Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Slutbetänkande av Ärvadabalksutredningen

0C ç

//IXN

l

Statens offentligautredningar WW 1998:110 W Justitiedepartementet

Makes arvsrätt,

dödsboförvaltare

och

dödförklaring

Slutbetänkande av Ärvdabalksutredningen Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag Regeringskansliets förvaltningsavdelning. av

Beställningsadress: Fritzesktmdtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@1iber.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall på remiss. - svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvalmingsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Omslag: Per Sjöblom

ISBN 91-38-20999-3 Elanders Gotab, Stockholm 1998 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen

för

Justitiedepartementet

Genom beslut den 7 mars 1996 bemyndigade regeringen chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se

över vissa frågor i årvdabalken.

Med stöd av bemyndigandet förordnades den 1 april 1996 hovrätts-

rådet Krister Thelin till särskild utredare.

Utredningen, som antog namnet Ãrvdabalksutredningen, överlämnade

i november 1996 delbetänkandet Bouppteckningar och arvsskatt SOU 1996: 160.

Utredningen har därefter fortsatt sitt arbete med återstående frågor. Följande har såsom sakkunniga biträtt utredningen under denna andra

del av arbetet: hovrättsassessom och administrative direktören numera

Anders Eka och departementsrådet Per Sjöblom, Finansdepartementet.

Följande har såsom experter biträtt utredningen under denna andra del

av arbetet: bankjuristen Thomas Boström Svenska Bankföreningen,

chefsrådmannen Catharina Bergquist Levin Domstolsverket, advokaten

Inger Persson Sveriges Advokatsamfund och skattedirektören Ingrid

Svedberg Riksskatteverket. Sekreterare utredningen har varit hovrättsassessom Katarina

Adolfson.

Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande Makes arvsrätt, dödsboñrvaltare och dödförklaring SOU 1998: 110. Utredningens uppdrag är därmed slutfört.

Malmö i augusti 1998

Krister Thelin

/Katarina Adolfâon

Arvet

Dom rev och dom slet uti möbler och sängar

och lyjie på mattor på jakt efier pengar

dom öppnade ugnen och grävde i spisen och vände på uman på kakelugnsjiisen.

Man talade gråtmilt och vänt om den döde som levt eremitliv och mött ett sånt öde. men när gubben levde kom ingen på tanken att han var nåt annat än pengar på banken.

När röjningsarbetet var färdigt för dagen så åt dom och drack, för att nåt i magen, sen återstod bara det slutliga provet: Att dela så lika som möjligt av rovet.

Nu hårdnade blicken och orden blev kalla och avunden lyste som grönaste galla.

Det fanns ingen ände på bråket och kivet

för alla blev ovänner resten av livet.

ElsaKjellgren

In this world nothing certain but death and taxes.

BenjaminFranklin ur Poor Richard Almanac s

Innehåll 7

Innehåll

Förkortningar 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 15

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförsltzg 19

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Förslag till lag ändring i äktenskapsbalken 19

om . . . . . . 2 Förslag till lag ändring i ärvdabalken 20 om . . . . . . . . . 3 Förslag till lag dödforklaring 64 om . . . . . . . . . . . . . .

1 Allmänna utgångspunkter för utredningsuppdraget och

dess genomförande 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 De olika frågorna 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.1 1988 års reform 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.1.2 Boutredning, bodelning och arvskifte 68

. . . . . . 1.1.3 Dödförklaring 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.1.4 Övrigt 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Principiella utgångspunkter 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.3 Gjorda undersökningar 74

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4 Metod och redovisning 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Om makes arvsrätt och vid dennes död

om efierarv 77

. . . 2.1 Inledning 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Gällande rätt 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 1988 års reform 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.2 Släktingars arvsrätt 80

. . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Makes arvsrätt och efterarvsrätt vid dennes död 80

2.2.4 12 kap. 2 § ÄktB 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Något om utländska förhållanden 84 . . . . . . . . . . . . . .

2.3.1 Inledning 84

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Danmark 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.3 Finland 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.4 Norge 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

2.3.5 Tyskland 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.6 Frankrike 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.7 England 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3.8 Italien 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3.9 Spanien 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

2.4 Utvärdering 1988 års reform 89

av . . . . . . . . . . . . . . .

2.4.1 Inledning 89

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.4.2 Utredningens undersökning 90

. . . . . . . . . . . .

2.4.3 Bedömning 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

2.5 Bodelning eller andelsbestämning när efterlevande

make ärver 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.5.1 Inledning 92

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.5.2 Rättsfallet NJA 1977 375 94 s. . . . . . . . . . . . . 2.5.3 Förarbetena 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5.4 Doktrinen 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5.5 RättsfalletRH 1993:7 112 . . . . . . . . . . . . . . . .

2.5.6 överväganden 112

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Jämkning vid bodelning 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.6.1 Inledning 116

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.6.2 12 kap. 1 §ÄktB 117

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.6.3 12 kap. 2 § ÄktB 119

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6.4 Doktrinen 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.6.5 överväganden 123

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.7 Basbeloppsregeln 126

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.7.1 Inledning 126

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.7.2 Bakgrund 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.7.3 Förarbetena 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.7.4 Doktrinen 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.7.5 överväganden 136

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.8 Efterlevande makes testationsrätt 141 . . . . . . . . . . . . . .

2.8.1 Inledning 141

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.8.2 Bestämmelser och förarbetsuttalanden 141 . . . . . . 2.8.3 Rättsfallen NJA 1983 628 och s.

NJA 1995 303 144 s. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.8.4 Kritik utgången i 1995 års rättsfall 150 av . . . . . .

2.8.5 Överväganden 151

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.9 Återbäring av gåva och förkovran 153

. . . . . . . . . . . . .

2.9.1 Inledning 153

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.9.2 Bestämmelserna 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.9.3 överväganden 157

. . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Innehåll 9

2.10 Tolkning begreppet "full äganderätt" i inbördes

av

testamenten 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.10.1 Inledning 159

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.10.2 Förarbetsuttalanden 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.10.3 Praxis 161 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.10.4 Doktrinen 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.10.5 Överväganden 168

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.11 Arvingar endast på makens sida 169 ena . . . . . . . . . . . .

2.11.1 Inledning 169

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.11.2 Bakgrund och förarbetsuttalanden 170 . . . . . . . . . 2.11.3 Doktrinen 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.11.4 Rättsfallet NJA 1993 145 183 s. . . . . . . . . . . . .

2.11.5 överväganden 185

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förskozrpâ arv, 189 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gällande rätt 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Bakgrund 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.2 6kap. 1-5 ÄB 190

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Förskott och laglott 192 . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.4 Då förskottstagaren avlidit 192

. . . . . . . . . . . . . 3.2.5 Förskott av giftorättsgods 192 . . . . . . . . . . . . . .

3.2.6 Förskott till styvbam mil. 193

. . . . . . . . . . . . . 3.2.7 Skall förmånstagarförordxianden avräknas

som förskott 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.8 Frikallande från avräkningsskyldighet

för bröstarvinge 194

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2.9 Förskott till annan arvinge 195

. . . . . . . . . . . . .

3.2.l0 Uppgiftsskyldighet 195

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Lagrâdets förslag 196 . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . .

3.4 Överväganden 197

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Behövs reglerna förskott på arv 197 om . . . . . . . 3.4.2 Förskott till bröstarvinge mil. 198 . . . . . . . . . .

3.4.3 Vissa laglottsfrâgor 200

. . . . . . . . . . . . . . . . .

Särkullbams skydd mot arvsplanering 201 . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Förfoganden av båda makarna 203 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Inledning 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.2 Familjerättsliga avtal 203

. . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.3 Förmögenhetsrättsliga avtal 205

. . . . . . . . . . . . 4.2.4 Andra Förfoganden 206 . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll

4.3 Åtgärder av den först avlidne maken 207

. . . . . . . . . . . .

4.3.1 Inledning 207

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Testamente 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3.3 Förmånstagarñrordnande 208

. . . . . . . . . . . . .

4.4 Bröstarvingars arvsrätt 208

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Allmänt 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.4.2 Laglott 209

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.5 Olika jämlmingsmöjligheter 209

. . . . . . . . . . . . . . . . .

4.5.1 Jämkning testamente 209

av . . . . . . . . . . . . . . .

4.5.2 Jämkning av gåva 210

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.5.3 Jämkning av förmânstagarförordnande 218

. . . . . .

4.6 överväganden 221

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.1 Två motstående intressen 221 . . . . . . . . . . . . . .

4.6.2 Gränserna för arvsplanering 221

. . . . . . . . . . . .

Javför testamentsvinnen 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.1 Inledning 225

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Gällande rätt 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Testamentsvittnenas uppgifter 225 . . . . . . . . . . .

5.2.2 10 kap. 4 § ÄB

226 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3 Rättspraxis 228

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Nordisk rätt 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Danmark 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Finland 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.3 Norge 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.5 Riksdagsmotionen 231

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.6 överväganden 232

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.6.1 Inledning 232

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.6.2 Sambofrågan 232

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.6.3 Ställtöreträdarfrågan 233

. . . . . . . . . . . . . . . . .

Boutredning, bodelning och arvskijie 235

. . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 235 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Gällande rätt 235 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Allmänna bestämmelser dödsbo 235 om . . . . . . .

6.2.2 Boutredningsman och testamentsexekutor 238

. . . .

6.2.3 Bouppteclcning och dödsboanmälan 243

. . . . . . . . 6.2.4 Den dödes skulder 244 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.2.5 Verkställighet legat

av

och ändamälsbestämmelser 245 . . . . . . . . . . . . . 6.2.6 Arvskifte 246 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 1 1

6.2.7 Avtal angáende sammanlevnad i

oskiftat dödsbo 251 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Utländsk rätt 252 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Danmark 252 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Finland 255 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.3 Norge 256 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.4 Tyskland 257 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.5 Frankrike 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.6 England 259 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.7 Spanien 260 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.8 Schweiz 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4 Utvärdering boutredningsarbetet 261

av . . . . . . . . . . . . .

6.4.1 Inledning 261

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4.2 Utredningens undersökning 262

. . . . . . . . . . . .

6.5 överväganden 264

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.5.1 En effektivare dödsbohantering 264

. . . . . . . . . . 6.5.2 Dödsboförvaltare ett nytt institut 268 - . . . . . . . . 6.5.3 En dödsboförvaltares behörighet 270 . . . . . . . . . 6.5.4 En dödsboförvaltares kvalifikationer 272 . . . . . . . 6.5.5 En dödsboförvaltares förordnande bör

tidsbestämmas 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.6 Testamentsexekutor och vissa övriga frågor 275

6.5.7 Tingsrättens befattning med ärenden

om

dödsboförvaltare 278 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.5.8 Anslutningsklander 279

. . . . . . . . . . . . . . . . .

Dödförklaring m.m. 293

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.1 Inledning 293

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Gällande rätt 294 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Historik 294 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Reglerna i 25 kap. ÄB 295 . . . . . . . . . . . . . . .

7.2.3 Folkbokföringslagens regler avregistrering 304

om .

7.2.4 Sammanfattning 310

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Nordisk rätt 311 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Danmark 311 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Finland 311 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3.3 Norge 312

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.4 överväganden 313

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.1 Behovet reform 313 av en . . . . . . . . . . . . . . . .

7.4.2 Rekvisiten för dödförklaring

enligt de nya

reglerna 314 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.3 Gemensamma bestämmelser 317 . . . . . . . . . . . .

12 Innehåll

7.4.4 Var skall ärendena dödförklaring om

handläggas 318

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.4.5 Författningsfrågor 320

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Övriga ñâgør 321

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning 321

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Preskription av arv och testamente 321 . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Gällande rätt 321 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.2 överväganden 322

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vissa övriga handläggningsfrágor 328 . . . . . . . . . . . . . .

8.3.1 Begreppet bouppteckning 328

. . . . . . . . . . . . . . 8.3.2 Anstándsfrist 328 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.3 Godkännande bouppteckning, 328 av m.m. . . . . .

9 Fötfattnilzgskommentar 331 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Förslaget till lag ändring i äktenskapsbalken 331 om . . . . . 9.2 Förslaget till lag ändring i ärvdabalken 331 om . . . . . . . . 9.3 Förslaget till lag dödförklaring 362 om . . . . . . . . . . . . .

9.4 Följdändringar 367

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Kostnadsefêkter 369 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor 371 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 1 Utredningens direktiv 371 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Questions from Sweden to the other member States

of the Council of Europe 387 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 3 Deltagarna i utredningens svenska undersökning 389

. . . . .

Bilaga 4 Formler och räkneexempel avseende förskott

på arv 391 . . Bilaga 5 Litteratur- och rättsfallshänvisningar 401 . . . . . . . . . . . .

Förkortningar 13

Förkortningar

AGL lagen 1941:416 arvsskatt och gåvoskatt om dir. direktiv Ds Departementsserien EG Europeiska Gemenskapen EU Europeiska Unionen

FAL lagen l927:77 försäkringsavtal

om FB föräldrabalken Fi Finansdepartementet JB jordabalken Ju Justitiedepartementet NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd. I NJA H Nytt Juridiskt Arkiv, avd. prop. proposition RB rättegångsbalken RH Rättsfall från hovrätterna RSV Riksskatteverket

SOU Statens offentliga utredningar SvJ T Svensk Juristtidning

ÄB ärvdabalken ÄB I Walin, G., Kommentar till Ãrvdabalken. 1-17

Del I kap. Arv

och testamente, 4 uppl., Stockholm 1993 ÄB Walin, Ärvdabalken. G., Kommentar till Del 18-25 kap. Boutredning och arvskifte, 3 uppl., Stockholm 1993

ÄktB äktenskapsbalken

Sammanfattning 15

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningen, som tidigare behandlat frågor bouppteckning och

om

arvsskattehandläggning, har under denna avslutande del sitt arbete

av haft till uppgift att se över ett antal andra frågor i ärvdabalken. Utredningens huvuduppgifter har varit att 0 utvärdera 1988 års ändringar i arvsordningen,

0 effektivisera dödsboförvaltningen samt att

0 ändra förutsättningarna för och förfarandet vid dödförklaring.

1988 års ändringar i arvsordningen

År 1988 ändrades arvsordningen. Numera ärver make framför gemensamma bröstarvingar. Först när den efterlevande maken i sin tur avlider har bröstarvingarna rätt till arv efter den först avlidne. De är som bröstarvingar endast till den först avlidne maken, s.k. särkullbam, har däremot rätt att ut sin arvslott redan vid dennes död. Reformen

medförde ett antal andra ändringar i ärvdabalken.

Utredningen har haft i uppgift att undersöka om intentionerna bakom

ändringarna i arvsordningen har slagit igenom i verkligheten på det sätt

som var avsett. Resultatet av utredningens undersökning visar att 1988 års reform i denna del står väl i överensstämmelse med allmänhetens rättsuppfattning.

Flera frågor med anknytning till makes arvsrätt har dock efter

reformen diskuterats i den juridiska litteraturen och även behandlats i

riksdagen.

En sådan fråga gäller möjligheten till någon form bodelning när av efterlevande make ärver. Utredningen föreslår här den efteratt om levande maken vid den först avlidne makens död tar över hela egendomen på grund av giftorätt och andelsbestänming skall kunna arv en göras, dvs. ett fastställande den andel den efterlevade inte får av som testamentera bort. En andelsbestämning skall kunna göras antingen av

16 Sammanfattning

den efterlevande maken och efterarvingarna själva eller dödsav en boförvaltare. En annan fråga som behandlats är den s.k. basbeloppsregeln. Enligt

denna har den efterlevande maken alltid rätt att ur kvarlåtenskapen efter

den avlidne maken egendom till så stort värde att den tillsammans

med egendom som den efterlevande maken erhöll vid bodelningen eller

som utgör den makens enskilda egendom motsvarar fyra basbelopp. Utredningen ñreslår att även försäkringsbeløpp tillfaller den efter-

som

levande maken enligt förmånstagarförordrxande den avlidne skall

av beaktas. Vidare föreslås att testamentstagare får stå tillbaka på en som

grund av att basbeloppsregeln är tillämplig skall ha rätt till efterarv

sekundosuccession om inte annat följer av testamentet.

Utredningen förslår också att möjligheterna för den först avlidne

makens arvingar att väcka talan áterbäring gåva förbättras. Talan

om av om återgång får enligt utredningens förslag väckas fram till det att ett år

har förflutit från det bouppteckningen efter den efterlevande maken

avslutades. Slutligen föreslår utredningen ändrad lydelse ett antal bestämmelser av

för att undanröja olika tolkningsproblem följt 1988 års reform.

som

Vissa andra arvsrättsliga frågor

Utredningen föreslår att reglerna avräkning förskott på ändras

om av arv

beträffande bröstarvingar, så att avräkning görs till undantag i stället för att som nu vara huvudregel. Därutöver föreslås utvidgning kretsen är

en av av personer som

obehöriga att vara testamentsvitmen. Vidare anser utredningen att de regler att skydda särkull-

som avser

bam mot rättshandlingar makar kan vidta är tillfredsställande

som utformade.

Dödsboförvalming

En betydelsefull fråga för utredningen har varit att försöka förenkla och

effektivisera de nuvarande reglerna boutredning, bodelning och om arvskifte.

Utredningen föreslår att boutredningsmannainstitutet och skiftesmannainstitutet slås ihop till ett institut, dödsboförvaltare. Huvudtanken är

att koncentrera förfarandet och också onödiggöra rättens ingripande i icke tvistiga fall.

Sammanfattning 17

Till dödsboförvaltare skall endast den utses som uppfyller vissa

kvaliñkationslcrav. En dödsboförvaltare får omfattande behörighet att en själv fatta de beslut som krävs för att utreda och avveckla dödsboet. Han

får till exempel sälja fast egendom och tomträtt utan krav på samtycke

från delägarna eller rätten. Vid arvskifte får dödsboförvaltaren besluta

att fördelningen av egendomen, i stället för att innebära att varje

delägare får lott i varje slag av egendom, skall ske genom lottdragning, auktion delägarna emellan eller annat lämpligt sätt. Han får också besluta att egendomen i stället för att fördelas skall säljas. Dödsboförvaltaren skall enligt huvudregeln slutföra sitt uppdrag inom ett år från förordnandet.

Tanken på att införa en möjlighet till s.k. anslutningsklander vid

bodelning och arvskifte, som diskuterats i litteraturen och nämns i som direktiven, awisas bl.a. med hänvisning till det begränsade antalet klanderprocesser. Nuvarande ordning fyller dessutom enligt utredningen

i huvudsak det syfte en sådan processuell reform skulle tillgodose.

Dödförklaring

En särskild fråga för utredningen har varit den översyn av reglerna om dödförklaring i 25 kap. ärvdabalken som aktualiserats bl.a. av Estonia-

katastrofen. Händelsen blottlade ett antal tillämpningsfall som framför

allt gäller relationen mellan ärvdabalken och de regler i folkbok-

föringslagen 1991:481 som behandlar avregistrering av avlidna.

Utredningen föreslår att det endast skall finnas ett förfarande och att detta skall benämnas dödförklaring. Har någon försvunnit och är det utrett att han är död, skall han kunna dödförklaras omedelbart. Är det

inte utrett att den försvunne har dött men föreligger det med hänsyn till omständigheterna kring försvinnandet och vad som i övrigt är känt en hög grad av sannolikhet för att han är död, får frågan om dödförklaring

prövas ett år efter försvinnandet. Har någon i annat fall försvunnit får

frågan om dödñrklaring prövas efter fem år. Utredningen föreslår att ärendena dödförklaring flyttas från allmän

om

domstol till skattemyndigheten första instans samt regleras i

som en särskild lag utanför ärvdabalken.

Författningsförslag

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föresluivs att 17 kap. 1 § äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap. 1 §

Om makarna inte kan enas om en bodelning, skall domstolen på ansökan av make förordna någon att bodelningsförrättare. Om det behövs vara får flera bodelningsfcirrättare förordnas.

Om boet efier den ena ma- I 19 kap. drvdabalken finns

kens död ställs under förvalt- bestämmelser bodelning när om ning av en boutredningsman, är den ena maken är död och

denne utan särskilt förordnande dödsboförvaltare är förordnad

bodelningsförrättare. Detta eller testamentsexekutor utsedd.

gäller dock om någon annan

redan har förordnats eller om

boutredningsmannen är del-

ägare iboet.

Denna lag träder i kraft den... Har maken avlidit före ikraftträdandet och är en boutredningsman

förordnad, tillämpas bestämmelsen i sin äldre lydelse.

20 Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i ärvdabalkenl

Härigenom föreskrivs i fråga ärvdabalken

om dels att 3 kap., 6 kap., 7 kap. 2 och 3 §§, 10 kap. 4 16 kap., 19

kap., 20 kap., 21 kap. l 22 kap. 7 23 kap., 24 kap. 6

§ samt rubrikerna till 3 kap., 6 kap., 16 kap. och 19 kap. skall ha följande

lydelse, dels att det i balken skall införas paragraf, 11 kap. 7

en ny a av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. Om makes arvsrätt och om

efterarv vid dennes död

Makes arvsrätt

1 § Var arvlátaren gifi, skall

kvarlátenskapen tillfalla den

ejierlevande maken. Eflerlämnar arvlátaren någon bröstarvinge som inte är den efter-

levande makens bröstarvinge

särkullbam, gäller dock an

makens rätt till kvarlátenskapen

omfattar särkullbamets arvslott

endast om sarkullbamet har

l Till stor del innehåller inte lagtextförslaget någon vänsterspalt med nuvarande lydelse. Anledningen härtill är att kapitlen 16, 19, 20 och 23 är helt överarbetade. Även de till delar bygger på nuvarande om stora bestämmelser i dessa kapitel, år dock de enskilda paragrafema så pass omarbetade att det inte har varit praktiskt möjligt att utforma vänsterspalt en på ett ändamålsenligt sätt.

2 Balken omtryckt 1981:359.

Författningsförslag 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avstått från sin rätt i enlighet med vad som anges i 2

2 § Om ett särkullbam avstår

från sitt arv after den först

avlidne maken till förmån för

den efterlevande maken, har

särkullbamet i stället rätt att ta

del i den efterlevandes bo i

enlighet med vad som sägs i 4

3 § Understiger värdet av den

efterlevande makens egendom

ett belopp som motsvarar fyra gånger det basbelopp som enligt

lagen 1962:381 om allmän

försäkring gäller vid tidpunkten

för dödsfallet, har den efterlevande maken kvarrätt att ur

låtenskapen efter den först

avlidne maken, så långt kvar-

låtenskapen räcker, egendom

till ett värde som motsvarar

skillnaden basbeloppsregeln.

Värdet av den efterlevande

makens egendom skall vid till-

läntpning av första stycket utgö-

ras av det sammanlagda värdet av vad som förvärvats vid bodelningen, enskild egendom, vad som förvärvats genom testamente av den först avlidne maken samt

försäkringsbelopp och

annan ersättning som tillfallit den efterlevande maken i an-

ledning av den först avlidne

22 Fätjfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

makens död enligt förmånstagarförordnande gjort denne. av Ett testamente av den avlidne maken till förmån för annan än

den efterlevande maken skall

inte verkställas vid den först avlidne makens död i den man förordnandet inkräktar på den

efterlevande makens rött enligt

basbeloppsregeln. Om tillämp-

ning av testamentet vid den

efterlevande makens död finns

en särskild bestämmelse i 11 kap. 7a

Efterarvsrätt

4 §

Lever vid den efterlevande

makens död någon bröstarvinge

till den först avlidne maken eller dennes far, mor, syskon eller syskons avkomling efterarvingar, skall, om inte annat sägs i 5 § andra stycket, 7-9 eller 10 § tredje stycket, hälften

av den efterlevande makens bo tillfalla dem som då har den bästa arvsrötten efter den först

avlidne maken.

5 § Har en bröstarvinge redan vid den först avlidne makens död helt eller delvis fått ut sitt

arv efter denne. skall bröstarvingens andel i den efterlevande

makens bo minskas i motsvarande man.

Om det som den efterlevande

maken erhöll i arv av kvarláten-

skapen efter den först avlidne

Författningsförslag 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utgjorde annan andel än hälften

av summan av detta arv och

den efterlevandes egendom efter

bodelningen, skall arvingama

efter den först avlidne ta samma andel i boet efter

den sist avlidne.

6 §

Har den efterlevande maken

inga arvingar, skall även den

efterlevandes andel av boet

tillfñlla den först avlidnes efterarvingar.

7 §

Har den efterlevande maken

genom gåva eller annan därmed

jämförlig handling, utan tillbörlig hänsyn till den först

avlidnes arvingar, minskat sin egendom väsentligt, skall av den lott, som vid den efterlevande makens död tillkommer hans arvingar, ersättning utgå

till arvingama efter den först

avlidne för vad som av minskningen belöper på deras andel i

boet Kan ersättning inte utgå, skall gåvan eller dess värde återbäras, om den som mottog gåvan insåg eller borde ha insett, att den skadade arv-

ingama efter den först avlidne.

Talan härom får dock inte

väckas, sedan ett år förjlutit

från det bouppteckningen efter den efterlevande maken avslut-

ades. Var vid dödsfallet gåva, som avses i första stycket, inte full-

24 Färfattningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bordad. fär den inte göras gällande, i den utsträckning det

skulle skada arvingama efter

den först avlidne.

8 §

överstiger boets värde vid den efterlevande makens död

dess värde vid den först avlidnes död, skall denna värdeökning tillgodoräknas den ejierlevandes arvingar, om det visas att egendom till motsvarande

värde tillfallit den efterlevande

i arv, gåva eller testamente eller om det kan antas att boets värdeökning hänför sig till förvärvsarbete, som den efter-

levande utfört efter den först

avlidne makens död.

Har den efierlevande maken

gjort sig skyldig till förfarande som avses i 7 skall, vid beräkning huruvida värdeölaiing

föreligger, kvarlåtenskapen ökas

med ett belopp, motsvarande den minskning av boet som

orsakats av den efierlevande

maken.

9 §

Vid delningen av boet efter

den sist avlidne maken har vardera makens arvingar rätt att på sin lott få egendom, som under äktenskapet tillhört den maken, och den sist avlidnes arvingar även egendom, som därefter förvärvats av denne. Om värdet av sådan egendom överstiger vad som belöper på lotten, får den ändå tillföras

Fätfattningsförslag 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lotten, om pengar eller annan egendom lämnas till Jfyllnad av andra sidans lott.

I övrigt skall beträffande förrättningen i tillämpliga delar

gälla vad som föreskrivs om bodelning.

10 §

Har den efterlevande maken

gift om sig, skall vid hans död delning av hans egendom ske enligt detta kapitel innan bodelning förrâttas. Detsamma skall

gälla om den efterlevande

maken vid sin död efterlämnar

en sambo och bodelning skall

förrättas mellan samboma. Skall i den eperlevande ma-

kens livstid bodelning ske mel-

lan, á ena sidan. den efterlevande maken och, á andra sidan, dennes make i nytt äktenskap. dennes sambo eller arvingarna till någon av dessa,

skall av den efterlevandes

egen-

dom före bodelningen tas ut

egendom till ett värde som motsvarar vad som enligt 1-2, 4-5 och 7-8 skall tilücomma den först avlidne makens arvingar. Vad som föreskrivs i 8 § för

det fall att egendom har tillfizllit den efterlevande maken i arv.

gåva eller testamente skall

gälla, om den efterlevande

maken till följd av nytt äktenskap, vid bodelning eller annars

pá grund av gifiorätt, eller

genom bodelning med en sam-

26 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bo, har fått egendom utöver vad

maken förut hade. Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller sådana

samboförhállanden där en ogift

kvinna och en ogift man bor tilLsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

Testationwrbud

11 §

Den efterlevande maken får

inte genom testamente bestämma över den andel av boet som

skall tillfalla den först avlidnes

efterarvingar.

Avtal eller beslut om andelsbestämning

12 §

Den efterlevande maken och

de som vid avtalstillfället näst

denne har rätt till arv efter den

först avlidne maken fär fastställa storleken av den andel som avses i 11 § andelsbestämning. En andelsbestämning

skall göras med ledning av

boets värde pä dödsdagen, om annat inte avtalas. Över andelsbestämningen skall upprättas en handling som skrivs under av

den efterlevande maken och de

nämnda arvingama.

Den efterlevande maken eller

arvingama kan enligt bestämmelserna i 19 kap. begära att

dödsboförvaltare beslutar om

andelsbestämnirzg.

Färfattningsförslag 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Andelsbestümningen är bin-

dande för dem som ärver den först avlidne maken.

Verkan av mål äktenskaps-

om skillnad

13 § Detta kapitel gäller inte, om

mål om äktenskapsskillnad

pågick vid arvlåtarens död.

6 kap. Om förskott på arv

1 § Gåva som arvlåtaren har gett en arvinge skall avråknas som förskott på dennes

arv efter

arvlåtaren, om det har föreskrivits eller på grund av omständigheterna vid gåvan måste antas ha varit avsett. Har make sitt giftaen av rättsgods gett förskott på till arv

en bröstarvinge som är makar-

nas gemensamma, skall detta

avräknas på arvet efter den

först avlidne maken. Om detta arv inte räcker till, skall återstoden avråknas på

arvet efter

den andre maken.

2 §

Avrälcning skall aldrig ske för kostnader förälder haj

som en för ett barns underhåll och utbildning inom ramen för sin

underhållsskyldighet. Vanliga

gåvor som inte står i missförhållande till givarens villkor skall heller aldrig avrälmas.

28 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § Förskott skall avräknas med egendomens värde vid mottagandet, om inte annat bör gälla på grund av omstandighetema.

4 § Om förskott inte kan avräknas jitllt ut, behöver arvingen inte áterbära överskottet, såvida inte detta uttryckligen föreskrevs då förskottet gavs.

5 § När arvslottemas storlek bestäms, skall kvarlátenskapen före delningen ökas med för-

skottets värde eller, om full av-

räkning inte kan ske, med vad som kan avräknas.

6 § Om en arvinge som mottagit förskott har avlidit före arvlátaren, ärförskottstagarens avkomlingar skyldiga att avräkna förskottet på sina arvslotter. Om arv skall delas mellan

flera grenar och en arvinge i en

gren har mottagit förskott men avlidit före arvlátaren utan att eñerlämna avkomlingar som har rätt att träda i hans ställe, är övriga arvingar inom samma gren skyldiga att avräkna förskottet på sina arvslotter. De skall dock inte få mindre del av kvarlátenskapen än vad de

skulle haft rätt till, om för-

skottstagaren varit i livet.

F ärfattningsgförslag 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § Gåva skall avräknas som förskott pd vad mottagaren genom

arv eller testamente fär efter

givarens make, det har föreom skrivits eller pá grund av omständigheterna vid gåvan maste

antas ha varit avsett, i de fall

då en make av sitt gifiorâttsgods har gett en gåva till den andre makens särkullbam eller

dess avkomling eller

en efterlevande make har

gett en gåva till någon som enligt 3 kap. 4 § eller 12 kap. J § första stycket har rätt att ta

del i den efterlevande makens

bo. Även i de

fall som avses i

första stycket skall bestämmel-

serna i 2--6 tillämpas.

7 kapt

2 §

Bröstarvinge är pliktig att á Bröstarvinge är skyldig att i sin laglott avräkna vad han

av enlighet med vad som föreskrivs arvlâtaren mottagit i förskott å i 6 kap. på sin

laglott avräkna

sitt arv, så ock vad han mottagit vad han arvlátaren av mottagit i på grund av testamente, sáframt förskott på sitt arv samt vad icke annatföranledes detta. han mottagit på grund av av testamente, om det föranleds av testamentet.

3§3

För utfáende laglott äger För

av att ut sin laglott får

bröstarvinge påkalla jämkning i bröstarvinge påkalla jämkning i

testamente. Ãrø flera förordtestamente. Finns det flera för-

3 Senaste lydelse 1987:231.

30 Författningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nanden, skall, om annat ordnanden, skall, om inte annat följer av testamentet, legat utgå följer av testamentet, legat utgå före förordnande till universell före förordnande till universell testamentstagare och legat, testamentstagare och legat, som som viss egendom, utgå före avser viss egendom, utgå före avser annat samt i övrigt nedsättning annat samt i övrigt nedsättning ske i förhållande till storleken ske i förhållande till storleken

av varje förordnande eller, vad av varje förordnande eller, vad

angår förordnande till bröstar- angår förordnande till bröstarvinge, till den del därav som vinge, till den del därav som han är pliktig avräkna á sin han inte är skyldig att avräkna laglott. pá sin laglott.

Vad en bröstarvinge erhåller Vid jämkning av förordnande att pákalla jämkning i till förmån för annan än make

genom

testamente skall inte omfattas av går bröstarvinges rätt till egenden efterlevande makens rätt till domen före den efterlevande

kvarlátenskapen enligt 3 kap. i makens rätt enligt 3 kap., om

andra fall än då jämkningen inte annat följer av testamentet.

avser testamentsvilücor som gäller till förmån för den efterlevande maken. Bröstarvinge, inom Bröstarvinge, som inte inom som månader efter det han erhöll månader efter det han erhöll sex sex del testamentet på sätt i 14 del testamentet i enlighet av av

kap. sägs påkallat jämkning med bestämmelserna i 14 kap.

genom att giva testamentstaga- påkallat jämkning genom att ge

ren sitt anspråk tillkänna eller testamentstagaren sitt anspråk

att väcka talan mot tillkänna eller genom att väcka genom honom, har förlorat sin rätt. talan mot honom, har förlorat sin rätt.

10 kap. 4§4 Till testamentsvittne får inte Till testamentsvittne får inte

tas den som är under femton år tas eller pa grund psykisk den som är under femton

av en störning saknar insikt om be- år,

tydelsen vittnesbekräfielsen, den som på grund av en

av inte heller testators make eller psykisk störning saknar insikt

4 Senaste lydelse 1991:1547.

F ätfattningjörslag 3 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den som står i rätt eller betydelsen

upp- om av vittnesbekräftnedstigarzde släktskap eller elsen eller svågerlag till honom eller är make,

testators sambo hans syskon. eller syskon eller den som är släkt eller besvågrad med testator i rätt upp- eller nedstigande led. Ingen får tas till vittne vid Ingen får till vittne tas vid förordnande till honom själv, förordnande till hans make eller någon som står honom själv, hans make

i sådant släktskap eller svåger- eller sambo eller

någon som lag till honom är står i sådant

som nyss sagt. släktskap eller

Förordnande att svågerlag till honom vara testa- som sägs i mentsexekutor medför dock inte första stycket, hinder att vara vittne. någon som han är ställföreträdare för eller på annat

sätt har sådan anknytning till

att det föreligger ett betydande intresse i förordnandet eller någon som hans närstående enligt punkten är ställföreträdare för eller har

sådan anknytning

till som anges i punkten

Äberopas testamentsvittne till Förordnande

att vara testabevis i rättegång, gäller vad i mentsexekutor medför inte

rättegångsbalken är stadgar om hinder enligt andra stycket

att sådant bevis. vara vittne.

Ãberopas testamentsvittne till

bevis i rättegång, gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om sådant bevis.

11 kap.

Har en make gjort testamente till förmån för än den annan andre maken, men har testamentet helt eller delvis inte kunnat verkställas vid den förstnämnde makens död på

grund av basbeloppsregeln i

32 Fötfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 3 skall testamentet i stället verkställas vid den efterlevande makens död.

16 kap. Om preskription av arvs- eller testamentsrâtt

Efterlysning av arvinge eller testamentstagare

1 § Den som förvaltar boet skall låta efterlysa arvinge eller testamentstagare på det sätt som anges i 3 om en känd arvinge eller

testamentstagare befinner sig på

okänd ort,

det är oklart om det finns

arvinge är berättigad till som

arv före Allmänna arvsfonden

eller före eller jämte annan känd arvinge,

det finns kännedom om en

arvinge men kunskap saknas

såväl om arvingens namn som

om hans vistelseort eller testamentstagare är okänd. Ejierarvinges rätt enligt 3 kap. 4 § skall vid tillämpning av första stycket behandlas som

arv efter den efterlevande ma-

ken. Sdrkullbam, som inte avstått sin rätt till arv enligt 3 kap. 2 får dock redan vid den först avlidne makens död

pákalla efterlysning av andra

bröstarvingar till denne. Om testamentstagares rätt inträder vid annan tid än testa-

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tors död, får efterlysning inte

ske förrän den tiden är inne.

2 §

Efterlysning kan undvaras i

de fall arvingen eller testam-

entstagaren inte skall erhålla

någon lott i kvarlåtenskapen.

3 §

Efterlysning skall kungöras i

Post- och Inrikes Tidningar och

på annat lämpligt sätt. Efterlys-

ningen skall innehålla upplysningar om den avlidne. dödsboet och vad som är känt om

den efterlyste samt

en uppmaning till denne att anmäla sitt anspråk på arv eller testamente senast viss dag som inte für

sättas tidigare än fem år där-

efter.

Preskription m.m.

4 § Är vid någons död fäderska-

pet till honom inte fastställt och

år fadern inte heller på annat

sött känd för annan dödsbodel-

ägare, dödsboförvaltare eller

den som har boet i sin vård, skall den som vill grunda arvs-

rätt på füderskapet göra sin rätt gällande inom tre månader från

dödsfallet eller, om bouppteckningen förrättas senare, senast

vid bouppteckningsför-

rättningen.

2SOU 98.110

34 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 § Arvinge eller testamentstag-

are, som inte omfattas av 1-4

§§, skall göra sin rätt gällande inom tio år från dödsfallet eller, om hans rätt inträder senare, från denna tidpunkt.

6 § Undandrar sig en arvinge eller testamentstagare att ge tillkänna huruvida han vill göra anspråk på arv eller på rätt enligt testamente, får rätten

efter ansökan av någon som är

berättigad till arvingens eller testamentstagarens del i kvar-

låtenskapen ifall denne försum-

mar att bevaka sin rätt, förelägga arvingen eller testamentstagaren att göra sin rätt gällande inom sex månader från det föreläggandet delgavs honom. Delgivning får inte ske enligt 12-15 delgivningslagen 1970:428.

Anmälan av anspråk

7 § Arvinge eller testamentstagare som vill göra sin rätt gällande skall anmäla sitt anspråk hos god man, om en sådan har förordnats, eller hos varje dödsbodelägare som tillträtt

kvarlåtenskapen eller, om skifte

inte skett, hos dödsboförvaltare eller annan som har boet i sin vård. Arvinge eller testamentstagare kan också göra sin rätt gällande utan anmälan genom

Författningsförslag 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att tillträda kvarlätenskapen

eller sin lott i denna. Har en god man mottagit en anmälan enligt första stycket skall han underrätta övriga

dödsbodelägare.

Rättsverkan av försummelse att

följa frister

8 § Om en arvinge eller testa-

mentstagare inte inom de frister

som angetts i 3-6 tillträtt

kvarlätenskapen eller sin lott i

denna eller anmält sitt anspråk, har han förlorat sin rätt till arv eller testamente.

9 § Arv, som en arvinge härför-

lorat enligt 8 skall tillfalla

dem som skulle varit berättiga-

de till det, om arvingen avlidit

före arvlátaren eller, i fall

som

avses i 3 kap. 4 före den sist avlidne maken. Brästarvinge,

som avses i 1 § andra stycket andra meningen och som inte gett sig tilücänna, förlorar sin rätt såväl mot särkullbamet som

mot övriga bröstarvingar vad

avser arvet efter den först av-

lidne.

36 Förgfattningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. Om dödsboförvaltare och testamentsexekutor

Förordnande av dödsbojörvaltare

J § Rätten skall förordna att den dödes egendom skall överläm-

nas till förvaltning av dödsbo-

förvaltare samt utse någon att i sådan egenskap svara för förvaltningen om det begärs av en dödsbodelågare, den som i testamente blivit utsedd att i fråga om förvaltningen helt eller delvis träda i arvingars och universella testamentstagares ställe testamentsexekutor, den som erhållit legat eller den som har rätt att föra talan om fullgörande av ändamålsbeståmmelse och det är nödvändigt för legatets eller åndamålsbestämmelsens verkställande, en borgenär eller den som har betalningsansvar för skuld

efter den döde och det måste

antas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt äventyras på annat sätt, överförmyndaren, såvida dödsbodelägare eller den som erhållit legat år omyndig eller har god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § för-

åldrabalken och rätten finner att det finns skål till det, eller

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

någon vars rätt är beroende av utredningen och egendomen enligt testamente skall vara undantagen del-

ägarnas förvaltning men testa-

mentsexekutor inte är utsedd eller den utsedde inte kan utföra sitt uppdrag. Beslut enligt denna paragraf får grundas även pd testamente som inte vunnit laga kraft.

2 § Dödsboförvaltare skall förordnas att besluta om andels-

bestämning enligt 3 kap. 12 §

om det senast ett år efter det att

bouppteckningen avslutades

begärs hos rätten av den efterlevande maken eller arvinge en eller testamentstagare, som med

tillämpning av 3 kap. 4 § eller

12 kap. 1 § har närmast rätt att

ta del i den efterlevande makens

bo.

3 § Till en ansökan om dödsbo-

förvaltare skall fogas en kopia

av bouppteckningen efter den

döde. Är bouppteckning inte

upprättad skall sökanden lämna

uppgift om varje dödsbodelägares namn och postadress samt, där testamentsexekutor är utsedd, om dennes och namn

postadress. I fall som avses i

2 § skall sökanden även lämna uppgift om namn och postadress beträffande varje arvinge och testamentstagare som med tillämpning av 3 kap. 4 § eller

38 Fötfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap. 1 § har närmast rätt att

ta del i den efterlevande makens

bo.

4 § Är testamentsexekutor en utsedd skall han förordnas till dödsboförvaltare, om det kan antas att han kommer att utföra uppdraget pá ett tillfredsställande sätt.

I övriga fall skall till döds-

boförvaltare förordnas advokat eller annan person med särskil-

da kvalifikationer för uppdrag-

Även juridisk får et. en person förordnas till dödsboförvaltare. Delägare får inte förordnas till dödsboförvaltare om inte särskilda skäl talar för det.

5 §

Om det behövs fär flera döds-

boförvaltare förordnas. Rätten får bestämma att förvaltningen skall delas mellan dem och skall

i ett sådant fall bestämma efter

vilka grunder delningen skall

ske.

Testamentsexekutor

6 § En testamentsexekutor skall, om inte annat följer av testamentet, i den utsträckning och pä det sätt som anges för dödsboförvaltare företa alla de atgärder som behövs för boets utredning och förvaltning. Han får också förrätta bodelning och

arvskife eller andelsbestäm-

Författningsförslag 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning. Vad som nu sagts gäller dock inte om någon annan har

förordnats som dödsboförvalt-

are. En testamentsexekutor som

inte är dödsboförvaltare skall i

den omfattning som gäller för delägare underrättas om boets förvaltning och fär i den utsträckning som gäller för delägare göra sin mening gällande.

Dödsboförvaltarens allmänna åligganden

7 § Dädsboförvaltaren skall bevaka rätten för dödsbodelägarna och andra som är beroende av utredningen. Han skall företa alla de åtgärder som behövs för boets utredning och

förvaltning och fär också besluta bodelning och

om arvskifte

eller andelsbestänzning enligt

vad som sägs i detta kapitel.

8 § Dödsboförvaltaren företräder dödsboet mot tredje samt man har rätt att tala och svara i mål som rör boet.

9 §

Räcker inte tillgångarna till

betalning av slmlderna skall dödsboförvaltaren försöka träffa uppgörelse med borgenärema. Om uppgörelse inte kan näs och delägarna inte fyller bristen, skall dädsboförvaltaren ansöka

40 Färfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om att dödsboet skall försättas i konkurs.

10 § Dödsboförvaltaren skall om det lämpligen kan ske inhämta delågamas mening i fråga om rättshandlingar som i avsevärd mån inverkar på delägamas behållning i boet samt beträf-

fande andra angelägenheter av vikt, såsom avyttring av fast

egendom eller tomträtt eller annan egendom som har särskilt värde för delägarna, avveckling av rörelse som den döde bedrivit eller uppgörelse med borgenärerna.

11 § Är dödsboförvaltare för-

flera

ordnade och är förvaltningen inte delad mellan dem gäller majoritetens mening i ett ärende. Finns ingen majoritet skall saken hänskjutas till rättens avgörande.

Medelsjörvaltning

12 §

Dödsboets egendom får inte

samrnanblandas med egendom som tillhör dödsboförvaltaren eller annan.

13 § Kontanter skall i den mån de inte behövs till betalning av löpande utgifter göras räntebärande genom att sättas in i bank.

Författningsfärslag 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 § Egendom får inte lämnas ut

förskottsvis till delägare i andra

fall än som avses i 18 kap. 5

om det inte kan ske utan men för annan vars rätt är beroende av utredningen.

15 § Dädsboförvaltaren skall lä-

pande bokföra in- och utbetal-

ningar.

Försäljning av egendom

16 § Dädsboförvaltaren får sälja dödsboets egendom Av 10 § framgår att delägar-

nas mening i vissa fall skall

inhämtas innan försäljning sker.

17 §

Beslutar dödsbofärvaltaren

att egendom skall säljas pä

ojfentlig auktion skall han på lämpligt sätt kungöra försäljningsvilücoren samt tid och plats

för auktionen.

18 §

Beslutar dädsboförvaltaren

att fast egendom eller tomträtt

skall säljas skall ett skriftligt

beslut tillställas delägarna.

Försäljningen fär inte genom-

föras förrän fristen som anges i

31 § löpt ut eller fdgan avgjorts av domstol genom beslut som har vunnit laga kraft.

42 Författningsgförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bodelning och arvskifte

19 § När dädsboförvaltaren har berett dödsboet för bodelning

eller arvskifie och delning kan

äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utredningen, skall han anmäla detta till delägarna. Det ankommer därefter på delägarna att själva besluta om bodelning eller arvskifte. När delägarna har

beslutat om bodelning eller

arvskijie skall de anmäla detta till förvaltaren.

20 § Kan delägarna inte komma överens, skall dädsboförvaltaren besluta om bodelning enligt reglerna i äktenskapsbalken och

om arvskifte enligt reglerna i

denna balk. I samband härmed skall han pröva sådana tvistiga frågor som är av betydelse för

bodelningen eller arvskifiet och

som inte är föremål för rättegång-

Om dödsboförvaltaren

anser det lämpligt får bodelning eller

arvskifie ske vid en förrättning. Han skall i ett sådant fall be-

stämma tid och plats för förrättningen samt kalla delägarna.

Vid arvskijie får dödsbofärvaltaren besluta att fördelningen

av egendomen i stället för att ske enligt 23 kap. 3 § första stycket skall ske genom lottdragning, auktion delägarna

Författningjörslag 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

emellan eller pá annat lämpligt sätt. Han får också besluta att egendomen i stället för att fördelas skall säljas enligt 16

21 § När delägarna har beslutat

om bodelning eller arvsktjie

skall dödsboförvaltaren lämna ut egendomen. Detsamma gäller

när en bodelning eller ett arv-

skijie som han själv har beslutat

om har vunnit laga kraft enligt

I föräldrabalken finns bestäm-

melser om skyldighet att hos bank inbetala pengar som tillkommer omyndig eller den för vilken god man eller förvaltare förordnats.

Andelsbestämning

22 § Om dädsbofärvaltare förordnats enligt 2 § skall han besluta

om andelsbestänming med

ledning av reglerna i äktenskapsbalken och denna balk. I samband härmed skall han pröva sådana tvistiga frågor som är av betydelse för andelsbestämningen och inte är som föremål för rättegång. Om dädsboförvaltaren anser det lämpligt får andelsbestäm-

ning ske vid en förrättning. Han

skall i ett sådant fall bestämma

tid och plats fär förrättningen

samt kalla den ejierlevande maken samt de berörda ar-

44 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vingarna eller testamentstagarna.

Redovisning m.m.

23 § Dödsboförvaltaren skall slutföra sitt uppdrag inom ett är

frdnförordnandet Är uppdraget

inte slutfört inom denna tid für han begära anstdnd hos rätten. I samband härmed skall han

redogöra för sin förvaltning av boet och uppge anledningen till att uppdraget inte slutförts.

Beviljas anstánd skall rätten bestämma ny tid inom viücen uppdraget skall sluyäras.

24 § När dödsboförvaltaren har slutfört sitt uppdrag eller fránträtt uppdraget utan att det blivit slutfört, skall han skrijiligen avge redovisning för sin förvaltning inför delägarna.

I redovisningen till delägarna

skall upptas saldo vid upp-

dragets början och slut samt gjorda in- och utbetalningar liksom en redogörelse för förvaltningen i övrigt.

Redovisningen skall tillställas

delägarna. Finns det delägare

som är underärig eller som har

förvaltare enligt 11 kap. 7 §

föräldraballcen skall ett exemplar lämnas till överförmyrtdaren.

Fullgör dödsboförvaltaren inte sin redovisningsskyldighet enligt denna paragraf kan rät-

Fötfattningsjförslag 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ten pä ansökan av delägare vid vite förelägga honom att full-

göra sin skyldighet.

Entledigande av dödsboförvaltare

25 § När en dödsboförvaltare har

slutfört sitt uppdrag skall han pá begäran entledigas rät-

av ten. Vill en dödsboförvaltare

frånträda sitt uppdrag dessjförin-

nan och visar han skäl till det

skall rätten entlediga honom. En dödsboförvaltare inte

som

är lämplig eller av annan sär-

skild orsak bör skiljas från uppdraget skall entledigas rätav ten, om det begärs av någon vars rätt är beroende av utredningen eller förhållandet blir känt på annat sätt. Är testamentsexelcutor fören

ordnad till dödsboförvaltare och

förklaras testamentet senare

ogiltigt skall rätten pá begäran

pröva om han ända bör vara förordnad.

26 § Ansöker samtliga delägare om att boet inte längre skall

förvaltas av dödsboförvaltare,

och är det inte ett sådant fall

som avses i 1 § första stycket

sjätte punkten, skall rätten

förordna därom och entlediga

dödsboförvaltaren, om det kan

ske utan fara för någon

vars rätt är beroende av utredning- Är testamentsexekutor en. en

46 F ötjattningøörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förordnad till dödsboförvaltare skall hans samtycke inhänztas.

27 § Om ett dödsbo försätts ikonkurs år förordnandet för dödsboförvaltaren förfallet.

28 §

Om en dödsboförvaltare dör

skall det utan dröjsmål anmälas hos rätten av den har hans som egendom i sin vård.

Arvode och ersättning

29 § Dödsboförvaltaren har rätt till skäligt arvode samt ersättning för sina kostnader av dödsboet. Finns det inte några tillgångar i boet år den på vars ansökan förordnandet meddelats skyldig betala. Är

att flera

betalningsskyldiga svarar de

solidariskt.

Skadestånd

30 § En dödsboförvaltare skall ersätta den skada som han uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat dödsboet eller någon vars rätt är beroende utredav ningen.

Skall flera dödsboförvaltare

ersätta samma skada svarar de solidariskt. Ersättningarna fördelas mellan de ansvariga e er vars och ens grad av vållande.

Författningsjförslag 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ansökan om rättens prövning och klander

31 §

En delägare som är missnöjd med ett beslut om försäljning

av jäst egendom eller tomträtt enligt 18 § får ansöka rätom tens prövning av beslutet senast

fyra veckor efter det att han delgivits detta. I annat fall är

rätten till prövning förlorad.

32 §

En delägare som är missnöjd med dödsboförvaltarens förvalt-

ning jür klandra den. Talan om klander skall väckas senast tre

månader efter det att delägaren

delgivits redovisningen som

avses i 24 Den som väckt klandertalan

är berättigad att av dödsboet

erhålla ersättning för rättegångskostnaden i den mån den täcks av vad som kommit boet till godo genom rättegången.

33 §

En delägare som är missnöjd med en bodelning eller ett

arvskifle som beslutats av döds-

boförvaltaren får klandra

bodelningen eller skiftet. Talan om klander skall väckas mot

övriga delägare senast fyra

veckor efter det att delägaren

delgivits bodelnings- eller skif-

teshandlingen.

Bestämmelserna om särskilda

rättsmedel i 58 och 59 kap. rättegångsbalken skall tillämpas

48 Fötfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i fråga om bodelning, arvskijie och artdelsbestämning görs

som

av dödsboförvaltare. Härvid skall det som sägs i 58 kap.

10 a och 13 och 59 kap. 5 § rättegángsbaücen om över-

klagande gälla klander av bodelning, arvskzj/te och andelsbe-

stämning.

34 §

En efterlevande

make eller en arvinge eller testamentstagare som avses i 2 §som är missnöjd

med en artdelsbestämning

som

beslutats av dödsboförvaltaren fär klandra andelsbestänzning-

en. Talan om klander skall väckas mot övriga omåttsom

tas av andelsbestämningen

senast bra veckor efter det att den efterlevande maken,

arvingen eller testamentstagaren

delgivits handlingen över

an-

delsbestämningen.

35 §

iakttas inte histema i 32-34

är rätten till klander förlorad. I mál om klander bodelav

ning, skijte eller andelsbestäm-

ning jür domstolen inhämta

yttrande av dödsboförvaltaren

och áterförvisa ärendet till honom.

36 § Frågan om rättens prövning enligt 31 § och talan enligt 33 och 34 skall väckas vid den

Författningsfärslag 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tingsrätt som har förordnat dödsboförvaltaren.

Bestämmelser om handlägg-

ning m.m.

Inhämtande av yttrande

37 § Innan rätten beslutar i ett ärende om förordnande eller

entledigande av dödsboförvaltare skall dödsbodelägarna

ges tillfälle att yttra sig det om kan ske utan betydande tidsförlust. Detsamma gäller arvingar och testamentstagare som avses i 2 § i ärenden avseende andels-

bestämning.

Ingen fär förordnas till dödsboförvaltare utan att ha samtyckt till det eller entledigas från sådant uppdrag utan att ha

getts tillfälle att yttra sig.

Interimistiskt beslut

38 § Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om förordnande eller entledigande av dödsboförvaltare fär rätten om det behövs meddela beslut för tiden till dess ärendet slut-

ligt avgörs. I ett sådant fall

gäller vad som sägs i 37 § andra stycket. Avser ärendet

entledigande av dödsboförval-

tare tillämpas nämnda bestämmelse dock endast om det kan

ske utan betydande tidsförlust.

50 Författningsjförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kattens beslut jür överklagas särskilt. Hovrättens beslut får inte överklagas.

39 § Kattens beslut i ett ärende enligt detta kapitel, utom beslut

enligt 26 och 31 §§, gäller

omedelbart även om beslutet

överklagas. Ett beslut enligt 11 § får inte överklagas.

Anmälan till rätten

40 § Om en juridisk person förordnats till dödsboförvaltare skall en anmälan om vem som utför

uppdraget utan dröjsmål ges in

till rätten.

Handläggningsregler för döds-

boförvaltaren

41 §

När en dödsboförvaltare beslutar om bodelning, arvskijte eller andelsbestämning skall han upprätta en handling som

han själv skall skriva under. I

handlingen skall anges vad

en

delägare som vill väcka talan

om klander har att iaktta.

Handlingen skall i original eller bestyrkt

kopia sd snart som

möjligt tillställas delägarna

eller, ifall som avses i 2 den efterlevande maken och ar-

vinganza eller testamentstagarna.

Färfattningvärslag 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42 § När en dädsboförvaltare skall tillställa en delägare eller annan en försändelse fär detta ske med brev till mottagarens senast kända postadress. Färsändelser enligt 18, 24 och 41 skall dock delges enligt bestämmelserna i delgivningslagen 1970:428.

Delegering

43 § Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt som inte är lagfarna domare skall få handlägga enkla ärenden enligt 1,2 och 25 §§.

20 kap.

Om bouppteckning och dödsboanmälan

Bouppteckning

1 §

Bouppteckning skall upprättas

senast tre månader efter döds-

fallet, om inte Skattemyn-

digheten efter ansökan bestäm-

mer ny tid med hänsyn till boets

beskafenhet eller av annan

särskild orsak.

I 15 § finns en bestämmelse

om undantag från skyldigheten att upprätta bouppteckning.

2 §

Bouppteckningen skall upprättas vid en förrättning.

52 F örfattningsjförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Dödsbodelägare som har

egendomen i sin vård, dödsboförvaltare eller testamentsexekutor skall bestämma tid och plats

för förrättningen samt utse två kunniga och trovärdiga gode

män att hålla den. Omhändertas inte egendomen av någon de av nu nämnda personerna ankommer det på annan som enligt 18 kap. 2 § har egendomen i sin vård att svara för att förrättning hålls.

3 §

lill förrättningen skall i god

tid kallas samtliga delägare,

den avlidnes efterlevande

make eller sambo även om han inte är delägare samt den som vid tiden förfärrättningen är närmast att ta arv

eller testamente i de fall lott i

kvarlåtenskapen skall uppbäras

först sedan annan arvinge eller universell testamentstagare har avlidit.

4 §

I bouppteckningen

skall anges

dagen för förrättningen, den dödes fullständiga

nanm, personnummer och hemvist, dädsdagen. namn och bostadsadress beträfatzde dem som skall ha

kallats till förrättningen,

vilka som varitnärvarande

vid förrättningen.

Författningsförslag 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

födelsedatum för underårig,

arvinges släktskap med

den döde samt

huruvida bröstarvinge till den döde är brästarvinge även

till efierlevande make.

Kan uppgift i visst hänseende inte lämnas, skall det anmärkas. Om någon som blivit kallad inte varit närvarande vid förrättningen, skall bevis om att han blivit kallad i tid fogas till

bouppteckningen.

5 §

Bouppteckningen skall inne-

hålla uppgiji om den dödes tillgångar och skulder på dödsdagen. Var den döde gift, skall båda makamas tillgångar och skulder antecknas och värderas varför sig. Hade makarna eller en av dem enskild egendom eller sådan rättighet enligt 10 som

kap. 3 § äktenskapsbalken inte skall ingå i bodelningen, skall

grunden för att egendomen skall

vara undantagen från bodel-

ningen och egendomens värde anges särskilt, om det inte på grund av förhållandena är obe-

hövligt. Den efterlevandes

enskilda egendom eller rättighet behöver dock inte antecknas. om det på grund av förhållan-

dena saknar betydelse.

Ejterlämnar den döde en sambo och hade någon av dem förvärvat bostad eller bohagför

54 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gemensamt begagnande, skall denna egendom antecknas och värderas särskilt, om den efterlevande sambon har begärt bodelning. Därvid skall anges egendomen tillhör. Även vem fordringar som är förenade med särskild förmånsrätt i egendo-

men eller av annan anledning är att hänföra till denna egen-

dom skall antecknas. Om den

efterlevande sambon eller den

avlidne sambons övriga dödsbodelägare begär att få täckning för annan skuld ur egendomen. skall sambons samtliga tillgångar och skulder antecknas och värderas.

6 §

Testamente eller äktenskapsförord skall tas i bouppteck-

ningen eller bifogas i bestyrkt kopia som bilaga. Bouppteckningen skall också innehålla uppgift om livförsäk-

ringar och tillgångar pd pen-

sionssparkonto enligt lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande som till följd

av att förmånstagare insatts inte ingår i kvarlâtenskapen.

7 §

Finns bland delägarna laglottsberättigad arvinge skall, om

delägare begär det, i bouppteckningen uppgift lämnas om gåva som arvinge eller hans avkomling fått av den döde,

Författningsförslag 55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gåva som den efterlevande

maken, dennes avkomling eller

universell testamentstagare fått av den döde och gåva som enligt 6 kap. skall avräknas som förskott och som arvinge fått av den efter-

levande makens gijtorättsgods.

Vad som sägs i första stycket gäller inte i fråga vanliga om gåvor vilkas värde inte står i missförhållande till givarens villkor.

8 § Den som vårdar egendomen eller i övrigt bäst känner till

boet skall såsom bouppgivare

lämna uppgifter om boet. Varje

delägare samt efterlevande

make eller sambo skall på anmaning lämna uppgifter till

bouppteckningen. Bouppgivaren skall på hand-

lingen teckna försäkran på heder och samvete att uppgifter-

na till bouppteckningen år

riktiga och att inga uppgifter avsiktligt har utelämnats. Bouppgivaren skall bekräfta sina uppgifter med ed, om talan om edgång förs av någon vars rätt kan bero därav eller av dödsbofärvaltare eller testaments-

exekutor. Samma skyldighet har dessutom dödsbodelägare samt

efterlevande make eller sambo

som inte har varit bouppgivare.

Även andra personer som har tagit befattning med boet kan åläggas att bekräfta uppgifterna

i bouppteckningen under ed.

56 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

De gode männen skall på handlingen intyga att allt har blivit riktigt antecknat och att

tillgångarna har värderats efter

bästa förstånd.

9 § Den som inte är närvarande

vid förrättningen får godkänna bouppteckningen eferåt. Ett

sådant godkännande skall ske

skriftligen.

10 §

Finns egendom på flera orter

får en särskild bouppteckning

upprättas på varje ort. I en av

bouppteckningama skall intas

en sammanfattning av boets

tillgångar och skulder. Vad som

sågs i 6 och 7 gäller endast

den bouppteckningen.

Handläggningen hos skatte-

myndigheten

11 § Bouppteckningen skall inom en månad ejier upprättandet ges in för registrering till den skattemyndighet som enligt lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt har att pröva frågan om uttagande av arvsskatt.

Finns det flera bouppteckningar

skall de ges samtidigt. Tiden

skall i ett sådant fall räknas

från det den sista bouppteckningen upprättades.

En bestyrkt kopia av bouppteckningen skall förvaras hos

Skattemyndigheten.

Författningsgförslag 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

Om en bouppteckning inte ges in i rätt tid får skattemyndig-

heten uyärda vitesföreläggarzde

om att bouppteclating skall ges

in inom viss tid. Tingsrätten

skall pä ansökan skattemyn-

av digheten förordna en lämplig person att förrätta bouppteckning. Sådant förordnande utgör inte hinder att vara god man

vid förrättningen. Om en bouppteclming inte är

upprättad enligt vad som föreskrivs i detta kapitel får regi-

strering av bouppteckningen

inte ske. Är

bouppteclmingen bristfällig fär skattemyndigheten utfärda vitesföreläggartde att

om bristen skall avhjälpas inom viss tid. Den som är skyldig att lämna

uppgift till bouppteckning får föreläggas att fullgöra sin skyl-

dighet vid vite.

13 § Om det bland den dödes till-

gångar finns fast egendom

som är taxerad som lantbruksenhet, skall skattemyndigheten under-

rätta den tillsynsmyndighet som

avses i 18 kap. 7 § andra stycket om dödvallet.

Tilläggsbouppteckning

14 §

Iilläggsbouppteckning skall

upprättas om

58 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

en ny tillgång eller skuld

blir känd efter det att boupp-

teckningen upprättats, annan felaktighet upptäcks

i bouppteckningen eller

efterlevande sambo efter

det att bouppteckningen har

upprättats framställer en sådan

begäran om skuldtäckrzing

som avses i 5 § tredje stycket fjärde meningen och sambons tillgångar och skulder inte tidigare har antecknats och värderats.

I fall som avses under punk-

tenta J och 2 skall tilläggs-

bouppteckning upprättas inom en månad från det att felaktig-

heten upptäcktes och i fall som

avses under punkten 3 inom tre månader från det att begäran frarrzställdes

Beträffande tilläggsboupp-

teckning gäller i övrigt vad som föreskrivs i detta kapitel om

bouppteckning.

Dödsboanmälan

15 § Förslår den dödes tillgångar eller, när han efterlämnar make, tillgångarna jämte hans andel i makens giftorättsgods

inte till annat än begravnings-

kostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet och

omfattar tillgångarna inte fast

egendom eller tomträtt, behöver

bouppteckning inte förrättas,

om dödsboanmälan görs till Skattemyndigheten av socialnämnden.

Författningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 § Dödsboanmälan skall vara sknjilig och innehålla uppgift om

den dödes fullständiga

namn, personnummer, hemvist och bostadsadress,

dödsdagen. intyg, utvisande att beträf-

fande tillgångarna föreligger fall som avses i 15 § samt

namn och bostadsadresser

beträffande dödsbodelågare,

om dessa uppgifter kan inhämtas utan betydande tidsförlust. Dödsboanmälan bör göras

inom två månader efter döds-

fallet. Den skall förvaras hos

skattenzyndigheten.

17 § Även dödsboanmälan om

gjorts skall bouppteckning

upprättas om det begärs av döds-

bodelägare eller annan vars rätt

kan bero därav och denne

ställer säkerhet för bouppteck-

ningskostnaden eller

om ny tillgång yppas och det därför inte längre föreligger

sådant fall som avses i 15

Bouppteckning skall upprättas senast tre månader ejter det att begäran därom gjordes och säkerhet ställdes eller den nya tillgången yppades. Om för-

längning av tiden för boupp-

teclmings upprättande gäller vad som sägs 1 §första stycket.

60 Färfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 kap.

1§5

Innan en månad har förflutit Iman en månad har förflutit

efter det att bouppteckning fär- efter det att bouppteckning har

rättades eller, om boet förvaltas upprättats eller, boet forom av boutredningsman, uppgörelse valtas dödsboförvaltare, av har träffats med samtliga borge- uppgörelse har träffats med

närer om betalningen av skul- samtliga borgenärer betal-

om derna får en skuld betalas ningen skulderna får en- av en

dast om det med fog kan antas skuld betalas endast det med

om

att betalningen inte är till skada fog kan antas att betalningen

för borgenärerna. inte är till skada för borgenärerna.

22 kap. 7§ Underlåter någon vad honom Underlåter någon vad som åligger med avseende á verk- åligger honom beträffande verkställande av ändamálsbestäm- ställande ändamålsbestämav melse, må talan därom föras melse, jür talan därom föras av av testators arvinge, vare sig han testators arvinge, vare sig han äger del i boet eller efter- äger del i boet eller inte, efterlevande make, arvinges avkom- levande make, arvinges avkomling eller universell testaments- ling eller universell testaments-

tagare, sd ock av boutrednings- tagare samt av dödsbofärvaltare

man eller testamentsexekutor. eller testamentsexekutor.

23 kap. Om arvskifte

1 §

Arvsktfte förrättas av arving-

ar och universella testamentstagare. Var den döde gift, skall först

bodelning förrättas enligt be-

stämmelserna i äktenskapsbalken. Efterlämnar den döde en sambo och begär denne bodel-

5 Senaste lydelse 1981:359.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning enligt lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem,

skall bodelningen förrättas

innan arvskifte

äger rum.

2 §

Mot någon delägares bestri-

dande skifie inte genomföras

innan bouppteckning har

upprättats och alla kända skulder har betalts eller medel till deras

betalning har ställts under sär-

skild vård eller uppgörelse har träffats som innebär att delägaren inte svarar för skulderna.

Skall legat eller ändamålsbe-

stämmelse fullgöras oskifiat

av

bo, får skzfle inte mot delägares

bestridande genomföras innan förordnandet har verkställts

eller delägaren har fitagits från att svara för dess fullgörande eller erforderlig egendom

har blivit ställd under särskild vård. i

Står boet under förvaltning

av

dödsboförvaltare eller testa-

mentsexekutor, får skifie inte

genomföras innan denne har anmält att utredningen har slutförts.

3 § Varje delägare skall vid

skiftet ha rätt att fä lott i varje

slag av egendom om det kan ske utan olägenhet eller onödig

uppdelning. Fordran på delägare skall tillski/tas denne så

långt hans lott förslår.

Har fastighet vid skiftet delats

så, att delägare fått skilda

an-

62 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

delar utan att villkor om utbrytning uppställts i den hand-

ling som enligt 4 § upprättas

över skijiet, innehar dessa delägare fastigheten med samäganderätt.

Innebär skijiet i annat fall än

som anges i andra stycket att

del av fastighet kommer i sär-

skild ägares hand, är skiftet

ogiltigt i den delen.

4 § Över arvskijiet skall upprättas en handling som skrivs under av delägarna.

5 §

I 19 kap. finns regler om arvskifte när dödsboförvaltare är

förordnad eller testamentsexelaltor utsedd.

24 kap. 6§ Förordnas om boets avträd- Förordnas det att boet skall

ande till förvaltning av boutred- överlämnas till förvaltning

av ningsman, är avtal om samman- dödsboförvaltare, är avtal om levnad i oskiftat bo förfallet. Ej sammanlevnad i oskiftat bo förmd sådant förordnande med- fallet. Sådant förordnande jür delas på ansökan av delägare. inte meddelas på ansökan av delägare.

Denna lag träder i kraft den... Har arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser

fortfarande tillämpas med följande undantag.

a De nya bestämmelserna i 3 kap. 6 och 12 skall tillämpas även

om den först avlidne maken har avlidit före ikraftträdandet.

b De nya bestämmelserna om efterlysning i 16 kap. skall tillämpas

även arvlâtaren har avlidit före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser om

Författningqförslag

gäller docki fråga ärenden kungörelse om om som upptagits av domstol före ikraftträdandet.

c De nya bestämmelserna om dödsboförvaltare skall tillämpas även

om arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller

dock i fråga dem före ikraftträdandet förordnats

om som som boutredningsman eller skiftesman. Dessa skall slutföra sitt uppdrag inom ett år från ikraftträdandet. Är uppdraget inte slutfört inom denna tid får anstånd begäras enligt den bestämmelsen i 19 kap. 23 nya

d De nya bestämmelserna i 20 kap. skall tillämpas även arvlåtaren

om avlidit före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om

ärenden där bouppteckningen eller dödsboanmälan inkommit

till domstol före ikraftträdandet. Detsamma gäller ärenden där

föreläggande eller

förordnande enligt 20 kap. 9 § utfärdats fore ikraftträdandet.

Om det i en lag eller annan författning hänvisas till bestämmelse

en som har ersatts bestämmelse i denna lag,

genom en tillämpas i stället

den nya bestämmelsen.

64 Färfattningsförslag

3 Förslag till

Lag 1998:0O om dödförklaring

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Är någon försvunnen, får han dödförklaras enligt bestämmelserna i denna lag, om inte dödsfallet kan fastställas enligt lagen 1987:269 om kriterier för bestämmande av människans död.

Förutsättningar för dödförklaring

2§ Är det den försvunne död, får han utrett att är dödförklaras omedelbart.

3 § Är det inte den försvunne död,

utrett att är men föreligger det med hänsyn till omständigheterna kring försvinnandet och vad som i övrigt

är känt en hög grad sannolikhet för att han är död, får frågan av om

dödförklaring tas upp tidigast ett år efter försvimiandet.

4 § I övriga fall får frågan dödförklaring tas tidigast fem år om upp efter försvimxandet.

Ansökan m.m.

5 § En ansökan om dödförklaring får göras den försvunnes make

av

eller sambo, arvinge eller rätt kan bero dödförklaringen.

annan vars av

Ansökan skall göras hos den skattemyndighet inom verksamhets-

vars område den försvunne är eller senast har varit folkbokförd. Finns inte

behörig skattemyndighet efter vad nu har sagts, tas ärendet

upp av

skattemyndigheten i Stockholms län. När det finns skäl till det får Skattemyndigheten självmant

ta upp en

fråga om dödförklaring.

Handläggningen

6 § Skattemyndigheten får inhämta yttrande från den försvunnes make

eller sambo och närmaste släktingar samt annan som kan antas ha uppgifter att lämna den försvunne. Yttrande får också inhämtas från om

Författningvörslag 65

polismyndigheten i den ort där den försvunne senast haft hemvist inom

landet.

7 § Beträffande fall i 3 och 4 skall

som avses Skattemyndigheten

utfärda ktmgörelse. Kungörelsen skall innehålla kallelse på den fören

svimne att anmäla sig hos Skattemyndigheten senast viss dag inte får

som sättas tidigare än sex månader därefter. Kungörelsen skall även innehålla

en uppmaning till var och en som kan lämna upplysning i ärendet

att

inom samma tid anmäla det hos skattemyndigheten.

Kungörelsen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och

ortstidning

samt spridas på annat lämpligt sätt.

Beslut om dödförklaring

8 § Är vad

som sägs i 2-7 uppfyllt skall Skattemyndigheten dödförklara den försvtmne. Skattemyndigheten skall i beslutet dödsdag.

ange en Som dödsdag skall den dag är den sannolika anses som mest dödsdagen eller, sådan dag inte går fastställa, om att sista dagen i den månad då den försvunne veterligen vid liv. Vid

senast var tillämpning av 4 § skall som dödsdag sista dagen i den månad då femårsfristen

anses gått till ända.

9 § Då tid enligt lag skall räknas från dödsfall skall vid

dödfcirklaring

tiden räknas från det beslutet laga kraft. vann

Återbäring

10 § Visar det sig att den dödförklarade lever, skall

senare var och en

som till följd av dödförklaringen tillträtt egendom återbära den. Samma

skall gälla, om det visar sig att den dödförklarade har dött på dag annan än den som angetts som dödsdag och därför har rätt till kvarannan

låtenskapen.

Har egendom skall återbäras överlåtits till denne som annan, är

återbäringsskyldig, om han inte i god tro då han förvärvade

var egendomen. När egendom återbärs, skall också avkastning utges för tiden efter det innehavaren ñck kännedom att ägde bättre rätt till egendomen om amian eller stämning delgavs honom. Utgörs egendomen skall ränta av pengar, betalas enligt 6 § räntelagen 1975:635. Har innehavaren haft nödvändig kostnad för egendomen, skall den ersättas. Även nyttig kostnad skall ersättas, om den uppkom innan innehavaren ñck sådan kännedom som nyss sagts eller delgavs stämning.

3 SOU 985/10

66 Färfattningqförslag

Överklagande

11 § Skattemyndighetens beslut dödförklaring får överklagas hos

om allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

Denna lag träder i kraft den då 25 kap. ärvdabalken skall

upphöra att gälla.

Bestämmelserna i 25 kap. ärvdabalken gäller dock i fråga ärenden

om

där ansökan om dödförklaring inkommit till domstol före ikraftträdandet.

Allmänna utgångspunkter... 67

l Allmänna

utgångspunkter för

utredningsuppdraget och dess

genomförande

1.1 De olika

frågorna

1.1.1 1988 års reform

Utredningens återstående uppdrag berör rad centrala arvsrättsliga en

frågor I förgrunden står uppgiften att utvärdera 1988 års ändringar i

arvsordningen, ändringar varigenom makes arvsrätt stärktes framför gemensamma bröstarvingars. I anslutning härtill uppmärksammas i

direktiven ett antal särskilda frågor antingen diskuterats i doktrinen som

eller behandlats i riksdagen ett resultat väckta riksdagsmotioner.

som av Det gäller framför allt regler rör särkullbarn, dvs. barn som som inte är makars eller andra fall där reformen aktualiserar frågor gemensamma, om vilka intressen som skall företräde när olika arvsrättsliga anspråk ges kolliderar: preskription vederlagsansprâk; förhållandet mellan av

efterlevande make och bröstarvinges laglottsanspråk; sekundo-

successorers och testamentstagares rätt i olika situationer.

En huvuduppgift är att undersöka intentionerna bakom 1988 års

om reform slagit igenom i verkligheten det sätt och som avsetts mot denna bakgrund föreslå de justeringar och ändringar kan som vara motiverade och i övrigt klargöra och undanröja tolkningsproblem som uppmärksammats under utredningsarbetet.

1Se utredningens direktiv, bilaga Utredningen har i delbetänkandet Bouppteckningar och arvsskatt SOU 1996:160 redovisat de frågor som angetts som förtursfrâgor.

68 Allmänna utgångspunkrer...

1.1.2 Boutredning, bodelning och arvskifte

En annan betydelsefull fråga för utredningen är att försöka förenkla och

effektivisera de nuvarande reglerna för dödsboutredning, bodelning och

arvskifte. Det gäller reglerna i såväl formellt materiellt hänseende som och också det nödvändiga samspelet mellan äktenskapsbalkens och ärvdabalkens regler bodelning. Även i denna del pekar direktiven på om ett antal frågor som uppmärksammats i doktrinen eller praxis. Uppdraget i denna del berör också frågan i vilken utsträckning om olika frågor skall avgöras domstol ärende eller bättre lämpar sig av som för avgörande i annan form. Ambitionen bör här så långt vara att möjligt föra icke tvistiga frågor bort från domstolarna. I det tidigare

betänkandet den framtida handläggningen bouppteckningar och

om av

skattläggning, som har beröring med frågor boutredning har

om m.m. , utredningen också i detta syfte lämnat förslag bereds i Regesom nu ringskansliet.

1.1.3 Dödförklaring

En särskild fråga för utredningen är den översyn reglerna av om

dödförlclaring i 25 kap. ärvdabalken som aktualiserats bl.a.

genom Estoniakatastrofen i september 1994. Katastrofen blottlade antal ett

tillämpningsfall som framför allt gäller relationen mellan ärvdabalken och de regler i folkbokföringslagen 1991:481 behandlar

som avregistrering av avlidna. Frågor beviskrav vid bortovaro och de om

tidsfrister som bör gälla, liksom formerna för handläggningen, står i

förgrunden när det gäller denna del av uppdraget.

1.1.4 Övrigt

Även frågor förskott om på arv och jäv för testamentsvittnen nämns särskilt i direktiven. Härutöver har utredningen ett allmänt mandat att

överväga och lämna förslag inom ärvdabalkens område, utan att rubba

de grundläggande reglerna arvsordningen, göra språklig om samt att en och redaktionell översyn balken. av

Allmänna utgångspunkter... 69

1.2 Principiella utgångspunkter

Den nuvarande ärvdabalken kom till år 1958 och ersatte fyra särskilda

lagar om arv, testamente samt boutredning och arvskifte Arbetet med

att sammanföra dessa lagar till balk hade påbörjats vid tiden för andra en världskriget. De arvsrättsliga frågorna utgör tillsammans med reglerna

om äktenskap och barn, dvs. relationerna mellan makar mellan

resp. föräldrar och barn, de mest centrala delarna familjerätten. av De

speglar, med den nödvändiga eftersläpning ligger i lagstiftningens

som natur, på olika sätt samhällets kulturella, ekonomiska och sociala

värderingar. Inte sällan föregås förändringar omfattande diskussioner

av

som blottlägger grundläggande skillnader i på familjen, föräldrar

synen

och barn eller relationen mellan enskilda och familj, å sidan, och det

ena allmänna, å den andra. Hur långt de arvsrättsliga blodsbanden skall

tillåtas att utsträckas, utan att det allmännas rätt Allmänna genom arvsfonden skall ges företräde och större legitimitet, är exempel på en fråga där meningarna alltjämt kan i sär I vårt grannland Norge förs

en diskussion om laglottsreglerna överhuvudtaget skall bevaras Frågan

har diskuterats också i vårt land

2 Se Ärvdabalkssakkunnigas förslag Ärvdabalk SOU 1954:6

och prop. 1958:144 och 1958 B 23.

3 I en motion 1989/90:L413 har rests krav på att kusiner skall arvsrätt. ges Bifall har avstyrkts huvudsakligen med den motiveringen frågan saknar att praktisk betydelse och att Allmänna arvsfonden har möjlighet i sin att tur avstå arv till förmån för kusin till arvlâtaren bet. 1989/90:LU23 34. en s. Senare motioner l996/97:L404 och L417 samt 1997/98:L403 och L406 har avslagits på samma grunder.

4 Ämnet förekom vid det 34. nordiska juristmötet i Stockholm år 1996 under rubriken "Bör reglerna laglott tvangsarv och formkrav vid dödsom rättshandlingar bevaras"

5 Familjelagssakkunniga föreslog i sitt betänkande Äktenskapsbalk

SOU 1981:85 att rätten till laglott skulle avskaffas. Det främsta skälet till de sakkunnigas förslag att det skulle kunna bidra till stärka den var att efterlevande makens ställning. Departementschefen ansåg emellertid att reglerna laglott borde om behållas. Ett slopande av laglotten skulle, menade han, kunna göra det möjligt för arvlåtaren att genom testamentariska förordnanden vissa bröstgynna arvingar framför andra. Han uttalade vidare att det fanns risk för det en att skulle missgynna särskilt sådana barn till arvlåtaren som inte är barn även till

70 Allmänna utgångspunkter...

Den senare frågan speglar spänningen mellan rätten för den enskilde att under livstiden förfoga över sin egendom med bindande verkan också för de efterkommande och deras i sin eller mindre berättigade tur mer förväntningar att en gång med äganderätt få förfoga över egendomen. Arvsrättens centrala betydelse for egendomsöverföring och koppling till

skilda samhällssystem illustreras inte bara i den gradvisa individuali-

sering av arvsrätten från ättens rätt särskilt när det gäller fast en egendom° till den enskildes utan också i det förhållandet vissa att socialistiska system över huvud taget inte erkänt någon arvsrätt till fast

egendom

Frågor om kön och börd har naturligen alltid varit centrala för arvsrätten. Vid ärvdabalkens ikraftträdande hade dotters rätt till lika arv med son fullt ut erkänts bara i drygt tre generationer, medan skillnaden mellan "äkta" och "oäkta" barn upphävdes så för generation sent som en sedan Inseminationstekniken har, liksom tidigare adoption, krävt

arvlåtarens efterlevande make. Departementschefen pekade också på att intresset nordisk rättslikhet beträffande laglottsreglerna talade av mot att

laglottsinstitutet avskaffades se 1986/ 87:1 78 ff..

prop. s.

I motion 1996/97:L417 m yrkades att rätten till laglott avskaffas.

Lagutskottet avstyrkte bifall till motionen på i huvudsak den grunden att laglottsskyddet särskilt för särkullbam fortfarande har betydelse. Ett avskaffande av laglottsinstitutet skulle, menade utskottet, innebära att fältet lämnades fritt för makar att helt utesluta särkullbarn från arvsrätt. En sådan ordning framstod enligt utskottet inte tillfredsställande. Se vidare som om laglott i avsnitt 4.4.2.

5 Förbudet mot att instifta ñdeikommiss, dvs. föreskriva äganderätt och förvaltning fast egendom generationerna, uppfattas knappast i dag av genom som kontroversiellt ett tvisteämne när tanken först väcktes. År 1810 men var upphävdes rätten att stifta nya fideikommiss och frågan om en avveckling av de bestående väcktes år 1914. Först âr 1963 tillkom lagen om avveckling av ñdeikommiss. Se 1963:5 29 och 72 ff. prop. s.

7I Sovjetunionen omfattade arvsrätten inte fast egendom, då denna ansågs som nationalegendom.

8 Från landskapslagarna till år 1845 ärvde på landsbygden dubbelt son mot

dotter. I städerna har jämställdhet i detta hänseende rått sedan medeltiden se

Inger, Svensk rättshistoria, Lund 1980. Full arvsrätt för barn födda utom äktenskap har gällt sedan den 1 januari 1970. Adoptivbarn likställdes genom ärvdabalken år 1958 med barn inom äktenskap.

Allmänna utgångspunkter...

klarlägganden arvsrätten I dagens diskussion står den inte helt om

okontroversiella frågan reglerna partnerskap skall utvidgas till

om om att också gälla rätt för registrerade partner att adoptera, och därigenom

aktualiseras också frågor arvsrätt for barn där adoptivföräldrarna

om är av samma kön.

Utvecklingen av arvsrätten illustrerar alltså påtagligt förändringar på

skilda områden, som inte sällan tillkommit under omfattande politisk

strid. I stället för att utgöra sammanställning någorlunda enkla och en av

allmänt accepterade principer utgör den nuvarande arvsrätten därför

en

blandning av olika principer är produkt sin tid och sina

som envar en av

kulturella, sociala och ekonomiska värderingar. Föreställningar vad

om som är "rättvist" speglar inte bara kunskaper eller frånvaron av

kunskaper om regelsystemet utan också betraktarens grundläggande

var

värderingar eller intressen kan ñnnas. Det gäller inte bara frågor

om vem som skall vika i ett givet fall vid konflikt mellan exempelvis

arvingar i olika arvsklasser, utan också på vad ägaren, arvlåtaren, synen kan få tillåta sig under livstiden. Det gäller inte minst förhållandet

mellan det civilrättsliga systemet och de statliga anspråk på olika

som

sätt kommer till uttryck i skattelagstiftningen." Inte sällan får dis-

positioner som exempelvis makar företar inter vivos för söka påverka att

arvs- och kapitalbeskattning konsekvenser, rättshandlingarna bedöms

om

som giltiga, för framtida arvingar på ett sätt kanske inte alltid varit

som avsedda eller medvetna. Motsvarande gäller naturliga en arvtagares önskan att s.k. arvsavstående institut genom - ett som helt utvecklats

inom ramen för arvsskattetillämpningen söka minska arvsskatten. Att

avståendet också innebär att egendomen reellt skall

vara undandragen

9 Barn som fötts inom äktenskap eller samboförhállande s.k. genom givarinsemination, dvs. där donator är än make eller sambo, har annan arvsrätt efter maken eller sambon fader. Se 1 kap. 6 § FB prop. som 1984/85:2.

1° Lagen 1994:1117 om registrerat partnerskap infördes på riksdagens initiativ med giltighet fr.o.m den 1 jan. 1995 och innebär reglerna i 3 - att kap. ÄB makar blir tillämpliga om på två personer av samma kön. Möjlighet för registrerade partner att adoptera finns dock inte.

Se Lex. artikeln Civilrätt och arvsskatt Per Sjöblom i Svensk Juristav tidning 1990 s. 216 ff.

z För en beskrivning av detta institut, Bratt m.fl. Skatt på och skatt se arv , på gåva, t.o.m. Supplement 20, januari 1998.

72 Allmänna utgångspunkter...

den avståendes möjligheter att förfoga över den och i stället, när det

gäller underåriga barn, i vissa fall förvaltas under överförmyndarens

kontroll är en ibland för de inblandade något överraskande insikt; önskan att både ha kakan och äta den må naturlig bör upp vara men knappast vara möjlig, vare sig i arvsrättsliga sammanhang eller annars.

Lika lite som en ägare principiellt bör förhindrad lagligen

vara att förfoga över sin egendom till förfång för blivande bör han arvtagare, eller hon förstås kunna hindras att inom göra skatterättsligt samma ram betingade dispositioner. Regelsystemet bör i ett demokratiskt rättssamhälle vårt givetvis som vara i samklang med de värderingar som omfattas av de flesta. Här visar

arvsrätten med sina månghundraåriga rötter behovet kontinuitet,

av

samtidigt som reformprocesseni samhället i stort också måste få sina genombrytningar i vad som av många uppfattas rätt eller rättvist.

som Det är nog ingen överdrift att påstå att just på arvsrättens områden äldre

föreställningar om vad som bör vara gällande rätt uppvisar påtaglig

en seghet; 1988 års reform också huvudsakligen ett på hur var svar många makar genom inbördes testamente med sekundosuccessionsförordnande valt att uppskjuta bröstarvingarnas till förmån för den arv efterlevande maken. Ambitionen lagstiftning ersätta vad att genom som genom rättshandlingar kan åstadkommas av dem har kunskaper eller som resurser är lowärd men får inte undanskymma de viktiga principerna om äganderätt, partsautonomi och avtalsfrihet, principer är bärande som element i en marknadsekonomi vår. som

Respekten för rättshandlingar mellan jämställda makar och för den

enskilde arvlåtarens rätt att också eventuella arvingars bekostnad

förfoga över sin egendom bör vara en bärande princip vid utformningen

av arvsreglerna. På motsvarande sätt bör de skattemässiga reglerna, även

om de är normerande för den enskildes handlande på kortare eller längre

sikt, inte principiellt vara överordnade arvsrätten och därmed förbundna civilrättsliga regler.

Att makar genom arvsplanering förfogar över sina barns rätt i kommande dödsbon är alltså inte något bör principiellt otillåtet som ses som

eller tveksamt. Tillämpningen civilrätten på ärvdabalkens område bör

av

självfallet inte heller styras de skatterättsliga konsekvenserna, oavsett

av om de är till den enskildes för- eller nackdel. I den mån handlandet

styrts av felaktiga föreställningar gällande rätt bör de i första hand

om undanröjas genom information och bättre rådgivning, inte att genom reglerna ändras. En annan viktig utgångspunkt för arbetet har varit att inte i onödan

föreslå förändringar får konsekvenser på andra viktiga civilrättsliga

som områden. Det gäller i första hand reglerna bodelning och makars om

Allmänna utgångspunkter... 73

egendom i äktenskap omfattar också de försäkringsrättsliga

men

regler som på olika sätt gör sig gällande vid bodelning och arvskifte.

Giftorättsinstitutet är nära kopplat till frågan makes arvsrätt, om men utredningen har inte sett det sin uppgift att göra genomlysning som en av de arvsrättsliga reglerna utifrån de överväganden som styrt ut-

formningen av de nuvarande reglerna makars egendomsförhållanden

om i äktenskap. Endast de fall sambandet är nödvändigt för tillämpning en av de arvsrättsliga reglerna har utredningen behandlat äktenskapsbalken

eller det försäkringsrättsliga området närmare. På motsvarande sätt har

utredningen avstått från att föreslå ändringar i de arvsskatterättsliga reglerna, regler som f.ö. övervägs i Regeringskansliet. nu I utredningens uppdrag har som nämnts inte ingått att föreslå några ändringar i nuvarande grundläggande regler för arvsordningen. Det står

dock klart att de frågor och tillämpningsproblem aktualiserades

som genom 1988 års reform i grunden berör frågan institutet efterarv om som sådant, liksom de spänningar mellan arvsregler och testationsfrihet som reglerna om laglott ger upphov till. Utredningen vill inte underlåta att framhålla att det i ljuset b1.a. rättsutvecklingen i Norden och - av inom EU kan ñmias skäl till en fördjupad diskussion såväl institutet - om efterarv som laglott. Avsevärda förenklingar skulle stå att vinna med en ordning där såväl uppskjuten obligatorisk arvsrätt, dvs. oberoende som av testamentariska förordnanden, helt utmönstrades arvsordningen. ur

Berättigade skyddsintressen för barn och make kan utformas utan att

man bibehåller nuvarande ättesamhället grundade institut. Vid överväganden av i vilken omfattning ärenden skall föras bort från domstol har utredningen, liksom i sitt delbetänkande, redan nämnts som

vägletts av en ambition att låta icke tvistiga frågor handläggas

av annan

än domstol i så stor.utsträckning möjligt. Detta får betydelse

som

särskilt vid behandlingen frågor boutredning, bodelning och

av om

arvskifte samt dödförklaring.

13Se 7-12 kap. ÄktB prop. 1986/87:1.

4 Försäkringslagstifmingen har nyligen varit föremål för utredning. Se Personñrsäkringslag SOU 1986:56 och Skadeförsäkiingslag SOU 1989: 88 samt promemorian Ny försäkringsavtalslag Ds 1993:39. Förslagen har ännu inte lett till lagstiftning.

15Detta synsätt präglar inte bara utredningens direktiv utan också direktiven till den parlamentariska domstolsorganisatoriska översynen dir. 1995:102, 1997:50 och 1998:22 som nyligen lämnat sitt betänkande Domaren och Beredningsorganisationen utbildning och arbetsfördelning SOU 1998:88. -

74 Allmänna utgångspunkter...

Slutligen, när det gäller den allmänna översynen ärvdabalken, av också i språkligt och redaktionellt hänseende, har utredningens ut-

gångspunkt varit att huvudsakligen föreslå förändringar enbart när det

varit en följd av sakliga ändringar på ett visst område. Eftersom de

sakliga ändringarna omfattar färre än hälften balkens kapitel, 10

av av 25, har någon allmän omredigering av hela balken inte gjorts. En sådan omredigering skulle riskera att försvåra tillämpningen snarare genom att

förrycka hänvisningar m.m.

1.3 Gjorda

undersökningar

För att bredda underlaget för bedömningen utfallet 1988 års av av reform har utredningen, närmare framgår avsnitt 2.4, genomfört som av

en undersökning bland ett urval personer och organisationer med nära anknytning till området. Utredningen har övervägt att därutöver göra

en mera omfattande rättssociologiskt betingad studie för att klarlägga i vilken utsträckning reformen mot de behov motivera svarar som angetts

den och hur tillämpningen för närvarande uppfattas bland allmänheten. Med tanke på det tämligen entydiga resultat den begränsade

som

undersökningen gett har utredningen inte ansett det motiverat med några

mera omfattande ytterligare studier. Sådana skulle för Övrigt inte bara göra att utredningsarbetet drog ut på tiden utan också föranleda omotiverat höga kostnader.

Genom Europarådet har utredningen kunnat samla in omfattande

ett komparativt material reglerna motsvarande område i övriga om Europa. Ett urval av detta material finns redovisat i avsnitt 2.3. Slutsatsen är att reglerna makes arvsrätt i Sverige inte har någon om direkt motsvarighet i övriga Europa reformarbetet i bl.a. men att Frankrike går i det svenska systemets riktning. En generell svårighet vid en komparativ analys är det beroende mellan de arvsrättsliga reglerna och de allmänna reglerna makars egendom i äktenskap alla om som system uppvisar. Det materiella utfallet kan bli detsamma, även om avgränsningen mellan exempelvis giftorätt, enskild egendom och arvsrätt är helt olika.

I utredningens uppdrag ingår vidare att undersöka hur boutrednings-

arbetet bedrivs i dag. Utredningen har därför genomfört undersökning en

16Materialet finns i sin helhet tillgängligt i utredningens arkiverade handlingar.

Allmänna utgángspunlder... 75

bland samma och organisationer deltagit i grupp av personer som utvärderingen av 1988 års reform, avsnitt 6.4. se

1.4 Metod och

redovisning

Huvuddelen av de frågor utredningen haft överväga rör tolkning

som att

och tillämpning av bestämmelser med anknytning till 1988 års reform.

Som framgår av direktiven har rad frågor gjorts till föremål för en en intensiv debatt i doktrinen. Särskilt de närmaste åren efter reformens

införande var diskussionsviljan hos mindre krets påtaglig. En del

en av

de tolkningsfrågor föranlett diskussion har fått sitt

som svar genom avgörandeni Högsta domstolen. Också Högsta domstolen har fått kritik

för sin tolkning. I standardkommentaren till ärvdabalken förekommer

också en omfattande diskussion tolkningen skilda frågor med om av

anknytning till reformen. Utredningen har valt att i de avsnitt där de skilda frågorna redovisas ge en tämligen omfattande redovisning av de olika ståndpunkterna,

liksom av relevanta domstolsavgöranden, bl.a. for illustrera att

komplexiteten i den rättsliga diskursen. Utredningen

har inte sett som

sin uppgift att avkunna dom över de olika tolkningsforslagen eller

att

vara allmän smakdomare i debatten. Dels har frågorna

genom senare

17De mera betydande deltagarna utgjordes f.d. justitierådet Gösta Walin, av en nestor på området, numera professor emeritus Anders Agell och numera generaldirektören och chefen för Säkerhetspolisen Anders Eriksson, som var

den som i sin egenskap departementsrâd i Justitiedepartementet hade

av ett särskilt ansvar för reformen. Se också bilaga

s NJA 1993 s. 145. Enligt ett inbördes testamente skulle efterlevande make erhålla den andres kvarlåtenskap med full äganderätt. Den först avlidne makens arvingar ansågs inte ha någon rätt till den sist avlidne makens kvarlåtenskap enligt 3 kap. 8 § ÄB, se avsnitt 2.11. NJA 1995 s. 303. När efterlevande make har erhållit egendom med fri förfoganderätt har begränsning makes testationsrätt gälla endast av ansetts med avseende på en ideell andel behållningen och inte i fråga bestämd av om egendom, se avsnitt 2.8.

19Höglund, Ny arvsrätt ñr efterlevande make, Juridisk Tidskrift 1995-96 nr 4 s. 989, se avsnitt 2.8. Agell, Makama Karlssons testamente, Rättsfall att minnas, i Festskrift till Jan Hellner, 1997, avsnitt 2.10. se

mwalin, Kommentar till Ärvdabalken, Del

uppl., 1993.

76 Allmänna utgångspunkter...

domstolsavgöranden av Högsta domstolen getts ett auktoritativt svar, dels har debatten av andra skäl mindre relevans. I del fall kan numera en inläggen vid tiden för reformens genomförande också ha varit mera präglade av en allmän motvilja mot reformen sådan, motvilja som en som tiden efterhand omvandlat till tyst resignation. I de fallen är en dock inläggen värdefulla bidrag till den rättshistoriska belysningen av reformen. Utredningen har i stället sett sin uppgift att mot bakgrund som

av de allmänna principer redovisats och de slutsatser

som ovan om reformens värde som följer nedan undanröja de tolknings- och tillämpningssvárigheter som alltjämt kan kvarstå. Utan den fond dissom kussionen utgör blir dock inte utredningens ställningstaganden full-

ständiga.

I betänkandet redovisas frågor med anknytning till 1988 års

reform avsnitt 2, förskott pá arv avsnitt 3, särkullbams skydd avsnitt 4, restamentvitmeqñágor avsnitt 5, boutredning, bodelning och arvskijie avsnitt 6 samt dödförklaringsinstitutet avsnitt 7. Vissa övriga frågor

redovisas i avsnitt

I avsnitt 9 lämnas sedvanlig författningskommentar till de olika

ändringsförslagen. Slutligen berörs kostnadsefekter förslagen i

av avsnitt 10.

2 Såvitt år bekant finns motsvarande sammanställning över reformens råttspolitiska diskurs inte heller redovisad någon annanstans. Förhoppningsvis kan redovisningen av doktrinens olika ställningstaganden och praxis också utgöra en kompilation för framtida forskning på omrâdet.

22Utredningen har övervägt att i linje med kontinentaleuropeisk en mera lagstiftningsmetod avstå från att lämna den sedvanliga motivutfyllnaden i en specialmotivering men funnit att tiden inte år att på ett så centralt mogen civilrättsligt område som arvsrätten överge gammal svensk lagstiftningsen tradition.

Om makes arvsrätt... 77

2 Om makes arvsrätt och om efterarv

vid dennes död

2.1 Inledning

Som framgått är ett av utredningens huvuduppdrag att utvärdera 1988 års reform när det gäller makes arvsrätt. Bakgrunden till denna reform, liksom gällande rätt på området, beskrivs i avsnitt 2.2. Utredningen har inhämtat upplysningar motsvarande regler i om ett antal med Sverige jämförbara länder, samtliga utom Norge medlemmar

i EU. Arvsrätten tillhör inte de områden inom Europeiska Unionen

som

är föremål för en mera systematisk harmonisering, den ökade

men rörligheten mellan medlemsländerna gör att det finns skäl i ökad att ut-

sträckning också beakta rättsutvecklingen där avsnitt 2.3.

I avsnitt 2.4 redovisas resultatet utredningens

av utvärdering av

reformen. Därefter behandlas i skilda avsnitt de olika frågor närmare som uppmärksammats i doktrin och praxis och till vilka bl.a. direktiven refererar. De frågor tas är som upp

0 bodelning eller andelsbestämning när efterlevande make ärver avsnitt

2.5,

O jämkning vid bodelning avsnitt 2.6,

0 basbeloppsregeln avsnitt 2.7,

0 efterlevande makes testationsrätt avsnitt 2.8,

0 återbäring av gåva och förkovran avsnitt 2.9,

0 tolkning av begreppet "full äganderätt" i inbördes

testamenten avsnitt 2.10 och

0 arvingar endast ena makens sida avsnitt 2.11.

78 Om makes arvsrätt...

2.2 Gällande rätt

2.2.1 1988 års reform

Den l januari 1988 ändrades reglerna arvsordningen på antal om ett

viktiga punkter. Ändringarna hade samband med den äktenskaps-

nya

balken som trädde i kraft samtidigt och led i familjerätts-

var ett en

reform med rötter i slutet 60-talet och 70-talets början. Syftet med

av

ändringarna i ärvdabalken var att främja och stärka den efterlevande makens ställning vid den andre makens död.

Den viktigaste ändringen i ärvdabaücen gällde makes arvsrätt. Före

1988 ärs ändringar saknade make arvsrätt det fanns bröstarvingar.

om Dessa hade alltså företräde. Om arvlåtaren inte efterlämnade några

bröstarvingar, hade make dock arvsrätt före arvingarna i andra och

tredje arvsklasserna, dvs. föräldrar och deras avkomlingar far- och resp. morföräldrar och deras barn. Arvingarna i andra arvsldassen hade emellertid rätt till efterarv.

Att bröstarvingarna tidigare hade bäst arvsrätt förklaras historiska

av och kulturella skäl. Släktens eller ättens rätt till framför allt fast

egendom markerades genom bröstarvingarnas arvsrätt. Den legala

arvsrätten hade också ursprtmgligen i germansk rättstradition företräde

framför testationsrätten, insteg romersk rätt Bröst-

som vann genom arvingarnas arvsrätt hade vidare social funktion, nämligen en att trygga

avkomlingarnas ekonomiska förhållanden. I takt med att sociala och ekonomiska reformer och allmämia trygghetssystem genomfördes

minskade emellertid arvets sociala och ekonomiska

betydelse för bröstarvingarna. I stället framträdde de negativa verkningarna

av att

bröstarvinge hade arvsrätt framför make. Makarnas bo splittrades

genom

arvfallet, om och när bröstarvingarna krävde sina arvslotter. Ofta

att

tvingades efterlevande maken då att flytta från bostaden, avstå från möbler och andra tillhörigheter eller att skaffa fram kontanter för

att lösa ut arvingarna. I de flesta fall kom alltså

arvet att betyda föga för barnens ñrsörjning, medan det för den efterlevande föräldrarna

av

visade sig ha stor betydelse att få sitta i "orubbat bo". Genom inbördes

testamente med sekundosucoessionsförordnande ktmde makar säkerställa

1 Se Familjelagssaklcunnigas

huvudbetänlcande Äktenskapsbalk SOU

1981:85 och prop. l986/87:1.

2 Se Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken III, Förslag till

lag om testamente m.m. SOU 1929:22 29 ff. s.

Om makes arvsrätt... 79

att bröstarvingarnas möjlighet att splittra boet efter den först avlidne

minskade. Dessa hade dock alltid rätt att sin laglott, dvs. hälften ut av arvslotten, oavsett vad det inbördes testamentet föreskrev i denna del.

Mot bakgrund av denna utveckling och då lagstifitaren också antog att

det i regel känns naturligt för gemensamma bröstarvingar att avvakta båda föräldrarnas död, innan arvet efter dem fördelas, infördes år 1988 en arvsrätt för make framför de gemensamma bröistarvingarna. Bröstarvingarna har alltså enbart rätt till efterarv, när den efternumera levande maken i sin tur dör. Situationen blir alltså densamma vid som de vanliga inbördes testamentena, dock får också bröstarvinges laglottsanspråk alltid stå tillbaka och bröstarvingar får också i detta hänseende awakta den efterlevandes bortgång. Genom reformen accentuerades också effekterna av hur inbördes testamenten formuleras

beträffande den efterlevandes rätt: Valet uttrycket "fri förfoganderätt"

av

eller "full äganderätt" kan få stor betydelse vid den efterlevandes död,

ett förhållande som inte alltid står klart för de berörda vid tiden för testamentets upprättande. För särkullbarn, dvs. dem är bröstsom arvingar efter enbart den avlidne maken, gäller särskilda bestämmelser. De har rätt att ut sitt vid avsaknad testamente inte enbart arv - av begränsat till laglott efter den avlidne föräldern omedelbart. - En annan nyhet i reformen var att den s.k. basbeloppsregeln tidigare som var en bodelningsregel i 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken gjordes om till en arvsregel och fördes över till ärvdabalken. Regeln innebär att

den efterlevande alltid är garanterad viss i basbelopp uttryckt

en

minimidel kvarlåtenskapen. Ytterligare ändring det vid

av en var att om den efterlevande makens död finns arvingar enbart efter den först

avlidne maken, ärver dessa hela boet i stället för som tidigare sekundo-

successionsbestämmelse föreskrev endast halva boet. Denna regel stärkte

sekundosuccessorernas ställning i förhållande till Allmänna arvsfonden,

som träder till om arvingar i övrigt och testamente saknas.

I äktenskapsballcen infördes särskild jämkningsregel vid bodelning

en med anledning av en makes död till förmån för den efterlevande maken.

Enligt denna regel i 12 kap. 2 § ÄktB har den efterlevande maken rätt

att bestämma att vardera sidan sin andel vid bodelningen skall som behålla sin egendom. I det följande beskrivs närmare de gällande arvsreglerna i 2 och 3

kap. ÄB 2.2.2-2.2.3

avsnitt och jämkningsregeln i 12 kap. 2 § ÄktB avsnitt 2.2.4.

80 Om makes arvsrätt...

2.2.2 Släktingars arvsrätt

I 2 kap. ÄB finns reglerna om släktingars rätt till arv. Om inte den avlidne efterlämnar make gäller dessa bestämmelser till en om rätten arv efter den avlidne. I svensk arvsrätt har de närmaste släktingarna till avliden placerats en i tre arvsklasser. Första arvsklassen utgörs den avlidnes bröstav

arvingar, dvs. bam och deras avkomlingar 2 kap. 1 § ÄB. Så länge det

finns någon arvinge i första arvsklassen vid liv arvlåtaren som var när avled är arvingarna i andra och tredje arvsklasserna uteslutna från arv. Finns ingen i första arvsklassen ärver arvingarna i andra arvsklassen. Denna arvsklass utgörs enligt 2 kap. 2 § ÄB den avlidnes föräldrar av och deras avkomlingar. Finns inte heller någon i andra arvsklassen gär till arvingarna arvet i tredje arvsklassen, vilken utgörs den avlidnes far- och morföräldrar av och deras barn, 2 kap. 3 §

Andra släktingar än vad sagts har enligt 2 kap. 4 § ÄB inte rätt till

nu arv. Det innebär alltså att kusiner inte har arvsrätt. Om det inte finns någon arvinge i någon av de tre arvsklasserna går arvet i stället till Allmänna arvsfonden 5 kap. 1 § ÄB.

2.2.3 Makes arvsrätt och efterarvsrätt vid dennes död

Makes arvsrätt

I 3 kap. l § första stycket första ÄB meningen föreskrivs att om arvlåtaren var gift skall kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Make ärver alltså framför bröstarvingar. Först när den efterlevande maken i sin tur avlider har bröstarvingarna rätt till efter den först

arv avlidne, s.k. efterarv. De kan heller inte kräva att ut sin laglott vid den först avlidnes död. Laglotten är hälften arvslotten och kan inte av sättas åt sidan av testamente. Den efterlevande maken ärver egendomen med full äganderätt det om

bara finns arvingar till den avlidne maken i tredje arvsklassen. Dessa har då ingen rätt till arvlåtarens kvarlåtenskap.

Finns det däremot arvingar i första eller andra arvsldassen, dvs.

bröstarvingar eller föräldrar och deras avkomlingar, tillfaller kvarlåten-

skapen den efterlevande endast med fri förfoganderätt. Detta innebär att den efterlevande maken inte får bestämma över egendomen genom testamente, 3 kap. 2 § första stycket andra meningen

Om makes 81 arvsrätt...

När en efterlevande make är dödsbodelägare han, ensam anses åtminstone när det gäller möjligheten göra arvsavståenden, tillträda att

egendomen först när bouppteckningsärendet slutförts hos tingsrätten Om den efterlevande makens rätt att överta kvarlåtenskapen har

satts ur spel genom ett testamente, skall testamentet generellt respekteras. En makes arvsrätt har alltså inte laglottskaraktär. Jfr dock vad sägs som om

basbeloppsregeln nedan. Detta gäller även det är

om en gemensam

bröstarvinge som är testamentstagare. På motsvarande sätt kan efterlevande makes ställning i förhållande till släktingar i första och andra

arvsklassen förstärkas ett testamente "full äganderätt". Den genom om efterlevande maken har då testationsfrihet och inte bara fri

förfoganderätt över den testamenterade egendomen. En bröstarvinge har dock alltid

rätt att få ut sin laglott.

Särkullbam

Från huvudregelni 3 kap. l § första stycket första meningen ÄB finns ett undantag beträffande den som är bröstarvinge endast till den först

avlidne maken, ett s.k. särkullbarnf En sådan arvinge har nämligen enligt andra meningen samma stycke rätt att ut sin arvslott redan vid dennes död. Ett särkullbam kan emellertid, helt eller delvis, avstå från sin rätt att få ut sitt arv efter den avlidne i samband med dennes död. En sådan

bröstarvinge blir då i stället efterarvinge och får, på sätt

samma som gemensamma barn, ut sin arvslott efter föräldern när den efterlevande

maken dör 3 kap. 9 § ÄB.5

3 Se prop. 1987/88:61 s. 52 90 och 107

4 Begreppet särkullbarn förhåller sig till begreppen styvbam och

fosterbam på följande sätt. "styvbam" förekommer i flera författningar, t.ex. AGL. Någon legaldeñnition av ordet finns dock inte där, det torde liksom i allmänt men språkbruk avse andra makens barn jfr rättsfallet NJA 1995 388; med den s. avlidnes särkullbarn avses alltså detsamma den efterlevandes styvbam. som Fosterbarn finns definierat i 28 § tredje stycket AGL. Härmed avses barn som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran eget barn. som

5 ÄB I 17 kap. 2 § finns en generell möjlighet för alla arvingar att avsäga sig arv.

82 Om makes arvsrätt...

Basbeloppsregeln

Den efterlevande maken har alltid rätt kvarlåtenskapen efter den

att ur avlidne maken, så långt kvarlåtenskapen räcker, få egendom till så stort värde att den tillsammans med egendom den efterlevande maken som

erhöll vid bodelningen eller utgör den makens enskilda egendom

som

motsvarar fyra basbelopp 3 kap. 1 § andra stycket ÄB. Basbeloppet för

år 1998 är 36 400 kr. Ett testamente av den avlidne maken är utan verkan i den mån förordnandet inkräktar på den efterlevande makens rätt enligt bas-

beloppsregeln. Makes rätt enligt basbeloppsregeln gäller även mot bröstarvinge till den avlidne och gör intrång i dennes laglott. Bröstarvingen blir

i ett sådant fall efterarvinge vid den efterlevande makens död.

Efierarv sekundosuccession

Lever vid den efterlevande makens död någon bröstarvinge till den först avlidne maken eller dennes far, syskon eller syskons avkomling, mor, skall enligt huvudregeln hälften av den efterlevande makens bo tillfalla dem som har den bästa arvsrätten efter den först avlidne maken 3 kap. 2 § AB. Har en bröstarvinge redan vid den först avlidne makens död helt eller delvis fått ut sitt arv efter denne, skall bröstarvingens andel i den efterlevande makens bo minskas i motsvarande mån. Det innebär alltså att den som har fått ut hela sitt vid den först avlidne makens död inte arv har kvar någon rätt till arv vid den efterlevande makens död.

Om det som den efterlevande maken erhöll i kvarlåtenskapen

arv av efter den först avlidne utgjorde andel än hälften annan av summan av

detta arv och den efterlevandes egendom efter bodelningen, skall

arvingarna efter den först avlidne andel i boet efter den sist ta samma avlidne. Beräknandet kvotdelar vid den först avlidnes död är alltså av

styrande för fördelningen vid den efterlevandes död.

5 Exempel: A och B är gifta med varandra. A har ett särkullbam s. A dör och S tar ut sin laglott motsvarande 1/4 av behållningen i makarnas bo men avstår resten till B enligt 3 kap. 9 § B får då 1/2 boeti giftorätt av och 1/4 i arv. B innehar därefter 2/3 egendomen med full äganderätt och av 1/3 med fri förfoganderätt. När B dör har S såsom efterarvinge efter A rått till 1/3 av B:s kvarlåtenskap.

Om makes arvsrätt... 83

Ãterbäring och förkovran

Vid den efterlevande makens död tas enligt huvudregeln inte hänsyn till

om boet i värde under- eller överstiger värdet av makarnas egendom vid tiden för det första dödsfallet. De absoluta beloppen saknar alltså

betydelse. Det ligger i den rätt till fritt förfogande som den efterlevande maken har. Från denna huvudprincip finns dock undantag.

I 3 kap. 3 § ÄB finns bestämmelse behandlar den situationen en som att boet minskat i värde. Har efterlevande maken gåva eller genom

amian därmed jämförlig handling, utan tillbörlig hänsyn till den först

avlidnes arvingar, orsakat väsentlig minskning sin egendom skall av

vederlag utgå till arvingarna efter den först avlidne. Kan vederlag inte

utgå skall gåvan eller dess värde återbäras. Talan härom får dock inte väckas sedan fem år förflutit från det gåvan mottogs. I 3 kap. 4 § ÄB regleras den situationen, alltså boet ökat motsatta att i värde mellan de båda dödsfallen. Sådan förkovran skall tilläggas den efterlevandes arvingar om det visas att egendom till motsvarande värde tillfallit den efterlevande i arv, gåva eller testamente eller det kan om antas att boets förkovran härrör från den efterlevandes förvärvsarbete.

Arvingar endast på ena makens sida

I 3 kap. 8 § ÄB finns regel behandlar en som den situationen att det vid den efterlevande makens död finns "arvsberättigade" efter endast en av makarna. I ett sådant fall skall dessa arvingar ärva "allt". Som utvecklas i avsnitt 2.11 kan denna till klara bestämmelse vålla tolkningssynes

problem.

2.2.4 12 kap. 2 § ÄktB

Vid bodelning med anledning makes död skall enligt 12 kap. 2 §

av en

ÄktB, om den efterlevade maken begär det, vardera sidan sin andel

som

behålla sitt giftorättsgods. Bakgrunden till denna regel är att det kan

finnas situationer då en strikt tillämpning bestämmelsen hälftenav om delning kan te sig särskilt ogynnsam för den efterlevande.

Den efterlevandes rätt till jämkning enligt kap. 2 § ÄktB är av

personlig natur. Om även den efterlevande maken skulle avlida innan bodelning har hunnit ske har dennes dödsbodelägare inte rätt att påkalla

sådan jämkning.

84 Om makes arvsrätt...

2.3 Något om utländska förhållanden

2.3.1 Inledning

Genom Europarådet har utredningen kunnat samla in omfattande ett material om reglerna om makes arvsrätti olika länder Slutsatsen är att reglerna om makes arvsrätti Sverige inte har någon direkt motsvarighet

i övriga Europa, att reformarbetet i bl.a. Frankrike i

men går det

svenska systemets riktning. En generell svårighet vid komparativ

en analys är det beroende bl.a. mellan de arvsrättsliga reglerna och de

allmänna reglerna om makars egendom i äktenskap alla

som system uppvisar. Eftersom dessa regler är grundläggande betydelse för av

förståelsen de skilda sociala och fantiljerättsliga förhållandena

av i framför allt EU finns det, nämnts, skäl framgent som att ytterligare

fördjupa denna analys. Även någon formell om harmonisering inte börjat inom Europarådet eller mellan EU:s medlemsländer, kommer

en

konvergens också detta viktiga civilrättsliga område säkert

att

tydligare skönjas som ett resultat ökad personell rörlighet.

av en Konflikter kommer att vidgad internationellt

ges en privaträttslig omfattning. Den laghannonisering kännetecknat förhållandena mellan de

som

nordiska länderna, även utvecklingstakten varit olika i perioder,

om kommer med stor säkerhet att få sin efterföljd också på unionellt ett plan. En drivkraft kommer att de skillnader

vara som blottläggs när tvister i ökad omfattning skall lösas med beaktande olika inter-

av

nationellt privaträttsliga inslag. EU:s fyra friheter, kapital,

varor,

tjänster och personer, bör i förlängningen de realiseras i ännu

- om en

större omfattning än nu bära fröet till harmonisering också på civil-

- en

rättens och familjerättens område. Takten bestäms de trögheter

av som historiska, sociala och kulturella skillnader utgör. Arvsrätten tillhör här

säkerligen de mera "tröga" områdena.

7 Utredningen har Justitiedepartementets försorg Ju97/2202 genom kunnat tillställa länderna i Europarådet särskild fråga bilaga

en se 2 för att

få det aktuella och framtida rättsläget ldarlagt. Svarsmaterialet, som avser 22 länder och allmänt sett är omfattande, finns i sin helhet tillgängligt i utredningens arkiv.

8 IJ ustitiedepartementets regi hölls senast i januari 1998 ett seminarium

om nordisk familj erâtt i Stockholm.

Om makes arvsrätt... 85

Nedan följer en kort beskrivning makes arvsrättsliga ställning i av Danmark, Finland, Norge, Tyskland, Frankrike, Storbritannien England, Italien och Spanien. Förutom Norge är alla som synes länderna medlemmar i EU.

2.3.2 Danmark

I Danmark° ärver efterlevande make tredjedel kvarlåtenskapen,

en av om den avlidne efterlämnar bröstarvingar, med möjlighet för den avlidne maken att genom testamente begränsa eller utvidga denna andel till en

sjättedel respektive två tredjedelar. Hälften bröstarvinges arvslott

av

utgör laglott. Finns bröstarvingar, tar den efterlevande hela arvet. Har

makarnas egendom varit samfálld, har den efterlevande dessutom alltid rätt att behålla all egendom i boet, tills han själv dör eller ingår nytt äktenskap. Denna rättighet förutsätter dock samtycke eventuella av särkullbarn. De nu beskrivna reglerna har varit oförändrade i många år och inga ändringar är under övervägande.

2.3.3 Finland

Den efterlevande maken får i Finland bevara den avlidne makens kvarlåtenslcap oskiftad i sin besittning, annat inte följer bröstom av arvinges krav på skifte eller av testamente som upprättats arvlåtaren. av

Utan hinder av bröstarvinges krav skifte och testamentstagares rätt får efterlevande make hålla bostad, som använts makarnas

som gemensamma hem, eller annan sådan bostad, ingår i kvarlåtenskasom

pen och som är lämplig hem för den efterlevande maken, oskiftad

som

i sin besittning. Detta gäller dock inte det i den efterlevande makens

om

förmögenhet ingår en bostad är lämplig hem. Sedvanligt bohag

som som som finns i det gemensamma hemmet skall alltid lämnas oskiftat i den

efterlevande makens besittning.

Bestämmelserna om nyttjanderätt grund testamente skall av

tillämpas på efterlevande makes rätt att hålla ovannämnda egendom i sin

besittning.

9 2 kap. 6-7 §§, 3 kap. och 4 kap. 25 § arveloven.

1° 3 kap. 1 a § ärvdabalken.

86 Om makes arvsrätt...

Den efterlevande kan också under vissa förutsättningar

få bidrag ur

kvarlåtenskapen. Efterlämnar den avlidne inga bröstarvingar, tillfaller kvarlátenskapen

den efterlevande maken. Den först avlidnes arvingar i andra arvsldassen

samma som i Sverige har dock rätt till efterarv vid den efterlevande

makens död.

Enligt äktenskapslagen i Finland skall normalt hälftendelning ske

en

vid en bodelning. Vid bodelning sker efter den först avlidne makens

som

död är dock den efterlevande inte skyldig att överlåta egendom till den först avlidne makens arvingar. Under senare år har inga lagstiftningsåtgärder vidtagits i syfte

att stärka den efterlevande makens ställning, och heller planeras någon

sådan lagstiftning.

2.3.4 Norge

I Norge har den efterlevande maken rätt till viss andel kvarlåtenav

skapen, nämligen en fjärdedel, den avlidne efterlämnar barn. Två

om

tredjedelar av kvarlâtenskapen utgör bröstarvingarnas laglott. Efterlämnar den avlidne barn föräldrar eller syskon, är den

men efterlevandes andel i stället hälften. I andra än de nämnda fallen nu tar den efterlevande hela arvet.

Genom en lagändring år 1990 har den efterlevandes ställning stärkts

på så sätt att han, om det ñnns barn, alltid har rätt kvarlåtenskaatt ur pen få egendom till ett värde motsvarande fyra gånger ett visst basbe-

lopp eller, om den avlidne efterlämnar föräldrar eller syskon, gånger

sex

detta belopp.

u 3 kap. 1 § ärvdabalken.

12IV avd. 2 kap. 103 § andra stycket andra meningen äktenskapslagen.

13 kap. 2 6 § loven om arv m.m.

14Laglotten är dock begränsad till 1 000 000 kr till vart barn eller vart barns linje. För andra bröstarvingar än barn är den nedre gränsen 200 000 kr per arvinge Lex Michelsen.

Om makes arvsrätt... 87

2.3.5 Tyskland

Enligt tysk rätt har den efterlevande maken normalt rätt till halva kvarlåtenskapen, om den avlidne efterlämnar bröstarvingar, och till tre

fjärdedelar, om den avlidne efterlämnar arvingar i andra arvsklassen

samma som i Sverige eller far- eller morföräldrar. I annat fall tar den

efterlevande hela arvet. Härutöver har den efterlevande maken rätt till de föremål som

skäligen erfordras för hushållet, försåvitt dessa är att hänföra till fast egendom.

Om den efterlevande testamente uteslutits från är han genom arv, likväl berättigad till laglott motsvarande hälften arvslotten. Har den av efterlevande däremot insatts testamentstagare, vilket är som ensam

ovanligt, har bröstarvingarna rätt till laglott med fjärdedel

en av

kvarlåtenskapen. Den efterlevande kan dock påfordra uppskov härmed,

för det fall det omedelbara uppfyllandet denna rättighet skulle av vara

otillbörligt betungande för honom, särskilt om han skulle nödgas avyttra familjens bostad eller annan för familjens ekonomi nödvändig ägodel.

Under de senaste 25 åren har regelsystemet varit oförändrat och någon reform planeras

2.3.6 Frankrike

Om den avlidne efterlämnar någon arvsberätügad släkting eller endast

efterlämnar andra sidoarvingar än syskon och dessas avkomlingar,

tar den efterlevande maken hela arvet. Om något nyssnämnda fall gäller av

endast för endera av fáderne- eller mödernelinjen, minskas arvslotten till

hälften.

I övriga fall har den efterlevande endast nyttjanderätt till fjärdedel

en av egendomen, om den avlidne efterlämnar barn, och till hälften av denna, om den avlidne efterlämnar syskon, avkomlingar till dessa eller

15 Bürgerliches Gesetzbuch BGB 1931 och 1371.

16 BGB § 1932.

17 BGB § 2303.

1 BGB § 2331.

88 Om makes arvsrätt...

släktingar i rakt uppstigande led. Den först avlidne kan testagenom

mente beröva den efterlevande demia nyttjanderätt.

Det finns planer på reform i syfte att stärka den efterlevandes en ställning med avseende på såväl arvslottens storlek skydd som mot testamentariska förordnanden. Något förslag till lagändring har

emellertid ännu framlagts för parlamentet.

2.3.7 England

I Storbritannien finns skilda regler i bl.a. Skottland och England. Här behandlas enbart de engelska reglerna. Enligt engelsk rätt är den efterlevande maken berättigad till någon

viss andel av kvarlåtenskapen. Ofta har den avlidne

genom testamente sörjt för att den efterlevande skall få överta det hemmet. gemensamma Testamentet kan emellertid också missgynna den efterlevande. Om denne

fått skälig försörjning reasonable provision, kan domstol med stöd

av en lag från år 1975 under beaktande bl.a. ekonomiska och av personliga förhållanden och äktenskapets varaktighet förordna att

egendom som ingår i kvarlåtenskapen skall tillkomma den efterlevande

maken. Vid avsaknad av testamente har denne enligt lag år 192521 en av alltid rätt till dels personliga ägodelar personal chattels, innefattande praktiskt taget allt lösöre i boet, dels ett visst belopp, vilket för närvarande uppgår till 75 000 eller 125 000 pund, beroende på den om

avlidne efterlämnat bröstarvingar eller ej.

2.3.8 Italien

I Italien har den efterlevande maken rätt till hälften kvarlåtenskapen,

av om det finns endast ett barn efter den avlidne maken, och till en tredjedel därav, det finns flera barn. om

19 Code Civil art. 765-767.

20 Inheritance Provision for Family and Dependants Act, 2. sec.

21 Administration of Estates 55. Act, sec.

22 Codice Civile art. 581.

Om makes 89 arvsrätt...

Skyddet för den efterlevande maken stärktes lagändring år

genom en 1975 på så sätt att rättigheten till nyssnämnda kvotdelar utökades från

nyttjanderätt till full äganderätt.

2.3.9 Spanien

Den efterlevande maken har enligt spansk rätt endast nyttjanderätt till

viss kvotdel kvarlâtenskapen, nämligen tredjedel det finns

av en om

bröstarvingar, hälften om det endast finns släktingar i rakt uppstigande

led och två tredjedelar i övriga fall. Dessa regler har varit oförändrade sedan är 1958, och inga ändringar övervägs.

2.4 Utvärdering av 1988 års reform

Utredningens bedönming: 1988 års ändringar i arvsordningen

synes stå väl i överensstämmelse med allmänhetens rättsuppfattning och har alltså fått önskat genomslag.

2.4.1 Inledning

Utredningen har, nämnts, i direktiven fått i uppgift undersöka som att

om intentionerna bakom de reglerna arvsordningen från år 1988

nya om har slagit igenom i verkligheten på det sätt som var avsett. För att skapa

ett underlag för bedömningen av utfallet av 1988 års reform har utred-

ningen genomfört en undersökning bland urval och ett personer

organisationer med nära anknytning till området. De utvalda deltagarna i undersökningen har ombetts att de de nuvarande

ange om anser att reglerna om makes arvsrätt står i överensstämmelse med allmänhetens

uppfattning om hur arvsordningen bör ut. De har också ombetts

se att

beskriva de tillämpningsproblem och oklarheter de finns med

som menar de nu gällande reglerna. Nedan följer en sammanfattning de synpunkter kommit fram av som

i utredningens undersökning.

23 Codigo Civil art. 834, 837 och 838.

u Se bilaga

90 Om makes arvsrätt...

2.4.2 Utredningens undersökning

Makes arvsrätt

Vad först gäller de nya reglerna makes arvsrätt visar den alldeles om övervägande delen av svaren i utredningens undersökning att bestämmelserna förefaller stå väl i överensstämmelse med allmänhetens rättsuppfattning. Regeln om att make ärver framför barn gemensamma anses som bra och är allmänt accepterad. Den återspeglar, enligt dem som svarat, vad makar i första hand önskar, och dessa behöver inte längre skriva inbördes testamenten för att säkerställa den efterlevandes arv. Det anses vidare naturligt att barnen, ofta är och inte i som vuxna behov av arvet av ekonomiska skäl, får vänta sitt tills båda förarv äldrarna är döda. Någon anser dock att det mindre lyckat att göra basbeloppsvar om regeln till en arvsregel eftersom den var betydligt enklare att tillämpa när den var en bodelningsregel.

Jämkning vid bodelning

Bestämmelsen i 12 kap. 2 § ÄktB jämkning vid bodelning med

om anledning av en makes död upplevs som välmotiverad i den situationen att den avlidne maken har särkullbarn och den efterlevande är förmögen. Den efterlevande maken skall i sådan situation inte behöva dela med en sig av sin egendom till särkullbarnet. Ingen ha önskat att regeln synes

i 12 kap. 2 § ÄktB skall tas bort eller förstärkas.

Äterbäring av gåva

Från flera håll har framställts önskemål om att preskriptionsfristen i 3 kap. 3 § ÄB förlängs så möjligheterna väcka talan att att om återbäring av gåva förbättras. Det har föreslagits antingen att fristen förlängs till t.ex. tio år eller att bestämmelsen ändras så att utgångspunkten för fristen blir den efterlevande makens död.

Arvingar bara på ena makens sida

Svaren i undersökningen visar på ett behov att förtydliga bestäm-

av melseni 3 kap. 8 § ÄB så det där framgår vilka den först avlidnes att av

Om makes arvsrätt... 91

arvingar som kan ärva enligt regeln. Svaren speglar alltså den rätts-

vetenskapliga debatt som varit när det gäller tolkningen denna

av bestämmelse.

Särkullbanzs skydd mot arvsplanering

Flera svar visar att det förekommer att omgifta söker juridisk personer hjälp eftersom de är oroliga för den familjens situation vid nya ett dödsfall. De vill genomföra olika transaktioner såsom äktenskapsförord,

gåva, bodelning påverkar särkullbarnens rätt.

m.m. som De allra flesta av deltagarna i undersökningen, har uttalat sig i som

frågan, anser dock inte att särkullbarnens skydd mot arvsplanering

behöver förstärkas utöver den föreslagna ändringen av 3 kap. 3 § De anser i stället att makar även i framtiden skall ha frihet bestämma att över sin egendom t.ex. äktenskapsförord och

genom bodelning.

Anledningen till att makarna vill vidta vissa transaktioner är ofta att

särkullbarnen inte har haft någon gemenskap med familjen och det bör

därför, menar de tillfrågade, makarnas ensak de vill förfördela vara om särkullbarnen. Härtill kommer att särkullbarnen kan sägas ha särskilt ett skydd eftersom de kan ut sitt direkt efter förälderns död. arv Några har uttalat att det är den efterlevande makens rätt bör försom stärkas ytterligare i förhållande till särkullbarnen. Detta skulle kunna ske t.ex. på det sättet att särkullbarn, i likhet med gemensamma barn, enbart gavs efterarvsrätt. I något svar anses att det är skyddet för de barnen gemensamma som behöver förstärkas, t.ex. i den situationen att den efterlevande maken skaffar en ny partner.

2.4.3 Bedömning

Svaren visar entydigt att det inte ñnns några skäl omvärdera huvud-

att regelni 1988 års reform. De svagheter i den gäller som tas upp enskilda

tolknings- och tillämpningsproblem. Makens stärkta ställning har

däremot inte satts i fråga. Det får därför, givet de tillfrågades erfarenhet och kunskap, att syftet med reformen slagit väl anses ut. Denna

uppfattning delas också utredningen. Någon anledning ytterligare,

av att

genom exempelvis någon sociologiskt betingad studie, försöka fånga den allmänna rättsuppfattningen på området finns därför inte.

92 Om makes arvsrätt...

2.5 Bodelning eller andelsbestämning när

efterlevande make ärver

Utredningens förslag: Om den efterlevande maken vid den först avlidne makens död tar över hela egendomen på grund giftorätt av

och arv, skall en fullständig bodelning inte kumia tvingas fram

vare sig av den efterlevande maken eller den först avlidne makens efter-

arvingar. Däremot skall båda sidorna kunna få andelsbestämning

en till stånd, dvs. ett fastställande av andelstalen mellan den egendom som den efterlevande maken innehar med full äganderätt fri resp.

förfoganderätt.

Särskilda lagregler införs om andelsbestämning. En sådan skall kunna göras antingen av den efterlevande maken och efterarvingarna själva eller dödsboförvaltare. Över andelsbestämningen skall av en upprättas en skriftlig handling.

2.5.1 Inledning

En fråga som har varit föremål för livliga diskussioner är om det går att genomföra någon typ av bodelning efter den först avlidne maken när den efterlevande maken på grund giftorätt och skall ta över hela av arv egendomen, det finns efterarvingar till den först avlidne maken. men Frågeställningen har strängt taget funnits ända sedan år 1928, då make för första gången fick arvsrätt med fri förfoganderätt, men frågan har fått ny aktualitet i samband med familjerättsreformen. Genom 1988 års ändringar i arvsordningen sattes efterlevande make i centrum samtidigt som antalet sekundosuccessionsfall blev flera, då också

gemensamma bröstarvingar hänfördes till den kategorin. Reformen

ökade behovet av klarhet när det gäller möjligheten för den efterlevande att förrätta någon form bodelning. Frågan möjligheten till av om bodelning, som i grunden har karaktär ett slags självavtal att av genom

den efterlevande maken också i det typiska fallet i princip

är ensam dödsbodelägare, skall ses främst mot bakgrund två praktiska skäl: av

dels en önskan att genom andelsbestämning klara ut vad maken ärvt med

testationsfrihet respektive med fri förfoganderätt för att underlätta skifte

och lottläggning vid dennes bortgång, dels att påverka arvsskattebestämningen.

Genom ett arvsskatteavgörande NJA 1977 375 stod det klart redan s. före familjerättsreformen att andelsförhållandet mellan ingående förmögenhetsmassor kunde fastslås på bindande sätt genom bodelning,

Om makes arvsrätt... 93

i vart fall gentemot sekundosuccessorer godkänt

som förrättningen. Till

vägledning för utgången fanns i målet ingiven promemoria Walin

en av

som utförligt belyste frågans olika aspekter. Förutom att makes arvsrätt utvidgades familjerättsreformen,

genom

infördes också bestämmelser i ÄktB bodelning bl.a. 9

nya om kap. 5 § och 12 kap. 2 § har betydelse för tolkningen

som av gällande rätt.

Härutöver gjordes ett uttalande Lagrådet i av anslutning till följdändringar i AGL 15 § varigenom "reellt bodelande avtal" mellan

efterlevande make och sektmdosuccessorer avsågs vägledande vara vid

skattläggningen efter den först avlidnes död.

I 9 kap. 5 § ÄktB talas möjligheten för efterlevande make och

om en

en avlidens "arvingar" att göra bodelning. Däremot framgår inte huruvida däri innefattas endast dödsbodelägare eller också efterarvingar. Enligt ärvdabalken är efterarvingar inte dödsbodelägare i den

först avlidnes bo utan först i den I den delen senares. medförde famil-

jerättsreformen ingen ändring. 12 kap. 2 § ÄktB innebar

en möjlighet

för efterlevande make att begäran vid

genom en bodelning med anledning av makes död få till stånd att vardera sidan behåller sitt giftorättsgods.

Medan Lagrådet för sin del i sitt yttrande över ÄktB

förslaget till ansåg att formlig bodelning borde

kunna komma till stånd vid den först avlidnes död mellan den efterlevande och

sekundosuccessorerna, var

departementschefen och Lagutskottet

av en annan mening: någon formlig bodelning borde inte kunna ske väl "handling"

men en annan upprättas

resp. "överenskommelse" ingås jfr föravtal vid bodelning inter vivos.

I 15 § AGL finns bl.a. bestämmelser att efterlevande om makes andel

skall beräknas i enlighet med bodelningshandling in i skatte-

en som ges

ärendet under förutsättning att bodelningen förrättats

enligt lag och att med bodelning kan likställas bl.a. dels skriftligt avtal

om andels-

bestämning, dels skriftlig uppgift om begäran som avses i 12 kap. 2 §

AktB.

Rättsläget har i doktrinen kommenterats framför allt Walin och

av

Agell. Av viss betydelse för frågan Högsta

är också domstolens

25 Se prop. 1987/88:61 89 s.

26 Eriksson har se Svensk Juristtidning 1989 321 ff., Några problem

s. med anknytning till 1987 års familjerättsreform hänvisat till förarbets-

uttalanden, medan Tottie kommentaren ÄktB

se till s. 252 ff. och Höglund se Bodelning med efterlevande make såsom arvinge

ensam går det i - Festskrift till Anders Agell, 1994 funnit rättsläget oklart.

94 Om makes arvsrätt...

avgörande NJA 1995 s. 303. Högsta domstolen slog där fast att begränsningen av makes testationsfrihet endast är hänförlig till den ideella andelen av behållningen efter den först avlidne och inte till bestämd

egendom som sådan se vidare om fallet i avsnitt 2.8.

I följande avsnitt redogörs för rättsfallet NJA 1977 s. 375, med den

däri återgivna promemorian av Walin avsnitt 2.5.2, vissa förarbetsut-

talanden i frågan avsnitt 2.5.3 liksom Walins och Agells argumentation

avsnitt 2.5.4 samt ett hovrättsavgörande avsnitt 2.5.5. I avsnitt 2.5.6

redovisas utredningens överväganden.

2.5.2 Rättsfallet NJA 1977 375 s.

Rättsfallet NJA 1977 s. 375 är i grunden ett arvsskattemäl. 15 § 1 mom. andra stycket AGL töreskrev följande.

"Ar äldre tillämpli å förmögenhetsförhållandena i

boet, berä åfåermålsbalken den andel, till aller efterlevande make såsom

s som

fördel, giftorätt och morgongåva, till hälften av den gemensamma

behållningen i boet, där annat följer av 13 kap. 12 § andra stycket

nya giftermålsbalken eller andelen enligt lag annorlunda bestämts vid

och däröver i skatteärendet föreligger behörigen upprättad

Egslâihfte ng."

n

13 kap. 12 § andra stycket GB reglerade awikelse från hälftendelning

genom den s.k. basbeloppsregeln: maken hade rätt att behålla upp till fyra basbelopp, enskild egendom inräknad

Arvid Lindgren avled i januari 1971 och efterlämnade enda som

dödsbodelägare hustrun Elisabeth Lindgren. I bouppteckningen antecknades att äktenskapet ingåtts år 1914. Där upptogs också vissa

efterarvingar.

Vid bouppteckningens inregistrering förelåg följande utredning

rörande dödsboet. I ett äktenskapsförord från år 1914 hade förordnats

att all Elisabeth Lindgrens då ägda och senare förvärvade egendom

skulle vara enskild. I ett testamente från år 1953 hade makarna förordnat bl.a. att den efterlevande skulle under sin livstid erhålla fri dispositionsrätt till den först avlidnes kvarlåtenskap samt att efter bådas död skulle dels utgå vissa legat till makarnas syskonbam, dels återstoden tillfalla en särskilt bildad stiftelse till stödjande medicinsk forskning. av I ett "kodicill" från år 1962 till ovannämnda testamente och i tilläggs-

27 Se vidare avsnitt 2.7.

Om makes arvsrätt... 95

testamente från år 1965 hade makarna ytterligare förordnat angáende legat.

Sedan dödsboet avträtts till förvaltning

av boutredningsman hade advokaten Erik Felländer törordnats i att sådan egenskap handha

förvaltningen.

Tingsrätten hade förordnat advokaten Per-Axel Weslien att som god man bevaka den blivande stiftelsens rätt.

Tingsrätten hade med boutredningsmannens

samtycke förordnat förre

advokaten Claes Sandels att förrätta bodelning i makarnas

bo.

I bouppteckningen upptogs makarnas samfällda egendom,

efter avdrag för skulder med 35 255 kr 27 öre, till värde 3 ett av 812 161 kr 59 öre.

Denna egendom utgjordes fast egendom i Sverige,

av upptagen till taxeringsvärdet tillhopa 335 000 kr, egendom i Frankrike, upptagen till 112 620 kr, samt lös egendom i Sverige, upptagen till 3 399 796 kr 86 öre, varav lösören 27 545 kr. Elisabeth Lindgrens enskilda egendom antecknades till ett värde 26 175 kr 43 öre. Inom linjen

av upptogs fyra på Arvid Lindgrens liv tagna försäkringar, nämligen

dels kapitalförsäkringar med utfallande belopp tillhopa om 26 246 kr 10 öre, dels en

livränteförsäkring med ett kapitaliserat värde 133 891 kr, samtliga

av

med den försäkrades maka förmånstagare. I som bouppteckningen

antecknades att Elisabeth Lindgren yrkade fördel bo oskifto av samt vederlag med dels 3 000 kr motsvarande år 1915 arv efter hennes mormor, dels 27 000 kr motsvarande arv år 1922 efter hennes far, vilka

båda belopp Omhändertagna Arvid Lindgren.

angavs av

Samtidigt med bouppteckningen ingavs såsom bodelning betecknad

en handling från december 1971 undertecknad Sandels av samt godkänd av

Elisabeth Lindgren, Weslien, Felländer och

Överförmyndaren. Bodeningen omfattade det samfällda boet jämte de inom

linjen upptagna försäkringsbeloppen, allt upptaget till värden i samma som bouppteckningen eller totalt 3 972 298 kr 69 öre. Elisabeth Lindgren tillskiftades

dels yrkad fördel bo oskifto med tjugonde lösegendomen av en av

inklusive forsäkringsbeloppen eller 176 233 kr 93 öre, dels yrkat

vederlag för med tillhopa 30 000 kr, slutligen

arv dels giftorättsandel med hälften av det samfällda boets återstod eller 883 032 l kr 38 öre. Till samma belopp beräknades Arvid

Lindgrens giftorättsandel. I den

egendom som påfördes Elisabeth Lindgrens andel ingick bl.a. hälften av

all fast egendom och törsäkringsbeloppeni deras helhet.

Dödsboet ln promemoria Gösta Walin. gav en av I promemorian

anförde Walin bl.a. följande.

vad

"Enliåti

som upplysts är det betydelse för beräkningen

av av

arvss tten, att med anledning dödsfallet bodelning sker enligt

av

96 Om makes arvsrätt...

7 Beträffande genomförandet av bodelning, när make är arvinge . er testamentsta are, kan anföras förande.

Make kanfå til träda avliden makes arlåtenskap l enligt lag, dvs

3 kap. l § AB, med äganderätt utan testationsfrihet ett slags fri dispositionsrätt, 2 enligt testamente med full äganderätt, dvs med även testationsfrihet, 3 enligt testamente med fri dispositionsrätt eller 4 enligt testamente med nyttjanderätt eller annan variant. I samtliga fall kan bodelning olika skäl praktiskt

behövlig.

av vara

Med bodelning kan sålunda åsyftas a att reglera gäldsansvaret,

att fixera vederlagsanspråk och vardera makens lott, jfr NJA 1946 s

289, c att verkställa lottläggning, lägga fastighet endera

t ex

lotten. En sådan lottläg ng kan, om den blir gällande, ändra

andels vid den efter evande makens död, på grund t ex av

realvärdestegring just den egendomen osv, d att vinna en korrekt

arvsskatteberälqnng. så fall måste bodelning ske enligt lag för att den skall godtas enligt 15 § l mom arvsskatteförordningen. När make avlidit och nya GB är tillämplig, skall enligt 12 kap

GB bodelning ske. Det föreskrivs undantagslöst, men föreskriften

torde närmast avse att ge vardera sidan rätt att påkalla bodelning, om den å något sätt har intresse därav. Aven i äldre skall

bode ning äktenska

ibland kallad boskifte ske jfr Winroth s 70 ft. I

fortsättningen används termen bodelning även i fråga om äldre äktenskap.

Trots den kategoriska lydelsen av 12 kap GB har i motiven till

1928 års arvslag och kommenterande utgåvor av den lagen och AB uttalats, att när vid den först avlidna makens död den efterlevande erhåller ä anderätt blott till den egendom som grund av

giftorätt till ommer honom utan enligt numera 3 kap även till

- den dödes egendom, något behov e uppstår av bodelning. Med äganderätt avses tydligen i uttalanden även sådan fri enligt 3 kap AB Det kan i

dispositionsrätt

som ovan ans utning härtill anmärkas, att man synes på flera punkter ha underlåtit att i GB dra den fulla konsekvensen av att make enligt lag skall tillträda hela boet. Det torde inte råda någon tvekan om att man får acceptera uttalandet, att bodelning inte behöver äga rum när efterlevande make med äganderätt får tillträda hela boet. Detta innebär en lättnad för efterlevande maken i normala fall. Lagen framtvingar alltså inte en

bodelning för att åstadkomma bättre grundval för blivande delnin när

efterlevande maken gått bort. I en artikel i SvJT 1929 s 284 har emellertid Erik Lind skärpt motivuttalandet och påstått, att enär efterlevande maken är ensam rättsägare, någon bodelning överhuvud inte kan äga rum under förutsättning än att maken avstår från annan sin arvsrätti förhållande till den först avlidnes arvingar. Under det att

motivuttalandet ger lättnad skapar Linds uttalande en svårighet för

efterlevande make som har behov av att få bodelning till stånd. Lind har inte motiverat sin ståndpunkt och den kan inte utan vidare

Den omständigheten att efterlevande make får äganderätt till godtas. et hela

men inte testationsfrihet till alltsammans kan i och för

sig vara utslagsgivande för frågan om bodelnin kan äga rum. Presumtionen bör naturligtvis vara, att bodelnin skal kunna ske även i andra fall än Lind nämnt, varför skall e rlevande make på d av sin arvsrätt bli sämre ställd i bodelningshänseende än om an inte haft arvsrätt. Motiven vitsordar också, att behov av bodelning kan uppstå förutom i den situationen att maken avstår från sin arvsrätt om den - -

Om makes 97 arvsrätt...

först avlidna makens egendom avträds till konkurs på grund av från den efterlevandes sida efter

grarvagörelse

eller ansökan av

orgenar. Det förefaller som Lind antagit, att formella skäl skulle hindra om

efterlevande make att åstadkomma bodelning i de fall han

som

åsyftade. Man måste ställa sig starkt kritisk mot antagandet

av ett

sådant hinder. Utgångspunkten måste rimligen att när behov

va.ra, av

bodelning föreligger, måste sådan ett eller annat sätt kunna ske

under i varje särskilt fall föreliggande omständigheter. Man får då

nöja sigmed den form för bodelmn kan åstadkommas. Motsatt som ståndpunkt innebär deni de justice. et kan f ö konstateras, att läget

ur formell synpunkt förbättrats sedan artikeln skrevs, nämligen enom

införande av instituten boutredningsman och skiftesman. Att lgripa

urarvagörelse genom konkurs för att åstadkomma bodelning var naturligtvis inte så lockande även uppkomma.nde överskott skulle - om tillställas efterlevande maken. Någon olägenhet med avträdande till

förvaltning av boutredningsman, om det skall behövas, kan däremot inte antas. Sådan förvaltning att ersätta konkursförvaltning,

avser a och tydligt är att bodelning kan nödvändig för att boutredningen vara

skall kunna enomföras och den avlidnes bor emärer förnöas. Aven om odelning inte möter formella hin är därm inte

er sagt,

att bodelningen i allo medför den effekt som vederbörande tänkt

sig. Detta gäller särskilt den effekt lottläggning nämnts under

av som c

här ovan. Ett likartat örsmål behandlas i betänkandena s a

AktenskapsrättI och S U 1964:34 och 35. Där uppmärksammas,

att efterlevande make t vid omgifte kan önska få verkställa - ex - att

delning av boet med sekundosuccessorerna. Hämmsägs i anslutning

till en föreslagen ny bestämmelse, 3 kap § AB i kommitténs

förslag, följande II s 390.

Det har vid tillämpning gällande lag sina håll tveksamt,

av ansetts om en sådan delning kan genomföras. en är iclke förutsedd i lagen

och berörs särskilti ALmotiven. Enligt uttalandte lagberedningen

av

i annat sammanhan kan sådan delning ske. Det förutsätts dock,

en att efterlevande ma en vid den först avlidnes död kan avstå från sin

arvsrätt och genomföra bodelning med den först avlidnes släktingar.

Likaså förutsätter reglerna förskott 6 7 efterlevande

om 1 att

make kan genom gåva till någon den örsit avlidnes arvingar

av

föranstalta om en partiell utlösning Efterlevande

av åvotagaren.

maken lärer dock denna väg kunna lâmgt, att skifte med

sekundosuccessorerna kan ha skett. För sekundosuccessorerna anses

är det utan betydelse, när delning Berätti ade till

en genomföires.

sektmdosuccession är de skyldemän antdra inom arente en som ännu lever vid tidpunkten för efterlevande makens öd. I praktiken

torde man i viss utsträckning ha bortsett härifrån och ingått överens-

kommelser under efterlevande makens livstid. För möjliggöra att att efterlevande maken, utan att några formella erinrizngar kan framställas

däremot, kan genomföra delning under :sin livstid föreslår en kommittén en uttrycklig regel härom. Regeln innehåller, efteratt levande make är berättigad att, i anledning omlgifte eller eljest när av han finner det önskvärt, skifta boet med de ldtemän efter den först s avlidna maken är närmast till när ftte sker och

som arv s att det i

sådant fall är dessa tillträder arvet efter den först avlidne. Aven som

det norska förslaget, i likhet med vår rätt tillerkänner

som efterlevande maken äganderätt fri förfogantderätt till kvarlåtenutan

J SOU981110

98 Om makes arvsrätt...

skapen när bröstarvingar saknas, förutsätter att maken är berättigad

till delning när som helst efter den först avlidnes död. I fall, då efterlevande maken vill avstå från sin rätt, kan det likväl vara av

betydelse för honom att kunna in å överenskommelse

om mera sekundära frågor med den först avli makens ldemän. Aven s en sådan mindre vittgående befogenhet böra erkännas honom. synes

Enligt förslaget skall efterlevande maken sålunda äga att rörande boet

ingå överenskommelse med de skyldemän efter den först avlidna maken som då är närmast till Skulle sekundosuccessorerna arv. -

frivilligt medverka till delning av boet äger maken begära för-

ordnande av skiftesman sätt vid bodelnin enligt GB. samma som Enligt 9 § iförevarande skall nämligen beträffande örrättningen p i delar gälla vad

tillämåliga

som är stadgat om Det må

vidare amhållas, att enär delningen enligt förslaget bodelnin skall s e med de

arvingar efter den först avlidna maken är närmast till när som arv delningen äger rum, ändring i intressenternas krets kan inträda under förfarandets gång. Avgörande blir, vilka sektmdosuccessorer som

finns när skifteshandlingen underskrivs eller, skiftesman anlitas,

om denne skiljer sig från ärendet. Delningen får även i övrigt ske med

från boets ställning vid

utgångspunkt

samma tidpunkt. Verkan av de nin en är, att arvingarna efter den först avlidna maken omedelbart tillträ er sitt arv efter denne. Var och dem kan sålunda därefter en av enom överlåtelse eller annat sätt förfoga över sin rätt efter den örst avlidna maken.

När i det praktiska rättslivet delning har skett med sekundo-

successorerna, frågar man vad det kan ha medfört för verkan. Enligt min mening är det otä bart, att delningen skall betraktas som en nullitet. Overvägande skäl tala för att de intressenter i synes som egenskap av blivande sekundosuccessorer deltagit i delningen skall anses bundna och således inte kan framdeles kräva, att den skedda

delningen skall anses obeñntlig. T dligt är, att det inte här föreligger

sådant fall som avses i 17 ka 1 AB. Sekundosuccessorerna är arvingar efter den först avli maken och den träffade överensna

kommelsen har sålunda ingåtts efter deras arvlåtares död. Inte heller

faller överenskommelsen under 17 kap 2 Den avsägelse lll som överenskommelsen kan anses innebära har inte skett med arvlåtaren sätt där förutsätts. Möjligen kan säga, att överenskommelsen man innebär ett slags äventyrsavtal och att sekundosuccessorerna avstår från andelsrätt i en förmögenhetsmassa vid den efterlevande som

makens död kan större än den vid tiden för överenskommelsen

vara befintliga massan. Om 17 kap 2 § AB skulle till äventyrs anses

analogiskt torde emellertid avsägelse

tillämpli

den som delningen

till äventyrs inne attar ändå i praktiken bli bindande, eftersom

delningen kan förutsättas ske skriftligen. Jfr vad i 13 kap GB som

föreskrivs om formen för bodelning. Om de successionsberättigades krets ändrats när efterlevande

maken sedermera dör, pstår frågan vad mån tillkomna delä u n are är bundna. Det förefa ler härvid endast röstarvingar inkl som till sekundosuccessorer

alcåoptivbarn

som biträtt överenskommelse s kunna tänkas komma i fråga som nytillkommande. Jag bortser alltså från att sekundosuccessorers lotter kan ökas att någon genom

faller ifrån. Goda skäl i den angivna situationen

föreli

synes a att analogiskt tillämpa tredje stycketi l 2 § AB, demia

p om paragraf

inte anses direkt tillämplig. Det skulle innebära, att bröstarvmgar till

Om makes 99 arvsrätt...

ingått överenskommelsen blir bundna.

någon

som Det är onekligen sv rt att förstå, varför üll sekundosuccessorer enligt 3

kap 1 § AB skulle bröstarvingar bättre stål da när denne avstått från

vara arv enligt

än bröstarvingar till sidoarvinge

laårummet

som med bindande verkan e igt 17 kap 2 § AB avstått från vanligt arv. Om man godtar sådan förtida delning med sekundosuccessorer en

som nyss nämnts vilken år ut på att definitivt utlösa dem eller

-

något 1 den riktningen tor e man också böra erkämta motsvarande

giltighet av bodelning inte utlösa sektmdoen som avser att successorerna utan endast att få fram de rätta andelstalen och bl för framtiden klara hur efterlevande

därifnom

a ut make får han kas med e endomen i makarnas bo.

Enligt det a örda kan en bodelnin realiter genomföras

genom avtal mellan efterlevande make och de ella Sekundosuccessorerna. a Det skulle enligt min mening mycket formalistiskt inte vara att godkänna sådan

en bodelning vid arvsskatteberäkningen, om den

materiellt sett skett enligt Sekundosuccessorerna är visserligen

inte aktuella .

dödsbodelägare när boet delas redan före efterlevande

makens död. ,

Dödsbodelägare efter den först avlidne maken är då

alltjämt den efterlevande maken, denne har själv deltagit i men

överenskommelsen och det saknas därför anledning hänsyn till

att av honom ogiltigförklara bodelningen. Här inställer sig frågan, den efterlevande maken medom utan

verkan sekundosuccessorer de vägrar kanske av att medverka kan

åstadkomma en bodelnin mellan sig själv och den först avlidna makens dödsbo. Svea Hov har i beslut d 12 okt 1956 O 401/1955 underkänt ett boskifte förrättat två skiftesmän och godkänt av av efterlevande maka testamentstagare med full ägandesom var ensam rätt. För egen del håller jag inte för uteslutet, att efterlevande make

skulle kunna genomföra bodelning, vilken han

en genom som

representant för enda dödsbodelägare 1 den döda makens dödsbo

förhållandet till sig själv

regljerar

som efterlevande make.

et finns visserligen bestämmelser i lagstiftningen uttryckligen

som

anger, att en representant för juridisk person är jävig att handlägga fråga mellan den juridiske och honom själv, t 86 § och

personen se ex

92 § 2 st aktiebolagslagen. Se vidare

ang förmyndare 13 kap 2 § FB.

Av jävssituation följer emellertid inte utan vidare att rättshandling

som trots jävet ingås är ogiltig. Den kan tänkas angripbar utan vara att i En sak är, jävig bör avhålla

ogiltig.

vara eo so att en person sig från att han a oc överlämna det någon En sak är amian. annan att avtal, jävet

omöjlifggöra

när inte kan undvikas. Enligt 13 kap 2 §

FB äger örmyndaren rätt att företräda ndlingen vid avtal med

m

förmyndaren. Det är klara verba. Av lag eredmngens uttalanden

framgår emellertid också se NJA 1924 s 355 t att med stadgandet

inte avsågs att fastslå allmän grundsats att in må i som en annans namn sluta en rättshandlin med sig själv eller någon han me som själv företräder. Jfr rätts all SvJT 1919 30 19. - s nr

I flera fall kan föreligga tvångssitttation, då ett avtal överhuvud

en inte kan åstadkommas annat än genom en ävi representant. Det kan

tex bli tal om bodelning efter makars dö lan identiska

me re resentanter för båda sidor, såsom makarna avlidit samtidigt kort om er efter varandra och har samma arvingar. Arvingarna A och B på ena sidan behöver göra bodelnin med arvingarna A och B på andra sidan

osv. Jag föreställer mig oc att det alltemellanåt förekommer att

100 Om makes arvsrätt...

en som är styrelseledamot för stiftelse eller

åfrson

ensam amian

juri sk ingår avtal med stiftelse eller juridisk för

person annan person

vilken han ensam är styrelseledamot. Dylika avtal bör naturligtvis

granskas kritiskt att de utan vidare skulle har

men vara ogiltiga jag

svårt att tro. Av intresse är också kommissionärs rätt ull självinträde

och fullmäktigs rätt att sluta avtal med sig

själv.

Vad angår den tvångssituation när make vill

föreligger

som som representant för avliden makes dödsbo göra odelning med

som efterlevande make får komma ihåg, det i allt fal fsiiälv

man att mus två Som nämnts bör inte formella

parten

man av skäl awisa

möj l eten till bodelning när sådan är behövlig av materiella skäl

-

därib and skatteskäl. Arvsskatteförordningen sina

avser att genom

krav beträffande bodelning hindra egendom med skattefritt

att orätt förs över till efterlevande make. Denna synpunkt kan emellertid

åberopas üll stöd för att materiellt riktig bodelning skall under-

en

kännas av formalistiska skäl. Lagstiftningen är f ö så konsekvent. I fråga om arvslotterna tillämpas in dubio schematisk beräkning. Ingenting hindrar arvingarna att göra ett avvikande skifte

som - om det resenterats medfört högre arvsskatt. -

an bör givetvis fråga sig, bodelning mellan makes dödsbo

om en representerat av efterlevande maken, å och efterlevande maken, ena, andra sidan, är någon realitet. ndast den frågan besvaras om

jakande kan bodelningen godtas i arvsskatteärende eller i andra sammanhang. I allmänt civilrättsligt hänseende kan gärna tänkas, att efter-

levande make, föranstaltat bode skulle kunna själv som om ning,

frångå densamma. Om förrättningen skett under medverkan vittnen

av har viss tryg et vunnits mot att den smusslas undan. Och har den

resenterats ör rätten, kan den naturligtvis inte utan vidare försvinna.

odelningen måste också i sak ha verkan som tredjemansavtal i den mån den är av betydelse för tredje borgenärer, sekimdo-

man successorer osv. Vidare måste det uteslutet att efterlevande anses make, som föranstaltat bodelning och låtit den inges till rätten i om arvsskatteärende, eller makens skulle i skattesuccessorer senare ärende kunna frångå bodelningen.

Av det sagda framgår, att bodelningen inte kan frånkännas verkan.

skett

Lottläggglng

som genom bodelningen kan dock antagligen inte

utan se dosuccessorers medverkan medföra den effekt nämnts som

ovan under c. Detta beror emellertid inte på bodelningen skulle

att har sin grund i den

%ltig

var utan ala 3 kap

fördelnin

som 1 § innehåller. Sedan bodelning ett skall rlevande maken s e tillträda även den dödes lott och har därefter rätt sammanblanda att massorna. Bodelningen torde visserli kunna klarlägga andelstalen en

t ex genom bestämmande av veder agsanspråk kan inte

men nog

genom lottläggning och senare" värdeförändringar förändra de

andelstal enligt 3 kap 1 § AB skall gälla och klarlagts som som

genom bodelningen.

Man kan naturligtvis ibland hysa misstanke, bodelnin i angiven

att form inte är materiellt korrekt. Sådan misstanke kan lertid med eme ungefär samma fog hysas i andra fall då bodelning sker mellan

närstående eller rent av mellan identiska arvingar på ömse sidor,

se ovan. Man synes här som eljest böra nöja sig med den kontroll av

bodelningen som kan ske enom gransknin bouppteckningen och

siäl

av

i bodelningen redovisade för avvikelse rån hälftendelning. Sådan

avvikelse till förmån för efterlevande make bör skäligen styrkt vara

Om makes 101 arvsrätt...

för att godtas awikelse enli lag. Det kan påpekas

som en att

Skattemyndigheten inte heller i andra all kan fullt ut kontrollera

att

bodelning skett enligt lag. Osynliga eftergifter vederlagsanspråk

av m m kan ha förekommit. Man får nöja med att kontrollera de sig

synliga åtgärderna och de grunder tillämpats i fråga dem.

som om

Om make vid bodelning nnat själv den avlidna makens

dödsbos bekostnad, kan antag igen bo elnin framdeles angripas en av den senares sekundosuccessorer såsom otill örlig.

Om man så vill, finns det möjlighet att förstärka tilltron till en sådan bodelnin som Till att börja med väger naturli nyss vis tungt, om en godkänns de aktuella sekundosuccessorerna av ovan. Härjämte bör uppmärksammas vad medverkan boutredav ningsman kan betyda.

När dödsbo avträds till konkurs, sker bodelning mellan konkursboet

och efterlevande make. Man skulle vänta sig, att när dödsbo avträds

till förvaltning av boutredningsman, det skulle boutrednin

vara s-

mannen som vid bodelning representerade dödsboet. Han skall

b a svara för att borgenärer inte blir lidande Lagens principiella osv. ståndpunkt synes emellertid attndelägarna på ömse sidor skall vara

verkställa bodelning, 19 kap 15 § AB. Det är detta tydligt,

se trots att

boutredningsmannen måste ha sin hand med i spelet. I kommentar till lagrummet sägs, att boutredningsmannen skall tillse delningen inte

att

länder någon till förfång, därvid närmast kommer i betraktande de

rättsägare som själva inte deltar i delnin Härefter erinras bl

a om

gäldsansvaret. Boutredningsmannen skall vidare tillse, delning inte

att verkar intrång i singulära testamentariska förordiianden. Hur

boutredningsmannens eventuella opposition mot delägarnas vilja skall

saken sätts på

lgenomdrivas

om sin spets, synres vara oklart. Om

odelnin en kränker den dödes borgenärer, kan boutredningsmannen

hota meå konkurs.

Detta hot kan däremot knajppast användas, om dödsboet är solvent men annan intressent kränks bodelningen. genom Eftersom sakligt sett borde

boutredningsmannen

representera boet vid delningen har man emellertid al anledning att med styrka fastliålla,

att han har befogenhet att kontrollera denna. Tydligt är under alla

omständigheter, att boutredningsmannens pOSITtIVa medverkan till

bodelning skänker denna en tilltro som måste än tillfyllest

anses mer i arvsskatteärendet.

Detta gäller naturligtvis även boutredningsmannen eller

om annan verkställer bodelnin i egenskap skiftesman.. Märk skiftesav att mannainstitutet inte när Erik Linds artikel tillkom. anns

Hittills har endast behandlats det fallet efterlevande makes rätt

att grundas på 3 kap l § AB. Saken ställer sig i viiss mån annorlunda,

när efterlevande makes rätt grundas Det förda testamente.

resonemanget är emellertid betydelse för bedlömning vad

av av som gälla när i det

Iskall

anses som nu aktuella fallet testamente före- - igger. Beträffande testamentsfallen kan till böirjan konstateras en att bodelning alltid bör ske efterlevande make endast fått nyttjandeom rätt till den avlidnes Om efterlevande make

ngiftorättsandel."

sålunda istället för att ärva igt 3 kap l § AB får nöja med nyttjanderätt e

enligt föreliggande testamente godkänns ler blir lagakraft-

som e

vunnet, sker bodelningen med tillträdande airvingar. Aven

om äganderätten enligt testamente skall svävande och arvingarnas vara krets fixeras först när efterlevande maken avllider kan

bodelning

102 Om makes arvsrätt...

genomföras. Jfr förordnande

åtxsrixlrpåaktigt

ang av god man 18 kap 4

Har efterlevande make testamente fått full äganderätt eller genom fri dispositionsrätt till den avlidnes giftorättsandel, kan han disponera

över sin rätt så att han nöjer sig med ttjanderätt. Mottagare n av dispositionen kan ordnas. Det sagda lir då tillämpligt. nyss Har efterlevande make fått får dispositionsrän och föreskrift getts om sektmdosuccession till förmån för än de sekundosuccessorer annan som avses i 3 kap 1 § AB, torde inte heller kunna bestrida man möjligheten av att efterlevande maken gör bodelning med den utsedda

sekundosuccessorn. Om möjligen i testamentet skall inläggas något

förbud att dela upp boet, kan bodelningen på sin höjd inverka på efterlevande makens rätt att testamentet.

Har efterlevande make fått beåagna i di ositionsrätt och föreskrift

getts om sektmdosuccessipn till förmån ör de sekundocussessorer som nämnsj 3 kap 1 §AB, skall testamentet in dubio innebära, att anses 3 ka AB får motsvarande tilläm Bestämmelse härom finns i 12

§ AB. Det är svårt tänka sig,

kapa

att att testamente i detta fall skall be ndlas med större respekt än i förut angivna fall. Bodelning kan

genomföras men lottläggning medför e annat avtalats med

- om

sektmdosuccessorerna sannolikt inte sådan e ekt som nämnts ovan

under c. 3 ka AB blir då trots tillämpligt med lagens

andelstal i he Möjligen lottläggninien bör doc godta

a massan. testamentet anses

den påverkan som lottläg ngen

äien:

rum om accepteras som

deñmtv. Det är en tol ngsfråga. I allt fa l kan enligt min mening

bodelningen kombineras med överenskommelse med de aktuella sekundosuccessorerna som medför sådan verkan. Se ovan. Här kan antydas en möjlighet som måhända verkar alltför formalistiskt dad. Om efterlevande make är insatt testamentsta som kan n avstå från sin legala rätt till efter den först avlidna arv maken. När han gjort det, träder den först avlidnes andra arvingar

till, dvs en något annorlunda bestämd krets än den i 3 kap

som anges

1 § AB. Se 2 kap 2 § AB. Med denna krets arvingar kan

av efterlevande maken sluta alla slags avtal på sätt samma som om

bröstarvingar funnits.

Eventuellt kan därför bodelning i här aktuellt fall kombineras en

med att efterlevande maken avstår från arvsrätt och att bodelningen

godkänns av de arvingar därigenom träder till.

som

I familjerättskomrmtténs förenämnda betänkande Aktenslgapsrätt behandlas i anslutning till förslag 3 kap 11 § i AB även

- om en ny det fallet att testamente föreligger till förmån för efterlevande make.

Härom sägs följande s 391.

Frågan, om efterlevande make kan träffa avtal med sekundo-

successorer, kan up komma även när sektmdosuccession skall äga rum i testamentsför ållanden. Huruvida regel enligt samma som förevarande af i förslaget skall kunna tilläm även i dessa para as fall, är tvive aktigt. AS behandlade frågani 19 4 års betänkande mera och ansåg svaret beroende på innebörden första testamentstagarens av rätt. Var denne universell testamentstagare med fri förfo anderätt jfr 12 ka 1 § och 3 kap, borde han bl kunna trä avtal med a a sekun osuccessor om att denne ñck tillträda egendomen tidigare än

som följde av testamentet jfr NJA 1937 s 39 och s 243 samt 1944

s 310. Men om, såsom i regel vid successivt legat, första testaments-

tagaren var förhindrad att överlåta egendomen NJA 1932 341 och s

Om makes arvsrätt... 103

1937 s 63, syntes han kunna träffa avtal med sekundosuccessorn

om egendomens över ång till denne. I viss utsträckning har sålunda,

enligt dessa uttalan en, första testamentstagaren och sektmdo-

successorn möjli het att sinsemellan bestämma rätten till sekundoom succession. Att "rutöver dem avtalsfrihet ansåg AS låta ge

sig göra utan att eftersätta den för testamentsinstitutet lcnappast

grun läggande

vilja

principen

att testators skall vara avgörande. Genom kommitténs örslag till förevarande 11 § kommer emellertid frågan i läge. ett nytt

Införs en lagregel angivet innehåll för fall legal förfoganderätt,

av av

nes lämpligen samma ordning böra gälla i fråga testamentarisk

om örfoganderätt, om annat följer testamentet. Genom hänvisning av

i 12 kap l § till förevarande paragraf i förslaget har därför

stadgandet tillämpligt

gjorts

även i testamentsförhållanden. Av förstnämnda

agnun framgår, att regeln skall tillämpas, därest tolkningen av testamentet leder till ett annat resultat.

I det nu aktuella ärendet förelig testamente efterlevande er som ger maken fri dis ositionsrätt under återstående livstid till den först ans avlidnes kvar åtenskap. Den stiftelse är utsedd bli universalsom att testamentstagare efter båda makarnas död är enligt inte bildad

ännu, hinder torde knappst föreligga omede bart uppgift

men att bilda den. Om så inte sker, torde god för den blivande stiftelsen kunna man förordnas enligt 18 kap 4 § 5 AB sic.

Genom medverkan stiftelsen god för stiftelsen kan av res man

bodelning mellan den först avlidna dödsbo och efterlevande

ma ens maken äga rum, det till llest efterlevande maken om anses att själv re resenterar dödsboet. Därvid stiftelsen tor e resp gode mannen

- samt outredningsman se ovan vara pliktiga att iaktta, att det inte

från dödsboets sida någon eftergift försämrar stiftelsens

görs

som ställning. De torde tså inte ha rätt att göra någon gåva, enligt men min mening bör stiftelse ha viss möjli et att ingå på uppgörelse.

Beträffande Stiftelsens bundenhet gä ler i övrigt vad som ovan sa om bundenheten för sekundosuccessorer. I förevarande fall behöver

man inte räkna med att stiftelsen skall falla från och nå on annan intressent inträda i stiftelsens ställe. Eventuella svårigheter i estår att man kan diskutera vad stiftelse kan vidta för dispositioner. en Stiftelsens medverkan kan inskränka sig till godkänna bodelatt i vad den kan intresse

ninsgen

vara av för stiftelsen. åvitt jag förstår måste efterlevande maken berättigad få vara att skiftesman förordnad, hon begär det. Någon formell invändning om

mot bodelning som i hithörande fall förrättas särskilt förordnad

av skiftesman inte kunna framställas. Jfr synes 13 kap 1 § GB jämte Övergångsbestämmelser samt 23 kap 5 § AB. Den möjligen är som

tveksam huruvida efterlevande make kan utväxla vileförklaringar med

den döda makens dödsbo, representerat den rlevande maken, av e

och på det sättet åstadkomma bodelning saknar i allt fall grund till

någon motsvarande tvekan när skiftesman verkställer bodelning. Det

är då inte fråga om utväxling viljeförklaringar mellan

av intres-

senter utan om en förrättning på skiftesmannens ansvar. Att behov

av

bodelning kan efterlevande

föreligfga

när make är ensam delägare i den döda makens bo ramgår vad förut sagts. av som Grundas skiftesmannens bodelning å någon den efterlevande

makens disposition till fördel, dispositionen inte egen r större

verkan än om efterlevande maken själv bodelningen och därvid

gynnat sig själv. Jfr Detsamma gäl gjort i fråga form

ovan. er om annan av

104 Om makes arvsrätt...

sa l mellan sldftesmannen och efterlevande make, t ex genom att

den orre gör en oriktig fördelning efterlevande make underlåter

som

att överklaga. Här inställer sig del spörsmål, huruvida sekLmdo-

en successorer bör av skiftesmannen kallas till bodelningen och de i så fall blir bundna om de inte överklagar denna i vanlig ordning. Dessa örsmål torde i förevarande sammanhang kumia lämnas ppenbart är att de inte kan få stå i vägen för möjligheten att

genomföra en önskvärd förrättning. Det vore uppenbart stötande, om inte

arvs-

beskattningen s e kunna ske på materiellt riktigt underlag därför att bodelning av formella skäl anses kunna äga

rum.

Bodelning kan enligt min mening ske. En bodelning förrättas

som av efterlevande make för del och representant för den egen som

avlidna makens dödsbo är i och för sig godtagbar. Den kan i förekommande fall få förstärkt värde boutredningsman

genom att medverkar och kontrollerar att tredje män inte kränkes samt genom att även sektmdosuccessorer här stiftelsen eller god for - man stiftelsen deltager. -

Mot bodelning som förrättats slciftesman inte kunna riktas

av synes

någon formell invändning."

Främst med hänsyn till Walins promemoria fann tingsrätten att

bodelningen skulle läggas till grund för arvsskatteberäkningen.

Även hovrätten ansåg bodelningen att skulle läggas till grund för

skattläggningen.

Majoriteten i HD fastställde det slut vartill hovrätten kommit och

uttalade följande.

"Makarna Lindgrens inbördes testamente innebär, Elisabeth att

Lindgren skall äga fri dispostionsrätt till Arvid Lindgrens kvarlåten-

ska under sin återstående livstid samt att efter Elisabeth Lindgrens

d" behållningen skall sedan vissa legat utgått tillfalla då

- - en särskilt bildad stiftelse.

I situationer av detta slag kan den efterlevande maken särskilt

-

med tanke eventuella testamentariska dispositioner ha

- ett

berätti t intresse att under sin livstid få klarlagt förhållandet mellan den i ödsboet ingående egendom, varöver han kan med

nera full ä nderätt, och den egendom vartill han har fri fören st fo n erätt. Detta gäller elvis när, såsom i förevarande fall, exem o arhet föreligger rätt til vederlag och tilläm ningen om om av

gällande bestämmelser rörande boets delning. Genom elning eller där äldre GB är tillämplig boskifte bör andelsförhållandet mellan

- -

de båda förmögenhetsmasssorna kunna fastslås på bindande sätt i

vart

fall gentemot sektmdosuccessor, godkänner förrättningen.

som Den i målet aktuella bodehiin innefattar enligt sin

l delse ett fullständi boskifte lan Elisa shandlinâen eth Lind och Arvid

me en

indgrens dödsbo. id förrättningen, verkstä särskilt

som av förordnad slciftesman, har god företrätt den ännu inte bildade man

28 JustRm Petrén, Nordenson och Bengtsson.

SOU 1998: 110 Om makes arvsrätt... 105

stiftelsen och godkänt boskiftet. Förrättningen får ha sådan anses bindande verkan som nyss angivits.

Med hänsyn till angivna omständigheter är boskiftet

att anse som

sådan förrättning som jämlikt 15 § 1 2 st lagen arvsskatt och

mom om åvoskatt kan läggas ull grund för skattens beräkning. Såsom HovR:n

lgunnit, föranleder vad i målet förekommit till än vid

annat att boskiftet andelarna bestämts enligt lag."

Minoriteten i HD ansåg emellertid inte att den åberopade bodelnings-

handlingen innefattade boskifte beskaffenhet att kunna läggas till av grund för bestämmande arvsskatten. Enligt deras mening skulle av

skatten i stället beräknas efter en schematisk bodelning.

2.5.3 Förarbetena

Familjelagssakkunniga

Familjelagssakkunniga föreslog i sitt betänkande Äktenskapsbalk SOU

1981:85 att 9 kap. l § ÄktB skulle ha följande lydelse.

"Bodelning görs av båda makarna. Over bodelning skall upprättas

en

handling som skrivs under av dem. Ar den ena maken död, görs

bodelnin en av den andra maken och den avlidnes arvingar och universe testamentstagare; för dem gäller därvid sägs om annat vad som är föreskrivet make." om

Familjelagssakkunniga kommenterade inte om de med uttrycket "arvingar" avsåg endast dödsbodelägare eller även efterarvingar.

Lagrádsremissen med förslag till äktenskapsbalk

m. m.

I lagrådsremissen med förslag till äktenskapsbalk 1986/87: 1

m.m. prop

löd förslaget till 9 kap. 2 § ÄktB:

"Bodelning förrättas av makarna tillsammans. Over bodelningen skall upprättas en handling som skrivs under dem båda. Ar den

av ena maken död, förrättas bodelningen den andra maken samt den av avlidnes arvingar och universella testamentstagare. För arvingar och

29 .lustRzn Walberg och Vängby.

106 Om makes arvsrätt...

universella testamentstagare gäller i så fall, inget sägs, vad om annat som är föreskrivet make. "3° om

Inte heller departementschefen uttalade vad avsågs med uttrycket som

"arvingar"

.

Uttalande av Lagrådet förslaget till ÄktB

om

Lagrådet uttalade följande förslaget till 9 kap. 2 § ÄktB. om

"Den föreslagna paragrafens tredje mening vid handen

ger att, när en

make är död, vad för bodelningssarnmanhang föreskrivs

som beträffande make skall gälla den avlidna makens arvingar och

universella testamentstagare.

Den an vna bestämmelsen är klar örande för rättsläget när vid

makes dö finns, förutom efterlevan make, sekundosuccessorer. e

Detta är be delsefullt, eftersom enligt remissförslaget sektmdo-

successions len blir mycket vanligare än F.n. gäller de bara nu. den situationen att makar vid den frånfälle saknar

enes bröstarvingar,

och den avlidnes arvingar i andra arvsklassen därmed får

ställning

av

efterarvingar med rätt att ta arv efter den efterlevande makens od Enligt förslaget kommer i framtiden även makars

gemensamma

bröstarvin ar att inta ställningen att allenast efterarvingar när

vara ena föräldern ör.

Av nu förevarande bestämmelse fram år att bodelningsavtal efter

en makes död kan ingås mellan den rlevande maken och den e dödes arvingar och universella testamentstagare. En sådan ordning är

tillfredsställande flera skäl. av Det förhåller sig visserligen så att när det är klart den efteratt levande maken skall få hela boet det för intressenterna kan vara av ringa intresse i vad mån dödsfallsförvärvet skett med stöd giftorätt av eller med stöd av arvsrätt. Men situationen kan sådan att det är vara

angeläget för den efterlevande maken eller efterarvingarna eller

någon av dem att det i nära anslutnin till den först avlidna makens död fastslås vad den efterlevande inne med full äganderätt ar resp.

endast med fri förfoganderätt.

I saken kan följande anföras.

Först bör nämnas att i antydd situation det kan beovan vara

tydelsefullt för den efterlevande maken till känna den maken

att ge att vill enligt försla ets 12 kap. 2 § AktB såsom sin andel behålla sitt - -

giftorättsgods vi bodelning med anledning makes död. Det

av en må dock anmärkas att, trots ordalageni 12 kap. 2 det inte bör

anses uteslutet att den efterlevande maken rättshandling, genom amian

t.ex. genom förklaring som intas i bouppteckningen efter avliden

30 Lagrummet ÄktB. fick slutligen sin placering i 9 kap. 5 §

31 se prop. was/sm s. 310

Om makes arvsrätt... 107

make, med lti verkan kan åstadkomma att vardera sidan sin som andel i boet eh ller sitt giftorättsgods.

Från en amian viktig syn unkt är att beakta att regleringeni den

av föreslagna bestämmelsen i kap. 2 § AB följer att Vld efterlevande makes död aktualiseras i vad mån arvingar efter den först

avlidna maken skall vid frågan efterlevandes död

en taga arv enligt

huvudregeln med hälften den sist avlidnes

av kvarl eller

enligt förekommande särregler sistnämnda tredje stycke

och enligt lagrådets förslag dess fjärde styc Earagrafs 3-6 i

- - e samt samma kapitel med amian andel. Att vid den sist avlidna makens död kartlägga om skäl föreligger för avvikelse från hälftendelnin s-

principen kan vara ytterst vanskligt; lång tid kan ha förflutit mel

an dödsfallen.

Av stort praktiskt värde är att efter den först avlidna makens död kan ske en bodelning klarlägger vad den efterlevande

formli

som

erhåller såsom bo elningslott med full äganderätt respektive såsom

arvslott med fri förfoganderätt. Den efterlevande maken får därmed

fast mark att stå när det gäller testationsfrågor. Och de är som

arvingar respektive efterarvingar när den efterlevande maken dör får ett upplysande underlag för sin bedömning av andelsberäkningen i avseende den efterlevandes kvarlåtenskap.

När det efter en makes död finns någon, är barn efter den som avlidne men inte till den efterlevande, och barn samt gemensamma bodelning och partiellt skifte skall ske för att e gemensamt barn skall få ut sin arvslott, ligger det i öppen dag att bröste gemensamma arvin rna har ett starkt intresse att kunna medverka när arvslottens storle och sakliga beskaffenhet bestäms.

Nå ot hinder kan inte anses föreligga för efterarvinge att begära

en föror nde bodelningsförrättare,

av oavsett att efterarvingens rätt är

ställd en obestämd framtid. Spörsmålet torde i praktiken sällan aktualiseras. Om i enlighet med det anförda det i nära anslutning till den först

avlidna makens död kommer till stånd ett bodelningsavtal mellan

efterlevande make och dem då utgör den krets är närmast som som till efterarv, måste avtalet anses bindande även vid den efterom levandes död kretsen efterarvingar skulle förändrad." av vara

Departementschejfczns kommentar

Departementschefen gjorde följande kommentarer med anledning

av

Lagrådets uttalande avseende förslaget till 9 kap. 2 § ÄktB.

"Innan jag går in på lagrådets synpunkter i frågan vill

jag framhålla

att efterarvingar enligt gällande rätt inte torde anses behöriga att delta

i bodelningsavtalet. Om den efterlevande maken är dödsensam

bodelägare, har frågan om bodelningen i praktiken regelmässigt

skutits up till dess att även den maken har avlidit Carlén-

se

endels, odelning och arvskifte, 4 uppl., 82; jfr även Walin, s.

32 Se prop. 1986/87:1 s. 388

108 Om makes arvsrätt...

Kommentar till ärvdabalken, del 2 uppl., 22 och s. s. 26 ff särskilt noterna 10, 12 och 13.

I situationer av detta slag kan dock den efterlevande maken särskilt med tanke på eventuella testamentariska dispositioner ha ett berättigat intresse av att under sin livstid få klarlagt förhållandet

mellan den i dödsboet ingående egendom han eller hon kan som med full anderätt

dixmera

ä och den egendom som han eller hon en st innehar med i förfoganderätt. I rättspraxis har ansetts att

andelsfcirhållandet mellan de båda formögenhetsmassorna bör kunna

fastslås på bindande sätt

genom bodelning i vart fall gentemot

godkänner

âellgndosuccessorer

som förrättningen se NJA 1977 s.

Förevarande aragraf är inte avsedd att åstadkomma någon

förändrin ande denna punkt fr av 13 kap. 1

rättslägedpå

§ andra stycket G . Av arvingarna är et alltså endast är närmast e som att

ta arv dvs. de som är dödsbodelägare har rätt få delta i

som att

bodelningsavtalet. En amian sak är att det inte torde föreligga något

hinder för att den efterlevande maken begär

att efterarvingarna

godkänner en såsom bodelning betecknad

handling för att därmed

skapa klarhet i frågan egendomens fördelmng

om på de olika Skulle

egendomsmassorna.

efterarvingarna inte vilja odkänna en s dan handling, torde den efterlevande maken kunna få odelning till

stånd genom att begära att bodelningsförrättare förordnas jfr

ett utlåtande av f.d. justitierådet Gösta Walin i NJA 1977

s. 375. Som lagrådet har antytt torde efterlevande makes begäran

en om

jämkning av bodelningen enligt 12 2 § få rättsverkan även för

efterarvingarna oavsett om någon bode ning har kommit tillstånd eller

vid den först avlidna makens död.

Av vad jag nu har anfört framgår att jag inte helt delar lagrådets

uppfattning i denna fråga. Någon rätt för efterarvinge delta i

en att

bodelning vid den först avlidna makens död kan alltså inte

anses

Efterarvingen

föreligga.

har därmed inte heller någon rätt att begära

att bo elningsförrättare utses eller väcka talan klander

att om mot

bodelningen. Frågan om bodelningen har skett rätt sätt får efterarvingen i stället möjlighet att aktualisera samband med

1 efter den efterlevande

artl/sålçiftet

maken, när denne i sin tur har avi t."

Lagutskønet

Även Lagutskottet yttrade sig i frågan om möjligheten till bodelning när

efterlevande make ärver. Utskottet uttalade bl.a. följande.

"Enligt utskottets mening kan det med visst fog hävdas osi-

att pro

tionen se s. 388 för efterlevande make

möjlighet

ger en att till

stånd en bodelning i de all maken" är dödsbodelägare.

ensam Utskottet anser dock för sin del att AktB inte bör sådan ges en tolkning. En efterlevande make är

som ensam dödsbodelägare bör

33 Se LU was/sms s. 34

Om makes arvsrätt... 109

således inte kunna sluta bodelningsavtal med sig själv. Skälet för detta ställningstagande är främst de möjlighter som de reglerna i AktB

nya ger att dra in enskild egendom i bodelningen. Av hänsyn till efter-

arvingarnas intressen bör inte dessa möjligheter kunna ensidigt

utnyttjas av den efterlevande maken. Ställningsta andet vidare

ligger

AitB

i linje med förslag 17 kap. l å

propositionens

att odelningsförrättare kan örordnas endast då tvist föreli i bodelnin er en s-

fråga. Utskottet vill också understryka att det ppast torde i

s

överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattmngen bodel-

att ningsavtal kan ingås endast av en person. Vad utskottet anfört hindrar inte att den efterlevande maken och

den avlidnes efterarvingar träffar frivillig överenskommelse

en om

fördelningen av tillgångarna i boet för att härigenom skapa klarhet i

egendomsfrågorna. Att en sådan uppgörelse kommer till stånd är

enligt utskottets mening önskvärt med utgångspunkt i både den efterlevande makens och efterarvingarnas intressen. En frivillig

överenskommelse om egendomsfördelningen kan inte innefatta

anses nå on formenli bodelmng bör kunna läggas till grund för den men

de ning som s ske vid den efterlevande makens frånfálle.

Overenskommelsen torde kunna jämställas med föravtal ett om bodelning och bli bindande för dem träffat den. Skulle vid den som

efterlevandes död kretsen efterarvingar ha ändrats, t.ex. därför

att en

efterarvinge avlidit och efterlämnat make eller bröstarvingar, talar

goda skäl för att de nytillkomna också bör bli bundna ämför f.d.

ustitierådet Gösta Walins utlåtande i rättsfallet NJA 1 77 375. s. ämväl den efterlevande makens arvin och universella testamentsar tagare torde bli bundna av töravtalet. sak är att det vid n annan en

framtida bodelning kan visa sig att tillämpning avtalet är oskälig

en av

mot någon av delägarna. I så fall bör avtalet kunna jämkas med

analog 12 kap. 3 § AktB eller i

tillämpning

av vart fall med stöd av 3 kap. avtals agen."

Uttalande av Lagrådet förslaget till ändring i 15 §AGL om

Lagrådet uttalade bl.a. följande förslaget till ändring i 15 § AGL. om

"Avtal mellan en efterlevande make, låt ensambodelägare, och

vara den bortgån es sekundosuccessorer, arvsrättsliga eller testaments-

rättsliga, fyl er redan med gällande rätt vällovlig funktion och är

en en rättslig realitet. D lika avtal lagrådet vill teknisk - som som term ge betecknin en reel t bodelande avtal kommer i den arvsord- - nya nin en, som efterlevande make i behövas och

r centrum, att fylla

en elt legitim funktion i en mångfald situationer. I lagstiftningsärendet angående AktB drog lagra i sammansättning

annan upp

denna fråga såsom särdeles viktig och ytterligare belysande

syn-

34 Se prop. l987/88:61 89 justitierådet Mannerfelt, justitierådet Erik s. Nyman och regeringsrâdet Palm.

110 Om makes arvsrätt...

punkter i ämnet kom sedan att anföras föredragande departements-

av chefen i slutprotokollet och mycket utförli tskottet av rop. 1986/87:l 310 och 388 LU 1986/8 :18 2 ff., lt s. samt s. särs s. 36. Slutresultatet av den nämnda diskussionen får väl sä nu as vara att avtal av angiven innebörd är fullt godtagbar och ehövli en konsekvens den arvsordningen. Men det rättsli skal av nya om en

användas rubriceringen bodelningsavtal för dylika avtal mel efter-

an levande make och avliden makes sekundosuccessorer får fortfarande

anses något oklart rättsfallet NJA 1977 375 talar för att bodels.

nin sbeteckningen är motiverad; jfr även föredragande departements-

che ens ordval i nämnda 388 mitten. pro s. Här må tilläggas . en juri sk-telcnisk a ekt. I vad priori som a framstår som ett enmansdödsbo vari bode ningsavtal enligt lagråds- remissens synsätt uteslutet den anledningen den eftervore av att levande maken saknar avtalspartner kommer kunnig boutredare - en till insikt han kan

omdgående

om, att tillskapa en ovillkorligen

bo situationzhan låter

elninistkrävande

sin huvudman göra ett symbolis arvsavstående, låt säga romille arvfallen oss en av

egendom. Demua rornilleandel måste då onkret utbrytas

ur

arvsegendomen. Oc arvsegendomens omfattning kan inte fastställas med mindre än att den föregås bodelning.

av en Det anförda leder till slutsatsen att det är menin slöst söka att

arvsskatterättsligt bortse från reellt bodelande avtal örut behandlad

av

typ. Ett penndrag gör att man kan inrangera dessa avtal i det område, där bodelning är obligatorisk.

Under alla förhållanden framstår det för lagrådet

som självklart att

reellt bodelande avtal av nu avhandlat slag skall slå vid igenom

arvsskattebeskattningen när de visas i beskattningsärendet. För att

ingen tvekan skall råda i saken föreslår lagrådet, uttryckli att en å regel i ämnet införs i enlighet med vad som anges nedan under 15

1 mom. AGL, något får konsekvenser även för vissa andra som bestämmelser. "

2.5.4 Doktrinen

Walin

Walin har i sin kommentar till ärvdabalken vidareutvecklat sina

synpunkter från promemorian han i NJA 1977 375. avgav s.

Walin anser inte att formell bodelning där egendomen läggs på en ut

lotter skall kunna tvingas fram. Den efterlevande maken skulle då vara

tvungen att förvalta två förmögenhetsmassor i stället för Detta skulle en.

enligt Walin strida mot syftet med reformen 3 kap. Däremot bör

av

andelstalet mellan de båda förmögenhetsmassorna kunna fastställas,

menar han.

35 Se ÄB I s. 59 ff.

Om makes 111 arvsrätt...

Walin anser att bröstarvingar med efterarvsrätt har ett mycket stort

behov av att kunna få andelstalet för efterarv fastställt bodelning, genom bl.a. för att kunna beräkna sin laglott i förhållande till testamente eller gåva av arvlåtaren. Han därför att skall skilja mellan menar man

bröstarvingar och andra efterarvingar och förordar att bröstarvingar

under alla omständigheter skall ha rätt att påkalla bodelning. Vidare anser Walin att alla bröstarvingar bör kallas till bodelnings-

förrättningen om en icke gemensam bröstarvinge skall ha ut sin arvslott. Alla bröstarvingar skall också ha rätt att klandra tvångsbodelning.

en

Enligt Walin bör bodelningen bli bindande även för bröstarvingar till dem som varit närmaste efterarvingar vid tidpunkten för bodelningen och därför deltagit i densamma. En sådan representationsrätt kan stödjas

på andra regler i ÄB 6 kap. 6 § avräkning arvsförskott som om av och 17 kap. 2 § tredje stycket om arvsavsägelse.

Agell

Agell har utförligt analyserat rättsläget mot bakgrund avgörandet i av

NJA 1977 s. 375, förarbetsuttalandena och Walins ståndpunkter. Agell understryker för sin del det rättspolitiska huvudsyftet med

makes arvsrätt, redan 1928 års arvslag, nämligen maken genom att som ägare skall få förvalta enda förmögenhetsmassa, dock testationsen utan frihet över den ärvda andelen. Frivilliga överenskommelser bör kunna

ingås och vara bindande för parterna men någon möjlighet att tvinga

- fram bodelning kan inte gällande rätt medge, eftersom det skulle bryta principen om enhetlig förvaltning.

Han kritiserar förarbetenas bristande analys av förhållandet mellan

bodelningsinstitutet och 3 kap. Till skillnxad från Walin och departementschefen kan han inte finna stöd för uppfattningen att det skulle vara möjligt att förordna bodelningsförrättare bestämma

en att

andelarna, om make och efterarvingarna är Agells huvud-

oense.

argument för denna ståndpunkt är att en bodelning i formellt hänseende

inte är möjlig och därmed inte heller begäran bodelningförrättare. en orm

Agells principiella utgångspunkter leder honovm också till

att en

bodelning och ett arvskifte för utlösning flera efterarvingar

av en av

visserligen är möjlig, men att inte heller detta kran få verkan

av en

bodelning i formell mening i förhållande till eftezrarvingar, vilka inte

36 Se Den nya arvsrätten och metoderna för dess tolkning, SvJT 1990

s. 1 ff.

112 Om makes arvsrätt...

varit och inte helller kunnat i förfarandet. Möjligen skulle - vara - parter

en sådan efterarvinge kunna påkalla tillämpning 3 kap. 3 § ÄB, dvs.

av

göra gällande vederlagsanspråk, med de praktiska begränsningar

en

sådan möjlighet dock skulle ha. I sin analys uppehåller sig Agell också vid betydelsen 12 kap. 2 §

av

ÄktB i sammanhanget, dvs. rätten för efterlevande make

att förklara att

han behåller sitt giftorättsgods. Även denna möjlighet enligt

är Agell

svår att förena med avsaknaden formell bodelning, principen

av en som

om en sammanhållen förmögenhetsförvaltrxing för make. Angåen-

anger

de Agells argumentation för att 12 kap. 2 § ÄktB bör avskaffas

se

avsnitt 2.6.4. Slutligen kritiserar Agell Lagrådets introduktion i arvsskattesamman-

hang av "reellt bodelande avtal". Agell det saknar

menar att civilrättslig grund i linje med hans uppfattning oförenligheten mellan formell

- om

bodelning och arvsreglema. Han understryker att konstruktionen med

reellt bodelande avtal kompliceras bl.a. 12 kap. 2 § ÄktB,

av som kan

inbjuda till icke civilrättsligt genomtänkta beslut för att nå skattemässiga

fördelar.

2.5.5 Rättsfallet RH 1993:7

I rättsfallet RH 1993:7 hade Göta hovrätt

att ta ställning till huruvida

efter makes död sektmdosuccessorer hade rätt att begära förordnande av

bodelningsförrättare. Hovrätten konstaterade att rättsläget är oklart och

anförde:

Före i ärvdabalkeni samband med

ändringarna

äktenskapsbalkens

införande har dan rätt inte tillkomma

ansetts efterarvingar. Starka skäl talar visserligen för att dessa ändringar bör medföra efter-

att

arvingar tillerkänrxs möjlighet att begära förordnande bodelnings-

av förrättare. Frågan dock den den bör lösas vara av arten att

lagstiftningsvägen. stvxnes ovrätten finner därför inte skäl frångå den

uppfattning som ansetts gälla tidigare."

2.5.6 överväganden

Av det föregående framgår att det i skilda sammanhang gjorts gällande att frivilliga "överenskommelser" fullständig uppdelning boet

om en av

kan ingås mellan den efterlevande maken och den avlidnes efterarvingar. Ett sådant "reellt bodelande avtal" tilläggs också arvsskatterättslig verkan genom att uttryckligen omnämnas i 15 § l AGL.

mom.

Om makes 113 arvsrätt...

Olika åsikter om möjliga tolkningar de nuvarande reglerna av om

bodelning har dock förts fram. Något direkt vägledande avgörande från

Högsta domstolen finns inte. Det finns ett stort behov att för av framtiden lägga fast vad bör gälla när efterlevande make ärver, som eftersom fallen sekundosuccession reformen typiskt har av genom sett ökat och kommer att öka.

Fullständig bodelning eller andelsbestanming

De reellt bodelande avtalen innebär en faktisk uppdelning egendomen av och leder till att den efterlevande maken kommer förvalta två att egendomsmassor, en med full äganderätt och med fri förfoganderätt. en Frågan är då om en sådan uppdelning skall kunna tvingas fram efterav arvingarna mot den efterlevandes vilja. Utgångspunkten bör här, bl.a. framhållits i doktrinen, som vara grundtanken bakom reformen 3 kap. ÄB, nämligen den efterav att

levande maken bara skall behöva förvalta förmögenhetsmassa. Om

en

genom en formlig bodelning den efterlevade maken tvingas att förvalta två förmögenhetsmassor skulle värdet av arvsrättren för make minska

kraftigt. Det skulle innebära uppenbar risk för praktiska komplikaen tioner och tvister. Den efterlevande maken själv :har inte heller något

behov av en fullständig bodelning för att klargöra testationsrätten. För efterarvingarna, som inte är dödsbodelägarna, bøör tudelning

en av

egendomen egentligen sakna värde, så länge den fria förfoganderätten

finns kvar.

Av det sagda följer att det inte finns någon anledning att införa regler

som innebär att en fullständig bodelning med lçttläggning skall kunna

tvingas fram av någon sida. Uttryckliga regler sådan överensom en

kommelse är därför heller inte nödvändiga. Behovet av att, oavsett de inblandades samstämmiga vilja, få till

egen

stånd ett beslut om andelsbestämning, dvs. fastställande andels-

ett av talen mellan den del av boet den efterlevande maken har med full som äganderätt och den del boet han har med frii förfoganderätt, av som utan

att detta följs av en lottläggning avseende konkreta föremål, kvarstår

dock. Såsom framförts i debatten i doktrinen kan dett ñnnas berättigat ett intresse såväl hos den efterlevande maken hos efterarvingarna att som få de aktuella andelstalen fastställda. Detta gäller i de fall där vanlig en

hälftendelning inte skall ske vid det andra dödsfalllet, t.ex. på grund

av att den efterlevande maken har enskild egendom. Den efterlevande kan vilja veta hur stor andel kan bort. Även eftersom testamenterats

114 Om makes arvsrätt...

arvingarna kan olika anledningar vilja beräkna sin lott, i det fall av t.ex. den efterlevande maken åberopar 12 kap. 2 §

Till skillnad från en formlig bodelning innebär inte fastställande

ett

av andelstalen något ingrepp i den efterlevandes möjlighet förvalta

att egendomsmassan. Fastställs andelstalen redan vid det första dödsfallet, undviks också framtida tvister och förutsebarheten ökar beträffande den framtida uppdelningen boet. Det är vidare lättare fastställa värdena av att

på tillgångar och skulder i boet och räkna ut andelstalen direkt efter det

första dödsfallet i stället för att vänta kanske i många år till det andra

dödsfallet. Utredningen därför det bör möjligt såväl för

anser att vara den efterlevande maken för den först avlidnes efterarvingar, inte som

bara bröstarvingarna, att framtvinga andelsbestämning och

en en uttrycklig bestämmelse detta bör införas. om

Avtal om andelsbestämning

Först och främst bör det införas uttryckliga regler den efterom att

levande maken och den först avlidne makens efterarvingar

kan ingå ett

avtal om andelsbestämning de är överens. Däremot skall den efter-

om

levande maken inte kunna ingå ett avtal andelsbestämning med sig

om själv.

Andelsbestämningen skall göras med ledning boets värde på

av dödsdagen inte avtalas

om annat se vidare nedan. Av avtalet skall

framgå hur stor andel boet den efterlevande innehar med av som

äganderätt och hur stor andel han innehar med fri förfoganderätt. Avtalet skall skrivas under den efterlevande maken och efterarvingarna.

av

Möjligheten att ingå avtal andelsbestämning bör inte

om vara inskränkt till viss tid efter dödsfallet avtal bör kunna träffas under utan den efterlevande makens hela livstid.

Andelsbestänming av dödsboförvaltare

Vill bara en eller några de inblandade få till stånd andelsbeav en

stämning bör det finnas en möjlighet att kunna begära att det förordnas

dödsboförvaltare

en se avsnitt 6. Denne får sedan själv besluta i

frågan. Till skillnad från frivillig överenskommelse andels-

en om

bestämning bör en framtvingad andelsbestämning endast kunna ske i

nära anslutning till dödsfallet. En begäran härom bör därför inte få framställas senare än ett år efter det att bouppteckningen avslutades.

Om makes arvsrätt... 115

Dödsboförvaltaren skall upprätta handling över andelsbestämen ningen. I denna skall tillgångarna och skulderna dödsdagen tas per upp

till sina värden. Andelsbestämningen skall spegla den verkliga fördelningen mellan det som den efterlevande har med full äganderätt

resp. fri förfoganderätt. För att uppnå detta resultat måste de verkliga värdena anges och inte enbart bouppteckningsvärdena. Av betydelse är vidare vilken värderingsdag dödsboförvaltaren som bör lägga till grund för beslutet om andelsbestämning, dödsdagen liksom

i bouppteckningen, eller den dag andelsbestämningen äger dvs.

rum, motsvarande vad som normalt gäller vid bodelning och arvskifte. Argument kan föras fram för båda alternativen. Fördelen med dödsdagen är att den är entydigt bestämd. Även dödsdagen värderingsdag om som kan ge upphov till att förändringar rubbar balansen, exempelvis senare

genom kursutveckling eller förändring marknaden i övrigt, bör den

likväl väljas. På så sätt får man en enkel och klar regel och ingen kan genom att exempelvis förhala andelsbestämningen påverka och spekulera i vilken dag skall avgörande. Dödsdagen är också som vara mest naturlig, eftersom det är till den dagen andlelarna, i likhet med som andra rättigheter som hänför sig till arvlåtarens eller testators död, kan sägas knutna. Är den efterlevande maken och

vara efterarvingarna

överens om att dödsboförvaltaren skall utgå från dag är han en annan dock bunden av detta.

I den handling som dödsboförvaltaren upprättar skall sedan andelarnas storlek anges. Däremot skall inte någon lottläggning göras.

Dödsboförvaltaren skall skriva under handlingen.

En dödsboförvaltares beslut andelsbestämning bör kunna klandras,

om

Gemensamma bestämmelser m. m.

En överenskommelse andelsbestämning mellan den efterlevande

om

maken och efterarvingarna eller ett beslut andelsbestämning

om av en dödsboförvaltare bör binda dem ärver den först avlidne maken när som den efterlevande maken dör. Detta står väl i överensstämmelse med vad

som gäller arvsavsägelse enligt 17 kap. 2 § ÄB jfr vad anförts i

som doktrinen ovan.

Utredningen har övervägt det med hänsyn främst till tredje

om mans intresse bör finnas möjlighet att handling andelsbestämning en om registrerad hos någon myndighet. Utredningen har dock funnit att

eftersom någon formögenhetsöverföring faktiskt eller rättsligt inte sker vid en andelsbestämning finns det heller inget behxov publicitet eller

av andra sakrättsliga arrangemang.

116 Om makes arvsrätt...

Vilka effekter 12 kap. 2 § ÄktB bör få i arvsrättsligt hänseende

behandlar utredningen i avsnitt 2.6.

Något om reellt bodelande avtal

Enligt nuvarande ordning skall alltså ett "reellt bodelande avtal", dvs.

Lagrådets tekniska nykonstruküon i 1987 års arvsskatteärende prop.

1987/88:6l, innefatta konkret uppdelning boet för godtas i

en av att ett skatteärende. Ett avtal enbart går ut på att fastställa grunderna för som

blivande bodelning och arvskifte, dvs. andelarna, duger inte. Som

framhållits i doktrinen innebär ett fasthällande

av denna regel att syftet

med makes nuvarande arvsrätt går förlorad. Möjligheten förvalta boet att

som en förmögenhetsmassa, ett bärande inslag i familjerättsreformen,

står inte längre till buds.

Med utredningens förslag möjlighet till andelsbestämning bör

om behovet av institutet "reellt bodelande avtal" i ljus. Med ses ett nytt

hänsyn till den översyn arvsskattereglerxia görs i Regerings-

av som nu

kansliet, avstår utredningen, nämnts, från lämna förslag till

som att

utformning av nya bestämmelser i AGL. Utredningen utgår dock från att följdändringar i anledning av utredningens förslag beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

2.6 Jämkning vid bodelning

Utredningens bedömning: Nuvarande regler jämkning vid

om

bodelning behålls.

2.6.1 Inledning

När en bodelning sker skall normalt hälftendelning göras makarnas

en av

giftorättsgods enligt reglerna i ll kap. Från huvudregeln

om

hälftendelning finns dock undantag i 12 kap. Här ñnns två olika bestämmelser om jämkning vid bodelning. Den regeln sikte

ena tar på

bodelning med anledning äktenskapsslcillnad

av 12 kap. l § ÄktB och

den andra regeln handlar om bodelning med anledning makes död

av en

12 kap. 2 § ÄktB. Förutsättningarna för jämkning är olika i de båda

fallen.

Beståmmelseni 12 kap. 2 § ÄktB har kritiserats i doktrinen.

Om makes 117 arvsrätt...

Nedan följer en kort beskrivning de båda jämkningsreglerna

av

avsnitt 2.6.2-2.6.3. Därefter redogörs för doktrinen avsnitt 2.6.4 och utredningens överväganden avsnitt 2.6.5.

2.6.2 12 kap. 1 § ÄktB

I 12 kap. 1 § ÄktB föreskrivs följande.

I den mån det med hänsyn särskilt till äktenskapets längd till

men även makarnas ekonomiska förhållanden och omständighetema i övrigt är oskäligt att en make vid bodelning skall lämna egendom till den andra

maken i den omfattning som följer 1 J kap. skall bodelningen i stället

av , göras så att den förstnämnda maken får behålla sitt gijiorättsmer av gods. Är make försatt i konkurs

en när bodelningen skall förrättas eller

finns det andra särskilda skäl att inte dela makamas gijiorättsgods, skall

varje make behålla sitt gifiorättsgods sin andel. som

Första stycket gäller inte vid bodelning med anledning makes död. av en

Bestämmelseni 12 kap. l § ÄktB tillkom i samband med familjerätts-

reformen år 1988.

Tidigare fanns en regel jämkning bodelning i 13 kap. 12 §

om av a

GB. För att jämkning skulle få ske enligt den regeln krävdes

att en

tillämpning av de vanliga bodelningsreglerna skulle leda till ett

uppenbart orimligt resultat. Härigenom begränsades starkt möjligheterna

att jämka. I den nya regeln i 12 kap. l § ÄktB har denna begränsning

tagits bort, men avsikten är alltjämt att jämkning endast skall förekomma i undantagsfall.

Enligt 12 kap. 1 § ÄktB får jämkning alltså ske det med hänsyn

om

särskilt till äktenskapets längd även till makarnas ekonomiska

men förhållanden och omständigheterna i övrigt är oskäligt med en

likadelning. Regeln har enligt förarbetena utformats på detta sätt for

att markera att den i första hand är avsedd att tillämpas på de kortvariga

äktenskapen. Vid sidan av äktenskapets längd sägs att bodelningsresultatet kan vara oskäligt med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden. Uttrycket "omständigheterna i övrigt" markerar det

att

skall göras helhetsbedömning makarnas förhållanden när jämk-

en av

ningsfrâgan prövas. Även äktenskapets längd och

om makarnas

37 Se prop. 1986/87:1 44 och 184 ff. s.

118 Om makes arvsrätt...

ekonomiska förhållanden talar för jämkning, kan det ibland enligt en förarbetena finnas alldeles särskilda omständigheter verkar som i motsatt

riktning, t.ex. det sätt på vilket den ekonomiska situationen i äktenskapet har uppstått, makarnas hälsotillstånd eller deras utbildnings- och yrkesstatus. Någon gång kan kanske i stället äktenskapets längd och

makarnas ekonomiska förhållanden tala mot jämkning andra en men

omständigheter medföra att jämkning trots allt bör ske.

Jämkning enligt den aktuella paragrafen kan aldrig medföra att en make får mer av den andre makens egendom än vid likadelning en utan regeln innebär endast att en make får behålla sin egendom mer av egen än vid en likadelning. Om det är nödvändigt att överföra egendom från en make till en annan, får detta ske antingen engångsunderhåll genom eller genom jämkning äktenskapsförord. av

Upplöses ett äktenskap äktenskapsskillnad efter endast

genom en

kortare tid, kan en likadelning giftorättsgodset ofta framstå

av som

oskälig. Detta gäller främst om den ena maken vid äktenskapets

ingående har fört in egendom till stort värde i boet. Men även då en make under ett kortvarigt äktenskap har ärvt betydande egendom eller

fått den genom gåva kan det oskäligt med likadelning.

vara en

Med kortvariga äktenskap bör enligt förarbetena förstås äktenskap

som inte har varat än fem år. I denna tid bör medräknas sådan tid mer då makarna har varit sammanboende före äktenskapets ingående. Femårsregeln skall dock endast ett riktmärke. ses som

När jämkning sker enligt femårsmodellen skall endast begränsad

en

del av makarnas giftorättsgods läggas och delas. Har äkten-

samman skapet varat i t.ex. tre år, innebär delning enligt femårsmodellen en att endast 3/5 av respektive makes giftorättsgods blir föremål för

likadelning. Jämkning med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden kan endast komma i fråga det finns betydande skillnad mellan

om en

makarnas nettoförmögenheter. När bedömer likadelning är

man om en oskälig bör man enligt förarbetena beakta orsaken till den att ena

maken har ett nettogiftorättsgods betydligt större värde än den andra

av maken. Är orsaken eller att ett större arv en större gåva har tillfallit den

ena maken, kan detta tala för jämkning. Det kan dock finnas

en anledning att beakta om den andra maken också har fått ett större arv

3 Se a.a. s. 186.

39 Se a.a. s. 187.

Om makes 119 arvsrätt...

eller en större gåva har gått in i familjehushållningen eller den

som

gemensamma ekonomin i övrigt. Detta kan då tala jämkning.

mot en

En större nettobehållning hos ena maken kan i andra fall bero på tillfälliga omständigheter inte har något samband med hur familjens

som ekonomi har varit ordnad. Den maken har kanske tid före det ena en att

talan om äktenskapsslcillnad väcktes erhållit t.ex. rehabiliterings-

ersättning eller skadestånd. Syftet med ersättningen skulle kunna

äventyras om den skulle delas vid bodelningen och detta kan vara

oskäligt mot den ersättningsberättigade maken.

Om en make behöver få behålla sin egendom eller viss del därav för

att trygga sin framtida försörjning, medan den andra maken har goda utsikter att kunna försörja sig själv erhålla denna egendom,

utan att bör det enligt förarbetena kunna utgöra skäl frångå

att en likadelning. När man bedömer familjens ekonomi skall hänsyn även till

man ta

sådana tillgångar som inte ingår i bodelningen. Har den make enligt

som

likadelningsregeln skall erhålla del i den andra makens giftorättsgods

stora tillgångar som är enskild egendom eller har placerats i som

pensionsförsäkringar eller andra personliga rättigheter, kan det

vara ett skäl att jämka. Det sagda är särskilt fallet den ekonomiskt nu om svagare maken i väsentlig grad har bidragit till attt öka värdet den av andra makens enskilda egendom. Är den ena maken starkt skuldsatt att dennes egendom i stort sett

går åt för skuldtäckningen, kan likadelning den andra makens

en av

nettogiftorättsgods ibland framstå som oskälig. I sådana fall måste dock

enligt förarbetena bedömas vilken nytta den andra maken har haft det av som är upphovet till skulderna.

Att mera konkret ange i vilka övriga fall jämkning skall ske enligt

en

12 kap. 1 § ÄktB är enligt förarbetena inte möjligt. Det får bedömas

från fall till fall omständigheterna anledning till

om ger jämkning.

Någon mera omfattande praxis finns inte.

2.6.3 12 kap. 2 § ÄktB

I 12 kap. 2 § ÄktB föreskrivs följande.

Vid bodelning med anledning makes död skall. den ejier-

av en om levande maken begär det, vardera sidan sin andel behålla sitt som

40 För en utförlig beskrivning 12 kap. 1 § ÄktB Tottie, Äktenav se skapsbalken, s. 416 ff.

120 Om makes arvsrätt...

gifiorättsgøds. Om den efterlevande maken begränsar sin begäran

till att avse endast en del av sitt giftorättsgods, skall den andra sidan behålla

motsvarande kvotdel av den avlidna makens gifiorättsgods, varefter

återstoden fördelas enligt I I kap.

Bestämmelserna i15 kap. 1 och 3 ärvdabalken förlust till om av rätt skall också gälla i ;råga rätten för den

arv om efterlevande maken att

vid bodelning del i den avlidnes gijiorättsgods liksom beträfande

ratten för den efterlevande maken att behålla sitt giftorättsgods.

Även bestämmelsen ÄktB41 i 12 kap. 2 § tillkom i samband med familjerättsreformen.

Beträffande bodelningsförfarandet byggde giftermålsbalken på likadelningsprincipen såväl när det gällde bodelning vid äktenskapsskillnad när det gällde bodelning med anledning

som av ena makens död. I sistnämnda fallet modiñerades principen dock det fanns av att vissa regler garanterade den efterlevande maken få visst som att ut ett minimum av egendom det boet. Viktigast dessa ur gemensamma av

regler var basbeloppsregeln. Några andra regler jämkning

om av bodelning vid makes död famis inte.

Familjelagssaklcunniga föreslog i sitt betänkande Äktenskapsbalk

SOU 1981:85 att det borde införas möjlighet för efterlevande

en en

make att vid bodelningen behålla sitt giftorättsgods. De sakkunniga

menade att det kunde ñnnas situationer, då strikt tillämpning en av

hälftendelningen kunde te sig särskilt ogynnsam for den efterlevande,

och en modifiering denna princip därför påkallad. Det gällde av var sådana situationer då den efterlevande har samlad egendom t.ex. en som är nedlagd i en aflärsrörelse eller ett jordbruk och det för demia verksamhet skulle vara ogynnsamt egendomen splittrades. om

Remissinstanserna tillstyrkte förslaget eller lämnade det erinran.

utan

Departementschefen delade Familjela gssakkunni uppfattning den

gas att

aktuella jämkningsregeln borde införas. Han uttalade i och för

att man sig ktmde tro att efterlevande make inte i behov sådan en var av en

regel, eftersom han också föreslog arvsregel för make. Men detta

en ny var inte riktigt, menade han. Den avlidne kan disponera sin över

kvarlåtenskap genom testamente. Vidare kan det ñnnas barn till den

avlidne som inte är barn till den efterlevande maken. För att en

41 Se anförd 87 ff. och 190 ff. prop. s.

42 Se a.a. s. 88.

Om makes 121 arvsrätt...

efterlevande make inte skall behöva avstå något sitt giftorättsgods till

av den avlidnes testamentstagare eller sådana barn bör det finnas en

möjlighet att åstadkomma jämkning likadelningen, menade

en av

departementschefen. Han pekade också behovet jämkningsregel

av en

i sådana situationer Familjelagssakktmniga nämnt i sitt betänkan-

som de.

Den efterlevandes rätt till jämkning enligt 12 kap. 2 § ÄktB

är av personlig natur. Om även den efterlevande maken skulle avlida innan

bodelning har hunnit ske, har dennes dödsbodelägare inte rätt att påkalla sådan jämkning.

2.6.4 Doktrinen

Agell anser att 12 kap. 2 § ÄktB har ett diskutabelt syfte och

att bestämmelsen kan leda till resultat är både orättvisa och slumpsom artade jfr avsnitt 2.5.4. Hans synpunkter kan sammanfattas på följande sätt. Grundtanken, att en efterlevande make inte skall behöva avstå giftorättsgods till den avlidnes särkullbarn eller i sig testamentstagare, är diskutabel, menar Agell. Giftorättens centrala syfte är makarna skall att

förvärva ett likadelningsanspråk på tillgångar byggts under

som upp

äktenskapet. I fråga om sådana tillgångar är det svårt att gifto-

se att rättsanspråkens omfattning efter den makens diöd skall ensidigt, dvs. ena

utan äktenskapsförord, kunna bestämmas av den efterlevande maken till förfång för den avlidnes arvingar och testamentstatgare, fortsätter han.

Tanken bakom lagrummet, att den efterlevande maken inte skall

behöva avstå något sin egendom till den avlidnes särkullbarn

av eller testamentstagare, har däremot större fog för sig beträffande egendom som ägts redan före giftermålet, Agell. I-llär möter vi i själva anser

verket samma problem föranlett skevdelningsregeln i 12 kap. l §

som

ÄktB på tal skilsmässa, nämligen det tvivelaktiga i giftorätts-

om att anspråk gäller i egendom ägts före äktenskapet. Både 12 kap. 1 § som

och 12 kap. 2 § ÄktB är därför i stor utsträckning på problem

ett svar som skapas av att giftorätten kan täcka all egendom make äger. som en När giftorätteni 1987 års lagstiftning ñck ha kvar detta vida täcknings-

43 Se a.a. s. 88.

Agell har vid ett möte med utredningen redlogjort för sin på syn järnkningsreglema.

122 Om makes arvsrätt...

område trots vanligheten nuförtiden skilsmässor, åberopades av som ett skäl, att många äktenskap ändå är livsvariga. Men denna tanke gör det samtidigt överraskande att den efterlevande maken enligt 12 kap. 2 §

ÄktB kan ensidigt bestämma vilken verkan giftorätten

skall ges, menar Agell.

Bestämmelsens konstruktion gör enligt Agell att det får olämplig en slumpeffekt vilken make dör först. En "fattigare" make som som tror att han kan komma att avlida först får rentav ett intresse skilja sig för av att att gardera sina egna arvingar och testamentstagare den mot att efterlevande maken använder sig 12 kap. 2 § av

Särskilt viktigt när bedömer funktionen hos 12 kap. 2 § ÄktB är,

man anser Agell, att lagrummet kan åberopas den efterlevande maken av även då den avlidne maken inte har några särkullbarn och då efter-

arvingarna kan utgöras antingen makarnas barn eller av gemensamma

den avlidne makens släktingar i andra arvsldassen. Ett åberopande 12

av

kap. 2 § ÄktB leder då till förändring i vad efter båda makarnas

en som död utgör efterarv efter den först döde maken efter den sist resp. arv

avlidne. Med tanke på bröstarvingar behöver detta inte

gemensamma spela någon annan roll än att arvsskatten vid de två dödsfallen kan

förändras. I andra fall sekundossuccession är det enligt Agell direkt olämpligt av att den efterlevandes ensidiga förldaring kan påverka storleken vad av som efter båda makarnas död skall gå till släktingarna på vardera sidan.

Det slumpartade förhållandet vilken make dött först, i kombination som

med den efterlevandes eventuella utnyttjande 12 kap. 2 § ÄktB, kan

av komma att avgöra arvets fördelning efter båda makarnas död.

Agell anser vidare att nyssnämnda förhållande har motsvarande

olämpliga inverkani sådana fall då makar skrivit inbördes testamente

om

fördelning av deras egendom efter bådas död. En förklaring enligt

12 kap. 2 § ÄktB innebär då att den efterlevande maken kan handla i

direkt strid mot vad som får ligga i makarnas inbördes anses testamente

om fördelning av egendom efter bådas död.

I de nu berörda fallen efterarv eller inbördes testamenten har den av efterlevande knappast något personligt intresse åberopa av att

12 kap. 2 § ÄktB vid sidan eventuell önskan nedbringa

av en att arvsskatten, menar Agell. Den efterlevande övertar i varje fall egendomen

med fri förfoganderätt, vilket om man bortser från begränsning - en av

friheten att göra testamente motsvarar äganderätt. Hänsynstagande till

-

skattekonsekvenserna kan dock inte något självständigt motiv för

vara

utformning av reglerna om giftorätt och arv, fortsätter han. Däremot bör skattereglerna å ena sidan bygga på de civilrättsliga utgångspunkterna

Om makes arvsrätt... 123

men å andra sidan utformas så att det inte utgår arvsskatt när make ärver

egendom som han själv ägt under äktenskapet.

Bestämmelsen i 12 kap. 2 § ÄktB torde emellertid enligt Agell

i praktiken ganska ofta utnyttjas efterlevande make,

av en som tror sig ha de större tillgångarna, för att och därmed arvsskatten

arvet efter den först avlidne skall bli lägre. Bortsett från det

civilrättsligt olämpliga i att

12 kap. 2 § ÄktB tillämpas skatteskäl, när konsekvenserna

av av

fördelningen av den efterlevandes kvarlåtenskap kan bli olämpliga, kan det vara mycket svårt för den efterlevande maken bedöma konse-

att

kvenserna förklaring, han. av en menar Värderingen av tillgångar som

fastighet, bostadsrätt, lösöre eller del i företag skall nämligen i

princip ske efter marknadsvärdena vid dödsfallet, och dessa värden kan som bekant awika mycket från bouppteckningsvärdena.

Och även om

det skulle ske andelsbestämning enligt bestämmelse härom

en en ny se

avsnitt 2.5 kvarstår det principiellt tvivelaktiga i den efterlevande

att

maken genom ensidig förklaring tillåts förändra giftorättens

en omfattning utan att det upprättats äktenskapstörord, villket i sin påverkar tur rätten till efterarv för arvingarna till den först döde maken.

Om man är kritisk mot innebörden 12 kap. 2 § ÄktB

av öppnar sig

enligt Agell olika möjligheter till förändring. För dlet första kan lagrum-

met upphävas eller omarbetas. För det andra bör 12 kap. 2 § man, om

ÄktB skulle upphävas, överarbeta jämkningsmöjligheten

i 12 kap. l §

ÄktB för att den skall täcka även vissa fall då äktenskap

upplösts genom

dödsfall, främst efter kortvariga äktenskap. För det tredje

kan man, vilket väcker en mera långsiktig fråga, ompröva gáiftorättens täclcningsområde, anser Agell.

2.6.5 överväganden

Vid bodelning med anledning makes lhar den efterlevande

av en död

maken enligt 12 kap. 2 § ÄktB rätt att behålla sitt giftorättsgods. Denna

bestämmelse har kritiserats i doktrinen, den ha

men synes stor betydelse i praktiken. Några tillämpningsproblem verkar dlen, vad utredningen

kunnat timma, inte ha lett till.

Bör 12 kap. 2 § ÄktB förändras

12 kap. 2 § ÄktB tillkom i samband med familjeräittsreformen år 1988.

Reformens syfte framgått tidigare stärkza efterlevande

var som att makes

124 Om makes arvsrätt...

ställning på olika sätt. Detta syfte kom till uttryck också i 12 kap. 2 §

Såsom redovisats i avsnitt 2.4 framgår av utredningens undersökning att intentionerna bakom reformen har slagit igenom i verkligheten och att reformen står väl i överensstämmelse med allmänhetens rättsuppfattning när det gäller efterlevande makes ställning. Såvitt utredningen

har kunnat bedöma, åberopas bestämmelseni 12 kap. 2 § ÄktB relativt ofta och anses fylla viktig funktion. På detta sätt kan andelsbe-

en stämningen och arvsskatteunderlaget påverkas. Mot bakgrund av vad sagts utredningen att det bör som nu anser

krävas starka skäl för att 12 kap. 2 § ÄktB skall upphävas. Den till synes hårdaste kritiken mot 12 kap. 2 § ÄktB avser det

faktum att den efterlevande maken ensidigt kan åberopa bestämmelsen. Motsvarande gäller inte 12 kap. 1 § Om den efterlevande äger

mest giftorättsgods kan han att åberopa 12 kap. 2 § ÄktB uppnå

genom att särkullbarn eller testamentstagare till den avlidne maken får mindre i arv än om en vanlig hälftendelning hade ägt Detta kan upplevas rum. som orättvist av särkullbarn och testamentstagare till den fattigare, avlidne maken, har det hävdats. Dör makarna i omvänd ordning kan däremot resultatet bli ett annat. Makarna kan emellertid ha bestämt sig för att oavsett vem av dem dör först skall den efterlevande åberopa som 12 kap. 2 § I ett sådant fall spelar det ingen roll i vilken ordning makarna dör. Angående bestämmelsens betydelse just för frågan om särkullbarns skydd mot arvsplanering, vidare avsnitt se Här finns onekligen en konflikt mellan, å ena sidan, den efterlevande makens intresse och, å andra sidan, intresset hos den först avlidne makens arvingar. Vid avgörandet av denna intressekonflikt bör enligt ut-

redningen syftet med 1988 års reform alltjämt vara vägledande. Det

innebär att efterlevande make bör prioriteras framför den först avlidne makens arvingar. Redan den omständigheten att ett upphävande av

12 kap. 2 § ÄktB skulle leda till försämring för efterlevande make

en kan alltså enligt utredningen i sig tala mot att upphäva bestämmelsen.

Ett annat skäl som framförts mot 12 kap. 2 § ÄktB är att förklaringar

enligt 12 kap. 2 § ÄktB i första hand görs skatteskäl, vilket i sig i

av princip är fullt korrekt, samtidigt de civilrättsliga konsekvenserna som är viktigare men inte beaktas. I den mån den enskildes handlande styrts av felaktiga föreställningar om gällande rätt på civilrättens område bör de i första hand undanröjas information och bättre rådgivning, genom inte genom att de civilrättsliga reglerna ändras. Inte heller argumentet

att 12 kap. 2 § ÄktB åberopas skatteskäl utgör därför enligt ut-

av redningens uppfattning skäl nog att upphäva bestämmelsen.

Om makes arvsrätt... 125

Vad som sagts talar alltså för 12 kap. 2 § ÄktB

nu att bör finnas

kvar. I riktning

samma talar den omständigheten att, om 12 kap. 1 §

ÄktB gjordes tillämplig även på bodelning med

anledning av en makes

död, antalet sannolikt skulle processer öka. Detta eftersom ett åbero-

pande av 12 kap. 1 § ÄktB inte automatiskt leder till jämkning utan till att en många gånger besvärlig skälighetsprövning måste göras. En sådan utveckling är inte önskvärd. Härtill kommer upphävande 12

att ett av

kap. 2 § ÄktB skulle innebära ett ingrepp i de svenska

giftorättsreglerna

och en omvärdering giftorättsinstitutet faller utanför av som ramen för

utredningens uppdrag. Frågan bör därför uppmärksammas i vidare

ett sammanhang, där giftorätten och inte arvsrätten står i centrum.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen alltså 12 kap. 2 §

att

ÄktB f.n. bör finnas kvar oförändrad. Som

framgått ovan behandlar

utredningen bestämmelsen också särskild synvinkel ur en i avsnitt

Bör det krävas förrättning hålls

att en

En särskild fråga är det bör krävas att förrättning

om en alltid skall

hållas när 12 kap. 2 § ÄktB åberopas.

Vid övervägande denna fråga bör av man skilja på två situationer. Den första situationen är då den efterlevande maken inte ensam är

dödsbodelägare. I detta fall skall under alla omständigheter bodelning

förrättas.

Annorlunda är det däremot den efterlevande om maken är ensam

dödsbodelägare. Det är framgått avsnitt 2.5 enligt gällande

som av rätt

osäkert om efterarvingarna i denna situation kan begära en fullständig

bodelning. För att den avlidne makens efterarvingar skall få någon insyn

i vad som utgör den efterlevandes

giftorättgods och vad denne ärver med fri förfoganderätt har i doktrinen föreslagits det bör införas

att ett krav

på att en förrättning något slag bör hållas den efterlevande

av om avser

att åberopa 12 kap. 2 § ÄktB.

Utredningen har i det föregående

se avsnitt 2.5 föreslagit att det bör

införas en möjlighet för den efterlevande och maken den först avlidnes

efterarvingar att enas eller vid oenighet begära, andelsbestäm-

om, en ning, dvs. ett fastställande andelstalen mellan den egendom den av som efterlevande maken innehar med full äganderätt resp. fri förfoganderätt, när den efterlevande maken övertar hela egendomen på grund av giftorätt och arv.

En möjlighet är givetvis att införa ett krav på sådan att en andels-

bestämning alltid skall göras när 12 kap. 2 § ÄktB åberopas

men en

fullständig bodelning inte äger Utredningen emellertid det

rum. anser att

126 Om makes arvsrätt...

är att för långt att alltid kräva en formlig andelsbestämning. Det skulle innebära en onödig formalisering och ge upphov till kostnader som inte står i rimlig proportion till vad som skulle uppnås. Det får

anses tillfyllest med den möjlighet till andelsbestämning som utredningen föreslagit.

2.7 Basbeloppsregeln

Utredningens förslag: Basbeloppsregeln ñnns kvar men ändras i två avseenden. Den ena ändringen avser försäkringsbelopp och annan ersättning som tillfaller den efterlevande maken enligt förmånstagarförordnande av den avlidne. Sådan ersättning skall beaktas när man skall bedöma om basbeloppsregeln är tillämplig eller ej. Den andra ändringen avser testamentstagare som får stå tillbaka på grund av att basbeloppsregeln är tillämplig. En sådan testamentstagare skall ha en uttrycklig rätt till sekundosuccession om inte annat följer av testamentet.

2.7.1 Inledning

Om arvlåtaren var gift skall kvarlåtenskapen, som nämnts, enligt huvud-

regeln i 3 kap. l § första stycket första meningen ÄB tillfalla den

efterlevande maken. Från denna regel finns två undantag. Den som är

bröstarvinge endast till den avlidne maken har rätt att få ut sin arvslott genast vid dennes död 3 kap. l § första stycket andra meningen ÄB.

Den efterlevande makens rätt att överta kvarlåtenskapen kan också sättas ur spel genom ett testamente till förmån för någon annan än den efterlevande maken. I dessa båda fall kan den s.k. basbeloppsregeln i 3 kap. l § andra stycket ÄB få betydelse. 3 kap. l § ÄB har följande lydelse:

Var arvlátaren gif, skall kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Efierlamnar arvlátaren någon bröstarvinge som inte är den efterlevande makens bröstarvinge, gäller dock att makens rätt till kvarlåtenskapen omfattar en sådan arvinges arvslott endast om arvingen

har avstått frán sin rätt i enlighet med vad som anges i 9

Den efterlevande maken har alltid rätt att ur kvarlåtenskapen efter den

avlidna maken, så långt kvarlåtenskapen räcker, få egendom till så stort

SOU 1998: 110 Om makes 127 arvsrätt...

värde att den tillsammans med egendom den

som efterlevande maken

erhöll vid bodelningen eller den makens enskilda

som utgör egendom

motsvarar bra gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 allmän

om

försäkring som gäller vid tiden för dödsfallet. Ett den

testamente av avlidna maken är utan verkan i den man förordnandet inkräktar pá den

rätt för den efterlevande maken i detta stycke.

som avses

Makes rätt enligt basbeloppsregeln går alltså fore såväl

ett särkullbarns rätt till arvslott testamentstagares rätt enligt testamente. som en ett En

bröstarvinge som helt eller delvis får stå tillbaka på grund basbe-

av

loppsregeln blir efterarvinge och får ut den återstående delen

av arvslotten vid den efterlevande makens död. Vad händer med som en

testamentstagare som får stå tillbaka grund basbeloppsregeln är

av

däremot f.n. oklart. Vägledande domstolsavgöranden saknas.

Följande exempel illustrerar problemet. A avlider och efterlämnar hustrun E och S inte Ezs sonen som är

barn. Azs giftorättsgods uppgår till 80

000 kr och Ezs till 60 000 kr. Skulder finns Enskild egendom ñmis A har testamenterat hela sin

kvarlåtenskap till en stiftelse. S gör gällande laglottsanspråk. Basbeloppet är 30 000 kr

Bodelningen ger vardera sidan 70 000 kr. Hustrun får alltså genom

bodelningen 70 000 kr med äganderätt. Enligt basbeloppsregeln skall

hon ha ytterligare 4 gånger 30 000 kr minus 70 000 kr 50 000 kr. Denna rätt går före alla andra arvingars och testamentstagares rätt. S har inte gjort något arvsavstående utan har därför rätt att få ut sitt arv genast. Särlcullbarns rätt till laglott går före testamentstagares rätt. Iaglotten uppgår till 35 000 kr, dvs. hälften arvslotten på 70 000 kr. av

Det återstår emellertid endast 20 000 kr kvarlåtenskapen. Dessa får

av

S. För resterande del blir han efterarvinge när E dör. Stiftelsen får inget när A dör."

45Basbeloppsregeln är tvingande till förmån för den efterlevande maken.

En efterlevande make däremot vill avstå från sin rätt enligt basbeloppssom regeln torde med stöd av allmänna arvsrättsliga principer kunna göra det.

46 Avrundat antaget basbelopp.

47 Se Erikssons artikel i SvJT 1989 s. 321 ff., Några problem med

anknytning till 1987 års familjerättsreform.

128 Om makes arvsrätt...

Bör stiftelsen i exemplet ha efterarvsrätt när den efterlevande maken dör eller har rätten enligt testamentet utslocknat på grund av basbeloppsregelns tillämpning Frågan har varit föremål för en livlig debatt i

doktrinen se avsnitt 2.7.4 där olika tolkningar gällande rätt har

av förordats. En grundläggande fråga är vidare om basbeloppsregeln i övrigt har en tillfredsställande utformning. I avsnitt 2.7.2 ges inledningsvis en beskrivning av basbeloppsregelns bakgrund. En genomgång av de uttalanden gjorts i förarbetena till som den nuvarande basbeloppsregeln görs i avsnitt 2.7.3. Slutligen följer,

efter redovisningen av doktrinen, utredningens överväganden avsnitt

2.7.5.

2.7.2 Bakgrund

Dagens basbeloppsregel i 3 kap. 1 § andra stycket ÄB har utvecklats ur den basbeloppsregel som fanns i 13 kap. 12 § andra stycket GB. Basbeloppsregelni 13 kap. 12 § andra stycket GB var en bodelningsregel. Den infördes år 1928. Redan dessförinnan föreskrevs i 13 kap.

12 § GB att när bodelning sker i anledning makes död äger efter-

av levande maken, om den egendom som tillkommer honom är ringa, av makarnas giftorättsgods uttaga nödigt bohag samt arbetsredskap och andra lösören även om arvingarnas lott därigenom skulle lida inskränkning. Bakgrunden till demia regel var att det uppenbart att den var efterlevande makens intressen att sitt hem fullständigt splittrat av se och sig själv avskuren från möjligheten att fortfarande driva sitt näringsfång måste fä företräde framför arvingarnas anspråk på den dödes

kvarlátenskap.

För att möjliggöra det ringare boets sammanhållande i något större utsträckning och för att genom regelns formalisering underlätta dess tillämpning gjordes år 1928 ett tillägg i 13 kap. 12 § GB. Tillägget placerades i andra stycket och innebar att efterlevande maken vid bodelning i anledning av den andre makens död makarnas giftorättsav gods såvitt det räckte alltid skulle få ut egendom till så stort värde att den jämte enskild egendom som tillhörde den efterlevande maken uppgick till 3 000 kr. I tredje stycket stadgades dock att regeln andra stycket inte skulle tillämpas, om den döde efterlämnade en bröstarvinge, som inte var barn även till den efterlevande maken, eller barn utom äktenskap, som hade rätt till underhällsbidrag kvarlåtenskapen efter ur den döde.

Värdegränseni 13 kap. 12 § andra stycket GB höjdes år 1952 till

6 000 kr.

Om makes arvsrätt... 129

Åt 1969 knöts storleken

på det belopp den efterlevande ñck

som

förbehålla sig enligt 13 kap. 12 § andra stycket GB till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. På så sätt kom beloppet

att auto-

matiskt följa förändringari penningvärdet. Värdegränsen bestämdes till fyra basbelopp. Samtidigt ändrades undantaget i tredje stycket så att regelni andra stycket inte skulle tillämpas den avlidne efterlämnade

om barn under sexton år som inte också barn till den efterlevande. var

2.7.3 Förarbetena

Familjelagssakkunniga förslag

Familjelagssakkunniga ville i sitt förslag till äktenskapsbalk SOU 1981:85 behålla basbeloppsregeln bodelningsregel. Även

som en

värdegränsen vid fyra basbelopp ville utredningen behålla. Två de

av

sakkunniga ansåg dock att basbeloppsregeln skulle utvidgas till

sex

basbelopp. Däremot föreslog Familjelagssakkumiiga att inskränkningen av basbeloppsregeln till förmån är särkullbam under sexton år skulle utgå. Familjelagssakkunnigas förslag beträffande basbeloppsregeln i

denna del stöddes av nästan alla remissinstanser uttalade sig i som frågan. Ett stort antal remissinstanser ansåg liksom två de sakkunniga av

att basbeloppsregeln borde utvidgas till att avse sex basbelopp. Några

ville gå ännu längre och låta basbeloppsregeln omfatta tio basbelopp.

Familjelagssakkunniga föreslog vidare att inte bara enskild egendom skulle beaktas vid tillämpning basbeloppsregeln också försäk-

av utan

ringsbelopp som den efterlevande får vid dödsfallet som förmånstagare. Undantag skulle dock göras för rätt till pension som inte skulle ingå i bodelningen. Vid remissbehandlingen påpekades dock eftersom

att egendom som den efterlevande maken erhöll testamente inte genom

påverkade tillämpningen basbeloppsregeln borde inte heller detta

av

gälla ñrsälcringsbeloppf

Uttalanden i propositionen

I propositionen 1986/8711 äktenskapsbalk föreslogs

om m.m. att

basbeloppsregeln skulle göras om till arvsregel. Bakgrunden den

en var

orättvisa som de dåvarande reglerna ledde till för efterarvingarna.

48 Se prop. 1986/87:l 233 s.

5SOU98:1l0

130 Om makes arvsrätt...

Om arvlåtaren var gift och inte efterlämnade någon bröstarvinge tillföll kvarlåtenskapen maken. Levde vid makens död den först avlidnes arvingar i andra arvsklassen, hade de rätt till efterarv efter den först

avlidne. Om däremot den efterlevande jämlikt 13 kap. 12 § GB ägt

erhålla hela kvarlåtenskapen vid bodelningen efter den först avlidne,

var

dennes efterarvingar uteslutna från efterarv enligt 3 kap. 7 §

Departementschefen ansåg att detta orättvist och ville införa var

efterarvsrätt även när basbeloppsregeln omfattade hela kvarlåtenskapen. Basbeloppsregeln gjordes om till en arvsregel och placerades i ärvda-

balken.

Departementschefen uttalade°:

det system förordat

jagtehar

nya som utgör basbeloppsregeln en

regel som garanterar den rlevande maken att få mängd e en VISS av makarnas egendom även det skulle innebära inskränkning om en av vad som skall tillfalla testamentstagare eller barn till den först avlidna maken som inte är barn till den efterlevande maken. Den egendom

som den efterlevande maken förvärvar med stöd basbeloppsregeln

av skall bli föremål för efterarv. Det gör att egendomen i fortsättnin en får anses innehas med rätt den egendom samma som som en

efterlevande maken ärver, dvs. med fri förfoganderätt."

I propositionen finns flera uttalanden departementschefen av om att ett särkullbam som helt eller delvis inte får ut sin arvslott på grund av att

basbeloppsregeln är tillämplig blir efterarvinge och får ut resterande del

av arvslotten när den efterlevande maken går bort. Däremot sägs

ingenting om vad som händer med en testamentstagare efter båda

makarnas död, om testamentstagaren dvs. stiftelsen i exemplet

ovan

vid den förste makens död fått stå tillbaka på grund basbeloppsregeln.

av

Inget sägs heller om vad med uttrycket "utan verkan" i

som menas 3 kap. l § andra stycket

Förutom det citerade uttalandet departementschefen finns

ovan av

följande uttalanden i propositionen berör basbeloppsregeln och

som

frågan om efterarvsrätt.

"Basbelo psregeln kommer i fortsättningen endast ha be delse

att

som ett skydd för den efterlevande maken mot anspråk å de i den

avlidnes kvarlåtenskap från testamentstagare och barn til arvlåtaren

som inte är barn även till den efterlevande maken. Dessa skall emellertid om de inte avstår från sin rätt eller det inte ingås - om avtal om sammanlevnad i oskiftat bo skiftas direkt vid den först - ut

49 Se a.a. s. 95.

Om makes 131 arvsrätt...

avlidnes död. Efterarvingar är dels bröstarvingar, dels den först

avlidna makens arvingar i andra arvsklassen

"Om den efterlevande maken övertar egendom med stöd basbeav

loppsre eln kan det innebära att barn den först avlidna maken

som har me någon annan än den efterlevande maken helt eller delvis inte får ut sin arvslott vid arvlåtarens död. Dessa barn har emellertid rätt till efterarv när den efterlevande maken dör. "51

"Den egendom den avlidna makens kvarlåtenskap förvärvas ur som

med stöd av basbeloppsregeln kommer den efterlevande få med fri

att

förfoganderätt under sin livstid, med rätt till efterarv för den avlidna makens släktingar bröstarvingar och sådana finns arvingar

- om -

i andra arvsk1assen."52

"Genom bestämmelserna i 3 kap. 2 § klargörs vad den efteratt

levande maken förvärvar med stöd den basbeloppsregeln alltid

av nya skall omfattas av rätten till efterarv. "53

"Det bör observeras att barn till den först avlidna maken denne som har med någon än den efterlevande maken skall ingå i annan

efterarvingarnas krets när man vid den efterlevande makens död skall

fördela sådan egendom denna make har förvärvat med stöd som av

basbeloppsregeln. "54

När det gäller frågan försäkringsbelopp skall beaktas när basbe-

om

loppsregeln är tillämplig uttalade departementschefen han delade

att

remissinstansernas uppfattning i demia fråga, dvs. att de inte borde omfattas vid bedömningen. Han menade att det också borde beaktas

att en regel av det slag som de sakkunniga hade förordat skulle minska

skyddet för den efterlevande maken och således verka i rakt motsatt riktning mot de strävanden till ett ökat efterlevandeskydd ändringar-

som i ÄB i övrigt skulle

na tillgodose. Någon sådan regel som de sakkunniga föreslagit ställdes därför inte upp.

50 Se a.a. s. 94.

51 Se a.a. s. 95.

52 Se a.a. s. 96.

53 Se a.a. s. 233.

54 Se a.a. s. 233.

55 Se a.a. s. 233

132 Om makes arvsrätt...

Uttalanden av Lagutskottet

I en motion 1986/87:L401 togs 3 kap. l § andra stycket andra

meningen ÄB till diskussion. upp Motionären utgick från att ett

testamente som inkräktar på den efterlevandes rätt enligt basbelopps-

regeln automatiskt är ogiltigt. I motionen framhölls ÄB:s regler att om

testamente bygger principen att talan om testamentes ogiltighet måste

väckas vid allmän domstol inom viss tid. Försummas demia frist blir

testamentet gällande enligt sin ordalydelse. Ett testamente är således aldrig ogiltigt i sig. Motionären ansåg att den i propositionen föreslagna regeln stred ÄB:s regelsystem och inte borde genomföras

mot utan att

ha blivit föremål för rättsliga överväganden och jämförelser med

rättsordningen i övrigt.

Lagutskottet uttalade med anledning motionen följande. av

"I propositionen föreslås att testamente avliden make skall av en vara utan verkan i den män förordnandet inkräktar på den rätt som tillkommer den efterlevande maken enligt basbelo psregeln. En å uttrycklig bestämmelse härom har intagits i 3 l

kap. andra stycket

förslaget till ändring AB. Den föreslagna ordmngen innebär den av att efterlevande maken inte behöver föra nä särskild talan on om att testamentet skall vara ogiltigt i den delen 55

Utskottet fortsatte:

"Utskottet erinrar att ftet med är om s

basbelo

att

gehöva

en efterlevande make inte skall avstå egendom l bröstarvingar

och testamentstagare när behållningen i boet är liten. Som tidigare

nämnts är den nuvarande basbeloppsregeln i GB utformad

som en

bodelningsregel. Bestämmelsen innebär praktiken att ett testamente

som inkräktar den efterlevande makens rätt enligt basbeloppsregeln

inte kan verkställas i den delen utan blir helt eller delvis utan verkan. Någon särskild åtgärd från den efterlevande makens sida beträffande

testamentet behövs inte för att denna effekt skall inträda. Om tillämpningen av den nya regeln i AB skulle i likhet med vad

- som

i allmänhet gäller vid testamentes ogiltighet bygga på att talan

väcktes vid domstol inom viss tid skulle detta enligt utskottets mening

innebära en försvagnin den efterlevandes ställning i jämförelse

av med gällande ordmng. mån fall kan det nämligen risk a vara stor att den efterlevande av olika försummar att iaktta tidsfristen och därmed går miste om sin rätt. Aven utskottet i och för sig har om

förståelse för motionärens invändningar kan utskottet inte ställa sig

55 Se LU 1986/87:18 s. 31.

Om makes arvsrätt... 133

bakom en ordning detta sätt skulle den efterlevande maken som en sämre ställning än han eller hon har i "57

Vad slutligen gäller frågan utfallande försäkringsbelopp maken

om som

erhåller som förmånstagare skall beaktas när basbeloppsregeln skall tillämpas uttalade Lagutskottet att det ansåg att sådana belopp inte skall

beaktas.

2.7.4 Doktrinen

I doktrinen har livligt diskuterats i om en testamentstagare samma

situation som stiftelsen i det inledningsvis angivna exemplet skulle kunna bli testamentarisk efterarvinge till det den efterlevande maken ärver

som

med stöd av basbeloppsregeln. Nedan följer redogörelse olika

en av debattörernas åsikter i den aktuella frågan.

Eriksson

Enligt Eriksson kan inte utgå från man att testamentet i den aktuella situationen i avsaknad uttrycklig föreskrift eller konkreta av en

57 Se a.a. s. 32.

58Däremot utgick Lagutskottet från att hänsyn skall tas till den egendom

som på grund av testamente efter den avlidne maken tillfaller den efterlevande och detta oavsett förordnandet enskild egendom eller om avser

giftorättsgods se LU 1986/87: 18 31. I fråga egendom make får

s. om som genom testamente synes alltså departementschefen och Lagutskottet ha haft

olika uppfattning. Lagutskottets uppfattning delas Eriksson se hans artikel

av i Svensk Juristtidning år 1989.

59 Frågan har behandlats bl.a. av

- Anders Eriksson, Några problem med anknytning till 1987 års familjerättsreform, SvJT 1989 321 ff., s. Gösta Walin, Några problem i den arvsrätten. Replik till Anders - nya Eriksson, SvJT 1989 717 ff., s. Anders Agell, Den nya arvsrätten och metoderna för dess tolkning, SvJT - 1990 s. 1 ff., Eriksson, Några ytterligare synpunkter på tillämpningsfrågor med anknytning till 1987 års familjerättsrefonn, SvJT 1990 268 ff. och s. Walin, ÄB 1 42 ff. - s.

134 Om makes arvsrätt...

tolkningsdata skall tolkas som innebärande att testator avsett att

testamentstagaren skulle vara sekundosuccessor. Tanken bakom detta

resonemang skulle då vara att testatorer i allmänhet uppfattar det

som

den naturliga lösningen i förevarande situation. Enligt Erikssons mening är detta inte en godtagbar testamentstolkning. Det handlar här inte

om

att fylla ut testamentet. I stället handlar det att helt omtolka

om

testamentsvillkoren med hänsyn till

en av testator eventuellt inte

förutsedd situation, menar han. För den situationen innehåller emellertid

lagen i 3 kap. 1 § andra stycket ÄB uttrycklig regel

en som anger att testamentet är utan verkan i den mån det inkräktar på den rätt som efterlevande maken har enligt basbeloppsregeln. Att testamentet är utan verkan kan inte ges annat innehåll än att det inte gäller, hävdar

Eriksson. Att mot en sådan uttrycklig regel göra avvikande tolkning

en som grundas bara på överväganden om vad testatorer i allmänhet kan

antas anse vara den naturligaste lösningen synes Eriksson alltför djärvt.

Enligt hans uppfattning kan sådan omtolkning testamentet knappast

en av

komma i fråga. Eriksson hänvisar här till ett uttalande Lag-

av

beredningen. Oavsett hur det förhåller sig med möjligheten att tolka

testamentet saknar emellertid testamentets innehåll uttryckliga eller

60 I betänkandet Revision av ärvdabalken III SOU 1929:22 gjorde

Lagberedningen följande uttalande testamentstollming s. 208 f.. om

"Testamentstollmingens syfte år att utröna de önskningar beträffande kvarlåtenskapen, åt vilka testator sitt förordnande velat giva genom uttryck. Det är sålunda det i laga form givna förordnandet, år som tolkningens föremål. Om emellertid förordnandets innehåll, sett i ljuset av vad i övrigt kan upplysas testators intentioner, lämnar tillräcklig om ledning, kan sådan för vissa fall sökas i de supplerande regler, som återfinns i 2-8 §§. Dessa giva uttryck åt den tanken, att testator i tvivelaktiga fall antages hava önskat få testamentet verkställt på det sätt, som kan förmodas för testatorer i allmänhet te sig såsom den naturliga lösningen i det föreliggande sakläget. Det är tydligt, att sådana regler kunna givas allenast i den mån de visa sig fast grundade i rådande åskådning. Beredningen har därför också med stor försiktighet uppstållt särskilda stadganden till ledning för testamentstolkningen, och ehuru möjlighet icke får utesluten, att domstolarna med tillämpande anses av nyssnämnda tankegång även utan stöd av lagfistade tolkningsregler kunna utfylla luckor i testamentet, måste uppenbarligen därvid mindre försiktighet iakttagas. Det måste nämligen fasthållas, att tolkningen noga icke får, med stöd av mer eller mindre lösa gissningar testators avsikt, om utmynna i rena tillägg till testamentet."

Om makes 135 arvsrätt...

intolkade innehåll betydelse för frågan stiftelsen i det angivna

om exemplet får efterarvsrätt, hävdar Eriksson. Enklast det ser man om man jämför med den situationen att någon hela sin som testamenterat

kvarlåtenskap till t.ex. en stiftelse avlider och efterlämnar sin make

som enda arvinge samt maken med stöd basbeloppsregeln har rätt ärva av att

hela kvarlåtenskapen. I detta fall skall maken enligt 3 kap. ÄB ärva kvarlåtenskapen med äganderätt, Eriksson. Det finns nämligen

menar

ingenting i 3 kap. l § andra stycket som anger att efterlevande makes

rätt att förfoga över det som ärvs med stöd basbeloppsregeln skulle av

vara inskränkt, fortsätter han. I likhet med vad gäller bröstarvinges

som laglott har alltså efterlevande maken rätt att såvitt gäller förhållandet till testamentstagare den egendom ärvs med stöd basbeloppssom av

regeln utan belastningar. Enligt nämnda styckes sista mening

är ett testamente utan verkan den mån förordnandet inkräktar på den rätt för den efterlevande maken idetta stycke kurs. Erikssson". som avses av Den rätten är att ärva egendomen med äganderätt. Det går då naturligtvis inte, menar Eriksson, att åberopa testamentet grund för som att maken bara skall ärva med fri förfoganderätt.. Någon sekundosuccessionsrätt för stiftelsen kan alltså inte föreligga i det fallet. Det är då svårt att se varför det skulle bli någon skillnad bara därför att det finns t.ex. ett särkullbarn. Att däremot särkullbarnet får efterarvsrätt

beror på den uttryckliga bestämmelsen det i 3 kap.

om 2 § första stycket

Det finns inte någon bestämmelse i anslutning till basbeloppsregeln

som anger att den efterarvsrätten skulle utan verkan, säger Eriksson vara avslutningsvis.

Agell

Agell utgår vid sin tolkning gällande rätt från sin uppfattning

av om

allmänna principer testamentstolkning. Det leder honom till

om presumtionen att testamentariska förordnanden inte utplånas genom

tillämpning av basbeloppsregeln utan bör förvandlas till rätt till

en

sektmdosuccession. Han också sådan presumtion bäst står

anser att en i överensstämmelse med en genomsnittlig testatorsvilja: testator bör, om annat inte kan utredas, presumeras ha velat att en testamentstagare, som

skulle få stå tillbaka enligt basbeloppsregeln, skulle få rätt till sekundo-

succession. Erikssons hänvisning till vad Lagberedningen uttalat om testamentstollcning ändrar inte denna slutsats, eftersom skillnaden mellan tolkningen av den individuella testatorsviljan och kravet på bundenhet

till det formenliga testamentet inte blivit tillräckligt uppmärksammad.

Erikssons uppfattning leder till ett omotiverat ingrepp i testationsfriheten

136 Om makes arvsrätt...

och till sakligt otillfredsställande resultat: Med Erikssons tolkning skulle efterarvingar likväl få ärva, även den först avlidne maken testamenom terat bort all sin egendom till andra än dem just för att undvika att de får något.

Walin

Beträffande uttrycket "utan verkan" i 3 kap. l § andra stycket ÄB säger

Walin avseende testamente till utomstående att det förefaller tveksamt om bestämmelsen får tas efter orden. Visserligen har den efterlevande

maken en ovillkorlig rätt att få vad motsvarar fyra gånger bas-

som beloppet men man kan fråga sig inte testamentstagaren i så fall blir om

"efterarvinge", menar Walin. Finns bröstarvinge till den först avlidna maken blir denne efterarvinge men testamentet borde rimligen föranleda att bröstarvingen, frånsett laglotten, får träda tillbaka för testaments-

tagaren, fortsätter han. Finns inte bröstarvinge testamentstagaren synes

också böra bli efterarvinge som får tillträda sin lott när den efterlevande

maken avlider, menar Walin. Om den först avlidne maken direkt har förordnat sekundeom succession torde det förordnandet stå sig det inte kränker bröstom arvinges laglott, säger Walin. Den efterlevande maken får dock alltid fri dispositionsrätt till vad han skall ärva enligt basbeloppsregeln.

2.7.5 överväganden

Iillängøningsproblem

Enligt 3 kap. l § andra stycket ÄB har den efterlevande maken alltid

rätt att ur kvarlåtenskapen efter den avlidna maken, så långt kvarlåten-

skapen räcker, egendom till så stort värde att den tillsammans med egendom som den efterlevande maken erhöll vid bodelningen eller som

utgör den makens enskilda egendom motsvarar fyra basbelopp, den s.k. basbeloppsregeln. Ett testamente av den avlidna maken är utan verkan

i den mån förordnandet inkräktar på den efterlevande makens rätt enligt

basbeloppsregeln. Basbeloppsregeln var tidigare en bodelningsregel men gjordes i

samband med familjerättsreformen om till arvsregel. Den regeln en nya

har gett upphov till tillämpningsproblem två slag.

av Först och främst kan basbeloppsregeln leda till komplicerade beräkningar av olika andelar. Så kan fallet vara exempelvis då det finns

Om makes arvsrätt... 137

gemensamma barn, särkullbarn och testamentstagare och dessa inte får ut hela -sitt arv vid det första dödsfallet grundl efterlevande av att

maken har rätt till egendom med stöd basbeloppsregeln. I dessa

av situationer uppstår också lätt konflikter mellan de inblandade personerna. Det andra problemet avser testamentstagares rätt i vissa fall då bas-

beloppsregeln är tillämplig. I doktrinen har framgått diskuterats hur

som

basbeloppsregeln skall tolkas när testamentstagare får stå tillbaka på

en

grund av basbeloppsregeln. Har testamentstagaren då helt förlorat sin

rätt enligt testamentet eller har han rätt till sekundosuccession

Behövs basbeloppsregeln

Syftet med basbeloppsregeln är att ge den efterlevande maken ett minimiskydd. Den efterlevande skall inte vid makens dödsfall ställas helt utan ekonomiskt stöd. Makes arvsrätt är till skillnad från bröstarvinges laglott inte skyddad på annat sätt än just basbeloppsregeln. En

genom

make kan alltså genom testamente utöver vad basbeloppsregeln

anger beröva den andre maken dennes arvsrätt.

Hur fungerar då basbeloppsregeln i praktiken Fullgör den alltid sitt

syfte Naturligtvis ñnns det fall där basbeloppsregeln får den verkan som varit avsedd, men detta gäller långt ifrån alla fall. vissa dödsbon finns

det i stort sett ingen behållning. I dessa dödsbon fyller basbeloppsregeln

ingen funktion eftersom det inte finns någon egendom ärva med stöd att av regeln. I andra fall får den efterlevande maken i samband med dödsfallet

försäkringsersättning grund av ett eller flera förmånstagar-

förordnanden den avlidne. Även det här röra sig hundraav om kan om

tusentals kronor kan basbeloppsregeln ändå bli tillämplig eftersom försäkringsersättning inte skall beaktas vid regelms tillämpning. Detta trots att den efterlevande tack försäkringsersättningen egentligen

vare inte är i behov egendomen han får med stöd basbeloppsregeln. Att av av

basbeloppsregeln skulle leda till sådan överkonnpensation stämmer mindre väl med dess syfte skyddsregel.

som

En grundläggande fråga är basbeloppsregeln alls bör kvar.

om vara Denna fråga är desto berättigad det framgått basbeloppsmera som att

regeln inte tillämpas så ofta vid skiften. Anledningen härtill är att bodelnings- och skiftesvärdena sällan är så låga attt den blir tillämplig. En annan sak är att basbeloppsregeln kanske tillämpats i arvsskatte-

ärendet eftersom bouppteckningsvärdena normalt äzr lägre än de värden

som utgjort utgångspunkten vid bodelningen och skiftet.

138 Om makes arvsrätt...

Det kan mot denna bakgrund starkt sättas i fråga basbeloppsregeln

om bör vara kvar. Det som dock talar för det är de dödsbon där det finns

egendom endast i begränsad omfattning och där försäkringar saknas. Skulle basbeloppsregeln tas bort skulle det slå hårt mot den efterlevande maken i dessa fall. Härtill kommer att basbeloppsregeln har lång

tradition i svensk rätt och väl förankrad i allmänhetens rättsuppsynes fattning. Den som inte vill att basbeloppsregeln skall tillämpas kan också som konstaterats avstå från sin rätt enligt regeln. Utovan

redningen anser därför att basbeloppsregeln trots allt bör fimias kvar.

Den behöver dock ändras så att den bättre uppfyller sitt syfte blir samt tydligare och lättare att tillämpa. På så sätt bör också antalet komplicerade och tvistiga kvot- och andelsbestämningsfall kunna minska.

Skall försäkringsbelopp beaktas vid beräkningen

I den nu gällande lagtexten att vid tillämpningen basanges man av beloppsregeln skall beakta den egendom den efterlevande maken som erhöll vid bodelningen och den makens enskilda egendom. Även det som tillfaller en efterlevande make på grund skall beaktas av testamente

enligt Lagutskottet. Däremot skall nämnts försäkringsbelopp

som som

tillfaller den efterlevande maken på grund förmånstagarfcârordnanden

av inte räknas in.

I en situation där basbeloppsregeln tillämpas och den efterlevande maken får försäkringsersättning på grund eller flera förmånstagar-

av ett förordnanden alltså den efterlevande dubbelt skydd: dels förges ett

säkringsersättning, dels egendom med stöd basbeloppsregeln. Två

av

parallella skyddssystem verkar samtidigt. Detta går längre än det

uttalade syftet med basbeloppsregeln och innebär samtidigt andra

att arvingar kan stå tillbaka. .

En bröstarvinge att tillämpning förmånstagarfcir-

som anser en av ett ordnande skulle leda till ett resultat är oskäligt kan väcka talan som enligt 104 § lagen l927z77 försäkringsavtal att förordnandet om om

skall jämkas så att försäkringsbeloppet helt eller delvis tillfaller

bröstarvingen. Vid prövningen skall domstolen särskilt beakta skälen för förordnandet samt den efterlevandes och bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

Utredningen anser dock att jämkningsmöjligheten i försäkrings-

avtalslagen inte räcker för att komma till rätta med problemen kring

basbeloppsregeln, särskilt inte mot bakgrund av vad som sagts

ovan om

basbeloppsregelns syfte. En förändring skulle leda till bättre balans

som mellan den efterlevande makens och andra arvingars intressen vore om

Om

makes arvsrätt... 139

man vid tillämpning basbeloppsregeln skulle beakta av även försälcringar. Ett inkluderande försäkringar vid basbeloppsregelns av tillämpning sätter den efterlevandes skyddsbehov i centrum. Utredningen anser att det närmast ter sig stötande inte beakta de, att många gånger omfattande, försäkringsbelopp kommer som den efterlevande till del. Enligt utredningen är tiden därför mogen att nu låta

också ñrsåkringsbelopp och ersättning enligt

amian förmånstagarförordnande beaktas vid bedömningen av om basbeloppsregelns skyddsmekanism skall utlösas. Ett sådant ställningstagande ligger också väl i linje med den allmänna på försäkringar och andra syn skyddsåtgärder som kommit till uttryck bl.a. i rättshjälpsreformen nyligen, där det allmännas för rättsskyddet i större ansvar utsträckning sker med beaktande av den enskildes eget försäkringsskydd°k Det förtjänar också att anmärkas att privata pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande i större utsträckning framgent är tänkt att ingå i bodelning med anledning av äktenskapsslcillnad. Förmånstagare kan insättas till livförsäkringar, olycksfalls- och sjukförsäkringar samt pensionssparande. Livförsäkringarna delas civilrättsligt in i kapitalförsäkringar och livränteförsälaingar Med kapitalförsäkring försäkring avses en som faller ut med ett förhand bestämt belopp betalas som ut vid ett och samma tillfälle eller delas på flera utbetalningstillfällen. Livränteförupp säkringar betalas ut periodiskt det utfallande men beloppet är inte bestämt på förhand. Inom skatterätten sker uppdelning livförsälcringar efter andra en av

grunder i pensionsförsäkring och kapitalförsälcring. Den

skatterättsliga indelningen medför helt gränslinje en annan kring begreppet kapital-

försäkring än den civlirättsliga indelningen; I kommunalskattelagen

1928:370 finns en definition vad är av som penisionsförsäkring. All amian livförsälcring är i skatterättslig mening kapitalförsälding.

l Se rättshjälpslagen 1996:1619 och 1996/9729. prop.

62 Se prop. 1997/982106.

3 102, 118 och 122 §§ FAL samt 4 kap. 4 § lagen 1993:931 inom dividuellt pensionssparande.

6 Se 102 och 118 §§ FAL.

65 Se prop. 1997/98:106 11 ff. s.

140 Om makes arvsrätt...

Till skillnad från kollektiva försäkringar gruppförsäkringar och kollektivavtalsgrundade försäkringar har individuellt tecknade livförsäk-

ringar ett moment sparande. av Någon skillnad bör enligt utredningen inte göras mellan belopp av

engångskaraktär och periodiskt utfallande belopp. Visserligen beaktas de

periodiskt utfallande beloppen också när den efterlevande söker olika sociala förmåner, men utredningen har ändå stannat för att de även skall

omfattas basbeloppsregeln. Alla försäkringsbelopp den efter-

av som levande får vid den först avlidne makens död på grund förmånstagarav förordnanden gjorda denne bör alltså beaktas. Periodiskt utfallande av belopp får vid värderingen kapitaliseras. Någon skillnad bör inte heller göras mellan kollektiva försäkringar och enskilt tecknade försäkringar. Den omständigheten att avtalsslutandet sker olika sätt bör i detta sammanhang inte tillmätas någon betydelse. Genom att beakta de belopp angetts blir basbeloppsregelns som nu

roll som ett yttersta skyddsnät tydligare. Därmed minskar också behovet av dess tillämpning, vilket i sin tur leder till att antalet fall komplice-

av

rade andelsbestämningar vid den efterlevandes död kan minska

antas väsentligt. Härutöver anser utredningen att vad gällande rätt, som nu anses vara

nämligen att testamentsbelopp till förmån för den efterlevande också

skall beaktas, uttryckligen bör framgå lagtexten. av

Testamentstagares rätt

En tolkningsfråga som diskuterats är, framgått, testaments-

som om en

tagare som får stå tillbaka grund basbeloppsregeln har förlorat sin

av rätt enligt testamentet för all framtid eller han har rätt till sekundeom succession. Såväl Agell Walin förordar närmast som att testamentstagarens rätt kvarstår.

Enligt utredningen bör en utgångspunkt för framtida reglering att

vara

respektera testators vilja utan att syftet med basbeloppsregeln går

förlorat. Sedan den efterlevande också avlidit, saknas skäl låta att

basbeloppsregelns särskilda karaktär av skydd för just den efterlevande

utsläcka vad testator förordnat, det kan verkställas om med testaments-

tagaren som efterarvinge. I de fall testator uttryckligen förordnat härom

i testamentet skall detta självfallet respekteras. Om inte testator uttryckligen reglerat saken, behövs tolkningsregel speglar detta en som förhållande. Som alltid när tolkningsregler för testamenten skall ställas

upp bör försiktighet iakttas. Det är emellertid rimligt

att anta att en

genomsnittlig testator skulle vilja att testamentstagareni ett fall det

som

Om makes arvsrätt... 141

aktuella betraktas som efterarvinge sätt legala arvingar. samma som Härmed uppnås också en principiellt välgrundad likabehandling. En be-

stämmelse om efterarvsrätt för testamentstagare, när basbeloppsregeln tillämpas, bör därför införas.

2.8 Efterlevande makes testationsrätt

Utredningens förslag: För efterlevande make har erhållit en som egendom med fri förfoganderätt är testationsrätten begränsad endast med avseende en ideell andel behållningen och inte i fråga av om bestämd egendom. Denna ordning skall gälla även i framtiden och uttryckligen framgå av lagtexten.

8.1 Inledning

När den först avlidne maken har arvingar i första eller andra arvsklassen

ärver den efterlevande maken den först avlidnes kvarlåtenskap med fri

förfoganderätt. Den först avlidne makens arvingar har då rätt till sekundosuccession. Enligt 3 kap. 2 § första stycket andra meningen ÄB får den efterlevande maken inte testamente bestämma över egendom genom som skall tillfalla efterarvingarna. Den närmare innebörden detta av stadgande har varit föremål för diskussion i doktrinen. I rättsfallet NJA

1995 s. 303 kom Högsta domstolen fram till begränsningen i

att efterlevande makes testationsrätt endast ideell andel och inte avser en bestämd egendom. Mot bakgrund att utgången i 1995 års rättsfall kritiserats i av doktrinen redovisar utredningen i det följande frågan närmare.

Nedan redogörs för bestämmelser och förarbetsuttalanden avsnitt 2.8.2, rättsfall avsnitt 2.8.3 kritiken i doktrinen samt avsnitt 2.8.4.

Slutligen följer utredningens överväganden 2.8.5.

2.8.2 Bestämmelser och förarbetsuttalanden

Det lagrum som framför allt är aktuellt är 3 kap. 2 § Paragrafen lyder:

Lever vid den efterlevande makens död någon bröstarvinge till den först

avlidna maken eller dennes fader, moder, syskon eller syskons av-

142 Om makes arvsrätt...

komling, skall, om inte annat sägs i tredje stycket eller i 3--5 §§, 6 §

tredje stycket eller 7 § tredje stycket, hälften den efterlevande makens

av

bo tillfalla dem dä har den bästa som arvsrätten efter den först avlidna maken. Den efterlevande maken für inte bestämma

genom testamente

över egendom som skall tillfalla den först avlidnes arvingar.

Har en bröstarvinge redan vid den först avlidna makens död helt eller

delvis fått ut sitt denne,

arv efter skall bröstarvingens andel i den efterlevande makens bo minskas i motsvarande man.

Om det som den efterlevande maken erhöll i arv av kvarlátenskapen efter

den först avlidne utgjorde andel än hälften detta annan av summan av

arv och den efterlevandes egendom efter bodelningen, skall arvingama efter den först avlidne ta samma andel i boet efter den sist avlidne.

Ytterligare ett lagrum bör beaktas är 3 kap. 5 § Denna som bestämmelse lyder:

Vid delningen av boet efter den sist avlidne maken äga vardera makens

arvingar sin lott erhålla egendom, under äktenskapet tillhört den

som maken, och den sist avlidnes arvingarjämväl egendom, som sedermera

förvärvats av denne. Fastighet mä, även den i värde överstiger vad

om d lotten belöper, uttagas, penningar lämnas till fyllnad andra om av sidans lott.

I övrigt skall beträffande förrättningen i tillämpliga delar gälla vad om

bodelning är stadgat.

År 1920 infördes den första regeln om arvsrätt för make. Rätten till arv

avsåg halva kvarlátenskapen när det efter den döde fanns släktingar

tillhörande andra arvsklassen och i övriga fall hela

kvarlåtenskapen.

Först genom 1928 års arvslag ñck efterlevande make till hela arvsrätt

kvarlåtenskapen. Samtidigt infördes rätt till efterarv för den först avlidnes släktingar av andra arvsldassen. I 17 kap. 6 § andra stycket gamla ÄB stadgades:

Skall vid efterlevande makes död del hans bo pä grund lag av av tillfalla

den först avlidnes arvingar, mä den sist avlidne

testamente efter tagas

allenast av den del boet, eljest skolat

av som tillfalla arvingama efter

honom

Om makes arvsrätt... 143

Lagberedningen uttalade i anslutning till detta stycke att den efterlevande

inte ñck genom testamentariskt förordnande utesluta arvingarna efter den

först avlidne från deras lott kurs här i den efterlevandes bo.

Stadgandet i 17 kap. 6 § andra stycket ÄB flyttades över till 2 kap. 1 § arvslagen år 1933. Detta lagrum ñck då följande lydelse:

Var arvlátaren gift och lämnar efter sig bröstarvinge,

tillfalle

kvarlátenskapen maken. Lever vid makens död den först avlidnes fader,

moder, syskon eller syskons avkomling, äge de, då äro närmast till som

arv efter den först avlidne, taga hälften av efterlevande makens bo, där nedan annorlunda stadgas. ma efterlevande maken

genom

testamente förordna om vad sålunda skall tillfalla den först avlidnes

arvingar.

Arvslagens regler överfördes år 1958 till ärvdabalken. nya

Sin nuvarande lydelse ñck 3 kap. 2 § ÄB i samband med familjerätts-

reformen. Departementschefen uttalade då avsikten med att systemet

med efterarv inte är att garantera att efterarvingarna får någon

ut bestämd egendom när den efterlevande maken har dött. Det hade enligt departementschefen förutsatt att hade gett dessa arvingar äganderätt man till egendomen och tillförsäkrat den efterlevande maken endast nyttjanderätt. Vad saken gäller är i stället, menade han, endast fördela vad att som finns kvar efter den sist avlidne ett sätt som kan rimligt och vara rättvist. En motsvarighet till nuvarande 3 kap. 5 § ÄB fanns tidigare i 2 kap. 5 § 1928 års arvslag.

I anslutning till denna paragraf underströk Lagberedningen den

att

först avlidne makens arvingar, liksom arvingarna efter den sist avlidne,

endast har rätt till viss andel kurs här behållningen i den efter-

av levandes bo

66 Se NJA 1928 605 ff. s.

67 Se prop. 1986/87:1 90 s.

63 Se NJA 1928 s. 329 ff.

144 Om makes arvsrätt...

2.8.3 Rättsfallen NJA 1983 628 och NJA 1995 303 s. s.

Rättsfallet NJA 1983 628 s.

1983 års rättsfall är ett arvsskattemål. Det har visst intresse i samman-

hanget och brukar kommenteras i doktrinen i samband med efter-

att

levande makes testationsrätt diskuteras. Omständigheterna

var följande.

Genom testamente i uni 1964 förordnade Åke J och hans hustru

Märtha J bl.a. följande: makarna överlevde den andre skulle en av som med äganderätt erhålla all boets egendom. Vid den efterlevandes död

skulle av den då i boet befintliga egendomen först vissa legat utgå. Bl.a.

skulle Oscars församlings skyddsförening, Stockholm, erhålla fastigheten Overby 1:96, Resarö. Sedan legaten utgått, skulle återstoden

av

behållningen fördelas mellan ett antal angivna med för och

personer var en av dem angiven andel. Skulle dessa ha avlidit före

någon

av personer testamentsgivarna skulle dennes ott i stället lika fördelas mellan

skyddsföreningen och en annan legatarie.

Åke J avled i februari 1968 och efterlämnade som enda dödsbo-

delägare Märtha I efter Åke J antecknades

boupäeclcningen

fastig-

heten Overby 1:96 såsom J

giftorättsåods.

e :s I ett i maj 1975 upprättat testamente örordnade Märtha med

ändring av det inbördes testamentet, såvitt är i fråga, nu att skyddsföreningen i stället för fastigheten Overby 1:96 skulle erhålla kontant

ett 10 000 kr.

hello/Fp

om ärtha J avled i november 1975. efter

Inbougpteckningen

henne bland tillgångarna fastigheten Over 1:96

ugpto

s till ett värde av 3 kr. Dödsboets behållnin till 2 9 745 kr 83 angavs öre. Vid arvsskattens bestämman upptog tingsrätten legatet till skyddse

föreningen i enlighet med bestämmelserna i Märtha J testamente till

:s 10 000 kr, varav 5 000 kr ansågs härröra från vardera makens andel.

Dödsboet efter Märtha J anförde besvär och rkade

att skyddsföreningen vid skulle

skattläg

anses ha erhål såsom legat efter

Åke J hälften fastig av eten Overby 1:96 och såsom legat efter Märtha belopp om 10 000 kr och att arvsskatten grund härav skulle

an as. Sedan hovrätten delvis gått dödsboet till mötes och

Kammarkollegiet besvärat sig, anförde Högsta domstolens majoritet bl.a. följande.

"Det inbördes testamentet får med hänsyn till det inledande förordnandets ordalydelse och testamentets innehåll i övrigt

anses innebära, att efterlevande maken skulle erhålla den först avlidnes

kvarlåtenska även däri ingående egendom efter bådas död - som skulle ut å saklegat med fri

som - förfoganderätt. So HovR:ns beslut fanns boet vid Märtha

amåår

av 1 J :s död

den e J gare tillhöriga Overby 1:96,

fastigheten

som enli det inbördes testamentet skulle vi den efterlevandes d"d lfalla Märtha har

skggdsföreningen.

J enligt det förut sagda vid J död e :s llit Åke J er :s andel i boet med fri förfoganderätt. Hon har därmed

ägt att genom testamente förfoga över egendom vid hennes som

69 JustRzn Westerlind, Höglund och Ehrner.

Om makes arvsrätt... 145

död ingick i denna andel. Förordnandet i det inbördes testamentet angående fastigheten utgör ett sakleg och dess värde är högre än

att det inom värdet den på J

ryms av e belöpande andelen av boet

vid Märtha J :s död. Fastigheten tillhör följaktligen denna andel.

Av det sagda följer att Märtha J i d 5

föror%ande

:s testamentet

maj 1975 rörande Overby 1:96, i strid med J förordnandei det

e :s

inbördes testamentet, är utan verkan. arvsbeskattningen Vid i anledning av Märtha J :s död skall således Overby 1:96 i sin

anses

helhet ha tillfallit skyddsföreningen å grund förordnandet i det

av

inbörgis

testamentet och därvid lika edes i sin helhet härröra anses från e J andel i boet. :s Vid an vna förhållande har Märtha J förordnande i :s testamentet d 5 975 om penninglegat till skyddsföreningen

ersättning

som

för fasti eten uppenbarligen givits under oriktiga förutsättningar

oc bör frå "nnas verkan." .

Två justitieråd var slciljaktiga. De ansåg att halva fasti

derålaktuella

-

heten skulle tillfalla skyddsföreningen legat efter ke J och 5

som kr som legat efter Märtha

Rättsfallet NJA 1995 303 s.

Nils L sr avled i november 1970. Han efterlämnade

som dödsbodelägare

hustrun Margit L och makarnas barn Birgitta L, Margareta gemensamma

L, Nils L och Anders L.

Margit L avled i december 1989. Hon efterlämnade nyssnämnda fyra

barn som dödsbodelägare.

Makarna L hade år 1953 upprättat ett inbördes testamente följande av innehåll:

"Undertecknade äkta makar, Nils L och Margit förordna härmed

såsom vår yttersta vilja och vårt den

testamente, att av oss, som överlever den andre, med full äganderätt skall erhålla all den först

avlidnes kvarlåtenskap, vad och beskaffenhet den må.

av namn vara Skulle den efterlevande in å skola dock våra av oss nytt

bröstarvingar utbekomma dem ingå äktenskap, lag med rätt för

otter att bestämma vilka den avlidnes

deni

av lösören de önska erhålla på

sin ott.

Efter bådas vår död skall vad då återstår vår kvarlåtenskap

som av delas enligt lag mellan våra bröstarvin ar.

Skulle våra bröstarvingar icke "nna detta testamente

go utan fordra utfående av laglott redan Vld den först avlidnes död, skall

sådan laglott utgivas skall i så fall den efterlevande maken äga men

bestämma vilka i kvarlåtenskapen ingående värden han eller hon

önskar erhålla på sin lott."

70 lustRzn Ulveson och Broome.

146 Om makes arvsrätt...

I januari 1972 förrättades bodelning och delarvskifte i dödsboet efter

Nils L sr. Här antecknades bl.a. att av dödsboets egendom skulle sedan -

bröstarvingarna gjort förbehåll om laglott tre fjärdedelar tillfalla Margit

- L som "giftorätts- och testamentsdel" och sammanlagt fjärdedel en

tillfalla bröstarvingarna. Margit L påfördes bl.a. fastigheterna Björkil

1:34 och 1:50 i Hagfors kommun.

Slutligt arvskifte förrättades i augusti 1983.

Margit L upprättade i mars 1986 ett testamente följande innehåll: av

"Undertecknad Margit L förordnar härmed såsom min vilja yttersta

och testamente att efter min död skall kvarlåtenskapen fördelas mellan

mina barn enligt följande:

Min äldste son Nils skall erbjudas att erhålla fastigheten Börkil 1:34, Hagfors kommun, med un anta av markområde och reds psbod enligt nedan. Fastigheten skall "rvid ha ett värde anses motsvarande åsatt taxeringsvärde. Detta värde skall avräknas från Nils andel av övri kvarlåtenska enligt nedan. Från fastigheten undantaget g

markområde framgår skiss. Detta markområde skall

ifoiade

av tillfalla min dotter Birgitta läggas till hennes fastighet Börkil oc 1:60, Hagfors kommun. Birgitta skall även erhålla på fasti eten

Björkil 1:34 befintlig redskapsbod, efter gottñmiande kan

som till hennes fasti

förflyttas

et.

V rdträdet eken skall kvar på fastigheten Björkil 1:34.

nnas

Min dotter Margareta skall erhålla fastigheten Björkil 1:50 enligt

faderns vilja sen gammalt. Om Nils inte är intresserad av fastigheten Björkil 1:34, skall efter lottdragnin mina båda döttrar erbjudas detsamma Nils. som ck tidigare

fingers

farbrodern Erland L:s stuga + tomt som arv

oc g va. tillgångar skall till lika delar fördelas

nlçvrliga

mellan mina fyra barn

e l ag.

ad bröstarvingar sålunda erhåller eller vad träder i erhållen

som

ställe, liksom avkastningen därav, skall deras enskilda

egengoms

vara egen om."

Birgitta, Margareta, Nils och Anders L överenskom att testamentet

skulle tolkas så att den del Margit L:s kvarlåtenskap

av som hon ägt

förfoga över genom testamente skulle fördelas lika mellan dem.

Anders L väckte talan mot Birgitta L, Margareta L och Nils L och

yrkade att Margit L:s testamente från år 1986 skulle förklaras sakna

verkan såvitt därigenom förordnats fördelning hälften de i

om av av

hennes kvarlåtenskap ingående fastigheterna.

Birgitta L medgav käromålet, medan Margareta L och Nils L

bestred bifall till detta.

I målet upplystes att fastigheterna hade utgjort giftorättsgods och

tillhört Nils L och Margit L med hälften vardera. sr

Om makes arvsrätt... 147

Anders L gjorde gällande att Margit L hade varit rättsligen förhindrad

att genom testamente förfoga över de fastighetsandelar hade tillhört som Nils L sr.

Margareta L och Nils L gjorde i första hand gällande Margit L att

hade erhållit fastighetsandelarna bodelning. De hävdade

genom emellertid också att den omständigheten att Margit L innehaft viss del

av boets egendom med fri förfoganderätt inte innebar någon längre

inskränkning i hennes testationsfrihet än att hon inte fick inkräkta på

efterkommandes rätt till andel i dödsboet efter den först avlidna maken.

Enighet förelåg om att Margit L vid sin död innehaft två tredjedelar

av egendomen i boet med full äganderätt och tredjedel med fri en

förfoganderätt.

I målet åberopades yttranden f.d. justitierådet Olle Höglund av

Anders L och en opublicerad uppsats av Agell Margit L och Nils L

jr. I rättsfallsreferatet återges Höglunds och Agells argumentation

uñrligt.

Högsta domstolen uttalade för sin del följande.

"Tvistefrågani målet har anknytning till reglerna i 3 kap AB. I kapzt

behandlas frågor om makes arvsrätt och den rätt tillkommer om som den först avlidne makens arvingar i boet efter den sist avlidne.

När det gäller fall då den först avlidne maken saknar bröstarvingar

innebär liksom före 1987 års

refgleringen

nu, äktenskaps- och arvsrättsre orm, att den efterlevande ärver kvarlåtenskapen med k

s - fn förfoganderätt. Den först avlidne makens arvin har då rätt till ar sektmdosuccession, dvs rätt vid den efter evandes död. att ta arv

Genom 1987 års reform har rätt till med fri förfoganderätt

arv införts för efterlevande make även när det finns bröstarvin och det ar, är då dessa som har rätt till sekundosuccession vid den rlevandes e

frånfälle. Före 1987 års reform kunde motsvarande ordning tillska

as

genom testamente. Enligt 12 kap l § AB har nämligen 3

p motsvarande tilläm ning, det testamente har förordnats om genom att egendom som till efterlevande make såsom arvinge eller ommer universell testamentstagare skall tillfalla sedan makens rätt annan

up hört, under förutsättning att inte något följer

annat av testamentet.

tten till sekimdosuccession innebär enligt huvudregeln 3 kap

2 § 1 st AB att den först avlidnes arvingar efterarvingarna

- -

erhåller hälften boet sådant det föreligger vid den efterlevandes

av död. Denna princip är emellertid för åtskilliga fall modifierad, såsom när det sidan funnits enskild egendom eller när

ena en efterarvinge

redan Vld den först avlidnes död har fått ut sitt helt eller delvis. arv I sådana fall kan det alltså kvotdel än hälften boet vara en annan av som skall tillfalla efterarvingarna. Vid delningen boet efter den sist av

avlidne gäller som princip att vardera makens arvin har rätt på

ar att sin lott erhålla egendom under äktenskapet lhört den maken som

71 JustRm Knutsson, Magnusson, Munck, Nilsson och Lennander.

148 Om makes arvsrätt...

och den sist avlidne makens arvingar även egendom sedermera som förvärvats denne 3 kap 5 §. av Enligt 3 kap 2 § l st andra meningen AB får den efterlevande

maken inte genom testamente bestämma över egendom skall som tillfalla efterarvin Den efterlevande är däremot med den arna. -

begränsning som n följa av bröstarvinges rätt till laglott oför-

hindrad att testamentaris förordna över den kvotdel boet av som annars tillfaller hans eller hennes arvingar. egna

I förevarande mål aktualiseras frågan efterlevande make,

om som

vid den först avlidnes död erhållit kvarlåtenskap med fri förfogande-

rätt, testamente kan förordna att viss konkret egendom skall

tillfal genom a annan som at. Problemet kommer därför bestämd

up att

egendom under den e rlevandes livsti i princip inte kan höra

vare sig till den ideella andel maken äger med testationsfrihet eller till den

andel som han eller hon innehar med endast fri förfoganderätt och

således inte har rätt att förordna om i ett testamente.

Två olika betraktelsesätt kan här anläggas. Enligt det ena kan ett

saklegat från den efterlevande makens sida i princip inte få någon verkan i annat fall än efter makens död,

egendomen

om genom en sådan delning som avses i ka 5 § AB, tillförs den andel som maken skall anses ha innehaft testationsrätt. En reservation torde me dock med hä n till grunderna för regleringen få göras med

avseende på så egendom tillhört den efterlevande under n som

äktenskapet eller som den maken förvärvat; över sådan

senare egendom måste den efterlevande under alla förhållanden kunna anses

förfoga genom legat inom ramen för den kvotdel omfattas

som av testationsfriheten. Det andra betraktelsesättet skulle innebära att

begränsningen av den efterlevandes testationsrätt bör gälla

anses endast den på den maken belöpande kvotdelen av boet och således

inte viss bestämd egendom, oberoende egendomen under av om

äktenskapet tillhört den först avlidne maken.

Det kan inte framgå sig regleringen i AB eller anses vare av av lagförarbetena vilketdera betraktelsesättet är det avsedda. som I

rättstillämpningen får frågan därför lösas under beaktande vad

av som

står i bäst överensstämmelse med syften och från

taktiska npunkter är mest ändam regleringens lsenligt. I den

juridiska itteraturen det förstnämnda alternativet förespråkats fd IustR

ar av Olle Höglund, Festskrift till Bertil Bengtsson se s 247 ff; jfr också yttranden av Höglund i förevarande mål. I i målet ingiven otryckt en uppsats av professorn Anders Agell har denne uttalat sig till förmån

för det senare alternativet.

Det förstnämnda alternativet innebär att den först avlidne makens

arvin ar bibehålls vid rätten att å sin lott erhålla viss bestämd

egen om som under äktenska et til ört den maken utan hinder av ett legatariskt förordnande från efterlevandes sida med avseende på en sådan egendom. får i och för sig sägas ligga i linje

Dita

med regleringens syften. andra sidan är detta alternativ förenat med den

nackdelen att giltigheten ett sådant förordnande hålls svävande

av under den efterlevande makens livstid och blir beroende den av överenskommelsesom efter makens död träffas mellan arvin och arna

efterarvingarna. Overenskommer dessa att egendomen skal tillföras

den efterlevande makens sida blir testamentet giltigt, med skyldighet

för dennes arvingar att avräkna legatet å sin andel. Träffas i stället

den överenskommelsen att egendomen tillföras den först avlidne s makens sida, blir legatet ogiltigt.

Om makes 149 arvsrätt...

En ordning som i enlighet med det anförda möjlighet för ger

efterarvingarna och arvin arna att sätta ett at ur spel inger

otvivelaktigt vissa betänkligâeter. Dessa blir särski t framträdande

om makarna efterlämnat bröstarvingar och således eftergemensamma arvingarna och den sist avlidnes arvingar är För att samma personer.

det nu diskuterade alternativet skall kunna tillämpas måste tydligen även i detta fall en form delning motsvarande den i 3

av som avses

kap 5 § AB äga rum ifr Höglund a a s 254 Det därmed i

ger bröstarvin arnas hand att bestämma ett legat till örmån för om en utomståen e skall verkställas eller och detta oberoende av om legatet ryms inom den kvotdel över vilken den efterlevande haft

testationsrätt.

Från den efterlevande makens synpunkt innebär det berörda nu alternativet att maken för att kunna bedöma testationsrätten kan

tvingas att behandla den egendom tillhört den först avlidne som som en separat egendomsmassa. En sådan ordning står inte i god överen-

stämmelse med nderna för regleringen makes arvsrätt och av innebär risk för praktiska komplikationer jfr bl en uppen ar a A ell i SvJT 1990 8 f och Tottie, Aktenska sbalken, 1990 258 f. s s et kan också vara svårt att vid arvskiftet ter den efterlevande kanske e lån efter den först avlidne makens död avgöra vilka föremål - som un er äktenskapet tillhört den ene eller den andre makarna. av Till detta kommer att sådana föremål har förvärvats som av

makarna under äktenskapet ofta kan förutsättas ha varit samä da och

att en tilläm ning av det berörda alternativet därför kan eda till

nu att saklegat år gilti et i fråga hälften viss egendom inte om av men beträffande den an ra hälften. Tvekan kan också uppkomma hur om alternativet skulle tillämpas för det fall den efterlevande förordnat om

legat med avseende på sådan den först avlidne tillhörig egendom

som utgörs av penningmedel eller omedelbart kan omsättas i pengar, såsom fordrin srätter eller

De da nackdelarna värdepa bor aller,

nu anty om man i enli et med det

senare av de diskuterade alternativen regelni ka 2 § 1

uppfattar

st andra menin en AB så att den inte egränsar efterlevan makes

testationsrättgbeträffande

e någon viss bestämd egendom utan endast i

fråga om en ideell andel behållningen. Detta medför visserligen

av att

den efterlevande kan testamentera bort egendom tillhört den först

som avlidne, trots att den kanske hade ett särskilt värde för dennes

arvingar och dessa skulle ha haft möjlighet erhålla den sin lott att vid den efterlevandes död. Olägenheterna detta förhå lande får av

dock anses vara be änsade redan med hänsyn till den efterlevande

att haft möjlighet att ritt förfoga över endomen under sin livstid och e alltså kunnat avhända sig den genom örsäljning eller gåva. Vidare är

att märka att en make önskar att, han dör först, viss bestämd som om egendom skall tillfalla den andra maken under livstiden, och därefter

hans egna arvingar eller viss bestämd har mö, lighet person, att förordna detta i testamente; har detta skett måste vid om egendomen delningen efter den efterlevande hänföras till den den först avlidne

belöpande andelen i den mån denna förslår jfr JA 1983 628.

s

En avvä ng mellan de båda alternativen leder i betraktande det

av

anförda til slutsatsen att den inskränkning i efterlevande makes

testationsrätt som följer 3 kap 2 § l st AB bör gälla endast av anses

med avseende en ideell andel av behållningen och alltså inte i fråga

om konkret e endom. Detsamma måste då gälla när efterlevande

erhållit

en

make har egendom med fri förfoganderätt

genom testamente.

150 Om makes arvsrätt...

I nu förevarande fall gällde enligt makarna Nils och Margit L:s inbördes testamente att den dem överlevde den andre skulle av som

erhålla all den först avlidnes kvarlåtenskap och efter bådas död

att

kvarlåtenskapen skulle fördelas mellan bröstarvingarna enligt lag. I

målet är ostridigt att Margit L vid Nils Lzs död erhöll tre f ärdedelar

av den samlade behållningen genom bodelning och arvski och att en fjärdedel av behållningen tilldelades bröstarvingarna för till-

godoseende av deras laglottsanspråk.

Av det anförda följer att behållningen efter Margit L av en tredjedel är föremål för bröstarvingarnas rätt till sekundosuccession på grund av Nils L:s förordnande i makarnas inbördes testamente och

en tredjedel är underkastad laglottsanspråk från bröstarvingarnas sida

vid Margit Lzs död. Over den återstående tredjedelen har L

ägt att fritt förfoga testamente. Det har gjorts gällan Maägit

genom e att

hennes legatariska förordnanden beträffande fastigheterna inte skulle

inom ramen för demia kvotdel behållningen. Legaten är av

gmmas ledes giltiga."

2.8.4 Kritik utgången i 1995 års rättsfall

av

1995 års rättsfall har kritiserats Höglund i linje med den ståndpunkt av han intog i sina yttranden i målet i en artikel om makes testationsrätt. I artikeln menar Höglund bl.a. att HD:s dom medför att den först avlidne makens arvsberättigade släktingar får ställning än enligt en annan Medan de enligt ÄB är arvingar till den först avlidne maken, får de enligt Höglund nu ställning arvingar till den efterlevande maken. I av den egenskapen har de rätt till i princip hälften boet efter denne. - - av Över denna hälft äger efterlevande maken inte förfoga genom testamente. Den först avlidne makens arvingar kan, Höglund, sägas menar

härigenom en slags laglottsrätt till halva kvarlåtenskapen. Men det är

efterlevande maken bestämmer vad skall bli kvar åt dem, ifall som som han vill göra testamente. Att här tala om en sekundosuccession är svårt, säger Höglund. Höglund menar att sekundosuccessionsrätten efter den först avlidne maken gått förlorad genom den testationsrätt tillerkänns som nu efterlevande maken. Det betyder också att den delning skall ske som enligt 3 kap. 5 § ÄB förlorar sin karaktär bodelning av och i stället får karaktär av arvskifte efter den efterlevande maken, tvärt emot vad Lagberedningen anförde. Högsta domstolens avgörande saknar enligt Höglund stöd såväl i

lagregleringen som förarbetena, där han grundligt analyserat vad

72 Se Ny arvsrätt för efterlevande make, Juridisk Tidskrift, årgång 7

1995-96 m 4 s. 989 ff.

Om makes arvsrätt... 151

Lagberedningen kan ha avsett. Han understryker också att skillnad måste

göras mellan livsrättshandlingar, såsom gåvor, och testationsfrihet,

eftersom den markerar den betydelsefulla uppdelningen mellan fri förfoganderätt och äganderätt. Höglund menar att den fria förfoganderätten suddas ut HD:s genom dom. Ingen lärer, fortsätter Höglund, kunna peka enda del i boet ut en efter den först avlidne maken som den efterlevande innehar med endast

fri förfoganderätt. Han äger testationsfrihet över hela linjen. Den inskränkning som nu återstår och innebär att hälften boet skall

som av

gå till den först avlidne makens arvingar är slag den

av samma som

inskränkning som följer av laglottsrätten för bröstarvingar, säger

Höglund. Den överraskande tolkning bestämmelserna i 3 kap. ÄB av son1 sålunda kommit till uttryck ger enligt honom anledning till ett förtydligande i lagen som återger den först avlidne makens arvsberättigade släktingar deras sekundosuccessionsrätt och därmed deras ställning av arvingar till den först avlidne maken. Vill ha man en särskild ordning för bröstarvingar, må det hänt. Men för det fall vara

bröstarvingar saknas är det otillfredsställande med den ojämlikhet mellan

makarna som ligger i att den ena men inte den andra skall kunna genom testamente leda över egendom till den egna sidan.

2.8.5 Överväganden

I och med 1995 års rättsfall har rättsläget klarlagts då det gäller

innebörden av efterlevande makes testationsrätt. Den efterlevande får enligt gällande rätt testamentera bort vilka egendomsfciremål han vill,

bara värdet härav håller sig inom den efterlevandes andel boet.

av Utredningens uppgift är närmast att ta ställning till det nuvarande om

rättsläget bör gälla även för framtiden.

De två betraktelsesätt som diskuterats i doktrinen Höglund och av Agell och som prövats Högsta domstolen tillvaratar sitt intresse. av var

Det betraktelsesätt som förespråkas Höglund tillvaratar intresset

av hos den först avlidnes arvingar. Med Höglunds lösning bibehålls dessa vid sin rätt att sin lott erhålla viss bestämd egendom under som äktenskapet tillhört den först avlidne maken utan hinder ett legatariskt av förordnande från den efterlevande makens sida med avseende på sådan egendom. Agells betraktelsesätt däremot den efterlevande maken gynnar som med hans och Högsta domstolens lösning får frihet att testamentera - även egendom som tillhört den först avlidne maken inom för den ramen andel som föreligger.

152 Om makes arvsrätt...

intresse bör då äga företräde, efterarvingarnas eller efterlevande Vems makens Enligt utredningen bör svaret sökas efter de linjer som bär upp

utvecklingen på arvsrättens område. Make har haft arvsrätt med konstruktionen fri förfoganderätt sedan år 1928. I samband med 1988 års ändringar utvidgades makes arvsrätt så

make även framför barn. Detta innebär att det att nu ärver gemensamma vanligt människor ärver egendom de sedan

numera är mycket att som

innehar med fri förfoganderätt. Denna omständighet ställer extra höga

tydlig och enkel reglering.

krav på en underlätta för efterlevande make har ärvt med fri För att en som förfoganderätt har det i olika sammanhang understrukits hur viktigt det

han under sin livstid bara skall behöva förvalta en förmögenhetsär att har överhuvudtaget inte höjts för att låta make massa. Några röster förvalta egendom två skilda delar. I fråga om rättshandlingar under som livstiden kan den efterlevande maken också behandla all egendom i boet

på sätt. Han behöver inte tänka på att föremålen skall behandlas samma olika beroende makarna ägt föremålen under äktenvem av som skapet. Den efterlevande maken får göra vad helst med egendomen som med undantag för testamentera bort den. Han får sålunda skänka bort att bort den, sälja den, förstöra den etc. När den efterlevande den, byta maken går bort kan det därför mycket väl så att inte något av de vara föremål den först avlidne maken ägde finns kvar. som det är riktigt tvinga den efterlevande att hålla isär Frågan är om att de olika föremålen i boet när det gäller testamentariska förordnanden

och alltså endast tillåta honom att testamentera bort egendom som han

själv har ägt under äktenskapet. Utredningen anser att en sådan

konstruktion skulle stämma mindre väl med den efterlevandes ställning övrigt och de bär 1988 års reform. En sådan ordning

i syften som upp skulle också medföra praktiska problem. Värdet makes arvsrätt skulle

av minska avsevärt. Mot det sagda utredningen att efterlevande makes

bakgrund av anser

intresse behandla boet enda egendomsmassa väger tyngre av att som en det intresse den först avlidnes arvingar kan ha av att få överta de än

föremål härrör från den maken; efterarvingarnas rätt speglar ett

som ättetänkande när det gäller framför allt fast egendom som

ursprungligt

utveckling testationsfrihet och individualiserad arvsrätt överen mot

Utgångspunkten bör därför att den efterlevande maken även flyglat. vara

i framtiden -inom för den andel han innehar med full äganderätt ramen han vill. Önskar

skall ha rätt att testamentera bort de egendomsföremål

makar göra detaljerade förordnanden saklegat till sekundosuccessorer om och särskilja olika släkten i förhållande till sin egendom, exgrenar av

Om makes 153 arvsrätt...

empelvis av hänsyn till släktklenoder eller andra föremål med stark

anknytning till viss släktgren, står det dem fritt.

För att undanröja eventuell kvarstående oklarhet i demia del bör

således ett förtydligande göras 3 kap. ÄB, så det framgår den

av att att efterlevande maken inte testamente får bestämma över den andel genom av boet som skall tillfalla den först avlidnes arvingar.

2.9 Återbäring av gåva och förkovran

Utredningens Förslag: Möjligheterna för den först avlidne makens

arvingar att väcka talan återbäring gåva förbättras. Preom av skriptionstiden knyts till den efterlevande makens död i stället för som nu till gåvotidpunkten. Talan om återgång får väckas fram till

det att ett år har förflutit från det bouppteokningen efter den

efterlevande maken avslutades. Bestämmelsen skall tillgodoräknas viss värdeökning om vem som som uppstår i ett dödsbo mellan makars dödsfall behålls oförändrad i sak.

2.9.1 Inledning

När boet vid den efterlevande makens död skall delas mellan hans och den först avlidnes arvingar, skall delning ske enligt bestämmelsen i 3 kap. 2 § Detta innebär att uppdelning skall ske enligt den en proportion vari vardera maken ägde del i boet vid den först avlidnes

frånfálle. Enligt huvudregeln tas inte hänsyn till boet vid den

om efterlevande makens död i värde under- eller överstiger värdet av makarnas egendom vid tiden för det första dödsfallet. Från denna

huvudprincip finns dock undantag. I 3 kap. 3 § ÄB finns bestäm-

en melse som behandlar situation där dödsboet minskat i värde och i en 3 kap. 4 § ÄB regleras några fall där dödsboet ökat i värde mellan de båda dödsfallen.

Bestämmelsen i 3 kap. 3 § ÄB har betydelse för den först avlidnes

efteråt-vingar, t.ex. hans barn. Enligt denna regel skall den först avlidnes arvingar kompenseras den efterlevande maken t.ex. gåva

om genom

orsakat väsentlig minskning sin egendom. Kan inte vederlag utgå

av ur boet skall gåvan eller dess värde lämnas tillbaka. Talan om återgång av gåvan måste dock väckas inom fem år från det att gåvan togs emot.

154 Om makes arvsrätt...

I utredningens undersökning och på andra håll har hävdats att preskriptionsfristeni 3 kap. 3 § ÄB är för kort och i alltför hög grad

förhindrar vederlagsanspråk. Utredningen har därför fått i uppdrag att överväga om preskriptionstiden bör förlängas. I detta sammanhang bör också bestämmelsen i 3 kap. 4 § ÄB

uppmärksammas, eftersom den efter vad utredningen inhämtat ibland leder till tolkningsproblem. De aktuella bestämmelserna redovisas i avsnitt 2.9.2 och utredningens överväganden i avsnitt 2.9.3.

2.9.2 Bestämmelserna

3 kap. 3 §Ä1El lyder:

Har efterlevande maken gåva eller därmed jämförlig

genom annan

handling, utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar, orsakat

väsentlig minskning av sin egendom, skall den lott, vid efterav som levande makens död tillkommer hans arvingar, vederlag utgå till

arvingama efter den först avlidne för vad minskningen belöper å

av deras andel i boet.

Kan vederlag utgå, skall gåvan eller dess värde återböras, såframt

den som mottog gåvan insåg eller bort inse, att den ände arvingama

efter den först avlidne till förjüng. Talan härom må dock väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan mottogs.

Var vid dödsfallet gåva, tillkommit under omständigheter

som varom ovan sägs, fullbordad, må den göras gällande, iden mån det skulle

landa arvingama efter den först avlidne till fötfång.

Före 1928 års arvslag fanns inget skydd för den först avlidnes släktingar

mot gåvor av den efterlevande maken. Lagberedningen ansåg emellertid att det borde införas en regel som kunde kompensera den först avlidnes

arvingar, om den efterlevande genom gåvor eller eljest utan tillbörlig

73 Se mot. 1993/94:L404 som behandlar frågan den femåriga om preskriptionstiden bör förlängas. Lagutskottet uttalade dock att det inte då fanns skäl att göra någon översyn av preskriptionsregeln bet. 1993/94:LUl9 s. 16 f..

Om makes arvsrätt... 155

hänsyn till den rätt som tillkommer den först avlidnes arvingar

upp-

såtligen orsakat väsentlig minskning sin egendom.

av På Första lagutskottets inrådan ñck regeln sin nuvarande

lydelse. Bestämmelsen placerades i 2 kap. 3 § arvslagen. Regeln överflyttades

sedan år 1958 till 3 kap. 3 § ärvdabalken. De avhändelser åsyftas i bestämmelsen är främst gåvor till den som efterlevandes egna arvingar. Men även avhändelser inte har till som

syfte att kränka arvingarnas rätt kan grunda ersättningsanspråk. Ett exempel härpå kan vara en donation till ett ideellt ändamål. Lagberedningen gav följande exempel regelns tillämpning.

A och B är gifta med varandra. A dör först och efterlämnar 40 000

kr i giftorättsgods. B har vid denna tidpunkt också 40 000 kr i giftorätts-

gods samt 20 000 kr i enskild egendom.

A:s arvingar har vid Bzs död rätt till 4/10 Bzs kvarlåtenskap och

av Bzs arvingar har rätt till 6/10. B har emellertid avhänt boet 30 000 kr och 3 kap. 3 § ÄB är

tillämplig på avhändandet. B har alltså bara kvar 70 000 kr. Av dessa

skall A:s arvingar först ha 4/ 10 eller 28 000 kr och Bzs arvingar 6/ 10 eller 42 000 kr. A:s arvingar skall dessutom ha 4/ 10 30 000 kr eller av 12 000 kr. Denna summa tas från Bzs arvingar alltså bara får som 30 000 kr medan A:s arvingar får totalt 40 000 kr vilket motsvarar den summa de skulle ha fått om avhändandet aldrig skett. Den aktuella bestämmelsen är tillämplig inte bara när boets värde är mindre vid den efterlevandes död än vid den först avlidnes död utan också när boet i och för sig har ökat i värde den efterlevande men orsakat en mindre ökning än vad kunde varit. som Kan vederlag inte utgå enligt första stycket finns möjlighet i andra en

stycket att väcka talan återgång gåvan eller dess värde. En

om av

förutsättning är att gåvomottagaren insåg eller bort inse att gåvan lände arvingarna till förfång. En talan återgång måste väckas inom fem år

om från det att gåvan mottogs.

3 kap. 4 § ÄB lyder:

överstiger boets värde vid efterlevande makens död dess värde vid den

först avlidnes frånfälle, skall denna förkovran tilläggas den

efterlevandes

arvingar, såvitt visas att egendom till motsvarande värde den

tillfallit efterlevande i arv, gåva eller testamente eller ock må antagas att boets

förkovran härrör från förvärvsarbete, först

som efter den. avlidne makens

död drivits av den efterlevande.

156 Om makes arvsrätt...

Har efterlevande maken gjort sig skyldig till förfarande i 3

som avses skall, vid beräkning huruvida förkovran föreligger, kvarldtenskapen ökas med ett belopp, motsvarande den minskning av boet som orsakats av

efterlevande maken.

En förutsättning för 3 kap. 4 § ÄB skall tillämpas är värde-

att att en

ökning har skett mellan de båda dödsfallen. All värdeökning gör dock

inte regeln tillämplig. Hänför sig värdeölcningen till den ursprungliga egendomen är bestämmelsen i 3 kap. 4 § ÄB inte tillämplig. Sådan värdestegring kommer båda makarnas arvingar till godo. Detsamma gäller om värdestegringen avser egendom som trätt i stället för den ursprungliga egendomen. Även sparad avkastning egendomen skall av delas mellan arvingarna på båda sidor. Det sagda innebär att har nu den efterlevande maken förvaltat den ursprungliga egendomen på ett sätt

som gett god avkastning, t.ex. omfattande aktieutdelningar eller en turlig

vinst på en lott, skall detta komma båda sidorna tillgodo. Den presumtionen torde gälla att all värdeökning som föreligger vid det andra

dödsfallet hänför sig till den ursprungliga egendomen. Det ankommer

därför på de arvingar som ensamma vill tillgodoräkna sig värdeölcningen att styrka att denna hänför sig till annat än den ursprungliga egendomen. Från huvudregeln om uppdelning av värdeökningen mellan de båda släkterna finns två undantag. Visas att den efterlevande maken erhållit egendom i arv, gåva eller testamente i värde motsvarar värdesom ökningen i boet, skall boets förkovran tilläggas efterlevande makens arvingar. Något orsakssammanhang mellan förvärvet och boets förkovran behöver inte visas. Som gåva måste rälmas även vad den efterlevande erhållit enligt ett förmånstagarförordnande t.ex. sin far av eller mor. Det andra undantaget avser värdeölcning härrör från arbetssom inkomster som den efterlevande haft efter det första dödsfallet." Här

74 Se NJA n 1928 s. 323.

75 Se a.a. s. 324.

76 ÄB Se Walin I s. 90.

77 rättsfallet I NJA 1978 s. 712 uttalades att värdeökning som härrörde från den

efterlevandes tjänstepension inte utgjorde sådan förkovran som avses

i 3 kap. 4 § AB.

Om makes arvsrätt... 157

måste det finnas ett orsakssamband mellan förvärvsarbetet och värde-

ökningen. Det måste kunna antas att värdeölcningen härrör från arbetet.

Bestämmelsen avser såväl inkomster från vanlig

anställning som inkomst från näringsverksamhet.

2.9.3 överväganden

3 3

Enligt 3 kap. 3 § ÄB skall den först avlidnes arvingar tilldelas kompen-

sation om den efterlevande maken gåva t.ex. genom orsakat väsentlig

minskning av sin egendom. I första hand skall vederlag

utgå av de

tillgångar som finns i dödsboet. När denna möjlighet är uttömd kan det

bli aktuellt att återbära gåvan eller dess värde. Talan härom måste dock väckas inom fem år från det gåvan mottogs. I praktiken medför bestämmelsen återgång att av gåva förutsätter att

det vid bodelning har kunnat konstateras en att vederlag för gåvan inte kan lämnas. Det betyder att möjligheten begära att återgång är begränsad

till de fall då den efterlevande dör så

snart att bodelning efter honom

kan göras inom femårsfristen.

I utredningens undersökning har framkommit att det är ganska vanligt

att den först avlidnes arvingar inte har möjlighet väcka att talan om

återbäring av gåva enligt 3 kap. 3 § ÄB, eftersom den efterlevande

har levt i mer än fem år efter gåvotidpunkten. Detta kan hårt drabba t.ex. den först avlidne makens särkullbarn gjort avstående enligt 3 kap. som 9 § Från flera håll har därför framställts önskemål

om att preskriptionsfristen bör förlängas så

att möjligheterna att väcka talan om

återgång förbättras. Arvingarnas och gåvotagarens intressen står här

emot varandra.

Utgångspunkten bör vara att förbättra möjligheterna för arvingarna att kunna åberopa regeln gåvotagarens

utan att intresse av att fredas från överraskande anspråk eftersätts.

En förlängning preskriptionsfristen försämrar

av onekligen gåvotagarens situation. För återgång förutsätts dock denne

att insåg eller

borde ha insett att den först avlidnes

arvingar skadades av gåvan. Det

är alltså bara ondtroende gåvotagare kan drabbas

som av återgångskrav.

Ett sådant rättsförhållande bör dock inte hållas svävande under alltför

lång tid. En utsträckning till tio år skulle i dessa sammanhang vara för länge.

Enligt utredningen bör fristen tvärtom kunna förkortas, men i stället för att som knuten till gåvotidpunkten, bör den i

nu vara princip knytas

158 Om makes arvsrätt...

till givarens död. Eftersom det ofta är först då den först avlidnes som

arvingar får insyn i boet, är det rimligt att preskriptionstiden börjar löpa

vid denna tidpunkt. En möjlighet vore därför att knyta fristen till just dödsdagen. I praktiken är det dock först då bouppteckning har förrättats som alla de berörda får inblicki dödsboets ekonomiska läge. Detta talar

för att preskriptionsfristeni stället bör lcnytas till bouppteckningen efter

den efterlevande maken. En regel av liknande slag finns redani 7 kap. 4 § Denna bestämmelse reglerar återbäring av gåvor till syftet är att likställa med som testamente vid laglottsbestämning. Hår har preskriptionstiden för talan om återgång lcnutits till givarens död. Talan skall dock väckas inom ett

år från det bouppteckningen efter arvlåtaren/ givaren avslutades. Försitts

demia tid är rätten till talan förlorad. Med uttrycket "bouppteckningen

avslutades" avses normalt den dag huvudbouppteckningen förrättades."

Utredningen att preskriptionsregeln i 3 kap. ÄB anser en ny om återbäring bör utformas på sätt den i 7 kap. 4 § Talan samma som om återgång vid efterarvsfallen bör alltså få väckas fram till det att ett år har förflutit från det bouppteckningen efter den efterlevande maken avslutades.

3kap.4§ÃB

Utredningen har inhämtat 3 kap. 4 § ÄB ibland upplevs svåratt som tolkad och orättvis. Det händer t.ex. att förbiser att värdeökning man som hänför sig till den ursprungliga egendomen skall komma båda sidornas arvingar tillgodo.

Att utforma regler på arvsrättens område aldrig upphov till

som ger

tolkningsproblem och som upplevs som rättvisa samtliga inblandade

av i alla situationer är omöjlighet. Särskilt gäller det regel fören en om delning av värdeökning i boet mellan två släktsidor, där motsättningarna kan vara stora och hänvisningar till olika eller mindre slumpvisa - mer faktorers inverkan på en värdeökning kan föras fram från båda sidor. - De skäl anförts för ändring 3 kap. 4 § ÄB har denna som en av mot bakgrund inte tillräcklig tyngd. Anledning att ändra bestämmelsen om värdeökning saknas därför. Utredningen tvärtom att den nuvarande anser ordningen är väl avvägd. Värdeökning hänför sig till den som ursprungliga egendomen bör alltså komma båda släkterna till del även framgent, och enbart egendom tillförts gåva, testamente eller som genom arv,

73 Jfr rättsfallen NJA 1930 s. 305 och 1993 s. 594.

Om makes arvsrätt... 159

arbete bör tillgodoräknas den efterlevandes arvingar. Utredningen anser alltså att den nuvarande bestämmelsen i 3 kap. ÄB

om viss värdeökning

bör vara kvar oförändrad i sak.

2.10 Tolkning av begreppet "full äganderätt" i

inbördes testamenten

Utredningens bedömning: När efterlevande make

en som genom

testamente erhållit den först avlidnes kvarlåtenskap

med full äganderätt avlider, tillfaller enligt gällande rätt

kvarlåtenskapen i sin

helhet den sist avlidnes arvingar. Någon

hälftendelning mellan de

båda släktsidorna sker alltså inte. Denna ordning behålls.

2.10. 1 Inledning

Det är vanligt att makar i inbördes testamenten föreskriver

att den make som överlever den andre skall med "full äganderätt" erhålla den avlidne

makens kvarlåtenskap. Den efterlevande

maken har då rätt att testamentera bort inte bara sin andel boet egen av utan också den andel som härrör från den först avlidne maken. Men hur skall testamentet tolkas om den efterlevade maken inte utnyttjar testationsrätten avseende den andel som härrör från den först avlidne maken Skall den efterlevande

makens efterarvingar då ärva allt eller skall den del

som härrör från den

först avlidne maken till dennes efterarvingar

Frågan har besvarats Högsta domstolen bl.a. i rättsfall av ett från år

1950 och det nuvarande rättsläget får i och för klart. Kritik har

anses dock riktats mot nuvarande

ordning och utredningen anser därför att det

finns skäl att närmare behandla

frågan.

I det följande redovisas törarbetsuttalanden

avsnitt 10.2, rättsfall

avsnitt 2.10.3 och doktrinuttalanden 2.lO.4. Slutligen

följer utred-

ningens överväganden i avsnitt 10.5.

2.10.2 Förarbetsuttalanden

År 1920 infördes den första regeln om arvsrätt för make. Bestämmelsen

avsåg den situationen att den avlidne efterlämnat

bröstarvinge eller adoptivbarn eller dess avkomling. Rätten till avsåg halva kvarlåten-

arv

160 Om makes arvsrätt...

skapen, när det efter den döde fanns släktingar tillhörande andra arvsldassen, och i övriga fall hela kvarlåtenskapen. I 1928 års arvslag bibehölls den äldre ordningen såtillvida att make ärvde före släktingar tillhörande avlägsnare släktled än andra arvsklassen. Make ärvde även före Allmänna arvsfonden. Den ändring som gjordes i förhållande till 1920 års lag att efterlevande make var en skulle, när den avlidne efterlämnade endast arvingar i andra arvsklassen, ta hela arvet efter den först avlidne vid den efterlevandes död skulle men de av den först avlidnes släktingar andra arvsldassen då av som var närmast till arv efter honom ha rätt till efterarv. Efterlevande maken fick inte genom testamente förordna den del skulle tillfalla den först om som avlidne makens släktingar. Reglerna innebar att när den efterlevande maken avlidit gick den ena hälften av boet till den först avlidnes arvingar i andra arvsklassen och den andra hälften till den sist avlidnes arvingar. I en särskild regel stadgades att arvlåtaren testamente om genom tillagt efterlevande maken kvarlåtenskapen och bestämt att efter makens död annan skulle efterträda honom i rätten därtill skulle den vanliga

regeln om hälftendelning vid den efterlevandes död tillämpas. I

anslutning till detta lagrum uttalade Lagberedningen följande:

"Onska makar, sakna bröstarvingar, ordning för som en annan successionen än i 1 § sägs, äga de såsom hittills upprätta testamente. Det kan sålunda tänkas, att makarna vilja, att den efterlevande skall

erhålla kvarlåtenskapen efter den först avlidne utan det villkor

om sekundosuccession, som lagen uppställer i fråga om makes Hava arv. därför makar genom inbördes testamente förordnat, att kvarlåtenskapen efter den av dem, som dör före den andre, skall tillfalla den efterlevande, utan bestämmelser sekundosuccession vid dennes om

död, äger efterlevande maken för dödsfall förfoga över den

egendom han i testamente erhål fämväl efter den först avlidne och, han

om e träffat d likt förfogande tillfaller egendomen hans, den först

avlidne ma ens arvingar.

De nu beskrivna reglerna överfördes till 1958 års ärvdabalk.

79 Se NJA 1923 341 s.

Om makes 161 arvsrätt...

2.10.3 Praxis m.m.

Rättsfallet NJA 1950 483 s.

Genom inbördes testamente den 30 januari 1935 förklarade hemmans-

ägaren Olle Karlsson född år 1891 från Skymnäshagen i Norra Råda

socken och hans hustru Hulda Karlsson född år 1883 sin yttersta vilja vara att den av dem överlevde den andre skulle med full äganderätt som

erhålla all den dödes kvarlåtenskap, under förutsättning dock vid den

att först avlidnes frånfälle bröstarvingar saknades. Hulda avled den 17 april 1949 och Olle den 25 månad. samma

Bröstarvingar fanns inte men båda makarna efterlämnade arvingar i

andra arvsklassen.

I anledning av Huldas död blev testamentet bevakat och delgavs

Huldas arvingar. Huldas arvingar stämde Olles arvingar. I första hand yrkade de att testamentet skulle förklaras ogiltigt eftersom testamentet inte tillkommit i laga ordning. De ansåg även att testamentet materiella grunder

saknade betydelse. I andra hand yrkade de att

testamentet skulle givas

sådan tolkning som om i testamentet föreskrivits att, under förutsättning

att makarna Karlsson saknade bröstarvingar, efter båda makarnas död

kvarlåtenskapen skulle delas mellan Olles och Huldas arvingar med

hälften till vardera sidan. Huldas arvingar anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Hulda

hade vid olika tillfällen efter testamentets upprättande uttryckt önskan

en att hennes arvingar skulle ärva henne. Hon hade därvid främst haft en av dem, Elvina Nilsson, i tankarna. Vidare hade Hulda stått i visst ett

spänt förhållande till släktingar. Det verkade därför

mannens som om Hulda, om hon känt till den rättsliga innebörden sekundosuccession, av inte skulle ha skrivit under testamentet. Olles arvingar bestred yrkandena. Sedan hovrätten upphävt häradsrättens dom, givit Olles arvingar som rätt, avgjorde Högsta domstolen saken och anförde bl.a. följande:

"Bestämmelsen om sekundosuccession i 2 kap. 1 § arvslagen avser direkt allenast det fallet att make förvärvat kvarlåtenskapen efter andra maken Det oaktat kan bestämmelsen bliva tillämplig genom arv. även då efterlevande maken såsom grund för sitt förvärv åberopat testamente, om detta må antagas utgöra endast bekräftelse en av makens legala arvsrätt.

80 .lustRzn Forssman, E. Lind, Hellquist, Walin oech Söderlund.

6 SOU 98.110

162 Om makes arvsrätt...

Vad angår tolkningen ett testamente enligt vilket av utan föreskrift om sekundosuccession efterlevande make tillagts avliden -

makes kvarlåtenskap med full äganderätt har detta emellertid

fast praxis ansetts innebära, att den legala arvsordningen satts enligt åsi

o och att fördenskull arvsrätt vid den efterlevandes död icke tillkommer

den först avlidnes arvingar. I tydliga motivuttalanden har också man förutsatt, att regeln sektmdosuccession i 2 kap. l § arvslagen icke om skulle gälla. Sagda torde dessutom hava vunnit

upåfattxiing

ett sådant

insteg även hos allmä eten att den icke bör frångås i

Detta utesluter att särskilda omständigheter kunna rättsski

ådaga ägga att i ett visst fall med ett förordnande enligt ordalagen har som

innehåll likväl avsetts att göra avvikelse från lagens angivna

re e om sektmdosuccession. Tydligt är, att sådana omständigheter ämnas utan beaktande.

Av utredningen framgår ej, att testamentet bör givas den mera be änsade innebörd sist sagts. som id angivna förhållanden äro, såsom H.R:n funnit, Hulda

Karlssons arvingar icke berättigade till andel i

kvarlåtenskapen efter

Olle Karlsson."

Rättsfizllet NJA 1963 11 s.

Hemmansägaren Claes Larsen gifte sig år 1919 med Tora Sandell. Före

äktenskapets ingående hade de upprättat handling löd: en som

"Undertecknade, som med hvarandra ärna ingå äktenskap, förklara

härmed vår ttersta och sista vilja hvilkendera af vara, att oss som den andre ö erlefver skall i orubbat bo kvarsitta och öfver all den

efterlämnade kvarlåtenskapen, såväl lös fast, fritt och oinskränkt

som råda och densamma disponera

utan intrång från någondera våra

släktingars eller möjligen blifvande bröstarfvmgars sida."

Claes Larsen avled år 1941. Tora Larsen gick bort år 1959. Tvist

uppstod huruvida efterarv förelåg för arvingar. mannens

Högsta domstolens majoritet uttalade följande:

"Avfattningen av testamentet lämnar, med hä till de oklara och

n

motstridiga ordalag som bega ts, inga slå-Ezra håll för tolkningen. Uttrycket i orubbat åölakvarsitta, betraktat för sig, leder

tanken till att den efterlevande maken skulle erhålla kvarlåtenskapen allenast med eller möjligen

nytctljanderätt

med en viss be änsad förfo anderättun livstiden. Fortsättningen över all den rlämer e

nade arlåtenskapen, såväl lös fast, fritt och oinskränkt råda och

som densamma disponera utan intrån åter då föreskrift etc. synes saknas hur med kvarlåtens skulle förfaras efter båda om pen makarnas död närmast tyda att den efterlevande skulle erhålla -

81 JustRm Hagbergh, Riben och Conradi.

Om makes arvsrätt... 163

kvarlåtenskapen med full äganderätt. Under dessa omständigheter

måste vid testamentets tolkmng ledning sökas i andra förhållanden,

kunna till

tjäna

som upplysning om vad testatorerna må hava åsyftat.

Av viss delse därvidlag är, såsom RR:n anfört, Claes

e att Larsen år 191 när testamentet upprättades, 60 år gammal, var att ,

Tora Larsen betydligt under många år varit

- som var yngre - hans hushållerska samt att huvuddelen Claes Larsens förmögenhet av utgjordes av fast egendom, i äktenskapet skulle bliva hans som enskilda. Det är mot bakgrunden härav föga troligt, avsikten med att testamentet varit att, om mannen doge först vilket bör hava framstått som mest sannolikt hans släkt skulle definitivt berövas all andel i boets egendom.

Såsom i HovR:ns dom anförts har vidare Rossander vit dels upp

att Claes Larsen såväl före som efter äktenskapets ingåenåel till sin

systerson Georg Eriksson, som vid tiden för testamentets upprättande

arbetade på fastigheten, sagt att han hoppades, denne skulle att gården efter honom,

övertaga

dels att Tora Larsen vid ett tillfälle

efter C aes Larsens död fällt yttrande innehåll

av att Georg Eriksson

enli hennes uppfattning skulle med och dela

vara kvarl

vid ennes död.

Någon omständighet utöver vissa uttrycken i testamentet - av som kunde tyda att makarnas avsikt varit, att vid den efterlevandes

dennes arvingar skulle erhålla hela

gångálle

kvarlåtenskapen, har icke

ore ra .

Vid edömningen testatorernas avsikt bör slutligen icke helt

av bortses från att Claes Larsens arvingar, utan från Tora gensaga

Larsens arvingar, upptagits såsom dödsbodelägare i bouppteckningen

efter henne och även i övrigt till en början behandlats såsom sådana

under boutredningen, bl.a. såtillvida att de tillåtits deltaga i endast

en

för delägarna avsedd auktion å egendom i boet.

På grund av vad sålunda anförts måste det närmast till anses

hands att tolka testamentet så, att efter båda makarnas ligcga öd boet skulle

delas med hälften till Claes Larsens och hälften till Tora Larsens

arvmgar."

Justitierådet Beckman skiljaktig beträffande

var av mening domskälen

och anförde:

"Vid tiden för testamentets upprättande saknade make och arvsrätt, inbördes testamenten mellan barnlösa makar förordnande utan om förhållandena efter båda makarnas död tolkades i allmänhet såsom för

efterlevande make innebärande antingen äganderätt, vilket medförde

att kvarlåtenska tillföll honom vid det första dödsfallet och vid en hans död hans s äkt, eller ock nyttjanderätt, vilket medförde den att först avlidne makens släktingar erhöllo vid hans död efteren av levande makens nyttjanderätt begränsad äganderätt vid eftersamt levande makes död all den först avlidnes kvarlåtenska med oin-

skränkt rätt. Huruvida ä ande- eller nyttjanderätt

s anses

föreli ga, berodde å de da beteckningarna efterlevande makes

va

rätt. sitta i orub at bo ansågs otvivelaktigt innebära nyttjanderätt, varemot sådana uttryck som att oinskränkt råda över kvarlåtenskapen utan intrång från någonderas släktingar ansågs tyda på äganderätt.

164 Om makes arvsrätt...

Den nu skildrade ordningen i hög grad otillfredsställande och var säkerligen i allmänhet icke överensstämmande med vad makarna

åsyftat. Syftet med inbördes testamenten av förevarande typ

var nämligen regelmässigt då att säkerställa den efterlevande som nu maken, utan att någon tanke ägnades åt förhållandena efter bådas död

och utan att makarna hade klar uppfattning innebörden

náåtân

om av

de valda beteckningarna å rlevande makes rätt. Bättre överens-

e stämmande med vad ma r i allmänhet önska är otvivelaktigt den ordning som å grundval genomgång tidigare brukade - av en av typer av inbör es testamenten införts såsom den - numera a arvsordningen, nämligen att kvarlåtenskapen vid det första döds al et tillfaller efterlevande maken och vid hans död delas lika mellan båda makamas släktingar. Numera ett inbördes testamente utan anses förordnande förhållandena efter båda makarnas död, även däri om om efterlevande makes rätt användes beteckning förr anså en som s

innebära nyttjanderätt, icke medföra mindre rätt för efterlevan

e maken än den honom enligt lag tillkommande, vilken kallas fri förfo anderätt. Fastmer make såtillvida testamentet anses genom erhål a en starkare ställning, att han et testamente kan göra genom e

awikelser från den i föreskrivna hä ftendelningen. Såsom

överensstämmande med va makar i allmänhet önska bör enligt min mening den sålunda angivna testamentstollcningen användas även

testamente som upprättats före den arvsordnin ikra nya ens trädande. Å

andra sidan saknas enligt min mening anle ng frångå

den i lag stadgade hälftendelningen vid det dödsfallet i andra

senare fall än då testamentariskt förordnande meddelats förhållandena om efter båda makarnas död. Vare sig ett inbördes testamente denna av typ upprättats före eller efter den nya arvsordningens ikraftträdande bör det alltså, om makarna avlida därefter, medföra testationsanses frihet för efterlevande make denna frihet utnyttjas, men, om

hälftendelning enligt lag vid hans död. Anledning saknas att i nu förevarande fall, vari båda makarna

avlidit efter den arvsordningens ikraftträdande och den efternya levande upprättat eget testamente, göra awikelse från den nyss beskrivna normala ordningen."

Justitierådet Petrén anförde i ett eget yttrande att det måste

antas att

kvarlåtenskapen vid mannens död genom testamente tillagts hustrun med

full äganderätt.

Rättmzllet NJA 1968 s. 49

I rättsfallet NJA 1968 s. 49 arvsskattemål prövades sedan barnlösa

makar avlidit huruvida den sist avlidne med laga verkan avstått från sin

rätt enligt ett av makarna upprättat inbördes testamente. Den efter-

levande erhöll hela kvarlåtenskapen med full äganderätt i det inbördes

testamentet. Därefter skrev han ett eget testamente där han fördelade

kvarlåtenskapen så att den först avlidnes arvingar fick hälften. Högsta

domstolen fann att den sist avlidne inte hade avstått från sin rätt enligt

Om makes 165 arvsrätt...

det inbördes testamentet. Den först avlidnes arvingar ansågs alltså få

kvarlåtenskapen från den sist avlidne.

Ärvdaballcssaldcunniga

Ärvdabalkssakkunniga diskuterade i sitt betänkande Ärvdabalk SOU

1954:6 inbördes testamenten barnlösa makar med förordnade av om att

den först avlidne makens kvarlåtenskap med full äganderätt skall tillfalla

den efterlevande maken utan förordnande sektmdosuccession. om De

sakkunniga konstaterade att för att den först avlidnes arvingar,

trots

förefintligheten av sådant testamente skall arvsberättigade när den

vara efterlevande dör, krävs uttrycklig tolkningsregel innebörd, en av att egendom som efterlevande make med full äganderätt erhållit genom inbördes testamente efter den först avlidne maken, vid efterlevande makens död skall ärvas denne mottagit egendomen som om genom arv,

under förutsättning att annat icke följer det inbördes eller

av testamentet av nytt testamente som sistnämnda make upprättat. Även sådan om en

tolkningsregel kanske sällan skulle överensstämma med makarnas

önskan synes den dock enligt de sakkunniga ordalagen i mot ett testamente av förutsatt lydelse tillräckligt säkert grundad. De sakkunniga

ansåg sig därför inte böra förorda någon lagstiftningsåtgärd i angiven riktning. Departementschefen uttalade att han instämde i de sakkunnigas bedömning.

Familierättskommittén

Familjerättskomntittén föreslog ett nytt stadgande för den situationen att en efterlevande make i barnlöst äktenskap erhållit kvarlåtenskapen på

grund av testamente utan föreskrift sekundosuccession. Om i sådant om fall efterlevande maken skulle avlida efterlämna arvsberättigad utan att

make eller bröstarvinge, borde delning mellan de båda släktsidorna ske,

menade kommittén. Familjerättskommittén uttalade det väsentliga motivet till stadatt gandet var att efterlevande makens skyldemän i andra och tredje parentelen eller Allmänna arvsfonden inte borde äga företräde till den

82 Ärvdabalk Se SOU 1954:6 111. s.

83 Se NJA 1958 s. 140.

166 Om makes arvsrätt...

först avlidnes andel i boet framför dennes skyldemän. Enligt kommittén var förhållandet emellertid ett den efterlevande gift sig och annat om om

fått barn. Make och bröstarvingar står den efterlevande maken så nära

att de borde äga företräde framför den först avlidnes släktingar andra av

parentelen eller i avlägsnare led. En ytterligare förutsättning för den föreslagna paragrafens tillämpning därför enligt kommittén att

var

efterlevande maken inte efterlämnade make eller bröstarvinge. Den översyn av äktenskaps- och arvslagstiftningen Familje-

som rättskommittén gjorde ñck ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Departementschefen uttalade att han önskade reform en som gick mer på djupet. Därför genomfördes endast vissa kommitténs av förslag, dock inte det i den aktuella frågan. nu

2.10.4 Doktrinen

Beckman

Beckman har upprepade gånger i doktrinen gett uttryck åt den uppfattning han redovisade i 1963 ars rättsfall ovan,

se nämligen att det

enda naturliga är att anse att ett testamente saknar bestämmelser som om förhållandena efter båda makarnas död inte rubbar den legala ordningen,

hälftendelning.

Agell

Agell är kritisk till utgången i 1950 års fall. Han anför att det allra

mest iögonfallande skälet för kritik mot HD:s dom är den slumpeffekt som rättsfallet medför. Den ordning i vilken makar avlider kommer att

84 Äktenskapsrätt

Se SOU 1964:35 391 ff. s.

85 Se prop. 1968:136 s. 69

85 Se SvJT 1939 s. 659 ff., 1941 s. 377, 1946 108 och 1957 s. s. 545 och 547 samt Festskrift till Carl Jacob Arnholm, 1969 637 ff. Se s. också Beckman-Höglund, Svensk familjerättspraxis C IV:d4 och C V:h1.

87 Se Makarna Karlssons testamente, Rättsfall att minnas till Jan - Hellner den 28 oktober 1997 67 ff. s.

SOlU 1998:110 Om makes

arvsrätt... 167

avgöra hos vems släktingar makarnas samlade egendom till sist kommer

att hamna, påpekar han. Hulda Karlsson hade dött åtta dagar före sin man, och all egendom hamnade då hos släktingarna till Olle Karlsson.

Om i stället mannen hade dött först, skulle all egendom i stället ha

tillfallit Huldas släktingar, konstaterar Agell.

Det är ett svårsmält restultat, menar han.

HD:s domskäl i rättsfallet kan enligt Agell vid första läsning en

tyckas ha en stark övertygelsekraft. Argumenten byggs i ordning

upp en

som får utgången att verka nästan ofränkomlig, han, låt

menar vara att domstolen inte med ett 0rd berör den slumpeffekt påpekats. som nyss Närmare besett är dock domskälen svaga. Agells uppfattning är att HD i 1950 års rättsfall stannade för en

olämplig utgång med ledning av ett alltför formellt och tillbakablickande

resonemang. Det är en nära nog omöjlig tanke att vid inbördes man testamenten mellan barnlösa makar skulle kunna valet presumera, att av ordet "äganderätt" är avsett att sätta rätten till efterarv spel ur när den efterlevande maken inte utnyttjat sin testationsfrihet, han. Om menar man nämligen, fortsätter Agell, leker med tanken, i och för sig föga

realistisk, att valet av äganderättsterminologin eller något motsvarande

uttryckssätt inneburit en presumtion för att och kvinnan för mannen var

sig velat göra sina efterarvingar arvlösa, uppnås

egna ändå inte detta resultat när barnlösa makar upprättar inbördes ett testamente utan föreskrift sekundosuccession och om utan att den efterlevande maken utnyttjat sin testationsfrihet över egendom som han eller hon mottagit

enligt testamentet. Slutresultatet blir ändå att all egendom hamnar hos

arvingarna efter endera maken, slumpen ordningen men mellan -

dödsfallen kommer att avgöra egendomen hamnar,

- var menar han. En

tolkningsregel av denna motsägelsefulla innebörd förefaller inte

acceptabel, säger Agell. Det måste bättre för inbördes vara att testamenten mellan barnlösa makar uppställa presumtion, dvs. motsatt att efterarvsrätten ñnns kvar inte individuell tolkning om en av testamentet

leder till motsatt resultat. Verkan äganderättsterminologin blir dock

av i varje fall att den efterlevande maken fått frihet att genom testamente

förfoga över den avlidne makens kvarlåtenskap, han.

säger Agell konstaterar avslutningsvis att utgången i rättsfallet NJA 1993 145 s.

bygger på den i 1950 års fall fastslagna principen. 1993 års rättsfall

behandlas närmare i avsnitt 11.4.

168 Om makes arvsrätt...

Walin

Walin har angående inbördes testamenten utan förordnande efterarv om uttalat att man möjligen får tolka in ett tyst sektmdosuccessionsnumera förordnande när det inte finns anledning tro att makarna avvika avsett att från regeln i 3 kap. Rättsfallet NJA 1963 ll kan i någon mån s. tala för han. det, menar

2.10.5 överväganden

Alltsedan 1928 års arvslag har den först avlidnes arvingar i andra arvsldassen haft rätt till halva kvarlåtenskapen vid den efterlevande makens död.

Genom 1950 års rättsfall fastslogs i praxis dock efter-

att om en levande make i ett inbördes testamente utan sekundosuccessions-

förordnande erhållit kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken med

full äganderätt så tillfaller kvarlåtenskapen vid den efterlevande makens död i sin helhet dennes arvingar, den efterlevande underlåtit om att utnyttja sin testationsrätt. Som framgått ovan har detta rättsfall utsatts för kritik under lång tid. Kritiken har framför allt tagit sikte på två saker. Först och främst det att är slumpen, dvs. i vilken ordning makarnas dödsfall inträffar, styr som

vems arvingar som kommer att ärva hela kvarlåtenskapen. Endast arvingarna till den efterlevande får ärva. Det har också hävdats att

utgången i 1950 års rättsfall inte står i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet.

När den först avlidne maken efterlämnar arvingar i andra arvsklassen ärver enligt lag den efterlevande maken kvarlåtenskapen med fri för-

foganderätt. När den efterlevande maken sedan går bort delas kvarlåten-

skapen mellan makarnas båda släktsidor. Makar som vill att för-

delningen skall gå till på detta sätt behöver alltså inte skriva något testamente. Makar som däremot inte vill att den legala arvsordningen skall gälla kan skriva ett inbördes testamente där den efterlevande övertar den först

avlidnes kvarlåtenskap med full äganderätt. Den efterlevande har då rätt att förfoga över den erhållna egendomen testamente. Sådana

genom inbördes testamenten har varit vanligt förekommande under mycket lång tid och rättsverkningarna av dessa testamenten måste anses välkända.

38 SeÄB 1 108

s.

Om makes arvsrätt... 169

Att som i doktrinen föreslagits införa tolkningsregel enligt vilken

en den först avlidnes arvingar ges arvsrätt trots att den efterlevande har ärvt egendomen med full äganderätt skulle strida mot ärvdabalkens systematik. En grundläggande princip inom arvsrätten är att respektera det som uttryckts i ett testamente. I de fall tolkning ett testamente en av trots allt måste göras iakttas normalt stor försiktighet. En tollmingsregel

som innebär att ett testamente skall tolkas rakt emot sin lydelse skulle

därför skilja sig helt från andra tolkningsregler. Om en tolkningsregel aktuellt innehåll famns skulle av nu en testator för att vara säker på att hans arvingar verkligen blir uteslutna från arv

uttryckligen behöva skriva det i det inbördes testamentet. Detta kan inte anses rimligt. Utredningen har heller inte av den undersökning ut-

som redningen låtit göra fått indikationer på sådan ordning skulle att en vara önskad av allmänheten.

Kritik har riktats mot nuvarande ordning därför att det är slumpen som styr vilken makes arvingar ärver hela kvarlåtenskapen. Att

som

slumpen påverkar utfallet i olika situationer är ofrånkornligt och kan lika

lite som dödsfallet åtgärdas lagstiftningsvägen. Om det förhåller sig så att innebörden rättsverkningarna inbördes testamenten och val av av av formuleringar är okända för del, bör det avhjälpas information en genom

och rådgivning och inte genom att ändra en tolkningsregel efter

som lång tid fått fotfäste i det allmänna rättsmedvetandet.

Mot bakgrund av det sagda anser utredningen att nuvarande ordning

bör behållas.

2.11 Arvingar endast på ena makens sida

Utredningens förslag: Bestämmelsen i 3 kap. 8 § ÄB arvingar om endast på ena makens sida ersätts med regel som enbart tar sikte en på den situationen att arvingarna finns den först avlidne makens sida. Endast arvingar i första och andra arvsklassen har arvsrätt enligt den nya bestämmelsen. För regelns tillämpning krävs att dessa arvingar har rätt till efterarv i det enskilda fallet.. Arvet skall anses komma från två håll.

2.11.1 Inledning

I 3 kap. 8 § ÄB stadgas finns det vid den efterlevande att makens död

arvsberättigade efter endast en av makarna skall dessa arvingar ärva allt.

170 Om makes arvsrätt...

Paragrafen kom till reformen år 1988 och det har diskuterats genom

hur den skall tolkas i vissa hänseenden. Det är framför allt tre frågor

som har väckt debatt.

l Vilka arvsklasser är arvsberättigade

2 Vilka efterarvingar är arvsberättigade

3 Varifrån skall komma arvet anses

I utredningens direktiv konstateras frågan,

att om arvsrätten efter den efterlevande förutsätter rätt i det enskilda fallet en till efterarv efter den först avlidne eller rätten enligt 3 kap. om 8 § gäller även om den efterlevande tagit över all egendom med full äganderätt, synes ha fått sin lösning rättsfallet NJA 1993 145. Där genom s. ansågs det att någon rätt till arv enligt 3 kap. 8 § inte fanns när den efterlevande maken hade fått tillgångarna med full äganderätt på grund av testamente. Med hänsyn till den diskussion förekommit lagrurnmet har dock som om utredningen fått

i uppdrag att överväga någon justering eller något om förtydligande

behövs.

Nedan följer beskrivning bakgrunden till 3 ÄB en av kap. 8 § och en

genomgång av de uttalanden gjorts i förarbetena till bestämmelsen som

avsnitt 2.11.2. Därefter följer redogörelse den debatt i doktrinen

en av

som varit kring den aktuella regeln 2. 11.3. Efter

ett referat av

rättsfallet NJA 1993 145 avsnitt 11.4 följer slutligen

s. utredningens

överväganden avsnitt 11.5.

2.11.2 Bakgrund och förarbetsuttalanden

Bakgrund

Bakgrunden till 3 kap. 8 § ÄB hänger nära samman med utvecklingen av reglerna makes arvsrätt. År 1920 infördes den första om regeln om arvsrätt för make. Bestämmelsen avsåg den situationen att den avlidne

efterlämnat bröstarvinge eller adoptivbarn eller dess avkomling. Rätten till arv avsåg halva kvarlåtenskapen, när det efter

den döde fanns

släktingar tillhörande andra arvsldassen, och i övriga fall hela kvarlåten-

skapen. I 1928 års arvslag bibehölls, framgått som ovan, den äldre ordningen såtillvida att make ärvde före släktingar tillhörande avlägsnare släktled än andra arvsklassen. Make ärvde även före Allmänna arvsfonden. Den ändring som gjordes i förhållande till 1920 års lag var att en efterlevande make skulle, när den avlidne efterlämnade endast arvingar i andra arvsklassen, ta hela efter den först avlidne arvet men vid den efterlevandes död skulle de den först avlidnes

av släktingar av andra

Om makes arvsrätt... 171

arvsklassen som då var närmast till efter honom eller henne ha rätt arv till sekundosuccession. Valet att dra gränsen för efterarvsrätten vid andra arvsklassen berodde på resultatet av en statistisk undersökning. Denna visade den arvsrätt att som tillkom fader, moder, syskon och syskons avkomling i stor

utsträckning efterlevdes trots testationsfriheten. Först när arvlåtaren

endast efterlämnade arvingar i tredje parentelen åsidosattes den legala

arvsföljden i väsentlig utsträckning genom testamente. Med hänsyn till den styrka som föräldrars, syskons och syskons avkomlingars

arvs-

anspråk fortfarande hade enligt den allmänna uppfattningen fick dessa arvingar behålla sin efterarvsrätt.

Reglerna innebar att när den efterlevande maken avlidit den ena hälften av boet gick till den först avlidnes arvingar i andra arvsldassen och den andra hälften till den sist avlidnes arvingar. De nu beskrivna regler överfördes till 1958 års ärvdabalk.

Familjelagssakkunnigas förslag

Familjelagssakkunniga tog i sitt betänkande Äktenskapsbalk sou

1981:85 upp frågan om hur man skall förfara när det vid den efter-

levande makens död finns arvingar bara efter den först avlidne. De

sakkunniga konstaterade att de dåvarande reglerna ledde till att dessa

arvingar fick dela arvet med Allmänna arvsfonden. De uttalade vidare att de, trots att ingen kan ha något att invända mot de syften arvsfonden fullföljer, inte kunde finna det naturligt att fonden ärver, så länge det finns arvsberättigade släktingar efter någon makarna. Familjelagsav

sakkunniga föreslog därför att om det vid den efterlevandes död ñnns

arvsberättigade släktingar efter endast makarna hela kvarlåten-

en av skapen skall tillfalla dem.

De sakkunnigas förslag tillstyrktes eller lämnades erinran

utan av

praktiskt taget alla remissinstanser. Kammarkollegiet ansåg dock det

att

vore tillräckligt att Allmänna arvsfonden hade möjlighet att avstå från

arv.

Uttalanden i propositionen

Familjelagssaklcunnigas förslag togs upp i 1986/87:1. Departe-

prop. mentschefen uttalade bl.a. följande.

172 Om makes arvsrätt...

"Om det inte finns någon arvsberättigad släkting till en avliden, går

arvet enligt gällande rätt till allmänna arvsfonden 5 kap. 1 § ärvdabalken. När efterlevande make avlider en kan det inträffa att det ñmis arvsberättigade släktingar till endast den de båda ene av

avlidna makarna. Om det är släktingar till den efterlevande

maken, ärver de hela boet. Om det däremot är släktingar till den först avlidna

maken enligt gällande rätt endast arvingar i andra

arvsklassen ärver

dessa i princip hälften boet medan resten ärvs allmänna av av arvsfonden.

Liksom de sakkunniga

kan jag inte ñnna det naturligt att fonden ärver något så länge det finns arvsberättigade släktingar efter någon av makarna. Om makarna avlider med kort mellanrum, kan utfallet

för släktingarnas och fondens del med gällande rätt bli helt beroende av vilken make som avlider först, ordning irrationell.

en som synes Jag förordar således att, det vid den efterlevande makens om död finns arvsberättigade släktingar efter endast makarna, en av hela

kvarlåtenskapen skall tillfalla dessa. "39

Departementschefen uttalade vidare sitt förslag. om

"Om det bara finns arvsberättigade släktingar efter den

ena maken ärver dessa all den egendom finns kvar i den efterlevande som makens bo. Eftersom sådana

släktingar endast kan vara arvs-

berättigade efter sin släkting och efter dennes e en inte make skall

arvet anses härröra en ast från den maken och således för

ena varj

arvinge

läggas

ut som endast en lott. Det bör observeras att det såvitt äller den orst avlidna makens släktingar endast är de dem av som ar efterarvsrätt som är arvsberättigade när den efterlevande maken

dör. Ovriga

släktingar till den först avlidna maken har således ingen

arvsrätti det läget. °°

Uttalanden Lagrådet av

Det till Lagrådet remitterade förslaget avseende 3 kap. 8 § ÄB

hade

följande lydelse.

Finns det vid den efterlevande makens död

arvsberättigade släktingar

efter endast en av makarna, skall dessa arvingar ärva allt.

Lagrådet uttalade med anledning uttrycket av "arvsberättigade släktingar" följande.

89 Se prop. 1986/87:1 s. 96

90 Se a.a. s. 238.

Om makes arvsrätt. 173 ..

"Ordet släkting kan möjligen uppfattas det inbe

så, att anses också efterlevande make i gifte, när dennes avlidna n ma e

härutöver bara efterlämnade sådana efterarvingar släkt endast

som var

med den avlidnas likaledes avlidna make i det tidigare äktenskapet. Med hänsyn till den stränga avgränsning i AB upprätthålls kring

som

det med ordet släkting synonyma begreppet skyldeman se 2 kap. är

det emellertid vanskligt att avgöra tolkning ordet släktingar om en av i förevarande paragraf skulle medge arvsrätt åt efterlevande make i det nyss skildrade exemplet. Att undantaga den efterlevande maken från arvsrätt torde emellertid inte ha varit avsikten. "91

För att undanröja tveksamhet om innebörden ordet släktingar av hemställde Lagrådet att ordet skulle utgå. Risken för sådan åtgärd att en skulle motverka syftet, nämligen att utesluta Allmänna arvsfonden från arvsrätt, föreföll enligt Lagrådet inte särskilt stor. Allmänna arvsfondens rätt till regleras först i 5 kap. ÄB, medan den aktuella paragrafen arv står redan i 3 kap. ÄB och torde kunna föreskrift anses ge om en arvsrätt som går före Allmämia arvsfondens, menade Lagrådet. 3 kap. 8 § ÄB fick slutligen följande lydelse.

Finns det vid den efterlevande makens död arvsberättigade efter endast

en av ntakarrza, skall dessa arvingar ärva allt.

Föüdändring i arvs- och gåvoskattelagen

I prop. 1987/88:61 föreslogs sådana ändringar i och gåvoskattearvs-

lagstiftningen som föranleddes av familjerättsreformen. Bland annat föreslogs ändringar i 15 § 2 mom. AGL. Denna bestämmelse gäller arvsbeskattning vid en efterlevande makes död om han fått egendom

som

arvinge efter sin make. Enligt huvudregeln i första stycket skall den

först avlidnes släktingar antas ha rätt till hälften den efterlevandes bo av

vilket motsvarar normalfördelningen enligt 3 kap. 2 § 1 ÄB,

st. se avsnitt 2.2.3. Därefter vissa undantag från denna andelsberälnaing. ges

Departementschefen föreslog att det i fjärde stycket skulle införas ett undantag från huvudregeln beträffande de fall i 3 kap. 8 §

som avses

Han uttalade bl.a. följande med anledning här-av.

"Den nya innebär kvarlåtenskapen i sin helhet går

arvsregeln

som att till först

den av idne makens arvingar om den sist avlidne saknar

arvingar kräver också en anpassning arvsskattereglerna Vld av

91 Se a.a. s. 353.

174 Om makes arvsrätt...

efterarv. Eftersom arvet således skall härröra anses endast från den ena maken skall det för varje arvinge läggas lott ut som en

Departementschefen uttalade vidare "att

hälftendelning

inte skall ske om det vid den sist avlidna makens död endast ñmis

arvsberättigade släktingar efter den först avlidne maken. I så fall tillfaller

även det som

den efterlevande kan ha haft med fri förfoganderätt dessa släktingar

och för varje arvinge skall det läggas ut endast en lott".

I det från chefen för Finansdepartementet till Lagrådet

remitterade

förslaget stadgades uttryckligen att det vid den efterlevande makens

om

död fanns arvsberättigade endast efter den först avlidne

maken deras andel skulle utgöra hela boet. anses Eftersom Lagrådet fann det självklart ÄB att 3 kap. 8 § gav till konsekvens att den först avlidna makens arvingar skulle anses ha fått den

totala kvarlátenskapen enda lott omformulerades lagrummet.

som Där stadgas nu att ett ytterligare undantag från första stycket följer av 3 kap. 8 § ärvdabalken.

2.1l.3 Doktrinen

Bestämmelseni 3 kap. 8 § ÄB har diskuterats

livligt i doktrinen. Inlägg i debatten har gjorts av flera. Nedan följer redogörelse de olika en av debattörernas åsikter.

92 Se prop. 1987/88:61 s. 38.

93 Se a.a. s. 55.

94 Se a.a. s. 98

95 Inlägg i debatten har gjorts bl.a. av

- Anders Eriksson, Några problem med anknytning till 1987 års familjerättsreform, SvJT 1989 321 ff., s. Gösta Walin, Några problem i den arvsrätten. Replik - nya till Anders Eriksson, SvJT 1989 717 ff., s. Anders Agell, Den nya arvsrätten och metoderna för dess tolkning, SvJT - 1990 s. 1 ff., Eriksson, Några ytterligare synpunkter på tillämpningsfrâgor - med anknytning till 1987 års familjerättsreform, SvJT 1990 s. 268 ff. samt Walin, ÄB I - s. 102 ff.

Om makes arvsrätt... 175

Eriksson

Vilka avses med begreppet arvsberättigade

Genom att placera den aktuella bestämmelsen i 3 kap. ÄB har lag-

stiftaren enligt Eriksson markerat att den bara reglerar fördelningen

av

kvarlåtenskapen vid den efterlevande makens död i sådana fall då den

efterlevande maken har ärvt egendom efter den först avlidne maken. Eriksson menar att i regeln hur andelsbestämningen i den anges efterlevande makens bo skall göras i det undantagsfallet att det vid den efterlevande makens död finns arvsberättigade arvingar efter bara den ena maken kvar i livet. I sådana fall skall dessa arvingars andel enligt regeln utgöra hela boet.

Eriksson uttalar att det bör observeras att ordet "arvsberättigade"

används i lagtexteni 3 kap. 8 inte ordet "arvingar". Härigenom torde lagstiftaren ha avsett att markera att det endast är sådana arvingar till makarna som vid den efterlevande makens död är konkret berättigade till arv efter någon av makarna som kan komma i fråga enligt 3 kap. 8 menar Eriksson. Detta antagande styrks enligt Eriksson olika av uttalanden i förarbetena. Han pekar att det bl.a. sägs i förarbetena på flera ställen att det såvitt gäller den först avlidne makens släktingar - bara är "de som har efterarvsrätt" är arvsberättigade när den som efterlevande maken dör. Vidare pekar han på att det i förarbetena sägs att den först avlidnes släktingar bara kan komma i fråga enligt 3 kap.

8 § om den efterlevande maken haft egendom med fri förfoganderätt. Även detta tyder enligt Eriksson på att bara de har efterarvsrätt kan

som komma i fråga den först avlidne makens sida.

På den efterlevande makens sida kan däremot enligt Eriksson

alla som

är arvingar enligt arvsordningen i 2 kap. ÄB komma i fråga. Om den

efterlevande maken har gift sig, kan även maken i det äktenom nya

skapet komma i fråga vid tillämpning 3 kap. 8 han.

av menar

Sammanfattningsvis innebär Erikssons uppfattning att ordet "arvsberättigad" i lagtexteni 3 kap. 8 § inte syftar alla sådana släktingar

till den först avlidne maken enligt arvsordningen i 2 kap. skulle som kunna vara arvsberättigade efter honom. Ordet syftar i stället på sådana släktingar till den först avlidne maken i det "konkreta" fallet är som berättigade till efterarv enligt 3 kap. 2 Man får alltså, menar

Eriksson, fråga sig om någon eller några den först avlidnes släktingar

av skulle ha varit berättigade till någon del den efterlevande makens bo av

96 Eriksson hänvisar till prop. 1987/88:61 s. 55.

176 Om makes arvsrätt...

även om den efterlevande maken haft arvsberättigade släktingar. Bara om man kan svara på den frågan är den först avlidne makens släktingar "arvsberättigade" i den bemärkelse i 3 kap. 8

som avses

Att ordet "arvsberättigade" används i lagtexten i stället för

ordet

"arvingar" torde således avse att markera denna betydelseskillnad,

säger han.

Varifrån skall komma arvet anses

Vad så gäller frågan varifrån skall härröra om arvet anses menar Eriksson att svaret torde givet eftersom regeln i 3 vara kap. 8 § bara är

en andelsbestämningsregel och inte en arvsföljdsregel. Man kan enligt

Eriksson bara ärva den har arvsrätt efter enligt som man reglerna i 2

kap. eller 3 kap. 1 § första stycket Några andra arvstöljdsregler

bortsett från regeln om Allmänna arvsfondens arvsrätt i 5 kap. 1 §

ñnns inte. Arvet skall alltså enligt Eriksson i sin helhet anses härröra

från den av makarna är släkt med eller make

som man till och har

efterarvsrätt efter enligt 2 kap.

eller i makefallet 3 kap. l å. Det är

också den slutsats som dragits i förarbetena.

Walin

Walin framhåller i början sin artikel vissa de uttalanden han av att av gör beträffande 3 kap. 8 § strider motiven. Han mot säger sig ha

eftersträvat en tolkning lagrummet är förenlig med

av som arvsrättsliga

och testamentsrättsliga principer och tänkt sig

att den till äventyrs kunde ta över uttalanden i motiven synts förhastade. som

Vilka avses med begreppet arvsberättigade

Walin säger att han för sin del språkligt inte kan ñnna sett annat än att

"arvinge" resp. "arvsberättigad" är ord. I Östergrens

synonyma stora

ordbok sägs enligt Walin arvinge betyda "arvsberättigad släkting" vilket

numera såtillvida är fel även make och Allmänna arvsfonden som är arvingar, konstaterar han. Termen arvsberättigad måste därföri och för

sig frånkännas all betydelse begränsning vid tolkningen

som av

lagrummet, menar Walin.

Walin frågar sig vad Eriksson har för stöd for sitt påstående 3 kap. att 8 § ÄB inte innehåller

någon självständig arvsföljdsregel. I 3 kap. 2 §

Om makes 177 arvsrätt...

ÄB finns

arvsföljdsregler med tanke den först avlidna makens kvarlåtenskap. 3 kap. 8 § framstår enligt Walin helt naturligt

som en

arvsföljdsregel med tanke den efterlevande makens kvarlåtenskap.

Där talas också, påpekar Walin, att "ärva". Ingen kan med fog om bestrida, menar han, att 3 kap. 8 § ÄB innehåller arvsföljdsregel en redan i och med att den eliminerar Allmänna arvsfonden såsom arvinge

till den efterlevande maken när denne inte har några andra egna

arvingar. Walin säger vidare att meningsskiljaktigheten mellan Eriksson och honom består i att han har ansett ordet "arvsberättigade"

resp.

"arvingar" i lagrummet inkludera alla kan ärva enligt 2 kap. på den

som först avlidna makens sida, alltså inte endast sådana arvingar kan som

vara efterarvingar enligt 3 kap.

Klart är enligt Walin att beträffande arvingar på den efterlevande

makens sida inbegrips alla är arvsberättigadue enligt

som 2 kap. Han menar att hans tolkning åstadkommer jämvikt.. Han följande ger exempel. Om A avlider före sin make B och efterlämnar t.ex. en farmor, får farmodern enligt Eriksson ingenting när B dör arvingar utan frånsett arvsfonden. Om B dör först får däremot A B och ärva farmodem får i sin tur ärva allt efter A.

Walin hävdar att det naturligtvis är önskvärt att slippa sådana

slumpvisa resultat, t.ex. om dödsfallen inträffar dlet kort efter det ena andra. Han vill emellertid inte påstå att han tillmäter

frågan om arvingarnas krets någon större betydelse eftersom frekvensen

av

hithörande fall måste mycket ringa. I sak är det emellertid

vara

svårförståeligt varför Allmänna arvsfonden skall vika för farmor

t.ex. en till den efterlevande inte skall vika för farmor till den först men en avlidne maken, Walin. Å andra sidan finns menar det enligt honom

också sakliga skäl som talar för att arvsrätten efter den först avlidne

maken blivit definitivt begränsad till efterarvingar enligt 3 kap. 2 §

Krävs det en "konkret" efterarvsrätti det enskilda fallet

Walin konstaterar att 3 kap. 8 § är generell i den meningen det inte

att

görs någon begränsning till fall då den efterlevande maken har fått ärva

den först avlidna. Enligt honom är regeln tillämplig i flera olika typer av situationer, t.ex. den först avlidna visserligen hade egendom om men

skulder till belopp, den först avlidna efterlämnat något

samma om

obetydligt netto som ingått i den efterlevandes bo, den efterlevande

om

lar förkovrat ett konkursmässigt bo eller den först avlidne maken

om estamenterat all sin egendom antingen till tredje eller till den man

178 Om makes arvsrätt...

efterlevande maken med full äganderätt. Walin alltså någon menar att "konkret" efterarvsrätt inte skall törutsättas. Enligt Eriksson sägs det i förarbetena "att den först avlidnes släktingar bara kan komma i fråga enligt 3 kap. 8 § den efterlevande om maken haft egendom med fri förfoganderätt". Han hänvisar härvid till

arvsskatteprop. 1987/88:6l s. 55 som emellertid enligt Walin inte

ger

något stöd åt uttalandet. Där står " att hälftendelning inte skall ske

. . . om det vid den sist avlidne makens död endast finns

arvsberättigade släktingar efter den först avlidne maken. I så fall tillfaller

även det som

den efterlevande kan ha haft med fri förfoganderätt dessa släktingar och

för varje arvinge skall det läggas ut endast en lott." Enligt Walin är orden "fri förfoganderätt" uppenbar

en misskrivning.

Där borde enligt hans mening ha stått "äganderätt".

Nyheten är att

även den andelen skall gå till den först avlidna makens släktingar. Ingenting sägs emellertid Walin 3 kap. 8 § ÄB skulle menar om att förutsätta att den efterlevande maken innehade en andel med endast fri

förfoganderätt.

Varifrån skall komma arvet anses

Av större intresse är enligt Walin frågan varifrån skall om arvet anses komma. Som framgått Eriksson varje arvinge får endast ovan anser att lott när 3 kap. 8 § ÄB tillämpas. Walin en däremot anser att varje

arvinge på den först avlidna makens sida kan komma få två lotter.

att

Enligt Walin överensstämmer Erikssons ståndpunkt även här med

motivuttalanden som Walin ingalunda förbisett förmen anser vara hastade. Enligt Eriksson skall arvet sin helhet härröra från den anses av

makarna som man är släkt med eller make till och har efter

arvsrätt

enligt 2 kap. eller i makefallet 3 kap. l§".

Detta är enligt Walin fantastisk ñktion. Man skall alltså inte en undersöka varifrån egendomen kommer utan det skall "anses" den att kommer från A fastän den delvis kommer från B. Ett sådant betraktelsesätt kan inte godtas även det råkar uttryck för propositionsom vara en skrivares uppfattning, säger Walin.

Han ger följande exempel. A avlider först och hans kvarlåtenskap

utgör en miljon, motsvarande hans giftorätt. B får miljon i och en arv en miljon i giftorätt. B har dessutom två miljoner i enskild egendom.

När B dör finns inga efterarvingar till A och B:s enda arvinge X får hela kvarlåtenskapen efter B. I detta fall blir det enligt Walin bara fråga

om en enda lott. B har ärvt A utan inskränkning och X har endast

Om makes 179 arvsrätt...

ärvt B. Om A däremot testamenterat sin kvarlåtenskap till B med

föreskrift om sekundosuccession för X får denne, enligt Walin, han om åberopar testamentet, två lotter, nämligen från A och från B. en en Walin antar i stället att B inte har någon arvinge, frånsett arvsfonden,

och att A efterlämnar efterarvingen Y. Av lagtext och motiv enligt

synes

Walin klart framgå att Y då får ärva

l den andel i B:s bo som svarar

mot A:s giftorättsandel, vidare 2 den andel i B:s bo B:s som svarar mot

giftorättsandel och slutligen 3 den andel i B:s bo

som svarar mot B:s enskilda egendom. Walin tillägger att B efter A:s död ärvt om t.ex. två miljoner så skall 4 enligt lagtext och motiv även den andelen i B:s bo till Y.

Walin menar att enligt vanligt, välgrundat betraktelsesätt får Y vid oförändrade värden miljon efter A och fem miljoner - en efter B. Hur man kan påstå att andelen på fem miljoner skall "anses" komma från A

är "ofattligt" för Walin. Självfallet förhåller det sig så Y fått

att en miljon från A och fem miljoner från B, säger han. Detta innebär enligt Walin att 3 kap. 8 § ÄB inte bara innehåller

arvsföljdsregeln att arvsfonden får träda tillbaka utan även arvsföljdsregeln i exemplet

att

A:s efterarvinge Y har i arvsfondens ställe satts in arvinge efter

- - som B.

Enligt Eriksson kan "bara ärva den har arvsrätt efter man som man

enligt reglerna i 2 kap. eller 3 kap. l § första ÄB". Detta enligt

st. är Walin ett postulat, gripet luften. Lagstiftaren gjorde på sin tid make ur till arvinge, därefter arvsfonden och har nu gjort oskylda personer till

arvingar efter B därför att det ansetts rimligt

att ge dem företräde

framför arvsfonden. Det är ingen orimlig arvstöljd i enklare fall, i

andra fall överraskande, Walin. mera menar

Testamentsfrågor

Walin menar att det väl får klart A inte kan anses att genom testamente

beröva sina efterarvingar den andel i B:s bo de enligt 3 kap.

egna som 8 § skall få vid B:s död och som kommer från B.

Vidare måste Walin, B upprättat till man, menar om testamente

förmån för A:s arvinge Y något enligt Walin ingalunda är - som ovanligt

anse att testamentslotten kommer från B även Y får återstoden - omt av B:s bo i arv efter A.

Det synes enligt Walin ett axiom att egendomen under lika vara

omständigheter i övrigt kommer från A respektive B sig Y tillträder

vare egendomen på grund av arv eller enligt testamente.

180 Om makes arvsrätt...

Agell

Agell understryker inledningsvis angående 3 kap. 8 § ÄB lagrummet

att faktiskt är överflödigt för det fall det inte finns några

efterarvingar efter

den först avlidne maken väl arvingar efter den efterlevande. Den men efterlevande maken har då innehaft hela sitt bo med full äganderätt, och det blir självklart att all egendom skall gå till hans arvingar, säger Agell. Som konstaterats Eriksson 3 kap. 8 § ÄB ovan anser att är en

lottläggningsregel medan Walin hävdar att det är arvsföljdsregel.

en

Agell säger däremot 3 kap. 8 § olika lagtillämpningsproblem

om att

behöver analyseras för sig och att de inte bör besvaras generellt med

var

ledning av påståenden att regeln gäller antingen "andelsbestämning"

om

eller "arvsföljd".

Agell försöker sedan fastställa innebörden 3 kap. 8 § med ledning av

av dess syfte och med tanke på enskilda tillämpningsproblem.

Vilka arvsklasser är arvsberättigade

Agell konstaterar först att enligt uttalanden i propositionen 3 kap. 8 §

gäller till förmån för efterarvingar efter den först avlidne maken. Dennes arvingar i tredje arvsklassen skulle följaktligen aldrig kunna ärva med

stöd av 3 kap. 8 Agell konstaterar Walin med

att hänsyn till

förarbetena har accepterat att lagrummet har denna innebörd men

ifrågasatt om inte avgränsningen strider mot lagtexten. Agell konstaterar

vidare att Eriksson framhållit att placeringen regeln i 3 kap.

av och i 2 kap. om "skyldemans arvsrätt" antyder det är att fråga om för-

delning av kvarlåtenskapen efter den sist avlidne maken i sådana fall då

den efterlevande tidigare ärvt egendom efter den först avlidne maken.

Agell anser att detta i och för sig väl inte skulle behöva hindra att även den först avlidnes arvingar i tredje arvsklassen arvsrätt i den gavs nu aktuella situationen, då arvet efter båda makarna skulle till annars Allmänna arvsfonden.

Agell menar dock att den i propositionen angivna begränsningen får en naturlig motivering betänker att det är fråga

om man om en

fördelning av dels den andel i boet motsvarar vad den efterlevande

som innehaft med äganderätt, dels den andel han eller hon som ärvt av den först avlidne maken. Efter båda makarnas död skall den förra andelen

gå till den sist avlidne makens arvingar i vilken arvsklass helst. Den

som senare andelen kan samtidigt bli föremål för efterarv för den först

avlidne makens släktingar i första eller andra arvsklassen. Arvingar i tredje arvsklassen har däremot enligt huvudregeln i 3 kap. ÄB inte alls

Om makes arvsrätt... 181

rätt till efterarv efter den först avlidne maken. Syftet med 3 kap. 8 § ÄB har enligt Agell varit att låta hela boet efter sist avliden make, en som helt saknar arvingar, i vissa fall gå till arvingar på den först avlidnes

sida och inte till Allmänna arvsfonden. En självklar innebörd härav

måste enligt Agell vara att personer som enligt huvudregeln har rätt till efterarv efter den först avlidne maken kan överta även den del i nu boet som den efterlevande maken innehaft med äganderätt och som normalt skulle gått till den makens arvingar. Innebörden härav är egna med andra 0rd enligt Agell att de i vilket fall helst är som som

arvsberättigade får överta mera egendom än normalt. Detta är,

menar han, den centrala funktionen hos 3 kap. 8 § Tanken att även arvingar i tredje arvsklassen efter den först avlidne

maken skulle ses som "arvsberättigade" enligt 3 kap. 8 § skulle enligt

Agell innebära att lagrummet fick ytterligare funktion, nämligen en att ge rätt till efterarv i en speciell situation till släktingar i tredje arvsklassen, vilka eljest aldrig har någon kvarstående arvsrätt. Den "uppblossande" arvsrätten skulle dessutom rätt till all egendom i boet efter ge den sist avlidne maken grund av den nyss beskrivna huvudfunktionen

hos lagrummet. Det skulle, Agell, mycket långt-

menar vara ett mera gående steg att införa en sådan utvidgad arvsrätt än skett låta att som nu personer som ändå har rätt till efterarv ärva även den egendom som den efterlevande maken haft med äganderätt.

Vilka efterarvingar är arvsberättigade

En verkligt tveksam fråga är emellertid enligt Agell. i vad mån det måste

föreligga rätt till efterarv i det enskilda fallet för att någon skall

vara

arvsberättigad enligt 3 kap. 8 § Som framgått ovan är Walin den uppfattningen 3 kap. 8 § är

av att

generell i den meningen att det inte görs någon begränsning till fall då

den efterlevande maken har fått ärva den först avlicdrta, låt vara att man enligt Agell i första hand tänkt sådana fall.

Den av Walin förordade tillämpningen skulle enligt Agells mening leda för långt. Rätten enligt 3 kap. 8 § ÄB hari förarbetena

setts som en "utväxt" på rätt till efterarv i det enskilda fallet faktiskt en som

förelegat vid den efterlevande makens död, Agell. Att kasta loss

menar

från detta krav skulle, även resultaten kan lbli rimligare i vissa

om enskilda fall, innebära att lagrummet får i grunden annorlunda en funktion.

182 Om makes arvsrätt...

Agell har sålunda, han själv, hamnat nära den

menar uppfattning som

Eriksson företrätt men med hjälp andra än påståenden av argument om

att regeln gäller utläggningen enda arvslott och inte arvsföljden.

av en

Testamentsfrågor

Agell diskuterar också vissa testamentsfrågor med

anknytning till 3 kap.

8 § Han förordar att den först avlidne maken får behörig anses att genom sitt testamente förordna också över egendom den eftersom levande maken haft med äganderätt, när den sist ett testamente av

avlidne saknas, under förutsättning tolkning i det enskilda fallet

att en av testators vilja inte talar däremot.

Arvsskattefrågan

Agell diskuterar avslutningsvis 15 § 2 fjärde stycket AGL. Bemom.

stämmelsen gäller framgått arvsbeskattning vid efterlevande

som ovan en makes död om han fått egendom arvinge efter sin make.

som Enligt huvudregeln i första stycket skall den först avlidnes släktingar ha

antas rätt till hälften av den efterlevandes bo. Därefter vissa undantag från ges

denna andelsberälcting. I fjärde stycket finns en hänvisning till 3 kap.

8 § I förarbetena till det stycket uttalas den först avlidne makens att

arvingar skall anses få hela kvarlåtenskapen i lott.

en Walin har uttalat att den angivna konsekvensen inte kunde riktig vara eftersom hälften arvet i normalfallet måste komma från varje av anses make.

Agell anser att eftersom det berörda tillägget till AGL införts med det av både departementschefen och Lagrådet angivna syftet åstadkomma

att

den beskattningseffekterl att all egendom skall utgöra efter den

anses arv

först avlidne maken måste denna uppfattning skatteregelns innebörd

om rimligen utan vidare godtas gällande rätt. Han

som anser visserligen att

det i propositionen med förslag till 3 kap. 8 § ÄB

liksom i förarbetena till ändringen i AGL saknas tillfredsställande motivering till stöd för

en

uppfattningen att båda makarnas egendom skall utgöra lott. Detta

en hindrar emellertid inte, Agell, att för menar man som ett argument att lägga detta betraktelsesätt till grund för arvsbeskattningen kan åberopa

att den utvidgade arvsrätten enligt 3 kap. 8 § ÄB bygger

på de arvs-

rättsliga personernas släktskap med enbart den först döde maken.

Agells slutsats av sin analys blir att den regeln i och gåvonya arvs-

skattelagen nog har övervägande fog för sig även inte heller detta

om

Om makes arvsrätt... 183

ställningstagande bör byggas på någon begreppsmässig etikettering

av 3 kap. 8 §

Agell påminner att Walin emellertid har

om underbyggt sin uppfattning att arvet enligt 3 kap. 8 § ÄB består lott efter vardera

av en

maken med ytterligare tänkvärd jämförelse utgår från en som läget om

den efterlevande maken B skrivit till förmån för make testamente Azs

enda bröstarvinge om att denne skall Bzs kvarlåtenskap dvs. vad B hade med full äganderätt. Då får bröstarvingen, han också har rätt

om

till efterarv efter A, uppenbarligen två olika lotter, efter

en vardera maken. Situationen kan enligt Walin inte bli annorlunda B underlåter om

att upprätta testamente utan litar till arvsregelni 3 kap. 8 § Från skatterättslig synpunkt avslöjar Walins exempel

en tänkbar fälla som 15 § AGL kan leda till, säger Agell.

2.11.4 Rättsfallet NJA 1993 145 s.

I rättsfallet NJA 1993 145 prövade Högsta domstolen

s. frågan om det för tillämpning 3 kap. 8 § ÄB krävs den först

av att avlidne makens

arvingar har en konkret efterarvsrätt. Nedan följer sammanfattning

en av rättsfallet. Makarna Helmer Å och Ruth Å förordnade i inbördes testamente "att den av oss som överlever den andre skall med full äganderätt erhålla all

den avlidnes kvarlåtenskap". Helmer Å avled och bouppteckningen upptog dödsbodelägare makan Ruth Å som samt som efterarvingar Helmer Åzs systerdotter Birgit B och ytterligare

sex personer. Testa-

mentet bevakades och delgavs samtliga efterarvingar, vilka inte väckte

talan om klander mot testamentet. Några avled Ruth Å och

senare

efterlämnade dödsbodelägare, enligt som bouppteckningen, Allmämia

arvsfonden. Testamentet bevakades efter Rutth:s död även och delgavs

efterarvingarna. Birgit B och övriga som efterarvingar angivna yrkade efter

personer

stämning å Allmänna arvsfonden att tingsrätten slkulle förklara de

att

hade bättre rätt till kvarlåtenskapen efter Ruth Å än Allmämia

arvsfonden. Som grund för sin talan gjorde kärandena

gällande i första hand att de i sin egenskap av efterarvingar till Helmer jämlikt 3 kap. 8 §

ÄB

var berättigade att ärva all kvarlåtenskap efter Ruth Å och i andra

hand att det inbördes testamentet med

hänsyn till omständigheterna vid

dess tillkomst och efteråt visade det skulle stämma att överens med

makarna Åzs vilja skulle Å:s att arvet tillfalla Helmer arvingar.

Allmänna arvsfonden bestred käromålet. Fonden gjorde gällande att regeln i 3 kap. 8 § ÄB inte,

när ifrågavarande testamente vunnit laga

184 Om makes arvsrätt...

kraft, berättigade kärandena till efter Ruth Å omständig-

arv samt att heterna inte visade att det skulle stämma överens med makarna Åzs

yttersta vilja att skulle tillfalla Helmer Åzs arvingar. arvet

Tingsrätten ogillade käromålet och hovrätten fastställde tingsrättens

dom.

Högsta domstolen tog målet till prövning och uttalade bl.a. upp följande i domen:

"Genom 1928 års arvslag infördes bestämmelser makes arvsrätt, om vilka senare utan några sakliga ändringar intogs i 3 kap AB. Det främsta kännetecknet för bestämmelserna makes om arvsrätt var att

den efterlevande maken bara fick fri förfoganderätt till vad han eller

hon ärvde efter sin make. Vissa av den först avlidne makens arvingar,

efterarvingarna, hade rätt till del i efter den sist

avlidne maken. Den efterlevande maken kvarlåtenskaglen för ndrad

var att enom

testamente utesluta efterarvingarna från deras del i kvarlåtens

pen. Däremot stod det den först avlidne maken fritt att genom testamente utesluta dessa arvingar från rätt till del i kvarlåtenskapen efter honom eller henne. Det kunde t.ex. ske makarna i inbördes genom att testamente förordnade, att efterlevande make skulle erhålla den först

avlidne makens kvarlåtenskap med full

äganderätt. Ett sådant

testamente medförde alltså att bestämmelserna 3 kap AB efterarv l om inte blev tillämpliga NJA 1950 483

se s samt Beckman-Höglund,

Svensk famiferättspraxis, C V h l.

I samban med 1987 års ändringar i 3 kap AB infördes bestämmelser om att även makars bröstarvingar skulle få stå gemensamma

tillbaka för den efterlevande maken så bröstarvingarna

sätt att

skulle få del i kvarlåtenskapen efter den sist avlidne maken

som

efterarvingar. Samtidigt infördes den omtvistade bestämmelsen i

nu 8 § om att, för den händelse det vid den efterlevande makens död famis arvsberättigade efter endast makarna, dessa arvin en av ar

skulle ärva allt. Bestämmelsen får sin praktiska betydelse i det let att den sist avlidne maken saknar arvingar. Den innebär att allmänna

arvsfonden i sådan situation inte får del i den sist avlidne makens en

kvarlåtenskap, vilket var fallet enligt tidigare gällande arvsrättsliga

regler, utan får stå tillbaka för den först avlidnes arvsberättigade släktingar. I motiven har understrukits att den

nya regeln gäller till

förmån endast för de den först avlidne makens släktin har av ar som efterarvsrätt l986/87:1 238. Den först avli makens

rop

s ne arvingar i tre arvsklassen har sålunda inte få arvsrätt till avsetts

följd av 3 kap. 8

Genom att den omtvistade bestämmelsen placerats i 3 kap AB

antyds att den, liksom bestämmelserna i övrigt i kapitlet, för sin

tillämpning förutsätter att den inte satts spel testamente

ur genom av den först avlidne maken. Det nyss angivna motivuttalandet talar också för det. Det är därvid att märka att någon regel i ka itlet om avsetts

innefatta begränsningar testationsfriheten för den örst avlidne

av

97 lustRzn Bengtsson, Magnusson, Lind, Törnell och Nilsson.

Om makes arvsrätt... 185

maken så har det i lagtexten 3

uttryckliäen

angetts kap l § 2 st.

Någon sådan begränsning inte i xtenii

nns Inbördes testamenten med full ägan erätt hair varit vanligt förekommande under mycket lång tid. Typiskt snett har med sådana

testamenten avsetts att kvarlåtenskapen efter den först avlidne helt

förs över till den efterlevande maken med rätt för denne att testamentera över den erhållna egendomen. Varken lagtext eller förarbeten antyder att man avsett att åstadkomma någon ändrin i det hän-

seendet, så att efterarvingar skulle uteslutas fram rätt til andel i den sist avlidne makens kvarlåtenskap bara det direkt föreskrivs i eller

om på d av särskilda omständigheter eljest följer den först av avli es testamente. Bevisionskärandena har alltså inte rätt till eftterarv enligt 3

kap 2

§ AB. De kan därför inte heller med stöd 8 § kapitel av samma

åberopa någon rätt till kvarlåtenskapen efter Rutth Å. "

2.11.5 överväganden

I 3 kap. 8 § ÄB sägs ñnns det vid den efterlevande att makens död

arvsberättigade efter endast en av makarna skall dessa arvingar ärva allt.

3 kap. 8 § ÄB har varit föremål för livlig debatt i doktrinen. en När det gäller den först avlidne makens arvingar har det diskuterats vilka

arvsklasser som är arvsberättigade, vilka efterarvingar är

som arvsberättigade samt varifrån arvet skall komma.. anses

Utredningen ser inte som sin uppgift att ta ställning till hur gällande

rätt bör tolkas utan till hur den aktuella bestämmelsen bör utformas i

framtiden. En utgångspunkt bör härvid familljerättsreformens

vara syn på grunderna för arvsordningen.

Vilka arvsklasser bör arvsberättigade

vara

Det ostridiga syftet med 3 kap. 8 § ÄB har låta hela

varit attt boet efter en sist avliden make helt saknar arvingar i vissa fall gå till arvingar som på den först avlidnes sida och inte till Allmänna arvsfonden. En följd härav bör vara att enligt huvudregeln har rätt till efterarv personer som efter den först avlidne maken nu kan överta även den del i boet som den efterlevande maken innehaft med äganderätt 00th normalt skulle som gått till den makens arvingar, de funnitts. De redan är egna om som arvsberättigade får alltså överta egendom än normalt. mera

De som enligt huvudregeln i 3 kap. har efterarvsrätt efter den först

avlidne är arvingar i första och andra arvsklassen. Arvingar till den först avlidne i tredje arvsklassen saknar däremot efteirarvsrätt. De undersökningar som gjordes inför 1928 års ändringar i arvslagen visade att

186 Om makes arvsrätt...

allmänheten endast önskade efterarvsrätt för arvingarna i andra parentelen. Någon indikation på allmänhetens

att uppfattning ändrats sedan dess föreligger inte. Det finns därför inget

som talar för att arvingarna i tredje arvsklasseni denna speciella situation skulle ges någon efterarvsrätt. En sådan reglering skulle också strida mot systematiken i 3 kap.

Utredningen anser därför att endast arvingar i första och

andra arvs-

klassen bör komma i fråga på den först avlidne makens sida.

Vika efierarvingar bör arvsberättigade

vara

Nästa fråga som diskuterats är arvsrätten enligt 3 kap. 8 § förutsätter om en rätt i det enskilda fallet till efterarv efter den först avlidne. Som

framgått ovan ansågs inte i rättsfallet NJA 1993 145 någon

s. att rätt till arv enligt 3 kap. 8 § fanns när den efterlevande maken hade fått tillgångarna med full äganderätt på grund Fråganärvad av testamente. som i framtiden bör gälla i ett sådant fall och i andra fall där en efterarvsrätt i det enskilda fallet inte ñnns för den först avlidnes släktingar, t.ex. när den först avlidne testamenterat bort sin egendom till tredje man eller när

den först avlidnes bröstarvinge fått ut sitt helt och hållet redan efter

arv det första dödsfallet. I doktrinen har hävdats kravet på efterarvsrätt att en i det enskilda fallet kan slå orättvist mellan olika arvingar. Som exempel på detta har nämnts den situationen att den först avlidne maken har två egna

bröstarvingar X och Y. Vid det första dödsfallet får X sitt medan

ut arv Y avstår från sin omedelbara arvsrätt. När den efterlevande maken sedan dör har endast Y efterarvsrätt och får då ärva hela återstoden boet av medan X blir utan.

Detta exempel kan naturligtvis tyckas orättvist återstoden boet om av var värt mycket Det omvända kan emellertid också pengar. gälla,

nämligen om det den efterlevande lämnar efter sig är blygsamt i

förhållande till vad X redan fått.

Exemplet visar att det är mycket svårt att skapa regel

en som ger rättvisa resultat för arvingarna i alla olika fall. Frågan situation om en upplevs som rättvis beror närmast på hur exemplen konstrueras och vem

98 Däremot har diskuterats om arvsrätten helt borde slopas för arvingar-

na i tredje arvsklassen se bet. LU 1982/83:32 och 1986/87:1 97 f..

prop. s. Angående diskussionen omi vilken utsträckning efterarvsrätten för arvin garna i andra arvsklassen borde behållas, se prop. 1986/87:1 90 s.

Om makes arvsrätt... 187

som däri utpekas som lidande. Liksom i alla fall med sekundosuccession och spekulation kring framtida spelar slumpen och tidpunkten för arv inträffade dödsfall stor roll. Vad möjligen skulle kunna - man ta fasta på är hur en regel förhåller sig till

en genomsnittlig arvlåtares egen vilja.

Även

här kan exempel konstrueras olika sätt. Antag att den först

avlidne maken testamenterat bort sin kvarlåtenskap till

tredje man

eftersom han inte har någon kontakt med sina

efterarvingar. Dessa har då ingen rätt till efterarv i det enskilda fallet. Det

vore då mycket

egendomligt om de likväl skulle ärva den efterlevande maken. En sådan utgång kan knappast sägas stå i överensstämmelse

med vad en genomsnittlig arvlåtare kan tänkas ha En regel möjliggör avsett. som ett sådant resultat är därför inte önskvärd. Mot bakgrund av det nu sagda utredningen att det bör krävas anser en rätt till efterarvi det enskilda fallet.

Varifrån skall komma arvet anses

I doktrinen har hävdats att vid den efterlevandes död kvarlåtenskapen

bör delas upp i två lotter, en från den först avlidne och från den sist en

avlidne maken. Anledningen härtill är det inte är naturligt

att att påstå att egendom till kanske stort värde den efterlevande förvärvat efter som det första dödsfallet, t.ex. samt den efterlevandes enskilda genom arv, egendom skall anses komma från den först avlidne maken.

Utredningen delar uppfattningen att det, med beaktande hur

av arv efter de arvsrättsliga principerna leds inom och mellan släktled, är mest naturligt att se det som tvâ lotter. Detta innebär att arvsregel bör en ny

införas. Den först avlidnes släktingar ärver alltså dels sin

egen släkting,

dels dennes make. Detta synsätt bör sin efterföljd inom arvsskattelagstiftningen.

En ny regels utformning

Såsom 3 kap. 8 § ÄB f.n. är utformad täcker den språkligt sett dels den situationen att det endast är den först avlidne maken efterlämnar som arvingar, dels den situationen att det endast är den efterlevande maken som efterlämnar arvingar. Såsom påpekats i doktrinen är det överflödigt 3 kap. 8 § ÄB täcker att sistnämnda situation, eftersom den efterlevande maken i sådant fall ett har innehaft boet med full äganderätt och hans egendom redan enligt de vanliga arvsreglemai 2 kap. skall gå till hans arvingar.

188 Om makes arvsrätt...

Utredningen anser att det är att föredra att bestämmelsen utformas

enbart med tanke på det fall för vilket särskild regel behövs, en nämligen att den efterlevande maken saknar arvingar.

Förskott på arv, m.m. 189

3 Förskott

på arv, m.m.

Utredningens förslag: Regler förskott skall ñnnas

om arv även

i framtiden. Förutsättningarna för avräkning gåva

av görs dock lika

för bröstarvingar och andra arvingar. Detta innebär

att en gåva skall avräknas som förskott på endast arvlåtaren har föreskrivit arv om det eller det grund omständigheterna måste av antas ha varit avsett då egendomen gavs.

Som följd att presumtionen ändras för en av bröstarvingar när det

gäller avräkning förskott ändras presumtionen ÄB av i 7 kap. 2 § om avräkning på laglott. Regeln i 7 kap. 3 § andra stycket ÄB

om jämkning av testamente

görs om till en presumtionsregel.

3.1 Inledning

En person kan under sin livstid vilja gåva till ge en en arvinge. Det vanligaste torde att förälder överför egendom till sina vara en barn eller

pä annat sätt hjälper dem ekonomiskt.

Gåvor från arvlåtaren skall i vissa fall avräknas förskott som på arv

när arvlåtaren har dött och hans kvarlátenskap skall fördelas. Reglerna

om förskott finns i 6 kap. Bestämmelserna arv är olika för

bröstarvingar och andra arvingar och de kan, kommer visas i det

som att följande, leda till mycket invecklade

beräkningar. Utredningens uppgift

är att förenkla reglerna förskott om arv.

Nedan följer beskrivning gällande en av rätt avsnitt 32. Därefter

redogörs för ett uttalande Lagrådet hur

av om förskottsreglerna kan

förenklas avsnitt 3.3. Slutligen följer i avsnitt 3.4

utredningens över-

väganden.

1 Vissa formler och räkneexempel finns intagna i bilaga 4.

190 Förskott pá arv, m.m.

3.2 Gällande rätt

3.2.1 Bakgrund

I 6 kap. lagen om arv fanns bestämmelser förskott på om arv motsvarande ärvdabalkens regler. Bestämmelserna i arvslagen överfördes oförändrade sak till 6 kap. ärvdabalken år 1958.2 I samband med familjerättsreformen gjordes vissa ändringar i 1 och 7 §§.

I arvsskattesammanhang skall sammanläggning ske gåva och

av arvseller testamentslott för att möjliggöra progression i beskattningen, om gåvan getts inom tio år före dödsfallet, 19 § AGL. se

3.2.2 6 ÄB

kap. 1-5 §§

Förskott till bröstarvinge

I 6 kap. 1 § första stycket första meningen ÄB stadgas vad arvlätaren att i livstiden har gett en bröstarvinge skall avräknas förskott på dennes som

arv efter arvlåtaren, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till

omständigheterna måste antas ha varit avsett. Huvudregeln är alltså att avräkning skall ske gåva av en som arvlåtaren gett en bröstarvinge under sin livstid. Bakgrunden till regeln är att rättvisa bör råda mellan bröstarvingar. Bestämmelsen grundas på

presumtionen att arvlåtaren inte velat att gåvan skulle verka förryckande

på det slutliga delningsresultatet. Man antar med andra 0rd att arvlåtaren i de flesta fall helst ser att resultatet blir detsamma gåvan inte som om hade givits. Ytterst beror denna presumtion på styrkan den lagav

bestämda arvsfördelningen

2 Bestämmelsen i 6 kap. 8 § arvslagen om att reglerna avseende bröstarvinge skulle äga motsvarande tillämpning på adoptivbarn eller dess avkomling kunde dock upphöra till följd att adoptivbarns ställning av reglerades i 4 kap.

3 Se NJA 1928 s. 397.

Förskott på arv, m.m. 191

Undantag fån avrälazing

I 6 kap. 2 § ÄB stadgas om två undantagsfall där avräkning inte skall ske. Det första handlar kostnader, förälder lagt om som en ned på ett

barns uppehälle och utbildning. Sådana skall inte avräknas

på barnets arv, om den som vidkänts kostnaden därmed endast

fullgjort honom åliggande underhållsskyldighet.

Inte heller skall på bröstarvinges en arv avräkning äga rum för sedvanliga gåvor, vilkas värde inte står i missförhållande till givarens

villkor.

Avrälmingens

storlek m. m.

I 6 kap. 3 § ÄB regleras avräkningens storlek. Här sägs att avräkning av förskott skall ske efter egendomens värde vid mottagandet, om inte annat bör gälla grund av omständigheterna. Kan inte allt vad arvinge mottagit i förskott en avräknas på hans arvslott, är han enligt 6 kap. 4 § ÄB inte skyldig återbära att överskottet med mindre bestämmelse därom träffats då förskottet gavs.

Bestämmande av arvslottemas storlek

I 6 kap. 5 § ÄB regleras hur arvslotternas storlek skall bestämmas vid

avräkning av förskott. Här föreskrivs att har förskott skall kvar-

getts

låtenskapen före delningen ökas med förskottets värde eller,

om av-

räkning inte kan ske fullt ut förskottstagarens med vad

arv, som kan avräknas.

Var arvlåtaren gift och skall bodelning ske påverkas även denna

av ett

förskott. En regel härom finns i ll kap. 5 §ÄktB.

Här stadgas att skall

vid bodelning med anledning

av en makes död förskott på arv som har

getts ur någon makes giftorättsgods avräknas efter den döde,

arvet

skall på den lott som vid bodelningen tillkommer den

dödes arvingar

avräkning ske för förskottet eller, det inte Ekan avräknas helt

om på arvet, för vad som kan avräknas förskottet. Sedan avdrag av har gjorts för att skulderna skall täckas, skall

förskottsgivarens giftorättsgods före sammanläggningen med den andra makens giftorättsgods

ökas med ett

belopp som motsvarar vad skall avräknas vidl som bodelningen. I bilaga 4 finns olika exempel på hur 6 kap. 5 § ÄB och ll kap. 5 §

ÄktB kan fungera med invecklade beräkningar följd.

som

192 Förskott på arv, m.m.

3.2.3 Förskott och laglott

I 7 kap. 2 § ÄB stadgas bröstarvinge är skyldig på sin laglott att att avräkna vad han mottagit av arvlåtaren i förskott på sitt Han är arv.

också skyldig att avräkna vad han mottagit på grund testamente,

av såvida inte annat föranleds detta. av

3.2.4 Då förskottstagaren avlidit

Har arvinge som mottagit förskott avlidit före arvlåtaren, är förskottstagarens avkomlingar enligt 6 kap. 6 § första stycket ÄB skyldiga

att avräkna förskottet på sina arvslotter. Skall arv delas mellan flera grenar och har arvinge i mottagit en gren förskott, är, om han avlidit före arvlåtaren utan att efterlämna avkornlingar som träder i hans ställe, övriga arvingar inom samma gren

skyldiga att avräkna förskottet på sina arvslotter. De skall dock inte ta mindre del i kvarlåtenskapen än de skulle ha gjort förskottstagaren

om varit i livet 6 kap. 6 § andra stycket ÄB.

3.2.5 Förskott giftorättsgods

av

Har en make av sitt giftorättsgods gett förskott på till bröstararv en vinge som är makarnas gemensamma, skall avräkning för detta göras på arvet efter den först avlidna maken. Om detta arv inte räcker till, skall återstoden avräknas arvet efter den andra maken. Vad sagts som nu gäller också då en efterlevande make sådan egendom omfattas av som

av bröstarvingars arvsrätt enligt 3 kap. 2 § har gett förskott på till

arv

bröstarvinge till den först avlidna maken 6 kap. l § andra stycket

AB. Tredje meningen i ovannämnda stycke tillkom år 1987 i samband med

familjerättsrefonnen. Walin har kritiserat meningen Enligt Walin är

bestämmelsen inte minst på grund sin placering i l § i stället för i av -

7 § svårtillgänglig. Enligt Walin torde det emellertid klart att

- vara första och andra meningarna i andra stycket är ensamma tillämpliga, när den make, som senare blir "efterlevande make", under bådas livstid av sitt giftorättsgods har gett förskott till bröstarvinge. Däremot gemensam är dessa två meningar inte tillämpliga, make gett gåva till om samma en

4SeÄBIs.145f.

Förskott på 193 arv, m.m.

en egen bröstarvinge som inte är makarnas gemensamma. I den

nya

tredje meningen förklaras att "Vad sagts nu" gäller också då

som en efterlevande make av sådan egendom omfattas bröstarvingars som av

arvsrätt enligt 3 kap. 2 § har gett förskott på till bröstarvinge till

arv en den först avlidna maken. Enligt Walin måste de citerade orden hänföra

sig till båda de föregående meningarna i andra stycket. I det fall

som uppmärksammas i tredje meningen förutsätts inte att den efterlevande

maken har gett något av sitt giftorättsgods. Den förutsättningen har

ersatts av att förskottet skall vara taget sådan egendom den av som efterlevande fått ärva efter sin avlidna make och omfattas som av

bröstarvingens rätt till efterarv enligt 2 menar Walin. Förskottet kan

ha getts till en icke gemensam bröstarvinge eller till I en gemensam. förra fallet kan andra meningen i andra stycket inte bli tillämplig,

eftersom den bröstarvingen inte har någon rätt till efter den

arv efterlevande maken, konstaterar Walin. Har förskottet till getts en gemensam bröstarvinge, kan däremot andra meningen bli tillämplig när den efterlevande maken dör, fortsätter Walin. Tredje meningen är inte tillämplig den efterlevande maken om gett gåva av den andel som han innehade med full äganderätt. Det torde emellertid, menar Walin, ofta inte kunna konstateras från vilken andel en gåva kommer och skall avräloias, om det inte har särskilt angetts. Man får enligt Walin efter omständigheterna presumera att gåvan skall avräknas på den ena eller den andra andelen.

Beträffande tillämpningen av tredje meningen tillägger Walin att den

efterlevande svårligen kan ha befogenhet att i vidare mån än är som

förenligt med 3 kap. förordna att gåvan inte skall avräknas. Den efter-

levande får inte i övrigt förändra andelstalet för den först avlidna

makens efterarvingar, säger Walin.

3.2.6 Förskott till styvbarn m.fl.

Vad en make av sitt giftorättsgods har styvbarn eller

gett ett en

avkomling till styvbarn skall enligt 6 kap. 7 § ÄB avräknas på mot-

tagarens arv efter den andra maken, om inte annat har föreskrivits eller

med hänsyn till omständigheterna mäste antas ha varit avsett. Med

samma förbehåll skall, inte annat följer 6 kap. l vad den om av efterlevande maken har gett sådan arvinge eller testamentstagare en som

enligt 3 kap. 2 § eller 12 kap. l § har rätt att ta del i den efterlevande makens bo avräknas på mottagarens lott i detta. Bestämmelserna i 6 kap.

2--6 skall tillämpas även i dessa fall.

7 SOU 98.110

194 Förskott på arv, m.m.

3.2.7 Skall förmånstagarförordnanden avräknas förskott

som

Det har diskuterats bröstarvinge, insatts om en som som förmånstagare till en livförsäkring, är skyldig att avräkna rätten till utfallande försäkringsbelopp som förskott på arv

Frågan prövades i rättsfallet NJA 1996 428. Högsta domstolen kom s.

fram till att bröstarvinge, vilken insatts en som förmånstagare till en livförsäkring, inte är skyldig att avräkna rätten till utfallande försäkringsbelopp som förskott på sitt efter försälcringstagaren än

arv annat

om detta föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna

måste anses

ha varit försäkringstagarens avsikt. Presumtionen

ansågs alltså vara emot avräkning.

3.2.8 Frikallande från

avräkningsskyldighet för bröstarvinge

Den uppställda presumtionen i 6 kap. l § första stycket första meningen ÄB gäller inte alltid. Som framgår av lagtexten kan arvlåtaren frikalla

gåvotagaren från avräkningsskyldighet. Ett sådant frikallande

kan ske genom testamente. Men ett frikallande kan även komma till uttryck på

annat sätt. Någon särskild form för sådan viljeförklaring är inte

en föreskriven. Ofta måste ett frikallande grundat i sakens anses egen natur, t.ex. när en far i goda ekonomiska omständigheter lämnar periodiskt stöd till en eller dotter. Ett frikallande från vuxen son avräknings-

skyldighet på annat sätt än genom testamente kan äga inte bara vid

rum gåvans givande utan när helst därefter och detta som oavsett om

frikallandet är uttryckligt eller endast framgår av omständigheterna.° Att

efter arvlåtarens död avgöra frikallande har gjorts eller om ett inte blir

en bevisfråga.7

5 ÄB Se Walin, 1 141 s.

6 Se NJA H 1928 s. 398

7 Se t.ex. rättsfallet RH 23:82 där majoriteten i hovrätten kom fram till

att tillräckligt stöd inte fanns för arvlåtaren att anta att avsett att någon avräkning inte skulle ske.

Förskott på 195 arv, m.m.

Ett frikallande från avräkningsskyldighet medför att gåvan över huvud inte räknas förskott I detta avseende verkar förhållandet till som nackdel för arvlåtaren själv i det den disponibla kvoten sålunda beräknas

endast med hänsyn till den reella kvarlåtenskapen. Frikallandet innebär

vidare att gåvan inte avräknas vid bodelning enligt ll kap. 5 § ÄktB

En gåva till bröstarvinge arvlåtaren inte avsett skulle avräknas

som kan dock bli föremål för nedsättning eller äterbäring enligt 7 kap. 4 §

3.2.9 Förskott till awinge

annan

Har arvlåtaren gett gåva till arvinge än bröstarvinge skall

en annan

avräkning ske endast om detta har föreskrivits eller på grund

av omständigheterna måste antas ha varit avsett då egendomen 6 kap. gavs, 1 § första stycket andra meningen ÄB. Här är alltså utgångspunkten än då det gäller bröstarvingar. en amian Arvlåtaren kan dock viljeförklaring i testamente eller avge genom en föreskrift i levande livet att avräkning skall ske. Kommer arvlåtarens vilja om avräkning till uttryck annat sätt än testamente måste genom det dock ske i samband med att gåvan Har gåvotagaren mottagit ges. gåvan utan föreskrift om att avräkning skall ske, kan han inte utan eget medgivande förpliktas till avräkning annat än om arvlåtaren förordnat detta genom testamente.

3.2.1O Uppgiftsskyldighet

För att reglerna om avräkning förskott skall kunna tillämpas krävs att av kännedom finns om lämnade förskott. För att sådana uppgifter skall

8 Se NJA 1928 s. 399.

Vid åktenskapsskillnad ñnns en möjlighet i 11 kap. 4 § ÄktB att i

en sådan situation erhålla vederlag för gåvan. Vid bodelning med anledning av ena makens död finns dock ingen direkt motsvarighet till regeln i 11 kap. 4 §

ÄktB. I förarbetena till ÄktB ÄktB ÄB

sägs att och i stället innehåller andra förmåner för den efterlevande, Lex. utvidgad arvsrätt och rätt att vid bodelningen behålla sin egendom, 1986/87:1 171. se prop s.

1° Se NJA 1928 s. 403

196 Förskott på arv, SOU m.m. 1998:110

komma fram sägs i 20 kap. 5 § ÄB bland delägarna att om ñmis

laglottsberättigad arvinge skall, delägare begär det, i boupp-

om

teckningen lämnas uppgift vad arvinge eller hans avkomling mottagit

om

i förskott av den döde. Uppgift skall också vad arvinge ges om fått i

förskott av efterlevande makes giftorättsgods. För få fram

att en

upplysning om förskott kan delägare påkalla sådan edgång stadgas

varom i 20 kap. 6 §

3.3 Lagrådets

förslag

I samband med de ändringar gjordes i 6 kap. l och 7 ÄB år

som

1987 uttalade Lagrådet följande:

"Det torde obestridli reglerna förskott vara att om på arv redan enligt gällande rätt, skall tillämpas, kan leda till

om e mycket invecklade beräkningar. Det sammanhänger tydligen med reglerna

att är konstruerade så att skall så rättvist resultat möjligt. man ett som

Måhända skulle man kunna reglerna intryck

såå:

att ger av att en verklig millimeterrättvisa är rsträvad. Efter vad vits e som upp

tillämpas emellertid inte så ofta,

reålerna

kanske ust beroen på e deras invec ade karaktär. Stundom sker väl dock och de torde etta

då ge upphov till åtskilligt besvär vid boutredningen. Vad

som föreslås 1 lagrådsremissen kan tänkas åtminstone i viss att mån ytterligare komplicera förfarandet vid boutredning när förskott har

förekommit.

Eftersom detta ämne i det stora hela får sägas falla utanför ramen

för den lagstiftning såvitt angår AB det gäller, vill lagrådet

som nu inte väcka fråga att man i förevarande sammanhang skall under ta

övervägande att förenklingar

genomföra

på detta område. Enligt lagrådets mening ör emellertid rent rinci iella skäl något göras av

åt en lagstiftning kanske kan sägas alltför invecklad

som ams som

för att i allmänhet vinna tillämpnin ändå kan åstadkomma

men som besvär i del fall. Måhända orde därför en så småningom till

övervägande upptas frågan om en mer eller mindre genomgripande

förändring och förenkling dessa regler. Som mycket enkel

av en

reform skulle kunna tänkas att omkastning en skedde av

i 6 kap. 1 § första stycket första menin AB. Inne gresumtionen örden härav

en skulle vara att avräkning förskott när gäller bröstarvinge skall av et ske endast om detta föreskrivits eller med hänsyn till omständi heterna måste antas ha varit avsett. Samma regel skulle gäl m.a.o. a

för bröstarvingar gäller för andra arvingar. Med sådan

som nu en

enkel reform skulle förskottsreglernas tillämpning komma

att reserveras för fall där arvlåtaren verkligen velat de skulle att

u Justitierådet Mannerfelt, f.d. justitierådet Hessler, regeringsrådet

Wahlgren och justitierådet Rydin.

Färskott på 197 arv, m.m.

tillämpas. Förmodligen skulle detta bli fallet främst när fråga

är om större bon."

överväganden

3.4.1 Behövs reglerna förskott om arv

Av den undersökning utredningen låtit göra framgår reglerna

att om förskott i 6 kap. ÄB åberopas mycket sällan. En

arv anledning härtill förefaller vara att känner till reglerna. En anledning kan

annan vara att bestämmelserna om förskott i sig kan upphov till komplicerade bege räkningar som exemplen i bilaga 4 visar. I de fall bestämmelserna i 6 kap. ÄB allt

trots åberopas är det ofta en bröstarvinge som själv inte

fått någon gåva påstår att ett eller flera andra syskon har fått som förskott.

Utredningens uppgift i denna del är att föreslå förenklingar i reglerna

om förskott på arv. Den största förenklingen att ta bort reglerna vore om

avräkning förskott helt och hållet. Även arvlåtaren under sin

av om livstid gett arvinge gåva, skulle då arvet efter arvlåtaren fördelas en en lika mellan arvingarna med bortseende från gåvan. På det sättet skulle man undgå de problem som i dag kan uppkomma i anslutning till att

avräkning av förskott på arv skall ske. Frågan är då denna lösning

om

är lämplig ur andra synvinklar. Att en arvlåtare själv får ta ställning till avräkning skall ske eller

om

innebär en möjlighet för honom att besluta fördelningen sin

om av

kvarlåtenskap. Beslutat han att en viss gåva skall avräknas, leder detta till att de andra arvingarna får större lotter. Bestämmer han å andra

sidan att avräkning inte skall ske gåvotagaren, eftersom han gynnas förutom gåvan får dela arvet lika med de andra.

Utredningen anser att arvlåtarens nu beskrivna möjlighet att råda över kvarlåtenskapens fördelning bör finnas kvar. Denna möjlighet är ett utflöde av den rätt att förfoga över egendom ägandet rätt

som ger, t.ex. att på olika sätt villkora gåvor. Att förbjuda avräkning kan på det sättet ses som ett intrång i ägandet. Vill arvlåtaren att barneni slutändan skall behandlas lika, även ett barn får delar sitt i förskott, bör det om av arv alltså finnas en möjlighet att förordna det. Möjligheten till avräkning om bör därför finnas kvar beträffande alla arvingar.

198 Förskott på arv, m.m.

3.4.2 Förskott till bröstarvinge m.fl.

Regler om avräkning förskott på bör alltså enligt utredningens av arv

mening finnas även i framtiden. De nuvarande bestämmelserna behöver dock förenklas. Det är också viktigt reglerna förskott återspeglar

att om vad som normalt kan antas den avlidnes verkliga vilja. vara

Enligt gällande rätt presumeras att arvlåtaren vill gåva till

att en en

bröstarvinge skall avräknas som förskott på Utredningens under-

arv. sökning tyder emellertid på att de flesta föräldrar inte känner till de att gåvor de ger sina barn betraktas förskott på och alltså skall bli som arv

föremål för avräkning vid givarens död. Eftersom många inte känner till regeln om att avräkning skall ske inget har förordnats, kan

om annat

man knappast säga att den står i överensstämmelse med vad normalt

som kan antas vara den avlidnes vilja. Lagrådets nu tio år gamla förslag, att kasta presumtionen avseende om

bröstarvingar, förefaller vara väl avvägt. Avrälcning skulle alltså ske

endast när arvlåtaren avsett att reglerna förskott skulle bli tillom

lämpliga. En sådan regeländring skulle leda till två förbättringar. Först och

främst skulle avräkning ske endast i de fall när arvlåtaren har kännedom om reglerna och uttryckligen har bestämt att de skall tillämpas. Härtill

kommer att antalet komplicerade arvslottsberäkningar troligen skulle

minska. En sådan ändring kan också

antas vara förenlig med hur regelsystemet uppfattas av många i dag.

Utredningen anser mot bakgrund härav att presumtionen för avräkning i 6 kap. l § första stycket första meningen ÄB beträffande

bröstarvingar

bör tas bort. Detsamma bör gälla presumtionen för avräkning i 6 kap. 7 § ÄB avseende

styvbarn och andra. Avräkning bör alltså endast ske

i de fall givaren förordnat om det antingen i testamente eller på annat sätt. Sker det amiat sätt skall det göras i samband med gåvan att ges.

Med en omkastad presumtion uppstår frågan det nuvarande

om

undantaget beträffande underhåll och sedvanliga skänker i 6 kap. 2 § ÄB bör vara kvar. Enligt nuvarande ordning skall kostnader för underhåll

och vanliga gåvor inte avräknas i något fall. Om utgångspunkten framgent bör vara att gåvogivaren uttryckligen måste att avräkning

ange skall ske, kan givetvis fråga uppkomma sådan möjlighet till om en avräkning skall gälla de kategorier är undantagna. Förutom som nu att fallen kan beräknas få, utredningen sådan möjlighet vara anser att en att exempelvis i testamente med retroaktiv verkan föreskriva sedvanliga att skänker skulle i avräkning inte bör öppnas. Det skulle motverka strävan efter enkelhet. Det nuvarande undantaget för underhåll och

SIOU 1998:110 Förskott på arv, m.m. 199

vanliga gåvor bör därför kvar formuleras något vara men om som en

följd av ändringen i 6 kap. l §

Utredningen anser däremot inte att någon förenkling sättet av att beräkna arvslotternas storlek är möjlig. Vill arvlåtaren att avräkning

skall ske bör beräkningen arvslotternas storlek göras enligt den

av gällande bestämmelsen i 6 kap. 5 §

En ändring bör dock göras av 6 kap. l § andra stycket Såvitt

gäller gåva av egendom under äktenskapet utgjort giftorättsgods

som görs i dag enligt bestämmelserna i detta stycke skillnad mellan gåva som

ges under bägge makarnas livstid och gåva den efterlevande.

som ges av Skillnaden är att i det första fallet avräknas gåvan alltid subsidiärt på arvet efter den sist avlidne, oavsett vem av makarna är givare. I det som andra fallet kan subsidiär avräkning enbart ske gåvan om ges av den andel av boet som härrör från den först avlidne maken. Denna sakliga

skillnad är svår att motivera. Härtill kommer den andel att av boet som den efterlevande innehar med fri förfoganderätt kan rymma egendom som var den först avlidne makens enskilda egendom. Gåva sådan av egendom skulle inte, den under båda makarnas livstid, kunna om gavs avräknas subsidiärt på arvet efter den efterlevande maken, detta men skall däremot enligt gällande rätt ske motsvarande gåva i stället om ges av den efterlevande. Slutligen den nuvarande lydelsen tredje rymmer av meningen, Walin påpekat 3.2.5,

som se avsnitt den situationen att den

efterlevande gåva till den först avlidne makens särkullbarn. ger en Eftersom särkullbarnet inte har arvsrätt efter den efterlevande maken,

kan gåvan aldrig avräknas på än efter den först mer arvet avlidne maken. Lagtexten täcker alltså för mycket.

Det nu nämnda problemet kan lösas på två sätt. Det alternativet ena

är att bestämmelsen ändras, så att den enbart omfattar gåva egendom

av

som under äktenskapet utgjort giftorättsgods och till

som ges en

gemensam bröstarvinge. Att behöva hålla reda vilken egendom

som

utgjort giftorättsgods under äktenskapet leder till praktiska

dock problem för den efterlevande maken och är inte i överensstämmelse med

principen om att den efterlevande bara skall behöva förvalta

en förmögenhetsmassa. Det andra alternativet är upphäva regeln. att

Utredningen anser att övervägande skäl talar för denna lösning,

senare som också ligger i linje med strävan att förenkla bestämmelserna i en 6 kap. AB.

200 Förskott på arv, m.m.

3.4.3 Vissa laglottsfrågor

De föreslagna ändringarna av bestämmelserna förskott har beröring

om

med ett par frågor gäller reglerna laglott. Utredningen har valt

som om

att redovisa dessa laglottsfrågor här.

7kap. 2 §ÄB

I bestämmelsen i 7 kap. 2 § ÄB stadgas bröstarvinge är skyldig att att på sin laglott avräkna vad han mottagit på grund testamente, såvida av inte annat föranleds av detta. Som en följd av att presumtionen ändras när det gäller avräkning av förskott bör enligt utredningen även denna prestuntion ändras på motsvarande sätt. Fallen då en bröstarvinge får något arvlåtaren medan av

denne är i livet bör alltså jämställas med de fall då bröstarvingen får något genom testamente. Avräkning på laglott för vad mottagits

som grund av testamente bör därför framgent förutsätta ett uttryckligt förordnande därom i testamentet.

7kap. 3 §ÃB

I 7 kap. 3 § andra stycket ÄB sägs vad bröstarvinge att en erhåller

genom att påkalla jämkning i testamente inte skall omfattas den

av

efterlevande makens rätt till kvarlåtenskapen enligt 3 kap. i andra fall än då jämkningen avser testamentsvillkor gäller till förmån för den

som efterlevande maken.

Bestämmelsens utformning har kritiserats av Agell. övervägande

skäl talar för att också denna bestämmelse utformas presumtionssom en

regel som skall tillämpas bara annat inte följer testamentet.

om av 7 kap. 3 § andra stycket ÄB bör alltså utformas så, vid jämkning att

av förordnande till förmån för än make bröstarvinges rätt till

annan egendomen går före den efterlevande makens rätt enligt 3 kap. ÄB, om inte annat följer av testamentet.

n Agell har bl.a. vid ett Sammanträffande med utredningen framfört den

synpunkten att regeln bör göras till presumtionsregel skall om en som tillämpas bara om annat inte följer testamentet. av

Särkullbarns skydd... 201

4 Särkullbarns

skydd mot arvsplanering

Utredningens bedömning: Ett särkullbarn har alltid rätt att få ut sin laglott direkt när föräldern dör. Har laglotten kränkts kan han påkalla jämkning av testamente och gåva. Han kan också väcka

jämkningstalan avseende förmånstagarförordnande. Dessa möjligheter får anses tillräckligt tillgodose ett särkullbarns intresse

av

skydd mot arvsplanering och någon ändring av reglerna är därför inte nödvändig.

4.1 Inledning

Det förekommer inte så sällan, enligt vad utredningens undersökning

visar, att omgifta personer söker juridisk hjälp, eftersom de är oroliga för den nya familjens situation vid ett dödsfall. Många vill ha råd

om

hur de kan arvsplanera, dvs. genomföra olika transaktioner syftar

som till att förfoga över den efterlevande makens och barnens rätt i kom-

mande dödsbon. Syftet är att gynna den nya familjens medlemmar på bekostnad av barn i ett tidigare äktenskap. En ökning behovet

av av

planering är en logisk konsekvens av 1988 års reform. Arvsplanering är

i sig en i hög grad legitim verksamhet. I riksdagen har framförts att särkullbarn har ett allt för dåligt skydd

mot olika former arvsplanering 1993/94:L421.

av se mot.

I sitt betänkande med anledning den nämnda motionen uttalade av

Lagutskottet att frågan om skyddet för särkullbarns rätt till borde

arv övervägas i lämpligt sammanhang bet. 1993/94:LUl9 17. Riksdagen s. ställde sig bakom betänkandet. I utredningens direktiv tas särskilt två frågor gäller särkullupp som

barnens situation. Den ena frågan särkullbarns skydd mot åtgärder

avser

som syftar till att helt eller delvis ta ifrån dem deras rätt till arv och den andra frågan gäller regeln om preskription talan återbäring

av om av gåva i 3 kap. 3 § Frågan preskription talan återbäring om av om av gåva har utredningen behandlat i avsnitt 2.9. I detta avsnitt skall den allmänna frågan arvsplanering tas om upp.

202 Sârkullbarns skydd...

Arvsplanering omfattar såväl reglerna i äktenskapsbalken

om makars

rätt att förfoga över sin egendom reglerna som om bröstarvinges legala

arvsrätt i ärvdabalken. Nedan följer därför först

en beskrivning av de

åtgärder som makar kan vidta gemensamt t.ex. i syfte att gynna den make som överlever den andre maken på bekostnad

av en bröstarvinge.

Därefter nämns exempel på vad en make själv kan vidta för åtgärder för att uppnå samma effekt. Dessa avsnitt 4.2-4.3 främst sikte tar på

bestämmelserna i äktenskapsbalken. I det därpå följande avsnittet 4.4

beskrivs reglerna i ärvdabalken

om bröstarvinges arvsrätt. Härefter

följer redogörelse för de

en jämlcningsmöjligheter som står till buds för

en bröstarvinge som tycker att hans arvsrätt blivit kränkt olika

genom åtgärder från arvlåtarens sida

avsnitt 4.5. De bestämmelser

som närmast är aktuella återfinns i 7 kap. ÄB och

104 § FAL. Slutligen

följer utredningens överväganden i avsnitt 4.6.

Sammanfattningsvis kan rättsläget beskrivas på följande sätt:

Makar kan t.ex.

0 skriva äktenskapsförord där den makens egendom

ena görs enskild och på så sätt undandra den egendomen från den

bodelning som skall

ske efter första makens död,

0 bodela under äktenskapet och kombinera bodelningen med ett äktenskapsförord om att den bodelade egendomen skall

vara enskild, 0 ge gåvor till varandra, 0 snedfördela sin egendom den genom att ene maken betalar alla löpande utgifter och den andre maken står för

investeringarna,

0 testamentera egendom till varandra med förordnande full om äganderätt,

0 sätta in varandra förmånstagare i försäkringar

som samt 0 förbruka all sin egendom medan de lever. Barn kan

0 begära att få ut sin arvslott den kvarlåtenskap

ur som finns kvar vid arvlåtarens död,

0 påkalla jämkning testamente för få sin laglott,

av att ut

0 påkalla jämkning gåva för få sin laglott

av att ut samt

0 väcka talan jämkning förmånstagarförordrlandei om av försäkring

och få en skälighetsprövning till stånd.

Sârkullbarns skydd... 203

4.2 Förfoganden av båda makarna

4.2.1 Inledning

Enligt äktenskapsbalkens regelsystem är makar tvâ ekonomiskt självständiga personer så sätt att var och en av dem själv förvaltar sin egendom och för sina skulder. De har rätt ingå avtal med svarar att varandra och var och dem har också rätt att ingå avtal med tredje en av man. I åktenskapsbalken timis ingen särskild regel avtalsfrihet mellan om makar. Avtalsfriheten anses i stället följa allmänna rättsgrundsatser. av Detta innebär att allmänna avtalsrättsliga regler skall tillämpas mellan makar om inte avvikande regler finns i äktenskapsbalken. Avtal som makar ingår med varandra kan två slag. De kan vara av angå egendomsordningen i äktenskapet, s.k. familjerättsliga avtal. För sådana avtal ñmis särskilda regler i äktenskapsbalken. Avtalen kan också vara av allmänt ñrmögenhetsrättsligt slag, t.ex. köp, byte eller gåva. Gränsen mellan de olika sorternas avtal är inte alltid tydlig. Nedan följer en beskrivning avtalstyper vanligen kan bli av som aktuella mellan makar under ett äktenskaps gång. Bland de familjerättsliga avtalen gäller det särskilt äktenskapsförord och bodelning. När det gäller förmögenhetsrättsliga avtal bör uppmärksammas gåva, eftersom detta institut har särskilda regler för just makar.

4.2.2 Familjerättsliga avtal

Äktenskapqförørd

En makes egendom är giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom, 7 kap. 1 § Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar bestämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon dem skall dennes av vara

enskilda egendom 7 kap. 3 § första stycket ÄktB. På så sätt kan

egendom undandras bodelning.

Enligt 7 kap. 3 § andra stycket ÄktB skall äktenskapsförord upprättas

skriftligen och undertecknas av makarna eller de blivande makarna.

Äktenskapsförordet skall sedan registreras hos tingsrätten. Ett

äktenskapsförord som slutits mellan blivande makar gäller från äktenskapets ingående, om det in till domstolen inom månad från ges en det att äktenskapet ingicks. I annat fall gäller äktenskapsförordet först

204 Särkullbarm skydd...

från och med den dag då det in till domstolen 7 kap. ges 3 § tredje

stycket ÄktB.

När tingsrätten har registrerat äktenskapsförordet

skall rätten genast

översända en kopia till äktenskapsregistret med uppgift

om dagen då

handlingen gavs in till rätten, 16 kap. 3 § första stycket

Bodelningsavtal

När ett äktenskap upplöses på grund äktenskapsskillnad eller dödsfall

av skall normalt makarnas egendom fördelas

genom bodelning. Men bodelning kan också ske under äktenskapet. Reglerna härom

motsvarar de äldre bestämmelserna om boskillnad i GB.

Är makarna ense får de enligt 9 kap. l § andra stycket ÄktB efter

skriftlig anmälan till tingsrätt fördela sin egendom bodelning

genom

under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsslcillnad pågår.

Anmälan skall registreras tingsrätten. Vidare av skall tingsrätten sända

kopia av anmälan till äktenskapsregistret med uppgift dagen då

om

handlingen gavs in. Domstolen skall också införa kungörelse i Post-

en och Inrikes Tidningar och i

ortstidningen 16 kap. 3 § ÄktB.

Bodelning under äktenskapet utan att något mål äktenskapsskillnad

om

pågår skall enligt 9 kap. 2 § andra stycket ÄktB göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag då anmälan bodelningen gjordes

om

enligt 9 kap. l § andra stycket

Genom bodelning enligt 9 kap. ÄktB

en l § andra stycket blir det

klarlagt vad vardera maken äger. Den egendom tillagts make vid

som en

en sådan bodelning är dock alltjämt giftorättsgods och kommer ingå

att

i en ny bodelning aktualiserad dödsfall. av t.ex. ett Här skiljer sig alltså reglerna om bodelning under äktenskapet från bestämmelserna

om boskillnad i GB. En boskillnad medförde all egendom blev enskild. att Önskar makarna utesluta

all giftorättsgemenskap i samband med

en

bodelning under äktenskapet enligt nuvarande ordning

måste de upprätta

ett äktenskapstörord härom. Registreringsförfarandet vid såväl äktenskapsförord bodelning

som

syftar till att skydda tredje man, dvs. borgenärerna.

Särkullbarrts skydd... 205

4.2.3 Förmögenhetsrättsliga avtal

Gåvor mellan makar

När det gäller ñrmögenhetsrättsliga avtal mellan makar, t.ex. köp eller byte, tillämpas som nämnts samma regler för dem för andra. Makar

som

kan alltså utan begränsning ingå köp eller byte med varandra. I detta sammanhang förtjänar att erinras om reglerna om samägande och s.k.

dold äganderätt, dvs. att makar gemensamt förvärvat eller annars gemensamt äger något. Fall av samägande eller dold äganderätt

uppkommer vanligen vid fast egendom och aktualiseras vid exempelvis

skilsmässa eller exekutiva förfaranden När det gäller gåva finns dock specialregler i

En gåva mellan makar är enligt 8 kap. l § första stycket ÄktB

gällande mellan dem om vad gäller för fullbordande gåva i som av allmänhet har iakttagits eller gåvan har registrerats enligt 16 kap. om

Allmänna regler om gåva finns i lagen l936:83 angående vissa

utfästelser om gåva. Enligt dess bestämmelser blir gåva normalt en gällande först när den har överlämnats till gåvotagaren. Att fullborda en gåva genom överlämnande kan dock svårt för vara

makar som lever tillsammans och har gemensam besittning till egendom. Därför finns en möjlighet till registrering av gåva för att synliggöra

övergången, dvs. att gåvan traderats.

Ansökan om registrering görs hos tingsrätten. Gåvohandlingen skall fogas till ansökan. Begärs registrering av en gåva som inte har skett skriftligen, skall uppgift om gåvan lämnas i en handling som har

undertecknats båda makarna, 16 kap. 2 § av

När handlingen registrerats översänder tingsrätten kopia den

en av

aktuella handlingen till äktenskapsregistret med uppgift dagen då

om

handlingen gavs in till rätten. Tingsrätten skall också låta föra in

en

kungörelse om gåvan i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidningen

16 kap. 3 § ÄktB.

Om makarna vill att gåvan skall bli gällande mot givarens borgenärer skall de registrera den enligt 16 kap. Är gåvan personlig present en vars värde inte står i misstörhâllande till givarens ekonomiska villkor, är den dock gällande mot givarens borgenärer utan registrering, den om

är gällande mellan makarna, 8 kap. l § andra stycket

1 Se Gregow, Torkel, Utsölmingsrätt, tredje omarbetade uppl. 1996, s.

141 och 143 dold äganderätt 140, 149 och 206 samäganderâtt.

samt s.

206 Särkullbarrzs skydd...

I 8 kap. 1 § tredje stycket ÄktB stadgas

att om det för visst slag av egendom finns särskilda bestämmelser innebär som att en gåva blir gällande mot givarens borgenärer först efter

inskrivning eller amian särskild registrering även dessa åtgärder krävs

för att en sådan gåva mellan makar skall bli gällande givarens borgenärer. mot Exempel på

sådan egendom är skepp eller skeppsbygge.

En uttästelse den maken under

av ena att äktenskapet ge den andra

maken en gåva är utan verkan 8 kap. 2 § ÄktB.

4.2.4 Andra förfoganden

Det torde inte vara helt ovanligt att makar använda

utan att bodelnings-

eller gåvoförfarandet ändå under bestående

ett äktenskap systematiskt

fördelar egendom emellan sig så, huvuddelen

att av makarnas förmögen-

het ägs av endast den ena maken.

Skälet till detta kan exempelvis makarna vara att vill skydda

förmögenhet från utmäming for

ena makens gäld. Det önskade resultatet

kan uppnås genom att alla besparingar och investeringar genomförs i

endast den ena makens namn. På motsvarande sätt förekommer det makar systematiskt att planerar

för en snedfördelning äganderätten av till sin egendom i syfte

att senare

utnyttja detta förhållande i förening med åberopandet av jämkningsregeln i 12 kap. 2 § ÄktB för att missgynna ena makens särkullbarn. Ett exempel får illustrera tillvägagångssättet. Makarna

A och B har

under ett bestående äktenskap ungefär lika inkomster.

stora Make A som är den äldre av makarna har ett särkullbarn och makarna har därjämte

gemensamma barn. Redan vid äktenskapets ingående är makarna

ense om att planera sin ekonomi så, att särkullbarnets rätt i boet efter A skall

minimeras. I detta syfte tillser makarna under

åren som går att Azs

inkomster åtgår för familjens löpande utgifter

medan huvuddelen av B:s inkomster sparas eller investeras i egendom som ägs av B.

2 Bestämmelserna i tredje stycket avser dock inte gåva fast egendom, av eftersom den registrering förvärvet av som lagfarten innebär inte förger värvaren skydd mot överlåtarens borgenärer. Förvärvaren vinner nämligen normalt sådant skydd redan genom överlåtelseavtalet. Vill make den andre ge maken en fastighet i gåva blir gåvan gällande mellan makarna när gåvohandlingen har upprättats i enlighet med de formkrav som JB ställer upp.

Skydd mot givarens borgenärer

erhålls dock först när gåvan registrerats enligt 16 kap. AktB.

Särkullbarrzs skydd... 207

Om A såsom makarna förmodat faktiskt avlider först, väljer B med

stöd av jämkningsregeln i 12 kap. 2 § ÄktB behålla sitt giftorätts-

att

gods. Särkullbarnets lott blir såsom planerat obetydlig. Men

även om B skulle avlida först kan den ursprungliga planen genomföras. Också då väljer den efterlevande, i detta fall A med den mindre förmögenheten, att behålla sitt eget giftorättsgods och det slutliga resultatet blir detsamma för särkullbarnet då också A avlidit. Eftersom A i det senare

fallet får hela kvarlåtenskapen efter B med fri förfoganderätt, föranleder

konstruktionen inte någon olägenhet för A än att arvsskatten efter annan

B:s bortgång blir större än vid likadelning. Det priset är makarna

en många gånger säkert beredda att betala. Särkullbarnets enda möjlighet att angripa konstruktionen torde vara att hävda dold äganderätt för den biologiske föräldern A i B:s egendom.

4.3 Åtgärder av den först avlidne maken

4.3.1 Inledning

Nedan följer en beskrivning åtgärder den först avlidne maken av som kan ha vidtagit för att gynna den efterlevande och missgynna ett särkull-

barn. De möjligheter beskrivs är testamente och förmånstagar-

som förordnande i försäkring.

Åtgärder som den efterlevande maken kan vidta i syfte har

samma behandlats i avsnitten 2.6 och 4.2.4, dvs. den efterlevande behåller sitt

giftorättsgods med stöd av 12 kap. 2 § ÄktB, samt avsnitt 2.9, dvs. den

efterlevande har gåva orsakat väsentlig minskning sin

genom av

egendom. Utredningen återkommer till kap. 2 § ÄktB i sina

överväganden i avsnitt 4.6.2.

De möjligheter som den först avlidne har är testamente och förmånstagarförordnande i försäkring.

4.3.2 Testamente

Sedan familjerättsreformen år 1988 ärver alltså den efterlevande maken

sin avlidne make framför barn. Ett särkullbarn kan avstå gemensamma från att genast ut sitt och blir då också efterarvinge. Finns det arv

efterarvingar till den först avlidne maken innehar den efterlevande

maken egendomen bara med fri förfoganderätt.

208 Särkullbarns skydd...

Vill arvlåtaren att den efterlevande maken skall egendomen med full äganderätt måste han göra ett testamente. Testamentsfriheten

begränsas enbart av reglerna laglott. Se närmare nedan i 4.4-4.5.

om

4.3.3 Förmånstagarförordnande

Har en make tagit livförsäkring eller olycksfalls-

en en och sjuk-

försäkring och vill han att försälcringsbeloppet skall tillfalla

den efterlevande maken kan han sätta in denne såsom

förmånstagare, se 102 och 122 FAL. Förmånstagare kan också in

sättas enligt 4 kap. 4 §

lagen 1993:931 individuellt pensionssparande.

om

Är förmånstagare

insatt skall enligt 104 § FAL och 4 kap. 6 § lagen

1993:931 om individuellt pensionssparande belopp utfallet efter

som

försäkringstagarens/pensionsspararens död ingå i dennes kvarlåtenskap se vidare avsnitt 4.5.3.

Enligt AGL jämställs dock under vissa förutsättningar förmåns-

ett

tagarförvärv i beskattningshänseende med arvfallen

egendom, 12 § AGL

4.4 Bröstarvingars arvsrätt

4.4.1 Allmänt

Barn har arvsrätt efter sina föräldrar 2 kap. 1 § ÄB. Men om

arvlåtaren gift skall

var kvarlåtenskapen som framgått av avsnitt 2.2

enligt 3 kap. 1 § första stycket första meningen ÄB först tillfalla den efterlevande maken. Make ärver alltså framför

bröstarvingar. Först när

den efterlevande maken i sin tur avlider har

bröstarvingarna rätt till arv

efter den först avlidne, dvs. efterarv.

Från den ovan nämnda huvudregeln i 3 kap. 1 § ÄB finns

dock ett undantag beträffande särkullbarn. Den är

som bröstarvinge endast till

den först avlidne maken har nämligen rätt att få ut sin arvslott vid genast dennes död 3 kap. l § första stycket andra meningen ÄB.

3 Så år fallet någon i enlighet med FAL insatts om som förmånstagare och får förfoganderätt över ñrsäkringen eller får utbetalning en på grund av försäkringen. Hälften vad tillfaller försåkringstagarens av som make i egenskap av ñrmånstagare är fritt från skatt.

Särkullbarns skydd... 209

Ett särkullbam kan emellertid avstå från sin rätt att ut sitt efter arv den avlidne i samband med dennes död, något enligt utredningens som

undersökning förekommer mycket sällan. En sådan bröstarvinge blir då i stället efterarvinge och får ut sin arvslott efter föräldern när den

efterlevande maken dör 3 kap. 9 § ÄB.

När det finns efterarvingar tillfaller kvarlåtenskapen den efterlevande endast med fri förfoganderätt. Detta innebär att den efterlevande maken

inte får bestämma över egendomen testamente, 3 kap. 2 § första genom

stycket andra meningen

4.4.2 Laglott

Hälften av den arvslott tillkommer bröstarvinge utgör hans laglott som

7 kap. l § ÄB. En arvlåtare kan alltså inte göra en bröstarvinge helt arvlös. Makes arvsrätt är däremot inte skyddad motsvarande sätt, och

en make kan därmed göra den andra maken helt arvlös genom testamente. Enligt 7 kap. 2 § ÄB är bröstarvinge skyldig en att från sin lott avräkna vad han arvlåtaren mottagit i förskott på sitt vad av arv samt han mottagit grund testamente inte något följer av om annat av testamentet. Eftersom den efterlevande maken numera har arvsrätt framför

gemensamma bröstarvingar, kan dessas laglottsanspråk inte göras gällande mot den efterlevande makens rätt att erhålla kvarlåtenskapen

med fri förfoganderätt under sin livstid.

4.5 Olika

jämkningsmöjligheter

4.5.1 Jämkning testamente

av

Laglottsrätten utgör ett skydd mot testamentariska förordnanden. Har den avlidne gjort ett testamente till förmån för någon än sin make, annan

kan laglottsanspråken alltid göras gällande i jämkningsprocess, 7 kap.

en 3 § Också om testator har testamenterat sin kvarlåtenskap till sin make med full äganderätt kan bröstarvingarna påkalla jämkning i testamentet

4 Angående den diskussion som förts om laglottens avskaffande se avsnitt 1 not

210 Särkullbams skydd...

för att ha kvar sin rätt till laglotter. Ett särkullbarn har då rätt att få ut

sin laglott med en gång. Gemensamma bröstarvingarna får,

som nämnts, emellertid i ett sådant fall ut sina laglotter först den när efterlevande maken har avlidit.

4.5.2 Jämkning gåva

av

Inledning

I 7 kap. 4 § ÄB finns

en regel som skall skydda bröstarvingars

laglottsrätt mot gåvor. I lagrummet stadgas följande.

Har arvlátaren i livstiden bortgivit egendom under

sådana omständigheter eller pá sådana villkor gåvan till att syftet är att likställa med testamente, skall i avseende ä gåvan vad i 2 och 3 är stadgar om

testamente äga motsvarande tillämpning, om särskilda skäl äro däremot; och skall vid nedsättning gåvan

av motsvarande del av den borgivna egendomen äterbäras eller, det kan ske, om ersättning

utgivas för dess värde. Vid laglottens beräkning skall

värdet av den

bortgivna egendomen läggas till kvarlåtenskapen.

Vill bröstarvinge mot gåvotagare göra gällande

rätt som avses i första stycket. skall han väcka talan inom är från det

ett bouppteckning efter

arvlátaren avslutades. Färsittes denna tid, är rätt till talan förlorad.

Var vid dödsfallet gåvan jizllbordad, mä den med mindre

särskilda skäl äro därtill, göras gällande, i den män det skulle ända till intrång

i brästarvinges laglott.

Bestämmelsen har fått ökad betydelse 1988 års reform.

genom Det fimus därför skäl att närmare redovisa bakgrund och praxis.

Bakgrund

Före 1928 års arvslag fanns inget skydd för

bröstarvingarna mot

arvlâtarens i livstiden fullbordade gâvohandlingar. Om arvlåtaren bortgivit egendom och därigenom föranlett han inte lämnat att någon

kvarlátenskap efter sig eller att i varje fall kvarlåtenskapen blivit obetydlig, var arvingarna tvungna att låta sig nöja därmed.

Särkullbarns skydd... 211

Lagberedningen ansåg att det borde ñnnas ett skydd mot sådana

förfoganden från arvlåtarens sida där avsikten är kringgå laglottsatt reglerna. Beredningen konstaterade den typen förfoganden att av förekom i en inte alldeles obetydlig omfattning. Anledningen till åtgärder av detta slag ofta önskan att arvingarnas bekostnad var gynna exempelvis make i äktenskap eller barn i ett senare en yngre kull.

Lagberedningen föreslog därför att det skulle införas regel

en om

skydd mot gåvor som till syftet kan likställas med testamente. En sådan

regel infördes också i 1928 års arvslag. Bestämmelsen

överflyttades

sedan vid införandet av ärvdabalken år 1958 till 7 kap. 4 § 7 kap. 4 § ÄB tar sikte på gåvor till syftet som är att likställa med testamente. I förarbeten sägs att i fråga dessa gåvor i regel det om avhållande moment saknas består i att den ekonomiska följden som av gåvan går ut över givaren själv. Här kommer nämligen företrädesvis i betraktande dels fall där givaren väntar döden inom jämförelsevis kort tid och därför inte längre har samma intresse sin egendom och dels av fall där egendom väl formellt bortges detta sker på sådana villkor men eller eljest under sådana omständigheter att arvlåtaren kan beräkna att till sin död ha den bortgivna egendomen. nyttan av I förstnämnda hänseende märks främst gåvor på själva som ges dödsbädden eller under givarens sista sjukdom. Men även gåvor som givits tidigare kommer i betraktande ändamålet kan antas ha varit om att ordna successionen efter givarens död. Exempelvis bör hit räknas det fall då arvlåtaren vid gåvans givande var sjuk och trodde sig komma att dö men sedermera blivit frisk igen. Detta får dock inte utsträckas allt för långt. För att skall kumia anta att verkan man samma som genom

testamente varit avsedd torde i regel icke allt för lång tid få ha förflutit mellan gåvans givande och dödsfallet.

Vad därefter angår den andra fall, nämligen då arvlåtaren gruppen bortgiver egendom under sådana förhållanden han kan beräkna få att att behålla nyttan av egendomen, kommer främst i betraktande gåvor där

givaren för sin återstående livstid förbehållit sig nyttjanderätten till egendomen eller avkastningen därav eller eljest icke själv gåvan

genom gör någon kännbar uppoffring. Sådana gåvor kan ske under många olika former, bl.a. genom utfärdande skuldebrev förfaller till betalning av som först vid utfärdarens död och löper ränta så länge han lever. Till utan denna senare grupp bör också räknas fall då arvlåtaren faktiskt kan rent beräkna att även efter gåvans givande få behålla det bortgivna, nyttan av t.ex. då gåvan ges till make eller med vilken givaren har annan

5 Se NJA n 1928 s. 443 ff.

212 Särkullbarrzs

gemensamt hem. Beträffande den fall kan något mindre senare gruppen

vikt fästas vid tidpunkten för gåvans givande i förhållande till dödsfallet.

Det fordras dock alltid att kan anta avsikt hos givaren med man att gåvan företrädesvis ordna successionen. Så snart givaren haft ett eget förhållandena under livstiden riktat intresse företa

att rättshandlingen kommer tillämpning stadgandet i fråga.

av Hos givaren krävs alltså viss avsikt med gåvan däremot krävs men inte att mottagaren i ond tro. var Om gåvotagaren är insolvent stannar förlusten på de laglotts-

berättigade arvingarna. Återbärs gåvan beaktas inte detta vid gåvobeskattningenf Lagberedningen gav följande exempel på regelns tillämpning.

En arvlåtare har efterlämnat tre barn, A, B och kvarlåtensamt en skap på 12 000 kr. Han har under livstiden till en person X bortgivit 18 000 kr under sådana omständigheter att 7 kap. 4 § ÄB är

tillämplig. För laglottens beräknande skall kvarlåtenskapen och gåvan

sammanräknas, därvid summan blir 30 000 kr. Laglotten utgör för barn vart en sjättedel av denna eller 5 000 kr. Ur

summa kvarlåtenskapen kan vart

barn erhålla 4 000 kr. Följaktligen blir X

återbäringsskyldig med ett belopp av l 000 kr till vart barn eller sammanlagt 3 000 kr.

1988 års bestämmelser om rätt för make att ärva framför gemensamma

bröstarvingar har komplicerat tillämpningen reglerna i 7 kap.

av I 7 kap. 3 § andra stycket ÄB sägs vad

att en bröstarvinge erhåller genom att påkalla jämkning i testamente inte skall omfattas den

av

efterlevande makens rätt till kvarlåtenskapen 3 enligt kap. i andra fall än då jämkningen testamentsvillkor gäller till förmån

avser som för den efterlevande maken.

Vad gäller 7 kap. 4 § ÄB har i doktrinen den slutsatsen dragits att det måste antas att andra stycket 7 kap. 3 § ÄB blir

nu tillämpligt med den

verkan att skillnad skall göras mellan gåva till make och gåva till

bröstarvinge eller utomstående Walin ger följande exempel.

5 Se NJA 1975 s. 128 och NJA 1993 not. c 61.

7 Se Walin, ÄB I s. 193

Särkullbarns skydd... 213

Exempel 1

Kvarlåtenskapen efter A utgör 100 000. A har till utomstående Å gett

en 300 000. Han har ensam barnet X och gemensamt med B barnen Y och

Z. Varje barns laglott blir 1/6 gånger 400 000 avrundat 66 700. De

får sammanlagt i arv 200 000 kr, X får ut avrundat 66 700, Y och varav Z 16 700 var, medan B får fri dispositionsrätt till 100 000 motsvarande

kvarlåtenskapen och Å gåvan.

tar resten av

Exempel 2

Samma förutsättningar utom att A har gett beloppet 300 000 till B. I

detta fall får X ut sin laglott avrundat till 66 700, medan B får fri

förfoganderätt till Yzs och Zzs laglotter tillhopa 133 300. B får vidare

behålla 200 000 av gåvan.

Rättspraxis

Det finns ett stort antal rättsfall där 7 kap. 4 § har varit föremål för

prövning. Nedan följer referat två fallen. av av

Rättsfallet NJA 1963 345 s.

NJA 1963 s. 345 handlar hustru vid boskifte avstod från om en som att

göra sin giftorätt gällande, Fråga pstod detta

u om var att anse som

gåva och om 7 kap. 4 § AB var ämplig. Fråga också särskilda

om

skäl förelå mot det aktuella lagrummets tillämpning.

Nanny fick år 1901 utom äktenskap Sixten. Nanny gifte sig

sonen år 1915 med Carl H. Två år förvärvade Carl viss fast

egendom

senare i Karlskrona. År 1926 dömdes till boskillnad Carl mellan och anny. Vid skifte av boet tilldelades enligt överenskommelse mellan makarna

mannen samtli tillgångar mot skyldighet for betalning

att svara av boets "ld. akarna rättade vidare testamente förande up ett av

innehål Den vid Carls dög beñntliga kvarlåtenskapen skulle,

. om anny

överlevde honom, med nytfanderätt tillfalla henne, så att hon under sin livstid skulle sitta i orubbat och dra avkastningen kvarlåtenskapen.

o av

Efter Nannys död skulle kvarlåtenskapen helt och odelat med full

äganderätt tillfalla föreningen De Blindas vänner i Blekinge län. För den

händelse Nann avled före Carl skulle dennes kvarlåtenska redan vid

hans död tillfal föreningen. Eventuell kvarlâtenskap efter skulle

a anny

vid hennes död efter försäljning användas för inköp avplats och för

av

bestridande övrig begravningskostnad till övers utande del,

av samt om mot förmodan sådan korn att finnas, med äganderätt till alla föreningen. Makarna avslutade testamentet med uttalandet att det genom testamentariska förordnandet var deras arvingar uteslutna från varje efter dem. arv

214 Särkullbarns skydd...

Carl avled år 1931 och efterlämnade Nanny dödsbodel-

som ensam ägare. Behållnin eni boet uppgick till 49 395 kr 49 öre.

Nanny satt se n i orubbat bo och åtnjöt avkastningen Carls hela

av

kvarlåtenskap till dess hon dog år 1960. I bouppteckningen

upptogs som Sixten

ggdsbodelägare

och föreningen. I boet famis brist på 635 kr

en ore.

Sixten väckte talan mot dödsboet efter Nanny och förenin i deras

en

egenska av dödsbodelägare efter Carl och yrkade han d

att p av rätt till aglott skulle bli förklarad ägare till fjärdede vara en av den fasta egendomen.

Som grund åberopade Sixten 7 kap. 4 § AB. Han anförde att de av Nann och Carl år 1926 träffade inneburit

disipositionerna

att Nanny till

Carl 0 vit sin andel i det ällda boet, denna sam att gåva skett i uteslutan e avsikt att beröva Sixten hans efter modern

samt att åvan fördenskull jämlikt det åberopadle arvsmöligheter varit

agrummet av beskaffe et att för honom grunda rätt vid lottens beräknande att få

vad Nanny vid boslciftet eftergivit sammanlagt me kvarlåtenskapen efter

henne ävensom

skyldighet för gåvomottagarens rättsinnehavare att

vidkännas den nedsättning gåvan erfordrades för

av som att laglotten utgå jämte

âkulle

skyldighet att återbära motsvarande del gåvan till

av ixten.

Förenin en bestred bifall till Sixtens talan å följande grunder. I första han eftersom 7 kap. 4 § inte tillämp på sådant avstående var som kommit till stånd boskifte. I andra nd eftersom genom Nann saknat sin inställnin

iglåvoavsikti

till boskiftet. Boets tillgångar härrör

e

helt ån Carl. Gåva förelåg ltså inte. I tredje hand,

a om gåva ansågs

förelig a, att demia inte var att jämställa med testamente. I fjärde hand att det örelåg särskilda skäl mot tillämpning 7 kap. 4 § AB, eftersom

av

Sixten begått brott misshandel och uppträtt illa mot sin

mor. Dödsboet bestred käromålet.

När det gällde de tre första gjorde rådhusrätten, hovrätten

och Högsta domstolen grunderna

samma edömning. Först och främst lämnade domstolarna invändningen 7 kap. 4

om att

§ AB inte är tillämplig på åva i boskiftets form

utan avseende.

Vad så gäller frågan omâoskiftet innefattat gåva från

Nanny till Carl anså domstolarna att eftersom Nanny inte gjort sin giftorätt gällande

vid s ftet detta att gåva. var anse som När det gällde frå an om gåvan att likställa med fäste var testamente domstolarna vid att avståendet inte inverkade avseen e på Nannys

möjligheter att behålla nyttan av vad hon avstått samt hennes uttalade

vilja att inte lämna efter sig. Gåvan därför betrakta arv var att som testamente.

Den fjärde frå an om särskilda skäl förelåg mot tillämpning 7 kap.

av 4 § AB bedöm däremot olika instanserna. Rådhusrätten es av och

hovrätten ansåg att Sixtens brottslighet och de utpressningsförsök han

riktat mot sin mor medförde att ñck särskilda skäl förelåg. man anse att Högsta domstolen däremot ansåg att Sixtens vandel och

uppförande

som i tiden inte kunde inverka

I7åiÃ1O åilgaåka

på hans rätt laglott enligt

p. .

Särkullbarns skydd... 215

Rättsfallet NJA 1985 414 s.

I NJA 1985 s. 414 tilläm ades 7 kap. 4 § AB serie

en rättshandlingar

gjorda två makar i av sy att gynna hustruns arvingar på bekostnad av mannens.

Per Olof E var enligt faderskapserkännande den 24 februari 1934 far till Ruth W. Enligt handling fullgjorde han sin underhålls-

samma

skyldighet gentemot barnet att till barnavårdsnämnden Hackås

genom ut e ett visst en ångsbel pp.

er Olof E oc Svea E ingick äktenskap år 1943. Genom lagstiftning

år 1969 utvidgades arvsrätten för barn.

utomäktenskaáali

a Denna trädde i kraft

lagändring

den l januari 1970. Per E avled den 20 januari 1 79 och efterlämnade dödsbodelägare makan Svea E och som

dottern Ruth W. Bouppteckningen efter Per Olof E visade mindre

en

brist i boet. I bouppteckningen Svea Ezs enskilda

var e endom vid makens död upptagen till ett sammanlagt värde 462 46 kr. Enli av inbördes testamente från 1965 erhöll den makarna E av som Överlev e den andre med full all den avlidnes

äganderätt

kvarlåtenskap.

Under hösten 196 företags mellan makarna E följande rättshandl m ar:

Genom äktenskapsförord den 23 oktober 1969 förklarades all Svea . Ezs hennes enskilda

egendom

vara egendom. en 5 november 1969 förrättades

bouplpteclming

med anledning av

ñrestående boskillnad mellan makarna. bouppteckningen

upptogs

mannens giftorättsgods till ett sammanlagt värde av 317 604 kr.

Efter gemensam ansökan dömdes den 7 november 1969 till boskillnad mellan makarna E.

4. Den 10 november 1969 förrättades bodelning

i anledning av boskillnadsdomen, varvid hustrun tilldelades samtli för a tre mannen arna fastigheter samt banktillgodohavanden 68 02 kr och mannen til delades banktillgodohavanden på 132 302 kr jämte lösöre, värderat till 26 000 kr.

I äktenskapsförord den 28 november 1969 förordnades den

att erhållit vid bodelningen skulle

CgâISIÖOm

mannen vara hans giftorättso Den 10 december 1969 förrättades bou

Etcckrxingaruned

anledning

av förestående boskillnad mellan makarna. oupptec

Sågen

upptogs

mannens giftorättsgods till ett sammanlagt 158 kr.

värde av Efter gemensam ansökan dömdes den 18 december 1969 till boskillnad mellan makarna E.

Den 18 december 1969 förrättades i anledning

bodelning

av

boskillnadsdomen, varvid hustrun tilldelades

79 000 kr och tilldelades banktillgodohavan banktilåodohavanden på 53 000

mannen en jämte lösöre, värderat till 26 000 kr.

Genom äktenskapsförord den 18 december 1969 skänkte

Per Olof

E sina banktillgodohavanden på 53 000 kr till Svea E med föreskrift

att

gåvan skulle hennes enskilda Aktenskapsförordet

vara egendom. re strerades vid tingsrätten först i januari 1970.

er Olof E hade vidare den 25 november 1974 utfärdat ett skuldebrev till Svea E 10 000 kr och den 11 oktober 1977 ett likadant skuldebrev på 20 000 Parterna . var ense om att åvan genom äktenskapsförordet den 18 december 1969 avseende 53 kr skulle jämställas med testamentariskt

216 Särkullbarns skydd...

förordnande och således i dödsboets behållning, i vilken Ruth W

skulle utfå laglottsande . Ruth väckte talan mot Svea E. Ruth W yrkade bl.a. att domstolen

måtte fastställa att hon var berättigad att Svea E utfå laglott efter sin

av fader Per Olof beräknad fjärdedel skiftesvärdet all som en av av e endom som makarna E ägde vid tidpunkten för Per Olof Ezs bortgång

som den framgår av bouppteckningen efter Per Olof E och med bortseende från i bouppteckningen tagen reversskuld 30 000 kr

up om och vidare med bortseende från ett be 53 000 kr avseende gåva opp om äktenskapsförord den 18 december 1969 beträffande vilken gåva

genom vea E redan medgivit enligt 7 kap. 4 § AB.

Svea E bestred jämkning arlåtenskapen enligt

att bouppteckningen skulle

uppräknas med något belopp utöver den gåva 53 000 kr om som omfattades av äktenskapsförordet den 18 december 1969. I andra hand

yrkade hon jämkning rätten till laglott. av Sedan Ruth W vunnit i tingsrätten och Svea E i hovrätten,

avgjorde

domstolen saken.

Högsta

Parterna hade i Högsta domstolen i mindre

om attning justerat sin inställning vad avsåg beloppen. Högsta domstolens majoritet fann bl.a. följande.

"Enligt 7 kap 4 § AB kan bröstarvinge, arvlåtareni livstiden givit

om bort egendom under sådana omständigheter eller sådana villkor att

gåvan till syftet är att likställa med testamente, för att utfå sin laglott erhålla jämkning gåvan, inte särskilda skäl är däremot. Vid

av om beräknin av laglotten skall värdet den bortgivna egendomen av

läg as til kvarl I den mån det krävs för skydda

att

lag otten, beräknad å nu angivet sätt, skall gåvan nedsättas och

motsvarande del av en bortgivna egendomen återbäras eller, det om inte kan ske, ersättning utges för dess värde.

Ruth W har som grund för invändningen. - - -

Den omständigheten att de rättshandlin med Ruth

ar som avses Wzs talan företagits före ikraftträdandet d jan 1970 reglerna av om utomäktenskapliga barns arvsrätt efter fadern kan, mot vad Svea E

inte betaga Ruth W

gott

påkalla jämkning

gâglgâiâe,

rätt att enligt 7

lzlamtliga rättshandlingar, inbegripet äktenskapsförordet d 18 dec

1969, företogs inom loppet knappt två månader. Rättshandlingarna

av

uppbars av ett gemensamt syfte; enligt vad Svea E pgivit

u var avsikten med de vidtagna åt ärderna att säkerställa kvar åtenskapen att efter makarna skulle tillfa släktingar på hennes sida, avliden en broders två döttrar.

Parterna är ense att bedömningen skall utgå från makarna

om att

E vid tiden för den första rättshandlingen äktenskapsförordet d 23

okt 1969 hade i stort sett likvärdiga förmögenheter. All egendom -

utgjorde giftorättsgods. Resultatet de vidtagna åtgärderna blev,

av att Per Olof Ezs e endom reducerades kraftigt och att Svea E i motsvarande mån lfördes egendom blev hennes enskilda. som Såsom HovR:n funnit har varken äktenska sförordet d 23 okt eller

bodelningen d 18 dec, om vardera rättshan ingen betraktas

som en isolerad åtgärd, innefattat gåva mellan makarna. Inte heller äkten-

skapsförordet d 28 nov har, betraktat för sig, inneburit gåva. Vad

8 JustR:n Erik Nyman, Ehrner och Broome.

Särkullbarns skydd... 217

gäller bodelningen d 10 har den, med de belo därvid

nov p som

tillämpats, formellt sett endast inneburit häl ndelning

en av

giftorättsgodset.

Att transaktionen sålunda har genomförts med rättshandlingar som var för är att betrakta åvor kan dock inte vidare som utan

tillåtas fal utslaget. Om så lle fältet lämnas fritt för makar

a vore, s

att genom en serie rättshandlingar omintetgöra bröstarvin es rätt till

även i strid med grunderna

lâñlott

för s ddsreglerna i kap. 4 §

Hur avgränsningen bör göras rätts andlingar kan träffas

. av som av reglerna 1 detta lagrum kan emellertid bli föremål för tvekan.

Aktenskapsförordet d 23 okt den inledande rättshandlingen

- innebar att Svea Ers giftorätts ods gjordes till enskild egendom,

medan Per Olof Ezs egendom be öll karaktären av giftorätts ods. Ett

äktenskapsförord av dema typ medför visserligen i

rege att ena maken efter kommande bodelning äger större del makarnas en av egendom än om äktenskapsförordet inte hade kommit till stånd. Med

den frihet som GB tillerkänner makar att bestämma över

egendoms-

ordningeni äktenskapet kan det likväl i rincip inte komma frå 1 a att

å den förmögenhetsöverföring till öljd sådant äktens

som av ett psörord åstadkommes bodelning efter makens död tilläm

g7enom

ena a

jämkningsre lerna i kap 4 § AB. En under makarnas livsti i

enlighet GB:s genomförd första bodelning

regler

me efter ett sådant

äktenskapsförord stä ler iskt sett inte den lottsberätti ade

sämre läge än

arvinlgeni

om odelningen fått anstå til efter döds allet

och ör därför inte heller den kunna föranleda jämkning enligt

lagrummet i fråga.

Parterna har förklarat att de inte påkallar frå

prövning

av an

huruvida genom den första bodelningen d 10 skett sned ör-

nov ar en

delning av Per Olof Ezs giftorättsgods. På grund härav och i enlighet

med vad som nyss har anförts bör de dis ositioner innefattas i som

äktenska sförordet d 23 okt och bodelning kunna bli

a föremål ör jämkning enligt 7 kap. 4 § AB.

På annat sätt finns det anledning att betrakta de rättshandlingar

som därefter företo s. Aktenskapsförordet d 28 varigenom Per Olof nov,

Ezs då enskil egendom åter gjordes till ftorättsgods, och den

efterföljande bodelningen d 18 dec var u pen arligen inte föranledda efter den första bodelningen

någon

av lstötande omständighet utan från Örjan planerade led i sammansatt transaktion. De som en medförde att ytterligare egendom fördes över från Per Olof E till

Svea E för att bli hennes enskilda egendom. Att makarna inte valde

den närmast till hands ande utvä redan i den första en att

bodelningen enom en snedgördelning til Svea Ezs förmån fullborda

den avsedda örmögenhetsöverfdringen har tydligtvis sin förklaring i

ett önskemål att dölja denna ytterligare överförings gåvokaraktär,

vare motivet har varit att slippa gåvoskatt eller att undgå framtida en ämpning av just 7 kap 4 § AB. Den egendom den som genom andra bodelningen tillski Svea E bör därför ha tillförts anses

henne genom ett förfarande vid tillämpning 7 kap 4 § AB är

som av att ämställa med gåva.

ämkningsreglerna i nämnda kan emellertid tillämpas endast

i den mån gåvan till syftet är att ikställa med testamente.

I målet är upplyst att Per Olof som var född 1903, sedan något

år tillbaka var förtidspensionerad när de åtalade rättshandlingarna år

1969 företogs. Svea som är född 1 09, drev vid denna tid en affärsrörelse. Det framgår vidare att Per Olof Ezs allt överskuggande

218 Särkztllbarns skydd...

intresse utgjordes att syssla med travhästar och han fortsatte av att

med denna verksamhet, som närmast ha haft hobbykaraktär,

s nes nästan ända fram till sin död. Svea har uppgivit hon att var intresserad att stötta maken i hans av Med

hobbåverksamhet.

hänsyn

till omständigheterna måste Per Olof när

rättshandlingarna företogs, ha haft dad ,

anses anledning att utgå från att den

förmögenhetsöverföring til Svea E transaktionen innebar inte

som

skulle utgöra någon faktisk uppoffring för honom. Såsom

nämnts har

Svea E i målet uppgivit att ftet med de vidtagna rättshandlingarna

var att ordna successionen e r makarna.

Med hänsyn till anförda omständigheter

nu måste den företagna transaktionen till ftet likställa anses vara att s med testamente.

Svea Ehar, för den händelse örutsättningar för jämkning enligt 7

4 § AB befinnes föreligga, åberopat vissa

omständi

som

e igt hennes mening utgör särskilda skäl mot jämkning. örutom vad

som antecknats i TR:ns dom har Svea E i samtliga instanser åbero at

omständigheterna kring pkomst och vidmakthållande till-

u av ån arna samt att rättshand ingarna företogs omkring tio år före Per

E:s bortgång och vid tidpunkt då han saknade laglotts-

en

berättigad arvinge. Vad Svea E i denna del åbero föranleder

at

emellertid inte att jämkning helt eller delvis bör under åtas. Vid angivna bedömning skall i enlighet med

parternas

Ruth Wzs talan så bifallas att Svea E förpliktas att till Ruth åsäånviande

utge 112 500 kr jämte ränta enligt Överenskommelse."

Minoriteten° hade uppfattning och ville en annan för sin del innefatta

rättshandlingar med

samtli

motiveringen att dessa framstod "som led

i en än början planerad transaktion med avsikt förvandla att den alldeles övervägande delen makarnas giftorättsgods till av Svea E:s

enskilda egendom. Till den del värdet vad härigenom tillföll

av som henne översteg värdet hennes i makarnas

giftorättsandel

av sammanlagda

giftorättsgods vid tiden för den örstarättshandlingen får transaktionen en bedömning enligt 7 kap 4 § AB jämställa med

anses vara att g va."

4.5.3 Jämkning

av förmânstagarförordnande

Allmänt om 104 § andra stycket FAL

I 104 § andra stycket FAL finns regel en som möjliggör jämkning av ett förmånstagarförordxiande. Här stadgas att försäkringstagaren

om

efterlämnar make eller bröstarvinge och en tillämpning av förmånstagar-

förordnandet skulle leda till ett resultat är oskäligt någon som mot av

dem, förordnandet kan jämkas så försäkringsbeloppet helt eller

att delvis

tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen

skall särskilt beaktas

9 JustR Persson, med vilken JustR Beckman instämde.

Särkullbarns skydd...

skälen för förordnandet samt förmánstagarens och makens eller

bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

Den tidigare lydelsen 104 § andra stycket FAL av

104 § andra stycket FAL ñck sin nuvarande lydelse 1987.

år Enligt

styckets tidigare lydelse skulle försäkringsbeloppet i vissa hänseenden behandlas som om det tillhört boet och tillagts förmånstagaren

genom

testamente. Detta gällde t.ex. beräkningen laglott. Bestämmelsen i

av

andra stycket avsåg endast áterkalleliga förmånstagartörordrtanden. När det gällde oáterkalleliga förmánstagarförordnanden ñck bröst-

arvingar använda sig 7 kap. 4 § ÄB för få av att ut sin laglott ur

försäkringsbeloppet. I vissa sammanhang har hävdats att denna regel

var

analogt tillämplig, i andra att den direkt tillämplig.

var

Jämkning enligt nuvarande 104 § andra stycket FAL

Den nuvarande lydelsen av 104 § andra stycket FAL alltså inte

ger som

den gamla regeln något laglottsskydd. I stället

skall en skälighets-

bedömning göras. Vidare är den regeln jämkning nya om tillämplig på såväl återkalleliga oåterkalleliga förordnanden.

som Departementschefen uttalade i propositionen att man inte kan bortse

från att ett förmånstagarförordiuande någon gång kan

ha utformats framför allt med tanke på något barnen att t.ex. av inte skall få del av

försäkringen. Han framhöll att förälder olika en av skäl kan vilja bryta kontakten med ett barn från tidigare förhållande

ett och även ställa

barnet utanför fördelningen kvarlåtenskap och försäkringar. I sådana

av

fall kan det ibland bli aktuellt med jämkning, han. Särskilt

en menar gäller detta det inte finns någon nämnvärd

om kvarlåtenskap för barnet

att få del kanske rentav därför

av, att försäkringstagaren har gett bort

det mesta av sin egendom till make och andra barn. Men, fortsätter han,

självfallet kan en försäkringstagare också ha fullt respektabla skäl for

att göra skillnad mellan sina barn. Försäkringstagaren kan vilja t.ex. tillgodose i första hand de barnen, ännu inte har avslutat sin yngre som skolgång, eller ett barn grund sjukdom eller liknande behöver som av

10 Se Walins beskrivning av olika uppfattningar, ÄB 309. s.

11 Se prop. 1986/87:86 104. s.

220 Särkullbarrls skydd... SOU 1998: 110

hjälp med sin försörjning. Och även när det saknas skäl denna för

av typ

förordnandet, måste, departementschefen, hänsyn till

menar tas om-

ständigheterna i övrigt särskilt behovet ekonomiskt stöd på ömse

- av sidor. I rättsfallet NJA 1995 423 väckte två särkullbarn, Pia A och Anne s.

B, jämkningstalan enligt 104 § andra stycket FAL två halvsyskon

mot

i ett senare äktenskap, Ann-Soñe och Anita. Barnens far, Lars hade b1.a. två försäkringar med Ann-Sofie och Anita förmånstagare. Pia

som A och Anne B påstod att Lars L under sitt äktenskap med Ann-Soñes

och Anitas företagit serie dispositioner, vilka inneburit för-

mor en

mögenhetsöverföringar till hustrun och lett till oskäliga resultat för dem. De yrkade därför att förmånstagarförordnandena skulle jämkas.

Tingsrätten gjorde viss jämkning. Varken hovrätten eller Högsta en domstolen ändrade tingsrättens domslut.

Hur förhåller sig nuvarande 104 § andra stycket FAL till 7kap. 4 §ÄB

Som nämnts ovan var gamla 104 § andra stycket FAL tillämplig endast

på återkalleliga förmånstagarförordnanden. På oåterkalleliga förordnanden ñck 7 kap. 4 § ÄB tillämpas.

I samband med ändringen FAL uttalade departementschefen i av att de fall 7 kap. 4 § ÄB tillämpats på oåterkalleliga förordnanden hade

tillämpningen varit analog. Han anförde vidare att eftersom den föreslagna jämlcningsregeln skulle tillämplig också oåterkalleliga för-

vara ordnanden det sedan lagändringen trätt i kraft knappast torde gå att

hävda en sådan analogi längre. Walin har en annan uppfattning. Han eftersom 104 §

menar att man,

andra stycket FAL inte längre innehåller något laglottsskydd, kunde

tänka sig att 7 kap. 4 § ÄB i stället blev tillämplig både

på återkalleliga

och oåterkalleliga förordnanden. Något auktoritativt avgörande finns inte.

Jämkning enligt lagen 1993:931 individuellt pensionssparande om

I 4 kap. 7 § lagen 1993:931 individuellt pensionssparande ñmxs

om en

järnkningsregel motsvarande den i 104 § andra sycket FAL.

Särkullbarns skydd...

Överväganden

4.6.1 Två motstående intressen

Frågan om arvsplanering berör i grunden två olika skyddsintressen. Det

ena gäller arvlåtarens intresse att själv bestämma sin av över

egendom, det andra bröstarvingens, i det här fallet särskilt

särkullbarnets, intresse att arvsrätten efter föräldern inte urholkas. av

Begreppet särkullbarn kan, liksom begreppet styvbam, måhända leda

tankarna till barn särbehandlas på negativt som ett sätt. Historiskt ñmis

säkert exempel detta, när fallen familjebildningar typiskt

av nya var

färre än i dag. Det ovanliga kunde

ge en negativ projektion. I dag är bilden en amian. Detta är resultatet de decenniernas av senaste samhällsutveckling, uttryckt också i fortlöpande reformer på familjerättens område. Nu för tiden är det inte ovanligt att människor gifter sig än mer en gång och får barn i både två och tre kullar. Särkullbarn har alltså blivit en allt vanligare företeelse. Fall finns givetvis där relationen mellan barn

från ett tidigare äktenskap och den förälderns ena nya familj är dålig.

Många vårdnads- och umgängestvister vittnar bl.a. om detta. Det finns även fall där medlemmarna i familj inte känner till den en ny att ena maken har ett särkullbarn från ett tidigare förhållande. Att generellt skilja ut relationer mellan särkullbarn och övriga närstående som mindre goda går dock knappast. Det är rimligare majoriteten att anta att av forhållandena är relativt harmoniska.

Utredningens undersökning visar också att beträffande makars önskan

att fördela sin egendom kan särkullbarnen delas i tre grupper: Särkull-

barn som skall ärva lika mycket barn,

som gemensamma särkullbarn som skall ärva sin laglott och särkullbarn skall som inte ärva något alls. Begreppet särkullbarn innefattar alltså i sig barn i olika situationer och leder inte till en viss typ arvssituation. av

4.6.2 Gränserna för

arvsplanering

Arvlåtarens intresse att besluta över sin egendom står alltså av mot särkullbarnets. Vems intresse bör i första hand tillgodoses

Utredningen anser som framgått avsnitt l att utgångspunkten bör

av vara att arvlåtaren i mycket stor utsträckning själv skall få bestämma över sin egendom. Skälen är följande.

222 Särkullbanzs

Under sin livstid kan en person förbruka sin egendom han vill. som Även makar har i svensk sedan rätt lång tid tillbaka haft rätt att under

sitt äktenskap fritt förfoga över sin respektive egendom. Vid äktenskaps-

balkens tillkomst behöll detta synsätt och underströk hur viktigt det man

var att makar har denna frihet. Regeln i 12 kap. 2 § ÄktB uttryck

ger åt samma synsätt när det gäller efterlevande makens rätt vid boatt

delningen behålla sitt giftorättsgods, samtidigt som den tillsammans med annan planering kan användas som ett instrument för att förfördela ett

sårkullbarn se avsnitten 2.6 och 4.2.4.

Också när det gäller förordnanden för dödsfalls skull är huvudregeln

i svensk rätt att det råder testationsfrihet.

Principen om att arvlåtaren själv skall få bestämma över sin egendom

har dock som framgått ovan redan i dag vissa undantag. Först och främst är testationsfriheten begränsad på så sätt att en

bröstarvinge alltid kan göra gällande sin rätt till laglott. Har arvlåtaren testamenterat bort sin egendom utan att ta hänsyn till bröstarvinges laglottsanspråk, kan testamentet bli utsatt för jämkningsyrkande från bröstarvingens sida. Även gåvor vars syfte är att jämställa med testamente kan jämkas. Hit

räknas inte bara vanliga gåvor utan även sådana handlingar då

som en make vid en bodelning har avstått från att göra sin giftorätt gällande

enligt reglerna i äktenskapsbalken och alltså i praktiken skänkt egendom

till den andra maken. Men inte med det. Även rättshandlingar nog som sedda var för sig är korrekt genomförda enligt äktenskapsbalkens regler

kan vara att anse som gåva enligt 7 kap. 4 § ÄB, flera sådana

om

rättshandlingar genomförts i serie rättsfallet 1985

en se NJA s. 414.

Laglottsskyddet mot olika rättshandlingar makar emellan går alltså långt. Vidare kan olika förmånstagarförordnanden jämkas. Slutligen kan i

vissa situationer ett särkullbarn hävda dold äganderätt för den biologiske föräldern i den andre makens egendom.

Det finns alltså flera sätt för en bröstarvinge att hävda sin rätt trots att arvlåtaren vidtagit vissa åtgärder. En utvidgning de möjligheter

av som

nu finns och som tar sikte på såväl äktenskapsförord, bodelning, gåvor och testamente som förmånstagarforordnanden skulle innebära att dessa viktiga institut försvagades. Bestämmelser redan är komplicerade

som

och inte så ofta åberopas skulle dessutom bli ännu svårtillämpade

mer och svåröverskådliga. Utredningen anser mot denna bakgrund att det inte

finns skäl att ytterligare försöka förstärka det relativt omfattande skydd

för särkullbarn som nu finns. Tvärtom kan sättas i fråga inte om en mer

grundläggande genomlysning av bl.a. laglottsinstitutet är påkallad i syfte att pröva nuvarande avvägning mellan arvlåtarens och bröstarvingars

Särkullbarns

tätt. Ett sådant uppdrag faller emellertid utanför den nu aktuella

översynen, se avsnitt

Jäv för testamentsvittnen 225

5 Jäv för

testamentsvittnen

Utredningens förslag: Tillämpningsområdet för bestämmelsen

om jäv för testamentsvittnen utvidgas. Testators sambo jämställs med testators make. Så kallat ställföreträdarjäv införs.

5 Inledning

Bestämmelser om upprättande och återkallelse testamente finns i av 10 kap. Enligt 10 kap. 1 § ÄB skall ett upprättas testamente skriftligen med två vittnen. Dessa är s.k. solennitetsvittnen. Det innebär

att de utgör en nödvändig förutsättning för att testamentet skall bli

giltigt.

Utredningen har fått i uppdrag att överväga förändringar jävs-

av reglerna beträffande testamentsvittnen bl.a. bakgrund mot av en

riksdagsmotion i ämnet.

Nedan följer en beskrivning gällande rätt och praxis 5.2-

av avsnitt

5.3.. Efter en kort beskrivning nordisk rätt och referat av ett av

motionen avsnitt 5.4-5.5 följer utredningens överväganden avsnitt

5.6.

5.2 Gällande rätt

5.2.1 Testamentsvittnenas

uppgifter

Enligt 10 kap. 1 § ÄB skall testator i vittnenas samtliga närvaro skriva under testamentshandlingen eller vidkämaas sin underskrift dära. Vittnena skall bestyrka handlingen med sina De skall äga

namn.

kännedom handlingens egenskap

om av testamente, men det står testator fritt att låta dem veta dess innehåll eller Testamentsvittnena bör vid sina anteckna yrke och hemvist. De namn

bör också på handlingen teckna intyg rörande tiden för bevittnandet samt

övriga omständigheter kan betydelse för som vara av testamentets

i SOU 985/10

226 Jävfär testamentsvittnen

giltighet 10 kap. 2 § ÄB. Har vittnena

på handlingen intygat att det vid testamentets upprättande gått till så sägs i l skall intyget,

som om klander väcks, äga tilltro, inte omständigheter framkommer om som

förringar intygets trovärdighet. Testamentsvittnena kan alltså få stor betydelse vid tvist

en om testamentet.

Undantagsvis kan ett testamente giltigt trots att vittnen saknas,

vara s.k. holograñskt testamente 10 kap. 3 § ÄB.

5.2.2 10 kap. 4 § ÄB

Bestämmelsens lydelse

10 kap. 4 § ÄB behandlar frågan om testamentsvittnenas personliga kvaliñkationer. Frågan vittnenas behörighet är hänföra om att till tiden för testamentets upprättande. Bestämmelsen har följande lydelse.

Till testamentsvittne får inte den är under

tas som femton är eller på

grund av en psykisk störning saknar insikt betydelsen vittnesbeom av kräjielsen, inte heller testators make eller den står i eller som rätt upp-

nedstigande släktskap eller svágerlag till honom eller

är hans syskon.

Ingen får tas till vittne vid förordnande till honom själv, hans make eller

någon som står i sådant släktskap eller svágerlag till honom

som nyss är sagt. Förordnande att testamentsexekutor medför dock inte vara hinder att vara vittne.

Åberopas testamentsvittne till bevis i rättegång, galler vad i rättegångs-

baücen är stadgar om sådant bevis.

Bakgrund

En motsvarighet till bestämmelsen i lO kap. 4 § ÄB fanns tidigare i 2 kap. 4 § testamentslagen. Vid ärvdabalkens tillkomst överfördes regeln till 10 kap. 4 § Lagrummet har därefter ändrats två gånger. Den första gången år var 1971 i samband med att en allmän regel om adoptioners rättsverkningar infördes. Den andra gången år 1991 då uttrycket

var "psyldsk störning" ersatte den tidigare beskrivningen de psykiska tillstånd medförde

av som hinder testamentsvittne. att vara

Jävfär testamentsvittnen 227

Närmare 10 kap. 4 §ÃB

om

I första stycket beskrivs alltså de jäv leder till hela som att testamentet blir ogiltigt. De är följande. O Vittnet är under femton år. 0 Vittnet saknar grund psykisk störning insikt

av om betydelsen

av vittnesbekråftelsen. O Vittnet är testators make. Har ett äktenskap blivit upplöst

föreligger

däremot inte jäv. Så är heller inte fallet vid samboförhållande.

0 Släktskapsjäv föreligger endast om vittnet är med testator i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller hans syskon.

O Rätt upp- och nedstigande svågerlag utgör jäv. Som testamentsvittnen kan alltså inte styv- eller svärföräldrar eller eller svärbam styv-

anlitas. Däremot är svåger eller svägerska inte jävig. I detta

en sammanhang avses endast svågerlag som är grundat på äktenskap. Bakgrunden till att just de nämnda personkategorierna ovan ansetts

jäviga är följande. Lagberedningen uttalade vittnens anlitande

att om vid testamentes tillkomst skall främja det därmed avsedda syftet, det är en

förutsättning att till vittnen tas sådana vilkas närvaro är ägnad

personer att hos arvlåtaren inpränta vikten hans förehavande. Enligt beav

redningen är denna förutsättning inte fylld, de tillkallade

om personerna

är alltför eller på grund sinnesrubbning eller

unga av av en annan art

saknar förmåga att uppfatta vad sker och inte heller de tillhör

som om kretsen testators allra närmaste av

För diskvalificering spelar det ingen roll jävsförhållandet är känt

om eller inte vid testamentets upprättande.

I 10 kap. 4 § andra stycket ÄB behandlas jäv inte hänför

som sig till

testamentet i sin helhet utan bara har begränsad verkan. Här

som föreskrivs att ingen får tas till vittne vid förordnande till 0 honom själv, 0 hans make eller

0 någon som står i sådant släktskap eller svågerlag till honom

som sägs i första stycket. Ett förordnande att testamentsexekutor medför dock inte hinder vara

att vara vittne. Angående testamentsexekutor avsnitt 6.

se En överträdelse av förbudet i andra stycket gör ogiltigt i testamentet den delen, se 13 kap. l § Värdet av den egendom förordnandet saknar betydelse. som avser Lagberedningen uttalade att det väl kunde innefatta onödig anses en

1 Se NJA H 1930 s. 198

228 Jäv för testamentsvittnen

stränghet att frånkänna även ett förordnande ringa minnesom t.ex. en

gåva laga verkan. Beredningen ansåg dock att kravet på full klarhet

angående rättsreglernas rätta innebörd på detta område är synnerlig av vikt och att det svårligen låter sig göra att här dra gräns inte i en som

tillämpningen föranleder tvivelsmål och tvister. Lagberedningen

antog

att även om lagregeln gjordes generell förordnanden ringa ekonomisk av betydelse i allmänhet skulle bli respekterade i praktiken

Bestämmelserna jäv i 10 kap. 4 § ÄB endast

om avser behörigheten

att medverka som vittne vid testamentets upprättande. Åberopar någon

förhör med ett testamentsvittne i rättegång angående en t.ex. testa-

mentets tillkomst, blir RB:s regler vittnen tillämpliga. En erinran

om

härom har tagits in i 10 kap. 4 § tredje stycket

5.3 Rättspraxis

10 kap. 4 § ÄB har tolkats bl.a. i rättsfallet NJA 1963 464. Fallet s. gällde frågan ställföreträdare för om en en testamentstagare och

ställföreträdarens hustru jäviga. var

Anton Ericksoni Salstad född år 1876 förordnande

i ett testamente

år 1958 att hans kvarlåtenskap, sedan utgått, skulle tillfalla

ett at

Evangelistkassan för Västergötland och iladelfiaförsamlingens i Lidköping Yttre mission med hälften Testamentet bevittnades

var. av

Helge Holmberg och hans hustru Stina.

Anton Erickson avled år 1960. Han efterlämnade tre systrar.

Behållningen i boet uppgick till 32 480 kr. System Ester Eriksson väckte talan Filadelfiaförsamlingen och

mot yrkade att testamentet skulle förklaras ogiltigt såvitt avsåg förordnandena

till de universella testamentstagarna. Hon anförde bl.a. följande: Anton

Erickson var vid testamentets tillkomst nära 82 år. Han tillhörde inte

Lidköpingsförsamlin en utan pingstförsamlingen i Flo eller Salstad,

vilken sorterade unåer den i Trollhättan.

stad för Lid-

Enligt

arna

köåingsförsamlingen

var dess föreståndare självs iven edamot och

av

or förande i församlingens relse. Vid uden för

s testamentets upp-

rättande var Helge Holmberg öreståndare för

Lidköpingsförsamlingen

och följaktligen också ordförande styrelsen. Evan ehstkassan, inte

som

hade stadgar, var inte någon sälvständig juri sk

person utan ett förmedlande organ för gåvor och kollekter

mottagan e av från andra

pingstförsamlingar

och enskilda. Den förvaltades Lidköpings-

av

örsamlingen. Denna församlings Yttre mission församlingens

var en

egen kassa. På grund av sin ställning såsom föreståndare för

församlingen och ordförande i dess styrelse hade Helge Holmberg Lidköpin

så an

del i och nytta av testamentet att han och hans hustru jämlikt 10 kap. 4 § 2 st. AB varit obehöriga att bevittna

testamentet.

Lidköpingsförsamlingen bestred käromålet.

2 Se NJA 1930 200 s.

Jäv för testamentsvittnen 229

Majoriteten3 i HD uttalade:

"De i testamentet ta universella förordnandena äro up att anse såsom förordnanden till örsamlingen.

Ester Eriksson har såsom grund för sin talan åberopat enär att, Helge Holmberg vid tiden för testamentets upprättande i egenskap av

föreståndare för församlingen och ordförande

i dess styrelse var

ställföreträdare för församlingen, Helge Holmberg och hans hustru

jämlikt 10 kap. 4 § 2 st. AB varit obehöriga bevittna att testamentet, såvitt anginge förordnandena till församlingen.

Enli det angivna lagrummet må e någon ta till as testaments-

vittne förordnande till honom Jsjälv ellerg vissa närstående

personer. Lagrummets avfattning giver stöd för att jämväl egenskapen av ställföreträdare för den med som avses testamentsförordnande medför sådan obehörighet. Hinder för makarna Holm-

vittnen

bergdatt

vara har därför icke förelegat pâ den åberopade grun en."

Två justitieråd var skiljaktiga och ansåg att med hä till

Holmberg

n

den ställning han intog i församlingen till följd gandet i 1

av sta 4 § andra stycket AB var obehörig att vittna vid testamentsförordnan e

till församlingen.

5.4 Nordisk rätt

5.4. 1 Danmark

Enligt dansk rätt skall ett testamente upprättas skriftligen och under-

skrivas eller vidkännas inför notarie eller inför två vittnen Vittnena en

skall vara närvarande samtidigt och känna till de bevittnar

att ett

testamente.

Vittnena skall ha fyllt år. De får inte grund sinnessjukdom

av

eller liknande sakna insikt vittnesbekräftelsens betydelse

om En person kan inte testamentsvittne, testamentet innehåller vara om bestämmelser till fördel "for ham, hans aegtefzelle, forlovede, beslzegtede

eller besvogrede i eller nedstigende linje eller hans søskende eller opfor personer eller institutioner, til hvilke han ved testamentets oprettelse

3 lustRzn Beckman, Lind och Bergsten.

4 IustR Petrén, med instämmande JustR af Trolle. av

5 40 § arveloven.

6 första 43 § stycket arveloven.

230 Jävför testamentsvittnen "

har en sådan tilknyming, at han har haft sarlig interesse i begunstigelsen. Dette gaelder dog ikke, hvis begunstigelsen ringe har

er og

rimelig grund. "7

5.4.2 Finland

I Finland finns en ärvdabalk i grunden motsvarar vår ärvdabalk. I som finländsk rätt finns därför bestämmelse motsvarar vår regel en som om

vittnesjäv. Någon regel om ställföreträdarjäv finns inte.

5.4.3 Norge

Precis som i svensk rätt skall i norsk rätt upprättas ett testamente

skriftligen med två vittnen. Dessa skall vara närvarande samtidigt och veta att dokumentet är ett testamente Testamentsvitmena skall vara minst 18 år och inte sinnessjuka. En disposition i ett testamente till förmån för testamentsvittnena

ett av

är ogiltig. Detsamma gäller en disposition till förmån för vissa i lagen

uppräknade personer står testamentsvittnet nära. som I 61 § andra stycket loven sägs följande: om arv m.m.

Disposisjon i testament til føremon for nokon vitnet i teneste hos

som er

pd testasjonstzkia. er ugyldig. Som teneste ven rekna jimlcsjon

og som

styremedlem og lücnande iselskap, lag, snfting eller ofentleg institusjon.

Disposisjønen er likevel gyldig när tiüazytinga fiem nuleg Udde har

er og

han noko d seie for innhaldet

i testamentet.

7 43 § andra stycket arveloven.

8 10 kap. 4 § ärvdabalken.

9 49 § loven om arv m.m.

w 52 § loven om arv m.m.

n 61 § första stycket loven om arv m.m.

Jäv för testamentsvittnen 231

5.5 Riksdagsmotionen

I motionen 199l/92:L406 till riksdagen tog motionären fp upp jävsreglerna 10 kap. 4 § Hon anförde den nuvarande att lagtexten inte

utgör något hinder för Jehovas vittnens med fleras testamentsverk-

samhet. Denna sekt upprättar enligt motionären testamenten där sekten är universell testamentstagare och där två sektmedlemmar bevittnar

testamentet. Originaltestamentet förvaras därefter enligt motionären i

Jehovas vittnens fall i Arboga på deras huvudkontor.

För att minska möjligheterna till

otillbörlig påverkan föreslog motionären ett tillägg följande lydelse i 10 kap. 4 § ÄB:

av

Ej heller md någon tagas till vittne vid förordnande till förening,

trossamfmd, företag eller därmed jämförbar organisation i vilken han

är verksam

Lagutskottet uttalade vid sin behandling motionen av b1.a. följande

"Utskottet saknar i ärendet underlag för huruvida

bedömning

en av den nuvarande ordningen inneburit nå ra mera påtag iga problem.

Från mera principiella utgångspunkter det dock

n enligt utskottets

mening ifrågasättas huruvida den har att företräda organisa-

som en tions intressen bör tillåtas bevittna testamenten som avser organisa-

tionen. Med hänsyn härtill finns det anledning

att överväga en

utvid ng tilläm ningsorrtrådet för jävsbestämmelseni

av 10 kap. 4

§ andgr cket AB. ad

s som då främst kan komma i fråga är att låta bestämme omfatta ställföreträdare för

sen den :som avses med ett

testamentsförordnande. Utskottet kan däremot inte finna det motiverat att enbart det förhållandet att är

en person verksam i organisationen

skall föranleda att han blir obehörig

att bevittna testamentet. Frågan

om huruvida jävsregel bör införas, liksom sådan

en n en bestämmelses närmare u ormning, måste emellertid enli utskottets mening bli föremål för ytterligare överväganden, och uts: ottet utgår från att

regeringen lämpligt sammanhang spörsmålet."

tar upp

Riksdagen följde utskottet.

12 se Lagutskottets betänkande 1991/92:LU35 s. 7.

232 Jâv för testamentsvittnen SOU 1998: l 10

överväganden

5.6. 1 Inledning

Testamentets karaktär motiverar att stränga krav ställs på form och

innehåll. Rättsverkningarrxa ett testamente är omfattande, vilket inte

av

minst diskussionen laing tolkningen exempelvis inbördes testamentens

av

betydelse ñr makars och sekundosuccessorers rätt visar. De överväganden som Lagberedningen gjorde när det gäller behovet

av jävsregler för vittnen har alltjämt bärkraft. Det gäller såväl grundläggande brister, som leder till att hela testamentet ogiltigförklaras, som partiellt jäv, där endast visst förordnande blir utan verkan men testamentet i övrigt är gällande. Vad frågan gäller är närmast om kretsen av personer och fall då jäv föreligger skall utökas. Nackdelen med utvidgning är givetvis en att risken för felaktigheter och därmed hel eller delvis ogiltighet av testamentet ökar. Å andra sidan säkerställs med utvidgning en att de skydds-

behov som Lagberedningen blir bättre tillgodosedda.

angav

I två fall anser utredningen att utvidgning bör kunna komma i

en

fråga, nämligen när det gäller att jämställa sambo med make och i fråga

om ställföreträdare jfr 1963 års rättsfall och den motion föranledde som direktiven i denna del.

5.6.2 Sambofrågan

Anledningen till att testators make och andra närstående är obehöriga att

bevittna testamentet är alltså enligt förarbetena att dessa inte personer anses kunna hos honom inpränta vikten hans förehavande. Om av samboförhållanden varit lika vanliga och erkända år 1930 i dag, som hade Lagberedningen med stor sannolikhet förordat att även dessa förhållanden redan från början borde omfattas jäv. Utredningen av anser att en sambo ingår i den krets av personer typiskt sett kan påverka som

testator otillbörligt vid testamentets upprättande. Tillämpningsområdet

för bestämmelsen om jäv för testamentsvittnen bör därför utvidgas. Utredningen föreslår att ett tillägg görs i 10 kap. 4 § första stycket ÄB om att även testators sambo är jävig.

Också i den situation som är aktuell i 10 kap. 4 § andra stycket ÄB

bör sambo jämställas med make. En bör inte få bevittna person ett testamente, om det innehåller ett förordnande till förmån för vittnets sambo.

Jâv för testamentsvittnen 233

Begreppet "sambo" fims redan tidigare definierat i ärvdabalken. I 3 kap. 7 § sista stycket ÄB sägs vad föreskrivs i ärvdabalken att som om sambor gäller sådana samboförhållanden där ogift kvinna och ogift en en man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Denna bestämmelse infördes år 1987.

5.6.3 Ställföreträdarfrågan

En företrädare för en organisation är enligt gällande rätt behörig att vara testamentsvittne vid förordnande till förmån för organisationen. Detta kan enligt utredningen leda till stötande resultat, det refererade fallet se ovan och det exempel lämnats i riksdagsmotionen. Även som om ut-

redningen inte har underlag för att påstå att det är vanligt att ställföre-

trädare oberoende vilka organisationer eller samfund - av som avses utnyttjar sin ställning för att få till stånd förmånligare förordnanden, anser utredningen att det är principiellt oriktigt att företrädare tillåts en att vittna i en sådan situation. I andra sammanhang, exempelvis i rättegångsbalkens jävsbestämmelser 4 kap. § 13 RB, finns också

ställföreträdarjäv. Härtill kommer att det som framgått ovan finns regler

om ställföreträdarjäv för testamentsvittnen i Danmark och Norge. En

utvidgning bör därför göras av tillämpningsområdet för 10 kap. 4 §

andra stycket ÄB så ställföreträdare omfattas. att Först och främst bör de som är legala ställföreträdare för juridisk en person anses jäviga, dvs. styrelsemedlemmar och verkställande direktörer. Men även andra med inflytande och ekonomiskt intresse i

den juridiska personen bör kunna anses jäviga, exempelvis majoritets-

aktieägare eller majoritetsandelsägare. Det bör krävas att anknytningen

till den juridiska personen är sådan att ett betydande intresse föreligger, exempelvis genom en särskild ställning föreståndare i organisasom en tion eller ett samfund eller såsom anställd i inte enbart underordnad

befattning i ett företag eller en organisation. Att enbart vara medlem i en förening bör däremot inte i sig vara jävsgrundande.

Också enskilda personer kan ha ställföreträdare, exempelvis törmyndare, god eller förvaltare. Även sådana företrädare bör man anses jäviga att bevittna ett testamente till förmån för den de företräder. Inte bara om vittnet självt är ställföreträdare utan även sådana närom stående som tidigare nämnts i lagrummet är ställföreträdare bör jäv föreligga. Någon nämnvärd nackdel med utvidgning den beskrivna en som nu anser utredningen inte kunna följa. Däremot kan. det limmas skäl att

234 Jäv för Iestamentsvittnen

personer på vård- och sjukhem, liksom olika samfundsoch organisa-

tionsföreträdare, tydligt uppmärksammas på ändring.

en

Avslutningsvis vill utredningen nämna fråga

en som utredningen uppmärksammats på, nämligen det är

om lämpligt att vårdpersonal

anlitas som testamentsvittnen på sin

arbetsplats. Frågan gäller i grunden

inte jäv för testamentsvittnen och faller därför utanför utredningens

uppdrag. Den bör lämpligen lösas införande etiska

genom av regler inom hälso- och sjukvården,

som klargör när och i vilken utsträckning

medverkan vårdpersonal vittne bör av som komma i fråga.

Boutredning, bodelning och arvskzfte 235

6 Boutredning, bodelning och

arvskifte

6.1 Inledning

Bestämmelser utredning, förvaltning och avveckling dödsbon

om av ñmis i 18-24 kap. ärvdabalken. I utredningens uppdrag ingår att göra en

bred översyn av boutredning, bodelning och arvslcifte med sikte på att

bl.a. effektivisera förfarandet. Utgångspunkterna för reform och en utredningens överväganden redovisas i avsnitt 6.5. Inledningsvis redogörs i avsnitt 6.2 för gällande rätt, liksom för resultatet av

utredningens undersökning avsnitt 6.4. Förhållandena i nordiska och

vissa andra europeiska länder framgår av avsnitt 6.3.

6.2 Gällande rätt

6.2.1 Allmänna bestämmelser dödsbo om

Dödsbodelägama

När någon har avlidit är utgångspunkten att dödsbodelägarna gemensamt förvalta

skall den dödes egendom under boets utredning 18 kap. 1 §

AB.

Dödsbodelägare är efterlevande make eller sambo, arvingar och

universella testamentstagare.

Har bodelning skett efter arvlåtarens död eller skall bodelning inte

ske, är en efterlevande make eller sambo inte dödsbodelägare såvida inte maken eller sambon är arvinge eller universell testamentstagare. Den som har rätt att ta eller testamente först sedan arv en annan

arvinge eller universell testamentstagare har avlidit är delägare i dennes

bo men inte i arvlåtarens.

236 Boutredning, bodelning och arvskzfñe

Innan testamente blivit ståndande, dvs. gällande, anses såväl arvinge

som uteslutits från den insatts till arv som som universell testaments-

tagare som delägare i boet

Provisoriskförvalming

Till dess att egendomen efter den avlidne har tagits om hand av samtliga

dödsbodelägare skall egendomen enligt 18 ÄB

kap. 2 § första stycket

vårdas av delägare sarnmanbodde

som med den avlidne eller kan annars ta hand om egendomen. Den har tagit hand som om egendomen skall

genast underrätta övriga delägare dödsfallet.

om Om det behövs god

man för någon delägare skall anmälan också göras till Överförmyndaren. Vad som nu sagts delägare gäller även efterlevande

om make som inte

är delägare.

Finns det inte någon tar hand egendomen som om enligt 18 kap. 2 § första stycket ÄB, skall enligt andra stycket i samma lagrum medlem av

den dödes hushåll, hyresvärd eller är närmast till det

amian som ta hand

om egendomen samt tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet

till social-

nämnden. Då anmälan skett eller förhållandet på annat sätt blir känt,

skall socialnämnden det behövs göra vad om som enligt 18 kap. 2 § första stycket ÄB åligger delägare. För de kostnader uppstår har som kommunen rätt till ersättning boet. av

Förhållandet till tredje man

Dödsbodelägarna företräder enligt 18 kap. l § första stycket ÄB

dödsboet mot tredje man samt har rätt att tala och svara i mål rör som

boet. Åtgärder som inte tål att uppskjutas får företas

även om någon

delägares samtycke inte kan inhämtas. I 18 kap. 3-4 ÄB finns två särskilda

bestämmelser handlar som om dödsboets förhållande till tredje man.

I 18 kap. 3 § ÄB stadgas

att om det för dödsbo görs gäld än annan

som erfordras för begravningen eller för boets uppteclcning, vård eller förvaltning eller om det för dödsboet företas

annars rättshandling som

1 Skyldigheten att bevaka testamente avskaffades år 1989. Ett testamente

blir nu gällande antingen efter godkännande eller efter att klanderfristen löpt ut. Klanderfristen är månader från delgivningen sex av testamentet.

Boutredning, bodelning och arvskzfñe 237

inte är erforderlig för sådant ändamål, så är det inte bindande för boet

med mindre tredje man var i god tro. I 18 kap. 4 § ÄB sägs vad tredje i god slutit

att man tro med dem

som enligt bouppteckningen är dödsbodelägare är gällande även

om

ytterligare delägare finns. Har innan bouppteckning skett rättshandling företagits utan medverkan av testamentstagare är rättshandlingen ändå

giltig, om tredje i god tro och rättshandlingen skäligen inte man var

kunde anstå tills bouppteckningen förrättats.

Talan av enskild delägare

Enskilda delägare får i mål rör boet väcka och föra talan

som som parter

i eget för boets räkning övriga delägare är i

namn men om motparter målet 18 kap. l § ÄB. a Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning dödsboet för av kostnaderna i målet i den mån kostnaderna täcks det har kommit av som boet till godo genom rättegången. Väcker någon delägare talan mot dödsboet för räkning, förs egen boets talan i målet av övriga delägare.

Förskott och underhåll

Delägare som för sin försörjning beroende den döde äger enligt

var av

18 kap. 5 § första stycket ÄB såsom förskott

på sin lott utfå vad for

sådant ändamål erfordras, såvitt lotten uppenbarligen förslår och

förskottet kan lämnas utan olägenhet för utredningen.

I samma lagrums andra stycke stadgas efterlevande make och att

oförsörjda barn alltid skall njuta nödigt underhåll boet under tre

ur månader från dödsfallet.

.Vwdestáttd

Dödsbodelägare är skyldig att ersätta skada han med avseende

som

boets vård eller förvaltning uppsåtligen eller vårdslöshet tillskyndat

av någon vars rätt är beroende utredningen 18 kap. 6 § ÄB. av

Är flera dödsbodelägare ersättningsskyldiga de solidariskt.

svarar

238 Boutredning, bodelning och arvskzjie

Lantbruksenhet i dödsboet

Om det i ett dödsbo ingår fast egendom är taxerad som som lantbruksenhet, skall boet enligt 18 kap. 7 § ÄB ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet förvärvat sådan egendom därefter skall avvecklingen ske snarast möjligt. Tillsyn över att awecklingen sker utövas av länsstyrelsen, 4 §

förordningen 1990: 1510 med länsstyrelseinstruktion. Om

awecklingen inte har skett inom föreskriven tid, får länsstyrelsen förelägga dödsboet vid vite att fullgöra sin skyldighet. Beslutet om föreläggande får överklagas till kammarrätten.

Den tingsrätt har registrerat

som bouppteckningen efter den döde får

på ansökan dödsboet medge anstånd av med awecklingen om det finns särskilda skäl. Anstånd meddelas för viss tid och får förenas med villkor. Medges anstånd skall tingsrätten underrätta tillsynsmyndigheten om detta.

Utredningen har i sitt delbetänkande Bouppteckningar och arvsskatt SOU 1996:160 föreslagit uppgiften att att medge anstånd med awecklingen i framtiden bör ankomma på länsstyrelsen i stället för på tingsrätten, detta följd som en av utredningens förslag att bouppteckningsverksamheten skall flyttas från tingsrätterna.

Boutredningsman och testamentsexekutor

Förordnande boutredningsman av

I 19 kap. ÄB finns bestämmelser

om särskild dödsboförvalming. Härmed avses förvaltning

genom boutredningsman eller testamentsexekutor.

Då dödsbodelägare begär det skall ÄB rätten enligt 19 kap. l § förordna att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman samt utse någon att i sådan egenskap handha förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsedd till testamentsexekutor, dvs. att i fråga om förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares ställe, har även han rätt att påkalla beslut om boutredningsman. Samma rätt tillkommer även den som erhållit legat eller äger föra talan om fullgörande av ändamålsbestämmelse där det prövas nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens verkställande. Vidare skall beslut om boutredningsman fattas på begäran borgenär eller av den som står i ansvar ñr betalning gäld efter av den döde där det måste antas att

Boutredning, bodelning och arvsklf/ie 239

dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt sätt äventyras. annat

Slutligen skall dödsboet avträdas till förvaltning boutredningsman i

av

fall då dödsbodelägare eller den erhållit legat är omyndig eller har

som god man eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken, om

Överförmyndaren begär det och rätten finner skäl därtill. Till en ansökan boutredningsman skall fogas kopia

om en av

bouppteckningen, 19 kap. 2 § Är bouppteckning inte förrättad,

lämnas i stället trovärdig uppgift delägarna i boet och deras hemvist om samt, där testamentsexekutor är förordnad, dennes och om namn hemvist.

Val av boutredningsman skall så träffas att uppdraget kan förväntas bli utfört med den insikt boets beskaffenhet kräver. Hänsyn skall

som tas

till förslag från dem är beroende utredningen. En dödsbodel-

som av

ägare får förordnas till boutredningsman. Är testamentsexekutor

en utsedd skall denne förordnas boutredningsman det inte finns som om några skäl däremot 19 kap. 3 § ÄB.

Om det prövas erforderligt får enligt 19 kap. 4 § ÄB flera boutredningsmän förordnas. Rätten äger bestämma att förvaltningen skall delas

mellan dem.

Boutredningsmannens uppgifter

En boutredningsman har att företa alla för boets utredning erforderliga

åtgärder, 19 kap. 11 § första stycket

I andra stycket sägs att tillgångarna inte förslår till gäldens om

betalning boutredningsmannen skall försöka träffa uppgörelse med borgenärerna. Om uppgörelse inte kan nås och delägarna inte fyller

bristen samt inte heller offentligt ackordz kommer till stånd, skall

boutredningsmannen avträda boets egendom till konkurs. I fråga om rättshandlingar i avsevärd mån inverkar på delägarnas

som

behållning i boet samt beträffande andra angelägenheter vikt, såsom

av avyttring av egendom har särskilt värde för delägarna, aweckling som av rörelse som den döde idkat eller uppgörelse med borgenärerna, skall

2 Ackordslagen 1970:847 upphörde att gälla den 1 september 1996 då

lagen 1996:764 om ñretagsrekonstruktion trädde ikraft. Institutet offentligt ackord är numera bara tillgängligt för näringsidkare har rekonsom ett struktionsbehov. Formellt sett ñnns inget hinder mot företagsrekonstruktion av ett näringsidkande dödsbo, frågan torde inte ha någon större praktisk men betydelse.

240 Boutredning, bodelning och arvskzjie

boutredningsmannen enligt tredje stycket inhämta delägarnas

mening om

det lämpligen kan ske.

Boutredningsmannen företräder enligt 19 kap. 12 § ÄB dödsboet

mot tredje man samt äger att tala och i mål svara som rör boet. Var och en av delägarna får emellertid i mål rör boet väcka och föra talan som som

parti eget nanm för boets räkning, övriga

men om delägare är motparter

i målet och boutredningsmannen avstår från

att föra boets talan, 19 kap.

12 a § Delägare har väckt som talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet i den mån kostnaderna täcks det av som har kommit boet till godo rättegången. genom

Fast egendom eller tomträtt får enligt 19 kap. 13 § ÄB

inte överlåtas

av boutredningsmannen utan att delägarna skriftligen lämnar sitt

samtycke eller, där det inte kan erhållas, rätten på ansökan tillåter

åtgärden.

Till dödsboet hörande penningmedel

som görs räntebärande genom

insättning i bank skall insättas i boets Inte heller

namn. i övrigt får dödsboets egendom sammanblandas

med vad som tillhör boutredningsmannen eller annan. Värdehandlingar skall nedsättas

i öppet förvar i

bank om det sammanlagda värdet överstiger

ett belopp motsvarande två

gånger gällande ÄB.

basbelopp 19 kap. 14 §

I 19 kap. 14 § AB stadgas

a att boutredningsmannen före den 1 april varje år skall avge redovisning för medelsförvaltningen under föregående kalenderår. I redovisningen skall

upptas saldo vid årets början och slut

samt in- och utbetalningar under året. Årsredovisningen

skall tillställas

minst delägare i boet. Övriga

en delägare samt rätten skall samtidigt

underrättas tillställts

om vem som redovisningen. Fullgör inte boutred-

ningsmannen sin redovisningsskyldighet kan

rätten utfärda vitesföre-

läggande.

Så snart dödsboet beretts för

bodelning eller arvsldfte samt delning

kan äga rum utan för någon rätt är beroende

men vars av utredningen

skall boutredningsmannen enligt 19 kap. 15 § ÄB

göra amnälan härom

till delägarna och redovisning för sin avge förvaltning. När bodelning

eller arvsldfte har ñrrättats delägarna

av skall boutredningsmannen

lämna ut egendomen. Detsamma gäller

när en delning som verkställts

av

bodelningsförrättare eller skiftesman har vunnit laga kraft.

Om boutredningsmannen blir

oense

Är flera

boutredningsmän förordnande och är förvaltningen odelad

mellan dem skall de enligt 19 kap. 16 § ÄB i viss situation en hänskjuta

en fråga till rättens avgörande. Så är fallet boutredningsmännen

om är

Boutredning, bodelning och arvskzfte 241

oense i ett ärende det ankommer dem att besluta i och det inte som

föreligger någon majoritet bland dem för ett visst ställningstagande. Mot

rättens beslut får talan inte föras.

Tillsyn över boutredningsmannens förvaltning

När dödsbodelägare begär det eller rätten finner det lämpligt

annars

skall rätten förordna god att öva tillsyn över boutredningsmannens

man

förvaltning, såvida inte boutredningsmannen ställer säkerhet för

ersättning som han kan finnas skyldig att utge. Den gode har mannen

rätt att igenom räkenskaper och andra handlingar. Han har också rätt

att verkställa inventering av egendomen. Han skall, på föreläggande av

rätten eller framställning av delägare, meddela upplysningar boet och

om

dess förvaltning samt, där anledning föreligger till anmärkning, göra

anmälan hos rätten 19 kap. 17 § ÄB. Är god man inte utsedd äger rätten ansökan av delägare eller ex

ofñcio förelägga boutredningsmannen redogörelse för sin

att avge

förvaltning eller förordna någon att granska förvaltningen och

avge berättelse däröver.

Entledigande av boutredningsman

När boutredningsmannen slutfört sitt uppdrag får han på begäran entledigas rätten 19 kap. 15 ÄB.

av § 4 st.

Vill en boutredningsman frånträda sitt uppdrag dessförinnan skall han

entledigas av rätten om han visar skälig orsak, kap. 5 § Är

en

boutredningsman inte lämplig eller bör han särskild orsak

av annan skiljas från uppdraget, skall rätten entlediga honom då det begärs av någon vars rätt är beroende utredningen eller förhållandet blir känt av annat sätt.

Ansöker samtliga dödsbodelägare att boet inte längre skall

om

förvaltas av boutredningsman skall rätten med boutredningsmannens

entledigande förordna därom det kan ske fara för någon om utan vars rätt är beroende av utredningen 19 kap. 6 § ÄB. Avträds dödsbos egendom till konkurs är förordnandet för boutredningsmannen förfallet enligt 19 kap. 7 § Dör boutredningsman skall det den har hans egendom i sin av som vård utan dröjsmål anmälas hos rätten 19 kap. 8 § ÄB. Innan rätten meddelar beslut förordnande eller entledigande om av

boutredningsman skall dödsbodelägarna tillfälle att yttra sig det

om

242 Boutredning, bodelning och arvsktjte

kan ske utan märklig tidsutdräkt. Ingen får förordnas till boutrednings-

man utan att han samtyckt därtill eller entledigas

från sådant uppdrag

utan att han erhållit tillfälle att yttra sig, 19 kap. 9 § ÄB.

Interimistiskt beslut

Enligt 19 kap. 10 § ÄB får rätten det erfordras om meddela interimistiskt beslut i fråga förordnande eller om entledigande av boutredningsman om slutligt beslut inte kan meddelas omedelbart. Mot rättens beslut skall i händelse

av missnöje talan föras särskilt.

Mot hovrättens beslut får talan inte föras.

.S7cadestârzd och klander

Enligt 19 kap. 18 § ÄB är boutredningsman skyldig att ersätta skada

som han uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat dödsboet eller någon vars

rätt är beroende utredningen. Är flera av boutredningsmän ersättnings-

skyldiga de solidariskt. svarar

Om talan beträffande boutredningsmans förvaltning gäller enligt 19

kap. 19 § ÄB vad stadgat som är om syssloman. Klandertalan får föras av envar delägare. Den anställt klandertalan är berättigad som att av dödsboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden i den mån den täcks av vad som rättegången kommit boet till godo. genom

Arvode och ersättning

Boutredningsmannen äger dödsboet erhålla skäligt arvode och

av

ersättning för sina kostnader. Finns det inga tillgångar i boet skall den

på vars ansökan förordnandet meddelats betala.

Testamentsexekutor

Förordnande att testamentsexekutor skall, såvitt inte vara annat framgår

av testamentet, anses innefatta bemyndigande att företa alla för boets utredning erforderliga åtgärder 19 kap. 20 § ÄB. Det som sägs om boutredningsmani 19 kap. 14-16, 18 19 ÄB

och

skall tillämpas testamentsexekutor. Vidare kan

en testamentsexekutor

entledigas i samma ordning boutredningsman. som en Skyldigheten

Boutredning, bodelning och arvskzfe 243

enligt 14 § att underrätta rätten tillställts årsredovisning a om vem som

gäller dock endast den är boutredningsman.

som

Var och en av delägarna får i mål rör boet väcka och föra talan

som som part i eget namn men for boets räkning övriga delägare är om motparter i målet och testamentsexekutorn avstår från att föra boets talan 19 kap. 20 § ÄB. Delägare väckt talan har a som rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet i den mån kostnaderna täcks det av som kommit boet till godo rättegången. genom

Omedelbar verkställighet

Rättens beslut i ärenden enligt 19 kap. ÄB skall lända till efterrättelse utan hinder förd klagan. Undantag gäller dock för beslut enligt 6 § av 19 kap. 21 § AB.

6.2.3 Bouppteckning och dödsboanmälan

I 20 kap. regleras frågan bouppteckning och dödsboanrnälan. Utom

redningen har behandlat dessa frågor i sitt delbetänkande Bouppteck-

ningar och arvsskatt SOU 1996:160. För närmare redogörelse en av gällande rätt hänvisas dit.

När någon har avlidit skall den dödes tillgångar och skulder gås igenom och förtecknas. Detta sker vid bouppteckningsñrrättning.

en

Förrättningen är en privat angelägenhet för dödsbodelägarna. Den syftar huvudsakligen till att klargöra förutsättningarna för det likaledes privata

arvsldftet. Vid förrättningen upprättas handling, bouppteckning,

en som

bevis över vad förekommit vid förrättningen. Bouppteckning

som som

begrepp avser alltså såväl själva förrättningen den upprättade hand-

som lingen.

Till förrättningen kallas delägarna. Vidare skall alltid den avlidnes

efterlevande make eller sambo kallas liksom sekundosuccessorer.

I bouppteckningen skall flera personuppgifter den avlidne och

om andra berörda lämnas och den dödes tillgångar och skulder skall antecknas så som de vid dödsfallet. var Bouppgivaren skall på handlingen teckna försäkran på heder och

samvete att uppgifterna till bouppteckningen är riktiga och att inga uppgifter avsiktligt utelämnats. Två gode män skall handlingen intyga att allt har blivit riktigt antecknat och att tillgångarna har värderats efter

bästa förstånd.

244 Boutredning, bodelning och arvskzfie

Bouppteckningen skall inom en månad efter upprättandet för registrering ges in till rätten i den ort där den döde skulle ha i tvistemål

svarat

i allmänhet eller, behörig domstol inte finns,

om till Stockholms tingsrätt.

Från reglerna bouppteckning finns om ett undantag. Om den dödes tillgångar eller, när han efterlämnar make, tillgångarna

jämte hans andel

i makens giftorättsgods inte förslår till annat än begravningskostnaderna och andra utgifter med anledning av dödsfallet och det bland tillgångarna

varken finns fast egendom eller tomträtt, behöver

bouppteckning inte

förrättas. I stället skall socialnämnden dödsboanmälan göra till rätten.

Utredningen har föreslagit att nuvarande ordning förändras enligt

följande.

Tingsrätternas befattning med bouppteckningar

bör enligt utredningens

förslag i princip helt upphöra. Skattemyndigheten bör i framtiden

fatta

såväl besluten att registrera bouppteckningar och

dödsboanmälningar

som besluten i fråga arvsskatt. om Arvs- och gåvoskattemålen bör i framtiden överklagas till förvaltningsdomstolarna i stället för till de allmänna som nu domstolarna. Riksskatteverket föreslås överta

Kammarkollegiets centrala tillsyns-

funktion på och gåvoskatteområdet. arvs-

Skattemyndigheterna beräknas enligt utredningen kunna handlägga bouppteckningsärendena med väsentligt mindre personalstyrka

än vad

som för närvarande åtgår vid tingsrätterna. För

de enskilda innebär

reformen också förenklingar.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds f.n. i regeringskansliet.

6.2.4 Den dödes skulder

I 21 kap. ÄB finns bestämmelser om den dödes skulder. De gällande nu reglerna tillkom år 1981.3

Innan en månad har förflutit efter det

att bouppteckning förrättades eller, om boet förvaltas boutredningsman,

av uppgörelse har träffats med

samtliga borgenärer betalningen skulderna får

om av enligt 21 kap. l § ÄB skuld

en betalas endast om det med fog kan betalningen

antas att

inte är till skada för borgenärerna.

3 Då utmönstrades den tidigare principen att dödsbodelägarna blev

personligen ansvariga för den dödes skulder, om inte boet inom viss tid avtrâddes till förvaltning boutredningsman eller till konkurs, av se prop. 1980/81:48.

Boutredning, bodelning och arvskzjfie 245

Sedan en månad har förflutit efter det att bouppteckning förrättades får borgenärerna kräva säkerhet för sådana skulder efter den döde vilka inte har förfallit till betalning

och för vilka det inte redan ñnns tillräcklig säkerhet. Ställs inte säkerhet inom månader får dödsboet tre inte längre

tillgodoräkna sig någon förfallotid 21 kap. 2 § ÄB. Finns det flera delägare i dödsboet eller är Allmänna arvsfonden

ensam delägare får en skuld som inte förfaller till betalning inom

sex

månader sägas hos borgenären till betalning månader efter

upp sex

uppsägningen, 21 kap. 3 § Om borgenären till säkerhet for sin fordran har panträtt på grund inteckning eller har företagshypotek

av och han inom tre månader efter uppsägningen meddelar att han vill hålla

sig endast till säkerheten, är han dock inte skyldig att ta emot betalning före förfallodagen. Sker bodelning eller arvskifte innan den dödes och boets andra skulder har betalts eller medel till deras betalning har ställts under särskild vård, skall enligt 21 kap. 4 § ÄB bodelningen eller skiftet

gå åter. Även egendom har

som utgetts som legat eller i enlighet med

en ändamålsbestämmelse skall lämnas tillbaka till boet det behövs för om att den dödes skulder skall kunna betalas 21 kap. 5 § ÄB.

6.2.5 Verkställighet legat och ändamälsbestämmelser

av

Legat

Sådant legat som skall utgå oskiftat bo skall utges så snart det kan ske ur

utan men för någon vars rätt är beroende av boets utredning 22 kap.

1 § ÄB.

Företas arvskifte innan legatet utgetts eller egendom därför

som

erfordras blivit ställd under särskild vård, är delägarna solidariskt ansvariga för förordnandets verkställande såsom skifte inte ägt

om rum. Skall legat fullgöras viss arvinge eller testamentstagare är denne av

enligt 22 kap. 2 § ÄB skyldig verkställa förordnandet

att när han mottagit den egendom som är avsedd för legatets fullgörande. Beror det på hans försummelse att egendomen inte utlämnas till honom blir han

skadeståndsskyldig gentemot legatarien.

Om en legataries rätt äventyras på grund vanvård eller

av av annan orsak kan han hos rätten ansöka säkerhet ställs för legatets om att utgörande eller att den aktuella egendomen sätts under särskild vård 22 kap. 3 § ÄB.

Avser legatet viss egendom skall, inte följer om annat av testamentet,

avkastningen enligt 22 kap. 4 § ÄB tillfalla Denne

testamentstagaren.

246 Boutredning, bodelning och arvskifte

skall dock stå för nödvändig kostnad inte föranletts

som av boutred-

ningen. Om legatet visst penningbelopp har, inget avser om annat framgår av

testamentet, testamentstagaren rätt att tillgodoräkna sig ränta på beloppet

sedan fyra månader förflutit från testators död 22 kap. 5 § ÄB.

Räntan

beräknas enligt 5 § räntelagen 1975:635

för tiden fram till dess legatet enligt 22 kap. 1 § ÄB skall utges och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Ähdamálsbestämmelser

Vad sägs i 22 kap. ÄB som om legat gäller även ändamålsbestämmelse 22 kap. 6 § ÄB. Underlåter någon vad åligger honom beträffande som verkställande

av ändamålsbestämmelse, får enligt 22 kap. 7 § ÄB talan därom föras

av testators arvinge, vare sig han har del i boet eller inte, efterlevande

make, arvinges avkomling eller universell Även

testamentstagare.

boutredningsman och testamentsexekutor har rätt föra talan. Är det

att

fråga om ett allmännyttigt ändamål får talan även föras på förordnande av länsstyrelsen i det län där verkställigheten huvudsakligen skall ske.

6.2.6 Arvskifte

Förrätmingen

Arvskifte förrättas arvingarna och de universella

av testamentstagarna,

23 kap. l § Var den döde gift skall först bodelning förrättas enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken. Efterlämnar den döde

en sambo och

begär denne bodelning enligt lagen 1987:232

om sambors gemen-

samma hem, skall bodelningen förrättas imian arvskifte

äger rum. Om någon delägare motsätter sig det får slcifte inte innan äga rum

bouppteckning har förrättats och alla kända skulder har betalts eller medel till deras betalning

har ställts under särskild vård eller uppgörelse

har träffats som innebär att delägaren inte för skulderna 23 kap.

svarar 2 § AB.

Skall legat eller ändamålsbestämmelse fullgöras

av oskiftat bo, får