Domaren och beredningsorganisationen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

i Domaren och

Berednings-

organisationen - utbildning och arbetsfördelning

Betänkande 1995 års Domstolskommitté acv S U 1998:88

min m Statens offentligautredningar WW 1998:88 M Justitiedepartementet

Domaren och

Berednings-

organisationen

- utbildning och arbetsfördelning

Betänkande 1995 års Domstolskommitté av Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes ktmdtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den skall svara på remiss. som som - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelrtirtg Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 9 l -38-2095 8-6 ElandersGotab21684,Stockholm 1998

Till

Statsrådet och chefen för

Justitiedepartementet

Genom beslut den 29 juni 1995 tillkallade regeringen en kommitté med

uppdrag att göra en översyn av den organisatoriska strukturen inom

domstolsväsendet Dir. 1995:102. Den 27 oktober 1995 förordnade chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Laila Freivalds, generaldirektören Bertil Hübinette till ordförande i kommittén. Den 24 november 1995 förordnades som ledamöter i kommittén

riksdagsledamoten Kia Andreasson mp, advokaten Claes Beyer fp

riksdagsledamoten Ann-Marie Fagerström s riksdagsledamoten Per Erik Granström s politiske sekreteraren Jan Hellman s kommunalrådet Ulla-Britt Johansson s socionomen Aina Jonsson s kamreren Veronica Jonsson c riksdagsledamoten Göran Magnusson s

jurkand. Helena Streiffert kd

rådmannen Ove Svensson v hovrättsrådet Krister Thelin m

Den 27 oktober 1995 utsågs sakkunniga i kommittén hovrättssom presidenten Bo Broomé, lagmannen Hans-Erik Jonasson och departementsrâdet Carina Stävberg samt den 29 november 1995 lagmannen Kjell Persson och den 15 februari 1996 kammarrättspresidenten Björn Orrhede. Som experter utsågs den 27 oktober Bertil Nordblom, den 15 december l995 chefsjuristen Susanne Billum, advokaten Göran Björlin,

byråsekreteraren Meijt Cederdahl, lagmannen Sigurd Heuman, hovrättspresidenten Anna-Karin Lundin, biträdande riksåklagaren Solveig Riberdahl, rådmannen Katarina Wingqvist Ekholm och polisinten-

denten Eva Årestad-Rosberg samt den 1 april lagmannen Janåke

Kvennberg och den 6 februari departementsrådet Stefan Rubenson och

departementssekreteraren Helén Ängrno.

Den 1 september 1996 entledigades chefsjuristen Susanne Billum från sitt uppdrag och den 22 april departementssekreteraren Helén

Ängmo och utsågs departementssekreteraren Maria Bredberg

Pettersson att vara expert. Bertil Nordblom har arbetat på heltid för kommittén under tiden den l november 1995 15 april 1998 och Janåke Kvennberg under tiden den 1 maj 1996 31 januari 1997. - Till sekreterare förordnades den 15 augusti 1995 hovrättsassessom Staffan Lind, den 27 oktober 1995 hovrättsrådet Birgitta Holmgren, den 11 december 1995 kammarrättsassessom Susanne Bagge och den 30 september 1996 hovrättsassessorn Torbjörn Nordenson. Staffan Lind entledigades den 15 december 1995 och Susanne Bagge den 7 januari 1997. Kommittén har antagit namnet 1995 års Domstolskommitté. Den 20 mars 1997 ñck kommittén tilläggsdirektiv avseende underrättsorganisationen Dir. 1997:50 och den 26 återkallade regemars ringen kommitténs uppdrag rörande domstolsväsendets yttre organisation Dir. 1998:22. Härmed får kommittén överlämna betänkandet Domaren och Beredningsorganisationen utbildning och arbetsfördelning. -

Reservation har avlämnats av Kia Andreasson mp.

Särskilt yttrande har lämnats av Meijt Cederdahl.

Utredningsarbetet är härmed avslutat.

Stockholm i juni 1998

Bertil Hübinette

Kia Andreasson Claes Beyer Ann-Marie Fagerström Per Erik Granström Jan Hellman Ulla-Britt Johansson Aina Jonsson Veronica Jonsson

Göran Magnusson Helena Streiffert

Ove Svensson Krister Thelin

/Birgitta Holmgren Torbjörn Nordenson

Innehåll

21 Förslaget till ändring av lagen om allmänna förvaltningsdomstolar 173 22 Förslaget till lag om ändring av lagen om offentlig anställning. 175

Innehåll 11

9 Kartläggning av underrättsdomarnas arbetstid m.m. 231

Sammanfattning

Kommitténs uppdrag ursprungligen att göra en översyn av den orvar ganisatoriska strukturen inom domstolsväsendet. Samtidigt fick förslag lämnas på olika sätt att organisera domstolarnas arbete beredningsorganisation på reformerad notarie- och domarutbildning. Arbetet samt en skulle bedrivas utifrån helhetssyn på domstolsväsendet. En överen gripande ståndpunkt samverkan mellan domstolar på samma var att en nivå skulle utvecklas. Genom tilläggsdirektiv begränsades kommitténs uppdrag slutligen till

frågorna domstolarnas beredningsorganisation samt till notarie- och

om domarutbildningen. Arbetet i domstolarna skall enligt direktiven kunna organiseras så nuvarande rotelstruktur och bemanning kan frångås att t.ex. och beredningsorganisationen behöver inte utformad på samma sätt vara sig i alla instanser eller i alla domstolar och den bör kunna anpassas vare efter olika måltyper.

Kommittén har utgångspunkt for sitt utredningsarbete haft det

som övergripande målet för domstolsväsendet, att på ett rättssäkert och effek-

tivt mål. Regeringsformens och Europakonventionens regler

sätt avgöra

och domstolarnas självständighet har därför varit självklara

om domarnas grundprinciper. Kommittén har också haft den helhetssyn på domstolsväsendet, som de

ursprungliga direktiven utgångspunkt. I begreppet helhetssyn

anger, som har kommittén lagt bl.a. att de allmänna domstolarna och de allmänna föras varandra. Ett sådant närmande

förvaltningsdomstolama bör närmare effekter både for domstolspersonalens kompetens och för

har flera positiva rättsutvecklingen. När det gäller notarieutbildningen konstaterar kommittén att den tjänar flera syften och den är värdefull både för samhället och för de jurister att

erbjuds notariemeritering. Olika reformer som genomförts eller

som planeras har dock ändrat notariernas arbetsuppgifter på ett sådant sätt att förändring utbildningen bör övervägas. Notarierna vid de allmänna en av domstolarna bör i utsträckning självständigt arbeta med beredstörre mer ningen mål, med rättsutredningar och med domskrivning. Notarierna i av

länsrätt torde redan huvudsakligen arbeta med dessa uppgifter. För att ge

notariema bredare kunskap domstolsväsendet och olika jurien om om

14 Sammanfattning

diska ämnesområden bör de också få möjlighet till utbildning vid både tingsrätt och länsrätt. Samtliga notarier kan emellertid inte denna ges möjlighet. Kommittén föreslår i stället att vissa paket-tjänster" inrättas och att utbildningstiden förlängs med månader, till två år och sex sex månader. Förlängningen utbildningstiden är enligt kommittén nödav vändig för att en tjänstgöring i både tingsrätt och länsrätt skall god ge en utbildning. Eftersom notarieutbildningen är en gemensam bas för många juristyrken föreslås förlängning utbildningstiden även för de notarier en av som meriterar sig vid endast den domstolskategorien. Kommittén ena anser att det bör ankomma på Domstolsverket att efter samråd med respektive domstol besluta vilka notarieanställningar bör kombisom vara

nationsanställningar och hur lång tjänstgöringstiden skall vara vid respek-

tive domstol. Det bör emellertid finnas föreskrift att den minsta en om tjänstgöringstiden skall vara tio månader.

Den egentliga domarutbildningen består i dag tre obligatoriska

av

moment aspirantutbildning, underrättstjänstgöring och adjunktion. Den

är ett mellanting mellan en sluten domarbana och öppen domarrekryen tering. Kommittén har övervägt frågan förändring rekryteringen om en av till domaryrket, stannat för att inte utan vägande skäl bör gå ifrån men man en för Sverige traditionell ordning visat sig fungera tillfredsställande. som Domarutbildningen i dess nuvarande form fyller väl sin funktion att genom praktiskt domstolsarbete och förebilder lära ut yrkesroll. genom en En sådan domarbana skulle i och för sig kunna kombineras med en mer öppen rekrytering till domaryrket att tidsbegränsa anställningen genom inom domstolsväsendet. Kommittén dock att starka skäl anställanser ur ningstrygghetssynpunkt och därigenom även rekryteringsskäl talar av emot en sådan lösning. För att dra till sig jurister från andra verksamhetsgrenar, för att nå en rimligt jämn könsfördelning och för att även jurister med invandrarbakgrund skall finnas representerade bland domarna bör det likväl finnas en strävan mot ökad öppenhet. en Kommittén anser vidare att utbildningen domare bör ske för att tillav godose domstolarnas framtida behov ordinarie domare. Behovet av av föredragande i överrätt överstiger dock f.n. detta behov. Kommittén föreslår därför att aspiranttiden ersätts med ettårig tidsbegränsad en anställning som notarie i överrätt, att de övriga obligatoriska men

momenten i domarutbildningen behålls. Efter notarietiden i överrätt skall

en ansökan kunna göras att bli antagen fiskal. Om notarien antas om som som fiskal skall han först genomgå teoretisk kurs månad för att en om en sedan vara föredragande under månader inom det rättskipningsområde sex som han inte varit verksam inom under tiden överrättsnotarie. Även som

den fortsatta domarutbildningen föreslås omfatta rättskipning i både förvaltningsmål, tvistemål och brottmål. För att möjliggöra sådan

en fördjupad utbildning på underrättsnivå föreslås att tiden här förlängs till

Sammanfattning 15

två år och två månader. Minsta tjänstgöringstid bör vara sex månader.

Adjunktionen därefter skall ettårig fördjupning av utbildningen vara en och därför ske antingen i hovrätt eller kammarrätt. Den totala tiden för domarutbildningen blir med kommitténs förslag fyra år och nio månader. För att inte obalans skall uppstå mellan antalet en icke ordinarie domare och behovet ordinarie domare bör riktlinjer för av hur många skall antas till domarutbildningen beslutas centralt. som Kommittén har i och för sig inte haft i uppdrag att utreda utbildningsfrågorna. Förslaget inledande teoretisk utbildning efter fiskalsom en antagningen har likväl föranlett kommittén att uttala att utbildningsfrågorna generellt bör utredas. En sådan utredning bör behandla frågan om den utbildningsverksamhet Domstolsverket bedriver, eller viss del av denna, bör samordnas med den inledande kursen för domarutbildningen i särskild Domstolsakademi med utbildning for all personal inom domen stolsväsendet. När det därefter gäller beredningsorganisationen har utgångspunkten varit domarrollen skall renodlas och att arbetsorganisationen skall vara att flexibel. Beredningsorganisationen skall sådan att rättsväsendets vara utnyttjas effektivt och tyngdpunkten i dömandet skall ligga i resurser första instans. Effektiviteten i både kvalitativa och kvantitativa mått förutsätter att vissa arbetsuppgifter överförs från domarna till en kompeberedningsorganisation. På detta sätt får domarna ökad tid for att ägna tent sig det kvalificerade arbetet i domstolarna. För tingsrätterna föreslår kommittén att fiskalema skall kunna hjälpa till med beredningen de svårare målen och att anställningar som av beredningsjurister får inrättas. Domstolama bör därefter ha frihet att välja hur beredningsorganisationen skall sammansatt. En möjlighet är att vara knyta fiskal och eller flera ordinarie domare i en s.k. samman en en storrotel där fiskalen utför visst beredningsarbete, men också dömer i egna mål. En möjlighet är att anställa beredningsjurister som sköter beannan redningen målen tre rotlar. Slutligen bör kunna välja att ha av t.ex. man

något fler notarier. Oavsett vilken beredningsorganisation domstol-

som väljer bör utökad delegering ske till domstolssekreterama. Samtarna en liga modeller för beredningsorganisationen i tingsrätt har prövats vid en försöksverksamhet genomförts vid nio tingsrätter och därefter utvärsom derats på kommitténs initiativ. Utvärderingen finns redovisad i bilaga Vid länsrätterna finns det redan förutsättningar att anordna en effektiv

beredningsorganisation med fasta föredragande beredningsjurister,

notarier och domstolssekreterare. Kommittén föreslår här endast att föredragandena huvudregel skall notariemeriterade och att varje som vara rotel vanligen bör ha två handläggare. Slutligen föreslås att fiskalema som huvudregel arbetar tillsammans med ordinarie domare i en storrotel. en

16 Sammanfattning

Den närmare arbetsfördelningen mellan de olika personalkategoriema diskuteras. Målarbetet kan för en sådan diskussion i huvudsak indelas i .förberedande handläggning och i egentligt dömande. Generellt bör möjligheterna att i underrätt delegera arbetsuppgifter av förberedande slag till notarier, beredningsjurister och domstolssekreterare utvidgas. Vissa åtgärder i förberedelsearbetet sköts emellertid bäst den eller de domare av som skall avgöra målet. När det gäller det egentliga dömandet i underrätt bör det utarbetas riktlinjer för vilka måltyper som inte bör handläggas av ñskaler. Vidare bör det, på stadgas för länsrätt, i tingsrätt sätt som numera ske en särskild prövning av varje enskilt mål som delegeras till notarie för avgörande. Det bör övervägas om inte vissa beslut av registreringskaraktär som innebär att mål avgörs, skulle kunna delegeras till domstolssekreterare. Uppgiften att göra rättsutredningar och att skriva dom är ett led i den dömande verksamheten, som inte i en första omgång behöver utföras av domaren personligen. Dessa uppgifter bör i större utsträckning kunna utföras av notarier och beredningsjurister samt i vissa fall fiskaler. av I mellaninstans bör det finnas en möjlighet att delegera den förberedande handläggningen till överrättsnotarier. En möjlighet för domstolssekreterare att föredra vissa enklare mål bör också övervägas. Kommitténs förslag vad gäller arbetsfördelningen gör att domstolsinstruktionema behöver ses över. Då delegeringsmöjlighetema hänger samman med utbildningsfrågorna bör en utredning av dessa frågor ske i ett sammanhang. Eftersom kommittén att dömande uppgifter bör ingå både i notaanser rieutbildningen och i domarutbildningen och då den föreslår att beredningsjurister bör få avgöra vissa mål, har kommittén prövat Europaom konventionens krav på självständiga domare innebär att anställningsskyddet för dessa personalkategorier behöver stärkas. Europakonventionens krav innebär att domarna skall oavhängiga regeringsmakten vad vara av gäller enskilda avgöranden och skyddade mot uppsägning från domaranställningen. Garantin för att domare både ordinarie och icke ordinarie domare skall vara oavhängiga av regeringsmakten vad gäller enskilda avgöranden finns i regeringsfomien. Där återfinns också skyddet for ordinarie domare mot ett skiljande från tjänsten annat än i särskilt uppräknade fall. Icke ordinarie domare däremot har ett anställningsskydd som motsvarar vad som gäller på den övriga arbetsmarknaden. Den avgörande skillnaden mot det skydd som ordinarie domare har i anställningen är i praktiken endast att icke ordinarie domare kan sägas upp p.g.a. arbetsbrist. En sådan uppsägningsgrund kan enligt kommitténs mening inte förenas med kraven på en självständig domarkår. Kommittén har därför föreslagit att icke ordinarie domare inte skall kunna sägas upp p.g.a. arbetsbrist. Regleringen av detta föreslås i rättegångsbalken och i lagen allmänna om förvaltningsdomstolar. Vidare föreslås ett förstärkt anställningsskydd för

Sammanfattning 17

notarier och beredningsjurister. Det föreslås också att det införs uttryckliga regler icke ordinarie domares, beredningsjuristers och notariers om dömande. Kommittén har slutligen gjort vissa beräkningar den ekonomiska av olika förslagen. Teoretiskt innebär förstärkt berednings-

efekten av de en

organisation kan göra vissa besparingar. Kommittén anser dock att att man denna besparing bör återforas till domstolsväsendet genom merparten av inbesparade får användas domstolarna for en kvalitetsatt resurser av i verksamheten, bl.a. att domarna får tid över för de höjning genom mer svårare arbetsuppgifterna och att kompetensen höjs hos all persogenom nal. Reservation har lämnats Kia Andreasson mp. av

Särskilt yttrande har lämnats Meijt Cederdahl.

av

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

genom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 4 kap. 2 och 4 rättegångsbalken skall ha följande lydelse, dels att det skall införas paragraf 4 kap. 3 § av följande

en ny

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. Om domare

2§

Domare, i l kap. Domare, som avses i l kap. som avses 2 2 kap. 3 § eller 3 kap. 4 § 2 2 kap. 3 § eller 3 kap. 4 § första stycket, första stycket, är ordinarie och utnämns av regeringen. utnämns regeringen. Om orav

dinarie domare finns föreskrifter

i lagen 1994:261 om fullmakts-

anställning. I tingsrätt och hovrätt får

uppgifter som domare fullgöras

även icke ordinarie domare, av det behövs med hänsyn till om utbildning till domare, behovet av

vikariat eller av förstärkning.

av Beredningsjurister och notarier

får i begränsad utsträckning utföra dömande uppgifter i tings-

rätt. Icke ordinarie domare, be-

Senaste lydelse 1991 : 1819

20 Föifattningsförslag

redningsjurister och notarier

skall vara lagarna.

3§2

Upphävd Lag 1964:646. Grundläggande anställning som icke ordinarie domare gäller tills vidare. I fråga om an-

ställningens upphörande gäller

33 § lagen 198280 om an-

ställningsskydd och vad som

föreskrivs om ordinarie domare i 7 § lagen 1994:261 om fullmaktsanställning. Icke ordinarie domare kan i övrigt skiljas från anställningen endast de i om

annat fall har visat sig olämp-

liga att fullgöra domaruppgüter.

Om beviljande ledighet Domstol förordnar

av om en och förordnande vikarie för icke ordinarie domares tjänstgöav lagfaren domare i hovrätt eller ring vid domstol enligt vad som underrätt meddelas bestämmel- krävs för verksamheten inom ser av regeringen. domstolsväsendet, för domarutbildningen eller för önskemålet att undvika att domaren skiljs

från grundanställningen. En icke

ordinarie domare får inte förflyttas till annan anställning än vid domstol.

Denna lag träder i kraft den

:Upphävd lag 1964:646

genom

3Senaste lydelse 1974:573

Författningsförslag 21

Förslag till lag om ändring av lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1971:289 allmänna för-

om om

valtningsdomstolar

dels nuvarande 19 21 skall betecknas 21 23 §§, att att - nuvarande 28 och 29 skall betecknas 24 och 25 samt att nuvarande 30 § skall betecknas 28 dels rubriken närmast före nuvarande 26 § skall upphöra att att gälla, rubriken före 19 § och de 19 och 20 skall ha dels att närmast nya följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-

Vissa bestämmelser kam- Om domare m.m. om marrätt och länsrätt 19 §

Domare i 10 som avses och 15 §§ är ordinarie och utnämns regeringen. Om ordiav

narie domare finns föreskrifter i

lagen 1994:261 om jirllmakts-

anställning. I länsrätt och kammarrätt får

uppgifter domare fullgöras

som även icke ordinarie domare, av det behövs med hänsyn till om behovet utbildning till doav vikariat eller av förmare, av stärkning. Beredningsjurister och

notarier får i begränsad utsträckning utföra dömande uppgifter i länsrätt. Icke ordinarie

domare, beredningsjurister och notarier skall vara lagarna.

22 F örfattningsförslag

20§ För icke ordinarie domare i

allmän förvaltningsdomstol

gäller bestämmelserna i 4 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den

Författningsförslag 23

Förslag till lag om ändring i lagen 1994:260 om

offentlig anställning

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1994:260 om offentlig anom ställning att l § skall ha följande lydelse.

Lagens tillämpningsområde

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag finns särskilda föreskrifter om arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter,

myndigheterna under regeringen, kyrkomötet och dess myndigheter,

de allmänna försäkringskassoma. Särskilda föreskrifter Särskilda föreskrifter om arom arbetstagare i första betstagare som avses i första som avses stycket 2 finns också i lagen stycket 2 finns också i lagen

1994:261 fullmaktsanställ- 1994:261 fullmaktsanställ-

om om

ning. ning och i rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den

I INLEDNING

l Utredningsuppdraget

Kommitténs ursprungliga uppdrag innefattade att göra en översyn av

den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet. översynen

skulle göras med utgångspunkt i de ökande kraven på domstolarnas, främst underrättemas, kompetens och förmåga att handlägga allt svåmål samt i kraven på rationaliseringar inom domstolsväsendet. rare Arbetet skulle bedrivas utifrån helhetssyn på domstolsväsendet. En en övergripande ståndpunkt samverkan mellan domstolar på var att en nivå skulle utvecklas. I uppdraget ingick det ansågs samma att, om

lämpligt, behandla frågan beredningsorganisation för främst

om en ny

underrättema och att ett principförslag till en reformerad notarie-

avge och domarutbildning Dir. 1995: 102, s.l7-l8.

Regeringen utfärdade tilläggsdirektiv den 20 mars 1997 enligt vilka

kommittén skall lämna förslag till olika sätt att organisera domstolar-

arbete beredningsorganisation där t.ex. nuvarande rotelstruktur

nas

och bemanning frångås. En sådan beredningsorganisation behöver inte

utformad på sig i alla instanser eller i alla domvara samma sätt vare stolar och den bör kunna efter olika måltyper Dir. 1997:50, s. 4. anpassas

Genom tilläggsdirektiv den 26 mars 1998 begränsades kommitténs

uppdrag till att enligt de tidigare direktiven utreda frågorna om dom-

stolarnas beredningsorganisation samt notarie- och domarutbildningen.

Detta uppdrag skall redovisas senast den 30 juni 1998 Dir. 1998:22. Direktiven och tilläggsdirektiven återges i sin helhet i bilaga l - Bilagan till de ursprungliga direktiven har dock här uteslutits. Den be-

handlar års utredningsarbete och genomförda reformer.

senare För utredningen gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer

och särskilda utredare angående redovisning av regionalpolitiska kon-

26 Inledning

sekvenser Dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden Dir. 1994:23 samt om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser Dir. 1994:124. Dessa frågor behandlas i kapitel VII. Utredningen skulle samråda med Domstolsverket, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i de delar som rör deras intressen. Utredningen skulle också samråda med Hovrättsprocessutredningen Ju 1993:04 i de frågor som har beröringspunkter med den utredningens arbete samt

med Miljöbalksutredningen M 1993:04. Kommittén har uppfattat

direktiven så att samrådsskyldigheten endast gäller utformningen av den yttre organisationen.

Inledning 27

2 Utredningsarbetet

Arbetet inleddes i januari 1996. Kommittén har sammanträtt vid 18 tillfällen. Därutöver har regelbundna sammanträden hållits med de sakkunniga i kommittén. De olika delarna av utredningsuppdraget, bl.a. beredningsorganisationen samt notarie- och domarutbildningen, har bedrivits i fem olika arbetsgrupper, var och en under ledning av en sakkunnig eller expert ordförande. Arbetsgruppen för de frågor som

som här är aktuella har letts av hovrättspresidenten Bo Broomé. Övriga

ledamöter har varit byråsekreteraren Meijt Cederdahl, lagmännen Sigurd Heuman och Janåke Kvennberg, departementsrådet Carina Stävberg samt rådmannen Katarina Wingqvist Ekholm. Denna arbetsgrupp har sammanträtt vid 7 tillfällen. Kommittén har för arbetet med beredningsorganisationen genomfort statistisk undersökning rörande underrättsdomarnas arbetstid. en Vidare har enkätundersökning genomförts avseende underrättsen domamas uppfattning om arbetstid och kvalitet i arbetet. Undersökningarna beskrivs närmare i bilagor till betänkandet. På kommitténs initiativ har vidare en försöksverksamhet med en förändrad beredningsorganisation bedrivits vid nio tingsrätten Försöksverksamheten har utvärderats av hovrättslagrnannen Göran Ewerlöf. Utvärderingen i sin helhet redovisas i bilaga Kommittén har för de delar som nu redovisas inhämtat underlag rörande utländska förhållanden kontakter med justitiedepartegenom menten i olika länder, olika kommittéer eller enskilda domare i respektive land. Kommittén har yttrat sig över Justitiedepartementets promemoria Miljödomstolarna och länspolismästarens i Skåne län utredning Förslag till en ny organisation. Regeringen har för kännedom till kommittén överlämnat vissa beslut samt olika skrivelser från myndigheter och organisationer. Kommittén har vidare mottagit rad olika skrifter från myndigheter, en kommuner, organisationer och allmänhet. Det material som mottagits har till övervägande del avsett den yttre domstolsorganisationen. en

28 Inledning

2.1 Följ den den 26

av tilläggsdirektiven

mars 1998

Kommitténs uppdrag att lämna förslag till en reforrnerad utbildning i domstolarna och till en förändrad beredningsorganisation var ursprungligen direkt kopplat till huvuduppdraget att utarbeta en ny struktur för det svenska domstolsväsendet. Kommittén har också redan från början ansett att beredningsorganisationen i underrättema har ett så nära samband med domstolsorganisationen att ett principförslag i denna del borde utarbetas. Beredningsorganisationens utformning påverkar behovet av antalet domare och därmed direkt vilken storlek domstolarna kommer att ha vid en organisationsförändring. Vidare finns det ett samband mellan en domstols storlek och möjligheterna att anordna den inre organisationen. Beredningsorganisationen och notarie- och domarutbildningen hänger slutligen samman på ett sådant sätt att kommittén ansåg att dessa frågor borde utredas i ett sammanhang. Kommitténs uppfattning, att ett närmande mellan de båda domstolsorganisationema på sikt är värdefullt, påverkar också domarutbildningen. Även utredningsuppdraget inledningsvis framför allt skulle om avse den yttre organisationen inriktades således utredningsarbetet tidigt också på den inre organisationen, arbetssättet i domstolarna, och på utbildningen notarier och domare. Kommittén fann att man först av måste bilda sig en uppfattning om hur dessa frågor skulle lösas innan slutlig ställning till den organisatoriska strukturen kunde tas. Den en begränsning av kommitténs uppdrag som skett genom de senaste direktiven har därför inte på ett avgörande sätt påverkat övervägandena om vare sig notarie- och domarutbildningen eller beredningsorganisationen. Detta gäller särskilt som det redan tidigt stod klart att ett reorganiserat domstolsväsende skulle oavsett hur långtgående föränd- ringar man gjorde komma att i vissa delar av landet bestå av ett antal små domstolar. Förslaget till förändrad arbetsorganisation måste en därför, såsom uppdraget även utformats i direktiven, kunna anpassas till olika stora domstolar. Eftersom kommitténs uppdrag från början var vittomfattande kunde utredningen beträffande utbildningsfrågoma och beredningsorganisationen inte vara så djupgående att ett helt, i alla detaljer, färdigt förslag kunde utarbetas. Kommittén ville emellertid ge en inriktning för en förändrad arbetsorganisation och en reformerad notarie- och domarutbildning. Den korta tid kommittén haft till sitt förfogande att som nu färdigställa sina överväganden i denna del har medfört att någon ytterligare fördjupning av utredningen inte har varit möjlig sedan tilläggs-

SOU 1998:xx Inledning 29

direktiven Det utredningsarbete återstår rörande framför allt gavs. som beräkningar relationen mellan olika personalgrupper samt förordav ningsändringar måste därför slutföras på annat sätt. Huvuddelen av detta arbete torde kunna överlämnas till Domstolsverket.

BAKGRUND

3 Organisationen

3.1 Domstolsväsendets yttre organisation

De allmänna domstolarna

De allmänna domstolarna består av 96 tingsrätter, sex hovrätter och Högsta domstolen. Tingsrättema varierar mycket i storlek, allt från domstolar med arbetsunderlag for endast domare till den största, Stockholms tingsen rätt, med omkring 90 domare. Av historiska och befolkningsmässiga skäl ligger domstolarna tätt i de södra delarna av landet medan avstånden kan avsevärda i Norrland. Förutom tingsrättsortema finns vara det 35 orter med tingsställen, dvs. orter där tingsrätt har tillfälligt en dömande verksamhet. Ursprungligen inskränkte sig de allmänna domstolarnas uppgifter till att döma i tvister mellan enskilda medborgare och att avgöra brott-

mål. Att avgöra tvistemål och brottmål är alltjämt huvuduppgiften. Ut-

över sina dömande uppgifter har tingsrätterna att utöva viss offentlig kontroll. Inskrivningsmyndighetema för register över alla fastighets-

förvärv och andra förhållanden rörande fastigheter. Bouppteclcningsverksamheten innebär att tingsrätterna registrerar bouppteckningar och

32 Bakgrund

är beskattningsmyndigheter. Vi skall emellertid enligt direktiven utgå från att dessa s.k. sidofunktioner kommer att flyttas från tingsrättema. Vid sidan av tvistemål och brottmål finns det vissa måltyper som avgörs av tingsrättema i särskild sammansättning, fastighetsdomstolsmål och från och med den l januari 1999 miljömål. Fastighetsdomstolar finns vid 27 tingsrätter och miljödomstolar kommer att inrättas vid fem tingsrätter.

De allmänna förvaltningsdomstolama

Framväxten av de allmänna förvaltningsdomstolama har skett mot bakgrund av efterkrigstidens samhällsutveckling. Tillväxten av det område av samhällslivet som regleras genom den offentligrättsliga lagstiftningen har skapat den särskilda organisationen för de allmänna förvaltningsdomstolama. Förvaltningsrättskipningen sköttes tidigare av länsstyrelserna med möjlighet att överklaga till bl.a. regeringen. Genom 1970-talets reformer tillskapades ett domstolssystem som är helt parallellt med de allmänna domstolarnas. De allmänna förvaltningsdomstolama består av 23 länsrätter, fyra kammarrätter och Regeringsrätten. Länsrättema dömer i en mängd olika måltyper, cirka 400, som huvudsakligen avser överklagande av myndighets beslut. Som exempel kan nämnas skattemål, sociala mål rörande tvångsomhändertagande, psykiatrimål, biståndsmål och socialförsäkringsmål Huvuddelen av länsrättemas mål handläggs numera som en tväpartsprocess.

3.2 Arbetsorganisationen

Vilka personalkategorier skall finnas vid domstolarna framgår av som rättegångsbalken och lagen 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar. Vid underrätterna, tingsrätt och länsrätt, skall således t.ex. finnas lagman, en eller flera rådmän samt ett kansli. Underrätt kan vara avdelningsindelad och det kan även finnas eller flera chefsrådmän. en Ordförande för en underrättsavdelning är antingen lagman eller chefsrådman. I hovrätt och kammarrätt skall finnas president, lagmän och råd hovrättsråd respektive kaniniarrättsråd. Dessa domstolar skall vara delade i två eller flera avdelningar och ordförande för avdelning är lagman och i vissa fall president. I Högsta domstolen och Regeringsrätten finns justitieråd respektive regeringsråd. Ett råden att domstolens ordförande. Även av utses vara

Bakgrund 33

de högsta domstolarna är indelade i avdelningar med ordförande en som chef för respektive avdelning. Av såväl rättegångsbalken som lagen om allmänna förvaltningsdomstolar framgår indirekt att det skall finnas andra personalkategorier vid domstolarna än som uttryckligen omnämns i lagtexten. I både underrätt och mellaninstans finns det således icke ordinarie domare, både sådana som genomgår utbildning och sådana slutfört sin en som utbildning men ännu inte fått en fast domaranställning. Vidare stadgas det för de olika instanserna att beredningen av mål får ske av annan tjänsteman vid domstolen som har tillräcklig lcunskap och erfarenhet. Annan tjänsteman är dels domstolssekreterare, dels vid underrätt nota-

rier och vid hovrätt och kammarrätt fiskaler och ñskalsaspiranter. Så-

väl notarier som aspiranter genomgår utbildning vid domstolarna efter avlagd jur.kand.examen. Notarietjänstgöringen sker vid underrätt och omfattar två års tjänstgöring. Aspiranttjänstgöringen ingår i domarutbildningen. Den omfattar nio månader vid antingen hovrätt eller en en kammarrätt. Om överrättstjänstgöringen godkänns följer minst ett år vid underrätt som domare. Därefter avslutas utbildningen med aden junktionstjänstgöring i överrätt under nio månader. Behörig att söka aspiranttj änstgöring är endast den som förvärvat notariemeritering. Beredningsorganisationen vid de högsta domstolarna skiljer sig från de övriga domstolarnas. För beredningen av målen i dessa domstolar finns revisionssekreterare respektive regeringsrättsselcreterare. Dessa är

i allmänhet assessorer och har ett fullständigt ansvar för beredningen

av målen. När målen är klara för avgörande föredras de av sekreterarna för ledamöterna. Förutom nu nämnda personalkategorier deltar nämndemän i den dömande verksamheten i samtliga domstolar utom de högsta instanserna. Nämndemän deltar vid de allmänna domstolarna framför allt

i brottmål och familjemål och vid de allmänna förvaltningsdomstolama

i första instans som huvudregel i samtliga måltyper. Vid underrätt är antalet nämndemän som regel tre och i överrätt två. Gemensamt för samtliga domstolar är att inkomna mål fördelas på rotlar. Varje rotel förestås av en domare. I underrätt samt i hovrätt och kammarrätt förestås rotlarna antingen av ordinarie domare, dvs. rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd eller av tings- och länsrättsfiskaler samt i överrätt adjungerade ledamöter. Vid underrätt och mellaninstans finns också assessorer som vikarierar som rotelinne-

havare eller som förstärkning. Rotelansvaret i de högsta domstolarna vilar på föredragandena i beredningsorganisationen. Till roteln är oftast

knuten, i underrätt en domstolsselcreterare och en notarie eller protokollförare och i överrätt sekreterare och fiskal eller fiskalsen en aspirant. Även i de högsta domstolarna finns domstolssekreterare; I

34 Bakgrund

länsrätterna finns handläggare med i stort samma uppgifter som notarien, knutna till rotlama. Rotelinnehavaren har det övergripande ansvaret för att målen bereds och avgörs inom rimlig tid. Som framgått ovan kan vissa arbetsuppgifter delegeras till personal, som då utför arbetsuppgifterna annan under eget ansvar. På motsvarande sätt dömer notarierna på eget ansvar i vissa enklare mål.

Bakgrund 35

4 Utgångspunkter

Såväl domstolarnas inre arbetsorganisation som domamas arbetsuppgifter måste mot bakgrund domstolarnas roll i samhället och den ses av konstitutionella särställning domstolarna och domarna har. Som en bakgrund till kommitténs överväganden lämnas därför redogörelse en för vilka regler i regeringsformen som styr domstolsväsendet och för de konventionsåtaganden som har en direkt betydelse för de frågor som ingår i utredningsuppdraget. Vidare redogörs för vissa förändringar i samhället som påverkar domstolarnas arbete såsom målutvecklingen och IT-tekániken. En kort redogörelse lämnas också för den helhetssyn kommittén har haft på sitt ursprungliga uppdrag och som inverkar på den utformning av framför allt domarutbildningen som kommittén föreslår.

4.1 Regeringsformen och Sveriges konventionsåtaganden

l Vad är rättskipning

I regeringsformen stadgas att för rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter, l kap. 8 § regeringsformen. Någon egentlig definition av vad som är rättskipning finns emellertid inte. I förarbetena till grundlagen uttalade departementschefen dock följande prop. 1973:90 s. 233:

gängse terrninolo i benämns domstolarnas dömande verk-

Enligt et rättskipning medan förvaltningsmyndigheternas uppgifter

sam

brukar anges vara förvaltning. Det är enligt min uppfattning inte

meningsfullt att i RF:s inledningskapitel söka närmare karakge en teristik den roll dessa olika samhällsor spelar. Jag av som an föreslår därför att i förevarande aragraf endast slas fast att för rätt-

skipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen

statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.

36 Bakgrund

Domstolsutredningen, som hade till uppgift att utreda vilka frågor som borde förbehållas domstolarna, konstaterade att, eftersom regeringsformen inte ger någon ledning för gränserna för vilka arbetsuppgifter domstolarna skall ha, utgångspunkten bör vara vad domstolarna faktiskt har för uppgifter. Sammanfattningsvis anförde utredningen att den enskilde bör ha rätt till domstolsprövning av rättstvister mellan enskilda, vid vissa tvister mellan enskilda och det allmänna som enligt praxis i de europeiska organen anses innefatta prövning av enskildas civila rättigheter och skyldigheter, när det gäller anklagelser för brott, frihetsberövanden samt vissa andra för den enskilde särskilt betydelsefulla frågor, t.ex. frågor om skatt. Domstolsutredningen framhöll vidare att det är angeläget att domstolsväsendets resurser till de spara kvalificerade frågor som kräver domstolarnas särskilda kompetens SOU 1991:106, s. 47 ff.. Även 1993 års domarutredning behandlade frågan innebörden om begreppet rättskipning. Utredningen uttalade att innebörden av beav greppet rättskipning, så som det används i Sverige, väsentligen är att objektivt och opartiskt avgöra rättsliga tvister mellan enskilda intressen eller mellan ett enskilt intresse och ett allmänt intresse samt att döma i brottmål och i mål rör allvarliga inskränkningar eller eljest insom i den enskildes personliga frihet eller integritet. Utredningen utgrepp talade vidare sådan definition är statisk och tillbakablickande. I att en stället bör man söka ange vad rättskipning bör vara, dvs. vilken roll domstolarna rättskipande bör spela i samhället SOU som organ 1994:99, 38 f.. s. Domarutredningen framhåller att processens huvudfunktion är att bidra till att ändamålen, syftet, bakom den materiella lagen får maximalt genomslag i samhället. På det individuella planet sker detta att den enskilde bereds rättsskydd, konfliktlösning, reparation genom och på det allmänna planet handlingsdirigering, styrning och genom prevention. I ett framtidsperspektiv kommer domstolarnas roll i Sverige att öka. Enligt utredningen finns det rad faktorer talar i en som denna riktning. Den större betydelse domstolarna har i framför allt Europa kommer att påverka de nationella domstolarna. I samma riktning talar det växande politiska intresset för domstolarna. Utredningen uttalar att det inte längre finns ideologisk bas eller tillräckliga en ens ekonomiska att generellt anförtro heltäckande tillsyns- och resurser kontrolluppgifter till särskilda statliga och kommunala myndigheter. Domstolarna kan därvid komma att ta över en del av de tillsyns- och kontrolluppgifter tidigare varit föremål för offentligt monopol som eller dominans. Detta kan ske genom att enskilda och organisationer i större omfattning vänder sig till domstol med yrkanden om ersättning, förbud eller ändringsåtgärder. Målunderlaget för privaträttsliga tvister

Bakgrund 37

ökar därmed a.a. 48 ff. Den utveckling som skett sedan s. domarutredningens betänkande redovisats går också i den riktning som domarutredningen pekat på.

4.1.2 Domstolarnas självständighet

Det övergripande målet för domstolsväsendet är att på ett rättssäkert

och effektivt sätt avgöra mål Justitieutskottets betänkande 1997/98,

JuU:l, 43. I regeringsformen finns regler som avser att garantera s. kravet att domstolarnas verksamhet skall rättssäker. Det ligger i vara och för sig inte inom för kommitténs uppdrag att ta ställning till ramen dessa regler är tillräckliga eller ej, jfr 1993 års Domamtredning, om

SOU 1994:99, s 213. Den följande redogörelsen för regeringsformens regler och för de med dessa korresponderande reglerna i Europakonventionen syftar därför endast till att ge en bakgrund.

Reglerna i regeringsformen själva domstolsorganisationen är få. om I ll kap. 1 § föreskrivs att Högsta domstolen är högsta allmänna dom-

stol och Regeringsrätten högsta förvaltningsdomstol. Beträffande dom-

stolsorganisationen i övrigt föreskrivs endast ett krav på att huvuddragen regleras lag, ll kap. 4 och att det skall finnas ordinagenom rie domare, ll kap. l § 3 st. Domstolarnas och domamas särställning markeras därefter genom föreskriften i 11 kap. 2 § regeringsformen att ingen myndighet, heller riksdagen, får bestämma hur domstol skall döma i det enen skilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i en en ett särskilt fall och reglerna i 5 § när en domare får skiljas genom om från tjänsten. reglerna behandlas närmare i kapitel VI i detta De senare betänkande. Reglerna i regeringsformen domstolsväsendet korresponderar om

med de internationella förpliktelser Sverige åtagit sig genom tillträde

till olika konventioner. Genom tillträdet till den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema, Europakonventionen, har Sverige förbundit sig att

tillhandahålla oavhängiga och opartiska domstolar för prövning av

tvister civila rättigheter och skyldigheter samt anklagelser för brott om att. 6 punkt Motsvarande åtaganden finns i FN-konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna, artikel 14 och 15. Konventionema ställer vissa krav både på domstolen och på förfarandet inför denna. Eftersom de båda konventionema i aktuell del är i stort nu

överensstämmande och då Europakonventionen sedan den 1 januari

1995 gäller som svensk lag SFS 1994:1219, kommer redogörelsen i

fortsättningen endast att behandla denna.

38 Bakgrund

Europakonventionen söker genom bestämmelserna i artikel 6 att garantera att frågor av särskild betydelse för den enskilde kan bli föremål för prövning inför domstol och att prövningen sker under särskilda rättssäkerhetsgarantier. Domstolen skall således oberoende och vara opartisk och ha inrättats enligt lag. Förfarandet skall vara korrekt och rättvist mot den enskilde och prövningen skall ske inom skälig tid. Förfarandet skall vidare som huvudregel vara muntligt och domen avkunnas offentligt. När det gäller brottmål föreskrivs vissa ytterligare krav, bl.a. att den som åtalats för brott skall ha rätt att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar, rätt att försvara sig personligen eller genom ombud samt rätt att förhöra vittnen som åberopas mot honom och att få vittnen inkallade och förhörda. Europakonventionens rättssäkerhetskrav särskild betydelse vid är av en översyn av domstolarnas arbetsformer. På grundval av artikel 6 i Europakonventionen har Europarådet också den 13 oktober 1994 antagit en rekommendation till medlemsstaterna avseende domarnas självständighet, Nr R 94 12. Enligt rekommendationen bör alla nödvändiga steg tas av medlemsstaterna för att respektera, försvara och befrämja domarnas självständighet. När det gäller arbetsorganisationen uttalas att denna skall vara sådan att domarna kan arbeta effektivt, bl.a. genom att ett tillräckligt antal domare tillsätts och genom tillhandahållande av lämplig utbildning för domarna samt tillräckligt med biträdespersonal och hjälpmedel. Vidare bör icke-juridiska göromål överföras från domarna till andra personer. Även FN:s Basic Principles the Independence of the Judiciary, on som antogs vid den sjunde FN-kongressen om förhindrande av brott och behandlingen av brottslingar i Milano 1985, behandlar frågan om domares självständighet. Enligt principerna skall bl.a. domarnas självständighet garanteras av staten antingen i konstitutionen eller i lag. Staten skall även se till att det finns tillräckliga medel så att domarna på rätt sätt kan utföra sina göromål. Konventionsbestämmelsema att domstolsprövningen skall ske inom skälig tid innefattar vidare ett krav på att domstolarna skall ha tillräckliga resurser för sin verksamhet också att arbetsorganisationen men skall vara effektiv. Europadomstolen har i flera avgöranden tagit ställning till hur "skälig tid" skall beräknas. För att bedöma innebörden av begreppet skälig tid har domstolen använt sig av olika kriterier. Målets

särskilda karaktär har därvid varit av betydelse

4 Hans Danelius, Mänskliga rättigheter, 5 uppl., s. 168 ff.

SOU 1998: 88 Bakgrund 39

4.2 Förändringar i samhället m.m.

4.2. l Målutvecklingen

Mâlutvecklingens betydelse för arbetsbelastningen i domstolarna beror två faktorer, dels antalet inkomna mål, dels målstrukturen. Båda av faktorerna inverkar på behovet av en arbetsrationalisering i domstolama.

Antalet inkomna mål

Antalet inkomna mål till domstolarna har alltid varierat över tiden. Ett exempel är de svängningar som på senare år skett i antalet till tingsrättema inkomna mål. Under åren 1990 1993 ökade t.ex. antalet -

tvistemål exklusive gemensamma ansökningar med drygt 61 procent

för att de följande åren, 1994 1997, minska med 23 procent. Varia- tionema vad gäller brottrnålen har rört sig om drygt tjugo procent, bilaga 4. Förändringarna antalet inkomna mål har flera orsaker. Till av början styrs målmängden i viss mån av konjunkturläget. Ett tydligt en exempel är den stora ökningen i de allmänna domstolarna av tvistemål och i forvaltningsdomstolarna mål enligt socialtjänstlagen under av början 1990-talet. Andra faktorer är naturligtvis brottsutvecklingen. av Målmängden styrs emellertid också olika förändringar i lagstiftav ningen.

Målstruktur

Förändringar i lagstiftningen påverkar inte endast det antal mål som kommer till domstolarna utan även målstrukturen, dvs. hur svåra eller komplicerade målen är. En generell strävan har i olika lagstiftningsärenden varit att föra de enklare målen från domstolarna. De mål som är kvar är därmed de som är tyngre och mer arbetskrävande. Avlqiminalisering vissa förseelser och reformeringen reglerna av av för när strafföreläggande får utfärdas är exempel på denna strävan att domstolarnas till komplicerade målen. Andra spara resurser de mer exempel är kronofogdemyndigheternas hantering av mål som börjar betalningsförelägganden och körkortsmålen förts till länssom som styrelserna.

40 Bakgrund

En annan inriktning i ny lagstiftning är att förlägga tyngdpunkten i rättskipningen till första instans. Den nedflyttning mål från kammarav rätt till länsrätt som nu slutförts med ett omfattande krav på prövningstillstånd i kammarrätt är dock inte endast ett exempel på detta utan har också inneburit att länsrätterna har fått en helt annan och mer komplicerad målstruktur än tidigare. Målstrukturen påverkas även av samhällsutvecklingen utanför det egentliga rättsväsendet. Förändringar i samhället skapar i sig ett behov av ny lagstiftning som genererar nya måltyper. Samtidigt för komplexiteten i samhället med sig en lagstiftningstelcnik med ramlagar och generalklausuler som medför ett ökande behov av domstolsprövning. Sveriges medlemskap i EU har också inneburit att ett helt nytt rättssystem införlivats med det svenska. Tidsperioden är ännu alltför kort för att man med säkerhet skall kunna bedöma den påverkan detta kommer att ha på domstolarnas verksamhet. Rent allmänt kan dock sägas att principen om EG-rättens företräde framför nationell lagstiftning innebär att Sverige inträtt i en delvis ny rättslig miljö med gemensamt beslutad lagstiftning på många områden och med gemensamma institutioner. Förutom att domstolarna kommer att handskas med materiellt nya regler förändras dessa kontinuerligt genom Europadomstolens rättskapande verksamhet. Svårighetema kommer delvis att ligga i att följa denna rättsutveckling, samtidigt som det kommer att finnas ett behov av att göra komparativa studier av hur andra länder löst någon viss fråga. Förändringarna i målstrukturen kan för de allmänna domstolarnas till viss del mätas genom utvecklingen av förhandlingstiden. Under perioden 1993/94 1997 ökade således förhandlingstiden i tingsrätt för tvistemålens del med 29 procent och för brottmålen med 21 procent. Även andelen mål med förhandlingstid flera dagar ökade en om markant. För hovrättemas del var ökningen i förhandlingstiden för tvistemålens del 23 procent och för brottmålens del 30 procent

Domstolsverkets årsredovisning 1997. Motsvarande möjlighet att på

ett relativt enkelt sätt konstatera förändringar i målstrukturen för förvaltningsdomstolama saknas. Domstolarnas arbetsbörda påverkas slutligen också, liksom verksamheten inom andra samhällsområden, av det statsfmansiella läget och av en förändrad syn på statsförvaltningen. När det gäller det statsfinansiella läget har domstolarna under främst åren 1994 1995 fått vidkännas anslagsminskningar. Besparingar har eftersom domstolar- nas verksamhet är personalintensiv fått göras genom minskning av antalet notarier, föredragande och domstolssekreterare. En del av denna minskning kan också förklaras dels av att införandet av ett

Bakgrund 41

målhanteringssystem rationaliserat arbetet i domstolarna, dels av en minskad måltillströmning. Samtidigt har regeringens ekonomiska styrning av myndigheterna också domstolarna ändrats till en mål- och resultatstyming. Resultat- styrningen innebär att även domstolarna måste ägna frågan om resursanvändningen stor uppmärksamhet, något gör det särskilt angesom läget att över domstolarnas arbetsformer. Till skillnad från se forvaltningsmyndigheterna är dock domstolarnas möjligheter att utan lagändringar påverka mål och resultat begränsade. Sammantaget kan man konstatera att antalet inkomna mål troligen även i fortsättningen kommer att variera över tiden. Målstrukturen kommer dock att fortsätta att bli tyngre med ökade inslag av internationell rätt. sistnämnda förhållande gör att domstolarna, for att kunna bemästra de mer komplicerade målen, måste skapa utrymme för domarna att koncentrera sig på de uppgifter som verkligen kräver deras kompetens.

4.2.2 Informationsteknikens betydelse

IT, dvs. infoirnati0nsteknik,är ett samlingsbegrepp för olika tekniker

används för att skapa, lagra, bearbeta, överföra och presentera som ljud, text och bild. Tekniken innebär en i det närmaste obegränsad möjlighet till samverkan mellan individer och organisationer oberoende mängden information och geografiska avstånd. Den ger förav utsättningar för grundläggande förändringar i strukturema, t.ex. för decentralisering och distansarbete. Därigenom kan även glest befolkade områden ges en samhällsservice som utan de tekniska innovationcrna inte hade varit möjlig. Den IT-utveckling som skett under det senaste decenniet och kanske framför allt under år har således på ett radikalt sätt ändrat senare förutsättningarna för de vanliga organisationsstrukturema. Särskilt tydligt är det beträffande de virtuella organisationerna där uppdelningen i centrum och periferi successivt förlorar i betydelse. Dessa organisationer fungerar som mer eller mindre fasta nätverk som binder eller med olika kompetenser kring en samman personer grupper gemensam verksamhetsidé. Domstolarna bör naturligtvis inte stå utanför den tekniska utvecklingen. Vilken påverkan den kommer ha för domstolarnas inre organisation är emellertid beroende de övergripande mål som läggs fast av

för domstolsväsendet. Regeringen har i prop. 1995/96:l25, Åtgärder

för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik, s. 14, uttalat

42 Bakgrund

IT har inte något egenvärde i sig. Aven utvecklingen på detta om-

råde måste relateras till grundläggande behov hos individ och samhälle. Insatsema inom IT-området måste därför bli en del av en sammanhållen vision om vilken samhällsutvecklin vi önskar och underordnas de över ipande mål som i demokratis ordning läggs fast för olika samhäl sområden. Det Sverige behöver är därför ingen fristående statlig IT-politik utan en politik för skilda samhällsområden som på bästa sätt tar vara informations- och kunska ssamhällets möjligheter. För att skapa sams kring insatserna på T-området behövs dock gemensamma mål ör användningen och utvecklingen av IT.

Hittills har teknikutvecklingen påverkat domstolsväsendet framför allt att underlätta arbetet i domstolarna internt. I detta avseende har genom arbetet med ett teknikinförande skett i två etapper. Den första etappen har avsett införandet av 0rd- och textbehandlingssystem medan den andra etappen avsett utvecklandet och installerandet målhanteringssystem, MÅHS. MÅHS finns av ett numera årsskiftet 1997/98 installerat vid samtliga länsrätter utom Länsrätten i Stockholms län och vid 35 tingsrätter. Samtidigt ett utvecklingssom arbete pågår för att förbättra systemet utvecklas ett målhanteringssystem även för överrättema. Vidare är samtliga domstolar numera anslutna till domstolsväsendets kommunikationsnät, Domnät, med den tillgång till juridisk information som detta innebär, och många har möjlighet att använda e-post. Slutligen pågår ett utvecklingsarbete för att lämna det nuvarande informationssystemet för rättsväsendet, RI. Införandet av IT-stöd i målarbetet har medfört förenklingar och rationaliseringar för framför allt domstolssekreterarna. Genom ord- och textbehandlingssystemen skrivarbetet försvunnit och har det mesta av målhanteringssystemet har målarbetet underlättats. Rationalisegenom ringsvinstema genom IT-stödet i målarbetet har till viss del realiserats att Domstolsverket vid dimensioneringsberäkningarna för domgenom stolarna räknat med viss procentuell rationaliseringseffekt på kanslien sidan, vilket resulterat i att domstolarna minskat antalet domstolssekreterare, i vissa fall genom uppsägningar. Även teknikutvecklingen framför allt har utnyttjats för att ratioom nalisera domstolssekreteramas arbete har den också fått en allt större betydelse för domarpersonalen. Genom möjligheten att ha direkt tillgång till aktuell information i olika frågor, tillgång till lagförarbeten och andra rättskällor och till gemensamma mål- och ärenderegister liksom till andra myndigheters register ökar kvaliteten i rättskipningen. IT öppnar också möjligheter att genomföra förhandlingar med hjälp videoteknik. Frågan domstolsförhandlingar med hjälp av bildav om

och ljudöverföring har nyligen utretts Ds 1997:7, Domstolsförfaran-

det, Förslag till förbättringar. Huvudregeln att de personer som deltar i

Bakgrund 43

en domstolsförhandling skall vara fysiskt närvarande föreslås bibehållen men uppmjukad så att parter i tvistemål, åklagare och målsägande i brottmål, parter i domstolsärenden och i konkursärenden samt vittnen m.fl. skall ha möjlighet att medverka i förhandlingar genom bild- och ljudöverföring. Slutligen kan IT-utvecklingen inom framtid medföra att ett en snar långtgående samarbete mellan olika domstolar kan utvecklas. Genom att man är oberoende av avstånd kan man utnyttja ett gemensamt målhanteringssystem för att utan omlottning låta målen förberedas och i vissa fall också avgöras personal vid en annan domstol än den till av vilket målen från början korn in. I särskilt hög grad gäller detta förvaltningsdomstolama med det dominerande inslaget skriftlig process. av Också de allmänna domstolarna skulle dock kunna utnyttja fördelarna med ett samarbete, även om det kanske förutsätter att förhandlingarna hålls på domstolsorten. Geografiska begränsningar, särskilt påtagliga i ett glest befolkat land vårt, kan framgent förväntas minskas genom som IT-utvecklingen.

4.2.3 Riksrevisionsverkets rapport

Domstolsväsendet

Regeringen den 13 februari 1997 Riksrevisionsverket RRV i gav uppdrag att granska fördelningen av resurser inom domstolsväsendet. RRV skulle vidare med utgångspunkt i nuvarande organisation och arbetsformer identifiera väsentliga hinder för ett effektivt resursutnyttjande inom domstolsväsendet. Uppdraget har redovisats i RRVs rapport 1997:48 Domstolsväsendet; resursfördelningssystem och hinder för ett effektivt resursutnyttjande. Enligt kommitténs direktiv skall resultatet av RRVs uppdrag beaktas vid utformningen av en ny domstolsorganisation Dir. 1997:50, s. 5. Även kommitténs uppdrag inte längre omfattar den yttre organiom sationen är det naturligt att beakta de delar RRVs rapport som beav handlar domarutbildningen och arbetsorganisationen i domstolarna. När det gäller domarutbildningen uttalar RRV att domstolschefema har svårt att personalstyrkan till det behov som för tillfället anpassa råder vid domstolarna. Rekryteringen till domarbanan styrs inte av domstolarnas behov budgetsituationen. RRV föreslår att natioutan av nella utbildningsplatser inrättas och att Domstolsverket eller hovrättema därefter fördelar utbildningsplatsema. När det därefter gäller arbetsorganisationen pekar RRV på att domarrollen bör renodlas bl.a. eftersom domarna är domstolsväsendets dyraste resurs. Domarnas uppgifter bör därför koncentreras på i första

44 Bakgrund

hand den dömande verksamheten. Detta bör enligt RRV ske genom en ökad delegering av arbetsuppgifter till i första hand "rättskunnig" personal och till sådana domstolssekreterare som har "lång erfarenhet" a.a. s. 41. Vidare berör RRV beredningsorganisationen i domstolarna. RRV anser att det är viktigt att förstärka beredningsorganisationen för att domarna på sikt skall kunna avgöra fler mål än för närvarande. Utvecklingen inom IT-området har enligt RRV medfört ett minskat behov domstolssekreterare och andelen "rättsutbi1dade" i domstolarna beav höver sannolikt ökas a.a. s. 43.

4.3 Begreppet renodling

Begreppet renodling har när det gäller domstolsväsendet framför allt använts i två betydelser. Den ena har avsett att domstolarnas verksamhet skall renodlas till vad som i egentlig mening brukar kallas rättskipning. Frågan renodling domstolarnas verksamhet har utretts om en av bl.a. av Domstolsutredningen. Utredningen uttalade att domstolarna är samhällets mest kvalificerade beslutsfattare i juridiska frågor. Det är därför angeläget att spara domstolsväsendets resurser till de frågor som kräver deras särskilda juridiska kompetens SOU 1991:106. Enligt direktiven har kommittén också att utgå från att de s.k. sidofunktionerna vid tingsrätterna skall flyttas till andra myndigheter. Frågan om att föra boupptecknings- och inskrivningsverksamheten bort från domstolarna övervägs för närvarande inom justitiedepartementet. Den andra betydelsen av renodling avser domstolarnas arbetsorganisation. Här har begreppet renodling framför allt använts för att beskriva önskvärd utveckling av domamas arbetsuppgifter. Så borde en

enligt den s.k. idéskissen Ds 1989:2 en renodling av domarrollen ske

efter den principen att domaren framför allt bör ägna sig att avgöra mål och åt kvalificerade frågor i samband med detta, medan övriga arbetsuppgifter så långt möjligt bör delegeras till annan personal. som Kommittén har också enligt de ursprungliga direktiven att utgå från förändrad och renodlad domarroll Dir. 1995:102, s. 9. I detta en mer ligger enligt kommitténs mening att renodlingen av domarrollen måste mot bakgrund domarens uppgift att självständigt och opartiskt ses av värna rättsstaten. Med den förändring domaruppgiften som sker, om av med modern lagstiftningsteknik och med internationaliseringen i dömandet, kommer domarna att ha en förstärkt rättskapande roll som ställer än högre krav på självständigheten i dömandet SOU 1994:99, s. 208. För att domarna skall ha möjlighet att fullgöra en sådan uppgift måste deras arbete renodlas. Arbetsfördelningen mellan domarna och

Bakgrund 45

övrig personal måste därför utformas så att domarnas arbetsinsats kan inriktas på att avgöra mål och på de komplicerade frågorna i sammer band med detta. Ovriga arbetsuppgifter bör delegeras.

4.4 Helhetssyn

Kommitténs ursprungliga uppdrag innefattade att med en helhetssyn lämna förslag till organisation för domstolsväsendet Dir. ett en ny

1995:102, l. Översynen organisationsstrukturen skulle därför

s. av inte endast inriktas på de små tingsrätterna utan skulle också behandla frågan hur tingsrätter och länsrätter, hovrätter och kammarrätter och de högsta domstolarna skulle kunna samarbeta i fastare organisaäven toriska former Dir. 1995:102, s. 15. Den helhetssyn finns uttryckt i direktiven avser således främst som närmande de båda domstolsorganisationerna till varandra. Ett ett av

uttryck direktivens krav på ökad personalrörlighet mel-

för detta är en lan domstolar olika slag och på att förslag, det visar sig lämpav om ligt, skall lämnas på eller samordnad notarie- och en gemensam ñskalsutbildning Dir. 1995:102, s. 10. Den helhetssyn kommittén diskuterat i samband med frågorna om

organisationsstrukturen handlar emellertid inte endast om ett närmande

båda domstolsorganisationerna till varandra. Även andra och av de mer övergripande utgångspunkter, också finns Omnämnda i de ursom sprungliga direktiven, har ingått i kommitténs överväganden. Domstolsväsendet skall så organiserat att det kan uppfylla höga krav på vara kvalitet i rättskipningen och kompetens hos domstolspersonalen. Krapå kvalitet i rättskipningen innebär att oavhängiga och opartiska vet domstolar på för parterna rättssäkert sätt och inom rimlig tid fullgör ett sina uppgifter. Detta uppnås bl.a. att höga krav på kompetens genom ställs på domstolspersonalen och att domstolarna tillförsäkras genom tillräckliga för att kunna fullgöra sina uppgifter. Båda dessa resurser medel för kvalitet hänger Kompetensen hos domstolsnära samman. personalen har t.ex. ett omedelbart samband med utbildningen av domare och övrig personal. Frågan vad skall vara tillom som anses

räckliga är avhängig hur den inre arbetsorganisationen i

resurser av domstolarna utformas, dvs. även domarutbildningens, domaruppav giftens och beredningsorganisationens utformning. Det förtjänar att påpekas, att medan den dömande verksamhetens kvantitativa sida är lätt mätbar, är kvalitetsaspekter på verksamheten betydligt mera mångdimensionella och svårfângade. Här spelar också kommitténs överväganden rörande ett närmande mellan de båda domstolsorganisationerna in. Ett närmande möjliggör ett bättre utnyttjande av

46 Bakgrund

personalresurserna genom att förutsättningar för större personal-

ge en rörlighet mellan domstolar olika slag. Kommittén har dock funnit av att ett närmande mellan domstolsorganisationema inte endast skulle ge

en effektivitetshöjning av domstolsverksamheten. Det skulle även få

andra positiva effekter.

De allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna

har successivt utvecklats till domstolar som alltmer liknar varandra. Den organisatoriska strukturen ensartad. Efter införandet är numera av

ett tvåpartsförfarande i förvaltningsdomstolama

har också de processuella reglerna förts närmare varandra. Denna utveckling har nått ett nu skede där det framstår naturligt att underlätta fortsatt utvecksom en ling i samma riktning.

Ett närmande ökar domamas kompetens och främjar rättsutveck-

lingen. Åtskilliga processuella frågor desamma i de båda

är numera

domstolsslagen. Domare från den ena organisationen kan därför tillgo-

dogöra sig erfarenheter och dra nytta av de diskussioner förts och som de lösningar som valts inom den andra organisationen. Detta betyder i sin tur att frågorna kan lösas med utgångspunkt i ett vidare perspektiv och med mindre risk för låsningar hämmar rättsutvecklingen. som Domarna får också en utblick över ett bredare juridiskt fält. Detta är en

kompetenshöjning som medför positiva effekter olika slag, inte

av

minst för rättsutvecklingen. Samtidigt ökar förutsättningarna för att samma fråga blir löst på sätt i de olika domstolsorganisatio-

samma nema. När det gäller den rättsutveckling följer Sveriges medlemsom av

skap i EU och den ökade intemationaliseringen i övrigt ligger det ett

stort värde i ett kunskapsutbyte och ett likartat synsätt på de frågor som utvecklingen ger upphov till. Ett nännande mellan domstolsorganisationema är också angeläget ur en annan synvinkel. Under senare tid har alltmera uppmärkman sammat domstolarnas roll i samhället, och det är en vanlig uppfattning

att den som en följd influensema från andra delar Europa

- av av kommer att få allt större betydelse. Detta påverkar också domamas roll. En del upplever detta något positivt. Andra snarast för som varnar att det kan medföra att frågor borde lösas demokratiskt valda som av

politiska församlingar i stället kommer att avgöras domstolar.

av Oavsett vilken ståndpunkt intar i denna diskussion visar den man vikten att vi har självständiga domstolar och domare är medav som vetna om sin roll och sitt ökande I detta avseende finns det ansvar. ingen skillnad mellan domstolar och domare i de båda olika domstolsorganisationema. Det är tvärtom angeläget att utvecklar ett synsätt man på dessa frågor som kan accepteras allmänt. Detta är del något en av som kan kallas domarkultur. Begreppet är svårdeñnierat, kan men man

Bakgrund 47

konstatera att det främst handlar förhållningssätt till och synen på om grundläggande rättsprinciper och på etiska frågor både i fråga om rättskipningen och domarrollen. Att alla domare i ett land omfattar en domarkultur är naturligt och har betydelse för förutsebargemensam heten i rättstillämpningen. Möjligheten att få domaren gemensam kultur är naturligtvis större närmare varandra de båda slagen av rättskipning står rent organisatoriskt. Slutligen bör domstolarna så attraktiv arbetsplats att de vara en bästa juristema vill bli domare. Detta gäller inte minst vid utvecken ling innebär att domstolarna får viktigare roll i samhället. De som en

flesta människor tycker att det är spännande och stimulerande med nya

arbetsuppgifter. möjligheter växla mellan olika arbets- Att man har att uppgifter alltså något gör arbetet attraktivt. Med en möjär som mera

lighet för domarna att enkelt växla mellan förvaltningsrättskipning och

rättskipning bör domstolarnas förutsättningar att vara en attrakannan tiv arbetsplats för domare öka. Med sådana möjligheter blir också

risken mindre att domarna upplever arbetsuppgifterna som så rutin-

artade de stelnar i sina roller. Motsvarande gäller naturligtvis för all att

övrig personal inom domstolsväsendet.

IH DOMARUTBILDNINGEN

5 Inledning

De genomgår domarutbildningen vid våra domstolar personer som arbetar till inte obetydlig del med beredning mål för avgörande, en av både i underrätt och överrätt. Det är därför nödvändigt att först,

åtminstone principiellt, ta ställning till domarutbildningens utformning,

innan frågan beredningsorganisationens utformning behandlas. om Eftersom notariemeritering är ett krav för att bli antagen till den egentliga domarutbildningen behandlas notariemeriteringen som en del denna. Inledningsvis redogörs för hur den nuvarande utbildningen är av utformad och för tidigare utredningar beträffande denna. Som en bakgrund redogörs vidare för hur antalet icke ordinarie domare utvecklats sedan frågan domarutbildningen utreddes senast. Slutligen följer om kommitténs övervägande beträffande notarie- och domarutbildningen.

Domarutbildningen 51

6 Bakgrund

6.1 Nuvarande domarutbildning och

domarkarriär

Domarutbildningen har tidigare översiktligt beskrivits i kapitel II, BAKGRUND. Domarutbildningen och domarkarriären i de allmänna domstolarna

och de allmänna förvaltningsdomstolarna är i princip överensstämmande. Den egentliga utbildningen inleds med en aspiranttjänstgöring i

överrätt. En förutsättning för att någon skall antas som aspirant är att han har jur. kand. och förvärvat notariemeritering vid unen examen derrätt. Notarietjänstgöringen regleras i notarieförordningen 1990:469.

Notarietjänstgöringen kan fullgöras i tingsrätt eller länsrätt eller båda slagen domstolar. Efter särskild prövning får dock högst sex måna-

av

ders tjänstgöring hos arbetsgivare tillgodoräknas. Notarie-

en annan meritering förvärvas den på ett tillfredsställande sätt fullgjort av som

notarietj änstgöring. Detta förutsätter att notarien utfört domargöromâl i

enlighet med domstolsinstruktionema. Tjänsterna som notarier tillsätts Domstolsverket efter de sökandes examensbetyg och sidomeriter. av Efter notariemeriteringen vidtar den egentliga domarutbildningen,

består obligatoriska moment: aspiranttjänstgöring, fiskals-

som av tre tjänstgöring i underrätt och adjunktion i överrätt. Varje överrätt beslutar antagning av ñskalsaspiranter. Antagom ningen grundas på examensbetyg och vitsord från notariemeriteringen, dvs. skriftliga betyg. Dessutom infordras vanligen muntliga referenser och hålls anställningsintervjuer. Eftersom aspiranterna huvudsakligen arbetar med beredningen av

mål och föredragning styrs rekryteringen, inom ramen för tillgängliga

medel, överrättemas behov föredragande. För att vara föredraav av

gande i överrätt krävs formellt endast jur. kand. examen, inte fullgjord

52 Domarutbildningen

notarietjänstgöring, 19 § hovrättsinstruktionen 1996:379 och 19 § kammarrättsinstruktionen 1996:3 80.

Aspiranttjänstgöringen är en provanställning och pågår i nio-tolv

månader. Arbetet innefattar att bereda mål för avgörande, kommunicera handlingar, göra rättsutredningar, sätta förslag till dom och upp beslut samt föredra mål inför domstolens ledamöter och föra protokoll vid förhandlingar. Utbildningsinslaget i arbetet består dels i själva arbetsuppgifterna, dels i vägledning från äldre fiskaler, referenter och andra ledamöter. Många överrätter anordnar dessutom särskilda kurser i olika ämnen. Innan aspiranten har tjänstgjort i överrätten ett år skall prövning en ske om denne skall förordnas till fiskal. Minimitiden för aspiranttiden är nio månader. Fiskalen skall i princip så möjligt efter fiskalsförordnansnart som det fullgöra sitt underrättsår, dvs. tjänstgöra länsrätts- eller tingssom fiskal prop. 1989/90:79, SFS 1990:461. Ett förordnande i underrätt meddelas av överrätten och får endast meddelas hovrätts- eller kam-

marrättsfiskal, dvs. det fordras godkänd aspiranttjänstgöring. Ett

en förordnande som tingsñskal får också meddelas den under minst som sex månader har utfört hovrättsfiskals arbetsuppgifter och har en som vunnit tillräcklig erfarenhet tjänstgöring i allmän domstol. Motav svarande bestämmelse finns för länsrättsñskal. Underrättstjänstgöringen skall pågå under minst ett år 40 § hovrättsinstruktionen och 40 § kammarrättsinstruktionen, 1996:379 380. - Som huvudregel skall fiskalen då ha rotel. Eftersom tjänsten egen göringen är ett led i domarutbildningen skall tilldelningen arbetsav uppgifter anpassas efter ñskalens erfarenhet tjänstgöring i domstol. av Sådana arbetsuppgifter kräver särskild erfarenhet skall inte tilldesom

las en fiskal ll § tingsrättsinstruktionen och 10 § länsrättsinstruk-

tionen, 1996:381 382. Lagmannen skall vidare till att fiskalema i - se sin tjänstgöring får en allsidig och utvecklande utbildning och vitsge ord över deras tjänstgöring 5 § tingsrättsinstruktionen och 4 § länsrättsinstruktionen. Förutom den utbildning sker vid domstolarna genomgår fiskasom lerna av Domstolsverket centralt anordnade kurser. Det sista momentet i domarutbildningen är adjunktionen i överrätt. Adjunktionstiden i nio månader. Under den tiden tjänstgör fiskavarar len som ledamot av överrätten under namnet tf. och skall av assessor normalt ha ansvaret för en egen rotel. Efter prövning tjänsten av göringen meddelas ett förordnande som assessor. De tre obligatoriska momenten i domarutbildningen uppgår således totalt till två och ett halvt år. Avsikten är att assessorema efter fullgjord domarutbildning skall bredda sin erfarenhet tjänstgöring utanför genom

Domarutbildningen 53

domstolama. Värdet sådan tjänstgöring har betonats i olika

av sammanhang; 1989/90:79, 10 Många assessorer se t.ex. prop. s.

också inom regeringskansliet, i statliga verk, i kommit-

tjänstgör t.ex. föredragande i de högsta instanserna eller prövar advokattéer, som

eller åklagaryrket. vanligt åtminstone for tid är förstärk- Det är även att assessorer en

och vikariatsresurs i domstolarna. Sådan tjänstgöring är formellt

nings-

möjlig att fiskaler och assessorer är tjänstgöringsskyldiga utan-

genom för den överrätten. Hovrättsassessor är skyldig att tjänstgöra som egna lagman eller rådman i tingsrätt, som ledamot revisionssekreterare, som hovrätt den han hör till under högst ett år samt som hyi en annan än månader. En är också i övrigt skyldig resrâd under högst sex assessor

utföra domaruppgifter i tingsrätt. En hovrättsfiskal är skyldig att

att en och lagman, rådman eller fiskal i tjänstgöra som hovrättsassessor som hovrättsinstruktionen 46 47 §§. Motsvarande bestämmeltingsrätt kammarrättsassessor och kammarrättsñskal finns för ser

kammarrättsinstruktionen 45 46 §§.

-

6.2 Domarbanans tidigare behandling

domarutbildningen och domarkarriären har varit i stort Den nuvarande under lång tid. Flera statliga utredningar har dock utrett oförändrad domarutbildningens utformning och domarkarriären. frågan om om har ofta föranletts vid skilda tidpunkter uppkomna Utredningarna av dessa gällt disproportion mellan antalet icke ordiproblem. Ofta har en

och ordinarie domare. För fullständig redogörelse

narie domare en mer kan hänvisas till 1972 års domarutrednings beför äldre utredningar domarbana, SOU 1974:96, 59 ff. tänkande En öppnare s.

1972 års domarutredning

domarutredning hade bl.a. i uppdrag att överväga hur domar-

1972 års för tillgodose önskemål att domarkarriären skulle utformas att om från andra samhällsområden än domstolskåren tillfördes erfarenheter Utredningen fann att det knappast möjligt att inom ramen väsendet. var slutna domarkarriären åstadkomma annat än relativt för den i princip a.a. 135 f.. Utredningen föreslog i stället begränsade förändringar s. domarutbildningen i överrätt behölls, men ut-

att den grundläggande

och månader, månader i underrätt. Ansträcktes till ett är sex varav sex

skulle därefter, på motsvarande sätt efter

ställningen i domstolarna som upphöra. Icke ordinarie tjänster skulle dock finnas notariemeriteringen,

54 Domarutbildningen

för fiskaler i underrätt, i hovrätt och kammarrätt assessorer samt för revisionssekreterare i Högsta domstolen och regeringsrättssekreterare i

Regeringsrätten. Fiskals- och assessorstjänstema avsedda för vikavar

riats- och förstärkningsändamål. Utredningen ansåg det angeläget

att antalet sådana tjänster begränsades.

De som genomgått domarutbildningen söka sig till andra

antogs juridiska verksamhetsområden. Det förutsattes Vidare departemenatt ten skulle inrätta särskilda tjänster för t.ex. kommittésekreterare.

Adjunktionstjänstgöringen föreslogs avskaffad därför att utbild-

ningstiden eftersom den inte erbjöd någon fortsatt anställning borde - hållas kort.

Rekryteringen av domare skulle ske bland dels dem genomgått

som grundutbildningen, dels dem därefter innehaft icke ordinarie som en tjänst, dels dem som saknade erfarenhet domstolsarbete. av Utredningens förslag kritiserades under remissbehandlingen. Fram-

för allt drabbade kritiken förslaget att aspiranten inte skulle beredas fortsatt tjänstgöring inom domstolarna efter genomgången utbildning.

Även avskaffandet adjunktionen av kritiserades, eftersom denna ansågs

vara ett av de mer värdefulla inslagen i domarutbildningen. Remiss-

kritiken inriktade sig även på att de framtida domarna skulle ha alltför

kort och inaktuell erfarenhet domstolsarbete innan de utnämndes till av domare. Den samlade kritiken ledde till att regeringen inte föreslog utredningens modell för genomförande.

Domstolsverkets "avhopparrapport"

I mitten av 1980-talet uppstod svårigheter för överrättema att

rekrytera kvalificerade fiskalsaspiranter samtidigt antalet icke

som ordinarie domare lämnade domarbanan ökade. Regeringen som uppdrog Domstolsverket att utreda orsaken till och omfattningen avhoppen av från domarbanan.

Resultatet av analysen redovisades i DV Rapport 1987:1. I rapport-

en påvisades att antalet aspirantansökningar hade minskat med

omkring 40 procent mellan åren 1981 och 1986. Under period församma dubblades antalet avhopp från domarbanan. Det minskade antalet aspirantansökningar hade ett visst samband med att antalet notarier minskats i underrätterna. Någon enskild faktor orsak till att antalet som avhopp ökat fann man inte. En inverkan hade dock de restriktiva mer

reglerna tjänstledighet för ñskaler infördes 1985. Under

om som 1984

hade vidare presenterats beräkningar om att befordringsutsiktema inom

domarbanan försämrats och att den nyligen påbörjat sin domarsom karriär kunde får vänta på ordinarie domartjänst i 20 30 år. en -

Domarutbildningen 55 SOU l998:88

1987 års domarutredning

Domstolsverkets "avhopparrapport" samt riksdagens beslut om nya

meritvärderingen vid tillsättning statliga tjänster ledde till regler för av beslöt tillsätta särskild utredare att regeringen en

Claes Eklundh for att undersöka bl.a. hur chefsjustitieombudsmannen

domarrekryteringen borde ut i framtiden. I didomarkarriären och se

Dir. 1987:36 uttalade departementschefen att utredaren

rektiven

borde vägledas följande ledstjärnor: av

skall bemannas med självständiga, yrkeskunniga och

Våra domstolar omdömesgilla domare, kan tillgodose inte bara högt ställda krav som rättssäkerhet, snabbhet och service utan också intresset av effektipå

vitet och hushållning med resurserna.

Domaryrket måste ha sådan dragningskraft att tillräckligt många

en skickliga jurister söker sig till domstolarna.

Tillsättnings- eller urvalsförfarandet måste utformat så att den av vara

de sökande som är mest lämpad får tjänsten.

Domarkåren bör inslag i karriärgången eller genom externgenom rekrytering tillföras erfarenheter och impulser från olika håll.

Det är, redan inom det nuvarande systemets ram, ett starkt intresse att

till de obligatoriska inslagen utbildning och pröv-

lösa upp köerna av

ning. Det bör även övervägas några de nuvarande obligatoriska

om av allvarlig olägenhet kan avkortas eller t.o.m. avskaffas. inslagen utan

Departementschefen uttalade vidare:

framstår helt fri domarrekrytering

Från dessa utgångspunkter en

äventyrlig både for rättssäkerheten och effektiviteten i övrigt. som helt strider också mot svensk tradition. Jag Ett sådant öppet systern alternativet framkomlig väg. Utredaren betraktar inte det som en

i vilken omfattning och på vilka nivåer som väl

bör dock överväga domarutbildning bör kunna komma i fråga meriterade jurister utan för domartj änster.

korn fram till de tre obligatoriska inslagen i

Den särskilde utredaren att så värdefulla att de inte kunde undvaras. Dessa domarutbildningen var i tiden så att de korn att motsvara minimiborde dock koncentreras Den vikariats- och förstärk-

tidema för varje obligatoriskt moment.

tidigare utfördes ñskaler skulle läggas på

ningstjänstgöring som av

skulle minskas medan antalet

Antalet tingsfiskalstjänster

assessorerna. skulle utökas. Ytterligare ett antal ordinarie

adjunktionsplatser i hovrätt rådmanstjänster borde därför inrättas. Reglerna om tjänstledighet för

icke ordinarie och ordinarie domare föreslogs bli generösare. både domarutbildning allvarligt intres- Välmeriterade jurister utan som var

56 Domarutbildningen

serade av domaryrket och bedömdes kunna komma ifråga för såsom

dan tjänst föreslogs kunna förordnas till adjungerad ledamot i överrätt.

Förslagen genomfördes den l juli 1990 prop. 1989/90:79.

1993 års domarutredning

1993 års domarutredning hade uppdrag att kartlägga behovet

som av

att stärka domarnas ställning och lägga fram förslag till inriktning av ett fortsatt utredningsarbete avseende översyn dessa frågor. Uten av

redningen hade således inte att utreda domarbanan sådan, tog

som men ändå upp frågan till diskussion.

Domarutredningen framhöll att mycket domarrollen inte låter sig av

fångas i teoretiska framställningar utan måste kontinuerligt formas

genom förebilder och praktiskt domstolsarbete. Mot den bakgrunden

fann utredningen att det viktigt att varje generation domare känner var

sitt ansvar for att hålla diskussionen domaryrkets ideal och prinom

ciper levande. I domarrollen måste det därför ingå att domaren har ett

ansvar för domarutbildningen och för att på andra sätt stödja

en ny generation domare i deras yrkesroll SOU 1994:99 207 f.. s.

Domarutredningen framhöll vidare a.a. 209 ff. s

Uppfattningama domarbanan går i sär. En del ställer sig om .. bakom den nuvarande ordningen och att den inrymmer viktiga anser moment som inte kan undvaras för att garantera god domaren

rekrytering. Andra däremot att dagens domarbana är förenad

menar med sådana problem inte kan lösas för nuvarande som inom ramen system och att refonndiskussionen måste ta sin utgångspunkt i detta

förhållande...

Många yngre jurister som tjänstgör icke ordinarie domare som eller ..

är tjänstlediga för olika uppdrag etc. ser med stor på sin

oro framtid domaryrket. Antalet domartjänster räcker, såvitt kan 1 nu bedömas, inte för alla tillhör domarbanan... som nu Vi anser att det är nödvändi t att det hos domstolarna möjligges

heter att grundläggan domarutbildning. Den utbildningen

en e skall vara så utformad att den utrymme för rövning att den ger av

enskilde uppfyller vissa minimikrav som är av betydelse för erhål-

landet av en domartjänst i framtiden. Det är också viktigt att dom-

stolarna förblir arbetsplats där äldre domare för vidare sina en yrkeserfarenheter till generation domare. Det kommer en yngre även att finnas ett behov ett antal icke ordinarie domare för vissa av måltyper och beslutsfonner samt i vart fall för överskådlig tid - nu

för vikariatstjänstgöring. Denna bör naturlig

- grupp ses som en reloyteringskälla till tjänst ordinarie domare även i ett systern som med en öp nare domarbana. Men hovrätternas och kammarrättemas

behov åskaler från tid till

av annan får inte som hittills vara helt styrande för rekryteringen till sådan icke ordinarie doen grupp mare. Det får inte heller styra alltför cket att domare anlim yn e tas för offentliga uppdrag. Detta talar ör att ör överväga att man

till viss del bemanna beredningsorganisationen i överrättema efter

Domarutbildningen 57

andra principer. Det juristemas och de icke ordinarie domaryngre förhållanden i fråga kravet på flyttningar mellan olika orter nas om och de problem är förenade därmed är också en fråga som som fordrar uppmärksamhet.

Domarutredningen uttalade vidare beträffande notarieutbildningen

a.a., s. 211:

Notarieutbildningen generell praktisk meritering för skilda som en juristyrken bör också utredas. Fler dem avlä jur. kand. av som ger

än i dag borde ha rätt att få genomgå en så an utbildning.

examen Med nuvarande med få notarieplatser skapas svårigheter för system

många jurister vinna tillträde till olika juristyrken. Kanske

un a att kan för ortad notarieutbildning tillräcklig för de syften den en vara för närvarande har, inte minst domstolarnas upp ifter på om rättsvårdens områden kommer att minska i omfattning. I amtiden bör dock de önskar göra karriär inom domstolsväsendet få en som längre tingstjänstgöring.

6.3 Senare års utveckling

När den förkortade domarutbildningen infördes framfördes farhågor

för antalet icke ordinarie domare skulle öka på ett sätt som inte var att önskvärt. undvika sådan konsekvens omvandlades vissa fis- För att en kalstjänster till rådmanstjänster. Därigenom behövde behovet av icke

ordinarie domare i underrättema inte medföra någon ökning av antalet

föredragande i hovrätt. Hovrätternas behov föredragande medförde av

att adjunkterna vid många överrätter ålades en föredragningsskyldighet. Sådan föredragningsskyldighet vilade redan på adjunkterna i

kammarrättema. Trots de förändringar infördes för att undvika att alltför många som icke ordinarie domare skulle behöva rekryteras finns det vid månads-

skiftet mars/april 1998, totalt 1 202 på domarbanan, dvs. icke personer ordinarie domare antingen tjänstgör i domstolarna eller som är som änstlediga antingen för verksamhet eller föredragande i de annan som

högsta domstolarna, se bilaga

Antalet skall jämföras med motsvarande siffror för år 1973, 1984

och 1988, nämligen 719, 1 106 respektive 1 023 DV Rapport nr

Rekryteringen till och avhoppen från domarbanan samt vid

1987:1, månadsskiftet april/maj 1997 då antalet icke ordinarie domare uppgick

inhämtade från överrätterna. Av siffrorna framgår

till 1 188 uppgifter

antalet icke ordinarie domare har ökat, detta trots att överråttema i att budgetläge anställt relativt få aspiranter. Aspirantett ansträngt antagningama har därefter, sedan våren och 1997, återigen sommaren ökat. Vissa Överrätter söker samtidigt andra lösningar för att tillgodose

58 Donzarutbildningen

behovet föredragande, t.ex. att visstidsförordna jurister av genom som fullgjort notariemeritering. Antalet icke ordinarie domare bör jämföras med hur många ordinarie domaranställningar som årligen tillsätts i de olika domstolarna. Under åren 1993 1997 utlystes per år i genomsnitt i tingsrätt 10 anställningar som lagman, 4 chefsrådman och 37 rådman. som som Motsvarande siffror i länsrätt var 2 och Genomsnittsåldern för utnämning till rådman var i tingsrätt åren 1993 1996, 43,7, 44,3, 38,4 respektive 41,1 och i länsrätt, 42, 47,1, 44 respektive 48,1. Genomsnittligt utlystes under åren 1993 1997 per år cirka 7 an- ställningar som hovrättsråd, tillika vice ordförande, och 9 anställningar som hovrättsråd. Under tid utlystes 2 anställningar kamsamma som marrättsråd, tillika vice ordförande, och 2 anställningar kammarsom rättsråd. När det gäller vice ordförandetjänstema var merparten av dem som tillsattes redan ordinarie domare. Bortsett från lagmansanställningarna utlyses således per år 57 anställningar på rådsnivå inom de allmänna domstolarna och tretton anställningar inom de allmänna förvaltningsdomstolarna. Även förom hållandena inom de allmänna förvaltningsdomstolama varit präglade av förändringarna av instansordningen tyder uppgifterna på en allvarlig obalans med stora svårigheter för de yngre domarna att i framtiden få en ordinarie domartjänst. Samtidigt har möjligheterna att andra anställningar med dagens arbetsmarknad tidvis varit mindre. Domstolsverket har under följd en av år undersökt hur många av de icke ordinarie domarna lämnar som domarbanan. Antalet icke ordinarie domare lämnade domarbanan som uppgick år 1990 till 86 för att därefter sjunka de följande åren. Antalet som har entledigats under åren 1995 1997 uppgick respektive år till - 72, 68 och 79 47, 31 och 36 från hovrätt samt 25, 37 och 43 från kammarrätt. Knappt hälften av de entledigade övergick till privat tjänst.

6.4 i andra länder

Domarutbildningen

I Västeuropa rekryteras domare huvudsakligen efter en av två modeller. Enligt den ena modellen finns det inte någon domarutbildning utan domarna rekryteras från kretsar av välmeriterade advokater och andra jurister. Så är fallet i t.ex. Norge och England. Enligt den andra modellen finns en domarkarriär, dvs. en domarutbildning inom domstolarna, från vilken huvuddelen av domarna rekryteras. Exempel på denna senare modell är att hämta från Sverige, Danmark, Finland, Island, Tyskland och Frankrike. I Nederländerna existerar de båda mo-

SOU l998:88 Domarutbildningen 59

dellerna sida vid sida; hälften domarna rekryteras från jurister utanav för domstolarna och hälften från dem genomgått domarutbildsom en ning. De länder inte har domarutbildning har vanligen ett system som en där jurister tjänstgör domare på deltid varefter de ordinarie som domarna rekryteras från denna Detta gäller t.ex. för England, grupp. Nederländerna och Norge.

Danmark

Huvuddelen de danska domarna rekryteras från dem som tjänstgör av icke ordinarie domare, dommerfuldmxktige/retsassessorer och som tjänstemän i Justitiedepartementet. I de tjänstgöring ingår det senares att arbeta deltid dommerfuldmaektige. Dommerfuldmaektige avgör som tvistemål och brottmål. cirka 40 % av byretemas Anställning dommerfuldmzektige/retsassessorer sker i Justitiesom departementet och innebär skyldighet att tjänstgöra både i departementet, domstolarna, äklagannyndighetema och vissa statliga styrelser. Tjänsterna är inte tidsbegränsade. Normalt får de tjänster som ordinarie domare efter viss tids tjänstgöring i första instans, Byret, och vidareutbildning i Landsret vanligen andra instans, samt ytterligare tjänstgöring inom domstolsväsendet. På senare år har dock antalet ordinarie domaranställningar varit färre än antalet dommerfuldmaektige som varit berättigade till sådan tjänst. Dommerfuldmzektige anställs på motsvarande sätt som övriga tjänstemän i Danmark. De har således inte något skydd mot uppsägning eller förflyttning till annat änstgöringsställe. De icke ordinarie domamas anställningsskydd behandlades av Höjesteret i Danmark i dom den 18 april 1994 jfr. nedan. Höjesteret uttalade visst tvivel om det var förenligt med Europakonventionen att utan anställningsskydd utövade dömande makt. Mot bl.a. den personer bakgrunden Justitiedepartementet kommission, Domstolsgav en udvalget, i uppgift att föreslå nödvändiga lagändringar med sikte att undanröja eventuella tvivel rörande icke ordinarie domares oavhängig-

het. I Domstolsudvalgets betänkande, bl.a. även berör domstolssom administrationen, rekrytering domare och domarutbildningen i av Danmark Domstolsudvalgets betaenlcning, Betaenkning nr. 1319 s. 296 ff., föreslås att alla icke ordinarie domare ett anställningsskydd ges skyddar dem mot att skiljas från tjänsten utom i vissa särskilt ansom givna fall, såsom förutom de fall där även ordinarie domare kan skiljas från sin tjänst att de inte är lämpliga för fortsatt domstols- -

60 Domarutbildningen

tjänstgöring. Ett skiljande från tjänsten skall inte kunna ske endast på grund nödvändiga besparingar och rationaliseringar. Beslut om att av avskeda icke ordinarie domare skall vidare endast kunna fattas av Den Särskilda Klagorätten. Slutligen föreslås att icke ordinarie domare skall skyldiga att byta tjänstgöringsställe endast om det behövs for utvara bildningen eller for ett rationellt resursutnyttjande vid domstolarna samt, på motsvarande sätt för ordinarie domare, vid omorganisasom tion. Beslut anställning och byte av tjänstgöringsställe föreslås fatom tas centralt den föreslagna Domstolsstyrelsen. Beslut om förflyttav ning skall kunna överprövas av Den Särskilda Klagorätten. Bestämmelserna anställningsskydd föreslås gälla även för tillom fälligt förordnade domare. En proposition har utarbetats på grundval Domstolsudvalgets av betaenkning och denna har remissbehandlats och förelagts Folketinget. På grund nyvalet i Danmark den ll 1998 kommer lagförslaget av mars dock troligen inte att behandlas förrän under hösten 1998.

Finland

Finland har inte någon formell domarutbildning. I tingsrätterna tjänstgör notarier under ett år med bl.a. dömande uppgifter. De som önskar fortsätta karriären i domstolsväsendet kan efter notarietiden söka en föredragandetjänst i överrätt. Dessa tjänster är inledningsvis extraordinära för att efter några år övergå i fasta anställningar. Den som tjänstgjort föredragande kan söka långtidsvikariat eller anställning som som extra ordinarie domare. Dessa har under tiden de tjänstgör i underrätten anställningsskydd de ordinarie domarna. samma som En kommission, Domarkommissionen, har den 28 januari 1998 avgett ett betänkande bl.a. behandlar domarutbildningen. Komsom missionen föreslår att skall ha ettårig praktik antingen helt eller man en delvis i hovrätten, länsrätten eller tingsrätten.

Tyskland

Det finns inte någon egentlig domarutbildning i Tyskland. Den som önskar bli domare anställs för prövotid tre år. Under denna tid en om får domaraspirantema utföra dömande uppgifter, dock att det finns undantag för familjemål och att förvaltningsdomare inte får tjänstgöra som ensamdomare under det första tjänsteåret. Anställningen "provdomare" sker tills vidare. En sådan domare som är under prövotiden inte formellt oavhängig på motsvarande sätt som

Domarutbildningen 61

ordinarie domare. Således har provdomare inte något grundlagsen skydd mot uppsägning. Under de första två åren kan ett entledigande från tjänsten ske även på andra grunder än sådana som har med tjänsten att göra. Efter två år kan provdomare skiljas från tjänsten endast om en han visar sig olämplig för ordinarie domaranställning. Efter fjärde en året kan ett entledigande ske endast av disciplinära skål. Tidigare utnämndes provdomare till ordinarie domare efter tre års en tjänstgöring, och senast efter fem år efter det provtjänstgöringen påbörjats hade den visat sig lämplig för fortsatt anställning rätt att som kräva utnämning antingen till domare eller till åklagare. På grund av en att besparingskrav träffat även tyska domstolar har inte alla provdomare kunnat få någon anställning inom denna tid. De har då fått fortsätta utföra dömande uppgifter, är under denna tid förflyttningsmen skyldiga. Även i Tyskland har det förekommit debatt i frågan det är en om förenligt med Europakonventionens krav på självständiga domare att

de inte utnämnts till ordinarie domar utför dömande uppgifter se

som nedan.

Frankrike

Det finns inte några icke ordinarie domare i Frankrike. Unga jurister anställs direkt domare. De får därefter praktisk och teoretisk som en utbildning vid domarskola. Utbildningstiden är två och ett halvt år. en Under denna tid fullgör de inte några dömande uppgifter.

Nederländerna

Det finns två möjligheter att bli domare i Nederländerna. Den ena möjligheten är rekrytering sker efter tjänstgöring som jurist en som inom andra områden. Vanligen utnämns dessa jurister först för tjänstgöring på deltid som domare, en dag per vecka. Den andra möjligheten är att genomgå sexårig domarutbildning. en Under de tre första utbildningsåren är domaraspiranten anställd med tidsbegränsade ettårsförordnanden. Efter varje år avgörs om tjänstgöringen varit sådan att ett fortsatt förordnande skall ges. Under denna tid får domaraspiranten endast utföra dömande uppgifter under direkt överinseende erfaren domare. Samtliga avgöranden avkunnas i av en den övervakande domarens namn. Efter tre års domarutbildning anställs domaraspiranten som tjänsteman och får därmed skyddad anställning. Anställningen kan en

62 Domarutbildningen

endast bringas att upphöra domaraspiranten inte är lämplig för fortom satt anställning. Från och med det fjärde utbildningsåret tjänstgör domaraspiranterna som icke ordinarie domare, dock vanligen endast i kollegial domstol. Under förutsättning att domarutbildningen som helhet godkänns sker en utnämning till ordinarie domare. Utöver dem siktar på att bli domare tjänstgör det i Holland ca som 2 000 "fredsdomare", jurister från andra samhällssektorer, som domare.

Norge

Det finns inte någon egentlig domarutbildning i Norge. Personer som avlagt jur.kand.examen och har några års praktik kan anställas i domstolarna under tidsbegränsad period två tre år. Under denna tid en om får de utföra dömande uppgifter. En viss begränsning finns vad gäller brottmål. De får inte avgöra mål som kan medföra högre straff än sex år och normalt inte cxpropriationsmâl. De som önskar sådan domstolspraktik anställs av domstolschefen. Anställningen betraktas som en utbildning och är tillfällig. Anställningsskyddet motsvarar det som gäller för tjänstemän i övrigt. Förutom dem praktiserar i domstolarna finns det tillfälligt utsom nämnda domare. Dessa utnämns när det behövs för arbetsbelastningen i domstolarna eller vid sjukdom. Dessa domares anställningsskydd motsvarar de norska ämbetsmännens. De kan inte skiljas från anställningen utan lagstöd. Det är upplyst att även i Norge överväger frågan om det är förman enligt med Europakonventionens krav i art. 6 på domstolarnas oavhängighet och självständighet att icke ordinarie domare utför dömande uppgifter.

England

Som framgått tidigare rekryteras domare uteslutande bland redan verkjurister. Kraven för att komma i fråga för en domarutnämning samma är olika for de olika instanserna. För att bli utnämnd till Lord Justice

domare vid House of Lords krävs tio års erfarenhet som barrister vid

High Court eller att man är domare i High Court. För att bli domare i High Court krävs antingen tio års erfarenhet barrister vid High som

Court eller varit distriktsdomare Circuit judge i två år. För att

att man bli Circuit judge krävs tio års erfarenhet som barrister från Crown eller County Courts brottmåls- eller tvistemålsdomstol i första instans,

Domarutbildningen 63

överprövar även avgöranden av Magistrates Courts eller att man är

Recorder deltidsdomare i Crown eller County Court, vanligen en barrister eller har innehaft andra dömande uppgifter på heltid under tre år.

Vanligen utses inte någon till domare inte har god erfarenhet som som deltidsdomare. Enligt ett infonnationshäfte utgivet av Lord Chancellor angående domarutbildningen m.m. är detta en god träning som dessutom ett gott underlag för utnämningsbeslutet. ger Utöver juristdomama finns det cirka 30 000 Lay Magistrates, dvs. lekmannadomare handlägger huvudsakligen mindre brottmål och som tvistemål. Anställningsskyddet för domarna i de olika instanserna skiljer sig något åt. Law Lords och domare i Supreme Court kan skiljas från tjänsten endast beslut av båda karnrarna i parlamentet. Detta har genom

inte hänt sedan förfarandet infördes år 1701. Övriga domare och andra

domstolstjänstemän kan på grund av olämplighet skiljas från tjänsten genom ett beslut av Lord Chancellor. Vad gäller domare har detta endast förekommit två gånger. Domare i Crown Court eller County Court utnämns i ett distrikt och är skyldiga att tjänstgöra vid alla domstolar i det distriktet.

Domarutbildningen 65

överväganden;

notariemeriteringen

Kommittén föreslår att notarietjänstgöringen skall ge möjlighet till utbildning i både förvaltningsmål och allmänna mål. Därför föreslås inrättandet av vissa "paket-tjänster" med utbildning både i tingsrätt och i länsrätt. Utbildningstiden bör förlängas till två år och sex månader. Den närmare utformningen av utbildningen bör övervägas ytterligare.

Den grundläggande domarutbildningen inleds i praktiken genom notarieutbildningen. Frågan om utbildningen behöver förändras måste ses mot bakgrund av de syften notariemeriteringen har.

Notarieutbildningen kan ses som ett praktiskt komplement till den

mera teoretiska juristutbildningen vid högskolorna. Den ger givetvis ökade kunskaper i praktiska frågor men också i rent juridiska. Från samhällets sida är det värdefullt att även blivande advokater, åklagare och andra jurister får möjlighet att genomgå en utbildning som ger en god kännedom om domstolarna och de förutsättningar dessa har för sitt arbete. Det bidrar till att skapa en gemensam syn på rätten och rättssamhället, en "rättskultur" som förs vidare i samhället. Genom att anförtro notariema för deras utbildning adekvata och ansvarsfulla arbetsuppgifter som ger en inblick i arbetet som domare blir domstolarna attraktiva arbetsplatser kan locka skickliga jusom rister att söka sig till domstolarna för fortsatt arbete. De notarier som inte önskar fortsatt anställning inom domstolsväsendet har fått en god utbildning som kan vara till nytta inom många olika samhällssektorer. Detta är särskilt påtagligt för vissa yrken, t.ex. åklagare och advokat. För dessa yrkeskategorier kan det vara svårt att utföra arbetet bra utan att ha domstolserfarenhet. För renodling domarrollen är det nödvändigt med kvalifien av en cerad beredningsorganisation består även jurister. De uppgifter som av som domaren behöver avlastas består inte endast av ett mer rutinmässigt beredande mål, utan också inte helt okomplicerat av av

66 Domarutbildningen

beslutsfattande, av rättsutredningar, domskrivning och dömande i enklare mål. Domstolarna behöver handläggare med juristutbildning. En renodling av domarrollen främjas också genom att de jurister uppträder parter eller partsombud vid domstolarna har goda som som kunskaper om domstolsarbetet. Notarieutbildningen tjänar således flera syften och det är angeläget att utbildningen är allsidig och utvecklande jfr 6 § tingsrättsinstruktionen. Reformer genomförts eller planeras har dock ändrat som som notariernas arbetsuppgifter på ett sådant sätt att en förändring av utbildningen bör övervägas. Flera sidoñmktioner har redan förts bort från tingsrättema. Genom det bortförande av bouppteclmings- och

inskrivningsverksamheten kommittén har att utgå från försvinner

som ytterligare del notariemas arbetsuppgifter. Motsvarande har en av inträffat i länsrätterna att merparten körkortsmålen efter genom av instansordningsreforrnen försvunnit från länsrättema. Dessa mål handlades ofta självständigt av notarier och gav en god övning i att leda muntliga förhandlingar. Notarieutbildningen har därmed både i tingsrätt och i länsrätt kommit att omfatta betydligt mindre av självständigt beslutsfattande än tidigare. De arbetsuppgifter notariema redan i dag har går emellertid att som utvidga. En naturlig förändring notarieutbildningen i de allmänna av domstolarna är således att notariema i större omfattning och mer självständigt arbetar med beredningen av mål, med rättsutredningar och med domskrivning. Länsrättsnotariema torde redan huvudsakligen arbeta med dessa uppgifter. För att notariema skall få bredare kunskap om domstolsväsendet en och olika juridiska ämnesområden bör de enligt kommittén också om få möjlighet till utbildning omfattar både tingsrätt och länsrätt. som Fördelningen av notarietjänstgöringen mellan olika typer av rättskipning förvaltningsrättskipning och rättskipning i allmänna mål ökar - inte bara kunskaperna domstolsväsendet utan ger också på sikt förom

utsättningar för större personalrörlighet. Det är också ett steg mot att

en föra domstolsorganisationerna närmare varandra. Såsom utvecklats tidigare är detta enligt kommitténs mening önskvärt och en förutsättning för att domstolarna skall kunna utvecklas mot en gemensam domarkultur och på rättsutvecklingen, jfr avsnitt 4.4. en gemensam syn En första fråga är därför om en sådan breddning av notarieutbildningen är möjlig att genomföra generellt för alla notarier. Frågan måste besvaras mot bakgrund av att det 1997 finns cirka 550 anställningar notarie i tingsrätt och 190 i länsrätt. Med oförändrad utbildningssom tid skulle detta innebära, om länsrättsnotariema förutsätts tjänstgöra i länsrätt ett år, att tingsrättsnotarierna endast skulle få möjlighet att tjänstgöra där i cirka fyra månader. Så korta utbildningstider i länsrätt

Domarutbildningen 67

kan inte accepteras. Domstolamas behov kvalificerade juristhandav läggare skulle inte tillgodoses, i vart fall inte i länsrätt. Utbildningen skulle inte heller ge den fördjupade kunskap om domstolarna som är ett av syftena med notarieutbildningen. Det har från domarhåll också framhållits att det är mot slutet av utbildningstiden som notariearbetskraften är som mest värdefull. Det bör därför undersökas det går att bredda utbildningen till om tjänstgöring både i tingsrätt och i länsrätt genom att dels utnyttja den utbildningstid som försvinner genom att inskrivnings- och bouppteckningsverksamheten förs från domstolarna, dels förlänga notarietiden något. Den tid som åtgår för notarier för inskrivnings- och bouppteckningsverksamheten torde, med ledning av domstolarnas uppgifter om använda årsarbetskrafter för budgetåret 1997, kunna beräknas till cirka tre månader. Även också det självständiga dömandet för notarier om minskat, blir inte utrymmet för en utvidgning av notarieutbildningen till nya måltyper sammantaget tillräckligt. Vad som återstår att överväga är en förlängning av notarietiden. En förlängning får inte vara så stor att den alltför mycket minskar det antal jurister som för närvarande erbjuds en notariemeritering. Det värde som utbildningen allmänt anses ha för många yrken utanför domstolarna kan medföra att jurister utan notarieutbildning har svårt att vinna inträde på juristarbetsmarknaden. Justitieutskottet har också uttalat att det får anses ha ett betydande värde att praktiskt verksamma jurister har fullgjort notarietj änstgöring. Inte minst har detta, enligt utskottet, stor betydelse för kvaliteten på det juridiska arbetet inom den offentliga förvaltningen. Utskottet har därför uttalat att det är angeläget att, med bibehållande av kvalitetslcraven, så många jurister som möjligt bereds tillfälle till notarietjänstgöring och att det får ankomma på regeringen att vidta lämpliga åtgärder med anledning av vad utskottet anfört 1995/96, JuU8, 10. s. Under 1996/97 utexaminerades knappt 950 jurister. År 1997 anställdes 390 som notarier. Detta tyder på att något mer än en tredjedel av dem som avlägger en jurkandexamen får en notarietjänst. Trots de farhågor som finns att jurister utan notarieutbildning har svårt att få ett arbete visar en undersökning genomförd av JUSEK hösten 1996 vintern 1997 att 77 procent av dem som inte har fått notariemeritering har fått andra anställningar. Uppgifter från JUSEK om att det september 1997 finns 204 personer, som genomgått notarietjänstgöring, registrerade som arbetslösa tyder också på att det inte för närvarande är för få notarier som utbildas. Siffran har varit relativt oförändrad under några år. Domstolarna behöver därför inte just nu öka antalet notarier som utbildas for att tillgodose en arbetsmarknad utan-

68 Domarutbildningen

för domstolarna. Skulle behovet på arbetsmarknaden av jurister med sådan utbildning Öka bör en extern finansiering av ytterligare notarieplatser övervägas. En fråga är det finns ett behov av mer praktik under annan om juristutbildningen. Om det finns ett sådant behov är det enligt kommitténs mening något som bör tillgodoses på annat sätt än genom en utökning av antalet notarieplatser Kommitténs uppdrag är att söka en reformering notarieutbildningen som höjer kvaliteten för dem som av genomgår en sådan utbildning. En förlängning notarieutbildningen får bl.a. mot den bakgrunden av inte innebära en risk för att notarier, på grund av utbildningstidens längd, inte fullföljer denna eller att, om läget på arbetsmarknaden förändras, det skapas problem att rekrytera notarier. Kommittén anser att lämplig avvägning kan att förlänga notarietiden med sex måen vara nader. En sådan förlängning skulle innebära att totalt drygt 150 färre notarier anställs under två-årsperiod, dvs. cirka 75 notarier årligen en de 390 för närvarande 1997 anställs varje år. Minskningen till av som följd förlängning utbildningstiden är dock faktor som till av en av en Viss del uppvägs kommitténs förslag i det följande rörande beredav ningsorganisationen; jfr avsnitt ll, Beredningsorganisationen i tingsrätt och avsnitt 18, Konsekvenser för notariemeriteringen. En förlängning utbildningstiden med sex månader ger med nuav varande antal notarieplatser möjlighet för tingsrättsnotariema att tjänstgöra i månader i länsrätt, länsrättsnotariema tjänstgör där sex om i ett år. Inte heller sådana utbildningstider i länsrätt emellertid en ger godtagbar utbildning för vare sig tingsrätts- eller länsrättsnotariema. Även ettårig utbildning inte alltid kan för kort kan arbetsom en anses organisationen i länsrätt inte bygga på att alla länsrättsnotarier tjänstgör där endast ett år. Det är därför inte en framkomlig väg att genom en månaders förlängning notarietiden generellt bredda utbildsex av ningen till de båda domstolsslagen. För att ändå erbjuda reell möjlighet till utbildning både i länsrätt en och i tingsrätt bör det i stället anordnas vissa kombinationsanställningar är förlagda både till länsrätt och tingsrätt. Anställningarna om bör utformas så att tyngdpunkten i utbildningen är förlagd till endera domstolarna. Sådana "paket-tjänster" kan inrättas i första hand vid av de tingsrätter och länsrätter finns på orter. Även vid andra som samma domstolar kan dock Vissa kombinationsanställningar inrättas. En följd sådan breddning utbildningen till både tingsrätt av en av och länsrätt är att utbildningstiden för i vart fall kombinationsanställningarna bör förlängas med månader. En förlängning medger en sex bibehållen hög kvalitet på utbildningen vid respektive domstol. Efternotariemeriteringen är gemensam bas för olika juristkarriärer som en

Domarutbildningen 69

bör utbildningstiden lika lång oavsett den sker enbart vid en vara om domstol eller om den sker vid två domstolar. Utbildningstiden bör därför, även det innebär att färre notarier kommer att utbildas, geneom rellt förlängas månader. med sex Det bör ankomma på Domstolsverket att efter samråd med respektive domstolar besluta vilka notarieanställningar som bör vara kombinationsanställningar och hur lång tjänstgöringstiden skall vara vid respektive domstol. En fråga är om det därvid behövs en reglering av hur lång utbildningstiden bör vara i förvaltningsdömande respektive "allmänt dömande". För att skapa en garanti for att en tillräcklig utbildning inom respektive rättskipningsområde bör det genom en ges reglering i notarieförordningen föreskrivas att utbildningen i tingsrätt respektive i länsrätt skall omfatta minst tredjedel av utbildningsen tiden, dvs. tio månader. Eftersom inte alla notarier kan erbjudas utbildning vid både länsrätt och tingsrätt bör sådan utbildning inte vara ett krav för antagning till domarbanan. Enligt kommitténs mening bör inriktningen dock vara att så många "paket-tjänster" som möjligt inrättas. Frågorna om antalet kombinationsanställningar och bibehållandet den möjlighet som av redan finns att fullgöra en del av notariemeriteringen hos en annan nu arbetsgivare än inom domstolsväsendet bör övervägas ytterligare, jfr vad sagts härom under avsnitt 2.1. Därvid bör de samlade konsom sekvenserna kommitténs förslag till notarieutbildning och beredav ningsorganisation beaktas, se nedan, kapitel VII.

Kommitténs förslag kan sammanfattas enligt följande uppställning.

Notariemeritering Nuvarande utbildning Kommitténs förslag

Två år Två år och sex mån.

Tingsrätt Tingsrätt eller Tingsrätt eller och eller Länsrätt Länsrätt Länsrätt

Minst 10 mån. vid vardera av domstolarna

Möjlighet till utbildning hos Möjlighet till utbildning hos annan annan arbetsgivare, sex mån. arbetsgivare bör övervägas ytterligare

yláiølå fåâåt ana V

Domarutbildningen 71

överväganden;

domarutbildningen

Kommittén föreslår att aspiranttiden ersätts med en tidsbegränsad tjänstgöring som föredragande i överrätt men att de övriga obligato-

riska momenten i domarutbildningen behålls. Minimitidema för varje moment förlängs. Domarutbildningen skall omfatta rättskipning både i förvaltningsmål, tvistemål och brottmål. Utbildningen skall syfta till att tillgodose domstolarnas framtida behov ordinarie domare. Riktlinjer av

för hur många aspiranter som respektive överrätt bör anta skall där-

för beslutas centralt.

8.1 för

Utgångspunkter domarutbildningens utfonnning

l Rekryteringen till domaryrket

Frågan den egentliga domarutbildningens utformning har varit föom remål för överväganden vid flera tillfällen tidigare. Den senaste utredningen berörde domarutbildningen var 1993 års domarutredning. som Utredningen uttalade att det nödvändigt med en utbildning av dovar vid domstolarna och anförde skäl bl.a. att yrkesrollen inte mare som kan läras teoretiska studier utan måste kontinuerligt formas ut genom förebilder och praktiskt domstolsarbete. Utredningen ansåg därgenom

för att domarbana bör finnas kvar som det grundläggande rekryte-

en ringsunderlaget for de ordinarie domartjänsterna. Samtidigt ansåg utredningen att rekryteringsunderlaget till de ordinarie domarbefatmingbör breddas, att detta måste få växa fram successivt och ske arna men på lång sikt SOU 1994:99, s. 232 ff.. Flertalet av remissinstansema ansåg också att domarbana, än i öppnare fonn, bör finnas kvar. en om Värdet grundläggande domarutbildning i domstol för blivande av en

72 Donzarutbildningen

domare framhölls. Endast ett par remissinstanser ansåg att nuvarande

domarkarriär i princip bör avskaffas Ds 1995:17, Remissamman-

ställning. Även kommittén har övervägt frågan bör ha öppen om man en rekrytering till domaryrket eller om en mer eller mindre sluten domarbana bör behållas. Vilket alternativ som väljs påverkar domarutbildningens utformning. En helt öppen rekrytering till domaryrket innebär att domarna hämtas till domarbefattningama direkt från andra juristyrken, såsom advokat, åklagare och rättsvetenskapsman. Detta utesluter naturligtvis inte att notarietjänstgöringen bibehålls. En sluten domarbana innebär däremot att endast jurister som har fått domarutbildning i domstolarna och som därefter har haft sin tjänstgöring inom domstolsväsendet kan bli domare. Det finns goda argument såväl för en öppen domarrekrytering som för en mer sluten domarbana. Vid en öppen domarrekrytering kan domare hämtas bland jurister som redan visat sig framstående inom andra juristyrken och som har en god yrkeserfarenhet. Därmed tillförs domstolarna impulser och kunskaper från flera olika juristfunktioner. Genom att man inte har en särskild karriär för domare minskar risken för att domare på ett visst stadium visar alltför stor följsamhet i förhållande till äldre kolleger eller otillbörlig lyhördhet för signaler från de utnämnande organen. En sluten domarrekrytering med en särskild domarbana borgar mer å andra sidan för professionalitet i yrket, genom utbildning, träning, rutin och uppbyggnad erfarenhet. Den främjar också en enhetlig av domarkultur. Goda traditioner kan föras vidare genom att äldre domare tjänar som förebilder för yngre generationer. Riskerna för att goda krafter går förlorade för andra juristyrken är inte så uttalade. I renodlad form sluten och öppen domarrekrytering sällär en en synta. Även i de länder där öppen domarrekrytering sker finns en som regel särskilda urvalskriterier, och flertalet länder har någon form av utbildning och träning för blivande domare. I t.ex. England rekryteras domarna uteslutande från barristers och solicitors, och en utnämning till ordinarie domare förutsätter tidigare tjänstgöring som domare på deltid eller på en liknande tjänst. I länder som har en särskild domarkarriär är vanligen inte andra jurister helt uteslutna från domartjänsterna. Den svenska domarbanan brukar betecknas som sluten. Något formellt krav utöver jur.kand.examen finns emellertid inte för utnämning till ordinarie domare. I de högsta domstolarna har också andra än de som varit knutna till domstolarna och som genomgått en fullständig domarutbildning utnämnts till domare, såväl advokater och åklagare som rättsvetenskapsmän. I övriga domstolar förekommer det dock en-

Domarutbildningen 73

dast undantagsvis att jurister som inte är anställda inom domstolsväsendet eller som inte har fullgjort hela domarutbildningen utnämns till ordinarie domare jfr SOU 1994:99, s. 112 f.. Domstolarna tillförs emellertid trots detta i betydande omfattning erfarenheter från samhällslivet utanför domstolarna och impulser från skilda verksamhetsfält. Många unga domare förvärvar under lång tid meriter från andra juristarbeten under tjänstledighet, främst i allmän tjänst. Således är 1998 av de l 202 icke ordinarie domarna 664 lediga för tjänstgöring utanför domstolsväsendet. Den dominerande orsaken var arbete med lagstiftning i departementen, i kommittéer och som biträde särskilda utredare. Sådan erfarenhet av lagstiftningsarbete får anses vara av stort värde. Den ger en stor sakkunskap på vissa rättsområden och en bred samhällsorientering. Den dömande verksamheten drar fördel av detta när dessa jurister återvänder till domstolarna. Ett av de främsta syftena med en öppen domarrekrytering tillgodoses härigenom. Den svenska domarbanan kan därmed sägas vara ett mellanting mellan en sluten domarbana och en öppen domarrekrytering: domarutbildningen utgör den huvudsakliga relcryteringsbasen till domaryrket, något formellt krav på genomgången domarutbildning finns inte men och de som har genomgått domarutbildningen är därefter med bibe- hållen domaranställning ofta under lång tid verksamma utanför dom- stolarna. Andra modeller för rekrytering till domaryrket är naturligtvis i och för sig tänkbara, men man kan inte säkert säga att den ena är överlägsen den andra. Kommittén har funnit att man inte utan vägande skäl bör gå ifrån för Sverige traditionell ordning som visat sig funen gera tillfredsställande. Riksdagen har också så sent som 1989 tagit ställning till domarbanans utformning i samband med införandet av en avkoitad och sammanhållen domarutbildning prop. 1989/90:79, JuU25, rslq. 193. Direktiven till kommittén förutsätter knappast heller överväganden om någon radikal kursändring. Till stöd för kommitténs ståndpunkt att inte föreslå en helt öppen domarrekrytering bör, utöver vad som anförts tidigare, följande framhållas. Domarutbildningen fyller väl sin funktion att genom praktiskt domstolsarbete och genom förebilder lära ut en yrkesroll. För att även i fortsättningen tillgodose detta syfte bör domarutbildningen inte vara alltför kort. En läroperiod på minst två-tre år behövs. Efter denna period skulle det kunna övervägas att låta anställningen i domstolsväsendet upphöra. Formellt kan detta ske genom att man tidsbegränsat anställningen inom domstolsväsendet. Att tidsbegränsa anställningen för den som efter notarieutbildning och aspiranttjänstgöring eller liknande genomgår en domarutbildning

74 Domarutbildningen

skulle emellertid strida mot de arbetsrättsliga principer lagts fast i som lagen 1982:80 anställningsskydd. Där tillåts en tidsbegränsad anom ställning endast det är motiverat arbetsuppgiftemas särskilda om av beskaffenhet, vid anställning för viss säsong eller för visst arbete om det vikariat, praktikarbete, feriearbete eller för provanställning. avser Vidare får enligt 9 § anställningsförordningen 1994:373 en anställning begränsas till viss tid eller tills vidare längst till viss tidpunkt bl.a. arbetstagaren anställs för en föreskriven, tidsbestämd aspirantom utbildning eller utbildning vid myndigheten. Utöver dessa fall annan kan s.k. överenskommen visstidsanställning förekomma utan att arbetsgivaren motiverar tidsbegränsningen. 1987 års domarutredning fann också att starka skäl från anställningsskyddssynpunkt talade mot att under lång tid tidsbegränsa en anställning förutsätter att man redan har fullgjort tidsbegränsade som anställningar i form notariemeritering och aspirantutbildning SOU av 1988:53, s. 121. Även kommittén att starka skäl anställningstrygghetssynanser ur punkt talar for att anställningen i domstol efter aspiranttiden inte tidsbegränsas. Mot tidsbegränsad anställning talar också rekryteen ringsskäl. En tidsbegränsad anställning förutsätter nämligen att samtliga icke ordinarie domare söker sig till andra yrken för att efter relativt lång tid eventuellt återvända till domarbanan. Risken finns att många icke ordinarie domare inte fullföljer utbildningen fram till assessorsforordnandet, utan tar varje möjlighet att få en annan, mer fast anställning. Benägenheten att genomgå domarutbildningen, framför allt bland de främsta juristerna, skulle troligen avta. De som lämnar domstolarna kan visserligen oavsett de fullföljt domarutbildningen eller inte - om söka ordinarie domaranställningar senare. Att locka skickliga jurister inom andra yrkesområden att relativt sent i yrkeslivet söka sig tillbaka till domstolarna och därmed byta yrkesinriktning och kanske även bosättningsort torde dock inte bli någon lätt sak. Ett annat sätt att bredda domarrekryteringen skulle kunna vara att radikalt både minska antagningen till domarutbildningen och vägra tjänstledighet för tjänst, i lagstiftningsarbetet och på annat håll. annan Antalet icke ordinarie domare skulle då sjunka, och utrymmet för sökande utifrån öka. Svårigheten att förmå de skickligaste juristerna utanför domstolsväsendet att söka domartjänster skulle dock kvarstå. Ett sådant system skulle också säkerligen minska domarutbildningens attraktionskraft. Man skulle dessutom, beträffande dem som är kvar inom domstolsväsendet, främja avskämqning från andra erfarenheen ter, i direkt strid med ett syftena med en mera öppen domarbana. av Även kommittén således inte förordar någon förändring prinom av ciperna för domarbanan och rekryteringen till denna anser kommittén -

Domarutbildningen 75

liksom 1993 års domarutredning att det bör firmas strävan till - en

ökad öppenhet i rekryteringen till de ordinarie domartjänsterna. Detta

gäller alla ordinarie domaranställningar. Beträffande de högsta domartjänstema har justitieutskottet uttalat sig för att parlamentarisk uten

redning tillsätts med uppgift att se över rekryteringen till dessa.

Utgångspunkten bör enligt utskottet vara att säkerställa en allsidig

rekrytering där erfarenheter från t.ex. lagstiftande, dömande, rätts-

vetenskaplig och praktisk verksamhet beaktas 1997/98:JuU24, s. 4 f.. En ökad öppenhet i rekryteringen till samtliga domaranställningar kan ske på olika sätt. Genom att domaryrket görs mer attraktivt kan goda jurister utanför domstolsväsendet lockas att söka domartjänster. Detta kan åstadkommas genom de reformer kommittén föreslår och som som

syftar till en renodling av domamppgiftema, en breddning den

genom

möjlighet till dömande i både tvistemål, brottmål och förvaltningsmål som en gemensam utbildning ger och en förbättrad vidareutbildning.

Det kan också enligt kommitténs mening vara befogat att vara något mer återhållsam med tjänstledigheter för icke ordinarie domare än för närvarande. Därigenom minskar trängseln på domarbanan till för gagn rekryteringen av unga jurister som domaraspiranter och av äldre jurister från andra yrken till ordinarie domaranställningar. Samtidigt bör ansträngningarna öka från överrätternas sida att låta icke ordinarie domare under någon period med tjänstledighet arbeta inom advokatväsendet. Detsamma gäller åklagarverksamhet, här är men svårigheterna mindre. En öppenhet i domarrekryteringen har också en annan aspekt än att domstolsväsendet skall dra till sig jurister från andra verksamhetsgrenar. Kommittén tänker här på dels önskemålet om en rimligt jämn

könsfördelning, dels önskemålet att även jurister med invandrarbak-

grund finns representerade bland domarna. Vad gäller könsfördelningen är cirka 80 procent av de ordinarie domarna män och cirka 60 procent av de icke ordinarie domarna kvin-

nor Domstolsverkets årsredovisning 1997. Siffrorna innebär att an-

delen kvinnor bland de ordinarie domarna kommer att öka. För att

kvinnorna också verkligen skall nå chefsbefatlningar och för att intres-

set för domarbanan skall upprätthållas bland båda könen krävs dock aktiva insatser. När det gäller presidenter och lagmän i underrätt är

nämligen totalt vid ingången av 1998 endast nio av 129 personer

kvinnor, dvs. drygt procent. En uppgift bör att intressera sex vara kvinnliga domare för chefsutbildning och att även på olika andra sätt underlätta för kvinnor att bli chefer. Det finns inom det statligt

reglerade området också möjlighet att utöver förtjänst och skicklighet

beakta även andra sakliga grunder som stämmer överens med allmänna arbetsmarknads-, jämställdhets-, social- och sysselsättningspolitiska

76 Domarutbildningen

mål 4 § anställningsförordningen, 1994:373. Beträffande jämställdhetsintresset gäller att det bör kunna väga över den gradskillnad i fråga förtjänst och skicklighet kan föreligga mellan sökande av olika om som kön när kvalifikationerna är i stort sett, om också inte helt, lika prop. 1989/90:79 s. 12 f.. När det gäller den andra frågan om öppenhet, att även jurister med invandrarbakgrund är representerade i domarkåren, måste först konstateras att 4 kap. 1 § rättegångsbalken stadgar ett krav på att lagfaren domare skall svensk medborgare. Det saknas också statistik över vara hur många i domarkåren har invandrarbakgrund. Det kan personer som dock konstateras att, trots att andelen av Sveriges befolkning med in-

vandrarbakgrund, dvs. invandrare och barn till dessa inklusive utländ-

ska adoptivbarn, uppgår till 18 procent, endast 10-12 procent av de högsta statstjänstemännen har sådan bakgrund Arbetsgivarverkets broschyr Kulturell mångfald. Om femton år har troligen var fjärde svensk invandrarbakgrund. Mot den bakgrunden bör det naturligtvis eftersträvas att även med invandrarbakgrund väljer domarpersoner yrket. Att det finns sådana bland domarna motverkar en katepersoner goriklyvning inte är önskvärd i det svenska samhället och stöder som ett förtroende för domstolarna från alla befolkningsgruppers sida. Ett större antal domare med invandrarbakgrund skulle i och för sig kunna uppnås kvotering. Enligt kommitténs mening skulle detta dock genom olyckligt. Därigenom markeras skillnad som inte bör upprättvara en hållas. Däremot bör vid rekrytering och anställning vara medveten man problemet. Det är enligt kommitténs mening annars mer en fråga om att stimulera ungdomar med olika bakgrund att studera juridik, för om att på detta sätt bereda marken för bättre representativitet inom en domstolsväsendet.

8.1.2 Övriga utgångspunkter

Utöver vad framförts angående domarrelcryteringen anser komsom mittén att det finns vissa grundläggande utgångspunkter som måste beaktas vid utformningen domarutbildningen. Några dessa har av av

sammanfattats departementschefen i direktiven till 1987 års do-

av marutredning; Som nämns i direktiven bör en ledstjärna vara se ovan. att domstolarna skall bemannas med självständiga, yrkeskunniga och omdömesgilla domare, kan tillgodose inte bara högt ställda krav som på rättssäkerhet, snabbhet och service utan också intresset av effektivitet och hushållning med Domaryrket måste vidare vara resursema. attraktivt så att det lockar skickliga jurister samt, som utvecklats ovan, så att det tillfälle till erfarenheter och impulser från olika håll. ger

Domarutbildningen 77

De krav således bör ställas på domare har dels med teoretisk som en och praktisk skicklighet att göra, dels med mer personliga egenskaper. För att säkerställa dessa krav är det nödvändigt med någon form av prövning att domare uppfyller vissa kriterier. Det är naturligtvis av en inte nödvändigt att prövningen görs under utbildningstiden, men det är troligt att resultatet prövningen blir tillförlitligt denna sker av mer om under längre utbildningsperiod. Genom den kollegiala sammansätten ningen vid överrätterna är förutsättningarna för en bedömning av den genomgår domarutbildning bättre än vid underrätterna. Prövsom en ningen att den genomgår en domarutbildning är lämplig for att av som i framtiden bli ordinarie domare bör därför läggas på överrätterna.

En utgångspunkt är att tyngdpunkten i dömandet skall ligga i

annan första instans. Det bör därför eftersträvas att det kvalificerade dömandet i högre grad än for närvarande utförs ordinarie domare. En sådan av förändring minskar arbetsuppgifterna för dem som genomgår en domarutbildning. Samtidigt ökar behovet en god beredning av målen. av Framför allt i svårare mål bör beredningen kunna utföras av dem som genomgår domarutbildning. En sådan ordning bidrar till en bättre utbildning och till ytterligare renodling av domarrollen. en Kommittén har tidigare utvecklat vilka positiva effekter som enligt kommitténs mening ett närrnande mellan de allmänna domstolarna och de allmänna forvaltningsdomstolarna skulle medföra. En mer sammanhållen domstolsorganisation motiveras både att den skulle ge en av kvalitets- och kompetenshöjning och att personalresursema kan av utnyttjas effektivt. Även integration inte kommer att ske mer om en eller ligger i längre framtid, innebär det att utbildningen enligt en kommitténs mening bör breddas och omfatta dömande i både tvistemål och brottmål å sidan och förvaltningsmål å andra sidan. ena Både Överrätter och underrätter är beroende av den arbetskraft som genomgår domarutbildningen utgör. Samtidigt styrs antagde som ningen till domarutbildningen vilket budgetutrymme överrätterna av har. I viss utsträckning gäller detta även för icke ordinarie domares tjänstgöring vid underrätterna. Systemet gör att det från tid till annan uppstår obalans mellan antalet icke ordinarie domare och behovet en

ordinarie domare, något är negativt ur rekryteringssynpunkt.

av som Det har också lett till att en domstol sett sig tvungen att säga upp ett större antal assessorer. Uppsägningama har aktualiserat frågan det anställningsskydd om

icke ordinarie domare har uppfyller de krav Europakonventionen

ställer på oavhängighet för domare. Kommittén kommer i det följande kapitel VI att föreslå ett förstärkt anställningsskydd för icke ordinarie domare. För att inte återigen obalans skall skapas mellan icke ordien narie domare och ordinarie domare som med kommitténs förslag inte

78 Domarutbildningen

kan lösas genom uppsägningar, måste utgångspunkten för domarutbildningens utformning vara att endast utbilda det antal jurister som täcker domstolarnas behov av ordinarie domare.

8.2 Den

utformningen

närmare av

domarutbildningen

Den nuvarande domarutbildningen innehåller efter en inledande tjänstgöring i överrätt, ytterligare två obligatoriska moment, underrättsåret och adjunktionstjänstgöringen. Skälen för att även i fortsättningen behålla de tre momenten i domarutbildningen, med en vidareutbildning som innehåller självständigt dömande i både underrätt och överrätt, har utvecklats av 1987 års domarutredning SOU 1988:53, s. 114:

Vi anser att alla dessa moment är av sådan värde att de också i fortsättningen bör vara kvar som obligatoriska inslag i domarutbild-

utbildningstiden i överrätten. För att en domaras irants lämp ighet som självständig och omdömesgill domare verk igen skall kunna

krävs också ett moment med dömande på eget

pjrövas

ansvar.

nderrättstjänstgörmgen torde därmed inte heller kunna avvaras.

Återstår

adjunktionen. Denna är emellertid vi

tjänstgöring

som .. nyss redo ort för obestridligen av värde i era hänseenden. F örsla-

15172 års domarutredning adjunktionens avskaffande

get av om mötte också mycket stark kritik under remissbehandlingen. Också i samband med vårt arbete har många röster inom domstolsväsendet höjts mot att adjunktionen avskaffas. Ett sätt att minska de nackdelar som ligger i att behålla de tre momenten är att föra samman

tjänstgöringen som föredragande i överrätten och adjunktionstjänst-

öringen sa att dessa moment kommer i tiden direkt efter varandra. enna ordning skulle också medföra fördelar ur familjesocial synpunkt i de fall där överrätts- och underrättstjänstgöringen är förla d

till skilda En sådan ordning är emellertid inte tillfrecñ-

orter ställande. Om utbildnin en inleds med överrättstjänstgöring skulle det medföra att den för edömningen av domaraspirantens lämplighet som domare så viktiga adunktionen låg i tiden fore underrätts-

tjänst Samtidigt skuile den slutliga rövningen av en per-

sons lämplighet som domare överlåtas på un errätten där man trots allt har mindre förutsättningar att följa den tilltänkte domarens arbete än i överrätt. Samma svårigheter talar

kollegialt

en sammansatt emot att låta utbi dningen, och därmed den inledande bedömningen av en persons lämplighet för domaryrket, börja i underrätt.

Kommittén finner, mot bakgrund av ställningstagandet att det måste ske en prövning i överrätt av varje domaraspirants lämplighet, att de skäl som 1987 års domarutredning anförde för att behålla de obligatoriska momenten i domarutbildningen alltjämt är så starka att de bör behållas huvudsakligen i sin nuvarande utformning.

SOU l998:88 Domarutbildningen 79

Behovet föredragande i överrätt är dock, som kommer utvecklas av

avsnitt 8.3 En domarbana i balans och avsnitt 13 Berednings-

senare organisationen i hovrätt och kammarrätt, större än vad som behövs för att motsvara behovet rekrytering till de ordinarie domaranställningav Kommittén har därför stannat för att i den delen föreslå att arna. aspiranttiden ersätts med tid överrättsnotarie i antingen hovrätt en som eller kammarrätt. Tiden överrättsnotarie bör innehålla de arbetssom uppgifter redan i dag utförs aspirantema: förberedelse av mål som av och ärenden, rättsutredningar, föredragning mål, avfattande av förav slag till avgöranden och protokollföring vid muntliga förhandlingar. Efter ett år skall den överrättsnotarie så önskar kunna ansöka som att bli antagen till domarbanan. Ansökan bör kunna göras vid om samtliga överrätter. Det är nödvändigt att den, som kommer att utvecklas nedan, innehåller ett önskemål om en specialisering antingen på rättskipning inom de allmänna domstolarna eller på förvaltningsrättskipning. Antagningsbeslutet måste därefter efter samråd mellan de hovrätter och kammarrätter finns på orter och i Malmö och som samma Umeå efter samråd med överrättema i Göteborg respektive i Sundsvall fattas av de enskilda överrättema. - Beslutet att anta någon till domarbanan kommer att innefatta en första prövning den sökandes lämplighet för domarbanan och ett av förordnande ñskal. Riktlinjer för hur många fiskaler som behöver som antas måste bestämmas centralt, eventuellt av Domstolsverket. Att antalet fiskaler skall antas varje år bör beslutas centralt hänger samsom med vikten att det inte antas fler till domarutbildningen än som man av motsvarar behovet inom domstolarna. Beslutsformerna bör utredas i ett senare sammanhang. Efter antagningen bör utbildningen inledas med en centralt anordnad teoretisk utbildning under månad i vart fall bör omfatta en som domaretiska frågor, processrätt och domslcrivning. Även viss materiell rätt skulle kunna ingå. Utbildningen bör ske vid "domstolsskola", se en avsnitt Domstolsakademi. För att säkerställa möjligheterna till en i framtiden större rörlighet mellan dömande i brottmål och tvistemål å sidan och förvaltningsena rättskipning å andra sidan bör utbildningen därefter fortsätta med sex

månader inom det rättskipningsområde överrättsnotarien saknar er-

farenhet i överrätt. Skillnaderna i antalet avdelningar inom kammarav rätterna respektive hovrättema gör att domstolarna inte vid varje tillfälle kommer att ha antal ñskaler. I samma riktning verkar att samma det i framtiden kommer att behövas betydligt fler ordinarie domare vid de allmänna domstolarna, avsnitt 8.3 En domarbana i balans. Förese dragandebehovet måste därför i varierande utsträckning tillgodoses med överrättsnotarier och eventuella beredningsjurister Vid kammar-

80 Domarutbildningen

rätterna kommer föredragandebehovet från tid till att till stor annan en del täckas av fiskaler redan antagits till domarbanan på den allsom männa sidan. Detta är en nödvändig konsekvens av kommitténs strävan att så långt möjligt finna en lösning med domarutbilden gemensam ning samtidigt som antalet icke ordinarie domare inte väsentligt får överstiga det framtida behovet ordinarie domare. De positiva effektav er en gemensam domarutbildning ger och utvecklats i avsnitt 4.4, som En helhetssyn, och vikten av att motverka en obalans mellan icke ordinarie domare och ordinarie domare motiverar enligt kommitténs mening detta. Det förhållandet att hovrätter och kammarrätter inte finns på alla överrättsorter innebär att vissa överrättsnotarier efter antagningen till domarbanan kommer att tvungna att byta tjänstgöringsort. Enligt vara kommitténs mening är detta olyckligt. För att kunna ha en gemensam domarutbildning är det dock nödvändigt så länge överrättemas domkretsar inte samordnas. För att underlätta för dem antagits som som fiskaler bör därför dessa kunna tillerkännas särskild ersättning för flyttkostnader eller for dubbel bosättning. Vidare anser kommittén att det bör utredas om inte kammarrättsverksamhet skulle kunna förläggas till Umeå respektive Malmö. En sådan förändring skulle på sikt kunna medföra ett nämiande mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Förutsättningarna för den gemensamma domarutbildningen skulle då väsentligt underlättas. Efter fiskalsgodkännandet och tjänstgöring som föredragande under sex månader vid antingen hovrätt eller kammarrätt bör utbildningen fortsätta med övning i självständigt dömande i underrätt. Det själven ständiga dömandet bör kombineras med att fiskalen fullgör särskilt kvalificerade förberedelseuppgifter och utför rättsutredningar och viss domskrivning åt en ordinarie domare som samtidigt utses som handledare under utbildningstiden i underrätt. För en ökad personalrörlighet är det kommitténs mening att även underrättstiden bör innefatta dömande i förvaltningsmål, tvistemål och brottmål. Utbildningstiden i underrätt fiskal bör därför förlängas. som Som framgår i det följande kommer behovet av domare som arbetar med tvistemål och brottmål att vida överstiga behovet av domare som arbetar med förvaltningsmål. Så länge domstolarna arbetar med en specialisering inom respektive rättskipningsområde måste därför merparten av underrättsplatsema dömande i brottmål och tvistemål. avse En fördelning efter det antal ordinarie domare kan förutses behösom vas medför att 85 fiskalsplatser tingsfiskaler skulle behövas i tingsrätt och 35 ñskalsplatser länsrättsfiskaler i länsrätt. Även utbildom ningstiden förlängs till två år blir utbildningstiden i länsrätt för tingsfiskalerna alltför kort.

Domarutbildningen 81

Eftersom kommittén finner det grundläggande betydelse att

vara av

utbildningstiden i underrätt omfattar både tingsrätt och länsrätt måste utbildningstiden därför förlängas ytterligare något. Redan en förläng-

ning till två år och två-tre månader möjlighet att fördela utbildger en ningstiden på ett sätt tillgodoser kvalitetskravet på utbildningen som inom respektive domstol. Kommittén föreslår därför att den obligato-

riska tiden vid underrätt förlängs till två år och två månader och att det föreskrivs minsta utbildningstid vid respektive domstol om sex måen nader. förutsätts då tjänstgöringen i länsrätt är ett år för Det att

länsrättsfiskalema och månader för tingsfiskalema. Tjänstgöringen

sex i tingsrätt kommer vid sådant förhållande att ett år och åtta månavara

der för tingsfiskalema och ett år och två månader för länsrätts-

fiskalerna.

Efter underrättstjänstgöringen bör följa en adjunktion i överrätt. Under adjunktionstiden bör fiskalen, liksom för närvarande, tjänstgöra

ledamot överrätten och för rotel. Härutöver bör det som av ansvara en

övergångsvis kunna förekomma inslag vid sidan ett rotelinnehav av

av kvalificerade föredragningar i svåra mål. mer

Minsta tid för adjunktionen bör ett år. Denna utbildningstid bör

vara fördjupning utbildningen och bör därför förläggas till anvara en av tingen den hovrätt eller den kammarrätt där fiskalen är anställd. Med

hänsyn till behovet ordinarie domare inom respektive rättskipningsav område kommer flertalet utbildningsplatser att finnas vid hovrätts-

avdelningarna.

Efter adjunktionstidens slut skall den slutliga prövningen, på sätt

sker i dag, domaraspiranten är lämplig för fortsatt anställgöras av om

inom domstolsväsendet och självständigt dömande. Prövningen

ning

bör ske den överrätt där adjunktionstiden fullgörs.

av Minimitiden för domarutbildningen kommer med skisserade prin-

ciper fyra år och nio månader ett år överrättsnotarie, en

att vara som

månads teoretisk utbildning, månader föredragande, två år och

sex som

två månader i underrätt och ett år adjunkt. Kommitténs förslag

som innebär således utbildningstiden förlängs med två år och tre månaatt till del än i dag förläggas till

der. Tjänstgöringen kommer att en större

tiden före assessorsförordnandet. För att inte attraktionskraften skall minska det viktigt detta inte innebär lönemässig försämring är att en för dem genomgår domarutbildning. Vidare är det av grundsom en

läggande betydelse att planeringen hur många som bör antas är nog-

av sä att det antal börjar på domarbanan verkligen motsvarar grann som behovet ordinarie domare. av

För säkerställa det inte återigen uppstår obalans på så sätt

att att en alltför många rekryteras till domarbanan bör det dessutom finnas en att

viss flexibilitet när det gäller de olika tiderna för de obligatoriska mo-

82 Domarutbildningen

menten. En möjlighet bör också finnas att anpassa utbildningstiden till vad som kan behövas för att tillgodose kravet på god utbildning en inom respektive rättskipningsområde. Utvecklingen bör fortlöpande

följas så att inte tiden for domarutbildningen utsträcks på ett orimligt

sätt.

En sådan fortlöpande uppföljning utvecklingen bör också kunna

av vara ett underlag för den planering utbildningen enligt komav som mitténs mening bör ske redan vid antagningen till domarbanan. Eftersom behovet ordinarie domare inom respektive rättskipningsområde av är olika stort och då utbildningen enligt kommitténs förslag kommer att ha tyngdpunkten förlagd till ettdera rättskipningsområdena bör, av som anförts tidigare, den som vill bli fiskal redan i ansökningen till domarbanan ange önskemål specialisering. Grundanställningen bör enligt om fiskalens önskemål ske antingen i hovrätt eller kammarrätt. Den överrätt som anställt ñskalen bör därefter, i samråd med de domstolar som berörs, planera utbildningstiden i vart fall fram till assessorsförordnandet. En sådan planläggning måste flexibel och kunna vara anpassas efter senare inträffade förhållanden. Inte minst bör domaraspiranten fram till adjunktionen ha möjlighet att ändra inriktning på sin utbildning. Den närmare fördelningen av utbildningsplatser mellan hovrätt och kammarrätt bör övervägas närmare, jfr avsnitt 2.1, Följden tilläggsav direktiven den 26 1998. mars

8.3 En domarbana i balans

För att tillskapa en domarbana främst tillgodoser domstolarnas som behov av att rekrytera ordinarie domare måste bedömning göras en av antalet domaranställningar kan förväntas att bli tillsatta år. Vid som per denna bedömning måste hänsyn tas till åldersstrukturen inom domarkåren. En viss ledning kan även hämtas från uppgifter hur många om domare har anställts under år. som senare När det gäller åldersstrukturen i de allmänna domstolarna denna var den 31 december 1997 sådan att 19 procent de ordinarie domarna av

beräknades vara 65 år inom fem år. Vid de allmänna förvaltningsdomstolarna var motsvarande tal 22 procent Domstolsverkets årsredovis-

ning 1997. Uppgiften för ordinarie domare inkluderar även chefs-

domaranställningama. Med utgångspunkt i antalet anställda ordinarie

domare 1996 skulle detta under fem år innebära 127 anställningar vid tingsrätter och hovrätter inkl. hyresnämnder och 50 anställningar vid länsrätter och kammarrätter. Om lika många anställningar skulle utlysas varje år skulle detta innebära ett rekryteringsbehov drygt 35 av

Domarutbildningen 83

årligen. För motsvarande beräkning har Domstolsverket gått personer igenom antalet pensionsavgångar under bl.a. åren 1998 2007. Med -

utgångspunkt i pensionsålder på 65 år, är antalet pensionsavgångar

en under de undersökta åren sammanlagt 273 vid de allmänna dom-

stolarna och 33 vid de allmänna förvaltningsdomstolama, dvs. totalt 30

anställningar årligen.

Siffertalen bör jämföras med att det under de senaste åren genom-

snittligt år har tillsatts 55 ordinarie domare på rådsnivå, dvs. exkluper sive samtliga chefsdomaranställningar lagmän, chefsrådmän och vice

ordförande. Skillnaden mellan antalet beräknade pensionsavgångar

och tillsatta anställningar kan till viss del förklaras att vissa anställav ningar har tillsatts med redan är ordinarie domare. personer som

Med utgångspunkt från enbart rekryteringsbehovet av ordinarie domare till följd pensionsavgångar skulle med nuvarande antal or-

av dinarie domare, endast 30 35 domaraspiranter antas varje år. Efter- viss del de till domarbanan lämnar denna kan det som en av som antas inte rimligt med så låg rekrytering. Sedan systemet väl kommit vara en i balans är det dock troligt att antalet avhopp kommer att minska avse- Hänsyn måste likväl tas till att ett antal färdigutbildade domare, värt. främst för bredda sin erfarenhet, söker sig till andra verksamheter att och därefter inte återvänder till domstolsorganisationen. Dessutom hänsyn till antal ordinarie domare lämnar domstolarna måste tas att ett

andra skäl än ålderspensionering. En rekrytering av cirka 60 aspi-

av år torde med nuvarande antal ordinarie domare vara ett ranter per lagom antal. Beräkningen bygger på att antalet definitiva avhopp från domarbanan, bl.a. med hänsyn till kommitténs förslag förbättrad om en beredningsorganisation med bättre arbetsvillkor för domarna och ett

förbättrat anställningsskydd för icke ordinarie domare, i stort halveras.

avhopp hänger nämligen troligen med sådana faktorer Antalet samman domarnas arbets- och lönevillkor och med arbetsmarknaden som m.m. för jurister. Skulle antalet icke ordinarie domare lämnar i övrigt som förändras på sätt än här antagits måste beräkdomarbanan annat som härefter. Beräkningama måste också justeras allt ningarna justeras

eftersom effekterna förbättrad beredningsorganisation visar sig

av en med ett minskat behov av ordinarie domare. Med de tider föreslås för de obligatoriska momenten i domarsom banan skulle rekrytering 60 domaraspiranter årligen innebära att en av antalet fiskalsplatser i underrätt behöver uppgå till cirka 120.

84 Domarutbildningen

8.4 Assessorernas

tjänstgöring

Kommittén anser att det meritvärderingssystem infördes efter försom

slag av l987 års domarutredning bör bibehållas. Detta innebär bl.a.

att det är knutet ett särskilt meritvärde till kvalificerad tjänstgöring utanför domstolarna. En sådan tjänstgöring medverkar till breddning en av domarnas erfarenheter, något tillför domstolsväsendet vidgade som

kunskaper. Meritvärderingssystemet innebär emellertid även att det bör tillförsäkras dem genomgått domarutbildning att också få tillfälle

som en att bredda sin yrkeserfarenhet. Här bör ett särskilt vila på överansvar rättema att skapa kontakter mellan presumtiva arbetsgivare och icke ordinarie domare. Genom planering från överrättemas sida, en men också inom de organisationer normalt sysselsätter bör som assessorer, på sikt en större förutsebarhet skapas för tjänstgöring assessorernas efter assessorsförordnandet. Assessorernas anspråk på yrkesverksamhet utanför domstolsväsendet tillgodoses till stor del inom regeringskansliet och kommittéväsendet. Under år 1995 tjänstgjorde omkring 500 inom regeringsassessor

kansliet och kommittéväsendet. Sveriges förestående ordförandeskap i

Europaunionens råd kommer att innebära ett tillfälligt ökat behov av icke ordinarie domare i utredningar initieras från svenskt håll. som Även inom andra delar den offentliga förvaltningen av behövs icke ordinarie domare. Den domarbana kommittén förordar innebär att antalet som assessorer kommer att minska. Som följd detta kommer andelen en av assessorer som kan erbjudas tjänstgöring utanför domstolarna att öka. Frågan är därför snarare det antal kommer utbildas om assessorer som att kommer att kunna tillgodose det behov icke ordinarie domare av som finns dels inom domstolsväsendet, dels inom olika delar statsförav valtningen. Frågan hänger med vid Vilken ålder att samman man anser en utnämning till ordinarie domare bör ske. Även tiderna för utbildom ningen förlängs kommer de flesta icke ordinarie domare att förordnas som assessorer vid omkring trettio års ålder. En utnämning till ordinarie domare bör normalt inte ske vid så låg ålder. För förtroendet till domstolsväsendet är det vikt att ordinarie domare har både livserfaav renhet och mognad. Genomsnittsåldem för utnämning till ordinarie en domare i rådsklassen är i dag drygt 40 år. Om detta sätts ett riktsom märke har en assessor omkring tio år på sig för att samla erfarenheter av skilda verksamheter. En viss del av assessorerna kommer under denna tid även i fortsätt-

ningen att behövas som vikariats- och förstärkningsresurs. Även de

Domarutbildningen 85

domstolarna har i dag några permanent för tillfälliga största assessorer

bör också kunna användas specialarbetsuppgifter. Assessorema som

föredragande i överrättema för större eller svårare mål eller kunna

anlitas för vissa administrativa uppgifter. Merparten av assessorer

emellertid behövas inom andra verksamhetsområden utankommer att för domstolsväsendet. Sammantaget med de redan är utbildade kommer en assessorer som aspiranter årligen att täcka det behov icke antagning om cirka 60 av finns inom olika verksamhetsområden. Så länge ordinarie domare som domarbanan är i balans, dvs. när antalet ordinarie domare som utnämns visst kalkylerat antal

motsvarar aspirantantagningarna med ett av-

kommer varken något över- eller underskott att skapas. Genom hopp,

förslag antalet aspirantantagningar varje år skall, efter

kommitténs att analys vilket behov kan antas föreligga, bestämen noggrann av som centralt motverkas den ryckighet i dag kännetecknar domarmas som banan.

sådan analys bör utvecklingen antalet tjänstlediga icke

Vid en av domare också studeras. För den balans i domarbanan som ordinarie kommittén förespråkar är det vikt att antalet icke ordinarie domare av sysselsatta utanför domstolsväsendet inte tillåts öka alltför som är

Tillämpningen reglerna för tjänstledighet måste därför föl-

mycket. av bör tillämpningen något restriktiv än för närvajas. Möjligen vara mer totala antalet icke ordinarie domare i vart fall inte ökas. rande så att det

bli genomsnittsåldem för tillträde till ordinarie

Följden kan annars att domaranställning blir för hög.

Kommitténs förslag till domarutbildning kan sammanfattas i följande

uppställning.

Domarutbildningen Nuvarande ordning Kommitténs förslag 9 12 mån. Överrättsnotarie 12 mån. Aspirant i hovrätt eller kammarrätt i hovrätt eller kammarrätt F iskal sgodkännande Fiskalsantagning Teoretisk kurs 1 mån. Föredragande 6 mån. i kammarrätt eller hovrätt 12 mån. Fiskal i underrätt, i tingsrätt 2 år 2 mån. Fiskal i underrätt, i och i länsrätt. Minsta tid sex tingsrätt resp. länsrätt mån i vardera domstol mån. Adjunkt 12 mån. Adjunkt 9 kammarrätt i hovrätt eller kammarrätt i hovrätt resp. Assessorsgodkännande Assessorsgodkännande 2 6 mån. Minsta tid 4 år 9 mån. Minsta tid

Domarutbildningen 87

9 Domstolsakademi

föreslår frågan inrättande särskild akademi Kommittén att om av en utbildningen inom domstolsväsendet utreds i samband med att för

utbildningsfrågoma för all personal vid domstolarna övervägs.

inom for kommitténs uppdrag att lämna förslag

Det ligger inte ramen

utbildningen för personalen vid domstolarna skall utfonnas.

till hur utbildningen till domare skall inledas med en Kommitténs förslag att

teoretisk kurs väcker likväl frågan inte det finns skäl att generellt

om

utreda utbildningsfrågoma. dag till domstolspersonalen sker huvud-

Den utbildning som i ges Domstolsverkets regi. Domstolsverket tillhandahöll i olika sakligen i 28.000 utbildningsdagar, eller drygt fem utbildkurser under 1997

anställd. Deltagandet i kurserna är frivilligt. Siffertalet

ningsdagar per

med statsanställda år 1995 i genomsnitt avsatte tio bör jämföras att året for personalutveckling SOU 1997:57.

dagar om i Domstolsväsendet behandlat utbildnings- RRV har rapporten domstolarna 45-46. RRV att ökad satsning frågorna inom anser en

måste genomföras inom domstolsväscndet. på kompetensutveckling

också det inte bör uteslutet, att det ställs krav på RRV uttalar att vara

ordinarie domare att genomgå någon form av obligatorisk kompetens-

utveckling under hela eller delar av domarkarriären.

Domstolsverket har också i regleringsbrevet för 1998 fått i uppdrag

för domstolarna ta fram utbildatt i samråd med representanter en

syftar till utvidgad och breddad kompetensutveckling

ningsplan som en domstolsanställda. Planen bör innehålla ett utökat inslag av obligaav

flertalet personalkategorier. Uppdraget

torisk kompetensutveckling för

1 1999. För att fullgöra uppdraget har

skall redovisas senast den mars Domstolsverket bildat arbetsgrupper, for ordinarie domare, en tre en

för icke ordinarie domare och for övrig personal.

en

pågår således utredningsarbete rörande utbildningsfrågoma.

Det ett

det utredningsarbetet borde vidgas. Enligt

Det kan ifrågasättas om inte

kommitténs mening borde nämligen den utbildningsverksamhet Dom-

eller viss del denna, samordnas med den stolsverket bedriver, av

88 Domarutbildningen

inledande kursen för domarutbildningen i särskild "Domstols-

en akademi" med utbildning för all personal inom domstolsväsendet. Till en särskild skola kunde knytas lärarresurser från universiteten. Vissa av kurserna för bl.a. även ordinarie domare skulle kunna göras obligatoriska. Det torde nämligen allmänt känt det i trängda vara att arbetslagen kan svårt att prioritera utbildning. vara En domstolsakademi borde även tillhandahålla kurser för domstolssekreterare. Redan i dag sker viss regional utbildning denna en av personalgrupp i bl.a. grundläggande juridik. Sådan utbildning har med

framgång tillhandahållits alla domstolssekreterama vid överrättema. För en generell kompetenshöjning borde dessa kurser hållas åter-

kommande. Kommittén föreslår att frågan inrättande särskild domom av en stolsakademi blir föremål för ytterligare överväganden i samband med att utbildningsfrågorna i stort utreds. Eftersom frågan om

arbetsfördelningen vid domstolarna hänger med vilken

samman

utbildning domstolspersonalen har bör samtidigt övervägas de förändringar av domstolsinstmktionema är nödvändiga till följd

som

av kommitténs förslag i det följande, avsnitt V Arbetsfördelningen.

se

IV BEREDNINGSORGANISA-

TIONEN I UNDERRÄTT OCH

MELLANINSTANS

O

l Inledning

Utgångspunkten för beredningsorganisationen i domstolarna är att

domarrollen skall renodlas och att arbetsorganisationen skall vara flexibel. Beredningsorganisationen skall vara sådan att rättsväseneffektivt. förutsätter tyngdpunkten i dets resurser utnyttjas Detta att dömandet skall ligga i första instans. En annan utgångspunkt är att de båda parallella domstolsorganisationema skall föras närmare var-

andra och att detta bl.a. bör ske genom en ökad personalrörlighet

mellan olika uppgifter och olika rättskipning. typer av

Kommitténs uppdrag är att lämna förslag till olika sätt att organisera

domstolarnas arbete beredningsorganisation. Beredningsorganisa-

tionen behöver inte utformad på samma sätt vare sig i alla instanvara eller i alla domstolar och den bör kunna anpassas efter olika målser typer Dir. 1997:50, s. 4. Kommitténs uppdrag att lämna förslag till hur beredningsorganisationen kan utformas i olika domstolar innefattar framför allt två frågor: vilka personalkategorier det behövs i domstolarna för en rationell

arbetsorganisation och vilka arbetsuppgifter dessa skall ha. I detta av-

snitt berörs den förstnämnda frågan, medan den närmare arbetsfördelningen behandlas i avsnitt V, Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal.

90 Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans

De båda frågor beredningsorganisationen upphov till är som ger dock svåra att särskilja. För att ta ställning till vilka personalkategorier

som behövs måste ha uppfattning hur arbetsorganisationen

man en om är utformad i dag och vilken förändring som behövs denna. I tingsav rätts- och länsrättsavsnitten beskrivs därför först översiktligt arbetsorganisationen i respektive domstol. För att därefter avgöra vilken beredningsorganisation som är mest ändamålsenlig, dvs. vilka förändringar som behöver genomföras, har kommittén tagit del de olika av projekt med förändrad beredningsorganisation tidigare bedrien som vits vid domstolarna. På kommitténs initiativ har också försöksverken samhet med olika typer av beredningsorganisation bedrivits vid nio tingsrätter. De olika projekten och försöksverksamheten finns beskrivna i bilaga En utvärdering försöksverksamheten finns i biav laga Kommittén har vidare för sina överväganden rörande beredningsorganisationen haft följ ande utgångspunkter. Beredningsorganisationen skall vara sådan att domarrollen kan renodlas. Eftersom renodling domarrollen främst har att göra med en av vilka arbetsuppgifter som domarna skall ha behandlas detta närmare i kapitel V angående arbetsfördelningen. Redan här bör det dock konstateras att en renodling skall innebära att en ordinarie domare framför allt ägnar sig rent dömande uppgifter och vissa mer kvalificerade arbetsuppgifter avseende målens beredning. Andra beredningsåtgärder bör delegeras till andra jurister och till domstolssekreterare.

För att en delegering skall medföra en förändring domarnas

av

arbetsuppgifter måste delegerade arbetsuppgifter utföras under eget

ansvar. Ansvaret för delegerade arbetsuppgifter har på regeringens uppdrag utretts av Domstolsverket och därefter behandlats i prop. 1991/92:100 bil 3 s. 12 Departementschefen uttalade här att tanken bakom renodlingen av domarrollen skulle förfelas om inte den som utför den delegerade arbetsuppgiften också för den. Den ansvarar som förordnar om delegering, normalt domstolschefen, ansvarar för att personen i fråga har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Rotelinnehavaren har att ge underställd personal tydliga instruktioner, att i lämplig omfattning följa upp givna förordnanden och att ingripa någon inte om fullgör sina uppgifter tillfredsställande. Förutom från en renodlad domarroll har kommittén att utgå från att

beredningsorganisationen skall vara flexibel. Den behöver således inte

vara utfonnad på samma sätt sig i alla instanser eller i alla domvare stolar och den bör kunna anpassas efter olika måltyper Dir. 1997:50, s. 4. Flexibiliteten i arbetsorganisationen bör innebära att domstolarna, med beaktande av kraven på kvalitet i verksamheten och en renodling av domarrollen, skall kunna organisera beredningen målen på olika av

Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans 91

sätt samtidigt beredningen skall kunna anordnas efter uppgiftemas som svårhetsgrad, dvs. svårare mål kräver en mer kvalificerad beredning än "vardagsmålen". Det är framförallt denna fråga som skall behandlas i detta avsnitt. Vid utfominingen av en beredningsorganisation måste utöver en renodlad domarroll och ett arbetssätt som är anpassningsbart efter olika förhållanden beaktas att tyngdpunkten i dömandet bör ligga i första instans. Detta innebär att dömandet i underrätt i ökad omfattning skall skötas ordinarie domare. Allt dömande behöver dock inte utföras av av ordinarie domare. Även i framtiden kommer det att finnas mål som lämpar sig för jurister under utbildning att självständigt handlägga. Kommittén har slutligen haft som utgångspunkt att domstolsorganisationema skall föras närmare varandra genom bl.a. inrättandet av "pakettjänster" för notarier och en gemensam domarutbildning. Personalen inom beredningsorganisationen bör också, även om någon integration mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna inte sker eller ligger i framtiden, genom frivilligt samarbete få tillfälle till växling mellan olika typer av rättskipning: fören valtningsmål, tvistemål och brottmål. Som icke ordinarie domare betecknas i det följande endast ñskaler och assessorer.

Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans 93

l l Beredningsorganisationen i tingsrätt

En effektiv arbetsorganisation domarna ökad tid för att ägna sig ger det kvalificerade arbetet i domstolarna. Detta förutsätter att vissa arbetsuppgifter överförs till en kompetent beredningsorganisation. Kommittén föreslår därför att fiskalerna skall kunna hjälpa till med beredningen svårare mål och att anställningar som beredningsav jurister får inrättas. Domstolama bör ha möjlighet att välja hur beredningsorganisationen skall sammansatt, med beredningsvara jurister eller fler notarier, och om s.k. storrotlar skall inrättas. Oavsett vilken modell väljs bör en utökad delegering ske till domsom stolssekreterarna.

l 1.1 Nuvarande arbetsorganisation

Som framgått det tidigare består beredningsorganisationen i tingsav rätt domstolssekreterare och notarier. Domstolsselcreterama är av av vid de flesta tingsrätter indelade rotelsekreterare, dvs. är knutna som till viss rotel. På motsvarande sätt är notariema normalt indelade på en rotlar. Vid tingsrätterna finns även icke rättsbildade protokollförare. När inkomna mål fördelats på rotlama, lottats, går domstolssekretevanligen igenom dem. Vid många tingsrätter förekommer därvid raren domstolssekreteraren fyller i beslutsblankett med förslag till att en beslut, t.ex. att utfärda stämning, införskaffa personalia och tidigare akter, förordna försvarare Akten med beslutsblankett överlämnas m.m. till rotelinnehavaren går igenom denna och signerar beslutsblansom ketten. Andra tingsrätter använder sig av stämplar med beslutstext som skrivs under rotelinnehavaren. Det förekommer även att akten, seav dan målet registrerats, lämnas direkt till rotelinnehavaren för genomgång. Domstolssekreteraren verkställer därefter självständigt de förberedelseåtgärder upptagits på beslutsblanketten eller de beslut i som

94 Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans

stämpelfonn skrivits under eller fattats rotelinnehavasom annars av ren. I utbildningssyfte lämnas akten ofta först till notarien för genom-

gång av vilka förberedelseâtgärder skall vidtas. Notarien biträder

som även med protokollföring och rättsutredningar. Förberedelsen i tvistemål skiljer sig från förberedelsen i brottmål bl.a. genom att det är färre förberedande beslut kräver verkställigsom het genom expediering. Tvistemålsförberedelsen kräver dock fler juridiska överväganden som har en direkt betydelse för målets avgörande. Inslaget av muntlig förberedelse och valet mellan sådan och skriftlig förberedelse kan avgörande för målets omloppstid och för kvalivara teten i dömandet. Beslut forberedelseform fattas den domare om av som ansvarar för tvistemålet.

11.2 Olika

typer av beredningsorganisation

Eftersom förberedelsearbetet upptar hel del arbetstid för rotelinneen havaren står det klart att utformningen beredningsorganisationen av inverkar direkt på de ordinarie domarnas arbetsbörda eller med andra 0rd har direkt betydelse för hur många ordinarie domare been som hövs för att avgöra inkommande mål och för att utföra andra domararbetsuppgifter. Med utgångspunkt i de personalkategorier i dag finns vid domsom stolarna kan beredningsorganisationen utformas på skilda sätt. Ett alternativ är att utvidga möjligheterna att delegera till domstolsselcreterare och att i ökad omfattning utnyttja notariema för rättsutredningar, domskrivning m.m. En annan möjlighet är att kombinera detta med att till varje rotel knyta fiskal, tillsammans med notariema och en som domstolssekreterarna har ansvaret för beredningen målen och av som samtidigt sköter visst dömande själv, dvs. skulle skapa rotelman en STUPP-

Om en förändring sker personalkategorierna vid domstolarna kan

av även möjligheten att knyta särskilda juristhandläggare till domstolarna övervägas. I det följande lämnas redogörelse för olika alternativa bereden ningsorganisationer. Dessa har prövats vid den försöksverksamhet som bedrivits vid nio tingsrätter och närmare beskrivs i bilagorna 7-8. som Som underlag för bedömningen har också legat den undersökning av domarnas arbetstid redovisas i bilaga som

Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans 95

l 1.2.1 till domstolssekreterare och

Delegering

notarier

Vid skilda tillfällen har framförts att möjligheterna till delegering av arbetsuppgifter i målarbetet till domstolssekreterare inte utnyttjas tillräckligt. Olika projekt med arbetsorganisation som bedrivits en ny inom domstolarna har också framför allt syftat till att förändra arbetsfördelningen mellan rotelinnehavama och domstolssekreterarna. Vad huvudsakligen diskuterats är, med utgångspunkt i att domarna som skall leda förhandlingar och avgöra mål, en delegering av förberedelsearbetet. Det är också viktigt att förutsättningarna för att delegera ytterligare arbetsuppgifter utvecklas vidare och att de kvalificerade uppgifter domstolssekreterama redan har med att t.ex. föra protosom koll och utforma vissa delar av domen utnyttjas. Enligt kommitténs mening bör en undersökning av förutsättningför ytterligare utvidgning av delegering till domstolssekreterare arna en ske i samband med den utredning inrättande av en om "Domstolsakademi" kommittén föreslår i avsnitt Efter förebild som från Tyskland och Österrike kan överväga att låta personal man som har god erfarenhet domstolsarbete genomgå utbildning inriktad av en på förberedelsearbete i domstolarna. Behörighetskravet för en sådan utbildning kunde antingen erfarenhet av domstolsarbete och/eller vara gymnasieutbildning. Vid omfördelning arbetsuppgifterna i målarbetet som syftar en av till delegering till domstolssekreterare måste det likväl beaktas att vissa förberedelseåtgärder kräver juridiska överväganden som inte är lämpliga att delegera till icke rättsbildad personal. Vidare måste uppmärkatt vissa beslut fattas under förberedelsen olika mål får sammas som av direkt betydelse för kvaliteten det material som skall ingå i unen av derlaget för avgörandet målet. Sådana beslut kan inte anses lämpliga av att delegera. Även det delegerbara området utvidgas kommer det således att om endast delar förberedelsearbetet. Detta innebär att rotelansvaret avse av även fortsättningsvis måste vila på rotelinnehavaren. Mot bakgrund att domarna med den skisserade arbetsorganisaav tionen alltså även i fortsättningen skulle fatta många beslut under förberedelsen målen och med beaktande att många tingsrätter redan av av har rationaliserat sin arbetsorganisation bl.a. genom datorstöd och användandet beslutsblanketter eller beslutsstämplar, kan den rationaliav seringseffekt bygger endast på delegering till domstolssekretesom en inte på något avgörande sätt förändra behovet domare i domrare av stolarna. Ett sådant arbetssätt har ändå andra fördelar. Den personal

96 Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans

som finns och den kunskap de har utnyttjas och fortlöpande genom

utbildningsinsatser kan det delegerbara området komma att förändras.

En arbetsorganisation där möjligheterna till delegering till domen stolssekreterarna utnyttjas bör därför, för att domarna skall avlastas fler

arbetsuppgifter, kombineras i vart fall med ett bättre utnyttjande av

notariema. Notarierna kommer, när verksamheten vid inslcrivningsmyndigheterna och bouppteckningsverksamheten förs bort från tingsrättema, att ha möjlighet att i större omfattning ägna sig åt rättsutredningar och domskrivning. De bör också i större omfattning än för närvarande kunna delta i förberedelsearbetet med målen. Således bör förberedelsen av framför allt "vardagsmålen" kunna delegeras till notarier som har tjänstgjort viss tid vid domstol. En sådan utvidgning av det delegerbara området kommer att behandlas nedan. Vidare bör notariema i ökad omfattning kunna utforma förslag till domar. När rationaliseringseffekten av ett arbetssätt som bygger på en delegering till notarier beräknas måste det beaktas att det åtgår en viss tid for rotelinnehavaren att utbilda notariema. Den arbetslättnad som uppstår när notarien har viss erfarenhet av dessa arbetsuppgifter uppvägs sannolikt av den arbetstid som dessförinnan måste ägnas åt utbildning. För att notariema skall kunna bidra till att renodla domarrollen måste därför fler notarier finnas i beredningsorganisationen än för närvarande. En lämplig dimensionering kan vara att tre notarier biträder två rotlar.

l 1.2.2

Rotelgrupp

En arbetsorganisation som i stort överensstämmer med nuvarande men med utökade möjligheter att delegera till notarier och domstolssekreterare medför att rotelinnehavaren fortfarande skulle behöva ägna ganska mycket tid för att igenom nya mål och lämna instruktioner om olika arbetsuppgifter. Därför bör man överväga om inte en kvalificerad beredningsorganisation bör utformas på ett sätt som än mer avlastar rotelinnehavarna från förberedelsearbete. En möjlighet är att höja kvalifikationslcraven på beredningsorganisationen samtidigt som utökade möjligheter till delegering till domstolsselqeterare och notarier utnyttjas. En tänkbar sådan organisation är att knyta samman en ordinarie domare, en fiskal, två notarier en och en två domstolssekreterare i en rotelgrupp. Man kan naturligtvis även ha fler ordinarie domare som samarbetar i en eller flera rotelgrupper med flera fiskaler. Avsikten med en rotelgrupp är att dömandet i kvalificerade mål mer förbehålls den ordinarie domaren, medan fiskalen och notarien dömer

Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans 97

i mindre kvalificerade mål. Fiskalens dömande uppgifter kan utökas allteftersom dennes erfarenhet ökar. Merparten av förberedelsearbetet, innefattande även nödvändiga rättsutredningar, samt domskrivning kan utföras av fiskalen, notarien och domstolssekreteraren. Arbetsfördelningen i övrigt bygger på att även domstolsselcreteraren tilldelas kvalificerade uppgifter och att rotelgruppen samarbetar på ett flexibelt sätt. Detta kräver att rotelinnehavaren tar på sig ett samordningsansvar för arbetet på roteln. Den skisserade beredningsorganisationen har den fördelen att domarrollen renodlas samtidigt som det mer kvalificerade dömandet förbehålls den ordinarie domaren. Notarieutbildningen får, med ökad tyngdpunkt vid rättsutredningar och domskrivning, en bättre kvalitet. Möjligheter till delegering till domstolssekreterarna kan tas tillvara. Systemet förutsätter ett gott IT-stöd i målarbetet där informationen om roteln är tillgänglig för alla inom rotelgruppen. Nackdelen med organisationsforrnen är att den för att fungera nödvändiggör att antalet fiskaler i underrätt och därmed även aspirant- antalet i överrätt avpassas efter domstolarnas behov av berednings- personal och inte efter behovet av ordinarie domare. Arbetsorganisationen skulle, om den införs i samtliga domstolar, kräva en kraftig ut-

ökning antalet fiskalsplatser i underrätt eller en förlängning av

av underrättstiden som fiskal.

l 1.2.3 Beredningsjurist

För att undvika att alltför många jurister rekryteras till domarbanan är en möjlig lösning att, i stället för att låta den på beredningsñlnktionen inriktade juristens tjänstgöring ingå som ett led i domarbanan, inrätta anställningar för beredningsjurister. Anställningarna kan vara antingen tidsbegränsade eller avse förordnanden tills vidare. En rotel skulle kunna bemannas med en ordinarie domare, en beredningsjurist, en notarie och en domstolssekreterare. För att kunna leda förberedelsearbetet bör beredningsjuristen notariemeriterad. vara Beredningsjuristen är inte, med nuvarande reglering, behörig att utföra dömande uppgifter. Som kommer att utvecklas nedan anser kommittén inte detta vara rimligt. Beredningsjuristen bör efter en individuell

lämplighetsprövning kunna få samma behörighet att avgöra mål som

tingsnotarie kan få enligt 19 20 tingsrättsinstruktionen. Efteren även notarierna är behöriga att avgöra dessa mål skulle arbetssom belastningen ändå inte bli större än att en beredningsjurist kan sköta förberedelsearbetet på i vart fall tre rotlar. Det skulle vara naturligt att knyta dessa rotlar till en "samarbetsgrupp".

98 Beredningsorganisatiønen i underrätt och mellaninstans

Om uppställer ett krav på att beredningsjuristen skall vara man notariemeriterad, bör han i merparten av målen kunna fatta de flesta förberedande besluten i brottmål och ansvara för att de mer komplicerade brottmålen och tvistemålen föreläggs rotelinnehavaren för granskning. Tanken är vidare att både domstolssekreteraren och notarien skall biträda beredningsjuristen i förberedelsearbetet. Beredningsjuristen och notarien skall vidare biträda med rättsutredningar och domskrivning, vilket nödvändiggör att båda tjänstgör som protokollförare. Också domstolssekreterare skall även i framtiden kunna föra protokoll och avfatta vissa domförslag. För de komplicerade målen skulle fiskalema, vid de domstolar mer där sådana finns, kunna anlitas för förberedelsearbete, rättsutredningar och domskrivning. Fiskalen skulle i dessa mål således även vara protokollförare. I de fall det i brottmål har bedömts lämpligt att två domare avgör målet, kan fiskalen dessutom fungera som ledamot. Motsvarande gäller naturligtvis i tvistemål som avgörs i kollegial sammansättning. Fördelen med en arbetsorganisation med beredningsjurister är att renodlingen domar-rollen kan uppnås samtidigt som man, genom att av beredningsjuristema förutsätts tjänstgöra vid domstolen under några år, vinner en kontinuitet i arbetet. En fördel är att beredningsorganisationen kan göras flexibel annan och att den kan efter hur komplicerade målen Beredanpassas ningsjuristen och i förekommande fall ñskalema, ansvarar för förberedelsen i de komplicerade målen, medan notariema och domstolsmer sekreterarna har hand om förberedelsen i de enklare målen. Systemet förutsätter att beredningsjuristen har ett visst rotelansvar och den direkta arbetsledande funktionen på de rotlar han är knuten till. Det övergripande ansvaret för den enskilda roteln och för arbetsfördelningen vid denna skulle dock fortfarande vila på rotelinnehavaren. Det skulle i och för sig kunna övervägas att helt överföra det totala rotelansvaret till beredningsjuristen. Ett sådant system är dock förenat med vissa nackdelar. Rotelinnehavaren har som domare ansvaret för att målen avgörs på ett korrekt sätt. Sambandet mellan de förberedande åtgärderna och avgörandet målen gör att det inte helt går att förena av med ett system utan rotelansvar. Rotelansvaret bidrar också sannolikt till effektivitetsvinster i arbetet. Med beredningsjurist skulle likväl en rotelansvaret bli relativt begränsat vad gäller arbetsinsats. Genom att beredningsorganisationen huvudsakligen består av anställningar vid sidan domarutbildningen kan denna anpassas efter av det framtida behovet ordinarie domare. Antalet fiskaler i underrätt av förutsätts minska. Detta förhållande i förening med att ñskalema antas att i viss utsträckning biträda med förberedelsearbetet på andra rotlar

Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans 99

medför att dömandet i ökad omfattning kommer att utövas av ordinarie domare. En nackdel med särskilda anställningar för beredningsjurister är att det kan vara svårt att rekrytera eller i vart fall under några år behålla skickliga jurister som beredare. Eftersom ett nödvändigt krav skulle vara att beredningsjuristema är notariemeriterade finns det en risk för att de skickligaste notarierna söker sig direkt till överrätt för senare inträde på domarbanan eller till andra juristtjänster medan återstoden skulle välja att för en tid bli beredningsjurister. För att rekryteringen till beredningsjuristtjänstema skall underlättas bör därför tjänstgöringen som beredningsjurist ha ett betydande meritvärde. Meritvärdet av en tjänstgöring som beredningsjurist i underrätt bör vara särskilt högt när det gäller anställning som överrättsnotarie, jfr nedan. En fördel med ett sådant system är att överrättemas behov av erfarna föredragande inte blir beroende av rekryteringen till domarbanan.

l 1.3 överväganden;

beredningsorganisationen i tingsrätt

Av den arbetstidsundersökning som genomförts vid tingsrättema framgår att en stor del av domarnas arbetstid åtgår för uppgifter i förberedelsearbetet med målen. Det framgår också att den tid som används för förhandlingar är förhållandevis kort. Kommitténs utgångspunkt att domarens främsta uppgift är att leda förhandlingar och att avgöra mål utesluter inte att visst förberedelsearbete måste utföras av den domare som skall avgöra målet. Det kan dock inte vara rimligt att en domare generellt ägnar mer tid för förberedelsearbete än för att "sitta i rätten". Kommittén anser det därför nödvändigt att beredningsorganisationen i tingsrätterna förändras för att domarnas arbetsuppgifter skall kunna renodlas. En följd av ett sådant förändrat arbetssätt är att rotelkapaciteten ökar. Ett försök med olika former av beredningsorganisation har också prövats vid nio tingsrätter under framför allt hösten 1997 och våren 1998. Försöksverksamheten har därefter utvärderats, bilaga Utvärderingen visar att den övervägande delen av de domare som varit verksamma i försöksverksamheten har oavsett om de arbetat i en organi- sation med fler notarier, med beredningsjurister eller i s.k. storrotel ansett att det övergripande målet att renodla domarrollen har uppnåtts. De har fått tid över för det kvalificerade dömandet och för inläsmer ning av förarbeten, ny lagstiftning m.m. Därmed har också kvaliteten

100 Beredningsorganisationen i underrält och mellaninsrans

på och tillfredställelsen med det egna arbetsresultatet ökat. Domarna har Vidare uppgett att sårbarheten i verksamheten har minskat eftersom de i de flesta fall har samarbetat med en eller flera andra rotelinnehavare. Också domstolssekreterama har i huvudsak ansett att försöksverksamheten har Varit positiv. Beredningsjuristerna har däremot förklarat att arbetsuppgifterna inte har varit tillräckligt stimulerande för en varaktig tjänstgöring Domstolarna har därför framfört att beredningsjuristerna bör få behörighet att avgöra mål som notarierna. samma Notariema har på några håll framfört att utbildningen blivit något sämre eftersom beredningsjuristema övertagit vissa av de uppgifter som notariema normalt har hand om, t.ex. posthanteringen vid roteln. Av utvärderingen framgår således entydigt att olika typer av beredningsorganisation kan bidra till att renodla domarrollen. Utvärderingen visar också att målavverkningen på de rotlar som ingått i försöksverksamheten har ökat. Det väsentliga med att förändra beredningsorganisationen i tingsrätt är emellertid inte att effektiviteten i form av en högre avverkningstakt blir större. Avgörande är i stället att effektiviteten i kvalitativa mått kan öka. Domarna får tid för det kvalificemer rade förberedelsearbetet och för det kvalificerade dömandet. På det sättet renodlas domarrollen, och tyngdpunkten i dömandet kommer att i större utsträckning ligga i första instans. En förändrad beredningsorganisation kan på sikt också komma att innebära att antalet ordinarie domare minskas. Hur beredningsorganisationen anordnas vid den enskilda domstolen är beroende av respektive domstols förutsättningar. Kommitténs uppdrag bygger också på att beredningsorganisationen skall kunna utformas så att den kan till domstolar olika storlek. De olika anpassas av alternativ att utforma beredningsorganisationen som beskrivits ovan uppfyller detta krav. I de största domstolarna med åtta tio rotlar eller fler är således förutsättningarna att arbeta med rotelgrupper eller med särskilda beredningsjurister goda. Ett sådant arbetssätt förutsätter att man har utför att knyta rotlar i grupper, med en fiskal i beredrymme samman ningsorganisationen i grupper om i vart fall två rotlar och med en beredningsjurist i cirka tre rotlar. Genom ett sådant arbetssätt grupper om minskas sårbarheten i den lilla arbetsenhet enskild rotel utgör. som en Även de medelstora domstolarna bör dock ha möjlighet att tillämpa ett arbetssätt med rotelgrupper eller beredningsjurister. Beredningsorganisationen i domstolar med endast sex rotlar får utformas med hänsyn till att det vid sådan domstol inte alltid är möjligt att ha en fiskaler och alternativet med beredningsjurister väljs, det endast att, om kommer att finnas två juristhandläggare.

SOU 1998 : 88 Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans 101

De allra minsta domstolarna bör ha förutsättningar att arbeta särskilt med kompetenshöjning för domstolssekreterama och med fler notaen rier än för närvarande. Vilken beredningsorganisation som den enskilda domstolen väljer emellertid inte endast beroende domstolens storlek. Även andra är av förhållanden skiftar mellan olika domstolar, och förutsättningarna för rekrytering till olika personalgrupper är inte desamma i hela landet. Genom att det förutsättningar för att förändra arbetssättet vid domges stolarna skapas trots detta möjlighet för alla domstolar att arbeta en med renodlad domarroll. Som framgått av det tidigare är detta en mer nödvändigt för att domstolarna skall bedriva verksamheten effektivt och för att de skall attraktiva som arbetsplatser för alla personalvara grupper. Här har domstolschefen som verksamhetsansvarig det yttersta ansvaret. Det vilar således på domstolschefen att välja en sådan arbetsorganisation verksamheten vid domstolen så att den är effektiv som gagnar både när det gäller att avgöra målen inom en skälig tid och att skänka avgörandena hög kvalitet. Vidare måste det ligga på domstolschefen en att bevaka att notarieutbildningen inte försämras förändrad genom en beredningsorganisation och att övriga personalgrupper får en lämplig utbildning för sina arbetsuppgifter. Eftersom förutsättningarna inte är desamma vid de olika domstolarna är det inte lämpligt att i författning föreskriva att arbetsorganisationen skall utformad på ett visst sätt vid alla tingsrätter. Därvara emot måste författningsregleringen sådan att den erbjuder olika vara möjligheter att anordna beredningsorganisationen; se avsnitt V. Det bör ankomma på Domstolsverket att följa verksamheten och bl.a. uppmärksamma vilken antalsmässig relation det bör finnas mellan olika personalgrupper vid olika domstolar samt att utarbeta rekommendationer härför. Eftersom avsikten med kommitténs förslag inte är att minska det antal jurister erbjuds notariemeritering bör särskild som uppmärksamhet ägnas åt denna fråga. De sammantagna verkningama kommitténs förslag till förlängd notarieutbildning och en ny av en beredningsorganisation för det antal notarier utbildas redovisas i som avsnitt VII. Slutligen vill kommittén peka på möjligheterna av att utveckla ett nära samarbete mellan olika domstolar. I en organisation med mer många små domstolar skulle med ett sådant samarbete kunna utman nyttja IT-systemen för att anordna effektiv beredningsorganisation. en Målen skulle kunna beredas på "distans" oavsett de skall avgöras. var Vidare bör ett samarbete kunna ske inte bara mellan tingsrätter utan även mellan tingsrätter och länsrätter. Förslagen vad gäller notariemeriteringen och domarutbildningen nödvändiggör ett sådant sam-

102 Beredningsorganiszztionen i underrätt och mellaninstans

arbete. Samarbetet bör dock enligt kommitténs mening kunna utvidgas att avse även övrig personal på detta sätt skulle få möjlighet att som höja sin kompetens att arbeta med andra målornrâden än de genom ordinarie.

l 1.3.1 Effektivitetsvinster

Det är svårt att mer exakt beräkna hur stor del av domarnas arbetstid som kan frigöras förbättrad arbetsorganisation. Utvärdegenom en ringen av försöksverksamheten visar dock att en effektiv beredningsorganisation ger utrymme för både kvalitetshöjning arbetet och en av för en större målavverkning. Tidigare försök att arbeta med föränden rad beredningsorganisation har visat att den tid kan frigöras från som rotelinnehavama kan beräknas uppgå till cirka 20 25 procent - av arbetstiden försöksverksamheten i Malmö, bilaga 7. Den försöksverksamhet som nu bedrivits visar dock inte några entydiga resultat. De tingsrätter som arbetat med storrotlar anger arbetsvinsten till allt från omkring 50 procent till 25 procent. Av de tingsrätter som arbetat med beredningsjurister har någon angett att arbetslättnaden endast visat sig i tvistemålshanteringen och där uppgått till cirka 50 procent. Andra har angett en effektivitetshöjning om 15 20 procent. - Av den arbetstidsundersökning som kommittén genomfört framgår att 22 procent av tingsrättsdomamas arbetstid ägnas åt förberedelsearbete och 32,3 procent rättsutredningar och domskrivning. De arbetsuppgifter av vilka del skulle kunna omfördelas uppgår således en totalt till 54 procent av domarnas arbetstid. Långt ifrån all denna tid kan frigöras vissa dessa uppgifter är sådana att domarna själva - av måste utföra dem medan andra är sådana att de medför del kontrollen arbete även om andra har utfört dem. Med hänsyn till resultatet utav värderingen av försöksverksamheten och till arbetstidsundersökningen borde dock en förändrad arbetsorganisation kunna anses genomsnittligt frigöra omkring 25 procent rotelinnehavares arbetstid. Om av en effektivitetsvinsten skall användas för att minska den ordinarie domarkåren skulle denna, eftersom viss tid rotelinnehavarnas arbetstid en av åtgår för sidofunktioner, kunna reduceras med omkring en femtedel, dvs. 20 procent. Kommittén anser dock att merparten av denna besparing bör tillgodogöras genom att inbesparade resurser får användas av domstolarna för en kvalitetshöjning i verksamheten, bl.a. att genom domarna får tid över for de svårare arbetsuppgifterna och mer genom att kompetensen höjs hos all personal.

Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans 103

12 Beredningsorganisation i länsrätt

Beredningsorganisationen i länsrätt ger redan i dag förutsättningar för renodlad domarroll. För att ytterligare effektivisera arbetet en föreslår kommittén att föredragandena som regel skall vara notariemeriterade och att varje rotel vanligen bör ha minst två handläggare. Fiskalema bör huvudregel arbeta tillsammans med en ordinarie som domare storrotel. i en

12.1 Nuvarande arbetsorganisation

Liksom i tingsrätt består beredningsorganisationen i länsrätt av notarier och domstolssekreterare. Dessutom finns särskilda föredragande som bl.a. förbereder och föredrar mål för avgörande. Föredragande i länsrätterna har funnits sedan länsrättema, genom länsrättsrefonnen 1979, inrättades självständiga domstolar. Länssom rättemas speciella målstruktur med ett stort antal mål massärendeav karaktär motiverade att behöll länsdomstolamas handläggare som man särskild personalkategori. Dessa regel inte juristutbildade en var som

SOU 1977:80 s.l23. Numera har, enligt uppgift som Domstolsverket

inhämtat från länsrätterna, 77 procent föredragandena en juristav utbildning och nästan 44 procent är notariemeriterade. De är dock inte behöriga att självständigt avgöra mål. Arbetsorganisationen i länsrätt motsvarar annars i stort den i tingsrätt. Personalen är således indelad i rotlar och målen fördelas på dessa. Även i länsrätt går domstolssekreterarna igenom målen och lämnar förslag på behövliga kompletteringar. Den kommunicering som behövs beslutas därefter rotelnotarien eller föredragande. I mål om av av en omhändertagande barn och omhändertagande av missbrukare av unga, och i psykiatrimål fattas dock vanligen de inledande besluten i fråga kommunicering av rotelinnehavaren. om Notarierna och föredragandena ansvarar därefter för beredningen av målen, för protokollföring, rättsutredningar och upprättande av dom-

104 Beredningsorganisationen i underrätt och nzellaninstans

förslag. De föredrar målen och sina förslag till domar eller beslut under sammanträden där nämndemän deltar. Utöver det vanliga kansliarbetet för domstolssekreterama i viss utsträckning protokoll och sätter upp domförslag i enklare mål. Den skriftliga processen har vid länsrätterna möjliggjort en långt gående arbetsfördelning mellan de olika personalgruppema med handläggare som förbereder målen. Vid de idéseminarier som genomfördes av Domstolsverket under våren 1996 efter ett uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 framfördes också från länsrätterna att arbetet inom gällande regelverk bedrevs så effektivt som möjligt. Vid

utvärderingar av arbetsorganisationen Domstolsverket 1994, Dnr

1489-1991 har även bedömts att i stort sett alla de arbetsuppgifter som är möjliga att delegera från domarna har överförts till annan personal. Detta måste ses mot bakgrund av domstolarnas utredningsskyldighet enligt 8 § förvaltningsprocesslagen, vilken innebär att domstolen skall tillse att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver, att domstolen vid behov anvisar hur utredningen bör kompletteras och att domstolen får avvisa ytterligare utredning. Utredningsskyldigheten ställer krav på den materiella processledningen, något med rotelinnesom havarens ansvar för målens avgörande försvårar ytterligare delegering. Även länsrätterna själva således inte bedömer någon om att avgörande förändring av domamas arbete kan ske genom ytterligare renodling av domaruppgiften är arbetsorganisationen inte enhetligt utformad. Ett exempel på detta är att antalet handläggare föredragande

och notarie per rotel genomsnittligt är 1,85 men att vissa rotlar arbetar

med både två och tre handläggare. De domstolar som har fler handläggare per rotel än genomsnittet avverkar också fler mål per domare. Uppgifter om målavverkning, årsarbetskrafter och föredragandenas utbildning tyder också på att länsrätter som har föredragande men där andelen utan notarieutbildning är hög vanligen avverkar färre mål, bilaga Helt entydigt år detta dock inte. Ett annat exempel på att arbetsorganisationen vid länsrätterna skiftar är att vissa domstolar låter fiskalema förbereda svårare mål åt en ordinarie domare eller låter en fiska och en ordinarie domare dela på en rotel, dvs. tillämpar en form av sådan storrotel som beskrivits för tingsrätternas del.

Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans 105

l 2.2 överväganden;

i länsrätt

beredningsorganisationen

Vid länsrätterna finns redan den handläggare, beredgrupp av ningsjurister, kommittén anser bör kunna införas vid de tingsrätter som som så önskar. Vissa länsrätter arbetar också med storrotlar. Kommittén därför att förutsättningarna för effektiv arbetsorganisaanser en tion redan föreligger vid länsrättema. De skillnader som finns i arbetsorganisationen vid länsrätterna och de reformer som föreslås beträffande domarbanan motiverar ändå vissa förändringar. I samma riktning talar de målbalanser finns vad gäller framför allt skattesom

målen och socialförsäkringsmålen Domstolsverkets årsredovisning

1997. Skillnaderna i arbetsorganisation mellan länsrätterna gäller dels antalet föredragande/notarier rotel, dels föredragandenas bakgrund, per dels användningen ñskalema för visst förberedelsearbete. av Vad gäller antalet handläggare rotel framgår av den arbetstidsper undersökning kommittén genomfört att domare har handen som en läggare ägnar drygt 55 procent av sin arbetstid åt förberedelser, rättsutredningar och domskrivning. En domare med två handläggare föredragande/notarie ägnar motsvarande arbetsuppgifter cirka 48 procent sin arbetstid och en domare med tre handläggare drygt 36 av procent. En avvägning mellan kostnaderna för en ytterligare handläggare och effektivisering domarnas arbete leder enligt komen av mittén till slutsatsen att antalet handläggare per rotel som regel bör i vart fall två. Det måste dock finnas möjlighet att inom givna vara en budgetramar ha fler handläggare per rotel i de fall detta är mer lämpligt med hänsyn till förhållandena vid den enskilda länsrätten. När det därefter gäller frågan, om föredragandena bör vara notariemeriterade, gör kommittén följande bedömning. Instansordningsreformen har för länsrättemas del inneburit att målstrukturen blivit betydligt tyngre. I riktning har myndigheternas skyldighet att omsamma pröva sina beslut verkat. Kraven på föredragandenas kompetens har därmed ökat. För att kunna avlasta rotelinnehavama förberedelsearbete och uppsättning mål rättsutredningar, domskrivning och föredragav -

ningar bör föredragandena som regel vara juristutbildade. Detta ute-

sluter inte att domstolssekreterare på sätt sker i dag genom kompetensutveckling kan fungera föredragande. Huvudinriktningen bör dock som att föredragandena vid vakanser rekryteras bland dem som vara genomgått juristutbildning och är notariemeriterade. Den förhöjda som kompetensen hos föredragandena kan också uppväga det förhållandet att vissa länsrättsnotarierna i framtiden kommer att kunna fullgöra av

106 Beredningsorganisationen iunderrätt och mellaninstans

sin notariemeritering genom tjänstgöring både i tingsrätt och i länsrätt. Vissa av notariema kommer därmed att vara mindre erfarna än i dag. Genom kravet på juristutbildning och notariemeritering uppnås också en överensstämmelse med den arbetsorganisation som föreslås för tingsrättemas del. Det ger även möjlighet att överväga om inte föredragandena bör få möjlighet att avgöra "notariemål". Enligt kommitténs mening bör en ordning där vissa mål får avgöras av föredragandena underlätta relqyteringen. På motsvarande sätt som anförts för tingsrättemas del kan det inte heller vara rimligt att en notariemeriterad jurist som fortsätter sitt arbete i domstolen skall förlora sin behörighet att avgöra mål. De föredragande som är notariemeriterade bör därför få motsvarande behörighet som notariema. För en samstämmighet med tingsrättsorganisationen bör de benämnas beredningsjurister. Vad slutligen gäller förändringarna i domarbanan innebär de att samtliga fiskaler skall tjänstgöra en tid i både länsrätt och tingsrätt. Detta ställer krav på den utbildning de behöver. Genom att fiskalema inledningsvis får sätta upp mål en ordinarie domare och genom att de i ökad omfattning får arbeta i storrotel får de en god handledning under underrättstjänsgöringen. Samtidigt medför det att den ordinarie domarens arbete kan koncentreras till de svårare målen. Eftersom det endast kommer att finnas ett behov av cirka 35 fiskalsplatser i länsrätt minskas även dömandet av icke ordinarie domare. De förändringar av länsrättemas beredningsorganisation som kommittén anser bör genomföras är således ett något utökat antal handläggare per rotel och ett kompetenskrav för föredragandena. Därutöver anser kommittén, liksom för tingsrättemas del, att det vilar på domstolen och ytterst på domstolschefen att välja den arbetsorganisation som är effektivast både vad gäller antalet avgjorda mål och kvaliteten i rättskipningen. Detta kan innebära att man väljer en annan sammansättning av beredningsorganisationen än som här förordas eller att man låter föredragandena specialisera sig på vissa målområden.

I avsnitt 11.3 överväganden; beredningsrogansitionen i tingsrätt har

kommittén pekat på att ett samarbete mellan länsrätter och tingsrätter nödvändig följd förslagen rörande notarie- och domarutbildär en av ningen. Även här bör det framhållas att ett sådant samarbete också bör

avse övrig personal så att de får möjlighet till en kompetensutveckling

genom ett byte av arbetsuppgifter. Ett sådant samarbete bidrar till att närma de båda domstolsslagen till varandra. Slutligen bör det också för länsrättemas del ankomma på Domstolsverket, att med tanke på antalet utbildningsplatser för notarier,

noga följa verksamheten för att fortlöpande lämna rekommendationer

Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans 107

om vilken antalsmässig relation som bör finnas mellan olika personalgrupper vid domstolar av olika storlek.

12.2. l Effektivitetsvinster

Antalet inkomna mål till länsrätterna och deras målavverlcning har minskat betydligt de senaste åren. Tidigare avgjordes det årligen i snitt l 000 mål/rådmansrotel med två handläggare. På grund av de senaste årens förändringar, bl.a. ändrad instansordning för körkortsmål, förändrad taxeringsprocess, medflyttning av mål från kammarrättema, ökat antal muntliga förhandlingar och EG-rättens inverkan, har antalet avgjorda mål minskat till nästan hälften. Målavverkningen kan antas ligga kvar på denna nivå vid rotlar som har en blandad sammansättning av måltyper och dagens bemanning motsvarande 1,85 föredragande eller notarier l,67 årsarbetslcrafter enligt tidrapporteringen januariseptember 1997 och en rotelsekreterare. Uppskattningsvis skulle målavverkningen kunna öka med cirka tio procent om bemanningen per rådmansrotel ökar till två handläggare räknat i årsarbetskrafter och om beredningsjuristen är notariemeriterad. Notariens och beredningsjuristens dömande kan antas motsvara en notaries räknat i antalet mål även efter de nya behörighetsreglemas införande eftersom de båda personalkategoriema kommer att dela på de mål f.n. anses lämpliga för notariema och antalet mål som kan som delegeras troligen inte kommer att öka annat än marginellt. Med en bemanning av detta slag skulle målavverkningen kunna motsvara antalet inkomna mål och beroendet dömande av icke ordiav narie domare minskar. Antalet anställningar som rådman vid länsrättema skulle dock behöva öka för att skall en rimlig fördelman ning mellan ordinarie och icke ordinarie domare. Härigenom och att antalet ñskaler under utbildning skall motsvara det antal genom som kan tänkas behövas för det framtida behovet av domare minskar sammantaget dömandet i förvaltningsdomstol av icke ordinarie domare.

Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans 109

i hovrätt

l 3 Beredningsorganisationen

och kammarrätt

Kommittén föreslår att antalet föredragande avdelning i mellanper instans ökas och att anställningar överrättsnotarier, hovrättssom notarie respektive kammarrättsnotarie, inrättas. Anställningama bör kunna ske antingen på viss tid eller tills vidare. Aspiranttjänstgöringen bör ersättas notarietjänstgöring i mellaninstans. av en

13.1 Föredragande i mellaninstans

13 l Inledning

.

Även för överrättemas del bör utgångspunkt för hur berednings-

en organisationen skall anordnas effektivitetssträvan, framför allt vara en vad gäller kvaliteten. Beredningen målen bör huvudsakligen utföras av

andra än ordinarie domare. Vidare bör delegerade arbetsuppgifter

av utföras på eget ansvar. Såsom framgått det tidigare finns det vid mellaninstanserna en av beredningsorganisation består fiskaler, ñskalsaspiranter och som av

domstolssekreterare. I huvudsak finns också den författningsreglering gör det möjligt att arbeta med renodlad domarroll, se kapitel V

som en nedan.

Beredningsorganisationen består emellertid till stor del dem som

av genomgår domarutbildning. Sättet att organisera arbetet blir därför i en beroende rekryteringsläget på domarbanan. Överrätterna är hög grad av dessutom till viss del beroende underrätternas budgetsituation och av den arbetsorganisation dessa väljer att arbeta med. Underrätterna kan i trängda lägen välja att inte anställa icke ordinarie domare eller att inte använda dem för förstärkningsinsatser.

Vidare kan underrätt välja att anordna sin beredningsorganisation på

en

l 10 Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans

ett sådant sätt att det inte finns utrymme för icke ordinarie domare.

Enligt kommitténs förslag till beredningsorganisation är detta i själva

verket en möjlighet som domstolarna bör ha. Om de icke ordinarie domarna inte kan sysselsättas i underrättema fortsätter emellertid lönekostnadema för dem att belasta mellaninstansema. Om arbetsmarknaden inte är sådan att de icke ordinarie domarna kan söka anställningar utanför domstolsväsendet, får mellaninstansema ett minskat utrymme

för att rekrytera föredragande. Därmed måste föredragandeuppgifter

och vissa beredande uppgifter i ökad omfattning utföras de icke av ordinarie domarna i mellaninstansema. Även fiskaler fullgjort om som sin underrättstjänstgöring och assessorer i viss utsträckning förutsätts föredra mål, är det inte lämpligt att behovet föredragande i stor av omfattning tillgodoses på detta sätt. Det är inte heller lämpligt att arbetsorganisationen vid domstolarna styrs av yttre faktorer utanför domstolarnas kontroll, framför allt egen inte då mellaninstansema samtidigt har ett behov fler föredragande av än som kan tillgodoses med endast fiskalsaspiranter, jfr ovan ang. en domarbana i balans, avsnitt 8.3. Möjligheten att arbeta med en mer

renodlad domarroll är helt beroende att föredragandepersonalen är

av

tillräckligt dimensionerad. Med ett krav på prövningstillstånd för vissa måltyper i hovrätt och med den förändring införts för kammarrätt

som med ett krav på prövningstillstånd i nästan samtliga måltyper har behovet av föredragande dessutom ökat. Vid mellaninstansema finns det maj 1998 56 ordinarie avdel-

ningar, 35 hovrättsavdelningar och 21 kammarrättsavdelningar Totalt

arbetar 40 avdelningar med ledamöter, ll avdelningar med sju sex ledamöter och fem avdelningar med åtta ledamöter. Enligt överrätternas egna organisationsplaner skall det finnas två tre föredragande vid de avdelningar som har sju ledamöter, medan åttamannaavdelsex ningarna arbetar med tre fyra fiskaler. Detta innebär vid oföränd- - en rad arbetsorganisation ett behov av att rekrytera omkring 130 föredragande per år förutsatt att varje föredragande stannar ett år. För att domarbanan skall i balans behövs dock endast rekrytering vara en av omkring 60 årligen. Om utgångspunkten är att domarutbildpersoner ningen skall inledas med en aspiranttid ett år innebär detta att om merparten av mellaninstansemas avdelningar måste tillgodose sitt behov av föredragande med andra personer än dem genomgår domarsom en utbildning. Det behov av föredragande finns utöver fiskaler och fiskalssom aspiranter kan tillgodoses med antingen fasta föredragande eller med

föredragande som anställs för viss tid. Kravet bör i båda fallen

vara en fullgjord notariemeritering. Oavsett anställningen sker tills vidare om

Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstan lll

eller på viss tid kan beteckningen överrättsnotarie dvs. hovrätts-

respektive kammarrättsnotarie användas. Arbetsuppgifterna för överrättsnotarie skulle motsvara dem som en utförs ñskaler och fiskalsaspiranter. Det kan b1.a. därför övervägas av aspiranttiden bör ersättas av en notariemeritering i överrätt. om

13. l Tillsvidareanställda överrättsnotarier

En fördel med fasta anställningar är att vinner kontinuitet i man en arbetet och föredragandena vinner erfarenhet och kunskap genom att längre tids arbete. Både effektiviteten vid domstolarna och renen odlingen domarrollen skulle därmed kunna Öka. av Nackdelarna med tillsvidareanställning har framför allt med en möjligheterna rekrytera tillräckligt skickliga jurister som föreatt dragande.

Om aspiranttjänstgöringen behålls i sin nuvarande utformning

kommer vissa notarier att antas direkt till domarbanan. De som anställs

överrättsnotarier kan då uppfatta sig som mindre kompetenta. som Även tjänstgöring överrättsnotarie skulle anses ha ett särom en som skilt meritvärde för andra anställningar inom både den offentliga och den privata sektorn är det troligt att de gått till domarbanan direkt som skulle få företräde till sådana anställningar. Om arbetsmarknaden är

god för jurister kan det vidare svårt att rekrytera till anställningar vara inte innehåller någon form av karriärgång. som Ett sätt att möjliggöra karriärgång att låta samtliga aspiranen vore rekryteras från överrättsnotarier. Mellaninstansema skulle ter gruppen få synnerligen gott underlag för att avgöra den enskilde foreett om draganden lämpar sig för fortsatt utbildning inom domstolen. Ett sådant med tillsvidareanställda föredragande endast systern, varav vissa skulle for domarutbildning, skulle emellertid kunna få antas en negativa effekter för rekryteringen föredragande. av

13. l Visstidsanställda överrättsnotarier

Föredragandebehovet vid mellaninstansema kan även tillgodoses

att föredragande anställs för begränsad tidsperiod, t.ex. ett

genom en år. Den kontinuitet och erfarenhet arbetet ordning med fasta av som en överrättsnotarier innebär går därmed i viss mån förlorad. Fördelen med visstidsanställning är i stället att det kan vara en lättare rekrytera föredragande för kortare period. Eftersom förutatt en sättningen redan från början är att anställningen är tidsbestämd blir det

112 Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstans

naturligt att utgå från att flertalet får söka sig till andra arbetsgivare

efter anställningsperiodens slut. En tjänstgöring där de flesta endast arbetar en bestämd tidsperiod har därmed större förutsättningar att

framstå som en särskild merit vid ansökan till andra tjänster. En möjlighet skulle kunna att behålla aspirantantagning vid vara en

sidan om de visstidsförordnade föredragandena. Nackdelen med

ett sådant system kan vara att de skickligaste notarierna antas aspisom

ranter medan övriga notarier blir föredragande. Det kan emellertid med

en sådan ordning bli ganska svårt att rekrytera goda föredragande. Till undvikande detta skulle samtliga fiskaler kunna rekryteras av ur gruppen överrättsnotarier.

överväganden;

beredningsorganisationen i hovrätt och

kammarrätt

Fördelarna med att inrätta anställningar fasta föredragande i som mellaninstans en kontinuitet och erfarenhet i arbetet måste vägas - -

mot att rekryteringen av goda föredragande kan bli besvärlig. Oavsett om samtliga aspiranter rekryteras från fasta föredragande eller

gruppen

om man behåller en aspirantantagning vid sidan de fasta före-

om

dragandena kan de inte antas för domarutbildning känna sig

som en utpekade. Redan risken härför kan försvåra rekryteringen. Kommittén anser det därför ändamålsenligt att inrätta vara mer anställningar för överrättsnotarier på viss tid. Sådana visstidsanställningar för utbildning får inrättas enligt 9 § tredje punkten anställnings-

förordningen 1994:373. Anställningstiden bör inte alltför lång.

vara En lämplig avvägning är ett år. För att rekryteringen till anställningarna överrättsnotarie skall som underlättas ytterligare, bör de önskar genomgå domarutbildning som en efter ansökan rekryteras från denna Tiden överrättsnotarie grupp. som bör då ersätta aspiranttjänstgöringen. Mellaninstansernas behov av

föredragande med viss erfarenhet gör att hela notarietiden bör fullgöras

i antingen hovrätt eller kammarrätt. Eftersom domarutbildningen bör omfatta båda rättskipningsomrâdena bör, tidigare utvecklats som

avsnitt 8.2, överrättsnotarien efter antagning till domarbanan fullgöra

sex månader inom det rättskipningsområde han saknar erfarenhet i av mellaninstans. Då majoriteten överrättsnotariema skulle lämna domstolarna av efter fullgjord meritering finns det inte någon större risk för att möjlig-

Beredningsorganisationen i underrätt och mellaninstan 113

heterna rekrytera föredragande försämras därigenom att endast vissa att föredragande antas till domarbanan.

emellertid inte någon anledning att stänga möjligheten för

Det finns

önskar anställa föredragande tills vidare. Sådana

de överrätter som föredragande kan tvärtom mycket Värdefulla för domstolarna vara sina erfarenheter och kunskaper och de kan ett helt annat sätt genom kontinuiteten i verksamheten. Även sådan föreän notarier stå för en dragande bör kunna rekryteras till domarbanan. Mellaninstansernas behov erfarna föredragande bör också kunna av beredningsj urister från underrätt tjänstgör i tillgodoses genom att mellaninstans föredragande, antingen tillfälligt eller för en mer som fast anställning.

Eftersom beredningsorganisationen blir oberoende av hur många

behövs för domarbanan bör överväga inte fler jurister som man om föredragande behövs avdelning. Ett riktmärke skulle kunna vara att per i mellaninstans behöver i vart fall tre före-

en sex- sjumanna-avdelning

dragande. Genom föredragandena avdelning blir fler kan utbildatt per ningsinslaget öka. Samtidigt får ledamöterna i mellaninstans ytterligare

tid för att avgöra mål.

13.2. l Effektivitetsvinster

den undersökning arbetstiden vid hovrättema som genomfördes

Av av

Statskontoret på uppdrag Hovrättsprocessutredningen framgår att

av av arbetstiden vid hovrättema överstiger norrnalarbetstid men att en en hovrättsdomama likväl inte är nöjda med kvaliteten på stor andel av

sitt arbete. Fler föredragande med större erfarenhet är ett sätt att

komma till rätta med detta förhållande. föredragande innebär tid frigörs för ledamöterna, tid som Fler att dömande verksamhet. Arbetstidsundersökningen fann kan ägnas åt ytterligare delegering i hovrättsarbetet endast skulle emellertid att en marginella effekter, cirka tio procent SOU 1995:124, Bilaga 40, s. ge

Även besparingseffekten vad gäller antalet ordinarie domare

464. om med införande fler föredragande och med inrättär begränsad ett av anställningar överrättsnotarier är reformen nödande av särskilda som

vändig för få domarbana är i balans med rekryteringsbeho-

att en som vet av ordinarie domare.

ARBETSFÖRDELNINGEN

v

DOMARE OCH

MELLAN

OVRIG PERSONAL

14 Bakgrund

14.1 Inledning

Vid kapitel IV har framhållits att kommitténs uppdrag att lämna förslag

på olika anordna beredningsorganisationen innefattar två frågor:

sätt att

personalkategorier det behövs i domstolarna och den närmare

vilka

arbetsfördelningen mellan dessa. I kapitel IV har frågan om personal-

behandlats. Där har föreslagits att domstolarna bör ha kategorierna anställa notariemeriterade jurister för beredning av mål, i möjlighet att beredningsjurister och i överrätt överrättsnotarier. I detta underrätt

avsnitt diskuteras frågan arbetsfördelningen mellan personalkate-

om

den arbetsorganisationen och dess författnings-

goriema, dvs. närmare mässiga reglering.

för diskussionen förändrad arbetsorganisation i

Centralt om en innebörden begreppet renodlad domarroll eller domstolarna är av en

med andra ord vilka uppgifter skall förbehållas domare och som

som

inte bör lämnas över till personal. De uppgifter i målarbetet som

annan i dag föreskrifter vilka bör förbehållas domare avgränsas genom om

domstolarna kan delegeras till personal. uppgifter inom som annan

framgår endast olika åtgärder med

Av t.ex. rättegångsbalken att

skall vidtas eller domaren. Man har utgått från att målen av rätten dömandet huvudsakligen skulle utföras ordinarie domare, men även av

l 16 Arbetsfördelningen mellan domare och Övrig personal

från att vikarie skulle kunna förordnas, jfr 4 kap. 4 § rättegångsbalken. Inför behandlingen 1941 processkommissionens förslag till rätteav gångsbalk redogjordes för departementschefens uttalande i tidigare lagstiftningsärende beträffande underrätterna, att handläggningen av rättegångsmålen borde i så stor utsträckning möjligt förbehållas som den ordinarie domaren. Denne borde å andra sidan helt frigöras från bestyr, som för den egentliga rättsvården underordnad var av mera betydelse. Handhavandet expeditionsgöromålen borde överflyttas av till en sekreterare ung. motsvarande nuvarande tingsfiskaler, som under eget ansvar hade att förestå det egentliga kansliarbetet. Denne skulle kunna vikariera för häradshövdingen. Ytterligare behov av juridiskt biträde skulle tillgodoses notarier SOU 1941:7, 342 f.. genom s. Processlagberedningen uttalade att närmare bestämmelser domom stols kansli samt de där anställda befattningshavama och deras åligganden skulle meddelas av Kungl. Maj a.a. 400. I praktiken s. dras också gränsen mellan egentliga domaruppgifter och delegerbara uppgifter genom de olika bestämmelserna delegering i domstolsom instruktionerna. För att ge ett uttryckligt lagstöd för regeringen att utfärda föreskrifter om delegering uppgifter i målarbetet till domstolssekreav terama i tingsrätterna och länsrätterna infördes den l juli 1993 bestämmelser om detta i rättegångsbalken, l kap 3 och i lagen e 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar, 18 § tredje stycket. Motsvarande bestämmelse hade redan tidigare funnits för hovrätternas del, 2 kap. 4 § rättegångsbalken, och for kammarrättemas del, 12 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. I förarbetena uttalade departementschefen att det är angeläget att domarna i största möjliga utsträckning får ägna sig den dömande verksamheten. En rationell arbetsfördelning kräver därför att olika förberedande arbetsuppgifter i största möjliga omfattning utförs av annan personal prop. 1992/93:2l3, 16. Vidare uttalade departementss. chefen att det inte är något hindrar att uppgifter ställer krav som som på vissa juridiska kunskaper delegeras till kanslipersonal. Beredande åtgärder i det egentliga målarbetet har normalt rättsliga inslag som erfaren kanslipersonal kan hantera. Däremot bör det inte komma i fråga att delegera uppgifter kräver större juridiska kunskaper. Här åsyfsom tas inte enbart juridiskt komplicerade frågor utan också frågor i som och för sig inte nödvändigtvis är rättsligt komplicerade där fråmen gorna är av sådan art att de bör förbehållas lagfaren domare a.a. 20. en s. I propositionen uttalades vidare att med beredning mål inte av avses uppgiften att expediera domar eller att pröva talan mot dom eller om en ett beslut fullföljts inom rätt tid. Dessa uppgifter hade redan tidigare delegerats till domstolssekreterare, vad gäller rättidsprövning vid

Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal 117

först förordningsändringar den l juli 1996.

underrättema dock genom

mål utesluts även alla uppgifter innebär att mål

Från beredning av som

avskrivande mål, s.19. Det framhölls vidare att till avgörs, också av a.a.

beredning inte hör interimistiska beslut och avvisning av bevismåls

och inte heller beslut tvångsmedel, jfr NJA 1943 s. 38

ning om

Även 1993 års domarutredning framhöll att det i delegeringslag-

markeras indelning verksamheten i flera steg: berestiftningen en av

uppgifter kan utföras kanslipersonal, beredande upp-

dande som av

gifter fordrar lagfarenhet och dömande uppgifter, SOU 1994:99, s. 287.

som Domarutredningen delade därefter in domarsysslorna i uppgifter

ordinarie domare och uppgifter även icke

som skall utföras av som

ordinarie domare kan utföra.

domarsyssloma uttalade Domarutredningen a.a. s. 289 f Beträffande

centrala momenten i domarsyssla är att leda förhandlingar

De en domar. ...Ansvaret för domen och dess utformning och avkunna

vilar på domaren. tvistemål inrymmer vissa är stor

upEgifter

.iörberedelsen i som av betydelse för och där rättssäkerhetss talar för att systeparterna på sådant sätt att det ytterst är ordinarie domare met utformas ett en eventuellt att sådan fråga kan bli föresom har ansvaret, genom en Vi här främst olika former interi-

mål för överprövning. avser av

mistiska beslut. I förberedelse i tvistemål både i skriftövrigt synes och muntlig form kunna i betydande utsträckning anförtros ickelig ordinarie domare. Det bör dock samtidigt betonas hur viktigt det är

mål tidigt blir föremål för beredning som lägger grunden att ett en talar i motsatt riktning för att

för det slutliga avgörandet. Detta har för avgörandet också bör svara för

samma domare som ansvaret

beredningen.

sakens också användning tvångsmedel och

Det ligger i natur att av

frihetsberövande under ett måls beredning måste ses som en om

domarsyssla. Inriktningen bör vara att sådana uppgifter som rör

frihetsberövanden häktning skall skötas ordinarie domare

av

kontrollen inkomna stämningsansökningar och andra skrivelser vilka mål initieras synes oss principiellt vara att se

genom domarsyssla. Här vi att det finns utrymme för delesom en menar Domarutredningen framhöll att närmare både

gationsordningar. en

och analys måste frågan hur verksamheten

rättsli praktisk göras av

och i olika måltyper kan delas in i beredande domstolar hos o ika

dömande och utredningen endast angivit några och uppgifter att

på frågan. Vidare uttalade utredningen att Vissa av domaraspekter delegeras till icke ordinarie domare. En sådan sysslorna bör kunna förberedelsen, både skriftlig och muntlig. Aven andra

uppgift är

under beredningen målen, såsom kontroll av handuppgifter av varigenom mål anhängig örs, bör kunna delegeras. Domarlingar avvisade dock ett in örande de system som den engav

utredningen elske amerikanske domaren arbetar inom och som ställer helt

oc krav på målen innan de kommer inför domstolens avgöandra att förberedda för förhandling. I sådana länder förerande skall vara ofta advokattvån vid förhandlingarna, något som ligger ligger

långt från de svenska tra itionema.

118 Arbetsfördelningen mellan domare och personal

övrig

14.2 Gällande rätt

De nuvarande uppgifterna for beredningsorganisationen avgränsas å

ena sidan av bestämmelserna i rättegångsbalken och

förvaltnings-

processlagen 1971:291 vilka åtgärder skall utföras om som av rätten och å andra sidan av föreskrifter vilka åtgärder i och för sig om som ankommer på rätten kan delegeras. men som

I rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen sägs endast

att olika åtgärder skall vidtas rätten. Vad med av som avses rätten följer av reglerna om domförhet för de olika domstolarna. Huvudregeln om t.ex. tingsrätts domförhet finns i l kap. 3 § rättegångsbalken, enligt vilken

tingsrätt, inte annat är föreskrivet, skall bestå lagfaren om av en

domare. Föreskriften både förberedande handläggning och

avser avgörande av mål.

Reglerna lagfarna domare återfinns bl.a. i 4 kap. rättegångsom

balken och i lagen 1971:289 allmänna förvaltningsdomstolar.

om Dessa regler dock endast ordinarie domare. Bestämmelser avser om icke ordinarie domares tjänstgöring har i stället meddelats i domstols-

instruktionerna förordningen 1996:379 med hovrättsinstruktion, förordningen 1996:381 med tingsrättsinstruktion, förordningen 1996:380 med kammarrättsinstrulçtion och förordningen 1996:382 med länsrättsinstruktion.

Vid tillkomsten rättegångsbalken överlämnades det till av rege-

ringen att avgöra arbetsfördelningen mellan ordinarie domare,

icke ordinarie domare och kanslipersonal. I l992/93:2l3 10 prop. uttalas följande:

Ursprungligen torde tanken ha varit att sådana uppgifter

som ankommer på rätten skulle få utföras endast

lagfarencpersonal.

av

En domsagostadga från 1943 kan tolkas på detta sätt. Ett

omsago-

biträde fick enli t denna endast sköta stämpelbeläggningen och

liknande göromå. Frå den icke rättsbildade personalens an om

arbetsuppgifter behand ades därefter i ett betänkande angående vissa or anisations- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna SOU

1946:57 I detta uttalades, att det unkten rationell ur s av en

juridiis

.

arbetsfördelning vore önskvärt att t utbildade personer i

första hand anlitades för uppgifter där deras utbildning verkvar av lig betydelse och att arbetet i övrigt i största möjliga utsträckning överlåts på domsagobiträden 66 Utredningens försla innebar att bl.a. kallelser och delgivning skulle ombesörjas iträden. av

Regeringen gick dock längre och införde i domsagostad även

an en mö lighet för domstolsbiträden att expediera domar och eslut SFS 19 7:911. De uppgifter därmed kunde delegeras sådana som var som ankom på rätten.

Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal 119

I det följande lämnas redogörelse endast för de regler som bestämen arbetsfördelningen i målarbetet i domstolarna. Således lämnas demer legeringen vad gäller domstolsärenden utanför framställningen.

14.2.1 Icke ordinarie domares och notariers

uppgifter

icke ordinarie domare räknas i allmänhet och ñskaler. Till assessorer icke ordinarie domare när de avgör mål. I det Notarier fungerar som

följande dock med icke ordinarie domare endast godkända

avses fiskaler, de tjänstgör i underrätt eller överrätt, och assessorer. oavsett om bestämmelser icke ordinarie domares, fiskalsaspiran- Närmare om

har utfärdats regeringen i de olika ters och notariers tjänstgöring av domstolsinstruktionema. Eftersom här bara skall behandlas regler som beredningsorganisationen, kommer endast bestämmelser om

berör till notarier i underrätt samt till fiskaler i överrätt att berödelegering Fiskalsaspiranter i överrätt har i allmänhet samma behörighet att ras.

beredande godkända ñskaler varför redoutföra uppgifter som en för fiskalsaspirantemas uppgifter kommer att lämnas

görelse även de med kommitténs definition inte är att som icke ordiäven om anse

domare. Också möjligheten att delegera mål för avgörande av

narie notarie kommer att behandlas.

Underrätt

rättegångsbalkens krav på att lagfama. Av 4

Notarier omfattas av vara

framgår regeringen får föreskriva om kap. 1 § rättegångsbalken att

villkor i övrigt för utövande domarämbete. Såkunskapsprov och av

i tingsrättsinstruktionen. Motsvarande be-

dana föreskrifter finns för notarier i länsrätt finns utfärdade i länsrättsinstrukstämmelser

tionen.

Bestämmelser delegering till tingsnotarie återfinns i 16 och 18

om -

tingsrättsinstruktionen samt 19 23 länsrättsinstruktionen.

21 -

behandlar dels uppgifter vad gäller den förberedande

Bestämmelserna

handläggningen, dels möjligheten för notarier att avgöra vissa mål. den förberedande handläggningen behandlas i 16 §

Delegering av respektive 19 § länsrättsinstruktionen. Där före-

tingsrättsinstruktionen

åtgärder beredande art kan delegeras till notarier och skrivs att vissa av

andra anställda har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Regleringen

som således domstolssekreterare. Eftersom den rör arbetsomfattar även framför allt utförs domstolssekreterare kommer en

uppgifter som av

120 Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal

redogörelse att lämnas i följande avsnitt under Domstolsselcreteramas

arbetsuppgifter. Här bör dock nämnas att det pågår försöksverksam-

en het vid vissa tingsrätter med en utvidgad delegering förberedelseav

arbetet; se bilaga 7-8. Enligt 6 § förordningen 1997:139 försöks-

om verksamhet vid vissa tingsrätter får sålunda lagmannen förordna

beredningsjurister jurister anställs för beredningsändamål och

som

tingsnotarier som har tjänstgjort minst ett år att, i vidare omfattning

än som anges i tingsrättsinstruktionen, på vidta åtgärder för eget ansvar

beredningen av mål och ärenden. Ett förordnande får dock inte

avse följande beslut:

om avvisning av ombud, biträden eller försvarare, i frågor om intervention, i frågor om ställande säkerhet för rättegångskostnader, av i frågor som avses i 15 kap. rättegångsbalken eller i been annan stämmelse om interimistiskt beslut, i fråga som avses i 24 28 kap. rättegångsbalken, om inhämtande personutredning än i l § lagen av annan som avses särskild

%l199l:2041

om personutredning i brottmål och 25 § m.m.

vårdsförordningen 1983:250,

avvisning bevisning eller begäran inhämtande

om av om av utred-

ning, om förelä gande enligt 42 kap. 15 § rättegångsbalken,

förorånande medlare eller

om av sakkunnig när parterna inte är

ense, 10.att döma ut viten eller andra påföljder för underlåtenhet följa att ett

föreläggande,

11.om hämtning, eller

12.i frågor om inhibition.

För länsrättemas del förekommer att också fiskaler deltar i bered-

ningen av mål och föredrar dessa för den domare har som att avgöra

dem. I Domstolsverkets allmänna råd för arbetsordning för länsrätt

föreskrivs också att svårare mål på lagmannens eller chefsrådmans en rotel i begränsad utsträckning kan föredras länsrättsñskal DVFS av en 1997:4, B 57.

Delegering av dömande uppgifter möjliggörs 19 20

genom tingsrättsinstruktionen och 20 22 länsrättsinstruktionen. - Vid tingsrätt får notarie efter ett års tjänstgöring handlägga vissa

mål som rör brott för vilket inte är stadgat svårare straff böter, vissa än konkursärenden, ansökningar äktenskapsskillnad gemensamma om och otvistiga ärenden samt hålla förberedelser i mål penningfordran om

med efterföljande förenklad huvudförhandling, dock inte s.k. FT-mål. Under förutsättning att notarien har tillräcklig erfarenhet får lag-

mannen, om det finns särskilda skäl, notarie förordnanden handge att lägga dessa måltyper även om han eller hon inte uppfyller kravet på

minsta tjänstgöringstid. Vidare kan notarie tjänstgjort minst

en som ett

SOU l998z88 Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal 121

år få förordnande att utföra domargöromål i vidare omfattning än som i uppräkningen av notariemål. anges Länsrättsnotarie får på motsvarande sätt efter ett år på egen hand handlägga vissa måltyper, b1.a. mål återkallelse körkort, körom av kortstillstånd eller traktorkort, mål återbetalning av studiemedel om och studielån, mål socialt bistånd, mål angående vissa frågor av om betydelse för inkomstbeskattningen där värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften basbeloppet samt mål där saken är av uppenbar. Vidare kan ettårsbehörig notarie i länsrätt b1.a. få förorden

nande att handlägga vissa mål enligt uppbördsförfattningama, mål om

avräkning utländsk skatt, mål statlig inkomstskatt på ackumuleav om rad inkomst, mål förseningsavgift samt mål taxeringsfrågor där om om ändringsyrkandet uppgår till högst 5 000 kr. På samma sätt som i tingsrätt kan notarie i länsrätt få förordnande att handlägga dessa måltyper

han eller hon inte uppfyller kravet på tjänstgöringstid. Också i

även om

länsrätt kan notarie efter ett års tjänstgöringstid förordnande att utföra domaruppgifter i vidare omfattning än vad som anges i uppräk-

ningen av notariemål. För såväl tingsrätts- länsrättsnotarier gäller ett allmänt krav på som tillräcklig erfarenhet och lämplighet för att få förordnande att handlägga mål eller ärenden. Ett förordnande får i tingsrätt inte avse mål är vidlyftiga eller svåra eller någon annan orsak kräver som som av särskild erfarenhet. I länsrätt att målen skall vara av enkel anges beskaffenhet. För vissa måltyper i tingsrätt gäller att rotelinnehavaren skall för varje särskilt fall pröva målet är sådan beskaffenhet att om av det kan handläggas notarie. Sådan prövning skall göras av varje av en enskilt mål i länsrätt. Nämndemän skall i allmänhet delta då en notarie

avgör mål.

Hovrätt och kammarrätt

I överrätt deltar ñskaler, fiskalsaspiranter och domstolssekreterare i

målens beredning. Av 2 kap. 4 § rättegångsbalken framgår att åtgärder

endast beredandet ett mål får utföras lagfaren som avser av av en domare i hovrätten eller, de inte är sådant slag att de bör förbeom av hållas lagfama domare, tjänsteman i hovrätten som har av en annan tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta

meddelas av regeringen. I 16 § hovrättsinstruktionen föreskrivs att rotelinnehavaren svarar för beredningen målen och att denne ensam får vidta beredningsav åtgärder med vissa undantag. Vidare föreskrivs att hovrätt får förordna fiskal, ñskalsaspirant eller anställd har tillräcklig kunskap annan som

122 Arbetsfördelningen mellan domare och Övrig personal

och erfarenhet, att på vidta sådana åtgärder för beredning eget ansvar av mål som en rotelinnehavare får vidta Efter hovrättens förensam. ordnande har rotelinnehavaren därefter möjlighet beslut i att genom varj e enskilt mål, med undantag av mål där någon är berövad friheten, överlämna beredningen till en fiskal eller fiskalsaspirant eller till en domstolssekreterare. Även utan ett generellt delegeringsförordnande skall fiskaler, aspiranter och andra förordnas till det hjälpa till med som beredningen målen och ärendena 17 § hovrättsinstruktionen. av När det gäller föredragning mål föreskrivs att denna skall göras av av fiskal, aspirant, rotelinnehavaren eller någon är lagfaren annan som och som hovrätten utsett 19 § hovrättsinstruktionen. I 12 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar föreskrivs att åtgärder som avser endast beredande ett mål får utföras lagfaren av av en ledamot i kammarrätten eller, om de inte är sådant slag att de bör av förbehållas lagfarna ledamöter, tjänsteman i kammarrätten av en annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen. I kammarrättsinstruktionen föreskrivs att kammarrättsfiskaler, kammarrättsñskalsaspiranter och andra försom ordnas till det skall biträda med beredningen målen enligt de anvisav ningar och i den omfattning som kammarrätten bestämmer samt vidare att mål föredras av fiskal eller aspirant eller, i den omfattning som kammarrätten bestämmer, av rotelinnehavaren eller någon annan som är lagfaren och som kammarrätten har utsett. Bestämmelser motsvarande dem i hovrättsinstruktionen delegeom ring av beredningsåtgärder saknas i kammarrättsinstruktionen. Vissa särskilt angivna åtgärder får dock delegeras, jfr 17 18 kammar- rättsinstruktionen.

14.2.2 Domstolssekreteramas

uppgifter

Underrätt

Som framgått ovan deltar även domstolssekreterare vid beredningen av mål för avgörande. Ursprungligen de arbetsuppgifter kunde var som delegeras till dem mycket begränsade. Efter hand har de utvidgats betydligt. I första hand har det varit inom de s.k. sidofunktionema som delegering har förekommit. Enligt 1 kap. 3 e § rättegångsbalken och 18 § tredje stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar får åtgärder endast som avser beredandet av mål och inte är sådant slag att de bör förbehållas som av

Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal 123

lagfarna domare utföras tjänsteman vid domstolen som har av en annan tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen. Sådana bestämmelser finns i 16 § tingsrättsinstruktionen och 19 § länsrättsinstruktionen. De uppgifter kan delegeras enligt dessa som regler avser framför allt att ta emot handlingar och att verkställa expe-

dieringar beslut lagfaren domare fattat. av som en

I 16 § tingsrättsinstruktionen föreskrivs t.ex.:

Lagmannen får förordna tingsnotarier och andra anställda, som har tillräcklig erfarenhet, att på utföra följ ande

kunska eget

ansvar

göromål: l utfär stämning sedan en lag aren domare beslutat om

2 fullgöra rättens eller domarens uppgifter i samband

med stämning, de givningar, 3 underteckna och ediera kallelser, före-

ex förordnanden och andra medde anden, 4 underteckna

lägiganden, expediera skrivelser, underrättelser, kungörelser och uppgifter

oc rätten eller domaren skall utfärda eller i samband med som av e

domar eller beslut, 5 ta emot häktningsframstä ningar m.m. 6 ta

emot överklaganden tingsrättens domar eller beslut och röva av överklagandet har kommit in i rätt tid samt, så är allet, om om vidta de åtgärder som detta föranleder 7 förordna tolk och 8 i den

utsträckning lagmannen bestämmer utföra andra arbetsupp-

som gifter inte enligt lag eller annan författning måste utföras av som någon som är lagfaren.

19 § länsrättsinstruktionen innehåller motsvarande bestämmelser, dock att det finns möjlighet att delegera även den inledande slcriftväxlingen i målen, således även kommunikationen av den skrift som innebär att ett mål anhängiggörs. Vid de tingsrätter har försöksverksamhet med olika former som en beredningsorganisation kan lagmannen förordna domstolssekreteav att på eget utfärda stämning i brottmål där talan väckts av rare ansvar

åklagare, utfärda stämning i äktenskapsmål och i mål om faderskap och

vårdnad, umgänge och underhåll enligt föräldrabalken, besluta om ersättning för blodprovstagning, blodundersölcning och kungörelsedelgivning samt besluta förskott på ersättning till vittne, målom sägande, sakkunnig och tolk. Förordnande får inte frågor som är avse omfattande eller svåra eller någon orsak kräver särskild som av annan erfarenhet.

Hovrätt och kammarrätt

Även vid överrättema finns möjlighet att delegera framför allt expedi-

tionella göromål. Av 18 § hovrättsinstruktionen framgår att hovrätten får förordna anställda, har tillräcklig kunskap och erfarenhet, att som på eget ansvar

124 Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal

1 Föra 2 i den utsträckning hovrätten bestämmer sköta

sadan skri tväxling dagböcker, följer föreskrifter i lagar eller andra för-

som av fattningar 3 underteckna och ediera kallelser, förelägganden ex a. och andra meddelanden föror nanden av rättshjälpsbiträde, målsägandebiträde, offentligt biträde och offentlig försvarare, c. beslut om ersonutredning och läkarintyg samt begäran om yttrande från 4 fullgöra hovrättens uppgifter i samband med

delgivningar, frivardsmyndighet, expediera domar, beslut, protokoll och andra hand-

lingar, 6 föra de anteckningar om rättshjälpskostnader som har föreskrivits, 7 utfärda lagalcraft- och diariebevis, 8 fullgöra u penligt förordningen statliga myndi heters services l i

lglifter

om et och avgiftsförordningen, 9 förvalta förs ottskassa samt eta a ut förskott och ersättningar allmänna medel till parter, vittnen, av sakkunni a mfl., 10 ta emot överklaganden av hovrättens domar eller bes ut och röva om överklagandet har kommit in i rätt tid

samt, om så är allet, vidta de åtgärder som detta föranleder, ll

fullgöra uppgifter enligt förordningen 1996:271 om mål och ärenden i allmän domstol när det gäller underrättelser och antecknin ar om felsända skrivelser, 12 ombesörja renovationer i målen och 3 förordna tolk.

Motsvarande bestämmelse för kammarrätterna finns i 18 § kammarrättsinstruktionen. Som framgått ovan vid redogörelsen för de icke ordinarie domamas arbetsuppgifter medger rättegångsbalken och lagen allmänna förom valtningsdomstolar vidare att åtgärder som avser beredningen av målen delegeras även till domstolssekreterare, 2 kap. 4 § rättegångsbalken och 12 § sjunde stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Enligt 17 § hovrättsinstruktionen kan således rotelinnehavaren efter ett generellt förordnande från hovrätten besluta att berednings- åtgärder som denne får besluta ensam får utföras av även domstolssekreterare. Ett sådant förordnande får dock inte avse förordnande eller byte av rättshjälpsbiträde, målsägandebiträde, offentligt biträde eller offentlig försvarare och inte heller beviljande av rättshjälp eller förordnande om personutredning i brottmål. Kammarrättsinstruktionen saknar i stort sett bestämmelser om delegering av beredande åtgärder; jfr 17 18 kammarrättsinstruktionen. -

Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal 125

l 5 överväganden

Målarbetet kan indelas i förberedande handläggning och i egentligt dömande. Möjligheten i underrätt att delegera arbetsuppgifter i den förberedande handläggningen till notarier, beredningsjurister och domstolssekreterare bör utvidgas. När det gäller de egentliga dömande uppgifterna i underrätt bör riktlinjer utarbetas för vilka måltyper som inte bör handläggas av fiskaler. Vidare bör det, både i tingsrätt och länsrätt, ske en särskild prövning Varje enskilt mål delegeras till notarie för avgöav som rande. Det bör kunna övervägas att delegera vissa beslut av registreringskaraktär innebär att mål avgörs, till domstolssekreterare. som I mellaninstans bör det finnas möjlighet att delegera den förberedande handläggningen även till överrättsnotarier. Delegeringsmöjligheterna i kammarrätt bör utformas på motsvarande sätt som i hovrätt. En möjlighet för domstolssekreterare att föredra vissa enklare mål bör övervägas.

15.1 Inledning

Arbetet vid tingsrätterna består dels den förberedande handläggav ningen inför ett måls avgörande, dels det egentliga dömandet, dvs. av avgöra mål och att leda förhandlingar inför ett måls avgörande, dels att vissa uppgifter inte kan hänföras till sig förberedelse eller av som vare dömande, tex. expedition domar och rättidsprövningar. Från sistav nämnda uppgifter bortses i det följande. Uppgifterna att göra rättsutredningar och att skriva dom kommer att beröras särskilt nedan. Efter dessa förtydliganden kan den förberedande handläggningen delas in i sådana uppgifter kräver juristkompetens och sådana som uppgifter även domstolssekreterare kan avgöra. Som Domarutredsom ningen påpekat är det den uppdelningen som ligger bakom delegerings-

l26 Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal

lagstiftningen SOU 1994:99, 287. De uppgifter kräver jurists. som kompetens kan i sin tur indelas i sådana bör förbehållas domare som och sådana som kan delegeras till notarier eller beredningsjurister. Det egentliga dömandet kan också indelas i olika undergrupper, dels sådana mål som endast ordinarie domare bör avgöra, dels sådana mål som även icke ordinarie domare kan avgöra och slutligen sådana mål

som kan avgöras av notarier eller beredningsjurister.

Indelningen av de olika uppgifterna i målarbetet illustreras av följ ande uppställning:

Målarbetet Förberedande Egentligt dömande

handläggning

Uppg. Uppg. Uppg. som Mål som Mål som icke Mål som som som inte kräver endast ord. domare notarier bör for- notarier jurist- ord. domare kan avgöra mil. kan behållas m.fl. kan kompetens bör avgöra avgöra domare utföra

Uppdelningen av arbetsuppgifterna i egentligt dömande och förberedande handläggning är inte tillräcklig för att besvara frågan vilka uppgifter som bör förbehållas domare och vilka kan delegeras till som andra personalgrupper. Den grundläggande utgångspunkten för arbetet i domstolarna, att alla uppgifter skall utföras på ett rättssäkert sätt, gör att även vissa delar av den förberedande handläggningen i målarbetet måste förbehållas den domare som skall avgöra det särskilda målet. I arbetet som domare ligger nämligen inte bara att avgöra mål, utan även att ha ett ansvar för att den förberedande handläggningen leder fram till ett korrekt avgörande. Många beslut under förberedelsen bestämmer vilket underlag som skall ligga till grund för avgörandet och har en direkt inverkan på kvaliteten i arbetet. Andra beslut kräver kvalificerade juridiska överväganden eller är av stor betydelse för parterna. Framställningen nedan kommer att söka fastställa för vilka ramar uppgifter i målarbetet som kan utföras av de olika personalgruppema. Avsikten är inte att i detalj ange vilken kompetens det bör krävas för att avgöra vissa slags mål eller för att fatta enskilda beslut. Den ingående analys detta lcräver bör ske i annat sammanhang, jfr vad sägs som under avsnitt 2.1. Det följande är närmast riktlinjer för att se som en sådan analys. En diskussion kommer dock att föras i frågan den om

författningsreglering som finns är tillräcklig för att ge domstolarna

möjlighet att arbeta med en mer utvecklad beredningsorganisation. Slutligen bör framhållas att syftet med att söka avgränsa vilka uppgifter i domstolsarbetet som kan fullgöras de skilda personalav

Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal 127

ytterst är att under bibehållande rättssäkerhetslcravet söka grupperna av effektiva arbetsformer. En uppgift skall inte utföras kvalificerad av mer personal än nödvändigt. Häri ligger att domarrollen skall renodlas delegering vissa arbetsuppgifter samtidigt som andra pergenom en av sonalgrupper får utvecklande arbetsuppgifter. Genom ett arbetssätt som tar till varje personalgrupps kompetens och möjliggör en god vara som kompetensutveckling blir domstolarna attraktiva som arbetsplatser. Rekryteringsmöjligheterna på alla nivåer ökar.

Övervägandena rörande arbetsorganisationen måste därefter ske för

varje instans.

15.2 Underrätt

l 5.2. l Förberedande handläggning

Som framgått tidigare kan den förberedande handläggningen delas in i uppgifter kräver juristkompetens, dvs. uppgifter som bör förbesom hållas domare, och sådana kan delegeras till notarier och beredsom ningsjurister, respektive uppgifter inte lcräver juristkompetens och som kan delegeras till personal. Utan närmare analys än vad som annan en här är möjlig att göra går det inte att detaljerat ange vilka som mer

uppgifter i förberedelsearbetet som respektive personalgrupp vid dom-

stolarna kan utföra. Som inledningsvis konstaterats bör dock vissa kunna för inriktningen fortsatt utredning under ramar anges av en reformarbetet. När det först gäller de arbetsuppgifter i förberedelsen som kräver domarkompetens skulle det kunna dras gräns även mellan vad som en bör förbehållas ordinarie domare respektive vad icke ordinarie en domare bör göra. 1993 års domarutredning fann t.ex. att inriktningen borde att beslut frihetsberövanden skall skötas av ordinarie vara om domare. Kommittén emellertid att det att införa alltför anser vore en långtgående reglering att generellt bestämma att vissa beslut alltid skall fattas ordinarie domare. Utgångspunkten bör i stället vara att den av domare handlägger ett mål också fattar de beslut under förberedelsom kräver juristkompetens och inte kan eller bör delegeras. sen som som Detta innebär att den gräns kommittén bör finnas mellan de som anser mål bör avgöras ordinarie domare och de mål som även en som av en fiskal kan avgöra kommer att styra vilken kompetens behövs för som att fatta vissa beslut under förberedelsen, nedan under Egentligt se dömande. Eftersom kommittén inte föreslår någon bestämd gräns för

128 Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal

vilka mål bör kunna handlägga innebär detta också att det en assessor inte heller kommer att finnas någon särskild gräns för vilka förberedelseåtgärder som en assessor kan komma att vidta. I detta sammanhang bör något beröras frågan bör om om vem som sköta förberedelsen i tvistemål. 1993 års domarutredning anförde i denna fråga SOU 1994:99, s. 289:

Särskilt förberedelsen i tvistemål inrymmer vissa ifter är upp som

betydelse for och där rättssäkerhetsskå talar för

av stor parterna att

systemet utformas pa ett sådant sätt att det ytterst är ordinarie en domare som har ansvaret, eventuellt att sådan fråga kan genom en bli föremål for överprövning. Vi här främst olika fonner avser av interimistiska beslut. I övrigt synes förberedelsen i tvistemål både i skriftlig och muntlig form kunna i betydande utsträckning anförtros icke ordinarie domare. Dessa bör kunna utöva förliknin sverksamhet med en friare och aktivare processledning än den de ordier narie domare som skulle ha att pröva målet slutligt. Det bör dock samtidigt betonas hur viktigt det är att ett mål tidigt blir föremål för en beredning som lägger grunden för det slutliga avgörandet. Detta talar i motsatt riktning för att domare har ansvaret för samma som avgörandet också bör svara för beredningen.

Samma fråga beträffande näringslivstvister behandlades Skiljedomsav utredningen SOU 1995:65 s. 144 f.:

Schematiskt kan man säga att åtgärder under förberedelsen som

innefattar materiell processledning ställer så stora krav på domarens

skicklighet att Specialisten anm. å närin slivstvister eller någon

annan ordinarie domare på avde ningen ör ha ansvaret för åtgärderna. Det gäller t.ex. den viktiga inledande anslcningen av stämningsansökningen och hållande av muntlig för eredelse. ...Det är viktigt att målen konsekvent styrs mot ett avgörande i sak. Förutsättningarna för en sådan styrning är bäst enda domare har om en ansvaret för målet från det att talan väcks till målet avgörs.

Starka skäl talar enligt kommitténs mening för att förberedelsen i de mer komplicerade målen, såsom t.ex. näringslivstvister, leds den av domare som ansvarar for målet. Utredningen målet att det av gagnas av är denne som leder den muntliga förberedelsen. I dessa mål bör dock beredande personal kunna delta i förberedelsearbetet både med rättsutredningar, protokollslqivning och t.ex. sådana sammanfattningar av målet som avses i 42 kap. 16 § rättegångsbalken. I särskilt svåra mål kan det vara lämpligt att använda ñskaler för dessa uppgifter. I andra tvistemål, som normalt skall avgöras tre domare där av men sakfrågorna är enklare, kan delegering ske både den inledande en av förberedelsen och ledningen den muntliga förberedelsen. Efterav av som det i dessa mål inte går att med generella kriterier vad ange som kan delegeras till icke ordinarie domare för handläggning respektive i vilka mål en notarie eller beredningsjurist kan leda förberedelseen

Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal 129

arbetet måste det ske en bedömning i varje enskilt fall av den som ansvarar för målet. För en renodling av domarrollen är det annars viktigt att den del av förberedelsearbetet i både brottmål och tvistemål samt i förvaltningsmål, som kräver juristkompetens, i större utsträckning kan delegeras. Det är endast genom att föra arbetsuppgifter från domarna som den effekt kommittén eftersträvar kan uppnås, att alla domare får mer tid

for de kvalificerade uppgifterna. Det är först då begreppet

som "renodling av domarrollen" får en verklig innebörd. Generellt bör således en delegering av förberedelsearbetet i både brottmål och tvistemål kunna ske till notarier i större omfattning än för närvarande. Det bör också finnas möjlighet att delegera förberedelsearbetet till beredningsjurister. Notarierna och beredningsjuristema bör således självständigt, tillsammans med domstolssekreterare, kunna ha hand om beredningen av de enklare målen, dvs. de mål där varken rättsfrågan eller bevisfrågan är komplicerad. Beredningsjuristen bör, med den något längre erfarenheten av domstolsarbete, kunna ansvara för att de svårare målen föreläggs rotelinnehavaren för granskning. I flertalet mål skulle ett sådant arbetssätt innebära att rotelinnehavaren inte behöver granska de enskilda målen förrän inför förhandlingen eller inför avgörandet. Detta medför att en del av rotelansvaret kommer att föras över till beredningsorganisationen, jfr avsnitt ll.2.3, Beredningsjurist. Det bör här framhållas att en arbetsorganisation med ökade möjligheter att delegera till notarier och beredningsjurister inte får innebära att uppgifter i förberedelsearbetet som nu utförs av domstolssekreterarna flyttas till notarier och beredningsjurister. Ett arbetssätt med ökade delegeringsmöjligheter skulle i och för sig, vad gäller notarier, vara möjligt med den reglering som finns i domstolsinstruktionema. Enligt 20 § tredje punkten tingsrättsinstruktionen och 22 § andra punkten länsrättsinstmktionen kan således notarie vid särskilda skäl förordnas att utföra domargöromål i vidare omfattning än som uttryckligen anges i instruktionerna. Dessa bestämmelser synes genom sin placering främst behandla frågan om en delegering att avgöra mål eller ärenden. För att markera att den delegering som här åsyftas förberedelsearbetet och för att medge delegering till avser en särskilda beredningsjurister bör därför efter mönster av den försöksförordning som gäller vid vissa tingsrätter föreskrivas att notarie efter viss tids tjänstgöring och beredningsjurist bör kunna vidta åtgärder för ett måls beredning. Eftersom inte samtliga förberedelsebeslut bör kunna delegeras måste samtidigt särskilt anges att vissa åtgärder inte får delegeras. Delegeringsbestämmelsen för tingsnotarie och beredningsjurist

130 Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal

bör kunna utformas enligt 6 § försöksförordningen; se ovan avsnitt Gällande rätt, 14.2.1. Vilka beslut som bör undantas i länsrätt måste bli föremål för ytterligare överväganden; se nedan. Detta innebär att bestämmelserna om den förberedande handläggningen i både tingsrätts- och länsrättsinstruktionerna måste förändras. När det slutligen gäller de arbetsuppgifter i målarbetet av förberedande art som inte kräver juristkompetens bör det anges vad som kan delegeras. Även här kan den försöksförordning gäller vid vissa som tingsrätter kunna tjäna som förebild; se avsnitt Gällande rätt, l4.2.2. Detta skulle innebära att de "kataloger" av uppgifter som kan delegeras och som finns i tingsrättsinstruktionen i vart fall bör kompletteras med de arbetsuppgifter som finns angivna i 7 § försöksförordningen. För länsrättemas del kan en stor del av den beredande handläggningen delegeras, t.ex. vad gäller beslut om skriftväxling 19 § första punkten länsrättsinstruktionen. En utvidgning bör dock även här kunna ske av vissa av de uppgifter som nämns i 7 § försöksförordningen. En närmare analys det delegerbara området bör ske i samband med den av utredning om inrättande av en "Domstolsakademi" som kommittén föreslår. Enligt kommitténs mening hänger delegeringsmöjligheterna nära samman med utbildningsfrågoma. Det finns således anledning att se över domstolsinstruktionema vad gäller de olika möjligheterna till delegering av förberedande åtgärder. Kommittén vill peka på att det vid en sådan översyn kanske inte är nödvändigt att bygga ut de kataloger av uppräkningar som finns av delegerbara uppgifter. En sådan lagstiftningsteknik ger med tiden ett oöverskådliga regelverk. En möjlighet är att i stället ha en rambestämmelse som anger på motsvarande sätt som i försöksförordningen för notarier och beredningsjurister och som ovan föreslås beträffande dem att beredande uppgifter får delegeras till domstolssekreterare. Det är nödvändigt att därefter särskilt ange att vissa ingripande åtgärder inte får delegeras. Naturligtvis måste rotelinnehavaren i det enskilda fallet se till att arbetsfördelningen blir lämplig.

l5.2.2 dömande

Egentligt

Av det tidigare har framgått att det egentliga dömandet kan utföras av såväl ordinarie domare icke ordinarie domare och notarier. Som som kommer att framgå nedan kan det även övervägas att beredningsjurister fär behörighet att avgöra vissa mål. Även det egentliga dömandet om är en arbetsuppgift som bör kräva juristkompetens kan det komma i

SOU l998:88 Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal 131

fråga att delegera vissa frågor av registreringskaraktär, som innebär att mål avgörs, till domstolssekreterare. När det först gäller gränsdragningen mellan vilka mål som bör avgöras ordinarie domare och vilka mål som även en icke ordinarie av

domare dvs. och fiskal kan avgöra, bör utgångspunkten vara

assessor att det kvalificerade dömandet skall förbehållas ordinarie domare. Avgränsningen mellan vad skall så kvalificerat att det som anses vara kräver en ordinarie domare är emellertid inte helt lätt att göra. En naturlig gräns i allmän domstol kan dras med hjälp av straffskalor och tvistevärden. I förvaltningsdomstol kan utgångspunkten vara värdet av ändringsyrkandet eller uppräkning vissa måltyper. En nackdel en av med sådana fasta gränser för Vilka mål en ordinarie domare respektive en icke ordinarie domare får avgöra är att systemet blir stelt. Det tar inte hänsyn till att mål, som vad gäller straffskala eller tvistevärde är allvarliga eller omfattande, bedörrmingsmässigt kan vara enkla och okomplicerade. De rättssäkerhetssynpunkter bör vägledande för arbetssom vara organisationen talar emellertid med styrka för att vissa riktlinjer ändå bör finnas för vilka mål som får avgöras av i vart fall fiskaler. Dessa är inte slutligt godkända för att söka ordinarie domartjänster utan arbetar under prövning. De arbetar också i domstolarna som ett led i en utbildning och saknar den erfarenhet vissa måltyper kräver. Det som ansvar domstolschefen har för verksamheten och som innefattar en skyldighet att övervaka att den som genomgår en domarutbildning inte tilldelas mål som är svårare än han klarar av med hänsyn till sin erfarenhet och till målets karaktär i sig 6 § verksförordningen 1995:1332, l1 § andra stycket och 12 § tingsrättsinstruktionen samt 10 § andra stycket och 11 § länsrättsinstruktionen bör därför kompletteras med uppräkning vissa måltyper som normalt inte bör en av handläggas av fiskaler. Kommittén att detaljerad genomgång av vilka målanser en mer typer inte bör handläggas fiskaler bör ske i det fortsatta refonnsom av arbetet. En inriktning kan dock vara att i allmän domstol undanta mål angående brott för vilket det lindrigaste straffet är två år eller däröver exempelvis mord, dråp, våldtäkt och andra allvarliga sexualbrott, grovt narkotikabrott, andra brott som kan antas medföra fängelse i två år eller och mål angående vårdnad som är tvistiga. Dispositiva mer tvistemål rör större värden bör inte heller handläggas av en fiskal. som Här kan ett riktvärde vara att tvistevärdet uppgår till ett belopp som överstiger femton basbelopp.

Exempel på mål vid allmän förvaltningsdomstol som inte bör

handläggas fiskal är mål rör omhändertagande enligt lagen av som l990:52 med särskilda bestämmelser vård av unga, föräldraom

132 Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal

balksmål, tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet och psykiatrimål. På motsvarande sätt i allmän domstol bör även gräns dras vid som en mål som rör betydande värden. Mål i taxeringsprocessen som rör ett värde som uppgår till ett belopp som överstiger femton basbelopp bör därför normalt inte handläggas av en fiskal. Enligt kommitténs mening bör riktlinjerna för vilka mål en fiskal inte bör handlägga emellertid inte vara absoluta. För att undvika ett alltför stelt arbetssätt bör domstolschefen ha möjlighet att efter en prövning låta en fiskal handlägga ett mål som omfattas av undantagen. Vid en sådan prövning bör det ingå en bedömning både av fiskalens individuella förmåga att handlägga målet och av det enskilda målets art. Därvid måste det beaktas att en fiskals behörighet att handlägga mål bör kunna utvidgas successivt under utbildningstiden. Vidare bör det i detta sammanhang påpekas att en fiskal som får behörighet att handlägga ett visst mål bör kunna fatta samtliga de beslut under förberedelsen som hör till målet, således även beslut om eventuella tvångsmedel, se ovan under Den förberedande handläggningen. De gränser för vilka mål en fiskal bör handlägga som här har angetts bör inte tillämpas för assessorer. Dessa är visserligen icke ordinarie domare, men har efter en prövning slutligen förklarats behöriga att söka domartjänster. Många assessorer har också en lång erfarenhet dömande verksamhet. Enligt kommitténs mening bör det i stället av finnas en allmän regel av innebörd att en assessor vid tjänstgöring i länsrätt eller tingsrätt inte får handlägga mål som är särskilt omfattande eller svåra. Det bör åligga assessom att i tveksamma fall till domstolschefen hänskjuta frågan, om ett visst mål kan avgöras av en icke ordinarie domare. Vad därefter gäller notariers behörighet att avgöra mål har kommittén tidigare funnit att denna bör behållas. De gränser som finns i tingsrätts- och länsrättsinstruktionerna för notariemas behörighet att avgöra mål har erfarenhetsmässi fungerat väl. Mot bakgrund av att länsrätterna efter instansordningsreformen inte längre handlägger mål massärendekaraktär och då det numera i av flertalet måltyper finns ett krav på prövningstillstånd för en sakprövning i kammarrätt har länsrättsnotariernas behörighet att avgöra mål den 1 februari 1998 förändrats SFS 1997:1118, se ovan. Utgångspunkten är att mål inte är av enkel beskaffenhet bör förbehållas som domare. Notarie skall efter en viss tids tjänstgöring kunna få ett generellt förordnande att kunna avgöra vissa mål av enkel beskaffenhet. Därefter skall det ske en prövning av rotelinnehavaren beträffande Varje enskilt mål så att det är lämpligt att avgöras av notarie. Inriktningen av ändringarna är således en viss uppstramning av det delegerbara området.

Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal 133

Bestämmelserna i länsrättsinstruktionen överensstämmer i stort med

motsvarande bestämmelser i tingsrättsinstruktionen. Även tings-

rättsnotarier har möjlighet att få ett generellt förordnande att på eget handlägga vissa mål och ärenden som inte är omfattande eller ansvar svåra eller kräver särskild sakkunskap. Endast i några särskilt ansom givna fall dock uttryckligen att det skall ske en prövning av anges rotelinnehavaren att det särskilda målet är sådant att det kan handläggas av en notarie. Mot bakgrund av vad kommittén anfört om att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans och då det i

notariemålen finns ett krav på prövningstillstånd för en prövning i hovrätt, bör viss uppstramning ske även i tingsrätt av vilka mål som får

en delegeras till notarie. Således bör det enligt kommitténs mening även i tingsrätt i samtliga måltyper uttryckligen att det skall ske en anges prövning varje mål delegeras. För att ange vilka mål som bör av som kunna delegeras bör därvid användas uttryckssätt i båda domsamma stolsinstruktionerna, t.ex. att målet skall vara "av enkel beskaffenhet". Enligt kommitténs mening bör det kunna övervägas att låta även beredningsjurister avgöra sådana mål kan delegeras till notarier. som En beredningsjuiist skall notariemeriterad och har därmed under vara sin notaiietjänstgöring haft behörighet att avgöra notariemål. För att öka möjligheterna att rekrytera notariemeriterade jurister bör man låta beredningsjuristema behålla denna behörighet. Det kan inte vara rimligt att behörigheten att avgöra vissa mål skall gå förlorad endast på den grund att notarieutbildningen är avslutad, särskilt som beredningsjuristema kan förväntas ha förvärvat erfarenhet än många av mer de notarier har dömande behörighet. Beredningsjuristen skall som också kunna arbetsledare för bl.a. notarierna i beredningsorgavara en nisationen. Detta innebär att en bestämmelse om möjlighet att delegera

dömande uppgifter till beredningsjurist måste inarbetas i tingsrätts- och

länsrättsinstrulctionema.

Som framgått tidigare är det kommitténs utgångspunkt att det

egentliga dömandet skall förbehållas domare att vissa enklare mål men kan delegeras till notarier och beredningsjurister. Det hindrar inte att det finns vissa frågor närmast är att jämställa med registreringssom åtgärder, innebär att mål avgörs, där en delegering till kanslimen som personal skulle kunna övervägas. Det gäller t.ex. dom efter gemensam ansökan äktenskapsslcillnad och avskrivning av mål efter återom kallelse, där andra frågor än avskrivningen inte skall avgöras. Det har tidigare vid flera tillfällen diskuterats sådana frågor kan delegeras om till kanslipersonal. När det gäller ansökan om äktenskapsgemensam

skillnad har departementschefen bl.a. anfört att måltypen ställer sådana

krav på juridisk kompetens hos beslutsfattaren att det inte är lämpligt

att delegera avgörandena till domstolssekreterare Prop. l99l/92:100,

134 Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal

bilaga s. 12. Kommittén anser att tiden nu kan inne att på nytt vara överväga dessa frågor.

15.3 Mellaninstans

Frågan att söka avgöra vilka uppgifter bör utföras ledamöterna som av i mellaninstans och vilka som kan delegeras till andra personalgrupper har inte betydelse för renodlingen domarrollen i mellansamma av instans som i underrätt. En betydande del målen bereds redan av av annan personal än domare och avgörs efter en föredragning för dessa. Utslagsgivande för renodlingen av domarrollen i mellaninstans är därför framför allt att tillgången på beredande personal är god. Detta har tidigare behandlats vid övervägandena beträffande beredningsorganisationen i mellaninstans, avsnitt 13.2. Behovet av beredande personal kan inte endast tillgodoses med dem som genomgår en domarutbildning. Kommittén har därför föreslagit att en notarietjänstgöring införs i mellaninstans och att denna skall ersätta aspiranttjänstgöringen. Sådana överrättsnotarier skall tjänstgöra ett år i antingen hovrätt eller kammarrätt. Trots detta är det naturligtvis av betydelse för arbetet som domare i mellaninstans att söka arbetsformer där så mycket som möjligt av den förberedande handläggningen kan delegeras för självständig handläggning av andra personalgrupper än ledamöterna.

F örberedelseåtgärder får i mellaninstans vidtas av antingen tre eller

fyra domare på avdelning, rotelinnehavaren eller en ensam annan personal. I hovrätt får således den beredande handläggningen, som ankommer på rotelinnehavaren ensam, genom ett principiellt förordnande delegeras till fiskal, fiskalsaspirant eller domstolssekreterare. Domstolssekreterarna får dock inte fatta vissa särskilt angivna beslut, såsom förordnande eller byte av offentlig försvarare mfl. partsbiträden, beviljande av rättshjälp och förordnande av personutredning i brottmål. Delegeringen av ett visst mål eller ärende sker därefter ett begenom slut av rotelinnehavaren i varje enskilt fall. Motsvarande delegeringsmöjlighet saknas för kammarrätt. För både hovrätt och kammarrätt skall emellertid ñskaler, fiskalsaspiranter och andra som förordnas till det i övrigt hjälpa till med beredningen av målen och ärendena 17 hovrätts- och kammarrättsinstruktionen. Den författningsreglering som finns för hovrätt med långtgående delegeringsmöjligheter är enligt kommitténs mening tillräcklig för att medge en renodling ledamöternas arbetsuppgifter. Hovrättsinstrukav tionen måste dock kompletteras med en möjlighet att på motsvarande

Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal 135

gäller för fiskaler fiskalsaspiranter, och domstolsselcreterare sätt som delegera den förberedande handläggningen till överrättsnotarier. När det gäller kammarrätt bör det införas motsvarande delegeringsmöjligheter i hovrätt till ñskaler fiskalsaspiranter, översom rättsnotarier och domstolssekreterare. Vilka beslut som bör undantas från domstolssekreteramas behörighet bör bli föremål för ytterligare utredning. För att ytterligare möjlighet till utveckling av domstolssekrege en

teramas arbetsuppgifter bör det även övervägas att ge dem möjlighet

att föredra vissa mål. För närvarande krävs det lagfarenhet för detta 19 hovrätts- och kammarrättsinstruktionen.

15.4 Rättsutredningar och domskrivning

Uppgiften att göra rättsutredningar och att skriva dom är ett led i den dömande verksamheten behöver inte i första omgång utföras av men en

domaren personligen. Arbetsuppgifterna är svåra att särskilja; en del av

rättsutredningen utförs ofta i samband med domskrivningen. Domarna använder också stor del sin arbetstid för dessa uppgifter, drygt 30 en av procent i tingsrätt och länsrätt, bilaga En avlastning av en viss del av

dessa uppgifter skulle således innebära att betydande del av domar-

en arbetskraften kunde frigöras för ytterligare renodling av domaren rollen. Kommittén har tidigare talat att en naturlig förändring av notaom rieutbildningen är att låta notariema i större omfattning arbeta med bl.a. rättsutredningar och domskrivning, Notarieutbildningen, avsnitt och Beredningsorganisationen, avsnitt 11.2.1. Vidare bör både bered-

ningsjurister och i viss utsträckning fiskaler ha dessa arbetsuppgifter,

Beredningsjurist, avsnitt ll.2.3 och Den närmare utformningen av domarutbildningen, avsnitt 8.2. Även i mellaninstans bör överrättsnotarier och godkända fiskaler, förutom de rättsutredningar de redan i dag utför, i ökad utsträckning skriva förslag till domar. All i dag lägger på rättsutredningar och på att den tid som domarna skriva dom frigörs dock inte eftersom de ändå ytterst ansvarar för att

dessa uppgifter utförs korrekt. Värdet att överföra i vart fall en del

av

uppgiften att göra rättsutredningar och att skriva dom är emellertid

av inte begränsat till "renodlingseffekt". Utbildningen av notarier och en fiskaler både i underrätt och överrätt fördjupas och förbättras genom en

övning att under handledning få utföra sådana arbetsuppgifter. Det är

således kommitténs mening att rättsutredningar och domskrivning i ökad omfattning skall utföras notarier och ñskaler. Detta utesluter av

136 Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal

inte, som tidigare omnämnts i avsnitt 11.2.3, att domstolssekreterarna i viss omfattning deltar i domskrivningen.

VI ANSTÄLLNINGSSKYDD

16 Icke ordinarie domares

självständighet och

6 Europakonventionen

art.

Icke ordinarie domares, notariers och beredningsjuristers anställningsskydd bör, mot bakgrund Europakonventionens krav på av självständiga domare, stärkas.

16.1 Inledning Europakonventionens krav

-

enligt

art.

Genom lag SFS 1994:1219 som trädde i kraft den 1 januari 1995 skall Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande frihetema Europakonventionen

svensk lag. gälla som Enligt konventionens art. 6 är envar, när det gäller att pröva civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse för brott, berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid, infor en oavhängig och opartisk domstol. Begreppen i artikeln är inte närmare definierade i konventionstexten utan har fått sin innebörd Europadomstolens praxis. Innebörden genom begreppet civila rättigheter och skyldigheter och anklagelse för brott av har således blivit föremål för prövning i ett flertal rättsfall. För kommitténs överväganden om det anställningsskydd som behövs för dömande personal är innebörden dessa begrepp betydelse framför av av

138 Anställningsskydd

allt för frågan om det bör övervägas ett anställningsskydd även för notarier m.fl. som kan komma att avgöra mål är mindre ingripande som för den enskilde. När det gäller civila rättigheter kanske det räcker med att konstatera att det skall röra sig om en reell och seriös tvist mellan enskilda personer eller mellan en enskild person och en myndighet, att tvisten gäller en rättighet som har sin grund i den nationella rätten och att denna rättighet kan karakteriseras som en civil rättighet. Därmed har t.ex. rätten till sociala förmåner så gott som generellt ansetts falla under art.

6 Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, s. 125 ff.

Vidare torde frågan om återkallelse av körkort vara att anse som en fråga om en civil rättighet. För att ett mål skall anses gälla en anklagelse för brott skall det röra sig om ett straffprocessuellt förfarande som syftar till att avgöra om en person är skyldig till ett brott och i så fall att fastställa påföljden för

detta se härom och det följande Hans Danelius, Mänskliga rättigheter,

upplaga 5:1, s. 146 ff.. Det har inte någon betydelse om det nationella rättsystemet anser att det är fråga om en straffrättslig anklagelse. Den nationella rättens beteckning av handlingen som ett brott bildar dock utgångspunkt för den bedömning Europadomstolen gör. Därutöver är det framför allt två kriterier som används för att avgöra om fråga är om en anklagelse för brott. Det första är gärningens art, dvs. om gämingen innefattar en överträdelse som kan begås av vem som helst och mot vilken velat införa ett allmänt förbud. Om man däremot överträdelsen gäller förhållningsregler för en viss grupp personer med särskild ställning och särskilda skyldigheter har den ofta betraktats som en disciplinär förseelse som faller utanför art. Det andra kriteriet är den reaktion kan följa. Om en frihetsberövande som påföljd kommer i fråga faller överträdelsen som regel under art. När det gäller mer bagatellartade förseelser har många länder, liksom Sverige, antingen avkriminaliserat dem och ersatt påföljdema med administrativa sanktioner eller gjort dem till föremål för enklare förfaranden när endast böter kan förekomma t.ex. ordningsbot och i vissa fall strafförelägganden. Av betydelse för bedömningen om även sådana förfaranden skall anses utgöra anklagelse för brott är Europadomstolens avgörande i ett

mål mot Tyskland EMD 73, Öztürk. Målet avsåg en trafikförseelse

som enligt tysk rätt inte betraktades som ett brott utan som en ordningsförseelse. Domstolen fann trots detta att fråga var om en anklagelse för brott. Europadomstolen fäste inte någon betydelse vid det låga straffvärdet eller den låga boten som kunde följa på gämingen, utan det avgörande var att det var fråga om en gärning som belagts med påföljd avsedd att vara både avskräckande och bestraffande. I den

Anställningsskjødd 139

danska kommentaren till Europakonventionen Per Lorenzon m.fl. Den

Europaeiske Menneskeretskonvention, 192 har med anledning 1994, s. av Europadomstolens avgörande ansetts att också parkeringsavgifter tills vidare bör bedömas så att de omfattas av art. jfr dock nedan under Nordiska rättsfall om det mål som är anhängigt mot Danmark vid den Europeiska kommissionen for de mänskliga rättigheterna angående en parkeringsförseelse. Kravet på oavhängighet och opartiskhet innebär att domstolen skall handla objektivt och inte påverkas av ovidkommande omständigheter. Oavhängighetskravet syftar till att utesluta möjligheten av obehörig påverkan medan kravet på opartiskhet syftar på att det i domstolen inte får finnas någon önskan eller benägenhet att gynna en part framför en

annan Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 1997,

151 ff.. s. När det gäller kraven på oavhängighet och opartiskhet framgår det Europadomstolens praxis att domstolen fäster vikt vid vem som utav nämner domare, hur lång forordnandetiden är, vilka garantier det finns mot otillbörlig påverkan och vid att domstolen som sådan inte bara är oavhängig utan även utåt framstår som oavhängig Campbell och F ell, EMD 80. Det framgår vidare av Europadomstolens praxis att innebörden av oavhängighetslcravet i art. 6 är att domare skall vara både oavhängiga regeringsmakten när det gäller enskilda avgöranden och skyddade av mot uppsägning från domaranställningen jfr Europadomstolens domar 29 juni 1984, Campell och Fell, EMD 80, 28 oktober 1984 Sramek, EMD 84 och 29 april 1988, Belios, EMD 132. Enligt en dom av danska Höjesteret den 18 april 1994 ställs dock inte något krav på att oavsättligheten skall lagfást Domstolsudvalgets betaznkning, vara Betaankning nr. 1319 s. 265. I den danska kommentaren till Europakonventionen a.a. s. 173 ff. uttalas också att Europakonventionen visserligen inte torde ställa något absolut krav på att domarna är oavsättliga, utan lägger större vikt vid att uppsägningar i praktiken inte förekommer i någon nämnvärd omfattning. Som berörts tidigare tillgodoses Sveriges åtagande enligt Europakonventionen art. 6 bl.a. ll kap. 2 § regeringsformen vari stadgenom att ingen myndighet, heller riksdagen, får bestämma hur en domgas stol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tilllämpa rättsregel i ett särskilt fall. Principen avser att garantera domen stolarnas självständighet och innebär att domarna är oavhängiga när det gäller enskilda avgöranden. Regeln kompletteras med att ordinarie domare enligt grundlagen är skyddade mot att skiljas från tjänsten annat än vid uppnådd pensionsålder, sjukdom och på grund av sådant brott

140 Anställningsskydd

eller grovt eller upprepat åsidosättande tjänsteåliggande visar av som uppenbar olämplighet att inneha domartjänst. Vidare är ordinarie domare inte skyldig att flytta till annan jämställd domartjänst annat än om det påkallas av organisatoriska skäl. För ordinarie domare uppfylls således Europakonventionens krav på oavsättlighet. Regeringsformen ställer dock inte frånsett de högsta instansema - något krav pâ att endast ordinarie domare får utföra dömande uppgifter. Vid domstol skall visserligen finnas ordinarie domare, men icke ordinarie domares ställning berörs inte i grundlagen. Att det överhuvudtaget finns annat än ordinarie domare i domstolarna framgår endast indirekt av 4 kap. 4 § rättegångsbalken där det heter att om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för lagfaren domare i hovrätt eller underrätt meddelas bestämmelser av regeringen Sådana bestämmelser har utfärdats i bl.a. domstolsinstruktionema. Någon särreglering av icke ordinarie domares anställningsskydd finns inte. Icke ordinarie domare har således, i motsats till de ordinarie domarna, endast det skydd mot uppsägning och förflyttning som allmänt gäller på den svenska arbetsmarknaden. Likväl utför icke ordinarie domare dömande uppgifter både i underrätt och i mellaninstans och utgör en betydande del av den svenska domarkåren. I en talan mot Sverige har den Europeiska kommissionen för de

mänskliga rättigheterna den 8 februari 1973 tagit ställning till om det

strider mot artikel Europakonventionen, att Svea hovrätt i ett avgörande bestod av bl.a. två hovrättsfiskaler. Talan i denna del avvisades som manifestly illfounded:

true that assistant judges do not benefit from the protection iven to holders of permanent judgeships by of the Swedish onstitution. However, the Commission satisñed that assistant judges belong to the udicial profession and when given

assignments as a e eit er in a District Court or in the Court of

Ap eal, act in ful in ependence. In exe tional cases they may, like

ordinary civil servants, be dismissed om their employment by

decision of the Court of Appeal but an ap eal then lies to the Supreme Administrative Court Moreover, t e Commission notes --that the applicant has again not suggested any valid ground which would show that the two assistant judges concemed were not impartial in his case. The Commission finds that equally clear that there was no violation of Art 6 in this respect.

Som framgår bygger avgörandet till en del på att icke ordinarie domare endast undantagsvis sägs upp och att sådana beslut, vid tidpunkten för avgörandet, kunde överklagas till Regeringsrätten. Avgörandet torde få ökad betydelse efter det att Arbetsdomstolen i en dom från den 24 april 1996 godkänt att ett antal kammarrättsassessorer sagts upp på grund av arbetsbrist. Den utlösande faktorn för beslutet att säga upp assessorerna

Anställningsskydd 141

dock medelsbrist medförde att kammarrätten hade måst minska var som sin organisation. Arbetsdomstolen uttalade bl.a.

Som arbetsdomstolen uttalat bl.a. i domen AD 1993 nr 101 är be-

eppet arbetsbrist i anställningsskyddssammanhang en samlings-

eteclming för mängd olika situationer och är ingalunda alltid en liktydigt med att det i konkret mening saknas arbetsuppgifter för en arbetstagare Anställningsskyddslagen att arbetsgivaren i görligaste mån skall

väga alla till buds stående möjligheter att genomföra olika verk-

samhetsförändringar utan att arbetstagare behöver sägas upp m.m. Har detta gjorts kan emellertid, har uttalats i bl.a. den nyss som nämnda domen, arbetsgivarens bedömning i princip inte ifrågasättas domstol vid prövningen saklig grund i form av arbetsbrist av av om föreligger.

Detta innebär bekräftelse på att icke ordinarie domare inte har ett en anställningsskydd avviker från vad allmänt gäller på arbetssom som marknaden. Frågan de icke ordinarie domamas dömande har därom med kommit i något dager. En genomgång måste därför ske en annan de regler rör anställningsforrnema för såväl notarier som av som fiskaler och Vidare bör analys göras av frågan om Euroassessorer. en pakonventionen art. 6 innebär att anställningsformema för icke ordinarie domare måste förändras. Slutligen måste övervägas om kommitténs förslag att notarier även i fortsättningen skall få avgöra mål samt att också beredningsjurister skall denna behörighet medför att anställges

ningsformerna för dessa personalkategorier behöver förändras.

Som bakgrund till frågan icke ordinarie domare anställningsen om skydd lämnas inledningsvis redogörelse för vissa rättsfall rörande en denna fråga förekommit i våra nordiska grannländer. som

16.2 Nordiska rättsfall

Danmark

Det har redan berörts att Höjesteret behandlat frågan om det konventionsenliga/grundlagsenliga i systemet med icke ordinarie domare. Danska grundlagen stadgar att domare har att rätta sig efter lagen. De

kan endast avsättas dom och de kan inte förflyttas mot sin

genom

vilja inte förflyttningen grundar sig på omorganisation.

om en Domen den 18 april 1994 rörde ett brottmål som i första instans avgjorts dommerfuldmaektig, samtidigt var anställd i justitieav en som departementet. Den tilltalade gjorde gällande att domaren inte var oav-

142 Anställningsskydd

hängig på det sätt som Europakonventionen kräver och yrkade därför

att målet skulle återförvisas till första instans. Höjesteret, ogillade som

återförvisningsyrkandet, anförde:

Bestämmelserna i grundlagen 3 och 64 bör, mot bakgrund den av lagfästa, mångåriga praxis att använda icke ordinarie domare, tolkas

så att det inte utesluter att dömande funktioner i viss omfattning kan utövas av domare, som inte har ett grundla sfást skydd mot att avskedas eller förflyttas. Användningen ordinarie domare har av e ökat betydligt, men det finns inte tillräcklig grund för att detta anse vara grundlagsstridi

av den bestående ordningen att an-

vända icke ordinarie domare i förening med det mycket vida

anställningsområdet för anställda i Justitiedepartementet med till-

hörande institutioner och avsaknaden lagskydd mot uppsägning

av medför att det är tveksamt om systemet med icke ordinarie domare

kan förenligt med konventionen. Då det inte finns någon sä-

anses ker grund för att fastslå konventionens räckvidd i detta avseende

och då en tolkning, som i väsentlig ad avskär möjligheten att

skuñle

använda icke ordinarie domare, få mycket pande genom

följder för domstolsorganisationen, Höjesteret att fragan bör

anser

lösas lagstiftningsvägen

Höjesteret har vidare i dom den 8 1995, rörande ett brottmål mars

avgjort av en dommerfuldmaektig uttalat:

Med hänsyn härtill till tidigare refererad dom och till pdraget till

u Domstolsudval et att utreda frågan icke ordinarie och

om omare

till den osäker alltjämt består beträffande räckvidden et som av Euro akonventionen, finner Höjesteret inte grund för att uttala att anstä lda i Justitiedepartementet endast på grund anställningsförav hållandena är avskurna från att verka icke ordinarie domare i som i vidare omfattning följer

lfgåtátlmål

än som av domen den 18 april

Höjesteret ogillade även denna gång yrkandet återforvisning till om första instans.

Från Danmark kan också nämnas att det finns ett mål angående en parkeringsförseelse som för närvarande handläggs vid den Europeiska

kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Klaganden gör gällande

att Danmark brutit mot art. 6 Europakonventionen eftersom målet i

första instans avgjordes icke ordinarie domare. Målet har av en kommunicerats med Danmark, också avgett processskrift. som en Målet är inte maj 1998 avgjort.

Norge

Även Höjesterett har frågan det strider prövat om mot Europakonven-

tionen att icke ordinarie domare dömer. Frågan gällde talan en om er-

Anställningsskjødd 143

sättning från staten och kommun. Målet avgjordes av tre domare, en

två tjänstgjorde i första instans efter tidsbegränsade förordnanvarav

den. Den dessa pensionerad domare och den andra hade en

ena av var

tjänst i domstol tillfälligt förordnad i den aktuella en annan men var

domstolen och hade vid tiden för avgörandet sökt en fast tjänst vid

denna. Parterna gjorde gällande att de icke ordinarie domarna var jä-

viga eftersom de tidsbegränsat förordnade och staten diskretionärt var

kunde avgöra förordnandetiden skulle förlängas. Lagmansrätten, om

med vilken Höjesterett instämde, ogillade yrkandet om âterförvisning

till första instans och anförde följande.

Systemet med icke ordinarie domare och användningen av pensio-

nerade domare bottnar i budgetmässiga förhållanden och behovet av

extrahälp på grund arbetstoppar, sjukdom o.dyl. Det kan anav föras onstitutionella och andra invändningar mot ett omfattande

bruk både icke ordinarie domare och pensionerade domare, men

av sådana invändningar kan knap avgörande för värderingen ast vara

av om myndigheten fattat ett förvaltningsbeslut som kan överprövas som domstol och det utnämner domare är delar av staten av organ som är de i detta sammanhang att betraktas oavhängiga av varandra. som Det är vanligtvis utan någon avgörande betydelse att staten formellt

är part och även den utnämner domare. Aven om utnämningen som är tidsbegränsad kan den, med den karaktär tidsbegränsnin en som här har inte ett sådant förhållande som gör att de tids eanses vara

gränsat tjänstgörande domarna kan partiskaw De av öranden

anses Europadomstolen det har hänvisats till och förhål andena i av som målet Campbell och Fell gälla andra förhållanden än de som synes är aktuella nu.

Island

Slutligen bör ett avgöranden Islands Högsta domstol den 18 maj av

1995 omnämnas. Målet gällde för trafikförseelse. Den tillansvar en

talade hävdade att domen stred mot grundlagen eftersom den avkun-

nats dommerfuldmaektig. I målet, prövades av Högsta domav en som

stolen mot bakgrund Europakonventionen art. uttalades följande. av

I förarbetena till 1989 års lag 92 framhållas att det är nödvännr.

digt att upprätthålla tänster dommerfuldmaekti icke ordinarie

som

domare ett i utbildningen jurister i omargärningen.

som av Anställningsförhållandena för dommerfuldmaektig kan inte enen samt avgöranden han skall anses så beroende av förvaltvara om nin att han inte kan utföra dömande pgifter under tillsyn och en u ämbetsdomare och i ennes namn. Det är dock un er ansvar av en

inte tillrådligt, som raxis utvecklat sig, att dommerfuldmaektigen

dömer i motsvaran utsträckning häradsdomaren. Faktiskt e som fungerar de på sätt ämbetsdomama och utför ofta samma som domar äming denne. De har dock inte samma erfarensamma som het och har ta i början sin karriär inte underkastat sig samma o av

144 Anställningsskydd

ansvar för domargämingen som de domare avlagt ed på he-

som en der och samvete om att respektera grundla Justitieministern kan en. också återkalla deras förordnande och eda dem utan domstolsavs

prövning och förvaltningen kan genom budgetbeslut få deras

anställning att höra med kort varsel. Det bör därför up anses att dommerfuldmas tiges ställning, sådan den faktisk är, inte som upp-

ller grundla krav å domstolarnas oavhängighet, sådan

ens

tolEas

som en maste enligt uropakonventionen art. 6 oavhängiga om och opartiska domare...

Islands Högsta domstol återförvisade målet till häradsrätten för förnyad

handläggning.

16.3 Anställningsförhållanden för domare

Vid domstol skall finnas ordinarie domare, 11 kap. 1 § tredje stycket

regeringsformen. I princip räcker det med att det finns ordinarie en domare vid varje domstol, dock att det finns särskilda bestämmelser

om de högsta instansema. Vilka ordinarie domare skall finnas i som respektive instans framgår av rättegångsbalken och lagen 1971:289

om förvaltningsdomstolar, se t.ex. 1 kap. 2 § rättegångsbalken och 3 §

lagen om allmänna förvalmingsdomstolar.

Som redogjorts för tidigare framgår det endast indirekt rätteav gångsbalken att det finns icke ordinarie domare i allmän domstol, 4 se kap. 4 § rättegångsbalken. Stadgandet saknar motsvarighet i lagen om

allmän förvaltningsdomstolar. Reglerna icke ordinarie domare åter-

om finns för båda domstolsslagen i domstolsinstruktionema. Nedan redo-

görs för de regler gäller för ordinarie respektive icke ordinarie som domares anställningsförhållanden.

16.3.1 Ordinarie domare

Ordinarie domares anställningsförhållanden regleras dels regeringsav formen, dels lagen 1994:260 offentlig anställning och lagen av om

1994:261 om fullmaktsanställning.

Enligt ll kap. 5 § första stycket regeringsformen kan ordinarie do-

mare inte skiljas från tjänsten annat än han brott eller grovt om genom eller upprepat åsidosättande tjänsteåliggande har visat sig av uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten eller han har uppnått gällande om pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension.

Justitiekanslern har i ett beslut den 2 oktober 1996 uttalat att bestäm-

melsen rimligen även innefattar rätt att utan risk för andra sanken tioner än de som är föreskrivna i lag utöva de arbetsuppgifter är - som

Anställningsskydd 145

förenade med tjänsten. I beslut kritiserades domstols åtgärd samma en att ett administrativt beslut omplacera en ordinarie domare från genom tjänstgöring med rotelansvar till en tjänstgöring utan rotelansvar i en förstärkningspool domare. Förfarandet ansågs inte överensstämma av med bestämmelsen ll kap. 5 § regeringsformen. Grundlagsskyddet gäller endast för de domare som räknas som ordinarie. I förarbetena till 1974 års regeringsform uttalades att ingen domare än den är anställd under sådana former att han annan som

åtnjuter det anställningsskydd paragrafen tillerkänner ordinarie

som domare kan räknas ordinarie domare i grundlagens mening. som

Vidare anfördes att domare innehar tjänst fram till viss tidpunkt

en som eller tills vidare inte i grundlagens mening anses vara utnämnd till ordinarie domare prop. 1973:90 s. 391. Utöver bestämmelserna i regeringsformen regleras ordinarie domaanställningsförhållanden av fullmaktslagen och av lagen om res offentlig anställning. Enligt 3 § lagen om fullmaktsanställning fullmaktslagen skall ordinarie domare anställas med fullmakt. I lagen offentlig anställning regleras disciplinförfarandet 3 och 14 §§ om medan frågor anställnings upphörande, avstängning och läkarom undersökning behandlas i fullmaktslagen. Enligt 6 § fullmaktslagen kan en ordinarie domare entledigas om han på grund förlust eller nedsättning i arbetsförmågan är för av av framtiden oförmögen att fullgöra sina arbetsuppgifter tillfredsställande eller han på grund nedsatt arbetsförmåga under två år i följd inte om av har tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid och det är sannolikt att han inte kan återinträda i arbetet inom ytterligare ett år och det är ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla sig. Om det är sannolikt att domare inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsen ställande på grund sjukdom kan han vara tvungen att genomgå en av läkarundersökning. Han kan vidare avstängas från arbetet. Ytterligare anledningar till avstängning föreligger det inleds ett förfarande som om syftar till att han skall avskedas eller åtgärd vidtas för att åtal skall en väckas mot honom kan antas medföra avskedande eller om han som inte följer ett beslut läkarundersökning. Statens ansvarsnämnd om beslutar i frågor avskedande, avstängning och läkarundersökning. om Ordinarie domare har rätt till domstolsprövning sådana beslut. Talan av prövas Arbetsdomstolen domaren är fackligt ansluten och den av om fackliga organisationen för hans talan. I annat fall väcks talan vid

tingsrätt.

146 Anställningsskydd

16.3.2 Icke ordinarie domare fiskaler och

assessorer

För icke ordinarie domare gäller lagen om offentlig anställning och lagen om anställningsskydd. Vilket anställningsskydd den enskilde arbetstagaren har beror på anställningsformen. Notarier anställs med s.k. längsttidsförordnanden medan fiskalsaspiranter normalt får tidsbestämda förordnanden. Godkända fiskaler och förordnas tills vidare. Förordnande för assessorer fiskaler att tjänstgöra vid underrätt gäller normalt tills vidare. Förordnande för assessor att tjänstgöra vid underrätt utfärdas antingen som tidsbegränsat förordnande eller tills vidare. Därutöver förekommer förordnande for pensionerade domare att handlägga visst mål eller att annars förstärka tillfälligt i underrätt eller överrätt. I överrätt adjungeras ibland professorer, åklagare och advokater att delta vid visst måls avgörande. Fiskaler som förordnas att adjungera i överrätt förordnas antingen tills vidare eller tidsbegränsat. Vid förordnande i underrätt är fiskaler och assessorer utan särskilt beslut lediga från hovrättsanställningen. En anställning på viss tid kan normalt inte bringas att upphöra genom uppsägning före anställningstidens utgång, 4 § andra stycket

anställningsskyddslagen. Om däremot en avskedandeanledning eller

motsvarande föreligger kan arbetstagaren skiljas från anställningen med omedelbar verkan. För en anställning tills vidare, liksom vid förordnande tills vidare dock längst till en viss tidpunkt, gäller att anställningen kan upphöra genom uppsägning eller genom avskedande. En uppsägning skall vara sakligt grundad, 7 § anställningsskyddslagen. Begreppet saklig grund är inte närmare definierat. Uppsägningsfallen är så olika och förhållandena på arbetsplatserna så varierande att det inte har ansetts möjligt eller lämpligt att generellt slå fast vad som kan betraktas som saklig grund prop. 1973:129 s. 118 ff.. I förarbetena till den nuvarande anställningsskyddslagen anfördes att det inte är en framkomlig väg att i själva lagtexten eller i motiven försöka att detaljerat beskriva i vilka fall som kravet på saklig grund for uppsägning skall anses uppfyllt. Det måste därför anförtros rättstillämpningen att genom ställningstaganden i konkreta fall innehåll åt ge begreppet saklig grund för uppsägning prop. 1981/8271, s.69. För bedömningen av om det föreligger saklig grund för uppsägning är en man därför hänvisad till Arbetsdomstolens praxis. Av domstolens praxis framgår sålunda att uppsägning för att en

vara sakligt grundad skall bero antingen på arbetsbrist se ovan be-

Anställningsskydd 147

träffande kammarrättsassessorema eller på personliga förhållanden, jfr

även 7 § fjärde stycket, 22 och 25 anställningsskyddslagen.

Vad gäller uppsägning personliga förhållanden visar Arbetsp.g.a. domstolens praxis vidare att b1.a. arbetstagarens ställning eller anställ-

ningens beskaffenhet påverkar bedömningen det föreligger en

av om

saklig grund för uppsägning. En uppsägning anses sakligt grundad b1.a.

den anställde begår brott viss beskaffenhet, såsom t.ex. att om av

brottet menligt inverkar på förtroendet som den anställde har eller på

företagets anseende utåt. Även misskötsamhet i arbetet annan anses

saklig grund för uppsägning. Enstaka fall av slarv eller olämp-

vara en ligt uppträdande räcker inte utan den anställde måste ha visat sig olämplig för arbetet. Slutligen bör det anmärkas att sjukdom i princip inte ett skäl för uppsägning. Först arbetstagarens nedanses vara om

sättning arbetsförmågan är stadigvarande och så väsentlig att det

av

inte längre kan förväntas att denne kan utföra något arbete av betydelse

Lurming, Anställningsskydd, sjunde uppl.

kan en uppsägning ske Lars

178 ff. och 247. s.

En uppsägning icke ordinarie domare grundas på personliga

av som

förhållanden beslutas personalansvarsnämnden vid Domstolsverket,

av § förordningen 1988:317 med instruktion för Domstolsverkets. Be- 7 slutet kan efter sedvanliga tvisteförhandlingar prövas av Arbetsdom-

stolen om arbetstagarorganisationen väljer att företräda arbetstagaren,

annars genom att talan väcks vid tingsrätt. En uppsägning arbetsbrist beslutas av överrätten, 3 § anställp.g.a. ningsförordningen 1994:373, jfr 30 § 7 p. hovrättsinstruktionen. Be-

slutet kan, arbetstagarorganisationen beslutar inträda, prövas av

om Arbetsdomstolen, 2 kap. 2 § tredje stycket lagen 1974:371 om rättegången i arbetstvister arbetstvistlagen, och i annat fall kan talan föras

vid tingsrätt

5 Enligt 3 § anställningsförordningen är huvudregeln att frågor om anställning prövas anställningsmyndigheten. Om avvikande föreskrifter meddelats i annan av förordning gäller dock dessa, 2 § anställningsförordxiingen. Enligt 7 § instruktionen

för DV prövar personalansvarsnämnden vid DV som företrädare för

arbetsgivaren/staten frågor som anges i 19 § verksförordningen för anställda inom verksamhetsområden dvs. b1.a. uppsägningar av personliga skäl. 19 § verksförordningen gäller emellertid inte for hovrätt, 9 § hovrättsinstruktionen. Beslut att överlämna frågan uppsägning personliga skäl till personalom en av ansvarsnämnden torde fattas av överrättens kollegium; se t.ex. 30 § 7 hovrättsinstruktionen. Sådant beslut innefattar troligen inte sådana rättsverlcningar att det kan överklagas. 5 Av 52 55 hovrättsinstruktionen framgår vilka beslut anställnings om upp- hörande fattas hovrätt. Sådana frågor avgörs enligt 30 § 7 hovrättssom av instruktionen hovrättens kollegium. Eftersom hovrättsinstruktionen inte utav

148 Anslällningsskydd

Ett avskedande kan ske om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det skall röra sig avsiktligt eller om grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande prop. 1973:129 149. Såväl brott i tjänsten s. som utanför anställningen kan grund för avskedande. När det gäller vara en brott i tjänsten har ett strängt betraktelsesätt och lägger särskild man vikt vid om brottet avsett inte obetydliga värden, det skett vid om upprepade tillfällen eller inneburit ett allvarligt svek det förtroende av som arbetsgivaren lämnat den anställde. För brott utom tjänsten gäller att

detta kan vara en avskedandeanledning det allvarligt skadar för-

om hållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Visar brottet att den anställde brister i insikt det väsentliga i arbetet och med detta om ger uttryck för en sådan oförmåga att fullgöra centrala åligganden i tjänsten att förtroendet för honom allvarligt rubbas för framtiden kan han

avskedas Lars Lunning 332 ff..

a.a. s. Ett avskedande beslutas av Statens ansvarsnämnd, 55 § hovrättsinstruktionen och 53 § kammarrättsinstruktionen. Även här kan, om arbetstagarorganisationen väljer att föra talan, sådan väckas vid Arbetsdomstolen. I annat fall förs talan vid tingsrätt.

Förflyttningsskyldighet

Vad gäller förflyttningsskyldighet är ordinarie domare skyddade mot

att byta tjänsteställe av andra än organisatoriska skäl och då endast till en jämställd domaranställning. En ordinarie domare är dock skyldig att tillfälligt tjänstgöra i annan domstol vid kollegial handläggning i följande fall. En rådman i tingsrätt är skyldig att tjänstgöra ledamot i som annan tingsrätt inom samma hovrättsornråde. En rådman i länsrätt är tjänstgöringsskyldig i samtliga tingsrätter och hovrätter. Ett kammarrättsråd är skyldig att tjänstgöra i hovrätt. Motsvarande skyldighet saknas för

hovrättsråd, 14 § fullmaktslagen.

Ordinarie domare i förvaltningsdomstol har således större tjänsten göringsskyldighet i allmän domstol än ordinarie domare i allmän dom-

tiyckligen anger vem som har behörighet att fatta beslut uppsägning när det om gäller arbetsbrist torde anställningsforordningens regler om behörighet för anställningsmyndigheten gälla. I sammanhanget bör påpekas att 57 § hovrättsinstruktionen, som anger att beslut anställning överklagas till regeringen, om avser endast tillsättande av "tjänst", jfr 40 § hovrättsinstruktionen i dess lydelse före den l juli 1996. Möjligheten att överklaga ett beslut uppsägning regleras därmed om endast i arbetstvistlagen.

Anställningsskydd 149

stol. När bestämmelserna infördes motiverades detta med att allmän

domstol i ekobrottmål kunde ha behov den skatterättsliga kompeav domare i allmän förvaltningsdomstol har. Bestämmelserna tens som ansågs förenliga med ordinarie domares skydd mot förflyttning efter-

det bedömdes endast kunna röra sig om några få tjänstgöringstill-

som

fallen år och därmed inte att jämställa med en förflyttning prop.

per 1984/852178, s. 25. Beslut förordnande för ordinarie domare att tjänstgöra i underom

rätt meddelas regel överrätten; se t.ex. 51 § tingsrättsinstruk-

som av tionen. Sådant beslut överklagas administrativa besvär genom Rättegången i arbetstvister, Lagkommentar och uppsatser utgivna av

Arbetsrättsliga föreningen, 1979, s. 56. Överklagande sker till Dom-

stolsverket, 57 § fjärde stycket hovrättsinstruktionen. Icke ordinarie domare, både fiskaler och assessorer, är skyldiga att

tjänstgöra i tingsrätt och att avbryta pågående tjänstgöring i en

en tingsrätt eller hyresnämnd för att ta emot ett förordnande i hovrätten en eller ett annat förordnande i tingsrätt eller hyresnämnd under hoven Hovrättsassessorer är dessutom skyldiga att tjänstgöra i Högsta rätten. domstolen eller under högst ett år ledamot i hovrätt, 46 - som annan - 48 hovrättsinstruktionen 1996:379. Motsvarande bestämmelser finns för icke ordinarie domare i kammarrätt i 45 47 kammarrätts- instruktionen 1996:380, dock att för kammarrättsassessor saknas en

tidsbegränsning för skyldigheten att tjänstgöra i annan kammarrätt än

den han hör till. Bestämmelserna innebär icke ordinarie domare i princip är att en

tjänstgöringsskyldig i tingsrätter respektive länsrätter över hela landet.

Vidare innebär det att överrätten kan skilja icke ordinarie domare en

från de dömande uppgifterna och förordna denne som föredragande i

överrätten. Beslut förordnande för icke ordinarie domare att tjänstgöra i om

underrätt fattas överrätten, 42 43 tingsrättsinstruktionen, jfr

av -

dock 47 § tingsrättsinstruktionen, Ett beslut att ändra ett sådant

om förordnande för tingsfiskal torde undantagsvis kunna innefatta ett en beslut anställning. Därmed kan beslutet överklagas till regeringen om 57 § hovrättsinstruktionen. Ett beslut enligt 46 § andra stycket och 47

§ hovrättsinstruktionen rör icke ordinarie domares skyldighet som en utföra domaruppgifter i tingsrätt torde ett arbetsledningsbeslut. att vara Ett sådant beslut omplacering kan inte angripas på rättslig väg om förutsatt omplaceringen ligger inom för den anställdes att ramen arbetsskyldighet a.a. Lunning, s. 132. Beslut överrätten att förordna icke ordinarie domare som tjänstav i underrätt att tjänstgöra i överrätten är troligen ett arbetsledningsgör beslut inte kan prövas rättsligt. Skulle beslutet däremot innebära som

150 Anställningsskjødd

ett skiljande från anställningen finns möjlighet till prövning enligt en

arbetstvistlagen.

överväganden

1 6.4

l6.4.l Icke ordinarie domare fiskaler och

assessorer

Som framgått av redogörelsen tidigare ställer Europakonventionen krav att domstolarna både är oavhängiga och utåt framstår som oavhängiga. Domarna skall oavsett de är ordinarie domare eller - om inte vara oavhängiga regeringsmakten vad gäller enskilda - av av-

göranden och skyddade mot uppsägning från domaranställningen. Oav-

sättligheten behöver i och för sig inte lagfäst. I fallet Campbell vara och Fell EMD 80 uttalades det att oavsättligheten är en del av oavhängigheten att denna inte behöver lagreglerad, bara den men vara är "recognised in fact and that the other guarantees necessary are present". Utnämningen till domare behöver inte heller för livstid. I vara praxis har tidsbegränsade förordnanden godtagits. I fallet Campbell och Fell EMD 80 godtogs tre år eller den kortare tid inrikessom ministern bestämmer. Det ansågs att tidsperioden i och för sig kort, var men att detta var förståeligt eftersom uppdraget oavlönat. Även i var andra fall har tidsbegränsade förordnanden godtagits. De fall Europadomstolen prövat har endast gällt nämnder befunnits som vara att anse som domstolar i konventionens mening. Tidsbegränsade förordnanden i egentliga domstolar har inte prövats. Inte heller har frågan förom

längningar av tidsbegränsade förordnanden prövats Peer Lorenzen

mil., Den Europaeiske Menneskeretskonvention, 1994, 173. s.

Av det tidigare framgår att det finns skillnader i anställningsskydd

mellan ordinarie och icke ordinarie domare. En ordinarie domare kan skiljas från tjänsten antingen han brott visat sig om p.g.a. m.m. uppen-

barligen olämplig för tjänsten, dvs. om en avskedandeanledning före-

ligger, eller på grund sjukdom. En icke ordinarie domare kan därav

emot skiljas från tjänsten även avskedandeanledning inte före-

om en ligger. Eftersom det inte finns något utrymme för godtyckliga entlediganden eller uppsägningar från arbetsgivarens sida, sig enligt vare lagen om offentlig anställning eller lagen anställningsskydd, är den om

avgörande skillnaden från anställningsskyddssynpunkt därmed

att ordinarie domare inte kan sägas på grund arbetsbrist, i upp av t.ex. samband med att myndighet läggs ned eller omorganiseras SOU en

Anställningsskydd 151

1992:60. När det gäller arbetsbrist bör framhållas att sådan även anses föreligga myndighet, till följd regeringens budgetbeslut, inte om en av har tillräckliga medel till förfogande. En skillnad mellan ordinarie och icke ordinarie domares anannan ställningsskydd icke ordinarie domare kan skiljas från doär att en

maruppgiften ett administrativt beslut av respektive överrätt.

genom Ett sådant beslut kan, det innefattar ett skiljande från anställning, om enligt arbetstvistlagen. I de fall ett sådant beslut är ett utflöde av prövas arbetsledningen for domstolen torde det inte att angripa rättslig väg. Mot bakgrund Europakonventionens krav på ett starkt anställav ningsskydd för dem utför dömande uppgifter måste slutsatsen bli som icke ordinarie domare måste tillförsäkras ett starkare skydd mot att att

skiljas från domaruppgiften. I och för sig bör det här anmärkas att Europakonventionen endast ställer krav på opartisk rättegång i en

en instans. Enligt artikel i Neue Juristische Wochenschrift innebär en detta konventionsbrott består i att domare utan det självatt ett som

ständighetsskydd konventionen kräver dömt i en instans kan läkas

som har möjlighet att överklaga till domstol där endast genom att man en en ordinarie domare deltar i avgörandet Lippold, R., Die Richter auf Probe im Lichten den Europäischen Menschenrechtskonvention, NJW 1991, 2383 2391. Det kan emellertid inte vara rimligt att laborera s. med konventionsbrott skall läkas i högre instans. Det skulle vidare som opraktiskt, med tanke på den utformning domarbanan som vara av kommittén funnit lämplig, att utesluta adjunktion i överrätt av icke ordinarie domare i alla de mål där icke ordinarie domare dömt i en första instans. Den första fråga därför inställer sig är hur starkt ett anställsom ningsskydd för icke ordinarie domare bör för att Europakonvenvara tionens krav skall uppfyllda. Det är helt klart att icke ordinarie anses en domare måste kunna skiljas från sin tjänst i alla de fall där en ordinarie domare i motsvarande situation skulle mista sin anställning. Därvid är märka att den bedömning görs enligt 11 kap. 5 § första stycket, att som första punkten regeringsformen när ordinarie domare får skiljas om en från tjänsten torde överensstämma med den bedömning som skall göras enligt 18 § lagen anställningsskydd när icke ordinarie om om en domare skall avskedas. Det kan därför hävdas att i avskedandefallen erbjuder nuvarande reglering ett tillräckligt skydd för att domaruppgiften skall utföras med självständighet. Utöver avskedandefallen kan emellertid framgått en icke ordisom narie domare sägas på grund misskötsamhet. Eftersom komupp av mittén funnit domarutbildning med prövning vederböranatt en en av des lämplighet domare skall finnas kvar, måste en möjlighet som den inte skall inträda med automatik att skilja icke ordinarie även om -

152 Anställningsskydd

domare från anställning vid misskötsamhet visar bristande lämpsom

lighet för domaruppgiften kvarstå. Då Arbetsdomstolens praxis visar

att den bedömning som görs om det föreligger saklig grund för en uppsägning på grund av personliga förhållanden förutsätter missköten samhet av kvalificerad art torde uppsägning även på denna grund vara förenligt med ett tillräckligt skydd i anställningen.

Vad som återstår att överväga är därför möjligheten att säga om upp en icke ordinarie domare på grund arbetsbrist är förenlig med Euroav pakonventionens krav på självständiga domare. Därvid märka är att att

begreppet arbetsbrist täcker många olika situationer, allt från att det konkret saknas arbetsuppgifter till att arbetsgivaren beslutar ned-

om

skärningar av verksamheten, omorganisationer och ändringar verk-

av samhetens inriktning. Det är således arbetsgivaren med sedvanligt som

arbetstagarinflytande förfogar över arbetsbrist skall föreligga.

om anses Ytterst är det, vad gäller domstolarna, riksdagen och regeringen som

genom budgetbeslut och regeringen med sin behörighet att utöver huvuddragen, ll kap. 4 § regeringsformen besluta domstolsorgani-

om sationen, har möjlighet att besluta i dessa frågor. En sådan uppsägningsorsak som till stor del ligger i händerna på den verkställande

makten kan svårligen förenas med kraven på självständig domarkâr.

en Reglerna om ett särskilt anställningsskydd för domare har just som funktion bl.a. att skydda från ingripanden från regeringen och andra

myndigheter.

Det skulle därför kunna övervägas att införa regel i lagen en om offentlig anställning, hindrar att icke ordinarie domare kan sägas som upp på grund av arbetsbrist. Denna lag syftar dock till att generell vara för alla offentliganställda. Det har därför t.ex. ansetts att de specialregler som måste gälla för fullmaktsanställda onödigt skulle gruppen tynga lagen om offentlig anställning. De undantag krävts har i som stället införts i en särskild lag, fullmaktslagen prop. 1993/94:65 54. s. Det bör också anmärkas att ett undantag för icke ordinarie domare

skulle oavsett i vilken lag sådan regel införs kräva att begreppet - en saklig grund definierades närmare. De skäl tidigare åberopades

som se ovan mot att införa en legaldeñnition begreppet saklig grund torde

av dock kvarstå. Det framstår därför mindre lämpligt att söka som nu en sådan utväg. Mycket talar i stället för att i ett sammanhang reglera de icke ordi-

narie domarnas anställningsförhållanden. Genom lagreglering skulle

en de kunna tillförsäkras den särskilda rättstrygghet bör gälla i som anställningen för dem som utför dömande uppgifter. En möjlig lösning är att låta icke ordinarie domare anställas med fullmakt efter fiskalsgodkännandet. Denna anställningsform har dock

förbehållits just ordinarie domare, högre åklagare och justitiekanslem.

Anställningsskyda 153

För dessa yrkeskategorier har särskilda konstitutionella och andra starka skäl ansetts tala för utökad anställningstrygghet. En icke en ordinarie domare kan inte jämställas med dessa yrkeskategorier. De måste kunna skiljas från sina anställningar även på grund av bristande lämplighet som inte grundar sig på sjukdom eller på sådana omständigheter framgår ll kap. 5 § regeringsfonnen. som av Det bör därför ligga närmare till hands att göra vissa bestämmelav ordinarie domare tillämpliga även på icke ordinarie domare. serna om Genom att inarbeta bestämmelse i rättegångsbalken och i lagen om en allmänna forvaltningsdomstolar uttryckligen ger stöd for icke som ordinarie domares tjänstgöring i domstolarna ter det sig naturligt att ha särreglering dessas anställningsförhållanden i anslutning till en en om sådan bestämmelse. En fråga är icke ordinarie domares förflyttningsskyldigannan om het måste inskränkas for att de skall anses uppfylla de självständighetskrav Europakonventionen ställer på domare. Möjligheterna att som ålägga icke ordinarie domare tjänstgöring vid domstolar i hela landet

kan missbrukas för omöjliggöra fortsatt domaruppgift. Å andra

att en

sidan är ett byte tjänstgöringsställe nödvändigt för att tillgodose icke

av ordinarie domares utbildningsbehov. Vidare måste det finnas extra domararbetskraft för att förstärka domstolarna vid arbetstoppar m.m. Icke ordinarie domares skyldighet att tjänstgöra i andra domstolar bör därför behållas förses med uttrycklig föreskrift att tjänstgöringsmen skyldighet endast föreligger i domstol. Tjänstgöringsskyldigheannan ten bör närmare definieras i domstolsinstruktionema; bl.a. bör icke en ordinarie domare inte skyldig att tjänstgöra vid andra domstolar vara än inom det överrättsområdet. egna

l6.4.2 Notarier

Notarier anställs med tidsbegränsade förordnanden. Ett förordnande för notarie fr.o.m. viss tidpunkt tills vidare, dock längst till en en ges en bestämd dag 9 § notarieförordningen, 1990:469. Ett sådant förordnande innebär att även notarier kan sägas vid arbetsbrist och p.g.a. upp personliga förhållanden. Tidsbegränsningen och det beroende för den framtida karriären notariema har notariebetyget gör att det kan som av ifrågasättas det är lämpligt att anförtro dömande uppgifter till om notarier. För notarieutbildningen framstår det emellertid som ett nödvändigt

inslag att den möjlighet till att utföra vissa uppgifter självständigt.

ger Om skulle ta bort detta inslag i utbildningen skulle den framstå man

154 Anställningsskydd

som mindre attraktiv. Detta i sin tur skulle återverka negativt på notarierekryteringen och i sin förlängning även på domarrekiyteringen. Det är därför angeläget att möjligheten för notarier att utföra vissa dömande uppgifter kvarstår. De mål notariema vid tingsrätt får avgöra torde emellertid falla inom begreppet anklagelse för brott i art. 6 Europakonventionen jfr ovan. De måste därmed också ha ett anställningsskydd som uppfyller Europakonventionens krav enligt art. Enligt kommitténs mening bör detta ske genom att deras anställningsförordnanden ges för en bestämd tid. Samma anställningsforrn bör användas även för länsrättsnotariema. En renodlad visstidsanställning kan normalt inte avvecklas t.ex. uppsägning i förtid, inte genom en om parterna har kommit överens om det SOU 1993:32, s.268. Den anställde har en garanti för den avtalade anställningstiden och den garantin inskränks som regel inte av att det t.ex. uppstår arbetsbrist eller liknande. Däremot kan en visstidsanställning brytas i förtid, om en avskedande-

anledning föreligger Lars Lunning, 93 och 1996/97:16, 34 f.

a.a. s. prop. s. För att ytterligare förstärka självständighetskravet bör det i de notariebetyg som utfärdas som en särskild bedömningsgrund ingå med vilken självständighet notarien utfört sina arbetsuppgifter. Eftersom rekryteringen notarier sker endast på grundval jur. av av kand. betygen är det Viktigt särskilt mot bakgrund kravet på pröv- - av ningstillstånd när det gäller notariemålen att en delegering till notarie av dömande uppgifter tillämpas restriktivt. De dömande uppgifter som notarierna får utföra är genom förordningsbestämmelser klart definierade. En delegering till notarie kräver dessutom en bedömning dels av varj e enskild notaries lämplighet för att på eget handlägga vissa ansvar mål och ärenden, dels av varje enskilt mål eller ärende att det är av sådan art att det kan handläggas av notarie Beredningsorganisationen, kapitel IV, och Arbetsfördelningen mellan domare och övrig personal, kapitel V. En noggrann prövning enligt dessa bestämmelser är nödvändig av rättssäkerhetsskäl. Det finns dock inte något som tyder på att domstolarna delegerat dömande uppgifter till notarier i mer vidsträckt

omfattning än som är lämpligt. Överklagandefrekvensen är inte heller

högre i de mål som avgörs av notarier.

Beredningsjurister

Kommittén föreslår att tingsrättema, hovrätterna och kammarrättema skall ha möjlighet att anställa jurister för beredning av mål Beredningsorganisationen, kapitel IV, avsnitt ll och 13. Vid länsrätterna finns redan sådan personal.

Anställningsskydd 155

Beredningsjuristemas huvuduppgift skall vara att bereda mål för avgörande av domare. Kommittén har emellertid funnit övervägande skäl tala för att beredningsjuristema i tingsrätt och länsrätt bör få behörighet att även avgöra notariemål och att få sådana förordnanden att avgöra vissa andra mål som notarie kan enligt tingsrätts- och länsrättsinstruktionerna. Om beredningsjuristema skall fá en behörighet att utföra dömande uppgifter i underrätt måste de emellertid, på motsvarande sätt som notariema, ha en viss anställningstrygghet. I annat fall uppfyller de inte de krav Europakonventionen ställer på dömande personals självständighet och oberoende. En möjlighet skulle kunna vara att endast anställa beredningsjurister för en viss tidsbestämd period. Eftersom en visstidsanställning endast kan bringas att upphöra om parterna är överens om det eller om en avskedandeanledning föreligger skulle de därmed inte kunna sägas upp på grund av arbetsbrist. Anställningsskyddet skulle vara tillräckligt, jfr Genom sådan anställningsform riskerar emellertid domovan. en stolarna att förlora skickliga beredningsjurister. Det kan inte heller vara rimligt att endast beredningsjurister med visstidsförordnande skall få utföra dömande uppgifter samtidigt som mer erfarna kolleger på grund av anställningsformen inte har denna behörighet. Kommittén anser därför att det är nödvändigt att införa en ny anställningsform innebär att beredningsjuristema kan anställas tills som vidare dock minst för en viss period, lägst tre år, under vilken tid de inte kan på grund arbetsbrist. Efter det treårsperioden sägas upp av att gått till ända bör domstolarna ha möjlighet att ge ett nytt förordnande om tre år. Anställningsformen påminner om den ordning som rekommenderas i verksledningspropositionen för avdelningschefer, prop. 1986/87:99, s. 74. Eftersom anställningsformen ett förstärkt skydd mot uppsägning ger i förhållande till regleringen i lagen anställningsskydd bör en beom stämmelse härom kunna i förordning och inte i lag. Endast grundges läggande bestämmelser statstjänstemännens rättsställning måste om nämligen meddelas i lag, SOU 1992:60, s. 123 ff. med hänvisningar. se Anställningsformen bör därför kunna regleras i notarieförordningen 1990:469, dänned bör få en ändrad rubrik. Vidare bör behörigsom heten för beredningsjuristema inarbetas i tingsrätts- respektive länsrättsinstruktionen.

VII KONSEKVENSER AV

FÖRSLAGEN

17 Ekonomiska konsekvenser av

förslagen

17. l

Tingsrätter

l l l Utgångspunkter

. De föreslagna förändringarna av domarbanan innebär b1.a. en förlängning av utbildningstjänstgöringen i underrätt från ett till drygt två år. Under det andra tjänstgöringsåret kan fiskalemas prestationer förväntas öka i takt med de ökade erfarenheterna samtidigt som behovet av handledning minskar. Det är osäkert någon besparing härigenom om kan uppnås, särskilt om ñskalema skulle tjänstgöra både i allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol.

Nuvarande beredningsorganisation

År 1997 hade tingsrätterna 472 notarier årsarbetskrafter 287

varav arbetade med brottmål och tvistemål exkl. notariemål och gemensamma ansökningar om äktenskapsskillnad. Av domstolssekreterarna beräknas 120 årsarbetskrafter avdelade för protokollföring, en ca. vara

158 Konsekvenser förslagen av

arbetsuppgift som i övrigt handhas notarier. Totalt fanns för brottav mål och tvistemål således sammanlagt 407 287 + 120 heltidsarbetande notarier och domstolssekreterare som arbetade med protokollföring. Denna personal krävs även i fortsättningen för motsvarande arbetsuppgifter i den föreslagna beredningsorganisationen. Därtill krävs ett personaltillskott för de nya beredningsuppgiftema.

Förslaget till ny beredningsorganisation

Kommitténs förslag till beredningsorganisation bygger på tre organisationsmodeller som kan anpassas till tingsrättemas olika förutsättningar. Förslagen innebär följande alternativ till rotelorganisation för en rotel som handlägger brottmål och tvistemål.

Roteltyp 1 Roteltyp 2 Roteltyp 3

en ordinarie domare en ordinarie domare en ordinarie domare en fiskal l/3 beredningsjurist 1,5 notarie 2 notarier 1 notarie

I beredningsorganisationen ingår också 1-2 domstolssekreterare per rotel. Den framtida arbetsfördelningen mellan notarier och domstolssekreterare är en fråga for de berörda tingsrättema att avgöra och behandlas inte här. I det angivna resursbehovet för de tre rotelaltemativen ingår inte arbete med notariemål och gemensamma ansökningar om äktenskapsskillnad. De båda sistnämnda måltypema kan ingå i rotlamas arbetsuppgifter, men för detta krävs särskilda resurser. Arbetet med konkurser och domstolsärenden ingår heller inte i det angivna resursbehovet.

Rationaliseringseffekter

En ökad renodling av domarrollen genom en förändrad beredningsorganisation syftar i första hand till att utveckla domstolarnas kompetens och kvalitet, men kan även få en ekonomisk betydelse. Utan en förändrad beredningsorganisation skulle nämligen en motsvarande kompetens- och kvalitetshöjning kräva ett ekonomiskt tillskott. Det föreslagna beredningsförfarandet innebär en omfördelning av vissa arbetsuppgifter från domare till beredningspersonal. Sett ur domamas synpunkt är det naturligtvis de minst kvalificerade arbetsuppgifterna som omfordelas. Rent ekonomiskt kan en sådan omfördelning av beredningsuppgifter medföra en vinst genom att den kvalifice-

Konsekvenser av förslagen 159

rade och därmed högre avlönade kompetens som domarna besitter, i viss utsträckning byts mot personal med lägre kompetens och därmed lägre lön. Var och en av domarna kan därför antingen frigöra arbetstid för att

avgöra fler mål eller tid att avgöra ett oförändrat antal mål. Om

mer det totala målantalet och den arbetstid som ägnas varje mål förutsätts konstant så krävs med den arbetsfördelningen färre domare vara nya och beredningspersonal. En minskad lönekostnad för domare kan mer härigenom användas för att finansiera anställning ytterligare beredav ningspersonal. I de beräkningar redovisas i det följ ande, används beteckningen som besparingar oavsett om detta ekonomiska utrymme används för att minska de totala kostnaderna för domstolarna eller behålls i verksamheten för att höja kvaliteten. Värdet av en effektivisering anses i båda fallen vara likvärt. En renodling domarrollen är lika angelägen i alla tingsrätter. av Därför föreslås att beredningspersonalen förstärks även i de minsta tingsrättema. En minskning antalet domare bör däremot genomav föras i tingsrätter med till fyra domare, eftersom ett minskat antal upp domare vid dessa tingsrätter riskerar att göra deras organisation alltför sårbar. Om den nuvarande organisationen behålls oförändrad medför den föreslagna beredningsorganisationen därför sannolikt ingen besparing i de minsta tingsrätterna viss kostnadsölming. Om utan snarare en däremot skapar bättre förutsättningar för en samverkan mellan man domstolarna kan eventuellt bättre tillvarata effekterna av ett förman ändrat beredningsförfarande även i de mindre tingsrättema.

Beräkningarnas precision

De redovisade beräkningarna kan skenbart uppfattas som exakta effekter de redovisade förslagen. Beräkningarna är naturligtvis inte av

exakta än de förutsättningar och antaganden uppställts för

mer som beräkningsarbetet. För att underlätta bedömningen beräkningsav resultaten redovisas dessa förutsättningar och antaganden tämligen utförligt i det följande. En viss osäkerhet i beräkningsunderlaget finns också genom att delar underlaget för beräkningarna har hämtats från utvärderingen av försöksverksamheten med beredningsorganisation. Utvärdeav en ny

ringen försöksverksamheten bygger på uppgifter som hämtats från

av ett mindre antal domstolar under begränsad tid. En försiktig bedömen ning av besparingsmöjlighetema är följaktligen befogad.

160 Konsekvenser förslagen

av

Förutsättningar för beräkningarna

Nedanstående beräkning av den föreslagna beredningsorganisationens ekonomiska effekter bygger på följande förutsättningar. Den föreslagna förändringen i beredningsorganisationen förutsätts vara fullt genomförd och omfattar därmed alla rotlar i tingsrätterna. Baserat på kartläggningen av underrättsdomamas arbetstid och för- söksverksamheten med ett nytt beredningsförfarande antas 20 % av domamas tid kunna omfördelas till beredningspersonal. Samtliga fiskaler ingår i storrotlar av roteltyp - Alla tingsrätter som har minst sex rotlar då storrotlama räknats av beräknas använda sig av beredningsjurist. För att inte skapa en alltför sårbar beredningsorganisation bygger beräkningarna således på att tingsrätterna har beredningsjurister endast om respektive tingsrätt har underlag för minst två sådana jurister.

Tingsrätter som inte har beredningsjurister eller som har enstaka rot-

lar utan beredningsstöd beredningsjurist eller fiska förutsätts av en vara organiserade enligt roteltyp dvs med 1,5 notarie. Den nuvarande tingsrättsorganisationen beräknas ha en dömande ka- pacitet som motsvarar 464 rådmän räknat på heltid. I antalet 464 ingår lagmän och fiskaler, varvid dessa båda kategorier beräknas avgöra 75 % av det målantal som en rådman på heltid i genomsnitt avgör. I kostnadsberäkningen har även beaktats rese- och traktamentskostnaderna för icke ordinarie domare.

17.1 Beräkning av ekonomiska effekter

Besparingar

Omräknat till rådmansrotlar hade tingsrätterna under år 1997 en organisation med 464 rotlar. Av tingsrätterna hade 58 domstolar med högst fyra domare organisation som, Omräknat till rådmansrotlar, uppgick en till sammanlagt 123 rotlar. En utgångspunkt är att förslaget till beredningsorganisation införs vid samtliga tingsrätter. Någon besparing på domarsidan förutsätts inte vid de tingsrätter som hade högst fyra domare. Besparingen vid de återstående 341 rotlarna 464 123 be- räknas till 68 domarårslcrafter 20 % av 341. Den beräknade besparingen blir då 38,7 mkr 68 x 570 000.

Konsekvenser förslagen 161 av

Kostnader för tillskottet av beredningspersonal

I den föreslagna organisationen skall finnas 85 fiskaler och därmed ett underlag för 85 storrotlar roteltyp Vid varje sådan rotel krävs två notarier, vilket ger ett behov av sammanlagt 170 notarier vid storrotlama. Var och en av storrotlama har en kapacitet som motsvarar 1,75 andra rotlar med hänsyn till att roteln har både en rådman och en fiskal. De 85 storrotlama typ l motsvarar således 149 85 x 1,75 av rotlar av de båda andra typerna. Vid en genomgång av organisationen vid var och en av tingsrättema har beräknats att det finns ett underlag för sammanlagt 37 beredningsjurister om man utgår från att en tingsrätt med beredningsjurister skall ha minst två sådana jurister. Detta innebär att det finns beredningsjurister endast vid tingsrätter där det finns minst sex rotlar roteltyp 2 efter det att storrotlama frånrälmats. Antalet rotlar med beredningsjurister är lll 37 x 3. Eftersom varje sådan rotel har en notarie krävs dessutom 111 notarier. I hela tingsrättsorganisationen finns 396 rotlar 464 minus de 68 bortfaller genom att antalet rådmansrotlar minskar med 68. Efter som

att ha frånrälcnat antalet rotlar av typ l motsvarande 149 st och typ 2 lll st krävs i organisationen 136 rotlar av typ Varje sådan rotel

har 1,5 notarie vilket innebär ett sammanlagt behov av 204 notarier för rotlar av typ Sammanlagt krävs således i organisationen 485 notarier 170 + 111 + 204, i samtliga fall årsarbetskrafter samt 37 beredningsjurister. I dagens organisation finns sammantaget 407 notarier eller, i viss utsträckning, domstolssekreterare med protokollföraruppgifter. Med den föreslagna beredningsorganisationen krävs således ett tillskott av 78 notarier 485 407 och 37 beredningsjurister. Kostnaden for detta personaltillskott uppgår till 30,6 mkr 78 x 250 tkr + 37 x 300 tkr.

Samlat ekonomiskt utfall av en reformerad beredningsorganisation

Med kostnadsminskning på 38,8 mkr och ökad kostnad med 30,6 en en mkr blir besparingen 8,2 mkr med den föreslagna beredningsorganisationen införd i den nuvarande tingsrättsorganisationen. Beräkningarna innebär att 68 rådmän ersätts med 78 notarier och 37 beredningsjurister. Att kostnadsminskningen blir förhållandevis liten beror särskilt på att de mindre domstolarna tillförs ett ökat antal notarier utan någon motsvarande resursminskning på domarsidan. Om detta personaltillskott kan medföra att domarna i de mindre tingsrätterna avlastas så att

162 Konsekvenser av förslagen

de i viss utsträckning kan avgöra mål från andra tingsrätter blir effektiviseringen naturligtvis större. Som tidigare nämnts utgör den beräknade besparingen ett lika stort ekonomiskt värde om man väljer alternativet att tillföra en förstärkt beredningsorganisation för en kvalitativ förstärkning att inte samtidigt minskar antalet domare. genom man

l 7.2 Länsrätter

I utredningen om beredningsorganisationen i länsrätt framhålls det att länsrättemas nuvarande beredningsorganisation är väl utvecklad. Det finns emellertid ett visst utrymme för ytterligare renodling av domararbete något förstärkt beredningsorganisation, både när nas genom en det gäller kompetensen och antalet anställda. Något mindre än hälften de nuvarande föredragande är notarieav

meriterade. För att höja kompetensen generellt inom gruppen föredra-

gande bör kravet i princip vara notariemeritering för att inneha en så-

dan anställning. Antalet beredare föredragande eller notarier i läns-

rätterna bör utökas något så att de sammantaget motsvarar minst två heltidsbefattningar per rotel. I vissa fall kan en bemanning med upp till tre beredare per rotel vara en lämplig organisation. För länsrättemas del föreslås inte några förändringar som inte länsrättema redan kan besluta om. Det finns därför inte anledning att i nu beräkningen de ekonomiska effekterna på denna punkt redovisa av några besparingar.

17.3 Hovrätter och kammarrätter

Domarbanan

Ett grundläggande problem för överrättema är att de måste dimensiosin rekrytering fiskalsaspiranter med hänsyn både till den egna nera av domstolens behov av föredragande och till efterföljande led i domaxutbildningen. Med det nuvarande systemet kan man ibland inte undvika personalbrist eller personalöverskott i något led domamtbildningen. Detta av medför en risk för minskad effektivitet i någon del av domstolsorganisationen. Genom förslaget till domarbana möjliggörs ett bättre tillvaratagande resurserna än i dagens organisation genom att antalet av föredragande i överrättema och antalet icke ordinarie domare i under-

Konsekvenser förslagen 163 av

rätterna kan dimensioneras var för sig. Förslaget till beredningsorganisation i överrättema i kombination med en ny domarbana kan således medföra besparingar och ökad effektivitet både i överrätter och underrätter. Eftersom sådana besparingar varierar från tid till annan, kan emellertid någon kalkyl i denna del inte redovisas.

Överrätternas beredningsorganisation

Utredningsförslaget innebär bl.a. att överrättema skall kunna rekrytera jurister for berednings- och foredragningsuppgifter utan att denna tjänstgöring utgör ett led i fortsatt domarutbildning. Överrättema en har i och för sig redan nu möjlighet att anställa sådan personal, vilket har skett sedan någon tid tillbaka vid några av överrätterna. Införande av en ny personalkategori i överrättema förutsätter emellertid även törändringar i domarbanan vars grundläggande moment överrättema älva inte kan förändra. I den kartläggning av hovrättsdomamas arbetstid som redovisas av hovrättsprocessutredningen framhålls att utrymmet för ytterligare delegering är begränsat till drygt tio procent av hovrättsdomamas arbetstid SOU 1995:124, s. 464. Om man antar att motsvarande också gäller för kammarrättema skulle cirka tio procent av överrättsdomarnas arbetstid kunna frigöras om man förstärker beredningsorganisationen. Av de 322 årsarbetskrafter for ordinarie domare, assessorer och adjungerade ledamöter som fanns i hovrätter och kammarrätter under 1996 skulle därför 32 årsarbetskrafter lO% av 322 kunna frigöras vid förstärkning beredningspersonalen. Det ekonomiska värdet av en av detta har beräknats till 17,3 mkr 32 x 540 tkr. Förslaget till ny beredningsorganisation i överrättema innebär en förstärkning av beredningspersonalen från nuvarande ca. två till tre jurister, räknat per sexmannaavdelning. Med en organisation på för närvarande 56 överrättsavdelningar, innebär förslaget ett personaltillskott på 56 jurister. Kostnaden härför kan beräknas till 16,8 mkr 56 x 300 tkr. Det ekonomiska utfallet ökad delegering är således en beav en sparing på 0,5 mkr 17,3 minus 16,5. Besparingsmöjligheterna är således obetydliga, men om 32 ledamöter ersätts av 55 beredningsjurister kan detta innebära en avlastning av ledamöterna som skulle möjliggöra en viss kvalitetshöjning av verksamheten. Liksom vid underrättema finns naturligtvis också alternativet att förstärka beredningsorganisationen i överrättema utan att samtidigt minska antalet domare.

Konsekvenser av förslagen 165

18 Konsekvenser för

notariemeriteringen

Det antal notarier för närvarande finns i tingsrätter och länsrätter, som omkring 740, motsvarade år 1997 en antagning av 390 notarier. Antalet notarier som avslutade sin notariemeritering var samma år 343. Förändringar i antalet notariemeriterade har betydelse för juristerarbetsmarknad. Flera de framlagda förslagen påverkar antalet nas av notarier i tingsrätter och länsrätter. Förslaget att förlänga notariemeriteringen från nuvarande två år till två och ett halvt år medför att antalet personer som bereds möjlighet att fullgöra notariemeritering minskar med 70 år. Å andra sidan ca. per skulle ett tillskott 80 notarier enligt beräkningama 78 för ökade av ca

arbetsuppgifter i samband med beredning mål i tingsrättema, med-

av föra årlig ökning antalet notariemeriterade jurister med ca 30. en av Sammantaget skulle de båda föreslagna reformema medföra att antalet notariemeriterade minskar med omkring 40 från 350 till 310 per år. Minskningen blir lika stor i tingsrätt och länsrätt, men blir relativt sett störst i länsrättema. Beräkningen effekterna kommitténs förslag för antalet notaav av rier utbildas bygger på antagandena i avsnitt 17 att domsom om

stolarna väljer viss beredningsorganisation och att detta med-

en typ av för att antalet ordinarie domare teoretiskt kan minska med tjugo procent. Beräkningen bygger också på förutsättningen att målmängden i domstolarna är konstant. Beräkningarna är så till vida korrekta att vid

konstant arbetsmängd kan endast viss mängd arbetsuppgifter de-

en en legeras till beredningsorganisation. Om förutsättningarna förändras en vad gäller antalet domare, t.ex. till följd en förändring i antalet inav kommande mål, eller domstolarna väljer att i stället för att anställa om beredningsjurister arbeta med notarier, kommer behovet av notarier att öka. Kommitténs förslag innebär i själva verket att domstolarna skall ha stor frihet att välja vilken beredningsorganisation de önskar som arbeta med. Kommittén har därför också förordat att utvecklingen noga måste följas Domstolsverket, så att det antal erbjuds av personer som notariemeritering inte minskar.

Konsekvenser av förslagen 167

19 Övriga konsekvenser

Kommittén har att, enligt de generella direktiv regeringen givit alla kommittéer och särskilda utredare, beakta vilka konsekvenser utarbetade förslag kan for jämställdhetspolitiken Dir. 1994:124, regionalpolitiken Dir. 1992:50 och det brottsförebyggande arbetet Dir. 1996:49. Enligt kommitténs mening får de förslag som läggs fram inte någon inverkan på dessa områden.

Kommittén skall vidare pröva om den verksamhet som utreds bör vara ett offentligt åtagande Dir. 1994:23 och göra en analys av bl.a. de ekonomiska konsekvenserna. Det ligger i sakens natur att rättsväsendet, också i direktivet, är angelägenhet för staten. De som anges en ekonomiska konsekvenserna analyseras i avsnitten 17 18. -

VIII FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

20 till

Förslaget lag om ändring av rättegångsbalken

2 § Varken i regeringsformen eller i lagen fullmaktsanställning finns om någon definition av vilka domare som är ordinarie. I första stycket har därför angetts att ordinarie domare är de i l 3 kap. rättesom avses gângsbalken. Vidare har en hänvisning gjorts till lagen om fullmaktsanställning. Nuvarande 4 § har tidigare tolkats så att den ger stöd för notariers och icke ordinarie domares tjänstgöring i domstolarna. Genom andra stycket införs uttrycklig bestämmelse härom. Även beredningsen juristema bör uttryckligen omnämnas. Med icke ordinarie domare avses fiskaler och assessorer. Dessa är godkända för att utföra dömande uppgifter och definitionen synes därför naturlig.

3 § Den grundläggande anställningen icke ordinarie domare sker i av respektive överrätt. Bestämmelserna i lagregeln innebär att en icke ordinarie domare endast skall kunna skiljas från anställningen antingen på motsvarande grunder som en ordinarie domare kan skiljas från sin anställning, eller på grund av olämplighet för domaruppgiften. Möjligheten att säga upp en icke ordinarie domare från grundanställningen vid hovrätten p.g.a. arbetsbrist upphör. Hänvisningen till 7 § fullmaktslagen medför att reglerna för när ordinarie domare kan skiljas en från anställningen kommer att gälla för icke ordinarie domare endast i

170 F örfattningskommentar

avskedandefallen, dvs. endast 11 kap. 5 § första stycket regeringsformen blir tillämplig. Paragrafen är särreglering i förhållande till lagen anställen om ningsskydd. Denna lag, liksom lagen offentlig anställning, är i allt om utom orsakerna till ett skiljande från anställning, tillämplig också för icke ordinarie domare. Eftersom lagregeln avser att uttömmande behandla när icke ordinarie domare kan skiljas från tjänsten måste en en avgångsskyldighet vid uppnådd pensionsålder föreskrivas. I och för sig skulle avgångsskyldigheten p.g.a. ålderspension kunna regleras hänvisning till fullmaktslagens bestämmelser i detta genom en avseende. Reglerna härom hänger emellertid samman med möjligheten att skilja fullmaktshavare från anställningen p.g.a. sjukdom. En en fullmaktshavare är förutom vid "avskedandefallen" endast skyldig att

avgå vid uppnådd pensionsålder eller sjukdom. Reglerna om av-

p.g.a. gångsskyldighet p.g.a. sjukdom är inte kopplade till reglerna i lagen 1962:381 allmän försäkring förtidspensionering. Avgångsom om skyldigheten vid sjukdom är därmed strängare för fullmaktshavare än för andra arbetstagare. Det bör tillräckligt att icke ordinarie vara domare är skyldiga att avgå vid törtidspensionering. Samma förfarande tillämpas i sådant fall bör gälla vid ålderspensionering, jfr 33 § som lagen om anställningsskydd. Domarbanans utformning med två prövningar för fortsatt tjänstgöring inom domstolsväsendet, gör det nödvändigt att ha en särskild möjlighet att skilja icke ordinarie domare från tjänsten på grund av en olämplighet i andra fall än som regleras i lagen om fullmaktsanställ-

ning dvs. en uppsägningsmöjlighet bör finnas kvar. En uppsägning olämplighet bör kunna komma i fråga i alla de

p.g.a. fall där uppsägning personliga förhållanden i andra anställen p.g.a. ningsförhållanden sakligt grundad. Således bör uppsägning anses en kunna ske vid misskötsamhet av kvalificerad art och vid allvarliga samarbetsproblem. Även sjukdom skall undantagsvis på motsvarande sätt för övriga arbetsmarknaden kunna vara en grund för en uppsom sägning. Saklig grund för uppsägning bör även kunna anses föreligga vid olämplighet för domaruppgiften tar sig andra uttryck. Så bör som kunna fallet det brister i juridiska kunskaper. Oförmåga att vara om leda förhandlingar eller alltför långsam hantering mål och ärenen av den kan också förhållanden uppsägning befogad. vara som gör en Det bör dock framhållas att ett skiljande från anställningen p.g.a.

olämplighet överhuvudtaget inte bör genomföras om arbetstagaren kan

sysselsättas med andra än dömande arbetsuppgifter, härom komse mentaren till 4 En ñskal inte godkänns som assessor bör således som kunna ha kvar sin grundanställning fiskal. Frågan en sådan som om fiskals arbetsuppgifter får avgöras av respektive överrätt.

Författningskommentar 171

Av 55 § hovrättsinstruktionen framgår att Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar, âtalsanmälan och avskedande när det gäller hovrättsassessorer, andra adjungerade ledamöter, hovrättsfiskaler och hovrättsñskalsaspiranter. Det finns inte något skäl att ändra

detta. Det ligger inte inom för detta betänkande att vidare utreda ramen frågan om Statens ansvarsnämnds prövning bör ersättas med pröven ning inför domstol. Denna fråga bör utredas i ett sammanhang för ordinarie och icke ordinarie domare; SOU 1994:99 Domaren i se Sverige inför framtiden s. 244 ff. En uppsägning som grundas på personliga förhållanden torde i dag beslutas personalansvarsnämnden vid Domstolsverket. En uppsägav ning som grundar sig på olämplighet bör enligt kommitténs mening beslutas av respektive överrätt. Detta bör framgå överrättsinstrukav tionerna. Vid tvist rörande såväl avskedande uppsägning bör parterna som enligt sedvanliga regler kunna få frågan prövad av Arbetsdomstolen om den fackliga organisationen väljer att företräda arbetstagaren och annars av tingsrätt.

4 §

För att fullgöra domarutbildningen är det nödvändigt att icke ordinarie

domare har skyldighet att flytta till domartjänst. Det är också en annan i framtiden nödvändigt att icke ordinarie domare anlitas i domstolarna vid arbetstoppar m.m. Slutligen innefattas i uttrycket "enligt vad som krävs för verksamheten inom domstolsväsendet" att en icke ordinarie domare är skyldig att flytta till anställning vid t.ex. en annan en omorganisation. Bestämmelsen hindrar att icke ordinarie domare en flyttas runt på ett sätt som omöjliggör fortsatt anställning inom en domstolsväsendet.

En skyldighet att flytta till annan tjänst bör, förutom vid utbildnings- och vikariatsbehov m.m., föreligga när syftet är att som ett alternativ till ett skiljande från grundanställningen finna lämpliga arbets-

uppgifter inom domstolsorganisationen, t.ex. som föredragande i överrätt.

Samtliga beslut om förflyttning skall fattas av den domstol där den

icke ordinarie domaren har sin grundanställning.

Författningskomznentar 173

21 Förslaget till ändring av lagen om allmänna förvaltningsdomstolar

Det förefaller mest logiskt att efter mönster av rättegångsbalken samla bestämmelser domare under rubrik och låta dessa inledas med om en regler ordinarie och icke ordinarie domare. Därefter bör följa om bestämmelser nämndemän och andra ledamöter. Det är onödigt att om ha ytterligare mellanrubrik, Gemensamma bestämmelser. Denna en föreslås därför upphävd.

19 § Paragrafen motsvarar den föreslagna 4 kap. 2 § rättegångsbalken.

I förarbetena till 1971 års förvaltningsrättsreform då bl.a. kam-

marrätterna sköts in som en instans före Regeringsrätten föreslog lagrådet att en med 4 kap. 4 § rättegångsbalken motsvarande bestämmelse skulle införas i lagen allmänna förvaltningsdomstolar prop. om 1971:30 673. Departementschefen ansåg dock inte att det fanns skäl s. att belasta lagen med särskild föreslcrift om att Kungl. Majzt skall meddela bestämmelser beviljande ledighet och förordnande av vikaom av rie för ledamot i kammarrätt a.a. 699. Därmed saknas lagstöd för s. icke ordinarie domares tjänstgöring i de allmänna förvaltningsdomstolarna. För att göra regleringen i de båda domstolsorganisationema likartad, bör det införas en uttrycklig regel som ger lagstöd för notanu riers, beredningsjuristers och icke ordinarie domares tjänstgöring även i förvaltningsdomstolama.

20 § Det bör tillräckligt med hänvisning till rättegångsbalkens vara en bestämmelser om anställningsförhållandena för icke ordinarie domare; se i övrigt forfattningskommentaren till 4 kap. 3 och 4 rättegångsbalken.

SOU 1998:8 8 F örfatmingskommentar 175

22 till

Förslaget lag om ändring av lagen om offentlig anställning

15 v.. I sista stycket bör det finnas en erinran om särreglerna i rättegångsbalken.

Reservation

Reservation av Kia Andreasson mp.

Notarie-systemet:

Notarietjänstgöring sker vid underrätt och omfattar två års tjänstgöring.

Det är den officiella beskrivningen. I verkligheten får de nyutbildade juristerna kombination av undervisning genom praktiskt arbete samt

en under den delen perioden erfarenhet självständigt arbete. senare av av Speciellt tingsrätterna är beroende tingsnotarier eftersom de utgör av

juristutbildad arbetskraft under ca l år. Problemet är att när nota-

en rierna lärt sig arbetsuppgifterna och är effektivast, ersätts de av som oerfama notarier i evig ström. Tingsrättema behöver behålla de nya en upplärda, kunniga för att bilda en effektiv beredningsorgapersonerna

nisation. Systemet är dessutom dyrt då det åtgår annan personal för att lära notarierna samt det faktum att ingen fast anställd juristhand-

upp läggare finns på tingsrätterna.

Tidigare när antalet juridikstuderande i balans med antalet

var notarieplatser och tingsrätterna inte hade lika komplicerade brottmål fungerade systemet. I dag planeras dessutom ett borttagande av som nu

fler rutinärenden såsom inskrivningsverksamheten och bouppteckningsverksamheten, vilket skulle innebära än färre uppgifter notari-

Omständigheterna och omvärlden förändras och då måste enligt ema. mening tidigare fungerande system förändras. Förr fick min även alla jurister bifall till ansökningen notarieplats och utnästan om en bildningen ansågs inte avslutad förrän denna så att säga ordinarie praktik utförts. För ansökan till andra juristarbeten krävdes och krävs notariemeritering. Formellt är det endast yrken såsom domare, även nu

åklagare och tjänster inom kronofogdemyndigheten som kräver

notariemeritering det har blivit kutym att detta krävs även för de men flesta juristyrken speciellt för tjänster på advokatkontor.

178 Reservation

I dag har antalet juridikstuderande Ökat så att endast drygt en tredjedel får en notarieplats. Urvalet bland studenterna görs enbart på betyg och inte på andra lämplighetskriterier. I den dömande

verksamheten krävs mängd olika egenskaper, inte enbart kan en som erhållas via goda studieresultat. Eftersom ingen praktik finns under utbildningstiden på universiteten och arbetsgivarna fortfarande vill ha jurister med praktik de i dag kan få notariemeritering, blir som genom betygshetsen stor. Denna konkurrens och betygshets präglar rena studietiden som enligt min mening kan bidra till negativa yttringar i form av b1.a. hälsoproblem.

Vad händer med majoriteten studenterna omkring 60 procent av som får notarieplats De utesluts från vissa yrken och får en

dessutom sämre chans vid tillsättningen andra tjänster, eftersom de

av som är notariemeriterade går före. Det är enbart staten ordnar som

praktikutbildning för hela rättsväsendet när den ursprungligen tänkt

var för endast Vissa yrken. I tider få juridikstuderande blev tingsav meriteringen som ett obligatorium. En majoritet i kommittén anser att det från samhällets sida är värdefullt att även andra jurister än de som skall bli domare, åklagare eller kronofogde möjlighet ges en att genomen utbildning som ger en god kännedom domstolarna och de om förutsättningar som domstolarna har för sitt arbete. Det skapar b1.a. en gemensam syn på rätten och rättsväsendet, "rättskultur" förs en som vidare i samhället. Det resonemanget håller inte i tid då majoriteten en av de juridikstuderande hamnar utanför. Är det inte värdefullt även att dessa får del av vår rättskultur I så fall borde detta värdefulla utbild-

ningsinslag naturligtvis prioriteras och ingå i grundutbildningen. Från samhällsekonomisk synpunkt måste ifrågasättas det lämpliga i att utexaminera jurister som inte får tillgång till vettig praktik. Komen mittén hänvisar i detta sammanhang till uppgifter från IUSEK att 77

procent av dem som inte har fått notariemeritering har fått andra anställningar. Men av uppgifterna framgår inte vilken typ anställav ning det rör sig Det kan i själva verket röra sig anställningar om. om

utan anknytning till juridisk verksamhet. Av uppgifterna framgår dock

klart och tydligt att hela 23 procent inte får någon anställning.

Kommittén föreslår att notarietjänstgöringen förlängs med sex månader samt att tjänstgöringen skall möjlighet till utbildning i både ge förvaltningsmål och allmänna mål. Med detta förslag kan inte ett utökat antal notarier antas vilket riksdagen gett regeringen till känna. Förslaget bidrar till minskning notarier. Konsekvenserna snarare en av visar enligt min mening att efterfrågan på praktikplatser fordrar andra

lösningar än det hittills rådande. En nackdel med förslaget är att annan en tredjedel av denna tid, minst 10 månader, ska ske i underrätt annan

Reservation 179

än den huvudsakliga, vilket innebär att dessa notarier inte ens kan

sin utbildningstid. arbeta av Jag föreslår att notarietjänsgöringen utgår och att allmän praktik en

för de juridikstuderande införs. Ett flexiblare praktiksystem skulle

kunna medföra dels att fler jurister kommer in på arbetsmarknaden, dels ökad möjlighet till specialisering inom olika verksamhetsen Den övervägande delen dagens myndigheter har i dag någon grenar. av form juridisk verksamhet där lämplig praktik skulle kunna utav en formas. Även privata företag och organisationer skulle vara lämpliga. Mot bakgrund den ökade intemationaliseringen finns även ett ökat av behov jurister behärskar EG-rätten, men även övrig intematioav som nell rätt. Jag därför att det i utbildningen skall införas en obligaanser

torisk praktiktjänstgöring för de juridikstuderande, omfattande ca sex

månader. De studerande är intresserade ett yrke som fordrar som av domstolspraktik kan då välja sådan plats. Den närmare utformen

ningen praktiktjänstgöringen bör övervägas ytterligare. Notariemas

av

arbetsinsats i underrättema ska ersättas fast anställda juristhand-

av läggare.

Domarutbildningen

Domstolarnas arbetsbörda har blivit tyngre. Både inom de allmänna förvaltningsdomstolama och de allmänna domstolarna har tillkommit arbetsuppgifter kräver fördjupade kunskaper. nya som Den fasta personalen består kanslister och domare. Problemet är av

det krävs personal än dessa båda kategorier för att sköta arbets-

att mer uppgifterna vid domstolarna. Det finns inte tillräckligt med domartjänster för att sköta allt arbete förekommer mellan kansliarbetet som och dömandet. Detta är inte heller önskvärt då flera instanser vill att domarrollen renodlas och att arbetsuppgifterna skall vara att döma i största möjliga utsträckning. Idag löser arbetskraftbehovet genom man kombinera utbildning och korttidstjänster. Miljöpartiet är positiv till att

lärlingssystemet i kombination med tidsbegränsade anställningar

men och slutenheten i domstolarna blir det i detta fall inte utformat så som i andra branscher. För att få kontinuitet och effektivitet fordras en erfaren personal har fasta tjänster. Personer byts ut så fort de som som har lärt sig arbetsuppgifterna är inte effektivt. Jag vet ingen annan organisation till så stor del baserar sin arbetskraft på ständigt ny som

personal. Under upplärningstiden krävs det mycket tid från annan per-

sonal måste ägna sig de Domarna ska i dag vara handledare som nya. för notarier och i domarutbildning. Om en renodling av personer

180 Reservation SOU 1998: 88

domartjänsten ska ske krävs rutinerad personal kan bereda mål som och i övrigt serva och avlasta domarna sysslor. Sverige har en förhållandevis stor domarkår. En renodling borde innebära att färre domare kunde utföra dömande arbete samma som

dagens domarkår, under förutsättning att de fick adekvat stöd.

Problemet är att detta stöd baseras på genomgår alla personer som

stegen i den praktiska utbildningsstegen leder till domaryrket. Om

som färre domare behöver rekryteras behövs således färre aspiranter antagas for utbildning. Det uppkommer således brist på domstolsen jurister. Jag att denna situation måste åtgärdas tillsvidareanser genom

anställning av jurister i domstolarna, vilket inbegriper de högre

rätterna. Det går inte längre att styra rekryteringen till domarutbild-

ningen av domstolarnas bedömning arbetskraftsbehov, eftersom det

av uppstår en obalans. Det är angeläget att klara riktlinjer delegeom

ringsuppgifter utformas så att en beredningsorganisation kan utformas.

Jag anser alltså att det krävs fasta tjänster för juristutbildade personer inom domstolarna för att kunna bedriva ett effektivt arbete. Jag anser vidare att dagens utbildning till domare ska utgå. Inrättandet av

fasta tjänster t.ex. beredningsjurister samt biträdande domare ska

ut-

göra basen i beredningsorganisationen och ersätta domarutbildningen.

Dessa tjänster skall vara meriterande för att söka domartjänster. Effekten skulle bli ett rörligare system där jurister kunde pröva olika juristyrken i samhället och inte binda sig i den idag ganska slutna domarutbildningen. Inrättandet särskild akademi för utbildning inom av en domstolsväsendet är angeläget och skulle utgöra ett viktigt komplement till inrättandet av fasta tjänster. En kontinuerlig, kvalificerad

kompetensutveckling av domstolsanställda leder till personalutveck-

ling och högre kvalitet i domstolarna. Istället föreslår kommittén att domarutbildningen ska bli dubbelt så lång vilket innebär 4 år och 9 månader. Detta förslag löser inte de nackdelar som finns med dagens system. Den enda fördelen är att de upplärda domaraspirantema stannar kvar längre tid och kan utgöra den

arbetskraft i beredningsorganisationen så väl behövs.

som Fördelen med fasta, tidsbegränsade tjänster ersätter notarier, som aspiranter, fiskaler och assessorer är: U Bidrar till större självständighet eftersom inte behöver personerna vara beroende av vitsord och omdömen i utsträckning de samma som är i utbildningsstegen. I denna är anpassning och tillmötesgående en

förutsättning för att kunna gå vidare till nästa steg i domarkarriären.

U God tillgång till rutinerade jurister i domstolarna. U Ett brett urval för tillsättandet domartjänster ersätter beav som hovet av att anta ett större antal aspiranter än krävs för domarsom rekryteringen.

Reservation 181

Fasta juristtjänster med tjänstebeskrivning utformas så att U en som dessa innefattar omväxlande arbetsuppgifter. T.ex. beredningsjurister med befogenheter motsvarande dagens notarier och biträdande domare med befogenheter motsvarande ñskaler och assessorer. Utrymme finns altemera mellan förvaltningsmål och allmänna mål där så är att även möjligt. Tillsvidareanställningar större trygghet och flyttnings- G ger skyldigheten för upphävs. Personer inom domarutbildningen assessorer ålder för bilda familj och osäkerheten vistelseort och det är i att om faktum det är först när de är över 40 år de kan få en domaratt som tjänst utgör osäker tillvaro. en

Beredningsorganisationer behöver inte utformas på samma sätt vare

i de olika instansema eller i alla domstolar. Inrättandet fasta sig av tjänster kräver ändringar i instruktionerna för att kunna delegera arbetsuppgifter. Farhågoma att tillsvidareanställningar kan inneom bära svårigheter att rekrytera tillräckligt skickliga jurister som föredragande, reduceras tjänsterna har högt meritvärde för sökande om av domartj änster. Behovet förändringar i domstolsväsendet är stort och kan speglas av i antal utredningar tyvärr har lett till de åtgärder som krävts. ett som Förslagen i 1995 års Domstolskommitté är inte heller tillräckligt långtgående. Det krävs enligt min åsikt radikala förändringar den inre av beredningsorganisationen i domstolarna dessa ska kunna möta de om ökande kraven handlägga allt svårare mål, renodling av domaratt en rollen samt rationella arbetsmetoder inför 2000-talet.

Särskilt yttrande

Särskilt yttrande av Meijt Cederdahl

Kommittén föreslår notarietjänstgöringen skall möjlighet till att ge utbildning i både förvaltningsmål och allmänna mål samt föreslår med

anledning härav att vissa "paket-tjänster" inrättas. För att kunna till-

godose utbildningsbehovet i båda domstolslagen föreslås att notarietiden förlängs från nuvarande två år till två år och sex månader för alla genomgår notarieutbildning. som Jag delar kommitténs uppfattning vikten att utbildningen omom av fattar både forvaltningsrättskipning och rättskipning i allmänna mål. Däremot delar jag inte uppfattningen att notarietiden bör förlängas. om utbildningen inom både förvaltning och allmän domstol Jag anser att inom den nuvarande tvååriga utbildningen. ryms Som i utredningen har flera sidofunktioner försvunnit från anges tingsrättema. Dessutom finns förslag på att boupptecknings- och

inskrivningsverksamhetema skall föras bort från de allmänna dom-

stolarna. Vid länsrätterna har merparten körkortsmålen försvunnit. av

Detta meningsfull "paket-tjänst" kan genomföras med oför-

gör att en ändrad längd utbildningstiden. I vart fall bör notarieutbildningen av

inte förlängas för andra än de får "paket-tjänst". Eftersom stor

som en vikt läggs vid notarieutbildningen ifrågasätter jag hur meritbedömningen blir för jurister i karriären mellan de som har "paketunga tjänst" bakom sig och de "endast" har tingsrätt eller länsrätt som Vilken betydelse kommer detta att få för de. jurister som vill fortunga sätta sin karriär inom domarbanan

förslag till olika beredningsorganisation läggs stor vikt

I typer av vid notariernas utbildningstid, dock inte med betoning på utbildning

arbetskraft. Självklart innebär utbildning även tärande genom

utan som arbete med hänsyn till verksamhetens bästa skall inte beredmen en

ningsorganisation byggas i första hand på utbildningsplatser. Detta blir

både dyrt och ineffektivt. Nackdelarna med ett sådant system uppvägs inte antalet notarier rotel ökar eller att utbildningstiden förav att per

184 Särskilt yttrande

längs. För att lägga större vikt vid utbildningsmomenten bör utbildningstiden stora möjligheter till rättsutredningar och domskrivge

ningar. Detta gynnar både verksamheten och utbildningen inte

men ger legitimitet for att bygga verksamheten på i huvudsak

upp utbildnings-

platser. Basen i organisationen måste utgöras fast anställd personal av som

står för kontinuiteten och att kunskaperna stannar kvar i verksamheten. Jag delar kommitténs uppfattning utökade möjligheter till dele-

om geting till domstolsselcreterare. Detta är åtgärder bidrager till som att höja kvaliteten och effektiviteten i verksamheten, eftersom det hos denna personal finns breda kunskaper inte till fullo utnyttjas. som

LMM . , .

Kommittédirektiv

MQ-W

Domstolsväsendets organisation

Dir 1995:102

Beslut vid regeringssammanträde den 29 juni 1995.

Sammanfattning av uppdraget

En kommitté tillkallas med uppgift att göra översyn av den organien

satoriska strukturen inom domstolsväsendet. Översynen skall göras

med utgångspunkt i de ökande kraven på domstolarnas, främst underrättemas, kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål samt kraven på rationaliseringar inom domstolsväsendet. I en första etapp skall kommittén lämna förslag till en ny organisation för domstolsväsendet som helhet. Domstolsväsendet skall organiserat så att det kan uppfylla högt vara ställda krav på kvalitet i rättskipningen och kompetens hos domstolspersonalen. Organisationen skall också vara effektiv. För att klara dessa krav är det nödvändigt att domstolsväsendet omorganiseras så att domstolarna blir slagkraftigare. Arbetet skall bedrivas utifrån en helhetssyn på domstolsväsendet. Med hänsyn till bl.a. rimlig samhällsservice samt geografiska, demografiska och ekonomiska förhållanden skall utredningen föreslå i landet domstolarna skall vara belägna. var Att antalet tingsrätter kommer att minska är ofrånkomligt. Utredningen skall även ta ställning till hur många överinstanser som skall finnas. En annan övergripande utgångspunkt för utredningen är att samverkan mellan olika slag domstolar på samma nivå skall utvecklas beav tydligt. Vad gäller överinstanserna kan sammanslagning av Högsta domstolen och Regeringsrätten liksom hovrätter och kammarrätter av också komma i fråga om utredningen skulle finna detta lämpligt. Slutligen skall kommitténs förslag till domstolsorganisation en ny på sikt medföra sänkning det årliga medelsbehovet för domstolsen av

väsendet 2,5 miljarder kronor med minst 200 miljoner kronor.

ca

186 Bilaga 1

Nuvarande organisation

Det svenska domstolsväsendet består huvudsakligen två parallella av organisationer, de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama. Vid sidan av dessa finns dessutom ett mindre antal fristående specialdomstolar. De allmänna domstolarna utgörs 97 tingsrätter i av första instans, sex hovrätter i andra instans och Högsta domstolen som slutinstans. De allmänna förvaltningsdomstolama består 24 länsrätter i av första instans, fyra kammarrätter i andra instans och Regeringsrätten som högsta allmänna förvaltningsdomstol. Till de fristående specialdomstolarna brukar räknas Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten. I detta sammanhang kan också de tolv hyres- och arrendenämnderna nämnas, trots att de egentligen är förvaltnings myndigheter. Inom domstolsväsendet har under senare år ett stort antal reformer genomförts på både det processrättsliga och det organisatoriska området. Vidare har förslag lagts fram om ytterligare förändringar. Det utredningsarbete som bedrivits under senare år och de reformer som genomförts redovisas i bilaga till dessa direktiv.

Problem med den nuvarande organisationen

De allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolama består i dag av sammanlagt 133 domstolar, varav 97 tingsrätter. Ungefär en

fjärdedel av tingsrättema är så små att de inte har fast arbetsunderlag för

mer än en eller två domare. Några domstolar i både första och andra instans är å andra sidan mycket stora. Redan det stora antalet domstolar och deras varierande storlek skapar svårigheter när det gäller att administrera domstolsväsendet som helhet. De små domstolarna erbjuder i sig ett antal problem som har behandlats bl.a. i departementspromemorian Domstolsväsendet Organisation -

och administration i framtiden Ds 1992:38, den s.k. organisations-

promemorian. I detta sammanhang kan nämnas deras sårbarhet vid sjuk-

dom och annan ledighet för domarpersonalen, en kostnadseffektivitet som

inte är särskilt god samt mindre goda möjligheter att omsätta rationaliseringar i kostnadsminslcxiingar. Möjligheterna att omfördela personal mellan olika arbetsuppgifter vid skiftningar i arbetsbördan är också sämre i ett system med många små domstolar. Små domstolar har i allmänhet inte heller lika god administrativ bärkraft större, vilka kan ha eller som en ibland flera anställda som har till särskild uppgift att sköta de administrativa uppgifterna. Detta kan innebära att lagmannen f°ar ägna mycket tid åt

administrativa rutinärenden, ibland till förfång för frågor som verkligen

kräver chefens medverkan. De minsta domstolarna har också sämre

Bilaga 1 187

praktiska förutsättningar än de större att följa den rättsutveckling som följ er bl.a. den ökade intemationaliseringen. av Tingsrättema är ojämnt spridda över landet. Problemet kan med viss en förenkling uttryckas så att de ligger mycket tätt i landets södra och tättbefolkade delar medan de ligger glest i norr. Det stora antalet tingsrätter är en följd av en långtgående strävan efter en god lokal anknytning i dömandet i tingsrätt. Denna strävan har också inneburit att det i stor utsträckning är i landets norra delar som de allra minsta tingsrättema finns. Ett uttryck för strävan efter lokal anknytning i dömandet är också de tingsställen som många tingsrätter har utanför sin kansliort och där förhandlingar, främst i brottmål, äger rum med viss regelbundenhet. Vissa tingsställen är i förhållande till utnyttjandet oproportionerligt dyra i drift. Även rent ekonomisk synvinkel finns det nackdelar med stort ur en ett antal mycket små domstolar. Kostnaden per domarrotel vid dessa är betydligt högre än vid större enheter som kan utnyttja personalen, lokalerna och utrustningen på ett effektivare sätt. Länsrätterna är genomgående lokaliserade till landets residensstäder och har länet som domkrets. Generellt sett uppvisar länsrätterna inte samma organisatoriska problem som tingsrättema. Hovrätterna och kammarrättema kan inte heller sägas vara berörda av den typ av problem som kan finnas vid de minsta tingsrättema. Ett vikande målunderlag och förenklade handläggningsrutiner innebär dock att det kan uppstå övertalighet av personal och därmed problem från effektivitetssynpunkt. När det gäller de största domstolarna kan domstolens storlek leda till viss administrativ tungroddhet. Detta har ibland medfört svårigheter när det gällt att omfördela personal vid ändringar i arbetsbördan. Det vore önskvärt med en mer utvecklad främst administrativ och personell samverkan mellan tingsrätter och länsrätter, hovrätter och kammarrätter, respektive mellan Högsta domstolen och Regeringsrätten. Den nuvarande organisationsstrukturen försvårar detta redan i och med att antalet domstolar av varje slag varierar så kraftigt. Det förekommer också på sina håll bristande samordning mellan åklagarväsendets distriktsindelning och tingsrätternas domkretsar, vilket i vissa fall medför onödigt hinder i verksamheten.

Ekonomiska och budgetmässiga förutsättningar

Det krävs att statlig verksamhet bedrivs kostnadseffektivt. De statliga finanserna medger inte att ytterligare medel tillförs verksamheten. Tvärtom måste omfattande utgiftsminskningar ske för att få ned det statliga budgetunderskottet. Det är därför angeläget att alla möjligheter tas

188 Bilaga 1

till vara att rationalisera verksamheten inom rättsväsendet. I 1995 års budgetproposition prop. 1994/952100, bil. bet. 1994/95:JuU15, rskr. 1994/95:255 framhålls särskilt att bl.a. arbets- och organisationsformer måste omprövas och förbättras och samordningen mellan myndigheterna förbättras och stärkas. Målet för detta reformarbete är att trots minskade resurser rättssäkerheten och rättstryggheten skall stärkas och att rättsväsendets resurser skall utnyttjas effektivare. Enligt budgetpropositionen skall rättsväsendets utgifter minskas med 400 miljoner kronor redan under budgetåret 1995/96 räknat på 12 månader. Av detta skall 89 miljoner kronor bäras av domstolsväsendet. Enligt regeringens bedömning kan domstolsväsendet klara detta genom de rationaliseringar och kostnadsminslmingar som följer av många av de i bilagan beskrivna reformema på bl.a. det processuella området. Emellertid kommer inte dessa åtgärder att räcka utan strävandena efter ett effektivare och mindre kostsamt rättsväsende måste fortsätta även i framtiden. Därför kommer enligt budgetpropositionen inriktningen att vara att utgifterna inom rättsväsendet som helhet skall skäras ned med ytterligare sammanlagt 600 miljoner kronor under budgetåren 1997 och 1998. Detta ställer krav på att refonnarbetet fortsätter.

Organisatoriska och arbetsmässiga utgångspunkter för en förändring av domstolsorganisationen

Förutom de särskilda krav som bör ställas på en ny domstolsorganisation och som redovisas i nästa avsnitt kan följande allmänna utgångspunkter för organisationsförändring läggas fast. en Flera ärenden kräver domstolsprövning och EG-rätten kommer att nya kräva en hög kompetens inom domstolsväsendet. Den tekniska utvecklingen kommer att underlätta omställningar och förändringar men kräver också ökad kompetens för att kunna tas till vara. Till följd av redan genomförda reformer eller förväntade sådana, särskilt när det gäller ett utökat krav prövningstillstånd, kommer behovet

domare och övrig personal i mellaninstanserna med all sannolikhet att

av minska. I detta sammanhang kan särskilt Hovrättsprocessutredningens Ju 1993:04 arbete nämnas. Mycket talar för att tyngdpunkten i dömandet i framtiden kommer att ytterligare förskjutas mot första instans. Införandet

det databaserade målhanteringssystemet MÅHS för i första hand

av tingsrätter och länsrätter men också för mellaninstanserna kommer att medföra ett minskat behov av biträdespersonal. Möjligheten att föra bort inskrivningsväsendet, dvs. fastighetsinskrivningen, inskrivningen av företagshypotek och Sjöfartsregistrets verksamhet, från de allmänna domstolarna skall utredas i annat sammanhang.

Bilaga 1 189

Detsamma gäller bouppteckningsverksamheten och den därmed sammanhängande skattläggningen. Utredningen har därför att utgå från att dessa funktioner i framtiden inte skall ligga kvar hos tingsrättema. Ytterligare en utgångspunkt för utredningen skall vara att hyres- och arrendenämndemas verksamhet kommer att integreras med tingsrätterna. Om detta i framtiden skall ske genom en rent administrativ samverkan mellan nämnderna och tingsrättema eller om integrationen skall drivas längre är en öppen fråga som övervägs i annat sammanhang. Utredningen skall ta hänsyn till att Miljöbalksutredningen M 1993:04 tilläggsdirektiv dir. 1994:134 har i uppdrag att överväga och genom lämna förslag till instansordningen i mål och ärenden om skydd för miljön under beaktande förslag om miljödomstol och andra alternativ b1.a. av redovisade av Miljöskyddskommittén. Slutligen skall beaktas att Regionberedningen C 1992:06 nyligen föreslagit att länsstyrelsens nuvarande uppgift att pröva överklaganden i ärenden som därefter överklagas till domstol, i princip bör övertas av länsrätten som första överprövningsinstans SOU 1995:27. Förslaget remissbehandlas for närvarande.

Krav på en ny domstolsorganisation

Hög kvalitet på rättskigøningen och hög kompetens hos domstolspersonalen

Domstolsväsendets betydelse kommer att öka i framtiden. Dess roll kommer att bli än mer central i morgondagens samhälle. Det krävs domstolar som på alla sätt är väl rustade att möta denna utveckling. Kraven på domstolarnas kompetens ökar. Många måltyper blir mer komplicerade, t.ex. målen om ekonomisk brottslighet, skattemålen och de dispositiva tvistemålen. I detta sammanhang kan nämnas att Skiljedomsutredningen Ju 1992:04 har i uppdrag att överväga förfarandeom reglerna i allmän domstol kan ändras så att rättegång i domstol blir ett slagkraftigt alternativ till skiljeförfarande vad avser förmögenhetsmera rättsliga tvister på näringslivets område dir. 1992:22. Den fortgående intemationaliseringen medför också ökade krav. Var domstolarna än ligger måste de ha beredskap att inom ramen för de en flesta måltyper identifiera och ta ställning till EG-rättsliga frågor. Den ökade internationaliseringen, inte minst till följd av vår anslutning till EU, kommer att leda till att nya områden blir föremål för domstolsprövning. Detta har hittills främst märkts inom de allmänna förvaltningsdomstolar-

190 Bilaga 1

nas områden men en liknande utveckling kan förutses också inom andra rättsornråden. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans. En stor del av de reformer som genomförts eller planeras på det judiciella planet har haft denna princip som utgångspunkt. Som exempel kan nämnas att regler om prövningstillstånd i ledet länsrätt kammarrätt redan har införts i ett stort antal måltyper och att utvecklingen i framtiden går mot ett ökat användande av prövningstillstånd även i ledet tingsrätt hovrätt. - Domstolama måste också ha förutsättningar att även i framtiden kunna erbjuda nödvändig specialisering inom ramen för sin verksamhet. Kraven på detta kan komma att öka. Strävan efter ett sammanhållet domstolsväsende kräver att de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna kan erbjuda viss specialisering för att därigenom minska behovet av att inrätta fristående specialdomstolar. Nyligen har införts regler som kräver att det inom varje tingsrätt och hovrätt ordnas någon form av speciallottning av ungdomsbrottmål. Den fortsatta satsningen inom polis- och åklagarväsendet på ärenden rörande ekonomisk brottslighet kan medföra krav på ökad speciallottning av sådana mål. Det kan också förutses att utvecklingen inom de allmänna förvaltningsdomstolarnas område medför behov av en ökad specialisering vid länsrättema för att klara av vissa nya måltyper som nu flyttas ned från kammarrättema. En ytterligare aspekt på frågan om de ökade kompetenskraven är den framtida utvecklingen vad gäller renodlad och förändrad domarroll. en Detta ställer krav inte bara på en förändring av organisationen utan också på domstolspersonalens kompetens.

Ett effektivt domstolsväsende

Ett viktigt krav på en förändrad organisation är att den skall vara effektivare än den nuvarande. Den skall med bibehållna krav på rättssäkerhet i domstolarna vara mindre kostsam än i dag samtidigt som medborgarnas krav på rimlig service tillgodoses. Detta förutsätter bl.a. att domstolarna måste vara tillräckligt stora för att kunna ta till vara de besparingseffekter som följer av att olika rationaliseringsåtgärder har genomförts eller kommer att genomföras.

Beredningsorganisation

Som nyss nämnts kan man förutse en förändrad domarroll i framtiden. Detta visar inte minst de överväganden görs i 1993 års domarsom utrednings betänkande Domaren i Sverige inför framtiden SOU 1994:99. Utvecklingen kan gå olika långt men att domarrollen kommer att bli mer

Bilaga 1 191

renodlad torde stå utom allt tvivel. En sådan utveckling är önskvärd. Domstolarna måste därför personalmässiga och organisatoriska ges

förutsättningar att utforma sin beredningsorganisation på ett sätt som i

högre grad än för närvarande kan medverka till att domarrollen renodlas mot de dömande uppgifterna. Den modell som går längst och har som skissats av domarutredningen förutsätter väsentligt större enheter än de nuvarande minsta domstolarna.

Rekrytering av personal och personalrörlighet

Alla domstolar måste ha dugliga chefer. Domstolarna måste även i övrigt

kunna rekrytera kompetent personal. svårigheterna att rekrytera framför

allt vikarier men även ordinarie domare till vissa domstolar måste övervinnas. Alla domstolar måste vara attraktiva och stimulerande arbetsplatser som förmår att locka till sig högt kvalificerad personal. För närvarande är ett antal reformer på det processuella området under

genomförande eller har nyligen genomförts se bilagan. Detta medför att

personalbehovet vid olika domstolar förändras. För att refonnema skall bli

framgångsrika inte minst från effektivitetssynpunkt krävs att personalen

blir mer rörlig mellan domstolar olika slag eller olika slags uppgifter. av En ny organisation måste alltså främja en sådan personalrörlighet, varför den för både underrättema och överrättema bör utformas så att den medger en långt gående administrativ samverkan mellan domstolar på samma nivå inom de olika domstolshierarkierna. I detta ligger naturligtvis också att sådan samverkan mellan domstolar bör kunna resultera i ett effektivt och flexibelt utnyttjande av personalresursema även för tillfälliga mer behov. Den framtida domstolsorganisationen bör vara så utformad att en gemensam eller samordnad notarie- och fiskalsutbildning kan genomföras om detta skulle visa sig lämpligt. En sådan kan bidra till ökad rörlighet för domarpersonalen mellan de olika domstolsslagen.

Administration

Domstolarna måste i likhet med annan statlig verksamhet administreras på ett effektivt sätt. Detta ställer höga krav på domstolarnas förmåga att använda ekonomisk och annan information om den egna domstolen.

Kraven på en adekvat verksamhetsplanering även vid domstolarna kom-

mer successivt att ställas allt högre, liksom förmågan att efter behov göra omprioriteringar och omdisponeringar inom för befintliga resurser. ramen Varje domstol bör därför ha någon eller några anställda med administrativ specialkompetens så att chefen kan koncentrera sina administrativa insatser till frågor på chefsnivå.

192 Bilaga I

Storlek och lokal förankring

Domstolsorganisationen skall bestå av domstolar med en storlek som från olika synpunkter ter sig ändamålsenlig. Dessa bör alltså inte vara alltför stora eller alltför små; båda kategorierna uppvisar problem. Det går inte att slå fast några mer allmänt tillämpliga riktlinjer för hur stora eller små domstolarna bör Sådana blir svårtillämpade och leder med säkerhet vara. till att organisationen på sina håll blir utformad på ett mindre lämpligt sätt. Som en utgångspunkt kan nämnas de överväganden som gjordes redan inför genomförandet av 1970-talets domkretsreform. I prop. 1969:44 uttalade föredragande statsrådet tingsrätts domkrets inte borde göras att en mindre än att den ger arbetsunderlag för minst tre domare om inte särskilda skäl lokal natur talar emot detta. Även detta synsätt då inte av om fick helt genomslag bör det dock nu ses som ett absolut minimum. Så små domstolar bör inte förekomma annat än i undantagsfall. Det råder också delade meningar hur stor domstol effektivitetssynpunkt bör om en ur tillåtas vara. Det har bl.a. framhållits att alltför stora domstolar åtminstone kräver att särskilda organisatoriska åtgärder vidtas inom domstolen för att garantera flexibilitet, rörlighet och överblickbarhet för ledningen. En fråga som naturligtvis hänger samman med storleken på underrätterna är hur den lokala förankringen av dömandet i underrätt skall ordnas. Organisationen skall givetvis kunna erbjuda service till meden borgarna som är rimlig i förhållande till vad som erbjuds inom andra samhällssektorer tillhandahåller specialiserade tjänster av olika slag. som Landets befolkningsstruktur medför att tingsrätterna nu i princip ligger tätt i de befolkningstäta delarna av landet. Där bör tingsrätterna i framtiden kunna spridas ut utan att för den skull kravet på rimlig medborgarservice eftersätts. Den nuvarande strukturen kom till i en tid när kommunikationerna vägar, transportmedel, tele, data var väsentligt sämre än i - dag. De allra flesta av de enskilda personer som har ett ärende till tingsrätten kommer dit ytterst sällan i sitt liv. Att få köra bil eller åka tåg någon timme extra kan inte orimligt i det perspektivet. Organisationen bör anses dessutom kunna ta till och utnyttja de senaste informationstekniska vara landvinningarna på ett sådant sätt att nackdelarna med större avstånd till domstolarna i huvudsak elimineras. En av de mest betydelsefulla faktoär dock att behovet lokal förankring minskar i och med att flera rerna av av tingsrätternas sidofunktioner övertas av andra myndigheter. Såvitt behovet lokal- och personkännedom kan betydelsen av avser av detta i och för sig ifrågasättas i dagens samhälle. Om det ändå anses betydelsefullt med sådan kännedom finns det alltid möjligheter att ordna det inom för större domstol genom t.ex. lokala enheter och/eller ramen en speciallottning inom domstolen.

Bilaga 1 193

Ett annat argument som brukar anföras i dessa sammanhang är att nedläggning av tingsrätter skulle kunna leda till försämrad service genom att de lokala advokaterna antagligen flyttar. Även när det gäller tillgången till advokat måste man emellertid beakta de förbättrade kommunikationerna. Farhågorna för advokatflykt i större skala skall for övrigt inte en överdrivas. Redan nu finns det advokatbyråer på många orter utan tingsrätt. Många byråer har också lokalkontor på mindre orter. Vad gäller de mindre tättbefolkade delarna av landet kan särskilda hänsyn behöva tas så att reseavstånden till domstolarna inte blir orimligt stora. Även i dessa sammanhang måste utgångspunkten flexibilitet inom vara ramen för givna resurser. Man kan exempelvis tänka sig en framtida domstolsorganisation med underrätter förutom en regional enhet med som full behörighet arbetar med lokala enheter med behörighet begränsats som till de vanligast förekommande måltypema. Domstolsorganisationen är i mycket vägledande för hur andra myndigheter, främst åklagarväsendet, i sin tur utformar sin organisatoriska struktur. Ett alltför splittrat domstolsväsende medför svårigheter för åklagarväsendet att skapa rationella och bärkraftiga enheter inom sin organisation. Även domstolsväsendet inte främst skall organiseras om med andra myndigheters bästa för ögonen är det givetvis nödvändigt att ta hänsyn till viktiga intressen på andra närliggande områden.

Uppdraget

I samband med ställningstaganden till tidigare förslag om domstolsväsendets organisation har man stannat vid att inte ändra den nuvarande organisationen. I bilagan redovisas den modell som Statskontoret presenterade i Statskontoret Rapport 1991:31 A och det förslag lämnades i som organisationspromemorian. Mot bakgrund av vad som nu redovisats måste tiden anses mogen att i grunden se över organisationsstrukturen. Utredningens uppdrag är därför att i en första etapp främst utreda en ny organisation för domstolsväsendet på 2000-talet i enlighet med de riktlinjer i det följande. Även vissa andra frågor främst är som anges - som avsedda att bli berörda i en andra etapp av utredningen får behandlas redan nu om utredningen finner det önskvärt eller nödvändigt. Mot bakgrund av bl.a. de krav på den framtida domstolsorganisationen som redovisats i tidigare avsnitt kan konstateras att varken Statskontorets förslag eller organisationspromemorians slutliga ståndpunkt går tillräckligt långt. En viktig utgångspunkt är att morgondagens domstolsväsende utformas så att underrättsorganisationen blir slagkraftigare.

194 Bilaga 1

Varken i Statskontorets rapport eller i promemorian finns några beräkningar av de ekonomiska effekterna förslagen. I Statskontorets rapport av sägs att de administrativa resurserna inom domstolsväsendet är tillräckliga för att kunna genomföra förslaget och att vissa besparingar kan göras. Inom Justitiedepartementet har våren 1995 gjorts överslagsmässiga beräkningar av promemorians förslag, den s.k. tredomarrnodellen. Utan hänsyn till övergångskostnader har besparingseffekten beräknats till högst 35 miljoner kronor per år. Om man skulle följa promemorieförslaget att låta i princip varje nedlagd domstol även i fortsättningen utgöra ett fast

tingsställe skulle besparingseffekten bli ännu mindre.

Utredningen bör gå längre än tidigare förslag med avseende på det ekonomiska utfallet. de viktigaste utgångspunkterna för organi- En av en sationsöversyn för domstolsväsendet är som tidigare framhållits det allvarliga ekonomiska läget i landet. Utredningens arbete måste därför inriktas mot sådana förslag som innebär avsevärda utgiftsminskningar för domstolsväsendet som helhet. En riktpunkt skall vara att den organisation som utredningen föreslår på lång sikt skall kunna medföra en sänkning av

de årliga utgifterna för domstolsväsendet som helhet ca 2,5 miljarder

kronor med minst 200 miljoner kronor.

Att övergångskostnader måste uppstå är ofrånkomligt. Utredningen

skall därför analysera kostnadskonsekvensema av sina förslag på både lång och kort sikt. Det skall också göras en bedömning av de effekter förslagen kan ha på andra sektorer inom främst rättsväsendet. Det kan förutses att dessa effekter kan medföra såväl ökade som minskade kostnader på andra områden. Det är väsentligt att kostnadsanalysema av förslagen blir så uttömmande som möjligt. I de fall precisa beräkningar är svåra att åstadkomma bör utredningen belysa kostnadskonsekvensema av olika alternativa utfall. Tidigare förslag är även i övrigt tillkomna i ett något för snävt perspektiv. Det är angeläget att övervägandena om en ny organisation får styras helhetssyn på domstolsväsendet. En sådan skall alltså inte av en bara inriktas de små tingsrätterna, dessa har de största organiäven om satoriska problemen, utan också behandla frågan hur tingsrätter och länsrätter, hovrätter och kammarrätter och även de högsta domstolarna skall kunna samarbeta i fastare organisatoriska former. Organisationsöversynen bör vidare inte inskränkas till att endast försöka fastställa någon nedre eller övre gräns för hur stor en domstol bör för att utgöra ändamålsenlig enhet, även om sådana resonemang i vara en och för sig är till hjälp vid prövande av olika modeller. I stället bör man med beaktande också andra faktorer som geografiska och demografiska av förhållanden, nödvändig samhällsservice, effektivitetsskäl m.m. söka fastställa på vilka orter det behövs en domstol.

Bilaga 1 195

Utgångspunkten kan då att det bör finnas tingsrätt i varje resivara en densstad eller större stad. Från denna huvudregel måste dock avsteg kunna göras med hänsyn till befolkningsstruktur, avstånd och kommunikationer m.m. I mer tättbefolkade områden skulle en sådan regel strikt tillämpad innebära onödigt stora domstolar samtidigt som andra stora orter helt skulle komma att sakna domstol. På sådana ställen måste därför en annan indelningsgrund övervägas. I glesbefolkade delar landet kan å andra av

sidan regeln innebära att avstånden på vissa håll blir orimligt stora. För att

lösa detta problem bör det vara möjligt att även här i viss utsträckning sprida tingsrätterna utanför residensstädema. I några fall kan det också finnas skäl att låta det lokala dömandet skötas vid någon lokal enhet till tingsrätten som då är belägen på annan ort. Att avstånden mellan tingsrätterna kan komma att öka är dock något som man knappast kan undvika om man vill skapa en kostnadseffektivare och i övrigt mer ändamålsenlig struktur. Av stor betydelse i detta sammanhang är de nya möjligheter till

förändringar som skapats genom den snabba utvecklingen inom det

informationstekniska området. Riksdagen har nyligen antagit en lagändring som innebär att de tingsrätter som nu har tingsställen själva utifrån en ekonomisk bedömning får bestämma om tingsstället bör kvar i drift prop. l994/95:100, bil. vara bet. l994/95:JuUl5, rslcr. 1994/95:255. I fråga tingsställen bör om utgångspunkten vara att sådana inte utan bärande skäl skall ersätta tingsrätter som läggs ned. Tingsrättemas domkretsar bör helst inte bryta länsgränsema om inte detta är nödvändigt för att uppnå mindre kostsam och ändamålsen mer enlig struktur.

I fråga om de allra största domstolarna bör utredas om dessa skall delas

upp på flera självständiga domstolar eller om en förändrad inre organi-

sation är en framkomlig väg för att lösa eventuella problem. Utredningen

bör i detta sammanhang bl.a. ta del av de erfarenheter som vunnits vid Stockholms tingsrätt av den organisationsmodell tillämpas där. nya som Regeringen har den 6 april 1995 givit Domstolsverket i uppdrag att göra en utvärdering av denna. Uppdraget skall redovisas senast den 15 september 1995. Vad gäller mellaninstansema skall utredningen kartlägga hur deras

framtida domkretsar bör beskaffade och domstolarna bör

vara var vara belägna i framtiden samt därvid också besvara frågan i vilket antal dessa domstolar bör finnas.

Utredningen skall också lämna förslag till hur långtgående ad-

ett mer ministrativt samarbete mellan tingsrätter och länsrätter, hovrätter och kammarrätter samt Högsta domstolen och Regeringsrätten bör utformas. Utredningen är därvid fri att när det gäller överrätterna föreslå lösningar

196 Bilaga 1

som går längre än till enbart ett administrativt samarbete. Som exempel kan nämnas den i 1993 års domarutredning refererade tanken en sammanslagning av Högsta domstolen och Regeringsrätten till en domstol, eventuellt verksam på två kamrar. Ett annat exempel är en motsvarande sammanläggning av hovrätter och kammarrätter i varje fall på orter där respektive överrätt är förhållandevis liten. Ett tredje exempel är att till en hovrätt knyta kammarrättsavdelningar eller vice versa. De organisationsförändringar som nu berörts är omfattande och kommer naturligtvis att kunna genomföras fullt ut först på lång sikt. Utredningen skall därför också lämna förslag till genomförandeordning och genomförandetakt vad gäller förslagen till en förändrad organisation.

Ytterligare frågor som kan tas upp

Förutom vad sagts får utredningen även ta upp de frågor som som nu berörs i det följande. Utredningen behöver dock endast avge förslag i dessa delar det anses nödvändigt för att kunna genomföra något av om förslagen i de organisatoriska delarna. I den mån dessa frågor inte behandlas nu kan de komma att beröras i en andra etapp av utrednngsarbetet. I samband med förslagen om en ny organisationsstruktur för domstolsväsendet får också frågorna om domares förflyttningsskyldighet och tjänstgöringsskyldighet i annan domstol än den han är anställd i utredas. Som anförts är frågor om domstolarnas ledning och den administrativa styrningen av domstolarna viktiga faktorer i skapandet av effektiva och kostnadsmedvetna domstolar. Utredningen kan dessa frågor och ta upp lämna förslag hur chefsrollen i domstolarna bör utformas för att uppnå om dessa mål utan att det inkräktar på domarnas självständighet i Ceras dömande verksamhet. Utredningen får vidare, bl.a. mot bakgrund av erfarenheterna från Stockholms tingsrätt, undersöka det är lämpligt att om generellt ersätta plenum och kollegium som administrativa beslutsorgan i domstolarna med andra beslutsformer. Det står utredningen fritt att med utgångspunkt från 1993 års donarutrednings betänkande närmare överväga frågorna om befordrade donar-

anställningar utan chefsansvar och om den framtida domaruppgiften se

betänkandet avsnitt III.5.3 och III.7. Övervägandena bör i så fall ge svar

på frågan om det är lämpligt att införa befordrade domaranställningar utan chefsansvar och de närmare kriterierna för detta. Utredningen bör då ange också, i belysning de reformer genomförs och planeras i andra av som instans, överväga om man bör behålla ett system där rådstjänstema i överrätt lönemässigt och på annat sätt är likställda med rådmanstjänster i underrätt.

Bilaga 1 197

Utredningen kan vidare, b1.a. mot bakgrund av 1993 års domarutredning och en utvärdering av de erfarenheter som finns av den nuvarande beredningsorganisationen hos de högsta domstolarna, överväga frågan om en ny beredningsorganisation och om så är lämpligt avge ett principförslag till sådan för främst underrättema. I den mån ett sådant en förslag får konsekvenser även för beredningsorganisationen i överrätt bör nödvändiga förändringar föreslås även för denna. Slutligen får utredningen, mot bakgrund av sina överväganden beträffande beredningsorganisationen, undersöka om det finns behov av att reformera notarie- och domarutbildningen samt lämna förslag även till sådana förändringar.

Avslutande riktlinjer Utredningen skall samråda med Domstolsverket, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen i de delar som rör deras intressen. Utredningen skall också samråda med Hovrättsprocessutredningen Ju 1993:04 i de frågor har beröringspunkter med den utredningens arbete samt med Miljösom balksutredningen M 1993:04. Utredningen skall lägga fram förslag till de författningsändringar som föranleds dess ställningstaganden. av För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir.

1994:23 att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir.

samt om 1994:124. Utredningsarbetet såvitt den aktuella etappen skall vara avavser nu slutat senast den 1 december 1996.

Justitiedepartementet

FW

MÄN

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till 1995 års Dir

domstolskommitté Ju 1995:05 1997:50

Beslut vid regeringssammanträde den 20 mars 1997.

Sammanfattning av uppdraget

1995 års domstolskommitté Ju 1995:05 har enligt sina ursprungliga direktiv dir. 1995:102 i uppgift att föreslå domstolsorganisation en ny kan uppfylla högt ställda krav på kvalitet, effektivitet och kompetens som i rättskipningen. Den organisationen skall på sikt medföra avsevärt nya sänkta kostnader, dvs. sänkning med minst 200 miljoner kronor årligen. en Enligt tilläggsdirektiven står det kommittén även fritt att lämna kompletterande förslag tillgodoser de ökande kraven på kvalitet, effektivisom tet och kompetens i rättskipningen förutses i direktiven, även om som dessa förslag inte leder till så omfattande kostnadssänlmingar angivits som i direktiven. Utöver vad sägs i de ursprungliga direktiven om utvecksom ling samverkan mellan domstolar på nivå får kommittén också i av samma enlighet med sin hemställan överväga lösningar som innebär en samman-

läggning av tingsrätter och länsrätter. Med hänsyn till arbetets omfattning och behovet ett samlat förslag av skall utredningsarbetet, med ändring vad sägs i direktiven av den av som 29 juni 1995, redovisas i sin helhet senast den 3 april 1998.

Bakgrund

Regeringen den 29 juni 1995 parlamentariskt sammansatt kom-

gav en

mitté i uppgift att göra översyn den organisatoriska strukturen inom

en av

domstolsväsendet. Översynen skall göras med utgångspunkt i de ökande

kraven på domstolarnas främst underrättemas kompetens och förmåga - att handlägga allt svårare mål samt kraven på att verksamheten skall bedrivas på ett effektivt sätt. Kommittén skall lämna förslag till en ny organisation för domstolsväsendet helhet. Den nya organisationen som

200 Bilaga 2

skall på sikt medföra sänkta kostnader med minst 200 miljoner kronor årligen. En annan övergripande utgångspunkt för kommittén är bl.a. att samverkan mellan domstolar på nivå skall utvecklas betydligt. I samma

uppdraget ingår därför att lämna förslag till hur ett långtgående

mer administrativt samarbete mellan tingsrätter och länsrätter, hovrätter och kammarrätter samt Högsta domstolen och Regeringsrätten bör utformas. När det gäller överrättema får utredningen föreslå lösningar går som längre än till enbart ett administrativt samarbete. Som exempel nämns en sammanslagning av Högsta domstolen och Regeringsrätten till domstol en och en motsvarande sammanläggning hovrätter och kammarrätter dir. av 1995:102 s. 16-17. I en skrivelse till Justitiedepartementet har 1995 års domstolskommitté hemställt att regeringen utfärdar tilläggsdirektiv innebär att kommitsom

tén även får överväga förslag sammanslagning tingsrätter och

om en av

länsrätter. Kommittén har vidare, mot bakgrund uppdragets komplexi-

av tet och behovet av att även Stockholms tingsrätt utreds och omfattas ett av

organisationsförslag, hemställt att tiden för den första utredningsetappen

förlängs till den 1 juli 1997.

Uppdraget

Den inriktning och de krav på en ny domstolsorganisation som anges i direktiven av den 29 juni 1995 skall fortfarande utgöra utgångspunkten för kommitténs arbete. Enligt vad regeringen upplysts under hand har om flera olika modeller för organisation förts fram och diskuterats i en ny kommittén. Några av dem avviker från de utgångspunkter i som anges direktiven för ett nytt domstolsväsende, exempelvis att varken Statskontorets förslag eller den s.k. organisationspromemorians slutliga ståndpunkt går tillräckligt långt dir. 1995:102 13 14, bilaga till dir. 1 3. s. - s. - En utgångspunkt för kommittén skall att domstolarna skall vara vara sammansatta på det sätt som bäst tillgodoser de ökande kraven på kvalitet, effektivitet och kompetens i syfte att öka rättssäkerheten och rättstryggheten i samhället. När det gäller domstolarnas antal, storlek och placering kan dock ibland särskilda hänsyn behöva tas beroende på geografiska och demografiska förhållanden, behoven samhällsservice av m.m.

Kommittén skall redovisa förslag enligt det ursprungliga uppdraget i

direktiven dir. 1995:102 s. 13 18. Detta innebär förslag är mycket - som långtgående och som leder till i grunden domstolsorganisation med en ny moderna arbetsformer och modern teknik. Det står emellertid kommittén fritt att även lämna kompletterande förslag som tillgodoser de ökande kraven på kvalitet, effektivitet och

SOU l998:88 Bilaga 2 201

kompetens i rättskipningen som förutses i direktiven, även om dessa förslag inte leder till så omfattande kostnadssänkningar som angivits i direktiven. Enligt de ursprungliga direktiven skall samverkan mellan olika slag av domstolar på nivå utvecklas betydligt. I likhet med vad som gäller samma för överrättema bör kommittén därför i enlighet med sin hemställan nu vara fri att också överväga lösningar som innebär en sammanslagning av tingsrätter och länsrätten I detta sammanhang skall kommittén analysera och redovisa de processuella och administrativa för- och nackdelar som kan finnas med en sammanslagen domstolsorganisation. De utgångspunkter som gäller för en ny domstolsorganisation måste naturligtvis tillgodoses även vid en sammanläggning av domstolsslagen, dvs. de ökande kraven på kvalitet och effektivitet i rättskipningen. Det måste säkerställas att det t.ex. finns ett tillräckligt stort antal mål, exem-

pelvis skattemål, för att detta skall vara möjligt. Överhuvudtaget är det

givetvis viktigt att till att kompetensen och kvaliteten bibehålls i se förvaltningsdömandet. Oavsett vilken lösning som väljs sikt när det gäller en sammanslagen domstolsorganisation måste man räkna med att arbetet under en övergångstid kan behöva bedrivas med skilda arbetsenheter för förvaltningsmål och andra mål. Kommittén skall redovisa de ekonomiska och praktiska konsekvenssamtliga organisationsförslag diskuteras i betänkandet. erna av som Därutöver skall kommittén lämna förslag till olika sätt att organisera domstolarnas arbete beredningsorganisation, där t.ex. nuvarande rotelstruktur och bemanning frångås. En sådan beredningsorganisation behöver inte vara utformad på samma sätt vare sig i alla instanser eller i alla domstolar och den bör kunna anpassas efter olika måltyper. Om kommittén finner att kvaliteten och kompetensen i domstolarnas arbete kan förbättras med en del av de resurser som frigörs genom en förändrad domstolsorganisation, är kommittén fri att lämna sådana förslag. Regeringen har den 13 februari 1997 givit Riksrevisionsverket RRV i uppdrag att granska fördelningen inom domstolsväsendet. av resurser RRV skall vidare med utgångspunkt i nuvarande organisation och arbetsformer identifiera väsentliga hinder för ett effektivt resursutnyttjande inom domstolsväsendet. Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober 1997. Resultatet av RRV:s uppdrag skall beaktas av kommittén vid utforrrmingen av en ny domstolsorganisation. I de ursprungliga direktiven att kommittén i första etapp skall anges en lämna förslag om var i landet domstolarna skall vara belägna och om samordning domstolsslagen. Vidare att utredningen också fâr, för av anges att möjliggöra förändringar organisationen, lämna förslag om beredav

202 Bilaga 2

ningsorganisation, notarie- och domarutbildningen, befordrade domaranställningar utan chefsansvar m.m. dir. 1995:102 s. 13 18. - Under utredningens arbete har det visat sig att dessa frågor har ett så nära samband med hur väljer att organisera domstolsväsendet att det man är nödvändigt att redovisa samtliga frågor i ett sammanhang. Med hänsyn till detta och RRV:s uppdrag behöver utredningstiden förlängas. Utredningsarbetet skall därför redovisas i sin helhet senast den 3 april 1998.

Justitiedepartementet

Kommittédirektiv

års

Tilläggsdirektiv till 1995 Dir domstolskommitté Ju 1995:05 1993:22

Beslut vid regeringssammanträde den 26 mars 1998.

Sammanfattning av uppdraget

Det uppdrag som 1995 års domstolskommitté Ju 1995:05 fick av regeringen skall inte längre omfatta domstolarnas antal och placering domstolsväsendets yttre organisation. Uppdraget begränsas till att avse

frågor om domstolarnas beredningsorganisation inre organisation samt

notarie- och domamtbildningen. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 1998.

Bakgrund

Domstolskommittén har enligt sina ursprungliga direktiv dir. 1995: 102 i

uppgift att föreslå en ny domstolsorganisation som kan uppfylla högt

ställda krav på kvalitet, effektivitet och kompetens i rättsskipningen. Den nya organisationen skall enligt direktiven på sikt medföra avsevärt sänkta kostnader. Enligt tilläggsdirektiv dir. 1997:50 står det även kommittén fritt att lämna kompletterande förslag som tillgodoser de ökande kraven på kvalitet, effektivitet och kompetens i rättsskipningen även dessa om förslag inte leder till så omfattande kostnadssänlmingar som angivits i de ursprungliga direktiven. Kommittén får också enligt sin begäran överväga lösningar som innebär en sammanläggning av tingsrätter och länsrätter. Uppdraget skall redovisas i sin helhet senast den 3 april 1998. Kommittén har i en skrivelse till regeringen den 5 december 1997 hemställt att tiden för utredningen förlängs till den 1 oktober 1998. Kommittén har därefter i en skrivelse till regeringen den 16 februari 1998 hemställt att regeringen tar kommitténs uppdrag under förnyat övervägande. Som skäl har anförts att en reform tingsrättsorganisaav tionen, så långtgående som kommittédirektiven anger, inte vinner stöd av

204 Bilaga 3

ledamöterna i kommittén. Kommittén ifrågasätter därför det meningsfulla i att utredningsuppdraget drivs vidare med den utformning som uppdraget för närvarande har. Kommittén anser vidare att det är mycket angeläget att det grundmaterial som tagits fram under utredningsarbetets gång används i det fortsatta arbetet.

Uppdraget

Enligt regeringens mening måste moderniseringen och reformeringen av domstolsväsendet fortsätta. De krav på moderna arbetsformer och ökad kvalitet regeringen pekat på i de tidigare direktiven gäller alltså som alltjämt. Att så år fallet bekräftas av Riksrevisionsverket som i en rapport RRV 1997:48 om domstolsväsendet uttalat att såväl arbetsformer som organisation måste förändras för att domstolsväsendets resurser skall kunna utnyttjas effektivt. Det är således mycket angeläget att reformarbetet drivs vidare. Enligt Domstolskommittén går det dock inte att få stöd av ledanu möterna i kommittén för så långtgående reform av tingsrättsorganisaen tionen kommittédirektiven Det nödvändiga refonnarbetet i som anger. fråga domstolsväsendets yttre organisation måste därför enligt regeom ringen bedrivas i andra former. Dessa frågor skall följaktligen inte längre ingå i kommitténs uppdrag. När det gäller beredningsorganisationen samt notarie- och domarutbildningen skall kommittén redovisa sina överväganden och förslag enligt tidigare lämnade direktiv. Domstolskommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni 1998. Det är angeläget att det grundmaterial tagits fram bl.a. den som om yttre organisationen används i det fortsatta arbetet om domstolsväsendets organisation. Mot denna bakgrund har regeringen i dag beslutat att Domstolskommitténs ordförande generaldirektören Bertil Hübinette skall sammanställa och till regeringen redovisa det grundmaterial som tagits fram i de delar inte längre omfattas kommitténs uppdrag. Grundsom av materialet skall redovisas senast den 1 oktober 1998.

Justitiedepartementet

Bilaga

Målstatistik

Antal inkomna mål under åren 1990 1997

-

Tingsrätt

Tabell 1 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 Tvistemål 70 223 85 064 84 797 103 980 91 367 83 097 79 629 73 905 Tvistemål 50 682 63 776 63 201 81 895 68 457 61 118 58 220 52 379 exkl. gem. ans. Gem. 19 541 21 288 21 596 22 085 22 910 21 979 21 409 21 526 anS- Brottmål 72 969 78 015 79 326 78 676 75 196 69 839 59 589 58 512 Brottmål 64 032 67 767 68 171 68 582 64 953 59 455 51 307 50 288 exkl. not. mål N01. mål 8 937 10 248 11 155 10 094 10 243 9 784 8 282 8 224

206 Bilaga 4

Länsrätt

Tabell 2 Inkomna 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 Fastig- 2 947 19 923 3 597 9 366 2 519 2 031 3 563 7 483 hetstax. mål Skaftemå 70 927 67 240 19 943 17 573 17 220 17 303 18 550 19 338

KÖP 47 515 45195 42 388 39 818 35 410 6 412 6 631 5 690 konsmål Socialförs- 14 544 18 340 20 253 17 094 16 660 15 725 mål Psykatri- 12 222 11 250 11 415 11867 11 640 11 636 mål Bistånds- 9 363 12 583 20 601 32 304 38 351 38 332 36 941 34 259 mål LVU- 3 817 3 834 3 709 4 104 3 958 3 696 3 430 3 318 LVM Övrigamå 1718 1 833 1960 2 510 4 000 11 367 14 775 15 478

Bilaga 5

Översikt över avverkning, bemanning och föredragandenas utbildning vid de olika länsrätterna under de tre första kvartalen 1997

En icke ordinarie domare, dvs. tlskaler och assessorer har bedömts avgöra 75 % av antalet mål som en ordinarie domare kan antas avgöra. Antalet notarier och Föredraganderäknat i årsarbetskrafter under perioden 9970101- 970930 har summerats och delats med av antalet årsarbetskrafter avseende summan ordinarie domare, assessorer och ñskaler under samma period. * Uppgifterna kommer från de berörda domstolarna.

Bilaga

Antal icke ordinarie domare och deras tjänstgöringsförhållanden

månadsskiftet mars/april 1998. Inom parentes anges det antal föredragande överrätten har och inte är antagna till som som domarbanan. Uppgifterna har inhämtats från respektive överrätt.

Hov rätter asp/fi adj/ass orgplan orgplan fiskal. i törstärkn. tjänstl. bamleasp/fi adj/ass undenätt i under- exkl. diga rätt bamlediga

Hovr Kammarrätter Stock- 20 3 23 19 25 23 5 143 12 holm Göteborg 11 3 18 12 12 5 10 34 11 Sunds- 7 12 12 4 4 2 33 3 vall Jönkö- 8 8 4 11 4 84 2 ping Totalt 46 10 65 51 49 36 17 221 30 KR Totalt hovrätter och kammarrätten Summa 129 19 145 129 124 118 70 664 76

Bilaga 7

Delegeringsproj ekt

Arbetet med att firma rationell arbetsfördelning inom domstolarna, en och då framför allt vid tingsrättema, medförde under 1970- och 1980möjligheter till delegering till domstolsselcreterare talet att man införde fatta beslut i rad domstolsärenden. De ärenden för vilka infördes att en

rätt för domstolsselcreterare att självständigt besluta i var

en

inskrivningsärenden, registrering dödsboamnälan, betalningsföre-

av

lägganden och förmynderskapsärenden. Delegeringsmöjligheten ge-

nomfördes ändringar i lagen 1946:807 om handläggning av genom domstolsärenden.

I slutet 1980-talet påbörjades olika projekt syftade till att

av som undersöka möjligheterna till delegering även i målarbetet. Nedan

lämnas redogörelse för några av dessa projekt.

en

Förnyelseprojektet vid Göteborgs tingsrätt

idéskissen 1989:2 prövades tankarna

Redan före tillkomsten av Ds

renodling domarrollen i försöksverksamhet vid Göteborgs om en av en

tingsrätt. Bakgrunden de problem fanns vid tingsrätten med en

var som arbetsbörda och ekonomiskt ansträngt läge. Med medel ur förstor ett

nyelsefonden kartlades arbetsorganisationen vid tingsrätten och arbeta-

des ett förslag fram ändrade arbetsformer. om törsöksverksamheten kansliarbetet vid tvistemålsavdel- Före var ningarna organiserat med rotelsekreterare medan brottmålsavdelninghade samlat målkansli. Protokollförarna hade huvudupparna ett som

föra protokoll i både tvistemål och brottmål och att utarbeta gift att

förslag till vissa delar domen. Något ADB-stöd i målarbetet fanns av inte.

212 Bilaga 7

Domamas arbetstid med förberedelsearbete beräknades till cirka 20

procent i både tvistemål och brottmål. I båda måltyperna utgjorde 30

procent av arbetstiden förhandlingstid inklusive tid för överläggning.

Den tidsvinst som borde bli följden ökad delegering beräknades av en

för brottmålsavdelningama till utökning förhandlingstiden

en av per domare från två dagar vecka till två och halv dag vecka och per en per

för tvistemålens del till ökning med cirka tio domarens

en procent av arbetstid.

Kartläggningen arbetsfonnerna vid tingsrätten avslutades med av att domstolen begärde att få genomföra försöksverksamhet med deen

legering av vissa arbetsuppgifter till domstolssekreterare. Regeringen utfärdade förordning 1989:851 försöksverksamhet vid

en om Göteborgs tingsrätt med delegering vissa arbetsuppgifter. De av upp-

gifter som enligt förordningen skulle kunna delegeras betydligt

var mindre omfattande än tingsrätten begärt och gällde endast behörighet

för domstolssekreterare att ta emot fullföljdsinlagor när talan förts

mot tingsrättens domar eller slutliga beslut och pröva talan har fullföljts om på föreskrivet sätt och inom rätt tid, att bestämma grundavgift och procentsats efter vilken tilläggsavgift skall betalas samt högsta belopp för

tilläggsavgift enligt rättshjälpslagen samt besluta vissa ersättningar.

om Försöksverksamheten hade fullt ut påbörjats vid tre avdelningar vid

tingsrätten i januari 1990. Samtidigt fick dessa avdelningar ADB-stöd i

form av 0rd- och textbehandling samt dem dessutom kanslidator-

en av stöd. Försöksverksamheten utvärderades efter år såväl Domett av

stolsverket som av den s.k. produktivitetsdelegationen.

Domstolsverkets utvärdering visade att målavverkningen hade ökat per avdelning och domare med 15 respektive 21 procent, för dom-

stolssekreterare med 29 respektive 35 procent. Samtliga domare angav

att utrymmet för förhandlingar ökat och att viss renodling

en av domarrollen skett. Handläggare, protokollförare och domstols-

sekreterare ansåg genomgående borde utöka de arbetsuppgifter att man som kunde delegeras.

Produktivitetsdelegationens utvärdering visade att domarna vid två av försöksavdelningama ökat målavverkningen med omkring 15

pro-

cent, medan målavverkningen på den tredje avdelningen till följd

- av

att den under försöksperioden hade extremt många stora mål

- var oförändrad.

Försöksverksamheten vid Malmö tingsrätt

Samtidigt med fömyelseprojektet vid Göteborgs tingsrätt genomfördes

under år 1990 försöksverksamhet vid Malmö tingsrätt med hoven en

Bilaga 7 213

efter engelsk förebild förberedde brottmålen till huvudrättsfiskal, som förhandling. Försöksverksamheten bedrevs vid två av tingsrättens

brottmålsavdelningar. verksamheten renodla brottmålsdomarens arbete Syftet med var att rationell och effektiv målhantering. Målet var att doför att skapa en behöva läsa in målen, sitta i förhandling, döma och marna endast skulle Alla övriga arbetsuppgifter skulle i stort sett utföras av skriva domen.

försöksverksamheten uppskattades de förbereannan personal. Inför

skulle delegeras till i genomsnitt 20-30

dande arbetsuppgifter som

procent rotelinnehavamas arbetstid. av den beredande juristen kom att kallas, fattade alla för- Clerken, som brottmålen och svarade i allmänhet för olika konberedande beslut i och andra. Han hade även viss arbetstakter med försvarare, parter

ledande funktion för protokollförarna och målkansliet.

försöksverksamheten utvärderades Domstolsverket Resultatet av av pågått under nio respektive fem månader vid de två utefter att den sedda avdelningarna. försöksperioden ökade målavverkningen med 14 respektive Under domare vid de två försöksavdelningarna. Tingsrättens sju procent per omfattades försöket, ökade emellertid tredje avdelning, som inte av

målavverkningen under period med 15 procent per domare.

samma

målavverkningen inte ökade ytterligare vid försöks-

Orsaken till att domarna fått lättnad i sin avdelningama angavs vara att även om en

hade inte protokollförarna fått motsvarande arbets-

arbetsbörda så en medförde inte kunde sätta ut fler förhandlingar lättnad. Detta att man tidigare. Protokollförama något tlaskhals. än var av en

vilken arbetsvinst gjordes varierade mellan

Uppfattningen om som

dock systemet möjliggjorde ungefär

domarna. Flertalet uppgav att förhandlingsdag vecka. Någon domare ansåg att ytterligare en halv per till 20-25 procent. Samtliga domare ansåg att arbetsvinsten uppgick mål, lagförarbeten och domskrivning ökat. tiden för inläsning av m.m. ansåg inte det, med den förkortade domar- Domstolsverket att nya

lämpligt fiskal under utbildningstiden utnyttjades som

banan, var att en ansågs det lämpligt utnyttja så kvalifice- "clerk". Inte heller att en pass Systemet ansågs inte heller rad arbetskraft som en hovrättsassessor. mindre domstol eftersom clerken, för att kunna kunna fungera i en borde betjäna minst åtta-nio rotlar. Domstolsverket utnyttjas fullt ut, erfarenheterna clerksystemet borde utnyttjas för ansåg emellertid att av med något inriktning. Flertalet de försöksverksamhet annan av en

undantag frågor tvångsmedel, clerken

arbetsuppgifter, med av om som domstolsselcreterare efter individuell haft borde kunna utföras av en

prövning.

214 Bilaga 7

Försöksverksamheten i Hovrätten över Skåne

och Blekinge

Vid hovrättema har olika försöksverksamheter genomförts. Av intresse

här är närmast den försöksverksamhet, bedrevs som vid tre avdelningar

i Hovrätten över Skåne och Blekinge under tiden september 1991 juni 1993. Bakgrunden till försöksverksamheten

var ett regeringsuppdrag till

Hovrätten över Skåne och Blekinge i samarbete med att Domstolsverket se över hovrättens arbetsformer och arbetsorganisation. Efter

förslag från en arbetsgrupp inom hovrätten DV-rapport 1992:1,

Nya arbetsformer i hovrätt utfärdade regeringen

en förordning 1991:135

om försöksverksamhet i Hovrätten över Skåne och

Blekinge med delegering av vissa arbetsuppgifter. Senare utvidgades förordningen till att

avse även Hovrätten för Västra Sverige SFS 1992:995. Enligt förordningen fick rotelinnehavare, efter hovrättens förordnande, besluta att

delegera åtgärder med visst måls beredning till antingen

domstols-

sekreterare, hovrättsfiskal eller hovrättsfiskalsaspirant.

De åtgärder fick delegeras motsvarade dem som som rotelinnehava-

ren fick företa ensam, med den begränsningen de inte fick

att avse mål

där någon berövad friheten. Delegeringen fick inte heller

var avse mål

vars beredning var av svår beskaffenhet eller någon

som av annan orsak skulle kräva särskild kunskap och erfarenhet. Domstolsselcreterare skulle inte heller få avskriva mål. Försöksverksamheten innebar att för målens

ansvaret beredning

fördelades mellan rotelinnehavaren,

fiskalen/aspiranten eller domstols-

sekreteraren. Domstolssekreteraren hade behörighet att även besluta

om t.ex. rättshjälp och personundersökning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge gjorde

en framställning till Justitiedepartementet permanentning verksamheten. Försöks-

om en av verksamheten ledde till att den ordning för

delegering som beskrivits

under redogörelsen för gällande rätt infördes SFS 1993:648.

Domstolsverkets projekt

Hösten 1991 startades ett projekt inom Domstolsverket om ändrade arbetsformer vid domstolarna. Projektet omfattade tingsrätt, länsrätt, hovrätt och kammarrätt. Syftet till erfarenheterna var att ta vara från

tidigare delegeringsarbete inom domstolarna

samt att även utnyttja

domstolspersonalens kunnande för att få fram fömyelseförslag. Pro-

jektet bedrevs med medel från förnyelsefonderna. Seminarier med

personal från vissa domstolar hölls för samtliga domstolskategorier.

Seminarierna dokumenterades och resulterade i

en framställning till

Bilaga 7 215

vissa förordningsändringar. Till stöd för Justitiedepartementet om framställningen fanns vid seminarierna diskuterad "katalog" över en målarbetet skulle kunna delegeras till notarier eller åtgärder i som domstolssekreterare. Domstolsverkets framställning förordningsändringar och Hovom

Skåne och Blekinge framställan om en permanentning av

rättens över

försöksverksamheten där del bakgrunden till att regeringen år

var en av

fram proposition, 1992/932213, delegering av

1993 lade en prop. om

arbetsuppgifter till domstolssekreterare vid domstol.

Försöksverksamheten vid Kammarrätterna i Stockholm och

Jönköping

i Stockholm och Kammarrätten i Jönköping pågår Inom Kammarrätten

försöksverksamhet avseende delegering uppgifter till

en av domstolsselcreterare. Kansliföreståndama medges under försökstiden

föredra vissa mål på avdelning. Möjligheten till delegering av att

patientjournalmål, HSAN-mål, mål enligt föredragandeuppgifter avser

6 § socialtj änstlagen och körkortsmål.

Försöksverksamheten vid vissa tingsrätter för att pröva olika

former av beredningsorganisation

framställning från kommittén vissa förordningsändringar Efter en om försöksverksamhet med olika typer av beredför att möjliggöra en tingsrätt utfärdade regeringen förordning

ningsorganisation i

1997: 139 försöksverksamhet vid vissa tingsrätter. om skall försöksverksamhet bedrivas vid nio Enligt förordningen en olika storlek. Under försöksperioden har dessa domstolar tingsrätter av

arbetsuppgifter rörande beredningen av mål till

möjlighet att delegera domstolssekreterare och notarier i vidare omfattning än vad tingsrätts-

instruktionen medger. Vidare får domstolarna anställa tingsmeriterade

beredningsjurister. Beredningsjuristen får behörigjurister som samma de notarier omfattas försöksverksamheten. het som som av de domstolar omfattas förordningen bedrivs en Vid några av som av med s.k. storrotlar, dvs. rotel med ökad inlottförsöksverksamhet en med ordinarie domare, icke ordinarie doning mål bemannas en en av rotelsekreterare. I vissa fall utnyttjas den icke ordinotarier och mare, för visst förberedelsearbete medan i andra fall denne narie domaren motsvarande omfattning den ordinarie domaren. Andra dömer i som arbetsorganisation med beredningsjurister. Samtdomstolar prövar en

216 Bilaga 7

liga domstolar utnyttjar de möjligheter till delegering försöks-

som

förordningen medger.

Försöksverksamheten har utvärderas under våren 1998. Utvärderingen redovisas i bilaga

Försöksverksamheter vid hovrätt och kammarrätt

Vid några hovrätter och kammarrätt har tingsmeriterade jurister en an-

ställts på viss tid föredragande. De fullgör

som samma uppgifter som aspirantema vid överrätterna. En kammarrätt har i stället valt att anställa jurister inte har som

notariemeritering. Även dessa fullgör i

stort motsvarande uppgifter

som aspirantema. Ytterligare kammarrätt tillfälligt anställa

en avser att

en byrådirektör vid länsrätt föredragande.

som

Bilaga 8

Utvärdering av försöksverksamheten i tingsrätt

1 Uppdraget

1 1 Inledning

. Domstolskommittén får enligt sina ursprungliga direktiv överväga frågan beredningsorganisation och, om så är lämpligt, avge om en ny ett principförslag till sådan organisation för i första hand underen rätterna dir. 1995:102 s. 18. Domstolskommittén har funnit att beredningsorganisationen i underrätterna har ett så nära samband med domstolsorganisationen att

ett principförslag är nödvändigt. För att kommittén ett underlag for

ge bedömning frågan begärde kommittén hos regeringen att få bedriva av försöksverksamhet med beredningsorganisation vid nio av landets

tingsrätter nämligen tingsrättema i Huddinge, Ängelholm, Malmö,

Kristianstad, Karlstad, Eksjö, Luleå, Umeå och Uppsala. Regeringen tillstånd till försöksverksamheten och utfärdade en förordning som gav skulle gälla för verksamheten. Infor försöksverksamheten beslutade kommittén att utvärdering verksamheten skulle göras. Till uten av värderare utsågs hovrättslagmannen Göran Ewerlöf. numera

1 Utgångspunkter

Vid övervägande olika alternativ till beredningsorganisation har en av övergripande utgångspunkt varit att rättsväsendets resurser bör utnyttjas så effektivt möjligt. En effektivisering bör innefatta att beredsom ningen målen huvudsakligen ska utföras andra än ordinarie av av domare dvs. domarrollen bör så långt möjligt renodlas. En utgångspunkt vid utformning beredningsorganisaannan av en tion är att tyngdpunkten i dömandet ska ligga i första instans. Men allt dömande behöver inte utföras ordinarie domare. Det kommer också av i framtiden att finnas mål lämpar sig för jurister under utbildning som att handlägga självständigt.

218 Bilaga

En tredje utgångspunkt är att delegerade arbetsuppgifter utförs på eget ansvar. Beredningsorganisationen måste utfonnas så att den tar till vara den kunskap finns hos kanslipersonalen. som

l Försöksförordningen

Försöksverksamheten har haft sin författningsenliga förankring i "Förordning om försöksverksamhet vid vissa tingsrätter med delegering av arbetsuppgifter" SFS 1997:139 med ändring i SFS 1998:51. Förordningen gäller efter förlängning till och med den 31 december 1998.

Enligt försöksförordningen ska försöksverksamheten bedrivas för

att pröva olika former med en förstärkt beredningsorganisation i tingsrätt. Syftet är att de domstolar deltar ska utveckla arbetsmetoder som för att renodla arbetsuppgifterna för domarna så att domarna i större utsträckning ska kunna ägna sig dömande verksamhet. Enligt försöksförordningen får försöksdomstolama möjlighet att anställa notariemeriterade jurister. Dessa har enligt förordningen möjlighet att döma i samma utsträckning som notarier. Försöksförordningen utrymme för att låta tingsñskal ger en som deltar i försöket vara utan egen rotel. Vidare öppnar förordningen möjlighet att till beredningsjurist, notarie och domstolssekreterare delegera den förberedande handläggningen av mål. Vissa beslut undantas från delegering. Allmänt gäller att delegeringen inte bör avse mål eller frågor av vidlyftig eller svår beskaffenhet.

Utvärderingens genomförande

Utvärderingen inleddes med ett möte i juni 1997 med bl.a. företrädare från samtliga tingsrätter som skulle delta i försöket. Vid mötet lades försöksverksamheten fast. De flesta tingsrätter avsåg att inleda försöksverksamheten omkring den 1 september 1997. Eftersom Huddinge tingsrätt startat sin försöksverksamhet redan i mars 1997 genomförde jag i augusti utvärdering av tingsrättens en dittillsvarande försök. Denna utvärdering hade som huvudsakligt syfte att ge erfarenheter hur den slutliga utvärderingen skulle läggas upp. Den resulterade i en rapport "Försöksverksamhet med ny beredningsorganisation i Huddinge tingsrätt en interimsrapport". - I december 1997 träffades åter företrädare för försökstingsrättema, denna gång för att gemensamt stämma av den hittillsvarande försöksverksamheten.

Bilaga 8 219

Den slutliga utvärderingen genomfördes under perioden mars-maj 1998. Jag besökte under denna tid samtliga forsökstingsrätter och intervjuade i princip samtlig personal som medverkat i försöket. Före besöket i respektive tingsrätt tog jag del av skriftligt material som de flesta tingsrätter hade tillhandahållit. Jag hade också skickat ut frågor som berörda tjänstemän skulle tänka igenom inför besöket. Frågorna finns i bilaga Efter besöket hos respektive försökstingsrätt sammanställde jag ett utkast till rapport. Utkastet skickades till tingsrätten for rättelser och synpunkter. Sedan sådana influtit fastställdes de slutliga rapporterna vilka redovisas i bilagoma 2-10 anm. här uteslutna.

3 Erfarenheter från forsöksverksamheten

3.1 Inledning

Försöksverksamheten hade vid utvärderingen pågått i sex -åtta månader vid de olika tingsrättema. Vid Huddinge tingsrätt hade den pågått i ett år. Uppläggningen av försöket har varierat. Samtliga tingsrätter utom Huddinge tingsrätt har haft beredningsjurist i någon form. I Huddinge har man arbetat i två storrotlar utan särskild beredningsjurist. Anställningsförhållandena för beredningsjuristerna har varierat i de olika tingsrättema. I vissa fall har notarier, som fullgjort notarieutbildning vid tingsrätten, fått fortsatt notarieförordnande med uppgift att beredningsjurist. Ett sådant anställningsförhållande har inneburit vara att beredningsjuristen har haft samma förordnanden som en ettårsbehörig notarie. I andra fall rekryterats från har en notariemeriterad jurist annat håll och fått tidsbegränsad anställning som beredningsjurist. I sådana fall har beredningsjuristen inte kunna få de förordnanden som en ettårsbehörig notarie har, vilket har inneburit att beredningsjuristen inte kunna ägna sig åt någon dömande verksamhet. Vid en tingsrätt har beredningsjuristen haft ñskalskompetens. Arbetsuppgifterna för beredningsjuristema har också varierat. Vid vissa tingsrätter har beredningsjuristen ombesörjt i princip all beredning av såväl brottmål som tvistemål fram till muntlig förhandling. Men vid de flesta tingsrätter har beredningsjuristen arbetat huvudsakligen med tvistemål medan beredningen av brottrnålen skötts av domstolssekreterare och/eller notarie. Vid några tingsrätter har beredningsjuristen förutom beredningsverksamhet även gjort rättsutred- - ren -

220 Bilaga 8

ningar, skrivit tryck i tvistemål inför huvudförhandling, varit protokollförare samt skrivit domförslag. Utgångspunkten för beredningsjuristens verksamhet har dock genomgående varit att beredningsjuristen ska avlasta de ordinarie domarna från vissa huvudsakligen icke dömande uppgifter. -

3.2 Synpunkter från domarna

Ett övergripande mål med en förstärkt beredningsorganisation har varit att domarrollen renodlas dvs. att ordinarie domare ska kunna ägna sig mer dömande verksamhet. Oavsett vilken organisationsmodell som har valts har de allra flesta domare har ingått i försöket uppgett att som det övergripande målet har uppfyllts. Genom att domarna har blivit avlastade från beredning av målen har de kunnat koncentrera sig mer på att sitta i rätten och skriva domar. De upplever att de har blivit effektivare. Statistik från vissa tingsrätter visar också att målavverlcningen har ökat under försöket. I Huddinge tingsrätt har man på försöksrotlarna uppnått en resultatförbättiing av uppemot 50 procent. Vid andra tingsrätter har kunnat konstateras att ökningen av antalet avgjorda mål har uppgått till uppemot 25 procent. Många domare upplever att kvaliteten i arbetet har höjts som en följd den förstärkta beredningsorganisationen. Utrymmet för att av ägna sig kämfrågor har ökat. Också den omständigheten att domarna har haft naturliga "bollplank" i form domarkollegor och beredningsav jurist har varit ägnad att förbättra kvaliteten. En del domare anser att de under försöket har fått mer tid att följa rättsutvecklingen genom att ta del av rättsfall, doktrin m.m. Många domare upplever dock ingen skillnad i detta hänseende jämfört med normala förhållanden. De allra flesta domare är överens om att en förstärkt beredningsorganisation gör verksamheten mindre sårbar. Arbetet flyter jämnare och säkrare vilket skapar trygghet för domaren. Eftersom det finns en beredningsjurist som sköter den löpande beredningen av målen är domarens ständiga närvaro inte lika påkallad. Mål blir t.ex. inte liggande utan åtgärd när domaren sitter i rätten. Vidare skapar beredningsorganisationen ett samarbetsklimat mellan domarna som är ovanligt i en normal rotelorganisation. Domarna i en storrotelorganisation ställer upp för varandra vid förfall på ett naturligt sätt. Samtliga domare uppger att arbetstillfredställelsen har ökat genom försöksverksamheten. Det är intressant och stimulerande att arbeta tillsammans andra jurister. Det uppkommer en lagkänsla som man inte är van vid som domare. Men en viktig faktor i sammanhanget är att

Bilaga 8 221

samtliga arbetar tillsammans strävar samma håll och att personsom kemin rent allmänt fungerar. De allra flesta domare att den förstärkta beredningsfunktionen anser har sin största förtjänst i tvistemål. I fråga brottmål är beredningsom uppgifterna sådan art att domstolssekreterare med bistånd av notarie av huvudsakligen kan ansvara för dem. En del domare upplever nackdel med beredningsorganisasom en tion att domaren får sämre övereblick över målen på roteln. Möjligheterna att påverka målens handläggning minskar därmed vilket inte är förenligt med det domaren har för målen. Några domare ansvar som till och med förstärkt beredningsfunktion kan innebär att anser att en handläggningen vissa mer komplicerade mål kan fördröjas. av Vissa domare att aktvandringen har ökat genom beredningsanser organisationen. Andra att den har minskat. anser Samtliga domare är överens förstärkt beredningsorganiom att en sation kräver kvalificerad jurist beredningsjurist. De flesta en som domarna att beredningsjuristen ska utgöra en verklig avlastanser om ning för domaren krävs att han eller hon har fiskalskompetens. Därmed skulle del den dömande verksamheten kunna läggas över på en av denne och de svåra tvistemålen en kvalificerad beredning. I vart fall domarna att beredningsjuristen måste ha fullgjort notarietjänstanser göring. Domarna är emot fasta beredningstjänsten av den typ som förekommer i t.ex. länsrätten. Samtidigt det viktigt att beredanses ningsjuristen stannar kvar under inte alltför kort tid. Det tar tid innan samarbetsforrnema etableras och beredningsjuristen kan möta de krav ställs på honom eller henne från olika håll. De förhållandevis höga som kvalifikationslcraven kan leda till att det blir svårt att rekrytera lämpliga personer som beredningsjurister. Samtliga domare är överens förstärkt beredningsorganiom att en sation i underrätterna har framtiden för sig. Hur den ska utformas får bli beroende på lokala förhållande. De icke-ordinarie domarna i Huddinge tingsrätt anser att det är mycket värdefullt att arbeta tillsammans med en ordinarie domare. Den ordinarie domaren kan tjäna mentor och bollplank. Men de betosom vikten att personkemin är bra mellan domarna. Kombinationen nar av att domare och beredningsjurist anser de ändamålsenlig. Därav vara emot är de skeptiska till att syssla bara med beredningsverksamhet. En icke-ordinarie domare har uttryckt synpunkten att en förstärkt beredningsorganisation inte bör omfatta fiskalsrotlar eftersom fiskalsutbildningen i fråga om målhantering då blir sämre.

222 Bilaga 8

3.3 Synpunkter från beredningsjuristema

De flesta beredningsjurister anser att beredning av brottmål inte är en meningsfull arbetsuppgift för beredningsjurist. Sådan beredning kan en lämpligen läggas på domstolssekreterare. Däremot är beredningen i fråga om tvistemål kvalificerad. De flesta beredningsjurister mera anser att det är lagom att betjäna tre ordinarie rotlar. Beredningsjuristema anser det stimulerande att arbeta nära en domare. För att beredningsjuristen ska kunna ta på sig arbetsledande uppgifter och betraktas något än extranotarie krävs att han som mer en eller hon har minst notariekompetens. Å andra sidan upplevs beredningssysslan inte i längden som tillräckligt utvecklande För en jurist . med ambitioner är funktionen som beredningsjurist inte tillräckligt lockande utan kommer sannolikt att fungera som en genomgångsstation i avvaktan på annat arbete. För att kunna behålla beredningsen jurist under någon längre tid torde krävas att denne tilldelas också andra än beredande uppgifter t.ex. dömande och utredande. Men risken är i så fall att beredningsjuristen berövar notarierna viktiga utbildningsuppgifter.

3.4 Synpunkter från notarierna

Notarierna upplever genomgående att det är positivt att arbeta i en storrotel. Därmed uppstår naturligt ett lagarbete som gör verksamheten mindre sårbar och mer stimulerande. Det finns i princip alltid någon notarie som kan ta sig an löpande frågor på roteln. Dessutom är det lättare att använda sina notariekollegor bollplank. Många upplever som det också som positivt att arbeta flera domare. Det är nyttigt att få ta del av olika sätt att hantera mål. Dessutom är det bra från betygssynpunkt att kunna få möjlighet att visa upp sig för flera domare. Genom försöksförordningen har de ettårsbehöriga notarierna fått mer kvalificerade arbetsuppgifter och ökat ansvar. Det upplevs som positivt. Samtidigt innebär det att de ettårsbehöriga notarierna har fått mer att göra i de fall förordningens delegationsmöjligheter utnyttjats fullt ut. Många notarier upplever att beredningsjuristen har berövat dem arbetsuppgifter som de anser viktiga för utbildningen. Det är främst fråga om posthanteringen gäller även i viss mån tryck- och men domskrivning samt rättsutredningar. En del notarier anser också att beredningsjuristfunktionen har medfört att avståndet mellan rotelinnehavaren och notarien har blivit större i och med att domaren i första hand har med beredningsjuristen att göra vid beredningen av målen.

Bilaga 8 223

En del notarier anser att beredningsverksamheten inte har påverkat deras arbete alls. Vid de tingsrätter där notarierna anlägger dessa synpunkter har beredningsjuristen över huvud taget inte kommit in på notariemas revir utan har sysslat med uppgifter som rotelinnehavaren eller domstolssekreteraren annars skulle ha gjort.

3.5 Synpunkter från domstolssekreterama

De flesta domstolssekreterarna anser att det är positivt att de enligt försöksförordningen får utföra vissa beredningsuppgiftema på eget av

ansvar. En vanlig synpunkt är dock att delegationsmöjlighetema inte

har kunnat utnyttjas fullt ut förrän i ett sent stadium av försöket. Detta har att göra med brist på utbildning för det nya ansvaret. Flertalet domstolsselqeterare upplever det som positivt att arbeta tillsammans med andra. Det skapar gruppkänsla och leder till att man hjälps på kanslierna bättre än i traditionell organisation. Arbetsen glädjen har ökat påtagligt och sårbarheten har minskat. Det finns domstolssekreterare som anser att det är bättre att arbeta domare. Därigenom har man kontroll över sina mål och vet vilka en rutiner gäller på roteln. Arbetet blir därmed smidigare och effektisom vare. Domstolssekreterama anser genomgående att de har fått mer att göra i försöksorganisationen. Detta har att göra med det ökade ansvaret. Flertalet domstolssekreterare upplever att arbetet på kansliet har blivit effektivare att arbetar i lag. Men några hävdar genom man tvärtom att arbetet har blivit mera tungrott bl.a. genom att aktvandringen har ökat.

3.6 Synpunkter från fackliga företrädare

ST-Domstol att det är positivt att kanslipersonalen tilldelas nya

anser och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Detta är något Överlevnadsmer av en fråga för kanslipersonalen. Samtidigt betonar facket att det krävs ordentlig utbildning innan domstolsselcreterama åläggs det ansvar som försöksförordningen utrymme för. Facket utgår från att det ökade ger ansvarstagandet från kanslipersonalens sida på sikt bör påverka lönesättningen av denna personalgrupp. Jusek anser att en renodling av domarrollen i underrättema på sikt är nödvändig det i framtiden ska gå att rekrytera tillräckligt kvalifiom cerad personal till domarämbetet. Det är viktigt förstärkt beredatt en ningsorganisation inte får till följd att notarieutbildningen urholkas.

224 Bilaga 8

4 slutsatser

Några

Försöksverksamheten har bedrivits enligt olika modeller vid de olika försöksdomstolama. Följande huvudsakliga modeller har prövats 0 Storrotel med en ordinarie och en icke ordinarie domare, tre notarier och tre domstolsbiträden; målen har lagts ihop 0 Storrotel med två eller tre rotlar betjänade av en särskild beredningsjurist med två respektive tre notarier och lika många domstolsbiträden; målen har varit kvar respektive rotel Den första modellen har visat sig mycket effektiv och ändamålsenlig i Huddinge tingsrätt. De ordinarie domarna upplever att domarrollen har renodlats och att arbetsglädjen har ökat. De icke-ordinarie domarna anser dessutom att utbildningen för dem har förbättrats genom samarbetet med en ordinarie domare. Också notarier och kanslipersonal har upplevt det positivt och utvecklande att arbeta i försöksorganisationen. Att det har varit effektivt att arbeta i storrotel bekräftas av både staen tistik och den inblandade personalens upplevelser. Även när det gäller den andra modellen har de övergripande målen uppfyllts i de allra flesta fall. Särskilt domarna har varit positiva till den avlastning beredningsuppgifter de fått genom försöket. Beav som redningsjuristema har upplevt det som positivt att under en tid få ägna sig beredning av tvistemål men har understrukit att beredningsuppgifterna i sig inte är tillräckligt stimulerande för att locka kvalificerade jurister till någon längre tjänstgöring. Notarierna har varit positiva till att de har fått mer kvalificerade arbetsuppgifter men har uttryckt farhågor för att notarieutbildningen i viss mån urholkas om beredningsjuristen är den som huvudsakligen sköter beredningen av målen. Domstolssekreterama är positiva till det ökade ansvar som den har fått men har anfört att beredningsorganisation skapar mer arbete för dem. en En slutsats man kan dra av försöket är att underrättema är i behov förändrad Organisationsform när det gäller beredning av målen. av en Båda de modeller har prövats har visat sig framgångsrika när det som gäller renodling av domarrollen, effektivitet och kvalitetshöjning i den dömande verksamheten samt förbättring arbetsglädjen. En förstärkt av beredningsorganisation ger dessutom domarna utrymme att fortlöpande vidareutbilda sig. För domare, under många år innehar en ordien som narie tjänst, torde detta vara av väsentlig betydelse för att denne i längden ska kunna hålla kvalitet, effektivitet och vitalitet i arbetet vid liv. En viktig förutsättning för att en beredningsorganisation enligt den andra modellen ska fungera har visat sig vara att beredningsjuristen är en kvalificerad person med ledaregenskaper. Från flera håll har hävdats verklig effektivitets- och kvalitetshöjning i verksamheten kan att en uppnås bara om beredningsjuristen har minst fiskalskompetens. Det

Bilaga 8 225

krävs att beredningsjuristen kan avlasta domaren, inte bara när det gäller beredning, utan också i den dömande verksamheten. Erfarenheterna från Huddinge-modellen tyder på att denna slutsats är riktig. Men ett avgörande hinder mot att tillämpa Huddinge-modellen i större skala är bristen på fiskaler. Med utgångspunkten att man inte bör utbilda fler domare än som kan antas få ordinarie tjänst som domare får därför räkna med att Huddinge-modellen endast kan tillämpas vid man en minoritet av tingsrätterna. Om den andra modellen tillämpas får i första hand räkna med man att jurister med notariekompetens rekryteras till beredningsjurister. För att över huvud taget göra arbetet lockande torde krävas att beredningsjuristen i dessa fall har minst samma förordnanden som notarierna bl.a. innefattande förordnande att handlägga mål och vara ledamot i egna tvistemål. Man torde ändå räkna med att det blir svårt att rekrytera tillräckligt kvalificerade jurister, i vart fall för någon längre tid. Med tanke på att behovet på kontinuitet i beredningsverksamheten kan rekryteringsproblemen bli ett hinder för många tingsrätter som vill bygga upp en förstärkt beredningsorganisation. Notarieutbildningen är ett viktigt inslag i utbildningen av unga jurister. De farhågor som uttryckts från notariehåll om riskerna att denna utbildning urholkas till följd av en förstärkt beredningsorganisation måste tas på allvar. Det är alltså viktigt att beredningsjuristens arbetsuppgifter avgränsas så att notariemas utbildning inte försämras. En allmän utgångspunkt bör vara att beredningsjuristen inte ska utföra arbetsuppgifter kan utföras notarie. I annat fall kan en bättre som av lösning vara att förstärka organisationen med ytterligare notarier. En utgångspunkterna med förstärkt beredningsorganisation är av en att handläggningsbesluten inte bör fattas på högre nivå än som är nödvändigt. Detta innebär att en stor del av målberedningen, särskilt i fråga om brottmål, kan skötas självständigt av domstolssekreterama. En förutsättning för detta torde vara att kanslipersonalen är tillräckligt utbildade för att ta på sig detta ökade ansvar. För att en förstärkt beredningsorganisation ska kunna leda till att domarens roll i egentlig mening renodlas torde rent allmänt krävas att domaren släpper en del av kontrollen över målen på roteln. Domaren måste kunna lita på att medarbetarna utför beredningsuppgiftema på ett korrekt sätt så att han eller hon därmed ska kunna koncentrera sig på den rent dömande uppgiften. Detta förutsätter att delegationsuppgifterna utförs på eget ansvar av den behöriga tjänstemannen. Det sagda kommer sannolikt för många domare att innebära en omprövning av rollen som domare. Sammanfattningsvis ger försöksverksamheten vid handen att någon form av förstärkt beredningsorganisation behövs i underrätterna. Det

226 Bilaga 8

torde inte gå att ställa upp någon "riksmodell" för hur en sådan organisation ska se ut. Flera olika modeller kan tänkas. En utgångspunkt bör dock vara att handläggningsbesluten inte fattas på högre nivå än nödvändigt. Det torde få ankomma på varje underrätt att utifrån sina egna förutsättningar storlek, samarbetsklimat, förändringsvilja, ekono- miska förutsättningar, organisation m.m. utforma den modell som passar underrätten bäst.

Bilaga 8 227

Underbilaga 1

INTERVIUFRÅGOR VID UTVÄRDERING AV

FÖRSTÄRKT BEREDNINGSORGANISATION I

TINGSRÄTTERNA

De övergripande målen för beredningsorganisation

Den dömande verksamheten ska i ökad utsträckning ombesörjas av 0 ordinarie domare och domarrollen ska renodlas Vissa mål kan handläggas av jurister under utbildning 0 Delegerade arbetsuppgifter ska kunna utföras på eget ansvar 0

Frågor till rotelinnehavarna

l Beskriv dina arbetsuppgifter under försöksverksamheten.

2 Har Du fått ökat utrymme att ägna dig dömande verksamhet 3 Har Du fått ökat utrymme att följa rättsutvecklingen genom studium av litteratur, rättsfall m.m. 4 Hur har samarbetet mellan dig och beredningsjuristen fungerat 5 Har sjukdomar, ojämnheter i arbetsbelastningen m.m. kunnat hanteras bättre under försöksverksamheten 6 Har effektiviteten avverkningstakt, minskning av omloppstider m.m. förbättrats under försöksverksamheten Försök i så fall kvantifiera. 7 Har arbetstillfredsställelsen påverkats under försöket 8 Har aktvandringen påverkats under försöket 9 Anser Du att de övergripande målen med forsöksverksamheten har uppfyllts 10 Är beredningsorganisation i tingsrätt något för framtiden Hur bör den i så fall utformas

228 Bilaga 8

Frågor till beredningsj uristen

l Beskriv dina arbetsuppgifter.

2 Hur har de övergripande målen uppfyllts

3 Har man som beredningsjurist tillräckligt med meningsfulla arbets-

uppgifter 4 Hur har samarbetet med rotelinnehavama fungerat

5 Vilken utbildning bör beredningsjuristen ha notarie- eller fiskals-

k0mpetens 6 Är beredningsorganisationen något för framtiden

Frågor till domstolssekreterarna

1 Har dina arbetsuppgifter förändrats under försöksverksamheten

2 Har Du fått mer kvalificerade arbetsuppgifter under försöksverk-

samheten I så fall vilka

3 Har Du haft tillräckligt med kunskaper för de krav som ställs på dig

i beredningsorganisationen Har utbildningen varit tillräcklig 4 Hur har samarbetet med rotelinnehavaren och beredningsjuristen fungerat under försöket 5 Har försöksverksamheten påverkat möjligheterna att vid sjukdomar, ojämnheter i arbetsbelastningen m.m. täcka upp för varandra på kansliet 6 Har aktvandringen påverkats under försöket 7 Har effektiviteten på kansliet påverkats under försöket På vad sätt i så fall 8 Är beredningsorganisationen något för framtiden

Frågor till notarierna

l Är notariearbetet annorlunda i beredningsorganisation än i

en en traditionell organisation 2 Hur har de övergripande målen uppfyllts 3 Har samarbetet mellan notarie, rotelinnehavare och domstolssekreterare förändrats under försöket

4 Har arbetet i beredningsorganisationen inneburit bättre eller sämre

tillvaratagande av notariens kompetens Har notarieutbildningen påverkats

Bilaga 8 229

Fråga till protokollförare

Har arbetet icke rättsbildad protokollförare påverkats av försöket som

Fråga till fackliga representanter Fackliga aspekter på försöksverksamheten

SOU l998:88 231

Bilaga

KARTLÄGGNING AV

UNDERRÄTTSDOMARNAS ARBETSTID

M.M.

Inledning

Domstolskommittén beslutade i januari 1996 att genomföra en kartläggning hur underrättsdomamas arbetstid fördelar sig på olika av arbetsuppgifter. Syftet med kartläggningen har varit att ett underlag för en bege dörrming hur många mål domare kan handlägga om beredningsav en organisationen i domstolarna förändras. Syftet har även varit att ge ett underlag för bedömningen det antal domare som i dag arbetar av om med mål är väl avvägt i förhållande till den arbetsorganisation som finns eller dimensioneringstalen behöver förändras. En annan om faktor varit intresse är andelen administrationstid för chefssom av domarna. Samtidigt med undersökningen arbetstiden ombads de domare av omfattades denna, att besvara frågor bl.a. om de anser att som av arbetstiden är tillräcklig, de är nöjda med kvaliteten på det arbete om de hinner utföra Resultatet denna undersökning redovisas efter m.m. av arbetstidsundersökningen.

ARBETSTIDSUNDERSÖKNINGEN

Tillvägagångssätt

Kartläggningen har omfattat ett slumpmässigt urval domstolar, av tingsrätter och länsrätter. Urvalet har avsett domstolar av olika storlek, i skilda delar landet och i storstad respektive landsbygd. Totalt har av 20 tingsrätter och åtta länsrätter ingått i undersökningen; se under-

232 Bilaga 9

bilaga Vid Stockholms tingsrätt har en brottmålsavdelning och

en tvistemålsavdelning ingått i undersökningen, vid Göteborgs tingsrätt två tvistemålsavdelningar och vid Malmö tingsrätt en brottmålsavdelning. Vid Länsrätten i Stockholms län har chefsrådman, fem råden män, en assessor och två fiskaler deltagit. Samtliga domare vid de utvalda domstolarna eller avdelningarna har under tiden den 4 mars 31 mars 1996 fortlöpande fyllt i en enkät- blankett, underbilaga 2-3. För domarna i tingsrätt har samtliga dagar, således även lördagar och söndagar, rapporterats. För de domare i länsrätt som rapporterat arbete under helger har denna tid lagts till den tid som rapporterats måndag-fredag. Frånvaro i form av semester eller sjukfrånvaro har rapporterats inte registrerats i undersökningsmen resultatet. Eftersom frånvaron har bedömts vara i enlighet med normalsituationen har någon justering för detta bortfall inte gjorts. Ett annat skäl är att syftet med undersökningen endast varit att mäta faktiskt arbetad tid under arbetsveckoma, inte genomsnittlig arbetstid år. per Innan enkätundersökningen genomfördes informerades samtliga domare avsågs bli omfattade enkätundersökningen och de som av

fackliga organisationerna både centralt och vid domstolarna. Enkät-

blanketterna testades också ett urval domare vid några tingsrätter av av och länsrätter. Slutligen fick domstolscheferna särskilt riktad information. v Den redovisade tidsåtgången skulle avrundas till jämna IO-minutersintervaller. Lunchraster liksom personlig tid har registrerats annan som övrig tid. Vid bearbetningen har därefter gjorts avdrag från övrig tid for lunch med en schablon om 45 minuter. Om övrig tid har angetts till mindre än 45 minuter har hela denna tid avdragits. De som undantagsvis inte angett någon övrig tid har inte fått något avdrag for lunch. Varje domare har sänt sina blanketter till domstolskommitténs sekretariat. Som framgår av nedanstående tabeller har Svarsfrekvensen för tingsrätterna varit 91 procent. Om inte de tre största domstolarna medräknas har Svarsfrekvensen för övriga tingsrätter varit 94 procent. Svarsfrekvensen för länsrätt har varit 82 procent.

Bilaga 9 233

Tabell 1 Antal domare i urvalet m.m., tingsrätt Antal domare Inlämnade svar Svarsprocent

Tabell 2

Antal domar i urvalet, länsrätt Antal domare i urvalet Inlämnade svar Svarsprocent

5 1 42 82

Den höga Svarsfrekvensen gör att resultatet inte behöver korrigeras för det bortfall som förekommit beträffande domare som valt att inte deltaga. En korrigering skulle ge ett statistiskt svårbedömt resultat eftersom det inte finns någon grund för ett antagande om hur bortfallet skulle skattas i förhållande till de svarat på enkäten. som Sedan enkätema inlämnats till sekretariatet har dessa registrerats på ADB-medium av personal vid Domstolsverket och därefter bearbetats av Cap Programator AB i Jönköping. Nedan redovisas resultatet av kartläggningen för tingsrätt respektive länsrätt. När annat inte anges avses med arbetstid domamas arbetstid.

n n/1I .mmnn

234 Bilaga 9

Tingsrättsenkäten

Veckoarbetstiden

Den genomsnittliga veckoarbetstiden per domare och befattning framgår nedanstående tabell. Med domarvecka förstås arbetsvecka, av en dvs. fem arbetsdagar, justerad med genomsnittlig arbetstid under helgdagar. Tiden anges i timmar och minuter.

Tabell 3

Genomsnittlig veckoarbetstid Lagman Chefsrådman Rådman Fiska Vikarie Totalt

44.25 39.11 43.36 43.16 47.54 43.38

Av tabellen framgår att arbetstiden i genomsnitt är 43 timmar och 38 minuter. En jämförelse kan göras med motsvarande undersökning av hovrättsprocessutredningen. Denna visade att hovrättsdomama i genomsnitt arbetar 42 timmar och 40 minuter, således en timme i veckan mindre än tingsrättsdomarna. Vid bedömningen resultatet bör det hållas i minnet att en viss av osäkerhet finns beträffande det schablonavdrag gjorts för lunchtid. som Vidare bör det uppmärksammas att endast fyra vikarier omfattats av undersökningen. Antalet är därför för litet för att någon slutsats skall kunna dras dessas arbetstid. Det påverkar inte heller totalsiffrorna. av Arbetstiden överstiger för alla domarkategorier utom för chefsrådmännen, normal 40-timmarsvecka. en Variationerna i arbetstiden följer i viss mån domstolsstorleken.

Tabell 4

Genomsnittlig veckoarbetstid fördelad efter domstolsstorlek l-2 3-4 5-6 7-9 10-14 De tre största domare domare domare domare domare

45.37 46.10 47.36 41.23 40.18 42.37

Bilaga 9 235

Arbetstiden förefaller att vara längre vid mindre domstolar. Orsakerna till att mindre domstolar har längre arbetstid kan flera. En såen vara dan orsak kan vara att de senare årens besparingar troligen har slagit hårdare mot de mindre domstolarna. En annan orsak kan vara att de mindre domstolarna har svårare att få den förstärkning de behöver vid arbetstoppar och andra tillfälliga påfrestningar.

Arbetstidens fördelning på olika arbetsuppgifter

Av nedanstående tabell kan utläsas hur arbetstiden fördelar sig mellan olika måltyper och sidofunktioner.

Tabell 5

Genomsnittlig veckoarbetstid per måltyp m.m. och domstolsstorlek. Dom- Brottmål Tvistemål Roteladm. Övrig tid Sidofunkt. Andra mål stolar Tid % Tid % Tid % Tid % Tid % Tid % 1-2 19.38 43,1 16.26 36,0 1.36 3,5 3.23 7,4 1.39 3,6 -

3-4 19.45 42,8 15.16 33,1 1.43 3,7 5.23 11,7 2.11 4,8 0.08 0,3

5-6 14.17 30,0 18.06 38,0 1.09 2,4 4.12 8,8 2,57 6,2 3.21 7,1

7-9 14.37 35.3 13.43 33,2 1.40 4,0 5.24 13,1 I.l5 3,0 3.03 7,4

10-14 15.02 37.3 13.46 34,2 1.45 4,4 5.39 14,61.56 4,8 0.02 0,1

Detre 11.03 26,4 20.54 49,0 2.03 4,8 5.48 13,6 1.19 3,1 0.01 0,1 största

Totalt 15.22 35,2 16.29 37.8 1.42 3,9 5.09 11,8 1.47 4,1 1.07 2,6

Resultatet beträffande de tre största tingsrättema bör tolkas något försiktigt eftersom dessa har helt renodlade avdelningar, dvs. en avdelning hanterar antingen tvistemål eller brottmål. Totalt använder domarna drygt 35 procent av arbetstiden för brottmål och närmare 40 procent för tvistemål. Om de största domstolarna

inte medtages är siffrorna 37 respektive 35 procent. Övrig tid, dvs. tid

som inte avser något speciellt mål, t.ex. intemutbildning, besvarande av frågor från allmänheten, notarie eller rotelsekreterare annan rotel

236 Bilaga 9

än den egna samt restid som endast tagit del av dag i anspråk, uppgår totalt till 11,8 procent. Skillnaderna mellan domstolarna är relativt stora. Detta kan bero på att i övrig tid bl.a. ingår restid till endagsförrättningar och att vissa domstolar har relativt mycket sådan tid. Det kan också bero på att man redovisat den övriga tiden på lite olika sätt. För en slutsats beträffande övrig tid bör därför endast totalsiffran användas. Denna kan jämföras med hovrättsprocessutredningens undersökning där andelen övrig tid genomsnittligt uppgick till 14 %. I denna tid ingick även personlig tid för t.ex. kaffepauser och dylikt.

Målhantering

I nedanstående tabell redovisas den tid domarna lägger ned på som förberedelsearbete i brottmål och i tvistemål. Med förberedelsearbete allt arbete med måladministrationen, genomgång av målet, utavses fárdande av stämning, olika förberedande beslut mm., dock handläggning av olika tvångsmedel. Roteladministration, dvs. planläggning arbetet på roteln, ingår inte heller. av

Tabell 6

Genomsnittlig veckoarbetstid med förberedelsearbete i brottmål och tvistemål Förberedelsearb. Brottmål Förberedelsearb. Tvistemål Tid % av arb.tid % av tot. Tid % av arb. tid % av tot. med B-mål arb. tid med T-mål arb.tid 3.16 21,3 7,5 6.22 38,6 14,6

Av den totala arbetstiden åtgår cirka 22 procent till förberedelsearbete. Uppgiften avser samtliga domarkategorier och är således en genomsnittssiffra. En del detta arbete torde åtminstone i brottmål kunna av delegeras till andra personalkategorier. En viss inläsningstid av mål torde dock inte kunna undvikas den förberedande handläggäven om ningen förs från rotelinnehavarens arbetsområde.

Bilaga 9 237

Tabell 7

Genomsnittlig veckoarbetstid, förhandlingstid inklusive tid för överläggning och uppehåll som inte kan disponeras för annat arbete Handläggning av Huvudforhandling Muntlig förbered. Huvudforhandlingi tvångsmedel i brottmål i tvistemål tvistemål .

0.28 1,1 4.15 9,8 1.33 3,6 1.47 4,1

Handläggning av tvångsmedel innefattar allt arbete med tvångsmedel, således även sådant som inte är förhandlingstid. Merparten av tiden avser dock förhandlingstid, varför uppgiften i sin helhet har ansetts vara förhandlingstid. Totalt sitter domarna drygt åtta timmar i veckan i muntlig förhandling. Förhandlingstiden upptar endast drygt 18 procent av den totala arbetstiden. Resultatet skall jämföras med uppgifterna i tabell 8 avseende veckoarbetstiden för rättsutredningar och skrivning av dom eller beslut.

Tabell 8

Veckoarbetstiden för rättsutredning och skrivning av dom eller beslut Rättsutredn. i Skrivn. av dom och Rättsutredn. i Skrivn av dom och besl. i B-mål T-mål besl. i T-mål

r friad, - , g . ,i .

g p.

0.44 1,7 6.36 15,1 1.24 3,2 5.21 12,3

Av uppgifterna i tabellen framgår att rättsutredningar upptar närmare fem procent arbetstiden medan skrivning dom och beslut upptar av av drygt 27 procent. Arbetsuppgifterna skriva dom eller beslut å ena sidan och rättsutredningar å andra sidan, är svåra att särskilja. Den totala andelen av arbetstiden som dessa moment tar är 32.3 procent, således betydligt mer än den totala förhandlingstiden. Visst rättsutredningsarbete och domskrivningsarbete skulle kunna föras över till en kvalificerad beredningsorganisation. Tidsvinsten är dock beroende av hur erfaren rotelinnehavaren är. Av tabell 9 framgår

l

238 Bilaga 9 l

I

l

tiden för rättsutredning och skrivning dom och beslut fördelat på de av olika befattningshavama.

Tabell9

Veckoarbetstiden fördelad efter vissa arbetsmoment och befattningshavare Lagman Chefsrådrnan Rådman Fiskal Vikarie Tid Procent Tid Procent Tid Procent Tid Procent Tid Procent

Rättsutred- 0.27 1,0 0.15 0,6 0.41 1,6 1.39 3,8 0.30 1,0 ningi brottmål Skrivningav 5.43 12,9 5.04 12,9 6.49 15,7 7.17 16,9 6.50 14,3 dom, besl. brottmål

Rättsfmed 0.39 1,5 1.38 4,2 1.25 3,3 2.07 4,9 1.25 3,0

mngi tvistemål

Skrivningav 4.29 10,1 3.50 9,8 5.21 12,3 5.2212,4 9.50 20,5 dom, besl. tvistemål

Som framgår av tabellen använder lagmännen och chefsrådmännen mindre tid och ñskalerna tid för samtliga dessa arbetsmoment än mer genomsnittet. Förklaringen är troligen att chefsdomarna nomialt har en reducerad lottning och att de ägnar viss tid för administration medan ñskalema, trots att även de normalt har en reducerad lottning, är mer oerfama än övriga domare.

Administration

Tiden for b1.a. chefsdomamas administrationsuppgifter framgår av tabell 10.

239 Tabell 10 Genomsnittlig veckoarbetstid, administration fördelad efter befattning

Genomsnittligt använder lagmännen 19,3 procent av sin arbetstid för administration medan motsvarande procenttal for chefsrådmännen är 14,5 procent. Det bör observeras att lagmännen vid de tre största tingsrätterna inte ingått i undersökningen. Även rådmän och ñskaler använder viss tid för administration. Detta kan t.ex. bibliotek, en avse aktuariekontor eller arkivfrågor.

Länsrättsenkäten

I samtliga fall avses med handläggare fasta föredragande och notarier.

Veckoarbetstiden

Den genomsnittliga veckoarbetstiden domare och befattning framper går nedanstående tabell. Med en arbetsvecka förstås fem arbetsav dagar, i förekommande fall justerad med arbetstid under helgdagar. Tiden anges i timmar och minuter.

240 Bilaga 9

Tabell 11 Genomsnittlig veckoarbetstid. Lagman Chefsrådman Rådman Assessor Fiskal Vikarie Totalt 42.35 40.27 40.37 40.46 41.06 42.51 41.06 l undersökningen ingår en fiskal som arbetar75 % och somsom harreduceradarbetsdag.Denna fiskals arbetstidhar räknats om till heltidsarbete. En annan fiska arbetar60 procent. Eftersom arbetstiden förlagdtill heladagarpåverkatsintededagar är som redovisats. Utankorrigering Förden deltidarbetande ñskalenuppgårñskalemasgenomsnittliga arbetstid till 39.46 Utan konigeiing för den fiskal som arbetardeltid och som påverkar dengenomsnittligaarbetstidenblir dentotalagenomsnittligaarbetstiden40.51. AV tabellen framgår att arbetstiden i genomsnitt var 41 timmar och 6 minuter.

Tabell ll A Veckoarbetstid fördelad olika arbetsmoment.

inkluderarsamtligadomarkategoriers tidsåtgånghärför,jfr tabell23.

Bilaga 9 241

Vid bedömningen resultatet bör det noteras att det, i likhet med vad av gäller för tingsrätterna, kan finnas viss osäkerhet beträffande som en det schablonavdrag gjorts för lunchtid. Undersökningen har endast som omfattat chefsrådman och vikarie varför uppgifterna om deras en en arbetstid inte kan användas för några slutsatser avseende dessa kategoriers arbetstid. Den genomsnittliga veckoarbetstiden för alla domarkategorier, inklusive fiskalerna efter omräkning den deltidsarbetande fiskalens - av tid till heltidsarbete överstiger en normal arbetsvecka. -

Tabell 12

Genomsnittlig veckoarbetstid fördelad efter antalet handläggare föredragande och/eller notarie. Bemanning roteln Total arbetstid

En handläggare 39.57

Två handläggare 4 l 1

Tre handläggare 39.06

Uppgifterna bemanningen vid rotlama endast rotlar med en om avser domare. Anställningar för handläggare som angivits till 75 procent eller mer har i förekommande fall avrundats uppåt till lO0 procent.

Arbetstidens fördelning på olika arbetsuppgifter

Inledningsvis bör anmärkas att tabellerna med genomsnittliga arbetstider arbetsmoment för fiskalemas del grundar sig på samtliga per fiskalers uppgifter utan korrigering för att en av fiskalema har reducerad arbetsdag. Detta gör att den sammanlagda veckoarbetstiden for ñskalerna blir något lägre än den framgår tabell ll, dvs. den som av sammanlagda veckoarbetstiden blir 39.46. Anledningen till att någon justering inte gjorts vid fördelningen arbetstid mellan olika moment av är att den reducerade arbetstiden inte har annat än marginell betydelse för detta. När tabellerna inte behandlar fördelningen arbetstiden av mellan olika arbetsmoment används arbetstiden såsom den framgår av tabell 12.

242 Bilaga 9

Förberedelsearbete, rättsutredningar samt dom- och

beslutskrivning

Tabell 13 Veckoarbetstiden fördelad efter arbetsmoment och befattningshavare.

Av uppgifterna i tabellen framgår att lagmännen och chefsrådmannen i genomsnitt ägnar betydligt mindre tid än rådmännen för de arbetsuppgifter som tabellen omfattar. Skillnaderna i tidsåtgång kan dels bero på att lagmän och chefsrådmän vanligen har en reducerad lottning, dels på att de ofta har ett annat antal handläggare på sina respektive rotlar. Även andra förklaringar kan förekomma.

Tabell 14

Veckoarbetstiden fördelad på arbetsmoment efter antal handläggare. Förberedelse Rättsutredningar Dom- och beslutskrivning

Av tabellen framgår att tidsåtgången för förberedelse, dom- och beslutskrivning minskar med fler handläggare på roteln. Förhållandevis mycket tid åtgår ändå till förberedelsearbete.

Roteladministration

Tabell 15 Tidsåtgång för roteladministration fördelad efter befattning. Roteladministration

Tabell 16 Tidsåtgång för roteladministration fördelad efter antal handläggare Roteladministration

Av tabellen framgår att domarnas arbetstid för annat än dömande uppgifter minskar vid rotlar som har fler handläggare. En ökning av antalet handläggare rotel skulle således kunna frigöra domararbetstid för per dömande uppgifter och för att leda förhandlingar.

244 Bilaga 9

mål

Genomgång av uppsatta av handläggare och

notarier

Tabell 17 Genomsnittlig arbetstid for genomgång av mål uppsatta av handläggare fördelad efter befattning. Genomgång av mål uppsatta av handläggare

Tabell 18 Tidsåtgång för genomgång av uppsatta mål. Genomgång av mål uppsatta av handläggare

Muntlig förhandling och överläggning

Tabell 19 . Genomsnittlig tid för muntlig förhandling och överläggning fördelad efter befattning. Muntlig förhandling och överläggning

Totalt sitter domarna i genomsnitt i muntlig förhandling, inklusive överläggningstid, drygt timme i veckan. Talet bör jämföras med

en tingsrättsdomamas veckoförhandlingstid, drygt åtta timmar. Merparten målen vid länsrätt avgörs således fortfarande efter ett helt skriftligt av förfarande.

Föredragning och överläggning

Tabell 20

Genomsnittlig veckoarbetstid befattning för föredragning och per överläggning. Lagman Chefs- Rådman Assessor Fiska Vikarie rådman

Föredragning och över- 0.42 1.50 läggning totalt

246 Bilaga 9

Föredragning och över- 0.21 0.00 0.19 0.08 0.14 0.00 läggning, egna mål Trots att de flesta målen i länsrätterna avgörs med nämnd ägnar domarna inte mer än en timme vecka i snitt föredragningar och per överläggningar.

Tabell 21

Veckoarbetstid för föredragning och överläggning fördelad efter antal handläggare per rotel.

Föredragning och överläggning

Den tid som åtgår för föredragning mål och överläggning, dvs. mål

av där nämndemän deltar, är liten. Av tabellen framgår att föredragnings-

tiden, inkl. tid för överläggning, än fördubblas när ökar från

mer man två till tre beredare. Fortfarande åtgår dock endast 4,9 den procent av

totala veckoarbetstiden till föredragning och överläggning.

Administration

Tabell 22

Veckoarbetstid för administration.

Administration

Tabell 23 Veckoarbetstid för administration fördelad efter antal handläggare per rotel. Administration

Genomsnittligt använder lagmännen 24,6 procent av sin arbetstid åt administration. Râdmän, och ñskaler använder endast assessorer mindre än procent sin veckoarbetstid dessa uppgifter. Tidsen av åtgången för administration minskar allteftersom bemanningen ökar.

ENKÄT ANGÅENDE UNDERRÄTTS-

DOMARNAS OM

UPPFATTNING

ARBETSTIDEN AR TILLRACKLIG M.M.

Domstolskommittén har, på motsvarande sätt som hovrättsprocessutredningen, låtit de domare omfattats arbetstidsundersölcningen, som av besvara frågor bl.a. de att den arbetstid de har är tillräcklig om anser och de så inte är fallet, hur mycket ytterligare arbetstid de om anser att önskar och vilka arbetsmoment de skulle vilja ägna den ytterligare arbetstiden åt. Nedan redovisas de frågor ställts och resultatet av som undersökningen.

Tingsrättsenkäten

Hovrättsprocessutredningen lät Statskontoret genomföra en enkät

rörande hovrättsdomamas arbetstid. I samband med enkäten framkom det är relativt vanligt att ledamöterna inte anser att den tid de lägger att ned på målhantering är tillräcklig för att de skall nöjda med avgövara randenas kvalitet. Anser Ni att detta gäller för Er arbetssituation.

248 Bilaga 9

Domstol Totalt antal Svarsprocent Antal "ja"-svar Procent H II ja svarande svar

chefsrådman Rådman 56 43 77 Fiskal 16 l 1 69

Om Ni besvarat fråga l med ja, hur mycket arbetstid uppskattad i

procent av total arbetstid anser Ni att Ni skulle behöva för att

vara nöjd med kvaliteten på de avgöranden Ni deltar i

1-10% 11-20% 21-30% 31-40% 41-50% Totalt Lagman, chefs- 8 4 1 13 rådman

som har inte angett något procenttal.

Om Ni besvarat fråga 1 med ja, vilka arbetsmoment skulle Ni ägna

den ytterligare tiden anger Ni flera arbetsmoment, fördelningen

ange

av tid mellan dem

Rättsutredning 34 Studier av lagförarbeten, rättsfall m.m. ll Domskrivning 43 Förberedelsearbete 25 Utbildning 2 Kontrollarbete 2

Uppgifterna antal svarande angett någon ovanstående avser som av arbetsmoment, antingen endast ett moment eller flera. Av de svarande har vanligen flera arbetsmoment angetts, dock utan någon procentuell fördelning mellan dem. Den vanligaste kombinationen är Rättsutredningar och domskrivning.

Länsrättsenkäten

Hovrättsprocessutredningen lät Statskontoret genomföra en enkät

rörande hovrättsdomarnas arbetstid. I samband med enkäten framkom det är relativt vanligt att ledamöterna inte att den tid de lägger att anser ned på målhanteringen är tillräcklig för att de skall nöjda med vara avgörandenas kvalitet. Anser Ni att det gäller för Er arbetssituation

Befattning Totalt antal Svars- Antal Procent "ja-svar" svarande procent "ja-svar"

Lagman, 7 88 5 71 chefsrådman

Om Ni besvarat fråga 1 med ja, hur mycket arbetstid uppskattad i procent total arbetstid Ni att Ni skulle behöva för att vara av anser nöjd med kvaliteten på de avgöranden Ni deltar i

ange

av tid mellan dem

Rättsutredning 2 l Studier förarbeten, av rättsfall m.m. Domskrivning l Utbildning Kontrollarbete Förberedelse Föredragning Tid for att få enhetlig rättstillämpning

Övrigt 1

Uppgifterna avser de svar angett något ovanstående arbetssom av moment, och varj e svarande kan ha angett ett moment eller flera. Bland de svarande har vanligen flera arbetsmoment angetts, ibland utan procentuell fördelning mellan dem. Den vanligaste kombinationen är rättsutredningar och domskrivning.

Underbilaga 1

Tingsrätter i urvalet Länsrätter i urvalet Stockholms tingsrätt Länsrätten i Stockholms län Huddinge tingsrätt Länsrätten i Uppsala län Tierps tingsrätt Länsrätten i Kronobergs län Leksand Länsrätten i Blekinge län Köping Länsrätten i Hallands län Örebro tingsrätt Länsrätten i Värmlands län Falu tingsrätt Länsrätten i Kopparbergs län Linköpings tingsrätt Länsrätten i Västernorrlands län Västervik Falköpings tingsrätt Skövde tingsrätt Karlskrona tingsrätt Kristianstad tingsrätt

Ängelholms tingsrätt

Malmö tingsrätt Göteborgs tingsrätt Arvika tingsrätt Lycksele tingsrätt Gällivare tingsrätt Luleå tingsrätt

Bilaga 9 253

mstolskommitté Underbüaga 2

1995 års D

m1995:°5°

UNDERSÖKNING AV ARBEISTID. DAGRAPPORT Information om blanketten finns på baksidan. Hemming Datum Veckodag Semester dyl Tingariu Mynd kod

Tim Mb Förberedelsearbete i må Brotunål tvångsmedel, inkl förhandling Handläggning av V

Rättsutredningar m.m. W

Förhandlingstid i övrigt, inkl. överläggning

skrivning av dom och beslut

Pvktemál Förberedelsearbete i må:

Muntlig förberedelse V Rättsutredningar m.m. Huvudförhandling dom och beslut skrivning av

Roteladminktra- V tion Administration Övrigtid V Sidofunk- 5 å 5 å s i V s 5 å i a s tioner Andra faslighexsdomsaolsmál, l m.m. V mål Total arbets V

254 Bilaga 9

ANVISNINGAR Undersökningen avser lagmannens, rådmännensoch tingsfiskalernas arbetstid under perioden den 4 mars 31 mars 1996. Endast fasta rotlar vid tingsrätten omfattas, - dvs ordinarie innehavare av rotel och vikarie för ordinarie rotelinnehavare. Domare som endast arbetar med vattenmålomfattas inte av undersökningen.

En blankett fylls i för varje dag. Om något arbete inte utförs under lördag eller söndaglämnas ingen blankett.

Befattning anges med siffra, 1Iagman, 2chefsrådman, 3rådman, 4tingsñskal, 5vikarie.

Dag anges med såväl datum som siffra, 1måndag, 2tisdag, 3onsdag, 4torsdag, 5fredag, 6lördag,7söndag.

Vid frånvaro p gr a semester, sjukdom, utbildning eller tjänstgöring vid domstol annan än den egna anges detta med kryss i rutan semester dyl. Vid samman hängande detta endast semester anges på en blankett.

Tiden anges i timmar och minuter. Minuter endast i lO-minutersintervall, anges ex. l timme och 8 minuter anges som l tim 10 min.

Med förberedelsearbete avses allt arbete med "mål-administrationen", genomgång av målet,utiädaüe av stämning, olika förberedande beslut m.m., exklusive handläggning olika tvångsmedel. av

Med förhandlingstid i övrigt respektive huvudförhandling avses tiden för förhandling inklusive övaläggningstid och uppehåll som inte kan disponeras för annat arbete.

För tvistemålens del räknas som muntlig förberedelse även förberedelse avslutasmedhuvudforsom handling i förenklad form. Sammanträde i FT-mål huvudförhandling. ansessom

10. Med roteladministration avses rotelgenomgång, planläggning m.m.

ll. Vid administration anges lagmannensrespektive chefsrådmannens tid för administration av domstolen respektive avdelningen.

12. Övrig tid är tid som inte har samband med målarbetet eller rotelarbetet, t.ex. tid för intemumildningegen eller andras, sammanträdenmed personal o dyl. samt máltids-och andra Här även pauser. anges restid till tingsställen eller tjänsteresa som endasttagit del dag i anspråk. av

256 Bilaga 9

ANVISNINGAR l Undersökningen avser lagmannens, rådmännens, assessoremas och lånsråttsñskalemas arbetstid under perioden den 11 7april mars - 1996. Endast fasta rotlar,d.v.s. med ordinarie domare eller vikarier avses. En blankett fylls i för varje dag. Vid sammanhängande frånvaro räcker det med att på en blankett ange den aktuella frånvaroperioden. Länsrätt anges med länsbokstav. Befattning anges med siffra: 1lagman, 2chefsrådman, 3rådman, 4länsrättsassessor 5länsrättsñska1 och 6vikarie. , Dag anges med såväl datum som siffra: 1måndag, 2tisdag, 3onsdag, 4torsdag och 5fredag. Vid rotelinnehavarens frånvaro p. g.a. semester, sjukdom, extern utbildning eller tjänstgöring vid annan domstol än den egna anges detta med kryss ett irutan semester, sjukledighet e.d. Rotelns bemanning skall anges i antal heltidstjänster, d.v.s. deltidstjänst uppgående till 75 procent anges som 0,75. Tiden anges i timmar och minuter. Minuter endast i 10anges minutersintervall, ex. en timme och åtta minuter anges som l tim och 10 minuter. Med förberedelsearbete avses allt arbete med "måladministrationen", genomgång av målet, olika förberedande beslut m.m. 10. Dom- och beslutskrivning avser eget uppsättande av domar och beslut. ll. Roteladministration avser rotelgenomgång, planläggning m.m. 12. Vid administration anges lagmannens respektive chefsrådmannens tid för administration av domstolen respektive avdelningen. 13. Övrig tid avser restid till förhandlingar inklusive tidsspillan och tid som inte har samband med målarbetet eller rotelarbetet. t.ex. tid för intemutbildning egen eller andras och sammanträden med personal - o.dyl., även måltidsoch andra pauser.

Bilaga 9 257

Underbilaga 4

. å

e.

o 3

G u d d

.o e H

.s

3 d

a. u o v o .m .

a

. . d m

s n

E

m

s 5 å

a u

a. o d

. u m m .m .o

å å å .

v

SOU 1998 :88 Bilaga 9 259

U n d e r pm a 5

g a

8 3 2

m d

G u

n d d d

Am n

ü d 3

s. u

s o m

.n u 3 a

h .

u

A

E

u 4.

å o å .w

1998 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringar och beskattning.Fi. 29. l 976års lag om immunitetochprivilegieri vissa

2 Tänder helalivet fall en översyn. UD.

nytt ersättningssystem för vuxentandvård. 30. Utlandsstyrkan.Fö. - Välfärdens genusansikte. A. Det gäller livet. Stödochvårdtill barn och . alltid Nivå- och organisationsspecifika ungdomar med psykiskaproblem. Bilaga. + Män passar med exempel frånhandeln. A. Rättssäkerhet, vårdbehovoch samhällsskyddvid processer . Vårt liv kön. Kärlek, ekonomiska resurser och psykiatrisk tvångsvård. som maktdiskurser.A. Historia, ekonomiochforskning. . Ty makten är din Myten om det rationella Fem rapporter om idrott.ln.

arbetslivet ochdet jämställdaSverige.A. Företagare med restarbetsformåga. . Översyn av rörelse-och tillsynsregler for kollektiva Förordningartill miljöbalken. Bilagor.M. +

försäkringar. Fi Identifiering ochidentiteti digitalamiljöer

Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker Referat från en hearingden 12 november1997. . och Systembolagets produkturval.S. IT-kommissionens rapport 4/98.K.

37 Den framtida arbetsskadeforsälcringen. Integritet- Effektivitet- skattebrott.Fi. . 10.Campus for konst.U. 38 .Vad får vi for pengarna Resultatstyming av - 11. Fristående utbildningarmed statligtillsyn statsbidragtill vissaorganisationer inomdet sociala

inomolika områden.U. området.

l2.Självdeklarationoch kontrolluppgiñer 39.Det finsk-svenska gränsälvssamarbetet. M.

förenklade förfaranden.Fi. 40. BROTTSOFFER - 13. Säkrare kemikaliehantering. Fö Vad har gjorts Vad bör göras Ju.

näringsrättsliga frågor.Fi. 41. Läkemedelsinformation foralla. 14.E-pengarl5. Gröna nyckeltal Indikatorerfor ett ekologiskt 42. Försvarsmaktsgemensam utbildning for hållbartsamhälle.M. framtidakrav.Fö.

När åsikterblir handling. En kunskapsöversikt om 43.Hur skall Sverigemåbättre

bemötande medfunktionshinder. första steget mot nationella folkhälsomål. av personer - 17.Samordningav digital marksänd TV. Ku. 44. En samlad vapenlagstiftning.Ju.

myndighet Fi. 45. Sotningi framtiden. Fö. 18.Engräns en l9. IT och regionalutveckling. 46. Om buggning ochandra hemliga tvångsmedel. Ju.

120 exempelfrån Sveriges län.K. 47. Bulvaner och annat. Ju.

20. lT-kommisionens hearing infrastrukturen 48. Kontrollerad och ifrågasatt om for gitalamedier. Andrakammarsalen, intervjuermed personer med funktionshinder.S. - Riksdagen1997-10-24. K. 49. Konsekvenser av att taxfreeförsäljningen avvecklas

2 Problemmed inbäddade system infor 2000-skiftet. inomEU.K. . Hearing anordnad IT av kommissioneni 50.De39 stegen. Läkemedelsutredningar under

samverkan med lndustriforbundetoch Statskontoret 1900-talet och annat underlagsmaterial till

1997-1 l-14.K. Läkemedeli vårdoch handel,SOU 1998:28.

Försäkringsgaranti. 5 Vuxenutbildning ochlivslångt lärande. . Ett garantisystem för försäkringsersättningar. Fi. Situationen inför och underförstaåret med

23.Staten och exportfmansieringen. N. kunskapslyftet.U.

24. Fiskeriadministrationen i ett EU-perspektiv. 52. Utstationering av arbetstagare. A. Översyn ñskeriadministrationen Jo. Ta möjligheterna i Östersjöregionen. N. av m.m. vara . 25. Tre städer.En storstadspolitikför helalandet. 54. Hur offensiv IT-användningkanskapa tillväxt

+ st 4 bilagor. for mindre företag.Ett rådslaganordnat av

26.Frånhembränt till Mariakliniken. IT-kommissionen uppdrag av Kommunikations-

fakta ungdomar ochsvartsprit. departementet, Närings-och handelsdepartementet - om 27. Nya ledningsregler for bankaktiebolagoch och lndustriforbundet.

försäkringsbolag. Fi. Rotundan, Rosenbad1997-1 l-18.K.

28. Läkemedelivård ochhandel.Om säker, flexibel 55. Demokratins räckvidd. Dokumentationfrån ett en och samordnad läkemedelsforsörjning. seminarium. Demokratiutredningens skriftserie.SB.

Statens offentliga utredningar

1998 Kronologisk förteckning

56. Avdrag for ökadelevnadskostnader vid tjänsteresa 83. DUKOM Distansutbildningskommittén. ochtillfälligt arbete.Fi Pådistansutbildning,undervisningoch lärande. 57. DUKOM Distansutbildningskommittén. Kostnadseffektivdistansutbildning.U. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med 84. DUKOM Distansutbildningskommittén. IT-stöd.U. Flexibelutbildning distans.U. 58. IT ochnationalstaten. Fyra framtidsscenarier. 85.Att rösta medhänderna.Om stormöten, IT-kommissionens rapport 6/98.K. folkomröstningarochdirektdemokratiiSchweiz.SB. 59.Räddningstjänsten i Sverige 86.Utvecklingssamarbete pårättsområdet. RäddaochSkydda. Fo. Östeuropa. Ju. - 60.Kring Hallandsåsen. M. 87.Premiepensionsmyndigheten. Fi. 61.Livsmedelstillsyni Sverige.Jo. 88.DomarenochBeredningsorganisationen 62 Kampanjmedkunskaperochkänslor.Om utbildningocharbetsfördelning.Ju. kämavfallsorrtrösmingen i Malåkommun1997.M. 63.Engod affär i MotalaJoumalistemasavslöjanden ochläsarnasetik. Demokratiutredningens skriñserie.SB. 3 Bättreoch mer tillgänglig information. Småforetagsdelegationens rapport N. a Nya tider, nya förutsättningar... . IT-kommissionens rapport 8/98.K. FUNKIS funktionshindradeeleveri skolan.U. - Socialavgiftslagen. . Kunskapsläget kämavfallsområdet1998.M. Lämplighetsprövning personalinom av . förskoleverksamhet, skolaochskolbamomsorg.U. 3 Skolan,IT ochdetlivslångalärandet. . Hearinganordnad Utbildningsdepartementet av och IT-kommissionen, Rosenbad1997-l 2-04, IT-kommmissionens rapport 7/98.K. 71. Denkommunalarevisionen ett demokratiskt kontrollinstrument.In. Kommunalafinansforbund.Fi. . OrganisationerMångfaldIntegration Ett framtida . system for statsbidragtill invandrarnas riksorganisationermfl.In. Styrningen polisen.Ju. av . Djurforsök.Jo. . Idrott ochmotionfor livet. Statensstödtill idrotts- . rörelsenochfriluftslivets organisationer.ln. 77. Kompetens i småföretag.Smâforetagsdelegationens rapport N. l % Regelförenklingfor framtiden.Småföretags- . delegationens rapport 4. N. 79.IT ochregionalutveckling. erfarenheterfrån tre hearingarunder mars 1998. IT-kommmissionens rapport 9/98.K. 80.BostadsrättsregisterJu. 81.Användningen vissastatsflygplan, av m.m. SB. 82. Försäkringsforeningar-ett reforrneratregelsystem Fi.

1998 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

l

Statsrådsberedningen Rättssäkerhet, vårdbehovoch samhällsskyddvid

psykiatrisk tvångsvård.32 Demokratins räckvidd. Dokumentationfrån ett Företagare med restarbetsfönnåga. 34 seminarium. Demokratiutredningens skriftserie.55 Den framtida arbetsskadeförsäkringen. 37 En god affär i Motala. Joumalistemasavslöjanden och Vad får for pengarna Resultatstyming av läsarnas etik. Demokratiutredningens skriñserie. 63 statsbidragtill vissa organisationerinomdet sociala Användningen av vissa statsflygplan, m.m. 81 området. 3 8 Att rösta med händerna.Om stor-möten, Läkemedelsinformation foralla. 41 folkomröstningar och direktdemokratii Schweiz. SB. 85 Hur skallSverige måbättre

Justitiedepartementet - förstastegetmot nationella folkhälsomål.43

Kontrolleradoch ifrågasatt BROTISOFFER intervjuermedpersoner med funktionshinder.48 Vad har gjorts Vad bör göras 40 - De 39stegen. Läkemedelsutredningar under En samlad vapenlagstiftning.44 1900-taletochannat underlagsmaterial till Om buggning ochandra hemligatvångsmedel. 46 Läkemedelivårdoch handel,SOU1998:28. 50 Bulvanerochannat. 47 67 Socialavgiñslagen. Styrningenav polisen.74

Bostadsrättsregister.80 Kommunikationsdepartementet

Utvecklingssamarbete på rättsontrådet. IT och regional utveckling. Östeuropa.86 120 exempelfrånSveriges län.19 DOMARENOCH BEREDNINGSORGANISATIONEN IT-kommisionens hearing om infrastrukturen utbildningoch arbetsfördelning.88 - for digitalamedier. Andrakammarsalen,

Riksdagen 1997- 10-24. 20

Utrikesdepartementet Problem medinbäddade systern inför ZOOO-skiftet.

Hearing anordnad IT av kommissionen i 1976årslagom immunitetoch privilegieri vissafall samverkan med Industriförbundetoch Statskontoret en översyn. 29 - 1997-1 l-l4.2l

Identifieringoch identitet i digitalamiljöer.

Försvarsdepartementet Referat från en hearing den 12 november1997.

Säkrarekemikalieantering. 13 - IT-kommissionens rapport4/98. 36 Utlandsstyrkan.30 Konsekvenser att av taxfreeförsäljningenawecklas Försvarsmaktsgemensam utbildningfor inomEU. 49 framtidakrav.42 Hur offensiv IT-användningkanskapa tillväxt Sotning i framtiden. 45 for mindre företag.Ett rådslaganordnat av Räddningstjänsten i Sverige IT-kommissionen uppdrag av Kommunikations- Rädda ochSkydda. 59 - departementet, Närings- och handelsdepartementet

Socialdepartementet och lndustritörbundet.Rotundan, Rosenbad1997-1 l-l8.

54 Tänder helalivet IT och nationalstaten.Fyra framtidsscenarier. nytt ersättningssystem for vuxentandvård. 2 - IT-kommissionens rapport 6/98.58 Alkoholreklam. Marknadsföring alkoholdryckeroch av Nya tider, nya förutsättningar... Systembolagets produkturval.8 IT-kommissionens rapport 8/98.65 När åsikterblir handling.Enkunskapsöversikt om Skolan,IT ochdet livslånga lärandet. bemötande personer av medfunktionshinder.16 anordnad Utbildningsdepartementet och Hearing av Tre städer.En storstadspolitikför helalandet. IT-kommissionen, Rosenbad1997-12-04, + st 4 bilagor.25 IT-komrnmissionens rapport 7/98.K. 70 Frånhembränttill Mariakliniken. IT och regional utveckling. fakta om ungdomarochsvartsprit. 26 - erfarenheter från tre hearingarunder mars 1998. Läkemedelivårdochhandel.Om en säker,flexibel

ochsamordnad läkemedelsforsörjning. 28

Det gällerlivet. Stöd ochvårdtill bamoch

ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.31 +

Statens

offentliga utredningar

1998 Systematisk förteckning

Finansdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet

l Omstruktureringarochbeskattning.1 välfärdensgenusansikte. 3 Översyn rörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva Män alltid Nivåav passar ochorganisationsspeciflca försäkringar.7 medexempelfrånhandeln.4 processer lntegritet Effektivitet skattebrott.9 Våñ liv kön.Kärlek,ekonomiska - - som resurser och i älvdeklarationochkontrolluppgifter maktdiskurser.5 - förenkladeförfaranden.l 2 Ty makten din är Myten om detrationella E-pengar-näringsrättsligafrågor.14 arbetslivet och det jämställdaSverige.6 En gräns en myndighet l 8 Utstationering arbetstagare. 52 - av Försåkringsgaranti. Ett garantisystemför försåkringsersättningar. 22 Nya ledningsreglerfor bankaktiebolagoch Kultu rdepartementet försäkringbolag.27 Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa Samordning digital av marksänd TV. l7 och tillfälligt arbete.56

Närings- och handelsdepartementet

Kommunalañnansförbund.72 Försäkringstöreningar-ett reformeratregelsystem82 Statenochexportfmansieringen. 23 Premiepensionsmyndigheten. 87 Ta vara påmöjligheternai Östersjöregionen. 53 Bättre och mer tillgängliginformation.

Utbildningsdepartementet Småföretagsdelegationens

rapport 64 Campus för konst 0 l Kompetens småföretag. i Friståendeutbildningar med statlig tillsyn Småforetagsdelegationens rapport 77 inomolika områden.l l Regelförenkling för framtiden. Vuxenutbildningochlivslångt lärande. Småföretagsdelegationens rapport 4. 78 Situationeninför ochunderförstaåretmed Inrikesdepartementet kunskapslyñet.51 g DUKOM Distansutbildningskommittén. Historia,ekonomiochforskning. " Utvärdering av distansutbildningsprojekt med Fem rapporterom idrott.33 lT-stöd.57 Denkommunalarevisionen ett demokratiskt - FUNKIS funktionshindradeeleveri skolan. - 66 kontrollinstrument. 71 Lämplighetsprövning personalinom av OrganisationerMångfaldIntegration Ett framtida förskoleverksamhet, skolaochskolbamomsorg.69 system för statsbidragtill invandrarnas DUKOM Distansutbildningskommittén. riksorganisationermfl.73 Pådistansutbildning,undervisning och lärande. Idrott ochmotionfor livet. Statensstödtill idrottskostnadseffektivdistansutbildning.83 rörelsenochfriluñslivets organisationer.76 DUKOM Distansutbildningskommittén. Flexibelutbildning distans.84 Mil j ödepa rtementet Grönanyckeltal Indikatorerfor ett ekologiskthållbart Jord bruksdepa rtementet samhälle.15 Fiskeriadministrationen i ett EU-perspektiv. Förordningartillmiljöbalken.+Bilagor.35 Översyn ñskeriadministrationen av m.m. 24 Det finsk-svenska gränsälvssamarbetet. 3 9 LivsmedelstillsyniSverige.6 l Kring Hallandsåsen. 60 Djur-försök.75 Kampanjmedkunskaperochkänslor.Om kämavfallsomröstningen i Malåkommun 997.62 l Kunskapsläget kämavfallsområdet 1998. 68

FåilTZES FFENTLIGA

PUBLIKATIONER

ln$|',||n-:ss: S|CkIII..I 06 47 FAX ox-ngo m 91, Tr: :rox ox-um g: Q0 F.|s|: Hit u||cr"|ihu|'.sc |NT RNlu l : vv\v,frit/.cs.L