Bouppteckningar och arvsskatt : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Bouppteckningar och arvsskatt

Delbetänkande av Ärvdabalksutrednirzgen

kg 0G:

än

my Statens offentliga utredningar mm 1996:160 Justitiedepartementet

Bouppteckningar

och arvsskatt

Delbetänkande av Ärvdabalksutredningen Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedrtingen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet for den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets forvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20412-6 Graphic Systems AB, Malmö 1996 ISSN 0375250x

Till statsrådet och chefen

för

Justitiedepartementet

Genom beslut den 7 mars 1996 bemyndigade regeringen chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor i ärvdabalken.

Med stöd av bemyndigandet förordnades den l april 1996 hovrätts-

rådet Krister Thelin till särskild utredare. Som sakkunniga i utredningen förordnades den 22 april 1996 hovrättsassessorn Anders Eka, Justitiedepartementet, och kanslirådet Per Sjöblom, Finansdepartementet. Som experter i utredningen förordnades sistnämnda dag bankjuristen

Thomas Boström Svenska Banlcföreningen, administrativa direktören

Ingrid Engqvist Lunning Domstolsverket, advokaten Inger Persson

Sveriges Advokatsamfund och skattedirektören Ingrid Svedberg

Riksskatteverket. Till sekreterare åt utredningen förordnades den 18 juni 1996 hovrättsassessom Katarina Adolfson.

Utredningen har antagit namnet Ärvdabalksutredningen.

Utredningen får härmed överlämna sitt delbetänkande Bouppteckningar och arvsskatt SOU 1996: 160. Betänkandet innefattar första delen av utredningens arbete, nämligen

en översyn av bestämmelserna om bouppteckningshanteringen.

Malmö i oktober 1996

Krister Thelin

/Katarina Adomon

SOU 1996: 160 Innehåll 5

Innehåll

Förkortningar 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningyörslag 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l ändring i ärvdabalken 15 Lag om . . . . . . . . . . . . . . . . . . ändring i konkurslagen 1987:672 22 Lag om . . . . . . . . . . 3 Förordning om ändring i förordningen 1949:661

om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål

och ärenden enligt föräldrabalken, m.m. 23 . . . . . . . . . . . 4 Förordning upphävande av kungörelsen 1971:713 om

renovation bouppteckningsprotokoll 25

om av . . . . . . . . . . 5 Förordning ändring i förordningen 1991:750 om folkbokföringsregister 26 om m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Förordning om ändring i förordningen 1994:634

med instruktion för Kammarkollegiet 27 . . . . . . . . . . . . . . 7 Förordning ändring i förordningen 1994:952 om Allmänna arvsfonden 28 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Förordning ändring i förordningen 1996:271 om mål och ärenden i allmän domstol 30 om . . . . . . . . . . . . . 9 Förordning ändring i förordningen 1996:381 om med tingsrättsinstruktion 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Utredningsuppdraget och dess genomförande 37

. . . . . . . . .

Historik 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Bouppteckning 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arvsskatt 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Gällande rån 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

6 Innehåll SOU 1996: 160

3.2 Förordningen 1991:750 folkbokföringsom

register m.m. 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Ärvdabalken 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 20 kap. ärvdabalken 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Andra bestämmelser i ärvdabalken 46 . . . . . . . . . . 3.4 Lagen 1941:416 arvsskatt och gåvoskatt, 47 om m.m. . . . . 3.5 Lagen 1996:242 domstolsärenden, 48 om m.m . . . . . . . . 3.6 Förordningen 1994:634 med instruktion

för Kammarkollegiet, m.m. 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tidigare utredningsförslag och beredningsläget

på angränsande områden 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tidigare översyner 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Pågående arbeten 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utländsk rätt 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inledning 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Norden 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Danmark 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Finland 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Norge 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.3 EU 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 England 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.3.2 Frankrike 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.3 Spanien 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.4 Tyskland 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4 Övriga Europa 65

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Schweiz 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

5.5 Sammanfattning 66

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Närmare om den nuvarande

bouppteckningshanteringen 67

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Vissa statistiska uppgifter 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Antalet registrerade bouppteckningar och

dödsboanmälningar 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Arvs- och gåvoskatten som intäkt i statsbudgeten 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.3 Andelen dödsbon betalar respektive som arvs-

förmögenhetsskatt, liksom andelen komplicerade

bouppteckningar 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1996: 160 Innehåll 7

6.3 Handläggningen hos tingsrätten 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Den handläggande personalen 70 . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Registrerings- och skattebeslut 71 . . . . . . . . . . . . .

Överväganden 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänna utgångspunkter 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bouppteckningsinstitutet 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Inledning 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Olika civilrättsliga funktioner hos

bouppteckningen 77

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.3 Bedömning 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Registrering och skattebeslut 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Inledning 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Skall både registrering och skattläggning ske vid

Skattemyndigheten 84

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.3 Underlaget för skattläggningen 86 . . . . . . . . . . . . . 7.3.4 Bör alla dödsbon lämna in bouppteckningsblanketten

till Skattemyndigheten 89

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.5 Särskilda frågor 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Kostnadseffekter och genomförande 95 . . . . . . . . . . . . . . 7.4.1 Besparingar hos tingsrätterna 95 . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2 Förändringar hos skattemyndigheterna 95 . . . . . . . . . 7.4.3 Vissa arbetsrättsliga frågor 97 . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.4 Central tillsyn L 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.5 Genomförande 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Slutlig bedömning 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6 Författningsfrågor 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förfatmingskømmentar 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Ärvdabalken 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Konkurslagen 1987:672 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3 Förordningen 1949:661 om skyldighet

för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt

föräldrabalken, 105 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Kungl. kungörelsen 1971:713 om

renovation bouppteckningsprotokoll 105

av . . . . . . . . . . . . . 8.5 Förordningen 1991:750 om

folkbokföringsregister 106 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6 Förordningen 1994:634 med instruktion

för Kammarkollegiet 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Förordningen 1994:952 om Allmänna

arvsfonden 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll SOU 1996: 160

8.8 Förordningen 1996:271 om mål och

ärenden i allmän domstol 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.9 Förordningen 1996:381 med

tingsrättsinstruktion 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.10 Övrigt 108

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 1 Utredningens direktiv 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Granskning av bouppteckning

utdrag ur Domstolsverkets handbok, Handbok För

bouppteckningsärenden m.m. 125

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1996: 160 Förkortningar 9

Förkortningar

AGF arvs- och gåvoskatteförordningen 1958:563

AGL lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt EG Europeiska Gemenskapen EU Europeiska Unionen FB föräldrabalken Fi Finansdepartementet JB jordabalken Ju Justitiedepartementet

LAS lagen 1982:80 om anställningsskydd

RSV Riksskatteverket ÄB ärvdabalken

T Az-firmå W222: " : s w r ,j

. Km f

iiáårñååüâfääátââ-E .ÃÅÅÃJÃ

iüiy-gjåzâ §.ixh1f§§iü m Qâziüêâs gm

X:.::-"-i$isi§3ü§3i W154i aøxsmm üéâ

Sammanfattning 11

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningen har i den nu aktuella delen av sitt arbete haft i uppdrag att behandla frågor som rör bouppteckningshanteringen. Utredningen har bl.a. haft att ta ställning till I om instituten bouppteckning och dödsboamnälan skall bevaras, I hur underlaget för skattläggningen skall se ut i framtiden och I vilken eller vilka myndigheter som skall fatta besluten om registrering och fastställande av arvsskatt.

Den nuvarande hanteringen

Begreppet bouppteckning avser såväl en förrättning som den handling som upprättas vid förrättningen. Reglerna om bouppteckning har lång tradition i svensk rätt med rötter flera hundra år tillbaka i tiden. Förrättningen är en privat angelägenhet för dödsbodelägarna, dvs.

efterlevande make, sambo, arvingar och universella testamentstagare. Den syftar huvudsakligen till att klargöra förutsättningarna för det

likaledes privata arvskiftet. Alla berörda kallas till förrättningen. Testamenten, äktenskapsförord, arvsavståenden och andra viktiga handlingar visas upp och den avlidnes tillgångar och skulder förtecknas. Två gode män övervakar förrättningen och ser till att allt går rätt till. Vid förrättningen upprättas också en handling, bouppteckning, som bevis över vad som förekommit vid förrättningen. När någon har avlidit skall detta anmälas till Skattemyndigheten i det län där den avlidne senast var folkbokförd. Skattemyndigheten avregistrerar sedan den avlidne ur folkbokföringen och underrättar därefter snarast berörd tingsrätt om dödsfallet. Det ankommer sedan tingsrätten att bevaka att bouppteckning förrättas och ges in. Vid tingsrätten granskas bouppteckningen ur civilrättslig och skatte-

rättslig synvinkel. Därefter fattas två beslut: ett om registrering och ett

i frågan om arvsskatt.

12 Sammanfattning

Från reglerna om bouppteckning finns ett undantag. Om den dödes tillgångar inte förslår till annat än begravningskostnaderna och andra utgifter med anledning av dödsfallet, behöver bouppteckning inte förrättas. l stället skall socialnämnden göra dödsboanmälan till rätten. Kammarkollegiet bevakar statens intresse i ärenden om arvs- och gåvoskatt. Kollegiet företräder även staten vid tvister i sådana ärenden.

Utredningens förslag

Bouppteckningsinstitutet

Bouppteckningsförrättningen och bouppteckningen handling fyller som viktiga skyddsbehov för dödsbodelägare, underåriga och utomstående som bäst tillgodoses genom den nuvarande ordningen. Bestämmelserna om att en bouppteckningsförrättning normalt alltid skall hållas när någon har avlidit och en handling upprättas som speglar vad som förevarit vid förrättningen bör därför i allt väsentligt behållas. Detsamma gäller reglerna om dödsboanmälan.

Underlaget för skattläggningen

I de enskildas intresse och för att åstadkomma en mera rationell offentlig handläggning bör alla dödsbon i framtiden automatiskt få ett bouppteckningsunderlag från Skattemyndigheten.

När Skattemyndigheten genom uppgift till folkbokföringsregistret får

vetskap om ett dödsfall, skall den i samtliga fall skicka ut en bouppteckningsblankett till dödsboet. I blanketten kommer vissa förtryckta personuppgifter om den avlidne att finnas. Den snabba IT-utvecklingen

talar for att skattemyndigheterna i framtiden skall kunna utöka sin

service mot allmänheten genom att inhämta uppgifter om de vanligaste typerna av tillgångar och skulder såsom uppgifter om banktillgodohavanden, banklån och värdepapper per dödsdagen. Blanketten kan sedan ligga till grund för bouppteckningsförrättningen.

Registrering och skattebeslut

Tingsrättens befattning med bouppteckningar bör i princip helt upphöra. Skattemyndigheten bör i framtiden fatta såväl besluten att registrera

Sammanfattning 13

bouppteckningar och dödsboanmälningar som besluten i fråga om arvsskatt.

Särskilda frågor

Vissa frågor med anknytning till bouppteckningsinstitutet bör alltjämt avgöras av domstol. Edgångsinstitutet, dvs. möjligheten att under ed få fram vissa uppgifter, bör ñmias kvar och handläggas vid tingsrätten. Detta bör även gälla frågan om förordnande av lämplig person att föranstalta om bouppteckning, när sådan annars inte skulle komma till stånd. Likaså bör ärendena enligt 16 kap. ÄB okända arvingar och om testamentstagare tills vidare vara kvar vid tingsrätten. Arvs- och gåvoskattemålen bör i framtiden överklagas till förvaltningsdomstolarna i stället för som nu prövas i de allmänna domstolarna.

Riksskatteverket bör överta Kammarkollegiets centrala tillsynsfunktion

arvs- och gåvoskatteområdet.

Kostnadsefekter och genomförande

I samband med reformen kommer skattemyndigheterna att behöva tillföras medel bl.a. för ett nytt ADB-system. Skattemyndigheterna beräknas emellertid kunna handlägga bouppteckningsärendena med väsentligt mindre personalstyrka än vad som för närvarande åtgår vid tingsrätterna. Det mindre personalbehovet beror dels möjligheten att inom ramen för skatteförvaltningens allmänna datorutveckling få till stånd ett effektivt datorstöd, dels att de materiella reglerna i AGL kan förväntas bli enklare. Det allmännas kostnader i en ändrad ordning bedöms därför inte bli högre än kostnaderna för den nuvarande hanteringen. För de enskilda innebär reformen förenklingar. Reformen beräknas kunna genomföras tidigast per den 1 januari 2000.

SOU 1996: 160 Författningsförslag 15

Författningsförslag

l Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken dels att 20 kap. 12 § skall upphöra att gälla, dels att 18 kap. 7 19 kap. 2 § och 20 kap. 8-9 och 11 skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet förvärvat sådan egendom därefter, skall avvecldingen ske snarast möjligt.

Tillsyn över att aweckling Tillsyn över att avveckling

sker utövas av den myndighet sker utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Om som regeringen bestämmer. Om avvecklingen inte har skett inom avvecklingen inte har skett inom föreskriven tid, får tillsyns- föreskriven tid, får tillsyns-

myndigheten vid vite förelägga myndigheten vid vite förelägga dödsboet att fullgöra sin skyldig-

1 omtryckt 1981:359. Balken Senaste lydelse av 20 kap. 12 § 1996:245.

2 Senaste lydelse 1990:1385.

16 F örfattningvörslag SOU 1996: 160

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

het. Hllsynsrrtyndighetens beslut dödsboet att fullgöra sin skyldig-

om föreläggande jür överklagas het. till kammarrätten. Den tingsrätt som har regist- Tillsynsmyndigheten får på an-

rerat bouppteckningen efter den sökan av dödsboet medge an-

döde får på ansökan av dödsboet stånd med awecklingen, om det medge anstånd med avveck- finns särskilda skäl. Anstånd lingen, om det finns särskilda meddelas för viss tid och får skäl. Anstånd meddelas för viss förenas med villkor. tid och får förenas med villkor. Medges anständ, skall tingsrätten underrätta tillsynsmyndigheten om detta. lillsynsmyndighetens beslut om föreläggande och anständ fär överklagas hos allmän förvaltningsdontstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

19 kap.

Vid ansökan som i l § sägs Vid ansökan enligt 1 § skall

fogas avskrzjt av bouppteck- fogas kopia av bouppteckningen

ningen efter den döde eller, där efter den döde. Är inte bouppinregistrering skett, uppgift á teckning förrättad, lämnas trodagen därför. Är bouppteck- värdig uppgift delägarna i om ning förrättad, lämnas trovärdig boet och deras hemvist samt, där uppgift om delägarna i boet och testamentsexekutor är förordnad, deras hemvist samt, där testa- om dennes namn och hemvist mentsexekutor är forordnad, om dennes namn och hemvist.

SOU 1996: 160 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

Bouppteckning skall förrättas sist Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet, tre månader efter dödsfallet, såframt på ansökan inom såvida inte ansökan inom samma tid ratten med hänsyn till samma tid Skattemyndigheten boets beskaffenhet eller av annan med hänsyn till boets beskafsärskild orsak förlänger tiden. fenhet eller av annan särskild orsak förlänger tiden. Om dödsboanmälan och undantag grund av sådan anmälan från

skyldigheten att förrätta bouppteckning föreskrives i 8 a

Bouppteckning skall inom en Bouppteckning skall inom en månad efter upprättande jämte månad efter upprättande för bestyrkt avskrij för registrering registrering ges in till den skattein till rätten i den ort där myndighet som enligt lagen ges den döde skolat i tvistemål 1941:416 om arvsskatt och svara i allmänhet eller, om behörig gåvoskatt har att pröva frågan domstol sålunda finns, till om uttagande av arvsskatt. Finns Stockholms tingsrätt. Finns det det flera bouppteckningar, skall flera bouppteckningar, skall de de ges in samüdigt; och skall in samtidigt; och skall tiden tiden härför räknas från det den ges härför räknas från det den sista sista bouppteckningen upprätbouppteckningen upprättades. tades.

Bestyrkt avsknfi boupp- Bestyrkt kopia av bouppteck-

av teckningen skall förvaras hos ningen skall förvaras hos skatterätten. myndigheten. Har omyndig del i boet eller år någon för vilken förvaltare

enligt föräldrabalken har för-

ordnats delägare eller finns

delägare, för vilken god man

3 lydelse 1976:221. Senaste

4 Senaste lydelse 1988:1255.

18 F ärfattningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt avskriji ges in för varje Överförmyndare som skall ha tillsyn över ifrågavarande förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyjiig beskafenhet,

behöver denna avskrzft omjiztta

endast erforderliga delar. Är inte erforderliga avskrijier ingivna, skall sådana tas på boets bekostnad.

8a§5

Förslá den dödes tillgångar eller, Förslár den dödes tillgångar när han efterlämnar make, till- eller, när han efterlämnar make, gångarna jämte hans andel i tillgångarna jämte hans andel i makens giftorättsgods icke till makens giftorättsgods inte till annat än begravningskostnader annat än begravningskostnader och andra utgifter med anledning och andra utgifter med anledning

av dödsfallet och omfatta till- av dödsfallet och omfattar till-

gångarna fast egendom eller gångarna inte fast egendom eller tomträtt, behöver bouppteckning tomträtt, behöver bouppteckning icke förrättas, om dödsbo- inte förrättas, om dödsboanmälan göres till rätten av anmälan görs till skattemyndigsocialnämnden. heten av socialnämnden. Dödsboanmälan skall vara Dödsboanmälan skall vara i skriftlig och upptaga den dödes skriftlig och uppta den dödes fullständiga namn, person- fullständiga namn, personnummer, hemvist, bostadsadress nummer, hemvist, bostadsadress och dödsdag samt intyg, ut- och dödsdag samt intyg, utvisande att beträffande tillgång- visande att beträffande tillgång-

5 lydelse Senaste 1976:221.

SOU 1996: 160 F örfattningsförslag 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arna föreligger fall som avses i arna föreligger fall som avses i första stycket. I anmälan skola första stycket. I anmälan skall även angivas namn och bostads- även anges namn och bostadsadresser beträffande dödsbodel- adresser beträffande dödsbodelägare, om uppgifter därom ägare, om uppgifter därom kan kunna inhämtas utan avsevärd inhämtas utan avsevärd tidsuttidsutdräkt. Dödsboanmälan bör dräkt. Dödsboanmälan bör göras göras inom två månader efter inom två månader efter dödsdödsfallet. Den skall förvaras fallet. Den skall förvaras hos hos rätten. Skattemyndigheten. Även dödsboanmälan Även dödsboanmälan om om gjorts, skall bouppteckning gjorts, skall bouppteckning förrättas, om det begäres av förrättas, om det begärs av dödsbodelägare eller annan vars dödsbodelägare eller annan vars rätt kan bero därav och denne rätt kan bero därav och denne ställer säkerhet för bouppteck- ställer säkerhet för bouppteckningskostnaden eller om ny ningskostnaden eller om ny tillgång yppas och det därför tillgång yppas och det därför inte längre föreligger sådant fall som längre föreligger sådant fall som avses i första stycket. Boupp- avses i första stycket. Bouppteckning skall förrättas sist tre teckning skall förrättas sist tre månader efter det att begäran månader efter det att begäran därom gjordes och säkerhet därom gjordes och säkerhet ställdes eller den nya tillgången ställdes eller den nya tillgången yppades. Om förlängning av yppades. Om förlängning av tiden för boupptecknings för- tiden för boupptecknings förrättande äger l § första stycket rättande äger l § första stycket motsvarande tillämpning. motsvarande tillämpning.

Det åligger rätten att tillse att Det åligger Skattemyndigheten att bouppteckning, när sådan erfor- tillse att bouppteckning, när dras, inom laga tid förrättats sådan krävs, förrättas och ges in och ingivits. Finnes det vara för- inom laga tid. Om det försum-

summat äger rätten vid vite mas fdr skattemyndigheten vid

6 Senaste lydelse 1976:221.

20 F ötfattningvörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förelägga viss tid eller, där vite förelägga viss tid. Vid för-

bouppteckning skett, förordna summelse an förrätta boupp-

någon att föranstalta därom. teckning skall tingsrätten pá Sådant förordnande utgör ansökan skattemyndigheten av hinder att vara god man vid förordna en lämplig person att förrättningen. förrätta bouppteckning. Sådant förordnande utgör inte hinder att vara god man vid förrättningen. Registrering av bouppteckning Registrering av bouppteckning md äga mm, där vid boupp- fär inte ske, om det inte vid

teckningen finnes hava så bouppteckningen har gått till på

fötfarits som i detta kapitel sägs. det sätt som sägs i detta kapitel. Är bouppteckningen bristfällig, Är bouppteckningen bristfällig, äger rätten med föreläggande av får Skattemyndigheten med förevite utsätta tid inom vilken läggande av vite utsätta tid inom bristen skall avhjälpas. vilken bristen skall avhjälpas. Den som är pliktig att lämna Den som är skyldig att lämna uppgift till bouppteckning md vid uppgift till bouppteckning får vite hållas därtill. föreläggas att fullgöra sin skyldighet vid vite.

Om det i den dödes tillgångar Om det i den dödes tillgångar ingår fast egendom som är taxe- ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, skall rad lantbruksenhet, skall som

rätten underrätta den tillsyns- Skattemyndigheten underrätta den

myndighet som avses i 18 kap. 7 tillsynsmyndighet som avses i 18 § andra stycket om dödsfallet. kap. 7 § andra stycket om dödsfallet.

7 Senaste lydelse 1990:1385.

Författningsförslag 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga ärenden anstånd om om enligt 18 kap. 7 § ansökan inkommit till tingsrätten före ikraftom trädandet. Tingsrättens beslut i ett sådant ärende överklagas dock till kammarrätt. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga ärenden bouppom om teckning och dödsboanmälan bouppteckningen eller dödsboanmälan om inkommit till tingsrätten före ikraftträdandet. Detsamma gäller ärenden där föreläggande eller förordnande enligt 20 kap. 9 § utfärdats före ikraftträdandet.

22 Författningvörslag

2 till

Förslag

Lag om ändring i konkurslagen 1987:672

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen 1987:672 att 2 kap. 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen bifogas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om det räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet. Ansöker ett dödsbo eller en Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att boet skall dödsbodelägare om att boet skall försättas i konkurs, skall till försättas i konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efter den döde bouppteckningen efter den döde. eller, om inregistrering har Har inte bouppteckning förrätskett, uppgifi om dagen därför. tats, skall uppgift om varje Har inte bouppteckning förrät- delägares namn och postadress tats, skall uppgift om varje lämnas. delägares namn och postadress lämnas.

Dema lag träder i kraft

l Senaste lydelse 1995:793.

SOU 1996: 160 Författningjörslag 23

3 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1949:661

för domstol lämna i mål

om skyldighet att uppgifter

och ärenden enligt föräldrabalken, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1949:661 om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken, m.m. dels att 9 § skall upphöra att gälla, dels att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har någon som är underårig Har tingsrätten fått kännedom eller som har förvaltare del i ett om att egendom tillfallit någon dödsbo, skall tingsrätten snarast som är underårig eller som har sända en bestyrkt kopia av bo- förvaltare, skall rätten underrätta uppteckningen till den överför- Överförmyndaren om förhålmyndare skall utöva tillsyn landet, om inte en underrättelse som över förmynderskapet eller för- har lämnats enligt 4

valtarskapet. Ärbouppteckningen

omfattande, behöver kopian

omfatta endast sådana delar som

Överförmyndaren kan behöva.

Har tingsrätten i något annat fall

fått kännedom om att egendom tillfallit någon som är underårig eller som har förvaltare, skall rätten underrätta Överförmyndaren om förhållandet, om inte

I Förordningen omtryckt 1976:811. Senaste lydelse av förordningens rubrik 1985:370 9 § 1995:384.

2 Senaste lydelse 1995:384.

24 Färfattningvörslag SOU 1996: 160 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse en underrättelse har lämnats enligt 4

Denna förordning träder i kraft

SOU 1996: 160 Fäqfattningqfärslag 25

4 Förslag till Förordning om upphävande av kungörelsen 1971:713 om renovation av bouppteckningsprotokoll

Härigenom föreskrivs att kungörelsen 1971:713 om renovation av bouppteckningsprotokoll skall upphöra att gälla...

26 Författningsförslag SOU 1996: 160

5 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1991:750

om folkbokföringsregister m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1991:750 om folkbokföringsregister m.m. att 9 § skall upphöra att gälla...

1 Senaste lydelse 9 § 1995:389. av

SOU 1996: 160 F örfattningyörslag 27

6 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1994:634 med instruktion för Kammarkollegiet

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1994:634 med in-

struktion för Kammarkollegiet att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet för Sveriges indelning

och för frågor om statlig egendom samt permutation. Kollegiet bevakar i vissa Kollegiet bevakar i vissa ärenden statens rätt och allmänna ärenden statens rätt och allmänna intressen, bland annat i vatten- intressen, bland annat i vattenrättsliga ärenden och ärenden om rättsliga ärenden, stämpelskatt

arvs- och gávoskatt, stämpelskatt vid inskrivningsmyndighet samt vid inskrivningsmyndighet samt frågor som gäller Allmämia

frågor som gäller Allmänna arvsfonden. arvsfonden. Kollegiet tillhandahåller fond- och förmögenhetsförvaltning det statliga och kyrkliga området samt administrativ, ekonomisk och juridisk service till myndigheter under regeringen. Kollegiet har även uppgifter som rör riskhantering för myndigheter under regeringen. Kollegiet utför också kansligöromål vissa statliga nämnder och styrelser.

Demia förordning träder i kraft den

l Förordningen omtryckt 1995:1351.

2 Senaste lydelse 1995: 135

28 F örfattttingsförslag

7 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1994:952

om Allmänna arvsfonden

Härigenom föreskrivs i fråga förordningen 1994:952 om om Allmänna arvsfonden att 9 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tingsrätten skall underrätta Skattemyndigheten skall under- Kammarkollegiet, om det vid ett rätta Kammarkollegiet, om det dödsfall inte finns någon annan vid ett dödsfall inte finns någon arvinge än Allmänna arvsfonden annan arvinge än Allmänna eller om fonden är universell arvsfonden eller om fonden är testamentstagare. Detsamma gäl- universell testamentstagare. ler när rätten har förordnat om kungörelse enligt 16 kap. l eller 2 § ärvdabalken angående bortovarande eller okänd arvinge och den avlidne, såvitt det är känt för tingsrätten, inte har efterlämnat någon annan arvinge som är berättigad till arvet före Allmänna arvsfonden. Tingsrätten skall underrätta Kammarkollegiet när rätten har förordnat om kungörelse enligt 16 kap. 1 eller 2 § ärvdabalken angående bortovarande eller okänd arvinge och den avlidne, såvitt det är känt för tingsrätten, inte har efterlämnat någon annan arvinge som är berättigad till arvet före Allmänna arvsfonden.

Författningqförslag 29 Denna Förordning träder i kraft

30 författningsförslag SOU 1996: 160

8 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1996:271

om mål och ärenden i allmän domstol

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1996:271 om mål och ärenden i allmän domstol dels att 34 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 34 § skall lyda "Protokoll över ärenden enligt 16 kap. ÄB".

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34§

Bestämmelserna om registrering, Bestämmelserna om registrering, aktbildning och beslut gäller inte aktbildning och beslut gäller inte i tingsrätt för ärenden om i en tingsrätt för ärenden om åten bouppteckning, arvsskatt eller gärder som avses i 16 kap. åtgärder som avses i 16 kap. ärvdabalken. I stället skall tingsärvdabalken. I stället skall tings- rätten fortlöpande föra ett protorätten fortlöpande föra ett boupp- koll över sådana ärenden. teckningsprotokoll över sådana ärenden. Protokollet skall även

omfatta dödsboanmälningar

enligt 20 kap. 8 a § ärvdabalken. Om någon anmäler ett arvseller testamentsansprák till tingsrätten, skall en hänvisning till det ärendet göras vid protokollet om registrering av bouppteck-

ningen efter den avlidne. Överklagas domstolens avgörande, skall det i protokollet vid det

överklagade beslutet antecknas när överklagandet kom in och när beslutet och handlingarna i ärendet sändes till hovrätten. Om tingsrätten avvisar överklagandet, skall detta beslut i stället tas in som ett särskilt ärende i protokollet.

Författningvörslag 31 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Denna förordning träder i kraft

32 F ötfattningsförslag SOU 1996: 160

9 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1996:381

med tingsrättsinstruktion

Härigenom föreskrivs i fråga förordningen 1996:381 med om tingsrättsinstruktion att 17 och 18 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17§

Lagmannen får förordna domstolssekreterare som har tillräcklig kunskap och erfarenhet att eget ansvar handlägga inskrivningsärenden, handlägga ärenden avträdande egendom till förvaltning av om av boutredningsman samt förordnande boutredningsman, dock inte om av ansökan har gjorts av någon annan än dödsbodelägare eller testamentsexekutor eller om ansökan avser flera boutredningsmän, handlägga ärenden om entledigande av boutredningsman sedan denne slutfört sitt uppdrag, handlägga ärenden om förordnande av bodelningsförrättare eller skiftesman vid arvskifte, dock inte ansökan avser flera bodelningsom förrättare eller skiftesmän, handlägga ärenden dödande enligt l § lagen l927:85 om om dödande förkommen handling av pantbrev eller vilandebevis som av inteckning i fast egendom eller tomträtt eller av företagshypotekavser brev eller av aktiebrev, handlägga ärenden dödande enligt 13 § lagen 1927:85 om om dödande förkommen handling av inteckning i fast egendom eller av tomträtt eller av företagsinteckning, handlägga ärenden om registrering enligt 20 kap. 8 a § ärvdabalken en dödsboav anmälan. utfärda föreläggande enligt 20 kap. 9 § första eller andra stycket arvdabalken att inom viss tid bouppteckning eller att ge avhjälpa brist i en sådan, en

SOU 1996: 160 Färfattningsförslag 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handlägga ärenden om registrering enligt 20 kap. 8 § ärvdabalken av en bouppteckning eller tilläggsbouppteclazing, och 10. handlägga ärenden om uttagande av arvsskatt enligt lagen 1941:416 om arvsskatt och gávoskatt i samband med registrering av en bouppteckning eller

tilläggsbouppteckning.

Förordnanden enligt första stycket l får inte avse handläggning av inskrivningsärenden som rör lagfartssammanträden, lagfarter grundval av protokoll från sådana sammanträden, rättelser enligt 19 kap. 17 § jordabalken eller utdömande av vite. Sådana förordnanden innefattar behörighet att göra upplägg i fastighetsboken för nybildade fastigheter eller nödvändiga ändringar i inskrivningsregistret med anledning av uppgifter från lantmäterimyndighet om ändringar i fastighetsregistret, lämna dagsgodkännande enligt 38 § inskrivnings-

registerkungörelsen 1974:1061 och fullgöra inskrivningsmyndighetens

uppgifter enligt lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivnings-

myndigheter,

Förordnanden enligt första Förordnanden enligt första stycket 2-10 får endast avse stycket 2-6 får endast ärenavse ärenden som kan avgöras av en den kan avgöras som av en lagfaren domare. Förordnandena lagfaren domare. Förordnandena får inte avse ärenden med in- får inte ärenden med inavse ternationell anknytning. Dom- ternationell anknytning. Domstolssekreterare får till boutred- stolssekreterare får till boutredningsman, bodelningsförrättare ningsman, bodelningsförrättare eller skiftesman förordna endast eller skiftesman förordna endast den som är advokat eller den den som är advokat eller den som genom tidigare förord- som genom tidigare förordnanden har fått erfarenhet av och nanden har fått erfarenhet av och visat lämplighet för sådana visat lämplighet för sådana uppdrag. uppdrag. Förordnanden enligt första stycket medför inte behörighet att avvisa ärenden, ompröva ärenden enligt 34 § lagen 1996:242 om domstolsärenden eller att meddela interimistiska beslut. Förordnanden för domstolssekreterare får endast avse enkla ärenden.

34 Färfattningsfärslag SOU 1996: 160

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18§

Lagmannen får förordna en tingsnotarie som har tjänstgjort minst sex månader samt bedöms ha tillräcklig erfarenhet och i övrigt vara lämplig att eget ansvar handlägga inskrivningsärenden, göra upplägg i fastighetsboken för

nybildade fastigheter eller nödvändiga ändringar i inskrivningsregistret med anledning av uppgifter från lantmäterimyndighet om ändringar i

fastighetsregistret, lämna dagsgodkämiande enligt 38 § inskrivningsregisterkungörelsen 1974:1061 och fullgöra inskrivningsmyndighetens uppgifter enligt lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivnings-

myndigheter,

handlägga ärenden som hör handlägga ärenden enligt

till bouppteckningsprotøkollet, 16 kap. drvdabalken och ärenden om förordnande av boupp-

teckninggörrättare enligt 20 kap. 9 § första stycket ärvdabaücen, handlägga ärenden som rör inregistrering av bodelningshandlingar, äktenskapsförord, gåvor mellan makar och anmälningar som avses i 9 kap. 1 § andra stycket äktenskapsbalken, handlägga ärenden som rör förmynderskap eller godmanskap och som kan avgöras av en lagfaren domare, dock inte om ärendet är tvistigt, och handlägga ärenden som rör vittnesförhör om tillkomsten av skriftliga testamenten.

Förordnanden enligt första stycket l får inte avse handläggning av

inskrivningsärenden som rör lagfartssammanträden, lagfarter grundval

protokoll från sådana sammanträden, rättelser enligt 19 kap. 17 § av jordabalken eller utdömande av vite. Förordnanden enligt första stycket medför inte behörighet att ompröva ärenden enligt 34 § lagen 1996:242 om domstolsärenden. Förordnandena får inte avse ärenden som är omfattande eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet.

SOU 1996: 160 F örfattningvörslag 35 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Denna förordning träder i kraft

Utredningsuppdraget... 37

1 Utredningsuppdraget och dess genomförande

Uppdraget

Utredningens direktiv Dir. 1996: 18 beslöts av regeringen den 7 mars 1996. Direktiven återges i sin helhet i bilaga Utredningen har i den nu aktuella delen av sitt uppdrag att behandla frågor om bouppteckningshanteringen. Utredningen skall bl.a. ta ställning till I om instituten bouppteckning och dödsboanmälan skall bevaras, I hur underlaget for skatt skall se ut i framtiden och I vilken eller vilka myndigheter som skall fatta besluten om registrering och fastställande av arvsskatt.

Genomförandet av uppdraget

Utredningen, som påbörjade sitt arbete i april, har vid ett sammanträde i Köpenhamn informerats om den danska lagstiftningen området.

Studiebesök har också gjorts i Oslo och Helsingfors se avsnitt 5.2.1-

5.2.3. Vid besök på Kammarkollegiet och kontakter därefter har utredningen

inhämtat kollegiets synpunkter den nuvarande ordningen och

reformbehovet.

Utredningen har haft underhandskontakt med ett antal tingsrätterl.

Dessa har bl.a. lämnat uppgifter avseende omfattningen av de tillämpningssvårigheter som kan uppstå i den nuvarande bouppteckningshanteringen.

i Tingsrättemai Stockholm, Göteborg, Malmö, Trelleborg, Huddinge, Uppsala, Falun, Linköping, Växjö, Örebro, Stenungsund, Vänersborg, Eksjö, Mariestad, Landskrona, Sveg, Västerås och Luleå samt Södra Roslags tingsrätt.

38 Utredningsuppdraget. SOU 1996: 160 ..

Vid besök Landsarkivet i Lund har synpunkter frågan om bouppteckning som kulturhistoriskt dokument inhämtats. Slutligen har underlag för en bedömning av kostnadskonsekvenser m.m. inhämtats från Domstolsverket, Kammarkollegiet och Riksskatteverket genom utredningens experter och sakkunniga eller annat sätt.

SOU 1996: 160 Historik 39

2 Historik

2. 1 Bouppteckning

Redan i början av 1600-talet aktualiserades en laglig reglering av bouppteckningsinstitutet. I Karl IX:s lagförslag fanns bestämmelser om att bouppteckning skulle upprättas när ett omyndigt faderslöst barn skulle sättas under förmyndare. Ett privilegiebrev för Stockholms stad från år 1636 innehöll bestämmelser om upprättande av bouppteckningar efter avlidna borgare. Enligt privilegiebrevet skulle stadens borgmästare och råd vaka över verkställigheten. Vidare ägde staden tillgodogöra sig ett tionde av allt som ärvdes. förordning rörande Arv- och formyndarekammaren från år 1667 I en

infördes ytterligare föreskrifter om bouppteckningsplikt för dem som bodde i Stockholm. Förmyndarförordningen som infördes två år senare

reglerade bouppteckningsskyldigheten i samband med tillsättandet av förmyndare för omyndiga barn. Det enligt 1686 års Lagkommission angeläget att lagstifta om en var allmän bouppteckningsplikt för att bl.a. förebygga arvsprocesser och underlätta för fordringsägare att bevaka sina fordringar. Kommissionens förslag resulterade så småningom i 1734 års lag. I ärvdabalkens nionde

kapitel däri fanns bestämmelser egendomens laga uppteckning efter

om den döde. Här stadgades en skyldighet för efterlevande make, eller om sådan inte fanns arvingarna, att riktigt uppgiva och låta nedteckna alla tillgångar och skulder i boet sådana de var vid dödsfallet. Bouppgivaren skulle sedan under edlig förpliktelse underteckna handlingen. Förrättningen skulle ske i arvingarnas och gode mäns närvaro. De efterlevande hade tre månader sig att upprätta förteckningen över boet. Därefter skulle handlingen inges till rätten, i stad inom en månad från upprättandet och landet vid nästa ting. Reglerna bouppteckning överfördes år 1933 till lagen om om boutredning och arvskifte. I samband härmed reglerades närmare bouppteckningsplikten, kallelsen till bouppteckning, bouppteckningens innehåll och kontrollen över bouppteckningspliktens full görande. Vidare

40 Historik SOU 1996: 160

föreskrevs uttryckligen att även sekundosuccessorer skulle kallas till förrättningen och att om egendom fanns på flera orter bouppteckning ñck ske på varje ort. Slutligen infördes en regel om att en särskild handling skulle upprättas i de fall en ny tillgång eller skuld yppats efter bouppteckningen. Vid införandet av nya ärvdabalken år 1958 upphörde 1933 års lag, och bestämmelserna om bouppteckning återfördes till ärvdabalken där

de alltsedan dess finns i 20 kap. Ändringarna år 1958 var av formellt

och redaktionellt slag. Den korta historiska översikten visar alltså, att bouppteckningsinstitutet i sin nuvarande form i sina huvuddrag är oförändrat sedan 1734 års lag.

2.2 Arvsskatt

Nu gällande regler om arvsbeskattning har utvecklats ur de tidigaste stämpelförfattningarna från sista hälften av 1600-talet. Enligt dessa skulle ett stort antal urkunder såsom testamenten, bouppteckningar och arvskiften upprättas stämplat papper. Det var emellertid inte fråga om någon verklig skatt arv utan rörde sig mer om en beskattning av vissa i privaträttsligt hänseende betydelsefulla skriftliga handlingar. Under 1800-talet sköts först arvskifteshandlingen och sedan testamentet åt sidan för att lämna plats åt bouppteckningen, vilken ensam av de tre typerna av handlingar blev föremål för stämpelbeläggning. Parallellt härmed började bouppteckningsstämpeln övergå från en skatt

den skriftliga handlingen till en beskattning som tog sikte det

förmögenhetsvärde som handlingen avsåg. I 1845 års stämpelförordning finner man för första gången regler om en i förhållande till behållningens storlek progressiv stämpelavgift. Skärpningar i progressionen genomfördes därefter år 1848 och 1857. År 1863 slopades emellertid den progressiva skatteskalan och skatteprocenten fastställdes överlag till l/4 procent. Under 1870-talet höjdes procentsatsen till 1/2 procent. Parallellt med stämpelförordningarnas arvsskatteregler famis tidvis bestämmelser arvsskatt i bevillningsförordningarna. År 1884 även om infördes emellertid en enhetlig arvsbeskattning. Bouppteckningsstämpeln blev den enda formen för arvsbeskattning. Enligt en ny stämpelförordning som infördes samma år gjordes skattens storlek till viss del beroende av hur nära släkt arvingar och testamentstagare var med den avlidne. Bouppteckningsstämpeln skulle nämligen utgå med 50 öre för varje hundra kronor, om arvlåtaren efterlämnat bröstarvingar, och i övriga fall med 60 öre för varje hundra kronor.

SOU 1996: 160 Historik 41

Tio år senare, dvs. år 1894, kom en ny stämpelförordning. I denna lades till stora delar grunden till de regler har i dag. Nu genomfördes den viktiga förändringen att underlaget för skatteberäkningen inte längre skulle vara den totala behållningen utan de olika arvs- eller testamentslotterna. Arvingar och testamentstagare indelades också i olika klasser beroende släktskapet med arvlåtaren med särskild skatteskala för varje klass. Den maximala skattesatsen i den för make och barn gällande skatteklassen var 1,5 procent. Nya stämpelförordningar kom år 1899 och 1908. Nya skattesatser infördes år 1910 och 1911. Dessa överfördes sedan till 1914 års förordning om arvsskatt och skatt gåva. Vid tillkomsten av 1914 års förordning upphävdes det gamla sambandet mellan stämpelförordningarna och bouppteckningsstämpeln. För första gången infördes nu bestämmelser om skatt arv och gåva i en fristående författning. En annan nyhet var införandet av ett kompletterande deklarationsinstitut. Tidigare var beskattningen begränsad till sådana arvfall där bouppteckningsplikt förelåg enligt svensk lag. Genom införandet av deklarationsinstitutet kunde omfånget av arvsbeskattningen utvidgas. Genom detta institut växte också gåvodeklarationerna fram. I . klass I var den högsta skattesatsen vid förordningens tillkomst 4 procent. skattesatserna var gemensamma för arv och gåva. Den nu gällande författningen om arvsskatt och gåvoskatt tillkom år 19411. Den bygger grunderna i den tidigare förordningen men en anpassning av beskattningen efter varje enskild lottägares förvärv eftersträvas än mer. Den högsta skattesatsen i klass I var vid förordningens tillkomst 20 procent. Under andra världskriget uppkom ett stort budgetunderskott i de statliga finanserna. Mot bakgrund härav ñck en statlig utredning i uppdrag att undersöka möjligheten att införa en engångsskatt på förmögenhet. Idén med en sådan skatt utsattes för kritik och utredningen föreslog i stället att det utöver den vanliga arvsskatten också skulle tas ut en särskild skatt kvarlåtenskapen i sin helhet, en s.k. kvarlåtenskapsskatt. År 1947 infördes också förordning sådan skatt. en om en Systemet med två olika skatter i samband med dödsfall medförde en mängd problem. Skatten ansågs administrativt komplicerad men kritiserades också för att vara orättvis. Det gjordes bl.a. gällande att det

1 Lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt AGL. Rubriken, som tidigare var Förordning om arvsskatt och gåvoskatt, erhöll sin nuvarande lydelse år 1974.

42 Historik SOU 1996: 160

var principiellt felaktigt att kvarlåtenskapsskatten blev lika stor oavsett antalet arvingar. Mot bakgrund härav tillkallades år 1956 särskilda sakkunniga som fick till uppgift att göra en översyn av de regler som avsåg beskattningen vid dödsfall. De sakkunniga fann att systemet med två olika skatter inte lämpligt och förordade att kvarlåtenskapsskatten var skulle avskaffas. Vidare föreslogs att skatteskalorna i 1941 års arvsskatteförordningen skulle uppjusteras så att statens inkomster skulle förbli oförändrade. I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit avskaffades år 1959 kvarlåtenskapsskatten och skatteskalorna i arvsskatteförordningen ändrades. I klass I blev nu den högsta skattesatsen 60 procent. År 1967 tillsattes utredning antog namnet Kapitalskattebereden som ningen. Utredningens uppgift att se över reglerna om förmögenhetsvar samt och gåvobeskattningen. Beredningen avlämnade som en första arvsetapp i sitt arbete betänkandet Kapitalbeskattningen SOU 1969:54. Här föreslogs för arvsbeskattningens del en omkonstruktion av systemet. Utredningen föreslog att arvslottsbeskattningen skulle behållas endast för den avlidnes närmaste anhöriga, medan man för övriga förvärvares del skulle över till ett slags kvarlåtenskapsbeskattrting. Med detta system skulle man enligt beredningen uppnå avsevärda förenklingar. Kapitalskatteberedningens förslag i nämnda del utsattes för stark kritik under remissförfarandet och något förslag lades aldrig fram för riksdagen. År 1984 tillkallades kommitté för göra översyn lagen att en av

stiftningen och gåvobeskattningen Fi 1984:02. Kommittén,

om arvsantog namnet Arvs- och gåvoskattekommittén, avlämnade slutsom betänkandet Ny arvs- och gåvoskattelag SOU 1987:62. Kommitténs förslag har endast lett till några delreformer. Under de senaste decennierna har åtskilliga ändringar gjorts i såväl grunderna för skatteberäkxiingen skattesatserna. 1 det förra som hänseendet kan nämnas de ändringar i AGL som föranleddes av 1987 års familjerättsreform. Skattesatserna sänktes kraftigt senast år 1992. 1 klass I och är den högsta skattesatsen 30 procent.

Gällande rätt 43

3 Gällande rätt

3.1 Inledning

I detta avsnitt ges en översiktlig beskrivning av de gällande regler som berör bouppteckningar och arvsskatt. Sådana bestämmelser återfinns i flera olika författningar. Översikten är också tänkt i viss mån spegla att gången i ett bouppteckningsärende. En mer detaljerad beskrivning av handläggningen vid tingsrätten finns i avsnitt 6.3.

3.2 Förordningen 1991:750 om

folkbokföringsregister m.m.

När någon har avlidit skall bevis om dödsfallet dödsbevis och intyg om dödsorsaken utfärdas av läkare utan dröjsmål. Dödsbeviset skall sedan lämnas till Skattemyndigheten i det län där den avlidne senast var folkbokförd. Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinrättning eller fördes dit i anslutning till dödsfallet skall dödsbeviset lämnas av inrättningen. I andra fall lämnas beviset av den läkare som utfärdat handlingen, se 4 kap. 2 och 3 begravningslagen 1990:1144. Skattemyndigheten avregistrerar sedan den avlidne ur folkbokföringen enligt 19 § folkbokföringslagen 1991:481. Därefter skall skatte-

myndigheten snarast enligt 9 § förordningen 1991:750 om folk-

bokföringsregister m.m. underrätta berörd tingsrätt om dödsfallet. Skattemyndighetens underrättelse om dödsfallet har ersatt de personavier som före den 1 juli 1991 utfärdades av pastorsämbetet. Underrättelsen skall förutom uppgift om den avlidne också innehålla uppgift om den avlidnes make, barn och föräldrar såsom dessa uppgifter framgår av folkbokföringen.

44 Gällande rätt

3.3 Ärvdabalken

3.3.1 20 kap. ärvdabalken

Bouppteckningar

När någon har avlidit skall den dödes tillgångar och skulder gås igenom

och förtecknas. Detta sker vid en bouppteckningsförrättxiing. För-

rättningen privat angelägenhet för dödsbodelägarna, dvs. efterär en levande make, sambo, arvingar och universella testamentstagare. Den syftar huvudsakligen till att klargöra förutsättningarna för det likaledes privata arvskiftet. Vid förrättningen upprättas en handling, bouppteckning, bevis över vad som förekommit vid förrättningen. Boupptecksom ning som begrepp avser alltså såväl själva förrättningen som den upprättade handlingen.

Enligt 20 kap. l § ärvdabalken ÄB skall förrättning ske sist tre

månader efter dödsfallet. Rätten kan dock ansökan inom samma tid förlänga tiden det behövs med hänsyn till boets beskaffenhet eller av om annan särskild orsak. Dödsbodelägare som har egendomen i sin vård, boutredningsman eller testamentsexekutor skall enligt 20 kap. 2 § ÄB bestämma tid och för ort bouppteckning samt utse två kunniga och trovärdiga gode män att förrätta den. Samtliga delägare skall kallas i god tid. Vidare skall alltid den avlidnes efterlevande make eller sambo kallas liksom sekundosuccessorer som skall erhålla lott i kvarlåtenskapen först sedan amian arvinge eller universell testamentstagare har avlidit.

I skall enligt 20 kap. 3 § ÄB flera personuppgifter bouppteckningen

den avlidne och andra berörda lämnas. Dagen för förrättningen, den om dödes fullständiga namn, yrke och hemvist samt dödsdagen skall anges. Vidare skall namn och hemvist för dem som skall ha kallats till förrättningen För underårig skall uppges födelsedatum och för anges. arvinge skall hans släktskap med den döde. Arvinge skall upptas anges även han är utesluten från del i kvarlåtenskapen. Om den döde om efterlämnar make skall för bröstarvingar anges om de är brösten arvingar även till maken. Slutligen skall enligt det aktuella lagrummet framgå vilka som varit närvarande vid förrättningen. Har någon som kallats till förrättningen inte varit närvarande skall bevis om att han blivit kallad i tid fogas till bouppteckningen. I 20 kap. 4 § ÄB föreskrivs att den dödes tillgångar och skulder skall antecknas i bouppteckningen så som de var vid dödsfallet. Tillgångarna skall anges till sina värden och skulderna till sina belopp. Närmare

Gällande rätt 45

regler om beräkningen av tillgångar och skulder finns i lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt. Om den döde var gift skall båda makarnas tillgångar och skulder antecknas och värderas var för sig. Om någon av makarna hade enskild egendom skall detta anges. Efterlämnar den döde en sambo och hade någon av dem förvärvat bostad eller bohag för gemensamt begagnande skall denna egendom antecknas och värderas särskilt om den efterlevande sambon har begärt bodelning. Efterlämnar den avlidne testamente eller äktenskapsförord skall det enligt 20 kap. 5 § ÄB intas i bouppteckningen eller i bestyrkt avskrift fogas därtill som bilaga. Vidare skall i bouppteckningen ñmias uppgift om livförsäkringar och tillgångar pensionssparkonto som till följd av att förmåntstagare insatts inte ingår i kvarlåtenskapen. I vissa fall skall också uppgifter om förskott arv eller gåva lämnas i bouppteckningen. I 20 kap. 6 § ÄB föreskrivs den vårdar egendomen eller i att som övrigt bäst känner till boet skall lämna uppgifter om boet. Bouppgivaren skall handlingen teckna försäkran heder och samvete att uppgifterna till bouppteckningen är riktiga och att inga uppgifter avsiktligt utelämnats. Bouppgivaren skall bekräfta sina uppgifter med ed om talan om edgång förs av någon vars rätt kan bero därav eller av boutredningsman eller testamentsexekutor. De gode männen skall handlingen

intyga att allt har blivit riktigt antecknat och att tillgångarna har

värderats efter bästa förstånd. Hade den avlidne tillgångar flera får enligt 20 kap. 7 § ÄB orter särskild bouppteckning förrättas varje ort. l en av bouppteckningarna skall finnas en sammanfattning av boets tillgångar och skulder. Av 20 kap. 8 § ÄB framgår bouppteckningen inom månad efter att en upprättandet skall för registrering ges till rätten i den ort där den döde skulle ha svarat i tvistemål i allmänhet eller, om behörig domstol inte finns, till Stockholms tingsrätt. När tingsrätten fått besked från skattemyndigheten om att någon har avlidit, åligger det tingsrätten att bevaka såväl att en bouppteckningsförrättning hålls som att en bouppteckningshandling ges in till rätten. Försummas detta, får domstolen enligt 20 kap. 9 § ÄB vid vite förelägga viss tid, eller om bouppteckning inte skett, förordna någon att föranstalta därom. Om en ny tillgång eller skuld blir känd efter det att bouppteckning har förrättats eller upptäcks annan felaktighet i bouppteckningen, skall enligt 20 kap. 10 § ÄB tilläggsbouppteckning innehållande tillägg eller rättelse förrättas inom en månad.

46 Gällande rätt

Dödsboanmälan

Från reglerna om bouppteckning finns ett undantag. Om den dödes tillgångar eller, när han efterlämnar make, tillgångarna jämte hans andel i makens giftorättsgods inte förslår till annat än begravningskostnaderna och andra utgifter med anledning av dödsfallet, och finns bland tillgångarna varken fast egendom eller tomträtt, behöver bouppteckning enligt 20 kap. 8 § ÄB inte förrättas. I stället skall socialnämnden göra a dödsboanmälan till rätten. Dödsboamnälan skall vara skriftlig och uppta den dödes fullständiga namn, personnummer, hemvist, bostadsadress och dödsdag samt intyg utvisande att tillgångarna inte är större än att förutsättningarna för dödsboamnälan föreligger. I anmälan skall även dödsbodelägarna anges, om uppgifter därom kan inhämtas utan avsevärd tidsutdräkt. Dödsboanmälan bör göras inom två månader från dödsfallet och skall förvaras hos rätten. Även dödsboanmälan gjorts skall i vissa fall bouppteckning om förrättas. Så skall ske om det begärs av dödsbodelägare eller annan vars rätt kan bero därav och denne ställer säkerhet för bouppteckningskostnaden eller om ny tillgång yppas och förutsättningarna för dödsboanmälan inte längre föreligger.

3.3.2 Andra bestämmelser i ärvdabalken

I 18 kap. ÄB finns allmänna bestämmelser dödsbon. I 18 kap. 4 § om första stycket finns en bestämmelse om förhållandet mellan dödsbodelägare och tredje man. Där stadgas att avtal som tredje man i god tro slutit med dem som enligt bouppteckningen är dödsbodelägare är

gällande även om ytterligare dödsbodelägare finns. Tredje man är alltså

inte skyldig att undersöka riktigheten av de i bouppteckningen lämnade uppgifterna, om det inte finns anledning att anta någon felaktighet. Bouppteckningen behöver inte vara inregistrerad vid tingsrätten för att det aktuella stadgandet skall vara tillämpligt, utan det räcker att förrättningen hållits och bouppteckningen upprättats. I praktiken kan det likväl förekomma att det krävs att ett dödsbo kan visa upp en inregistrerad bouppteckning för att exempelvis ett avtal skall komma till stånd. I 18 kap. 4 § andra stycket ÄB stadgas för ett visst speciellt fall vad som gäller under den tid då någon bouppteckning ännu inte förrättats. Där sägs att rättshandling som företagits utan medverkan av testaments-

Gällande rätt 47

tagare innan bouppteckning skett är giltig, om tredje i god tro man var och rättshandlingen inte kunde anstå tills bouppteckningen förrättats.

3.4 Lagen 1941:416 om arvsskatt

och gåvoskatt, m.m.

När tingsrätten inregistrerar en bouppteckning skall den också fatta beslut i frågan om arvsskatt. Utgångspunkten för arvsbeskattningen är uppgifterna i bouppteckningen om den avlidne och hans egendom samt, i förekommande fall, den efterlevande maken och dennes egendom, barn, testamenten, försäkringsförordnaden samt frågan giftorättsom gemenskap förelåg eller Arvsbeskattningen är utformad som en schematisk arvslottsbeskattning. Beskattningsförfarandet inleds, om den avlidne var gift och giftorättsgemenskap förelåg, med en schematisk bodelning. Kvarlåtenskapen fördelas därefter vid ett schematiskt arvskifte lotter med beaktande av ärvdabalkens arvsregler, testamenten, försäkringsförordnanden etc. Bodelning och lottläggning sker utifrån bouppteckningsvärdena, dvs. enligt värden bestämda av värderingsreglerna i lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt AGL. Skatten beräknas för varje lott för sig. Förvärvarna delas in i tre klasser och i varje klass förekommer olika grundavdrag och skatteskalor. Till klass I räknas bl.a. efterlevande make och sambo samt bröstarvingar. Det skattefria avdraget för efterlevande make och sambo är 280 000 kr och för övriga i klass I 70 O0 kr. I klass och III är grundavdraget 21 000 kr. Den högsta skattesatsen i varje klass är 30 procent. Arvsskatt kan också beräknas utifrån ett verkligt arvskifte. Denna möjlighet utnyttjas ytterst sällan, i första hand beroende att beskattningen i så fall grundas de värden dödsbodelägarna åsatt egendomen vid arvskiftet. I vissa situationer skall den som tagit arv upprätta en arvsdeklaration. Så är fallet t.ex. om en arvs- eller testamentslott utgörs äganderätt av

eller rättighet vilken skall beskattas senare än vid arvlåtarens testators

död, ett s.k. framskjutet förvärv 45 § AGL. Deklarationen skall avgivas heder och samvete och innehålla vissa personuppgifter om

arvlåtaren testator och den skattskyldige samt uppgifter den

om förvärvade egendomen 47 § AGL. Skattskyldiga för arvsskatt är de som förvärvat egendom, men skattekravet riktas till dödsboet som har att förskjuta skatten. När tingsrätten

48 Gällande rätt

har fastställt arvsskatt, skall den enligt arvs- och gåvoskatteförordningen 1958:563, AGF skicka bl.a. ett inbetalningskort skattebeloppet till den gett in bouppteckningen 8 och 9 §§. som 1 de ärenden där skatt skall utgå, expedierar tingsrätten också protokollsutdrag med beslut om skatten till den skattemyndighet som är uppbördsmyndighet 10 § AGF. Tingsrättens beslut om fastställande av arvsskatt kan överklagas till

hovrätten. Överklagandetiden är tre år från dagen för tingsrättens

beslut.

3.5 1996:242 domstols- Lagen om

ärenden, m.m.

Ärenden inregistrering bouppteckningar och fastställande om av av arvsskatt samt ärenden inregistrering av dödsboanmälningar om handläggs vid tingsrätterna enligt lagen 1996:242 om domstolsärenden. Protokollföring skall ske i det s.k. bouppteckningsprotokollet. Regler härom återfinns i 34 § förordningen 1996:271 om mål och ärenden i allmän domstol. Ärenden handläggs enligt 3 § ärendelagen lagfaren domare. Det av en vanligaste är emellertid att tingsnotarier beslutar om inregistrering och skattläggning bouppteckningar. Även domstolsbiträden kan förordnas av att handlägga bouppteckningsärenden. De regler som ger tingsrätten möjlighet till delegering beslutsfattandet finns i 17-20 förordav ningen 1996:381 med tingsrättsinstruktion.

3.6 Förordningen 1994:634 med instruktion

för Kammarkollegiet, m.m.

Enligt 64 § l AGL skall beskattningsmyndighetens beslut mom. angående fastställande, eftergift eller återvinning av arvsskatt och

gåvoskatt granskas den myndighet regeringen förordnar. Av 72 §

av AGL följer att samma granskningsmyndighet skall föra det allmännas talan i mål och ärenden där AGL är tillämplig. Till granskningsmyndighet har i 43 § AGF utsetts Kammarkollegiet. Enligt l § förordningen 1994:634 med instruktion för Kammarkollegiet bevakar kollegiet i vissa ärenden statens rätt och allmänna intressen, bland annat i vattenrättsliga ärenden och ärenden om arvs- och gåvoskatt, stämpel-

Gällande rätt 49

skatt vid inskrivningsmyndighet samt frågor som gäller Allmänna arvsfonden. För att kollegiet skall kunna fullgöra sin uppgift som gransknings-

myndighet har beskattningsmyndigheten ålagts att sända in vissa

handlingar till kollegiet. Tingsrätten är skyldig att tillställa kollegiet en kopia av bouppteckningsprotokollet inom två månader efter utgången av den månad som protokollet avser, se KK 1971:713 om renovation av bouppteckningsprotokoll. Skattemyndigheten skall inom två månader efter utgången av varje kvartal sända ett exemplar av sin besluts-

förtecking till kollegiet se 64 § 2 mom. AGL och 12 § AGF. Såväl

tingsrätten som Skattemyndigheten skall också skicka arvs- respektive gåvodeklarationer till kollegiet. Efter avslutad granskning återsänder

kollegiet deklarationerna till beskattningsmyndigheten. Däremot är

tingsrätten inte skyldig att sända in bouppteckningarna. Kollegiet har enligt 60 § AGL tre år på sig att överklaga ett felaktigt skattebeslut. Enligt 43 § AGF bör dock granskningen av alla under ett år avlämnade protokoll och beslutsförteckningar vara avslutad före utgången av följande år. Om en enskild överklagar ett skattebeslut är kollegiet den enskildes motpart i hovrätten. Hovrätten är skyldig att alltid höra kollegiet i dessa ärenden. Om kollegiet efter delgivning av den enskildes överklagande for sin del anser att beskattningsmyndighetens beslut är felaktigt, har kollegiet två månader sig att överklaga beslutet. Denna regel är till för att skattefrågan skall bli rättskraftigt avgjord i ett sammanhang. AGL innehåller också regler om s.k. anmärkningsförfarande, som innebär att beskattningsmyndighet således högre rätt efter påpekande

från kollegiet och hörande av den skattskyldig kan fastställa skatt med

ett högre belopp än som fastställts i det ursprungliga skattebeslutet. Enligt 11 § AGF föreligger skyldighet för beskattningsmyndighet att till kollegiet skicka in beslut om anstånd att betala arvsskatt och gåvoskatt. I AGL finns, som framgått, regler om s.k. framskjutna förvärv, som innebär att skatt inte tas ut vid dödsfallet eller gåvotillfället utan vid ett

senare tillfälle, vanligen en annan persons död se avsnitt 3.4. Enligt 1

§ AGF är domstol skyldig att lämna uppgift om dessa s.k. framskjutna förvärv till kollegiet. Underrättelse behöver dock inte skickas om värdet av den egendom som avses, beräknat utan avdrag för värdet av den upplåtna rättigheten, understiger lO 000 kr. Kollegiet skall enligt 5 och 6 AGF upplysa tingsrätten när tiden för skattskyldighet inträtt. För att fullgöra denna uppgift har kollegiet ett register, som f.n. innehåller 4 500 ärenden, över de framskjutna förvärven. Varje år görs en avstämning mot folkbokföringsregistret för att utröna hur många

50 Gällande rätt

personer som avlidit, vilket föranleder att skattskyldigheten inträtt. Därefter anmäler kollegiet detta till tingsrätten, som har att infordra arvsdeklaration enligt 45 § AGL. Om egendom beskattats både i Sverige och i en utländsk stat, dvs. dubbelbeskattas, kan Kammarkollegiet medge nedsättning eller befrielse från den arvsskatt som fastställts i Sverige. Förfarandet regleras i 58 § AGL och förordning 1967:721 om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning. Ärendena dels avser

tillämpning av de l7 dubbelbeskattningsavtal rörande arvsskatt vissa av

avtalen rör även gåvoskatt som Sverige ingått med andra länder, dels beslut som rör länder som Sverige saknar avtal med. Kollegiets beslut i dessa ärenden kan överklagas till Finansdepartementet. Enligt 57 och 58 a AGL kan regeringen i vissa fall medge s.k. dispens från skyldigheten att erlägga arvs- eller gávoskatt. Kollegiet är i de flesta av dessa ärenden remissinstans.

Tidigare utredningsförslag... 51

4 Tidigare utredningsförslag och beredningsläget på angränsande

områden

4. 1

Tidigare översyner

I flera olika sammanhang har under de senaste decennierna diskuterats om uppgifterna att registrera bouppteckningar och fastställa arvsskatt skall flyttas från tingsrätterna. I detta avsnitt beskrivning de ges en av viktigaste förslagen som lämnats i frågan. År 1967 tillsattes utredning, den s.k. Kapitalskatteberedningen, en som ñck till uppgift att göra en samlad översyn och förmögenav arvshetsbeskattningen. I sitt slutbetänkande Teknisk översyn av kapitalbeskattningen SOU 1971:46 föreslog beredningen att länsstyrelserna skulle överta såväl registreringen av bouppteckningar som arvsskatte-

bestyren från tingsrätterna. I propositionen 1974:98 uttalade dock

departementschefen att organisationsfrågorna rörande arvsskatten krävde ytterligare överväganden. Utredningens förslag i demia del ledde därför inte till någon lagstiftning. Nästa gång frågan om arvsskatten togs år 1981 upp var av en

arbetsgrupp inom Riksskatteverket, det s.k. ÖBO-projektetl. I en

rapport, Förenkla taxeringsprocessen, redovisade arbetsgruppen sin som uppfattning, att Kapitalskatteberedningens förslag borde fullföljas och föreslog att frågan skulle behandlas i samband med en samlad översyn av arvs- och gåvobeskattningen. Departementschefen uttalade i propositionen 1982/83: 170 om vissa ändringar i reglerna om uppbörd av arvsoch gåvoskatt, m.m. att han delade uppfattningen att arvsskattelagstiftningen borde ses över och att han avsåg att återkomma till den frågan i ett annat sammanhang. Arvs- och gåvoskattekommittén, som tillsattes i början år 1984, av hade enligt sina direktiv Dir. 1984: 18 inte i uppdrag att ta ställning till

1 ÖBO står för Översyn besvårsenhetemas organisation. av

52 Tidigare ulredningyörslag...

organisationsfrågan. Som skäl härför anfördes att det kunde förutses att överväganden i den delen skulle kunna fördröja utredningsarbetet på ett sätt som inte var lämpligt. Vidare anfördes att om utredningens förslag och erfarenheter i övrigt föranledde det fick organisationsfrågan tas upp i annat sammanhang. Under år 1984 utarbetade en grupp inom Domstolsverket en rapport med förslag angående tingsrätternas handläggning av boupptecknings-

ärenden Dv rapport 1984:10. Enligt arbetsgruppen borde inte

m.m. uppgiften att fastställa arvsskatt flyttas bort från tingsrätterna. I rapporten föreslogs i stället vissa rationaliseringar inom ramen för den gällande ordningen. Rapporten överlämnades till regeringen och den har därefter remissbehandlats. Arvs- och gåvoskattekommittén lämnade sitt slutbetänkande SOU 1987:62 år 1987. Utredningen föreslog inga organisatoriska förändringar men pekade en rad fördelar med att föra över arvsskattehanteringen från de allmänna domstolarna till skatteförvaltningen. Även i departementspromemorian Domstolarna i framtiden - en

idéskiss Ds 1989:2 togs frågan om bouppteckningshanteringen upp.

Man utgick där från att beredningen av Arvs- och gâvoskattekommitténs förslag skulle resultera i ett förslag att flytta bort hanteringen av arvsskattefrågorna från tingsrätterna. Enligt idéskissen kunde det då övervägas att alla återstående åtgärder som avser bouppteckningar tas

om hand av länsstyrelserna eller centraliseras till en myndighet.

Den senaste gången som frågan om handläggningen av bouppteckningar och arvsskatt tagits upp till behandling är av Domstolsutredningen i betänkandet Domstolarna inför 2000-talet SOU 1991:106. Utredningen föreslog att uppgifterna att registrera bouppteckningar och dödsboanmälningar och att fastställa arvsskatt skall flyttas från tings-

rätterna till skattemyndigheterna. Vidare föreslogs att skattemyndig-

heternas beslut bör överklagas till länsrätt. Som skäl till förslaget anfördes att skattemyndigheterna är det allmännas experter på beskattning och att det därför är mest rimligt att frågorna handläggs där.

Vidare anfördes att skattemyndigheterna till skillnad från tingsrätterna

kan handlägga ärendena med ordinarie personal som med tiden blir specialister området. Utredningen framhöll även de rationaliseringsvinster som kan uppnås vid en överflyttning samt den strävan som fimus att renodla domstolarnas verksamhet.

Tidigare utredrzirzgsförslag... 53

4.2 Pågående arbeten

Domstolsväsendet

År 1995 tillsatte regeringen kommitté med uppgift göra en att en översyn av den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet, 1995 års Domstolskommitté. Enligt direktiven Dir. 1995: 102 skall översynen göras med utgångspunkt i de ökade kraven domstolarnas, främst underrätternas, kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål samt kraven rationaliseringar inom domstolsväsendet. Kommittén skall lämna förslag till en ny organisation for domstolsväsendet som helhet. Av direktiven framgår vidare att det är ofrånkomligt att antalet tingsrätter kommer att minska. Utredningen skall även ta ställning till hur många överinstanser som skall finnas. En övergripande utgångspunkt för utredningen är enligt direktiven att samverkan mellan olika slag av domstolar på samma nivå skall utvecklas

betydligt. Vad gäller överinstanserna kan det enligt direktiven bli

aktuellt med en sammanslagning av Högsta domstolen och Regeringsrätten liksom av hovrätter och kammarrätter. Kommitténs förslag skall på sikt medföra en sänkning av det årliga medelsbehovet för domstolsväsendet med minst 200 miljoner kr. När det gäller frågan om vissa ärendetyper skall handläggas vid tingsrätterna eller ej, uttalas i direktiven att kommittén har att utgå från att bouppteckningsverksamheten och den därmed sammanhängande skattläggningen i framtiden inte skall ligga kvar hos tingsrätterna. Domstolskommittén avser att redovisa en första etapp av sitt arbete i februari 1997.

Lagen 1941:416 om arvsskatt och gávoskan

I Finansdepartementet pågår för närvarande ett arbete med att se över reglerna om dels törmögenhetsbeskattningen, dels arvs- och gåvobes-

kattningen. Det är i första hand fråga om en teknisk översyn och syftet

är att åstadkomma enklare regler. Det ñnns ett nära materiellt samband

mellan, å ena sidan, förmögenhetsbeskattningen och, å andra sidan,

arvs- och gåvoskattelagstiftningen, i första hand såvitt gäller värderingsreglerna. Bortsett från vissa skillnader när det gäller värderingen av företagsförmögenhet är reglerna i detta hänseende i stort sett identiska. Under våren år 1996 redovisades ett förslag till en helt ny förmögen-

hetsskattelag Ds 1996:42, Ny formögenhetsskattelagstiftning. Pro-

54 Tidigare utredningsförslag...

memorian har remissbehandlats och lagstiftning i ämnet torde kunna förväntas gälla fr.0.m. 1998 års taxering. Arbetet med en ny arvs- och gåvoskattelag beräknas leda fram till ett förslag under år 1998.

Skatreförvalmingen

Inom skatteförvalmingen finns regional nivå för närvarande 24 skattemyndigheter med sammanlagt 131 lokala skattekontor. Vid de lokala skattekontoren handhas förutom beskattning även folkbokföring och fastighetstaxering. Riksskatteverket RSV svara för den centrala

ledningen av skatteförvaltningen se budgetprop. l996/97:l volym

utgiftsområde Skatteförvalming och uppbörd, s. 9. Inom skatteförvaltrtingen pågår ett arbete med att utreda regionindelningen. Det finns en bred enighet om att förvaltningen måste rationaliseras och antalet skattemyndigheter minska. Antalet regionmyndigheter bör ligga mellan 8 och 12. Syftet med att reducera antalet skattemyndigheter är att var och en av myndigheterna blir mer bärkraftig än flertalet av de nuvarande och underlaget för att hantera särskilt kompetenskrävande arbetsuppgifter blir större. Vidare kan effektiviseringar och besparingar uppnås inom i första hand ledning och administration. Slutligen underlättas kontakterna mellan verket och de regionala myndigheternas ledning. Målet är att de nya regionmyndigheterna ska kunna bildas den 1 januari 1999.

Utländsk rätt 55

5 Utländsk rätt

5.1 Inledning

Enligt direktiven skall utredningen undersöka hur man i andra jämförbara länder, särskilt de nordiska, möter de behov som vi i Sverige hittills tillgodosett genom bouppteckningarna. Nedan följer därför en kort beskrivning av reglerna om boutredning och arvsskatt i Danmark, Finland, Norge, England, Frankrike, Spanien, Tyskland och Schweiz.

5.2 Norden

5.2.1 Danmark

I Danmark genomförs nu en reform beträffande reglerna om dödsboförvaltning och arvsskatt. Den 1 juli 1995 trädde en ny lag om arvsskatt i kraft, och den l januari 1997 börjar en ny lag om skifte av dödsbon att gälla. Reglerna om arvsskatt kommer att ändras ytterligare.

Reformen innebär förenklingar beträffande förvaltningen och av-

vecklingen av dödsbon samt skattereglerna. Den beskrivning som följer nedan avser de nya reglerna. När begravningsmyndighet en myndighet som för böcker för en kyrkans räkning och som fungerar som datakälla till ett centralt

personregister eller annan dansk myndighet får besked om ett dödsfall,

-

skall myndigheten snarast underrätta behörig skifterett om detta;

skifteförvaltningen hör under byretterna, dvs. allmän domstol i första instans. Skifteretten inhämtar sedan nödvändiga upplysningar om arvingarna från det centrala personregistret och det centrala testamentsregistret. I det förstnämnda registret finns uppgifter om moderskap och faderskap till barn. I det sistnämnda registret finns de testamenten antecknade upprättats notarius publicus. I Danmark är domsom av stolarna notarius publicus. Framkommer ett testamente som inte ñmis

56 Utländsk rätt

med i det centrala registret, tillfrågas arvingarna om de ändå vill godkänna detta. På grundval av de inhämtade uppgifterna om arvingar och testamentstagare utfärdar skifteretten anmodan av boets arvingar eller den efterlevande maken en skijieretsattest som fungerar legitimationshandsom ling För boet. Skifteretten kallar sedan in de närmast anhöriga till ett möte där ställning tas till frågan hur boet skall förvaltas och avvecklas. Det fanns tidigare många olika typer av skiften att välja på i dansk rätt, men efter reformen har antalet sätt att avveckla ett dödsbo reducerats till följande sex. Det första sättet tar sikte på de bon där tillgångarna i princip endast räcker till begravningskostnaderna. Det andra sättet avser fall där en efterlevande make ensam övertar boet. Ett bo kan i vissa fall läggas ut som oskiftat och för detta finns en tredje modell. Vidare firms privat

skifte och förenklat privat skifte. Av de cirka 60 000 dödsfall som

inträffar i Danmark varje år avvecklas 10 000 enligt den förenklade privata skiftesformen. Slutligen måste i vissa fall skifteretten utse en boutredningsman att handha boets förvaltning och avveckling. Så är t.ex. fallet om en arvinge begär det, om boet är insolvent eller om det är osäkert vilka som är arvingar. Vid privat skifte skall en förteckning över boets tillgångar och skulder per dödsdagen upprättas och undertecknas av samtliga arvingar. Handlingen skall insändas till skifteretten senast sex månader efter det att det bestämts att boet skall skiftas privat. skifteretten skickar ett exemplar av handlingen till skattemyndigheten. Anledningen till att denna handling skall upprättas är att Skattemyndigheten, i fråga om personbeskattning, skall kunna ta ställning till eventuella krav efterbeskattning av den avlidne, innan arvingarna delar boet. Arvingarna skall vidare vid ett privat skifte upprätta en särskild handling, boopgørelse. Även i denna handling skall boets tillgångar och skulder upptas men denna gång till sitt värde själva skiftesdagen. Den senaste skiftesdag som kan väljas är ett år efter dödsfallet. Vidare skall arvets fördelning anges. Samtliga arvingar skall skriva under handlingen. Därefter ges ett exemplar av handlingen in till skifteretten och ett annat exemplar till Skattemyndigheten inom tre månader efter skiftesdagen. Vid ett förenklat privat skifte skall en förteckning över boets tillgångar och skulder ges in till skifteretten. Den skall vara undertecknad av samtliga arvingar. Däremot behöver ingen boopgørelse insändas. I lagen anges att dödsdagen anses vara skiftesdagen. I de fall då en boutredningsman utsetts skall tillgångarna och skulderna per dödsdagen förtecknas i en särskild blankett, ábningsstatus.

Utländsk rätt 57

Denna handling tillställs sedan arvingarna, skifteretten och Skattemyndigheten. Boutredningsmannen utarbetar också en boopgørelse med en redogörelse bl.a. för boets tillgångar och skulder per skiftesdagen. När en boopgørelse kommer in till skifteretten, kontrollerar domstolen att handlingen är behörigen undertecknad. Därefter ankommer det Skattemyndigheten att kontrollera och godkänna de i boopgørelsen upptagna värdena. Skattemyndigheten meddelar skifteretten sina synpunkter, och därefter fastställer skifteretten arvsskatten.

Arvingarna, legatarier och Told- och Skattestyrelsen motsvarar Riksskatteverket kan klaga arvsskatteberäkningen och få den omprövad av skifteretten. Klagofristen är fyra veckor från det att skatte-

beslutet mottogs. Enligt den nya arvsskattelagen betalar dödsboet en kvarlåtenskapsskatt. Den gamla arvsskattelagen gav staten en inkomst om 2 miljarder kronor per år. Den nya lagen beräknas inbringa 1,25 miljarder kronor per år.

5.2.2 Finland

I Finland finns en ärvdabalk som i grunden motsvarar vår. Detta innebär bl.a. att det enligt finländsk rätt liksom enligt svensk skall hållas en bouppteckningsförrättning, när någon har avlidit. Vid förrättningen skall en bouppteckningshandling upprättas. Arvsskatten har i Finland aldrig bestämts av tingsrätten utan av skatte-

myndigheten. Däremot granskade tidigare tingsrätten bouppteckningarna ur civilrättslig synvinkel. Något formellt registreringsbeslut fattades

emellertid inte av tingsrätten. Sedan år 1994 har tingsrätternas behandling av bouppteckningarna upphört. Kravet att förrättning skall hållas finns kvar, men nu lämnas bouppteckningarna efter förrättningen enbart till Skattemyndigheten, som fastställer arvsskatten. Innan Skattemyndigheten fattar beslut i skattefrågan, kontrolleras uppgifterna i bouppteckningen mot olika register, som Skattemyndigheten har tillgång till, och den avlidnes tidigare avlämnade självdeklarationer. Skattemyndighetens beslut angående skatten kan både omprövas och överklagas. Något registreringsbeslut angående de civilrättsliga frågorna fattas dock inte hos Skattemyndigheten. Detta innebär att bouppteckningen inte i sig själv kan användas som legitimationshandling. Problemet med legitimationen har i stället lösts det sättet att den som vill ha ett intyg om att den dödsbodelägarkrets som anges i bouppteckningen är riktig

58 Utländsk rätt

kan vända sig till registerbyrån. Denna byrå är både folkbokförings-

myndighet och notarius publicus. Här granskas begäran bouppteck-

ningen med tillhörande handlingar av jurister, s.k. häradsskrivare. Därefter utfärdas ett intyg beträffande dödsbodelägarkretsen. Mellan 20 och 25 procent av alla dödsbon begär ett intyg av registerbyrån.

5.2.3 Norge

I norsk skiftesrätt finns två typer av skiften: privata och offentliga. Av dessa är den privata skiftesformen vanligast. Ett privat skifte förutsätter att minst myndig arvinge påtar sig ansvaret för den avlidnes en förpliktelser. När ett sådant åtagande har gjorts genomförs skiftet av arv-

ingarna utan inblandning av någon offentlig myndighet. Uppstår oenighet i boet, sker däremot skiftet offentligt vid skifteretten den offentliga

skiftes- och arvsbehandlingen hör under herreds- eller byretten, dvs. allmän underrätt. Av de 6 000 dödsfall som inträffar i Oslo varje år skiftas endast 150 dödsbon offentligt. En viktig anledning till att den privata skiftesformen dominerar är att den är billigare än ett offentligt skifte. Arvingarna har normalt sextio dagar sig att besluta vilken form skifte de vill välja. I Norge finns ingen direkt motsvarighet till av den svenska bouppteckningen. I stället begagnar sig av två olika man

handlingar, skifieattesten och blanketten for melding av arv.

Skifteattesten fungerar legitimationshandling for boet. Den

som utfärdas skifteretten när arvingarna har förklarat att de vill skifta boet av privat. Attesten innehåller uppgifter om den avlidnes namn och dödsdag samt arvingarnas och släktskap med den avlidne. Har den avlidne namn efterlämnat ett testamente, skall även de universella testamentstagarna Skifteretten kontrollerar arvingens uppgifter mot folkbokanges. föringsregistret. Eftersom det till skillnad från i Danmark inte finns något centralt register för testamenten, får skifteretten i detta avseende lita de uppgifter arvingen lämnat i sin ansökan om skifteattest. Den enda kontroll skifteretten kan göra är att undersöka om något testamente har bevakats. Har den avlidne upprättat ett testamente skall det ges in till skifteretten i samband med dödsfallet. Om det finns en dödsbodelägare är underårig, ankommer det på skifteretten att underrätta överförsom

myndaren härom. Om arvinge eller testamentstagare är bortovarande,

en deponeras dennes hos skifteretten i högst tio år. Ansvaret för att arv annonsering sker i tidningar bortovarandes arv ligger inte på om en skifteretten utan är privat angelägenhet. Om arvinge inte får sitt en en beaktat övriga dödsbodelägare, kan han kräva sin lott av dessa. arv av

Utländsk rätt 59

Sedan ungefär hundra år tillbaka är det i Norge enligt huvudregeln

skattefogden motsvarar närmast Skattemyndigheten som fastställer arvs-

skatten. Undantag gäller för de fall där skiftet är offentligt. I dessa fall fastställs skatten av skifteretten. Skattefogden handlägger förutom arvsskattefrågor även frågor om mervärdesskatt. Vidare har skattefogden till uppgift att sköta utbetalningar av lön till statligt anställda och räkenskaper åt statliga myndigheter. När ett dödsbo skiftas privat skall en särskild deklarationsblankett, melding om arv, vilken utarbetats av Finansdepartementet, fyllas Denna deklarationsblankett liknar mycket de vanliga blanketterna för inkomsttaxeringen. Skattefogden skickar automatiskt ut en deklara-

tionsblankett till dödsbon i vilka det ingår fast egendom. Övriga dödsbon

får själva skaffa blanketten. I blanketten skall arvingarna lämna uppgifter om boets tillgångar och skulder, dödsbodelägarkretsen samt gåvor från den avlidne. Det finns inga förhand av skattefogden ifyllda uppgifter om det enskilda dödsboet. Ofta anlitar dödsboet en advokat för att fylla i deklarationsblanketten, men många arvingar fyller själva i deklarationen efter att ha fått viss rådgivning av skiftesretten eller skattemyndigheten. Det finns också broschyrer som beskriver grundreglerna om arvsdeklaration. En sådan skickas alltid ut av skifteretten i samband med att skifteattesten utfärdas. Deklarationsblanketten skall skrivas under av alla arvingarna. Den skall inom sex månader efter dödsfallet lämnas till skattefogden i det fylke län där den avlidne var bosatt. Handlingen ligger sedan till grund för beslutet om arvsskatt. Skattefogden bevakar att alla dödsbon lämnar in en arvsdeklaration. Handläggningstiden hos skattefogden kan uppgå till två år. Granskningen av varje deklaration sker manuellt. Kontroll görs mot uppgifter i fastighetsregistret, förmögenhetsregistret, gåvoregistret, skifteattesten och tidigare avlämnade självdeklarationer. Skattefogden gör även egna värderingar av tillgångarna. Dessa skall enligt huvudregeln värderas efter sitt försäljningsvärde. Undantag gäller dock t.ex. för icke börsnoterade aktier, samägd egendom och lantbruk. För begravningskostnader får ett avdrag 25 000 kr göras. När alla uppgifterna i blanketten har kontrollerats av skattefogden, räknas arvsskatten ut. Skatteberäkningen sker med hjälp av datorstöd. Beslutet om arvsskatt skickas till alla arvingarna eller till den som uppträder som ombud för dem. Arvsskatten förfaller vid privat skifte till betalning ett år efter dödsfallet eller, om längre tid förflutit när skattebeslutet fattas, en månad efter detta beslut.

60 Utländsk rätt

Den vill klaga ett beslut arvsskatt skall i de flesta fall göra som om detta till Finansdepartementet. Gäller överklagandet en värderingsfråga, omprövar däremot avgiftsmyndigheten själv sitt tidigare beslut. Det nya beslutet överklagas i ett sådant fall till domstol. Det är arvsskattebeslut som överklagas. I Norge dör varje år 45 000 50 000 personer. I cirka 15 00 av dessa dödsbon utgår skatt. Arvsskatten ger staten en intäkt om ungefär 1 miljard kronor per år. I de allra minsta dödsbona där tillgångarna uppgår till högst 40 000 kr efter det att begravningskostnaderna har betalts görs endast en enkel anmälan till skifteretten blankett om dödsbon med litet värde. en

5.3 EU

5.3.1 England

Det utmärkande för engelsk rätt är att kvarlåtenskapen inte tillfaller arvingarna direkt utan först passerar en särskild dödsboförvaltare. Denne

utses av skiftesdomstolen High Court eller särskilda skiftesmyndigheter

registries efter ansökan. Har den avlidne i ett testamente angivit någon förvaltare, utses normalt denne av skiftesdomstolen. I annat fall som utses vanligen den efterlevande maken eller en arvinge. När den tilltänkte förvaltaren har avgett en edsvuren förklaring, övertar han hela rådigheten över dödsboet. Förvaltaren betraktas som den avlidnes representant och inträder i dennes ställe med de befogenheter den avlidne hade. Detta innebär t.ex. att en tredje man kan som ingå ett giltigt avtal med förvaltaren utan att behöva undersöka ensam

om det finns samtycke från arvingarna. Förvaltaren är skyldig att kartlägga den avlidnes fasta och lösa

egendom. Han är vidare skyldig att upprätta en Inventory of the estate

och med ed bekräfta den, om rätten utfärdar föreläggande härom. Den avlidnes egendom skall i första hand tjäna till att täcka den dödes skulder. Förvaltaren har ett personligt ansvar för att skulderna blir betalda.

1 Källor: Nielsen-Lindencrona, Intemationalt generationsskifte, Viborg 1983, s. 61 och 200 ff. Barlow-King-King, Wills, Administration and Taxation: A Practical Guide, 2 uppl., London 1986, passim.

Utländsk rätt 61

När den avlidnes förpliktelser har fullgjorts återstår att fördela nettobehållningen mellan arvingarna och eventuella testamentstagare. Dessa inträder inte förrän då i sin rätt. Utgångspunkten for arvsskattens fastställande är egendomens marknadsvärde på dödsdagen. En preliminär beräkning arvsskatten av

inland Revenue Account ges in till och kontrolleras av Skattemyndigheten Central Accounting Office tillsammans med skattebeloppet. Först

sedan så skett kan normalt ett förordnande för förvaltaren utfärdas. Arvsskatten skall betalas inom sex månader från dödsfallet. Skyldigheten att betala skatten åvilar primärt förvaltaren. Arvingarna svarar emellertid också för att skatten betalas. Ansvaret är för deras del dock begränsat till deras egen arvslott. Det finns möjlighet att få ett en

cenijicate of discharge utfärdat, vilket fungerar kvitto att

som arvsskatten har betalts eller kommer att betalas. Denna handling är ofta en förutsättning för att fritt disponera boets tillgångar.

5.3.2 Frankrike

Den franska lagens skiftesbestämmelser kan ge intrycket att ett franskt skifte sker helt utan inblandning från något offentligt med mindre organ det uppstår en tvist mellan arvingarna. Detta är delvis riktigt, men man måste också beakta att det i Frankrike finns ett offentligt notariatsväsen och att notarien spelar en nyckelroll vid ett franskt skifte. Notarierna står under offentlig kontroll och är auktoriserade. De fungerar bl.a. som rådgivare åt arvingar vid dödsfall och har viktiga funktioner i systemet från skiftets början till dess slut. I det följande nämns några exempel detta. Först och främst är det notarien som ombesörjer att dödsbodelägarkretsen blir rätt fastslagen. Detta sker genom Acte de Notoriété, som är en av minst två trovärdiga vittnen inför notarien avgiven förklaring att de kände den avlidne och att vissa angivna är hans lagliga personer arvingar eller testamentstagare.

2 Källor: Nielsen-Lindencrona, a.a., s. 73 och 208 ff.

Terré-Lequette, Droit civil Les successions, les libéralités, 2 uppl., Paris - 1988, passim.

62 Utländsk rätt

l vissa situationer skall försegling av boet ske. Så kan vara fallet, en när det finns underåriga arvingar eller när någon arvinge är frånvarande. Förseglingen är juridisk procedur, där domstolen beslutar att den en avlidnes hela hem eller vissa föremål skall förseglas. Beslutet om försegling kan sedan hävas, exempelvis om alla arvingarna spåras. Vid demta procedur notaries bistånd nödvändigt. är en

En inventarieförteckning inventaire erfordras för att befria arvinge

från personligt ansvar för boets skulder. Sådan förteckning upprättas då det råder osäkerhet om storleken av den avlidnes förpliktelser eller om boets solvens, liksom i flera andra fall där den korrekta registreringen kvarlåtenskapen kan betydelse för viktiga rättsverkningar. Det är av notarien är behörig att övervaka förteckningen och bekräfta som uppgifterna i demta, men förteckningen får rättsverkan först sedan den registrerats av domstol. Ett franskt skifte avslutas normalt med att notarien inom sex månader efter dödsfallet upprättar en déclaration de succession, i vilken bohaget vanligen tas upptill 5 procent egendomsvärdet och övrig egendom till av 60 procent av försäkringsvärdet. Först sedan arvsskatten är betald utfärdar och bekräftar notarien en certijicat de propriété, varefter arvingarna kan disponera över sitt arv. Det odelade boet är enligt fransk rätt inte att anse som en självständig juridisk Rådigheten över boet tillkommer arvingarna gemensamt. person. Av praktiska skäl etableras ofta i bon med flera arvingar en fullmaktsordning där arvinge ges rätt att företräda hela boet. en

5.3.3 Spanien3

I spansk rätt betraktas förmögenhetsmassan som vilande fram till dess att arvsförhållandena klarlagts och arvingarna accepterat arvet. För att få klarhet i frågan om vilka som ingår som delägare i dödsboet vänder sig arvingarna normalt först till det centrala testamentsregistret i Madrid. Här får de reda på om det finns ett testamente och vad det i så fall har för innehåll. Finns det inte något testamente eller är det oklart till sitt innehåll vad gäller arvsförhållandena, blir det nödvändigt för arvingarna att, ofta genom en notarie, vända sig till en behörig domstol. Denna utställer grundval av de lämnade upplysningarna Declaracián de herederos abintestado. Detta dokument en tjänar bekräftelse och ett klarläggande av arvsförhållandena. som en

3 Källa: Nielsen-Lindencrona, 91 och 228 ff. a.a., s.

Utländsk rätt 63

I vissa situationer skall den avlidnes tillgångar och skulder registreras. Bestämmelserna härom hänger samman med reglerna accept om av arv och gäldsansvar. Skiftet är normalt en privat angelägenhet, vid oenighet mellan men arvingarna kan domstolen utse en person får genomföra skiftet, som vilket senare skall godkännas. Huvuddokumentet i det spanska skiftet kallas Cuademo particional och måste bekräftas av en notarie. Denna handling innehåller en

redogörelse av boet och avslutas med fördelning lotterna.

en av Dokumentet har rättsverkningar dels mellan arvingarna, dels gentemot tredje man. En särskild arvsskattedeklaration skall inges till Skattemyndigheten inom sex månader från dödsfallet. Deklarationen bygger uppgifterna i den av notarien upprättade redogörelsen av boet och eventuellt på uppgifter från särskilda värderingsmyndigheter. Arvingarna får inte tillgång till bankkonton och kan inte registrera sig som ägare till fast egendom eller bilar, förrän arvsskatten har betalts.

5.3.4 Tyskland

I tysk rätt förekommer i samband med boutredningar två typer av

handlingar som har stor betydelse: Ett arvsintyg Erbschein för

legitimationen att företräda dödsboet och en förteckning över tillgångar

och skulder Inventar for arvingarnas gäldsansvar.

Erbschein är ett rättsligt intyg som utfärdas för arvinge med syfte att legitimera arvingen gentemot tredje man, i synnerhet myndigheter. Arvsintyget innebär en presumtion för att den som däri betecknas som arvinge har den i arvsintyget angivna arvsrätten och att denna är begränsad genom andra än däri angivna förordnanden; presumtionen kan motbevisas. Ett arvsintyg skyddar en godtroende tredje man vid avtal

som den i arvsintyget angivne arvingen träffar om förfogande över

tillgång som ingår i kvarlåtenskapen eller över rätt till sådan tillgång eller om fullgörande av prestation hänförlig till i boet ingående rättighet. Däremot skyddar den inte vid avtal som innebär förpliktelser för boet eller som avser försäljning av arvet i dess helhet eller viss arvslott. Presumtionen avser endast att den som anges i arvsintyget är arvinge till

4 Källor: Kipp-Coing, Erbrecht, 14 uppl., Tübingen 1990, passim.

Kap Kommentar zum Erbschaftsteuer- und Schenkungsteuergesetz, 11 , Köln 1994, passim. upp .

64 Utländsk rätt

arvlåtaren, att viss tillgång ingår i kvarlåtenskapen; samma sätt är skyddet för godtroende tredje man begränsat. Ett arvsintyg utfärdas rätten hemställan av arvinge eller testaav mentsexekutor, boutredningsman, konkursförvaltaremfl. Till hemställan skall fogas bevis offentliga handlingar utvisande bl.a. tidpunkten genom för dödsfallet, det förhållande till arvlåtaren som grundar arvsrätt, testamente Beträffande övriga erforderliga uppgifter, särskilt med m.m. hänsyn till arvlåtarens äktenskapliga egendomsförhållanden, åligger det vederbörande att inför domstolen eller notarie under edlig förpliktelse bekräfta riktigheten i uppgifterna. Vanligen uppdras åt den notarie som upptar bekräftelsen att göra framställning om arvsintyg hos domstolen. Rätten har officio verkställa nödvändiga undersökningar och att ex uppta bevisning. Om arvsrätten är tvistig skall motparten höras. I sådant fall kan rätten avslå begäran eller uppskjuta prövningen, tills tvisten avgjorts. I vissa fall förfogande för dödsfalls skull, skall före av utfärdandet ett arvsintyg den höras i händelse av ogiltighet hos av som förfogandet är arvinge. Ofta behöver rätten tolka ett dödsfallsförordnande. En dom har rättskraft i ett Erbscheinförfarande. Trots det föreligger bundenhet ibland i praktiken, exempelvis om i en rättegång mellan två personer endast dessa två kommer i fråga som arvingar. En begäran arvsintyg måste normalt avse ett arvsintyg med visst om innehåll, och rätten kan utfärda ett arvsintyg med annat innehåll. Rätten kan ändra ett utfärdat arvsintyg kan begära tillbaka det men eller sätta det kraft, rätten blir övertygad om dess oriktighet. ur om Ett arvsintyg skall arvsrätten för den person som gjort framange ställningen, arvslottens storlek, eventuellt efterarv eller testamentsverkställighet, t.ex. fri förfoganderätt för arvingen samt förekomst av testamentsexekutor. För de flesta arvingar kan utfärdas ett gemensamt arvsintyg. Föreligger flera inbördes motstridi arvsintyg, upphäver de varandra. ga En Inventar skall uppta alla tillgångar och skulder. Den grundar en presumtion gentemot borgenärerna beträffande tillgångarna men beträffande skulderna. En arvinge kan inte tvingas att upprätta en sådan förteckning, underlåtenhet att göra detta eller fel eller brist i en men

förteckning eller en vägran från arvingens sida att lämna upplysning till

förteckning medför att arvingen får ett obegränsat ansvar för boets en skulder. En arvinge har alltid rätt att ge en förteckning över tillgångarna och skulderna till domstolen. På begäran av en borgenär kan rätten också förelägga arvinge att inge sådan förteckning inom en frist en en

Utländsk rätt 65

av en till tre månader, dock inte om boet ställs under förvaltning eller försätts i konkurs. En förteckning anses upprättad då den ingivits till rätten. Arvingen kan antingen anlita behörig myndighet/ämbetsman/notarie för att förteckna boet eller inom fristen göra framställning därom hos rätten, som då själv eller genom behörig funktionär föranstaltar därom. Om en förteckning över boet redan ñnns hos domstolen, kan arvingen inom fristen avge förklaring att denna förteckning skall gälla ingiven som av honom. På begäran av en borgenär kan en arvinge inför rätten förmås att avlägga ed beträffande tillgångarna men skulderna. Edgång kan framtvingas, men vägran medför gäldsansvar gentemot den borgenär som begärt edgång. Det ankommer på varje arvinge, lott är skattepliktig, att inom vars viss tid anmäla sitt förvärv till arvsskattemyndigheten. Denna myndighet har också rätt att avkräva den skattskyldige arvsdeklaration Steueren erklärung en särskild blankett. Den enskilde måste själv räkna ut arvsskatten och erlägga det framräknade beloppet inom månad. Finns en det flera arvingar, kan de avge en gemensam deklaration, alla måste som skriva under. Det finns i tysk rätt en allmän skyldighet för domstolar, andra myndigheter, ämbetsmän och notarier att underrätta arvsskattemyndig-

heten om sådana dokument och intyg kan ha betydelse för

som arvsskattens fastställande. Exempelvis skall folkbokföringsmyndigheten göra anmälan om inträffade dödsfall och domstolar och notarier om Erbscheine och testamenten.

Övriga

5.4 Europa

5.4. 1 Schweiz5

I Schweiz är det förbehållet varje kanton att själv utfärda de bestämmelser som rör myndigheters medverkan vid ett skifte. Detta hänger samman med att beskattningen vid dödsfall är kantonal. De myndigheter som avses är i vissa kantoner den kantonala underrätten men andra

ställen kommunalstyrelsen eller fredsdomaren. Myndigheterna utövar

ingen rättskipning utan har som uppgift att bistå arvingarna vid skiftet olika sätt.

5 Källa: Nielsen-Lindencrona, a.a., s. 83 och 216 ff.

66 Utländsk rätt

Även reglerna skifte kan skilja sig mycket åt i olika kantoner, om om kan vissa viktiga generellt gällande grundprinciper fastslås. Det åvilar överallt den kantonala myndigheten att genomföra vissa säkrings- och kontrollåtgärder. Om det t.ex. finns underåriga eller bortovarande arvingar, skall det alltid genomföras en registrering och det kan också bli aktuellt att försegla boet.

I vissa situationer skall en särskild förteckning öfentliches Inventar

upprättas, varvid den avlidnes borgenärer förtecknas. Reglerna härom hänger med bestämmelserna om gäldsansvar. samman En av huvuduppgifterna for den kantonala skiftesforvaltningen är att fastställa dödsbodelägarkretsen. Denna beskrivs i ett offentligt arvsintyg benämnt Erbbescheinigung eller attestation de qualité d héritien Skiftet sker normalt privat angelägenhet mellan arvingarna som en och avslutas med skriftlig arvsöverenskommelse, som tillsammans en med arvsintyget bevis om vem som har rådighet över arvet. Kan ger arvingarna inte får skiftet behandlas av domstol. enas,

5.5 Sammanfattning

Som framgått ovan har man i de olika länderna löst frågorna om boutredning och arvsskatt skilda sätt. Vissa gemensamma drag kan dock noteras beträffande flera länderna. Exempelvis är det vanligt av

förekommande se Danmark, Norge, Tyskland, Frankrike, Schweiz och

Spanien att det upprättas handling som rör legitimationsfrågan och en handling utgör skatteunderlag. en som Vidare uppvisar de länder som har ett offentligt notariatsväsen

likheter bl.a. vad gäller frågorna om klarläggande av dödsbodelägar-

kretsen och förtecknande boets tillgångar och skulder se Tyskland,

av Frankrike och Spanien. England synes ensamt i sin lösning med obligatorisk dödsboförvaltning. Förtecknandet av boets tillgångar och skulder sammanhänger också i flera länder med frågan om arvingarnas gäldsansvar. Det är vanligt att Skattemyndigheten i flera länder antingen fastställer arvsskatten eller i vart fall yttrar sig över skatteunderlaget, innan skatten fastställs domstol. Finland, tidigare haft en ordning liknande av en som den svenska med domstol ansvarig för den civilrättsliga kontrollen, som

har nyligen låtit domstolarnas befattning med bouppteckningarna helt

upphöra, och den obligatoriska hanteringen vilar nu helt Skattemyndigheterna.

Nämzare den... 67 om

6 Närmare om den nuvarande

bouppteckningshanteringen

6.1 Inledning

I detta avsnitt lämnas en redovisning den nuvarande hanteringen av av bouppteckningsärendena. I avsnitt 6.2 ges vissa statistiska uppgifter beträffande bouppteckningar, dödsboanmälningar och arvsskatt. Vissa uppgifterna är av hämtade från den officiella rättsstatistik sammanställs Statistiska som av centralbyrån och som publiceras i Rättsstatistisk årsbok och Statistisk årsbok. Andra uppgifter har inhämtats från Finansdepartementet och Domstolsverket. I avsnitt 6.3 lämnas utförlig redovisning handläggningen en mera av hos tingsrätten med exempel olika frågor registrerings- och som skattebeslutet reser.

6.2 Vissa statistiska

uppgifter

6.2.1 Antalet registrerade bouppteckningar och dödsboanmälningar

I stapeldiagram l visas antalet registrerade bouppteckningar och dödsboanmälningar i hela landet under tiden 1983-1993. Av diagrammet framgår att ungefär 90 000 bouppteckningar registreras varje år, medan antalet dödsboanmälningar ligger kring 7 00 8 000. Antalet - är som synes tämligen konstant under perioden.

68 Närmare om den... SOU 1996: 160

Diagram I Antalet registrerade bouppteckningar

och dödsboanmälningar

100000osooo . ooooo- - - , i asooo- " ooooo- 15000voooou ssoooooooossooo 5oooo 45000- 4oooo :scoo- i aoooo- :soonzoooo- | I :scoouoooo- . °°°: v-w 3/,:. -r-r-z- vv Lv; - t ;f 9,7, V1 1 I/ , . , . i U3 34 U5 D. D7 DU U9 90 9 92 93 j Boupptocknlng E Dödsboanmälan

Källa: Statistiska centralbyrån

6.2.2 Arvs- och gåvoskatten som intäkt i statsbudgeten

Diagram 2 visar hur många miljoner kronor som arvs- och gåvoskatten

tillsammans har bidragit med till statsbudgeten under budgetåren 84/85 - 94/95. inkomsten för statens del från arvs- och gâvoskatten uppgår

ungefär till 1 miljard kr om året. Denna siffra skall jämföras med statens

totala skatteinkomst som under motsvarande tidsperiod har legat kring

200 300 miljarder kr per år. Arvs- och gávoskattens andel av statens hela skatteinkomst motsvarar alltså ungefär 0,5 procent.

Närmare om den... 69

Diagram 2 Arvs- och gávoskatten i miljoner kr per budgetår

5000- 4500- 4000- 3500- 3000 2500- 2000 1500- , L 1000 5004 0 n I r l v r w w . . . . MIDS iS/IO BGIIY 07130 |II|0 09100 9001 OlD2 92/93 9304 N05 ludcoür

Kalla: Statistiska centralbyrån

6.2.3 Andelen dödsbon som betalar arvs- respektive förmögenhetsskatt, liksom andelen komplicerade

bouppteckningar

Andelen dödsbon som betalar arvs- respektive förmögenhetsskatt

Av undersökning som Domstolsverket gjorde år 1984 framgår att det en bara är i hälften av bouppteckningsärendena som det fastställs arvsskatt

Dv rapport 1984:10 bilaga l. Med utgångspunkt från ett årligt antal på

cirka 90 000 innebär det att cirka 45 000 fall medför beslut om arvsskatt. Andelen dödsbon som betalar förmögenhetsskatt, dvs. har en netto-

förmögenhet överstiger 800 000 kr, uppgår till ungefär 0,5 procent.

som Den låga siffran skall förmodligen ses i ljuset av att många dödsbon

hinner avvecklas innan förmögenhetstaxering sker. Fr.0.m. 1997 års

70 Närmare om den...

taxering utgår förmögenhetsskatt när nettoförmögenheten överstiger 900 000 kr.

Andelen komplicerade bouppteckningar

Någon undersökning av antalet komplicerade bouppteckningar föreligger inte och har heller inte under den tid som stått utredningen till buds varit möjlig att genomföra. För att likväl någon uppfattning om hur stor andel av alla

bouppteckningar som kan sägas vara komplicerade se avsnitt 6.3.2 och

som därför kräver extra arbete, har utredningen haft underhandskontakter och intervjuat bouppteckningshandläggare vid ett urval av tingsrätter i landetl. runt om Med hänsyn till den osäkerhet som är förenad med den valda metoden går det inte att dra några bestämda slutsatser. Utredningen uppskattar emellertid andelen bouppteckningar som kräver mer än rutinartad handläggning till minst 15-20 procent. Vilken tidsåtgång sett i jämförelse med den totala handläggningstiden som denna andel svarar för är givetvis också svårt att bestämma. Uppskattningsvis hänför sig dock i vart fall en fjärdedel av all handläggningstid till annat än rutinartade och enkla fall.

6.3 Handläggningen hos tingsrätten

6.3.1 Den handläggande personalen

Bouppteckningshanteringen vid tingsrätterna sköts nästan uteslutande av tingsnotarier och biträdespersonal. Enligt uppgift från Domstolsverket var år 1995 i hela landet, räknat i hela årsarbetskrafter, knappt 50 icke

ordinarie domare varav så gott som samtliga notarier och drygt 120

domstolsbiträden sysselsatta med bouppteckningsärenden. Antalet ordinarie domare, räknat i hela årsarbetskrafter, som arbetade med bouppteckningsärenden uppgick år till endast 3-4. samma

l Tingsrättema i Stockholm, Göteborg, Malmö, Trelleborg, Huddinge, Uppsala, Falun, Linköping, Växjö, Örebro, Stenungsund, Vänersborg, Eksjö, Mariestad, Landskrona, Sveg, Västerås och Luleå samt Södra Roslags tingsrätt.

Närmare om den... 71

Tingsnotarier kan enligt 18 § förordningen 1996:381 med tingsrättsinstruktion efter sex månaders tjänstgöring tingsrätten få förordnande att handlägga ärenden som hör till bouppteckningsprotokollet. Enligt 17 § 1 st. 7-10 tingsrättsinstruktionen får också domstolssekreterare som har tillräcklig kunskap och erfarenhet förordnas att handlägga ärenden registrering enligt 20 kap. 8 a § ärvdabalken - om av en dödsboamnälan, utfärda föreläggande enligt 20 kap. 9 § första eller andra stycket ärvdabalken att inom viss tid ge in bouppteckning eller att avhjälpa en brist i en sådan, handlägga ärenden om registrering enligt 20 kap. 8 § ärvdabalken av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning, och en

handlägga ärenden om uttagande av arvsskatt enligt lagen 1941:416

om arvsskatt och gåvoskatt i samband med registrering av en bouppteckning eller tilläggsbouppteckning. Den närmare uppläggningen av arbetet på en bouppteckningsavdelning kan skilja mycket från tingsrätt till tingsrätt bl.a. beroende hur stor domstolen är. Vid vissa tingsrätter arbetar tingsnotarierna endast någon eller några månaders tid på bouppteckningsenheten och sysslar då enbart med sådana ärenden, medan de på andra tingsrätter, ofta de mindre, under stor del av sin notarietid handlägger bouppteckningsärenden parallellt med andra göromål jfr avsnitt 6.3.2.

6.3.2 Registrerings- och skattebeslut

Granskningen av en bouppteckning

Normalt granskas alla bouppteckningar av två handläggare: en "upp- Sättare" och en beslutsfattare. Den person som "sätter upp" bouppteckningen går igenom och kontrollerar uppgifterna i bouppteckningen, gör ett förslag till lottläggning och beräknar arvsskatten. Den skall fatta det formella beslutet går sedan själv igenom som bouppteckningen och beslutar därefter om såväl registrering som arvsskatt. Till sin hjälp med granskningsarbetet och skatteberäkningen har tingsrätternas handläggare en detaljerad handbok utarbetad av Domstolsverket, Handbok för bouppteckningsärenden m.m. I handboken fimts bl.a. kontrollistor för handläggarna. I bilaga 2 finns delar kontrollistorna intagna som illustration till omfattningen av av granskningen.

72 Närmare om den...

De formella besluten

Registreringen av en bouppteckning sker i bouppteckningsprotokollet. Bouppteckningen får ett särskilt nummer i det kolumnindelade formulär som utgör bilaga till protokollet, den s.k. stegen, vilken utgörs av särskilda blanketter som tillhandahålls Domstolsverket. Det formella av beslutet om registrering fattas när bouppteckningsprotokollet skrivs under. I samband med att beslutet om registrering fattas meddelas även beslut i skatteärendet. Beslutet om skatt tas in i bouppteckningsprotokollets stege. Registrering och beslut om arvsskatt är alltså formellt

två skilda beslut. I praktiken är denna skillnad inte särskilt påtaglig. Se

närmare nedan. Även registrering dödsboanmälan av en tas in i bouppteckningsprotokollet.

Manuellt arbete och datorstöd

Arbetet med att granska bouppteckningarna och räkna ut arvsskatten utförs, såvitt utredningen kunnat finna, med något undantag manuellt

utan hjälp av datorer på bouppteckningsavdelningarna i landet.

På bouppteckningsavdelningen vid Göteborgs tingsrätt används dock

ett datorprogram vid uträkning av arvsskatt. Datorprogrammet har varit

i bruk vid tingsrätten sedan hösten 1995. Programmet innehåller olika funktioner och kontrollpunkter för den schematiska lottläggningen och beaktar bl.a. bodelning, efterarv, laglott, förmánstagarforvärv av försäkringar, sammanläggning av arv/gåva samt arvsskatteränta. Även vid Stockholms tingsrätt förekommer visst datorstöd ett bouppteckningsenheten. Dödsfallsuppgifter dataregistreras och vissa beslutsmallar finns lagrade för automatisk databehandling.

Olika tolkningwágor

Uppsättningen av en bouppteckning kan, något förenklat, sägas bestå av två från varandra skilda delar. Den ena består av att kontrollera att de

2 Programmet Debut har utvecklats juris kandidaten av Jonas Grönberg, tidigare notarie vid Göteborgs tingsrätt och numera biträdande jurist vid advokatfirman Vinge i Göteborg.

Närmare den... 73 om

formella förutsättningarna enligt ärvdabalken och familjerättslig annan lagstiftning föreligger för att bouppteckningen skall kunna registreras. Den andra är att på grundval av uppgifterna i bouppteckningen och med tillämpning av reglera i AGL beräkna arvsskatten. Härvid skall först göras en schematisk bodelning och därefter en schematisk lottläggning. Arbetet med bouppteckningarna kan variera mycket i svårighetsgrad. Granskningen av vissa bouppteckningar går lätt utan juridiska problem. Vid granskningen av andra bouppteckningar däremot måste rad en många gånger komplicerade civilrättsliga bedömningar göras. Dessa bedömningar kan bli aktuella vid registreringen uppträder framför men allt vid det schematiska beskattningsforfarandet. Tillämpningen kompliceras av det förhållandet att utredningen inte enbart tar sikte den avlidnes kvarlåtenskap utan i många fall också måste avse egendom som tillhör en efterlevande make, sambo eller registrerad partner. På grund av testamentariska förordnanden kan även uppgifter avseende andra personer ha betydelse för att skall kunna man rätt fördela arvet vid beskattningen, t.ex. vid successiva förvärv. Familjerättsreformen år 1987 har medfört att efterarvssituationer blivit vanliga och att andelsberäkningar kvoteringar ofta måste göras för att man skall kunna fördela egendomen mellan olika arvtagare. Till de frågor som kan kräva särskild uppmärksamhet vid beredningen hör frågor om medborgarskap, civilstånd, testamentstolkning och bodelning. Förutom ärvdabalkens och äktenskapsbalkens bestämmelser måste internationellt privaträttsliga föreskrifter beaktas: lagen 1937:81 om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, lagen 1935:44 om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, hade som hemvist här i riket, m.m. och lagen 1990:272 om vissa internationella

frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden. Dessa bestämmelser

skall ses i ljuset av att framför allt antalet utomnordiska medborgare ökat i landet. Till andra bestämmelser som kan kräva uppmärksamhet hör lagen 1987:232 om sambors gemensamma hem och lagen 1994:1117 om registrerat partnerskap. Vid såväl den civilrättsliga som skatterättsliga bedömningen måste

hänsyn tas till en rikhaltig praxis Den tidigare nämnda handboken

innehåller också hänvisningar till litteratur och rättsfall området och är således ett visst stöd även i olika tolkningsfrågor.

3 Se t.ex. Beckman-Höglund, Svensk familjerättspraxis, laghandbok 1984 med Supplement och Bratt-Fogelklou-Norrdell-Silfverberg-Waller, Skatt på arv och skatt gåva, laghandbok 1984 med supplement.

74 Närmare den... om

Det hör till bilden att det i praktiken knappast är möjligt att åtskilja registrerings- och arvsskattebesluten från varandra. Flera av de formella förutsättningarna för att en bouppteckning skall kunna registreras utgör också omständigheter är betydelse vid det schematiska besom av skattningsförfarandet. Som ett exempel kan nämnas att det i den formella granskningen bouppteckning ingår att kontrollera att uppgifterna av en antalet barn och särkullbarn är riktiga och stämmer överens med om registrerade uppgifter. Samtidigt är antalet barn och särkullbarn av avgörande betydelse för utfallet av det schematiska beskattningsför-

farandet. För övrigt kan konstateras att bouppteckningshandbokens

kontrollistor bilaga 2 åskådliggör denna blandning av kontroller med siktet inställt registreringen respektive beskattningen.

SOU 1996: 160 överväganden 75

överväganden

7.1 Allmänna

utgångspunkter

Den nuvarande ordningen för bouppteckning har lång tradition i svensk rätt. Redan före 1734 års lag formulerades huvuddragen sådana vi känner dem i dag. Förrättningen är en privat angelägenhet för dödsbodelägarna som huvudsakligen syftar till att klargöra förutsättningarna för det likaledes privata arvskiftet. Bouppteckning som begrepp avser såväl denna förrättning som den handling som upprättas som bevis över vad som förevarit vid förrättningen. Det är angeläget att vid prövning en av bouppteckningsinstitutets framtida utformning uppmärksamma dessa skilda betydelser. Domstolarnas roll har av ålder varit att granska de ingivna bouppteckningarna med tillhörande handlingar för att fatta två formella beslut: dels en registrering av bouppteckningen, dvs. i praktiken en bekräftelse att allt gått till så som lagen föreskriver, dels ett beslut om fastställande av arvsskatt. Genom domstolarnas befattning med bouppteckningarna har

garantier skapats för att det civilrättsliga regelverket till skydd för

arvtagare, legatarier och andra intressenter i dödsboet efter avliden en blir korrekt tillämpat samt att den arvsskatt som bestämmelserna från tid till annan föreskrivit blir riktigt beräknad. Domstolarnas, tingsnumera rätternas, traditionella uppgifter området har överlag utförts med ett stort mått av omsorg och kompetens. Handläggningen av bouppteckningsärendena har även utgjort ett mycket värdefullt inslag i den nuvarande notarieutbildningen. De tolknings- och tillämpningsfrågor som registrerings- och skattebesluten innefattar är inte sällan svåra; 1987 års reform, varigenom efterarvssituationerna gjordes till regel än snarare undantag genom införandet av makes arvsrätt, har också skärpt kraven handläggning såväl för kanslibiträdena som juristerna vid tingsrätterna. Medan inskrivningsverksamheten vad gäller fast egendom har utvecklats med stöd av ny teknik vid tingsrätterna, sker arbetet med bouppteckningarna så gott som utan undantag helt utan datorstöd och enbart efter de rutiner som sedan länge inarbetats. För advokater och andra praktiserande jurister, banker, Överförmyndare, begravningsentre-

76 Övervâgarzderz SOU 1996: 160

prenörer m.fl. är reglerna om bouppteckningar väl kända och erbjuder inte några större svårigheter. Kammarkollegiet bidrar med sin tillsynsverksamhet ett exemplar av bouppteckningsprotokollet skall regelmässigt sändas dit till att upprätthålla en god kvalitet ärendehanteringen. Också där finns en betydande kompetens samlad det familjerättsliga och arvsskatterättsliga området. Kammarkollegiet har inte bara att i arvssammanhang bevaka Allmämia arvsfondens rätt utan också att företräda staten som part i arvsskattemål. Utredningen skall enligt direktiven utgå från att skattläggningen av arv skall flyttas från tingsrätterna till skattemyndigheterna. Det förhållandet att arvsskattehanteringen läggs över på skattemyndigheterna medför inte nödvändigtvis att även övriga frågor i den nuvarande bouppteckningshandläggningen i fortsättningen skall hanteras av skattemyndigheterna. Utredningen skall sålunda överväga om det finns skäl att tingsrätten eller möjligen något annat offentligt organ - framdeles utför vissa uppgifter i samband med bouppteckningshanteringen. Från demta utgångspunkt skall utredningen ta ställning till om bouppteckningsinstitutet skall bevaras som hittills eller inte samt överväga vilket underlag som bör finnas för skattläggningen och hur underlaget skall tas fram. Vidare skall undersökas vilka effektiviseringar och förenklingar kan göras, utan att beaktansvärda skyddsintressen för som enskilda och det allmänna blir eftersatta. Det önskvärda är alltså att skapa en ordning för framtiden som underlättar för de enskilda medborgarna och andra privata subjekt men som samtidigt kan fogas in i de offentliga strukturer som domstolsväsendet och skatteförvaltningen framgent kommer att utgöra. Av avgörande betydelse för en slutlig bedömning bör enligt utredningen vara att, om en väl fungerande verk samhet som den nuvarande ordningen skall förändras, skälen för en förändring givetvis bör väga tyngre än det ingrepp som en reform i sig innebär. I avsnitt 7.2 redovisar utredningen sina överväganden rörande bouppteckningsinstitutet som sådant, såväl dess funktion som civilrättslig förrättning som dess betydelse som handling och bevis om förrättning. I avsnitt 7.3 behandlas dels frågan om Skattemyndigheten i framtiden inte bara skall fatta beslut om arvsskatt utan också om registrering, dels frågan om hur underlaget för skatt skall se ut och hur det skall tas fram. Frågan genomförande av och kostnaderna för en reform liksom en om slutlig bedömning redovisas i 7.4-7.5. l ett avslutande avsnitt 7.6 behandlas vissa författningsfrågor.

SOU 1996: 160 Överväganden 77

7.2 Bouppteckningsinstitutet

7.2.1 Inledning

En av de grundläggande frågorna utredningen har att ta ställning till är vad som skall hända med bouppteckningsinstitutet. Svaret frågan beror ytterst på vilket behov som finns av institutet i olika hänseenden. Enligt direktiven skall utredningen uppmärksamma de funktioner av betydelse som bouppteckningarna har och undersöka i vilken utsträckning dessa funktioner kan tillgodoses något annat sätt. I detta sammanhang är det viktigt att understryka att bouppteckningsinstitutet innefattar såväl själva förrättningen som det dokument som speglar förrättningen. Vanligen är det dock dokumentet som åsyftas med beteckningen bouppteckning. Till frågan om bouppteckningsinstitutets framtid hör också frågan om dödsboanmälan bör behållas eller förändras i något avseende.

7.2.2 Olika civilrättsliga funktioner hos bouppteckningen

I följande avsnitt redovisas bouppteckningen ur civilrättslig synvinkel och instrument för skydd vissa intressen. Även bouppteckningens som av betydelse som kulturhistoriskt dokument behandlas.

Civilråttsligt betydelsefullt dokument

Begreppet dödsbo är benämningen den rättsliga gemenskap som föreligger under boutredningen. Ett dödsbo räknas som ett självständigt rättssubjekt. Har inte särskild dödsboförvaltning anordnats, är det dödsbodelägarna, dvs. efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare, som gemensamt förvaltar den dödes

egendom under boets utredning 18 l ÄB.

se kap. § 1 st.

Bouppteckningen spelar här en viktig civilrättslig roll genom att det i denna anges vilka som är dödsbodelägare. Därmed fungerar bouppteckningen som legitimationshandling när det gäller rätten att företräda dödsboet och möjligheten att vidta rättshandlingar för dödsboets räkning, t.ex. i samband med bankärenden, fastighetsaffárer och rättegångar. Jfr den tyska rättens regler om Erbschein, avsnitt 5.3.4, och de attester respektive intyg som förekommer i dansk och norsk rätt respektive finländsk rätt, avsnitt 5.2. l-5.2.3.

78 Överväganden

Av 18 kap. 4 § första stycket ÄB följer vad tredje i god att man tro avtalat med dem som enligt bouppteckningen är dödsbodelägare skall gälla även om flera dödsbodelägare ñnns. Tredje man har alltså rätt att utgå ifrån att bouppteckningen är riktig. Han är inte skyldig att undersöka riktigheten av i bouppteckningen lämnade uppgifter, annat än om anledning finns att anta någon felaktighet. Som nämnts behöver inte bouppteckningen vara inregistrerad vid tingsrätten för att det aktuella stadgandet skall vara tillämpligt, utan det räcker att förrättningen hållits och bouppteckningen upprättats, även om krav en registrerad handling i praktiken kan ställas för att exempelvis ett avtal skall komma till stånd. Även andra sätt är bouppteckningen viktigt civilrättsligt ett dokument. Den ligger till grund för såväl bodelning som arvskifte. Vidare utgör den i förekommande fall grund för bestämmande av efter-

arvs storlek se avsnitt 6.3.2. När dödsbo eller arvinge som är ensam

dödsbodelägare söker lagfart förvärv av egendom efter den döde, är det den inregistrerade bouppteckningen efter denne som anses såsom fångeshandling 20 kap. 5 § JB. Bouppteckningen är alltså en handling som fyller flera olika betydelsefulla civilrättsliga funktioner.

S7cyddsinstrument för vissa grupper av arvingar m.

En viktig funktion hos bouppteckningen var tidigare att tjäna som impulsgivare, då det gällde att skydda vissa grupper av arvingar eller andra vilkas intressen var berörda och som inte själva kunde bevaka sin rätt i samband med boutredningen efter den avlidne. Sådana fall förelåg då tingsrätten ex ofñcio skulle förordna god man för någon som berördes av dödsfallet. Exempel situationer där det tidigare ankom tingsrätten att förordna god man var utseende av god man att vårda en underårigs rätt i boet, utseende av god man att bevaka bortovarande arvinges rätt och förvalta hans lott i boet, utseende god att bevaka okänd arvinges rätt och förvalta hans - av man lott i boet samt utseende av god man att bevaka en blivande ägares rätt eller förvalta hans egendom. Tidigare upptäcktes ofta behovet av god man vid registreringen av bouppteckningen, och godmansfrågan lämnades då över till den tjänsteman vid tingsrätten som handlade förmynderskapsärendena. God man förordnades och först därefter registrerades bouppteckningen.

SOU 1996: 160 överväganden 79

Sedan den 1 juli 1995 är det emellertid överförmyndaren som skall förordna god man i samtliga situationer som nämns ovan. Enligt ll kap. 15 § FB får ansökan om god man göras av förmyndare, den som ansökningen avser om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar. När det fimis anledning till det är Överförmyndaren skyldig att självmant frågan ta upp om god man. Enligt ll kap. 3 § FB skall förordnade av god man ske efter anmälan eller när behovet blir känt annat sätt. Krävs en god man för den som har rätt i ett dödsbo, skall det anmälas hos Överförmyndaren av den som har boet i sin vård. Tingsrätten har alltså inte längre samma ansvar att bevaka att god man förordnas i nu aktuella fall. Det samband som funnits mellan godmansfrågorna och bouppteckningshanteringen och som tidigare använts som argument mot att flytta bouppteckningsfrågorna från tingsrätterna har därför i huvudsak brutits. I vissa fall har tingsrätten dock fortfarande en uppgift när det gäller förmynderskapsfrågorna i samband med dödsfall. Enligt förordningen 1949:661 om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken, m.m. skall tingsrätten sända en kopia av bouppteckningen till Överförmyndaren om någon som är underårig eller har förvaltare har del i ett dödsbo eller om det i dödsboet finns en delägare för vilken god man skall förordnas. Enligt 16 kap. 1-3 ÄB har tingsrätten ytterligare uppgift en som bör nämnas. Om en till namnet känd arvinge efter den döde vistas på okänd ort då bouppteckning förrättas, skall den som har boet i sin vård anmäla detta till rätten. När en sådan anmälan sker eller rätten annat sätt får kännedom om arvet, skall rätten i Post- och Inrikes Tidningar kungöra arvet med anmaning till den bortovarande att göra sin rätt gällande inom fem år. Samma skyldighet föreligger för rätten, då det inte kan utrönas huruvida en arvinge ñms som är berättigad till arv före Allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge samt då testamentstagare är okänd eller vistats okänd ort.

Kulturhistoriskt viktigt dokument

En viktig aspekt slutligen, som också framhålls i direktiven, är den betydelse som bouppteckningarna kan ha för historisk och kulturhistorisk forskning och som betydelsefullt dokument för bevarande och spegling av släktkultur, arkiv, traditioner o.d. Som framgått i avsnitt 2 fick i Sverige på 1600-talet de första reglerna om bouppteckningar. Sådana skulle då upprättas endast i vissa

80 Överväganden SOU 1996: 160

fall, exempelvis då den avlidne efterlämnade underåriga bröstarvingar. Först i och med 1734 års lag blev skyldigheten att upprätta bouppteckning vid dödsfall generell. Äldre bouppteckningar ofta mycket detaljerade och innehöll var uppräkningar varje litet föremål i hemmet. Med hjälp av dessa dokument av kan därför utläsa mycket om hur den aktuella familjen bodde och man levde sitt liv, liksom hur dåtidens samhälle i stort såg ut. Dessa bouppteckningar är därför värdefulla kulturhistoriska dokument för både släktforskare och historiker av facket. Sedan slutet av 1800-talet har emellertid detaljrikedomen i bouppteckningarna avtagit efter hand, och den information som kan läsas ut ur en bouppteckning förrättad i dag säger inte alls så mycket om dödsboet som äldre bouppteckningar gjorde. Särskilt är det lösöre- och bohagsförteckningarna blivit mer standardiserade och schabloniserade. Det som är just konkretionen i uppräkningen av bohag och annat lösöre genom som materialet får sin kulturhistoriska kolorit. Till uttunningen har också bidragit att bouppteckningarna i stor utsträckning förrättas med stöd av blanketter och i rutinmässiga former av exempelvis begravningsbyråer och andra professionella uppdragstagare. Dagens bouppteckningar kommer därför troligtvis inte att spela så stor roll för framtidens en historieforskare. Nu finns också flera andra källor som speglar samhällsutvecklingen, bl.a. massmedierna, särskilt etermedierna och filmen. Därmed är inte det kulturhistoriska argumentet för att behålla bouppteckningsinstitutet i sin nuvarande form så starkt, och övergången till en form av dokumentation eller ett formellt avskaffande av varje ny krav dokumentation skulle inte bli så dramatisk. -

7.2.3 Bedömning

Utredningens bedömning: De nuvarande reglerna om att en bouppteckningsförrättrting normalt alltid skall hållas när någon har avlidit och handling upprättas som speglar vad som förevarit vid en förrättningen bör i allt väsentligt behållas. Detsamma gäller reglerna om dödsboanmälan.

Bouppteckning

Utredningen har övervägt följderna av ett fullständigt avskaffande av bouppteckningsinstitutet. Skulle de civilrättsliga funktioner som förrätt-

ningen och bouppteckningshandlingen fyller kunna tillgodoses ett

annat och bättre sätt

SOU 1996: 160 Överväganden 81

Det är som framgått ovan framför allt dödsboets behov av att kunna legitimera sig och det civilrättsliga skyddsintresset som behöver tillgodoses. Det mest långtgående alternativet är att inte alls ha några krav att en förrättning skall hållas och en handling upprättas utan i stället lösa frågan om intressekonflikter och civilrättsliga övergrepp med regler om skadeståndsskyldighet. På det sättet skulle inte några myndigheter behöva befatta sig med frågor om kontroll och registrering handlingar av och förfarandet för ett i grunden privaträttsligt institut skulle avsevärt förenklas. En sådan situation skulle kunna jämföras med det förhållande som råder under den tid då någon bouppteckning enligt de nu gällande reglerna ännu inte förrättats. För visst sådant fall stadgas i 18 kap. 4 § andra stycket ÄB rättshandling företagits medverkan att som utan av testamentstagare innan bouppteckning skett är giltig, tredje om man var i god tro och rättshandlingen inte kunde anstå tills bouppteckningen förrättats. Man skulle alltså kunna tänka sig, att det i stället för bouppteckningens legitimerande verkan införs en regel av innebörd att, tredje om man är i god tro beträffande uppgivna dödsbodelägare, den ingångna rättshandlingen blir giltig och bindande för boet. De dödsbodelägare som handlat på dödsboets vägnar får sedan genom skadestånd kompensera de dödsbodelägare inte varit medvetna rättshandlingen. Även som om en lösning i linje med reglerna om fullmakt i avtalslagens andra kapitel är tänkbar. Det skulle innebära att dödsboet inte kunde bli bundet av obehöriga företrädare, men att dessa blev skadeståndsskyldiga gentemot en godtroende tredje man för den skada denne skulle lida grund av att rättshandlingen inte kunde göras gällande mot boet. En ordning utan legitimationshandling skulle dock säkert stöta flera praktiska problem i det dagliga livet. Som framgått har bl.a. banker och enskilda sedan länge inrättat sig efter nuvarande ordning. Ett annat och smidigare sätt att lösa legitimationsfrågan skulle i sådant fall att vara man i Sverige, liksom i flera andra länder Damnark, Finland, Norge, Tyskland m.fl., införde en möjlighet för dödsbodelägarna att, oberoende av bouppteckning eller annat obligatorium, ett intyg om vilka som har rätt att företräda dödsboet. De bon som har behov av en legitimationshandling skulle ansöka hos en myndighet om ett sådant intyg. Dödsbodelägarna skulle, eventuellt under ed, lämna uppgifter om den avlidnes närmaste anhöriga och visa upp äktenskapsförord, testamenten och andra viktiga handlingar av betydelse för fastställande av dödsbodelägarkretsen. Myndigheten skulle sedan efter vederbörlig kontroll av de lämnade uppgifterna utfärda ett intyg om vilka som är delägare i dödsboet efter den avlidne. Handlingen kunde sedan användas av dödsboet som legitimationshandling.

82 Överväganden

Uppgiften att utfärda en sådan handling skulle kunna ligga tingsrätten eller skattemyndigheten. Ytterligare en möjlighet som utredningen övervägt, för det fall kravet bouppteckning gavs upp, är att anförtro uppgiften att utfärda en legitimationshandling åt notarius publicus. Även införde ordning, där dödsbon eller andra om man en ny behöriga hade en möjlighet att få en legitimationshandling utfärdad, skulle man dock enligt utredningens uppfattning inte få ett system som hade försteg framför den nu gällande ordningen med krav såväl förrättning som bouppteckningshandling. Här kommer betydelsen av att en bouppteckning verkligen görs till särskilt uttryck. Förrättningen fyller nämligen inte bara det syftet att dödsbodelägarkretsen klarläggs utan den har också flera andra funktioner: Genom kallelserna till förrättningen får de av dödsfallet berörda personerna kännedom om dödsfallet och kan bevaka sin rätt. I samband med att de berörda träffas vid förrättningen kan också flera civilrättsliga problem t.ex. om bodelning, testamente och arvsavståenden diskuteras och sin lösning. Förrättningen bidrar alltså till att bilägga tvister och undvika behov av framtida tvistelösning. De gode männens närvaro borgar också för att allt går rätt till och att exempelvis en frånvarande delägares rätt inte blir åsidosatt. Härtill kommer att reglerna om bouppteckningsförrättning, som nämnts, har gammal hävd och är fast förankrade i det allmänna rättsmedvetandet. Reglerna om förrättning och en handling som speglar vad som förevarit vid denna bör därför enligt utredningens mening i allt väsentligt vara kvar. Hur dessa regler skall knytas ihop med reglerna om en ändrad skattehantering behandlas i avsnitt 7.3.

Dödsboanmälan

För mycket små dödsbon finns ett undantag från reglerna om bouppteckningsplikt. Om den dödes tillgångar inte förslår till annat än begravningskostnaderna och andra utgifter med anledning av dödsfallet behöver nämligen inte bouppteckning förrättas 20 kap. 8 § ÄB. I stället

se a

skall socialnämnden göra dödsboanmälan till rätten. Dödsboanmälan skall vara skriftlig och innehålla vissa personuppgifter om den avlidne samt intyg utvisande att tillgångarna inte är större än att förutsättningarna för dödsboanmälan föreligger. I anmälan skall även dödsbodelägarna anges om uppgifter därom kan inhämtas utan avsevärd tidsutdräkt. Dödsboanmälan skall förvaras hos rätten. Även dödsboanmälan gjorts skall i vissa fall bouppteckning om förrättas. Så skall ske om det begärs av dödsbodelägare eller amian vars rätt kan bero därav och denne ställer säkerhet för boupptecknings-

SOU 1996: 160 Överväganden 83

kostnaden eller om ny tillgång yppas och förutsättningarna för dödsboanmälan inte längre föreligger. Antalet dödsboanmälningar uppgår årligen till 7 000 8 000 eller knappt nio procent av alla dödsfall. När ett litet barn dör behöver normalt sett inte någon bouppteckning upprättas utan det räcker ofta med en dödsboanmälan. Att se till att en sådan görs kan dock vara en nog så känslomässigt påfrestande uppgift för det avlidna barnets föräldrar. På flera orter runt om i landet har därför ett samarbete utvecklats mellan socialförvaltningen och sjukhuset för att underlätta för föräldrarna i sådan situation. Föräldrarna i en ges dessa fall möjlighet att lämna uppgifter för dödsboanmälan medan de en fortfarande befinner sig sjukhuset. Personalen sjukhuset vidarebefordrar sedan uppgifterna till socialnämnden som ger in en dödsboanmälan till rätten. På så sätt behöver föräldrarna inte själva ta kontakt med socialförvaltningen. Som framgått ovan i avsnitt 5 är det vanligt att andra länder liksom Sverige har bestämmelser om ett förenklat förfarande vid behandlingen av dödsbon med liten eller ingen behållning. Skälet är uppenbart. Varken privata eller allmänna intressen motiverar att en mera om-

fattande byråkrati byggs upp för dessa fall. Det är också utredningens uppfattning att det även i fortsättningen bör vara enkelt att avveckla ett

bo där tillgångarna inte förslår till annat än begravningskostnaderna och andra utgifter med anledning av dödsfallet. Möjligheten att över till det normala förfarandet talan av dödsbodelägarna eller annan berörd person borgar för att rimliga skyddsintressen är tillgodosedda. Nuvarande ordning fungerar också, såvitt utredningen har kunnat utröna, väl. Institutet dödsboanmälan bör därför vara kvar i nuvarande utformning. I avsnitt 7.3.4 behandlas reglerna om dödsboanmälan i en ordning med en ändrad skattehantering närmare.

7.3 Registrering och skattebeslut

7.3.1 Inledning

Frågan om skattläggningen av arv skall flyttas från tingsrätterna till

skattemyndigheterna har som framgått ovan i betänkandet se avsnitt 4

varit uppe till diskussion flera gånger. Som skäl för en överflyttning brukar anföras, att skattemyndigheterna är det allmännas specialister på beskattning och att det är mest naturligt att också frågorna om arvsskatt handläggs där. Till bilden hör att gåvoskatten, den andra skatteformen som regleras i AGL, redan handläggs vid skattemyndigheterna. Vidare

84 överväganden SOU 1996: 160

brukar framhållas att skattemyndigheterna till skillnad från tingsrätterna

kan handlägga ärendena med ordinarie personal som med tiden blir specialister området. Det brukar också anges som ett argument, att det rent principiellt är mindre lämpligt att en allmän domstol i ett

enpartsförhållande handlägger beskattningsfrågor och därvid är den som

gentemot den enskilde hävdar statens ñskala intressen. Sådana frågor bör

i stället handläggas av en förvaltningsmyndighet. Genom den nuvarande

ordningen kan det uppkomma ett motsatsförhållande mellan domstolen och den enskilde kan inverka negativt vid fullgörandet av domsom

stolens andra uppgifter. Mot detta har, å andra sidan, ibland hävdats, att

allmänheten har ett stort förtroende for domstolarna som offentliga institutioner och att enskilda anser det lämpligt att just tingsrätterna granskar och registrerar bouppteckningar. Slutligen ñmts, vilket verkar i motsatt riktning, hos statsmakterna en allmän strävan att renodla domstolarnas verksamhet så långt som möjligt, så att dessa kan koncentrera sig rättskipning och egentlig tvistelösning och inte ägna sig åt s.k.

rättsvård. Se bl.a. avsnitt 4.2.

Som framgått ovan har Ãrvdabalksutredningen enligt direktiven att

utgå från att skattläggningen av arv skall flyttas från tingsrätterna till

skattemyndigheterna. Denna utgångspunkt skall samordnas med utred-

ningens ovan redovisade bedömning att bouppteckningsinstitutet bör bibehållas liksom reglerna om dödsboanmälan. Denna samordning reser ett antal frågor som redovisas i det följande.

I avsnitt 7.3.2 besvaras frågan om Skattemyndigheten skall fatta beslut

inte bara arvsskatt utan även registrering. I avsnitt 7.3.3 om om behandlas frågan hur underlaget för skattläggningen skall se ut och om

hur det skall tas fram samt hur förfarandet med bouppteckningar kan göras enkelt och rationellt hos Skattemyndigheten. Avsnitt 7.3.4 handlar

om vilka dödsbon som skall lämna en bouppteckning till skattemyndigheten, och avsnitt 7.3.5 tar upp vissa övriga frågor som

aktualiseras vid en överflytming av bouppteckningshanteringen till

skattemyndigheterna.

7.3.2 Skall både registrering och skattläggning ske

vid Skattemyndigheten

Utredningens förslag: Skattemyndigheten bör ensam granska

bouppteckningarna och fatta beslut om såväl registrering som arvs-

skatt.

SOU 1996: 160 överväganden 85

En väsentlig fråga är om den offentliga kontrollen av bouppteckningarna bör ankomma och myndighet. Även Skattemyndigheten en samma om

är den myndighet som i framtiden skall fastställa arvsskatten är det

nämligen inte självklart att det också är den som skall fatta de beslut som föregår själva skattebeslutet. Utomlands finns flera exempel att den offentliga kontrollen är anförtrodd såväl domstol notariatsväsende

som skattemyndighet se avsnitt 5.5.

En möjlig utgångspunkt är att tingsrätterna alltjämt har kvar uppgiften att registrera bouppteckningarna och att skattemyndigheterna därefter fattar beslut om arvsskatt. För en sådan ordning talar den erfarenhet och rättsliga kompetens som finns hos de allmänna domstolarna. Som framgått i avsnitt 6.3.2 blir det ibland aktuellt med svåra civilrättsliga överväganden inte bara i arvsskattefrågan utan också i registreringsärendet, t.ex. då det gäller att fastställa vilka som är dödsbodelägare och vilka som är efterarvingar. Kravet kompetens for att lösa dessa problem skall dock inte överdrivas. Den handläggande personalen vid tingsrätterna består i stort sett uteslutande av tingsnotarier som precis avslutat sina studier samt domstolsbiträden. Personal med motsvarande utbildning och erfarenhet kan naturligtvis anställas även hos skattemyndigheterna. Förekomsten av svåra civilrättsliga överväganden motiverar därför inte en uppdelning av bouppteckningshanteringen mellan tingsrätter och skattemyndigheter. Emot en sådan uppdelning talar vidare den omständigheten att det i praktiken knappast är möjligt att åtskilja registrerings- och arvsskattebesluten från varandra. Flera av de formella förutsättningarna för att en bouppteckning skall kunna registreras utgör också omständigheter som är av betydelse vid det schematiska beskattningsforfarandet. En ordning där tingsrätten har kvar vissa granskande uppgifter skulle därför kunna skapa onödiga gränsdragningsproblem. Tingsrätternas befattning bör heller inte vara så omfattande och prejudicerande, att skattemyndigheternas beslut inskränks till att rent beloppsmässigt ange skattens storlek. Därigenom skulle enbart en byråkratisk omgång tillskapas.

Vad som nu sagts talar starkt för att Skattemyndigheten i framtiden

bör fatta såväl besluten om inregistrering som besluten om arvsskatt. I den fortsatta framställningen utgår därför utredningen från att en total

överflyttning av bouppteckningshanteringen till Skattemyndigheten skall

ske. Utredningen återkommer till frågan om kostnaderna för en sådan överflyttning i avsnitt 7.4, och i avsnitt 7.5 redovisar utredningen sitt slutliga ställningstagande.

86 överväganden SOU 1996: 160

7.3.3 Underlaget för skattläggningen

Utredningens Förslag: När Skattemyndigheten genom uppgift till folkbokforingsregistret får vetskap om ett dödsfall, skall skattemyndigheten i samtliga fall skicka ut en bouppteckningsblankett till dödsboet. I blanketten kommer vissa förtryckta personuppgifter om den avlidne att finnas. Den snabba IT-utvecklingen talar för att skattemyndigheterna i framtiden skall kunna utöka sin service mot allmänheten genom att inhämta uppgifter om de vanligaste typerna av tillgångar och skulder såsom uppgifter om banktillgodohavanden, banklån och värdepapper per dödsdagen. Blanketten skall sedan ligga till grund för förrättningen.

I samband med att en överflyttning av skattläggningen av arv sker till skattemyndigheterna bör själva förfarandet enligt utredningens uppfattning kunna förenklas och rationaliseras avsevärt. Jämförelse måste vid arvsskattehandläggning göras med förfarandet vid annan skattläggning, och modern teknik och andra möjligheter till rationalisering inom skatteförvaltningen bör kunna utnyttjas. Sådana åtgärder vad gäller förfarandet i kombination med förenklingar av reglerna i AGL en översyn av denna lag pågår som framgått i regeringskansliet för

närvarande se avsnitt 4.2 skulle avsevärt kunna underlätta han-

teringen av arvsskattefrágorna för både enskilda och myndigheter. Sedan några år tillbaka tillämpas i Sverige vid den årliga inkomsttaxeringen beträffande de flesta skattskyldiga ett förenklat förfarande, den s.k. förenklade självdeklarationen. Detta förfarande innebär att en förtryckt blankett för förenklad självdeklaration sänds ut till de personer som bedöms kunna lämna en sådan självdeklaration. Tillsammans med deklarationsblanketten skickas även en specifikation, som visar de kontrolluppgifter som har kommit in till Skattemyndigheten. Kontrolluppgifter lämnas t.ex. angående tjänsteinkomster, utgifts- och inkomsträntor samt aktieutdelning. Vidare bifogas en preliminär skatteuträkning där man kan se vad den slutliga skatten beräknas bli. Eventuella felaktigheter i de förtryckta uppgifterna stryker den skattskyldige över och fyller i stället i rätt belopp eller uppgift i övrigt. Den enskilde kompletterar även blanketten med de uppgifter som Skattemyndigheten inte har tillgång till. Förfarandet med förenklade självdeklarationer har underlättat betydligt för de flesta skattskyldiga. Detta talar för att ett liknande system bör kunna genomföras också vid fastställande av arvsskatt. Tanken är inte Redan Kapitalskatteberedningen, föreslog att såväl registrering ny. som bouppteckningar fastställande arvsskatt skulle flyttas till av som av

SOU 1996: 160 Överväganden 87

länsstyrelserna, var i sitt slutbetänkande Teknisk översyn av kapitalbeskattningen SOU 1971:46 inne tanken att använda sig av en handling där vissa uppgifter var ifyllda på förhand. Frågan är hur hanteringen hos Skattemyndigheten vid en ordning med

förtryckt blankett skulle kunna läggas upp. Inledningen är naturlig. När

någon har avlidit skall detta enligt gällande regler anmälas till folkbokföringsregistret hos skattemyndigheten. Denna får alltså redan nu automatiskt kännedom om varje dödsfall. Nästa fråga avser uppgifterna om tillgångar och skulder i ett dödsbo.

Skattemyndigheten har redan tillgång till den avlidnes senast avlämnade

självdeklaration. Denna utvisar emellertid värdena den 31 december per föregående år och i arvsskatteunderlaget behövs värdena dödsdagen. Skäl att ändra dag som utgångspunkt för arvsskattebedömningen finns inte. Frågan inställer sig då om Skattemyndigheten själv något sätt kan få tillgång till nya uppgifter om tillgångar och skulder. Det enklaste skulle Skattemyndigheten även vid dödsfall kunde använda det vara om ADB-system avseende kontrolluppgifter som redan finns för självdeklarationerna, så att de som är kontrolluppgiftsskyldiga automatiskt lämnade kontrolluppgifter till Skattemyndigheten även när någon avlidit och inte som nu endast per kalenderårsslut. Avlämnandet av kontrolluppgifter för självdeklarationerna sker på ett enhetligt sätt och vid en bestämd tidpunkt och avser ett stort antal människor. Denna hantering av kontrolluppgifter lämpar sig därför väl för databehandling. Vid dödsfall är dock förutsättningarna inte desamma. Antalet berörda är endast ungefär 100 000 om året. Uppgiftslämnarna skulle personer behöva samla in uppgifter om tillgångar och skulder fortlöpande under året för att vara beredda att lämna uppgifter till skattemyndigheten. Enbart antalet kapitaluppgiftslämnare vid inkomsttaxering är flera tusen, bl.a. banker och andra kreditinstitut. På grund de redovisade skillnaderna i förutsättningar kan av ovan dagens ADB-system för kontrolluppgifter inte utan ändringar användas för arvsskattefallen; särskilda ADB-rutiner skulle alltså behöva skapas för uppgiftslämnandet vid dödsfall. Detta innebär inte bara att skattemyndigheterna skulle behöva bygga upp ett nytt ADB-system, utan även att banker och andra kreditinstitut skulle behöva göra investeringar i ny programvara för sin ADB-hantering. Kostnaderna för ett sådant maskinellt uppgiftslämnande torde bli så stora att det inte är rimligt att anta att skattemyndigheterna inom de närmaste åren kan räkna med att några uppgiftslämnare annat än i undantagsfall kommer att ha möjlighet att lämna information maskinellt. Uppgiftsinhämtandet avseende tillgångar och skulder bör därför även fortsättningsvis huvudsakligen ske genom dödsboets försorg.

88 överväganden SOU 1996: 160

IT-utvecklingen är dock mycket snabb Utbytet information på av elektronisk väg kan inom en snar framtid förutsättas bli både billigare och enklare. Detta talar för att skattemyndigheterna i en inte allt för avlägsen framtiden skall kunna utöka sin service mot allmänheten genom att i förväg inhämta uppgifter om de vanligaste typerna tillgångar och av skulder såsom uppgifter om banktillgodohavanden, banklån och värdepapper per dödsdagen. Redan i dag har Skattemyndigheten tillgång till uppgifter om fastighetsinnehav. De kontrolluppgifter som försäkringsbolagen skickar till tingsrätterna 49 § AGL kan motsvarande sätt skickas till skattemyndigheten. För detta behövs alltså inget nytt datasystem. Var den avlidne gift måste givetvis motsvarande uppgifter inhämtas även beträffande den efterlevande maken. Möjlighet finns också för Skattemyndigheten att från äktenskapsregistret inhämta uppgifter om ett eventuellt äktenskapsförord. De framtagna uppgifterna skulle sedan kunna registreras i ett nytt ADB-systemet hos skattemyndigheten. Nästa steg hos Skattemyndigheten blir att specificera personuppgifterna från folkbokföringsregistret om den avlidne och dennes närmast anhöriga samt eventuellt framtagna uppgifterna om tillgångar och skulder på en särskild blankett. Denna blankett bör vara enhetlig för alla precis som blanketterna för inkomstdeklaration. Det bör också föreligga en skyldighet för dödsboet att använda den utskickade blanketten. Utredningen avser inte att lämna förslag hur en sådan blankett skulle kunna se ut utan anser att frågan om blankettens närmare utformningen lämpligen överlämnas till Riksskatteverket. Klart är emellertid att blanketten vad gäller innehållet i sina huvuddrag skulle komma att likna de formulär som nu ofta används vid bouppteckningar. Sedan uppgifterna fyllts i sänds blanketten till dödsboet. När bouppteckningsförrättningen hålls kan förrättningsmännen utgå ifrån dema blankett, i stället för att som i dag själva upprätta bouppteckningen. Mot bakgrund av att "bouppteckning" är ett mycket väl inarbetat begrepp och mot bakgrund av att det inte föreslås några materiella förändringar när det gäller bouppteckningsinstitutet som sådant anser utredningen att det faller sig naturligt att den handling som skattemyndigheten skickar ut till dödsboet också kallas bouppteckning. Den

förtryckta blanketten kommer också med utredningens förslag, som

Se prop 1995/962125 om åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik.

SOU 1996: 160 Överväganden 89

nämnts, att vara mycket lik de vanliga bouppteckningsformulär som används i dag. Enda skillnaden blir, i stort sett, att det är enhetlig en blankett som kommer att användas alla samt att vissa uppgifter av

kommer att finnas förtryckta. Naturligtvis kommer blanketten förutom

de uppgifter som redan beskrivits även att ha förtryckt underlag for bl.a. bouppgivarens försäkran och förrättningsmännens intyg. Den nu beskrivna lösningen skulle innebära flera fördelar. Granskningen hos Skattemyndigheten underlättas och handläggningstiden förkortas därmed. Bouppteckningsförrättningen underlättas för de enskilda. Även de i förväg ifyllda om uppgifterna i den utskickade blanketten inte ens i framtiden kan kompletta sätt vara samma som uppgifterna i de förenklade självdeklarationerna, kan de dock utgöra ett bra stöd för dödsbodelägarna och förenkla förtecknandet av boet. Utredningen föreslår därför att ett system införs med enhetlig en bouppteckningsblankett. Blanketten bör innehålla vissa förtryckta uppgifter och sändas ut till alla dödsbon. På sätt när det samma som gäller vanliga deklarationsblanketter bör det obligatoriskt att vara använda den utskickade blanketten. Vid komplicerade bon bör det, också det i konsekvens med vad gäller vid inkomstbeskattning, inte finnas som något hinder mot att blanketten byggs ut med bilagor etc.

7.3.4 Bör alla dödsbon lämna bouppteckningsblanketten till Skattemyndigheten

Utredningens förslag: Alla dödsbon skall lämna in bouppteck-

ningsblanketten till skattemyndigheten för granskning. Blanketten

skall vara utformad så att den även kan användas då dödsboen anmälan skall göras.

En viktig fråga att ta ställning till är vilka dödsbon skulle som vara skyldiga att lämna in den utskickade bouppteckningsblanketten till skattemyndigheten. En naturlig utgångspunkt är att alla dödsbon skulle lämna in den, liksom alla i dag i princip lämnar in bouppteckning till tingsen rätten. På så sätt skulle alla bon kunna bli genomgångna och kontrollerade av skattemyndigheten. Om man beaktar att det endast är vid registrering ungefär hälften av av de 90 000 bouppteckningar vilka registreras varje år det fastställs som

någon arvsskatt se avsnitt 6.2.3, är det dock inte längre lika självklart

att skattemyndigheten skall behöva granska alla dödsbon. Man kan i

stället tänka sig en ordning liknande den vid deklaration förmögenhet. av Skyldig att deklarera sina tillgångar och skulder är nämligen numera

90 Överväganden SOU 1996: 160

nettoförmögenhet överstiger 800 000 kr. Fribeloppet endast den vars höjas till 900 00 kr fr.0.m. 1997 års taxering. Det är emellertid inte alltid lika enkelt för den enskilde att avgöra när arvsskatt skall utgå som när skatt skall utgå förmögenhet. Vid fastställande arvsskatt skall ofta först en bodelning göras och av därefter en lottläggning, som styr skatteberäkningen. Grundavdragen är sedan olika beroende vilken skatteklass de olika lotterna faller under. För efterlevande make eller sambo är grundavdraget för närvarande 280 000 kr och för bröstarvingar 70 000 kr. Även reglerna härom om förenklas kan det tänkas att det kommer att vara svårt för vissa dödsbon att göra korrekt bedömning av om arvsskatt skall utgå eller ej. en Härtill kommer att, även behållningen i ett dödsbo är så liten att om det inte skall utgå någon arvsskatt, det ändå kan vara viktigt att blanketten och granskas. Vid efterarvsfallen är en bouppteckning, oavsett ges arvsskatt, betydelse i senare led. Om exempelvis den först avlidne av maken efterlämnar efterarvingar, kan det för skattläggningen vid den efterlevande makens död nödvändigt att det redan efter den först vara avlidne makens död har upprättas en handling över boet, även om någon arvsskatt inte skall utgå då. Utredningen därför att alla dödsbon i princip bör vara skyldiga anser att lämna in den utskickade bouppteckningsblanketten för granskning.

Konsekvenser för dödsboanmälan

Utredningen anser som framgått ovan avsnitt 7.2.3 att reglerna om

dödsboamnälan bör behållas. Det bör därför även i framtiden åligga socialnämnden att göra dödsboanmälan i de fall då tillgångarna inte en förslår till annat än begravningskostnaderna. Registreringen dödsboanmälningarna bör följa bouppteckningsav hanteringen och alltså flyttas över till skattemyndigheten. När alla dödsbon enligt det nya systemet får en förtryckt bouppteck-

ningsblankett från Skattemyndigheten kommer också de bon beträffande

vilka socialnämnden enligt gällande regler lämnar en dödsboanmälan nu blankett. Undantag bör dock eftersträvas vid spädbarnsdöd, se att en avsnitt 7.2.3, där den nuvarande informella och praktiska ordningen bör överföras till det systemet. Bouppteckningsblanketten som skattenya myndigheten skickar ut bör så utformad, att den kan användas även vara dödsboanmälan. Det bör alltså finnas möjlighet att blanketten som kunna att förutsättningarna för dödsboamnälan föreligger. ange De anhöriga behöver i de berörda fallen inte själva lämna in nu blanketten till Skattemyndigheten, utan de får i stället, liksom nu, vända sig till de sociala myndigheterna, svarar för anmälan. som

SOU 1996: 160 Överväganden 91

Bestämmelserna om att en bouppteckning i vissa fall skall förrättas även om dödsboanmälan gjorts bör behållas.

7.3.5 Särskilda frågor

Utredningens förslag: Edgångsinstitutet bör finnas kvar vid tingsrätterna. Detta bör även gälla frågan om förordnande av lämplig person att föranstalta om bouppteckning samt ärendena enligt 16 kap. ÄB okända arvingar om och testamentstagare. Anståndsbeslut enligt 18 kap. 7 § ÄB bör fattas länsstyrelsen av och överklagas till förvaltningsdomstolarna. Även och gåvoskattemålen bör överklagas till förvaltningsarvsdomstolarna. Tillsynsverksamheten bör alltjämt skötas central nivå, men bör överflyttas från Kammarkollegiet till Riksskatteverket. Tingsrätternas arkiv av registrerade bouppteckningar bör flyttas

till skattemyndigheterna.

Edgángsinstitutet m. m.

Flera frågor som har samband med beslutet fastställande arvsskatt om av och som nu handhas av tingsrätten kommer med den föreslagna ordningen, dvs. att såväl registreringen av bouppteckningen själva som skattebeslutet skall ankomma på Skattemyndigheten, att i framtiden också

handläggas av skattemyndigheten. Exempel sådana frågor är

anstånd med att betala skatt 55 § AGL, eftergift av skatt 56 § AGL, återvinning av skatt 59 § AGL, ränta arvsskatt 52 § l mom. 2 st. AGL, rätt att betala skatt med värdehandlingar 52 § 2 mom. AGL och beskattning grundval av deklarationer 45 50 AGL. - -

Det finns emellertid några frågor där beslutsrätten enligt utredningen inte utan vidare kan överföras från tingsrätt till skattemyndighet. Den första frågan gäller edgång enligt 67 § AGL och 20 kap. 6 § andra stycket ÄB. Edgång är förfarande bara bör förekomma i ett som domstol. Därmed har man att välja mellan att avskaffa möjligheten till edgång eller att låta den som vill begära edgång ansöka om det hos domstolen. Eftersom det, såvitt utredningen kunnat finna, är mycket ovanligt med edgångar talar i och för sig mycket för att möjligheten att

92 överväganden SOU 1996: 160

begära edgång skall tas bort. Edgångsinstitutet kan likväl i vissa undantagsfall behöva användas som ett påtryckningsmedel och kan därigenom bidra till att förhindra uppkomsten av senare tvister. Möjligheten bör därför enligt utredningens uppfattning få finnas kvar, när det gäller dem har rätt att påkalla edgång enligt 20 kap. 6 § andra som nu stycket ÄB. Även Skattemyndigheten bör ha möjlighet att vända sig till tingsrätten med en begäran om edgång. Ytterligare fråga hör till sin karaktär mera hemma i domstol än i en förvaltningsmyndighet. Det gäller möjligheten att förordna någon att föranstalta bouppteckning i de fall dödsbodelägarna själva underlåtit om detta. I de fall där det blir aktuellt med ett sådant förordnande även dessa fall bedöms alltså även framgent vara bör Skattemyndigheten ha rätt att ansöka om det hos tingsrätten. En frågan handlar om utdömande av vite. Enligt utredningen amian bör sådana frågor i enlighet med vad som gäller skattemyndighetens övriga vitesförelägganden i framtiden prövas av länsrätt, se lagen 1985:206 om viten. Enligt 16 kap. l-3 ÄB skall tingsrätten i vissa fall efter annonsera

okända och bortovarande arvingar och testamentstagare se avsnitt

7.2.2. Detta är uppgift som enligt utredningens uppfattning vid en en överföring granskning och registrering av bouppteckningarna till av skattemyndigheterna tills vidare bör ligga kvar tingsrätterna. Utredningen att i ett senare skede sitt arbete återkomma till avser av frågan, då den bl.a. har anknytning till frågan om dödförklaring m.m. l 18 kap. 7 § ÄB finns bestämmelsen handlar den situaen som om tionen att det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet. Boet skall i ett sådant fall ha avvecklat fastighets-

innehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen. Denna får förelägga

dödsboet vid vite att fullgöra sin skyldighet att avveckla boet. Länsstyrelsens beslut i sådan fråga överklagas till kammarrätten. I det en aktuella lagrummets tredje stycket stadgas att den tingsrätt som har registrerat bouppteckningen efter den döde, ansökan av dödsboet, får medge anstånd med avvecklingen om det finns särskilda skäl. Anstånd meddelas för viss tid och får förenas med villkor. Medges anstånd skall

tingsrätten underrätta tillsynsmyndigheten om detta. Om bouppteckningshanteringen flyttas från tingsrätterna till skattemyndigheterna inställer sig frågan vilken myndighet som skall fatta

beslut anstånd enligt 18 kap. 7 § ÄB. Denna fråga hör om typ av knappast hemma inom skatteförvaltningen. Den naturliga lösningen är i stället att tillsynsmyndigheten, som redan får fatta beslut om att vitesförelägga dödsboet att avveckla fastighetsinnehavet, även får möjlighet att besluta om anstånd med avvecklingen.

SOU 1996: 160 Överväganden 93

Majoriteten av de målgrupper som kammarrätten tidigare prövade

som första domstolsinstans har olika reformer flyttats ned till

genom länsrätt. I linje härmed bör anståndsbeslut och beslut vitesföreom läggande enligt 18 kap. 7 § ÄB få överklagas till länsrätt. Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätt.

Överprövning och tillsyn

Ytterligare ett par frågor bör beröras i samband med förslaget överom

flyttning av bouppteckningshanteringen från tingsrätterna till skatte-

myndigheterna. Den ena frågan gäller bestämmelserna om överprövning beslut av om arvsskatt. Enligt nu gällande regler överklagas tingsrätternas beslut i dessa frågor till hovrätterna och därifrån till Högsta domstolen. Samma regel gäller för skattemyndigheternas beslut gåvoskatt. I olika om sammanhang har framhållits att arvs- och gåvoskattefrågorna utgör ett något udda inslag för de allmämia överrätterna. Mot detta kan hävdas att det också förekommer civilrättsliga problem i de överklagade bouppteckningsärendena och att det därför är riktigt att dessa ärenden skall överprövas av de allmänna överrätterna. En naturlig följd av överflyttningen av handläggningen till skattemyndigheterna är dock enligt utredningen att de nuvarande reglerna om överklagande ändras. Skattemyndighetens beslut rörande arvsskatt bör, liksom andra skattebeslut,

överprövas av förvaltningsdomstolarna. Skattemyndighetens beslut bör

överklagas till länsrätt och Iänsrättens beslut till kammarrätt. För prövning i kammarrätt bör prövningstillstånd krävas. Samma ändring bör enligt utredningens uppfattning genomföras beträffande gåvoskattemålen. Dessa bör alltså, liksom arvsskattemålen, helt handläggas av skattemyndigheter och allmänna förvaltningsdomstolar. Den andra frågan gäller Kammarkollegiets roll som tillsyns- och

granskningsmyndighet. I dag bevakar Kammarkollegiet statens rätt och

allmänna intressen i ärenden om arvs- och gåvoskatt. För att Kammarkollegiet skall kunna fullgöra sin uppgift skickar tingsrätterna regelbundet renovationsexemplar av bouppteckningsprotokollen till kollegiet. När ett arvs- eller gåvoskattemål prövas i högre rätt företräder Kammar-

kollegiet staten se avsnitt 3.6.

i Om bouppteckningshanteringen flyttas över till skattemyndigheterna, uppstår frågan om Kammarkollegiet skall ha kvar uppgiften att bevaka statens intresse när det gäller arvsskatt. Behovet av en central tillsynsfunktion är enligt utredningens mening uppenbart, och mot bakgrund av den sakkunskap och erfarenhet Kammarkollegiet besitter området skulle uppgiften framgent mycket väl kunna ligga kvar där. Det kan

94 överväganden SOU 1996: 160

dock hävdas, att det inte finns någon anledning att särbehandla statens intresse i just arvsskattefrågorna, utan att hanteringen av dessa frågor bör följa principer gäller för andra skattefrågor. Besamma som vakningen statens intresse sker i andra ärendetyper inom skatteav förvaltningens och motsvarande bör gälla statens intresse i ärenden ram arvsskatt. Ett sådant enligt utredningen har fog för om resonemang, som sig, talar för att den centrala tillsynsuppgiften i stället borde ankomma Riksskatteverket. Utredningen anser alltså att en konsekvens av över-

flyttningen bouppteckningshanteringen till Skattemyndigheten bör bli

av att Kammarkollegiet inte längre skall ha tillsyn över dessa ärenden, utan att denna uppgift övertas av Riksskatteverket. Det får då ankomma Riksskatteverket att utöva tillsyn i de nu aktuella frågorna inom ramen för de uppgifter verket har i sin egenskap av chefsmyndighet inom skatteförvaltningen, förordningen 1990:1293 med instruktion för se skatteförvaltningen. Samma förändring bör genomföras beträffande ärendena gåvoskatt. Kammarkollegiets roll som företrädare för om Allmänna arvsfonden berörs inte av förslaget. Det eftersträvansvärt om ett byte av central myndighet kunde ske vore med bibehållande den personella kompetens som nu finns repreav senterad Kammarkollegiet i berörda frågor.

Arkivfrágor

Ett exemplar varje registrerad bouppteckning och dödsboanmälan av skall enligt gällande regler förvaras hos tingsrätten. Detta innebär att det tingsrätterna finns stora arkiv består av äldre bouppteckningar som och dödsboanmälningar. Som framgått är det inte ovanligt att man vid registrering av en ovan bouppteckning måste ha tillgång även till en äldre bouppteckning som

har samband med det registreringsärendet, t.ex. vid efterarvs-

nya situationer. Det är därför mycket praktiskt för den handläggande personalen ha tillgång till arkivet med äldre bouppteckningar den egna att myndigheten. Utredningen föreslår därför, en konsekvens av bouppsom teckningsreformen, att tingsrätternas arkiv med gamla bouppteckningar

och dödsboanmälningar flyttas över till skattemyndigheterna. En sådan

överflyttning står också helt i överensstämmelse med arkivlagens 1990:782 bestämmelser.

SOU 1996: 160 Överväganden 95

7.4 Kostnadseffekter och

genomförande

7.4.1 Besparingar hos tingsrätterna

Vid landets tingsrätter tar bouppteckningsärendena, redovisat som årsarbetskrafter, för närvarande i anspråk 3-4 ordinarie domare, knappt

50 icke ordinarie domare varav så gott alla är notarier drygt

som samt 120 domstolssekreterare, dvs. biträdespersonal. Enligt Domstolsverkets beräkningar skulle flyttning ärendena en av i bouppteckningsprotokollet från tingsrätterna medföra minskning en med 26 notarieanställningar och 101 anställningar för biträdespersonal. Domarpersonalen skulle inte beröras. Den inbesparade lönekostnaden skulle totalt bli drygt 29 miljoner kr Förutom lönekostnaderna påverkas enligt Domstolsverket posten "övriga förvaltningsomkostnader". I 1995/96 års budget utgör demia post i genomsnitt för alla tingsrätter 13,2 procent lönekostnaderna. av Domstolsverket har gjort det antagandet att hälften de övriga av förvaltningsomkostnaderna är rörliga. Detta skulle innebära att övriga förvaltningsomkostnader vid en överflyttning bouppteckningsärendena av kan minskas med nästan 2 miljoner kr. Den totala besparingen inom domstolsväsendet vid överflyttning en skulle alltså med denna beräkning bli ungefär 31 miljoner kr.

7.4.2 Förändringar hos skattemyndigheterna

Ett nytt ADB-system m. m.

Den av utredningen föreslagna ordningen innebär inte bara att skattemyndigheterna får överta tingsrätternas nuvarande uppgifter att fatta beslut om registrering och arvsskatt. Förslaget innebär också att skattemyndigheten skall skicka ut en bouppteckningsblankett till dödsboet med vissa förtryckta uppgifter. När dödsboet efter förrättningen skickar tillbaka blanketten skall skattemyndigheten granska bouppteckningen motsvarande sätt som tingsrätten gör i dag.

2 Vid beräkning av de lönekostnader som domstolsväsendet skulle spara vid en överflyttning har Domstolsverket räknat med genomsnittsårslönema i 1995 års budget; 234 000 kr för notarier och 227 000 kr för övrig personal.

96 Övervägalzderz SOU 1996: 160

Den nuvarande hanteringen med registrering och arvsskatteberäkning är med få undantag helt manuell. Ett ADB-stöd skulle kunna rationalibouppteckningshanteringen. Även den juridiskt komplicerade sera mer delen av verksamheten skulle kunna underlättas genom att handläggarna fick tillgång till ett informationsstödsystem, där lagtext och rättsfall är maskinellt tillgängliga och enkelt sökbara i passande databaser. På sikt bör elektronisk dokumenthantering kunna göra en stor del av hanteringformlös. lngivande bouppteckning bör kunna ske elektronisk en av väg. Redan i dag finns det möjlighet att över Internet erbjuda och

formulär och blanketter för den har tillgång till sådan uppkoppling

som Riksskatteverket har uttalat att det krävs ett omfattande analysarbete innan ställning kan tas till hur rutiner och ADB-stöd bör utformas. Först

därefter är det möjligt att göra egentliga kostnadsberäkrtingar. Riks-

skatteverket har dock i nuläget uppskattat initialkostnaderna för nya ADB-system till i storleksordningen minst l0 miljoner kr. Skattem.m. myndigheterna måste härutöver tillföras medel för utbildning av personal, för viss investering i lokaler och övriga förvaltningskostnader. Motsvarande gäller ökade kostnader för förvaring av äldre bouppteckmngar.

Personalbehovet

I samband med reformen kommer skattemyndigheterna att behöva anställa personal. Behovet nyanställningar blir emellertid inte lika av stort motsvarande neddragning domstolssidan. Det mindre som personalbehovet beror dels möjligheten till ett utvecklat datorstöd, dels att de materiella reglerna i AGL kan förväntas bli förenklade. Riksskatteverket har hänvisat till administrationen av folkbokföringen ett exempel en annan verksamhet som datoriserats. Folkboksom föringen handlades tidigare manuellt datoriserades i samband med men överföringen till skatteförvaltningen år 1991. Antalet årsarbetskrafter minskade gång från 2 000 till 1000 år 1991 och är nu nere i 700. en Folkbokföringsärendena kan naturligtvis inte direkt jämföras med bouppteckningsärendena, folkbokföringsreformen illustrerar ändå hur men personalbehovet förändras verksamhet datoriseras. En svårighet när en i bedömningen är de uppskattningsvis 25 procent av den nuvarande handläggningstiden hos tingsrätterna som avser mera komplicerade fall

se avsnitt 6.2.3.

3 Se 1995/961125 åtgärder för att bredda och utveckla prop om användningen av informationsteknik, s.95 ff.

SOU 1996: 160 Överväganden 97

Riksskatteverket uppskattar likväl att skattemyndigheterna kommer att kunna handlägga bouppteckningsärendena med väsentligt mindre personalstyrka än vad som för närvarande åtgår vid tingsrätterna.

7.4.3 Vissa arbetsrättsliga frågor

Vid en överföring av bouppteckningshanteringen från tingsrätterna till skattemyndigheterna bör vissa arbetsrättsliga frågor om Övertagande av

personal uppmärksammas. I 6 b § lagen l982:80 om anställningsskydd

LAS behandlas bl.a. det fallet del verksamhet övergår från att en av en en arbetsgivare till en annan. I ett sådant fall skall rättigheter och

skyldigheter enligt de anställningsavtal eller anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången över den nye arbetsgivaren

Regeln gäller även arbetstagare i offentlig tjänst. Bestämmelserna synes innebära att biträdespersonalen vid tingsrätterna vid en överflyttning av bouppteckningshanteringen skall erbjudas arbete hos skattemyndigheterna. Som utredningen framhållit är detta en värdefull faktor för kontinuiteten i kvaliteten på handläggningen. De biträden som inte vill byta arbetsgivare har rätt att stämma kvar tingsrätterna. Följden blir dock troligen att de ekonomiskt hårt belastade tingsrätterna inte har råd att behålla den befintliga personalstyrkan om hanteringen med bouppteckningarna lyfts bort. Detta kan leda till uppsägningar grund av arbetsbrist. Om just de personer som sysslat med bouppteckningshanteringen blir uppsagda beror dock på hur turordningskretsarna ser ut. Om, å andra sidan, all den personal som handlägger bouppteckningarna vid tingsrätterna accepterar att byta arbetsplats, uppstår arbetsbrist hos skattemyndigheterna eftersom arbetskraftsbehovet där uppskattningsvis blir lägre. I en sådan situation blir det i stället aktuellt med uppsägningar hos skattemyndigheterna. Utredningen avser inte att här gå in närmare problemet utan vill bara fasta uppmärksamhet denna fråga i samband med ett genomförande. En slutsats är emellertid att reformen sannolikt kommer att leda till uppsägning av personal antingen vid tingsrätterna eller skattemyndigheterna.

4 Jfr EG-direktivet 77/187/EEG.

98 överväganden SOU 1996: 160

7.4.4 Central tillsyn

När det gäller den centrala nivån är en reform i stort sett kostnadsneutral. Utredningen föreslår att Kammarkollegiets nuvarande

tillsynsfunktion övertas av Riksskatteverket.

Kammarkollegiets kostnader för hanteringen av arvs-, gåvo- och

stämpelskatteärendena uppgick i 1994/95 års budget till 2 800 000 kr.

Av detta belopp hänför sig knappt 2 miljoner kronor till arvs- och gåvoskatteärendena. Skatteärendena sysselsätter hos kollegiet totalt fyra årsarbetskrafter. Även beträffande dessa torde den berörda ovan

bestämmelsen i LAS vara tillämplig vid en överflyttning av tillsynsverk-

samheten till Riksskatteverket. Införandet ett nytt ADB-system innebär dock att Riksskattverket av får vissa drifts- och förvaltningskostnader som i dag saknas.

7.4.5 Genomförande

Tidpunkten för genomförandet bör anpassas så att det sker samtidigt med att och gåvoskattelag träder i kraft. En sådan är, som en ny arvsframgått avsnitt 4.2, under utarbetande i Finansdepartementet.

se

Härtill kommer att skattemyndigheterna måste ges viss förberedelsetid för att kunna ta över bouppteckningshanteringen. En rimlig bedömning är att reformen kan genomföras tidigast per den 1 januari 2000. För

äldre fall bör tidigare regler alltjämt gälla avsnitt 7.6.

se

Under övergångstid behöver såväl tingsrätterna som Kammaren

kollegiet personal som kan hantera de bouppteckningsärenden som skall

handläggas enligt den äldre ordningen. Inom några månader efter reformen torde dock de allra flesta av de kvarvarande bouppteckningarna ha handlagts och registrerats tingsrätterna. De ärenden som tings-

rätterna enligt övergångsbestämmelserna handlägger bör, när det gäller

överklagande, följa den ordningen. Det innebär att tingsrätternas nya avgörande överklagas till kammarrätt. Personalen Kammarkollegiet måste eventuellt kvar något längre för att kunna fullfölja sina vara

tillsyns- och granskningsuppgifter, innan övergång sker till Riks-

skatteverket. Notarierna har tidsbegränsade förordnanden som utan större problem

kan anpassas till reformens genomförande.

SOU 1996: 160 Överväganden 99

7.5 Slutlig bedömning

Utredningens bedömning: Det allmännas kostnader för ändrad en ordning torde i vart fall inte överstiga kostnaderna för den nu-

varande bouppteckningshanteringen. För enskilda innebär reformen

förenklingar. Utredningen föreslår därför att reformen genomförs.

Utredningen har enligt direktiven haft att utgå från skattläggningen att av arv skall flyttas från tingsrätterna till skattemyndigheterna. Utredningen har mot denna bakgrund funnit att även arbetet med att registrera bouppteckningar bör flyttas till skattemyndigheterna. En reform som den utredningen redovisat får emellertid inte leda till Ökade offentliga åtaganden. Därför är utredningens slutliga ställnings-

tagande till den föreslagna reformen avhängigt bedömning de

av en av besparingar och kostnader förslaget för med sig. Kostnaderna för som en ändrad ordning bör jämföras med dagens kostnader för tingsrätternas hantering; en prövning möjligheterna till rationellare hantering av en inom domstolsväsendet, exempelvis med utvecklat datorstöd vid tingsrätterna, har inte ingått i uppdraget. Utredningen har inte heller haft att pröva frågan om arvsskatt överhuvudtaget bör vill likväl peka uttas, men

att hanteringskosmaderna inte är så höga att institutet den grunden

kan sättas i fråga. Som konstaterats kommer bouppteckningsreformen visserligen ovan

att kräva investeringar i ett nytt datorsystem och andra initialkostnader hos skattemyndigheterna. Genomförandekostnaderna är allmänt svåra att uppskatta, men uppgår till betydande belopp. Rationaliseringspotentialen

i ett fullfunktionsstadium uppgår emellertid enligt de uppskattningar som utredningen kunnat göra till i bästa fall 50 procent tingsrätternas av nuvarande personalkostnader. Även med pessimistisk bedömning en mera av kostnadseffekterna för skatteförvaltningens del, torde rationaliseringsvinsterna i vart fall överstiga kostnaderna för arbetet med den mera komplicerade granskningen vid tingsrätterna, en granskning tar som nu

en fjärdedel av resurserna i anspråk se avsnitt 6.2.3.

För Kammarkollegiets respektive Riksskatteverkets del är reformen i huvudsak neutral, eftersom kollegiets uppgifter i stort förutsätts tas över av verket. Motsvarande gäller sikt de förändringar blir för som hovrätternas, Högsta domstolens och de allmänna förvaltningsdomstolarnas del av att såväl arvskatte- som gåvoskattemålen helt övergår till de senare. Mot bakgrund av vad som nu redovisats förefaller reformen i vart fall inte att medföra ökade kostnader för det allmänna. Reformen bör därför genomföras. Denna bedömning görs mot bakgrund av att de materiella

100 överväganden SOU 1996: 160

reglerna i arvskattehänseende är oförändrade. Skulle det nu pågående arbetet med översyn reglerna leda till de förenklingar som en av

aviserats, ökar vinsterna givetvis med den föreslagna reformen. En

övergång till ordning med en kvarlåtenskapsskatt skulle ytterligare en förenkla handläggningen. För de enskilda torde reformen sammantaget innebära förenklingar och lättnader.

7.6 Författningsfrågor

Utredningens förslag innebär ändringar i ärvdabalken och vissa andra författningar huvudsakligen berör de allmänna domstolarna. Förslag som till sådana ändringar har utarbetats av utredningen, se avsnitt När det gäller de förändringar som krävs för att skattemyndigheterna skall kunna handlägga bouppteckningsärenden berör de olika författningar, framför allt AGL och AGF. Några förslag i dessa delar har utredningen, i enlighet med vad angetts i direktiven, inte lagt fram. som De ändringar kan krävas i denna del kan i sin tur påkalla ändringar som utredningens förslag till lydelse 20 kap. ÄB. Det är också i ny av möjligt att innehållet i exempelvis de föreskrifter som anger vad en bouppteckning respektive dödsboanmälan skall innehålla 3-5 och 8 a en §§ kan förenklas tillräcklig ledning hänvisning till berörd om ges genom skatteförfattning. Av ÄB bör dock framgå riktigheten uppgifterna att av i bouppteckning är de enskildas ansvar. Slutligen bör överklagandeen reglerna avseende skattemyndigheternas beslut enligt berörda författningar samordnas.

Ikraftträdandet bör bestämmas så, att reformen genomförs samtidigt

och gåvoskattelag träder i kraft och med beaktande av som en ny arvsrimlig förberedelsetid för skatteförvaltningen. Enligt vad utredningen en kunnat bedöma kan detta beräknas ske tidigast den l januari 2000.

SOU 1996: 160 Färfattningskommentar 101

8 Författningskommentar

1 Ärvdabalken

18 kap. 7§

Detta lagrum tillkom år 1989. Bestämmelsen handlar den situationen om att det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet. Boet skall i ett sådant fall enligt första stycket ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Enligt paragrafens andra stycke utövas tillsynen

över att avvecklingen sker av den myndighet som regeringen bestämmer. Denna myndighet är länsstyrelsen, se 4 § förordningen 1990: 1510 med

länsstyrelseinstruktion.

Tillsynsmyndigheten får enligt andra stycket förelägga dödsboet vid vite att fullgöra sin skyldighet att avveckla boet. Länsstyrelsens beslut

i en sådan fråga får enligt samma stycke överklagas till kammarrätten. I tredje stycket stadgas att den tingsrätt som har registrerat bouppteckningen efter den döde, ansökan av dödsboet, får medge anstånd med avvecklingen om det finns särskilda skäl. Anstånd meddelas för viss tid

och får förenas med villkor. Medges anstånd skall tingsrätten underrätta tillsynsmyndigheten om detta.

Utredningen har, som en konsekvens av bouppteckningsreformen,

föreslagit se avsnitt 7.3.5 att tillsynsmyndigheten skall möjlighet att

även besluta om anstånd med avvecklingen. Anståndsbeslutet bör, liksom beslutet om vitesföreläggande, få överklagas till länsrätten. Reglerna om överklagande har tagits in i ett nytt järde stycke.

J9kap. 2 §

Detta lagrum handlar om ansökan om boutredningsman. Enligt bestämmelsens nuvarande lydelse skall vid en sådan ansökan fogas avskrift av bouppteckningen eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen för registreringen.

102 Författningskommentar SOU 1996: 160

I dag förvaras tingsrätterna en kopia av varje bouppteckning som registrerats. Görs i en ansökan om boutredningsman en hänvisning till beslutsdagen i registreringsärendet kan därför tingsrätten själv ta fram de aktuella uppgifterna i bouppteckningen. Efter genomförandet av den reform utredningen föreslagit, kommer det inte längre att förvaras några bouppteckningar tingsrätterna.

Registreringen kommer i stället att ske hos skattemyndigheterna se

avsnitt 7.3 och här kommer också såväl de bouppteckningar som registrerats tingsrätten enligt de äldre bestämmelserna som de

bouppteckningar som Skattemyndigheten själv registrerat att förvaras se

avsnitt 7.3.5. Det kommer därför inte att vara möjligt att i en ansökan om boutredningsman endast hänvisa till dagen för inregistreringen av den aktuella bouppteckningen. Denna måste i stället alltid i framtiden fogas till ansökan.

20 kap. I §

Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet. Tingsrätten kan dock enligt denna paragraf bevilja anstånd härmed. Eftersom utredningen föreslår att bouppteckningshanteringen skall flyttas över

Skattemyndigheten se avsnitt 7.3 bör det också vara den myndigheten

som i framtiden skall ha rätt att bevilja anstånd med bouppteckningsförrättning. Angående frågorna om vitesföreläggande och förordnande av lämplig person att föranstalta om bouppteckning, se kommentaren till 20 kap. 9 §.

20 kap. 8 §

Bestämmelsen talar om till vilken tingsrätt en bouppteckning skall lämnas in för registrering. I framtiden är det till en skattemyndighet

inlämnandet skall ske se avsnitt 7.3. Regeln om vilken skattemyndighet

som är behörig hör hemma i lagen 1941:416 arvsskatt och om gåvoskatt AGL. En hänvisning bör därför ske till den lagen i 20 kap.

8§ÄB

I lagrummet stadgas vidare att när bouppteckningen ges för registrering skall den åtföljas av en eller i vissa fall flera avskrifter. Den av utredningen föreslagna bouppteckningsreformen innebär att skattemyndigheten i framtiden skall skicka ut en bouppteckningsblankett till dödsboet. Dödsboet återsänder sedan denna blankett till skattemyndigheten efter förrättningen. I den mån Skattemyndigheten enligt olika

SOU 1996: 160 Fcüfattningskommentar 103

bestämmelser kommer att vara skyldig att underrätta andra myndigheter,

t.ex Överförmyndaren, om innehållet i en bouppteckning bör skattemyn-

digheten själv kopiera den.

20kap8a§

Regeln handlar om dödsboamnälan. En sådan görs i dag av socialnämnden till tingsrätten. I framtiden skall anmälan i stället ske till

Skattemyndigheten se avsnitt 7.3.4.

20 kap. 9 §

I detta lagrum stadgas för närvarande att det åligger rätten att tillse att bouppteckning förrättas och ges in. Försummas detta kan rätten antingen utfärda ett vitesföreläggande eller förordna någon att föranstalta om bouppteckning. Finns det brister i en ingiven bouppteckning får tingsrätten vid vite förelägga den ansvarige att avhjälpa bristen. Enligt utredningens förslag skall det i framtiden ankomma på skattemyndigheten att tillse att bouppteckning förrättas och ges in. Naturligtvis bör Skattemyndigheten liksom tingsrätten i dag ha möjlighet att utfärda vitesförelägganden i de nämnda situationerna, se lagen 1985:206 om

viten. Däremot bör Skattemyndigheten inte själv kunna förordna någon

att föranstalta om bouppteckning. I de fall där det kan bli aktuellt med

ett sådant förordnande bör därför skattemyndigheten få ansöka om det

hos domstolen se avsnitt 7.3.5.

20 kap. 11 §

Enligt den gällande lydelsen av paragrafen skall tingsrätten underrätta

länsstyrelsen om det bland den dödes tillgångar finns fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet. Denna underrättelseskyldighet får i framtiden ligga Skattemyndigheten.

20 kap. 12 §

Bestämmelsen trädde i kraft den juli i år och ger regeringen möjlighet

bestämma även sådana anställda i tingsrätt är lagfarna

att att en som inte

domare skall handlägga enkla ärenden enligt 20 kap. AB. Bestäm-

104 Färfattningskommentar SOU 1996: 160

melsen bör upphöra när bouppteckningshanteringen avslutas vid

tingsrätterna.

Övergångsbestämmelser

Äldre föreskrifter föreslås fortfarande gälla i fråga ärenden om om anstånd enligt 18 kap. 7 § om ansökan inkommit till tingsrätten före ikraftträdandet. Tingsrätten avslutar alltså handläggningen av sådana ärenden. Den nya bestämmelsen om överklagande i 18 kap. 7 § fjärde stycket bör dock vara tillämplig även dessa ärenden. Tingsrättens beslut bör emellertid överklagas direkt till kammarrätt. Något prövningstillstånd krävas inte för dessa fall. Vidare bör äldre föreskrifter fortfarande gälla i fråga om ärenden om bouppteckning och dödsboanmälan om bouppteckningen eller dödsboanmälan inkommit till tingsrätten före ikraftträdandet. Detsamma bör gälla ärenden där föreläggande eller förordnande enligt 20 kap. 9 § utfärdats före ikraftträdandet. Det innebär att tingsrätten avslutar handläggningen av sådana ärenden. Däremot bör de Överprövas enligt de nya reglerna. Dock bör prövningstillstånd inte krävas i dessa fall.

Överklagandebestämmelserna bör samordnas med skatteförfattningarna.

Jfr avsnitt 8.10.

8.2 Konkurslagen 1987:672

2kap.3§

Detta lagrum handlar om vad som i vissa fall skall fogas till en konkursansökan. I andra stycket blir det aktuellt med en följdändring av samma slag i 19 kap. 2 § ÄB ovan.

som se

SOU 1996: 160 F örfattnirzgskommentar 105

8.3 Förordningen 1949:661 om skyldighet

för domstol lämna mål

att uppgifter i och ärenden enligt föräldrabalken, m.m.

5§

I första meningen i denna paragraf sägs att om någon som är underårig eller har förvaltare har del i ett dödsbo, skall tingsrätten snarast sända en kopia av bouppteckningen till Överförmyndaren. Demia uppgift bör

i stället åläggas skattemyndigheten. Ett stadgande härom kan lämpligen

tas in i arvs- och gåvoskatteförordningen l958:563, AGF. I tredje meningen finns en allmän skyldighet för tingsrätten att underrätta Överförmyndaren om när egendom tillfaller någon som är underårig eller har förvaltare. Detta stadgande kan någon gång bli aktuellt att tillämpa, t.ex. i ärenden om boutredningsman, och bör därför finnas kvar.

9§

I denna paragraf sägs att om det i ett dödsbo finns delägare för vilken en god man skall förordnas, skall tingsrätten snarast sända en kopia av bouppteckningen till Överförmyndaren. Denna uppgift bör överflyttas

Skattemyndigheten och den aktuella bestämmelsen upphöra. En ny be-

stämmelse med motsvarande innehåll kan tas in i AGF.

8.4 Kungl. kungörelsen 1971:713 om

renovation av bouppteckningsprotokoll

Enligt denna förordning skall tingsrätten regelbundet skicka en kopia av bouppteckningsprotokollet till Kammarkollegiet. I och med att kollegiets granskningsroll upphör blir förordningen obehövlig. Tillsynen kommer

framgent att vila Riksskatteverket se avsnitt 7.3.5.

106 Författningskommentar SOU 1996: 160

8.5 Förordningen 1991:750 om folkbok-

föringsregister m.m

9§ I dema bestämmelse stadgas att Skattemyndigheten snarast skall underrätta tingsrätten om dödsfall som har registrerats i folkbokföringsregistret. I och med den föreslagna bouppteckningsreformen kan denna paragraf upphöra.

8.6 Förordningen 1994:634 med instruktion

för Kammarkollegiet

1§ Enligt andra stycket bevakar kollegiet i vissa ärenden statens rätt och allmänna intressen, bl.a. i ärenden om arvs- och gåvoskatt. Utredningen

föreslår att denna uppgift i stället skall ankomma Riksskatteverket se

avsnitt 7.3.5.

8.7 1994:952 Allmänna Förordningen om

arvsfonden

9§ Enligt paragrafens första mening skall tingsrätten underrätta Kammarkollegiet det vid ett dödsfall inte finns någon amian arvinge än om Allmänna arvsfonden eller om fonden är universell testamentstagare. Denna underrättelseskyldighet bör i framtiden fullgöras av skattemyndigheten.

SOU 1996: 160 F örfatrningskommerztar 107

8.8 Förordningen 1996:271 mål och

om

ärenden i allmän domstol

34§

Här stadgas nu i första stycket att de vanliga bestämmelserna om registrering, aktbildning och beslut inte gäller för ärenden bouppom teckning, arvsskatt, dödsboanmälan eller åtgärder som avses i 16 kap. ärvdabalken. I stället skall tingsrätten fortlöpande föra ett bouppteckningsprotokoll över sådana ärenden.

Av de nu uppräknade ärendetyperna kommer efter genomförandet

av utredningens förslag endast ärenden enligt 16 kap. ÄB och ärenden om förordnande av bouppteckningsförrättare att finnas kvar vid tingsrätterna Ärenden ÄB

se avsnitt 7.3.5. enligt 16 kap. kan fortfarande föras i ett

protokoll, men detta bör inte längre benämnas bouppteckningsprotokoll. Det kan i stället lämpligen benämnas protokoll över ärenden enligt 16 kap. ÄB. Ärenden förordnade bouppteckningsförrättare bör om av handläggas som vanliga ärenden. I detta sammanhang skall handläggningen av frågor om edgáng kort

beröras. Ett yrkande om edgáng enskild part skall framställas i

av en stämningsansökan och handläggas i den ordning stadgas för som tvistemåll. När skyldigheten att avlägga ed fastslagits i dom en

handläggs frågan om själva edsavläggelsen ett domstolsärende.

som I andra stycket stadgas att om någon anmäler ett eller testaarvsmentsanspråk till tingsrätten, skall en hänvisning till det ärendet göras vid protokollet om registrering av bouppteckningen efter den avlidne. Denna bestämmelse kan upphöra.

8.9 Förordningen 1996:381 med tingsrätts-

instruktion

17-18

Dessa bestämmelser handlar om möjligheten att förordna notarier och domstolssekreterare att handlägga bouppteckningsärenden. Reglerna bör upphöra i och med reformen. Tingsnotarier bör dock ha kvar möjlig-

l Jfr NJA 1911 s. 351, prop. 1946:28 s.78 ff och prop. 1995/96: 1 15 s. 77.

108 Författningskommetztar SOU 1996: 160

heten att handlägga ärenden enligt 16 kap. ärvdabalken och ärenden om förordnande av bouppteckningsförrättare.

8.10 Övrigt

Samordning av Övergångsbestämmelser

I Övergångsbestämmelserna till skatteförfattningarna bör klargöras att ärenden grund övergångsbestämmelserna till ÄB avsnitt

som av se

8.1 handläggs av tingsrätterna, likväl skall överklagas till och handläggas av förvaltningsdomstol om utredningens förslag i denna del antas. Det innebär att tingsrättens avgörande med stöd av övergångsbestämmelserna bör överklagas till kammarrätt, dock utan krav prövningstillstånd.

Underrättelse till brittisk konsul m. m.

Utredningen vill uppmärksamma att ändringar även behöver göras i KK 1952:644 angående skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul. Slutligen behöver bilagan till förordningen 19872452 om avgifter vid de allmänna domstolarna ändras så sätt, att ärenden om anstånd enligt 18 kap. 7 § ärvdabalken utgår.

Bilaga 1 109

Kommittédirektiv

Dir.

Arvdabalken 1996: 18

Beslut vid regeringssammanträde den 7 mars 1996

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att överväga vilka förändringar som bör genomföras i fråga boupp- - om teckningar m.m. förutsatt att skattläggning av arv flyttas från tingsrätterna till skattemyndigheterna, se över och föreslå ändringar i reglerna om utredning, förvaltning och avveckling av dödsbon, främst syfte att effektivisera förfarandet och göra det snabbare, överväga vilka ärenden enligt ärvdabalken bör flyttas från - som domstolarna till andra myndigheter och vilka regeländringar som i övrigt bör göras i fråga om ärendena, se över reglerna om dödförklaring, särskilt tidsfristerna, och förut- sättningarna för registrering av dödsfall i folkbokföringen, undersöka om 1988 års ändringar i arvsordningen slagit igenom det sätt som varit avsett, utvärdera reformen utifrån den frågeställningen och föreslå de lagändringar som kan vara motiverade. Utredaren skall även överväga ändringar i reglerna om förskott arv och jäv för testamentsvittnen. Slutligen skall utredaren göra en språklig och redaktionell översyn av ärvdabalken.

Behovet av en utredning

Ärvdabalken trädde i kraft den l juli 1959. Balken lagar ersatte som hade tillkommit i slutet av 1920-talet och början 1930-talet. På många av områden var balkens regler dock helt nya. Ärvdabalken har ändrats flera gånger i viktiga delar; bl.a. reviderades reglerna om makes och barns arvsrätti samband med äktenskapsbalkens

110 Bilaga 1

tillkomst år 1988. Men stora delar av balken är väsentligen oförändrade. Det gäller t.ex. reglerna om bouppteckning, boutredning och arvskifte, även förfarandet rationaliserats bl.a. tillkomsten år 1976 av om genom institutet dödsboanmälan. Sedan balkens tillkomst har samhället undergått stora förändringar. Arvets privatekonomiska och sociala betydelse har minskat. När det gäller förfarandet vid utredning och avveckling av dödsbon har förutsättningarna ändrats inte minst genom den tekniska utvecklingen och lagändringar närliggande områden. Erfarenheter visar att det förfarande som ärvdabalken föreskriver kring dödsfall behöver effektiviseras och göras smidigare. En inte obetydlig faktor är därvid behovet av besparingar i de offentliga utgifterna. Samhällsförändringarna och erfarenheterna gör det påkallat att se över delar av ärvdabalken. Det gäller framför allt regler som har att göra med förfarandet vid dödsboförvaltning och boutredning. Men även beträffande arvsordningen har ett flertal frågor väckts, bl.a. i riksdagen. En utredning bör tillsättas för att överväga vilka ändringar som kan behöva göras. Som redovisas i det följande finns det skäl att i enskildheter ifrågasätta om den gällande regleringen är helt ändamålsenlig. Däremot är det inte befogat att göra en allmän översyn av det arvs- och testamentsrättsliga regelsystemet. I vissa delar har ärvdabalken en omodern uppbyggnad och ett ålderdomligt språk. En redaktionell och språklig översyn av balken bör därför göras.

Bouppteckninganza

När en person har avlidit skall det i regel göras en bouppteckning. De efterlevande skall utse två kunniga och trovärdiga personer som skall kalla arvingar och andra dödsbodelägare till en bouppteckningsförrättning. Vid förrättningen skall den dödes tillgångar och skulder samt vissa andra uppgifter antecknas. Bouppteckningen skall ges in till tingsrätten för registrering. Tingsrätten kontrollerar att bouppteckningen innehåller alla uppgifter som lagen föreskriver. Om det inte kommer fram någonting tyder att något fel har förekommit, beslutar som tingsrätten att registrera bouppteckningen. I vissa fall där behållningen efter den avlidne är liten behövs ingen bouppteckning, utan det räcker med en s.k. dödsboanmälan av socialnämnden. Även dödsboanmälan skall till tingsrätten och en ges förvaras där.

i sou 1996: 160 Bilaga 1 111

l samband med registreringen av en bouppteckning skall tingsrätten också besluta om arvsskatt med anledning dödsfallet. Uppgifterna i av bouppteckningen är underlag för skattebeslutet. 1 vissa fall skall tingsrätten i stället fastställa arvsskatten grundval ingiven av en deklaration, men det är mindre vanligt. I andra fall läggs bodelningsen eller arvskifteshandling till grund för skattebeslutet. Även det är en mindre vanligt. Bouppteckningen har alltså central betydelse för en arvsskatten, och lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt AGL innehåller ett stort antal regler som måste beaktas när bouppteckning en upprättas. Förutom att bouppteckningen har betydelse som underlag för beräkningen av arvsskatt är vissa andra verkningar kopplade till den. l bouppteckningen anges alla dödsbodelägare. Den fungerar därmed som ett slags legitimationshandling när det gäller rätten att företräda dödsboet

och möjligheten att vidta rättshandlingar för dödsboets räkning se 18

kap. 4 § ärvdabalken. Vidare skapar den vissa garantier för att allt går rätt till i samband med boutredningen och den utgör grunden för den avveckling av dödsboet som skall genomföras. Den används också i överförmyndarens tillsyn i fråga underårigas intresse i dödsbon

om se

20 kap. 8 § tredje stycket ärvdabalken, jfr 15 kap. 1 § föräldrabalken. Bouppteckningen har inte någon rättslig verkan i förhållande till tredje man vid sidan av dess betydelse i fråga om rätten att företräda boet. Det har i olika sammanhang diskuterats handläggningen om av

bouppteckningar och arvsskatt borde flyttas till skattemyndigheterna.

Senast har frågan övervägts av Domstolsutredningen i betänkandet Domstolarna inför 2000-talet SOU 1991: 106. Utredningen föreslår att ansvaret för bouppteckningar och dödsboanmälningar flyttas från tingsrätterna till skattemyndigheterna. Som motivering anförs att skattemyndigheterna är det allmännas experter beskattning och att det därför är mest rimligt att frågorna handläggs där, vidare att skattemyndigheterna till skillnad från tingsrätterna kan handlägga ärendena med ordinarie personal som med tiden blir specialister på området. Utredningen framhåller även rationaliseringsvinster kan uppnås vid som en överflyttning samt den strävan som finns att renodla domstolarnas verksamhet. Regeringen har ännu inte tagit ställning till Domstolsutredningens förslag i denna del. I direktiven till domstolsorganisation dir. en ny 1995:102 uttalas att möjligheten att föra bort bouppteckningsverksamheten från de allmänna domstolarna skall utredas i annat sammanhang och att utredningen därför har att utgå från att denna verksamhet i framtiden inte skall ligga kvar hos tingsrätterna. Mycket talar för att en skattläggning i framtiden bör utföras av Skattemyndigheten i stället för

112 Bilaga 1

tingsrätten. l så fall finns det utrymme för att bedöma bouppteckningarnas betydelse ett friare sätt. Det bör då klaras ut om den nuvarande hanteringen av bouppteckningar bör bestå i övrigt och om tingsrätterna i så fall skall ha kvar några uppgifter. Bouppteckningarnas betydelse behöver analyseras och frågan om de kan avskaffas helt eller delvis övervägas. Någon form av underlag behövs naturligtvis för arvsskatteläggning. Den tekniska utvecklingen torde dock möjliggöra betydande rationaliseringar det området.

Boutredning, bodelning och arvskijie

Bestämmelser om utredning, förvaltning och avveckling av dödsbon finns i 18-24 kap. ärvdabalken. Bortsett från vad som anförts ovan om bouppteckningar finns det inte anledning att göra någon allmän översyn av dessa regler i sak. Ett problem är emellertid att bodelningar och arvskiften förhållandevis ofta drar ut tiden mer än som ter sig rimligt. För många dödsbodelägare orsakar tidsutdräkten betydande besvär och påfrestningar. svårigheterna att snabbt åstadkomma en delning av boet beror ofta osämja mellan delägarna. Tvisterna synes många gånger handla om annat än verkliga ekonomiska intressen. Vid motsättningar förordnas ofta en skiftesman för att ombesörja delningen. Dennes utredning försvåras av tvistigheterna i boet. Försök att göra en delning i sämja misslyckas ofta och en s.k. tvångsdelning blir då nödvändig. En sådan delning klandras inte sällan av någon eller några delägare med ytterligare fördröjning som följd.

Att många boutredningar tar lång tid kan bero även annat, såsom

oklara ägarförhållanden, värderingsproblem m.m. Det är osäkert i vilken utsträckning sådana faktorer spelar in. Kunskapen om problemen och deras orsaker är över huvud taget begränsad. Det bör undersökas vad som kan göras för att åstadkomma snabbare och effektivare boutredningar och delningar.

Ärenden enligt ärvdabalken och AGL

Ärvdabalkens regelsystem förutsätter rad olika beslut domstol. en av Ärendena i fråga handläggs tingsrätterna enligt lagen 1946:807 av om handläggning av domstolsärenden ärendelagen. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition med förslag till en ny ärendelag prop. 1995/96: 1 15. Den nya lagen kommer att innehålla en mer fullständig

Bilaga 1 113

reglering av domstolsärendena och liknar i stor utsträckning förvaltningsprocesslagen 1971:291. Det föreslås inte någon särbehandling av ärvdabalksärendena, som alltså kommer att handläggas enligt den nya ärendelagen. Detsamma gäller ärenden enligt AGL.

Exempel ärenden enligt ärvdabalken ÄB och AGL är: registrering bouppteckningar ÄB 20:8 och 20:9,

- av

förordnande boutredningsman ÄB 19:1-4,

- av föreläggande för boutredningsman redovisning ÄB 19: 14 - att avge a 3 st., .

förordnande skiftesman ÄB 23:5,

- av fråga om eftergift av skatt 56 § AGL. - Som sagts tidigare bör det övervägas vilka förändringar bör göras som om arvsskatteläggningen flyttas till skattemyndigheterna. Det står klart att ett antal ärenden med anknytning till skattläggningen samtidigt bör föras över till skattemyndigheterna. Men även när det gäller andra ärenden kan det ifrågasättas de bör om ligga kvar hos domstolarna eller flyttas till någon myndighet. Det gäller särskilt rena anmälningsärenden men även andra ärenden inte som innehåller något inslag tvist. av En amian fråga är om de regler i övrigt gäller för ärenden är i som alla delar lämpliga. Reglerna har tillkommit i tid då frågor en om dödsbon spelade en viktigare roll socialt och ekonomiskt än de gör i dag. Även i övrigt har förutsättningarna ändrats avsevärt. Som ett exempel kan nämnas ändringarna år 1981 i reglerna dödsbodelägares om

ansvar för dödsboets skuld se prop. 1980/81248. Ändringarna

medförde att reglerna om avträdande till boutredningsmannaförvaltning har minskat i betydelse.

Allmänt sett är dödsboförvaltning omgiven av en betydande myndig-

hetskontroll. Med de förändringar som skett i regelsystemet och i övrigt finns det anledning att pröva om en större del ansvaret kan läggas på av de berörda personerna själva.

Dödförklaring

Bestämmelser om dödförklaring finns i 25 kap. ärvdabalken. Ansökan

om dödförklaring får göras hos tingsrätten viss tid efter den tidpunkt då en försvunnen person senast veterligen var vid liv. Tiden beror i huvudsak omständigheterna vid försvimiandet, varvid den kortaste tiden ett år gäller för de fall då det är befann sig - - utrett att personen i livsfara när han eller hon försvann. I andra situationer föreskrivs tider om tre, fem resp. tio år. Efter viss utredning skall rätten utfärda en

114 Bilaga I

kungörelse. Dödförklaring kan ske sedan minst ett år gått från kungörelsen. Reglerna innebär att det alltid tar än två år från försvinnandet mer innan dödförklaring kan ske. Det gäller även då man i praktiken kan helt säker att vederbörande är död. Bestämmelserna har vara kritiserats i olika sammanhang, främst för att tidsfristerna ansetts för långa. Frågan regeländringar har väckts i riksdagen, senast år 1992 om mot. 1992/93:L408. I sitt riksdagen gillade betänkande anförde av lagutskottet att tiden kunde mogen för.att i lämpligt sammanhang anses närmare överväga tidsfristerna och bestämmelserna i övrigt om dödförklaring bet. 1992/93:LUl6 s. 10. Bestämmelserna om dödförklaring aktualiserades i samband med Estoniakatastrofen i september 1994. Det kunde konstateras att det fanns

stort praktiskt och psykologiskt behov att de personer som med

ett av säkerhet följt Estonia till havets botten även formellt kunde betraktas döda. Reglerna dödförklaring kunde inte tillgodose det behovet. som om I Justitiedepartementet övervägdes därför lagändringar. Enligt 19 § folkbokföringslagen 1991:481 skall den som avlider eller dödförklaras avregistreras från folkbokföringen. Har en person försvunnit och kan det antas att personen är död, skall normalt dödförklaring ske innan dödsfallet registreras folkbokföringen. I praxis har emellertid i undantagsfall en bortovarande ansetts kunna registreras som avliden utan föregående dödförklaring. Till följd av den utredning en gjordes polisens försorg kunde dödsfallen vid Estonias som genom förlisning konstateras med sådan säkerhet att samtliga svenskar som försvann ansågs kunna avregistreras som döda från folkbokföringen. Det finns inte några bestämmelser om beviskrav eller liknande för att skall kumta avregistreras från folkbokföringen som avliden. en person I stället har kraven preciserats genom praxis. Registreringen av dödsfallet godtas myndigheter, försäkringsbolag m.fl. i den meningen att av i fråga betraktas död. I fallet med Estonia var följden att personen som regler om dödförklaring inte behövde tillämpas. Det finns ett behov att över bestämmelserna om dödförklaring, av se främst för att undersöka tidsfristerna kan förkortas men även för att om möjligt göra förfarandet mindre komplicerat än det är i dag. Vidare om finns ett behov av att undersöka under vilka förutsättningar en person kan avregistreras från folkbokföringen som avliden när dödsfallet inte kunnat konstateras vanligt sätt och om en författningsreglering behövs. Förhållandet mellan dödförklaring och sådan avregistrering från folkbokföringen behöver också klaras ut.

Bilaga 1 115

1988 års ändringar i arvsordningen

Den 1 januari 1988 ändrades reglerna om arvsordningen några viktiga

punkter. Ändringarna hade samband med den nya äktenskapsbalken, som

trädde i kraft samtidigt. Den viktigaste ändringen var att en make numera tar arv efter sin avlidne make framför deras gemensamma bröstarvingar. Dessa får sitt arv efter den avlidne när den efterlevande maken dör, s.k. efterarv. För "särkullbarn", dvs. dem som är bröstarvingar efter enbart den avlidne maken, gäller särskilda bestämmelser. De har rätt att ut sitt arv efter den avlidne föräldern omedelbart. De nya bestämmelserna har setts som en naturlig spegling av samhällsutvecklingen, och den kritik som har framförts har i huvudsak rört enskildheter. Det har emellertid hävdats att reformen inte i alla delar har fått avsett genomslag. Vidare har det pekats vissa oklarheter och tillämpningsproblem. Ett av de problem som framhållits gäller särkullbarns skydd mot åtgärder som syftar till att helt eller delvis ta ifrån dem deras rätt till arv. Makar kan genom olika former av arvsplanering förfoga över sina barns rätt i kommande dödsbon. I riksdagen har framförts att särkullbarn

har ett alltför dåligt skydd mot sådana förfaranden se mot.

1993/94:L42 l. Det gäller både åtgärder som makarna vidtar gemensamt och förfoganden den efterlevande maken. I sitt betänkande med av anledning av den nämnda motionen uttalade lagutskottet att frågan om skyddet för särkullbarns rätt till arv borde övervägas i lämpligt sammanhang bet. l993/94zLUl9 s. 17. Riksdagen ställde sig bakom betänkandet. En bestämmelse som har betydelse för bl.a. skyddet för särkullbarns rätt är den om preskription av vederlagsanspråk i 3 kap. 3 § andra stycket ärvdabalken. Enligt paragrafens första stycke skall vederlag betalas till den först avlidnes arvingar, om den efterlevande maken genom gåva eller liknande utan tillbörlig hänsyn till dessa arvingar har orsakat väsentlig minskning av sin egendom. Vederlaget skall betalas ur den lott som den efterlevandes arvingar har rätt till. Kan vederlag inte betalas skall gåvan eller dess värde lämnas tillbaka, om inte mottagaren var i god tro. Talan om återgång måste väckas inom fem år från det att

gåvan togs emot. Återgång av en gåva förutsätter att det vid en

bodelning har kunnat konstateras att kompensation eller vederlag för gåvan inte kan lämnas. En sådan bodelning kan inte göras så länge den efterlevande maken är i livet. Det innebär att möjligheten att begära återgång är begränsad till de fall då den efterlevande dör så snart att bodelning efter honom eller henne hinner göras inom femårsfristen. Det har hävdats att preskriptionsregeln i alltför hög grad förhindrar

116 Bilaga 1

vederlagsanspråk och i riksdagsmotion mot. 1993/94:L404 har en anförts att den femåriga preskriptionstiden bör förlängas. Enligt utskottet fanns dock vart fall för närvarande" inte skäl att göra någon översyn

preskriptionsregeln bet. 1993/94:LUl9 s. 16 f..

av Som nämnts har reglerna kritiserats grund av vissa tolkningssvårigheter och tillämpningsproblem. En omfattande diskussion har förekommit i den juridiska doktrinen, se bl.a. Walin, Supplement till Ärvdabalken och Föräldrabalken, Sambolagen 1988, bl.a. 30 m.m., s. problem med anknytning till 1987 års och s. 77 Eriksson, Några

familjerättsreform, Svensk Juristtidning SvJT 1989 s. 321 f., Walin,

Några problem i den nya arvsrätten. Replik till Anders Eriksson, SvJT 1989 717 f., Agell, Den nya arvsrätten och metoderna för dess s. tolkning, SvJT 1990 1 och Eriksson, Några ytterligare synpunkter s. tillämpningsfrågor med anknytning till 1987 års familjerättsreform, SvJT 1990 s. 270 Det har bl.a. diskuterats hur bestämmelserna skall tolkas när det gäller förhållandet mellan olika anspråk, dels när det gäller testamentstagares rätt vid tillämpning av efterlevande makes rätt enligt den s.k. basbeloppsregelni 3 kap. 1 § andra stycket ärvdabalken, dels i fråga om förhållandet mellan bröstarvinges laglottsanspråk och efterlevande makes rätt vid testamente 7 kap. 3 § andra stycket ärvdabalken. Ytterligare fråga gäller bestämmelsen i 3 kap. 8 § ärvdabalken om en rätt för arvsberättigade efter den först avlidne maken att ärva allt vid den efterlevandes död, om andra arvingar saknas efter honom eller henne. Paragrafen kom till genom reformen år 1988 och det har diskuterats hur den skall tolkas i vissa hänseenden. Det gäller särskilt frågan om arvsrätten efter den efterlevande förutsätter en rätt i det enskilda fallet till efterarv efter den först avlidne, eller rätten enligt 3 kap. 8 § om gäller även den efterlevande tagit över all egendom med full om äganderätt. Den frågan synes ha fått sin lösning genom rättsfallet NJA 1993 145, där det ansågs att någon rätt till arv enligt 3 kap. 8 § inte s. fanns när den efterlevande maken hade fått tillgångarna med full äganderätt på grund testamente. Med hänsyn till den diskussion som av förekommit lagrummet är det dock motiverat att utredningen får om

överväga om någon justering eller något förtydligande behövs.

Utöver de nämnda frågorna kan flera andra tolknings- och tillämpnu ningsproblem behöva uppmärksammas. Det finns särskild anledning att överväga de reglerna särkullbarn har fått en i alla detaljer om nya om lämplig utformning. De reglerna har varit i krafti sju år. Det finns skäl att nu studera nya erfarenheterna reformen närmare. En utredning bör granska de nya av reglerna utifrån frågeställningarna dels om reglerna fått avsedda

Bilaga 1 117

verkningar, dels om de medfört några oönskade konsekvenser eller oförutsedda problem, dels om det finns tillämpningssvårigheter som behöver åtgärdas.

Andra arvsrättsliga frågor

Vid sin granskning av Förslaget till äktenskapsbalk m.m. påpekade Lagrådet att bestämmelserna i 6 kap. ärvdabalken om förskott på arv är

komplicerade och bl.a. kan leda till invecklade beräkningar se prop.

1986/87:1 s. 355. Det komplicerade systemet kunde orsak till vara en att reglerna inte tillämpas så ofta. De nya bestämmelserna kunde dessutom tänkas ytterligare komplicera beräkningarna när förskott förekommit. Enligt Lagrådet borde av rent principiella skäl något göras åt en reglering som kan framstå som alltför invecklad för att i allmänhet vinna tillämpning men som ändå kan åstadkomma besvär i en del fall. Måhända borde så småningom övervägas en mer eller mindre genomgripande förändring och förenkling av reglerna. I sitt yttrande pekade Lagrådet också möjligheten att åstadkomma en betydande förenkling genom en omkastning av presumtionen i 6 kap. l § första stycket första meningen. Enligt gällande regler skall förskott till bröstarvingar räknas av, "om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste anses ha varit avsett". En motsatt presumtion skulle innebära att förskott till bröstarvingar skulle räknas av samma sätt som förskott till andra arvingar, dvs. endast om det föreskrivits eller

med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Med en

sådan reform skulle, enligt Lagrådet, reglernas tillämpning komma att reserveras för fall där arvlåtaren verkligen velat att de skulle tillämpas. Det är inte känt om lagändringarna år 1988 fått någon betydelse för tillämpningen av förskottsbestämmelserna. Det finns emellertid skäl att instämma i Lagrådets påpekande om behovet av en förenkling av reglerna. Det bör nu prövas hur en sådan förenkling lämpligen kan åstadkommas. Förslag har också väckts om ändringar i reglerna om jäv för testamentsvittnen 10 kap. 4 § ärvdabalken. I en riksdagsmotion 199l/92:L406 har gjorts gällande att jäv borde anses föreligga bl.a. när en medlem i en organisation bevittnar ett testamente som innehåller ett förordnande till förmån för organisationen. Lagutskottet uttalade att frågan om en ny jåvsregel måste bli föremål för ytterligare överväganden. Utskottet utgick från att regeringen skulle ta upp frågan i ett lämpligt sammanhang bet. 1991/92:LU35 s. 7.

118 Bilaga I

En särskild fråga när det gäller jäv for testamentsvittnen är om annan samboförhållanden i detta hänseende borde jämställas med äktenskap. Så är inte fallet i dag, medan samboförhållanden annars ofta jämställs med äktenskap jfr i detta sammanhang t.ex. 36 kap. 4 § rättegångsbalken om rätt för närstående att slippa vittna i rättegång. Bestämmelserna om jäv för testamentsvittnen bör övervägas mot bakgrund av vad som anförts.

Utredningen

Som sagts tidigare ñmts det inte anledning att göra en allmän översyn det och testamentsrättsliga regelsystemet. De frågor som skall av arvsövervägas är det slaget att de lämpligen bör anförtros åt en särskild av utredare.

Utredningsuppdraget

Bouppteckningarrza

Regeringen har ännu inte tagit ställning till om skattläggning av arv bör flyttas från tingsrätterna till skattemyndigheterna. Utredningen skall emellertid vid sina överväganden utgå från att en sådan överflyttning skall ske. Från den utgångspunkten skall övervägas vilket underlag som bör finnas för skattläggning och hur underlaget skall tas fram. En möjlighet är att skattläggning även fortsättningsvis görs grundval av bouppteckningar, att bouppteckningarna ersätts med exempelvis en annan deklarationer. Det måste finnas ett korrekt underlag för beskattningen, avgörande i Övrigt bör främst effektivitets- och kostnadsmen vara hänsyn. Men en viktig omständighet är också om bouppteckningarna bör bevaras av andra skäl, se nedan. Oavsett vad utredaren kommer fram till i fråga om underlaget för skattläggningen bör förfarandet kunna förenklas. Utredaren skall överväga sådana möjligheter bl.a. mot bakgrund av de rationaliseringar

som genomförts vid annan taxering.

Det är däremot inte en uppgift för utredaren att lämna förslag om hur överflyttning arvsskatteläggningen till skattemyndigheterna en av närmare bestämt skall till.

Utredaren skall ta ställning till om bouppteckningsinstitutet skall

bevaras hittills eller inte. För ett sådant ställningstagande är frågan som finnas för skattläggningen central. Även om vilket underlag som bör

Bilaga I 119

andra omständigheter spelar dock in, främst vilket behov som finns av bouppteckningarna för andra ändamål. Ovan har redovisats några funktioner som bouppteckningarna har i dag. En viktig uppgift för utredaren blir att analysera dels vilka funktioner av betydelse som bouppteckningarna kan ha i övrigt, dels om och i vilken utsträckning de funktioner som bouppteckningarna har kan tillgodoses något annat Sätt. Ett syfte skall vara att få bort onödiga och fördyrande inslag i hanteringen. Den betydelse som bouppteckningarna alltjämt kan ha för släktkultur, arkiv, traditioner o.d. skall beaktas. I dag kräver hanteringen av bouppteckningar betydande resurser vid

tingsrätterna. Om skattläggningen flyttas från domstolarna är det inte

säkert att bouppteckningarna behöver vara kvar. I vart fall talar mycket för att även återstående moment i den nuvarande hanteringen av bouppteckningarna lyfts bort från tingsrätterna. Det är ett önskemål i sig att så kan ske. Som regeringen framhållit i andra sammanhang bör domstolarnas verksamhet så långt möjligt renodlas och koncentreras till straffrättskipning och till egentlig tvistlösning. Utredaren skall sålunda överväga om även den hantering som inte avser arvsskatt kan flyttas från tingsrätterna jfr Domstolsutredningens överväganden SOU 1991: 106, s. 167 f.. Mot bakgrund av önskemålet om fortsatta rationaliseringar i den offentliga sektorn skall utredaren vidare pröva i vilken utsträckning det är nödvändigt att någon myndighet över huvud taget deltar i hanteringen av bouppteckningar eller i det förfarande enligt utredaren bör ersätta bouppteckningarna. Dock som måste behovet skydd för okända och bortovarande arvingar uppav märksammas. Utredaren skall i sammanhanget undersöka hur många ärenden som berörs och vilka resurser som kan frigöras genom en reform. En tänkbar möjlighet är att plikten att ge in en bouppteckning eller motsvarande till en myndighet inträder bara i vissa fall, t.ex. på begäran av någon dödsbodelägare eller någon berörd tredje man. En annan möjlighet kan vara att institutet dödsboanmälan utvecklas. Utredaren skall i alla händelser överväga om detta institut skall behållas och, i så fall, hur det kan behöva förändras. En viktig uppgift för utredaren blir att undersöka hur man i andra länder möter de behov som i Sverige hittills tillgodosett genom bouppteckningarna. Särskilt de nordiska länderna bör studeras men även andra jämförbara länder.

120 Bilaga 1

Boutredning, bodelning och arvskifie

Det saknas god samlad kunskap om hur utredningen av dödsbon går till i praktiken. Utredaren skall därför undersöka hur boutredningsarbetet bedrivs i dag. Därvid skall särskild uppmärksamhet ägnas åt snabbheten och effektiviteten i förfarandet och vilka förbättringar som eventuellt kan åstadkommas. Men det skall även undersökas om förfarandet i övrigt är utformat ett ändamålsenligt sätt mot bakgrund dess syften. av Utredaren skall koncentrera sitt intresse boutredningar där det råder tvist mellan delägarna. Som tidigare sagts drar i sådana fall avvecklingen av dödsboet ofta ut för mycket tiden. Det skall analyseras vad som främst orsakar fördröjning och övervägas vad kan göras som för att bemästra problemet. Reglerna måste uppfylla rimliga krav rättssäkerhet och skydd för alla berörda, men önskemålet ett snabbt om och billigt förfarande måste sättas högt. En tänkbar möjlighet kan vara att utvidga boutredningsmannens resp. skiftesmannens befogenheter och möjligheter att efter eget agera omdöme, en annan att införa regler om processuella tvångsmedel. Ytterligare en utväg kan vara att i lagen ställa krav att ett eventuellt tvångsskifte sker inom viss tid. Det är knappast en lämplig utväg att begränsa möjligheterna att klandra arvskiften. Däremot kan det vara motiverat att införa en möjlighet till "anslutningsklander", dvs. regler om att den som inte klandrar skiftet i tid får möjlighet att göra det inom viss tid efter att en motpart klandrat jfr Teleman i SvJT 1992 s. 236 f.. En sådan ordning kan tjäna syftet att begränsa antalet ldanderprocesser och samtidigt öka rättvisan. Å andra sidan kan rätt till anslutningsklander ibland leda en till onödigt omfattande processer. Utredaren skall överväga om det bör införas en möjlighet till anslutningsklander som nu sagts. Vidare skall utredaren pröva om det finns tillräcklig anledning att ha kvar det särskilda institutet skiftesman. Enligt gällande rätt skall en skiftesman förordnas så snart en dödsbodelägare begär det. Det gäller även i de fall då en boutredningsman redan fimis. Boutredningsmannen kan utses till skiftesman men även någon annan person kan förordnas. Före 1987 års reform var en boutredningsman skiftesman utan särskilt förordnande om han inte var dödsbodelägare. En återgång till den ordningen kan övervägas, om det särskilda skiftesmannainstitutet över huvud taget behövs. Slutligen skall utredaren pröva i vilken utsträckning som svårigheter att snabbt nå resultat med boutredningar kan ha sin grund i brister i de materiella reglerna. Det har exempelvis anförts att reglerna om likadelning av viss egendom ställer till praktiska svårigheter 23 kap. 3

Bilaga I 121

§ första stycket ärvdabalken; jfr NJA 1987 s. 943. Utredaren skall överväga om likadelning kan underlåtas i större utsträckning än i dag samt även i övrigt undersöka om det går att förenkla de materiella reglerna i syfte att effektivisera förfarandet. Det skall observeras att reglerna i ärvdabalken arvskifte i stor utom sträckning bygger och är desamma äktenskapsbalkens besom

stämmelser om bodelning. Ändringar i reglerna om arvskifte kan

medföra att motsvarande ändringar bör göras i äktenskapsbalkens regler. Utredaren får lägga fram även sådana förslag. Det måste då prövas om ändringarna är lämpliga även för bodelning efter äktenskapsskillnad eller om de bör begränsas till dödsfallssituationerna. Utredaren skall vidare uppmärksamma reglerna i 15 kap. föräldrabalken om vård av rätt i dödsbo. Även i denna del skall utredaren undersöka vad gäller i övriga som nordiska länder och pröva om några lösningar lämpligen kan tas över i svensk rätt. Även andra länder med jämförbara rättsordningar skall studeras. Utredaren bör särskilt uppmärksamma utvecklingen inom EU. Det kan nämligen förutses att intresset för en harmonisering av förfarandereglerna arvsrättens område kommer att växa inom unionen.

Ärenden enligt ärvdabalken och AGL

Som tidigare sagts har utredaren att utgå från att skattläggning tas av arv över av skattemyndlgheterna. Det torde medföra att även övriga ärenden med anknytning till skattläggningen bör flyttas till skattemyndlgheterna. Utredaren skall lämna förslag om den fortsatta hanteringen de av övriga ärenden som i dag har samband med bouppteckningsregistreringen. Förslagen blir i den delen i stor utsträckning beroende vad av utredaren kommer fram till i fråga om bouppteckningarna. En möjlighet att avskaffa ärendetyper skall tas till vara. Utredaren skall gå igenom även de övriga ärenden enligt ärvdabalken som i dag handläggs i domstol. Det gäller t.ex. ärenden förordnande om av boutredningsman 19 kap. 1 §, föreläggande för boutredningsman att avge redovisning 19 kap. 14 a § tredje stycket, anstånd med avveckling av dödsbos jordbruk 18 kap. 7 § och dödförklaring 25 kap.. Utredaren skall överväga vilka ärenden lämpligen kan flyttas från som domstolarna och vilka som bör ligga kvar där. Inriktningen skall vara att domstolarnas verksamhet skall renodlas och i möjligaste mån koncentreras till tvistlösning. Även andra skäl kan dock finnas för att ett ärende bör handläggas av domstol. Sådana skäl kan vara att ärendet rör

122 Bilaga 1

starka enskilda intressen och innefattar svåra avvägningar. Exempel

ärenden som i enlighet med det sagda knappast bör flyttas från dom-

stolarna är ärenden om val av boutredningsman 19 kap. l §, entledigande av boutredningsman på grund av påstådd olämplighet 19 kap.

4 § andra stycket och ställande av säkerhet för legat 22 kap. 3 §.

Anmälningsärenden och liknande behöver däremot normalt inte hanteras av domstolar. Slutligen skall utredaren överväga om några ändringar i övrigt kan och bör göras i de regler som gäller för ärenden enligt ärvdabalken. Den uppgiften har samband med uppdraget att överväga om boutredningsför-

farandet kan effektiviseras. Det kan t.ex. ifrågasättas om vissa skyldig-

heter för dödsbodelägarna kan avskaffas och om vissa förfaranden kan förenklas. Att beakta är att de nuvarande reglerna som tidigare sagts kom till i en tid när dödsbon och deras förvaltning spelade en viktig ekonomisk och social roll. Ärendena bör i belysning reformer ses av som genomförts och samhällsutvecklingen i övrigt. I vissa hänseenden torde en avreglering nu kunna ske och ansvaret alltmer flyttas över berörda enskilda personer.

Dödförklaring

Utredaren skall överväga och lämna förslag till ändringar i ärvdabalkens regler dödförklaring. Det är önskvärt att dödförklaring kan ske så om snabbt som möjligt utan att rimliga krav säkerhet eftersätts. Tidsfristerna bör sålunda förkortas i den utsträckning som är möjlig. Det

skall också övervägas om ett kungörelseförfarande behövs även i

fortsättningen eller om syftena med det kan uppnås något annat sätt.

Vidare skall utredaren studera hur dödsfall registreras i folkbokföringen i de fall då en person avlidit utan att dödsfallet kunnat konstateras på vanligt sätt, överväga om det förfarandet behöver regleras särskilt och i så fall föreslå bestämmelser. Därvid skall beaktas att frågan om en person skall antecknas som avliden även kan aktualiseras för inte är folkbokförda i Sverige. Det är fallet om en personer som efterlevande make är folkbokförd här och frågan uppkommer om vederbörande skall registreras som änka resp. änkling. Frågan om vilka krav som ställs och bör ställas på bevisning skall särskilt uppmärk-

sammas. Utredaren skall också analysera i vilken utsträckning förutsättningarna för registrering dödsfall i folkbokföringen i angivna

av fall behöver samordnas med ärvdabalkens regler om dödförldaring. Det är nödvändigt att regelsystemet gör det möjligt att hantera även katastrofer som Estonias förlisning ett effektivt och säkert sätt.

Bilaga 1

Reglerna måste sålunda utformas så att de håller för de påfrestningar som en sådan katastrof skapar. Utredaren skall studera de delvis annorlunda bestämmelserna i våra nordiska grannländer och tillägna sig de erfarenheter vunnits där. som

1988 års ändringar i arvsordningen

Utredaren skall undersöka om intentionerna bakom de reglerna nya om arvsordningen har slagit igenom i verkligheten det sätt som var avsett. Utifrån den frågeställningen skall 1988 års ändringar i ärvdabalken utvärderas och förslag lämnas om de justeringar i reglerna som utredaren bedömer motiverade. Bland de frågor som i första hand bör uppmärksammas är det skydd som särkullbarn har for sin rätt till arv. Utredaren skall analysera om skyddet behöver förstärkas och överväga hur det i så fall lämpligast bör ske. En fråga som skall undersökas i det sammanhanget är reglerna om om preskription av vederlagsanspråk enligt 3 kap. 3 § ärvdabalken bör ändras för att göra bestämmelserna vederlag effektivare. om Utredaren skall vidare uppmärksamma vissa tolkningssvårigheter som anmälts beträffande de nya reglerna. Det gäller bl.a. de frågor som nämnts ovan, dvs. förhållandet i vissa fall mellan efterlevande makes anspråk, bröstar- vinges laglottsanspråk och testamentstagares rätt, tolkningen och tillämpningen av regeln om rätt till arv enligt 3 kap. - 8 § ärvdabalken. Utredaren skall överväga om reglerna behöver ändras för att undanröja de oklarheter och eventuella brister i övrigt kan finnas. som Därvid bör den debatt som förekommit i den juridiska doktrinen studeras

se ovan. Ändringar bör dock göras bara om oklarheten bedöms

medföra påtagliga olägenheter. Utredaren skall även undersöka om 1988 års reform i övrigt har medfört några oönskade konsekvenser eller oförutsedda problem samt föreslå lagändringar vid behov.

Andra arvsrätzsliga frågor

Utredaren skall överväga reglerna förskott bör ändras. om om arv Uppgifter bör därvid inhämtas om hur och i vilken utsträckning reglerna används i dag. De invändningar som Lagrådet framfört skall beaktas. En förenkling av reglerna är önskvärd. Men det är samtidigt viktigt att

124 Bilaga 1

bestämmelserna återspeglar vad som normalt kan antas vara den avlidnes verkliga vilja. Den möjlighet som Lagrådet anvisat till en förenkling i regleringen dvs. omkastning presumtionen i 6 kap. l § ärvda- - en av balken vad gäller bröstarvingar är en möjlig lösning som skall -

analyseras och prövas se 1986/87:1 355.

prop. s. Vidare skall utredaren överväga förändringar av reglerna om jäv för testamentsvittnen. Särskilt frågan om jäv för ställföreträdare för organisationer genom testamentet och frågan om sambor bör som gynnas jämställas med gifta skall prövas. Jävsfrågan skall dock ges en samlad

och bred belysning. Utredaren skall lägga fram de förslag till lag-

ändringar som bedöms motiverade.

Andra frågor

Utredaren får överväga och lämna förslag om även andra frågor

ärvdabalkens område. De grundläggande reglerna om arvsordningen

ligger dock fast. Utredaren skall slutligen göra en språklig och redaktionell översyn av ärvdabalken.

Att beakta i övrigt för utredaren

Utredaren skall beakta vad sägs i de generella direktiven till som samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga

åtaganden dir. 1994:23, att redogöra för eventuella regionalpolitiska följder dir. 1992:50 och att redovisa jämställdhetspolitiska konse-

kvenser dir. 1994:124. Uppdraget skall slutfört senast den 31 december 1997. De frågor vara föranleds överföring av arvsskattehanteringen till skattesom av en

myndigheterna skall behandlas med förtur och presenteras i ett del-

betänkande senast den 30 september 1996.

Justitiedepartementet

SOU 1996: 160 Bilaga 2 125

Granskning av bouppteckning

utdrag Domstolsverkets handbok, Handbok för bouppteckningsur ärenden m.m.

Kontroll Anmärkning

Översiktlig granskning

Rätt domstol

Två likalydande

bouppteckningsexemplar

Äktenskapsförord Skall ha tagits in i bouppteck-

ningen eller ha bifogats i bestyrkt avskrift eller kopia.

Testamente, Som arvsavstående, tidigare bouppteckning som åberopas

Försäkring med förmåns- Skall ha antecknats "inom tagare linjen" i bouppteckningen. Kontrolluppgifter enligt 49 § AGL skall finnas med.

Bouppgivarens försäkran

Förrättnings- Innehåll, behörighet,

männens intyg underskrift

bevittning fordras inte.

126 Bilaga 2

Detaljgranslcrzing

Förrättningsdag

Den avlidne Obligatoriska uppgifter: fullständigt namn, i förekommande fall

yrke, samt dödsdag. Övriga

uppgifter: födelsedag, personnummer, civilstånd, namn som ogift, medborgarskap, folkbokföringsort.

Dödsbodelägare För alla: och andra som namn och bostadsadress. skall kallas För arvinge: och antecknas släktskap. För underårig: födelsedag, fömiyndare, god man.

Efterlevande make Namn, bostadsadress och vigselâr.

Samboende Namn, bostadsadress och tidpunkten för samlevnadens början samt eventuell begäran om bodelning.

Arvingar Enligt lag.

Universella Enligt testamente. testamentstagare

Efterarvingar Enligt lag eller testamente.

Tidigare avliden Enligt lag. makes arvingar

Närvaro, Pricka av närvarande och kallade, kallelser kontrollera kallelsebevis, fullmakter, förmynderskaps- förvaltarskapsoch godmansförordnanden.

SOU 1996: 160 Bilaga 2 127

Egendoms- Tillgângssidan: redovisning a. FAST EGENDOM ñnns det taxeringsbevis Är det något

som tyder att ett högre värde

skall åsättas Jordbruksfastighet Fastighet upplåten med tomträtt BANKTILLGODOHAVAN- DEN Är räntan dödsdagen medräknad Reduktion för preliminär kapitalinkomstskatt ANDRA FORDRINGAR Är c. gäldenären och grunden för fordran angiven Löper fordringen med ränta eller ej VÄRDEPAPPER Behövs det värdeintyg eller räcker det att kontrollera i officiella fondeller kurslistor BOSTADSRÄTT Behövs e. utredning om andelens värde Intyg från bostadsrättsföreningen ANDEL l OSKIFTAT BO - Är dödsboet värderat per dagen för det nu inträffade dödsfallet ANDEL I EN EKONOMISK FÖRENING ELLER ETT HAN- DELSBOLAG Har värdet be- stämts med beaktande av reglerna i 23 § B 5 st AGL Jfr även

NÄRINGSVERKSAMHET - Har reglerna i 23 § F 3 st AGL beaktats Rörelsefrämmande tillgångar ANNAN LÖS EGENDOM - Behöver värdet i något fall styrkas Finns ett godtagbart

värdeintyg

Skuldsidan:

a. Behöver något skuldbelopp styrkas Boutredningskostnader

128 Bilaga 2 SOU 1996: 160

är inte avdragsgilla. Framtida vård av grav är inte avdragsgillt. Behöver det styrkas att skulden avsåg den AVLIDNE eller DÖDSBOET vårdkostnad d 0 . . c. REVERSSKULDER TILL

BARN Är det fråga full-

- om bordade gåvor eller har de någon annan grund

Behållningen: Räkna ned de tillgångar som den avlidne har haft med äganderätt eller fri förfoganderätt. Om den avlidne var GIFT: a. Räkna den avlidnes enskilda egendom särskilt. b. Räkna samman makarnas giftorättsgods. c. Räkna inte in den efterlevande makens enskilda egendom i bobehållningen, men glöm inte att notera den, eventuellt efter komplettering.

Kontrollräløting Skall i princip alltid ske. Rätta

felsummeringar ex ofñcio. Rätta

enskilda poster efter företeende

av intyg.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönster i svensk forsknings- 27. En strategi för kunskapslyftoch livslångt lärande. . finansiering. U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiska landskapeti Norden . Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. 1990-talet.U. Vem bestämmervad EU:s interna spelregler inför 29. Forskning och Pengar. U. . regeringskonferensen1996. UD. 30. Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. - Politikområdenunder lupp. Frågor om EU:s första brottsbalken. Fi. . pelare inför regeringskonferensen1996. UD. 31. Attityder och lagstiftning i samverkan Ett år med EU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel. C. . erfarenheter av arbetet EU. i UD. 32. Möss och märmiskor. Exempel bra Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och IT-användning bland barn och ungdomar. SB. . säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD. 33. Banverkets myndighetsroll m.m. K. Batterierna en laddad fråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expenbilaga. A. . - Om järnvägens trafikledning m.m. K. 35. Kriminalunderrättelseregister . .Forskning för var vardag. C. DNA-register. Ju. .EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U. två- och trehjuliga motorfordon. K. 37. Sverigesmedverkani FN:s familjeár. S. .Kommuner och landstingmed betalnings- 38. Nationalstadsparker.M. svårigheter. Fi. 39. Rapport från klimatdelegationen 1995. .Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. Klimatrelaterad forskning. M. 14.Budgetlag regeringensbefogenheterpå 40. Elektronisk dokumenthantering.Ju. finansmaktensområde. Fi. .Statensmaritima verksamhet.Fö. 15.Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga 42. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och ekonomiska aspekterav EU:s sjätte och offentlighet i EU. UD. utvidgning. UD. 43. Jämställdheteni EU. Spelregleroch .Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar. verklighetsbilder. UD. utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen. av rättigheteri EU. UD. Reformerat förhandsbesked.Fi. Bättre trafik medväginformatik. K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen.Ju. . .Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K. efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle. U. .Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainable Homes an Urbanizing bedömningarinför regeringskonferensen 1996. World. SwedishNational Report for Habitat ll. N. UD. 49. Regler för handelmedel. N. 20. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. 50. Förbud mot vapen allmän plats m.m. Ju. U 5l. Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk- Reform och förändring. Organisationoch ring alternativ och förslag. A. . verksamhetvid universitet och högskolor efter 52. Precisering av handelsändamåleti detaljplan. M. 1993 års universitets-och högskolereform. U. 53. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. 22. Inflytande riktigt Om eleversrätt till 54. Kooperativa möjligheter i storstadsområden.S. inflytande, delaktighetoch ansvar. U. 55. Sverige, framtiden och mångfalden. A. 23. Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns 55. På väg mot egenföretagande. A. upphandling av varor och tjänster med 55. Vägar in i Sverige. A, miljöpåverkan. N. 56. Hälften vore nog om kvinnor och män - 24. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga 90-taletsarbetsmarknad. A. EU-länders förslag och debatt inför 57. Pensionssamordningför svenskar EU-tjänst. Fi. i regeringskonferensen1996. UD. 58. Finansieringen av det civila försvaret. Fö. 25. Från massmediatill multimedia att digitalisera svensk television. Ku.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikens kunskapsgrund. 86. Utvecklad samordninginom det civila försvaret En principdiskussionutifrån och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, EU 96-kommitténs erfarenheter,UD. övervägandenoch förslag. Fö. 60. Miljö och jordbnik. Om EU:s miljöregler och 87. Tredimensionell fastighetsindelning. Ju. utvidgningens effekter pá den gemensamma 88. Kameraövervakning.Ju.

jordbrukspolitiken. UD. 89. Samverkanmellan högskolanoch de små och 6l.Olika länder olika takt. Om flexibel integration medelstoraföretagen.N. och förhållandetmellan stora och små stater i EU. 90. Sammanhålletstudiestöd.U.

UD. 91. Den privata vårdensomfattning och framtida 62. EU, konsumenterna och maten ersättningsformer En översyn av de nationella - Förväntningaroch verklighet. Jo. för läkare och sjukgymnaster. S. - taxoma 63. Medicinska undersökningari arbetslivet. A. 92. IT i miljöarbetet. M. 64. Försäkringskassan Sverige Översyn av yrkestrañklagstiftning. K. - 93. Ny Socialförsäkringens administration.S. 94. Nationell teleadresskatalog.K. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik 95. Botniabanan.K. i Sverige. Jo. 96. Stnikturförändring och besparing. 66. Utvärderat personval.Ju. En uppföljning genomfördaförändringar av 67. Medborgerlig insyn i kommunalaentreprenader. inom försvarsmaktens ledningsorganisation.Fö.

Fi. 97. Effektivare försvarsfastigheter 68. Några folkbokföringsfrágor. Fi. reform. Fö. Utvärdering av en 69. Kompetensoch kapital + bilaga. N. 98. Vem styr försvaret Utvärdering av 70. Samverkan mellan högskolan och näringslivet. N. LEMO-reformen. Fö. effekterna av 7l. Lokal demokrati och delaktigheti Sveriges städer 99. Avveckling med inlärning. Erfarenheter från

och landsbygd.ln. LEMO-reformens avveckling av personal. Fö. 72. Rättspsykiatrisktforskningsregister. S. Ett nytt system för skattebetalningar.Del A. . 73. Svensk kämteknisk tillsynsverksamhet. för skattebetalningar.Del B. Ett nytt system Volym l En granskning.M. Författningsförslag, författningskommentarer - 73 SwedishNuclear RegulatoryActivities. och bilagor. Fi. Volume l An Assessment. M. lOl. Kämavfall teknik och platsval. KASAMs - - 74. Svenskkärnteknisk tillsynsverksamhet. yttrande över SKBs FUD-Program 95. M. Volym 2 Faktaredogörelser.M. 102.TUFF Teckenspráksutbildningför föräldrar. U. - - 74. SwedishNuclear Regulatory Activities. 103. Miljöbalken. En skärpt och samordnad Volume 2 Descriptions.M. miljölagstiftning för hållbar utveckling. - en 75. Värden i folkhögskolevärlden. U. Del l och M. 76. EU:s regeringskonferens procedurer, aktörer, 104. Konsumentskydd elmarknaden.C. formalia. Sammanfattning av ett seminarium i 105. Att främja donationer till universitet april 1996. UD. och högskolor. U. 77. Utländska försäkringsgivaremed verksamheti 106.EU och Sverige från Kiruna till Malmö. - Sverige. Fi. Sammanfattning fyra regionala möten av 78. Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning 1995-96.UD. och finansiering. N. 107. Union gränser konsekvenser,möjligheter, utan - 79. Översyn revisionsreglerna.Fi. seminariumi av problem. Sammanfattning av ett 80. Viktigt meddelande. november 1995. UD. Radiooch TV i Kris och Krig. Ku. 108.Konsumenterna och miljön. C. 81. Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. Fi. 109.Från âkerlotter till Paradis delbetänkande - ett 82. En översyn av luft- sjö- och spârtrafikens frän Utredningen universitctsfastigheter m.m. om tillsynsmyndigheter. K. angáendeöverlåtelseroch tomträttsupplátelser av 83. Allmänt pensionssparande. S. vissa högskolefastigheter.Fi. 84. Ekobrottsforskning.Ju Il0. Inför ett Svensktkulturnät lT och framtiden - 85. EgonJönsson en kartläggning av lokala sam- inom kulturomrádet. Ku. verkansprojektinom rehabiliteringsomrádet. S.

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

lll. Bevakadövergång. Åldersgränser för 137.Kommunalförbundoch nämnd unga upp gemensam till 30 år. C två former för kommunalsamverkan.ln. 112.Integrering av miljöhänsyn inom den statliga 138.Ny behörighetsreglering hälso-och sjukvårdens förvaltningen. M. områdem.m. 113.En allmän och aktiv försäkring vid sjukdomoch 139.Skatt avfall. Fi. rehabilitering. Del 1 och 2. S. 140 KO:s biträde enskilda.In. . 114.En körkortsreform. K. 141. Vårdavgifter vid rättspsykiatriskvård, m.m. S. l15.Barnkonventionen och utlänningslagen.S. 142.Länsstyrelsemas roll i infrastmkturplaneringen.K. 116.Artikel 6 i Europakonventionenoch skatte- 143.Krock eller möte- Om den mångkulturella utredningen. Fi. skolan. U. ll7.Expertrapporter från Skattevâxlingskommittén.Fi. 144. Ökad konkurrensi handelnmedlivsmedel.N. ll8. StationStockholm Nord. K. 145.Arbetstid 119.Lättnad i dubbelbeskattningen mindre företags av längdförläggning och inflytande + bilagedel. A. inkomster. Fi. 146. Att återerövra vardagen.S. 120.Högskolani Malmö slutbetänkande.U. 147. Övergångsbestämmelser till miljöbalken.M. l2l.Spår, miljö och stadsbildi centralaStockholm. K. 148. Översyn förvärvslagenoch hyreslagen av 122.Kunskapssynoch samhällsnyttai hantverkscirklar Borgenoch pant. Ju. och hantverksutövande.U. 149.Elberedskapen.Författningsfrågor.N. 123.iakttagelser och förslag efter omstruktureringen av 150.En allmänoch sammanhållenarbetslöshetsförsvarets ledning och stöd. Fö. försäkring. A, 124.Miljö för en hållbar hälsoutveckling. 151.Bidrag genom arbete En antologi.S. - Betänkande. Förslagtill nationellthandlingsprogram. 152 Gruvoma och framtiden. N. . Bilaga Miljörelaterade hälsorisker. S. 153.Hållbar utvecklingi Sverigesskärgårdsorrtráden. Bilaga Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. M. Environmentfor SustainableHealth Development 154.Tre rapporterom studiecirklar.U. an Action Plan for Sweden.S. 155. Omtankar om vattendrag 125.Droger i trafiken. Ju. ett nytt angreppssätt. M. 126.Doping folkhälsoperspektiv. i Del A och Del B. S. 156.Bostadspolitik2000 från produktions-till - 127.Folkbildningensinstitutioner.U. boendepolitik + Särtryck + Bilaga. ln. 128.Skyddet av kulturmiljön. En översyn av 157. Översyn redovisningslagstifmingen. Ju. av kulturminneslagensbestämmelser om byggnader 158.Sverige och EMU. Fi. och kulturmiljöer, prästgárdar,kyrkstäderoch 159.Folkbildningen en utvärdering.U. ortnamn. Ku. 160.Bouppteckningaroch arvsskatt.Ju. 129.Den kommunalasjälvstyrelsenoch grundlagen.ln. 130.De två kulturema. Rapporter av Klaus Richard Böhme,Bo Huldt, Carl-EinarStålvant samt Kent Zetterberg.Bilagor medunderlagsmaterialtill UTFÖR:s slutbetänkandeSOU 1996:123.Fö. 13 Extern värdering av hot och förmåga.Bilagor med . underlagsmaterialtill UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123.Fö. Det stora och snabba greppet. Om LEMO-reformens . metoderoch resultat.Bilagor medunderlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123.Fö. 133.Jämställdvård. Olika vård lika villkor. S. 134.Jämställdvård. Möteni vården ur ett tvärvetenskapligtperspektiv.S. 135.Fibromyalgi och Duchennesmuskeldystrofi. Kunskapsläge och behov av framtida FoU. S. 136.Effekter av EUzsjordbnikspolitik. Jo.

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Olika länder olika takt. Om flexibel integration

och Förhållandetmellan stora och små stater i EU. Möss och människor. Exempelpå bra 61 IT-användningbland barn och ungdomar. 32 EU:s regeringskonferens procedurer, aktörer, forrnalia. Sammanfattning av ett seminariumi

Justitiedepartementet

april 1996. 76 Kriminalunderrättelseregister EU och Sverige från Kiruna till Malmö. DNA-register. 35 - Sammanfattning av fyra regionalamöten Elektronisk dokumenthantering.40 1995-96. 106 Presumtionsregeln iexpropriationslagen.45 Union utan gränser konsekvenser,möjligheter, - Förbud mot vapen allmän plats m.m. 50 problem. Sammanfattning seminariumi av ett Utvärderat personval.66 november 1995. 107 Ekobrottsforskning.84

Tredimensionell fastighetsindelning.87 Försvarsdepartementet

Kameraövervakning.88 Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier Droger i trafiken. 125 efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, Översyn av törvärvslagenoch hyreslagen försäkringar. 18 Borgen och pant. 148 Statensmaritima verksamhet.41 Översyn redovisningslagstiftningen. 157 av försvaret. 58 Finansieringen av det civila Bouppteckningar och arvsskatt. 160 Utvecklad samordninginom det civila försvaret

Utrikesdepartementet och fredsräddningstjänsten. Kartläggning,

övervägandenoch förslag. 86 Vem bestämmer vad EU:s interna spelregler inför Strukturförändring och besparing. regeringskonferensen 1996. 4 En uppföljning av genomförda förändringar Politikområdenunder lupp. Frågor om EU:s första inom försvarsmaktens ledningsorganisation.96 pelare inför regeringskonferensen1996. 5 Effektivare försvarsfastigheter Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns Utvärdering av en reform. 97 erfarenheter av arbeteti EU. 6 Vem styr försvaret Utvärdering av Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och effekterna av LEMO-reformen. 98 säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7 Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån Union ñr både öst och väst. Politiska, rättsliga LEMO-reformens avveckling av personal. 99 och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte lakttagelseroch förslag efter omstruktureringen av utvidgning. 15 försvaretsledning och stöd. 123 Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, De två kulturema. Rapporter av Klaus Richard utträdesrätt, medborgarskapoch mänskliga Böhme,Bo Huldt, Carl-Einar Stålvant samt Kent rättigheter EU. i 16 Zetterberg.Bilagor med underlagsmaterial till Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123. 130 bedömningar inför regeringskonferensen1996. 19 Extern värdering av hot och fömtåga.Bilagormed Från Maastrichttill Turin. Bakgrund och övriga ttnderlagsmaterialtill UTFÖR:s slutbetänkande EU-länders förslag och debatt inför SOU 1996:123. 131 regeringskonferensen 1996. 24 Det stora ochsnabbagreppet. Om LEMO-refomiens Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament metoderoch resultat.Bilagor med underlagsmaterial och offentlighet i EU. 42 till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123.132 Jämställdheteni EU. Spelregler och

verklighetsbilder. 43 Socialdepartementet

Europapolitikens kunskapsgrund. Sverigesmedverkan i FN:s familjeår. 37 En principdiskussion utifrån Kooperativamöjligheter i storstadsområden.54 EU 96-kommitténserfarenheter. 59 Försäkringskassan Sverige Översyn miljöregler och - av Miljö ochjordbmk. Om EU:s socialförsäkringens administration. 64 utvidgningenseffekter den gemensamma Rättspsykiatriskt forskningsregister. 72 jordbrukspolitiken. 60

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Allmänt pensionssparande. 83 Borgenärsbrotten en översyn av 11 kap. kartläggning lokala - Egon Jönsson en - av brottsbalken.30

samverkansprojektinom rehabiliteringsområdet. 85 Översyn av skatteflyktslagen. Den privata vårdens omfattning och framtida Reformeratförhandsbesked.44 ersättningsformer En översynav de nationella - Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. 57 taxorna för läkareoch sjukgymnaster.91 Medborgerlig insyn i kommunalaentreprenader.67 En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och Några folkbokföringsfrågor. 68 rehabilitering. Del 1 och 113 Utländskañrsäkringsgivare med verksamheti Barnkonventionenoch utlänningslagen. 115 Sverige. 77 Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Översyn av revisionsreglema.79 Betänkande. Förslagtill nationellthandlingsprogram. IM Skydd för sparandei sparkasseverksarnhet. 81 Bilaga Miljörelateradehälsorisker. 124 Ett nytt system för skattebetalningar.Del A. Bilaga 2. Aktörer och verktyg i miljöhålsoarbetet. 124 Ett nytt system för skattebetalningar.Del B. Environment for SustainableHealthDevelopment an - Författningsförslag, författningskommentarer Action Plan for Sweden.124 och bilagor. 100 Doping folkhälsoperspektiv.Del i A och Del B. 126 Från åkerlotter till Paradis ett delbetänkande Jämställdvård. Olika vård på lika villkor. 133 från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. Jämställdvård. Möten i vården ur ett angåendeöverlåtelseroch tomträttsupplåtelserav tvärvetenskaplig perspektiv.134 vissahögskolefastigheter.109 Fibromyalgi och Duchennesmuskeldystrofi. Artikel 6 i Europakonventionenoch skatte- Kunskapslägeochbehov av framtida FoU. 135 utredningen. 116 Ny behörighetsreglering hälso-och sjukvårdens Expenrapporterfrån Skatteväxlingskommittén.117 område m.m. 138 Lättnad i dubbelbeskattningen mindre företags av Vårdavgiftervid rättspsykiatriskvård, m.m. 141 inkomster. 119 Att återerövravardagen.146 Skatt avfall. 139 Bidrag genom arbete En antologi. 151 - Sverigeoch EMU. 158

Kommunikationsdepartementet Utbildningsdepartementet

Om järnvägenstrañkledning m.m. 9 Den nya gymnasieskolan hur går det 1 EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför - Samverkansmönster i svenskforskningsfinansiering. två- och trehjuliga motorfordon. 11 2 Bättre trafik medväginformatik. 17 Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. 26 1201 Banverketsmyndighetsroll m.m. 33 Reform och förändring. Organisationoch verksamhet Enskilda vägar. 46 vid universitet och högskolor efter 1993års En översyn av luft- sjö- och spårtrafikens universitets-och högskolereform. 21 tillsynsmyndigheten 82 Inflytande riktigt Om elevers rätt till Ny yrkestrafiklagstiftning. 93 inflytande, delaktighetoch ansvar. 22 Nationell teleadresskatalog.94 En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. 27 Botniabanan.95 Det forskningspolitiska landskapeti Norden En körkortsreform 114 1990-talet.28 Station StockholmNord. 118 Forskningoch Pengar. 29 Spår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. 121 Högskolai Malmö. 36 Länsstyrelsemas roll i infrastrukturplaneringen.142 Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför

individ och lokalsamhälle.47

Finansdepartementet

Värden i folkhögskolevärlden.75 Kommuner och landstingmed betalnings- Sammanhålletstudiestöd.90 svárigheter. 12 TUFF Teckenspräksutbildningför föräldrar. 102 - Budgetlag regeringensbefogenheter - Att främja donationer till universitet finansmaktensomrâde. 14 och högskolor. 105

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Högskolan i Malmö Slutbetänkande. 120 Kompetensoch kapital + bilaga. 69 - Kunskapssyn och samhällsnyttai hantverkscirklar Samverkanmellan högskolan och näringslivet. 70

och hantverksutövande.122 Elberedskapen. Organisation,ansvarsfördelningoch Folkbildningens institutioner.127 finansiering. 78 Krock eller Om den mångkulturellaskolan. 143 Samverkanmellan högskolan småoch möte- och de Tre rapporterom studiecirklar.154 medelstora företagen. 89 Folkbildningen en - utvärdering.159

Jordbruksdepartementet Närings- och handelsdepartementet

Offentlig djurskyddstillsyn. 13 Ökad konkurrensi handelnmed livsmedel. 144

EU, konsumenterna och maten Elberedskapen.Förfatmingsfrågor.149 Förväntningaroch verklighet. 62 Gruvomaoch framtiden. 152 - Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. 65 Civildepartementet

Effekter av EU:s jordbntkspolitik. 136 Fritid i förändring.

Om kön och fördelning av fritidsresurser. 3 Arbetsmarknadsdepartementet Forskning för vår vardag. 10 Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga.34 Attityder och lagstiftning i samverkan Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäkring + bilagedel. 31 alternativ och förslag.51 Konsumentskydd elmarknaden. 104 Sverige, framtiden och mångfalden.55 Konsumenternaoch miljön. 108 egenföretagande. Åldersgränser för till På väg mot 55 Bevakadövergång. ungaupp Vägar i Sverige. 55 30 år. 1 l l Hälften vore nog om kvinnor och män - 90-taletsarbetsmarknad.56 Inrikesdepartementet

Medicinskaundersökningari arbetslivet. 63 Lokal demokrati och delaktigheti Sverigesstäder och Arbetstid landsbygd.71 längdförläggning och inflytande + bilagedel. 145 Den kommunalasjälvstyrelsenoch grundlagen. 129 En allmänoch sammanhållen arbetslöshets- Kommunalförbundoch gemensam nämnd försäkring. 150 tvâ former for kommunalsamverkan.137

KOzsbiträde enskilda.140 Kulturdepartementet Bostadspolitik2000 från produktions-till - Från massmediatill multimedia boendepolitik + Särtryck + Bilaga156 att digitalisera svensk television. 25

Viktigt meddelande. Miljödepartementet

Radiooch TV i Kris och Krig. 80 Batterierna en laddadfråga. 8 lnför ett Svensktkultumät lT och framtiden Nationalstadsparken38 inom kulturområdet. llO Rapportfrån klimatdelegationen1995. Skyddet av kulturmiljön. En översyn av Klimatrelaterad forskning. 39 kulturminneslagens bestämmelser om byggnader Precisering handelsändamåleti detaljplan. 52 av och kulturmiljöer, prästgârdar,kyrkstäderoch Kalkning av sjöar och vattendrag53 ortnamn. 128 Svenskkämteknisk tillsynsverksamhet.

Volym 1 - En granskning. 73

Näringsdepartementet

SwedishNuclear RegulatoryActivities. Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns Volume l An Assessment.73 upphandling av varor och tjänster med Svensk kämteknisk tillsynsverksamhet. miljöpåverkan. 23 Volym 2 Faktaredogörelser.74 - ShapingSustainableHomes an Urbanizing SwedishNuclear RegulatoryActivities. World. Swedish National Report for Habitat 11.48 Volume 2 Descriptions. 74 - Regler för handelmedel. 49

Statens offentliga 1996 utredningar

Systematisk förteckning

IT i miljöarbetet. 92 Kärnavfall teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUD-Program 95. 101 Miljöbalken. En skärptoch samordnad miljölagstiftrting för en hållbar utveckling. Del 1 och 2. 103 Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen. 112 Övergångsbestämmelser till miljöbalken.147 Hållbar utvecklingi Sverigesskärgárdsområden. 153 Omtankar om vattendrag ett nytt angreppssätt. 155