Länsdomstolarna : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Betänkande av länsdomstolskommittén

S [m [mg

Läns

dcmstolar na

Statens offentliga utredningar \% Yi?) 1977:80 {% Kommundepartementet

Länsdomstolarna

Delbetänkande av

Länsdomstolskommittén

Stockholm 1977

Omslag Håkan Lindström Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-03843-9 ISSN 0375-250X Gotab. Stockholm 1977

Till Statsrådet och chefen för kommundcpartementet

Genom beslut den 27 januari 1977 bemyndigade regeringen chefen för kommundepartenentet att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag att utreda frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m m.

bbd stöd av detta bemyndigande tillkallades den 22 februari 1977 som ordförande statssekreteraren Fredrik Sterzel samt den 23 februari 1977 som ledamöter riksdagsledamoten Inger Lindquist och länsrådet hbj-Britt Sandlund.

Som sakkunniga tillkallades sistnänmda dag direktören Kjell Eriksson, SACO/SR, förbundsjuristen Stig Gustafsson, TCO, kanslirâdet Åke Lundborg, justitiedepartementet, kammarrättsrådet Elisabeth Palm, kommundepartementet,0ch länsassessorn Olle Carlbom, kommundepartementet, tillika sekreterare. Till biträdande sekreterare förordnades den 22 februari 1977 kammarrättsfiskalen Ingvar Paulsson.

Kommittén har antagit namet länsdomstolskomittên.

Länsdomstolskonmüttên får härmed överlämna delbetänkandet Länsdomstolarna. Stockholm i november 1977

Fredrik Sterzel Inger Lindquist Maj-Britt Sandlund

/Olle Carlbom

l NNEHÃ LL

S.›M\IAL-M\JFJ\TTN ING UFREDNINGSUPPDRAGET UFREDNINGSARBETETS BEDRIVANDE

LÄNSSTYRELSENS UPPGIFTER OCH VERKSANHET . . . . . 2 LÄNSSTYRELSENS ORGANISATION OCH ARBETSSÃTT . . . . 29 å 2.1 Inledning . . . . . . Ä . . . . . . . . . . . . . 29 2.2 Arbetsordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 å I 2.3 Länsstyrelsens organisation . . . . . . . . . . . 32

i 2.3.1 Planeringsavdelningen . . . . . . . . . . 32

E 2.3.2 Skatteavdelningen . . . . . . . . ... . . . 33 2.3 3 . . . . . . . . . 55

E

Förvaltningsavdelningen 2.3.4 Administrativa enheten . . . . . . . . . . 35

E

2.3.5 Länspolischefens expedition . . . . . . . 36

E

3 LÄNSSTYRELSERNAS ORGANISATIONSNÃMND (LON) . . . .i. 37 I 4 LÄNSDCMSTOLARNA . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 i 4.2 Länsdomstolarnas organisation . . . . . . . . . . 39 4.3 Länsdonstolarnas målområde . . . . . . . . . . . 40 4.4 Förfarandet vid länsdomstolarna . . . . . . . . . 41 4.4.1 Handläggning av mål . . . . . . . . . . . 41 4.5 Enmansmål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 4.6 Jävsregler vid länsdomstolarna . . . . . . . . . . 44 4.7 Partsbegreppet . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 4.8 bülutvecklingen vid länsdomstolarna . . . . . . . 45 5 LÄNSSlYRELSERNAS PERSONAL . . . . . . . . . . . . 49 5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 5. Tjänstetyper vid länsstyrelsen

Innehåll

5.2.1 Kontorsbiträdes/assistentkarriären . . . . 49 5.2.2 . . 50 Landskanslist/byrasekreterarekarriüren 5.2.5 Juristkarriären . . . . . . . . . . . . . 50 5.2.4 . . . . . . . . . . . . 52 Övriga tjänstetyper vid - - - - - - - › - - - 53 5.3 Tjänster länsstyrelsen

5.3.1 av personalen pa olika avdel-

Fördelningen l

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 l ningar

5.3.2 Fördelning av arbetsuppgifter inom förvalt- l

mellan länsstyrelse och ningsavdelningen

länsdomstol . . . . . . . . . . . . . . . 54 l

O LÄNSSTYRELSEN I STOCKHOLMS LÄN . . . . . . . . . . S7 x: BIELLANKOIHIWLJNALA Sl\]\lTl3RÅl'l'EN . . . . . . . . . . . 59 8 UTBILDNINGSFRÅGOR . . . . . . . . . . . . . . . . . 03 . . . . . . . . . . . . . . . . 03 8.1 Notariemeritering 8.2 inom . . . 04 Cirkulationstjänstgöring länsstyrelsen 8.3 som är direkt anpassad för läns- Utbildning

. . . . . . . .. . . . . . . . 04 l

styrelsepersonal 8.3.1 LON . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 04 RSV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 05 8.3.2 8.3.3 Centrala verk . . . . . . . . . . . . . . . 00

8.4 för utbildningsverksanmeten inom länssty- Tjänster relserna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 00

8.5 Promemoria rörande länsstyrelsejuristernas karriär . . . . . . . . . . . . . . . . . . 06 och utbildning FÖRVALTNINGSRÄTTSREFORBEN l97l . . . . . . . . . . 09 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 09 9.1 Inledning 9.2 Kammarrätterna . . . . . . . . . . . . . . . . . TU 9.2.1 Juristkarriären vid kammarrätterna . . . . 71 vid kammarrätterna 73 9.2.2 Bülutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 9.3 Regeringsrätten . . . . . . . . . . . . . . 77 10 DE ALLBMNNA DOMSTOLARNA . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 10,1 Tingsrätterna 7 10.2 Hovrätterna domstolen . . . . . . . . . . . . . . . . 78 10.3 Högsta 10.4 Juristkarriären vid de allmänna domstolarna . . . 73

l

ll.l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Inledning 11.2 Domstolsverkets . . . . . . . . . . 33 organisation l lbnstolsverkets utbildningsverksanmet

huiehall

TIDIGARE BEHANDLING AV FRÅGAN OM LÄNSIDBBTOLÅRNAS STÄLLNING M M . . . . . . . . . . . . . ÖVERVÃGANDEN OCH FÖRSLAG .1 97 Inledning la motiv för fristående länsdomstolar . 99 Principiella

LI Synpunkter pa den nuvarande organisationen 100

för en ny länsdomstolsorganisation . 111 Riktlinjer inom länsstyrelserna 113 Organisatoriska ändringar

OUWJ-

Organisation och arbetsformer m m för utbrutna länsdomstolar 118 l3.6.l Länsrätternas domkretsar m m 119 l3.6.2 Länsrättens anknytning till domstolsväsendet 120

BILAGOR

Konmnttêdirektiven 135 som berör enheterna . 143 Ärendegrupper juridiska .11 Ärendegrupper som berör allnänna enheterna (utom länsrätterna) 147 4-- som berör rättsenheterna 149 Ärendegrupper U1 som berör länsrätterna 151 Ärendegrupper O Fasta vid rättsenheterna . 153 tjänster 1 Fasta vid allmänna enheterna . 155 tjänster Författningsförslag

5;\l\L\L\\$li›\”lT.\ l NG

i första instans har av ålder sin Förvaltningsrättskipningen tyngdpunkt på länsnivån och är där förlagd till länsstyrelserna. Genom den partiella omorganisation av den statliga länsförvaltningen som trädde i kraft den l juli 1971 delades länsstyrelsen in i tre avdelningar, en för samhällsplanering, en för skatteförvaltning och en för allmän förvaltning och förvaltningsrätt- Till är knutna tre länsdomskipning. förvaltningsavdelningen stolar, länsrätt, länsskatterätt och fastighetstaxeringsrätt. Redan i samband med 1971 ars reform övervägdes att ge länsdomstolarna en administrativt fristående ställning. Länsdomstolskmnmittên har haft som huvuduppgift att utreda och ta ställning i denna fråga.

Kommittén föreslår i detta delbetänkande att de tre nuvarande länsdomstolarna, länsrätten, länsskatterätten och fastighetsut från länsstyrelserna och läggs swmnan taxeringsrätten, bryts till en ny fristående allmän förvaltningsdomstol i varje län med namnet länsrätt. De utbrutna länsrätterna föreslas amninistrativt samordnade med regeringsrätten och kanmmrrätterna under domstolsverket som central förvaltningsmyndighet. Till stöd för åberopas dels en rad principiella skäl, dels det förslaget förhållandet att den nuvarande organisationen visar svagheter som inte kan hotas inom rmnen för en fortsatt integration med länsstyrelserna. Kommittén har inte funnit att en uthrytning av

länsdomstolarna skulle medföra nagra avgörande praktiska olägen-

heter för länsstyrelserna.

Sanmwnfattning SOU l97:8U

Principiella motiv för fristående länsdomstolar

De principiella motiven för fristaende länsdomstolar hänger samman med den allmänna syn på rättssäkerheten som ligger till för uppbyggnaden av vårt domstolssystem. Principen om grund dömandets självständighet är giundlüggande. Denna har kmmnit till uttryck inte bara i grundlagfasta garantier mot obehörig inblandning i dömandet utan ocksa bl a vid utfonnningen av tillsättningsförfarandet för domartjänster och i administrativa frågor. På den allmänna domstolssidan är de tre instanserna administrativt samordnade under domstolsverket som central förvaltningsmyndighet. Domarkarriären bygger på växeltjänstgöring i de tre instanserna. Karriärens utfonnning har uppfattats smn en garanti för och dänned hög kvalitet i god domarutbildning dömandet. Då domstolsverket inrättades, skapades särskilda garantier för att reformen inte skulle medföra risker för domstolarnas självständighet i deras dömande verksamhet.

Genom 1971 års förvaltningsrättsrefonn lades grunden för en efter mönster fran de allmänna förvaltningsdomstolsorganisation domstolarna. Regeringsrätten gjordes liksom högsta domstolen till prejudikatinstans. Kammarrätterna gavs en liknande ställning som hovrätterna. Betydande satsningar har senare gjorts på att fullfölja denna refonn. Organisationen avviker emellertid frân den som gäller för de allmänna domstolarna. Den första domstolsinstansen, länsdomstolarna, är inte integrerad i förvaltningsdomstolsorganisationen utan i stället adninistrativt inordnad i en myndighet, länsstyrelsen. Detta medför flera vikskillnader i förhållande till tingsrätterna. En samlad ledtiga och samordning av donstolsverksamheten i första instans ning saknas. Det finns inte någon gemensam domarkarriär. Förfarandet vid av domartjänster vid lünsdomstolarna är ett tillsättning annat än det som gäller vid tillsättning av andra domartjanster. Lünsdomstolarnas resursbehov prövas gemensamt med övriga fanktioner inom länsstyrelserna medan skilda domstolsinstansers behov annars prövas gemensamt och utan smmnanvägning på mvndighetsnivå med andra behov än rüttskipningens. Administrativa fragor handläggs inom länsstyrelserna i stället för av domstolen själv eller av domstolsverket.

Sammanfattning

Länsdomstolarnas administrativa anknytning-till länsstyrelserna är enligt kommitténs uppfattning principiellt felaktig mot bakgrund av värderingar som statsmakterna anlagt i fraga om dmnstolarnas självständighet och integritet i sin dömande verksamhet. Det har under senare år förelegat en klar strävan att så som möjligt skilja förvaltning och rättskipning. En utlangt brytning av länsdomstolarna ur länsstyrelserna skulle innebära ett fullföljande av denna refolndinje.

Principen att förvaltning och rättskipning bör skiljas åt swmnanhänger bl a med förvaltningsmyndigheternas dubbla uppgift att samtidigt företräda det allmännas intressen mot de enskilda och att avgöra frågor om de enskildas rätt mot det allmänna. l grunden gäller frågan allmänhetens förtroende för myndigheterna. kmnnittên betonar att denna synpunkt tilhnätts en allt större tyngd under senare år och hänvisar i detta swmnanhang bl a till motiven för att tillsätta den s k byråkratiutredningen. kmmnittén ifrågasätter inte att länsdomstolarna förtjänar allmänhetens förtroende men betonar att deras organisatoriska ställning utgör en nackdel från denna synpunkt.

Ett annat skäl för en länsdomstolsrefonn ser kmmnittên i RSreformen. na statsmakterna gör stora insatser för att effektivisera skatteadministrationen i första instans, talar starka skäl för att förbättra även den andra instansen, d v s skatte-

rättskipningen pa länsniva.

Kmmnittön fäster sålunda särskild vikt vid att den föreslagna länsdomstolsrefonnen skulle innebära ett konsekvent fullföljande av tre reformlinjer om vilka full politisk enighet föreligger. Förvaltningsrättsrefonnen 1971 fullföljs genom att även den första domstolsinstansen fogas in i systemet. RS-refonnen kompletteras med en förstärkning av taxeringsförfarandet i ammainümw.Smwmmbmimtsüümmmmmmpnmsfmtmmme för nwndigheterna fullföljs genom att principen om särskiljande av förvaltning och rättskipning genomförs även på detta mnriidc .

Sammanfattning

Synpunkter_på den nuvarande länsdomstolsorganisationen

Konndttên har ingående studerat den nuvarande länsdomstolsorganisationen och utvecklingen under de sex år den fungerat. Länsdomstolarna har under dessa år arbetat under ökande svårigheter. Detta har bl a komnit till uttryck i att det sammanlagda antalet inneliggande oavgjorda mål har ökat från drygt 100 000 till drygt 190 000 mål.

Konmdttên påpekar att balansökningen nästan helt hänför sig till de tre senaste åren. Detta klargör, mot vad som ibland hävdas, att 1971 års reform med övergång till domstolsmässiga former inte kan ses som en orsak till den negativa utvecklingen. Inte heller en ökad löpande måltillströmning har varit en avgörande faktor. Viktiga orsaker har i stället varit bl a 1975 års fastighetstaxering och otillräcklig resurstilldelning.

Kommittén konstaterar emellertid att de nu angivna faktorerna inte ger en uttömmande förklaring till den negativa utvecklingen. Även svagheter i själva organisationen har bidragit. Kommitténs undersökningar visar t ex att förhållandena växlar kraftigt mellan domstolarna i de olika länen. Detta gäller i fråga om personalsammansättning, organisationens styrka i förhållande till etc. Olika faktorer

måltillströmmingen på

personalsidan har haft en betydande inverkan. Enstaka personalförändringar, vakanser och liknande omständigheter har kunnat få mycket kraftiga genomslag i arbetsresultatcn.

De starka variationer som förekommer mellan länen visar inte bara att systemet brister i effektivitet. De har också en klar rättssäkerhetsaspekt. Den rättsvård som erbjuds allmänheten växlar från län till län på ett sätt som inte kan anses godtagbart.

Det står också klart att länsdomstolarna i mycket liten utsträckning kan räkna med att få hjälp av annan personal vid

SOU 19T:8U Sammanfattning 13

länsstyrelsen i besvärliga arbetslagen. Tvärtom går ”personalströmmen” i huvudsak fran länsdomstolarna till länsstyrelsen i övrigt, frmnst till skatteardelningen.

komuittön konstaterar att utredningen ger bilden av en sårbar och oenhetlig som brister i fråga

i

organisation om samordning, planering och överblick. Detta är enligt komnittêns mening en

F

oundriklig följd av uppdelningen på 24 enheter utan inbördes 5 organisatoriskt samband. En viktig faktor är också länsledningurnas bl a genom länsstyrelseinstruktionen begränsade möjligheter att påverka verksanmeten vid förvaltningsavdelningen.

Länsdomstolsorganisationen behöver sålunda enligt kommitténs uppfattning reformeras och förstärkas. Detta bör bl a ske genom att länsdomstolarna bryts ut ur länsstyrelserna.

Riktlinjer för en ny länsdomstolsorganisation

De utbrutna länsdomstolarna föreslås administrativt bli sammanförda med regeringsrätten och kammarrätterna under domstolsverket som central förvaltningsmyndighet enligt det system som tillämpas för de allmänna domstolarna. Därmed ges möjlighet till en samordning och överblick både mellan de olika instanserna och mellan länsdomstolarna inbördes, något som inte kan dstadkomnas om länsdomstolarna blir kvar inom länsstyrelseorganisationen. Man skapar vidare förutsättningar för en bättre porsonalplanering, rekrytering och personalpolitik i allmänhet. Genom att länsdomstolarna får en ställning till kamarrätterna som motsvarar tingsrätternas förhållande till hovrätterna, garanteras de att vid behov få de personalförstärkningar som de inte kan få i nuläget.

Domarkarriären föreslås uppbyggd efter hovrättskarriärens mönster. Härigenom undviks den f n slutna domarkarriären vid länsdomstolarna. Åbn får i stället en nyttig växeltjänstgöring mellan de tre domstolsinstanserna.

Sammanfattning . SOU 19TT:80

Kommittén betonar att en reform enligt dessa riktlinjer medför fördelar även för regeringsrätten och kammarrätterna. Föredragandena i regeringsrätten skulle på ett annat sätt än nu fogas in i en enhetlig domarkarriär och därmed komna att ha erfarenhet från domartjänstgöring i både första och andra instans. Kwunarrättsdmnarna skulle tillföras ett led i sin välhehövligt domarutbildning genom fiskalstjänstgöring vid länsdomstolarna.

Organisatoriska ändringar inom länsstyrelserna

Om länsdomstolarna bryts ut ur länsstyrelserna kommer endast vissa delar av allmänna enheten att återstå av den nuvarande förvaltningsavdelningen. Det innebär att denna blir så liten att det knappast är tänkbart att låta den finnas kvar som en fristående enhet.

Huvudprincipen för att lösa den uppkommande organisationsfrågan bör enligt komittêns uppfattning vara, att man för samman den nuvarande förvaltningsavdelningens återstående uppgifter med andra myndighetsuppgifter av väsentligen juridisk natur som för närvarande handläggs olika håll inom

på länsstyrelsen,

främst inom planeringsavdelningen men även inom administrativa enheten.

Genom att koncentrera myndighetsuppgifter enligt denna princip skulle man åstadkomma en vidgad och sammanhållen juridisk kompetens och tillgodose länsstyrelsens behov av en slagkraftig juridisk bas. Kommittén framhåller att en förstärkning av jurist- och myndighetssidan är angelägen och understryker särskilt vikten av att garantera länsstyrelserna tillgång till kvalificerad juristpersonal. Länsstyrelserna bör genom sina omfattande och skiftande arbetsuppgifter ha särskilda förutsättningar att attrahera goda förvaltningsjurister, om en ändamålsenlig organisation skapas. Enligt kommitténs uppfattning skulle också en viss växeltjänstgöring mellan

förvaltningsdomstolarna

och länsstyrelserna vara till ömsesidig nytta.

Sanmmnfattning

Komnittên är enig om att de organisatoriska problem som uppkommer vid en utbrytning av länsdomstolarna bör lösas enligt den skisserade huvudprincipen. I fråga om det närmare genomförandet har meningarna varit delade kring två alternativ. Å ena sidan har framhållits att organisationsarbetet bör inriktas på en särskild, fristående juridisk enhet eller avdelning. Å andra sidan har hävdats att den lämpligaste lösningen är att organisatoriskt förlägga den samlade juristfunktionen till planeringsavdelningen. Kommittén har enats om att förorda, att till den s k OPAL-utredningen överlämnas att överväga båda de alternativ för den samlade juristfunktionens organisatoriska inplacering i länsstyrelsen som angetts.

Organisation och arbetsfoinwr m m för utbrutna länsdomstolar

Kommittén föreslår att de nuvarande länsdomstolarna slås samman till en länsrätt i varje län. Som arguent för en vidgning av länsrätternas domkretsar har anförts bl a effektivitetsskäl. Emellertid motiverar bl a regionalpolitiska och kommunikationsmässiga faktorer samt den regionala förvaltningsrättskipningens nuvarande anknytning till länet att den nuvarande indelningen på län behalls. Kommittén ifrågasätter visserligen om Gotlands län ger tillräckligt underlag för en rationell arbetsenhet. Önskemålet om en för hela landet likformig länsdomstolsorganisation talar emellertid vid sidan av nyss anförda skäl med avgörande styrka för att Gotlands län bör utgöra en egen domkrets.

En omorganisation av länsdomstolarna bör inte försvåras eller tyngas av att man samtidigt tar upp frågor om förändringar av de bestämmelser som reglerar handläggningen av de olika målen och ärendena i annan mån än vad som kan föranledas av sammanslagningen till en domstol.

Enli t kommitténs menin bör domaraöromålen D i länsrätten i princip fullgöras av domare som har ordinarie tjänster i länsrätten. För vikariats- och förstärkningsändamål bör dessutom

Sammanfattning

finnas icke ordinarie domartjänster.

Komittén utvecklar innebörden av att domarkarriären i en ny organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna byggs upp efter mönster från de allmänna domstolarna. Kommittén behandlar bl a frågor om notariemeritering vid länsstyrelse och om fiskalstjänstgöring i länsrätt.

Enligt kommitténs förslag bör länsrättens chef kallas lagman och övriga ordinarie domare länsdomare.

Berednings- och föredragandeuppgifterna bör i princip fördelas mellan notarier och andra tjänstemän som inte behöver vara rättsbildade. För kansligöromålen bör finnas icke rättsbildade domstolsbiträden.

Kommittén framhåller vidare att personal som inte har juridisk utbildning fullgör viktiga uppgifter som handläggare vid länsdomstolarna i dag. Även de nya länsrätterna har behov av en sådan personal. Det är därför angeläget att man särskilt uppmärksammar möjligheterna för dessa handläggare att få arbetsuppgifter av liknande art som nu, inte bara inom länsrätterna utan även inom kammarrätterna. Kommittén understryker också att deras utbildningsmöjligheter inte får förswnras. Enligt kommitténs mening bör dessa frågor särskilt prövas i det organisationsarbete som skall ske före reformens ikraftträdande.

Kommittén konstaterar att det vid en utbrytning av länsdomstolarna för en stor del av länsstyrelsepersonalen uppstår en valsituation mellan att stanna kvar i länsstyrelseorganisationen eller gå över till tjänst i de nya länsrätterna. Kommittén föreslår att den nuvarande personalen så långt möjligt bör beredas förtur till tjänst i den ena eller andra organisationen. I viss utsträckning kan det visa sig nödvändigt att inrätta personliga tjänster.

Sammanfattning

Målområdet

Kommittén konstaterar att länsrätterna redan med nuvarande målområde utgör tillräckligt bärkraftiga domstolsenheter. Frågan om ytterligare någon eller några målgrupper bör föras över till länsdomstolarna kan inte påverka ställningstagandet i principfrågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning. Komittén har därför i enlighet med sina direktiv avstått från att behandla målområdesfrågan i detta principbetänkande.

Mellankommunala skatterätten

Enligt kommitténs mening kan sanma principiella skäl som anförs för en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelsen åberopas för en utbrytning av mellankommunala skatterätten från riksskatteverket.

Kommittén förordar en sådan utbrytning och föreslår att mellankommunala skatterätten i stället administrativt inordnas i länsrätten i Stockholms län.

Kostnader

Kommittén har gjort vissa översiktliga kostnadsberäkningar men har förutsatt att en mer ingående analys får göras under det

organisationsarbete som bör föregå det praktiska genomförandet.

För att undvika ytterligare balansökningar och för att på sikt arbeta ned de nuvarande balanserna måste länsrätterna utöver den nu befintliga organisationen tillföras ytterligare 15-20 domare, 25-30 föredragande och omkring 30 tjänstemän i kontorskarriären. Kostnaderna för en sådan utökning uppgår till ca 8 milj kr för löner och ca 1 milj kr för följdkostnader.

För administrationen av en fristående länsrättsorganisation beräknas ett sanmanlagt resursbehov i länsrätterna som motsvarar ca 10-12 årsarbetskrafter i kontorskarriären. För domstols-

Sammanfattning SOU 1977380

verket och kammarrätterna förutses ett merbehov av ungefär 12-15 årsarbetskrafter. Sanmanlagt beräknar kommittén att ca 2 milj kr behöver tillföras för administrativa göromål.

Även den omorganisation inom länsstyrelserna som följer av kommitténs förslag beträffande länsdomstolarna kommer att medföra ökade kostnader. Dessa kan emellertid inte beräknas ens överslagsvis innan OPAL-utredningens överväganden föreligger. Kommittén betonar dock att omorganisationen otvivelaktigt medför behov av vissa personalförstärkningar även vid länsstyrelserna.

Genomförandet

Komittên har endast angett huvuddragen av de föreslagna länsrätternas organisation och verksamhet. Förslaget måste därför kompletteras i annan ordning med detaljutformning av organisation, instruktion m m. Det fortsatta utredningsarbetet föreslås ske under medverkan av företrädare för justitiedepartementet, kommundepartementet, domstolsverket, LON och personalorganisationerna. Utredningsarbetet rörande länsstyrelsernas organisation bör överlämnas till OPAL-utredningen.

Kommittén föreslår att reformen träder i kraft den l juli 1979.

UTREDNINGSUPPDRAGET

I direktivenl till kommittén framhålls att länsstyrelsens upp-

gifter och organisation har förändrats väsentligt under senare år. Det viktigaste ledet i utvecklingen har varit uppbyggnaden av planeringsavdelningarna. En kraftig förstärkning av skatteavdelningarna har också påbörjats som ett led i den allmänna effektiviseringen av skatteadministrationen som statsmakterna har beslutat om. Departementschefen har därför nu funnit naturligt att också rikta uppmärksamheten mot förvaltningsavdelningarna och länsdomstolarna.

Kommitténs huvuduppgift har varit att utreda om länsdomfrågan stolarnas organisatoriska ställning. Av direktiven framgår att invändningar kan riktas från principiella synpunkter mot länsdomstolarnas organisatoriska anknytning till länsstyrelsen. I direktiven sägs att starka skäl talar för att länsdomstolarna bryts ut och förvaltningsdomstolsorganisationen byggs upp enligt samma mönster som gäller för de allmänna domstolarna. Direktiven anger emellertid också att en utbrytning av länsdomstolarna kan medföra vissa praktiska svårigheter för länsstyrelserna.

Kommittén har haft att utgå ifrån att de tre länsdomstolarna skall slås samman till en domstol.

Kommittén har enligt direktiven haft att i stora drag redovisa förslag till en organisation för fristående länsdomstolar och

lDirektiven redovisas i sin helhet i bilaga 1

Utredningsuppdraget

till de organisatoriska följdändringar som blir nödvändiga inom länsstyrelserna. Om kommittén emellertid skulle finna att avgörande praktiska skäl talar för att länsdomstolarnas anknytning till länsstyrelserna behålls, har det enligt direktiven i stället ålegat kommittén att redovisa förslag till de organisatoriska ändringar som föranleds av sammanslagningen till en domstol.

Om kommittén skulle stanna för att föreslå en organisation med fristående länsdomstolar, har kommittén haft att belysa reformens konsekvenser från kostnadssynpunkt. Kommittén har vidare haft att behandla frågan om domstolarnas ställning i administrativt hänseende. I direktiven sägs att starka skäl talar för att domstolarna inordnas under domstolsverket.

Kommittén har också enligt direktiven haft att överväga om det bör skapas en gemensam domarkarriär för länsdomstolarna och kammarrätterna. I direktiven anges att ett väsentligt inslag inom de allmänna domstolarna utgörs av att tjänstgöringen växlar mellan olika instanser. Det framhålls vidare att en motsvarande ordning och en i princip gemensam domarkarriär i förvaltningsdomstolarna är ägnad att stärka kvaliteten på förvaltningsrättskipningen. I det sammanhanget understryks att det är angeläget att tyngdpunkten i förvaltningsprocessen förskjuts mot den lägsta domstolsinstansen.

Enligt direktiven har kommittén också att överväga frågan om vilka målgrupper som lämpligen kan föras över till länsdonstol samt frågan om allmänna ombud bör inrättas i sådana målgrupper som redan tillhör eller föreslås ingå i målområdet.

Kommittén har haft möjlighet att ta upp även frågor som har nära samband med de frågor som behandlas i direktiven.

Enligt direktiven bör kommittén lägga fram ett förslag i principfrågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning i ett delbetänkande. I det sammanhanget bör kommittén, sägs det i

Utredningsuppdraget

direktiven, gå in på andra frågor som ingår i utredningsuppdraget endast i den mån det behövs som underlag för övervägandena i principfrågan.

UTREDNINGSARBETETS BEDRIVANDE

Kommittén har analyserat ett omfattande statistikmaterial från länsdomstolarna, kammarrätterna och regeringsrätten. Kommittén har också granskat från uppgifter länsstyrelsernas tidsredovisning inom system S. Genom en enkätundersökning till förvaltningsavdelningarna i samtliga län utom Stockholms län har kommittén försökt att belysa personalstrukturen på förvaltningsavdelningarna och hur personalens arbete fördelar sig mellan uppgifterna i länsstyrelse och länsrätt.

Det material som kommittén in har tagit gått väsentligt utöver vad som erfordrats för ett ställningstagande i principfrågan om länsdomstolarnas organisatoriska Kommittén har ställning. emellertid ansett att ändamålsenligt på en gång ta in uppgifter av värde för senare organisationsarbete samt överväganden om länsdomstolarnas målområde. I detta betänkande redovisas endast sådana uppgifter som är av omedelbar för betydelse ställningstagandet i den nämnda principfragan.

Kommittén har besökt i Västernorrlands länsstyrelserna län, Västerbottens län och Södermanlands län. Vid besöken har den berörda personalen getts tillfälle att till kommittén framföra synpunkter av betydelse för utredningsarbetet. Vid besöket hos länsstyrelsen i Södermanlands län sammanträffade utredningen också med företrädare för förvaltningslänsrådens förening och länsdomareföreningen.

Samrad har förekommit med företrädare för länsdenwkrati-

bedrivande Utredningsarbetets

kommittén (Kn 1976:04) och utredningen (Kn 1976:03) om organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m m (OPAL-utredningen).

Efter remiss från arbetsmarknadsdepartementet har kommittén yttrat sig över utlänningslagskommitténs betänkande (SOU 1977: 8) Kortare väntetider i utlänningsärcnden.

I enlighet med sina direktiv komnittén nu fram ett delbelägger tänkande angående principfrågan om länsdomstolarnas organisatoriska Kommittén föreslår att länsdomstolarna bryts ut ställning. och i stället samordnas administrativt med ur länsstyrelserna övriga förvaltningsdomstolar under domstolsverket. I anslutning härtill diskuterar komittén de organisatoriska ändringar som bör föranleda inom länsstyrelserna. Kommittén har i förslaget enlighet med direktiven endast angett huvuddragen av en framtida organisation. Kommittén förutsätter att det vidare organisationsarbetet kommer att åt en särskild kommitté eller uppdras arbetsgrupp såvitt gäller och åt den s k OPAL-

länsdomstolarna

utredningen såvitt gäller länsstyrelserna.

återstår om en utvidgning av Av utredningsuppdraget frågorna länsdomstolarnas målområde och om inrättande av allmänna ombud i målgrupper som redan tillhör eller föreslås tillhöra målområdet. Dessa kommer att behandlas i kommitténs fortsatta frågor arbete.

LÄNSSTYRELSENS UPPGIFTER OCH VERKSAHET

Enligt länsstyrelseinstruktionen (1971 460, omtryckt 1976:892) åligger det länsstyrelsen att ge noggrann akt på länets tillstånd och behov samt fränüa länets utveckling och befolkningens bästa. Länsstyrelsen skall verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de regionalpolitiska målen för länet.

Länsstyrelsen skall särskilt ta befattning med den regionalpolitiska planeringen, plan- och byggnadsväsendet, fastighetsregistreringen, naturvärden, miljöskyddet, livsmedelskontrollen, kulturminnesvården, den allmänna hälsovården, den sociala omvårdnaden, väg- och trafikväsendet, den civila försvarsberedskapen, räddningstjänsten, beskattningsväsendet, uppbördsväsendet, exekutionsväsendet samt folkbokföringen. Länsstyrelsen har dessutom vissa tillsyns- och övervakningsuppgifter.

Länsstyrelsen är länets högsta polismyndighet, överexekutor och huvudman för priskontors- och hemkonsulentverksamheten.

Den statliga länsförvaltningen är splittrad på flera organ, med länsstyrelsen som den ledande och samordnande myndigheten. Flera centrala verk har en regional organisation, och denna har i regel länet som verksamhetsområde. När det gäller centrala verk som inte har någon regional organisation (t ex naturvårdsverket och planverket) fullgör länsstyrelsen verkens regionala uppgifter.

Länsstyrelsens uppgifter och verksamhet

En typ av regionalt organ åt centralt verk är de s k länsnämnderna, t ex länsbostadsnämnden åt bostadsstyrelsen och länsarbetsnämnden åt arbetsmarknadsstyrelsen. Viktigare beslut i dessa nämnder fattas i en förtroendemannanämnd. Länsnämndernas anknytning till tar bl länsstyrelsen sig a uttryck i att de i vissa fall kan vara beredande åt inom resorgan länsstyrelsen sektor. pektive I planeringsfrågor av regionalpolitisk betydelse som anhängiggjorts i länsnämmd fattar som regel länsstyrelsen beslut. En annan typ av regional organisation är de s k länsexperterna, t ex länsläkaren och socialvårdskonsulenten. Denna organisation har inte något lekmannainflytande, länsexperterna är i en del av sin verksamhet inför länsansvariga styrelsen och i en annan del inför den centrala myndigheten.

Tyngdpunkten i länsstyrelsernas verksamhet har under senare år förskjutits till var läns-

samhällsplaneringsfrågorna. Tidigare

styrelsen framför allt ett kontrollerande och dömande och organ en verksinstans på det Den har förvaltningstekniska planet. numera utvecklats till ett med politiskt organ inslag genom lekmannastyrelse och uppgift att bl a samordna de statliga intressena i samhällsplaneringen. Den strukturförändring som skett av länsstyrelsernas verksamhet kom till i den uttryck partiella länsförvaltningsrcformen som genomfördes den l juli 1971 (prop. 1970:103, Sk 132, Ku 34, rskr 248 och 308).

Riksskatteverket (RSV) är centralt för organ beskattning, uppbörd och folkbokföring. Inom länsstyrelserna fördes motsvarande frågor vid omorganisationen 1971 till skatteavdelningarna. Verksamheten på dessa bedrivs i stor under riksutsträckning skatteverkets och tillsyn. ledning RSV och länsstyrelsen svarar tillsammans för och resursskatteavdelningens organisation tilldelning.

Länsstyrelsens uppgifter och verksamhet

Länsstyrelsens egentliga förvaltningsverksamhet är mera än den planerande verksamheten bunden av normer givna i författningsform och inriktad på enskilda fall. När prövningen i ett förvaltningsärende i hög grad innefattar en rättslig bedöming och berör enskilds rätt kan ärendet sägas höra till förvaltningsrättskipningen. Inom flera områden, t ex social- och hälsovården samt byggnadsväsendet, innefattar länsstyrelsens uppgifter såväl rättskipning som inspektions- och tillsynsfunktioner i förhållande till underordnade myndigheter.

LÄNSSTYRELSENS ORGANISATION OCH ARBETSSÄTT

2.1 Inledning

Vid den partiella omorganisationen av länsstyrelsen som genomfördes 1971 fick länsstyrelsen förtroendemannastyrelse med landshövdingen som ordförande och med tio andra ledamöter. Genom riksdagens beslut 1976 utökades antalet övriga ledamöter till fjorton. Alla ledamöter utom landshövdingen utses av landstinget. Landshövdingen är också chef för länsstyrelsen.

För alla län utom Stockholms län innebar den nya organisationen att den tidigare uppdelningen på ett landskansli och ett landskontor ersattes av en uppdelning på tre avdelningar, en planeringsavdelning, en skatteavdelning och en förvaltningsavdelning. Därutöver finns en administrativ enhet och en länspolischefsexpedition. Länsstyrelsen i Stockholms län är uppdelad i en planeringsavdelning, en taxeringsavdelning, en länsskatterättsavdelning, en kameral- och uppbördsavdelning och en förvaltningsavdelning. I organisationen ingår en länspolischefsexpedition men inte någon administrativ enhet. Vid länsstyrelsen i Gotlands län finns inte någon länspolischef.

Länsstyrelserna är (med undantag för AB och I län) för närvarande organiserade enligt figur l.

Länsstyrelsensorganisation och arbetssätt

Länsstyrelsensorganisation

i STYRELSE

Landshövding i I i I l

PLÅNERINGSAVD. SKATTEAVDEWING FÖRVALTNINGSAVD.LÄVSPOLI SGEFEVS ABUN ISTRATIV läxisrâd Länsråd Länsråd gEXPEDITION : BJHET i I Länspolischef Byråchef

- polisorganisa- Personalv i l Allmänenhet tion funktion Planerinnskansli Juridisk enhet 4Taxerin senhet 1 Byrachef Förste lånsassessoi Taxeringsdirektör Förste länsassessor vapen,handel Ekonomined samtin funktion - samordnin - ur ransloiin g . . g i - arbete i - kansli åt läns- Service- . . . . 3 _J f . än o. utförsel änmd Ordningsvakt i funktion

iâänütion :äåtågäâåålon - 1522331145 körkätsregister .

1 4 . tävling på väg i s › . i gemensam exp. besvär , i - gavoskatt utsbkning _ hälsovård l , - skattetillägg

sekretariat åt \ pass ånsälfigmå_

styrelsen ash fiske ___.?. _ vgrksmå?

yr esmassig jag Åocâeçier an e s- oc h .

, Priskontor trafik --s-á-â förening? trafiksäkerhet PO g g- prisövervalmingi register « - - - - - - - i

\ Ulggbördsenhet p r s ire tör i utlänningar ånfâmåågfs .

Hgnkonsulent _ medborgarskap - korsumentupp- ______;_.1_ _ uppbördav : allmännava] Verksmhet

Skatter i kommunala besvär Eüsclphnärs lysning . Naturvârdsenhet .. i b .. esvar . ärenden Naturvårdsdirektor stiftelser _ . * indrivning å : _ V l awsftmde __._.._______:_4 - allm. naturvård inventering l socialhj älp v - Vattenvård |

luftvârd familj ebidrag bull kriminalvård : hiervärdeskatte-

Ffaneringsdirektöri renhållning , i äktenskap- rs

- regional- tas?) e et dispenser . Länsrät_t

ÄvdeIningsdirektöA “tskänmmg 1- samhållsvård *

politisk p anering x_ _ revlsmn . . Bil- o. körkorts- ärenden enl_

\ [ lqçniserings Försvarsenhet l - fastställelse register i 31 kap FB | : i tör av skatt f i nykterhetsvårdg

- umunaa an :W l 1_ ; i g körkort, åter-

i civilförsvar mervärdeskatlefonderm.m. 3 register kallelse och

r

i 3 civilt › __ . varning . - :ägnat rsvar gr Planenhet i \ 7 *lättsam* räddningstjänst i I “te * skyddsrum Earkitekt l Dataenhet Iüsassessmi I Avdelningsdirektö _. -

_ Plan_ochbe_ lltârtisåri-Ilât skatte-â Lånsskatterätt

byggelsefrågor _ - personregister - 2 - - ;

sysismxs- i - fastishetsres 2333:338* l

planermg besvärenl upp.

i - livsmedeloch :âxizåçåân g

livsmedelstill- skåtte- i

_ äörçslaåe

95Vr 5 . i “nga ä s, \ syn registrering \ Lantmäterienhet - serviceverk- *se “ djursjukdomar iUVerIanEtare - djurskydd samhet \ = i; fastighets- _ Å Fastighetstaxe- P _ bildning › l = - . . . ningsrätt : ;- astig ets- f h Länsantikvarie ä, i \ _ ; besväröver _ registrering _ I i \ Revisionsenhet , _ . _ l i › _ \-d-T----_ - kulturminnesvårdl |+i t T5 - i i fastighets I 5 i, taxering , \ vis ions irektör . i ç- revision i aktievärdering l - rörelsegransk-

å ?ins . - investerings-

fonder

i

Länsstyrelsens och arbetssätt organisation

2.2 Arbetsordning

Inom länsstyrelserna fördelas ärendena enligt en diarieplan som regeringen fastställer. Regeringen fastställer också en normalarbetsordning. Varje länsstyrelse fastställer sedan sin Till arbetsordning. normalarbetsordningen fogas en bilaga i vilken det för varje ärende anges om det normalt skall avgöras av länsstyrelsens styrelse eller av landshövding, avdelningschef eller annan tjänsteman. Där anges också vilka enheter som på olika sätt deltar i handläggningen.

Länsstyrelsens styrelse skall enligt 26 § länsstyrelseinstruktionen i den mån annat inte av 25 § andra följer stycket tredje punkten eller eller tredje stycket 29 § avgöra

a) viktigare frågor om samhällsplanering eller andra för länet betydelsefulla åtgärder,

b) viktigare författningsfrågor,

c) viktigare frågor om organisation, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter,

d) frågor om tillsättning av tjänst som länsråd, länspolischef, biträdande länspolischef, enhetschef, chef för planeringskansli, länsveterinär eller länsantikvarie, tjänst som polismästare eller som

polisöverintendent, tjänst bolisintendent

som är avdelningschef, byråchef eller kanslichef inom den lokala polisorganisationen, samt som chef för lokal tjänst skattemyndighet eller kronofogdemyndighet,

e) frågor om förslag till anslagsframställning hos riksdagen och andra frågor av större ekonomisk betydelse, f) frågor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning,

g) frågor om annat skiljande från eller än avtjänst uppdrag skedande,

h) andra frågor som landshövdingen hänskjuter till styrelsen.

I normalarbetsordningen sägs härutöver bl a följande. Inom de ärendegrupper, som anges som styrelseärenden, kan förekomma ärenden av mindre vikt eller utan principiell betydelse. Sådana ärenden bör efter bestämmande landshövdingens avgöras av landshövdingen eller annan tjänsteman.

Länsstyrelsens organisation och arbetssätt

Inom de ärendegrupper, som skall avgöras av tjänsteman, kan förekomma ärenden av större vikt eller av principiell betydelse. Dessa ärenden bör hänskjutas till styrelsen.

2.3 Länsstyrelsens organisation

2.3.1 Planeringsavdelningen

från - Planeringsavdelningen organiserades början på sex enheter en juridisk enhet, en regionalekonomisk enhet, en naturvårdsenhet, en planenhet, en lantmäterienhet och en försvarsenhet. Den l januari 1972 knöts länsveterinärerna till länsstyrelsen och den 1 juli l976 blev länsstyrelserna regionala myndigheter för den statliga kulturminnesvården. På planeringsavdelningen hos länsstyrelsen i Gotlands län finns inte någon juridisk enhet. De arbetsuppgifter som ankomer på sådan enhet sköts där av förvaltningsavdelningen.

Varje planeringsavdelning, utom den vid länsstyrelsen i Gotlands län, har ett planeringskansli. Hemkonsulent och priskontor är i regel organisatoriskt knutna till planeringskansliet. Hos länsstyrelsen i Stockholms län finns inte något priskontor.

Den juridiska enheten handlägger självständigt vissa ärenden, särskilt besvärsärenden och fungerar i övrigt som rättssekretariat åt planeringsavdelningen (bilaga 2).

Försvarsenheten skall få en ändrad organisation fr 0 m den 1 juli 1978 enligt riksdagens beslut 1977 med anledning av prop. 1976:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling. Totalförsvarsuppgifterna vid länsstyrelsen skall enligt beslutet liksom hittills ligga på försvarsenheten under ledning av försvarsdirektören.

Länsstyrelsens och arbetssätt 33 organisation

Skatteavdelningen

I alla län utom i Stockholms län och Gotlands län är skatte-

avdelningen uppdelad på fem enheter, taxeringsenheten, revisionsenheten, mervärdeskatteenheten, uppbördsenheten och dataenheten. i Gotlands län har bara två

Skatteavdelningen enheter,

en revisionsenhet och en enhet för ärenden. övriga

Länsstyrelsen i Stockholms län har sedan I968 två avdelningar för

skatteförvaltningen, en taxeringsavdelning och en kameral-

och i vilken

uppbördsavdelning, ingår en uppbördsenhet och en

dataenhet.

Länsstyrelsernas skatteavdelningar och taxeringsavdelningen i

Stockholms län kommer att organiseras om som en följd av den s k RS-reformen.

RS-reformen

Riksdagen har vid 1975 års riksmöte beslutat

(prop. 1975:87) om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans m m. Enligt prop. 1976/77:l38 om genomförandet av den nya taxeringsorganisationen m m avses den nya organisationen träda i kraft vid 1979 års taxering (rskr 346). Uppbyggnaden av den nya granskningsorganisationen genomförs i etapper.

RS-reformen innebär bl a att alla deklarationer skall granskas och föredras inför taxeringsnämnderna av tjänstemän vid länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Vidare skall taxeringsnämndernas rörande de svårkontrollerade

beslutsunderlag dekla-

rationerna förbättras revisionsverksamhet. genom ökad

Lekmannainflytandet vid taxeringen förstärks genom att antalet förtroendevalda ledamöter ökas, mandatperioden och förlängs nämndens beslutsområde utvidgas till att omfatta bl a ärenden om

skattetillägg. Myndigheternas information och service till

Länsstyrelsens organisation och arbetssätt

allmänheten i skattefrågor skall ökas och taxeringsperioden skall förlängas.

Det samlade ansvaret för den årliga taxeringen inom länet läggs på en särskild taxeringsenhet inom skatteavdelningen. De djupare och mer omfattande revisionerna förs till de nuvarande revisionsenheterna. Den nuvarande taxeringsenhetens besvärsärenden och allmänna ombudsfunktioner för uppbörd och mervärdeskatt förs samman till en besvärsenhet och ett särskilt skattechefens kansli inrättas.

Genomförandet av RS-reformen har i enlighet med principbeslutet från 1975 förberetts genom anställning av personal. Den första etappen genomfördes 1975/76 och omfattade 163 tjänster. Härav tillfördes länsstyrelserna 76 och de lokala skattemyndigheterna 87 tjänster. Under budgetåret 1976/77 fick organisationen i en andra etapp ytterligare 275 tjänster, varav 136 tillföll länsstyrelserna och 139 de lokala skattemyndigheterna.

har beslutat Riksdagen om en tredje utbyggnadsetapp som avser budgetåret 1977/78 och omfattar 438 tjänster. Av dessa tillförs länsstyrelserna 217 och de lokala skattemyndigheterna 221 tjänster. Under budgetåren 1978/79 och 1979/80 beräknas länsstyrelserna få ca 100 tjänster och de lokala skattemyndigheterna ca 580 tjänster.

De för RS-reformen ansvariga ämbetsverken - RSV och statskontoret - har ansett att man inte borde ta ställning till totalramen för den framtida bemanningen av den nya granskningsorganisationen förrän i samband med behandlingen av myndigheternas framtida anslagsframställningar.

Sammantaget kommer den nya granskningsorganisationen att till 1978 års taxering ha tillförts 876 nya tjänster, varav 429 vid länsstyrelserna. Det totala behovet av nya tjänster har beräknats till 1 276 handläggartjänster (inkl redan erhållna RS-

1977:80 Länsstyrelsens organisation och arbetssätt 35

tjänster), 223 assistenttjänster och 54 biträdestjänster.

Förvaltningsavdelningen

Länsstyrelsernas förvaltningsavdelningar har dels uppgifter

som är av inspektions- eller tillsynskaraktär, dels uppgifter som innefattar rättslig prövning. Båda slagen av ärenden har knutits till samma organisatoriska enhet. Den partiella omorganisationen av länsstyrelserna 1971 syftade bl a till att förstärka

förvaltningsrättskipningen på länsplanet. Ett uttryck

härför var att man ökade förbättrade handlekmannainflytandet, läggningsformerna och skapade en i organisatoriskt avseende mer markerad åtskillnad mellan och annan

förvaltningsrättskipning

verksamhet.

Förvaltningsavdelningarna är organiserade med två

underenheter, en för de allmänna och länsförvaltningsärendena rättens ärenden - allmänna enheten - och en för länsskatterättens och

fastighetstaxeringsrättens ärenden - rättsenheten.

Allmänna enheten är kansli och för

beredningsorgan länsrätten.

Vid enheten också vissa handläggs förvaltningsärenden t ex

ärenden om pass, val,

lotterier, fordonsregistrering, utfärdan-

de av körkort, socialvård, exekutiv försäljning av fast egendom och vissa andra utsökningsärenden, utskänkning, medborgarskap och kommunalbesvärsmål (bilaga 3).

Rättsenheten är enbart kansli och beredningsorgan för länsskatterätten och

fastighetstaxeringsrätten.

2.3.4 Administrativa enheten

Den administrativa enheten tillkom vid 1971 omorganisationen som ett för hela länsstyrelsen gemensamt stabsorgan för administration av ekonomi, service m m. Vid enheten personal, handläggs också vissa ärenden av juridisk t ex karaktär, lönegarantiärenden. Vid länsstyrelsen i Stockholms län fullgörs de administrativa uppgifterna av kameralenheten och personal-

Länsstyrelsens organisation och arbetssätt

enheten vid kameral- och uppbördsavdelningen.

2.3.5 Länspolischefens expedition

Länspolischefens expedition berördes inte organisatoriskt av länsstyrelsereformen. Vid länsstyrelsen i Gotlands län upprätthålls länspolischefens fuktioner av polischefen i Visby polisdistrikt. Länspolischefen utövar ledningen av polisväsendet i länet. Landshövdingen kan på föredragning av länspolischefen besluta bl a i ärende som rör polisens verksamhetsformer eller när det är fråga om allvarlig ordningsstörande händelse eller annan händelse som kräver extraordinär polisverksamhet. I vissa fall får frågor som rör polisens verksamhetsformer hänskjutas till styrelsen.

Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON)

3. LÃNSSTYRELSERNAS ORGANISATIONSNÃMND (LON)

Gemensamma administrativa serviceuppgifter för länsstyrelserna sköttes tidigare av tre olika nämnder, länsstyrelsernas antagningsnämd, utbildningsnämnd och blankettnämnd. De tre organen sammanfördes 1971 till en nämnd, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON). LON består enligt instruktionen (l97l:459 ändrad senast 1977:420) av ordförande och tio andra ledamöter. Till nämden är knutet ett kansli med en kanslichef och ett 20-tal övriga befattningshavare.

LON är ett centralt rationaliserings-, samordnings- och utbildningsorgan för länsstyrelserna. Enligt sin instruktion har LON till uppgift att

- bistå länsstyrelserna i frågor som rör arbetsformer, personaloch ekonomiadministration och intern planering - fastställa formulär till blanketter för länsstyrelserna, länsskatterätterna, fastighetstaxeringsrätterna och lünsrätteina samt meddela anvisningar för användning ar blanketterna - och anordna och konferenser för länsplanlägga utbildning styrelsernas personal - verka för samordning mellan länsstyrelserna samt mellan dessa och andra myndigheter.

LON utarbetar t ex handlüggningspromemorior i olika ärendegnmpmn PnmwmmiormninndnHlergrwnHüggmdelwsümmeher (förarbeten, rättsfall m ml, ürendebeskri\ning och arbetsrutiner.

Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON)

Inom redovisnings- och revisionsområdet ger LON länsstyrelserna bl a praktiska råd i olika redovisningsfrågor. Vidare skall LON biträda länsstyrelserna i rekryteringsarbetet samt planlägga och anordna kurser och konferenser för dess personal.

LÄNSDOMSTOLARNA

4.1 Inledning

Vid länsförvaltningsreformen 1971 ombildades de tidigare prövningsnämnderna till länsskatterätter. Vidare tillskapades länsrätter för annan förvaltningsrättskipning. Domstolarna knöts organisatoriskt till länsstyrelserna. Den l juli 1975 tillkom fastighetstaxeringsrätterna som också knöts till länsstyrelserna. De tre domstolarna, länsskatterätten, fastighetstaxeringsrätten och länsrätten, svarar för huvuddelen av förvaltningsrättskipningen på länsplanet.

För länsdomstolarna finns en särskild lag, lagen (l971:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Besvär över länsdomstolarnas beslut prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna, kamarrätt och regeringsrätt.

För prövning av vissa skattemål, bl a mål som avser förvärvskällor som sträcker sig över mer än ett län, bildades, samtidigt med länsdomstolsreformen, mellankommunala skatterätten av den tidigare mellankommunala prövningsnämmden.

4.2 Länsdomstolarnas organisation

Länsdomstolarna består enligt huvudregeln i 5 § lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt av ordförande

Länsdomstolarna

och nämmdemän. I fastighetstaxeringsrätt ingår även värderingstekniska ledamöter. Enligt 6 § är rätterna i vissa fall domföra med ordföranden ensam. I rätterna finns enligt 7 § en eller flera lagfarna ordförande. Domartjänsterna tillsätts av regeringen efter förslag från länsstyrelsen.

Nämndemännen utses enligt 8 § med visst undantag av landstinget. För nämndemän i länsskatterätt och länsrätt gäller enligt 10 § att de väljs för en period av sex år. Efter lagändring (SFS 1975:1297) väljs halva antalet vart tredje år. Nämmdemännen i fastighetstaxeringsrätterna väljs på grund av intervallen mellan de allmänna fastighetstaxeringarna för en period av fem år.

4.3 Länsdomstolarnas målområde

Vid länsskatterätten handläggs enligt 3 § första stycket lagen (197l:S2) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den utsträckning som är föreskriven i dessa författningar. Enligt dessa omfattar skatterättens kompetensområde besvärsmål rörande inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt mervärdeskatt, skattetillägg och förseningsavgift, framställningar av olika slag, t ex om beräkning av statlig inkomstskatt för accumulerad inkomst, om skattebefrielse för dödsbo, om eftertaxering och om uppskov med beskattning av realisationsvinst. Skatterätt handlägger också mål om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift, mål enligt bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen (1975:1027), mål om handlings undantagande från taxerings- och skatterevision och mål om utdömande av vite enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna. Vidare går till länsskatterätt besvärs- och underställningsmål enligt folkbokföringsförordningen, t ex mantalsskrivningsmål, samt mål rörande s k arbetsgivaransvar för anställdas skatter enligt uppbördsförordningen (bilaga 4).

Länsdomstolarna

Vid fastighetstaxeringsrätt handläggs enligt 3 § andra stycket lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt mål om fastighetstaxering enligt vad därom är särskilt föreskrivet samt mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

Vid länsrätt handläggs enligt 4 § lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt mål enligt barnavårdslagen (1960 97), lagen (1954:579) om nyketerhetsvård, utlänningslagen (1954:193), smittskyddslagen (1968:231) och lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island och Norge för verkställighet eller behandling i den utsträckning som är föreskriven i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldrabalken. Vidare handläggs såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort mål om varning eller återkallelse och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkortet, allt i den utsträckning som är föreskriven i vederbörande författning (bilaga S).

4.4 Förfarandet vid länsdomstolarna

Det processuella förfarandet i domstolarna regleras av förvaltningsprocesslagen (1971:291), vilken enligt sin 1 § gäller för rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt.

Enligt 9 § förvaltningsprocesslagen är förfarandet vid domstolarna skriftligt. Muntlig förhandling beträffande viss fråga får dock ingå i handläggningen om det kan antagas vara till fördel för utredningen. Den muntliga förhandlingen är således i länsdomstolarna bara ett komplement till den skriftliga handläggningen.

4.4.1 Handläggning av mål

Enligt 16 § förordningen (1971:455) om Skatterätt, fastighets-

Länsdomstolarna

och länsrätt skall mål eller taxeringsrätt i mål uppkommen fråga avgöras efter föredragning. är dock inte Föredragning nödvändig om målet eller frågan i sin helhet vid gåtts igenom nwntlig förhandling och beslut meddelas senast fyra veckor efter den dag förhandlingen avslutades. är inte Föredragning heller nödvändig om prövning sker utan medverkan av nämndemän. Föredragning görs av särskild föredragande eller, om det är lämpligt, av ordföranden.

Enligt l7 § nämnda förordning skall mål beredas till avgörande av föredragande under ordförandens ledning. Någon definition av begreppen föredragning och föredragande lämnas inte i de lagar och andra författningar som reglerar förfarandet vid länsdomstolarna.

Föredraganden skall hålla ordföranden underrättad om målet och, så snart det förekommer inhämta besked anledning därtill, av denne om de åtgärder som bör Vid vidtagas. föredragning skall ett skriftligt förslag till beslut ha utarbetats av föredraganden. Det skall hållas vid tillgängligt föredragning en och, i den mån det är lämpligt, tillsammans med uträkningar, siffersamanställningar och avskrift av handlingar i akten i god tid före rättens sammanträde tillställas de nämndemän som skall närvara vid målets föredragning (19 §).

Närmare föreskrifter för länsdomstolarnas såsom verksamhet, föreskrifter om arbetsfördelning, beredning och föredragning, meddelas enligt 25 § länsstyrelseinstruktionen av chefen för

förvaltningsavdelningen (i AB län länsskatterättsavdelningen

och efter samråd

förvaltningsavdelningenj med övriga tjänste-

män som är ordförande i domstolarna.

Av 5 § lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt följer att nämndemännen har individuell rösträtt. Enligt 13 § samma lag gäller i fråga om omröstning i länsdomstolarna bestämmelserna i 16 kap. och 29 kap. rättegångsbalken om omröst-

Länsdomstolarna 43

ning i domstol med endast lagfarna ledamöter. I lagtexten anges inte i vilken utsträckning för tvisteomröstningsreglerna mål respektive brottmål skall tillämpas. Som exempel på mål i vilka reglerna om brottmål bör tillämpas vid i omröstning huvudsaken nämndes i lagrådsremissen, som föregick om lagen skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt, endast mål om utdömande av vite. Det uteslöts emellertid inte att reglerna för brottmål kan böra tillämpas också i vissa andra måltyper. Innebörden av lagstadgandet är således att ordföranden i de flesta fall har utslagsröst vid omröstning i länsdomstolarna.

4.5 Enmansmål

Enligt 6 § första stycket lagen om Skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt är dessa domstolar i vissa fall domföra utan nämndemän. Ordföranden beslutar ensam när det gäller åtgärder som endast avser beredning av målet. Vidare är rätten domför med ordföranden ensam vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan Skatterätt eller länsrätt, vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, vid vissa interimistiska beslut i körkortsmål samt vid annat beslut som inte innefattar av mål. är slutligt avgörande Slutligen rätten enligt 6 § andra stycket domför utan nämndemän vid beslut som inte innefattar av målet i sak, om det prövning inte är påkallat av särskild att målet av anledning prövas fullsutten rätt.

I 6 § tredje stycket anges typer av mål som får avgöras utan nämndemän om det inte är påkallat av särskild att anledning målet prövas av fullsutten rätt. Dessa mål är mål om utdömande av vite, mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatteoch avgiftsprocessen, handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan och befrielse granskning från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623), mål om omhändertagande för utredning enligt

Länsdomstolarna

30 § barnavårdslagen (l960:97) samt mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt samt mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 § 3 mom. sista stycket kommunalskattelagen (1928:370). Efter en lagändring 1974 som trädde i kraft den l juli 1975 hänförs till enmansmål också mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 500 kr, mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna då beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga samt mål i mening vilket saken är uppenbar. Lagändringen hade föregåtts av utredningsarbete av en arbetsgrupp som tillsatts av RSV och LON. Mot bakgrund av att stora målbalanser uppkommit vid länsskatterätterna hade arbetsgruppen gjort en översyn av bl a arbetsrutinerna vid länsstyrelsernas rättsenheter.

4.6 Jävsregler vid länsdomstolarna

Frågan om jäv i länsdomstol regleras i 41 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Där föreskrivs att bestämmelserna

i

i 4 kap rättegångsbalken om jäv mot domare gäller i fråga om J jäv mot den som handlägger mål enligt förvaltningsprocesslagen. Bestämmelsen i 41 § förvaltningsprocesslagen gäller den som J handlägger mål och är således både på rättens ledatillämplig

möter och på dem som tjänstgör som föredragande.

Frågan om domstolarnas ordförande och deras ställning som domare behandlades ingående under förarbetena till lagen (l97l:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Lagrådet yttrade bl a att en fråga av stor principiell betydelse var i vilken ordföranden utsträckning skulle, med hänsyn till kravet att han som domare skall inta en självständig ställning, kunna åläggas administrativa uppgifter inom länsstyrelsen och vilket slag av sådana uppgifter han skulle kunna tilldelas. Lagrådet föreslog att en bestämmelse skulle införas om att domaren inte får tilldelas uppgifter som kan rubba förtroendet till hans opartiskhet i den dömande verksamheten. Departements-

Länsdomstolarna

chefen ansåg emellertid att en sådan bestämmelse kunde ge upphov till vissa svårigheter vid tillämpningen. Intresset av att ordföranden inte får tjänstgöra om det föreligger omständigheter som kan rubba förtroendet till hans opartiskhet i den dömande verksamheten tillgodosågs enligt departementschefen genom att rättegångsbalkens jävsbestämmelser blev tillämpliga på ordförande i skatterätt och länsrätt.

4.7 Partsbegreppet

Partsbegreppet är inte enhetligt utbildat inom förvaltningsförfarandet. Till skillnad från förhållandena vid de allmänna domstolarna gäller i förvaltningsärenden att det ofta bara finns en part som kan ha ställning som t ex sökande eller förklarande. Det allmänna företräds i sådana fall av den beslutande myndigheten, som dels skall ta till vara det allmännas intresse gentemot den enskilde och dels tillämpa gällande rättsregler. Detta förhållande gäller bl a i körkortsmål och mål enligt barnavårdslagen och har kritiserats som ägnat att rubba den enskildes förtroende för domstolen.

I vissa fall förekommer ett tvåpartsförhållande. Det allmännas talan förs då av en särskild tjänsteman som fått sig ålagd denna uppgift. Tvåpartsförhållande förekommer t ex i inkomst-

förmögenhets- och fastighetstaxeringsmål. Vidare förekommer

det bl a i mål om mervärdeskatt, vägtrafikskatt och uppbörd. Det allmännas talan förs då av ett s k allmänt ombud.

4.8 Mâlutvecklingen vid länsdomstolarna

I tidigare avsnitt har redogjorts för de ärendegrupper som handläggs i länsdomstolarna. Den ojämförligt största tillströmningen av mål sker till länsskatterätterna, som under å 2 budgetåret 1976/77 fick in över 170 000 mål. Till länsrätterna

E

E kom det under samma år in drygt 32 000 mål.

Antalet inkommande mål till länsrätterna har ända sedan budget-

Länsdomstolarna SOU 1977330

året 1971/72 årligen legat ganska konstant omkring 30 000-33 000

mål. Måltillströmningen till länsskatterätterna visar emeller-

tid en klar tendens att öka. Mellan budgetåren 1974/75 och 1975/ 76 ökade antalet inkoma skattemål (utom fastighetstaxeringsmål) med ca 6 000 mål. Mellan 1975/76 och 1976/77 var ökningen ca 11 000 mål.

Balanssituationen i länsskatterätterna har försämrats successivt. Balanserna låg under domstolarnas tre första arbetsår ganska konstant kring 90 000 mål. Under de två senaste har budgetåren balanserna ökat med drygt 30 000 mål om året- Vid budgetårets utgång 1976/77 fanns närmare 175 000 mål oavgjorda hos länsskatterätterna.

Fastighetstaxeringsrätterna inrättades den 1 juli 1975. Besvär av fastighetsägare över 1975 års allmänna fastighetstaxering skulle ha anförts senast den 15 juni 1975 medan taxeringsintendent skulle ha kommit in med besvär senast vid av utgången oktober 1975. Fastighetstaxeringsrätterna övertog omkring 3 000 mål avseende besvär över 1970 års

allmänna fastighets- 1 taxering och den särskilda fastighetstaxering som ägt rum åren 1

1971 - 1974. Under budgetåret 1974/75 kom ca 50 000 mål in till domstolarna. Under de därpå följande åren har knappt 10 000 respektive drygt 13 000 mål kommit in. Av de sistnämnda hänför sig knappt hälften till fastighetstaxeringsrätten i Stockholms län.

Vid länsrätterna har under de senaste fyra budgetåren avgjorts omkring 30 000 mål per år. Balanserna låg under budgetåret 1972/73 och 1973/74 runt cirka 10 000 mål och har därefter visat en svag ökning.

Sammanlagt har det under budgetåret 1976/77 kommit in drygt 217 000 mål till de tre länsdomstolarna, varav skattemål utgör omkring 80 procent. Det har under samma tid totalt inom domstolarna avgjorts knappt 190 000 mål. Antalet oavgjorda mål närmade sig 195 000 mål vid budgetårets utgång 1976/77.

Länsdomstolarna 47 Tabell 1 Inkomna, avgjorda och balanserade mål i länsdomstolarna 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 Inkomna

213 000 195 000 194 000 237 000 202 000 217 000 Avgjorda

164 000 193 000 192 000 175 000 205 000 189 000 Balanserad:

103 000 105 000 107 000 169 000 166 000 194 000

Anmärkningar: Statistikuppgifterna anges i jäma tusental beroende på viss oenhetlighet och andra smärre brister i länsstyrelsernas statistik. Vissa justeringar måste också göras om siffrorna skall stäma överens inbördes. Genom att detta eftersträvats i tabellen har, som uttryck för de olika felkällorna, tabellen kommit att ange en balans för det sista âret som ligger ca 4 000 mål högre än vad en summering av länsstyrelsernas uppgifter leder till. Av dessa mål är ca 1 000 skattemål och ca 3 000 länsrättsmål.

5 LÄNSSTYRELSERNAS PERSONAL

5.l Inledning

Vid finns länsstyrelserna personal med mycket varierande utbildning, inriktning och erfarenhet. Formella kompetenskrav finns efter länsstyrelsernas 1971 endast för ett fåomorganisation tal bl a för tjänster dem som tjänstgör som ordförande i länsdomstolafna. På grund av arbetsuppgifternas olika krav på speciella fackkunskaper har inom sin länsstyrelsen personalplan också bl a lantmätare, ekonomer, arkitekter och veterinärer, ingenjörer.

5.2 Tjänstetyper vid länsstyrelsen

Vid länsstyrelserna finns i huvudsak tre med olika tjänstetyper

befordrirgsgångar, vilka skiljer sig från varandra när det

gäller lênenivåer och kunskapskrav vid anställningstillfället. Det är

kcntorsbiträdes/assistentkarriären, landskanslist/byrå-

sekretererekarriären och juristkarriären. Därutöver har efter» omorganisationen 1971 nya karriärvägar skapats för personal med annan fackutbildning. Efter specialkurser eller annan lämplig vidareutbildning kan man växla över från en karriär till en annan.

5.2.1 Kortorsbiträdes/assistentkarriären

Kontorsbiträdet börjar i någon av lönegraderna T2 - T5 beroende på levnatsåldern. Slutlönen i den reglerade befordringsgången ligger fxi i lönegrad Fl, vilken uppnås efter 7 - 9 år. Dessför-

personal Länsstyrelsernas

innan kan dock befordran till högre tjänst som kansliskrivare, kontorsskrivare eller assistent ha skett. Statens avtalsverk och statstjänstemännens huvudorganisationer har den 1 april 1977 slutit avtal om lönesystem och lönegradsändringar m m. (ALLÄ-77). Avtalet innebär bl a ändring av vissa regler om löneklassplacering, ändring av vissa befordringsgångar, nytt lönesystem och ett ökat utrymme för lokalt inflytande på lönesättningen. För kontorskarriären innebär avtalet att kansliskrivare i F2 och assistenter i lönegraderna F3 - F5 får ändrad lönegrad till högst F5 och att inplacering i lönegrad i det s k högstlönesystemet blir en lokal förhandlingsfråga.

5.2.2 Landskans1ist/byråsekreterarekarriären

Den reglerade befordringsgången för landskanslister börjar i lönegrad F2. Slutlönegraden F5 uppnås efter sex år. Landskanslisterna hade tidigare huvudsakligen gymnasieutbildning. Under senare år har ett ökat antal sökande till landskanslistl tjänster haft jur. kand. examen eller annan akademisk examen. Tjänstgöringen under de första åren har delvis formen av specialutbildning för fortsatt karriär inom förvaltnings- planerings- eller skatteområdet. Landskanslisterna har möjlighet J att få tjänst som t ex enhetschef. Bland befordrings- I l 1 mellan F5 och enhetschefstjänster kan nämnas byrå- l tjänster

assistent 4

F6 - F7, förste byråsekreterare F8 - F13, taxerings-

i

intendent Fl3 - F20 och avdelningsdirektör F19 - F21.

5.2.3 Juristkarriären

Inom länsstyrelseorganisationen finns formellt krav på juristutbildning, förutom ifråga om tjänst som länspolischef, endast för tjänst förenad med uppgift att vara ordförande i länsskatterätt, fastighetstaxeringsrätt eller länsrätt. Ifråga om tjänsten som chef för planeringsavdelningens juridiska enhet förutsätts i praktiken krav på jur. kand. examen. Även om alltså endast ett fåtal tjänster formellt reserverats för jurister besätts

Länsstyrelsernas personal

i själva verket de traditionella juristtjänsterna, länsnotarie/ länsassessor, oftast av jurister. Dessutom finns jurister på många andra tjänster inom länsstyrelsen, t ex på administrativa enheten, skatteavdelningen och planeringskansliet.

Den jurist som söker sig till länsstyrelsen antas som länsnotarie. Den tidigare

tillämpade reglerade befordringsgången

har ersatts av ett högstlönesystem (högst F10). Notariemeriterad jurist får i lönehänseende tillgodoräkna notarietjänstgöringen. Den fortsatta länsstyrelsekarriären kan så

småning-

om leda fram till som länsassessor tjänst i löneskiktet F13 - F19 samt i några fall F21. som förste Tjänst länsassessor är placerad i F23.

Vid en undersökning år 1976 som omfattade alla länsstyrelsejurister som då uppnått lönegrad F23 eller högre framkom att det i genomsnitt 20 år från tagit examensåret att uppnå löne-

gradsplaceringen. Om examen kan beräknas ha infallit mellan

25 och 30 års ålder har alltså erhållits när vedersluttjänst börande varit mellan 45 och 50 år.

I länsskatterätt

(fastighetstaxeringsrätt) och länsrätt finns

en eller flera lagfarna som innehar ordförande, tjänst vid

länsstyre1sen{ Sådan tjänst tillsätts av regeringen efter för-

slag av länsstyrelsens styrelse. Tjänst som ordförande är

domartjänst. Enligt länsstyrelseinstruktionen är chefen för

förvaltningsavdelningen (länsrâd) samt cheferna för rättsen-

heten och allmänna enheten ordförande i länsskatterätten och länsrätten. I vissa län finns därutöver särskilda tjänster som ordförande. Som domare vidare ett antal särskilt tjänstgör förordnade 1än5as5essorer,varvid länsstyrelsen kan utfärda förordnande som avser enmansmål och regeringen förordnanden som även täcker nämndmålen. För sådana förordnanden krävs att vederbörande är jurist. De jurister som inte har förordnande som domare fugerar som beredare, föredragande och protokollförare.

I länsdomstolarna finns alltså som domare juristtjänster i

Länsstyrelsernas personal

F 23 (här bortses från länsrådstjänsten). Vidare lönegrad finns juristtjänster i lönegraderna F9 - F21 (länsnotarier och länsassessorer. Vid domstolarna tjänstgör även jurister som fullgör sin notariemeritering.

5.2.4 Övriga tjänstetyper

Länsstyrelserna rekryterar, som nämnts, även personal med speciella fackkunskaper, som t ex samhälls- och naturvetare, ingenjörer, arkitekter, lantmätare och ekonomer. De kan antingen antas som amanuenser (högst F10) eller få fast tjänst direkt. Via tjänster som exempelvis byråingenjör, förste byråsekreterare, byrådirektör, bitr. länsarkitekt eller avdelningsdirektör kan den anställde nå chefstjänster som planeringsdirektör, revisionsdirektör, naturvårdsdirektör eller länsarkitekt.

5.3 Tjänster vid länsstyrelsen

Vid finns dels s k fasta tjänster,d v s länsstyrelserna tjänster inom personalplanen, dels extra tjänster. Antalet fasta var vid budgetårets ingång 1 juli 1971, d v s tjänster då den nya länsstyrelseorganisationen började sin verksamhet ca 8 500. Den 1 juli 1977 fanns ca 9 800 fasta tjänster.

Personalen utanför uppgick den l juli 1977 personalplanen till ca 1 000 årsarbetskrafter, förutom s k projektanställda eller som var tillfälligt anställd för kortare tid. personal

Länsstyrelsernas personal 53 Tabell 2

Personalen vid länsstyrelserna 1971/72 1977/78

Förändringar under budgetåren

71-06-30 71/72 72/73 73/74

74/75 75/76 76/77 77/78 Summaj 77-07-01

laneringsvd. 714 1) 2) 120 26 37 19 52 17 985 2 468 katteavd. 45 41

75 218 1515) 1675) 2485) 869 4352

örvaltnings-

änsp01is-

;hefens exp. 1 1 61

Pvrigt 6 18

| 24 238 å 7 575

Pnmna

873 175 110 291 275 253 333 2 310 9 885 E 1 F

1) Innehåller 597 tjänster för länsarkitektsoch lantmäteriorganisationerna

2) Innehåller 25 tjänster för länsveterinärorganisationen ? 3) Ny organisation för biloch körkortsregistret

4) Innehåller 19 tjänster för handläggare och utskänkningsärenden

5) Innehåller totalt 429 (76+136+217) för tjänster RS-organisationen

54 Länsstyrelsernas personal

5.3.1 Fördelningen av personalen på olika avdelningar

Vid planeringsavdelningarna fanns den 1 juli 1977 ca 2 S00 fasta tjänster. De juridiska enheterna sysselsatte regelmässigt 2 - 4 jurister.

Inom skatteavdelningarna fanns vid nämnda tidpunkt ca 4 400 fasta tjänster inklusive de s k RS-tjänsterna.

Förvaltningsavdelningarna hade den 1 juli 1977 ca l 900 fasta tjänster. Av dessa var 117 juristtjänster, 102 andra handläggartjänster och 243 tjänster inom kontorskarriären vid rättsenheterna (bilaga 6). Rättsenheterna har inte någon särskild personal avdelad för fastighetstaxeringsrätten. För arbete på grund av 1975 års allmänna fastighetstaxering tilldelades rättsenheterna 4 milj kronor för budgetåret 1975/76. Beloppet användes för kostnader avseende tillfällig personal och övertidsersättning för ordinarie personal. Allmänna enheten utom bil- och körkortsregistren hade 747 fasta tjänster varav 144 juristtjänster och 201 byråsekreterartjänster. Bil- och körkortsregistrens (inkl. trafikenheten i AB län) personal uppgick till 584 personer (bilaga 7).

5.3.2 Fördelning av arbetsuppgifter inom förvaltningsavdelningen mellan länsstyrelse och länsdomstolar

Länsdomstolarnas anknytning till länsstyrelserna medför att personalen på allmänna enheten dels handlägger ärenden i vilka länsstyrelsen fattar beslut dels föredrager och beslutar i länsrätten. I AB län har man skilt mellan de båda funktionerna genom en uppdelning på enheter.

För att få ett underlag för bedömning av hur personalens arbete fördelar sig mellan uppgifterna i länsstyrelse respektive i länsrätt har kommittén inhämtat uppgifter från länsstyrelsernas förvaltningsavdelningar (utom länsstyrelsen i AB län). För varje anställd redovisades en uppskattad procentuell uppdel-

Länsstyrelsernas personal

ning av arbetstiden.

Med ledning av dessa uppgifter har komittên gjort en sammanställning av antalet fasta årsarbetskrafter för förvaltningsuppgifter resp. domstolsuppgifter. I tabell 3 redovisas endast

den personal som sysslar med domstolsuppgifter. Notarier och

landskanslister i befordringsgång har inte tagits med.

56 Länsstyrelsernas personal Tabell 3 PERSONALFÖRDELNING I LÄNSDONSTULARNA

Sammanställningen är grundad på uppgifter från förvaltningsavdelningarna (utom AB län) 1 juli 1977. Endast fasta tjänster har beaktats. Till angivna antal årsarbetskrafter kommer således personal uder utbildning (notarier och landskanslister i befordrings- = föregång Bg 12 A resp. Bg 8 A) och extra personal. (Ber/fd berednings- 0Ch/eller dragningsuppgifter.)

Jurister Icke jurister Totalt 441 L ä n domar* ber/ ber/fd övrigt d0mar ber/ rel. övriga samtl. fd uppg fd bered/ uppg lr 1skr lr lskr dom § 4

106,55 73,15 22,05 93,20 79,85 254,15 106,55 188,45 1,77X) 334,50 629,3 x) medianvärde 1,75

6 LÄNSSTYRELSEN I STOCKHOLMS LÄN

Länsstyrelsen i Stockholms län består av fem avdelningar varav

länsskatterättsavdelningen motsvarar rättsenheten vid förvalt-

ningsavdelningen i övriga län och alltså utgör kansli för länsskatterätten och

fastighetstaxeringsrätten. Avdelningschef är

ett länsråd som förutom att leda uppgifter planera, och fördela arbetet inom avdelningen har domaruppgifter i länsskatterätt och fastighetstaxeringsrätt. Förutom länsrådet finns vid avdelningen åtta ordinarie domare - förste länsassessorer - och domstolen dömer på tillsammans nio rotlar. Antalet avgjorda mål 1 de båda domstolarna var 44 667 under budgetåret 1976/77. Länsstyrelsen har uppgett att icke ordinarie domare med göromålsförordnande i stort sett dömer i hälften av antalet avgjorda mål. Det kan därför beräknas att domare dömer varje i genomsnitt 2 400 - 2 500 mål per år.

Förvaltningsavdelningen består av allmänna enheten, trafikenheten, socialenheten, överexekutorsenheten och länsrättens

i

kansli. Avdelningsledningen av ett länsråd och tre utgörs förste länsassessorer av vilka två vid den partiella omorganisationen år 1971 betecknades som särskilda domare vid länsrätten. Länsrättens kansli förestås av en förste länsassessor. För enhetschefen och för de fyra tjänstemännen i förvaltningsavdelningens ledning har föreskrivits att de skall ha domarkompetens och tjänstgöra som ordförande i länsskatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Domarfunktionen torde dock

58 Länsstyrelsen i Stockholms län

uteslutande utövas i länsrätten. Även vid länsrätten förekommer förordnanden för juristhandläggare att bestrida domargöromål, främst i körkortsmål. Vid länsrätten avgjordes 5 596 mål uder budgetåret 1976/77. I arbetsuppgifterna för avdelningschefen och för dennes ställföreträdare - en av förste länsassessorerna - att vara beslutande i bl a kommui avdelningsledningen ingår nala besvärsmål.

7 MELLANKOMMUNALA SKATTERÄTTEN

Vissa besvär över taxeringsnämhds och lokal skattemyndighets beslut prövas av den mellankommunala skatterätten i stället för av länsskatterätterna.

Enligt 73 § taxeringslagen (1956:623) prövar mellankomuala skatterätten bl a sådana mål där den skattskyldige har förvärvskälla som i fråga om beskattningsort är att hänföra till mer än ett län eller där det råder tvekan om i vilket län taxev ring skall ske. Besvär över koncernbolags taxeringar prövas av mellankomunala skatterätten om bolagen avlämnar självdeklaration i skilda län. Det innebär att de allra flesta börsnoterade bolagen och många andra större företag faller inom kompetensområdet. Vidare prövas skattefrågor i samband med inoch utflyttning ur riket och i vissa fall taxering av äkta makar som är bosatta inom skilda län. Fastighetstaxeringsmål och mål om mervärdeskatt förekommer inte.

Den mellankommunala skatterätten föregicks av en mellankomux l nal som inrättades 1928. Motivet bl prövningsnämnd, var a att försöka uppnå enhetlighet i sådana taxeringar där inkomsterna skall fördelas mellan kommuner i skilda län. Den mellankommunala prövningsnämdens kansli stod under ledning av allmänna ombudet hos nämnden. Någon fast organisation fanns inte utan allmänna ombudet och den handläggande personalen var tjänstemän hos andra myndigheter och förordnade att tjänstgöra hos nämnden på viss tid.

Mellankommunala skatterätten

I betänkandet SOU 1954:24 med förslag till effektivare taxering föreslogs att mellankommunala prövningsnämnden skulle upphöra. Åtskilliga remissinstanser avstyrkte förslaget och framhöll bl a det värde som visat sig ligga i att de mellankommunala varit sammanförda hos en prövningsnämnd företagen med speciell kunskap om deras förhållanden. Förslaget ledde inte till någon lagstiftningsåtgärd. Frågan behandlades därefter i betänkandet SOU 1955:51 med förslag till ändrad taxeringsorganisation. Det föreslogs där att nämnden skulle behållas.

I samband med inrättandet av länsrätter och länsskatterätter 1971 ombildades även mellankommunala till prövningsnämnden skatterätt. Bestämmelser om rätten finns i lagen (l97l:52) om Skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Enligt 2 § har den mellankommunala skatterätten sitt kansli i riksskatteverket.

Även allmänna ombudets verksamhet har överförts till riksskatteverket. I sin årsbok 1976 anger riksskatteverket att allmänna ombudet arbetar helt självständigt och endast är administrativt knutet till riksskatteverket. Verksamheten sysselsätter f n nitton av vilka sex har personer i uppdrag att fullgöra uppgifter som ankommer på taxeringsintendent. Ett par personer har kansligöromål.

Mellankommunala skatterättens kansli är knutet till rättsavdelningen inom riksskatteverket. Vid kansliet tjänstgör en avdelningsdirektör, två byrådirektörer, en förste byråsekreterare, en assistent och tre kontorister. Vissa kansligöromål är gemensamma med de som rör allmänna ombudet.

I den mellankommunala skatterätten finns en eller flera ordförande vilka förordnas av regeringen för viss tid. Uppdraget som ordförande fullgörs vid sidan om annan tjänst. Vidare finns nämndemän som förordnas av regeringen. Som föredragande fungerar tjänstemän vid kansliet. Vid behov förekommer även

Nbllankommunala skatterätten

att föredraganden lånas in från kammarrätterna.

Processen är huvudsakligen skriftlig men det förekomer även muntliga förhandlingar. Mellankommunala skatterättens beslut överklagas hos kammarrätten och besvären upptas av den kamarrätt, inom vars domkrets den skatteskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt.

Målutvecklingen vid mellankommunala skatterätten framgår av följande tabell:

8 UTBILDNINGSFRÅGOR

8.1 Notariemeritering

Notarietjänstgöring är en utbildningstjänstgöring efter jur. kand. examen. Bestämmelser finns i notariekungörelsen (l972:519, omtryckt 1975:512). Notarietjänstgöring pågår två år och sex månader och kan fullgöras vid tingsrätt och länsstyrelse. Q Tjänstgöringen får under viss tid ske genom s k utbytestjänsthos - ett år - eller

göring åklagarmyndighet högst hos polis-

chef, eller advokat - sex månader kronofogdemyndighet högst (2 §). Efter särskild prövning kan tjänstgöring med juridiska arbetsuppgifter under högst sex månader hos annan myndighet än de nyss nämda eller hos annan enskild arbetsgivare än advokat (3 §) få räknas som utbytestjänstgöring. Handläggningen

av frågor om notarietjänstgöring ankommer på notarienämnden

(NON), vars kansligöromål fullgörs av domstolsverket. Notarietjänstgöring leder fram till notariemeritering.

I 54 § länsstyrelseinstruktionen finns bestämel- (1971:460) Å ser om notarietjänstgöring vid länsstyrelse. Av paragrafen framgår att den som fullgör skall biträda notarietjänstgöring med beredning av mål och ärenden, tjänstgöra som protokollförare och föredragande i länsstyrelsen, länsskatterätten,

fastighetstaxeringsrätten och länsrätten samt upprätta för-

slag till beslut. Har notarietjänstgöringen under mer än tre månader varit förlagd till krävs 18 § länsstyrelse, enligt notariekumgörelsen för notariemeritering att notarien Varit föredragande i länsstyrelsen, länsskatterätten, fastighetstaxeringsrätten eller länsrätten.

Utbildningsfrågor

Under budgetåret 1977/78 finns det 655 notarieplatser vid tingsrätterna. Vid länsstyrelserna har 53 tjänster i befordringsgång 12 A ställts till notarienämndens förfogande. Hittills har notarienämnden utfärdat 51 förordnanden vid länsstyrelserna. För utbytestjänstgöring vid olika myndigheter finns ll4 tjänster och det totala utbudet av notarietjänster är därför f n 820.

8.2 Cirkulationstjänstgöring inom länsstyrelsen

Notarien tjänstgör under sin utbildning på olika avdelningar inom länsstyrelsen efter en plan som görs upp av NON. För landskanslisterna gör varje länsstyrelse upp en plan för cirkulationstjänstgöring. Tjänstgöringstiden på de olika enheterna varierar med hänsyn till landskanslistens ursprungliga anställningsområde. Den som antas för huvudsaklig sysselsättning inom skatteområdet får t ex sin cirkulationstjänstgöring anpassad för detta. Motsvarande gäller naturligtvis för den som anställs för planeringsavdelningens olika verksamheter.

Planlagd cirkulationstjänstgöring för övrig personal inom länsstyrelserna förekommer bara i liten utsträckning.

8.3 Utbildning som är direkt anpassad för länsstyrelsepersonal

Länsstyrelsernas organisationsnämd (LON), riksskatteverket (RSV) och vissa centrala verk bedriver kursverksamhet som riktar sig direkt till personalen vid länsstyrelserna.

8.3.1 LON

Fr 0 m budgetåret 1976/77 anordnar LON tretton kurser inom vad man kallardet flexibla kursutbudet som innehåller följande kurser - Förvaltningsutbildning Offentlig förvaltning Grundläggande kurs i handläggning Juridik

Utbildningsfrågor 65

- Personal, ekonomi och organisation - Kommunalkunskap - Mark och vatten

- Fordon och förare

- Yrkesmässig trafik - Allmänna enhetens ärenden - Försvarskunskap - Samhällsplanering - Beslutsprocessen inom länsstyrelsen

Kurserna är öppna för alla inom personalkategorier länsstyrel-

serna. Tidigare fanns ett längre sammanhängande utbildnings-

program som vände sig till personal inom den s k landskanslist-

karriären. Det nya systemet innebär att kan varje tjänsteman

välja enstaka kurser med direkt till de arbetsanknytning

uppgifter han har för tillfället.

Under budgetåret 1977/78 kurser vid 18 tillfällen genomförs

för tillhopa 432 deltagare. Sammanlagt 3 489 personer har

anmält sitt intresse att i kurserna. Förutom dessa deltaga

kurser arrangerar i samarbete med LON länsstyrelserna själva

ett stort antal kurser med motsvarande innehåll.

LONs kursprogram innehåller inte någon kurs som är direkt

anpassad för länsdomstolarnas personal. Det är enligt uppgift

från LON mycket sällan som handläggande och dömande personal

inom länsdomstolarna deltar i LONs kurser.

8.3.2 RSV

Den 1 juli 1975 införde RSV ett nytt utbildningssystem bl a

för den handläggande inom personalen länsstyrelsernas skatte-

avdelningar och rättsenheter. I utbildningen ingår

- Grundkurs i löntagarbeskattning - Kurs i med balanslära

affärsredovisning och räkenskaps-

analys - Grundkurs i

företagsbeskattning

Dessutom ger RSV vissa specialkurser t ex kurs för taxerings-

intendenter och revisorer i processföringsteknik vid skatte-

SOU 1977280 Utbildningsfrågor

För biträdespersonalen finns en grundutbildning i processen. Dessutom finns olika specialkurser t ex momskurs beskattning. och fastighetskurs.

8.3.3 Centrala verk

En del centrala verk anordnar kurser och konferenser som vänder till vissa personalkategorier länsstyrelser t ex

sig på

- Trafiksäkerhetsverkets kurser för vid bil- och personal körkortsregistren - Naturvårdsverkets kurser för vid naturvårdshandläggare enheterna - Planverkets kurser för vid personal planenheterna - Lantmäteriverkets kurser för m fl lantmätare, ingenjörer - kurser för länsveterinärer Lantbruksstyrelsens - Konsumentverkets kurser för hemkonsulenter - för vid Industridepartementets utbildning personalen regionalekonomiska enheterna.

8.4 Tjänster för utbildningsverksamheten inom länsstyrelserna

Fr 0 m budgetåret 1975/76 har fasta tjänster för utbildningsverksamhet inrättats vid de fem största länsstyrelserna (AB, O, M, P och E län). För budgetåret 1977/78 har medel anslagits för utbildartjänster” vid ytterligare sex länsstyrelser. Flertalet av de länsstyrelser som inte har dessa inom plan inrättade tjänster har med hjälp av egna medel ordnat tjänster för särskilda utbildare. Vidare har det inrättats tjänster för regional utbildning i riksskatteverkets regi vid fem länsstyrelser (AB, M, O, T och Y län).

8.5 Promemoria rörande länsstyrelsejuristernas karriär och utbildning

I november 1975 gav LON i uppdrag åt en arbetsgrupp med deltagare från länsstyrelse, kammarrätt, kommundepartement, Jurist- och samhällsvetarförbundet och LON att göra en kartläggning och översyn av länsstyrelsejuristernas karriär- och utbildningsmöjligheter. Gruppen redovisade sina synpunkter i en

Utbildningsfrågor 67

promemoria som överlämnades till LON i december 1976. Promemorian innehöll en kartläggning av de nuvarande förhållandena samt förslag till förbättrad utbildning.

Arbetsgruppen påtalade bl a att det inte fanns någon utbildning särskilt för juristerna. Inte heller någon av de kurser som anordnades av andra var inriktade enbart myndigheter på jurister. De kurser som bedrivits i LONs regi i berednings- och föredragningsteknik och som var mycket för lämpliga juristerna var öppna för alla Kurserna var personalkategorier. mycket eftersökta och en stor del av juristpersonalen ställdes utanför.

Gruppen också tog upp frågan om inskolning av de nyanställda och efterlyste fasta inskolningsprogram i stället för den introduktion och

handledning som varje länsstyrelse f n bedri-

ver.

Sammanfattningsvis anförde arbetsgruppen att juristernas cirku-

lationstjänstgöring är ett

väsentligt inslag i utbildningen och att det är viktigt att för cirkulation någon plan görs upp. Vidare ansågs att tillgången på litteratur stor roll spelar och det föreslogs att bibliotekssidan borde ses över. Slutligen ansåg gruppen att utbildningsutbudet för jurister inom förvaltningen borde samordnas centralt samt att samarbete i ut-

bildningsfrågorna borde etableras med andra organisationer

som har utbildning av jurister på sina program.

sou 1977:80 69

9 FÖRVALTNINGSRÄTTSREFORMEN 1971

9.1 Inledning

Statsmakterna fattade 1971 beslut om en reform av förvaltningsrättskipningen i kamarrätten och regeringsrätten.

Till grund för förvaltningsrättsreformen låg ett betänkande av förvaltningsdomstolskommittên (SOU 1966:70) Förvaltningsrättskipning. Genom reformen ombildades så att dess regeringsrätten huvuduppgift blev att sörja för

prejudikatbildningen. Regerings-

rätten fick också en enhetlig föredragandeorganisation. Kammarrätten sköts in som en instans före regeringsrätten i praktiskt taget alla mål som kan gå till regeringsrätten. Den tidigare Kungl. Kammarrätten i Stockholm ersattes av två förregionala valtningsdomstolar, kammarrätterna i Stockholm och Göteborg. Antalet kammarrätter har senare ökats till fyra. Kammarrätten i Sundsvall tillkom den 1 juli 1974 och kammarrätten i Jönköping den l januari 1977.

Möjligheten att fullfölja mål från kammarrätten till regeringsrätten är begränsad på så sätt att besvären prövas i regeringsrätten endast efter särskilt prövningstillstånd. Prövningstillstånd meddelas endast om det är av vikt för av ledning rättstillämpningen att frågan prövas av regeringsrätten

(prejudikatsdispens) eller om det skäl

föreligger synnerliga till en sådan såsom att för prövning, grund resning föreligger eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.

De allmänna förvaltningsdomstolarna är enligt lag (1971:289)

1971 Förvaltningsrättsreformen

om allmänna förvaltningsdomstolar regeringsrätten och kammarrätterna i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Jönköping.

9.2 Kammarrätterna

trädde i kraft den 1 januari 1972 När förvaltningsrättsreformen arbetade kamarrätten i Stockholm på nio avdelningar, varav två var till Sundsvall. Den 1 juli 1974 inrättades en förlagda fristående kammarrätt i Sundsvall bestående av de från Stockholmskammarrätten utstationerade avdelningarna och en ny av- Samtidigt minskades antalet avdelningar i Stockholm delning. till Under 1975/76 har en extra avdelning satts sju. budgetåret upp i kammarrätten i Stockholm.

Kammarrätten i Göteborg började sin verksamhet den l januari 1972. som från hade sex avdelningar, ut- Kammarrätten, början ökades den l juli 1974 med en sjunde avdelning. Sedan den 1 september 1975 finns dessutom en extra avdelning.

Kamarrätten i Sundsvall fick fr 0 m den l juli 1976 en extra och arbetar nu med tre ordinarie och en extra avdelavdelning ning.

Kammarrätten i Jönköping inrättades den l januari 1977 och arbetar sedan den 1 juli 1977 på tre avdelningar.

som alltså före reformen bestod av J Kammarrättsorganisationen 4 nio avdelningar har byggts ut till att omfatta 23 avdelningar den l juli 1977.

I ledningen för varje kammarrätt finns en kammarrättspresident. Tjänsten tillsätts av regeringen utan ansökningsförfarande. Kammarrätterna är för sin dömande verksamhet indelade i avdelningar. På en avdelning tjänstgör normalt en kammarrättskammarrättsråd, varav en tillika är vice ordlagman, fyra förande och en kammarrättsassessor. Dessa på avdelningen, tjänster tillsätts av regeringen, i fråga om kammarrättslag-

Förvaltningsrättsreformen 1971 71

mannen utan ansökningsförfarande. Vidare finns juristtjänster för fiskaler och fiskalsaspiranter.

Den 1 januari 1977 infördes lekmannainflytande i kammarrätten i vissa mål (prop. 1975/761153, JuU 44, rskr I nämnd- 396). målen - mål enligt barutlänningslagen, nykterhetsvårdslagen, navårdslagen och föräldrabalken - är kammarrätten domför med tre lagfarna ledamöter och två nämdemän. I övriga mål dömer kammarrätten med tre ledamöter. Vid lagfarna mål om fastighetstaxering har kammarrätten särskild sammansättning.

Annan verksamhet än den dömande handhas av en administrativ enhet under i Stockholm ledning och Göteborg av en avdelningsdirektör, i Sundsvall av en byrådirektör och i Jönköping av en förste byråsekreterare. Under administrativa enheten sorterar bl a aktuariekontoret.

Närmare bestämmelser om kammarrätternas och organisation arbetsformer finns i kammarrättsinstruktionen (1975 515, ändrad senast Vidare finns 1977:508). en kungörelse (1971: 1200, ändrad senast 1976:558) om kammarrätternas domkretsar.

Enligt 8 § lag om allmänna förvaltningsdomstolar prövar kamarrätten besvär över beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller annan författning anförs hos domstolen samt mål som underställs domstolen enligt folkbokföringsförordningen. Kammarrätternas kompetensområde bestäms alltså genom föreskrifter i ett antal Dessutom finns specialförfattningar. bestämmelser om kammarrätternas kompetens i lag (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål. Antalet målgrupper hos kammarrätten till ca tvåuppgår hundra.

9.2.1 Juristkarriären vid kammarrätterna

För att få tillträde till kammarrättsdomarkarriären fordras jur. kand. examen och notariemeritering. Det finns till inte,

1971 Förvaltningsrättsreformen

skillnad från hovrättskarriären, något formellt krav på att notarietjänstgöringen under viss tid skall ha varit förlagd till tingsrätt.

Den som antagits som kammarrättsfiskalsaspirant vid en kammarrätt genomgår först en prövotid. Efter omkring 9 - 12 månader om aspiranten skall antagas som kammarrättsfiskal. prövas som äger rum på ett par avdelningar, består Tjänstgöringen, i att mål och utarbeta förslag till beslut. Under föredraga i kammarrätterna står fiskalsaspiranten aspirantutbildningen under personlig handledning av en ledamot i kammarrätten.

kamarrätter har viss kursverksamhet för aspiranterna. Samtliga finns inte. Vanligen förekommer Något gemensamt kursprogram kurser i bl a föredragningsteknik, skatterätt, barnavårds-, byggnads- och körkortsmål.

Efter stannar fiskalen vanligen kvar i fiskalsgodkännandet kammarrätten under ett år. Tidigast därefter prövar kammarrätten om fiskalen kan godkännas för adjunktion d v s ges att få förordnande som ledamot i kammarrätten. Under möjlighet senare år har viss ägt rum mellan kammarutbytestjänstgöring rätterna och länsstyrelser och hovrätter.

Under tiden 1972 - l juli 1977 var omkring 50 fiskaler ut- 1 lånade från kammarrätterna till olika länsstyrelser, de flesta

l

under en period om 6 - 8 månader. Fiskalerna tjänstgjorde huvudsakligen som ordförande i länsskatterätt och länsrätt. i Under sama sex l tidsrymd tjänstgjorde länsstyrelsetjänstemän som ledamöter vid kammarrätten i Göteborg och en vid kammarrätten i Stockholm.

Sedan 1973 har kammarrätten i Göteborg haft ett mer eller mindre regelbundet utbyte av fiskaler med hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för Västra Sverige. Utbytet har omfattat ett 20-tal fiskaler. Utöver detta direkta utbyte

Förvaltningsrättsreformen 1971 73

på fiskalsnivå har vid ett flertal tillfällen hovrättsassessow rer och fiskaler tjänstgjort som ledamöter i kammarrätterna.

Några år efter adjuktsgodkännandet kan fiskalen söka ledigförklarad tjänst som extra ordinarie kammarrättsassessor. F n finns 24 tjänster, varav S göromâlsförordnanden, som kammarrättsassessor. Som assessor är det att vanligt man tjänstgör som extra föredragande i regeringsrätten eller innehar offentligt uppdrag.

Genom förvaltningsrättsreformen har kammarrättskarriären i viss mån förändrats. Den var tidigare i hög grad sluten. Numera utses i större utsträckning annan än fiskal i kammarrätt till vikarie för kammarrättsråd eller kammarrättsassessor. Vidare har i flera fall såväl som domare förvaltningstjänstemän vid de allmänna domstolarna utnämts till innehavare av ordinarie domartjänst i kamarrätt.

9.2.2 Målutveckling vid kammarrätterna

Under årtiondet närmast före 1971 års reform kamarmottog rätten årligen omkring 10 000 mål, därav 95 % skattemål. Även den årliga balansen utgjorde nder perioden omkring 10 000 mål.

Utvecklingen efter omorganisationen framgår av nedanstående tabell. 1972 1973 1974 1975 1976 lza halvår. 1977 Inkomna 20143 18520 23136 22346 24437 11440 Avgjorda 13291 17156 18757 23302 22079 14684 Balanserade 19328 19853 25253 24440 26742 23681

Följande särskilda förhållanden bör beaktas. 1) Under åren 1974 och 1975 tillfördes kammarrätten i Stockholm ett stort antal mål av engångsnatur som gällde utbyte av kör-

74 Förvaltningsrättsreformen 1971 SOU 1977180

kort. Dessa mål uppgick under 1974 till 4 143 och under 1975 till l 625. Under 1975 avgjordes 3 814 sådana mål. 2) I anledning av 1975 års allmänna fastighetstaxering har

under 1976 i runt tal 5 000 fastighetstaxeringsmål kommit

in till kammarrätterna.

9.3 Regeringsrätten

Regeringsrätten består enligt 3 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar av 18 regeringsråd, eller det högre antal som av särskilda skäl finns erforderligt. F n finns 23 regeringsråd, varav tre tjänstgör i lagrådet. Regeringsrätten är domför med fem ledamöter men mål får avgöras av fyra ledamöter om tre av dem är ense om slutet. Vid frågor om prövningstillstånd är regeringsrätten domför med tre ledamöter. Närmare bestämelser om regeringsrättens organisation och arbetsformer finns i instruktionen (1971:1208) för regeringsrätten. Regeringsrätten har ett eget kansli där målen förbereds av regeringsrättssekreterare.

Enligt 2 § lag om allmänna förvaltningsdomstolar prövar regeringsrätten besvär över kammarrättens beslut enligt förvaltningsprocesslagen och besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning eller enligt instruktionen för kammarrätterna anförs hos domstolen. Vidare prövar regeringsrätten ansökningar om resning och återställande av försutten tid när det är fråga om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans.

Regeringsrättens huvuduppgift är att pröva besvär över kammarrätternas beslut. De viktigaste målgrupperna som prövas av regeringsrätten utan att först ha passerat kamarrätten är kommunala besvärsmål, sekretessmål, patentmål och mål angående förhandsbesked av riksskatteverket.

Förvaltningsrättsreformen 1971 75

Tjänstgöring som regeringsrättssekreterare har hittills ingått som ett normalt led i kammarrättskarriären. Flertalet sökande › till sådan tjänst är således kammarrättsfiskaler och kammarrättsassessorer. Före förvaltningsrättsreformen började tjänstgöringen som regeringsrättssekreterare ofta S - 9 år från börjedag i kammarrätt. Efter reformen har förordnande som regeringsrättssekreterare meddelats efter betydligt kortare tid i kammarrätt än tidigare.

Regeringsrätten rekryterar även utanför domstolarna föredragande för vissa typer av specialmål, t ex för vissa patentbesvärsmâl och komunalbesvärsmål. Dessa hämtas föredragande t ex från patent- och registreringsverket, Svenska kommunförbundet och länsstyrelserna.

10 DE ALLMÄNNA DGVISTOLARNA

De allmänna domstolarna är tingsrätterna, hovrätterna och högsta domstolen.

10.1 Tingsrätterna

Det finns f n 100 tingsrätter. Chef för tingsrätt är en lagman. Sexton av de större tingsrätterna är indelade i två eller flera avdelningar. I dessa tingsrätter finns även en eller flera chefsrådmän som chef för avdelning. I övrigt finns som domare rådmän och tingsfiskaler. I tingsrätter som är fastighetsdomstol finns tekniska ledamöter, fastighetsråd. Beredningsuppgifter fullgörs i regel av tingsnotarier. Som protokollförare fungerar tingsnotarier eller icke rättsbildad personal. Tingsrätterna skiftar kraftigt i storlek sinsemellan. I den största, Stockholms tingsrätt, finns ca 90 ordinarie domare och i de minsta endast en ordinarie domare.

10.2 Hovrätterna

Hovrätterna är överrätt i mål och ärenden som fullföljs från tingsrätt och vissa andra instanser, bl a överexekutor.

Hovrätterna är sex till antalet. I ledningen för varje hovrätt finns en hovrättspresident, som utnämns av regeringen utan ansökningsförfarande. Hovrätten är i sitt dömande arbete indelad på avdelningar. De dömande avdelningarna består som regel av 5 - 6 ledamöter. Av dessa är en hovrättslagman (i

De allmänna domstolarna

alla hovrätter utom Svea hovrätt är hovrättspresidenten ordförande på en avdelning), ett hovrättsråd, som tillika är vice ordförande, två eller tre hovrättsråd samt en eller två hovrättsassessorer eller adjungerade ledamöter. Alla domare utom de adjungerade ledamöterna utnämns eller förordnas av regeringen, i fråga om hovrättslagmän utan ansökningsförfarande. De adjungerade ledamöterna är regelmässigt hovrättsfiskaler, som fullgör adjunktionstjänstgöring före förordnande till hovrättsassessorer. Vid sidan av juristdomarna finns i hovrätterna tekniska ledamöter i vattenmål och vissa fastighetsmål. Den 1 januari 1977 infördes lekmannainflytande i hovrätterna i vissa mål (prop. 1975/761153, JuU 44, rskr 396). Förberedande och föredragande uppgifter fullgörs av hovrättsfiskaler och hovrättsfiskalsaspiranter. I varje hovrätt finns vid sidan av de dömande avdelningarna en administrativ enhet under ledning av en byråchef, avdelningsdirektör eller byrådirektör. Under administrativa sorterar bl a aktuariekontoret.

enheten

10.3 Högsta domstolen

Högsta domstolen är överrätt i mål som fullföljs från hovrätt. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen dömer endast ordinarie som utnämns domare, justitieråd, av regeringen utan ansökningsförfarande. F n finns 26 justitieråd. Sju av justitieråden tjänstgör f n i lagrådet.

Föredragande i högsta domstolen är revisionssekreterare, som är knutna till högsta domstolens kansli. Revisionssekreterarna är som regel hovrättsassessorer eller rådmän.

10.4 Juristkarriären i de allmänna domstolarna

Tingsrätterna och hovrätterna har en gemensam domarbana. I karriären ingår också vanligen viss tjänstgöring som föredragande i högsta domstolen.

De allmänna domstolarna 79

För tillträde till den allmänna domarbanan krävs kand. jur. examen och notariemeritering. Minst ett år av notariemeriteringen skall ha fullgjorts vid tingsrätt. Den som antagits som vid

hovrättsfiskalsaspirant någon av de sex hovrätterna

genomgår först en prövotid. Aspiranternas huvudsakliga sysselsättning är att förbereda och föredra mål samt föra protokoll. Omkring 9 - 12 månader efter börjedagen i hovrätt om prövas aspiranten skall antas till fiskal.

Den fiskal som tänker fortsätta på domarbanan blir under en följd av år knuten till den hovrätt som har honom till antagit fiskal. I allmänhet fortsätter han till en början efter sitt fiskalsförordnande någon tid med samma arbetsuppgifter som under aspiranttjänstgöringen. Därefter får han kortare domarvikariat i olika tingsrätter under den hovrätt till vilken han är knuten. Ett - två år efter fiskalsförordnandet, ibland ännu tidigare, placeras fiskalen stadigvarande som tingsfiskal i tingsrätt. Tjänstgöringen där varar i allmänhet omkring tre år. Tingsfiskalen handlägger som självständigt domare en viss andel av målen och ärendena i tingsrätten. Enligt tingsrättsinstruktionen skall vid fördelningen av domargöromålen mellan de olika domarna vid en tingsrätt tas hänsyn till tingsfiskalens erfarenhet. begränsade

I viss utsträckning förekommer att hovrättsfiskaler tjänstgör vid specialdomstolar, domstolsliknande eller organ myndigheter i övrigt. I stigande även hovutsträckning rekryteras rättsfiskaler för offentliga uppdrag.

Efter tjänstgöringen utom hovrätten fiskalen till återgår hovrätten när han har kommit i tur att bli som adjungerad ledamot i hovrätt. förordnande Stadigvarande som adjungerad ledamot i allmänhet föregås av tillfälliga kortvariga adjunktionsförordnanden. Som adjungerad ledamot tjänstgör fiskalen som domare medför en förpå hovrättsavdelning. Adjunktionen nyad prövning av vederbörandes lämplighet för fortsatt domarkarriär.

80 De allmänna domstolarna

Adjuktionstjänstgöringen i hovrätt pågår minst nio månader. Efter godkänd adjunktion erhålls förordnande av regeringen som hovrättsassessor.

Till hovrättsassessor får i princip föreslås endast den som efter fiskalsgodkännande dels under ett år tjänstgjort som laga

man, rådman eller tingsfiskal eller innehaft eller uppehållit

vissa andra tjänster, dels under minst ett år och tre månader tjänstgjort som fiskal eller adjugerad ledamot i hovrätt, varav minst nio månader som adjungerad ledamot. Assessorsföra ordnande brukar erhållas fem - sju år efter börjedag som fiss kalsaspirant i hovrätt.

Den som har fått assessorsförordnande kan räkna med att erhålla en ordinarie domartjänst. Genomsnittsåldern för utnämning till rådman ligger f n strax över fyrtio år, för utnämning till hovrättsråd i högre.

allmänhet

11 DOMSTOLSVERKET

ll.l Inledning

Domstolsverket, som inrättades den 1 juli 1975, är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, bostadsdomstolen, arrendenämnderna, hyresnämderna, rättshjälpsnämnderna och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket är också centralmyndighet för den allmänna rättshjälpen.

Vid sin tillkomst domstolsverket övertog uppgifter som tidigare legat på domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), hovrätterna och justitiedepartementet.

Domstolsverkets uppgifter finns angivna dels i domstolsverkets egen instruktion (1975:S06, ändrad senast 1977:506), dels i de olika instruktionerna för de myndigheter som lyder under domstolsverket och dels i olika generella föreskrifter för centrala förvaltningsmyndigheter. I domstolsverkets instruktion anges bl a att domstolsverket, med iakttagande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen vid fullgörandet av deras dömande och rättstillämpande uppgifter, skall leda och samordna verksamheten, meddela föreskrifter, råd och anvisningar samt tillse att verksamheten bedrivs effektivt. Det föreskrivs särskilt att verket inte får föreskriva att viss rotel eller visst mål eller ärende skall tilldelas viss enskild domare eller på annat sätt bestämma hur dömande uppgifter skall fördelas mellan enskilda domare.

Domstolsverket har bl a att svara för organisationsfrågor

Domstolsverket

samt personal- och ekonomiadministration inom sitt verksamhetsområde. Organisationsfrâgorna omfattar t ex rationaliseringsfrågor, ADB-frågor samt byggnads- och utrustningsfrågor. En huvuduppgift för verket är också att svara för utbildnings- och informationsverksamheten på domstolsväsendets område.

11.2 Domstolsverkets organisation

Domstolsverket leds av en styrelse bestående av ordförande och fem andra ledamöter. Chef för domstolsverket är en generaldirektör som också är styrelsens ordförande.

För att avge förslag till regeringen vid tillsättning av domartjänster finns en särskild tjänsteförslagsnämnd. Som central notariemyndighet finns en särskild notarienämnd. Dessa nämnder är fristående men kanslifunktionerna fullgörs av domstolsverket.

Domstolsverket arbetar med en organisation bestående av fyra huvudenheter och ett revisionskontor. De fyra huvudenheterna är organisationsenheten, ekonomienheten, personalenheten och juridiska enheten. Sammanlagt finns vid domstolsverket omkring 115 tjänster med den ungefärliga fördelningen 20 på organisationsenheten, 40 på ekonomienheten, 40 på personalenheten och 15 på juridiska enheten.

11.3 Domstolsverkets utbildningsverksamhet

Domstolsverket arrangerar utbildning för såväl lagfaren som icke lagfaren personal vid de domstolar och myndigheter som administreras av verket. För personalen vid de allmänna domstolarna finns ett rikt kursutbud. För den lagfarna personalen anordnas t ex seminarier i olika specialämnen och för övrig personal finns kurser i såväl tvistemål som brottmål.

Under budgetåret 1977/78 kommer verket att i likhet med tidigare år anordna en kurs för domare vid de allmänna förvaltningsdom-

Domstolsverket 83

stolarna. Kursen har till syfte att ge deltagarna vidgade kunskaper inom byggnadslagstiftningen, att belysa vissa svårtillgängliga områden inom den sociala lagstiftningen samt att orientera om problematiken i samband med muntlig förhandling i kammarrätt. Kursen innehåller momenten nyheter i byggnadslagstiftningen, byggnadsplaner m m, arbetet i barnavårdsnämd läkarens roll i samhällets samhällets barnavård barnavård, förebyggande och ingripande åtgärder, överflyttning av barn enligt Zl kap. föräldrabalken, mutlig handläggning och syn.

Under budgetåret 1977/78 avser domstolsverket även att anordna särskilda studiedagar för förvaltningsdomare.

Domstolsverkets kurser för icke lagfaren avser t ex personal en introduktionskurs på fyra dagar för nyanställda och en tredagarskurs för biträden vid de allmänna förvaltningsdomstolarna. Syftet med den sistnämnda kursen är att sammanföra föreståndare för de dömande målkanslier för att avdelningarnas mot bakgrund av erfarenheter av förvaltningsrättsreformen få till stånd en diskussion rörande vissa problemställningar, i första hand i samband med skattemålen. Härvid kommer främst materiella och förvaltningsprocessuella regler att beaktas. Kursen innehåller momenten kommunalskattelagens systematiska uppbyggnad, gången i ett taxeringsmål inklusive debitering och uppbörd, kommunicering av mål, förvaltningsprocessen, viss orientering om uppsättande av enkla mål, prättande av PM samt föredragning. Kursen kan även kortfattat komma att beröra ämnesområdena byggnadslagstiftning och sociallagsstiftning.

sou 1977:80 35

12 TIDIGARE BEHANDLING AV FRÄGAN GW LÄNSDOMSTOLARNAS STÄLLNING M M

Förvaltningsrättskipningen i länsstyrelsen har behandlats i ett flertal utredningar under senare årtionden. Sambandet mellan länsstyrelsens dömande verksamhet och dess övriga uppgifter aktualiserades i länsförvaltningsutredningens betänkande (SOU 1967:20-21) Den statliga länsförvaltningen och i landskontorsutredningens betänkande (SOU 1967:22) Skatteförvaltningen. Senast har den regionala förvaltningsrättskipningen behandlats i länsberedningens betänkande (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan.

Länsförvaltningsutredningen tillkallades 1961 för att göra en förutsättningslös och allsidig undersökning rörande länsförvaltningens organisation i sin helhet och särskilt beakta frågan om samordning både inom olika verksamhetsområden i länsförvaltningen och mellan dessa verksamhetsområden. utred- Enligt ningens förslag skulle den översiktliga samhällsplaneringen

jämte förvaltningsrättskipning samt allmän ordning och säker-

het vara den dominerande för uppgiften länsstyrelsen. Den judiciella sidan av länsstyrelsens verksamhet blev inte föremål för samlat bedömande. I samband något med överväganden rörande medborgerlig representation i länsstyrelsen och länsstyrelsens inre kom utredningen emellertid också organisation in på frågor som rörde myndighetens rättskipande uppgifter. Utredningen föreslog bl a att medborgerliga skulle delta i representanter avgörandet av vissa rätts- och förvaltningsärenden i länsstyrelsen och att dessa representanter skulle bilda en särskild nämnd. Utredningen framhöll att nämndens medförde deltagande

behandling av frågan ... sou 1977:30 Tidigare

att den administrativa rättskipningen inom länsstyrelserna ändrade karaktär rättssäkerhetsgarantierna blev genom att mer domstolsmässiga. Samstarkare och handläggningsformerna bandet mellan den dömande verksamheten och länsstyrelsens övriga av förvaltande natur borde dock behållas. uppgifter

hade frågan om skatte- På förslag av länsförvaltningsutredningen överlämats till landskontorsutförvaltningens organisation utgick vid utformningen redningen. Länsförvaltningsutredningen av sina förslag från att landskontorsutredningens förslag skulle genomföras.

att skatteförvaltningen skulle Landskontorsutredningen föreslog ut från och att fristående skatteverk brytas länsstyrelserna skulle inrättas. föreslog vidare att prövnings- Utredningen skulle ombildas till länsskatterätter, som också nämnderna skulle vara fristående från länsstyrelsen. Enligt utredningens tanke skulle länsskatterätterna i administrativt hänseende lyda under kamarrätten som därmed skulle få i princip samma ställi förhållande till länsskatterätterna som hovrätterna ning hade till de allmänna domstolarna. Som motiv för den föreslagna anförde bl a organisatoriska skäl. ombildningen utredningen

av länsförvaltningsutredningen och De betänkanden som avgetts landskontorsutredningen remissbehandlades med en gemensam

remisstid.

Vid remissbehandlingen av länsförvaltningsutredningens förslag instanser om länsstyrelsens ställning som tog några upp frågan förvaltande organ inom visst på samma gång dömande och allmänt och anförde att det var önskvärt att den verksamhetsområde verksamheten en mer oberoende ställning än som dömande gavs även om det f n kunde möta svårigheter att länsföreslagits vis bygga upp en självständig och oberoende förvaltningsdomstol.

SOU l977:80 Tidigare behandling av frågan ... 87

Vid remissbehandlingen av

landskontorsutredningens förslag om

att inrätta fristående länsskatterätter tillstyrkte flertalet remissinstanser förslaget.

Åtskilliga remissinstanser, bl a

riksskattenämnden och tjugo emellertid länsstyrelser,föresl0g att man skulle göra en omorganisation inom länsstyrelsens ram. Oavsett inställningen i utbrytningsfrågan var det en allmän mening bland remissinstanserna att dömandet på länsplanet måste ges bättre resurser. Förvaltningsdomstolskommittên fann

att prövningsnämndernas till omvandling domstolar och den mer kvalificerade procedur vid målens behandling, som förutsattes, gjorde det möjligt att målen handlägga mer omsorgsfullt och ingående samt därmed lätta trycket kammarpå nästa instans, rätten. En bättre för skattedömandet ordning på länsplanet ansågs ägnad att skapa ökat förtroende hos skattebetalarna. En förstärkning av skatteprocessen i lägre instans sades

också helt ligga i linje med förvaltningsdomstolskommittêns förslag om att regeringsrätten i viss skulle utsträckning bli en prejudikatinstans. En annan remissinstans anförde att prövningsnämnderna i många fall uppfattades av de skattskyldiga som ett organ för fastställande av det fiskalas intressen. Det ansågs i huvudsak vara två omständigheter som föranlett

den bristande tilltron. För det första hade det faktiska samröre, som förelåg genom att såväl taxeringssektionerna som

prövningsnämnderna var inbyggda i

länsstyrelseoeganisationen, hos många skattskyldiga skapat den föreställningen att pröv-

ningsnämnderna inte var självständigt dömande För organ. det andra hade det förekommit att prövningsnämnderna många gånger på grund av tidspress inte handlagt ärendena eller motiverat besluten med den omsorg som kunnat förväntas.

I 1970 års proposition om riktlinjer för en partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen (1970:103) anförde departementschefen (s. 150) att det förelåg skäl att överväga åtgärder för att förstärka

förvaltningsrättskipningen på läns-

planet. Ett sådant skäl var den reform som föreslagits beträffande

förvaltningsrättskipningen i kammarrätt och regerings-

... Tidigare behandling av frågan

rätt och som innebar att omvandlades till en regeringsrätten i huvudsak instans. Reformen förutsatte prejudikatbildande att instanserna under regeringsenligt departementschefen rätten förstärktes. En förstärkning av kammarrättsorganisationen hade också Den åtgärd som i första hand föreslagits. borde komma i fråga för att förbättra förvaltningsrättskipvar departementschefen att bereda ningen på länsnivå enligt utrymme för lekmannainflytande. För förvaltningsrättskipningen hade sambandet med handläggningen av ärenden med inriktning tillsyn eller allmän förvaltning på planering, inspektion, ofta verkat befruktande. Kritik hade emellertid också riktats Det hade sålunda hävdats att förvaltmot denna organisation. ningsrättskipningens objektivitet äventyrades genom den organisatoriska kunde befaras att någon integrationen. Möjligen skapades att risker för bristande gång den föreställningen skulle föreligga på grund av det organisatoriska objektivitet sambandet mellan förvaltningsrättskipning och t ex länsstyrel- Detta kunde anses tala sens tillsyns- och inspektionsuppgifter. för att skulle brytas ut ur länsförvaltningsrättskipningen till ett helt fristående organ. Enligt styrelsen och förläggas mening saknades dock tillräckligt underlag departementschefens vid denna en sådan organisation. Däremot för att tidpunkt pröva fanns det förutsättningar för att inom länsstyrelsens ram ge en organisatoriskt mer fristående förvaltningsrättskipningen än den då hade. föreslog att till ställning Departementschefen vid skulle knytas en en förvaltningsavdelning länsstyrelserna länsskatterätt och en länsrätt.

i motionerna I:ll93 Med anledning av propositionen föreslogs och II:l406 att skulle uttala att länsrätten och riksdagen länsskatterätten i princip borde vara organiserade som från helt fristående organ, närmast för att rättlänsstyrelsen skulle kunna tillvinna sig allmänhetens fulla förskipningen troende.

Tidigare behandling av frågan ... 89

Statsutskottet (SU 1970:132) hemställde om riksdagens bifall

till propositionen och avslag på motionerna. Utskottet anför-

de att det även enligt dess mening kunde anföras principiella skäl för att förvaltningsrättskipningen på länsnivå skulle brytas ut från länsstyrelsen. De rättskipande organen skulle dock i praktiken få en oberoende och jävsfri ställning. Dessa förhållanden, de fortsatta övervägandena om den regionala skatteorganisationen samt det på flera punkter otillräckliga underlaget för en slutlig prövning av länsrättens uppgifter hade lett utskottet till att godta förslaget i propositionen. Utskottet kunde därför ej heller förorda ett riksdagens uttalande till förmån för en helt fristående förvaltningsrättskipning.

Beslutet innebar bl a att ett slutligt ställningstagande i frågan om en från länsstyrelserna helt fristående förvaltningsrättskipning ansågs böra anstå. I reservation till utskottets utlåtande ansågs i denna del att utskottet borde ha hemställt om avslag på propositionens förslag och om bifall till motionerna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1970:308) och godtog därmed riktlinjerna för den statliga länsförvaltningens partiella omorganisation.

I 1971 års proposition med förslag till lag om skatterätt och länsrätt m m (l97l:l4) föreslogs en lag med bestämmelser om skatterätts och länsrätts kompetensområden, om domförhet, om omröstning samt om ledamöter i skatterätt och länsrätt. Enligt förslaget skulle länsrätten och länsskatterätten organisatoriskt knytas till länsstyrelsen. Propositionen förgicks av remiss till lagrådet. Lagrådet fäste uppmärksamheten vid Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lagrådet framhöll att det bäst skulle överensstäma med konventionens avfattning och anda om den av länsstyrelserna handhavda förvaltningsrättskipningen kunde brytas ut ur länsstyrelserna och förläggas till helt fristående organ. En sådan anordning ansågs även från allmänna rättssäkerhetssynpunkter

Tidigare behandling av frågan ...

vara att beteckna som överlägsen den i föreremissprotokollet slagna lösningen. Förslaget utgjorde dock enligt lagrådet en avsevärd förbättring. Det borde därför godtas i avvaktan på att tanken på helt fristående regionala förvaltningsdomstolar kunde förverkligas i framtiden.

Lagrådet anförde vidare att skilda kompetensområden hade bestämts för de båda domstolarna. Uppdelningen av förvaltningsrättskipningen hade dock icke genomförts i organisatoriskt hänseende. Så som bestämmelserna om domstolarnas organisation utformats i förslaget stod länsskatterätt och länsrätt i själva verket som skilda domstolar endast till namnet. Samna personer som i egenskap av ledamöter i länsskatterätt skulle komma att handlägga ett skattemål var sålunda behöriga att vid behov pröva t ex ett körkortsmål, men domstolen benämhes då länsrätt. När uppdelningen på två domstolar inte genomfördes i organisatoriskt hänseende, syntes det som om det skulle ha varit lämpligt att förvaltningsrättskipningen på länsplanet också formellt utövades av en enda domstol med behörighet att upptaga mål inom båda de kompetensområden som angivits i förslaget. I inledningsskedet, när de domaruppgifter som föreslagits för skatterätterna torde kvantitativt betydligt överväga dem som hänförts till länsrätterna, kunde emellertid skäl finnas för att bibehålla den på nuvarande länsstyrelseorganisation grundade uppdelningen på två domstolar med olika nam. Lagrådet därför föreslog ingen ändring av förslaget i detta avseende. Frågan syntes dock kunna komma i ett annat läge sedan domstolarna varit i verksamhet någon tid och länsrätternas område - såsom torde vara avsikten betydligt vidgats. Sedan så skett torde det koma att framstå som naturligt att en gemensam förvaltningsdomstol fanns i varje län. Denna borde i så fall benämnas länsrätt.

Propositionen 1971:14 var grundad på de av 1970 års riksdag beslutade riktlinjerna och en inom civildepartementet upprättad promemoria (C 1970:3). I motionerna 1971:1217 och

Tidigare behandling av frågan ...

1971:1218 hemställdes om förslag till en organisation med helt fristående förvaltningsdomstolar. I den sistnämnda motionen hemställdes också om ett riksdagens uttalande att den i propositionen föreslagna organisationen endast kunde godtagas som provisorium.

Civilutskottet (CU 1971:9) hänvisade till statsutskottets vid 1970 års riksdag uttryckta sid uppfattning (SU 1970:132 9). Den nu föreslagna regleringen av förvaltningsrättskipningen bekräftade, enligt civilutskottets mening, att skatterätt och länsrätt skulle självständigt handlägga och avgöra målen. Det hänvisades också till att förlandskontorsutredningens slag om fristående skatteverk och skatterätter i länen skulle övervägas av den år 1970 tillkallade länsberedningen. Propositionen bifölls av riksdagen efter civilutskottets tillstyrkande i denna den (rskr 1971:52). Till utskottets utlåtande hade fogats en reservation till förmån för fristående länsdomstolar.

Länsberedningen fick i uppdrag att i anslutning till

tidigare verkställda utredningar av länsförvaltningsutredningen, landskontorsutredningen och länsindelningsutredningen (SOU 1967:20- 23) samt länsdemokratiutredningen (SOU 1968:47) göra en sammanfattande bedömming rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. Länsberedningens förslag innefattade huvudsakligen principiella ställningstaganden.

Länsberedningen yttrade beträffande förvaltningsrättskipningen bl a att det inte fanns någon grund för tvekan om att den

regionala förvaltningsrättskipningen undergått en avsevärd

förstärkning och förbättring genom 1971 års reformer. De enhetliga och generellt tillämpliga förfarandereglerna i förvaltoch hade

ningslagen förvaltningsprocesslagen i hög grad bi-

dragit till att underlätta arbetet för och länsstyrelserna domstolsorganen i deras rättskipning. Med hänsyn till de erfarenheter som vunnits hade länsberedningen inte funnit

92 av frågan ... Tidigare behandling

några bärande skäl för att bryta ut förvaltningsrättskipningen från länsstyrelserna.

vidare att det av förarbetena till 1971 års - Beredningen-anförde omorganisation och till inrättandet av de tre förvaltningsdomstolarna syntes framgå, att avsikten varit att dessa domstolar inom en snar framtid skulle föras samman till en regional förvaltningsdomstol. Erfarenheterna av domstolens verksamhet hittills bekräftade att denna linje borde fullföljas. Tillkomsten av fastighetstaxeringsrätt, även om dess sammansättning var något olik de båda övriga domstolarnas, utgjorde inte tillräckligt skäl att hålla domstolarna organisatoriskt åtskilda. På grund härav borde av de tre domstolsorganen i län bildas en förvaltningsdomstol, förslagsvis benämnd varje länsrätt.

I ett särskilt till länsberedningens betänkande framyttrande hölls att organ med allmänna förvaltningsuppgifter och organ med dömande borde vara organisatoriskt åtskilda. På uppgifter sikt torde därför område även på förvaltningsrättskipningens upp en organisation motsvarande den inom den allmänna byggas rättskipningen med organisatoriskt fristående förvaltningsdomstolar också i första instans.

Vid av länsberedningens betänkande uttalade remissbehandlingen sig endast en mindre del av remissinstanserna om förvaltnings- Förslagen om sammanslagning av rättskipningens organisation. länsdomstolarna till en länsrätt och om utredning av tillförandet av nya målgrupper fick ett positivt mottagande. l \ När det gäller frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning var remissinstanserna inte lika eniga. l

Länsberedningens uppfattning att domstolarnas organisatoriska till skulle behållas delades bl a

anknytning länsstyrelserna

av 14 länsstyrelser. Av dessa hade sex avgett enhälliga yttramden medan det vid åtta avgavs reservationer. Av återstående

Tidigare behandling av frågan ... 93

tio länsstyrelser att det i ansåg sju princip var motiverat att

frågan om utbrytning av förvaltningsrättskipningen utred-

des. Tre länsstyrelser att ansåg tillräckliga erfarenheter ännu inte kunde anses ha vunnits för att aktualisera en utbrytning. På sikt kunde det emellertid finnas skäl att utreda frågan.

Åtskilliga remissinstanser med anknytning till rättsväsendet

t ex justitiekanslern, kammarrätterna och hovrätten för Västra Sverige, avstyrkte länsberedningens förslag och fann övervägande skäl tala för att länsdomstolarna skiljdes organisatoriskt frân länsstyrelserna.

I propositionen 1975/76:l68 om vissa rörande frågor den regionala

samhällsförvaltningens uppgifter och organisation an-

förde departementschefen beträffande

förvaltningsrättskipnin-

gen att övervägande skäl talade för av länssammanslagning domstolarna. En utredning med uppgift att överväga organisatoriska inför frågor en sammanslagning skulle därför tillsättas.

I fråga om en eventuell utbrytning av länsdomstolarna ur länsstyrelsen anförde departementschefen att erfarenheterna av länsdomstolarnas verksamhet i allt var väsentligt mycket goda. Han ville särskilt framhålla värdet av den ökade förtroendemannamedverkan i som länsrätternas

förvaltningsrättskipningen

inrättande hade inneburit. Det hade, enligt departementschefen, inte från något håll att ifrâgasatts länsdomstolarna inte skulle helt fungera självständigt vid handläggningen av de mål som ankom på dem. Organisatoriskt rådde en klar åtskillnad mellan domstolarnas verksamhet och skatteförvaltningen. En stor del av den verksamhet som f n ankommer på förvaltningsavdelningarna var inte av sådan karaktär att det framstod som lämpligt att den överfördes till fristående förvaltningsdomstolar. Den hade inte heller något uttalat samband med de uppgifter som ankommer på länsstyrelsen i övrigt.

Tidigare behandling av frågan ...

I varje fall i de mindre länen skulle en utbrytning av domstolarna - särskilt om den förenades med en vidgning av deras målområde - leda till svårigheter när det gäller att skapa en effektiv och säker organisation för denna arbetsenhet. Det fanns därför inte anledning att även låta utreda frågan om en av länsdomstolarna från länsstyrelserna. I utbrytning

i

i

Propositionen behandlades av konstitutionsutskottet samtidigt med ett flertal motioner. I motionerna hemställdes att riksdagen skulle uttala att de regionala förvaltningsdomstolarna i framtiden bör vara organisatoriskt fristående från länsstyrelserna resp. att domstolarnas ställning skulle utredas med sikte på att de skall ges ställning av fristående regionala förvaltningsdomstolar.

Konstitutionsutskottet (KU 1975/76 55) tillstyrkte propositionens förslag och avstyrkte motionerna. Enligt utskottets

mening motiverade de organisatoriska nackdelar som skulle

vid en utbrytning att domstolarnas anknytning till uppstå länsstyrelsen behölls. Enligt utskottets mening arbetade domstolarna i sin dömande verksamhet redan helt självständigt och oberoende.

Till utskottets betänkande såvitt avsåg de regionala förvaltningsdomstolarnas ställning avgavs reservation vari anfördes att utskottet hade bort uttala att starka skäl fanns . för att nu fatta om fristående regionala för principbeslut valtningsdomstolar. Den av departementschefen föreslagna borde inriktas på detta. Som skäl för detta kunde utredningen bl a anföras att allmänhetens tilltro till länsrätternas oberoende ställning därvid skulle ökas. Som anförts i någon av motionerna fanns en risk för att många medborgare inte H de förvaltningsdomstolarna som friuppfattade regionala stående utan som en del av länsstyrelsernas verksamhet som förvaltningsrättslig myndighet.

Tidigare behandling av frågan ... 95

Enligt reservanternas mening talade starka skäl principiella emot en ordning som innebär att det dömande organet i t ex en skatteprocess har sitt kansli inom samma myndighet som den fiskala i skattemålet. parten Det är uppenbart att domstolarnas oberoende och jävsfria skulle förstärkas ställning om det organisatoriska sambandet med länsstyrelsen upphörde.

Den nuvarande ordningen skapade också reservanterna enligt svårigheter av praktisk natur. Den hindrar en nödvändig integration mellan de regionala och förvaltningsdomstolarna kammarrätterna och regeringsrätten. En utbrytning av länsdomstolarna kunde möjliggöra en organisatorisk uppbyggnad av rättskipningen på detta område som i huvudsak stämde överens med vad som gällde för de allmänna domstolarna. Beträffande domarutbildning och domarkarriär skulle en sådan ordning innebära en klar fördel.

I frågan om de regionala förvaltningsdomstolarnas ställning företogs lottning i riksdagen. Lotten utföll så att utskottets hemställan bifölls.

sou 1977:80 97

13 ÖVERVÃGANDEN OCH FÖRSLAG

l3.l Inledning

Förvaltningsrättskipningen i vårt land har reformerats genomgripande under 1970-talet. Reformerna har i första hand gällt de högre instanserna. Kamarrätt har getts en liknande ställning som hovrätt inom det allmänna domstolsväsendet och organisationen har under sex år betydligt mer än fördubblats. Regeringsrätten har liksom högsta domstolen fått som ställning i huvudsak prejudikatinstans.

Även i första instans har

förvaltningsrättskipningen undergått

förändringar men varken reformerna eller resursförstärkningarna har varittillnärmelsevis lika omfattande som de i högre instans. Av ålder är tyngdpunkten i första instans till länsförlagd nivå, och verksamheten är där inordnad alltjämt i länsstyrelserna. Sedan 1971 är dock även där

förvaltningsrättskipningen

till väsentlig del organiserad på domstolar. Denna förändring var emellertid inte djupgående på samma sätt som kammarrättsoch regeringsrättsreformerna. Huvudinnebörden var att de tidigare prövningsnämnderna ersattes av länsskatterätter som inom länsstyrelsernas ram skildes organisatoriskt från den fiskala skatteadministrationen. Därutöver inrättades länsrätter för vissa allmänna förvaltningsmål.

Länsdomstolarnas organisatoriska har varit föremål ställning för diskussion alltsedan förarbetena till 1971 års reform. Redan då förordades från olika håll, bl a av lagrådet, att dessa domstolar skulle även i organisatoriskt avseende få en fullt fristående ställning liksom domstolar i vårt land. övriga

98 överväganden och förslag

Dessa reformkrav har återkomit med ökad styrka under de år som gått sedan omorganisationen 1971. Kommitténs huvuduppgift är att utreda och ta ställning i denna fråga. Enligt direktiven bör länsdomstolarna ges en fristående ställning om inte avgörande praktiska skäl befinns tala för en fortsatt anknytning till länsstyrelserna.

Då frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning behandlas i dag, måste den ses i sammanhang med domstolarnas allmänna arbetssituation. Under de gångna åren har länsdomstolarna haft att arbeta under allt större svårigheter. Detta har bl a kommit till uttryck i att målbalanserna stigit kraftigt, från drygt 100 000 mål under de första tre åren efter 1971 till över 190 000 mål 1977. Av denna ökning hänför sig omkring 80 000 mål till skattemålen.

Kommittén har mot denna bakgrund funnit att en större reform nu är påkallad även i fråga om förvaltningsrättskipningen på länsnivå. Sådana avgörande praktiska skäl för att behålla den nuvarande anknytningen till länsstyrelserna, som direktiven talar om, föreligger enligt kommitténs mening inte. Även om en utbrytning av domstolarna på kort sikt kan medföra vissa praktiska problem har kommittén ansett att fördelarna med att inordna länsdomstolarna i förvaltningsdomstolsorganisationen överväger klart. Komittêns förslag innebär därför att länsdomstolarna bryts ut till fristående regionala förvaltningsdomstolar.

I det följande utvecklar kommittén först de allmänna principiella motiv som talar för fristående länsdomstolar. Därefter redovisar kommittén synpunkter på den nuvarande länsdomstolsorganisationen. I två avsnitt skisserar kommittén principerna för en ny domstolsorganisation och för länsstyrelsernas omorganisation med anledning av länsdomstolarnas utbrytning. Kommittén drar därefter för en ny domstolsorganisation och upp riktlinjer berör mcllankommunala skatterätten samt resursavslutningsvis och författningsfrågor.

överväganden och förslag 99

13.2 Principiella motiv för fristående länsdomstolar

De principiella motiven för kommitténs förslag till ny organisation för länsdomstolarna sammanhänger med den allgivetvis männa syn på rättssäkerheten som ligger till grund för utformningen av vårt domstolssystem. Kommittén vill starkt betona rättssäkerhetssynpunkterna. Det är en viktig rättspolitisk angelägenhet att finna en organisationsform för förvaltningsrättskipningen på länsnivå som medger högsta möjliga standard i fråga om rättssäkerhet och som skapar bästa möjliga förtroende hos allmänheten.

De uppgifter som för närvarande ligger hos länsdomstolarna är av stor betydelse för de enskilda. Tyngdpukten ligger på skattesidan. Betydelsen av att verka för en god rättssäkerhet på detta område behöver knappast utvecklas. Också den rättskipning som förekomer vid länsrätterna, t ex administrativa frihetsberövanden och andra har tvångsåtgärder, genomgripande betydelse för den enskilde.

Att på olika sätt verka för att höja rättssäkerheten inom förvaltningen är enligt kommitténs mening överhuvudtaget en angelägen uppgift. Det följer av att den offentliga förvaltningsapparaten och författningsregleringen ständigt ökar i omfattning och blir allt svårare för de enskilda medborgarna att överblicka.

En grundläggande garanti för rättssäkerheten ligger i att domstolar och domare har en självständig I ställning. regeringsformen ll kap. 2 § slås fast att ingen får bestämma myndighet hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt skall tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. I regeringsformen finns också regler som garanterar domarnas i dömandet, självständighet t ex reglerna om oavsättlighet.

100 SOU 1977380 Överväganden och förslag

Dessa regler gäller även för länsdomstolarna. Deras självständiga ställning garanteras alltså i regeringsformen. Vidare finns det i 25 § länsstyrelseinstruktionen närmare föreskrifter för domstolarnas verksamhet som ytterligare markerar domstolarnas självständighet gentemot länsstyrelsen. Kommittén har inte heller funnit annat än att länsdomstolarna också i praktiken intar en självständig ställning i sin dömande verksamhet.

Principen om domstolarnas självständighet är emellertid inte knuten endast till själva dömandet. I fråga om den allmänna rättskipningen har den också kommit till uttryck vid domstolsadministrationens och i speciella garantier för organisation att sker i former som tryggar kvalitet och domartillsättningar rättssäkerhet. Belysande är diskussionerna kring inrättandet av domstolsverket som central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet. Farhågor yppades för att denna administrativa omorganisation skulle medföra risker för domstolarnas självständighet. Dessa synpunkter blev föremål för ingående överväganden. Särskilda bestämmelser infördes i instruktionen för domstolsverket för att att intrång inte skulle ske garantera i domstolarnas självständighet genom styrning från den centrala myndigheten.

Länsdomstolarnas administrativa anknytning till länsstyrelserna är principiellt felaktig mot bakgrund av de värderingar som anlades av statsmakterna i samband med domstolsverkets inrättande. Den känslighet för principen om dömandets självständighet och integritet som visades då måste enligt kommitténs mening beaktas då en omorganisation av förvaltningsrättskipningen på länsnivå övervägs.

Sedan gammalt har det ansetts angeläget att i fråga om förslag till domartjänster ha en ordning som säkerställer en sakkunnig bedömning av olika sökandes kvalifikationer för sådan tjänst. För de allmänna domstolarna och kammarrätterna gäller att tillsättning av domartjänster sker efter förslag av en tjänste-

överväganden och förslag 101

förslagsnämd som är tillskapad i första hand för just detta ändamål. Av nämndens ledamöter är f n sju yrkesverksamma domare. Bland ledamöterna finns bl a högsta domstolens och regeringsrättens ordförande samt en hovrättspresident och en kammarrättspresident.

För länsdomstolarnas del gäller att förslag till domartjänster lämnas av länsstyrelsernas politiskt sammansatta styrelser som i princip saknar domarinslag. Tillsättningsförfarandet är alltså ett annat i fråga om länsdomartjänster än det som gäller för domartjänster i övrigt. Det framstår som självklart att samma ordning i fråga om domartillsättningar bör gälla vid länsdomstolarna som vid andra domstolar.

En annan skillnad mellan länsdomstolarna och övriga domstolar ligger i den ordning som gäller i fråga om budgetbehandling och resurstilldelning. Länsdomstolarnas behov blir föremål för prövning gemensamt med övriga funktioner inom länsstyrelserna. Det blir alltså fråga om att genomföra en samlad prioritering av behoven inom så olika områden som förvaltningsrättskipning, samhällsplanering, skatteförvaltning etc. Inom domstolsväsendet i övrigt förekommer ingen liknande avvägning på myndighetsnivå mellan rättskipningens behov och andra samhällsuppgifter. Med hänsyn till att länsdomstolarna är första instans i förvaltningsdomstolsorganisationen är det angeläget att få en sådan ordning att deras resursbehov kan bedömas och avvägas mot resursbehoven vid övriga förvaltningsdomstolar.

Avvikelserna i fråga om länsdomstolarna från vad som eljest gäller inom domstolsväsendet är historiskt betingade. Förvaltningsdömandet har överhuvudtaget långtifrån samma gamla fasta traditioner som de allmänna domstolarna i vart land. Före l97l års genomgripande förvaltningsrättsrcform var förvaltningsrättskipning i domstolsform undantag och blandning av förvaltning och rättskipning hinimrogel.

l02 överväganden och förslag

Förvaltningsrättsreformen 1971 markerar en brytning med tidigare principer. Som förut nämnts innebar reformen att regeringsrätten fick ställning som i huvudsak en prejudikatinstans och att kammarrätt sköts in som mellaninstans före regeringsrätten i flertalet mål som går till regeringsrätten. Enda undantaget av större betydelse är kommunalbesvärsmålen som går från länsstyrelse till regeringsrätten utan att passera kammarrätt eller, i fråga om landstingsmålen, direkt till regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrätterna har ställning som allmänna förvaltningsdomstolar. De sorterar liksom de allmänna domstolarna under domstolsverket som central förvaltningsmyndighet.

Förvaltningsrättsreformen var inte bara principiellt genomgripande. Statsmakterna har också gjort betydande satsningar på att fullfölja reformen på det organisatoriska planet. En kammarrätt med nio avdelningar 1971 har blivit fyra kammarrätter med 23 avdelningar 1977. Av dessa har två kammarrätter och åtta avdelningar till 1974 och senare. Denna utbyggnad har

komit genomförts i fdll politisk enighet i principfrågorna. De me-

ningsskiljaktigheter som har förekommit i riksdagen har inskränkt sig till frågor om lokaliseringsorter och utbyggnadstakt.

Förvaltningsrättsreformen innebar en förstärkning av domstolsorganisationen på förvaltningssidan. Organisationen är emellertid ofullkomlig så länge den inte också omfattar första instans. På den allmänna domstolssidan är organisationen uppbyggd med tre nära sammanknutna instanser, tingsrätter, hovrätter och domstolen. högsta Samma principer grundade i samma rättssäkerhetskrav - för alla tre instanserna. Full gäller enighet råder om att rättssäkerheten kräver ett treinstanssystem även

på förvaltningssidan. Här föreligger emellertid den skillnaden

att första instansen, länsdomstolarna, inte är integrerad med de högre instanserna utan är organisatoriskt inbyggd i läns-

överväganden och förslag 103

styrelserna. I princip innebär detta detsama som om tingsrätterna skulle ingå i samma organisation som åklagarväsendet. Ordningen medför också praktiska nackdelar i samtliga tre instanser, som kommittén skall närmare utveckla i detta avsnitt.

Den blandning av förvaltnings- och rättskipningsuppgifter som förekommer vid länsstyrelserna utgör avsteg från en princip som bragts till klara uttryck på flera andra håll under senare år. Utöver l97l års förvaltningsrättsreform och diskussionerna kring domstolsverkets inrättande kan erinras om förslagen till omorganisation av besvärsavdelningarna vid patentoch registreringsverket och riksförsäkringsverket. Skillnaden mellan förvaltning och rättskipning utvecklas också i förarbetena till 1975 års regeringsform. Även 1971 års länsstyrelsereform innebar givetvis ett principiellt bejakande av tanken, att dömande bör skiljas från förvaltningen, om än principen inte fullföljdes till i administrativt hänseende fristående länsdomstolar.

Den alltmer markerade strävan att hålla förvaltning och rättskipning åtskilda har en viktig motivering i önskemålet att garantera bästa möjliga förtroende hos allmänheten för förvaltningsrättskipningen. Man kan visserligen säga att gränsen mellan förvaltningsmyndigheternas och domstolarnas verksamhet är flytande. Förvaltningsmyndigheterna sysslar i stor utsträckning med rent rättstillämpande verksamhet och domstolarna överprövar förvaltningsmyndigheters beslut. En viktig skillnad mellan förvaltningsmyndigheternas och dom-

stolarnas ställning är emellertid att manga förvaltningsmyn-

digheter - i motsats till domstolarna - också har att företräda offentliga intressen och är skyldiga att ifraga om vissa slag av verksamhet följa direktiv som utfärdats av regeringen eller andra överordnade myndigheter för särskilda fall.

104 överväganden och förslag SOU 1977180

Betydelsen i allmänhet av att stärka medborgarnas förtroende för myndigheterna har vunnit ökad under senaste uppmärksamhet tid. Denna synpunkt var bl a en av de vägledande då en arbetsgrupp tillsattes 1976 för översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan. Den allmänna enigheten i fråga om grundsyn på dessa problem betonas av att direktiven för arbetsgruppen i allt väsentligt fick ligga till grund för arbetet i den parlamentariska kommitté (byråkratiutredningen) som ersatte arbetsgruppen efter hösten l976. regeringsskiftet

Den nuvarande länsförvaltningsorganisationens dubbla uppgift att samtidigt företräda offentliga intressen och att avväga den enskildes intressen mot de offentliga kan skapa bristande tilltro till länsdomstolarna hos allmänheten. Kommittén lägger stor vikt vid denna synpunkt även om kommittén inte för om länsdomstolarnas egen del hyser någon tvekan både vilja och förmåga att verka självständigt och opartiskt. Det är en angelägenhet av största vikt att sörja för att allmänheten också i praktiken hyser förtroende för domstolarnas opartiskhet. Särskilt gäller detta i de fall där det saknas tvâpartsförfarande och där det föreligger risk för att domstolen uppfattas både som motpart och domstol.

Länsdomstolarnas anknytning till länsstyrelsen medför också att samma myndighet handhar både tillsynsfunktion och dömande funktion. Denna dubbelställning missuppfattas lätt av allmänheten. Det ställs höga krav på de tjänstemän som skall fullgöra arbetsuppgifter inom både myndigheten (länsstyrelsen) och domstolen. När det gäller skatterätternas verksamhet har i olika sammanhang anförts att allmänheten har svårt att skilja taxeringsintendentens uppgift som företrädare för den fiskala sidan från länsskatterättens uppgift som rättskipande organ.

Kommittén vill i detta nämna att den vid sina översammanhang läggningar med tjänstemän vid länsdomstolar särskilt ställt frågan hur de uppfattar allmänhetens till dessa inställning

överväganden och förslag 105

domstolar. Vid ett samanträde med representanter för såväl förvaltningslänsrådens förening och länsdomarföreningen som annan personal uttalades från samtliga håll åsikten, att allmänheten ofta missuppfattar domstolarnas ställning och att detta måste ses som en olägenhet.

Samhällets snabba utveckling med allt mer omfattande regler som griper in i medborgarnas liv gör enligt kommitténs mening att allmänhetens förtroende för länsdomstolarna måste tillmätas avsevärt större vikt i dag än vid länsstyrelsernas omorganisation l97l.

En omständighet som i detta fall ger en alldeles särskild tyngd åt synpunkten om allmänhetens förtroende är RS-reformen. Statsmakterna har gjort ännu större satsningar på denna reform än på 1971 års förvaltningsrättsreform. Hittills har 876 nya tjänster inrättats och ytterligare C3 600 Omfattas 3V k0mmande etapper. Syftet är att åstadkomma en väsentlig förbättring av taxeringsförfarandet i första instans. Det är enligt komittêns mening i hög grad angeläget att detta kombineras med förbättringar i nästa instans, d v s i länsskatterätterna, och att särskild uppmärksamhet ägnas möjligheterna till reformer som kan stärka medborgarnas förtroende för skatterättskipningen. En domstolsorganisation som avviker från det gängse mönstret genom att den fiskala verksamheten och skatterättskipningen hör till samma förvaltning inger därför betänkligheter.

Mot de synpunkter som utvecklats här kan invändas att den nuvarande organisationen även är till fördel för förvaltningsrättskipningen genom att tjänstemännen vid länsdomstolarna får erfarenhet av praktiskt förvaltningsarbete genom sin samtidiga tjänstgöring vid länsstyrelsen. Kommittén vill också för sin del understryka att sådan erfarenhet är av betydande nytta för den dömande verksamheten. Den bör emellertid vinnas på annat sätt än genom att tjänstemännen samtidigt utövar myndighetsfunktioner och dömande funktioner. En sådan dubbelställning

106 överväganden och förslag

bör undvikas av de skäl som anförts i det föregående. I stället bör man verka för ett naturligt personalutbyte mellan och bl förvaltningsdomstolarna a länsstyrelserna. Detta ligger också i linje med statsmakternas strävanden beträffande förvaltningsdomarkarriären efter 1971 års reform. Det finns därför enligt kommitténs mening inte för farfog hågor att länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelserna skulle leda till några nackdelar från nu berörda synpunkter.

Sammanfattningsvis finner kommittén sålunda att starka principiella skäl talar för en organisation med fristående länsdomstolar som integreras med den allmänna förvaltningsdomstolsorganisationen. En sådan reform skulle inte bara ansluta till vad som gäller för domstolsväsendet i övrigt och ta till vara allmänna rättssäkerhetssynpunkter som komittén finner angelägna. Kommittén fäster också stor vikt vid att förslaget innebär ett konsekvent fullföljande av tre reformlinjer om vilka full politisk enighet råder. Förvaltningsrättsreformen 1971 fullföljs genom att den då uppbyggda domstolsorganisationen fullbordas med att även första instans infogas i systemet. RS-reformen kompletteras genom att taxei andra instans ringsförfarandet skatterättskipningen på länsnivå - förstärks. De strävanden att stärka medborgarnas förtroende för myndigheterna som kommit till uttryck bl a genom byrâkratiutredningen men även på flera andra sätt fullföljs genom att förvaltning och rättskipning särskiljs på länsnivå.

13.3 Synpunkter på den nuvarande organisationen

Kommittén övergår till att redovisa slutsatserna av sina utredningar rörande den nuvarande länsdomstolsorganisationen och utvecklingen under de sex år den fungerat.

Kommittén har sammanställt uppgifter om målutvecklingen under sexårsperioden 1971 - 1977 i tabell l sid. 47. Uppgifter har lämnats om inkomna, avgjorda och balanserade mål

överväganden och förslag

totalt för hela riket, med uppdelning på kategorierna länsrättsmål, fastighetstaxeringsmål och övriga skattemål. Uppgifterna är inte exakta beroende på brister i länsstyrelsernas statistik, men avvikelserna gäller endast och berör inte huvuddetaljer tendenserna.

Ibn sanmwnlagda målbalansen d v s antalet i länsdomstolarna jnneliggande oavgjorda mål har, som förut nämnts, ökat från drygt 100 000 till över 190 000 mål. Balansen motsvarar i dag ungefär ett års är givetvis

målavverkning. Utvecklingen i hög

grad oroande. Den får enligt kommitténs under förmening inga hållanden tillåtas att fortsätta. I stället är det angeläget att åtgärder vidtas för att successivt minska balanserna.

Det bör observeras att har inträffat under de balansökningen senaste tre åren. Dessförinnan kan endast en svag stegring noteras som inte var ägnad att inge några Detta klarfarhågor. lägger, mot vad som ibland hävdas,att själva l97l års reform, med övergång till mera klart domstolsmässiga former, inte kan ses som en orsak till den negativa utvecklingen.

Utan tvivel har 1975 års till bafastighetstaxering bidragit lansökningen under de senaste åren. Emellertid måste beaktas att statsmakterna tillsköt 4 milj. kr. som en tillfällig resursförstärkning just för att möta de särskilda problemen med fastighetstaxeringen. Liknande resursförstärkningar hade inte getts vid tidigare tillfällen.

Det står helt klart att är koncentrerade till skatteproblemen målen. Antalet inkommande länsrättsmål har under hela perioden tämligen konstant varit något över 50 000 årligen, och en balans på 10 000 mål torde få anses godtagbar.

l fråga om skattemålen kan noteras att det inte är någon klar tendens till ökad Först det senaste året

måltillströmning.

uppvisar en klart siffra än tidigare år. högre En bedömning

108 överväganden och förslag

för samtliga nuvarande målgrupper i länsdomstolarna visar att dessa ökat från ca 190 000 mål om året under början av 1970-talet till f n omkring 215 000 mål, d v s för hela perioden med omkring 25 000 mål. Härav faller ca 20 000 mål på de senaste tre åren och huvuddelen på skattemålen. Länsskatterätternas balanser av andra mål än fastighetstaxeringsmål låg under de första tre åren på drygt 90 000, med endast en svag tendens till stegring. En balans av denna storlek torde få anses godtagbar. Ökningen under de senaste tre åren uppgår till ca 80 000 mål. Denna ökning kan ej anses godtagbar utan har lett till en besvärande överbalans.

Organisationen har under den gångna sexårsperioden förstärkts med en domartjänst och 43 andra juristtjänster. Även de sistnämnda har genom göromålsförordnanden i viss utsträckning kunnat utnyttjas för dömande. Av de 44 tjänsterna har en tillkommit under de senaste tre åren. Härtill kommer att 15 tjänster i byråsekreterarkarriären och 22 biträdestjänster tillförts förvaltningsavdelningarna, varav alla utom en tjänst under de senaste tre åren. Vissa av dessa har inom tjänster förvaltningsavdelningarna blivit tilldelade domstolarna. Det är dock oklart hur många tjänster det exakt rör sig om. Förstärkningen av domartjänster har inte alls stått i paritet med tillskottet av handläggartjänster. Vidare tillkommer alltså det totalbelopp på 4 milj. kr. som anvisades i samband med 1975 års fastighetstaxering.

Siffrorna visar enligt kommitténs mening bl a att endast tilldelning av handläggartjänster eller särskilda medel inte är adekvata åtgärder för att komma till rätta med problemen. Förstärkningarna har inte heller medfört en ökad målavverkning. Hela den dömande organisationen måste tas med i bilden.

Det står klart att länsdomstolarna måste tilldelas ökade resurser. Emellertid kan varken måltillströmningen, resurstilldelningen eller fastighetstaxeringen ge en uttömmande förklaring

överväganden och förslag 109

till den negativa utvecklingen, även om dessa faktorer givetvis haft väsentlig betydelse. Också svagheter i själva organisationen har bidragit. Det är därför angeläget att även organisationen ses över så att den får bästa möjliga utformning både från principiella synpunkter och från effektivitetssynpunkt.

Kommittén har gjort en detaljerad analys av organisationen och målutvecklingen i varje län. Från varje länsstyrelse har inhämtats uppgifter om befintlig personal med bl a uppskattad fördelning av deras arbete mellan domstolsverksamhet och andra göromål. Vissa resultat har redovisats i tabell 3, sid. 56. Vidare har inhämtats uppgifter om inkomna, avgjorda och balanserade mål vid varje länsdomstol för vart och ett av de senaste åren.

Det har visat sig att förhållandena växlar kraftigt mellan domstolarna i de olika länen på ett sätt som saknar motsvarighet vid de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Detta gäller i fråga om personalsammansättningen, förhållandet mellan antal domare och antal föredragande etc. Det gäller också i fråga om organisationens styrka i förhållande till måltillströmningen, den genomsnittliga målavverkningen och liknande förhållanden. Något entydigt samband mellan balansutvecklingen och de organisatoriska förhållandena har inte kunnat utläsas ur siffermaterialet.

En iakttagelse är att olika faktorer på personalsidan har en betydande inverkan. Länsdomstolarna är små och sårbara enheter. Enstaka personalförändringar, vakanser och liknande omständigheter kan få mycket kraftiga genomslag i arbetsresultaten. Statistiken visar rentav flera extrema inslag som kunnat förklaras med speciella lokala förhållanden.

Länsdomstolarna kan i mycket liten utsträckning räkna med att få hjälp av annan personal i länsstyrelsen i besvärliga arbetssituationer. Personalströmmen går nästan genomgående

110 överväganden och förslag SOU 1977180

från länsdomstolarna till länsstyrelsen i övrigt, främst till skatteavdelningen. Endast i enstaka fall sker föri motsatt flyttningar riktning och då vanligen till de högre

befordringstjänsterna. Tillfälliga personalförstärkningar kan

knappast erhållas.

Länsdomstolarna har förhållandevis både färre och lägre tjänster än inte endast domstolar i allmänhet utan också t ex läns-

styrelsernas skatteavdelningar. Detta medför att särskilt de

yngre juristerna söker sig till eller annan skatteavdelningen verksamhet efter någon tids vid domstol. Denna tjänstgöring tendens accentueras givetvis av RS-reformen. Länsdomstolarna blir på så sätt ofta av med kvalificerad personal och måste söka anställa ny personal som får läras upp. Denna strömning från länsdomstolarna till skatteavdelningen i förening med svårigheterna att få extra personal vid vakanser vållar stora problem för länsdomstolarna.

Kommittén vill här till återknyta de principiella synpunkter som utvecklats i det föregående. De starka variationer som förekommer mellan länen har en klar rättssäkerhetsaspekt. De är inte bara uttryck för att brister systemet i effektivitet. De kan sägas innebära att den rättsvård som erbjuds allmänheten växlar från län till län väsentligt på ett sätt som inte kan anses godtagbart.

Sammanfattningsvis ger utredningen bilden av en sårbar och oenhetlig organisation som brister i fråga om samordning, planering och överblick. Detta får ses som en oundviklig följd av uppdelningen på 24 enheter utan inbördes organisatoriskt

samband. En viktig faktor är också

länsledningarnas begränsade möjligheter att påverka verksamheten. De får inte delta i domstolarnas arbete och till stor del inte heller i skötseln av

förvaltningsavdelningen i övrigt.

överväganden och förslag lll

Utredningen ger enligt kommitténs uppfattning vid handen att länsdomstolsorganisationen måste reformeras och förstärkas. Vid utformningen av en ny organisation måste eftersträvas ett väsentligt större mått av fasthet och enhetlighet än som kännetecknar nuläget.

13.4 Riktlinjer för en ny länsdomstolsorganisation

De principiella synpunkter som utvecklats i det föregående och slutsatserna av undersökningarna rörande den nuvarande organisationen pekar i samma riktning. En reform bör innebära att länsdomstolarna bryts ut ur länsstyrelserna och blir fristående regionala förvaltningsdomstolar, som integreras i den allmänna förvaltningsdomstolsorganisationen. Kommittén föreslår därför en reform av denna innebörd. Den ger enligt kommitténs bedömning adekvata lösningar på de problem som föreligger i dag.

Domstolarna förs in under domstolsverket som central förvaltningsmyndighet. Därmed får man den möjlighet till samordning som inte går att åstadkomma inom länsstyrelseorganisationen. Länsdomstolarna får en ställning till kammarrätterna motsvarande den som tingsrätterna har till hovrätterna. Genom denna anknytning garanteras länsdomstolarna att vid behov få de personalförstärkningar som inte kan fås i nuläget. Överhuvudtaget ser kommittén betydande fördelar i att sammanföra länsdomstolarna med kammarrätterna och de allmänna domstolarna under domstolsverket som central förvaltningsmyndighet. Det befordrar en bättre personalplanering, rekrytering och personalpolitik i allmänhet. Man öppnar möjligheter som saknas i dag att anpassa domstolarna i första och andra instans till varandra och överhuvudtaget ge bättre arbetsförutsättningar för domstolarna. De nuvarande starka variationerna mellan länsdomstolarna ger klart belägg för att det behövs en samanhållen administration och en

112 överväganden och förslag

bättre överblick över både personalsituationen och målutvecklingen än vad som kan åstadkommas med 24 organisatoriskt åtskilda enheter.

En reform i angiven riktning innebär också att domarkarriären anpassas efter hovrättskarriärens mönster. Domarkarriären vid länsdomstolarna är f n mycket sluten. Cirkulationstjänstgöring mellan domstolarna och länsstyrelsens övriga enheter förekommer sällan. Här ligger en starkt bidragande orsak till att länsdomstolarna blivit så känsliga för växlingar i arbetssituationen. Den relativa gör också att domarna kan ha isoleringen svårighet att få den bredd och erfarenhet som allmänt eftersträvas. Det leder till att arbetsuppgifterna blir mindre stimulerande, vilket i sin tur kan återverka på rekryteringen.

En integrerad förvaltningsdomstolsorganisation med en domarbana efter från de allmänna domstolarna skulle mönster givetvis efter en viss omställningsperiod - medföra en brytmed dessa förhållanden. Man får en nyttig växeltjänstning göring mellan de tre domstolsinstanserna. Man åstadkommer ett naturligt samspel mellan instanserna i personalhänseende och får ett smidigt utnyttjande av personella resurser mellan instanserna. En betydelsefull följd av en omorganisation skulle också bli att tjänster motsvarande de allmänna domstolarnas tingsfiskalstjänster inrättas. Länsdomstolarna skulle därmed få ett välbehövligt tillskott samtidigt som de skulle ges större möjligheter att vid behov få extra personal. Just på denna punkt ligger en nackdel i det nuvarande systemet.

Också kammarrätterna får fördel av en integrerad organisation för de tre domstolsinstanserna. De saknar i dag ett led i domarutbildningen mellan fiskals- och kammarrättsrådstjänsterna. Detta led tillförs genom fiskalstjänstgöring vid länsdomstolarna. För regeringsrätten medför en reform fördelar för l Denna f0ga$ på ett annat Sätt föredragandeorganisationen.

överväganden och förslag 113

än nu in i en enhetlig domarkarriär. föredra- Regeringsrättens gande kommer därmed att ha erfarenhet från i domartjänstgöring både första och andra instans.

Den nya länsdomstolsorganisationen skulle sålunda kunna bidra till att skapa förbättringar i alla de tre instanserna i förvaltningsdomstolsorganisationen. Också i utbildningshänseende skulle den vara till fördel. väsentlig De yngre domarna får, liksom vid de allmänna domstolarna, en genom växeltjänstgöring nyttig blandning av erfarenheter från första och andra instans och även, som föredragande, från högsta instans. Dessutom öppnas helt andra möjligheter än idag för personalutbildning genom en samordning av hela domstolsväsendet under domstolsverket.

De nämnda praktiska fördelarna av en reform av den angivna innebörden har också en principiell sida. En kvalitativ förstärkning

av förvaltningsdomstolsorganisationen innebär också en förstärk-

av rättssäkerheten. ning En förstärkning av första instans bör också leda till att, i enlighet med direktivens tankar, tyngdpunkten i processen i större utsträckning förskjuts dit.

13.5 Organisatoriska ändringar inom länsstyrelserna

Kommittén har enligt direktiven att i stora redovisa fördrag slag till de organisatoriska ändringar i fråga om länsstyrelserna som föranleds av förslaget att ut länsdomstolarna. De bryta närmare övervägandena i organisationsfrâgorna har däremot förutsatts ske i annan ordning än genom kommittén.

På hösten 1976 tillkallades den s k OPAL-utredningen för att verkställa en organisationsöversyn av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter. Samråd har förekommit mellan länsdomstolskommittên och denna utredning. Som ett resultat av detta samråd har framkommit att det torde vara

ändamålsenligt att vidga OPAL-utredningens till att om-

uppdrag fatta även de organisationsfrågor som föranleds av förslaget att bryta ut länsdomstolarna ur länsstyrelserna.

Överväganden och förslag

Från OPAL-utredningens sida har framhållits att det även oberoende av frågan om länsdomstolarnas ställning knappast är möjligt att begränsa utredningens överväganden till att avse endast de funktioner som direkt berör de nuvarande planeringsavdelningarna. Uppgiften måste enligt utredningen också vara att om gränsdragningen till andra avdelningar inom överväga länsstyrelsen är lämplig och riktig, med andra ord att överväga om uppgifter skall överföras från

till planeringsavdelningen

andra avdelningar eller tvärtom föras bort fr§n_planerings-

avdelningen för att sammanföras med liknande verksamhet på andra håll inom organisationen. Gränsdragningen gentemot förvaltningsavdelningen är härvid av särskilt intresse. Det framstår mot denna bakgrund som naturligt att åt OPAL-utredningen bör överlämas även de organisationsfrågor som föranleds av länsdomstolskommittêns förslag.

Då länsdomstolarna bryts ut ur länsstyrelserna kommer endast vissa delar av allmänna enheten, däribland bilregistret, att återstå av den nuvarande förvaltningsavdelningen. Det innebär att enheten blir så liten att det knappast är tänkbart att låta den finnas kvar som en fristående enhet. Man kan tänka sig flera olika lösningar på de organisationsproblem som då uppkommer.

Länsdomstolskommittên har efter samråd med OPAL-utredningen främst övervägt tre lösningar.

I olika sammanhang har man diskuterat bl a administrativa enhetens och dataenhetens organisatoriska anknytning och ställning. Det är i princip tänkbart att sammanföra dessa enheter med den del som kommer att återstå av allmänna enheten. Fördelarna med en sådan lösning skulle främst vara att man får en storlek på organisationen som motiverar en ställning som av-

delning.

Komittên gör emellertid bedömningen att nackdelarna med en sådan lösning överväger fördelarna. Den allvarligaste invänd-

Överväganden och förslag 115

ningen är kanske att en sådan avdelning skulle bli synnerligen disparat till sitt innehåll med åtföljande svårigheter att hålla samman och leda avdelningen. En svaghet är också att man p ; skulle på ett olyckligt sätt blanda administrativa uppgifter (stabsuppgifter) med egentliga linjeuppgifter (verksuppgifter).

Kommittén kan sålunda inte förorda den nu skisserade lösningen. Kommittén vill emellertid inte ställa sig helt avvisande till att den omfattas av OPAL-utredningens överväganden om den från andra synpunkter än de här angivna skulle befinnas Värd att pröva. Den bör dock i så fall kombineras med det principförslag som skisseras i det följande.

I samband med det nu diskuterade alternativet vill kommittén anmärka att det i vart fall blir nödvändigt att särskilt överväga bilregistrets inplacering i länsstyrelsens organisation. Möjligheten till samordning med dataenheten bör särskilt uppmärksammas i det sammanhanget.

De båda övriga alternativ som kommittén diskuterat bygger på den gemensama huvudprincipen, att man sammanför myndighetsuppgifter av väsentligen juridisk natur som för närvarande handläggs på olika håll inom länsstyrelsen. Sådana uppgifter förekommer förutom på allmänna enheten främst inom planeringsavdelningen men även inom administrativa enheten, t ex lönegarantiärenden. De skattejuridiska frågorna har däremot inte diskuterats av kommittén.

Genom en koncentration av myndighetsuppgifter enligt denna princip skulle man åstadkomma en Vidgad och sammanhållen juridisk kompetens inom länsstyrelsen. Man skulle tillgodose länsstyrelsens behov av en slagkraftig juridisk bas. Den nuvarande organisationen lider av svagheten att juristfunktioner är utspridda på skilda håll inom länsstyrelsen. En koncentran tion kommitténs tanke skulle innebära enligt en förstärkning. Genom de senare årens starka satsning på aktiv samhällsplane-

ll6 överväganden och förslag SOU l977:8(

ring och en effektivare skatteadministration har enligt kommitténs bedömning de klassiska myndighetsfunktionerna kommit något i bakgrunden. Detta illustreras t ex av de brister som redovisats i fråga om länsdomstolarna. En förstärkning av jurist- och myndighetssidan framstår därför som angelägen och skulle ligga väl i linje med kommitténs direktiv, som särskilt fäster uppmärksamheten på de uppgifter som är av omedelbar betydelse för de enskilda medborgarna.

Den skisserade principlösningen skulle vidare medföra fördelar från rekryteringssynpunkt genom att den skulle ge juristerna ett vitt arbetsfält. Kommittén vill särskilt understryka vikten av att garantera länsstyrelserna tillgång till kvalificerad juristpersonal. Enligt komittêns mening bör också länsstyrelserna genom sina omfattande och skiftande arbetsuppgifter ha särskilda förutsättningar att attrahera goda förvaltningsjurister. Genom en ändamålsenlig organisation borde länsstyrelserna också bl a kunna ge en naturlig utbildnings- och för liksom dessa bör få rekryteringsbas förvaltningsdomstolarna en liknande funktion i förhållande till förvaltningsmyndigheterna. Ett visst växelspel mellan förvaltningsdomstolarna och länsstyrelserna skulle enligt kommitténs mening vara till ömsesidig nytta.

Kommittén är enig om att föreslå att de organisatoriska problem som uppkommer vid en utbrytning av länsdomstolarna löses enligt den huvudprincip som skisserats här. I fråga om det närmare genomförandet har emellertid olika synpunkter framkomit. Meningarna inom komittén har i stället varit delade kring två alternativ. Å ena sidan har hävdats att organisationsarbetet bör inriktas på en särskild, fristående juridisk enhet eller avdelning. Å andra sidan har hävdats att den lämpligaste lösningen är att organisatoriskt förlägga den samlade juristfunktionen inom planeringsavdelningen.

överväganden och förslag 117

Utifrån de tankegångar, som antytts av OPAL-utredningen, innebär det förra av dessa alternativ att vissa myndighetsuppgifter

förs bort från planeringsavdelningen, medan det andra innebär

att nya uppgifter förs denna

till avdelning.

Till förmån för det förra alternativet har framhållits att fördelarna med den tänkta organisationen till del sammanväsentlig hänger just med att juristfunktionen får en organisatoriskt fristående ställning direkt under länsledningen. Därmed markeras myndighetsutövningens självständighet, vartill kommer att möjligheterna till en god rekrytering främjas. Vidare har framhällits att planeringsavdelningen redan i dag är heterogen och svårstyrd och att det inte minst mot bakgrunden av länsdemokratikommittêns arbete syns naturligt att koncentrera avdelningens arbete som kräver ett nära på de frågor samspel med landstingskommunen och primärkommunerna samt med näringslivet och de fackliga organisationerna i länet. Slutligen har också understrukits att decentraliseringsutredningens arbete torde medföra att länsstyrelserna även i framtiden kommer att tillföras nya förvaltningsuppgifter och att organisationen bör utformas med beaktande härav.

Till förmån för ett inordnande av juristfunktionen i planeringsavdelningen har anförts att flertalet av länsstyrelsens juridiskt betonade myndighetsfunktioner kommer att inom denna ligga avdelning sedan länsdonstolarna brutits ut. Det har vidare framhållits att en kvalificerad juristmedverkan är oundgänglig i avdelningens arbete. En samlad juristfunktion kan knappast üstadkommas utan att även planeringsavdelningens juridiska enhet över-

förs dit; och detta skulle innebära en försvagning även om ett

fristående rättssekretariat skulle få till en av sina huvuduppgifter att ge service åt planeringsavdelningen. Denna behöver, har det framhållits, medverkan i det ardaglig juridisk löpande betet.

Eftersom uppgiften endast är att i stora drag ange den organisutoriska lösningen och det vidare arbetet torde få ske inom OPÅL-utredningen, har kommittén enats om att förorda, att till (lD\L-utredningen överlünmas att överväga båda de alternativ för

överväganden och förslag

den samlade juristfunktionens organisatoriska inplacering i länsstyrelsen som skisserats här.

13.6 Organisation och arbetsformer m m för utbrutna länsdomstolar

Länsdomstolarna har under den tid de varit i verksamhet kommit att framstå alltmer som en enda domstol. De har idag skilda kompetensområden men funktionerna upprätthålls i stor utsträckning av samma personer. Nämndemän och i ökande omfattning även ordföranden tjänstgör i såväl länsrätt som länsskatterätt. Det kan förekomma att mål i dessa domstolar av praktiska och ekonomiska skäl avgörs sama dag av samma personer. Dessa fungerar då vid handläggning av skattemål som länsskatterätt och vid handläggning av t ex körkortsmål som länsrätt.

Enligt direktiven bör utgångspunkten vara att de tre länsdomstolarna slås samman. Inte heller enligt kommitténs mening finns det längre några skäl att behålla uppdelningen på tre domstolar. En sammanslagning av domstolarna hindrar inte att särskilda regler gäller angående rättens sanmansättning vid avgörande av fastighetstaxeringsmål.

Kommittén föreslår därför att länsskatterätten, länsrätten och fastighetstaxeringsrätten slås samman till en domstol med ett kompetensområde som motsvarar vad de tre länsdomstolarna tillsammans har i dag. Den sammanslagna domstolen bör kallas länsrätt.

En omorganisation av länsdomstolarna bör inte försvåras eller tyngas av att man samtidigt tar upp frågor om förändringar av de bestänmelser som reglerar handläggningen av de olika målen och ärendena i annan mån än vad som kan föranledas av sammanslagningen till en länsdomstol.

Överväganden och förslag

l3.6.l Länsrätternas domkretsar m m

Kommittén har övervägt om det finns skäl att ändra länsdomstolarnas nuvarande domkretsar med anledning av att anknytningen till länsstyrelsen upphör. Ett sådant skäl skulle vara att den sammanslagna och utbrutna länsrätten blir en alltför liten enhet för att kunna arbeta rationellt och effektivt om den endast har länet som verksamhetsområde.

Som argument för en vidgning av länsrätternas domkretsar har anförts bl a effektivitetsskäl. Kommittén har emellertid stannat för att föreslå att den nuvarande behålls. indelningen Kommittén har funnit att det, särskilt när det förvaltgäller ningsrättskipning som berör en stor allmänhet, bör fästas stor vikt vid regionalpolitiska och kommunikationsmässiga aspekter. Med hänsyn till de ärendegrupper som kommer att handläggas vid länsrätterna, inte minst skattemålen, är det angeläget att länsrätternas verksamhetsområde utgörs av ett län. Den regionala förvaltningsrättskipningens anknytning till det egna länet är också av ålder förankrad i allmänhetens medvetande. Enligt kommitténs mening är det sålunda att det finns en angeläget länsrätt i varje län. Till grund för sin bedömning har kommittén också lagt en analys av det nuvarande sysselsättningsläget vid länsdomstolarna.

Länsdomstolarna i Gotlands län sysselsätter f n mindre än tio årsarbetskrafter, och bara drygt en domare. Länsdomstolarna i Blekinge län och Jämtlands län bereder för varsysselsättning

dera omkring 10 - 15 heltidsarbetande, varav ungefär två domare.

Länsdonstolarna i flertalet län ger arbete åt mellan 20 och 30 årsarbetande, varav två eller tre domare. De län som sysselsätter mest personal i länsdomstolarna är Stockholms Götelän, borgs och Bohus län samt Malmöhus län med omkring 140, 60 resp. 50 helårsarbetskrafter, varav 22 domare i Stockholms län och 8 i vart och ett av Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län.

120 överväganden och förslag SOU 197730

Det kan ifrågasättas om en fristående länsdomstol med det milsom finns i Gotlands län blir en rationell arbetsediet. underlag Emellertid talar önskemålet om en för hela landet likformig länsdomstolsorganisation liksom övriga förut anförda skäl ned avgörande styrka för att Gotlands län bör utgöra en egen donkrets. Kommittén noterar också att det inom tingsrättsorgan;sationen i dag finns tingsrätter av liknande storleksordning.

Kommittén har beträffande övriga län funnit att underlag finns för att skapa bärande domstolsenheter. I de tre största länsdvs de i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län och rätterna, Malmöhus län kommer antalet domare och övriga tjänstemän att medföra att länsrätterna lämpligen bör arbeta på två eller flera dömande avdelningar.

Komnittên föreslår alltså att länet skall utgöra länsrättens domkrets. Utgångspunkten bör vara att länsrätten skall ha kansli i residensstaden.

13.6.2 Länsrättens anknytning till domstolsväsendet

Det ter sig naturligt att utbrutna länsrätter förs in under domstolsverkets verksamhetsområde och passas in i den nuvarande organisationen av allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar. De bör så långt det är möjligt och lämpligt få en i förhållande till domstolsverket och kammarrätterna ställning som motsvarar den som tingsrätterna idag har till domstolsverket och hovrätterna. Detta skulle i huvudsak innebära följande.

Det bör åligga domstolsverket att i egenskap av central förvaltningsmyndighet - med iakttagande av länsrätternas självständighet vid fullgörandet av deras dömande enligt regeringsformen och rättstillämpande uppgifter - leda och samordna verksamheten samt meddela föreskrifter, råd och anvisningar.

överväganden och förslag

Det bör vidare ankomma på domstolsverket att tillse att verksamheten vid länsrätterna bedrivs effektivt.

Medel för länsrätternas verksamhet bör anvisas över ett på statsbudgeten gemensamt anslag för samtliga allmänna förvaltningsdomstolar. Domstolsverket bör avge anslagsfranställning. Anslaget bör ställas till domstolsverkets förfogande. Länsrätterna bör av domstolsverket erhålla bemyndigande att förfoga över vissa delar av anslaget. Domstolsverket bör ha att vid sidan av föreskrifter i regleringsbrev fastställa personalorganisation för länsrätterna. Tjänster vid länsrätt som inte inrättas av regeringen inrättas av domstolsverket eller efter bemyndigande av domstolsverket av vederbörande domstolar.

I fråga om tillsättning av tjänster bör utöver vad som anförs i ett senare avsnitt om domarkarriären gälla att notarienämhden tillsätter tjänst som notarie och att länsrätten tillsätter arvodestjänst och tjänst i bg l C. Övriga tjänster bör tillsättas av domstolsverket. Domstolsverket bör ha att pröva besvär när det gäller tjänst som tillsätts av länsrätt.

Domstolsverket bör svara dels för utbetalning av löner till tjänstemän och ersättningar till nämndemän på grundval av tjänstgöringslistor som upprättas av länsrätten, dels göra utbetalningar av expensmedel efter utbetalningsbesked från länsrätten. Donstolsverket bör vidare svara för personalregistrering och matrikelföring såvitt gäller länsrätternas personal. De största länsrätterna bör själva svara för löneuträkning, personalregistrering och matrikelföring för sin egen personal.

Domstolsverket bör vidare centralt svara för bl a lokal- och utrustningsfrågor, utbildningsfrågor, blankettfrågor och frågor om tekniska hjälpmedel, statistik, beredskap, säkerhet och sekretess samt för olika ADB-rutiner.

överväganden och förslag

l3.6.3 Domarbana och tjänsteorganisation vid de allmänna förvaltningsdomstolarna

Enligt kommitténs mening bör domarkarriären i en ny organisation för de allmänna förvaltningsdonstolarna byggas upp efter mönster från de allmänna domstolarna. I komittêns direktiv pekas på att ett väsentligt inslag i domarutbildningen inom de allmänna domstolarna är att tjänstgöringen växlar mellan de olika instanserna. En motsvarande ordning och en i princip gemensam domarkarriär i förvaltningsdomstolarna anförs vidare vara ägnad att stärka kvaliteten på förvaltningsrättskipningen. Kommittén anser att de möjligheter till utbildning och växeltjänstgöring som domarkarriären vid de allmänna domstolarna erbjuder också bör tas till vara inom förvaltningsdomstolsorganisationen. Det ligger vidare ett värde i att de båda domarkarriärerna så långt möjligt görs likfonniga bl a för att underlätta visst personalutbyte.

Efter notarietjänstgöring bör den som vill söka sig till förvaltningsdomarbanan börja som fiskalsaspirant i kamarrätt. Efter fiskalsgodkännande följer tjänstgöring som fiskal i kammarrätten och i länsrätt, som regel inom vederbörande kammarrätts domkrets. Före förordnande som assessor tjänstgör fiskalen som adjungerad ledamot i kammarrätten. Fullgjord adjunktion bör

i princip krävas för att få ordinarie domartjänst i kammarrätt

eller länsrätt.

Enligt kommitténs mening skulle det vara en fördel om den som antas som fiskalsaspirant i kammarrätt fullgjort en del av sin notariemeritering i länsrätt. Det är osäkert om de notarieplatser som kan komma att finnas vid länsrätterna utgör tillräckligt rekryteringsunderlag för kammarrätterna. Det finns inte i dag något krav på viss tids tjänstgöring vid länsstyrelse. Komittên anser därför att man i vart fall inte i inledningsskedet efter en reform av länsdomstolarna bör uppställa något sådant krav. Dessa förhållanden bör emellertid beaktas vid den framtida utformningen av notariemeriteringen.

Överväganden och förslag 123

Fiskalsaspiranter bör liksom hittills antas av kanmarrätterna. Dessa bör också meddela förordnanden för fiskaler i kammarrätt och i länsrätt. Förordnande som kamarrättsassessor bör som f n meddelas av regeringen efter förslag av kammarrätten. Något kungörelseförfarande bör inte längre förekomma. Assessorsförordnanden bör liksom i hovrätterna inte vara knutna till ett visst antal fasta tjänster utan bör kunna meddelas så snart tillgängliga ledamotsplatser i kammarrätten medger det. Ordinarie domartjänster i länsrätt och kammarrätt, som tillsätts efter ledigförklarande, bör tillsättas efter förslag av tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Nämndens sanmansättning kan därvid behöva ändras i förhållande till vad som gäller i dag.

Det utbyte av fiskaler och assessorer mellan hovrätter och kammarrätter som förekommer f n bör kunna prövas ytterligare. Det är också värdefullt om det kommer till stånd ett personalutbyte mellan länsstyrelserna och förvaltningsdomstolarna. bör hindra att den som erhållit sin domarutbildning hu- Inget vudsakligen i hovrättskarriären söker och erhåller tjänst vid allmän förvaltningsdomstol eller tvärtom. Det bör i likhet med förhållandena på den allmänna domarbanan inte heller förelighinder mot att en välmeriterad sökande som ej genomga något erhåller ordinarie domartjänst vid kammargått domarutbildning rätt eller länsrätt.

Personal som inte har juridisk utbildning fullgör i dag viktisom handläggare vid länsdomstolarna. Enligt komga uppgifter mitténs mening bör motsvarande uppgifter kunna anförtros icke också i de nya länsrätterna. Kommittén anser att det jurister ligger ett särskilt värde i att just dessa domstolar, med hänsyn bl a till det mycket stora antalet mål, har tillgång till erfarna och kunniga handläggare vid sidan av juristpersonalen.

Den icke juristutbildade handläggande personalen har i dag förhållandevis till befordran och växling i argoda möjligheter inom länsstyrelserna. Någon motsvarighet härtill betsuppgifter

124 överväganden och förslag sou 1977:80

finns f n inte inom förvaltningsdomstolsorganisationen. För att säkerställa rekryteringen för framtiden är det angeläget att man uppmärksammar möjligheterna för denna personal att erhålla arbetsuppgifter av liknande art även inom kmmnarrätterna.Det bör särskilt övervägas att denna personal i mån av kompetens ges kvalificerade tjänster, ned berednings- och föredragningsuppgifter. Enligt komittêns mening bör dessa frågor särskilt prövas i det organisationsarbete som skall ske före reformens ikraftträdande.

En annan fråga som måste särskilt uppmärksamas gäller utbildningsbehovet för den icke juristutbildade personalen. Det är viktigt att någon försämring inte sker på detta område vid en länsdomstolsreform. Komittên förutsätter att denna fråga tas upp till prövning i lämplig form under det fortsatta organisationsarbetet.

l3.6.4 Arbetsfördelning i länsrätterna m m

Domargöromålen i länsrätten bör i princip fullgöras av domare som har ordinarie tjänster i länsrätten och är skyddade av de regler i fråga om skiljande från tjänst, förflyttningsskyldighet, skyldighet att utöva annan tjänst m m som gäller för ordinarie domare. Icke ordinarie domartjänster bör finnas för vikariats- och förstärkningsändamål samt som ett led i juristernas utbildning fram till ordinarie domartjänst. Vissa enklare och rutinbetonade domargöromål bör i utbildningssyfte kunna fullgöras av notarier.

En av de ordinarie domarna bör vara chef för länsrätten i administrativt hänseende. Komnittén föreslår att länsrättens chef kallas för lagman. För övriga ordinarie domare föreslas tjänstebenämningen länsdomare. I de länsrätter som är delade på avdelningar bör en av länsdomarna tillika vara ordförande på avdelning som ej förestås av lagmannen.

Administrativa ärenden bör efter mönster från tingsrättsorgu-

överväganden och förslag

nisationen avgöras av länsrätten i plenum eller i kollegium, på avdelning eller av lagmannen.

Mål och ärenden som kommer in till länsrätten bör fördelas på rotlar. Samtliga ordinarie och icke-ordinarie domare bör i princip inneha rotel. I de mindre och medelstora länsrätterna bör rotlarna vara blandade förvaltningsmåls- och skattemålsrotlar. Detta bör dock ej utesluta specialisering i fråga om vissa typer av förvaltnings- eller skattemål. I de större länsrätterna kan det visa sig lämpligt att skilja mellan förvaltnings- och skattemål på olika avdelningar eller rotlar. I sådant fall bör emellertid domarna för att få erfarenhet av de olika måltyperna och bibehålla dessa kunskaper med vissa mellanrum cirkulera mellan de olika avdelningarna eller rotlarna. Vissa undantag från regeln om blandade rotlar kan under en kortare övergångstid visa sig nödvändiga.

Berednings- och föredragningsuppgifterna - i den mån de inte nu ankommer på domarpersonal och detta är lämpligt även i framtiden - bör fördelas mellan notarier och andra tjänstemän som inte behöver vara rättsbildade.

För kansligöromålen i länsrätten bör finnas icke rättsbildade domstolsbiträden. I enlighet med tankegångarna i propositionen (1975/762173) Kvinnor i statlig tjänst, bör möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till den icke rättsbildade kanslipersonalen tas tillvara. För dem som i dag innehar icke-juristtjänster vid länsdomstol bör vid de nya länsdomstolarna finnas tjänster som motsvarar dem som finns i dag.

Arbetsordning för länsrätt bör fastställas av kammarrätten efter förslag av länsrätten. Det bör ankoma på domstolsverket att fastställa allmänna anvisningar beträffande innehållet i arbetsordningarna. Kammarrätten bör vidare, efter förslag av länsrätt, fördela rotlarna mellan domare i länsrätt. Kammarrätt bör också ha att utbilda och förse länsrätterna med icke ordinarie domararbetskraft samt att meddela vissa domarförordnan-

126 och förslag överväganden

den för notarie.

Länsrätterna bör avge förslag till domstolsverket i fråga om meddela föreskrifter som behövs för anslagsframställning, tillämning av arbetsordningen, besluta om vissa ledigheter för personalen, förordna vikarier och tillfällig personal inom medelsramar som fastställts av domstolsverket samt besluta om indelning av notarier och icke rättsbildad personal till tjänstgöring.

l3.6.5 Övergångsfrågor

En reform som den här föreslagna kan inte genomföras utan att detta medför konsekvenser för den nuvarande personalen i och för de yngre juristerna i kammarrätterna. länsstyrelserna

För en stor del av länsstyrelsepersonalen torde uppstå en valsituation mellan att stanna kvar i länsstyrelseorganisationen eller att gå över till tjänst i de nya länsrätterna. Så långt möjligt bör den nuvarande personalen beredas förtur till tjänst i den ena eller andra organisationen. I viss utsträckning kan det visa sig nödvändigt att inrätta personliga tjänster för dem som vid övergången är länsstyrelseanställda. Dessa måste emellertid fördelas mellan de nya länsrätterna och länsstyrelserna, så långt möjligt efter egna önskemål men också med tillgodoseende av resp. verksamhets behov av kompetent personal.

För dem som f n innehar ordinarie domartjänst i länsdomstol bör inte ställas upp något krav på fullgjord adjunktion i kammarrätt för erhållande av ordinarie domartjänst i de nya länsrätterna. Plats för adjunktion bör dock successivt beredas dem som så önskar.

Övriga länsdomstolsjurister bör fogas in i den nya domstolsorganisationen och den nya förvaltningsdomarkarriären alltefter personliga kvalifikationer, tjänsteår och tidigare

överväganden och förslag

verksamhet. Vad först gäller dem som - utan att vara ordinarie domare - redan i huvudsak ägnar sig åt kvalificerade dömande uppgifter i länsdomstol bör de som regel kunna fortsätta med dömande uppgifter också i den nya länsrätten. De bör beredas möjlighet att erhålla tjänster med arbetsuppgifter motsvarande sådana som ankommer på icke ordinarie domare i länsrätt. Övriga i första hand sådana som enbart eller i huvudsak tjänstgör som föredragande i länsdomstol - bör erhålla tjänster med i huvudsak föredragandeuppgifter. Alltefter kvalifikationer bör de kunna tilldelas vissa domargöromål även i

fortsättningen.

Den som får dömande uppgifter i länsrätten bör beredas tillfälle att tjänstgöra som adjungerad ledamot i kamarrätt för att härigenom meritera sig för ordinarie domartjänst.

De jurister som får föredragandeuppgifter i länsrätten bör som regel tjänstgöra som föredragande i kammarrätt innan de tilldelas domaruppgifter i länsrätt. För att erhålla ordinarie domartjänst bör de också senare fullgöra adjunktionstjänstgöring i kammarrätt.

De som vid tiden för övergången till den nya ordningen efter jur. kand. examen tjänstgjort mer än fyra år som föredragande i länsstyrelse eller länsdomstol och som besitter erforderliga personliga kvalifikationer bör - utan föregående tjänstgöring som föredragande i kammarrätt - kunna successivt anförtros i länsrätten. De bör om de så önskar

domaruppgifter

senare beredas tillfälle till adjunktionstjänstgöring.

Vidare bör det inte vara något hinder för länsstyrelsejurist att utan fullgjord adjunktionstjänstgöring söka och, om meriterna är tillräckliga, erhålla ordinarie domartjänst i den nya organisationen. Det bör också så långt det är möjligt bere-

överväganden och förslag

das tillfälle för länsstyrelsejurister att redan före genomförandet av en länsdomstolsreform tjänstgöra som adjungerade ledamöter i kammarrätt.

Den föreslagna reformen innebär för fiskalsaspiranterna och fiskalerna i kamarrätt att förvaltningsdomarutbildningen tillförs ett inslag av tjänstgöring som fiskal i länsrätt. & dragande i de nuvarande länsdomstolarna om adjunktionsutrymmet i kammarrätterna.

Skyldighet bör inte åläggas aspirant eller fiskal som anställts i kammarrätt före principbeslut av riksdagen om utbrytning av länsdomstolarna att underkasta sig tjänstgöring som fiskal i länsrätt. Sådan tjänstgöring kan emellertid vid senare ansökan om domartjänst komma att tillmätas värde som merit. Den som anställs som fiskalsaspirant i kammarrätt efter ett principbeslut av riksdagen om utbrytning av länsdomstolarna bör vara skyldig att tjänstgöra som fiskal i länsrätt. Företrädesordningen mellan kammarrättsfiskaler och länsstyrelsejurister till adjunktion torde få fastställas efter förhandling med de fackliga huvudorganisationerna. De ordinarie domartjänster på förvaltningsavdelningarna som blir vakanta efter ett principbeslut av riksdagen om utbrytning av länsdomstolarna bör i avbidan på omorganisationen uppehållas med vikariat.

l3.6.6 Lokalfrågan

Länsstyrelsernas nuvarande lokaler är i de flesta län i huvudsak tillräckliga för den verksamhet som bedrivs i länsstyrelserna och de nuvarande länsdomstolarna. En sammanslagning av länsdomstolarna och en utbrytning av dessa ur länsstyrelserna medför inte i de enskilda länen behov av några större lokaltillskott. Några allvarliga invändningar kan inte riktas mot att länsdomstolarna övergångsvis inryms i samma

överväganden och förslag

lokaler som länsstyrelserna. Det skulle medföra mycket stora kostnader att omedelbart anskaffa och utrusta nya lokaler för de nya länsrätterna. Målsättningen bör därför vara att dessa i samband med övergången så långt det är möjligt får överta en del av länsstyrelsernas nuvarande lokaler och utrustning. Den lokalsplittring som föreligger hos de flesta länsstyrelser torde ge goda möjligheter att bereda domstolarna egna lokaler. Förändringar bör senare göras efter hand som behov av tillskott eller renovering uppkomer. I samband med det organisationsarbete som måste föregå en reform torde detaljförslag få utarbetas i fråga om lämpliga lokallösningar i de enskilda länen.

13.7 Målområdet

Vid länsdomstolarnas tillkomst förutsattes att det ganska begränsade kompetensområdet så småningom skulle utvidgas. Under de år som gått har endast ett fåtal nya ärendegrupper tillkommit. Kommittén skulle enligt direktiven överväga frågan om vilka målgrupper som lämpligen kunde föras över till länsdomstol. Utredningsarbetet borde inriktas på sådana mål som handlades på planeringsavdelningens juridiska enhet eller på förvaltningsavdelningen och där talan mot länsstyrelsens beslut fördes hos kammarrätt. Utredningsarbetet borde vidare i första hand inriktas på sådana områden som inte övervägdes i särskild ordning. I direktiven uttalades också att kommittén vid sina överväganden av de organisatoriska frågorna skulle beakta konsekvenserna av att målgrupper fördes över från länsstyrelse till länsdomstol.

I olika remissammanhang har som väsentliga målgrupper i detta avseende nämnts besvär över beslut av hälsovårdsnämd, byggnadsnämnd och socialnämmd samt kommunalbesvärsmålsfrågorna. Hälsovårdsmålen och byggnadsmålen övervägs f n av hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08) resp. en särskild rådgivande expertgrupp (B 1974:02) för översyn av byggnadslagstiftningen.

Överväganden och förslag

(S 1969:29) har avlämmat ett betänkande inne- Socialutredningen fattande förslag till viss utvidgning av länsrättens uppgifter. Frågan är ej slutbehandlad. Kommunalbesvärsmålen kommer att övervägas i särskild ordning.

Redan med nuvarande målområde kommer länsrätterna att utgöra bärkraftiga enheter. Frågan om ytterligare någon eller några målgrupper bör föras över till länsrätterna kan sålunda enkomnittêns inte påverka ställningstagandet i ligt uppfattning Kommittén har därför i enlighet med sina direktiv principfrågan. avstått från att redan i detta delbetänkande gå närmare in på målområdesfrågan.

13.8 Mellankonmunala skatterätten

kommitténs mening kan samma principiella skäl som anförs Enligt för en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna göras gällande såvitt avser mellankommunala skatterättens ställning riksskatteverket. Även om direktiven inte direkt tar gentemot skatterätten, har kommittén funnit det lämpupp mellankommunala att behandla även denna fråga. Kommittén föreslår att melligt lankommunala skatterätten bryts ut från riksskatteverket.

73 § taxeringslagen prövar mellankommunala skatterätten Enligt bl a besvär rörande fråga i vilket län skattskyldig skall taxeras. Sådana besvär kan innefatta överföring av taxering från ett län till ett annat. Detta förhållande kan anses tala för att de mellankommunala målen skiljs av från det regionala skattedömandet.

synpunkter talar emellertid starkt mot att mel- Organisatoriska lankommunala skatterätten blir en självständig myndighet. Kommittén föreslår därför som en lämplig lösning att den mellankommunala skatterätten administrativt inordnas i länsrätten i Stockholms län. Motsvarande tekniska lösning har tidigare valts i fråga om fastighetsdomstol, vattendomstol och vattenöverdomstol. Nämndemännen bör liksom hittills förordnas av regeringen. Bestämmelser om mellankommunala skatterätten bör, enligt kom-

överväganden och förslag 131

mittêns mening, arbetas in i taxeringslagen.

13.9 Kostnader

Den av kommittén förordade organisatoriska reformen innebär endast en omfördelning av arbetsuppgifter mellan länsstyrelserna och en utbruten länsdomstolsorganisation. Inga nya mål- eller ärendegrupper tillkommer genom den föreslagna reformen.

Det framstår som angeläget att man i samband med reformen tillser att resurserna är lämpligt avpassade i förhållande till de föreliggande behoven. Av de uppgifter som lämnats i det föregående har klart framgått att den nuvarande länsdomstolsorganisationen inte svarar mot behoven. Redan de kraftigt ökade målbalanserna visar att organisationen inte kan övertas i befintligt skick utan måste förstärkas. Komittên har gjort vissa översiktliga beräkningar av vad en lämpligt avpassad länsstyrelseorganisation kan anses kräva. En mera ingående analys får göras under det organisationsarbete som bör föregå det praktiska genomförandet.

Kommittén vill erinra om att antalet inkomande mål till länsdomstolarna under 1970-talet har ökat till drygt 215 000 mål om året. Det saknas anledning anta att antalet inkommande mål i fortsättningen komer att minska. Länsdomstolarna har under de senaste fyra budgetåren avgjort i genomsnitt omkring 190 000 mål om året. Man torde för den nuvarande organisationen inte böra räkna med en nämnvärt högre avverkningskapacitet. Detta leder till att det under de närmaste åren kan beräknas komma in ca 25 000 fler mål än som länsdomstolarna f n har kapacitet att avgöra. Härtill komer att länsdomstolarnas balanser ökat från omkring 100 000 mål i början av 1970-talet till ca 190 000 mål vid utgången av budgetåret 1976/77.

För kommittén framstår det som oeftergivligt att länsdomstolarna ges resurser som är tillräckliga för att undvika ytterligare ökningar av balanserna. Det är också angeläget att de nuvarande alltför höga balanserna arbetas bort.

Överväganden och förslag SOU 1977 80

Inom länsdomstolarna finns f n fast indelad personal som mctsvarar ca 106 årsarbetskrafter för domaruppgifter, ca 188 årsarbetskrafter för berednings- och föredragningsuppgifter och ca 335 årsarbetskrafter för kontorsarbete. Härtill konmwr viss under utbildning. Man bör kunna utgå från att en ry personal fristående länsdomstolsorganisation skapar förutsättningar för en högre målavverkning än den nuvarande.

Ett minimibehov för att undvika ytterligare balansökningar och för att på sikt arbeta ned de nuvarande balanserna är enligt kommitténs uppfattning, att länsrätterna utöver den nu befinttillförs ytterligare 15-20 domare, 25-30 liga organisationen och omkring 30 tjänstemän i kontorskarriären. Kostföredragande naderna för en sådan kan beräknas till ca 8 milj kr utökning för löner och ca 1 milj kr för följdkostnader.

För administrationen av en fristående länsrättsorganisation bör man räkna med ett resursbehov i länsrätterna som motsvarar ca 10-12 årsarbetskrafter i kontorskarriären. För domstclsrerket och kammarrätterna kan beräknas ett merbehov om ungefär 12-15 årsarbetskrafter. Enligt vad kommittén inhämtat är de administrativa resurserna vid länsstyrelserna otillräckliga för länsnuvarande behov. administrativa resurser kan styrelsernas Inga således föras över från länsstyrelserna till länsrättsorganisationen. Kommittén räknar därför med att ca 2 milj kr belöver tillföras för administrativa göromål.

När det lokaler, utrustning och telefoner räknar kommitgäller tén som förut i allt väsentligt med en uppdelning av nuvasagts rande resurser mellan länsstyrelserna och länsrätterna. På en del håll måste man dock räkna med ett merbehov utöver det som uppstår på grund av den föreslagna personalökningen. St(rleken härav låter sig inte bedömas utan en närmare kartläggnirg.

Kommittén betonar att endast en mindre del av de kostnader som beräknats här har karaktär av reformkostnader i begränsad mening. Merparten av kostnaderna samanhänger med den nuvarande otillräcklighet och inte i och för sig ned förorganisationens

överväganden och förslag

slaget att bryta ut länsdomstolarna ur länsstyrelserna.

Även den omorganisation inom länsstyrelserna som följer av kommitténs förslag beträffande länsdomstolarna kommer att kräva kostnader. Dessa kan emellertid inte beräknas ens överslagsvis innan OPAL-utredningens överväganden föreligger. I kostnadsbilden kan även få vägas in förslag från länsdemokratikommittén och decentraliseringsutredningen. Kommittén vill därför endast allmänt betona att den huvudprincip, på vilken dess förslag beträffande länsstyrelsernas omorganisation bygger, utgår från behovet av en förstärkning av de funktioner inom länsstyrelserna som består av myndighetsutövning av väsentligen juridisk karaktär. Syftet måste vara att skapa en slagkraftig organisation för dessa funktioner. Detta förutsätter otvivelaktigt vissa personalförstärkningar vid länsstyrelserna.

l3.lO Genomförandet

Kommittén har i enlighet med sina direktiv i denna etapp endast behandlat principfrågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning. Som förutsatts i direktiven har kommittén endast angett huvuddragen av de föreslagna länsrätternas organisation och verksamhet.Komitténs förslag måste därför kompletteras med detaljutformning av organisation, instruktion m m. Vidare behövs en detaljbeskrivning i fråga om personal, utrustning, lokaler m m. Det fortsatta utredningsarbetet bör inte ankomma på kommittén utan utföras i annan ordning under medverkan av företrädare för justitiedepartementet, kommundepartementet, domstolsverket, LON och personalorganisationerna.

Kommittén har enligt sina direktiv också i stora drag angett den organisatoriska lösningen i fråga om länsstyrelsen med anledning av förslaget att bryta ut länsdomstolarna. Det fortsatta organisationsarbetet bör enligt kommitténs mening överlämnas till OPAL-utredningen.

Kommittén finner det angeläget - inte minst från personalsyn-

134 överväganden och förslag

punkt - att den nya organisationen kan börja verka snarast möjligt. RS-reformens genomförande talar i samma riktning. Kommittén föreslår därför att reformen träder i kraft den 1 juli 1979.

13.11 Författningsförslag

Kommittén har inte funnit anledning att i denna etapp lägga fram detaljerade författningsförslag. Den viktigaste författningskonsekvensen torde bli att länsrätt får ställning av allmän förvaltningsdomstol och att som en följd därav lagen om skatterätt, och länsrätt arbetas in i lagen om allfastighetstaxeringsrätt männa förvaltningsdomstolar. Kommittén redovisar i bilaga 8 ett förslag till sådan lagändring.

I övrigt har kommittén förutsatt att blivande författningsarbete kommer att beröra bl a ett inarbetande av bestämmelserna i för- (1971:455) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och ordningen länsrätt i kungörelsen (1971:974) om protokollföring m m vid de allmänna förvaltningsdomstolarna, utarbetande av länsrättsinstruktion, sakliga ändringar i bl a länsstyrelseinstruktionen (1971:460), notariekungörelsen (1972:519) och kammarrättsinstruktionen (1975:515), vissa nya bestämmelser i taxeringslagen (1956:623) om mellankommunala skatterätten och om länsrättens sammansättning vid behandling av mål om fastighetstaxering samt sådana författningsändringar, i främst skattelagstiftningen, som föranleds av att länsdomstolens namn föreslås bli länsrätt.

Bilaga 1 KOIVMITTEDIREKTIVEN

Anförande av departementschefenj statsrådet Antonsson,til1 statsrådsprotokollet den 27 januari 1977

Den 1 juli 1971 organiserades länsstyrelserna om på grundval av riktlinjer som statsmakterna hade bestämt år 1970 (prop. 1970: :103, SU 1970:132, KU 1970:34, rskr 1970:248 och 308). Länsstyrelserna delades in i tre avdelningar, en planeringsavdelning, en skatteavdelning och en förvaltningsavdelning. Länsstyrelsen i Stockholms län fick dock en organisation med fem avdelningar, planeringsavdelningen, taxeringsavdelningen, kameral- och uppbördsavdelningen, länsskatterättsavdelningen och förvaltningsavdelningen. I varje län inrättades en länsskatterätt och en länsrätt. Den l juli 1975 inrättades också en fastighetstaxeringsrätt i varje län (prop. 1973:162, SkU 1973:70, rskr 1973: :39l). I administrativt hänseende är domstolarna knutna till länsstyrelsen.

Inom förvaltningsavdelningen i Stockholms län finns kansli för länsrätten. Länsskatterättsavdelningen är kansli för länsskatterätten och fastighetstaxeringsrätten. Förvaltningsavdelningarna i övriga län, utom Gotlands län, består av en rättsenhet och en allmän enhet. Rättsenheten utgör kansli för länsskatterätten och fastighetstaxeringsrätten, medan allmänna enheten är kansli för länsrätten. Vid allmänna enheten handläggs även vissa förvaltningsärenden t.ex. ärenden om pass, val, lotterier, fordonsregistrering, utfärdande av körkort, socialvârd och exekutiv försäljning av fast egendom.

Bestämmelser om länsdomstolarnas kompetensområden samt om domförhet, omröstning och ledamöter i domstolarna finns i lagen (l97l:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt (ändrad senast 1976:566). Vid länsskatterätt handläggs bl.a. besvär över taxeringsnämnds beslut om inkomst- och förmögenhetstaxering (3 §). Mål om fastighetstaxering handläggs vid fastighetstaxeringsrätt. Vid länsrätt handläggs enligt 4 § bl.a. barnavårds- och nykterhetsvårdsmål, mål enligt 21 kap. föräldrabalken, mål om utvisning och mål om återkallelse av körkort. Riksdagen har under våren 1976 fattat principbeslut om att handläggningen av frågor om körkortsåterkallelse på grund av vissa trafikbrott skall flyttas från länsrätt till tingsrätt (prop. 1975/76 155, TU 1975/76:28, rskr 1975/761390). Utredningen (K 1970:02) om vissa körkortsfrågor har genom tilläggsdirektiv den Zl oktober 1976 fått i uppdrag att överväga bl.a. de gränsdragningsproblem som uppkomer i detta samanhang.

Länsdomstolarna består enligt huvudregeln i 5 § av ordförande

Och nämndemän- I

fastighetstaxeringsrätt ingår även värderings-

tekniska ledamöter. För alla länsdomstolarna gäller att bl.a. vissa enklare mål kan avgöras av ordföranden ensam (6 §). Ordföranden skall enligt 7 § vara jurist. Han är tjänsteman hos länsstyrelsen och i regel chef för förvaltningsavdelningen, rättsenheten eller allmänna enheten. Tjänst som ordförande tillsätts av regeringen efter förslag av länsstyrelsen. Även om några formella krav på juristutbildning inte har ställts upp i fråga om föredragandena i länsdomstolarna, är dessa oftast jurister. De har i regel fasta tjänster i länsstyrelsen. Det processuella förfarandet i länsdomstolarna regleras av förvaltningsprocesslagen (l97l:29l, ändrad senast 1975:1298).

Frågan om fristående regionala förvaltningsdomstolar övervägdes redan vid tillkomsten av länsskatterätterna och länsrätterna. Innebörden av förslagen i prop. 1970:103 och 1971:14 var att domstolarna i administrativt hänseende skulle vara knutna till Såväl statsutskottet (SU 1970:132 s. 9) som länsstyrelserna. civilutskottet (CU 1971:9 s. ll) uttalade att principiella skäl kunde anföras för fristående länsdomstolar. Utskotten ansåg dock att länsskatterätterna och länsrätterna enligt Kungl. Majzts förslag i praktiken skulle få en oberoende och jävsfri ställ- De ansåg därför att förslaget borde godtas men att det ning. slutliga ställningstagandet till frågan om fristående länsdomstolar borde anstå. I reservationer till utskottsutlåtandena gjordes uttalanden till förmån för fristående domstolar. Lagrådet hade med anledning av remiss den 20 november 1970 av förslag till lag om skatterätt och länsrätt i första hand uttalat sig för helt fristående länsdomstolar. Lagrådet anförde även att det framstod som naturligt att de två länsdomstolarna, sedan de hade varit i verksamhet någon tid och länsrätternas kompetensområde hade vidgats, lades samman till en domstol.

Länsberedningen fann i betänkandet (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan inte skäl att föreslå någon ändring i fråga om länsdomstolarnas organisatoriska anknytning till länsstyrelserna. Beredningen föreslog dock att domstolarna skulle läggas samman till en domstol. I ett särskilt yttrande till betänkandet uttalade fyra ledamöter, att det på förvaltningsrättskipningens område på sikt borde byggas upp en organisation som motsvarade organisationen inom det allmänna domstolsväsendet, där också domstolarna i första instans är organisatoriskt fristående.

I prop. l975/76 168 om vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation anförde föredraganden att övervägande skäl talade för att de tre länsdomstolarna lades samman till en domstol. Innan beslut härom fattades, borde emellertid vissa organisatoriska frågor undersökas. Enligt föredragandens mening fanns det inte anledning att låta utreda även frågan om en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna.

I motionerna 1975/76:664 och 877 hemställdes att riksdagen skulle uttala att länsdomstolarna i framtiden borde vara organisatoriskt fristående från länsstyrelserna. Den aviserade utredningen om länsdomstolarna borde enligt motionen 1975/76:2507 inriktas på att ge dessa domstolar ställning av fristående re-

gionala förvaltningsdomstolar. I motionen 1975/7612509 hemställdes att riksdagen skulle begära en utredning av länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelserna.

Konstitutionsutskottet (KU 1975/76:55) hemställde att motionerna skulle avslås. I en reservation anfördes att den utredning som hade aviserats i propositionen borde ges sådana direktiv att den kunde inrikta sitt arbete på att länsdomstolarna skulle brytas ut ur länsstyrelserna och ges en organisatoriskt fristående ställning. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr l975/76:370).

Länsstyrelsernas uppgifter och organisation har förändrats vässentligt under senare år. Det viktigaste ledet i utvecklingen har varit uppbyggnaden av planeringsavdelningarna. En kraftig förstärkning av skatteavdelningarna har också påbörjats som ett led i den allmänna effektivisering av skatteadministrationen som statsmakterna har beslutat om. Jag finner det naturligt att även rikta uppmärksamheten mot förvaltningsavdelningarna och länsdomstolarna. Verksamheten där rör frågor som ofta har stor betydelse för de enskilda människorna. Det är, som också har riksdagen uttalat i olika sammanhang (senast KU 1976/77:15), en angelägen uppgift att vidta åtgärder för att stärka rättssäkerheten och de enskilda människornas förtroende för myndigheternas saklighet och opartiskhet.

Erfarenheterna av länsdomstolarna är i huvudsak goda. I fråga om lämpligheten av den organisatoriska anknytningen till länsstyrelserna föreligger dock delade meningar. Vid bedömningen av om detta samband bör brytas är föreskriften i ll kap. Z § regeringsformen en viktig utgångspunkt. Enligt denna bestämmelse får ingen myndighet bestämma hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt skall tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. Bestämmelsen garanterar länsdomstolarnas självständiga ställning gentemot länsstyrelsen. Enligt min mening kan det med fog påstås att länsdomstolarna också i praktiken intar en självständig ställning i den dömande verksamheten.

Vad jag nu har anfört hindrar inte att anknytningen till länsstyrelsen är ägnad att minska tilltron till länsdomstolarnas opartiskhet. Det har hävdats att den nuvarande ordningen innebär att länsdomstolarna framstår mera som enheter inom länsstyrelsen än som självständiga domstolar. I detta sammanhang har man särskilt påpekat att länsskatterätterna och fastighetstaxeringsrätterna har att döma i mål där det allmännas talan förs av tjänstemän på länsstyrelsens skatteavdelning. Från principiell synpunkt har invändningar vidare riktats mot att länsstyrelserna - som saknar erfarenhet av dömande verksamhet - skall avge förslag t111 tillsättning av domartjänsterna och vid sina anslagsframställningar göra en avvägning mellan medelsbehovet för t ex planeringsavdelningen och medelsbehovet för länsdomstolarna. En ordning med fristående länsdomstolar skulle enligt min mening innebära fördelar inte bara från principiell synpunkt. Inom de allmänna domstolarna utgör det ett väsentligt inslag i domarutbildningen att tjänstgöringen växlar mellan de olika instanserna. En motsvarande ordning och en i princip gemensam domarkarriär i förvaltningsdomstolarna är enligt min mening ägnad att stärka kvaliteten på förvaltningsrättskipningen. Förutsättnin-

garna för en sådan utveckling skulle förbättras, om länsdomstolarna bröts ut från länsstyrelserna och integrerades med rättsväsendet i övrigt. Jag vill framhålla att det är angeläget att tyngdpunkten i förvaltningsprocessen förskjuts mot den lägsta domstolsinstansen. En kvalitativ förstärkning av länsdomstolarna är till fördel inte bara för rättssäkerheten utan även på det sättet att den kan antas minska belastningen på kammarrätterna.

En utbrytning av länsdomstolarna skulle emellertid kunna medföra vissa svårigheter för länsstyrelserna. En stor del av den verksamhet som f.n. ankommer på förvaltningsavdelningarna är inte av sådan karaktär att det framstår som lämpligt att den förs över till förvaltningsdomstol. Den har inte heller något nära samband med de uppgifter som ankommer på länsstyrelsen i övrigt. I varje av domstolarna fall i de mindre länen skulle en utbrytning - - särskilt om den förenades med en vidgning av deras målområde - svårt att göra det skapa en lämplig organisation för handläggningen av de uppgifter som fortfarande skulle ankomma på länsstyrelsen. Den personal som skulle svara för dessa uppgifter skulle kanske få svårt att som ett naturligt led i sin karriär tidvis tjänstgöra inom andra myndigheter eller inom förvaltningsdomstolarna. Detta kan i sin tur leda till rekryteringssvårigheter för länsstyrelserna. Det kan vidare vara svårt att på ett naturligt sätt inlemma den personal som f.n. svarar för beredningen och föredragningen av målen i länsdomstolarna i en sådan organisation med fristående länsdomstolar som jag har skisse rat i det föregående.

Enligt min mening talar starka skäl för att länsdomstolarna bryts ut från länsstyrelserna och för att förvaltningsdomstolsorganisationen byggs upp enligt samma mönster som de allmänna domstolarna. Å andra sidan är det tydligt att en utbrytning skulle medföra vissa praktiska svårigheter som måste lösas. 4 1 att frågan om en utbrytning av länsdomstolarna från j Jag anser länsstyrelserna nu bör tas upp till en allsidig prövning. Jag 1 förordar att en särskild kommitté tillsätts med uppdrag att göra den utredning som behövs för ett ställningstagande. Kommittén bör utgå från att de nuvarande tre länsdomstolarna skall läggas g 1 samman till en domstol.

Kommittén bör i stora drag redovisa förslag till en organisation för fristående länsdomstolar och till de organisatoriska ändringar i fråga om länsstyrelserna som föranleds av förslaget i pricipfrågan. Kommittén bör söka anvisa lösningar på de problem som enligt vad jag har antytt i det föregående kan föranledas av en ändrad organisation samt belysa organisationsändringens konsekvenser från kostnadssynpunkt. Om kommittén skulle finna att avgörande praktiska skäl talar för att anknytningen till länsstyrelserna behålls, bör den i stora drag redovisa förslag till de organisatoriska ändringar som föranleds av sammanslagningen till en länsdomstol. Kommittén bör i detta fall också överväga om åtgärder av organisatorisk eller annan art kan vidtas för att stärka länsdomstolens självständiga ställning gentemot länsstyrelsen. Omfattningen av verksamheten hos länsstyrelsen i Stockholms län och de förvaltningsdomstolar som är knutna till denna länsstyrelse medför självfallet att de organisatoriska frågorna måste övervägas särskilt i fråga om detta län.

Länsrätternas kompetensområde är ganska begränsat. Det förutsattes emellertid vid länsdomstolarnas tillkomst att kompetensområdet skulle utökas 1970:103 s. 152 och så småningom (prop. 1971:14 s. Att vissa av mål regelmässigt inneprop. 59). typer håller svårbedömda rättsliga frågor kan enligt vad föredragande anförde i prop. 1971:14 (s. 55) vara anleddepartementschefen att anse att målet bör handläggas vid domstol. Om avgöranning i ett mål kan vara i ekonomiskt det av ingripande betydelse eller avseende för enskild part är det, framhöll depersonligt särskilt angeläget att målet handläggs vid partementschefen, domstol och inte vid en instans, som har att i andra sammanhang företräda det allmännas fiskaliska intresse. Detta exempelvis även om målet är av tämligen enkel beskaffenhet. Till gäller dessa synpunkter kan jag för egen del ansluta mig.

Bl.a. vid remissbehandlingen av den promemoria som låg till för 1971:14 och av länsberedningens betänkande har grund prop. att länsrätterna skall tillföras ytterligare målföreslagits grupper. Därvid har nämnts bl.a. besvär över beslut av byggnads-

nämnd, hälsovårdsnämnd och socialnämnd samt kommunalbesvärsmål och vissa mål enligt brandlagstiftningen och djurskyddslagen

(1944 219, ändrad senast 1974:350).

Kommittén bör också överväga frågan om vilka målgrupper som kan föras över till länsdomstol. Utredningsarbetet bör lämpligen inriktas mål som f.n. handläggs på juridiska enheten på sådana inom planeringsavdelningen eller på förvaltningsavdelningen och där talan mot länsstyrelsens beslut förs hos kammarrätt. Lagberedningen har i sitt betänkande (SOU 1973:22) Utsökningsbalk att överexekutors befattning med exekutiva ärenden föreslagit skall och att dessa uppgifter skall flyttas över till upphöra kronofogdemyndigheterna. Betänkandet bereds f.n. inom regeringskansliet. härtill bör kommitténs inte Med hänsyn överväganden omfatta de exekutiva ärendena. På åtskilliga andra områden pågår i vilket frågan om en viss målgrupp bör föras utredningsarbete över från länsstyrelsen till länsdomstol kan bli berörd. Som exempel kan nämnas det arbete som bedrivs av socialutredningen (S 1969:29), hälsovårdsstadgeutredningens (S 1974:08) och utredningen om vissa körkortsfrågor (K 1976:02). Det utredningsarbebör i första hand inriktas omte som jag har förordat på sådana råden som inte i särskild ordning. Arbetet bör inte omövervägs fatta om överföring av kommunalbesvärsmålen från länsstyfrågan relsen. bemyndigande att tillkalla en Jag ämnar nämligen begära särskild komittê för att se över kommunalbesvärsprocessen (jfr 1975/761187 s. 317, 551). Vid sina överväganden av de orprop. frågor som jag har angett i det föregående bör ganisatoriska kommittén beakta konsekvenserna av att målgrupper förs över från

länsstyrelsen till länsdomstol.

Om länsdomstolarna bryts ut från länsstyrelserna, talar, som av vad jag har anfört i det föregående, starka skäl för framgår att de i administrativt hänseende inordnas under domstolsverket och för att en gemensam domarkarriär skapas för länsdomstolarna och kamnarrätterna. Kommittén bör överväga dessa frågor och fram de förslag som föranleds av övervägandena. Det bör lägga dock inte ankoma på kommittén att i detalj gå in på organisa-

tionsfrågor.

Även om kommittén stannar för att länsdomstolarnas anknytning till länsstyrelserna bör behållas, bör den överväga utbildningsoch karriärfrågorna för föredragandena i dessa domstolar. Från flera synpunkter kan det vara värdefullt om utbildning som anordnas för personal i kammarrätterna kan få utnyttjas även av länsdomstolarnas personal. Som framgår av vad jag har anfört i det föregående finns det vid länsdomstolarna inte någon motsvarighet till de tingsfiskalstjänster som finns vid tingsrätterna. Det förekommer emellertid i tämligen stor utsträckning att kammarrättsfiskaler under kortare tid förordnas att tjänstgöra i länsstyrelse. Flertalet tjänstgör därvid som ordförande i länsdomstol. Domarutredningen framhöll i betänkandet (SOU 1974:96) En öppnare domarbana, att det är angeläget att tjänster för domarutbildade jurister inrättas vid länsstyrelserna för tjänstgöring främst vid länsdomstol. I viss utsträckning förekommer det också att länsstyrelsejurister tjänstgör som ledamöter i kammarrätt. Som jag har nämnt förut måste en sådan växeltjänstgöring betraktas som värdefull. Kommitténs uppdrag bör omfatta också om vilka för det fall att länsdomstolarnas x frågan åtgärder som, l x anknytning till länsstyrelserna behålls, kan vidtas för att förbättra förutsättningarna för ett ökat utbyte av personal mellan länsdomstolarna och kammarrätterna.

I förvaltningsärenden finns till skillnad från vad som gäller i mål vid allmän domstol ofta bara en part - den enskilde. Det allmänna företräds då regelmässigt av den beslutande myndigheten. Ett sådant system innebär vissa svårigheter, eftersom myndigheten samtidigt skall ta till vara det allmännas intresse gentemot den enskilde och opartiskt tillämpa gällande rättsregler. Olägenheterna härmed har man inom vissa förvaltningsområden sökt motsverka genom att inrätta särskilda organ - allmänna ombud - med uppgift att inför den beslutande myndigheten bevaka det allmännas intresse gentemot den enskilde.

För processen vid länsdomstolarna är tvåpartsförhållandet mest utpräglat när det gäller inkomst-, förmögenhets- och fastighetstaxeringsmålen. En tjänsteman vid länsstyrelsens skatteavdelning har i dessa mål att ta till vara det allmännas intresse. För mervärdeskattemål, uppbördsmål och vägtrafikskattemål finns allmänna ombud som oftast är tjänstemän hos länsstyrelsen. I vissa mål, t.ex. körkortsmålen, finns dock endast en part. Frågan om allmänt ombud i körkortsmål utreds f.n. av körkortsutredningen. I samband med utredningen av länsdomstolarnas målområde bör kommittén överväga om allmänna ombud bör inrättas i sådana målgrupper som redan tillhör eller föreslås ingå i målområdet. Frågan om allmänt ombud i körkortsmål eller på andra områden som övervägs i särskild ordning bör dock inte tas upp i detta sammanhang.

Under utredningsarbetet bör kunna tas upp även frågor som har nära samband med de frågor som jag har nämnt i det föregående.

Kommittén bör bedriva sitt arbete med frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning skyndsamt. Den bör redovisa resultaten av sina överväganden i den delen i ett delbetänkande, som efter remissbehandling kan ligga till grund för förslag till 1977/78 års riksmöte. I det sammanhanget bör kommittén endast i den mån det behövs som underlag för övervägandena i principfrågan gå in på de andra frågor som ingår i utredningsuppdraget.

Kommittén bör fram de förslag till författningsändringar lägga som föranleds av ställningstagandena i sakfrågorna.

Kommittén bör samråda med socialutredningen, hälsovårdsstadgeutom vidgad länsdemokrati, utredningen, utredningen (Kn 1976:04) (Kn 1976:03) om organisationen av länsstyrelsernas redningen och administrativa enheter m.m. och andra planeringsavdelningar som behandlar med anknytning till komittêns utredningar frågor uppdrag.

till hemställer att re- Med hänvisning vad jag nu har anfört jag bemyndigar chefen för komundepartementet geringen

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag att utreda frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

besluta sekreterare och annat biatt om sakkunniga, experter, träde åt kommittén.

Vidare hemställer att regeringen föreskriver jag

att till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare ersättning skall utgå i form av dagarvode enligt komittêkungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittêanslag.

ansluter till överväganden och bi- Regeringen sig föredragandens faller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

sou 1977:80 143 Bilaga 2

ÄRENDEGRUPPER SOM BERÖR JURIDISKA ENHETERNA

För varje ärendegrupp anges om enheten fattar beslut (B), avger yttrande (Y) eller bereder ärenden (ber.)

Ãrendegrupp Ärendegrupp totalt totalt b.å. b.å.

L

73/74 73/74

i ?Administrativ och annan indel- Allmän natur- och landskapsning Y 63 vård, inventering och plane-

rng

Övriga ärenden om statligt stöd, lej reg.p01. Y 442 Nationalparker, naturreser- , vat, naturvårdsområden, na-

§Plan- och byggnadsfrågor turminnen, skydd för växt-

Samt for dJur_ och generalplaner Y 42

§Region- 3å$e%Jurarter Y 162

äövriga

fysiska Översiktsplaner, . . U j - - - Tillstand forordnanden och Y 1 998

eni_

ldispositionsplaner

Samråd NVL m fl_ lagar

istads- och byggnadsplaner, utom- Förordnanden om nationalpar-

lplansbestämmelser och avstyck- ker och naturreservat Y 384 Y 2 467

;ningsplaner Tillstånd till

arbetsföretag ;Tomtindelningar Y l 287 m.m. inom nationalparker och › naturreservat Y §Nybyggnadsförbud (ej enl. naturivårdslagen (NVL) el. väglagen Naturminnesskydd, skydd för

L(VägL) Y 860 växt- och djurarter samt för

7 djurlivet Y 123 Dispens från nybyggnadsförbud (ej enl. naturvårdslagen (NVL) Förordnande om strandskydd Y 4 171 m.m. enl. 15 § NVL Y 25

|el. väglagen (VägL)

!Besvär

över byggnadsnämnds beslut B 2 954 Tillstånd till nybyggnad inom

i strandskyddsområde enl. 16 §

?Samråd enl. 14 § byggnadsstadgan NVL Y 1 442 ) *(BS) och andra liknande samråd Y

l Tll 1 s an t° d tl1 1 grus tkt a m.m.

Delegering till byggnadsnämnd I enl. 18 § NVL samt anmälan om

enl. 7 och 67 §§ byggnadslagen I täkt enl. 8 § miljöskyddskun-

(BL) Ber. görelsen (MSK) (ej om ärendet 4 även avser tillstånd enl.

iYttrande/anmälan till regeringen 38 § VägL) Y l 921

lenl. 136 a § byggnadslagen (BL) fl 884

i Förordnande om naturvårdsomärenden Y råde enl. 19 § NVL Y 207

[Övriga

Delegering till byggnadsnämmd Tillstånd till byggnad inom enl. 3 kap. 2 § fastighetsbild- naturvårdsområde (landskapsningslagen (FBL), 9 § anlägg- skyddsområde) Y 419 ningslagen (AL) och 8 § ledningsrättslagen (LL), m.m. Y 901 Tillstånd till annat arbetsföretag inom naturvårdsområde

(landskapsskyddsområde) Y E 287

ÄRENDEGRUPPER SOM BERÖR JURIDISKA ENHETERNA

För varje ärendegrupp anges om enheten fattar beslut (B), avger yttrande (Y) eller bereder ärenden (Ber.)

Ãrendegrupp Ärendegrupp

Ärenden enl. 57 § tredje stycket Tillstånd enl. om kung. terrängtrafikkungörelsen och hälso- och mj1jöfar1iga dispens från sådan föreskrift Y varor B 9 1 065 Tillstånd att anbringa tavla, Åtgärder föranledda av tillskylt m.m. enl. 22 § NVL (ej om MSL, VL m.fl. för- 5 syn enl. ärendet avser tillstånd enl. ;

fattningar

46 § VagL) B J Bevakning av i

tillståndet

(reC1p1entun

Åtgärder föranledda av tillsyn Vatt?“°Wrade“

dersoknlngar mm°) Y 1 och vård enl. NVL m.fl. lagar

Nationalparker, naturreservat, Grundvattentillgångar Y j 1 naturvårdsområden, naturminnen, skydd för växt- och djurarter Annan av miljöfarlig tillsyn Samt för djurlivet Y 119 verksamhet (luftförorenande 1 anläggningar, buller m.m.) Y l Ä Skydd för naturmiljön enl. ; 20-22 §§ NVL Y 124 Åtgärder enl. lagen om all- 1

männa vatten- och avlopps- 3 Täkter Y 761 Y anläggningar J 1 Naturmiljön i andra fall 299 Tillsyn enl. lagen om hälso- 1

och miljöfarliga varor m.m. 1 3 Skydd mot nedskräpning enl. NVL Y 13 Ärenden enl. kommunala ren- Övriga ärenden Y 138 hållningslagen Y 4

Anläggningsstöd för idrott m.m. 340 Brandfarliga varor B H

Tillstånd, anmälningar och sam- Allmänna vägar råd enl. miljöskyddslagen (MSL) . och vattenlagen (VL) m.fl. för- Ärenden om flerårsplaner

fattningar och fördelningsplaner Y 3

Vattendomstolsärenden Y 167 Ärenden Om

arbetsplançr

av Ärenden enl. MSL om tillstånd Z reêp

eller Eetäi lndäêäålng

av undantag m Vags

fia

medgivande

ga? Vaåflånslä 3

från att söka till-

bid

skyldighet e åäan ?ing e* 5 tm?? 1 Väg_

stånd Y 1 077 af Prag Väg

c och gatuhallning Y L

Anmälningsärenden enl. MSL Y 1 630

Skyddsområden för grundvattentillgång Y 167

Ärenden enl. förordningen om miljöfarligt avfall

ÄRENDEGRUPPER SGVI BERÖR JURIDISKA ENHETERNA

För varje ärendegrupp anges om enheten fattar beslut (B), avger yttrande (Y) eller bereder ärenden (Ber.)

Antal Antal ären- ären- _

Ärendegrupp den Arendegrupp den

totalt totalt b.å. b.å.

L 73/74 73/74

i enl. “

Fenden

47 eller 49 § VägL. från Dispens trafikförei skrifter B 7 268 L) utökat område för byggnads- 1 förbud eller meddelande av Besvär mot beslut enl. VMK Ber. 302 byggnadsförbud Y

Övriga ärenden om trafiksä- ›) övriga ärenden B l 409 kerhet (ej tävling på väg) Ber. 414

P

renden enl. 43, 45-46, 48 el. Kommunala lån, fonder och x2 §§ VägL Ä borgen Y 888

Eenden enl. 36, 37, 38 el. Kommunalt Ber.

förköp B §§ VägL B

;arenden enl. 39 § VägL B 2 060 176

ggrogriarionsärenden

Esvär mot beslut av väghåll- Yttrande till

regeringen

dngsmyndighet (ej enl. väg- och tillstånd

Ber. ärkeskugörelsen (VMK) Ber.

5 Övriga ärenden B

hskilda vägar

kenden om vägsamfällighet och Elgkgziâkê-êglêgggiggâl

(ej förrättnlngs_

Eåförenlngar

Statsbidrag till elektri- Y/B 1 612 fiering B 103

kenden om beviljande, indrag- .

Koncessloner Ber 458

ing eller återbetalning av

atsbidrag till enskilda . . 0 Övriga arenden B 40 gar Y 1 875

:svär mot beslut enl. Explosiva Varor Ber 620 lagen om

hskilda

Vägar Ber Hamntaxor, sjötrafik m.m. Ber. 320 svär mot beslut enl. . kung. 1 _

g. statsbidrag till enskild 373 Byggênde Vattçn Yâttenre

ghållning (1952_793) Y glering, flottning jamte torrläggning av mark B 936 \ iga ärenden om enskilda U .

ggar

Halsovard m.m.

(ej statsbidrag) i

r Fastställande av lokala rafiksäkerhet m.m. Ber. 117

hälsovårdsordningar

färdande av lokala enl Smittskydds_ trafik-

reskrifter enl. âågåâder g B

vägtrafikkun- 2 997 relsen (VTK) eller ärenden om hälsovård 609 terräng- Övriga

Ber.!

afikkungörelsen (TTK) ej 57 § m.m. edJe Stycket TTK Föreläggande m.m. enl. 14 § _ 4 mom. och förordnande enl. ? 5 17 § djurskyddslagen

ÄRENDEGRUPPER SOM BERÖR JURIDISKA ENHETERNA

om enheten fattar beslut (B), avger yttrande (Y) eller För varje ärendegrupp anges bereder ärenden (Ber.)

den Ärendegrupp Ärendegrupp

Jakt och viltvård Uthyrningsrörelse

313 Besvär över trafiknämnds be- N Jaktvårdsområden slut betr. beställningstra- | 11 951 B Tillstånd fik och personalbefordran

wwwuø

g

- - * 590 stöd till Bidrag ur älgskadefonden Statligt regional OC h 1 k 1 1 0 a an dsb yg straflk d Y 3 8 . Z 225 Övriga ärenden ? Övriga ärenden B J

Fiske Auktorisation av bilskrotare Lokala bestämmelser Ber. smt återkallelse av sådan B auktorisation

.x/.--J

från lokala bestämmel- Dispens 434 ser

Tillstånd i övrigt K.-

uøuøweøw

Fiskevårdsomrâden 424 g

\_..V_J

Övriga ärenden

om fast 117 Ärenden egendom

Kulturminnesvård m.m. Y/B

och besvär enl. Brandordningar B 439 J brandlagen och brandstadgan

Ben 2 Viten

Läkarundersökning och hälsokontroll av livsmedelspersonal om B 159 föreläggande

Besvär över hälsovårdsnämnds B 2 133 beslut

Yrkesmässig trafik

Tillstånd till linje- och beoch ärenden B 14 375 ställningstrafik rörande taxor

B 578 Taxor och turlistor

Transportförmedling

Bilaga 3

ÄRENDEGRUPPER SOM BERÖR ALLMÄNNA ENHTERNA (utom länsrätterna)

Ärendegrupp Ärendegrupp

l

iilregister bilreg. Utseende av skiljeman

| totalt bgistrering och anmälan 39 919 Verkställighet av dom eller skiljedom, godkännande av pant Iesvär över debitering av vägtrafik- eller borgen, nedsättande av 1 333 :katt och befrielse från sådan skatt medel till förhindrande av utmätning Iägtrafikskatt i övrigt Gälds betalning genom nedlörförbud och föreläggande om kon- sättande av medel i allmänt __ årollbesiktning förvar -..._

Sverlastavgift Övriga ärenden km..

Trafikförsäkring Besvär över polisstyrelsens 19

beslut

Övriga ärenden

Pass trafikkort och traktorkort

görkort,

Återkallelse av pass m.m. 759 av domar m.m. ang. kör-

Sranskning

portshavare, anmälan till länsrätt, Övriga ärenden 791 htfärdande första gången m.m. 47 694 Lotterier 8 022

ltsöknin

Näring xekutiv försäljning av fast egendom l Anteckn. i handels- och före- 543

örvaltning av utmätt fast egendom §4 ningsregister

) Tillstånd för utlänning eller

Fördelning av medel som nedsatts enl. att idka

utländskt företag

Vissa lagar 299

näring l 158

Handräckning (vräkning m.m.) 19 500

Tillfällig handel 222

klagan över utmätningsmans förfarande,

Övriga ärenden 699 besvär över utmätning eller införsel 2 942

Utlänningar

Utslag i lagsökningsmâl 2 278

Verkställighet av förpassning,

indrivning av underhållsbidrag 1 983 m.m. 1 831

förvisning

Medborgarskap

Övriga ärenden

ÄRENDEGRUPPER SOM BERÖR ALLMÄNA ENHETERNA (utom länsrätterna)

Ärendegrupp Ärendegrupp

Fastighetsförvärv m.m. 6 048 Utskänkning och utminutering

Allmänna val Årsutskänkning av rusdrycker

Allmänningar 96 Sluten utskänkning, godkännande av föreståndare och ersättare för sådan, lokaländring och Stiftelser och donationer 1 735 andra lokalfrågor

Arvsfonden av öl Utskänkning

Rennäring 139 Övriga ärenden

Div. förordnanden Socialhjälp och barnavård Viten Talan mot kommun eller enskild Remisser av betänkanden m.m. Ersättningstvister mellan kommun och enskild 308 ärenden inom allmänna Övriga enheten Ersättningstvister mellan kommuner 104

när;

Ersättning från staten enl. lagen om socialhjälp och barnavårdslagen

Besvär, klagomål eller ansökan från enskild om vård och understöd 1 734

Anmälan om socialhjälp eller samhällsvård åt utlänning 151

Tillsyn över socialhjälpen och barnavården inom länet 704

Barns medverkan vid offentlig till-

Bidragsförskott

Bilaga 4

ÄRENDEGRUPPER SOM BERÖR RÄTTSENHETERNA (AB-LÄN LÄNSSKATTERÄTTSAVD.)

Antal Antal ären- ären- U Ärendegrupp den Arendegrupp den totalt totalt b.å. b.å.

75/76 75/76

Besvär till länsskatterätten över Eftertaxering 10 452 inkomst- och

förmögenhetstaxeriñg

övr iga framställningar i d en mån Besvär över inkomst- och förmögen- inte avser besvär över

ärendena

hetstaxering m.m. för löpande taxe- taxering (b1.a. med beuppskov ringsår 87 928 skattn. av realvinst) 539

Besvär över inkomst- och förmögen- Särskilda påföljder och åtgärder hetstaxering m.m. för tidigare taxeringsår 42 631 Utdömande av viten 392

Besvär enl. förordningen om sär- vid och

Handräckning taxerings-

skild skatteberäkning i vissa fall skatterevision

och handlings

för makar (frivillig 8 fran särbeskattning) undantagande taxeringsoch skatterevision 5

Besvär till länsskatterätten enl. Besvär m m_ till fastighetstaxe_ 853

rlngsrätien

Besvär till länsskatterätten av- över särskild

Besvär fastighets-

seende allmän varuskatt 1 552 taxering

H . U u Besvär över allmän Besvar t1ll fastighets- 7 062 lansskatteratterna avtaxering, inkomna under (föreg_

taxeringsåret b.å. . 4 Besvär över beslut om 5 703) slutligt fastställelse 1 059 Besvär över allmän fastighetslnkomna efter taxe- Besvär över beslut om efterbeååäêåâçåé 1 523 skattning 244

Besvär över beslut avseende enligt 197 § taxerlngs- 464

;åan

övriga la g mervärdeskatt 87

Remisser av betänkanden m.m. 148 Besvär till länsskatterätten

över

skattetillagg och forseningsavgift 6 502 Övriga ärenden inom rättsenhetenl länsskatterätten och fastighets- Besvär och underställning till länstaxeringsrätten 903

skatterätten i folkbokföringsmål 1 421

Framställningar till länsskatterätten

ckuulerad inkomst 4 702

kattebefrielse för dödsbo 1 906

ÄRENDEGRUPPER SOM BERÖR LÄNSRÃTTERNA

Antal ären- ären- Ärendegrupp den Ärendegrupp den totalt totalt g b.å. b.å. ; 75/76 75/76

Barnavård

Samhällsvård 1 025

Besvär över barnavårdsnämnds eller social centralnämnds eller distrikts-

igxkterhetsvård

åTvångsintagning (även villkorligt

tanstånd och förverkande av sådant

åanstånd) 927

iBesvär över nykterhetsnämnds eller .social centralnämnds eller distriktsnämnds beslut 17

Sövriga ärenden enl. nykterhetsvårds-

glagen 16

?Körkort 29 778

jÄrenden enl. smittskyddslagen 1

?Övriga ärenden länsrätten

SOU 1977 80

mmmHHm

.mcpmpogco

uouumxmmcma

Hoapmuoc

som

m==meHHm

:oo

om

mcmmmmcauvpowon

Houoscomuuma

m

mH

.:mH-H w mH

H

ca oH

oucmmmmpuom Hmumcmnu

.H 0

mH w

wm:umm:«:Hmwmmm:H:uHm>»©m

.HHmH

mH vw

amy

muammucmwcs

NN mv

H\H

HopmHHmcmHmø=mH

=mH-m

han

H

wH

:0w:H:wHovøh

;oo

Houmcmau

=om=H=HoummpumH

H

NH

mamma :mmm

»mv

.mmommmmcma

mm am ca

.uoam=mH .HHommH›n

HH

.pxomwpzn

.mmmwmmm:mH

oH

.mmommwmcwa

u u n -

uoumcmnh

-

Hnowøumx .mmmmnxn

mm na NH HH 0

.M m m .m m .H H .m m

SOU 1977 :80 155

HHH Hmm

mmmaam

w

mH

.mnma

HH NH

mxa

HOW 0

NH

uoumnco

HH mH

.aomcw:Hoummm:«:pHm>u0m

mcmmmmcapvuowon

HH mH

mcqmsaam

om

.n OH HN

H m

HH mH

mmv

mao:

popmcmmu

HH HN

:mHaH

mmcpmmcazaøvmmmcH=uHm>pmw

OH HN

wpwmmucmvc HmHmHHmcmHmø=mH

Hm

:oo

HH

Hm He

›m

m

pmm

»H

am: :oo

mm om

maa

wH

nøma

H

NH NH om cv

:om=M:m«oø®u

poumcmmu

mmv

mH Hm

:omc«øm«ovom

H 0

ma

mummm »mHHmHo=

m

:msn

mH se

OH va mm

NN ce

o

em mv

NH oH ou

m

NH mm

ZHH

omm

HH

ooH

,

.mwømwmmcma

Nm

am

.uo=m=mH

OH

.pxommpxa

HH

.sxommnxn

upoumamonaam

.maox

ca -

.mmmmmmmcma .mmommwmcma

u | -

Hnowoumx

a

-opmqmhe .mmmmn›n Hmcompom

UH

.HmáH

mm na NH HH 0

.m m m .M m ..D .H H .M m .på mm nam

Bilaga 8 FÖRFAITNINGSFÖRSLAG

Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar att 18 § skall att

dels upphöra gälla, dels att nuvarande 12 a, 13 - 17 §§ skall betecknas

13, 22 - 26 §§,

dels att 1 § och de nya 13 och 24 §§ skall ha nedan

angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas åtta nya paragrafer,

14-21 §§, av nedan angivna lydelse, att i lagen, närmast före 19 och 22 §§, skall

dels 14,

införas nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

:§1

Regeringsrätten är, i enlighet med vad i regeringsformen sägs, högsta allmänna förvaltningsdomstol. Den har sitt säte i Stockholm.

lsenaste lydelse 1976:401

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Kammarrätt är allmän förvaltningsdomstol närmast under regeringsrätten. Kammarrätterna är kanmarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, kammarrätten i Sundsvall och kammarrätten i Jönköping.

Länsrätt är allän förvaltnärmast under kamningsdomstol marrätterna. I varje län finns en länsrätt. 2 § 13 I kammarrätts domkrets skall för kammarrätten finnas nämdemän till det som föreskrives av regeringen. Regeringen fastantal, ställer för län inom domkretsen det antal nämndemän som varje skall utses. Kammarrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.

Nämdeman i kammarrätt utses I fråga om val av genom val. samt valbarhet, rätt till avsägelse, mandatperiod och behörighet för nämndeman i kammarrätt äger vad som föreskrivits om nämndeman i länsskatterätt och länsrätt motsvarande tillämpning. Rege- 1 ringen får för visst län för- ; ordna att nämndemän i kammar- ä

rätt skall väljas bland dem 1

som för samma mandatperiod Ä har utsetts till nämndemän i hovrätt. Nämdeman i hovrätt får även i annat fall,

zsenaste lydelse 1976:562

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om han är behörig därtill, tjänstgöra som nämndeman i den kammarrätt inom vars domkrets han är kyrkobokförd.

Länsrätterna

14 § Länsrätt prövar

l. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den utsträckning som är föreskriven i dessa författningar, 2. mål enligt barnavårdslagen (l960:97), lagen (1954:579) om nykterhetsvård, utlänningslagen (1954:193), smittskyddslagen (1968:231) och lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling i den utsträckning som är föreskriven i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldrabalken, 3. såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort, mål om varning eller återkallelse och såvitt gäller utländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkortet, allt enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

15 § I länsrätt finns lagman och, om regeringen inte bestämmer annat, en eller flera länsdomare. De skall vara lagfarna. Lagman och länsdomare utnämnes av regeringen.

16 § Länsrätt får efter beslut av regeringen vara delad i avdelningar. Avdelning består av lagmannen eller en länsdomare som ordförande och minst två länsdomare.

Om särskild sammansättning av länsrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering finns bestämmelser i taxeringslagen (1956:623).

17 § Länsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän om ej annat följer av 18 §. Fler än fyra nämndemän får ej tjänstgöra i rätten.

Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering finns bestämmelser i taxeringslagen (1956:623).

bestämner hur som skall finnas i Regeringen många nämndemän län för tjänstgöring i länsrätten. varje

18 § Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages, 2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt, 3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, fel- 4 skrivning eller annat uppenbart förbiseende, 4. vid beslut, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort, om återkallelse tills vidare eller, tills vidare att J såvitt gäller utländskt körkort, om vägran körkortet, när det är uppenbart att sådant beslut godkänna bör meddelas, 5. vid annat beslut som ej innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med lagfaren domare

ensam vid beslut som ej innefattar prövning av målet i sak. Q

även vid av Vad som sägs i andra stycket gäller avgörande

1. mål om utdömande av vite, 2. mål enligt (1975:1027) för skattebevissäkringslagen från taxeoch avgiftsprocessen, om handlings undantagande skatterevision eller annan granskning och om ringsrevision, befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 § barnavårdslagen (l960:97), 4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, S. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 § 3 mom. sista stycket kommunalskattelagen (1928:370), 6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst S00 kronor, 7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening, 8. mål i vilket saken är uppenbar.

Vissa bestämmelser om kammarrätt och länsrätt

19 § Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses genom val. Val förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas val av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålles om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Vart tredje år väljes halva antalet nämndemän i kammarrätt och länsrätt.

Regeringen får för visst län förordna att nämndemän i kammarrätt skall väljas bland dem som för sama mandatperiod har utsetts till nämndemän i hovrätt. Nämndeman i hovrätt får även i annat fall, om han är behörig därtill, tjänstgöra som nämdeman i den kammarrätt inom vars domkrets han är kyrkobokförd.

sm1197m0

20 § Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och myndig ej har fyllt sjuttio år.

vid länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd eller un- Tjänsteman der länsstyrelse lydande myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, socialvârdskonsulent, lagfaren domare, åklagare eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.

/Nämndeman i länsrätt får samtidigt vara nämndeman i ej kammarrätt.

Den som har sextio år eller uppger annat giltigt hinfyllt der att som nämdeman. Den l är ej skyldig mottaga uppdrag J att 1 som har avgått som nämndeman är ej skyldig mottaga

l

nytt uppdrag förrän efter sex år. 1 4

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

21 § Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman i sådan rätt visar får rätten honom tidigare. Den giltigt hinder, entlediga som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller Upphör uppdraget.

i

Bestämmelser om val av, om avsägelse, behörighet och man- l

för sådan nämndeman som ingår i länsrätt vid be- 1

datperiod l handling av mål om fastighetstaxering finns i taxerings- 3 * lagen (1956:623).

När ledighet utses ny nämndeman för den tid som uppkommer, återstår. Ändras antalet nämndemän, får nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket.

Gemensama bestämmelser

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ledamot och föredragande Ledamot och föredragande i allmän förvaltnings- i allmän förvaltningsdomstol skall vara svensk domstol skall vara svensk medborgare. Den som är medborgare. Den som är omyndig eller i konkurs- omyndig eller i konkurstillstånd får ej utöva tillstånd får ej fullbefattning som ledamot göra tjänst som ledamot eller föredragande. I eller föredragande. I fråga om nämmdeman i fråga om nämndeman i kamkammarrätt gäller vad marrätt och länsrätt som är särskilt före- gäller 20 och 21 §§. skrivet.

Ledamot och föredragande i allmän förvaltningsdomstol skall ha avlagt domared.

3Senaste lydelse 1976:562

Statens offentliga utredningar 1977

Kronologisk förteckning

. Totalförsvaret 1977-82, Fö. 81. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration, . Bilarbetstid. K. Bilaga E. I. . Utbyggd regional näringspolitik. A. 62. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. . Sjukvårdsavfall. Jo, Bilaga F, l.

tomxioipiaww-

Kvinnlig tronföljd. Ju. 63. Fortsatt högskoleutbildning, U. Oversyn av det skatteadministrativa sanktionssvstemet l. B. 64. STUs stöd till teknisk forskning och innovation. I, . Rätten till vapenfri tjänst, Fö. 65. Kommunernas gatuhállning. Bo. . Folkhögskolan 2. U, 66. Patienten i sjukvården - kontakt och information. S. . Betygen i skolan. U. 67. Energi, hälsa, miljö, Jo. . Uuikeshauf Isstatistikene E. 68. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning . Forskning om massmedier. U. av fossila bränslen, Jo . Kommunal och enskild väghållning. K 69. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning . Sveriges samarbete med u-länderna. Ud. av kärnkraft. Jo. . Sveriges samarbete med wländerna, Bilagor. Ud. , Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. Jo. . Handelsstälsindustrin inför 1980-talet. l. Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, U, . Handelsstalsindustrin inför 1980taIet. Bilagor, l. . Affärstiderna. H, , Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. . U-landsinformation och internationell solidaritet. Ud. . Fiskerinäringen i framtiden. Jo. . lnflationsskvddad skatteskala. B. . Radio och tv 1978-1985. U. . Industrimineral. l. . Kommunernas ekonomi 1975-1985. B. . Personalen vid kriminalvårdens anstalter. Ju. . Svensk undervisning i utlandet. U. . Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. Ud. . Arbete med näringshjälp, A. . Kommunerna. Utbyggnad - utjämning - Finansiering. B. . Psykiskt störda lagöverträdare. Ju. . Skatteutjämning. B. . Näringsidkares avbetalningsköp m. m. Ju. . Länsdomstolarna. Ställning och organisation. Kn. . Båtliv 2. Registerfrágan, Jo. . Kvinnan och försvarets yrken, Fö. . Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. . Kortare väntetider i utlänningsärenden. A, . Konkursförvaltning. Ju, , Elektronmusik i Sverige. U. . Studiestöd. U. , Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju. . Allmänflygplats-Stockholm, K. . Inrikesflygplats-Stockholm, K, . Inrikesflygplats-Stockholm. Bilagor. K. . Ersättning för brottsskador. Ju. . Underhåll till barn och frånskilda. Ju. . Folkbildningen i framtiden. U. . Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. Kn. . Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. S. . Socialtjänst och sociaIförsäkringstillâgg. Sammanfattning. S. Kronofogdemyndigheterna. Kn. . Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. l. . Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet. A, . Information vid kriser. H. . Pensionsfrágor m. m. S. . Billingen. l. . Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. B. . Översyn av rättshjälpssystemet. Ju. . Häktning och anhållande. Ju. , Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73. H. , Forskningspolitik. U. . Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga T. U. . Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. U. . Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. U, . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. I. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. I. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. l. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. I. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. I.

KUNGtTBlBL.

l 9 DEC 1977

STOCKHOLM

Statens offentliga utredningar 1977

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet med samhället. Expertbilaga 31551 Kvinnlig tronföljd. [5] Fortsatt [G3] högskoleutbildning. › psvk[sk[ stgxda [agöve,.[,äda,e_ [23] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71] [ Näringsidkares avbetalningsköp m. m. [24] ] Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27] Jordbruksdepartementet ] Konkursförvaltning, [29] siukvárdsavfan_ [4] Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. [32] Översyn av[ordbrukspo|[nken_ [17] Ersättning för brottsskador. [36] 351m, 2, Regjsqerüágan_ [25] U_dehå u Pamfch åwküda- [37] Energi- och miljökommittén. 1. Energi, hälsa, miljö. [67] 2. Energi, av [49] hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkriingar Vld användning av fossila

Svåra/n a [M190C a ]]atts]t]åc]]pstsjvs]êrg]et. 3 9- bränslen. [68] 3. Energi, hälsa, miljö: Hâlso- och miljöverkningar vid

P55°3[9“ Vld k“3[Vå'd9"$ 35[3[°- [75] användning av kärnkraft. [69]4. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. [70] Utrikesdepartementet Fiskerinäringen i framtiden. [74] l Bistandspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u- Iänderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. Handelsdepartementet [ [[4] Information vid kriser. [45] g _ _ _ _ _ ] U-landsinformation och internationell solidaritet. [73] Fusioner och föwäm | svenskg nänngsnv 1959-73_ [51] Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. [77] Affärsudema_ [72]

i FölsVafsdepanementet Arbetsmarknadsdepartementet

i T°[3Ö5Va°' [97782- [1] Utbyggd regional näringspolitik. [3]

l, Räüen ti Vapenffi tjänst. [7] Arbete med näringshjälp, [22] KVlfman 00h [ÖVSVBTHS Wkeü [25] Kortare väntetider I utlänningsärenden. [28] [ Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet. [44] Socialdepartementet Socialutredningen. 1,Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. [40] Bostadsdepartementet 2. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg, Sammanfattning. [41] Kommunernas gatuhåuning] [55] ] Pensionsfrágor m. m. [46] Patienten i sjukvården - kontakt ochinformation. [66] ] [ndustridepartementet Handelsstälsutredningen. 1.Handelsstálsindustrin inför 1980-talet. K .k t. a ons epar emente d t t [15] 2. Handelsstálsindustrin Pmm?” inför 1980-talet. Bilagor. [16] I 5[3be'5“d- [2] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] * _ Kommunal och enskild väghållning. [12] Bmingen_ [47] ] A[[mä[[YQP]3[$›-5l°3kh°[TT [33] _ Delegationen för energiforskning. 1.Energi - program för forskning, [v Brommautredningen. [34]2. inrikes- uweckung, demonsnanon_ [55] 2_ Energi _ program (ö,- forskning] 1:Inrikesflvgplats-Stockholm. ,i “V9P|3S-$1°Ckh°]m 8[39°› [35] utveckling, demonstration. Bilaga A. [57] 3. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. [58] 4. Energi - ]] Ekonomidepartementet program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. [59] 5. u,nkesnandehsmnsnken_ [[0] Energi- program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. [60] 6, Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. [få l] 7.. Energi - program för forskning, utveckling, Budgetdepartementet __ demonstration. Bilaga F. [62] _ _ av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1,[6] STUS “w m][ekmsk [orsknmg och [nnova[ion_ [54] Översyn lnflationsskyddad [18] Vetenskaplig ochteknisk informationsförsörjning, [71] skatteskala. Kommunernas ekonomi 1975-1985. [20] [ndusmminem] [75] Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. [48] 1976 års kommunalekonomiska utredning. 1. Kommunerna.

Utbyggnad - Utjämning - Finansiering, [78] 2. Skatteutjämning. Kommundepáhementet _

Företagsdemokrati l kommuner och Iandstingskommuner. [39] [79] Kronofogdemyndigheterna. [42] Länsdomstolarna. Ställning och organisation. [80] Utbildningsdepartementet Folkhögskolan 2. [8] Betygen i skolan. [9] Forskning om massmedier. [1 1] Radio och tv 1978-1985. [19] Svensk undervisning i utlandet. [21] Elektronmusik i Sverige. [30] Studiestöd. [31] Folkbildningen i framtiden. [38] Forskningsrádsutredningen, 1.Forskningspolitik. [52] 2. Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1.[53] 3.information om pågående forskning, Expertbilaga 2. [54] 4. Forskning i kontakt

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

KUNGL. BiBL. - 1 9 0501977

_.-$T9S§!St!9-^4

LiberFörlag

:san 91-38-03843343 ISSN 0375-250X Allmänna Förlaget