Lotteri i radio och TV betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Lotteri i radio och TV

Betänkande av utredningen angående viss lotteriverksamhet i närradio

1988:24

Statens

offentliga utredningar

1988:24

gg

?§4 Utbildningsdepartementet

Lotteri i radio och TV

Betänkande av utredningen angående

viss lotteriverksamheti närradio

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/7 39 96 30 Infomnationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

Beställare som lir berättigade till temissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8 - l2°° (externt och internt) 08/763 10 05 l2°° - l6°° (endast intemt)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10164-5 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1988

Till

Statsrådet Ulf Lönnqvist

Regeringen bemyndigade i beslut den 28 november 1985 statsrådet Bengt Göransson. som då hade till uppgift att föredra ärenden rörande lotterier, att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda frågor om lotteriverksambet som anordnas i samband med nárradio- och kabelsándningar. Den 5 december 1985 förordnades undertecknad, som år rådman i Helsingborgs tingsrätt, till särskild utredare. Som experter har bitrått byrådirektörerna hos lotterinåmnden Göte Andersson och Torsten Fagerlund samt revisionssekreteraren Ingrid Holmstrand.

Med detta betänkande redovisas uppdraget. Experterna står i väsentligheterna bakom slutsatserna i det.

Helsingborg den 15 april 1988.

Erik Essén

Innehåll

Sammanfattning 1 Uppdraget och dess bakgrund

5 Några synpunkter från anordnarna i Malmö och Norrtälje 23 6 Några synpunkter från anordnare av vanligt bingospel i Norrtälje 25 7 Synpunkter från Sveriges nårradioförbund 27 8 Översikt över lânsstyrelsernas och lotterinâmndens behandling av Ringen 81 9 Närmare redovisning av vissa länsstyrelsebeslut och skrivelsen från lotterinåmnden 33 10 Nårradioverksamheten 39

Verksamheten med kabel-TV 43

47 12 Lotteriregleringen

13 Vilka kan få både sândningstillstånd och lotteritillstånd? 53

55 14 Förhållandena i Norge 14.1 Nárradio och nar-TV 55 14.2 Lotteriverksamheten 58 Radio- 59 14.3 och PV-bingo

i Danmark 63 15 Förhållandena 15.1 Nârradio och när-TV 63 15.2 Lotteriverksamheten 65 15.3 Radio- och TV -bingo

16 Överväganden

16.1 69 Inledning 16.2 Vilket slags lotberiverksamhet bör 70 regleras? 16.3 Om möjligheterna att med stöd av gällande lotterilag hindra eller reglera radio- och TV-sända lotterier 74 16.4 Bör radio- och TV-användningen inskränkas 80 ytterligare?

17 Berörs i radio och TV? 93 yttrandefriheten

18 97 Ett lagförslag

Sammanfattning

Med tillkomsten av närradio och kabel-TV blev det möjligt att bedriva lotteriverksamhet i radio- och TV-sandningar. I viss utsträckning har det också skett, dock inte sedan maj 1986. Det har då rört sig om drag- * ning och vinstutdelning i närradion i s.k. traditionella eller egentliga lotterier, som utformats på ett sätt som påminner om bingo. Bl.a kunde vinster ropas av genom att man ringde till studion.

Utredaren har haft till uppgift att pröva i första hand om användningen av radio och TV i lotterisammanhang får så menliga verkningar för lotterimarknaden att det är befogat med åtgärder mot en sådan användning.

Endast egentliga lotterier kan bedrivas i radio och TV. Det kan ske med stöd av både ll och 14 §§ lotterilagen. Redan gällande lagstiftning ger stöd för vissa restriktioner mot radio- och TV-lotterier. Det kan för

hindras att de bedrivs enbart i radio och TV, varmed förstås att all drag-

ning och vinstutdelning sker i sandning. Det kan dock inte förhindras

att en del av vinstutdelningen sker i sändning. Bara antalet vinster och deras värde kan då begränsas. Kvar står därmed att det är möjligt att ta lokal radio och TV till hjälp i lotteriet på ett sätt som måste antas kunna förändra förutsättningarna för lokala lotterier.

Radio- oclLTV-sânda lotterier florerar i Danmark. Den annorlunda lot-

teri- och medieregleringen där gör dock att en motsvarande omfattande

lotteriverksamhet inte är tänkbar i Sverige.

Bristen på erfarenheter och den kända svårigheten att förutse hur olika lotteriformer påverkar varandra har ort det vanskligt att bedöma

verksamhet med lotterier i lokal radio och verkningarna av en utbyggd TV. Några omständigheter som utredaren fäst sig vid är följande.

Det kan antas att tillämpningen av gällande lotterilag vad gäller tillstånd och villkor till lotterier som avses bedrivas i radio och TV blir oförutserbar och oenhetlig.

och TV-asändningar ett orättvist för- Vissa föreningar får genom radioi förhållande till andra anordnare av lotteristeg på lotterimarknaden att eller intresset av att verka i dessa medier, därför att möjligheterna er är olika för olika föreningar.

För att ett lotteri i radio och TV skall bli attraktivt torde iörutsättas att dvs. att vinst utfaller av siffdet ges bingokaraktär, på en kombination fordrar avancerad datateknik. Metoden drar kostror, vilket tämligen nader och innebär dessutom kontrollsvårigheter. Kostnaderna och radions och TV:ns genomslagskraft kan accentuera skillnaderna i fråga om förutsättningarna för olika föreningar att lönsamt bedriva lotterier.

Av bl.a. dessa skäl finner utredaren det befogat att föreslå att sådana lotterier som regleras i lotterilagen inte får traditionella eller egentliga bedrivasi radio eller TV. Det skulle därmed stå regeringen fritt att tillav radio och TV för lotterier som skall bedrivas i anlåta användningen nan ordning.

1 Uppdraget och dess bakgrund

Lördagen den 24 augusti 1985 sände Malmö Arbetarekommun ett nårradioprogram över sändaren i Malmö, i vilket förekom ett lotteri, kallat Ringo. Det var fråga om ett lotteri som ratt mycket påminde om det vanliga bingospelet. Under veckan fore programmet hade häften med lotter innehållande Ringospel, dvs. rutor med siffror ordnade i samma mönster som på en vanlig bingobricka, sålts på stan. I programmet drogs nummer, som ropades ut. En lyssnare som fått en full bingorad och därmed vunnit kunde under sändningen få ytterligare en vinst, om han inom en viss bestämd tid ringde upp studion och blev den förste att nå fram till programledaren. Det var det telefonforfarandet som föranledde beteckningen Ringo.

Lotteriet anordnades med tillstånd av länsstyrelsen, och föreningen bedrev lotteriet i sändningar i stort sett varje lördag t.o.m. den 31 maj 1986.

I sändningar över nårradiosândaren i Norrtälje bedrev lotterialliansen Norrtälje Nârradio en liknande lotteriverkamhet under tiden den 17 augusti 1985-den 81 maj 1986.

Verksamheten i Malmö och Norrtälje med denna form att lotteri uppmärksammades av regeringen som i beslut den 28 november 1985 bemyndigade det statsråd som då hade till uppgift att föredra ärenden rörande lotterier att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda frågor om lotteriverksamhet som anordnas i samband med närradio- ellerkabelsândningar.

I beslutet uttalade regeringen samtidigt att den ansåg att lotteriverksamhet av nämnda slag inte borde anordnas i nárradion. Om själva anförde följande: Den utredaren bör

uppdraget regeringen sprskilde

vilka konsekvenser en utbyggd verksamhet skulle få dels för belysa andra anordnare av lotterier, dels för verksamheten i nârradion och ka- Om den särskilde utredaren finner det befogat bör

belsandnixigarna.

han lägga fram forslag till åtgärder.

Ringo-verksamheten upphörde den 31 maj 1986 sedan lotterinâmnden i ett besvârsårende den 28 februari 1986 beslutat avslå en ansökan om att få anordna ett liknande lotteri i Falköping. Nämnden anförde som för avslaget att den ansåg tillstånd till sådan lotteriverkmotivering samhet inte skola utredningstiden. Sedermera har några ges under liknande med hänvisning till antalänsstyrelser avslagit ansökningar behållning av lotteriet och till antagna ogynnsamma gen otillräcklig för den ordinarie lotterimarknaden. Härom mera i avsnitt 8 följder och 9.

om ändringi (1982:1011), m.m. har re- I prop. l987l88zl4l lotterilagen föreslagit att bingospel som får anordnas med stöd av ll § lotgeringen inte får bedrivas i närradio eller kabel-TV. En bestämmelse terilagen därom skall träda i kraft den 1 januari 1989. Innebörenligt förslaget den av den âr att frågor om tillstånd till bingospel i närradio och kabel- TV därefter skall prövas av regeringen.

2 och

Uppdragets inriktning genomförande

Regeringen har inriktat mitt uppdrag på att belysa konsekvenserna av en utbyggd verksamhet med radio- eller TV-sänd bingo, dels för andra

som anordnar lotterier, dels för själva narradio- och kabel-TV-verk-

samheten.

Som framgått finns få erfarenheter av lotteriformen i Sverige. Verksamhet med lotterier och radio- och TV-verksamhet har över huvud taget hittills inte haft nämnvärda beröringspunkter. Det beror på att lotterier alltid har förbebållits ideella föreningar eller staten genom några få särskilda bolag och att dessa föreningar och bolag inte haft tillgång till något radio- eller TV -medium. Det beror vidare på att endast Sveriges Radio - före nårradion och kabel-TV:n - kunnat bedriva rundradiosändningar och att Sveriges Radio är ett företag som inte självt får anordna lotterier eller andras lotterier i sina sändningar.

vidarebefordra

Det har alltså inte funnits några möjligheter att genomföra egentliga

lotterier i samband med radio- eller TV-sändningan Läget har blivit

ett annat genom närradion och kabel-TV:n. Genom nârradion kan ideella föreningar gå uti etern själva. De har också möjligheter att antingen sialvstandigt bedriva sändningar eller delta i andras sändningar i kabel-TV, eftersom den verksamheten får bedrivas på långt friare villkor an dem som gäller för Sveriges Radio. Frågan om lämpligheten av att lotterier bedrivs i radio och TV har därför inte tidigare behövt uppmärksammas.

Det âr en omsorg om både lotteriverksamheten och om radio- och TVverksamheten som föranlett mitt uppdrag. Men bakom regeringens avradio- i visande inställning till och TV-bingon ligger uppenbarligen

första hand farhågor för att kombinationen lotteri-rundradiosändning för lotterimarknaden i form av rubbade konkan få menliga verkningar kurrensförhållanden och även ett orättvist försteg för mindre angelägna lotteriändamål. från lotteriformen kan emellertid Avståndstagandet för närradio- och också motiveras av en viss oro för ogynnsamma följder kabel-TV-verksamheten som sådan. En programform med lotterier och aktiviteter till dem står bara vissa sändande i anslutning exempelvis till buds. Och en dominans för en sådan programsammanslutningar verksamhet är åtminstone inte vad närradion och kabel-TV:n primärt är tänkt för.

Lotteriverksamheten i Sverige är sedan länge ingående författnings- Bestämmelserna syftar väsentligen till att säkra att lotterier reglerad. bedrivs sätt och i former som ger garantier för att bepå ett ansvarsfullt

av dem tillfaller ändamål och i tillräcklig ut-

hållningen behöriga För de syftena krävs normalt tillstånd till lotteriverksamsträckning. het. Traditionella lotterier och bingo får bedrivas av ideella föreningar, och vissa särskilda typer av riksomfattande lotterier bra i statlig regi. skall tillfalla ändamål eller staten. Lotte- Behållningen allmännyttiga rier inkomstkälla för det ideella föreningslivet och de är en väsentlig bedrivs i konkurrens på en marknad med begränsat utrymme. För varje lotteriform finns ganska noggrant angivna förutsättningar - för bingobl.a. betingade av att det gäller att rättvist fördela tillgången på spelet lokaler för det.

Även för närradio- och kabel-TV-verksamheten finns det en utförlig är dock mera allmänna och därmed inte så i lagreglering. Dess syften detalj utförda som för lotteriernas del. På det här området har det gällt för ett ordnat av tekniken och det att skapa förutsättningar utnyttjande i etern och kablarna. Samtidigt har man velat begränsade utrymmet i banor som tillgodoser de av söka länka in sändningsverksamheten riksdagen antagna kulturpolitiska målen, enkannerligen vidgad yttrandefrihet. Även här råder ett koncessionssystem, för närradions del med företräde för det ideella I yttrandefrihetens intresse föreningslivet. finns få begränsningar vad gäller innehålleti sändningarna.

Bristen på erfarenheter av den ifrågavarande lotteriformen och svårigheterna att någorlunda säkert förutse hur olika lotteriformer påverkar varandra har måst prägla min utredning. I det följande prövar jag om de få erfarenheter som finns av lotterifonnen och de antaganden som kan göras om dess verkningar motiverar att åtgärder tillgrips mot den. Det gör jag genom att redovisa bl.a. vad som faktiskt förekommit i Sverige, Danmark och Norge, gällande lotteri- och medieregler, vissa synpunkter och önskemål_ från dem som berörs av lotteriverksamheten, i vilken utsträckning man med stöd av gällande regler kan styra utvecklingen och vilka överväganden som bör göras om man vill begränsa eller stoppa verksamheten.

Av redovisningen kommer att framgå att antagna negativa verkningar av radio- och PV-lotterier bör förebyggas genom åtgärder inom lotterilagstiftningens ram, dvs. inte genom regler som gäller de särskilda radio- och TV-medier som nu finns.

3 Ringon i Malmö och Norrtälje

3.1 Ringon i Malmö

Ringo-lotteri bedrevs i Malmö av Malmö Arbetarekommun under tiden 24.8.l985«31.5.1986. Tillstånd meddelades enligtföljande:

1. 5.7.1985 för Radio Bingo med ett beviljat insatsbelopp om 240 000 kr. for tiden 24.8.1985430.1l.l985.

2. 18.11.1985 for Radio Bingo, insatsbelopp 80 000 kr., lörsâljningstid 7.l2.1985-28.l2.1985.

3. 13.12.1985 för Lotteri med efterhandsdragning (Ringo), insatsbelopp 230 000 kr., forsäljningstid 1.1.1986-1.3.l986.

4. 24.2.1986 for Lotteri med efterhandsdragning (Ringo), insatsbelopp

390 000 kr., forsäljningstid 8.3.1986-31.5.1986.

Lotteriet var upplagt på följande sätt:

Lotterna bestod av lotthäñen som vart och ett innehöll tre lotter. Lotterna utgjordes av ett bingoliknande rutsystem med 60 siffror från 0 till 75. På varje lott fanns ett serienummer och ett lottnummer. Lottema såldes i olika butiker, främst konsumbutiker, och tobaksaffårer, bensinstationer och av enskilda i Malmö. Dragning-

foreningsmedlemmar

en forráttades i föreningens närradiosândningar varje lördagseftermiddag mellan klockan 14 och 15. Dag och tid fanns angiven på lotthåftet. Därvid nummer som behövdes tills lott en drogs så många på någon rads alla siffror fanns med. Den lotten hade då utfallit med vågrät

vinst, Ringo. Detta kunde fastställas under sändningens gång i studion med hjâlp av telefonkontakt med en datacentral i Stockholm. Där fanns en dator i vilken alla lotter med sina sifferkombinationer hade matats in. Dragna nummer offentliggjordes också i tidningen Arbetet söndagen efter sändningsdagen. Vinnare hade en månad på sig att hämta ut vinsten efter denna publicering. Detta skulle ske hos Arbetarekommunen i Malmö. Vinnare kunde emellertid även ringa direkt till närradiostudion och tala om att han vunnit. Hans lottnummer kunde då kontrolleras med hjälp av datorn och vinnaren fick en ytterligare vinst, en s.k. snabbhetspremie, 100, 50 eller 25 kr. stor. Alla vinster utordes av presentkort.

Vinstplanerna varierade med antalet under en vecka marknadsförda lotter (å-pris per häfte tio kr.). Enligt vinstplanen for exempelvis 3 000 lotter uppgick det sammanlagda vinstvärdet i forsta dragningsomgången till 2 000 kr., i andra till 4 700 kr. och i tredje till 8 000 kr. Första pris i första omgången var 1 000 kr., i andra 3 000 kr. och i tredje 5 000 kr. Snabbhetspremierna uppgick till 100 kr., 50 kr. eller 25 kr. Enligt villkoren for lotteriet föll snabbhetspremierna inom den fordrade vinstsumman om 50 % av det beviljade insatsbeloppet.

Ett Ringo-program kunde tillgå på ñljande sätt. Exemplet är hämtat från sändningen 9.1 1.1985.

I studion fanns utom programledaren länsstyrelsens kontrollant. Vidare medverkade två personer från Närradiotiänst i Stockholm med tillgång till den dator i vilken samtliga lotter fanns inprogrammerade. Tre Ringo-spel, A, B och C, genomfördes. En vågrät rad om fem nummer skulle ge vinst. I Ringospel A var första pris 400 kr. Efter det att tio nummer dragits (med hjälp av kulor) och ropats ut kunde datastaben meddela att 34 lotter hade fyra nummer i rad. För dessa krävdes alltså bara ytterligare en rått siffra för att de skulle utfalla med vinst. Efter ytterligare två dragna nummer kunde datastaben fastställa att på två lotter hade vinst, Ringo, utfallit. Dessa fick då dela på forstapriset. Härefter talade programledaren om att den av dessa två, som inom trettio sekunder först ringde upp studion, skulle få en snabbhetspremie om 50 kr. I det här fallet ringde ingen och de 50 kr. frös inne. Härefter

drogs nummer for andra priset, 200 kr. Denna gång fick fyra lotter dela på priset. En lottinnehavare ringde nu inom trettio sekunder och fick 25 kr. som extrapris. Tredje priset, 100 kr., ñck två vinnare dela. En av dem ringde och fick 25 kr. Hårpå följde Ringospel B och C, forsta pris 1 400 kr. respektive 5 000 kr., snabbhetspremie 50 och 25 kr., vilka genomfördes på liknande sätt. - Vid sammanlagt nio tillfällen (nio dragningar) fanns alltså möjlighet ñr vinnare att ringa, i detta program 21 lottinnehavare, och vid fyra tillfällen ringde någon och kom fram.

3.2 Ringon i Norrtälje

I Norrtälje startade Ringo-lotteriet 17.8.1985 och pågick, som i Malmö, t.o.m. 31.5.1986. Det bedrevs i alliansform av Norrtälje socialdemokratiska arbetarekommun, Centerns kommunorganisation i Norrtälje, Moderata samlingspartiet i kommunen och Folkpartiets kommunförening. Tillstånd meddelades av länsstyrelsen i Stockholms lån 24.6. 1985 for bingospel med ett beviljat insatsbelopp om 140 000 kr. för tiden t.o.m. 15.10.1985 samt 11.10.1985 och 18.12.1985 för Lotteri med efterhandsdragning (Ringo) for tiden t.o.m. 31.5.1986.

Lotteriet omfattade 500 lotter å tio kr. per vecka. De flesta lotterna såldes i de fyra partiernas regi. Dessutom fanns i början fem försäljningsställen, från och med november 1985 tio i Norrtälje och tio inom övriga delar av kommunen. Vinsterna utgjordes av presentkort från Köpmannaforeningen och Konsum.

Lotteriet var upplagt på i stort sett samma sätt som det i Malmö. Dragningsresultaten offentligdordes i ett program varje lördagseftermiddag. Snabbhetspremier på normalt 75 kr. kunde fås av vinnarna. Exempelvis delades högst 300 kr. uti denna form i ett lotteri med en vinstsumma på 2 500 kr. En skillnad mot förfarandet i Malmö år dock värd att notera. Ofta förrättades nämligen inte dragningen i efterhand - allt- så i programmet - utan den var ord i förväg - fore lottforsäljningen

och kontrollerad med dator. l programmet lästes då bara dragningsre-

sultaten upp - ett från kontrollsynpunkt icke invändningsfritt sätt. Länsstyrelsens tillstånd saknade villkor för dragningen.

4 Det ekonomiska utfallet av Ringon

När det gäller det ekonomiska utfallet av Ringospelen i Malmö och Norrtälje ger de till länsstyrelserna ingivna redovisningarna anledning till följande kommentarer.

Först skall nämnas något om kraven i allmänhet på bingospelens och de vanliga lotteriernas ekonomi.

Enligt riktlinjerna for bingospel krävs att det behållna nettot av spelinkomsterna uppgår till minst 15 %. För andra lotterier krävsi allmänhet att nettot minst 25 % av inkomsterna. Man godtar sålunda att utgör bingon medför högre kostnader - bl.a. for vinster - för anordnaren än vad vanliga lotterier gör. När nettobehållningen skall anges som en andel av inkomsterna räknas bingoskatten med bland övriga utgifter for spelet. Motsvarande gällde emellertid inte för lotterivinstskatten, som

alltså hölls utanför vid beräkningen av nettoandelen i vanliga lotterier.

Den räknades in i vinsternas värde. sistnämnda skatt avskaffades från och med 1986.

För båda spelformerna gäller vidare generellt att hälften av insatserna skall gå åter till spelarna i form av vinster. För bingon, som ju är uppbedrivs i flera spelomgångar och kontinuerligt en lagd så, att spelet längre tid, gällde 1985 att hälften av insatsbeloppet under en dag skulle

delas ut som vinster och att i varje spelomgång vinstandelen skulle va-

ra 40 %. Numera räcker det om under en månad uppgår

vinstandelen

till 50 70 och om vinstandelen i varje spelomgång är minst 30 %.

Med hänsyn till att i bingospel varje utlovad vinst också delas ut, medvissa vinster kan falla ut på osålda eller inte

an i vanliga lotterier lotter

för bingo insatserna

avhämtas, beräknas vinstandelen på de faktiska

som skall förekomma enligt och for andra lotterier på de insatsbelopp

planen for lotteriet.

och Malmö först beviljade tillstånd for När länsstyrelserna i Stockholm man från att det rörde sig om ett sedvanligt bingospel Ringospel utgick och man fastställde villkor såsom för bingo. Det innebar att spelet också som bingo. Sedermera beviljade tilli skattehänseende behandlades emellertid med villkor såsom for vanligt lotteri. stånd förenades

förhållanden och det ovanliga spelsâttet (vad gäller drag- Nyss nämnda av vinster) och även den korta tid varunder ningen och utlämningen bedrevs av de ekonomiska utfallen av spelen i spelet gör att en analys inte säkra besked om hur ett Ringo- Norrtälje och Malmö ger särskilt med andra lotterier eller hur spel ter sig ekonomiskt vid en jämförelse om det bedrevs mera kontinuerligt, i nordet skulle te sig ekonomiskt och i övrigt under mera stadgade förhållanden. mal konkurrens

Av för Malmöspelet framgår att genomsnittligen redovisningarna kunde Eftersom spelet inte pågick drygt 2 000 lotter säljas varje vecka. 3 000 lotter ha sålts per spelvecka. En nedvarje vecka synes omkring efter mordet Från förengång märktes under perioden på Olof Palme. torde kunna sälingens sida har man uppgivit att som mest 5 000 lotter i

jas under en vecka.

400 sålda lotter. Lotteriet För Norrtälje ligger genomsnittet på omkring krafomfattade 500 lotter varje vecka. Även här sjönk lottförsäljningen

tigt efter Palmemordet.

Nettobehållningen i Malmö uppgick för perioden augusti-november 1985 till 25 %, for perioden december 1985 till cirka 12 7a, för pedrygt 1986 till cirka 14 70 och for perioden mars-maj rioden januari-februari bör beaktas att de båda forsta perioderna inte har 1986 till 1 %. Därvid vilka, såvitt framgår av redovisbelastats med några annonskostnader, for de två senare perioderna, är relativt höga. ningarna

Resultateti Norrtälje för perioden augusti-12 oktober 1985 blev en for- 38 000 kr. Orsaken till lust på cirka 7 000 kr. av en omsättning på cirka förlusten torde vara att i genomsnitt endast cirka 350 lotter kunde sälfor perioden 14 oktober- dejas varje vecka. Nettobehållningen uppgick cember 1985 till cirka 12 % och för perioden januari-maj 1986 till cirka 13 %. Överskottet gick oavkortat till Norrtälje nârradioforening.

I ett hänseende ger redovisningarna klara besked. Det gäller utgifterna för lotterimateriel, som i själva verket är så höga att de förklarar varför lönsamhet understiger den nivå som normalt brukar krå- Ringospelens med beviljade (antalet tillhandahållna vas. En jämförelse insatsbelopp lotter) att lottkostnadema utgjort omkring 20 % av desger vid handen sa. Motsvarande kostnad för vanlig bingo år omkring 3 %. I allmänhet överstiger lottkostnaderna i lotterier inte 10 %. Kostnaderna i Ringon beror av lotterna och den datorservice som bepå datorbearbetningen hövde under såndningens gång. Både i Norrtälje och Malmö utnyttjas anlitade anordnarna samma serviceföretag, nämligen AB Närradiosom då var ensamt i branschen. Detta företag är också initiativtjänst, tagare till idén med Ringo.

Det är tydligt att om Ringospelen skall kunna bedrivas lönsamt måste lottkostnaderna och kostnaderna for dator-stödet sänkas. Det kan kanske uppnås genom större konkurrens på marknaden för lottillverkning och bland dem som erbjuder Men troligen förutsätter löndatorhjälp. samheti stället en annan uppläggning av lotteriet, dvs. en annan typ av lotter och - om datateknik behövs - tillgång till egen programvara under sändningen och egen eller hyrd dator så att bl.a. telefonsamband inte behövs.

från anordnarna i

5 Några synpunkter

Malmö och Norrtälje

Johnny Örbeck och Jerker Eriksson, lotteriföreståndare resp. programledare i Malmö: Radiobingon gav förhållandevis goda intäkter. I själva verket var ett av skälen att börja behovet av inkomster för att täcka de ökande kostnaderna for närradioverksamheten. Det gällde att ta vara på alla tänkbara finansieringsformer. Vidare gav programformen spänoch allmän PR för närradiokanalen. Nya ning och god underhållning konkurrensen från statens grepp behövs for att möta den allt svårare Hela programformen framstår som oskyldig. Vinstbespelverksamhet. loppen är små och kan redan därför inte hota de traditionella bingospeframkom heller ingen kritik från dem som anordlen. Under speltiden nar sådana. Radiobingon torde engagera en annan publik än den som går på bingo. Det finns anledning att tro att de som spelar traditionell och ändamålet än bingo gör deti mindre grad for att gynna anordnaren i de som deltar i andra lotterier, I Malmö verkar sålunda deltagandet det radiosânda lotteriet ha skett mest i syfte att gynna arbetarrörelsen. Man önskar fortsätta med radiobingon.

Kajsa Hansson, lotteriföreståndare, centern, och Olle Olsson, socialde- Förklaringen till att bara politiska partier blev mokraterna, Norrtälje: tillståndshavare i Norrtälje är att de var de enda som kunde samsas och att man tyckte det var bråttom att komma igång med spelet. Utfallet blev dåligt, men det beror inte på att idén med Ringon var forfelad utan for lotterna _och datakömingen. Det blev ett på de höga kostnaderna fantastiskt från allmänheten, och fortfarande undrar många gensvar tillbaka. Det måste finnas möjligheter att styra när Ringon kommer och synpunkterna är Ringon så, att den godkänns igen. Erfarenheterna annars i stort sett desamma som for Malmös del.

âåsåráaäáüüüüña“w›våü I X 3 r *q ;t w

6 Några synpunkter från anordnare av

i

vanligt bingospel Norrtälje

Samtliga lotteriforeståndare för de bingospel i Norrtälje kommun, som bedrevs samtidigt med Ringen, har intervjuats. De âr eniga om att någon påverkan från Ringo på bingospelen ej kan konstateras.

Staffan Lindström, lotterifireståndare lör Edsbro IF:s bingospel:

Edsbro IF bedriver sitt bingospel under maj-oktober varje lördag samt efter midsommar 8 gånger på onsdagar. Ringon är inget problem för Edsbro IF:s bingospel som storleksmâssigt är mycket större (1,6 milj. krjår) och det största spelet i kommunen. Lindström tror att det är en annan typ av spelare som är med i Ringon. Han har själv lyssnat på närradions Ringosândningar, men har ej deltagiti Ringon.

Lars Andersson, lotteriforeståndare för BK Vargarnas bingospel som är det näst största spelet i kommunen med en omsättning på drygt 500 000 kr.:

Spelet bedrivs under perioden maj-september på måndagskvällar som bilbingo i idrottsparken i Norrtälje. Resten av året bedrivs bingospelet i Roslags- resp. Rodenskolan, även då på mândagskvállar. Jag kan inte säga att det märkts någon konkurrens från Ringon. Det skulle kunna vara så att vissa äldre människor i stället valde Ringen, men det har jag inga bevis for. Min egen fru har varit med i Ringen så jag känner till den. Nettot på vårt bingospel har minskat, men det beror nog på konkurrensen från andra bingospel.

Lennart Joelsson, lotteriforeståndare for Hallsta IK:s bingospel (omsättning drygt 400 000 kr.):

under tiden Hallsta IK bedriver sitt bingospel på torsdagar, bilbingo Jag har läst om Ringon i maj-september och storbingo september-maj. av tidningen, men jag har aldrig lyssnat på den. Vi har ej märkt något Ringen men däremot märkt av konkurrens från ett nystartat bingospel i RÖ, som också bedrivits på torsdagar. (Ro ligger cirka 50 km söder om Hallstavik.)

Rimbo IF:s lotteriforeståndare (bingospelet omsätter ca Tord Signell, 400 000 kr):

vårt bingospel. Människor som spe- Jag tror ej att Ringon har påverkat men det är svårt lar bingo vill komma ut och träffa andra manniskor, att bedöma en eventuell påverkan. Sport på TV påverkar bingon, främst tennis och alpint.

Rimbo IF spelar storbingo på lördagar, samma tid som Ringen.

Stig Andersson, lotteriforeståndare for Roslagsbro IF:s bingospel:

bedrivs på söndagar. Ringon har ej någon påverkan på vårt Bingospelet Vår bingo aktiverar folk i motsats till Ringon. bingospel.

7 från

Synpunkter Sveriges

närradioförbund

Styrelseledamöterna i Sveriges närradioförbund Evald Carlsson, Nybro, Bernt Stenmark, Sandviken, och Sven-Eric Svensson, Karlstad, hade utsetts att representera förbundet i frågor om radiosänd bingo. Deras uppfattning härom sammanfattar jag på följande sätt.

Det bör vara tillåtet att bedriva lotteriverksamhet i närradion, väsentligen av två skäl: den kan ge intäkter och den kan ge stoff till attraktiva program. Verksamheten bör emellertid förbehållas närradioföreningarna, som alltså bör vara enda tillståndshavare av de sändande föreningarna på en sändare, så att intäkterna kan användas för gemensamma närradioändamål och så att det i övrigt skapas rena linjer i verksamheten. Möjligheten att bedriva lotteri i närradion står ju öppen bara för relativt få av de sândande föreningarna, och det leder till orättvisa mellan dem. När på så sätt bara vissa Föreningar får lotteritillstånd kom-

mer närradion att utnyttjas enbart for att tjäna pengar, vilka dessutom

går till bara den lotterianordnande föreningens egen verksamhet. Pengarna bör i stället gå till ortens nârradioverksamhet i allmänhet via närradioforeningama.

Lotteriet skulle kunna bedrivas på följande sätt. Lotter skulle säljas på olika ställen på orten (i kiosker, affärer, mackar eller av enskilda medlemmar i de olika föreningar som är med i när-radion). På lotterna skulle finnas uppgifter bl.a. om sândningstid för dragningen. Den som under programmets gång får bingo och först ringer upp studion skulle få en mindre vinst utöver huvudvinsten. Alla med rätt bingorad skulle emellertid få vinst. Dragningsresultatet skulle meddelas dels i nârradiostationens s.k. slinga, dels genom en lista tillgänglig på inköpsstäl-

lena. Vid varje tillfälle under dragningen âr det bara några få som kan de tekniska kring telefonerandet kan ha bingo varför arrangemangen är program i vilka lyssnarna kan deltabemästras. Erfarenhetsmässigt ga, särskilt genom att ringa till studion, mycket uppskattade.

har viktiga administrativa och samordnande Närradioforeningarna inom närradion. for nârradions utveckling år b1.a. uppgifter Avgörande deras hjälp åt föreningar som vill börja sända nârradio med exempelvis STIM-avtalen, kontakterna med televerket, studionårradiojuridiken, och teknik. Närradioforeningarna och närradion har också, faciliteter lik Sveriges Radios. Flera medom ock i annan skala, en kulturuppgift ett breddat ett större intresse och verkande föreningar, programutbud, från allmänheten, ja en allmän vitalisering av föreningsliv deltagande aktivitet viktigt medium - allt är och annan på orten genom ett mycket vâllovliga ändamål, vårda att stödja, även med lotteriintâkter.

har emellertid om medel. Bidragen från Närradioforeningarna knappt år den huvudsakliga inkomstkällan. I övrigt får medlemsforeningarna Kommunala förekommer sporadiskt eller inte alls. I man låna. bidrag Sandviken har kommunen genom åren gett bidrag bara några få gånger - 2000 å 3000 kr. for att genomföra särskilda evenemang. Nybro med 10 000 kr. om året. I Karlstad har kommukommun har bidragit nen en gång anslagit 60 000 kr. i samband med att en ny studio inrättades (for 75 000 kr.) och nya lokaler inreddes (for 80 000 kr.), detta sedan kostar driften av studion verksamheten pågått i sju år. I Karlstad 25 000 kr. per år, hyran for lokaler uppgår till 7 000 kr. per år och hyran till televerket för sändare till 11 440 kr per år.

Ett bingoliknande lotteri i nárradion kan också ha en social funktion på så sätt att också andra, Lex. handikappade eller äldre, än de som vanlien bingolokal kan få vara med om ett trevligt tidsfördriv. gen går till

for andra lotterianordnare på nârradioorten torde bli Verkningarna marginella. Antag att i Nybro säljs 500 lotter å tio kr. varje vecka under 50 veckor, en omslutning om 5 000 kr. x 50 = 225 000 lux/år. I Nybro i vilken dels Nybro Idrottsförening och Nybro Ridfinns en bingolokal bedriver i form av automatbingo med en tillåklubb i allians dagbingo

ten omslutning om 4 milj.kr., dels dessa och några andra föreningar bedriver kvâllsbingo tre kvällar i veckan med en omslutning om 5 milj. kr., allt for ett år. Andra slags lotterier i Nybro har en omslutning om 1 milj.kr. Bingon omsätter cirka 1,7 miljarder krQ om åreti Sverige. Radiobingo på 100 orter med en omfattning som i Nybro skulle omsätta cirka 22,5 milj. kr. Eventuell konkurrens från radiobingon skulle kunna minskas genom villkor vid tillståndsgivningen att inte sända när kvâllsbingo pågår. Radiobingon torde lör övrigt locka en helt annan publik än den som spelar traditionell bingo.

8 Översikt över länsstyrelsernas och

lotterinämndens behandling av Ring0n

Länsstyrelsen i Stockholms län 1985-06-24: Tillstånd till bingospel till de i lotterialliansen Norrtälje Nárradio ingående föreningarna under lördagar t.o.m. 1985-10-15, insatsbelopp 140 000 kr. Dragning i samband med närradiosändning. Vinnare som ringer får snabbhetspremie + ordinarie vinst. Dragna nummer offentliggörs också i lokalpressen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län 1985-07-05: Tillstånd till bingospel till Malmö Arbetarekommun under tiden 1985-08-24 - 11-23. Insatsbelopp 240 000 kr.

Skrivelse från Lotierinämnden 1985-09-02 att Ringo skall ses som lotteri, ej bingospel, jfr avsnitt 9.

Länsstyrelsen i Stockholms län beviljade 1985-10-11 och 1985-12-18 ansökningar från Norrtälje Närradio om tillstånd till

lotterialliansen

lotteri med efterhandsdragning (Ringo) under tiden t.o.m. 1986-05-31.

Länsstyrelsen i Malmöhus län beviljade 1985-11-18, 1985-12-13 samt 1986-02-24 ansökningar från Malmö Arbetarekommun om tillstånd till lotteri med eüerhandsdragning (Ringo) under tiden t.o.m. 1986-05- 31.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län avslog 1986-01-18 ansökan om Ringo av socialdemokratiska arbetarekommun med hänvisning till Falköpings utredningsuppdraget. Lotterinämnden avslog besvären 1986-02-28.

Länsstyrelsen i Stockholms län avslog 1986-03-07 ansökan om Ringo från Österåkers arbetarekommun med hänvisning till utredningsuppdraget och till lotterinämndens beslut.

Länsstyrelsen i Malmöhus län avslog 1986-05-21 ansökan om Ringo från Malmö Arbetarekommun med hänvisning till lotterinâmndens beslut angående Ringo. Lotterinâmnden avslog besvären 1986-06-16.

Länsstyrelsen i Östergötlands län avslog 1986-05-30 ansökan om Ringo

från Norrköpings Arbetarekommun med hänvisning till dels att Ringon kan sqjäla marknadsandelar från den ordinarie lotterimarknaden, dels att den beräknade nettobehållningen blir oacceptabelt låg.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län avslog 1986-07431 ansökan om Ringo från Gävle Nârradioforening med hänvisning till utredningsuppdraget. Lotterinämnden avslog besvären 1986-09-12.

Länsstyrelsen i Malmöhus län avslog 1986-10-08 ansökan om Ringo från Malmö Arbetarekommun med hänvisning till dels att behållningen från tidigare bedriven Ringoverksamhet varit otillräcklig, dels att det sätt på vilket spelet bedrivs kan locka spelare från bingohallarna.

9 Närmare redovisning av vissa

länsstyrelsebeslut och skrivelsen från

lotterinämnden

Av översikten framgår att länsstyrelserna i Stockholm och Malmö ijuni och juli 1985 meddelade tillstånd till ifrågavarande nårradiolotteri med villkor såsom för bingo. Lotterinämnden tillställde i anledning härav samtliga länsstyrelser en av kanslichefen underskriven skrivelse 1985-09-02 med följande innehåll.

Närradiolotteri benämnt Ringo

Länsstyrelsen i Stockholms lån meddelade i beslut den 24 juni 1985 de i lotterialliansen Norrtälje Nârradio ingående löreningarna tillstånd till bingospel under t.o.m. 15 oktober 1985 med ett in-

lördagar

satsbelopp av 140 000 kr. Lotteriet genomförs enligt följande:

Lotterna: Varje lotthäfte innehåller tre lotter. Lotterna utgörs av ett bingoliknande rutsystem med totalt 60 siffror från 0-75, där en del siffror kan förekomma flera gånger. På v e lott finns dessutom dels ett serienummer och dels ett lottnummer. örsâljning skall ske genom olika butiker viss tid före dragning.

Dragnin : Dragning förrättas i samband med sändning i nårradion en viss ag och en viss tid som finns angiven på lotten. Så många nummer dras och uppro as som behövs för att på någon lott en vågrät rads alla siffror ska l finns med, varvid lotten har utfallit med vinst. Detta kan kontrolleras från studion med hjälp av en dator i vilken alla lotter med sina sifferkombinationer finns inprogrammerade.

Vinstutdelning: Vinnare kan direkt ringa till närradion och tala om att han vunnit genom att up ge lottnumret. Att lott med detta num-

mer har vunnit kan omedelbart kontrolleras med hjälp av datorn.

Vinnaren erhåller då en s.k. snabbhetspremie förutom ordinarie vinst. Dragna nummer offentliggörs även genom lokalpressen. Vinnare har en månad på sig att hämta ut vinsten efter publiceringen.

Hela vinstlotten måste visas upp när vinsten hämtas ut. Vinst utgörs

av presentkort.

Lotterinämnden definierade i yttrande till Utbildnin epartemenfrån venska Skidtet den 8 februari 1985 (dnr 16/1985 över ansökan förbundet att få anordna skidbingo) bin o på följande

begreppet

är ett be 1 lotteri agen. Det är sätt: Bingospel epp som används att har en fast och entydig innefrämst därför av vikt etta begrep börd. Skillnaden mellan l oc lotteri bestämmer bingos

hur tillstånd till respektive spel an ges. egentligt in ospel är till sin karak-

tär sådant att tillstånd har kommit att förbeh llas lokala föreningar. Detta förhållande har sedan i praxis upphöjts till en självständig till de lokala fönnån. Nämnden anser att det föreningarnas

princfip

de lokala förenin arnas förtur till inte mns anledning att frångå liksom de fö. även har förtur till asta

bingomarknaden stål en för lotterier. Betecknin en bin o och bingospel försäänings- bör ärför i

intresse förbehål as det äkta Det är såallmänhetens

ledes också för allmänheten viktigt att dessa de mitioner binfgospelet. för bingo-

lotteri inte suddas ut. spel respektive

Bingospel utmârks av att deltagarna i spelet med hjälp av en bingolott som har siffror ordnade i ett visst mönster (bricka), följer dragnin en av siffror och då draget nummer motsvarar nummer på lotten mar eras detta. När gjorda markeringar utgör ett visst mönster uppmåste begära vinsten, står vinst och spelaren genom att ropa bingo innan nästa nummer dras. S elaren måste vara närvarande, eftersom hans omedelbara medver an fordras för spelets bedrivande och för att han skall kunna bevaka sin vinst. Vinsten går nämligen geom han inte avropar den, innan nästa nummer dras. nast förlorad,

I lotteri däremot förblir vinnaren vid sin vinst till en i tillståndsvillkoren föreskriven oftast två månader efter försäljpreskriptionstid, ningstidens slut.

som denna utformats i lotterinämn- Enligt lotterilagens tillämpning, inte bingospel utan annat lotteri. den, år ifrågavarande nårradiospel

utfärda föreskrifter för Lotterinämnden överväger att i författning tillståndsprövningen m.m.

i Skrivelsen från lotterinämnden föranledde de nämnda länsstyrelserna

att därefter ge tillstånd till Lotteri med efterhandsdragning (Ringo)

såsom för traditionella lotterier. Bara länsstyrelsen i och med villkor Malmö föreskrev särskilda villkor. De hade i beslutet 24.2.1986 följan-

de lydelse.

Slumpmässig dragning skall förrättas av kontrollanten varje lördagi närradion mellan kl. 14.00 och 15.00 under tiden den 5 mars t.o.m. den 31 maj 1986. Inttiörsâljningen skall vara avslutad och samtliga osålda lotter skall vara omhänderta a och överlämnade till kontrollanten innan dragningen förrättas. innande lottnummer meddelas i radion under programtid samt annonseras i tidningen Arbetet söndag efter varje dragning. Länsstyrelsen i Mariestad var den första som avslog en ansökan om Ringo. Det skedde med följande motivering.

Enligt bifogade utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 november 1985 anser regeringen att lotteriverksamhet av nämnda slag inte bör anordnas i närradion. Ansökningen lämnas utan bifall, enär länsstyrelsen på grund av regeringens uttalande inte anser böra medge tillstånd till lotteriverksamhet av ifrågavarande

sig s ag.

Sedan sökanden överklagat anförde lotterinämnden i beslut 28.2.1986: Regeringen har den 28 november 1985 bem digat vederbörande statsråd att tillkalla särskild utredare angåen e viss lotteriverksamhet i närradio. Lotterinämnden - som anser att tillstånd till sådan lotteriverksamhet inte skall ges under utredningstiden - avslår besvären.

Länsstyrelsen i Stockholm avslog 7.3.1986 en ansökan om Ringo med hänvisning till nämndens beslut 28.2.1986. Sökanden, arbetarekommunen i Österåker, anförde i besvär bl.a.: Vi anser att ansökan bör beviljas av det skälet att Ringo För närvarande sker på 2 orter i Sverige och där är godkänt. - - - Lotteriet är enligt vår kännedom ej heller förbjudet utan godkänt som lotteriform. Dispyten avser former för dragning av vinstnummer. Skulle dragningen ske före sändningi närradion förmodar vi att det inte skulle strida mot nâgra regler att läsa upp vinstlistan i programmet. Om så är fallet anser vi att tillstånd skall ges med den justeringen av vår ansökan.

Lotterinämnden avslog 4.4.1986 besvären med samma motivering som 4 i beslutet 28.2.1986.

I sitt avslagsbeslut 21.5.1986 uttalade länsstyrelsen i Malmö:

har den 28 november 1985 bemyndigat vederbörande Regeringen fråatt tillkalla en särskild utredare med att utreda statsråd

i närradio. Regeringen uppgift ar därvid uttalat

gor om lotteriverksamhet inte bör förekomma i närradion. att lotteriverksamhet

i ett avgjort ärende i strid mot

Lotterinämnden har härefter nyligen

funnit att tillstånd inte bör es för lotteri av tidigare meddelat beslut

under den tid som utredning om enna verksamdet aktuella slaget svårt att finna att enbart den het pågår. För sin del har länsstyrelsen tillsätts ett tillräckligt skäl omständigheten att en utredning utgör

Med hänsyn emellertid till att lotterinämnatt inte medge tillstånd. den är sista instans i lotteriärenden anser länsst elsen sig inte böra

nämndens Ansökan bör därför avs äs. frångä praxis.

anförde i sitt avslagsbeslut 30.5.1986 följan- Länsstyrelsen i Linköping

de.

Arbetarekommun har hos länsstyrelsen ansökt om till- Norrköpings omslutstånd att anordna ett s.k. ringolotteri med en sammanlagd

skulle tillkännages bl.a. gening om 200 000 kr. Dra ingsresultatet

nom Norrköpings närra io.

Vid sammanträde 1986-02-03 på länsst Isen med representanter

M erata Samlingspartiet och för Norrköpings Arbetarekommun, Stockholm har planerna närmare presen- Närradiotjänst Aktiebolag, terats. Därvid angavs bl.a. att ringopaket om 500, 1 000, 2 000 och

3 000 lotthäften kostade respektive 1 150, 2 300, 4 400 och 6 300 kr.

underrättade sökanden att läns- Vid sammanträdet länsstyrelsen

styrelsen övervägde att avslå ansökningen.

av erfarenheter från utlandet finns tro att Med anledning

kan bli en sä pulär spelform anledning att otteriet

ifrågavarande ringolotteri stora marknadsandelar från en ordinarie lotterimarknakan s äla som för sin verksamhet är beroende av den. än a ideella föreningar att hamna i en svår situation. Eventuellt lotterime el kan då riskera att lämna tillstånd för ringolotteri till en skulle det kunna övervägas bred lotteriallians. De angivna riskerna skulle _då kunna m cket bör i vart fall för närvarande nunskas. Under inga omständigheter av närmast ensamrättskaraktär till en ifrågakomma att ge tillstånd

enda organisation.

för lotterier rövar länsstyrelsen alltid bl.a. Vid tillståndsgivningen att lotteriet vinst till den i eella Som riktmär-

ger rimlig föreningen.

lotterier kräver länsstyrelsen härvid en nettobehållke för vanliga om minst cirka 5 ning till föreningen 25 procent och tillåter högst

som ersättning till lotterikonsulter mfl. I nu ifrågavarande procent skulle tillståndshavaren få en beräknad nettobehällning ringolotteri och datasystemet skulle dra en om cirka 17 procent medan lotterna vinstandelen som bekostnad om cirka 23 procent. Den procentuella

räknas till lotterianordnaren blir oacceptabelt låg och utgör där-

lör i sig gå inder mot lotteritillstånd.

Redan med hänsyn till vad sålunda anförts bör tillstånd inte meddelas for sådant lotteri som avses med ansökningen. Med till

denna länsstyrelsens inställning saknas anledning att ta stå lning hänsyn

till vilket or anisationsled inom det socialdemokratiska partiet som lämpligen s r som sökande for denna typ av lotteri.

Länsstyrelsen avslår ansökningen.

10 Närradioverksamheten

Med närradio avses etersända rundradiosändningar av ljudradioprogram med begränsad räckvidd. Sådan har funnits sedan 1979, först på försök, sedan 1985 permanentad. Verksamheten regleras i nârradiolagen (1982:459) och lagen (1982:460) om ansvarighet för nârradio.

Närradion benämns ofta föreningarnas radio. Det hänger samman med att syftet med närradion är att ge lokala ideella föreningar möjlighet att på sin verksamhetsort sända meddelanden om sina aktiviteter och i övrigt ge spridning åt sina budskap. I enlighet därmed är närradion förbehållen enbart ideella föreningar (samt församlingar inom svenska kyrkan). För rätt att sända krävs tillstånd, som beviljas av en särskild statlig myndighet, närradionämnden.

Närradiolagen ställer upp vissa krav för att en förening skall få sänd-

ningstillstånd. Uppfylls dessa kan tillstånd inte vägras. Kraven är föl-

jande: Föreningen skall vara organiserad så, att den kan betraktas som

en juridisk person. Den skall ha varit verksam inom sändningsområdet

under minst ett år innan tillstånd beviljas. Den får inte ha bildats för att sända närradio, dvs. den förväntas huvudsakligen bedriva annan verksamhet än nârradiosändning.

lätt att bilda en ideell som Med hänsyn till att det är mycket förening

har karaktären av en juridisk person - stadgar skall antas och styrelse

utses - kan även mycket små komma ifråga för närradiotill-

föreningar

stånd. föreningar, som rättsordningen betraktar som ideella, Samtliga är kvalificerade för närradion, t.ex. även de som har ekonomiska syften utan att bedriva ekonomisk verksamhet, såsom fackföreningar och

Även odemokratiskt uppbyggda föreningar elbranschorganisationer. ler föreningar med odemokratiska syften får vara med.

inriktning och omfattning är Även kraven på föreningsverksamhetens så, att endast sådana föreningar som upsmå. Nârradiolagen tillämpas enbart inriktas av närradio vägras tillstånd. penbart på sändning

i närradion öppna för nåra Med dessa regler står sändningsmöjligheter nog samtliga lokala ideella föreningar.

Nârradions âr avsedda att täcka ett område som omfattar sändningar från sändaren. På ungefär en tredjedel av de oromkring fem kilometer ter som har närradio är râckvidden dock större - från tio till trettio kilometer från sändaren. Det finns ett önskemål hos de flesta närradiosänatt sändningen skall täcka hela den kommun där sändande föreningar daren är belägen.

Det får inte förekomma kommersiell reklam i närradiosândningarna. Det får vidare inte sändas s.k. centralproducerade program, dvs. prosom är avsedda att sändas över flera nârradiosändare. Meningen gram är att därmed slå vakt om sändningarnas lokala karaktär. I övrigt finns - utöver bestämmelserna om yttrandefrihetsbrotten - inga begränsför innehållet i programmen. Dock finns särregler för de s.k. ningar närradioforeningama.

förekommer samverkar de sändan- På varje ort där närradiosändningar i en sammanslutning, i närradiolagen benämnd närrade föreningarna dioförening. Anslutningen till den föreningen är på de allra flesta orter är dock bara omkring hälften av föreningarnära nog total. I Stockholm na medlemmar. Endasti Malmö har det uppstått två nårradioförening-

ar.

är att samordna och administrera Närradioföreningens huvuduppgift verksamheten I dess regi upprättas sålunda scheman för lörpå orten. har också hand om kontakter delning av sändningstiden. Föreningen televerket och STIM m.m. På många orter tillmed nârradionämnden, handahåller den också en studio. Även närradioföreningar kan få sånd-

ningstillstånd. Med hänsyn till att dessa föreningars huvuduppgift borde förbli just samordning och administration infördes 1985 kraftiga begränsningar i deras sändningsrätt. Deras programverksamhet skulle endast få bestå av programtablåer över kommande nârradioprogram och annan information om nårradioverksamheten, sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndshavarna på orten och i begränsad omfattning - kommunal information. Därutöver skulle de få låta sammanslutningar på orten provsânda under kortare tid.

Närradioverksamheten har stor omfattning. Sändningar förekommer sålunda på drygt hundra orter, väl spridda över landet. Genomsnittligen sänds över 30 timmar i veckan på varje ort. Antalet beviljade sändningstillstånd närmar sig hösten 1987 tvåtusen. Fördelningen av tillstånden på föreningskategorier vari augusti-september 1987 följande: Kyrkor och samfund 22,5 %, politiska organisationer 26,7 %, studieförbund 7 %, idrottsföreningar 5,3 %, nykterhetsorganisationer 2,6 %, alla övriga bara några procent var.

När det gäller fördelningen av sändningstiderna ter sig bilden något annorlunda. Andelen för kyrkor och samfund är drygt 40 %, för politiska organisationer omkring 20 %. Detta innebär ändå en uppgång for de senare, påbörjad i samband med valen 1985, och en viss nedgång för de förra. Student- och elevorganisationernas sändningar upptar omkring 8 % av total sândningstid, sport- och idrottsföreningar omkring 2 %, nykterhetsorganisationer drygt 1 %. Närradioföreningarnas sändningstid uppgår bara till mellan en och två procent. Under sommarmånaderna ökar den dock betydligt enär ett tiugutal av dessa föreningar sänder s.k. turist- eller sommarradio.

De allra flesta nârradioföreningar är medlemmar i intresseorganisationen Sveriges nârradioförbund.

11 Verksamheten med kabel-TV

Regler for verksamheten med kabel-TV finns i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar. Den gäller trådsändningar av både radio- och PV-program som når fler ån 100 bostäder. För sådana kräver lagen tillstånd, vilka meddelas av en särskild myndighet, kabelnåmnden. Sändningarna omfattar normalt högst en kommun.

Två typer av sändningar kan förekomma, nämligen satellitsândningar och egensändningar. Satellitsändningar består av vidaresändningar av programkanaler från kommunikationssatelliter. Egensåndningar är andra sändningar än vidaresändningar. De utgör motsvarigheten på TV-sidan till nârradiosändningarna, nâr- .

Endast kan komma i fråga for tillstånd till lokala katvå slags subjekt belsändningar. De âr nätinnehavaren - den som äger eller på annat sätt förfogar över kabelnätet - och det lokala kabelsândarföretaget - ett företag särskilt bildat for att bedriva lokala kabelsändningar. Båda kan få tillstånd till satellitsándningar men bara kabelsändarforetaget till egensändningar. Vidare kan båda få tillstånd att upplåta kanaler åt andra för egensândningar. Det rör sig då om en hel kanal, i vilken man ensam bedriver sändningar.

F.n. pågår sändningar i kabelnât i ett 70-tal kommuner, men kabelnämnden har beviljat tillstånd som berör det dubbla antalet. Under hösten 1987 beräknas omkring 300 000 bostäder vara anslutna till till-

ståndspliktiga kabelnät, dvs. sådana som omfattar fler än 100 bostäder.

Anslutningstakten är fin. drygt 10 000 bostäder i månaden - en något långsammare takt än vad branschen väntat sig.

De allra flesta tillstånd satellitsändning och upplåtelse av kanagäller ler för egensändningar. Antalet kabelnât för vilka sådana tillstånd bevid halvårsskiftet 1987 till 202. Av dem innehades 134 viljats uppgick av televerket, resten av allmännyttiga bostadsföretag, privata kabelbostadsrättsföreningar, samfälligheter och enskilda fastig- TV-bolag, hetsägare.

Endast 14 lokala kabelsändarföretag har hittills etablerats och beviljats tillstånd för egensändningar.

Det åligger kabelsândarföretaget att vid utövandet av sändningsrätten sträva efter vidaste yttrandefrihet och informationsfrihet. Det möjliga innebär bl.a. att företaget bör låta andra - enskilda, föreningar, företag etc. - medverka i programverksamheten.

Möjligheten att sända program i kabel-TV står sålunda öppen för i stort sett var och en, antingen såsom medverkande i kabelsändarföretagets eller, efter upplåtelse, i en egen kanal. Någon beprogramverksamhet till ideella föreningar, som i närradion, finns inte. gränsning

för var och en i Möjligheterna att ägna sig åt sândningsverksamhet kabel-TV är emellertid praktiskt sett begränsade. Den som bedriver i en upplåten kanal förväntas göra så under förhållanegensändningar devis lång tid, och han är också ensam om kanalen. Det säger sig självt att härför krävs resurser, som inte står var och en till buds. Detsamma kan, om än i något mindre mån, sägas om den som på ett någorlunda självständigt sätt vill medverka i det lokala kabelsändarföretagets sândningsverksamhet.

Av intresse Det ñnns ganska få regler för innehålleti kabelsändningar. att nämna här är i första hand att det för egensändningarnas del finns förbud mot att kommersiell reklam i dem och att sända s.k. medge Vidare är det förbjudet att i egensändningar vidasponsrade program. resända som samtidigt sänds i en annan eller flera andra komprogram muner. kabelnät i flera kommu- Det går därför inte att binda samman ner och samtidigt sända program över ett större område.

Kanaler har upplåtits i ett tjugotal nåt. Det finns ingen sammanställning över vilka som utnyttjat dessa sändningsmöjligheter eller av omfattningen av sändningarna i de upplåtna kanalerna. Sändningstider-

na tycks emellertid variera avsevärt., från mera regelbundna sändning-

ar till nâgra timmar under några dagar eller bara någon timme en enda dag. Det ar sällsynt att ideella ñreningar ägnar åt denna typ av

sig

sandningsverksamhet. Oftast har det rört sig om företag av olika slag, bl.a. tidningar, någon gång en kommun.

12 Lotteriregleringen

Lotteriverksamhet regleras av lotterilagen (1982:1011) som gäller sedan den l januari 1983. Den bygger på huvudprinciperna att alla lotterier som anordnas för allmänheten fordrar tillstånd och att behållningen av lotterier skall tillfalla ideella ändamål eller gå till det allmänna.

I det följande begränsas redovisningen av lotteriregleringen till de delar av den som år av intresse för frågor om radio- eller trådsánd bingo.

I Danmark (se avsnitt 16.2) bedriver många närradiostationer omfattande lotterier bland medlemmarna i deras lyssnarföreningar. Dessa lotterier kan enligt dansk rätt anordnas utan tillstånd, eftersom de betraktas som medlemslotterier. Enligt svensk rätt gäller att sådana lotterier anses anordnade for allmänheten - och därmed år underkastade lotterilagens bestämmelser - om de med hänsyn till omfattningen av dem eller till villkoren for deltagande i dem år att jåmställa med offent-

liga lotterier (4 § tredje stycketlotterilagen).

I lotterilagen anges uttömmande .vilka typer av lotterier som får anord-

nas. Med några undantag galler lagen endast offentliga lotterier, dvs. sådana som anordnas for allmänheten. I fråga om några av dem, såsom roulettspel och vissa lotterier som får anordnas utan tillstånd, ges deföreskrifter. lotterifonner bara i deras

taljerade Övriga reglerar lagen

I forsta band gäller detta de s.k. traditionella lotterierna elhuvuddrag. ler lotterier i egentlig mening, varmed i lotterilagen förstås sådana lot-

terier dâr antalet insatser och vinster samt värdet av dessa år bestämda

i allmänhet av varor i förväg enligt en uppord plan. Vinsterna utgörs ” eller presentkort på varor.

Till de traditionella lotterierna hör det vanliga sedellotteriet men inte eftersom det anses att varken insatser eller vinster eller bingospelet, värdet av dem kan bestämmas i förväg i en plan för bingon på samma sätt som för sedellotteriet.

De traditionella lotterierna och bingospelet reglerasi 11 och 12 §§ lotterilagen. Den form av radiosänd bingo som förekommiti Sverige har beviljats enligt dessa regler. Det torde inte vara praktiskt möjligt att hedriva ett sådant lotteri enligt några andra bestämmelseri lotterilagen.

Bingospel och traditionella lotterier får enligt 11 §lotterilagen normalt

anordnas endast av svenska juridiska personer som är ideella förening-

ar. Föreningen måste ha till huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål inom landet och i sin verksamhet huvudsakligen tillgodose sådant ändamål. Vidare skall föreningen i regel vara öppen på så sätt, att den inte vägrar någon inträde som medlem. Enligt 12 § skall vid tillståndsprövningen enligt ll § särskild hänsyn tas till vilket behov av lotteriinkomster som sammanslutningen kan anses ha lör sin verksamhet samt till det utrymme för lotterier som kan antas finnas på marknaden. Vidare föreskriver 12 § att tillstånd får meddelas endast när det kan antas att lotteriet kommer att lämna sammanslutningen skälig avkastning. Enligt 13 § prövar länsstyrelsen frågan om tillstånd.

Traditionella lotterier kan också anordnas enligt 14 § lotterilagen efter tillstånd av polismyndigheten. För dem gäller då särskilda förutsättningar, bl.a. att insatser och vinster skall vara bestämda enligt en uppgjord plan och att värdet av varje insats får uppgå till högst tio kr. och värdet av högsta vinsten till högst 500 kr. I regel får tillstånd meddelas bara om lotteriet kan antas lämna skälig avkastning. Ett tillstånd får avse en tid om tre år. Under en tolvmånadersperiod får insatsbeloppet uppgå till högst 30 000 kr.

Av intresse for frågan om radiosänd bingo är också 18 § lotterilagen om

de s.k. massmedielotterierna. Enligt denna får utan tillstånd anordnas lotteri i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift eller i samband med rundradiosändning eller trådsändning som sker med stöd av tillstånd av regeringen eller kabelnämnden, om genom lotteriet utses

pristagare som har deltagit i en tävling som har anordnats i skriften, rundradiosändningen eller trådsändningen. Ytterligare förutsättningar är att det inte som villkor for deltagandet i lotteriet fordras att skriften innehas eller att insats erläggs samt att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 500 kr.

Ett tillstånd att anordna lotteri får enligt 5 § lotterilagen meddelas endast om det kan antasatt verksamheten kommer att bedrivas på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt samt enligt meddelade föreskrifter, villkor och bestämmelser. Sådana villkor och bestämmelser meddelas av tillståndsmyndigheten i samband med tillståndsgivningen med stöd av 6 § lotterilagen. Med föreskrifter avses de verkställighetsñreskrifter som lotterinämnden enligt sin instruktion får utfärda.

De huvudsakliga förutsättningar för de traditionella lotterierna och bingon som anges i lotterilagen kompletteras i stor utsträckning genom de nämnda villkoren och föreskrifterna. Härtill kommer de råd och anvisningar som lotterinämnden som central tillsynsmyndighet utfärdar.

Det framgår av 11 § och förarbetena till den att långtifrån alla ideella föreningar kan få lotteritillstånd. Bland dem som inte kan komma ifråga är i forsta hand de som inte har till syfte att främja ett allmännyttigt ändamål och inte heller i sin verksamhet tillgodoser ett sådant ändamål. Därmed utesluts föreningar med ändamål att tillgodose medlemmarnas ekonomiska eller därmed jämförliga intressen, såsom fackför-

eningar, branschorganisationer och villaägareföreningar. Åtskilliga

mindre föreningar och föreningar med mer eller mindre säregna ändamål uppfyller inte heller kravet att främja ett allmännyttigt ändamål.

Odemokratiska föreningar är också uteslutna. Öppenhetskravet inne-

bär i första hand att medlemskap inte får vägras på godtyckliga grunder. Det innebär också att föreningar som hämtar sina medlemmar från en bestämd, krets av personer, ett slags intresseföreningar, i begränsad regel inte kan komma i fråga för lotteritillstånd.

Nu nämnda begränsningari fråga om en förenings ändamål och karaktär m.m. som framgått, inte alls for en förening som söker tillgäller, stånd att sända närradio. Mer än hälften av de sändande närradiofor-

inte härom i eningarna kan därmed få något lotteritillstånd, jfr mera avsnitt 14.

rekommendationer och fö- Lotterinämnden utfärdar varje år ingående 11 § lotterilagen i fråga om reskrifter för tillståndsgivningen enligt Föreskrifterna av hur långt nämnden kan bingospel. ger en god bild sträcka sig i detaljregleringen av bingon. De illustrerar också lagstift- Som framgått reglerar lotterilagen i 11 § bara huvudningstekniken. av lotterierna. Detta innebär emellertid inte att ett otal tänkbadragen under den paragrafen. I själva verket har ra varianter kan inrymmas lagstiftaren utgått ifrån och avsett - utan att detaljerat beskriva dem av lotterier. En av dem är bingo. Ett vissa bestämda, gängse typer tillstånd till sålunda tillstånd till bingospel av traditiobingo betyder föreskrifter samt villnell typ. Detta tydliggörs genom lotterinämndens koren Kanslichefens vid lotterinänmden förut vid tillståndsgivningen. anmärkta skrivelse (avsnitt 10) är ett exempel på hur ett lotteri med vissa särdrag, såsom bingo med närradiodragning, kan typbestärnrnas med hänvisning till vad lagstiftaren faktiskt förutsatt om de olika spelens karakteristika. Det sagda ger anledning att ställa frågan hur pass stora är att genom föreskrifter och villkor reglera nya möjligheterna lotteriformer så, att de hålls inom de av lagstiftaren tänkta ramarna. Jag återkommer härtill i avsnitt 17.3

I föreskrifterna (1987 års, se Kommerskollegiets författningssamling KFS 1986:17) karakteriseras bingon inledningsvis som ett spel där spelaren befinner sig på spelplatsen och där köper sin lott (bingobricka) förrättas nummer för nummer och och också är närvarande då dragning (kräver vinst) så snart han kunnat markera nummer i viss ropar bingo ordning. Härefter ges föreskrifter av bl.a. följande innehåll.

Under Tillståndets storlek får inte överstiga vad orbehovspröuning: verksamhet motiverar. Länsstyrelsen måste viganisationens skäligen dare beakta att fördelningen av spelmarknaden mellan de olika förblir rättvis med hänsyn till spehnarknadens omfattning och eningarna föreningens behov. - - - Den beräknade nettobehållningen i bingospelet skall beaktas när det gäller att fastställa en förenings insatsbelopp.

Under behållning: Behållningen i bingospel skall vara minst 15 procent.

Under insatser: Som villkor för deltagande i bingospel får inte krävas inträdesavgiñ, medlemskap i förening, eller dylikt.

Under vinster: För varje månad skall minst 50 procent av insatserna utlottas i form av vinster. I varje särskild insatsomgång skall minst 30 procent av insatsbeloppet utbetalas.

I övrigt ges föreskrifter under rubrikerna tillståndsbeslut, Spelregler, marknadsföring, spel- och vi nstplan, kostnader i bingospel, serviceföretag, kontroll, bingospelets förvaltning.

I prop. 1987/88:141 om ändringi lotterilagen (1982:1011), m.m. föreslår regeringen att penningvinster skall få förekomma i både 11 §- och 14§lotterier. Enligt förslaget skall tillstånd till sådana 11 ê-lotterier som bedrivs inom en kommun ges av en kommunal nämnd. Vidare föreslås att tillstånd att bedriva lotterier enligt 14 § ersätts med registrering hos den kommunala nämnden. I samband därmed föreslås slopad prövningen av dessa lotteriers ekonomiska förutsättningar. Vinstmaximum, 500 kr., föreslås behållet men det totala insatsbeloppet höjt, till 300 000 kr. under en treårsperiod.

A

S3

13 Vilka kan få både sändningstillstånd

och lotteritillstånd?

Endast ideella föreningar kan ges tillstånd att sända närradio. Kraven i övrigt för tillstånd är emellertid små. Som huvudregel räcker det att föreningen varit verksam i någon omfattning under minst ett år innan tillstånd söks.

Möjligheterna att få lotteritillstånd enligt ll § lotterilagen är också forbehållna ideella föreningar. I viss utsträckning kan även andra slags organisationer ges tillstånd. De krav som ställs på en ideell förening eller en organisation med ideell verksamhet för att den skall kunna komma ifråga som lotterianordnare går emellertid mycket längre än de krav som gäller för att få närradiotillstånd. Sålunda fordras att organisationen är öppen och demokratiskt uppbyggd, att den i sin verksamhet främjar ett allmännyttigt ändamål och att den haft verksamhet i mer än ett års tid. Andra förutsättningar för lotteritillstånd är att organisationen kan påvisa ett visst behov av medel, att utrymme finns på marknaden för det aktuella lotteriet och att lotteriet ger rimlig avkastning. Härtill kommer en allmän lämplighetsprövning av organisationen.

De angivna kraven för lotteritillstånd gör att ett stort antal av de föreningar som får sända närradio aldrig kan påräkna att få tillstånd att bedriva lotterier enligt ll § lotterilagen. Ett exempel är de s.k. närradioföreningarna, vilka av flera skäl inte kan komma ifråga, bl.a. därför att de är slutna. Andra exempel är odemokratiska föreningar, städföreningar och intresseföreningar av olika slag, hyresgästföreningar, fackföreningar, branschorganisationer, bildningsförbund, s.k. musikföreningar, hobbyföreningar, små eller udda föreningar mfl.

Omvänt finns det vissa organisationer som, om det finns särskilda skäl,

såsom ekonokan få lotteritillstånd men ej ges rätt att sända i närradio, miska föreningar och stiftelser. Givetvis faller också sådana föreningar bort, som inte år lokala i närradiolagens mening.

mot de krav som ställs för att kunna ge en förening lotteri- En prövning ll av de föreningar som hösten 1987 säntillstånd enligt § lotterilagen der nârradio på följande sex orter i Sverige ger vid handen i Helsingborg torde 14 kunna ges lotteritillstånd att av 28 föreningar (varav hälften frikyrkosamfund), att av 3 föreningari Sandviken torde ingen kunna ges lotteritillstånd, i Malmö torde 19 kunna ges lotteritillstånd (varav att av 68 föreningar de flesta politiska organisationer), i Norrtälje torde 9 kunna ges lotteritillstånd (varav att av 14 föreningar de flesta frikyrkosamfund och politiska organisationer), att av 11 iöreningari Karlstad torde 6 kunna ges lotteritillstånd, att av 9 föreningari Nybro torde 4 kunna ges lotteritillstånd.

inte kunna komma Flertalet av de föreningar som jag här har funnit för lotteritillstånd har uteslutits av det skälet att deras verksamifråga het inte lär kunna betecknas som allmännytti g.

kunna komma är vidare endast Av de föreningar som jag funnit ifråga ett mindre antal sådana, som normalt brukar ägna sig åt lotteriverksamhet, nämligen idrottsföreningar och socialdemokratiska organisationer.

Om man härefter ser på möjligheterna att medverka i kabelsändningsatt erhålla lotteritillstånd blir bilden verksamhet och möjligheterna en annan. med att en mycket större krets av delvis Det hänger samman t.ex. företag, ekonomiska föreningar och stiftelser, får organisationer, sända kabel-TV än som får sända nárradio. Andelen av dem som både och lotteritillstånd är därmed mycket mindkan få kabel-TV-tillstånd re än i nârradion. Det lokala kabelsändningsföretaget hör till dem som inte kan tillåtas få Iotteritillstånd.

14 Förhållandena i Norge

14.1 Nârradio och när-TV

Verksamhet med närradio och när-TV pågår i Norge sedan 1981. När- TV sänds via både eter och kabel. sändningarna sker enligt koncessionsvillkor fastställda av Kultur- og Vitenskapsdepartementet. De har ännu karaktären av försök och får bedrivas inom mycket vida ramar. Fördelningen av koncessionen som handhas av departementet, ospecificerade kriterier. I april 1987 presenterade degörs efter ganska partementet ett forslag (Ot.prp.nr. 47, 1986-87) till permanent ordning för verksamheten. Till grund for det förslaget ligger en utredning av en kommitté, den s.k. Naarkringkastingsnemnda, redovisad i en slutrapport i september 1986. Förslaget har behandlats av stortinget under hösten 1987, och ny lagstiftning gäller från och med 1988. I motsats till i Sverige gäller samma regler för när-radio och når-TV, nasrkringkasting.

För nârradio- och når-TV-sândningarna gäller enligt koncessionsvillkoren bI.a. att de inte får strida mot norsk lag, att det skall finnas en ansvarlig redaktør för dem, bosatt inom sändningsområdet, att de väsentligen skall bestå av program med lokal anknytning, att de inte får innehålla reklam och att upptagningar av programmen skall göras och bevaras. Tillsynen av verksamheten åvilar departementet, som kan suspendera eller dra in koncessionen vid brott mot koncessionsvillkoren.

I den permanenta ordningen för verksamheten görs endast en väsentlig ändring av villkoren, nämligen av reklamforbudet. Sålunda tillåts - på

O

försök t.0.m. 1991 - reklam i närradiosândningarna, (ej i när-TV). I övrigt anges att koncessionsgivningen skall övertas av kommunstyrelsen.

Från att först ha varit en storstadsforeteelse förekommer numera när» radiosândningar i alla Norges fylken och med god utbredning på lands- Närmare trehundra koncessionshavare bedriver regelbundna bygden. i 91 koncessionsområden. Dessa omfattar normalt en komsändningar mun men i många fall större områden - där detta faller sig naturligt. De flesta såndarna är privatägda, ofta av en av koncessionshavarna på orten som hyr ut sändningstider till andra. Det finns i genomsnitt tio koncessionshavare på varje sändare. I Oslo finns fyra sändare med ett fyrtiotal sändande organisationer.

Bland koncessionshavarna återfinns en rad ideella organisationer med olika främst eller religiös, vidare organisationer i inriktning, politisk olika former Även tidmed enda syfte att driva radiosändningar. några och kommuner finns med. Enligt den nya ordningen skall också ningar fortsättningsvis få begränsningar gälla beträffande vilka som skall kunna komma I förarbetena till ani fråga för koncession. lagförslaget ges i det hänseendet bara att näringsidkare, landsomfattande organisationer, kommuner och privatpersoner âr uteslutna. För tidningar gäller att de inte ensamma får inneha koncession. De och enskilda personer, och näringsidkare är, sägs det, hänvisade till att delta endast i företag samverkan med varandra och andra intressenter i en för närradion särskilt bildad förening.

en vanlig företeelse i

Samverkan kring nârradiosändningarna är fö.

- eller kanske for samverkan - Norge. En effekt härav en förutsättning är ett utmärkande drag i den norska närradioverksamheten, nämligen det att omkring en tredjedel av koncessionshavarna - oftast just i samverkan - bedriver en s.k. allmänradio. Därmed förstås en förhållandevis professionellt :kött radio med ett allmänt lnnehäll, en NRK-modell i miniutgave. Någon ändring härvidlag innebär inte den nya ord-

ningen. Tvärtom anges i propositionen att ett viktigt syfte med närra-

dion är att lokalt komplettera Norsk Rikskringkastings programutbud.

När-TV (naerijernsyn) har, naturligt nog, mindre omfattning än narradion. Sändningar har bedrivits inom drygt 30 områden (varav i 8 via etern) av ett femtiotal koncessionshavare. Av dem har bara omkring hälften sänt regelbundet, de flesta i Oslo, Bergen och Trondnågorlunda heim. F.n. inom knappt 10 områden. Bland koncespågår sändningar sionshavarna finns tidningar, politiska och religiösa organisationer, och bostadsforeningar samt sammanslutningar som bildats särbyalag skilt iör att sända TV.

verksamheten med närradio och Sammanfattningsvis skiljer sig när-TV i Norge på flera punkter från den svenska: - samma regler gäller för närradio och när-TV - färre regler för innehålleti sändningarna kom- - sändningarna avser att täcka en hel kommun, for TV ofta flera muner -genom samverkan i olika former kan även enskilda personer, tidningar och näringsidkare delta kan få kon- - organisationer bildade enbart för sândningsverksamhet cession - allmânradio är vanlig - etersândning av TV tillåten - sponsorstödda program tillåtna - reklam i radio tillåten från 1988.

Den ekonomiska basen för närradio- och när-TV-verksamheten utgörs - som i Sverige - väsentligen av tillskott från koncessionshavaren själv och närstående organisationer. Andra inkomstkällor, var och en liten, är försäljning av sändningstid, sponsrade program (särskilti när-TV), sändning av icke-kommersiella meddelanden, s.k. lyd- eller textplakater, frivilliga licenser, gåvor o.likn. Enligt de nya reglerna kommer härtill, for ljudradions del, reklamintakterna. Om dessa sägs uttryckligen att de skall användas för finansiering av närradion. En femtedel härav skall dock överföras till Naarkringkastingsnemnda för vidare fördelbland landets närradiosändande föreningar. För flera närradiostaning tioner har radiobingo gett goda inkomster, särskilt på landsbygden och mindre orter.

14.2 Lotterivexksamheten

Lotteriverksamheten i Norge regleras av lagstiftning från 1939. Den särskilda föreskrifter, som utfärdas av vederbökompletteras genom rande (iustis-) - ett karakteristiskt drag i norsk lagstiftdepartement ningsteknik, som visar sig också på kringkastingsområdet.

fordras det i allmänhet tillstånd för att få anordna lot- Enligt reglerna terier. Sådana lotterier av polismyndighet, för andra av ges för lokala Tillstånd får ges endast till förmån för samhällsjustisdepartementet. eller välgörande ändamål. Vinsterna får inte utgöras av pengar nyttiga och skall till minst 25 % av den tillåtna omeller värdepapper uppgå

sluttningen.

eller institutioner - Utan tillstånd får föreningar, sammanslutningar ändamål- anordna lotterier om vinsterna inte överstiför nyssnâmnda bestämt belopp (5 000 kr.) och försiggår inom ger ett av departementet område och med dragning omedelbart efter det att lottförett avgränsat sâljningen avslutats.

eller -fester får anordnas lotterier, bl.a. Vid interna föreningsmöten vilkas samlade vinstvårde inte överstiger l 500 kr. s.k. intern bingo, Bara ordinâra medlemmar får då delta. För annan bingo, s.k. offent-

att insatserna inte får överstiga 3 kr., högsta vinsten lig bingo, gäller inte 1 500 kr. och det samlade vänstvärdet inte 4 000 kr. får överstiga

och begränsas till högst 30 ar-

Tillstånd ges för en tremånadersperiod

rangemang.

En viss fördelning för lotterier brukar göav utrymmet på marknaden landsdelslotterier och lokala lotteriras på det sättet att landslotterier, er inte får bedrivas samtidigt. Annars prioriteras bland åndamålen,

men praxis har dårvidlag blivit allt liberalare.

och variantbingo) har stor utbredning i Norge och tor- Bingo (storbingo inernot en kr. om året. Som i Sverige är det sär-

de f.n. omsätta miliard

søm Indrlvor bingo. Reglerna är i stort sett deskilt idrottsföreningar

samma som i Sverige, dock med nämnda låga värdegränser. Vid tillstândsgivningen tas hänsyn till konkurrensen på marknaden, bl.a. genom att föreningens behov prövas och visst överskott krävs i tidigare spelomgångar. Genomsnittligen var överskottet 1981 17 %. Enligt ett skall det fordras ett överskott om minst 10 % av omutredningsförslag sättningen. En förening kan också få bara ett bingotillstånd om âret.

Intern bingo förekommer bara i blygsam omfattning.

14.3 Radio- och TV-bingo

Genom beslut av justisdepartementet 11.11.1985 infördes en prøveordning för 1986 enligt vilken närradiostationer som fått koncession kunde få tillstånd att anordna bingospel över närradion till förmån för sin verksamhet. En station kunde få tillstånd till högst 30 (sedermera 52) arrangemang, maximerat till ett program i veckan. Enligt prøveordningen skulle de vanliga reglerna för offentlig bingo gälla så langt de passer. Bl.a. de tidigare redovisade begränsningarna i fråga om insatser och vinster skulle därmed tillämpas. Av de särregler som utfärdades bör följande citeras:

Gevinstene skal were til stede i studio når arrangementet begynner. Trekningen skal föregå i studio under sending. Etter bvert som nummer trekkes skal de ved hjelp av et kontrollbrett eller å annen mâte registreres. Det skal 0 så foreñnnes en masterperm el er kontrolliste for kontroll av om en ong er solgt og har gitt bingo. Til kontrollen kan også anvendes dataanlegg. Bare spillere som under sendingen ringer inn fra om at man har fått bingo kan erverve gevinst.

Gevinst kan oäsier are utleveres mot fremleggelse av bongen.

Bland reglerna bör man lägga märke till en skillnad mot vad som gäller för dansk och svensk radiobingo: bara den som ringer till studion (och kommer fram) har chans till vinst.

Genom beslut av departementet 1.7.1986 infördes samma möjligheter att spela bingo for när-TV-stationerna.

Prøveperioden har sedermera förlängts tills vidare.

Naarkringkastingsnemnda redovisar i sin slutrapport erfarenheterna

i nârradion under vintern och våren 1986 på folav bingoverksamheten

jande sätt.

Bingo i naerradio

Fra februar 1986 ble det tillatelse til et be renset forsøk med ra›

_gitt

diobin o. han hovedsak vart likt et danske. Bingotilla-

Opplegget lotte-

telsen etter le gitt av Justisdepartementet og den praktiseres riloven. Det finnes ingen sentral registrering av naerradiokonsesjonaarer som har benyttet se av denne muligheten. Naarkringkast anmodet nazrradioene om å i om

ingsnemnda i apri opplysninger

eventuelle forsøk. Det kom svar fra 38 onsesjonaerer som bingohadde utfylt et forholdsvis omfattande spørreskjema. Da konsesjonrterte til nemnda, hadde de avviklet fra l til 26 bingoaerene rap e fleste hadde erfaringer fra 8-12 bingo- runder. program.

Erfaringene er meget forskjellige. Noen typiske uttalelser fra rappor-

tene:

I inntekter, har bingosendingane trekt til seg tillegg til kjeerkomne nye lyttargrupper.

ned de siste om (våren) - så vi ser Salget har gått betraktelig anger det an. Kanskje salget tar seg opp igjen til østen. Vi hâper det, for er den eneste sikre inntektskilde vi har. bingoen

Det er for man e formella regler for innlevering og salg

av bonger. Det rever for mye arbeid utleverinå, i forhol til forholdsvis liten

inntekt pr. arrangement. Forutsatt et bedre og enklere salgsa parat en viss økning i omsetningen vil bingoen kunne bli et positivt til-

of s udd til radioens økonomi.

Mye jobbing for svart lite utbytte.

Lotto er en hard konkurrent.

Vi anser dette som en betydningsfull inntektskilde, og håper på fortsatt anledning til dette fra høsten av.

kan bli et odt tilskudd. Vi må imidlertid ha premie-

Radiobingo opp

verdiene, samt ha lov ti å forhåndstrekke som i Danmark

Vi har tapt økonomisk på bingoen.

at vi kan overleve som amatører uten alt for mye annet

Bingo gør

arbeid for å skaffe midler til utstyr og drift.

Kan bli meget inntektsbringende i seks vinter-måneder.

i uka. varer van-

Det mest vanlige er å senda bingo en Sendingen

en time eller noe league. Noen dag egger sendmgen opp som et

ligvis

rent andre som et underholdningsprogram med bingo-program, bingo som det sentrale. Det er store forskjeller i bruttoinntekt - fra om lag 3 000 pr uke

til 40 000. De Reste har imidlertid bruttoinntekter på 7 000-15 ogp 0 0

pr uke. I fra dette går så premiene, som for de flestes vedkommende

utgjør kr. 4 000 uke, og andre kostnader. Det er o store vana-

oner mellom u ene. Tendensen Er var synkende. Det an eaten skyl-

es at interessen reelt sank eller at man gikk mot en lysere årstid. Man kunne ha fryktet at de tradisjonelle bingoarran ører ville reagere negativt, men detta ser ikke ut til å vare skjed i nevneverdig grad. Nzerkringkastingsnemnda trekker disse konklusjoner: for naerradio i bygde- og småbyområder s nes radio-bingo å Saerlig

kunne bety noe for økonomien, men bingo vil for de aller tlestes ved-

kommende ikke kunne bli en hovedkilde for finansiering. I større byer vil radio-bingo normalt ikke få den oppslutning som trenges. Radio-bingo synes ikke å ha skadet de tradisjonelle bingo-arrangører.

Nämnden tillställde 1986 koncessionshavarna ett antal frågor om vilka önskemål de hade i fråga om finansieringen av sin nârradioverksamhet. Ett klart flertal önskade offentligt stöd till den och möjligheter till reklamñnansiering. Intresset for bingospel som inkomstkälla var rätt en knapp tredjedel önskade använda det, en lika stor andel önsringa, kade det inte. Resten svarade inte eller ansåg att. det inte spelade någon roll.

På samma frågor var det bara en av fjorton när-TV-koncessionärer som svarade att bingospel var önskvärt.

Nämnden uttalade i sin rapport att radiobingo också fortsättningsvis borde vara en tillåten form for finansiering.

under resten av 1986 och under 1987 bekräftar nämn- Utvecklingen densverfarenheter och antaganden. Intresset for radiobingo har mattats. I Oslo har man slutat med den. Bara på mindre orter och på landet. längs kustenhar det gått förhållandevis bra, om än intäkterna år små. På flera orter i Nordnorge har radiobingo dock blivit en viktig inkomst-

källa. Inga uppgifter om negativa verkningar for andra lotterier eller

har kommit fram. Snarare sägs det ha medfört viss bingospel på orten stimulans for det vanliga bingospelet.

I när-TV har bingo spelats på tre ställen i södra Norge. En tidning sände i Sandvika sex program under hösten 1986. Försäljningsresultatet emellertid inte till för att göra verksamheten lönsam och man räckte TV-bingo infortsatte inte. I Sarpsborg och på en ort i Östfold utgjorde under sandningssäsongen 1986-87. Det slag i underhållningsprogram utfallet blev sådant att man uttryckt tvekan om en fortekonomiska sättning.

Radio- i Norge har inte gett upphov till någon debatt. och TV-bingon Den har dock orsakat viss diskussion om reklarn- och sponsringsreglervinster till lotterierna. na på grund av att företag skänkte

med förslag till ordning for nârradio- och I propositionen permanent nâr-TV-verksamheten görs inga särskilda uttalanden om bingospelen. tid. Det noteras endast att prøve-tiden forlangts på obestämd

15 Förhållandena i Danmark

15.1 Närradio och när-TV

Verksamhet med lokalradio (närradio) inleddes i Danmark 1982. Tillstånd till sådana sändningar ges av kommunala nämnder till lokala sammanslutningar, bolag, föreningar eller liknande med den enda uppgiften att bedriva just radiosändningar. Även kommuner kan få sändningsrätt, om syftet är att förmedla kommunal information och ställa utrustning till förfogande for andra som vill sända.

De lokala tillståndsgivande nämnderna är förankrade i ortens föreningsliv, men närradion är inte en foreningsradio som i Sverige. Den sammanslutning eller det företag som har sändningstillstånd äger och driver själva radio- eller PV-stationen och fördelar sändningstider bland dem som önskar sända. Möjligheterna att sända, närradio är sålunda inte som i Sverige förbehållna ideella föreningar. I början av 1987 hade drygt 200 tillstånd beviljats av över hundratalet lokala nämnder. De flesta lokalradiostationer har en bestämd inriktning, i regel socialdemokratisk eller religiös. Även så är det utmärkande for dansk nárradio att många stationer bedriver allmän programverksamhet, de syftar till att vara ett lokalt alternativ till Danmarks Radio.

Lyssnarna bidrar med omkring en tredjedel till kostnaderna for verksamheten genom medlemsavgifter, insamlingar och - bingospel. Närradioorganisationerna själva bidrar med ungefär lika mycket. I övrigt svarar bl.a. stat och kommun for cirka en fjärdedel av kostnaderna genom direkta stöd i begränsad omfattning men huvudsakligen genom arbetsmarknadspolitiska åtgârder. Reklam får inte förekomma.

lokala PV-stationer varav omkring hälften sän- Det finns ett trettiotal

De flesta Andra ägs av der via etern. ägs av fackforeningsrörelsen.

men tillståndshavare är ett företag elkommuner eller lokaltidningar,

kommunen eller tidningen är delägare eller ler en förening, i vilka

medlem utan att ha ett bestämmande inflytande.

15.2 Lotteriverksamheten

i Danmark finns i Cirkulaere om bort- Regler for lotteriverksamheten

nr. 6, av den 17 januari 1984. De har fastställt av justitsminilodning, från 1800-talet. De motsvarar i Sverige steriet med stöd av lagstiftning

bestämmelser meddelade i förordning, dock att de kan ändras närmast

av ministern ensam. genom beslut

en mindre reglering av lotterierna Cirkulåret innefattar långtgående

s.k. medlemsän den svenska lotterilagen. Bl.a. får ganska omfattande

Den radiosända bingon hör till denna lotterier anordnas utan tillstånd.

kategori.

lotterier än sådana som anordnas bara för medlemmarna För andra

meddelas av och det år för-

krävs tillstånd. Ett sådant politimesteren

som kan komma ifråga. Det institutioner eller kommittéer eningar, etc. består av minst tre i landet bosatta personer. räcker om föreningen andra all-

Tillståndet meddelas endast till förmån för välgörande eller

får inte bestå av pengar eller värde-

männyttiga ändamål. Vinsterna

de nämnda ända- Det krävs att 40 % av omsättningen gär till papper. avslutats offentliggöra rämålen. Arrangören skall efter det lotteriet

av hur behållningen ankenskaper över lotteriet och en redovisning

innan nytt lotteritillstånd vänts. sistnämnda villkor måste ha uppfyllts

kan erhållas.

anordnas utan tillstånd. Villkoren Som nämnts får medlemslotterier

Endast föreningens eller organisationens

för sådana är bl.a. följande. och till ett högsta värde av medlemmar får delta. Endast varuvinster

får inte överstiga 50 000 kr.

1 000 kr. får förekomma. Onoätüringen

ändamål Kf ll!! OIUIN vara att anordna lotterier. Föreningens

Att endast medlemmar får delta innebär knappast någon begränsning av kretsen av lottköpare. Sålunda kan man bli medlem samtidigt som lotten köps. Det är tydligt att de danska medlemslotterierna med den svenska lotterilagens synsätt bör betraktas som anordnade för allmänheten.

15.3 Radio- och TV-bingo

Verksamhet med radio- och TV-sänd har fått stor utbredning i bingo Danmark. I augusti 1987 sänds sålunda 72 bingospel i närradio och sju i TV. Normalt sänds en gång i veckan med vissa uppehåll. Starten skedde i augusti 1983.

Samtliga radiosända bingospel är s.k. medlemslotterier och bedrivs sålunda utan tillstånd. Oftast är det radiostationens lyssnarforening som anordnar lotteriet. Sålunda drivs Radio Viborg av Viborg Lokalradio med över 10 000 medlemmar, inemot en tredjedel av alla hus- Forening håll inom området. Även indirekta medlemmar finns - genom ett kollektivanslutning kan arbetsplatser, föreningar, kyrkor och slags därmed deras medlemmar vara medlemmar i radioforeningen. Därmed är förutsättningarna givna for ett omfattande medlemslotteri. Ett medlemskap i en lyssnat-förening kostar omkring 100 kr. Någon gång kan det vara en idrottsforening eller exempelvis Lions som står för lotteriet. De bingospel som sänds i TV anordnas dock efter tillstånd. För att uppfylla kravet att behållningen skall tillfalla ett allmännyttigt ändamål brukar det vara en idrottsiörening som står for arrangemanget. Denna köper tid av TV-stationen och brukar förbli ensam om lotteriverksamheten. Principen först till kvarn gäller.

Av allt att döma år bingoverksamheten mycket framgångsrik. Det finns ett marknadsutrymme som medger exempelvis Radio Viborg (o. 60 000 inv.) att bedriva radiosänd bingo två gånger i veckan och omi sätta omkring 6 milj.kr. årligen (i bästa fall säljs då nära 10 000 lotter veckan) och flera TV-stationer i Odense (o. 140 000 inv.) att sända tre bingospel i veckan och en radiostation där att sända bingo en gång i

veckan. Under två och ett halvt år har en PV-station i Odense spelat in cirka en milikr.

Som ytterligare exempel från 1986-1987 kan nämnas att radiostationer i Ringsted (knappt 12 000 hushåll) sålt genomsnittligen 1 500 bingolotteri veckan, i Kalundborg (knappt 10 000 hushåll) nära 2 000 i veckan och i Vordingborg (8 000 hushåll) ett antal varierande mellan 4 722 och 2 308 under 1987.

En av orsakerna till de radio- och TV-sända bingospelens framgång torde vara att marknaden for lotterier i Danmark inte på långt när är som i Sverige. Det enda lotteri som danska staten bedriver så utnyttjad är sålunda tips. De rikstäckande lotterierna är få, f.n. bara Varelotteriet och Landbrugslotteriet. Bingoverksamhet förekommer bara som forpå kvällarna. Ständigt öppna bingohallar finns ineningsarrangemang te.

på ungefär samma sätt som berättats om for Malmös del. Spelen tillgår Det förekommer emellertid ingen direktkontakt med någon datorcentral under Lotteriet är forhandsdraget. Vinsternas värde sändningen. 2 000 kr. Den som per telefon kommer fram till kan uppgå till kanske studion till ett värde som varierar mellan 200 kan få en förhöjd vinst, och 1 000 kr. De dragna talen publiceras också i ortstidningarna.

Det finns om att en halv miljon människor deltar i radio- eluppgifter ler TV-bingo varje vecka. Normalt kostar en bingolott tio kr. Omsättningen på ett år kan antas närma sig en halv miljard kr. För de flesta radio- och TV-stationer sägs bingointâkterna vara den viktigaste inkomstkällan näst medlemsavgifterna.

Arrangörerna sköter lotteriverksamheten själva. Bingohäftena säljs under veckan fore dragningen i radio eller TV på varuhus, bensinmackar, i kiosker och affärer. Lottmaterialet tillhandahålls i nästan samtliga fall av ett företag i Vordingborg, Danish Entertaining and Producsom också ombesörjer och åttion Agency (DEPA), förhandsdragningen minstone i inledningsskedet ställer upp med rådgivning och praktiska importeras f.ö. från Edsbyns Tryckeri AB. upplysningar. Bingohäftena

De danska lotteribestâmmelserna saknar regler som ger möjligheter att fördela marknadsutrymmet bland konkurrerande föreningar och ändamål. Det förhållandet att vissa föreningar på TV-sidan har skaffat sig nåra nog monopol på verksamheten och att på radiosidan intäkterna går till radiostationen tycks inte ha föranlett någon debatt om hur lotteriverksanzheten bör ordnas. Från politiskt håll (socialdemokraterna) har tvärtom ifrågasatts att upphäva löreskriften om att minst 40 % av omsättningen skall gå till det välgörande eller allmännyttiga ändamålet och att även s.k. lyssnarföreningar vid PV-stationer skall kunna få lotteritillstånd.

Omkostnaderna är måttliga. Genomsnittligt uppgår lottmaterialet inklusive förhandsdragningen med datateknik till omkring 5 % av omsättningen. 10 % går till lottiörsäljarna, 30 7a till TV-stationen och 25 % till arrangören. Resten återgåri vinster. På radiosidan kan så mycket som hälften komma själva stationen och lyssnarföreningen till godo.

16 Överväganden

16.1 Inledning

De radio- och TV-sânda lotterier som förekommer i Danmark och Nor- Malmö och Norrtälje kallas av anordnarna och ge och har forekommiti därtill år förstås att lotterideltagarna för ett slags bingo. Anledningen et har av det traditionella bingobrickor anen del drag bingospelet: vänds, markerar på dessa nummer allteftersom de dras, speldeltagarna den som vinner ropar av vinsten. Som framhållits från lotterinåmndens sida rör det sig ändå inte om bingo i lotterilagens mening. Bingon skilfrån de egentliga, traditionella lotterierna (sedellottejer sig nämligen främst att lotterna bara kan köpas i spellokalen, att delrierna) genom måste vara närvarande under dragningen, att vinnare omedeltagarna bart måste kräva vinsten att ropa bingo innan dragningen fortgenom sätter och att alla vinster faller ut - inga blir kvar hos anordnaren på osålda lotter. Radio- och TV-bingon har inte dessa väsentliga karakteristika. Också forhandsdragningen, i den mån den förekommit, betar spelet karaktären av bingo.

Radio- och TV-bingo måste därmed anses vara ett sådant annat lotteri De vinster som kan komma dem till del som avses i 1 1 § lotterilagen. insom på visst sätt deltar i sändningen gör att lotteriet praktiskt taget te kan annan paragraf i lotterilagen. Det hade anordnasenligt någon annars varit tänkbart att lotteriet hade kunnat falla in under de s.k. frisektorlotterierna, vilka regleras i 14 § lotterilagen. Den paragrafen förutsätter att antalet utfallande vinster kan exakt bestämnämligen Detta är emellertid inte utan datorteknik mas på förhand. komplicerad att åstadkomma, om det år ett bingoliknande lotteri som skall möjligt bedrivas - som alltså på en kombination av tal. Arbete och ger vinst

l

kostnader hårför torde utan vidare spränga budgeten för så små lotterier som ryms inom 14 å.

Bedömningen av tänkbara former av radio- och PV-sända lotterier skall därmed i första hand utgå ifrån att förutsättningarna i ll och 12 §5 lotterilagen galler Rör dem. Men man måste beakta möjligheten att radio och TV kan komma till användning aven i lotterier som anordnas enligt 14 § i lagen.

Anledningen till att det ifrågakomna lotteriet har uppmärksammats är att delar av det har förekommit i närradion och kan tänkas förekomma i kabel-TV.

Om denna typ av lotteriaktivitet skall förhindras eller regleras på något annat satt bör som jag ser det först två nyckelfrågor tas upp till diskussion.

Eftersom rimligtvis inte all användning av radio och TV i lotterisammanhang kan förbjudas eller regleras måste den icke önskvärda delen av den lotteriverksamhet som sker i samband med radio eller TV avgränsas på ett tillfredsställande sätt.

Man måste vidare göra klarti vilken utsträckning redan gällande regler medger ingripanden mot sådan ej önskvärd användning av radio och TV i lotterisammanhang.

slutsatserna av dessa diskussioner tar jag till utgångspunkter för övervägandena om lämpligheten av att införa restriktioner.

16.2 Vilket slags lotteriverksa mhet bör regleras?

I 18 § lotterilagen (LL) beskrivs en viss typ av s.k. massmedielotterier. Beskrivningen avser ett lotteri anordnat i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift eller i samband med rundradiosändning eller trådsåndning varigenom blb pristagare som deltagit i en tävling som anordnats i skriñen all!! tüiigen. Harutöver anges bl.a. den förut-

sättningen att det som villkor för deltagande i lotteriet inte fordras att skriften innehas eller att insats erläggs. Denna typ av lotteri får anordnas utan tillstånd.

Regeln i 18 § innebar en kraftig begränsning av möjligheterna att fritt bedriva lotteriverksamhet i tidningar, radio och TV. Enligt förarbetena var meningen därmed att tidningsföretag inte längre skulle kunna bedriva egentlig lotteriverksamhet (Lotteriutredningens betänkande, SOU 1979:29, Lotterier och spel, s. 418). Och i propositionen 1981/82: 170 Lotterilag m.m. uttalas att bestämmelsen inte tillåter att lottdragning anordnas som enbart grundar sig på exempelvis ett prenumerantregister eller på vissa bilnummer eller utdelade lottsedlar (s. 80, 132).

Nu nämnda begränsning har inte alltid uppmärksammats. Sålunda har det förekommit att en tidning lottat ut vinster på nitlotter i penninglotteriet. Här finns ingen föregående tâvlingsuppgift för deltagarna, och lotteriet är därför otillåtet. Samma gäller för det fallet - vilket skett att en bingolott medföljer en dagstidning och där sedan ett antal siffror publiceras i tidningen under ett visst antal dagar. Deltagarna skall på sin bingolott markera de siffror som dras dag för dag och när alla nummer på lotten år markerade har vinst utfallit. Den lotteriformen kan inte heller betraktas som bingospel. Även ett lotteri benámnt telefonbingo har förekommit. Det går till så att tidningen drar sex siffror, och vinner gör den som har alla sex siffrorna i sitt telefonnummer, om han inom föreskriven tid ringer till tidningen och säger att han har bingo.

18 § innehåller sålunda en - mycket snäv -- bestämning av ett slags lotteri som kan anordnas i bl.a. rundradiosändning. Motiven till paragrafen anger en annan - mycket vid - bestämning av ett lotteri som skulle kunna tänkas anordnat i radio och TV, men som alltså faller utanför paragrafen. Några exempel därpå har jag nyss gett. Utom nu nämnd lotteriaktivitet kan allehanda åtgärder eller förfaranden med anknytning till lotterier förekomma i tidningar eller vidarebefordras i radio och TV. Sålunda offentliggörs ju ofta dragningsresultat i sådana medier. Sveriges TV:s Tipsextra kan ses som en variant av ett sådant offentliggörande. Och i tidningar görs reklam för lotterier eller lämnas andra om dem. Det år tydligt att ett förbud mot eller en

upplysningar

72 ,r

annan sorts reglering av radio- och PV-sända lotterier förutsätter att som avdet går att tämligen precist ange vilket slags lotteriverksamhet ses med förbudet etc. En sådan avgränsning gör jagi detta avsnitt.

För att återgå till 18 § LL riktar sig denna enligt motiven till tidnings- Såsom kommersiella kan tidningar inte få ocb radioföretagen. företag tillstånd att anordna lotterier. Det är opraktiskt att tänka sig att andra lotterianordnare än själva företaget skulle bedriva delar av sin lotteriverksamheti tidning. Vad gäller radioforetagen har det hitföretagets bara varit Radio och dess dotterföretag, och inte tills fråga om Sveriges heller dessa företag kan få tillstånd till lotterier enligt lotterilagen, (men av regeringen). Med hänsyn till reglerna för deras programverksamhet kan de inte tillåta lotterianordnare att bedriva egna lotterier i deras att bedriva lotteriverksamhet i sändningar. Några möjligheter massmedieri andra former än dem 18 § anvisar har sålunda egentligen inte funnits. Därmed saknas erfarenheter, utöver av den radiosända som skulle kunna ge konkretion åt en definition av radio- eller bingon, TV-sanda lotterier.

Med ett radio- eller TV-sånt lotteri menar jag ett lotteri som bedrivs i en radio- eller trådsándning. I lotterilagen används uttrycket anordna ett lotteri för att mera allmänt beskriva den verksamhet som tillståndet avser bedriva ett lotteri när det tillåtna området for och uttrycket det avses. Många gånger torde vara utbytbara, men när själ-

_uttrycken

va förfarandet vid lotterier avses synes ordet bedriva vara ändamålsenligare.

I första hand vill av att bedriva lotteri i rajag begränsa betydelsen dio- eller trådsåndning på följande sätt.

Ett lotteri kan anses bedrivet i radio- eller trådsândning om sändningen tas till hjälp i lotteriet på så sätt att vissa lotterideltagare, nämligen som inte står öppna for

lyssnare och tittare, erbjuds vinstmöjligheter

andra sändningen är då ett ån dem som tar del av programmet. Själva led i lotteriet elleri en del av lotteriet, och det år en förutnödvändigt för att få vindens att man lyssnar till eller ser på sändningsättning en. Med denna Galler en rad aktiviteter i

booking lotterisamman-

hang som till âventyrs kan förekomma i radio och TV utanför regleringen. Denna träffar sålunda inte meddelanden av dragningsresultat eller om lotteriet som sådant (t.ex. om försäljningsställen. lottupplysningar eller vinster). Bestämningen galler t.ex. inte pris, dragningstidpunkt det fallet i ett vanheller att ett program byggs upp kring dragningen lotteri utan att vinstiördelning skeri programmet. Man skulle kunligt na tånka skedde från en bingohall - och att lotter sig att TV-sändning att avhämtas i ettersålts i förväg som kunde ge vinst på vissa nummer, hand. och ropa av Dessa lottköpare behöver ju inte se på programmet vinst. Förfarandet âr bara ett annat, mera jippobetonat sätt att någon meddela dragningsresultat. Förfarandet har förekommit i Sveriges TV, där man dock fick upphöra med det eftersom det innebar ett otillbörligt gynnande av ett affärsdrivande företag -Tipstjänst

Den här beskrivna definitionen av ett förbjudet lotteriförfarande har den fördelen att den ger ett klart besked om vad som är tillåtet och tör-

bjudet.

Om man emellertid anser att även exempelvis TV-sánda lotteripro- (men utan vinstfordelning) i programmet bör gram med lotteridragning hindras, måste särskilt bestämmas att också dragningsmomentet täcks lotteri. Från av tydlighet kan beav uttrycket bedriva synpunkten även med den utvidgningen accepteras. Tveksamheten gälstämningen ler att det kan bli svårt att dra gränsen mot meddelanden av redan föreliggande dragningsresultat. Detta kan ju göras i underhållande, proformer med intervjuer med uppringande eller närvarande grammâssiga vinnare. I Norrtälje var ibland dragningen gjord innan! Genom närmare föreskrifter med stöd av lotterilagen bör dock även ett förbud med denna omfattning kunna göras tydligt nog.

Det bör anmårkas att ett lotteri kan anses bedrivet i rundradiosändäven om anordnaren av lotteriet är en annan än den som ansvarar ning for sändningen. Särskilt i kabelsändningar är det tänkbart. Som anförts tidigare âr något sådant inte iörutsatti 18 § LL.

16.3 Om möjligheterna att med stöd av gällande lotterilag hindra eller reglera radio- och

TV-sända lotterier

Lotterinämnden har efter besvär dit i några beslut avslagit ansökningar om att få anordna närradiosånd bingo, låt vara uttryckligen endast med hänvisning till pågående utredning. Som emellertid övervägan-

dena i beslut av länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län

visar (avsnitt 9) kan det sättas ifråga om inte redan gällande lagstiftning ger möjligheter att vägra tillstånd till radiosända lotterier eller i vart fall möjligheter att genom allmänna föreskrifter eller genom

särskilda villkor vid tillståndsgivningen tillse, att sådana lotterier

bedrivs inom mer eller mindre snäva ramar.

Lotteriutredningen anförde i sitt betänkande (jfr s. 332, 432 och 465) att den strävat efter att göra sitt lagförslag heltäckande i den meningen att det skulle omfatta också nya och för dagen okända lotteri- och spelformer. Det syftet menade utredningen sig kunna uppnå genom att i sitt lagförslag åt de tillståndsgivande myndigheterna och lotterinämnden uppdra att utarbeta detaljbestämmelser i form av villkor och föreskrifter. I prop. (s. 36) anslöt sig departementschefen till utredningens förslag nâr det gällde den allmänna upplägg-ningen av regleringen. Hans motivering i övrigt till regleringen ger dock intryck av att han haft något lägre ambitioner i fråga om lagens omfattning än utredningen (jfr s. 36-37 och 100-101). Jag skall utveckla detta närmare i det följande. Men det sagda ger i varje fall ytterligare fog för frågan om någon ytterligare reglering alls behövs för att komma till rätta med radiosânda lotterier i önskvärd utsträckning.

Ovan har jag kommit till slutsatsen att den form av radiosänd bingo som bedrivits i Malmö och Norrtälje är ett traditionellt lotteri for vilket reglerna i 11 § LL gäller. Jag har vidare funnit att det inte är troligt att samma typ av lotteri kan falla in under de s.k. frisektorlotterierna, som reglerasi 14 § LL.

I 4 § LL sägs att lotteri inte får anordnas i andra fall eller i annan ordning än som anges i lagen. Vilka dessa fall är anges mer eller mindre

utförligt i lagen. För sk. kommersiella lotterier, såsom automatspel, roulettspel och även massmedielotterier är de givna reglerna ganska detaljerade. Detsamma gäller, åtminstone i fråga om insatser och vinster, sådana lotterier som får bedrivas fritt efter generellt tillstånd, i 14 §. För andra lotterier och dvs. dem som regleras åter, såsom bingo traditionella eller egentliga lotterier, anges förutsättningarna för att få anordna dem bara i sina huvuddrag (11 och 12 §§). Några av dessa fört.ex. att marknadsutrymme skall ñnnas och skälig avutsättningar, kastning kunna antas, är mycket oprecisa och tânjbara. Det kan därför antas att tillståndsmyndigheten har vissa möjligheter att med hänvisning till dem inte bara närmare reglera utan faktiskt vägra tillstånd for exempelvis radiosända lotterier. De nämnda länsstyrelsebesluten är exempel på det.

Här angiven reglering är till sin natur sådan att det inte är forutsebart om tillstånd kommer att beviljas eller ej. Det gäller naturligtvis särskilt i fall där nya spridningsformer för lotteriet introduceras. Det kan säkert antas att utnyttjandet av radio- eller PV-sändning för ett lotteri har svårbedömda verkningar for konkurrensen och lönsamheten. På sikt stabiliseras emellertid marknaden och erfarenheter vinns längre av lotteriformens lönsamhet m.m. Sålunda kan det hävdas att det rör sig om inledande svårigheter som med stöd av 12 § kan bemästras efter hand. Men innan ett sådant stabilare, for sökandena mera förutsebart, läge intrâtt får man räkna med oenhetlighet i bedömningen hos de tillståndsgivande myndigheterna - än avslag, än mer eller mindre ingripande villkor för lotteriet. Den ojämna tillgången till medierna i fråga, som kan bero på rent praktiska hinder eller på bristande vilja att engagera sig i dem, ökar farhågorna for sådan oenhetlig bedömning. Det kan vidare vara så, att ett läge, i och for sig präglat av balans i fråga om tillgång och efterfrågan och av godtagbar lönsamhet, inte bör accepteras av andra skäl. Denna lâmplighetsprövning gör jag i avsnitt 16.4. För dem som menar att ett sådant läge inte är önskvärt räcker uppenbarlisom 12 § tillhandahåller lör att reglera lotterier i gen inte de medel till samband med radio- eller TV-sändning. De åter som accepterar de nya spridningsformerna kan måhända med rätta hävda att dessa medel ger ett alltför oenhetligt, osäkert resultat.

är då om förutsebarheten kan ökas genom de möjligheter lotte- Frågan rinämnden har att genom verkstâllighetsföreskrifter, rekommendationer eller prejudikat styra tillståndsgivningen. Vidare bör uppmärksammas de möjligheter som de tillståndsgivande myndigheterna har ett tillstånd med villkor för hur lotteriet skall bedrivas. att förknippa

Lotterinämndens befogenhet att utfärda verkställighetsföreskrifter och särskilt den tillståndsgivande myndighetens rätt att föreskriva särskilda villkor vissa drag av ramlag. Utmärkande f ör en s.k. ger lotterilagen ramlag år att den anger vissa huvuddrag av regleringen, vilken sedan fylls ut genom mer detaljerade regler, beslutade av antingen regeringen eller en förvaltningsmyndighet.

Med verkställighetsföreskrifter brukar i första hand förstås tillämpav rent administrativ karaktär. Dit räknas emellertid ningsföreskrifter också i viss utsträckning föreskrifter som fyller ut en lag i materiellt hänseende. För att sådana kompletterande föreskrifter skall kunna betraktas som verkställighetsföreskrifter krävs att lagregleringen inte därigenom tillförs något väsentligt nytt. I verkställighetsföreskriftens form kan således inte föreskrivas något som för enskildas del innefattar ett helt nytt åliggande eller ingrepp. Inte heller kan det i verkställighetsföreskriftens form göras andra slags avsteg från innehållet i (len bakomliggande lagen (jfr prop. 1973:90 s. 211).

Det saknas motivuttalanden om lämpligheten av att använda radio el» ler TV i lotterisammanhang. Regleringen av de s.k. massmedielotteri om hur erna ger enligt min mening inte heller underlag för slutsatser man genom en tolkning av lotterilagen bör ställa sig till radio- eller av lotterier. Med hänsyn härtill skulle en föreskrift av PV-sändning lotterinämnden av innehåll att radio- och TV-sândning förbjöds i samband med lotterier innebära att ytterligare en väsentlig förutsättning för lotterier ställdes upp, överraskande för sökandena. Redan de tillstånd som några länsstyrelser om att ett gett ger en god fingervisning sådant förbud skulle uppfattas på det sättet av en sökande.

Jag menar därför att lagstiftningen inte ger möjlighet att genom verkhindra radio- eller TV-sândning av lotterier. ställighetsföreskrifter

Som framgått antog lotteriutredningen att dess förslag innebar långtgående möjligheter att från starten reglera nya lotteri- och spelformer, som kan uppställas för lotteri- (jfr s. 432), i första hand genom de villkor er i samband med att tillstånd meddelas. Det torde emellertid förhålla sig med villkoren på samma sätt som med lotterinämndens föreskrifter, dvs. med villkoren kan man inte nå längre än med föreskrifter. Härom är följünde att säga.

I den mån det rör sig om mera generella villkor kan lotterinämnden inta dessa i sina föreskrifter, så som skett för bl.a. bingospelet. Mera adhoc-betonade villkor utfärdar den tillståndsgivande myndigheten.

I praxis förekommer en rad villkor för de lotterier som anordnas enligt 11 och 12 §§. Dessa tar sikte på lotteriets omslutning såsom insatsernas och vinsternas värde, proportionen mellan vinstvärde och insatsbelopp, nettobehållningen, lotternas och vinsternas beskaffenhet, i viss utsträckning inkomsternas användning, förutsättningarna för användning av serviceföretag, tid och område för lotteriets bedrivande, dragningstidpunkt m.m.

Av lotteripropositionen framgår genom anförda exempel på möjliga villkor (s. 119, 121, 123 och 126) att det i huvudsak är i just de nyss nämnda hânseendena som villkor kan ställas upp. För lotterierna i 11 § kan nästan alla de villkor som förekommer hänföras till de allmänna förutsättningarna i 12 §. I själva verket torde villkor som .ställs upp behöva på något sätt relateras till dem. Annars skulle de representera ett slags lagstiftning på egen hand av myndigheterna.

Möjligheterna att villkora tillstånd är emellertid ändock inte uttömda med de nu beskrivna. Av 5 § LL följer nämligen att de tillståndsgivande har att tillse att lotterier bedrivs på ett från allmän myndigheterna synpunkt lämpligt sätt. Denna bestämmelse skall enligt propositionen (s. 118) tolkas mot bakgrund av de huvudsakliga syftena med lotteriregleringen. Ett av dessa syften är att speldeltagarnas intressen skall bevakas bl.a. så, att vinster fördelas rättvist och att lotterier inte för med sig skadeverkningar av ekonomisk, social eller personlig natur.

Bestämmelsen i 5 § geri viss utsträckning möjlighet att genom ytterlise till att vissa ovederhäftiga drag i ett lotteri elimineras. gare villkor för att villkora bort forutsebara ovederhäftiga inslag i ett Utrymmet lotteri torde dock vara begränsat. Närmare till hands ligger, såsom lagtexten att lotteriansökningen avslås. anger,

min mening inte hävdas att radio- eller PV-sändning av Det kan enligt ett lotteri skulle strida mot huvudsyftena med lotteriregleringen. Det kan dock hävdas att en lotteriform där vinsterna fördelas enbart bland och därtill komma fram på dem som kan lyssna eller se på sändningen telefon ter sig så chansartad att det kan sägas att vinstmöjligheterna inte år lika för alla. Förhållandet ter sig än mer otillfredsställande om större än närradions eller kalotteriets forsäljningsområde är påtagligt bel-TV:ns Vissa lottköpare får ju då mindre vinsttâckningsområde. chanser än andra. Det kan möjligen också hävdas att lotteriets spridningsform otillbörligt lockar barn och ungdom att spela. Invândningar beaktande. mot lotteriformen bör som dessa förtjänar Betänkligheterna dock kunna mildras att villkor meddelas om vinsternas antal genom och storlek. Sådana villkor menar jag bör kunna ges med stöd av 5 §. Om och mediets täckningsområde inte samlottförsâljningsområdet manfaller kan lotteriformen avslås med stöd av samma paragraf. Jag återkommer härtill vid min allmänna lämplighetsprövning av lotteriformen i avsnitt 16.4.

att ett förbud mot lotteriformen grundat på mera all- Jag anser vidare männa om dennas menliga verkningar for konkurrensen antaganden på lotterimarknaden inte kan grundas på 5 §.

I detta bör också sägas något om möjligheterna att med sammanhang av närradioregler och regler för kabel-TV styra eller betillämpning lotteriverksamhet i sändningarna. Bland dessa regler finns regrânsa lativt få som gäller innehålleti sändningarna, och bara en av dem - den som inskränker de s.k. närradioföreningarnas rätt att sända ( 11 § närradiolagen) - lägger hinder i vägen för lotteriprogram. Bara i undantagsfall, i samband med sändning från ett evenemang av gemensamt

intresse för tillståndshavama på orten, skulle man kunna tänka sig en lotteridragning i nârradioföreningens regi.

Förbudet mot kommersiell reklam i sändningarna torde inte kunna åberopas mot reklam för föreningslotterier, möjligen någon gång mot långtgående reklam för verksamheten i en bingohall. Det står i varje fall utan vidare klart att det är ándamålslöst att lita till reklamförbuden, om man vill hindra den typ av bedrivande av lotteri i programmen som jag i avsnitt 16.2 menar att ev. restriktioner kan gälla.

den aktuella bl.a. att samma pro- I övrigt medför medielagstiftningen inte kan sändas samtidigt på flera närradioorter eller, for kabelgram TV:s del, i flera kommuner. Vidare kan enligt lagstiftningen, på sedi tivanligt sätt, vid tvist om sändningstider, lotteriprogram begränsas den eller hänvisas till annan tidpunkt, om andra föreningar kan anses ha större intresse av den omtvistade tiden.

Sammanfattningsvis menar jag att gällande lotterilagstiitning ger fölatt reglera radio- eller PV-sända lotterier. jande möjligheter

1. Lotterinämnden kan inte i verkställighetsföreskriftens form förbjuda av radio- eller TV-sândning i samband med lotterier. användningen

2. Den tillståndsgivande myndigheten kan med stöd av 12 § lotterilasätt i vissa fall vägra tillstånd för radio- och TV-sängen på sedvanligt da lotterier med hänvisning till bristande marknadsutryrmne eller lönsamhet. Med stöd av samma paragraf kan villkor utfärdas om antalet sändningar och tidpunkterna härför. Paragrafen ger dock inte stöd för ett förbud mot att använda radio eller TV på grund av ett allmänt antagande om att spridning via radio eller TV skulle ge ett orättvist forsteg i konkurrensen.

3. Den tillståndsgivande myndigheten kan med stöd av 5 § lotterilagen tillstånd för lotterier enligt 11 och 14 §§ lotterilagen om de är avvägra sedda att bedrivas enbart i radio- eller TV-sändning. Sådana lotterier kan villkoras på det sättet att de vinster som kommer enbart lyssnare

eller tittare till del starkt begränsas till antal och storlek. De kan helt förbjudas om sändningarna inte når hela lottförsâljningsområdet.

Det kan konstateras att man i den lotteriverksamhet som förekommit i Malmö och Norrtälje har använt radiosändning i ungefär den omfatta mina slutsatning och på det sätt som gällande lotterireglering enligt ser ger möjligheter till.

16.4 Bör radio- och TV-användningen inskränkas

ytterligare?

lotterilagstiftningen har de övergripande syftena att skydda speldeltaatt säkra att behållningen av lotterier komgarna mot ohederligheter, till skador av ekonomisk, mer nyttiga ändamål godo och att motverka social och personlig natur. Syftena uppnås på olika sätt genom en förhållandevis restriktiv och i vissa fall detaljrik reglering av lotteriverksamheten. Exempel på tillvägagångssätt är att ett nära nog generellt att verksamheten styrs mot vissa bestämda tillståndstvång uppställs, typer av lotterier, att kontroll sker före, under och efter verksamheten och att insatser och vinster i spelen begränsas.

För att behållningen skall förbehållas och i rimlig omfattning tillfalla ändamål begränsas möjliga anordnare och en prövning

nyttiga antalet

av deras förmåga att bedriva verkgörs av deras behov av lotterimedel, samheten lönsamt av vilket utrymme på marknaden

någorlunda och

för lotteriet av behov, lönsamhet och som finns i fråga. Denna prövning utrymme framträder mycket tydligt i fråga om bingospelet, bl.a. genom den fördelning av lokalutrymme i rum och tid som görs. Även för lotte- rier, som får bedrivas efter generellt tillstånd enligt 14 § lotterilagen de s.k. frisektorlotterierna - kan man säga att en prövning har orts på och behov att det i lagen har angivits ett

förhand av utrymme genom

insatser och vinster. För dessa

omsâttningstak och begränsningar av

lotterier görs också en lönsamhetsprövning.

Det lotteri som faktiskt förekommit i rundradiosändning är som jag lotteri som lånat av bingospelet. Hu» framhållit ett traditionellt drag

vudvinsterna utfaller på vissa sifferkombinationer, som i bingospelet, men de ropas inte av utan tillfaller alla med rätt markerade siffror och kan avhämtas i efterhand, som i det vanliga lotteriet. Härutöver kan extravinster erhållas av dem som har rätt bingorad och får kontakt med anordnaren per telefon under sändningens gång. Extravinsterna år små och ligger utanför det stipulerade vinstvârdet.

Såvitt jag har funnit medför gällande lotterilagstiftning att ett lotteri kan bedrivas i rundradio endast inom de här beskrivna, snäva ramarna. Huvudvinsterna kan sålunda inte - som i Norge - förbehållas bara dem som lyssnar eller tittar på sändningen och får kontakt med studion per telefon. Jag har också funnit att restriktioner mot radio- och TVanvändning i samband med lotterier rimligen bara kan avse sådan verksamhet som innebär att lotteriet bedrivs i radio och TV i den mening som jag redovisat i avsnitt 16.2.

Frågan är då om förutsättningarna för prövningen av behov, lönsamhet och utrymme på marknaden enligt 12 § lotterilagen väsentligt förändras av att lotteriet delvis bedrivs i nârradio eller kabel-TV. I själva verket kan restriktioner mot radio- och PV-användning i samband med lotterier enligt min mening inte med någon större tyngd motiveras med andra skäl än det att tillgången till radio och TV skulle ge ett orättvist förstegi konkurrensen på marknaden i förhållande till andra anordnare av lotterier. Innan jag går in på den aspekten vill jag nämna och diskutera några argument för och emot radio- och TV-lotterier. som jag mött, vilka inte direkt tar sikte på konkurrensfrågan.

De som har programverksamhet i nârradio har i första hand som skäl för att få ägna sig också åt lotterier i sändningarna anfört att detta ger inkomster åt anordnaren. Man har också framhållit att ett sådant programinnehåll är nöjsamt, spännande och attraktivt, särskilt genom att

lyssnarna kan delta aktivt under sändningarna. Övriga argument för

tillåtande av radio- och TV-lotterier, som förts fram, är i sammanfattningföljande.

Radio- och TV-lotterier ger möjligheter åt många att delta i ett bingoliknande lotteri vilka inte kan eller vill bege sig till en särskild bingolo-

kal. Det är ett oskyldigt nöje med små insatser och vinster. Det kan locka nya grupper av lyssnare och kan engagera människor i det egentliga föreningslivet. Det vitaliserar foreningslivets lotteriverksamhet, som inte utvecklats på grund av att de statliga lotterierna brett ut sig så mycket. Nya former måste till i den konkurrensen. Lotberilagen kan inte representera en slutgiltig reglering. Förbud råder mot exempelvis penningautomater, kedjebrevsspel och kommersiella kasinon. För ett förbud mot radio- och TV-användning i lotterisammanhang kan inte rimligen åberopas skäl som har en tyngd i paritet med de skäl som ligger bakom dessa förbud. Det är allmänt sett inte rimligt att föreningarna inte skulle få utnyttja ett så viktigt kommunikationsmedel som nârradion, vilken har betraktats som likställd med en foreningstidning och vars innehåll myndigheterna i stort sett inte lägger sig i.

Argument som de nu nämnda är det ibland inte möjligt, ibland inte änatt gendriva. Som jag antytt tidigare bör de dock kunna få damålsenligt stryka på foten, om man kan påvisa att konkurrensen om lotterimarknaden snedvrids av lotterier i radio och TV. Skäl av annat allvarligt slag mot sådan lotteriverksamhet har inte heller forts fram i nämnvärd utsträckning. Några av dem är följande, som jag vill kommentera.

av radio- och TV-lotterier kommer nârradio- eller ka- Behållningen bel-TV-verksamhet tillgodo på bekostnad av annan, mera egentlig, genuin, foreningsverksamhet. Därmed skall väl förstås en medieverksamhet som inte är till fördel för föreningen utan utvecklats till en sysselsättning for sig, till nöje för några få. - Det har emellertid aldrig ansetts ändamålsenligt i lotterisammanhang att genom föreskrifter styra en förenings användning av lotterimedlen. Särskilt om styrningen skulle innebära att olika slags föreningsverksamhet behövde värderas, ter den sig också olämplig.

Lotterier i radio och TV lockar för många att spela eller spela for mycket. - Det rör sig dock om förhållandevis små, kommunomfattande lotterier med begränsade möjligheter att delta. Argumentet ter sig också med tanke på de stora möjligheterna att spela på de statliga lotihåligt terierna och den ohåmmade reklamen för dem.

I närradion, med tiden kanske också i kabel-TV, är på många håll tillgänglig, attraktiv sändningstid begränsad. Det kan befaras ökad konkurrens om den på grund av lotterisändningar till forfång för sådan programverksamhet som närradion och kabel-TVzn egentligen är till för. Närradion och egensändningarna i kabel-TV kan komma att få karaktären av spel och dobbel. - I den mån sådana farhågor är att ta på allvar möter det ändock betänkligheter att motivera ingripanden mot verksamheten utifrån åsikter om prograrninnehållet och utrymmet i mediet. Saken har också yttrandefrihetsrättsliga aspekter, vilket jag berör i avsnitt 17. Det är fö. knappast sannolikt att bilden av en närradio eller kabel-TV oacceptabelt fylld av lotterier förverkligas. Föreningslivet mäktar inte med en så omfattande lotteriaktivitet, och genom villkor vid tillståndsgivningen - och även i viss utsträckning när närradiotiderna fördelas - kan sändningstiderna ransoneras.

Andra argument kring radio- och TV-lotterier tar sikte på att möjligheterna att få närradio- eller kabel-TV-tillstånd resp. lotteritillstånd inte sammanfaller för de olika organisationer som förekommer i dessa sammanhang. Även om det är givet att organisationer har olika förutsättningar dels att bedriva programverksamhet, dels att effektivt bedriva lotterier, menar man att lotterier i samband med radio- och TV förstärker orättvisor mellan organisationerna. - Ett stort antal foreningar som har eller kan få tillstånd att sända närradio kan aldrig få lotteritillstånd. Detsamma gäller många av de organisationer o.likn. som får sända i kabel-TV. Rätt många av dem som sänder närradio brukar f.ö. inte ägna sig åt lotteriverksamhet, såsom vissa politiska och religiösa organisationer, eller vill av olika anledningar inte göra det. Några få föreningar som kvalificerar sig i lotterisammanhang kan inte få sändningstillstånd i närradion, enär de inte är lokala i nárradiolagens mening. Viktigare är att många fler i och för sig kan få nårradioeller kabel-TV-tillstånd men inte brukar ägna sig åt programverksamhet eller av olika anledningar inte vill göra det. När man på detta sätt framhåller de skiftande möjligheterna att kombinera de olika verksamheterna närmar man sig konkurrensaspekten. Att utjämna orättvisorna härvidlag skulle emellertid innefatta väsentliga ändringar av grundläggande förutsättningar för de ifrågakomna verksamheterna. Det kan sägas att det inte är lyckligt om många föreningar skulle kän-

na sig tvingade att starta programverksamhet bara for att hålla ställningarna pâ lotterimarknaden. I viss utsträckning skulle ett frivilligt samgående om lotteriet, ett slags alliansbildning, kunna råda bot p.: det förhållandet, så som skedde i Norrtälje. Ett sådant samgående kan emellertid inte framtvingas, än mindre kan en förening åläggas att dela sin programtid med en annan förening. Det är sålunda inte möjligt att skapa ledig kapacitet i radio- eller TV-kanalen med hänvisning till behov och beräknat netto, så som kan ske i fråga om bingolokalerna. Här kan anmärkas att lotterilagen inte ger befogenhet att vägra en förening lotteritillstånd bara därför att den är den enda som kan eller vill använda radio eller TV i_samband med lotteri.

I detta sammanhang kan tas upp Närradioförbundets tanke att förbe hålla de s.k. närradioföreningarna rätten att radiosánda lotterier, jfr avsnitt 7. Tanken har fördelarna att programverksamhet med lotteri dragning lättare kan begränsas, att konkurrensen både om närradioti der och lotterimarknaden kan minskas och att intäkterna kan fördelas mellan många deltagare i närradion. Viktiga hänsyn talar emellertid emot förslaget. Inte alla föreningar på en ort är anslutna till föreningen - ett exempel är Stockholm med en blott. SO-procentig anslutning - och även om närradioföreningens verksamhet kan komma också andra än medlemmarna till godo, har de kanske varierande nytta eller intresse av den. På ett ställe i landet har det funnits två närradioföreningar och det finns inga hinder att bilda nya. Mer avgörande än så är dock att en närradioförenings ändamål knappast kan betecknas som allmännyttigt i lotterilagens mening. Det rör sig också om en sluten förening i den lagens mening. Lotteriprogram torde också innebära att en närradioförenings rätt att driva programverksamhet måste utvidgas. Förbundets tanke kräver sålunda ändringar både av lotterilagen och närradiolagen i principiellt viktiga hänseenden. För sådana ändringar vill man också gärna se paralleller på kabel-TV-området, men jag har svårt att upptäcka lämpliga sådana.

Konkurrensaspekten

Ett skäl for begränsningar av radio- ocb TV-anvándning i legitimt samband med lotterier âr, som jag redan framhållit, påvisade eller säkert antagna menliga verkningar av det distributionssättet för lotterimarknaden.

Det är erfarenhetsmâssigt svårt att bedöma verkningarna av olika typer av lotterier for andra lotterier, än svårare när det gäller nya varianter av lotteriformer vis-å-vis mera traditionella former. En erfarenhet bl.a. år att marknadsutrymmet är olika m: olika lotterier. Det år ganska irrationella bevekelsegrunder som styr spelverksamheten.

Om man ser till faktiska erfarenheter ger upplysningar från Malmö och inte belägg for några påvisbara effekter av de där bedrivna Norrtälje radiolotterierna på andra lotterier, såsom bingospelet. Med hänsyn till radiolotteriernas ringa omfattning och korta varighet har jag inte bedömt det vara någon större mening i att göra några närmare undersökmen några bingo- och lotterianordnare har tillfrågats, och de ningar, säger sig inte ha märkt några tydliga verkningar for de egna spelen. Ett antagande man orde i Malmö var att de som spelar bingo i lokal grad för att gynna anordnaren och ändamålet än de gör det i mindre som deltar i andra lotterier. Med andra ord verkar det förhållandevis goda deltagandet i det radiosända lotteriet där ha berott på att man ville gynna arbetarrörelsen. Detta kan vara en illustration av tesen att olika spel har var sin marknad. En expansion på den ena går inte utan vidare ut över den andra.

För att få ett bättre verklighetsunderlag for bedömningen av följderna av en utbyggd spelverksamheti lokal radio och TV för andra lotterianordnare eller for själva medieverksamheten får blickarna riktas mot Danmark och Norge.

Som vi sett kan radiobingon i Danmark bedrivas som medlemslotteri utan tillstånd, sålunda utan prövning av ändamålet med lotteriet och marknadsutrymmet för det. Lotteriformens framgång tyder på att outför den fanns - bl.a. år det vanliga bingospelet inte linyttjat utrymme

som i Norge och Sverige. Vidare bedrivs statliga lotterier och ka spritt andra riksomfattande lotterier i långt mindre utsträckning än i Sverifordrar tillstånd och är därmed förbehållen ge. TV-bingon visserligen med ideella ändamål. Genom liberala avgifter till sammanslutningar TV-stationen kommer ändå en betydlig del av intäkterna IV-verksamheten till att lotterireglerna skulle kunna godo. Det har t.o.m. antytts ändras kunde tillfalla TV-verksamhet direkt. Någon så, att intäkterna av behov och utrymme görs inte. Dessutom är mera ingående prövning än 30 % av omslutningen som vinster till det vanligt att mindre återgår Detta torde vara en mycket viktig förklaring till att radiolottköparna. stationerna kan driva med sådan framgång. Bingospelet har blibingon vit den näst viktigaste inkomstkällan för närradiostationerna - efter

medlemsavgifter eller ägartillskott. Myndigheterna har inte signalerat överhuvudtaget accepteras utan disnågra ingripanden. Spelet tycks kussion. på en grundmurad popularitet, stödd ock- Spelet tycks nu vila Eftersom deti stort sett inte finns mer så av en kraftig marknadsföring. än en anordnare per station tar spelet upp en ringa del av sändningstiden. Ordningen ter sig som den Nârradioförbundet i Sverige tänkt sig.

De danska erfarenheterna kan såvitt jag funnit inte överföras till Sveriâr förutsättningarna för att driva lotterier i Danmark alltför ge. Därtill olika dem i Sverige.

erfarenheterna om de ekono- Så till från Norge. I det landet har frågan miska förutsättningarna för att driva lokal radio och TV uppmärksamhar också tillmötesgått önskemål om inmats mycket. Myndigheterna komstkällor genom att tillåta reklam och genom att införa den särskilför bingospel. Som bekant anser svenska myndigda prøveordningen heter att åtminstone närradiosândningarna får klaras av inom den

gängse föreningsbudgeten.

bedriven allmânradio som finns i När-TV och den typ av professionellt har ett stort behov av säkra och regelbundna inkomstkällor. Norge torde emellertid dem jag talat med inte kunna ut- Bingospelet enligt vecklas till en sådan. Främst beror det på begränsningarna av insatser och vinster. Regeln att bara den som ringer under programmets gång kan få vinst lär också utvecklingsmöjligheterna, har man begränsa

framhållit. Det är troligt att bingospelet därmed bara kan bli ett trevligt inslag i programverksamheten. TV-bingon har mött ganska ljumt gensvar.

till att prøveordningen infördes är att många konces- Anledningen sionshavare inte hade kunnat få tillstånd enligt lotterilagstiftningen och att när-radioverksamhet inte självklart kan betecknas som ett samändamål. synes inte ha väckt debatt mot den hällsnyttigt Ordningen bakgrunden.

att nârradio- och när-TV-sändningar inte bör användas Synpunkten for lotteriverksamhet har inte framförts.

ha spelat en underordnad roll. I varje fall Konkurrensaspekter tycks inte besanhar farhågor for negativa verkningar på lotterimarknaden nats.

Radio- och TV-bingon i Norge ter sig ungefär så som man skulle kunna tänka i Sverige. Men det finns några viktiga skillnasig den utvecklad der som gör en jämförelse litet vansklig. Sålunda är det själva stationen som driver - Närradioforbundets idé. spelet och som får intäkterna kommer och tittare till del Vinstchanserna bara uppringande lyssnare och vinsterna är små. Denna ordning, som inte är tänkbar i Sverige, gör att man kanske vågar dra slutsatsen att spelverksamheten, om den kommer blir mer omfattande här än i Norge. Detta igång i Sverige, trots att de norska stationernas karaktär av allmänradio gör det dyrare att sända närradio i Norge och därmed mera angeläget att söka efter alla tänkbara inkomstkallor än i Sverige.

Vad kan då -i brist på faktiska erfarenheter och utan goda möjligheter att dra slutsatser av vad som pågår i Danmark - antas om den tänkbara i Sverige i fråga om användningen av radio och TV i lotteutvecklingen risammanhang?

Det har redan sagts att det är irrationella faktorer som styr utvecklingfor ideella lotterier beror annars en på lotterimarknaden. Framgång också på förhållanden som inte är så lätt mätbara, såsom vilja och ork

att bedriva dem. Kanske bara en sak kan sägas säkert - det är att om en lotteriform fortsätter man med den, och andra komger goda intäkter mer att vilja anordna samma eller liknande lotteri. Antaganden som kan återföras på ekonomiska förutsättningar är därför bäst grundade.

I Mahnö och Norrtälje ville man gärna fortsätta. I Malmö nådde man åtminstone inledningsvis ganska goda ekonomiska resultat, kanske dock beroende på nyhetens behag. Mot slutet gick det sämre. I Norrtälje såldes inte så många lotter, trots frivilliga insatser för att sprida lotteriet även utanför huvudorten. Lotteriet var, trots samgåendet, litet och intäkterna små. En av lörklaringama till att spelet gick ganska trögt (utom de höga kostnaderna) kan kanske vara just samgåendet mellan fyra skilda politiska organisationer. En drivljâder till lottköp saknades den att man av ideella skäl vill gynna anordnaren. Kvar står därmed, mötte och de andock att programmen på båda ställena gott gensvar, svariga hyser förhoppningar om att en nystart skulle slå väl ut. På vissa håll vet jag att man delar dessa förhoppningar och önskar få starta. De flesta av dem är föreningar som inte normalt bedriver lotterier. De har inte heller, att döma av mina kontakter, gjort en realistisk analys av möjligheterna att klara av verksamheten. De har önskat att göra som i Malmö och Norrtälje eller mera ospecificerat efterlikna den danska modellen. Företrädare för Riksidrottsförbundets distrikt i Göteborg har sålunda aviserat planer på att sända bingospel i kabel-TV efter danskt mönster. skulle ske från en bingohall och bidra

sändningarna

till att folk lockades till lokalen. Å andra sidan har några länsstyrelsers om lotterinâmnavslag på ansökningar om radiobingo och kännedomen dens stopp för den gjort att inte särskilt många föreningar har gett tillkänna utarbetade önskemål och planer om att starta radiolotterier. Mitt intryck är dock att många föreningar, etablerade på lotteriområ» står beredda att sätt genom nârradio eller kabel-TV det, på något marknadsföra sina lotterier.

Av en enkät som Närradioförbundet våren 1986 - då Ringon på-

gjorde

att intresset för radiobingon var ganska ljumt. 48 närragick - framgår dioföreningar fick då besvara frågan Vill ni på er ort sända/spela nârradiosändande föreningar på orten är Ringo och i så fall hur många intresserade? några en- 4 svarade ja, 18 svarade nej, 8 svarade endast

staka föreningar, 16 svarade frågan har inte varit aktuell/inte diskuterats/det finns inget uttalat intresse/vet ej. Förbundet sammanfattade: Visat intresse för Ringo 12, inget intresse eller tveksam 36.

Som jag redovisat bör enligt förbundets mening lotterier sändas enbart i nârradioföreningens regi.

Vid ett Sammanträffande med företrädare för fjorton riksorganisationer, verksamma på lotterimarknaden, i Mariefred den 22 september 1986, därvid från utredningen deltog experterna Göte Andersson och Torsten uttalade endast några få en bestämd mening om Fagerlund, Ringon. Några av dem (från Riksidrottsförbundet, KFUK-KFUM, IOGT-NTO) var klart för att Ringo borde tillåtas i nârradio och kabel- TV. Dessa menade att effekterna för den vanliga bingon skulle bli helt snarast fördelaktiga för den. En företrädare för A-lotteriermarginella, na befarade risk for kaos om alla föreningar på en nârradioort ville vara med.

påstå att intresset för radio- och PV-lotterier i stort sett är Jag vågar ganska måttligt - man drar sig för att sätta igång den apparat det innebår att bedriva sådana lotterier. Men många är givetvis beredda att

hoppa på vagnen om lotterierna börjar gå bra.

Bortsett från nâgra få idrottsföreningar och politiska organisationer (socialdemokratiska) bedriver inga av de närradiosändande föreningarna 11 §-lotterier. Bilden är alltså den att om radiolotterier kommer igång skulle det innebära, antingen att många nya föreningar började syssla med lotterier eller att många föreningar, som brukar bedriva lotterier, började syssla med programverksamhet - om enbart uppbyggd kring lotteriet är svårt att förutsäga.

Det är också svårt att förutsäga hur stor andel av utrymmet på lotterimarknaden som en utbyggd verksamhet med medielotterier skulle uppta. Några tal, satta i relation till varandra, ger följande bild. Bingoverksamheten omsätter i dag omkring 1,7 miljarder kr., de traditionella lotterierna omkring 800 milj.kr., varav frisektorlotterierna kanske hälften. Det har antagits att bara en organisation i Malmö skulle kunna

å tio kr. i veckan i kanske 40 veckor = 800 000 kr.; i sälja 2 000 lotter Norrtälje 350 lotter for samma pris och under samma tid = 140 000 kr.; = 200 000 kr. Ani Nybro säg 500 lotter enligt samma förutsättningar tag vidare att antagandena for Nybros del skulle gälla for 100 närradioorter. Då skulle radiolotterier omsätta 20 milj.kr. Detta tal ter sig rela-

tivt blygsamt även om man antar att nästan hela beloppet skulle utgöra en ökad av lotter, eftersom de flesta anordnarna skulle försäljning vara Den tänkbara omslutningen av radiolotterier nya på marknaden. olika orter ter sig emellertid mer beaktansvärd än tänkbapå ett antal 1985-86 fanns lotteritillstånd med en ra tal for hela landet. Säsongen avseende bingo 3,49 milj.kr. och avseende omslutning av, i Norrtälje lotterier 626 650 kr., i Nybro avseende bingo drygt 9 traditionella och avseende traditionella lotterier knappt 1,5 milj.kr. (onormilj.kr. malt mycket), i Sandviken avseende bingo 10,125 milj .kr. och avseende traditionella lotterier 290 500 (onormalt litet, antagligen beroende på av idrottsklubbarna SIF och SAIK som därmed saknar att bingon drivs behov i Karlstad avseende bingo 16,73 av ytterligare lotteriintäkter), och avseende traditionella lotterier knappt 3 milj.kr. I Helsingmilj.kr. borg fanns under samma tid bingotillstånd för 25,108 milj .kr. och i Mal- Åtminstone for Norrtälje och Sandviken och likmö for 94,354 milj.kr. nande mindre orter skulle radiolotterier ta upp en fullt märkbar och

beaktansvärd andel.

kunna bedriva ett radiolotteri och speciellt ett TV- För att lyckosamt lotteri fordras och ihärdiga arbetsinsaten rätt betydande organisation I ser. Det gällerju att sälja många lotter inom ganska korta tidsfrister. en realistisk av förutsättningarna for lotteriet är det också av analys att tänka vilken vara atstor vikt igenom typ av spel som kan antas traktivt for mediespridning. Då utgår jag ifrån att det är en förutsättoch tittare kan delta aktivt på ning iör spelets popularitet att lyssnare samma sätt som bingospelaren i en lokal. En annan, enklare ungefär variant på ett nummer som av spelet, med kanske bara vinstfordelning antas bli en attraktiv Men i i sedellotterierna, kan knappast spelform. ett lotteri, som liknar bingon, där alltså vinstmöjlighetema beror på att fem olika blir det for lotterianordnaren tekniskt sett så tal kombineras, att datorstöd krävs. krångligt att hålla reda på utfallande vinstbongar Detta inte i Norge, där varje vinst skall ropas av problem uppkommer

genom ett telefonsamtal. I viss utsträckning kan problemet göras mindre genom förhandsdragning, som i Danmark, men förfarandet är omoch från kontrollsynpunkt inte att rekommendera. Man bör ständligt också komma ihåg att det i Danmark delas ut färre vinster (15-25 %) än vad svensk lagstiftning och praxis föreskriver. När lottmaterialet och sätt måste datorbearbetas blir dragningens fortgång på detta spelet och det framgår av de ekonomiska redovisningarna från Malmö och Norrtälje - så pass dyrbart att redan lönsamhetskravet torde stoppa

många projekt, jfr länsstyrelsens i Östergötlands län avslag på radio-

bingoansökan, redovisat i avsnitt 9. Idén att sända direkt från en bingohall med vinstfördelning även till hemmasittande tittare förutsätter alltså stora investeringar i en avancerad utrustning.

Det kan ju tänkas att små, enklare datorsystem kan utvecklas för ifrågavarande typ av spelverksamhet. Men troligare är att större system, tillhandahållna av resursstarka anordnare (och kanske förbehållna bara dem) eller av serviceföretag kommer till användning och att flera anordnare om dem. Datorn kan då komma att likna bingogår samman hallen, och det gäller att fördela tillgänglig plats i den. Den uppgiften kompliceras för den tillståndsgivande myndigheten av att samtidigt tillgänglig sändningstid skall fördelas. I detta sammanhang bör man dock komma ihåg att närradions sändningar inte täcker mer än en kommun, ofta ett mindre område inom denna, och att kabel-TV fortfarande når långt ifrån alla kommuninvånare. Samsândningar över flera områden får inte ske.

Även om sålunda möjligheterna att med framgång bedriva lotterier i radio och TV tycks begränsade finns det skäl att överväga ingripanden.

En synpunkt är sålunda att datortekniken kan skapa ytterligare en flaskhals på lotterimarknaden, lik den begränsade tillgången på bingolokaler, med fordelningsproblem som år svårare att bemästra än lokalfrågan.

En annan viktig synpunkt är att många föreningar inte kan eller vill gå uti när-radio eller kabel-TV och därmed missgynnas. Den är viktig därför att det missförhållandet bara på ett otillräckligt sätt kan rättas

till den sedvanliga av behov, lönsamhet och markgenom prövningen nadsutrymme.

en synpunkt år att nârradio- och kabel-TV-táckningen på Ytterligare många ställen inte sammanfaller med lotteriets forsáljningsområde. Vissa i lotterier som säljs över större områden skulle därmed deltagare kunna ges bättre chanser att vinna än andra. Och bara om påtagliga skillnader kan förutses mellan sändnings- och försâliningsområdena torde 5 § lotterilagen kunna åberopas som stöd for ett förbud mot lotteoch vinstfordelning i radio och IV i fråga om såriet eller mot dragning dana lotterier.

Om vidare de s.k. frisektorlotterierna bedrivs i radio och TV står inte av behov och marknadsutrymme till buds. Ej heller de ens prövningen ekonomiska förutsättningarna kommer att prövas, om regeringsforslageti prop. 1987/881114 antas.

Då det måste antas att radio- och FV-stöd i form av direkt spel i mediet rättvist fördelat, gentemot andra lotteriger ett stort forsteg, ej heller anordnare -i varje fall av traditionella lotterier - âr det med hänsyn till att förbjuda radio- och TVdet synsätt som präglar lotterilagen befogat användning i lotterisammanhang.

17 Berörs i radio och TV?

yttrandefriheten

Ett spörsmål som behöver uppmärksammas år om ett förbud eller andra restriktioner mot att anordna och bedriva lotterier i samband med radio- eller PV-sändningar kan betraktas som en begränsning av yttrandefriheten. Om det är så, mäste nämligen omsorgsfullt prövas om regleringen är förenlig med de föreskrifter som finns i 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen (RF) och i den särskilda ansvarighetslagstiftning som gäller för närradio- och kabelsändningar.

Bestämmelserna i RF anger utförligt i vilka fall det är möjligt att begränsa yttrandefriheten. B1.a. ställs upp ett generellt krav på särskilt viktiga skäl härför. Ansvarighetslagstiftningen ger uttryck åt principen att missbruk av yttrandefriheten i närradio och kabel-TV får medföra ansvar bara när gärning som innefattar yttrandefrihetsbrott föreligger.

Det spörsmål som behandlas här kan klargöras först genom att man ser efter hur begreppet yttrandefrihet skall tolkas i den nämnda lagstiftningen. Bedömningar som orts i tryckfrihetsrâttsliga sammanhang är därvid av betydelse.

Uppfattningen att det år fråga om att inskränka yttrandefriheten är befogad bara om den ifrågasatte: regleringen syftar till att begränsa just rätten att yttra sig, dvs. om den i vårt fall utformas så, att en viss typ av programverksamhet förbjuds. Om regleringen därtill tas in i den lag- stiftning som gäller mediet ifråga och fogas in i dess sanktionssystem vilket jag finner olämpligt av andra skäl - framträder karaktären av rättighetsinskränkning mycket tydligt. För en sådan reglering behöver då åberopas skäl som hänför sig till hur man menar att yttrandefrihe-

ten i narradio och kabel-TV bör utnyttjas. Jag har tidigare berört skäl av det slaget men finner det tveksamt om de har den tyngd som förutsätts i RF.

Det är emellertid inte nödvändigt att fullfölja det nyss antydda resone- Om nämligen förbudet eller restriktionerna mot radio- och manget. PV-sända lotterier utformas som en reglering av sättet att anordna och bedriva lotterier ter sig saken rättsligt annorlunda. I själva verket finns flera bestämmelser i lotterilagstiftningen som får verkningar för möjligheterna att i olika medier anordna och bedriva lotterier eller företa andra åtgärder med anknytning till lotterier. Sålunda får s.k. massmedielotterier bedrivas fritt bara inom mycket snäva ramar (18 § LL). Ett förbud finns (19 § LL) mot att främja deltagande i otillåtna lotterier genom att t.ex. sprida meddelanden om dem i tidning eller radiosändning. Om man så vill kan redan det allmänna kravet på tillstånd att bedriva lotterier ses som ett hinder att anordna dem i olika medier.

Det är en vedertagen uppfattning att inte varje yttrande i tryckt skrift är skyddat mot ingripanden vid sidan av tryckfrihetsförordningen (TF). Enligt uttalanden i förordningens förarbeten beror det på att grundlagsskyddet för tryckfriheten inte sträcker sig längre än vad som följer av det syfte som bär upp rättigheten. Tryckfriheten har till syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Med hänsyn till det syftet skyddas inte yttranden som saknar samband med den fria åsiktsbildningen i samhället. De kan vara lagstridiga i annat hänseende ân som ett överskridande av gränserna för tryckfriheten. (Jfr SOU 1983:70 Värna yttrandefriheten s. 183, prop. 1975/76:209 Fri- och rättigheteri grundlag s. 139, 141). Rättsutvecklingen har klarlagt att därför exempelvis förfaranden i strid mot lotteriregleringen, som sker i tryckt skrift, skall bedömas oberoende av TFzs bestämmelser. (SOU 1975:75 Medborgerliga fri- och rättigheter s. 284 och NJA 1961 s. 715).

RFzs yttrandefrihetsbegrepp överensstämmer med motsvarande bes. 141). Restriktioner för lotterier i samgrepp i TF, (prop. 1975/76:209 band med rundradiosândningar kan mot den här bakgrunden inte anses utgöra någon begränsning av yttrandefriheten i RFzs mening. Där-

med kränker inte heller ett förbud mot radio- och PV-sända lotterier de principer som ansvarighetslagstiftningen for radio och TV bygger på.

*f

am

.. . ma» _äuwneäsás«

* aâiçøå 1

18 Ett lagförslag

Ett förbud mot att använda radio och TV for lotterier motiveras av omom att lotteriregleringens syften uppnås. På grund därav och sorgen flera andra skål är det givet att förbudet hör hemma i lotterilagen. En reglering inom medielagstiftningen skulle, som jag pekat på i avsnittet om de yttrandefrihetsråttsliga aspekterna, behöva bli en sanktionering i efterhand och därmed slumpmässig och ineffektiv. Det år dock en huvudtanke att i stort sett all lotteriverksamhet får bedrivas forst efter tillstånd. Vidare kan förutses att nya radio- och TV-sändningsmöjligheter öppnas. Regler for lotterier bör finnas samlade på ett ställe.

För att hindra att radio- och TV-sândning används i samband med lotterier behövs en uttrycklig bestämmelse i lotterilagen. Såvitt jag har funnit kan sett bara s.k. 11 §-lotterier bedrivas i radio och praktiskt TV, åtminstone om lotteriet skall ha bingokaraktår. Uppñnningsrikedomen på det här området âr emellertid stor och kanske kan det förutses att ett s.k. frisektorlotteri läggs upp så. att även det kan förekomma i radio och TV. Med hänsyn därtill bör förbudet mot att sända radiooch TV-lotterier gälla for båda dessa typer av lotteri. Om utvecklingen skulle gå dithån att förbudet anses föra for långt, finns alltid möjligheten for regeringen att ge tillstånd till sådana lotterier.

Den lagtekniska lösning jag stannat for år att knyta an till bestämmelsen i 18 § lotterilagen om de s.k. massmedielotterierna och -i 12 och 14 §5 samma lag - ange att det inte ar tillåtet att bedriva lotteri i rundradiosândning eller trådsândning som sker med stöd av tillstånd av regeringen eller kabelnämnden.

Med hänsyn till att lotterilagen representerar en sådan typ av lagstiftning vars tillämpning i ovanligt stor utsträckning styrs av motivuttalanden och vidare av föreskrifter och villkor kan uttrycket bedriva lotteri i rundradiosandning eller trådsändning ett. ges den större eller mindre omfattning som jag redovisat i avsnitt 16.2.

Förslag till Lag om lindring i lotterilagen (1982:1011)

Härigenom föreskrivsi fråga om lotterilagen (1982:1011) att 12 och 14 ü skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 § I sådant lotteri som får anordnas med stöd av 11 5 får vinsterna inte utgöras av pengar eller värdepapper. Om lotteriet får bedrivas inom flera lån, får tillståndsmyndigheten dock medge att vinster utgörs av värdepapper.

Vid tillståndsprövning enligt 11 § skall särskild hänsyn tas till vilket behov av lotteriinkomster som sammanslutningen kan anses ha för sin verksamhet samt till det utrymme for lotterier som kan antas finnas på marknaden. Om det inte finns särskilda skål till annat, får tillstånd meddelas endast när det kan antas att lotteriet kommer att lämna sammanslutningen skälig avkastning. I sådant lotteri som får anordnas med stöd av 11 § får lotteriverksamheten inte bedrivas i rundradiosândning eller trådsåndning som sker med stöd av tillstånd av regeringen eller kabelnämnden.

14 § vilket eller liknande automat- Lotteri, inte är kedjebrevsspel spel eller spel, roulettspel, tårningsspel, kortspel eller bingospel enligt 1 § tredje eller 7-11 §, får efter tillstånd anordnas av en sådan sammanstycket som avses i 11 § och som är verksam huvudsakligen inom enslutning dast en kommun, under förutsättning

l. att antalet insatser och vinster samt värdet av dessa är bestämda enligt uppgjord plan etc. att vinsterna inte utgörs av pengar eller värdepapper, att värdet av varje insats uppgår till högst tio kronor, att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 500 kronor, $:“°°$° att det sammanlagda värdet av vinsterna motsvarar minst hållten av insatsemas värde, 6. att lotteriet bedrivs endast inom den eller de kommuner där sammanslutningen är verksam,

7. all loueriet inte bedrivs i rundradiosändning eller trådsändning som sker med stöd av tillstånd av regeringen eller kabelnämnden, samt

8. att insatsernas sammanlagda be- 8. att insatsernas sammanlagda belopp i de lotterier som sammanslut- i de lotterier som sammanslutningen lopp med stöd av denna paragraf med stöd av denna paragraf anordnar ningen anordnar under en tolvmånaderspe- under en tolvmånadersperiod uppgår riod uppgår till högst 30 000 kronor. till högst 30 000 kronor.

Om det inte finns särskilda skäl till annat, får tillstånd meddelas endast nâr det kan antas att lotteriet kommer att lämna sammanslutningen skälig avkastning.

Denna lag träderi kraft den l januari 1989.

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk förteckning

Översyn av utlanningslagsstifmingen. A. Kortare väntanA.

PPPF

Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott? A Kunskapsdverföring genom företagsutveckling. UD. Samerntt och sameting. Ju. Provning och kontroll i internationell samverkan. I. Frihet från ansvar. Ju. En ny skyddslag. F6.

;;;§;5pøs9M

Sverigeinformation och kulturutbyte. UD. Rätt adress. Fi. öppenhet och minne. U. Civil personal i försvaret F6. Handel med optioner och terminer. Fi. Översyn av bostadsrättslagen m.m. Bo. Medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport. SB. 5 SÄPO - Säkerhetspolisens inriktning och organisation. Ju. Reklamskalten. Fi.

;S Rapport av den parlamentariska kommissionen

med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. U-lands- och bistándsinformation. UD.

85 E1 förändrad ansvarsfördelning och styrning på

skolområdet. U. 2 Ny taxeringslag - Reformerad skaueprooess. Del l. Fi

Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2.

Fi. FIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. un. LmwñimmomhTVJl

Statens 1988

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Medborgarkommissionens rappon om svensk vapenexport. [15]

Justitiedepartementet Samerltt och sameting. [5] Frihet från ansvar. [7] SÄPO-Säkerhetspolisens inrikming och organisation. [16] Rapport av den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. [18]

Utrikesdepartementet Kunskapsoveribring genom företagsutveckling. [4] Sverigeinforrnation och kuitursamarbele. [9] U-lands- och bistándsinformation. [19] FlIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. [23]

Försvarsdepartementet En ny skyddslag. [8] Civil personal i försvaret. [12]

Finansdepartementet Rätt adress. [10] Handel med optioner och tenniner. [13] Reklamskatten. [17] Ny taxeringslag - Refonnemd skatteprocess. Del 1. [21] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22]

Utbildningsdepartementet öppenhet och minne. [11] En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. [20] Lotteri i radio och TV. [24]

Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av utlänningslagstiftningen. [1] Kortare väntan. [2] Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott?[3]

Bostadsdepartementet Översyn av bostadsnmslagen m.m. [14]

Industridepartementet Provning och kontroll i internationell samverkan. [6]

ALLMÄN-NA FÖRLAGET

ISBN 91-38- 10164-5 ISSN 0375-250X