) Svenska Järnvägsmännens Semester-hemsförening grundade sin första fJä11an1äggning. SJS är en ekonomisk förening som har som syfte att driva semester ardäggningar för sina mediemnar. SJS är också fortfarande ägare ti11 an1äggningen i BJör-kiideøi.

Det var 1926 som man invigde BJörk1 iden och an1äggningen be-

stod av de1ar av nuvarande Gamne1går-den. Intresset för fJäHvisteiser ökade snabbt och antaiet bäddp1atser biev snart för Iitet. 1938-39 byggdes Hoten FJäUet, och det bestämdes också att man skuTIe ta emot andra gäster än SJs-medienmar. Samtidigt med daina utbyggnad ti Hkom LåktatJåkko-stugan som ligger 9 km från 8Jörkliden på 1 228 meters höJd och är därmed Sveriges högst beTägna fJäHhoteH. Genom utbyggnad i oiika etapper kom den lift som byggts 1948 och som då var Sveriges första, att få för Hten kapacitet för att ta emot den mängd skidåkare som nu kom tiTl området. I dagsläget betJänas backarna kring BJörk1 iden aniäggningen av fem liftarx Den administrativa basen Hgger i Stockhoim. BJörkHden har från första bör-Jan ägts och drivits av SJS (SJ:s Semesterhensstifteise) och består idag av hoten, Ganmelgården, stugby och husvagnsparkering. BJörk1 iden har nu också väridens nord1 igaste go1fbana .

-

BILAGA 1 DetaUhistorik 41

MU/FÃLTSTURISPJI

Anläggningen har famiuekaraktär, där med1emnarna i SJS har gett en stabH grundbe1äggn1ng såvä1 somnar som vinter. Toppstugan på LâktatJåkko ingår också l aJörkHdm an1äggn1ngen, ett dagsutñyktsmfl både sonmar och vinter. här finns utrymnen och kapacitet för att ta emot grupper och konferenser.

SJÖRKLI$Å STATISTIK: BJörkHden har öppet fr.o.m. februari t.o.m. augusti och den gmorrsnitthga be1äggn1nger1 i de tre de1arna Hoten FJäTlet, Ganmelgårdm och stugbyn är ca 75 procent av den tiTlgängHga kapaciteten av ca 26 000 gästnätter och ca 11 000 stugnätter.

[Sonfererxsgäsggj-_gv BJörkHden har ca 25 konferensgrupper per år, som sanmanshget består av ca 400 personer, (= gästnätter). De korrmer främst från Norrbotten, m1arda1erw och Norge. Vintersäsongen tiTlsamnans med augusti och september är de mest *Intressanta konferensperioderna. Konferensgästerna reser med Flyg eTler komner med egen b11 akernativt buss. Ansträrsgningar görs nu för att öka antalet konferenser under 1Agsäsong.

I L Denna grupp representerar färre än ?undra gästnätter per år.

-

BILAGA 1

Detaljhistorik

MALMFÄLTSTURIW

âânsaeaâna Ca 35 grupper per år besöker BJörkHden, tiHsamnans ca 800-900 deltagare. Dessa gruppers hemvist är spridd över he1a hndet. Ca 75 proc. är återkovrmande grupper 1 form av deitagande i fotoveckor, för skidåkning, för skidåkning, bussrundresor osv.

Björkiiden har ca 6000 enski1da gäster per år, som konrner från hela landet utan någon specieH tyngdpunkt mer än att norrbottaisgästerna besöker an I äggni ngen som kortti dsgåster . En stor del av de enski1t bokade gästerna är återkommande.

HoteTl FJäTIet har hög standard med 133 bäddar i 51 rum AHa rum har egen toaiett, dusch finns 1 de Hasta rummen. HoteTet har fiera säHskapsrum, 2 TV-rum, Tasrum, moticnsrum, bordtennisrum, solarium och bastu. Wärdshdset f rrme1gården beskrivs som ett charmfuTlt ä1dre hoteH med rustik atmosfär. 23 rum med varierande standard, toia1t 45 bäddar. SäTlskapsrum och restaurang med fuHständiga räitigheter. Stugbyn har 80 stugor för sjåüvmsrñn, 35 kvadratmeter VarJe stuga har två sovrum, tota1t fem bäddar. Storstuga med pentry. dusch, wc och torkskåp. Ett av de mest primära behoven vid BJörk1ida1 och en av de mest avgörande insatserna är en tota1renovering av stugbyn. g LåktatJåkko fJäTIstation har 18 bäddar i dubbe1- och fyvbäddsrum. Matsa1, säTlskapsrum och bastu. campingen har 54 husvagnsp1atser med e1-uttag och ytterigare 51 p1atser, servicehus med dusch, tvättstuga och dagrum. 192

BILAGA 1 DetaUhistorik 43

PWNÄLTSTURISM

Besmtagsøserg. Hote11 FJäHets restaurang tar ca 175 gäster, Hka många ryns i baren. Värdshuset Ganrne1gárden tar ca 110 gäster. Eda restaurangerna serverar pensionsmat samt a 1a carte.

_1_(mferensut__r3g__mg3_:_ På Hote11 FJä11et finns ett konferensutrwnøe för 60 personer I “b1os1ttn1ng. PG Ganme1g6rden byggs nedre p1anet ut C111 1990 för att få p1ats med 40 personers konferensrum och två mindre grupprum. Kostnaden för konferensutrynnøet har under 1989 varit 150 kr. per dag och person.

Hö 181: I baren “Ra11arer1 börjar anordnas after-ski, underhånning och dans varJe kvä11 under vintersäsongen. Restraurangen genomför vissa temakvä11ar- som t.ex räkfrossa.

ggkreationg_ Gwlddade skidturer, pister med fa11höJd på nästan 600 meter, sk1dsko1a, sk1d1ek1s för barnen, utf1ykt 0:111 LáktatJåkko-stugm. I BJörkHden finns också vär1dens nordHgaste go1fbana.

Persona1en består av 80 anstä11da under somnarsäsongerw och 102 personer under vintersäsongen.

BILAGA1 -Deta1jhistorik

MALMFÅLTSTURISM

sköts centrak via SJS, och 1oka1t via amäggningschefan. BJörkHden ingår i en koncern med totait 6 semester-amäggningar varav de övriga fem ligger i Syd-Sverige. Anüiggningarna ägs av 35 000 med1ermnar som betaIar- en GrHg mecnerrsavgift om 100 kr.

-

DetaUhistorik

BILAGM 45

MUFÄLTSTURISW

ABISOD: Har byggts upp och drivs av STF (Svenska Turistföreøwingen) och har liksom BJörkHdm sitt adminstrativa centrum i Stockhom. Abisko har från början varit basen för fJäTlspeciaHster-nas väg in mot Kebnekaisemassivet och ut på Kungsieden genom Abisko nationaipark. An1äggninger1 byggdes ut kraftigt under -79/-80. Samaren är högsäsong vid Abisko med exkursioner, Naturum osv. STF-medierrmarna utgör grundbeiäggningm. TiHsanmans med Kebnekasie fJäi lstation utgör Abisko en av STF:s prestigean1äggningar . Som tidigare påpekats är- det tveksamt om det finns rea1istiska nöfligheter att få med Abisko i den nya föreslagna turismkoncernen på grund av det nuvarande ägarförhfliandet. Det är ändå viktigt att Abisko kan medverka i det gemensamma drifts- och marknadsför i ngsbo1 aget . Abisko är den naturiiga p1atsen för satsningar på sonmaraktiviter. EventueTla nya aniäggningar i Abisko behöver inte nödvändigtvis byggas, drivas eTIer förvaitas av STF utan kan mycket vä| ingå i det nya företaget. De aktueTla proJekten för turismen i .Abisko är ett nytt hoten, en logiform med högre boendestandrad än vad som idag erbjuds vid STF:s turiststation. Dessutom finns p1aner på ett guid- och nationaiparkscenter .

- 46

BILAGA1 DetaUhistorik

MALMFÃLTSTURISM ABISKO STTIST IK: Amäggningen har ca 51 000 gästnätter per år (1989), vi1ket ger en beläggning med 80 procent under vintersäsongen vHket räknas som dfligt, medan be1äggningen under sotnmarsäsongeuw är 100 procent och Tite tiTI eftersom överbe1äggningen är reiativt konstant och överskottsgästerna för sova på madrasser där det finns p1ats.

Abisko har ca 5 - 8 konferensgrupper per år som totalt tiHför ca 125 gäster och drygt 300 gästnätter. Merparten av konferenserna komner från Norrbotten. Konferenserna för1äggs i lika stor utsträckning tiH höst som vår. Konferensverksamheten är ny för an1äggningen varför de Neste är he1t nya gäster. Konferenserna har bokats av konmuner, landstinget och den privata sektorn. Konferensgästerna kommer med tåg, bi1 och f1yg. Bokningen sker direkt på amäggningen och betainingen sker mot faktura.

Endast ett fåtaT tJänsteresenärer stannar vid Abisko.

Eâcgpw.: ca 250 - 300 grupper gästar Abisko årHgen med tota1t ca 7 000 gäster. Grupperna korrmer från hela Iandet. Ca. 70 proc. av gästerna är återkommande. Bokningen sker genom STF Resor eHer via andra resebyråer .

BILAGA1 47

-Detaljhistorik

MAUFSLTSTURIW

§0§51192s. I den här kategorin ingår ca. 44 000 gäster per år. Dessa kommer från Sverige, Europa, USA, Canada, Japan. Förde1at över säsongen komner 1/3 av de enski Ida gästerna under vinterperioden, resten sonmartid. Ca. 85 proc. av denna kategori består av återkomnande gäster. mist för resan är fJä11upp1eve1ser och frHuftsHv. Bokningarna sker antingen direkt tiH aniäggningen eTler via resebyrå .

kQSÅJHILLVEAQzQQDQQQCJLEQQQX; Tota1t 97 rum; 27 enkelrum, 57 dubbelrum, 11 fierbäddsrum Vatten finns på samtHga rum, KC i korridoren, dusch i korridoren. I runmen finns dessutom extrabäddar - tota1t 91 st. Bastu finns i ruvudbyggnaden och annexet.

27 stugor om vardera 5B kvm, 4 bäddar p1us två extrabäddar. I stugorna finns dusch, wc, kök och torkskåp.

Restaurangen :A Restaurangen har tota1t ca 200 p1atser fördelade på 50 bord. Baren har pTats för ca 80 gäster. Restaurangen serverar via buffébord frukost, lunch och middag. “A la carte rätter med inriktning pe fJäTlspeciaHteter. Här finns också caféservering. Restaurangen är öppen me1lan 7.00 - 23.00.

- 48 BILÅGM

Detaijhistorik

MALMFÄLTSTURIM

Abisko har en konferenslokal med ca 100 p1atser. Konferens1oka1en är utrustad med G1-, dia- och fi1mproJektor, skrivta1a och b1äddb1ock. Priset är ca 700 kr per dag för he1a sa1en och 150 - 300 kr per dag då en mindre de1 av lokaien utnyttjas av mindre grupper. Vissa mindre säHskapsrum används också för konferenser. Dessutom p1aneras ytterHgar-e konferensutrymmen. Konferensutrymmena håTIer aTlmänt en re1ativt låg standard och konferensgästerna behöver både tå1amod och fiexibi litet för att konferensen ska fungera .

Abisko har dans en gang i veckan. Utöver det förekommer biidvisningar, info-kväHar Hera ggr per vecka. DagHga aktivitetsprogram. OHka speciahrranganang ordnas efter konferensgästernas önskemâi .

.An1äggningen erbjuder ett stort utbud av aktiviter i fJäHnatur, både under vintern och somnaren, markerade leder och väipreparerade spår vintertid, e1-1Jusspâr och badhus 3 km från anTaggningen. Fiske. DagHga hel- och ha1vdagsturer utgår från an1äggningen. Längre turer på 4 - 7 dagar Längs Kungsleden startar oftast i Abisko. Linbana nära stationen som leder ti11 en pist som en1igt Ingemar Stenmark är Sveriges bästa stors1a1otnbacke. Sportutrustning f 1 nns att hyra/köpa på an1äggn ingen . Aktivitetsprogram utformas efter konferensgästernas önskemfl . 198

BILAGIH 49

-Detaljhistorik

MALIFÃLTSTURIM

39:22:19.1.: .ñlfläggningerx betjänas av ca 50 anstä1 1da.

änmasfâfêlcjmgjiåcâêâliüinaz. FörsäUning och markandsföringerw sköts av förestândaren och sportchefen. Man samarbetar- med resebyårer, företag, tidningar, 4 organisationer* och den egna med1emskr-etsen inom STF. Bokningarna sköts än så länge manueTlt, arbete med att lägga över bokningarna på data pågår. Merparten av försäUningerm sköts internt.

BILAGI-H 50

-Detaijhistorik

MALMFÄLTSTURISM

HOTELL FERRUM: Ferrum ägs av Kiruna konnuns Hoteiifastighetsboiag, som a11t sedan starten har arrenderat ut driften tiii RESO. Vid mitten av 80-ta1et byggdes hoteiiet samman med Kirunas nya Foikets Hus viiket skapade kongressutrymnen och kongresservice på ett praktiskt och ekoncmdskt sätt. Genom denna iösning är Ferrum i kombination med Foikets Hus den aniäggningen som kan ta emot de största konferenserna/kaugresserna i Maimfäitsregionen. Under de Senaste åren har restaurangen, barerna och bastuavdeiningen renoverats. -88/-89 renoverades och byggdes också köket om. Ferrum kan karraktäriseras som ett bra Stadshoteii och har från starten 1969 varit tiH stor nytta för Kiruna. Ferrum ansvarar också för stugbyn Ripan som iigger i direkt ansiutning ti11 Kirunas campingpiats och representerar ett boende av vandrarhemstyp. Stugbyn Ripan med 360 bäddar i 90 stugor sköts av hoteii Ferrum. Det ger stora samordningsfördeiar i personaipianeringen, samt att samanvända datoriserade administrativa system. Ripan är en utprägiad famiijeeniäggning med egen restaurang som rymmer 200 personer. Stugbyn sköts av 5 - 40 personer beroende på viiken säsong det är. Stugbyn har mycket hög be1äggning, 34 proc. (totait ca 10 000 personer per år) vi1ket ska Jämföras med riksgenomsnittet för stugbyar som är 24 proc, och snittet i Norrbotten också är 24

som

proc. Ripan utnyttjas mycket under de första vinterveckorna av o1ika skidträningsgrupper vi1ket bidrar ti11 den höga be1äggningsprocenten. (Siffrorna för be1äggningen hämtade från SCB:s statistik för sept -89).

-

BILAGA1 Detaühistorik 51

MUFÄLTSTURISW

HOTELL FERRM STATISTIK: Ferrum hade under 1989 ca 41 000 gäster vi 1ket ger en rumsbe1äggning på 60 procent.

äüfêråååålâäåü. Hote11 Ferrum har ca 100 konferenser per år med tota1t 6 000 gästnätter. Ti 11 största de1en utgörs konferensgästerna av ut1ändska gäster som är i hopsam1ade av svenska företag som vi11 vissa en exk1usiv de1 av Sverige, och då tar dem ti11 Kiruna och Hote11 Ferrum. Konferenserna har en Jänn förde1ning över året med en topp under Juni - midnattssmsnánaden. Från hote11ets sida försöker man styra in konferensgrupperna så att de hamar under tors - sön, för att inte konkurrera med tjänsteresenärerna. Förde1ningen me11an nya ovh gam1a konferensgäster är ungefär fxä1fteøw vardera. De reser nästan utes1utande med f1yg och beta1ar via faktura. Fer-rum har extremt goda konferensmöJ1 igheter och konferensutryrmøen genom att hote11et är satrmanbyggt med Kiruna Kongress (Fo1kets Hus) och därmed kan erbJuda de största konferens- och kongressutryrmuena norr om Sundsva11. Konferensutrymnena tar; 450, 150, 90, 60 respektive 120 personer, ti11 det finns tio grupprum som rymmer 5 - 15 pers.

mänssecäâaâucs. Gruppen tjänsteresenärer beräknas ti 11 ca 20 000 personer per år (= gästnätter). Dessa korrmer från he1a 1andet och har ett stor ins1ag av internatione11a gäster som konmer H11 Kiruna för att gästa LKAB. Rymdbo1aget och Sate11itbi1d. 201

-

BILAGA1

üetaUhistorik

MLPFÅLTSTURIM

Tjänsteresenärerna är jämt spridda över he1a året utom under tre s.k. svarta hfl; 15 dec - 25 Jan, tre veckor under i ä1gJakten början av september och perioden 15 Juni - 15 augusti. En stor de1 är stamgäster vi1ka premieras genom Reso-hoteHevxs stamgästkort. 40 000 affär-strån ans1utna ti11 förmåndssystenwet som fungerar v81 och uppskattas av gästerna. Tjänsteresenärerna bokar framföra11t via resebyråer och beta1ar med hote11voucher. Även direkttokning via de o1ika ans1utna datasystemen förkonmer och kommer förmod1 igen att öka än mer.

Hote11et gästas av ca 50 gruppresor per år med sanman1agt ca 1 500 personer (=gästnätter). Ti 11 stor de1 konmer dessa grupper från Nord-Norge och från Stockhohnsoanr-adet där o1ika företag vi11 upp1eva något exk1usivt och därför söker sig ti11 Kiruna. Grupperna konmer i för-sta hand runt Ju1tid och under he1gerna. Man räknar med att ha en grupp var-Je he1g. Lågsäsong är* mars och oktober. Även om det med en viss ansträngning går att säUa viste1se vid Ferrum för grupper även dessa månader. De svenska gruppresorna komner nästan utes1utande med f1yg, medan norska resorna kommer med buss ti11 90 proc. och en de1 med tåg - företrädesvis de som aker från Narviksomrñdet. Bokningarna sker ti11 största de1en via resebyråer.

BILAGA1 53

-Detdjhistorik

MUFÄLTSTURISR! EnskH a: De enski 1da gästerna är ca 2 500 per- år (=gästnatter) och kotrmer fräørst sonmartid. De kommer antingen med b11 eHer med tåg för att vandra. Det vanhga mönstret är att vandrare efter sin fJä11v1ste1se tar in på hoteHet någon natt för att vHa upp sig och njuta av lite lyx efter strapatserna H11 fJäHs. De Fiesta enskHda resenärer är nya gäster och betalar kontant 91 1er med kort .

HoteTlet har 315 bäddar fördehde på 170 rum.

Bes._...t._au...,r:_..1an =.. De två restaurangerna kan ta 300 respektive 100 gäster. Baren och diskoteket rynmer totaTt 800 p1atser.

üêüej_ NöJesutbudet består av dans- och discokväHar 1 varierande omfattning beroende på säsong.

_liekreati on :_ HoteTlert rymner tre bastuamäggningar och m1nigyun.

53959321; Driften sköts av 110 årsanstäTlda.

BILAGA1 54

-Detaljhistorik

MLMFÄLTSTURISM

De största de1en av marknadsföringen och försäUningen sker centralt via Reso HoteTls. Men ävaw loka1t från Ferrum de1tar- men 1 OHka mässor och säljarrangetnang Hksom man aktivit bedriver för-säUning som är direkt riktad mot Norge och Fin1and. ATI internationeH marknadsföring cch försäUning sköts annars he1t från centr-ak håN. Via Reso är Ferrum ans1utet tiH de Fiesta större 1 branschen förekommande databaserade bokningssystem, tex SMART, Amadeus, och SAS/pnr. Pâ så sätt kan bokningar ske direkt från de Mesta resebyåer 1 de Hasta 1änder. Nyttan med den datoriserade bokningew ökar. Idag har den inte så stor- ande1 av bok-ningarna men anses ha framtiden för sig och ökningen förväntas fortsätta.

- 55

BILAGA1 Detaljhistorik

MÅLNFÄLTSTURISFG

JUKKASJNRVI: JukkasJärvi Heønbygdsföreuiing A8 är ett fenomen i svensk turisnnäring. Henubygdsföreningen förde en tynande ti Hvaro fram tiI| mitten av 1970-ta1et då den turistiska startade utveckiingen kring hembygdsgårdar: och med forsfärder på Torneäiv. Idag har Jukkasjärvi Hembygdsförening .AB 32 årsarbetskrafter, omsätter 18 Mkr och kan ta emot ca 300 personer per dag i organiserade aktiviteter. Kyrkan och Hembygdsgården är fortfarande naturiiga dragpiåster i byn, som varje somnar lockar mängder av turister som i övrigt inte deitar i något arrangemang. Värdshus, konferens1oka1er, bastuamäggningar, icåtapiatser och stugby är de fysiska de1arna av JukkasJärvi Hembygdsförening A8. .Aktiviteterna kring dessa an1äggningar är mer abstrakta och bjuder pe upp1eve1se och äventyr. Grupparrangevnang och incentiveresor är den viktigaste deien i verksamheten. JukkasJärvi har idag nått fram tiTl en brytpunkt. För att gå vidare och utveckias och etabiera en professioneH nisch med ViTdmark som grund krävs en annan administrativ organisation. Mternativet är att arbeta vidare i det HHa formatet. I det

senare aTternatiet och med dags organisation är taket nått för vad

verksamheten orkar med. För att gå vidare krävs fränst en profess i onei I personaiorgani sati on .

-

üetaUhistorik

BILAGM 56

MALMFÃLTSTURISM

JUKKASJÄRVI STATISTIK: Det finns ingen totaT be1äggningsstat1st1k att tiHgå från Jukkasjärvi som visar* beläggningsprodent eHer det tota1a anta1et gäster- .

.Psmieaeczâazs. Ca 150-200 konferensgr-upper* besöker .Jukkasjärvi per- år, v11ket betyder- ca 3500 konferensgäster (= gästnätter). Den geografiska nrarknadm för konferenser-na är 1 faHande ska1a; Stockhdlm, Göteborg, Ma1mö och övriga Tandet. Mar-s, aprH, juni, augusti och september* år mycket br-a konferensmánader* nedan Januari, maj och oktober- är dfliga nånader. Förde1ningen meTlan nya grupper- och åter-kommande är ungefär hälften av vardera. Konfer-ensgrupperna kommer företrädesvis med f1yg och har bokat antingen direkt eTler via resebyrå. Betahingssätt är fakturering. Jukkasjärvi har speciaHserat sig på att er-bJuda många a1ternativ för konfer-nsgrupper bla; skotersafari, hundspannshämtning vid f1ygp1atsen, genuin sauna-an1äggning, fiske, överqevnadstemik, renr-ajder, heHkopterñygning, forsfärder, kanoting och utomhus1ogi 1 kåtor. För konferenser-na finns tre oHka 1oka1er som rynmer, 36, 20 och 12 personer. De är utrustade med G4, diaprojektcr och b1ädderb1ock. Konferenshyran är* ca 50 kr. per- person och dag. Det vanHga är att utrustning och konferenshyr-a *Ingår* i pensionspriset .

8ILAGA1 -Deta1jhist0r1k 57

MUFÄLTSTURIW

I.L=I;ns.._t.5ar..es...en_...§rsc.z. För tJänsteresenärer f i nns ingen separat stat ist i k .

Den största deTen av grupperna konmer från södra deiarna av 1andet. Det märks en tendens att marknaden ökar från övriga Europa. Någon statistik på hur många grupper eller hur många som gästar JukkasJärvi via gruppresa finns inte. Högsäsong är perioden Juni - september som är mycket bra. Lågsäsong är perioden november - aprii som betecknas som då1ig. Under oktober och maJ är gruppgästerna nere på ett mininum. De Hasta grupperna är nya. .Kndamüet med gruppresorna är tiH största deien evenemang och rundresor i buss. Grupperna kommer tiH största deien med Flyg, ibiand buss. Bokningen sker direkt eller via resebyrå och man betaTar via faktura .

fâlêbiltäs; Ca 500 personer per år kommer som “enski1da, den geografiska fördelningen av denna besöksgrupp är; Sverige, Norge, Fin1and och ca 10 proc. från övriga Europa. De *Fiesta dyker upp under tiden Juni - augusti och är ute på semesterresa. Oftast kotrmer de med bi1 och betaTar kontant.

- 58

BILAGM Detaijhistorik

MALMFÅLTSTURISM De o1ika kundgrupper-nas ekonomiska betyde1se: Det finns ingen statistik för varje kundkategori, enbart hur intäkterna fördelar sig per avde1ning: Logi: 22 proc. Rest: 33 proc. Aktiv: 25 proc. Konf: 2 proc (här ingår enbart konferenshyran) Övrigt: 1B proc. (försäljning var-or o d)

17.933; Wärdshuset har tre enkelrum och ett dubbelrum. aHa run är utrustade med dusch och wc. Jukkasjärvi har tvâ typer av stugor. 30 stugor som är* S5 kvm stora med fyra bäddar och två sovrum i hoteHstandard. 12 stugor som är 25 kvm stora med fyra bäddar- och som betecknas som canpingstugor med ti I 1 hörande servicehus .

Eâââåâéfâüâi. Restaurangen har 125 sittp1atser fördelade vid 15 borc. Baren har 30 p1atser

/ingen redovisning av specieHt nöJesutbud/

BILAGM 59

-Deta1jhistorik

MALMVÄLTSTURISW

Sommartid: kanoting, forsränning, fiske, överievnadskurser och naturexkursioner , samiskvardag . Vintertid: skoterturer, hundspannsturer, längdskidåkning, Vinterfiske och samisk vardag. Under det senaste året har .Jukkasjärvi gjort en massiv satsning på o1ika typer av bastuaniäggningar som är typiska för norrbottens in1and och Nordkaiotten. Satsningen pe oiika former av bastubad har drivits så långt att det kan kaTIas för produktutveckiing långt utöver den normaia bstu som finns snart överaTlt. sagt

3210:21; Aniäggningen sköts av ca 35 året runt anstäTlda, tiH Jukkasjärvi Hembygdsförening finns dock en mängd fristående entreprenörer knutna för att kTara sådana säsongsbetonade aktiviteter som forsränning och mndspannskörning.

Marknadsföring och fäçsåü mygg: Den här de1en sköts av aniäggningscfiefm tiTl arma ns med ytter-ligare en anstäTld som fräønst ägnar sig a: försäUningen. Jukkasjärvi samarbetar b1.a med Nordka1ottresor. Nyman 8: Schu1tz, Ebbe resor och SJR. Bomingarna hanteras manueHt och försäUningen sker främst genom annonsering och sêüjbesök. TiTI största de1en sköter Jukkasjärvi sJäiva försäUningen. 75 proc av försäUningen sker i egen regi, och 25 proc sker externt via resebyråer.

-

BILAGA 1 Detaijhistorik 50

MALMFÄLTSTURISM

UNUET: Aniäggningen som är den enda av de föres1agna samarbetsparterna som 1igger i Gäiiivare kcnnun. Dundret ägs ti11 iika deiar av Gäi- 1ivare kommun och Riksbyggen. I nära ansiutning ti11 Dundrets Fritidsan1äggningar finns Dundrets Fritidsby, ett antai fritidsstugor som förva1tas och hyrs ut via Dundrets reception. Dundrets utveckiingen som fritidsområde började redan under 1880-ta1et samtidigt med de första ansatserna för att starta gruvverksamheten i Ma1mberget gjordes, och samtidigt med att Ma1mbanan från Lu1eå tiii Maimberget biev k1ar. Utförsåkningen har funnits sedan 1921 i form av Dundretbragden, men när s1a1omåkning kom b1ev kraven på backarna annoriunda. Därför byggdes Tinbana 1955 - iandets första - Tiksom en ny toppstuga. Utbygganden av 1ogimöJ1igheterna startade under 60-taiet då de första stugorna byggdes. 1972 invigdes BJörnfä11an med matservering, bastuavde1ning osv. BJörnfä11an som är byggd i torrfura var vid invigningen Europas 1ängsta stocktimrade torrfurubyggnad. 13 december 1980 invigdes Nya Dundret med restaurang, konferens10ka1 och 50 nya stugor. 1987 var det nya 1ägenhetshote11et kiart och ytteriigare 21 nya stugor. De senaste åren har en husvagnsparkering byggts med hundrata- Tet piatser och servicebyggnad. Första Januari 1987 de1ades ägandet me11an Gäiiivare konnun och Riksbyggen. Den formeiia iösningen biev ett k:nnanditbo1ag. Riksbyggen satsade 21,4 Mkr för att förvärva häiften av an1äggningarna.

-

üetaUhistorik

BILAGM 61

MÅLMFÃLTSTURISW

En satsning som var en markering från Investerare att turism är en framtidsbransch som komner att ge god avkastning på Insatt

kap1ta11 form av driftsrestütat och värdetfHväxt.

1989 års avsättning är drygt 40 Mrk. Med 126 årsarbetskrafter. mndrets säsongstopp är under de tre vårvintermånaderna feb, mars och apri1 . Genom de senaste årens kraftfuT Ia satsningar i snökanonan1äggningar och belysning av he1a fJäTlet har [undret ytter1 igare markerat sin p1ats som försäsongsamäggning både för a1p1na- och längdåkare. Under våren anses mndret vara en mycket famHJevänHg an1äggn1ng. Bqssturismen och oHka lncentiveresor har stor betydelse under sovmaarsäsongen. Liksom oHka konferensarrangemang under he1a året utgör den ekonomiska basen för hoteTI, stugby och restaurang.

[INWET STATISTIK: Dundrets tota1a antaT gäster var ca 60.000 under 1989 vHket motsvarar en SO-procent-ig be1äggn1ng. [undret har öppetet 365 dagar per år och I stort sett runt. dygnet

Konferenser tiTlsamnans med oHka incentivearrangemang utgör den ekonomiska basen för an1äggn1ngen. Dundret har 320 konferensgrupper räknat 1989. Detta utgör ca 6500 konferensgästnätter.

-

üetaUhistorik

BILAGM 62 MALMFÄLTSTURISM

Gästerna kommer från närområdena samt Mä1arda1en. Under âret 1989 fördelade sig konferenserna en1 igt nedan:

Många av konferenserna är återkommande. De återkommande konferenserna, traditioneTla med dans1ns1ag, dvs. bokar tisdag-torsdag. Nya grupper komer 1 november/nsars/apri1 och kombinerar konferens med akt1v1 teter , ofta över ett vecos1ut .

Iiêaât-:ançs .Anläggningen hade 9500 tjänsteresenärer (= gästnätter) under 1989. TJänsteresenärerna kommer mestadels från närområdet (kusten) samt h1ä1arda1en, och reser he1a året förutom semesterunånaderna juni mitten av augusti. Många är âterkonmande, det sker också en ökning av Iångväga resenärer i samband med att lndustrierna i GäTHvare utökas. Man reser mestadels med b11, de långväga gästerna med fF-yg. Bokar sJä1va eTIer genom sitt företag och beta1ar med kreditkort.

-

üetaUhistorik

BILAGM 63 MALIHITSTURISM

9522222: Tota1a anta1et grupper under 1989 var 360 st. För-dem ingen av grupperna (privata):

December 22 mssgrupper (sonmartid): 111 st med ca 4500 gästnätter.

Skidgrupper (vintertid): 60 st med ca 4500 gästnätter (november). Resterande skidgrupper ingår i fördelningen Jan-dec. Totala gruppgäster under 1989 var 22.600 personer. Vintertid komner gästerna från norra norra Sverige, Fin1and samt resterande från övriga Sverige. skidåkande gäster även från Norge, Schweiz och Danmark och 1s1and. Somnartid övervägande tyska resenärer, av svenska, föUt franska, finska och norska turister.

De enskHda resenärerna utgör ca 15.900 personer (= gästnätter). Man kommer från näromrâderna, norra FinTand samt nord-Norge. Många är återkommande, och reser med bi1, Flyg e11er tåg och bota1ar oftast kontant.

- 54 BILAGM

DetaUhiStOrik

MALNFÄLTSTURISW

Den totaTa kapciteten idag är 200 enke1rum e11er 765 bäddar. Förde1ade på IägenhetshoteH och stugby med fyra- och sexbäddsstugor. B1.a har Dundret 20 mobYla stugor som användswd Pite Havsbad under sommarsäsongm och på [undret under vårvintern.

Restaurationen inom mndret består av fyra de1ar; Restaurang Stora BJörn med brinkbar, taverna med sJä1vserver1ng, pizzeria och Café HTIa bJörn vid Tiftarna.

Restaurangen rynmer 300 superande gäster. .Maten som erbjuds är

a11t1frân husmanskost, franska köket och lapp1ändska speciaHteter.

timtgerânêusurwlvgu. KonferensmöJHgheterna är väl utbyggda på Dundret och konferensbka1en kan tota1t rymma 175 personer. Konferens1oka1en kan de1as av för att vid behov skapa en Intimare atmosfär. I ans1utn1ng tiTI konferens1oka1en finns tre grupprum för 10 - 15 personer . .

Dans och disco 3-5 kväHar I veckan samt After-Ski under ski dsäsong .

Dundret: erbJuder skidåkning, både a1pint, Tängd- och turålming. Aktiviteterna/skidåkningen är av mycket god kvaHte.

BILAGA1 -Deta1jh1st0rik ss

MUFÄLTSTURISW

Liftamäggningen har fem olika liftar som tiHsanmans har en kapacitet av 5 300 personer per tia-me, som kan väUa meHan tio o1ika preparerade nedfarter, eTIer turñkning på fJäTIet. Utöver detta finns hundspannskörning, skotersafari, mountain-bike, fiske, he1 i kopterutfärder , forsränning och mi dnattso1sgo1f .

Pâfiâginâl; Dundret är organiserat i 14 avde1ningar och varJe avde1ning har en avd. ansvarig som har mycket stor frihet att styra/sköta sin avde1ning. Ansvaret är deiegerat nedåt i organisationen. VarJe avd. chef upprättar budget och är resukatansvarig samt har inköps- och personal pi aneri ngsansvar . Persona1staben är 170 personer vi 1ket utgör 126 årsarbetskrafter. Ti TI detta konmer o1ika entreprenörer som anHtas i samband med arrangemang som forsfärder och hundspannsköring.

EáL§BJJ11LQ9Larmåd§f§áC.ms; Inom avdeiningen verkar förutom den försäUningsansvarige också VD, samt vid behov personen från receptionen och sportavde1ningen. Det grund1äggande i försäUningsarbetet är att bearbeta marknader där Dundret är transportmässigt iättåtkotrñigt. Samarbetspartners; Resebyråer ex RoadRunner, Nymanâschuitz, Norrbottens Turistråd/Nordknüottresor, Pcñarturism, TJumaJokk, LinJef1yg, Nex 9.155 mfi. Dandret marknadsförs via annonsering i dlika media, egna broschyrer/trycksaker, medverkan i kampanJer och gemensamma broschyrer ex skidhäftiga Lapp1af1d. Rndrets personai besöker

-

BILAGA1 üetaUhistorik

66 MÅLNFÄLTSTURISIÅ företag och resebyråer, mässor och :nedverkar *i oHka typer av konferensgui der . FörsäUningm sker 1 mvudsak direkt C111 företag och enskflda. Övriga bokar via resebyråer. Finska resmärer bokar H11 75 proc. via resebyråer. mndrets huvudsak1 *ige geografiska marknader är närområdet med främst kusten och norra Finhsnd samt ortsbefcüimingaw. Dundret bearbetar också Mä1arda1en .

- 67

BILAGA 2

Investeringsbeiwov

MAUFÃLTSTURISM

INVESTERINSEDV För att skapa en startpunkt för den nya turismkmcernen som är reaHstisk och som ger de möJTigheter och fördelar som en sanmanshgning innebär krävs vissa basinvesteringar vid de o1ika an1äggningarna. Det är satsningar som måste göras av nya ägare och/eTler av samhäYIet. Utan dessa investeringar är det förenat med betydande svårigheter att uppnå rnå1et med Hngsiktig lönsamhet Den föUande Tistan tar upp krav på investeringar för att det nya bcflaget ska ges förutsättningar att med egen kraft utveckia turismen i området. Listan är uppdelad amäggningsvis.

RI D%ZÃNSBI Bensinstation/bati k Parkering Persona1 bostäder Komp1 etterande VA-an1äggn i ngar Serveringsbyggnad på fJä1 let . Transport 1 ift Ny Nordda1s1ift Tota1renovering av 30 dubbe1 rum. Renovering och ut byggand av restaurangköket Renovering av restauarangen och Grönan . Tota1t investeringsbehov: ca 100 - 150 Mkr

-

BILAGA 2

Investeringsbemv 68

MALW-“ÅLTSTURM

BJÖRKLIDBJ Persona1 bostäder VA-an 1 äggn I ngar Parker 1ng Genere1 I upprustning Tota1t investeringsbehov: ca 50 Mkr

ABISKO Den nuvarande nat1ona1parkew ges en förändrad status så att parkens ti11gäng1 ighet ökar. Nat1ona1parker1 näste dessutcm komp1etteras och upprustas en1 igt det utökade nationa1par-ksförs1aget, detta bör dock ske inom den nuvarande parkgr-änsen. Det bör byggas ett Ab1skok1ot med modernt Naturum, och med funktionen som bas för uthyrning och guider. Klotet är tidigare beskrivet som det nya guid- och nationüparkscentret. GenereTl upprustnmg Tota1t investeringsbehov 1nk1usive .Abiskok1otet: ca 70 Mkr. Vid sidan av dessa investr-ingbefxov bör ett nytt hoteH med norma1 hoteTlstandard byggas i Abisko. Någon projektering eYIer kostandsberäming för detta hoteW finns ännu Ince framtagna.

HOTEL FERRIM HoteTlet komp1etteras en s.k. säkerhetsf1yge1 med

med

fse11kopter1andn1ngsp1atta på taket. 60 Mkr Upprustning av rummen Hiss- och ventflationssystetn 30 ?tkr TotaTt investeringsbehow 90 Mkr

-

BILAGQ 2

Investeringsbetmov 69

MAUFÄLTSTURISVH

JUKKASJÃRVI Byggnader och mar-k 10 Mkr. Maskiner 2,5 Mkr Tota1t Investeringsbehow 12,5 mr.

UNIRET Inventarier- 2,5 mr- Mark och byggnader 14,0 Mkr Konferenshus Dundretparken Asfakering Tota1t lnvester-Ingsbehov exklusive mndr-etpar-km: ca 30 74kr.

-

BIUXGA 3

övernattningsstatistik

MAUFÃLTSTURISld 70

Statistik som visar anta1 övernatta-nde gäster och deras natiawstinförigrut vid I-nteH, stugbyar och vandrarhun. Procenten avser deTen av den totah mängden gäster.

Jan-sep 1989 GäTHvare Ki runa Norrbotten Sverige .Anta1 BO . 000 260 . 000 745.000 Procent 80% 80 5k 70 ii

Danmark .6nta1 5.000 Procent 1 å;

Norge Anti! m 76.000 Procent m ae 8%

F1 n| and Anta? O? OO 28.000

Procent UI-b 3 å;

Vásttysldand AntaT Procmt

Storbr 1 tanni en .ânta1 Procent

H01 Tand AntaT Procent

Frankr i ke Anta1 Procent

Schweiz AntaT Procent

Ita1 I en Anta1 Procent

övriga Europa AntaT Procent

-

BILAGA 3

övernattningsstatistik

MUFÄLTSTURIW 11

GSTHvUr-o Kinna Nor-mattan USA Anta1 200 900 2 . 300 Procent 0 8 0 8 0 8

Canada Anta1 60 200 600 Procent 0 8 0 8 0 8

Japan AntaT 70 730 1.600 Procent 0 8 0 8 0 8

Suurna Uflandet

1101:011, stugbyar- och vandrar-hm 1 Kinna Datan.

Nån. Anta1 Disp. Kap/lin Armi-al bdlaqda D1sp.an1. län ñddar En üddar 1 1000-ta1 1 1000-121 Jan. 7,0 12,3 33,5 4,1 5,9 Feb. 13.0 19.5 56,9 9,2 17,6 Mar. 17,0 29,4 84,3 14,0 30,8 Apr. 20,0 30,3 85,9 19,8 51,1 MaJ 20.0 30.2 85.6 15.1 35.6 Jun. 22,0 30,7 90,0 16,9 41,3 Ju1. 23,0 33,4 98,0 22,7 67,1 Aug. 23.0 33,3 97,0 19,6 48,9 Sep. 16.0 23.5 67,1 10,8 21,5

-

BILAGA 3

övernattningsstatistik

MAUFÅLTSTURIW 72

D1spcn1bo1 kapacitet och iepacitctsumytumdo 1989 vid sanmHga hoto11, stugbyar och vurdr-ar-hun I ä111var0 banan.

1(31)

BILAGA

om

Rapport

för

Förutsättningar

av

utveckling husvagnsturism i Arjeplogs fjällvärld

Juli 1990

INNEHÅLL

sid

.- , INLEDNING v-

o Bakgrund

u-n-n-n

.

un_

Syfte

wN-

. Upplåggning

N . HUSVAGNSTUBISMENS OCH OMFATTNING_ BETYDELSE FOR ARJEPLOGS FJALLVARLD a

u , OMRÅDET LÃNGS SILVERVÃGEN A

. Trafik

0 Turismens betydelse för området

wwuwuuu

längs Silvervågen

PP?PuNu

.

Turistekonomisk analys

-

55000046 E °

›pN»

Sysselsättning Skatter - Kommentar

a Strategiska utvecklingsbara områden/turistanl.

wwwwwwu

Enkätnndcrsökningcn

PPPP^9a muuwku

-

532555;

Tjämbergs stugby Polcirkcln ° Yuoggatjâlrm Fjällgård ga anläggningar i området

u o m GEMENSAM MARKNADSFÖRING OCH

PRODUKTUTVECKLING 3

s: . LAlSDALEN

A o Framtida utvecklingsinsatser 21

(n . SAMMANFATTNING 22

as . UTREDNINGENS FÖRSLAG 24

o

oas

Silvervägen

Nu

24 0 Laisdalen 26

?E Sammanställning av enkätundersökning

Källor

1 . INLEDNING.

Husvagnsturismen och vårvinterfisket är en viktig och utvecklingsbar faktor för Arjeplogs fjällvärld. Det är en av de slutsatser som inledningsvis dragits i samband med Bill Franssons förhandlingsuppdrag för Norrbottens framtida turismutveckling. Regeringen har utsett en särskild förhandlare för att se på förutsättningarna för utveckling av turismen i Norrbotten.

Föreliggande arbete sker inom ramen för detta förhandlingsuppdrag och har till syfte att belysa vilka utvecklingsförutsättningar som husvagnsturismen i Arjeplogs fjällvärld har. Utgångspunkten är det i utredningsdirektiven prioriterade området längs Silvervägen, från Jutis i söder till norska gränsen i norr. För att få en komplett bild av husvagnsturismen har även Laisdalen tagits med i bedömningarna.

I direktiven fokuseras som en av det husvagnsturismen följd populära vårvinterfisket och hur denna verksamhet kan utvecklas genom att föreslå strategiskt belägna serviceanläggningar, stärka samordning mellan olika verksamheter tex mellan vår och sommaraktiviteter samt förbättra områdets attraktion. Denna utredning följer dessa direktiv med vissa utvikningar som aktualiserats under arbetets gång.

För innehållet i rapporten svarar Norrbottens Turistråd, Lars Sandström, VD och Karin Hedström, utredningsansvarig, i samverkan med Bill Fransson, ordf Sveriges Turistråd. Rapporten är författad av Karin Hedström och kommer att tjäna som underlag i den slutliga rapporten om förutsättningar för utveckling av turismen i Norrbotten, som Bill Fransson presenterar under hösten 1990.

1.1 Bakgrund

Regeringen tillsatte 1988 en förhandlingsdelegation som fick i uppdrag att utreda utvecklingsförutsättningar inom i Norrbottens turistnäringen län. Som förhandlingsman utsågs Bill Fransson, sedan 1990 Sveriges Turistråds styrelseordförande. Bland de objekt i Norrbotten som studerats befanns husvagnsturismen i Arjeplogs fjällområde intressant ur

utvecklingssynpunkt.

Förhandlarens uppgift har främst varit att initiera processer och projekt inom näringen samt föreslå möjliga lösningar för att utveckla dessa. Initialt har uppdraget fokuserats kring kartläggning av pågående och planerade projekt samt outnyttjade möjligheter i området och utifrån detta lämna förslag på vilka objekt och projekt i länet som är utvecklingsbara. En viktig aspekt på arbetet är att en extern förhandlare, med erfarenhet från andra liknande uppdrag kan ge en helhetssyn på områdets förutsättningar och möjligheter.

För att ge ett grundligare underlagsmaterial till de förslag på utvecklingr» bara områden som delegationen skall redovisa i uppdragets slutskede. behövdes en mer avgränsad utredning om förutsättningarna för en utveckling av husvagnsturismen i Arjeplogs Fjällvärld. Norrbottens Turistråd fick 1989 i uppdrag att genomföra denna utredning i samverkan med Bill Fransson, Sveriges Turistråd.

1.2 Syfte

Utredningens ursprungliga syfte var att kartlägga behovet av särskilda campinganläggningar för husvagnsturister under värvinter och sommarsäsongerna samt undersöka lämplig lokalisering av dessa, samt att utreda förutsättningarna för en utveckling av husvagnsturismen i Arjeplogs fjällvärld främst under vårvintern. Föreslagna insatser skall i möjligaste mån kunna utnyttjas även sommartid. l anslutning till detta skall tänkbara åtgärder i syfte att öka befintliga anläggningars beläggning, service och attraktivitet på marknaden, kartläggas.

Under hand har dock förutsättningarna ändrats i och med att Arjeplogs kommun beslutat om, och påbörjat investering i en större campinganläggning med service i form av servicehus (sanitet, dusch, wc, kök etc). bensin, verkstad och livsmedel. Anläggningen är belägen vid Polcirkeln efter Silvervägen, vid infarten till Vuoggatjålme camping och Den stugby. arrenderas av driftsansvarig för områdets samtliga uppställningsplatser för husvagn efter Silvervägen från Ballastviken i söder till Sandviken i

norr. Övriga husvagnsuppställningsplatser skall kunna utnyttja den

service som anläggningen erbjuder.

I dags dato är uppställningsplatsen vid polcirkeln med 100 husnya vagnsplatser färdigställd och, under vårvintern, fullt utnyttjad. Byggandet av servicehus samt bensin, verkstad och livsmedelsanläggning pågår.

Det finns även långt framskridna planer på anläggning av hundratalet husvagnsplatser vid liften i Jäckvik och förslag föreligger på investering i ytterligare 60-talet husvagnsplatser vid Hyttmästargården i Jäckvik.

Mot bakgrund av detta är det inte meningsfullt att planera liknande anläggningar i området, förrän resultatet av pågående investeringar utvärderats.

En revidering av utredningens syfte har därför vilket omfattar: gjorts

att undersöka förutsättningar för en av utveckling husvagnsturismen i Arjeplogs fjällområde, främst under vårvintern, samt att belysa olika åtgärder i att öka syfte beläggning och service på befintliga samt att öka områdets anläggningar attraktion på marknaden. skall i Föreslagna åtgärder möjligaste mån även gynna eller i förekommande fall sommarsäsongen året runt.

l december 1987 Norrbottens Turistråd presenterade Förslag till turisthandlingsprogram för Arjeplogs kommun av på uppdrag Arjeplogs kommuns näringslivsgrupp. Rapporten behandlar det mesta av bak-

grundsfakta, som kan vara av betydelse för denna eftersom utredning, handlingsprogrammet är av så färsk dato har inte fakta om samma nya område presenterats i denna Endast vissa av rapport. kompletteringar dessa faktauppgifter görs.

l den diskussion som förts med förhandlingsmannen har förutsättningarna för utvecklingsinsatser fokuserats det kring geografiska området kring Silvervägen från Jäckvik till norr om riksgränsen Vuoggatjålme. För att få en mer heltäckande bild av i husvagnsturismen Arjeplogs fjällområde omfattas i viss mån även norra delen av Laisdalen av utredningen.

1.3 Uppläggning

Rapporten är indelad i tre block. Först avhandlas de två områdena

Silvervägen samt Laisdalen i två avsnitt. Därefter separata sammanfattas utredningens viktigaste synpunkter och förslag i de två sista avsnitten. l bilagorna återges ett sammandrag av resultatet av den enkätundersökning som genomfördes i området Den som längs Silvervägen. önskar ytterligare upplysningar om enkäten kan kontakta Karin Hedström, Norrbottens Turistråd. Även för statistiska underlagssiffror beräkningar samt turisekonomiska modellen kan rekvireras från Norrbottens

Turistråd.

2.

HUSVAGNTURlSMENS oMrAmvrNG ocu

BETYDELSE FOR ARJEPLOGS FJALLVARLD.

Under vårvintern från slutet av februari till slutet av invaderas maj Arjeplogsfjällen av husvagnsekipage. Besökarnas huvudsakliga med syfte denna vistelse är pimpelfiske. Andra faktorer såsom rekreation, solande_ skoterkörning. social kontakt. och skollovsaktiviteter kompletterar huvudsyftet och bidrar i hög grad till valet av område och tidpunkt

Att fisket har avgörande betydelse för vårvinterturismen i området är ett allmänt känt faktum som fått i den enkätunderytterligare belägg sökning som genomförts i anslutning till (Se utredningen bilaga l). Vänder man på frågan och antar att det rådde fiskeförbud under

vårvintern skulle turismen i området vara minimal. Eller som en ytterst av leverantörerna i området En som haft väder men säger; gäst dåligt god fiskelycka är en nöjd kund som återvänder. en gäst som haft strålande soligt väder men blir besviken och dålig fiskelycka mycket återkommer troligen inte.

Därför är det av avgörande för av betydelse utvecklingen husvagnsturismen att fisket är bra och att resurser ned läggs på fiskevårdande åtgärder.

3. Området längs Silvervägen

Från Jäckvik i söder till norska finns under vårvintern 12 gränsen

campinganläggningar med totalt ca 715 varav ca hälften

husvagnsplatser har tillgång till el. Polcirkelns administrerar större delen av de camping ellösa husvagnsplatserna på 6 i området upplogade uppställningsplatser norr om Ballastviken. Under är hela området i stort perioden mars-maj sett fullbelagt av husvagnar. Samtliga förbokas i tid husvagnsplatser god före säsong men det är bara under vissa som perioder husvagnarna nyttjas. Enligt driftansvariga vid är antalet

husvagnsanläggningama

förfrågningar vida överstigande tillgången under högsäsong.

Full beläggning, eller noteras under och överbeläggning, sportlov, påsklov

dubbelhelger, då många husvagnar fler turister än bäddar. rymmer Övrig

tid (mellanperioderna) uppskattas i kapacitetsutnyttjandet genomsnitt ligga på ca 50 % husvagnar och 25-30 % bäddar (3 bäddar/husvagn). Under mellanperioderna utnyttjas främst av husvagnarna pensionerade ensamstående och par, ensamma medelålders män som en extra tagit semestervecka samt egna företagare.

Skillnaden mellan beläggning på rum resp bäddar måste här poängteras. En fullbokad anläggning noterar full rumsbeläggning medan bäddbeläggningen i sämsta fall endast uppgår till 33 %. För en anläggning vars enda intäkter ligger på logisidan är fullt utnyttjad rumskapacitet tillräcklig. För ett företag med kringaktiviteter såsom restaurang, kiosk, aktiviteter etc är det väsentligt att hela bäddkapaciteten nyttjas för att nå så god försäljning som möjligt. Även ur samhällekonomisk synvinkel är det synnerligen viktigt att öka kapacitetsutnyttjandet eftersom fler gäster betyder ökade inkomster för handeln i övrigt. Därför är det viktigt att åtgärder i syfte att öka beläggningen i husvagnarna, kommer till stånd.

Övriga logiformer, såsom stugor, vandrarhem och privatrum följer samma

beläggningsmönster som husvagnarna men kapacitetsutnyttjandet är något lägre än campingplatsernas under mellanperioderna.

Totalt finns ca 787 bäddar fördelat på l8 anläggningar varav 2 är vandrarhem. Medräknas privatlogi samt personalstiftelseägda fritidshus uppgår antalet fasta bäddar till ca l 600. Samtliga håller öppet under vårvintern tom sommarsäsongen och flertalet har året-runt service. Anläggningarna är geografiskt spridda över hela området från Jutis (söder om Jäckvik) till Sandviken norr om Polcirkeln. Ett mindre antal anläggningar erbjuder ett utökat serviceutbud med konferensrum och relativt hög stugstandard. Dessa tar emot och konferenser och grupper kan uppvisa en högre total beläggning under året än andra. Det är Tjärnbergs stugby, Silverhyttan i Ballastviken samt Hyttmästargården i Jäckvik som idag tar emot större grupper och konferenser. Samtliga anläggningar tar dock emot mindre grupper tex bussgrupper eller skolresor.

Det har inte varit möjligt att få en tillförlitlig särredovisning av beläggningsstatistiken för de anläggningar som ligger i fjällområdet. Tidigare nämndes att beläggningen under mellanperioderna är något än lägre under storhelgerna och loven. Stora lokala variationer kan dock finnas beroende på anläggningarnas inriktning och profil. Under lågsäsong, dvs perioden sept-februari, är det däremot endast vandrarhem och stugbyar som kan uppvisa någon beläggning medan campinganläggningarna står outnyttjade med smärre undantag. Det är nästan uteslutande konferens-

grupper som påverkar beläggningssiffroma under lågsäsong.

Men även under sommarperioden, utom någon vecka i juli, finns en stor outnyttjad kapacitet i området längs Silvervägen. Området har fått karaktären av genomfartsområde där de flesta bussgrupper och bilturister stannar till för att njuta av utsikten, ta en paus och kanske en bit mat. Övemattar gör man främst i Arjeplog eller längre söderut och i motsatt riktning i Norge, tex Bodö.

Undantag finns naturligtvis men dessa har mycket kort stanntid och låg grad av förhandsbokning. Under några veckor på sensommaren och hösten får anläggningarna dock ett litet uppsving med gästande norska bärplockare och en viss vandringsturism.

Den totala bäddkapaciteten uppgår således till 2 315-4 000 bäddar varav l 600 i fasta bäddar och 715-2 400 möjliga bäddar i husvagnar.

3.1 Trafik

Vid Vägverkets senaste trafikräkning 1987, utförd i Merkenäs längs

Silvervägen uppgick årsdygnstrafiken (Ådt) till 224 ekipage, den genom-

snittliga dygnstrafiken sommartid (Sdt) till 485 bilar. l juli toppnoteras biltrafiken med i 1 000 bilar följt av månadsskiftet med 525: april-maj bilar. 1980 var Ådt 248 bilar och Sdt 585 bilar. Som kan jämförelse nämnas att trafiken söder om Arjeplog uppgår till det tredubbla.

Med en beräknad genomsnittlig trafik under 600 bilar! högsäsong på dygn, med 3 passagerare/bil i genomsnitt blir antalet genomresande turister ca 1 800 per dygn.

Enligt SCB:s senaste för beläggningsstatistik stugbyar i Arjeplogs kommun uppgår kapacitetsutnyttjandet till 60 % för rum och 36 % för bäddar i juli. En uppskattning av antalet i området utifrån dessa tal ca gästnätter ger 833 övemattningar/dygn (36 % av 2 315 bäddar) Klart understigande antalet genomresande turister. I kapitel 3.4.4 om Polcirkeln lämnas förslag på hur genomfartsturismen på ett effektivt sätt kan att påverkas övernatta och bättre utnyttja utbudet i området.

Silvervägen, mellan Vuoggatjålme och Junkerdalen i Norge färdigställdes 1974 med en kraftig bilturism som följd. En av bilturismen i stagnation området har skett i samband med att Silvervägens nyhetsvärde minska: Fortfarande har dock vägen en stor betydelse främst för fisketurister, norsk husvagnsturism på till kusten, svenska och utländska bussväg grupper. Svenska bussgrupper utgörs i huvudsak av pensionärer.

3.2 Turismens betydelse för området längs Silvervägen.

Antalet bofasta i Arjeplogs fjällområde längs Silvervägen är ca 110 personer, varav 30 % är pensionärer och 13 % är under 20 år. Det ger ca 63 personer i yrkesverksam ålder. Ett fåtal personer har sin huvudsakliga inkomst från turismbranchen, handeln ej inräknad. Nästan alla har dock turismen som en betydande del av sin utkomst. Flertalet av de familjeföretag som driver turistanläggningar i området sin kompletterar inkomst med andra verksamheter tex fjällflyg, Vägunderhåll, skogsbruk, kommunala Servicetjänster etc.

Till skillnad från många andra områden med liknande utbud finns i Arjeplogsfjällen endast ett fåtal småentrepenörer med turistverksamhet utöver logi. Här saknas i stort sett guide- och aktivitetsföretag. Med något undantag har ingen riktigt vågat eller velat satsa på den nisch som turistemas behov av aktiviteter utgör. I Kirunafjällen finns som jämförelse ett tiotal företag utan logi, med aktiviteter som bärande affärsidé. Marknaden för konferenser och är större i Kirunaspecialresor betydligt fjällen med den profil som området utvecklat. Man kan dock konstatera att det finns för fler initiativ utrymme i Arjeplogsfjällen i synnerhet som logi och aktivitetsverksamhet gott kan kombineras och det skulle ge större lönsamhet och tryggare inkomst. Ett större aktivitetsutbud skulle troligen öka områdets attraktionskraft betydligt och kanske öka beläggningen tex i husvagnarna (familjen följer med).

En åtgärd i den är i riktningen satsningen på alpin vintersportanläggning Jäckvik. Här hoppas de ansvariga på att liften skall ge övriga familjemedlemmar en orsak att följa med de och skoterintresserade pimpelföräldrarna till fjällområdet.

Turismen i fjällområdet har inte enbart betydelse för de bofasta. Stora inkomster genereras till kommunen och i näringslivet Arjeplogs tätort direkt och indirekt. Livsmedel, bensin, souvemirer, kioskvaror, tjänster mm är varor som oftast omsätts på annan ort än där själva turistprodukten är belägen. Var gör tex anläggningarna sina livsmedelsinköp, vem marknadsför turistanläggningarna, var tankar turisten, var tillverkas souveniren som säljs i Jäckvik osv? Därtill måste också medräknas den multiplikatoreffekt som omsättningen i genererar kommunen.

3.3 Turistekonomisk analys

Med hjälp av Sveriges Turistråd Turistekonomiska modell (TEM) kan man med grova mått få en uppfattning om hur mycket tex vårvinterturismen genererar i omsättning, sysselsättning och skatt. Eftersom en tiilförlitlig statistisk beräkning av antalet gästnätter i aktuella områden saknas görs här en uppskattad bedömning av husvagns. stugby och vandrarhemsturismen under vårvintern och sommarsäsongen.

Två alternativa beräkningsmetoder skall användas. Den första enligt en lågalternativt utläggsmönster, passande orter med få mindre anläggningar med liten kommersiell service. Den andra för ett medelalternativt utläggsmönster, passande orter eller områden med medelstora anläggningar och ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande. Detta ger en nedre och en övre gräns mellan vilka områdets tal ligger. Båda värdena kommer att redovisas nedan. Ett högalternativ finns också som speglar regioner med många större anläggningar med högt kapacitetsutnyttjande och stort utbud av kommersiell service. l-lögalternativet kan inte anses aktuellt för Arjeplogsområdet.

En försiktig uppskattning görs här av kapacitetsutnyttjande på tillgängliga anläggningar under perioden februari-juni (90 dagar) med en beräknad bäddnyttjandegrad på 80 % under 20 dagar, 40 % under ytterligare 20 dagar samt 20 % under resterande 50 dagar. Totalt 90 dagar under vårvintern. Det ger med 4 000 möjliga bäddar totalt 136 000 gästnätter (gn) under vårvintern och motsvar 30 dagar med 100 % beläggning. Uppskattat procentuellt kapacitetsutnyttjande grundar sig på kommunens totala utnyttjandegrad under perioden vägd mot talet för några undersökta anläggningar i området.

För sommarsäsongen (90 dagar) beräknas bäddnyttjandet till 33 % i juli (30 dgr) och 25 % Övrig tid (60 dagar). Det ger med 4 000 möjliga bäddar totalt 99 000 gn. Beräkningen avser endast övemattande gäster på anläggningar. Besök hos släkt och vänner, genomresande, fri camping, boende i eget fritidshus etc är ej medräknade men torde uppgå till minst hälften av de redovisade gästnättema. Underlaget med tabeller, nyckeltal. utläggsmönster etc finns tillgängligt på Norrbottens Turistråd.

Vårvinterperioden Den övernattande registrerade turismen längs Silvervägen norr om Jutis under perioden mars-maj (90 dgr) omsätter enligt ovanstående beräkningar mellan 14-22 miljoner kronor. Husvagnsturismen står här för 10-16 milj, stugbyar för 4-5,5 miljoner kronor och de två vandrarhemmen för 300-700 kkr.

Turismen genererar totalt något mer på livsmedel (4-6 milj kronor) än på logi (3-4,5 milj kronor). Det är husvagnscampingens volymmässiga dominans som påverkar denna siffra. Stugbyturismen omsätter 1.6-2,2 milj kronor på logi och 829 kkr-L] mkr på livsmedel. I övrigt är omsättningen ganska jämt fördelade på övriga utgiftsposter såsom restaurang, transport etc.

Sommarsäsongen Motsvarande värden för perioden juni-augusti (90 dgr) är i omsättning: 10,5-16,5 milj kronor totalt. Fördelningen mellan olika boendeformer är lika som för feb-juni med viss reservation för antalet i gästnätter husvagn. Eftersom gruppresorna ökar dramatiskt under sommarhalvåret bör beläggningen på fasta bäddplatser bli i förhållande till högre husvagnsplatser. Utläggen på stugbyar är 100 kronor mer/dygn än dito på husvagnscamping. Utlägg på vandrarhem är dock samma som på husvagnscamping.

Totalt under 180 dagar from mars tom augusti omsätter turismen 24-38 miljoner kronor.

3-3-2

Turismen under vårvintern genererar en direkt sysselsättning på totalt ca 35 årsarbeten. Sommarturismen därtill ca 25 årsverk. Totalt ca 60 ger årsarbeten. Det betyder inte att 60 personer har heltidsarbete året runt utan man räknar här med 3 årsarbete. Av dessasäsongsanställda per återfinns mellan 21 och 26 i turismnäringen och övriga i andra branscher, främst inom handeln. Indirekt ger turismnäringen betydligt fler arbetstillfällen, bla i administrativa etc. tjänster, marknadsföring

Sysselsättningen fördelas på 12-15 årsverk i anläggningsdrift och 18-23

årsverk i handel vintertid. Sommartid är fördelningen 9-11 i drift samt 13-17 i handel.

3.3.3 Skatter

Utan hänsyn till och

skatteutjämningsbidrag med 1988 års skattelag-

stiftning genererar vårvinterturismen i området ca 434-688 kkr i kommunalskatt och ca 336-533 kkr i landstingskatt. Enbart husvagnscampingen som är att betrakta som en relativt låg kommunal kostnad, genererar ca 300-500 kkr i kommunal skatt (exkl landstingskatt) bar» under tre månader.

Sommarturismen ger ca 318-490 kkr i kommunalskatt samt ca 24t»-;›7“ kkr i landstingskatt.

Kommentar

Utan tvekan har den turism som fisket, den orörda fjällnaturen och Silvervägens attraktion genererat, stor för betydelse områdets och kommunens ekonomi. och Beläggningen vinstmarginalen på anläggningarna är dock så liten att man inte kunnat lägga undan reserver fö, reinvesteringar samt marknadsföring och produktutveckling.

Mot den bakgrunden måste till lösningar för att skapa resurser till di: olika åtgärder som föreslås i utredningen.

3.4 Strategiska utvecklingsbara

områden/turistanlâggningar

Ett antal orter eller

anläggningar längs Silvervägen norr om Jutis bcdötrr»

som särskilt intressanta ur utvecklingssynpunkt och bör prioriteras för satsningar inom turismens område. Dessa är Jäckvik, Tjämberg, Polcirkeln och Även

Vuoggatjålme. andra orter såsom Ballastviken och

Sandviken är av intresse för gemensamma åtgärder. Vissa förslag som presenteras längre fram i rapporten, även de som är knutna till viss

anläggning, kommer oftast orter och

samtliga anläggningar i omrâdet till del.

3-4-1

För att ge ett bättre till

underlag bedömningar av utvecklingsbara

produkter kring husvagnsturismen i

Arjeplogsfjällen har en mindre

enkätundersökning genomförts under våren. Syftet är främst att

komplettera värdarnas synpunkter och få en om uppfattning dessa överensstämmer med kundernas.

236 , 3,, 77

Enkäter skickades slumpvis till 150 av totalt 450 bokade husvagnsturister runt Polcirkelområdet. Ytterligare blanketter delades ut vid samtliga anläggningar i området. NTR erhöll totalt 106 svar. Resultatet av undersökningen redovisas under tillämpliga avsnitt nedan och i sammandrag under bilaga l.

3.4.2 lägklik

Jäckvik är det första samhället med turistisk profil som man anländer till på väg mot norska gränsen. Orten är vackert belägen intill Hornavans strand vid Peiljekaisefjällets fot med sin nationalpark. Kungsleden korsar här Silvervägen, mitt i samhället men om man inte känner till det krävs det stor uppmärksamhet för att upptäcka detta. Ordentlig skyltning i anslutning till och innan Kungsleden saknas.

l Jäckvik finns ca 267 bäddar i stugbyar, 110 i vandrarhem samt ett par hundra husvagnsplatser. I övrigt finns bensinmack, två livsmedelsaffärer samt servering i Hyttmästargården och Vid Otto Kyrkans fjällgård. Westerlunds stugby och camping byggs fn ett servicehus och planer finns på en utbyggnad av husvagnsparkeringen. I området kan udda aktiviteter som tex hängflyg- anordnas. Sevärdheter förutom är nationalparken främst det för vigsel så populära kapellet samt, Laestadius prästkammare och minnessten.

Sedan NTR:s förslag till handlingsprogram 1987 har en presenterades alpin skidanläggning, Jäckviksliften, anlagts. Med en längd på 1 927 löpmeter klassas den som Sveriges längsta. Den i april 1989 med invigdes en kort efterföljande period av Liften har inte varit i högt utnyttjande. drift så länge att en utvärdering är möjlig i dag. Den första strömmen av skidåkare kan till stor del av testare och det är osäkert utgöras nyfikna hur framtiden kommer att se ut. l och bland bygden företagets delägare finns dock en stark tilltro till liftens att öka turismen i möjligheter området.

Vad som saknas. om man skall med jämföra produkten övriga alpina anläggningar i fjällen, är serviceutbud och kvällsnöjen, inte minst för ungdomen, som kompletterar skid- och skoteråkning under dagtid.

Den största, och mest kända i Jäckvik är anläggningen Hyttmästaregården som ägs av liftbolaget och utarrenderas. som består av en Anläggningen, reception och serveringsbyggnad samt två logiannex är idag i stort behov av renovering. Rent och hållet men slitet, omodemt och snyggt mycket enligt gästerna tråkig.

Rummen i annexbarackerna saknar modern standard såsom wc mn r 2142:5; och är i övrigt i stort behov av en ansiktslyftning. Restaurangen på minner om en skolmåltidsmatsal trots helhjärtade försök att snygga tiil den med gardiner, växter etc.

Jäckviksliften AB har i juni 1990 inkommit med ansökan om lokaliseringsstöd för om- och tillbyggnad av Hyttmästaregården i syfte att erbjuda full hotellservice för turister och konferensgäster. Eftersom ansökan inte ännu behandlats är det för tidigt att här dra slutsatse: om framtida behovstäckning. Underlaget är också ofullständigt vad gäller marknadsinriktning och hur planerad restaurang, konferenslokal och stugor kommer att utnyttjas. Man kan dock konstatera att marknaden för konferenser är ganska väl tillgodosedd i kommun samt att Arjeplogs liknande planer finns i Vuoggatjålme.

Flertalet av anläggningsägama i området ända upp till Vuoggatjålme ser Jäckvik som ett bra tillskott och komplement till deras verksamhet. Man är mycket positivt inställda till liften och restaurangplanema. Behovet av utflyktsmål och kvällsnöjen i området anses kunna tillgodoses bättre med en utbyggnad av Hyttmästaregården.

För husvagnsturismens del kommer antalet husvagnsplatser enligt planerna att utökas med 50 st dvs totalt 94 platser. Planerade servicehus i anslutning till kommer att väl behovet husvagnsplatsen tillgodose på anläggningen. I anslutning till liften planeras även en husvagnsparkering med hundratalet elplatser. bedöms den totala i Sammantaget kapaciteten området bli tillräckligt tilltagen, efter planerad utbyggnad.

Enkätundersökningen (20 svar) visar att gästkategorin mest består av

familjer med lång stanntid (från 2 veckor upp till hela säsongen) som vistats i Jäckvik många säsonger. Huvudsakliga skälet till vistelsen är fiske eller kombinationen fiske, sola, natur och skidåkning. skoterintresse. Många är nöjda med service och aktiviteter men ca hälften önskar fler och bättre fiskevatten. Antalet fiskevatten i upplåtna anslutning till Jäckvik är för få för de som löst säsongsplats eller årsfiskekort. Långliggarna vill ha full valuta för pengarna, och mer variation medan gäster med kortare stanntid har stort tillräckligt fiskeutbud. Man föreslår även fler och bättre skoterleder samt ledarledda skotersafaris.

Övrig service och aktiviteter som efterlyses är gör det själv-verkstad,

posttjänst, bättre standard på servicehus, fler husvagnsplatser, dans och lekpark.

Orten är detsamma som Tjämbergs stugby. En profilerad anläggning med makarna Hilding och Birgitta Anderssons prägel, uppbyggd kring fädernegården i Arjeplogs centrala fjällområde. Anläggningen ligger mycket avskilt och ensligt men är välkänd t o rn internationellt och erbjuder den kanske exklusivaste produkten i området.

Anläggningen har ca 146 fasta bäddar. De flesta moderna med dusch och wc. Antalet husvagnsplatser med el är 25 st. antalet utan el är flexibelt. Här finns servicebyggnad, kiosk och restaurang med lappländska specialiteter förutom husmanskost. Anläggningen erbjuder skräddarsydda konferensarrangemang, förutom sin ordinära inriktning mot fisketurism. och anordnar ofta bröllop, fester, julbord mm. I anslutning till anläggningen ligger Heliflygs bas och härifrån fiskare och flygs fjällentusiaster till attraktiva platser i hela fjällområdet. Värdparets engagemang och personliga prägel har skapat den särskilda profil som anläggningen har.

Fädemegården ägdes av den legendariske jägaren, historieberättaren och fjällbonden Oscar Andersson. På gården finns många föremål gamla bevarade bla a en gammal bagarstuga som värdparet hyr ut men som

skulle vara intressant som minimuseum. Ägaren är en Den

mångsysslare. egna arbetsinsatsen och mångkunnigheten har i stor utsträckning bidragit till att anläggningen är vad den är idag.

Kapacitetsutnyttjandet under vårvintern är mycket högt. Fullbokat under nästan hela perioden från april-juni. Halvbelagt hela våren. En och annan konferens eller företagsgrupp kompletterar Under sommaren säsongen. finns dock en relativt stor ledig kapacitet på utlogisidan. serveringen nyttjas dock nästan till fullo av dagbesökare och Bland bussgrupper. initierade bussarrangörer sägs Tjärnberg vara ett måste.

Man kan konstatera att behoven för vårvinterturism är väl ganska tillgodosedda på anläggningen. Däremot finns brister i utbudet runt anläggningen vinter- och sommartid, främst i frågor som kan ägaren ej påverka. Det är framför allt kortare skoter- och vandringsleder som

saknas. Riktiga utflyktsmål som kan nås under en dagsutflykt med bra

skyltning, vissa svårframkomliga partier spångade samt bra information kring olika lämningar och sevärdheter saknas också.

l fjällområdet finns flera inventerade som gamla kulturminnesplatser ännu inte bevarats och för besökare. Runt dessa bör iordningsställts förutom information även enkla rastplatser med eldstad iordningställas.

Lederna bör sammanfogas till andra leder tex Kungsleden för att öka utnyttjandet. Man har tidigare diskuterat en omsträckning av Kungsleden så att den passerar Tjärnberg men inget tyder ännu på att planerna kommer att realiseras.

lnga enkätsvar har inkommit från husvagnsägare vid Tjärnbergs stugäy. Vid samtal med några av gästerna framkom att man här söker avskild heten och uppskattar den speciella atmosfären och profilen samt att man är mycket nöjd med service- och aktivitetsutbudet vintertid. I likhet med enkätsvaren anser man att det finns mycket att göra för att förbättra skoterlederna och utflyktsmålen samt att det totala fiskeutbudet i området bör förbättras. Fiskevårdande åtgärder för att fisket i trygga framtiden samt fler upplåtna vatten efterlyses.

3.4.4 Enlcitkeln

10 mil söder om riksgränsen, där Polcirkeln korsar Silvervägen, ligger Polcirkelns camping, husvagnscamparnas knutpunkt. Här har tidigare funnits cn upplogad parkering för husvagnar utan Våren 1991: elplatser. färdigställdes ett hundratal nya husvagnsplatser platsen på samtidigt som byggandet av komplett servicehus med livsmedel, kiosk, bensin och verkstad för reparation av bilar. skotrar och husvagnar påbörjades. Denna etapp beräknas färdig inför vårsäsongen 1991. Husvagnsplatsen var redan under våren -90 fullt utnyttjad.

För både vinter som sommarturismen Polcirkeln en stor utgör själva attraktion. Därför är det förvånansvärt att inte Polcirkelplatsen har en bättre skyltning. Samma blindhet som för här råda när Kungsleden tycks det gäller att utnyttja befintlig gratisreklam för området. De som trots allt stannar till vid platsen för att rasta och fotografera möts vintertid av en skymd skylt av samma typ som finns på andra polcikelplatser. Framför skylten står nämnligen ofta minst en husvagn. Sommartid sker dock en förbättring då en liten kåta riggas där vissa upp, slöjdalster säljs av en driftig samekvinna i området.

Vägverket i Norrbottens län har på senare tid riktat allt större intresse för en utveckling av skyltning och av rast uppförande ändamålsenliga och informationsplatser på stragegiska platser i länet. En föreny policy slås som tar fasta på att platserna ska utformas, utrustas och skötas så att de blir attraktiva och ändamålsenliga. Avståndet mellan dessa bör inte överstiga 30 min restid och de bör hållas öppna året om. De bör utmärkas med namn i god tid (läs Polcirkeln 500 och m) en samordning av skötsel bör ske med kommuner eller i området. anläggningar

De två strategiska platser som av Vägverket föreslås som rast eller

informationsplats i området är Merkenäs vid norska med gränsen, värmestuga vid bommarna, för väntande bilister vid väderfördåliga hållanden på kalfjället, samt Polcirkeln. Den sistnämnda som rast- och informationsplats för turism- och näringsliv i området.

Samtidigt pågår försök i länet att på informationsstrategiskt belägna platser sälja områdets turismprodukter och slussa vilsna turister till rätt ställe. Ett exempel är turist- och inforrnationscenter Lappesuando som servar hela Kiruna och Gällivareområdet med turistinformation och

bokning. Erfarehetema från projektet har hittills varit mycket positiva och man kan påvisa att insatserna resulterat i en större besöksfrekvens

på perifert belägna anläggningar i området. Norrbottens turistråd har föreslagit att Lappesuando blir pilotprojekt för liknande satsningar på andra stratergiska platser i länet. När resultatet utvärderats bör detta ligga till grund för en liknande vid Polcirkeln. satsning

Konceptet utgår från att turisten åker Wärdshus förbi om slussar ingen in besökaren till de olika och anläggningar sevärdheter som finns i området och som inte syns från bilfönstret. Den teorin har visat hålla i sig fallet Lappesuando. Lyckas man däremot en göra strategisk plats, såsom Polcirkeln, attraktiv att stanna vid och där på ort och ställe ge handfast information om området. hjälpa till med och kan bokning ge aktuella tips, man öka beläggningen och besöksstatistiken på anläggningarna med det dubbla. Därtill har man kanske lyckats sälja några suovenirer, vykort, fiskekort eller en kopp kaffe.

Men platsen måste utformas så att den harmonierar med områdets särprägel. Tex med stor samekåta kiosk och inrymmande information, utekafé, ett litet rengärde samt för några uteplatser matsäcksgäster.

För bokning, skötsel och drift av Polcirkels camping svarar Terje Henriksson, Vuoggatjålme. Han sköter dessutom all service kornkring munens övriga uppställningsplatser i en 5 mils radie mellan Ballastviken och Sandviken. I likhet med Andersson Hilding är Terje en mångsysslare.

En förutsättning för att erhålla helårsinkomst i

det glesbebyggda området. Förutom och drift av bokning anläggningarna sköter han plogning av

samtliga uppställningsplatser, VA-repararationer, sop- och latrinhantering etc. Vid sidan av dessa kommunala driver han en

tjänster egen rörelse med av bilar reparationer skotrar, båtmotorer, etc.

Den planerade vid servicebyggnaden Polcirkeln kommer att ha så stor kapacitet så den har möjlighet att även serva kommunala samtliga

uppställningsplatser längs Silvervägen norr om Ballastviken, även om

avstånden blir långa.

Som tidigare nämnts är det svårt att beräkna framtida behov un ›

anläggningar i området med tanke att på investeringarna kring ännu ej kan utvärderas. Avståndet till Polcirkeln från av många uppställningsplatsema kommer troligen att bli allt för varför enklaste långt lösningen säkert även fortsättningsvis kommer att användas, dvs ned-

skräpning.

Husvagnsturismen under vårvintern har hittills inneburit många problem med nedskräpning och besvärlig, kostsam och sop- latrinhantering. Idag packas och förvaras sopor och latrin av kommunens anställda före-

ståndare. vilket sköts oklanderligt mot av resurser bakgrund tillgängliga Kommunen ombesörjer i veckan. av bortforsling någon gång Förvaringen latrin och sopor är inte tillfredsställande och om inte direkt utgör en, sanitär så negativt olägenhet, inslag i campingmiljön. En lösning av sopoch latrinförvaringen måste komma till stånd.

En försiktig bedömning är att det i framtiden kommer att finnas behov

av ytterligare ett par mindre med bemanserviceanläggningar tillfällig ning under kortare perioder och vissa tider Dessa bör på dygnet. ligga söder och norr om Polcirkeln och serva som deuppställningsplatser ligger avlägset från denna anläggning. Endast enklare service såsom mulltoa, varmt och kallt vatten, kök för telefonkiosk samt självhushåll, sophantering kan här bli aktuellt. från att Bedömningen utgår husvagnsturismen fortsätter att öka i framtiden vilket är av mycket avhängigt fisketillgången i området.

Vad som saknas för att till en göra Polcirkeln-Vuoggatjålme komplett turistprodukt är någon form av och gemensam servering samlingsplats för de många fiskare och turister som vistas i området. Att kunna ta en kopp kaffe eller en öl kring när diskuöppna spisen dagens fiskafänge teras är ett minimikrav för att skall kunna utvecklas. Helst produkten bör även dagens rätt och olika från några specialiteter trakten kunna erbjudas.

För vårvinterfisket, som kärnan i utgör husvagnsturismens aktiviteter, måste fiskevårdande företas. Fisket har med åren åtgärder blivit allt sämre och bygdens befarar att representanter turisterna kommer att svika området om inte radikalt något görs på fiskeområdet. Man anser sig inte själva ha kompetens och resurser att lämna förslag på nödvändiga åtgärder utan hoppas att området kan experter på göra riktiga bedömoch föreslå lämpliga för att fisket både och åtgärder

:iâingar

trygga på kort ng sikt.

Enkäten (50 svar) visar att delar den gästerna uppfattningen. Det nappar helt enkelt inte som förr, en av säger gästerna. Många anger att det beror på nätfisket i vissa och föreslår att sjöar nätfisket begränsas.

l likhet med övriga områden anser merparten att det bör finnas fler och

bättre preparerade skoterleder. saknar olika Många typer av service

medan andra är nöjda med att det inte är så kommeriellt. Så här

skriver en familj; Vi sysselsätter oss kör själva, skoter, fiskar, åker på

madrasser och pulkor. idkar friluftsliv, steker pannkaka och bakar

pinnbröd. Vi trivs! Det råder familjär stämmning på vår parkering. Vi

hjälps åt om någon har problem och drar en fiskehistoria när vi träffas.”

Det gäller att hitta en av lagom avvägning utbyggnad och marknadsföring så att inte gamla uteblir. gästgrupper

Tre km från polcirkeln vid Silvervägen ligger Vuoggatjålme Fjällgård och

stugby. Ensligt men vackert belägen vid stranden av

Vuoggatjålmejaure

och med Tjidtjakfjället som bakgrund. Platsen är riksbekant genom väderleksrapporterna i radion men även som andningshål för fiskare och naturälskare.

Anläggningen drivs av familjen Helamb, en av två bofasta familjer i

Vuoggatjålme. Björn Helamb är även delägare i Helikopter- och sjöflygs-

företaget Arctic Air som bl a lyfter fiskare och upp turister till attraktiva vatten och väglösa platser. Företaget är välkänt, och har lite av inslag Biggles i sin marknadsföring.

På finns 76 fasta anläggningen bäddplatser i moderna eller halvmoderna

stugor. De moderna stugorna är nyrenoverade med två sovrum, allrum,

dusch, wc, pentry, tv samt sänglinne. Utrustningen håller relativt hög klass med tex tjocka täcken, lyxiga handukar, vinglas etc. Ett tjugotal

husvagnsplatser finns som samutnyttjar med de

servicebyggnaden enklare stugorna. Bastu och TV-rum finns också till deras

förfogande.

Ägarna har tidigare ansökt om för

lokaliseringsmedel byggande av

konferenshotell vid Ansökan fick anläggningen. dock avslag med hän-

visning till bristande

marknadsförutsättningar. Norrbottens Turistråd har dock föreslagit att befintlig anläggning byggs ut med några

VIP-stugor för att kunna

erbjuda incentivegrupper logi och att befintliga stugor

utrustas med telefon och i förekommande fall daglig bädd- och städservice. Som komplement en

uppförs konferensbyggnad med fullständig konferensservice, reception och

restaurang.

l framtiden kommer de båda A-kommunema, Arvidsjaur och Arjeplog, att marknadsföras som en helhet mot incentivemarknaden. Den helhet som dessa båda kommuner, i komplement till varandra en utgör, ger attraktiv säljbar produkt. För ändamålet av lämpligt logi, högre standards saknas dock i fjällområdet För att kunna idag. förlägga incentivegrupper till de nordligaste delarna av A-kommunerna krävs, enligt initierade bedömare en bättre logiprodukt.

Förslaget skulle tillfredsställa önskan att få bort ägamas servicedelen och reception och därmed medföljande från bostadsdelen som spring idag inrymmer reception, TV-rum och serviceanläggning. Restaurangdelen skulle även tillmötesgå behovet av och samlingspunkt matställe för fiskare och andra turister i hela

polcirkelområdet. Ägarna håller dock .fast

vid att de tidigare planerna skulle innebära en bättre profilering av anläggningen genom sin utformning. Bla a ritades hotellet i form av en

örn, symbolen för Vuoggatjålme.

Sommar- som vintertid anordnas olika aktiviteter i mån av tid. Här finns motionsslinga och uthyrning av skotrar och båtar. Men i likhet med andra

anläggningar saknar man preparerade, rösade leder och till skoterspår fiskevatten och utflyktsmål.

Ett par mindre som

övemattningsstugor/värmestugor utflyktsmål och

skydd för fiskare som överraskas av oväder är önskemål som står högt på önskelistan förutom behovet av fiskevårdande för att åtgärder trygga framtidens fiske. För fisketurismen samma vatten med utnyttjas röding och öringbestånd, som Polcirkelns gäster.

I dvs

huvudbyggnaden bostadshuset finns en inredd matsal som tidigare använts för försäljning av kaffe och mat.

I dagsläget finns i familjen

ingen kapacitet att öppethålla serveringen. Dessutom det som upplevs störande att inrymma i det bostadshuset. servering egna

Den flygprofil som samt anläggningen familjen skapat bör kunna utnyttjas bättre. Här föreslås ett i miniflygmuséum anslutning till anläggningen, som inte minst skulle av uppskattas bamfamiljerna.

Sammanfattningsvis finns det ett stort behov av form av

någon servering i eller Polcirkeln. En

Vuoggatjålme samordning mellan de två anlägg-

ningarna bör göras och förslag lämnas denna snabbt kan

på hur fråga

lösas på bästa sätt.

3.4.6 Qvxjga anläggningar

i området_

I rapporten har hittills de som anläggningar är intressanta ur utveck-

lingssynpunkt inom den närmaste framtiden behandlats.

Övriga anlägg-

ningar i området är därmed inte ointressanta men bedöms inte som

strategiska eller i lika stort behov av utvecklingsinsatser. Samtliga

anläggningar är dock intressanta för en gemensam turistinformation vid

polcirkeln enligt föreslagna modell.

En av dessa är Silverhyttan i Ballastviken. som efter sin utbyggnad av

stugor och restaurangdel är en av de modernaste och största i området.

Värdparet Gun Skavik och Alf har med Sjåeng egen arbetsinsats lyckats

förvandla en ganska sliten till ett anläggning modernt värdshus med ljus

och trevlig atmosfär. Med sina satsningar på norska marknaden och på danskvällar har man fått en allt växande kundkrets. Förutom fisketurism

erbjuder man för konferens- och arrangemang bussgrupper. Läget, och

den goda maten, lockar även många genomfartsresenärer att stanna till

vid restaurangen. På Silverhyttans önskelista står en längre parkering vid Silvervägen, för att trafik ska tung kunna parkera. samt bättre

skyltning. .

Liknande önskemål finns även på övriga anläggningar i området. Det är

därför av största vikt att en mellan dialog kommunens näringslivsnämnd

och näringen förs för att bättre tillgodose dessa små men väsentliga önskemål.

3.5 Gemensam marknadsföring och

produktutveckling

Genom senaste satsningen på projekt Storfiskarland, har behovet av

gemensam marknadsföring mot fisketurismen delvis tillgodosetts. På

anläggningarna upplever man att utbudet av olika kataloger, annons-

kampanjer etc är för stort och att och samordning långsiktiga strategier för hela området saknas. Det blir en slant här och en slant där och

tillsammans ganska utan att mycket pengar man vet hur mycket varje satsning i verkligheten ger i ökad försäljning, om den över huvud

taget

generar någonting alls.

En mer offensiv

försäljning bedöms vara en lösning Genom

på problemet.

pågående projekt A-kommunerna/Turism i att

syfte utveckla turismen under perioden och april-november genom att bli proffsigare på försäljning och mottagande, kan fördelar många nås.

Man lär sig att vara ute och sälja och vända sig till rätt marknadi i produkt. En annan åtgärd, som förmodligen skulle det bästa r* :Lst ge i förhållande till satsade resurser, är en satsning på Polcirkeln som säljare av hela området.

För att utveckla den gemensamma produkten i övrigt finns idag potential för ett ambulerande guide- och aktivitetsföretag i området. Här är det lämpligt att någon befintlig anläggning tex eller Tjärnberg Vuoggatjålme. som båda har flygföretag, breddar sin verksamhet med vildmarksggiri ning och aktiviteter både för enskilda gästgrupper som för konferens» och incentivegrupper.

4 . LAISDALEN

Området utgörs av en sträcka på ca 2 mil, från Hällbacken i söder till Bäverholmen i norr. En semester-idyll för fiske, skoter och vandringsturism. Den sista biten från Adolfström till Bäverholmen är sommartid väglös och nås via turistbåt. Vintertid plogas väg över vilket tidvis sjön faktiskt utgör den bästa vägsträckan i området.

l området finns ett tiotal Totala antalet fasta stugvärdar. bäddplatser är450 st och antalet husvagnsplatser med el är ca 73 st. Det finns även

utrymmen för husvagnar utan el på flertalet anläggningar. De flesta stugvärdar i området har likartad profil på sina De har en anläggningar. ganska ensidig produkt som mest riktar sig mot turism. fiskekunnig Gemensamt för alla är att man sätt tar hand om på ett mycket personligt sina gäster, erbjuder ovanliga tjänster såsom eller av infrysning tillagning fångst, uppvärmning av i förväg etc. uppställda husvagnar

Det finns dock några värdar som satsat en mer differentierad på produkt. På Marklunds turistinfo i Gautosjö finns förutom och stugor husvagnsplatser en liten kombinerad servering och konferenslokal som att gör man kan ta emot företagsgrupper o dyl. På anläggningen planeras även en bastu.

Granne till Marklunds Wennströms som även har kiosk. De ligger stugby båda anläggningarnas serviceutbud varandra. Båda i kompletterar har, likhet med andra stugvärdar, av uthyrning båtar, skotrar, fiskeutrustning m m.

I Adolfström finns och en välutrustad bensinförsäljning fiskeshop. En annan stugvärd, familjen Thorfe, har sitt lilla inrett en på jordbruk ateljé med försäljning av hantverksprodukter. har Slutligen värdparet Sundqvist i Bäverholmen en egen profil på sin För det första anläggning. kan den ej nås med bil annat än vintertid. Dessutom satsar man på lokala specialiteter i sin restaurang. Bastu och konferenslokal finns också.

Värdparet ordnar aktiviteter och utflykter och därmed har anläggningen blivit mycket attraktiv för företagsgrupper, främst från Piteå-Skellefteå.

4. 1 Framtida utvecklingsinsatser

Att området är attraktivt för turister förstår besökare. Området varje ligger mycket naturskönt vid Laisälven och de De omgivande sjöarna. vackert belägna små anläggningarna med sin har familjära prägel nästan uteslutande återvändande besökare vintertid. Fisket har hittills varit gott men även i Laisdalen märker man av ett sjunkande bestånd. I likhet med övriga fjällsjöar, upplåtna för allmänheten, måste här fiskevårdande

åtgärder till för att trygga fisketurismen i framtiden.

En stor oro inför framtiden råder i bygden. Vad som händer i Laisvalls

gruva och om vattnet kommer att ledas över för att frigöra fyndigheter, har stor betydelse för Oavsett om bygdens utveckling. detta sker eller inte kommer det att få konsekvenser betydande för befolkningen. Tryggas gruvdriften innebär detta fortsatt infrastrukturell service men

det innebär samtidigt konsekvenser för negativa fisket uppströms Laisälven och någon form av Exakt hur stora miljöpåverkan. konsekvensema blir är det ingen som med säkerhet kan bedöma. Därför är det naturligt att befolkningen i Laisdalen är något pessimistiska inför framtiden.

Det största hindret för en av utveckling husvagnsturismen, framförallt vintertid. utgörs dock av den dåliga mellan Laisvall och Adolfvägen ström. Förutom att om vägen påminner en alpväg, krokig och smal, så är

vägbeläggningen mycket dålig. Under vårperioden kan vägen vara nästan oframkomlig, inte minst för husvagnsekipage.

l-lusvagnsturistema klagar, och stugvärdarna anser inte att det finns

idag utrymme för en expansion så länge vägen inte förbättras. Det är därför ur

strategisk synpunkt viktigt att vägfrågan löses, oavsett vad som planeras för Laisvall i övrigt.

Under sommar och höst är det främst vandring och rekreation som lockar turister till området. Samma och

dåliga skyltning marknadsföring som i

Jäckvik råder även här. En där korsar portal Kungsleden vägen i Adolfström samt bätte förvarnande skyltning föreslås.

Mellan Adolfström och Ammarnäs saknas idag övemattningsstugor efter Kungsleden. Planer på sådana finns men handläggningen av ärendet har dragit ut på tiden.

En märkbar irritation råder över att man från myndigheters sida inte kommit till skott i byggandet av raststugor. Man anser även att standarden på dessa ofta görs högre än behovet och att detta fördröjer besluten samt fördyrar investeringen onödigt.

Fjällområdet kring Laisdalen upp mot Bäverholmen för tankarna till

termer av ett sista andningshål för den som på egen hand vill uppta???

naturen utan kommersiella jippon. Vägen som är återvändsgränd tillåter ingen genomfartsturism. Därför kan man betrakta alla besökare som högmotiverade, välinformerade turister som vet vad de vill.

I marknadsföringen av området måste man ta hänsyn till detta och inrikta resurserna mer mot produktutveckling och direkt försäljning Turistvärdarna i området är inte lika betjänta av allmän marknadsföung av tex polcirkeln, midnattsolen etc utan här gäller det att få kunderna arv åka in på deras väg. Helst boka i förväg. Det kan vara svårt att motivera en turist utan särskilt mål, som besöker turistbyrån i Arjeplog att åka så pass långt på en väg som inte tillåter genomfart, för att besöka Laisdalen, Utan tvekan är det bättre att försöka nå enskilda kundgrupper genom en personlig och informativ försäljning, artiklar i tidningar, tv-program etc,

När man väl lyckats marknadsföra området är det inte minst viktigt at: skyltningen till och i området är väl synlig och informativ.

5 . SAMMANFATTNING

Husvagnsturismen är en av de viktigaste näringarna för Arjeplogs fjällvärld och ett direkt resultat av de rika möjligheterna till pimpelfiske, skoterkörning och rekreation som erbjuds i området längs Silvervägen och Laisdalen.

Många turistanläggningar har sin viktigaste utkomst därifrån. Även handeln och övrig infrastruktur vilar till stor del på denna grund. Samtliga husvagnsplatser i området visar i stort full beläggning under

pimpelsäsongen från februarilovet till slutet av maj. De nytillskott i husvagnsplatser som färdigställts under våren 1990 har samtliga fått full beläggning omedelbart efter öppnandet. Antalet förfrågningar om husvagnsplatser är under denna period betydligt större än tillgången.

Detta ger vid handen att det finns utrymme för ytterligare utveckling av husvagnsturismen. En utbyggnad av kan dock inte

husvagnsplatser

isolerat utveckla turismen i området. Aven servicenivån, tillgången på fisk samt övriga attraktioner hänger intimt samman med en framtida

utveckling.

En annan viktig fråga är hur näringen skall utvecklas på helårsbasis och hur utbyggd kapacitet kan utnyttjas även under övriga säsonger för att erhålla så god lönsamhet som möjligt och erbjuda längre sammanhängande arbetstillfällen.

Mot den bakgrunden behandlas i rapporten även förslag på åtgärder i säsongsförlängande syfte samt diskussion om samverkan mellan turismnäringen när det gäller marknadsföring och försäljning av befintliga

produkter.

Eftersom det i dagsläget finns relativt långt framskridna planer på utbyggnad av husvagnsplatser och serviceanläggningar längs Silvervägen lämnas i utredningen inga förslag som innebär tillskott av kapaciteten. Resultatet av befintliga planer bör först utvärderas innan ytterligare service på detta område föreslås. kommer således att vara Frågan öppen. Slår investeringarna i ny kapacitet väl ut kan det finnas för potential ytterligare utbyggnad av husvagnsservice på andra platser längs

Silvervägen.

Samtal med anläggningsägare och i området samt den turistentrepenörer

enkätundersökning som genomförts pekar mot några andra åt-

viktiga gärder som behövs för att stärka näringen i området.

En av de viktigaste åtgärderna rör fiskevården. Försämras fisket kommer också turismen att området. Andra berör enkla överge förslag ganska åtgärder som skall leda till ett bättre utnyttjande av i kapaciteten området. Ett exempel är information och vid där de försäljning Polcirkeln, flesta turister stannar till. Här föreslås en tilltalande med rastplats gemensam informationsbyggnad där området längs Silvervägen kan säljas genom bla a turistvärdar/säljare och utställningar. Ett annat exempel är förbättring av skoterleder och av iordningställande utflyktsmål med skyltning och rastmöjligheter.

För Laisdalens del är den och första en av viktigaste åtgärden förbättring vägavsnittet mellan Laisvall och Gautosjö. kan, med Husvagnsturismen nuvarande vägstandard, inte öka, hur än som mycket husvagnsplatser planeras.

249i_ i

Den uppgiften för framtiden måste vara att sätta igång en viktigaste bland aktörerna i området som leder till en samordning av process mot ett gemensamt mål. Denna rapport pekar mot gemensamma åtgärder första lösningar och projekt som kan inleda denna process, men några måste ske lokalt av turismnäringen självt. Det viktigaste genomförandet är att som alla är intresserade av, kommer till stånd - inte hur åtgärder, och av vem.

Ett av direktiven till förhandlingsuppdraget är att det skall finnas lösför ägande, drift och ansvar för de åtgärder som föreslås. Några ningar medel för dessa kan inte I denna rapport har statliga åtgärder påräknas. endast första att föreslå Steg två handlar om att steget tagits; åtgärder. i samråd med kommun och turistorgan föreslår lösningar näringen själv ansvars- och Kan man finna bra på finansierings-, ägandefrågan. modeller för detta, som på sikt är självbärande och vilar på företagsekonomisk grund, bör även samhället bli intresserade av stödjande insatser.

Området längs Silvervägen passeras i juli dagligen av ca l 800 personer. Endast en liten del av dessa stannar i området så pass lång tid att uppehållet som föreslås i denna har till

genererar pengar. Åtgärderna rapport

stor del fokuserats att få dessa resenärer att stanna längre i kring området, utan större extern marknadsföring.

Till området längs Laisdalen, vars väg ej möjliggör genomfart, kommer enbart högmotiverade turister. Här har den externa marknadsföringen givetvis en ökad betydelse. Viktigast är dock i första skedet att förbättra produkten och framkomligheten.

Genom de som är föreslagna i rapporten kan ett första steg tas åtgärder mot att öka lönsamhet och attraktionskraften i området.

s. UTREDNINGENS FÖRSLAG

Under de två avsnitten nedan sammanfattas de förslag på åtgärder för området längs Silvervägen och Laissdalen som återfinns i rapporten. l kapitel 3 och 4, diskuteras de olika åtgärdemas syfte och innehåll mer i

detalj.

6.1 Silvervägen

Innan ytterligare utbyggnad av servicekapacitet för husvagnsturism utvärderas de satsningar som hittills är gjorda i form av planeras, servicekapacitet i Polcirkeln och Jäckvik. l planeringen av framtida ny behov vägs även utvecklingsplanerna för Hyttmästargården in.

Den viktigaste uppgiften för att bibehålla och öka vårvinterturismen i området är att trygga fiskebeståndet för framtiden. Resurser måste kanaliseras och insatser måste intensifieras mot betydande fiskevårdande åtgärder som ger långsiktiga resultat.

Polcikeln ges en attraktiv och väl synlig skyltning. Detta innefattar även förvarnande skyltar norr och söder om Polcikeln.

Tomten kring polcirkeln vid Silvervägen iordningställs så att den blir en attraktiv sevärdhet med rastplatser och tillfälle till fotografering av polcirkelskylten.

En gemensam turistinformation samt ev café/försäljning

förläggs till Polcirkeln efter utvärdering av pilotprojektet i Lappeasuando. Informationsbyggnaden bör få en lokal profil, i form av kåta eller annan för området särpräglad byggnad. Byggnaden skall inrymma turistinformation för hela området från Jutis i söder till norska gränsen samt ev slöjd- och souvenirförsäljning. Huvudman bör den befintliga näringslivsföreningen eller kommunen vara.

De unika kultur och naturlämningar (kulturminnen utflyktsmål, naturvårdsobjekt) som finns i området tas tillvara och utvecklas på ett ur turismsynpunkt attraktivt sätt. Inte minst skyltning kring och till sevärdheterna är viktig.

Kortare vandrings- och skoterleder från de olika anläggningarna till attraktiva utflyktsmål (se ovan) iordningställs. Det är viktigt att huvudmannaskapet, samt kostnadsansvaret för dessa löses på ett tillfredställande sätt.

Näringslivsföreningen i området ges i uppdrag att utarbeta handlingsprogram för ovan nämnda åtgärder. Detta skall omfatta dels att inventera intressanta objekt samt lämna förslag på vilka objekt som är av intresse för bevarande och hur dessa kan göras tillgängliga för turismen, dels förslag på prioriterade skoter- och vandringsleder samt genomförande och förslag på huvudmannaskap. Norrbottens Turistråd får i att i samråd med näringen föreslå lösningar på finansierings-

;Ipápdrag r gan.

Mindre turistinvesteringar i området stimuleras. Exempelvis renovering av bagarstuga till minimuséum. uppförande av mindre raststugor/vindskydd som utflyktsmål för skoterfamiljer. vandringsturister och konferensgrupper, fjällflygmuséum för barn i Vuoggatjålme etc.

I Vuoggatjålme eller Polcirkeln utvecklas servering, café ocheller barverksamhet i anslutning till någon av turistanläggningarna så att behoven på de båda anläggningarna samordnas.

På sikt dammas de gamla planerna att anlägga en konferersbyggnad i Vuoggatjålme av och omarbetas i syfte att finna en godtagbar lösning ur marknads - och Goda finns för lönsamhetssynpunkt. förutsättningar utveckling av en mindre konferens- och incentiveanlñggning vid stugbyn som kompletteras med ett antal VIP-stugor samt att befintliga stugor utrustas med telefon och bäddservice utförs.

l Jäckvik förbättras skyltningen av Kungsleden, dels vid själva leden men även förvarnande skyltar efter Silvervägen. Portaler till leden byggs på ömse sidor om vägen.

Privata initiativ vad gäller utveckling av guideföretag för vildmarks- och incentiveturism bör stimuleras eftersom sådan kapacitet i stort sett saknas i området idag.

6.2 Laisdalen

Norrbottens Turistråd tar initiativ till en seriös diskussion med Vägverket om förbättring av vägstäckan Laisvall-Adolfström. Det är av avgörande betydelse för bibehållande och utveckling av husvagnsturismen i området att detta vägavsnitt förbättras.

Projekteringen av nya turiststugor längs Kungsleden mellan Adolfström och Ammarnäs påskyndas.

skyltning med hänvisning till Kungsleden förbättras, dels vid vägskälet mot Laisvall och med stor iögonfallande skyltning, där Kungsleden korsar Laisdalcn.

Efter förbättring av breddas marknadsföringen av Laisdalen

vägen

mot en större marknad. Aven sensommar- och höstfiske samt fjällvandring är intressant ur marknadsföringssynpunkt.

27 Bilaga 1.

SAMMANSTÃLLNING AV ENKÃTUNDERSÖKNING

Antal enkåtsvar: 106

Fiska 20 % Fiska i kombination med annat 71 % Annat 9 %

Andra skäl som angetts är sola, skoterâkning, skidåkning, vistas i fjällnatur, rekreation, Av dessa faktorer är sola och umgänge. skoterákning mest populära.

. . _

Förvånansvärt stora familjer i varje sällskap.

Ålder

Vanligast med medelålders par med bam kring eller över 10 år. 253

28 . |“.E.l. H.. |.l,,

Ja 94 % Nej l % Ej svar 5 %

. . 4 .v. ,,

Nej, allt är toppen! 82 % Ja 18 %

TV, telefon, skotertur med ledare, motionsspår, samkväm, i dans, pizzeria, lekplatser.

n r 7

Nej, allt är välordnat 34 % Ja 66 %

Servicehus, nätbutik, bensin, bättre markerade och preparerade skoterleder, belysning vid toaletter, bättre TV-mottagning, bevakning av snöskoter och släp när man är borta, skoterservice, mer säsongplatser med el.

.

Inga svar från Tjärnberg, mycket få svar från Ballastviken, Otto Westerlunds i Jäckvik samt Sandvikens camping.

29 Varit här tidigare och trivs samt

flex; Lungnt, orörd natur, här finns dusch o TV . .. .,

8 I r l

Räknas närområdet samt Piteå bort är det förvånansvärt många västerbottningar som vistas i Arjeplogsfjällen. Utifrån den bokningslista varifrån utskicket till 150 av totalt 450 bokade gäster gjordes, kan man se vilka orter de kommunala gästerna på

husvagnsparkeringarna längs Silvervägen kommer från:

Arvidsjaur 18 %

Älvsbyn 13 %

Arjeplog 5 % Qvriga närorter i BD 9 %

Övriga BD 27 %

AC 27 % Norge l %

Inte enbart boende nära tex

Silvervägen Skellefteå, Piteå

lockas till

Arjeplogsfjällen. Många kommer från Västerbottens inland.

Nästan ingen från Norrbotten norr om Luleå och Boden. Det är alltså i huvudsak närmarknaden i större orter som hittills lockats till

anläggningarna.

Inget

1 v 7

Ja 89 % 9 % Nej svar 2 % Ej

mmm

Varje svar 6 % Ej

förekommande redovisas först.)

(Mest

-Preparerade, markerade skoterleder önskas. -Förbud mot nätfiske i Sädva. -Servicebyggnad saknas i norra delarna. -Rösade leder till fjällsjöarna saknas. -Skoterled under bron i Vuoggatjålme. -Kafé eller önskas i Polcirkeln/Vuoggatjâlme,

värmestuga/samlingslokal

-Försiktighet vid utbyggnad för att bevara fjällnaturen. för att förbättra fisket. -Stödåtgärder -Parkeringsplatser längre upp på fjället. vindskydd vid storm, dimma etc. -Småstugor, -För höga priser i förh. till standard. -Fler fiskevatten för de som har Arskort, reglerad skotertrafik på bättre kartor över leder och info om fisket etc, telefon husvagnsområdet, och önskas, vägar till sjön för att kunna sjösätta båtar, cementgrill Håll Rent, bortforsla sopor o latrin från parkeringen kampanj Sverige oftare, större utrymme mellan husvagnarna.

31 Bilaga 2. KÃLLOR

Rapporter/Brochyrer

Norrbottens Turistråd Förslag till Turisthandlingsprogram för Arjeplogs kommun, 1987 Arjeplogs kommun Utvecklingsprogram för Lappmarksfjällen Logi och aktivitetsfolder, 1990 Fiske i Arjeplogs fjällvärld, 1990. Arb grp Storf.land Storfiskarland, 1990 Sveriges Turistråd Besöksnäringens regionala effekter på ekonomi och sysselsättning, 1988.

TEM. Tnristekonomisk modell. 1939.

E Inkvarteringsstatistik 1989 Silvervägens Fjällområdes PM om en bygds framtid, 1987. Näringsförenin g VIAK för Utbyggnadsplan alpin vintersportanläggning i Jäckvik. 1987.

Vägverket Trafikräkningsstatistik, 1988. Div. skrivelser/informationsblad om rastplatser etc.

& Adventure Projekteringsunderlag för Lappesuando

turistanläggning, 1989-90.

1(50) BILAGA

Rapport från en

studieresa i amerikanska och kanadensiska

nationalparker

December 1989 259

.

..

John.

v . .in u .ut

.tuta

.

anti:

::.»:_.<..u.=.r.

Inledning

Förhandlingsgruppen för avtal om vissa insatser för främjande av turismen i Norrbotten (Jo 1988:01) har till uppgift att med olika typer av insatser, försöka åstadkomma permanenta sysselsättningstillfällen och en utvecklad infrastruktur inom turistnäringen i Norrbotten, i mycket som ersättning för sviktande sysselsättningsunderlag i de traditionella basindustrierna.

En av många åtgärder som diskuterats i detta sammanhang är en ny nationalpark: Kirunafjällens nationalpark vars bildande skulle samordnas med andra insatser och vars utformning skulle få en annan profil än den gängse för svenska nationalparker.En av utgångspunkterna för parken skulle vara att i högre utsträckning än tidigare, göra parken tillgänglig också för de delar av befolkningen och utländska turister som normalt inte tar någon del av nationalparkerna för egen rekreation.

I USA och Canada har, mot en annan bakgrund ån vár, sedan länge system utvecklats som möjliggjort ett sådant högre utnyttjande av skyddade naturområden, för breda grupper av befolkningen.

I syfte att ta del av erfarenheter av dessa system och metoder för styrning och förvaltning, företogs en studieresa till dessa länder i september och oktober 1989.

Deltagare på resan var, förutom den av regeringen utsedde förhandlaren och sekreterare;

Björn Eriksson, Arbetsmarknadsdepartementet och expert i utredningen (andra veckan av resan)

Lars Sandström, Norrbottens Turistråd och expert i utredningen

Jan-Olof Hedström, Länsstyrelsen i Norrbottens lån

Paul Kowalski, Kiruna kommun

Kurt Edin, ordförande i Kiruna Jakt- och Fiskeförening Erik-Anders Niia, Routasvoumas sameby 264

Bedömning/Slutsatser

Slutomdömet är att studieresan var mycket givande och väl vård de resurser som lades ned på den.I direkt anslutning till de bedömingar och slutsatser som presenteras här, finns en redogörelse för resans samtliga officiella möten.De viktigaste erfarenheterna kan sammanfattas på följande sätt:

*det system med särskild lagstiftning för varje park, flexibelt system med varierande regler för olika delar av samma park och fastställande av verksamheten i resp. park i särskilda planer, som gällde i båda länderna, är intressant också för Sverige

*existensen av verksamheter som normalt inte förekommer i svenska nationalparker och hur man styrde dessa för att undvika exploatering och kommersialisering

*de finansiella lösningarna och flexibiliteten kring dessa

*det flexibla och informella samarbetet mellan offentliga och icke-offentliga organisationer

*den stora vikt man lade på information, i synnerhet lokalt, och strävan efter consencusöverenskommelser

Slutsatsen är att mycket arbete återstår innan frågan om bildande av Kirunafjällens nationalpark är mogen för slutligt beslut.Det kan finnas betydande nationella och i ett europeiskt perspektiv även internationella motiv för en park, som ett arv för framtiden.samtidigt måste en sådan förändring vara accepterad och förankrad i alla berörda grupperingar, och system som möjliggör ett ökat nyttjande under kontroll, utvecklade.

Ett sådant arbete kommer att ta tid och man måste vinna erfarenheter för att lyckas.Därför är det viktigt att arbetet inte avstannar i detta skede.

6 Ett sätt att föra framåt år att inleda en försöksverkscmnet frågan i nuvarande Abisko nationalpark, som skulle innehålla de redan om lokal förvaltning och tidigare presenterade förslagen av men också någon form av utvecklat zonindelning parken, besökscentrum i Abisko.

Ansvaret för den fortsatta utvecklingen i denna fråga, får nu anses finnas lokalt i Norrbotten, i första hand hos länsstyrelsen i länet och Kiruna kommun.Utredningen bör för sin del kontakta bl a Naturvårdsverket centralt för ett möte.

1 __..›---\ fw

Bill Frans/son

»Mk

stefajásjölander

Möte med representanter för federala National Park Service Administration, på Department of the Interior i Washington, USA (Acting Chief Jim Stewart, Division of Planning and Development, Ms Janet Edwards, Pacific Northwest Regional Office, Ms Priscilla gaker, gourism Planning, m fl)

Den centrala organisationen i National Park service har som huvudsakliga arbetsuppgifter:

*frågor av policykaraktär, t ex vid bildandet av nya parker

*teknisk assistans till organisationen på regional nivå (USA är indelat i 10 regionala områden med vidhängande kontor) och till de enskilda parkerna (354 stycken)

*utbildning av i första hand chefspersonal på alla nivåer

*forskningsinsatser, egna och genom finansiellt stöd

Man hjälper inte sällan också till med marknadsföring av parkerna, generellt eller för en enskild park (dock inte för turism, se nedan).

Motiven för att bilda en park är numera nästan uteslutande skyddsoch bevarandeaspekterna, en tydlig förändring av med policyn jmf tidigare.Det betyder att man inte längre lägger ned resurser på att göra reklam för parkerna för turism, något som för övrigt i alla fall inte behövs, eftersom många parker ändå är överfulla.Dessutom år det så att även kommersiella intressen marknadsför de parker de investerat i.

Var och en av de 354 parkerna har sin konstitutionella bas i en egen lag, just bara för den parken (undantag Alaska, se berörda avsnitt längre fram).I lagen stadgas att ett visst område skall sättas av som park och i någon utsträckning hur parkens speciella karaktär och profil bör vara.

8 Efter lagstiftningsbeslutet vidtar det egentliga arbetet med att i detalj planera och utforma aktiviteterna i parken.Det arbetet utförs i en grupp bestående av 10-25 tjänstemän med varierande kompetens (ekonomer, biologer, landskapsarkitekter, etc; jmf resurserna i sverige).Resultatet presenteras i en General Management Plan för parken.Ett antal sådana planer finns med 1 det material vi erhöll.

Alla frågor som berör innehåll och aktiviteter i parken och de anläggningar som krävs för detta, behandlas i generalp1anen.Där stadgas således graden av exploatering och bl a fastställs regler för och omfattning av koncessionsverksamheten i parken (se vidare under nästa avsnitt).

Även om gruppens förslag formellt underställs centrala National Park Service för synpunkter och i vissa fall godkännande, är i praktiken det regional och lokala inflytandet över utformningen av parken helt avgörande, så länge det är baserat på lagstiftningens intentioner.

Någon formell remissomgång vid bildande av nya parker finns inte.stor hänsyn till lokala intressen tas ändå (ofta större än exempelvis i sverige).De lokala organisationerna är ofta representerade i planeringsgruppen eller får andra möjligheter att yttra sig.Mánga olika typer av intressenter får tillfälle att lämna synpunkterzbet kan vara ägare till mark som är tänkt att ingå i parken, yrkesutövare i området, ideella naturvårdsorganisationer, kulturorganisationer, m fl. Ofta lämnas synpunkterna på särskilt arrangerade möten för allmänheten.

I praktiken återstår endast ett par federala parker att bilda.Initiativ till nya parker är numera alltid politiska.

I nya parker och i de senaste som bildats, tillåts affärsverksamhet och annan typ av arrangemang i betydligt mindre utsträckning än tidigare, som ett uttryck för att bevarandeaspekten har ökat i betydelse.Olika typer av investeringar för turister förläggs istället i direkt anslutning

9 till, fast utanför, parkerna, ofta i anknytning till s k visitors Center.Den numera restriktiva attityden har tom inneburit att tidigare lämnade tillstånd för affärsverksamhet i parkerna, har tagits tilllbaka, dvs inte förlängts när kontraktet gått ut, om verksamheten ansetts stå i konflikt med skyddsaspekterna.

För vissa speciella områden i några parker som anses särskilt känsliga, finns ett tak för hur många besökare man släpper in i parken samtidigt.Amerikanarna är därför noggranna med att planera sina semestrar i parkerna genom bokningar i de datoriserade system som ofta finns, långt i förväg.

Utöver de federala parkerna, finns en stor mängd ytterligare parker som har delstaterna som huvudmän.Administrationen av dessa delstatsparker ligger centralt under State Department of Wildlife.Något direkt samarbete med denna organisation finns inte från den federala National Park.Man har dock kontakt i frågor som rör bildandet av nya parker, där State Department ofta är remissorgan, inte minst därför att mark inom det tilltänkta parkområdet inte sällan ägs av den berörda delstaten.

Ett antal studier om de ekonomiska makroeffekterna av bildandet av nya parker har gjorts.Gruppen fick med sig en sådan studie plus referenser och löften om fler.

Tjänstemännen på avdelningen anmälde att de gärna ställer upp från Park Service sida som konsulter, skulle det bli aktuellt att bilda en park i Sverige efter en mer amerikansk modell.

En intressant aspekt på National Park Service är att man inte enbart har ansvar för förvaltningen av nationalparker i vár mening, utan också för historiska monument och annat av nationellt intresse (jmf Riksantikvarieämbetet), exempelvis vissa offentliga byggnader i Washington D.C.Även andra områden ingår i förvaltningsansvaret, t ex Golden Gate National Recreation Area (se under avsnitt om besök där).

Möte med Bob Moody, Concessions Management specialist, nivisåon of Concessions Management, m fl, på National Park Service i wgshinqton. USA

I 134 av de 354 federala parkerna har tillstånd givits för någon av kommersiell affärsröre1se.Parkerna är utvalda efter typ eller är populära just därför att de har kommersiellt popularitet ins1ag.0avsett vilket, har dessa 134 parker ca 80 % av besöken i samtliga nationa1parker.Totalt finns i september 1989, 536 tillstånd.

Tillstånden rör en mängd olika typer av affärsrörelse:transporter, försäljning av mat, souvenirer, guidning, jaktarrangemang, fiskearrangemang, m m.

Hur uppstår då en affärsrörelse i en park?Jo, i samband med arbetet att detaljplanera verksamheten i en (ny) park (se ovan, utformningen av en General Management Plan), bedömer gruppen och behoven av kommersiella företag i parken, bl a möjligheterna utifrån de i lag angivna ändamálen med parken.

också lönsamheten i detta bedöms.Visar studien att det kan vara svårt att driva en lönsam rörelse, men att det fortfarande är önskvärt med denna affärsverksamhet, kan Park Service gå in med finansiellt stöd till investeringar.Däremot åtar sig Park Service numera aldrig driften eller huvudmannaskapet, främst av insedda kompetensskål.

Därefter upphandlas de efterfrågade tjänsterna genom budgivning.Park Service förhandlar aldrig med budgivarna.Innehållet i tjänsten är fastställt genom bedömning av behovet i förhållande till den enskilda parkens (lagbundna) profil och kan inte kompromissas bort av affärsmässiga lönsamhetsskäl.

Lyckas man inte från dessa utgångspunkter genomföra planen, sträcker man ofta ut de tänkta aktiviteternas startpunkter i tiden, och anpassar sig efter utvecklingen, också den finansiella.

11 Genom att på detta sätt fastställa typen och volymen av affärsaktiviteter och investeringar i parken, styr man även antalet besökare till parken och i koncessionsavtalen dessutom även i viss utsträckning frågorna om vem som ansvarar för underhåll och reparationer av byggnaderna i området.

Avtalen med de företag som får tillstånd till affårsrörelse i parkerna, är ofta mycket deta1jerade.Bl a fastställs priserna på de varor som försäljs.Dessa får inte vara högre än priserna på motsvarande varor utanför parken i området.Til1 skillnad från i de federala parkerna, förekommer denna typ av priskontroll långt ifrån alltid i delstatsparkerna, ex vis inte alls i Kalifornien.

Total budget för de federala parkerna är omkring 1 miljard US $ (ca 6,7 miljarder SEK) per år.Ti1l det kommer den privata företagsamheten i parkerna som omsluter ca 0,5 miljarder $ (ca 3,3 miljarder SEK) per år.

Finansieringskällan för National Park Service är nästan helt statsbudgeten.Genom inträdesavgifter, som fram till nu inte disponerats av Park Service utan levererats till statsbudgetens intäktssida, får man in ca 70 milj $ (465 milj SEK) och i upplátelseavtalen med företagen ca 10 milj $ (ca 65 milj SEK), motsvarande 2 % av företagens omslutning.Resterande 920 $ är milj skattefinansierade.

Ungefär 19 000 personer är anställda av Park service på lokal nivå (i parkerna).Ca 22 000 personer beräknas få sysselsättning genom affärsverksamheten i parkerna.

12 Möte med representanter för Fish and Wildlife Service, Department inqton . USA

Det samhälleliga ansvaret för rekreations/fritidsfisket i USA ligger i första hand på delstatsnivå (jmf rapporten från mötet med Illinois fiskeadministration, nedan).De1staterna är också de som genomgående förvaltar alla sötvatten och kustvattnen ut till 3 sjömil från kusten.

Fish and Wildlife på central nivå har därför till huvudsaklig uppgift att stödja delstaterna i olika hänseenden, bla forskning, och att i egna anläggningar odla (mycket stora fisk mängder av) som sedan sätts ut i delstatsvattnen utan krav från på ersättning den federala myndigheten samt att initiera laqstiftningsinsateer

Utöver Fish and Wildlife Services finns på central nivå även National Marine Fishing Services som sysslar med yrkesfisket vid kusterna.

Delstaterna har också egna fiskeodlingar, men alla insatser av riksintresse (särskilt känsliga områden, särskilt känsliga fiskesorter), finansieras ur den federala budgeten.

också privata företag har fiskeodlingar för ren köttproduktion, betesproduktion och odling av akvariefisk.Al1 för odling rekreationsfiske sker dock i offentlig regi.

I USA finns det ungefär 60 (1) miljoner människor som fritidsfiskar.Tillsammans använder de ca 1 miljard dagar om året till fiske.Marknaden för fritidsfiske omsätter ungefär 30 (!) miljarder US $ per år (ca 200 miljarder SEK) och genererar ca 1,2 miljoner sysselsättningstillfällen, de flesta dock begränsade såsongsarbeten.

Huvuddelen av delstatsverksamheten finansieras med licensavgifter från fiskarna, f n bara i insjöarna, men avgifter för kustfiske övervâgs av vissa stater.En federal omsättningsskatt på 10 % på sportfiskeutrustning samlar ihop ungefär 190 milj $ (ca 1,3 miljarder SEK) per ár.Pengarna fördelas sedan till delstaterna

efter ansökan, i förhállande till storlek och befolkning och fiskeaktivitet, för fiskevárdsinsatser.Bidragen motsvarar 75 % a\ kostnaderna.Ca 315 milj $ (drygt 2 miljarder SEK) av delstaternas avgiftsinkomster per år, används för olika typer av fiskevårdsinsatser.I snitt är avgiften för ett fiskebesök för der enskilda fiskaren ungefär 10 $ (65kr).

Budgeten för Fish and Wildlifes verksamhet är ca 42 milj $ (280 milj SEK) för operativa insatser.Nästan allt används för fiskodling.

Rekreationsfisket är numera beroende av fiskeodling och utsättning, i mycket hög utsträckning.De stora sjöarna på gränsen mellan Canada och USA t ex, skulle i nuvarande situation inte klara reproduktionen av populära fiskesorter naturligt (se även rapportdelen från Chicago).Vanan vid fiskevårdsinsatser har tom gått så långt, att bra fiskevatten utan insatser inte används, därför att frånvaron av insatser, hos allmänheten tolkas som att det inte finns någon fisk, eftersom ingenting har gjorts.

Utöver odling och utsättning, har insatser gjorts för att förbättra livsmiljön för fisken direkt av (ledning vattnet, borttagande av hinder, etc) och man har också i strömmande vatten uppnått en del goda resultat.

I de nordliga vattnen har man försökt öka den naturliga fiskemångden bl a genom att öka födobasen.Resultaten är dock begrânsade.Vad beträffar inplantering av nya fiskesorter är också den amerikanska erfarenheten att det finns en fara för uppenbar balansrubbningar.

I likhet med parkadministrationen, undviker man så långt möjligt tvångsátgärder vid för hård belastning, i det här fallet överfiskning, trots att detta förekommer relativt ofta i de populära vattnen.Man försöker istället styra volymen genom att förbjuda vissa typer av redskap (nät) eller storleken på den fisk som far tas upp eller begränsa antalet fiskar som får fångas.

Besök i och möte med representanter för Golden Gate National Recreation Area (GCNRA) (Howard Levitt), i San Francisco, Californienr USA

GCNRA är en urban park som ligger i direkt anslutning till och delvis i staden san Francisco.Parken bildades 1972.

Stora delar av parken år f.d. militärt område (centraladministrationen är placerad i det f.d. militära högkvarteret för utskeppning av trupper till Asien och heter Fort Maison).Huvudmän för parken är den unika kombinationen av National Park Service, militären, staten Kalifornien och staden San Francisco.Man samarbetar dessutom nära med ytterligare en myndighet, nämligen kustbevakningen.

Det delade huvudmannaskapet medför också delat finansieringsansvar. Alla bidrag av betydelse för parkens verksamhet och nya aktiviteter, kommer emellertid nuförtiden från privat personer eller organisationer/företag.

Den amerikanska uppfattningen är att utan parker och parkområden överhuvudtaget, skulle mycket få amerikaner komma ut i naturen (jmf den svenska allemansrätten!).Som nästan alltid var bildandet också av denna park ett politiskt initiativ med den lokala kongressmannen som främsta drivkraft.

Parken har 25 miljoner besök per år (närmast att jämföra, inte med en svensk nationalpark, utan snarare ett friluftsomráde som Nackareservatet utanför Stockholm).Parken inkluderar rekreationsområden på båda sidor Golden Gate-bron samt den f.d. fängelseön Alcatraz.Den federala delen av budgeten är på 9 milj us $ (60 milj SEK) som finansierar bl a lönerna för 260 personer.

Inom parken och i arbetet med aktiviteterna i parken, är ungefär 50 olika ideella föreningar och grupper engagerade, på ett mycket intensivt och nära sätt.Dessa grupper jobbar med allting från påverkan av enskilda kongressmån, via guidade turer i parkområdet, till en mängd olika kulturella aktiviteter.Dessa aktiviteter äger i huvudsak rum i de byggnader inom Fort Maison som användes för

15 utskeppningarna tidigare.Dessa rustas nu upp stegvis i det tempo som man har pengar till (något de ideella föreningarna mycket framgångsrikt, oavbrutet jobbar med att skaffa).Ungefär 5000 personer är organiserade i dessa föreningar som producerar ca 18 000 kulturella aktiviteter per är, för en publik pá 1,2 miljoner människor.

Jmf med svenska förhållanden, skulle man kunna säga att aktiviteterna i parken motsvarar verksamheten vid bl a Naturvårdsverkets naturskyddsenheter med dess regionala och lokal företrädare, delar av Riksantikvarieämbetet, de fria teatergrupperna, kommunalt aktivitetsstöd, liten del av Byggnadsstyrelsens verksamhet, m fl.Nágon direkt jämförelse med en enskild svensk organisation låter sig därför knappast göras.

Parkadministrationen producerar en särskild informationstidning (Park Events) i vilken alla aktiviteter och annat bakgrundsmaterial presenteras.En motsvarande tidning finns för delstaten Kaliforniens alla egna parker (265 st!) och samtliga federala parker.

En av de viktigaste funktionerna som de ideella föreningarna fyller, är att kunna få bidrag från privatpersoner och företag.Dessa pengar är oftast inte tillgängliga för offentliga organisationer, utan kan nås bara via de ideella föreningarna.

Även företag är medlemmar i de ideella och står inte föreningarna sällan för den största delen av föreningarnas inkomster.Man skall då komma ihåg att den här typen av stöd är fullt i avdragsgillt företagens deklarationer i USA.

Avgiften för en privatperson i en ideell är 35 - 200 förening $ (230 - 1300 SEK) per år.

Inom parken, och inte sällan i dess mest avlägsna delar, arrangeras ofta kulturella aktiviteter med välkända artister inom många olika konstarter.Konstnärer bjuds in att bo och arbeta i området och i samband med detta arrangeras visningar, diskussioner, kurser, m m.Vanligtvis finns en koppling mellan det

16 konstnärerna producerar och parkens natur i sig.Dessa aktiviteter har blivit mycket populära och lockat mycket folk att besöka parken.

Den helt övervägande delen av de 25 milj parkbesökarna per år, stannar 8 timmar till 1,5 dagar.Mycket få går ut och vandrar 1 parken.Högst 20 % av besökarna, besöker visitors Center, trots att detta center informerar om i princip allt om parken, inkl sevärdheter och aktiviteter.Den typiska besökaren inhämtar istället lite skriftlig information när han kör in i parken (jrsr det, gg; in), kör mellan sevärdheterna, går en kort sträcka knutev till en sevärdhet och tar samtidigt lite kort (jmf den svenska delegationens beteende sista dagen i Yosemite, längre fram!).uew typiska parkbesökaren är vit och tillhör medelklassen.

Det finns ett utvecklat system för samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och parkadministrationen.Stadsungdomar, arbetslösa och ofta med mycket liten erfarenhet av naturen och friluftsliv, får utföra reparations- och underhållsarbeten i parken, inte sällan i dess mer avlägsna delar.Erfarenheterna år goda och leder relativt ofta till ett nytt intresse och nya besök från dessa ungdomar och deras familjer.

Alla förslag av större betydelse för parkens verksamhet, behandlas i remissomgångar som det egentligen inte finns någon formell grund eller formella krav för.De aktuella frågorna diskuteras med alla berörda på stora informationsmöten, där materialet skickats ut i förväg till alla berörda organisationer.

Arbetet i parken präglas av stor flexibilitet, främst i förhållande till tillgången på pengar och mycket nära och informellt samarbete mellan olika offentliga och icke-offentliga grupperingar.

Besök i och möte med representanter för Columbia State Park

Columbia State Park är egentligen en 1 kvadratkilometer stor återuppbyggd småstad från sista hälften av 1850-talet, vars syfte är att visa hur en sådan stad, mitt i ett kunde guldrushomráde, se ut.

Även denna park har ideella föreningar som skyddar och värnar om parken och gör omfattande arbetsinsatser.

Koncessionsverksamheten är naturligt väl utvecklad i en som park egentligen är en smástad.Enligt lagstiftningen skall affärskontraktet i första hand gå till den som bäst de uppfyller sociala villkoren och tänkta för utgángspunkterna parken, snarare än den som kan erbjuda de bästa ekonomiska villkoren.

I Columbiaparken finns det 25 olika företagare (i andra parker är det vanligt med bara en har huvudkoncessionär, jmf Yosemite!).Man ungefär lika många hus i staden, som man hela tiden försöker hitt finansiärer till för underhåll och omsätter annat.Företagen ungefär sammantaget 3 milj Us $ (20 milj SEK) och betalar för rättigheten att driva affärsverksamhet i parken ca 17 000 $ (0,1 milj SEK), dvs motsvarande ca 0,5 % av omsättningen.Kontrakten är vanligen på 5 är och upphandlas efter på nytt varje period.Innehállet i kontrakten är utarbetade av den lokala parkförvaltningen i förhållande till ursprungssyftet med parken, diskuterade på särskilda hearings och av slutligt godkända delstatsadministrationen.I Columbia ingår i kontraktskraven en tvángsvis regel om försäkring av husen mot brand.

I Columbia bor det även ett par fasta innevånare i parken.

Ett bestående intryck av av år det förvaltningen parken flexibla och aktiva sätt på vilket man skaffar finansiella sig resurser, i första hand från företagen, i tider när de offentliga budgetarna uppvisar stor stramhet.

18 Besök i Yosemite National Park, Californien, USA och möts dä? med representanter :Q: uggjgosa Indian Council

Yosemite med sina 3 milj besök per år, år en av USAs populäraste nationalparker med klassiska överbelastningsproblem i den exploaterade delen av parken, själva dalen som i praktiken är en liten stad.Bortom detta finns nästan 90 % av parkytan som är helt oexploaterad och som besöks av högst 100 000 av de 3 miljoner besökarna.

I dalen har från början funnits indianer, Mariposa.1851 kom armen (de första vita männen) till Yosemitedalen i samband med det ökade intresset för guldletning.Indianerna samlades ihop av armén och skickades till ett reservat utanför själva dalen, där de inte heller kunde försörja sig.Därifrån tog sig därför många indianer tillbaka till sina ursprungliga trakter i dalen.

1864 bildades - Abraham Lincons mycket genom personliga engagemang i i dalens närhet - ett reservat jätteträden (sequoriatallarna) för dalen, dock inte med status av nationalpark.

1890 bildades parken, som från början bestod av enbart dalen och ett område med de redan då berömde sequoriaträden, det s k Mariposa Grave.

1916 bildades National Park Service som samtidigt tog över förvaltningen också av denna park.

De flesta indianera i området är idag verksamma inom parkförvaltningen, inte sällan som rangers.För diskussion sinsemellan och med parkadministrationen om i princip alla typer av frågor som kan beröra indianerna, finns ett Council som träffas regelbundet.Rádet bildades under 1970-talet som ett svar på en växande känsla av att indiankulturen höll på att lösas upp.

Trots att många indianer tog sig tillbaka till dalen efter 1851 års deportering, finns det få likheter mellan situationen för dessa och för de svenska samerna.Till skillnad från förhållandena i Sverige, finns inget egentligt levande samhälle med egen

19 ekonomisk bas, bestående av ursprungsindianerna, utan snarare en mängd olika aktiviteter som syftar till att försöka hålla indiankulturen 1evande.Bl a har indianerna förmåner med inga jmf vilken annan besökare av parken som helst,vad beträffar ex vis jakt och fiske.

Därtill kommer att de flesta indianstammarna i USA - och däribland - fortfarande inte officiellt Mariposa erkännts av USAs regering (1851 års huvudavtal med indianstammarna, ratificierades aldrig av USA-kongressen), vilket medför att alla krav på ekonomisk kompensation eller gottgörelse, tillbakavisas av Washington.

De numera strama (nåja, jmf Sverige) för budgetarna parkverksamheten, medför också begränsningar i de kulturaktiviteter som i mycket syftar till att lyfta fram just indianernas kultur.

Möte med gazkgdmigistrationen 1 Ygsemite (Susan Heglugg, m gl)

Yosemiteparken är totalt ungefär lika stor som delstaten Rhode Island utanför New York.Dalen i Yosemite är vilket mycket smal, bidrar till parkens största problem biltrafiken. idag;

Det finns inga egentliga fysiska hinder för att åka bil in i parken, oavsett aktuell belastning (återigen oviljan att styra med tvångsinsatser), men man försöker information genom påverka folk att lämna bilen utanför, övernatta utanför eller åka till er mindra belastad del av parken.

På vissa av de allra tyngst belastade helgerna, förekommer det dock att man reglerar trafiken.

De allra flesta besökarna åker runt i och tittar parkdalen pá sevärdheter.0fta vill man övernatta (finns alla varianter från mycket enkel camping till lyxhotell), vilket ett hårt skaper tryck på inackordering som nästan alltid måste reserveras.

Den typiske besökaren är en vit kalifornier, medelklass.Dock har inslaget av europeér och asiater ökat kraftigt senaste åren (intressant som trend).

70 % av besöken är återbesök.

Huvuddelen av besökarnas pengar spenderas på mat och souvenirer.

Det kostar 5 S (33 SEK) att besöka parken i fyra 25 $ dygn.För (165 SEK) får man besöka vilken federal park som helst obegränsat antal gånger under ett ár.

En campingövernattning kostar 7 $ (drygt 45 SEK) medan en övernattning på det finaste hotellet kostar upp till 300 $ (ca 2000 sEK)för ett dubbelrum under högsäsong.

Aktiviteter och affårsrörelser i parken styrs av en plan, senast upprättad 1976 efter en omfattande remissomgång, med bl a 38 informationsmöten, bl a i storstadsområdena kring parken.

Utformningen av General Management Plan är underkastad federala krav på redovisning av miljöeffekter av all exploatering inom parken.

All användning av drakflygning, helikoptrar och skotrar är mycket hårt reglerat, med i princip totalförbud för de två sistnämnda.

Den federala budgeten är 11 milj Us på $ (ca 73 milj SEK), exkl e investeringsmedel som anvisas engångsvis.Hälften av dessa 11 milj går till underhåll av byggnader.

Parkförvaltningen har huvudmannaskapet och ansvaret för alla vägar, allt vatten, avlopp och elektricitet inom och verka] parken dessutom inte ha något bra system för att ta fullt betalt för detta hos användarna; koncessionärer eller enskilda.

Med undantag för större och kapitalinvesteringar reparationer, sköts det löpande underhållet av och byggnaderna anläggningarna i parken av resp koncessionär.Dessa har á andra sidan kontrakt som innebär att de har rätt till för ersättning byggnadsunderhället, skulle de (tvingas) upphöra med verksamheten utan att ha misskött sig (s k possessive interest).

Parkförvaltningen står även indirekt för de allmänna transporterna i parken genom inköp av bussar som sedan ut till hyrs privata företagare.Härtill kommer att det federala kommunikationsdepartementet från sin budget finansierat alla vågbyggen.

Den centrala delen av dalomrádet i som fungerar mycket en liten stad med ca 2000 personer boende och i huvudsak sysselsatta av de verksamma företagen i parken.

Möte med chefen för huvudkoncessionsföretaget Curry i company xgsgmitgl Ed Hardv (Halvan kallad)

Ed Hardy berättar att andelen exploaterat område i de federala parkerna i USA varierar mellan som lägst kanske 2-5 2, upp till 30 % (att jämföras med Yosemites drygt 10 %.)

Beslut om att affärsrörelse överhuvudtaget skall/får bedrivas i en park, fattas av kongressen i samband med beslut om den som lag bildar parken.

För att ett företag skall vara intresserat av att investera i denna hårt reglerade verksamhet, krävs enligt herr Hardy att kontraktstiderna är tillräckligt långa.l0 år som minst, gärna 15- 25 eller som i fallet med Curry Company och Yosemite, 30 år.

Även herr Hardy informerar oss om att investeringar i byggnaderna

återgår till investerarna (dvs i det här fallet till Curry Company), vid ev. försäljning eller byte av driftansvariga.

Curry Company, som i sin tur ägs av ett av de stora filmbolagen, har investeringstillgångar i parken på ca 300 miljoner $ (2 miljarder SEK).Dessa kan emellertid komma att förvandlas till just sitt bokförda värde på 12 milj $ (80 milj SEK), om inte företaget uppfyller kvalitetsnivån i det mycket hårt och mycket detaljerat reglerade tjänsteutbudet.Denna regel är det främsta incitamentet för företaget att hålla kvalitetsnivån på sina tjänster.

Företaget investerar årligen 4-5 milj $ (26-33 milj SEK) i området.Ytterligare 4-5 milj S läggs på underhåll och ca 2,7 milj $ går till utrustning och inredning.Arbetskraften kostar ca 30 milj $ (200 milj SEK) om året och uppges av herr Hardy omfatta 3000 personer (jmf parkförvaltningens siffra på 2000 personer).

Företaget opererar med ca 150 tjänsteproducerande enheter inom parken.Verksamheten är som sagt hårt reglerad av National Park, vilket företaget tycker är bra.Utan dessa regleringar skulle

23 området snabbt kommersialiseras och få dåligt rykte, vilket snabbt skulle leda till försämrat kundunderlag och dåliga affärerer, resonerar man .

Herr Hardy räknar upp områden som regleras för företaget: priser, servicenivå och utformningen av tjänsten, byggnadernas utseende och lokalernas interiör, säkerhetsanordningar, hälsooch sjukvårdsberedskap, annonseringsregler, bokföringsregler som

Man har ett mycket nära samarbete med parkförva1tningen:Herr Hardy äter lunch med parkchefen en gång i veckan (företaget har en kontorsbyggnad med i vart fall 15 tjänstemän verksamma, mitt i centrum i parken) och företagets administrativa personal har daglig kontakt med parkförvaltningens.

Den lagstiftning som reglerar varje parks tillkomst och som följs av en detaljplan för verksamheterna i parken, stadgar samtidigt att man skall undersöka om och i så fall på vilka villkor det är möjligt att bedriva privat företagsamhet i det aktuella parkområdet.

I den federala lagstiftning från 1949 som stadgar regelverket för detta, fastställs bl a att en rimlig vinstnivá skall kunna uppnås för dessa företag, med vilket menas att investerade pengar skall ge bättre avkastning än om de sattes in på bank.

Regeln om possessive interest (den att varje gjord kapitalinvestering skall ersättas vid byte av driftansvarig) innebär i praktiken att det är omöjligt att slänga ut en huvudkoncessionår så länge denne sköter sig, eftersom man inte har råd med det.

Herr Hardy anser att det är viktigt med stora standard- och prisskillnader i utbudet av övernattningsmöjligheter, för att kunna attrahera olika kategorier av besökare.

24 Han menar vidare att trafikproblemen i parken skulle kunna lösas med investeringar i parkeringsmöjligheter utanför parken kombinerat med förbud för bilkörning inne i parken utöver färden till eller ifrån den tänkta övernattningsdestinationen och med förbättrade allmänna kommunikationsmöjligheter.Tidigare bussförbindelser in i parken har dock fått läggas ned, eftersom försäkringskostnaderna till slut blev för höga för bussbolagen (ett mycket typiskt amerikanskt fenomen).

Herr Hardy uppger också att antalet vandrare i parken minskat trendmässigt under 1970- och 80-talen, något som även skulle gälla övriga delar av USA.

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att Yosemiteparken i sin exploaterade del är väsensfrämmande i sin utformning för svenska förhållanden, men att mycket kunskap finns att få härifrån om generellt giltiga styrproblem, för tillämpning i en annan skala.

Besök i och möte med representanter för Kluane National Park, Act te d

Kluaneparken är på ca 22 000 kvadratkilometer (1), att med jämföra Kirunaparkens föreslagna 4000 kvadratkilometer, vilket ändå skulle utgöra Europas största parkområde, om den bildades idag.På andra sidan gränsen i Alaska ligger, i direkt till anslutning Kluane, wragnell-Saint Elias National Park på ca 8 miljoner acres (13 milj acres tillsammans med det naturskyddsomráde som finns kring parken!).Tillsammans utgör de båda parkerna ett efter europeiska förhållanden enormt område.

Kluane består till tre fjärdedelar av ett mycket svártillgängligt isfåltsområde med vidsträckta glaciärer och stora och bergsmassiv till en fjärdedel av mer av tillgängligt fjällvandringsområde skandinavisk typ.I parken finns Kanadas högsta Mount berg, Logan på 6050 m.Det finns inga vägar eller i anläggningar parken överhuvudtaget med undantag för ett par privata sommarstugor som fanns i området då parken är att även bildades.Má1sättningen dessa, på frivillig väg, på sikt skall försvinna.

Det finns inga lokala samhällen eller innevånare i parken och fanns inte heller vid bildandet.Däremot finns fortfarande indiansamhällen utanför parken som använt delar av parkområdet under sina årliga vandringar.Med dessa förhandlar man f n om rätten att använda parken på ett särskilt sätt som förmånligt inte skulle gälla för övriga besökare.

Det krävs särskilt tillstånd för att övernatta i parken.(A1la får tillstånd som söker, vilket man också kan vid göra besökstillfâl1et).För tillstånd till mer avancerade turer, vanligtvis bergsklåttring, krävs att man kan visa upp särskilda kunskaper och god utrustning.

240 000 personer per år beräknas lokalt komma i med beröring parken på något sätt.Me1lan 100 och 200 000 av dessa år dagbesökare.60 000 per år besöker parkens Visitors center (med bl a en mycket vacker diabildsvisning).Endast ca 5000 personer övernattar i parken.

26 Nationalparkerna i Kanada sorterar under Department of the Enviroment (Miljödepartementet) som i mellanledet har fem stycken regionala kontor (i ett land som till ytan är 20 ggr så stort som Sverige).Liksom i USA utgör parkerna i hög utstäckning självständiga arbetsenheter med en lokal organisation och resursbas som det inte finns någon motsvarighet till i Sverige.

Verksamheten i Kluane finansieras nästan helt med offentliga medel med en budgeteringsmodell inkl.dispositionsrätt av intäktsmedel som i mycket påminner om förhållandena i Sverige.Man får ca 600 000 kanadensiska $ per år till driften (ca 3,3 milj SEK), 1,2 milj $ till operativa insatser (ca 6,5 milj SEK) och därtill särskilda projektmedel om det skulle vara aktuellt med en särskild investering.Den begränsade privata företagsverksamhet som förekommer inom parken i form av flygningar, överflygningar,guidningar eller liknande, genomförs inte i ett

koncessionsystem som det amerikanska, utan med

tillståndsgivning i form av licensiering, för vilket betalas endast symboliska avgifter.

Man har ett nära samarbete med ideella föreningar av olika i slag denna park som präglas av en mycket hög nivå av bevarande, ett synsätt som i likhet med synen i USA har förstärkts på senare år.Flygti1lstånd, ex vis, är hårt kontrollerade och lämnas bara om man verkligen kan visa att det inte finns andra möjligheter.

Vid tidpunkten för parkens bildande och en period därefter, hade man en omfattande debatt om huruvida man skulle bygga våg/vågar in i parken eller inte (jmf Denali längre fram!).Til1 slut fattades beslut om att inga vägar skall byggas, i enlighet med den grundläggande synen om bevarandet som den viktigaste utgångspunkten.Man satsar nu istället på att öka parkens tillgänglighet genom båttrafik, flyg där det är motiverat och även genom insatser som gör parken tillgänglig för handikappade.

Motiven för att bilda parken uppger man, var både nationella och lokala.Det fanns, till skillnad från i Sverige, inget som helst skydd för området innan parken bildades, eftersom man saknar de planinstrument vi har för hur mark och land får användas, med bla

27 den konsekvensen att privata landågare i princip gör vad de vill med sin mark, även mycket kraftiga miljöingrepp.Det fanns (och finns fortfarande utanför parkomrádet) gruvbrytning som förmodligen hade utvidgats till områden som idag finns i parken om denna inte funnits.området användes för skoteråkning (nu helt förbjudet) i en utsträckning som inte ansågs acceptabel, floran ansågs hotad i vissa fall, m m.

Parkföreträdarna betonar starkt vikten av att samtala med och informera alla berörda intressenter under den period då en park bildas.I Kluane har man använt mycket tid och mycket resurser på detta, ett arbete som fortsätter också nu.Man måste förklara motiven för att bilda parken, de lokala, men också de nationella.Man måste försöka engagera lokalbefolkningen, peka på fördelarna, inte minst i form av nya arbetstillfällen.övergången bör göras mjuk och ev rättigheter i parken tillåtas kvarstå (i fallet med de privata sommarstugorna gör man så, att dessa rivs och fraktas bort när ägarna inte längre vill disponera dem).Enligt parkföreträdarna hade man inte varit lika lyhörda på den amerikanska sidan gränsen då parkerna 1 Alaska bildades (se längre fram), något man nu fick lida för.

De amerikanska parkerna i Alaska ansågs av kanadensarna vara mycket populärare än Kluane, bla därför att Denali National Park har en väg in i parken.

Kluane har en skyddsnivå som i vissa delar överstiger även de svenska nationalparkernas.Den tid och kraft man lägger ner på förankring och förståelse för parkens existens, tål att uppmärksammas.

28 Besök i och möte med representanter för Gates of the Artic National Park, Alaska, USA (Superintendent Roger Siglin samt representanter för Anaktuvuk Pass Village (eskimåsamhälle i garken)

Anaktuvuk Village började växa upp i slutet på 1940-talet, främst genom den amerikanska militärens behov.I området bodde då eskimåstammar som var nomader, men som genom militärens närvaro kom att slå sig ned i byn under en mindre del av áret.Under årens lopp utvecklades det fasta boendet för större delar av eskimåsamhället, samtidigt som det militära inslaget avtog.Idag utgör byn basen för eskimåernas tillvaro i parkområdet (parken bildades tillsammans med 9 andra 1980).Den lokala förvaltningen har genom oljefyndigheterna i området mycket god ekonomi och kar därför underhålla byns fortsatta existens med mycket omfattande ekonomiska subventioner.I byn finns numera skola och lokal affär.Någon egentlig ekonomisk produktion inom ramen för en penningekonomi, förekommer inte i samhället.

Då de alaskiska nationalparkerna bildades 1980, skedde det med lokal kritik i nästan varje enskilt fall, också vad avser Gates of the Artic.Eskimåerna menar att de överhuvudtaget inte blev informerade om vad som skulle ske.Dessutom genomfördes över en natt, mycket kraftiga inskränkningar i deras rätt till jakt inom området.För eskimåerna var detta mycket allvarligt, eftersom jakten ända till den dag som idag år, utgör basen i försörjningen av livsmedel för många familjeenheter som lever i byn.Efterhand har dock regelverket förändrats till vad som också de eskimåiska representanterna numer betecknar som rimliga villkor.Kvar står ett förbud eller en begränsning att använda en särskild typ av motordrivna tre- och fyrhjulingar fritt inom parkområdet.också regelverket för rätten att jaga i området, har utformats på ett sätt som möjliggör för alla berörda att fortsätta jaga.

Någon parallell mellan de samiska byarna i Sverige och eskimábyn i Anaktuvuk Pass, kan inte dras.Till skillnad från de svenska förhållandena, utgör eskimåsamhållet inget ekonomiskt fungerande samhälle överhuvudtaget.Inom samhället produceras ingenting som år såljbart eller efterfrågas på den öppna marknaden, bl a därför

29 att det år förbjudet att sälja viltkött.Samhället har ingen egen ekonomisk bas.Det officiella motivet för ett fortsatt bevarande av detta samhälle är det kulturhistoriska.Följdaktigt finns i byn också ett museum som innehåller en belysning av eskimåernas historia.

Däremot finns paralleller att diskutera vad gäller tillåtelse att använda moderna fordon och annan modern teknik inom området.Generellt kan sågas att de amerikanska reglerna i Alaska är mycket liberalare än de svenska och att man inte upplever det som något större problem, något som kan sammanhänga med storleken på ytorna på dessa nationalparker jmf med våra.Med för de undantag ovan nämnda trehjulingarna, finns inga direkta restriktioner för eskimäernas användning av modern teknik inom parkomrádet.

Skyddsniván i parken är i övrigt mycket hög och liknar i hög utsträckning den kanadensiska Kluane National Park.Inga vägar eller anläggningar finns i parken som är 3,4 hektar. på miljoner

Ett intressant förhållande som man kan se i bl a Gates of the Artic, år att man i hela Alaska rekommenderar flyg som transportmedel in i nationalparkerna för att undvika att bygga vägar.Man anser att vare sig djurlivet eller någon annan störs av flyget (jmf Sverige och Cananda!).

30 Besök i och möte med representanter för Denali National Para, s Su de R ss h

Parken är på 2,4 milj hektar och består dels av ett område med

skyddsklassificering nationalpark och dels ett område som kan betecknas naturskyddsomráde (preserve) som i USA nästan uteslutande finns i A1aska.0ckså inom skyddsklassen nationalpark finns olika nivåer,där vissa områden är för lokalt öppna husbehovsfiske och husbehovsjakt, andra inte.

I parken finns den nordamerikanska kontinentens högsta Mount berg Mcxinley, 6 105 möh,vi1ket också tidigare var namn.Denali parkens är Athabascan-indianernas namn och den på berget betyder höga.

Denali besöks årligen av ca 600 000 av vilka människor, endast ett fåtal vandrar i parken eller besöker den med

övernattning.Parken är mycket populär i alla inte åldersgrupper, minst de äldre, och regelrätta charter- och som paketresor innehåller besök i Denali, säljs framförallt i USA utanför Alaska. Bl a anordnas kryssningar som f v b anlöper Anchorage till Denali med buss.Populariteten baserar den sig på väg som går in i parken på vilken finns regelmässig busstrafik, i kombination med de mycket goda att från få se möjligheterna vägen vilda djur, framförallt grizzlybjörn, älg (moosse), ren (caribou), bergsgetter, bergsfâr och även andra djur, inte minst fågel.

Ett antal faktorer medverkar till att människor kommer till

Denalizsom redan nämnts vägen i parken, nästan alla turistresor till Alaska innehåller besök i utmärkt Denali, vandringsomráde, mm.Marknadsföringen av området 1 USA, gäller inte enskilt parken, utan Alaska, 1 vilket Denali ingår.

I likhet med ett antal andra i finns parker Alaska, det privat mark inne i parken, inom det område som har skyddsk1assificerats.I princip bestämmer den privata ägaren även inom dessa områden över markens användning, men i ett rättsfall den nyligen lyckades federala administrationen i Alaska förhindra ett hotellbygge på privat mark inom ett parkområde.

31 Ca 40 personer jobbar permanent i parken året runt och ca 200 personer därtill är säsongsanställda tre till sex månader.

För den privata företagsverksamhet som finns i parken ( hotell, mm), använder man i likhet med Kluane nationalpark i Kanada ett licenssystem som inte är volymstyrt, dvs har man sagt ja till en verksamhet till en företagare, gör man det i princip åt alla för just den verksamheten.Anser man att aktiviteterna blir för många, styr man genom att inte förnya kontrakt som går ut.

Det systemet är emellertid inte giltigt för busstrafiken i parken (på vilken all organiserad turisttrafik år baserad).Ãven fast den maximala belastningen av parken i det här hänseendet är nådd, anser man sig inte kunna reglera antalet bussar.Man försöker istället styra genom att göra turerna kortare (inte så in i långt parken) eller genom att i samarbete med bussföretagen försöka få dessa att samordna sina resor, m m.

Parkadministrationen följer löpande utvecklingen i parken, kanske framförallt dess vilddjursbestánd.Det finns särskilda resurser för forskning och man anlitar även busschaufförerna för rapportering av effekterna av besöksbelastingen i parken och för statistikbokföring.

Sportfiske är tillåtet i vissa delar av parken (husbehovsfiske).Administrationen av detta sköts emellertid i första hand av delstaten Alaska, i denna i federalt sköta övrigt park.I princip ansvarar delstaten för all lagstiftning kring djuren i parken.Endast i de fall då den federala grupperingen anser att lagstiftningen inte är tillräcklig, går man in med lagstiftningsåtgärder uppifrån.

Den nuvarande chefen för parkadministrationen, var tidigare anställd i turistbranschen i ett företag som sålde fiskeresor till området.Efter en längre tids av besöksfrekvensen i nedgång de områden i parken som år öppna för fiske, i samarbete gjordes

mellan reseföretaget och parkadministrationen en analys av

orsakerna.Analysen ledde fram till behovet av förlängd sommarsäsong och introduktion av en vintersäsong.Tillgángen till

inackordering visades sig ha stor betydelse för besöksfrekvensen i parken.

Generellt kan sägas att parken år beroende av reseföretagens förmåga att sälja fiskeresor till området, men att företagen knappast är beroende av att det finns en för att nationalpark sälja dessa resor.

Denali är förmodligen studieresans bästa hur exempel på nationalparkssystemet skulle kunna utvecklas i Sverige.Utan att 1 någon del ha släppt till de exploateringsnivåer som finns i vissa parker i fastlands-USA, har man lyckats attrahera mycket breda grupper av besökare, inte minst de annars så svårnådda äldre. barnfamiljer och även handikappade.Detta har nästan uteslutande möjliggjorts genom den väg som gör parken en direkt tillgänglig, parallell till förhållandena i den tilltänkta Kirunafjällens nationalpark.

Möte med representanter för National Park Services i i Alaska, Anchorage, Alaska (Research Ecologist Gary Vequist m fl, bl a ansvariga för företagskoncessioner, och informationsansvarig ansvarig för turistutvecklinqen i parkerna)

Sammantaget finns ett brett utbud av privat företagsverksamhet också i de alaskiska parkerna, även om det har varit begränsat i just de parker vi besökt.

I Anchorage finns ett särskilt informationscenter (som vi senare besöker) för all parkverksamhet i Alaska, både den federala och de parker som ligger under delstaten.

Till skillnad från parkerna i tillkomsten övriga USA, reglerades av nio stycken parker i Alaska 1980 i en gemensam lag.Regelverket för driften av parkerna reglerades därefter i särskild förordning (mer vanligt i övriga USA, i en General Management Plan.) Exempel på vad som regleras i lag är att i resp förordning lagen fastställs att man överhuvudtaget får i medan jaga parken, förordningen fastställer hur mycket, vilka som får och var. jaga

Regleringen i lag är mer detaljerad i Alaska, vilket har historisk bakgrund, då Alaska ända in på 1950-talet var ett territorium som lydde direkt under den federala regeringen som ansåg sig behöva styra dessa områden hårdare än delstaterna.Andra effekter av Alaskas speciella historiska är att delstaten bakgrund har en mycket mer utvecklad offentlig sektor än andra och delstater, följdaktigen även mer innevånarna i myndighetsutövning, något Alaska en gång i tiden flyttade hit för att komma bort i från!

Arbetet med tillskapandet av de stora i nationalparkerna Alaska, skedde med hjälp av mycket folk och kunnande från den federala administrationen i UsA.Man försökte engagera och informera lokala industrier och intressegrupper, men möttes ändå av mycket starka reaktioner då beslutet om parkerna togs 1980, till mycket följd av att tillkomsten av parkerna i ett hårt slag mycket reglerade vad som tidigare nästan varit fritt tillåtet i parkområdena. Situationen har sedan dess löpande förbättrats.Bl a har man försökt peka på parkernas betydelse för i sysselsättningen

regionen.Man har emellertid fortfarande problem med människor i delstaten som tycker att de kan använda områden i parken fritt som de gjort under lång tid, ex vis för affärsverksamhet.Man har också stora problem med privata markägare i parkomrádena som anser att de skall få använda sina markomráden till vad som helst, oavsett graden av miljöingrepp.

Tillkomsten av parkerna föregicks av en tio år láng massmedial debatt, som mycket väl informerade stadsbefo1kningen.Man höll ett antal political hearings, de federala kongressmännen turnerade i delstaten och ett antal intresseorganisationer höll egna möten.

Tillkomsten av parkerna hade stöd av ursprungsinnevánarna, framförallt därför att marken utan skydd av parkerna, inte sällan var helt oskyddad för exploatering.Representanterna vi talade med menade att detta stöd var en absolut förutsättning för att kunna E skapa parkerna.

I parkerna tillåts olika typer av jakt och fiske i form av husbehovsfritidsfiske och kommersiellt fiske, det sistnämnda något som överhuvudtaget inte förekommer i parkerna i övriga USA.

Turismen i Alaska har utvecklats mycket kraftig under 1900talet.1917 kryssade två stycken fartyg längst Alaskas kust.I år beräknas antalet kryssningsfartyg uppgå till 140 stycken.En av de främsta orsakerna till att just denna typ av turism utvecklats så väl är att de flesta turisterna i själva verket inte vill gå ut i eller beröra naturen, men väl ta del av den på avstånd.(Man har gjort en särskild studie om varför människor väljer att kryssa till Alaska som semesterform, som vi skulle få oss tillsänd)

Även i övrigt är turistresandet till Alaska i hög utsträckning arrangerat i form av paket- och turresor.

Administrationen av insatserna för turismen i parkerna år samordnad med parkadministrationen i övrigt.När parkverksamheten började utvecklas i Alaska, övervägde man först möjligheterna att tillåta endast offentlig affärsverksamhet och offentligt › serviceutbud, för att kunna kontrollera verksamheten 1

parkerna.Tanken övergavs emellertid (av kompetensskäl!) och i likhet med övriga USA, är företagen i parkerna privata.

Det grundläggande dokumentet för relationen mellan samhället och de privata företagen i parkerna i hela är den USA, s k Concession Policy Act från 1965.Ett problem i Alaska är att de som lagar styr verksamheten i delstatens nationalparker, inte stämmer överens med regelverket i Concession Act. Policy

Alaskas ekonomi var länge helt en oljeberoende, ensidighet som man insåg faran i och därför beslutade átgärda.Man satsade därför i ett kraftfullt program pá av turistindustrin utveckling (massor med annonsering och reklam, bl a).Turismen utgör idag Alaskas näst största industri med ca 500 $ i intäkter till milj delstaten (drygt 3,3 miljarder SEK).

Man har utvecklat moderna för datasystem bokning, mm, heltäckande för hela regionen.Den allmänna är uppfattningen att en turistsatsning av det här slaget måste vila mot Alaska produkten i sin helhet och att nationalparksförekomsten och innehållet i enskilda nationalparker som Denali år information som man får söka i särskild ordning.

En baksida med kombinationen av hård av reglering exploateringen av parkområdena och den omfattande är att stora turismen, miljöingrepp görs i områdena ggggjgg parkerna, i direkt anslutning till dessa, främst i form av hotellbyggen, restauranger och liknande.Juridiskt finns inga möjligheter att detta stoppa på privat mark, eftersom USA saknar de svenska men planinstrumenten, lokalt försöker man förmå de privata att låta markägarna bli att exploatera området.

Delstaten Alaska gör reklam för inom parkerna regionen (finansierat genom en särskild övernattningsavgift för all av typ resande inom delstaten).0cksá använder i resebyråerna parkerna sin annonsering, liksom kommunerna i A1aska.Däremot görs inga sådana insatser från federala National Park Service som anser att det inte alls behövs med nuvarande i besöksvolymer parkerna.Tvärtom.

36 Möte med Paul Krasnowski, Regional Fish Supervisor, Sport Division, Alaska Department of Fish and Game de t s i istrato e c o a e s

En tredjedel av dem som fiskar i Alaska kommer från något annat geografiskt område, vanligtvis övriga USA.storleken på andelen säger en del om Alaskas popularitet som sportfiskeomráde. Sammanlagt fiskas i 2 milj fiskedagar per ár.Administrationen lämnar årligen 480 000 tillstånd till fiske.Det finns studier gjorda om de samhällsekonomiska effekterna av detta omfattande fiske, som vi får ex av med oss hem (eller rättare skickar pá posten per båt, vilket tar ett par månader).

Det exklusiva fisket kostar 3 500 - 4 500 och ungefär $ per vecka 23 - 30 000 person (ca SEK), det mer normala 1 200 - 1500 $ (ca 8 - 10 000 sEK).Det finns också att åka ut med möjligheter fiskeguide för 100-150 $ per dag (ca 650-1000 SEK).

De allra flesta fiskar i helt utan egen regi någon yttre hjälp och inte heller som en del av en resa. arrangerad

De flesta vattnen ägs av delstaten.Det är inte sällan svårt att nå dem.Ti1l det kommer att de vatten som finns vid ofta vägarna är avsatta till fiskeodlingar, ett faktum som lett till mycket debatt.Det finns särskilda of som grupper (Board Fishing) utsedda beslutar om hur sjöarna skall användas, när fiske får bedrivas, på vilka sorter och motsvarande av dessa frågor.Sammansättningen grupper varierar, men i Alaska består den av representanter för sportfisket, yrkesfisket, naturskyddsorganisationerna, m fl.

Inom fiskeområdet finns många intressenter:den federala administrationen som ansvarar för kustfisket mellan 3 och 200 sjömil, kustkommunerna som ansvar för fisket upp till 3 sjömil, yrkesfiskeorganisationerna, sportfiskeorganisationerna och ursprungsinnevánarna som ofta har särskilda i fiskerättigheter skyddade områden.Diskussionerna färgas av en ständigt latent konflikt mellan yrkesfiskarna och sportfiskarna, som anses vara ett stort problem.

37 sportfiske är generellt tillåtet i nationalparkerna i Alaska, både i de federala parkerna och i de1statens.Däremot är det inte tillåtet med några konstlade fiskevárdsinsatser, ex vis fiskeodlingar, fiskefällor eller andra redskap utanför rent sportfiske eller program för att förbättra den naturliga reproduktionen eller dylikt.Åven utanför parkerna är insatser utanför området för vattenbruk (fiskeodlingar, utsättning, m m) inte så vanliga, med undantag av installation av som laxtrappor är mycket vanligt.

Även i områden med hög belastning undviker man att reglera volymen fiske genom att sätta en gräns för antalet fisketillstánd.Istä11et använder man de gängse amerikanska metoderna för begränsning av fisket, genom att tillåta fångst endast av fisk av viss storlek, endast vissa av typer fiskeredskap, m m.

All reglering av fisket sker genom de1statslagstiftning.Den federala administrationen går bara in om man anser att delstatens författningar inte är tillräckliga.

Fiskeadministrationen anser sig ha ett áläggande att analysera och på basis av analysen planera fisket i hela delstaten.Arbetsvolymen är dock så omfattande att man anser att man inte har någon möjlighet att uppfylla detta åläggande.Man anser sig befinna sig i en passiv situation där man bara hinner re-agera, aldrig agera själv.

På motsvarande sätt handhas forskningsinsatserna.Istället för att starta projekt som man själv tar initiativ till och som definierats som angelägna, får man rycka ut till redan etablerade (fiskevárds-)anläggningar som hamnat i problem.

situationen är så här trots att man har resurser som år mycket större än de som finns i Sverige för motsvarande organisationer.

38 Finansieringen av verksamheten sker (till en mycket liten den genom licensavgifter som fastställs av motsvarande länsstyrelsen och genom särskilda fondmedel, men till hela tre fjärdedelar genom federala bidrag (jmf övriga avsnitt om fiske). Man har mycket små problem med föroreningar.

Möte med representant för Anchorage Convention and Visitors Bureau menisLüllgsxil

De turist- och för staden konferensansvariga Anchorage anser att såväl nationalparkerna som fisket, i synnerhet havsfisket, i området är överbelastade.

Man använder både nationalparkerna och fisket direkt i reklamen för att få människor att åka till men Anchorage, försöker sätta in dessa i ett större vildmarkssammanhang.Framförallt försöker man profilera Anchorage som en ort där allt är möjligt och lägger därför, framgångsrikt, ner mycket resurser att lansera på staden som konferensställe med möjligheter att kombinera med friluftsliv.(jmf Norrbottens incentive- och konferensresor)

Alaska upplevs som exotiskt av USA övriga (jmf Norrbotten och Europa), vilket utnyttjas kraftigt (hur åstadkommer man samma bild av Norrbotten, eller snarare kanske Nordkalotten i Europa?), framförallt för konferensresor.Man har ex vis lyckats marknadsföra regionen för parsemestrar, inte sällan i kombinationen mannen konfererar, kvinnan ägnar sig åt stadsliv i det helt moderna Anchorage, för att båda därefter friluftssemestrar (4+4 dagar år en vanlig kombination).

Man marknadsför även Anchorage utanför inte USA, minst i Asien.

Turistfolket anser det absolut att olika nödvändigt typer av kontroller och regleringar av besöksvolymerna, antalet fiskare, m m införs, om området skall behålla sin attraktivitet utåt.

Anchorage är intressant, inte bara som exempel pá hur existensen av nationalparker och fiskemöjligheter används i turistsammanhang och för infrastrukturell utan uppbyggnad, också som ett för Norbotten mycket näraliggande hur man exempel på kan profilera ett område för vissa av resor och typer verksamheter, också för en internationell pub1ik.I det sammanhanget är inte minst Anchorage position som internationell flygpunkt intressant. Det kan finnas att anledning ytterligare fördjupa kunskapen om hur man gått till våga och hur systemen fungerar.

40 Möte med representanter för Alaska Federation of Natives (Larry Kimh§ll4_m4fl)

Under den period då Alaska koloniserades från 1860-talet och framåt, förstatligades allt land som inte definierades som privatägt.Allt land som Alaskas ursprungsinnevánare levde pá, förstatligades i detta sammanhang.

Under en lång period har krav framförts att marken på måste återställas till sina beslutade ursprungsbesittare.Slutligen kongressen 1971 att återlämna nästan 18 milj hektar mark till ursprungsinnevánarna (indianer och eskimáer) tillsammans med 962 milj $ (ca 6,4 miljarder kr) i en slutlig överenskommelse om markanspráken. Dessa 18 milj hektar mark samt de finansiella resurserna, administreras och ägs till 70% av 13 och 173 regionala stycken lokala föreningar, formellt som organiserade aktiebolag, i vilka man kan vara medlem om man kan visa (aktieägare) att man har minst en fjärdedels arv från eskimå- eller indianförfâder.

Dessa områden finns över hela Alaska, utanför nationalparkerna och fungerar som ekonomiska och kulturella centra.Lagstiftningen för ursprungsinnevånarnas rättigheter i dessa områden och i nationalparkerna, anses också av dem själva som mer flexibel och tillmötesgående än i övriga USA.

70-75 % av allt fiske i områdena år husbehovsfiske för

ursprungsinnevánarna.

Vid de tidpunkter då marken áterlämnades och då (1971) Alaskas stora nationalparker bildades (1980), uppförde sig lagstiftarna och de federala myndigheterna oflexibelt och fyrkantigt, ansåg eskimå- och indianföreträdarna.Bl a förbjöd man stora delar av den livsviktiga jakten.Förhållandena har emellertid förbättrats sedan dess och relationerna är numera goda.

I princip är användandet av all typ av modern teknik tillåtet i parkerna för ursprungsinnevånarna, med för visst undantag utnyttjande av en speciell typ av motoriserade trehjulingar.

41 Besök vid Lake Michigan och möte med representanter för Illinois ggggg Ejggjgg 5gm1ni§t;§§igg.i Chicago, Q§A (Richggg Hgss, m fl)

Fisket i Lake Michigän utövas till 95% av lokala fiskare,

vanligtvis vanliga amatörfritidsfiskare.Man anser sig inte kunna erbjuda det exklusiva fisket, det som finns i Alaska och andra delar av övriga USA.

Inte sällan utövas fisket av folk som besöker mässorna i Chicago.Det är emellertid tveksamt om dessa stannar längre för att enbart fiska, snarare att de utnyttjar fiskets väldiga láttillgänglighet och närhet till en extremt urban miljö.

Den huvudsakliga verksamheten för delstatsadministrationen är odling och utsättning av fisk, utan vars insatser de attraktivaste fiskesorterna inte skulle klara sig genom naturlig reproduktion.

Man har ett organiserat samarbete mellan de åtta delstater som omger den berörda delen av De stora sjöarna, med bl a en gemensam styrelse för vissa frågeställningar som berör hela området.Dessutom samarbetar man med de federala myndigheterna inom området.

Ungefär 1,5 miljoner fiskare, fiskar i Illinois per är.Ca hälften löser licens.Den kostar 10$ (ca 67 kr) för ett års fiske.Högst 5 fiskar per dag får tas upp i de populära fiskevattnen.

Totalt disponerar man i delstatspengar 5 - 6 milj USS per år - (33 40 milj sEK).Till detta kommer projektmedel från den federala budgeten.

Man har, och har framförallt haft, stora problem med föroreningar i Lake Michigan.Genom kraftfull lagstiftning är situationen numera mycket bättre, men ändå inte bra.Föroreningarna har inte bara slagit på fiskebestånden, utan också medfört många och stora ekologiska obalanser, med plötslig enorm ökning av vissa sorters fisk på andras bekostnad, m m.Medvetenheten om föroreningsproblemen är så stor att man ger ut en särskild guide om hur man bör äta den fisk man fångar i delstaten.

42 Yrkesfisket i området har skurits ned efter önskemål från fritidsfiskeorganisationerna.Man anser bestämt att sportfisket genererar betydligt mer sysselsättning och pengar än yrkesfisket.Fritidsfisket bedöms omsätta ca 100 milj $ (ca 670 milj SEK) mot yrkesfiskets 5 (ca 33 milj $EK).Han har inga illusioner om att yrkesfiskarna kan fortsätta inom området när deras fiske skärs ned, men väljer ändå att genomföra förändringen, mot bakgrund av sportfiskets relativt större betydelse.

Man får särskilda medel från den federala budgeten för forskningsinsatser, i förhållande till delstatens relativa befolkningsstor1ek.Man anser sig ha ett ansvar för uppföljning och planering av fisket och fiskeresurserna i hela staten, men har problem att hinna med.Man är ganska nöjd med de operativa insatserna (odling och utsättning), men skulle vilja ha mer forskningsresurser, just för att kunna planera och styra.

Program and Itinerary

for

Swedish Government Commission

on Federal Involvement in Developing Tourism

National Park Service Contact: Ms.Barbara Bell, International Cooperation Specialist, 1100 L StreetN.W., Suite 2125. Telephone (202)343-7063. (From September 18-22)

Ms.Rebecca Mills, International Cooperation specialist. (From september 25-30)

objectives: To discuss possibilities and problems related to the development and maintenance of National Parks. In particular the Commission wants to study the effects of creating a National Park on employment, financial structure, cooperation between federal, local and private sector. The Commission is tasked with determining the suitability of establishing a large natural park in northern Sweden primarily to develop the tourist and fishing industry.

1iti**i*it*i*å*i**å*t*tii**tåitiåiiåftitttiitiiiüittiiii*üü*ti***

Date and Time: Activity and Location: tiiiiii*å**ü*i***i**i#i*****iiiiifiitiü*****fifüitiiffiiiitiiiiii

september 18

9:00 am Meet with senior management officials of the National Park Service at the Department of the Interior Building, 18th and C Streets, Washington D.C., Suite 3119:

Ms.Priscilla Baker, Assistant to the Director for Tourism

Mr.Jim Stewart, Acting Chief, Division of Planning and Development

Ms.Janet Edwards, Natural Resource Specialist, Pacific Northwest Regional Office

am Meet with senior management officials at 11:00 1100 L Street N.W., Suite 2125.

Mr.Bob Moody, Concessions Management Specialist, Division of Concessions Management.

Meet with officials of the Fish and 1:30 pm Wildlife Service at 4401 Fairfax Drive, Arlington, Virginia.

:ember 19

Fly to San Francisco.(At Ramada Inn, t-.upm Fishermans Wharf) \x°

:enbet 20

8:30 am Meet with management officials of Golden Gate National Recreation Area (GGNRA) regarding relationships between federal government and private entrepreneurs, special use permittees, cooperating associations, and concessioners. GGNRA has developed a new model of cooperation between public and private sectors. Consider the employment effects of these cooperative arrangements. Administrative office address is Building 201, Fort Mason, San Francisco, CA 94123. Telephone is (4l5)556-2920. Howard Levitt has made the arrangements.

-10:30 am Travel by van to Columbia, California State Park.

2:30 pm Visit Columbia, California state Park. Meet with Superintendent Suzanne Anderson and other officials. Discuss the concessions and tourist program, as well as a general overview of the park programs. Tour the park.

Meet at the District Office at 22708 Broadway St., Columbia. (Across the street from the Fallon Hotel) Park administrative telephone number is (209)532-0150.

Columbia State Park commemorates historic goldmining. Small businesses now operate out of historic buildings. Consider parallels for development in Northern sweden. Consider the economic effects of the park in the surrounding area.

Drive to Yosemite National Park. Park 4:30 pm administrative office telephone number is (209) §72-0200.

Yosemite InternatiOn31

While at Yosemite, Ms.Kim Tucker, Programs Coord1nat°I= Concessions Management Analyst, can be contacted. Her telephone number is (209) 372-0271. september 21

8:30 am Meetings at Yosemite National Park with management officials, Mariposa Indian Council, and Yosemite Park and Curry Company.

consider effects of the park on local economy, relationship between the public and private sector, the scale and resource management consequences of tourism to the park and its environs, the history and current status of relationships with the Yosemite Indians, the sportfishing industry, trade-offs between different types of visitors, regulations governing use of helicopters or hanggliders and automobiles, management of overuse, maintenance of infrastructure (buildings, bathrooms, garbage collection, sewage treatment, utilities, etc.). effects of fee systems, effects on National Parks of decreasing federal economic support, recruitment and retention of peopleoriented personnel, law enforcement requirements, and the changing circumstances of Yosemites history.

September 22

8:30 am Continue meetings. View Yosemite Valley.

1:30 pm Travel to san Francisco by van.(At Ramada Inn, SF Airport)

September 23

9:10 Fly to Whitehorse, Canada. Overnight at Paku Hotel, Whitehorse.

September 24

12:00 pm(approx.) Drive to Kluane National Park at Haines Junction. (100 miles from Whitehorse) Park telephone is (403)634-2251) Meet at Visitors Center. Contact Acting superintendent Brent Liddle for

overview. (Mr.Liddles home telephone is 403-634-2626)Overnight at Hothers Cozy Corner, Haines Junction.

›tember 25

morning Meet with management officials at Klu*”% National Park to consider rationale f 2 development of Kluane and Northern Yukrn National Park, impact of the developme* on native peoples and their rights. relationship between private and public sector, management and conservation issues, and the management policies of Canada. Consider parallels in geography and conditions between these and parks the potential park in northern Sweden.

Tour Kluane and continue meetings.

Ms.5ive Milton and Mr.Bjorn Erikson join the group on september 25th.

Return to Whitehorse.

Overnight at Paku

Hotel. tember 26

8:00 am from Fly Whitehorse to Fairbanks via Air North. 11:00am Meet at airport with Superintendent Roger Siglin of Gates of the Arctic National Park. Park number is telephone (907) 456-0281. Mailing address is P.0.Box 74680, Fairbanks, AK 99707.

Fly over Gates of the Arctic National Park. Gates of the Arctic is a wilderness park with minimal development. Land in a native village in Anaktuvuk Pass to discuss parks effect on local people. consider projected and actual economic and tourism impact, sportfishing, backpacking.

overnight at Captain Bartlett Inn. Fairbanks ka International rams Coordinator: Mr.Chuck Gilbert, Management Assistant, can be contacted throughout the Alaska National Parks portion of the His trip. telephone number at the Alaska Regional Office is (907)257-2693.

SWEDISH GOVERNMENT COMMISSION

ON FEDERAL INVOLVEMENT IN DEVELOPING TOURISM

Schedule for Thursday, September 28: ANCHORAGE, ALASKA

7:45 AM Meet Gary Vequist, Research Ecologist (National Park Service) in lobby of Inn. Holiday walk or drive to Federal Building, located at 6th and Astreets.

8:00-8:30 AM Breakfast in Federal Building cafeteria, in cafeteria meeting room. Meet other National Park Service personnel over breakfast.

8:30-11:00 AM Meeting with National Park service

representatives. Discuss tourism related to

parks, business operations in and to adjacent parks, rights of Native people, effects on

environment, use of motorized vehicles, wildlife

management and viewing, wilderness versus

developed recreation, etc. Federal Building cafeteria meeting room. Can use room until 12 Noon for further discussions as necessary.

1:00 PM Meeting with Paul Krasnowski, Regional Supervisor, sport Fish Division, Alaska of Fish Department and Game (state of Alaska). Discuss sport fishing topics. Federal Building cafeteria room. meeting Telephone: 267-2224.

2:15 PM Meeting with Denise Belkoski of the Anchorage Convention and Visitors Bureau. Discuss tourism

industry in Anchorage and Alaska, with on emphasis contribution of parks and sport 201 E. fishing. 3rd Street. 276-4118. Telephone:

3:30 PM with Meeting Larry Kimball of the Alaska Federation of Natives. Discuss Native issues related to parks, tourism and sport fishing. 411 west 4th Avenue, Suite 1A (Sunshine Mall). Telephone: 274-3611.

4:30-5:00 PM Informal tour of the Alaska Public Lands Information center. 4th and F Streets.

For additional information call Gary vequist at 257-2570 (office).

- 48 September 27

gaoov amtapproxa

Fly to Denali National Park(Bring lunch; no restaurant is available) Tour Denali ti? National Park with Superintendent Russell Berry or his representativa; consider and compare questions and answers concerning native rights, sportfishing, economic and employment impact, and similar questions between Kluane, Northern Yukon, Gates of the Arctic, and Denali. In addition, since the Superintendent of Denali was previously Superintendent of Voyageurs National Park, consider efforts made at Voyageurs to attract tourism, and particularly to expand tourist objectives beyond sportsfishing. Park telephone number is (907) 683-2294. Mailing address is P.0.Box 9, Mcxinley Park, AK 99755.

4:00 pm(approx.) Fly to Anchorage.(Holiday Inn, Anchorage)

September 28

8:30am Arrive at Alaska Regional Office of the National Park Service, 2525 Gambell st., Room 107, AK 99503. Meet with Anchorage, National Park Service management officials to review history of development of the Alaskan National Parks, economic projections and actual results to date, sportfishing industry, issues and relationships with mining, logging, and tourism industries, native rights and policies and procedures to resolve disputes, as well as conservation , both cultural and natural resource management. Office telephone number is (907) 261-2690.

afternoon Meet with officials of the Tourism Council. the Alaska Federation of Natives, and State of Alaska organization for tourism.

8:30pm Fly to Chicago.(At Lenox House, Chicago)

September 29

time TEA Meetings and exposure to Lake Michigan sportfishing and tourist industry.

Leptember 30

308 H W W _,m”c

2.4.5.5:

00:20» .o

.En

:coin

._.z._.o.øn<

3.0»

mOEwkZ_

VODI-Clâlø-D

:Om: Iåi=

MI...

VC! mm .I

C0=ik==a

GCI _czo

?to 2.024.

tácatoanO

1032:0

...Ö

:EGP

.A30 215W

._.Zbø_mø(

d .O i:

Iiiøåiâü

A2.

auctuotn 250m- 02:01

vc:

»zmâtüâamo

...Sten-EE

:E052 00.25

›m._pmmom..m

›z»mzuuu

:_2052 6252

.o

_coioukåtu

:ämmomm

_coêoaucâz rozuEåuox

.w va: 02:0

._.z._.ø.uø<

.o

D vec... va:

amoz:

...oEonacq-z

van..

3-050

›..

ZO:.N_Z<0mO

.Duzuwm

3.

n.._c= :_23:

vec

:clan

1:20.03 KECOUO

a

:_32 §2.. :Stå

hZ(km.øø

:_l=(

:o_.2.::..:v

II

okd=

|

_ncoi-Soceoa

021.29..

ozäuoxu- 5353:

S23..

233.7 .CEO-Ön

vec

.ämmzmø

:BL

:ämnena

ä.:

02.22 Stim

v:- u...

›z...n_øn<

.

cotton

:ut

1:232

...ut

0205:300

_2630_

.Spola

u

22...!

snäll..

EE

ägo; 20.5.5038..

.nu

085:* 86.25

00 _ å:

Häckar?

55:06.60

_

3.6.5.0 gå .sig 0.250004

å:

8:8 Uni! 0005:00

n å.

.URI

E1500:

10:90... E3

33:50.22

å

| I :I :I

E090

| .J

..l .I

:c

a

0325.. 223.0

.z

:oral-a

205.?!

Lzwzaoäåo :osuulna:

:E0060 :E0060 092.8 »nå ...ska 02025..

powlåmnaex

25.00..:

8:50.20 0825:0 20:00:02.. .§0 205.050:

n.

002.228.. 2052.50:

a

E130

§2.. :må

8.300:

en..

5.20.02 C203:

02-23..

.l I. al .l

.Il I

.

:o u (9200

:05060

mosmum

Käg

q

08550 055cc..

couwstuzuä.

0005:00

0:5: 020 WE.: u Z!!

2055:322 2.20.2020

0025080927!

020330200 KO ._22

054.nu?

2055:0 9300202»

0050 5.20.00.. äh(bzw

:0=m_›

Zain 5025. x50› 0:00:42

U9S

E3003..

.

:OhDwEn

I |. | .i al

v.15.

II

I| II

EObOwEO

0055:00»

E000 055.3

› d

:E0030 0005:0»

000503: 000.302: :E0060

._zo=<z

Eáwüøwmüuøiwø

:(490

_

#203»

›GO..OWÖ2(

9:052

8800::

9500220:

2063:800..

b

:use

2:82:00 0209.55

E3003.. 005000... 002193 ._2453 0020M55»

05200 11:50 15550 2.0.5.2 §20 22: z

ul || .I I | al |

E5000

:oäulo

30.503:

_

UQKuO

:E280

ut 92

02.3.5000 ..0..u4:._2_2_0a0m 20:13?

åw

E5000?

:0200 Kwhg 05.502.

15:.:

E.

.l I. I. I |

u

u

ägg

u

51.342.:

E5002..

BILAGA

Förslag till Utredning om kasinon i Sverige

- April 1989 311

.p»rm .. x n.

...eswrnwv

.äga ,w

v: va; a., .

»man ...y2

Till regeringen

(industridepartementet)

Utredning om kasinon i Sverige

Frågan om inrättande av kasinon av internationellt snitt i Sverige har tidigare övervägts inom ramen för flera utredningar, mera utförligt dock endast av punktskatteutredningen i dess betänkande (Ds Fi 1974:7) Skatt på spel. Utredningen föreslog att ett antal kasinon skulle inrättas i Sverige, främst i våra största städer och på större turistorter. Verksamheten skulle bedrivas under statligt överinseende. Härigenom skulle den illegala spelverksamheten motverkas, turismen främjas, valutautflödet begränsas och det allmänna tillföras inte ovâsentliga inkomster, ansåg utredningen. En given förutsättning för att kasinoverksamhet skulle tillåtas i vårt land måste vara. menade utredningen, att verksamheten

bedrivs på sådant sätt att sociala olägenheter undviks och

undanröjs i möjligaste mån. Av de 28 remissinstanser som yttrade sig över förslaget var det endast tre som tillstyrkte utredningens förslag i så måtto att kasinon borde inrättas som försöksverksamhet. Kritiken mot förslaget gick främst ut på att utredningen hade underskattat de sociala vådor som kan följa av att kasinon inrättas. Utredningens förslag kom inte att läggas till grund för någon proposition till riksdagen.

Lotteriutredningen anförde i sitt huvudbetänkande (SOU 1979:29) att den inte funnit skäl att ansluta sig till tanken på kasinoverksamhet i vårt land.

Under 1980-talet har riksdagen vid ett par tillfällen prövat motionsyrkanden om nya utredningsinsatser på detta område. Riksdagen hardock, främst med hänvisning till remissyttranden över punktskatteutredningens förslag, avstyrkt

motionerna och angivit att några motiv inte framkommit för att ompröva tidigare ställningstaganden.

Trots den här redovisade bakgrunden vill vi nu föreslå

att en utredning tillsätts för att på nytt pröva frågan om kasinoverksamhet i Sverige. Skälen för detta är följande.

Punktskatteutredningen tog främst sin utgångspunkt i sådana argument som att motverka illegal spelverksamhet, att minska valutautflöde m.m. Från denna utgångspunkt kom man till slutsatsen att ett antal kasinon borde inrättas och i första hand i våra större befoIkningskoncentrationer.

Vi har en annan utgångspunkt.

Vi har av regeringen tilldelats var sitt utrednings-/förhandlingsuppdrag avseende möjligheterna att utveckla turismen på Gotland resp. i Norrbotten. Bakgrunden till dessa uppdrag är att bade Gotland och Norrbotten utgör regioner som under lång tid haft stora problem med sysselsättningen och som i ett längre tidsperspektiv haft en negativ befolkningsutveckling. Tidigare basnäringar för dessa regioner (jordbruk har visat resp gruv- och stålindustri) en negativ utveckling i sysselsåttningshänseende. Det hari båda regionerna varit förenat med svårigheter att finna fullgoda alternativ.

Samtidigt är flera parter samstämmiga i bedömningen (se exempelvis Sveriges Turistråds strukturplaner 1987 och 1988) att både Gotland och Norrbotten är regioner som har stor utvecklingspotential när det gäller turismen. Vi delar denna Norrbotten bedömning. (särskilt Norrbottens inland) och Gotland är två regioner där turistnäringen har goda förutsättningar att utvecklas i sådan utsträckning att den kan utgöra ett väsentligt inslag i den framtida sysselsättningen i dessa en ny basnäring regioner, för regioner där man annars kan ha svårt att se en positiv näringsutveckling.

En sådan utveckling av turistnäringen kommer dock svårligen till stånd spontant. Den kräver statliga insatser för att kunna förverkligas. Staten har också i det förgångna visat sig beredd att göra sådana insatser, främst genom de regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska stödsystemen. Sådana kommer med all säkerhet att visa sig nödvändiga även i framtiden.

3 Vi ställer oss emellertid tveksamma till om dessa statliga stödsystem alltid kommer att vara tillfyllest för att åstadkomma en varaktig hjälp till utvecklingen av turistnäringen i den berörda regionen.

Den brist som enligt vår mening vidlåder det ovanstående angreppssättet. ligger

i det faktum att manensidigt koncentrerar sig på ekonomiskt stöd till

investeringari anläggningar. Vi har uppfattningen att även ändringar i de befintliga regelsystemen skulle kunna användas som instrument. Ett sådant tillskott, i form av ett andra steg i stödmöjligheterna skulle i vissa fall kunna medföra att tidigare regelhinder snabbt kan omgestaltas till möjligheter i och med att vissa mera spektakulära inslag i den turistiska bilden då skulle bli möjliga.Vi kan för övrigt konstatera att den typen av överväganden och översyner nu i allt högre utsträckning börjar att förekomma i våra konkurrerande närområden, vilket försämrar konkurrenskraften för svenska resmål.

Vi vill här tillägga att tillskapandet av olika spektakulära inslag eller attraktioner med påtaglig lyskraft är fullt möjliga även inom ramen för befintliga regelsystem. men problemet är ofta att det är svårt att hitta attraktioner med tillräcklig lyskraft som samtidigt är affärsmässigt acceptabla projekt vid en mera normal statlig stödnivå. Ett annat krav är självfallet att verksamheterna inte har skadliga sociala eller andra effekter.

Vi har båda uppfattningen att inrättandet av ett kasino av internationell typ väl skulle fylla samtliga krav. En följdeffekt enligt vår uppfattning är också att omkringliggande turistnäring skulle kunna stimuleras av en dylik satsning, liksom att det borde kunna antas att respektive områdes internationella dragningskraft skulle komma att öka. Vidare, den säsongsförlängande effekt som ett kasino skulle kunna medföra torde sannolikt i hög grad överstiga effekten av varje annan insats.

Med det ovan anförda vill vi självfallet inte ge några garantier för att just ett kasino skulle vara den utlösande faktor som i ett slag löser samtliga problem på Gotland eller i Norrbotten. Vi har emellertid den uppfattningen att ett sådant tillskott skulle kunna addera till alla de övriga åtgärder som kan vidtas och medverka till att de samlade kommer över den tröskel som måste

insatserna_

överskridas för att en positiv utveckling av turismen i respektive område skall kunna bli verklighet.

4 Med det sagda vill vi klart markera att vi har uppfattningen att kasinon i

Sverige inte bör förläggas till större befolkningskoncentrationer

och vidare att det under inga förhållanden kan finnas utrymme för mer än ett eller högst två kasinon inom landet. Att kasinon har en attraktionskraft i turistiskt hänseende finns otaliga internationella exempel på. utan att man för den skull behöver dra orealistiska paralleller med internationella spelcentra som Las Vegas eller Monte Carlo. Vi vill också peka på att det förden nordiska marknaden håller

på att utvecklas en kasinoverksamhet på flera håll inom Östersjöregionen.

Detta riskerar att ytterligare förstärka den nuvarande runt och i utvecklingen

Östersjön, där Gotland och andra svenska resmål har svårt att konkurrera med

t ex Åland om resenärernas intresse. En liknande relativ för försvagning svenska resmål är fullt tänkbar i Nordkalottområdet.

Vi har också uppfattningen att de sociala vådor som tidigare anförts som avgörande hinder mot en kasinoverksamhet i vån land kan undvikas eler undanröjas om verksamheten organiseras på rätt sätt. Också i detta avseende finns internationella förebilder. Att belysa denna fråga bör dock enligt vår mening bli en av huvuduppgiftema för en ny utredning.

Härutöver behöver en ny utredning belysa sådana som huvudmannefrågor skap för verksamheten, beskattningsfrågor, tillsyn samt regelsystem i övrigt.

Mot bakgrunden av de positiva effekter en kasinoverksamhet skulle kunna medföra för turismutvecklingen på Gotland hemställe vi resp. i Norrbotten

att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att belysa förutsättningarna för kasinoverksamhet i Sverige.

Stockholm 1989 - 04 - 28

ans§n

ert Karlsson

KUNGL. BIBL.

1990 -12-20

sr vx...

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

u.. . Företagsförvärv isvenskt näringsliv. I. 41. Tio Ar med jämställdhetslagen - utvärdering och 2. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning förslag. C. inom socialtjänsten. S. 42. Intemationellt ungdomsutbyte. C. 3. En idrottshögskolai Stockholm - struktur. 43. Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om organisation och resurser för en självständig den statliga statistikframställningen. C. högskola på idrottens område. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. Transporträdet. K. 45. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Fi. . Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi.

0040x1119.

. Förbud mot tjanstehandel med Sydafrika m.m. UD. 47. Beskattning av stipendier. Fi. . Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. 48. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. . Samhällsstöd till underhallsbidragsberüttigade barn. del Ill. S. Idéskisser och bakgrundsmaterial. S. 49. Arbete och hälsa. A. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50. Ny folkbokföringslag. Fi. luströmgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 5 l. SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personalll. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. kontroll och meddelarfrihet. C. 12. Meddelanätt. Ju. 52. Utbyte av utländska körkort. K. l3.Översyn av sjölagen 2. Ju. 53.1 skuggan av de stora - De mindre partiernas villkori Mlângtidsutredningen 1990. Fi. kommunalpolitiken. C. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 54. Arbetslivsforskning - lnrikuting, organisation, 16. Storstadstrañk 5 - ett samlat underlag. K. finansiering. A. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateral! 55. Flygplats 2000- De svenska tlygplatsemai utvecklingsbistånd. UD. framtiden. K. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 56. Skatt på lotterier och spel. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret. Fö. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna. SB. S8. Konkurrens i inrikestlyget. C. 21. Den elintensiva industrin under kämkrafLsavveck- 59. Sätt värde pä miljön! Miljöavgifter och andra lingen. ME. ekonomiska styrmedel. M. 22. Den elintensiva industrin under kämkraftsavveck- 60. Skada av vilt. Jo. lingen. Bilagedel. ME. 61. Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad 23. Tomtrltttsavgäld. Bo. datalag. Ju. 24. Ny kommunallag. C. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektom. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 26. Förmånssystemet för värnpliktiga m. il. Fö. 64. Årlig revision i statsförvaltningen. C. 27. Post & Tele - Aftärsverk med regionalt och socialt oil-“olkhögskolan i framtidsperspektiv. U. artsvar. K. 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om 28. Att följa upp kommunal verksamhet- En folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U. internationell utblick. C. 67. Återbetalning av mervärdeskatt uu utländska 29. Tobakslag. S. företagare. Fi. 30. Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Ju. 68. Vad kostar ett statsbidrag? C. 31.Perspektiv pä arbetsfömtedlingen. A. 69. SIPRI 90 - om SlPRls finansiering och arbetsformer. 32.Staden. SB. UD. 33.Urban Challenges. SB. 70. Lokalt ledd nllrradio. U. 34. Stadsregioner i Europa SB. 71. Sekretess för landskapsinforrnation. Fö. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 72. Lokalkontor. C. 36.Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB. 73.Transportstöd. K. 37. Författningsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 74. Skuldsaneringslag. Ju. 38. Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 75. Utvärdering av försöksverksamheten med treårig 39. nsvülkoiuU. yrkesimiktad utbildning i gymnasieskolan. 40. __ tsaweckling - kompetens och sysselsätt- Andra âret. U. n . g. _ g. i l» i

m” .V-UN- *TJTL .

Statens offentliga 1990

utredningar

Kronologisk förteckning

. Allmän pension. S. . Allmän pension. Bilagor. S. . Allmän pension. Expert rapporter. S. . Utlänningsnämnd. A. . Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? S. . Vapenfriprövningcns effekter. En undersökning av tillstándsärenden 1980 - 1989. F6. . Vad kostar begravningar - vem betalar? C. . Ny budgetproposition. C. . Språkbyte och spräkbevarande. Ju. . Översyn av skatten pâ dryckesRSr-packningar. M. . Finansiering av vägar och järnvägar. K. . Den nya centrala jordbruksmyndigheten. Jo. . Nya mal och nya möjligheter. M. . En ny värnpliktslag. Fö. . Pedagogiska meriter i högskolan. U. . Samerätt och samiskt språk. Ju. . Våld och brottsoffer. Ju. . Miljön i Västra Skåne. A: 2000i vara händer. M. . Miljön i Västra Skåne. Diverse underlagsmaterial och sammanställningar. M. . Miljön i Västra Skane. Underlagsmaterial Mark och vattendrag. M. . Miljön i Västra Skane. Underlagsmaterial Energi. M. 97. Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Trafik. M. 98. Rapportering från den öppna värden. Basdata för uppföljning. S. 99. Statistikbehovet inom livsmedelssektom - vissa förslag till förändringar på kort sikt. Jo. l00.AvtalsvilJk0r eller föreskrifter. En rättslig översyn av postens och televerkets kundvillkor. K. loLFörsäki-ingsföreningar. Fi. l02.Rent till 2000. M. l03.Turism i Norrbotten - att utveckla affärs- och privatresandet i länet. I.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Allmän pension. [76] Statsrådsberedningen Allmän pension. Bilagor. [77] Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] Allmän pension. Expert rapporter. [78] Välfärd och segregation i storstadsregionema [20] Förskola för alla bam 1991- hur blir det? [80] Staden. [32] Rapponering från den öppna vården. Basdata för Urban Challenges. [33] uppföljning. [98] Stadsregioner i Europa. [34] Storstädemas ekonomi 1982-1996.[35] Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] Kommunikationsdepartementet Demokrati och makti Sverige. [44] Transporträdet. [4] Storstadsuafik 5 - ett samlat underlag. [16] Justitiedepartementet Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt Meddelarrätt. [ 12] ansvar. [27] Översyn av sjölagen 2. [13] Utbyte av utländska körkort. [52] Översyn av upphovsrättsiagstiftrtingen. [30] Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. Skärpt tillsyn - huvuddrag i en refonnerad datalag. 155] [61] Transponstöd. [73] Skuldsaneringslag. [74] Finansiering av vägar och järnvägar. [86] Spräkbyte och sprakbevarande. [84] Avtalsvillkor eller föreskrifter. En rättslig översyn av Sarnerätt och samiskt spräk.[9l] postens och televerkets kundvillkor. [100] Vald och brottsoffer. [92]

Utrikesdepartementet Finansdepartementet Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Lângtidsutredningen 1990. [14] Organisation och arbetsformer inom bilateralt Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] utvecklingsbistånd. [17] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] SIPRI 90 - om S1PR1sfinansiering och arbetsformer. Kapitalavkastrtingen i bytesbalansen. [45] [69] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Beskattning av stipendier. [47] Ny folkbokföringslag. [50] Försvarsdepartementet Skatt på lotterier och spel. [56] Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Återbetalning av mervärdeskatt uu utländska Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] företagare. [67] Förmânssystemet för värnpliktiga m. ti. [26] [101] Försäkñngsföreningar. Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Sekretess för landskapsinformation. [71] Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av Utbildningsdepartementet tillståndsärenden 1980- 1989. [81] En idrottshögskola i Stockholm - struktur. organisation En ny värnpliktslag. [89] och resurser för en självständig högskola på idrottens område. [3] Socialdepartementet Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [11] inom socialtjänsten. [2] konstnärens villkor. [39] Samhällsstöd till underhallsbidragsberättigade bam. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. [65] ldéskisser och bakgrundsmaterial. [8] Det fria bildningsarbetet. Debattinlagg om Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19] folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66] Tobakslag. [29] Lokalt ledd närradio. [70] barn, Utvärdering av försöksverksamhet enmed treårig Samhällsstöd till underhallsbidragsberättigade yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra året. del IIl. [48] [75] Pedagogiska meriter i högskolan. [90]

Statens

offentliga utredningar 1990

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Miljö- och energidepartementet Skada av vilt. [60] Den elintensiva industrin under kämkraftsavveckling- Den nya centrala jordbruksmyndigheten. [87] en.[2l] Statistikbehovet inom livsmedelssektom - vissa Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklixig» förslag till förändringar pä kort sikt. [99] en. Bilagedel. [22] ersyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kämkmftsavveckling - kompetens och Arbetsmarknadsdepartementet sysselsättning. [40] Perspektiv på arbetsfönnedlingen. [31] Arbete och hälsa.[49]

Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation, Miljödepartementet

finansiering. [S4] Sätt värde pa miljön! Miljöavgifter och andra Utlänningsnämnd. [79] ekonomiska styrmedel. [59] Översyn av skatten på dryckesförpackrtingar. [85] Nya mål och nya möjligheter. [88] Bostadsdepartementet Miljön i Västra Skåne. År 2000 i våra händer. (931 Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] oc!! Miljön i Västra Skane. Diverse underlagsmaterial Tomträttsavgäld. [23] sammanställningar. [94] Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Mark och Industridepartementet vattendrag. [95] Miljön i Västra Skåne. Underlagsntalerial Energi. [96] Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1] Miljön i Västra Skåne. Underlagstnaterial Trafik. [97] Turism i Norrbotten - att utveckla affärs- och Rent till 2000. [102] privatresandet i länet. [103]

Civildepartementet

Ny kommunallag. [24] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Att följa upp kommunal verksamhet- En internationell utblick. [28] Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41] Internationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistilueglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisen arbetsmetoder. personalkontroll och meddelarfrihet. [51] I skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [S3] Konkurrens i inrikesilyget. [58] Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62] Svensk lönestatistik. [63] Årlig revision i statsförvaltningen. [64] Vad kostar ett statsbidrag? [68] Lokalkontor. [72] Vad kostar begravningar - vem betalar? [82] Ny budgetproposition. [83]