Domstolsorganisationen : sammanställning av grundmaterial från 1995 års domstolskommitté

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Doms tals

-

organisationen

sammanställning av grundmaterial

-

1995 års Domstolskommitté

från

%

U

1998:135

ÄN

l

Statens offentligautredningar

WW 1998:135

w Justitiedepartementet

Domstolsorganisationen

- sammanställning av grundmaterial

från 1995 års Domstolskommitté

Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet for den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Information Rosenbad Regeringskansliet 103 33 Stockholm Fax: 08-405 42 95 Telefon: 08-405 47 29

ISBN 91-38-21043-6 ElandersGotab22717,Stockholm 1998 ISSN 0375-250X

Till Statsrådet och chefen för

Justitiedepartementet

Regeringen tillkallade den 29 juni 1995 en kommitté med uppdrag att göra översyn den organisatoriska strukturen inom domstolsen av väsendet dir. 1995:102. Dåvarande generaldirektören vid Domstolsverket, Bertil Hübinette förordnades ordförande i kommittén. som Sedan Domstolskommitténs uppdrag begränsats till annat än de organisatoriska frågorna beslöt regeringen den 26 mars 1998 att ge

kommitténs ordförande i uppdrag att sammanställa det grundmaterial

Domstolskommittén tagit fram rörande domstolsorganisationen. som I regeringsbeslutet att sammanställningen skulle ske med angavs biträde kommitténs sekretariat. I sekretariatet har ingått hovrättsav rådet Birgitta Holmgren, utnämnde hovrättsrådet Torbjörn numera Nordenson samt avdelningsdirektören Bertil Nordblom. Härmed överlämnas betänkandet Domstolsorganisationen -

sammanställning grundmaterial från 1995 års Domstolskommitté.

av

Stockholm i november 1998

Bertil Hübinette

/Birgitta Holmgren

Torbjörn Nordenson

Bertil Nordblom

Innehåll

1 Redovisningsarbetet 14

Sammanfattning

Genom beslut den 26 mars 1998 gav regeringen dåvarande generaldirektören vid Domstolsverket, Bertil Hübinette, i uppdrag att sammanställa det grundmaterial rörande domstolsorganisationen som tagits fram av 1995 års Domstolskommitté. Materialet från Domstolskommittén rör underrättsorganisationen, organisationen av mellaninstansema samt frågan om en integrering av de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama. Således saknas bl.a. en utredning av de högsta instansema och av ledningsfrågoma i domstol. Dessa frågor hade inte utretts när Domstolskommitténs uppdrag genom nya direktiv begränsades. Redovisningen i betänkandet bygger på de promemorior som behandlats av Domstolskommittén. De slutsatser rörande olika förhållanden som återfinns är emellertid helt mina egna. Som en bakgrund till organisationsfrågoma behandlas inledningsvis en analys av olika omvärldsförhållanden. Det konstateras att domstolarnas roll i samhället sannolikt kommer att öka. Samtidigt ställer samhället ett krav på att domstolsverksamheten skall hålla hög en kvalitet och att domstolarna skall vara effektiva. Kraven påverkar bedömningen av hur såväl den yttre som den inre organisationen bör utformas. Olika överväganden rörande domstolsstorleken tyder nämligen att något större domstolar bättre kommer att kunna uppfylla de krav som ställs på framtidens domstolsväsende. Vilken arbetsbörda domstolarna kommer att ha i framtiden är svårt att förutse. Mycket talar för att antalet inkomna mål även fortsättningsvis kommer att variera över tiden att målstrukturen generellt men kommer att bli tyngre. Växlingama i domstolarnas omvärld innebär att domstolarna måste ha en flexibel organisation kan möta olika som förändringar utan en omorganisation. Enligt Domstolskommitténs direktiv skulle övervägandena om en ny organisation styras av en helhetssyn på domstolsväsendet. Grundläggande för en sådan helhetssyn är naturligtvis det övergripande kravet att domstolarna på ett rättssäkert och effektivt sätt skall klara sina arbetsuppgifter domstolsverksamheten skall hålla en hög kvalitet. Kvalitetskravet kan endast uppnås att det finns hög genom en

l0 Sammanfattning

kompetens i domstolarna. Detta förutsätter bl.a. en god domarutbildning och en fortlöpande utbildningsinsats för domstolspersonalen samt möjligheter till viss specialisering. Domstolama måste emellertid också, för att kunna upprätthålla kvalitetslcravet, ha tillräckliga resurser. Vad som skall anses vara illräckliga resurser är beroende av hur effektivt domstolsverksamheten bedrivs. För en effektiv domstolsverksamhet måste domstolarna tex. vara juridiskt och administrativt bärkraftiga och ha en flexibel organisationen. En möjlighet att öka effektiviteten genom minskade alministrationskostnader och större flexibilitet är att närma de almänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna till

varandra. Detta skulle även kunna ge kvalitetshöjande effekter.

Andra krav på domstolsorganisationen som också bör ingå i vad som menas med en helhetssyn pâ domstolsväsendet är att domstolarna stall vara reellt åtkomliga för allmänheten både genom en lättbegriplig ofganisationsstruktur och genom att avstånden till domstolarna inte är altför långa.

Ett närmande mellan domstolsorganisationerna kan ske på olika

sitt. En total sammanslagning till en sammanhållen organisation kräver onfattande förändringar av antalet domstolar. Det framstår därför som rrer realistiskt att endast slå samman domstolar på samma nivå på de oter där vardera domstolen även efter sammanslagningen kan bilda en rationell domstolsenhet. Vid en sådan sammanslagning bör de tidigare dmstolsnamnen behållas. För att inte äventyra kvaliteten i rättskipnngen bör en specialisering finnas kvar inom de båda rättskipningsonrådena. För tingsrättsorganisationen presenteras därefter tre olika organisatiansmodeller, ett alternativ med olika långt gående sammanläggningar a tingsrätter, ett alternativ med förändringar inom befintlig organisatim som innebär att domstolarna knyts samman i administrativa och jtdiciella nätverk och slutligen ett alternativ kombinerar som en b:gränsad sammanläggning med nätverksmodellen. En analys av de oika modellerna visar att alternativet med den mest långtgående szmmanläggningen av tingsrätter bäst uppfyller de olika krav som kan sällas framtidens domstolsväsende. Nackdelarna med så en omfattande organisationsförändring gör att det kan finnas skäl att överviga även andra alternativ där en avvägning får ske mellan kvalitetso:h effektivitetslqaven och de övriga konsekvenser som en omorganisztion har för samhället. Vad gäller länsrättsorganisationen konstateras att en sammanslagnng mellan länsrätter och tingsrätter endast är möjlig på de nuvarande lânsrättsortema och eventuellt på några ytterligare orter. En längre gzende sammanslagning skulle splittra länsrättsdömandet och därmed

Sammanfattning ll

äventyra kvaliteten i förvaltningsrättskipningen. Vidare framhålls att länsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö bör behållas som egna myndigheter. Av de största domstolarna har endast Stockholms tingsrätt utretts. Utredningen visar att tingsrätten hanterar sina arbetsuppgifter på ett fullt tillfredsställande sätt. Det har inte framkommit några skäl för att förändra sig den yttre eller den inre organisationen. Tingsrätten vare bör i stället få tid för att fortsätta sitt utvecklingsarbete inom ramen för sin nuvarande organisation. Kraven på organisationen i mellaninstans är desamma som de som ställs på domstolsorganisationen som helhet. Verksamheten skall vara hög kvalitet och bedrivas resurseffektivt. Framför allt kravet på av resurseffektivitet, också t.ex. kravet på en flexibel organisation, men gör att det kan övervägas att sammanföra hovrättema och kammarrätterna till organisation. Ett förslag presenteras med kammarrätter på en samtliga hovrättsorter och med administrativ samordning domstoen larna emellan. Svea hovrätt och Kammarrätten i Stockholm föreslås dock kvarstå särskilda myndigheter. som

Genomförandet domstolsreform bör ske efter vissa principer.

av en Rättssäkerheten får inte bli lidande. Genomförandearbetet kräver en särskild organisation både centralt och lokalt. Organisationen måste byggas i ett tidigt skede av omställningsprocessen. Av omsorg om upp personalen bör genomförandefasen sedan vara så kort som möjlig.

Överhuvudtaget kräver personalfrågorna särskild hänsyn. Genom om-

organisationen får viss personal arbetsuppgifter medan andra blir nya

övertaliga. Övertalighetsfrågan gör att frågorna om anställningsskydd

måste uppmärksammas särskilt. För de ordinarie domarna finns ett grundlagsskydd gör att lagmännen inte torde vara skyldiga att som flytta till domstol de inte får behålla uppgiften chef för en ny om som domstol. För övrig personal gäller de vanliga arbetsrättsliga en reglerna. Det innebär att de i viss utsträckning har rätt till omplacering. Hur långt denna rätt sträcker sig beror på hur man skall tolka arbetsgivarbegreppet i statlig verksamhet. En översiktlig genomförandeplan presenteras. En omorganisation bedöms kunna genomföras inom fyra år från ett inledande principbeslut. I kostnadsavsnittet analyseras både kostnaden för den genomförda

organisationen och för genomförandet. Endast i det mest långtgående

förändringsaltemativet är det möjligt att uppfylla det sparmål Domstolskommittén hade, nämligen 200 milj kr i årskostnad.

I INLEDNING

l Uppdraget

Genom beslut den 26 mars 1998 gav regeringen dåvarande generaldirektören vid Domstolsverket, Bertil Hübinette, i uppdrag att sammanställa och redovisa det gmndmaterial som tagits fram av 1995 års Domstolskommitté i de delar inte redovisats i kommitténs som betänkande Domaren och beredningsorganisationen SOU 1998:88. Uppdraget till Bertil Hübinette återfinns i bilaga

l l Bakgrund

. Regeringen tillkallade den 29 juni 1995 en kommitté med uppdrag att göra översyn den organisatoriska strukturen inom domstolsen av väsendet dir. 1995:102. Bertil Hübinette förordnades hösten 1995 till ordförande i kommittén. Den översyn som kommittén hade att göra skulle ske med utgångspunkt i de ökande kraven på domstolarnas, främst underrättemas, kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål samt i kraven på rationaliseringar inom domstolsväsendet. Målet för utredningen var ett domstolsväsendet med slagkraftigare domstolar, så organiserade att de skulle kunna uppfylla högt ställda krav på kvalitet i rättskipningen, kompetens hos domstolspersonalen och på effektivitet.

Arbetet i kommittén skulle enligt direktiven bedrivas utifrån en hel-

hetssyn på domstolsväsendet. Samverkan mellan olika slag av domstolar på nivå skulle utvecklas, varvid en sammanslagning av samma överinstansema kunde komma ifråga. I uppdraget ingick att, om det ansågs lämpligt, behandla frågan beredningsorganisation för om en ny främst underrättema och att ett principförslag till en reformerad avge notarie- och domarutbildning. Av hänsyn till det allvarliga ekonomiska läget i landet skulle arbetet inriktas mot sådana förslag innebar avsevärda utgiftsminskningar. som

14 Inledning SOU 1998: 135

I direktiven ställdes i konsekvens härmed ett krav på att förslagen skulle innebära en årlig utgiftsminskning for domstolsväsendet som

helhet ca 2,5 miljarder kronor med minst 200 miljoner kronor.

I tilläggsdirektiv den 20 mars 1997 fick kommittén tillstånd att lämna kompletterande förslag som, utan att innebära så omfattande kostnadssänkningar, uppfyllde de krav på domstolsorganisationen som de ursprungliga direktiven uppställde. Kommittén fick vidare i uppdrag att lämna förslag till en ny beredningsorganisation i domstolarna dir. 1997:50. Genom tilläggsdirektiv den 26 mars 1998 begränsades kommitténs uppdrag till denna fråga och till notarie- och domarutbildningen dir. 1998:22. Kommittén har i betänkandet Domaren och beredningsorganisationen, SOU 1998:88, fullgjort sitt uppdrag. Kommitténs direktiv återges i sin helhet i nämnda betänkande.

1 Redovisningsarbetet

Uppdraget att sammanställa kommitténs grundmaterial måste tolkas mot bakgrund av det arbete kommittén utfört. Arbetet i kommittén, som inleddes i januari 1996, bedrevs inledningsvis med en arbetsgrupp av de sakkunniga i kommittén som granskade sekretariatets material innan det förelades kommittén i sin helhet. På detta sätt framarbetades de inledande avsnitten, Allmän bakgrund och Utgångspunkter för en organisationsförändring. För kommitténs uppdrag i övriga delar Underrättsorganisationen, - De största domstolarna, Hovrättema och kammarrättema, De högsta instansema, Domarbanan och beredningsorganisationen samt Genomförandefrågor bildades efter en tid sex särskilda arbetsgrupper. Varje arbetsgrupp leddes av en sakkunnig eller en expert. Det material arbetsgruppema tog fram redovisades för diskussion i kommittén. När kommitténs uppdrag i organisationsdelen återkallades återstod emellertid visst arbete. Således hade endast ett mycket begränsat material framtagits vad gäller de högsta instansema. Arbetsgruppen för de största domstolarna hade endast hunnit behandla Stockholms tingsrätt. Vidare återstod vissa övriga frågor att behandla, t.ex. ledningsfrågoma i domstol. Det material som fanns framtaget när kommitténs uppdrag begränsades, dvs. de inledande avsnitten och arbetsgruppemas promemorior rörande domstolsorganisationen, är det grundmaterial som redovisas i det följande. Det bör uppmärksammas att kommitténs arbete vid den tidpunkten inte innehöll en fullständig genomarbetning samtliga utredningsavsnitt. Därför bör dessa i vissa delar endast av betraktas som principskisser. Materialet presenteras med utgångspunkt

SOU 1998: 135 Inledning 15

i det synsätt återspeglas i kommitténs ursprungliga direktiv, nämsom ligen att den inre och yttre domstolsorganisationen är avhängiga av varandra. Det innebär att framställningen i det följande behandlar även frågor och avsnitt till viss del presenterats i kommitténs besom tänkande Domaren och beredningsorganisationen. Detta sker för att den helhetssyn präglat utredningsuppdraget inte skall förlorad. som De överväganden och slutsatser återges i det följande har vissersom ligen diskuterats i kommittén, men är helt mina egna. I bilagor till detta betänkande redovisas visst statistiskt material och den undersökning kommittén lät Statistiska Centralbyrån genomföra avseende besöksfrekvensen i domstol. Vidare finns där den bedömning Statskontoret på uppdrag kommittén gjort av de ekonomiska som av beräkningarna. Eftersom kommitténs arbete pågick under två och ett halvt år har det varit nödvändigt att uppdatera en del av grundrnaterialet. Uppdateringen har så långt möjligt skett till den l januari 1998.

ALLMÄN BAKGRUND

I detta avsnitt redogörs för hur det nuvarande domstolsväsendet vuxit fram, dess organisation och verksamhet. Slutligen lämnas en sammanfattning de utredningar på tid genomförts av som senare beträffande domstolsorganisationen.

rörande organisationsfrågoma redo-

Som en bakgrund till avsnitten visas i det följande översiktligt hur det nuvarande domstolsväsendet vuxit fram, hur det är organiserat och de utredningar som på senare tid genomförts beträffande domstolsorganisationen.

2 Historik

Det svenska domstolsväsendets organisation har sitt ursprung i medeltidens häradsrätter på landet och rådhusrätter i städerna. Organisationen hade en

stor geografisk spridning med mindre enheter varje plats. Domstolamas

uppgifter i första hand att lösa tvister mellan enskilda och att döma i var brottmål. En överprövning domstolarnas avgöranden kunde göras av av kungen. För att avlasta kungen denna uppgift inrättades Svea hovrätt år 1614, avsedd sista instans. Kungen förbehöll sig dock möjligheten att vara att överpröva domstolens domar genom revision. Denna revisionsrätt överflyttades Gustaf III från riksrådet till Högsta domstolen 1789. Efter av Högsta domstolens inrättande har organisationen av de allmänna domstolarna, med undantag för den förändring som skedde 1849 när lagmansrättema och avskaffades, i huvudsak varit densamma. De förändringar skett har syftat till att minska antalet underrätter, senast som

då den nuvarande tingsrättsorganisationen tillskapades genom 1971 års

domstolsreforrn. Vidare har överrättsorganisationen utökats genom

inrättande hovrätter, senast i samband med införandet den

av nya av nya rättegångsbalken 1948. Ursprungligen gjordes det inte någon åtskillnad mellan förvalt-

ningsrättskipningen och förvaltningsmyndigheternas verksamhet. När

samhället utvecklades uppstod emellertid ett behov av organ för prövning frågor avseende förhållandet mellan den enskilde och det av

allmänna. Samtidigt den statliga länsförvaltningen började byggas

som

18 Allmän bakgrund

upp under 1600-talet bröts Kammarrevisionen sedermera Kammar- rätten ut från Kammarkollegiet och domsrätt under kungen i - gavs vissa förvaltningsmål. I samband med inrättandet Högsta domstolen av delades målen upp i judiciella och administrativa mål i Vilka den slutliga prövningen låg kvar under regeringsmakten. Domsmakten började dock ses som en självständig oberoende makt som skulle värna inte bara mot övergrepp av enskilda utan även den verkställande makten. av Med hänsyn härtill och till den stora arbetsbelastning de administsom rativa målen innebar för regeringsarbetet, inrättades år 1909 den fristående Regeringsrätten. Såväl instansordningen som organisationen på förvaltningsrättssidan var dock fram till 1970-talet mycket splittrad.

2.1 1971 års domstolsreform

Som framgått ovan har de nuvarande tingsrättema utvecklats ur en mycket gammal domstolsstruktur olika för stad och landsbygd. Allmän underrätt på landet och i stad hörde till domsaga, häradsrätt som var och i övri ga städer rådhusrätt. Häradshövdingens ämbetsområde var domsagan. Det ansågs att en domsaga i allmänhet inte borde större än att arbetet kunde klaras vara av häradshövdingen, några notarier och biträden. Om organisationen inte räckte till delades domsagan. Senare löstes problemen med en växande arbetsbörda genom att man inrättade tjänster för biträdande domare. Vid tiden för 1971 års domstolsreform fanns 29 städer med rådhusrätt och 112 domsagor. Vissa domsagoma uppdelade på av var flera tingslag. Efter ett antal utredningar som berörde domstolsorganisationen tillkallades år 1963 en kommitté med uppgift att göra allmän översyn en av domstolsorganisationen i sin helhet. Kommittén hade utgångssom punkt att underrättemas ställning och funktion inom domstolsväsendet borde stärkas ytterligare och att underrättsorganisationen borde vara likformig och rättskipningen därmed likvärdig i hela landet. Kommittén ansåg att det borde eftersträvas att varje domkrets skulle ges en sådan storlek, att den möjliggjorde en effektiv och ändamåls-

enlig underrättsorganisation. Kommittén föreslog därför att ingen

domkrets borde vara mindre än att den kunde bereda sysselsättning minst tre domare, SOU 1963:56. Kommittén menade vidare att domkretsamas minsta enheter borde vara kommunerna och att länsgränsema i princip skulle respekteras. Kommittén föreslog, med bl.a. dessa riktlinjer som utgångspunkt, att 86 domlcretsar skulle inrättas. Samtidigt föreslogs att underrättema skulle ha, utöver lokaler på kansliorten, 52 tingsställen.

Allmän bakgrund 19

De principer kommittén förordat medförde att departementschefen i

1969:44 föreslog bl.a. att tingsrätter skulle allmänna underprop. vara rätter samt fastställde vissa allmänna riktlinjer för den framtida domkretsindelningen. Genomförandet reformen beträffande de av organisatoriska frågorna föreslogs utföras arbetsgrupp inom av en

departementet efter samråd med olika regionala organ och

som hovrättema skulle utarbeta ett förslag till domkretsindelning.

Genom olika förordningar genomfördes därefter flertalet av dom-

kretsförändringama den l januari 1971. Efter vissa smärre förändringar fanns det den 1 januari 1974 etthundra tingsrätter och därutöver 47 tingsställen. Antalet tingsrätter har därefter, sedan den 1 januari 1983, varit 97. Från och med den oktober 1996 finns det 96 tingsrätter.

2.2 Förvaltningsrättsrefonnen

Förvaltningsrättskipningen i första instans ankom tidigare på länsstyrelserna. Den l juli 1971 organiserades länsstyrelserna i tre avdelningar. Till den dessa knöts två länsdomstolar, länsrätten som ena av

handlade körkortsmål, barnavårds- och nykterhetsvårdsmål m.m., samt länsskatterätten som handlade besvär över taxeringsnämndemas beslut.

Den l juli 1975 knöts fastighetstaxeringsrätt till länsstyrelserna. Det en

processuella förfarandet reglerades vid länsdomstolarna förvalt-

av ningsprocesslagen.

Förvaltningsrättskipningen i högre instans förändrades den l juli 1972, då Regeringsrättens huvuduppgift blev prejudikatbildande och

kammarrättema sköts in som en instans före Regeringsrätten. Redan vid tillkomsten av länsskatterättema och länsrätterna diskuterades frågan att inrätta fristående regionala förvaltningsom domstolar. År 1977 tillkallades kommitté med uppgift att utreda en frågan länsdomstolamas organisatoriska ställning, målområde om

Kommittén fann att starka principiella synpunkter talade för att

m.m. bryta ut länsdomstolama från länsstyrelserna till fristående förvalt-

ningsdomstolar, bl.a. principen om domstolarnas självständighet och

strävanden att skilja rättsskipning och förvaltning SOU 1977:80. Eftersom stor del länsdomstolamas målområde härrörde från överen av

klagade myndighetsbeslut fattats eller i vart fall handlagts av tjänste-

som

män vid länsstyrelserna kunde den enskilde få uppfattningen att domstolsprövningen inte helt obunden. Även tillsättningsförfarandet

var av domarna ansågs olämpligt.

Efter proposition, l977/78:170, genomfördes kommitténs

prop. förslag och 24 länsrätter inrättades.

3 Domstolsväsendets arbetsuppgifter och nuvarande organisation

3.1 De allmänna domstolarna

De allmänna domstolarna består av 96 tingsrätter, sex hovrätter och Högsta domstolen. Sedan den 1 juni 1998 pågår en försöksverksamhet med samverkan mellan två tingsrätter bl.a. gemensam domgenom stolschef. Vidare pågår från datum en motsvarande försökssamma verksamhet med samverkan mellan en tingsrätt och en länsrätt. Tingsrättema varierar mycket i storlek, allt från domstolar med arbetsunderlag för endast domare till den största, Stockholms tingsen rätt, med omkring 90 domare. Av historiska och befolkningsmässiga skäl ligger domstolarna tätt i de södra delarna av landet medan avstånavsevärda i Norrland. Förutom tingsrättsortema finns det den kan vara 26 orter med tingsställen, dvs. orter där en tingsrätt har tillfälligt dömande verksamhet. Efter den sammanslagning av häradsrätter och rådhusrätter som beskrivits har tingsrättema behållits i sin traditionella organisaovan, tionsform. Ursprungligen inskränkte sig de allmänna domstolarnas uppgifter till att döma i tvister mellan enskilda medborgare och att bestraffa brottslingar. Att avgöra tvistemål och brottmål är alltjämt huvuduppgiften. Utöver sina dömande uppgifter har tingsrättema att utöva viss offentlig kontroll. Inskrivningsmyndighetema för register över alla fastighetsförvärv och andra förhållanden rörande fastigheter. Bouppteckningsverksamheten innebär att tingsrättema registrerar bouppteckningar och är beskattningsmyndighet. Inom Justitiedepartementet bereds dock förslag att flytta dessa verksamheter från tingsrätterna. Förutom tvistemål och brottmål finns det vissa måltyper som avgörs tingsrättema i särskild sammansättning, fastighetsdomstolsmål och av vattendomstolsmål. Fastighetsdomstolar finns vid 25 tingsrätter och vattendomstolar vid tingsrätter. Från och med den 1 januari 1999 sex kommer särskilda miljödomstolar att inrättas vid fem tingsrätter. Vattenmålen kommer därefter att handläggas vid dessa domstolar.

22 Allmän bakgrund

3.2 De allmänna

förvaltningsdomstolama

De allmänna förvaltningsdomstolama består 23 länsrätter, fyra av kammarrätter och Regeringsrätten. Länsrättema dömer som första instans i en mängd olika måltyper, cirka 400, som huvudsakligen avser överklagande myndighets av beslut. Som exempel olika måltyper kan nämnas skattemål, sociala mål rörande tvångsomhändertagande, psykiatnmål, biståndsmål och socialförsäkringsmål. Huvuddelen länsrättemas mål handläggs av numera som en tvåpartsprocess.

3.3 Arbetsorganisation

Vilka personalkategorier som skall finnas vid domstolarna framgår av rättegångsbalken och lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar. Vid underrättema, tingsrätt och länsrätt, skall således t.ex. finnas lagman och, regeringen inte bestämmer annat, eller flera om en rådmän samt ett kansli. Underrätt kan avdelningsindelad och det vara kan även finnas en eller flera chefsrådmän. Ordförande för underen rättsavdelning är antingen lagman eller chefsrådman. I hovrätt och kammarrätt skall finnas president, lagmän och råd hovrättsråd respektive kammarrättsråd. Dessa domstolar skall vara delade i två eller flera avdelningar och ordförande för avdelning är lagman och i vissa fall president. I Högsta domstolen och Regeringsrätten finns justitieråd respektive regeringsråd. Ett råden utses att domstolens ordförande. Även av vara de högsta domstolarna är indelade i avdelningar med en ordförande som chef för respektive avdelning. Av såväl rättegångsbalken lagen allmänna förvaltningssom om domstolar framgår indirekt att det skall finnas andra personalkategorier vid domstolarna än dem som uttryckligen nämns i lagtexten. I både underrätt och mellaninstans finns således

det icke ordinarie domare,

både sådana som genomgår en utbildning och sådana som slutfört sin utbildning men ännu inte fått en fast domaranställning, Vidare stadgas för de olika instansema att beredningen mål får utföras av av annan tjänsteman vid domstolen som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Annan tjänsteman är dels vid underrätt notarier och vid hovrätt och kammarrätt fiskaler och fiskalsaspiranter dels domstolssekreterare. Notarier, fiskalsaspiranter och fiskaler genomgår utbildning vid domstolarna efter avlagd junkandexamen. Notarietjänstgöringen sker vid underrätt och omfattar två års tjänstgöring. Fiskals- och aspiranttjänstgöringen ingår som ett led i domarutbildningen. Domarutbild-

Allmän bakgrund 23

ningen omfattar tre moment. Aspiranttjänstgöringen innebär att aspihjälper till med beredningen mål, föredrar dem för överranten av

rättens ledamöter och är protokollförare vid huvudförhandlingar och

andra muntliga förhandlingar. Om överrättstjänstgöringen godkänns förordnas aspiranten efter nio tolv månader som fiskal och är därmed behörig att fortsätta på domarbanan. Därefter följer minst ett år som domare vid underrätt. Underrättsäret innebär att fiskalen skall som domare tjänstgöra ett år vid en underrätt. Efter underrättsåret yngre tjänstgör fiskalen ledamot, domare, i hovrätt respektive kammarsom rätt under ytterligare nio månader. Tjänstgöringen avslutas med att fiskalen godkänns och därmed blir behörig att söka ordisom assessor narie domartjänster. Från och med den l december 1998 kommer en försöksverksamhet att bedrivas vid samtliga hovrätter och kammarrätter att efter den modell Domstolskommittén föreslår ersätta som aspiranttiden med tjänstgöring överrättsnotarie. en som Beredningsorganisationen vid de högsta domstolarna skiljer sig från övriga domstolar. För beredningen målen i dessa domstolar finns av revisionssekreterare respektive regeringsrättssekreterare. Dessa är i allmänhet godkända och har ett fullständigt ansvar för assessorer beredningen målen. När målen är klara för avgörande föredras de av av sekreterama för ledamöterna. Vid samtliga domstolar finns domstolssekreterare som tillsammans med juristerna bereder målen för avgörande. Förutom nämnda personalkategorier deltar nämndemän i den nu dömande verksamheten i samtliga domstolar utom i de högsta instansema. Nämndemän deltar vid de allmänna domstolarna framför allt i brottmål och familjemål och vid de allmänna forvaltningsdomstolama i första instans huvudregel i samtliga måltyper. Vid underrätt som är antalet nämndemän huvudregel tre och i överrätt två. som Gemensamt för samtliga domstolar är att inkomna mål fördelas på rotlar. Varje rotel förestås domare. I underrätt samt i hovrätt och av en kammarrätt förestås rotlama antingen ordinarie domare, dvs. rådav män, hovrättsråd och kammarrättsråd, eller icke ordinarie domare, av dvs. fiskaler under utbildning, tings-och länsrättsñskaler samt i överrätt adjungerade ledamöter. Rotelansvaret i de högsta domstolarna vilar på föredragandena i beredningsorganisationen. Till roteln är oftast knuten, i underrätt domstolssekreterare och notarie eller protokollförare en en och fiskal eller fiskalsaspirant. Även i och i överrätt en sekreterare en de högsta domstolarna finns domstolssekreterare. I länsrätterna finns handläggare med i stort uppgifter som notariema, knutna till samma rotlama. Rotelinnehavaren har det övergripande ansvaret for att målen bereds och avgörs inom rimlig tid. Som framgått ovan kan vissa arbetsupp-

24 Allmän bakgrund

gifter delegeras till annan personal, då utför arbetsuppgifterna som under eget ansvar. På motsvarande sätt dömer notariema på eget ansvar i vissa enklare mål.

4 Senare års

utredningar

Under 1980-talet utsattes domstolarna för stora påfrestningar. Ett

väsentligt skäl till detta den allt större arbetsbelastningen. Utveckvar lingen inom samhället hade tillfört domstolarna fler och alltmer komplicerade uppgifter utan att de tillförts resurser i motsvarande mån. Mot denna bakgrund utarbetades inom Justitiedepartementet promemorian

Domstolama i framtiden en idéskiss Ds 1989:2. Den hade som

utgångspunkt att domstolarnas svårigheter inte kunde mötas enbart genom resursförstärkningar. Istället ansågs det att mer grundläggande frågor domstolarnas framtida arbetsuppgifter och organisation om måste övervägas. Idéskissen och resultatet av remissbehandlingen ledde till att en parlamentarisk kommitté, Domstolsutredningen Ju 1989:06, tillsattes. I dess uppdrag ingick att utreda domstolarnas framtida uppgifter, arbetssätt och organisation dir. 1989:56. Domstolsutredningen biträddes av Statskontoret i den del av uppdraget som avsåg domstolarnas organisation.

4.1 Statskontorets förslag till tingsrättsorganisation

Resultatet av Statskontorets uppdrag redovisades i rapporten 1991:31

A, Översyn av tingsrättsorganisationen, Del l Organisationsfrågor.

- Statskontoret konstaterade att den nuvarande tingsrättsorganisationen inte gick att förena med de krav som statsmakterna genom budgetproställde på domstolarna i fråga resultatansvar och högre cessen om effektivitet. En flexibel organisation, som gav möjlighet till en bättre styrning och ett rationellt utnyttjande personalresursema, var mer av enligt rapporten en förutsättning för att tingsrättema skulle kunna bedriva effektiv verksamhet. Dessutom innebar den renodling av en tingsrättemas verksamhet, som Domstolsutredningen föreslog, i kom-

bination med den pågående datoriseringen att personalbehovet vid

tingsrättema skulle komma att minska väsentligt. Mot denna bakgrund föreslog Statskontoret genomgripande fören ändring tingsrättsorganisationen genom en organisatorisk samordav ning. I huvudsak innebar förslaget att antalet tingsrätter skulle begräntill 30 mot dåvarande 97 och att övriga tingsrätter skulle upphöra sas ca självständiga myndigheter och i stället bli lokala enheter inom att vara

26 Allmän bakgrund

de nya tingsrättcma. Merparten av de administrativa funktionerna avsågs föras samman till de trettio tingsrättema, vilka skulle vara ett slags regionala domstolar. Den dömande verksamheten skulle dock

bedrivas vid samtliga enheter vid den regionala domstolen och varje

enhet skulle behålla sin domkrets. Tanken var att tillskapa ett tillräckligt underlag för en effektiv administration med geografiskt och kommunikationsmässigt väl sammanhållna domkretsar inom varje tingsrättsområde samt att tillgodose behovet av en lokal förankring.

Chefema för de nya tingsrättema skulle enligt förslaget få ett

betydligt större administrativt ansvarsområde än hittills. Därför föreslogs det att plenum och kollegium skulle avskaffas. Dessa organ ansågs inte vara ändamålsenliga i en ny organisation med större tingsrätter och lokala enheter och inte heller överensstämma med de krav som ett fullt verksamhetsansvar och den nya budgetprocessen ställde på en domstolschef Domstolschefen borde i stället hela verksamhetsansvaret. Som stöd skulle denne ha en administrativ chef med ekonomisk utbildning samt en ledningsgrupp för beredande av viktigare administrativa ärenden och övergripande frågor. Statskontoret lade i rapporten fram två alternativ för den tingsnya rättsorganisationen. I det ena alternativet utgjorde länen indelningsgrund. I det andra alternativet var endast hovrättemas domlcretsar gränssättande. Enligt Statskontoret hade denna modell den fördelen att det skulle bli möjligt att få en geografiskt sett naturligare sammansättning av tingsrättema och deras olika verksamhetsställen. Statskontoret ansåg att modellen möjlighet att få större organisatoriska enheter gav och därmed ett bättre administrativt underlag samt en jämnare storlek på tingsrättema. Nackdelen med modellen var att det inte gick att etablera administrativ samordning med länsrätter i alla residensstäder. Denna modell innebar att det skulle komma att finnas 28 tingsrätter med 69 lokala enheter.

4.2 J ustitiedepartementets organisationsförslag

Domstolsutredningens uppdrag vad gäller de organisatoriska frågorna återkallades genom tilläggsdirektiv dir. 1991:94. Istället genomfördes översynen av domstolsorganisationen inom Justitiedepartementet och resultatet redovisades i departementspromemorian Domstolsväsendet,

Organisation och administration i framtiden Ds Ju 1992:38.

I promemorian framhölls som ett skäl för organisationsöversyn en att det redan i samband med tillkomsten av den nya rättegångsbalken

Allmän bakgrund 27

hade uppmärksammats att det förelåg ett behov av en sådan översyn. Den faktiska utvecklingen av domstolsväsendets organisation efter införandet av rättegångsbalken kunde inte anses ha följt en genomtänkt strategi. Å sidan hade det varit ett uttalat mål att skall ha ett ena man domstolsväsende med bred och allsidig kompetens. Å andra sidan en hade det genom inrättandet av olika specialorgan gjorts betydande avvikelser från denna målsättning. Redan mot denna bakgrund fanns det, enligt promemorian, anledning över möjligheterna att organisera domstolsväsendet i dess att se helhet på ett sätt där generalisering och specialisering sammanfogades på ett genomtänkt sätt. Dessutom anfördes de argument som fram-

hållits i såväl idéskissen som av Statskontoret.

l promemorian fördes resonemang begreppen judiciell respekom tive administrativ bärkraft. Man farm att dessa krav samt kravet på lokal förankring av den dömande verksamheten inte hade lika stor betydelse för hur länsrätterna och överrättema organiseras. Mot denna bakgrund fann att det främst tingsrättsorganisationen man var som behövde förändras. l promemorian redovisades tre alternativ för en domkretsreglering rörande tingsrättema. Det första alternativet utgick från att en tingsrätt skulle ha minst tre domare, det andra att det skulle finnas minst fyra domare och det tredje att varje tingsrätt skulle ha minst sju domare. Effektivitetsskäl talade enligt promemorian i och för sig för att skapa större domstolar med sjudomarmodellen som mönster. De judiciella fördelarna med en sådan lösning ansågs dock inte så stora att de skulle uppväga de nackdelar som en nedläggning av ett 60-tal tingsrätter skulle innebära, bl.a. genom en radikalt försämrad lokal förankring, höga investeringskostnader i nya domstolsbyggnader och tidsödande tingsresor. Vidare ansågs fyradomarmodellen ytligt sett kunna förefalla vara en marginell förändring jämfört med tredomarmodellen när det gäller den judiciella bärkraften. Men i sitt praktiska utförande skulle den innebära att bara ett fåtal tingsrätter skulle hamna på nivån fyra domare och att 80 tingsrättema skulle ha domare eller fler. Å andra ca procent av sex sidan blev konsekvenserna att ett 40-tal tingsrätter skulle läggas ned.

övervägande skäl talade därför enligt promemorian för i

att man enlighet med de ursprungliga intentionerna bakom 1971 års domstolsreforrn borde stanna vid en domkretsreglering som innebar att varje tingsrätt fick ett verksamhetsunderlag som gav sysselsättning för minst tre domare samt att varje nedlagd domstol i princip borde ersättas med ett tingsställe. Promemorian konstaterade att tredomarmodellen tillgodosåg rimliga krav både på judiciell bärkraft och på lokal förankring av döman-

28 Allmän bakgrund

det men att det därav inte följde att förutsättningar hade skapats för att decentralisera administrativa uppgifter till tingsrätterna i den utsträckning som var önskvärd. Tredomartingsrättema skulle inte medföra tillräckligt stora enheter för att samtliga domstolar ett rationellt och ekonomiskt sätt skulle kunna ta över ett fullständigt verksamhetsansvar och helt sköta sin egen administration. Hovrättema borde därför utnyttjas för att administrativt stöd de mindre tingsrätterna. ge Denna lösning skulle på sikt möjliggöra en avveckling av Domstolsverket, som avsågs ersättas av en central instans under regeringen. Remissyttrandena ställde sig i allmänhet positiva till tankegången att en tingsrätt borde ha minst tre domare. De nedläggningshotade tingsrätterna anförde dock skäl för att just de skulle undgå nedläggning. Däremot framfördes starkt negativ kritik mot förslaget att lägga ned Domstolsverket och den föreslagna lösningen för hur de administrativa uppgifterna skulle lösas. Remissyttrandena ledde till att justitieministem inte lade fram något förslag om förändring av tingsrättsorganisationen. I samband härmed uttalade Justitieutskottet att den slutsats som kunde dras av då befintliga uppgifter var att några avgörande invändningar inte kunde riktas mot tingsrättsorganisationen prop. 1992/931100 bil. 3 s. 26, bet. 1992/93:JuU24 s. 4 f.. Vidare frångicks tanken på att lägga ned Domstolsverket. I stället genomfördes förändringar av domstolsväsendets förvaltning för att möjliggöra att fler administrativa uppgifter skulle kunna övertas av domstolarna själva prop. 1992/932100 bil 3 s. 26, prop. 1993/94:17, bet. 1993/94:JuU10.

4.3 Riksrevisionsverkets rapport

Domstolsväsendet

Regeringen gav den 13 februari 1997 Riksrevisionsverket RRV i uppdrag att granska fördelningen av resurser inom domstolsväsendet. RRV skulle vidare med utgångspunkt i nuvarande organisation och arbetsformer identifiera väsentliga hinder för ett effektivt resursutnyttjande inom domstolsväsendet. Uppdraget har redovisats i RRVs rapport 1997:48 Domstolsväsendet; resursfördelningssystem och hinder för ett effektivt resursutnyttjande. RRV ansåg att fördelningssystemet inom domstolsväsendet lider av vissa svagheter. Enligt RRV beror en stor del av bristerna i fördelningssystemet på att domstolsorganisationen består av domstolar som varierar alltför mycket i storlek, alltifrån några få, mycket stora domstolar till ett stort antal domstolar med färre än tjugo anställda. Det

Allmän bakgrund 29

innebär att alla domstolar inte kan behandlas på samma sätt när det gäller fördelningen av resurser. Små domstolar måste tillföras olika typer av tilläggsbelopp. Den relativa andelen av dessa s.k. smådomstolstillägg är så stor att systemet med en fördelning efter varje domstols behov i praktiken inte fungerar. RRVs slutsats är att den viktigaste åtgärden för att åstadkomma en resursfördelning som svarar mot varje domstols behov, vore att göra resursmottagaren större. Detta skulle göra det möjligt att tillämpa ett enda fördelningssystem inom domstolsväsendet. F luktuationer av olika slag skulle då kunna jämnas ut automatiskt och betydligt färre tillägg skulle behövas. Resursfördelningssystemet skulle därmed bli mer lättförståeligt. När det därefter gällde hinder för ett effektivt resursutnyttjande pekade RRV på att många av dessa hänger samman med att den enskilda domstolen är för liten. Enligt RRV detta bland annat större ger sårbarhet, bristande administrativ effektivitet, avsaknad av underlag för förbättrad beredningsorganisation, sämre förutsättningar att skapa en professionell utveckling, risk för sämre social miljö, högre kostnader, större beroende av god samverkan med åklagama samt sämre möjligheter att möta framtidens krav. RRV framhöll även att resursutnyttjandet skulle bli effektivare domstolar på nivå hade om samma en

större administrativ samverkan vad gäller t.ex. kompetensförstärkning,

personalutveckling, bibliotek m.m. För att komma till rätta med problemen i det nuvarande resursfördelningssystemet föreslog RRV tingsrätter eller att en grupp av en grupp av tingsrätter och länsrätter skulle tilldelas gemensamma resurser. Syftet skulle vara att förenkla fördelningssystemet och göra det mer stabilt över tiden samt att det resursutnyttjandet gemensamma skulle bidra till större effektivitet.

5 Domstolsorganisationen i några europeiska stater

I detta kapitel redovisas uppgifter om hur domstolsväsendet är organiserat i Danmark, Norge, Finland, England, Wales, Frankrike, Tyskland och Nederländerna. Urvalet har gjorts för att få med länder som liknar vårt eget men som valt delvis skilda organisationsmodeller för domstolsväsendet. Kommittén har även inhämtat uppgifter om hur domarutbildningen och domarrekryteringen fungerar i dessa länder. De uppgifterna har redovisats i kommitténs betänkande SOU 1998:88. Uppgifterna bygger huvudsakligen på redogörelser lämnade i Hovrättsprocessutredningens betänkande Ett reforrnerat hovrättsförfarande SOU 1995:124, Fri- och rättighetskommitténs betänkande Domstolsprövning av förvaltningsärenden SOU 1994:117, 1993 års domarutrednings betänkande Domaren i Sverige inför framtiden SOU 1994:99 och 1987 års domarutrednings betänkande Domarbanan - Utbildning och meritvärdering SOU 1988:53. Informationen har sedan uppdaterats och sammanställts under år 1996. Beträffande de nordiska länderna och Nederländerna har ytterligare uppdatering skett under är 1998.

Danmark

Domstolsorganisation

Den danska domstolsorganisationen är i huvudsak uppbyggd efter ett treinstanssystem med byret, landsret och Højesteret. Danmark exkl. Färöarna och Grönland är indelat i 82 byretskredse. Mellaninstans består av østre och Vestre Landsret. Härutöver bör nämnas specialdomstolen Handelsretten. Danmark har inte någon motsvarighet Sø- og till våra förvaltningsdomstolar. I Danmark finns en särskild domstol bl.a. beslutar om disciplinär bestraffning av domare, resning i som brottmål och frågor om avstängning av försvarare. Domstolen som bär namnet Den Swrlige Klageret består av en højesteretsdomare, en landsretsdomare och en byretsdomare. Då domstolen beslutar om resning i

32 Allmän bakgrund

brottmål och i mål som avser uteslutning av en försvarare deltar även en advokat och en rättsvetenskapsman.

Brottmål

Byretten är vanligtvis första instans i brottmål. Byrettens sammansättning består i normalfallet av en lagfaren domare och två domsmenn nämndemän. I mål där åklagaren yrkar fängelse i fyra år eller mer, om det är aktuellt att döma den tilltalade till intemering eller att överlämna denne till institution för vård eller om målet rör politiska brott, är i stället landsretten första instans. Den består då av tre lagfama domare och tolv naevninge jurymän. Naevninge avgör skuldfrågan och deltar även vid bestämmandet av påföljden. Byrettens dom överklagas till landsretten genom anke, som kan avse bedömningen av skuldfrågan, rättstillämpningen eller påföljden. För att överklaga en dom i ett mer bagatellartat brottmål där påföljden inte överstigit 20 dagsböter eller 3 000 DKK i penningböter krävs prövningstillstånd. Frågor om prövningstillstånd avgörs av en fristående nämnd bestående av en domare från vardera Højesteret, landsret och byret, en advokat samt en rättsvetenskapsman. Prövningstillstånd meddelas endast om saken är av principiellt intresse eller om det i övrigt finns särskilda skäl. Landsretten är som andra instans domför med tre lagfama domare. Om domsmenn deltagit i byrettens avgörande skall även tre domsmenn delta i avgörandet i landsretten. För att Højesteret skall pröva landsrettens dom krävs att den tidigare nämnda fristående nämnden gett prövningstillstånd. Detta krav omfattar dock inte landsrettens domar när den dömt som första instans.

Tvistemål

l flertalet tvistemål är byretten första instans. Landsretten är dock behörig som första instans i mål överstigande 500 000 DKK och i vissa mål där parterna inte är eniga om att byretten skall pröva målet. Vidare kan vissa mål, bl.a. om de innefattar en principfråga, på yrkande av part hänvisas från byretten till landsretten. I Storköpenhamn handläggs

sjörättsmål, handelsrättsliga mål samt vissa andra måltyper i första

instans av Sø- og Handelsretten.

Byretten är i allmänhet domför med lagfaren domare och Sø- og

en Handelsretten med en lagfaren domare och två, eller undantagsvis fyra, sakkunniga inom sjöfart eller handel.

SOUJ 1998:135 Allmän bakgrund

Byrettens avgöranden överklagas till landsretten, prövning vars omfattar både rätts- och sakfrågan. Om yrkandet värde underavser ett stigande 10 000 DKK krävs prövningstillstånd den i det föregående av nämnda fristående nämnden. Landsretten är domför med minst tre domare. Sø- Handelsrettens domar överklagas i regel direkt till og Højesteret. Kravet i fråga om prövningstillstånd för överklagande av landsrettens avgöranden är detsamma för brottmål. som För att underlätta förlikning får rätten tillkännage vad på man grundval av befintligt material bedömer bli utgången i målet och före-

slå parterna att träffa förlikning i enlighet med tillkännagivandet. För att bespara rätten arbete med domskrivning brukar tillkännagivandet lämnas omedelbart efter avslutad huvudförhandling. Om förlikning

inte uppnås är rätten inte bunden tillkännagivandet. Nonnalt kan av en förlikning inte överklagas. Om tappande part vill överklaga ett avgö-

rande måste dom begäras. En annan arbetsbesparande reform infördes

år 1984 då byrettema möjlighet att utfärda summariska domar. gavs

Domar av detta slag innehåller inte sakframställning eller muntlig

bevisning utan bara yrkanden, grunder och de egentliga domskälen.

Överklagas sådana domar skall rätten kompletterande redo-

avge en görelse för saken samt för upptagna parts- och vittnesförhör. Om det framstår sannolikt att domen kommer att överklagas bör den som avfattas traditionellt vis.

Förvaltningsrätt

Danmarks centrala statsförvaltning uppdelas i departement, direktorat och närrmder. Departementen har i likhet med Sverige minister högsta en som

chef. Departementets uppgift är, förutom att förbereda lagstiftning,

ny

bl.a. att styra i frågor rörande den förvaltning underställda

som myn-

digheter har att sköta. Till skillnad från Sverige har ministern befogen-

het att själv avgöra dessa frågor, inklusive besvärsärenden. Direktoraten motsvarar de svenska ämbetsverken och lyder under departementen.

I den danska statsförvaltningen finns också olika nämnder med

skilda uppgifter. Som exempel kan nämnas ankenaevner behandlar som

klagomål i administrativa ärenden bl.a. på kommunalförvaltningens

område.

Kontrollen av att förvaltningsbeslut är riktiga utförs i första hand

av

överordnade myndigheter har befogenhet att efter klagomål ändra

som

en underordnad myndighets avgöranden. Detta klagoinstitut kallas

administrativ rekurs. Rekursen är först och främst möjlighet för den en

2 SOU199982735

Allmän bakgrund

enskilde få sin sak behandlad i ännu instans. Den används ofta att en eftersom den relativt billigt och snabbt medel att få ett beslut är ett omprövat. Som nämnts finns det inte några förvaltningsdomstolar i ovan Danmark. En rätt till domstolsprövning står dock öppen vid sidan av de förvaltningsrättsliga besvärsmöjlighetema. Huvudregeln i dansk rätt är också att möjligheten till administrativ rekurs inte behöver ha uttömts, innan domstolsprövning kan äga rum.

Organisatoriskaförändringar under 1990-talet

Av Danmarks exkl. Färörama och Grönland 82 byrettskretsar är 48 sk. endommerembeden, dvs. har domstolar med endast en domare. Det verkliga antalet enmansdomstolar är emellertid större. I en del byrettskretsar med två domare har verksamheten nämligen delats upp i en civilrätt och kriminalrätt med domare i vardera domstol. I dessa en en domkretsar är emellertid i färd med att lägga samman verksamman heten till domstol. Vid årsskiftet 1998 1999 återstår åtta byretsen kretsar med sådana skilda civil- och kriminalbyretter. Under åren 1991-1993 undersökte Justistsministeriet med hjälp av konsultfirma vilken ämbetsstorlek och domkretsstruktur som gav de en bästa förutsättningarna för väl fungerande byrett. I konsulten rapporten, Byretteme embedsstörrelse byrettsstruktur, slogs fast - og det nödvändigt att ändra byrettsstrukturen om man ville få full att var rationaliseringseffekt de olika teknologiprojekt som skulle genomav föras och domstolarna skulle göras självständiga i personalom mer och budgetfrågor. Samtidigt konstaterades i rapporten att både de små och stora

domstolarna fungerade väl. Man fann att personal vid små domstolar

trivdes och kände stort för sina arbetsuppgifter. Särskilt konansvar torspersonalen vid de små byrettema mycket tillfreds med att få var liten arbetsplats där alla kände alla. Även flera de arbeta på en av anställda juristema inte domare trivdes med att anställda som var vara vid små domstolar. Domarna i undersökningen visserligen i stort var nöjda med sin arbetssituation menade att den juridiska och sett men ämnessakkunniga miljön för begränsad. En del saknade t.ex. var

kolleger att rådfråga i svårare mål. Den juristutbildade personalen kriti-

serade också att utbildnings- och utvecklingsmöjlighetema var otillräckliga vid de små domstolarna. För att råda bot på dessa missförhållanden menade från juristhåll att det nödvändigt med fler man var jurister vid domstolarna, gärna fyra till fem personer, domarna inräk-

Allmän bakgrund 35

nade. Endomardomstolar har normalt två jurister anställda och detta ansågs alltså för lite. vara Konsultrapporten ledde inte till några grundläggande organimer

satoriska förändringar det danska domstolsväsendet. Några

av

förändringar genomfördes dock efter undersökningen. Bland in-

annat

fördes en s.k. rejsedommerordning enligt vilken anställt totalt

man fyra domare med särskild skyldighet att vid behov förstärka i byrett. Dessa domares uppgifter är att assistens till domstolar med särskilt ge långa handläggningstider för att därmed minska sårbarheten vid de minsta domstolarna. Samtidigt skapades också möjlighet att flytta brottmål från en en byrett till en annan det är påkallat med hänsyn till arbetsbelastom ningen eller till resursförhållandena. Även bland kontorspersonalen har man skapat en särskild förstärkningsorganisation, ett s.k. ambulancehold", med för närvarande elva medarbetare för att ge bistånd till särskilt hårt belastade tingslysnings-

kontor inslcrivningsmyndigheter.

Justitsministeriet har under år 1998 tillsatt utredning det en om danska domstolsväsendet, den s.k. Domstolenes strukturkommission. Kommissionen har i uppgift att undersöka och överväga rad frågor en

som rör det danska domstolsväsendet. Dess huvuduppgift består

emellertid i att undersöka och utvärdera den danska byrettsstrukturen. Uppdraget skall vara slutfört före utgången år 2000. av

Norge

Domstolsorganisazion

I Norge är domstolsorganisationen uppbyggd i ett treinstanssystem.

Första instans består av sammantaget 87 herredsretter och byretter, andra instans sju lagmansretter och tredje instans Norges högsta av av domstol, Høyesterett. Härtill kommer sju specialämbeten däribland byfogd, skifterett och byskriver vilka samtliga finns på byrettsnivå.

Norge saknar förvaltningsdomstolar.

Brottmål

Brottmål handläggs i första instans byrett eller herredsrett. Domav stolen är vanligen domför med lagfaren domare och två meden

dommere nämndemän. I mål rör brott på vilka kan följa fängelse

som

36 Allmän bakgrund

i år samt när målet är särskilt omfattande eller det föremer än sex ligger andra skäl kan rättens ordförande bestämma att rätten skall bestå två lagfama domare och tre meddommere. Majoriteten av brottav målen handläggs ett förenklat förfarande, den sk. forhørsretten. genom Detta förenklade förfarande får tillämpas gämingama är erkända, om gämingama inte kan föranleda strängare straff än fängelse i tio år, den misstänkte samtycker till förfarandet och erkännandet stöds av utredningen i övrigt. Dessutom krävs att åklagarmyndigheten eller polisen begär sådant förfarande. I dessa fall är byretten eller herredsretten ett domför lagfaren domare. Det förenklade förhöret innebär ett med en förfarande ett fullständigt åtal och utan fullständig huvudförutan en handling. Byrettens eller herredsrettens domar fullföljs s.k. anke till genom

lagmansretten. Tre lagfama lagmansrettsdomare, förbereder

som målet, kan besluta att inte släppa fram ett mål om de finner att överklagandet inte kommer att nå framgång. Avser överklagandet ett brott varpå fängelse över år kan följa får ett sådant beslut inte fattas. I sex mål där åklagaren inte yrkat annat än böter och domstolen inte dömt till strängare påföljd tar lagmansretten målet till prövning endast upp samtliga tre domare gett sitt samtycke. Ett samtycke förutsätter att om

det föreligger särskilda skäl. Om prövningen rör påföljdsfrågan eller

skuldfrågan prövar lagmansretten överklagandet med tre lagfama domare och fyra meddommere. Skall skuldfrågan avgöras till nackdel för den tilltalade krävs fem röster. Rätten består av tre lagfama domare överklagandet endast handläggningsfrågor och/eller rättsom avser tillämpningsfrågor. Rör målet brott på vilket kan följa fängelse i mer år är huvudregeln att skuldfrågan avgörs en tiomannajury. än sex av

Om juryn finner den åtalade skyldig avgörs påföljdsfrågan av tre

lagfama domare, juryns ordförande och juryns ledamöter. Rätten tre av har vissa möjligheter att ifrån juryns bedömning. Ett avgörande i första instans kan undantagsvis överklagas direkt till

Høyesterett. Det förutsätter att Høyesteretts s.k. kjaeremålsutvalg ger sitt samtycke. För att ett sådant samtycke skall lämnas krävs att

överklagandet gäller fråga har betydelse utöver föreliggande en som mål eller att det är särskild betydelse att saken blir snabbt avgjord. av Domar meddelats lagmansrett överklagas till Høyesterett som av anke. För att målet skall tas till prövning krävs Høyesteretts genom upp

kjaeremålsutvalgs samtycke. Sådant samtycke ges om den aktuella frågeställningen är principiell betydelse eller det andra skäl

av om av särskild vikt att saken prövas. är av

Allmän bakgrund 37

Tvistemål

Även i tvistemål är herreds- eller byrett första instan.

En förutsättning

för att en tvist skall tas i domstol är i regel att parterna först försökt upp komma överens under medverkan ett forliksråd finns i varje av som kommun. Forliksrådet består tre forliksmenn, är lekmän och av som väljs av kommunstyrelsen för fyra år. Visar sig förlikning inte vara möjlig måste käranden för att inte förlora sin talerätt väcka talan vid

domstol inom ett år. Normalt är herreds- eller byrett domför med en lagfaren domare. Om någon part begär det eller rätten finner det

lämpligt skall dock två meddommere nämndemän ingå i rätten. En dom meddelad av herreds- eller byrett överklagas anke genom till lagmansrett. Lagmannens samtycke krävs anken förrnöom rör ett genhetsvärde som understiger 20 000 NOK. I regel samtycke ges endast om avgörandet har principiell betydelse eller när saken har

särskilt stor betydelse för klaganden. Sammansättningen är vanligtvis

tre lagfarna domare, och om någon parterna begär det eller domav stolen finner det lämpligt, två eller fyra meddommere.

Med samtycke från Høyesteretts kjasremâlsutvalg kan dom

en meddelad av herreds- eller byrett överklagas direkt till Høyesterett. Det är sällsynt att sådant samtycke ges.

Domar från lagmansrett fullföljs anke till Høyesterett.

genom

Understiger anken ett förmögenhetsvärde 100 000 NOK krävs

av

Høyesteretts kjaeremålsutvalgs samtycke. Samtycke skall

ges om avgörandet har principiell betydelse eller saken har särskilt om stor betydelse för klaganden. Även förrnögenhetsvärdet om överstiger 100 000 NOK kan Kjwremålsutvalget vägra samtycke i vissa fall. Så kan

t.ex. ske om utvalget, sedan klagande fått tillfälle att yttra sig, enhälligt finner att klaganden inte kommer att framgång med sin fullföljdstalan. Detsamma gäller klaganden inte gjort sannolikt denne om att är utan skuld till att ny åberopad bevisning inte tagits i underupp instansen. I Høyesteretts avgöranden deltar fem lagfarna domare.

Förvaltningsrätt

Norges centrala statsförvaltning är liksom Danmarks uppdelad i

departement och direktorat. Härtill kommer ett antal förhållandevis fristående leds ett särskilt kollegium. Dessa fristående organ som av organ består dels av centrala råd med rådgivande uppgifter, dels av beslutande nämnder.

Huvudregeln är att förvaltningsbeslut kan överprövas närmsta

av högre myndighet. Förvaltningsbeslut kan också komma under dom-

38 Allmän bakgrund

stolsprövning. Den berörs ett beslut kan t.ex. väcka talan mot som av

den aktuella förvaltningsmyndigheten med yrkande att domstolen

måtte fastställa att förvaltningsbeslutet är ogiltigt. Det förekommer också att domstolar får ta ställning till giltigheten av förvaltningsbeslut i samband med att det framställs skadeståndsyrkanden på grund av fel-

aktiga förvaltningsbeslut. Vem helst kan inte väcka talan i domstol mot ett förvaltningssom beslut. Det krävs enligt 54 § tvistemålsloven att käranden har ett rättsligt intresse i att målet prövat. Kravet får dock inte uppfattas alltför

strängt.

Tidigare kunde den ville angripa ett förvaltningsbeslut välja

som mellan klaga hos högre förvaltningsmyndighet eller hos allmän att

domstol. Efter ändringar i tvistemålsloven kan förvaltningsmyndighet bestämma att ett förvaltningsbeslut eller ett ersättningsanspråk

numera i anledning ett felaktigt förvaltningsbeslut inte får prövas i domstol av förrän den enskilde uttömt sina möjligheter att söka rättelse hos över-

ordnad förvaltningsmyndighet.

Organisatoriska förändringar under 1990-talet

Ett utvalg NOU 1980:12 föreslog år 1980 att skulle ändra domman stolsstrukturen i första instans en övergång till färre men större genom enheter. Förslag sammanläggning domstolar mötte emellertid ett om av betydande lokalpolitiskt motstånd. Under 1990-talet har Justisdepartelagt fram förslag till Stortinget angående enskilda sammanläggmentet ningsprojekt. Man har koncentrerat sig på att lägga samman domstolar har kontor i stad. Av den här typen av projekt återstår Bersom samma Stavanger och Trondheim samtliga hyser förstainstansdomgen, som

stolar är uppdelade i två specialdomstolar. Vidare är man i färd

som med slå Karmsund och Haugesund sorenslcriverembeter att samman

bägge har kontor i Haugesund. Man överväger också att slå

som sorenslcriverembetene i Horten och Holmestrand. samman I andra instans har gått motsatt väg att dela upp den man genom gamla Eidsivating lagmannsrett i Oslo i två mindre lagmannsretter, den Eidsivating lagmannsrätt på Hamar och Borgarting lagmannsrätt i nya Oslo. Lagmannsretten i Oslo är även efter uppdelningen klart störst i

landet. År 1997 tillsattes ett nytt utredningsutvalg med uppgift att se över

herreds- och byrettsorganisationens struktur och arbetsområden. Ut-

redningen skall slutförd till den l maj 1999. vara

Allmän bakgrund 39

Finland

Domstolsorganisation

Finland har en domstolsorganisation i stora delar liknar den

som

svenska, med allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar.

På Åland har speciell lösning innebär har man en som att man en

allmän regional förvaltningsdomstol för landskapet Åland. Denna

förvaltningsdomstol verkar i anslutning till Ålands tingsrätt. Vid

Ålands förvaltningsdomstol finns en förvaltningsdomartjänst. Förvalt-

ningsdomaren är ordförande vid domstolens sammanträden och lagmannen i tingsrätten och tingsdomama är övriga ledamöter vid förvaltningsdomstolen.

Brottmål och tvistemål

lnstansordningen i Finland överensstämmer med den svenska. De allmänna domstolarna består 68 tingsrätter, hovrätter och av sex Högsta domstolen. Domstolsorganisationen liksom rättegångsförfarandet i tvistemål reformerades år 1993. Rättegången i tvistemål korn då att präglas av principerna muntlighet, koncentration och om omedelbarhet. Man införde också uppdelning rättegången i fören av

beredelse och huvudförhandling. Rättegångsförfarandet i brottmål

reformerades först under år 1997. De reglerna innebär bl.a. nya att även brottmålsförfarandet präglas muntlighet, omedelbarhet och av koncentration.

Domförhetsreglema och möjligheterna att överklaga är i huvudsak

desamma i Sverige. Detta innebär att flertalet brottmål i tingssom rätten avgörs av en lagfaren domare och tre nämndemän. Mindre komplicerade brottmål, i vilka endast bötesstraff utdöms, avgörs av en

ensamdomare. I familjerättsliga mål och hyresmål skall tingsrätten

bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Övriga tvistemål

avgörs av en eller tre lagfama domare. Tingsrättens domar överklagas till hovrätt. Det saknas möjligheter att överklaga direkt till högsta

instans. Hovrättens prövningsskyldighet är begränsad till vad

som anförts i överklagandet och svarsskrivelsen. Hovrätten är i regel domför med tre lagfama domare. Hovrättens president kan bestämma att ett mål är betydelsefullt prejudikatsom ur synpunkt skall avgöras i sammansättning fem domare eller i av plenum. I hyresmål är sammansättningen tre lagfama domare och tre experter.

40 Allmän bakgrund

Bevillningstillstånd krävs för prövning i Högsta domstolen. De s.k bevillningsgrundema är prejudikatgrunden, återbrytningsgmnden samt

det eljest föreligger vägande skäl. om

Förvaltningsrätt

Den finländska förvaltningsapparaten består, förutom av presidenten och statsrådet dvs. regeringen, kombination av ministerförvaltav en ning och ett system med centrala ämbetsverk. De senare är självständiga står utanför statsrådets politiska styrning. I organ som

ledningen för varje förvaltningsområde finns ett ministerium. Inom ministeriema bereds och verkställs presidentens och statsrådets beslut. Dessutom har ministeriema självständig beslutanderätt som utövas

antingen ministern själv eller tjänsteman vid ministeriet. av av annan

Finland har förvaltningsdomstolsorganisation bestående av 12

en

länsrätter, inklusive Ålands förvaltningsdomstol samt Högsta förvaltningsdomstolen. Beroende på vilken myndighets beslut man vill överklaga kan indela besvären i förvaltningsbesvär och kommunal-

man besvär. I kommunalbesvärsmål anförs besvär i allmänhet hos länsrätt och länsrättens beslut i dessa mål får talan fullföljas till Högsta över

förvaltningsdomstolen. F örvaltningsbesvärsvägama är angivna i olika specialförfattningar.

För besvär i första instans finns två vägar att välja på. Antingen

föreskrivs i speciallagstiftningen att besvär över lägre förvaltningsmyndighets beslut skall överklagas till länsrätterna eller som huvudregel att lägre förvaltningsmyndighets beslut överklagas hos överordnad förvaltningsmyndighet. En sådan överordnad förvaltningsmyndighet utgörs ofta ett centralt ämbetsverk eller ett ministerium.

av Besvär över statsrådets, ett ministeriums eller annan högre förvalt-

ningsmyndighets beslut anförs till Högsta förvaltningsdomstolen som första domstolsinstans. Högsta förvaltningsdomstolen prövar besvär

över länsrättemas beslut.

Den l december 1996 trädde ny förvaltningsprocesslag i kraft.

en

lagstiftningen innebär bl.a. att besvär över beslut förvalt-

Den nya av

ningsmyndighet är underställd statsrådet alltid skall anföras hos

som

länsrätten inte annat stadgas. Lagstiftningen innebär också att läns-

om kommer att första instans i del ärenden som Högsta rätterna vara en

förvaltningsdomstolen tidigare behandlat enda domstolsinstans.

som

Samtidigt innebär den lagstiftningen en ökad skyldighet för

nya länsrätterna att hålla muntlig förhandling.

Allmän bakgrund 41

Organisatoriska förändringar under 1990-talet

Under 1990-talet har man genomfört flera organisationsreforrner. Den mest genomgripande reformen ägde rum 1993 då landets 147 häradsrätter och 29 rådstuvurätter slogs samman till 70 tingsrätter. Även efter sammanslagningen kvarstod antal domstolar ett som enligt Justitieministeriet var för små för att uppfylla de krav som man ansåg borde kunna ställas på domstol. För att minska antalet sårbara en enheter har ministeriet lagt samman två tingsrätter i Tammerfors samt två tingsrätter i mellersta Finland, Saarijärvi och Äänekoski. Det finns alltså numera 68 tingsrätter i Finland. Inom Justitieministeriet övervägs för närvarande en sammanslagning av ytterligare fyra tingsrätter. På förvaltningsdomstolssidan har det också genomförts flera organisationsförändringar under 1990-talet. I slutet av 1994 avvecklades den särskilda omsättningsskatterätten och verksamheten över-

fördes till de allmänna regionala förvaltningsdomstolama. Dessutom har som nämnts i det föregående förvaltningsdomstolen och tingsrätten

på Åland knutits Anledningen till vidtog sistnämnda samman. att man

åtgärd var att man ville säkerställa ett bevarande förvaltnings-

av en domstol på Åland. Slutligen har under år 1996 delat in vissa man av förvalmingsdomstolama i samverkansgrupper med domgemensamma kretsar inom vilka man kan flytta mål mellan domstolarna. Reformen har utformats så att de inblandade länsrätterna har kvar sina domkretsar, omfattande ett län vardera, samtidigt de ingår i som gemensamma domkretsar med andra länsrätter. På detta sätt har fyra gemensamma domkretsar bildas. Dessa är domkretsama i västra Finland, mellersta Finland och norra Finland vilka alla omfattar två län vardera samt domlaetsen i östra Finland vilken omfattar fyra län. Utanför

denna indelning står Länsrätten i Nylands län och Ålands förvaltnings-

domstol. Högsta förvaltningsdomstolen utser för och de fyra var en av gemensamma domkretsarna en överdomare har att till att som se ärendena fördelas jämnt mellan de enskilda länsrätterna.

England och Wales

Redogörelsen omfattar inte hela Storbritannien utan endast England och Wales eftersom Skottland och Nordirland har rättssystem. egna Den högsta instansen, House of Lords, är emellertid för hela gemensam Storbritannien. Domstolsorganisationen i England och Wales är relativt

komplicerad främst beroende på den mängd undantag finns

som rörande instansordningen. Här beskrivs endast huvuddragen i organisationen.

42 Allmän bakgrund

Brottmål

Utanför de större städerna fungerar drygt 600 Magistrate Courts som första instans i främst lindrigare brottmål. Dessa domstolar är domföra med till tre obetalda lekmannadomare, s.k. fredsdomare. I de större en städerna finns i stället Magistrates Courts. Dessa domstolar är domföra med en lagfaren domare. Domar meddelade av Magistrate Court överklagas, om det rör sakfrågan eller påföljden, till Crown Court. I dessa fall kan Crown Courts domar normalt inte överklagas. Crown Court är även första

instans i allvarligare brottmål. Överklagande är då möjligt till Court of

Appeal. Avgöranden av såväl Magistrate Court som Crown Court kan överklagas i de fall överklagandet avser handläggnings- eller rätts-

frågor till Divisional Court of the Queens Bench Division. Denna är en

del Queens Bench Division som i sin tur organisatoriskt är en del av

av High Court of Justice.

Avgöranden av Divisional Court of the Queens Bench Division kan,

i de fall målet rör en rättsfråga av allmänt intresse och prövningstillstånd meddelats, överklagas till House of Lords. House of Lords fungerar som en kassationsdomstol genom att avgöranden som domstolen upphäver âterförvisas till lägre instans som är skyldig att följa House of Lords uppfattning i rättsfrågan.

Tvistemål

Första instans i tvistemål är antingen någon av de cirka 300 County Courts eller High Court of Justice. County Court och som huvudregel även High Court of Justice är domför med en domare. I praktiken prövas flertalet mål som rör högre värden än 50 000 GBP i första instans av High Court of Justice och de som rör mindre värden än 25 000 GBP av County Courts. High Court of Justice består av tre

avdelningar, Chancery Division, Queens Bench Division och Family

Diviszon. Domstolen har totalt ett 80-tal domare. Domar från County Court och High Court of Justice kan överklagas till Court of Appeal som prövar både sak- och rättsfrågor. För vissa måltyper har rätten att överklaga begränsats till rättsfrågor. Court of Appeals domar kan om målet rör en rättsfråga av allmänt intresse och prövningstillstånd meddelats prövas av House of Lords. Sedan år 1970 finns en möjlighet att överklaga direkt från High Court of Justice till House of Lords. Det förutsätter att parterna är ense om detta, att domaren i underinstansen intygar att målet innehåller en

Allmän bakgrund 43

rättsfråga som är av allmänt intresse samt att House of Lords meddelar prövningstillstånd.

Förvaltningsrätt

Centralförvaltningen består av ca 40 oftast mycket stora departement. De svarar för både departementsuppgifter och för vad som i Sverige är

uppgifter för förvaltningsmyndigheter. Ministem har i stort sett

oinskränkt makt över sitt departement och den förvaltning hör som hemma under departementet. Lokala organ har stor betydelse inom förvaltningsrätten. Frågor om social service handläggs t.ex. av en speciell myndighetstyp kallad tribunaler. Tribunalema anses vara en del av det ordinära rättssystemet och jämställs i vissa avseenden med domstolar. Det finns oftast möjlighet att överklaga ett beslut av en tribunal till administrativa tribunaler. Utöver denna möjlighet föreligger det generell rätt att en förvaltningsbeslut prövade vid domstol. Rätten till domstolsprövning grundar sig på en konstitutionell princip i common law the rule of law". Innebörden av principen är bl.a. att domstolarna skall ha möjlighet att kontrollera regeringens maktutövning. Detta har lett till att när det i lag föreskrivs att ett beslut inte får överprövas så har detta inte accepterats domstolarna. Dessa av har tolkat principen om the rule of law så att en inskränkningen i rätten till överprövning endast gäller den administrativa överprövningen och inte rätten att få ett beslut prövat i domstol.

Frankrike

Domstolsorganisation

Domstolsorganisationen är uppdelad i två från varandra fristående organisationer, allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar. Utöver dessa domstolar finns en mängd specialdomstolar.

Brottmål

I första instans finns tre olika domstolstyper. Lindrigare brott prövas i någon av landets 472 polisdomstolar sk. Tribunal de Police domsvars rätt omfattar brott som inte har strängare straff än böter eller fängelse i

44 Allmän bakgrund

högst två månader. Dessa domstolar är domföra med en domare. Brott med fängelse till fem år strängaste straff prövas i någon av upp som Frankrikes 181 Tribunal Correctionnel. Dessa domstolar är i normalfallet domföra med tre lagfama domare. De allvarligaste brotten prövas i Cour dassises. Det finns 99 stycken Cour dassises och de är vanligen domföra med tre lagfama domare och en niomannajury. De tar tillsammans ställning till såväl skuldfrågan som påföljdsñågan. Huvudregeln är att brottmålsdomar kan överklagas till någon av de 30 appellationsdomstolama, Cour dappel. För vissa typer av mindre ca brott råder dock överklagandetörbud. Domar som meddelats av Cour dassises kan överklagas till La cour de cassation är som namnet antyder en kassationsdomstol. Den är som bunden av den lägre instansens bedömning av de faktiska omständigheterna. Om domstolen finner att det överklagade avgörandet är felaktigt upphävs det och målet återförvisas för nytt avgörande av en domstol på nivå den dom blivit kasserad. annan samma som vars

T vistemål

Första instans i tvistemål är i allmänhet antingen någon av de 472 Tribunaux dinstance, domstol Tribunal de police, som är samma som eller Tribunaux de grande instance som är Tribunal correctionnel i av dess tvistemålsforrn. Var ett mål hamnar beror på tvisteföremålets värde. Tribunaux dinstance är domför med en domare medan Tribunaux de grande instance dömer i en sammansättning med tre domare. Även tvistemålsdomar kan enligt huvudregeln överklagas till Cour dappel. Understiger tvisteföremålet 13 000 FRF råder överklagandeförbud. Överst i instansordningen finns de La cour cassation.

Förvaltningsrätt

Förvaltningsrättsliga tvister kan som huvudregel tas upp i tre instanser. Första instans består av ett trettiotal Tribunal administratif. Avgöranden från Tribunal administratif kan överklagas till någon av landets fem Cour administratives dappel. Genom talan om kassation kan målet slutligen föras vidare till Conseil dEtat, som således även den är kassationsdomstol. Härutöver finns det flera särskilda förvaltningsen domstolar med skilda fullföljdsmöjligheter.

Allmän bakgrund 45

Det bör nämnas att de franska domstolarna i likhet med de engelska menar att möjligheten till domstolsprövning av förvaltningsbeslut alltid står fullfölj dsförbud skulle föreskrivet i lag. öppen även om vara

Tyskland

Domstolsorganisation

Tyskland har två parallella domstolsorganisationer, allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar. Härtill kommer den tyska federala författningsdomstolen Bundesverfassungsgericht, prövar som författningsfrågor samt vissa specialdomstolar. På den allmänna sidan finns 765 Amtsgerichte i första instans, 117 Landgerichte i andra instans samt 27 Oberlandesgerichte i tredje instans. Sista instans utgörs av Bundesgerichtshof, som till skillnad från övriga domstolar är federal. På förvaltningssidan finns en domstolsorganisation för allmänna förvaltningsmål som består av tre instanser. Första instans utgörs av 52 Verwaltungsgerichte, andra instans av 16 Oberverwaltungsgerichte och tredje instans av Bundesverwaltungsgericht. För andra typer av förvaltningsmål finns ett antal specialdomstolar.

Brottmål

Första instans i flertalet brottmål är Amtsgericht. Vid mål angående allvarligare brottslighet är, med undantag för vissa fall av högförräderi, är Landgericht första instans. Högförräderi direkt i Oberlandestas upp gericht, som är högsta instans i respektive förbundsstat. Avgöranden av Amtsgericht överklagas till Landgericht. Brottmålsdomar som meddelats av Landgericht i andra instans kan överklagas till Oberlandesgericht som i dessa fall endast prövar rättsfrågor. De brottmålsdomar som meddelats av Landgericht och Oberlandesgericht i första instans överklagas till Bundesgerichtshof. Bundesgerichtshof prövar endast rättsfrågor. Om en Oberlandesgericht i en rättsfråga vill avvika från ett avgörande från Oberlandesen annan gericht eller från Bundesgerichtshof, måste frågan underställas Bundesgerichtshof.

46 Allmän bakgrund

Tvistemål

Amtsgericht är första instans i förmögenhetsrättsliga mål som rör värden understigande 6 000 DEM samt i hyresmål och familjerättsliga

mål. Övriga tvistemål prövas i första instans av Landgericht som också

är överinstans till Amtsgericht. De avgöranden som Landgericht meddelar andra instans kan inte överklagas. som Landgerichts avgöranden i första instans kan överklagas till Oberlandesgericht, där prövningen i tvistemål till skillnad från i brottmål kan avse både sak- och rättsfrågor. Slutligen kan avgöranden Oberlandesgericht överklagas till Bundesgerichtshof. Vid sin av prövning är Bundesgerichtshof bunden av underinstansens bedömning i sakfrågan och prövningen är således begränsad till rättsfrågor. Över-

klagande från Landgericht direkt till Bundesgerichtshof är möjligt om

överklagandet endast rättsfrågor. Det förutsätter dock att motavser parten ger sitt medgivande.

Förvaltningsrätt

Tysklands regelsystem för domstolsprövning av förvaltningsbeslut har i allt väsentligt tillkommit under efterkrigstiden. Utgångspunkten har varit delstatemas rättsskyddssystem. En av de bärande grundrättigheterna i den tyska grundlagen, Grundgesetz, är den enskildas rätt till domstolsprövning av det allmännas handlande. Bestämmelsen innebär att domstolsprövning generellt skall kunna påkallas i allmän domstol befintliga törvaltningsdomstolar saknar behörighet. om Den tyska förvaltningsdomstolsorganisation för allmänna mål består som nämnts i det föregående av tre instanser, Verwaltungsgerichte, Oberverwalttmgsgerichte och Bundesverwaltungsgericht. Det finns dessutom särskilda förvaltningsdomstolsorganisationer för bl.a. skatte- och socialmål.

Nederländerna

Domstolsorganisationen i Nederländerna består av både allmänna domstolar och törvaltningsdomstolar. Under 1990-talet har en integreringsprocess inletts som medfört att det inom vissa domstolar handläggs såväl tvistemål och brottmål som förvaltningsmål. De erfarenheter som vunnits under integreringssträvandena redovisas i slutet av detta avsnitt. Vid beskrivningen av domstolsorganisationen har den

gamla och alltjämt i huvudsak gällande indelningen i allmänna domstolar och förvalmingsdomstolar följts. Det nederländska dom-

Allmän bakgrund 47

stolsorganisationen är särskilt på förvaltningssidan relativt invecklad bl.a. grund av att den innehåller ett stort antal specialdomstolar. Den här lämnade redogörelsen omfattar endast huvuddragen i organisationen.

A llmánna domstolar

Domstolsorganisationen på den allmänna sidan består av fyra nivåer. Dock kan ett enskilt mål endast passera genom tre instanser. Den lägsta nivån utgörs av 62 lokala domstolar s.k. kantongerechten. Dessa domstolar handlägger bötesmål, förmögenhetstvister där tvisteföremålets värde understiger 5 000 gulden samt arbets-, hyres- och arrendetvister. En kantongerecht är domför med en domare. Nästa nivå består av 19 distriktsdomstolar, s.k. arrondissementsrechtbanken. Dessa domstolar handlägger som första instans brott- och tvistemål som de lokala domstolarna inte är behöriga att handlägga. Distriktsdomstolama prövar också överklagade domar från lokaldomstolama. Fönnögenhetsrättsliga tvister som rör mindre värden än 2500 gulden får dock inte överklagas. Som kommer att beröras i det följande fungerar distriktsdomstolama också som domstol i en rad olika förvaltningsmål. En distriktsdomstol är domför med antingen en eller tre domare beroende på målets art. Tvistemål och brottmål som prövats av distriktsdomstol som första instans får överklagas till någon av landets fem hovrätter, s.k. gerechtshoven. Dessa är vanligen domföra med tre ledamöter. Sista instans på den allmänna sidan utgörs av högsta domstolen, Hoge Raad der Nederlanden. Denna överprövar hovrättemas avgöranden samt avgöranden i distriktsdomstol där distriktsdomstolen handlagt målet i andra instans. Det innebär således att även mål som startat i en lokal domstol som mest kan prövas i tre instanser. Mål rörande skatter prövas i Nederländerna i allmän domstol. Här fungerar hovrätten som första domstolsinstans. Hovrättens avgöranden i skattemål kan liksom andra hovrättsavgöranden överklagas till Hoge Raad. Hoge Raad har tre avdelningar en för brottmål, en för tvistemål och för skattemål. Domstolen fungerar liksom sin franska motsvarighet en som kassationsdomstol. Domstolen prövar inte bevisfrågor utan endast rättsfrågor och procedurfrågor. Avgöranden som bedöms som felaktiga upphävs och målet återförvisas då till den lägre instansen. I brottmål har vissa högre åklagare, s.k. procureurgeneraal rätt att överklaga ett avgörande även om partsföreträdarna i målet avstått från fullföljd. Sådant överklagande sägs ske i lagens intresse. Högsta domstolens avgöranden i sådana fall påverkar inte parterna i det aktuella målet men

48 Allmän bakgrund

avgörandet får prejudicerande verkan för framtida fall. Hoge Raad är domför med tre eller fem ledamöter.

F örvaltningsdomstolar

På förvaltningssidan bestod domstolsorganisationen i första instans tidigare bl.a. av tio stycken specialdomstolar. Raad van State som är en av två slutinstanser på förvaltningssidan avgjorde också rad en förvaltningsmål som första och enda instans. Verksamheten från de tio specialdomstolarna samt en del av Raad van States uppgifter som första instans har flyttats till särskilda förvaltningsavdelningar som inträttats vid de 19 distriktsdomstolama. Fortfarande handläggs emellertid många typer av förvaltningsmål vid olika specialdomstolar. Det gäller t.ex. ärenden rörande immigrationsfrågor eller studielån. Förvaltningsrättsliga avgöranden av distriktsdomstol fullföljs till någon av de två förvaltningsöverrättema, Raad van State eller Raad van Beroep. Till den förstnämnda domstolen överklagas bl.a. avgöranden som avser tillstånd och koncessioner medan Raad van Bereop t.ex. prövar socialförsäkringsmål och mål som rör statsförvaltningen. Det kan tilläggas att Raad van State fortfarande fungerar som första och enda domstolsinstans i en del ärenden, bl.a. i vissa miljömål.

Reformsträvanden under 1990-talet

Under år 1992 började man föra förvaltningsdömande verksamhet till distriktsdomstolarna. Tanken var att även lokaldomstolamas verksamhet i ett senare skede skulle föras till distriktsdomstolama och att medborgarna därefter endast skulle ha en typ av domstol i första instans att vända sig till. Den del av reformen som hittills genomförts, dvs. Integrationen av förvaltningsdömandet, har enligt holländska bedömare varit framgångsrik. Den senare delen av reformen stötte emellertid på hårt motstånd både från berörd personal och från politiskt håll. En stark opinion ville bevara den småskaliga och lättillgängliga rättskipning som lokaldomstolarna för. Från statsmaktens sida överväger svarar man nu att pröva olika former av administrativ samverkan mellan lokaldomstolar och distriktsdomstolar. Härigenom hoppas man kunna behålla eller t.o.m. utöka det lokala dömandet. Samtidigt övervägs olika möjligheter att reformera och förenkla överrättsstrukturen.

III UTGÅNGSPUNKTER

6 Domstolamas

arbetsuppgifter - en omvärldsanalys

Domstolamas verksamhet påverkas mängd olika förhållanden av en i omvärlden. Hur dessa kommer att förändras är emellertid svårförutsebart. Domstolsorganisationen måste därför i framtiden vara sådan att den utan större omorganisationer kan fylla sina uppgifter i en föränderlig omvärld.

Domstolamas uppgift är att ha hand rättskipningen. Samtidigt är om deras verksamhet regelstyrd och de saknar möjlighet att själva styra sina arbetsuppgifter eller att påverka arbetsflödet. För ett effektivt domstolsväsende är det därför största vikt att organisationen av

utformas så att den har möjlighet att klara olika förändringar de

av av uppgifter åläggs den. För övervägandena förändrad domsom om en

stolsorganisation är det därför viktigt att ha någon uppfattning hur

om domstolarnas omvärld ut i dag och hur den kan komma ser att förändras. Nedan kommer därför att redogöras för sådana faktorer som generellt kan förutses påverka domstolarnas verksamhet. Därefter lämnas en redogörelse för olika förändringar berör respektive som

domstolsorganisation, bl.a. vad gäller målutvecklingen och redan

beslutade eller planerade reformer.

50 Utgångspunkter SOU 1998: l 35

båda

6.1 Faktorer som påverkar

domstolsorganisationerna

l Vad är rättskipning

I regeringsfonnen stadgas att för rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter, l kap. 8 § regeringsformen. Domstolamas huvuduppgift att handha rättskipningen är därmed den grundläggande utgångspunkten för hur organisationen bör utformas. Det bör därför undersökas innebörden begreppet rättskipning är något som kan ligga om av till grund för bedömning omfattningen domstolarnas framtida en av av arbetsuppgifter. Någon egentlig definition för vad som är rättskipning finns emellertid inte. I förarbetena till grundlagen uttalade departementschefen följande prop. 1973:90 s. 233.

Enligt ängse terminologi benämns domstolarnas dömande verksam et rättskipning medan förvaltningsmyndi heternas ifter brukar förvaltning. Det är en igt min upp anges vara attning inte meningsfullt att i RF:s inledningskapitel söka ge en upp närmare karakteristik den roll dessa olika samhällsorgan av som Jag föreslår därför att i förevarande paragraf endast slås

spelar. - för finns domstolar och för den offentliga

ast att rättskipningen

förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.

Domstolsutredningen, hade till uppgift att utreda vilka frågor som borde förbehållas domstolarna, konstaterade att eftersom som regeringsformen inte någon ledning för vilka arbetsuppgifter ger domstolarna skall ha, bör utgå från vad domstolarna faktiskt har man för uppgifter. Sammanfattningsvis anförde utredningen att den enskilde bör ha rätt till domstolsprövning rättstvister mellan enskilda, vid av vissa tvister mellan enskilda och det allmänna som enligt praxis i de europeiska innefatta prövning enskildas civila organen anses av rättigheter och skyldigheter, när det gäller anklagelser för brott, frihetsberövande samt vissa andra för den enskilde särskilt betydelsefulla frågor, t.ex. frågor skatt. Domstolsutredningen framhöll vidare att om det är angeläget att domstolsväsendets till de kvalifispara resurser cerade frågorna kräver domstolarnas särskilda kompetens SOU som 1991:106, s. 47 f.f.. Även 1993 års domarutredning behandlade frågan om innebörden begreppet rättskipning. Utredningen uttalade att innebörden av av

Utgångspunkter 51

rättskipning, så som det används i Sverige, väsentligen är att objektivt och opartiskt avgöra rättsliga tvister mellan enskilda intressen eller mellan ett enskilt intresse och ett allmänt intresse samt att döma i brottmål och i mål som rör allvarliga inskränkningar eller eljest ingrepp i den enskildes personliga frihet eller integritet. Utredningen uttalade vidare att en sådan definition är statisk och tillbakablickande. I stället bör man söka ange vad rättskipning bör dvs. vilken roll vara, domstolarna som rättskipande bör spela i samhället SOU organ 1994:99, s. 38 f.. Domarutredningen framhöll att processens huvudfunktion är att bidra till att ändamålen, syftet, bakom den materiella lagen får maximalt genomslag i samhället. På det individuella planet sker detta

genom att den enskilde bereds rättsskydd, konfliktlösning, reparation och på det allmänna planet genom handlingsdirigering, styrning och prevention. I ett framtidsperspektiv kommer domstolarnas roll i

Sverige att öka. Enligt utredningen finns det en rad faktorer talar i som denna riktning. Den större betydelse domstolarna har i framförallt Europa kommer att påverka de nationella domstolarna. I riktsamma ning talar det växande politiska intresset för domstolarna. Utredningen uttalade att det inte längre finns ideologisk bas eller tillräckliga en ens ekonomiska resurser att generellt anförtro heltäckande tillsyns- och kontrolluppgifter till särskilda statliga och kommunala myndigheter. Domstolama kan därvid komma att ta över en del de tillsyns- och av kontrolluppgifter som tidigare varit föremål för offentligt monopol eller dominans. Detta kan ske genom att enskilda och organisationer i större omfattning vänder sig till domstol med yrkanden ersättning, om förbud eller ändringsâtgärder. Målunderlaget för privaträttsliga tvister ökar därmed a.a. s. 48 f.f.. Avsaknaden av en definition av begreppet rättskipning innebär så-

ledes att domstolarnas huvuduppgift och därmed också omfattningen

av domstolarnas arbetsbörda är beroende av vad man vid skilda tillfällen väljer att lägga i begreppet. Utvecklingen tyder på att domstolarnas roll kommer att öka och attinnebörden rättskipningsav begreppet därmed kommer att vidgas, dvs. innebörden rättskipav ningsbegreppet förändras med samhällsutvecklingen.

6.1.2 Förändringar i samhället

m.m.

Förändringar i samhället påverkar således domstolarnas arbetsuppgifter. Utvecklingen inom olika områden skapar behov lagstiftav ny ning som genererar måltyper. Komplexiteten i samhället medför nya

också en lagstiftningsteknik med ökad användning ramlagar och

av

52 Utgångspunkter

generalklausuler som medför ett ökande behov av domstolsprövning. Samtidigt styrs målmängden i viss omfattning av det allmänna konjunkturläget i landet. Målmängden och målstrukturen är med andra 0rd beroende förändringar i domstolarnas omvärld. Domstolamas av arbetsbörda pâverkas, liksom andra samhällsornråden, också av det statsfinansiella läget och av en förändrad syn på statsförvaltningen. När det gäller det statsfinansiella läget har detta förändrats sedan Domstolskommittén fick sina första direktiv år 1995. I budgetpropositionen 1994/95:100 uttalas det således att det statsfinansiella läget kräver fortsatta besparingar och strukturförändringar i den statliga förvaltningen. I 1998 års ekonomiska vårproposition talas i stället om att Sverige kan möta 2000-talet- med betydande tillförsikt och optimism. De offentliga-finanserna har sanerats. Inflationen har nedbringats till varaktigt låg nivå. Bytesbalansen visar växande överen skott prop. 1997/981150, s. 13. Det statsfinansiella läge rådde i början 1990-talet medförde som av att domstolarna fick vidkännas anslagsminskningar. Detta innebar påfrestningar för domstolarna i form av minskad personalstyrka. Besparingar fick eftersom domstolarnas verksamhet är personalinten- siv göras genom uppsägning/minskning av antalet notarier, föredra- gande och domstolssekreterare. Trots att anslaget till domstolsväsendet minskade upparbetades under några år ett överskott, dvs. domstolarna förbrukade inte hela anslagsbeloppet. Detta medförde att domstolsväsendet för budgetåret 1998 inte bedömdes vara i behov av något resurstillskott. En kompensation beräknades dock behöva ske följande år att vissa resursbesparande reformer inte kunnat genomföras p.g.a. prövningstillstånd i hovrätt och minskat antal närrmdemän, prop. 1997/98:1, bil 4 45. I budgetpropositionen för år 1999 bedöms att s. anslagssparandet, eftersom domstolarna nu förbrukar mer än tilldelade resurser, kommer att vara förbrukat vid ingången av år 2001. För år 1999 föreslås att domstolarna tillförs medel för miljöbalkens införande. Vidare görs vissa tekniska justeringar. Sammantaget tillförs domstolarna ytterligare 11 milj. kr prop. 1998/99:1, bilaga s. 78.

När det därefter gäller de förändringar som genomförts inom

statsförvaltningen hänger även dessa delvis samman med det statsfinansiella läget. I det kärva ekonomiska klimat som rådde under början av 1990-talet utarbetades en förvaltningspolitik som syftade till bättre styrning förändringsarbetet och förvaltningsmyndigheteren av ledning, förbättringar av budgetprocessen, chefsförsöijningen, nas resultatstymingen och årsredovisningen samt en förbättrad intern kontroll prop. 1994/95:100, bil. 1 och 8. Målet för reformarbetet var, trots minskade att rättssäkerheten och rättstryggheten skulle resurser,

SOU 1998: l 35 Utgångspunkter 53

stärkas och rättsväsendet utnyttjas ännu effektivare prop. 1994/95: 100, bil 3. Det därefter förbättrade statsfmansiella läget har inte inneburit att utvecklingen av den ekonomiska styrningen avstannat. Tvärtom har det under år 1997 gjorts en samlad satsning för att ytterligare förbättra den ekonomiska styrningen, en satsning som regeringen beräknar fortsätta även under år 1999 prop. 1998/99:1, volym avsnitt 9. Utvecklingsarbetet har bl.a. skett mot bakgrund Finansutskottets uttalande att av en viktig förutsättning för att riksdagen skall kunna ta ställning till fördelningen av utgifter på utgiftsområden, också till de konkreta anslamen gen, är att det finns en resultatanalys av föregående års verksamhet

FiU 1996/97, Del s. 145. Det åligger också regeringen enligt 2 §

lagen 1996:1059 om statsbudgeten att för riksdagen redovisa de mål 1 som finns och de resultat som uppnåtts inom olika verksamhetsområden. Målet för rättsväsendet har angetts "att tillförsäkra den vara enskilde rättssäkerhet och rättstrygghet och för domstolsväsendet "att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt prop. 997/98 :1, volym s. 10 och 38 och prop. 1998/99:1, volym 68. s. Vikten av en ekonomisk styrning understryks ytterligare i budgetpropositionen för år 1999 prop. 1998/99: volym avsnitt 9 och bilaga 6. Mål- och resultatstymingen innebär att även domstolarna måste ägna frågan om resursanvändningen stor uppmärksamhet. Samtidigt innebär det förändringar för domstolschefemas ansvar och uppgifter.

Informationsteknikens betydelse

IT, dvs. informationsteknik, är ett samlingsbegrepp för olika tekniker som används för att skapa, lagra, bearbeta, överföra och presentera ljud, text och bild. Tekniken innebär en i det närmaste obegränsad möjlighet till samverkan mellan individer och organisationer oberoende av mängden information och geografiska avstånd. Den ger förutsättningar för grundläggande förändringar i strukturerna, t.ex. för decentralisering och distansarbete. Därigenom kan även glest l befolkade områden samhällsservice de tekniska ges en som utan innovationerna inte hade varit möjlig. Den IT-utveckling som skett under det senaste decenniet och kanske framförallt under senare år, har således på ett radikalt sätt ändrat förutsättningarna för de vanliga organisationsstrukturema. p Särskilt tydligt är det beträffande de virtuella organisationerna där uppdelningen i centrum och periferi successivt förlorar i betydelse. Dessa organisationer fungerar som mer eller mindre fasta nätverk som

54 Utgångspunkter

binder samman personer eller grupper med olika kompetenser kring en gemensam verksamhetsidé. Det är tydligt att domstolarna inte kan eller bör stå utanför den tekniska utvecklingen. Vilken påverkan den kommer att ha för domstolsstrukturen är emellertid helt beroende av de övergripande mål som i demokratisk ordning läggs fast för domstolsväsendet. Rege-

ringen har i prop 1995/962125, s. 14, Åtgärder för att bredda och ut-

veckla användningen av infonnationsteknik, uttalat följande.

IT har inte något egenvärde i sig. Aven utvecklingen detta område måste relateras till grundläggande behov hos individ och samhälle. Insatsema inom IT-området måste därför bli en del av en sammanhållen vision om vilken samhällsutvecklin vi önskar och underordnas de över ipande mål som i demokratis ordning läggs fast för olika samhäl sområden. Det Sveri e behöver är därför in en fristående statlig IT-politik utan en po itik för skilda samhä lsområden som bästa sätt tar vara på informations- och kunska ssamhällets möjligheter. För att skapa samsyn kring insatserna på Tområdet behövs dock gemensamma mål för användningen och utvecklingen av IT.

Det är således fullt möjligt för domstolsväsendet att anamma den utveckling som finns inom privata organisationer med en sammanknytning endast i nätverk och med distansarbete eller arbete i mycket små organisationer. Förhandlingar skulle kunna genomföras endast eller i stor utsträckning med bildöverföring. Frågan om en organisationsstruktur som bygger på nätverk mellan domstolar kräver emellertid särskilda överväganden. Här skall endast pekas på några aspekter som bör ingå i dessa överväganden. Domstolsväsendet måste organiseras så att det inte endast uppfyller högt ställda krav på kvalitet utan även så att allmänhetens förtroende för domstolarna vidmakthålls eller ökas. Det kan därvid inte bortses från att de byggnader domstolarna verkar i och den särskilda tyngd processen som en inställelse till en förhandling ger, har en särskild betydelse. Frågan om domstolsförhandlingar med hjälp av bild- och ljudöver-

föring har nyligen utretts Ds 1997:7, Domstolsförfarandet, Förslag till

förbättringar. Huvudregeln att de personer som deltar i en domstolsförhandling skall vara fysiskt närvarande föreslås bibehållen men upp-

mjukad så att i vissa fall parter i tvistemål, åklagare och målsägande i

brottmål, parter i domstolsärenden och i konkursärenden samt vittnen m.fl. skall ha möjlighet att medverka i förhandlingar genom bild- och ljudöverföring. I övervägandena vilken inverkan den nya tekniken kan ha på om organisationsstrukturen måste utöver den möjlighet som förhand- lingar "på distans" också vägas in andra faktorer. Den flexibilitet ger -

SOU 1998: 135 Utgångspunkter 55

som är nödvändig att bygga in i organisationen främjas nära av en kontakt mellan administration och personal och mellan kolleger sinsemellan. Därmed uppkommer också frågan hur IT-utvecklingen påverkar domstolarnas inre organisation. Hittills har teknikutvecklingen nämligen påverkat domstolsväsendet framförallt genom att underlätta arbetet i domstolarna internt. I detta avseende har arbetet med ett teknikinförande skett i två etapper. Den första etappen har avsett införandet ord- och textbehandav lingssystem medan den andra etappen avsett utvecklandet och

installerandet ett målhanteringssystem, MÅHS. Detta finns

av numera installerat vid samtliga länsrätter utom och vid ett stort antal en tingsrätter. Samtidigt som ett utvecklingsarbete pågår för att förbättra

systemet utvecklas ett målhanteringssystem även för överrätterna.

Vidare är samtliga domstolar anslutna till domstolsväsendets numera kommunikationsnät, Domnät, med den tillgång till juridisk information som detta innebär. Många har också möjlighet att använda e-post. Slutligen pågår ett utvecklingsarbete för att lämna det nuvarande

informationssystemet för rättsväsendet, RI. Införandet av IT-stöd i målarbetet har medfört förenklingar och

rationaliseringar för framförallt domstolsselcreterama. Genom 0rd- och

textbehandlingssystemen har det mesta av skrivarbetet övertagits

av

domarpersonalen och målhanteringssystemet har målarbetet

genom underlättats. Rationaliseringsvinstema vad gäller införandet ordav och textbehandlingssystem har till viss del realiserats att genom

Domstolsverket vid dimensioneringsberälcningama för domstolarna räknat med 20-procentig rationaliseringseffelct på kanslisidan, vilket

en resulterat i att domstolarna minskat antalet domstolssekreterare. När det därefter gäller effekterna MÅHS har den av rationaliseringspotential som finns ännu inte realiserats fullt ut. Viss inverkan har emellertid införandet haft i budgetarbetet att genom

domstolar som inte har fått målhanteringssystemet får ett tillägg till sin

budget.

Sammanfattningsvis har teknikutvecklingen i dag framför allt

utnyttjats för att rationalisera kanslipersonalens arbete. I framtiden

kommer teknikutvecklingen emellertid att allt större betydelse

en även för domarpersonalen och därmed all rättskipande genomsyra verksamhet. Infonnationstekniken har redan gett tillgång till aktuell

information i olika frågor. Härigenom skapas förutsättningar för ökad

kvalitet i rättskipningen. Då inforrnationstillgången i allt mindre

utsträckning är beroende hur organisationen är utformad teknikav ger utvecklingen en stor frihet att utforma organisationsstrukturen efter hänsynstagande till andra faktorer.

56 Utgångspunkter SOU 1998: 135

IT-tekniken således möjlighet att överbrygga fysiska avstånd ger och kan därmed effektivisera domstolsarbetet och motverka negativa effekter att avstånden mellan domstolarna i vissa delar av landet blir av långa om en omfattande sammanläggning av tingsrätter skulle komma till stånd. Den möjliggör emellertid även att små domstolsenheter kan upprätthålla en hög kvalitet i sin verksamhet och att också dessa kan ha tillgång till samma grundläggande information som större domstolar. Vidare ger tekniken möjlighet att utveckla ett långtgående samarbete mellan olika domstolar, både administrativt och i den dömande verksamheten.

l l

i Internationaliseringen

Genom att Sverige blivit medlem av EU har ett helt nytt rättssystem ,i införlivats med det svenska. Hur detta kommer påverka domatt stolarnas verksamhet är emellertid för tidigt att bedöma med någon större säkerhet. Rent allmänt kan dock sägas att principen om EG-rättens företräde framför nationell lagstiftning innebär att Sverige inträtt i en delvis ny rättslig miljö med gemensamt beslutad lagstiftning på många områden och med gemensamma institutioner. Tillämpningen EG-rätten ankommer i första hand på de av nationella domstolarna. Det innebär att domstolarna har att handskas med materiellt regler. Samtidigt förändras dessa kontinuerligt nya genom Europadomstolens rättskapande verksamhet. svårigheterna kommer delvis att ligga i att följa denna rättsutveckling, samtidigt som det kommer att finnas ett behov av att göra komparativa studier av hur andra länder löst någon viss fråga.

Den regionala utvecklingen inom andra statliga myndigheter

Regionberedningen har sitt slutbetänkande, Regional framtid, SOU 1995:27, konstaterat att det på många håll i landet och inom många samhällssektorer pågår utveckling mot större administrativa en regioner än de nuvarande länen. Beredningen pekar på att flera centrala ämbetsverk effektivitetsskäl har indelat, eller är i färd med att av indela, sin regionala organisation i större enheter än länen. Beredningen att det på sikt bör råda geografisk överensstämmelse anser mellan den verkliga funktionella regionindelningen och den administrativa indelningen för olika offentliga organ, vars verksamhet har något samband betydelse. Det skall erfordras starka och klart av

sou 1998:135 Utgångspunkter 57

redovisade skäl för avvikelser från den gemensamma indelningen på regional nivå a.a. s. 26. Regionberedningen föreslår principer för framtida förändringar av länsindelningen. Enligt beredningen talar mycket för att en ökad effektivisering den offentliga verksamheten i vissa fall kommer att av kräva större enheter än dagens län. Efter Regionberedningens betänkande har Kristianstads och Malmöhus län från och med den 1 januari 1997 slagits samman till ett län med Malmö som residensstad och säte för länsstyrelseorganisationen i Skåne län prop. 1995/96:38 och prop. 1995/96:224. Vidare har Göte-

borg och Bohus län, Skaraborgs län samt Älvsborgs län från och med

den l januari 1998 sammanförts till ett län, Västra Götalands län prop. 1995/96:38. Förändringen i länsindelningen har direkt påverkat länsrättsorganisationen. I Skåne län finns således numera en länsrätt i Malmö med en avdelning placerad i Kristianstad. I Västra Götalands län har man i stället valt att behålla de tidigare länsrättema. I länet finns det därför numera tre länsrätter. Även utvecklingen inom andra delar den statliga förvaltningen av påverkar domstolarna. Mest näraliggande för domstolarnas del är åklagarväsendet och polisväsendet, men även skatteförvaltningens och kronofogdemyndighetemas organisationer berör domstolarna. När det gäller åklagarorganisationen har den regionala indelningen ändrats från och med den l juli 1996 prop. 1995/96:llO, SFS

1996:205. Åklagarverksamheten är nu indelad i sju åklagardistrikt

med en åklagarmyndighet i varje. Kansliortema för åklagarmyndighe-

tema är Stockholm, Västerås, Linköping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå. Dessutom finns Statsåklagarmyndigheten för speciella mål. I varje åklagardistrikt skall finnas det antal åklagarkammare som Riksåklagaren bestämmer. Riksåklagaren bestämmer även åklagarkamramas lokalisering och på vilka övriga orter åklagarverksamhet skall

bedrivas. Riksåklagarens beslutsrätt när det gäller den lokala indel-

ningen kan delegeras till åklagarmyndighetema. Även polisväsendet har genomgått och genomgår stora organisato-

riska förändringar. Antalet polismyndigheter har, till följd av bespa-

rings- och rationaliseringskrav, minskat från 117 till 21 en myndighet -

i varje län. Samtidigt med denna strukturförändring sker interna organisationsförändringar. Betydande personalminskningar har ägt rum,

främst vad de civilanställda. Målet är att förebygga brott genom avser väl utvecklad närpolisverksamhet. För brott ändå inträffarskall en som

utredningar om mindre grova brott utföras av närpoliser samtidigt som de mest kvalificerade brotten handläggs inom länsavdelningar. När det gäller kronofogdemyndighetemas organisation bestod denna tidigare av 24 självständiga kronofogdemyndigheter indelade i

5 8 Utgångspunkter SOU 1998: 13 5

åtta samverkansområden. Kronofogdemyndighetema hade under sig 144 lokalkontor. Från och med den l januari 1997 är landet indelat i tio regioner med en kronofogdemyndighet i vardera. Sätesortema för laonofogdemyndighetema kommer från och med den 1 januari 1999 att vara Stockholm, Eskilstuna, Jönköping, Kalmar, Malmö, Göteborg, Karlstad, Gävle, Härnösand och Umeå SFS 1997:1335. Det ankommer på Riksskatteverket att besluta om den lokala indelningen av verksamheten. Skattemyndighetema var tidigare indelade i länsmyndigheter med 122 lokala skattekontor. Från och med den 1 januari 1999 är landet indelat i tio regioner med ett regionkontor i vardera. Regionerna överensstämmer med lcronofogdemyndighetemas regioner. Sätesortema för skattemyndighetema är dock inte desamma: Stockholm, Västerås,

Linköping, Växjö, Malmö, Göteborg, Örebro, Gävle, Östersund och

Luleå SFS 1998:411.

Den regionala, demografiska utvecklingen

Det finns ett klart samband mellan domlcretsamas befolkningsstorlek och sannolikt också åldersfördelning och antalet inkomna mål till domstolarna. Detta är mycket tydligt t.ex. vad gäller inkomna brottmål. Omkring hälften av alla brott anmäls således i de tre storstadslänen där

endast cirka en tredjedel av befolkningen bor BRÅ-rapport 1998:2.

På längre sikt kan därför domstolsorganisationen inte vara opåverkad av befolkningsutvecklingen och befolkningens fördelning mellan olika regioner. Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, har redovisat den regionala utvecklingen ur olika synvinklar fram till år 1993 med prognoser fram till år 2000 NUTEK Rl994:59. Av rapporten framgår att totalbefolkningens utveckling sedan 1980talet uppvisar förhållandevis stabila mönster. Storstadsregionema och de stora arbetsmarknadsregionema har haft befolkningsölmingar på mellan 0,5 och l procent per år, medan de små och mellanstora regionerna har minskat med 0,3 procent årligen. Sistnämnda regioner finns framför allt i Norrlands inland, Bergslagen, Värmland och vissa delar av Småland. Stödområdena uppvisar de största relativa nettoutflyttningama me-

dan storstäderna inklusive Uppsala och Hallands län har den största

nettoinflyttningen. När det gäller åldersstrukturen finns mycket stora regionala skillnader. Om försöijningsbalansen, dvs. andelen ungdomar och pensionärer i procent av yrkesverksamma i åldern 20-64 år, studeras är denna i

SOU 1998: 135 Utgångspunkter 59

landet som helhet cirka 74 procent. Procenttalet i Stockholmsregionen är 64,5 procent medan det i vissa stödområden är 85 procent. Av länen har Jönköpings, Kalmar och Kristianstads län en forsörjningsbalans på cirka 81 procent, dvs sju procentenheter sämre än riksgenomsnittet. Prognoserna för år 2000 tyder inte på att några större förändringar kommer att ske i detta mönster. NUTEKs prognoser bestyrks av senare statistik publicerad i Statistisk Årsbok 1998. Uppgifterna i årsboken är bl.a. dels hämtade från den senaste folk- och bostadsräkningen år 1990, dels offentlig statistik fram till år 1996. Siffrorna visar att målunderlaget för små domstolar i vissa delar av landet riskerar att p. g.a. befollcningsutvecklingen bli mindre.

6.2 De allmänna domstolarnas

arbetsuppgifter

6.2. 1

Målutvecklingen

Målutvecklingens betydelse för arbetsbelastningen i domstolarna beror av två faktorer, dels antalet inkomna mål, dels målstrukturen. När det gäller antalet inkomna mål till tingsrättema framgår av bilaga 2 att brottmålen exklusive notariemål ökat successivt under 1990-talets första år för att minska under de följande åren. Minskningen har till en del tillskrivits vissa reformer genomförts. som Under år 1995 har t.ex. genomförts lagändringar innebär avkrimisom nalisering av vissa brott, särskilda restriktioner för åtalsprövning och utvidgade möjligheter till strafföreläggande. Minskningen antalet av inkomna brottmål har troligen också berott på de omorganisationer som genomförts inom polis- och åklagarväsendena. Dessa har antagits medföra en effektivitetsförlust med färre utredda mål och mål som

balanserats vid åklagarkamrama. Omorganisationema har nu bedömts

vara genomförda och bedömningen är att antalet brottmål återigen kommer att öka, se t.ex. Domstolsverkets budgetunderlag för tiden fram till år 2001. I samma riktning talar en analys brottsutvecklingen fram till år av 2000 Brottsförebyggande rådet BRÅ genomfört efter ett som regeringsuppdrag. BRÅ konstaterar således belastningen på rättsatt

väsendet kommer att öka under de närmaste åren BRÅ-rapport

1994:1. I BRÅs rapport 1994:5 har BRÅ reviderat analysen på grund

60 Utgångspunkter SOU 1998: l 35

den stora osäkerhet som finns i framtidsprognosen inför 2000-talet. av Av statistik från BRÅ kan emellertid utläsas att antalet anmälda brott minskade i början på 1990-talet för att öka något under åren 1995 - 1997. År 1997 steg således våldsbrotten med tre procent, stöldbrotten med och rånbrotten med 18 BRÅ sammanfattar att sex procent procent. det totala antalet anmälda brott fortfarande är lägre än i början av 1990-talet, trots de senaste årens ökningar. Under 1990-talet tycks dock brottsligheten ha stabiliserats på relativt konstant nivå BRÅ en Apropå nr. 1/1998. När det gäller tvistemålen har dessa ökat kraftigt under åren 1990- 1993 för att minska med drygt 20 procent under 1994 1997. -

Ökningen under början av 1990-talet hängde troligen samman med

dels lågkonjunkturen, dels överföringen av den summariska processen till kronofogdemyndighetema. Sistnämnda reform skapade övergångsvis ökad måltillströmning. Minskningen därefter beror till stor del en på att antalet mål börjat som betalningsföreläggande minskat som kraftigt. Den ändrade lagstiftningen avseende underhållsbidrag som trädde i kraft den l februari 1997 har också lett till en minskning av antalet tvistemål. Under 1990-talet har antalet mål i hovrättema totalt ökat med 26 procent. Framför allt är det övriga mål som har ökat. De gruppen senaste åren har dock målantalet sjunkit något. Att brottmålen inte minskat i motsvarande mån i tingsrätt torde ha samband med att som bortfallet vid tingsrätterna främst rört mindre allvarliga brott och att överklagandefrekvensen troligen är högre grövre brott målet rör, se DV rapport 1987:8, Kvalitet och förtroende. När det gäller målstrukturen tyder mycket på att utvecklingen går mot allt tyngre mål i domstolarna. Förändringen kan till viss del mätas utvecklingen av förhandlingstiden. Av en tidigare undergenom sökning, arbetsplatsundersökningen, tillsattes år 1973 för att som studera frågan om hur man lämpligen bör mäta arbetsbelastningen i tingsrätterna, framgår nämligen att det finns ett linjärt samband mellan handläggningstid och förhandlingstid i målen. Vidare framgår det att förhandlingstiden är den enskilda faktor som har störst betydelse för arbetsbördan i domstolarna. Även således förhandlingstiden framom förallt använts för att studera förändringar i arbetsbördan är den ett av de viktigaste måtten på målstrukturen. Under perioden 1993/94 1997 ökade förhandlingstiden i tingsrätt för tvistemålens del med 29 procent och för brottmålen med 21 procent. Även andelen mål med en förhandlingstid flera dagar ökade markant. För hovrättemas del var om ökningen i förhandlingstiden för tvistemålens del 23 procent och för

brottmålens del 30 procent Domstolsverkets årsredovisning 1997 och

Utgångspunkter 61

bilaga underbil. 2. Ökningen av förhandlingstid per mål skulle

därför tyda på att målen har blivit tyngre att handlägga. Rent allmänt finns det också flera faktorer som talar för allt tyngre mål. Till en början finns det en generell strävan att föra de enklare målen från domstolarna. De mål som blir kvar är därmed tyngre och mer arbetskrävande. Vidare inverkar den internationalisering som talats om ovan på målens svårighetsgrad. Visserligen har EG-rätten till stor del integrerats även i svensk lagstiftning, men rättsutvecklingen pågår ständigt genom EU-domstolens avgöranden. Domarna måste därför tillägna sig en helt ny teknik för rättsfallsstudium, men även för komparativa studier av hur andra EU-länder löst olika rättsliga problem. Intemationaliseringen kommer troligen att för brottmålens del även visa sig genom att ett ökat internationellt polisiärt samarbete och den fria rörligheten av personer, varor och tjänster kommer att påverka den brottslighet som domstolarna har att bedöma. För tvistemålens del kommer internationaliseringen ställa ökade krav på kunnande för att lösa allt större och mer komplicerade rättsfrågor med beröring i flera länder. När det gäller målstrukturen har också teknikutvecklingen en betydelse. Tekniken skapar förutsättningar for nya typer av brottslighet. Vidare har det i olika sammanhang framhållits att ökade satsningar skall göras för att bekämpa våldsbrott, narkotikabrottslighet och den ekonomiska brottsligheten, jfr. t.ex. prop. 1994/95: 100, Bilaga 3 s. prop. 1997/98:1, volym s. 10 och prop. l998/99:1, volym 3 s. 20. Ökade satsningar på att bekämpa vissa brottstyper, såsom t.ex. ekobrottslighet, kommer troligen att bli vanligare i framtiden. Detta påverkar direkt domstolarnas verksamhet. Förutom de reformer som nämnts ovan kommer arbetsbördan i domstolarna att påverkas av reformer som antingen beslutats men ännu inte genomförts eller fått fullt genomslag eller som planeras i en nära framtid. Den nya rättshjälpslagen 1996: 1619 som trädde i kraft den 1 december 1997 är ett exempel på en reform som sannolikt i framtiden kommer att minska antalet mål i domstolarna. Rättshjälpen har gjorts subsidiär i förhållande till rättsskyddsförsäkringen och möjligheterna att få rättshjälp i enklare ärenden, t.ex. ärenden rörande äktenskapsskillnad och underhåll, har begränsats. I minskande riktning kan också de nya reglerna om underhållsstöd, som trädde i kraft den 1 februari 1997 och de vidgade möjligheterna att utfärda strafföreläggande, verka. Målstrukturen kommer också att påverkas av miljöbalkens i kraftträdande den 1 januari 1999. Som ovan berörts kommer miljödomstolar att inrättas vid fem tingsrätter, vilka kommer att ha att pröva

62 Utgångspunkter SOU 1998: 135

bl.a. de mål tidigare handlades av Koncessionsnämnden för miljösom skydd. Vidare kan målstnikturen vid vissa tingsrätter komma att förändras Skiljedomsutredningens förslag SOU 1995:65 genomom

förs. Skiljedomsutredningen föreslår, för att stärka domstolarnas kom-

petens i näringslivsrelaterade tvister, att särskilda avdelningar inrättas för handläggning sådana mål vid sex av landets tingsrätter. Förav slaget bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Sammanfattningsvis visar statistiken att antalet mål vid de allmänna domstolarna varierat över tiden, ibland med relativt stora upp- och nedgångar. Sannolikt kommer detta ett förhållande som består. vara Något talar för detta är att det finns både beslutade och planerade som reformer, verkan ännu inte helt har haft fullt genomslag, och vars planerade reformer tyder på förändringar såväl i sänkande som som höjande riktning. Ett antal faktorer pekar på att målstrukturen kommer att bli allt tyngre med ökade inslag av internationell rätt.

6.2 Sidofunktionema

Tidigare har redogjorts för senare års utredningsarbete vad gäller domstolarnas organisation. En följd detta arbete har varit att domstoav larna renodlats allt mer mot rent dömande uppgifter. Ytterligare renodling domstolarnas arbete planeras beträffande inskrivningsav väsendet, dvs. fastighetsinskrivningen, inskrivningen av företagshypotek och Sjöfartsregistret samt bouppteckningsverksamheten. Frågan inskrivningsmyndighetemas organisatoriska hemvist har om utretts Domstolsverket i samråd med Lantmäteriverket. Uppdraget av har redovisats i rapporten Inskrivningsverksamhetens framtida organisation DV-rapport 1997:5. I rapporten föreslås att fastighetsinskrivningsverksamheten förs bort från de allmänna domstolarna för att integreras i lantmäteriorganisationen. Genomförandet beräknas kunna ske den l januari år 2001. Även frågorna Sjöfartsregistret och registret för företagsinteckom ning har utretts Domstolsverket. Verket föreslår att verksamheterna av överförs till Sjöfartsverket respektive Patent- och registreringsverket DV-rapport 1997:7 och 1998:1. Vidare har Lufträttsutredningen föreslagit att registret för luftfartyg, vilket förs vid Stockholms tingsrätt, överförs till Luftfartsverket SOU 1997:22. När det gäller bouppteckningsverksamheten har Ärvdabalksutredningen föreslagit att denna överförs till skattemyndighetema SOU 1996:160.

Om inskrivningsväsendet exklusive företagsinskrivningsregistret

och Sjöfartsregistret och bouppteckningsverksamheten förs från dom-

SOU 1998: 135 Utgângspunkter 63

stolarna minskar personalbehovet vid tingsrättema med 64 notarier och 280 anställningar för administrativ personal. Uppgifterna bygger på tingsrättemas egna uppgifter om använda årsarbetskrafter budgetåret 1996. Antalet ordinarie domare som berörs är dock förutom vid de största domstolarna endast marginellt. - Frågan om hyres- och arrendenämndemas verksamhet skall integreras med tingsrättema utreds för närvarande särskild utredare av en som har att redovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober 1998. Flertalet hyres- och arrendenämnder är redan i dag samlokaliserade med tingsrätterna. Förändringarna kommer därför inte att vara avgörande för utformningen av domstolsorganisationen. För de största domstolarna bör dock beaktas att dessa tillförs ytterligare personal.

6.3 De allmänna

förvaltningsdomstolamas arbetsuppgifter

Inom förvaltningsrättskipningen har stora reformer under senare år

påverkat såväl måltillströmningen som målstrukturen. I tre etapper flyttades under åren 1994 1996 mål till länsrätt som tidigare prövats av kammarrätt i första instans. Vidare infördes ett krav på prövningstillstånd i ledet länsrätt kammarrätt och körkortsmålen fördes över till länsstyrelserna med möjlighet att överklaga till länsrätt. Slutligen skedde en omläggning av taxeringsprocessen. När det gäller antalet till länsrätterna inkomna mål har måltillströmningen likväl minskat sedan år 1990 med drygt 17 procent Den stora målminskningen avser framför allt skattemål och körkortsmål. Mellan år 1994 1997 ökade antalet inkomna mål med fyra procent, - Minskningen för kammarrättema när det gäller inkomna mål sedan år 1990 understiger procent. Måltillströmningen steg emellertid en kraftigt under åren 1992 1993 för att sedan sjunka med 29 procent under åren 1994 1997. - De stora reformer redogjorts för har således medfört som ovan kraftiga förändringar i måltillströmningen. Andra förändringar kan som komma att påverka antalet inkomna mål är de reglerna nya om underhållsstöd och de kraftigt höjda taxeringsvärdena på villor och

fritidshus vid den allmänna fastighetstaxeringen 1996. Båda faktorerna

förväntas ett ökat antal mål till framför allt länsrätterna. Slutligen ge kan å andra sidan de ändrade reglerna om socialbidrag som trädde i kraft den 1 januari 1998 förväntas minska antalet mål.

64 Utgångspunkter SOU 1998: 135

När det därefter gäller målstrukturen innebär de reformer som , genomförts att länsrätterna har cirka 400 måltyper i sitt målnumera område. Även det endast kommer in mål i drygt 50 procent de om av möjliga måltypema innebär det ett mycket varierat arbetsfält. Målen av enklare slag har blivit färre och de mer komplicerade målen betydligt fler. Ett exempel på detta är den förändrade taxeringsprocessen, som inneburit att de enklare skattemålen försvunnit. Samtidigt har förvaltningsdomstolama tidigare än de allmänna domstolarna påverkats av Sveriges tillträde till EU. Även för förvaltningsdomstolama gäller att vissa beslutade eller planerade reformer kommer att påverka måltillströmningen. Den l oktober 1997 trädde ändringar i utlänningslagen 1989:529 i kraft som bl.a. innebar att Statens invandrarverk tog över ansvaret för förvarsbeslut från polisen. Möjligheterna att överklaga sådana beslut utvidgades, något kommer medföra ökad belastning för förvaltningssom en domstolama. Vidare har Kommittén för ny instans- och processordning för utlänningsärenden NIPU i uppdrag att överväga om utlänningsoch medborgarskapsärenden avgjorda av Statens Invandrarverk skall kunna överprövas domstol, domstolsliknande organ eller av en av renodlad förvaltningsmyndighet. Mycket tyder på att det kommer att krävas domstolsprövning. Detta skulle eftersom målmängden i en dessa ärenden är beroende av både inrikes- och utrikespolitiska förhållanden som varierar med tiden periodvis kunna innebära ett avsevärt antal mål. Sedan den 1 oktober 1998 finns en allmän

kompletterande regel i förvaltningslagen att beslut av förvaltnings-

myndighet får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol om något annat inte är särskilt föreskrivet SFS 1998:386. Från principen om domstolsprövning undantas beslut i administrativa frågor och normgivningsärenden. Regeln om domstolsprövning kommer att medföra en ökad arbetsbelastning främst för länsrätterna. Slutligen bereds för närvarande vissa frågor som behandlats i departements-

promemorian Översyn av förvaltningsprocessen och Fortsatt översyn

av förvaltningsprocessen, Ds 1996:40 och Ds 1997:29. Det gäller bl.a. regler talerätt och inhibition samt om förfarandet vid bifall till om ansökan om resning och återställande av försutten tid. Vidare övervägs att ändra resningsinstitutet så att resning inte får beviljas om det skäligen kunnat krävas att sökanden redan i den avgjorda saken åberopat det resningsgrundande förhållandet. Vid prövningen skall hänsyn endast tas till sådana omständigheter som har åberopats av sökanden eller som i övrigt klart framgår av ärendet. Sammanfattningsvis finns det flera faktorer som talar för en ökad måltillströmning till förvaltningsdomstolarna. Även för förvaltnings-

SOU 1998: l 35 Utgångspunkter 65

domstolarnas del kommer sannolikt samhällsutvecklingen och inter-

nationaliseringen att medföra att målstrukturen blir allt tyngre.

6.4 Sammanfattning

Domstolarnas roll kommer att förändras bl.a. till följd att deras av rättskapande uppgifter ökar dels på grund influenser från övriga av Europa, dels till följd av en ökad användning ramlagar. Samtidigt av ställer samhället ett krav på att domstolarna skall effektivare. vara Effektivitetskravet påverkar bedömningen både hur den yttre och av den inre organisationen bör utformas. När det gäller den yttre organisationen kan denna komma att

påverkas av den utveckling skett på IT-området. Överföring

som av information såväl text bild, både externt och internt, kan i genom som

framtiden komma att förändra på lokaliseringen domstolar.

synen av Tekniken att överföra bild är dock ännu inte så utformad den kan att ersätta vanliga rättegångar. Den regionala indelningen har förändrats tillskapandet ett genom av län i Skåne och i Väst-Sverige. En utveckling mot större administrativa regioner även i övriga delar av landet kan förutses. Också inom andra delar av rättsväsendet har större regionala indelningar valts. Även om

dessa organisationsförändringama inte försvårar samarbetet med dom-

stolarna påverkar det arbetet med struktur för domstolsväsendet. en ny När det därefter gäller den inre organisationen har Domstols-

kommittén föreslagit förstärkt beredningsorganisation bl.a.

en som innebär att tingsrättema får möjlighet att anställa särskilda beredningsjurister och att vissa beredningsåtgärder får delegeras från domare till andra personalgrupper. Vidare har det utvecklade IT-stödet möjliggjort en minskning av den sedvanliga kanslifunktionen. Det kan förutses att denna utveckling kommer att fortsätta. Flera reformer har genomförts eller planeras för renodla att domstolarnas arbetsuppgifter. Antalet specialdomstolar har nedbringats och i en rad lagstiftningsärenden har understrukits att tyngdpunkten i dömandet skall ligga i första instans. Vad gäller utvecklingen domstolarnas arbetsbörda tyder mycket av på att målstrukturen blir tyngre. Förutsägelser hur antalet inkomav mande mål kommer att förändras är svårare. Målmängden har dock alltid varierat över tiden. Domstolarnas omvärld växlar således ständigt. Detta innebär att domstolsorganisationen, för att stabil, måste flexibel vara vara för att

utan större omorganisationer kunna möta olika förändringar.

7 Samhällets

övergripande krav på

domstolsväsendet

- en helhetssyn

Utformningen domstolsorganisationen måste bygga på av en helhetssyn på domstolsväsendet. Ett grundläggande krav är att

domstolarna skall sköta rättskipningen på ett rättssäkert och

effektivt sätt. Domstolsorganisationen måste reellt åtkomlig för vara

allmänheten genom en lättbegriplig struktur och rimlig närhet till

en domstolarna. Vidare bör ett närmande ske mellan de allmänna

domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama.

I Domstolskommitténs ursprungliga direktiv uttalades att det är angeläget att övervägandena organisation får styras helhetsom en ny av en syn på domstolsväsendet. Kommitténs översyn skulle därför inte endast inriktas på de små tingsrättema utan också behandla frågan om utformningen av ett samarbete i fastare organisatoriska former mellan

allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar

på samma nivå. dir.l995:l03, 15. s. Mot bakgrund av direktivens krav på helhetssyn på domstolsväen sendet har det varit angeläget att närmare söka definition vad en av som menas med detta. Grundläggande i denna analys har varit det krav på hög kvalitet i rättskipningen måste ställas. Detta förutsätter som att vi har oavhängiga och opartiska domstolar på ett för som parterna

rättssäkert och effektivt sätt fullgör sina uppgiftercEfter ett inledande

avsnitt om grundlagen och Sveriges konventionsåtaganden kommer därför att behandlas två förutsättningar för att uppnå rättssäkerhet och

effektivitet i domstolsarbetet, nämligen hög kompetens hos domen stolspersonalen och tillräckliga i domstolarna. resurser Båda dessa medel för att uppnå kvalitet i rättskipningen, kompetens och tillräckliga hänger nära samman och kan inte helt särresurser,

skiljas. Kompetensen hos olika personalgrupper liksom vilka

perso-

nalgrupper har avgör nämligen hur arbetsorganisationen kan

man utformas vilket i sin tur styr vad skall tillräckliga som anses som resurser. Utan tillräckliga kan domstolarna dessutom inte fullgöra resurser sina uppgifter effektivt. Slutligen kommer även andra mål bör uppnås i förändrad som en

organisationsstruktur och bör ingå i helhetssyn, att belysas.

som en

68 Utgångspunkter

7.1 Grundlagen och Sveriges konventionsåtaganden

Det övergripande målet för domstolsväsendet avses garanterat av regeringsformens regler. Som utgångspunkt för den helhetssyn som en skall styra domstolsorganisationen redogörs här för regeringsformens regler och de med dessa korresponderande reglerna i Europakonventionen.

Reglerna i regeringsformen själva domstolsorganisationen är få.

orn I ll kap. l § föreskrivs att Högsta domstolen är högsta allmänna dom-

stol och Regeringsrätten högsta förvaltningsdomstol. Beträffande domstolsorganisationen i övrigt föreskrivs endast ett krav på att huvuddraregleras lag, 11 kap. 4 och att det skall finnas ordinarie gen genom domare, ll kap. 1 § 3 st. Domstolamas och domares särställning markeras därefter genom föreskriften i 11 kap. 2 § att ingen myndighet, heller riksdagen, får bestämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i ett särskilt fall och genom en reglerna i 5 § domare får skiljas från tjänsten. om när en Grundlagsreglema domstolsväsendet korresponderar med de om internationella förpliktelser Sverige åtagit sig genom sitt tillträde till olika konventioner. Genom tillträdet till den Europeiska konventionen

angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

frihetema, Europakonventionen, har Sverige förbundit sig att tillhan-

dahålla oavhängiga och opartiska domstolar för prövning av civila rät-

tigheter och skyldigheter eller för anklagelser brott. Motsvarande om

åtaganden finns i FN-konventionen de medborgerliga och politiska

om rättigheterna, artikel 14 och 15. Konventionema ställer vissa krav både

på domstolen och på förfarandet inför denna. Eftersom de båda kon-

ventionema är i stort överensstämmande och då Europakonventionen sedan den l januari 1995 gäller svensk lag SFS 1994:1219, som kommer redogörelsen i fortsättningen endast att behandla denna. Europakonventionen söker genom bestämmelsen i artikel 6 garanatt frågor särskild betydelse för den enskilde kan bli föremål för tera av

prövning inför domstol och att prövningen sker under särskilda rättssäkerhetsgarantier. Domstolen skall således vara oberoende och opartisk

och ha inrättats enligt lag. Förfarandet skall vara korrekt och rättvist

den enskilde och prövningen skall ske inom skälig tid. Förfarandet

mot

skall vidare huvudregel muntligt och domen avkunnas

som vara

offentligt. När det gäller brottmål föreskrivs vissa ytterligare krav, bl.a.

den åtalats för brott skall rätt att få tillräcklig tid och möjatt som

lighet att förbereda sitt försvar, att försvara sig personligen eller genom

SOU 1998: 135 Utgångspunkter 69

ombud samt att förhöra vittnen som åberopas mot honom och att få vittnen inkallade och förhörda. Vissa av garantiema i Europakonventionen är av särskild betydelse även vid en organisationsöversyn som avser domstolsstrukturen. Av direkt betydelse är bestämmelsen att domstolsprövningen skall ske inom skälig tid. Även konventionens krav på muntlighet inverkar på domstolsorganisationen, i vart fall medelbart. Med de långa avstånd som förekommer i vårt land måste domstolsstrukturen utformas på ett sådant sätt att det är praktiskt möjligt att genomföra det krav på muntlighet som konventionen kräver. Baserat på artikel 6 i Europakonventionen har Europarådet den 13 oktober 1994 antagit en rekommendation till medlemsstaterna avseende domarnas självständighet, Nr R 94 12. Enligt rekommendationen bör alla nödvändiga steg tas av medlemsstaterna för att respektera, försvara och befrämja domarnas självständighet. När det gäller arbetsorganisationen uttalas att denna skall vara sådan att domarna kan arbeta effektivt, bl.a. genom att ett tillräckligt antal domare tillsätts och genom tillhandahållandet av lämplig träning domarna samt tillräcklig biträdespersonal och hjälpmedel. Vidare bör icke-juridiska göromål överföras från domarna till andra personer. Även FN:s Basic Principles the Independence of the Judiciary, on som antogs vid den sjunde FN-kongressen om förhindrande brott av och behandlingen av brottslingar i Milano 1985, behandlar frågan om domares självständighet. Enligt principerna skall bl.a. domarnas självständighet garanteras av staten antingen i konstitutionen eller i lag. Staten skall även se till att det finns tillräckliga medel så att domarna på rätt sätt kan utföra sina göromål.

7.2 Kvalitet

Det grundläggande kravet kvalitet i rättskipningen innebär, som ovan framhållits, bl.a. att oavhängiga och opartiska domstolar på ett för parterna rättssäkert och effektivt sätt fullgör sina uppgifter. Detta innebär ett krav på hög kompetens hos domstolspersonalen och på att domstolarna tillförsäkras tillräckliga resurser.

7.2. l Kompetens

För att tillgodose kraven på en hög kompetens är domarutbildningens

utformning och en fortlöpande utbildning av all personal av grundläg-

70 Utgångspunkter SOU 1998: 135

gande betydelse. Frågan om en specialisering av domaruppgiften och frågan om specialdomstolar är också viktiga faktorer.

Utbildning

Domarbanans utformning ävensom utbildningen i övrigt inom domstolsväsendet har utretts av Domstolskommittén. Målet med kommitténs förslag är naturligtvis bl.a. att tillförsälcra att domare och övrig personal har en hög kompetens och att denna kan vidareutvecklas. Kommittén föreslår i korthet att den nuvarande notarieutbildningen förlängs från två år till två år och sex månader och att möjlighet ges till en utbildning både i tingsrätt och i länsrätt. Vidare föreslår kommittén att den fortsatta domarutbildningen skall förlängas och också den ornfatta utbildning i såväl brottmål och tvistemål som förvaltningsmål. I stället för den aspiranttid i hovrätt eller kammarrätt, inleder som nu domarutbildningen, föreslår kommittén att ettåriga anställningar som notarier inrättas i kammarrätt respektive hovrätt och att de som skall fortsätta domarbanan rekryteras från denna grupp. De jurister som utbildas inom domstolarna förutsätts att i viss utsträckning avgöra mål. När det gäller sättet att organisera arbetet i domstolarna konstaterar kommittén att en effektiv arbetsorganisation förutsätter att domarna får tid för det kvalificerade arbetet i domstolarna. Det förutsätter att mer vissa arbetsuppgifter förs från domarna till en kompetent beredningsorganisation. Kommittén föreslår att tingsrättema skall få möjlighet att anställa beredningsjurister och att förberedelsearbetet i samtliga domstolar i ökad omfattning skall kunna utföras av andra än domarna. Kommittén föreslår slutligen att frågan om att inrätta en särskild domstolsskola med utbildning för all personal inom domstolarna utreds och att frågan om viss utbildning bör göras obligatorisk för domarna övervägs i det sammanhanget. Kommitténs förslag är inte beroende av att en organisationsförändring sker. Genomförandet av förslaget till en mer sammanhållen notarie- och domarutbildning skulle dock underlättas av ett fastare organisatoriskt samarbete mellan de båda domstolsorganisationema. Vidare pekar kommittén på att en utbyggd beredningsorganisation lättare kan införas och tillgodogöras i något större domstolar.

Utgångspunkter 71

Specialisering eller specialdomstolar

När det gäller frågan om en specialisering domstolarnas verksamhet av har en strävan varit att domstolarna och domarna inom respektive domstolsorganisation skall kunna avgöra så gott som alla förekommande måltyper. Den specialisering som finns har därför setts som undantag från denna huvudregel. Specialiseringen har skett på två sätt, antingen genom inrättandet av specialdomstolar eller genom att inom de två domstolsorganisationema koncentrera mål till vissa domstolar, avdelningar eller rotlar. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas

vattendomstolama efter den 1 januari 1999 miljödomstolama och

fastighetsdomstolama, som utgör särskilda domstolar knutna till vissa av tingsrättema samt sjörättsmål och tryckfrihetsmål som handläggs vid vissa avdelningar eller rotlar. Specialiseringen, som kan ses som ett medel att tillförsäkra särskild kompetens i vissa måltyper, har behandlats bl.a. i Departementspromemorian 1992:38 Domstolsväsendet, Organisation och administration i framtiden. Där uttalas att specialdomstolama i möjligaste mån skall avskaffas och deras verksamhet inordnas i någon domstolsorav ganisationerna. Specialdomstolama har vidare behandlats i departementspromemo-

rian Ds 1993:34 Specialdomstolama i framtiden. I promemorian an-

ges de argument som vanligen anförs för att inrätta specialdomstolar, snabbhet i förfarandet, behovet särskild kunskap och deltagande av av intresseledamöter. I promemorian uttalas att de skäl tidigare som anförts för att inrätta specialdomstolar i allmänhet inte längre har någon bärkraft. Domstolsväsendet bör i stället vara mer sammanhållet än i dag och det är av vikt att slå fast principen om domstolarnas generella kompetens. Det är fullt möjligt att inom domstolsorganisationema tillgodose både behovet av sakkunskap och ett snabbt förfarande. Utgångspunkten är att intresseledamöter inte skall delta i dömande verksamhet och att flertalet av de måltyper i dag handläggs som i specialdomstolar bör prövas av domstolar som har en mera generell kompetens, och att specialdomstolama följaktligen i möjligaste mån bör föras samman med dessa domstolar. Med denna utgångspunkt är det av vikt att domstolsorganisationen utformas på ett sådant sätt att möjligheterna till specialisering i vissa måltyper tillgodoses utan inrättandet av specialdomstolar. Förutsättningen för en sådan specialisering är dock mycket liten inom de mindre domstolarna.

72 Utgångspunkter

7.2.2 Tillräckliga resurser

Den andra aspekten av kvalitet i rättskipningen, att rättskipningen skall utföras på ett effektivt sätt, förutsätter att domstolarna har tillräckliga resurser för sin verksamhet. Vad som skall anses vara tillräckliga resurser är helt avhängigt av hur effektiv den inre organisationen är, dvs. arbetsorganisationen. Det bör här framhållas att någon motsatsställning inte behöver finnas mellan kraven på kvalitet i rättskipningen och kraven på ett effektivt resursutnyttjande. Det gäller i stället att finna en balans mellan dessa faktorer. Frågan hur arbetet skall organiseras inom domstolarna har beom handlats av Domstolskommittén SOU 1998:88. Utgångspunkten för kommitténs förslag är att domarrollen skall renodlas, dvs. att domare framför allt skall ägna sig att avgöra mål och kvalificerade arbetsuppgifter som har samband med detta medan övriga uppgifter bör delegeras till annan personal. Genom att domarrollen renodlas kommer färre domare att behövas samtidigt domamas effektivitet kan öka. Detta förutsätter dock som domstolar inte är alltför små. De allra minsta domstolarna kan som nämligen inte ta till vara resursvinsten av en god beredningsorganisation a.a. 160. Vidare är, som kommer att behandlas ytterligare s. nedan, kostnaderna något högre i de mindre domstolarna. Vad som är tillräckliga resurser for domstolsväsendet i sin helhet hänger därmed nära samman med organisationsstrukturen.

7.3 Övriga krav på organisationsstrukturen

Domstolskommitténs ursprungliga direktiv innehöll vissa krav som borde uppfyllas organisationsstruktur för domstolsväsendet. av en ny Ett mer sammanhållet domstolsväsende skulle tillskapas genom att antalet tingsrätter nedbringades och genom att de båda parallella domstolsorganisationema fördes närmare varandra genom en långtgående administrativ samordning. En annan utgångspunkt var creinstanssystemet, med klar tyngdpunkt i första instans, och att domstolarna gjoren des så stora att de inom sig gav en möjlighet till specialisering. I det följande kommer att undersökas olika möjliga organisationslösningar som så långt möjligt uppfyller de krav som direktiven .innehöll. Utöver dessa krav bör domstolsorganisationen vara stabil i ett

längre tidsperspektiv. För att uppfylla kravet på stabilitet är det nödvändigt att i själva strukturen bygga in möjligheter till förändring, dvs.

till flexibilitet. Domstolama måste kunna ta sig an ständigt nya

SOU 1998: l 35 Utgångspunkter 73

uppgifter samtidigt som personalen, för en effektiv verksamhet, måste rörlig mellan olika uppgifter. Domstolama bör vidare uppfylla vara kraven på juridisk och administrativ bärkraft. Slutligen bör organisationen utformas så att den är begriplig för allmänheten och uppfyller kraven på rimlig samhällsservice. en Ett medel för att uppnå ett stabilt och flexibelt domstolsväsende skulle kunna någon form av administrativ samordning mellan i vara vart fall underinstansema, antingen mellan mindre domstolar av slag eller mellan länsrätter och tingsrätter på samma orter. Den samma ändrade länsindelning i Skåne och Västsverige öppnar Vidare en möjlighet att överväga om länsgränsema fortfarande skall utgöra den huvudsakliga grunden för länsrätternas domkretsar. En förändring av dessa skapar förutsättningar för att på fler orter än i residensstädema samordna länsrätterna med tingsrättema. Med en mer samordnad underrättsorganisation och med ett nära samarbete mellan hovrätter och kammarrätter skapas förutsättningar för ett i framtiden helt sammanhållet domstolsväsende. En sammanhållen domstolsorganisation skulle på ett mer påmer tagligt sätt uppfylla målet för strukturomvandling av domstolsväen sendet, att skapa både stabil och flexibel organisation som samtidigt en skulle kunna uppfylla kraven på att varje domstol skall ha både juridisk och administrativ bärkraft. Med den juridiska bärkraften har menats att varje domstol på ett riktigt sätt och inom rimlig tid skall kunna avgöra de mål som förekommer vid domstolen, dvs. vad som ovan hänförts till kvaliteten i rättskipningen. Till den juridiska bärkraften har emellertid även hänförts att varje domstol skall kunna uppfylla dessa kvalitetskrav med den personalen, utan att vara beroende av personalförstärkningar egna utifrån och oavsett domstolen drabbas av tillfälliga påfrestningar i om form mycket stora mål, mål som kräver skyndsam handläggning av eller bortovaro på grund av sjukdom, semester m.m. Kravet att inom den organisationen klara alla förekommande uppgifter förutegna av sätter ordentligt stöd i form av bibliotek, IT-stöd, fortbildning etc. Såtidigare framhållits förutsätts även att möjligheterna till specialisesom ring byggs in i organisationen. Den administrativa bärkraften har framför allt kommit att diskuteras i samband med att domstolsförvaltningens framtida utformning utretts. Bakom tanken att domstolarna skall administrativt bärkraftiga har vara funnits principiella överväganden om att domstolarnas självständighet

l Se härom och i det följande, Ds 1992:8, Domstolsväsendet organisation och administration i framtiden

74 Utgångspunkter

även kräver att domstolarna så långt möjligt skall självstyrande i vara administrativt hänseende, prop. 1993/94:17, s. 13. Med administrativ bärkraft har då menats att varje domstol skall den storleken att vara av det är möjligt att delegera de beslutsbefogenheter som tidigare varit centraliserade. Man har menat att domstolarna därför behövt knyta administrativ specialkompetens till sig for att domstolscheferna inte skall behöva befatta sig med den löpande administrationen. De flesta administrativa besluten har delegerats till alla numera domstolar. Vissa utbildningsinsatser beträffande domstolspersonalen har skett och viss administrativ kompetens finns därför redan även inom de mindre domstolarna. Med administrativ bärkraft kan emellertid även menas att domstolama skall vara av en sådan storlek att rationaliseringar i verksamheten kan utnyttjas, t.ex. när det gäller arbetsorganisation och teknikutvecklingen. Organisationsstrukturen måste, utöver vad anförts också som ovan, utformas på ett sätt som tar hänsyn till medborgarnas intresse av en rimlig samhällsservice. Även betydelsen den lokala förankom av ringen har förändrats i takt med utvecklingen av allmänna kommunikationer och ökad teknikanvändning, måste det tillses att avstånden till domstolarna inte är längre än att parter och andra kan inställa sig till förhandlingar utan orimliga restider. Det måste också vägas in att domstolarna skall vara så belägna att de är praktiskt tillgängliga för allmänheten. Därvid är det inte enbart lokaliseringen har betydelse. som Även frågan utforma domstolsväsendet på för allom att ett sätt som mänheten är begripligt spelar in. Denna fråga har även samband med förtroendet för domstolarna. Till rimlig samhällsservice hör också tillgången på advokater. Sambandet mellan domstolsorter och förekomsten av advokater måste beaktas.

Lokaliseringen av domstolarna måste slutligen ta hänsyn till andra

myndigheters organisation. Både åklagarorganisationen och polisorganisationen måste beaktas.

7.4 Sammanfattning

Samhällets övergripande krav på domstolsväsendet, att det på ett rättssäkert och effektivt sätt klarar sina arbetsuppgifter innebär ett kvalitetskrav som endast kan uppfyllas om domstolarna har hög kompetens en och tillräckliga resurser. Medel för att uppnå en hög kompetens är god domarutbildning en med en väl fungerande rekrytering av domare och en fortlöpande ut-

SOU 1998: 135 Utgångspunkter 75

bildningsinsats för såväl domare som annan personal. Ett annat medel är att erbjuda möjligheter till specialisering. Effektivitet i domstolsväsendet kan endast uppnås genom att flexibiliteten i arbetsorganisationen ökas så att denna kan anpassas efter skiftande förutsättningarna i omvärlden varje domstol måste så långt möjligt vara bärkraftig. Effektivitetskravet innebär också att lösningar bör sökas för att minimera kostnaderna för administration och ledning till fördel för den dömande verksamheten. Ett medel för att uppnå detta skulle kunna vara att nänna de två domstolsorganisationema till varandra för att skapa förutsättningar för en ökad personalrörlighet och minskade administrationskostnader. Andra krav som kan ställas på organisationsstrukturen är att domstolsorganisationen skall utformas så att den är reellt åtkomlig för allmänheten, både genom att vara lättbegriplig och genom att tillgodose kraven på rimlig närhet till domstolarna.

8 Olika alternativ att samordna

domstolsorganisationerna

En integrering mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama flexibel organisation med fördelar ger en både för kvaliteten och effektiviteten i rättskipningen. En total sammanslagning de allmänna domstolarna och de allmänna av förvaltningsdomstolama till en domstolsorganisation kräver att antalet underrätter minskas väsentligt och att de största domstolarna omorganiseras. En lösning är att i stället genomföra en annan sammanslagning på vissa orter.

Enligt Domstolskommitténs direktiv skulle kommittén behandla bl.a. frågan hur tingsrätter och länsrätter, hovrätter och kammarrätter om samt de högsta domstolarna skulle kunna samarbeta i fastare organisatoriska former. Förslag skulle lämnas på hur ett mer långtgående samarbete mellan domstolarna borde utformas och kommittén var även fri att föreslå en sammanslagning. Som ett krav på den framtida domstolsorganisationen uttalades vidare i direktiven att denna skulle främja en personalrörlighet mellan

domstolar olika slag eller mellan olika slags uppgifter genom i vart

av fall långt gående administrativ samverkan mellan domstolar på en samma nivå. Som anförts under avsnitt III:7, Samhällets övergripande krav ovan på domstolsväsendet en helhetssyn, är en förutsättning för att dom- stolsverksamheten skall kunna bedrivas effektivt en flexibel resursanvändning. Detta kan uppnås t.ex. den gemensamma notarie- och genom domarutbildning Domstolskommittén föreslagit och genom att de som båda parallella domstolsorganisationema närrnas varandra. Men det är inte bara effektivitetskrav talar för att de båda domstolsorganisasom tionema förs Nedan kommer att beröras även andra skäl för samman.

sådan organisationsförändring. Men först redogörs för likheter och

en skillnader mellan de olika domstolsslagen.

78 Utgångspunkten

8.1 Likheter hos och skillnader mellan de

olika domstolsslagen

Som tidigare har nämnts är respektive instans vid de allmänna förvaltningsdomstolama och de allmänna domstolarna organiserade på samma sätt. Domförhetsreglema är i stort sett desamma. Domarutbildningen är också uppbyggd på samma sätt. En skillnad mellan organisationerna är antalet domstolar. Det finns bara 23 länsrätter medan det finns 96 tingsrätter. Och det finns bara fyra kammarrätter, men sex hovrätter. Detta gör att vid man en diskussion om samordning mellan organisationerna måste göra en överväganden som är olika för de båda instansema och även ta hänsyn till var det bör finnas domstolar. Detta sker först i de avsnitt besom handlar respektive instans. En annan skillnad mellan organisationerna gäller deras sakliga verksamhetsområden och ytterligare gäller processordningama. en Dessa frågor behandlas i avsnitt 8.1.1 respektive 8.1.2.

l De olika domstolsorganisationemas

verksamhetsområden

Fördelningen av mål mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama bygger ytterst på hävdvunnen uppdelning en mellan rättskipning och förvaltning. Som beskrivits i avsnitt II:2 Historik fanns det ursprungligen ingen klar skillnad mellan rättskipning och förvaltning. Förvaltningsärenden, tvistemål och brottmål kunde handläggas i former vid tingen. Utvecklingen har samma emellertid medfört att verksamhetsområdena skilts åt. Vid de allmänna domstolarna handläggs således, förutom domstolsärenden, fastighetsdomstolsmål och vattenmål, i huvudsak två måltyper, tvistemål och brottmål. Bland dessa måltyper förekommer ett stort antal mål olika slag och det kan framstå missvisande att av som bara tala om två måltyper. Materiellt gäller för tvistemålen att de rör ett civilrättsligt förhållande mellan två eller flera parter enskilda rätts- subjekt. De kan gälla allt från tvister olika avtal och skadeståndsom rättsliga frågor till familjerättsliga spörsmål vårdnad, underhåll som och umgänge. Olika förfaranderegler gäller för skilda tvistemålstyper. Brottmålen å sin sida rör alltid fråga och i den överen om ansvar vägande delen brottmålen finns ett allmänt intresse står av som mot ett enskilt. Brottmålen kan därutöver gälla vitt skilda områden och är

SOU 1998: l 35 Utgångspunkter 79

därför utöver detta gmnddrag, liksom tvistemålen, inte någon enhetlig måltyp. Vid de allmänna förvaltningsdomstolama kan teoretiskt förekomma mellan 400 500 olika måltyper. Av tillgänglig statistik framgår att det endast är i cirka 55 procent våren 1996 av dessa måltyper som det verkligen förekommer mål. På motsvarande sätt som det är något vilseledande att tala endast två måltyper vid de allmänna domstolarna är om det vilseledande att tala över 400 måltyper i förvaltningsdomstoom lama. I merparten målen handlar det om en överprövning av av myndighetsbeslut. Målen i länsrätt rör i allmänhet en fråga där ett enskilt rättssubjekt står mot det allmänna, dvs. staten eller en kommun.

Dessa mål kan i sin tur indelas i skattemål, kommunalmål, byggnads-

mål, socialförsäkringsmål, körkortsmål, mål enligt socialtjänstlagen, mål verkställighet allmän domstols dom ang. vårdnad och om av umgänge och mål administrativa frihetsberövanden samt en grupp om övriga mål. Dessa rör vitt skilda områden varav kanske särskilt bör nämnas mål som rör tillstånd för enskild att driva verksamhet av visst slag eller vidta någon åtgärd. Även bakom denna indelning grova döljer sig undergmpper. Så kan t.ex. skattemålen indelas i åtminstone fem-sex olika ganska skilda undergrupper såsom bl.a. mål om inkomsttaxering, företagstaxeringama är en särskild och mycket varav komplicerad del, förmögenhetstaxering, fastighetstaxering, mål om punktskatter mfl. Man skulle också kunna indela målen i förvaltningsdomstol efter mål där endast förvaltningsdomstolar bildar instansordningen och både förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigsådan process där heter ingår. I den förstnämnda måltypen anhängiggörs målen hos länsrätt genom en ansökan av den myndighet som för det allmännas talan. Exempel sådana mål är t.ex. mål om administrativa frihetsberövanden, mål utlämning till nordiska länder, ansökan tvångsåtgärder i om om taxeringsförfarandet och mål om utdömande av viten. Förfarandet i dessa mål regleras till viss del i specialförfattning och kan jämföras med straffprocessen. En del de mål som länsrätt prövar som första instans kan dock i av stället jämföras med tvistemål eftersom de rör fullgörelse som kan verkställas enligt utsökningsbalkens regler. Detta gäller bl.a. viss ersättningstalan enligt socialtjänstlagen och mål om verkställighet av allmän domstols domar eller beslut vårdnad eller umgänge m.m. om enligt 21 kap. föräldrabalken. Ett antal målgrupper i de båda domstolsorganisationema har beröringspunkter med varandra. Således överprövas i de allmänna förvaltningsdomstolama skattemyndighetemas taxeringsbeslut i frågor som

80 Utgångspunkter SOU 1998: 135

kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanha-

vande med det allmänna. Hit hör också frågor skattetillägg. Sådan

om avgift kan påföras bl.a. om någon i sin självdeklaration eller i annat skriftligt meddelande, han under förfarandet avgett till ledning för som taxeringen, lämnat uppgift som befunnits oriktig. En sådan uppgift kan

också medföra enligt skattebrottslagen. Brottmålet handläggs

ansvar dock av de allmänna domstolarna i de fall det är avgörande som, av betydelse för prövningen brottrnålet att skatte- eller avgiftsfrågan av prövas först, måste låta handläggningen brottmålet vila i avvaktan av på utgången i skattemålet. Beröringspunkter finns också i många andra målgrupper. De allmänna domstolarna prövar ansvarsfrågor till följd t.ex. trañkbrottsav lighet och förvalmingsdomstolama prövar frågor körkortsåterkalom lelse. Det ankommer vidare på allmän domstol att besluta vårdnad om och umgänge med barn enligt 6 kap. föräldrabalken och på förvaltningsdomstol att pröva mål enligt 21 kap. föräldrabalken verkstälom lighet av sådana avgöranden. Unga lagöverträdare kan bli föremål för åtal, som prövas de allmänna domstolarna, eller för vård eller av annan åtgärd enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga där prövningen ankommer på förvaltningsdomstolama. En allmän domstol kan som påföljd bestämma att tilltalad en skall överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt lagen 1991:1129 om rättspsykiatrisk vård. Frågan om vårdens upphörande prövas förvaltningsdomstol. av Exempel på beröringspunkter mellan de allmänna domstolarnas och de allmänna förvaltningsdomstolamas verksamhetsområden av nu nämnt slag är legio. I en del fall, se t.ex. 1990/91:58 180 ff., prop. s. angående psykiatrisk tvångsvård har det varit avsevärd tvekm.m., en samhet när det gäller frågan vilken domstolsorganisation om som skulle väljas för måltypen.

8.1.2 Skillnader i

processordningama

I de allmänna domstolarna tillämpar processordning i tvisteman en mål, en annan i brottmål och tredje i domstolsärenden. Reglerna en om rättegången i tvistemål och om rättegången i brottmål finns i rättegångsbalken. Reglerna handläggning ärenden finns i lagen om av 1996:442 om domstolsärenden ärendelagen. Det finns också del en processuella bestämmelser i andra lagar.

Förvaltningsdomstolama tillämpar förvaltningsprocesslagen och ett stort antal processuella bestämmelser som finns i andra lagar.

SOU 1998: 135 Utgångspunkter 81

Rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen är utformade på olika sätt. Den mest iögonfallande skillnaden är omfånget. Rättegångsbalken innehåller över 750 paragrafer, medan förvaltningsprocesslagen bara har drygt 50 paragrafer. Det finns olika förklaringar till denna skillnad. En är naturligtvis att rättegångsbalken reglerar två processordningar. En annan är att rättegångsbalken reglerar dispositiva tvistemål, vilket är en måltyp som kräver ett stort antal regler ett slag inte alls behövs i förvaltav som ningsmål. Vidare ansågs det vid förvaltningsprocesslagens tillkomst att förvaltningsmålen motiverar att förvaltningsdomstolarna har en ganska stor handlingsfrihet att förfarandet till olika situationer som anpassa kan uppkomma. Man menade också att det kunde vara förenat med vissa risker att införa ingående reglering på ett område där man bara en hade erfarenheter en ganska tunn reglering. Man ville också undvika av sådan formalisering medförde att parterna i ökad utsträckning en som skulle behöva anlita ombud eller att domstolarna skulle ställas inför processuella problem prop. 1971:30 s. 291. Ytterligare förklanya ringar är att förvaltningsprocesslagen kompletteras av bestämmelser i andra lagar och att den innehåller många hänvisningar till rättegångsbalken. En skillnad är att rättegångsbalken har olika regler för annan förfarandet i de olika instansema. Förvaltningsprocessen regleras däremot på sätt i alla instanser, naturligtvis med de undantag som samma följer av att det är fråga om olika instanser. Förvaltningsprocesslagen och ärendelagen uppvisar större likheter i utformningen. Som tidigare har nämnts bygger de olika processordningama i de flesta avseenden på grundläggande principer. Det finns dock samma vissa skillnader. Förfarandet i tvistemål och brottmål bygger på muntlighet. Till muntligheten hör principerna om omedelbarhet och koncentration. Förvaltningsprocessen och ärendelagen bygger på skriftlighet. Principen omedelbarhet innebär att en domstol som håller om huvudförhandling enligt rättegångsbalken får grunda sitt avgörande endast på vad har kommit fram under huvudförhandlingen. Konsom centrationsprincipen innebär att huvudförhandlingen skall ske i ett sammanhang. De flesta tvistemål och brottmål i tingsrätt avgörs efter huvudförhandling. Tingsrätterna kan dock under vissa förutsättningar avgöra enklare mål utan huvudförhandling. Detta gäller också för hovrättema, möjligheterna att avgöra mål efter ett skriftligt förfarande är större men där. Muntlighet förekommer även i mål som prövas enligt förvaltningsprocesslagen och i ärenden som prövas enligt ärendelagen. I cirka tio

82 Utgångspunkter

procent av målen i länsrätt hålls muntlig förhandling. Enligt Europakonventionen, gäller lag i Sverige sedan den 1 januari 1995, som som

är rätten till muntlig förhandling större. Inslaget muntlighet i för-

av valtningsdomstolama har ökat de senaste åren och det är vanlig en upp-

fattning att denna utveckling kommer att fortsätta. I förvaltningsdom-

stolarna kompletterar den muntliga förhandlingen det skriftliga materialet i målet. Domstolen har alltså rätt att ta hänsyn även till material som inte har behandlats vid förhandlingen. Detta gäller också för allmänna domstolar när de handlägger ärenden enligt ärendelagen. Det finns två andra processuella principer bör nämnas, som nämligen officialprincipen och förhandlingsprincipen. Officialprincipen innebär att det ytterst är domstolen som har ett för målets ansvar

utredning. Motsatsen är förhandlingsprincipen. Ingen processord-

av ningarna bygger helt och hållet på någon dessa principer. Officialav

principen har dock haft stor betydelse i förvaltningsprocessen. Det

en beror på att det i många mål i förvaltningsdomstolama bara funnits en

part. Under förvaltningsprocesslagens tid har utvecklingen inneburit att

officialprincipen fått allt mindre betydelse i förvaltningsdomstolama.

Numera sedan maj 1996 har tvåpartsprocess i förvaltnings-

man en domstolama. Därmed har i förvaltningsdomstol förändrats i processen grunden. Här bör slutligen nämnas ett utredningsförslag innebär att domsom stolstalan mot förvaltningsbeslut skall ske ett nytt rättsmedel, genom ansökan om rättens prövning. Enligt förslaget skall detta rättsmedel i princip ersätta överklagande i ledet myndighet domstol. Syftet är att betona den skillnad bör finnas mellan å sidan den som ena överprövning som sker hos förvaltningsdomstolama och å andra sidan

den omprövning sker hos myndigheterna Ds 1997:29.

som

8.2 Skäl för närma

att domstolsorganisatio-

nema till varandra

Som tidigare har nämnts III:7 talar effektivitetsskäl för ett närmande mellan de olika domstolsorganisationema. I detta avsnitt diskuteras ytterligare skäl som talar i samma riktning. Denna diskussion har betydelse för vilken samordningsforrn är lämpligast. som

SOU 1998: 135 Utgångspunkter 83

Domstolsorganisationerna har successivt närmat sig varandra

Tidigare prövades förvaltningsrättsliga tvister och tvister inom de allmänna domstolarnas arbetsområde på helt olika sätt. Under de senaste årtiondena har skillnaderna minskat. Ett viktigt steg inrättandet de regionala kammarrättema och var av länsrätterna på l970-talet. Dessa domstolar organiserades på i stort av sett sätt de allmänna domstolarna på motsvarande nivå i samma som instanskedj Arbetsformerna kom också att bli mycket lika. Detta har an. samband med utformningen de processuella reglerna. Det är av nämligen till stor del de reglerna bestämmer sättet att arbeta i en som domstol. De processuella regelsystemen korn att i de flesta avseenden bygga principer. Men det fanns viktiga skillnader. på samma grundläggande Länsrättema inte genomgående första domstolsinstans, utan i var många fall överklagades myndigheternas beslut direkt till kammarrättema. Hovrättema tvärtom första domstolsinstans bara i ytterst få var fall. För förvaltningsdomstolamas del har detta ändrats successivt och är länsrätterna med vissa undantag första domstolsinstans. numera Ett annat steg i den utveckling närmat domstolsorganisationersom arbetssätt till varandra införde ett tvåpartsförfarande i nas var att man förvaltningsdomstolama. Detta skedde lagstiftning som trädde i genom kraft så sent under år 1996. Genom denna reform skedde en som definitiv markering skillnaden mellan förvaltning och rättskipning. av Det kommer säkert att påverka processen och arbetsfonnema i förvaltningsdomstolama på ett sätt innebär att skillnaderna jämnas som ut ytterligare. Under år har det också i den allmänna debatten höjts allt fler senare röster för att förvandla förvaltningsdomstolama till renodlade domsto-

lar Ds 1997:29 s. 97 f..

Denna utveckling mot domstolar är alltmer lika varandra har som nått ett sådant skede att det framstår som naturligt att med organinu satoriska medel underlätta fortsatt utveckling i samma riktning. en

Ett närmande ökar domarnas kompetens och främjar rättsutvecklingen

Utvecklingen mot ett alltmera enhetligt domstolsväsende har medfört

många positiva effekter. Åtskilliga processuella frågeställningar är de-

i de båda domstolsslagen. Det betyder att en domare från den samma organisationen kan tillgodogöra sig erfarenheter ock dra nytta av ena de diskussioner förts och de lösningar valts inom den andra som som

84 Utgårigspunkter SOU 1998: 135

organisationen. Detta betyder i sin tur att frågorna kan lösas med utgångspunkt i ett bredare perspektiv och med mindre risk för läsningar. Ett närrnande innebär att domarna får utblick över ett bredare

juridiskt fält. Detta är en kompetenshöjning medför positiva

som effekter av olika slag, inte minst för rättsutvecklingen. När det gäller den rättsutveckling som är aktuell med anledning vår anslutning till av den europeiska gemenskapen och den ökade intemationaliseringen i övrigt bör ett ytterligare närmande mellan domstolsorganisationerna vara av särskilt stort värde. EG-rätten kommer att tillämpas alla av

domstolar, men påverkar mest förvaltningsrättskipningen. Att det

ligger ett stort värde i ett kunskapsutbyte och ett likartat synsätt på de frågor som den ökade intemationaliseringen upphov till är ger uppenbart. Ett ytterligare närmande mellan organisationerna skulle underlätta detta. I dag finns det nämligen inte några garantier för juridiska att samma fråga får samma lösning oavsett i vilken domstolsorganisation den prövas. Ett ytterligare nännande mellan de båda domstolsorganisationerna ökar förutsättningarna för enhetliga lösningar. Om går så man långt som till en total sammanslagning skapar garantier för detta. man

Gemensam domarkultur

Under senare tid har alltmera uppmärksammat domstolarnas roll i man samhället och det är en vanlig uppfattning att den följd in- - som en av fluensema från andra delar Europa kommer att få allt större betyav delse. Detta påverkar också domamas roll. En del upplever detta som något positivt. Andra snarast för att detta kan medföra att frågor varnar som borde lösas av demokratiskt valda församlingar i stället kommer att lösas av domstolar med juridiska metoder. Oavsett vilken ståndpunkt man intar i denna diskussion visar den vikten att vi har självav ständiga domstolar och domare är medvetna sin roll och sitt som om ökande ansvar. I detta avseende finns det ingen skillnad mellan domstolar och domare i de båda olika domstolsorganisationema. Det är tvärtom angeläget att man utvecklar ett synsätt på dessa frågor kan som accepteras allmänt. Detta är en del av något som kan kallas domarkultur. Detta begrepp är svårdefinierat, kan konstatera men man

att det främst handlar förhållningssätt till och på

om synen grundläggande rättsprinciper och på etiska frågor både i fråga rättom skipningen och domarrollen. Att alla domare i ett land omfattar en gemensam domarkultur är naturligt och har betydelse för förutsebarheten i rättstillämpningen. Möjligheten att ha en gemensam domar-

SOU 1998: 135 Utgångspunkter 85

kultur är naturligtvis större närmare varandra de båda slagen av rätt-

skipning är rent organisatoriskt.

Domstolama som attraktiv arbetsplats

Domstolama bör så attraktiv arbetsplats att de bästa juristema vara en vill bli domare. Detta gäller inte minst vid en utveckling som innebär att domstolarna får viktigare roll i samhället. De flesta människor en tycker att det är spännande och stimulerande med nya arbetsuppgifter. Att har möjligheter att växla mellan olika arbetsuppgifter är alltså man något gör arbetet attraktivt. Med en möjlighet för domarna som mera att enkelt växla mellan förvaltningsrättskipning och annan rättskipning bör domstolarnas förutsättningar attraktiv arbetsplats för att vara en domare öka. Med sådana möjligheter blir också risken mindre att domarna upplever arbetsuppgifterna så rutinartade att de stelnar i som sina roller. Motsvarande gäller naturligtvis för all övrig personal inom domstolsväsendet.

Domarutbildningen

Domstolskommittén har föreslagit en domarutbildning med tjänstgöring i både allmän domstol och förvaltningsdomstol. En gemensam domarbana underlättas givetvis om domstolsorganisationerna närmar sig till varandra organisatoriskt.

8.3 Samarbete eller sammanslagning

Det finns alltså stora fördelar med att närma de båda domstolsorganisationerna till varandra. Det bör därför undersökas hur ett sådant närmande kan ske. Diskussionen kommer endast att gälla underrättema och mellaninstansema. De överväganden som måste göras för varje enskild instans kommer att redovisas under avsnitten om respektive instans. De möjligheter finns att föra domstolar i samma instans som närmare varandra är antingen ett frivilligt samarbete eller en sammanslagning, enhetlig över hela landet eller endast på vissa orter.

86 Utgångspunkter

8.3. l Frivilligt samarbete

En möjlighet att närma de båda domstolsorganisationema till varandra är att mer konsekvent samarbeta på olika områden, såväl vad gäller domstolsadministrationen i den dömande verksamheten. Med som

samarbete avses en samverkan i frivilliga fonner. När det gäller

administration kan denna då definieras all verksamhet inte som som ingår i domstolarnas huvuduppgift, dvs. inte heller kanslipersonalens arbetsuppgifter. Ett frivilligt samarbete förekommer redan i dag mellan domstolar samma nivå. Domstolskommittén sökte enkätundersökgenom en ning till samtliga underrätter kartlägga omfattningen ett sådant av samarbete. Kartläggningen visade att det samarbete förekommer som framförallt administrativa kringfunktioner televäxel, reception, avser

Vaktmästeri, ADB-drift, förhandlingslokaler, bibliotek, lokalvård etc.

Samtliga tingsrätter och länsrätter har sin verksamhet i som samma byggnad, totalt åtta domstolar, samverkar i två eller flera sådana arbetsområden. Omfattningen samarbetet minskar väsentligt redan av om domstolarna är belägna i stad i skilda byggnader. samma men Samarbetet mellan domstolar på nivå på olika orter är samma men mycket begränsat. Sådant samarbete förekommer framförallt vad gäller häktningsjourverksamheten, fastighetsrådens tjänstgöring och förstärkningsinsatser i den dömande verksamheten. Ett samarbete mellan domstolar är helt fristående myndigheter som kan således framförallt olika administrativa funktioner. Att ett såavse

dant samarbete kan besparingar framgår Statskontorets

ge av rapport 1991:30 Bättre och billigare samverkan mellan myndigheter på Rid- darholmen. Ett samarbete mellan domstolarna på Riddarholmen, Regeringsrätten, Svea hovrätt och kammarrätten i Stockholm, vad gäller be-

vakning och säkerhet, lokalvård, upphandling, transport och posthante-

ring, Vaktmästeri samt telefonväxel och reception beräknades grovt ge en besparing om drygt 3,5 milj. kr årligen. Om sådan frivillig samverkan skall ske i större omfattning mellan tingsrätter och länsrätter måste dock, såsom kommitténs enkät visar, domstolarna inrymda i vara samma byggnad eller i byggnader har ett kort avstånd mellan sig. som Ett samarbete kan naturligtvis också omfatta den dömande verk-

samheten. Detta skulle kunna framförallt vid förstärkningsinsatser

avse

i större mål eller vid andra tillfälliga behov personalförstärkning.

av en Samarbetet kan slutligen utbildning både ordinarie och icke avse av ordinarie domare samt administrativ personal. Även här förekommer ett visst begränsat samarbete.

Utgångspunkter 87

8.3.2 Sammanslagning

En möjlighet att närma de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama på samtliga domstolsorter eller endast på är att vissa orter domstolar i instans gemensam ledning och - ge samma en administration. Den dömande Verksamheten kan ske på skilda avdelningar eller inom särskilda domstolar där domstolsnamnen behålls. Oavsett hur den dömande verksamheten organiseras bildar de sammanslagna domstolarna myndighet och all personal anställs i en ny denna. Om den dömande verksamheten därefter endast sker på skilda avdelningar bildas en gemensam ny domstol som därefter inom sig hantealla förekommande måltyper. Om däremot den dömande verksamrar heten fortsätter att utövas i respektive domstols namn kommer dessa att betraktas som särskilda domstolar, jfr NJA 1979 s. 107. En möjlighet skulle kunna övervägas är att ge två annan som sammanslagna domstolar en gemensam ledning och administration låta i vart fall den dömande personalen vara anställd i respektive men domstol. Genom den ledningen skulle budgetansvaret för gemensamma båda domstolarna vila på denna. En fråga redan bör omnämnas är frågan om vilket sekretesssom nu skydd gäller för olika handlingar som ges in. I en organisationsensom het består två särskilda domstolar bör, eftersom dessa betraktas som av självständiga verksamhetsgrenar, en handling som ges in från den som domstolen till den andra att allmän, 2 kap. 8 § ena att vara anse som tryckfrihetsförordningen. På motsvarande sätt kommer bl.a. reglerna överföring sekretess mellan myndigheter att gälla, 1 kap. 3 § om av sekretesslagen 1980:100. Motsvarande sekretessbestämmelser torde inte gälla i sammanslagen domstol som endast arbetar på skilda aven delningar.

8.4 överväganden

Övervägandena om vilken lösning som är bäst för att nänna de båda

domstolsorganisationema till varandra måste självklart beakta de skilda kvalitetskrav som beskrivits i avsnitt III. Som en utgångspunkt för övervägandena är det därför lämpligt att till en början se vad skillnaderna i verksamhetsområden innebär för integrationsfrågan. Först därefter diskuteras vilken organisationsstruktur som är lämplig.

88 Utgångspunkter

8.4.1 skillnaderna

Betydelsen av mellan domstolsorganisationema

Det ryms i och för sig inte inom ramen för detta betänkande att mer djupgående än som här kunnat göras analysera skillnaderna mellan de båda domstolsorganisationemas verksamhetsområden. Av det som upptagits torde dock framgå att domstolsorganisationema för sig var materiellt har en verksamhet som spänner över mycket stora områden. Vissa av målgruppema kräver för att hanteras rättssäkert, dvs. både med en hög kvalitet och effektivitet i rättskipningen, sådan erfarenen het att det behövs en viss specialisering mellan de olika rättskipnings-

områdena, brottmål och tvistemål å ena sidan och förvaltningsmål å

andra sidan, även i en sammanslagen organisation.

På straffrättens område kan t.ex. frågorna straffmätning och på-

om följdsval inte alltid lösas enbart genom ett studium litteratur och av rättspraxis utan avgörs i hög grad av den enskilde domarens på erfarenhet baserade omdöme. Även de dispositiva tvistemålen kräver en erfaren domare för att bli rätt hanterade. Här kan pekas på Skiljedomsutredningens betänkande Näringslivets tvistlösning, SOU 1995:5, vari föreslås en specialisering av vissa tvistemål till några tingsrätter för att stärka domstolarnas kompetens att avgöra näringslivstvister. För förvaltningsdomstolamas del kan exempel nämnas skattesom området och rättskipning i socialförsäkringsmål, där ett rättssäkert dömande kräver en överblick över hela lagornrådet för att de enskilda frågorna skall bli rätt lösta. Skatteornrådet, liksom den speciella förvaltningsrätten i övrigt, är dock i stor utsträckning lagreglerat. När det gäller den allmänna förvaltningsrätten är förhållandet det motsatta. Den består i stor utsträckning av allmänna, delvis hävdvunna grundsatser. Tillämpningen av dessa återfinns i en omfattande rättspraxis.

Samtidigt anförtror den materiella lagstiftningen i stor utsträckning

domaren att inom vida ramar göra lämplighets- och skälighetsöverväganden som endast styrs av allmänna ändamålsbestämmelser. Rättspraxis spelar därför förhållandevis större roll i förvaltningsrätten än en inom andra centrala rättsområden. Kunskap om denna är förutsätten

ning för ett rättssäkert och effektivt dömande i förvaltningsmål. Detta

upplevs ibland svårighet för den vill sätta sig in i rättssom en som området. Andra menar att detta inte vållar några problem eftersom rättspraxis på området är lätt tillgänglig. Det finns å andra sidan många mål domare från de båda domsom stolsorganisationema kan handlägga tämligen lätt. Detta gäller t.ex. mål av de slag har beröring med de båda slagen rättskipning. som av De enklare brottmålen behöver inte heller någon särskild specialisering. Slutligen är det tveksamt det behövs specialisering vad om en

SOU 1998: 135 Utgångspunkter 89

gäller de udda måltypema i förvaltningsdomstol. Sådana mål föremer kommer nämligen så sällan att hur man än organiserar verksamheten måste varje domare kommer i kontakt med ett sådant mål ändå på som nytt sätta sig in i aktuellt rättsområde. Vid kollegialt dömande i underrätt bör också kunna ingå domare från båda "sidoma". Vad därefter gäller skillnaderna i de båda processordningama kan även dessa försvåra för domarna att växla mellan rättskipningsområdena. Domarna i förvaltningsdomstolama har i och för sig ofta goda kunskaper rättegångsbalken. Eftersom förvaltningsprocessen inneom håller många hänvisningar till rättegångsbalken är det nämligen inte ovanligt att de tillämpar den. I de situationer där förvaltningsprocessen inte innehåller någon lösning tjänar dessutom tviste- och brottrnålsproi många stycken vägledande förebilder Wennergren, cessema som Bertil, Förvaltningsprocess, 3 uppl. s. 7. Och domarna vid de allmänna domstolarna är vid att tillämpa ärendelagen som är mycket lik vana förvaltningsprocesslagen. Vid miljödomstolama kommer dessutom förvaltningsprocesslagen att tillämpas. Denna bygger dessutom i stora delar på samma grundläggande principer som rättegångsbalken. Trots detta skall naturligtvis inte bortse från att det finns skillnader i man processordningama och att bristande kunskaper kan leda till misstag kan få olyckliga konsekvenser. som Sammantaget är skillnaderna både i den materiella rätten och i processordningama sådana att de påverkar valet av samordningsform. Det måste säkerställas att det vid varje domstol finns ett tillräckligt antal mål inom respektive rättskipningsområde för att kvaliteten och effektiviteten skall kunna upprätthållas. Detta torde innebära att man måste räkna med att huvuddelen av domstolsarbetet behöver bedrivas med skilda arbetsenheter för förvaltningsmål och andra mål.

8.4.2 Vilken samordningsform är lämpligast

I tidigare avsnitt har konstaterats att det finns två sätt att nänna dom-

stolsorganisationema till varandra. Det ena är genom samverkan som

de olika domstolarna själva kommer överens Det andra är att domom. stolar slås samman, antingen överallt eller på vissa orter. För varje alternativ måste övervägas i vilken utsträckning det uppfyller de krav på ökad kvalitet genom stärkt kompetens som skall Samtidigt måste kraven på ställas på en framtida domstolsorganisation. en effektiv verksamhet med en inbyggd flexibilitet uppnås. En samverkan mellan enskilda domstolar på det sätt som de själva finner lämpligast kan förefalla tilltalande. Man måste dock räkna med att det kan bäst för den domstolen inte alltid är bäst för som vara ena

90 Utgångspunkter SOU 1998: 135

bägge domstolarna sett ur ett större perspektiv. All erfarenhet säger också att det är först med en gemensam ledning och en gemensam budget som det går att få till stånd helhetssyn på verksamheten. Om en man lämnar över frågan om samverkan till domstolarna utan att samtidigt ge dem behövliga styrinstrument är det alltså stor risk att man inte åstadkommer den samverkan och de effektivitetsvinster som är önskvärda. Och helt klart är att man inte får till stånd samverkanslösningar som är enhetliga över hela landet. En frivillig samverkan framstår mot denna bakgrund inte som den lämpligaste lösningen för att föra domstolsorganisationema närmare varandra. Den integrationsforrn som därför återstår att överväga är olika långt gående sammanslagningar mellan domstolar i instans. Vid samma en sådan sammanslagning måste de överväganden gjorts beträffande som de båda domstolsorganisationemas rättskipningsuppgifter beaktas. Av dessa framgår att en specialisering av dömandet uppdelat i förvaltningsrättskipning och rättskipning i andra mål kommer att, åtminstone under en lång tid framöver, vara nödvändig kraven på kvalitet i om dömandet skall kunna upprätthållas. Detta innebär att det inte skulle vara effektivt i betydelsen både kvalitativt och resurseffektivt att de domare som idag tjänstgör vid domstol skall tvungna att en vara tillägna sig kunskap om och döma i andra måltyper än den "egna" domstolen har att handlägga. Kravet på en viss specialisering återverkar därför på frågan det om skall ske en sammanslagning överallt eller bara på vissa orter. En sammanslagning på alla domstolsorter skulle specialiserings p.g.a. behovet kräva en mycket långt gående förändring tingsrättsorganiav

sationen. Kompetensen i förvaltningsrättskipningen skulle

annars, genom en splittring till alltför många tingsrättsoxter, riskera att gå förlorad. Vidare skulle de största domstolarna i Stockholm i både första

och andra instans behöva minskas domlcretsförändringar. En

genom sammanslagning skulle annars ge alltför stora domstolar.

En så långt gående organisationsförändring total

som en sammanslagning således kräver är skäl kommer närmare att framgå i av som det följande, inte möjlig. Här skall endast nämnas några dessa skäl. av Avstånden till tingsrättema skulle bli alltför långa antalet tingsom

rätter skulle nedbringas till ett för förvaltningsrättskipningen lämpligt antal, jfr avsnitt IV: 10. Vidare framstår en domlcretsförändring t.ex.

av Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt inte lämplig, jfr avsnitt som IV:11 och V. Sammanslagningen av domstolsorganisationema kan därför inte med ökad resurseffektivitet ske enhetligt i hela landet vare sig när det gäller underrätter eller mellaninstanser. Alternativet är att i stället genomföra sammanslagning endast på en vissa orter där man kan skapa rationella domstolar. Nackdelen med en

Utgångspunkter 91

sådan organisation därmed får domstolar antingen är att man som endast sysslar med rättskipning i brottmål och tvistemål eller förvaltningsmål samtidigt som det skulle förekomma domstolar som handlägger all form av rättskipning. För att undvika att detta kan verka

förvirrande för allmänheten bör därför en organisationsfonn väljas som

i vart fall behåller skilda domstolsnamn för förvaltningsrättskipning och rättskipning i brottmål och tvistemål. Antingen kan detta ske genom att två domstolar slås samman till en myndighet där de sammanslagna domstolarna behåller sin ställning ny särskilda domstolar eller genom att två självständiga domstolar som visserligen får gemensam ledning, men behåller sin myndighetsen status. Oavsett vilken av dessa lösningar som väljs har en organisationsform där skilda domstolsnamn bibehålls flera fördelar. Organisationen behöver inte göras enhetlig i hela landet utan integreringen kan ske på de har förutsättningar för att bilda väl avvägda enheter orter som

för respektive rättskipningsområde. Man kan samtidigt ha domstolar

handlägger all form rättskipning och domstolar som handlägger som av antingen förvaltningsrättskipning eller rättskipning i brottmål och

tvistemål utan att organisationsstrukturen blir förvirrande.

En partiell sammanslagning bör kombineras med att domstolar som inte har förutsättningar för att bilda organisatoriska enheter för båda rättskipningsområdena samarbetar kring vissa frågor. Framförallt

gäller detta utbildningsfrågoma. Detta bör dock inte överlåtas till dom-

stolarna själva att besluta utan bör regelstyrt såsom också om vara föreslås av Domstolskommittén.

När det därefter gäller frågan om sammanslagningen bör ske genom

bildandet myndighet med en gemensam ledning för två domav en ny stolar utan myndighetsstatus eller genom en gemensam ledning egen för två självständiga domstolar med viss personal anställd i respektive domstol är det förstnämnda alternativet att föredra av följ ande skäl. Det är lättare för ledningen att ta ett övergripande ansvar för hela

verksamheten om det tillskapas en gemensam myndighet. Den

flexibilitet eftersträvas i organisationen kan då utnyttjas bättre som

allteftersom personalens möjligheter att ta på sig andra arbetsuppgifter

ökar. I organisation består en gemensam ledning för två mer en som av

eller mindre självständiga myndigheter domstolar kan motsätt-

- -

ningar mellan verksamhetsgrenama uppstå. Det är också svårt att sätta klara gränser vilket verksamhetsansvar som skall vila på.den

upp ledningen och vilket verksamhetsansvar som skall bäras gemensamma av de två domstolarna. Av dessa skäl framstår det alltså som lämpligast att en samman-

slagning sker genom bildandet av en ny myndighet med gemensam

92 Utgångspunkter SOU 1998: 135

ledning för två domstolar. Respektive domstol bör av skäl som framgått tidigare behålla sina domstolsnamn. Detta underlättar även vid den författningsändring som måste vidtas.

8.5 Författningsfrågor

Den integreringsfonn som här förordats som den mest lämpliga inne bär att det kommer att finnas domstolar som endast sysslar med rättskipning i brottmål och tvistemål och domstolar som endast arbetar med förvaltningsrättskipning samtidigt som vissa domstolar kommer att handlägga all form av rättskipning. För de domstolar som kommer att ha en verksamhet inom endast ett rättskipningsområde behöver inte några författningsändringar göras. Organisationsformen för övriga domstolar nödvändiggör dock författningsändringar som möjliggör att två domstolar som bildar en myndighet kan ha verksamheten uppdelad två särskilda domstolar. Som framgått regleras domstolsorganisationen dels i grundlagen, dels i rättegångsbalken, dels i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Regleringen i dessa lagar avser domstolarnas funktion som rättskipande organisationer. Domstolamas myndighetsfunktioner regleras i stället av bestämmelserna i de olika domstolsinstruktionema. När det gäller grundlagen finns det regler endast om de högsta instansema. En sammanläggning av dessa båda domstolar kräver därför en grundlagsändring. En ändring av organisationen för övriga instanser kräver endast lagändringar. De lagändringar som måste genomföras hänger bl.a. samman med att en delvis ny Organisationsform införs, en myndighet som ansvarar för två särskilda domstolar. Det finns exempel från den tidigare domstolsorganisationen där särskilda domstolar knutits till den allmänna domstolsorganisationen. Vid tiden för rättegångsbalkens tillkomst handlades mål om expropriation vid underrätten i den ort där fastigheten belägen. År 1949 var genomfördes en organisationsförändring som innebär att expropriationsmålen skulle handläggas vid nyinrättade expropriationsdomstolar. Dessa i var organisatoriskt hänseende knutna till underrättema, men ansågs vara särskilda domstolar, NJA 1950 s. 247 248, 251. - Också i nuvarande lagstiftning finns exempel på när särskilda domstolar organisatoriskt knutits till den befintliga domstolsorganisationen. Både fastighetsdomstolama och vattendomstolama har inlemmats i tingsrättsorganisationen genom särskilda lagbestämmelser som utpekar att vissa tingsrätter skall vara fastighetsdomstolar respektive vattendomstolar. För de miljödomstolar som kommer att inrättas har också en sådan lösning valts. Beträffande fastighetsdomstolama har det

Utgångspunkter 93

funnits en diskussion om dessa är i processrättslig mening att anse som särskilda domstolar. Frågan har i rättsfallet NJA 1979 s. 107 besvarats jakande. Trots detta skall de åtgärder i mål och ärenden som ankommer på fastighetsdomstolen vidtas av tingsrätten och t.ex. stämningsansökan göras vid denna domstol prop. 1969:44 s. 400. Även de exempel finns från tidigare omorganisationer inte om som löser frågan om hur två domstolar som slås samman skall kunna behållas särskilda domstolar utan att vara myndigheter kan viss ledning som hämtas från dem. Varken fastighetsdomstolama eller vattendomstolarna kan således betraktas som särskilda myndigheter. De har inte någon personal anställd och har inte heller något eget budgetansvar. Man har således skilt på domstolens rättskipande funktion och myndighetsfunktionen. På motsvarande sätt bör det vara fullt möjligt att låta en tingsrätt och en länsrätt fortfara att vara domstolar utan att de är självständiga myndigheter. Eftersom rättegångsbalken och lagen om allmänna förvaltningsdomstolar framförallt reglerar domstolsfunktionen kan dessa bestämmelser vara i stort oförändrade. På detta sätt behålls även det regelsystem som anger till vilken domstol t.ex. handlingar skall inlämnas och vilken domstol som skall vidta olika

åtgärder. Ändringar måste dock göras så att det framgår att det för inte

i varje domstol i underrätt skall finnas en lagman och för varje mellan-

instans en president. Domstolsinstruktionema, som behandlar bl.a. frågan om vem som är administrativ chef för en domstol m.m. måste omarbetas. Det kan lämpligt att varje instans får en gemensam domstolsinstruktion. vara Ett arbete med att se över domstolsinstruktionema har på initiativ av Domstolsverket påbörjats. I samband med denna översyn och vid utarbetandet av de lagändringar som krävs för en integrerad domstolsorganisation kan de synpunkter som framfördes av 1993 års domarutredning beaktas att vissa delar av det regelsystem som angår domstolsadministrationen och som finns i domstolsinstruktionema, bör lagregleras SOU 1994:99 s. 213 f.f..

1998:135 95

IV UNDERRÄTTS-

ORGANISATIONEN

9 Tingsrättema

I avsnittet presenteras tre olika organisationsmodeller för tingsrättema, ett alternativ med olika långt gående sammanläggningar av tingsrätter organisationsaltemativ 1 och 2, ett alternativ med förändringar inom befintlig organisation som innebär att domstolarna knyts samman i administrativa och judiciella nätverk och slutligen ett alternativ som kombinerar en begränsad sammanläggning med nätverksmodellen.

9.1 för förändrad

Utgångspunkter en tingsrättsorganisation

Enligt Domstolskommitténs ursprungliga direktiv var målet med en utredning av tingsrättsorganisationen inte endast att söka fastställa en övre och nedre gräns för hur stor en domstol bör vara. Kommittén en hade också att söka fastställa på vilka orter det behövs en domstol. Utgångspunkten borde enligt direktiven vara att det bör finnas en tingsrätt i varje residensstad eller större stad, men att avsteg måste kunna ske med hänsyn till befollcningsstrukturen, avstånden och kommunikationerna. I ett i vissa delar glest befolkat land är det naturligt att domstolsorganisationen måste utformas med hänsyn till sådana avvägningar som de ursprungliga direktiven talar om, t.ex. mellan den bärlcraftighet varje domstol bör ha och den samhällsservice som bör finnas med bl.a. inte alltför stora avstånd till en domstol. Eftersom olika vikt kan läggas vid de skilda faktorer som inverkar på

96 Underrättsorganisationen 1998: 135

organisationsstrukturen presenteras här tre olika sätt att organisera tingsrättema. Det ena innebär en sammanläggning av tingsrättema till 43 alternativt 64 domstolar. Den andra organisationsmodellen innebär att tingsrättema knyts samman i administrativa och judiciella nätverk. Den tredje lösningen kombination mindre långtgående är en av en sammanläggning av tingsrättema med en nätverksorganisation för de minsta domstolarna. För var och en av dessa modeller måste analyseras om de uppfyller de krav på domstolsorganisationen som närmare har utvecklats i avsnitten III:6 en omvärldsanalys och III:7 en helhetssyn. Flera av dessa krav talar för att det antingen behövs större domstolar eller att andra organisatoriska lösningar måste eftersträvas som gör att även de mindre domstolarna är bärkraftiga inför framtiden. För utformningen av olika organisationslösningar är det därför nödvändigt med en diskussion om lämplig tingsrättsstorlek. Vidare behövs en redogörelse för andra faktorer som direkt har en betydelse för utformningen av tingsrättsorganisationen, t.ex. olika förhållanden rörande avstånden till tingsrättema.

l l Frågan om lämplig tingsrättsstorlek

.

Jämförelser mellan tingsrätter av olika storlek

De utredningar som tidigare arbetat med en organisationsreform för tingsrättema har samtliga utgått från att domstolsstorleken har eller kan ha en betydelse för effektiviteten. En jämförelse mellan tingsrätter av olika storlek redovisas därför i bilaga Jämförelsema har inriktats på olika mätbara förhållanden. Det har således inte gjorts något försök att undersöka om det finns kvalitetsskillnader i den dömande verksamheten mellan små och stora domstolar. Det finns inte heller något som tyder på att så hittills skulle vara fallet. Nedan lämnas en sammanfattning av de jämförelser som gjorts.

Ett redovisat jämförelsemått är handläggningskostnaden per mål.

På denna punkt visar jämförelsen att kostnaden per mål tenderar att vara högst i de minsta tingsrättema och att kostnaden i huvudsak minskar med ökad domstolsstorlek. En viktig förklaring till att kostnadsnivån är något högre i de mindre tingsrättema är bl.a. att dessa domstolar, relativt sett till mål- och ärendevolymen, har något mer personal än övriga tingsrätter. Detta beror i sin tur sannolikt på en något större sårbarhet vid personal-

1998: l 35 Underrättsorganisationen 97

frånvaro. De administrativa kostnaderna är också, relativt sett, högst i de minsta tingsrättema. Till någon del beror de högre kostnaderna i de minsta tingsrättema också på att dessa domstolar i större utsträckning

än andra håller förhandlingar vid tingsställen på ort än

annan kansliorten. Trots en större lokalyta anställd i de mindre tingsrättema skiljer per sig lokalkostnaden räknat anställd inte på något avgörande sätt per från flertalet andra tingsrätter. Detta beror på att de mindre tingsrättema i allmänhet har sina kanslier på små orter med förhållandeen vis lägre hyresnivå. Lokalkostnaden beräknad avgjort mål är inte per heller direkt beroende av domstolsstorleken. Beräknad på detta sätt är lokalkostnaden lägst i tingsrätter med 10-15 domare. I ett viktigt avseende utfaller jämförelsen mellan storleksgruppema i viss mån till de mindre tingsrättemas fördel att de har något genom kortare omloppstider i brottmål och tvistemål. Detta förhållande måste bedömas mot bakgrund att de minsta tingsrättema har något av mer

resurser än större domstolar. Enligt den arbetstidsundersökning,

som kommittén har låtit genomföra, arbetar domarna vid de minsta tingsrättema också genomsnittligt fler timmar vecka än domarna per vid de större tingsrättema SOU 1998:88, bilaga 9. De minsta domstolarna har även, räknat i procent den fasta domarorganisationen, av fler icke ordinarie domare. Vid jämförelsema har slutligen också beräknats antalet sökande per

utlyst anställning som lagman och rådman i tingsrätter olika

som av storlek. Antalet sökande till anställning lagman är i huvudsak som detsamma i alla tingsrätter. Det genomsnittliga antalet sökande till anställning som rådman ökar däremot i huvudsak med domstols-

storleken från fyra sökande utlyst anställning i de minsta

per tingsrättema till tolv sökande i de största. I samtliga tingsrättsgrupper

är emellertid rekryteringsläget, när gäller det antalet sökande till

anställning som ordinarie domare, gott eller i vart fall godtagbart.

Storleksöverväganden

Frågan hur stor tingsrätt bör för att fungera väl bör behandlas

en vara både ur ett mera övergripande perspektiv med hänsyn till samhällets

krav på domstolsorganisationen och ett avgränsat perspektiv

ur mer med hänsyn främst till verksamhetens interna organisation och kostnader. Det är knappast möjligt att någon viss bestämd storlek på ange en tingsrätt som är optimal med hänsyn till såväl inre som yttre faktorer.

98 Underrättsorganisationen 1998: 135

Som framhållits är det ändå nödvändigt att ha någon ovan uppfattning lämplig tingsrättsstorlek. Vid en sammanläggning av om tingsrätter inverkar det på antalet tingsrätter och därmed indirekt också lokaliseringen domstolarna och storleken på domkretsama. Om av nätverksmodell väljs påverkar det antalet nätverk. Storleksen övervägandena har gjorts endast för att vara till hjälp vid prövande av

de olika organisationsmodeller som kommer att presenteras. Vid en

sådan prövning måste även andra faktorer vägas in såsom kravet på en

hög kvalitet i verksamheten, geografiska och demografiska förhållan-

den, samhällsservice och effektivitetsskäl. Det bör därför understrykas lämplig domstolsstorlek vad gäller antalet domare endast kan ses att en flera faktorer inverkar på domstolsorganisationen. Av som en av som dessa faktorer är det övergripande kvalitetslcravet, att domstolsorganisationen måste utformas så att den kan uppfylla de allt högre kraven på kvalitet i rättskipningen, det viktigaste. I kvalitetskravet ligger bl.a. att domstolarna skall inom sig vara juridiskt bärkraftiga och kunna arbeta med en renodlad domarroll som dömande ordinarie domare. ger mer av Med juridisk bärlqaft har tidigare menats att ingen domstol bör vara mindre än att den är domför i samtliga måltyper, något som för tingsrättemas del innebär minsta domstolsstorlek om tre domare. en Med juridisk bärkraft bör dock också menas en bärkraftighet i materiell mening. Domstolama bör kunna hantera svårare och större mål utan störningar i den övriga verksamheten. Vidare bör domstolarna, för att

minska behovet specialdomstolar, inom sig ha sådan kompetens

av en att huvuddelen de måltyper finns kan handläggas av de egna av som domarna. Eftersom målen i framtiden sannolikt kommer att vara

materiellt svårare och ofta röra specialområden såsom t.ex. miljöbrott och ekobrott, innebär detta att tingsrättsorganisationen måste vara sådan att den möjlighet till specialisering. Detta kan gälla

ger organisationen i stort eller varje enskild domstol. Det är inte möjligt att närmare ange hur stor en domstol måste vara

för att inom sig möjliggöra specialisering. Tidigare specialisering

en

vad gäller tvistemål och brottmål, som avser en övergripande

indelning alla mål vid tingsrätt, har endast tillämpats vid av en

domstolar haft nio domare eller fler. Åklagarorganisationen har

som

ansett att en minsta storlek for åklagarmyndighet bör vara cirka tio

en

åklagare för tillräcklig bärkraft Åklagarväsendet Rapport

att, ge 1995:4, 12. Det är inte troligt att domstol på tre-fyra domare kan s. en

uppfylla kravet på att medge viss specialisering. Vid en så liten dom-

stol måste samtliga domare kunna handlägga alla mål. Målunderlaget

för de mål kräver specialisering skulle också bli alltför litet för

som en

någon kompetenshöjande effekt att endast domare hand-

att ge av en

1998: l 35 Underrättsorganisationen 99

lägger dem. Vid en domstol om fem-sex domare skulle troligen viss en specialisering kunna ske av mycket stora målgrupper, något som inte heller skulle ge den kvalitetseffekt som eftersträvas. En sannolik mer bedömning är att det först vid en domstolsstorlek om nio-tio domare, med ett målunderlag om drygt 2000 mål, kan ske en specialisering. Kvalitetskravet innebär också att organisationen bör vara sådan att domarrollen kan renodlas. Genom en god beredningsorganisation ges domarna möjlighet att ägna sig de mer kvalificerade frågorna. Domstolskommittén har för en förstärkt beredningsorganisation föreslagit att tingsrätterna får möjlighet att arbeta med särskilda beredningsjurister. Beräkningar som kommittén gjort tyder på att en beredningsjurist kan handlägga mål från tre rotlar SOU 1998:88. För att inte tillskapa en alltför sårbar beredningsorganisation bör denna sannolikt bestå av minst tre beredningsjurister. En minsta storlek för en domstol skulle med detta betraktelsesätt ha i vart fall nio rotlar. Inte heller detta mått är emellertid exakt. Undantagsvis kan beredningsen organisation fungera i en sexdomardomstol. Sårbarheten kan i dessa domstolar vägas upp av att notariema fullgör i stort uppgifter samma som beredningsjuristema. En domstol med endast tre fyra domare och bara en beredningsjurist är för liten för att i vart fall någon ge resursvinst med en ny arbetsorganisation. När det gäller den interna organisationen har tidigare fastslagits att mindre tingsrätter har något kortare omloppstider för målen. En utredning av arbetstiden vid domstolar olika storlek visar emellertid av att domarna vid de minsta domstolarna arbetar cirka fem timmar mer per vecka än domare vid större domstolar SOU 1998:88, bilaga 9. De har även betydligt högre andel icke ordinarie domare räknat i procent av den fasta domarorganisationen, bilaga tabell Det innebär att dömandet vid de minsta domstolarna i högre grad utförs icke av ordinarie domare. Mot bakgrund av det ökade kravet att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans, bör dömandet i ökad omfattning utföras ordinarie domare, något även det talar för av som större domstolar. En annan utgångspunkt som utvecklats i avsnitt III:7 En helhetssyn, är att det grundläggande kravet på kvalitet inte kan uppnås utan att domstolsväsendet har tillräckliga resurser. Detta medför i sin tur att domstolsorganisationen måste vara effektiv bl.a. med hänsyn till resursanvändningen. Utredningsmaterialet visar att mindre domstolar har en något högre handläggningskostnad per mål än större domstolar. Orsakerna härtill är flera och beror till stor del på förhållanden som de mindre domstolarna inte råder över. När det gäller att finna en organisation som är resurseffektiv kan dock inte bortses från att en

100 Underrättsorganisationen 1998:135

domstol med omkring tio domare är den som har lägst kostnad per avgjort mål. Ett sätt att skapa ett ur resurssynpunkt effektivare domstolsväsende är således att inrätta större domstolar, något som också ökar och därmed ytterligare minskar V kostflexibiliteten i organisationen naderna. Ytterligare ett sätt att öka både resurseffektiviteten och flexibiliteten är en integration mellan domstolsorganisationema. En integration minskar kostnaderna för administrationen till fördel för den dömande verksamheten och ökar den administrativa bärkraften. Samtidigt ökas flexibiliteten i organisationen; domare med olika kunnande inom rättskipningen kan inte bara berika diskussionerna utan även förstärka vid avgörande av mål. En sådan integration skulle i första instans helt genomförd innebära att förvaltningsdömandet decentraliserades till varje ort som har en tingsrätt. Om alltför många tingsrätter tillåts vara kvar skulle länsrätternas domare splittras på ett sätt skulle äventyra den förvaltsom ningsrättsliga kompetensen. För att motverka en sådan effekt av integrationen mellan tingsrätt och länsrätt talar mycket för att en domstol bör ha minst tre förvaltningsdomare och att avsteg från denna princip endast bör göras i undantagsfall. En organisation med tre förvaltningsdomare innebär i och för sig inte att någon bestämd gräns för tingsrättemas storlek kan dras. De flesta av domstolar måste dock ha mellan sju nio domare, bilaga - Ett förhållande slutligen också måste beaktas när det gäller som lämplig domstolsstorlek är behovet av att organisationen är långsiktigt hållbar. Mål- och ärendemängdcn i domstol varierar normalt av en många olika orsaker, bl.a. konjunkturväxlingar, befolkningsutveckling och lagstiftning som tillför nya måltyper eller för bort befintliga ny måltyper från domstolsprövning. Domstolarna måste ha en storlek som gör att de, eller mindre tillfälliga variationer i målunderlaget, trots mer kan bibehållas rationella enheter. Tingsrätterna bör således vara som tillräckligt stora för att klara en framtida nedgång eller uppgång i arbetsunderlaget på uppskattningsvis minst 15 20 procent. - Sammantaget med övervägandena ovan vad gäller olika faktorer talar för att domstolsstorlek cirka nio-tio domare innebär som en om kravet på en stabil organisation som tål förändringar i omvärlden att det bör eftersträvas domstol har i vart fall minst tio domare. Med att en mindre domstolar i organisationen måste olika vägar sökas för att uppväga de nackdelar detta har. Den fråga som därefter inställer sig är om det finns någon övre gräns för hur stor domstol kan vara utan att effektiviteten minskar. en Av de jämförelser mellan tingsrätter med olika storlek som redovisats och motsvarande uppgifter som tidigare framkommit, framgår att ovan

1998: 135 Underrättsorganisationen 101

det numera inte förefaller finnas någon påtaglig stordriftsnackdel för de tre största tingsrättemas del. Detta förhållande bör dock inte tolkas så att en domstol automatiskt blir kostnadseffektivare med ökad storlek. De erfarenheter av stora domstolar finns tyder alldeles som klart på att det finns övre gränser för hur domstol bör Var stor en vara. den gränsen går kan emellertid inte med någon säkerhet beräknas. Det är inte heller meningsfullt att fastställa någon sådan övre gräns. Eftersom lokaliseringen varje tingsrätt måste fastställas med hänsyn av till yttre förhållanden i den egna regionen, bl.a. befolkningstäthet och tillgänglighet för den allmänhet skall inställa sig i domstolen har som vid dessa överväganden inte någon tingsrätt, förutom de två största, kommit att överstiga 25 domare. En sådan domstol, med ca 80-90 anställda, är väl lämpad för en indelning i tre avdelningar och kan därmed knappast anses för stor. De speciella organisationsproblem som rör de största domstolarna behandlas i avsnittet om Stockholms tingsrätt.

9.1.2 Olika minska

möjligheter att reseavstånden i

en organisation med större domstolar

Tingsrättsorganisationen måste utformas så att reseavstånden till tingsrättema från olika delar av respektive domkrets är godtagbara. Viktigare än avstånd i kilometer är dock restiden. Det övervägande antalet invånare i en domkrets måste kunna närvara vid en domstolsförhandling av normal omfattning utan att tvingas övernatta utanför hemmet. För att minska olägenhetema av en organisationsreform som ger större domkretsar än för närvarande har det därför övervägts om en lösning skulle kunna vara att låta domkretsama i vissa fall bryta länsgränsema. Vidare har även andra organisatoriska lösningar undersökts i regioner där avstånden till domstolarna är särskilt stora.

Domkretsar över länsgränserna m.m.

l den nuvarande organisationen utgörs tingsrätternas domkretsar endast av kommuner från ett och län. Ett skäl att ändra på detta samma förhållande är om allmänheten därigenom får bättre tillgång till en domstolarna. Det kan också fördel för allmänheten att ha vara en en domkretsindelning som anknyter till de "naturliga regioner som uppkommit genom allmänhetens kontakt- och rörelsemönster och som vissa håll inte överensstämmer med länsindelningen. Genom att låta

l 02 Underrättsorganisationen 1998: l 35

domkrets länsgräns kan eventuellt också i några fall en över en man lägga samman två eller flera små tingsrätter för att därigenom skapa tingsrätter med större bärlcraft. Möjligheterna att vid en domkretsreform inrätta domkretsar som går över länsgräns har därför övervägts. De sammanläggningar av en tingsrätter över en länsgräns som framför allt kan vara aktuella är bl.a.

följande den tänkbara lokaliseringsorten är angiven inom parentes:

Sölvesborgs tingsrätt Kristianstad

Ljungby tingsrätt Värnamo eller sammanläggning i motsatt riktning

Karlskoga tingsrätt Kristinehamn eller sammanläggning i motsatt

riktning

Hudiksvalls tingsrätt Sundsvall

Örnsköldsviks tingsrätt Umeå Skellefteå tingsrätt Piteå eller sammanläggning i motsatt riktning Tillgängligheten till dessa sammanlagda tingsrätter skulle bli något bättre än om en sammanläggning sker med det egna länets residensstad. Fördelarna för allmänheten måste dock vägas mot de problem och kostnader som kan uppkomma för de myndigheter som har någon form av samband med domstolarnas verksamhet. Särskilt bör de kontakter som domstolarna har med övriga organ inom rättsväsendet uppmärksammas, främst polis- och åklagarväsendena samt kriminalvården. I åklagarväsendets nya organisation omfattar åklagarmyndighetema den regionala nivån två eller flera län. Den lokala nivån åklagarkamrama anknyter också till länsindelningen såtillvida att ingen åklagarkammare delas av en länsgräns. En domkretsindelning som går över länsgränsema skulle medföra att tingsrätten vid planeringen av förhandlingar och häktningsjour måste samverka med åklagarkammare i fler än ett län. Om den aktuella länsgränsen också är en gräns mellan två åklagannyndigheter kan tingsrätten även behöva planera sin verksamhet i kontakt med två regionåklagare. För åklagarväsendet riskerar en sådan organisation att medföra effektivitetsförluster, bl.a. genom längre resor vid förhandlingar i ett angränsande län. Även polisväsendet anknyter till länsindelningen med myndighet en ivarje län. En domkretsindelning som bryter länsgränsema har också den konsekvensen att man, Vid en integration mellan länsrätter och samtliga tingsrätter, kan behöva över länsgränsen också när det gäller länsrättsmålen. Konsekvenserna för länsrättsmålen har inte närmare utretts, men man kan befara en del komplikationer i mål där de länsvis indelade myndigheterna medverkar som part eller på annat sätt.

1998: 135 Underrättsorganisationen 103

Vid en samlad bedömning väger nackdelarna med att låta tingsrättema bryta länsgränsema tyngre än de fördelar som kan uppnås för allmänheten. Denna bedömning grundar sig också på att kommunikationerna inom ett län med residensstaden genomgående är bättre än till angränsande orter utanför länsgränsema. Utöver en domkretsrefonn över länsgränsema bör emellertid också övervägas om vissa kommuner, som i sitt län kan uppfattas som felplacerade eftersom de dåligt ansluter sig till invånarnas naturliga kontakt- och resemönster, kan omplaceras i domstolsorganisationen. Regionberedningen redovisar 16 sådana kommuner SOU 1995:27 s. 440. Flertalet av dessa ingår emellertid numera i de båda nyinrättade länen, Skåne län och Västra Götalands län. I de domkretsförslag som redovisas i det följ ande har härigenom flera av dessa kommuner fått en lämpligare domkretsplacering utan att en länsgräns behövt överskridas.

Tingsrättsorganisationen i vissa glesbefolkade regioner

I vissa regioner kan avstånden och kommunikationerna medföra problem med tillgängligheten till tingsrätten, om befintliga tingsrätter läggs samman med en större tingsrätt. Dessa regioner är främst

följande: Kansliorten för de nuvarande tingsrättema anges inom

parentes Gotlands län Visby; speciella förhållanden genom trafiken med -

fastlandet

Norra delen av Kalmar län Västervik - Nordvästra delen av Västra Götalands län Strömstad -

Norra delen av Värmlands län Sunne

-

Norra och västra delarna av Dalarnas län Mora

- Södra delen av Jämtlands län Sveg a Norra delen av Gävleborgs län Hudiksvall, Ljusdal -

Norra delen av Västernorrlands län Örnsköldsvik

- Västra och norra delen av Västerbottens län Lycksele, Skellefteå - Norra och nordöstra delen av Norrbottens län Gällivare, Haparanda - Tingsrättema på de nämnda orterna har mellan en och fyra domare.

Avståndet till närmaste större stad residensstad eller motsvarande är i

flertalet fall 10 mil eller längre. Om tingsrätter med tre domare ses som ett absolut minimum kan omkring hälften av angivna orter inte behållas som kansliorter. Samtidigt gör kraven på tillgänglighet till tingsrättema att det bör undersökas om det finns en alternativ utformning av organisationen i dessa regioner. Följande alternativ har övervägts. Inrätta lokala tingsrättsenheter som ingår i en större tingsrätt -

104 Underrättsorganisationen 1998: 135

Omfördela kommuner inom domkretsama för att öka målunderlaget i de minsta tingsrättema. Inrätta fler tingsställen -

Lokala tingsrättsenheter

För att ge de minsta domstolarna större bärkraft skulle det kunna övervägas att inrätta en ny typ av domstolsenhet som inte utgör en administrativt fristående domstol. En sådan lokal tingsrättsenhet skulle utgöra en integrerad del av en större tingsrätt som har sitt kansli på en annan ort. Mål från en geografiskt avgränsad del av tingsrättens domkrets skulle avgöras vid den lokala enheten. Förhandlingar i vissa mål, bl.a. tyngre tvistemål som avgörs kollegialt och brottmål med häktade samt häktningsförhandlingar, kan hållas vid tingsrättens huvudenhet kansliorten. I brottmålen skulle de kostnadslcrävande långa transporterna av häktade härigenom kunna reduceras. Viss administration och ledning som gäller den lokala enheten kan också fullgöras vid den större del av tingsrätten som finns på kansliorten. Förslaget innebär att det vid en lokal enhet skall finnas ordinarie domare, notarier och annan personal som är stationerad vid enheten. I den dömande verksamheten förutsätts den lokala enheten arbeta på samma sätt och enligt samma regler som andra tingsrätter. Det finns vissa uppenbara nackdelar med organisatorisk enhet en som inte utgör en administrativt fristående domstol. Domamas tjänstgöring vid en sådan enhet kan komma att framstå som mindre kvalificerad och därmed mindre attraktiv vid framtida rekrytering av domare. Risken för detta är särskilt stor om de mer kvalificerade målen inte handläggs vid enheten. För allmänheten kan rättskipningen vid en lokal tingsrättsenhet riskera att framstå som mindre kvalificerad än vid andra tingsrätter. Besparingsmöjligheterna som undersökts för läns- rätten i Skåne län med en avdelning placerad i Kristianstad är inte särskilt betydande. Nackdelarna är således relativt stora. De sammanläggningsaltemativ som presenteras nedan utgår därför från att det inte inrättas lokala tingsrättsenheter. Eftersom lokala domstolsenheter likväl kan vara ett sätt att undvika alltför långa avstånd kommer ett

sådant alternativ att ändå ingå i framställningen nedan i avsnitt 9.3

Förändringar inom befintlig organisation. Därvid kommer organisationsformen att närmare diskuteras.

1998: l 35 Underrättsorganisationen 105

Omfördelning av kommuner inom domkretsarna

I flertalet län finns åtminstone en större tingsrätt i de flesta län

residensstadens tingsrätt och en eller flera mindre tingsrätter. Om man genom omfördelning inom domkretsarna kunde flytta kommuner frånstörre tingsrätters domkretsar till mindre tingsrätter skulle man eventuellt kunna uppnå mera jämnstora tingsrätter och därigenom ge de minsta tingsrättema en större bärkraft. En undersökning av sådana möjligheter till omfördelning har visat att denna aspekt torde ha beaktats redan vid utformningen av dagens

domkretsindelning. Åtskilliga av residensstädemas tingsrätter utanför

storstadslänen har en domkrets som består av endast en kommun. Dessa tingsrätters domkretsar kan därför i praktiken inte delas. I de fall en omflyttning av kommuner mellan domlcretsar är möjlig rör det sig i huvudsak om små kommuner med ett litet målunderlag. För vissa kommuner skulle en sådan omflyttning innebära en betydligt sämre tillgänglighet till tingsrätten. Möjligheterna att genom omfördelning av kommuner inom domkretsarna stärka underlaget för de minsta tingsrätterna har därför inte bedömts vara någon framkomlig väg.

Inrättande av fler tingsställen

Möjligheten att hålla domstolsförhandlingar på andra orter än tingsrättemas kansliorter, är i flera regioner ett ändamålsenligt sätt att begränsa allmänhetens resor till tingsrätten, särskilt i Norrlands inland. De flesta av de tingsrätter som har tingsställen utanför kansliorten avgör en mindre del av sina mål där. För vissa tingsrätter är kostnaderna för att upprätthålla verksamhet vid tingsställena ändå betydande, bl.a. beroende på tidsspillan i samband med tingsresoma och vid inställda förhandlingar. Det har också visat sig svårt att vid tingsställena tillgodose de ökade kraven på lokalemas tekniska standard och säkerhet. Det har under utredningsarbetet inte framkommit något som tyder på att inrättande av tingsställen som ersätter en mindre tingsrätt, skulle kunna bidra till en effektivare domstolsorganisation.

106 Underrättsorganisationen 1998: 135

9.1.3 Tingsrättemas lokalisering i olika delar av

landet

Förutsättningarna för utformningen av tingsrättsorganisationen skiljer sig betydligt i olika delar av Sverige. De utgångspunkter som bör gälla för de större städerna är inte desamma som de i mer glesbefolkade delar av landet. För vissa regioner bör det uppmärksammas om det finns särlösningar som bättre skulle tillgodose tillgängligheten till domstolarna.

Tingsrätterna i de tre storstadslänen

Det finns inte några domstolsorganisatoriska eller andra skäl som talar för att de tre största tingsrättema Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter bör bli större än för närvarande. De bör därför endast i undantagsfall tillföras någon verksamhet från andra tingsrätter i den nuvarande organisationen. Snarare bör uppmärksammas möjligheten att föra över arbetsuppgifter från de tre största tingsrättema till andra tingsrätten De tre länen har i huvudsak goda allmänna kommunikationer. I norra delen av Västra Götalands län finns dock relativt stora glesbefolkade områden. Efter sammanläggningen av län i västra Sverige och i Skåne finns i de två nya länen ett betydande antal tingsrätter av varierande storlek, varav några tillhör de minsta i landet. Särskilt i de tätbefolkade delarna av de tre storstadslänen finns förutsättningar för ytterligare koncentration tingsrättsorganisationen till färre enheter av utan att detta behöver medföra nämnvärda olägenheter för allmänheten i form av förlängda resor.

Övriga residensstäder

I flertalet län är residensstaden den största orten i länet och har vanligen den mest kvalificerade offentliga förvaltningen, administrativa servicen, sjukvården och utbildningen i länet. För att ge länsinvånama tillgänglighet till dessa tjänster är residensstädemas kommunikationer med länets olika delar i allmänhet goda. En ofta omfattande arbetspendling till residensstädema medför också väl utbyggda kommunikationer. De flesta residensstäder har ett häkte och är i stor utsträckning också lokaliseringsort för en âklagarkammare. Flertalet residensstäder har därför goda förutsättningar för att också framtiden vara kansliort för en tingsrätt.

1998: 135 Underrättsorganisationen 107

Till fördelarna med residensstädema som kansliort för en tingsrätt hör också möjligheterna till olika former av samverkan med länsrätten på orten.

Större städer utom residensstäderna

Förutom residensstädema finns det i flera län större städer som nu är kansliort för en tingsrätt med minst sex ordinarie domare. Städer med sådana tingsrätter är följande: Eskilstuna, Norrköping, Kristianstad, Helsingborg, Varberg, Borås, Vänersborg och Sundsvall. Av dessa tingsrätter är Eskilstuna och Sundsvalls tingsrätter betydligt större än respektive tingsrätt i residensstaden. Dessa städer utgör centralorter med betydande administrativ och annan service. De har goda kommunikationer med sina respektive omland och med övriga delar av länet. I Kristianstad och Vänersborg finns också ett länsrättsdömande som ger samverkansfördelar mellan tingsrätt och länsrätt. Samtliga åtta städer bedöms även i framtiden vara lämpliga som kansliort för en tingsrätt.

Tingsrättsorganisationen i Norrland

De stora avstånden och de glest befolkade områdena i stora delar av Norrland ställer särskilda krav på tingsrättsorganisationen. I denna del av landet finns åtskilliga små tingsrätter, tre med endast varav en domare. De tingsrätter som har de till ytan största domkretsama har ett eller flera tingsställen utom kansliorten, ofta med en betydande användningsfrekvens. Norrlandsförhållandena medför även i framtiden att det i denna del av landet behöver finnas fler mindre tingsrätter i förhållande till folkmängden än i övriga delar av landet. De skilda förhållanden som tingsrättema arbetar under i olika delar av landet kan visas bl.a. genom en jämförelse mellan å ena sidan Skåne län och Blekinge län och å andra sidan de fem Norrlandslänen. Befolkningens storlek i de båda sydliga länen sammantagna 1,2

ca

milj. invånare är i huvudsak densamma som i Norrlandslänen. I de båda sydliga länen finns 16 tingsrätter en sammanlagd yta motsom svarar ca 6 % av de 19 Norrlandstingsrätternas samlade domlcretsar. I Norrlands kustland är avstånden mellan tingsrättema inte så stora som i inlandet. Av samtliga 19 tingsrätter i Norrland ligger 13 vid kusten eller inom ett avstånd på 4-5 mil från denna. Befolkningen i Norrland är till stor del koncentrerad till de kustnära områdena.

108 Underrättsorganisationen 1998: l 35

Kommunikationema i kusttraktema är förhållandevis goda och kommer att byggas ut ytterligare. Mot denna bakgrund är förutsättningarna för att bilda tingsrätter, som både har en lämplig storlek och godtagbara reseavstånd inom sina domkretsar, bättre i Norrlands kustland än i inlandet. Härvid måste emellertid beaktas att flera av de tingsrätter som nu har sina kansliorter vid eller nära kusten har domkretsar som sträcker sig långt in i landet. Förhållandena i Norrland medför att man i denna del av landet särskilt måste uppmärksamma reseavstånden.

9.2 Sammanläggning av tingsrätter

De delvis svårförenliga krav som ställs på tingsrättsorganisationen har medfört att utredningsarbetet inriktats på två förslag till sammanläggning av tingsrätter. Organisationsalternativ 1 innebär en långtgående minskning av nuvarande 96 tingsrätter till en organisation med 43 tingsrätter. Detta förslag utarbetades för att tillgodose Domstolskommitténs ursprungliga direktiv med krav på stora besparingar och på en koncentration av tingsrättemas verksamhet. Förslaget bygger också på förutsättningen att en tingsrätt bör ha minst ca l0 domare i regioner där detta bedöms möjligt med hänsyn bl.a. till avstånd och målunderlag. Organisationsalternativ 2 innebär att antalet tingsrätter minskas med en tredjedel till 64 tingsrätter. Detta alternativ utarbetades inom Domstolskommittén som ett kompletterande förslag. Förslaget inriktas bl.a. att behålla tingsrätter med minst tre ordinarie domare, vilket i praktiken vanligen innebär tingsrätter med minst fyra domare. I de två organisationsförslagen redovisas organisationen länsvis. I bilaga 7 finns dessutom en tabell med en översikt över de båda förslagen. I bilagan redovisas också kartbilder över domkretsförslagen för tre län som ur domkretssynpunkt har mest komplicerade geografiska förhållandena, nämligen Dalarnas län, Skåne län och Västra Götalands län. I avsnittet IV:9.3 beskrivs ett alternativ som bygger en närmare samverkan mellan tingsrätter, men med en oförändrad lokalisering. Även detta förslag sammanfattas i bilaga Redovisningen av antalet domare i de olika tingsrättema gäller ordinarie domare. Beräkningen av antalet domare utgår från de förhållanden som rådde i tingsrättema vid årsskiftet 1997/98. Härvid bör beaktas att antalet domare kan variera över tiden och att det i de flesta tingsrätter också finns en eller flera icke ordinarie domare fiskaler eller assessorer. I antalet ordinarie domare inräknas fastighetsråd och miljöråd.

1998:135 Underrättsorganisationen 109

Vidare har de fem miljödomstolamas inrättande beaktats vid utformning av förslagen till tingsrättsorganisation. Förslagen utgår

också från att fastighetsdomstolama med ett undantag finns kvar på

de nuvarande orterna.

9.2.1 Organisationsaltemativ l En organisation

-

med tingsrättema i huvudsak koncentrerade

till residensstäder och andra större orter.

Stockholms län har en förhållandevis liten yta, utgör landets befolkningstätaste region med goda kommunikationer i större delen av länet. Dessa förhållanden ger en betydande frihet att välja lokaliseringsorter för tingsrättema eftersom avståndsfaktom inte väger så tungt som i flertalet andra län. Det finns därför förutsättningar inom Stockholms län för att inrätta större tingsrätter än i åtskilliga andra delar av landet. Följande domkretsindelning föreslås: Stockholms tingsrätt behålls oförändrad. Tingsrätten tillförs enligt förslaget inte någon verksamhet från andra tingsrätter. En närmare redovisning av organisationsfrågor som rör tingsrätten lämnas i avsnittet IV:ll Stockholms tingsrätt. En av de nya miljödomstolarna kommer att ingå i Stockholms tingsrätt. Ett alternativ som kan diskuteras är att i framtiden föra miljödomstolen till någon annan tingsrätt i Stockholmsområdet, exempelvis Södra Roslags tingsrätt. Huddinge och Södertälje tingsrätters domkretsar läggs samman. - Den nya tingsrätten, med Huddinge som kansliort, beräknas få 17 ordinarie domare. Handens och Nacka tingsrätters domkretsar läggs samman. Den nya -v tingsrätten, med Nacka som kansliort, beräknas 13 ordinarie domare. Södra Roslags och Norrtälje tingsrätters domkretsar läggs samman. - Den nya tingsrätten, med Stockholm som kansliort, beräknas få 12 ordinarie domare. Solna, Jakobsbergs och Sollentuna tingsrätters domkretsar läggs samman. Den nya tingsrätten, med Solna som kansliort, beräknas få 19 ordinarie domare. Sammanfattningsvis innebär förslaget följ ande. Antalet tingsrätter i länet minskar från tio till fem. Centralt i Stockholmsområdet behålls Stockholms tingsrätt oförändrad. För norra delen av länet föreslås två tingsrätter med norra och nordvästra delen respektive nordöstra delen av länet som domldets. För den del av länet

110 Underrättsorganisationen 1998: 135

som ligger söder om Stockholm föreslås två tingsrätter, med sydvästra respektive sydöstra delen av länet som domkrets. Uppsala län har en storlek och befolkningsfördelning som gör det möjligt att även med beaktande av kraven på rimliga reseavstånd ha endast en tingsrätt i länet. Därför föreslås att Enköpings, Tierps och Uppsala tingsrätters domkretsar läggs till domkrets. Den samman en nya tingsrätten, med Uppsala som kansliort, beräknas få 13 ordinarie domare. I Södermanlands län bör både Nyköping och Eskilstuna behållas som kansliorter för tingsrätt. Förslaget till förändring innebär att en Katrineholms tingsrätt läggs samman med Nyköpings tingsrätt. Det innebär att länet får två i huvudsak jämnstora tingsrätter med vardera 6 ordinarie domare. Gotlands län har en tingsrätt med två ordinarie domare. Eftersom Gotland även i framtiden har behov av en tingsrätt föreslås emellertid ingen förändring av tingsrättens nuvarande lokalisering. En samverkan med Länsrätten i Gotlands län, som utgör landets minsta länsrätt, förutsätts. I Västmanlands län är det med hänsyn till avstånden och befolkningsfördelningen möjligt att koncentrera tingsrättemas verksamhet i länet till en tingsrätt. Förslaget till förändring innebär att Sala, Köpings och Västerås tingsrätters domkretsar läggs med samman, Västerås som kansliort för den nya tingsrätten. Tingsrätten i Västerås beräknas efter sammanläggningen få 13 ordinarie domare. Dalarnas län har fem tingsrätter där målantalet sammantaget ger ett underlag för en tingsrätt med 12 ordinarie domare. Med hänsyn till befolkningskoncentrationen i länets östra del och runt Siljan föreslås Falun som lokaliseringsort vid sammanläggning tingsrättema i en av länet. Förslaget innebär således en sammanläggning Falu, Ludvika, av Hedemora, Leksands och Mora tingsrätter. För större delen av länets invånare blir avståndet till en tingsrätt i Falun godtagbart; mellan Falun och omgivningarna runt Siljan är det endast ca 6-9 mil. Avståndet mellan Falun och länets och västra norra delar, Älvdalens och Malungs kommuner, är emellertid längst 20som 25 mil. Detta förhållande kan tala för att skulle behövas andra en tingsrätt i länet med lokalisering till Mora.

Östergötlands län föreslås indelat i två domkretsar med

Norrköping och Linköping kansliorter. Förslaget till som ny organisation innebär att nuvarande Mjölby, Motala och Linköpings tingsrätters domkretsar läggs Tingsrätten i Linköping samman. beräknas få 9 ordinarie domare. Norrköpings tingsrätt, föreslås som vara oförändrad, har för närvarande 7 ordinarie domare.

1998: 135 Underrättsorganisationen 1 1 l

Jönköpings läns nuvarande tre domlcretsar, med Värnamo, Jönköping och Eksjö kansliorter, föreslås sammanlagda till en som domkrets med Jönköping som kansliort för den nya tingsrätten. Denna beräknas få 12 ordinarie domare. Avstånden mellan kansliorten, Jönköping, och vissa mindre delar länet blir mest till ca 10 av som upp mil. Med de förutsättningar som gäller för detta organisationsaltemativ varken målunderlaget eller de geografiska förhållandena i länet ger anledning att överväga fler än en tingsrätt. I Kronobergs län kan Ljungby och Växjö tingsrätters domkretsar läggas till tingsrätt med Växjö som kansliort. Den samman en ny sammanlagda tingsrätten skulle ll ordinarie domare. Vissa mindre delar länet får ca 8-9 mil till tingsrättens kansliort, men målav underlaget medger, enligt förutsättningarna för detta organisationsaltemativ, inte fler tingsrätt i länet. än en Kalmar län har betydande avstånd mellan de södra och norra delarna. Det begränsade målunderlaget i länet försvårar möjligheterna att skapa alla synpunkter lämpligt avvägd tingsrättsorganisation i en ur länet. En sammanläggning de tre tingsrättema i länet, Kalmar, av Oskarshamns och Västerviks tingsrätter, till Kalmar ger alltför stora avstånd för de delarna länet, längst omkring 20 mil. Även norra av som tingsrätten skulle en lagom storlek, nio domare, finns det därför om anledning att överväga organisationslösning med en tingsrätt i de en norra delarna av länet och en i de södra. Kansliortema för tingsrättema skulle Kalmar med fem ordinarie domare och antingen Västervik vara eller Oskarshamn med fyra ordinarie domare. Med hänsyn till kommunikationerna föreslås i stället att de kommuner ingår i nuvarande Oskarshamns tingsrätts domkrets som föras till Kalmar. Kalmar tingsrätt får då åttadomare och Västerviks tingsrätt två domare. Örebro län har befolkningskoncentration i Örebro-området och i en södra och mellersta delen länet. Avståndet från Örebro till flertalet av större tätorter i länet, inklusive kansliortema för de övriga tre tingsrättema, är högst 4-5 mil. Förslaget till organisation innebär att Hallsbergs, Karlskoga, ny Lindesbergs och Örebro tingsrätters domkretsar läggs med samman, Örebro kansliort för den tingsrätten. Denna beräknas få 11 som nya ordinarie domare. Blekinge län är landets till ytan minsta. Tre av de nuvarande

tingsrättema har vardera en ordinarie domare medan en Karlskrona

tingsrätt har tre ordinarie domare. En sammanläggning av Sölvesborgs, Karlshamns, Ronneby och Karlskrona tingsrätters domkretsar

l 12 Underrättsorganisationen 1998: l 3 5

föreslås. Den på detta sätt bildade tingsrätten, med Karlskrona som kansliort, beräknas få 6 ordinarie domare.

Med hänsyn till avståndet mellan Sölvesborg och Karlskrona ca 8

mil kan övervägas att låta västra delen av länet kommunerna

Olofström och Sölvesborg tillhöra domkrets i Skåne län med en Kristianstad som kansliort. Något förslag om en sådan delning länet av ur domkretssynpunkt lämnas emellertid inte, med hänvisning till de överväganden om domkretsar över länsgränser som redovisats i det föregående. Skåne län har tolv tingsrätter. Avstånden mellan kansliorterna är som mest 4-5 mil. Förutsättningarna är goda för att, med bibehållande av rimliga reseavstånd, reforrnera domkretsindelningen. Sammanläggningen av de båda tidigare länen i Skåne har underlättat sådan en reform. Befolkningskoncentrationen i södra och västra delen länet av medför att flertalet av länets tingsrätter även i framtiden bör finnas där. Förslaget till framtida domkretsindelning i Skåne län innebär följande. Hässleholms och Kristianstads tingsrätters domkretsar läggs samman. Den nya tingsrätten med Kristianstad kansliort som beräknas få 8 ordinarie domare. Malmö tingsrätt behålls i sin nuvarande omfattning. Om Ystad blir kansliort for en tingsrätt i Sydskåne bör emellertid Vellinge kommun föras till Malmö tingsrätt. Vellinge kommun, som nu ingår i Trelleborgs tingsrätts domkrets, har en nära anknytning till Malmöornrådet. Tillskottet till Malmö tingsrätt beräknas motsvara 2 domare.

Ängelholms, Klippans och Helsingsborgs tingsrätters domkretsar

läggs samman. Den tingsrätten med Helsingborg kansliort nya som beräknas 16 ordinarie domare. Landskrona, Eslövs och Lunds tingsrätters domkretsar läggs samman. Den nya tingsrätten, med Lund som kansliort, beräknas få 12 ordinarie domare. Simrishamns och Ystads tingsrätters domkretsar samt Trelleborgs tingsrätts domkrets utom Vellinge kommun, läggs Den samman. nya tingsrätten föreslås få Ystad som kansliort och beräknas få 7 ordinarie domare. Sammanfattningsvis innebär förslaget att antalet tingsrätter i Skåne minskar från tolv till fem, med Kristianstad, Helsingborg, Ystad, Lund och Malmö som kansliorter. Hallands län har under nuvarande förhållanden underlag för två tingsrätter i länet, varvid Halmstad och Varberg även i framtiden är lämpliga som kansliorter. De båda tingsrättema har för närvarande 6 respektive 7 ordinarie domare. Ingen förändring föreslås.

1998: l 35 Underrättsorganisationen l 13

Västra Götalands län har för närvarande 14 tingsrätter. Borttagandet gränserna mellan de tidigare länen öppnar möjligheter av till domkretsindelning bättre än den nuvarande anknyter till en ny som näringsgeografiska och andra samband som finns. Följande domkretsindelning föreslås. Göteborgs tingsrätt behålls i sin nuvarande omfattning. I den norra delen länet föreslås att en tingsrätt inrättas i Vänersborg genom en av

sammanläggning nuvarande Vänersborgs, Trollhättans, Åmåls,

av Strömstads och Uddevalla tingsrätters domkretsar. Den nya tingsrätten

inklusive miljödomstolen beräknas få ca 16 ordinarie domare. Ett

alternativ till att inrätta så stor tingsrätt är att, förutom tingsrätten i en Vänersborg, behålla tingsrätt också i Uddevalla genom en en sammanläggning den nuvarande tingsrätten där med Strömstads av tingsrätt. Man får då två tingsrätter i norra delen av länet med ett avstånd mellan de båda tingsrättema på ca 2,5 mil. Enligt Strömstads tingsrätt är det stora antalet inställelser från Norge ett starkt skäl att behålla tingsrätten. Enligt undersökning en genomförts Strömstads tingsrätt på begäran av Domstolssom av kommittén, förekommer det kallelser av personer från Norge i ca 30 % brottmålen och tvistemålen. av

Delar nuvarande Alingsås tingsrätt kommunerna Ale och

av naturlig anknytning till Göteborgsområdet. Även

Lerum har en nu-

varande Stenungsunds tingsrätts domkrets, särskilt Kungälvs kommun, har anknytning till Göteborg. Därför föreslås att Ale och Lerums en kommuner samt hela Stenungsunds tingsrätts domkrets tillförs Mölndals tingsrätt. Denna domstol, med kansliet även i framtiden i Göteborg, får då 10 ordinarie domare. Återstoden Alingsås tingsrätts nuvarande domkrets Alingsås, av

Herrljunga och Vårgårda kommuner har relativt nära till Borås och

bör därför tillföras tingsrätten där. Borås tingsrätt kommer då att ha 9 ordinarie domare. I återstoden länet tidigare Skaraborgs län finns fyra tingsrätter. av Jämfört med flertalet övriga tingsrätter i länet är dessa fyra tingsrätter förhållandevis små. Förslaget till domkretsindelning innebär att ny Falköpings, Lidköpings, Skövde och Mariestads tingsrätters dom-

kretsar läggs till tingsrätt med Mariestad som kansliort och

samman en med 8 ordinarie domare. Härvid har beaktats att delar av Falköpings tingsrätts domkrets, den länsindelningen, har förts över till genom nya Jönköpings län. Skövde är ett alternativ till Mariestad som kansliort för en tingsrätt. Förhållanden kan tala för att Skövde är den lämpligaste kanslisom för tingsrätt i denna del länet är att Skövde befolkningsorten en av mässigt är den större kommunen. Skövde ligger centralt i den aktuella

114 Underrättsorganisationen 1998: 135

delen av länet och är även kansliort för en åklagarkammare. Valet av kansliort påverkas emellertid också av att Mariestad, enligt de överväganden som låg till grund för den statliga verksamhetens lokalisering i det nya länet, skulle vara ett rätts- och förvaltningscentrum, med bl.a. ett länsrättsdömande. Det bör även vägas in att Mariestad har ett häkte. Sammanfattningsvis skulle antalet tingsrätter i länet minska från fjorton till fem med Göteborg två tingsrätter, Vänersborg, Borås och Mariestad som kansliorter. Värmlands län är stort till ytan, med de norra delarna glest befolkade. De geografiska förhållandena gör det inte möjligt att lägga samman tingsrätter utan att delar av länet får betydande avstånd till tingsrätten. De tre mindre tingsrättema i länet, Arvika, Sunne och Kristinehamns tingsrätter, är belägna så att något sammanläggningsalternativ som berör endast dessa tingsrätter inte kan utformas. Med de förutsättningar som gäller för detta organisationsaltemativ, främst kravet på bärkraft, finns det underlag för endast tingsrätt i en länet. Därför föreslås att Arvika, Sunne, Kristinehamns och Karlstads tingsrätters domkretsar läggs Den tingsrätten, med 10 samman. nya domare, föreslås Karlstad kansliort. som Avståndet från norra delen av länet till Karlstad, 15 20 mil, utgör ett problem ur tillgänglighetssynpunkt. Detta kan tala för att Sunne tingsrätt behålls. Med hänsyn till kraven på bärkraft, lämnas något sådant förslag. I Gävleborgs län finns det, med hänsyn till de betydande avstånden mellan Gävle och delen länet, 15 -20 mil, anledning att övernorra av väga möjligheten att behålla ett tingsrättsdömande i den delen. norra Det vore i och för sig möjligt att bilda en tingsrätt i delen norra av Gävleborgs län, med en domkrets som utgörs nuvarande Bollnäs, av Ljusdals och Hudiksvalls tingsrätters domkretsar. Kansliorten för en sådan tingsrätt kan vara antingen Hudiksvall eller Bollnäs. Med hänsyn till kommunikationerna mellan dessa båda orter, kan emellertid en sådan organisationslösning ifrågasättas. Bollnäs tingsrätt bör i stället sammanläggas med Gävle tingsrätt. För att tillgodose kravet på tillgänglighet till tingsrätt för den del en av länet som ligger allra längst ut föreslås att tingsrätten i norr Hudiksvall behålls och att man till denna tingsrätts domkrets också lägger Ljusdals kommun.

Sammanfattningsvis innebär förslaget till domkretsindelning att

ny Sandvikens, Gävle och Bollnäs tingsrätters domlcretsar läggs samman. Den nya tingsrätten, med Gävle som kansliort, beräknas få 8 ordinarie domare. I norra delen av länet läggs nuvarande Hudiksvalls och

l 998 l 3 5 Underrättsorganisationen l 15 :

Ljusdals tingsrätter till tingsrätt med Hudiksvall som samman en kansliort och med 2 ordinarie domare. Västernorrlands län har två centralorter, Sundsvall och Hämösand, med Sundsvall som den befolkningsmässigt största orten. Sundsvall är sin storlek den naturliga kansliorten för en genom tingsrätt för länet. Sundsvall är kansliort för det nya gemensam åklagardistrikt omfattar Västernorrlands och Jämtlands län. I som Härnösand finns å andra sidan länets enda häkte. Att inrätta tingsrätt i Sundsvall för hela länet innebär ett avsteg en från principen att varje residensstad bör behållas kansliort för en som tingsrätt. Eftersom avståndet mellan Sundsvall och Härnösand är relativt litet ca. 5 milñnns dock förutsättning för en sammanläggning dessa båda tingsrätter. Med endast tingsrätt i länet lokaliserad till av en Sundsvall förlorar emellertid möjligheter till samverkansfördelar man med länsrätten i Härnösand. En omlokalisering av länsrätten till Sundsvall kan i detta fall övervägas. Förslaget till domkretsindelning i Västernorrlands län innebär att ny Sundsvalls, Härnösands inkl. fastighetsdomstolen och Sollefteå tingsrätters domkretsar läggs Den nya tingsrätten med Sundsvall samman. kansliort berälcnas få 9 ordinarie domare. Med hänsyn till som

avståndet mellan Sundsvall och Örnsköldsvik, ca l6 mil, föreslås att

Örnsköldsviks tingsrätt behålls. Jämtlands län är stort till ytan och i stora delar glesbefolkat. Antalet brottmål och tvistemål i länet knappast underlag för mer än ger en tingsrätt. Den förändring föreslås innebär att Östersunds och Svegs som tingsrätters domkretsar läggs samman till en domkrets. Den nya tingsrätten, med Östersund kansliort, beräknas 8 ordinarie som ca domare inklusive de domare som tjänstgör i miljömål. Avståndet mellan Östersund och Sveg 19 mil. En avveckling är ca Svegs tingsrätt innebär naturligtvis därför ett avbräck för de av befolkningsmässigt relativt små, men till ytan mycket stora, kommunerna Berg och Härjedalen. Samtidigt får Svegs tingsrätt, med domare, för liten, särskilt om inskrivningsverksamheten en anses vara och handläggningen bouppteckningar överförs till organ utanför av domstolsväsendet. Västerbottens län. Större delen länets yta ingår i Lycksele tingsav rätts domkrets, med för närvarande tre tingsställen. Lycksele tingsrätt har landets till ytan största domkrets. Tingsrätten är emellertid egentligen för liten. Detta gäller även Skellefteå tingsrätt. Att samla allt länets tingsrättsdömande i Umeå innebär emellertid nackdelar ur tillgänglighetssynpunkt för stora delar länet. Om Lycksele tingsrätts av nuvarande tre tingsställen behålls skulle det sannolikt bli betungande

l l 6 Underrättsorganisazionen 1998: 13 5

att från Umeå upprätthålla verksamhet vid dessa tingsställen. Därför bör Lycksele tingsrätt kvar. Även Skellefteå tingsrätt bör med vara hänsyn till avstånden vara kvar. Tingsrättsorganisationen i länet föreslås således vara oförändrad. Norrbottens län. Med undantag av Luleå tingsrätt har de fyra övriga tingsrättema i länet till ytan mycket stora glesbefolkade men domkretsar. Länets för närvarande sammanlagt åtta tingsställen utanför respektive tingsrättsort fyller en viktig uppgift. Följande förändringar föreslås. Piteå, Bodens, och Luleå tingsrätters domkretsar läggs samman. Den tingsrätten med Luleå nya som kansliort beräknas 8 ordinarie domare. Piteå och Bodens tingsrätter domkretsar omfattar visserligen stora delar länet. Sammanläggav ningen får ändå begränsad inverkan på reseavstånden för flertalet boende i den domlcretsen eftersom Boden och Piteå ligger relativt nya

nära Luleå ca 4-5 mil och förutsatt att tingsställena utanför dessa

orter blir kvar. Gällivare tingsrätt har mycket stor domkrets och frekvent en en användning av tingsstället i Kiruna. Avståndet till andra tingsrätter är stort. Med hänsyn till dessa förhållanden föreslås Gällivare tingsrätt vara oförändrad. Även Haparanda tingsrätt har en stor domkrets och flera tingsställen. Avståndet mellan Haparanda och Luleå 13 mil. är ca Tingsrätten är en gränsdomstol, i vilken även bosatta i personer Finland ofta skall inställa sig. Mot denna bakgrund bör tingsrätten vara kvar i den framtida organisationen.

Sammanfattning av organisationsalternativ 1

Det förslag till organisation beskrivits i det föregående innebär

som att tingsrättsorganisationen minskas från 96 tingsrätter till 43. Enligt förslaget skulle det finnas enda tingsrätt i 10 landets 21 län. en av Med hänsyn till avstånden och de geografiska förhållandena inom några län innebär förslaget att sammanlagt åtta mindre tingsrätter, med ett underlag som motsvarar 1-3 ordinarie domare, blir kvar i den framtida organisationen. Detta innebär att det inte heller i framtiden skulle vara möjligt att undvika en organisation med betydande spännvidd i en storlek mellan större och mindre tingsrätter.

Förändringarna i tingsrättsstrukturen framgår följande tabell.

av

1998: 135 Underrättsorganisationen 117

Förändringar enligt organisationsaltemativ antal tingsrätter

1-2 3-4 5-6 7-9 10-15 16-19 De tre Summa ordinarie ordinarie ordinarie ordinarie ordinarie ordinariestörsta

domare domare domare domare domare domare tr.

Den g , . 12 3 96 g nuvarande 37 26 15 organisatio- i i e 2 i nen Förändring Tingsrätter 30 19 2 2 53 som upphör

Den w c . c 7 , ;

föreslagna 6 2 m4, 13 1l, i 4 -43

a i organisatio- i t nen

Det är i första hand tingsrätter med upp till tre ordinarie domare föreslås upphöra. Den genomsnittliga storleken på en tingsrätt som exkl. de tre största ökar med förslaget från nuvarande tre till åtta ordinarie domare. Vissa, i nuläget, mindre tingsrätter finns kvar i organisationen, blir sammanläggningar med andra tingsmen genom rätter större, vilket medför att varje kolumn i ovanstående tabell inte går jämnt upp. Det genomsnittliga antalet anställda vid tingsrätt exkl. de tre en största och exkl. bouppteckningar och inskrivningsmyndigheter ökar med förslaget från ca 17 till 37.

9.2.2 2 En organisation Organisationsaltemativ med en mindre långtgående sammanläggning av tingsrätter

Organisationsaltemativ 2 innebär att färre tingsrätter berörs av en omorganisation. Utgångspunkten är här att en tingsrätt bör ha minst tre ordinarie domare. I praktiken innebär detta sådan tingsrätt ofta att en har fyra domare är icke ordinarie. Avsteg från denna riktlinje varav en har gjorts för vissa mindre tingsrätter finns i glesbygder. Vidare som har några större tingsrätter lagts samman med andra. Stockholms län. De nio tingsrättema i Stockholmsområdet är förhållandevis stora. Den minsta tingsrätten är Jakobsbergs tingsrätt med fyra ordinarie domare. En viss minskning av antalet tingsrätter i Stockholmsområdet ter sig befogad. Järfälla, som är kansliort för Jakobsbergs tingsrätt, är en av de orter i regionen som inte har fast

1 l 8 Underrättsorganisationen 1998: 135

stationerade åklagare. En sammanläggning av Jakobsbergs tingsrätt med Solna tingsrätt föreslås, varvid Solna behålls kansliort. som Utanför Storstockholmsområdet finns i länet endast tingsrätt, en Norrtälje tingsrätt. Tingsrätten har två ordinarie domare och har en domkrets som består av Norrtälje kommun. Kommunen har relativt goda kommunikationer med Stockholmsområdet. Vid domkretsen reform ligger det närmast till hands att välja en sammanläggning av Norrtälje tingsrätt med Södra Roslags tingsrätt, även i fortsom sättningen bör ha Stockholm som kansliort. Förslaget innebär således att Jakobsbergs tingsrätt läggs samman med Solna tingsrätt. Norrtälje tingsrätt läggs med Södra samman Roslags tingsrätt. Antalet tingsrätter i Stockholms län minskar därigenom från tio till åtta. Uppsala län. Tierps tingsrätt i länets norra del är den minsta tingsrätten i länet med två ordinarie domare. Domkretsen, som omfattar nästan hälften av länet, har vissa glest befolkade delar. Kommunikationema mellan länets norra del och Uppsalaområdet bedöms vara godtagbara för verksamheten vid tingsrätt. Förslaget en innebär en sammanläggning av Tierps tingsrätt med Uppsala tingsrätt. Södermanlands län. Samtliga tre tingsrätter i länet har en bärkraft som tillgodoser de krav som uppställts för detta organisationsalternativ. Den minsta av dessa tingsrätter är Katrineholms tingsrätt, som har tre ordinarie domare. Avstånden i länet talar inte för en sammanläggning, med de förutsättningar gäller för organisationsaltemativ som Tingsrättsorganisationen i länet föreslås därför vara oförändrad. Gotlands län. Med hänsyn till de geografiska förhållandena saknas möjligheter att med bibehållande av en godtagbar tillgänglighet till tingsrätten lägga samman Gotlands tingsrätt med någon tingsrätt på fastlandet. Gotlands tingsrätt föreslås därför oförändrad. vara Västmanlands län. Samtliga tre tingsrätter i länet har en tillräcklig

bärkraft enligt de krav som uppställts. Tingsrättsorganisationen i länet

föreslås därför vara oförändrad. Dalarnas län. Av länets fem tingsrätter har endast Falu en, tingsrätt, mer än tre ordinarie domare. En sammanläggning tingsav rätter i länet genom att fördela de nuvarande domkretsarna så att åtminstone två tingsrätter kan vara kvar i organisationen är lämpligt.

De stora avstånden och glesbygdsförhållandena i norra och västra

delen av länet talar för att det även i fortsättningen bör finnas en tingsrätt i Mora. Till nuvarande Mora tingsrätts domkrets kan föras följande kommuner: Leksand och Rättvik från nuvarande Leksands

tingsrätt samt Vansbro nuvarande Ludvika tingsrätt. Härigenom

bildas en tingsrätt i Mora med underlag för minst tre ordinarie domare.

1998:135 Underrättsorganisationen l 19

Med hänsynen till kommunikationerna är förutsättningarna sämre för att i södra delen länet göra liknande sammanläggning av av en Ludvika och Hedemora tingsrätter. Båda orterna har emellertid goda förbindelser med Falun. En lämplig lösning torde därför vara att föra

domkretsama för Ludvika tingsrätt exkl. Vansbro kommun och

Hedemora tingsrätt till Falu tingsrätt. Till Falu tingsrätt förs av geografiska skäl också Gagnefs kommun från nuvarande Leksands tingsrätt. Förslaget innebär således att två tingsrätter blir kvar i länet med Mora respektive Falun kansliort. som

Östergötlands län. Av de fyra tingsrättema i länet har Mjölby och

Motala tingsrätter färre än tre ordinarie domare. Avstånden från dessa båda orter till Linköping är tre respektive drygt fyra mil. Eftersom både Mjölby och Motala tingsrätter har ytmässigt relativt små domkretsar finns det geografiska skäl inte något avgörande hinder mot en av sammanläggning de båda tingsrättema med Linköpings tingsrätt. av Därför föreslås att Mjölby och Motala tingsrätters domkretsar läggs samman med Linköpings tingsrätt. En alternativ organisationslösning skulle kunna vara att lägga enbart Motala och Mjölby tingsrätters domkretsar. En sådan samman sammanläggning bedöms emellertid mindre gynnsam lösning vara en med hänsyn kommunikationerna i länet. Jönköpings län. De tre tingsrättema i länet har samtliga minst tre ordinarie domare och bör med angivna förutsättningar om bärkraft vara kvar i den framtida organisationen. Tingsrättsorganisationen i länet föreslås vara oförändrad. Kronobergs län. Ljungby tingsrätt, med två ordinarie domare, ligger i den västra delen länet. En sammanläggning av Ljungby av tingsrätt med Växjö tingsrätt bedöms vara en lämplig organisationslösning, även avståndet till Växjö från den sydvästra delen av om Ljungby tingsrätts domkrets längst är ca 9 mil. som En sammanläggning Ljungby tingsrätt med Värnamo tingsrätt i av Jönköpings län skulle medföra något kortare avstånd till tingsrätten för invånarna i vissa delar Ljungby tingsrätts domkrets. Av skäl som av tidigare nämnts föreslås sammanläggning av tingsrätter över en länsgräns. Förslaget innebär därför att Ljungby tingsrätt läggs samman med Växjö tingsrätt. Kalmar län. Av de tre tingsrättema i länet har Västerviks och Oskarshamns tingsrätter endast två ordinarie domare. Det finns tre alternativ till ny organisation. En sammanläggning alla tre tingsrättema i länet med den nya av tingsrätten lokaliserad i Kalmar medför nackdelar tillgänglighetsur

120 Underrättsorganisationen 1998: 135

synpunkt med hänsyn till avståndet, minst 15 mil, mellan länets ca norra delar och Kalmar. Om enbart Oskarshamns tingsrätt läggs med Kalmar samman tingsrätt bedöms reseavståndet till den sammanlagda tingsrätten godtagbart för invånarna i nuvarande Oskarshamns tingsrätts domkrets. Västerviks tingsrätt blir då kvar oförändrad. Det tredje alternativet innebär sammanläggning Oskarshamns av och Västerviks tingsrätter. Härigenom kan tingsrätt inrättas med tre en eller fyra ordinarie domare. I detta alternativ talar i viss mån de geografiska förhållandena i den delen länet för att välja Västervik norra av som kansliort för en gemensam tingsrätt för och mellersta delen norra av länet. Av dessa alternativ förordas sammanläggning Västerviks och en av Oskarshamns tingsrätter till en tingsrätt med Västervik kansliort. som Örebro län. Av de fyra tingsrätterna i länet har följande tre enbart två ordinarie domare: Hallsbergs tingsrätt, Karlskoga tingsrätt och Lindesbergs tingsrätt. De geografiska förhållandena inte goda ger förutsättningar för något sammanläggningsaltemativ berör endast som dessa tre tingsrätter. Med hänsyn till de begränsade avstånden inom länet och till att residensstadens tingsrätt, Örebro tingsrätt, är centralt placerad i länet, förordas en sammanläggning de tre mindre tingsav rätterna i länet med Örebro tingsrätt det lämpligaste alternativet. som Den nya tingsrätten beräknas få 12 ordinarie domare. Blekinge län. Av de fyra tingsrätterna i länet har tre, Sölvesborgs tingsrätt, Karlshamns tingsrätt och Ronneby tingsrätt endast en ordinarie domare. Tre alternativ till sammanläggning har övervägts. Om de fyra tingsrätterna i länet läggs till tingsrätt får samman en den sammanlagda tingsrätten ett målunderlag motsvarar som sex ordinarie domare. Kansliorten förutsätts Karlskrona. Trots att vara Blekinge utgör ett litet län blir emellertid avståndet till tingsrätten i Karlskrona ca 6-7 mil för åtskilliga invånare i länets västra del. Ett annat alternativ är att lägga Karlshamns och Ronneby samman tingsrätter med tingsrätten i Karlskrona. Sölvesborgs tingsrätt skulle i så fall läggas samman med tingsrätten i Kristianstad, ingår i Skåne län. som Det finns också möjlighet att utforma organisation med två en en tingsrätter i länet, varvid Sölvesborgs, Karlshamns och Ronneby tingsrätter läggs samman till en tingsrätt, lämpligen med Karlshamn som kansliort. Karlskrona tingsrätt blir i detta fall oförändrad. En organisation med två tingsrätter i länet har emellertid den nackdelen att det är osäkert om båda tingsrätterna på sikt kommer att ha tillräckligt målunderlag. En sådan organisation föreslås därför Det alternativ som förordas är att lägga de fyra samman tingsrätterna i länet till en tingsrätt med Karlskrona kansliort. som

l 9 9 8 : 1 3 5 Underrättsorganisationen 12 l

Skåne län. Av de tolv tingsrätter som finns i länet har två tingsrätter, Klippans och Simrishamns tingsrätter, endast en ordinarie domare. Med hänsyn till de geografiska förhållandena och angränsande tingsrätter bedöms det vara lämpligast att lägga samman Simrishamns

tingsrätt med Ystads tingsrätt och Klippans tingsrätt med Ängelholms

tingsrätt. Med hänsyn till de förhållandevis små avstånden mellan flera av tingsrätterna i länet kan det också övervägas att lägga samman även andra tingsrätter. Tre tingsrätter i storleksgmppen med tre ordinarie domare finns på orter där avståndet till närmaste större tingsrätt är högst ca tre mil. Detta gäller Eslövs tingsrätt i förhållande till Lund, Landskrona tingsrätt i förhållande till Lund eller Helsingborg och Hässleholms tingsrätt i förhållande till Kristianstad. Av tillgänglighetsskäl bedöms det inte nödvändigt att på sikt behålla tingsrätterna i Eslöv och i Landslcrona. Eslövs och Landskrona tingsrätter bör därför läggas samman med Lunds tingsrätt. Lunds tingsrätt får då i stort sett samma storlek Hälsingborgs tingsrätt. som Med hänsyn till att Hässleholms tingsrätt har en till ytan betydligt större domkrets än flertalet andra tingsrätter i länet, framstår en sammanläggning med Kristianstads tingsrätt som något mindre motiverad. Antalet tingsrätter i Skåne län föreslås minska från tolv till åtta genom följande förändringar: Simrishamns tingsrätt läggs samman med Ystads tingsrätt.

Klippans tingsrätt läggs samman med Ängelholms tingsrätt.

Eslövs och Landskrona tingsrätter läggs samman med Lunds tingsrätt. Hallands län. I länet finns två tingsrätter, Halmstads tingsrätt och Varbergs tingsrätt. Eftersom båda dessa tingsrätter har tillräcklig bärkraft, med sex respektive sju ordinarie domare, har någon förändring av tingsrättsorganisationen i länet inte övervägts. Västra Götalands län. I länet har följande fyra tingsrätter en eller

två ordinarie domare: Åmåls, Strömstads, Falköpings och Mariestads

tingsrätter. Åmåls tingsrätt tillhör de minsta tingsrätterna i landet. Tingsrätten bör sammanläggas med Vänersborgs tingsrätt. Trollhättans tingsrätt är en domstol med tre ordinarie domare är som belägen mindre än två mil från den betydligt större tingsrätten i Vänersborg. Trollhättans tingsrätt har en ytmässigt relativt liten domkrets. De geografiska, befolkningsmässiga och domstolsorganisatoriska förhållandena talar inte för att det måste finnas en tingsrätt i Trollhättan. Trollhättans tingsrätt bör därför sammanläggas med Vänersborgs tingsrätt. Strömstads tingsrätt har nära till gränsen mot Norge vilket medför att tingsrätten handlägger en del mål som kräver inställelse av personer

l 22 Underrättsorganisationen 1998: l 35

bosatta i Norge. Det kan inte uteslutas att sådana inställelser kan försvåras genom det ökade avstånd till tingsrätten som uppkommer vid en sammanläggning av Strömstads tingsrätt med en annan tingsrätt. Strömstads tingsrätt bedöms emellertid vara för liten för att på sikt finnas kvar. En sammanläggning av Strömstads tingsrätt med Uddevalla tingsrätt föreslås därför. En sammanläggning av Falköpings tingsrätt med Skövde tingsrätt beräknas medföra att den sistnämnda tingsrätten får ett underlag motsvarande fyra ordinarie domare. En sammanläggning av de båda tingsrättema med Skövde som kansliort föreslås därför. Mariestads tingsrätt, som har endast två ordinarie domare, bör vara kvar med hänsyn bl.a. till framtida samverkansmöjlighetema med förvaltningsdömandet på orten. En sammanläggning av Mariestads tingsrätt och Lidköpings tingsrätt med placering i Mariestad skulle naturligtvis stärka en roll för Mariestad som rätts- och förvaltningscentrum, men ett sådant alternativ har närmare övervägts. Förslaget till domkretsförändringar innebär följande: Åmåls tingsrätt och Trollhättans tingsrätt läggs med - samman Vänersborgs tingsrätt. Strömstads tingsrätt läggs samman med Uddevalla tingsrätt. - Falköpings tingsrätt läggs samman med Skövde tingsrätt. - Antalet tingsrätter i det nya länet minskar genom förslaget från 14 till 10. Värmlands län. Av de fyra tingsrätterna i länet har följande enbart två ordinarie domare: Arvika, Sunne och Kristinehamns tingsrätter. En sammanläggning av Sunne och Karlstads tingsrätter skulle för de norra delarna av länet medföra reseavstånd till tingsrätten på upp till ca 20 mil. Med hänsyn härtill bör Sunne tingsrätt finnas kvar i den framtida organisationen. Arvika tingsrätts domkrets har inte riktigt samma glesbygdskaraktär som Sunne tingsrätts. Kommunikationerna mellan å ena sidan Arvika,

Årjäng och Säffle och å andra sidan Karlstad bedöms vara förhållande-

vis goda. Det bedöms därför möjligt att lägga Arvika och samman Karlstads tingsrätter. Även Kristinehamns tingsrätt bör läggas samman med Karlstads tingsrätt. Som tidigare angetts för Örebro län är en sammanläggning av Kristinehamns och Karlskoga tingsrätter ett alternativ, som dock inte förs fram som förslag. Förslaget till ny domkretsindelning innebär att Arvika och Kristinehamns tingsrätter läggs samman med Karlstads tingsrätt. Gävleborgs län. Genom det förhållandevis korta avståndet mellan Sandviken och Gävle, ca 2 mil, bör det vara möjligt att utan några större nackdelar lägga samman Sandvikens och Gävle tingsrätter.

l 9 9 8 l 3 5 Underrättsorganisationen 1 23 :

Förhållandena i mellersta och norra delen av länet ställer särskilda krav på tingsrättsorganisationen. Bollnäs tingsrätt har numera underlag för två ordinarie domare. Tingsrätten har ett tingsställe i Söderhamn, som tillhör ett av de mest använda tingsställena i landet. De geografiska förhållandena i länet gör det svårt att med hänsyn till kraven på tillgänglighet omlokalisera tingsrättens verksamhet till någon annan ort i länet. Bollnäs tingsrätt bör därför finnas kvar i domstolsorganisationen Ljusdals tingsrätt, med endast en domare, är för liten för att på sikt vara kvar i organisationen. Tingsrätten kan läggas samman antingen med Bollnäs tingsrätt eller med Hudiksvalls tingsrätt. Med hänsyn till kommunikationerna kan en sammanläggning av Ljusdals tingsrätt med Bollnäs tingsrätt vara att föredra. Ur domstolsorganisatorisk synpunkt finns det fördelar med en sammanläggning Ljusdals tingsrätt med av Hudiksvalls tingsrätt. Härigenom kan en tingsrätt inrättas i Hudiksvall med två eller tre ordinarie domare. Med hänsyn till avstånd och kommunikationer är det också önskvärt att behålla tingsrätt i den en norra delen av länet. Den förändring av domkretsindelningen för Gävleborgs län som föreslås, innebär att Sandvikens tingsrätt läggs med Gävle samman tingsrätt och att Ljusdals tingsrätt läggs samman med Hudiksvalls tingsrätt. Västernorrlands län. Två av de fyra tingsrättema i länet, Sollefteå och Örnsköldsviks tingsrätter har färre ordinarie domare än tre. Sollefteå tingsrätt, med endast en domare, kan läggas samman med Örnsköldsviks tingsrätt, vilket tingsrätt med ordinarie ger en tre domare i norra delen av länet. Med hänsyn till kommunikationerna kan lämpligheten av en sådan sammanläggning ifrågasättas. En lämpligare lösning bedöms därför vara att Sollefteå tingsrätt läggas med samman Härnösands tingsrätt. Örnsköldsviks tingsrätt med ett målunderlag för två ordinarie domare och en relativt stor domlcrets, bör vara kvar med hänsyn till de problem med tillgängligheten till domstolen som skulle uppkomma om

den norra delen av Västernorrlands län förs till en tingsrätt i Härnösand

eller Umeå i Västerbottens län. Förslaget till förändring innebär således att Sollefteå tingsrätt läggs samman med Härnösands tingsrätt. Jämtlands län. I länet finns två tingsrätter; Östersunds och Svegs tingsrätter, den senare med endast en domare. En sammanläggning av Svegs tingsrätt med Östersunds tingsrätt föreslås. Västerbottens län. Av de tre tingsrättema i länet, Umeå, Lycksele och Skellefteå tingsrätter, har de två sistnämnda endast två ordinarie

l 24 Underrättsorganisationen 1998: 13 5

domare. Med hänsyn till de stora avstånden inom länet bedöms det emellertid inte möjligt att samla allt tingsrättsdömande i Umeå. Lycksele tingsrätt har en mycket stor domkrets med tre tingsställen. En sammanläggning av Lycksele tingsrätt med Skellefteå tingsrätt bedöms inte vara något realistiskt alternativ med hänsyn till de geografiska förhållandena. Eftersom även Skellefteå tingsrätt inom sin domkrets har stora avstånd föreslås därför att båda tingsrättema blir kvar. Tingsrättsorganisationen i Västerbottens län föreslås vara oförändrad. Norrbottens län. Av de fem tingsrättema i länet har Bodens och Piteå tingsrätter endast två ordinarie domare. Gällivare och Haparanda tingsrätter har vardera tre ordinarie domare och bör under alla omständigheter vara kvar i organisationen med hänsyn till domkretsamas storlek. För Piteå och Bodens tingsrätter är det mest närliggande förändringsaltemativet en sammanläggning med Luleå tingsrätt. Både Piteå och Bodens tingsrätter har mycket stora domkretsar som sträcker sig från Bottenvikskusten upp till riksgränsen mot Norge. I de båda domkretsama finns sammanlagt tre tingsställen. Avståndet från Boden och Piteå till Luleå är 3,5 respektive 5,5 mil. En större del invånarna av i Piteå och Bodens tingsrätters domkretsar är koncentrerade till respektive kansliort eller dess närhet. Stora delar av Piteå tingsrätts domkrets har sannolikt inte sämre kommunikationer med Luleå än med Piteå. Förutsatt att tingsställena finns kvar medför en sammanläggning av Bodens och Piteå tingsrätter med tingsrätten i Luleå därför

begränsade nackdelar ur tillgänglighetssynpunkt för flertalet berörda

invånare i dessa domkretsar. Förslaget till domkretsförändring innebär att Piteå och Bodens tingsrätter läggs samman med Luleå.

Sammanfattning av organisationsalternativ 2

Förslaget innebär en tingsrättsorganisation med minst 64 tingsrätter. Av de nuvarande 96 tingsrättema läggs således 32 tingsrätter samman med andra tingsrätter. I förslaget redovisas for några län flera alternativ. Det gäller bl.a. vissa mindre tingsrätter som, genom att slås med varandra i samman

stället för med residensstadens tingsrätt, kan ändamålsenlig

en mer

storlek än för de nuvarande. Befolkningsutvecklingen gör det dock

tveksamt om detta långsiktigt är den bästa lösningen. Eftersom en sammanläggning med residensstadens tingsrätt dessutom bättre ger

1998: l 35 Underrättsorganisationen 125

kommunikationer för allmänheten har en sådan lösning valts i

Östergötlands, Blekinge och Örebro län.

Vid utformningen av förslaget har särskild hänsyn tagits till förhållandena i Norrland och vissa andra glesbefolkade delar av landet. l Norrland har det emellertid bedömts oundvikligt att föreslå en avveckling de tre tingsrätter endast har domare, nämligen av som en Ljusdals, Svegs och Sollefteå tingsrätter. Därutöver föreslås en nedläggning de tre tingsrätter har sin kansliort på relativt litet av som avstånd från respektive residensstads tingsrätt, nämligen Sandvikens, Bodens och Piteå tingsrätter. I förslaget har, samma skäl som i av Norrland, mindre tingsrätter behållits också i de norra delarna av Kalmar län, Värmlands län och Dalarnas län. Tingsrätter med färre än tre ordinarie domare har således behållits på följande orter: Visby,

Västervik, Mariestad, Sunne, Hudiksvall, Örnsköldsvik, Skellefteå och

Lycksele. Lämplighetsöverväganden har också medfört att avsteg från principen att alla tingsrätter med minst tre ordinarie domare skall vara kvar görs i två län på följande orter: Landskrona, Eslöv och Trollhättan. Någon helt likvärd tillgänglighet till tingsrättema i olika delar av landet finns varken i den nuvarande organisationen eller i den föreslagna. I de tre storstadslänen är det i många fall inte mer än någon mil mellan tingsrättema, men med hänsyn till domstolarnas storlek i dessa län, föreslås relativt få förändringar. Organisationsstrukturen när det gäller tingsrätternas storlek, räknat i antalet ordinarie domare, ändras genom förslaget på följande sätt.

Förändringar enligt organisationsaltemativ antal tingsrätter 1-2 3-4 5-6 7-9 10-15 De tre Summa ordinarie ordinarie ordinarie ordinarie ordinarie största domare domare domare domare domare tingsr.

Den nuvarande

i

NSD

1557 9969,

organisationen 37 26a i 55152 f

Förändring: Tingsrätter 28 4 32 som upphör

Den föreslagna i o, organisationen 7 i 19 Ö

126 Underrättsorganisationen 1998: 135

Den genomsnittliga tingsrättsstorleken räknat i antal ordinarie domare exkl. fastighetsråd och exkl. de tre största tingsrätterna ökar genom förslaget från knappt tre ordinarie domare till drygt fem. Det genomsnittliga antalet anställda per tingsrätt exkl. de tre största tingsrätterna och exkl. bouppteckningar och inskrivningsmyndigheter ökar från ca 17 till ca 25.

9.3 inom

Förändringar befintlig

organisation - Domstolar i nätverk

Regionaliseringen inom statliga myndigheter har, såsom redogjorts för i avsnitt III:6, En omvärldsanalys, genomförts på flera områden inom rättsväsendet. Skälen har bl.a. varit att organisationerna bestått av många små myndigheter som bedömts kunna svårigheter att möta kraven på ökad kvalitet i sin verksamhet. Man har också eftersträvat en effektivare resursanvändning. De organisationslösningar valts har som därför utformats för att minska administrationskostnadema och öka flexibiliteten i myndigheternas verksamhet. Genomgående har varit att de administrativa resurserna samlats i en regionmyndighet samtidigt som man till viss del behållit den lokala verksamheten. Mot bakgrund av den betydelse som tillmäts tillgängligheten och den lokala förankringen i den dömande verksamheten bör det undersökas om en sådan Organisationsform också skulle kunna utvecklas för domstolsväsendet. Ett sådant organisationsaltemativ skulle kunna vara att, med bibehållande av i stort sett samtliga tingsrätter, organisatoriskt knyta dem samman i såväl administrativa som judiciella nätverk. I samtliga län, utom i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län, utses tingsrätten i residensstaden att administrativt samordna domstolsverksamheten i länet, se bilaga I de tre storstadslänen behålls de största tingsrätterna oförändrade medan övriga tingsrätter i dessa län samordnas i ett fåtal nätverk. Efter ett principbeslut riksdagen kan av regeringen besluta vilka tingsrätter som skall vara samordnande och var dessa och övriga tingsrätter skall vara belägna. Ett sådant organisationsaltemativ två möjligheter att ger arrangera nätverket. Den ena möjligheten är att all personal anställs i residensstadens tingsrätt, stationeras vid respektive tingsrätt, dvs. endast men den samordnande tingsrätten behålls som självständig myndighet. Den andra möjligheten är att behålla samtliga tingsrätter som självständiga myndigheter med all personal anställd vid respektive domstol.

1 998: l 3 5 Underrättsorganisationen l 27

9.3.1 Organisationsmodell med endast den samordnande tingsrätten som självständig myndighet

Organisationsmodellen innebär att samtlig personal anställs i den samordnande tingsrätten och att i huvudsak all administration, inklusive budgetfrågor, sköts denna. Därmed får endast den av samordnande tingsrätten ett behov av en administrativ enhet. Denna enhet skulle också för all IT-samordning och informationssvara verksamhet. Lagmannen vid denna tingsrätt skulle på detta sätt komma att ha ett administrativt lednings- och samordningsansvar. Vid övriga tingsrätter i nätverket skulle emellertid lagmansanställningama behållas även dessa domstolar formellt inte skulle vara att anse om som självständiga myndigheter.

Att behålla lagmansanställningama vid samtliga tingsrätter i nätverket markerar att dessa skall självständiga i judiciell mening.

vara Ansvaret för den judiciella verksamheten skall således ytterst vila på lagmannen vid respektive tingsrätt och inte på den samordningsansvarige lagmannen. Varje tingsrätt bör även behålla de domkretsar finns i dag. Detta kan fortfarande regleras i förordning. som Den samordning i judiciellt avseende behöver förekomma är som att domstolarna i varje län bör ha server placerad vid en gemensam samordningstingsrätten. Därigenom kan en gemensam bas för registrering inkommande mål, avgjorda mål skapas. Vidare kan av m.m., sammankopplingen i nätverk möjliggöra att kansligöromål m.m. kan skötas från alla domstolar oavsett till vilken domstol målen hör. Detta skapar också förutsättningar för att domstolarna inom länet kan förstärka varandra med domararbetskraft utan att domarna behöver lämna sitt änsteställe annat än för muntliga förhandlingar. Även grundtanken är att samtliga mål skall kunna avgöras vid om varje tingsrätt inom länet kommer i praktiken, liksom för närvarande, vissa måltyper att koncentreras till den större tingsrätten. Detta gäller fastighetsdomstolsmål och i förekommande fall miljömål. Vidare t.ex. är det redan i dag så att de tyngsta målen oftare handläggs vid de största domstolarna. Detta kommer naturligtvis inte att förändras samordning.

genom endast en administrativ

För att utrymme för specialisering även vid övriga domstolar ge

skulle domare oavsett tjänstgöringsställe kunna ha möjlighet att fördjupa sig inom någon målgrupp. Genom den gemensammamål-

registreringen och målhanteringssystemet kan mål som kräver sådan särskild sakkunskap, även det faller inom en viss domstols domom krets, handläggas och avgöras den domare inom länet som valt att av

128 Underrättsorganisationen 1998: 135

specialisera sig på just den måltypen. Systemet förutsätter viss en utvidgning av tjänstgöringsskyldigheten för domare. En ökad tjänstgöringsskyldighet vid annan domstol inom länet bör emellertid ändå övervägas för att motverka de sårbarhetsproblem de minsta som tingsrättema har. Genom ett gemensamt målsystem och goda IT-kommunikationer möjliggörs att även de mindre domstolarnas behov beredningsav en

organisation kan tillgodoses. Den sårbarhet i beredningsorganisationen

som finns vid dessa domstolar kan avhjälpas att beredningen genom av målen vid behov kan fullgöras vid någon av de övriga tingsrättema i länet.

Organisationsmodell med samtliga tingsrätter som självständiga myndigheter

Den andra möjligheten till en nätverksorganisation är att behålla samtliga domstolar som självständiga myndigheter. All personal anställs vid respektive domstol i nätverket. Det vid sådan organisationssom en struktur skulle kunna samordnas är administrativa stödfunktioner och

IT-hanteringen med en gemensam bas för målregistrering och mål-

hantering. Vidare skulle tjänstgöringsskyldigheten för all personal

kunna utvidgas till en förstärkningsskyldighet vid samtliga domstolar i

nätverket. Budgetansvaret skulle, eftersom personalen är anställd vid respektive domstol, åvila varje tingsrätt, därmed är att som anse som självständiga myndigheter.

9.4 Möjligheten att kombinera en begränsad sammanläggning av tingsrättema med en nätverksorganisation

Olika faktorer som analyserats under utredningsarbetets gång tyder på att framtiden ställer sådana krav på domstolsväsendet att det behövs större domstolar. Hittills har också beskrivits två alternativa modeller för tingsrättsorganisationen, ett som innebär olika långt gående sammanläggningar

av tingsrätter och ett innebär förändringar inom befintlig organisa-

som tion. Båda alternativen bygger på ett närrnande mellan de allmänna

domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama med vision

en om ett i framtiden integrerat domstolsväsende.

1998: 135 Underrätlsorganisationen 129

Det alternativ av dessa organisationsmodeller framstår som som mest realistiskt att genomföra innebär sammanläggning tingsen av rätter till cirka 64 domstolar. Därmed skulle 26 domstolar endast ha upp till fyra ordinarie domare. Dessa domstolar är olika synvinklar ur sårbara organisationer. De kommer, vissa sidofunktionema förs om av från tingsrättsorganisationen, att ha endast mellan fyra fjorton anställda. Utredningsresultatet tyder på att så små organisationer inte är vare sig juridiskt eller administrativt helt bärkraftiga. Det borde därför undersökas om det finns en möjlighet att kombinera en sammanläggning av tingsrätter med den organisationsmodell som innebär att domstolarna knyts samman i olika former nätverk. av Om man anser att ett absolut minimum för någorlunda bärkraftig en domstol är att den här minst fem ordinarie domare innebär det att 26 domstolar skulle administrativt behöva lmytas till större domstol i en samma län, se bilaga tabell Detta kan genomföras på det sätt att endast vissa funktioner fullgörs av den större tingsrätten, t.ex. IT-stöd

och vissa andra expertfunktioner. Domstolama skulle i övrigt helt

vara självständiga. En annan möjlighet är att låta endast den större tingsrätten vara myndighet och därmed sköta all administration för de mindre domstolarna. Judiciellt skulle de mindre domstolarna behållas som självständiga organisatoriska enheter med lagman en som ansvarar för den dömande verksamheten. Fördelen med att söka motverka de mindre domstolarnas sårbarhet skulle att dessa får ett fullgott administrativt stöd samtidigt vara som

de får samma möjligheter till kompetensutveckling de större

m.m. som domstolarna. Därmed skulle undvika att skapa A- B-domstolar. man resp.

9.5 Analys av organisationsförslagen

De organisationsförslag som redovisats måste värderas efter hur ovan de uppfyller de krav som ställs på domstolsorganisationen, att den även i framtiden på ett rättssäkert och effektivt sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter. Organisationen bör också sådan att allmänheten får vara en rimlig samhällsservice, dvs. avstånden får inte alltför långa och vara organisationen bör vara reellt åtkomlig att ha någorlunda genom en lättbegriplig struktur. En domkretsreforrn får inte enbart konsekvenser för myndigheter samverkar med domstolarna även för som utan samhället i dess helhet. Nedan behandlas först effekterna de olika organisationsav modellema för domstolsverksamheten vad gäller kraven på kvalitet och effektivitet. Därefter behandlas konsekvenserna för andra myndig-

5 SOUl998:l35

l 30 Underrättsorganisationen 1998: 13 5

heter och det övriga samhället. Kostnadseffekterna liksom frågor om genomförandet av en reform behandlas i särskilda avsnitt.

9.5.1 De olika organisationsmodellemas

konsekvenser för domstolsverksamheten

Kvalitetskravet i verksamheten uppnås i domstolsväsendet genom en hög kompetens hos domstolspersonalen och genom att domstolarna tillförs tillräckliga resurser. I realiteten krävs också att domstolarna utnyttjar tilldelade på ett effektivt sätt. Kravet på kvalitet i resurser rättskipningen och effektivitet i resursanvändningen kan inte särskiljas helt. För tydlighetens skull görs dock i den fortsatta framställningen en uppdelningen mellan kvalitets- och effektivitetskraven. De krav som har samband med kvalitet kan sammanfattas i bl.a. följande punkter: En hög kompetens Tyngdpunkten skall ligga i första instans, dvs. dömandet i första instans skall präglas hög kvalitet och i ökad omfattning av utföras av ordinarie domare Organisationen skall medge specialisering i den dömande verksamheten, antingen så att varje domstol inom sig har en juridisk bärkraft för att kunna hantera samtliga mål och måltyper eller så att specialiseringsmöjligheten finns i organisationen som helhet Domarrollen skall vara renodlad Effektivitetskravet kan på motsvarande sätt sammanfattas i bl.a. följande punkter: Donzstolsorganisationen skall vara resursejfektiv Domstolama måste ha en administrativ bärkraft och vara tillräckligt stora för att kunna ta till vara besparingseffekter av olika rationaliseringsåtgärder Personalrörligheten bör öka mellan domstolar av olika slag och/eller uppgifter av olika slag. En förutsättning för detta är att den samordnade notarie- och domarutbildning som föreslås av Domstolskommittén kan genomföras Domstolama skall organisatoriska förutsättningar för att utges forma beredningsorganisation som medverkar till att domaren rollen renodlas Med utgångspunkt i dessa krav på domstolsorganisationen lämnas nedan redogörelse för de fördelar respektive nackdelar som finns en med de organisationsaltemativ som presenterats i det föregående.

1998: l 35 Underrättsorganisationen 131

sammanläggning av tingsrätter

Organisationsalternativ 1

I en organisation som består av drygt 40 domstolar kommer flertalet av domstolarna ha en storlek som överstiger 7 domare 31 av 43 och nästan hälften ha tio eller fler domare 18 av 43. För kravet på att tyngdpunkten i dömandet skall ligga i första instans innebär detta att de allra flesta domstolar är juridiskt bärkraftiga. De kommer att kunna hantera merparten av de mål och måltyper som kan förekomma. Flertalet domstolar kommer att ha en sådan storlek att det medger en viss specialisering. Dessutom kommer sårbarheten i organisationen att minska. Detta innebär att domstolarna blir mindre beroende av förstärkningsinsatser från icke ordinarie domare. Dömandet kommer därmed att i ökad omfattning att utföras av ordinarie domare. Specialiseringsmöjligheten bör även medföra att domstolarna blir mer attraktiva som tvistlösare. För att detta skall vara möjligt måste organisationen dels medge en viss specialisering, dels ha möjlighet att prioritera dessa mål för att förkorta handläggningstidema. Detta kräver en domstol av viss storlek. När det gäller kvalitetskravet kommer de flesta domstolar slutligen att ha möjlighet att utveckla en god beredningsorganisation. Därigenom får domarna möjlighet att i stor utsträckning ägna sig de kvalificerade rättskipande uppgifterna. Detta är dock inte endast ett kvalitetskrav. Genom en effektiv beredningsorganisation blir domstolarna mer attraktiva som arbetsplatser och resurserna tas till vara bättre. När det därefter gäller effektivitetskravet är ett grundläggande krav att den nya domstolsorganisationen skall vara resurseffektiv. Endast en organisation som innebär en sammanläggning av tingsrättema till omkring 40 domstolar kan tillsammans med övriga förändringar i organisationen beräknas spara 200 milj kronor årligen, vilket var Domstolskommitténs sparmål. Andra effektivitetskrav har med en mer flexibel organisation att göra. Vid större domstolar kan personalresurserna utnyttjas bättre med t.ex. en Ökad personalrörlighet. En integration mellan länsrätter och tingsrätter kan också drivas längre än i andra organisationsmodeller. Större domstolar innebär vidare att fler domstolar kan bära en administrativ specialkompetens som kan avlasta lagmannen administrativa uppgifter. Därigenom kan lagmännen ägna sig mer dömande uppgifter.

132 Underrättsorganisationen 1998: 135

När det gäller IT-samordningen kan de flesta domstolar knyta till sig kompetens på detta område. Sådan kompetens kommer egen troligen i framtiden att vara en nödvändig tillgång för varje domstol. Det även effektivitetsfördelar för Domstolsverket som centralt har ger att utveckla och underhålla olika system. På motsvarande sätt underlättas resursfördelningen att organisationen består av färre genom domstolar med en jämnare domstolsstorlek. Många av de krav som ställs på den framtida domstolsorganisationen uppfylls således vid en långtgående sammanläggning av tingsrätter. Detta innebär inte att organisationsmodellen saknar nackdelar.

Om fördelarna framför allt hänger samman med den interna dom-

stolsverksamheten rör nackdelarna i flertalet fall sådant som har med konsekvenser för andra myndigheter och det Övriga samhället. Dessa frågor berörs närmare nedan. En konsekvens av en långtgående sammanläggning av tingsrätter som har beröring med sådana effekter bör dock beröras redan här. Om det p.g.a. längre avstånd blir besvärligare att ta sig till tingsrättema finns det ökad risk för att en kallas till domstolsförhandling uteblir. En ökning av personer som en inställda förhandlingar utevaro medför kostnader för såväl p.g.a. rättsväsendet som för parter och andra som berörs. Problemet med inställda förhandlingar finns dock redan i dag. En undersökning genomförd av RRV visar att den vanligaste orsaken till att förhandlingar inställs före den utsatta dagen är delgivningssvårigheter. Om förhandlingen inställs samma dag beror det i stället ofta att någon trots delgivning uteblir, vanligen den tilltalade. Problemen med inställda förhandlingar är störst i storstadsområdena, med relativt små avstånd till domstolarna. Tingsrätter med långa avstånd i domkretsen har inte högre frekvens inställda förhandlingar än andra domstolar. RRV 1994:16 och Domstolsverkets årsredovisning 1997. Det är således inte troligt att ökade avstånd på ett mer betydande sätt kommer att öka andelen förhandlingar som ställs in. Likväl innebär de längre avstånden till tingsrättema en nackdel för den allmänhet som måste besöka dem. Genomförandekostnadema för långtgående omorganisation blir en vidare betydande. Även beräkningar tyder på att dessa kostnader om tjänas in på ett ganska begränsat antal år kommer de inledningsvis att innebära en stor belastning för rättsväsendet. En av de främsta nackdelarna med en omorganisation av domstolsväsendet är emellertid att det inte går att med siffror belägga vissa de fördelar bedöms förenade med en förändring. av som vara Således är det inte möjligt att i tal Visa att kvaliteten inför framtiden skulle öka större domstolar. Vissa faktorer som hänger samman genom med kvaliteten har dock kunnat mätas, såsom t.ex. beroendet av icke

1998: l 35 Underrättsorganisationen 133

ordinarie domare. Att en specialisering endast är möjlig i större domstolar är också uppenbart. Vidare kan utvecklad beredningsorganisaen tion endast med effektivitet genomföras i större domstolar. Andra faktorer är något som man närmast måste ha uppfattning en om, men som är svåra att verifiera. Detta gäller i viss mån sårbarhetsproblemen och de därmed sammanhängande möjligheterna till kompetensutveckling samt uppfattningen att en god professionell miljö kräver ett visst antal individer. Motsvarande gäller uppfattningen att personalrörligheten kan öka i en större organisation. Just problemen med att finna mätbara variabler är naturligtvis större mer långtgående omorganisationen är. Den organisationsmodell som innebär en nedläggning av mer än femtio tingsrätter medför stora förändringar för såväl personal den allmänhet domstolarna som som betjänar. För att genomföra en genomgripande organisationsförändring

borde det kanske kunna ställas ett krav på att siffennässigt kunna visa

att den nya organisationen blir åtskilligt bättre än den gamla.

Organisationsalternativ 2

Vid en mer begränsad sammanläggning tingsrätter till 64 domstolar av kommer 24 tingsrätter att ha fler än sju ordinarie domare och 12 att ha fler än 10 ordinarie domare. Dessa domstolar 36 64 kommer att ha av samma fördelar av reformen som redogjorts för beträffande alternativ Ytterligare 14 domstolar kommer att ha mellan fem-sex ordinarie domare. Även sådana domstolar är juridiskt bärkraftiga i den bemärkelsen att de är domföra i alla förekommande mål. Däremot har de inte möjlighet till en specialisering i den dömande verksamheten. Organisationsmodellen innebär emellertid också att 26 domstolar endast kommer att ha till fyra ordinarie domare. upp En domstol med endast tre ordinarie domare kommer - om

inskrivningsmyndighetema och bouppteckningsverksamheten flyttats

till andra myndigheter att bestå av cirka tio och domstol - personer en med fyra ordinarie domare cirka l4 De sårbarhetsproblem av personer. som detta innebär är uppenbara. Därmed kommer dessa domstolar även

i framtiden att få svårigheter med kompetensutveckling De

m.m.

kommer dessutom att vara beroende av förstärkningsinsatser från icke

ordinarie domare. En fullgod beredningsorganisation kommer troligen endast med svårighet att kunna införas vid de minsta domstolarna. Dessa kommer därmed inte att kunna renodla domarrollen fullt ut. Det finns därmed en risk för att de minsta domstolarna inte kommer att betraktas som likvärdiga de större domstolarna. Om detta skulle bli fallet och de

l 34 Underrättsorganisationen 1998: l 3 5

mindre domstolarna inte uppfattas som lika attraktiva som arbetsplatser kan detta påverka även personalrekryteringen. När det gäller administrationen kan en domstol med så anställda som lO 14 inte bära administrativ specialistkompetens. Detta - personer en egen innebär att lagmannen i stor utsträckning måste syssla med administrativa uppgifter. En så liten enhet kan inte heller inom sig rymma den pass kompetens behövs för att följa och underhålla det IT-stöd en domstol som behöver. Problemen i budgetarbetet med många domstolar av mycket varierande storlek skulle också kvarstå RRV Rapport 1997:48. Sammantaget kommer således nästan hälften domstolarna att av så små att de inte kommer att vara vare sig fullt adminivara pass strativt eller juridiskt bärkraftiga. Genom befolkningsutvecklingen finns det dessutom risk för att underlaget för dessa små domstolar minskar. Olika organisatoriska lösningar för att uppväga dessa nackdelar bör därför övervägas. Integrationen mellan tingsrätter och länsrätter kan dock genomföras i residensstädema. Den besparing totalt uppkommer är likväl som troligen endast hälften av den som uppkommer i organisationsmodell Genomförandekostnadema blir vid mindre genomgripande en strukturomvandling inte så höga. Kortsiktigt kommer nackdelarna för domstolspersonalen inte att vara lika stora som i organisationsaltemativ

Förändringar inom befintlig organisation

Även för de organisationsmodeller som innebär förändringar inom den

befintliga organisationen måste överväganden göras vad gäller frågan de uppfyller direktivens krav på kvalitet och effektivitet. om

Organisationsmodell med endast den samordnande tingsrätten som självständig myndighet

Vad gäller de fördelar organisationsmodellen har för kvalitetskravet innebär det nätverk bildas att kraven specialisering i framtiden

som kan tillgodoses. Vare sig målen handläggs vid den samordnande tingsrätten eller vid någon de övriga tingsrättema i nätverket finns av möjligheter att utnyttja de domare besitter särskild sakkunskap när som sådan behövs. Endast för särskilda måltyper torde det finnas behov av författningsreglering stadgar att de bör handläggas vid en som tingsrätterna i residensstaden. Detta gäller troligen alltjämt fastighetsdomstolsmålen och miljömålen.

1998:135 Underrättsorganisationen 135

Genom att de administrativa göromålen koncentreras till endast den samordnande tingsrätten, således drygt ett 25-tal domstolar, ökar möjligheterna för varje lagman utom i residensstaden att döma i - egna mål. Dessa lagmansanställningar bör kunna framstå som särskilt attraktiva för skickliga domare som är mindre intresserade av administration. Därigenom ökar också dömandet av befordrade domare vilket generellt sett torde förstärka kvaliteten i tingsrättemas verksamhet. Sammantaget leder förslaget till att domstolarna får samma judiciella självständighet som i dag. Genom det nätverk som bildas ökar möjligheten till kompetensutveckling och specialisering. När det därefter gäller de administrativa fördelarna effektivitetsfördelama innebär samordning att alla administrativa - en resurser som huvudregel samlas till domstol inom varje län. Denna en kan därmed bygga upp en administration med hög kompetens och kapacitet att ta över flertalet av de administrativa uppgifter i dag som utförs av Domstolsverket. Därmed ökar självständigheten mot bl.a. Domstolsverket samtidigt som verkets arbetsuppgifter underlättas såväl vad gäller resursfördelning och dimensionering IT-utveckling och som samordning. Resursfördelningen mellan domstolarna underlättas att det genom endast är drygt 25 domstolar som skall tillföras medel. Fördelningen mellan domstolarna i varje län beslutas således inte av verket utan

skulle kunna bestämmas inom t.ex. en ledningsgrupp samtliga

av lagmän inom nätverket kollegiet för domstolarna. Därmed får varje tingsrätt ett stort inflytande på resursfördelningen samtidigt det som blir enklare att rätta till obalanser mellan domstolarna. Sådana obalanser kan uppkomma redan till följd av normala variationer i verksamheten. Det saknas i dag bra metoder för att komma till rätta med sådana problem. Det problem som i dag finns med att utveckla och underhålla olika IT-system vid många små enheter som inte inom sig är bärkraftiga nog att ha en IT-samordnare skulle upphöra all IT-kompetens samlas om vid en samordnande domstol. Genom den utvidgade tjänstgöringsskyldigheten blir tingsrättema mer oberoende av överrättema när det gäller personalförstärkningsinsatser vid tillfälliga behov. Samtidigt ökar möjligheten för en mer flexibel och effektiv resursanvändning. Sammantaget torde organisationsmodellen administrativt ge en högre kompetens med en mera kostnadseffektiv administration än en organisationsmodell där samtliga tingsrätter är självständiga myndigheter.

l 3 6 Underrättsorganisationen l 998: l 3 5

Genom att förslaget till organisationsmodell i huvudsak anknyter till länen är det möjligt att administrativt samordna domstolsverksamheten i tingsrättema och länsrättema. Förutsättningarna för en större personalrörlighet ökar. Slutligen innebär organisationsmodellen att kostnaderna per avgjort mål minskar genom den mer effektiva administrationen och genom den ökade möjligheten till specialisering. Även genomförandekostnadema i organisationsmodell som i huvudsak bygger på befintlig organisaen tion blir mycket låga. Organisationsmodellen har emellertid nackdelar. Dessa hänger till viss del samman med att den inte prövats tidigare i någon omfattning. De försöksverksamheter i Örebro och Blekinge län tidigare som omnämnts kan emellertid komma att ge svar på om de fördelar som ovan beskrivits kan uppnås. Man kan annars befara t.ex. att det finns en risk för att specialiseringen trots allt endast blir möjlig vid de större domstolarna. Om inte de administrativa fördelarna kan genomföras med ett långtgående samarbete också när det gäller målhanteringen kan följden bli att kvaliteten i stället för att höjas, försämras. De små domstolarna skulle inte få de kompetensutvecklingsmöjligheter de behöver och när svårare mål skall handläggas kommer de alltjämt att orsaka allvarliga störningar i verksamheten. De mindre domstolarna kan då komma att välja att överföra svårare mål till en av de större domstolarna i nätverket och därmed utarmas kompetensen ytterligare. Vad gäller den judiciella självständigheten bör det också uppmärksammas att modellen förutsätter att samtlig personal skall vara anställd i den samordnande tingsrätten, men med stationering vid någon av tingsrättema i nätverket. Därigenom kan en omstationering av al personal, inklusive domarna, ske genom enkla administrativa beslut. Samtidigt som detta är en av organisationsmodellens fördelar ligger också en väsentlig nackdel häri. En administrativ beslutsordning vad gäller domares förflyttningsskyldighet måste, for att kunna genomföras, vara förenlig med ll kap 5 § tredje stycket regeringsforrnen, som stadgar att ordinarie domare endast får förflyttas till annan jämställd domartjänst om det påkallas av organisatoriska skäl. Grundtanken med bestämmelsen är ytterst att värna om domamas självständighet genom att ge dem ett grundlagsfást skydd mot förflyttningar som grundar sig på annat än organisatoriska skäl. I förarbetena till gamla regeringsformen, vari bestämmelsen först infördes i grundlag, uttalade departementschefen att "som ett organisatoriskt skäl enligt stadgandet bör anses endast det fall att domartjänst indrages eller förändras utan även det fall då stationeringsorten för en domstol ändras prop. 1964: 140, s. 100.

l 99 13 5 Underrättsorganisationen l 37

Det kan i detta sammanhang knappast innebära någon skillnad om stationeringsorten för domstolen eller domaren ändras båda fallen torde omfattas av grundlagsskyddet. Därmed skulle det inte finnas något hinder mot att anställa även domarpersonalen vid samordningstingsrätten men med stationering vid någon tingsrättema i nätverket. av Det finns dock en uppenbar risk för att vad kan ett som anses vara organisatoriskt skäl uttunnas om en rent administrativ beslutsordning införs för stationeringsbeslut rörande domare. Om samordningslagmännen vill utnyttja den inbyggda flexibiliteten i organisationen

kan skyddet mot förflyttning komma att urholkas på ett sätt inte

som överensstämmer med tanken bakom grundlagsbestämmelsen. När det därefter gäller kravet på effektivitet måste uppmärksammas att en organisation som bygger på att administrationen samlas centralt medan den operativa verksamheten sköts på lokal nivå finns risk att en viss administration byggs upp även lokalt med dubbelarbete följd. som

Det kan leda till att den eftersträvade besparingen uteblir.

Det finns även en viss risk att beslutsvägama blir alltför långa och att de administrativa besluten till följd avstånden inte får den - av acceptans som följer av ett regelbundet personligt Sammanträffande på arbetsplatsen. De geografiska avstånden kan också medföra att de lokala tingsrättema känner sig avskurna från möjlighet att påverka sin arbetssituation och en motsättning mellan de lokala tingsrättema och den samordnande tingsrätten kan uppstå. Därmed kan den önskvärda tjänstgöringsskyldigheten för personalen att förstärka vid andra domstolar i nätverket bli svår att genomföra. Med organisation med en många små domstolar skulle därmed nackdelarna med stor sårbarhet en vid sjukdom och arbetstoppar och svårigheterna att kompetensutveckla kvarstå. Endast vid de större domstolarna skulle dessa problem alltjämt vara små. Risken finns därför att det endast är vid dessa domstolar som specialiseringen kommer att ske och att domstolarna sinsemellan

därför inte kommer att framstå likvärdiga.

som Sammantaget finns det en risk för att organisationen kan bli administrativt svårstyrd med ineffektivitet följd. en som

Organisationsmodell med samtliga tingsrätter självständiga

som myndigheter

Judiciellt skulle behovet av specialisering kunna tillgodoses även i

denna modell. Tjänstgöringsskyldigheten skulle således kunna

utformas på motsvarande sätt i den modell där endast som residensstadens tingsrätt har myndighetsstatus.

l 3 8 Underrättsorganisationen 1998:135

Fördelarna med en gemensam IT-hantering skulle även här kunna utnyttjas i kvalitetshöjande syfte så att alla domare oavsett domstol får tillgång till samma bibliotek m.m. Vidare skulle en utvidgad tjänstgöringsskyldighet underlätta för införandet av en effektiv beredningsorganisation även i de minsta domstolarna. En viss förenkling administrationen uppstår genom att tjänstav göringsskyldigheten utökas något. Tingsrättema blir mer oberoende av överrättema för personalförstärkningsinsatser vid tillfälliga behov. Vidare förenklas IT-hanteringen även i denna modell om en samordnande tingsrätt får ansvaret för all IT-verksamhet. Genom att behålla samtliga tingsrätter som självständiga myndigheter kvarstår emellertid de administrativa svårigheter som redan i dag finns i domstolsorganisationen. Även organisationsom modellen kombineras med att de minsta tingsrättema läggs ned, skulle många domstolar vara alltför små för att bära den administrativa specialkompetens som behövs för att avlasta lagmännen vid dessa domstolar. Många av de administrativa uppgifterna skulle dessutom utföras inom fler myndigheter än nödvändigt, något som inte är resurseffektivt. De problem finns att finna rättvisa modeller för resurssom fördelningen skulle kvarstå. Således skulle det även i fortsättningen vara svårt att finna möjligheter att överföra medel mellan domstolarna när obalanser uppstår. Svårighetema att den utvidgade tjänstgöringsskyldigheten att fungera när samtliga domstolar är budgetmyndigheter, är uppenbara. Det är inte troligt att flexibiliteten i systemet skulle utnyttjas i någon större omfattning, varför de problem den nu befintliga organisationen har skulle kvarstå.

Den utvidgade tjänstgöringsskyldigheten skulle även i en

organisationsmodell där domstolarna är självständiga myndigheter, riskera att utnyttjas på ett sätt som strider mot grundtanken bakom skyddet för domare mot förflyttningar.

En organisation som kombinerar en begränsad sammanläggning med en nätverksmodell

Organisationsmodellen innebär att den minsta självständiga domstolen har fem domare. Domstolar med färre domare knyts samman i nätverk, Därmed kommer organisationen att bestå av domstolar som samtliga har både juridisk och administrativ bärkraft. I huvudsak kommer de konsekvenser som ovan beskrivits för sammanläggningsaltemativet med 64 tingsrätter att gälla för de

1998: 135 Underrättsorganisationen 139

domstolar som behålls som självständiga myndigheter. För de dom-

stolar som knyts samman i nätverk kommer beskrivningen av de effekter som en förändring inom befintlig organisation skulle få, att gälla. Det finns därför inte skäl att ytterligare analysera detta alternativ.

9.5.2 De olika

organisationsmodellemas

konsekvenser för andra samverkande

myndigheter och för samhället i övrigt

Oavsett om man väljer att reformera domstolsorganisationen genom en

långtgående eller mindre långtgående sammanläggning av tingsrätter

medför det konsekvenser både för de myndigheter har att som samverka med domstolarna och för samhället i övrigt. Konsekvensernas omfattning beror på hur många tingsrätter som berörs. Nedan beskrivs därför de följder som kan förutses vid en omorganisation enligt de båda sammanäggningsaltemativen. I en nätverksorganisation kommer dessa konsekvenser i stort sett inte alls att inträffa.

Åklagarorganisationen

Åklagarväsendet har omorganiserats och delvis omlokaliserats den l

juli 1996. Genom att åklagamas verksamhet i domstolarna förutsätter personlig inställelse är det naturligtvis lämpligt att avstånden mellan åklagamas lokaliseringsorter och tingsrättema är så små som möjligt. Sambanden mellan âklagarväsendet och övriga delar av rättsväsendet har behandlats i den proposition som låg till grund för den nya åklagarorganisationen prop. l995/96:110. I propositionen framhölls att såväl en framtida minskning av antalet tingsrätter pågående som

organisationsförändringar inom polisväsendet ställer krav på en

effektivare och flexibel åklagarorganisation. mer

Åklagarkamrama i åklagarväsendets nya organisation är i hög grad

lokaliserade till samma orter som föreslås vara kansliort för en tingsrätt enligt alternativ För åklagarväsendet skulle en sådan domkretsreform medföra lägre reskostnader och mindre tidsspillan. I organisationsaltemativ 2 finns det däremot ett betydande antal kansliorter för en tingsrätt som inte samtidigt har någon åklagare fast stationerad på orten. För åklagarna ger därför organisationaltemativ 2 lägre besparingar än alternativ Jämfört med dagens organisation båda ger alternativen lägre kostnader.

140 Underrättsorganisationen 1998: 135

Transporter mellan tingsrätter och häkten

Kriminalvårdens transportorganisation, och i vissa fall polisen, svarar för transport misstänkta i samband med häktningsförhandlingar och av huvudförhandlingar med häktade. Transportkostnadema blir ofta betydande att den misstänkte under transporten bevakas av flera genom personer. Vid transport av flera misstänkta måste dessa ibland av säkerhets- eller utredningsskäl transporteras i olika fordon. Tingsrättemas jour för häktningsförhandlingar under helger och veckoslut ställer ibland stora krav på transportorganisationen. I de fall då den tingsrätt som svarar för jouren ligger långt från häktesorten uppkommer ofta betydande transportkostnader. Det finns nu häkten på 28 orter i landet, varav 4 i Stockholmsregionen. De flesta dessa häkten har lokaliserats till av residensstäderna eller städer av motsvarande storlek. Flertalet av landets 96 tingsrätter saknar således häkte på eller nära kansliorten. nu Både organisationsaltemativ l och, i viss mån, alternativ 2 innebär att tingsrättemas verksamhet i högre grad förläggs till de orter som har ett häkte. Detta skulle medföra minskade transportkostnader för misstänkta i samband med häktningsförhandlingar och huvudförhandlingar med häktade.

Samband mellan tingsrättema och polismyndigheterna

Polismyndighetema utför vissa uppdrag åt tingsrättema såsom delgivningar och bevakning i samband med särskilt säkerhetskrävande rättegângar. Sådana uppdrag fullgörs av polisen på den ort där uppdraget skall utföras. En koncentration av tingsrättema till färre orter påverkar därför inte nämnvärt polisens kostnader för sådana uppdrag. Polisens kostnader för hämtning tilltalade och vittnen som av uteblivit från en domstolsförhandling ökar naturligtvis om en domkretsreforrn medför längre sådana transporter eller om antalet transportuppdrag skulle öka. På motsvarande sätt kan resekostnaden öka då polismän skall inställa sig i domstolarna som vittne i ett brottmål. Den sistnämnda kostnadsölcningen blir troligen obetydlig eftersom polisvittnen i många fall kan höras per telefon.

Konsekvenser för allmänheten

För allmänheten medför en avveckling av tingsrätten på en rad orter i de flesta fall längre resväg till tingsrätten. För dem som berörs medför naturligtvis detta praktiska olägenheter i form av tidsspillan och ökade

1998:135 Underrättsorganisationen 141

kostnader. För en samlad bedömning av sådana olägenheters

omfattning bör uppmärksammas både hur mycket resvägen eller snarare restiden ökar och hur stor del av allmänheten som

överhuvudtaget berörs av en domkretsrefonn. I flertalet av de regioner i landet, som berörs av förslagen till domkretsrefomi, blir avståndet till den nya tingsrättens kansliort i de flesta fall högst 6 8 mil. Dessa förhållanden innebär, med normala kommunikationer, en restid till tingsrätten på 1-2 timmar. För att underlätta inställelse i tingsrätterna måste dessa naturligtvis efter en domkretsreform, i ännu högre grad beakta allmänhetens restider vid utsättande av tidpunkt för förhandlingar. För att ta reda hur stor del av allmänheten som överhuvudtaget berörs av de längre avstånden har en undersökning genomförts av besöksfrekvensen i domstol, bilaga Enligt undersökningen är det ca 16 procent av den vuxna befolkningen som överhuvudtaget har besökt en tingsrätt. Flertalet av dessa personer, ca 80 procent har under sin livstid i genomsnitt besökt en tingsrätt högst två gånger. Under ett år beräknas att ca 3 procent av den vuxna befolkningen besöker en tingsrätt. Större delen av tingsrättemas verksamhet finns i de större och mellanstora tingsrätter som blir kvar på de nuvarande kansliortema. På dessa orter berörs allmänheten således inte av en domkretsreform. Eftersom det i huvudsak är de minsta tingsrätterna som läggs ner så är det i Organisationsalternativ 1 drygt en tredjedel av tingsrättemas verksamhet som fär ny kansliort och i Organisationsalternativ 2 omkring en femtedel. Även det således är relativt begränsad del allmänheten om en av som direkt berörs av en domkretsreforrn skall naturligtvis nackdelarna för dessa personer inte underskattas. En viktig del av utredningsarbetet har därför varit att försöka klargöra i vilka regioner allmänheten kan få så stora nackdelar av att bli av med sin tingsrätt att man där bör avstå från en domkretsförändring.

T ingsrättens betydelse för orten

En annan aspekt på frågan om avveckling av de mindre tingsrätterna är tingsrättens symbolvärde för allmänheten på de orter där tingsrättens verksamhet upphör. Farhågor har framförts om att en avveckling av tingsrätten en ort minskar det engagemang i rättsfrågor och känslan av rättstrygghet, som närheten till en tingsrätt antas medföra. Om tingsrättens verksamhet på en

142 Underrättsorganisationen 1998: 135

ort skulle upphöra, innebär detta att en ofta långvarig historisk tradition bryts, vilket kan uppfattas som en nedgradering av ortens betydelse. Sådana synpunkter är beaktansvärda, men det finns kanske förhållanden som kan mildra de befarade konsekvenserna. Det är numera få personer som av ett allmänintresse för rättsfrågor besöker rättegångar. Flertalet bland allmänheten får sin information om verksamheten i domstolarna via massmedia. Massmedias roll och möjligheter, när det gäller att bevaka rättegångar av stort allmänt intresse, minskar sannolikt inte om tingsrättemas verksamhet koncentreras till större orter. Allmänhetens engagemang i rättsfrågoma måste naturligtvis stödjas och underlättas på olika sätt. Efter en domkretsreforrn blir tingsrättemas utåtriktade insatser för att informera om arbetet i domstolarna naturligtvis ännu viktigare.

Tingsrätternas betydelse för tillgången till advokater på orten

En effekt vid en nedläggning av tingsrätter som kan befaras är att antalet advokater på de berörda tingsrättsorterna minskar. Eftersom advokater ingår som en viktig del i en orts samlade utbud av kvalificerade tjänster har eventuella samband mellan tingsrättemas och advokatemas lokalisering undersökts. Det framgår av Sveriges Advokatsamfunds matrikel bl.a. följande: Alla landets nuvarande kansliorter för en tingsrätt har minst en advokat som är verksam på orten. Advokater finns på ca 60 orter, i många fall små orter, som inte . har någon tingsrätt. Ett fåtal relativt stora orter som inte har någon tingsrätt har . heller ingen advokat på orten. För att belysa vilken betydelse tingsrättemas lokalisering kan ha för advokatemas ekonomiska underlag har orter av samma storlek med respektive utan tingsrätt jämförts när det gäller tillgången till advokater på orten. Även ersättningar bekostats med rättshjälpsanslaget och som som utbetalts till advokater på orter med respektive utan tingsrätt har

jämförts se bilaga 3.

Bland de utvalda orterna har i allmänhet de orter som är kansliort för en tingsrätt något fler advokater och ett högre utbetalt rättshjälpsbelopp än de orter som inte är en tingsrättsort. Uppdrag som bekostas med rättshjälpsanslaget är visserligen en viktig intäktskälla för advokaterna, är i de flesta exemplen inte den huvudsakliga men av intäkten. Tingsrätternas lokalisering synes ha ett visst, om än begränsat, samband med hur rättshjälpsfinansierade uppdrag fördelas mellan

1998: l 35 Underrättsorganisationen 143

advokater på olika orter. Troligen har ortens näringsliv, antalet advokater på närbelägna orter och andra förhållanden större betydelse för antalet advokater på en ort än om en tingsrätt är lokaliserad dit eller

Regionalpolitiska konsekvenser

En domstolsreform för tingsrätterna medför vissa regionalpolitiska konsekvenser. I det följande bedömning vilka konsekvenser görs en av en nedläggning av ett större eller mindre antal tingsrätter kan få för t.ex. sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av landet jfr dir. 1992:50. En avveckling tingsrätten vissa orter och motsvarande av utbyggnad på andra orter påverkar naturligtvis fördelningen av arbetsplatser mellan orterna. Arbetstillfällena blir emellertid i huvudsak kvar i de olika regionerna. Det totala antalet arbetstillfällen vid tingsrätterna minskar endast i den utsträckning som omläggningen till färre och större tingsrätter möjliggör effektiviseringar av arbetet. Den administrativa personalen i domstolarna rekryteras vanligen genom den lokala arbetsmarknaden på respektive ort. En tingsrätt med

2 4 domare har vanligen 15 20 anställda inklusive personal för

- inskrivnings- och bouppteckningsverksamheten. En tingsrätt utgör därför en mycket liten del av den totala arbetsmarknaden på orten. Domstolama saknar emellertid inte betydelse för arbetsmarknaden. Särskilt på många mindre orter är utbudet av administrativa arbetsuppgifter ofta begränsat. Inom de kommuner där det finns en kansliort för tingsrätt sätter man stort värde på att det inom kommunen finns en arbetstillfällen för kvalificerad personal av det slag som domstolsjuristema utgör. Det totala antalet arbetstillfällen, räknat i årsarbetskrafter, 650 är ca exkl. bouppteckningar och inskrivningsärenden och exkl. förändringar i Stockholmsområdet vid de domstolar vars verksamhet enligt organisationsaltemativet l skulle överförs till annan ort. Motsvarande siffra för organisationsaltemativ 2 350 årsarbetskrafter. är ca Stockholmsområdet har utelämnats i ovanstående siffror beroende att omlokalisering tingsrättemas verksamhet i denna region en av sannolikt medför att flertalet anställda blir kvar i domstolsorganisationen byta bostadsort. Även i övrigt rör sig de föreslagna utan att omlokaliseringama av tingsrättemas verksamhet i åtskilliga fall om förflyttningar inom normala pendlingsavstånd. I sådana fall behöver en omläggning domkretsindelningen inte medföra att tingsrättemas av personal behöver byta bostadsort.

144 Underrättsorganisationen 1998: 135

De regionala effekterna av de senaste årens rationaliseringar, besparingar och nedläggningar inom statlig verksamhet har nyligen undersökts av den s.k. REKO-STAT-utredningen SOU 1997:13. I utredningen redovisas b1.a. hur personalminskningama inom den statliga sektorn under de senaste tio åren har påverkat olika ortstyper. Den relativt sett största minskningen statligt anställda har skett i av regioner utanför storstäder och regionala centra. Det kan inte undvikas att det är de ortstyper, där antalet statligt anställda relativt sett har minskat mest, som också kan komma att påverkas vid avveckling en av tingsrätter.

1 O Lånsrätterna

En sammanslagning länsrätter och tingsrätter är endast möjlig i av de nuvarande residensstädema och eventuellt på ytterligare några Länsrättema i Stockholm, Göteborg och Malmö bör dock orter. behållas myndigheter. som egna

10. 1

Utgångspunkter

Domstolskommittén hade i uppgift att utreda frågan hur ett långtgående samarbete mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama kunde utformas. För de högsta instansema och för hovrätterna och kammarrättema fick kommittén föreslå sammanslagningar. Senare utvidgades uppdraget till en möjlighet att även överväga lösningar som innebär en sammanläggning tingsrätter och länsrätter dir. 1995: 102 och 1997:50. av I avsnitt III:8 har redogjorts för de skäl finns för ett närmare som samarbete mellan de båda domstolsorganisationerna. Ett sådant samarbete främjar på olika sätt kvaliteten i domstolsverksamheten. Vidare det flexibel organisation med en större ger en mer resurseffektivitet. Om kvalitetseffektema skall uppnås måste det dock

tillses att organisationsförändringen i vart fall inte inledningsvis

påverkar ämnesområdet för domamas dömande verksamhet. De flesta domare är sannolikt inte i dag beredda att döma annat än i den egna domstolens målområde. Allteftersom effekterna av en gemensam notarie- och domarutbildning uppstår skapar organisationsförändringen dock förutsättningar för ett på sikt mer långtgående samarbete även vad gäller det egentliga domstolsarbetet. En självklar utgångspunkt är således att en organisationsförändring mot ett längre gående samarbete mellan domstolsorganisationema inte får äventyra kvaliteten i den dömande verksamheten. Därför har också förordats, för det fall en integration beslutas, att domstolar i samma instans behålls särskilda domstolar, men knyts till varandra genom som ledning och administration. All personal anställs dock i en gemensam och myndighet. Organisationsformen ger en möjlighet att en samma undersöka olika alternativ till underrättsorganisation som vad gäller integrering inte behöver vara enhetlig i hela landet.

146 Underrättsorganisationen

Ett organisationsaltemativ skulle kunna att sprida vara länsrättsdömandet till fler orter än för närvarande. En första fråga blir då hur många förvaltningsdomare varje domstol bör ha för att som vara juridiskt bärlcraftig när det gäller förvaltningsdömandet. Från den administrativa bärkraften kan bortses eftersom domstolarna vid en sammanslagning får beräknas ha sådan storlek att detta krav uppfylls. Mot bakgrund av det mycket vidsträckta ämnesområdet i länsrätt och kompliciteten i målen bör antalet förvaltningsdomare i varje domstol vara så stort att det finns möjlighet till viss specialisering. en Det måste också finnas ett så stort antal förvaltningsdomare i varje domstol att det finns ett underlag för diskussioner i juridiska spörsmål kolleger emellan. Ett visst minsta antal fordras också för att verksamheten inte skall bli alltför sårbar vid ledigheter olika slag. av Då länsrätterna nu i vissa mål får två lagfarna domare bör ett vara absolut minimum vid tillskapandet organisation tre av en ny vara förvaltningsdomare i varje domstol. Härifrån måste dock göras undantag på de orter där länsrätterna redan de demografiska nu, p.g.a. förhållandena, har färre domare än så. Vad gäller underlaget för att beräkna det ungefärliga antal förvaltningsdomare som det behövs i varje domkrets länsrätterna om sprids till fler orter än i dag, kan utgångspunkten domkretsens vara

befolkningsunderlag. I samband med att Västra Götalands län bildades

med tre länsrätter ändrades nämligen forumbestämmelsema för

länsrätterna. Ändringama innebär inrättar flera länsrätter i

att om man ett län kan i vart fall större delen av målen förutses spridas på samtliga

domstolar i länet se t.ex. 14 § lagen allmänna förvaltnings-

om domstolar och t.ex. 36 § socialtjänstlagen 1980:620, 47 § 1988:870 om vård av missbrukare i vissa fall, 34 § lagen 1991:1128 om psykiatrisk tvångsvård, 23 § kupongskattelagen 1979:624, 20 § lagen

1978:880 om betalningssäkring för skatter m.m., m.f1..

Efter dessa utgångspunkter redogörs nedan för ett förslag till länsrättsorganisation i ett samordnat domstolsväsende. Det bör framhållas att alla effekter av att dela länsrätt på flera orter inte har en analyserats. Vidare bör det anmärkas att det finns hög andel icke en ordinarie domare vid länsrätterna. Någon bedömning har inte skett av vilket behov respektive länsrätt har ordinarie domare. Förslaget, av som utgår från dagens organisation, skall därför mer ses- som en principskiss.

35 Underrättsorganisationen 147 SOU 1998: l

10.2 Länsrättsorganisationens utformning

När det gäller länsrättsorganisationen finns det framför allt tre olika möjligheter till förändrad struktur. Den första innebär att en

förvaltningsdömandet sprids till samtliga orter som har en tingsrätt.

Den andra innebär att samordningen endast sker på länsrättemas nuvarande kansliorter. Den tredje möjligheten är att utöver en sådan

samordning föra förvaltningsdömande till även vissa andra tingsrätter.

En spridning förvaltningsdömandet till samtliga tingsrättsorter, av

när det gäller organisationsalternativet med 43 tingsrätter, ett stort

ger antal domstolar 16 med endast eller två ordinarie förvaltningsen domare. Flertalet domstolar, 22 43, skulle komma att ligga på eller av under miniminivån. Många domstolar skulle således inte uppfylla kravet minst tre domare, bilaga tabell Med hänsyn härtill och om bakgrund de förändringar domstol bör kunna tåla, dels mot av som en

vad gäller målmängd, dels vad gäller befolkningsunderlag, är det inte

tänkbart skapa så sårbar organisation. I storstadsornrådena bör att en det också uppmärksammas skulle splittra förvaltningsdomatt man stolarna på sätt skulle försvåra den specialisering som just vid ett som dessa domstolar är särskilt värdefull. I organisation med 64 tingsrätter är alternativet att sprida en förvaltningsdömandet till samtliga domstolar än otänkbart. Vad mer återstår överväga är därför sammanslagning av tingsrätter som att en och länsrätter på endast de nuvarande kansliortema for länsrättema, eventuellt med viss ytterligare spridning länsrättema. En en av sammanslagning på nuvarande länsrättsorter skulle innebära att det antal domare finns vid varje länsrätt inte förändras. Endast vid som nu länsrätter skulle antalet ordinarie domare understiga tre, nämligen i tre

Visby, Karlskrona och Östersund, bilaga tabell Befolknings-

situationen i dessa län är sådan att detta måste accepteras. Genom en samverkan med tingsrätten på motsvarande ort kan dock del de en av problem finns med alltför små domstolar undvikas. som När det gäller de största domstolarna i Stockholm, Göteborg och Malmö sammanslagning mellan tingsrättema och länsrätterna ger en troligen inte någon egentlig resursvinst sig vad gäller kvaliteten vare eller resurseffektiviteten. En förutsättning för sådana effekter av en sammanslagning är sannolikt bl.a. att domstolarna finns i samma lokaler eller har lokaler i omedelbar närhet varandra, jfr avsnitt av III:8.3.l. Lokalfrågan torde emellertid svårlöst på dessa orter. vara Redan på den grunden bör dessa domstolars organisation inte ändras i det här avseendet. Härtill kommer att tingsrättema på dessa orter redan så någon fördel att tillföra dem ytterligare är stora att genom verksamhet inte kan uppnås.

148 Underrättsorganisationen SOU 1998: 135

Vad därefter gäller frågan att sprida länsrättsdömandet till om ytterligare några orter utöver residensstädema finns det inte något hinder att ett län har flera länsrätter. Den lösning valts i Västra som Götalands län visar att detta är fullt genomförbart. En fördel med ha att

länsrätter på fler orter än för närvarande är tillgängligheten till

att länsrätterna ökar för allmänheten. Om man vidhåller kravet att varje länsrätt skall ha minst tre ordinarie domare är det, bortsett från länsrätten i Stockholm, endast länsrätterna i Göteborg, Malmö, Vänersborg och Luleå som är tillräckligt stora för att kunna delas. De orter är tänkbara som som nya kansliorter för länsrätt är: en

Borås. Borås ligger på ett avstånd drygt tio mil från Vänersborg. om Om Borås tingsrätt tillförs Alingsås, Vårgårda och Herrljunga

kommuner skulle domkretsen få ett befolkningsunderlag på drygt

200.000 personer. Målunderlaget skulle därmed räcka för tre

förvaltningsdomare. Efter sådan domkretsförändring skulle det

en inom Västra Götalands län finnas underlag för tretton ordinarie

förvaltningsdomare i Göteborg, fyra i Vänersborg, tre i Borås och fem

iMariestad.

Helsingborg. Avståndet mellan Helsingborg och Malmö är drygt

sex mil. Helsingborgs domkrets har drygt 150 000 invånare. Om man

lägger till domkretsama för Ängelholms och Klippans tingsrätter blir

befolkningsunderlaget ca 250 000 vilket bör underlag for drygt tre

ge förvaltningsdomare. Domkretsen skulle då motsvara förslaget för tingsrättema, organisationsaltemativ En möjlighet skulle kunna vara att tillföra domkretsen även Landskrona och Svalövs kommuner.

Länsrätten i Helsingborg skulle därmed omkring fyra förvaltnings-

domare. Motsvarande justering skulle behöva göras för tingsrättens domkrets.

Kristianstad. Länsrätten i Malmö har avdelning placerad i nu en

Kristianstad. En undersökning genomförts Domstolskommittén

som av tyder på att det inte finns någon egentlig resursvinst med sådan en organisation. För att underlätta en samverkan med tingsrätten i Kristianstad borde orten ha en länsrätt. Om länsrätt inrättas även i en Helsingborg skulle Kristianstads domkrets omfatta följande kommuner: Hässleholm, Osby, Östra Göinge, Bromölla, Kristianstad, Hörby, Tomelilla och Simrishamn. Om endast Malmö och Kristianstad inrättas som länsrättsorter kan domkretsen följa den gamla länsgränsen. Beroende på vilket alternativ väljs skulle länsrätten i som

Kristianstad få ett underlag för tre alternativt fyra förvaltningsdomare.

SOU 1998: 135 Underrättsorganisationen 149

Förändringarna i Skåne län skulle, Helsingborg tillförs en om länsrätt, Länsrätten i Malmö sju ordinarie domare. Om alternativet ge med endast länsrätt i Malmö respektive Kristianstad väljs skulle en Malmö få elva förvaltningsdomare.

Gällivare. Länsrätten i Luleå, som har sex ordinarie domare, handläger ofta psykiatrimål i Gällivare. Resan tar ungefär en dag i anspråk för en ordinarie domare och protokollförare. Under utredningen har det en därför diskuterats möjligheten att föra förvaltningsdomare till av en tingsrätten i Gällivare. Domkretsen för sådan länsrätt skulle omfatta en Gällivare, Kiruna och Jokkmokks kommuner och ge underlag för omkring förvaltningsdomare. Även sådan förändring skulle en om en medföra kostnadssänkningar kan det ifrågasättas om det är lämpligt att bilda länsrätt med endast domare. Sårbarheten skulle i och för en ny en sig kunna mildras vid rekryteringen till sådan tjänst och till om man en tjänster domare i tingsrätten satte ett särskilt värde vid erfarenhet som från båda domstolsorganisationema.

Ytterligare en domkretsförändring

När Västra Götalands län bildades behöll länsrätterna i länet sina dåvarande domkretsar. Den länsindelningen emellertid möjlignya ger het att överväga vissa förändringar. En sådan förändring rör länsrätten i

Vänersborg som har det förutvarande Älvsborgs län som domkrets.

Nordvästra delen av Västra Götalands län hör nu till Länsrätten i Göteborg. Länsdelen hör emellertid naturligen både geografiskt och kommunikationsmässigt till Vänersborg. Följande kommuner bör därför överföras till Länsrätten i Vänersborg: Strömstads, Tanums, Lysekils, Munkedals, Sotenäs och Uddevalla kommuner. Därmed skulle Länsrätten i Vänersborg tillföras ett ytterligare befolkningsunderlag drygt 100 000 invånare, motsvarande drygt förvaltom en ningsdomare. Länsrätten skulle därmed i viss utsträckning komför det avbräck länsrätt i Borås skulle innebära. penseras som en ny

11 Stockholms tingsrätt

Stockholms tingsrätt hanterar sina arbetsuppgifter på ett fullt

tillfredsställande sätt. Utredningen har inte visat att det finns skäl att förändra sig den yttre eller den inre organisationen. Tingsrätten vare bör i stället fortsätta sitt utvecklingsarbete inom ramen för den nuvarande organisationen.

1 1.1 Utredningsuppdraget m.m.

I Domstolskommitténs ursprungliga direktiv Dir. 1995: 102 framhölls landets största domstolar kunde administrativt tungrodda och att vara detta kunde medföra svårigheter då det gällde att omfördela att personal vid ändringar i arbetsbördan. I kommittédirektiven framhölls också att det i de största domstolarna kunde krävas särskilda organisatoriska åtgärder för att garantera flexibilitet, rörlighet och

överblickbarhet. Kommittén i direktiven följande utredningsuppdrag rörande de gavs största domstolarna dir. s. 17.

I fråga de största domstolarna bör utredas dessa skall delas om om på flera självständiga domstolar eller om en förändrad inre upp organisation framkomlig väg för lösa eventuella problem. är en att Utredningen bör i detta sammanhang bl.a. ta del av de erfarenheter vunnits vid Stockholms tingsrätt av den nya som

organisationsmodell som tillämpas där.

Undersökningen de största domstolarna begränsades av av kommittén till förhållandena vid Stockholms tingsrätt. Skälet att avse till avgränsningen bl.a. att Stockholms tingsrätt med sina drygt 450 var anställda är landets i särklass största domstol. Stockholms tingsrätt därför kunna underlag för slutsatser med giltighet även för antogs ge andra större domstolar såsom Svea Hovrätt, Göteborgs tingsrätt och Länsrätten i Stockholms län, vilka samtliga har drygt 200 anställda. Målsättningen med undersökningen var att studera om Stockholms tingsrätt hade organisatoriska problem kunde antas vara specifika som för domstolar. Utredningen har strävat efter att skilja problem stora är relaterade till domstolens storlek från sådana främst torde som som

152 Underrättsorganisationen SOU 1998: 135

bero på den yttre miljö domstolen verkar i och alltså inte påverkas som av hur tingsrättsverksamheten är organiserad.

Underlaget för utredningen har utgjorts tingsrättens

av arbetsordning och verksamhetsberättelser, tidigare utredningar och rapporter samt dokumentation som tagits fram inom för ett ramen utvecklingsprojekt som for närvarande bedrivs vid Stockholms tingsrätt, det s.k. STURE-projektet. Domstolsverket och Stockholms tingsrätt har bidragit med statistiskt material. Vidare har synpunkter från de

anställda inhämtats, dels enkätundersökning, dels

genom en genom intervjuer med lagmannen och de samordnande chefsrådmännen.

Härtill har yttranden inhämtats från åklagare och advokater med

inblick i verksamheten vid Stockholms tingsrätt.

Merparten av det statistiska underlaget samt enkätundersökningen

redovisas i bilagedelen, bilaga

l 1.2 Tidigare utredningar och pågående

reformarbete

Tidigare utredningar

Stockholms tingsrätt har varit föremål för ett flertal utredningar. Från

senare decennier märks bl.a. Domlaetsutredningen for Stockholms län som i betänkandet Förslag till domkretsindelning för Stockholms län Ds Ju 1974:1 föreslog att Stockholms kommun skulle delas in i fyra

domkretsar. Förslaget ledde i den delen inte till någon åtgärd.

Organisationen vid tingsrätten har också berörts i Domstolsverkets

utredningar under 1980-talet om principerna för avdelningsindelning

och personaldimensionering se t.ex. DV Rapport 1983:4 och 1988:2.

En utredning som lett fram till relativt omfattande organisations-

förändringar är den organisationsöversyn som Statskontoret utförde på

regeringens uppdrag och som redovisades i rapporten Stockholms Tingsrätt en organisationsöversyn 1990:33. Statskontoret kom i sin utredning fram till att de produktivitetsproblem som då fanns vid Stockholms tingsrätt inte borde lösas genom en delning av tingsrätten. Enligt Statskontoret det inte tingsrättens var storlek i sig som var problemet utan att organisationen snarare var

felaktig i förhållande till tingsrättens storlek. Statskontoret

ansåg att en stor domstol kunde erbjuda en hög grad flexibilitet och samtidigt av ge

möjlighet till specialisering den organiserades på rätt sätt. I

om

rapporten föreslog Statskontoret en rad åtgärder for att komma till rätta

Underrättsorganisationen 153

med tingsrättens låga produktivitetstal. Förslaget har i något modifierad form genomförts vid Stockholms tingsrätt från den 1 oktober 1991. Organisationsförändringen innebar att brottmålsavdelningamas antal minskades samtidigt som varje avdelning gjordes större. För att stärka ledningsfunktionen vid tingsrätten indelades den dömande verksamheten i två samordningsområden, ett för brottmål och ett för tvistemål. De kollektiva beslutsorganen plenum och kollegium avskaffades och deras befogenheter överfördes till lagmannen. Samtidigt inrättades en ledningsgrupp som beredningsorgan för lagmannen. Förändringarna genomfördes trots bitvis stark kritik från i första hand juristpersonalen vid tingsrätten. Reforrnen utvärderades av Domstolsverket år 1995. Utvärderingen visade att produktiviteten vid Stockholms tingsrätt under åren 1992-94 ökat med i vart fall 35 procent och att tingsrätten nu låg väl i nivå med övriga domstolar. I utvärderingen gjordes bedömningen att 1991 års organisationsförändring sannolikt i väsentlig grad bidragit till den positiva utvecklingen DV rapport 1995:4.

Pågående reformarbete

Tingsrätten har med jämna mellanrum omprövat den egna organisationen. Sedan hösten 1996 bedrivs ett omfattande utvecklingsprojekt vid Stockholms tingsrätt det s.k. STURE-projektet i vilket all - personal är engagerad. Projektet syftar till att effektivisera arbetet vid tingsrätten. Målet är att skapa en tingsrätt som inom ramen för oförändrade eller t.o.m. minskade resurser skall kunna fatta fler och snabbare avgöranden än i dag. Detta skall ske med bibehållen kvalitet i arbetet och med bibehållen omsorg om personalen. För att nå målet avser man bl.a. att undersöka om det går att i ökad utsträckning delegera arbetsuppgifter från domarna till andra personalkategorier. Man ser även över flödet av arbetsuppgifter genom organisationen för att i största möjliga utsträckning förhindra att det utförs onödigt dubbelarbete. Man avser också att genomföra omfattande utbildningsinsatser för att höja kompetensen hos personalen och därmed möjliggöra en omfördelning av arbetsuppgifterna inom organisationen.

11.3 Tingsrättens organisation m.m.

Nedan redogörs för vissa basfakta rörande tingsrätten, såsom dess yttre och inre organisation. Vidare berörs frågor med anknytning till

154 Underrättsorganisationen

organisationen, t.ex. hur arbetet fördelas, hur informationen på olika nivåer hanteras m.m.

Tingsrättens organisation

Stockholms tingsrätt är med sina drygt 450 anställda landets i särklass största domstol. Domlcretsen omfattar Stockholms kommun med över 710 000 innevånare. Tingsrättens verksamhet finns i två hus, dels Rådhuset, dels tingshuset i kvarteret Klamparen. Tingsrätten har 12 dömande avdelningar fördelade på två samordningsornråden, ett för tvistemål åtta avd. och ett för brottmål fyra avd.. Tingsrätten har vidare en ärendeavdelning med tre enheter, bouppteckningsenheten, inskrivningsenheten och det s.k. sjöfartsregistret. Slutligen finns det en administrativ enhet. Lagmannen är administrativ chef för tingsrätten. Den administrativa enheten leds av en kanslichef. Varje samordningsornråde leds av en chefsrådman. För varje samordningsornråde finns ett kansli. I stället för plenum och kollegium finns en rådgivande ledningsgrupp som består av cheferna för de båda samordningsområdena samt cheferna för ärendeavdelningen och den administrativa enheten. Den dömande verksamheten handläggs vid avdelningarna. Dessa är för tvistemål indelade i sju rotlar. Av brottmålsavdelningama har tre åtta rotlar och en sju rotlar. Varje avdelning förestås av en chefsrådman, som samtidigt innehar en av avdelningens rotlar. Chef för den administrativa personalen är vid varje avdelning en kansliföreståndare. I de flesta fall är kansliföreståndaren också protokollförare på chefsrådmannens rotel. Rotlama för brottmål har samtliga domare, protokollförare en en eller notarie samt en domstolssekreterare. Enligt uppgift från tingsrätten kan kansliorganisationen komma att minskas något när MÅHS

målhanteringssystemet för domstolar är infört på samtliga brottmåls-

avdelningar. Tvistemålsrotlama är i stort sett bemannade på liknande sätt som brottmålsrotlama. Variationer förekommer beroende på vilka arbetsuppgifter som ligger på respektive rotel.

Ledningsfunktionen

Ledningsstrukturen vid tingsrätten skiljer sig från den som förekommer vid landets övriga tingsrätter genom att man här övergett den kollegiala beslutsformen.

Underrättsorganisationen 155

Ett principiellt skäl till att 1991 överförde de befogenheter som man i andra domstolar vilar på plenum respektive kollegium till lagmannen ville ha ordning där myndighetschefens ledningsansvar var att man en motsvarades korresponderande beslutsbefogenheter. För att kunna av tillvarata de samlade vid tingsrätten och se till att de samresurserna verkade på ett fruktbart sätt sågs det nödvändigt att den centrala som ledningen fick vittgående beslutsbefogenheter och en uppbyggnad som främjade ett snabbt beslutsfattande. Samtidigt de strategiska som besluten lades på lagmannen inrättades de två samordningsområdena. Chefema för dessa utövar inom sitt verksamhetsområde och i samråd med chefsrådmännen på avdelningarna de funktioner som enligt verksförordningen åvilar lagmannen i egenskap av myndighetschef. annars De samordnande chefsrådmännen får också besluta i personal- och ekonomiadministrativa ärenden i den utsträckning som lagmannen bestämmer. Även ansvaret för lönebudgeten har lagts på de samordnande chefsrådmännen liksom de flesta frågor rör förflyttsom ningar personal mellan avdelningar. Vidare svarar man tillsammans av med lagmannen för övergripande informations- och utbildningsfrågor. Chefsrådmannen på ärendeavdelningen, som ligger utanför samordningsområdena, utövar på sin avdelning de funktioner som annars ankommer på de samordnande chefsrådmännen. De avdelningsindelade chefsrådmännen har att efter samråd med kansliföreståndare och annan berörd personal planlägga avdelningens arbete. De har också, vilket kommer att beröras mer i det följande, en betydelsefull roll att spela när det gäller att fördela arbetet inom avdelningen och till infonnationsutbytet mellan avdelningen att se att och den administrativa ledningen fungerar.

Det interna informationsutbytet

För att ledningen på olika nivåer skall ha möjlighet att fatta väl underbyggda beslut fördelning och arbetsuppgifter om av resurser krävs kontinuerligt har tillgång till relevant information. Det att man interna infonnationsutbytet är vid tingsrätten uppbyggt så att det på rotelnivå åligger rotelinnehavaren att hålla Chefsrådmannen underrättad om arbetsläget på roteln. Den avdelningsindelade Chefsrådmannen är skyldig att hålla sig underrättad arbetssituationen på avdelningen bland annat genom att om minst två gånger året igenom varje rotel på avdelningen och om rapportera resultatet till lagmannen. Chefsrådmannen har också huvudansvaret för avdelningens kontakter med lagmannen, den samordnande Chefsrådmannen och den administrativa enheten och är alltså den som i

l 5 6 Underrättsorganisationen SOU 1998: l 35

första hand skall se till att dessa instanser nås av relevant information från avdelningen. Det kan exempelvis avse information påtagliga om förändringar i arbetsläget, mål som kräver uppmärksamhet från den centrala ledningen, behov av personalförstärkning eller möjlighet att frigöra egen personal för arbete på annan avdelning. Chefsrådmannen för ärendeavdelningen svarar för att lagmannen och den administrativa enheten hålls underrättad om förhållandena på ärendeavdelningen.

Fördelningen av mål och ärenden

Enligt 8 § tingsrättsinstruktionen skall grunderna för fördelningen av arbetsuppgifterna framgå av tingsrättens arbetsordning. Enligt 11 § samma instruktion skall vid fördelningen av mål och ärenden på rotlar bl.a. iakttas att arbetsbördan såvitt möjligt blir lika stor för alla domare. Här lämnas också föreskrifter som innebär restriktioner när det gäller tilldelning av mål och ärenden till tingsfiskaler. Vid lottningen måste även 22 § tingsrättsinstruktionen, som innehåller föreskrifter om rättens sammansättning i s.k. tresitsmål, iakttas liksom föreskrifterna i 24 § tingsrättsinstruktionen om att lagmannen eller en chefsrådman bör delta när ett mål avgörs, om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller ärendets beskaffenhet. Det lottningssystem som tillämpas vid Stockholms tingsrätt avviker från det som används vid andra tingsrätter på det sätt att arbetsordningen inte detaljreglerar hur lottningen skall ske på varje enskild rotel. I stället har man valt att reglera hur fördelningen skall ske mellan avdelningarna och överlåtit uppgiften att fördela arbetsuppgifterna på respektive rotel till de avdelningsindelade chefsrådmännen. I arbetsordningen föreskrivs således att chefsrådman på avdelning skall fördela domargöromålen på avdelningen. Vid fördelningen skall denne beakta att varje rotelinnehavare tilldelas så varierande måltyper som möjligt och att en tingsfiskal får en arbetsbörda som motsvarar 75 procent av vad en rådman har. Chefsrådmannen skall också beakta de tidigare nämnda bestämmelserna i 11, 22 och 24 §§ tingsrättsinstruktionen. Chefsrådmannen skall således bl.a. se till att arbetsbördan blir jämnt fördelad mellan rotlama. Som nämnts tidigare skall avdelningsindelad chefsrådman hålla sig underrättad en om arbetssituationen på avdelningen och rapportera sina iakttagelser till lagmannen. Om det behövs med hänsyn till bestämmelserna om jäv eller om handläggningen av mål i tingsrättsinstruktionen eller till arbetsbelastningen skall chefsrådmannen fördela om mål eller ärenden mellan rotlama eller besluta om andra erforderliga åtgärder.

SOU 1998: 135 Underrättsorganisationen 157

Åliggandet för chefsrådmännen att fördela domargöromålen inom

avdelningen gäller både på tvistemåls- och brottmålsavdelningama. På brottmålssidan styrs emellertid måltilldelningen på respektive avdelning i hög grad av hur arbetet fördelas på åklagarmyndigheten. I arbetsordningen föreskrivs därför att chefsrådman vid brottmålsavdelning skall samråda med vederbörande chefsåklagare om grunderna för fördelningen av brottmål inom avdelningen. De samordnande chefsrådmännen har formellt sett inte någon roll att spela vid fördelningen av mål och ärenden. De får alltså inte föranstalta om omflyttning av arbetsuppgifter mellan avdelningarna inom respektive samordningsområde för att på det sättet åstadkomma en jämnare arbetsbelastning. Deras möjlighet att utjämna arbetsbelastningen mellan avdelningarna är istället att omdisponera personalresurserna eller att se till att vakanser ersätts med vikarier utifrån. De samordnande chefsrådmännen har emellertid möjlighet att initiera förändringar i målfördelningen t.ex. vid de diskussioner förs inom som ledningsgruppen. Enligt arbetsordningen är det lagmannen som får besluta om tillfälliga avvikelser från lottningsreglema i syfte att åstadkomma en jämnare fördelning av arbetsbelastningen. Lagmannen beslutar också om fördelningen vissa ovanliga mål och ärendetyper av som inte finns uppräknade i arbetsordningen. Detsamma gäller det om uppstår osäkerhet om tolkningen av lottningsbestämmelsema eller då det behövs för att underlätta handläggningen av brådskande mål eller för att man skall uppnå en enhetlig rättstillämpning. På tvistemålssidan har målfördelningsreglema utformats så att samtliga åtta avdelningar tilldelas allmänna tvistemål. Familjemålen handläggs på samtliga avdelningar utom avdelningarna 9 och 10. De här målkategoriema fördelas på avdelningarna efter i arbetsordningen angivna procenttal. För övriga målgrupper har viss specialisering skett. Avdelningarna 2 och 6 tilldelas alla associationsrättsliga mål, avdelning 3 arbetstvister, avdelning 4 sjö- och transporträttsliga mål, avdelning 6 konkurser, avdelning 7 immaterialrättsliga mål och avdelning 8 tryckfrihetsmål, mål angående yttrandefrihet, mål och ärenden enligt konkurrenslagen samt mål och ärenden enligt marknadsföringslagen. Avdelning 9 tilldelas samtliga vattenmål och handlägger tillsammans med avdelning lO fastighetsdomstolsmål samt hyres- och bostadsrättsmål. På brottmålssidan sker målfördelningen på avdelning i huvudsak så att varje avdelning tilldelas mål från vissa i arbetsordningen angivna åklagarkammare och åklagarrotlar. Fördelningen innebär att samtliga fyra brottmålsavdelningar avdelningarna 11-14 handlägger allmänna brottmål. Även på brottmålssidan sker viss specialisering. Sålunda handläggs mål brott mot rikets säkerhet, mål rörande kvalificerad om

158 Underrättsorganisationen

narkotikabrottslighet och kopplerimål på avdelning 13 samt arbetsmiljömål, mål om brott mot miljöskyddslagen, mål om ekonomisk brottslighet och tullmål på avdelning 14. När det gäller ärendeverksamheten är fördelningen mellan de olika enheterna från början given eftersom varje enhet är specialiserad på en viss typ av ärenden. Bouppteckningsärenden handläggs således på bouppteclcningsenheten, inskrivningsärenden vid inslcrivningsmyndigheten och sjöfartsregisterärenden på sjöfartsregistret.

C irkulationsbestämmelser

För att säkra flexibilitet inom en organisation krävs att de enskilda medarbetarna har så bred kompetens att de vid behov kan rycka in och hjälpa sina kolleger. Bl.a. för att tillförsälcra en bred kompetens hos domarpersonalen finns bestämmelser om cirkulation i tingsrättens arbetsordning. Här föreskrivs att chefsrådmän delas in till tjänstgöring på tvistemålsavdelning för fyra år och på brottmålsavdelning för tre år. I stället för tjänstgöring på tvistemålsavdelning kan tjänstgöringen förläggas till ärendeavdelningen. Rådmän tjänstgör två år på en brottmålsavdelning och fyra år på eller två tvistemålsavdelningar. en Enligt tingsrättens arbetsordning skall vid indelningen beaktas att domamas tjänstgöring vid tingsrätten blir så mångsidig som möjligt. Vidare sägs att ingen domare bör förflyttas utan att själv ha hörts samt att domarens önskemål om möjligt bör beaktas. Vid indelningen skall även avdelningamas behov domare med erfarenhet av avdelav ningamas respektive rättsområden beaktas. Den här regleringen innebär att det finns möjlighet för längre tjänstgöringstider på avdelningar som handlägger mål som kräver specialisering. Regler cirkulation för kanslipersonalen saknas i arbetsordningen om och det är också i praktiken ovanligt att andra än jurister byter avdelning och arbetsuppgifter.

Budgetanslag och resursförbrukning

Tingsrättens årsbudget för kalenderåret 1996 uppgick till drygt 153 miljoner kronor vilket motsvarade 14,1 procent av de samlade anslagen till landets tingsrätter. En tillbakablick visar att resurstilldelningen varit relativt konstant åren 1989 1995. Härefter har tingsrätten i likhet med de flesta av landets domstolar fått se sina budgetanslag minskade. Från budgetåret 1996 till budgetåret 1997 minskade anslagen med ca 3

procent se bil. 5 tab. l.

Underrättsorganisationen 159

Den utan jämförelse största kostnadsposten för landets domstolar utgörs av löner till personalen. För Stockholms tingsrätts del uppgick lönekostnaden år 1996 till drygt 144 miljoner lcronor. Tingsrättens lönekostnader minskade i reella tal under åren 1989 1994 men har -

därefter börjat stiga se bil. 5 tab. 2.

Tingsrättens personal

Kalenderåret 1996 hade tingsrätten i genomsnitt 456 anställda. Av

dessa var 180 jurister, varav 127 domare och 53 notarier. Övriga

anställda bestod, förutom av personal med administrativa uppgifter, av protokollförare och rotelsekreterare, jfr bil. 5 tab. 3-4. Under år 1996 entledigades 29 personer notarier och fiskaler orälcnade. Av dessa sades nio personer upp p.g.a. arbetsbrist medelsbrist. Under samma tid nyrekryterades 13 personer. Personalomsättningen uppgick till ca tre procent.

Övertidsuttaget för år 1996 uppgick till drygt 8 000 timmar vilket

innebar ökning med 450 timmar jämfört med kalenderåret 1995. Av en övertidsuttaget som motsvarar ca 3,5 årsarbetskrafter svarade notariema för ca 54 procent. Statistik för kalenderåret 1996 visar att av den totala årsarbetskraften vid landets tingsrätter stod Stockholms tingsrätts personal för ca 17 procent av det arbete som utfördes av landets ordinarie domare, 16 procent av det arbete som utfördes av icke ordinarie domare, 9 procent av notariearbetet samt för 15 procent av det arbete som utfördes av övriga personalkategorier. Studier av personalsammansättningen visar att Stockholms tingsrätt har en högre andel ordinarie domare men också en högre andel kanslipersonal än övriga tingsrätter. Däremot är notariemas andel av personalstyrkan markant lägre vid Stockholms tingsrätt än vid övriga

tingsrätter se bil. 5 tab. 5.

Lokaler

Sedan tingsrätten vuxit ur det rådhus som togs i bruk år 1915 kom man under 1970-talet att disponera lokaler flera håll inom staden. Detta vållade betydande bekymmer för domstolen och under slutet av 1970talet tillsattes utredning med uppgift att studera hur tingsrättens en lokalbehov kunde tillgodoses. Utredningen föreslog att rådhuset skulle behållas för brottmålshandläggningen och att ett nytt hus skulle uppföras för övrig domstolsverksamhet. Förslaget genomfördes och år

160 Underrättsorganisationen

1987 kunde tingsrätten flytta in i ett nybyggt tingshus. Under åren 1989 till 1992 genomgick rådhuset en omfattande restaurering. I dag rymmer rådhuset samtliga fyra brottmålsavdelningar medan övriga avdelningar och enheter har sina lokaler i den tingshusbyggnaden. Under år nya 1996 togs en ny säkerhetssal i bruk. Salen disponeras samtliga av

domstolar Stockholm men administreras av Stockholms tingsrätt.

Tingsrättens budgeterade lokalkostnad uppgick år 1996 till drygt 59 mkr och är räknad per anställd en av de högsta inom det svenska domstolsväsendet.

11.4 Tingsrättens arbetsuppgifter

I detta avsnitt redogörs för olika faktorer alla har betydelse för som arbetsbelastningen vid tingsrätten. Här redovisas statistik över måltillströmningen och här behandlas också hur målstrukturen ser ut samt hur målbalansema utvecklats.

Måltillströmning

Inhämtad statistik visar att antalet inkomna tvistemål och brottmål, exklusive gemensamma ansökningar om äktenskapsskillnad och notariebrottmål, gick ned med ca 26 procent under perioden 1994 - 1997. Närmare studium av brottmålsstatistiken ger vid handen att brottmålen ökade under åren 1991-1993 och att de därefter minskat år från år. En särskild balanskommission med bl.a. sex åklagare har emellertid inrättats för att komma till rätta med vissa balanser. Till

kommissionen har ca 19 000 polisärenden överlämnats, varav flera

angår brott med känd gärningsman. Om balanskommissionen blir framgångsrik kan det antas att tillströmningen av brottmål till Stockholms tingsrätt temporärt kommer att öka lcraftigt. För tvistemålens del visar siffrorna en relativt jämn tillbakagång under den undersökta perioden. Som berörs i nästa avsnitt finns det dock mycket som tyder på att målens komplexitet och svårighetsgrad ökat påtagligt. I bilaga 5 tabell 6 redovisas statistik över mål- och

ärendeutvecklingen vid tingsrätten 1993-1997 samt den av tingsrätten prognostiserade utvecklingen för år 1998. I samma bilaga, tabell görs vidare en jämförelse av hur målutvecklingen sett ut vid

Stockholms tingsrätt jämfört med andra tingsrätter.

SOU 1998: l 35 Underrättsorganisationen 161

Målstruktur

Stockholms tingsrätt får av flera skäl ta emot relativt sett fler komplicerade mål och ärenden än andra tingsrätter. Tingsrättens arbetsbelastning påverkas givetvis i hög grad av att man har att svara för rättskipningen i en storstad som därtill är landets politiska och ekonomiska centrum. Det förhållandet att Stockholm är säte för många stora företag torde t.ex. bidra till att tingsrätten får handlägga fler komplicerade mål med näringslivsanknytning än andra tingsrätter. Ett storstadsrelaterat problem som påverkar arbetsbelastningen på brottmålssidan är den höga kriminaliteten i Stockholm. Statistik från BRÅ visar kriminaliteten i Stockholm ligger 50 över att ca procent

riksgenomsnittet och att den dessutom är av mer allvarlig karaktär se

bil. 5 tab. 8. Vid Domstolsverket förs statistik över vissa variabler har som

betydelse för arbetsbelastningen se bil. 5 tab. 9-10.

Statistiken rörande tvistemålen visar att andelen mål som avgjorts i kollegial sammansättning är högre och att förhandlingstidema längre vid Stockholms tingsrätt än genomsnittet för landets tingsrätter. Vad gäller brottmälen visar framtagen statistik inte på lika tydliga skillnader mellan förhållandena vid Stockholms tingsrätt och vid övri ga tingsrätter. Den framtagna statistiken är bristfällig i så måtto att den i huvudsak speglar det arbete som lagts ned vid förhandling i målen. I synnerhet då det gäller tvistemålshanteringen ligger emellertid en betydande del av domstolens arbete utanför förhandlingen. Statistik saknas emellertid över hur lång tid domare lägger på att läsa in handlingar i målet, studera doktrin och rättsfall eller på domskrivning. De nu nämnda arbetsmomenten är särskilt tidskrävande i omfattande och juridiskt komplicerade mål. Uppgifter saknas också om hur lång tid som läggs på att utfärda förelägganden att komplettera inlagor eller kallelse- och delgivningsåtgärder. Det finns dock anledning anta att sådana åtgärder generellt sett tar mer tid i anspråk vid Stockholms tingsrätt än vid andra tingsrätter. Undersökningar visar t.ex. att delgivningssvårigheterna är större i Stockholm än på andra håll. Tingsrätten har också haft stora problem med att få kallade att inställa sig till personer förhandlingar. Antalet inställda förhandlingar har därför varit mycket högt vid Stockholms tingsrätt, från tingsrättens sida gjort trots att man

stora ansträngningar för att komma tillrätta med problemen se t.ex.

Domstolsverkets årsredovisning 1995/96 86f och .Riksrevisionss.

162 Underrättsorganisationen

verkets rapport 1997:48, Domstolsväsendet, Resursfördelningssystem och hinder för ett effektivt resursutnyttjande, 30ff. s.

Målbalanser

Storleken målbalansema har en avsevärd betydelse för arbetsbelastningen. Inneliggande mål arbete i form korregenererar av spondens och annan kommunikation med berörda parter. Detta gäller i synnerhet på tvistemålssidan. Stora balanser innebär också att rotelinnehavaren får svårt att ha överblick över målen vilket ökar risken för misstag i handläggningen. Studier av hur målbalansema är fördelade inom domstol och hur en de utvecklas över tiden kan också ge information domstolen har om tillräckliga resurser till sitt förfogande och om tillgängliga resurser används på ett lämpligt sätt. Då det är ledningens uppgift att till att se arbetsbelastningen är jämnt fördelad kan uppgifter om målbalansemas fördelning inom en domstol också ge visst underlag för bedömning en av hur väl ledningen fungerar. Inhämtad statistik visar att balansema pressats tillbaka under första halvåret 1997 och att man per den 30 juni 1997 hade i genomsnitt drygt 120 mål/rotel i balans på såväl brottmåls- som tvistemålssidan. Statistiken visar också att det i synnerhet på tvistemålssidan finns betydande balansskillnader såväl mellan avdelningarna som mellan enskilda rotlar på en avdelning. En jämförelse med andra domstolar ger vid handen att Stockholms tingsrätt fortfarande har större balanser än genomsnittet för landets tingsrätter. Statistikuppgifter redovisas i bilaga tab. 11 samt diagram 12. s. När det gäller målbalansemas åldersstruktur visar inhämtad statistik

att Stockholms tingsrätt har en relativt hög andel gamla mål i balans.

Det bör dock påpekas att situationen sannolikt kommer att förbättras avsevärt genom den balansavverlcning som skett och sker vid tings-

rätten under år 1997. Statistik som belyser dessa förhållanden redo-

visas i bilaga 5 tab. 12-13.

1 1.5 Produktivitet och kvalitet

Produktivitet definieras ibland som produktionsresultatet för en period satt i relation till de använts för åstadkomma resultatet. För att resurser belysa produktiviteten vid en domstol kan man t.ex. studera antalet avgjorda mål per domare eller kostnaden avgjort mål. Sådana per produktivitetsmått tar emellertid inte hänsyn till med vilken kvalitet

Underrättsorganisationen 163

arbetet utförts. Först när också sådana aspekter vägs in blir det som möjligt att bedöma hur effektivt en verksamhet bedrivs. I offentlig verksamhet förekommer att effektivitetsbegreppet användas ett mått på värdet ett beslut satt i relation till som av kostnaderna för beslutet. Värdet beslutet bestäms av hur avnämaren av

bedömer tjänstens värde, nytta och kvalitet. Låga produktivitetssiffror

behöver med detta synsätt inte betyda att en verksamhet bedrivs ineffektivt. Har vid domstol under period handlagt fler man en en vidlyftiga mål än vanligt påverkas oftast målavverlcningen och därmed produktivitetstalen negativt. Det innebär emellertid inte att effektiviteten behöver ha sjunkit. Om kvaliteten på avgörandena varit tillräckligt hög kan effektiviteten t.o.m. ha ökat. Kvalitetsfrågoma behandlas utförligt nedan. Vidare behandlas uppgifter om hur mer tingsrättens produktivitet ser ut i dag, hur den utvecklats över tiden och hur den står sig i jämförelse med andra tingsrätter.

Produktivitet

Avg/orda mål per domare

Inhämtad statistik visar att det numera avgörs väl så många mål per domare vid Stockholms tingsrätt vid övriga tingsrätter. År 1997 som avgjordes 257 mål domare vid tingsrätten och man visade då bättre per

produktivitetssiffror än genomsnittet för övriga tingsrätter se bil. 5

tab. 14. Det bör framhållas att Domstolsverket, som tagit fram statistiken, för att möjliggöra en rättvisande jämförelse med andra tingsrätter vid beräkningen domarårsarbetskraftema tagit hänsyn till av att de tre största tingsrättema och då i synnerhet Stockholms tingsrätt har att handlägga relativt sett fler tidskrävande mål än övriga tingsrätter. Det kan noteras att målavverkningen per domare tenderat att variera i takt med måltillgången än som ett resultatav olika mer organisationsförändringar bil. 5 tab. 15. Tänkbara orsaker till detta

se

förhållande i det följande.

Kostnad avgjort mål per Produktivitet uttryckt i antal avgjorda mål domare ger ett mått på per främst juristpersonalens effektivitet. För att få ett mått som täcker in hela domstolsorganisationens verkningsgrad lämpar det sig bättre att studera kostnaden avgjort mål. Inhämtad statistik tar tyvärr inte per

164 Underrättsorganisationen SOU 1998: l 35

hänsyn till att Stockholms tingsrätt har att handlägga fler komplicerade mål än andra tingsrätter. Värdet av en jämförelse med andra tingsrätter bli därför begränsat. Statistiken visar i vart fall att kostnaderna vid Stockholms tingsrätt budgetåret 1994/95 låg på ungefär nivå samma som vid övriga tingsrätter. Budgetåret 1996 hade kostnaderna per avgjort mål ökat. På brottmålssidan visade endast Göteborgs tingsrätt högre kostnader än Stockholms tingsrätt. Siffrorna för år för 1997 ser Stockholms tingsrätts del bättre ut vad gäller brottmålskostnaden. På tvistemålssidan har Stockholms tingsrätt redovisat högst styckekostnad både år 1996 och 1997. Differensen till kostnaden vid mindre tingsrätter är dock inte särskilt stor. Statistiken redovisas i bilaga 5 tabell 16.

Kvalitet

Uppgifter om balansutveckling och produktivitet nämnts ger som tidigare värdefull men otillräcklig information hur väl domstol om en fungerar. För att heltäckande bild verksamheten måste en mer av man också ha information kvaliteten i det arbete presteras vid om som domstolen. Med kvalitet i dömande verksamhet torde främst hur avses

väl rättssäkerhetskravet uppfylls. I rättssäkerhetsbegreppet ligger bl.a.

att avgörandena skall vara materiellt riktiga och att de skall fattas inom rimlig tid. När man studerar kvaliteten i domstolsverksamheten bör man därför undersöka i vilken utsträckning domstols avgöranden är en materiellt riktiga samt om handläggningstiderna är rimliga. Frågan i vilken utsträckning domstol uppfyller kravet på att en avgörandena skall vara materiellt korrekta låter sig inte besvaras enbart med hjälp av statistik. För att ändå ett visst denna kvaligrepp om tetsaspekt brukar man bl.a. se på i vilken utsträckning domar överklagats och ändrats i högre instans. Domstolsverket har under år senare genomfört två större undersökningar överklagande- och ändringsav frekvensen vid de allmänna domstolarna DV rapport 1987:8 och 1995:3. Domstolsverket har också i sin senaste årsredovisning redovisat siffror på överklagande- och ändringsfrekvensen under budgetåren 1992/93-1995/96. Dessa undersökningar har avsett tingsrättsorganisationen som helhet och därför inte underlag för ger en bedömning av hur förhållandena sett ut vid enskilda domstolar. Utredningen har därför med Domstolsverkets hjälp tagit fram uppgifter rörande avgöranden från Stockholms tingsrätt. Resultaten av undersökningarna redovisas i det följande. Vidare redovisas uppgifter om tingsrättens handläggningstider och omloppstider för avgjorda mål. Uppgifter om ändringsfrekvens och handläggningstider kan emellertid på sin höjd indikation kvaliteten i den dömande ge en om

Underrättsorganisationen 165

verksamheten. För att komplettera bilden har tingsrättens personal samt åklagare och advokater med inblick i verksamheten vid Stockholms tingsrätt fått lämna synpunkter på kvaliteten i domstolens avgöranden.

Överklagande- och ändringsjåekvens

I DV rapporterna 1987:8 och 1995:3 konstaterade Domstolsverket att rättssäkerhetsbegreppet var allt för mångfacetterat för att kvalitet i bemärkelsen rättssäkerhet skulle att mäta enbart med hjälp av statistik. Domstolsverket menade dock att det med hjälp statistiska av jämförelser över tiden var möjligt att belysa det skett några om

kvalitetsmässiga förändringar i-tingsrättemas arbete. En undersökning

av ändringsfrekvensen kunde enligt verket ge en uppfattning om en viktig rättssäkerhetsaspekt, nämligen förutsebarheten i domstolarnas avgöranden. En låg ändringsfrekvens skulle således innebära att förutsebarheten var hög. Beträffande överklagandefrekvensen menade verket att man av den knappast kunde dra några slutsatser om kvaliteten i dömandet men att den i vart fall avspeglade allmänhetens benägenhet att godta tingsrätternas avgöranden. De siffror över överklagandefrekvensen som finns redovisade i Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1995/96 visar att överklagandefrekvensen under perioden 1992/93 1995/96 ökat från fjorton till drygt sexton procent. Undersökningen Stockholms av tingsrätts avgöranden visar att överklagandefrekvensen låg på 16,1

procent. Överklagandefrekvensen vid Stockholms tingsrätt ligger alltså

i nivå med riksgenomsnittet. Statistik för samtliga tingsrätter visar att ändringsfrekvensen under perioden 1992/93 1995/96 för tvistemålens del låg relativt stabilt på omkring 24 procent. För brottmålens del låg ändringsfrekvensen på ca 32 procent och tendensen var nedåtgående. För Stockholms tingsrätts del visar undersökningen att ändringsfrekvensen år 1996 låg på 23 procent för tvistemålens och på

28 procent för brottmålens del. Ändringsfrekvensen låg alltså under

riksgenomsnittet. Statistiken över ändringsfrekvensen ger således inte skäl till annat antagande än att kvaliteten på avgörandena från Stockholms tingsrätt ligger i nivå med vad som presteras vid andra tingsrätter.

166 Underrättsorganisationen SOU 1998: 135

Handläggningstider

Som nämnts tidigare ingår som en viktig del av rättssäkerhetsbegreppet att domstolsavgörandena träffas inom rimlig tid. Domstolsverket för löpande statistik över omloppstiden för avgjorda mål, dvs. tiden från det att ett mål inkommit till domstolen tills det avgjorts. År 1997 omloppstiden 3,4 månader för brottmål och 3,8 var månader för tvistemål. Motsvarande siffror för samtliga tingsrätter låg

på 2,2 respektive 4,6 månader se bil. 5 tab. 16-17. Jämfört med

riksgenomsnittet hade Stockholms tingsrätt alltså längre omloppstider på brottmålssidan men kortare på tvistemålssidan. Skillnaderna var dock små. Det bör observeras att tingsrätten har en relativt hög andel gamla mål i balans. När dessa äldre mål avgörs kommer omloppstidema att öka. Ett resultat av de pågående ansträngningama att arbeta ner balansema kommer därför bli att omloppstidema för avgjorda mål temporärt blir längre. På sikt innebär emellertid balansavarbetningen att det skapas förutsättningar för en stabil nedgång av handläggningstiderna.

Synpunkter från tingsrättens personal samt från åklagare och advokater

Som framhållits i det föregående låter sig kvalitet i dömande verksamhet inte mätas enbart med hjälp av statistik. För att komplettera bilden har synpunkter inhämtats från tingsrättens egen personal samt från åklagare och advokater med inblick i tingsrättens verksamhet.

Personalsynpunkter

I den i det föregående nämnda enkäten har tingsrättens personal tillfrågats om de anser att Stockholms tingsrätt uppfyller de krav den rättsökande allmänheten har rätt att ställa på en domstol. Av de 39 som besvarat enkäten ansåg 23 att tingsrätten inte uppfyllde dessa krav. Ombedda att specificera i vilka avseenden tingsrätten inte uppfyllde kraven menade 22 av de 23 att handläggningstidema var för långa. Ingen ansåg att tingsrätten meddelade för många felaktiga avgöranden.

Underrättsorganisationen 167

Åklagar- och advokatsynpunkter

Åklagarmyndigheten i Stockholm och representanter för advokatkåren

har fått möjlighet att lämna synpunkter både på Stockholms tingsrätts organisation och funktion. De synpunkter som lämnats på Stockholms tingsrätts organisation och funktion. Vad gäller Stockholms tingsrätts sätt att hantera sina åligganden har det från både åklagar- och advokathåll uttryckts att domstolen fungerar väl och man har alltså inte framfört någon kritik mot kvaliteten i tingsrättens arbete. För att markera den positiva syn man har på tingsrätten har det från advokathåll t.o.m. höjts enstaka röster för att tingsrättens domkrets borde utökas.

l 1.6 Resultatet

av enkätundersökningen m.m.

Som omnämnts tidigare har en enkätundersökning genomförts bland tingsrättens personal. En redovisning av resultatet finns i bilaga underbilaga Kommenterande svar på vissa frågor sammanfattas dock i detta avsnitt. Vidare följer en sammanställning av vissa av de svar som lämnats vid intervjuer med ledningen för tingsrätten.

Personalens syn på ledningsstrukturen

I synnerhet de ordinarie domarna vid tingsrätten har tidigare kritiserat 1991 års organisationsförändringar. Vid Domstolsverkets utvärdering av reformen konstaterades att juristpersonalen såg negativt på indelningen av tingsrätten i samordningsområden. Personalen menade bl.a. att metoden att öka antalet chefsnivåer var förlegad och att det varit riktigare att föra ansvar och befogenheter från lagmannen direkt till chefsrâdmännen på avdelningarna. Behovet samordning mellan av avdelningarna ifrågasattes däremot inte. sammanslagningen av brottmålsavdelningar samt avskaffandet av plenum och kollegium mötte inte heller någon mer omfattande kritik. Utredningens enkät visar att flertalet av de avdelningsindelade chefsrådmännen fortfarande anser att den centrala ledningsfunktionen inte är lämpligt utfonnad. Bland övriga personalgrupper har meningarna varit mer delade. Den kritik som framförts har i huvudsak gått ut på att ledningen syns för lite ute på avdelningarna och att den inte håller tillräckligt god kontakt med den dömande verksamheten. Opinionen för en återgång till mer kollektiva ledningsfonner tycks däremot inte vara särskilt stark vid tingsrätten. Ett par av

168 Underrättsorganisazionen

chefsrådmännen har emellertid gett uttryck för uppfattningen att det är olämpligt att en domstol leds som ett "enrådighetsver . Synen på systemet med samordnande chefsrådmän tycks ha blivit positivare sedan Domstolsverkets utvärdering. Av enkätsvaren att döma anser numera en majoritet bland de anställda att systemet fungerar bra eller i vart fall tillfredsställande. Flertalet av de avdelningsindelade chefsrådmännen är emellertid fortfarande negativa till organisationsforrnen. Även mindre att de om en grupp anser samordnande chefsrådmännen utgör en onödig mellannivå mellan chefsrådmännen och lagmannen har kritiken inte främst avsett systemet som sådant utan det sätt det fungerar på. Det har bl.a. mer framhållits att beslutsvägarna är oklara och att samordningsfunktionen inte utnyttjas eller fungerar dåligt då det gäller fördelningen av resurser och arbetsuppgifter mellan avdelningarna. Personalen är över lag positiv till hur ledningsfunktionen utformats på avdelningsnivå. Den kritik som ändå framförts har bland annat gått ut på att chefsrådmännen borde ha större beslutanderätt i vissa ekonomiska frågor. Enstaka röster har också höjts för inrättandet av en befattning som vice chefsrådman på varje avdelning. Under det utvecklingsarbete som bedrivs inom STURE-projektets ram har det framkommit att personalen anser att beslutsstrukturema är oklara och att ansvarsområdena i vissa fall är diffusa.

Personalens syn på hur informationsutbytet fungerar vid tingsrätten

En majoritet har ansett att informationsutbytet mellan den centrala ledningen och avdelningarna fungerar i vart fall tillfredsställande

medan man menat att det fungerar mindre bra mellan avdelningarna.

Man har ansett att de samordnande chefsrådmännen borde vidta åtgärder för att förbättra kommunikationen mellan avdelningarna.

Personalens och ledningens syn på lottningssystemet

Det vid Stockholms tingsrätt tillämpade lottningssystemet har inte väckt någon känd kritik från personalhåll. Däremot förekommer det naturligt nog ofta diskussioner t.ex. om viktningen av olika målkategorier. Från tingsrättens ledning har också framhållits att man nu betydligt oftare än tidigare korrigerar målfördelningsreglema för att därigenom komma till rätta med obalanser i arbetsbelastningen.

SOU 1998: l 35 Underrättsorganisationen 169

Personalsynpunkter om cirkulationsbestämmelserna

Personalen har i enkäten fått ge sin syn på cirkulationsbestämmelserna. En majoritet bland de svarande har menat att reglerna för domarpersonalen är riktigt utformade. Av domarna dock närmare hälften var negativa till den rådande ordningen. Man menade bl.a. att tjänstgöringstidema på avdelningar där man handlägger mål av specialkaraktär bör förlängas. Enligt enkäten var en klar majoritet för cirkulation även för kanslipersonalen. Många som ställt sig positiva till den tanken har dock framhållit att cirkulationen i så fall bör frivillig. vara

Personalens synpunkter på personalsammansättningen

Under utredningens gång har det framkommit att det i synnerhet bland ordinarie domare på tvistemålssidan finns önskemål om att det anställs fler notarier. Ledningen har också förklarat på sikt önskar att man en utveckling mot en juristtätare organisation. Man har emellertid menat att förändringarna i personalsammansättningen måste ske gradvis och under stort hänsynstagande till kanslipersonalen.

Personalens och ledningens mening om arbetsbelastningen

Av enkäten att döma menar en klar majoritet av domarna att deras arbetsbörda har ökat de senaste åren. Den ökade arbetsbelastningen sägs av många bero på att målen generellt sett blivit större och mer komplicerade på såväl brottmåls- tvistemålssidan. Åsikten delas som av tingsrättens ledning. Lagmannen och de två samordnande chefsrådmännen har för brottmålens del pekat på att brottsligheten blivit grövre. Polis och åklagare har under de senaste årens organisatoriska problem prioriterat de komplicerade och allvarliga brotten. Nedgången i antalet inkomna mål har därför inte inneburit en motsvarande minskning av arbetsbördan. Beträffande tvistemålen har man framhållit bl.a. att del en av de relativt nya specialmålen såsom konkurrens- och marknadsföringsmålen är synnerligen arbetskrävande.

Ledningens synpunkter på balanssituationen

Lagmannen och de två samordnande chefsrådmännen har lämnat följande synpunkter på balanssituationen vid tingsrätten.

170 Underrättsorganisationen SOU 1998: 135

T vistemålsbalanser

Generellt sett har tingsrätten störst problem på tvistemålssidan. Det är också här som man under senare tid gjort de kraftigaste förstärkningsinsatsema. Tingsrätten har sedan februari 1997 haft två förstärkningsgrupper om tre domare vardera dit avdelningarna fått lämna mål som varit färdiga för avgörande. Nu har ytterligare en förstärlcningsgmpp om tre domare inrättats dit tvistemålsavdelningama även får överlämna mål som är klara för muntlig förberedelse. Förstärkningsinsatsema ger resultat och balanserna går nu ner på tvistemålssidan. Målet är att ner den genomsnittliga rotelbalansen till 100 mål per den 30 juni 1998. Då har man en rimlig arbetsbörda. För inte så länge sedan låg genomsnittet på 150 160 mål vilket är alldeles för stort för att man skall kunna hålla kontroll på roteln. Av tvistemålsavdelningama är det för närvarande störst problem med en avdelning som under en period haft delat ledarskap och dessutom varit belastad med flera vakanser bland rådmännen. Särskilda insatser görs för att komma till rätta med obalansema. Bl.a. har den avdelning som haft störst problem fått överlämna fler mål än de övriga till forstärkningsgruppema.

Brottmålsbalanser

Tingsrättens målsättning att komma ner till 100 mål per rotel per den 30 juni 1998 gäller också för brottmålsrotlama. Där ser det relativt bra ut för närvarande, mycket beroende på att antalet inkommande mål gått 123 mål per rotel, som var genomsnittet den 30 juni 1997, är inte ner. alarmerande och man menar att det är naturligt att balanserna stiger vid

halvårsskiftet när målavverlmingen går ner till följd av semester-

uppehållet. Siffrorna kommer sannolikt att se ännu bättre ut vid årsskiftet. Den samordnande chefsrådmannen på brottmâlssidan har uttryckt viss oro för att det finns så stora skillnader mellan rotlama inom vissa avdelningar. Beträffande de olika brottmålsavdclningama har läget på en av avdelningarna tidigare ingett oro. Den avdelningen hade missgynnats vid en tidigare omläggning av lottningssystemet. Sedan reglerna ändrats förbättrades läget på den tidigare drabbade avdelningen men åtgärden visade sig leda till bekymmer på en annan avdelning. Ledningen och då i synnerhet den samordnande chefsrådmannen håller noggrann uppsikt på den avdelning som nu visar problemtendenser nu så att snabbt skall kunna gripa in utvecklingen kräver det. man om

SOU l 998: l 3 5 Underrättsorganisationen 17 1

På bötesmålssidan är situationen mycket tillfredsställande. Under år 1997 minskade balansema från 1500 till ca 400 mål. Minskningen beror dels på hög målavverkning, dels på att åklagarmyndigheten under omorganisationen prioriterat de allvarligare brottmålen. Antalet inkommande bötesmål har därför minskat. Det kan tilläggas att sedan tingsrättens ledning fick tillfälle att lämna sina synpunkter på balanssituationen har tingsrätten interna statistik över målbalansema per den 30 juni 1998 blivit tillgänglig. Statistiken visar att på tvistemålssidan hade varje rotel i genomsnitt 108 mål i balans, gemensamma ansökningarna om äktenskapsskillnad oräknade. På brottmålssidan låg rotelgenomsnittet på 122,5 mål, notariebrottmålen oräknade. Man är alltså på god väg att nå det uppställda målet på tvistemålssidan. Däremot ser det ut att dröja längre tid med att ner målbalansema på brottmålssidan.

överväganden

1 1.7

Undersökningen av förhållandena vid Stockholms tingsrätt har syftat till att ta reda på om domstolen har organisatoriska problem som kan antas ha sin grund i domstolens storlek. Svårigheten att organisera en verksamhet så att tillgängliga resurser används effektivt ökar med storleken på organisationen. Effektiv resursanvändning förutsätter att arbetsbördan är någorlunda jämnt fördelad inom organisationen. Med ökad organisationsstorlek försvåras möjligheterna för ledningen att få den överblick som krävs för att snabba och adekvata åtgärder skall kunna vidtas när det uppstår obalanser eller andra störningar i verksamheten. För att få god överblick över verksamheten måste man se till att de interna kommunikationerna fungerar väl. Organisationen måste också vara flexibel så att resurser och arbetsuppgifter kan omdisponeras om detta krävs för att utjämna arbetsbelastningen. Vidare måste ledningsfunktionen vara utformad så att ett snabbt och väl underbyggt beslutsfattande främjas. Det går alltså att fastställa i vilka hänseenden det ställs andra krav på de största domstolarnas organisation än på de mindre domstolarnas. Det är emellertid svårare att avgöra om en enskild domstol uppfyller dessa organisatoriska krav. Dåligt resursutnyttjande kan ge sig till känna i form av växande och ojämnt fördelade målbalanser samt i låg produktivitet och kvalitet i arbetet. Problemyttringar av det här slaget behöver emellertid inte bero på att organisationen är felaktig utan kan t.ex. bero på bristande resurser. Det finns inte heller något fastställt värde för vad som skall räknas som god produktivitet inom domstolssektom. Man är här hänvisad till att jämföra hur domstolen

l 72 Underrättsorganisationen SOU 1998: 13 5

presterar i förhållande till andra domstolar. Med nu nämnda begränsningar kan studier av målbalanser samt av olika variabler mäter som produktivitet och kvalitet i dömande verksamhet trots allt ge en indikation om domstolen har storleksrelaterade problem.

Arbetsbelastning och målbalanser

Utredningen visar att Stockholms tingsrätt har en tung arbetsbörda bl.a. därför att man relativt sett får ta emot fler omfattande och komplicerade mål än övriga tingsrätter. Detta beror emellertid inte på tingsrättens storlek utan på omvärldsfaktorer som inte låter sig påverkas av hur tingsrättsverksamheten inom Stockholms kommun är organiserad. Arbetsbelastningen påverkas också av domstolens målbalanser. Dessa inger betänklighet både vad avser balansemas storlek och åldersstruktur. Utvecklingen under senare tid har dock gått åt rätt håll och det finns skäl anta att man med hjälp av de insatser som nu görs inom tingsrätten kommer att få ned balansema till en mer hanterlig nivå. Detta förutsätter dock sannolikt att tingsrätten får behålla nu anslagna resurser. När det gäller målbalansemas fördelning inom tingsrätten visar här framtaget material att det föreligger ett mått av obalans både mellan de olika avdelningarna och inom enskilda avdelningar. En förklaring till att målbalanserna kan variera relativt kraftigt mellan olika rotlar inom en och samma avdelning är de individuella variationer som finns mellan de olika befattningshavama. Sådana faktorer är naturligtvis svåra att "bygga bort" med hjälp av organisatoriska åtgärder. Obalanserna kan emellertid tyda på att resursoch arbetsfördelningssystemen vid tingsrätten inte fungerar optimalt vilket i sin tur skulle kunna indikera att tingsrätten har problem p.g.a. sin storlek. Utredningen visar emellertid att ledningen är väl insatt i problematiken och att man med allt tätare mellanrum vidtar åtgärder för att åstadkomma en jämnare arbetsfördelning. Utsiktema för att man inom överskådlig tid skall komma till rätta med rådande obalanser i arbetsbelastningen får därför bedömas goda. vara

Produktivitet och kvalitet

l fråga om produktivitet uttryckt i antal avgjorda mål per domare ligger Stockholms tingsrätt väl till när hänsyn tas till att tingsrätten har att handlägga fler omfattande och komplicerade mål än andra tingsrätter. Den statistik som tagits fram över produktiviteten mätt kostnad som per avgjort mål visar att tingsrätten intill nyligen visat goda resultat

SOU 1998: 135 Underrättsorganisationen 173

men att man sedan år 1996 fått ökade kostnader. Det måste framhållas att den här statistiken inte tar hänsyn till målens svårighetsgrad vilket försvårar en jämförelse med övriga tingsrätter. Då avverkningstakten ser ut att öka finns det skäl anta att kostnaden per avgjort mål kommer att pressas tillbaka. Det förtjänar påpekas att Stockholms tingsrätt på brottmålssidan redovisar betydligt lägre kostnader än Göteborgs tingsrätt och att kostnaderna på tvistemålssidan visserligen varit höga de två senaste åren men att differensen till de mindre tingsrätterna inte är särskilt stor.

När man studerar produktivitetsutvecklingen under åren 1989-1996

är det för övrigt slående hur nära förändringarna i antalet avgjorda mål per domare följer förändringarna i antalet inkomna mål domare. per Det här fenomenet är inte något unikt för Stockholms tingsrätt utan allmänt förekommande inom domstolsväsendet. Till del kan det en säkert förklaras med att domstolspersonalen arbetar i något lugnare tempo under perioder när från inströmmande mål minskar. En pressen annan förklaring kan vara att domarna, när antalet inkomna mål sjunker, får tid att avgöra sådana svårare och mer tidskrävande målen som fått läggas sidan för brådskande förtursmål. mer Det förhållandet att siffrorna för inkomna respektive avgjorda mål

ligger så nära varandra trots de stora organisatoriska förändringar

som skett under perioden gör att det möjligen framstår som något mer tveksamt om 1991 års omorganisation haft den direkta påverkan på produktiviteten som tidigare antagits. Omorganisationen syftade också främst till att stärka den centrala ledningsfunktionen och torde i vart fall inte initialt ha påverkat det egentliga rotelarbetet i någon större utsträckning. Det innebär emellertid inte att organisationsförändringen inte haft en positiv betydelse för produktiviteten vid tingsrätten. En effektivitetshöjande åtgärd som vidtogs i samband med reformen var

att man blev mer restriktiv med att ställa in utsatta förhandlingar.

Införandet av en samordningsfunktion har också inneburit att möjligheterna att omdisponera inom domstolen förbättrats. God resurser resurshushållning förutsätter emellertid inte enbart att arbetsuppgifterna är jämnt fördelade utan naturligtvis också att medarbetarna

arbetar med rätt uppgifter och på rätt sätt. Den förstärkning

av ledningsfunktionen som reformen inneburit har medfört att den centrala ledningen fått tid att gripa sig ett ambitiöst metodan utvecklingsarbete. Det utvecklingsarbete bedrivs inom som nu STURE-projektet och som engagerat en stor del tingsrättens av

personal kommer förhoppningsvis att leda till finner och

att man nya

än effektivare arbetsformer som kan bidra till positiv produktivitets-

en utveckling.

l 74 Underrättsorganisationen SOU 1998: 13 5

Vad gäller kvaliteten i den dömande verksamheten pekar de flesta undersökta variablema på att man vid tingsrätten upprätthåller en kvalitativt hög nivå på arbetet. Det är endast när det gäller handläggningstidema som tingsrätten ligger något sämre till. Trots att tingsrätten har att handlägga fler tidskrävande mål än genomsnittstingsrätten är det emellertid fråga om relativt små avvikelser från riksgenomsnittet. De produktivitetshöjande åtgärder som nu vidtas kommer sannolikt också medföra att handläggningstidema förkortas. Utredningen ger således inte stöd för annat antagande än att Stockholms tingsrätt står sig väl i jämförelsen med övriga tingsrätter både vad gäller produktiviteten och kvaliteten i den dömande verksamheten. För att återknyta till vad anförts om effektivitetssom begreppet visar det framtagna materialet därmed också att tingsrätten inte är mindre effektiv än övriga tingsrätter. Sammantaget kan vad som framkommit om tingsrättens effektivitet och målbalanser inte sägas indikera att tingsrätten har sådana storleksrelaterade problem som man inte ser ut att kunna bemästra inom dagens organisation.

Särskilda organisatoriska krav

Det förhållandet att nu behandlade faktorer inte indikerar att tingsrätten har storleksrelaterade problem utgör inte någon garanti för att dagens ordning är det bästa sättet att organisera tingsrättsdömandet inom Stockholms kommun. För att kunna dra en sådan slutsats bör man se närmare på hur tingsrätten möter de särskilda organisatoriska krav som ställs på stora domstolar. Man bör alltså studera vilka organisatoriska åtgärder vidtagits för att garantera överblickbarhet, flexibilitet och som väl fungerande ledningsstruktur. en Den vid tingsrätten tillämpade ordningen, där strategiska beslut fattas centralt men där de flesta operativa besluten tas på lägre nivåer, skapar förutsättningar för att ge beslutsfattarna tillgång till relevant information och därmed god överblick över den verksamhet som berörs beslutet. Systemet som sådant bör alltså ge möjlighet till väl av underbyggda beslut om fördelningen av resurser och arbetsuppgifter. För att avdelningarna skall kunna hantera tillfälliga arbetstoppar eller vakanser enskilda rotlar med hjälp av avdelningens egna resurser krävs att avdelningarna inte är för små. Avdelningsstorleken har också ökats i en strävan att minska sårbarheten och förbättra flexibiliteten. Den nuvarande storleken på sju till åtta rotlar per avdelning, som innebär att varje avdelning är lika stor som en medelstor tingsrätt, bör goda förutsättningar för ett delegerat beslutsfattande ge

SOU 1998: 135 Underrättsorganisationen 175

på det sätt som tillämpas vid tingsrätten. Tingsrätten överväger för närvarande inom STURE-projektets ram att se över om ytterligare beslutsfunktioner kan delegeras till avdelningarna. Det finns skäl att se positivt på dessa strävanden. Det skulle sannolikt vara till gagn för verksamheten om ett visst budgetansvar delegerades till de avdelningsindelade chefsrådmännen. Det förutsätter dock att utbildningsinsatser görs för att befattningshavarna ute på avdelningarna skall ha möjlighet att axla ett sådant ansvar. Det åligger den högsta ledningen att se till att sådan delegering sker i lämplig omfattning. En utveckling mot mer självständiga avdelningar får emellertid inte leda till att flexibiliteten inom organisationen som helhet påverkas negativt. Arbetsbelastningen på landets domstolar varierar från år till år beroende på samhällsutvecklingen och andra yttre faktorer. Domstolar kan inte själva påverka sin arbetsbörda utan måste vara organiserade så att verksamheten kan anpassas till de krav som samhället och medborgarna vid varje tid ställer. Det innebär för Stockholms tingsrätts del att det måste finnas en beredskap att samordna verksamheten också över avdelningsgränsema. Genom systemet med samordnande chefsrådmän har man flyttat vissa samordningsfunktioner som tidigare låg på lagmannen närmare verksamheten. Förutsättningar har härmed skapats för snabbare och mer adekvata resursfördelningsbeslut som involverar fler än en avdelning. Det tar givetvis tid innan den här, för tingsrättsorganisationen, nya organisationsmodellen finner de ideala arbetsformema. Systemet har också väckt intern kritik. Numera tycks det dock råda relativt stor enighet bland personalen om att det behövs någon form av samordningsfunktion vid tingsrätten. Fortfarande kvarstår dock kritik mot hur samordningssystemet fungerar och det är nu också föremål för en översyn inom STURE-projektet. Införandet systemet med samordnande chefsrådmän framstår av som en i grunden riktig åtgärd. Härigenom har förutsättningar skapats för bättre samordning tingsrättens resurser på brottmålsen av respektive tvistemålssidan. Dessutom har inrättandet av samordningsfunktionen inneburit en betydande avlastning for den centrala ledningen som fått mer tid för övergripande lednings- planerings- och samordningsfrågor. Även slopandet den kollegiala beslutsformen av torde för tingsrättens del ha inneburit en klar effektivitetsvinst. Sammantaget stärker de åtgärder som tingsrätten vidtagit för att garantera flexibilitet, rörlighet och överblickbarhet för ledningen intrycket att Stockholms tingsrätt fungerar väl och att domstolen dessutom har goda förutsättningar att bli än effektivare i framtiden.

176 Underrättsorganisationen

För- och nackdelar med en delning av tingsrätten

Det förhållandet att tingsrätten nu är väl fungerande talar i sig med styrka för ett bevarande av nuvarande ordning för tingsrättsdömandet i huvudstaden. I den debatt som skilda håll förts om Stockholms tingsrätt har det sagts att tingsrätten är för stor och att den borde delas upp i flera mindre domstolar. Frågan vilka för- och nackdelar som en sådan åtgärd kan antas medföra har också övervägts under utredningen. Det kan till en början konstateras att en delning skulle medföra att behovet att vidta särskilda organisatoriska åtgärder för att skapa överblick och flexibilitet skulle minska. Systemet med samordnande chefsrådmän skulle exempelvis kunna slopas. Möjligen skulle man också kunna få till stånd en starkare samhörighetskänsla bland personalen om verksamheten organiserades i mindre domstolar. Sker en delning så att det bildas två eller tre nya domstolar skulle emellertid var och en av dessa domstolar en efter svenska förhållanden betydande storlek. De nya domstolarna skulle behöva en omfattande administration för att kunna fungera. Det är sannolikt att de totala administrationskostnadema för tingsrättsorganisationen inom Stockholms kommun skulle öka. För att eliminera risken för storleksrelaterade problem skulle verksamheten förmodligen behöva delas upp i betydligt fler enheter. En lösning med flera domstolar inom samma kommun skulle medföra komplicerade än olösliga forumproblem. Även om lokalfrågan skulle bli svårlöst och kostsam både vad gäller anskaffning av nya lokaler och avveckling av nuvarande lokaler i Rådhuset och kvarteret Klamparen. En del av dessa olägenheter skulle kanske kunna undvikas eller i vart fall mildras. Om de nya tingsrättema bedrev verksamheten från Stockholms tingsrätts nuvarande lokaler skulle lokalfrågan kunna lösas utan större kostnader. De nya tingsrättema skulle dessutom kunna fungera i ett nätverk med vissa gemensamma funktioner. Domstolama skulle t.ex. kunna samverka beträffande lokalhållningsfrågor, telefonväxel, Vaktmästeri, distributionscentral, bibliotek och ADB-stöd. Ett gemensamt aktuariekontor skulle kunna ta hand om alla inkommande handlingar och se till att de korn till rätt domstol. Härigenom kunde forumproblematiken reduceras, åtminstone för den rättssökande allmänheten. Klart är emellertid att en sådan organisation av tingsrättsdömandet i Stockholm som den här skisserade skulle vara betydligt mindre flexibel än den nuvarande. Det skulle finnas murar mellan domstolarna på ett helt annat sätt än det är mellan dagens avdelningar. I viss mån skulle man kunna råda bot även på detta problem genom att införa en utökad skyldighet för domare att arbeta i annan domstol. En sådan ordning

Underrättsorganisationen 177

kunde för övrigt också omfatta domstolar i kranskornmunema. För att åstadkomma en sådan samordning skulle det emellertid krävas att man inrättade någon form av samarbetsorgan för de involverade domstolarna. Sannolikt skulle ett sådant samarbete inte löpa friktionsfritt i synnerhet i tider av resursknapphet. Gör man på beskrivet sätt är nu man också i någon mening tillbaka på ruta ett med den skillnaden att möjligheterna till samverkan har försämrats. När man överväger konsekvenserna av en delning av tingsrätten måste man också fästa avseende vid vad tingsrättens avnämare i anser

frågan. Såväl Åklagarmyndigheten i Stockholm som företrädare för

Advokatsamfundet, som här fått representera avnämarkretsen, har ställt sig entydigt negativa till tankarna på en delning. Advokatkårens ståndpunkt tycks främst grundad på det förhållandet att man anser Stockholms tingsrätt vara synnerligen väl fungerande och att man därför inte ser något skäl att förändra den bestående ordningen. Från åklagarhåll har man framhållit att Stockholms kommun från brottslighetssynpunkt utgör ett sammanhängande område. De som begår brott är i stor utsträckning rörliga inom hela kommunen. Brott som begåtts inom olika delar av kommunen kan utan resurskrävande omflyttningar eller andra samordningsåtgärder samlas till gemensam handläggning vid tingsrätten. En uppdelning av Stockholms tingsrätt i två eller flera mindre tingsrätter skulle därför från åklagarmyndighetens perspektiv innebära en betydande försämring av förutsättningarna för en effektiv verksamhet. Mot bakgrund av vad som framkommit under utredningen är det svårt att se att en delning av tingsrätten skulle lösa fler problem än den skapar. Det har i debatten om Stockholms tingsrätt också förekommit förslag att minska tingsrätten genom att föra en del målkategorier där Stockholms tingsrätt i dag är exklusivt forum till någon annan tingsrätt. Vid samtal som förts med tingsrättens ledning har det framkommit att det även för en domstol av Stockholms tingsrätts storlek ibland kan vara svårt med kompetensförsörjningen när det gäller vissa specialmålsgrupper. Man har bl.a. pekat på patentrnålen där man nu i samarbete med Svea hovrätt överväger om det går att få fiskaler att i högre grad än nu intressera sig för de här målen för att på så sätt säkra den framtida kompetensförsörjningen. Det framstår mot den bakgrunden som äventyrligt att flytta den här typen av mål till en mindre domstol där svårigheterna med att kontinuerligt upprätthålla behövlig kompetens torde bli än större. En utvärdering av Stockholms tingsrätt vore inte fullständig om man inte också såg på vilka fördelar som det ligger i att en domstol är stor och som alltså skulle riskera att förlorade vid en delning.

178 Underrättsorganisationen SOU 1998: l 35

En fördel med att en domstol har många anställda är att man inom den kan samla administrativ kraft och kompetens för att utveckla nya och effektivare arbetsmetoder så som för närvarande sker inom STURE-projektet. En annan storleksrelaterad fördel är förmågan att bygga upp och vidmakthålla ett stort mått av yrkeskunnande hos personalen. Det förhållandet att domarna liksom Övriga befattningshavare vid tingsrätten är omvittnat skickliga i sin yrkesutövning beror sannolikt delvis på att de att de kommer i kontakt med en sådan mängd genom mål av varierande slag med tiden blir mer erfarna och mer rutinerade än personal vid mindre tingsrätter. Statsmakten har också valt att låta Stockholms tingsrätt fungera som exklusivt forum för en rad komplicerade målkategorier. I synnerhet när det gäller att bygga upp och bibehålla den specialistkompetens som är nödvändig för att klara handläggningen dessa målkategorier behövs sannolikt domstolar av av Stockholms tingsrätts storlek där man kan tillåta domare med intresse och fallenhet för ett visst område att specialisera sig på detta under längre perioder. Utveckling går ökad målkomplexitet och mindre tingsrätter mot en som i dag klarar verksamheten tillfredsställande kan i framtiden befaras få problem med den judiciella bärkraften. Skulle de målkategorier som i dag tas om hand exklusivt vid Stockholms tingsrätt fördelas bland flera tingsrätter kan det antas att ytterligare tingsrätter skulle få problem med den judiciella bärkraften. Ett bevarande av Stockholms tingsrätt som forum för vissa särskilt krävande målkategorier innebär därför att förutsättningarna för att bevara mindre tingsrätter ökar.

Sammanfattande slutsatser

Det samlade intrycket från undersökningen är således att Stockholms tingsrätt redan i dag hanterar sina många gånger krävande arbetsuppgifter på ett fullt tillfredsställande sätt och att det med hänsyn till det ambitiösa utvecklingsarbete som bedrivs vid domstolen finns skäl anta att effektiviteten vid domstolen kommer att bli än bättre i framtiden. Utredningen har inte visat att en delning av tingsrätten eller ett borttagande av specialmålskategorier från domstolen skulle vara till mer nytta än skada för rättsväsendet eller för den rättssökande allmänheten. Utredningen har inte heller visat att det finns skäl att förändra av tingsrättens inre organisation. Den Organisationsform som tillämpas sedan år 1991 ger goda förutsättningar för ytterligare utveckling av den inre organisationen. De mindre olägenheter som

SOU 1998: 135 Underrättsorganisationen 179

kunnat konstateras under utredningen framstår tingsrätten som bäst skickad att lösa på egen hand, något som man också är i färd med inom STURE-projektet. Tingsrätten bör därför inte nu göras till föremål för ytterligare organisationsförändringar utan ges tid för konsolidering och vidareutveckling inom ramen för existerande organisation.

HOVRÄTTER OCH

v

KAMMARRÄTTER

I avsnittet presenteras en organisation med kammarrätter på samtliga hovrättsorter. I en sådan organisation bör hovrättema och kammarrättema ha samma domkretsar och, utom i Stockholm, samordnas administrativt i en myndighet på varje ort.

12 Hovrättemas och kammarrätternas

domkretsar

12. 1 Utgångspunkter

I grunden ställs samma krav på organisationen i mellaninstans som på domstolsorganisationen som helhet, nämligen att den rättskipande verksamheten skall vara av hög kvalitet och bedrivas resurseffektivt. Vissa av de krav som redogjorts för tidigare har dock inte riktigt samma tyngd när det gäller hovrättemas och kammarrättemas organisation. Det gäller t.ex. kraven på en juridisk och administrativ bärkraft. Det innebär emellertid inte att organisationen inte skulle kunna vara mer effektiv när det gäller dessa aspekter. En möjlighet att öka effektiviteten är att sammanföra hovrätter och kammarrätter på varje överrättsort till en myndighet. Det förutsätter att hovrätter och kammarrätter lokaliseras till samma orter. Skälen för en sådan integration har framförts i avsnitt III:8.2. Här skall endast pekas vissa aspekter som har en särskild betydelse för mellaninstansema. En integration skapar förutsättningar för en ökad personalrörlighet. Inledningsvis skulle man kunna tänka sig att domare från den ena sidan vid behov förstärker i vissa mål på den andra sidan. Att ett sådant behov finns visar det förhållandet att pensionerade domare anlitas av mellaninstansema i en relativt hög omfattning, se bilaga En

182 Hovrätter och Kammarrätter SOU 1998: 135

integration skulle ge något större domstolar som inte är så sårbara vid tillfälliga förändringar i arbetsbördan. Därmed kan den juridiska bärkraften öka i den bemärkelsen att stora mål och andra fluktuationer i arbetsbördan skulle kunna hanteras lättare utan tillfälliga förstärkningsinsatser utifrån. Ett annat skäl för en samordning är den gemensamma domarutbildningen som Domstolskommittén har föreslagit. Denna underlättas väsentligt genom en sammanslagen organisation i mellaninstans. Inte minst gäller detta den planering som Domstolskommittén förutsätter skall ske dels vid antagningen av fiskaler, dels av varje domaraspirants utbildning. Tjänstgöringsförhållandena för de yngre skulle också förbättras om mellaninstanser för hovrätts- och kammarrättsdömande fanns på samma orter. Vid vissa av hovrättsortema krävs annars att de yngre domarna flyttar for att kunna genomföra sin utbildning. Att detta kan försvåra rekryteringen av duktiga jurister är självklart. Vidare bör det framhållas att administrationskostnadema skulle kunna sänkas väsentligt genom en samordning. En del mellaninstanser har en administrativ kompetens som inte motsvarar behovet med hänsyn till domstolsstorleken. Slutligen är det en fördel om förvaltningsdömandet i mellaninstans blir mer tillgängligt för allmänheten genom en spridning av kammarrättsverksamheten till fler orter än för närvarande. Det ökade kravet på muntlighet i förvaltningsprocessen medför långa resor såväl för parter och andra som har att uppträda inför domstolen som för domarpersonalen. Det är inte bara kostnaderna för dessa skulle resor som minskas med fler orter för kammarrättema. Även domstolsarbetet skulle effektiviseras om personalen inte skulle behöva i resa samma utsträckning som i dag. Utgångspunkten för de överväganden som sker i det följande har av dessa skäl varit att skapa en sammanhållen organisation för hovrätterna och kammarrättema, med en lokalisering av dessa domstolar till samtliga hovrättsorter. Vidare har målsättningen varit att så långt möjligt föra samman hovrätter och kammarrätter på samma ort till en myndighet. Förutsättningarna för en sammanslagning av hovrätt och kammarrätt varierar emellertid över landet. En fråga som bör ställas är t.ex. om det är resurseffektivt att slå samman Svea hovrätt och Kammarrätten i Stockholm till en myndighet. Båda domstolarna är stora och var för sig bärkraftiga. Den lösning som tidigare förordats for integrationen, att på vissa orter behålla domstolarna som självständiga myndigheter, skulle kunna ligga nära till hands i Stockholm. Ett alternativ skulle annars kunna vara att söka minska den största av dessa domstolar, Svea hovrätt genom att t.ex. inrätta en ny hovrätt i Mellansverige. Eftersom möjligheten att minska Svea hovrätt genom att inrätta mellanen ny

SOU 1998: l 35 Hovrätter och Kammarrätter 183

instans påverkar vilken lösning som är bäst både vad gäller integrationsfrågan i Stockholm och storleken av övriga hovrätters domkretsar, behandlas denna fråga före domkretsförslagen för överrättemas del. I samband med domkretsförslagen behandlas möjligheten att minska organisationerna i Stockholm genom att föra vissa delar av domldetsen till andra överrätter. Vad gäller storleken på hovrättema och kammarrättema är utgångspunkten det antal avdelningar som respektive överrätt hade under 1998. Det bortses således från det förslag som finns att överrättema själva skall få besluta om sin avdelningsindelning prop. 1998/99:1, volym s. 76.

12.2 hovrätt

En ny

i Mellansverige

Svea hovrätt har femton avdelningar. Den nuvarande domkretsen omfattar Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Västmanlands och Dalarnas län. Domstolskommitténs avsikt var ursprungligen att som en del av utredningen av de största domstolarna undersöka effektiviteten vid Svea hovrätt. När kommitténs uppdrag begränsades hade detta ännu inte genomförts. Av tillgänglig statistik framgår emellertid att hovrätten för närvarande avgör 631 mål per avdelning och år, bilaga Riksgenomsnittet är 674 mål per hovrättsavdelning. Talen visar faktisk målavverkning utan hänsyn till vare sig målstruktur eller andra faktorer som kan inverka på avverkningstakten. Mot bakgrund av avverkningstalen och av det faktum att det finns fog för att förmoda att målstrukturen i Svea hovrätt är tyngre än i övriga hovrätter jfr vad som sägs om målstrukturen i Stockholms tingsrätt, avsnitt IV:l1. finns det inte något som tyder på att effektiviteten brister. Det enda skäl finns för domkretssom en förändring som skulle minska hovrätten är därför att en integration med Kammarrätten i Stockholm skulle ge en mycket stor överrätt med 22 avdelningar. En sådan domstol kan säkerligen fungera bra med rätt organisation. Det finns dock inte någon anledning att vid en omorganisation skapa domstolar som är onödigt stora. En domkretsförändring för Svea hovrätt kan ske genom att tillskapa hovrätt för vissa län en ny i mellersta Sverige. Utgångspunkten för en sådan överrätt bör att vissa län med vara hänsyn till deras geografiska läge och kommunikationsmöjlighetema likväl måste finnas kvar under Svea hovrätt. Detta gäller självklart Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Gotlands län. Resursbehovet för dessa län motsvarar drygt 13 hovrättsavdelningar. Detta visar att en

184 Hovrätter och Kammarrätter SOU 1998: 135

delning av Svea hovrätt som grundas på en naturlig fördelning av länen i en domkrets knuten till Stockholm inte annat än marginellt skulle minska hovrätten. Om en delning ändå anses önskvärd måste en ny överrätt, för att bli bärkraftig, tillföras fler län än de två som är möjliga att föra från Svea hovrätt, nämligen Västmanlands och Dalarnas län. Den nya överrätten skulle kunna bildas förutom Västmanlands och Dalarnas län, av av Gävleborgs, Värmlands och Örebro län. En sådan hovrätt skulle få ett underlag för drygt fyra avdelningar, se bilaga Det finns emellertid flera nackdelar även med en sådan lösning. Såväl hovrättema i Sundsvall som i Göteborg och Jönköping skulle komma att minskas. Sundsvallshovrätten skulle efter domkretsförändringen få ett underlag för endast drygt en avdelning. En sådan överrätt skulle bli för liten. Det innebär att Gävleborgs län inte bör ingå i en ny hovrätt. Därmed krymper underlaget för denna till tre avdelningar. En ny hovrätt i Mellansverige skulle således inte innebära någon avgörande minskning av Svea hovrätt, samtidigt som en sådan omorganisation skulle vara förödande för Hovrätten för Nedre Norrland och även ha negativa konsekvenser för hovrättema i Göteborg och Jönköping. Om effekten för Sundsvallshovrätten skall undvikas skulle den nya överrätten bli alltför liten. Det är nämligen en sak att acceptera att små domstolar är nödvändiga i vissa delar av landet där avstånden är stora. Vid en omorganisation bör dock inte alltför små domstolar tillskapas. Detta innebär sammantaget att nackdelarna med att inrätta överrätt överväger den marginella nytta sådan skulle få för en ny en Svea hovrätts storlek och därmed för integrationsfrågan.

12.3 Hovrättemas och kammarrättemas

domkretsar vid en sammanläggning

I det följande lämnas ett förslag på domkretsar for hovrättema och kammarrättema i en organisation där samtliga hovrätter och kammarrätter, med undantag för domstolarna i Stockholm, slås samman. Kammarrättsverksamheten fors till samtliga hovrättsorter. På varje ort bildas myndigheter som består av två särskilda domstolar för vilka domstolsnamnen bibehålls. Domkretsama för de båda domstolarna bör vara desamma. Domkretsforslagen utgår från att det framtida resursbehovet i stort sett är detsamma i dagens organisation. Som framhållits tidigare i som avsnitt III:6 är det svårt att bedöma hur domstolarnas arbetsbelastning

kommer att förändras under de närmaste åren. Samma uppfattning har

SOU 1998: 135 Hovrätter och Kammarrätter 185

framförts i budgetpropositionen för år 1999 prop. 1998/99:1, bil 3 s. 73. Det är därför mest rimligt att utgå från att några större förändringar inte kommer att inträffa som på något avgörande sätt påverkar målunderlaget för hovrättema och kammarrättema. En domkretsreform med en integrering syftar dessutom till att domstolarna lättare skall kunna bära sådana förändringar. För att ta ställning till domkretsamas utformning fordras en fördelning av verksamhetsunderlaget på de olika länen. Därigenom kan man i någon mån få en uppfattning om hur resursbehovet påverkas om ett län läggs till eller tas bort från en domkrets. Någon statistik som direkt anger denna fördelning finns inte. Underlaget får beräknas utifrån antalet mål som kommer in till hovrätt eller kammarrätt från domstolar eller andra myndigheter i de olika länen. Detta kan leda till en viss missvisning genom att det i ett län kan finnas ett stort antal mål av ett slag som antingen är mer eller mindre arbetskrävande än målen i genomsnitt. Tillgänglig statistik möjliggör för hovrättemas del att endast tvistemål och brottmål men inte övriga mål kan fördelas. För en rimlighetsjämförelse har uppgifterna i bilaga 6 fördelats också utifrån befolkningsunderlagets storlek. Efter dessa påpekanden behandlas överrättema ort för ort.

Stockholm

Svea hovrätt har för närvarande 15 avdelningar och Kammarrätten i Stockholm sju avdelningar. En sammanslagning skulle alltså vid ett oförändrat resursbehov domstol på 22 avdelningar. När Miljöge en överdomstolen har inrättats ökar organisationen ytterligare. Tidigare har konstaterats att det bör undvikas att skapa så stor domstol vid en en omorganisation. Vidare framgår av föregående avsnitt att en delning av Svea hovrätt inte löser storleksproblemet vid integration. Det bör en därför undersökas lösning kan att i någon mån krympa om en vara en sammanslagen domstol genom att överföra ett eller flera län till någon annan överrättsort. De län som kan komma i fråga är Dalarnas och Södermanlands län.

Dalarnas län. Dalarnas län tillhör Stockholm i hovrättsorganisationen Sundsvall i kammarrättsorganisationen. Även kommunikatiomen om nema mellan Dalarna och Stockholm är något bättre än mellan Dalarna och Sundsvall, ter det sig naturligt att föra hovrättsmålen från Dalarna till Hovrätten för Nedre Norrland. Därigenom stöttas den relativt lilla domstolen i Sundsvall. En flyttning av Dalarnas län skulle innebära att

186 Hovrätter och Kammarrätter SOU 1998: l 35

Svea hovrätt minskas med en avdelning och att motsvarande ökning Sundsvallshovrätten. sker av

Södermanlands län. En möjlighet är att flytta Södermanlands län till Jönköping. Starka organisatoriska skäl talar för en sådan lösning. Överrätten i Stockholm skulle därmed minskas med hovrättsen avdelning och en halv kammarrättsavdelning. Med hänsyn till de nackdelar detta skulle medföra för allmänheten med avsevärt sämre kommunikationer, föreslås likväl inte en sådan lösning.

Svea hovrätt och Kammarrätten i Stockholm skulle således, om hovrättsmålen från Dalarna förs till Sundsvall, fordra 21 avdelningar

exklusive miljömålen, 14 för hovrättsmålen och sju för kammar-

rättsmålen. Även Dalarnas län förs från Svea hovrätts domkrets om skulle alltså en sammanslagen domstol bli mycket stor. Det förordas därför att de båda mellaninstansema i Stockholm förblir särskilda myndigheter. Fördelarna med att föra Dalarnas län till en mellaninstans i Sundsvall är så stora att detta likväl bör genomföras.

Göteborg

Hovrätten för Västra Sverige och Kammarrätten i Göteborg har för närvarande sex avdelningar vardera. Hovrätten har som domkrets Hallands, delar av Västra Götalands

tidigare Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län och Värmlands län.

Kammarrätten har dessutom Skåne län. I hovrättsorganisationen hör sistnämnda län till Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Västra Götalands län. Efter den nya länsindelningen i Västsverige ändrades den grundläggande principen att hovrättemas respektive kammarrättemas domkretsar inte skulle bryta länsgränsema. Numera ingår således en del av Västra Götalands län i Göta hovrätts och Kammarrättens i Jönköping domkretsar, nämligen f.d. Skaraborgs län. Det bör dock övervägas att överföra f.d. Skaraborgs län till Hovrätten för Västra Sverige och till Kammarrätten i Göteborg. En sådan överföring skulle ge hovrätten och kammarrätten drygt en halv avdelning vardera. Med hänsyn till att Skåne län, som i kammarrättsorganisationen motsvarar åtminstone två och en halv avdelning, i det följande föreslås överfört till en mellaninstans i Malmö, är det lämpligt med en sådan resursförstärkning.

SOU 1998: 135 Hovrätter och Kammarrätter 187

En sammanslagen mellaninstans i Göteborg skulle, med dessa förändringar, ett underlag för drygt tio avdelningar, varav drygt sex avdelningar för hovrättsmålen och knappt fyra för kammarrättsmålen.

Malmö

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i dag fem avdelningar. Domlcretsen omfattar Skåne och Blekinge län. Det är naturligt att en mellaninstans i Malmö får samma domkrets. Detta innebär att kammarrättsmålen från Blekinge bör föras från Kammarrätten i Jönköping till en nyinrättad kammarrätt i Malmö. Med utgångspunkt i nuvarande dimensionering skulle hovrätts-

målen fordra fem avdelningar och kammarrättsmålen två till tre

avdelningar 2,5. Totalt skulle domstolen således få närmare åtta avdelningar.

Jönköping

Göta hovrätt har fem och Kammarrätten i Jönköping fyra avdelningar.

Hovrätten har som domkrets Östergötlands, Jönköpings, Krono-

bergs, Kalmar, f.d. Skaraborgs och Örebro län. Kammarrätten har dessutom Blekinge län. I hovrättsorganisationen hör sistnämnda län till Hovrätten över Skåne och Blekinge. Ovan har föreslagits att f.d. Skaraborgs län skall föras från Göta hovrätt och Blekinge län från Kammarrätten i Jönköping. Den nya överrätten i Jönköping skulle därefter få ett underlag för knappt åtta avdelningar, dvs. fyra och en halv avdelning för hovrättsmålen och tre avdelningar för kammarrättsmålen.

Blekinge län. Ovan har föreslagits att Blekinge län skall föras till överrätten i Malmö. Kammarrätten i Jönköping skulle dänned utsättas för en avsevärd krympning, sammantaget med att f.d. Skaraborgs län flyttas, en avdelning. En möjlighet att minska påfrestningarna är att föra Blekinge län till Jönköping. Såväl hovrätten kammarrätten som skulle därmed förstärkas. För överrätten i Malmö skulle det bli en motsvarande försvagning, förmodligen med begränsade olägenheter. Det finns alltså organisatoriska skäl för att låta Blekinge tillhöra Jönköping i stället för Malmö. Å andra sidan medför tillhörighet till en Malmö att domstolarna i Jönköping och Malmö blir lika stora. Vidare är kommunikationerna från Blekinge bättre till Malmö än till Jönköping. Något förslag till förändring vad gäller Blekinge föreslås

188 Hovrätter och Kammarrätter SOU 1998: 135

därför inte här. Det bör dock framhållas att frågan kan komma i ett annat läge länsindelningen i södra Sverige förändras. om

Sundsvall

Hovrätten för Nedre Norrland har för närvarande två avdelningar. Domkretsen omfattar Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Kammarrätten har i sin domkrets dessutom Dalarnas, Västerbottens och Norrbottens län. I hovrättsorganisationen hör Dalarnas län till Svea hovrätt. Västerbottens och Norrbottens län hör till Hovrätten för Övre Norrland. Tidigare har föreslagits att Dalarnas län skall föras till Överrätten i Sundsvall. Resursbehovet i Sundsvall ökar därmed med en avdelning för hovrättsmålen. För att möjliggöra förvaltningsdömande vid överrätten i Umeå bör samtidigt kammarrättsmål från Västerbottens och Norrbottens län föras dit. Resursbehovet vad gäller kammarrättsmål skulle därmed minska med nästan en och en halv avdelning. Efter sådan omorganisation skulle hovrättsmålen fordra tre en avdelningar och kammarrättsmålen två avdelningar. Överrätten i Sundsvall skulle därmed fem avdelningar.

Umeå

Hovrätten för Övre Norrland har två avdelningar. Domkretsen är Västerbottens och Norrbottens län. En framtida överrätt bör nämnts i det föregående också som handlägga förvaltningsmål från samma region. Detta innebär att överrätten skulle närmare fyra avdelningar, två för hovrättsmålen och knappt två för kammarrättsmålen.

v1 GENOMFÖRANDEFRÅGOR

Genomförandet domstolsreforrn måste följa vissa principer. Den av en viktigaste är att rättssäkerheten inte får bli lidande under genomförandeskedet. Vidare måste personalen ställas i föromsorgen om grunden. Det gör att genomförandefasen bör så kort möjligt vara som och att stöd måste erbjudas både personal får arbetsuppgifter som nya och sådan personal som till följd omorganisationen blir övertalig. av

En genomförandeorganisation måste byggas både centralt och

upp lokalt. Tiden för genomförandet kan beräknas vara fyra år från det ett rincipbeslut tagits riksdagen. av

Domstolskommittén hade enligt sina direktiv att lämna förslag till en

genomförandeordning och genomförandetakt för förslagen till för-

en ändrad domstolsorganisation. I direktiven ålades kommittén också att analysera vilka genomförandekostnader reform skulle kunna som en medföra. I det följande lämnas inledningsvis redogörelse för de principer en som bör vara vägledande för ett genomförandearbete. Därefter

redovisas hur med tillämpning dessa principer kan till

man av väga för att lösa del de personal- och lokalfrågor kan en av som antas uppkomma under ett genomförande. I nästföljande avsnitt behandlas frågan vilken genomförandeorganisation kan behövas. om som Där-

efter diskuteras i vilken kronologisk ordning olika i

som moment ett genomförandearbete bör komma och hur lång tid de kan i anspråk. ta Genomförandekostnadema redovisas i avsnitt VII Samlad analys av

kostnader och besparingar.

Genomförandefiágor SOU 1998: 135

för

13 Vägledande principer

genomförandet

av en

domstolsreform

En omorganisation domstolsväsendet måste genomföras så att av rättssäkerheten inte blir lidande. Det innebär att även under

genomförandeperioden måste allmänheten kunna påräkna en rättssäker

prövning. Lagstadgade frister för prövning häktnings- eller av kvarstadsyrkanden måste iakttas och andra mål och ärenden prövas

inom rimlig tid. Det är emellertid sannolikt ofrånkomligt att en en

omorganisation medför att parter som har mål anhängiggjorda vid en

domstol vid tiden för att den skall flyttas till annan ort kan vänta något längre eljest på att få sin sak prövad. Det kan dock inte godtas än medför målbalansema, och därmed väntetiden

att genomförandet att

för allmänheten, växer i allt för stor omfattning. Detta krav på att rättssäkerheten hela tiden måste vägledande innebär att man kan vara

avstå från genomförandelösningar från t.ex. ekonomiska

få som synpunkter skulle fördelaktigare. vara

det gäller själva genomförandearbetet krävs att det redan i

När inledningsskedet byggs ändamålsenlig organisation såväl upp en centralt, vid Domstolsverket, lokalt vid de domstolar som t.ex. som omorganisationen. Den enskilt viktigaste åtgärden torde vara berörs av redan tidigt i utser de på lokalplanet att man processen personer som

skall leda uppbyggandet de domstolsenhetema och som sedan

av nya fungera chefer för de myndigheterna. Det kommer skall som nya till del vila på domstolscheferna att reform nämligen stor att en berörda positivt Även

genomförs ett för den personalen sätt. om en

för många anställda kan innebära positiv möjlighet till reform en förändring och utveckling kommer den för andra att vara av

huvudsakligen negativ karaktär. Ett genomförande domstols-

av en

reform måste därför präglas beredvillighet från arbetsgivarsidan

av en olika tillmötesgå det behov stöd i skilda former delar att på sätt av som

personalen kan ha under omställningsperiod.

av en

Genomförandefasen bör vidare vara så kort som möjlig. På så sätt

undviks utdraget osäkerhetstillstånd för personalen. Risken minskar

ett också för sjunkande effektivitet vid enheter skall flytta. Erfarensom heter från tidigare nedläggningar inom den offentliga sektorn visar att obetydlig andel den för verksamheten kanske mest värdeen inte av

fulla personalen tenderar att lämna den nedläggningshotade myndiginnan den faktiska nedläggningen genomförts. Givetvis får

heten

SOU 1998: l 35 Genomförandefrågor 191

intresset av ett snabbt genomförande hela tiden vägas det mot överordnade intresset att verksamheten inte får störas så av att rättssäkerheten sätts i fara. Ur ekonomisk synvinkel är det givetvis också av intresse att nya och kostnadseffektiva domstolar fungerar mer så snart som möjligt så att eftersträvade rationaliseringseffekter kan realiseras. För att så skall kunna ske krävs att relativt betydande utbild-

ningsinsatser görs för personal får arbetsuppgifter.

som nya En viktig princip vid omorganisation är att verksamheten vid en en domstol bör bedrivas i sammanhållna lokaler. Denna princip grundas, liksom den senast berörda, på intresset att reform skall leda till en bildandet effektiva enheter inom domstolsväsendet. För nå detta av att mål krävs att man försöker undvika lösningar innebär som att

verksamheten vid domstol är förlagd till skilda lokaler. De interna

en

kommunikationsproblem som en uppdelning verksamheten på flera

av lokaler ofta medför leder till effektivitetsförluster. En given utgångspunkt vid all offentlig verksamhet anslagna är att medel används så effektivt möjligt. Ett genomförande måste som därför ske på ett så kostnadseffektivt sätt möjligt. Detta innebär som

emellertid inte att vid varje tillfälle skall välja den kortsiktigt

man billigaste lösningen. Som nämnts torde det olönsamt ovan vara att

spara på sådan personalutbildning är nödvändig för att få arbetet

som vid domstolarna att fungera effektivt.

Slutligen måste ett genomförande ske med hänsynstagande till den

rättssökande allmänheten, åklagare, advokater och andra externa intressenter. Särskilda åtgärder kan behövas för tillgodose att domstolens avnämare. Det kan t.ex. röra sig att allmänheten om ge information om den förestående omorganisationen. En organisation med färre domstolar och därmed i vissa fall längre resavstånd för

åklagare och advokater medför ökat behov ändamålsenliga

av uppehållsrum vid domstolarna.

14 Personalfrågor

En omorganisation av domstolsväsendet innebär stora förändringar för personalen. För en del kommer dessa förändringar att upplevas som positiva men det är ingen tvekan att de för andra kommer att innebära svåra påfrestningar. Många av de frågeställningar som en domstolsreform kan ge upphov till är likartade för de olika personalkategorierna vid domstolarna. I arbetsrättsligt hänseenden går dock en klar skiljelinje mellan de ordinarie domarna med deras grundlagsskyddade anställningstrygghet å ena sidan och övriga personalkategorier å den andra. I avsnitt 16.1, där de arbetsrättsliga frågorna diskuteras, behandlas därför de olika personalkategorierna var för sig. Därefter behandlas dels frågan om vilka stödåtgärder som kan behövliga för personal vara vars arbets- eller boendeförhållanden ändras till följd av en reform, dels frågan om nämndemännens ställning. Det bör påpekas att arbetsrättsliga frågor, däribland frågan om icke ordinarie domares anställningsskydd, även behandlas i Domstolskommitténs betänkande SOU 1998:88.

14.1 Frågor om anställningsskydd

Ordinarie domare

En domstolsorganisation med färre domstolar och stärkt beredningsorganisation medför att ett antal ordinarie domare kommer att bli övertaliga. I synnerhet kommer en sådan omorganisation att drabba dem som i dag innehar en anställning som domstolschef. För domstolarnas självständighet och därmed för rättssäkerheten är det emellertid av grundläggande betydelse att en domare inte godtyckligt kan skiljas från sin anställning. Bestämmelser anställningstrygghet om för domare har också sedan lång tid funnits i svensk rätt. De grundläggande bestämmelserna anställningsskydd för ordinarie om domare återfinns i dag i ll kap. 5 § regeringsforrnen. Arbetsrättslig reglering som berör denna personalkategori är lagen 1982:80 om anställningsskydd, lagen 1994:260 om offentlig anställning och lagen 1994:261 om fullmaktsanställning.

194 Genomförandefiågor

Enligt ll kap. 5 § första stycket regeringsforrnen kan ordinarie en domare skiljas från tjänsten endast om han antingen brott eller genom grovt eller upprepat åsidosättande tjänsteåliggande har visat sig av uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten eller han har uppnått om gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension. I tredje stycket samma lagrurn föreskrivs att om det är påkallat av organisatoriska skäl får ordinarie domare förflyttas till en annan jämställd domartjänst. Ett organisatoriskt skäl enligt förarbetena anses till bestämmelsen föreligga då domartjänst dras in eller förändras en eller då stationeringsorten för en domstol ändras prop. 1964:140 s.l00. Det krävs inte att indragningen eller förändringen rör just den anställning vars innehavare det kommer i fråga att förflytta. Anledningen är att det särskilt vid kollegiala domstolar kan svårt att bevara döma om en organisatorisk förändring träffar den eller andra beena fattningen. Däremot bör som villkor för förflyttning gälla att den en domstol där befattningen är inrättad berörs organisationsförändav

ringen. Om så är fallet föreligger förflyttningsskyldighet så snart det

från allmänna synpunkter framstår angeläget att organisationsförsom ändringen kan genomföras utan avvaktan på befattning vid domatt en stolen blir ledig. I kravet på att förflyttning endast kan ske till jämställd domartjänst ligger enligt förarbetena att det skall fråga förflyttning till vara om en annan ordinarie domartjänst med samma eller huvudsakligen samma löneställning och att domaruppgiftema skall väsentligen likartade. vara

I förarbetena sägs vidare att hinder inte föreligger mot förflyttning från

hovrätt till tingsrätt, medan däremot förflyttning från allmän domstol till förvaltningsdomstol och omvänt inte är tillåten prop. 1964:140 s. 100. l samband med att försäkringsrättema införlivades i de allmänna förvaltningsdomstolama uttalade departementschefen följande rörande tolkning av föreskriften i ll kap. 5 § prop. 1990/91:80, 58f. s.

Enligt lagrummets förarbeten är det ett villkor att domaruppgiftema är väsentligen likartade i de båda tjänsterna. Förflyttning från allmän domstol till förvaltningsdomstol och omvänt är enligt förarbetena inte tillåten mot vederbörandes vilja. Däremot anses inte hinder möta mot en förflyttnin från överrätt till underrätt.

Försäkringsrätterna är förvaltnings omstolar. Arten domar-

av

är väsentligen likartade i försäkringsrätterna

uppgifter

och de a lmänna förvaltnin sdomstolarna. De innebär de flesta fall 1 en överprövning av örvaltningsmyndi hets beslut. Som sägs i promemorian torde det därför inte rå a någon tvekan att det i om

princi finns en förflyttningsskyldighet för de ordinarie domarna

från örsäkringsrättema till de allmänna förvaltningsdomstolarna, om en omorganisation så kräver.

SOU 1998: 135 Genomförande/ägor 195

Det andra villkoret som enligt förarbetena skall uppfyllas är att det skall vara fråga om en förflyttning till en domartjänst med eller i huvudsak samma löneställning. samma Regeln i 11 ka 5 § regeringsformen innebär således att . regeringen vid en re onn som den förestående får flytta en ordinarie domare i försäkringsrätt till en tjänst som vad äller lön och

domaruppgifter är väsentli en likartad med den inne avda tjänsten.

F örsälcnngsrättsråden bör ärför förtur till de dom änster som inrättas i länsrättema och kammarrättema med an edning av refonnen. Om det visar sig nödvändigt att till odose de krav på den nya

domartjänsten som regeringsformen stä er, kan saken lösas genom

att personliga tjänster inrättas på erforderlig nivå.

Överväganden

Av förarbetena till 11 kap. 5 § regeringsformen framgår klart att ordinarie domare i under- och mellaninstansema som inte har en chefsbefattning är skyldiga att i vissa fall flytta till en motsvarande befattning vid en annan domstol. Även domare med chefsbefattningar är flyttningsskyldiga de om erbjuds anställning på motsvarande eller högre nivå. Däremot torde inte två domartjänster med likartad löneställning och likartade domaruppgifter jämställda endast den ena tjänsten är förenad vara om med Chefskap över en domstol. Redan själva ordalydelsen av bestämmelsen talar för den tolkningen och det är uppenbart att förlusten av chefskapet i allmänhet uppfattas som en försämring av anställningsförhållandena lönen inte sänks. Detta synsätt även om var säkert det vanliga även när man från statsmaktemas sida inte betonade ledarskapsfrågan det sätt man gör i dag. Det är också svårt att förklara begreppet "jämställd domartjänst

om man inte ser på de befogenheter som följer med chefsdomar-

befattningama. Det finns nämligen inga andra betydande skillnader mellan olika ordinarie domartjänster än de som har med chefskapet att göra. Saken kan också uttryckas så att alla ordinarie domare är jämställda i själva dömandet. Det förhållandet att begreppet jämställd domartjänst i förarbetena knutits till lönesättningen kan därför endast ha sin förklaring i att chefstjänster regelmässigt varit högre arvoderade

än andra tjänster och att lagstiftaren genom denna bestämning endast

velat dra skiljelinje mellan tjänster är förenade med ett en som chefsansvar och de som inte är det. Det kan också i sammanhanget vara av intresse att något se till varför man över huvud taget har en bestämmelse som reglerar förflyttning av domare. Bakgrunden till bestämmelsen är att domaren skall kunna självständigt mot statsmakterna utan risker för egen agera

196 Genomförandefrågor

del. Under fredliga förhållanden och när det demokratiska systemet fungerar har bestämmelsen knappast någon praktisk betydelse. Den kan däremot ha det under andra förhållanden och det är inte svårt att tänka sig situationer då det kan vara av mycket stor betydelse att domarna agerar självständigt gentemot statsmakterna. I detta perspektiv förefaller det främmande att lagstiftaren inte skulle ha låtit skyddet avse även chefskapet för domstolen. Med hänsyn till den fundamentala betydelse för rättssäkerheten som domstolarnas självständighet måste tillmätas måste med begreppet jämställd domartjänst således förstås inte endast att den dömande verksamheten och lönesättningen skall vara väsentligen likartade utan att även de administrativa befogenhetema skall ha i huvudsak samma innehåll. Visserligen leder denna restriktiva tolkning mer av föreskriften i regeringsformen till vissa problem vid genomförandet av en reform av domstolsväsendet. Det är dock principiellt viktigt att man inte urholkar en grundlagsregel av praktiska skäl. Intresset att värna av om domstolarnas självständighet måste ges företräde framför intresset att underlätta organisatoriska förändringar domstolsväsendet. av Den grupp som främst berörs av denna problematik är underrättslagmännen. En omstrukturering av domstolsväsendet leder till att ett antal lagmän inte kan få befattningar som är jämställda med dem som de redan har. Dessa befattningshavare kan välja att stanna kvar utanför den nya organisationen med bibehållen lön fram till pensionsdagen. I vad mån de väljer att göra det är omöjligt att veta. Det kan dock antas att de flesta av dem som inte har nära till sin ålderspensionering kommer att uppleva det som orimligt att uppbära lön utan att utföra något arbete när anledningen till att deras tjänst upphört är ett beslut som fattats i fredstid i demokratisk ordning. För att en organisationsförändring skall kunna genomföras på ett smidigt sätt är det viktigt att genomförandet präglas av stort hänsynstagande till personalens intressen. Domstolschefema är de som skall leda ett genomförandearbete på lokalplanet och spelar således en central roll i en omstruktureringsprocess. Det ligger därför i arbetsgivarens intresse att så långt möjligt försöka nå godtagbara

uppgörelser med berörda lagmän t.ex. genom att träffa pensions-

överenskommelser med dem som inte vill fortsätta att vara verksamma inom domstolsväsendet.

Vad slutligen gäller frågan om en förflyttning domare mellan

av

domstolsslagen är tillåtlig bör följande anmärkas. Förarbetsuttalandet

att det inte kan krävas en sådan förflyttning har gjorts i tid då en domstolsorganisationema skilde sig väsentligt från varandra. Därefter har förhållandena ändrats i sådan omfattning att uttalandena kanske inte kan tillmätas lika stor betydelse. Oavsett vilken tolkning man gör

Genomförandefrågor 197

regeringsforrnens regel i detta avseende är det, som framgått av tidigare, sakliga skäl inte rimligt att förflytta en domare från det ena av domstolsslaget till det andra mot vederbörandes vilja.

Leder domstolssammanslagningar till att nya myndigheter skapas

Det är framhållits i det föregående vikt att ledningsfrågan löses som av i ett så tidigt skede av en omställningsprocess som möjligt. I detta sammanhang är det viktigt att klargöra om en sammanslagning av domstolar medför att det tillskapas nya myndigheter eller Vid tidigare reformer har frågan behandlats på olika sätt. Den vidgning av de allmänna förvaltningsdomstolamas verksamhetsfält som inkorporerandet av försäkringsrätternas verksamhet innebar ansågs inte medföra att det bildades nya domstolar. När länsrätterna i Kristianstads- och Malmöhus län slogs samman vid bildandet av Skåne län den 1 januari 1997 ansågs att en ny myndighet skapats. Vid tidigare sammanslagningar tingsrätter har låtit en mindre tingsrätt av man i bestående större tingsrätt. Så har t.ex. skett vid den år 1996 upp en genomförda sammanläggningen Sjuhäradsbygdens tingsrätt med av Borås tingsrätt.

Överväganden

Frågan sammanslagning domstolar kan anses medföra att det om en av bildas en ny domstol eller torde avgöras genom beslut i varje enskilt fall. Då flera storleksmässigt relativt likartade domstolar slås samman till en enhet kan det framstå som naturligt att anse att den domstol som bildats genom sammanslagningen är en ny myndighet. I de fall domstol endast i begränsad omfattning tillförs ny verksamhet en torde det däremot ligga närmare till hands att anse att domstolen består. Om beslutet innebär att en ny myndighet tillskapats torde frågan om skall leda myndigheten få lösas genom att regeringen när ett vem som riksdagsbeslut om ny domstolsorganisation föreligger utlyser dessa befattningar.

Övrig personal

För övriga personalkategorier, alltså saknar de ordinarie domamas som grundlagsfästa anställningstrygghet, regleras anställningsskyddsfrågorna främst i lagen l982:80 om anställningsskydd LAS samt i Avtalet turordning för arbetstagare hos staten TurA-S. Regleringen inneom

198 Genomförandefågor SOU 1998: 135

bär i korthet att om personalinskränkningar blir aktuella skall personal med kortast anställningstid sägas upp först, dvs. principen först in om sist ut skall gälla. Arbetsgivaren måste ha uttömt möjligheterna till omplacering innan uppsägning får ske. En sammanläggning av domstolsverksamhet där en domstol övertar verksamhet från en annan aktualiserar frågan tillämpningen beom av stämmelsen i 6 b § LAS. Här regleras nämligen vad skall gälla vid som övergång av verksamhet från en arbetsgivare till Bestämmelen annan. sen fick sin lydelse den 1 januari 1995 då EG-direktivet 77/187/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning skydd för arbetsom tagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter införlivades i svensk rätt. I paragrafen, till som skillnad från EG-direktivet uttryckligen även gäller arbetstagare i offentlig tjänst, föreskrivs att då en verksamhet helt eller delvis övergår från en arbetsgivare till skall de rättigheter och skyldigheter en annan som följer av anställningsavtal eller anställningsförhållanden övergå på den nya arbetsgivaren om arbetstagaren inte motsätter sig detta. Regleringen i 6 b § LAS innebär, den blir tillämplig vid om en domstolssammanslagning, bl.a. att personal från nedlagda domstolar skall erbjudas anställning vid den domstol övertagit verksamheten som och att den övertagna personalen vid fastställande turordningskretav sar för uppsägning skall få tillgodoräkna sig anställningstid vid den nedlagda domstolen. För att 6 b § LAS skall bli tillämplig krävs att det skall fråga vara om övergång av verksamhet från en arbetsgivare till en annan samt att det skall föreligga identitet mellan verksamheterna före och efter övergången. Då den dömande verksamheten inte förändras av en sammanslagning skulle identitetskriteriet med säkerhet uppfyllt vara

vid en domstolssammanslagning.

Däremot är det inte lika givet att kravet att verksamheten skall ha övergått från en arbetsgivare till uppfylls. Det finns nämligen en annan utrymme för olika tolkningar när det gäller frågan i om vem som statliga anställningsförhållanden är arbetsgivare i att anse som paragrafens mening. Enligt den ena tolkningen skulle staten i alla dess former endast vara ett rättssubjekt och i så fall skulle en överflyttning verksamhet av från en domstol till en annan inte innebära ett överförande från en arbetsgivare till en annan. Enligt den andra tolkningen skulle varje domstol ses som arbetsgivare i 6 b paragrafens mening och övergångskriteriet skulle därmed uppfyllt. vara Förarbetena till lagrummet ger inte någon entydig vägledning hur den här tolkningsfrågan skall lösas. Här sägs emellertid att skyddsreglerna skall omfatta alla offentligt anställda omfattas anställsom av

SOU 1998: 135 Genomförandefrågor 199

ningsskyddslagen. Detta sägs ligga i linje med strävandena att den offentliga sektorn skall ha arbetsrättsliga regler vilka, så långt möjligt, är desamma som för arbetsmarknaden i övrigt prop. 1994/95:l02 s. 49.

Arbetsgruppen för statsförvaltningen och EU har i en rapport Ds

1995: 18 gjort följande tolkning av bestämmelsen.

Staten är i alla former endast ett rättssubjekt dvs. en juridisk erson. Det skulle kunna innebära att när en verksamhet flyttas ån en till så är arbetsgivaren densamma, dvs. staten.

rhr/ilyndighet

en annan ot detta kan ställas statens strävan att göra myndigheterna till så sälvständiga arbetsgivare som möjligt. Arbetsgivaransvaret har elegerats ett sätt som saknar motsvarighet i något annat europeiskt and. Anställningsavtal har någon i en myndighet inte verkan i en annan. U psägning på d av arbetsbrist vid en myndighet medför inte öreträdesrätt til anställning vid någon annan myndighet. l praktiken är det myndigheten som är arbetsgivare och inte staten. Därigenom kan kravet byte huvudmannaskap från en om av

huvudman till annan sannolikt anses uppfyllt när verksamhet

en flyttas från myndighet till en annan. Däremot kan knappast en en

intern omorganisation, t.ex. flyttning från central till regional nivå

inom myndighet beröras av direktivet 36. en

Arbetsdomstolen AD har behandlat frågan om det statliga arbetsgivarbegreppet i den 5 juni 1996 meddelad dom nr 66/96. I en målet gjorde AD sammanfattningsvis följande tolkning av det statliga arbetsgivarbegreppet i lagen 1994:260 om offentlig anställning LOA.

Sammanfattningsvis kan således konstateras att staten är

arbetsgivare för den som innehar statlig anställnin Beslutande-

. rätten 1 olika frågor som ankommer på staten i egens p av arbets-

ivare ligger på skilda myndigheter och befattningshavare. Staten

som arbetsgivare t.ex. bestämma vem som är behörig att handla n å statens vägnar i ett anställningsförhållande eller besluta i en åga där arbetsgivaren har rätt att själv bestämma. Däremot kan staten i sin egenska av arbetsgivare lika lite som någon annan arbetsgivare ensi igt besluta om inskränkningar i det rättsskydd den arbetsrättsliga lagstiftningen ger en arbetstagare. som

Den tolkning AD gjort arbetsgivarbegreppet i LOA behöver inte av

nödvändigtvis vara vägledande för tolkningen av arbetsgivarbegreppet

i 6 b § LAS. Med hänsyn till att de enskilda domstolarna numera har

anförtrotts ansvaret för huvuddelen av arbetsgivarfimlctionema och i praktiken fungerar självständiga arbetsgivare är AD:s tolkning

som inte helt självklar. Det skydd som 6 b § LAS är tänkt att ge även

arbetstagare i allmän tjänst berörs verksamhetsövergång

som av en

skulle med AD:s tolkning bli helt verkningslöst i det i dag vanliga

200 Genomförande/frågor

fallet att verksamhet övergår från en statlig myndighet till en annan. De ovan refererade förarbetsuttalandena till 6 b § LAS att om skyddsregeln skall omfatta alla offentligt anställda omfattas som av LAS kan tyda på att syftet varit att bestämmelsen skulle äga tillämpning även vid övergång av verksamhet mellan olika statliga myndigheter. Den tolkning som kommit till uttryck i Arbetsgruppen för statsförvaltningen och EU ovan citerade rapport kan alltså ha goda skäl för sig. Även varje enskild domstol betraktas arbetsgivare är det om som emellertid inte säkert att 6 b § LAS blir tillämplig om ett genomförande av en reform sker i den ordning som här kommer att förordas. Som berörs mer utförligt nedan är det praktiskt med en genomförandeordning där en sammanslagning av domkretsar föregår en samlokalisering av verksamheten. I så fall kommer under en övergångsperiod domstolar som skall avvecklas att fungera som lokala enheter vid den nya domstolen. Domkretssammanslagningen leder visserligen till att verksamheten vid lokalenheterna förs över till den nya domstolen som också övertar arbetsgivaransvaret för lokalenheternas personal. I det här skedet kommer emellertid inte verksamheten påverkas så att uppsägning på grund arbetsbrist behöver tillgripas. av Först när den faktiska flyttningen av verksamheten genomförs uppstår rationaliseringsvinster som kan medföra behov att säga av upp personal. Eftersom en verksamhetsövergång i detta skede inte innefattar ett byte av huvudmannaskap utan kan intern ses som en omorganisation skulle detta innebära 6 b § LAS inte blir tillämplig. Då en verksamhet bedrivs vid flera enheter på skilda orter skall det, enligt de turordningsregler som följer av det tidigare nämnda avtalet mellan parterna, fastställas en turordning för varje enhet. När verksamheten flyttar till den nya kansliorten uppstår arbetsbrist vid en den nedlagda enheten. Det innebär att personal vid nedlagda domstolar torde löpa större risk att bli uppsagda än sina kolleger som redan arbetar den nya kansliorten. Det bör dock framhållas att denna konsekvens kan undvikas om arbetsmarknadens parter träffar ett kollektivavtal exempelvis av innebörd att den nya domstolen redan från det en domkretsreform träder i kraft i turordningshänseende räknas som en driftsenhet. När verksamheten flyttar till en ny domstol uppstår naturligtvis samtidigt ett ökat arbetskraftsbehov på den nya kansliorten. Som nämnts ovan innehåller LAS föreskrifter omplaceringsskyldighet. I om 7 § 2 st LAS föreskrivs att en uppsägning inte är sakligt grundad om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Arbetsgivaren är således skyldig att innan uppsägning verkställs försöka omplacera personalen.

SOU 1998: 13 5 Genomförandefrågor 201

I 1973 års förarbeten till lagen prop. 1973:129 s. 121 finns vissa generella uttalanden om hur långt arbetsgivarens omplaceringsskyldighet på grund av lag sträcker sig. Av uttalandena framgår att då ett företag har flera driftsenheter omfattar omplaceringsskyldigheten samtliga dessa. I motiven sägs också att när det är fråga om offentlig verksamhet gäller omplaceringsskyldigheten inom anställningsmyndi ghetens verksamhetsområde. Frågan om en offentlig arbetsgivares omplaceringsskyldighet har prövats av AD i två vägledande avgöranden AD 1984 nr 1410ch AD - 1996 nr 66 I dessa avgöranden var fråga om omplacering av - . anställda inom ett landsting respektive inom kriminalvården. Några säkra slutsatser hur långt omplaceringsskyldigheten om sträcker sig domstolssidan går emellertid inte att dra av dessa avgöranden. Av forarbetsuttalandena torde man emellertid kunna sluta sig till att om varje domstol ses som en arbetsgivare omfattar domstolens omplaceringsskyldighet endast domstolsarbete inom den egna domkretsen. Tolkas det statliga arbetsgivarbegreppet i stället så att staten och inte den enskilda domstolen är att betrakta som arbetsgivare skulle däremot omplaceringsskyldigheten kunna vara mer vittgående. Det skall avslutningsvis sägas att Domstolskommittén inte hade i uppgift att lösa vare sig frågan om tolkningen av arbetsgivarbegreppet i 6 b § LAS eller frågan om omplaceringsskyldighetens utsträckning. Det finns dock skäl att här fästa uppmärksamhet på att det finns olika synsätt i dessa frågor. Det bör också understrykas vikten av att en reform genomförs så att negativa konsekvenser för personalen så långt möjligt kan undvikas. Statsmakten bör därför visa berörd personal generositet vid utövandet av sitt arbetsgivaransvar.

Övriga

personalfrågor

l4.2.1 Stöd till personal som skall arbeta kvar inom

domstolsväsendet

Utbildning

För många kommer en omorganisation att innebära att man får ta på sig nya och ovana arbetsuppgifter. För att domstolarna så snart som möjligt skall fungera effektivt krävs att extra resurser avsätts till

202 Genomförandefrågor

personalutbildning. Eftersom rationaliseringseffektema av en omorganisation kommer att märkas särskilt tydligt på det administrativa området kan personal som i dag har personal- eller ekonomiadministrativa uppgifter behöva omskolning så att de i organisation en ny skall kunna fungera t.ex. rotelsekreterare. I viss utsträckning som kommer en omorganisation att medföra ett nyrekryteringsbehov. Det gäller i vart fall om juristberedare kommer att ingå i beredningsorganisationen på den allmänna domstolssidan detta

se mer om ämne i

kommitténs betänkande SOU 1998:88. Denna liksom andra grupp personalkategorier som får ändrade arbetsuppgifter i förändrad en beredningsorganisation kommer under genomförandefasen att behöva extra utbildning. På dataområdet kan också behov uppstå extra av utbildningsinsatser i vart fall domstolar slås arbetat om som samman med olika datorsystem.

Flytthjälp

För att underlätta för dem som måste byta bostadsort till följd av en

omorganisation finns olika former flyttningsbidrag. Arbetstagare

av som måste flytta eller drabbas ökade kostnader för till och som av resor från arbetet har under en övergångstid bl. rätt till viss ersättning för a. dubbel bosättning, flyttransport och flyttledighet. Kostnaderna för dessa stödforrner belastar arbetsgivaren.

l4.2.2 Åtgärder för övertalig personal

Personal som sägs upp till följd arbetsbrist eller personliga av som av skäl väljer att säga upp sig i stället för att följa med verksamhet en som flyttar kan vara i behov olika fonner stöd. De stödforrner i av av som första hand kan bli aktuella vid en domstolsreforrn är olika åtgärder för att berörda personer skall få arbeten. För äldre kan olika former nya av pensionslösningar bli aktuella. Det statliga trygghetsavtalet ger en anställd sägs och som upp som fyllt 60 år när uppsägningstiden är slut rätt till pensionsersättning. I sådana fall svarar Statens löne- och pensionsverk SPV för kostnaden. Av hänsyn till gällande turordningsregler torde domstolsreforrn en normalt sett inte leda till att anställda i den åldersgruppen blir uppsagda. Arbetsgivaren har då möjlighet att erbjuda arbetstagare som fyllt 60 år pensionering om arbetstagaren avgår frivilligt och avgången innebär att någon annan kan få ny eller fortsatt anställning. I sådana fall måste dock arbetsgivaren betala kostnaderna för pensions-

SOU 1998: l 35 Genomförandefrågor 203

ersättningen för tiden fram till ålderspensioneringen. En sådan lösning kan alltså bli dyrbar för domstolsväsendet. Det är emellertid önskvärt

från arbetsgivarhåll visar stor beredvillighet att erbjuda den

att man äldre personalen denna lösning och då med villkor som gör att en pensionslösning framstår ett realistiskt alternativ för den enskilde som arbetstagaren. Härigenom går det att undvika en stor del av de påfrestningar omstrukturering kan medföra. som en För att underlätta awecklingsarbetet vid domstolar som läggs ned kan stöd lämnas av olika organisationer. Länsarbetsnämnden och den lokala arbetsförmedlingen bör t.ex. kopplas in på ett tidigt stadium så att de kan få besked om omfattningen av den förestående förändringen och samtidigt berörd personal information om sin verksamhet. ge Företagshälsovården har tillgång till ett professionellt nätverk av bl.a. arbetsmiljörelaterad sjukvård, psykosocial expertis och specialistläkare kan kvalificerat stöd till avvecklingsorganisationer om uppsagd som ge personal är i behov av rehabilitering eller har hamnat i en akut lcrissituation. Värdefullt stöd kan också lämnas av Trygghetsstiftelsen som har till uppgift att så långt möjligt hindra att statligt anställda blir arbetslösa och att bistå uppsagd personal att finna ett nytt arbete.

l4.2.3 Nämndemännens

ställning

I förordningen 1996:1149 om nämndemäns tjänstgöring vid ändring i indelning domkretsar regleras hur nämndemännens ställning av påverkas vid en domstolsreform. I förordningen föreskrivs att om indelningen i domlqetsar ändras, skall en nämndeman anses vald till nämndeman i den domstol inom domkrets han eller hon är vars folkbokförd. Nämndemän som tjänstgör vid domstolar som upphör efter en sammanläggning skall alltså anses valda till nämndemän i den nya domstolen.

n

å i 4

15 Lokalfrågor m.m.

Lokalkostnadema utgör 18 % de samlade kostnaderna för ca av

domstolsväsendet. För att genomförandekostnadema skall stanna på en

rimlig nivå är det största vikt att en flyttning planeras så att man så av långt möjligt undviker dubbla hyreskostnader på grund av att lokaler lämnas före kontraktstidens utgång. Man måste därför så tidigt som möjligt till att uppsägningstider för hyreskontrakt iakttas och att se utlöpande hyreskontrakt inte förlängs på for långa tider. Då nybyggnation erfordras måste planering och upphandling av nya lokaler inledas skyndsamt. En domstolsreform medför också behov avveckling respektive av upphandling av en lång rad andra materiella resurser. Det är av stor vikt att i synnerhet förvärv ändamålsenlig datautrustning planeras av När det gäller domstolarnas arkiv framgår av förarbetena till noga. arkivlagen 1990:782 att arkiv vid domstolar som upphör torde få överföras till den domstolen prop. 1989/90:72, bil. s. 56. nya

l 6 Genomförandeorganisation

För att domstolsreform skall kunna genomföras så friktionsfritt som en möjligt krävs att det inrättas ändamålsenlig genomförandeorganisaen tion, dels centralt för domstolsväsendet i dess helhet, dels lokalt vid de berörda domstolarna. Den centrala organisationen behövs för att ta hand övergripande frågor samt för de lokala organisationerna om att ge stöd. De domstolar berörs måste ges förutsättningar för att lösa de som problem sammanslagning medför på lokalplanet. I detta avsnitt disen

kuteras hur en genomförandeorganisation kan vara uppbyggd.

Den centrala genomförandeorganisationen

Genomförandet domkretsförändringar och omlokalisering av domav stolars verksamhet ställer krav på en gemensam ledningsfunktion. Den kompetens kan komma att behövas vid genomförandet finns i allt som väsentligt redan inom domstolsväsendet. Att bygga upp en särskild central genomförandeorganisation kan befaras bli en både tids- och kostnadskrävande operation som inte skulle medföra några väsentliga

fördelar för genomförandearbetet. Domstolsverket bör därför anförtros

sådana uppgifter verket svarat för vid tidigare förändringar, såsom som att anskaffa lokaler, att sköta lokalinredningsfrågor samt att ingå avtal med personalorganisationema, t.ex. personalförmåner och andra om avtalsvillkor. Verket bör också svara för rådgivning framförallt i arbetsrättsliga frågor. Det bör också uppgift för Domstolsverket att svara för samvara en ordning i frågor där likartad hantering vid domstolarna är lämplig av en ekonomiska eller andra skäl. Det kan t.ex. gälla anpassning av av rutinerna i målhanteringssystemen och arkivfrågor. Det får förutsättas att den centrala genomförandeorganisationen under förändringsarbetet samråder med berörda fackliga organisationer.

Den lokala genomförandeorganisationen

De frågor bör hanteras lokalt kan bl.a. avse lokalutformningen, de som domstolarnas kansliorganisation, personalfrågor i anslutning till nya denna organisation, anordnandet datorstöd, överföring av icke avav gjorda mål och arkiv från de nedlagda domstolar samt information till

208 Genomförandefrågor

allmänheten inför övergången till organisation. Eftersom domen ny stolar som blir kvar får ta ansvar för personal från nedlagda enheter kommer dessa domstolar att vidta såväl uppbyggnads- avvecksom lingsåtgärder samtidigt som den normala domstolsverksamheten måste fortgå utan allvarliga störningar. Detta ställer stora krav på den lokala planeringen. Förutsättningarna för ett genomförande varierar också högst väsentligt mellan olika domstolar. Det går därför inte att ange någon enhetlig modell för hur lokal genomförandeorganisation skall en se ut. I princip är det myndighetsledningens ansvar att genomföra den omstrukturering som statsmakterna beslutat. Ledningen vid domstolar som läggs ner kan ha att ta hänsyn till andra intressen än sådana som främjar uppbyggandet domstol. För att undvika intressekonav en ny flikter är det av vikt att ledningen för nya domstolsenheter tillsätts i ett så tidigt skede som möjligt. Erfarenheter från tidigare strukturförändringar inom den offentliga sektorn visar att det kan svårt att vara samtidigt leda utvecklings- och avvecklingsarbete. Det är därför önskvärt att avvecklingen leds av den nedlagda domstolens tidigare chef som besitter värdefull kännedom om de lokala förhållandena. Den nya domstolens chef måste dock ha det övergripande ansvaret även för avvecklingsarbetet. De personer som står i ledningen för genomförandearbetet kommer förmodligen under en period inte att hinna med andra uppgifter. Vid en del domstolar kan det därför uppstå behov personell förstärkning för av att de dömande uppgifterna skall kunna klaras av. Det måste understrykas att en domstolsreform svårligen kan genomföras utan personalens lojala medverkan. Representanter för de olika personalkategoriema måste därför involveras i ett omstruktureringsarbete redan under planeringsfasen.

Stöd från andra samhällsorgan

Den centrala och lokala genomförandeorganisationen kan behöva stöd

från andra samhällsorgan, såsom länsarbetsnämndema, Statens löneoch pensionsverk, Företagshälsovården och Trygghetsstiftelsen omnämnts. Härutöver kan stöd bl.a. lämnas Arbetsgivarverket, av Arkivverket, Statens Fömyelsefond och Riksrevisionsverket.

l 7 Genomförandeplan

l detta avsnitt behandlas Vilka grundläggande politiska beslut bör som fattas och i vilken ordning olika genomförandeåtgärder bör komma. Här görs också en bedömning av hur lång tid ett genomförande bör få ta. Som framhållits i det föregående varierar förutsättningarna för en reform högst väsentligt mellan olika domstolar. Här kan därför bara huvuddragen i en genomförandeplan anges.

De grundläggande politiska besluten

Med hänsyn till att förutsättningarna för en domstolsreform är så varierande bör riksdagen först fatta ett principbeslut om ny domkretsindelning för hela landet. I anslutning till principbeslutet bör direktiv utfärdas till domstolarna och till Domstolsverket att reformen skall börja förberedas. Domstolar som skall nybildas måste ledningsfrågan löst i ett tidigt skede. Så länge det endast finns ett principbeslut om ny domkretsindelning kan några chefer för dessa framtida domstolar inte utses. Chefsbefattningama kan dock redan i anslutning till principbeslutet utlysas med förbehåll för att domkretsrefonnen kommer till stånd. De personer som bedöms mest lämpade för de kommande chefsbefatmingama bör förordnas att leda planeringsarbetet vid de nya domstolarna. Direktivet att börja förbereda reformen skall alltså gälla även dem. Det är viktigt att man redan i detta skede ser till att de anställda inom domstolsväsendet ges klar och entydig information om refonnen. Regeringen får sedan fatta ett mer detaljerat beslut domkretsinom delning som omfattar hela landet. Beslutet bör fattas så snart som möjligt efter riksdagens principbeslut och helst träda i kraft inom ett år från detta. Vid ikraftträdandet skall de domstolscheferna tillsatta. nya vara En sammanflyttning behöver däremot inte ha skett vid denna tidpunkt, utan verksamheten kan fortsätta att drivas från de gamla domstolslokalema ytterligare en tid. Sedan får verksamheten flytta samman när det är lämpligt med hänsyn till de lokala förhållandena. I vilken takt detta skall ske får bli en fråga som i första hand avgörs lokalt. Regeringen bör dock i sitt beslut ange den längsta tid som sådana temporära lokala enheter skall få vara kvar.

210 Genomförandejiågør

Planering

Efter ett principbeslut bör de genomförandeansvariga på lokalplanet inrikta arbetet på att med hjälp av Domstolsverket ta fram lokala genomförandeplaner för den egna myndigheten. En sådan plan bör innehålla beräkningar av vilka personella och materiella resurser som den framtida verksamheten kommer att behöva och vilka konsekvenser reformen kan väntas medföra vid domstolar som skall avvecklas. Planeringen bör syfta till att alla avvecklings- och uppbyggnadsåtgärder är genomförda när flyttningen skall ske. Av särskild vikt är att det vid de domstolar som berörs av en sammanläggning tas fram en gemensam arbetsordning till tidpunkten för domkretsrefonnen. I de fall den nya domstolen under en tid skall fungera med lokala enheter måste även arbetsfördelningen mellan de olika enheterna fastläggas i en sådan arbetsordning. Regeringen bör under denna period fortlöpande hållas underrättad om hur planeringsarbetet fortskrider.

Det praktiska genomförandearbetet

Efter den inledande analys- och planeringsfasen bör det praktiska genomförandearbetet påbörjas så skyndsamt som möjligt. Vad gäller personalfrågoma måste det t.ex. klarläggas vilka som vill arbeta kvar i organisationen. I de fall personal behöver byta bostadsort för att kunna bli kvar i yrket kan det kanske förekomma att så många väljer att sluta att det uppstår ett nyrelcryteringsbehov. Det kan då vara lämpligt att domstolarna samarbetar så att personal får lämna intresseanmälan angående anställning vid flera domstolar. När personalsituationen klarlagts bör utbildningsinsatser och stödverksamhet inledas. Kontakter bör tas med Trygghetsstiftelsen och andra stödorganisationer för att de på sitt håll skall kunna planera vilka åtgärder som bör vidtas. När det gäller de materiella resurserna är det i inledningsskedet framförallt lokalhållningen som kräver åtgärder. För att undvika dubbla hyreskostnader är det viktigt att tillse att hyreskontrakt på lokaler som skall lämnas sägs upp så att kontraktstiden löper ut i så kort tid som möjligt efter det att de nya lokalerna är inflyttningsklara. Lokalfrågan torde ta längst tid att lösa, särskilt om nybyggnation måste ske. De andra åtgärder som måste vidtas under denna fas av genomförandearbetet får tidsmässigt anpassas till när lokalfrågan kan antas vara löst. Utöver det komplicerade och tidskrävande arbetet med att lösa personal- och lokalfrågor ligger det genomförandeorganisationemas

SOU 1998: 135 Genomförandefrågor 21 l

ansvar att hantera en mängd frågor av mindre dignitet. Vid domstolar som skall avvecklas måste t.ex. löpande serviceavtal, leasingkontrakt och andra förpliktelser ses över så att de är avslutade när flyttning en skall ske. Exempel på andra åtgärder kan att avyttra inventarier vara som inte skall tas med vid flyttningen eller att klara ut arkivfrågor. Samtidigt måste de nya domstolarna förses med inventarier och annan utrustning som behövs i verksamheten. Tydlig information om den förestående förändringen måste lämnas såväl till allmänheten som till advokater, åklagare och andra särskilt berörda grupper. Flyttningen måste också förberedas noggrant så att störningar i verksamheten kan undvikas. Lämpligen bör, flera domstolar om samlokaliseras till en kansliort, flyttningen ske domstol för domstol så att verksamheten vid den enhet flyttar temporärt kan övertas de som av andra enheterna.

Efter genomförd flyttning får uppföljande åtgärder vidtas för att

personalen skall finna sig till rätta. Domstolsverket bör ha höjd beredskap för att kunna bistå domstolarna med extra hjälp i främst personaladministrativa frågor.

Förväntad tidsåtgång

Då förutsättningarna är så varierande är det inte meningsfullt att i de-

talj ange hur lång tid ett genomförande bör ta. På orter där några mer

tidskrävande åtgärder inte behöver vidtas för att lösa lokalhållningen bör dock en reform kunna genomföras inom ett år från ett regeringsbeslut om ny domkretsindelning. I fall där förutsättningarna för att lösa lokalfrågan är mindre kan det accepteras att genomförangynnsamma detiden förlängs med ytterligare två år. Kan förutse att samloman en kalisering kommer att ta längre tid än så bör man inte vänta med genomförandet utan man får då acceptera en lösning där domstolsverksamheten under en längre övergångstid är förlagd till skilda lokaler. Som riktlinje bör gälla att en domlcretsreforrn skall vara genomförd i hela landet inom fyra år från ett inledande principbeslut. Genomförandet av en ny beredningsorganisation kan däremot i vissa fall anstå ytterligare någon tid i avvaktan på att eventuell övertalighet bland ordinarie domare skall minska.

.azgaágmeåáráarâ av

1998:135 213

VII Samlad kostnader och

analys av besparingar

Det sammanläggningsaltemativ som innebär att endast 43 tingsrätter behålls tillsammans med övriga förändringar i organisationen sparar närmare 200 milj. kr i årskostnad. Detta alternativ är också det som på längre sikt är mest lönsamt.

Domstolskommittén hade att enligt sina direktiv utforma en i grunden domstolsorganisation som på lång sikt skulle kunna medföra en ny

sänkning av de årliga utgifterna för domstolsväsendet som helhet ca

2,5 miljarder kronor med minst 200 miljoner kronor.

I direktiven framhölls att en så uttömmande kostnadsanalys som möjligt skulle redovisas. Förslagens kostnadskonsekvenser skulle analyseras både på lång och kort sikt. En bedömning skulle också ske

förslagens effekter på andra sektorer inom främst rättsväsendet. I

av det följande redovisas de ekonomiska analyser som framtogs inom Domstolskommittén. Eftersom det organisationsaltemativ för tingsrätterna som innebär en kombination av en mer begränsad sammanläggning tingsrätter med en nätverksorganisation endast förelåg som av en diskussionspromemoria då kommitténs uppdrag begränsades, har några ekonomiska beräkningar inte skett för detta altemativ. Under utredningsarbetet har Domstolskommittén samverkat med Statskontoret, som är statens expertorgan för denna typ av frågor. Denna samverkan har fortsatt även efter det att kommittén avslutade sitt arbete. Statskontoret har i ärendet avgett ett yttrande om de använda beräkningsmetodema, bilaga 10. Inledningsvis redovisas de ekonomiska analyser som skett för domstolsväsendet och för andra delar av den rättsliga sektorn. Därefter redovisas en beräkning av genomförandekostnadema. Dessa har, liksom kostnadskalkylen, också beräknats för de två sammanläggningsaltemativen. Under respektive alternativ finns redovisat kostnaderna för ett genomförande av en organisationsförändring i mellaninstans. De organisationsaltemativ som innebär en i huvudsak oförändrad underrättsorganisation men med en ökad samverkan mellan domstolarna har bedömts medföra så obetydliga genomförandekostnader att någon särskild kostnadskalkyl inte har upprättats för dessa alternativ.

214 Samlad analys av kostnader och besparingar 1998: 135

18 Ekonomiska

analyser av en

förändrad

domstolsorganisation

Under utredningsarbetet har följande slag av ekonomiska analyser genomförts. I samband med kartläggning av vissa förhållanden i den nuvarande organisationen har en jämförelse gjorts av handläggningskostnaden för brottmål och tvistemål i tingsrätter olika storlek

av se avsnitt 1 i

bilaga 3 I anslutning till de olika organisationsaltemativen har beräknats -

vilka besparingar inom domstolarnas anslag som kan uppnås se

avsnitt l-5 ibilaga 9 En analys av hur en domkretsrefonn kan påverka kostnaderna för w

andra verksamheter inom den rättsliga sektorn redovisas. Se avsnitt

6 i bilaga 9 l anslutning till en undersökning av genomförandefrågorna redo- visas kostnaderna för ett genomförande av en domkretsreforrn och

en ökad samverkan mellan de båda domstolsorganisationema se

avsnitt 8-13 i bilaga 9 Slutligen har en beräkning av hur besparingar och genomförande- kostnader utfaller i tiden genomförts. Denna analys sammanfattas i nedanstående avsnitt 20. En beräkning av de ekonomiska konsekvenserna av föreslagna förändringar i domstolarnas beredningsorganisation har redovisats i Domstolskommitténs betänkande SOU 1998:88. Motsvarande beräkningar redovisas också i det följande så att beräkningarna har anpassats till de olika organisationsaltemativen.

18.1 Besparingar inom domstolsväsendet

l följande tabell sammanfattas de besparingar, räknat i mkr, som närmare beskrivs i bilaga

1998: 135 Samlad analys av kostnader och besparingar 215

Besparingar vid olika organisationsalternativ

Sammanläggning av tingsrätter Nätverksorga- Organisations- Organisations- nisation 1 alternativ 1 alternativ 2 A B Tingsrätter Förändrad ledning och 31,1 16,1 12,2 administration Beredningsorganisationen 18,0 13 8,2 8,2 Personal för mål- och 28,0 15,0 1,7 1,7 ärendehandläggning Länsrätter Förändrad ledning och 9,2 9,2 9,2 9,2 administration Hovrätter och kammarrätter Förändrad ledning och 5,4 5,4 5,4 5,4 administration Gemensamma Förändringar Lokalförändringar 50,0 25,0 Reseersättningar till 12,7 6,3 anställda

A Endast den samordnande tingsrätten i varje nätverk är självständig myndighet B Samtliga tingsrätter i nätverket är självständig myndighet

Enligt beräkningama är det endast långtgående genom en sammanläggning av tingsrätter som en sammanlagd besparing på omkring 200 mkr kan uppnås. Ytterligare besparingar kan troligen realiseras genom förändringar som ingick i kommitténs direktiv inte har utretts, men som bl. a. frågan om organisationen vid de båda domstolarna i högsta instans. Enligt sammanställningen möjliggör förslagen till förändrad organisation och arbetssätt besparingar både när det gäller dom-

2 l 6 Samlad analys av kostnader och besparingar 1998: 135

stolamas administration och den större del av resurserna som direkt avdelas för mål och ärenden. Besparingen i den administrativa verksamheten är relativt sett störst. Sammanställningen visar också att besparingarna är störst inom tingsrättssektom. Detta är naturligtvis en följd av att det är inom tingsrättsorganisationen som de föreslagna förändringarna är mest omfattande. En domkretsreform får också återverkningar på kostnader som finansieras centralt inom verksamhetsområdet, bl.a. lokalkostnader, resor och Domstolsverkets kostnader. Den största enskilda besparingsposten, 50 mkr, beräknas uppkomma genom minskade lokalkostnader. Detta förklaras av att en omlokalisering av tingsrätter möjliggör en omfattande omstrukturering av lokalbeståndet på de orter som berörs. En omlokalisering av tingsrätter möjliggör lokalbesparingar både för den verksamhet som flyttas och för de tingsrätter tar emot verksamhet. Även som lokalanslag, motsvarande lokaler som nu på en del håll utnyttjas dåligt, frigörs vid en omlokalisering av verksamhet. Besparingama inrymmer även lokalkostnader som motsvarar de lokalytor som frigörs vid en överföring av arbetet med inskrivningsärenden och bouppteckningar till andra organ. En successiv anpassning av tingsrätternas nuvarande lokaler till ett minskat lokalbehov kan naturligtvis ske även inom ramen för tingsrätternas nuvarande lokalisering. En sådan anpassning bedöms emellertid vara så mycket mer långsiktig att möjligheterna till en motsvarande besparing inte har beaktats i de nu redovisade beräkningarna. Vissa besparingsmöjligheter kan vara betydande men har inte kunnat åsättas ett ekonomiskt värde. Ett exempel på detta är effekterna av de ökade möjligheter till specialisering som kan uppnås i en organisation med fler större domstolar än i dagens organisation. Vissa mindre tillkommande kostnader har heller inte kunnat beräknas. Då ovan behandlade beräkning av besparingsmöjligheter ställs mot beräkningen av kostnad per mål i tingsrätter av olika storlek kan det framstå som märkligt att man genom en sammanläggning av domstolar kan uppnå betydande kostnadssänkningar. Kostnaden per mål skiljer sig inte särskilt mycket i tingsrätter av olika storlek. Båda beräkningarna är emellertid tekniskt korrekta. De återspeglar bara olika

förhållanden. Beräkningen av kostnad per mål gäller en tidsperiod på

tre angivna år. Under den tidsperioden har olika förhållanden påverkat just denna kostnadsberäkning. Ett sådant förhållande är att ca 40 av de större tingsrättema, till skillnad från andra tingsrätter, har infört ett ITbaserat målhanteringssystem samtidigt med annan IT-utveckling. Endast införandet av målhanteringssystemet kräver initialt avsevärda

1998: 135 Samlad analys av kostnader och besparingar 217

resurser i form av minskad målavverkning. Besparingskalkylen har inte kunnat beakta sådana faktorer. Den är endast framtidsinriktad. Detta innebär att den bara beaktar de vinster som finns i en organisation med färre och större domstolar, t.ex. minskade kostnader för administration och ökade möjligheter att ta till vara effekterna av olika rationaliseringsåtgärder.

18.2 Ekonomiska konsekvenser för andra

delar av den rättsliga sektorn

I den följande sammanställningen redovisas effekterna av en domkretsrefonn för andra delar av den rättsliga sektorn. Pluspostema visar besparingarna och minuspostema ökade kostnader.

Kostnads- och besparingseffekter för andra delar av rättsväsendet

Sammanläggning av tingsrätter Organisations Organisations alternativ 1 alternativ 2

Reseersättningar och tidsspillan + 4,5 mkr + 2 mkr

för åklagare Reseersättningar och tidsspillan 17,5 mkr 8,5 mkr - för advokater som bekostas med rättshj älpen Transportkostnader för häktade + 7,4 mkr + 3,7 mkr Polishämtningar och polisvittnen 4 mkr 2,5 mkr - - Summa kostnadseffekter: 9,6 mkr 5,3 mkr - -

Sammantaget medför således en domkretsreform, genomförs som enligt något av sammanläggningsförslagen, en viss kostnadsökning. Det är naturligtvis ett problem att de organ inom den rättsliga sektorn som sinsemellan har betydande samband i sin verksamhet, inte är lokaliserade på samma orter eller åtminstone i närheten varandra. av Dessa organ är emellertid i hög grad lokaliserade med hänsyn till deras egna förutsättningar. Detta medför att kostnader för resor mellan de olika verksamheterna troligen inte kan undvikas. Problemet kan inte avhjälpas enbart med en förändrad lokalisering tingsrättema. En av sammanläggning av tingsrätter medför emellertid kortare avstånd till tingsrätten för många åklagarmyndigheter och häkten.

zåá

I

Ajfåmmaâ:

i i .

t ° güüiásåâ

, , .

.

l 9 Genomförandekostnader

l följande tabell redovisas en kalkyl över vilka kostnader ett genomförande av en domstolsreforrn skulle kunna medföra.

inventarier Genomförandeorganisationen 32,9 25,3

Totalt 316,0 190,9

Beräkningarna avser genomförandekostnader för såväl domlcretsförändringar vid tingsrättema som vid en integration de båda domstolsav organisationerna. Den organisationsmodell som innebär en nätverksorganisation av tingsrätter bedöms medföra så obetydliga genomförandekostnader att någon särskilt kostnadskalkyl inte har upprättats för detta alternativ. Det bör framhållas att vissa kostnadsposter är svåra att beräkna. Detta gäller särskilt personalkostnadema där beräkningen ofta bygger relativt osäkra antaganden hur människor kan förväntas i om agera olika valsituationer. Kalkylen har begränsats till kostnader som belastar domstolsväsendets ramanslag.

220 Samlad analys kostnader och besparingar av

Kostnader belastar andra organisationer med uppgift att ge stöd som vid större organisationsförändringar, har inte tagits med i kalkylen. Inte heller har hänsyn tagits till kostnader som inte syns i någon budget ändå kan sägas belasta organisationen. För domstolsväsenmen som dets del kan sådana kostnader uppkomma genom att verksamheten en tid före och under en flyttning arbetar mindre effektivt än normalt.

20 Besparingamas och kostnadernas

utfall över tiden

Besparingama och genomförandekostnadema utfaller i praktiken med olika belopp under en flerårsperiod. Eftersom organisationsaltemativen har olika utfall över tiden har en nuvärdesanalys genomförts för att underlätta en jämförelse. Analysen innebär att det ekonomiska utfallet för de framtida åren omräknas till ett nuvärde med hjälp diskonteav en ringsränta på 4,5 procent, bilaga underbilaga Genom denna metod får besparingar och kostnader som utfaller långt fram i tiden ett lägre värde än om samma belopp utfaller inom exempelvis det närmaste året. Nuvärdet för varje alternativ blir på detta sätt ett enda belopp, vilket underlättar jämförelsen. Analysen utvisa bl.a. följande: Både en sammanläggning enligt alternativ 1 och 2 blir lönsamma genom att de totala besparingarna överstiger de totala kostnaderna efter sju år. Det mest långtgående sammanläggningsaltemativet, organisations- alternativ är det mest lönsamma alternativet efter drygt åtta år. Båda alternativen med en nätverksorganisation är lönsammare än sammanläggningsaltemativ 2 på en sikt upp till 10-12 år. Eftersom nätverksorganisationerna inte räknas medföra några nämnvärda genomförandekostnader blir båda underaltemativen lönsamma praktiskt taget omedelbart. Lönsamheten blir dock aldrig särskilt stor. Om hänsyn endast tas till kostnadsaspektema skulle det således vara

bättre att förändra organisationen radikalt till 43 tingsrätter eller göra

större administrativa enheter nätverksorg. än att enbart minska antalet tingsrätter något 64 tingsrätter. På längre sikt än 10-12 år blir emellertid en sammanläggning till tingsrätter mer lönsam än en nätverksorganisation.

1998:135 223

Bilaga

1 Regeringsbeslut 1998-03-26, Ju 98/667

Uppdrag till generaldirektör Bertil Hübinette

Ärendet

1995 års domstolskommitté har enligt sina ursprungliga direktiv dir. 1995: 102 i uppgift att föreslå domstolsorganisation. Genom en ny tilläggsdirektiv dir. 1998:22 har regeringen i dag beslutat att kommitténs uppdrag inte längre skall omfatta domstolarnas antal och placering domstolsväsendets yttre organisation. Uppdraget har av regeringen begränsats till att avse frågor om domstolarnas beredningsorganisation samt notarie- och domarutbildningen. Det är angeläget att det grundmaterial tagits fram avseende som bl.a. den yttre organisationen används i det fortsatta arbetet domom stolsväsendets organisation. Domstolskommitténs ordförande generaldirektören Bertil Hübinette skall därför sammanställa och till regeringen redovisa det grundmaterial som tagits fram i de delar inte som längre omfattas av kommitténs uppdrag. Grundmaterialet skall redovisas senast den l oktober 1998.

Regeringens beslut

Regeringen uppdrar Domstolskommitténs ordförande generaldirektören Bertil Hübinette att med biträde kommitténs sekretariat av senast den l oktober 1998 sammanställa och redovisa det grundmaterial som tagits fram i de delar inte längre omfattas kommitténs som av uppdrag.

Justitiedepartementet

1998:135 225

Bilaga

2 Verksamhetsstatistik och resursfördelning

226 Bilaga 2 1998:135

VERKSAMHETSSTATISTIK FÖR

TINGSRÄTTERNA

Tabell l: Inkomna tvistemål, brottmål och fastighetsdomstolsmål

under åren 1990 1997. -

gem ans Brottmål totalt 72 969 78 015 79 326 78 676 Brottmål exkl 64 032 67 767 68 171 64 953 notariemål Summa tvistemål 143 192 163 079 164 123 182 656 och brottmål Fastighets- 7 229 1 590 1 502 2 604 domstolsmâl Med gem ans avses gemensam ansökan om äktenskapsskillnad.

gem ans Brottmål totalt 75.196 69.839 59.589 58.512 Brottmål exkl 64.953 59.455 51.307 50.288 notariemål Summa tvistemål 166.563 152.936 139.218 132.417 och brottmål Fastighets- 2.541 2.506 1.722 1.673 domstolsmål

1998:135 Bilaga 2 227

Tabell 2: Ärenden vid tingsrätterna under perioden 1994 1997 - Ärenden 1994 1995 1996 1997 Inkomna inskrivnings- 1.634.885 1.404.393 1.570.737 1.305.517 ärenden Inkomna domstols- 26.717 29.599 41.639 49.944 ärenden Inkomna konkurs- 24.993 20.129 19.564 17.477 ansökningar

slutligt handlagda Förmynder- och 29.355 14.980 - -

godmansskap

Fr 0 m 1995-07-01 har överfönnyndarorganisationen övertagit väsentliga delar av beslutsfattandet som första instans.

Tabell 3: Vissa förhållanden av betydelse för arbetsbelastningen i tingsrätterna under åren 1994 1997. - Tvistemål utom gem ans som blivit tvistiga 1994 1995 1996 1997 Andel mål som avgjorts efter 36 38 39 40 förhandling % Andel mål som avgjorts med 2,3 2,6 2,5 2,9 kollegial sammansättning % Andel mål där tolk anlitats % 1,4 1,7 1,7 1,8 Antal mål med mer än 6 tim 673 731 806 865 förhandlingstid Antal mål med mer än 12 tim 161 174 214 227 förhandlingstid Genomsnitt förh.tid i mål som 1,52 1,67 1,78 1,89 avgjorts efter förhandling tim/mål Genomsnittl förh.tid för samtliga mål 0,55 0,63 0,70 0,75 tim/mål

avgjorts efter förhandling tim/mål Genomsnittl förh.tid för 1,18 1,32 1,37 1,45 samtliga mål tim/mål

Tabell 4: Mål överklagade från tingsrätt till hovrätt

1994 1995 1996 1997 Tingsrätt: avgjorda tvistemål 151.018 135.041 123.239 113.581

exkl gem ans, brottmål och

fastighetsdomstolsmål Hovrätt: inkomna tvistemål, 21.263 21.434 20.003 18.222 brottmål och övriga mål som fullföljts från tingsrätt

Överklagandefrekvens i % 14,1 15,9 16,2 16,0

1998: 135 Bilaga 2 229

VERKSAMHETSSTATISTIK FÖR

HOVRÄTTERNA

Tabell 5: Inkomna tvistemål, brottmål och övriga mål under 1994 1997 -

Inkomna, mål per hovrätt under åren 1994 1997 -

exklusive vattenmål

230 Bilaga 2 1998:135

VERKSAMHETSSTATISTIK FÖR HÖGSTA

DOMSTOLEN

Tabell 6: Inkomna, avgjorda och balanserade mål under 1994 - 1997 1994 1995 1996 1997 Inkomna mål 5.903 5.738 5.823 5.164 Avgjorda mål totalt 5.932 5.686 5.820 5.252 Därav: mål i vilka 765 692 659 650 prövningstillstånd inte krävs mål i vilka 163 149 206 174 prövningstillstånd meddelats Balanserade mål vid utgången 1.598 1.647 1.646 1.559 av året

1998: 135 Bilaga 2 231

VERKSAMHETSSTATISTIK FÖR HYRES-

OCH ARRENDENÄMNDERNA

Tabell 7: Inkomna ärenden till hyres- och arrendenämnderna under åren 1994 1997. - 1994 1995 1996 1997 Inkomna 38.828 44.299 35.608 26.023 hyresnämndsärenden därav ärenden enligt 7.995 13.095 8.099 2.860 hyresförhandlingslagen Inkomna arrendenämnds- 2.999 2.126 1.505 1.277 ärenden Uppgifterna för 1996 och 1997 är inte helt jämförbara med tidigare års uppgifter beroende på förändrad redovisning av serieärenden i målhanteringssystemet. en

232 Bilaga 2 1998:135

VERKSAMHETS STATISTIK FÖR

LÄNSRÄTTERNA

Tabell 8: Inkomna mål i länsrätterna under åren 1994 1997 -

Från och med den 1 oktober 1994 beslutar länsstyrelserna som första instans om körkortsingripande. Besluten kan överklagas till länsrätt. Den 1 oktober 1994, den 1 april 1995 och den 1 maj 1996 ändrades instansordningen för en rad måltyper så att de flyttades från kammarrätt till länsrätt som första don1stolsinstans.

Tabell 9: Vissa förhållanden av betydelse för arbetsbelastningen i länsrätterna åren 1995 1997. - Avgjorda mål 1995 1996 1997 prövade i sak % 113.703 92 103.386 91 103.269 92 avgjorda efter muntlig 12.041 10 12.604 11 13.017 12 förhandling %

förhandlingstid i mål som avgjorts efter förhandling tim/mål / Rättens ordförande vid avgörandet

1998:135 Bilaga 2 233

Tabell 10: Mål överklagade från länsrätt till kammarrätt 1994 1995 1996 1997 Länsrätnavgjordamål 147.829 123.613 113.302 112.539 Kammarrätt: inkomna mål som 25.766 24.692 24.263 24.250 fullföljts från länsrätt

Överklagandefrekvens % 17,4 20,0 21,4 21,5

234 Bilaga 2 1998: 135

VERKSAMHETSSTATISTIK FÖR

KAMMARRÄTTERNA

Tabell 11: Inkomna mål i kammarrätterna under åren 1994 1997 -

Tabell 12: Inkomna mål i kammarrätterna under åren 1994 1997 -

1998:135 Bilaga 2 235

VERKSAMHETSSTATISTIK FÖR

REGERINGSRÄTTEN

Tabell 13: Inkomna, avgjorda och balanserade mål i Regeringsrätten under åren 1994 1997. - 1994 1995 1996 1997 Inkomna mål 7.088 7.748 7.973 7.661 Avgjorda 7.050 6.057 9.016 7.371 Därav:

mål i vilka prövningstillstånd 631 588

inte krävs

mål i vilka prövningstillstånd 162 197 183 167

har meddelats Balanserade vid utgången 4.815 7.821 6.791 7.044 av året

Försäkringsöverdomstolen upphörde 1995-07-01. Fr.o.m. denna tid-

punkt överklagas socialförsäkringsmål till Regeringsrätten. I samband med att Försälqingsöverdomstolen upphörde överflyttades 1 354 balanserade mål till Regeringsrätten.

Tabell 14: Inkomna mål till Regeringsrätten under åren 1995 - 1997

236 Bilaga 1998:135

RESURSFÖRDELNINGEN INOM

DOMSTOLSVÄSENDET M.M.

Tabell 15: Domstolsväsendets samlade kostnader 1997.

Kostnader mkr Procentuell andel

Tabell 16: Årsarbetskrafter år 1997

Tr HovR HD HN LR KR RegR

Tabell 18: Antal tingsrätter av olika storlek år 1997

Antal domare Antal tingsrätter Gruppens andel av Sammanlagt antal tingsrättemas totala anställda i gruppen resurser i %

ca ca 35 Göteborgs 7,2 235

238 Bilaga 2 1998: 135

Tabell 19: Resursfördelning vid länsrätterna år 1997 Procentuell del av Antal årsarbetspersonalresursema krafter

Tabell 20; resursfirdelning i procent vid hovrätterna, exkl. lokalkostnader, år 1997

3 Bilaga

vissa förhållanden i domstolarna

Kartläggning av

Underlaget för Domstolskommitténs arbete med att utforma förslag till

organisation för tingsrätterna har inhämtas på flera olika sätt. En en ny analys dagens organisation utgör del av detta underlag. I denna av en bilaga presenteras material som behandlar följande ämnen.

Jämförelse mellan tingsrätter olika storlek, avsnitt - av Tingsrättemas lokalkostnader, avsnitt - Tingsrättemas betydelse för stationering av advokater orten, av- snitt Existerande administrativ samverkan mellan domstolar, avsnitt - En domstolsorganisation med lokal enhet, avsnitt -

1 Jämförelse mellan tingsrätter av olika

storlek

En kommittédirektivens utgångspunkter för en organisationsreform

av vid tingsrätterna är frågan samband mellan domstolsstorlek och efom fektivitet. Nulägeskartläggningen har därför bl.a. inriktats på att jämföra tingsrätter olika storlek. Avsikten med jämförelsen har bl.a. av varit utröna domstolsstorleken i sig har någon betydelse för efatt om fektiviteten. Vid de jämförelser mellan tingsrätter av olika storlek som redovisas i det följande har tingsrätterna delats i grupper efter antalet heltidsupp

anställda domare ordinarie och icke ordinarie enligt följande: tings-

rätter med 1-2 domare, 3-4 domare, 5-6 domare, 7-9 domare, 10-15 domare samt de tre största tingsrätterna, Stockholms, Göteborgs och

Malmö tingsrätter, särskild Domarförstärkningar för som en grupp. tjänstgöring under delar året, utöver heltidsanställningama, har inte av beaktats vid indelningen av tingsrätterna.

240 Bilaga 3

Underlaget för jämförelse mellan tingsrätter

Det faktamaterial som redovisas i det följande bygger i hög grad på uppgifter hämtade från Domstolsverkets statistik, i sin grundas som tur på rapportering från domstolarna. Kvaliteten dessa uppgifter är allmänt sett hög. I det följande har också använts uppgifter hur tingsrätterna har om fördelat sin personal på olika arbetsuppgifter. Dessa uppgifter bygger på skattningar domstolarna och har lägre precision än övrig av en statistik, men uppgifterna bedöms ändå godtagbara för ändamålet. vara För att undvika att tillfälliga förhållanden under ett enstaka år skall

påverka bedömningama, har statistik för två eller tre år använts då

detta varit praktiskt möjligt.

Jämförelse

av handläggningskostnaden per mål

Metod för kostnadsberäkningen

Ett mått som i det följande har används vid jämförelser mellan tings-

rätter är handläggningskostnaden beräknad mål. Beräkningen byg-

per ger på följande tre slag av uppgifter:

Tingsrättemas totala förvaltningskostnader under respektive år - enligt bokförda belopp. Uppgifter hur tingsrätterna har fördelat sin personal på olika - om arbetsområden. Antalet avgjorda brottmål och tvistemål. -

Uppgifterna om hur mycket personal avdelats för brottmål och som tvistemål har använts för att beräkna hur stor del tingsrättemas toav tala förvaltningskostnad åtgår för brottmål respektive tvistemål. som

Dessa båda kostnadsbelopp för samtliga brottmål och tvistemål har

dividerats med antalet avgjorda brottmål respektive tvistemål.

Det samlade resultatet av beräkningarna framgår nedanstående

av tabeller. I brottmål och tvistemål ingår notariemål respektive gemensamma ansökningar om äktenskapsskillnad. Kostnaden för tingsrättemas olika slag ärenden ingår heller i av beräkningarna. Den använda beräkningsmetoden framgår i detalj mera genom det exempel för år 1997 redovisas i underbilaga som

Bilaga3 241

Tabell Kostnad per avgjort mål exkl. lokalkostnad i tingsrätter

av olika storlek under perioden 1994/95 1997 - Kostnad/ mål Tingsr. De tre År med 1-2 3-4 5-6 7-9 10-15 största domare domare domare domare domare tingsrätterna l994/95 Brottmål kr 4 868 4 483 4 786 4 717 4 251 5 149 Tvistemål kr 5 382 4 984 4 750 4 872 4 756 4 422

1995/96 Brottmål kr 7 076 6 630 6 477 6 438 5 905 8 791 Tvistemål kr 6 538 6 492 6 271 6 357 6 612 6 345

1997 Brottmål kr 7 777 7 561 7 601 7 028 6 567 8 596 Tvistemål lcr 7 487 7 501 7 305 7 074 7 911 7 825

Av ovanstående tabell framgår att kostnaden mål, exkl lokalper kostnader, skiljer sig relativt lite mellan tingsrätter olika storlek. av Den tendens som kan utläsas tyder dock på att kostnaden mål är per något högre i de minsta och de största tingsrättema jämfört med övriga grupper av domstolar. Detta förhållande gäller dock enbart då uppgifterna redovisas för hela grupper av tingsrätter. Kostnadsuppgifterna för enskilda tingsrätter inom grupperna uppvisar betydande variationer. Generellt gäller att kostnaden mål har ökat under de angivna tre per åren. Detta beror på främst på att antalet avgjorda mål under 1996 och 1997 har minskat betydligt i flertalet tingsrätter. En på kort sikt tämligen fast kostnad fördelas därigenom på ett mindre antal avgjorda mål. Redovisningsmässigt belastas sedan något år tillbaka domstolarnas anslag också av kostnader för nämndemän, delgivningar och kungörelser, Vilket bidrar till att den redovisade kostnaden har ökat något. Några av de ovan redovisade kostnadsuppgiftema innebär jämföen relsevis hög kostnad per mål i de tre största tingsrättema. Den högre kostnaden har framkommit trots att merkostnaden för de allra mest arbetskrävande målen i Stockholms och Göteborgs tingsrätter har avräknats. Även lokalkostnaden ofta inte är direkt påverkbar för domstoom

lamas del är den ändå av betydelse för att belysa kostnadsförhållan-

dena i tingsrätter av olika storlek. För att ett mått på lokalkostnaden ge ställd i relation till verksamhetens omfattning redovisas i nedanstående tabell lokalkostnaden beräknad per brottmål och tvistemål. För de tingsrätter som har tingsställen utom kansliorten, i huvudsak de mindre tingsrättema, ingår hyreskostnaden för tingsställena i lokalkostnaden.

242 Bilaga 3

Tabell 2: Lokalkostnad avgjort brottmål och tvistemål i per tingsrätter av olika storlek

1-2 3-4 5-6 7-9 10-15 De tre största domare domare domare domare domare tingsrättema

Kr. 2 736 2115 2 816 2 091 1777 3439

Lokalkostnaden avgjort mål är lägst i tingsrätter med lO-15 doper och högst i den grupp som omfattar de tre största tingsrättema. mare Det sistnämnda förhållandet beror till stor del på att Stockholms tingsrätt har särskilt hög lokalkostnad genom sin lokalisering i Stocken holms innerstad.

Sammanfattning av kostnadsjämforelsen

Av ovanstående tabeller framgår, med några undantag särskilt för de tre största tingsrättema, att skillnaden i kostnaden per mål i tingsrätter olika storlek inte är särskilt stor. Kostnadsskillnaden mellan tingsav rätter olika storlek antas i huvudsak bero på förhållanden som inte av kan påverkas domstolarna själva. De kostnadsskillnader som finns av har sannolikt flera olika orsaker. Den något högre kostnadsnivån i de minsta tingsrättema torde bl.a. bero på att de har förhållandevis något mer personal än andra tingsrätter för att upprätthålla kontinuitet och kompetens. Det förekommer exempelvis att de minsta tingsrättema har, i förhållande till verksamhetens omfattning, något fler notarier än genomsnittet i tingsrättema, för

att fortlöpande kunna ha åtminstone en tolvmånadersbehörig notarie.

Uppgifter redovisas i nedanstående avsnitt tyder på att administrasom tionskostnaden är högst i de minsta och de största tingsrättema. De mindre tingsrättema har i allmänhet också störst behov av tillfälliga domarförstärkningar. Den högre kostnaden mål i de tre största tingsrättema får även per bedömas mot bakgrunden vad i det följande redovisas om målav som strukturen i dessa tingsrätter.

Jämförelse målbalanser

av omloppstider och

Att upprätthålla korta omloppstider för mål och ärenden utgör ett viktigt verksamhetsmål för domstolarna. Målens omloppstider utgör ett av måtten på kvaliteten och på domstolarnas service gentemot allmänhe-

Bilaga 3 243

ten. I följande tabeller jämförs omloppstidema för brottmål och vissa typer av tvistemål i tingsrätter av olika storlek.

Tabell 3: Genomsnittlig omloppstid i månader för brottmål och tvistemål under 1994/95 l-2 3-4 5-6 7-9 10-15 Tre största domare domare domare domare domare tingsrättema Brottmål, exkl. 3,0 3,6 3,3 3,6 3,6 5,0 notariemål Familjemål, exkl 7,9 8,3 8,2 8,2 8,4 8,1 gem.ans. Förenklade 3,0 3,7 3,4 3,8 3,9 4,0 tvistemål FTmål

Övriga tvistemål 6,7 7.4 6,9 7,9 6,9 7,8

Tabell 4: Genomsnittlig omloppstid i månader för brottmål och

tvistemål under 1996

1-2 3-4 5-6 7-9 10-15 Tre största domare domare domare domare domare tingsrättema Brottmål, exkl. 3,1 3,4 3,3 3,8 3,9 5,1 notariemål Familjemål, exkl 7,6 8,1 8,0 8,3 7,9 7,9 gem.ans. Förenklade 3,2 3,4 3,2 3,3 3,5 3,6 tvistemål FTmål

Övriga tvistemål 6,9 7.6 7,0 7,7 7,6 8,9

244 Bilaga 3

Tabell 5: Genomsnittlig omloppstid i månader för brottmål och

tvistemål under 1997

1-2 3-4 5-6 7-9 10-15 Tre största domare domare domare domare domare tingsrättema Brottmål, exkl. 3,1 3,7 4,0 4,0 3,7 5,6 notariemål Familjemål, 7,5 7,7 7,9 8,2 7,9 7,8 exkl gem.ans. Förenklade 3,4 3,6 3,1 3,3 3,8 4,0 tvistemål FTmål

Övriga tviste- 7,8 7,8 7,2 8,2 7,7 9,0

mål

Av jämförelserna framgår att de mindre tingsrättema generellt sett har något kortare omloppstider än övriga tingsrätter. När omloppstider jämförs mellan tingsrätter på detta sätt måste beaktas att omständigheter utanför domstolens kontroll, t.ex parternas åtgärder, kan bidra till att ett mål får vänta länge innan det kan avgöras. En bidragande orsaker till långa omloppstider i målen är delgivningssvårighetema, vilka är störst i storstadsornrådena och på vissa andra större orter, där de större domstolarna vanligen finns. Delgivningsproblemen hänger således troligen till större del samman med den ortstyp på vilken tingsrätten verkar och kanske inte med domstolsstorleken i sig.

Målstrukturen i tingsrätter av olika storlek

Jämförelser av effektiviteten i olika domstolar utgår i det föregående från antalet avgjorda respektive antalet balanserade mål. För att en sådan jämförelse mellan tingsrätter av olika storlek skall vara meningsfull måste en förutsättning vara att målen i de olika tingsrättema inte skiljer sig när det gäller den arbetsinsats som målen kräver. Därför har undersökts om det i detta avseende finns några skillnader mellan målen i tingsrätter av olika storlek. Det finns erfarenhetsmässigt en mängd olika faktorer som kan ha betydelse för om ett mål är mer arbetskrävande än ett annat. Analysen har begränsats till de uppgifter som redovisas i Domstolsverkets löpande statistik. Detta underlag för analysen har inhämtats från verkets

Bilaga 3 245

statistik för tingsrättema under budgetåren 1994/95, 1996 och 1997. De uppgifter som sammanställts framgår av tabellerna i underbilaga I underbilagan redovisas endast uppgifter för år 1997. I tabellerna redovisas för de olika tingsrätter uppgifter bl.a. förhandgrupperna av om lingstid, avgörandenas art, rättens sammansättning och förekomsten av tolkar samt, för brottmålen, dessutom uppgift det förekommit häkom tade i målen samt uppgift om antalet tilltalade. Flertalet redovisade uppgifter visar relativt små skillnader mellan tingsrättskategoriema då det gäller målens svårighetsgrad. Uppgifterna om målstrukturen tyder således på att målen arbetsbelastningssynur punkt inte skiljer sig nämnvärt mellan tingsrätter olika storlek, av om man undantar de tre största tingsrättema. Särskilt när det gäller förhandlingstiden, tyder emellertid uppgifterna på att målen i de tre största tingsrättema är mer arbetskrävande än i övriga tingsrätter. Särskilt Stockholms och Göteborgs tingsrätter har förhållandevis stor en andel av de allra mest arbetskrävande målen. De redovisade uppgifterna om målstrukturen tyder med visst - undantag på att målen i tingsrätter olika storlek är i huvudsak lika - av

arbetskrävande. Därigenom framstår jämförelsen handläggnings-

av kostnaden per mål som rättvisande. Jämförelsen innefattar, som nämnts, endast ett fåtal förhållanden som kan inverka på arbetsbelastningen i ett mål. Det är emellertid en ganska vanlig uppfattning bland domare att målen i de större tingsrättema är svårare än i andra tingsrätter. Om man därmed menar att målen i de större tingsrättema generellt tids- och arbetskrävande är mer än i andra tingsrätter, är inte alldeles klart. F örhandlingstiden, som inte skiljer sig särskilt mycket mellan grupperna av tingsrätter, kan vara ett trubbigt mått för jämförelsen. Det kan vara så att de större tingsrättema verkligen har "svårare" mål än i andra tingsrätter, men att de större tingsrättema upparbetar vid en vana att handlägga besvärliga mål så att den genomsnittliga förhandlingstiden och annat arbete i målen, inte blir längre än i andra tingsrätter. I så fall är målen inte helt jämförbara mellan tingsrätter olika storlek. av

Andelen icke ordinarie domare

I praktiken är det nödvändigt att en del av dömandet utförs icke av or-

dinarie domare, med hänsyn till domarutbildningen och till att växlingar i arbetsbelastningen medför ett behov av att korttidsanställa do-

mare. Ur kvalitetssynpunkt är det angeläget att en så stor andel måav len som möjligt avgörs av ordinarie domare. Andelen icke ordinarie

246 Bilaga 3

domare det totala antalet domare i tingsrätter olika storlek framav av följande tabell. går av

Tabell 6: Andelen icke ordinarie domare i tingsrätter av olika storlek

1-2 3-4 5-6 7-9 10-15 Tre största domare domare domare domare domare tingsrätterna

Andelenicke 30% 28% 19% 22% 20% 21% ordinarie domare

Av tabellen framgår att domare är ordinarie, tjänstgör i störst som utsträckning i de mindre tingsrättema med upp till fyra domare. I dessa tingsrätter tredje domare icke ordinarie. I de större tingsär nästan var rättema är i genomsnitt var femte domare ordinarie. Skillnaderna mellan tingsrättema beror bl.a. på de mindre tingsrättemas behov av vikarier och domare for tillfällig förstärkning.

Domarnas deltagande i vidareutbildning

Det är angeläget att samtliga domare möjlighet att delta i den vidages reutbildning som erbjuds.

Tabell 7: Antal utbildningsdagar per ordinarie domare i tingsrätter av olika storlek

Tingsr. med 1-4 10-15 Tre 5-9 största dOmarC domare domare tingsrättema

Antal utbildningsdagar per ordinarie 45 43 4,8 47 domare 1996

De redovisade uppgifterna tyder inte på att det finns några nämnvärda skillnader mellan tingsrätter olika storlek när det gäller de av ordinarie domarnas deltagande i vidareutbildning.

Bilaga 3 247

Jämförelse rekryteringen till ordinarie

av

domaranställningar

I kommitténs direktiv framhålls att domstolarna måste vara attraktiva och stimulerande arbetsplatser som förmår locka till sig högt kvalificerad personal. Det har tidigare befarats att de mindre tingsrättema, särskilt de i Norrland, kan få svårt att rekrytera ordinarie domare. Rekryteringsfrågoma är naturligtvis viktiga för alla personalkategorier i domstolarna, men av praktiska skäl har den sammanställning som här redovisas begränsats enbart till ordinarie domare. Redovisningen tar sikte på att klargöra om det finns någon skillnad i antalet sökande till ordinarie domaranställningar vid tingsrätter av olika storlek. Från Tjänsteförslagsnämndens kansli har inhämtats uppgifter om antalet utlysta ordinarie domaranställningar i tingsrättema under de fem åren 1993 1997 samt uppgift om antalet sökande till dessa - anställningar. Dessa uppgifter har indelats med hänsyn till tingsrätternas storlek enligt nedanstående tabeller. Chefsrådmansanställningama har utelämnats eftersom dessa enbart finns i de större tingsrättema.

Tabell 8: Antal sökande till lagmansanställningar i tingsrätter av olika storlek

l-2 3-4 5-6 7-9 10-15 domare domare domare domare domare Antal utlysta anställ- 16 17 4 10 3 ningar 1993-97 8 10 10 9 9 Genomsnittligt antal sökande per anställning

248 Bilaga 3

Tabell 9: Antal sökande till rådmansanställningar i tingsrätter av

olika storlek

1-2 3-4 5-6 7-9 10-15 Tre största domare domare domare domare domare tingsrätterna Antal utlysta 32 13 45 21 61 anställningar 1993-97 Genomsnittligt antal sökande 7 8 7 9 12 per anställning

Såvitt man kan utläsa av antalet sökande är lagmansanställningama i stort sett lika attraktiva oavsett domstolsstorleken. När det gäller rådmansanställningama är, generellt sett, de största tingsrättema mest attraktiva. Uppgifterna visar inte några påtagliga rekryteringssvårigheter i tingsrättema, även om antalet sökande i de allra minsta tingsrättema är lägre än i de övriga. Härvid avviker inte de mindre Norrlandstingsrätterna nämnvärt från genomsnittssiffroma för tingsrätter i motsvarande storlekskategori. Även antalet sökande till vissa anställningar om är lågt förekommer det ytterst sällan att ett tillsättningsförfarande måste avbrytas på grund av brist på sökande.

Administrationskostnader

Tingsrättema har, oavsett storleken, i huvudsak samma slag av arbetsuppgifter vid administration av den egna verksamheten. Begreppet administration innefattar inte det arbete som rör administration av enskilda mål, t.ex. målregistrering. Enligt nedanstående tabell avdelar de olika grupperna tingsrätter för sin administration följande procentuella andel av personalresursema.

Bilaga 3 249

Tabell 10: Andel administration de totala personalresurserna av

1-2 3-4 5-6 7-9 10-15 Tre domare domare domare domare domare största tingsrätterna Administammens 15% 15% 13% 12% 11% 15% andel av personalresurserna

Av sammanställningen framgår att administrationens andel av personalresurserna minskar något med stigande domstolsstorlek, med un-

dantag för de tre största tingsrätterna. Administrationsuppgiftema i

dessa tre tingsrätter är emellertid inte helt jämförbara med övriga tingsrätter, eftersom det inom de största tingsrätterna finns administrativa resurser som saknas vid andra tingsrätter, bl.a. personalkonsulenter som biträder även andra domstolar och ADB-tekniker. Exempel på administrativa arbetsuppgifter ofta är svårare att som organisera rationellt i mindre tingsrätter är bl.a. arbete i televäxeln och teknisk rådgivning åt ADB-användare. I förhållande till verksamhetens omfattning ägnar lagmännen i de mindre tingsrätterna tid admimer nistration än i större tingsrätter.

Tidigare undersökningar som berör frågan om lämplig

tingsrättsstorlek

Flera undersökningar har behandlat frågan det finns storlek om en på en tingsrätt som är särskilt lämplig med hänsyn bl.a. till kostnadseffektiviteten. Frågan om lämplig storlek på en tingsrätt aktualiserades i början av 1980-talet då beslut fattades att slå de två tingsrätter om samman som fanns i vardera Kalmar, Östersund och Umeå. Härigenom skapades tre tingsrätter som nu har sex, åtta respektive nio domare. De tre sammanläggningama har, enligt vad inhämtats från Domstolsverket, möjsom liggj ort besparingar, främst minskade administrativa kostnader, genom bl.a. inom Vaktmästeri, televäxel och bibliotek. Lagmannen vid den sammanlagda tingsrätten har sannolikt kunna ägna mindre tid administration än lagmännen sammantaget vid de båda tidigare tingsrätterna.

250 Bilaga 3

Domstolsverket undersökte målavverkning och handläggningstider i tingsrätter av olika storlek i en utredning som framlades under 1991 DV-rapport 1991:7. Vad då betecknades som medelstora tingssom rätter, domstolar med 4-6 domare, hade vid denna tidpunkt en något högre målavverkning per domare och en lägre medelålder på målbalansen än övriga tingsrätter. Statskontoret har i två undersökningar analyserat produktiviteten i

tingsrättema Statskontorets rapporter 1991:31B och 1993:17. Enligt

den första undersökningen hade tingsrätter i storleksordningen 4-6 doden högsta produktiviteten. Bland vissa tingsrätter som var större mare än 7-8 domare produktiviteten lägre. Vid Statskontorets andra unvar dersökning användes en annan metod men resultatet av undersökningen i huvudsak detsamma som i den tidigare. Statskontoret var framhöll emellertid också att en förändring av teknik och organisation kan leda till att vad är rätt storlek på en organisatorisk enhet kan som förändras över tiden.

Minsta storlek på en tingsrätt

Frågan lämplig storlek på en tingsrätt har visst samband med fråom gan om minsta godtagbara storlek på en tingsrätt. Inför 1971 års tingsrättsreforrn SOU 1967:4 sid 56 f.f. förordades allmän riktlinje underrätt inte borde ha färre än tre domare, som att en med hänsyn till domförhetsreglema i vissa tvistemål. Statskontoret kom 1991 i sin översyn av tingsrättsorganisationen rapport 1991:31A sid 21 f.f. fram till att om sidofunktionema skulle tas bort från de minsta tingsrättema blir underlaget för deras administration så litet, att det blir svårt att motivera att de dessa tingsrätter behåller en egen administration.

Även den departementsutredning under 1992 Ds 1992:38

som redovisade sina överväganden tingsrättsorganisation fann att ingen om tingsrätt bör ha färre domare än tre. Utredningen framhöll också att tingsrätter med minst sju domare har stora fördelar från såväl judiciella som administrativa synpunkter. En sådan tingsrätt bedömdes vara tillräckligt stor för möjlighet till kompetensutveckling och specialiatt ge sering för domarna.

Bilagaâ 251

2 Tingsrättemas lokalkostnader

Nuvarande lokalkostnader

Av tingsrättemas totala kostnader utgörs omkring 20 % av kostnader för lokaler, vilket för år 1997 motsvarar en lokalkostnad på omkring 290 mkr per år. Tingsrättema har förhållandevis högre lokalkostnader än övriga domstolskategorier beroende på att förhandlingslokalema är särskilt kostnadskrävande. Tingsrättemas förhandlingslokaler är speciellt utformade och ofta byggda för detta ändamål. De särskilda krav som ställs på förhandlingslokalema gör det förhållandevis komplicerat och tidskrävande att skaffa nya lokaler för en tingsrätt. De årliga kostnaderna för lokaler i tingsrätterna, med den indelning i storleksgrupper som valts, framgår av följande tabell.

Tabell 11: Årliga lokalkostnader 1997 vid tingsrätter av olika

storlek

1-2 3-4 5-6 7-9 10-15 De tre domare domare domare domare domare största tingsrätterna

Kostnafi 78 065 66 104 83 720 79 427 71 007 113 686

kr/anstalld 2

eåm/ 110 90 82 75 63 72

anstalld Kostnad 709 736 1 024 1 060 l 125 1 587 kr/mz och år

Lokalkostnaden per anställd var lägst i de gruppen tingsrätter med 3-4 domare och med 10-15 domare. Den högre lokalkostnaden per anställd i de tre största tingsrätterna beror främst på att Stockholms tingsrätt, med sin placering i huvudstadens centrum, har särskilt höga lokalkostnader. Lokalytan per anställd minskar med ökad tingsrättsstorlek. Den större lokalytan anställd i de mindre tingsrätterna hänger delvis per

samman med lokalbehovet vid de tingsställen som företrädesvis finns

vid de mindre tingsrätterna. De mindre tingsrätterna har också, i större utsträckning än andra tingsrätter, lokaler i äldre byggnader, vilka ofta

252 Bilaga 3

har relativt stora allmänna utrymmen, bl.a. förhandlingslokaler, väntkorridorer, trapphallar och liknande. De ofta nyare lokalerna i de rum, större tingsrättema är vanligen utformade på ett sätt som ger ett mera effektivt lokalutnyttj ande. Generellt sett är tingsrättemas lokalstandard, bl.a. när det gäller lokalytan, hög såväl i större som i mindre tingsrätter. Kostnadsnivån m2 för domstolslokaler påverkas generellt per av flera olika faktorer, främst följande.

Hyresnivån på orten. Lokaler är generellt sett dyrare per ytenhet på större orter än på mindre. F astighetens ålder. Den högre kostnaden i nyare lokaler beror på att hyran delvis är beroende av byggkostnaden, som under många år har ökat kraftigt. Tingsrättslokaler måste antingen från början byggas specifikt för sitt ändamål eller specialanpassas för att kunna användas domstol. Under de första åren efter en inflyttning i nya som eller nyligen ombyggda lokaler får domstolen normalt räkna med en högre hyreskostnad för de investeringar som endast kan utnyttjas av domstolen. Den merkostnaden minskar normalt med tiden. T idpunkten då kontrakt tecknades. De hyreskontrakt som tecknades under högkonjunkturen i början av 1990-talet har tecknats med en högre hyresnivå än under de senaste åren.

Lokalkostnaderna vid en förändrad lokalisering av

domstolar

En omlokalisering av tingsrätter kan väntas påverka deras samlade lokalkostnader både i kostnadshöj ande och kostnadssänkande riktning på följande sätt.

Flyttning av tingsrättemas verksamhet från mindre orter till större medför ökad kostnad förhyrd m2 beroende på hyresnivån en per att vanligen ökar med storleken på orten. Vid flyttningen ökar kostnaderna per m2 generellt sett genom flytt- ning från äldre lokaler till nya eller nyinredda, eftersom nya eller nyinredda lokaler vanligen är dyrast. Inflyttning i nya domstolslokaler medför också ofta en kostnadsölcning genom en nödvändig standardhöjning i bl.a. säkerhetsavseende. Lokalytan kan minskas i de fall flyttning sker från äldre lokaler till att en mer utrymmesbesparande disposition av lokalerna nya genom ofta kan uppnås i nya lokaler.

Bilaga3 253

Det minskade Iokalbehov som uppkommer, bouppteckningar

- om och inskrivningsärenden förs bort från tingsrättema, kan i åtskilliga fall tillvaratas snabbare vid sammanläggning tingsrätter. Vid en av en sammanläggning kan nämligen besparing göras både i den en nedlagda tingsrättens och den mottagande tingsrättens lokalkostnader. I några fall kan verksamhet från nedlagd tingsrätt i en rymmas

den mottagande tingsrättens befintliga lokaler.

Genom sammanläggning tingsrätter uppkommer också ett mins- - av kat behov av arbetsplatser och minskad lokalyta, eftersom sammanläggningen i sig beräknas medföra personalbesparing. en

Beräkning av de sammantagna effekter på lokalkostnaderna som uppkommer vid omlokalisering och sammanläggning tingsrätter en av redovisas i bilaga 9 i avsnittet om de samlade ekonomiska effekterna av en förändrad domstolsorganisation samt i bilaga underbilaga

3 Tingsrättemas betydelse för stationering av advokater på olika orter

En effekt vid en omlokalisering tingsrätter har befarats att adav vara vokaterna måste minska eller upphöra med sin verksamhet på sådana orter som upphör att vara kansliort för tingsrätt. En sådan effekt en bygger på antagandet att verksamheten vid tingsrätt fler en genererar uppdrag för advokater som är stationerade på tingsrättens kansliort än för andra advokater. Eftersom advokater ingår viktig del i som en en orts samlade utbud av kvalificerade tjänster har eventuella samband mellan tingsrättemas lokalisering och stationeringen advokater av undersökts. Följande uppgifter har hämtats från Sveriges Advokatsamfunds matrikel för år 1997:

Alla landets nuvarande kansliorter för tingsrätt har minst ad- - en en vokat som är verksam på orten. Utanför de tre storstadsområdena finns advokater stationerade - på ca 60 större och mindre orter, som inte har någon tingsrätt. Ett fåtal relativt stora orter, inte har någon tingsrätt, har heller - som ingen advokat stationerad på orten.

Advokaterna på tingsrättsortema har naturligtvis, jämfört med andra advokater, en kostnadsfördel eftersom de inte har någon nämnvärd reskostnad eller spilltid vid inställelse i tingsrätten på den orten. I egna

254 Bilaga 3

detta sammanhang bör emellertid beaktas att många advokatuppdrag inte gäller rättsliga frågor kräver inställelse i domstol. som För att belysa vilken betydelse tingsrättemas lokalisering kan ha för stationering advokater på tingsrättsorten har följande sammanställav ning genomförts. Ett antal orter inte är kansliort för tingsrätt har valts ut, varsom en

vid och orterna har jämförts med en annan ort kommun av

var en av motsvarande storlek är kansliort för tingsrätt. Ortema som jämsom en förs har grupperats parvis på rad i nedanstående tabell. För samma varje ort har angetts antalet advokater och biträdande jurister på orten. l sammanställningen dessutom den samlade uppdragssumma anges har utbetalts till advokater på respektive ort under budgetåret som 1994/95 och gäller vissa typer uppdrag bekostade med rättssom av hjälpsanslaget.

Tabell 12: Advokater år 1995 på orter med respektive utan

tingsrätt

Antal Utbetald rättshjälp med Antal Utbetald rättshjälp Orter utan

Följande slutsatser kan dras av sammanställningen.

Bilaga 3 255

Bland de utvalda orterna har de orter är kansliort för tingssom en rätt vanligen fler advokater och ett högre rättshjälpsbelopp än de orter som inte är kansliort för någon tingsrätt. Uppdrag bekostas med som rättshj älpsanslaget är visserligen viktig intäktskälla för advokaterna, en men kan knappast i de angivna exemplen den huvudsakliga invara täktskällan för advokater på orten. Som jämförelse kan nämnas att en advokat vid en allmän advokatbyrå måste ha en årlig intäkt på 1 mkr ca för att täcka kostnaderna för verksamheten. De redovisade uppgifterna gör inte anspråk på fullständig belysen ning av frågan om vilken inverkan omlokalisering tingrätter kan en av för etablering advokater på olika orter. Den slutsatsen kan dock av dras, att om det finns en tingsrätt på en ort så underlättar detta sannolikt etableringen av advokater på orten. Det finns ett stort antal orter som, trots att det inte finns någon tingsrätt på orten, har en eller flera verksamma advokater. Detta tyder på att det finns förutsättningar för att även orter upphör att som vara kansliort för en tingsrätt, kommer att ha tillgång till advokater är som verksamma på orten. En viss minskning underlaget för advokatav verksamheten skall dock inte uteslutas. Andra förhållanden än lokaliseringen av en tingsrätt, bl.a. ortens näringsliv och antalet advokater på närbelägna orter, har uppenbarligen också betydelse för antalet advokater på en ort.

4 Administrativt samarbete mellan

domstolar

Befintlig administrativ samverkan

Kommittén skulle enligt direktiven lämna förslag till hur långtett mer gående administrativt samarbete mellan domstolarna bör utformas. Som grund för uppdraget i denna del har det existerande administrativa samarbetet framför allt mellan tingsrätter och länsrätter kartlagts genom en enkät till dessa domstolar. I enkäten har också redovisats tingsrättemas och länsrättemas administrativa samverkan med andra domstolar. De frågor som ingått i enkäten och sammanställning en av svaren framgår nedanstående tabell. av

256 Bilaga 3

Tabell 13: Kartläggning av administrativt arbete mellan olika domstolar, 1996

Befintliga Samarbete Samarbete Samarbete Samarbete Samarbete områden for mellan tr och mellan och mellan tr och mellan mellan administrativt LR i LR lokalise- LR underrätter på underrätter samma

mästeri

ministration

Friskvård 1 l

Arkivering 2 l

Siffrorna i tabellen anger antalet samarbetstillfállen. Vid vart och ett av dessa

tillfällen samarbetar två, eller i några fall flera, domstolar.

Kartläggningen visar att det förekommer ett administrativt samar-

bete mellan domstolarna på många olika områden. De viktigaste ex-

emplen på detta är samarbete inom följande områden:

Televäxel och reception - Vaktmästeri och posthantering - ADB-frågor och informationsteknologi IT - Gemensam användning av förhandlingslokaler - Bibliotek - Upphandling av kontorsförnödenheter - Utbildning, bl.a. av notarier - Ekonomi- och personaladministration - Arkivering - Lokalvård -

Bilaga3 257

Det insamlade materialet visar att förekomsten samverkan på det av administrativa området i hög grad är beroende av de geografiska av-

stånden mellan domstolarna. Åtskilliga av de områden för samverkan

som nämnts förutsätter att domstolarna är lokaliserade nära varandra. För den tredjedel av länsrätterna 8 domstolar, är lokaliserade till som samma byggnad som en tingsrätt, är naturligtvis förutsättningarna för en administrativ samverkan särskilt goda. Det administrativa samarbetet mellan dessa tingsrätter och länsrätter är också i de flesta fall omfattande. Samarbetet har betydligt mindre omfattning mellan domstolar som är lokaliserade till samma ort inte har verksamhet i men som samma byggnad. Samarbetet är av naturliga skäl ännu mindre omfattande mellan domstolar på olika orter. En viss samverkan förekommer också mellan underrätter och överrätter på respektive orter. Ett växande område för samverkan mellan domstolar rör frågor användningen om av IT. Samarbetet mellan domstolar på närbelägna orter inom storstadsområdena, har enligt enkäten en relativt liten omfattning. Det begränsade samarbetet kan sammanhänga med att domstolarna i dessa områden ofta är så stora att de i många avseenden är administrativt självbärande. Särskilt i storstadsornrådena finns emellertid ett samarbete när det gäller vissa specialistfunktioner som personalkonsulenter och IT-specialister. Personalkonsulentema betjänar vanligen domstolar inom flera regioner. I dessa fall är det ofta en komplettering sådana tjänster av som tillhandahålls av Domstolsverket. Några större domstolar har även övervägt att gemensamt anställa en informatör detta samarbete har men av olika skäl inte genomförts. Ett slag är de välutav gemensam resurs rustade säkerhetssalar som finns vid de tre största tingsrättema och som används av övriga tingsrätter och även hovrättema. av Det finns ett regionalt samarbete mellan tingsrätter när det gäller att tillhandahålla varandra personal i olika akuta situationer. Domstolama samarbetar även regionalt i utbildningen notarier. Ett mindre antal av domstolar samverkar i administrativa frågor med andra statliga organ orten, bl.a. länsstyrelser och skattemyndigheter, t.ex. när det gäller televäxel, posthantering och lokalvård. Personell samverkan mellan domstolar i den dömande verksamheten är i de flesta fall begränsad till de delar verksamheten där av en samverkan är regelstyrd, som vid organiserandet tingsrättemas av häktningsjour, vid planering av fastighetsrådens tjänstgöring och vid anlitande av domare från annan domstol för sådana tvistemål kräsom ver tre domare vid avgörandet. Vissa närbelägna tingsrätter samverkar

också vid planering av förstärkningsñskalemas tjänstgöring.

258 Bilaga 3

Vidareutveckling av administrativt samarbete

Den administrativa utvecklingen under senare år har bl.a. inriktats på att öka domstolarnas möjlighet att planera och styra sin verksamhet. Denna utveckling har underlättats genom delegering till domstolarna olika administrativa beslut tidigare har fattats av Domstolsverav som ket. Samtliga domstolar har nu budgetansvaret för praktiskt taget alla förvaltningskostnader utom hyror och vissa resekostnader. Den samverkan mellan domstolarna som successivt har utvecklats är i allt väsentligt ett resultat av olika lokala initiativ och beslut. Mot den bakgrunden är det naturligt att man på de olika orterna har utformat ett samarbete är olika både till sin omfattning och utformning. som Det förhållandet att några domstolar har ett mer långtgående administrativt samarbete än andra domstolar, trots likartade förutsättningar, tyder emellertid på att det finns ytterligare utvecklingsmöjligheter på detta område. l enkätsvaren lämnas synpunkter en fortsatt utveckling av olika slags samverkan med andra domstolar. Flera domstolar skulle välkomna ytterligare samarbete för att tillvarata domamas specialistkompetens i olika slags mål. Förslag om att underlätta för notarierna att tjänstgöra både i tingsrätt och länsrätt, framförs också. Enligt enkätsvafinns även ett intresse i flera domstolar för att stimulera till nya ren administrativa lösningar att låta domstolssekreterare tidvis genom tjänstgöra i andra domstolar.

5 Exempel på en domstolsorganisation

med lokal enhet- Länsrätten i Skåne län

Bakgrund

Den l januari 1997 lades de båda länen i Skåne samman till ett län: Skåne län. Sammanläggningen medförde betydande förändringar inom den statliga verksamheten i de båda tidigare länen. För länsrättemas del innebar förändringen att en länsrätt, Länsrätten i Skåne län, bildades sammanläggning Länsrätten i Malmöhus län och Länsrätgenom en av ten i Kristianstads län. Kansliorten för den nya länsrätten är Malmö

verksamheten bedrivs såväl i Malmö tre avdelningar som i

men

Kristianstad en avdelning.

För Domstolskommittén har den nya länsrättens organisation särskilt intresse med hänsyn till att länsrättens avdelning i Kristianstad till

Bilaga3 259

sin konstruktion påminner om sådana lokala enheter vid tingsrättema, som nämns i kommitténs direktiv.

Kommitténs sekretariat har genomfört en avgränsad uppföljning av

organisationen vid Länsrätten i Skåne län, med särskild inriktning på verksamhetens uppdelning på två orter. Underlag för uppföljningen har inhämtats bl.a. genom intervjuer under oktober 1997 med företrädare för de olika personalkategoriema i länsrätten. En sammanställning av vad som då framkom redovisas i det följande.

Länsrättens organisation

Administration och ledningsorganisation

Länsrättens ledning och administration finns i Malmö. Viktigare beslut i administrativa ärenden, bl.a. om resursfördelningen, fattas i kollegium eller av lagmannen i en ledningsgrupp, i vilken även ingår chefsrådmännen och den administrative direktören. För att underlätta sammanhållningen inom länsrätten besöker lagmannen och den administrative direktören regelbundet avdelningen för överläggning med personalen där. Chefsrådmannen vid Kristianstadsavdelningen svarar för sedvanlig arbetsledning vid en domstolsavdelning. Vid denna avdelning har gruppledaren vid målkansliet utsetts att svara för sådana administrativa arbetsuppgifter som av praktiska skäl måste utföras i nära anslutning till avdelningens verksamhet.

Fördelning och registrering av mål

En av de viktigaste åtgärderna vid inrättandet av den nya länsrätten var att fastställa grunderna för fördelningen av mål på avdelningar. De måltyper i vilka det regelmässigt förekommer muntlig förhandling samt övriga mål i vilka det begärs förhandling då det inkommer till länsrätten, lottas efter målens geografiska tillhörighet. Detta innebä-r att de mål av denna kategori som hör till kommunerna i tidigare Kristianstads län tillförs Kristianstadsavdelningen, medan övriga mål samma kategori tillförs de tre Malmöavdelningama. av

Varje avdelning är specialiserad på vissa mâltyper och tilldelas

samtliga mål av respektive typ.

260 Bilaga 3 SOU 1998: 135

Övriga mål lottas, oavsett kommuntillhörighet, på samtliga avdel-

ningar så att arbetsbelastningen sammantaget blir utjämnad mellan avdelningama. Med de grunder för målfördelningen valts har länsrätten funnit som det lämpligast att flertalet mål registreras och lottas vid länsrättens registreringsenhet i Malmö. Praktiskt taget all länsrättens post sänds också dit. Samtliga mål som avgjorts vid länsrätten skall arkiveras i Malmö. Samverkan i målhanteringen mellan länsrättens personal på de båda orterna underlättas att all information i målhanteringssystemet är av tillgänglig på båda orterna. Med den koncentration av målregistreringen och posthanteringen till Malmö som valts, är det nödvändigt med daglig transport av post och andra dokument mellan länsrättens båda verksamhetsorter.

Frågor som aktualiseras genom länsrättens uppdelning

två

på orter

Beslutsfattande och informationsformedling på avstånd

I organisation med olika stora arbetsenheter på flera orter finns det en risk för att medarbetare som befinner sig på distans från huvuddelen en verksamheten får, eller åtminstone upplever sig få, mindre informaav verksamheten och därmed mindre inflytande över de adminition om strativa beslut som fattas. Beslut som fattas centralt i organisationen riskerar i så fall att bli dåligt förankrade. Kristianstadsavdelningens personal hade inte den uppfattningen att avståndet till Malmö i sig hade bidragit till att de fått otillräcklig information och därigenom ett mindre inflytande över sin arbetssituation. Genom att lagmannen och den administrative direktören ofta besöker avdelningen i Kristianstad och informerar om bl.a. kommande beslut, personalen vid avdelningen möjlighet och information och att ges ge påverka länsrättens planering och tilltänkta beslut. Informationen inom länsrätten underlättas av att ledningsgruppen ibland sammanträder vid Kristianstadsavdelningen. Eftersom chefsrådvid Kristianstadsavdelningen ingår i ledningsgruppen, får den mannen övriga personalen vid avdelningen även den vägen tillgång till information berör dem. Gemensamma informationsmöten för personal som från båda änstgöringsortema förekommer också. Det har inte kunnat undvikas att vissa administrativa beslut som fattats länsrätten ogillas av personalen vid Kristianstadsavdelningen. av Personal vid avdelningen, som vid intervjuerna kommenterat sådana

Bilaga3 261

beslut, ser inte besluten som en följd av bristande information eller inflytande utan snarare konsekvens att Kristianstadspersonasom en av len utgör en minoritet inom länsrätten..

Enhetliga arbetsformer

Inom en och samma domstol är det i många fall nödvändigt att ha samma eller likartade rutiner. När man skall lägga två verksamman samheter av olika storlek, så blir ofta den större arbetsenhetens rutiner vägledande, genom att dessa rutiner omfattas av en majoritet bland personalen. Detta har i viss mån skett vid Länsrätten i Skåne län, t.ex. när

det gäller målregistrering, arkivering och litteraturförsörjning. En

annan förändring jämfört med den tidigare organisationen är att Kristianstadsavdelningen tillfördes ytterligare en föredragande samt viss till-

fällig föredragandeförstärkning. Härigenom fick avdelningen i stort

sett en motsvarande dimensionering av beredningspersonalen, vid som avdelningarna i Malmö. Det vore kanske möjligt att medge en arbetsenhet Kristiansom stadsavdelningen en befogenhet att utforma rutiner eller att egna ge avdelningen ett eget budgetansvar. Ambitionen vid länsrätten har emellertid varit att skapa i alla avseenden samlad domstol med "vien känsla, en gemensam intern kultur och med interna rutiner fungesom rar väl tillsammans. Den inriktningen hade urholkats valt att om man behålla den tidigare Kristianstadsdomstolen som en i princip fristående arbetsenhet inom den nya länsrätten.

Effekter av verksamhetens uppdelning på två orter

Inverkan på olika personalgrupper

För personalen vid Kristianstadsavdelningen har det inneburit vissa positiva förändringar att tillhöra en större domstol. Domare, föredragande och notarier har kunnat erbjudas utbildningstillfällen med kvalificerade inbjudna föredragshållare, vilket möjliggjorts att kostnaden har genom kunnat fördelas på fler anställda. Föredragande och notarier anses av

flera tillfrågade inom dessa kategorier ha fått en något starkare ställ-

ning i organisationen genom att tillhöra större Däremot har en grupp. flertalet bland kanslipersonalen ännu inte påverkats särskilt mycket av omorganisationen.

262 Bilaga 3

Besparingar

Inrättandet den länsrätten har medfört att den tidigare länsav nya

rättens administration och registratorsfunktion i Kristianstad i huvud-

sak har avvecklats. Detta har medfört minskning av administrativ en personal motsvarande två årsarbetskrafter i Kristianstad utan att ca. någon förstärkning för motsvarande ändamål skett i Malmö. Skillnaden mellan lagmanslön och chefsrådmanslön i Kristianstad innebär en en viss kostnadsminskning. Inrättandet den länsrätten har enligt en av nya flera bedömare inom länsrätten bidragit till en högre effektivitet genom att skillnader i arbetsbelastningen mellan de båda tidigare länsrättema utjämnades. Kostnader har tillkommit för och spilltid i samband med resor. resor Detta gäller främst för lagmannen, administrative direktören och chefsrådmannen vid Kristianstadsavdelningen, i viss mån också för anmen personal. Därtill kommer kostnaden för den dagliga posttranspornan

ten mellan Malmö och Kristianstad ca 30 000 kr per år.

Någon kalkyl för vad den geografiska uppdelningen på sikt kan betyda ekonomiskt, är ännu inte möjlig att redovisa. En vanlig uppfattning bland dem tillfrågats inom länsrätten är att merkostnader och som besparingar i stort sett väger jämnt. Samverkan inom länsrätten har inte hindrat att man vid Kristianstadsavdelningen också tar på de samverkansfördelar som ligger i vara att avdelningen är samlokaliserad med Kristianstads tingsrätt. Samlokaliseringen förutsättningar för samarbete mellan länsrättsavdelger ningen och tingsrätten, bl.a. då det gäller reception, användningen av förhandlingslokaler, televäxel och lokalvård.

Erfarenheter och överväganden

Domstolschefens betydelse

Vid införandet länsrättens organisation i det nya länet, har lagmanav

haft central roll. Vid intervjuerna med länsrättens personal be-

nen en tonades vikten att chefen kan medverka i hela förberedelsearbetet. av Det ansågs därför nackdel att den lagmannen utnämndes vara en nya endast kort tid innan den nya organisationen trädde i kraft. Det anen sågs klar fördel att chefen kunde hämtas utifrån och därigenom vara en uppfattades helt obunden gentemot olika personalgrupper inom de som båda tidigare länsrättema.

Bilaga3 263

Har uppdelningen på två orter accepterats bland personalen

Personalen vid de tre avdelningarna i Malmö har inte påverkats särskilt mycket av övergången till en ny organisation och bland dem som tillfrågats där har de flesta få synpunkter på att verksamheten är uppdelad på två orter. Kristianstadsavdelningens personal hade föredragit att få vara kvar vid en administrativt fristående domstol, men personalen där har accepterat den nuvarande organisationen och inget hindrar ser som att den behålls på längre sikt. Man undgick därigenom också en organisation som personalen såg ett sämre alternativ, nämligen som en koncentration av all länsrättens verksamhet till Malmö. Några principiella invändningar mot att en och samma domstol har permanent verksamhet på två orter, har inte framförts.

264 Bilaga 3

Underbilaga l

v

o o o m o o o w m o o m m m m o m o w m

v m m

m m o m w m m w m m o o m w m m w o m m

m m m m

w

m v m v m v m v o m m v m o v v v m o

m v

o o m v m v m m v m v o v m m m v m m

a

v

v v m v m v m o v m m o m m m v m m E

f.

Bilaga 3 265

Underbilaga 2

i

ä s å

E E

3 .N .m .m x

i

E

å

Ä

E

w

N ä

s

N o s s u u u u u å å . ä å

266 Bilaga 3 SOU 1998 1135

å

m E

m

å .

s s o å å å u u u u å .

4 Bilaga

Tabell Resursbehov år 1997 för länsrätter på samtliga tingsrättsorter enligt organisationsalternativ 1

Län Ort Ordinarie domare Stockholms län Stockholm 13 Huddinge 3 Nacka 4 Solna 6 Roslags 4 Uppsala län Uppsala 5 Södermanlands län Eskilstuna 2 Nyköping 3

Östergötlands län Norrköping 3

Linköping 3 Jönköpings län Jönköping 5 Kronobergs län Växjö 4 Kalmar län Kalmar 4 Västervik l Gotlands län Visby l Blekinge län Karlskrona 2 Skåne län Kristianstad 2 Helsingborg 4 Malmö 4 Lund 3 Ystad 2 Hallands län Halmstad 2 Varberg 2 Västra Götalands län Göteborg 8 Mölndal 5 Borås 3 Vänersborg 4 Mariestad 5 Värmlands län Karlstad 5 Örebro län Örebro 5 Västmanlands län Västerås 5

268 Bilaga 4

Län Ort Ordinarie domare Dalarnas län Falun 5 Gävleborgs län Gävle 4 Hudiksvall 1 Västernorrlands län Sundsvall 5 Örnsköldsvik 1 Jämtlands län Östersund 2 Västerbottens län Umeå 3

Bilaga 4 269

Tabell 2: Resursbehov år 1997 för länsrätter på nuvarande

länsrättsorter

Länsrättsdomare Län Ort ordinarie icke ordinarie Stockholms län Stockholm 30 15 Uppsala län Uppsala 5 3 Södermanlands län Nyköping 5 2

Östergötlands län Linköping 6 3

Jönköpings län Jönköping 5 3 Kronobergs län Växjö 4 l Kalmar län Kalmar 5 2 Gotlands län Visby l l Blekinge län Karlskrona 2 2 Skåne län Malmö 1 l 14 Kristianstad 4 3 Hallands län Halmstad 4 3 Västra Götalands län Göteborg 13 4 Vänersborg 7 3 Mariestad 5 2 Värmlands län Karlstad 5 l Örebro län Örebro 5 3

5 Bilaga

Statistikuppgifter rörande Stockholms tingsrätt

272 Bilaga

Tabell Årliga förändringar i Stockholms tingsrätts budgetramar

under perioden 1989 1997 -

Budgetår Förändring

1989/90 +/- O

1990/91 0,4 mlcr - 1991/92 2 mkr - 1992/93 + 0,67 mlcr 1993/94 + 1,1 mkr

1994/95 + 3,2 mkr

1995/96 8,9 mkr - 1997 5 mkr -

Kommentar

Ett arbetsbortfall motsvarande ca 5 mkr inträffade då den summariska processen fördes bort från tingsrättema vid årsskiftet 1991/92. I reala termer var därför budgetförändringen för budgetåret 1991/92 inte minus 2 mkr utan plus 3 mkr. Eftersom tingsrätten arbetade stora av balanser av mål i den summariska processen under våren 1992 bör man räkna med resurstillskottet på 3 mkr först under budgetåret 1992/93. Budgetförändringen för 1992/93 skulle i praktiken alltså ha varit + 3,67 mkr.

Bilaga 5 273

Tabell 2: Löne- och fdrvaltningskostnader vid Stockholms tingsrätt 1989-1996 räknat i mkr

1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95 1996

Löner, verklig 128 631 130 689 126 683 132 252 123 724 134 872 144 321 kostnad indexomräknade

Löner, indexom- 148 363 137 858 131 277 125 834 123 724 128 077 133 021 räknade i 1994 års penningvärde inkl lokalvårdslöner

Övriga förvalt- 12 832 12 245 13 394 15 230 ningskostnader, indexornräknade

Summa löner 156 281 150 690 143 522 139 228 138 501 140 223 148 251 och övriga förvaltningskostnader, indexomräknade

Tabell 3: Antal årsarbetskrafter enligt personalplan och antal anställda år 1996, siffror för budgetåret 1994/95 inom anges parentes.

bouppteckning

274 Bilaga 5

Tabell 4: Antal utövade årsarbetskrafter vid tingsrätten under perioden 1989 1996. -

Kommentar

Sannolikt beroende på skilda beräkningsmetoder överensstämmer siffrorna för år 1996 inte helt med de som redovisats i tabell Domstolsverket har vid sin beräkning beaktat såväl längre sjukfrånvaro tjänstledigheter. Deltidsarbete har omrälcnats till årsarbetskrafter. som Kortare sjukfrånvaro har däremot inte frånräknats vilket innebär att den minskning denna frånvaro kunnat observeras under senare år av som och inneburit ett visst resurstillskott inte beaktats. som

Bilaga5 275

Tabell 5: Personalsammansättningen

Persmalkategml l

Stockholms tingsrätt Övriga tingsrätter

1996 1996/97 2 1996 1996/97 dinme mmm 20,93 21,20 16,53 16,37 ke dina 4 66 4 96 5 11 5 45 domare i i i

notarier 12,21 12,94 19,88 20,21 ka5P°5°"a 62,20 60,90 58,47 57,98 Siffrorna visar den procentuella andelen utövad årsarbetskraft för personalkategorin sett i förhållande till det totala antalet utövade årsarbetskrafter. 2 Avser perioden 1996-07-01 1997-06-30. -

Kommentar

Statistikunderlaget till tabellen har hämtats från Domstolsverket och skiljer sig en del från det material hämtats från tingsrätten och som som presenterats i tabell

276 Bilaga 5

Tabell 6: Mål- och ärendeutvecklingen vid Stockholms tingsrätt 1993 1998 - Inkomna mål 1993 1994 1995 1996 1997 1998 och ärenden prognos Tvistemål 1 11426 10794 9130 8291 7910 8800 Brottmål 2 9158 8292 7285 6566 6180 8500 Fast. 691 1025 511 500 448 700 domstolsmål Vattenmål 125 121 100 94 97 100 Gemensam. 2028 2016 2001 1967 2048 2100 ansökan Notarie- 1488 1244 1716 1275 752 1500 brottmål Domstols- 7140 5535 6300 7586 7986 6400 ärenden Konkurs- 4771 4592 3846 3457 3494 3800 ansökningar Bouppteck- 13847 11644 12048 12781 11789 12000 ningar 3 IM- ärenden 57132 58028 46842 59520 46697 58000 exklusive gemensam ansökan 2 exklusive notariebrottmål 3 avgjorda

Bilaga 5 277

Tabell 7: Inkomna mål samt procentuell förändring från föregående år

Tingsrätt Inkomna mål Tvistemål 1 Brothnâl 2 1996 3 1997 1996 1997 Stock- 8921 -9,2 % 7910 -11,3 % 6566 -9,7 % 6180 -5,9 % holm Göteborg 4388 -5,2 % 4055 -7,6 % 3257 -21,6 % 3084 -5,3 % Malmö 3551 9,1 % 3339 6,0 % 2372 20,5 % 2800 + 18,0 % - - - Samtliga 58 220 9,1 % 52 379 10,0 % 51 307 17,3 % 50 288 2,0 % - - - - Tvistemål exklusive gemensam ansökan om äktenskapsskillnad 2 Brottmål exklusive notaxiemål 3 Jämforelsesiffran är hämtad från budgetåret 1994/95

Tabell 8: Antal anmälda brott per 100 000 medelfolkmängden

av år 1996

brottsbalken F örmögenhetsbrott 8-12 kap. 15 187 10 044 brottsbalken Brott mot allmänheten 13-15 kap. 372 235 brottsbalken Brott mot staten 16-20 kap. 524 218 brottsbalken

specialstraffrättsliga författningar

278 Bilaga 5

Kommentar

17 procent brottsanmälningama inom Stockholms län har inte av registrerats på enskild kommun. Brott som begåtts utomlands men som lagförs i Sverige finns inte med i kommunstatistiken.

arbetsbelastningen i tvistemål 1

Tabell 9: Faktorer som påverkar

Kalenderâr 1993 1994 1995 1996 1997 A 2 B 3 A 2 B 3 A 2 B 3 A 2 B 3 A 2 B 3 Andel mål som avgjorts 34 34 33 36 37 38 36 39 36 39 efter förhandling % Andel mål avgjorts i 3 2 3 2 5 3 4 2 4 2 som kollegial sammansättning % Andel mål där tolk anlitats % 2 1 l l 2 2 2 2 2 2 Andel mål med mer än 6 l 1 1 1 2 1 2 1 2 1 tim förhandlingstid % Andel mål med mer än 12 0 0 0 0 1 0 l 0 1 0 tim förhandlingstid % Genomsnittlig 1,85 1,43 1,89 1,58 2,09 1,67 2,46 1,78 2,46 1,78 forhandlingstid i mål som avgjorts efter förhandling, räknad i timmar

lexkl. gemensamma ansökningar och fastighetsmål

2 Kolumn "A Stockholms tingsrätt 3 Kolumn "Bsamtliga tingsrätter

Bilaga 5 279

Tabell 10: Faktorer påverkar arbetsbelastningen i brottmål som Kalenderår 1993 1994 1995 1996 1997 A 2 B 3 A 2 B 3 A 2 B 3 2 3 2 3 A B A B Andel mål där tolk anlitats % 1 1 8 9 7 9 6 9 5 10 5 Andel 13 12 12 12 14 12 13 12 12 12 tilltalad% Andel 16 14 14 14 16 14 15 13 16 15 häktningsförhandling % Andel mål med mer än 6 1 2 1 1 1 2 1 2 2 2 tim förhandlingstid % Andel mål med mer än 12 1 1 1 1 1 1 1 l 1 1 tim förhandlingstid % Antal tilltaladepermåli 1,22 1,20 1,20 1,20 1,24 1,19 1,18 1,16 1,14 1,15 genomsnitt Genomsnittlig 1,39 1,32 1,20 1,31 1,28 1,47 1,48 1,54 1,48 1,63 förhandlingstid per mål, räknad i timmar 1exkl. notariemal . o 1 Kolumn "A" Stockholms tingsrätt 3 Kolurrm "B" samtliga tingsrätter

Tabell 11: Balanserade mål per domare i tingsrätter olika av sto rlek

År 1-2 3-4 5-6 7-9 10-15 Tre största domare domare domare domare domare tingsrättema 94/95 64 68 73 73 91 94 1996 73 73 77 87 102 105

280 Bilaga 5

Tabell 12: Balanserade tvistemål exkl. gemensam ansökan om äktenskapsskillnad och FT-mål Tingsrätter andel mål 6 mån andel mål 12 mån 93/94 94/95 96 97 93/94 94/95 96 97 Malmö l 3 0,1 1 0,14 l 6 0,06 0,06 0,07 0,08 Göteborgs 0,21 0,27 0,31 0,34 0,1 1 0,20 0,21 0,24 Stockholms 0,3 8 0,37 0,35 0,37 0,20 0,25 0,23 0,24

samtligaz 0,25 0,24 0,24 0,24 0,13 0,15 0,15 0,15

I förhållande till det genomsnittliga antalet inkomna tvistemål vid tingsrätten under de tre senaste verksamhetsåren. 2 Balanssiffroma för samtliga tingsrätter vägt med avseende total balans och det genomsnittliga antalet inkomna tvistemål under de tre senaste verksamhetsåren for samtliga tingsrätten

Tabell 13: Balanserade brottmål Tingsrätter andel mål 6 mån 1 andel mål 12 mån 1 93 94 / 94 95 / 96 97 93 94 / 94/ 95 96 97 Malmö 0,09 0,11 0,11 0,14 0,05 0,06 0,07 0,07 Göteborgs 0,15 0,13 0,19 0,16 0,09 0,07 0,10 0,09 Stockholms 0,19 0,19 0,33 0,22 0,12 0,12 0,21 0,13 samtliga 0,09 0,09 0,13 0,12 0,05 0,05 0,07 0,07 1 I förhållande till det genomsnittliga antalet inkomna brottmål vid tingsrätten under de tre senaste verksamhetsåren 3 Balanssiffroma for samtliga tingsrätter vägt med avseende total balans och det genomsnittliga antalet inkomna brottmål under de tre senaste verksamhetsårens for samtliga tingsrätter

Bilaga 5 281

Diagram: Målbalansvolym vid Stockholms tingsrätt den 1 januari

och den 30 juni 1997

Målbalans rotel

per

G enom snittsvärden tvistem álsavdelningar 250 200 E150 å

-êwo- a

50- O avd 3 avd 6 avd 8 avd 10 avd 2 avd 4 avd 7 avd 9 snitt

E 1997-01-01 - 1997-06-30

Målbalans rotel per

Genomsnitt för brottmålsavdelningarna 250 200

avd 11 avd 12 avd 13 avd 14 snitt

1: 1997-01-01 . 1997-06-30

282 Bilaga 5 Tabell 14: Avgjorda mål per domare 1993 1997 -

Statistiken omfattar samtliga brott- och tvistemål utom notariemål och gemenansökningar om äktenskapsskillnad. Med domare avses här den samlade samma årsarbetskraften som utförts av domare vid respektive domstol. 2 Vid beräkningen antalet domarårsarbetslcrafter har hänsyn tagits till att de tre av största tingsrättema och i syrmerhet Stockholms tingsrätt har fler tidskrävande mål än övriga tingsrätter. För att få fram jämförbara produktivitetssiffror har avdrag gjorts enligt ett inom Domstolsverket utarbetat systern med 9,3 domare för Stockholms tingsrätt, 1 domare for Göteborgs tingsrätt och med 0,3 domare för Malmö tingsrätt

Tabell 15: Inkomna och avgjorda mål per domare vid Stockholms tingsrätt 1989 1997 -

Bilaga 5 283

Tabell 16: Kostnad per avgjort mål exkl. lokalkostnad i tingsrätt

1994/95-1997

tingsrätt 1 Göteborgs 4884 5772 6559 5586 9536 10 035 tingsrätt Stockholms 4608 6989 8641 5088 9378 7957 tingsrätt I Vid beräkningen av kostnaden per avgjort mål vid de tre största tingsrättema har hänsyn inte tagits till att dessa tingsrätter handlägger fler tidskrävande mål än de mindre tingsrättema, jfr tabell 14 not

Tabell 17: Medianomloppstid i månader för brottmål Tingsrätt Medianvärde

tingsrätter

tingsrätter

Bilaga 5 285

Underbilaga

1 Sammanställning av svar på enkätundersökning

ställd till

personal vid Stockholms tingsrätt

Arbetsgruppen för de största domstolarna har i enkätform tillfrågat 53

anställda vid Stockholms tingsrätt deras uppfattning i vissa frågor

om rörande Stockholms tingsrätts organisation. I det följande återges frågorna och Beträffande flera frågor har funnits möjlighet svaren. en att lämna en kortfattad kommentar till varför valt det eller man ena andra svarsaltemativet. De tillfrågades kommentarer redovisas emellertid inte i denna sammanställning. Kommentarerna har i stället sammanfattats i avsnitt 11.6.

I sammanställningen har följande förkortningar och begrepp

använts.

CRM T chefsrådman på tvistemåls- eller ärendeavdelning CRM B chefsrådman på brottmålsavdelning RM T rådman på tvistemåls- eller ärendeavdelning RM B rådman på brottmålsavdelning KF T kansliföreståndare på tvistemåls- eller ärendeavdelning KF B kansliföreståndare på brottmålsavdelning.

Övriga Anställda med befattningar utanför de dömande avdel-

ningarna. Gruppen består av personer är anställda i som

ledande befattningar inom personal och ekonomiadministra-

tionen, samordningskanslier, ADB-enheten, biblioteket, arkivet, telefonväxeln, aktuariet och expeditionen.

STR Stockholms tingsrätt förkortningen används sparsamt

I några tabeller har svarsalternativen angetts med förkortningar. Dessa

förkortningar finns förklarade vid respektive tabell. Nedan anges svarsprocenten fördelad på de olika personalkategoriema.

286 Bilaga 5

Svarsprocent Personalkategori Antal till- Antal Svarsprocent frågade svar

Enkätfrågor och svar la. Uppfyller Stockholms tingsrätt de krav den rättsökande allmänheten har rätt att ställa på en domstol

l nej till fråga b

Vilka krav uppfylls inte tingsrättens meddelar för många felaktiga avgöranden handläggningstidema är för långa annat kommentar:

Bilaga5 287

Svar 1a. 1b. Personal- nej svar fel tid annat kategori

är en arbetsplats

n

l neJ .

kommentar:

Svar

288 Bilaga 5

Du Din nuvarande arbetsbörda Vad anser om

Arbetsbördan är för stor lagom för liten

Svar

4a. Har arbetsbördan förändrats under de senaste åren

ja, arbetsbördan har ökat gå till fråga b och c ja, arbetsbördan har minskat gå till fråga b och c

nej, arbetsbördan är oförändrad

Vad tror Du förändringen beror på

Har förändringen inverkat på kvalitén i Ditt arbete c. Kvalitén har inte förändrats förbättrats försämrats kommentar

Bilaga 5 289

Svar Personal- 4a arbetsbörda 4C kvalitet kategori ökat minskat oförändrad vet ej/ oförändrad förbättrad försämrad vet ej/

5a. Hur fungerar informationsutbytet mellan tingsrättens centrala administrativa ledning och avdelningarna Hur fungerar infomiationsutbytet mellan tingsrättens dömande avdelningar c. Hur fungerar infonnationsutbytet mellan personalkategoriema vid tingsrätten

Varje delfråga har kunnat besvaras enligt följande svarsalternativ.

bra B dåligt D

tillfredsställande ti

kommentar

En del har valt att besvara frågan. I tabellen nedan noteras dessa i kolumn E

rätt Bör även kanslipersonal cirkulera mellan avdelningarna Svarsaltemativ för båda delfrågoma

l l nej

kommentar

Svar

Bilaga 5 291

7a. Är den centrala ledningsfunktionen lämpligt utformad

n

l neJ

kommentar

Vad anser Du om systemet med samordnande chefsrådmän

Det fungerar

l bra B

dåligt D

tillfredsställande tf

kommentar

Är ledningsfunktionen på avdelningsnivå lämpligt utformad c.

l nej

kommentar

Svar

292 Bilaga 5

Har tingsrätten brister som beror på dess storlek Har tingsrätten fördelar som beror på dess storlek svarsalternativen för båda frågorna

n l ne j

kommentar

Svar Personal- 11. Brister som beror 12. Fördelar p g a

lO. Om Du har ytterligare synpunkter tingsrättens organisation

som inte kommit fram genom svaren på de föregående frågorna går det bra att här lämna en kortfattad redogörelse för dessa synpunkter.

6 Bilaga

Tabell Resursbehov i hovrättsorganisationen år 1997

län ingående i folkmängd inkomna avdelning för Hovrätt nuv. antal avd. domkrets mål hovrättsmål nuv. kol. 5 kol. 6 kol. 7

och Blekinge 5 avd. Totalt 1 268 295 3 043 5,00 5,76 4,94 Hovrätten for Hallands län 271 325 420 0,75 0,80 1,06 Västra Sverige fd Göteborgs och

2 avd. Totalt 521 480 841 2,00 1,59 2,03 Totalt i landet 35 avd. 8 847 625 18 481 35 35 N35

294 Bilaga 6

I kolumn 5 har respektive hovrätts nuvarande antal avdelningar fördelats på de län som nu ingår i domkretsen efter länens andel av till domstolen inkomna mål. I kolumn 6 har landets 35 hovrättsavdelningar fördelats efter länens andel av det totala antalet mål som inkommit till landets hovrätter under 1997. I kolumn 7 har landets 35 hovrättsavdelningar fördelats efter länens andel av landets befolkning.

Tabell 2: Resursbehov i kammarrättsorganisationen år 1997

Kammarrätt län ingående i folkmängd inkomna avdelning for nuv. antal nuv. domkrets mål kammarrättsmål avdelningar kol. 5 kol. 6 kol. 7

Totalt i landet 21 avd. 8 847 625 26 200 21 21 21

Bilaga 6 295

I kolumn 5 har respektive kammarrätts nuvarande antal avdelningar fördelats de län som nu ingår i domkretsen efter länens andel av till domstolen inkomna mål. I kolumn 6 har landets 21 kammarrättsavdelningar fördelats efter länens andel av det totala antalet mål som inkommit till landets kammarrätter underl997. I kolumn 7 har landets 21 kammarrättsavdelningar fördelats efter länens andel av landets befolkning.

Tabell 3: Antal dagar med dagarvode för pensionerade domare

Antal dagar 1997 1996 Hovrätt 669 487

1998:135 297

Bilaga 7

för

Sammanfattning av organisationsförslagen

tingsrätterna

Sammanläggning av tingsrätter

Organisationsalternativ 1 En organisation med 43

tingsrätter Organisationsalternativ 2 En organisation med 64 tingsrätter

En organisation med tingsrätter i nätverk

Organisationsalternativ 2 i kombination med en nätverksorganisation

Kartor över domkretsar Dalarnas län ..underbilaga 1 Skåne län ..underbi1aga 2 Västra Götalands län underbilaga 3

298 Bilaga 7 1998: 135

Tabell Organisationsalternativ l 43 tingsrätter - Förslag till kansliorter Antal ordi- Antal Antal Förslag till sammanläggning narie domare anställ- anst. eller delning nuvarande av vid tings- da vid domkretsar rätterna länsr ordinarie + på icke ord. orten Stockholms län Stockholm 82 93 451 Blir miljödomstol Stockholms tr

tr "Roslags" Uppsala län Uppsala 13 14 69 31 Uppsala, Enköpings,- Tierps tr Södermanlands län Eskilstuna 6 7 32 Nyköping 6 7 31 31 Nyköpings, Katrineholms tr Gotlands län Visby 2 3 13 9 Gotlands tr Västmanlands län Västerås 13 14 55 29 Västerås, Sala, Köpings tr Dalarnas län Falun 12 13 64 29 Falu, Hedemora Mora tr, tr, Ludvika tr, Leksands tr

1998:135 Bilaga 7 299

Förslag till kansliorter Antal ordi- Antal Antal Förslag till sammanläggning narie domare anställ- anst. eller delning av nuvarande vid tings- da vid domkretsar rätterna länsr ordinarie + på icke 0rd. orten

Östergötlands län

Norrköping 7 9 34 Linköping 9 11 47 32 Linköpings, Motala, Mjölby Jönköpings län Jönköping 12 13 59 30 Jönköpings, Värnamo, Eksjö Kronobergs län Växjö 11 12 54 20 Växjö, Ljungby tr. Blir miljödomstol Kalmar län Kalmar 8 8 39 25 Kalmar, Oskarshamns tr Västervik 2 2 14 Örebro län Örebro 11 13 53 27 Örebro, Hallsbergs, Karlskoga, Lindesbergs Blekinge län Karlskrona 6 7 39 13 Karlskrona, Sölvesborgs, Karlshamns, Ronneby tr Skåne län

Vellinge kommun, Simrishamns 11

300 Bilaga 7 1998:135

Förslag till kansliorter Antal ordi- Antal Antal Förslag till sammanläggning narie domare anställ- anst. eller delning av nuvarande vid tings- da vid domkretsar rätterna länsr ordinarie + icke 0rd. orten Hallands län Halmstad 6 8 31 27 Varberg 7 9 34 Västra Götalands län Göteborg 34 40 188 Göteborgs tr Göteborg 10 11 49 Mölndals tr, Stenungsunds tr Mölndals tr samt Ale och Lerums kommuner Borås 9 10 52 Borås samt Herrljunga, Vårgårda och Alingsås kommuner Vänersborg 16 17 74 39 Vänersborgs, Trollhättans, Åmåls Strömstads tr, tr samt Uddevalla tr. Blir miljödomstol Mariestad 8 10 46 26 Mariestads, Lidköpings, Skövde, Falköpings Värmlands län Karlstad 10 11 57 22 Karlstads, Arvika, Sunne, Kristinehamns tr Gävleborgs län Gävle 8 9 43 26 Gävle, Sandvikens, Bollnäs Hudiksvall 2 3 15 Hudiksvalls, Ljusdals tr Västernorrlands län Sundsvall 9 10 48 Sundsvalls, Härnösands, Sollefteå tr Örnsköldsvik 2 2 10

1998:135 Bilaga 7 301

Förslag till kansliorter Antal ordi- Antal Antal Förslag till sammanläggning narie domare anställ- anst. eller delning av nuvarande vid tings- da vid domkretsar rätterna länsr ordinarie + icke 0rd. orten Jämtlands län Östersund 8 9 39 14 Östersunds, Svegs tr. Blir miljödomstol Västerbottens län

Norrbottens län

Vid beräkningen antalet domare och det totala antalet anställda har reducering av skett beroende på den personalbesparing som sammanläggningen beräknas möjliggöra. Antalet anställda har också reducerats med hänsyn till att kommittédirektiven förutsätter att inskrivningsärenden och bouppteckningar inte skall handläggas vid tingsrättema. Antalet domare bygger den organisation fanns vid årsskiftet 1997/98. I uppgifterna har inräknats personalen vid de som fem miljödomstolar inrättas vid årsskiftet 1998/99. Som information nya som också antalet anställda vid länsrätten de orter där en samverkan eller anges integrering med tingsrätten kan bli aktuell.

302 Bilaga 7 1998:135

Tabell 2: Organisationsalternativ 2 64 tingsrätter - Förslag till kansliorter Antal Antal Antal Förslag till sammanläggning ordinarie an- anst. eller delning nuvarande av domare ställda vid domkretsar vid tings- länsrättema rätten antal or- på orten dinaric + icke 0rd. Stockholms län

Solna, Jakobsbergs tr Stockholm Stockholms 82 93 451 Blir miljödomstol tingsrätt Södertälje 5 6 25 Stockholm "Roslags" 12 14 61 Södra Roslags, Norrtälje tr Uppsala län Enköping 3 3 12 Uppsala ll 13 63 31 Uppsala, Tierps tr Södermanlands län

1998:135 Bilaga 7 303

Förslag till kansliorter Antal Antal Antal Förslag till sammanläggning ordinarie an- anst. eller delning av nuvarande domare ställda vid domkretsar vid tings- länsrätterna rätten antal or- orten dinarie + icke 0rd.

Gotlands län Visby Gotlands 2 3 13 9 tingsrätt Västmanlands län

Dalarnas län Falun 9 10 46 29 Falu, Hedemora tr, Gagnefs kommun från Leksands tr samt Ludvika och Smedjebackens kommuner från Ludvika tr Mora 3 4 22 Mora tr, Vansbro kommun från Ludvika samt Rättviks och Leksands kommuner från Leksands

Östergötlands län

Norrköping 7 9 34 Linköping 9 11 55 32 Linköpings, Mjölby, Motala tr Jönköpings län Eksjö 4 5 25 Jönköping 6 6 27 30 Värnamo 3 3 14

304 Bilaga 7 1998: 135

Förslag till kansliorter Antal Antal Antal Förslag till sammanläggning ordinarie an- anst. eller delning nuvarande av domare ställda vid domkretsar vid tings- länsrätterna rätten antal or- orten dinarie + icke 0rd. Kronobergs län Växjö 11 12 54 20 Växjö, Ljungby tr. Blir miljödomstol Kalmar län Kalmar 6 6 29 25 Västervik 4 4 23 Västerviks, Oskarshamns tr Örebro län Örebro 11 13 53 27 Örebro, Lindesbergs, Karlskoga, Hallsbergs tr Blekinge län Karlskrona 6 7 39 13 Karlskrona, Sölvesborgs, Karlshamns, Ronneby tr Skåne län

Hallands län Halmstad 6 8 31 27 Varberg 7 9

1998:135 Bilaga 7 305

Förslag till kansliorter Antal Antal Antal Förslag till sammanläggning ordinarie anst. eller delning av nuvarande andomare ställda vid domkretsar vid tings- länsrättema rätten antal or- på orten dinarie + icke ord. Västra Götalands län Göteborg 36 40 188 Göteborgs tingsrätt Göteborg 5 7 27 Mölndals tingsrätt

Värmlands län Karlstad 9 10 45 22 Karlstads, Arvika, Kristinehamns tr Sunne 2 2 Gävleborgs län

306 Bilaga 7 1998:135

Förslag till kansliorter Antal Antal Antal Förslag till sammanläggning ordinarie an- anst. eller delning av nuvarande domare ställda vid domkretsar vid tings- länsrätterna rätten antal or- orten dinarie + icke 0rd. Västernorrlands län

Jämtlands län Östersund 8 9 39 14 Östersunds, Svegs Blir tr. miljödomstol Västerbottens län

Norrbottens län

Vattendomstolen upphör Denna tabell har utformats på motsvarande sätt som tabell

1998:135 Bilaga 7 307

Tabell 3: Tingsrätter i nätverk Samordnade tingsrätt Tingsrätter i Nuvarande Totalt antal "nätverket" antal domare, domare i ordinarie och "nätverket" samtliga i Stockholms län Stockholms tr Stockholms tr 82 93 93 Huddinge Huddinge tr 12 14 36

Uppsala län Uppsala Uppsala 9 10 16 Tierps tr 2 3 Enköpings tr 3 3 Södermanlands län Nyköpings tr Nyköpings tr 4 4 14 Eskilstuna tr 6 7 Katrineholms tr 3 3 Gotlands län Se Sollentuna tr Västmanlands län Västerås tr Västerås tr 7 7 14 Köpings tr 4 4 Sala 3 3

308 Bilaga 7 1998:135

Samordnade tingsrätt Tingsrätter i Nuvarande Totalt antal nätverkef antal domare, domare i ordinarie och nätverket samtliga i Dalarnas län

Östergötlands län Linköpings tr Linköpings tr 6 8 21

Jönköpings län Jönköpings tr Jönköpings tr 6 6 14 Eksjö 4 5 Värnamo 3 3 Kronobergs län Växjö Växjö tr 9 10 13 Ljungby tr 2 3 Kalmar län Kalmar Kalmar tr 6 6 11 Oskarshamns tr 2 3 Västerviks 2 2

1998:135 Bilaga 7 309

Samordnade tingsrätt Tingsrätter i Nuvarande Totalt antal nätverket antal domare, domare i ordinarie och "nätverket" samtliga i Örebro län

Blekinge län Karlskrona tr Karlskrona 3 3 9 Karlshamns tr 1 2 Ronneby l 2 Sölvesborgs tr l 2 Skåne län

Lunds tr Eslövs tr 3 4 Trelleborgs 5 6 Hallands län Halmstads tr Halmstads tr 6 8 17 Varbergs 7 9

310 Bilaga 7 1998:135

Samordnade tingsrätt Tingsrätter i Nuvarande Totalt antal "nätverket" antal domare, domare i ordinarie och "nätverket" samtliga i Västra Götalands län Göteborgs Göteborgs tr 34 40 47 Möndals tr 5 7 Borås tr Borås 7 9 18 Stenungsunds tr 3 4 Alingsås 4 5 Vänersborgs Vänersborgs 8 9 20

Värmlands län

Gävleborgs län

1998:135 Bilaga 7 311

Samordnade tingsrätt Tingsrätter i Nuvarande Totalt antal "nätverket" antal domare, domare i ordinarie och "nätverket" samtliga i Västernorrlands län

Jämtlands län Östersunds Östersunds 8 9 10 Svegs tr 1 1 Västerbottens län Umeåtr Umeåtr 911 16 Lycksele 2 2 Skellefteå tr 2 3 Norrbottens län

Redovisningen av antalet domare sker på motsvarande sätt som i tabell

312 Bilaga 7 1998:135

Tabell 4: Kombination av organisationsalternativ 2 och en nätverksorganisation

Län Tingsrätter N ätverkstirgsrätter Stockholms län Handens 7 Huddinge 12 Nacka 6 Sollentuna 8 Gotlands 2 Solna 11 Stockholms 87 Södertälje 5 Södra Roslags 12

Uppsala län Uppsala 10 Enköpings 3

Södermanlands län Eskilstuna 6 Nyköpings 4 Katrineholms 3

Gotlands län Se Sollentuna

Västmanlands län Västerås 6 Köpings 4 Sala 3

Dalarnas län Falu 9 Mora 3

Östergötlands län Norrköpings 7

Linköpings 9

Jönköpings län Jönköpings 5 Eksjö 4 Värnamo 3

Kronobergs län Växjö l 1

Kalmar län Kalmars 6 Västerviks 4 Örebro län Örebro 12

Blekinge län Karlskrona 6

Skåne län Kristianstads 6 Hässleholms 3

Helsingborgs 12 Ängelholms 4

Malmö 27 Lunds 12 Trelleborg 5

Ystad s

1998:135 Bilaga 7 313

Län Tingsrätter Nätverkstingsrätter Hallands län Halmstads 6 Varbergs 7

Västra Götalands län Göteborgs 36 Mölndals 5 Uddevalla 5 Stenungsunds 3 Borås 7 Alingsås 4 Vänersborgs l l Skövde 4 Lidköpings 3 Mariestads 2

Värmlands län Karlstads 9 Surme 2

Gävleborgs län Gävle 6 Hudiksvalls 2 Bollnäs 3 Västernorrlands län Sundsvalls 5 Härnösands 4 Örnsköldsviks 2

Jämtlands län Östersunds 8

Västerbottens län Umeå 6 Lycksele 2 Skellefteå 2

Norrbottens län Luleå 9 Gällivare 3 Haparanda 3

314 Bilaga 7 1998: 135

1 Underbilaga

Dalarnas län

Nuvarande domkretsar Älvdalen

Leksand

backen

1998:135 Bilaga 7 315

Dalarnas län

Förslag till domkretsar enligt organisationsaltemativ 2 Älvdalen

Leksand

316 Bilaga 7 1998:135

Skåne län

Nuvarande domkretsar

Hässleholm

Kristianstad

l J Simris amn

Svedara

.

Velfñge. i Ystad

I 9 / Trelleborg 0

50 km

1998:135 Bilaga 7 317

Skåne län

Förslag till domkretsar enligt organisationsaltemativ l

Hässleholm

Simrishamn Trelleborg

318 Bilaga 7 1998:135

Skåne län

Förslag till domkretsar enligt organisationsaltemativ 2

Båstad

Ängel- W o holm Hässleholm I Höganäs L Helsingin

Kristianstad

. Simrishamn

veuiråge // Trelleborg 4 9

SOkm

1998:135 Bilaga 7 319

Västra Götalands län

Nuvarande domkretsar

x Örusvt 4 i

f

f; Lina g F , a O Falköping , :JJOFQund z ä - 1 ä Vårgårda W f .v0 ;iKungaN .NIHQS- . ås

Svenljunga

100km

320 Bilaga 7 19931135

Västra Götalands län

Förslag till domkretsar enligt organisationsaltemativ 1 ASIA

1998:135 Bilaga 7 321

Västra Götalands län

- ; Förslag till domkretsar enligt organisationsaltemativ 2

I . . Sotenäs n .c 1. I L 75e Skovde k e - tl Uddeva" 0 / .x w . V v .

nung Falköping

WP- l , . Vårgårda Herrljunga

fås-

ås

n

ll SOUl998:I35

8 Bilaga

BESÖKSFREKVENS I DOMSTOL

Domstolskommittén har låtit Statistiska Centralbyrån SCB genomföra enkätundersölming av hur många av befolkningen som en överhuvudtaget varit i kontakt med en domstol och om kontakten skett vid personliga besök eller på annat sätt, t.ex. genom brev, telefon eller telefax. Undersökningen har genomförts s.k. omnibusundersökning, som en dvs. flera uppdragsgivare ställer frågor vid samma tillfälle. Insamlingen uppgifterna har huvudsaklingen skett genom postenkät; se av underbilaga Hälften de som inte besvarade postenkäten valdes ut av för en telefonintervju. Urvalet omfattade 1 928 personer i åldrarna 18 74 år fördelade över hela riket; regionindelningen framgår underbilaga Teknisk av beskrivning i övrigt av undersökningen framgår av underbilaga

Tabell Nettourval fördelat på regioner samt vägd svarsprocent.

Region l 2 3 4 5 6

Urval 456 296 309 289 287 288

Svar efter 337 237 250 222 231 229 påmin

Vägd 77 84 85 82 89 81 svars procent

324 Bilaga 8

Redovisningen nedan avser de svarande som inte har till yrke eller som uppdrag att arbeta i domstol. Inte heller omfattas studiebesök eller kontakter avseende bouppteckningsärenden eller inskrivningsärenden. Av tabell 2 framgår hur stor procentandel befolkningen haft av som någon kontakt med domstol.

Tabell 2: Kontakt med domstol, fördelat efter domstolskategori, procenttal

Domstol Procent Osäkerhetstal, Procent

Uppgifterna visar att 34 procent befolkningen någon gång varit i av kontakt med domstolsväsendet. Den ojämförligt största delen dessa av kontakter har avsett tingsrätt. Av dessa kontakter har 27 procent skett via telefon, telefax eller brev medan 61 procent varit ett personligt besök vid domstolen. Av befolkningen har således omkring 16 procent någon gång personligen besökt en tingsrätt. Siffertalet bör jämföras med uppskattning antalet besök en av årligen vid tingsrättema. Uppgifterna i nedanstående tabell har hämtats från Domstolsverkets statistik över mål avgjorts efter som förhandling. Dessa har därefter multiplicerats med de genomsnittstal över parter och ombud etc. per mål som tagits fram vid större en statistikundersökning som genomfördes av Domstolsverket under år

1987 Domstolsverkets rapport 1988:2, Översyn av underlaget för

personaldimensionering i tingsrätt. Syftet med undersökningen var bl.a. att söka fastställa om det fanns skillnader i målstrukturen mellan domstolar av olika storlek och i olika delar av landet.

Bilaga 8 325

Tabell 3: Antal besök vid tingsrätt, brottmål och tvistemål 1995 Mål avgjorda Tilltalade/ Vittnen/mgd Totalt efter förhandl. parter

Av tabellen framgår att antalet årliga besök uppgår till närmare 200 000. Detta motsvarar drygt 3 procent av befolkningen mellan 18 - 74 år. Siffran är i praktiken något lägre eftersom vissa besöker en domstol mer än en gång varje år. Av tabell 4 nedan framgår hur Vanligt det är med ett eller flera domstolsbesök.

Tabell 4: Antal domstolsbesök, procent

Av tabellen framgår att 60 procent av den befolkning som besökt en domstol endast gjort ett sådant besök. 15 procent har gjort tre eller flera besök vid domstol. I tabell 5 redovisas på vilket sätt de som besvarat enkäten varit i kontakt med en domstol.

326 Bilaga 8

Eftersom en svarande kan ha haft kontakt med domstol på flera en olika sätt överstiger totalsumman 100 procent. Av tabellen framgår att merparten dem har varit i kontakt av som med tingsrätt har besökt domstolen medan huvudelen kontakterna av med länsrätt skett skriftligen. Av framgår även att i svaren processen kammarrätt är i huvudsak skriftlig.

Bilaga 8 327

Underbilaga

1 Frågor om kontakter med domstolar Frágestâllareâr 1995 årsdomstolskommitté

2 HarDuellerhar Du hatt som yrke elleruppdragatt arbeta l domstol

Ja -- Gá vidaretill frågas 6 :El Nei

3 Har Du någon gång varitl kontaktmed någon domstol Frågan avser Intekontakter avseende bouppteckningar och inskrivningsårenden. Eventuella studiebesök räknas inte hel/er. Markera samtliga typerav domstolar Duhaftkontakt med mm 1 Ja.med tingsrätt 1D Ja.med hovrätt 1D Ja. medHögsta domstolen 1D Ja. medlånsrátt 1D Ja. med kammarrått 1D Ja, medRegeringsrätten 1D Nej, aldrig Gå vidare tillfråga 6 --

4 Om Duhatt kontakt med tingsrätt.hovrätt,Iänsrätt eller kammarritt, ange på vilka sätt Duharhattkontakt Ange förvarje typav domstolsamtliga satt pá vilka Du haft kontakt.

Kontakt via Kontakt via Kontakt via brevellerlax telefon personligt besök H74 Tingsrätt D E 1 E 1 1 Hovrätt D D E 1 1 1 D D E Lansrätt 1 1 1 D E E Kammarrätt 1 l t

5 om Du hattkontakt medtingsrätt.hovrätt. länsrätteller kammarrätt vla personligtbesök, ange detsammanlagda antalet besök. WN

besök

328 Bilaga 8

2 Underbilaga

REGIONINDELNING

mm

Stockholms län Göteborgs och Bohus län Malmöhus län

3922222 Uppsala län

Östergötlands län

Örebro län

Region 3 Kristianstads län Blekinge län Kronobergs län Jönköpings län Kalmar län Skaraborgs län Gotlands län Hallands län

Älvsborgs län

Region 4 Värmlands län Västmanlands län Södennanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län

Region 5

Jämtlands län Västernorrlands län

Region 6

Västerbottens län Norrbottens län

1998:135 Bilaga 8 329 SOU

Underbilaga 3

STATISTISKA CENTRALBYRÅN April 1996

V/U trednings gruppen

Kerstin Tengrud

RAPPORT FÖR OMNIBUSS 96:1 TEKNISK

för 1995 års domstolskommitté med tilläggsurval

96:1 ingår i SCB:s löpande omnibussverksanrhet med postenkät som Buss huvudsaklig datainsamlingsmetod. Urvalet omfattade 1200 728 i åldern 18-74 år i hela riket. + personer Fältarbetet genomfördes under februari-mars 1996.

330 Bj/agag

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid

l INLEDNING 3 2 URVAL 3 3 FÄLTARBETE 4 4 SVARANDE OCH BORTFALL 4 5 SKATTNING 6 6 GUIDE I ATI LÄSA TABELLERNA 7

Bilaga8 331

1 INLEDNING

I SCB:s omnibussundersökningar delar flera kunder frâgeutrymmet, vilket lägre kostnader kund. Undersökningarna genomförs med ger per postenkät huvudsaklig datainsamlingsmetod och urvalet omfattar som cirka tillhör alla kategorier myndigheter, 1200 personer. Kunderna utredningar, organisationer och företag.

2 URVAL

Urvalet 1200 och tilläggsurval på 728 personer drogs från SCB:s ett register över totalbefolkningen RTB bland personer 18-74 år gamla och kyrkobokförda i riket. Urvalet till telefonintervjuema omfattade 255 och drogs slumpmässigt bland dem som besvarat postenkäten. personer

Tabell

Region 1 2 3 4 5 6

Bruttourval 460 296 310 291 287 290

Övertäckning emigrerat 4 0 l 2 0 2

Nettourval 456 296 309 289 287 288

Enkätsvarande efter två skriftliga påminnelser 307 226 238 206 212 204

Utvalda för bortfallsuppföljning 69 34 36 41 33 42

därav enkätsvar 10 6 5 4 4 4 telefonintervju 10 5 7 12 15 1 l avböjd medverkan 9 4 4 8 3 12 hemlig/saknar telefon 4 O 1 0 0 0 fysiskt/psykiskt hinder 1 l 1 1 0 2 språksvårigheter 2 0 0 l 0 0 oanträffade 27 17 16 13 1 l 12 lovat skicka in 6 1 2 2 O l

77 84 85 82 89 81 Vägd svarsprocent

332 Bilaga 8

Då intervjuaren tog kontakt för telefonintervju visade det sig flera att personer redan hade skickat in enkäten besvarad eller föredrog att svara skriftligen.

3 FÄLTARBETE

Fältarbetet genomfördes under tiden februari-mars 1996 med hjälp av postenkät. Efter två skriftliga påminnelser valdes hälften dem inte av som svarat ut för telefonintervju.

Resultatet av fältarbetet framgår tabell av

Eftersom endast en del av enkätbortfallet utvaldes till intervju är bortfallsnivån ur representativitetssynpunkt lägre. Den vägda svarsprocenten framgår av tabell

Vägd svarsprocent för stratum 6

100 x 204/288 + 1-204/288 15/42 81 x

4 SVARAN DE OCH BORTFALL

För att i någon mån belysa hur väl de svarande i undersökningen kan anses representera hela urvalet jämförs i tabell 2 de svarande med urvalet i några registervariabler.

Vid procentberäkningama för de svarande har dessa vägts sätt samma

som vid resultatredovisningen i övrigt se avsnitt 5.

Det partiella bortfallet antalet inte besvarat viss fråga, som en men som medverkat i undersökningen framgår tabellerna. av

1998:135 Bilaga 8 333 SOU Tabell 2.

334 Bilaga 8

5 SKATTNING

Vid skattningen vägs intervjusvaren till att hela enkätbortupp svara mot fallet och skattningen procenttal görs enligt formel l. av

100 b XS-F--

. Xbs 1

är nettourvalets storlek

är summan av enkätsvaren

b är antalet som besvarat enkäten

nbs är antalet svarande i subsamplet

xbs är summan av svaren i subsamplet

Vad är nu skillnaden mellan formel l och den enklaste metoden där alla svar räknas lika oavsett datainsamlingsmetod Om antar att medelvärdet för de enkätsvarande i undersökningsvaribeln ungefär lika mycket liknar medelvärdet för enkätbortfallet medelvärdet som för de intervjusvarande gör så får något man en mindre varians med den enklare metoden. Denna är då föredra. Å andra sidan att är detta antagande ofta inte realistiskt man har i en del fall skäl att tro att de först - som svarar efter en intensiv bearbetning eller inte svarar alls kan ha avvikande medelvärden i undersökningsvariabeln. I så fall är formel l klart överlägsen den enkla metoden eftersom formel l ger ett lägre systematiskt bonfallsfel.

Bilaga 8 335

6 GUIDE I ATT LÄSA TABELLERNA

I tabellerna presenteras procentskattningar som beräknats det sätt som beskrivs i avsnitt Skattningarna är behäftade med en viss osäkerhet, dels en slumpmässig osäkerhet beroende att de baseras ett urval i stället för en totalundersökning, dels en systematisk osäkerhet beroende att inte samtliga utvalda svarat.

Den slumpmässiga osäkerheten varierar beroende procenttalets storlek och hur stort urvalet är för den redovisningsgrupp skattningen avser. Osäkerheten är liten för skattningar som avser samtliga personer, men ganska stor för skattningar rörande en mindre redovisningsgrupp, ex. en viss åldersgrupp. Osäkerheten kan beräknas med ett s.k. 95-procentigt konñdensintervall, vilket med 95 procents sannolikhet inkluderar det sanna värdet för populationen.

Osäkerhetstalet dvs. standardavvikelsen x 1.96 anges i maskintabellema under antals- och procentskattningen.

Om skattningen är ex. 83 % och Osäkerhetstalet för skattningen 3 % så ligger det sanna värdet för populationen i intervallet 83 i 3 %.

Eventuella frågetecken efter Osäkerhetstalet anger att procentskattningen är alltför osäker att använda.

Den systematiska osäkerheten bortfallsbiasen beror hur stort bortfallet är den vägda bortfallsprocenten samt hur mycket procenttalet för denna grupp avviker från procenttalet bland de medverkande i bortfallsurvalet. Bortfallsbiasen kan uttryckas med följande formel:

Bortfallsbias P ,

wb Pbs - bb

där

Wb, Pbs 00h Pbb

är populationsmotsvarighetema till "den vägda bortfallsprocenten" respektive procenttalen i bortfallsurvalet bland dem som medverkar respektive inte medverkar. De senaste storhetema känner inte. Om vi antar att procenttalen skiljer sig med lO procentenheter och att den vägda bortfallsprocenten är 20 procent, så blir bortfallsbiasen 2 procentenheter 0,20 x 10 procent.

9 Bilaga

ORGANISATIONSFÖRSLAGENS

EKONOMISKA KONSEKVENSER

Utgångspunkter för beräkningarna

l nedanstående beräkningar redovisas ekonomisk kalkyl för de en organisationsaltemativ som innebär olika långt gående sammanläggningar tingsrätter, i det följande endast benämnt organisationsav alternativ l och samt det alternativ som innebär att tingsrättema knyts i nätverk. I beräkningarna har bl. a. också beaktats samman möjligheten till integration mellan tingsrätter på residensortema och en flertalet länsrätter. Någon kalkyl har inte gjorts för det alternativ som innebär kombination organisationsaltemativ 2 och en nätverksen av organisation. Vidare har de ekonomiska effekterna att inrätta fler av länsrätter än de nuvarande inte beräknats. Den konsekvensanalys de förslag redovisas i det följande av som inriktas främst på de kostnader som finansieras med anslaget Domstolsväsendet och anslaget Rättshjälpskostnader. Därutöver belyses förslagens effekter på verksamhet som bekostas med polisväsendets, åklagarväsendets och kriminalvårdens anslag. Samtliga konsekvensberälcningar utgår från den organisation i domstolarna fanns vid utgången av budgetåret 1997. De uppgifter om som lönekostnader redovisas bygger på löneläget den 31 december som 1997. De använda beteckningarna tkr och mkr betyder tusental respektive miljoner kronor.

338 Bilaga 9

Översiktliga tabeller över resultatet av beräkningama i denna bilaga

redovisas i betänkandets avsnitt VII Samlad analys kostnader och av besparingar. I tabellerna införs de belopp i nedanstående beräksom ningar har markerats med understrykning och fetstil.

I

Besparingar vid ett genomförande av de olika organisationsalternati-

ven

l Nollalternativet

Då konsekvenserna av en framtida förändring utreds bör göra

man en

jämförelse mellan ändringsförslaget och ett alternativ innebär att

som

man avstår från att genomföra de aktuella förändringarna. Detta sist-

nämnda jämförelsealtemativ brukar kallas nollalternativet. Även nollalternativet i organisationsutredning om en utgår från dagens organisation, bör räkna med att även nuvarande förhållanden man

i en organisation normalt förändras som en följd förändringar i det

av omgivande samhället eller andra orsaker. Nollalternativet bör såleav des innefatta sådan utveckling som i vart fall med tämligen hög säkerhet kan förutses. Enligt direktiven skulle kommittén i sina förslag utgå från att arbetet med bouppteckningar och inskrivningsärenden förs över till organ utanför domstolsväsendet. Nollalternativet innebär därför en tingsrättsorganisation utan dessa verksamheter. Domstolarnas arbete kommer även i fortsättningen att påverkas av

en ökad internationalisering och den regionala utvecklingen, bl.a. befolkningsutvecklingen och de fortsatta förändringar i länsindelningen

som kan inträffa. Domstolama kommer också att påverkas pågående

av utveckling inom områden med anknytning till arbetet i domstolarna,

bl.a. polis- och åklagarväsende, skatteväsende och socialförsälaingar.

Någon prognos för antalet anställda i domstolarna på längre sikt kan inte göras beroende på svårigheter att förutse den framtida måltillströmningen. Nollalternativet innebär en domstolsorganisation med i huvudsak samma antal anställda dagens, bortsett från inskrivning som och handläggning av bouppteckningar, och viss personalminskning en till följd av fortgående rationaliseringar.

Bilaga 9 339

I likhet med vad gäller all offentlig verksamhet ställs krav på som också domstolarna effektiviserar sin verksamhet. Även i nollalteratt nativet bör man därför utgå från att domstolarna, för att möta den förutsedda utvecklingen, fortsätter sitt rationaliseringsarbete, bl.a. utveckling och införande IT. Man måste således räkna med att domstolarav verksamhet under alla omständigheter kommer att förändras. För nas att möjliggöra en korrekt kalkyl skiljs i följande beräkningar mellan sådana effektiviseringar som kan genomföras i domstolarna inom ramen för den nuvarande organisationen och de effektiviseringar som kan bli en följd av en förändrig av domstolsorganisationema.

2 Tingsrätterna

2.1 Organisationsaltemativ l

2.1.1 Förändrad domstolsledning och administration

I den administrativa verksamheten är omfattningen av vissa arbetsuppgifter delvis oberoende av domstolens storlek. Bortsett från de allra största domstolarna framgår av uppgifter som insamlats av Domstolsverket under en längre tidsperiod att flertalet lagmän i tingsrätter och länsrätter avdelar omkring 25 % av sin arbetstid administration. Denna andel är tämligen oberoende av domstolsstorleken. Enligt den arbetstidsenkát som kommittén låtit genomföra ägnar lagmännen ca 19

% av sin arbetstid administration, men den tidsperiod mars månad

1996 som studien omfattade var inte helt representativ i detta avseende. Under perioden ingick exempelvis inte det årliga budgetarbetet. För den administrative handläggaren vid en tingsrätt är vissa arbetsuppgifter, bl.a. budgetarbetet, annan ekonomisk planering och uppföljning samt upprätthållandet av kunskap om olika administrativa bestämmelser, relativt oberoende domstolens storlek. Även av arbetet med att fortlöpande upprätthålla och vidareutveckla interna arbetsrutiner utgör en viss grundkostnad som endast delvis påverkas av domstolsstorleken. Det förhållandet att det finns en viss minsta kostnad oavsett domstolsstorleken, gäller också kassafunktionen, förvaltning av domstolens ADB-system, arbete i televäxeln och posthanteringen. För att upprätthålla god ordning i väntsalar och för att bistå domstolen och allmän-

340 Bilaga 9

heten under tid då förhandlingar pågår krävs vanligen expeditionsen vakt. Vid en sammanläggning av tingsrätter kan det administrativa arbetet rationaliseras, bl.a. genom en ökad specialisering. I samband med en större omorganisation är det också vanligt att den administrativa verksamheten genomlyses så grundligt att man kan tillvarata rationaliseringsmöjligheter som eljest hade varit obeaktade. Följande besparing av administrationskostnadema har beräknats.

Lagmännen

Genom att antalet tingsrätter enligt förslaget minskar med 53 minskar

också antalet lagmän i motsvarande grad. Ytterligare några avdelningsindelade tingsrätter med chefsrådmän beräknas tillkomma i den nya organisationen. I andra delar av organisationen kan antalet chefsrådmän komma att minska. Det totala antalet chefsrådmän i tingsrätterna förutses därför vara i huvudsak oförändrat jämfört med den nuvarande organisationen. De beräkningar som redovisas i det följande utgår därför från att lagmän ersätts av rådmän. Genom att antalet anställningar som lagman föreslås minska uppkommer en besparing som motsvarar mellanskillnaden mellan lagmanslön och rådmanslön. Eftersom domstolarna i de flesta fall blir större bör man samtidigt ta hänsyn till den högre lönen för lagmän i större domstolar enligt nuvarande principer för lönesättningen. Besparingen genom utbyte av lagmän mot rådmän beräknas vid en sammanvägning av dessa faktorer bli följande: 53 lagmän x 7000 kr/mån lönekostnadsskillnaden lagman/rådman x 12 x 1,42 LKP m.m. 6,4 mkr. För var och en avlagmännen vid de tingsrätter föreslås som upphöra görs dessutom i genomsnitt en besparing som motsvarar större

delen av deras administrativa arbetsuppgifter. Den administration

som härigenom kan sparas beräknas uppgå till 20 % dessa lagmäns totala av arbetstid. Besparingen blir härigenom följande:

53 x 33 000 kr /mån motsvarar rådmanslön eftersom lagmanslönen

redan räknats av i ovanstående beräkning 12 1,42 0,20 6,0 x x x mkr.

Administrativ personal

I denna personalkategori inräknas bl.a. administrativa handläggare,

expeditionsvakter, personal som helt eller delvis arbetar med ADB-för-

Bilaga 341

valtning och stöd ADB-användare. Besparingama vid de tingsrätter verksamhet omlokaliseras, beräknas uppgå till följande: vars Vid och 21 tingsrätter l-2 domare, även icke ordinarie var en av

domare 1 årsarbetskraft.

sparas

Vid och 24 tingsrätter 3-4 domare sparas 1,5 årsarbets-

var en av krafter.

Vid var och en av 8 tingsrätter 5-10 domare sparas 2 årsarbets-

krafter. Den sammanlagda besparingen utgör således administrativ personal motsvarande 73 årsarbetskrafter á 256 tkr. Sammanlagt blir besparingen således 18,7 mkr. Den samlade besparingen inom tingsrättemas ledning och administration blir 6,4 + 6,0 + 18,7 31,1 mkr.

2.1.2. Beredningsorganisationen, domarbanan i tingrätterna

Domarbanan

De föreslagna förändringarna av domarbanan i Domstolskommitténs betänkande SOU 1998:88 innebär bl.a. förlängning av utbildningsen tjänstgöringen i underrätt från ett till drygt två år. Under det andra tjänstgöringsåret kan fiskalernas prestationer förväntas öka i takt med de ökade erfarenheterna samtidigt som behovet av handledning minskar. Det är osäkert någon besparing härigenom kan uppnås, särskilt om fiskalema skulle tjänstgöra både i allmän domstol och allmän förom valtningsdomstol.

Nuvarande beredningsorganisation

År 1997 hade tingsrätterna 472 notarier årsarbetskrafter 287 varav arbetade med brottmål och tvistemål exkl. notariemål och gemenansökningar om äktenskapsskillnad. Av domstolssekreterama samma beräknas 120 årsarbetskrafter avdelade för protokollföring, en ca. vara arbetsuppgift i övrigt handhas notarier. Totalt fanns för brottsom av mål och tvistemål således sammanlagt 407 287 + 120 heltidsarbetande notarier och domstolsselcreterare som arbetar med protokollfö-

ring. Denna personal krävs även i fortsättningen för motsvarande arbetsuppgifter i den föreslagna beredningsorganisationen. Därtill krävs ett personaltillskott för de nya beredningsuppgiftema.

342 Bilaga 9

Förslaget till beredningsorganisation

ny Domstolskommitténs förslag till beredningsorganisation bygger på tre organisationsmodeller som kan anpassas till tingsrättemas olika förutsättningar. Förslagen innebär följande alternativ till rotelorganisation för en rotel som handlägger brottmål och tvistemål.

Roteltyp 1 Roteltyp 2 Roteltyp 3

en ordinarie domare en ordinarie domare ordinarie domare en en fiskal 1/3 beredningsjurist 1,5 notarie 2 notarier 1 notarie

I beredningsorganisationen ingår också 1-2 domstolssekreterare per rotel. Den framtida arbetsfördelningen mellan notarier och domstolssekreterare är en fråga för de berörda tingsrättema att avgöra och behandlas inte här. I det angivna resursbehovet för de tre rotelaltemativen ingår inte arbete med notariemål och gemensamma ansökningar om äktenskapsskillnad. De båda sistnämnda måltypema kan ingå i rotlamas arbetsuppgifter, men för detta krävs särskilda resurser. Arbetet med konkurser och domstolsärenden ingår heller inte i det angivna resursbehovet.

Rational iseringsejfekter

Det föreslagna beredningsförfarandet innebär en omfördelning vissa av arbetsuppgifter från domare till beredningspersonal. Sett ur domamas synpunkt är det naturligtvis de minst kvalificerade arbetsuppgifterna som omfördelas. Rent ekonomiskt kan en sådan omfördelning av beredningsuppgifter medföra en vinst genom att den kvalificerade och därmed högre avlönade kompetens som domarna besitter, i viss utsträckning byts mot personal med lägre kompetens och därmed lägre lön. Var och en av domarna kan antingen frigöra arbetstid för att avgöra fler mål eller få mer tid att avgöra ett oförändrat antal mål. Om det totala målantalet och den arbetstid som ägnas varje mål förutsätts vara konstant så krävs med den nya arbetsfördelningen färre domare och mer beredningspersonal. En minskad lönekostnad för domare kan härigenom användas för att finansiera anställning ytterligare beredav ningspersonal. En renodling av domar-rollen är lika angelägen i alla tingsrätter. Därför föreslås att beredningspersonalen förstärks även i de minsta tingsrättema. En minskning av antalet domare bör däremot genom-

Bilaga9 343

föras i tingsrätter med upp till fyra domare, eftersom ett minskat antal domare vid dessa tingsrätter riskerar att göra deras organisation alltför sårbar. Om den nuvarande organisationen behålls oförändrad medför den föreslagna beredningsorganisationen därför sannolikt ingen besparing i de minsta tingsrättema utan snarare en viss kostnadsökning. Om man däremot skapar nya förutsättningar för en samverkan mellan domstolarna kan man eventuellt bättre tillvarata effekterna ett förändrat av beredningsförfarande även i de mindre tingsrättema.

Förutsättningar för beräkningarna

Nedanstående beräkning av den föreslagna beredningsorganisationens ekonomiska effekter bygger på följande förutsättningar. Den föreslagna förändringen i beredningsorganisationen förutsätts vara fullt genomförd och omfattar därmed alla rotlar i tingsrättema. Baserat på kartläggningen av underrättsdomamas arbetstid och för- söksverksamheten med ett nytt beredningsförfarande antas 20 % av domamas tid kunna omfördelas till beredningspersonal. Samtliga fiskaler ingår storrotlar av roteltyp - Alla tingsrätter som har minst sex rotlar då storrotlama räknats - av beräknas använda sig av beredningsjurist. För att inte skapa allten för sårbar beredningsorganisation bygger beräkningarna på att beredningsjurister anställs endast vid tingsrätter har underlag för som minst två sådana jurister. Tingsrätter som inte har beredningsjurister eller har enstaka - som rotlar utan beredningsstöd beredningsjurist eller fiskal förutav en sätts vara organiserade enligt roteltyp dvs med 1,5 notarie.

Besparin gar

Omräknat till rådmansrotlar finns i den nuvarande organisationen 464 rotlar. Härvid har samtliga lagmän och icke ordinarie domare beräknats avgöra mål i en omfattning som motsvarar 75 % rådman. I av en organisationsaltemativ 1 finns visserligen något färre domare på grund av besparingar vid en sammanläggning av tingsrätter. Eftersom besparingen till stor del innebär minskning tillfälliga förstärkningar en av och vikarier kan antalet fasta rotlar i organisationsaltemativ 1 antas vara 464 st. Av tingsrättema i organisationsaltemativ l skulle det finnas åtta tingsrätter med högst fyra domare. Dessa har en organisation som, omräknat till rådmansrotlar, uppgår till sammanlagt 21 rotlar. Någon be-

344 Bilaga 9

sparing på domarsidan förutsätts inte ske vid tingsrätter de sistnämnda tingsrätterna. Besparingen vid de återstående 443 rotlama 464 21 beräknas till 89 domarårskrafter 20 % av 443. Den beräknade besparingen blir då 50,7 mkr 89 x 570 000. I nedanstående avsnitt 2.3.2. kalkyl för en nätverksorganisation har beräknats att det krävs ett tillskott av följande beredningspersonal för den föreslagna beredningsorganisationen i tingsrätterna: 37 beredningsjurister och 78 notarier, dvs 115 nya anställningar. I organisationsaltemativ l antas att det krävs ett motsvarande tillskott ll5 anställningar av beredningspersonal. Målbördan antas ju, oavsett hur organisationen utfonnas, vara densamma. En skillnad är att i Organisationsalternativ 1 finns det underlag för fler beredningsjurister, eftersom det i detta alternativ finns fler större tingsrätter. Med häntill storrotlarna med fiskal och att det bör finnas minst två beredsyn ningsjurister vid en tingsrätt. krävs det minst 7-8 rotlar vid en tingsrätt för att ett tillräckligt underlag för sådana jurister. ge Vid en genomgång av organisationsaltemativ l beräknas att det i en sådan organisation finns ett underlag för 80 beredningsjurister. Detta innebär med ovanstående förutsättning att det dessutom krävs ett tillskott av 35 notarier för att tillsammans ge ett tillskott på 115 befattningar i beredningsorganisationen. Här bortses från att beredningsjurister kan avlasta domarna arbetsuppgifter i högre grad än notarier och att en beredningsorganisation med fler sådana jurister därför har högre kapacitet än den som föreslås i avsnitt 2.3.2. Den totala kostnaden för tillskottet till beredningsorganisationen blir följ ande: 32,7 mkr 80 x 300 tkr + 35 x 250 Eftersom besparingen på domarsidan beräknas ha ett värde på 50,7 mkr och kostnaden för tillskottet av beredningspersonal har beräknats till 32,7 mkr blr besparingen 18 mkr 50,7 32,7 -

2.1.3 Personal for mål- och ärendehandläggning i tingsrätterna

Domare

Sett i relation till antalet mål och ärenden har de mindre tingsrätterna något fler domare än övriga tingsrätter. Denna extra domarinsats utgörs bl.a. av icke ordinarie domare för tillfälliga förstärkningar och som vikarier för fast anställda domare. Vid en sammanläggning av tingsrätter förutses att arbetsbelastningen vid var och en av tingsrätterna blir

Bilaga 9 345

stabil över tiden. Antalet fiskaler och i tingsrättema för mera assessorer tillfällig förstärkning och vikarier förutses därför minska utan att i som motsvarande grad ordinarie domare. En viss besparing möjersättas av liggörs också att antalet fasta domaranställningar särskilt vid de genom mindre domstolarna ofta fastställs efter avrundning uppåt med en hänsyn till målantalet. Vid de tingsrätter verksamhet omlokaliseras kan man därför vars enligt beräkningarna i genomsnitt halv årsarbetskraft för spara en

domare huvudsakligen eller fiskaler vid var och en av

assessorer tingsrättema. Beräkningen utgår från ett löneläge på assessorsnivå. Besparingen blir således 53 0,5 årsarbetskraft x 394 tkr 10,4 x mkr

Domstolssekreterare

Även kansliarbetet i mål och ärenden kan effektiviseras ingenom rättandet större domstolar. av Domstolamas kansliarbete är numera, särskilt efter införandet av datatekniska hjälpmedel, ett så kvalificerat arbete att introduktion nya personal tar lång tid, vilket gör att värdet av att korttidsanställa av ny vikarier har minskat betydligt. Utan kan säga att kansliarbetet att man fungerar otillfredsställande i någon grupp av domstolar har tingsrätter med 4-5 rotelsekreterare eller färre otvivelaktigt svårare att möta enstaka sjukdomsfall och introduktion av nya medarbetare än de större domstolarna. Särskilt kanslihanteringen av konkurser blir sårbar genom att den verksamheten i många mindre tingsrätter endast kräver en medarbetare på heltid eller mindre. De mindre tingsrättema har ofta relativt sett något fler domstolssekreterare än större tingsrätter. En personalbesparing vid en sammanläggning av tingsrätter bedöms möjlig när det gäller kansliarbetet i mål och sådana ärenden som blir kvar i tingsrättema. Besparingama beräknas bli följande: Vid och 21 tingsrätter 1-2 domare, inkl. icke ordinarie var en av

domare 1 årsarbetskraft domstolssekreterare.

sparas

Vid och 32 tingsrätter 3 domare och fler sparas 1,5

var en av årsarbetskraft domstolssekreterare. Besparingen utgör 69 årsarbetskrafter á 256 tkr 17,6 mkr. Den sammanlagda besparingen av domare och annan personal 10,4 + 17,6 28 mkr. Som kommentar till ovanstående kalkyl kan nämnas att vid de

minsta tingsrättema 1-2 domare beräknas förhållandevis stora bespa-

ringar sett i relation till deras storlek. Besparingen uppgår i stort sett till det belopp, 12 mkr, dessa tingsrätter enligt uppgift från ca som

346 Bilaga 9

Domstolsverket tillförs i budgeten kompensation för att verksamsom

heten bedrivs i liten skala "smådomstolstilläggetñ

2.1.4 Reseersättningar till nämndemän

Den totala reseersättningen till nämndemän är 6,2 mkr år. Det ca per förekommer i viss utsträckning att nämndemän måste övernatta utanför

hemmet för att kunna inställa sig i domstolen då förhandlingsdagen

börjar. Kostnaderna vid domkretsreforrn kan därför, i regioner med en stora avstånd till tingsrätten, bli högre. Den totala årskostnaden för sådana övernattningar är emellertid för närvarande knappt lOO tkr år. per Om man utgår från att nämndemän från domkretsens samtliga kommuner skall tjänstgöra i tingsrätterna i omfattning i samma som nuvarande organisation även efter domkretsreforrn så ökar naturligtvis en reseavstånden för vissa nämndemän. Detta kan resultera i ett ökat antal övernattningar på hotell. Behovet övernattning bedöms emellertid av öka obetydligt eftersom det är endast vid ett fåtal tingsrätter som reseavstånden ökar mer än 5-6 mil. Jämfört med andra ekonomiska effekter av en domkretsreform bedöms merkostnaden för nämndemännens resor därför bli obetydlig. Inget belopp har upptagits i kalkylen.

2.1.5 Inställda förhandlingar

I debatten om den framtida tingsrättsorganisationen har befarats att an-

talet inställda tingsrättsförhandlingar kan komma att öka

genom att

kallade personer inte infinner sig till förhandling på grund de

en av

ökade avstånden till tingsrätten. Av undersökning Riksrevi-

en som

sionsverket har redovisat RRV:s rapport 1994:16 framgår emellertid

att långa avstånd till domstolen inte utgör den faktor har störst som

inverkan på benägenheten att utebli från förhandlingar.

De största problemen med inställda förhandlingar finns i de tre storstadsområdena, där avstånden är förhållandevis små. Man bör emellertid inte utesluta att benägenheten att utebli från förhandlingar kan öka avståndet till tingsrätten ökar. Det bör emellerom

tid beaktas att organisationsförslaget utgår från domstolen bör

att vara kvar orter där vid omlokalisering skulle särskilt långa man en avstånd till den nya domstolen. Detta gäller särskilt tingsrätterna i Norrland. Det har också visat sig att domstolarna på olika sätt kan motverka nackdelarna att kallade uteblir från rättegångar, av personer

exempelvis sättet att planera förhandlingarna. Det får förutsät-

genom tas att sådana åtgärder får ökad betydelse det efter domkretsreom en

Bilaga 9 347

form visar sig att personer uteblir i ökad omfattning. Något kostnadsbelopp för inställda förhandlingar har inte upptagit i beräkningarna.

2.2 Organisationsaltemativ 2

2.2.1 Förändrad domstolsledning och administration i tingsrätterna

Lagmännen

Genom att antalet anställningar som lagman förutsätts minska, uppkommer en besparing som motsvarar skillnaden mellan lagmanslön och rådmanslön. Genom att 32 tingsrätter upphör blir kostnadsminskningen i detta fall följande: 32 lagmän 7000 kr/mån lönekostnadsskillnaden lagman/rådman x x 12 x 1,42 3,8 mkr. För var och en av lagmännen vid de tingsrätter som upphör kan en besparing göras motsvarar större delen av deras administrativa som uppgifter. Besparingen, beräknas till 20 % av deras arbetstid, innesom bär följande belopp:

32 33 000 kr/mån motsvarar rådmanslön eftersom lagmanslönen

x redan räknats i ovanstående beräkning 12 x 1,42 x 0,20 3,6 av x mkr.

Administrativ personal

Inom den administrativa verksamheten möjliggörs besparingar vid en sammanläggning tingsrätter att vissa administrativa arbetsav genom uppgifter kan rationaliseras. Besparingama beräknas uppgå till följande belopp: Vid och 28 tingsrätter 1-2 inkl. icke

var en av domare ordinarie

sparas en administrativ personal motsvarande en årsarbetskraft .

Vid och 4 tingsrätter 3-4 domare sparas 1,5 årsarbets-

var en av kraft. Besparingen blir 34 årsarbetslcrafter x 256 tlcr 8,7 mkr. Den sammanlagda besparingen inom tingsrättemas ledning och ad-

ministration blir foljande: 3,8 mkr + 3,6 mkr + 8,7 mkr 16,1 mkr.

348 Bilaga 9

2.2.2 Beredningsorganisationen, domarbanan i tingsrättema

Den förslagna beredningsorganisationen har närmare beskrivits i föregående avsnitt 2.1.2.

Besparingar

Omräknat till rådmansrotlar finns i den nuvarande organisationen 464 rotlar. Härvid har samtliga lagmän och icke ordinarie domare beräknats avgöra mål i en omfattning som motsvarar 75 % rådman. I av en organisationsalternativ 2 finns visserligen något färre domare på grund av besparingar vid en sammanläggning av tingsrätter. Eftersom besparingen till stor del inriktas på att minska antalet tillfälliga förstärkningar och vikarier kan antalet fasta rotlar antas vara oförändrat. Av tingsrättema i organisationsalternativ 2 skulle det finnas 22 tingsrätter med högst fyra domare. Dessa har en organisation som, omräknat till rådmansrotlar, uppgår till sammanlagt 69 rotlar. Någon besparing på domarsidan förutsätts inte ske vid de sistnämnda tingsrättema. Besparingen vid de återstående 395 rotlarna 464 69 beräknas till 79 domarårslqafter 20 % av 395. Den beräknade besparingen blir då 45 mkr 79 x 570 000. I nedanstående avsnitt 2.3.2. kalkyl för en nätverksorganisation har beräknats att det krävs ett tillskott av följande beredningspersonal för den föreslagna beredningsorganisationen: 37 beredningsjurister och 78 notarier, dvs 115 nya anställningar. Även i organisationsalternativ 2 antas att det krävs ett tillskott av 115 anställningar med beredningspersonal. Målbördan antas ju, oavsett hur organisationen utformas, vara densamma. En skillnad är att i organisationsalternativ jämfört med alternativ finns det underlag för fler beredningsjurister, eftersom det i detta alternativ finns något fler större tingsrätter än i den nuvarande organisationen. Vid en genomgång tingsrätt för tingsrätt av organisationsalternativ 2 beräknas att det i en sådan organisation finns ett underlag för 56 beredningsjurister. Detta innebär med ovanstående förutsättning att det dessutom krävs ett tillskott av 59 notarier för att tillsammans ge ett tillskott på 115 befattningar. Organisationsaltemativ 2 innebär således fler beredningsjurister än i alternativ I realiteten har därför organisationsalternativ 2 en effektivare beredningsorganisation än den som föreslås i avsnitt 3.3.2. Den totala kostnaden för tillskottet till beredningsorganisationen blir följande: 31,6 mkr 56 x 300 tkr + 59 x 250.

Bilaga 349

Eftersom besparingen på domarsidan beräknas ha ett värde på 45 mkr och kostnader för tillskottet av beredningspersonal har beräknats till 31,6 rnkr blir besparingen 13,4 mkr 45 31,6 -

2.2.3. Personal för mål- och ärendehandläggning i tingsrätterna

Domare

Vid de tingsrätter vars verksamhet omlokaliseras, sparas genom en sammanläggning enligt avsnitt 2.1 .3, domare motsvarande i genomsnitt en halv årsarbetskraft per tingsrätt. Beräkningarna utgår från nuvarande löneläge för assessorer. Besparingen blir då följande:

32 antalet tingsrätter son läggs samman med andra x 0,5 årsarbets-

kraft x 394 tkr 6,3 mkr.

Domstolssekreterare

Även inom kansliarbetet med.mål och ärenden finns förutsättningar för effektiviseringar genom inrättande av större domstolar. På motsva-

rande för alternativ l avsnitt 2.1.3 beräknas följande bespa-

sätt som ringar:

Vid var och en av 28 tingsrätter 1-2 domare, inkl icke ordinarie

sparas en årsarbetskraft domstolssekreterare.

Vid var och en av 4 tingsrätter 3-4 domare sparas 1,5 årsarbets-

kraft domstolssekreterare. Besparingen blir 34 årsarbetskrafter á 256 tkr 8,7 mkr.

Den sammanlagda besparingen blir 6,3 + 8,7 mkr 15 mkr.

350 Bilaga 9

2.3 Förändringar inom befintlig tingsrättsorganisation Domstolar i nätverk

-

2.3.1 Förändrad domstolsledning och administration

Lagmännen

I den föreslagna organisationen finns, förutom de tre största tingsrätterna, 25 samordnande tingsrätter till vilka de övriga 68 tingsrättemas administration skall föras enligt den ena varianten av förslaget. Härvid finns dock lagmännen kvar vid samtliga tingsrätter. I de 68 tingsrätter som inte behåller sin administration frigörs lagmännen i stort sett helt för dömande uppgifter. Normalt beräknas lagmännen avdela 25 % av sin arbetstid administration. Minskningen av deras administrativa uppgifter beräknas medföra att de kan avdela ytterligare 20 % av sin arbetstid för dömande uppgifter. I gengäld får

lagmännen vid de 25 samordningstingsrättema exkl de tre största tr

en ökad administrativ arbetsbörda som beräknas till 25 % av deras tid. Att ökningen av deras administrativa uppgifter inte blir större sammanhänger med att minst en särskilt kvalificerad administrativ handläggare förutsätts ingå i den nya organisationen vid varje samordnande tingsrätt. Den samlade effekten av detta blir följ ande

Besparing

68 tingsrätter x 20 % av lagmännens arbetstid x 680 000 årslönen inkl LKP 9,3 mkr.

Tillkommande kostnad

25 tingsrätter x 25 % av lagmännens arbetstid x 680 000 4,3 mkr.

Administrativ personal

En flyttning av huvuddelen av administrationen till 25 samordnande tingsrätter innebär att administrationen samordnas på liknande sätt som om domstolarna hade lagts samman. Besparingama blir emellertid be-

Bilaga 9 351

tydligt mindre eftersom domstolarna blir kvar på sina ursprungliga platser och därmed krävs att en viss administration blir kvar på de olika kansliorterna. Att samordna en administration spridd på ett flertal olika orter inom varje nätverk, kräver dessutom viss extra arbetsinsats och resor. Om man utgår från den besparing inom de administrativa arbetsuppgiftema, som skulle ha uppkommit om domstolarna hade lagts

samman se motsvarande avsnitt för organisationsaltemativ l, så hade

denna besparing blivit följande vid 68 tingsrätter:

Vid 24 tingsrätter 1-2 domare inkl icke ordinarie vid

- sparas vardera 1 årsarbetskraft administrativ personal 24 årsarbetskrafter.

Vid 26 tingsrätter 3-4 domare sparas vid vardera 1,5 åa 39 åa.

-

Vid 18 tingsrätter 5 eller fler domare sparas vid vardera 2 åa 36

aa Sammanlagt skulle besparingen vid en sammanläggning ha blivit 99 årsarbetskrafter. Eftersom verksamheten med en nätverksorganisation kommer att bedrivas på de ursprungliga orterna kan inte göra bespaman samma ring. Vid de mindre tingsrättema kan inte alla administrativa arbetsuppgifter tas bort. Det krävs bl.a. vaktmästeriservice i samband med

förhandlingar, viss posthantering samt vissa ekonomi- och personal-

administrativa rutiner. Dessutom krävs vid och de 25 var en av samordningsdomstolama minst en särskilt kvalificerad administratör med ett högre löneläge än i nuvarande organisation. Kontaktema i administrativa frågor mellan den samordnande tingsrätten och de övriga tingsrättema inom nätverket tar viss tid. Besparingen beräknas därför bli ett belopp som motsvarar högst en tredjedel angivna av ovan 99 årsarbetskrafter vilket innebär följande besparing 99 0,33 256 x x

tkr 8,4 mkr.

Man bör även utgå från att det uppkommer merkostnad för de en resor i den administrativa verksamheten mellan tingsrättema trots som, IT, blir nödvändiga för lagmän och administratörer. Kostnaden för sådana resor, inklusive tidsspillan, uppskattas till i genomsnitt 20 000 kr

per år 40 resor á 500 kr för var och en av de 25 samordnade tingsrättema och 10 000 kr 20 resor á 500 kr for var och de 68 övriga

en av tingsrättema. Resekostnaden blir med dessa förutsättningar 1,2 mkr. Om administrationen omorganiseras till tingsrätt i varje nätverk en blir besparingen i den administrativa verksamheten således 9,3 4,3 + - 8,4 1,2 ;L2mkr. - Med en gemensam administration inom varje nätverk kan deman

centralisera fördelning av budgetmedel från Domstolsverket så att de

samordnande tingsrättema svarar för denna uppgift. En fördel skulle härvid kunna vara att de samordnande tingsrättema, sin detaljegenom

352 Bilaga 9

rade kunskap förhållandena vid tingsrätterna inom det egna samom ordningsområdet, eventuellt kan tillvarata resurserna bättre än i den nuvarande organisationen. Effekterna av detta har dock inte kunnat beräknas.

2.3.2 Beredningsorganisationen

Den föreslagna beredningsorganisationen beskrivs i avsnitt 2.1.2. Följande beräkningar har genomförts på motsvarande sätt som det tidigare avsnittet.

Besparin gar

Omräknat till rådmansrotlar hade tingsrätterna under år 1997 en organisation med 464 rotlar. Av tingsrätterna hade 58 domstolar med högst fyra domare en organisation som, omräknat till rådmansrotlar, uppgick till sammanlagt 123 rotlar. En utgångspunkt är att förslaget till beredningsorganisation införs vid samtliga tingsrätter. Någon besparing på domarsidan förutsätts inte vid de tingsrätter som hade högst fyra do- Besparingen vid de återstående 341 rotlama 464 123 beräknas mare. till 68 domarårskrafter 20 % av 341. Den beräknade besparingen blir då 38,7 mkr 68 x 570 000.

Kostnader för tillskottet av beredningspersonal

l den föreslagna organisationen skall finnas 85 fiskaler och därmed ett underlag för 85 storrotlar roteltyp 1. Vid varje sådan rotel krävs två notarier, vilket ger ett behov av sammanlagt 170 notarier vid storrotlarna. Var och en av storrotlama har en kapacitet som motsvarar 1,75 andra rotlar med hänsyn till att roteln har både en rådman och en fiskal. De 85 storrotlama av typ 1 motsvarar således 149 85 x 1,75 rotlar av de båda andra typerna. Vid en genomgång av organisationen vid var och en av tingsrätterna har beräknats att det finns ett underlag för sammanlagt 37 beredningsjurister om man utgår från att en tingsrätt med beredningsjurister skall ha minst två sådana jurister. Detta innebär att det finns beredningsjurister endast vid tingsrätter där det finns minst sex rotlar roteltyp 2 efter det att storrotlama frånräknats. Antalet rotlar med beredningsjurister är 11 1 37 x 3. Eftersom varje sådan rotel har en notarie krävs dessutom 111 notarier.

Bilaga 9 353

l hela tingsrättsorganisationen finns 396 rotlar 464 minus de 68 bortfaller att antalet rådmansrotlar minskar med 68. Efter som genom

ha frånräknat antalet rotlar typ 1 motsvarande 149 st och typ 2

att av

111 st krävs i organisationen 136 rotlar typ Varje sådan rotel

av har 1,5 notarie vilket innebär ett sammanlagt behov av 204 notarier för rotlar av typ Sammanlagt krävs således i organisationen 485 notarier 170 + lll + 204, i samtliga fall årsarbetskrafter samt 37 beredningsjurister. I daorganisation finns sammantaget 407 notarier eller, i viss utsträckgens

ning, domstolssekreterare med protokollföraruppgifter. Med den före-

slagna beredningsorganisationen krävs således ett tillskott av 78 notarier 485 407 och 37 beredningsjurister. Kostnaden för detta perso- naltillskott uppgår till 30,6 mkr 78 250 tlcr + 37 x 300 tkr. x

Samlat ekonomiskt utfall reformerad beredningsorganisation

av en

Med kostnadsminskning på 38,8 mkr och en ökad kostnad med 30,6 en mkr blir besparingen 8,2 mkr med den föreslagna beredningsorganisationen införd i den nuvarande tingsrättsorganisationen. Beräkningarna innebär att 68 rådmän ersätts med 78 notarier och 37 beredningsjurister. Att kostnadsminskningen blir förhållandevis liten beror särskilt på att de mindre domstolarna tillförs ett ökat antal notarier utan någon motsvarande resursminskning på domarsidan. Om detta personaltillskott kan medföra att domarna i de mindre tingsrättema avlastas så att de i viss utsträckning kan avgöra mål från andra tingsrätter blir effektiviseringen naturligtvis större. Som tidigare nämnts utgör den beräknade besparingen ett lika stort ekonomiskt värde om man väljer alternativet tillföra förstärkt beredningsorganisation för att möjligatt en göra kvalitativ förstärkning, att man inte samtidigt minskar en genom antalet domare.

2.3.3 Övrig personal för mål- och ärendehandläggning i

tingsrätterna

Genom ökad tjänstgöring för de ordinarie domarna på andra orter än en den stationeringsorten minskar behovet av icke ordinarie domare egna från hovrättema för tillfälliga förstärkningar, särskilt vid de mindre tingsrättema. Detta utgör både kvalitativ förstärkning och en bespaen mindre tidsspillan, och lägre reskostnader, jämfört med att ring genom anlita icke ordinarie domare. De ordinarie domarna förutsätts nämligen

354 Bilaga 9

tjänstgöra vid andra tingsrätter än den endast under förhandlings-

egna dagar. Under övriga dagar kan domare arbeta med tingsen en annan rätts mål på distans inom den tingsrättens lokaler. Avstånden egna mellan tingsrättema inom ett samordningsområde blir i allmänhet så korta att pendling över dagen blir möjlig. All tillfällig tjänstgöring icke ordinarie kan praktiska skäl inte av av ersättas med ordinarie domare. Man kan utgå från att det i första hand är de 58 tingsrättema med högst fyra domare, har behov sådan som av hjälp. Varje sådan tingsrätt antas ha behov i genomsnitt 2-3 månaav ders förstärkning utifrån, inräknar vikariatsbehov på ordinarie om man

domaranställningar. Två månaders tjänstgöring tingsrätt bör kunna

per fullgöras ordinarie domare. Vinsten med på detta använda av att sätt ordinarie domare i stället för icke ordinarie, i omfattning en som motsvarar ca l2 årsarbetslcrafter berälcnas 1,7 mkr 2 mån 58 vara ca x tingsrätter x 15000 ler/mån for bl.a. minskade traktamentskostnader samt lägre resekostnader och tidsspillan. Man kan på liknande sätt tillfälligt utföra del kansliarbetet en av och beredningsarbetet i de mindre tingsrättema på distans med hjälp av

personal i samordningstingsrätten eller andra tingsrätter i nätverket. Någon besparing genom detta har inte upptagits i beräkningama.

Länsrättema

3.1 Förändrad

ledning och administration

Organisationsförslaget går bl.a. ut på att av tingsrätten och länsrätten

på respektive ort inrätta administrativ synpunkt en ur gemensam myndighet. En följd detta är att på varje sådan omvandlas på sikt av ort en

lagmansanställning till anställning som chefsrådman. Förslaget innebär

också att en gemensam administration för underrätten inrättas på respektive ort. I förslaget undantas tingsrättema och länsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Omvandlingen lagmansanstållningar till chefsdomaran-

av annan ställning medför att kostnader för verksamheten minskar enligt följan-

de: 20 antalet länsrätter utom de tre största 50 OOO genomsnittlig

x

årlig lönekostnadsskillnad mellan lagman och chefsrådman 1,0

mkr. Den del lagmännens nuvarande arbetstid utgör administraav som tion, och som beräknas upphöra vid integration tingsrätter och en av länsrätter, utgör 20 % av deras arbetstid. Besparingen utgör således 20

Bilaga 9 355

% lönekostnaden räknad på chefsrådmansnivå. Besparingen vid en av sådan integration blir således följande: 20 655 000 x 20 % 2,6 mkr. x Inom den administrativa verksamheten finns vid flertalet länsrätter två arbetar på heltid med länsrättens administration; personer som kansliföreståndaren och ett administrativt biträde. De tre minsta länsrättema avdelar i stort sett endast heltidsarbetande administratör för en den administrativa verksamheten. I de tre största länsrätterna finns betydligt fler än två heltidsarbetande administratörer. Genom inrättandet administration för den samlade av en gemensam underrätten på respektive ort beräknas följande besparingar jämfört med de nuvarande länsrättema: Vid 17 länsrätter kan anställningen som kansliföreståndare dras in. Besparingen blir 300 tkr 17 5,1 mkr. x Vid de tre minsta länsrätterna reduceras kostnaderna med en summa motsvarar halva kostnaden för kansliföreståndare. Besparingen som en blir således 300 tkr x 0,5 x 3 0,5 mkr. Den sammanlagda besparingen inom länsrättemas ledning och administration uppgår till 1,0 + 2,6 + 5,1 + 0,5 9,2 mkr.

3.2 i länsrätterna

Beredningsorganisationen

I utredningen beredningsorganisationen i länsrätt SOU 1998:88, om sid 105 framhålls det att förutsättningar för en effektiv arbetsorganisation redan föreligger vid länsrättema. Det finns emellertid ett visst utrymme för ytterligare renodling av domamas arbete genom en något förstärkt beredningsorganisation. Något mindre än hälften av de nuvarande föredragande är notariemeriterade. För att höja kompetensen generellt inom gruppen föredragande bör kravet i princip notariemeritering för att inneha en såvara

dan anställning. Antalet beredare föredragande eller notarier i läns-

rättema bör utökas något så att de sammantaget motsvarar minst två heltidsbefattriingar rotel. I vissa fall kan en bemanning med upp till per tre beredare rotel vara en lämplig organisation. per För länsrättemas del föreslås inte några förändringar som inte länsrättema redan kan besluta Det finns därför inte anledning att i nu om. beräkningen de ekonomiska effekterna på denna punkt redovisa av några besparingar.

356 Bilaga 9

Hovrätter och kammarrätter

4.1 Förändringar i

ledning och administration

Förslaget innebär att Svea hovrätt och kammarrätten i Stockholm behålls oförändrad och att fem överrätter inrättas med dömande såväl i förvaltningsmål som i allmänna mål. Var och dessa fem överräten av ter föreslås ha en president och administrativ enhet. Härigenom en uppkommer minskade kostnader. Kostnaden för den administrativa verksamheten väntas minska genom att endast en överrättsadministration kommer att finnas på respektive överrättsort. Vissa funktioner som ekonomisk planering, bibliotek, posthantering och kontorsservice kan härigenom effektiviseras. Kostnadsminskningen har beräknas på följande sätt. Lönekostnadsskillnaden mellan 3 presidenter och de 3 chefsdomare som tillkommer: 75 tkr x 3 0,2 mkr. Minskning av organisationen med 3 administrativa chefer: 500 tkr x 3 1,5 mkr. Minskning av organisationen med 3 administrativa handläggare på mellannivå: 300 tkr x 43 0,9 mkr. Minskning av organisationen med 6 administrativa biträden: 6 x 256 tkr 1,5 mkr. Minskning av organisationen med 4,5 administrativa fiskaler: 4,5 x 300 tkr 1,3 mkr. Den sammanlagda kostnadsminskningen blir följaktligen 0,2 + 1,5 + 0,9 +1,5 +1,3§J4r$.

Beredningsorganisationen och domarbanan i

hovrätt och kammarrätt

Domarbanan

Ett grundläggande problem för överrättema är att de måste dimensionera sin rekrytering av fiskalsaspiranter med hänsyn både till den egna domstolens behov av föredragande och till efterföljande led i domarutbildningen.

Bilaga9 357

Med det nuvarande systemet kan man ibland inte undvika personalbrist eller personalöverskott i något led av domarutbildningen. Detta medför risk för minskad effektivitet i någon del av domstolsorganien sationen. Genom förslaget till domarbana möjliggörs ett bättre tillvaratagande resurserna än i dagens organisation genom att antalet föav redragande i överrättema och antalet icke ordinarie domare i underrätterna kan dimensioneras var för sig. Förslaget till beredningsorganisation i överrätterna i kombination med en ny domarbana kan således medföra besparingar och ökad effektivitet både i överrätter och underrätter. Eftersom sådana besparingar varierar från tid till annan, kan emellertid någon kalkyl i denna del inte redovisas.

Överrätternas beredningsorganisation

Utredningsförslaget innebär bl.a. att överrättema skall kunna rekrytera jurister för berednings- och föredragningsuppgifter utan att denna tjänstgöring utgör led i fortsatt domarutbildning. överrättema ett en har i och för sig redan nu möjlighet att anställa sådan personal, vilket har skett sedan någon tid tillbaka vid några överrättema. Införande av personalkategori i överrättema förutsätter emellertid även förav en ny ändringar i domarbanan vars grundläggande moment överrättema själva inte kan förändra. I den kartläggning av hovrättsdomarnas arbetstid som redovisas av hovrättsprocessutredningen framhålls att utrymmet för ytterligare delegering är begränsat till drygt tio procent av hovrättsdomarnas arbetstid SOU 1995:124, s. 464. Om man antar att motsvarande också gäller för kammarrätterna skulle cirka tio procent av överrättsdomamas arbetstid kunna frigöras om man förstärker beredningsorganisationen. Av de 322 årsarbetskrafter för ordinarie domare, assessorer och adjungerade ledamöter som fanns i hovrätter och kammarrätter under 1996 skulle därför 32 årsarbetskrafter 10% av 322 kunna frigöras vid en förstärkning av beredningspersonalen. Det ekonomiska värdet av detta har beräknats till 17,3 mkr 32 x 540 tkr. Förslaget till beredningsorganisation i överrättema innebär en ny förstärkning av beredningspersonalen från nuvarande ca. två till tre jurister, räknat per sexmannaavdelning. Med en organisation på för närvarande 56 överrättsavdelningar, innebär förslaget ett personaltillskott på 56 jurister. Kostnaden härför kan beräknas till 16,8 mkr 56 x 300 tkr. Det ekonomiska utfallet av en ökad delegering är således en besparing på 0,5 mkr 17,3 minus 16,5. Besparingsmöjlighetema är således obetydliga, 32 ledamöter ersätts av 55 beredningsjurister kan men om

358 Bilaga 9

detta innebära en avlastning av ledamöterna som skulle möjliggöra en viss kvalitetshöjning av verksamheten. Liksom vid undeträttema finns naturligtvis också alternativet att förstärka beredningsorganisationen i överrättema utan att samtidigt minska antalet domare.

Gemensamma förändringar

5.1 Lokalförändringar i domstolarna

Vid tingsrätterna frigörs lokalutrymmen genom att bouppteckningsärenden och inskrivningsärenden förs bort från domstolarna. Lokalutrymmen har även frigjorts i domstolarna genom att personalen under åren 1995-96 har minskat i samband med anslagsminskningar. I praktiken kan emellertid dessa frigjorda lokalutrymmen i de allra flesta fall inte hyras ut eller på annat sätt nyttiggöras ekonomiskt, beroende på att de vanligen inte är avskiljbara från tingsrätternas övriga lokaler. I de allra flesta fall kan lokalbesparingen därför resultera i kostnadsen minskning endast om domstolarna byter lokaler, vilket i vart fall måste ske vid en omlokalisering av verksamheten. Beräkningar som utförts av Domstolsverkets lokalförsörjningssektion, se underbilaga visar att för enbart tingsrätterna medför en sammanslagning enligt organisationsaltemativ l att de årliga lokalkostnadema på sikt minskar med 40-50 mkr. Som besparing har därför tagits upp 45 mkr. I organisationsaltemativ 2 har lokalbesparingen beräknats till 20 mkr. En sammanläggning av tingsrätter kan på vissa orter medföra att den tingsrätt som tillförs verksamhet från andra tingsrätter måste flytta inom orten, beroende på att de befintliga lokalerna inte kan byggas ut. En nära samverkan mellan tingsrätten och länsrätten på en ort förutsätter att de båda domstolarna är lokaliserade mycket nära varandra. Vid en integration av tingsrätter och länsrätter blir det därför i vissa fall nödvändigt att även länsrättemas verksamhet flyttas till lokaler, nya om man skall kunna behålla nuvarande lokalsamband mellan tingsrätt och länsrätt. Även länsrätter ännu inte är samlokaliserade med som tingsrätten behöver byta lokaler. Lokalfrågoma måste följaktligen behandlas helhet för den som en samlade underrättsorganisationen. Berälmingama har emellertid visat att en sådan lokalmässig integration av länsrätter och tingsrätter påverkar de samlade lokalkostnadema endast i obetydlig grad. Något besparings- eller kostnadsbelopp för detta har därför inte redovisats.

Bilaga 9 359

Även vid någon form sammanläggning domstolar i andra inav av stans görs lokalbesparingar. Besparingen uppkommer genom att de samlade lokalerna vid de nuvarande hovrättema och kammarrättema kan tillvaratas bättre, b1.a. genom att administrationen minskar. Härigenom uppkommer en besparing på ca 5 mkr. Den sammanlagda lokalbesparingen beräknas i organisationsalternativ 1 uppgå till 50 mkr 45 + 5. För organisationsaltemativ 2 har motsvarande besparing beräknats till 25 mkr 20 + 5

5.2 för anställda i domstolarna

Reseersättningar

De samlade resekostnadema inom domstolsväsendet uppgår till ca 46 mkr per år. Kostnaderna består i huvudsak av direkt resekostnad, boendekostnader och traktamenten. Kostnaden för arbetstid under resa ingår De mest kostnadskrävande reseändamålen är resor i samband med de icke ordinarie domamas tjänstgöring på annan ort än hemorten, rei samband med utbildning i den administrativa verksamsor samt resor heten. Därtill kommer kostnader för logi m.m. i samband med personalutbildning och konferenser av olika slag. Dessa sistnämnda kostnader bestrids genom utbildningsanslaget, som uppgår till ca 15 mkr. Genom att antalet anställningar av ñskaler och assessorer i länsrätter och tingsrätter minskar från ett tidigare normalt antal på minst 170 per år till sammanlagt 120 i tingsrätter och länsrätter. Därigenom minskar kostnader för resor, traktamenten och dubbel bosättning. Minskningen beräknas till större delen 40 domare av 50 ske vid underrätter som ligger på eller i närheten av orter med en överrätt. Minskningen av antalet icke ordinarie domare medför därför en besparing av resekostnader och ersättning för boende utanför hemorten som räknat per person uppgår till l20 tkr per år lönetillägg på 225 kr per dag samt ersättning för hemresor. Den årliga besparingen genom minskning av antalet ñskaler beräknas bli följande: 40 x l20 tkr 4,8 mkr. I tingsrättema uppnås även en besparing genom den ovan angivna minskningen av antalet icke ordinarie domare, främst i fomi av tillfälligt anställd personal, med 0,5 årsarbetskraft vid var och en av de 53 tingsrätter vars verksamhet omlokaliseras. Med hänsyn till att närheten till överrättsortema i några fall medför att ingen ersättning i nuvarande organisation utbetalas, räknas besparingen på 20 årsarbeten enligt följande: 20 x l20 tkr 2,4 mkr. Genom att antalet administrativt fristående domstolar minskar med 53 tingsrätter och 20 länsrätter minskar också behovet av resor i den

360 Bilaga 9

administrativa verksamheten. Det bedöms därför möjligt att uppnå en minskning av resekostnadema som motsvarar bl.a. lagmännens och de administrativa handläggamas resor i den administrativa verksamheten vid dessa 73 domstolar. Enligt en försiktig beräkning minskar resekostnadema vid var och en av de 73 domstolarna med 30 tkr per år, vilket motsvarar en sammanlagd besparing på 2,2 mkr per år. Inrättande av fler större domstolar bedöms medföra att personalen vid var och en av de större domstolarna i vissa fall kan utgöra lämpliga utbildningsgrupper för lokalt anordnad utbildning. Domkretsreformen ger därför förutsättningar för en viss ökning sådan utbildning av som anordnas på respektive domstolsort. Av de ca 20 000 utbildningsdagarna per år som anordnas inom domstolsväsendet bör det möjligt vara att anordna minst ytterligare 2000 utbildningsdagar lokalt. Besparingen beräknas bli 1000 kr per utbildningsdag vilket innebär en besparing på ca 2 mkr per år. Genom att förvaltningsdömande tillkommer vid överrätterna i

Malmö och Umeå sparas resekostnader inkl tidsspillan under resa

jämfört med den nuvarande organisationen där Skåne län tillhör domkretsen för Kammarrätten i Göteborg och Västerbottens och Norrbottens län tillhör Kammarrättens i Sundsvall domkrets. Resekostnadsbesparingen beräknas bli 1,3 mkr. Sammanlagt beräknas för organisationsaltemativ 1 besparingar på resekostnadsbudgeten och utbildningsbudgeten på 4,8 + 2,4 + 2,2 + 2 + 1,3 ca 12,7 mkr. För organisationsaltemativ 2 beräknas motsvarande besparing bli omkring hälften, 6,3 mkr.

5.3 Inverkan på Domstolsverkets

organisation

En betydande minskning av antalet domstolar som utgör administrativt fristående organ, får en avsevärd inverkan på Domstolsverkets roll och arbetsuppgifter. Om förslagen genomförs fullt ut minskar antalet administrativt fristående domstolar från 131 till 65. Eftersom flertalet domstolar kommer att utgöra betydligt större administrativa enheter än i den nuvarande organisationen, så kommer de att ett underlag för ökad specialisering och kompetensuppbyggnad inom den administra-

tiva funktionen. Åtskilliga serviceuppgifter verket fullgör kan

som nu därför i ökad grad tas över av domstolarna. Exempel på sådana arbetsuppgifter finns bl.a. inom områdena informationsteknologi och personalutveckling. Koncentrationen av Domstolsverkets uppgifter till gemensamma och generella frågor för domstolsväsendet inom ekonomi- och personalfunktionema samt utvecklingsarbete av olika slag, särskilt inom IT-

Bilaga 9 361

området, väntas fortsätta. Genom att vissa verkets uppgifter förav väntas minska i omfattning kan verkets resurser minska i motsvarande grad. Om organisationsaltemativ l för tingsrätterna genomförs kommer det att finnas kvar endast åtta tingsrätter med till fyra ordinarie upp domare. Genom att de flesta tingsrätterna får ett ökat underlag för av att älva handha vissa administrativa uppgifter beräknas att Domstolsverkets organisation kan minska med omkring 20 årsarbetskrafter utan att domstolarna behöver tillföras någon del av dessa resurser. Med beaktande personalkostnader och bikostnader olika slag beräknas av av det möjligt att uppnå en besparing inom verkets anslag på ca 10 mkr.

Om organisationsaltemativ 2 genomförs kommer det att finnas kvar

27 tingsrätter i storleksgrupp har högst fyra ordinarie domare. en som Domstolsverket förutsätts i en sådan organisation behålla en rad serviceuppgifter framför allt gentemot de mindre tingsrätterna. Besparingen på Domstolsverkets anslag beräknas härigenom bli högst 5 mkr. Enligt förslaget att knyta domstolar i nätverk kan de samordnande tingsrätterna ta över vissa uppgifter från Domstolsverket, t.ex. när det gäller resursfördelning och IT-stöd. Om endast den samordnande tingsrätten blir självständig myndighet bör det vara möjligt att minska DV:s

budget med 4 mkr. Om samtliga tingsrätter förblir självständiga myn-

digheter i administrativt avseende beräknas besparingen bli högst g

mki, eftersom det större antalet administrativt fristående domstolar i sådan organisation medför betydligt omfattande serviceuppgifen mer ter för DV.

5.4 Ökad specialisering i domstolarna

Utredningsdirektiven framhåller vikten av en ökad specialisering i domstolarna. Om större domstolar inrättas ökar förutsättningarna för specialisering. I första hand avses specialisering vara ett sätt att en möta ökade krav på verksamheten och att bidra till en fortsatt hög

kvalitet i domstolarnas arbete. specialisering förväntas emellertid

också resursbesparande. Det är inte nu möjligt att beräkna något vara

ekonomiskt värde av en ökad specialisering, men möjligheten till

effektiviseringar bör vägas in vid ett ställningstagande till organisationsförslaget.

362 Bilaga 9

5.5 Effekter

av en integrerad domstolsorganisation

Om man genom en integration kan uppnå aktiv omfördelning

en mera av personalresurser när arbetssituationen mellan de båda nuvarande

domstolskategoriema växlar, står mycket att vinna. En flexibel mera användning av domare och annan personal inom enda samlad domen stolsorganisation bör naturligtvis ha ett ekonomiskt värde, även om ekonomin inte är det avgörande skälet for ett närmande mellan de båda

domstolsorganisationema.

I det föregående har beräknats besparingsmöj ligheter vid integra-

en tion inom den administrativa verksamheten. Kvar står att beräkna ef-

fektiviseringsmöjligheter i den dömande verksamheten att de

genom båda slagen domstolar kan samverka inom for samlad av ramen en yttre organisation. En utgångspunkt kan då den samlade lönekostvara naden i hovrätter, kammarrätter, tingsrätter och länsrätter för domare

och föredragande personal inkl notarier samt domstolssekreterare

exkl administration samt personal för inskrivning och bouppteckningar i tingsrätter Lönekostnaden för dessa personalgrupper uppgick

under 1996 till ca 1100 mkr. I organisationsaltemativ 1 finns den helt övervägande delen av tingsrättsorganisationen på orter där det också finns länsrätt. en Motsvarande gäller också överrättema. Det bedöms realistiskt att som

man vid en sådan integration den samlade domstolsorganisationen,

av bortsett från de båda domstolarna i högsta instans, bör kunna sänka

lönekostnaden i den dömande verksamheten med minst 3 %. Den ca samlade besparingen skulle då uppgå till 30 mkr 3 % 1100 ca av ca mkr.

I organisationsaltemativ 2 skulle samverkande tingsrätt och länsen

rätt residensortema betydligt mindre. I detta alternativ förut-

vara sätts besparingen endast bli drygt hälften jämfört med alternativ och har beräknats till ca 18 mkr. I det organisationsaltemativ innebär nätverksorganisation är som en i huvudsak enbart de samordnande tingsrättema integrerade med en

länsrätt. Inte heller i detta fall blir underrättsorganisationen enhetlig. Fördelarna med en gemensam domarbana och enhetlig

en mera

notariemeritering kan därvid inte tillvaratas fullt ut. Den personal-

rörlighet inom och mellan domstolarna, kan skapas med intesom en grerad verksamhet, begränsas också. Det ekonomiska värdet inteav greringen beräknas därför uppgå till högst hälften de 30 mkr av som beräknats för organisationsaltemativ I kalkylen upptas 12 mkr som besparing oavsett den samordnande tingsrätten blir enda myndighet om inom nätverket eller

Bilaga 363

6 Effekter på andra verksamheter inom

rättsväsendet

l Åklagarväsendet

Genom att tingsrättemas verksamhet i ökad omfattning lokaliseras till med fast åklagarorganisation kan förändrad tingsrättslokaliorter en en

sering väntas medföra besparingar för åklagarväsendet. Riksåklagaren

har biträtt kommittén med beräkning av hur åklagarväsendets kosten nader påverkas förslaget till domlqetsindelning vid tingsrättema. av ny

Enligt denna beräkning för organisationsaltemativ l minskar åklagar-

väsendets kostnader för och restid med 4,5 mkr. Beräkningresor ca bygger på den lokalisering åklagarväsendets myndigheter som arna av

genomfördes i samband med organisationsförändringama den l juli

1996. Vid beräkningarna har beaktats möjligheterna till effektivare användning åklagamas arbetstid vid inställda förhandlingar och beav sparingsmöjligheter för åklagama vid koncentration häktningsen av förhandlingar till färre orter. Motsvarande besparing vid ett genomförande av organisationsalternativ 2 beräknas uppgå till 2 mkr.

6.2 Advokatresor som bekostas med

rättshjälpsanslaget

Vid koncentration tingsrättemas verksamhet till färre orter än för en av närvarande kan advokaternas resekostnader påverkas. De advokater anlitas på tingsrättemas tidigare kansliorter får ökade resekostnasom der och kostnad för tidsspillan då de skall till den nya kansliorten. resa

I de fall då advokaternas kostnader bekostas med rättshj älpsmedel ökar

statens utgifter. I det följande beräknas vilken inverkan som en ändrad tingsrättslokalisering kan få på det statliga anslaget för rättshjälpskostnader. Advokatkostnader betalas allmänheten eller försäkringssom av bolag är således medräknade.

Vid ett genomförande organisationsaltemativ 1 beräknas att ca.

av 25% brottmålen och tvistemålen i tingsrättema avgöras på en annan av tingsrättsort än tidigare. Vid -beräkningama domkretsförändringamas av

effekter har uppgifter rör hela landet därför räknats ner till 25%.

som Därvid har bortsetts från de domkretsförändringar som föreslås för Stockholmsområdet eftersom valet advokat i denna regionen antas i av mindre grad knutet till klienternas bostadsort inom regionen. vara

364 Bilaga 9

Brottmål

Enligt den officiella statistiken hade under vart och åren 1992ett av 1994 ca 34 000 tilltalade offentlig försvarare i tingsrätt. Denna siffra har varit stabil mellan åren och antas därför återspegla nuläget. Det förutsätts att det förekommer en huvudförhandling brottmål. I det per följande bortses från mål där offentlig försvarare förordnas, där men målet avslutas innan förhandling och därmed inställelse i domstol sker. Ökad resekostnad uppkommer med ovanstående förutsättningar vid 8 500 tillfällen per år 34 000 x 0,25 då advokat inställer sig till huvudförhandling i brottmål. Resvägen till tingsrätten för advokater på de orter där tingsrättens verksamhet flyttas beräknas i genomsnitt öka med 4-5 mil. Reseersättningen antas därigenom öka med 300 kr inställelse i domstolen. per Restiden antas bli förlängd med i genomsnitt timme i vardera rikten ningen. Ersättningen för tidsspillan är 910 kr timme. I mål per som omfattas av brottmålstaxan utgår ersättning för tidsspillan i den del denna överstiger en timme. Av de beräknade två tillkommade restimmama beräknas en halv timme inrymmas i den timme för vilken advokaten enligt brottmålstaxan får särskild ersättning för tidsspillan. Tidsspillan för vilken ersättning utgår antas därmed öka med 1,5 timme genom den ökade restiden. Från angivna belopp dras mervärdesskatt. Den ökade ersättningen inställelsetillfälle blir med ovanstående per förutsättningar: 300 kr x 0,8 reducering av mervärdeskatt + 910 kr 1,5 tim 0,8 x x l 330 kr per inställelse till huvudförhandling i tingsrätt. Den föreslagna domkretsreformen medför ökad kostnad inom en rättshjälpsanslaget för advokaternas och tidsspillan vid inställelse resor

till huvudförhandling i brottmål som omfattas brottmålstaxa på l

av 330 x 8 500 ca 11,3 mkr. I hela landet uppgår antalet mål omfattas brottmålstaxa som av till ca 4 000 mål vars förhandlingstid överstiger 3,75 timmar. Antalet tilltalade i sådana mål beräknas 1,3 mål. Vid de tingsrätter vara per vars kansli flyttas till annan ort uppgår antalet tilltalade i sådana mål till ca 1 300. I dessa mål utgår full ersättning för tidsspillan i samband med resa. Merkostnaden för dessa mål blir följande: 1 300 mål x 0,5 tim 910 kr 0,8 reducering mervärdeskatt x x av 0,5 mkr. I hela landet avgörs varje år 8 500 mål med häktade. Antalet ca personer som begärs häktad beräknas vara ca ll 000. Med angivna förutsättningar beräknas 2 750 personer, och i huvudsak lika många häktningsförhandlingar, förekomma i mål vid de domstolar verksamvars het föreslås bli flyttad från den nuvarande kansliorten. De misstänktas

Bilaga 9 365

advokater i sådana mål får till den kansliorten i samband med resa nya häktningsförhandlingar. Det förutsätts att advokaten inte samordnar till domstolen med de advokaten i vart fall företar till resan resor som häktet för att besöka klienten. Domkretsförändringen antas medföra ökade kostnader för resa och tidsspillan vid häktningsförhandlingar i den mån advokater på de tiditingsrättemas kansliorter anlitas. Om utgår från i genomsnitt gare man timmes tidsspillan i vardera riktningen och resekostnad på 300 kr en en blir merkostnaden följande. 2 750 300 xO,8 +2 750 x 910 x 2 xO,8 4,6 mkr. x Omkring 1/4 häktningama sker under veckoslut och helger. Ett av förhållande kan medföra att kostnaderna i samband med häktsom ningsjouren i verkligheten blir lägre än vad ovanstående beräkningar visar, är att advokater tjänstgör i häktningsjouren vanligen hämtas som från den ort där tingsrätten vid tillfället svarar för jouren. Några merkostnader domkretsförändringen uppstår då inte med nuvarande genom rekrytering av advokater för helghäktningar. I hela landet anlitas målsägarbiträde i ca 4 000 fall under ett år. I de tingsrätter verksamhet flyttas till annan kansliort beräknas att vars en målsägarbiträde förekommer i ca l 000 fall per år 4 000 x 0,25. Ersättningen till advokaten beräknas bli följ ande: 1000 300 0,8 +1000 x 910 x2 x 0,8 1,7 mkr. x x

Tvistemål

Under perioden 1995-07-01-1996-06-30 hade 12 400 parter rättshjälp i sådana tvistemål där förhandling i tingsrätten har förekommit. Varje sådant mål avgörs efter i genomsnitt 1,4 förhandlingstillfällen sammanlagt för muntlig förberedelse och huvudförhandling. Denna sistnämnda uppgift är hämtad från tidigare undersökning Domstolsen av verket DV-rapport 1988:2. Med angivna förutsättningar om förlängd resväg till domstoovan

len fem mil och en timmes restid enkel resa blir den ökade res-

kostnaden exkl mervärdeskatt per inställelse i tingsrätten: 300 x 0,8 +

9l0xO,8x21690kr Liksom för brottmål förutsätts att 25 % av tingsrättemas verksamhet berörs av domkretsförändringen. Den totala merkostnaden på rättshjälpsanslaget blir då följ ande:

l 690 kr 1,4 antalet förhandlingar per mål x 12 400 antalet par-

x

ter x 0,25 ca 7,3 mkr.

De ändringar i rättshjälpen infördes den l december 1997 innesom bar bl.a. att kostnaderna för den allmänna rättshjälpen minskas. Den

366 Bilaga 9

begränsade information ännu finns utfallet reformen tyder som om av på att kostnaderna minskar med minst 50 %. De kostnader på 7,3 mkr som redovisas i det föregående, antas minska till hälften vilket blir ca 3,7 mkr.

Sammanfattning

Den föreslagna domkretsreformen medför således kostnadsökning i

en brottmål och tvistemål för advokatemas och tidsspillan i samband resor

med resa på sammanlagt 22 mkr l 1,3 + 0,5 + 4,6 + 1,7 + 3,7.

ca. Kostnaden är sannolikt något överskattad. Alla tilltalade i brottmål och parter i tvistemål är nämligen inte bosatta inom den tingsrätts domkrets som handlägger målet. Klienter som har sin hemvist på tingsrättsorten anlitar sannolikt i hög grad advokater på den bostadsoregna

ten eller i dess närhet. Överhuvudtaget är det inte ovanligt att tilltalade

och parter anlitar advokater är verksamma på andra orter än kliensom

ternas hemorter. Av den redogörelse som lämnas i bilaga 3 framgår att

omlokalisering av tingsrätten från ort i någon mån kan minska en underlaget för advokaterna på den tidigare tingsrättsorten och att antalet anlitade advokater från annan ort än de nuvarande tingsrättsorterna ökar något. Med beaktande både av att vissa klienter redan anlitar advokat nu på annan ort än tingsrättsorten och möjligheterna till viss omstatioen nering av advokater efter en omlokalisering tingsrättema, bedöms av

det realistiskt att reducera de beräknade merkostnadema 22 mkr

ovan med 20 %. Den föreslagna domkretsreformen enligt organisationsalternativ 1 beräknas därigenom orsaka merkostnader för rättshjälpen med ca 17,5 mkr. Motsvarande kostnad vid ett genomförande av orga-

nisationsaltemativ 2 beräknas överslagsmässigt uppgå till 8,5 mkr.

6.3 Kriminalvårdens kostnader för transport av misstänkta och häktade

Genom att tingsrättemas verksamhet i ökad omfattning föreslås lokali-

serad till orter med ett häkte förutsättningar för minskade kostnader

ges för transport häktade och misstänkta mellan häktet och tingsrätten. I av några fall medför förslaget emellertid ökad transportkostnad en genom att några tingrätters verksamhet omlokaliseras från orter med ett häkte Trelleborg, Uddevalla och Härnösand till orter saknar häkte. som Tingsrättemas verksamhet på de sistnämnda orterna motsvarar emellertid endast ca 2 % av hela tingsrättssektoms verksamhet.

Bilaga 367

Antalet per år som begärs häktad uppgår till ca ll 000. personer Antalet sådana vid de tingsrätter vars verksamhet omlokalisepersoner

till orter med ett häkte, beräknas uppgå till ll 000 x 0,25 0,02

ras - 2 500 år i de delar landet berörs av en domkretspersoner per av som reform. Var och en av dessa personer antas kräva transport mellan häktet och domstolen vid två tillfällen; gång vid häktningsförhanden lingen och gång vid huvudförhandlingen. en l ovanstående beräkningar har bortsetts från att misstänkta vanligen transporteras till häktet först efter häktningsbeslutet och att de dessförinnan ofta hålls i förvar i polisarrest på tingsrättsorten. heller har beaktats möjligheterna till samtransport av flera häktade och att häktning i åtskilliga fall upphävs före huvudförhandlingen, varigenom antalet transporter person blir färre än två. Å andra sidan har kostriaper der har medräknats för de omhäktas och därigenom personer som kräver flera transporter. Från kriminalvårdens transporttjänst har inhämtats uppgiften att en transport på fem mil av en häktad med restriktioner till en tingsrättsförhandling beräknas kosta 2 600 kr, inklusive bevakning under förca. handlingen, bilkostnad och administrativa kostnader. Kostnaden för motsvarande lokala transport, då denna efter en ändrad tingsrättslokalisering sker inom orten, antas vara ca l 000 kr. Med dessa förutsättningar tillämpade på organisationsaltemativ l medför den föreslagna omlokaliseringen av tingsrättemas verksamhet följande besparing: 2 500 personer x 2 transporttillfállen x 2 600 l 000 merkostna- den transport till en tingsrätt utanför häktesorten 7,4 mkr. per Motsvarande beräkningar överslagsmässigt tillämpade på organisationsaltemativ 2 beräknas ge en besparing på 3,7 mkr.

6.4 Kostnadsersättning till vittnen

Vid koncentration tingsrättemas verksamhet till färre orter komen av mer sannolikt både reseersättningar och ersättning för tidsspillan till vittnen att öka. Den totala kostnaden för all vittnesersättning är ca 5 mkr per år. Eftersom endast en del av tingsrättemas samlade verksamhet berörs vid omlokalisering av tingsrätter förutses merkostnaden en bli relativt obetydlig i detta sammanhang. Detta gäller även sakkunniga kallas till tingsrättema. Något belopp har inte upptagits i kalkylen. som

368 Bilaga 9

Polishämtningar och polisvittnen

Några samlade uppgifter om antalet hämtningar tilltalade och vittav nen som utförs av polis har inte varit möjliga att fram. Detsamma gäller antalet tillfällen som polismän kallas till rättegång för att vittna. Ökade avstånd till tingsrätten i olika delar landet kan medföra av kostnadsökningar på dessa områden. Kostnaden för polisvittnen kan troligen begränsas genom att sådana vittnen i många fall kan höras per telefon. Från polisväsendet har inhämtats beräkning de merkostnader en av för polisen som kan uppkomma vid ändrad tingsrättslokalisering en enligt organisationsalternativ Merkostnadema för polisväsendet har beräknats till ca 4 mkr per år. Motsvarande kostnader organisationsom

alternativ 2 genomförs har överslagsmässigt beräknats till 2 mkr.

6.6 Kostnaden för tolkar

Ersättningarna till tolkar i samtliga domstolar 10 mkr år. Kvaär ca per liñcerade rättstolkar, särskilt i språk är mindre vanligen förekomsom mande, finns i allmänhet i de större städerna. En domkretsreform som

leder till att tingsrättemas verksamhet i ökad omfattning koncentreras till dessa städer leder sannolikt till viss besparing ersättningar för

av resor och tidsspillan för tolkar. Något belopp har inte upptagits i kalkylen.

Sammanfattning av kostnadseffekter på övriga delar av rättsväsendet

Den samlade kostnadseffekten av en domkretsreform enligt organisationsalternativ 1 för den verksamhet inom rättsväsendet ligger som utanför domstolsväsendet, beräknas innebära kostnadsökning på en ca 9,6 mkr per år. Motsvarande kostnadsökning för organisationsaltemativ 2 har beräknats till 5,3 mkr. Organisationsaltemativet med domstolar i nätverk beräknas jämfört med nuvarande organisation

påverka rättsväsendets kostnader utanför domstolsorganisationen.

Bilaga 9 369

Genomförandekostnader

-

Beskrivning av kostnadsslagen vid ett genomförande

7 Extra lönekostnader för domstolschefer

En sammanläggning av tingsrätter och ett samgående mellan de båda domstolsorganisationema medför att antalet domstolar och därmed antalet befattningar som domstolschef minskar. Lagmän som inte kan få motsvarande befattning i en ny organisation torde kunna välja mellan att acceptera en mindre kvalificerad befattning eller att stanna kvar utanför den nya organisationen tills en jämställd befattning erbjuds. I båda fallen har övertaliga chefer rätt att behålla sin chefslön fram till pensionsdagen. Lönekostnaden för dessa chefer skulle visserligen ha funnits även om reformen inte genomförts men då kostnaderna inte hör till de långsiktiga driftkostnaderna utan är av mer kortsiktig karaktär bör de tas med i en kalkyl över genomförandekostnaderna. För att beräkna dessa kostnader måste man uppskatta inte endast hur många som blir övertaliga utan även i vilken utsträckning berörda domstolschefer väljer att acceptera en "lägre" befattning respektive att stanna hemma tills en jämställd befattning eventuellt dyker upp. I de fall någon väljer att tjänstgöra som domare vid en underrätt utan att vara chef bör nämligen endast mellanskillnaden mellan en lagmanslön och en rådmanslön tas upp som en genomförandekostnad.

Organisationsalternativ 1

Om det genomförs en domkretsreform enligt det mest omfattande för-

slaget organisationsaltemativ l i förening med en sammanläggning

av allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar i samtliga tre instanser upphör 76 domstolar som administrativt fristående organ och därmed försvinner också 76 befattningar som domstolschef 53 vid tingsrätter, 20 vid länsrätter och 3 i mellaninstans. Vid en del domstolar kan chefsdomartjänster inrättas som när det gäller det administrativa ansvaret eventuellt kan sägas motsvara det ansvar som åvilar en lagman vid en mindre underrätt. I beräkningarna har

370 Bilaga 9

antagits att ca 25 procent eller totalt 19 stycken av de övertaliga domstolscheferna kan erbjudas och kommer att acceptera sådana ersättningsbefattningar inom den nya organisationen. Vid ett sådant antagande skulle alltså 57 domstolschefer inte kunna erbjudas en ny befattning som är jämställd med den tidigare. Om reformen beslutas i genomsnitt 3 år före genomförandet kan nu berörda verkningar mildras genom vakantsättning chefsbefattningar av vid domstolar som omfattas av nedläggningsbeslut och som blir lediga under tiden mellan beslut och genomförande. Antas åldersfördelningen bland berörda chefer vara jämnt fördelad mellan 45 och 66 år skulle ca 4,5 procent per år avgå med ålderspension vilket motsvarar ca 8 personer på tre år. Vid sidan av pensionsavgångama får det antas att del chefsbeen fattningar kan vakantsättas därför att innehavaren under omställningstiden erhållit annan anställning. Befintlig statistik visar att de närmaste åren kommer inom domstolsväsendet som helhet ca lO domstolschefer årligen att avgå med ålderspension. Det kan antas att åtminstone 6 av de chefsbefattningar som under omställningstiden blir lediga vid domstolar som skall vara kvar i organisationen, dvs. 2 år, går till chefer per vid de nedlagda myndigheterna. Därmed skulle antalet domstolschefer som inte kan erbjudas en jämställd befattning kunna uppskattas till 43 stycken 57-8-643. Det är naturligtvis svårt att förutse hur de övertaliga domstolscheferna kommer att agera. En majoritet av de yngre domstolscheferna torde dock finna det tillräckligt stimulerande att vara kvar i domaryrket, bl.a. med hänsyn till möjligheterna att senare erhålla en befattning som domstolschef. I kalkylen antas 21 personer, dvs. nära hälften, och då i huvudsak de äldre, välja att inte vara kvar som domare. Kostnaden för de senare skulle totalt under en åttaårsperiod uppgå till ca 64 mkr, förutsatt att gruppen har en jämn åldersfördelning mellan 59 och 66 år och att den genomsnittliga årslönen uppgår till 700 000 kr inklusive lönekostnadspålägg Lkp vilket motsvarar den genomsnittliga årslönen för domstolschefer i underinstans. Kostnaden är störst under det första året efter en avveckling, då alla fortfarande uppbär lön och sjunker därefter i jämn takt tills samtliga efter 8 år har avgått med pension. Resterande 22 chefer som här antas välja att stanna kvar i domaryrket men på en lägre befattning har som redan nämnts rätt att behålla sin chefslön. Mellanskillnadenmellan denna lön och genomsnittlig råden manslön är inte att hänföra till domstolsväsendets långsiktiga kostnader och bör därför tas med i kalkylen över genomförandekostnader. Den här gruppen domstolschefer kan antas bestå av genomsnittligt yngre personer än den grupp som i denna kalkyl antas lämna domarbanan.

Bilaga 9 371

Detta kan tala för att nu berörda kostnader kommer att belasta domstolsväsendet under längre tid än 8 år. Emellertid kan man räkna en med att det inom denna grupp kommer att finnas en hel del personer under åren efter ett genomförande kommer att erhålla nya chefssom befattningar. Det framstår därför som rimligt att anta att också dessa kostnader kommer att ha upphört efter en åttaårsperiod. Nu berörda extrakostnader för domstolschefer som stannar i domaryrket kan beräknas till sammantaget ca 12,8 mkr. Totalt skulle de extra lönekostnadema för domstolschefer därmed uppgå till ca 76,8 mkr.

Organisationsalternativ 2

Kalkylen har genomförts samma sätt som för organisationsaltemativ Motsvarande överväganden som redovisas ovan har alltså gjorts även för alternativ Antalet domstolar upphör administrativt fristående organ som som är 55 32 tingsrätter, 20 länsrätter och 3 domstolar i mellaninstans. Jämfört med alternativ 1 ändras de beräknade siffrorna i övrigt i proportion till förändringamas omfattning. Av domstolschefema vid de 55 domstolar som upphör beräknas 14 25 % gå över till jämställda befattningar chefsdomare i den nya som organisationen utan att vara domstolschef. Under de i genomsnitt tre år som åtgår för att förbereda reformerna efter ett beslut väntas 4 avgå med pension vid de domstolar som skall avvecklas som administrativt fristående domstolar. Under samma tid väntas 9 avgå med pension eller på annat sätt vid de domstolar som blir kvar i organisationen. Av dessa antas 5 befattningar kunna erbjudas domstolschefer vid domstolar som blir kvar i den nya organisationen. Sammantaget skulle antalet domstolschefer som inte kan erbjudas en jämställd befattning kunna uppskattas till 32 stycken 55 14 4 - - - 5. Av dessa beräknas hälften, 16 domstolschefer välja att stanna kvar i organisationen. Med tidigare angivna förutsättningar om successiva pensionsavgångar under en åttaårsperiod blir lönekostnaden för dessa domstolschefer sammanlagt 47,4 mkr. Resterande 16 chefer antas välja att stanna kvar i domaryrket på en lägre domarbefattning men med bibehållen lön. Den extra kostnaden för dessa domare blir med ovan angivna förutsättningar under en åttaårsperiod sammanlagt 8,8 mkr. Totalt skulle i detta alternativ de extra lönekostnadema för domstolschefer därmed uppgå till 56,2 mkr.

372 Bilaga 9

8 Pensionskostnader och kostnader för

avveckling av övertalig personal

Organisationsaltemativ l

Detta alternativ innebär att den administrativa personalen kan minskas med totalt ca 180 årsarbetskrafter. Det innebär emellertid inte att ett motsvarande antal personer behöver sägas Som nämnts i det föreupp. gående förutsätts reformen genomföras så att det i genomsnitt kommer att gå tre år mellan beslut och faktiskt genomförande. Under denna tid kommer ca 75 personer eller ca 8 procent av det totala antalet anställda i denna personalkategori vid berörda domstolar att avgå med ålderspension. De vakanser som uppstår under övergångsfasen kan, om parterna i kollektivavtal enas om detta, ersättas med anställda med tidsbegränsade förordnanden. Under dessa förutsättningar kan personalminslcningsbehovet bland kanslipersonalen beräknas till llO ca personer. Arbetsgivaren kan enligt avtal som gäller för den administrativa personalen bevilja de personer som fyllt 60 år pensionsersättning om de frivilligt väljer att avgå och därmed skapar möjlighet för uppsagd en eller uppsägningshotad yngre arbetstagare att fortsatt anställning. Arbetsgivaren beslutar och betalar i sådana fall själv kostnaderna för pensionsersättningen under tiden fram till ålderspensionen. Självfallet är parterna inte låsta vid denna lösning av övertalighetsproblematiken bland den administrativa personalen. Vid beräkningen av nu aktuell kostnadspost har antagits att de möjligheter som avtalet ger att via pensionsöverenskommelser lösa övertalighetsproblemen kommer att utnyttjas. Därmed skulle någon uppsägning inte behöva ske av personal blir övertalig vid som en sammanläggning av domstolar. Detta kan även bidra till en något jämnare åldersfördelning vid de berörda domstolarna. Den årliga kostnaden för denna åtgärd kan beräknas till 162 000 kr per person inklusive Lkp. Om man räknar med att 110 personer, dvs. lika många hotas som av uppsägning, erbjuds och accepterar pensionslösningar och att dessa personer är jämnt fördelade i åldrarna 60 till 64 år skulle totalkostnaden uppgå till ca 53,5 mkr. Om det trots pensionsavgångar kvarstår en övertalighet blir det aktuellt att säga upp personal. Trygghetsavtalet innebär att den uppsagde har rätt till tjänstledighet utan löneavdrag han eller hon under om uppsägningstiden genomgår utbildning genom Trygghetsstiftelsens försorg eller är föremål för andra insatser stiftelsen står bakom. Behöver som

Bilaga 9 373

domstolen arbetskraften under uppsägningstiden får man anställa ersättningspersonal och tvingas därför betala dubbel lön under en period. Domstolsverket har räknat med att det kan röra sig om ca två extra månadslöner per uppsagd vilket skulle motsvara ca 40 000 kr per uppsagd inklusive Lkp. Om man räknar med att samtliga 110 personer som enligt ovanstående beräkning riskerar att förlora arbetet också sägs upp och att cirka hälften av dem måste ersättas under utbildningstiden skulle den nu aktuella kostnaden uppgå till 55 x 40.000 kr 2,2 mkr. I den samlade kalkylen har någon kostnad för denna typ av avvecklingsåtgärder inte medtagits eftersom det antagits att arbetsgivarsidan skall erbjuda övertalig personal acceptabla pensionslösningar och att det därför inte blir aktuellt med några uppsägningar. Det förtjänar påpekas att domarpersonalen inte omfattas beav nu rörda regler om pension. Någon kostnad för förtida pensionering av domare har därför inte tagits med i kalkylen. Det framstår dock som önskvärt att man från arbetsgivarhåll intar en generös attityd också till ordinarie domare som fyllt 60 år och som tvingas byta bostadsort när domstolsverksamheten omlokaliseras. En pensionsuppgörelse med ungefär motsvarande procentuella utfall för den administrativa som personalen, dvs. 72-75 procent av lönen inklusive Lkp, skulle medföra en årskostnad per domare på rådsnivå med ca 420 000 kr.

Organisationsalternativ 2

Enligt detta alternativ skulle den administrativa personalen vid domstolarna minska med 115 årsarbetslcrafter. Den totala pensionsavgången vid berörda domstolar under förberedelsetiden 3 år har beräknats till 60 personer räknat i årsarbetskrafter. Under dessa förutsättningar kan antalet övertaliga bland kanslipersonalen beräknas till 55 personer. Om motsvarande antal äldre anställda 60-65 år accepterar erbjudande om förtida pensionsavgång blir den sammanlagda kostnaden härför äå mkr.

374 Bilaga 9

9 Lokalkostnader

Organisationsalternativ 1

En domstolsreforrn där stora delar av verksamheten omlokaliseras innebär naturligtvis stora förändringar på lokalsidan. På de orter som förlorar sin domstol kommer i många fall kulturhistoriskt värdefulla byggnader som sedan mycket länge fungerat som domstolslokaler att förlora denna funktion. I en del fall innebär en reform att moderna och kanske nyligen restaurerade lokaler får överges. Även på orter som också i fortsättningen skall härbärgera en domstol kan reformen medföra behov av lokalförändringar. Fastighetsägaren svarar primärt för de kostnader som om-, till- eller nybyggnad av domstolslokaler för med sig men kan naturligtvis övervältra dessa på domstolarna i form av höjd hyra. I synnerhet i de fall då nybyggnation måste ske kan kvadratmeterpriset under de första åren komma att bli högre än det skulle ha blivit om verksamheten bedrivits i äldre lokaler. Samtidigt innebär reformen i sin helhet att lokalbehovet minskar vilket påverkar lokalkostnadema i motsatt riktning. De hyreskostnader som avser den framtida organisationens lokaler hör dock till de långsiktiga kostnaderna för verksamheten och tas därför inte upp i denna kalkyl även om hyran skulle bli något högre efter en flyttning. Däremot kommer genomförandefasen att innebära del kortsiktiga en lokalkostnader. Det är inte möjligt att undvika att domstolsväsendet i samband med en flyttning drabbas av dubbla hyreskostnader under en tid. För att minimera sådana kostnader måste både avveckling och anskaffandet av lokaler planeras och samordnas Man får emellertid noga. räkna med att de domstolslokaler som skall lämnas behöver hyras under minst en månad från det att domstolen stängt för att flyttningen skall hinnas med. Med hänsyn till att många oförutsedda problem kan inträffa under en samlokalisering, i synnerhet då flera domstolar är inblandade eller då nybyggnation krävs, är det troligt att domstolsväsendet i flera fall kommer att drabbas dubbla hyreskostnader under beav tydligt längre tid än så. I kalkylen har därför antagits att berörda domstolar kommer att ha dubbla hyreskostnader under i genomsnitt sex månader. Av de 2,5 miljarder kr som domstolsväsendet kostar årligen utgör lokalkostnadema ca 18 procent eller 450 mkr år. Organisationsalper temativ 1 innebär, om man räknar med att samlokalisering bör eftersträvas, att ca 60 procent av landets domstolar kommer att flytta. Dessa domstolar, som för det mesta är relativt små enheter, kan överslagsvis

Bilaga 9 375

bedömas stå för ca 25 procent av lokalkostnadema. Kostnaderna för dubbel hyra under sex månader kan med ledning av dessa siffror beräknas till ca 56,3 mkr.

Organisationsalternativ 2

De domstolar som berörs av förändringarna beräknas omfatta 15 % av lokalkostnadema. Med motsvarande förutsättning som ovan om dubbelhyra under sex månader, har merkostnaden beräknats till 33, 8 mkr 450 mkr x 15 % x 0,5 år

10 Kostnader for

personalutbildning

Organisationsalternativ 1

En omorganisation av domstolsväsendet innebär att en del av den administrativa personalen vid dagens tingsrätter kommer att få ändrade arbetsuppgifter. Länsrätts- och överrättspersonalen kommer däremot sannolikt inte att behöva byta arbetsuppgifter i någon större utsträckning. Utbildningen kommer i huvudsak att ske internt genom att mer erfaren personal hjälper de som fått nya arbetsuppgifter. Det produktionsbortfall" som detta medför för den som får hjälpa sina kolleger till rätta har inte kostnadsberäknats. Vissa kostnader i form av internatkurser i Domstolsverkets regi kan sannolikt inte undvikas. Man kan räkna med att ca 10 procent dvs. ca 120 personer av - den administrativa personalen vid tingsrättema behöver gå en sådan kurs om det s.k. huvudaltemativet genomförs. Utbildningskostnaden per person uppgår enligt Domstolsverkets beräkningar till 2 000 kr vilket skulle ge en kostnad på 200 000 kr. Härtill kommer att införandet av den förordade beredningsorganisationen kan väntas medföra ett ökat utbildningsbehov bland samtliga personalgrupper. Totalt kan kostnaderna för extra utbildning under genomförandefasen beräknas uppgå till 2 mkr.

376 Bilaga 9

Organisationsalternativ 2

Man kan räkna med att 5 % av personalen vid tingsrättema dvs 60 personer behöver genomgå en vidareutbildning och inskolning i nya arbetsuppgifter. Kostnaden för sådan utbildning beräknas uppgå till 100 000 kr. Härtill kommer införandet av den förordade beredningsorganisationen, som kan väntas medföra ett ökat utbildningsbehov bland samtliga personalgrupper. Förändringarna i beredningsorganisationen blir minst omfattande i de minsta tingsrättema. Eftersom organisationsalternativ 2 innebär att fler små tingsrätter blir kvar i organisationen blir utbildningsbehovet för en förändrad beredningsorganisation härigenom mindre än i alternativ Det samlade behovet av personalutbildning beräknas i organisationsaltemativ 2 medföra en kostnad på ca. 1,5 mkr.

1 1

Flyttningsersättning

Organisationsalternativ 1

Arbetstagare som får byta bostadsort eller som drabbas av ökade resekostnader för resor till och från arbetet har under en övergångstid rätt till viss ersättning för dubbel bosättning, flyttransport, tlyttledighet m.m. Enligt Domstolsverkets beräkningar kan en arbetstagare som flyttar till den nya arbetsorten i samband med omorganisationen kosta arbetsgivaren totalt ca 15 400 kr i flyttningsersättning. Hyr arbetstagaren i stället tillfälligt bostad på den nya arbetsorten under de sex första månaderna innan han flyttar uppkommer kostnader för lönetillägg och dubbel boendekostnad vilket gör att totalkostnaden för flyttningsersättningen uppgår till ca 127 100 lcr per person. Arbetstagare som Väljer att dagspendla de första sex månaderna före flyttningen har enligt Domstolsverkets beräkningar rätt till flyttningsersättning med totalt ca 30 500 kr. Det är osäkert i vilken utsträckning de olika alternativen kommer att utnyttjas. Utgår man från att de tre alternativen väljs i lika stor utsträckning kan genomsnittskostnaden per anställd som flyttar beräknas till 58.000 kr 15.400 + 127.100 + 30.500 :3. Antalet personer som väljer att flytta kan vid ett genomförande av organisationsaltemativ 1 beräknas till ca. 100 bland juristpersonalen och till ca 150 bland kanslipersonalen. Kostnaden kan därför beräknas till 14,5 mkr 250 x 58 000l4,5 milj..

Bilaga 377

Organisationsalternativ 2

Jämfört med organisationsalternativ 1 berörs färre anställda av altemativ Antalet personer i det sistnämnda alternativet som flyttar beräkvara 50 jurister och 75 bland kanslipersonalen. Kostnaden beräknas nas uppgå till 7,3 mkr 125 x 58 000.

12 Kostnader för förtida avskrivning av inventarier samt kostnad för flyttning

av inventarier

Organisationsalternativ 1

När domstol flyttar till nya lokaler kommer en betydande del av inen ventariema och annan utrustning att bytas ut. De inventarier som lämnas har i bland ett inte oväsentligt oavskiivet restvärde och en försäljning av sådana överblivna inventarier kan inte beräknas ge några större intäkter. En flyttning av domstolsverksamhet ger alltså upphov till kostnader i form av förtida avskrivning av inventarier. De inventarier som tas med till de nya lokalerna drar å andra sidan med sig kostnader för transporten. Domstolsverket har beräknat att kostnaden för förtida avskrivning och för flyttning inventarier kan komma att uppgå till totalt 80 mkr av inklusive ränta. Den återstående avskrivningstiden för avyttrade eller kasserade inventarier kan i genomsnitt beräknas till 5 år. Under denna period skulle den genomsnittliga årskostnaden alltså uppgå till 16 mkr.

Organisationsalternativ 2

Kostnader för förtida avskrivning och flyttning av inventarier uppkommer även i organisationsalternativ men i mindre omfattning. Genom skillnaden mellan de båda organisationsaltemativen beräknas denna kostnad i organisationsalternativ bli ca 40 mkr, Vilket fördelat på 5 år innebär årlig kostnad på 8 mkr. en

378 Bilaga 9

13 Kostnader för

genomförandeorganisationen

Organisationsalternativ 1

Som berörts i avsnitt 5 bör genomförandeorganisationen bestå dels av en central enhet vid Domstolsverket, dels av lokala enheter vid de berörda domstolarna. Enligt Domstolsverkets beräkningar skulle verket kunna klara sina uppgifter med befintlig personal tillfälligt förstärkt med en och en halv årsarbetskraft på handläggamivå. Domstolsverkets kostnader för denna förstärkning uppgår till 0,55 mkr inklusive Lkp. På det lokala planet kräver arbetet med att bygga upp verksamheten vid de nya eller förändrade domstolarna enligt Domstolsverkets beräkningar en årsarbetskraft per domstol. Detta resursbehov är en genomsnittssiffra. I praktiken varierar resursbehovet mellan domstolarna beroende på olika lokala förhållanden och förändringarnas omfattning i varje särskilt fall. Normalt kommer omstruktureringsarbetet att handhas eller i vart fall att ledas domstolschefer. För att ersätta cheferna i av det dömande arbetet och biträda dem i förändringsarbetet kan icke ordinarie domare anlitas. Kostnadsberäkningen bygger på lönekostnaden för personal på assessorsnivå 390 000 kr inklusive Lkp. Antalet domstolar inkl. överrätter som enligt detta alternativ skall medverka i uppbyggnaden av den nya organisationen är 41. I detta antal ingår även de domstolar som enbart berörs av en integrering av de båda domstolsorganisationema. Detta skulle totalt ge en kostnad på 16 mkr 41 390 000 kr. x Ett lyckat genomförande torde dock kräva att den lokala genomförandeorganisationen förstärks med i genomsnitt ytterligare årsaren betskraft på handläggamivå. Kostnaden för detta skulle uppgå till 15,2 mkr 41 x 370 000. Vid de nya domstolarna skulle uppbyggnadsarbetet därmed totalt kosta ca 31,2 mkr. För avvecklingsarbetet krävs enligt Domstolsverkets beräkningar totalt i landet personella resurser motsvarande tre årsarbetskrafter på handläggamivå. Årskostnaden för handläggare uppgår till en ca 370 000 kr inklusive Lkp varför totalkostnaden för avvecklingsorganisationen kan beräknas till 1,11 mkr. Kostnaden för genomförandeorganisationen i dess helhet kan därmed beräknas till ca 32,9 mkr.

Bilaga 9 379

Organisationsalternativ 2

Organisationsaltemativ 2 beräknas kräva en tillfällig förstärkning av Domstolsverkets personalresurser med en årsarbetskraft till kostnad en som uppgår till 0,37 mkr. Lokalt i domstolarna krävs en insats för omstruktureringsarbetet som i genomsnitt motsvarar lönekostnaden för en assessor vid var och en av de tingsrätter vars verksamhet omlokaliseras. Antalet domstolar som skulle medverka i uppbyggnaden av den nya organisationen är 42. Kostnaden för detta skulle uppgå till 16,4 mkr 42 x 390 000. I organisationsaltemativ 2 är omfattningen av de organisatoriska förändringarna i de flesta fall mindre än i alternativ Därför krävs också en mindre arbetsinsats. Vid de berörda domstolarna behöver organisationen därför bara förstärkas med lönekostnader motsvarande i genomsnitt en halv årsarbetskraft för handläggare. Kostnaden härför uppgår till 7,8 mkr 21 x 370 000. Vid de nya domstolarna skulle uppbyggnadsarbetet därmed kosta sammanlagt ca 24,2 mkr. För avvecklingsarbetet finns ett resursbehov motsvarande två årsarbetskrafter för handläggare till en kostnad av 0,75 mkr. Kostnaden för genomförandeorganisationen i sin helhet beräknas uppgå till ca 25,3 mkr. De samlade genomförandekostnadema och dessa fördelning i tiden framgår av följande tabeller.

Tabell l: Genomförandekostnader för Organisationsalternativ 1 räknat i mkr

Kostnadsslag Årl År2 År3 År4 År5 År6 År7 År8 Totalt Extra chefslöner 17,5 15,2 13,0 10,6 8,6 6,2 4,0 1,7 76,8

- - - - - - ersättning

Avskrivning/ 16 16 16 16 16 80 - - flyttning av

inventarier

Genomförande- 32,9 32,9 - - - - - - organisationen

Totalt 157,0 45.5 39,7 33,7 28,2 6,2 4,0 1,7 316,0

380 Bilaga 9

Tabell 2: Genomförandekostnader för Organisationsalternativ 2 räknat i mkr Kostnadsslag Årl År2 År3 År4 År5 År6 År7 År8 Totalt Extra chefslöner 13,3 11,1 9,6 7,4 5,9 4,4 3,0 1,5 56,2

- - - - - - ersättning

Avskrivning/ 8,0 8,0 8,0 8,0 8,0 40,0 - - flyttning av

inventarier

Genomförande- 25,3 25,3 - - - - - - organisationen

Totalt 98,1 26,2 23,0 19,0 15,7 5,4 3,0 1,5190,9

Bilaga 381

Underbilaga l

PM

Domstolsverket 1991064 8

Wkalmsöfig“°k“°"°“ Rev: 1997-06-23

Lokalhvressänkninvar efter domstolssammanläoonincar QCh Dersonalreduktioner/bedömnino iuni 97 Förändringar lokalhyran har beräknats for två gnmdaltemativ för tingsrättema, ett alternativ av med sammanläggningar av tingsrätter till 43 domstolar och ett med sammanläggningar till 64

domstolar. För varj e alternativ har effekterna for hyran studerats dels om en integration med

länsrätterna genomförs, dels utan en sådan integration.

Alternativen redovisas i tabellforrn nedan

Alternativ Ant. tr kvar Lr Årskostnadssänkning

Initialt Efter 10 å,

1 43 ingår 14 milj a - - 40 45 milj - 1 b 43 separat 15 milj -v .. 40 45 min - 2 64 ingår 7 milj a - .. 20 25 lm - 2 b 64 separat 9 milj N ... 20 25 milj -

Det kan konstateras att de större årskostnadssänkningama kommer först när nybyggnadskosma.

dema som överkostnader beräknas ha betalats av" under den första l0 års erioden P

Efter 10 år är också av samma skäl länsrätternas initiala infogningskcstnader betalda och skillnaden ämnad.

På sikt minskar alltså árskostnadema med 20 25 milj for det minst - - långtgående förslaget och

40 45 milj för det mest långtgående. -

382 Bilaga 9 SOU 1998 :135

z b z b .: z b b z å z z z å b z ê ê å å 5

v m

m m. . - - - - . - u - . - - - - .

n u ä

m m

u u u u n 8 8 8 2 x z z x x 2 8 ä z z

m m 2 m w z + ... + - . .

e

å

a

Bilaga 9 383

b ä z z a z a a z s h z å å s . .z . z ax x . ax x å . å ä ä å 5 é ä ä å

w 8

a

S m - - - - - . - - - - - - - u u u n n u

+ +

u u u u n u S 3 G 8 x x x x x x ä R X

ä S

x

384 Bilaga 9 SOU 1998 :135

b b b b s b b b b z b z z . å å b b . .s ä 5 å 5 ê

o m ä

Ä - - - - - - . - - - - u u u u n

u u

å

u u n n u u u 8 S 3 8 8 3 G z x z x x z z m E å å c

T + - .

c + + + +

Bilaga 9 385

b b b b b b b b b b z b b s b a

ä p

b . b . å ê

m

å ä

m

- - u + - - - - - - - - - n u u

n n

u n u u u n S Q S 8 8 x x z x x x m o

m

+ -

w

Ä m t

o + + .. + .

, j s W 386 Bilaga 9 SOU

b b s s b s s s s s s s ä s x x ä é s å ê å å ä

ä ä å i + - - - - m - - - u u

.m

+

u u u u 8 S s. x s. s. ä 3

ä s.

m

E m

w s. + s

Bilaga 9 387

z z z .z z z z å z b z z .. z z ä ê z z z z 5 å å

ä å S

. . . - . - - - - - - - - - - - u n u n

n

E

m n n n n u 3 8 u 8

i m . J. +

388 Bilaga 9

.a b ä . ä b . b å . . å ä

m å

ä

- - - - - - - - u -

u u

+

S 8

E

o m n + - +

O

Bilaga 9 389

ä s z z . s 2 z a b z : ä z ä b å ê å

ä å

- - - - - - - . - u u

u u - ä

n u u 8 8 G u H 8 x x x m 8 8 x z v m

å

a n

390 Bilaga 9

b : b z z . z : .z x x N å ä 5 ä

ä

- - - - - - - - -

n n S G x z o

z 4

E

m c

o

.v + - +

Bilaga 9 391

z ä .J b . b b a a s ä ä b

å ä

m p E 5

å ä ä m

- - - - - - - - - - n u n

u

u n u n 8 8 S x z x x m ê o

-

m c .. + + +

392 Bilaga 9 SOU 1998 2135

z b a b z .z z 5

b b s b b s z : å ê å a s ä å

p o

ä E ä h o

m o

m m o - - - + - - - - - - - - - n u u

u

u n n u u 8 8 3 E 8 y. x y. / x å 8 Q o

-

å

R ä t a + + + Å.. .

Bilaga 9 393

s s a z a z .s s z a z z a å ä s x x å ê ä ä å ä å å

m m

ä ä S

- - - - - - - - - - - u u

u n n 8 3 8

x x x

5 R m

w + + + +

394 Bilaga 9

b

: b

z a : z b a : å : .s

å

m ê

2 å I . . - - - - - - . u

n u

ä

n u u 3 u 3 x x x 2 x o m

-

c m . + + +

Bilaga 9 395

b b z z v

S

- - - - - u a.

n 8 x E

- .

m m - +

396 Bilaga 9 SOU 1998 :135

.s : : b z b : . z å å : . . ax w . å ê

m ä

å

å h

o +

A - - - - z - - - - - - - V . u u v n n

v

+ + I

n u n u 8 S G 3 z r. z x E 3 ä

v . ä - . .. ..

m 2 m .. r. m. . . . . . +

e

a N å

Bilaga 9 397

z z z z z

z : : z z

n

u u

n u n n u 2 3 8

x x x x z x

z

.. + + .

c n z n z . - + - -

398 Bilaga 9 SOU 1998 :135

.Z ä b b b z z z s z z . s ê ä ä : : . ê . å å 5

m å å

ä

- - - - - - - - - - u u u

u

n u n n u 3 3 8 3 8 x. x z x x

SOU 1998 :135 Bilaga 9 399

b b z .s

z : b z ä : .: : . . å 5

S

. - . + n - . - - - - - - n u n u

+ +

u n n n 8 3 x x x x S ä x

ä 3 + -

R x m. m v + 4 ; .. -

400 Bilaga 9

b

z z

z : s b ê z b s .z . v ä . ä ê å ê ê

G ä 2 5 ä å

- . . - - - - - - - -

n u n H n

+

ä

m

u n u n n n Q G 8 8 3 x x x m z z 2. E v m m N

v .

- -

m v m m m + + + + ..

Bilaga 9 401

b .s . b ê b . ê ä

w ä

S

- - . - - n

u u

+

n u Q x x 2 m

8 + - .

i m + -

402 Bilaga 9

b : b b .s z a :

:

n

+

n 8 x E

-

E m m v v .. - - + o

n N

1998:135 Bilaga 9 403 SOU

h z z .Z b b : .z .z z b

.s 5 z b

å

å å

- - - . . - - - u u

u u

u u u n S Q Q S x y. x z c c

c o c + + ... ..

,

404 Bilaga 9

: å a b .s z s b a a z å å ...

å ê ê ä

c. p

o.. m w

... - - - - u - - - ... - - .. - . u u

+

E

u n u G x x y. S x

S R x m + + + .

1998:135 Bilaga 9 405 SOU

b b b b b z

b b b b ä å 5

8 s

- - - - - - - - - -

n u u

m

u u n n 8 Q 8 x x x x m v x m

- -

E

m w m N. m + + + + +

406 Bilaga 9

.z b b b é

å

- - - - u -

+

n 8 x

- .

z r m m - +

2 Underbilaga

Gaé

E STATSKONTORET PM

Uppdragsenhet 2 1998-10-20

Dahlberg Ändrad 1998-11-05 Ann besparingar beräknat på Nuvärde av kostnader och Mkr en diskontoränta på 4,5%. 600 500 400 - Ö;Ntemativ1 300 - -I - Anemanvz - Å Alternativ 3A 200 - -X - - Alternativ 3B 100 - 0 , -100 -200 - -300 I 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 År 1 2

Kommentarer till diagram över samlad kostnadsanalys

Efter fyra år överstiger besparingarna kostnaderna både i alter-naca tiv l och alternativ Båda dessa alternativ blir lönsamma dvs de totala besparingarna överstiger de totala kostnaderna efter ca 7 år. Alternativ l är det mest lönsamma alla alternativ efter drygt 8 år. av Båda alternativen bygger på befintlig organisation är lönsamsom än alternativ 2 sett på 10 respektive 12 års sikt. mare

Eftersom alternativ 3 A och 3 B inte medför några genomförande-

kostnader blir alternativen lönsamma på mycket kort sikt. Lönsamheten är dock inte särskilt stor på lång sikt. Om enbart kostnadsaspekter får råda torde det bättre att förvara

ändra organisationen radikalt Alternativ l eller att göra administrativa större enheter Alternativ 3A än att enbart minska antalet tingsrätter något Alternativ 2.

Sammanställningen är beräknad med diskonteringsränta på en 4,5%. Bilden förändras inte i någon större utsträckning om man istället räknar med en ränta på 55%. Altemativens inbördes förhållanden förändras inte heller i någon större utsträckning kostnaderna infaller tidigare och besparingarna om senare.

408 Bilaga 9 SOU 1998 :135 m

a e - -

u n

SOU 1998 :135 Bilaga 9 409

S o

E 5

3 E 3 E

n

a

E a å

410 Bilaga 9 SOU 1998 2135

m

d

e c e e

K

m. .

N

ä m T .o m .o .

n

ä

Bilaga 9 411 m w N ä N N ä 5 ä 5

N n N v N e N

u w

412 Bilaga 9

i

i

u m

Bilaga 9 413

v m c o c

m

c

n

c e e e e e m n e e c e

N

a

a

414 Bilaga 9 SOU 1998 :135 ä å

i

a

SOU 1998 :135 Bilaga 9 415

m o u. o c c e e c e c u K 3 N

N å

416 Bilaga 9

2 - 2 a

n

w h a m v m N å

n

"m

10 Bilaga

mmm

ESTATSKONTORET

YTTRANDE Datum Diarienr Uppdragsenhet 2 1998- 10-22 271/97-5 Ann Dahlberg Ert datum Er beteckning 1997-06-09

Konsekvensanalysen som ingår i det grundmaterial som

fram under Domstolskommitténs arbete

tagits

Statskontoret bedömer att konsekvensanalysen utarbetats på lämpligt sätt med effektgenomgångar och, där det är möjligt, kalkyler. Omfattningen analysen är väl avvägd. av

Uppdrag och avgränsning

Statskontoret har efter överenskommelse med Domstolskommittén bistått vid utformningen av konsekvensanalysen. Statskontorets arbete har omfattat råd vad som bör ingå i en konsekvensanalys samt hur om sammanställningar och nuvärdesberäkningar bör göras för att ge ett så fullödigt beslutsunderlag som möjligt. Däremot har Statskontoret inte gjort någon närmare analys hur de enskilda kostnaderna och av besparingarna har beräknats och bedömts.

Statskontorets iakttagelser och synpunkter

I regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden Dir. 1994:23 ställs krav på att varje kommitté skall redovisa konsekvenserna av sina förslag. Alla för en bedömning viktiga konsekvenser skall identifieras, kvantifieras och så långt möjligt värderas. Både utgångsläge och förslag till förändringar

418 Bilaga 10

skall beskrivas i finansiella och i möjligaste mån samhällsekono- - miska termer. Att en förändring skall beskrivas i samhällsekonomiska termer innebär att konsekvensbeskrivningen inte enbart skall hur avse en enskild myndighet påverkas av en förändring utan även hur sektorn och samhället i övrigt påverkas. En avvägning måste göras från fall till fall av vad och vilka som bör omfattas av en analys. I direktiven till Domstolskommittén har regeringen angivit att konsekvenserna bör omfatta främst rättsområdet. Grundmaterialet belyser konsekvenser för berörda myndigheter och för allmänheten. Dessutom belyses kortfattat tingsrättemas betydelse för regionerna, för arbetsmarknaden och för tillgången på tjänster och service. Statskontoret anser att de avgränsningar gjorts är rimliga. som

I en konsekvensanalys bör ingå en lönsamhetsbedömning vilket

innebär att positiva konsekvenser och besparingar uppstår ställs i som relation till kostnader för att genomföra förändringen och nackdelar med förändringen. En lönsamhetsbedömning består dels effektav en genomgång, dels en värdering av vissa av dessa effekter, formaliserade i kalkyler. Grundmaterialet omfattar, för de olika alternativen, effektbeskrivningar och, där det är möjligt, kalkyler. Omfattningen de av verbala beskrivningar av effekterna och kalkylema är, enligt vår mening, tillfyllest. De olika alternativen måste ställas i relation till ett nollaltemativ. Ett nollaltemativ skall beskriva vad kommer att ske framöver även som om inget av de föreslagna alternativen kommer att genomföras. Vilka beslutade förändringar kommer att påverka området och vilka kostnader och besparingar kommer det att medföra Kalkylema bygger på ett nollaltemativ som är dagens organisation exklusive inskrivningsoch bouppteckningsverksamhet. Det är utifrån detta nollaltemativ som de ekonomiska konsekvenserna beräknats. De olika alternativen har även nuvärdeberäknats för att de skall vara möjliga att jämföra. Direktör Anna Karlgren, chef för uppdragsenhet har beslutat i detta ärende. Avdelningsdirektör Ann Dahlberg, föredragande, var närvarande vid den slutliga handläggningen.

Enligt Statskontorets beslut

Ann Dahlberg

1998 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringaroch beskattning. Fi. 1976årslag om immunitet ochprivilegier i vissa . . Tänder helalivet fall en översyn. UD, . nytt ersättningssystem for vuxentandvård. Utlandssryrkan. Fö, välfärdens genusansikte. A. Det gäller livet. Stödochvårdtill barnoch . a . Män passar alltid Nivå- och organisationsspecifika ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga. + . processer medexempel från handeln. A. Rättssäkerhet, vårdbehovochsamhällsskydd vid . Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och psykiatrisk tvångsvård. , maktdiskurser.A. Historia,ekonomioch forskning. . Ty makten är din Myten om det rationella Fem rapporter om idrott. ln. . arbetslivetoch detjätnställdaSverige.A. Företagaremedrestarbetsformåga. . Översyn av rörelse- och tillsynsreglerför kollektiva Förordningartill miljöbalken. + Bilagor. M. , . försäkringar.Fi Identifieringoch identiteti digitala miljöer . Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker Referatfrån en hearingden 12november 1997. . och Systembolagets produkturval. IT-kommissionens rapport 4/98. K.

Effektivitet Skattebrott. Fi. Den framtidaarbetsskadeforsäkringen. S. . Integritet- .

l0. Campus för konst.U. Vad får for pengarna Resultatstyming av . - Fristående utbildningar medstatligtillsyn statsbidragtill vissaorganisationer inom det sociala . inom olika områden. U, området.

Självdeklaration och kontrolluppgifter Det finsk-svenska gränsälvssamarbetet. M. . . förenkladeförfaranden. Fi. BROTTSOFFER. - . l. Säkrare kemikaliehantering.Fö Vad hargjorts Vad bör göras Ju.

l4. E-pengar näringsrättsliga frågor. Fi. Läkemedelsinfonnationför alla. - . |5. Gröna nyckeltal- Indikatorer for ett ekologiskt Försvarsmaktsgemensam utbildning för . hållbart samhälle.M. framtidakrav. Fö.

När åsikter blir handling.En kunskapsöversikt om Hur skall Sverigemåbättre . . bemötande av personer medfunktionshinder. första stegetmot nationellafolkhälsomål. S. - 17, Samordning av digital marksändTV, Ku. 44. En samladvapenlagstiftning. Ju.

l8. Engräns en myndighet Fi. 45. Sotningi framtiden. Fö. l9. IT och regionalutveckling. 46 Om buggningochandrahemliga tvångsmedel. Ju. . l20 exempel från Sveriges län. K. Bulvaneroch annat. Ju. . IT-kommisionens hearing om infrastrukturen 48. Kontrolleradoch ifrågasatt . för digitala medier. Andrakamtnarsalen. intervjuermed personer medfunktionshinder. - Riksdagenl997-lO-24, K. 49. Konsekvenser av att taxfreeforsäljningen avvecklas

Problem med inbäddade system infor 2000-skiftet. inom EU. K. . Hearing anordnad av IT kommissioneni 50. De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under

samverkan med lndustriforbundetoch Statskontoret 1900-taletoch annat underlagsmaterial till

1997-11-14. K. Läkemedeli vård och handel, SOU l998z28.S.

Försäkringsgaranti. 5 Vuxenutbildning och livslångt lärande. . . Ett garantisystem for forsäkringsersättningar. Fi. Situationen infor och underforstaåret med

23. Staten och exportfinansieringen.N. kunskapslyñet.U.

24. Fiskeriadministrationen i ett EU-perspektiv. 52 Utstationering arbetstagare. av A. . Översyn fiskeriadministrationen m.m. Jo. 53.Ta vara möjligheterna i Östersjöregionen. N. av 25. Tre städer,En storstadspolitik for helalandet. 54. Hur offensiv IT-användningkanskapatillväxt

+ st 4 bilagor. for mindreföretag. Ett rådslaganordnat av

Från hembränt till Mariakliniken. IT-kommissionenpå uppdrag av Kommunikations- . . faktaom ungdomaroch svartsprit. departementet, Närings-och handelsdepartementet - 27. Nya ledningsreglerför bankaktiebolagoch och lndustriforbundet.

försäkringsbolag. Fi. Rotundan. Rosenbad l997-l l-l8.K.

28. Läkemedeli vård och handel. Om en säker. flexibel Demokratins räckvidd.Dokumentation från ett . och samordnad Iäkemedelsförsörjning. seminarium. Demokratiutredningens skriftserie.

SB.

Statens offentliga utredningar 1998

Kronologisk förteckning

56. Avdrag för ökadelevnadskostnader vid tjänsteresa 83 DUKOM Distansutbildningskommittén. . och tillfälligt arbete.Fi Pådistansutbildning,undervisningoch lärande. 57. DUKOM Distansutbildningskommittén. Kostnadseffektivdistansutbildning.U. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med 84. DUKOM Distansutbildningskommittén. IT-stöd.U. Flexibelutbildning distans.U. 58. IT och nationalstaten. Fyra framtidsscenarier. 85. Att rösta medhänderna. Om stormöten, lT-kommissionens rapport 6/98. K. folkomröstningarochdirektdemokrati i Schweiz. 59. Räddningstjänsten i Sverige SB. Räddaoch Skydda.Fö. 86. Utvecklingssamarbete på rättsområdet. - 60. Kring Hallandsåsen. M. Östeuropa. Ju. 6l. Livsmedelstillsyni Sverige. Jo. 87. Premiepensionsmyndigheten. Fi. 62. Kampanjmedkunskaperoch känslor. Om 88 Domarenoch Beredningsorganisationen . kämavfallsomröstningen i Malå kommun1997.M. utbildningocharbetsfördelning.Ju. - 63. Engod affär i MotalaJoumalistemas avslöjanden 89. Greppet att vända en regionsutveckling. och läsarnas etik. Demokratiutredningens skriftse- Rapportfrån Söderhamnskommitten. N. rie. SB. 90. Stegetföre.Nedslagi det lokala 64. Bättre och mer tillgänglig information. brottsförebyggande arbetet.Ju. Småföretagsdelegationens rapport N. 9 Nya kommunal förnyelseochkompetens- . grepp- 65. Nya tider. nya förutsättningar... utveckling.In. lT-kommissionens rapport 8/98.K. 92. Godaidéer om småföretag ochsamverkan. 66. FUNKIS funktionshindrade eleveri skolan.U. Småföretagsdelegationens rapport N. - 67. Socialavgiftslagen. 93. Kapitalforsörjningtill småföretag. 68. Kunskapslägetpå kämavfallsomrâdet 1998.M. Småföretagsdelegationens rapport N. 69. Lämplighetsprövning personalinom av 94. Förslagskatalog. förskoleverksamhet, skolaoch skolbamomsorg. U. Småföretagsdelegationens rapport N. 70. Skolan, IT ochdet livslångalärandet. 95. Förstärktskydd av skogsmarkfor naturvård.M. Hearing anordnad av Utbildningsdepartementet 96. Naziguldetoch Riksbanken.lnterimrappott. UD. och lT-kommissionen.Rosenbad 1997-12-04, 97. Gör barntill medborgareOm barnochdemokrati lT-kommmissionens rapport 7/98. K. under1900-talet.SB. 7 Den kommunalarevisionen ett demokratiskt 98. Konkurrenslagens regler företags- . - om kontrollinstrument.ln. koncentration. Bilaga.N. + N Kommunala finansforbund. Fi. 99. accepteraBetänkandefrån dennationellasam- Organisationer Mångfald Integration Ett framtida ordningskommitténför Europaåret mot rasism.ln. . system för statsbidragtill invandrarnas lOO.Har rasismentagit slut nu Bilagatill betänkande riksorganisationerm.fl. ln. från dennationellasamordningskommittén för 74. Styrningen av polisen. Ju. Europaåret mot rasism.ln. 75. Djurförsök.Jo. l0 Det unga medborgarskapet. Dokumentationfrån . 76. Idrott ochmotion for livet. Statensstöd till idrotts- ett seminarium,SB. rörelsenoch friluftslivets organisationer.In. 102.Lekmannastyrei experternas tid. Dokumentation 77. Kompetens i småföretag.Småforetagsdelegation från ett seminarium.SB. ens rapport N. 103.Bemäktigaindividerna. Om domstolarna,lagen och 78. Regelförenklingfor framtiden.Småföretags- de individuellarättigheternai Sverige.SB. delegationens rapport N. 104.Arbetsgivarensrehabiliteringsansvar. 79. IT ochregionalutveckling. 105.Minskaregleringen av kommuneroch landsting. erfarenheter från tre hearingarunder mars l998. ln. lT-kommmissionens rapport 9/98. K. 106.Ungai ohälsoforsäkringen. 80. BostadsrättsregisterJu. Tid för aktivitet och utveckling.S. 81. Användningen av vissastatsflygplan, m.m. SB. l07 Främjandelagen en översyn.A, . - 82. Försäkringsforeningar-ettreformerat regelsystem l08. Analysera mera. Jo. Fi.

utredningar

Statens 1998

offentliga

Kronologisk förteckning

109. Rättsinformationoch lT. Rapport från två seminarier 1996 och 1998. lT-kommissioncns rapport 10/98.K. |l0. Makes arvsrätt. dödsboforvaltareoch dödförklaring. Ju. lll. E-plikt. Att säkradet elektroniska kulturarvet. U. H2. Resurser på lika villkor U. H3. l God Tro. Samhället ochnyandligheten. ll4. Svenskani EU. Hur vi kan främja kvaliteten de svenska EU-textema. SB. ll5. Distansarbete.A. ll6. Stoppreglema.Fi. ll7. Utgått H8. "Sustainable Sweden" a SUCCESS story. - Möjligheter och hinderför en internationalisering av ett svenskt miljöanpassatnäringsliv. + Bilaga.N. 119. Kommunal uppdragsverksamhet 1998. ln. 120. EñerlevandepensionEn anpassningtill det refor merade ålderspensionssystemet. S. l2 Arbetsförhållandenoch attityder. . professionellas möten med personer med funktions-hinder.S. 122.E-pengar civilrättsliga frågor m.m. Fi. - 123. Folkrättslig statusm.m. Fö. I24. Demokrati europeisk nivå Demokratiutredningensskriñserie.SB. 125.Statensmuseer för världskultur. Ku. 126. Beskattning utan taxfree.Fi. l27. Tullagens överklaganderegler m. m. vid en omorganisationav Tullverket. Fi. l28. Forskningspolitik.U. l29. Svensksjöfartsnaring hot och möjligheter. K. 130. Kämavfall och Säkerhet.Rapport från ett seminarium om säkerhetsanalys av slutförvaringen av använt kämbränsle.M. l3l. CSN En myndighet i ständig förändring. U. l32. En granskning av Estoniakatastrofenoch dess folder. K. 133. God etik på nätet. IT-kommissionens rapport l1/98 K. 134. Läsarna och demokratin ett brev till det läsande - Sverige.Ju. l35. Domstolsorganisationen sammanställning av grundmaterial från 1995 års Domstolskommitté. Ju.

offentliga utredningar

Statens 1998

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet Demokratins räckvidd.Dokumentationfrån ett Säkrarekemikaliehantering.13 seminarium. Demokratiutredningens skriñserie.55 Utlandsstyrkan.30 En god affär i Motala.Joumalistemasavslöjandenoch Försvarsmaktsgemensam utbildning för läsarnas etik. Demokratiutredningens skriftserie.63 framtidakrav. 42 Användningen av vissa statsflygplan, m.m. 81 Sotningi framtiden.45 Att rösta med händerna. Om storrnöten, Räddningstjänsten i Sverige Räddaoch Skydda. 59 folkomröstningaroch direktdemokratii Schweiz. SB. Folkrättslig statusm.m. 123 35 Socialdepartementet Gör barntill medborgareOm barnochdemokrati under I900-talet. 97 Tänderhelalivet Det unga medborgarskapet. Dokumentationfrån ett nytt ersättningssystem för vuxentandvård.2 seminarium. 101 Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdryckeroch Lekmannastyre i experternas tid. Dokumentation från Systembolagets produkturval. 8 ett seminarium. 102 När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om Bemäktiga individerna.Om domstolarna.lagenoch bemötande av personer medfunktionshinder.16 de individuella rättigheterna i Sverige.103 Tre städer. Enstorstadspolitikfor helalandet. Svenskani EU. Hur vi kan främjakvaliteten de + 4 st bilagor, 25 svenska EU-textema. l 14 Frånhembränt till Mariakliniken. Demokrati europeisknivå Demokratiutredningens fakta om ungdomarochsvartsprit.26 skriftserie. 124 Läkemedeli vård ochhandel.Om en säker,flexibel och samordnadläkemedelsförsörjning. 28 Justitiedepartementet Det gäller livet. Stödochvårdtill barnoch BROTTSOFFER. ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.31 + Vad hargjorts Vad bör göras 40 Rättssäkerhet. vårdbehovoch samhällsskyddvid En samlad vapenlagstiftning.44 psykiatrisktvångsvård.32 Om buggning och andra hemligatvångsmedel.46 Företagare medrestarbetsformåga. 34 Bulvaneroch annat. 47 Den framtidaarbetsskadeforsäkringen. 37 Styrningen av polisen. 74 Vad får for pengarna Resultatstyming av - Bostadsrättsregister.80 statsbidragtill vissaorganisationerinomdetsociala Utvecklingssamarbete på rättsområdet. området.38 Östeuropa.86 Läkemedelsinformation for alla. 41 DOMAREN OCH BEREDNINGS- Hur skall Sverige måbättre ORGANISATIONEN första stegetmot nationellafolkhälsomål.43 utbildning och arbetsfördelning. 88 Kontrollerad och ifrågasatt - Steget före. Nedslagi det lokalabrottsförebyggande intervjuermed personer medfunktionshinder.48 v arbetet. 90 De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under Makesarvsrätt, dödsboförvaltare ochdödförklaring. 1900-taletoch annat underlagsmaterial till 1 10 Läkemedeli vårdochhandel,SOU 1998:28.50

läsarna

och demokratin ett brev till det läsande Socialavgiftslagen.67 - Sverige. 134 Arbetsgivarensrehabiliteringsansvar.104 Domstolsorganisationen sammanställning av Unga i ohälsoförsäkringen. grundmaterial från 1995års Domstolskommitté. 135 Tid för aktivitetoch utveckling.106 1GodTro. Samhälletochnyandligheten.113 Utrikesdepartementet Efterlevandepension. En anpassningtill det reforrnerade 1976 års immunitetoch privilegier i vissafall ålderspensionssystemet, 120 lag om översyn. 29 Arbetsförhållandenochattityder. - en Naziguldet och Riksbanken.lnterimrapport. 96 professionellas möten med personer med funktions hinder.121

Statens offentliga utredningar 1998

Systematisk förteckning

Kommunikationsdepartementet Nya ledningsreglerfor bankaktiebolagoch lT och regionalutveckling. försäkringsbolag,27 exempel från Sverigeslän.19 Avdrag for ökadelevnadskostnader vid tjänsteresa 120 IT-kommisionenshearing infrastrukturen och tillfälligt arbete.56 om för digitalamedier.Andrakammarsalen. Kommunalafinansförbund.72 Försäkringsforeningar-ett reforrneratregelsystem82 Riksdagen199740-24.20 medinbäddade inför Premiepensionsmyndigheten. 87 Problem system ZOOO-skiftet. Hearing anordnad lT kommissionen i Stoppreglema.l 16 av samverkan medlndustriforbundet och Statskontoret E-pengar civilrättsligafrågor - m.m. 122 Beskattning utan taxfree.126 1997-11-14. 21 Identifieringoch identiteti digitala miljöer. Tullagensöverklaganderegler m. m. vid en Referat från omorganisation Tullverket.127 av - en hearingden 12november1997. lT-kommissionens rapport 4/98. 36

Utbildningsdepartementet

Konsekvenser av att taxfreeforsäljningenavvecklas inomEU. 49 Campusfor konst10 Hur offensiv 1T-användningkanskapatillväxt Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn for mindre företag. Ett rådslag inom olika områden.1 1 anordnatav lT-kommissionen uppdrag av Kommunikations- Vuxenutbildningoch livslångtlärande. departementet, Närings-ochhandelsdepartementet Situationeninfor och underförstaåretmed och Industriförbundet.Rotundan,Rosenbad1997-1 kunskapslyftet.51 18. 54 DUKOM Distansutbildningskommittén. lT och nationalstaten. Fyra framtidsscenarier. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med lT-kommissionens 6/98. 58 lT-stöd. 57 rapport Nya tider, förutsättningar... FUNKlS funktionshindrade eleveri skolan. 66 nya lT-kommissionens rapport 8/98. 65 Lämplighetsprövning personalinom av Skolan, 1T ochdet livslångalärandet, förskoleverksamhet, skolaochskolbamomsorg.69 Hearinganordnad Utbildningsdepartementet och DUKOM Distansutbildningskommittén. av lT-kommissionen,Rosenbad1997-12-04, Pådistansutbildning,undervisningoch lärande. lT-kominmissionens rapport 7/98.K. 70 Kostnadseffektivdistansutbildning.83 lT ochregionalutveckling, DUKOM Distansutbildningskommittén. erfarenheter från hearingarunder 1998, Flexibelutbildning distans.84 tre mars 1T-kommmissionens rapport 9/98. 80 E-plikt. Att säkradetelektroniskakuturarvet. 1 l 1 Rättsinformationoch lT. Rapport från två seminarier Resurser lika villkor 1 12 1996 och 1998.lT-kommissionens rapport 10/98.109 Forskningspolitik.128 Svensksjöfartsnâringhot ochmöjligheter.129 CSN Enmyndigheti ständigförändring.131 -

En granskning Estoniakatasrofen av och dessföljder.

Jordbruksdepartementet

129 Godetik på nätet. lT-kommissionens rapport 11/98. Fiskeriadministrationen i ett EU-perspektiv. 133 Översyn fiskeriadministrationen 24 av m.m. Livsmedelstillsyni Sverige.61 Finansdepartementet Djurforsök. 75

Omstruktureringaroch beskattning.1 Analysera mera. 108

Översyn av rörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva

Arbetsmarknadsdepartementet

försäkringar.7 Integritet Effektivitet- skattebrott, 9 välfärdensgenusansikte. 3 - Självdeklaration ochkontrolluppgifter Män passar alltid Nivå- och organisationsspecifika förenkladeförfaranden.12 processer med exempel från handeln.4 - E-pengar näringsrättsliga frågor. 14 Vårt liv som kön. Kärlek,ekonomiska resurser och - En gräns en myndighet 18 maktdiskurser.5 - Försäkringsgaranti. Ty makten din är Myten om det rationella Ett garantisystem for forsäkringsersättningar. 22 arbetslivetochdetjämställda Sverige. 6

utredningar

1998 Statens offentliga

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet Nya grepp- kommunal förnyelseoch kompetens-

utveckling. 91 Välfárdens genusansikte.3 acceptera Betänkandefrån dennationellasamordnings- Män passar alltid Nivâ- och organisationsspecifika kommitténfor Europaåret mot rasism.99 processer med exempel frånhandeln.4 Har rasismentagit slut nu Bilaga till betänkandefrån Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och dennationellasamordningskommittén för Europaåret maktdiskurser. 5 mot rasism.100 Ty makten din är Myten om det rationella Minska regleringen av kommuneroch landsting.105 arbetslivet och detjämställda Sverige.6 Kummunaluppdragsverksamhet 1998.119 Utstationeringav arbetstagare. 52

Främjandelagen en översyn. 107 - Miljödepartementet Distansarbete. 1 15 Grönanyckeltal-Indikatorer for ett ekologiskthållbart

Kulturdepartementet samhälle.15

Förordningartill miljöbalken. Bilagor. 35 + Samordningav digital marksänd TV. 17 Det finsk-svenskagränsälvssamarbetet. 39 Statensmuseer for världskultur. 125 Kring Hallandsåsen. 60

Närings- och handelsdepartementet Kampanj medkunskaper ochkänslor.Om

kämavfallsormöstningenMalå i kommun 1997.62 Staten och exportfinansieringen. 23 Kunskapsläget kämavfallsområdet1998.68 möjligheternai Östersjöregionen. 53 Ta vara Förstärktskydd skogsmarkfor naturvård.95 av Bättre och mer tillgänglig infonnation. Kâmavfall ochSäkerhet. Rapport från ett seminarium Smäföretagsdelegationens rapport 64 om säkerhetsanalys slutförvaring av av använt Kompetens i småföretag. kämbränssle.130 Småföretagsdelegationens rapport 77

Regelforenklingför framtiden.

Smâföretagsdelegalionens rapport 4. 78

Greppet att vända en regions utveckling. - Rapport från Söderhamnskommittén. 89

Godaidéerom småföretagoch samverkan.

Smäföretagsdelegationens rapport 92

Kapitalforsörjning till småföretag.

Småföretagsdelegationens rapport 93

Förslagskatalog.

Småforetagsdelegationens rapport 94

Konkurrenslagens regler om företagskoncentration.

+ Bilaga. 98

"SustainableSweden" a SUCCESS story. - Möjligheter och hinderför en internationalisering av

ett svenskt miljöanpassat näringsliv. Bilaga.118 +

Inrikesdepartementet

Historia, ekonomi ochforskning,

Femrapporterom idrott. 33

Den kommunalarevisionen ett demokratiskt kontrollinstmment. 71

Organisationer Mångfald Integration Ett framtida system for statsbidragtill invandrarnas

riksorganisationer mfl. 73

Idrott ochmotion for livet. Statens stödtill idrotts-

rörelsen och friluftslivets organisationer. 76

FRWZES

0 FFPZNILIL l UBLIK; 1ONER

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX 08-690 9191, TELEFON 08-690 9x90 EPOST:fritzcs.ordcr@liber.sc INTERNET: wwwfritzesse