Domaren i Sverige inför framtiden : utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

En Doxnare-nnagt, sjelfstäildig under

Lagarne, men sjelfherrskznude öfwer denn..

KU 1809/10141;

Domaren i

Sverige

in

framtiden

ör

- utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete

Del

B

ättigheter och skyldigheter eller zmklzigelsex" k och offentlig rältcgfli1g inom skälig tid och pprättats rnligl lag. Art. 6 l ELINPkll0l1t3l1l0nt3l1

Betänkande 1993 års

av domarutredning

1994:99

Krim

f

Statens offentliga utredningar WW 1994:99

w Justitiedepartementet

Domaren i

Sverige

inför

framtiden

- utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete

Del B

Betänkande 1993 års av domarutredning Stockholm 1994

från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar SOU och Ds kan köpas Publikationer, på uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor Fritzes, Offentliga av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

ISBN 91-38-13737-2 ISSN 0375-25OX Graphic SystemsAB. Göteborg1994

Innehåll

Del B

Bilagor:

Regeringens kommittédirektiv 1993:47 5

. . . . . . . . . . . . .

Utländska förhållanden

Norden

Danmark 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Finland 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4 Norge 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Västeuropa utom brittiska öarna

Frankrike 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Nederländerna 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7. Tyskland

49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Osterrike 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Common law-länder

Canada 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10. England och Wales 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11. Irland 77 12 USA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Östeuropa

13. Ryssland

89 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tjeckien 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Redogörelse För viss praxis m.m.

15. Statens ansvarsnämnds praxis 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Vissa domstols- och domarfrågor i JO:s och JK:s tillsynsverksamhet m.m. 103

17. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1991 års JK-utrednings överväganden och remissut-

fallet 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18 Sammanställning över Tjänsteförslagsnämndens

praxis

1984-juni 1993 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll sou 1994:99

Domaretik och domarkultur

19. Domaretik 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20. Den svenska domarkulturen europeiska och nationella

förebilder 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Viss statistik m.m.

21. Undersökning allmänhetens förtroende för av domstolarna 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22. Statistik beträffande den svenska domarkåren 209 . . . . . . . 23. Domarnas arbetsuppgifter en sammanställning avseende förhållandena år 1993 213 . . . . . . . . . . . . . . . 24. Statistik beträffande mål och ärendeavverkning i första

och andra instans samt överklagandefrekvensen från

första instans 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

25. De två domstolsorganisationerna och lagfaren personal

vid domstolarna ett diagram 223 -- . . . . . . . . . . . . . . . 26. Litteratur 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 1994:99 Bilaga 1

Kommittédirektiv

Domstolarnas och domarnas ställning inför 2000-talet

Dir. 1993:47

Beslut vid regeringssammanträde 1993-04-22

Chefen for Justitiedepartementet, statsrådet Hellsvik, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för

att kartlägga behovet av att stärka domarnas ställning och lämna att förslag till inriktning det fortsatta utredningsarbetet. Exempel

av på frågor som är aktuella i sammanhanget är utnämning av ordinarie domare, domarnas rättsställning, avlöning och

arbetsuppgifter samt nämndemännens ställning.

Det svenska domstolsväsendet

Utmärkande för rättsstat är den dömande makten en att är

självständig i förhållande till den politiska makten. Principen

om

domstolarnas självständighet kommer till uttryck i

11 kap. regeringsformen och artikel 6 i Europakonventionen

om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Rättskipningen i Sverige är utan tvekan självständig, det

men

saknas för den skull inte inslag i domstolsväsendet särskilt

som i ett internationellt perspektiv skulle kunna uppfattas som i

grunden främmande för den angivna principen. Det finns därför

skäl att undersöka inte ytterligare garantier för fri om en och

obunden rättskipning kan uppnås. Domstolsväsendet i Sverige är resultatet lång

av en och obruten utveckling, även denna inte varit ensartad över om

tiden. Vissa karaktärsdrag har sin grund i tradition med

en

början långt tillbaka i tiden. Ett sådant karaktärsdrag

är att

rågången mellan rättskipning och förvaltning i Sverige inte har tillmätts betydelse i vissa andra jämförbara

samma som länder

Bilaga 1 sou 1994:99

och att domstolarnas konstitutionella ställning inte varit särskilt framträdande. Tidigt kom Kungen att utöva både den högsta administrativa makten och den högsta domsmakten. På 1600-talet, till vilket många av grunddragen i dagens statliga organisation går tillbaka, utgjorde vår högsta fristående domstol, Svea hovrätt, ett av de fem kollegier som är föregångare till dagens regeringskansli och ämbetsverk. Kungens domsrätt utövades av dåtidens regering och även efter Högsta domstolens tillkomst år 1789 och Regeringsrättens år 1909 dömde dessa i Kungl. Majzts Denna ordning kvarstod fram till dess 1974 års regenamn. började tillämpas. Å andra sidan arbetade ringsform RF förvaltningen under villkor som liknade domstolarnas med självständighet i rättstillämpningen och oavsättlighet för ämbetsmännen. Det är mot denna bakgrund man kan se förhållandet att, även om det endast är förvaltningsmyndigheterna som enligt regeringsformen formellt lyder under regeringen, det inte i övrigt görs någon stor principiell skillnad mellan rättskipning och förvaltning, åtminstone vad gäller lagtillämpning och myndighetsutövning mot enskilda. Begreppet rättskipning är inte definierat och rättskipningsuppgifter har kunnat anförtros förvaltningsmyndigheter. Rättslig prövning av förvaltningsfrågor har ibland lagts på förvaltningsmyndigheter, ibland på domstolar. Iden mån ett förvaltningsmyndighetsbeslut har överklagats till domstol har denna normalt gjort samma slags prövning som myndigheten. Denna närhet mellan rättskipning och förvaltning har haft återverkningar på domarnas ställning. Domarnas tidigare koppling till centralmakten medförde att de i första hand var Kungl. Majzts ämbetsmän. Ett annat kännetecken på bandet mellan rättskipning och förvaltning finner man i domarkarriärens utformning. Den har sedan århundraden utmärkts av ett växelbruk mellan tjänstgöring i regeringskansliet och ämbetsverk och i domstolar och ofta har särskilt innehavarna av de högre domartjänsterna rekryterats bland regeringskansliets tjänstemän. Den ordning som vuxit fram innebär vidare att vi har domstolar med blandning ordinarie och icke ordinarie en av domare, att vi har många domare och ett förhållandevis stort domstolsväsende samt att domstolarna också ansvarar för uppgifter lika väl skulle kunna utföras av förvaltningssom myndigheter.

sou 1994:99 Bilaga 1

I det sistnämnda avseendet innebär Domstolsutredningens förslag i betänkandet SOU 1991:106 Domstolarna inför 2000-talet en renodling av domstolarnas verksamhet. Det finns emellertid andra faktorer av betydelse för domstolarnas ställning isamhället. En sådan faktor är att domstolarnas roll i samhället under senare år har blivit allt viktigare. Allt fler typer av frågor prövas av domstol, delvis på grund av krav som olika internationella avtal ställer på Sverige, delvis med anledning av

regler i 1974 års regeringsform vilka saknade motsvarighet i

äldre grundlag. Av särskilt intresse för framtiden är det

utredningsarbete som har utförts inom Grundlagsutredningen inför EG Ju 1991:03 och som pågår inom Fri- och rättig-

hetskommittén Ju 1992:01. Den förstnämnda kommittén har numera avlämnat sitt betänkande EG och våra grundlagar SOU

1993:14 och bl.a. föreslagit ökade möjligheter att överlåta beslutsbefogenheter till EG. Utredningen föreslår också en helt

ny regel i regeringsformen om medlemskapet som är avsedd att klargöra förhållandet mellan svensk rätt och EG-rätt. Fri- och

rättighetskommittén har till uppgift att utreda frågor om grundlagsskydd för vissa rättigheter samt överväga frågor om inkorporering av Europakonventionen och om vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut

dir. 1991:119. Kommittén avser att överlämna ett delbetänkande under våren 1993. En annan faktor är den ökande internationaliseringen. Det

kan ifrågasättas om Sverige i ett alltmer utvidgat europeiskt

samarbete kan avvika alltför mycket från vad som är det normala för domstolarnas och domarnas ställning i andra

jämförbara europeiska länder.

Bilaga I sou 1994:99

Uppdragets inriktning

Mot bakgrund av utvecklingen av domstolsväsendet och de förändringar som förestår anser jag att det finns ett behov av en grundläggande analys av domstolarnas och domarnas ställning i Sverige. Domstolarnas och domarnas ställning hänger naturligen samman. Ges domstolarna en mer framskjuten och starkare ställning återverkar detta i motsvarande mån på domarnas ställning. Domarnas självständighet, integritet och vandel återverkar å andra sidan på domstolarnas ställning. Domstolarnas och domarnas ställning kan alltså sägas vara två sidor av

samma sak genom att självständighet för de ena förutsätter

självständighet för de andra. Frågan om domstolarnas uppgifter och ställning behandlas i

den fortsatta beredningen av förslagen från Domstolsutredningen och Grundlagsutredningen infor EG samt i Fri- och rättig-

hetskommitténs utredningsarbete. Däremot pågår inget motsvarande arbete som tar sikte på domarnas ställning. En översyn som gäller denna fråga bör därför inledas.

En sådan översyn aktualiserar ett brett perspektiv frågor.

av Det är därför lämpligt att man först söker att identifiera i vilka

avseenden det finns anledning att överväga förändringar. När

detta väl skett, kan man gå in närmare på dessa punkter och utarbeta förslag om reformer.

Frågan om domarnas ställning har en koppling till regerings-

formen och dess förhållandevis knapphändiga reglering av domstolsväsendet. Med hänsyn till detta anser jag att allt talar för att parlamentarisk medverkan behövs i reformarbetet. Den inledande kartläggningen av problempunkter bör dock utföras

av en särskild utredare. Denne bör lämna synpunkter på vilka frågor som bör utredas närmare med sikte på förändringar.

Sedan utredaren avslutat detta arbete får beslut fattas det om fortsatta utredningsarbetet. Utredaren bör ha stor frihet att själv ta upp och analysera

olika frågeställningar som är av betydelse för ett starkt och

oberoende domstolsväsende. Jag vill dock i det följande peka på

några områden som det är angeläget att utredaren analyserar

närmare.

sou 1994:99 Bilaga 1

Utnämning av ordinarie domare och därmed sammanhängande frågor

De ordinarie domarna utnämns regeringen. De högsta av

tjänsterna tillsätts direkt utan att kungöras lediga och

utan

förslagsförfarande. Hit hör tjänsterna som justitieråd, regeringsråd, president i hovrätt och kammarrätt, lagman i hovrätt och karmnarrätt, domare i Försäkringsöverdomstol samt tjänsterna

en som lagman i de tre största tingsrätterna och länsrätterna. Också

tjänsterna som hyresråd, tillika chef för de tre största hyresnämnderna, tillsätts av regeringen utan ansökningsförfarande.

Övriga ordinarie domartjänster och hyresrådstjänster kungörs

lediga och tillsätts efter ansökningsförfarande. Ansökan skall ställas till regeringen till Domstolsverket. Tjänste-

men ges

förslagsnämnden för domstolsväsendet sedan förslag

avger om

vilken sökande som bör tjänsten. Nämnden består tio

av personer. En av ledamöterna är ordförande och är vice en ordförande. För varje annan ledamot än ordföranden finns en personlig ersättare. Ledamöterna och ersättarna utses av regeringen. Det är också regeringen utser ordförande och som vice ordförande. För närvarande finns bland ledamöterna generaldirektören i Domstolsverket, ordförandena i Högsta

domstolen och Regeringsrätten, hovrättspresident,

en en

kammarrättspresident, presidenten i Försäkringsöverdomstolen, en lagman i tingsrätt respektive länsrätt, båda nominerade

av

Domareförbundet och två ledamöter nominerats fackliga

som av

organisationer. Generaldirektören i Domstolsverket har alltsedan

nämndens tillkomst förordnats som ordförande.

Ordningen med att tillsättningen av vissa högre domartjänster inte bereds av tjänsteförslagsnämnden och att det är regeringen

som tillsätter alla ordinarie domare är enligt min mening inte

given. För förslagstjänsterna görs beredningen och meritvärderingen på ett sådant sätt att de hög grad insyn. Den

ger en av

som utnämns direkt av regeringen blir inte utsatt för

samma

offentliga granskning och värdering den söker

som som en

förslagstjänst. Dessa olikheter kan kritiseras.

Det är även från konstitutionella synpunkter angeläget att

skapa garantier för att den verkställande makten kan frigöra sig

från varje form av misstanke att utnämningsmakten missbrukas. Detta gäller i synnerhet för domstolsväsendets del. Utredaren bör mot bakgrund det anförda undersöka av om

och i vilken utsträckning det finns anledning lägga

att utnämningsmakten på någon annan än regeringen. Flera alternativ kan därvid tänkas. I andra länder finns system där domstolsvä-

Bilaga I

sendet själv för utnämningar av domare. För svenskt vidsvarar

kommande kan exempelvis uppgiften anförtros en i jämförelse med tjänsteförslagsnämnden modifierad nämnd eller de högsta

domstolarna. Om det finns anledning att bibehålla det nuvarande systemet,

bör utredaren behandla frågan om domartjänster i ökad utsträckning bör tillsättas efter förslagsförfarande. Av intresse i sammanhanget är även frågan om tjänsteförslagsnämndens

sammansättning och ordförandeskapet i nämnden liksom vem bör utse ledamöter och ordförande. som Frågan rekrytering domare har diskuterats i olika om av sammanhang varvid bl.a. har framförts viss kritik mot det förhållandet att endast ett fåtal personer utanför domarbanan rekryterats till ordinarie domartjänster. Utredaren bör upp-

märksamma denna fråga och även beakta hur rekrytering till

domartjänster görs i andra länder.

En med utnämning och rekrytering närbesläktad fråga är

frågan ordinarie domares möjligheter att kvarstå i anom

ställning pensionsåldern. Enligt 3 § förordningen DVFS

efter

1991:26, A 72 möjlighet för ordinarie domare att kvarstå om

i anställning efter pensionsåldern får en ordinarie domare utan särskilt medgivande kvarstå i anställningen två år efter det att han uppnått pensionsåldern. En ordinarie domare som vill

kvarstå i anställningen efter 67 års ålder skall enligt 4 §

förordningen ansöka om detta hos regeringen. De principiella invändningar kan riktas mot att regering-

som utnämner ordinarie domare torde också kunna riktas mot att en regeringen prövar frågor möjlighet för domare att kvarstå om i anställning. Utredaren bör därför behandla frågan i vad mån denna ordning bör bibehållas. I vissa domstolar Arbetsdomstolen, Bostadsdomstolen, Marknadsdomstolen samt Patentbesvärsrätten förekommer tidsbe-

gränsadeförordnanden för domare. Det finns skäl att se på hur

denna ordning kan förenas med principen om dömandets

självständighet. En analys frågorna utnämning av domare bör ske bl.a.

av om

mot bakgrund de erfarenheter som vunnits av det nya

av

meritvärderingssystem började tillämpas den 1 juli 1990

som och innebär att ordinarie domartjänster skall tillsättas efter som

skicklighetsbedömning. En utvärdering av det systemet bör

en därför ingå i utredarens uppdrag.

Bilaga I

Domares rättsliga ställning

Den ordinarie domarens anställningstrygghet

läggs fast genom bestämmelserna i 11 kap. 5 § första stycket RF. Enligt dessa kan en ordinarie domare skiljas från tjänsten i två fall, nämligen dels om domaren genom brott eller grovt eller upprepat

åsidosättande av tjänsteåligganden visat sig uppenbart olämplig

att inneha tjänsten, dels om domaren uppnått gällande pensions-

ålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension. En domare kan således inte sägas upp från sin anställning med

åberopande av sådana sakliga grunder som normalt är tillräckliga för att skilja en annan statligt anställd från sin tjänst. I 5 kap. l § lagen 1976:600 offentlig anställning LOA om

föreskrivs i vilken utsträckning en ordinarie domare är skyldig

att utöva en annan tjänst än sin egen. Bestämmelsen är att se som ett komplement till 11 kap. 5 § RF och får återverkningar på möjligheten att omplacera en domare. En ordinarie domare är liksom andra statligt anställda under vissa förutsättningar avgángsskyldig innan pensionsåldern uppnåtts.

Regler om avstängning och läkarundersökning finns i 13 kap.

LOA. Dessa gäller även för ordinarie domare.

En domare kan också ådömas disciplinpáföljd för en tjänste-

förseelse. Av 1 kap. 3 § LOA följer dock att justitieråd och

regeringsråd inte kan ådömas disciplinpåföljd. Sådan påföljd

består enligt 10 kap. 2 § LOA av varning eller löneavdrag. Disciplinansvaret får ses som ett komplement till det strajfrättsliga ansvaret enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. Ansvaret för tjänstefel är begränsat till verksamhet innefattar myndigsom

hetsutövning och utdömandet av en straffrättslig sanktion utgör hinder för disciplinära åtgärder.

Frågor om avskedande, avstängning, läkarundersökning eller disciplinpåföljd prövas i fråga om ordinarie domare inte är som justitieråd eller regeringsråd enligt 15 kap. 4 § LOA av en särskild nämnd, Statens ansvarsnämnd. För justitieråd och

regeringsråd finns särskilda bestämmelser i 12 kap. 8 § RF.

Frågor om skiljande från tjänsten, avstängning och läkarundersökning skall för deras del prövas Högsta domstolen på av

talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern.

En ordinarie domare har enligt 11 kap. 5 § andra stycket RF rätt att begära domstols prövning av beslut skiljande från om

tjänsten, avstängning och läkarundersökning, beslutet har

om fattats av någon annan myndighet än domstol. Domaren har en då att i enlighet med 16 kap. l § LOA väcka talan enligt lagen

Bilaga 1

1974:371 om rättegången i arbetstvister. Detta innebär i princip att en fackligt ansluten domare får väcka talan direkt i Arbetsdomstolen och att en oorganiserad domare får väcka talan vid tingsrätt med möjlighet att överklaga tingsrättens avgörande hos Arbetsdomstolen. De konstitutionella garantier som tillförsäkrats ordinarie domare har tillkommit för att slå vakt om ett självständigt dömande och ett oberoende rättsväsende. Av detta följer att den

enskilde domaren måste uppfylla högt ställda krav. Den svenska

domarkåren har generellt sett ett gott anseende. Men om en

enskild domare inte uppfyller de krav som måste ställas är

risken uppenbar att detta får återverkningar för hela rättskipningen. Tilltron till verksamheten äventyras. Jag anser det därför viktigt att reglerna om domares anställningsskydd är sådana att de samtidigt som de borgar för ett självständigt dömande innehåller tillräckliga garantier för att den som i ett eller annat avseende brister i tjänsteduglighet inte utövar

domarsysslan. Utredaren bör därför ta upp frågan i vad mån

avvägningen i gällande regler mellan dessa båda intressen är den bästa möjliga.

Som jag nämnt prövar Statens ansvarsnämnd frågor om avskedande, avstängning, läkarintyg eller disciplinpåföljd vad

avser ordinarie domare som inte är justitieråd eller regeringsråd. Den rätt till domstolsprövning som grundlagen garanterar domaren tillgodoses genom att denne har rätt att väcka talan vid Arbetsdomstolen eller tingsrätt. Utredaren bör gå på frågan i vad mån överklaganderegler är ett bättre alternativ. En jämförelse kan därvid göras med vad som gäller för advokater. De har rätt att överklaga bl.a. uteslutning ur Sveriges advokatsamfund till Högsta domstolen.

Domarnas löner m.m.

De ordinarie domarnas löner fastställdes tidigare av de centrala avtalsslutande parterna. Numera förhandlar Domstolsverket, såsom företrädare för staten arbetsgivaren, om flertalet domares löne- och anställningsvillkor i den mån de inte är författningsreglerade. För domare som avlönas enligt chefslöneavtalet i första hand justitieråd, regeringsråd, hovrätts- och kammarrättspresidenter, hovrätts- och kammarrättslagmän, lagmän i tingsrätt och länsrätt, cheferna för de tre största

hyresnämnderna, och försäkringsdomare bestäms villkoren av

-

Bilaga J

Statens chefslönenämnd. Vissa domare tillhör den s.k. undantagskretsen och för dessa fastställs lönen regeringen. Till av denna kategori hör presidenten i Svea hovrätt, ordförandena i

Högsta domstolen och Regeringsrätten, presidenten i Försäkringsöverdomstolen och ordföranden i Bostadsdomstolen.

Frågan om hur och domarnas löner skall bestämmas av vem har lösts på olika sätt internationellt. Utredaren bör därför studera hur domarlönerna bestäms i andra jämförbara länder och diskutera det finns skäl att överväga alternativ om en

ordning även i Sverige. Ur svenskt perspektiv kan det även framdeles möjligen ifrågasättas regeringen eller för-

om en

valtningsmyndighet under regeringen sålunda skall fastställa domarlöner m.m. Också förhandlingssystemet kan, bl.a.

mot den internationella bakgrunden, diskuteras på liknande grunder.

Utredaren bör därför belysa också denna fråga. Olika alternativ kan då vara tänkbara. Ett alternativ kan att koppla domar-

vara nas löner till någon annan statsanställda så grupp av att en

automatisk uppräkning av lönen görs. Ett annat alternativ kan

vara att inrätta en särskild domarlönenämnd. Det kan i samman-

hanget nämnas att i den jämförelsegrupp som för närvarande har betydelse för statsrådens arvoden ingår domare och att det i

betänkandet SOU 1993:22 Vad är ett statsråds arbete värt har

föreslagits att statsrådens löner skall fastställas särskild

av en

myndighet under riksdagen. Förslaget har nyligen föranlett regeringen att överlämna en skrivelse till riksdagen skr. 1992/93:240.

Diskussionerna om domarlöner har under tid främst senare kommit att handla frågan individuella domarlöner skall om om

införas. Inom statsförvaltningen har sådana löner fått allt

en

större spridning. En lönesättning av det slaget gör det möjligt

att anpassa lönen efter den anställdes individuella arbetsinsats.

Det säger sig självt att ett sådant synsätt inte utan vidare kan appliceras på dömande arbetsuppgifter. Domarnas självständig-

het gör att de inte bör göras alltför beroende arbetsgivarens av

bedömning arbetsprestationerna. Å andra sidan kan inte

av man bortse från att det finns sådana olikheter i arbetsinsatser mellan domare som i vissa fall kanske borde föranleda olikheter i

lönesättningen. Utredaren bör därför också undersöka vilka allmänna principer bör gälla för lönesättningen domare.

som av Ett alternativ till individuella löner utredaren bör belysa som

är möjligheten att förändra den nuvarande strukturen pá domartjänsterna. Domstolsväsendet är i dag i princip enbart uppbyggt kring två typer av ordinarie domartjänster, nämligen dels s.k. rådstjänster, dels chefsdomartjänster med vilka följer

Bilaga I

administrativt Vid tillsättning av chefsdomartjänster ansvar.

skall vikt naturligen läggas vid såväl den sökandes juridiska

skicklighet dennes administrativa kompetens. I den mån det som finns skickliga domare det av någon anledning inte är som aktuellt chefsansvar, saknas i stort sett karriärvägar. att ge ett Utredaren bör därför belysa i vad mån domstolsväsendet skulle

att ytterligare kategorier av domartjänster inrättades.

gagnas av

Domarnas bisysslor

För domares rätt att ha bisysslor gäller i princip samma regler

för andra statligt anställda. En reglering av statligt ansom ställdas vid sidan tjänsten ha anställning eller uppdrag rätt att av

eller driva verksamhet har ansetts påkallad från två skilda

annan

utgångspunkter. För det första statens intresse av att den anställde ägnar sin arbetskraft åt den uppgift för vilken han får lön. För det andra hänsynen till rättsordningens krav att privata

intressen inte obehörigen skall inverka på tjänstens utövande

eller att allmänhetens förtroende för myndigheten inte skall

sättas i fara.

Frågan rätten att ha bisysslor regleras i författning såvitt

om förtroendeskadliga bisysslor samt genom avtal när det avser gäller arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor. Med

fönroendeskadliga bisysslor sådana sidouppdrag som kan

avses

skada allmänhetens förtroende för den anställdes egen opartiskhet i tjänsteutövningen eller som kan antas kasta en skugga över någon kollegas objektivitet eller myndighetens anseende.

Arbetshindrande bisysslor är sådana uppgifter som hindrar tjänstemännen med tillräcklig kraft ägna sig sin huvudatt

syssla. Konkurrensbisysslor kan komma i fråga enbart när arbetsgivaren bedriver näringsverksamhet och är därför inte

aktuella i förevarande sammanhang.

I l kap. 9 § regeringsformen finns en grundläggande föreskrift slår fast kravet myndigheternas opartiskhet i

som

sin verksamhet. Där sägs att domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra fullgör uppgifter inom den offentliga förvalt-

som ningen skall beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Den allmänna bestämmelsen förbud för arbetstagare att ha om

förtroendeskadlig bisyssla finns i 6 kap. l § LOA. Härutöver

en finns i lagstiftning särskilda bestämmelser om vissa annan

bisysslor som domare inte får ha.

sou 1994:99 Bilaga 1

Den enskilde arbetstagaren skall själv avgöra och ansvara för

bedömningen av om en bisyssla är förtroendeskadlig eller inte. I syfte att underlätta dennes bedömning har vissa bestämmelser meddelats i 37 § anställningsförordningen 1965:601. Enligt dessa skall myndigheter på lämpligt sätt informera arbetstagare om vilka bisysslor som enligt myndighetens bedömande inte är förenliga med 6 kap. 1 § LOA och på begäran av arbetstagare lämna skriftligt besked om en viss bisyssla är förenlig med den

nämnda bestämmelsen eller inte. Frågan om att av andra skäl än de som anges i LOA begränsa

rätten att ha bisysslor har, som nämnts, överlämnats för

reglering i kollektivavtal. Restriktiva avtalsbestämmelser finns för det stora flertalet arbetstagare inom Statens arbetsgivarverks

förhandlingsområde. För justitieråd och regeringsråd finns bestämmelser om arbetshindrande bisysslor intagna i chefslöne-

avtalet.

Frågan om en bisyssla är förtroendeskadlig eller inte avgörs

i dag efter en samlad bedömning av de omständigheter som kan

ha betydelse för bevarandet av allmänhetens förtroende till

opartiskheten. Man bedömer hur stor risken är i det enskilda

fallet och vilken riskgrad kan försvarlig. Riskgraden

som vara påverkas främst av förhållandena i huvudtjänsten samt av

bisysslans omfattning och beskaffenhet.

Det finns vissa allmänna principer som brukar läggas till

grund för bedömningen i vad mån bisyssla är förtroende-

en skadlig eller inte. Principerna har inte konkretiserats av lagstiftaren och det har i första hand överlåtits till den enskilde

att göra bedömningen.

Det är av yttersta vikt att objektivitet upprätthålls inom

rättskipningen. Varje misstanke om att särintressen är styrande

för en domares eller en domstols agerande måste enligt min

mening motverkas. Det måste därför ställas stora krav på domarens integritet. Mot den bakgrunden kan det te sig

som en

brist att lagstiftaren inte närmare preciserat vilka bisysslor

som för domares del inte bör vara tillåtna. Utredaren bör därför se

på frågan om en närmare författningsreglering av bisysslor inom

domstolsväsendet. Till ledning för behandlingen av frågan om vilka sysslor som är förtroendeskadliga bör utredaren göra en kartläggning av regeringens och tjänsteförslagsnämndens praxis inom området.

Det kan även finnas anledning för utredaren att undersöka rätten för domare i andra länder att ha bisysslor.

Utredaren bör särskilt behandla i vad mån betänkligheter kan finnas mot att domare åtar sig uppdrag som skiljeman. Här bör

Bilaga 1

beaktas typen och omfattningen av skiljemannauppdrag. Utredaren bör också redovisa i vad mån bedömningen kan variera mellan olika kategorier av domare.

Domarnas arbetsuppgifter

I ett reformerat domstolsväsende, där fler rättstvister än i dag prövas, kräver en renodling av de arbetsuppgifter domaren skall ägna sig åt. Det är inte önskvärt att antalet domare ökar. Vid en renodling av de ordinarie domarnas arbetsuppgifter är det främst två slag av uppgifter som kan sägas utgöra kärnan i den dömande funktionen, nämligen att leda förhandlingar och fatta

avgöranden i rättsliga frågor. De rättsliga frågorna bör därvid

sådan art att det handlar om tvistiga eller på annat sätt vara av komplicerade frågor. Utanför faller således såväl beredande eller avslutande åtgärder av administrativt eller processuellt enkelt slag i de mål eller ärenden som domaren ansvarar för som avgörandet av okomplicerade frågor. Redan i dag förekommer en fördelning av arbetsuppgifterna där vissa beredande och avslutande åtgärder samt avgörandet av

okomplicerade frågor utförs av annan personal än domare. Olika författningsändringar har gjorts under årens lopp för att

öka möjligheten att delegera arbetsuppgifter från domarpersonal

till annan personal. Förslag om utökad lagreglering av delegeringsmöjligheterna har nyligen lagts fram av regeringen prop.

1992/932213. För närvarande pågår två försöksprojekt i domstolarna, ett vid en tingsrätt och ett i två hovrätter. Vidare driver Domstolsverket i samarbete med domstolarna ett projekt ändrade arbetsformer. om

Det borde dock även vara möjligt att genom delegering öka

den andel av uppgifter som utförs av andra jurister än ordinarie domare. Utredaren bör mot bakgrund av det anförda undersöka

möjligheten att begränsa den ordinarie domarens arbetsuppgifter till i huvudsak själva processledandet och dömandet. I

samband därmed bör utredaren belysa vad en sådan reform skulle innebära för notarie- och domarutbildningen och vilka

personaleffekter i övrigt reformen skulle medföra.

En administrativ styrning av verksamheten inom domstolsväsendet är liksom inom all annan verksamhet en nödvändighet. Man kan emellertid fråga sig om och i vilken utsträckning en

sou 1994:99 Bilaga I

sådan styrning påverkar domarnas självständighet. Utredaren bör därför även belysa denna fråga.

I det svenska systemet ingår att domare tjänstgör på olika

poster i regeringskansli, utredningsväsende och förvaltnings-

myndigheter innan de utnämns till ordinarie domare. Det har stundtals riktats kritik mot detta på den grunden att det kan

skapa tvivel om domarnas självständighet. Det kan därför finnas

anledning att även undersöka om det systemet bör förändras och vilka konsekvenser detta skulle medföra.

Namndemännens ställning

Nämndemannainstitutet har uråldriga i det svenska

anor

rättsväsendet. Institutet har setts viktigt för att rättskip-

som ningen skall vara väl förankrad hos allmänheten. Det har dessutom ansetts tillföra dömandet särskilda aspekter att genom

lekmannasynpunkter kan föras fram som komplement till

yrkesdomarnas insatser. Nämndemännen val utses genom av

kommunfullmäktige eller landsting och kan härigenom ses som en länk mellan de politiska instanserna och rättskipningen.

När man skall överväga förhållandet mellan den dömande och den politiska makten är det naturligt att också nämnse demannainstitutet. Utredaren bör därför på detta. Det är se

viktigt att bibehålla den folkliga förankringen i dömandet.

Denna synpunkt gör sig särskilt gällande i första instans där tyngdpunkten i dömandet skall ligga, och nämndemannamedver-

kan i första instans bör finnas kvar. En fråga utredaren bör

som belysa är möjligheten att utse nämndemän på annat sätt än

genom direkta val av politiska församlingar. Utredaren bör

se på hur motsvarande fråga löses i andra länder. Vidare finns möjligheten att avstå från lekmannamedverkan i den andra och -

vanligen den sista instansen.

- Utredaren bör i detta sammanhang även överväga formerna

för att utse jurymän bland vilka sedan medlemmar väljs till den jury som i tingsrätt prövar om tryck- eller yttrandefrihetsbrott föreligger.

Bilaga 1

Uppdragets genomförande m.m.

För utredaren gäller regeringens direktiv dir. 1984:5 till

samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utred-

ningsförslagens inriktning, regeringens direktiv dir. 1988:43

till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående

beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten samt regeringens direktiv dir. 1992:50 till kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser.

om Utredaren bör i sina överväganden beakta de förslag som lämnats LOA-utredningen C 1989:07 i betänkandet Enklare av regler för statsanställda SOU 1992:60.

Utredaren bör samråda med Fri- och rättighetskommittén, Skiljedomsutredningen och Utredningen om rättegången i

hovrätt m.m. dir. 1993:38. Utredaren bör informera berörda fackliga huvudorganisatiooch dem tillfälle att vid arbetets början och under dess ner ge

gång framföra synpunkter.

Resultatet utredningsuppdraget skall vara redovisat före av utgången av juni månad 1994. Jag har i detta ärende samrått med chefen för Finansdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att

regeringen bemyndigar chefen for Justitiedepartementet

att tillkalla särskild utredare omfattad av kommittéförorden ningen 1976:119 med uppdrag att kartlägga behovet av att stärka domarnas ställning och lämna förslag till inriktning av fortsatt utredningsarbete, att besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat om biträde utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna

skall belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

sou 1994:99 Bilaga 1 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. Justitiedepartementet

sou 1994:99 Bilaga 2

Danmark

Utnämning av domare m.m.: Danska domare utnämns monarken av efter förslag från justitieministern. Den senare har också det parlamentariska ansvaret för utnämningarna. I praktiken är det emellertid domstolarna som har det reella inflytandet över tjänstetillsättningarna. Ingen domartjänst tillsätts nämligen utan att förslag lämnas från presidenten i den hovrätt, landsret, som berörs samt Högsta domstolens, Højesterets, president. Deras förslag följs nästan utan undantag av justitieministern. Tillsättningar av domartjänster, med undantag för presidentämbetena i Højesteret och landsretterna, sker efter ett ansökningsförfarande. Lediga tjänster kungörs av Justitieministeriet till vilket också ansökningshandlingarna skickas. Ministeriet vidarebefordrar ansökningarna till presidenten vid den landsret berörs för utlåtande. Denne i sin som tur skickar över ansökningarna tillsammans med det utlåtandet egna till presidenten i Højesteret som också har att yttra sig i tjänsteärendena. Beträffande domartjänsterna i den högsta instansen skickas dessa direkt över till Højesterets president. Denne lämnar sedan sitt yttrande till justitieministern efter samråd med domstolens övriga ledamöter. Om en tjänsteman vid Justitieministeriet ansöker domartjänst om en föregås en eventuell utnämning av adjunktion antingen vid Köpenhamns Byret eller vid en av landsretterna under period minst en om tre till sex månader. Adjunktionen sker för att skall kunna man bedöma sökandens lämplighet. Blivande ledamöter Högsta av domstolen får inte adjungera i domstolen. I stället skall sökanden visa sin lämplighet för tjänsten att före utnämningen votera i minst genom fyra mål. Rekrytering och kvaliñkationskrav: De flesta danska domare har antingen tjänstgjort som s.k. dommerfuldmxgtig i domstol eller varit anställd som tjänsteman, fuldmaegtig, i Justitieministeriet under ett antal års tid. Både dommerfuldmasgtige och fuldmacgtige i Justitieministeriet är centralt anställda ministeriet. Ytterst domare har av annan bakgrund. Systemet är således ganska slutet och Danmark kan även sägas ha en domarutbildning. Dommerfuldmzegtige genomgår under de första fyra åren sin av anställningstid en grundutbildning vid någon av de större byretterna som har utpekats som utbildningsmyndighet. Utbildningen sker inom

Bilaga 2 sou 1994:99

rättsområdena tingslysning närmast motsvarande inskrivnings-

ärenden, fogeret som motsvarar de ärendeområden som en svensk

kronofogdemyndighet handhar och skifteret handläggande av

awskiften och konkurser. Vid sidan av denna utbildning sker även en

gradvis upplärning i egentlig målhantering, inklusive processledning

och domskrivning. Vid grundutbildningstidens slut skall således dommerfuldmzegtigen kunna tjänstgöra som rättens ordförande i enklare tvistemål och brottmål samt kunna hålla grundlagsförhör. Efter

avslutad grundutbildning förflyttas dommerfuldmatgtigen vanligtvis till

en annan domstol för tjänstgöring. Utbildningen avslutas med tjänstgöring vid en av landsretterna, vanligen för en tid om nio

månader. Under denna tjänstgöring adjungeras dommerfuldmagtigen

som ledamot av rätten. Adjunktionen sker dels för att ge dommer-

fuldmzegtigen ytterligare utbildning, dels för att kunna bedöma vederbörandes lämplighet för domaryrket. Efter avslutad adjunktion

anses själva domarutbildningen vara färdig. Det ges dock löpande teoretiska kurser både under och efter utbildningstidens slut. En

dommerfuldmagtig brukar vanligtvis efter 10--12 års anställning

kunna söka en tjänst som s.k. retsassessor vid byret och därefter en

ordinarie domartjänst i byret.

Tjänstemän i Justitieministeriet som vill bli domare innehar samtidigt med sitt arbete i ministeriet en s.k. "förmiddagstjänst" som dommerfuldmaegtig under tio timmar i veckan i Storköpenhamn. Även

viss annan tjänstgöring kan förekomma. Efter tre till tre och ett halvt

års tjänst i ministeriet utstationeras fuldmatgtigen under ett och ett halvt till två års tid som dommerfuldmzegtig på heltid utanför

Köpenhamn. Meningen är att han vid denna tjänstgöring skall bli

bekant med alla de arbetsuppgifter som domartjänsterna innefattar. När fuldmzegtigen återkommit till J ustitieministeriet återgår han till att

vid sidan av arbetet även ha förmiddagstjänstgöring. Tjänstgöringen

kan även innefatta arbete hos Rigsadvokaten eller någon av Statsadvokaterna. Efter fem till sju års anställning fungerar tjänstemannen

under ett par års tid som medhjälpare till en av Statsadvokaterna. Under denna tid tjänstgör fuldmzegtigen som åklagare i landsret i cirka

25 brottmål per år. Under den sista tiden som fuldmaegtig tjänstgör denne som vikarierande domare vid byret inom Storköpenhamns område och handlägger tvistemål under 25 rättegångsdagar årligen,

vilket tidsmässig motsvarar en förmiddag i veckan. Gemensamt för både dessa slag av tjänster är att innehavarna varje

år under de första fyra till sex åren av anställningstiden är föremål för

bedömning, vilken ges skriftligen. För att bli utnämnd till domare i Højesteret krävs som regel minst tre års praktisk juridisk erfarenhet som chefsdomare vid en av de

sou 1994:99 Bilaga 2

större byretterna eller Sø- og Handelsretten, som domare vid landsret, sakförare i Højesteret, Rigsadvokat, departementschef i centraladministrationen eller lärare i juridik vid universitetet. Dessutom krävs att vederbörande visat sig lämplig att ta säte i domstolen efter att ha vara voterat först i minst fyra mål. Till domare i landsrett förordnas den antingen innehar någon av de ovannämnda kvalifikationerna för som behörighet till domartjänst i den högsta domstolen eller den som varit underrättsdomare, polismästare, statsadvokat, sakförare i överrätt eller landsret, advokat med rätt att framträda inför landsretten eller den som är anställd i centraladministrationen som fuldmzegtig eller i högre ställning. Rättslig ställning: Den danska grundlagen utgår från maktdelningsläran. Den dömande makten utövas således av domstolarna. Domstolarna och domarna är självständiga gentemot förvaltningen. Domarna är inte heller bundna av uttalanden från parlamentet om utgången i ett särskilt mål. För att säkra domarnas oavhängighet utnämns domarna på livstid, dock med skyldighet att gå i pension senast vid 70 års ålder. Enligt 64 § i den danska grundloven har domarna i tjänsten endast att rätta sig efter lagen. De kan endast avsättas genom dom och de får inte heller förflyttas mot sin vilja. Undantag från regeln om förbud mot förflyttning finns dock för det fall en omorganisation av domstolarna har ägt rum. En domare som har fyllt 65 år kan avskedas från sin tjänst, dock utan att han förlorar sin inkomst. Denna har han rätt att behålla fram tills den tidpunkt då han grund av sin ålder är skyldig att avgå. En domare kan tilldelas varning om han gör sig skyldig till försummelse eller vårdslöshet i tjänsteutövningen som inte är straffbar eller om han på annat vis uppför sig på ett sådant sätt som med hänsyn till domartjänsten oacceptabelt. Varning meddelas i måste anses som kollegiala domstolar av presidenten och i andra fall av presidenten i den landsret under vars område domaren hör. Om den domare som skall tilldelas varning är president i en av landsretterna eller en kollegial byrett eller är president eller vice-president i Sø- og Handelsretten ges varningen av Højesterets president. En medborgare som har klagomål gentemot en domare beträffande dennes tjänsteutövning har möjlighet att via Rigsadvokaten sitt klagomål behandlat i en särskild domstol, nämligen Den Saerlige Klageret. Även justitieministern kan vända sig till Rigsadvokaten om ministern finner att en domare inte längre kan fullgöra sin tjänst, t.ex. på grund av hälsoskäl. Domstolen har bl.a. till uppgift att pröva disciplinmål mot domare och består vid behandling av klagomål riktade domarkåren domare, från varje instans. Även mot av tre en

Bilaga 2 sou 1994:99

om det inte uttryckligen framgår av lagtexten anses Klageretten inte bara vara behörig i mål mot ordinarie domare, utan även disciplin-

frågor mot icke-ordinarie domare behandlas denna domstol. Om av domstolen finner att klagomålet är grundat kan domstolen antingen utdela kritik mot domaren eller döma honom betala böter. Om att

förhållandena är allvarliga eller domaren tidigare dömts för

om

motsvarande sak har Den Saerlige Klageret möjlighet att avsätta

domaren. Löner: Danska domares löner regleras inte i lag är föremål för utan

förhandlingar mellan Finansministeriet och de fackliga organisationer-

na. När en ny domartjänst inrättas och skall klassificeras eller i de fall

omklassificering av en tidigare tjänst sker görs jämförelse med

en andra tjänster inom rättsväsendet och inom det statliga området i

övrigt. Med hänsyn till domarnas självständighet sker dock ingen värdering av den enskilde domarens utövande tjänsten.

av

Bisysslor: Danska domare har endast rätt att vid sidan tjänsten

av

utöva fast intäktsbringande verksamhet att de fått tillåtelse till detta

om av ett särskilt råd bestående av domare. Tillstånd brukar inte för ges

uppdrag som ledamot av styrelse i förvärvsdrivande verksamhet, inberäknat styrelser i aktiebolag, kommanditbolag och penninginstitut. Tillstånd krävs inte beträffande sådana uppdrag enligt lag skall

som

utföras av domare eller jurister uppfyller kraven för bli

av som att utnämnda till domare. Verksamhet som inte är att betrakta fast som

omfattas inte tillståndsreglerna. Under förutsättning uppdraget

av att

inte kan oförenligt med domartjänsten är det således tillåtet för

anses

danska domare att ha skiljemannauppdrag.

Etiska regler: Utöver kraven i retsplejeloven på att domare skall

inneha det förtroende som ställningen kräver och att hans ekonomi

skall vara ordnad finns det inga särskilda nedskrivna etiska regler för

de danska domarna. Dock kan sägas att reglerna tillsyn över

om domarna indirekt medför vissa krav på hur domare bör uppföra sig. en Lekmannadomare: I Danmark deltar lekmannadomare i vissa

brottmål vid byretterna och landsretterna, s.k. domsmzend. Vidare förekommer lekmannamedverkan i ett juryförfarande i allvarligare brottmål i landsret, dessa kallas för naavningar. Domsmzend motsvarar närmast de svenska nämndemännen. I byrett

medverkar två domsmzend i rätten tillsammans med juristdomare en

i mål där frihetsberövande påföljd kan komma i fråga. I landsretten består sammansättningen i mål där nämndemän förekommer

av tre juristdomare och tre domsmaand. Lekmannadomarna är likställda med

juristdomarna och avgör såväl skuldfrågan påföljdsfrågan i målet.

som De s.k. naavningarna är tolv till antalet och avgör ensamma

skuldfrågan i mål där straffet är mer än fyra års fängelse. Dessa

sou 1994:99 Bilaga 2

brottmål tas direkt i landsret. Om den tilltalade skyldig upp anses vara fastställer sedan juristdomarna i landsretten och nxvningarna gemensamt påföljden. Juristdomarna har därvid fyra röster Juristvar.

domarna har också, de att bevisningen i målet inte är

om anser tillräcklig för att döma den tilltalade, rätt att begära att målet skall

prövas på nytt vid en ny förhandling i målet. Val av lekmannadomare sker vart fjärde år att det i samtliga

genom danska kommuner utarbetas s.k. grundlistor över de personer som anses vara lämpade som lekmannadomare. De sätts personer som upp

på grundlistorna skall utgöra ett allsidigt urval

sammansatt av

befolkningen och representera olika ålderskategorier samt motsvara befolkningens fördelning på män och kvinnor. Alla har

personer som

gott rykte och som har rätt att delta i val till det danska parlamentet har rätt att föras på grundlistorna. De får dock inte fylla

upp 70 år under den tidsperiod för vilken listan skall gälla. Inte heller personer som på grund av sjukdom eller otillräckliga kunskaper i det danska språket inte är i stånd att utföra uppdraget får uppföras på listorna. Personer som innehar vissa slags yrken, t.ex. ministrar, advokasom ter, tjänstemän inom polisen eller åklagarväsendet, är inte valbara. Det

är kommunstyrelserna som genom ett särskilt utskott bestämmer vilka

som förs upp på listorna. Detta innebär i praktiken lekmannaatt

domarna huvudsakligen hämtas från de politiska partiernas med-

lemskårer. Den politiska representationen på grundlistorna är också i

realiteten proportionell. De uttagnas politiska tillhörighet framgår emellertid inte grundlistorna. Det är vidare vanligt den

av att som en gång satts upp på listan fortsätter att sättas på listor under upp senare

förutsättning att vederbörande förfarande uppfyller kraven på

valbarhet.

Uppdraget som domsmand eller naavning ett offentligt

anses vara

uppdrag och person som valts till sådan kan endast under vissa i lag uppräknade fall begära att bli befriad från uppdraget under mandat-

perioden. Om landsrettens president att omfattas anser personen av

undantagsreglerna kan t.ex. Folketingets medlemmar och anställda, tjänstgörande militärer, läkare och barnmorskor samt den fyllt 60

som

år, beviljas befrielse. Byretternas domsmandslistor och landsretternas domsmands- och

naevningelistor skapas att från grundlistorna i genom personer uttas

landsretterna lottdragning och uppförs på listor.

genom nya För medverkan i ett särskilt mål tar domaren i målet lekmännen efter ut

ordningsföljden på listan. I mål där navningar medverkar tas på

motsvarande vis ut tolv naevningar. Åklagarmyndigheten och den

tilltalade har sedan rätt att begära att visst antal de utvalda ett av

personerna inte skall ingå i juryn.

sou 1994:99 Bilaga 3

Finland

Utnämning av domare m.m.: Finländska domare utnämns av republikens president. Ledamöterna i Finlands Högsta domstol och

Högsta Förvaltningsdomstol utnämns efter framställning av respektive domstol. Även hovrättspresidenterna utnämns efter framställning

av Högsta domstolen och utan att tjänsterna ledigförklaras. Tjänst som domare vid underrätt och vid jorddomstolen samt som hovrättsråd förklaras ledig av vederbörande hovrätt. Efter ansökningstidens slut beslutar hovrätten i plenum vilka tre sökande som är att anse som de mest förtjänta. Dessa förs sedan upp pá förslag till

tjänsten. Sökandena har möjlighet att anföra besvär mot tjänsteförslaget och hovrätten avger i sådana fall ett utlåtande med anledning

av besvären. Sedan förslaget vunnit laga kraft skickas handlingarna till Högsta domstolen som avger utlåtande till den finländske presidenten. I praktiken är Justitieministeriet inblandat i detta förfarande, eftersom handlingarna i ansökningsärendet sänds dit från domstolen för

beredning. Ärendet föredras därefter tjänsteman från ministeriet

av en för ledamöterna i Högsta domstolen, i vilkas krets i dessa fall även justitieministern ingår. Sedan domstolen avgett sitt utlåtande föredras ärendet för presidenten justitieministern. Även de

av nyinrättade

tjänsterna som hovrättslagman skall tillsättas efter ansökan.

Vattenöverdomstolen uppför kandidater på förslag till domartj änster-

na vid vattendomstolarna och Vattenöverdomstolen. Det efterföljande förfarandet motsvarar det som återgetts ovan. Länsrättsdomartjänster söks hos länsrätten som skickar ansökningarna till Justitieministeriet, som i sin tur begär in yttrande från Högsta Förvaltningsdomstolen. Utnämningsärendet föredras sedan av ministeriet för presidenten. Beträffande Överdomartjänsten vid länsrätt

sker utnämningen framställning av Högsta Förvaltningsdomstolen utan att tjänsten ledigförklarats.

Rekrytering och kvaliñkationskrav: Den finländska domarkarriären kan beskrivas som sluten. Domarna vid de allmänna underrätterna

rekryteras i allmänhet internt inom domstolsväsendet. Det har dock

undantagsvis förekommit att ett allmänt rättsbiträde eller en allmän

åklagare utnämnts till domartjänst vid underrätt. Till ledamot

av hovrätten har i praktiken inte utnämnts någon stått utanför som domstolsväsendet. De utnämnda har antingen varit anställda vid en

Bilaga 3 sou 1994:99

underrätt eller en hovrätt. Det har också varit sällsynt att ett hovrättsråd sökt sig till en domartjänst i underrätt. Någon officiell domarutbildning finns inte i Finland, men den praktik som sker av blivande domare har i realiteten kommit att betraktas som en sådan. Den praktik som räknas i förevarande fall är den som sker i form av tjänst som vikarierande hovrättsfiskal eller

anställning som tillfällig fiskal i hovrätt. Fiskalstjänsterna är fasta

föredragandetjänster i hovrätterna.

Behörighetsvillkoren för domartjänsterna är fastställda i lag. För att kunna få en tjänst som t.ex. lagman eller tingsdomare krävs, utöver

finskt medborgarskap, att vederbörande avlagt juris kandidatexamen och har tillräcklig skicklighet och erfarenhet av domaruppgifter för att

kunna sköta tjänsten. Det har i allmänhet ansetts att de färdigheter

som krävs for domartjänst utvecklas genom arbete inom domstolsväsendet.

De allmänna befordringsgrunderna i Finland är skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd. I praktiken är tjänsteåldern

en avgörande utnämningsgrund. Avvikelser från ordningen enligt

tjänsteålder är nämligen sällsynta. Rekryteringen grundar sig på

skriftligt material, framför allt uppgifter ur matrikel eller meritför-

teckning över sökandens tidigare karriär. Intervjuer förekommer inte.

Finland har den 1 december 1993 genomgått en underrättsreform som inneburit att domstolsorganisationen kommit att motsvara den svenska. Våren 1993 tillsattes också en kommitté med uppgift att kartlägga domarkarriären i Finland och de behörighetsvillkor kan som

uppställas för domare. Den hittillsvarande rekryteringen domare

av

har huvudsakligen skett på följande sätt. Den som efter att ha avlagt

juristexamen vill söka sig till domaryrket skriver in sig som auskultant i en hovrätt och försöker få en plats som praktikant, dvs. notarie vid tingsrätt. Domstolspraktiken är ettårig och den intresserade söker sig till den tingsrätt där han vill praktisera. Praktikanterna väljs ut av

tingsrättens lagman på grundval av betygen och eventuellt personliga sammanträffanden. Tidigare fick notarierna framför allt fungera som

ordförande vid de dåvarande häradsrätternas sammanträden och

behandlade så gott som alla slags mål. Notariernas arbetsuppgifter har

i samband med underrättsreformen emellertid förändrats. Dom-

stolspraktiken kan numera beskrivas som en utbildning som kompletterar universitetsstudierna. Syftet med praktiken är att mångsidig

ge en bild av tingsrättens uppgifter. Praktiken kan därför delas in i kundtjänst, kansliuppgifter, assistans till den rättskipande personalen och egentliga rättskipningsuppgifter. Till de senare hör att notarierna ges självständig beslutanderätt i vissa mål och att de också kan vara ordförande vid sammanträden i vissa slags mål. Den möjlighet som tidigare fanns för notarier att förordnas till vikarier för lagmannen

sou 1994:99 Bilaga 3

eller tingsdomarna har tagits bort. När domstolspraktiken slutförts kan hovrätten tilldela praktikanten titeln vicehäradshövding. Den är

som

intresserad av att bli domare söker, efter slutförd praktiktjänstgöring, en föredragandetjänst vid en hovrätt. Tjänsten hovrättsfiskal är

som

från början tillfällig och först efter flera års tjänstgöring kan domaraspiranten räkna med att få en ordinarie fiskalstjänst. Efter ñskalstjänst-

göringen kan ñskalen söka sig till tingsrätt tingsdomare. I som allmänhet har fiskalen först förordnats på ett långtidsvikariat eller en tjänst som extraordinarie tingsdomare innan han utnämns till ordinarie domare. Andra ñskaler stannar kvar i hovrätten föredragande och som

kan så småningom utnämnas till hovrättsråd. I den nya hovrättslagen som träder i kraft år 1994 skall det även finnas assessorstjänster och hovrättslagmanstjänster vid hovrätterna. Assessorerna är föredragande och har inte ställning domare. Vid

som

behov kan de emellertid tjänstgöra ledamöter i hovrätten.

som

Lagmännen är ordförande på avdelning i hovrätten. Domarna i länsrätt rekryteras i allmänhet från länsrätterna

efter att

ha fungerat föredragande där. Någon särskild domarutbildning

som

eller domarkarriär finns inte på förvaltningsdomstolssidan. Vid något tillfälle har även tjänstemän inom förvaltningen, skatteförvalt-

t.ex. ningen utnämnts till länsrättsdomare.

Rättslig ställning: Finlands grundlag är baserad på maktdelningsläran. Den högsta dömande makten utövas enligt 2 § regeringsformen

av oberoende domstolar, i högsta instans Högsta domstolen och av

Högsta Förvaltningsdomstolen. Domarna oavsättliga.

anses Domarna förordnas fram till 67 års ålder, då de måste avgå. Liksom övriga statstjänstemän har de emellertid rätt att gå i pension redan vid 63 års ålder. Det är dock möjligt att tillsätta tidsbegränsade

domartjänster i sådana domstolar där målanhopningen är stor. Således har t.ex. vid två hovrätter s.k. extraordinarie hovrättsrådstjänster

besatts för viss tid. En domare kan endast skiljas från tjänsten han i sin tjänsteförom

rättning har gjort sig skyldig till ett lagstridigt förfarande och

av

domstol dömts till att förlora sin tjänst. Domare är dock skyldiga

att

avgå från tjänsten om arbetsförmågan gått förlorad på grund

av

sjukdom, lyte eller kroppsskada. Om domaren inte avgår skall den

domstol vid vilken han skulle ha åtalats för brott i tjänsten utan

ansökan entlediga domaren. Innan saken avgörs dock domaren

ges tillfälle att yttra sig.

En domare kan avstängas från tjänsteutövningen den domstol vid

av vilken han skall åtalas för brott i tjänsten. För ledamöterna de av högsta instanserna sker dock avstängningen i sådana fall beslut genom av den domstol de är ledamot

Bilaga 3 sou 1994:99

Det åligger hovrätterna att övervaka rättskipningen vid de underrätter ligger inom hovrättens domkrets. Detta sker genom att som advokatfiskalerna vid hovrätterna utför kontrollbesök vid tingsrätterna. Om hovrätten märker att en domare förfarit felaktigt i tjänsteutöv-

ningen kan tjänsteåtal väckas mot domaren i hovrätten. Övervakning

domarna sker även av Justitiekanslern vid statsrådet och Riksdagens av justitieombudsman. Löner: Finländska domare är statstjänstemän, vars rättigheter och

skyldigheter regleras i lag. Domartjänsterna är s.k. specifikationstjänster vilket innebär att både tjänstetiteln och löneklassen skall specifice-

i statens budget när en ny tjänst inrättas. Bruttolönen för en viss ras tjänst framgår dock inte av lag utan bestäms enligt tjänstekollektivavtalet i vilket ingår lönetabeller. Staten som arbetsgivare och de organisationer företräder statstjänstemännen förhandlar om lönejusteringsom Löneklasserna indelas i klass A l- A 36. Domartjänsterna ligger ar. i allmänhet i löneklasserna A 25-A 30, vissa högre tjänster dock i klassen A 32. Lönen består av grundlön samt dyrortstillägg och

ålderstillägg. Dyrortstillägget bestäms beroende på var arbetsplatsen

är belägen och uppgår till antingen 9 % eller 6 % av grundlönen.

Ålderstilläggen är sex till antalet och beviljas efter det antal tjänsteår

berättigar till ålderstillägg. Som mest höjer ålderstilläggen lönen som med 27,7 %. Lönerna till domarna i Högsta domstolen och Högsta Förvaltningsdomstolen regleras för sig. Presidenternas löner är kopplade till de

högsta statstjänstemännens lönenivå. Övriga ledamöters löner ligger

två löneklasser lägre. För närvarande befinner sig dessa löner i klass A 34 respektive A 32.

Bisysslor: Frågan om domares bisysslor regleras i 24 § 2 och 3

mom. statstjänstemannalagen. Bisysslor är tillåtna, men anmälan om

vilka bisysslor har skall ske till myndigheten, dvs. domstolen.

man

Domstolen kan förbjuda domaren att ta emot och inneha bisysslan om den kan medföra att jäv uppkommer i tjänsten, om bisysslan kan

komma att äventyra förtroendet för domarens opartiskhet i tjänsteutövningen eller annars kan inverka menligt på skötseln av tjänsten. Talan mot ett sådant beslut kan ske genom besvär. Det finns i övrigt inga hinder mot att en domare skulle kunna åta sig ett skiljemannauppdrag. Detta synes i praktiken också vara ganska vanligt. Etiska regler: Det finns inga särskilda etiska regler för de finländska domarna.

Lekmannadomare: I Finland finns inte något jurysystem och

lekmannamedverkan förekommer endast i lägsta instans i allmän domstol. Tidigare nämndemannamedverkan begränsad till häradsvar rätterna. I rädstuvurätten fanns således inte någon nämnd. En nämnd

sou 1994:99 Bilaga 3

bestod då av sju medlemmar som hade kollektiv rösträtt. I och med att den nya underrättsorganisationen genomförts medverkar nämndemän

i tingsrätterna vid behandlingen brottmål och vissa familjerättsliga

av mål. Liksom i Sverige har nämndemännen numera individuell rösträtt.

sammansättningen i de mål där nämndemän medverkar är en lagfaren

domare och tre nämndemän.

Valbar till nämndeman är finska medborgare, som har fyllt 25 år, men inte 63 år, och som är bosatta i kommun tillhör tings-

en som rättens domkrets. Personen skall "råda över sig själv och sin egen-

dom" 6 § i den finska tingsrättslagen från 1993, dvs. inte

vara

försatt i konkurs eller ställd under förmynderskap, och därutöver

anses

vara lämplig att verka som nämndeman. Personer som innehar en tjänst vid allmän domstol eller en straffanstalt eller i tjänsten utför

som

undersökningsuppgifter, förundersökning av brott, tull- eller polisbe-

vakning får inte vara nämndemän. Inte heller får åklagare, advokater eller annan som yrkesmässigt bedriver advokatverksamhet vara nämndeman. Justitieministeriet fastställer antalet nämndemän i tingsrätt och hur många nämndemän som skall väljas i varje kommun. Nämndemännen

utses sedan av respektive kommunfullmäktige för fullmäktiges mandatperiod, dvs. fyra år. Till följd av detta är det i allmänhet

partierna som utser nämndemannakandidaterna och de politiska

styrkeförhållandena i fullmäktige avgör normalt hur många nämndemannaplatser varje parti får. I vissa större städer har dock personer utan anknytning till partierna utsetts till nämndemän. Vid något

tillfälle har det hänt att ett politiskt parti har annonserat i ortspressen efter lämpliga kandidater. De valda nämndemännen skall enligt lag så rättvist som möjligt representera kommuninnevånarnas ålders-,

närings- och könsfördelning samt de språkliga förhållandena i

kommunen. De får inte uppträda som representanter för något politiskt parti även om de i allmänhet valts på politiska grunder. Det ankommer på tingsrättens lagman att se till att nämndemännen deltar i tingsrättens sammanträden i tur och ordning. Man har i lag försökt begränsa nämndemännens sammanträdesfrekvens så nämndeman sätt att en deltar i genomsnitt vid tolv sammanträden om året. Skälet för

begränsningen är att ett alltför högt deltagande skulle hindra den

aktiva befolkningen från att kunna delta i den dömande verksamheten,

vilket skulle innebära att syftet med nämndemannasystemet inte skulle

uppnås.

sou 1994:99 Bilaga 4

Norge

Utnämning av domare m.m.: Norska domare utnämns konungen av

i statsrådet efter förslag från Justitiedepartementet. Departementet har

dessförinnan inhämtat råd från ett särskilt rådgivande för organ

domarutnämningar. Detta tillkom år 1990 och består tre med-

av

lemmar, varav representerar den norska domarföreningen, det

en en norska advokatsamfundet och Norges Juristforbund. en

Rekrytering och kvalifikationskrav: Lediga domartj änster kungörs offentligt. Jurister från samtliga juridiska yrkesverksamheter är

behöriga att söka domartjänst. I praktiken söks tjänsterna företrädesvis av jurister som är statligt verksamma eller verksamma inom åklagareller advokatväsendena. För utnämning till domare krävs formellt att

personen i fråga är norsk medborgare, ekonomiskt vederhäftig och har

avlagt juridisk examen. Den som utnämns bör även ha bredast möjliga

yrkeserfarenhet. För tjänsterna i Høyesterett och lagman krävs

som

vidare att man fyllt 30 år och att har det högsta betyget i den

man

juridiska examen, nämligen laudabilis. För komma i fråga

att som

lagdommer eller domare i herreds- eller byrett måste ha fyllt 25

man år och åtminstone avlagt juridisk med näst bästa

examen betyg, haud illaudabilis. Tillsättningen domartjänsterna sker efter skicklig-

av en

hetsbedömning. Stort avseende fästs därvid bl.a. vid den praktiska

arbetslivserfarenheten.

I Norge finns inte någon domarutbildning eller någon fastställd

domarkarriär. De flesta som utnämns till ordinarie domare har dock

under någon tid tjänstgjort s.k. dommerfullmektig. En sådan får

som i regel numera mycket snart förordnande att på

eget ansvar handlägga

mål och ärenden av enklare beskaffenhet. Förordnande innefattar som

generell rätt att handlägga alla typer mål i underrätt i allmänhet

av ges

efter tre månader. Tjänstgöringstiden dommerfullmektig varierar

som mellan ett och tre år. Bland dem utses till ordinarie domare finns som

även sådana som tidigare haft domarvikariat s.k. hjelpedommere

som

eller konstituerte dommere. Systemet med hjelpedommere har

emellertid alltmer kommit att försvinna. Av dem i dag till som utses

ordinarie domare har ungefär 15 procent tidigare innehaft domarvika-

riat. Det finns inga krav på att den utnämns till högre som en

domartjänst, skall ha tjänstgjort som domare tidigare. Det är dock

vanligt att underrättsdomare gör karriär att erhålla sådan genom en

Bilaga 4 sou 1994:99

högre domartjänst. Flera av domarna i Høyesterett har således varit domare i lägre instans innan de blivit ledamöter av den högsta instansen. Rättslig ställning: I den norska grundlagen stadgas att de norska domstolarna är oavhängiga. Norska domare måste emellertid avlägga ämbetsed där de lovar att hålla sig till Norges konstitution och vara en

lydiga och trogna Norges konung.

Norska domartjänster är inte begränsade till tiden, men i praktiken

händer det att domare förordnas för kortare tidsperioder, men på en fast domartjänst. Norska domare är skyldiga att avgå när de nått 70 års ålder, har rätt att gå i pension från det de har fyllt 67 år.

men

Enligt den norska grundlagen har regeringen Konungen i statsrådet

rätt att utnämna men inte rätt att avskeda domare. Norska domare kan

bara avskedas efter dom. Domen skall i Høyesterettsdomarnas fall ha

avkunnats av Riksretten. Riksretten består normalt av fem domare från den högsta domstolen samt tio medlemmar från Stortingets Lagting. Det är parlamentets andra avdelning, Odelstinget, som beslutar om åtal. Riksrättsåtal har ännu inte ägt rum mot någon domare. I grundlagen stadgas inte vad som kan vara grund för avsked, men det får forutsättas att en domare endast kan avskedas med stöd av lag och att grunden för avsked måste vara av tungt vägande saklig karaktär. Avskedande genom dom kan ske dels i samband med ett brottmål mot vederbörande, dels efter särskild stämning. I det sistnämnda fallet kan grunden för avsked vara att domaren på grund av sjukdom eller annan anledning inte klarar av att sköta sin tjänst. I vissa fall kan även insolvens vara grund för avsked. Som konsekvens av stadgandet i grundlagen anses att domare inte heller får åläggas disciplinstraff. Undantag från denna regel görs dock för varning, som enligt den norska straffeloven är en förutsättning för att någon skall kunna åläggas böter eller fråntas sin ställning på grund

av försumlighet eller vårdslöshet. Enligt domstolsloven kan även

ansvar åläggas för domarhandlingar, men endast av högre domstol. En norsk domare kan inte fråntas sin rätt att utföra de olika

arbetsuppgifter som hör till hans tjänst som domare. Detta anses vara en följd av oavsättlighetsprincipen och principen om domstolarnas

oavhängighet. En domare kan därför inte partiellt avskedas. En norsk domare kan endast tas ur funktion helt eller delvis genom - suspension och detta bara om det kan anses vara berättigat eftersom det är sannolikt att ett mål om avskedande av domaren skulle vinna framgång. Om en domare inte håller måttet, men inte är så undermålig att han kan avskedas genom dom, kan situationen bara avhjälpas genom generella organisatoriska åtgärder.

sou 1994:99 Bilaga 4

Norska domare har således rätt att få utföra de göromål som hör till domartjänsten. Däremot får de, med undantag för domarna i Høyesterett, finna sig i att tjänstens arbetsområde kan ändras både i sakligt

och geografiskt hänseende. Ändringarna får dock inte vara så

omfattande att den innebär förflyttning eller medför en väsentligt ökad arbetsbörda. Domarna i Høyesterett åtnjuter härvid ett längre gående skydd, eftersom de enligt den norska grundlagen inte får åläggas andra

funktioner än de som följer grundlagens bestämmelser. av Regeringen har inte bara rätt, utan även plikt att utöva kontroll och

tillsyn över domarna. Kontroll- och tillsynsrätten omfattar både de förvaltningsmässiga och de dömande göromålen. Grunden för detta är dels det generella konstitutionella ansvar som regeringen har enligt författning, dels det speciella ansvar som regeringen har för att

rättskipningen är ordnad på ett ändamålsenligt sätt och att statens tjänstemän utför de plikter som åvilar dem i tjänsten. Administrativt

är domare och domstolar underställda Justitiedepartementet. I den

norska domstolsloven finns regler och straff med anledning om ansvar

av rättssaker. Departementet kan även muntligen eller skriftligen

tillrättavisa en domare som inte efterkommer de administrativa

riktlinjer som getts. I praktiken kan detta få betydelse för eventuellt vidare avancemang som domare. Det skall emellertid till mycket innan departementet tar steget att skriftligen tillrättavisa en domare. Domarna i Høyesterett och lagmansretterna samt i de by- och

herredsretter som är kollegiala domstolar måste bära speciell en

ämbetsdräkt vid huvudförhandlingar.

Löner: Lönerna till domarna i Högsta domstolen fastställs det av

norska Stortinget. Övriga domarlöner bestäms i förhandlingar mellan

arbetgivaren, dvs. Justitiedepartementet, och arbetstagarorganisationerna och regleras alltså inte i lag.

Bisysslor: Norska domare har i princip rätt att inneha bisysslor. De kan emellertid inte vara advokater eller medlemmar i förlikningsråd. Liksom för övriga statstjänstemän gäller Hovedtariffavtalen for statstilsatte i vilket det sägs att en offentlig tjänsteman inte får inneha

anställning eller utöva verksamhet som på något sätt kan hindra eller

försena det ordinarie arbetet. Om sådana sysslor förekommer skall de

i största möjliga utsträckning utföras utanför ordinarie arbetstid. Om

så inte sker kan tjänstemannen vara skyldig att utföra det ordinarie

arbetet på övertid utan extra betalning. Berört departement kan

emellertid samtycka till att en bisyssla utförs även på ordinarie

arbetstid när det är svårt att utföra sysslan på ett effektivt sätt efter

kontorstid och om allmänna hänsyn medger att så sker.

Etiska regler: Norska domare måste vara lojala grundlagen och lagarna. Några etiska regler skrivna speciellt för domare finns inte.

Bilaga 4 sou 1994:99

Lekmannadomare: Det förekommer ett relativt stort lekmannainslag i den norska rättskipningen. Lekmannadomare, s.k. domsmenn eller meddommere, förekommer såväl i by- och herredsretterna som i lagmansretterna. Domsmennen har individuell rösträtt. Liksom de svenska nämndemännen deltar de i prövningen av både rättsliga och materiella frågor. De deltar även i avgörandet av processuella frågor

under rättegången. I lagmansrett används även jury vid handläggning

av svårare brottmål.

Vid by- och herredsretterna består rätten i brottmål av en jurist-

domare och två lekmannadomare. Lagmansretten var tidigare första instans i brottmål där högsta straff överstiger sex år. Till denna kategori hör sådana brott som t.ex. mord, våldtäkt, grovt rån och grovt narkotikabrott. Genom lagändring år 1993 är emellertid underrätterna första instans även i dessa typer av mål. Rättens ordförande kan då besluta att rätten skall bestå av två juristdomare och tre lekmannadomare. Vid överklagande i brottmål består efter

lagändringen lagmansretten av tre juristdomare och fyra lekmanna-

domare. Dessa har liksom i första instansen individuell rösträtt och avgör gemensamt med juristdomarna både skuldfrågan och påföljdsfrågan. För fällande dom krävs fem röster. Om förhandlingen endast avser rättsfrågor medverkar emellertid inte lekmän i lagmansretten. I de brottmål som tidigare prövades av lagmansretten i första instans och där överklagandet gäller bedömningen av bevisningen i skuld-

frågan prövas målen liksom tidigare tre juristdomare och jury,

av en s.k. lagrett, bestående av tio personer. Undantag görs dock om målet

gäller landsförräderi eller spioneri. I sådana fall används inte jury i rättegången. Juryn avgör skuldfrågan och det krävs sju röster för fallande dom. Om juristdomarna i lagmansretten inte anser att juryn

kommit till rätt utslag i skuldfrågan kan de besluta att målet skall prövas på nytt. När lagmansretten omprövar skuldfrågan i jurymål

sitter tre juristdomare och fyra lekmanndomare i rätten.

Medverkan av lekmän förekommer också i tvistemål. För att ett civilmål skall kunna anhängiggöras i domstol krävs i allmänhet att tvisten varit föremål för medling i ett s.k. forliksråd. Rådet är en kommunal nämnd och består av tre ledamöter, väljs kommunsom av

styrelsen på fyra år. Praktiserande advokater och vissa ämbetsmän kan inte väljas till förlikningsmän och ledamöterna i forliksråden är ofta inte heller jurister. Betalningen är blygsam och beror på utfallet i

målet. Om målet går vidare till domstol kan lekmannamedverkan förekomma även där. Om parterna begär det, eller rätten anser det vara önskvärt, medverkar två nämndemän vid huvudförhandling i

herreds- och byretterna tillsammans med yrkesdomaren. I lagmans-

retten består rätten, utöver tre yrkesdomare, på parternas begäran av

sou 1994:99 Bilaga 4

antingen två eller fyra nämndemän. Domstolen kan alltid kalla in två

nämndemän att medverka vid förhandlingen. Även i tvistemålen har nämndemännen individuell rösträtt.

Både jurymedlemmar och nämndemän väljs på fyra år vart fjärde

år. Val sker samma år som det är val till kommunerna. Mandatperioden gäller från den l april året därefter. Valbara är män och

kvinnor som har fyllt 25 år och som är vederhäftiga och valbara i kommunalval. Valet företas av kommunstyrelsen. l varje domsaga

skall finnas två allmänna utskott, ett för kvinnor och ett för män. Till varje utskott väljs dubbelt så många det förväntas personer som vara

rättegångsdagar i dommsmennsmål under ett års tid. Det väljs fyra gånger så många juryledamöter till utskotten det beräknade antalet

som

rättegångsdagar i jurymål. Till förhandlingarna tas lekmannadomarna lottning från

ut genom utskotten, de s.k. domsmannsutvalgen. I vissa domsagor finns speciella utskott av domsmenn som har kunskap handel, sjöfart, om

saltvattensfiske, industri, hantverk och byggbranschen. Om det behövs

domsmenn med sådan särskild sakkunskap utnämns dessa rätten av utan ett lottningsförfarande. När jury skall medverka i lagmansretten är det domstolen som genom lottdragning tar ut de blivande jurymedlemmar från de båda utskotten.

sou 1994:99 Bilaga 5

Frankrike

Utnämning av domare m.m.: Franska domare utnämns av republikens president. Domartjänsterna är uppdelade i två tjänstegrader, varav den lägre också är indelad i två undergrupper. De högsta domartjänsterna tillsätts efter vad som närmast kan betraktas som ett kallelseförfarande. Dessa domare utses av presidenten efter förslag från ett särskilt råd,

Le Conseil Supérieur de Magistrature. Rådet består av tolv ledamöter, presidenten inräknad, och är utnämnda på fyra år.

Ledamöterna, med undantag för ordföranden och vice-ordföranden, utsågs tidigare av presidenten. I och med att den franska Nationalför-

samlingen sommaren 1993 antog ett tillägg till konstitutionen har dock

presidentens rätt att utse samtliga ledamöter tagits bort. Av Rådets ledamöter är fem domare i allmän domstol magistrats du siege och en tillhör åklagarkåren magistrat du parquet. Dessa utses genom val av domarkåren resp. åklagarkåren. Den högsta förvaltningsdomstolen Conseil d Etat utser en av domstolens ledamöter att vara ledamot i

Rådet. Slutligen ingår tre representanter för allmänheten. Dessa får

varken vara parlamentsledamöter eller tillhöra domarkåren. Två av dem utses av resp. ordförande i Nationalförsamlingens båda kamrar

och den tredje av presidenten. Presidenten är, i sin egenskap av garant

av domarnas självständighet, ordförande i rådet. Justitieministern innehar vice-ordförandeposten. När det är aktuellt att tillsätta en högre domartjänst överlämnar justitieministern en lista till rådet över de domare som kan komma i fråga för sådan tjänst samt kandidaternas akter. Presidenten och justitieministern är inte tvungna att följa förslaget, men gör det i allmänhet.

Övriga domartjänster tillsätts efter ansökningsförfarande. Även

ett

här föreslår Rådet vilka som skall få tjänsterna. Dessa förslag är bindande. Rådet granskar också besvär över tjänstetillsättningsfor-

slagen.

Förflyttning av domare till den högre tjänstegraden eller från grupp

ett till grupp två inom den lägre graden sker efter urval av en särskild

befordringskommitté, Commission davancement. Denna består av

representanter från J ustitieministeriet samt domar- och åklagarkårerna.

För att en uppflyttning skall kunna förverkligas måste domaren i fråga sedan utnämnas till en tjänst som motsvarar den aktuella graden.

Bilaga 5 sou 1994:99

Rekrytering och kvaliñkationskrav: Blivande franska domare

utbildas vid den särskilda skolan för domarutbildning i Bordeaux,

lEcole Nationale de Magistrature. Utbildningens längd är 31 månader. Antagning till utbildningen sker efter avlagda skriftliga och muntliga prov. Därutöver måste sökanden antingen ha juridisk examen och vara högst 27 år gammal eller också ha fullgjort fem års allmän tjänst och inte vara äldre än 32 år. För den kategorin sökande senare

krävs inte att de har avlagt juridisk examen. Vissa begränsade

möjligheter finns även för något äldre sökande med viss yrkeserfaren-

het från advokatkåren och andra juristyrken att antas till utbildningen.

Utbildningen är tvåårig, varav minst halva tiden sker i form praktik av vid olika domstolar. Den avslutas med prövning inför särskild en en kommitté bestående av från domarskolan helt fristående personer,

däribland domare. Med utgångspunkt från betygen från prövningen

rangordnas sedan de examinerade inbördes. De bästa anställs sedan

som ordinarie domare i den lägsta tjänstegraden le second grade,

premier groupe och väljer i enlighet med hur de rangordnats den

tjänst de vill ha. Den nytillträdde domaren måste sedan under de första åtta tjänstgöringsåren genomgå ytterligare fyra månaders utbildning. De flesta franska domare som rekryteras har genomgått domarutbildningen. Ett begränsat antal domartjänster får dock tillsättas med

personer som inte har gått på domarskolan, men som har behörighet att söka dit och som är verksamma i yrken kvalificerande som anses

för domaruppgifter. Det finns även möjlighet för högre ämbetsmän,

huvudsakligen de som har utbildats på L Ecole Nationale d Administ-

ration ENA att för en tidsbegränsad period förordnas domare.

som

Dessa förordnanden, som inte kan förnyas, omfattar tid fem år.

en av

Högre ämbetsmän som har arbetat längre tid och utbildning är

en vars sådan att de formellt kan antas till domarskolan kan på detta sätt under

en begränsad tid förordnas att tjänstgöra som domare, s.k. conseiller,

eller general advokat avocat général i Frankrikes högsta domstol,

Cour de cassation. Rättslig ställning: De franska domarnas magistrats du siege

självständighet och oavsättlighet slås fast i den franska konstitutionen. Eftersom domarna är oavsättliga kan de i princip inte utan eget medgivande förflyttas från den tjänst de innehar till högre

som ens en

tjänst. Förflyttning kan dock ske efter ett disciplinförfarande. Domarna går i pension den 30 juni året efter de har fyllt 65 år. Fram till år 1995 finns för domare i dag fyllt 65 år dock

som

möjlighet att arbeta fram till 68 års ålder. Domare som åsidosätter sin ställning, sin ära, finkänslighet eller värdighet kan straffas disciplinärt. Frågor disciplinansvar prövas

om

av Conseil Supérieur de Magistrature under ordförandeskap

av

sou 1994:99 Bilaga 5

Högsta domstolens president. Varken Frankrikes president eller justitieministern deltar i detta förfarande. Justitieministern för emellertid talan i målet mot domaren. Rådet har möjlighet ådöma att

sju olika slag av disciplinpåföljder. Dessa sträcker sig från

en tillsägelse till avskedande med eller utan rätt till pension. Det åligger

justitieministern att verkställa rådets beslut. Den franske domaren åtnjuter immunitet när han fullgör sina tjänsteåligganden och kan således inte åläggas skadeståndsansvar

gentemot enskilda utom i de fall där domaren missbrukat sin ställning. Det finns också en möjlighet för enskilda att stämma den franska staten i ett mål vid Högsta domstolen domare gjort sig skyldig om en

till felaktigheter i tjänsten och handlingen kan sägas ha lett till det

att uppkommit brister i rättssystemet. Löner: Franska domare uppbär dels månadslön, dels ett arvode som uppgår till mellan 28 och 33 procent bruttolönen. Lönen är av

fastställd enligt ett index. Rangordningen domartjänsterna

av i två

tjänstegrader, varav den lägsta i sin tur är uppdelad i två undergrupper, ligger också till grund för lönesättningen. Därutöver finns inom de olika graderna och olika nivåer. Förflyttning till

grupperna

en högre lönenivå inom tjänstegraden eller sker enligt

gruppen en

fastställd tidsplan. För de högsta chefsdomartjänsterna finns

en

särskild indelning, den s.k. hors-hiérarchie, uppdelad i bokstavskate-

gorier. I den högsta kategorin, G, återfinns endast ordföranden i och Procureur General i Högsta domstolen. Bisysslor: Enligt art. 8 i ordonnance 58-1270 den 22 nr av

december 1958 är utövande av domartjänst oförenligt med utövande av allmänna uppdrag, yrkesverksamhet eller avlönat annan uppdrag. Undantag från denna huvudregel kan dock göras i det enskilda fallet.

Domstolens chef kan således besluta att medge domare får att en undervisa i ämnen som ligger inom domarnas ämnesområde och att

domaren får utföra sådana sysslor förenliga med

som anses vara domarrollen. I övrigt tillåts domare syssla med vetenskaplig, litterär

och konstnärlig verksamhet. Domarna får också inneha skiljeman-

nauppdrag. Det rekommenderas dock att tillstånd inte till ges en

domare vid vars domstol skiljemålet kan komma efter över-

upp

klagande etc. Ledamotskap i kommersiella bolag eller samfund är däremot förbjudet eftersom sådan roll oförenlig med

en anses vara

domarnas ställning. Det tycks möjligt för domare medverka

vara att

i undersökningskommissioner. På grund maktdelningslärans princip

av

är deltagande i lagstiftningsarbetet inte möjligt. Domare får inte heller

delta i politiska debatter eller strejka. De får inte inneha

politiska

ämbeten eller vara gifta med innehar sådan position. personer som en

Bilaga 5 sou 1994:99

Etiska regler: I samband med att franska domare påbörjar sin tjänst skall de svära en domared. I övrigt måste domarna bete sig på ett sådant sätt att de inte utsätts för kritik utan i stället inger förtroende hos allmänheten. De bör därför avstå från sådana handlingar eller

yttranden som kan medföra att deras opartiskhet ifrågasätts. Domarna

är otvivelaktigt underställda en domaretik, men en definition av dessa

principer anses vara en känslig fråga på grund av skyddet av domarnas

självständighet och oavhängighet. Den franska domarskolan arbetar emellertid med att utforma etiska regler. Enligt art. 10 i ordonnance

från den 22 december 1958 förbjuds dock uttryckligen alla slags

politiska överläggningar inom domarkåren. De får inte heller visa sig

kritiska mot det franska styrelsesättet eller utföra någon form av politiska demonstrationer eller hindra rättvisans gång.

Lekmannadomare: Lekmannamedverkan förekommer ide franska domstolarna dels i vissa typer av mål, dels i särskilda specialdomstolar. I de domstolar är första och enda instans i grövre brottmål, som

Cour d Assises, medverkar således jury i rättegången. Juryn består av nio myndiga medborgare. De måste vara över 23 år samt kunna läsa och skriva franska och finnas upptagna på en särskild jurylista som

fastställs årligen inom varje domsaga. Personer med sådan oförmåga

eller oförenlighet som räknas upp i den franska straffprocesslagen kan dock inte ingå i juryn. Personer som har varit juryledamöter under

den senaste femårsperioden får inte heller sättas upp på listan.

Urvalet av juryledamöter sker i tre steg. Första urvalet sker slumpmässigt genom lottdragning från röstlängderna av landshövdingen. Därefter sker ytterligare en lottdragning bland dessa utvalda.

Denna lottdragning är offentlig och utförs av borgmästaren. Denne skall ta fram tre gånger så många personer som antalet juryledamöter förväntas bli. Det andra steget innebär att den s.k. slutliga årliga

jurylistan tas fram av en särskild kommission, som har säte i den ort där appellationsdomstolen är belägen. Kommissionen har bl.a. till uppgift att sortera bort de personer på listan som inte är behöriga enligt lag att tjänstgöra som jurymän eller som av en eller annan anledning vill bli befriade från sådan tjänstgöring. Uteslutning av

personer sker genom att kommissionen fattar majoritetsbeslut i de enskilda fallen. Därefter tas den slutliga sammansättningen fram

genom lottdragning bland de kvarvarande namnen från den tidigare

listan. Det sista steget i förfarandet sker genom att en s.k. sessionslista för varje domstolssession sammanställs genom lottdragning av förste

presidenten vid appellationsdomstolen. Förfarandet skall ha ägt rum minst 30 dagar innan Cour d Assise påbörjar sessionen och är offentligt. Även vid detta tillfälle utesluter någon

man personer som av

sou 1994:99 Bilaga 5

anledning inte är behöriga att tjänstgöra, bland annat de personer på den årliga listan som har suttit i juryn tidigare under året. Juryledamö-

terna i de enskilda målen tas sedan från sessionslistan. Urvalet sker på

så sätt att samtliga juryledamöters namn törs över på lappar som läggs

i en urna. Förste presidenten i appellationsdomstolen drar sedan lapparna ur urnan och läser upp namnen på dem som genom detta

förfarande har tagits ut till jurytjänstgöring. I de domstolar som handlägger ungdomsmål består rättens samman-

sättning av en juristdomare och två lekmannadomare har särskild som

erfarenhet av barn och ungdomar. Dessa utnämns på fyra år och

förordnas av justitieministern. Medverkan av lekmän förekommer också i de domstolar som handhar s.k. sociala mål, Tribunal des Affairs Sécurité Social. Även här består rätten juristdomare och av en två lekmannadomare. De senare som representanter för arbetstagarna

resp. arbetsgivarna jämte de fria yrkesutövarna. Dessa är utnämnda på

tre år av appellationsdomstolens förste president och tas ut från en

lista som satts upp av de statliga myndigheter som handhar frågor

inom detta område. Det finns även domstolar som uteslutande består av lekmän vid prövningen i första instans. Handelstvister prövas således av särskilda handelsdomstolar, tribunaux de commerce, består tre handelssom av

män valda av handelns intresseorganisationer på två år vid första tillfället och på fyra år efter omval. En handelsdomare har

som

tjänstgjort sammanhängande under 14 år får dock inte väljas om för ytterligare perioder, utan måste avstå från att vara domare under ett

års tid. I arbetstvister som prövas av de s.k. conseils de prud hommes

består rätten av ett lika antal ledamöter som valts av fackföreningarna

resp. arbetsgivarföreningarna. Hyres- och arrendetvister prövas av en s.k. tribunal paritaire de baux ruraux. Denna består av fem ledamöter,

en yrkesdomare och fyra lekmannadomare. Två lekmannadomarna

av

representerar hyresvärden/markägaren och två hyresgästen/arrenda-

torn. De väljs på sex år av sina kollegor.

sou 1994:99 Bilaga 6

Nederländerna

Utnämning av domare m.m.: Holländska domare utnämns den av

holländska monarken genom kungligt dekret på rekommendation

antingen av den domstol där den utnämnde tjänstgjort domarassisom

stent eller av den domstol där denne önskar tjänstgöra. Ledamöterna

i Högsta domstolen Hoge Raad nomineras parlamentets Underhus

av efter förslag från Högsta domstolen. Rekrytering och kvalifikationskrav: Det finns två sätt att komma

in på den holländska domarbanan. Unga jurister fyllt högst 31 år

som

kan ansöka om att få genomgå en domarutbildning. Kandidaterna väljs

ut av en särskild panel vars medlemmar är utnämnda av justitieministern. Panelen består av domare, åklagare, tjänstemän vid Justitiedepartementet och personer som har stor samhällserfarenhet. Ansöknings-

förfarandet inkluderar ett psykologiskt De kandidater blir

prov. som

utvalda utnämns till domaraspiranter s.k. RAIOs av justitieministern.

Domarutbildningen pågår i mellan fyra och sex års tid beroende på

tidigare erfarenhet. Den innefattar såväl praktiska teoretiska som

moment. Aspiranterna bedöms kontinuerligt under utbildningstiden. De tre första åren tillbringar aspiranten tillförordnad registrator

som vid en Arrondissementsrechtsbank närmast motsvarande svensk en tingsrätt, men domstolen fungerar även som appellationsdomstol för

avgöranden från Kantongerecht eller vice åklagare vid den till domstolen knutna âklagarenheten. I slutet det tredje året måste

av

aspiranten bestämma sig för om han vill bli domare eller åklagare. Om aspiranten väljer domarbanan tillbringar han även det fjärde året vid domstol. De aspiranter som genomgår ytterligare ett eller två års utbildning tillbringar denna tid med att skaffa sig yrkeserfarenhet vid advokatbyrå, statlig myndighet eller bolag. Efter genomförd utbildning utnämns aspiranterna efter rekommendation av justitieministern

genom

kungligt dekret till domarassistenter vid en domstol. Om tjänst-

göringen är tillfredsställande föreslår domstolens att de utnämns till

ordinarie domare. Utnämning till ordinarie domare brukar ske efter ett års tjänstgöring.

Jurister med minst sex års yrkeserfarenhet önskar bli domare

som

och som inte genomgått domarutbildningen kan kontakta särskild

en

domarrekryteringskommitté. Medlemmarna i kommittén är desamma ingår i panelen för antagning domaraspiranter. Även de

som av som

Bilaga 6 sou 1994:99

söker sig in på domarbanan denna väg måste genomgå en psykologisk

test. Om kommittén anser att den sökande är lämplig för domaryrket ibland efter det att sökanden fått genomgå en kurs i hur man avkunnar domar i tvistemål och administrativa mål kan kandidaten ansöka hos en domstol att denna rekommenderar honom för domar-

tjänst. Appellationsdomstolen Gerechtshof lämnar en rapport på basis

av en sådan rekommendation till justitieministern, som bestämmer om han skall låta lägga fram en nominering för drottningen. I många fall föreslår domstolarna att den sökande först skall utnämnas till domarassistent innan en rekommendation kan komma i fråga. Om sökanden

utnämns till domarassistent brukar han vanligtvis vid samma tidpunkt

eller strax därefter utnämnas till vikarierande domare. Om sökanden

först utnämns till domarassistent följer därefter viss utbildning vid

domstolen. De flesta domartjänster i överrätt innehas av personer som tidigare varit underrättsdomare. Detta är också fallet med ledamöterna i Högsta domstolen. Rättslig ställning: Enligt konstitutionen utnämns holländska domare på livstid. I praktiken innebär detta att de går i pension på egen begäran eller senast vid en viss ålder som stadgas i lag. Denna ålder är för närvarande 70 år. De kan suspenderas eller avskedas av den domstol som utpekats av parlamentet. I konstitutionen förskrivs också

att domarnas rättsliga ställning i övrigt skall regleras i lag.

Domare skiljs från tjänsten av Högsta domstolen. Skiljande från

tjänsten kan ske om domaren gjort sig skyldig till brott, har förklarats omyndig eller i konkurs eller om domaren genom sitt handlande eller

brist på handlande allvarligt hindrat rättvisans gång eller gett domarkåren dåligt anseende. Vidare kan avsked ske om domaren, efter varning, underlåtit att följa regler som förbjuder honom att utöva ett annat yrke. Grund för avsked föreligger också om domaren på grund av sjukdom eller handikapp inte längre kan utföra sina uppgifter och detta förhållande inte bara är tillfällig Även domare av art. en som av annan anledning än sjukdom etc. inte längre kan utföra sitt arbete kan skiljas från tjänsten. Om en domare tillträtt en tjänst eller ställning

som är oförenlig med domaryrket kan han också avskedas. Så är även fallet om domaren förlorar sitt holländska medborgarskap. En domstolspresident kan ge varning till en domare som inte uppfyller de krav som ställs på utövare av domaryrket eller som, trots förbud, utövar ett annat yrke vid sidan av domartjänsten.

Löner: Domarlönerna förhandlas fram tillsammans med det holländska domarforbundet. Lönerna regleras sedan i lag. Bisysslor: Holländska domare får inte inneha annan tjänst som sin

huvudsakliga yrkesverksamhet. Domarna är förbjudna att arbeta som

sou 1994:99 Bilaga 6

bl.a. advokater och notarier. De tillåts dock vara skiljedomare och styrelseledamöter samt vara medlemmar i kommittéer. De behöver inte söka särskilt tillstånd för denna slags verksamhet, men skall anmäla

eventuella bisysslor till domstolens administrativa enhet. Etiska regler: Det finns inga skriftliga etiska regler för hur

holländska domare skall uppföra sig förutom att de inte bör bete sig på sådant sätt som utgör grund för avsked. lbekmannadomare: Lekmannamedverkan i de allmänna domstolarna är begränsad i Nederländerna. Lekmän förekommer endast vid

arrendeavdelningarna vid Kantongerecht den lägsta domstolsinstansen

där en lekman företräder hyresvärdssidan och en annan lekman hyresgästsidan. Vid bolagsavdelningen vid Appellationsdomstolen i Amsterdam och vid den särskilda avdelningen som handhar vissa slags

utskrivningsfrågor vid Appellationsdomstolen i Arnhem medverkar också lekmän. Lekmannadomare utnämns på viss tid genom kungligt

dekret efter rekommendation av justitieministern. Det är den domstol där lekmannen skall tjänstgöra som föreslår kandidaterna.

I Nederländerna finns inget jurysystem.

sou 1994:99 Bilaga 7

Tyskland

Utnämning av domare m.m.: Tyska domare är anställda antingen av Förbundsrepubliken eller av en delstat. De federala domarna utnämns av presidenten.

I den tyska grundlagen stadgas i art. 95 att urvalet till domartjäns-

terna i de federala högsta domstolarna, bl.a. Högsta domstolen och den Federala administrativa domstolen, skall ske i samråd mellan den ansvarige ministern och ett särskilt utskott för urval domare av

Richterwahlausschuss. Utskottet prövar om den för domartjänst föreslagne innehar de sakliga och personliga förutsättningarna för tjänsten. l utskottet sitter dels de delstatliga ministrar har ansvaret

som

for de delstatliga domstolar som lyder under den högsta domstol till

vilken domaren skall utses, dels valda ledamöter måste som vara

valbara till Förbundsdagen. De senare väljs av Förbundsdagen enligt

reglerna för proportionell representation. Beträffande domarna i Författningsdomstolen väljs hälften dessa Förbundsrådet och av av hälften av en kommitté bestående tolv representerar av personer som

Förbundsdagen. Övriga federala domare utnämns av presidenten på

förslag av justitieministern. Vid varje federal överrätt skall finnas ett råd för domarutnämningar Präsidialrat bestående domare vid domstolen i fråga. Med-

av

lemmarna i rådet förordnas för en fyraårsperiod. Rådet vid den domstol där tjänstgöring skall ske tillfrågas innan blivande domare

en väljs ut eller förordnas. Detsamma gäller domare om en som tjänstgjort inom en annan typ av domstol skall förordnas på tjänst. en

Ansökningshandlingarna skall sändas till rådet som har att lämna sina synpunkter med skäl skriftligen.

Enligt grundlagens art. 98 5 kan delstaterna besluta att delstatens justitieminister jämte ett särskilt domarvalsutskott skall bestämma om utnämningen av delstatens domare. I de delstater där sådana utskott

finns varierar sammansättningen och utskottens uppgifter.

I ett par

delstater, bl.a. Bayern och Nord-Rhein/Westphalen, beslutar regeringen själv om domarutnämningarna. Beträffande de delstater

som

tidigare ingick i Östtyskland gäller att delstatens justitieminister

tillsammans med en särskild kommitté bestående parlamentsav ledamöter och domare, valts domarkåren, skall besluta som av om

Bilaga 7 sou 1994:99

forna östtyska domare skall få stanna kvar i tjänsten. Beträffande nya

domare fattas beslut om utnämningar av justitieministern.

Rekrytering och kvalifikationskrav: Behörighetskraven för den som vill bli domare finns i 5-7 och 9 §§ Richtergesetz. Behörig är

den som avslutat sina juridiska studier på universitet och genomgått

det första statliga provet och som efter två och ett halvt års praktik, där bl.a. praktik vid domstol och hos advokatbyrå ingår som obligatoriska moment, även godkänts vid det andra statliga provet. Universi-

tetsstudierna och praktiken skall innehållsmässigt stämma överens.

Professorer i juridik har automatiskt domarbehörighet. Därutöver krävs för behörighet att domaren är tysk medborgare och förklarar att

han ämnar försvara de fria demokratiska stadgar som slagits fast i

grundlagen.

Den som erhållit behörighet för att tjänstgöra på domarbanan och därefter arbetat som domare på prov under minst tre år kan förordnas till domare på livstid härefter benämnt ordinarie domare. Som sådan

provtjänstgöring kan även tillgodoräknas arbete som högre tjänsteman

i statsförvaltningen eller i en internationell eller överstatlig organisa-

tion, dock endast till en tid av högst två år. Vidare kan tjänstgöring som universitetslärare med undervisning i juridik, som advokat samt

vissa andra slag juridiskt arbete räknas till godo. Även här med av högst två år.

Rättslig ställning: Enligt art. 97 i den tyska grundlagen är de tyska

domarna självständiga och endast underkastade lagarna. Ordinarie domare kan inte mot sin vilja avskedas eller ens tillfälligt avstängas från tjänsten. De kan inte heller tilldelas andra uppgifter eller förtidspensioneras. Undantag görs dock från dessa regler om oavsättlighet om en domstol fattat beslut om skiljande från tjänsten och domstolsbeslutet är grundat på stadgande i lag. Grundlagens art. 97

ger även möjlighet att i lag förordna om pensionsålder för ordinarie

domare.

De federala domarnas rättsliga ställning regleras enligt art. 98 l

i en särskild federal lag, nämligen Deutsches Richtergesetz. Den

rättsliga ställningen för delstaternas domare regleras i respektive delstats lagstiftning med möjlighet för federationen att i lag ge

allmänna regler. Detta har skett genom att första delen av Richtergesetz är tillämplig både på federala domare och domare anställda av delstaterna. Lagen är dock endast delvis tillämplig på domare i den

federala Författningsdomstolen. Vissa specialregler av mera administ-

rativ art finns även för delstaternas domare i lagens tredje del. Även i Richtergesetz stadgas

att tyska domare är självständiga och

endast underkastade lagarna. Såväl inom som utom tjänsten skall domarna uppföra sig ett sådant sätt att förtroendet för självständig-

sou 1994:99 Bilaga 7

heten inte äventyras. Detta gäller även i fråga om politiska aktiviteter.

En domare kan vara föremål för tillsyn i arbetet endast i de fall där

den inte begränsar hans självständighet. När tillsyn är tillåten utövas den normalt av domstolschefen, som i sin tur ansvarar inför ministeri-

et antingen på federal eller delstatlig nivå. Tillsynen innefattar rätt

en att kritisera det sätt på vilket en uppgift utförts och rätten att uppmana

domaren att ombesörja sina officiella göromål på ett snabbt och korrekt sätt. Om en domare menar att tillsynsåtgärd inverkar på

en hans självständighet kan han dra saken inför domstol för avgörande. Frågorna prövas av en särskild domstol Dienstgericht som är knuten till domstolarna och som består enbart av ordinarie domare. Oftast finns det en möjlighet att överklaga ett beslut fattats denna som av tjänstedomstol. Domare förordnas på livstid, på tidsbegränsade förordnanden gäller domarna i Författningsdomstolen, som väljs för tidsperiod på tolv en år utan möjlighet till omval, på prov och i enlighet med ett uppdrag

auf kraft Auftrags. Tidsbegränsade förordnanden för domare är

endast tillåtet i de fall som stadgas i lag. Unga jurister som avslutat sina studier och därefter erhållit

behörighet för domarämbetet och som kan förväntas anställas som

ordinarie domare eller åklagare i framtiden kan förordnas till domare

på prov Richter auf Probe. l normalfallen skall en sådan domare

senast fem år därefter förordnas till ordinarie domare eller åklagare.

Tidsgränsen kan förlängas om personen har varit tjänstledig utan lön.

En provanställd domare kan utan sitt medgivande endast anställas vid en domstol, en domstolsadministrativ myndighet eller hos åklagaren

myndighet. En statstjänsteman kan förordnas till domare enligt uppdrag Richter

kraft Auftrags om han senare förväntas få ett förordnande som ordinarie domare. Senast två år efter förordnandet till Richter kraft

Auftrags skall domaren antingen förordnas till domare på livstid, dvs.

ordinarie domare, eller föreslås som valbar till domare för ett sådant

utskott som företar val till domartjänsterna Richterwahlausschuss.

Trots att de förordnas på livstid pensioneras ordinarie domare vid

slutet av den månad de fyllt 65 år. Pensioneringen kan inte skjutas

upp. En domare kan på egen begäran gå i pension tidigare, inte men

förrän han fyllt 62 år eller, om han är handikappad enligt definition i lag, innan han fyllt 60 år.

Ett förordnande som domare skall undanröjas dels när vissa

formella felaktigheter förelegat vid tiden för förordnandet, dels det

om framkommer att domaren begått brott gör honom ovärdig att som inneha domartjänst och han har eller kommer att straffas laga genom kraftägande dom. Vidare kan undanröjande ske om det vid tiden för

Bilaga 7 sou 1994:99

förordnandet förelåg sådana omständigheter som senare medfört att

domaren omyndigförklarats eller liknande eller om det har inletts ett rättsligt förfarande med syfte att skilja domaren från sin tidigare tjänst eller dra tillbaka hans rätt till pension. Utan domarens skriftliga

medgivande kan ett förordnande som ordinarie domare eller ett

tidsbegränsat förordnande undanröjas endast med stöd av ett bindande

rättsligt avgörande som vunnit laga kraft.

En domare kan avskedas om han inte längre är tysk medborgare, flyttar utomlands utan tillstånd, i de fall annat inte stadgas i lag

tjänstgör hos en annan offentlig arbetsgivare eller förordnas till

yrkesmilitär eller anställs som militär på viss tid Soldat auf Zeit. Möjlighet för domarna att tjänstgöra hos annan offentlig myndighet

utan att förlora sitt förordnande som domare föreligger dock. Domaren kan också avskedas om han vägrar att avlägga domared, om han vid tiden för förordnandet var ledamot av Förbundsdagen eller ett

delstatsparlament och inte avgår som sådan ledamot, om han förordnats till domare efter att ha uppnått viss ålder, om han skriftligen

begär avsked eller om han antingen nått pensionsåldern eller inte är

lämplig för tjänstgöring och tjänstgöringen inte har avslutats genom

pensionsavgång. Utan skriftligt medgivande kan en ordinarie domare eller en domare som är förordnad på viss tid endast avskedas på ovanstående grunder genom ett bindande rättsligt avgörande som vunnit laga kraft. Avsked på grund av förlorat tyskt medborgarskap kan endast ske efter domstolsavgörande. I vissa fall kan domare avskedas utan att det krävs ytterligare ett särskilt beslut i saken. Så är fallet om domaren genom laga kraftägande dom dömts till minst ett års fängelse för uppsåtligt brott eller om han dömts till fängelse för vissa typer av allvarligare brott som skett uppsåtligen, däribland högförräderi, spioneri och fara för den demokratiska rättsstaten. Vidare kan avsked ske om domaren genom

dom diskvalificerats från att inneha offentliga ämbeten eller han

om grund av missbruk av någon fri- och rättighet som räknas i upp grundlagens art. 18 fråntagits denna rättighet.

Förtidspensionering på grund av att domaren inte är lämpad för vidare tjänstgöring kan, beträffande ordinarie domare och domare med

tidsbegränsade förordnanden Richter auf Zeit, endast ske på grundval

av ett rättsligt laga kraftvunnet avgörande om inte domaren själv skriftligen medger att så får ske.

Ordinarie domare och domare som förordnats på viss tid förordnas på en tjänst vid en viss domstol. Domaren kan förordnas på en annan

domartjänst vid en annan domstol om detta är tillåtet i lag.

Om ändringar sker i domstolarnas organisation eller i omfattningen av det område som domstolen har behörighet inom kan domare, enligt

sou 1994:99 Bilaga 7

grundlagens art. 97 2, flyttas till andra domstolar eller skiljas från tjänsten, dock under förutsättning att de får behålla hela sin lön. I art.

98 2 stadgas vidare att den federala Författningsdomstolen

genom beslut grundat på två tredjedels majoritet och på begäran Förbundsav dagen kan bestämma att en federal domare överträder grundsom lagens principer eller någon delstats konstitution skall ges andra uppgifter eller pensioneras. Om överträdelsen skett uppsåtligen kan domaren även avskedas. Delstaterna kan lagstifta slags om samma förfarande beträffande domare anställda delstaterna. Även i dessa av fall är det Författningsdomstolen som prövar saken.

Enligt Richtergesetz kan en ordinarie domare, utan eget skriftligt medgivande, endast förflyttas eller skiljas från tjänsten efter riksrättsåtal eller disciplinförfarande, om det påkallas i rättskipningens intresse eller på grund av att ändringar sker i domstolarnas organisa-

tion. Utom i det sistnämnda fallet krävs därvid ett rättsligt avgörande i frågan som har vunnit laga kraft. I avvaktan på ett rättsligt av-

görande om att domaren skall skiljas från tjänsten kan domaren

avstängas från tjänstgöring.

En domare kan således förflyttas till en annan domartjänst med samma slutlön eller pensioneras under förutsättning att omständigheter som inte har samband med domarens yrkesutövning gör det ound-

gängligen nödvändigt att så sker för att undvika att rättskipningens anseende skadas. Om ändringar sker i domstolens organisation eller dess domkrets kan en domare även tilldelas en annan domartjänst. Om det inte finns någon tjänst med samma slutlön kan domaren tilldelas en tjänst med lägre slutlön. Finns det inte möjlighet att ge domaren en

annan tjänst kan han t.o.m. skiljas från sin tjänst. Han kan sedan en ny tjänst, inklusive en sådan med en lägre slutlön. Förflyttningar

till andra tjänster eller skiljande från tjänsten måste i dessa fall ske senast tre månader efter det att förändringen ägt rum. Domaren får behålla sin tidigare slutlön. Om domaren skiljts från tjänsten på grund av en omorganisation betraktas han som en pensionerad domare i pensionsrelaterade frågor. Ordinarie domare och domare med tidsbegränsade förordnanden får

i övrigt endast förflyttas om de medger det. Förflyttningen skall ske för en viss bestämd tid. Förflyttning utan medgivande är dock möjlig inom ett verksamhetsår, om det är fråga tjänstgöring i domstol

om en

inom samma rättsområde, och det inte sker för en längre tid än tre

månader. Endast i rena undantagsfall kan ett beslut som domarna fattat bli

föremål för disciplinförfarande, som ett sådant fall räknas rättsstridig tillämpning av lag. Om en domare däremot missköter sina tjänsteåligganden gör han sig skyldig till en disciplinförseelse och kan ådömas

Bilaga 7 sou 1994:99

påföljd. I disciplinärenden mot de federala domarna tillämpas Bundesdiziplinarordnung. Denna författning är också i vissa delar tillämplig på delstaternas domarkårer. Följande disciplinära åtgärder kan komma i fråga: förflyttning till annan tjänst, eventuellt till en tjänst med lägre slutlön, böter, löneavdrag eller skiljande från tjänsten. Domare i Förbundsrepublikens olika högsta domstolar kan endast bli föremål för tillsägelse, ådömas böter eller skiljas från tjänsten. Även en domare som har gått i pension kan ådömas disciplinpåföljd. Denna består då i att pensionen sänks eller att domaren förlorar rätten till pension. Frågor om disciplinfåârfarande, återtagande av förordnanden, avsked, förtidspensionering, förflyttningar m.m. prövas beträffande federala domare av en särskild avdelning av Tysklands Högsta domstol Bundesgerichtshof som har benämningen Dienstgericht des Bundes. Motsvarande domstolar finns i delstaterna och handhar förfaranden mot domare som är anställda där. Ledamöterna i delstaternas Dienstgericht måste vara ordinarie domare. Om en domare ställer upp som kandidat till ett parlament har han rätt att vara tjänstledig utan lön de två sista månaderna före valet. Väljs domaren till parlamentsledamot eller förordnas han att ingå i regeringen har han inte rätt att inneha domarämbete. Efter mandatperiodens slut har han dock rätt att återinträda som domare. Ijiner: Med undantag för lönerna till domarna i Författningsdomstolen regleras de tyska domarnas löner i 37 och 38 §§ Bundesbesoldungsgericht jämte bilagor. Lönerna är således fastställda i lag. Domarlönerna är inte föremål för särskilda förhandlingar. Vanligtvis förändras de i enlighet med de löneökningar som äger rum för övriga statstjänstemän.

Den månatliga ersättningen till domarna dock inte Richter kraft

Auftrags som erhåller samma lön som personen haft tidigare som tjänsteman omfattar grundlön och ett efter familjeförhållandena proportionerat ortstillägg. Beroende på tjänsten kan det tillkomma i lag bestämda tillägg. Därutöver beviljas en trettonde månadslön som årligt extrabidrag, årlig semesterlön samt barnbidrag proportionellt motsvarande antalet barn. Domare i överrätt erhåller dessutom ett överrättstillägg motsvarande det s.k. ministeriepåslaget för tjänstemän i de högsta Förbundsmyndigheterna.

Grundlönen för domarna är indelade i lönegrader anknyter till

som de olika domartjänsterna. En domare stiger således endast i lönegrad om han får en högre domartjänst. Inom de två lägsta lönegraderna R1 och R2 är grundlönesatserna graderade efter domarens ålder. Domarens lön ökar inom dessa lönegrader efter två år och man når den tionde och sista åldersnivån vid 49 års ålder. Domare ännu som

sou 1994:99 Bilaga 7

inte fullbordat sitt 31:a levnadsår erhåller börjelönen i sin lönegrad. Domarna i de högre lönegraderna erhåller fasta, icke graderade löner. Domarna i den federala Författningsdomstolen erhåller en lön motsvarande lönen för presidenterna i de federala högsta domstolarna

samt traktamentsersättning. Presidenten i Författningsdomstolen har en

lön motsvarande en minister i den federala regeringen. Vice-presidenten erhåller samma lön som en statssekreterare. Bisysslor: En domare får inte samtidigt med de dömande upp-

gifterna syssla med lagstiftande eller verkställande uppgifter. Undantag

finns dock, eftersom domare bortsett från de dömande arbetsupp- -

gifterna även får syssla med domstolsadministrativt arbete och

-

andra uppgifter som enligt lag skall utföras av domstolarna eller

domare. Domarna får vidare forska och undervisa vid vetenskapliga akademier och läroanstalter, vara examinatorer samt vara ordförande i medlingsorgan. Så länge som en person innehar en domartjänst får han inte vara regeringsmedlem eller parlamentsledamot. En domare kan få tillstånd att vara skiljeman eller ge expertut-

låtanden i skiljedomsmål endast i de fall där parterna i skiljeförfaran-

det gemensamt förordnar domaren eller om han nomineras av ett oberoende organ som inte är part i målet. Domaren skall vägras tillstånd om han kan komma att befatta sig med saken i domstol. Samma regler gäller för domare som arbetar som medlare i tvister mellan föreningar eller mellan föreningar och tredje man. Domare får inte utom tjänsten avge rättsliga utlåtanden eller mot betalning lämna råd i juridiska frågor. Om en professor i juridik eller Statskunskap samtidigt är domare kan han dock i vissa fall tillåtas att utföra sådana tjänster.

Domare kan endast förpliktas att utföra extra uppgifter som ligger

inom rättskipningens eller det domstolsadministrerande området.

Etiska regler: Det finns inga särskilda skriftliga etiska regler för den tyska domarkåren, utöver vad som kan framkomma i grundlagen

eller annan lag.

Lekmannadomare: avsnittet är baserat på en uppsats av den tyske

diplomaten Dirk Roland Haupt som tillhandahållits av den svenska

ambassaden i Bonn Lekmannadomare förekommer i Tyskland både

i brottmål och i vissa andra typer av mål.

De lekmannadomare som dömer i brottmål motsvarar i mycket de

svenska nämndemännen och benämns Schöjfen. Tjänstgöring som

nämndeman anses i Tyskland vara en medborgerlig skyldighet, men

uppdraget betraktas också som ett hedersuppdrag. Valbar till nämn-

demannauppdrag är sådana medborgare som har gjort sig kända för

redbarhet och ett klanderfritt leverne. Nämndemän förekommer, beroende på målets art, både i Amtsgericht och Landgericht underin-

Bilaga 7 sou 1994:99

stanserna men inte i de översta instanserna. De medverkar i domstolsförhandlingen under samma villkor som de lagfarna domarna. Detta

innebär att de innehar samma oberoende ställning yrkesdomarna som och inte kan ställas till för sitt handlande i egenskap ansvar av domare. De avlägger domared och har individuell rösträtt. Uppdraget är begränsat till tiden, eftersom den tjänstgjort i åtta år och sedan som

dess inte har iakttagit en väntetid på lika lång tid inte är valbar.

I Amtsgericht förekommer att brottmål avgörs såväl med ensamdomare som med domare och nämnd. Domstolen kallas i det senare

fallet Schöffengericht och består lagfaren domare och två

av en

nämndemän. Om målet är vidlyftigt eller har återförvisats från högre

instans kan rätten i vissa fall bestå två lagfarna ledamöter och två av

nämndemän, s.k. erweitertes Schöffengericht. I de fall Landgericht är första instans i ett brottmål dömer tre lagfarna domare och två lekmän

i Grosse Strafkammer. Denna sits dömer också i mål för om ansvar

bl.a. mord, barnadråp och mordbrand, kallas då Schwurgericht.

men Mål som överklagats från Amtsgericht, och där domen meddelats av ensamdomare, prövas i Landgericht s.k. Kleine Strafkammer. av en Denna består av en lagfaren domare och två nämndemän. Om lekmannadomare medverkat i underrätten dömer Landgericht i

sammansättningen tre lagfarna domare och två nämndemän. Med-

verkan av särskilt utvalda s.k. Jugendschöffen förekommer i båda dessa domstolar i brottmål under 18 år. mot personer

De tyska nämndemännen väljs för en fyra års period. För att kunna

väljas måste man vara tysk medborgare och minst 25 år gammal, man får inte heller vara äldre än 69 år vid mandatperiodens utgång.

Kandidaten skall även vid tiden för förslagslistans upprättande ha varit

folkbokförd i kommunen sedan minst ett år. Den dömts till som fängelse för uppsåtligt brott, den dom fråntagits rätten som genom att

inneha offentligt ämbete eller mot vilken förundersökning inletts för

ett sådant förfarande, eller den befinner sig i konkurs får inte som ta

emot nämndemannauppdrag. Vidare får inte den väljas på grund

som

av fysiska eller psykiska åkommor inte anses lämplig

vara som

nämndemän. Liksom i Sverige får inte bl.a. domare, advokater och vissa kategorier tjänstemän väljas. Detsamma gäller medlemmar

av av

förbunds- eller delstatsregeringarna. Vissa andra yrkeskategorier har

även rätt att undanböja sig uppdraget som nämndemän. För val av nämndemän till Amtsgericht upprättas fjärde år vart en

valförslagslista av kommunen. På denna upptas de efter

personer som

nominering godkänts av kommunfullmäktige med två tredjedels majoritet. Enligt lag skall kandidaterna på listan

representera ett

tvärsnitt av samtliga befolkningsgrupper inom kommun och det

en

åligger kommunerna att se till att så blir fallet. På detta sätt styrs

sou 1994:99 Bilaga 7

nomineringsförfarandet till viss del lokalpolitiska hänsyn. Valför-

av

slagslistan skall sedan under veckas tid finnas tillgänglig för

en allmänheten som har rätt att anföra besvär mot de namngivna kandidaterna att vissa i lag angivna hinder

om man anser föreligger

mot att kandidaten ställer till val. Efter utgången denna tid upp av

lämnas listan och eventuella besvärsinlagor över till på förhand

en

bestämd lagfaren domare vid den domstol där tjänstgöringen skall äga rum. Besvären och själva listan behandlas sedan valutskott

av ett

bestående av den ovannämnde lagfarne domaren, delstatens

en av

regering utsedd forvaltningstjänsteman samt tio förtroendevalda

som valts av det eller de landsting ingår i domkretsen. Utskottet väljer som ut det antal nämndemän som behövs samt ersättare för dessa. Valet företas med två tredjedels majoritet och för de valda gäller samma

krav på representativitet som vid upprättandet valförslagslistan. De

av

valda förtecknas på en lista och rangordnas sedan offentlig lott-

genom dragning på domstolen. Val nämndemän till Landgericht företas i av

princip på samma sätt. Valkretsindelningen är densamma. För val

av sådana nämndemän som skall medverka i mål övertas dock mot unga

kommunfullmäktiges uppgifter av en särskild kommunal ungdomsväl-

fárdsnämnd.

Vid Landgericht finns s.k. handelsdomare. Dessa är personer verksamma inom handeln och industrin och de ställer sina sakkunska-

per till domstolens förfogande vid avgörande handelsmål, dvs.

av tvistemål som rör växel eller check, handels-, varumärkes- eller

sjötransporträttsliga frågor eller konkurrens- och börsrättsliga

spörsmål. Jordbrukare förekommer som lekmannadomare i arrende-

och fastighetsförvärvsmål. Vidare finns det lekmannadomare i de tyska arbetsdomstolarna, vid försäkringsrätterna i socialförsäkringsrättsliga

mål, i skattedomstolarna i första instans och de domstolar prövar som

mål om disciplinförseelser kommunala, delstatliga och federala

av

tjänstemän samt vid vissa specialavdelningar vid Landgericht och Oberlandesgericht som prövar mål om ansvar vid utövandet vissa

av yrken.

Något om den tyske Rechtspfleger

En Rechtspfleger är en särskilt utbildad domstolstjänsteman till vilken har överlämnats handläggningen vissa i lag bestämda göromål. De

av arbetar under eget ansvar och är vid utförandet sina uppgifter av

självständiga och endast underordnade lagarna. Till skillnad från sin österrikiska kollega är den tyske Rechtsptlegern inte underordnad

domaren. Han kan emellertid underställa domaren fråga för en

Bilaga 7 sou 1994:99

avgörande. Rechtspfleger är i huvudsak verksamma i Amtsgericht, förekommer även i andra allmänna domstolar samt i arbetsdommen stolarna och den federala Patentdomstolen. De handlägger till största delen sådana ärenden som faller in under den frivilliga rättsvårdens område. Arbetsområdet för en Rechtspfleger omfattar tre kategorier av sysslor, nämligen ärenden vars handläggning helt överlämnats till Rechtspfleger s.k. Vollübertragen, ärenden där i vissa fall hand-

läggningen enligt lag dock skall skötas av domare mit Vorbehalt

samt ärenden som egentligen faller inom domarnas handläggningsområde men där Rechtspfleger beträffande särskilda åtgärder ändå getts

uteslutande behörighet einzeln übertragen.

Rechtspflegerns arbetsuppgifter innefattar med ovan angivna begränsningar handläggning av ärenden som rör ideella föreningar, förmynderskapsärenden, vissa kvarlåtenskaps- och skiftesfrågor, handelsregister- och fastighetsregisterärenden, ärenden som rör skeppsregistret, lagsökningsärenden, vissa mål om fastställande av underhåll, vissa familjerättsliga ärenden, ärenden om exekutiv auktion och tvångsförvaltning, tvistemål där saken gäller rättegångskostnader, konkurs- och ackordsärenden, vissa patentärenden och straffverkställighet. För att kunna arbeta som Rechtspfleger måste man vara domstolstjänsteman. Man måste också antingen ha genomgått en sådan skolutbildning som berättigar till högskolestudier eller beträffande vissa tjänstemän inom rättsväsendet efter tjänsteexamen ha arbetat i minst tre år och ansetts vara lämplig för Rechtspflegertjänstgöring. Vidare krävs för behörighet att man genomgår en förberedande tjänstgöring om minst tre år som aspirant Rechtspflegerantwärter samt därefter avlägger godkänd Rechtspfleger-examen. Utbildningen består dels minst 18 månaders studier i juridik vid en särskild av fackskola för rättsvård, dels minst ett års yrkespraktik med tyngdpunkt på Rechtspflegerns uppgiftsområden 2 § Rechtspflegergesetz.

sou 1994:99 Bilaga 8

Österrike

Utnämning av domare m.m.: Domarna utnämns av den österrikiske presidenten, som dock utom beträffande de högsta domartjänsterna har överlåtit denna befogenhet till justitieministern. I de fall där presidenten fortfarande utnämner domare är han bunden av justitieministerns

respektive regeringens forslag på kandidat.

Förslag på kandidater till en viss tjänst lämnas beträffande tjänster i Bezirksgericht och Gerichtshof underrätterna av personalsenaterna

vid Gerichtshof och den överordnade Oberlandesgericht hovrätt.

Beroende på hur många tjänster som skall tillsättas måste ett minsta antal personer sättas upp på förslag. Personalsenaten är en form av domarkollegium. Dess förslag är visserligen inte bindande men i praktiken utnämns endast personer som tagits upp i personalsenatens

förslag till domare.

Rekrytering och kvalifikationskrav: Det finns två vägar att komma in på domarbanan i Österrike. Man måste antingen ha

genomgått en särskild fyraårig domarutbildning eller vara behörig att

genomgå sådan, ha godkänts i utbildningens slutprov samt varit

juridiskt yrkesverksam i minst fyra år, varav minst ett år avser

tjänstgöring inom domarutbildningens ram. Kravet på minst ett års

tjänstgöring inom domarutbildningens ram för de externrekryterade

infördes i lag år 1991 eftersom man ansåg att varken teoretiska

kunskaper eller nio månaders tjänstgöring i domstol närmast motsvarande vår notarietjänstgöring efter de teoretiska juridiska studierna kunde ersätta praktisk erfarenhet i form av handläggning av

mål och ledande av förhandlingar. Undantag från denna regel kan ske

beträffande ordinarie professorer inom vissa rättsvetenskapliga

ämnesområden.

För behörighet att antas till domarutbildningen krävs juridisk

examen där praktikmomentet speciellt inriktats för en framtid inom

domar- eller advokatyrket s.k. Gerichtspraxis i form minst nio

av

månaders tjänstgöring som notarie, s.k. Rechtspraktikant, vid

en

domstol. Blivande domare måste därefter antas som domaraspiranter s.k. Richteramtsanwärter. Dessa förordnas justitieministern på

av

förslag av presidenten i en Oberlandesgericht hovrätt. Presidenten har dessförinnan gjort en prövning av sökandenas lämplighet för domaryrket. Sedan år 1986 får de som är aktuella for antagning som

Bilaga 8 sou 1994:99

aspiranter också genomgå en psykologisk anlagstest. Justitieministern är visserligen inte bunden av presidentens förslag, men i praktiken utnämns endast sådana personer som förts upp på förslag. Ansvaret för den antagnes utbildning åvilar hovrättens president. Utbildningen är fyraårig. I denna tid får man räkna in högst ett års tjänstgöring som notarle. Tjänstgöring sker under utbildningstiden bl.a. i domstol, hos åklagare och advokat samt inom kriminalvården. Utbildningen avslutas med ett prov uppdelat i ett skriftligt och ett muntligt avsnitt. Om aspiranten godkänns är han behörig att söka utlysta lediga domartjänster. Rättslig ställning: Österrikiska domare är enligt 87 i Österrikes art. grundlag oavhängiga under utövandet av tjänsten. De är även oavsättliga och kan inte heller förflyttas. Detta betyder att, bortsett från när domaren uppnått pensionsåldern, en domare inte kan skiljas från sin tjänst eller mot sin vilja förflyttas till en annan tjänst eller förtidspensioneras utom i sådana fall och på sådant sätt som stadgas i lag. Enligt Richterdienstgesetz kan förflyttning ske t.ex. om det utan domarens förskyllan utanför tjänsten föreligger sådana förhållanden som stadigvarande inkräktar domarens anseende eller tjänsteutövning och det därför skulle medföra ett avbrott i rättskipningen om han stannade kvar på tjänsten. Eftersom domare som är gifta eller släkt med varandra inte får tjänstgöra vid samma domstol kan även sådana förhållanden vara skäl för förflyttning av den ene av de inblandade parterna. Domare har rätt att begära att bli tillfälligt satt ur tjänst,

genom s.k. tidsbegränsad pensionering zeitlicher Ruhestand, om

domaren är tjänsteoduglig eller tjänstgör som examinator i domarutbildningsprovet. Även domaren inte själv begär det kan så ske om om han varit sjuk under en längre tid och hans fysiska eller mentala tillstånd är sådant att han inte kan tjänstgöra som domare. Om förhållandena ändras kan domaren i dessa fall om vissa förutsättningar uppfylls åter utnämnas och träda i tjänst. Domaren har rätt att gå i pension när han fyllt 60 år. Pensionsåldern inträder annars vid slutet av det år då domaren uppnått 65 års ålder. Domare som uppsåtligen eller av vårdslöshet bryter mot sina yrkesoch tjänsteplikter kan bli föremål för disciplinansvar och kan ställas inför en särskild disciplinnämnd, Disziplinargericht, som uteslutande består av domare. Beroende på vilken tjänst domaren har består nämnden av domare från Oberlandesgericht hovrätter eller Högsta domstolen. Förfarandereglerna finns i Richterdienstgesetz. Påföljden kan antingen bli ett ordningsstraff eller ett disciplinstraff. Till ordningsstraff räknas förmaning och varning. Disciplinstraffen består av relegering Verweis, uteslutande från befordran, löneminskning,

sou 1994:99 Bilaga 8

förflyttning till annan tjänsteort utan att flytten betalas och pensionering med minskning vissa slags pensionsförmåner. Även tillfällig

en av

suspendering kan förekomma. Om domaren i tjänsteutövningen gjort sig skyldig till brott prövas frågan brottmålsdomstol. Domare kan

av

dock inte i en civilrättslig fråga stämmas inför domstol än

av annan staten. Parter som lidit skada på grund domares uppsåtliga av en

rättsvidriga uppträdande kan således enbart göra gällande denna skada

mot staten. Om gärningen varit uppsåtlig eller grovt oaktsam har dock staten regressrätt för utbetalda skadestånd mot domaren. Löner: Domarnas löner är fastställda i lag. Förändringar rörande lagbestämmelserna om löner föregås vanligen ingående förav

handlingar med det fackförbund som representerar de offentlig

anställda och således även domarna. Lönen består månadslön och av

ett tjänstetillägg. I Richterdienstgesetz stadgas vilken lönegrupp de

olika domartjänsterna hör till samt lönernas storlek. Det finns tre

lönegrupper som sedan är indelade i olika steg. Lönegrupperna

omfattar tjänsterna i underrätt grupp I, tjänsterna i överrätt Oberlandesgericht grupp II och tjänsterna i Högsta domstolen Obersten Gerichtshof grupp III. Presidenterna i hovrätterna samt presidenten

och vice-president i Högsta domstolen har dock fast lön. En en

domare placeras vid sin utnämning i lönegrupp omfattar

som underrättsdomare. I särskilda fall kan dock Förbundspresidenten besluta att domaren omedelbart skall tillhöra högre lönegrupp 66 § en

Richterdienstgesetz. En domare som under fyra års tid avlönats med högsta lön inom sin lönegrupp erhåller dessutom ett tjänsteålderstillägg

på lönen.

Bisysslor: Enligt 63 § Richterdienstgesetz får domare inte ha

en

sådana bisysslor som står i konflikt med domarämbetets värdighet eller som kan hindra domaren från att fullgöra sina tjänsteplikter. Man får inte heller inneha en bisyssla som kan antas förorsaka jäv i tjänsteut-

övningen eller som kan komma att äventyra andra sådana betydande

intressen. I samband med utförandet bisyssla undantaget

av en -

vetenskapliga bisysslor får domarna inte hänvisa till sin anställning

--

som domare och han måste även till att sådana hänvisningar uteblir

se

också från andra håll. Domare är förbjudna att utöva bisyssla

en om

dess tidsmässiga omfång eller den tid uppgiften tar kan komma

som att innebära att domaren hindras i utförandet sitt ordinarie arbete. av

Enligt uppgift ligger en bisyssla med tidsram överstigande åtta

en veckotimmar på den övre gränsen vad kan tillåtet. av som anses vara

Det är förbjudet för domare att tillhöra styrelser och liknande

organ

i juridiska personer sysslar med ekonomisk verksamhet huvud-

som

sakligen i vinstsyfte. Om domaren är ledamot ett i någon

av organ annan typ av juridisk person får varken domaren eller andra personer

Bilaga 8 sou 1994:99

uppbära ersättning for arbetsuppgiften i fråga. En domare får inte heller vara registrerad som domstolsexpert, advokat eller notarie. Till skillnad från vad som gäller i Sverige får en aktiv domare inte anta en utnämning som skiljedomare. Detta framgår av en bestämmelse i den österrikiska civilprocesslagen. Domarna måste anmäla för arbets-

givaren om de mottar någon förvärvsmässig bisyssla samt dennas art

och omfattning. Vidare måste domaren anmäla eventuella väsentliga

ändringar i uppdraget samt när det slutförts. Från bisysslor Nebenbeschäftigung skiljs sådana uppgifter inom områdena för rättskipning och justitietörvaltning som en domare tillagts genom lag men som inte har ett omedelbart samband med domarens tjänsteuppgifter, s.k. Nebentätigkeit.

Etiska regler: Några särskilda etiska regler finns inte för den österrikiska domarkåren. Lekmannadomare: Medverkan av lekmannadomare i domstol vid prövning av vissa brottmål finns inskrivet i den österrikiska grundlagens art. 91 där det bl.a. stadgas att folket skall medverka i rättskipningen vid brott som medför stränga straff och vid politiska

brott. Sådan medverkan sker i Gerichtshof som behörighetsmässigt

närmast motsvarar en svensk tingsrätt. Om straffskalan inte uppgår till än fem år medverkar inte lekmän i brottmålsrättegången. Är mer för brottet stadgat straff på högst tio år är domstolen däremot domför med två yrkesdomare och två lekmannadomare, s.k. Schöffen. Yrkesdomarna och lekmannadomarna beslutar liksom i Sverige gemensamt i skuld- och påföljdsfrågorna. I de fall det för brottet kan dömas till mer än ett tioårigt straff eller det är fråga om politiska brott sitter domstolen i en särskild sammansättning kallad Geschworenenge-

richte bestående av tre yrkesdomare och åtta edsvurna lekmän. Dessa jurymän avgör ensamma skuldfrågan och beslutar tillsammans med yrkesdomarna om påföljd. De österrikiska lekmannadomarna rekryteras slumpmässigt. Baserat

på vallängderna lottas platserna som lekmannadomare ut bland alla medborgare mellan 25 och 65 år. Det är borgmästarna i kommunerna

som har till uppgift att i ett offentligt förfarande lotta fram en ringa

bråkdel i Wien 0,5 % och i övriga landet 1 % av de personer som

upptagits på röstlängderna. De personer som tas fram på detta sätt sätts upp på listor som gäller för två år. Från dessa listor väljs sedan nämndemännen och jurymännen ut för ett kvartal av båda dessa två år.

Urvalet sker också genom lottning vid ett offentligt sammanträde, men

vid detta tillfälle tillkommer uppgiften presidenten i delstatens

överrätt. Det förekommer dessutom medverkan av sakkunniga lekmannadomare i vissa slag av civilrättsliga mål. I handelstvister i första och

sou 1994:99 Bilaga 8

andra instans där tvisteföremålets värde överstiger 500 000 österrikiska schilling medverkar särskilda s.k. Kommersialrat. I samtliga instanser som prövar arbetsrättsliga och socialrättsliga mål förekommer medverkan av fackliga lekmannadomare.

Något om den österrikiske Rechtspfleger

En Rechtspfleger fyller mycket viktig funktion i Österrike. I en Bezirksgericht träffas ungefär tre fjärdedelar alla rättsliga av avgöranden av sådana. En Rechtspfleger är en särskilt utbildad domstols-

tjänsteman till vilken genom lag överlämnats vissa närmare bestämda klart avgränsade civilrättsliga göromål i första instans. Han är i denna

sin ställning endast underordnad domaren och dennes direktiv. Denna domarens rätt att ge direktiv används dock ytterst sällan och en Rechtspfleger arbetar därför i stor utsträckning under eget ansvar.

Rechtspflegerns arbetsuppgifter omfattar ärenden inom fyra olika

områden, nämligen civilprocess- och exekutionsrättsliga mål, vad som närmast kan kallas rättsvård, fastighetsboks- och skeppsregisterärenden

samt firma- och handelsregisterärenden. Vilka slag ärenden inom

av

dessa områden som en Rechtspfleger är behörig att handlägga finns föreskrivet i en särskild lag, Rechtspflegergesetz, och behörighetens

omfattning i de olika verksamhetsområdena regleras på olika sätt. När

det gäller t.ex. fastighetsregisterärenden är handläggningen dessa

av nästan uteslutande förbehållen Rechtspfleger. Även i fråga ärenden om

inom rättsvården så som arvs- och förmynderskapsärenden samt i

handläggningen av handelsregisterärenden är arbetsområdet för en

Rechtspfleger vidsträckt. De fyra områdena har separata utbildningar

och separata Rechtspflegertjänster.

För att vara behörig att arbeta som Rechtspfleger måste man antingen ha avlagt studentexamen eller efter det fyllt 18 år ha

att man arbetat åtta år i statlig tjänst. Vidare krävs för att kunna antas till

Rechtspflegerutbildning att tjänstemännen har arbetat minst två år i ett

domstolskansli och har genomgått för sådan personal föreskrivna prov.

Det är presidenten vid Oberlandesgericht som beslutar den

om

sökande skall beviljas tillträde till utbildningen. Utbildningen pågår i tre år och omfattar praktik i domstol där tjänstemännen får hjälpa till

att förbereda mål inom det område som han önskar arbeta, deltagande i en grundkurs och en kurs avseende det valda verksamhetsområdet samt två delprov. När tjänstemännen har genomgått utbildningen och klarat proven utfärdar justitieministern ett diplom och därefter innehar man behörighet for att kunna börja arbeta Rechtspfleger inom det som arbetsområde för vilket man kvalificerat sig. Det ankommer sedan på

Bilaga 8 sou 1994:99

presidenten i den aktuella Oberlandesgericht att bestämma vid vilken domstol och i vilken tidsmässig omfattning som vederbörande tjänsteman skall användas som Rechtspfleger. Vid den aktuella domstolen indelas tjänstemannen på en eller flera avdelningar och det

åligger vederbörande domare på avdelningen att dela ut ärenden.

sou 1994:99 Bilaga 9

Canada

Utnämning av domare m.m.: I Canada utnämns domarna antingen

federalt eller av provinsregeringarna. Om domaren skall utnämnas federalt utnämns han General guvernören på förslag från regeringen.

av Förslagen lämnas antingen den federale justitieministern eller, av om det är fråga om domstolschefer, premiärministern. Innan någon föreslås har regeringen rådgjort med ordföranden i

Högsta domstolen samt Attorney General i den provins där tjänsten

finns. Regeringen får inte föreslå någon inte finns med på lista som en över rekommenderade kandidater satts särskild som upp av en

oberoende rådgivande nämnd för domarutnämningar Judicial Appointments Advisory Committee. Sådana nämnder finns i varje

provins och i territorierna. Nämnden består fem ledamöter. En av ledamot skall vara domare och representera provinsens eller territoriets överrätt, två skall vara jurister representanter för den lokala som

juristföreningen respektive advokatsamfundet Bar Association samt

två lekmän. Den ena lekmannaledamoten skall justitiemirepresentera

nistern och den andre provinsens eller territoriets Attorney General.

Ledamöterna i nämnden utnämns justitieministern på två år, med av rätt till omval för ytterligare mandatperiod. Nämnderna har en inrättats för att tillförsäkra att endast kandidater med sakliga meriter utnämns till domare. Bortsett från domarna i Canadas Högsta domstol, Canadas Federala

domstol och Skattedomstolen de federala domstolarna utnämns också

domarna vid provinsernas och territoriernas överrätter superior

courts av den federala regeringen. Underrättsdomarna däremot

utnämns av provinsernas och territoriernas regeringar i enlighet med

lokala domstolslagar.

Den som är intresserad att bli domare lämnar ansökan till av en the Commissioner for Federal J udicial Affairs. Även andra kan lämna förslag på kandidater till nämnden. Ansökan kan också lämnas till den

lokala domarutnämningsnämnden. Rekrytering och kvalifikationskrav: Domarna i domstolarna i Ontario, Nova Scotia, New Brunswick och Quebec rekryteras bland

jurister som tillhör advokatsamfundet i respektive provins. I övrigt krävs för att bli en federalt utnämnd domare har varit medlem att man av något av provinsernas advokatsamfund i minst tio år eller att man

Bilaga 9 sou 1994:99

har varit medlem av advokatsamfundet och därefter arbetat som domare i en provinsdomstol under sammanlagt samma tid. För de domare som utnämns av provinsregeringarna krävs i allmänhet mellan fem och tio års medlemskap i advokatsamfundet. Av en blivande domare förväntas vidare att han har kunskaper i juridik och erfarenhet av juridisk verksamhet, att han har en omdömesförmåga som kan

betecknas som mogen och objektiv, att hans personlighet är sådan att han är mottaglig för och har förståelse för de samhälleliga frågor som

kan komma upp i en rättegång samt att han har sådana egenskaper att han kan fullgöra den roll som läggs på domarna enligt den kanadensis-

ka lagen om fri- och rättigheter Charter of Rights and Freedoms. En

domare skall slutligen vara trogen de ideal som uppställts för offentlig tjänstgöring. Underrättsdomare kan förordnas till domare i en överrätt om de anses kompetenta för en sådan domartjänst. De flesta ledamöterna i Canadas Högsta domstol har således tidigare varit domare i någon av överrätterna. Rättslig ställning: Domarnas rättsliga ställning regleras dels i konstitutionen, dels i lag särskilt Judges Act. Enligt Canadas konstitution innehar kanadensiska domare sin tjänst during good

behaviour tills de fyller 75 år. De kan skiljas från tjänsten av

Generalguvernören efter en begäran från Senaten och Underhuset. Så har ännu inte skett, men om förfarandet blir aktuellt skulle det ske efter rekommendation av ett särskilt råd, the Canadian Judicial Council. Rådet består av ordföranden i Högsta domstolen, som är rådets ordförande, samt ordförande och vice ordförande vid samtliga domstolar vars domare utnämns federalt. Rådet har bl.a. till uppgift att på begäran av den federale justitieministern eller en av provinsernas Attorney General utreda om en domare bör skiljas från

tjänsten. Rådet kan även undersöka klagomål som riktats mot federalt

utnämnda domare. Under sådan utredning har rådet ställning som domstol s.k. en

superior court med rätt att kalla och höra personer muntligen eller

skriftligen under ed samt begära de handlingar som krävs för

utredningen. Rådet kan även besluta att förbjuda att handlingar eller information som har samband med utredningen publiceras. Förhandlingarna kan ske antingen offentligt eller inom stängda dörrar.

Den domare berörs av utredningen har rätt att bli hörd samt som åberopa bevisning och korsförhöra vittnen.

Enligt sektion 65 2 i Judges Act kan rådet lämna en rekommenda-

tion om att en domare skall skiljas från sin tjänst om domaren inte kan

sköta sin domartjänst på grund av ålder eller ohälsa, om domaren gjort sig skyldig till tjänstefel, inte har skött sitt arbete eller om han på

sou 1994:99 Bilaga 9

grund av sitt uppförande eller av andra skäl befinner sig i en situation som är att anse som oförenlig med en tjänstgöring som domare. Generalguvernören kan också bevilja en domare som funnits oför-

mögen att sköta sin tjänst tjänstledighet med lön under den tidsperiod

som anses lämplig.

De domare som utnämns av provinsregeringarna kan skiljas från

tjänsten genom beslut av Guvernörlöjtnanten eller kabinettet. Så har skett vid flera tillfällen. Förfarandena varierar mellan provinserna. Löner: l konstitutionen stadgas att domarlönerna bestäms av parlamentet i lag. Storleken på lönerna för domarna i de olika domstolarna anges i domarlagen Judges Act. Lönerna indexuppräknas årligen. Vart tredje år sker även en översyn av domarnas löner, pensioner och andra förmåner av en kommission vars medlemmar utnämns av Canadas justitieminister. De ändringar som översynen ger anledning till måste ske i form av ändringar i lagtexten. Löneutbetal-

ningar m.m. sker genom the Office of the Commissioner for Federal

Judicial Affairs och inte från Justitieministeriet. Lönerna till de domare som utnämns av provinserna eller territorierna bestäms av provinsens eller territoriets regering. Bisysslor: Kanadensiska domare tillåts inte att engagera sig i annan

inkomstbringande verksamhet eller utöva annat yrke än domaryrket

och de förväntas uteslutande ägna sig sin tjänst. De kan emellertid

förordnas av federala eller provinsiella myndigheter att fungera som

kommissionärer, skiljemän, medlare etc. Tillstånd att utöva sådana

uppdrag sker antingen i form av lag eller förordning, förordnande av Generalguvernören eller, i frågor som faller under provinsernas

lagstiftningsmakt, av provinsens Guvernörlöjtnant. Uppdragen är vanligtvis oavlönade bortsett från ersättning för kostnader för resa eller flytt samt eventuella utgifter. Etiska regler: De oskrivna etiska regler som finns för de kanaden-

siska domarna är baserade på anglo-saxiska traditioner och sedvänja.

The Canadian Judicial Council publicerade år 1991 en handbok benämnd Commentaries on Judicial Conduct". I denna diskuteras

frågor som vad förändringen från annan yrkesverksam jurist till domare innebär, bisyssleproblematiken, domaren som föredragshållare, jäv samt domarens uppförande i rätten m.m. Lekmannadomare och jury: Bortsett från jury förekommer inte

några lekmannadomare i domstolarna i Canada. I vissa delar av Canada finns emellertid fredsdomare, vars uppgifter huvudsakligen är att leda sammanträden i frågor om påstådda brott mot provinslagarna eller borgen i brottmål. En person som är åtalad för brott där påföljden kan bli fem års

fängelse eller mer har rätt till juryrättegång. I vissa av provinserna kan

Bilaga 9 sou 1994:99

jury även förekomma i tvistemål. Den som enligt provinsens lagstiftning är behörig att vara jurymedlem är behörig att tjänstgöra i jury vid de domstolar som är belägna i provinsen i fråga. Juryn skall bestå av

12 ledamöter. De utses från röstlängderna. Namnen på de personer

som kallats till jurytjänstgöring lämnas över till domstolens clerk som

sedan genom lottdragning tar ut så pass många personer som domaren

bedömer nödvändigt för efter det att hänsyn tagits till eventuella

att -

uteslutningar en hel jury skall kunna utses. Domaren kan även

--

besluta att någon befrias från jurytjänstgöringen på grund av att

personen har ett personligt intresse i saken eller är jävig på grund av personliga relationer till domaren, åklagaren, den tilltalade, försvararen eller vittnena. Om domaren anser att någons personliga förhållanden är sådana att personen av andra skäl bör få bli befriad från tjänstgöring kan domaren även medge detta. Den tilltalade och åklagaren har rätt att utesluta personer från juryn. Så är fallet dels om de anser att det finns skäl till det, dels utan särskild grund. Personer som inte kan anses vara opartiska, som har dömts för brott till fängelse överstigande 12 månader eller på livstid, som inte är kanadensiska medborgare, som är fysiskt förhindrade att utföra uppdraget eller som inte, beroende på omständigheterna i målet, talar antingen franska eller engelska eller båda språken kan således på

begäran av åklagare eller den tilltalade uteslutas från juryn. Det antal

personer som får uteslutas av den tilltalade eller åklagaren utan att någon särskild grund anges varierar beroende på brottets art.

sou 1994:99 Bilaga 10

England och Wales

Utnämning av domare m.m.: Engelska heltidsdomare utnämns av

den engelska drottningen, med undantag för District judges. Utnämningen av domarna i House of Lords och Court of Appeal, dvs. Lords of Appeal in Ordinary resp. Lords Justices of Appeal, sker

på förslag premiärministern dock rådfrågar

av som Lordkanslern. I

övrigt är det Lordkanslern som föreslår vilka som skall utnämnas.

Denne utnämner även District judges. Engelska domartjänster som innehas på deltid utnämns antingen Lordkanslern eller, är av som fallet med Recorders, av drottningen. Lordkanslern är innehavare av det högsta domarämbetet i England.

Han är även medlem regeringen och talman i Överhuset. I sin

av domarfunktion händer det att han deltar domare i Överhuset i som dettas egenskap av högsta domstol. En Lordkanslerns huvuduppav

gifter är att skydda en självständig domarkår, dess kompetens och integritet. Han utnämns av drottningen efter förslag av premiärminis-

tern.

Tillsättningen av tjänsterna som domare i High Court och de högre

domstolarna har tidigare skett efter kallelse. För de övriga domartjänsterna sker tillsättningen efter ett ansökningsförfarande. Lordkanslern har emellertid i juli 1993 aviserat att även högre domartjänster i framtiden skall vara föremål för utannonsering och ansökan. Till varje domartjänst utnämns den kandidat som Lordkanslern anser vara mest kvalificerad för tjänsten. Valet sker efter referenstagning och konsultationer med domarkåren och den juridiska yrkeskåren i övrigt.

Innan en kandidat kan komma i fråga för heltidstjänst måste han i

en

de flesta fall ha tjänstgjort på en liknande tjänst på deltid under tillräckligt lång tid för att göra det möjligt att bedöma hans kompetens

och lämplighet.

Rekrytering och kvalifikationskrav: Hittills har de flesta engelska domare rekryteras från barristerkåren. Därutöver finns för de olika heltidsdomartjänsterna skilda kvalifikationskrav. För att bli utnämnd till Lord of Appeal in Ordinary, s.k. Law Lord, måste under

personen minst två år ha innehaft ett högre juridiskt ämbete. Som sådana ämbeten räknas bl.a. tjänst som Lordkansler, Lord Justice of Appeal,

High Court Judge, domartjänst vid Court of Sessions i Skottland eller

High Court Judge eller Lord Justice of Appeal i Nordirland. Vidare

Bilaga 10 sou 1994:99

kan jurister som under 15 års tid har haft rätt att framträda inför den högsta domstolen komma i fråga. Engelska och walesiska Law Lords har vanligen varit Lord Justices of Appeal vid utnämningstillfället. Traditionen bjuder att två av de tio domarna skall komma från Skottland och en från Nordirland. Dessa rekryteras från de skotska resp. nordirländska domarkårerna. Kvaliñkationskraven för en Lord Justice of Appeal är att han tidigare, vilket också nästan alltid är fallet, har varit High Court Judge. Även personer som under tio års tid har haft rätt att processa inför High

Court kan dock komma i fråga för sådan tjänst. För att bli High Court Judge krävs tio års erfarenhet av processfor-

ande inför High Court eller att man har innehaft en tjänst som Circuit Court Judge i minst två år. De senare måste antingen ha tio års erfarenhet av process inför Crown Court eller High Court dvs. i

praktiken vara barrister eller ha tjänstgjort som en s.k. Recorder

Även

domare på deltid. viss annan slags juridisk tjänstgöring som

skett under minst tre års tid kan förekomma. Vanligtvis måste kandidaten vara mellan 45 och 62 år för att komma i fråga för en tjänst som Circuit Court Judge. District Judges på heltid väljs bland sådana jurister som har varit

allmänt kvalificerade i den mening som avses i Courts and Legal

Services Act 1990 i minst sju år. De skall åldersmässigt vara över 40 år och under 62 år och ha visat sin lämplighet för tjänsten att genom

ha tjänstgjort som Deputy District Judge under minst 20 dagar. För en Stipendiary Magistrate är kvaliñkationskrav desamma, utom be-

träffande åldern. Det är nämligen ovanligt att någon som är äldre än

55 år förordnas till Stipendiary Magistrate. Dessa två slagen av

domartjänster är alltså inte förbehållna barristerkåren. Som heltidstjänster räknas även tjänsterna som Masters och

Registrars of the Supreme Court samt District Judges of the Principal Registry of the Family Division. Dessa utnämns av Lordkanslern och

för att komma i fråga till en sådan tjänst krävs sju års allmän

kvalifikation enligt definitionen i Courts and Legal Services Act 1990. En clerk som har arbetat i minst tio år i the Principal Registry of the Family Division eller i ett District Probate Registry samt den som

arbetat som District Probate Registrar i minst fem år innehar kvalifikationerna för att söka sig till en tjänst som District Judge vid the

Family Division om de är över 40 år och under 62 år.

Därutöver finns ett antal deltidsdomartjänster. Deputy High Court Judges tillsätts vid behov på kallelse och kandidaterna väljs ut bland de mest erfarna och kompetenta yrkesverksamma juristerna. De flesta blivande High Court Judges förutsätts ha tjänstgjort som Deputy High Court Judge, men inte alla sådana utnämns till ordinarie domare i

sou 1994:99 Bilaga 10

domstolen. Det har blivit allt vanligare att Lordkanslern väljer ut

någon som redan är Recorder för denna typ av tjänstgöring. Behörig

att bli Recorder är den som i tio års tid varit berättigad att processa inför Crown Court eller High Court dvs. i praktiken barristers. Det är ovanligt att någon som är under 38 år och som inte på ett förtjänstfullt sätt arbetat som Assistant Recorder, vanligtvis i mellan tre och fem år, får tjänstgöra som Recorder. Assistant Recorders kan

förordnas att tjänstgöra i Crown Court eller i en County Court.

Behörighetskraven är desamma som för en Recorder, men förordnandet brukar ske mellan 35 och 50 års ålder. En Assistant Recorder förutsätts genomgå viss närmare angiven utbildning beroende

på vilken domstol som tjänstgöringen skall ske i innan han får börja tjänstgöra. Tjänstgöringstiden för Recorders är minst 20 dagar och

högst 50 dagar per år.

Deputy District Judges tjänstgör på deltid under minst 20 och högst

50 dagar under året. Liksom för övriga deltidsdomartjänster är

förordnandet tidsbegränsat. För att komma i fråga som Deputy District Judge måste man ha sju års allmän kvalifikation enligt Courts and Legal Services Act 1990. De flesta kandidaterna har även pro-

cessvana, helst från County Court, och kunskaper inom de områden som omfattas av denna domstols jurisdiktion. Det finns även krav på

att viss typ av utbildning måste ha genomgåtts innan tjänstgöring får ske. För att komma i fråga som Deputy Supreme Court Master eller

Registrar samt Deputy District Judge of the Family Division gäller

samma behörighetskrav som för Deputy District Judges.

Acting Stipendiary Magistrate kan den bli som uppfyller samma

behörighetskrav som för Deputy District Judge och är mellan 38 och

55 år. Oftast tillsätts yrkesverksamma barristers och solicitors med

goda kunskaper i Straffrätt och brottmålsprocessen, men även andra kandidater kan förekomma som t.ex en Justices Clerk. En Acting

Stipendiary Magistrate förväntas genomgå viss utbildning och därefter

tjänstgöra i en magistrates court vid första tillfället under en fjorton-

dagars period och därefter under minst 20 dagar om året. Som framgår ovan krävs vanligen för erhållande av heltidstjänst

domare att domarkandidaten tidigare har tjänstgjort som domare som

på deltid. Kravet på sådan tjänstgöring har som huvudändamål att man skall kunna iaktta hur en kandidat fungerar som domare, att pröva om denne har de rätta egenskaperna för domaryrket och för att man vid

val mellan olika kandidater skall kunna bedöma vem som är mest lämplig att bli ordinarie domare. Vid en föreläsning år 1993 uppgav

Lordkanslern att han ansåg att tjänstgöringskravet var en utmärkt

urvalsmetod, eftersom det inte finns något bättre sätt att bedöma en

Bilaga 10 sou 1994:99

persons kvalifikationer för ett arbete på än att kunna iaktta hur han eller hon utför det. Kvalifikationskraven för de olika heltidstjänsterna medför även att

de engelska heltidsdomarna har möjlighet att utnämnas till

en annan

domartjänst under tiden som domare. District Judges och Stipendiary

Magistrates kan bli Circuit Judges och de kan bli High Court senare

Judges. Det vanliga är att den högsta domargrad yrkesverksam

en jurist kan nå innan han tjänstgjort på domarbanan är domare i High

Court. Rekryteringen till de högre domartjänsterna sker nämligen

oftast bland dem som redan innehar tjänst domare. en som Rättslig ställning: Engelska heltidsdomare innehar sina tjänster fram till pensionsåldern de inte säger sig tidigare. Pensionsom upp åldern varierar beroende på vid vilken typ domstol domaren av tjänstgör. Domare i High Court och Court of Appeal går i pension vid

75 års ålder, medan Circuit Judges är tvungna att gå i pension på årsdagen av sin utnämning efter det att de har fyllt 72 år. Stipendiary Magistrates pensioneras vid 70 års ålder. Genom ny lagstiftning, the

1993 Judicial Pensions and Retirement Act, kommer en gemensam

pensionsålder, 70 år, att införas för samtliga domare. Lagen är dock inte retroaktiv, utan kommer endast att tillämpas på dem utnämns

som efter det att lagen börjat gälla. Domarna i de högsta domstolarna High Court, Court of Appeal och

House of Lords kan endast skiljas från tjänsten att Parlamen-

genom

tets båda hus antar en resolution att så skall ske. För övriga

om domare s.k. lesser judges stadgas vanligen i lag att de kan fråntas sin

tjänst på grund av oförmögenhet att utöva tjänsten eller dåligt

uppförande. Både domarens uppförande inom och utom tjänsten

åsyftas. Rätten att skilja dessa domare från tjänsten tillfaller i de flesta

fall Lordkanslern. Bortsett från denna Lordkanslerns rätt skilja att domare från tjänsten är möjligheterna att ålägga domarna disciplinan-

svar begränsade. Det har dock hänt att Lordkanslern offentligt

tillrättavisat en domare. Engelska deltidsdomare förordnas för en tidsbegränsad period.

Beträffande Recorders kan, under förutsättning att tjänstgöringen bedöms som tillfredsställande, förordnandet förnyas vart tredje år fram till 72 års ålder. Acting Recorders och Acting Stipendiary Magistrates som inte efter fem års tjänstgöring erhållit heltidsdomartjänst får

en

inte förlängt förordnande. Löner: Domarnas löner bestäms regeringen efter förslag från

av en

särskild nämnd, Senior Salaries Review Body. Vid fastställande

av

lämplig lönenivå tar nämnden bl.a. hänsyn till lönerna för andra tjänstemän i den offentliga sektorn och inom juristkåren i övrigt. Enligt lag får domarlönerna inte sänkas.

sou 1994:99 Bilaga 10

Bisysslor: Engelska heltidsdomare får inte praktisera inom det juridiska verksamhetsområdet i enlighet med vad som närmare stadgas i Court and Legal Services Act 1990. Detta innebär bl.a. de inte att

mot betalning kan arbeta skiljedomare eller förlikningsmän.

som

Vidare är det förbjudet att inneha styrelseposter i kommersiella företag

för vilka man erhåller ett arvode. Däremot det inte anses vara

förbjudet för domare att ledamot styrelse för sådana

vara av en

familjeföretag som lantbruk eller större lantgods. Vid oklarheter får domaren rådfråga Lordkanslern bisysslan kan om anses vara förenlig

med domartjänsten eller inte. Beträffande deltidsdomare följer av tjänstens natur att något förbud praktisera juridik mot att inte

föreligger.

Etiska regler: Engelska domare förväntas upprätthålla den allra

högsta standard både vad gäller personligt och

yrkesmässigt uppträdande. Några skriftliga regler finns inte.

Lekmannadomarna: Det engelska rättsväsendet kan sägas känne-

tecknas av det stora lekmannainslaget i den dömande verksamheten. Lekmannadomare avgör mål i första instans och jury medverkar i rättegången i grövre brottmål vid de kungliga domstolarna Royal

courts.

Fredsdomare Justices of the Peace tjänstgör antingen i

en

magistrates court eller i Crown Court. De handlägger enklare brottmål, men även familjemål och enklare tvistemål. I

en magistrate s court består sitsen vanligtvis tre fredsdomare. Denna av typ av

domstol handlägger än 98 alla brottmål.

mer procent av Allvarligare brott prövas av Crown Court första instans, även i sådana som men fall kan det ankomma på en fredsdomare att bestämma målet skall om

föras till förhandling. Fredsdomarna kan vidare besluta

upp att ett av dem avdömt mål skall översändas till Crown Court för bestämmande

av påföljd. Fredsdomare dömer i Crown Court i mål överklagats

som dit från en magistrates court eller i de fall där mål sänts till Crown

Court för påföljdsbestämning. Sitsen består då juristdomare

av en

High Court Judge, Circuit Court Judge eller

Recorder och två,

ibland fyra, fredsdomare. Fredsdomarna är obetalda, kan i vissa

men

fall få bidrag för att täcka resekostnader, uppehälle

och förlorad

inkomst vid tjänstgöring.

Fredsdomarna utnämns Lordkanslern på monarkens av vägnar utom

i Greater Manchester, Merseyside och Lancashire

där utnämningen i stället sker av kanslern för hertigdömet Lancaster

the Chancellor of the Duchy of Lancaster. Det sker ungefär l 800 utnämningar årligen

efter förslag från särskilda rådgivande kommittéer finns utspridda som över landet. Även ordförande och ledamöter i kommittéerna förordnas

av Lordkanslern. Kommittéerna förnyas tredje år då hälften

vart av

Bilaga 10 sou 1994:99

kommittéledamöterna måste avgå. Dessa rekryteras från alla delar av

samhället. Alla personer eller organisationer har rätt att föreslå någon till fredsdomare. Förslagen skickas till den lokala rådgivande kommittén. Det är inget hindrar att man anmäler sig själv. En fredsdomare som måste vara bosatt inom det område som tillhör den s.k. Commission of the Peace där han skall tjänstgöra eller inom en radie av 15 engelska mil från gränsen för detta område. Fredsdomaren måste också bo eller arbeta inom den s.k. Petty Sessional Division till vilken han är utsedd. Fredsdomarkåren inom det område där de tjänstgör skall återspegla alla delar av samhället. Därutöver skall de vara är och lokalbefolkningen anses vara lämpliga i personer som av personlighets- och integritetshänseende. De skall även ha förståelse för det viktiga arbete som de satts att utföra. Ett förordnande får inte ske

belöning för tidigare tjänster av vad slag det vara må. Politisk

som åskådning är varken kvalificerande eller diskvalificerande, men hänsyn kan tas till politiska åsikter vid utnämningen för att inte en en persons domstol skall domineras av ett enda politiskt parti. Lordkanslern försöker även utnämna yngre personer i 30 eller 40 års åldern för att få en någorlunda jämn balans åldersmässigt.

Vissa personkategorier kan inte utnämnas till fredsdomare, nämligen

personer över 60 år undantag förekommer dock, personer som straffats för vissa typer av brott eller som är underkastade vissa slags domstolsbeslut, som befinner sig i konkurs samt personer personer

med hörsel- eller synsvårigheter eller som på grund av sjukdom inte

kan utöva sina plikter. Till de uteslutnas krets hör även militärer, polismän, trafikvakter och personer som är nära släkt med en fredsdomare inom samma domkrets. En fredsdomare får räkna med att han måste tjänstgöra åtminstone vid 26 tillfällen året. Innan tjänstgöringen börjar måste den om

nyutnämnde fredsdomaren genomgå utbildning för att kunna förstå sina blivande uppgifter, få tillräckliga kunskaper i juridik för att kunna döma i normala fall, lära sig bevisvärderingsreglerna och att förstå

påföljdssystemet Jury medverkar vid prövning åtal för de mest allvarliga brotten

av t.ex. mord, våldtäkt, misshandel, stöld och bedrägeri. Har den som

tilltalade erkänt gärningen eller avstått från rätten till jury avgörs dock

målet endast juristdomare. Juryn beslutar i ansvarsfrågan. För av

fällande dom förutsätts juryn vara enig. Under vissa förutsättningar

räcker det att tio ledamöter är ense om att fälla den tilltalade.

Prövning jury förekommer också, om än mer sällan, i förtalsmål,

av vilka räknas som tvistemål.

sou 1994:99 Bilaga 10

Blivande medlemmar av en jury väljs ut slumpmässigt med hjälp

av valregistret bland personer mellan 18 och 70 år har bott i som Storbritannien, Nordirland, kanalöarna eller Isle of Man under minst fem års tid sedan 13 års ålder. När de utvalda kommer till domstolen

utses sedan 15 av dem slumpmässigt av en domstolstjänsteman, dessa

får följa med in i rättssalen. Domstolens clerk väljer därefter genom

lottning ut de tolv som kommer att tjänstgöra i juryn. Det är dock möjligt för åklagare och försvarare att ifrågasätta valet jurymed-

av en lem. Om domaren medger skall uteslutas måste att en person personen

lämna juryn och en ny jurymedlem utses. Jurytjänstgöringen beräknas vid varje tillfälle pågå under tio arbetsdagar.

En person som känner den tilltalade, ett vittne, domaren, åklagaren eller försvararen eller som på annat sätt har anknytning till målet får

inte vara medlem av juryn. Vidare utesluts från jurytjänstgöring den som dömts till vissa slags straff, den som lider av psykisk sjukdom eller som på grund av sådan sjukdom har förmyndare samt den

som av domstol inte anses kunna sköta sina affärer. Präster, munkar,

nunnor, domare, även fredsdomare, jurister samt anställda inom rättsväsendet och närstående områden får inte heller ingå i juryn. Personer är medlemmar Överhuset eller Underhuset eller

som av anställda där, vissa militärer, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, veterinärer och farmaceuter samt representanter till EG

Parlamentet är inte heller tvingade att tjänstgöra i jury.

sou 1994:99 Bilaga 11

Irland

Utnämning av domare m.m.: Irländska domare utnämns Irlands

av

president efter förslag från regeringen. Utnämningen föregås

av ett ansökningsförfarande och den blivande domaren väljs bland de ut sökande. Varken Högsta domstolen eller advokatsamfund rådfrågas vid urvalet. Den som är intresserad och innehar behörighet för bli av att

domare har rätt att söka domartjänster.

Rekrytering och kvalifikationskrav: Endast den är barrister som

eller solicitor kan komma i fråga for domarutnämning. För

en att kunna bli barrister eller solicitor måste ha genomgått viss man en av myndigheterna bestämd utbildning. De utnämns till domare kan som

därför vanligtvis förväntas ha ganska breda kunskaper i juridik och hur man tillämpar den juridiska materian, i synnerhet domstolsfor-

farandet. För att kunna bli utnämnd till domare i Högsta domstolen och High

Court måste man vara yrkesverksam barrister och ha arbetat

som

sådan i minst tolv år. Om personen har tjänstgjort domare i

som

Circuit Court räknas denna tid tillgodo yrkesverksamhet

som som barrister. Det förekommer att High Court domare förordnas som domare i Högsta domstolen. För att bli domare i Circuit Court krävs minst tio års yrkesverksamhet som barrister. Som sådan tid räknas även tid har arbetat som man

som tillfälligt förordnad domare i domstolen. Om barrister har

en

tjänstgjort som District Court domare får han även räkna denna tid tillgodo som yrkesverksamhet barrister.

som

Till District Court domare kan förordnas dels yrkesverksamma barristers, dels yrkesverksamma solicitors. Personen måste ha arbetat

i yrket under minst tio års tid. En längre praktiserande barrister eller solicitor som tidigare har varit yrkesverksam sådan i minst som tio år kan ändå förordnas om han vid tiden för förordnandet innehar en annan tjänst för vilken det krävdes eller hade varit att man var

yrkesverksam som barrister eller solicitor.

De irländska domarna förordnas att tjänstgöra i viss domstol. en Den enda befordran som brukar förekomma är därför möjligheten att

bli president i den domstol där tjänstgör. I teorin kan domare

man som har de rätta kvalifikationerna befordras till högre domstol. en Detta sker emellertid ytterst sällan mellan District Court, Circuit Court

Bilaga 1 sou 1994:99

och High Court. Befordran från High Court till Högsta domstolen är vanlig. En District Court domare kan också vara okvalificerad mera domartjänst i de övriga domstolarna. för en Rättslig ställning: Enligt den irländska konstitutionen skall domarna självständiga i utövandet av sina domarämbeten. De är endast vara bundna av konstitutionen och lagarna art. 35.2. Irländska domare skiljs i normalfallen från tjänsten genom att de går

i pension. Domarna i Irlands Högsta domstol och i High Court pensioneras vid 72 års ålder. Circuit Court domarnas pensionsålder är

70 år. District Court domare skall gå i pension vid 65 års ålder. Det finns emellertid möjlighet för dem att kvarstå i tjänst fram tills de

fyller 70 år. Tillstånd ges av en kommitté bestående av ordföranden i Högsta domstolen, presidenten i High Court och Attorney General regeringens juridiske rådgivare för år i

som är ett taget.

I konstitutionen finns bestämmelser om i vilka fall domare i Irlands

Högsta domstol och dess High Court som inte enbart är en appella-

tionsdomstol i övrigt kan skiljas från tjänsten. Så kan ske om de gjort sig skyldiga till dåligt uppträdande eller om de är oförmögna att utöva tjänsten "stated misbehaviour or incapacity". Uttrycket stated misbehaviour syftar på ett sådant uppförande både i och utanför

domstolen som inte kan anses passande för en medlem av domarkåren och innefattar t.ex. det förhållandet att en domare döms för en brottslig gärning. Ett skiljande från tjänsten i dessa fall förutsätter

vidare att Irlands parlament både Dáil Eireann och Senaten antar en

resolution om detta. Det åligger sedan den irländske presidenten att fatta ett beslut verkställighet i frågan. Domare i Circuit Court och om

District Court åtnjuter samma anställningstrygghet som de högre

domarna, men denna är fastställd i vanlig lag. Ingen irländsk domare har skiljts från tjänsten på grund av dåligt uppträdande eller oförmögenhet att utöva tjänsten, däremot har två domare begärt avsked på grund av påståenden om att sådana förhållanden förelegat. Domare i District Court kan bli föremål för undersökning av sitt hälsotillstånd eller uppförande. Justitieministern kan nämligen begära att Högsta domstolens ordförande förordnar en annan domare att undersöka sådana förhållanden avseende en viss domare. Efter det att

undersökningen avslutats skall den undersökande domaren rapportera

resultatet till ministern. Vidare kan Högsta domstolens ordförande, om han att en District Court domare har handlat på ett sådant sätt anser

att hans uppträdande skadat rättskipningens anseende, kalla domaren

till sig för enskilt samtal och informera denne om sin åsikt. Om

presidenten i District Court anser att en av domstolens domare handlat

på ett sådant sätt att det skadar snabb och effektiv handläggning av en domstolens ärenden kan han låta undersöka förhållandena. Han har

sou 1994:99 Bilaga 11

även rätt att rapportera undersökningsresultatet till justitieministern.

Eventuella disciplinära åtgärder med anledning undersökningen

av av en District Court domares hälsotillstånd eller uppförande ankommer på domstolens president. Regeringen har möjlighet att tillsätta tillfälliga domare. Dessa förordnanden är tidsbegränsade. Löner: I konstitutionen stadgas att en domares lön inte får sänkas under den tid han innehar en domartjänst. Lönerna bestäms i lag och betalas av staten genom the Central Exchequer. Förändringar i lönerna

bestäms av en särskild myndighet, nämligen the Review Body

on Higher Renumeration in the Public Sector. Bisysslor: Enligt konstitution får domare inte vara medlemmar av parlamentet eller inneha någon arvoderad tjänst eller ställning. Domare

kan dock arbeta som skiljedomare och med statliga utredningar.

Etiska regler: Det finns inga särskilda etiska regler for irländska domare. Domarna i High Court och Högsta domstolen måste svära en ed där de förklarar sig ämna utföra sina uppgifter korrekt och samvetsgrant samt upprätthålla konstitutionen. Lekmannadomare: Lekmannamedverkan i de irländska domstolar-

na sker i form av jury. Juryn består av tolv ledamöter. Medverkan

av

jury är obligatorisk i brottmålsrättegångar i Circuit Court, utom i de fall där domstolen är andra instans för mål som handlagts District

av

Court, och i High Court, då benämns Central Criminal Court.

som

Däremot förekommer inte jury i rättegången i District Court eller i

mål om brott mot staten som omstörtande verksamhet och terrorism.

Dessa mål prövas för övrigt av en särskild domstol, Special Criminal Court. När jury medverkar i brottmål krävs att tio ledamöter är

ense för fällande dom. I de fall påföljden är dödsstraff måste dock full enighet råda bland juryns ledamöter. Jury förekommer i High Court även i s.k. civila mål avseende ärekränkning, olaga frihetsberövande

och obefogat åtal. I dessa mål måste nio av de tolv jurymännen

vara eniga för fällande dom.

Varje medborgare över 18 års ålder och som inte har fyllt 70 år som är registrerad som röstberättigad kan och är skyldig att tjänstgöra som juryman. Vissa personkategorier undantas dock, exempelvis

personer som dömts till längre fängelsestraff på grund av brott som begåtts på Irland, inklusive Nordirland, samt personer avtjänat som

straff minst tre månaders fängelse eller ungdomsfängelse.

sou 1994:99 Bilaga 12

USA

Utnämning av domare m.m.: Tillsättningen och utnämningen

av

domare i USA skiljer sig beroende på domstolen i fråga är

om federal eller statlig. Skillnader förekommer även mellan olika slag av domstolar.

De federala domarna nomineras presidenten och utnämns

av av

denne efter godkännande från Senaten. Beträffande tillsättningen av

underrättsdomarna district court eller trial judges spelar dock

court den berörda delstatens senatsledamot mycket framträdande roll. en

Detta beror på att tillsättningen district judge-tjänst i

av en senatorns hemstat anses vara av särskild vikt för senatorn och dennes supportrar.

När en sådan tjänst skall ledigförklaras rekommenderar därför den aktuelle senatorn en eller flera för befattningen. Även chefen

personer

för Justitiedepartementet the Attorney General of the United States

och Justitiedepartementet liksom Vita Husets stab deltar i urvalsprocessen. Det är inte ovanligt att diskussioner och förhandlingar mellan

dessa olika intressenter förekommer innan kandidat alla en som passar kan väljas ut. Även presidenten formellt den om är som nominerat de federala underrättsdomarna han alltså i praktiken förhindrad anses vara från att göra ett val inte möter den aktuella delstatens som senators godkännande.

Beträffande domare i de federala överrätterna Circuit Courts of

Appeal och i synnerhet den federala högsta domstolen the US

Supreme Court har presidenten och Justitiedepartementet friare

händer. Domarna i dessa domstolar kan väljas från flera olika delstater

och senatorerna har därför inte starka intresse i sådant samma ett

tillsättningsärende som när det är fråga om en distriktsdomstolstjänst

i den egna delstaten. Vid valet federala domarkandidater måste av

dock presidenten alltid ta viss hänsyn till Senatens synpunkter eftersom denna har vetorätt över de enskilda utnämningarna. På den delstatliga nivån är tillsättningsförfarandet komplicerat.

mera

Delstaterna använder sig fem olika metoder domare:

av att utse

l Val där domarkandidaterna stöds de olika politiska partierna och

av

går till val under partibeteckning. Oftast ställer flera kandidater

upp

för val till domartjänsten i fråga.

Bilaga 12 sou 1994:99

2 Icke politiska val där kandidaterna ställer upp efter det att de har nominerats minst ett visst antal personer, men där de olika av

kandidaterna inte går till val under partibeteckning.

3 Domaren utses efter val av den delstatliga lagstiftande församlingen

tillämpas endast i Rhode Island, Virginia och South Carolina.

4 Domaren utses av delstatens guvernör.

5 Domaren utses av delstatens guvernör från en lista över de bäst kvalificerade kandidaterna för posten s.k. merit selection". Efter

viss tids tjänstgöring ställer sedan den utnämnde domaren upp i ett

en

val där han är ensam deltagare och där väljarna har att bestämma om

domaren skall få fortsätta som domare eller inte. Den lista som

guvernören väljer från sammanställs av en kommitté bestående av både jurister och icke-jurister. När en tjänst blir ledig begär kommit-

ten in förslag från advokattöreningen the Bar Association och

allmänheten på Även jurister intresserade

lämpliga kandidater. som är

att bli domare kan lämna in en ansökan till kommittén. Efter att ha av

gått igenom materialet och eventuellt även intervjuat potentiella

kandidater lämnar kommittén över en lista på de personer som man mest lämpade för domartjänst. Antalet namn på listan kan anser variera mellan tre och fem beroende på delstat. Metoden kallas the Missouri Plan eller the Merit Plan och stöds av både the American

Bar Association och the American Judicature Society.

En och samma delstat kan använda olika metoder för tillsättning av domare beroende på vilken domstol som är aktuell eller till och med beroende på tillsättningen avser en tjänst i en domkrets vars om befolkning viss storlek så fallet beträffande underrätterna i är av är Arizona.

Rekrytering och kvalifikationskrav: Huvudregeln är att amerikanska domare har studerat juridik och har tillstånd att praktisera juridik. De har i de flesta fall arbetat med annan verksamhet under ett

stort antal år innan de tillträder en domartjänst. Amerikanska domares verksamhetsområde innan de utnämnts till domare varierar från

praktiserande allmän juridik i en småstad till arbete inom något

av

juridiskt specialområde anställd vid en av de stora advokat-

som

byråerna. Ett stort antal domare har tidigare arbetat inom den offentliga sektorn åklagare eller som juridiska rådgivare för något

som på federal eller delstatlig nivå. Ett fåtal har varit professorer i organ

juridik. Många har tidigare aktivt deltagit i det politiska livet så som lagstiftare, ledare politiska kampanjer eller medlemmar av politiska

av

sou 1994:99 Bilaga 12

kommittéer. I många fall kan amerikanska domare något tillspetsat

beskrivas som f.d. politiskt aktiva jurister s.k. lawyer-politicians.

En amerikansk jurist kan utan tidigare domarerfarenhet utnämnas till domare i såväl underrätt som överrätt. En jurist utses till som underrättsdomare har ingen garanti att han kommer att senare

utnämnas till domare i överrätt, även så sker ibland. Åsikterna

om om domares befordran till högre instans varierar dock mellan olika delstater. I Virginia t.ex. är praxis den att underrättsdomare befordras till appellationsdomstolarna. Under senare tid har det även blivit vanligt att amerikanska presidenter nominerar överrättsdomare till domartjänsterna i den federala Högsta domstolen. Rättslig ställning: Federala domare utses att inneha sina ämbeten

"during good behavior, vilket i praktiken innebär på livstid eller tills

de själva beslutar sig för att gå i pension jfr. Artikel III section 1 i

Förenta Staternas konstitution. De kan endast fråntas sina tjänster

om de efter beslut av Kongressen riksrättsåtal impeachment döms i om en sådan process. Processen är komplicerad och inte lätt att genomföra, men under senare år har antalet ökat markant. processer Från början av 1800-talet fram till mitten av 1980-talet hade beslut om

riksrättsåtal fattats beträffande 10 federala domare, fyra stycken

varav dömts och skiljts från tjänsten. Den senaste år 1936. Under slutet av 1980-talet skedde dock en oroväckande ökning av antalet riksrättsåtal. Under en period av tre år åtalade Kongressen tre federala domare som

samtliga skiljdes från tjänsten, en år 1986 och två år 1989.

För att domare som är utnämnda på livstid inte skall behöva

tjänstgöra om de på grund av sjukdom, mental ohälsa eller ålder är

olämpliga för uppdraget finns i lag 28 U.S.C. § 372 regler att om

federala domare, som på grund av någon bestående oförmåga eller handikapp inte längre kan fullgöra sin tjänst, har rätt att i pension. Domaren behåller då hela sin lön livet ut om han har tjänstgjort

som

domare i minst tio år, eller halva lönen om han tjänstgjort under

kortare tid. Domaren skall skriftligen bekräfta förhållandet till

presidenten. Beroende på vilken tjänst domaren har krävs ibland intyg

om förhållandena underskrivet av Högsta domstolens ordförande eller

annan domstolschef. Om domaren uppfyller villkoren för pensione-

ring, men inte begär att få gå i pension, finns det även möjlighet för domarens kollegor att agera. Så kan ske om en majoritet medav lemmarna i domsagans domarråd skriver under och till presidenten

överlämnar ett intyg om domarens oförmåga och presidenten finner att domaren på grund av bestående mental ohälsa eller fysiska inte

men kan utföra sina plikter och att det därför krävs domare att en annan

utnämns för att fullgöra tjänsteåliggandena. Den domare på detta

som

Bilaga 12 sou 1994:99

sätt kommer att ersättas kvarstår visserligen formellt i tjänsten, men

skall betraktas som yngst i tjänsten vid domstolen och i domsagan.

Det finns även sedan år 1980 möjligheter för allmänheten att

framföra klagomål om man anser att en federal domare inte håller måttet. Sådana klagomål skall lämnas in till the Clerk of the Court of Appeals. Klagomålen överlämnas sedan till domstolschefen för den

domsaga där domaren tjänstgör för utredning av frågan. Om denne

finner att det föreligger grund för anmälan skall han tillsätta en särskild kommitté att utreda förhållandena. Kommittén skall bestå av domstolschefen och ett lika antal Circuit och District judges. När

utredningen är färdig lämnar kommittén en rapport med förslag på åtgärder till domsagans domarråd. Rådet kan företa ytterligare

undersökningar vid behov. Rådet har att agera på ett sätt som garanterar att domsagans

domstolar utför sina uppgifter på ett effektivt och snabbt sätt. Det har

därför vissa disciplinära befogenheter. Rådet kan göra en sådan anmälan om oförmåga att fullgöra domartjänsten som redogjorts för ovan eller begära att domaren frivilligt går i pension. Disciplinära åtgärder i form av tillfällig avstängning från tjänsteåliggandena, enskild eller offentlig tillrättavisning av domaren eller annan åtgärd som rådet finner lämplig kan också förekomma. Eftersom en domare som tillsätts på livstid endast mot sin vilja kan skiljas från tjänsten genom riksrättsåtal kan rådet, om det anser att domarens uppförande varit sådant att det kan ligga till grund för ett sådant förfarande,

underrätta Förenta staternas domarkonferens the J udicial Conference of the United States om saken. Om en domare dömts för brott och

domen vunnit laga kraft mot domaren kan rådet genom majoritetsbeslut besluta att meddela Representanthuset direkt att rådet anser att det föreligger skäl att väcka riksrättsåtal mot domaren.

Domartjänsterna delstatlig nivå är ofta begränsade i tiden. Efter

utgången av mandatperioden måste domaren i många fall ställa upp för

omval eller på nytt utnämnas av delstatens guvernör i District of

Columbias fall utnämns domarna av presidenten. Tidslängden för den första mandatperioden kan variera från allt mellan ett t.ex. till högsta

domstolarna i Florida, Maryland och Iowa till 15 år District of

Columbia. I vissa fall är mandatperioden fram till nästa allmänna val" t.ex. i New Mexico, vilket allmänna val det är fråga om varierar beroende på typen av domstol och från delstat till delstat.

Efter omval är mandatperioderna oftast längre och i vissa fall behöver

domaren inte ställa upp i val mot andra kandidater utan omval sker efter en s.k. retention-election. Domaren ställer då upp utan motkandidater och väljarkåren beslutar på grundval av domarens meriter om han skall få sitta kvar eller inte. Massachusetts skiljer sig från

sou 1994:99 Bilaga 12

övriga delstater genom att utnämning till domare där sker fram till

dess domaren fyller 70 år.

Disciplinförfarandet varierar mellan de olika delstaterna. I Kalifornien fmns t.ex. en särskild kommission, the Commission Judicial on Performance, bestående av fem domare utnämnda delstatens Högsta av

domstol, två jurister utnämnda av delstatens advokatsamfund the State

Bar samt två icke-jurister utnämnda av guvernören efter godkännande

av delstatssenaten. Mandatperioden är fyra år och kan förnyas.

Kommissionen har till uppgift att se till att olämpliga domare inte längre tjänstgör vid domstol samt att utöva kontroll över övriga

domares uppförande. Förfarandet vid kommissionen liknar

ett domstolsförfarande. Om kommissionen att något missförhållande anser

föreligger kan den rekommendera den delstatliga Högsta domstolen att

skilja en domare från tjänsten eller kritisera denne. Kommissionen har

även rätt att enskilt tillrättavisa domare som visat sig ha uppträtt olämpligt eller misskött sina uppgifter.

Kaliforniens Högsta domstol kan på grundval rekommendation av en från kommissionen, efter egen prövning, besluta att pensionera en

domare om denne av någon anledning inte kan utföra sina tjänsteålig-

ganden. Domstolen kan även rikta kritik mot domare eller skilja en honom från tjänsten om domaren misskött sig i tjänsten, inte utför sina

tjänsteåligganden, regelbundet missbrukar alkohol eller droger eller

uppträder på ett sådant sätt att domarämbetet utsätts för dåligt anseende. Kaliforniska domare har t.ex. kritiserats för olämpliga

uttalanden om en parts etniska tillhörighet, förolämpningar riktade mot målsägande samt lynniga kommentarer. Kritik förekommer dock inte

for ett enstaka uttalande, utan domaren i fråga måste med någorlunda

regelmässighet bete sig på ett sådant sätt kan föranleda kritik.

som Domare har även på kommissionens initiativ skiljts från tjänsten på grund av senilitet.

Löner: Den dömande makten självständig och

anses vara en

likvärdig bransch av det federala statsskicket. Justitiedepartementet är

inte involverat i domstolsväsendets organisation och administration. I

stället har domstolsväsendet ett eget i lag reglerat styrelseskick, administrativ struktur och beslutsprocess. Domstolsväsendet är dock underställt vissa lagar och förordningar reglerar så väl finansiella

som som administrativa förhållanden. Således fastställs t.ex. domstolsvä-

sendets budget av Kongressen. Likaledes beslutas löneförhöjningar för domarkåren lag. Graden löneökning baseras delvis på

genom av en

presidentens och en särskild medborgarkommissions the Citizens

Commission on Public Service and Compensation rekommendationer.

Kommissionen består av elva medlemmar, två utnämns varav av presidenten, en av Senaten, Representanthuset, två Högsta en av av

Bilaga 12 sou 1994:99

domstolens ordförande och fem enligt särskilda regler av the Admi-

nistrator of General Services. Deras mandatperiod är fyra år. Kommis-

sionen har till uppgift att regelbundet se över bl.a. domarnas löner och lämna en rapport över resultatet av översynen jämte rekommendationer till presidenten. Det åligger sedan presidenten att mer exakt

precisera lönenivåerna och lämna förslag på dessa till Kongressen. Presidentens löneförslag är baserade på kommissionens uppgifter samt vad han anser vara skäligt med hänsyn till tjänsternas marknadsvärde,

tjänsteställningen och landets ekonomiska läge. Federala domares rätt till lön är vidare fastställd i konstitutionens art. 3 där det stadgas att domarna skall få ersättning for sina tjänster och att ersättningen inte får minskas under den tid domaren innehar sin tjänst. Reallönesänkningar på grund av inflation innefattas dock inte i denna garanti, vilket 140 federala distriktsdomare fick erfara år 1976 när de i målet Atkins United States hävdade att inflationen medfört att v.

deras i konstitutionen garanterade skydd mot lönesänkning hade kränkts. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd i målet.

Om en lönesänkning på grund av inflationen skulle innebära en risk för att domarnas självständighet hotades får man emellertid förmoda att Högsta domstolen skulle ha ingripit. De olika federala domartjänsternas rätt till ersättning finns även reglerade i 28 United States Code, vars regelverk handlar om domstolsväsendet. l denna hänvisas beträffande lönerna till det ovannämnda förfarandet. Det finns även särskilda regler om lönejusteringar. Bisysslor: Federala domare får efter utnämningen inte syssla med

juridisk yrkesverksamhet utanför domartjänsten. I American Bar

Associations 1990 Model Code of Judicial Conduct finns vissa regler

om domares rätt att ha bisysslor. Reglerna är inte bindande för domarna om de inte har antagits inom domsagan. Enligt uppgift har

dock de flesta amerikanska domsagor antagit reglerna eller regler som liknar dessa. Enligt ABAs Model Code får amerikanska domare inte

vara yrkesverksamma som jurister lawyers till skillnad från judges. De får dock representera sig själva samt lämna gratis juridisk rådgivning familjens medlemmar. De får inte heller utanför domartjänsten arbeta som skiljemän eller medlare eller på annat sätt

utföra dömande funktioner om det inte i det särskilda fallet är tillåtet

i lag. En domare tillåts inte engagera sig i sådan affärsverksamhet

som

kan komma att betraktas som ett utnyttjande av domarens ställning

eller som innebär talrika transaktioner eller pågående affärsförhållanden med personer som kan komma att agera inför domstolen.

Vidare får de inte inneha poster som styrelseledamot eller verkställan-

sou 1994:99 Bilaga 12

de direktör, vara delägare, rådgivare eller anställda i företag eller vara

förvaltare eller förmyndare utanför familjesfáren.

Etiska regler: Hösten 1992 godkände de federala domstolarnas administrativa högsta organ, the Judicial Conference of the United States, som består av 27 federala domare, regler för hur domare bör

uppföra sig. I detta regelverk, The Code of Conduct for United States Judges, finns utförliga kommentarer till bl.a. följande rättesnören. Domare skall upprätthålla domarkårens självständighet och integritet.

Domare skall undvika oegentligheter eller skenbara oegentligheter i all

verksamhet. Domare skall utföra sina tjänsteåliggande på ett opartiskt

och samvetsgrant sätt. Under förutsättning att han fullgör sina domaruppgifter på ett korrekt sätt är det tillåtet för en domare att engagera sig i verksamhet utanför tjänsten som har till uppgift att förbättra lagarna, rättssystemet och rättskipningen. Han måste dock se till att sådan verksamhet inte riskerar att komma i konflikt med hans

tjänsteåligganden. Domaren har rätt att ta emot betalning för bisysslor

och liknande verksamhet, under förutsättning att ersättningen inte kan ge sken av att vara en påverkan på domarens tjänsteutövning. Sådana

inkomster skall anmälas regelbundet. Domare bör undvika att engagera sig i politisk verksamhet.

Lekmannadomare: Enligt konstitutionen skall prövning av alla

brottmålsåtal, med undantag för riksrättsåtal, ske av jury. Medverkan

av jury är också en konstitutionell rättighet i tvistemål där värdet

överstiger 20 dollar. Juryns uppgift är att bestämma vad som är fakta i målet. I brottmål bestämmer juryn också skuldfrågan. Juryn består

vanligtvis av tolv personer och det krävs att tio jurymän är eniga för fällande dom. Huruvida jury kommer att medverka i rättegången beror dock på parterna. De flesta tvistemål avgörs av denna anledning enbart

juristdomare. Även antalet juryrättegångar i brottmål är i praktiken

av

få. Om den tilltalade erkänner gärningen behövs ingen jury. Vidare innebär systemet med plea bargaining att målet kommer att avgöras av

ensamdomare.

Deltagande som juryledamot är en medborgerlig plikt. Juryns medlemmar i de federala domstolarna väljs ut slumpmässigt från röstlistorna inom domstolens domsaga. Detta anses garantera att juryn

kommer att representera ett rimligt tvärsnitt av samhällets innevånare. Vissa krav ställs dock på jurymedlemmarna eftersom de förväntas vara personer med sunt förnuft och som är ärliga och har känsla för rättvisa. Personer som har ett intresse i målet, känner eller är släkt med någon av parterna, partsombuden eller vittnena eller som av annan anledning inte kan förväntas vara opartiska får inte sitta i juryn.

En juryledamot måste ha fyllt 18 år och vara amerikansk medborgare

samt ha bott åtminstone ett år inom domsagan. Han måste också kunna

Bilaga 12 sou 1994:99

läsa, skriva och förstå engelska så pass bra att han kan fylla i den särskilda blankett om kvaliñkationskrav för juryledamöter skickas

som ut till dem som valts ut från röstlistorna. En inte kan tala person som

engelska får inte sitta ijuryn. Detsamma gäller den på grund

som av psykiska eller fysiska men inte på ett tillfredsställande sätt är kapabel

att tjänstgöra medlem juryn. Även är åtalade

som av personer som eller straffade för brott där påföljden är minst ett års fängelse är

uteslutna från jurytjänstgöringen.

sou 1994:99 Bilaga 13

Ryssland

En översikt av ordföranden i Sankt Peterburgs stadsdomstol,

dr Vladimir Poludnjakov bearbetad docent Anders Fogelklou av

1 Domstolarnas och domarnas ställning under den

ryska federationens konstitution

Först under perestrojkans år kommer begreppet domstolsmakt

till

användning. Demokratisering innebär enligt rysk uppfattning

även en bekräftelse av domstolsmakten och alltså uttryck för ger en ökad betydelse av domstolarnas roll i samhället.

Maktfördelningen mellan

statsorganen och deras principiella likställdhet kommer till uttryck i

den ryska grundlagen konstitutionen referendum

- som antogs genom den 12 december 1993. Den dömande makten

förverkligas genom

konstitutionell, civil, administrativ och

straffprocessuell domsmakt.

Viktiga moment är här:

Domare måste ha högre juridisk utbildning och yrkespraktik under

minst fem år.

Domare är oavhängiga och endast underkastade grundlagen

och federala lagar.

Domarna är i princip oavsättliga och kan endast avsättas enligt

regler som fastställs i federal lag. 4. Domarna har immunitet och kan bli lagförda endast enligt regler i federal lag.

Finansieringen av domstolarna bestäms endast federal

genom

budget och skall trygga domsmaktens förverkligande. 6.Enligt konstitutionen skall det finnas konstitutionsdomstol

en med 19 domare. Enligt konstitutionen skall det vidare finnas en högsta domstol som

handlägger privaträttsliga, straffrättsliga,

förvaltningsrâttsliga och

övriga mál som ligger under domstolens jruisdiktion.

Vidare finns högsta arbitragedomstol

en som avgör ekonomiska mål.

Domare i författningsdomstolen, högsta domstolen

och högsta

Bilaga 13 sou 1994:99

arbitragedomstolen utnämns federationsrådet på förslag av den

av

ryska federationens president. Ovriga domare utnämns av den ryska federationens president i den ordning som fastställs i federal lag.

2 Anställningsvillkoren för en domare

I enlighet med lagen domares ställning i den ryska federationen om antagen den 26 juni 1992 skall domare vara rysk medborgare, ha en

uppnått 25 års ålder, ha genomgått högre juridisk utbildning och ha

en avlagt kvalifrcerande För att bli domare i en överordnad en examen. domstol måste minst 30 år och ha arbetat med juridiska man vara

uppgifter minst fem år. Domarens fullmakt upphör att gälla endast genom ett beslut av ett

kollegium domare motsvarande kvalifikation. Utan ett sådant av av

beslut kan inte någon myndighet skilja domaren från hans uppgifter

14 § lagen om domares ställning.

Detta skydd för domarna har framkallat en tvist med de verkställan-

den lagstiftande makten eftersom det korporativa och de organen och

kollegiala inslaget enligt deras uppfattning kan medföra att domarna

missbrukar sina befogenheter så att de blir osårbara.

Denna uppfattning måste avvisas. Det är kvalificerade kollegor till domaren tar det principiella beslutet att befria domarkåren från

som har komprometterat sig. År 1993 avskedades än en domare som mer

30 domare i Ryssland, tre i Sankt Petersburg.

varav

Arbetsbördan för domarna i Ryssland i allmänhet och i Sankt Petersburg i synnerhet är omfattande. Och detta trots att antalet

domare under de senaste fem åren har fördubblats. I förhållande till befolkningen är domarkårens storlek emellertid uppenbarligen

otillräcklig och ligger efter de västliga staterna 3 till 5 gånger eller ända upp till 8 gånger, till exempel i jämförelse med Stockholm. I

Sankt Petersburg med 5 miljoner innevånare finns det allt som allt 300 domare. I medeltal prövar domare varje månad 4 brottmål, 15 civilmål en och 16 administrativa mål. Om domaren avgör endast brottmål eller civilmål förändras antalet avgjorda mål i enlighet härmed.

3 Straffrättsligt och disciplinärt ansvar För domare

Enligt 16 § 2 i lagen domares ställning kan en domare inte p om ställas under något administrativt eller disciplinärt ansvar. En straffrättslig prövning domares förhållanden i tjänsten kan av en

sou 1994:99 Bilaga 13

endast väckas av Rysslands generalprokurator riksåklagaren med samtycke av ett kollegium av domare på motsvarande nivå som den

anklagade. Målet prövas därefter endast av Ryska federationens högsta domstol.

4 Rätten för domare att inneha bisysslor

Lagen om domares ställning 3 § 3 förbjuder domare att fullgöra

p annat avlönat arbete än vetenskapligt, undervisande, litterärt och

liknande skapande sysselsättningar. I enlighet härmed får domaren inte arbeta som advokat, konsult, i företagsledningar etc.

Enligt Poludnjakovs mening har denna stränga lagliga avgränsning berott på flera olika orsaker:

a Ett ännu gällande otillräckligt värdesättande "rating" domarna

av i samhället.

b En tradition som härrör från det traditionella förvaltningssystemet.

c En otillräckligt hög nivå den rättsliga kulturen i samhället.

d En fruktan för korruption och missbruk bland domarna.

Nu pågår en häftig diskussion i frågan domarna skulle kunna på om sin lediga tid utan varje form ersättning utföra arbete i ickeav statliga skiljenämnder. Sådana nämnder har börjat utvecklas och det finns domare, som skulle vilja och kunna nyttiga i denna vara

verksamhet. Likväl anser huvuddelen domarkåren i form

av av

"Domarförbundet" att till och med denna sysselsättning är otillåten

för domare. Enligt Poludnjakovs mening står det i motsägelse till lagens be-

stämmelse som inte förbjuder en domare att utföra sådant arbete

utan ersättning. Det är intressant att notera att lagen domares ställning tillåter om domare som tagit avsked att ägna sig betalt arbete, bara såvitt men

gäller vetenskapligt och pedagogiskt arbete. Till denna sfár förs endast domare, medan haft tjänst i lägre och klass får

personer som rang arbeta med sådant som hör till den nivån rådgivare vid domstolen, sekreterare vid domstolens sammanträden, rättsbetjänt etc..

En så här snäv tolkning utrymmet för domarens rätt till bisysslor

av

framstår enligt Poludnjakov felaktig.

som

Bilaga 13 sou 1994:99

5 Domares oavsättlighet

Enligt gällande rättsordning är domare oavsättliga och någon åldersgräns för när en domare avgår kan inte förutses med undantag för

domare i regiondomstol enligt Poludnjakov.

6 Lekmannadomare "nämndemän

Rättens sammansättning i lägre instanser består av en yrkesdomare och

två nämndemän. Till nämndeman kan utses ryska medborgare som

uppnått 25 års ålder. Till distriktsdomstolarna väljs nämndemän på sina arbetsplatser och bostadsområden. Till stads- och regiondomstolarnas utses vid sammanträden på arbetsplatser och i bostadsområ-

den kandidater bland vilka sedan väljs nämndemän av regionala

församlingar. Dessutom finns ett jurysystem under utveckling. Jurymännen får inte vara fysiskt sjuka, inte äldre än 70 år, inte lärare vid organ som tillhör den representativa eller verkställande makten, inte militärer, inte präster, inte domare, åklagare eller företrädare för ledande eller operativa delar av de organ som sysslar med utrikespolitik eller säkerhetstjänst.

Institutet jurymän finns inte överallt i Ryssland. Saken är den att det

tills vidare finns oklarheter i fråga om förverkligandet av de ekonomiska och organisatoriska villkoren för jurysystemets genomförande.

7 Utbildning och andra kvalifikationskrav för yrkesdomare

Grundläggande krav: Högre juridisk utbildning och erfarenhet av praktiskt juridiskt arbete i fem år. Eftersom en domare måste vara en

medborgare som uppnått 25 års ålder hinner han som regel uppfylla dessa kriterier. I samtliga fall avlägger en kandidat en inträdesexamen

som godkänns av specialister från en examenskommission vid justitieförvaltningen i varje region. Denna kommission består av

domare, vetenskapsmän och företrädare för justitieförvaltningen. Dessutom gäller att en medborgare inte kan bli domare om han har

gjort sig skyldig till vanärande handlingar. Eftersom en domare inte

har rätt att tillhöra politiska partier eller rörelser måste han före antagandet upphöra att vara medlem i partier, rörelser och lämna sådan verksamhet. Inte heller får en domare vara folkdeputerad. Innan en domare utses måste han lämna ett mandat som folkdeputerad.

sou 1994:99 Bilaga 13

8 Extern tillsyn över domare och deras arbete

Kontrollen av lagenligheten och bevisvärderingen i rättstillämpningen

förverkligas genom prövningen i högre domstolsinstans. Åklagaren

och den av saken berörde har rätt att överklaga. personen

Justitieministeriet i Ryssland och dess lokala vidtar åtgärder

organ

for att skapa de nödvändiga förutsättningarna för domstolarnas

verksamhet och dess personella och organisatoriska resurser. Disciplinära och etiska frågor behandlas kvalificerade domstolsav

kollegor som har att reagera på informationer framförts till dem

som

från medborgare, organisationer, myndigheter och massmedia

etc.

För närvarande sysslar Justitieministeriet och dess allt mindre

organ

med att kontrollera domarna i deras professionella arbete arbetets kvalitet, tidsåtgången för målens handläggning m.m.. I stället sysslar

ministeriet i första hand med organisations- och utrustningsfrågor för domstolarna. Kontrollen av verksamheten utövas såvitt gäller det faktiska innehållet av högre domstolar och i övrigt kvalificerade domarkolav legor organiserade i särskilda övervakningskommissioner.

sou 1994:99 Bilaga 14

Domarnas rättsställning i Tjeckien

av Dr J aroslava Chaloupková, senatsordförande vid stadsdomstolen i Prag. Rapporten har redigerats och översatts från tjeckiska prof.

av Michael Bogdan, Lund.

l Inledning

Domarnas rättsliga ställning i den Tjeckiska republiken regleras

huvudsakligen i följande författningar:

Grundlagen 1/ 1993; Lagen 335/1991, ändrad genom 17/1993 domstolar och om domare; Lagen 412/ 1991, ändrad genom 22/1993 domarnas disciplinom ansvar; Lagen 391/1991, ändrad genom 7/1993 domarnas lönevillkor. om Regleringen härstammar i sin helhet från tiden efter 1989 års

samhällsomvälvningar. Lagändringarna under år 1993 syftade först

och främst till att i lagtexten beakta Tjeckoslovakiens delning den per 1 januari 1993, också till att förbättra domarnas löneförmåner. men Ledamöterna i Författningsdomstolen intar i flera avseenden en särställning och kommer inte att behandlas i denna rapport. Detsamma gäller domare vid militärdomstolarna, eftersom dessa håller på att avskaffas.

2 Domarnas ställning enligt grundlagen

Grundlagen berör domarnas ställning i art. 81 ff. Grundlagen

föreskriver bl.a. att domstolarna och domarna är oberoende och

opartiska, att domare inte får entledigas eller förflyttas mot sin vilja

utom i lagstadgade undantagsfall, att domarämbetet är förenligt med andra offentliga ämbeten eller ställningen som parlamentsledamot, att

domare utnämns utan tidsbegränsning republikens president, att

av domarämbetet tillträds genom avläggande domared och att av

utnämningen förutsätter att det rör sig om en oförvitlig medborgare med juridisk högskoleutbildning ytterligare förutsättningar kan

föreskrivas genom lag, se nedan.

Bilaga 14 sou 1994:99

3 Domarnas tjänsteåligganden och anställningstrygghet

Enligt 54 1 § i lagen 335/1991 är varje domare skyldig att

samvetsgrant uppfylla sina skyldigheter, att förbättra sina fackkunskaper, att såväl vid sin tjänsteutövning som privat respektera god

domarsed "domaretik" och att avhålla sig från allt som skulle kunna

skada domarämbetets värdighet eller allmänhetens förtroende för en oberoende, opartisk och rättvis rättskipning. Domare har enligt samma lag 54 2 § inte rätt att strejka och får inte heller på annat sätt hindra domstolsväsendets verksamhet. Domare

har vidare tystnadsplikt i fråga om allt som han fick veta genom sin

tjänsteutövning, om inte lagen eller i vissa fall en överordnad domare

upphäver tystnadsplikten, 54 3 En domare kan flyttas till en lägre domstol endast på egen begäran.

Till en annan domstol på samma nivå eller till en högre domstol kan

domare förflyttas endast med eget samtycke 40 §. Mot sin vilja kan

en domare entledigas resp. avsättas endast av hälsoskäl, efter uppnående av 65 års ålder eller till följd av disciplinärt förfarande 44 och 46 §§. En domare förlorar automatiskt sitt ämbete om han genom lagakraftvunnen dom har dömts för allvarligt uppsåtligt brott eller

blivit omyndigförklarad 47-48 §§.

4 Domarnas straffrättsliga och disciplinära ansvar

En domare får enligt 55 § i lagen 335/ 1991 varken häktas eller åtalas för brott begångna i samband med utövandet av domarämbetet utan medgivande från "det utnämnt honom". Åtalas domare organ som en

för andra brott är åklagaren skyldig att informera ordföranden i den

aktuella domstolen och justitieministeriet. Domarnas disciplinära ansvar regleras i en särskild lag 412/ 1991.

Disciplinär förseelse definieras i lagens 2 § som ett uppsåtligt eller

vårdslöst brott mot domares tjänsteförpliktelser eller ett sådant beteende som skadar ämbetets värdighet eller allmänhetens förtroende

för domstolarnas oberoende, opartiska och rättvisa rättskipning. Disciplinärt förfarande kan dessutom användas som alternativ när domare begår mindre allvarliga brottsliga gärningar. Disciplinära påföljder, till vilka enligt lagens 3 § hör icke blott varning, löneav-

drag, förverkande av en sak och böter utan i grova fall även avsättning, beslutas av s.k. disciplinära domstolar, vilka egentligen normalt utgörs av särskilda "senater" hos en högre domstolsinstans. Det disciplinära förfarandet som sådant regleras i lagens 6-21 §§.

sou 1994:99 Bilaga 14

5 Bisysslor

Enligt 52 4 § i lagen 335/ 1991 är domarämbetet oförenligt med varje annan betald funktion; en domare får inte heller ägna sig annan förvärvsverksamhet med undantag förvaltning

av av egen

förmögenhet samt vetenskaplig, pedagogisk, litterär, publicistisk och konstnärlig verksamhet. Även de tillåtna undantagen förutsätter dock

att verksamheten inte skadar domarämbetets värdighet eller allmänhetens förtroende för domstolarnas oberoende och opartiskhet.

Regleringen innebär således att en domare inte mot betalning får agera som exempelvis skiljeman, styrelseledamot eller juridisk

rådgivare.

6 Domarnas avlöning

Domarnas löner är bestämda lag i form tabell 4 § i genom av en lagen 7/1993. En domares lön beror på den domstolsinstans där han

arbetar och på hur många års domargärning han har bakom sig.

som

Tabellen tar inte hänsyn till den enskilde domarens skicklighet och nit,

utan dessa förväntas ha kommit till uttryck i form befordran till av en

högre domstol eller i form av utnämning till vissa funktioner vilka är förenade med lönetillägg exempelvis ordförande domstol eller

av en en "senat". Grundlönen varierar enligt tabellen alltifrån 10 500 tjeckiska kronor per månad för domare vid förstainstansen ung en domstol till 22 000 tjeckiska kronor för ett justitieråd 1 SEK ca 3:50 tjeckiska kronor, vilket är mycket litet jämfört med bl.a. de tjeckiska advokaternas medelinkomster. Trots tjeckisk domare att en erhåller 13 månadslöner per år och trots att domarlönerna faktiskt har

höjts mycket mera än de övriga statsanställdas löner, medför det sagda betydande domarflykt och stora rekryteringssvårigheter för domstolsväsendet, icke minst med hänsyn till de stränga reglerna avseende tillåtna bisysslor.

7 Icke-yrkesdomare

Grundlagens art. 94 2 delegerar till vanlig lag att bestämma huruvida, när och hur andra medborgare än yrkesdomare deltar i domstolar-

nas rättskipning. För närvarande deltar dylika s.k. bisittare de betecknas inte längre domare bara när brottmål och arbets-

som rättsliga mål prövas i första instans.

Bilaga 14 sou 1994:99

8 Förutsättningar för utnämning till domare

Till domare kan enligt 34 § i lagen 335/1991 endast utnämnas den

som är medborgare i Tjeckien, har fyllt 25 år, inte är omyndigförklarad och inte har gjort sig skyldig till allvarligare brott, förutsatt att

hans erfarenheter och moraliska egenskaper garanterar att han skall utöva sitt ämbete på ett riktigt sätt. Utöver dessa allmänna positiva kvaliteter måste domare ha genomgått en fullständig juridisk högskoleutbildning och klarat av ett särskilt domarprov. Provet avläggs

efter att sökanden under tre års tid arbetat som domaraspirant vissa

typer av praktiskt juridiskt arbete utanför domstolsväsendet kan dock efter ansökan delvis tillgodoräknas som aspiranttid, 61 § lagen

335/ 1991.

9 Extern kontroll av domarnas yrkesutövning

Utan att få blanda sig in i domarnas dömande utövar justitieministeriet en allmän kontroll avseende domstolarnas och domarnas administrativa förpliktelser, exempelvis att domar expedieras i tid och skrivelser vederbörligen arkiveras. I samarbete med de olika domstolarnas ordförande arrangerar justitieministeriet också kurser o.d. för domarnas vidareutbildning. Ministeriet spelar också en viktig roll vid tillsättning av domartjänster, eftersom de flesta domare i praktiken utnämns av republikens president på ministeriets förslag.

sou 1994:99 Bilaga 15

Statens ansvarsnämnds praxis

Frågor om avskedande

För att en domare skall kunna fullgöra sina uppgifter fordras att han åtnjuter allmänt förtroende och allmän aktning. Det måste därför

ställas särskilt stora krav på en domares redbarhet och oförvitlighet. Varje förseelse eller brott av mindre allvarligt slag skall dock inte

behöva medföra avsked. I Statens ansvarsnämnds Ansvarsnämnden praxis har ett enstaka bötesbrott inte ansetts utgöra tillräcklig grund att

avskeda en domare. När påföljden är strängare än böter får det emellertid ofta anses som stötande om domaren får behålla tjänsten. Undantag från denna regel har dock gjorts när gärningen varit att betrakta som en engångshändelse förorsakad ett tillfälligt svaghetsav eller sjukdomstillstånd eller då brottet på annat sätt särskilda skäl av ter sig som ursäktligt. Enligt ansvarsnämndens praxis har inte heller

ett enstaka rattfylleribrott ansetts utgöra skäl för nämnden att vidta

någon åtgärd. Återfall i brott leder till avskedande.

Fall där avskedande inte skett

Domare som dömts för rattfylleri till fängelse en månad har inte avskedats Beslut 1983-05-05, 1980-10-08.

Domare som dömts för olovligt förfogande till dagsböter har inte avskedats Ä 12/1983.

Domare som dömts för misshandel, förargelseväckande beteende

och våld mot tjänsteman till dagsböter har inte avskedats Ä 5/1985. Domare som i samma dom dömts för tre fall av misshandel till tre

månaders fängelse har inte avskedats. Ansvarsnämnden beaktade därvid att hovrätten vid bestämmande av påföljden utgått från att domaren inte skulle avskedas, att brotten inte haft anknytning till

tjänsten och förövats i speciella situationer med uppblossande ömsesidig aggressivitet i ett sedermera upplöst förhållande, att det gått två och ett halvt år sedan den sista gärningen förövades och att domarens sätt att sköta sin tjänst inte varit föremål för någon anmärkning. Nämnden ansåg därför att ett avskedande skulle innebära

Bilaga 15 sou 1994:99

en så ingripande åtgärd att den inte stod i rimlig proportion till vad lagts domaren till last Ä 11/1984. som

Domare som dömts till skyddstillsyn för grov vårdslöshet i trafik och rattfylleri har inte avskedats Ä 10/87.

Domare som tidigare i godkänt strafföreläggande ålagts dagsböter för skadegörelse har inte avskedats när han dömts för snatteri och

skadegörelse till Villkorlig dom och dagsböter Ä 1/93.

Fall som lett till avskedande

Domare som dömts för rattfylleri till fängelse en månad och för stöld och urkundsförfalskning till Villkorlig dom avskedades. Nämden förklarade att rattfylleribrottet enligt praxis inte utgjorde skäl för

nämnden att vidta någon åtgärd. De andra två brotten, stöld av lagböcker från arbetsplatsen samt förfalskande av hustrus namn-

teckning på fullmakt i ett inskrivningsärende, var emellertid allvarliga-

re. De visade på en grundläggande brist i domarens rättsmedvetande Ä 7/1983.

Domare som tidigare dömts till skyddstillsyn för bl.a. rattfylleri

avskedades när han återfallit i samma slags brottslighet och dömts till villkorlig dom Ä 3/1991. Återfall i snatteribrott har medfört domare avskedats Ä 6/ 1987. att

Frågor om disciplinansvar

Fall som inte lett till disciplinansvar

Lagman hade stängt tingsrätten en fredageftermiddag under sommaren och gett personalen ledigt efter kl. 12.00. En dom skulle ha meddelats

samma dag 14.00. Det var inte möjligt för ombudet att per telefon reda på vad domen innehöll. Justitiekanslern menade att lagmannens

beslut saknade rättslig grund och att han därför åsidosatt vad som ålegat honom i tjänsten. Beträffande den domare som beslutat att meddela dom samma dag kl. 14.00 ansåg JK att domaren borde ha

vidtagit åtgärder för att ge parterna och andra möjlighet att under expeditionstid få ta del av domens innehåll. Genom att underlåta detta hade domaren åsidosatt vad som ålegat honom i tjänsten. Ansvarsnämnden anförde att lagmannen genom sitt beslut att stänga domstolen

hade åsidosatt gällande regler om expeditionstid och därför hade

förfarit felaktigt. Beslutet om att ge personalen ledigt grundades på att

personalen lojalt ställt upp och arbetat mycket övertid och att

m.m.

sou 1994:99 Bilaga 15

lagmannen ansåg att detta borde belönas helst arbetet utförts - som i otjänliga och ohälsosamt varma lokaler. Ansvarsnämnden uppgav att

det inte framkommit något som gav anledning att anta att något beaktansvärt förfång uppkommit sig för någon enskild eller för

vare

det allmänna. Vid angivna förhållanden och med hänsyn även till

omständigheterna i övrigt fann Ansvarsnämnden att det fel som

lagmannen gjort sig skyldig till att bedöma ringa varför någon

var som

disciplinpåföljd inte skulle åläggas. Beträffande den andre domaren

anförde Ansvarsnämnden att det framgick utredningen domaren av att senast på förmiddagen lämnat ut domen för expediering. Eftersom

ansvaret för expediering av domar enligt tingsrättens arbetsordning

åvilade biträde på målkansliet hade ansvaret för att domen fanns

tillgänglig på kansliet på utsatt tid inte längre åvilat domaren efter det att han i tid lämnat ut domen för expediering. Yrkandet disciplinär

om åtgärd bifölls därför inte Ä 1/1981.

Domare har inte i ett betydande antal fall inom föreskriven tid färdigställt och expedierat domar i brottmål som handlagts under hennes ordförandeskap. Förhållandena i och för sig anledning att

gav

inte bedöma underlåtenheten som ringa fel. Mot sådan bedömning

en talade dock flera omständigheter. Domaren hade en mycket pressande

arbetsbörda, hon hade i början av sin tjänstgöring på avdelningen inte bara fäst domstolsledningens uppmärksamhet på arbetsförhållandena,

utan även tillskrivit Justitiekanslern med påpekande att hon fann om

situationen omöjlig. Förhållandena vid tingsrätten svåra, bl.a.

var var domstolen underbemannad och rådmännen tvingades ägna sig

uppgifter som skulle kunna ha delegerats. Av väsentlig betydelse

var också att underlåtenheterna inte i något fall syntes ha lett till rättsförlust för någon enskild, tvärtom hade domaren i görligaste mån försökt

förebygga att så skulle bli fallet. Disciplinär åtgärd ålades därför inte

Ä 5/1982.

Felaktig tillämpning av reglerna om tillstånd till telefonavlyssning

har inte lett till disciplinansvar. Ansvarsnämnden ansåg att bestämmel-

serna inte var avfattade på ett tillräckligt tydligt sätt. Den vidsträckta tolkning som skett av bestämmelsen var inte avsedd av lagstiftaren, men framgick inte av lagrummets förarbeten utan av senare rapporter och propositioner. Nämnden påpekade att beslut denna fattas

av art

under tidspress och att det inte kan förväntas att domare skall kunna

ägna någon längre tid för studium de i detta fall inte helt lättillav

gängliga rättskällorna. Det rörde sig om beslut som måste fattas i all hast och som av förbiseende blivit felaktigt. Varje form oaktsamhet

av

vid tillämpningen reglerna borde därför inte medföra

av ansvar Ä 2/1991.

Bilaga 15 sou 1994:99

Fall där disciplinpáföüd ålagts

Domare förklarade advokat häktad så som på sannolika skäl misstänkt

för bl.a. grovt undertryckande av urkund. Som häktningsskäl angavs

att det kunde befaras att den misstänkte skulle avvika eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt skulle försvåra sakens utredning. Häktningsbeslutet upphävdes av hovrätten, som inte ansåg

att det fanns skäl för misstanke om grovt undertryckande av urkund

och att det inte heller i övrigt förelåg skäl för häktning. Åklagaren

lade sedan ner åtalet eftersom det i denna del på objektiv grund inte

kunde anses föreligga brott. Fråga var om domaren gjort sig skyldig till felbedömning avseende såväl frågan om advokaten kunde misstänkas för grovt undertryckande av urkund, som frågan om de

särskilda häktningsgrunderna förelegat. Ansvarsnämnden ansåg att så var fallet eftersom skäl saknades för att misstänka advokaten för den nämnda gärningen. Det fanns inte heller tillräckliga skäl för häktning

i övrigt. Genom att häkta advokaten hade domaren därför av oaktsam-

het åsidosatt vad som ålegat honom som domare och han tilldelades därför varning Ä 6/1976. Part gav in vissa handlingar till rätten som domaren inte ville ta in i akten. Sedan parten avlägsnat sig kastade domaren handlingarna.

Domaren medgav senare att handlingarna, även om de inte utgjorde

skriftliga bevis, kunnat ha ett visst värde för utredningen i målet.

Domaren tilldelades varning Ä 4/1979.

Domare har efter förhandling i familjerättsligt mål dels hållit tiden och sättet för domens meddelande svävande, dels underlåtit att alls meddela dom i målet. Domaren tilldelades varning Ä 1/1980. Domare ålades löneavdrag efter att dels ha försummat processledningen i ett tvistemål, som därför blivit liggande utan åtgärd i flera år, dels ha åsidosatt bestämmelserna i rättegångsbalken om tiden för doms meddelande genom att underlåta att i två FT-mål meddela dom. Domarna hade inte meddelats flera månader efter förhandlingarna i målen Ä 2/1987. Domare hade inte inom föreskriven tid färdigställt och till de tilltalade översänt domar, dröjt med att utfärda stämning i brottmål,

förlängt vadetiden i brottmål på grund av att domarna inte expedierats

i tid, dröjt med att överlämna vadeinlagor till hovrätten i mål som rört

häktade och slutligen uteblivit från tjänstgöring under drygt en vecka utan sjukintyg på grund av att hon inte fått den protokollförarhjälp hon

ville ha. Eftersom det var fråga om upprepade försummelser ansåg

Ansvarsnämnden inte att det räckte med en varning, utan domaren

ålades Ä 7/1989.

löneavdrag

sou 1994:99 Bilaga 16

Vissa domstols- och i JO:s

domarfrågor och

JK:s

tillsynsverksamhet m.m.

Redovisningen har koncentrerats till frågor som rör Domarutred-

ningens uppdrag. Sådana ärenden som rör bedömning och diskussion av handläggningsfrågor, dvs. kommunicering, dröjsmål etc. har tagits med endast i syfte att belysa ramarna för JO:s och JK:s tillsynspraxis. Hänvisningar har skett till vissa avgöranden av Högsta domstolen,

Arbetsdomstolen och Statens ansvarsnämnd och därvid även utan att

JO eller JK fört talan. Promemorian bygger på en genomgång av

materialet från slutet av 1960-talet och framåt. Materialet redovisas endast i rubrikform.

1 Allmänt om JO:s och JK:s tillsyn av domstolarna

JO 1975 s. 37 JO konstaterade att ett förfarande varit oriktigt, uttalade att det rörde en bedömningsfråga men gjorde inte gällande att tjänstefel skulle föreligga i saken.

JO 1975/76 s. 116 En hovrätt bedömde en handläggningsåtgärd hos en tingsrätt som

rättegångsfel. Tingsrättens ordförande begärde att JO skulle pröva målet handläggning vid tingsrätten i vissa hänseenden. JO yttrade på

anförda skäl att tingsrättens förfarande inte överensstämde med gällande rätt.

JO 1987/88 s.19 Ifrågasatta felaktigheter i hovrätts dom; även uttalande om begräns-

ningar i JO:s tillsyn över domstolar. JO uttalade kritik mot hovrätts dom i fråga om redovisningen av målsägandens och ett vittnes utsagor samt i fråga om redovisningen i domstolens protokoll av svarandens inställning till ett skadeståndsyrkande. JO redovisade vidare utförligt

vilka frågor rörande hovrättens handläggning som han inte avsåg att pröva. Ärendet rörde brottmål där domare åtalats och fällts till ett en ansvar för brott utom tjänsten. I fråga om domaren hade Ansvarsnämnden Ä 11/1984 funnit domaren inte skulle avskedas från sin att anställning som domare. JO sökte inte ändring i detta beslut. JK

Bilaga 16 sou 1994:99

väckte dock talan hos Arbetsdomstolen avskedande domaren om av

dnr JK 3345-86-20. JK återkallade dock sin talan sedan

senare

förlikning träffats mellan parterna.

JO 1989/90 s. 23

JO-uttalande om lagmans skyldighet att uttala sig till JO i anledning

av remiss som rört annan domares befattning med ett mål hos domstolen.

JO 1989/90 s. 36

JO-uttalande om de allmänna principerna för JO:s prövning

av domstolarnas verksamhet.

JO 1992/93 s. 43 JO-kritik mot oklarheter i domskälen i hovrättsdom Jämför m.m. Högsta domstolens beslut 1992434-16 och Göta hovrätts skrivelse till

riksdagens konstitutionsutskott 1993-01-13.

JO 1992/93 s. 54 Allmänna J O-uttalanden i fråga förekomsten ett förfarande om av som inte ansetts stå i överensstämmelse med rättegångsbalkens regler.

JK 1989 s. 29

Vissa frågor rörande domstolarnas handläggning det s.k. styck-

av

mordsmålet prövning ett flertal handläggningsfrågor.

av

2 Tjänstetillsättning

JO 1976/77 s. 268

Fråga om dokumentation av muntliga upplysningar i tjänstetillsättningsärenden inom domstolsväsendet.

JO 1977/78 s. 317

Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet har i visst fall vid bedömandet av sökandens lämplighet för lagmanstjänst tagit hänsyn till hans alkoholvanor. JO har inte funnit anledning att ta avstånd härifrån.

3 Ämbetsbrott

JO 1961 s. 15

Domare hovrättsassessor och revisionssekreterare hade under flera

sou 1994:99 Bilaga 16

år genom uppsättande koncept och utkast till rättegångsskrifter

av och

genom annan juridisk rådgivning i betydande omfattning och delvis mot ersättning lämnat biträde i rättsliga angelägenheter. Domaren

dömdes för tjänstefel NJA 1960 1986. s.

JO 1965 s. 15 Åtal rådman för dröjsmål mot med utfárdande av stämning i brottmål och för försummad kontroll huruvida utfärdad stämning delgivits;

dröjsmålen och forsummelserna hade medfört preskription i vissa fall.

Rådmannen dömdes för tjänstefel.

JO 1966 s. 15

Åtal vattenrättsdomare för i mot skrift till styrelsen för Sveriges

advokatsamfund gjorda kränkande och insinuanta uttalanden om

advokat. Domaren fälldes för ärekränkning i förening med åsidosättande av tjänsteplikt samt för tjänstefel till suspension under två månader.

JO 1968 17 s. Åtal tingsdomare dels för

mot att han vid handläggningen fader-

av

skapsmål förordnat tingsvaktmästare i egenskap god

att av man bevaka svarandens rätt i målet, oaktat svaranden vistades under känd adress, dels för att domen i målet enligt sin

avfattning grundats allenast på medgivande av gode mannen, dels ock för att indispositivt tvistemål avgjorts utan huvudförhandling. Tillika fråga tingsdomaren förfarit

om

felaktigt genom underlåtenhet att tillföra akten i avgjort mål

ett av protokollföraren upprättat protokoll, i stället med som ersatts ett av

ordföranden upprättat protokoll. Åtalet, fördes till

som Högsta domstolen, bifölls delvis NJA 1967 B l. not.

JO 1969 415 s. Åtal vice ordförande i

mot hyresnämnd för dröjsmål med avgörande av mål angående fastställande grundhyror. Åtal för

av tjänstefel bifölls.

JO 1971 s. 461

Åtal mot tingsdomare för denne att skulle ha brustit i hänsynsfullt uppträdande vid tillrättavisning underordnad. Åtalet ogillades i av laga

kraftvunnen hovrättsdom.

JO 1973 s. 21

Åtal ordförande i mot hyresnämnd för dröjsmål med utsättande

av sammanträde med nämnden och meddelande nämndens utslag. av

Åtalet for tjänstefel bifall.

vann

Bilaga 16 sou 1994:99

JO 1976/77 s. 40

Avräkning häktestid. I ärendet där flera fall av felaktig avräkning

av behandlats diskuterar JO utförligt ansvarsfrågorna för domare som avräknat fel. Jfr även JO 1975/76 s. 87.

JO 1984/85 s. 21

Åtal lagman för myndighetsmissbruk och vårdslös myndig-

mot

hetsutövning i samband med handläggning av dispositivt tvistemål.

Jämför NJA 1984 s. 80.

JO 1984/85 s. 69

Åtal för vårdslös myndighetsutövning mot åklagare, åtalat

som en för brott mot sekretessbestämmelser ehuru den åtalade person

gärningen inte var straffbar, samt mot domare, som fällt den tilltalade

till Den rättsliga felbedömning som gjorts ansågs av Högsta ansvar. domstolen inte som så allvarlig att den var att betrakta som grov oaktsamhet varför åtalet inte bifölls NJA 1983 s. 644.

JO 1985/86 s. 19

Ansvar ifrågasatt mot lagman för förtal och myndighetsmissbruk i

samband med handläggning av frågor om viss persons lämplighet som

biträde enligt rättshjälpslagen. JO uttalade kritik i vissa avseenden. I

fråga lagmannens beslut att entlediga biträdet, vilket inte föregåtts om

kommunikation, beslutade JO om åtalseftergift för myndighetsmiss-

av bruk.

JK 1981 s. 13 Lagmans dröjsmål månader 11 dagar med att expediera dom ansex

sågs som vårdslös myndighetsutövning.

JK 1989 s. 52

Misstanke mot domare för vårdslös myndighetsutövning bestående i att häktningsförhandling inte hållits inom föreskriven tid. JK beslutade

om åtalseftergift.

JK 1990 s. 24

Tingsñskal hade varit försumlig genom att inte uppmärksamma att rätten inte domför. Fråga tjänstefel enligt 20 kap. l §

var om brottsbalken. JK ansåg brottet ringa, åtalade inte och tog inte upp frågan om disciplinansvar.

sou 1994:99 Bilaga 16

NJA 1990 s. 542

Fråga på talan om JK om vårdslös myndighetsutövning vid häktningsbeslut. Åtalet ogillades.

HD:s dom den 31 maj 1994, DB 146 Hovrättsledamöters åtgärd att fastställa en tingsrätts förordnande om förverkande av villkorligt medgiven frihet, trots att förordnandet

saknade laglig grund, har bedömts tjänstefel.

som

4 Avskedande och disciplinansvar

JO 1977/8 s. 19 Befogenheten av beslutade tvångsåtgärder mot advokat misstänkts som

för brott. Fråga om disciplinär påföljd för åklagare och domare. JO

kritiserade domaren och anmälde åklagaren till Ansvarsnämnden. JK anmälde senare domaren till Ansvarsnämnden JK:s beslut publicerades i TSA 1977 224. Ansvarsnämnden Ä 6/1976 och Ä 3/1977 s. beslutade om varning mot domaren och lämnade anmälan mot åklagaren utan bifall.

JO 1979/80 s. 18 Disciplinansvar för domare kastat bort vissa handlingar som som ena parten ingivit i ett expropriationsmål. Ansvarsnämnden Ä 4/1979 beslöt om varning.

JO 1980/81 s. 17

Disciplinansvar för domare som bl.a. underlåtit att meddela dom i mål

angående vårdnad om barn, umgängesrätt Ansvarsnämnden Ä m.m.

1980 beslöt om varning.

JO 1990/91 s. 24

JO:s anmälan om disciplinansvar mot domare för dröjsmål med expediering av beslut om rättspsykiatrisk undersökning i brottmålsdom lämnades utan bifall av Ansvarsnämnden. Saken rörde fråga

en om

domarens ansvar som rotelinnehavare för delegerad arbetsuppgift.

en

Beslutet vann laga kraft. JO gjorde framställning till regeringen

om

meddelandet av föreskrifter som närmare reglerar ansvarsfördelningen mellan rotelinnehavare och annan personal när fråga är delegerade

om arbetsuppgifter.

JO 1991/92 s. 25 JO:s anmälan om disciplinansvar för bl.a. domare med anledning av

Bilaga 16 sou 1994:99

ett beslut om hemlig telefonavlyssning avlyssning av telefon till vilken den misstänkte kunde antas komma att ringa lämnades utan bifall

av Ansvarsnämnden. J O:s beslut och Ansvarsnämndens beslut innehåller en utförlig diskussion av bl.a. domarens rättsliga ansvar för det felaktiga beslutet. Ansvarsnämndens beslut laga kraft Ä 2/ 1991. vann

JK 1989 s. 77 Anmälan om disciplinärt förfarande mot domare för dröjsmål med att

underrätta tilltalad om dom, för dröjsmål med att utfärda stämning, för dröjsmål med att sända över vadeinlaga till hovrätten och för beslut

om att förlänga vadetid. Ansvarsnämnden ålade domaren löneavdrag Ä 7/1989.

AD 1989 nr 52

Arbetsdomstolen biföll yrkande om avskedande av en domare med

stöd av ll kap. 1 § LOA på grund av snatteribrott.

AD 1992 nr 51 Fråga om avskedande enligt 11 kap. 1 § LOA av en domare i

kammarrätt assessor som vid två tillfällen med några års mellanrum

gjort sig skyldig till bl.a. rattfylleribrott. Betydelsen av alkoholberoende av sjukdomskaraktär och åtgärder för rehabilitering.

Ansvarsnämnden hade beslutat om domarens skiljande från tjänsten. Arbetsdomstolen fann att avskedandet var lagligen grundat.

5 Bisysslor

JO 1964 s. 490, 500

Framställning till Kungl. Maj om bisyssleregler, avsnittet särskilt vad

gäller domare.

JO 1967 s. 164

Lämpligheten av att domare var ledamot av försäkringsbolagens nämnder för enhetlig bedömning av skadefall. JO fann anledning till

åtgärd.

JO 1975 s. 129

Fråga huruvida uppdrag som ordförande i försäkringsbolags skadenämnd var förenligt med domares ordinarie tjänsteutövning.

JO 1984/85 s. 82

Bisyssla för domare rådman som bouppteckningsförrättare.

sou 1994:99 Bilaga 16

JK 1989 s. 98

Angående domares bisysslor; fråga om av hyresråd bedriven kursverksamhet i hyresrätt var att fortroendeskadlig bisyssla. Se

anse som också JK 1990 s. 178.

6 Arbetsledning inom domstolen

m.m.

JO 1968 s. 379

l anledning av lockout och strejk på tjänstemannaområdet uppkom

frågor om chefsdomare, som undantagits från arbetsinställelse, var

skyldig tjänstgöra såsom inskrivningsdomare. I ärendet behandlade JO

mot bakgrund av § 47 1809 års regeringsform befogenheten för hov-

rätt att ge direktiv om chefsdomares tjänsteutövning l ärendet

m.m. förekom informell kontakt mellan Justitiedepartementet och hovrätten. JO ansåg inte fel ha förekommit.

JO 1970 s. 372

Fråga om hovrätt, som entledigat e. o. fiskal, handlat med tillräcklig

omsorg genom att tidigare ha tagit definitiv ställning till hans

anställningsforhållanden. Tillika fråga om innehållet i ett for fiskalen utfärdat

tjänstgöringsbetyg.

JO 1988/89 s. 19 Lagmans åtgärder mot en domare. Till följd vissa händelser vid av en

huvudförhandling relationsproblem mellan rådman och åklagare

en

beslutade lagmannen att flytta rådmannen till rotel. JO redo-

en annan gjorde för den konstitutionella och den övriga rättsliga regleringen av frågan och uttalade kritik.

JO 1991/92 s. 35 Chefsrådmans övergripande för att äldre mål blir avgjorda. ansvar

JO 1991/92 37 s.

Rotelinnehavarens bevakningsansvar för rotelsekreterarens arbete.

JO 1992/93 48 s.

Lagmans ansvar för långsam handläggning ett mål i tingsrätt

av

handlagd av en tingsfiskal.

JK 1981 s. 15

Angående plenums befogenhet enligt tingsrättsinstruktionen

m.m.

Bilaga 16 sou 1994:99

7 Om lottning av mål m.m.

JO 1980/81 s. 47 Bristfállig handläggning av tvistemål. Vikten av att tingsnotaries

lämplighet att mottaga förordnande enligt tingsrättsinstruktionen noggrant prövas i varje särskilt fall.

JO 1983/84 s. 32

Kritik av att tingsnotarie fått handlägga ett komplicerat inskrivnings-

ärende.

JK 1985 s. 73

Fråga bl.a. om tingsnotarie bort förordnas att handlägga ärende angående adoption av vuxen person.

JK 1989 s. 70 Fråga hovrättspresidents beslut att ett uppmärksammat brottmål om skulle tilldelas rotel på viss avdelning och att vissa lagfarna ledamöter skulle delta i målets avgörande.

8 Vissa frågor om domares uppträdande

JO 1964 s. 184 Fråga huruvida en domare, som utom tjänsten deltagit såsom part i

rättegångsliknande förfarande, gjort sig skyldig till otillbörliga

uttalanden och åtgärder av sådan art att de oaktat han uppträtt som -

privatman kunde anses innefatta åsidosättande av tjänsteplikt. JO

prövade i sak fann anledning till åtgärd. men

JO 1990/91 s. 29

Kritik av domare som anmält partsombud till åklagare för utredning

misstanke brott. Även fråga domares olämpliga uppträdande av om om vid sammanträde.

JO 1994-02-02 dnr 3168-1992

Fråga underhandskontakt mellan domstol och åklagare under om handläggningen av ett mål men utanför området för domstolens

formella processledning.

JK 1985 s. 125

Fråga handläggningen det s.k. sjövärnsmålet vid Oskarshamns

om av tingsrätt.

sou 1994:99 Bilaga 16

9 Domstolarna och massmedia m.m.

JO 1969 s. 39

Är det förenligt med nämndemans tjänsteåliggande att verka som pressreferent av domstolsförhandlingar i vilka han själv deltagit

som

domare JO pekade på att lagliga hinder härför inte föreligger

men diskuterade saken ytterligare.

JO 1983/84 s. 38

Tingsrätt har ansetts skyldig att lämna ut tillgängliga personuppgifter

om nämndemän.

JO 1986/87 s. 19

Kritik mot tingsrättslagman för olämpligt uppträdande mot journalist.

Brister i fråga om information angående ordningsföreskrifter för besökande vid domstolen.

JO 1992/93 s. 26

Domstolarnas beslut om ljudupptagning av än rätten och

annan

direktsändning i radio under rättegången om mordet på statsminister Olof Palme; även fråga om allmänhetens tillträde till förhandlingarna.

JK 1981 s. 98 Fråga om åsidosättande av 5 kap. 1 § rättegångsbalken vid domstols-

förhandling. Häktningsförhandling hölls efter kl. 16.40 då tingshusets

växel stängts, dörrarna låsts och vaktmästarna lämnat tingsrätten.

JK 1982 s. 194

Fråga om brott mot tystnadsplikt avseende innehållet i en dom som

ännu inte hade meddelats.

JK 1983 s. 29

Fråga om åsidosättande av tystnadsplikt genom utlämnande

av pressmeddelande angående innehållet i en ännu inte meddelad dom.

JK 1986 s. 57 Fråga om en domares kontakter med media i mål och ärenden som handlades av domaren.

JK 1988 s. 180

Ifrågasatt brott mot tystnadsplikt styckmordsmålet.

m.m.

lll

Bilaga 16 sou 1994:99

JK:s beslut den 10 juni 1994 Dnr. 5033-92-20

Anmälan mot en hovrättsdomare med anledning bl.a. av uttalanden och artiklar i massmedia riktade mot en advokat.

sou 1994:99 Bilaga 17

Justitiekanslems tillsyn över domstolarna 1991 års

-

JK-utrednings överväganden och remissutfallet

l Direktiven

Enligt sina direktiv Dir. 1991: l 10 skulle 1991 års JK-utredning bl.a. särskilt överväga hur tillsynen över domstolarna borde utformas med hänsyn till den garanti som måste finnas för ett självständigt dömande. Det borde också närmare övervägas vilka intressekonflikter som kunde uppstå då JK uppträder som part inför domstol samtidigt han en som genom sin tillsynsfunktion skall granska domstols handläggning samma av målet.

2 Betänkandet

I sin sammanfattning i betänkandet Justitiekanslern SOU 1993:37, s. 14 f. anförde utredningen att domstolarna alltid har omfattats såväl av JK:s som JO:s tillsyn och att de ursprungligen framhölls särskilt som viktiga tillsynsobjekt. Så som kontrollen domstolarna enligt av gällande bestämmelser och praxis sker i Sverige kan den enligt utredningen inte anses oförenlig med domstolarnas självständighet i dömandet. Vidare anförde utredningen att JK med strikt iakttagande av domstolarnas självständighet i dömandet också i fortsättningen kunde utöva viss tillsyn över domstolsväsendet. Frågan om J Ozs och JK:s kontroll över domstolsväsendet behandlas närmare i betänkandet på s. 58 ff., 130 ff., 164 och 230. Utredningen föreslog alltså ingen förändring i gällande tillsyn. För att markera betydelsen av rättskipningens självständighet också gentemot JK borde dock enligt utredningen principerna för JKzs tillsyn över domstolsväsendet markeras särskild bestämmelse i genom en lagen om justitiekanslern enligt vilken JK vid sin tillsyn över domstolarna särskilt skall beakta deras självständighet i rättskipningen s. 164. Förslaget togs i som ett andra stycke i 3 § angivna lag med följande lydelse: När Justitiekanslern utövar tillsyn över domstolar skall han särskilt iaktta bestämmelsen i 11 kap. 2 § regeringsformen.

Bilaga 17 sou 1994:99

3 Remissutfallet

Utredningens principiella ståndpunkt i fråga om JK:s kontroll över

domstolarna delas av JO, Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Länsrätten i Stockholms län och Domstolsverket.

JO:s yttrande i denna del har lagts med som underbilaga Svea hovrätt föreslår vissa inskränkningar i JK:s tillsynsrätt: dels bör J Kzs närvarorätt vid domstolars överläggningar 9 § tillsynslagen avskaffas, dels bör en regel införas som uttryckligen förhindrar JK att utöva tillsyn över en domstol såvitt gäller dess behandling av ett mål

eller ärende i vilket JK företräder staten vid domstolen. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i dessa avseenden samma mening som Svea hovrätt.

Kritiska synpunkter mot förslaget anförs av Kammarrätten i Stock-

holm, Kammarrätten i Jönköping, Sveriges Domareförbund och Medborgarrättsrörelsen. Kammarrätten i Stockholm sätter i fråga om inte både konstitutionella och praktiska skäl talar för att JK skall ta upp enskildas

klagomål mot domstolar. Kammarrätten i Jönköping synpunkter har tagits med underbilaga Medborgarrättsrörelsen vill avskaffa

som

JK:s rätt att närvara vid domstolars överläggningar. Göteborgs tingsrätt anser att frågorna om tillsynen över domstolarna

och möjligheterna att ingripa mot försumliga domare är av sådan

principiell betydelse att de bör underkastas en mer ingående analys

och behandlas av 1993 års domarutredning. Domarförbundet anser att

det kan ifrågasättas domstolarna alls bör vara underkastade tillsyn

om

av JK eller någon annan och hänvisar till samma utredning.

sou 1994:99 Bilaga 17

Underbilaga 1

Riksdagens ombudsmäns yttrande, avsnittet Särskilt tillsynen över

om domstolarna Vi har hittills i huvudsak uppehållit vid frågan sådana oss om intressekonflikter som har sin grund i JK:s uppgifter att samtidigt

utöva tillsyn över den offentligs verksamheten och handlägga frågor

rörande skadeståndsansvar för staten. Utredningen behandlar emeller-

tid också frågan det föreligger någon liknande intressekonflikt i de

om fall där JK uppträder som part inför domstol står under hans en som

tillsyn. Det är tydligt att denna frågeställning har relevans inte bara i

fråga JK. Även JO befinner sig i om en sådan situation när han uppträder som åklagare eller part i arbetstvist avseende som en

disciplinansvar. Till följd av att tjänstefelsreglerna är tillämpliga också i fråga om domare gäller i själva verket i viss utsträckning detsamma

också när en allmän åklagare för talan inför domstol. Enligt vår mening föreligger här normalt sett inte någon reell intressekonflikt. När JK eller JO uppträder part inför domstol har som han att på sätt exempelvis allmän åklagare respektera samma som en de regler som gäller för rättegången och för parts ställning i denna. en Det finns därvid inte något utrymme för att i föra några processen

inslag grundade på tillsynsbefogenheten. Självfallet har JK och JO

däremot rätt vilken part helst anföra samma som som att t.ex.

domvillobesvär eller göra invändningar rättegångshinder och föra

om

talan mot beslut varigenom sådana invändningar ogillats. Vi vill i detta

sammanhang också erinra den väl etablerade praxis innebär om som

att varken JO eller JK använder sina tillsynsbefogenheter

gentemot

domstolarna på ett sätt som kan betraktas inblandning i

som ett pågående mål eller ärende. Det nu sagda innebär att det i praktiken är uteslutet att JK när han uppträder som part inför en domstol på eget initiativ skulle aktualisera

sin tillsynsroll gentemot domstolen i det aktuella målet. JK kan

däremot hamna i en reell konfliktsituation han under pågående om

rättegång mottar klagomål avseende domstolens handläggning

av målet. Denna konfliktsituation blir särskilt påtaglig anmälaren är om

JK:s motpart i detta. I ett sådant fall är det tydligt att JK inte kan avgöra tillsynsärendet vare sig anmälan är befogad eller Problem av detta slag bör emellertid regelmässigt kunna lösas JK

genom att

efter överenskommelse med någon riksdagens ombudsmän

av överlämnar klagomålen till denne.

Utredningen har såvitt gäller JKzs tillsyn över domstolarna föreslagit

en ny bestämmelsei 3 § JK-lagen innebörd att JK, när han utövar av

tillsyn över domstolarna, särskilt skall iaktta bestämmelsen i l1 kap.

Bilaga 17 sou 1994:99

2 § regeringsformen. I denna grundlagsbestämmelse föreskrivs att ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol

skall döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i ett särskilt fall. en

Vi vill här inledningsvis slå fast att tillsynen över domstolarna inte på något avgörande sätt skiljer sig från den tillsyn som JK och JO

utövar över den offentliga verksamheten i övrigt. Domare är exempelvis i likhet med andra offentliga funktionärer underkastade såväl ett straffrättsligt som ett disciplinärt ansvar för sina åtgärder i tjänsten.

Vidare är också förvaltningsmyndigheternas självständighet skyddad i grundlag. Enligt 11 kap. 7 § regeringsformen får ingen myndighet,

inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, bestämma

hur en förvaltningsmyndighet i det särskilda fallet skall besluta i ett ärende rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en

som

kommun eller som rör tillämpning av lag. Denna bestämmelse skyddar således den verksamhet hos forvaltningsmyndigheternma som

motsvarar domstolarnas dömande verksamhet. De nu nämnda grundlagsreglerna är inte direkt tillämpliga på JK:s

och JO:s tillsynsverksamhet av det själet att varken JK eller JO har någon begfogenhet att ge bindande direktiv till någon myndighet i dess

rättstillämpande verksamhet. Däremot kommer det synsätt som ligger

till grund för regeln om domstolarnas självständighet till uttryck i tillsynsverksamheten på så sätt att JK och JO som nyss nämnts som

regel undviker att göra uttalanden eller att ens inleda utredning om förhållanden i en rättegång som inte har avslutats genom lagakraftvunnen dom eller slutligt beslut. Det viktigaste undantaget från denna

princip avser frågor om otillbörliga dröjsmål med handläggningen av

ett mål. JK och JO avstår vidare normalt från att uttala sig om innehållet i domstols avgöranden. Undantag härifrån görs endast när ett en avgörande står i uppenbar strid med en klar lagregel. Det kan tilläggas

att i sådana fall ibland också ett straffrättsligt ansvar kan aktualiseras. Även Riksåklagaren kan således ibland ha anledning att på denna

grund ta ställning till innehållet i en dom.

JK:s och JO:s tillsyn över domstolarna är i stället i första hand

inriktade på dessas sätt att handlägga sina mål och ärenden. Vad gäller tillämpningen av förfaranderegler är möjligheterna att göra uttalanden

större än i fråga om domstolarnas avgöranden i sak. Det har i själva

verket sedan länge ansetts vara en viktig del av JK:s och JO:s verksamhet att göra för rättstillämpningen vägledande uttalanden på det processrättsliga området. Det nu nämnda förhållningssättet iakttas av JK och JO också i fråga

förvaltningsmyndigheternas rättstillämpande verksamhet. Även här

om

sou 1994:99 Bilaga 17

ligger således tyngdpunkten på en granskning av tillämpningen av gällande förfaranderegler och andra formalia vid handläggningen. Uttalanden i bedömningsfrågor görs endast när bedömningen ligger klart utanför vad som medges gällande regler. av De nu nämnda principerna för JK:s och JO:s tillsyn har vid flera tillfälleen godtagits av statsmakterna och det finns enligt vår mening inte någon anledning att göra någon ändring härvidlag. Den av utredningen föreslagna regeln tycks inte heller syfta till någon förändring. Den kan emellertid enligt vår mening leda till missförstånd i skilda hänseenden. Den kan sålunda få JK:s tillsynsbefogenheter gentemot domstolarna att framstå som mera begränsade än de i själva verket är och den kan därmed utgöra grund för tvister mellan JK och domstolarna om omfattningen av tillsynsbefogenheterna. Missuppfattningar i detta hänseende har i själva verket förekommit i debatten redan utan en sådan regel. Den föreslagna bestämmelsen kan vidare ge upphov till uppfattningaen att grundlagsskyddet för förvaltningsmyndigheternas rättstillämpning är av lägre valör än motsvarande skydd för domstolarnas del. Med hänsyn till det sagda och till att någon befogad kritik mot JK:s sätt att utöva sin tillsyn över domstolarna inte har framkommit avstyrker vi att den föreslaga regeln införs.

Bilaga 17 sou 1994:99

Underbilaga 2

Kammarrätten i Jönköping beträffande tillsynen över domstolarna:

Direktiven omfattar frågan hur tillsynen över domstolarna bör vara organiserad. Frågan har berörts även i tidigare utredningar. JKutredningen föreslår ett tillägg till 3 § i tillsynslagen vari särskilt erinras om bestämmelsen i 11 kap. 2 § regeringsformen. Principiellt måste ifrågasättas om inte domstolarnas ställning av tredje statsmakt borde markeras tydligare än i dag. Justitiekanslerns tillsyn över domstolarna är tillspetsat en påminnelse om att - domsmakten var direkt underordnad Kungl. Majzt i ett mera outvecklat historiskt skede. Det förhållandet att förvaltningsmyndigheterna åtnjuter viss självständighet genom ll kap 7 § regeringsformen bör inte tas till intäkt for att förvaltningsmyndigheterna, som lyder under regeringen och domstolarna kräver samma tillsyn. Utredningen fäster själv uppmärksamheten på s. 60 att skillnaden mellan domstolar och förvaltningsmyndigheter ofta är större utomlands än i Sverige. Kammarrätten tolkar direktiven på sÅ sätt att denna skillnad är värd en analys. Utredningen synes dra slutsatsen, att olikheterna mellan Sverige och övriga europeiska länder motiverar den tillsyn över domstolarna som finns i Sverige, och anför att de invändningar, som i ett internationellt perspektiv kan resas mot JKtillsynen över domstolarna, vid en närmare granskning inte är

bärkraftig. Utredningens slutsatser beträffande tillsynsarbetets

inriktning synes dock närmast ge vid handen att domstolstillsynen är en allt annat än primär uppgift. Man kan således spåra ett principiellt bejakande men ett förnekande i praktiken av behovet av JK-tillsyn över domstolarna. Enligt kammarrättens mening bör således domstolarna utmönstras från JK:s tillsynsområde. Detta kan göras genom ett tillägg i 2 § förslaget till lag om ändring i lagen om Justitiekanslerns tillsyn. Som utredningen påpekar arbetar domarkåren under i princip samma straffrättsliga änsteansvar som andra offentligt anställda. Detta ansvar

kan vid behov utkrävas av JO liksom f n. En sådan ordning kräver

en foljdändring i 12 kap 8 § första och andra styckena regeringsformen. Med hänsyn till att parlamentarismen numera är inskriven i regeringsformen kan i och för sig ifrågasättas om inte domstolskontrollen bör utövas även av J K. Eftersom emellertid lagstiftningsmakten tillagts riksdagen ensam och eftersom domstolarnas självständiga ställning särskilt markerats i regeringsformen, bl.a. genom kravet på

sou 1994:99 Bilaga 17

lagform vid utfärdandet av bestämmelser domstolsväsendet och om

rättegångsförfarandet, förefaller det naturligast att Riksdagens

ombudsmän utövar kontrollen av att domstolarna fullgör sina

åligganden. Om regeringen behöver informeras om förhållanden inom

domstolsväsendet torde detta kunna ske direkt till Justitiedepartementet.

Frågan om formerna för JO:s domstolstillsyn kan inte övervägas i detta remissyttrande men bör prövas i förestående reformarbete för att

stärka domarnas och domstolarnas ställning prop. 1992/93:l00 bilaga 3 s. 27 samt betänkandet 60. s. Kammarrätten vill å andra sidan nämna att J Kzs liksom för övrigt -

JO:s hittillsvarande tillsyn över domstolsväsendet i den praktiska

-

tillämpningen inte utgör något generellt hot mot domstolarnas självständighet. All erfarenhet visar i stället att JK utövar sådan tillsyn med stor respekt för domstolarnas integritet i dömandet. Kammarrättens överväganden grundas således på vad som är rimligt från

konstitutionell synpunkt. Skulle statsmakterna finna att hittillsvarande regeringskontroll inte kan undvaras, finns således inte anledning att föreslå ändringar i JK:s arbetssätt på detta område.

sou 1994:99 Bilaga 18

TJÄNSTEFÖRSLAGSNÃMNDEN FÖR DOMSTOLSVÄSENDET TFN 1993-08-10 Peter Ekström

SAMMANSTÄLLNING ÖVER TFN:s PRAXIS 1984 JUNI 1993 vid beslut om tillstånd enligt 12 kap. 3 § rättegångsbalken att ombud uppträda som och besked enligt 37 § anställningslörordningen om bisysslor

Bilaga 18 sou 1994:99

TILLSTÅND ENL. 12 KAP. 3 § RÃTTEGÅNGSBALKEN

1.1 Tillämplighet av 12:3 RB

Bestämmelsen ändrad i SFS 1992:1511 till att avse lagfaren domare m.m. icke blott i allmän domstol. Ändringen är avsedd att träda i kraft samtidigt EES-avtalet. som

Bestämmelsen har ansetts icke gälla kammarrättsfiskal dnr 47-1990, hyresråd dnr 127- 1989 och t.f. kanslichef vid mellankommunal Skatterätt dnr l-1983.

TFN har vidare uttalat att tillstånd fordras för att utföra talan inför domstol för dem man Iagligen företräder dnr 78-1991, som gällde rådman som skulle föra eget minderårigt barns talan i tvist rörande hyresfordran.

Ansökan av domare som varit tjänstlediga for anställning som biträdande jurist i advokatbyrå har med hänvisning till 12 kap. 3 § 1 st. andra meningen inte föranlett någon nämndens vidare åtgärd, dnr 84-1987 m.fl..

1.2. Prövande av annan tjänst.

Tillstånd har regelmässigt meddelats tjänstlediga ñskaler och assessorersom prövat andra anställningar att uppträda som ombud för arbetsgivaren och i förekommande fall för arbetsgivarens klienter t.ex. Domstolsverket, Vägverket, Riksskatteverket, Domänverket, -, kommuner, SALF gällde även tillstånd enl. RB 12:22 och 21:3, dnr 12-1991, Sveriges Lantbruksuniversitet. LRF, AB Stockholms Patentbyrå, Svenska Cellulosa AB, Stadshypotek, banker och försäkringsbolag.

1.2.1 Vidare har tillstånd meddelats:

Tjänstledig hovrättsassessor Svea i hovrätt har beviljats tillstånd att under tjänstgöring i hustrus juridiska byrå i Marstrand uppträda som rättegångsombud dnr 102-1990.

sou 1994:99 Bilaga 18

1.3. släktskap

1.3.1 Tillstånd har meddelats:

lagman i Strömstads tingsrätt att vara ombud för sin hustru inför Göteborgs tingsrätt i FT-mål rörande tilläggsavgiñ p.g.a. försummelse att medföra mânadskort vid färd i spårvagn dnr 88-1987 hovrättsråd i Svea hovrätt att vara ombud för sin hustru vid Kalmar tingsrätt i mål rörande hyra av fritidshus 114-1986 rådman i Göteborgs tingsrätt att vara ombud för sin hustru, svärmor och svägerska vid Hyresnämnden i Göteborg i tvist rörande hyra fastighet i som hustrun var delägare till dnr 96-1988 hovrättsråd att vara ombud för sin far i hovrätten i brottmål där båda förde málsägandetalan dnr 2-1992 rådman i Gävle tingsrätt att vara ombud för sin myndiga dotter vid - Hyresnämnden i Stockholm i ärende rörande medling i bostadsrättstvist dnr 29- 1988 assessor i Svea hovrätt att vara ombud för sin svärmor vid Hyresnänmden - 1 Stockholm i mål rörande rätt att överlåta hyresrätt dnr 117-1987 - assessor i Svea hovrätt tjänstledig För utredningsuppdrag att ombud för ett vara byggbolag, ägt av en svåger, vid Alingsås tingsrätt i mål rörande fordran dnr 129-1990 fiska i Hovrätten för Nedre Norrland att vara ombud för sin fars kusin vid inskrivningsmyndigheten vid Hallsbergs tingrätt i ärende rörande lagfartssammanträde dnr 79-1990 - fiska i Svea hovrätt tjänstledig för utredningsuppdrag att vara ombud För sin svågers mor i Hyresnämnden i Stockholm, och det blir aktuellt inför - om domstol dnr 6-1988 tingsnotarie i Göteborgs tingsrätt att vara ombud for sin sambos i Varberg - mor tingsrätt i mål ang. mäklarprovision dnr 103-1988 - tingsnotarie i Sjuhäradsbygdens tingsrätt att vara ombud för sin i Länsrätten mor i Göteborgs och Bohus län vid överklagande taxeringsbeslut dnr 124-1990 av - tingsnotarie i Lunds tingsrätt att vara ombud for fästmans fader i Landskronas tingsrätt i mål rörande skadestånd p.g.a. brott dnr 49-1992

Bilaga 18

- tingsnotarie i Vänersborgs tingsrätt att vara ombud för en broder inför Göteborgs tingsrätt i mån ang. ansvar för vårdslöshet i trafiken dnr 30-1984 - tingsnotarie i Gävle tingsrätt att vara ombud för en broder inför Visby tingsrätt i mål ang. ansvar för misshandelsbrott dnr 131-1990 - tingsnotarie i Stockholms tingsrätt att vara ombud sin sambos mor inför Kristianstads tingsrätt i mål rörande arbetstvist dnr 44-1987. tingsnotarie i Örebro tingsrätt att ombud för sin med bolag - vara syster eget av ringa omfattning inför Stockholms tingsrätt i mål rörande fordran dnr 8-1991

1.3.2 Tillstånd har Mg lämnats i följande ärenden:

hovrättsråd i Svea hovrätt att uppträda som ombud i Stockholms tingsrätt för sin - 19-årige son i mål rörande fordran p.g.a. leasad bil. I beslutet anförde TFN: "Nämnden anser att detnormaltintebör tillåtas att en domarei hovrätt uppträder som ombudi en tingsrättinomden egna hovrättensdomkrets.Undantaghärifrånbör endastförekomma om särskildaskälföreligger.Dåsådanaskälintevisatsföreliggalämnarnämndenansökanutan bifall." Dnr 106-1987. Sökandenöverklagade beslutethosregeringen, som i beslut1988-02-04avslogöverklagandet. Tingsnotarie i Örebro tingsrätt hade - av TFN tidigare erhållit tillstånd att vara ombud syster med eget bolag av ringa omfattning inför Stockholms tingsrätt i mål rörande fordran dnr 8-1991, se även ovan. Sedan notarien antagits som aspirant i Svea hovrätt begärde han tillstånd att få uppträda som ombud i samma angelägenhet "generellt och i konkursärende". Nämnden avslog ansökan och anförde som skäl: "Nämnden att det rent allmänt sett är olämpligt tingsnotarie anser att en uppträder som ombudi ett konkursärende medhänsynbland annat till det omfattandeoch

utdragnaförfarande detoftablir frågan om se även dnr 81-1985 " Enligt nämndens

meningbör detvidarenormaltintetillåtas att en rättsutbildadbefattningshavare i hovrätt uppträder som ombudi en tingsrättinomden egna hovrättensdomkrets.Undantaghärifrånbör endastförekomma om särskildaskälföreligger" dnr 57-1991.

Bilaga 18

1.4 Vänskap m.m.

1.4.1 Tillstånd har beviljats:

- tiska i Svea hovrätt tjänstledig sedan tre år för tjänstgöring i Vattenfall att vara ombud för en god vän inför hovrätten i tvist rörande mäklararvode. Fiskalen hade företrätt i vännen Nacka tingsrätt och därvid förbisett att begära tillstånd. Motparten hade klagat till hovrätten dnr 37-1987 - ñskal i Svea hovrätt tjänstledig sedan fem år för arbete vid universitet att vara ombud för en god vän inför Örebro tingsrätt då under Svea hovrätts domkrets i mål ang. utfående av handlingar dnr 77-1990. - tingsnotarie i Trelleborgs tingsrätt att vara ombud för god inför en vän Eksjö tingsrätt i mål ang. ansvar för medhjälp till bedrägligt beteende. Nämnden biföll ansökan bl.a. med hänsyn till att endast drygt månad återstod en av notarietjänstgöringstiden dnr 149-l 990 - tingsnotarie i Umeå tingsrätt att vara ombud för god vän inför Kammarrätten en i Stockholm vid avslutande av mål rörande disciplinansvar. Notarien hade arbetat med ärendet under ett års tid före notarietjänstgöringeus början dnr 120-1992

1.4.2 Tillstånd har inte medgetts:

- hovrättsråd i Hovrätten för Västra Sverige tjänstledig sedan flera år att vara ombud för en vän inför Göteborgs tingsrätt i mål rörande underhållsbidrag till barn dnr 314-1992 - tingsnotarie i Eskilstuna tingsrätt att vara ombud För bekant inför en Hyresnämnden i Västerås i ärende rörande medling. Ärendet kunde komma att handläggas i tingsrättens lokaler dnr 26-1988 - tingsnotarie i Ronneby tingsrätt att vara ombud för god inför en vän Helsingborgs tingsrätt i mål rörande fordran p.g.a. borgensåtagandednr 84- 1988 - tingsnotarie i Mölndals tingsrätt att ombud för god inför Stockholms vara vän tingsrätt i mål rörande skadeståndsskyldighet uppsägning dnr 23-1990 p.g.a. - tingsnotarie i Handens tingsrätt för en god vän inför Huddinge tingsrätt i FT-mål rörande skadestånd dnr 62-1991

Bilaga 18

- tingsnotarie i Göteborgs tingsrätt att vara ombud för bekant inför Stockholms en tingsrätt i mål rörande fastighetstvist dnr 122-1991

1.5 Övrigt

1.5.1 Tillstånd har beviljats

hovrättsråd, vof, i Hovrätten för Övre Norrland, att ombud för - vara en villaförening inför Kammarrätten i Stockholm och eventuellt - - regeringen : ärende rörande byggnadslov. Sökanden medlem och styrelsesuppleant i var föreningen dnr 64-1991 - revisionsekreterare, tjänstledig från Krirninalvårdsstyrelsen KVS, att vara ombud för staten genom KVS inför Linköpings tingsrätt och eventuellt - Arbetsdomstolen i mål rörande arbetstvist dnr 27-1993 tingsnotarie i Ljusdals tingsrätt att vara ombud inför Stockholms tingsrätt i nål rörande äktenskapsskillnad vilka han påbörjat i anställning vid juristbyrå m.m. före notarietjänstgöringen dnr 132-1987 tingsnotarie i Ronneby tingsrätt att vara ombud inför Värnamo tingsrätt i mål ang. leasingavtal, vilket mål han påbörjat under tid som han drivit egen juridisk byrå före notarietjärtstgöringen dnr 43-1990 - tingsnotarie i Simrishamns tingsrätt att vara ombud för ett bolag inför Kammarrätten i Jönköping och regeringen i ärende rörande tillstånd till försäljning av dansk pølse. Nämnden tog därvid hänsyn bl.a. till notarien att under drygt ett år före notarieförordnandet hade biträtt bolaget i angelägenhezen dnr 148-1990 - tingsnotarie i Uddevalla tingsrätt att vara ombud för ekonomisk förening mad ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen bl.a. genom att tillhandahålla fritidsbostäder inför Göteborgs tingsrätt i mål ang. fordran. Sökanden var sekreterare och styrelsesuppleant i föreningen dnr 37-1989. Sedan sökanden börjat tjänstgöra som aspirant i Hovrätten för Västra Sverige ansåg: särskilda skäl inte föreligga till tillstånd i liknande ärende dnr 104-1989

Bilaga 18

1.5.2 Tillstånd har 1nte medgetts:

- ñskalsaspirant i Hovrätten för Västra Sverige att ombud för ekonomisk vara förening i vilken sökanden sekreterare och styrelsesuppleant inför - var - Göteborgs tingsrätt i mål rörande fordran dnr 104-1989, se ovan tingsnotarie i Sölvesborgs tingsrätt att uppträda ombud inför Malmö tingsrätt - som och Länsrätten i Blekingen län i mål rörande vårdnad, verkställighet av umgänge m.m., vilka mål sökanden arbetat med under cirka tre års tid före notarieförordnandet. Nämnden tog hänsyn till målens art och omfattning dnr 124-1989 tingsnotarie i Eslövs tingsrätt att uppträda ombud inför Kristianstads och - som Hässleholms tingsrätter i mål rörande underhållsbidrag till barn, äktenskapsskillnad, fordran resp. rattonykterhet, vilka mål sökanden påbörjat i juristñrma vari han ägt del före notarieförordnandet. Juristfirman hade ytterligare en delägare dnr 74-1991.

BESKED ENLIGT 37 § ANSTÄLLNINGSFÖRORDNINGEN BISYSSLOR

2.1 Skiljemannauppdrag 2.1.1 Följande uppdrag har ansetts förenliga med domartjänsten:

- rådman i Västerås tingsrätt A, skiljeman i tvist rörande försäljning aktiepost , av av ett dödsbo till ett bolag. Rådmannen utsågs boutredningsmannen. av Tvisteföremålets värde cirka 600.000 kr. TFN farm i beslut 1984-06-21 att ett uppdrag som skiljeman. utsedd part, av "kan vara ägnat att hos andra väcka föreställningen att domaren kommer i ett visst beroende av den part som utsett honom till skiljeman". Nämnden uttalade därför att bisysslan inte var förenlig med tjänsten rådman. Dnr 39-1984 som Efter överklagande upphävde regeringen 1984-11-01 TFN :s beslut och anförde bl.a. följande: "Storförsiktighetbör iakttasvid bedömningen om en domarebör kunnata emot ett uppdragfrånenskild partatt ingå i skiljenämnd. Avgörandetmåsteemellertidträffasockså utifrån en samladbedömning riskeni detenskildafallet av för att domarens ochdomstolens anseende opartiskhetrubbas. A15uppdrag för är av begränsad omfattning.Detfår förutsättas att -

Bilaga 18

sig enstakauppdrag. Härtill kommer att den enskilda parten är ett dödsbo som så det rör om ett småningom skallupplösas.Mot den bakgrunden kandet inte anses att uppdraget är ägnatatt rubba förtroendet för Ass eller domstolens opartiskhet." lagman i Karlskrona tingsrätt skiljeman i tvist, rörande försäljning av en

industrirörelse ett dödsbo till ett bolag. Lagmarmen utsågs av dödsboet. av Parterna hemmahörande i Kalmar Malmö dnr 1-1988. resp. hovrättsrâd i Hovrätten för Nedre Norrland skiljeman i tvist rörande skadestånd

försäljning fast egendom. Hovrättsrådet utsågs av part, Tibro kommun. p.g.a. av Motpart ett holländskt bolag dnr 51-1988 var

2.1.2 Följande uppdrag har il ansetts förenliga med domartjänsten.

Västervik, A, utsedd i tvist mellan tvenne bolag med säte i lagman i av part - Västervik. TFN anförde i beslutet bl.a. följande: "Uppdrag ordförande i skiljenärrmd, tillkallad av övriga skiljeman, möter som regel intet som hinder med hänsyn till nyssnämnda bestämmelse i LOA. Detsamma gäller uppdrag som ensam skiljeman, utsedd båda parter i ett skiljeförfarande. När det gäller uppdrag som skiljeman av utsedd endast den parterna ställer sig saken däremot annorlunda.Ett sådant uppdrag av enaav i åtskilliga fall ägnat hos andra inge den föreställningen att domaren kommer i ett kan vara att beroendeförhallande till den har utsett honom. En domarebör därför regelmässigt visst partsom avhållasig från sådantuppdrag.I vissa undantagsfall är dock risken för att domarens opartiskhet i fråga inteså att han bör vägras tillstånd. Såkan exempelvis vara fallet om den part sätts stor honom till skiljeman är ett statligt eller kommunalt organ. Den part som utsett A till som utsett skiljeman bolagmed säte i Västervik. Även motparten är ett bolag med säte denna ort. är ett Tvisteföremålets värde har angetts uppgåtill drygt l 000 000 kr. Nämnden timer medhänsyn till Azs tjänst lagmani Västerviks tingsrätt det nu ifrågavarande uppdraget som skiljeman som LOA". En Ledamot var av avvikande mening dnr intevara förenligtmed6 kap. 1 § 19-l 988. hovrättsråd i Hovrätten för Nedre Norrland, i tvist rörande tolkning av

anställningsavtal. Hovrättsrâdet skulle utses part, ett bolag med säte i av en Sundsvalls Tidning. Motpart privat bosatt i Sundsvall. Sundsvall var en person Tvisteföremålets värde uppgick till cirka tre miljoner kronor dnr 1-1991.

sou 1994:99 Bilaga 18

rådman i Lunds tingsrätt, W, utsedd av part att vara ledamot i skiljenämnd rättsnämnd. I beslutet anförde TFN bl.a. följande: "När part lämnar en domarei uppdrag att vara skiljeman, måstealltid noga övervägas om uppdragetkan anses förenligtmeddomartjänsten. Eftersom sådant ett uppdragi åtskilligafall kan vara .ägnatatt hosandraingedenFöreställningen att domaren kommeri ett visstberoende av den part som har utsett honomtill skiljeman,bör man enligtTjänsteförslagsnämndens meningi allmänhetintetillåta att domaren som bisysslaåtar sig uppdraget.lvissaundantagsfall är dock riskenför att domarensopartiskhet sätts i frågainte så stor hanbör vägras tillstånd.Såkan att vara fallet om den pan som utsett honomtill skiljeman är ett statligteller kommunalt eller organ om det rör sig om :tt enstakauppdrag a; begränsad omfattning. W utseddtill skiljeman - ar av en enskild pan försäkringsbolaget Victoria. Uppdraget innebär att han permanent skallingå som ledamoti en skiljenärnnd som hartill uppgift att pröva frågor rätt till ersättningenligt om ett avtal om rättsskyddsforsäkring mellanförsäkringsbolaget Victoria ochföretagareförbundet. Skiljenämnden beräknas sammanträde 6 8 gånger om året. Pågrund vadsålundaanförts - - av finnerTjänsteförslagsnämndenifrågavarande att bisyssla även medbeaktande att detvister - av som avtaletgällerså gott som undantagslöst kommer att falla utanförallmändomstols kompetensområdeenligtbestämmelsen - i 6 kap. l § LOA intekan anses förenligtmedW:s tjänst som rådmanvid Lundstingsrätt." Tre ledamöter var av avvikande mening dnr 113-1986.

Regeringen avslog W:s överklagande i beslut 1987-05-14 och anförde därvid bl.a. följande: "Enligt 6 kap. l § lagen om offentliganställningfår en arbetstagare inteinneha anställningelleruppdrageller utöva verksamhet som kanrubbaförtroendettill hanseller en annan arbetstagares opartiskheti tjänsteutövningen ellerskada myndighetens anseende. Föratt en bisysslaskall anses förtroendeskadlig krävsinte att förtroendetfor tjänstemannen eller myndighetenfaktiskrubbas:det är tillräckligt att allmänheten med hänsyntill omständigheterna kanhaanledning att ifrågasätta objektiviteten.Särskildförsiktighet måsteiakttas nar detgäller tjänstemän medmaktutövande ellerrattsvårdande uppgifter. SombådeTjänsteförslagsnämnden ochjustitiekanslem har anfört måste stor försiktighetiakttasvid bedömningen en domare av om bör kunna ta emotett uppdragfrån en enskild partatt ingå i en skiljenärnnd. Omständighetema i dettaärende visserligensådana är att det är mindretroligt att bisysslan i sig skullerubba förtroendetför W:sopartiskheti tjänsteutövningen. Manböremellertid beakta riskenfor förtroendeskador ocksåfrånandra, mera generellautgångspunkter. Av stor betydelse därvid är riskenför att allmänheten. låt vara obefogat.får sitt förtroende for domarnasopartiskheti tjänsteutövningen rubbatochdendärmedsammanhängande riskenför att domstolens anseende skadas.Vid ett sådant synsätt bör som bisysslaför en domare i regelintegodkännas ett skiljemannauppdrag härrörfrån som en enskild part, i varjefall när det är av icke obetydlig omfattningeller av merapermanent karaktär."

Bilaga 18

2.2 styrelseuppdrag m.m. 2.2.1 Följande uppdrag har ansetts förenliga med domartjänst:

lagman i södra Roslags tingsrätt att vara styrelsesuppleant i ett hustrun delägt - av bolag dnr 37-1983 - rådman i Stockholms tingsrätt att vara styrelsesuppleant i Svenska Elektriska materielkontrollanten AB SEMKO, som till 51% ägdes staten och drevs av med vinstsyfte utöver vad som var erforderligt för att täcka behov av investeringar och rörelsekapital dnr 49-1989 - hovrättsråd i Svea hovrätt att vara ledamot i Hjärneska donationens förvaltningsnämnd, Stockholm dnr 10-1992 - rådman i Kristinehamns tingsrätt att vara ledamot i styrelse för bolag ägdes som av tre frikyrkssamfund och vars syfte var att utan vinstintresse producera och ge ut en religiöst inriktad tidning 51-1992 rådman i Borås tingsrätt att vara ordförande i Svenska Postorderföreningens granskningsnänmd dnr 35-1983 kammarrättsråd i Kammarrätten i Jönköping att vara ordförande i två pensionsstiñelset, grundande av tandläkaraktiebolag i Jönköping. Stiñelsema skulle stå under tillsyn av länsstyrelse dnr 37-1984 lagman i Varbergs tingsrätt att vara huvudman i Varbergs Sparbank l beslutet anförde TFN bl.a. följande: "Uppdrag som huvudmani en Sparbank innebäratt vid sparbanksstämma väljastyrelseochrevisorer,fastställaresultaträkning ochbalansräkning samtatt beslutai frågan om ansvarsfrihet för styrelsen.Nämnden att ett sådantuppdraginte anser medförrisk för förtroendeskada enligt6 kap. l § LOA. Detbördärför anses förenligtmedNzs tjänst som lagman att vara huvudman vid VarbergsSparbank." Dnr 58-1991 rådman i Luleå, A, tingsrätt att vara ledamot polissrjørelsen i i Luleå polisdistrikt. l beslutet anförde TFN följande: "Nämndenhartidigare, dnr l40-I987, uttalatatt ett uppdrag som ordförande pølirsqrelseni Skelleñeå i polisdistriktinte var förenligtmed en tjänst som tingsflskali Skellefteåtingsrätt.Somskälför beslutetanfördenämndenbl.a. följande: - "Allmänt sett bör det intefinnasnågothinder mot att en domareåtar sig ett offentligt förtroendeuppdrag. Sådanauppdragtordei regel vara av detslaget att allmänhetens förtroendeför

sou 1994:99 Bilaga 18

domarensopartiskhetinterubbaspå det sätt som innebär en risk för att domstolens anseende skadas.Försiktighetenbjuderdock att innebörden av varjeuppdragprövas För att noga. en domaresbisysslaskall anses förtroendeskadlig detnämligen är inte nödvändigt att förtroendetför domareneller domstolenfaktisktrubbas.Det tillräckligt är att allmänhetenmed hänsyntill omständigheterna kan anledning att ifrågasätta objektiviteten. - Vad det föreliggandefallet angårmärks, att en polisstyrelse avgör bland annat viktigare frågor planeringenoch om inriktningen av polisverksamheten samt polismyndighetens organisationoch om arbetsformer.I styrelsen avgörs också vissa frågori sambandmedtillsättning del högrepolistjånster. i av en Polisstyrelsens ordförandekandärmedkommai ett nära förhållandetill enskildapolisman.Såsom ordförandekanhanocksåkomma att framstå somen företrädare för polisverksamheten i distriktet.

- Medhänsynhärtill finnsenligtnämndensmening risk för en att allmänheten, låt vara obefogat, kankomma att ifrågasättadomarens objektiviteti vissasituationer, i brottmål t.ex. med vittnesbevisning genom polismän,å ena, samt andra å andrasidan. Det kaninteheller personer, uteslutas vissajävssituationer att kanuppståi sambandmeddomarenstjänsteutövning.

De överväganden som korntill uttryck i nämndens ovannämnda beslut år till vissdel tillämpliga även på nu aktuell bisyssla.Till följd polisstyrelsens arbetsuppgifter kansåledes av varjeledamot i styrelsenkommai ett nära förhållande till enskilda polismän.Dettakani upphovtill tur ge vissajävssituationeri sambandmeddomarenstjänsteutövning.Enbartrisk för - att jävssituationer kankomma att uppstå dockinte är tillräckligt för att bisyssla, offentligt en som utgörs av ett förtroendeuppdrag, skall anses vara otillåten.Domarenhar i sin tjänsteutövning att i förekommande fall beaktareglernarörandedomarjävi 4 kap.rättegångsbalken RB. - Risken för att en ledamot som icke tillika är ordförandei polisstyrelsen för allmänhetenskall framstå somen företrädareför polisverksamheten i distriktet får ansesvara mycketbegränsad. Dettorde intehellerföreligganågonbeaktansvärd risk för att allmänhetenskall ifrågasätta objektiviteti tjänsteutövningen som domare. Pågrund detanfördafinner nämnden - av att ett uppdrag som ledamoti polisstyrelsen får anses vara förenligtmedAzstjänst rådmani Luleå tingsrätt." som Dnr 124-1991

Bilaga 18

2.2.2 Följande uppdrag har int; ansetts förenliga med domartjänst:

lagman i Landskrona tingsrätt att vara styrelseledamot i Svenska Handelsbankens kontor i Landskrona dnr 68-1987. Sökanden överklagade hos regeringen som i beslut 1988-01-28 avslog överklagandet. lagman i Varbergs tingsrätt, N, att vara styrelseledamot i Varbergs Sparbank. I beslutet anförde TFN bl.a. följande: "Förbudet mot bisysslori 6 kap. l § LOA tar i förstahandsiktepå arbetstagare intefår åta att en sig en bisyssla som medförrisk för att hanpå grund av jäv intekanfullgöra sinaarbetsuppgifter. Om en tillämpning av reglerna om domarjävi 4 kap. 13§ 1-9rättegångsbalken RB vid ger handen det finnsrisk för att att arbetstagaren måsteanmälajäv i sin tjänstpågrund bisysslan av är dennasåledesinte tillåten.Förbudetsträckersig docklängre.Vid bedömningenav om en bisysslakan anses förtroendeskadlig eller inteskallenligt6 kap. l § LOA beaktasinte blott bisyssla, som kanrubbaförtroendettill tjänstemannens egen opartiskhet, utan även sådanbisyssla som kanrubbaförtroendetför arman arbetstagare vid myndigheten eller kanskada som myndighetens anseende. Förbedömningen inteavgörande någon är förtroendeskada faktisk om haruppstått.Deträckermedrisk för sådanskadaDennarisk bör beaktasfrån mera generella utgångspunkten. Av stor betydelse därvidrisken är för att allmänheten, låt obefogat,får sitt vara förtroendeför opartiskheti tjänsteutövningen rubbat. Bankinspektionen har i sitt yttrandeanfört att detinte finnsnågon anledning behandlaaffärsbankochSparbank att olika, eñersomrörelsen är likartadoch dejävsfrågor som kanuppkommadesamma. l yttrandetharbankinspektionen ocksåpekatpådenförändring sparbanksrörelsen som nu genomgåroch som kommer att leda till att samtliga stora sparbanker kommer att ombildastill affärsbanker. - Mot dennabakgrund anser nänmden detsaknasanledning att att göra någon skillnadmellan uppdrag som ledamoti affärsbankjfr. dnr 68-1987 ochi Sparbank. Nzsuppdrag ledamoti som styrelsenför VarbergsSparbankkandärförinte anses förenligtmedhanstjänst som lagmani tingsrätten." Dnr 58-1991. Regeringen avslog Nzs överklagande i beslut 1991-10-17. rådman i Halmstads tingsrätt, att vara styrelseledamot i Södra Skogsägarnas ekonomiska förening. I beslutet anförde TFN bl.a. följande: "J medlemi är föreningen som harsammanlagt omkring27 000skogsägare medlemmar.Föreningens som ändamål är att främja medlemmarnas ekonomiskaintressenbl.a. själv och genom att genom annan driva handelmedskogochskogsprodukter och genom att sökaåstadkomma en tryggad ochändamålsenlig avsättningtill tillfredsställande priser för medlemmarnas hela

sou 1994:99 Bilaga 13

skogsproduktion. föreningenhar ett antalhelägdadotterbolag, bl.a.SödraSkogsägarna AB. Föreningens styrelsesammanträder 10-12dagar år. Till ledamöterna utgår årlig ersättning per en om 20 000kr och ett arvode om 650kronor per sammanträdesdag..." " Riskenför förtroendeskada får dockemellanåt vägas mot andra intressen. Sålundakanallmännaintressenav skildaslagtalaför att en domareåtarsigviss syssla kräversärskilderfarenheteller som specialkunskaper. bisyssla En av mera kvalificeratslagkan domaren värdefullinblick i olika ge sidor av samhällslivet ochskänkahonomvidgaderfarenhet kankommahansarbete som som domaretill godo.Ett starktpersonligtintresseellerutprägladfallenhetför en vissuppgiftkan ibland vara ett beaktansvärt motiv. En bisyssla somger tjänstemannen eller hansfamilj fördelar av ekonomisk natur kanmedföra större riskerför törtroendesak än sådanafördelar om inteär förbundnamedsysslan.Från samma synpunktkandetockså varaav betydelse hur omfattande ochtidskrävande bisyssla och en är om den ar av enklare eller kvalificeradbeskaffenhet mera jfr. prop. 1970:72 59 ochSOU1969:6 84. s. s. En domare bör således kunnaåtasig styrelseuppdrag hosföretag som intedrivsmedvinstsyñe t.ex. pensionsstiftelser. Somtillåtna får vidarei regel anses styrelseuppdrag i bolag,i vilka domaren ellerhans nära anhörigahar ett beaktansvärt ekonomisktintresseochuppdragetkansägas utgöraett led i förmögenhetsförvaltning.Vid - en samladbedömningfinnernämnden främstmedhänsyn till att det rör sig om kvalificerade uppgiñeri en förening medmycketomfattandeverksamhet - att J:suppdrag som styrelseledamot i SödraSkogsägarna ekonomiskföreningintekan förenligt anses medhanstjänst som rådmani Halmstads tingsrätt." Dnr 34-1992. Regeringen avslog J överklagande i beslut 1992-06-18. :s

- rådman i Enköpings tingsrätt, att vara styrelsesuppleant i ett bolag som huvudsakligen sysslade med konsultverksamhet inom fastighetsrätt Jurist Ekonomi Konsult, Jureko AB, med säte i Stockholm vilket bolag ägdes av sökandens svåger och svägerska, heller att för bolagets räkning närvara vid kurser i fastighetsjuridik i syfte att förkovra sökanden inom rättsområdet för senare rådgivning i bolaget. I beslutet anförde TFN bLa.: "Nämnden Z:s anser att engagemang i bolaget. som inteenbartomfattarsedvanligt styrelsearbete utan även vissjuridisk rådgivninginombolagetsverksamhetsområde. medförrisk att förtroendetför honom som domare låt vara obefogat kanrubbas.Zzsuppdrag enligtnämndens är meningdärför inte förenligt - med kap. 6 l § LOA, såvitt avser hans tjänst som rådman." Dnr 15-1989

Bilaga 18

2.3 F öreningsuppdrag m.m.

2.3.1 Följande uppdrag har ansetts vara förenliga med domartjänst:

lagman i Länsrätten i Malmöhus län att vara ordförande i föreningsutskott i - Fastighetsägareföreningen för Södra Skåne. Utskottets uppgift var att lämna styrelsen förslag till uteslutning av medlemmar som bröt mot föreningens stadgar o dyl. dnr 46-1982 rådman i Länsrätten i Västernorrlands län att som adjungerad ledamot i Elitdomariöreningen i ishockey biträda föreningen i vissa rättsliga frågor såsom vid ärenden rörande bestraffningsâtgärder och vid ändring av föreningens stadgar. TFN uttalade vidare att hinder inte förelåg att biträda föreningen i sådana frågor även för det fall att sökanden var ledamot av styrelsen dnr 43- 1992 revisionssekreterare, A, som var medlem i Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande RFSL, att medarbeta i tidskriften Magasin GAY med besvarande av läsarbrev med juridiska frågor, heller att medverka i den sociala och juridiska mottagningen, Stockholmsavdelningen som drivs av RFSL. ,

TFN anförde i Sitt beslut bl.a. följande: "Enligt nämndens mening det inte är förenligt med6 kap. 1 § LOA att en domare medverkari en tidskrift genom att lämna svar på brevfrån läsarnamedfrågor av allmänjuridisk natur. Bedömningen kanutfallaannorlunda om lrågeverksamheten avser ett specielltområde juridiken,inomvilket domaren av äger särskilda insikter. Även i en sådansituation måstekrävas att medverkanbegränsas till att belysarättsläget ochinte synartill att ge rådi enskildaärenden. Vad avser medverkani en social jour-mottagning såbör något hinder däremot inte anses föreligga, inte ensom det därvidblir aktuellt att också besvaranågonfråga av rättslig natur. Detbör däremotintekomma i fråga att en domaredeltari en jourverksamhet, i vilken tonvikten läggs vid juridiska frågor.Risken för att en socialjourverksamhet får en sådan inriktning måstesärskilt uppmärksammas om medverkan just av en domaresärskiltframhålls när jourverksarnheten bekantgörs." Dnr 48-1983

sou 1994:99 Bilaga 18

Sökanden överklagade beslutet hos regeringen såvitt ansåg TFN:s uttalande rörande medverkan i Magasin GAY. Regeringen anförde i beslut 1984-06-14:

"Justitiekanslem hari yttrande över besvären anförtbl.a. följande. Som framhållsi Domstolsverkets författningssamling DVFS 1983:9B 43 tillförsäkrar grundlagen varjemedborgare grundläggande fri- ochrättigheter gentemot detallmänna såsom yttrandefrihet,föreningsfrihet,religionsfrihet m.m. Enligt kap. l l § andrastycket tryckfrihetsförordningen TF äger varjesvenskmedborgare, han om iakttarde bestämmelser i TF som är meddelade till skyddför enskild rätt och allmän säkerhet, rätt att yttra sinatankar och åsikteri tryck skritt, offentliggöra allmänna handlingar samt meddelauppgifteroch underrättelser i vilket ämne som helst. Av TF följer också att ansvar för uppgift i tryckt skritt inte kanutkrävas av annan än den som enligt TFzsregelsystem är ansvarigför innehållet i skriñen. För innehålleti en periodiskskrift svara utgivaren. Enskild person kanalltsåinte åläggas ansvar för innehålleti en tidningsartikel. l DVFS 1983:9B 43 anförs att litterär,konstnärligeller vetenskaplig verksamheteller medarbetarskap i massmedia knappast undernågra omständigheter kan anses utgöra en förtroendeskadlig bisyssla.Uttalandettorde i vart fall äga giltighet i fråga om sådan medverkani tidskrift som beståri författande av enstakaartiklar. Är det som i dettafall fråga om mera fastmedarbetarskap kandetdäremot tänkas överväganden att om förtroendeskadlighet får göras. Även i ett sådantfall måstedockvad ovan anförts om yttrande-och tryckfrihetbeaktas. Vidarebör vid bedömningen hänsyn tas till att Azs medverkaninte synesvara avsedd som juridiskarådgivningi enskildaärenden utan varamera ägnad att ge svar frågor av allmänt intresse för läsekretsen ochbelysarättslägeti vissa typsituationer. Den ekonomiskagottgörelse som skall utgå till A:s skall intebetalas dem av som ställer frågorna,d v s tidskriñens läsare, utan av dess ägare. Jagkanvid en samlad bedömning omständigheterna av i ärendet intefinna att det avseddamedarbetarskapet i tidskriftenMagasinGAY är ägnatatt rubba förtroendetför vare sig Azsegen opartiskhet eller annan domares vid Högsta domstolenopartiskheteller kan skada Högstadomstolensanseende för att opartiskhetiakttas. bör A därförenligtmin meningtillåtas att innehabisysslan.

På deskäl som justitiekanslemhar anförtfinner regeringen att Azs uppdrag att som medarbetare i tidskriften magasin GAY besvara läsarfrågor allmäntjuridiskt av intresse är förenligtmed bestämmelsema i 6 kap. § LOA. Regeringen l upphäver därför Tjänsteförslagsnänmdens beslut. A erinras om att dettabeskedinte ñ-itarhonomfrån skyldighet att fortlöpande på eget ansvar göraen bedömning bisysslanfrån fömoendesynpunkt." av

Bilaga 18

2.3.2 Följande uppdrag har intg ansetts förenligt med domartjänst vara

- hyresråd i Hyresnänmden i Göteborg att agera som ombud för golfklubb, vari en han var medlem, inför Göteborgs tingsrätt, fastighetsdomstolen. Tvisteföremålets värde uppgick till cirka l 200 000 kronor. För det fall att bisysslan inte ansågs vara förenlig med hyresrådets tjänst begärde en kammarrättsassessor i Kammarrätten i Göteborg besked för egen del. Hon suppleant i golfklubbens var styrelse. TFN anförde i sitt beslut bl.a. att risken för förtroendeskada enligt nämndens mening var uppenbar för båda sökandenas vidkommande dnr 9-1991

2.4 Prövande av annan tjänst

2.4.1 Följande bisysslor har ansetts förenliga med domartjänst vara

- rådman i Jönköpings tingrätt att tjänstgöra som åklagare i Skövde åklagardisktrild dnr 53-1990 kammarrättslagman i Kammarrätten i Sundsvall, A, att under tjänstledighet inneha anställning vid revisionsbyrâ med placering i Sundsvall. I beslutet anförde TFN bl.a. följande: "De nu angivnariktlinjernaför innehav bisysslabör i principtillämpas av även dåarbetstagaren är tjänstledig frånsin anställning.Somframhållsi deninformationom bisysslor som Domstolsverket lämnati DVl-S 1983:9 B 43 får dock en friarebedömninggöras vid längretids ledighet, t.ex. studierellerför enskildaangelägenheter. 1mångafall kan förhållandena vara sådana att 6 kap. 1 LOA inte § är tillämplig även vederbörande formellt om kvarståri tjänstenpunkten3.1. l Azs fall föreligger särskildaomständigheter. Enligt vadA uppgivit avser haninteåtergåi tjänst som domareeñerdensökta tjänstledigheten. Eftersom han sagt sig haför avsikt att begära sitt entledigande vid dennedrepensioneringsgränsen detsig rör om en begränsad tid, cirka I år, red.s anm.. Övergången till tjänstgöringvid revisionsbyrån framstårfrämst somen planeringför fortsatttjänstgöringefterpensioneringen från domartjänsten Efterdennatidpunkt utgör bisysslereglema ingethinderför hansfortsattaverksamhet.Vid dessa förhållanden anser nämnden att, hansverksamhet vid revisionsbyrån intemedförrisk för sådan förtroendeskada somavses i 6 kap. l § LOA." Tre ledamöter awikande beträffande var motiveringen till beslutet. Två ledamöter var avvikande beträffande slutet dnr 100-1989.

Bilaga 18

2.4.2 Följande uppdrag har inte ansetts förenligt med domartjänst, se nedan under 2.5.

2.5 Övriga bisysslor

2.5.1 Följande uppdrag har ansetts förenliga med domartjänst vara

kammarrättsråd att vara god för svårt sjuk dnr 139-1987 - man en person rådman i länsrätt att vara en nära vän och dennes moder behjälplig med upprättande av bouppteckning och med awskifte dnr 78-1990 rådman i Östersunds tingsrätt att god för - vara man en vän och upprätta bouppteckning efter värmens moder att ges in till Sundsvalls tingsrätt dnr 91- 1991 hyresrâd och chef för nämnden att på uppdrag Sveriges Allmännyttiga - av bostadsföretag SABO mot ersättning utarbeta en ny upplaga "Handbok i av hyreslagsfrågor". Dnr 38-1983.

- hyresråd i Hyresnämnden i Malmö att mot arvode undervisa bostadskonsulenter

vid kurs i Malmö kommunala Bostads AB regi. Undervisningen avsåg hyresnämndens kompetensområde och innehållet i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder och i lagen om bostadsdomstol dnr 26-1992 - fastighetsråd vid Stockholms tingsrätt att på deltid 8 tim/vecka vara värderingschef i Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, dnr 5-1988 - fastighetsråd vid Stockholms tingsrätt, vattendomstolen, att slutföra vissa projekt från tidigare verksamhet rörande bergtekniska frågor bl.a. Fortiñkationsfzirvaltningen och Stockholms lokaltrafik. Omfattningen bisysslan av bedömdes vara 2 3 dagar/år. Dnr 112-1987 -

Bilaga 18

2.5.2 Följande uppdrag har inte ansetts vara förenligt med domartjänst

hyresråd i Hyresnämnden i Stockholm, A, att under tjänstledighet i egen regi driva kurser fastighetsrätt inkl. hyresrätt och annonsera ut kurserna i egenskap av hyresråd samt att arbeta med konsultationer i fastighetsrättsliga frågor och därvid uppträda som ombud för part i bl.a. hyresnärnnden. beslutet anförde I TFN bl.a. följande: "A innehar tjänst hyresrådi Hyresnänmden i Stockholm. Vid en som utövandet av en sådantjänst detoförenligt är att samtidigt ha en bisyssla som innebär att man bedrivernäringsverksamhet i egen regieller mot ersättningutför enskildauppdragmedrättslig anknytning.Riskenför törtroendeskada ochför att inte kunnafullgöra sina arbetsuppgifter som hyresrådpågrund jäv av är nämligenuppenbari dennasituation. Justitiekanslern hari ett nyligen avgjortärendednr 756-89-20 ansettatt kursverksamhet i egen regi,därtjänstemannen själv är initiativtagaretill kursverksamheten, intebör få förekomma. Även om den av A angivna verksamheten skallbedrivasundertjänstledighetfråntjänsten som hyresrådoch A enligt nuvarande planerinteharför avsikt att återgåtill dennatjänst anser nämnden att verksamheten inte är förenlig med bestämmelsen i 6 kap. l § LOA. Tjänstledigheten innebär att han fortfarande har kvar en anknytning till hyresnämnden. Härtill kommer att hani marknadsföringen kommer att ange att han är hyresråd.Därmedkanintebortsesfrån att hani sin nya verksamhet kommer att uppfattas ett sätt som innebär påtagligrisk för tönroendeskada en för andrahyresrådi hyresnämnden ochför hyresnåmnden myndighet." som Dnr l 14990

A överklagade beslutet hos regeringen och uppgav därvid att han inte längre hade för avsikt att uppträda som ombud i hyresnärnnd och inte heller i marknadsföringen för kurserna ange att han var hyresråd. l beslut 1990-05-23 avslog regeringen överklagandet.

sou 1994:99 Bilaga 19

Domaretik

En diskussionsinledning justitiekansler Johan Hirsch-

av

feldt vid Domarförbundets årsmöte den 29 oktober 1993

"Mina damer och herrar säger man ofta inledning till ett som

anförande. Med anknytning till dagens ämne vill jag i stället inleda

med följande hälsningsord till Er alla:

Under lagen självständiga ämbetsmän, edsvurna domare, hedervärda

medlemmar av domarförbundet, aktade juristkollegor, bästa arbetskamrater, ärade akademiska bröder och systrar, goda medborgare och vänskapliga medmänniskor

Med dessa hälsningsord har jag också velat antyda åtta olika aspekter på begreppet etik. Så löd mitt manusskript. I anledning

av

statsrådet Reidunn Lauréns närvaro inledde jag hälsningsorden med att

säga Fru statsråd och tillade att det nu var nio aspekter på begreppet

etik som därmed antytts.

Jag skall strax gå närmare på detta. Först bara några ord om

begreppet etik. Ordet etik är nu ett modeord. Varje har självaktning

grupp som

eller som vill erövra utomståendes aktning söker utforma sin etik. Läkare och advokater har mycket länge och med framgång sysslat med att utveckla sin yrkesetik. Revisorer och tolkar har sina

numera uppförandekoder. Banketiska frågor diskuterades på sin tid Sten av Walberg och Lars-Erik Thunholm. Affärslivets etik har engagerat

SAF. Barbro Westerholm och Lennart Daléus arbetar med politikeretik man talar internationellt ett nytt begrepp "PC" political

- om -

correctness, tror jag det betyder. Tjänstemannaetik talade vi mycket om under mina år i regeringskansliet särskilt i samband med riksdagsval och regeringsskiften. Försvarsmakten har etik schemat i

nu

utbildningen av militär personal. En yrkesgrupp som jag stötte i

en

annons häromdagen är de legitimerade nagelteknologerna. I angivandet

av att de är legitimerade ligger väl också någon form anspråk på av att man är bra på att sköta sitt jobb, kanske vill den formulegruppen ra sin yrkesidé i form av en egen etik

Med det nu sagda menar jag att löper risk att det går

man en inflation i etik, att ordet etik missbrukas och manipuleras.

Varför talar man nu så mycket etik

om

Bilaga 19 sou 1994:99

Lennart Koskinen har gett ut boken Vad är rätt Handbok i etik -

Etik, behövs det Annonssvaret på frågan är: "Ja, mer än

någonsin, anser i alla fall Lennart Koskinen i denna tänkvärda lilla bok. I dagens komplicerade samhälle tenderar gränserna mellan rätt och orätt att suddas ut. Människans moraliska utveckling har inte hunnit med, och normupplösningen har accelererat i det vacuum som de traditionella religionerna lämnat efter sig."

Vi kommer att idag syssla med något som vi kallat för domaretik och låt oss därför av praktiska skäl använda det ordet. Låt mig dock

påminna om att det finns andra uttryck såsom: God sed som i god

advokatsed, uppförandekod, uppträdandekod, hederskodex, yrkesko-

dex, grundläggande yrkesprinciper basic principles etc. Jag tror att

vi idag bör diskutera frågan om ordet domaretik verkligen är det bästa uttrycket för det som vi vill fånga eller om det finns andra bättre

alternativ. Så några ord om begreppet etik. Etik kommer av grekiskans etos: karaktär, sinnesstämning, tänkesätt, sed, vana, bruk, känsla, sedlighet. Uttrycket moral, som kommer av latinet, kan vi använda för att tala

om den moral vi har, som visar sig i vad gör eller underlåter att

gora.

Uttrycket etik kan användas för att uttrycka resultatet av vår strävan att systematiskt medvetandegöra, analysera, kritiskt granska och systematisera de normer och värderingar som kan användas för att

försvara eller kritisera människors handlande. Etik får alltså beteckna moralens teori. Detta har jag naturligtvis inte hittat på själv. Det vore djupt oetiskt

av mig att inte ange en korrekt källhänvisning: Göran Hermerén, Det

goda företaget, Om etik och moral i företag, Arlöv 1990, s. 36 Även i övrigt har jag haft nytta den boken och Lennart av av

Lundquist, Byråkratisk etik, Lund 1988. Lundquists begreppsbildning är följande a.a. s. 10 Etik används

,

synonymt med moral och gäller frågor om vad som är ont och gott,

rätt och orätt.

Det rör handlingar, effekter av handlingar, karaktärer, karaktärsdrag och levnadssätt. Det gäller frågor om skyldigheter, plikter, rättvisa. dygd, karaktär och om det goda livet och samhällets natur.

Nu återgår vi till hälsningsorden och de åtta aspekter som vi, i vart

fall preliminärt, borde kunna ha som stolpar i vår följande diskussion

saken. Den nionde aspekten: etik i politiken nämndes vid

om föredragets framförande men utvecklades inte närmare. Den offentlige ämbetsmannen: Självständig och bunden av lagen -

eller maktens verktyg Att det finns vissa allmänna etiska aspekter på

sou 1994:99 Bilaga 19

offentlig myndighetsutövning är vi nog ense om och det bör gå att formulera en etisk kod för detta. Någon kan vilja kalla det byråkratisk etik. Här väljer vi uttrycket ojfentlig zjidnstemannaetik. Domaren i den ålagda yrkesuppgiften: Samhället anger sina krav

på domaren i vissa rättsligt utformade normer med etiskt innehåll. Domaren är självständig under lagen. Vi kan kalla detta för en

ofentlig domaretik.

Domaren som yrkesgruppsm lem: Medlemskapet inrymmer ett

-

krav på en tyst accept av vissa gemensamma förhållningssätt. Vi kan kalla det for domarnas yrkesgruppsetik eller domarkårens etik.

Domaren som juristkollega: Den utbildning och de yrkeserfaren- heter som är gemensamma för alla jurister skulle kunna läggas fast som en juristernas yrkeskársetik eller juristetik. Den blir nog ganska

allmän men måste rimligen i allt fall rymma kravet: Lyd lagen.

Domaren som arbetskamrat: Inrymmer det något mer än offentlig tjänstemanna- och domaretik samt domarkårens etik Nej, kanske inte

i fråga om arbetsledningsfrågorna men arbetsplatsen ställer också

andra krav. Jag tror att många menar att man här kan föra något sådant som arbetskamratskapets etik, sedan får vi och personlivar en

gen välja om vi där lägger tyngdpunkten på individuella eller på

kollektiva aspekter. Här skulle man alltså, om man vill, kunna föra in den fackliga aspekten också och tala vad krävs i form om som av solidaritet inom ramen för ett medlemsskap i arbetstagarorgaen nisation. Domaren som akademiskt utbildad: Domaren har under sin utbildning mött vetenskapen och dess sannings- och objektivitetskrav. Att ha haft privilegiet att få gå igenom en högre akademisk utbildning

grundar ett delansvar för att försvara vetenskapsetiken.

Varje domare har nog ett inre personligt krav på sig att de egna arbetsresultaten skall hålla för granskning den juridiska en av vetenskapen. Domaren som god medborgare: Att domaren i sin offentliga tjänst är lojal med statskickets grundprinciper får anses följa av den

offentliga tjänstemannaetiken, som nämndes först. Tanken att domaren

också i sitt privata liv har att beakta ett krav på god att vara en medborgare tror jag vi alla ställer upp på i största allmänhet men vi lägger kanske olika saker i det. Vi är nu över i en form av sam-

hâllsetik eller medborgaretik.

Domaren som vänskaplig medmänniska: Den här aspekten har med relationer eller s.k. relationsetik att göra. Den del av domarens arbete som rör förhållandet till allmänheten kan sägas röra relations-

etik som ett moment i den offentliga domaretiken. Den del rör

som domaren i det privata livet med dess sociala och ekonomiska aspekter

Bilaga 19

och där det ytterst handlar om relationerna till nära och kära eller okända medmänniskor bör kunna betecknas som allmänetik.

Den offentliga etiken för domare och andra offentliga tjänstemän är

normativ, dvs. den ger uttryck för samhällets syn på tjänstemannens uppgifter. Till fram på 1870-talet skulle svenska ämbetsmän avlägga en ämbetsed. Den präglades av de honnörsord som utvecklats i den Boströmska statsläran:

Lydnad för kungens befallningar, dock inte för en speciell som

står i uppenbar strid med en generell eller en gällande lag. Trohet. - Flit. -

Oegennytta och redlighet eller befattningens användande endast

för statens ändamål. Att tåla de inskränkningar i sina privata fri- och rättigheter som är nödvändiga för tjänstens tillbörliga skötande och statens

trygghet. Sedlighet, värdighet och humanitet i sitt uppförande såväl uti som

utom ämbetsförvaltningen.

I många länder finns ämbetsed kvar. Så här lyder den som används USA:

Varje offentligt anställd borde Sätta lojalitet mot de högsta moraliska principer och landet före lojalitet mot personer, parti och myndighet.

Upprätthålla konstitutionen, lagarna och andra legala bestämmelser i USA liksom alla offentliga organ och aldrig försöka kringå dem. Ge en hel dags arbete för en hel dags lön och med största allvar och eftertanke fullgöra sina plikter. Söka finna mera rationella och ekonomiska metoder att ge-

nomtöra sina uppgifter.

Aldrig diskriminera orättvist genom att ge speciella favörer eller privilegier till någon, det må vara för att belöna någon eller inte, och aldrig acceptera för sig själv eller för sin familj favörer eller

förmåner under omständigheter som av förnuftiga personer kan uppfattas påverka hans tjänsteplikt. Aldrig ge löften privat som kan påverka tjänsteuppgiften eftersom en offentlig anställd inte har något privat arbete som kan

binda den offentliga tjänsten. Aldrig engagera sig i affärer med det offentliga, direkt eller

indirekt, som inte är förenliga med ett samvetsgrant fullgörande av den offentliga uppgiften.

Aldrig använda konfidentiell information som han fått i tjänsten

sou 1994:99 Bilaga 19

för att göra privata vinster. Avslöja korruption var det än upptäcks. Upprätthålla dessa principer och alltid vara medveten om att offentlig tjänst är ett offentligt förtroende.

Givetvis binds den offentlige tjänstemännen författningsbestämmelav ser som uttrycker etiska normer. Jag återkommer till det under avsnittet om den offentliga domaretiken. Uppgiften att syssla med myndighetsutövning och att tillämpa samhälleligt tvång eller med andra 0rd statens våldsmonopol har domaren gemensamt med andra offentliga tjänstemän. Domaren skiljer sig dock från dessa andra genom avsaknaden av lydnadsplikt gentemot något överordnat samhällsorgan. Domaren är oavsättlig och har lydnadsplikt bara under lagarna. Här ligger viktiga skillnader. När man talar om den offentliga domaretiken kan man säga att det är en tämligen passiv form av etik jämfört med yrkesgrupper med som stöd av sin etik skall forma politik, genomföra beslutade program, aktivt intervenera i samhällsfrågor etc. Den offentliga domaretiken består också i mycket högre grad än etiken för andra yrkesgrupper av rättsregler. Så är en central hög etiska norm för en svensk domare angiven i den domared som är lagstadgad och återfinns i 4 kap. ll § rättegångsbalken:

Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, mindre den fattige eller den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må, den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som ärlig och uppriktig en domare troget hålla.

Men etiska normer för domaruppgiften hämtas även från andra källor. Det finns vissa internationella dokument. Särskilt bör nämnas:

Basic Principles on the Independence of the Judiciary antagna - av FN år 1985. Dessa principer riktar sig i första hand till medlemsstaterna som sådana och rör domstolarnas och rättskipningens oavhängighet samt domarnas villkor. Men där anges också att en domare skall ha rätt att ansluta sig till föreningar som är till för att representera domarnas intressen, stödja deras utbildning och försvara deras

Bilaga 19 sou 1994:99

självständighet i domaryrket. Domarens yttrandefrihet slås också fast med det tillagda yrkesetiska villkoret att en domare när han utövar sin rätt till yttrandefrihet alltid skall uppträda på sådant sätt att tjänstens värdighet samt domstolarnas opartiskhet och oavhängighet skyddas. Europakonventionen, krav, att tvister om civila rättigheter

- vars

och skyldigheter eller anklagelser för brott skall ske infor en oavhän-

gig och opartisk domstol som upprättats genom lag, är väl kända i denna krets och som nu kan väntas bli inkorporerad med svensk rätt.

En viktig källa för offentlig domaretik, som inte tillhör skriven rätt, är de domarregler som under Olai Petri namn bifogas till Sveriges rikes lag. Dessa domarregler får anses vara ett nedärvt uttryck för det

allmänna rättsmedvetandet i vårt land. Dessa regler går tillbaka på ett

allmäneuropeiskt idégods. Där uttrycks, förutom krav lagstiftaren,

vissa centrala krav på domarens egenskaper samt allmänna tolkningsoch bevisvärderingsprinciper. Domarreglerna har studerats av rättshistorikerna men borde de inte också presenteras närmare för dagens domargenerationer som stöd i yrkesgärningen. Vid en demonstration häromdagen av den nya CDRomskivan med Sveriges rikes lag kunde jag med tillfredsställelse konstatera att först på skivan låg Olai Petri domarregler.

Så några principer i svensk lag av betydelse här därför att de

uttrycker någon del av en offentlig domaretik:

Folksuveränitetens princip 1 kap. l § RF.

Rättsstatens eller lagbundenhetens princip l kap. 1 § RF.

. Program- eller målsättningsstadgandenai 1 kap. 2 § RF, som dock inte är egentliga normer i rättstillämpningen. Allas likhet inför lagen 1 kap. 9 § RF.

Kravet på opartiskhet och saklighet l kap. 9 § RF.

Fri- och rättighetskapitlets bestämmelser 2 kap. RF. Särskilt kan

här nämnas yttrandefriheten, offentlighetsprincipen, integritetsskyddet, förbudet mot domstol inrättad för visst fall, kravet på

domstolsoffentlighet.

7. 11 kap. RF om rättskipning och förvaltning. Särskilt bör nämnas ll kap. 2 § RF skyddar domstolarnas självständighet, 11

som kap. 7 § RF avgränsar domstolarna från att på andra som

myndigheters beslutsomráden samt lagprövningsparagrafen i ll

kap. 14 § RF.

Tystnadsplikten enligt sekretesslagen och brottsbalken. 9. Tjänstefelsbrottet enligt brottsbalken.

10. Mut- och bestickningsbrotten enligt brottsbalken.

ll. Bisyssleförbudet enligt LOA.

12. Disciplinreglerna i LOA.

sou 1994:99 Bilaga 19

13. De krav på tillgänglighet och service som kan utläsas av olika bestämmelser.

För att kunna tjäna som grund för en uppförandekod och levandegöra den behövs åskådningsexempel. Dessa får hämtas från rättspraxis, från JO- och JK-uttalanden och från doktrinen. Något som är slående är att

JO:s ärenden beträffande domare i början av 1900-talet kanske fram

till andra världskriget väldigt ofta rörde det personliga uppträdandet

mot parterna. Därefter har den typen av ärenden blivit mycket

ovanliga. Jag vill inte här och uppehålla mig närmare vid dessa nu

exempel utan skall bara ta upp ett enda belysande allmänt känt fall. Det rör inte en domare utan välkänd jultomtefogde. Denne hade

en

p.g.a. ömmande skäl medgivit längre anstånd med verkställighet

av en vräkningsdom. JO menade dock att det inte fanns några legala skäl för detta, att det var ett allvarligt fel men att hans humanitära skäl var förmildrande omständigheter. JO avslutade:

Jag vill särskilt framhålla att medborgarna varje tjänsteman - om skulle äga frångå lagen, när han för sin del finner sådant påkallat

av ömmande skäl icke skulle kunna förutse hur myndigheterna

-

komma att handla, med påföljd att själva grunden för rättssäkerhet och möjlighet att planera för framtiden rubbas till allvarligt

men

för ordning och trivsel i samhället.

Jag vill understryka hur centralt saklighets- och opartiskhetskravet är när man söker lägga fast innebörden av en offentlig domaretik. Brita

Sundberg-Weitmans bok Saklighet och godtycke i rättskipning och

förvaltning ger flerabra fallbeskrivningar och diskussion kring

en dessa. Den offentliga domaretiken gör bekant inte halt när tjänstetiden som för domaren är slut. Det räcker med att nämna tystnadsplikten och

bisysslereglerna. Kraven på domarna ställs här särskilt högt. Men på en punkt gör den offentliga domaretiken halt. Det rör den yttrandefrihet som varje medborgare har. Där får inte det allmänna ställa

upp

några krav utanför grundlagarnas regler. Det betyder att det inte finns

något utrymme t.ex. för mig att nu ini någon diskussion av saken.

Frågan om betydelsen av FNs basic principles, som tar upp denna fråga och anger en viss begränsning av hur domaren har att utöva sin

yttrandefrihet är jag förhindrad att diskutera. Det är möjligen fråga en

som kan diskuteras av domarna själva som en yrkesgruppsetisk fråga.

Men även då kan risken för missförstånd bli stora. Frågan däremot om relationen mellan massmedia och domaren när denne är i sin tjänsteutövning kan däremot behandlas del som en av en

Bilaga 19 sou 1994:99

offentlig domaretik i den del det rör domarens befattning med själva saken. Varje domare vet nog vad som här bör iakttas för att undvika missförstånd och oklarheter kring målets handläggning eller domens

innehåll. Men gränsdragningarna mellan yttrandefriheten och

tjänsteuppgifternas krav blir dock allmänt sett ytterst subtil. Jag hänvisar till främst ett J O-uttalande om arbetsledningens befogenheter

i förhållande till artikelskrivande byrådirektör, JO 1988/89 s. 213

en och ett fiktivt rättsfall som behandlats av den s.k. grundlagsrätten och refererats som en av dess "domar". Det nu sist sagda talar klart mot att det allmänna i form av lagstiftare, kontrollorgan eller domstolarna som sådana bör engagera sig i att utforma en särskild ickenormativ domaretik. Det allmänna

uttrycker sig i dessa frågor i stället genom normer. Att det skall vara på det sättet framgår inte minst av principen att domarna skall vara

självständiga under lagen. Därför bör inga andra än de själva som

yrkesgrupp själva ha att ta ställning till om en etisk kod för dem skall

utarbetas. Riksdagens justitieutskottet har också intagit den ståndpunkten i ett ärende som närmast rörde domarreglernas överföring till

gällande rätt JuU 1986/87:25 s. 5. Denna uppgift kan i stället vara

något för sådana frivilliga krafter som kan säga sig väl representera

domarna som yrkeskår. Det finns därför all anledning att hälsa

Domarförbundets initiativ till att ta upp denna diskussion på dagordningen med stor tillfredsställelse.

Uppgiften att utarbeta en yrkesetik kan formuleras enligt följande:

Att sammanfatta en grupps etiska erfarenheter, att medvetandegöra detta för sig själv och att ge allmänheten en varudeklaration. Frågan blir då om Domarförbundet borde engagera sig i att utforma en etisk kod för domare. Argumenten för är främst att:

Det initierar en bred diskussion. - Det är bra att ha materialet samlat i ett dokument. - Det kan komma att ge inte minst de yngre domarna ett viktigt -

stöd för domaryrkets legitimitet i samhället.

Uppgiften är dock svår. Det kan uppkomma en fråga om vems

intressen det egentligen är skall tillgodoses. Är det möjligt som att göra en sådan här kod operativ eller skulle den bara komma att bli

symbolisk

I ett everntuellt arbete med att utforma en domaretik är det nog särskilt viktigt att uppmärksamma relationsetiken: dvs. de etiska kraven i relationerna till andra aktörer: parter, advokater, åklagare, allmänna ombud, vittnen, sakkunniga, andra offentliga tjänstemän,

sou 1994:99 Bilaga 19

politiker, journalister, vetenskapsmän. I mötet mellan domaren och

medborgaren är domarens sätt att uppträda eller domarens stil mycket

viktig for att upprätthålla yrkets legitimitet. Domaren skall behandla

medborgaren hänsynsfullt och korrekt. Domaren skall visa förståelse och respekt för den enskilde men också ge klart uttryck för det ansvar

och det allvar med vilket domaren fullgör sin av samhället ålagda ämbetsuppgift. Men relationsetiken rör också domarens roll som privatperson. Vissa grundkrav på en domare i fråga om uppträdandet utom tjänsten måste nog också behandlas i en etisk yrkeskod.

En domaretik måste också behandla medborgardygderna. Här kan

det råda olika uppfattningar om vad som innefattas. Lundquist nämner

för sin del sådant som: radikal tolerans, civilkurage, solidaritet, rättvisa, beredskap för rationell kommunikation och vishet.

I en medborgaretik för domare är det nog viktigast att ge uttryck för en

princip om ett personligt ansvar, uttryckt i rättsliga och moraliska termer. Domaren måste bl.a. ha en moralisk beredskap att hantera

problemet att inte kunna följa en lag som fundamentalt strider mot hans rättsmedvetande och hans uppfattning om vad är det som

allmänna rättsmedvetandet. Det är här ytterst fråga om en civil

beredskapshållning inför ofárdstider. Domaren måste också utforma ett svar på frågan hur han skall förhålla sig kollegialt till en annan domare som uppträder oetiskt. Sist och slutligen måste man fråga sig om en domaretik också skall behandla de yttersta tingen om rättens ursprung och grund. Jag tror för min del att det måste gå att praktiskt beskriva de naturrättsliga

idealen och den praktiska till vardags tillämpade rättspositivismen.

Rättsstaten måste alltid försvaras. Domarförbundet kan göra en viktig insats bara genom att driva diskussionen domaretik. om Hoppas nu att vi kan ha en givande diskussion med flera inlägg i saken.

l47

sou 1994:99 Bilaga 20

Den svenska domarkulturen

- europeiska och nationella förebilder

Kjell Å Modéer

Inledning

År 1619, fem efter Hovrättens inrättande, utgavs av trycket i Stockholm ett från tyskan översatt arbete författat juris licentiaten av Georg am Waldt med titeln "Rättegångs Oordning". Arbetets första del angav exempel på hur en god domare skulle förfara. Arbetet, som översatts till svenska av slottssekreteraren Eric Schroderus, avslutades med de svenska domarreglema. Detta arbete är det första rättshistoriska exemplet på hur en europeisk domarkultur sökt påverka den svenska domarkåren, som under 1600-talet blev alltmer professionaliserad. Den svenska domarkulturen påverkades således redan vid denna tid av europeiska och nationella förebilder. Ämnet domarkultur har hög aktualitet och sysselsätter forskarsam- A hället runt om i Europa. I Tyskland är domarkulturen framför allt under detta sekel väl utredd. Domarnas roll i de totalitära staterna har påkallat undersökningar om domarnas förhållningssätt under både den nationalsocialistiska och den kommunistiska perioden Bortsett från enstaka pilotundersökningar har emellertid den svenska domarkulturen hittills inte blivit föremål för någon beskrivning. Inte heller denna framställning gör anspråk på fullständighet. Snarare är avsikten att försöka att ange den moderna domarkulturens struktur och att i huvuddrag teckna dess historiska utveckling. Tyngdpunkten i denna framställning ligger på äldre period, en medan de senare perioderna endast redovisas i rapsodisk form. mer Framställningen blir här inte bara mer skissartad, den får också en mer essayistisk och rättspolitisk karaktär. Anledningen härtill är inte bara ämnets rättspolitiska karaktär utan också den svårighet som föreligger att tvärvetenskapligt och objektivt söka fånga den moderna domarkulturen. De sociologiska och antropologiska studier som krävs för en mera fullständig analys kommer förhoppningsvis i framtiden att ge en mer nyanserad bild av den svenska domarkulturen.

Bilaga 20 sou 1994:99

Domarkulturens förutsättningar

2.1. Kulturbegreppet utgångspunkt

som

Kultur-forskningen är i dag ett centralt, vitalt och forskningsintensivt område inom human- och samhällsvetenskaperna Kulturforskningen är interdisciplinär och internationell. Särskilt inom etnologin och antropologin har frågor rörande kulturrnodeller och kulturmönster utvecklats I sin empiriska konstruktion kan kulturbegreppet sägas bygga på "delade kunskaper och erfarenheter". Kulturen identifieras av "gemensamma intressen och gemensamma konflikten Utifrån skilda teorier och metoder har de undersökta kulturema kategoriserats och systematiserats i skilda mönster. Ett sätt att finna det betydelsefulla i en kultur är att finna nyckelsymboler, summerande och utvecklande Sherry Ortner. Funktionen för de summerande nyckelsymbolema, ex.vis flaggan, korset och justitiabilden, är att skapa engagemang. De är uttryck för skilda ideal, patrlotism, kristendom respektive rättvisa. Dessa symboler är fundamentala till skillnad från de utvecklande kultursymbolema. Ormer skiljer mellan två typer av sådana "tankefigurer", som i sig innehåller ett antal svårfångade och mångtydiga begrepp, rotmetaforer och nyckelscenarier. En rotrnetafor kan hämtas som symbol för ett antal företeelser i sarnhällsstrukturen och metaforen utnyttjas som en generell symbol. Stånds-samhällets världsbild är samlad i en rotmetafor: hustavlan det goda och patriarkaliska samhället. F olkherrtmet som symbol för välfärdsstaten och lagboken för rättsstaten är andra exempel på sådana rotmetaforer. Ett nyckelscenario å andra sidan uttrycker "ett kulturellt handlingsprogram, en förebild". I en sådan anges både livsmål och strategier att nå målet. Myten om "the american dream" och det som tidigare betraktades som "juristens kungsväg" utgör sådana samlingsmetaforer. I denna översikt skall ett försök göras att identifiera en nationell, svensk domarkultur med hjälp av de skilda symboler/temata som kulrurforskningen ställer upp. Det är en teoretisk utgångspunkt för studien.

Rättskultur och politisk kultur

Ett annat sätt är att få domarkulturen att visa sin profil är att ställa två närstående kulturer emot varandra: å ena sidan den rättsliga kulturen, dess aktörer, institutioner och ideal, å andra sidan den politiska kulmrens motsvarande fenomen. Dessa två kulturer är särskilt centrala för domarkulturen, eftersom de båda präglar domarens uppgifter och roll i samhället.

sou 1994:99 Bilaga 20

Den politiska kulturen har formulerats som "the link between what happens in the minds of individuals and how political institutions function. Studier rörande politisk kultur överbryggar studier om den enskilde medborgaren i sin politiska kontext med det politiska systemet i dess helhet Den rättsliga kulturen fungerar på motsvarande sätt. "The attitudes, beliefs, and emotions of the Operators as well as of the users and victims of the legal system have much to do with the way in which functions. Most citizens have a less distinct knowledge about the outputs of the legal system than they do about politics. The like or dislike for specific legal institutions will always be - - linked to traditions and to culture in which the legal system embedded." Med ett sådant perspektiv är både den politiska och rättsliga kulturen undersystem av deras kulturella miljö, samtidigt som de existerar och utvecklas parallelltf Jämförande rättskulturella studier sysselsätter idag forskare i såväl komparativ rätt, rättshistoria som rättssociologi och rättsantropologi. Från upplysningstiden hämtas ett fundamentalt begrepp för dessa båda kulturer, författningen eller konstitutionen. Montesquieu utvecklade en evolutionär syn på författningen. Den dömande makten beskrevs som en förhållandevis svag maktfaktor i förhållande till den verkställande och lagstiftande makten. Den starkare form för maktdelning med starka, rättsskapande, lagprövande domstolar, som utvecklats i U.S.A. och Europa under 1800-talet fanns i Montesquieus ursprungliga koncept 1748. Rousseau däremot utgick från ett betydligt mer revolutionär syn på författningen. Den var ett uttryck för folkviljan, den moderna demokratins folksuveränitetsbegrepp, som också kommit till uttryck i l kap. i RF 1974 om att "all offentlig makt utgår från folket" genom dess valda ombud. De svenska domamas autonoma ställning har reglerats i ll kap 1 § 3 st. "under lagama" Rättskulturen präglas av både traditioner och aktörernas lojalitet mot statsmakten. Med en mer kritisk term talar man om domamas anpasslighet i tider av yttre politiskt tryck. Yrkesdomarna förvaltar som Max Weber framhållit en byråkratisk elit en egen kultur som traderas mellan generationerna. Dessa "honoratiores" verkar i ett slutet system, ett kulturellt skråväsen, i vilket den yngre juristgenerationen känner sig tvungen att anpassa sig för att lyckas. Juristema anpassar sig på motsvarande sätt till nya politiska system. Diskussionen om gränserna för denna anpassning har förts i Tyskland framför allt rörande juristernas roll i totalitära stater. I Tyskland har dessa jurister etiketterats som "Furchtbare Juristen". Kritiken mot denna anpassning bidrog till att man från Västtysklands sida i återföreningsprocesställde höga krav på förtroende och kompetens hos domarkåren i sen förbundsländema den nya Det är angeläget framhålla, att rättskulturen fram till för några årtionden sedan i princip identiñerades med domarkulturen. Under det

Bilaga 20 sou 1994:99

senaste halvseklet har de olika juridiska yrkesrollema utvecklat egna kulturer. I dag kan tala domarkultur, advokatkultur, man om en en en åklagarkultur etc. Den politiska kulturen utgör å andra sidan viktig för den en ram rättsliga kulturen. Den homogena svenska efterkrigspolitikens kultur, som präglats av nyckelord kompromisser svenska modellen, som samförståndslösningar och breda uppgörelser över blockgränsema, har också i hög grad satt standardema för den rättsliga kulturen. Den strikt nationella politiska kulturen har fostrat generationer jurister av in i en motsvarande påtagligt nationell rättslig kultur. De senaste tio åren har den politiska kulturen visat ett mer motsägelsefullt och paradoxalt heterogent ansikte. En anpassning till den överstatliga europeiska rättskulturen med dess rättssystem EG-rätt, Europa-konventionen och dess institutioner EG-domstolen och Europa-domstolen har medfört den arketypiska svenska att modellen har ifrågasatts. Ett antal av de detaljfrågor, som fokuserades i massmedia i samband med EU-förhandlingama snus, gurkor, ripjakt etc. kan sägas demonstrera denna kulturkonflikt. De europeiska rättskulturella perspektiven sysselsätter för närva-

rande forskare i hela Europa Institut des Hautes Etudes sur Justice, knutet till Ecole

Nationale de la Magistrature i Paris, arrangerar exempelvis under 1994 ett antal internationella seminarier kring temat europeisk domarkultur. Denna översiktliga framställning av en svensk domarkultur, dess förebilder och karakteristika, har hämtat inspiration från såväl etnologin som statsvetenskapen. Den teoretiska utgångspunkten för denna

analys av den rättsliga kulturen domarkulturen

har hämtats från den Statsvetenskapliga debatten. Senast har Jörgen Hermansson i ett arbete utgått från en kategoribildning, med den korporativa i som staten centrum skildrar den moderna politiska historien med dess perspektiv bakåt mot ämbetsmannastaten och dess utvecklingslinjer framåt mot ett styrelseskick som präglas av de politiska partiernas företrädare, den partibundna staten Studien bygger på Jörgen Hermanssons periodisering beträffande den politiska kulturen. Denna periodisering är för domarkulturens vidkommande långt ifrån självklar. De kulturella förändringarna har förstadier som i hög grad gör brytpunktema osäkra. Tendensema, inte årtalen är de väsentliga. Sammanfattningsvis bygger denna framställning både på diett akront och ett synkront perspektiv. Det dialcrona perspektivet bygger på en statsvetenskaplig modell, medan det synkrona perspektivet mer inspirerats av den etnologiska och kulturvetenskapliga forskningens metoder.

sou 1994:99 Bilaga 20

Domarkulturen från ämbetsmannastat till

partibunden stat

Den svenska domarkulturen utgår ifrån tre skilda domstolsmiljöer; den rurala, den urbana och den kollegiala. De gamla häradsrâtterna representerade en rural domstolsmiljö, med mångsekelgarrtla traditioner och starkt förankrad i bondesamhället. Stadsdomstolarna, rådhusrätrerna, verkade med sina borgmästare och rådmän i en urban miljö. I dessa miljöer odlades slcilda former av domstolskulturer. Karriärema var separata, lekmannainflytandet var av olika karaktär. Häradshövlingen och nämnden bildade en sammantagen enhet. I städerna var rådmännen ofta illitterata, men de hade samma kollegiala ställning som de lagfarna ledamöterna borgmästare och rådmän. Den kollegiala domarkulturen var dock främst utvecklad i hovrätterna, där den också har sekellånga traditioner. Harry Guldberg anför betr. Svea hovrätt den traditionsrika miljöns betydelse." En vandring längs porträttraden i Stora rummet i Wrangelska palatset eller plenisalen i Göta hovrätt påvisar också kontinuiteten i denna prestigeladdade kultur. Motsvarande synpunkter rörande Göta hovrätt anför Torsten Nothinz "Man kände sig som en själlös kugge i ett uråldrigt maskineri. Allt verkade pedanteri. Utanför sessionsrummen hängde ledamötemas ytterkläderi sin bestämda ordning, och den yngste notarien skulle hänga sina kläder längst bort. När man kom in i ett sessionsrum eller lämnade det, skulle man vid dörren buga sig mot sessionsbordet. Ingen besvarade hälsningen, men det var alltid någon såg efter att den inte som glömdes bort. Förresten blev vanan så innött att det fanns de som bugade sig för sessionsbordet även om salen var tom." "De ålderdomliga stela formerna utlöste hos nykommande jurister en mer eller mindre väl dold reaktion. En och annan fann vantrivseln så svår att han lämnade tjänstgöringen" Hovrättskulturens traditionsrika former och riter kompletterades också med det yrkesspråk som utvecklades i hovrätten. Att vara "hovrättsklädd", ha "hovrättsmanér" och "hovrättsmässig" gängse var termer i Svea hovrätt i början av seklet för att för ñskalsgeen yngre neration definiera hovrättskulturens yttre attribut. De fick lära sig i att skriva "hovrättstil" och att bli "kasusknäckare" för inte bli att en "sprucken frskal". Hovrättsjuristema såg till "Presen" presidenupp ten och ned på "bonddomare", "lantadjunktef och "tingshästar". En hovrättsledarnot såg med andra ord sig själv "ren jurist", till som en skillnad från de jurister som arbetade i ämbetsverken. Kritiken mot Göta hovrätt och dess korrumperade jurister framkom i Gustav HI:s tidstypiska räfst mot hovrätten 1773. Också presiden-

Bilaga 20 sou 1994:99

S.A. Leijonhufvuds nomineringspolitik under Carl Johan-tiden avten slöjar 1830-talets hovrättskultur. Leijonhufvud ansåg att domarkåren i Göta hovrätt hölls "klibbig skråfemissa" fylld av den samman av en "ståndssplittring, afundsjuka och snarstuckenhet" som ett "stationärt liv i småstad med fattiga tillgångar på allt intellektuelt och bildanen de". Vid uppkommen vakans till assessorstjänst föreslog han en en kandidat, "en yngling af börd, förmögenhet och aristolcrakungen en tisk bildning", for därmed få med dokumenterad skickatt en person lighet och arbetsförmåga. När hans förslag inte godtogs, begärde Leijonhufvud avsked från sin tjänst. Utnärnningsmaktens koppling till den politiska makten uppmärkpreussiske justitieministern Gerhard Adolf Leonsammades av den hardt, framhöll att frågan om domarens oavsättlighet, som en gasom ranti för oavhängigheten, egentligen ointressant så länge justitievar ministeriet utnämnde domarna. Utnämningen blev rättsstatens akilleshäl menade Leonhardt: "Människans äregirighet gjorde henne ofri och avhängig och förde henne långt bort från rättsstatens ideal". Domarnas autonomi begränsades också av den kontroll som domunderkastade. Under 1800-talet medförde Justitieombudsstolarna var JO återkommande inspektioner en kontroll utöver den som mannens hovrätterna genomförde främst genom advokatñskalen. Den svenska domarkulturen, dess inspirationskällor och förebilder, finns inte enbart i den nationella myllan. De nordiska och tyska förebildema skall därför också bli föremål för skissartade jämförelser. Sammanfattningsvis: En för denna studie är att den svenska tes domarkulturen i sin struktur är traditionsmedveten och konservativ. Den bygger starkt historiska förebilder. Underrättemas kultur har i de nuvarande främst i de mindre och medelstora tingsrättema fortfastark historisk förankring till de gamla häradsrättemas bonrande en dekultur. Yrkesdomarens ämbetsmannakultur står här mot lekmannadomarens folkliga kultur. Överrättemas kultur präglas däremot av en homogen ämbetsmannakultur med kollegialitet och feodal struktur som dynamiska inslag. En är att den svenska domarkulturen präglas av en uttaannan tes lad kontinuitet, bidrar till politiska förändringar först efter som att någon generation slår igenom i domarkulturen.

sou 1994:99 Bilaga 20

4. Ämbetsmarmastatens domarideal

1872 1932 -

4.1. Inledning

Den kronologiska avgränsningen för detta avsnitt hämtas från den politiska historien. Tidpunkten 1872 väljes av följande skäl. Det var det år Oskar kröntes till Sveriges och Norges konung. På lagstiftningens område tillsattes Nya lagberedningen och den processrättsliga lagstiftningen prioriterades i reformarbetet. På rättsvetenskapens cmråde höll den tyske professorn Rudolph von Jhering detta år i Wien sitt berömda föredrag "Kampf ums Recht", vilket utgjorde ansatsen till en ny stärkt position för de europeiska domarna. Kontakterna mellan teorins och praktikens män i Norden initierades med de Nordiska Juristmötena, vars första möte avhölls i Köpenhamn detta år. Alla dessa tidstypiska fenomen speglar en rättskultur i vilken domstolarna, ämbetsmännen och domarkulturen utgör väsentliga komponenter. Slutpunkten 1932 bildar det år Per Albin Hansson blev statsminister i den socialdemokratiska regering, som drog upp riktlinjerna för den moderna välfardsstaten. Därmed inleddes också en successiv avveckling av 1800-talets traditionella ämbetsmannaideal. Den liberala rättsstatens ideal låg till grund för domarkulturen under perioden. Den tidens dominerande ämbetsmannavärld hade sin förankring i 1809 års RF där Montesquieus maktdelningslära utgjorde riktmärket och där konstitutionsutskottets memorial utsade "en lagstiftande makt, visligt trög till verkning, men fast och stark till motstånd, en domaremakt, självständig under lagarna, men självhärskande över dem". Under denna period dominerade ämbetsmannakulturen, som hade europeiska rötter. Ämbetsmännens ideal hämtades från den pliktmorallära som Kant och Fichte uppställde. l början av 1900-talet hade praktiskt taget varje ämbetsman i cenualförvaltningen fått sin första skolning i domstolarna. Ämbetsmannatraditionen högborgervar ett ligt karakteristikum. Den svenska rättskulturen var utpräglat idealistisk. Den var präglad av Christopher Jacob Boströms statsfilosoñ med dess stora skillnad mellan offentligt och privat handlande. Ämbetsmännen företrädde Kungl. Majzt och det offentliga. De skulle korrekt, formellt och oväldigt se till att "alla må njuta sin forrnela rätt, och alla verka formelt rätt". Boströms monarkistiska rättsstat präglades av en ämbetsmannafilosoñ". Monarken ställde krav på ämbetsmannadygder: lydnad, trohet, flit, och redlighet. Ämbetsmännen skulle uppträda oegennytta sedligt och med värdighet. Å andra sidan belönades de med titel, rang,

Bilaga 20 sou 1994:99

värdighet, befordran och pension. Denna domarkultur var samtidens enda och dominerande juridiska yrkeskultur. I denna ämbetsmannakultur var domaryrket liksom prästoch medicinaryrket ett kall, "ein Beruf", vocatio, grundad på en kallelse från högre makter. Ernst Trygger var den jurist som mest ernfatiskt omfattade Boströms filosofi. Domaren intog en ställning "som i mycket liknar den, som kyrkans tjänare äga", skrev Ernst Trygger i ett ofta läst och citerat föredrag 1926. "Människor anlägga nämligen på hans liv och yttringama av detsamma en annan måttstock än på sitt eget eller på folks i allmänhet. De ställa anspråken högre på domaren även utom hans egentliga livsuppgift än på andra människor. I sanning, ringa är icke det, som - vi i samhällets intresse måste fordra av domaren för att han skall kunna förverkliga sin höga bestämmelse." Domarkarriären var kungsvägen för ämbetsmannajuristerna. Visserligen förekom i början av perioden, under l870-taJets mitt, ett framväxande hot, en tendens till att rekryteringen till domaryrket var i avtagande och att detsamma höll på att deklinera till förmån för andra juristyrken. Styrande faktorer var industrialismen och det nya advokatyrket, vilket progressivt reflekterade en ny syn på människan och samhället. I det perspektivet framkom en kritisk syn på ämbetsmännen, som tärande på samhällslcroppen". JO, som uppmärksammade detta problem framhöll vikten av att se domaryrket som ett elityrkez "Det är här fråga om att få platserna i domstolar-ne eller inom förvaltningens olika grenar besatta, så illa ansedde eller lönade kunna de väl icke blifva, att alltid personer skola finnas villige att dem intaga, utan hvad som ligger magt uppå, det är att finna de bäste och skickligaste personer, hvar på sin plats." Domarkulturenbyggde på en samverkan mellan teori och praxis. Den tyska rättspolitiska modellen med en rättsbildning genom rättsvetenskapen, s.k. Professorenrecht, byggde på en samverkan mellan rättsvetenskap och rättstillämpning. Domarmaktens rättsutvecldande kraft vann stöd hos rättsvetenskapsmännen. Också i den svenska universitetsvärlden fanns representanter för en motsvarande samverkan. Wilhelm Sjögren gjorde i HD sig till tolk för en friare lagtolkningslära, som med tyska förebilder utgick från "domarens skolade rättskänsla. Sjögren drog också ehuru tämligen ensam en lans för denna - rättsvetenskapliga syn i Sverige. Rättskipningen stärkte sina positioner under l870-talet. Det hade delvis sin grund i lagändringar. 1864 års strafflag gav genom latitudsystemet och tillräknelighetsläran domarna möjligheter att mera subjektivt bedöma det enskilda fallet. Högsta domstolens egen rättsbild-

sou 1994:99 Bilaga 20

ning utvecklades samtidigt, exempelvis genom accepterande den av fria bevisprövningens princip. Den tryckta utgåvan HD:s samlade av rättspraxis genom Holms edition Nytt Juridiskt Arkif från 1874 och bestämmelserna om HD:s minnesbok bidrog också till att stärka medvetenheten om domstolarnas roll i rättsbildningen. Rättspraxis ställning som rättskälla diskuterades. I detta domstolsklimat utbildades ett antal framträdande och skickliga domare: Ivar Afzelius, Ernst Trygger, Birger Wedberg och Birger Ekeberg Eliel Löfgren har i "Klockorna i Östervåla" be- . skrivit den centrala roll ämbetsmannadomaren spelade i sekelskiftets Sverige. "Våra svenska domare ha namn om sig att vara till den grad opartiska, att om rättvisan endast berodde på domarens oväld, skulle klagorätten snarast vara obehövlig. Men även om vi jämte opartiskhet och immunitet mot opinionens vindkast tillerkänna våra domare ett lika mått av lagkunskap, erfarenhet och intellektuella förutsättningar, skulle det ändå återstå något väsentligt, som skiljer dem åt. En domare äger, som de flesta andra, mer eller mindre av det rörliga fluidum, som kallas temperament, och detta kan icke undgå att röra på sig mot kallt eller varmt även i hans officiella gärning. Också domare den en inbitne lantdomaren icke minst har sina älsklingsmeningar, sin kanske ur en minnesvärd erfarenhet hämtad standard för bedöma att människor eller händelser. Vi tänkte oss inte domaren -- - som en särdeles skarpsinnig jurist men som en myndig och vördig samt -- om sin värdighet mån patriark, "imponerande" i domstolen, human och rättrådig men en smula pedantisk och i det enskilda umgänget kanske väl så otillgänglig och pompös. Så ville nogockså tingsmenigheten, att dess domare skulle vara. Och en sådan domare borde så långt det sällan erforderliga alldeles särskilda "skarpsinnet" räckte mer än de flesta vara mannen att väga brottslighet och skuld med milligramvikter inom de straffskalor, lagstiftaren uppställt." som En prototyp för ämbetsmannadomaren och hans karriär under denna period var Ivar Afzelius, vars karriär i hög grad präglades av europeisk rättskultur och en öppenhet gentemot andra karriärer. Han hade ett komplett curriculum vitae; högborgerlig uppfostran, internationell utbildning, akademiska meriter, J ur.dr. och professor i Uppsala, lagstiftare, ledamot av Nya lagberedningen och Förstärkta lagberedningen och från 1902 ordförande i permanenta lagberedningen, domare, justitieråd och president i Svea hovrätt samt politiker ledamot av FK och FK:s talman. Afzelius var dock i hög grad en primus inter pares bland sina do-markolleger. Karakteristiken på det ämbetsmannaideal han företrädde återkom regelbundeti i 1920-30-talets jurismekrologer: Ãmbetsman han till liv och själ i alla öden, och var en ämbetsman av bästa typ. Goda kunskaper, förträffligt minne, snabb orientering ut-

Bilaga 20 sou 1994:99

gjorde en rustning som härdats i en grundlig hovrättsskolning och en omfattande förfarenhet i administrativa värv. Han arbetade oerhört lätt, så lätt att först en närmare bekantskap var ägnad att göra rättvisa den noggranna omsorg han i arbetskraftens dagar och de räckte i det längsta nedlade på även det obetydligaste ärende hörde - som under hans handläggning. Hans förmåga att informera sig ypperligt utan att bli beroende av sina informationskällor var beundransvärd. Intresset var alltid inriktat på realiteter, och sinnet för former var av den an, som vet väl att skilja mellan verkliga rättsordningsvillkor och futiliteter utan betydelse. Det fanns också ett grundmurat förtroende från allmänhetens sida för en äldre generation lantdomare. De hade en central ställning inte bara i lokalsamhället utan också genom sin dominerande roll i domarsätet. Den förhärskande inkvisitionsprocessen i brottmålen kombinerad med en avsaknad av professionella åklagare och advokater nödvändiggjorde en stark processledning. "Där domaren var en äldre erfaren man med kännedom om bygdens befolkning och dess tänkesätt kunde resultatet bli förvånansvärt gott. Som hovrättsledamot blev jag i tillfälle observera att talan ytterst sällan fullföljdes i mål som avdömts av dylika domare. Man tyckte att deras domar var rättvisa." Sammanfattningsvis var den idealistiska domarkulturen utpräglat elitistisk. Det låg i dess hierarkiska struktur. Den bars upp av en civil ämbetsmannaaristokrati, vars representanter kontinuerligt avporträtterades i sina guldgalonerade civiluniformer med kommendörstecken av nordstjämeorden eller i sina serañmerband; porträtt, som fortfarande hänger i tingsrättemas tingssalar och tjänsterum. Domarna var under periodens första del den helt dominerande aktören på den rättsliga arenan. Både i lokalsamhället och i domstolen var juristdomaren en högt ansedd aktör, även om nämnden utgjorde en viktig beståndsdel. Bäst balans uppstod i domstolen om den samrnansattes så att de "båda elementen motväga varandra och följaktligen de bästa garantiema vinnas för svaranden Konstitutionella ändringar vidtogs också för att stärka den högsta domsmaktens ställning. Genom en ändring av Regeringsformen 1909 vidtogs betydande förändringar: Högsta domstolen och den nyinrättade regeringsrätten blev jämställda rättsinstanser och HD:s laggranskande uppgift lades på en särskild instans, lagrådet. Den allmänna rösträtten och parlamentarismens genombrott medförde helt nya förutsättningar för det äldre ämbetsmannaidealet. De nya konstitutionella förhållandena medförde efterhand också en alltmer kritisk inställning till lagrådet och dess uppgifter. Under 1920talet framförde ett antal socialdemokrater i riksdagen krav om inskränkning av lagrådets uppgifter. I ett av sociala reformer alltmer präglat samhälle ansågs lagrådet dels vara en fördröjande faktor, dels

sou 1994:99 Bilaga 20

var lagrådet genom sin sammansättning av ämbetsmannajurister en bastion för konservativa politiska uppfattningar. Det talades om "ämbetsmannaimperialism", och borgmästaren Carl Lindhagen, som var anförarna kritiken, yttrade: "Ämbetsmannakåren kommer allen av av tid en hästlängd efter sin tid, och Sveriges ämbetsmannakår utgör inget undantag. Man finner också, att Lagrådet nästan i de flesta - - fall bromsar på själva principen, när den betecknar något ingripande nytt Till skillnad från laggranskningen var lagprövningen föremål för en konstitutionell praxis som successivt stärkte intitutets ställning. Den europeiska och därmed också den svenska domarkulturen - var fram till vårt eget århundrade en renodlat maskulin kultur. Först genom grundlagsändring och "lag 1923 innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag", erhöll kvinna möjlighet att bli domare. Inbrytningen från en kvinnlig domarkader dröjde dock. Häradshövdingen i Askimsrätten i Göteborg Karl J.D. Schlyter tillhörde de underrättsdomare, som under 1920-talet tidigt verkade för ett kvinnligt inslag

bland domarna genom att anställa kvinnliga tingsnotarier.

De professionella advokaterna företrädde andra ideal. Först under 1900-talets första decennier började ledamöterna av Sveriges advokatsamfund att göra anspråk på en jämnbördig, likvärdig juristroll. Advokaterna betraktades "av många domare, liksom av allmänheten, ett ingalunda nödvändigt ont".° Häradshövdingarnas kritiska syn som advokaterna speglade sig även i JO:s ämbetsberättelser. Det finns exempel på advokater, som när de alltför energiskt iakttog sina klienters intressen, avvisades av despotiska häradshövdingarf Den lokala domarkulturen bars upp av häradshövdingar och borgmästare. Också denna kultur präglades av domarens sociala patos och engagemang. Domaren åtnjöt hög status och var välavlönad. "Vi häradshövdingar äro, Gudi tackat, att räkna till de bäst avlönade av

Sveriges ämbetsmannakår", skrev häradshövdingen Alfred Ährling i

Västerbottens södra domsaga 1889." Denna ekonomiska särställning bidrog i hög grad till att ge domarkulturen en hög status bland juristerna. Den politiskt obundna ärnbetsmannakulturen präglade också justitiedepartementet. lustitieministrama var i stor utsträckning ämbetsmannajuñster, alla hade ett förflutet inom domstolsväsendet. som Under decennierna före och efter sekelskiftet var detta departement ett utpräglat "opolitiskt" departement. Justitieministrama tog ställning i sakfrågoma, och justitiedepartementet var i hög grad ett "expeditionsdepartement" för en opolitisk ämbetsmannaminister. På motsvarande sätt spelade domaren en viktig roll i det offentliga samtalet. Den idealistiskt präglade domaren hade ett engagemang i det

Bilaga 20 sou 1994:99

offentliga politiska reformarbetet även om han inte var anknuten till något politiskt parti. Det var sakfrågorna, inte det politiska partiprogrammet, som engagerade honom och som gav honom förtroende i väljarkåren. Ofta tjänstgjorde underrättsdomaren som ordförande i stadsfullmäktige, i sparbankstyrelser, och många verkade även som riksdagsman. Den politiska partitillhörigheten var for ämbetsmannen ointressant. Den ideella samhällsinsatsen var viktigare. Häradshövdingarnas och borgrnästarnas hustrur hade på motsvarande sätt ideella uppgifter i lottarörelsen, Röda korset, Rädda barnen etc. I samband med de centrala fackliga organisationernas grundande lcring sekelskiftet 1900 initierades också motsvarande organisationer bland domarna. Grundandet av Föreningen Sveriges häradshövdingar 1907 och av Föreningen Sveriges stadsdomare 1912 är exempel på den stadga och struktur som fanns hos en självmedveten och professionell domarkårf På motsvarande sätt grundades i varje hovrättsområde yngreföreningarna. En viktig uppgift blev att tillvara dessa domargruppers yrkesmässiga och ekonomiska intressen. Inte minst frågan om domarnas sportelinkomster och domsagobiträdenas löneförhållanden tillhörde viktiga frågor for dessa intresseföreningar före fackföreningarnas tid. Häradshövdinge- och stadsdomarföreningarna var också viktiga nätverk för de internationella kontakterna. Deltagande i Nordiska juristmöten och inbjudningar till intemationella domarföreningar stod också regelbundet på programmet för dessa domare. Parlamentarismens genomförande började dock långsamt tära också på detta apolitiska engagemang. Under mellankrigstiden utvecklades det Ernst Trygger kallade "parlamentsleda, dvs. obenägenhet hos allt flera därtill kvalificerade att egna sig det politiska livet och underkännande från allmänhetens sida av den lagstiftning och de beslut överhuvudtaget, utgå från representationen som Stockholmsborgmästaren Carl Lindhagen såg också en fara i den politisering av domamtnämningarna, som kunde komma i ett parlamentariskt regeringssystem. "Då sinnelaget tillmätes någon betydelse vid regeringsmaktens utnämningar måste således inträffa, att domarekåren av regeringen rekryteras företrädesvis med högermän eller deras politiska likar. Detta uppfattas också på höjdema snarare som en garanti för att bliva en god domare, under det en avancerad s.k. vänsteråskådning äventyrlig för domarämbetet. Med den socialanses demolcratiska regeringen 1932 förfoll den senare delen av Lindhagens argumentation. Presidenten i Hovrätten över Skåne och Blekinge Karl J.D. Schlyter blev som justitieminister i Per Albin Hanssons regering en ny förebild för sin tids juristdomare. Parlamentarismens genomförande bidrog till att antalet jurister i riksdagens båda kamrar successivt minskade under tiden 1914 1950. -

sou 1994:99 311g ga 20

Domstolens inre arbete, organisation och förfarandeforrner, var under perioden också föremål för genomgripande revision. Debatten domarens nya roller i rättssalarna präglades både av ett konservaom tivt och ett progressivt element. Det fanns vid utarbetandet av den nya rättegångsbalken förespråkare för såväl en nationell kontinuitet som internationellt färgad revolution på processrättens område. en Muntlighetsprincipens genomförande och den traditionella inkvisitionsprincipens avskaffande båda med europeiska förebilder förut- - helt nytt rollspel i rättssalen. Domaren förutsattes kliva ned satte ett från sitt podium, han förutsattes också låta parterna och deras ombud

få styra processen. Bland domarna fanns dock kritisk inställning till genomgripande en reformer. Föreningen Sveriges häradshövdingar framhöll i sitt remistill Processkommissionens betänkande 1927, att även om det svar fanns brister i rättegångsväsendet, fick inte "förbises, att det har betydande förtjänster och att det i stor utsträckning vilar på hos vårt folk djupt rotade traditioner. Ett reformarbete, som icke tager behörig häntill dessa förhållanden, kommer med nödvändighet att vålla skasyn dor och olägenheter, måste leda till att reformen i dess helhet icke som medföra åsyftat gagn." Reformarbetet borde utföras med kommer att varsamhet och lämpligen på de partiella reformernas väg."

4.2. Tidsperiodens karakteristika: Domarens kall

för rättskipningens historiska

och ansvar

dimension och kontinuitet

De metaforer karakteriserar denna tidsperiod präglas alla av tisom dens idealistisk ämbetsmannavärld. Kontinuitet, organisk förändring,

historisk medvetenhet, bärare av ett historiskt nationellt rättsarv allt tillhör bilden ämbetsmannadomaren. "Det tillhör ett rättssarnhälle av kunna sin historiska utveckling och med förståelse vårda sina tradiatt tioner. Rättskipningens utövare bör alltid ha ett öppet sinne för det hi-

storiska skeendet."

4.2.1. Domarreglema den svenske domarens etiska

kod

Olaus Petri domarregler har alltsedan 1600-talets första hälft utgjort regelbundet återkommande publicerad kod för domarens yrkesetik. en Reglemas innehåll är i stor utsträckning europeiskt lånegods. De är hämtade från den romerska rätten, den kanoniska rätten och gamla inhemska rättsbud. Tillsammans med domareden utgjorde domarreg-

Bilaga 20 sou 1994:99

lerna den moralkodex, som den svenske ämbetsmannadomaren förutsattes leva efter. Domareden i RB 1 kap 7 § i 1734 års lag innehöll en katalog över domarens ämbetsplikter: "Domare skal ed thenna svärja: Jag N.N. lofvar och svär, vid Gud och hans heliga Evangelium, at jag vil och skal, efter mitt bästa förstånd och samvete, i alla domar rätt giöra, mindre then fattiga, än then rika, och döma efter Guds och Sveriges Lag, och laga stadgar: aldrig lag vränga, eller orätt främja, för skyldskap, svågerskap, vänskap, afvund och illvilja, eller räddhoga: eller för mutor och gåfvor, eller orsak, under hvad sken thet vara må, och then saker annan giöra, saklös är, eller then saklös, som saker är. Jag skal ock som hvarken förr, än domen afsäges, eller sedan, uppenbara them, som til Rätta gå, eller androm, the rådslag, som Rätten inom lyckta dörar håller. Thetta alt vil och skal jag, som en ärlig och uprichtig domare trolihålla, utan arga list och påfund, så sant mig Gud hielpe til lif och ga siäl. må någor til Domareembetet träda, förrän han så svurit hafver." Denna domared var i slutet av 1800-talet föremål för kritik. Den ansågs innehålla "dels fraser utan mening, dels omsägningar av mest vad förut blivit sagt Nya Lagberedningen 1884 föreslog en kon ed, endast innehöll "att efter bästa förstånd och samvete utan väld som och mannarnån fullgöra mig anfortrodda domarvärv". Denna kärnfulla ed kritiserades kraftigt framför allt av HD. Eden förmedlade inte högtidliga den gamla eden. Trots förslag till ändsamma allvar, som ringar kunde riksdagen inte enas och 1734 års ed kvarstod till nya RB 1948. Domareden innehöll ett antal yrkesetiska frågor, ex.vis respektera likheten inför lagen, inte "lag vränga eller orätt främja", inte taga mutor och gåvor, och respektera tystnadsplikten." Med framväxten stark domarmakt ökade domarreglema i beav en tydelse. Under tidsperioden var det framför allt de domarregler, som betonade domarens rättviseuppgifter, lyftes fram som P.7. "All lag skall för det menigas bästas skull och därföre då vara lagen bliver skadeligen så är det icke mera lag utan olag, och bör avläggas." P. "En god domare är bättre än en god lag, ty han kan alltid laga efter lägligheten. ond och orättvis domare där hjälper god Där en lag intet, han vränger och gör dem orätt efter sitt sinne." P. 13. "Den menige bästa är den yppersta lagen, och därföre mans det finnes den menige till nytta vara, det bör hållas för lag, som man ändock att beskriven lag efter orden synes annorlunda lyda." Den svenske ämbetsmannadomaren fann också motsvarande domarideal hos Rudolph Jhering. Hans ovan citerade föredrag "Striden von För rätten" betonade domaren "rättens majestät", präglad av "kärsom lek till rätten" och "inre auktoritet". Ernst Trygger höll 1926 av en -

sou 1994:99 Bilaga 20

samma år som Processkommissionen lade fram sitt principbetänkande om rättegångsreformen ett anförande, som nära anslöt till detta idealistiska tonläge. Reaktionema på processkommissionens betänkande speglar också den vikt som lades på domarkulturen och domamas "rättskänsla". Stockholmsborgmästaren Carl Lindhagen framhöll behovet av föreläsningar vid de juridiska fakulteterna om domarreglerna. Lindhagens krav skall bakgrund professor Åke ses mot av att Holmbäck i en artikel 1928 presenterade domarreglema och deras historia. Holmbäck framhöll att den ledande idén "att skydda var den menige man för godtycke och hårdhet i rättstillämpningen, den oskyldige för att dömas för brott som han icke begått." Domarreglema lyftes fram i diskussionen vid en tid då den Hägerströmska ñlosoñen började korsa de idéer som låg till grund för ett idealistiskt domarideal. I samband med processreformens handläggning i riksdagen 1931 lyfte Carl Lindhagen på nytt fram domarutbildningen och markerade den uppenbara risk som låg i synsättet, att domaren skulle representera den formella "tekniken", dvs. de juridiska uppgifterna och nämnden representerade det moraliska i rättskipningen. "Ingenting kan var farligare för rättssäkerheten än ett sådant åskådningssätt", framhöll Lindhagen. Domarutbildningen fick inte bara präglas "den tekav niska insikten och rutinen. Det fordras också någon lystring till det andliga värdena, vilka redan for tretusen år sedan formulerades av österländsk statskonst sålunda: att äga makt utan ädelmod och mildhet åt något, som jag aldrig kan fördraga att se. Sinnelaget måste således också fostras under utbildningen och ingå i bedömandet vid utnämningar. Domareden och domarreglerna få ej, såsom nu sker, glömmas bort i domstolsutbildningen. Vid universiteten bör undervisning meddelas i kännedom och innebörden av nämnda dokument." Lindhagen föreslog att professurer i rättskänsla och medkänsla var vad de juridiska fakulteterna skulle behöva men nog det som sist av allt skulle ifrågakomma. Man kan medgiva, att det säkerligen åtminstone till en början skulle möta svårigheter att ñnna kompetenta innehavare Denna övergripande syn på domarens moraliska kraft spåras också i festtalsretoriken så i mitten 1930-talet. Domar-reglersent som av nas karaktär av en nationellt kulturarv framhölls också under andra världskriget, då rättshistorieprofessom Henrik Munktell lyfte fram dem i sitt tidstypiska arbete "Det svenska rättsarvet" 1944. Denna idealistiska syn på domaretiken ställdes mot den kritik mot domarkåren som riktades mot domarna under perioden. 10:5 ämbetsberättelser ger en insikt i den kritik som denna kontroll uppenbarade. Allmänt sett föranledde 10:5 inspektion av domstolarna inte några dramatiska ingrepp.

Bilaga 20 sou 1994:99

"Sveriges domare-korps äger grundade anspråk på det vits- - - ord, som förut blifvit densamma lemnadt, för sjelfständighet, - - rättsinnighet och oväld". Men JO krävde mer av domarna. "Det är nog, att domaren vet och vill det rätta; han måste med otröttelig nitälskan göra sin rättrådighet gällande, så att rättvisan blifver en verklighet inom samhället. Långsamheten i rättskipningen var en återkommande lcritik. Uppskovsförfarandet var ett utbrett missbruk bland underrättema. Det täta ombytet av ordförande i häradsrättema bidrog till detta missbruk. Hovrättema fick återkommande tillsägelser att restriktiva med vikariatförordnanden, missbruket bestod. vara men En undersökning 1899 gav vid handen att det var ovanligt att häradshövdingama "utan laga förfall i egentlig mening åtnjuta ledighet från 4 eller flera af de 10 allmänna tingssammanträden, som årligen" hölls i domsagoma. Än bristen på kompetens hos vikariema: värre var "Det är nämligen en allmän sed, att till vikarier för häradshövdingarne förordnas deras unga juridiska biträden, hvilka behöfva åberopa andra grunder i fråga om sin kompetens, än att de aflagt juridisk samt ett eller annat år biträdt med tingsgöromålen examen Hovrättema kunde inte stå emot häradshövdingarnas och domsagobiträdenas gemensamma önskemål om så mycket ledighet som möjligt för de förra. Det var dessa missförhållanden Strindberg uppmärksammade i sin enaktare "Bandet", som utspelar sig i en rättssal och där den oerfarne häradshövdingen enligt rollistan är 27 år. Samma erfarenhet av uppgivenhet och konkurrens från de unga domarnas sida återfinns också i äldre domares minnesbilder från sin notarietid: "Jag får verkligen säga att vi unga notarier i den domsaga, där jag tjänstgjorde, i all anspråklöshet tyckte att vi skötte oss bättre än den ordinarie domhavanden, var gammal och uttråkad som I under-rätter med ensamdomare blev dessa förhållanden ofta uppenbarade och ledde till fiskala aktioner mot domarna. Missförhållandena förstärktes av återkommande rubriker i dagspressen om "bötfálde domare. JO konstaterade att en mera aggressiv dagspress, "öfverhopade göromål, bristande skrifvarebiträde " och andra omständigheter bidrog till att dessa händelser inom domarkåren uppmärksarmnades. JO fann emellertid att de bötfällda domarna "ej förrådt egennytta, vrångvisa, väld och mannamån i dömande" vilket föranledde honom att låta det inträffade ändra det fördelaktiga omdöme, han brukade uttala domarekorpsen i dess helhet. som om Sammanfattningsvis: Den svenska domaretikena kodex utgjordes domareden och domaneglerna. Kopplingen mellan domarregler av och lagtext förstärkte också deras roll som rättskälla. De faktiska arbetsförhållandena i underrätterna skapade skillnad mellan de etiska reglerna idealistiska värld och vardagens praktiska problem. JO blev domaretikens övervakare.

sou 1994:99 Bilaga 20

4.2.2. Tingshuset domarens levande

- rum

Under 1700-talet var sockenkyrkan och tinget de offentliga i rummen lokalsamhället. Lantprästens och häradshövdingens funktioner var centrala på flera områden. Prästen hade inte bara predikstolen som den tribun, varifrån han förkunnade Guds 0rd och kungjorde kungörelser och förordningar. Som ordförande i sockenstämrnan ledde han också ett antal projekt präglade av upplysningstidens ideal. Fortfarande under 1800-talet var kyrkobyggnaden lokalsamliällets socknens viktigaste mötesplats. "Den upphöjda platsen, rummets helgd, Guds närvaro och sockenfolkets strängt hierarkiska placering i bänkradcma förstärkte den ensidiga kommunikationens rituella karaktär Under den här behandlade perioden, decennierna före och efter sekelskiftet 1900, fick det offentliga livet också sina manifesta byggnader, som befäste idén om "den offentliga byggnadens dubbla karaktär av ointaglig fästning och representativ praktbyggnad". Under denna tid uppfördes större delen av de tingshus, fortfarande är i bruk. som De första generationerna av professionella arkitekter, lokala, regionala och nationella, fick av tingshusbyggnadsskyldige och stadsfullmäktige uppgiften att skapa nya offentliga, manifesta byggnader till domstolarna. Det fanns flera anledningar till att domstolsbyggnationen under denna period var så intensiv. Processreformen med fler tingstillfallen 1872, häradshövdingeboställenas upphörande 1874 och den nya infrastrukturen, som skapade jämvägssamhällen i stället för de gamla marknads- och tingsplatsema, är några av dessa faktorer. Arlcitektema var "kulissbyggare pâ den offentliga scenen De var influerade av en europeisk domstolskultur, fanns manifestesom rad i London via Paris, Bryssel, Wien och Berlin. Samtliga länders domstolsbyggnader präglas av ett palats de justice-ideal. Men de var samtidigt påverkade av tidens nationalromantiska ideal. Dessa ideal framkom i tingshusarkitekturen. Tingshusen också präglade ofvar av fentlighetsprinvipen och framför allt muntlighetsprincipen i rätte- gångsbalken. Varje rättegång utspelades högmässa. Associasom en tionema gick till samtidens katedraler, i nygotik eller nyrenässans. Parallellema till landsortskyrkan lokalsamhällets primära offent- liga rum var uppenbara: Besökaren gick längs singelbetäckt gång - en fram till tingshuset, på vars tak tingsklockan hängde. I den ringde tingsvaktmästaren in "ting och tingsfrid". En gråstensuappa ledde upp till huvudentrén. Trappan tempelassociationer. En dubbel . gav tung entrédörr mötte besökaren. Innanför dörren fanns ett väntrum med garderob, dvs. vapenhuset, en hall, en mötesplats för parter, advokater, landsfiskaler vittnen samt tingsmenigheten. Rakt fram från entrédörren mötte en ny trappa med en dubbeldörr ovanför vilken i versaler

Bilaga 20 sou 1994:99

stod målat fresco: Tingssal. Öppnade besökaren dörren och gick in

i tingssalen, blandades han av ljuset från absiden i fonden. I bänkarna på ömse sidor om gången satt tingsmenigheten församlingen och längst fram var skranket, som likt en altarring skilde tingsmenigheten från de officierande domarna. På podiet satt i mitten häradshövdingen omgiven av sina domsagobiträden, och i fonden under absiden i en halvcirkel satt de tolv närnndemännen, vid tingets första dag klädda i frack och av denna anledning benämnda pingvinberget. Alla på var plats. Rättegången kunde börja. Med rättegångsbalken som en liturgisk ritual genomfördes tinget från yrkande till plädering samma sätt som i kyrkan där mässan började med syndaförlåtelsen och slutade med välsignelsen. Attributen, ritualen, aktörerna vid häradsrättens ting hade i alla delar sina paralleller i kyrkans högmässa. Hela detta associationsschema hade också sin europeiska förebild. Nyklassicism och nationalromantik, processreformema och den historiska rättsskolan gick hand i hand. Helgo Zettervall och Ivar Afzelius, Verner von Heidenstam och Harald Hjärne de alla andas - var samma barn. En mycket stor del av domsagoma frck nya tingshus under halvseklet 1890-1939. Dessa tingshus kombinerade i sina funktioner den dömande, den administrativa och den sociala verksamheten. Här hölls ting, här fanns häradsrättens kansli och här bodde häradshövdingen, hans familj, tingsnotarier och tingsvaktmästare och här övernattade nämndemännen under tingsförhandlingama. Tingshuset levanvar ett de hus. Chefsdomarens offentliga och privata liv fanns inom samma murar. Under 1930-talet började häradshövdingama flytta bort från sina officiella residens. Identiteten, i ämbetsmannastaten fanns i som en kombinationen av yrkesrollens officiella och privata dimension, ändrades successivt. Fortfarande fram till ca 1970 var det emellertid fortfarande vanligt att tingsnotariema hade sina login till billigt ett pris på tingshuset. Sammanfattningsvis utgjorde det levande tingshuset centralen punkt i lokalsamhället. Allt mer konkurrerade tingshuset med kyrkan, Samspelet mellan arkitekter och jurister skapade domstolsbyggnader som gav associationer både till en europeisk rättskultur och till nationalromantiska ideal.

1994:99 Bilaga 20 sou

4.2.3. "Att sitta ting" domarens utbildning och

fostran

juristemas fostran socialisering in i domstolskulturen De unga - i häradsrättema på landet. Kontinuiteten i den äldre svenska ägde rum domarkulturen baserades inte minst i inskolningen i domaryrket genom tingssittningen. Tingssittningen var nödvändig för den fortsatta domar-karriären. Efter två års tjänstgöring vid underrätt kunde den juristen fram till och med 1894 av hovrätten erhålla titeln vice unge häradshövding, men sedan hovrättema avskaffat denna utnämningsrätt blev den e.o.hovrättsnotarietiteln mindre attraktiv; många domstolar ñck också därefter färre sökande. l ämbetsmannastaten var häradshövdingarnas förhållande till de praktiserande juristema patriarkaliskt. De levande tingshus, unga uppfördes under tidsperioden, inrymde en paradvåning för som häradshövdingen och hans familj. Familjekretsen omfattade såväl hembiträden och barnjungfrur som tingssittande unga jurister. Lön utgick för domsagobiträdets arbete. Däremot tillämpades ofta ett "patriarkaliskt arrangemang", dvs. notarierna hade bostad, mat, tvätt, uppassning hos sin chef." Systemet hade sina nackdelar. Det m.m. kunde, som Hugo Hamilton noterade i sina brev från tingstiden, vara påfrestande att komma från universitetsstaden till häradsrätten, där protokollskrivande och andra kanslirutiner endast bröts av "sällskapande i familjen och jaktuttlykter"." Den juridiska utbildningen reformerades genom 1904 års studiereforrn. Juris kandidatutbildningen var, som tidigare, traditionellt domarorienterad. Universitetsutbildningen var utpräglat teoretisk och saknade praktiska inslag. Fingerade rättegångar i fakultetemas seminarierum var de enda praktiska inslag utbildningen innehöll. Den rättsvetenskapliga teoribildningen präglades fortfarande fram under 1900-talets första decennier av den historiska skolan och av begreppsjurisprudensen. Det var få som hade möjlighet att studera utomlands under studierna. "Dåtidens svenskar hade en synkrets som måste förefalla vår tid ganska trång. Den nådde inte långt utom landets gränser", noterade Nils Herlitz i sina memoarer. Han markerade också unionsupplösningens betydelse för tidens nationalromantiska strömningar." juristutbildningen 1904 utgick från dessa traditionella, natio- Den nya nella förutsättningar. Den unge ñskalen Karl Schlyter initierade i Skånska hovrätten en fackförening för notariema inom Skånska hovrättens jurisdiktion, Föreningen yngre jurister i Skåne och Blekinge. Målet var att notarier och biträdande domare skulle bli statliga tjänstemän. I Göta hovrätt bildades en motsvarande förening 1907 "Föreningen yngre jurister under Göta hovrätt" och även i Svea hovrätt inrättades en motsvaran-

Bilaga 20

de yngreförening samma år. De juristema fackligt unga var engagerade, men problemet var den korta tid de arbetade i häradsrättema under detta stadium av sin karriär. "Omöjligt var att få slagkrafen tig organisation av medlemmar tillhörde föreningen högst de som tre år som förflöt mellan domsagotjänstgöringens påbörjande och dess avslutande och som i praktiken omöjligen kunde låta lönekraven åtföljas av en strejk" För de domsagobiträden arbetade i häradssom rätterna kring 1920 fanns inga fackliga organisationer som företrädde dem. "Man levde då på föreställningen att det ära tjäna var en att staten, som därför hade rätt att kräva allt och litet att ge Som tingsnotarier präglades domarna in i den svenska nationella

domarkulturen. Åtskilliga från tingssitmingar

memoarer i svenska häradsrätter berättar om den roll som häradshövdingen spelade fä som rebild, han var en hedersmam och hans duglighet i ämbetet var uppenbar och oomtvistad De fostrade notarierna till självständigt, . ofta väl självständigt arbete. Notarierna ñck hjälp när de behövde den: "Har notarien någon galt, som är särskilt svårslaktad, så låt mig få papperen, så skall jag göra ett förslag" "Hövdingama" var representanter för en rättens kontinuitet, vilken roll förstärktes den genom sociala samvaron med nämndemän, då fortfarande bönder odalmän. Häradshövdingamas sociala för de juristema återkomansvar unga mer ständigt i memoarskildringama. Tingsnotariema utgjorde del en av häradshövdingens familj. Den idylliserade, idealiserade bilden av häradshövdingen måste dock, redan anförts, kompletteras med som en mer negativ bild. Alltför många unga domare sattes på alltför komplicerade uppgifter. Häradshövdingarna begärde tjänstledigheter för "hälsans återvinnande" och lämnade domsagan. JO:s ämbetsberättelser ger, som nämnts, rikhaltiga belägg för att ingripanden i första hand inte behövde ske mot den äldre utan främst mot den yngre generationen av oerfarna domare. Tingsnotarietiden i hög grad identitetsskapande för domarkulvar turen. Äldre notarier förde de yngsta i kretsen. Den interna, feodala

strukturen inom domstolen kanslipersonal, syresattes av nämndemän och andra personer i lokalsamhället. Häradsrätten utgångspunkten var för den unga juristens möte med lokalsamhället, i tingssalen fick de möta konflikterna, i det sociala livet introducerades de för lokalsamhällets toppfunktionärer, storbönder, landshövdingar, kyrkoherdar, bankdirektörer och bruksdisponenter. Tingssittningen social var en skola för blivande ämbetsmän. Memoarlitteraturens folkliga, ofta mustiga skildringar från under-

rätterna kontrasterar mot skildringar-na från hovrätterna. Dessa minnesbilder präglas av intrycken av strikt formalism, prestige, revinänkande och till och med med inslag av vad med vår tids ögon skulle be-

traktas som pennalism." Häradsrätten präglades individualistisk av en

sou 1994:99 Bilaga 20

domarkultur med en patriarkalisk häradshövding som var som en bonus pater farnilias för sin familj, sina notarier, sin nämnd och sina kanslibiträden. Denna kultur förbyttes för de unga juristema i hovrätten, som präglades av en kollegial juristmiljö, som hade sina rötter i 1600-talets rättskultur. Kritiken mot häradshövdingamas utnyttjande av de unga domarna resulterade i krav på reformer. Häradshövdingarnas rätt att själva anställa sina domsagobiträden ersattes av en statlig tingsnotarieorganisation, med fastlagda löner och arbetstider. Med denna reform följde långsamt en kulturförändring. en byrålcratisering och en facklig aspekt på tingssittningen. Hovrättema fick rätten att anställa tingsnotariema efter häradhövdingarnas förslag. Denna hovrättemas uppgift var inte bara ett administrativt åtagande. "Att genom en samvetsgrann handläggning av dessa ärenden sörja for en tillfredsställande notarierelcrytering är en av de viktigaste vägar på vilka hovrätten kan fylla sitt ansvar för rättsvården inom sitt område Med Domstolsverkets DV tillkomst 1975 fortsatte centraliseringen av antagningen. Lagmännen fick fortsättningsvis finna sig i att ta emot de tingsnotarier som valts av notarienämnden vid DV. Först under 1920-talets slut började en framväxande yngre domarkår visa påverkan från Axel Hägerström och Uppsalaskolans företrädare, främst Vilhelm Lundstedt, Karl Olivecrona och Östen Undén. I slutet av l920-talet märktes också en mer rationell och radikal syn. på domaruppgiften. Rädslan för ett juristproletariat framkom hos en yngre juristgeneration, som också sökte avskräcka juris studerande att välja domarbanan. Processkommissionens betänkande 1926 initierade debatt en om juristrollema som varade ända fram till rättegångsbalkens nya ikraftträdade 1948. Tiden präglades av en tydligt förändrad på dosyn roll i det moderna samhället. Ännu under 1920-talets slut talamarens de visserligen Ernst Trygger om domarens inte auktoritet och det var vid denna tid som Carl Lindhagen agerade i riksdagen för en särskild domarutbildning i rättskänsla, men vi närmar brytoss en punkt i domarkulturen. Ett nytt modernt samhälle gör entre. Stockholmsutställningen 1930 introducerade nya stilideal som revolterade mot den högborgerliga ämbetsmannakulturen. Funktionalismens formspråk signalerade nya kulturideal. Sammanfattningsvis: Ämbetsmannastatens domarideal präglades av en homogen rättskultur, präglad av en juristbyråkrati, som verkade på två nivåer överrätter och underrätter. Homogeniteten låg i de gemensamma värderingarna, som hämtades från ett europeiskt idégods med den liberala rättsstatens ideal utgjorde förebilder. Domarkulturens manifesta uttrycksformer inplanterades både i den nationella och i den lokala miljön. Genom ärnbetsmannastatens apolitiska struktur rådde boskillnad mellan rättslig och politisk kultur. Det

Bilaga 20 sou 1994:99

fanns en balans och harmoni i kombinationen mellan en folklig, nationell nämndemannakultur och juristens, ämbetsmannens internationella bildningskultur.

4.2.4. Nämnden lekmannainflytande med medeltida

rötter

Nämnden är ett av den svenska rättskulturens mest särpräglade kännemärken. Redan i de medeltida lagarna förekom nämnden, då som ett bevismedel. Dess roll som meddomare framträder i början av nya tiden. Under 1600-talets senare hälft framträdde en kamp domstoom lama mellan en central överhetsjustis och en lokal undersåtsjustis, som fick sin lösning i RB i 1734 års lag. Den utgick från att det var häradshövdingen, utsåg nämndemännen. År 1823 föreskrevs som att nämndemännen skulle "väljas av folket" på sockenstämman, 1872 tillkom valrätt till nämnden varje i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad". Underrättsdomaren var till skillnad från många andra grupper av ämbetsmän i stort sett uppskattade i lokalsamhället. Statsdomarens legitimitet hämtades ur två källor. Det fanns inledningsvis i det misstroende som tingsmenigheten hade mot fogdar och länsmän. Inte sällan gav häradshövdingen den enkle mannen rätt gentemot länsmannen. Den andra grunden var nämnden, som bestod av förtroendevalda personer i lokalsamhället." Nämnden bidrog i hög grad genom sitt anseende och den tilltro medborgarna hade till densamma att legitimera ämbetsmannadomaren. Under denna period blev nämnden ett utslag för den historiska skolans rättskällesyn. Det var nämnden besatt kunskapen den som om nedtecknade rätten om den lokala sedvanan, samt hade lokal- och personkännedomen. Förhållandet mellan ämbetsmannen, häradshövdingen, och lokalsamhället, nämnden, präglades oftast av ett mycket gott förhållande. "Med nämnden kom jag så godt som genast på bästa fot; och var samarbetet mellan mig och nämndemännen alltid prägladt af ömsesidigt förtroende. En utmärktare nämnd torde lätt att uppleta. vara Nämndemännen följde med intresse rättens förhandlingar och visade sig vid målens afgörande hafva noga satt sig in i desamma. Jag märkte snart, att jag i dem och deras omdöme hade ett godt stöd. Deras inlägg under öfverläggningarne vid målens prövning voro städse präglade af opartiskhet och rättrådighet. Ofta valdes de om och få byten ägde rum. "Hvilket gjorde, att bandet mellan domare och nämnd, blef allt mera fast; och att jag så småningom korn att betrakta nämndemännen såsom gamla och goda vänner

sou 1994:99 Bilaga 20

Den sociala samvaron mellan yrkesdomarna och nämndemännen förstärktes av att tingshusbyggnadsskyldiga ålades att hålla övemattningsmm för nämnden under tingsförhandlingarna. I de tingshus som uppfördes under perioden inrättades också sådana lokaler. Kulturkrockarna möter också i memoarlitteraturen. N otarien Marcus Wallenberg har redovisat sina intryck från tingssittning i Luggude häradsrätt 1888-90, bl.a. årets första ting 1890 med åtföljande middag i Mörarp "KL 3 var handläggningen slut, halvtimma därefter samlades vi, en nämnde- och länsmännen å gästgivaregården. Dessa tillställningar äro nu bland de skämtsarnmaste gärna kan med I början det man vara om. mest siratliga krus och mot slutet den mest drastiska öppenhjärtlighet och uppsluppenhet. Klockan 8 länmade chefen och jag sällska- -- pet med bibehållen krigsära, men ännu långt efteråt hörde vi på avstånd nämndemannatjutet i natten." Parlamentarismen medförde också på lekmannainflytanen ny syn det. Processkommissionen behandlade nämnden ingående i sitt betänkande 1926. Nämnden skulle reduceras i omfång men den kollektiva rösträtten bibehållas. Den kommunala valproceduren kritiserades i remissomgången. Ett partipolitiskt val skulle medföra politisering en av nämnden, vilket inte minst kritiserades från juristdomamas sidaz" "Partipolitiska beräkningar vid valen behöva vidare icke, såsom kommissionen synes antaga, inriktade på bestämda rättegångar vara eller ens överhuvud på att vinna politiskt inflytande i domstolen. Men genom att partipolitiken beredes insteg vid valen, alstras lätteligen hos de valda helst som de för sitt fortsatta bibehållande vid befatt- ningen äro underkastade omval viss benägenhet i förekom- - en att mande fall låta hänsyn till paniband spela in. Härtill kommer att lekmannadomaren i långt högre grad än fackmannadomaren särskilt i mera uppmärksammade brottmål tager intryck uttalanden i av pressen eller från sin omgivning." Kritiken mot den reducerade nämnden belyses justitierådet av Birger Wedbergs yttrande i Lagrådet 1927. Han såg en fara i att nämndens anseende hastigt skulle sjunka om den skulle göra sig mera gällande på områden där den saknade förutsättningar för en omdömesgill prövningz" "Det ligger en helt annan pondus över ett enhälligt uttalande av en något så när talrikt besatt häradsnämnd, än skulle ligga över som ett beslut dikterat av fyra nämndemän mot domaren och femte nämnen deman. Ett sådant beslut kan aldrig få den karaktär av ett fullödigt uttryck för den folkliga rättsuppfattningen, nämnden dikterat som ett av beslut nu otvivelaktigt i regel har." Under denna period var den principiella rollfördelningen mellan fackmannadomare och lekmannadomare hotad. Under mellankrigsperioden framträdde dock allt tydligare krav på förstärkning en

Bilaga 20 sou 1994:99

av lekmannainflytandet. I de nya specialdomstolama kom detta inflytande till uttryck genom en korporativ partsrepresentation. Arbetsdomstolens tillkomst 1928 är ett uttryck för detta. Sammanfattningsvis: Nämndens starka förankring i lokalsamhället legitimerade statens yrkesdomare, ämbetsmannen. Det utgjorde det kanske mest tydliga exemplet på en nationell domarkultur. Uttalanden till nämndens förmån har präglats av positiva nationalromantiska övertoner: .den ärvda lagen levde med sin gamla kraft i folkets medvetan- . de. Den vidmakthölls främst tack vare den folkliga medverkan i häradsrätternas arbete och formade dessas rättskipning och rättsvård i sin anda

4.3. Sammanfattning

Ämbetsmannastatens domarideal utgick från nationella symbolvärden. Liksom 1809 års RF byggde på en äldre författningstradition kom ämbetsmannasverige att i hög grad förvalta en äldre förvaltningstradition. 1809 års RF gav också domstolarna en fri och oavhängig position i princip i enlighet med Montesquieus maktdel- ningslära. Det svenska domarkåren var dock även fortsättningsvis bundna av såväl regering som riksdag beträffande utnämningspolitik respektive domstolskontroll JO och Opinionsnärnnden. Från det att ämbetsmännen domarna tidigare hade kunnat vara politiskt verksamma vid sidan av sin yrkesutövning, medförde parlamentarism och modernt partiväsen att de alltmer tvingades in i partipolitiska fällor om de önskade vara politiskt verksamma. Justitieministerposten som tidigare varit en ämbetsmannasyssla blev nu en plattform för politiskt aktiva domare med ett tydligt politiskt program. Kontinuiteten i ämbetsmannakulturen påtaglig. Även tidens var om domarideal var nationellt förankrade i både en äldre bondekultur och en från stormaktstiden stammande kollegiekultur, var den svenske ämbetsmannen under denna tid starkt influerad och påverkad av - en europeisk rättskultur. De juridiska studierna präglades av reception från främst tyska och franska rättssystem. Tysk rättsvetenskap präglade verksamheten vid de juridiska fakulte- tema. Juridikprofessorema hade nästan undantagslöst under studietiden tillbringat perioder utomlands. De tyskspråkiga ländernas lagar präglade lagstiftningsarbetet decen- nierna runt sekelskiftet. Domstolsarkitekturen var i hög grad ett europeiskt fenomen. - Arkitekterna tolkade in ett europeiskt bild- och symbolspråk i den

Bilaga 20

svenska bondekulturens tingshus. - Studieresorna till utlandet var förbehållna de blivande ämbetsmännen. l nationalromantikens Sverige reste statens ämbetsmän till utlandet. De blev impulsfivare till både studenter och lagstiftare.

Folkhemmets domarkultur 1932 1976

-

Denna period har i statsvetenskaplig forskning benämnts den korporativa statens tidsperiod. Såväl fackföreningar andra politiska och som ideella intresseorganisationer spelade under denna period domineen rande roll i det politiska livet och präglade också den politiska kultu-

ren. Också rättskulturen under denna tidsperiod präglades allt mer av denna politiska kultur. Domarrollen, i ett tidigare skede i flera som element kunnat härledas till en kontinentaleuropeisk rättskultur, blev nu allt mer nationell. Nazistiska, facistiska och kommunistiska totalitära stats- och rättssystem utgjorde emellertid inte någon inspirationskälla for de svenska juristerna. Däremot korn framväxten av den svenska modellen, "folkhemmet", att bli en inspirationskälla för politiska strateger i skilda länder. Den svenska välfärdsstaten blev en arketyp för ett modernt demokratiskt samhälle. Det socialdemokratiska reforrnprogrammet och kooperationsidén blev exempelvis intresen sant modell och förebild för "the New Dealers" i Franklin D. Roose-

velts USA Uppbyggnaden av den moderna välfärdsstaten skedde i hög grad med hjälp av folkrörelsema, "nationella, medborgerliga identisom tetsskapare". Det nya "folkhemmet" byggde i hög grad på vårt lands "institutionaliserade, för att inte säga statsbärande, föreningsväsende Det har framhållits det i utsträckning urbaniserad att stor var en och proletariserad klass av bondesöner, röstade fram det socialsom demokratiska partiet till makten 1932. Rättskulturen under denna period präglades också rättsideoav en logi, som präglades av den sk. Uppsalaskolan och dess negativa syn på rättsidealism och folkrätt. Inom för den utredning ramen som en kommitté med Herbert Tingsten ordförande år 1941 gjorde som om Sveriges "magna Charta", 16 § RF, presenterades också utredning en om domstolarnas lagprövningsrätt. Denna undersökning visade att denna kontroll av normemas grundlagsenlighet i princip hade införts genom konstitutionell praxis. Perioden omfattar tiden för ett 44-årigt av socialdemokratin dominerat regeringsinnehavet. Perioden präglades politisk förändav en ringsstruktur, som fordrade lagstiftning på rad områden och en nya med nya tekniker. Politikens mål omsattes i lagstiftning. Nya rättsreg-

Bilaga 20 sou 1994:99

ler blev medlet att nå politiska mål. Den politiska kulturen skar allt tydligare in på den rättsliga kulturens fält. Det framgick redan av justitieministem Karl J.D.Sch1yters aktiva roll som departementschef. Denna politiska justitieministerroll fullföljdes under den politiskt aktiperioden under Olof Palmes första regeringsperiod 1969-1976. va Sambanden mellan politisk kultur och rättslig kultur blir därför föremål för särskilt intresse under denna tidsperiod

5.1. Den första perioden 1932-1948.

-

Folkhemskultur och beredskapsår

Under den förra perioden var justitieministrarna nära nog utan undantag opolitiska ämbetsmän, främst domare. Med Karl J.D. Schlyter justitieminister 1932-1936 markerades en kulturell förändring. som Ministerposten fick en politisk framtoning och justitiedepartementet blev ett instrument i den politiska processen. Genom särskilda lagstiftningsprogram inledde Schlyter ett omfattande reformarbete tillmed ett stort antal "lagskrivare" främst på straffrättens och sammans processrättens områden. Den starka statens lösningar med principen om allmännyttan som gick före egennyttan fick under denna tid också sina uttrycksformer i Sverige. Det statsvetenskapen framhåller beträffande den korporativa statens partssammansatta organisationella lösningar återfanns också i den rättsliga kulturen. Arbetsdomstolens tillkomst 1928 blev ett första exempel. Först under 1930-talet blev denna domstol helt accepterad av arbetsmarknadens parter. Ett annat exempel är förändringen av tingssittningen. En ny domsagostadga utarbetades inom justitiedepartementet och antogs 20.5.1933. Den utgjorde resultat av krav som bottnade i ett fackligt hos jurister. Stöd för en förändring fick den tiengagemang yngre dens juristema också i en juristroman, som kraftfullt raljerade unga med en föråldrad, odemokratisk domarkultur. I romanen begår den nye notarien i hovrätten begår "den förskräckliga blundem att buga sig för en vaktmästare, som han tar för ett hovrättsråd och att ta ett , hovrättsråd för vaktmästare Igenkännandets glädje gjorde en boken till en klassiker bland tidens jurister. Också tingshusbyggnadema blev efter Stockholmsutställningen 1930 mer funktionalistiska i arkitekturen och funktionella i formen. Kanslifunktionen ersatte bostadsfunktionen. Det byggdes inte längre några tingshus med bostäder för häradshövdingarna. Tingshusen kontoriserades. Karl J.D. Schlyter gjorde sig personligen till tolk för en domarsyn, som byggde domarreglemas uttryck att en god domare är bättre än

Bilaga 20

god lag. Eftersom lagen inte kan täcka alla fall är det nödvändigt att acceptera ett visst fritt agerande "om det sker i en enskild, hårt träffad individs intresse." Schlyter talade om "brottsliga lagar". "Han ville inte skylla alla juridiska "felhandlingar" på oförnuftiga funktionärer. Lagarna är ibland sådana, att funktionärema inte kan undgå att tillämpa dem Schlyter personiñerade själv ett ämbetsmannaideal präglat av personligt ansvar och flexibilitet. Hans personliga engagemang för flyktingjurister under beredskapsåren är allmänt omvittnat. Bcredskapsåren fick också konsekvenser för domarkåren. Det utrikespolitiska tryck som Sverige utsattes för under andra världskriget innebar en tillfällig renässans för en idealistisk domarsyn. Bäst exempliñeras detta påstående med rådmannen Andreas Cervin i Göteborg, som i målet rörande de norska kvarstadsbåtama ställde sig fri och oavhängig i förhållande till den politiska makten. Rådman Cervin utgav 1941 i en ny översätming Rudolph von Jherings arbete "Striden for rätten". Den äldre juristgenerationen uppbars fortfarande av en idealistisk rättssyn, som dock höll på att klinga ut. Cervins utgå-

utgör de sista uttrycken för sekelskiftets rättssyn. Åtskilliga

va ett av exemplar av detta Jherings arbete samlade damm i bokhylloma. I Södra Roslags tingsrätts bibliotek finns än i dag ett exemplar bevarat det är fortfarande ouppsprättat. - Perioden fram till nya RB innebar således en förändring av synen domaren från lagstiftarens perspektiv. Den nya rättegångsbalken förutsatte en förändrad domarroll. Däremot innebar perioden inte några större förändringar i häradsrättemas domarkultur. Det var 1940talets domare, som var den första som tillämpade den nya RB. De fostrade också efterkrigstidens domare genom "en förstklassig utbildning" i små, till formatet närmast idylliska domstolar: "Domsagan var liten, hövdingen lat och biblioteket ryn1ligt."°° Memoarlitteraturen innerhåller nostalgiska och säkert också förskönande beskrivning- - ar av domarkulturen for ett halvsekel sedan: "Han var en glad och vänlig själ, orubbligt lugn när det blåste omkring honom, något högfärdig, en egenskap han delade med de flesta domare. Som jurist var han kanske inte belastad med ett - - överflöd av lärdom men han visste att hitta rätt i böckerna. Han hade ett gott omdöme och var sublimt lat. Med andra ord en ganska idealisk lantdomare, omtyckt av nämnd och notarier, vänlig i rätten." Med den nya RB ägde emellertid en markant ändring av synen domarens uppgifter rättssalen rum. Den aktive, inkvisitoriske, rannsakande brottmålsdomaren ersattes av en mer passiv, som accepterade att det fanns två andra rättsliga aktörer, åldagare och advokater, som i princip jämbördiga parter på rättssalsgolvet. Den nya rättegångsbalkens förfarandeprinciper byggde på en formell processledning som passiviserade domaren och aktiverade rättssalens övriga aktörer. Förväntningarna på de juridiska yrkesrollema inför rättegångsre-

Bilaga 20 sou 1994:99

formen var stora. Advokatemas krav på domarna framkom i en diskussion i Svensk Juristtidning 1948.1 Advokaterna ville se domaren som en "ogenomtränglig sfmx", dvs. domaren skulle icke på något sätt ge parten intryck av förutfattad mening. Att söka sätta sig på ombuden, att påverka vittnesförhören eller avvisa pläderingar var allt hämtat från avvarter från den gamla rättegångsbalkens tid. Advokaterna hoppades på större förståelse och samförstånd, helst samarbete mellan advokater och domare. I domarkulturen fanns, de ändrade lagreglerna till trots, en kulturgräns mellan domare och advokater: "En advokat som efter avslutat ting stack in huvudet i häradshövdingens rum för att erbjuda skjuts tillbaka till Uppsala blev kärvt avspisad, och sedan han dragit sig tillbaka frågade häradshövdingen, påtagligt skakad, de kringstående notariema: Det var väl omdömeslöst Uttalandet angavs vara ett "exempel på svenska ämbetsmäns ömhudade ansvarskänslafm Festtalsretoriken är ett annat exempel på domarkulturens konservativa drag. En återklang av Ernst Tryggers idealistiska domarideal möter man i Holger Elliots memoarer från hans tid som president i de båda nygrundade hovrätterna i Umeå och Göteborg. Elliots tal vid invigningen Hovrätten för Övre Norrland 1936 emellertid av synes redan för samtiden ha framstått som både patetiskt och otidsenligtzm "Detta är ett värv, till vilket vi gå med fast vilja och beslutsamhet. Vi domare, som älska vårt yrke, vi veta av något vackrare värv. Vi se i vår verksamhet ett slags skattsökeri. Den skatt vi söka är rätt och rättfärdighet. Vi människor finna väl aldrig den ädla metallen fullt fri från slagg. Men då vi trott oss skymta skatten, då vi kommit den så nära som i vår förmåga står, då ger oss detta en underbar tillfredsställelse. Rätt och rättfardighet de sökas med förnuftet och kunskaper allena, men med uppbådande av personlighetens hela moraliska kraft. Deras bästa jordmån heter enkel, ödmjuk mänsklighet." Hade form och status präglat ämbetsmannadomaren kom den nu skildrade perioden att präglas av en alltmer uttalad inforrnalisering. Det belyses av diskussionen om domstolsdräkterna, som avvisades av en enig domarkår. För den liberala rättsstatens domare hade domarkåpan en symbolisk innebörd, som tydligt kom till uttryck i Norge våren 1940. Inför Quislingregeringens påbud lade Höjesteret ned sina kåpor på domarbänken och upphörde med sin verksamhet. På 1930-talet uppträdde häradshövdingen vid tinget i jaquette, notañerna i svarta kostymer med vita skjortor och mörka Slipsar De gamla civiluniforrnerna från 1800-talets början bars visserligen fortfarande av en och annan domare, men införande av en domarkåpa av internationellt snitt ansågs sakna tradition i vår domarkultur. Hovrättspresidenten Joel Laurin var skeptisk till att just i vår tid skapa sådan tradition en

sou 1994:99 Bilaga 20

"En obligatorisk dräkt är väl utesluten, men skulle det endast fastställas en modell för frivillig användning, fruktar jag å andra sidan att många av oss domare skulle dra oss för att dra den på oss, av fruktan att därmed taga det lilla steget mellan det sublima och det löjliga. Jag fruktar också att svenskens känslighet för detta steg skulle visa sig i allmänhetens reaktion. Visst skall det gå värdigt till och vär- - -- se digt ut vid domstolarna, även vid underrättema, men det kan också bli för värdigt." Också lagmannen P.G.Lindström framhöll, all den nya RB luävde av domarna att de skulle vårda "den gemytliga tonen vid svenska domstolar" och uppträda "faderligt mot såväl vittnen svarande" som samt slippa yttre former och fåfänglighet. Genom en ny domsagostadga 1933 reducerades tingsnotariemas ansvar för sk. stora ting, men först den 1 juli 1943 kom förbudet att anlita oavlönad arbetskraft på domarkansliema. Det skapades ett nytt arbetsgivarforhållande mellan häradshövdingen och tingsnotariema. Häradshövdingarna, som tidigare själv kunnat anställa både tingsnotarier och kanslipersonal, fick nu successivt se sig införda i allten mer centraliserad och byråkratiserad domstolsadministration. Tingsnotariema skulle avlönas och häradshövdingamas rätt till sportler på protokollsavskrlfter och utgående expeditioner försvann. Redan vid seklets början hade unga jurister "vunnit sina sporrar i kommittéarbete". Regeringsrådet Gabriel Thulin konstaterade, att den första uppsättningen av regeringsråd just var sådana "kommittéhajar".° Med ett alltmer intensivt lagstiftningsarbete de togs unga domstolsjuristema i allt större utsträckning i anspråk i detta arbete. Lagstiftningsarbete blev en del av karriärsystemet. Det var hovrättspresidenten Karl Schlyter, som själv var ordförande i 2:a lagutskottet, som mer konsekvent genomförde denna ordning. "Schlyters gossar fick arbeta med lagstiftningsfrågor i 2:a lagutskottet, Göta hovrätt placerade sina unga adepter i 1:a lagutskottet, och Svea hovrätt placerade sina i 3:e lagutskottet inrättat 1950.

5.2. Den andra perioden 1948 1969.

-

Efterkrigstidens domarkultur

Den nya perioden började med ikraftträdandet den RB. av nya Domama fick konkurrens av andra yrkesroller och utsattes också för lcritik. De rättsaffárer som skakade Sverige i början av 1950-talet var i första hand att betrakta som rättssäkerhetsfrågor, de väckte också men frågor om domamas och åklagarnas självständighet. - - Juristernas roll som samhällsingenjörer förstärktes under efterkrigsperioden. Den äldre generationen ämbetsmän med den naturliga

Bilaga 20 sou 1994:99

individualiserade "inre auktoriteten" dominerade även denna tidsperiod. Det fanns äldre domare vägrade att lära sig nya rättegångsbalsom ken RB. Även den RB således i hög grad förutsatte en ny atom nya tityd till de genom RB etablerade juridiska yrkesrollema advokater och åklagare blev det i realiteten ingen större förändring. En feodal rollfördelning präglade rättssalama under hela denna period. I avvaktan på successiv professionalisering förekom fortfarande en nedsäten tande attityd gentemot åklagare och advokater från domarkårens sida. Den yngre generationen domare däremot var starkt präglad av krigsåofrivilliga instängdhet. De ville resa ut och uppleva Europa och tens gjorde det också. Många yngre domare engagerade sig i det nordiska Nordiska juristmöten och Nordiska rådet med samarbetet, som med kraft kom i gång i början av 1950-talet. ny Vid genomförandet den expansiva reformpolitiken under efterkav rigstiden spelade domstolsjuristema en viktig roll.° Domarna agerade emellertid inte längre så uttalat i rollen som politiker. Antalet juristeri riksdagen fortsatte att minska. Däremot deltog de allt flitigare inom andra sektorer av lagstiftningsarbetet. Allt fler unga domare fick under några år arbeta i Stockholm, ofta med familjen kvar i landsorten. Uppdragen var emellertid inte bara meriterande, de var också berikandef" "Jag imponerades av den kunnighet och livserfarenhet dessa människor i 2:a lagutskottet representerade. De kom inte bara från landets alla hörn, utan också från samhällets alla klasser och skikt. Jag fick insyn i hur samhället såg ut som jag har haft stor nytta av senaen i livet. Som domare hade jag mött enstaka människor och händelser re och län mig sådant jag inte visste tidigare, nu fick jag en betydligt bredare inblick." Med den RB såg hovrättema också en möjlighet att bredda donya marutbildningen genom att ge ñskalema möjlighet att i utbildningssyfte tjänstgöra som biträde åt advokat. Ett förslag härom framlades 19553 Samtidigt blev den korporativistiska staten också synlig bland juiistema. Fackföreningarna bidrog alltmer att stärka domarnas ställning

ett kollektiv. Domarförbundet som ersatte de äldre häradshöv-

som dinge- och stadsdomstolsföreningarna kompletterades av Juristförbundet, sedermera JU SEK, som drev juristernas fackliga frågor. Länge domarkulturen helt maskulin. Det var först under slutet var denna period de första kvinnliga domarna utsågs till sluttjänsav som ter i underrätt och HD. Utnämningen av Anna-Lisa Vinberg l908-1991 till häradshövding i Hisings, Sävedals och Kungälvs häradsrätt i Göteborg 1963, och Ingrid Gärde-Widemar E1912 till av justitieråd 1968 visade i båda fallen på den tröghet och kontinuitet fortfarande i detta avseende präglade domarkulturen. Båda som

Bilaga 20

började sin karriär i början av den nu behandlade perioden. Vinbergs karriär gick via assessors- och hovrättsrådstjänster, Gärde-Widemars via advokatverksamhet och riksdagsarbete ordf. l LU. Genombrottet för de kvinnliga domarna skedde först i slutet av 1960-talet. Rättegångsrefonnen fortsatte under efterkrigstiden med de organisatoriska frågorna. Kommunreforrnen aktualiserade en ersättning av den medeltida rättsadministrativa indelningen med städer och härader. En ny genomgripande domstolsorganisation utreddes under 1960taletf Ingvar Gullnäs kom som sakkunnig i justitiedepartementet att bereda marken för 1971 års tingsrättsreform, genom vilken en månghundradeårig organisation med stads domstolar och domstolar på landet gick i graven. Den stora reformen beträffande lekmännen i RB 1948 var införandet av nämnd i stadsdomstolama. sammansättningen av nämnden förändrades också successivt. Det utvecklade industrisamhället reflekterades i nämndens sammansättning. Den traditionella sammansättningen med bönder bröts. Företrädare för det urbana samhället och kvinnor började ta plats i nämnden.

5.3. Den tredje perioden 1969 1976

- Demokrati och folksuveränitet

Justitiedepartementet hade under 1960-talet genomgått en kraftig expansion. I Olof Palmes första regering 1969 ñck departementet en ny ledning, med Lennart Geijer som justitieminister och Carl Lidbom som konsultativt statsråd. Under 1970-talets första hälft ägde en tydlig politisering av de rättskulturella frågorna rum. Bakgrunden härtill var bland annat studentrevolutionen 1968. I dess spår framfördes en uttalad kritik mot etablerade, konservativa institutioner och aktörer. Lagstiftningen blev ett dynamiskt, effektivt instrument mot konservativa rättstillämpare. Motsvarande kritik återfanns i andra länder. I Finland hade domstolslcritiken initierats av "vänstersinnade, närmast inom forskning sysselsatta yngre jurister President Kekkonen riktade i en uppmärksammad födelsedagsintervju hösten 1970 stark kritik mot de finska domarna. Han menade att domarkårens värderingar och deras inställning var totalt främmande för folket. Domstolsväsendet var inte något självändamål trots att många inom rättsväsendet ansåg så. Reaktionen blev kraftfull från domarnas sida Det finska justitiedepartementets s.k. rättsväsendekommission, som tillsattes 1971, lade fram vittgående förslag om demokratisering av de finska domstolarna. Ökat lekmannainflytande och avskaffande av domarnas oavsättlighet fanns bland förslagen I Norge hade professor Vilhelm Auberts undersökningar om trañkmålen följts av en debatt

Bilaga

om domstolarnas opartiskhet. Också det svenska justitiedepartementet tog intryck av de finska och norska händelsemaf Tillspetsade politiska formuleringar bidrog till att förstärka motsättningarna mellan kulturema. I princip blottlades emellertid en fundamental konflikt mellan socialdemokratisk och konservativ kultursyn. Socialdemokraterna önskade reformera samhället lagar, genom medan de konservativa mer såg den rättsliga förändringen ett ur samhällsorganiskt perspektiv, i vilket domstolarna spelade viktigare en roll. Såg man lagstiftningen som ett verksamt styrinstrument framstod det harmoniseringsarbete, som ägde rum inom ramen för det nordiska lagsamarbetet, som både tidsoenligt och långsamtföråldrat. Det avbröts också ensidigt genom ett uttalande från svensk sida vid Nordiska juristmötet 1972. Det finns också exempel på domare, som lojalt anpassade sig till det nya politiska klimatets tongångar och var lyhörda inför de nya politiska signalerna i rättskipningen. I en dom 1975 uttalade en lagman i södra Sverige, att det låg "inom ramen för domstolens kompetens och

skyldighet att icke blott kontinuerligt följa aktuella strömningar och

önskemål ifråga om val av påföljd för brott utan också inom lagens ram anpassa sin praxis därefter". Rättspolitiska uttalanden av justitieministem angavs i denna rattfylleridom som domskäl för utdömande av skyddstillsyn i stället för fängelse. Hovrätten ändrade påföljden till fängelse och rättens domskäl var en mästrande lektion i rättskällelära: "° "Domstols avgörande skall grundas på lag. Vid lagens tillämpning har domstolen att fästa vikt vid motivuttalanden riksdagen har som godkänt. Kravet att rättskipningen såvitt möjligt skall enhetlig vara leder till att högsta domstolens avgöranden, om än formellt bindande, bör vägleda övriga domstolar. Andra uttalanden, såsom föredrag av enskilda personer, utläggningar i massmedia och så kallade aktuelströmningar, saknar däremot varje betydelse rättskälla." som Den svenska välfärdspolitiken, som under efterkrigstiden hittills varit föremål för utländskt intresse och beundran, fick nu också kritiker. Raljerande och närmast illvilliga beskrivningar av Sveriges politiserade rättskultur utkom av trycket: ° "There a widespread feeling in Sweden that the judiciary politically directed, and that hands down politically coloured judgements. This may not be entirely justiñed; the important thing that believed. In other words, the law considered to be not the protector of the citizen, but the agent of the State". Den politiska viljan var särskilt beträffande rättsfrågor rörande egalitet och jämställdhet. Domstolamas ställning i 1809 års RF hade genom konstitutionell praxis successivt stärkts. Med folksuveräniteten som författningsprincip infördes också domstolarnas en ny syn

sou 1994:99 Bilaga 20

uppgifter. Den blev nu genom författningsarbetet hotad. Den nya regeringsformens ikraftträdande 1975 föregreps tämligen lam deav en batt om domare och domstolar Från "ansvarigt och maktägande håll" frarnhölls att domstolarna var folkviljans tjänare Mot sådana uttalanden fanns i debatten flera kritiker. De framstod dock merendels som konservativa och bakåtsträvaref I RF 1974 fördes också kapitlet domstolar och förvaltning in under en gemensam kapitelrubrik. Också det noterades från domarnas sida som en markering i negativ riktning. Från justitiedepartementets sida fördes en medveten politik med målet att demokratisera domstolarna och att avskaffa otidsenliga" former. Det skedde genom smärre lagändringar som i sig kan synas bagatellartade, men som sammantaget visar viljeriktnng. Ett en par exempel: Religionsfriheten fordrade att det tidigare sakrala inslaget vid tinget försvann. Vittneseden ändrades, och biblarna togs bort från domarborden. Tillkomsten av förvaltningsprocesslagen FPL 1971 medförde också att rättegångsbalken i sin tur krävde förändringar. Exempelvis: Förseelser mot ordningen vid domstol i i FPL 38 § hade sin motsvarighet i RB 9:5. I dess ursprungliga version 1948 talades även om förseelser som "eljest kränker domstolens värdighet." Denna formulering i RB ansågs icke vara tidsenlig och ströks. m Förändringen var samtidigt utslag för att förebilden för rättsskipningen mer ansågs stå att finna i förvaltningsprocessen än i rättegångsbal ken. Avkriminaliseringen av ett antal klassiska tryckfrihetsbrott 1976, bl.a. skändande av flaggan och smädande av ämbetsman, mot bakvar grund härav konekventa lagreformer Regeringens inställning innebar samtidigt att man önskade ge domarna en annan ställning i samhället. Domarna ansågs representera en konservativ kultur. Det boströmska ämbetsmannaidealet inte längvar re ett politiskt önskvärt ideal. Det främsta skälet härtill var, att man ansåg att många domare som ämbetsmän gav sken av att opolitisvara ka, men deras konservativa värderingar gjorde att de agerade politiskt. Redan 1970 uttalade Lennart Geijer att den sociala sammansättningen av domarna var helt felaktig. De borgerliga ansågs övervara representerade. Det var en politisk angelägenhet att skapa förutsättningar för fler domare från arbetarklassen. Kraven på öppen doen marbana 1973 var ett uttryck för att man önskade bryta att rekryteringen till domstolarna företrädesvis kom från ämbetsmanna- och företagarmiljöer. "Det torde vara ofrånkomligt att de allmänna värderingar som råder inom en sålunda sluten yrkesgrupp icke på alla punkter stämmer med de allmänna värderingarna ute i samhället." framhöll Lennart Geijer i ett tal 1973. "Min slutsats blir att det är av stort värde för kontinuiteten i ett demokratiskt sarnhällsskick att domarkåren är lojal mot gällande lagstiftning. De förändringar som är önskvärda kan

Bilaga 20

nås genom reformerad juristutbildning och genom breddning av rekryteringen. Vidare bör regering och riksdag, som ovan sagts, se till att lagstiftningen är följsarnmare till den faktiska utvecklingen Justitieministem, som själv inte hade någon domarkarriär bakom sig, framstod som den som mest uttalat förde den här gentemot domarna lcritiska inställningen. Hovrättsjuristen Carl Lidbom hade däremot en annan, mer positiv och nyanserad uppfattning rörande domarnas ställning. Tillkomsten av en ny förvaltningsdomstolsorganisation födde en domarkultur. Även förvaltningsdomarna i utsträckning ny om stor hämtades från förvaltningsmyndighetema skapades snabbt en ny identitet för denna domargrupp. Inom domarkåren spreds en allmän defaitistisk stämning. Mötena mellan justitieministem och domarkåren präglades av kyla. "Det är allom känt att underrättsdomarens ställning i yttre bemärkelse försämrats under de senaste 30 åren", framhöll Carl-Gustaf Grotander 19773 "Status är nästan ett fult ord numera och bara det förhållandet markerar en förändring", klagade han. På en rad områden påpekade han negativa förändringar: tillsättningsforfarandet, kontrollen över domare, lagstiftningens politisering, ramlagstiftning. Förr var domaren "en samhällets representant numera var han även allmänhetens tjänare". Serviceanda och ökad öppenhet var plötsligt nya begrepp. Samtidigt var reaktionen i Sverige betydligt mer nyanserad än i Finland. l Finland skulle en Lennart Geijer väl utan vidare anses för en högerreaktionär springpojke för storkapitalet och överklassen".° Den konservativa synen på domarna blev särskilt märkbar i synen på lagrâdets ställning. Införandet av den fakultativa lagrådsgranskningen 1970 ett exempel på detta Regeringen ville vara oförvar hindrad att snabbt gå till riksdagen med sina reformer och inte bromsas upp av lagrådets konservativa ledamöter. Den till tre år förkortade mandatperioden ökade regeringens reformiver. Regeringens demolcratisyn bidrog i hög grad till att lekmannadomama under perioden ñck en helt ny, stärkt ställning. Antalet ledamöter reducerades och med början i länsrättema infördes en individuell rösträtt. Den individuella rösträtten innebar emellertid att nämnden som "korporation" försvann. Närnndemännen kunde inte med individuell rösträtt sammanföras under beteckningen nämnd. Successivt under 1970-talet infördes individuell rösträtt och 1977 introducerades lekmannainflytandet i överrätt. Ett annat sätt att stärka lekmännens ställning var genom tillskapandet av nya partssammansatta domstolar-

na, ex.vis Marknadsdomstolen, Bostadsdomstolen och Allmänna re-

klamationsnämnden. Hyresnämnden och arrendenämnden tillhörde

också samma grupp

Den snabba ökningen av lagstiftningsuppgifterna bidrog till att ge

Bilaga 20

Justitiedepartementet många nya uppgifter. Krav uppställdes på att föra över departementets administrativa uppgifter beträffande domstolama till en nytt centralt verk, Domstolsverket. När utredningsförslaget lades fram framstod det som oklart om verkets uppgift skulle vara att utgöra en kontrollinstans eller om det skulle ge stöd till domstolarna. Det bidrog till den mycket ampra kritik och skeptiska inställning som framfördes från vissa domstolars sida. Presidenten Björn Kjellin i Skånska hovrätten markerade detta mycket tydligt i ett remissyttrande. l dessa reformtider knöt många av de konservativa domarna näven i byxfickan. Andra fogade sig medan många - särskilt bland de unga domarna såg denna tidsperiod som en spännande utmaning. - Möjligheterna for justitiedepartementet att ändra strukturen på domarkåren genom en ny utnämningspolitik visade sig svår att genomföra. 1972 års domarutredning med Carl-Anton Spak som ordförande lade 1974 fram sitt betänkande om en öppnare domarbana. Förslagen möttes med skepsis från remissinstansema. Domarkåren satte sig på tvären. J uristskrået skulle inte utvattnas genom att företrädare för andra juristkulturer skulle störa domarnas karriärvägar. Utnämningspolitiken präglades fortfarande av den s.k. börjedagen i hovrätten. Några uppmärksammade politiska utnämningar från kanslihuset förekom inte under denna tid.

5.5. Sammanfattning

Sammanfattningsvis påverkades domarkulturen under denna period allt mindre från en autonom rättskultur och allt mer av en politisk kultur. Kontinuiteten i kultursynen skapade en motsättning mellan den konservativa domarkulturen och den radikala, progressiva politiska kulturen. Fortfarande under denna period var domarkulturen kulturkonservativ, maskulin och samhällskritisk. Bristen på anpassning till den politiska kulturens stilideal framhölls från departementshåll. Samtidigt blev rättskulturen och domarkulturen alltmer nationell. Denna periods rättskultur var således i lika hög grad präglad av homogenitet nu emellertid av en homogen, nationell rättskultur. Folksu- veränitetens princip bidrog till att mer uttalat göra domaren till lagstiftarens förlängde arm.. Domarkarriären knöts alltmer till ett politiskt ofta parlamentariskt lagstiftningsarbete i regeringskansliet eller i riksdagen. Den nationella domarkulturen var emellertid långt ifrån enbart präglad av det socialdemokratiska partiet och Uppsalaskolan. Det nationella rättsarvet låg fortfarande som en kontinuerlig puls genom rättslivet. Den svenska domarkulturen är i hög grad fortfarande under denna period präglad av en bondekultur. Det var böndernas domsto-

Bilaga 20 sou 1994:99

lar, häradsrättema, fortfarande som satte sin prägel på domarkulturen främst naturligtvis genom att de flesta juristema tings- - unga genom sittningen präglades av denna underrättskultur.

Först genom tingsrättsreforrnen lades grunden till ett nytt synsätt, som dock endast successivt förändrades. För nämndens vidkommande

överlappade bondekulturens solidaritetstanke folksuveränitetens demolaatibegrepp.

Juristema själva kände detta tryck från samhällets sida. "Juristema

framställes ofta i folkliga talesätt nödvändigt som ett ont, ett svårfrånkomligt ogräs även i de rättfärdiga lagarnas och samhällsordningarnas eljest välansade rabatter. Har man nått därhän att ogräsets tid är

ute"

5.6. Tidsperiodens nyckelord:

Demokrati och folkstyre

De övergripande konstitutionella begreppen demokrati och folkstyre

präglade i hög grad den politiska kulturen under denna period. Dessa

begrepp genomsyrade också den rättsliga kulturen, under den Palmeska regeringsperioden på ett tydligt sätt. Domarkulturen mera under perioden kan exemplifieras med nedanstående exempel:

5.6.1. Sarnhällsingenjören domarideal

- ett nytt

Samhällsbyggare var en term, lierad med folkhemstanken. som var Termen var nära knuten till efterkrigstidens socialdemokratiska refor-

mprogram I komparativa jämförelser

framställdes ofta det svenska välfärdssamhället som utgående från det allmännas bästa framför det individuella. Domarens uppgift således inte längre var att som en ämbetsman vara en väktare lagen och tillvarataga individens av att rättigheter utan i stället att samhällsingenjör, aktivt vara en som verkade for ett förverkligande statens intressen. Detta av synsätt förstärktes efter 1968 års studentrevolution. Nu utpekades den privata sektorn i

samhället som den onda sektorn, medan den offentliga sektorn var den goda, reparerande sektorn. Det starka samhällets jurister arbetade för

den offentliga sektorn. 3 Idealen fanns kvar, dock kollektiva mera än individualistiska förtecken. Ett försök till demokratisering en och in- formalisering av domarkulturen gjordes exempelvis - genom du-reforrnen, en mera informell klädsel och som nämnts en successiv - demontering av ett med ögon sett föråldrat domar-ideal. unga För Uppsalaskolans representanter, främst civilrättsprofessom och

riksdagsmannen s Vilhelm Lundstedt, fostrade

som en stor del av denna generation av domstolsjurister, stod lagstiftningen inte i den

metafysiska rättens utan i samhällsnyttans tjänst. lett ofta citerat utta-

sou 1994:99 Bilaga 20

lande framhöll Carl Lidbom, att "Lagar skall inte betraktas med underdånig respekt. De är arbetsredskap som vi använder för att uppnå politiska mål Rättsvetenskapen omdeñnierade också sin uppgift som mera tillbakadragen. Till skillnad från de tyska professorema gjorde de svenska rättsvetenskapsmännen på 1970-talet inte längre anspråk på att uttala "die herrschende Lehre".° Motsvarande synsätt reflekterades på domstolarna. Från regeringens sida frarnhölls, att rättstryggheten för medborgarna skapades av riksdag och regering -"inte genom något dunkelt tal om att domstolarna skulle vara något utomparlamentariskt kontrollorgan. Bakom talet att domstolarna skall skydda den enskilde mot överheten ligger en antidemokratisk kritik mot det parlamentariska styrelseskicket. Det är därför ett farligt talesätt Domaren utövade i sin yrkesroll inte någon makt. Han betraktades istället som en lagstiftarens förlängda arm. Denna politiska kultur reglerade domarens konstitutionella ställning i den nya regeringsformen. Lagprövningens "uppenbarhets"-rekvisit och genomförandet av den fakultativa lagrådsgranskningen utgick från samma politiska bakgrund.

5.6.2. Nämndemannen demokratins representant i domstolen

Under slutet av 1960-talet framfördes förslag om att införa en individuell rösträtt för den enskilda nämndemannen. Nämndemannens bildningsnivå ansågs nu vara så hög att en individuell rösträtt borde kunna få tillämpas. I detta synsätt låg en medveten rättspolitisk strategi från regeringens sida: Lekmannainflytandet borde förstärkas. Departementschefen Geijer deklarerade att nämndemännen borde utnyttjas även i civilrättsliga tvister. Han hänvisade till att denna lekmannarnedverkan redan förekom i arbetsdomstolen och i hyresnämndema. Nämndemännen borde deltaga i det politiska livet. Likaväl som yrkesdomaren kan och bör nämndemännen vara politiskt aktiva." Individuell rösträtt infördes inledningsvis i hovrätt och kammarrätt 1977. Några år infördes regel i tingsrätt och länsrätt. senare samma Det innebar att de argument som tidigare legitimerade den kollektiva nämnden, dvs. den goda person- och lokalkännedomen, nu inte längre var relevanta. För en nämndeman med enskild rösträtt blev en sådan kompetens inte sällan en jävsgrund. Yrkesdomarnas reaktion på nämndemännens enskilda rösträtt var på många håll negativ. I Skånska hovrätten fick nämndemännen av presidenten vid en välkomstceremoni beskedet att de inte var välkomna. Denna inställning delades dock icke av alla, varken i Malmö eller

Bilaga 20 sou 1994:99

ex.vis i Hovrätten för Västra Sverige i Göteborg. Där sågs nämndemännen som en förstärkning i påföljdsfrågor, dock inte i rättsfrågor. Standarden på överläggningama höjdes genom att referenten måste tydligare i sina föredragningar. vara En individuell rösträtt födde också ett krav från närnndemännens sida på utbildning. Riksdagen har konsekvent har ställt sig negativ härtill. Nämndemännen skulle inte utbildas till några quasi-jurister. Med nämndemännens nya uppgifter framträdde också inom närrmdemannakåren ett växande behov att markera lekmannadomarna identitet. Nämndemännens riksförbund grundades som en riksförening för lekmannadomarna. Förbundet började också utge en egen tidning, Nämndemannen. Argumenten för lekmannadomamas ställning angavs också alltmer som knutna till den moderna demokratin. Lekmännens medverkan garanterade att domstolarnas avgörande låg i linje med allmänna rättsuppfattningar i samhället. De bidrog till att medborgarnas förtroende för rättskipningen upprätthölls och deras insyn i domstolarnas verksamhet tillgodosåg ett medborgarintressef

5.6.3. Domstolsverket- ett hot mot den oavhängige

domaren

Justitiedepartementet och hovrättema hade ett stort antal administratiuppgifter av verkskaraktär, som talade för att en central myndighet va för domstolsadrninistration borde tillskapas. Domstolsverksutredningen föreslog 1971 inrättande av en sådan instans, Domstolsverket DV. Förslaget blev mycket kontroversiellt. Kritikerna var tveksamma till om en centralmyndighet inom domstolsväsendet var förenlig med domstolarnas självständiga och oberoende ställning. Remissyttrandet från Hovrätten över Skåne och Blekinge var direkt avstyrkande. Hovrättens bärande argument var att utredningen inte hållit en klar skiljelinje mellan rättskipning och förvaltning. "Även allmänna synpunkter ter det sig högst tvivelaktigt ur mera om det kan anses vara en klok åtgärd att inrätta ett domstolsverk med styrande funktioner på det administrativa området. Upprätthållandet så långt möjligt objektiv och självständig rättskipning i samhälav en let är av fundamentalt värde. Härvid är det inte tillräckligt att någon obehörig påverkan på domstolarna faktiskt inte förekommer. Det måste också för parter och allmänhet stå fullt klan att så icke sker." Den byrålcratiserade domstolsadministrationen krävde en centralinstans främst mot bakgrund av den moderna datatekniken, som förutsattes bli alltmer betydelsefull för administrativa uppgifter. Rationella skäl och effektivitetsåtgärder låg bakom förändringen. Ett principbeslut fattades under oenighet 1972. Även det påföljande stor

Bilaga 20

beslutet om placeringen den centralmyndigheten av nya till Jönköping splittrade riksdagen. DV började sin verksamhet där den l juli 1975. Domstolsverket hade således redan vid sitt inrättande ett antal kritiker i den svenska domarkårenf" Mats Börjesson, DV:s förste som var generaldirektör, ledde verket med fast hand och med stor integritet. Han markerade att verkets begränsat ansvar var till den administrativa verksamheten och framhöll, att det inte verkets var avsikt att nagga domamas självständighet i kanten. För kritikema framstod emellertid Domstolsverket som ett tidens tecken: Domarnas ställning förstärktes inte genom denna nyordning istället markerades - en byråkratisk osjälvständighet.

5.6.4. Rättscentrum domarna producenter - som och parterna som konsumenter

Genom tingsrättsreforrnen 1971 övertog Byggnadsstyrelsen lokalhållningen för de svenska domstolarna. Den äldre organisationen med tingshusbyggnadsskyldige upphörde. Det medförde, lokalsarnhälatt lets möjligheter att påverka utfominingen domstolsbyggnadema av reducerades märkbart. När Domstolsverket inrättades 1975 blev det verket som tillsammans med Byggnadsstyrelsen satte sin prägel på domstolsbyggnadema såväl exteriört interiört. - som Arkitekturen blev efterhand alltmer funktionalistisk och anpassades till de byråkratiska kraven. Rättssalarna blev betydligt mindre "auktoritära". Podiema demonterades, skranken togs bort, betongväggar, teakmöbler och nålfiltsmattor blev ingredienser nya i inredningen. Runda bord infördes i förberedelserummen. Många tingsrätter övergav de gamla tingshusen och ñck i stället nya lokaler i fastigheter som också disponerades av banker och försäkringsbolag. Det innebar att domstolen inte längre synlig för allmänheten. Domstolen var blev anonym. Många av de gamla tingshusen byggdes om och i samband därmed togs de bostadslokaler domarna och tingsnotariema som använt i anspråk för domstolens kanslifunktioner och växande tingsrättsbibliotek. Sist av alla flyttade tingsvaktmästaren lokalerna ut, togs i anspråk av domarkanslier. Det var i denna rättskultur, präglad byråkratisering, av infor-malisering och anonymisering Rättscentrum- tanken lancerades. som Av rationella skäl ansåg Byggnadsstyrelsen att man i samma byggnad skulle inrymma alla lokala rättsliga myndigheter. I Luleå uppfördes en sådan byggnad 1977. I denna inrymdes polis, åldagare, häkte, tingsrätt, hovrätt, lokala Skattemyndigheten, lcronofogdemyndigheten. Själva konceptet låg i linje med justitiedepartementets första dastora torsystem RI-systemet, i vilket brottmålsdomarna man genom kunde

Bilaga 20 sou 1994:99

följa varje i tingsrätt dömd från anhållandet till den villkorliga frigiv-

ningen.

Byggnadsstyrelsen tog inte intryck de av argument som fördes för skilda byggnader, ex.vis "att allmänheten skulle kunna få uppfattning-

en att det förekom otillbörligt samarbete mellan polis och domstol, om de inrymdes i samma byggnad." "Byggnadsstyrelsen, som har ansvaret för lokaler för civila statliga myndigheter, dock efteranser att som en byggnad av det här slaget har så lång livstid måste man planera för att kunna använda den på andra sätt än vad som kan förutses vid planeringen Flexibilitet nyckelord. Mellanväggar var ett och dörrar gick att flytta för att kunna rumsvolymema anpassa till andra funktioner. "Flexibilitet innebär en merkostnad och därför har byggnadsstyrelsen utvecklat ett rum som är stort de nog att passa flesta tjänstemän oberoende av arbetsuppgifter. De här - - - rummen kallas för enhetsrum och är 12 m2 stora."

Rättscentrum-tanken återkom i andra ett par städer, Sundsvall och Enköping. Justitiedepartementet övergav dock snart denna "Supermarket"-modell. Under 1980-talet förekom dock att polis och domstol inrymdes under samma tak, t.ex. i tingshuset i Varberg och den nya hovrättsbyggnaden i Malmö.

5.7. bammanfattning

Under "den korporativa statens period" förstärktes den nationella domarkulturen på bekostnad de internationella influensema. av En stark nationell politisk kultur med arketypisk lagstiftning konsumenträtt, arbetsrätt, bostadsrätt, socialförsälcringsrätt saknade behov interav nationella förebilder. Rättsvetenskapen utgick också från nationella förebilder Uppsalaskolan.

Också den nya domstolsorganisationen med sina tingsrätter bibehöll den gamla bondekulturens domarschablon med yrkesdomare och

nämnd. Det nationella rättsan/et, som betonades under beredskapså-

ren, blev ett viktigt instrument för förstärka de politiskt att viktiga bestândsdelama i denna kultur under hela perioden:

- det förstärkta lekmannainflytandet

- domamas lojalitet mot statsmakten, dvs. deras förmåga att anpassa sig till det statsbärande partiet och dess politiska system ett demokratiskt, antiauktotitärt domarideal. - Framför allt under den sista delen av perioden kom ett negativt synsätt från regeringens och riksdagens sida i förhållande till domarmakten till uttryck. Domarkåren upplevde att deras ställning i rättssamhället försvagades. Nya författningsprinciper reducerade yrkesdo-

marnas ställning på bekostnad nämndemännen. Fackföreningarnas av "lika löne"-principer bidrog till urholka domamas löner. att Också på

Bilaga 20

annat sätt sökte regeringen nedvärdera ämbetsmannaidealets statussyn till förmån för nya förebilder. Även det fanns lyhördhet för de politiska om en vindarna hos ett antal domare i karriären, bjöd fortfarande en stor del domarkåren av motstånd. Ãmbetsmannakulturens kärna, integriteten och oavhängigheten, hade domarkåren med sig i blodet redan från tingssittningen. De vägrade att "kasta ut barnet med badvattnet". Kanske det var Gustaf Petrén som bäst med sina ofta frispråki och kontroversiella ga uttalanden identifierade det domarideal, som många av de värdekonservativa domarna sympatiserade med Den yngre domargenerationen delade dock i stor utsträckning de nya värderingarna. De kände både en sympati för och en lojalitet med regeringens reformer.

Den partibundna statens splittrade

domarkultur 1976 1994 -

Med de borgerliga och socialdemokratiska regeringama under de senaste två decennierna har den rättsliga kulturen alltmer markerat sin gräns mot den politiska kulturen. Fälldins första borgerliga regering initierade omedelbart efter regeringsbildningen 1976 en reformering av lagrådet, vilket ledde fram till en lagreforrn 1979 som stärkte lagrådets ställning Den rationalisering och effektivisering av domstolarna som ägt rurn under perioden, inte minst med hjälp av Domstolsverket, har medfört krav på en renodling av domaruppgiftema. Organisatoriska förändringar har föreslagits för att skilja domarens administrativa myndighetsutövning och de rättsskipande uppgiftema 1980-talets högkonjunktur har också medfört ett större behov av advokater. Den europeiska marknaden har skapat behov av intemationellt verksamma advokater. statsmakterna har i allt större utsträckning tvingats konkurrera med andra yrkesroller, främst advokaterna, om de bästa domarkraftema. Statens begränsade möjligheter att konkurrera med advokaterna om lönerna bidrog till en ny struktur på juristmarknaden. Många yngre domare hoppade under 1980-talet doav markarriären till förmån för arbete på den privata marknaden. Allt fler unga jurister har valt den privata marknaden framför den offentliga sektorn. Därtill kommer att antalet kvinnliga jurister inom den offentliga sektorn ökade kraftigt. Inom vissa åldersgrupper kan man tala om en feminisering av domarkåren med mer än 50 % kvinnor. Motsvarande utveckling kan även påvisas inom åklagarkåren. En internationalisering av rättslivet har kontinuerligt pågått under perioden. Efter ratifrceringen av konventionen de mänskliga rätom tigheterna 1966 drogs Sverige i ett antal fall inför Strasbourgdomsto-

Bilaga 20 sou 1994:99

len. Sverige har också i ett antal avgöranden tvingats till ändrad lagstiftning konventionens § 6 fair trial. Successivt gjordes p gr a på folkrätten sin entré. Frågan om domaren som garant för en ny syn medborgarens individuella rättigheter har åter liksom under den li- berala rättsstatens period kommit i centrum. Sedan Sverige gjort sin medlemskap i EU har också den svenske domarens inansökan om ternationella uppgifter uppmärksammats, och Domstolsverket har

gjort stor satsning på en kompetensutveckling beträffande de

en svenska domarnas EEG-rättsliga kunskaper. En märkbar skillnad jämfört med tidigare perioder är att den politiska kulturen och därigenom också rätts- och domstolskulturen i dag inte längre är entydigt nationell och homogen utan splittrad och heterogen. Ur ett statsvetenskapligt perspektiv anger den politiska kulturen klara indikationer på en sådan splittrad situation. Det finns i den svenska riksdagen och i den offentliga debatten ett borgerligt kulturblock, främst företrädd av representanter för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet, som givit uttryck för en internationellt präglad rättskultur med maktdelningslära, lagprövmer ning och domarmakt. Också de juridiska fakultetema har visat på konsekvenserna de förutsättningar som ett svenskt närmande till av nya europeisk rättskultur medför Sammantaget framstår företrädarna en for dessa ståndpunkter framstår i dag närmast som radikala Förespråkama för traditionell, konservativ, nationell rätten mer skultur återñnnes främst bland socialdemokrater, i vänsterpartiet och alternativ har också andra förespråkare De centerpartiet, men detta gör sig till tolk för domstolskultur, som mera präglas av tradition en och kontinuitet. Domstolarna skall också fortsättningsvis bygga på folksuveränitetsprincipen och demokratiargumentet talar för ett starkt och markerat lekmannainslag i domstolarna. Företrädarna för dessa synpunkter är också starkt kritiska till en utökad domarmakt i form av författningsdomstol eller utökad lagprövningsrättf De är därför konservativa i sin forfattningssyn och därigenom obenägna att mera reformera och orientera domstolskulturen mot en mer internationell inriktning. Denna motsättning i synen på domstolarnas roll i samhället har också kommit till uttryck i samhällsdebatten. Representanter för en nationell domarkultur har tagit avstånd från den "förändring där mer domstolarna och domarna äntligen lyfts fram i strålkastarljuset och tilldelas den makt, myndighet, status och självständighet som deras kontinentala och anglosaxiska kollegor redan har Denna polarisering ansågs inte representativ för den svenska domarkåren, diskussionen härom hade inte heller väckt någon genklang, "det är många inte gitter gå in i den för att den ibland förefaller överdriven och som stollig. Det beror också på att diskussionen kan tendera att få ett nog

Bilaga 20

drag av politisk polemik, de svenska domarna brukar som undvika att deltaga i. Med denna nationella på domarkulturen syn vägrar man "att omstöpa vår årens lopp framvuxna rättskipning genom och vårt domstolsväsende till förmån för någon likriktad europeisk standardprodukt. Ett "historiskt, nationellt - eller nordiskt perspektiv" ef- terlyses i stället för ett oreflekterat europaideal De svenska domstolarna liknas vid en Volvobil det svenska folkhemmets kvalitets- metafor med skickliga förare vid och parlamentariker - ratten i baksä-

tet som läser kartan. Vid det Nordiska juristmötet, där denna fråga debatterades 1993, noterades också skillnad i kultursynen en mellan västra och östra Norden. Danmark och Norge utgår i sina författning-

ar från en annan författningsprincip än Sverige och Finland, en skillnad som blottlägges i domarkulturen.

Under denna period har också kritik uttalats både från rättsveten- skapsmän och domare rörande regeringens utnämningspolitik be- träffande de högre domartjänstema. Kritiken, också framförts som av Domarförbundet, har riktats utnämningen kanslihusjurister mot av till de högsta domstolarna. Utnämningama har resulterat domaatt unga re betraktar arbete i kanslihuset, dvs. i den politiska kulturen, som "kungsvägen" till de högsta domarbefattningama. Utnämningen av förutvarande justitieministem Ove Rainer till justitieråd 1983 uppmärksammade fenomenet- även det måste betraktas om som ett specialfallf Den bestående kritiken beträffande mer denna utnämningspolitik skall dock bakgrund ses mot av att en stor del av den ge-

neration av unga jurister, präglades den som av politiska kulturen under "det korporativa samhällets" sista period, i dag sitter i ledande domarpositioner. Argumenten har dock i någon mån försvagats

genom de skiftande regeringsbildningama under perioden.

Med den generationsförskjuming som sker i attitydbildningen inom

domarkulturen skulle kunna hävda 1970-talets demolcratiseraman att de syn på domar-rollen i dag skulle ha eliminerar ämbetsmannabegreppet. Så verkar emellertid inte vara fallet. Generellt företräder den sett äldre domargenerationen i dag i princip ämbetsmannaideal ett anpassat till den svenska nationella domarkulturen med dess unika demo-

lcratiska dimension. Ovan relaterade uttalanden skall ses mot bakgrund av detta perspektiv. Den svenska domarkåren kan fortfarande

karakteriseras som ämbetsmannabyrålcrati. Den en synes ha överlevt de mest aggressiva politiska attackerna från det statsbärande partiet

och den politiska kulturen under tre decennier efter andra världskriget.

Sammanfattningsvis råder idag inom den politiska kulturen en

splittrad syn på domstolarnas och därmed - också på domarnas roll i samhället. Inom domarkulturen däremot stiger f.n. successivt fören stärkning av ett äldre ämbetsmannaideal fram. Reducering av antalet domare, renodling av domaruppgiften, internationella uppgifter, nya stärkande av domamas ställning i rättegången materiell processled-

Bilaga 20 sou |994;99

ning och i samhället löneförhöjning och andra förmåner allt pekar fram emot att domarkåren på nytt blir elitbyrålcrati. en

6.1. Periodens nyckelord: Rättskipningen

en politisk och ekonomisk konflikt

-

Under de senaste 15 åren har domarkulturen i hög grad påverkats av internationella, politiska och ekonomiska faktorer. Statsmakternas krav på rationalitet och effektivitet ställer stora krav på domarna, som inte alltid känt sig uppskattade efter förtjänst. Den privata marknaden och de internationella uppgifterna framstår som allt mer tydliga konkurrensfaktorer till den traditionellt nationelle domaren. De här angivna metaforema har uppkommit reaktion mot äldre kulsom en en tursyn.

6.1.2. De överstatliga domstolarnas europeiska

domarideal

De svenska socialdemokratiska regeringarna under 1980-talet har i enlighet med en traditionell, av riksdagen fastlagd, konstitutionell grundsyn varit skeptiska till en författningskontroll vid sidan om riksdagen. I de diskussioner som fördes vid tillkomsten av den nya regeringsforrnen fick frågan om domstolarnas normkontroll och inrättande av en författningsdomstolen styvmoderlig behandling. Välfärdsstatens lagstiftning aktualiserade frågan om domstolsprövning av sociallagstiftning. Denna fonättsligandeprocess inrymde politiska problem. Redan Gustav Möller kände oro inför tanken att vid varje social reform låta "de lagkloka ta hand om barnet innan det kunde gå på egen hand". Tage Erlander pläderade i stället för att med hjälp av tydliga förarbeten leda rättstillämpningen. Om domstolama "förfuskade" de politiska intentionerna fick "rättelse ske genom ändring eller komplettering lagen. Även Erlander insåg behoav om vet av att stärka den enskilde individens skydd genom domstolsprövning, men "var absolut emot att domstolarna skulle få pröva de politiska myndigheternas, regeringens och riksdagens, beslut. Vi ville inte i Sverige införa en ordning, som enligt amerikansk modell, innebar en politisering av domstolsväsendet". Denna lcritiska inställning till domstolarnas normkontroll dominerade efterkrigstidens författningsdebatt. Sverige höll sig också utanför den särskilda organisation, De europeiska statsförfattningsdomstolarnas förening, i vars möten de övriga nordiska länderna deltog. Sveriges utevaro var en omständighet också noterades i de övriga som

Bilaga 20

nordiska länderna Det fanns en kvardröjande skepsis till konventionen om de mänskliga rättigheterna och till vilken roll den överstatliga Strasbourg-domstolen skulle få spela. Raljanta formuleringar om domstolen "Gustaf Petréns lekstuga" antyder detta Genom - - Sporrong-Lönnroth-fallet, i vilket äganderätten blev en symbolfråga, blev den överstatliga domstolen ett remedium mot rättsliga övergrepp i nationella europeiska demolaatierf De långa häktningstiden var en annan fråga som krävde lagändring efter fällande dom i Strasbourgdomstolen. De överstatliga europeiska domstolarna i Luxembourg och Strasbourg bidrar med viktiga inslag vid utformningen av en ny domarkultur. Rättsvetenskapen har i sina analyser givit uttryck för en renässans för maktdelningsläran, postmontesquieuianismen, som på nytt givit domaren maktposition. Domarens roll som normprövare har aken tualiserats både av rättsvetenskapen och av lagstiftaren. En av de mest inflammerade författningsdiskussionema i vårt land under senare år har just rört kampen om regeringsformens "uppenbarhets"-rekvisit beträffande lagprövningen. Det fråga tydligt exempliñerar är en som de konflikter som i dag präglar domarkulturen.

6.1.3. "Direktörsdomaren"- stilideal hämtat från

den privata sektorn

De privadseringssträvanden som präglat tidsperioden har också påverkat både domarnas uppgifter och synen på domar-rollen. 1980-talets nyliberala politik och dess målsättningar och strategier har också kommit att prägla domaryrket. Därtill kommer att domarna i rättssalama alltmer fått en alltmer professionaliserad advokatkår med dess näringslivsorienterade stilideal. En ny teknik med persondatorer, telefax-apparater och mobiltelefoner introducerades i rättslivet av advokater. Generellt sett har den näringslivsdominerade privata sektorn under senare år också präglat domarens kultur och uppgifter. Skiljemannauppdragen ger domaren god inblick i näringslivets och samhällslivets problem. Samtidigt konkurrerar domaren med sin egen domarverksamhet genom dessa uppdrag. Näringslivskulturen har också på andra sätt påverkat domarkulturen. Måhända var det ett sätt att hålla kvar duktiga domare i domarkarriären "Direktörsdomaren" har budgetansvar och tjänstebil. Han/hon har möjlighet att prioritera mellan personalutbildning, datorinköp och sommamotarier. Frågor om konkurrerande bisysslor som styrelseordförande i Sparbanken eller medlemskap i rotaryklubben blir föremål för granskning för att inte stada det allmännas förtroende. Lagmannens roll som administrativ chef har medfört att kollegiala

Bilaga 20

uppgifter i domarsätet får stå tillbaka för administrativa. Personal- och ekonornifrågor tar i dag så mycket tid från åtskilliga lagmän att de vardagliga samtalen med rådmän och assessorer, exempelvis om de senaste rättsfallen från HD eller RR, får stå tillbaka för mer aktuella praktiska problem.

6.1.4. Turbodomaren" en ny elitistisk - syn

domaruppgiften

Beteckningen "turbodomare användes i slutet av 1980-talet som en beteckning på de mycket rationella, effektiva och skickliga underrättsdomare, som skickades ut till domstolar med stora balanser av tvistemål och som genom förlikning och materiell processledning snabbt reducerade balansema. Fenomenet hade emellertid också en förklaring i domstolarnas allmänna problem. Domaryrkets attraktivitet hade minskat bland yngre domare. Andra juristkarriärer, inte minst inom den privata sektorn, lockade ett allt större antal yngre domare ñskaler och assessorer. Problemen var särskilt påtagliga i norra Sverige. inrättandet av en lokal juristutbildning i Umeå var ett sätt att söka råda bot på dessa relcryteringsproblem ur ett regionalt perspektiv. Särskilda åtgärder skulle råda bot på j7yktsyndr0met. Kraven från IUSEK och Domarförbundet om snabba åtgärder resulterade också i ett påtagligt lönelyft för domarkåren. Därmed minskade också "avhoppen". Tjänsteförslagsnämndens betonande av skicklighetskrizeriez vid tillsättningar av domartjänster har också inneburit en markering av domaryrkets elitkaraktär. Internationaliseringen av domarkåren är en tredje faktor som bidrar till att ge domaryrket en karaktär av elityrke. DV:s europasatsning har också klara elitistiska inslag. En mindre grupp av yngre skickliga domare har utsetts att få agera "ljusalfer" i de regioner där de verkar. Det har blivit ett sätt att genom kompetensutveckling inifrån bygga upp en bred kompetens på europarättens område. Det är också ett sätt att utveckla domarkulturen från en tidigare uttalad nationell domarkultur till en mer europaanpassad.

6.2. Sammanfattning

De senaste åren har det rättspolitiska klimatet förändrats till förmån för en mer självmedveten domarkultur. Allt fler domare sig engagerar för domarkårens ställning samhället. Justitiedepartementet har markerat behovet elitistisk doav en markår. I ett längre perspektiv förutsättes också antalet domare reduceras.

sou 1994:99 Bilaga 20

Löneförhâllanden har förbättrats. Internationell påverkan genom internationell juristutbildning, europeisk rättsvetenskap och en överstatlig domarkultur medför att också domarkulturen alltmer påverkas av dessa yttre förhållanden. Även domamas kultur påverkas av dessa övergripande faktorer, även om som denna översikt kunnat visa det är först med - - en ny yngre generation som dessa nya ideal mera konsekvent implementeras i yrkeskulturen.

Den europeiska domarkulturen i den liberala

rättsstaten

Upplysningstidens justitiekritik riktade sig främst mot godtyckligheten och den kormpta domarkåren. Domarens bindning till lagen var en förutsättning för en rättsstat. Italienaren Cesare Beccaria tillhörde dem som kategoriskt gjorde sig till tolk för ett förbud mot lagtolkning. Tron på lagens auktoritet och förkastandet av domarens billighetsavgöranden framhölls också av Immanuel Kant och Friedrich Karl von Savigny. Lagen skulle var så tydlig att domarens åtgärder "en rent var logisk interpretation". Den tyska domarkulturen präglades fram till Weimarrepubliken av denna idealistiska domarkultur. i Under den liberala rättsstatens höghetsperiod under 1800-talets sista decennier kom domstolarna alltmer att framstå som en garanti för individens rättigheter i förhållande till staten. Detta framgår tydligast i Tyskland och Frankrike, där processreformer och den nya moderna rättsvetenskapens landvinningar i hög grad bidrog till höja att domstolarnas ställning. l I samband med Nya lagberedningens förslag till ny rättegångsordning 1884 gjorde Wilhelm Uppström besök vid domstolar i England, Tyskland och Frankrike. Hur förträffliga än både lagidealen och domarforebilderna blev var de båda utsatta för förändringar. Rättsvetenskapen bidrog i hög grad till att stärka domstolarnas ställning. Rudolph Jhering fick med von sitt föredrag Kampf ums Recht 1872 stor internationell genomslagskraft. Arbetet översattes i Norden till danska, svenska och finskaf Domaren var för Jhering "en soldat på rättstillämpningens falt": "Wie der Soldat die Subordination erst zu erlemen hat in der strengen Schule der militärischen Zucht, ebenso der Richter den

Gehorsam gegen das Gesetz in der Ubung der Rechtspflege. Ubung

des Rechtsprechens ist die Schule der Gerechtigkeit. Es will erst erlemt werden, was den Richter ausmacht: der strenge Gehorsam gegen das Gesetz, das VerschlieBen des Auges gegen jedes Ansehen der Person

Bilaga 20 sou 1994:99

Oscar Bülows arbete Richter und Geserz blev ett standardarbete för den alltmer självmedvetna domarkårenf Generalklausulen, intressejurisprudensen med dess teleologiska lagtolkningsmetod och den fria rättsskolan blev viktiga instrument, som alla bidrog till att ge rättskipningen stärkt ställning. Alla dessa i förhållande till lagposien tivism negativa krafter ställde en odefinierad auktoritet i stället för lagen: Domaren blev sin egen auktoritet. I den liberala rättsstaten såg man den vetenskapliga debatten om 1aoch domarnas tolkningsmodeller som en kardinalfråga för jugarnas ristema och samtidigt garanti för individens ställning i samhället" en Under Weimarrepubliken blommade debatten om lagpositivism och domarrätt upp. Riksdomstolen Reichsgericht i Leipzig fick i ett uppmärksammade fall ta ställning i frågan. Det gällde inflationpar sproblemet och den därav föranledda uppvärderingen av fastighetskreditema. Skulle ett hyresavtal bestå trots att en galopperande inflation hade givit avtalet orimliga konsekvenser för hyresgästen. Lagauktoritet och kaos stod emot rättsosäkerhet och domarens godtycke. Professom Philipp Heck företrädde uppfattningen att domaren i vissa avvika från lagens auktoritet. fall hade rätt att Weimarrepublikens domarideal blev det senare. Justitieminister Oskar Hergts rop på domarpersonligheter, Richterpersöhnlichkeiten, präglade tiden. Domaren ansågs ha rätt att avvika från lagen om den i hög grad kränkte hans rättskänsla. Riksdomstolens båda avgöranden innebar politisering av domaruppgiften. Problemet om den nya doen marförebilden och dess konsekvenser var emellertid långt ifrån färdigbearbetat när nationalsocialistema kom till makten och en ny domarkultur utvecklades. De tyska juristernas anpassning till NS-staten hade inte i första hand sin grund i lagpositivism och en författningsmässigt svag domarmakt. Politiska, sociala och ideologiska orsaker bidrog i hög grad till förändrad domarkultur. Weimarrepubliken hade understött och uten vecklat det konservativa domaridealet. Social bakgrund och traditionsmedvetenhet medförde att domarna var värdekonservativa och hyllade ett statsideal, som stod ovanför de politiska makt- och intressestridema. Deras kall bars av ett sakligt arbetande, opolitiskt ämupp betsmannaideal. Weimarrepublikens parlamentariska demokrati var för dem dåligt passande kostym. Domarna var nostalgiska monaren kister och "fömuftsrepublikaner", som endast reserverat accepterade den nya rättsstilen. Den opolitiska rollen blev i sig politisk, som ovan visats. En viktig dimension var det irrationella inslaget i rättstillämpning- Justus Wilhelm Hedemanns föredrag "Flykten in i generalklausuen. lema" klargjorde på ett mycket tydligt sätt den nya billighetsjustisen. Weimarrepublikens rättstillämpare hade visat vägen mot en gene-

Bilaga 20

ralklausuls- och blankettjustis, som domarna försökte att dogmatiskt precisera, men "man anade, att rättstillämpningen befann sig i en övergångsfas".m För Hitler var en ändring av domarnas oavhängighet inte nödvändig. Det viktigaste var för honom den "inre oavhängigheten" i förhållande till NS-ledningen. "Nicht der nationalsozialistisch versierte Jurist war daher das Ziel, sondem so Freisler der rechtskundige - - Nationalsozialistmm Hitlers vilja skulle NS-domaren ha innanför huden. En fullständig överensstämmelse mellan statsledarens grundinställning och den enskilde domaren garanterade att varje avgörande skedde i Führerns anda. Hitler betraktade alla andra rättsavgöranden som felaktiga domar. Det var först under ett senare stadium av NS-regimen som Hitler åsidosatte den i weimarförfattningen garanterade personliga oavhängigheten, dvs. domarens oavsättlighet och utbytbarhet. Först genom beslut vid NS-regimens sista riksdag i Berlin i april 1942 underställdes domstolarna formellt riksjustitieministeriet. Överrättsdomama tilläts döma ett fritt förfarande" och överrättsdomarna skulle genom sk. domarbrev underställa ministeriet sina avgöranden för godkännande innan de fick verkställas. Denna period utgör ett exempel på ett totalt politiskt förfall för rättsstatens ide om domarnas oavsättlighet och domstolarnas oavhängighet" Efter "Stunde Null" tvingades den tyska domarkåren göra upp med sitt förflutna. Nürnbergrättegångama mot domarna 1947 resulterade inte i några stränga straff. Tvärtom kom generellt sett den tyska domarkåren lindrigt undan och erhöll nya juristbefattningar i den nya Förbundsrepubliken. 1949 års tyska grundlag ger domarna och domstolarna en stark och självständig ställning. Författningen är starkt påverkad av USA:s konstitution. Författningskontrollen genom Författningsdomstolen i Karlsruhe är ett exempel på denna påverkan.

Sammanfattning

Samtidigt som en äldre av nationalstaten definierad för lång tid framåt kommer att prägla Sverige så finns det i dag tecken på att en europeisk domarkultur i en nära framtid också kommer att sätta spår i den svenska. Domarkulturen i Sverige är inledningsvis fundamentalt knuten till den roll domstolarna tillåts spela enligt författningen. När Bendt Rüthers drar läroboksaniga slutsatser av den perverterade rätten under tredje riket konstaterar han bland annat "Die beiden Verfassungsgrundsätzen der Gewaltentrennung und

Bilaga 20 sou 1994:99

der Gesetzesbindung der Gerichte kommt für die Konstituierung und Erhaltung des Rechtstaates eine schlechthin grundlegende Bedeutung zu." Den tyska, norska och danska domarkulturen har starkt präglats av denna mycket tydliga maktdelningsdimension genom den roll maktdelningsläran spelar i dessa länders grundlagar. Domarkårens ämbetsmannapräglade lojalitet har belagts i demokratiska styresfonner och deras politiska anpasslighet har främst påvisats i mera totalitära stater. Domamas lyhördhet för ett politiskt maktspråk visar på ännu en akilleshäl i skilda sarnhällstyper. Domarna dras oundvikligt in i de magnetfält som den politiska och den rättsliga kulturen generertas. De europeiska ländernas rättsliga kulturhistoria ger många lärorika exempel på en mer eller mindre renodlad tillämpning av Montesquieus maktdelningslära och Rousseaus folksuveränitetsteorter. Under senare år har frågan om en gemensam europeisk domstolkultur debatterats inom och utanför EU. Uniformitetssträvandena beträffande det europeiska rättssystemet i de båda europadomstolama utgör en viktig ram för en sådan kultursyn. Också i de olika europeiska nationerna finns i dag samverkande tendenser som pekar mot en europeisk dornstolskultur. Resultatet av denna sammanställning är att den svenska domarkulturen, under de senaste 125 åren präglats av en svensk ämbetsmannakultur och en nationell bondekultur folkkultur. Ämbetsmannakulturen var, som framställningen kunnat visa, under ett par decennier utsatt för en påtaglig kritik från regering och riksdag. Samtidigt har dessa statsmakter förstärkt det folkliga demokratiska inslaget i domstolarna. Förtroendet for domstolarna har under hela perioden varit beroende av synergin i samspelet mellan expertdomarna och de demokratiskt valda lekmännen. I detta samspel utvecklas den svenska domarkulturen också på 1990-talet. Ämbetsmannakulturen synes dock i stort ha vidmakthållits i stor utsträckning genom den slutna domarkarriären, som internt vidarebefordrat på kontinuisynen tet och domaryrkets kvalitetskriterier till kommande generationer. Det boströmska ämbetsmannaidealet har emellertid klingat ut. Den idealism som de svenska domarna under skilda perioder givit uttryck för är tvetydig i förhållande till dess motsatser. Både materialism och realism har nämligen utgjort idealismens motståndare i domarkulturen. Det vi idag upplever är att elitdomama -i stor utsträckning genom domstolarnas starka ställning inom den Europeiska Unionen succes- sivt får en stärkt position. Den författningsmässiga ställning de som svenska domarna har medför att den svenska domarkulturen sannolikt inom överskådlig rid kommer att behålla sin särart, dvs. i samspelet mellan jurister och politiker lagprövningen samt juristdomare och lekmän. Pendeln slår dock tillbaka mot en mer ämbetsmannañxerad

sou 1994:99 Bilaga 20

domstolskultur, där det idealistiska inslaget blir synligt i reduktionen av domarkåren och i markerandet av domaretiken. Betonandet av elitkarriärer och professionalism blir framtidsprognosen mot bakgrund av denna historiska översikt av den svenska domarkulturens moderna historia.

© Kjell Å Modéer, 1994.

Bilaga 20 sou 1994:99

9 Noter

Senasthar den tyska återföreningen resulterati en ny litteratur om domarkulturen i f.d. DDR. Härom se bl.a. Inga Markovits, Die Abwicklung. Ein Tagebuch zum Endeder DDR-Justiz,München 1993. 2Jfr Forskning om kultur. Rapportfrån en arbetsgruppinom HSFR1984. ° Ex.vis. Billy Ehn Orvar Löfgren, Kulturanalys, ett etnologiskt perspektiv, Halmstad 1990.Detta avsnitt bygger främst på detta arbete,främst 21-28. s. Jfr - Ulf Himmelstrand, Sverige. Vardag och struktur, Stockholm 1988. Birgitta - Svensson,Bortom all ära och redlighet. Tattamas spel med rättvisan, Nordiska museetshandlingar114, Lund 1993. Ulf Hannen, Över gränser, 1983. 5Henry Wlährmann, Comparativelegal cultures,Preentice-Hall,NJ. 1976,s.9. Ehnnann, aa., s. 9 7Ingo Müller, FurchtbareJuristen,Die unbewåltigteVergangenheitunserer Justiz,München1987. Kjell Å Modéer,Juridiskayrkesrolleri förändring,Iurisdictio, 1993. nr ° Fenomenethar senast påpekats av .TohsAndenaas,Juristrollen og yrkesetildc. - Lov og Ret 1994, s. 65 f.. ° JörgenHermansson,Politik som intressekamp.Parlamentarisktbeslutsfattande och organiseradeintresseni Sverige,Stockholm 1993. " Harry Guldberg,En domare ser tillbaka. Stockholm1966, 80 ff. s. z Stig Strömholm,Juristroll och samhällsutveckling,SVJT1982,s. ° Torsten Nothin, Hågkomster,Stockholm1966, 59. s. " TNothin, a.a.,s. 61. " A. Ulrich, 0rd och uttryck från tal- och skriftspråki Kungl. Sveahovrätt. - Språkoch stil. Tidskrift för nysvenskspråkforslcning. Årg. Sthlm 1907, 169ff. s. ° KennethAwebro, GustafIllzs räfst medämbetsmännen1772-79.Aktionema mot landshövdingaroch Götahovrätt,Uppsala 1977. " H.L.von Dardel,PresidentenS.A.Leijonhufvudsminnesanteckningar, Stockholml9l9, s. 82 ff. " Hans Hattenhauer,Zwischen1-Iierarchieund Demokratie.Eine Einfühnmg die geistesgeschichtlichenGrundlagendesgeltendendeutschenRechts,Karlsruhe 1971, 292. s. " SvanteNordin, Från byråkrat till samhällsingenjör. Orvar Löfgren red., - Hej, det är från försäkringskassan. Informaliseringen av Sverige,Uddevalla 1988, s. 36 ff. z Torsten Nothin, Svenskarunderämbetsmänoch fogdevälde,Sthlm 1956.s. 16. 3 ChrisopherJacobBoström,Gmndlineertill philosophiskastatsläran,Uppsala 1882, 38. s. z Jan-Olof Sundell Tysk påverkanpå svensk civilrättsdokuin 1870-1914, . Rättshistorisktbibliotek, Band40, Lund1987, 186. s. z Ernst Trygger, Domarenoch hansuppgift. NordiskaJuriststämman1926,s. 396 a JO:sämbetsberättelse till riksdagenår 1876,Sthlm 1876, 47 s. 2 Alfred O. Winroth. Teori och praxis.Föreläsningvid installation den 19 september 1892, Lund 1892. 3 Wilhelm Sjögren,Domaremaktochrättsutveclding, TfR 1916, 325 ff. s.

sou 1994:99 Bilaga 20

7 ChristianNaumannred., Tidskrift för lagstiftning etc., 1871, 636 ff. s. - GöranInger, Högstadomstolenoch denfria bevisprövningen,Rättshistoriskastudier, Bd 16,Lund 1990, 214 ff. s. Lars Björne, Nordisk rättskällelära, Rättshistoriskt bibliotek, Bd 46, Lund 1991, 120ff. Kjell Å Modéer,Historiskarättskällor, Stockholm s. - 1993, 153ff. s. 2 Svenskt Biograñskt Lexikon, Bd Stockholm 1918, s. 242 ff. Tor - Hedberg, Minnesge-stalter, Stockholm 1927. Wilhelm Sjögren, lvar Afzelius. - Några ord till hanssjutxioarsdag,SvJT 1918, 241 ff. s. Densamme,Ivar Afzelius. - In memoriam,SvJT 1921, 321ff. s. °° Birger Ekeberg,ErnstTrygger, SvJT 1943, 657 ff. s. ° Birger Ekeberg,Birger Wedberg.Inträdestali Svenskaakademienden20 december1945,Stockholm 1946. Sture Petrén, Birger Ekeberg, Inträdestal i Svenskaakademien,Stockholm 1969. Eliel Löfgren, Klockomai Östervåla, Stockholm 1934, 51 ff. s. Nils Alexanderson,Juristproñler och ett par andra,Stockholm 1948,Carl Hederstiemal, 62. s. °°TorstenNothin, Hägkomster,Stockholm 1966,5.52. Wilhelm Uppström, Öfversigt af Straffprocessrättenenligt främmandeoch svensk rätt, Stockholm 1884, 66. s. 7 Karl-Göran Algotsson,Lagrådet,rättsstatenochdemokratinunder 1900-talet, Stockholm 1993,5.35ff. JörgenWesterstähl,Frågan om domstolarnasjudiciella lagprövningsrätti Sverige.SOU 1941:20, s. 114 ff. °°SFS1923:249,250. A. Afzelius, Kvinnas tillträde till statstjänster,SvJT - 1923, s. 311 ff. ° Eliel Löfgren, Klockomai Östervåla, 55. s. " Kjell Å Modéer, Skånskaadvokater.Franprokuratorertill samfundsadvokater, Lund 1992, s. 116 ff. 2 Nils Källoff, FöreningenSverigeshäradshövdingar,SvJT 1979, 315. s. ° Ulf Larsson,Människornai kanslihuset. - DepartementshistoriekommitténLAtt styra riket, Uddevalla 1990, 193. s. N. Källoff, a.a., SvJT 1979, 315 ff. s. Jfr FöreningenSveriges häradshöv- dingaroch stadsdomare,SvJT 1968, 423 f s. 5 ErnstTrygger, Domarenoch hansuppgift, 390. s. 1931årsriksdag,FK MotionerNr 227, 21. s. 7 SOU 1927:15.Yttrandeni anledning av processkommissionens betänkande ang. rättegangsväsendets ombildning, Sthlm 1927,s.203. " HäradshövdingCurt Carlon 11.1.1967vid VästraGöingehäradsrättstingshus 100 årsjubileum.Hässleholmstingsrättl. " Härom senast: GerhardSchmidt,Die Richterregeln Olai Petri. Ihre Bedeutungim allgemeinen und für die Entwicklung desschwedischen StrafprozeBrechts vom 14.bis 16.Jahrhunden.,Göttingen 1966. Kreüger,Om domare-eden,C.Naumannred, Tidskrift för lagstiftning etc. 1876, s. 588 ff. Jfr även JanEric Almquist, Domareden i historisk belysning, - SvJT 1944, 44 ff. s. 5 Någraallmännareglerdär en domareskall sig alldelesefter rätta. Utgivna i anledning av ett lagboksjubileummed en efterskriftJ, Stockholm 1960, s.

Bilaga 20 sou 1994:99

5 ErnstTrygger, Domarenoch hansuppgift. Nordiska uriststämman1926, J s. - 389 ff. 5 Yttranden av häradshövdingarochrådhusrätter över processkommissionens betänkandeetc, SOU 1929:25, 236. s. 5 Åke Holmbäck, Våra domarregler. Festslcrifttill Axel Hägerströmden - 6.9.1928,Sthlm 1928, s. 265 ff. Holmbäck höll på Juridiska föreningen i Lund - 1927 ett föredrag över detta ämne. 5 1931årsriksdag. 11 samlingen. Särskilda utskottetsutlåtandeNr s. 68. 5 1931årsriksdag.Motioner FK, Nr 227, s. 18. , 5 HovrättspresidentenHolger Elliots tal vid invigningen av Hovrättenför Övre Norrland i Umeå 1936. Holger Elliot, Ur en domaresllv.St0ckholm 1958, 209. s. - 5 Henrik Munktell. Det svenskarättsarvet, Sthlm 1944, 164ff.. s. 5°10:5 ämbetsberättelsetill riksdagenår 1865,Sthlm 1865,s.136ff. °°JO:s ämbetsberättelse till riksdagenår 1899, Sthlm 1899, 100. s. " Kjell Å Modéer, Strindbergoch advokaterna,Stockholm 1987, 94 ff. s. Carl Lindhageni SOU 1929:25, 235. s. °°JOzsämbetsberättelse till riksdagen år 1877,Sthlm 1877, 77 ff. s. Carin Bergström, Öantprästen. Prästens funktion i det samhället1720agrara 1800.Oland-Frösåkers kontrakt av ärkestiftet, Nordiska museetshandlingar 110, Kristianstad1991. Siegrun Fernlund, Möte med myndighet Formella och informella mönster i förvaltningsarkitekttlren. Orvar Löfgren red., Hej, det är från försäkringskas- san, Stockholm 1988, 75. s. " Siegnln Fernlund,a.a.,s. 78. 7 Kjell Å Modéer, Tingsstället Rättensboningar. En rättshistolisk introduk- tion till dokumentationsprojektet.Tingshus i tid och rum, DIC-rapport 1993, s. 13 ff. " SiegrunFemlund, a.a.,s. 82. " S.Skarstedt,De "gamla" vice häradshövdingarna hur många äro de och vad, SvJT 1931, 597. s. ° Axel Lekander, Somtingshäst på Öland vid seklersbörjan. Årsboken Kalmar Län 1949, 51. s. 7 Leif Kihlberg, Karl Staaff, Del Sthlm 1962, s. 121. " Nils Herlitz, Tidsbilder. Upplevelsersedansekelskiftet,Stockholm 1965,s. 42 ff. 7 Kjell Å Modécr, Från Helgeå till Öresund. Om Skånskahovrättenkring sekelskiftet, SvJT 1982,s.273och 290 7 Torsten Nothin, Hågkomster, 51. s. 7 Nils Quensel, Minnesbilder, Stockholm 1973, 153. s. 7 N.Quense1, aa., s. 152. 7 Carl Em. Bengtsson, Minnesanteckningarfrån tjänstgöring som tingsbiträde och t.d. domhavande åren 1890-1901,Sthlm 1947,5.233. 7 Harry Guldberg, En domare ser tillbaka, Stockholm 1966, s. 71 ff. 7 Kjell Å Modéer, Från Helgeå till Öresund. Om Skånskahovrättenkring sekelskiftet, SvJT 1982, 273 ff. s. ° Hovrättens över Skåne och Blekinge remissyttrande 10.9.1971 över SOU 1971:41 Ny domstolsadministration, 30. s. " ErnstTrygger, Domaren och hans uppgift, Nordiskajuriststämman 1926.

sou 1994:99 Bilaga 20

" Sehärom senast LarsGustafssonsbiografiska porträtt av ambassadören Joen Lagerberg.Lars Gustafsson,Diplomaten,Modernatider, mars 1994, 33 ff. s. " GöranInger, Den svenskanämndensdomsmakt.En skiss av utvecklingenalltifrån 1734Arslag. Per Henrik Lindblom red, Processoch exekution.Vänbok till RobertBoman,Göteborg1990. Torsten Nothin, Svenskarunderämbetsmän och fogdevälde, Sthlm 1956,s.24

i Bror ChristianAxel Geijer, Anteckningar, Manuskript, Ystadstingsrätt, s. 36 " Torsten Gårdlund.MarcusWallenberg 1864-1943.Hansliv och gärning, Sthlm 1976, s. 77 7 Magistrateni Stockholm,SOU 1929:25, 214 s. °°Lagrádetsutlåtande över processkommissionens betänkande ang. rättegångsväsendets ombildning, SOU 1928:19, 48 s. B.Boêthius,Skogenoch bygden, 1939.-Jfr Henrik Munktell, Det svenska rättsarvet, Sthlm 1944, 93. s. °° Ex.vis Marquis W. Childs Swedenthe Middle Way, 1936.-Jfr Kjell Å , Modéer,Finalisten som katalysator. Festskrift till PerOlof Bolding, Stockholm - 1993. 324 ff. s. " Torkel Jansson, 348,En historisk uppgörelse.När 1800-talsnationenavlös- s. te IÖOO-talsstaten, Historisk Tidskrift 1990, 348 s. Macieij Zaremba,Byalagets diskreta charm eller Folkhemmetsdemokratiuppfattning. Du gamlaskönavärld. Den europeiskatraditionensframtid. RN - v Stockholm 1987. Jörgen Westerstahl,Frågan om domstolarnasjudiciella lagprövningsrätt i Sverige. Betänkande med förslag till ändrad lydelse av § 16 Regeringsformen, - SOU 1941:20,Bilaga s. 114ff. Torsten Eriksson.Politik och lu-imirtalpolitik. Stockholm 1977, 48 ff. s. °° Anders Kjellström, Normbildning och konfliktlösning. En studie om SAF:s roll växelspeletmellanlag och i avtal. Stockholm 1987, 21 ff. s. Kjell Å Modéer,FranHelgeátill Öresund, SvJT 1982. 273 ff. s. ° Marius Wingårdhpseud., Farjag presenteraen ny notarie, Sthlm 1939. " Torsten Eriksson, a.a.,s. 60 °° Ulf Stridbeck,Domarrollen.SverigesDomareförbund Årstryck, Nr 1 1991, s. 8 ff. °° Bengt Hjem, En ung man på ting 1944-1946,SvJT 1982. 635 ff. s. ° Vad kunnadomareochadvokaterkräva av varandraenligt den nya rättegångsordningen SvJT 1948, s. 41 ff. °° Tinget Örbyhus. Lars-Olof Ekeberg,Sitta ting, Svenska - Turistföreningens Årsbok 1962, 132. s. å Holger Elliot, Ur en domaresliv, Stockholm 1958, 209. s. ° BengtLassen,Domstolsdräkterl SvJT 1947, 674, Se s. även SvJT 1948, s. 54 ff. °° StureLindgren,Historik. Katrineholmstingshus50 år 1939-1989stencil, s. 11. °° SvJT 1948, 57. s. ° Knut Rodhe,Domsagonotariemasarbetsförhållanden,SvJT 1943, 640 ff, s. och S. 849 ff. ° Gabriel Thulin, Minnenoch hâgkomster,Stockholm1945, 57. s.

Bilaga 20 sou 1994:99

°° Torsten Nothin, Regeringsmaktoch rättssäkerhet,Stockholm 1953, 99 ff. s. Regeringen ochrättsväsendet. "° T.ex. Carl Persson,Utan omsvep, Stockholm 1991, 31 ff. s. . " Carl Persson,Utan omsvep. Stockholm 1991,5.34. "a P.M. avgivet av 1951årsrättegångskommitté28.10.1955.Stencil. "° Domstolskommittén,Ny domkretsindelningför underrättema,SOU 1967:4. " Erkki Havansi,Finlandsdomstolarinför omvälvning, SvJT 1973, 63 ff. s. "5 Curt Olsson,Två årtiondeni HD. Hågkomster, TIFF 1993, 209 ff. s. " EJ-Iavansi, 3.3., SvJT 1973, 63 ff. s. "7 LennartGeijer, tal Lund 22.2.1973. i Trelleborgs tingsrätt dom 28.2.1975, DB 92. "° Hovrättens över Skåneoch Blekinge dom 21.4.1975,DB 4107. m RolandHuntford, Ihe new Totalitarians, Paperback 1975. 2 Domstolamasroll i samhället.Seminariumanordnat Rättsfonden av 27-28.10.1972,Borås 1974. m Stig Strömholm,Juristroll och samhällsutveckling,SvJT 1982, 11. s. Framför allt: GustafPetrén,Domstolarnaenligt 1974arsregeringsform, SvJT 1975, s. 1 ff. GustafPelrén,Domstolarnaenligt 1974årsregeringsfonn,SvJT 1975, 1 s. ff. 25Ds Ju 1972:1,Prop. 1973:30.SFS 1973:240. 2 TF 7:4, 6 SFS1976:955. Åtal i brott jämlikt denna§ skulle fortmom.- sättningsvislcrävaregeringensmedgivande.SFS1977:1016. 2 LennartGeijer, Domar-eller regeringsmakt Vem skall svara för rättsbildningen, Juristnytt/Samhällsvetaren,17/70, 644 Jfr s. motsvarande hos - R.Huntford, aa.. s. 123. a LennartGeijer, tal i Lund 22.2.1973. Carl-GustafGrotander,Underrättsdomarensyrkesroll. AndersAgell red., Rättsutvecklingen och de juridiska yrkesrollerna, Symposia Universitatis UpsaliensisAnnum QuingentesimumCelebrantis. Uppsala1977, 69 ff. s. °° Havansi,SvJT 1973, 63 ff. s. ° Karl-GöranAlgotsson,Lagrådet. rättsstaten och demokratinunder 1900 talet, Stockholm 1993,s.5Off. l Kritiken framfördes av JK. Prop 1971:14, 50. s. - GöranInger, aa.. s. 202. SOU 1974:96,En öppnare domarbana m Stig Strömholm,Juristroll och samhällsutveckling,SvJT 1982, 11. s. "Arbetarrörelsensefterkrigsprogxamskall ligga till grund för helavårt fonsatta samhällsbygge." SvD B 1944, nr 241, 4 SAOB s. - 7 SvanteNordin, aa., s. 41 ff. m SvanteNordin, a.a.,s. 44 Pappersindusuiarbetareförbundets kongresshandlingar1974, 187ff. s. "° Folke Schmidt,Bundnaoch öppna argument i rättsvetenskapen. - Festsluift till PerOlof Ekelöf, Sthlm 1972, 573. s. LennartGeijer, tal Lund 22.2.1973. i "z GöranInger, a.a.,s. 202. DsIu 1989:2, 32. s.

sou 1994:99 Bilaga 20

SOU 1971:41, 29 ff. s. "5 Hovrätten över Skåne och Blekinge,remissyttrande10.9.1971,s. Mats Börjesson,Domstolsverket,domstolarnaoch deallmännaadvokatbyråema, SvJT 1978, 407 ff. s. " Björn Kjellin ochJohanBjörling var två av de mest aggressivamostândarna. Råttscentrum.Statlig förvaltningsbyggnadi Luleå. En information från byggnadsstyrelsen1977-12-31. " Karl-Göran Algotsson, a.a.,s. 64. ° Domstolamai framtiden en idásldss,DsJu 1989:2. s Jfr senast: Europagemenskap och rättsvetenskap,Utredning utförd de juriav diskafakultetemapå uppdrag av regeringen,Uppsala1992, 37 ff. s. 52Stig Strömholm SvanteNycander,Makten över rätten. Fjorton brev juom ridik ochpolitik, Stockholm1991. °° Fri- och rättighetskommitténsbetänkande,SOU 1993:40. Karl-GunnarEkeberg,Domstolarnasoch domarnassjälvständighet 33. NordiskeJuristmøde,København 18-20. august 1993, s. 55Ekeberg, aa, s. 8 Ekebergi plenardebattenden20.8.1993vid Nordiskajuristmötet den 20.8.1993. " Björn Elmbrant,Palme,Boråas1989, 282 ff. s. S Tage Erlander, 1949-1954,Borås1983, 227. s. i Tage Erlander, 1949-1954,Borås1983, 228. s. °° Olof Palmesformulering enligt MatsGellerfeldt i SvD. " Torkel Opsahl Erik Fribergh,Sverigefällt av Europadomstolen.Sv T 1983, 401 ff. s. lvlaum Cappelletti.Thejudicial process in comparativeperspective,Oxford 1989, Hjalte Rasmussen,On Law andPolicy theEuropeanCourt of Justice, København1986. °° HåkanStrömberg,Normprövningi nyare rättspraxis,Förvaltningsrättsligtidskrift 1988, s. 121ff. Fri- och rättighetskommitténsbetänkande, SOU 1993:40. - Domarbanan.Utbildning och meritvärdering,SOU 1988:53. s HansHattenhauer,WandlungendesRichterleitbildesim 19.und20. Jahrhundert. R.Dreier W.Sellert utg., RechtundJustiz im Dritten Reich, s. 9 ff. Regina Ogorek. Richterkönig oderSubsumtionsapparatZur Justiztheorie im 19.Jahrhundert,Frankfurt/M. 1986. " Kjell Å Modéer,JheringsRechtsdenkenals Herausforderungfür die skandinavischeJurispmdenz.Rättshistoriskastudier,Bd 19,Lund 1993, 91 ff. s. Rudolph von J her-ing, Der Zweck im Recht,Bd 5 uppl., 1916, 3.320 °° Kjell Å Modéer,Godtycklighet inom rättsstatens ramar. Om lagstiftning och rättskipningvid sekelskiftet.Skrifter tillägnade GustafPetrén,Stockholm 1984,s. 97 ff. "° Hattenhauer,Wandlungen..., 13. s. 7 Norbert Hempel,Richterleitbilder der WeimarerRepublik. 106ff. s. "z Hnttenhauer,Wandlungen..., 21 s. " Lorhar Gruchmann,Die rechtsprechendeGewalt im nationalsozialistischenHerrschaftssystem. Wolfgang Benzm.fl, Der Nationalsozialismus. - Studien zur ldeologie undHerrschaft,Frankfurt/M. 1993, 96. s.

Bilaga 20

" Kjell Å Modéer, Det tredjeriket i räushistoricn. ManuskripL publicerasi SvJT hösten1994. 5 Berndt Rümers.EntarteteRecht.Rechtslchrenund Kronjuristen im Dritxen Reich, s. 223. 7 Ex.vis II-Elts seminarieserie1994 om europeisk räuskultur.

Bilaga 21

O 19940142

amg

lnformationssektionen Janita Frödén

Undersökningar om allmänhetens förtroende för domstolarna

1985 gjordes en s.k. OMNIBUS-undersökning Statistiska Centralbyrån SCB på av uppdrag av bl.a. Domstolsverket, bilaga

I februari 1993 gjordes en SKOP-undersökning om förtroendet för domstolarna, bilaga och nyligen har TEMO-undersökning gjorts på uppdrag Nyhetsbyrån en av FLT, bilaga som behandlar frågor tilltron till domstolsväsendet och brottslighet. om

Vid en jämförelse mellan dessa tre undersökningar kan följande skillnader över tiden noteras:

I 1985 års OMNIBUS-undersökning svarade ca 67 % av befolkningen att man hade stort eller ganska stort förtroende för domstolarna. Några större skillnader vad gäller män och kvinnor fanns inte, däremot hade negativ inställning på landsbygman en mer den än i storstäderna och åldersgruppema 16-24 år och 65-74 år negativa än var mer övriga åldersgrupper. I SKOP-undersökningen framkom att 49 % befolkningen hade av litet förtroende för rättsväsendet. 18 % hade mycket litet förtroende för rättsväsendet. Endast 4 % sade sig ha mycket stort förtroende och 26 % ganska stort förtroende för rättsväsendet. Vad gäller skillnaderna mellan mäns och kvinnors uppfattningar finns inga större skillnader, dock har män i något högre grad varken eller litet förstort troende. De med lägre utbildning är mer negativa än de som har en längre utbildning och vad gäller bostadsortens storlek är befolkningen på mindre orter mer negativ än befolkningen på större orter. TEMOzs undersökning i november 1993 visar att 54 % av befolkningen har ett mycket stort eller stort förtroende för domstolarna Inte heller här ñnns några större skillnader mellan män och kvinnor. Liksom i 1985 års undersökning och i SKOP-undersölcrtingen kan dock noteras att tilltron till domstolarna är större i storstäderna än på landsbygden.

Ca 80 % av de svarande i 1985 års undersökning grundade sin uppfattning domstoom lama på massmediauppgifter. Kvinnor var mer massmediainriktade än män och denna påverkan var starkasti åldersgruppen 55-64 år 85 %.

På frågan om domstolarna dömer alla lika oavsett utbildning, yrke osv. var fler negativa än positiva och männen lcritiska än kvinnorna i 1985 års undersökning. Även på var mer denna fråga var åldersgruppema 16-24 år och 65-74 år negativa än andra åldersmer grupper.

Bilaga 21 sou 1994:99

59 % av de tillfrågade i 1985 års undersökning tyckte att medverkan av nämndemän i dömandet har stor eller ganska stor betydelse och här framkom tydligt att åldersgruppen 16-24 år tyckte att nämndemännen är betydelsefulla 61 %.

På frågan om vilka man skulle vilja bli dömd av om man hamnade i domstol svarade 1985 51 % av både yrkesdomare och närnndemän men hela 30 % svarade "vet inte".

Av de svarande i 1985 års undersökning hade 70% aldrig varit i kontakt med domstol en och av de 30 % som hade varit i kontakt med domstolarna hade den övervägande delen kommit i kontakt med allmän domstol 23,6 %. De flesta av dessa var nöjda med bemötandet hos domstolen 88 %.

På frågan om vilken myndighet beslutar att ta ifrån hans/hennes som om en person körkort var det endast 13 % som visste svaret, 31 % hade ingen aning och de övriga gissade på polis, tingsrätt och länsstyrelse.

75 % av de tillfrågade1985 tyckte att det är viktigt att domstolarna informerar sin om verksamhet Att domen är korrekt och att domstolen uttrycker sig enkelt tyckte de flesta tillfrågade var mycket viktigt. Av tio uppräknade yrkesgrupper de tillfrågade skulle som bedöma status och anseende på fanns rådman, lagman och hovrättsråd med som representanter för domstolsväsendet. Rådman kom på plats 6 och lagman på plats Högst placerade sig läkare och därefter kom hovrättsråd.

I SKOP-undersökningen framkommer att 56 % av de tillfrågade att domstolarna anser alltför ofta frikänner personer som åtalats för allvarliga brott.

sou 1994:99 317080 22

Smnsmc BETRÃFFANDE DENSVENSKA Dolt/namram Domanmedrüngens önskemål om statistik mm., 1

Domstolsverket DV kan tillmötesgå Dormrutredningms önskemål om statistik beuâñande den svenska domarkåren fördelad på olika domstolstyperoch indelad på olika tjänstebenämningar och kön såvitt gäller förhållandena den 30 juni 1993. Åldersstrukttrren redovisas för samtliga domare fördelad endast kön samt Allmänna domstolar och Allmänna förvaltningsdomstolar.

För jämförelse redovisas även statistik avseendeförhållandena den 30 juni 1987 och den 30 juni 1990. Denna statistik är dock inte fördelad olika domstolstyper och inte heller så detaljerad som 1993 års statistik.

Ijänstebenämnirg 1987-06-30 1990-06-30 Kv. Niin Tot. Kv/M% Kv. Niin Tot Kv/M% Ordinarie domare 111 811 92 12/88

Szaord. domare JJ 8L_ Q 1183 Q6 §26 22 1181 Assessorer 57 129 186 31/69 85 1 18 203 425 8 Fiskaler o. asp. 2% 262 473 4 / 7 230 go; 43; 53511 Szaicke ord. dom. 261 398 659 40/60 315 320 635 50/50 . Notarier 350 452 802 44/56 425 398 823 52/48

Bilaga 22 1994:99 sou Kv. Nlän Tot. M/Kv%

Sza icke ord dom. 185 165 350 53/47

Notarier 108 80 188 57/43

eaülww" Xml/nån

Q dan- - ,øAJMAdr/l

Åldelssmümlr W744/

Åldersstrulmrren den 30 juni 1993 domare vid de allmänna törvalmingsdomstolarna framgår av nedanstående stapeldiagram Medelåldern för kvinnliga domare var 40 år och för män 47 år. Totalt var medelåldern 44 år. Redovisningen omfattar såväl ordinarie som icke ordinarie domare Under de närmaste fem åren blir ca 9 % 59 st av domarna 65 år. Domare fördelning uttryckt i % -

Kvinnor lx-lärz Tolall

. Sza 0rd. domare 111 585 696 16/84

Szaicke orddom 263 215 478 55/45

Notarier 307 323 630 49/51

Ålderssuuknrr Åldersstxukturen den 30 juni 1993 domare vid de allmänna domstolarna framgår av nedanståendestapeldiagram Medelåldern for kvinnliga domare var 38 år och för män 48 år. Totalt var medelåldern 45 år. Redovisningen omfattar såväl ordinarie icke ordinarie domare. Under de närmaste fem åren blir ca 12 % 145 st av domarna 65 år. Domare fördelning uttryckt i % -

50 ---------------------------------- - -

40 ------------------------------------- - -

30 ------- - .." Kvinnor - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - :zåiggi Mån 20 å Totalt 10 å

-29 30-39 60-

40-49 50-59

sou 1994:99 Bilaga 23

Domarnas arbetsuppgifter en sammanställ-

--

ning avseende förhållandena under är 1993

Av tillgänglig statistik för år 1993 framgår att förhandlingstiden i

tingsrätt och länsrätt var 216 respektive 33 timmar domare och år. per För ledamot i hovrätt motsvarande tid 303 timmar. Ledamot i var

kammarrätt har endast ett fåtal förhandlingstimmar. Som förhandlingstid redovisas därvid endast den tid då rätten och parterna sammanträder för huvudförhandling och förberedelser i tvistemål eller häktningsförhandlingar.

Övrig tid åtgår till

förberedelsearbete studier av litteratur, diskussion med kollegor, telefonsamtal -

överläggning i samband med huvudförhandling

skrivning av dom, justering av protokoll, samarbete med protokollförare

Övriga sammanträden

-

Av tingsrättsdomarnas arbetstid åtgår i genomsnitt 4 % för ca

handläggning av konkursärenden, ca 2 % för bouppteckningar och förmynderskap samt drygt 2 % för inskrivningsmyndigheternas

verksamhet. Lagmän i tingsrätter och länsrätter avdelar i genomsnitt 30 % ca av sin arbetstid för administrativa uppgifter. De administrativa uppgifternas omfattning varierar med domstolens storlek. De senaste årens förändringar av domstolarnas organisation,

målsammansättning och andra förutsättningar för verksamheten har medfört att antalet utbildningsdagar för domarna har ökat väsentligt. Nya mältyper, europasamarbetet m.m. medför även i framtiden ett betydande behov av vidareutbildning av domarna. Domarnas arbetsuppgifter förändras fortlöpande dels ökad

genom en

delegering av arbetsuppgifter från domare till övriga personalkategori-

er, dels genom datateknikens successiva införande.

Bilaga 24

Statistik beträffande mål- och äredenavverk-

första och andra instans över-

ningen i samt

från första instans

klagandefrekvensen

VERKSAMHETSSTATISTIK FÖR TINGSRÄTTERNA Inkomna, avgjorda och balanserade tvistemål, brottmål och fastighetsdomstolsmål under budgetåren 1989/90-1992/93

gem. ans. Brottmål totalt 71 969 75 458 78 282 79 420 Brottmål exkl. 62 574 66 401 67 382 68 575 not.mål Summa tvistemål 139 383 152 958 163 059 175 719 och brottmål Fastighetsdom- 6 916 4 605 1 645 2 208 stolsmâl

gem. ans. Brottmål totalt 72 115 74 069 77 443 79 681 Brottmål exkl. 62 086 64 975 67 031 68 578 not.mål Summa tvistemål 137 479 145 707 160 659 168 751 och brottmål Fastighctsdom- 8 048 6 681 2 026 1 809 stolsmál

Bilaga 24 sou 1994:99

Balanserade 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 vid utgången av budgetåret

Tvistemål 38 122 43 984 45 545 52 620 totalt

Tvistemål 27 740 32 573 33 632 40 262 exkl. gem. ans. Brottmål 22 926 24 315 25 154 24 780 totalt

Brottmål 19 229 20 655 21 006 20 922 exkl. not.mål

Summa 61 048 68 299 70 699 77 400 tvistemål och brottmål

I

Fastighets- 4 218 2 142 1 761 2 136 domstolsmål

Från och med 1991-01-01 handläggs mål om hyra och bostadsrätt inte vid fastighetsdomstolama utan vid samtliga tingsrätten SFS 1990:1127-1135.

Med "gem, ans." avses gemensam ansökan om äktenskapsskillnad.

Bilaga 24

MÅL ÖVERKLAGADE FRÅN TINGSRÄTT TILL HOVRÄTT

1989/90 1990/91 1991/92 1992/93

Tingsrätt: avgjorda 127174 133 405 142 006 149 394 tvistemål exkl. gem. ans., brottmål och fastighetsdom stolsmål

Hovrätt: inkomna 15 787 16 359 18112 20 455 tvistemål, brottmål och övriga mål som fullföljts från tingsrätt

Överklagandcfre- 12,4 12,3 12,8 13,7 kvens i %

Bilaga 24

VERKSAMHETSSTATISTlK FÖR HOVRÄTTERNA

Övriga faktorer som anger arbetsbelastningen under budgetåren 1989/90-1992/93

Avgjorda 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 tvistemål

Totalt 3117 3667 3 617 4 014 avgjorda

pröva- 784 25 964 26 852 24 1 097 27 de i sak 96

Änd- 843 27 948 26 987 27 966 24 ring%

Tolk 96 68 2,1 58 1,5 65 1,6

Vid hu- 869 28 882 24 948 26 930 23 vudlörhandling

Genom- 3,7 3,5 3,8 snittl. förh.tid i mål som avgjorts efter förhandling tim/mål

Bilaga 24

Avgjorda 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 brottmål

Totalt 7 470 7 947 8 018 9 387 avgjorda

pröva- 946 13 999 13 1004 13 1 162 12 de i sak%

Änd- 2 475 33 2 817 35 2 720 34 3 205 34 ring%

T01k 9B 603 8,0 615 7,7 8,0 860 9,1

Vid 5 458 73 5 826 73 5 935 74 6 930 74 huvudförhandlin g %

Genom- 2,4 2,5 2,4 2,4 snittl. förh.tid i mål som avgjorts efter förhandling tim/mål

Inkomna 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 tvistemål

FT-mål 501 15 549 16 16 703 70

Annat 2 814 85 2 920 84 84 3 662 tvistemål %

Totalt 3 315 3 469 3 908 4 365

Bilaga 24

VERKSAMHETSSTATISTIK FÖR LÄNSRÄTTERNA Inkomna, avgjorda och balanserade mål under budgctáren 1989/90-1992/93 lnkomna 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 Fastighetstaxe- 1 189 20 594 2 970 10 223 ringsmål

ringsmål Psykiatrimål 6 381 11 427 - - Mål enl. soci- 8 309 10 943 15 364 27 092 altjänstlagen LVU-, LVM- 4 236 4 342 4 345 4 432 och FBZI-mål Övriga mål 950 1 437 1 344 1 820 Samtliga mål 130 829 150 638 114 698 128 120 rFEZI-mål: vcrkstáhghelsmål enligt 21 kap. läräldrabalken.

Avgjorda 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 Fastighetstaxe- 2 204 2 712 10 318 10 972 ringsmål

ringsmål Psykiatrimål 6 050 11 377 - - Mål enl. soci- 8 026 9 944 13 756 25 068 altjänsllagen LVU-, LVM- 4 190 4 113 4 286 4 351 och FB21-mâl Övriga mål 820 1 408 1 410 1 492 Samtliga mål 137 285 134 670 151 359 147 859 FB21-mâl: verkstäl nghetsmâlenhgt 21 kap. föräldrabaüken.

sou 1994:99 Bilaga 24

Balanserade vid 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 utgången av budgetåret

Fastighetstaxe- 4 135 22 287 14 967 14 175 ringsmål

mål Psykiatrimål 339 290 - - Mål enl. socialt- 1 725 2 705 4 193 6 161 jänstlagen LVU-, LVM- och 567 776 729 756 FB21-må1 Övriga mål 341 598 534 755 Samtliga mål 143 147 160 284 123 076 101 976 "F§21-mâl: vcrkstá111g1etsmåTenhgt 21 kap. äräldrabalken.

MÅL ÖVERKLAGADE FRÅN LÄNSRÄTT nu. KAMMARRÄTT

1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 Länsrält: av- 137 285 134 670 151 359 147 859 gjorda mål Kammarrätt: 16 667 16 669 19 692 24 689 inkomna mål som fullföljts från länsrätt Övcrklagandefre- 12,1 12,4 13,0 16,7 kvens i %

sou 1994:99 Bilaga 25

De två domstolsorganisationerna och lagfaren personal i domstolarna

De allmänna domstolarna De allmänna förvaltnings-

domstlama

Högsta domstolen Regeringsrätten Justitieråd Regeringsrád Revisionssekreterare Regeringsrättssekreterare

Hovrätterna 6 Kammarrätterna 4 President President Hovrättslagmän Kammarrättslagmän Hovrättsråd Kammarrättsråd Hovrättsassessorer Kammarrättsassessorer Hovrättsñskaler Kammarrättsñskaler Hovrättsñskalsaspiranter Kammarrättsaspiranter

Tingsrätterna 97 Länsrätterna 24 Lagman Lagman Chefsrádmän Chefsrådmän Rådmän Râdmän Hovrättsassessorer Länsrättsassessorer Tingsñskaler Kammarrättsassessorer Notarier Länsrättsñskaler Notarier

sou 1994:99 Bilaga 26

Litteratur

I denna förteckning redovisas inte offentligt tryck, utan ett urval av

det material som varit tillgängligt för oss.

Abraham, Henry J., The J udicial Process: an introductory analysis of the courts of the United States, England and France, 4th edition 1980

Aøâarsvarlden nr 7 1994 "Domstolarna är för dåliga på företagstvister

Allgárdh, Olof, Jacobsson, Johan och Norberg, Sven, EG och EG-

rätten, Stockholm 1993

Anderson, Stanley, "Judicial Accountability: Scandinavia, California

the U.S.A.", The American Journal of Comparative Law 1980:3 s. 393 ff Anderson, Stanley, "Judging Judges: The Special Court of Complaints

in Denmark Den saerlige Klageret", Statsvetenskaplig Tidskrift 1980

s. 89 ff Anners, Erik, Den europeiska rättens historia Stockholm 1990 Aspegren, Lennart, Förbjudna "extraknäck" En översikt över

statliga bisyssleregler i lag och avtal, Förvaltningsrättslig Tidskrift,

1980 s. 139 Aspegren, Lennart, Lagen om offentlig anställning, Stockholm 1976

Axberger, Hans Gunnar, "Lekmannainflytandet i domstolarna,

Advokaten 1993 s. 212 Beclønan mfl., Kommentar till brottsbalken II, 6 uppl. Stockholm 1990

Broome, Bo, Domstolarnas oberoende hotat, Sydsvenska dagbladet,

hösten 1991

Bilaga 26 sou 1994:99

Brown, Neville L., The Court of Justice of the European Community,

3 uppl. London 1989

Cameron, Iain och Kirilova Eriksson, Maja, An Introduction to the European Convention on Human Rights, Uppsala 1993

Cappelletti, Mauro, The Judicial Process in Comparative Perspective, Oxford 1989

Carrick, Jan, "Om allmän domstols sammansättning vid huvudförhandling i dispositiva tvistemål", Tidskrift för Sveriges Domareförbund nr 1992

Cudhay, R.D., The Independence of the Judiciary", Revue In-

ternationale de Droit Pénal, 63e anné nouvelle serie, 3e et 4e trimestres 1992, s. 899

Dadamo, Christian och Farrann, Susan, The French Legal System,

London 1993

Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter, 5 uppl. Stockholm 1993

van Dijk, P. och van Hoof G.J. Theory and Practice of the European

, Court on Human Rights, 2 uppl. Nederländerna 1990

Dine, Janet, Douglas-Scott, Sionaidh och Persuad, Ingrid, Procedure and the European Court, London 1991

Ekelöf, Per Olof och Boman, Robert, Rättegång 7 uppl. Stockholm

Ekström, Allan, "Avskaffa Statens ansvarsnämnd, Medborgarrätt nr 1992 s. 5

Ekström, Allan, "Får en domare trotsa lagen", Ordfront Magasin nr 7 1993

Ekström, Allan, "Varför nämndemän" Nämndemannen 1989 nr

Ekström, Allan, "Utnämning av domare, Medborgarrätt Temanum-

mer 2/92, s. 16 f

sou 1994:99 Bilaga 26

Ekström, Anna, Skiljande från statlig tjänst, Stockholm 1989

Europagemenskap och rättsvetenskap. Utredning utförd av de juridiska fakulteterna på uppdrag av regeringen, Uppsala 1992

Fahlbeck, Pontus, Regeringsformen i historisk belysning, Stockholm,

Faseth, Erwin och Markel, Ernst, Richterdienstgesetz, Wien 1991

Fitger, Peter, Om fördelningen av mål i en tingsrätt i Process och Exekution, Vänbok till Robert Boman, Uppsala, 1990

Fokkema, D. C., Chorus, J.M.J., Hondius, E.H. och Lisser, E. Ch., ed., Introduction to Dutch Law for foreing lawyers, 1978

Forsyth, Frederick, The decline of the Law, Europa Times Mars 1994

Gregow, Torkel, "Önskvärt med fler underrättsdomare i HD, Svenska dagbladet den 30 april 1993

Haupt, Dirk Roland, Om nämndemannainstitutionen i Tyskland stencil

Holmberg, Erik, "Domstolsorganisationen och domarrollen några synpunkter, SvJT 1992 s. 771

Holmberg, Erik, "Några ord om domarnas roll i vårt politiska system", Rättspolitiska studier, En vänbok till Björn Kjellin, Malmö 1977

Holmberg, Erik, "Regeringsformen och rättskipningen post sed non

propter "efter", inte "på grund av"", Förvaltningsrättslig

- Tidskrift 1992 s. 75

Holmberg, Erik och Stjernqvist, Nils, Grundlagarna, Stockholm 1980

Inger, Göran, "Den svenska nämndens domsmakt En skiss av utvecklingen alltifrån 1734 árs lag i Process och Exekution, Vänbok till Robert Boman, 1990

Bilaga 26 sou 1994:99

Jacobsson, Ulla, "Nämndemannens domarroll" i Festskrift till Per Olof Bolding, Stockholm 1992

Det Kgl. Justis- og Politidepartement, Domstolen og rettspleien i Norge, 2 utgåvan Oslo 1980

Lindblom, Per Henrik, Allmän domstol som alternativt tvistlösnings-

organ" i Festskrift till Per Olof Bolding, Stockholm 1992

Lindblom, Per Henrik, En lektion i mörkerseende, SvJT 1990 s. 566

Lindblom, Per Henrik, "Finprocesser, barfotaprocesser och grupptalan" i Allmänna reklamationsnämndens årsbok 1992/93, Göteborg 1993

Lysén, Göran, Europas grundlag, Uppsala 1992

Lord Mackay of Clashfern, "The Administration of Justice The

-

Judges, Hamlyn Lectures 1993, stencil

Meador, Daniel John, American Courts, St. Paul, Minn, 1991

Merrills, J.G., The Development of International Law by the

European Court on Human Rights, Manchester 1988

Modéer, Kjell Ä., "En god domare är bättre än god lag. Om en

juridiska yrkesroller i ett historiskt perspektiv", SvJT 1987 s. 248

Montesquieu, Charles Louis de Secondat, Baron de La Brêde et de Montesquieu, Om lagarnas anda, utgåva utgiven i Stockholm 1990

Montesquieu, The Spirit of the Laws, utgåva utgiven i New York 1966

Nicholson, R D, The Judicial Branch of Government, An outline of

practical techniques for securing judicial independence, stencil, Perth

Namndemannen nummer 1 3 1993 -

1994:99 Bilaga 26 sou

Odersky, Walter, "The Structure and Independence of the Judiciary

Germany, Revue Internationale de Droit Pénal, 63e anné nouvelle série, 3e et 4e trimestres 1992, s. 887

Petrén, Gustaf, Domarnas ställning enligt 1974 års regeringsform",

SvJT 1975 s. 1

Petrén, Gustaf, "The Independence of the Judiciary", Tidskrift utgiven Juridiska föreningen i Finland, 1981 s. 95 ff av

Perrén, Gustaf och Ragnemalm, Hans, Sveriges grundlagar och

tillhörande författningar, Stockholm 1980

Ragnemalm, Hans, Justitieombudsmannen och regeringsrätten i

Festskrift för Suviranta, 1993

The Royal Commission on Criminal Justice Report, London 1993

Rundgren, Claes G, "Låt domarna rotera pá chefstjänsterna", JUSEK nr 1985

Rune, Christer, Kanske har vi svenskar något att lära av grannarna

, Advokaten 1993, s. 256

Rune, Christer, "Svenska domstolar i brytningstid Synpunkter

aktualiserade två offentliga reformförslag", SvJT 1992, s. 674 ff av

Rune, Christer, Svensk rättskipning i eller nedan Radikal ny förnyelse behövsl", Juridisk Tidskrift 1990 91 nr. 3 s. 538 ff -

Rune, Christer, "Vägen till höga domarämbeten bör gå genom den politiska maktens boningarl", Svea hovrätt 375 år i Advokaten 1989, s. 134

Ryberg, Lotti, Domarkarriären, Stockholm 1988

Rättsfonden, Domstolarnas roll i samhället, Stockholm 1972

Rättyfonden, Domstolarna och rättssäkerheten, Lund 1982

Rattsfonden, Domstolarna och rättsutvecklingen, Stockholm 1989

Bilaga 26 sou 1994:99

Lord Scarman, Leslie Baron, Why Britain needs a Written Constitution, The Fourth Sovereignty Lecture, London 1992

Sjögren, Wilhelm, "Domaremakt och rättsutveckling", Tidsskrift for Retsvidenskap 1916 s. 325

Spehar, Herbert, RDG Richterdienstgesetz, Staatsanwaltsschaftsgesetz, Rechtspraktikantengesetz, Berufsprüfungs-Anrechningsgesetz, Wien

Der Spiegel, "Am Rande des Infarkts, nr 38 1993

Stjernberg, Nils, "Om förutsättningarna för lagarnes upprätthållande",

Nordisk Juriststämma, 1926

Strömholm, Stig, "Juristroll och samhällsutveckling", SvJT 1982 s. 1 ff

Tiby, Eva, Domarjäv, Stockholm 1993

Vincent, Jean, Guinchard, Serge, Montaigner, Gabriel och Varinard,

André, La justice et ses institutions, 3 uppl. Paris 1991

Wennergren, Bertil, I statens tjänst, 5 uppl. Stockholm 1990

Wentz, Nils 0., "Erfarenheter från tjänsteförslagsnämnden efter 1990

års reform, SvJT 1991 s. 792

Wentz, Nils Olof, "Från tjänsteförslagsnämndens verksamhet

-

erfarenheter och synpunkter, SvJT 1983 31

s.

Wentz, Nils Olof, "Några utvecklingstendenser inom domstolsväsendet" i Rättspolitiska studier en vänbok till Björn Kjellin, Malmö

- 1977

Statens 1994

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelningför denstatliga 35. Vår andes stämma och andras. statistiken.Fi. Kulturpolitik ochinternationalisering.Ku.

N Kommunerna. LandstingenochEuropa 36. Miljö och fysiskplanering. M. . + Bilagedel. C. 37. Sexualupplysningoch reproduktivhälsa under

Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap.S. 1900-taleti Sverige. UD. . Vapenlagenoch BG. Ju. 38. Kvinnor, bam ocharbetei Sverige1850-1993. UD. . Kriminalvård och psykiatri. Ju. 39. Gamla är ungasom blivit äldre.Om solidaritet . SverigeochEuropa. En samhällsekonomisk mellan generationema. Europeiskaäldreåret1993. . konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktig strålskyddsforskning. M.

EU, EESoch miljön. M. 41 Ledighetslagstifirtingen en översyn. A. . utrikes- 42. Staten ochlrossamfunden.C. Historisktvägval- Följdemaför Sverigei . och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43. Uppskattad sysselsättning om skattemas betydelse respektiveinte bli medlemi Europeiskaunionen.UD. för denprivata tjänstesektom.Fi.

Förnyelseoch kontinuitet- om konstoch kultur 44. Folkbokföringsuppgiftemai samhället.Fi.

i framtiden.Ku. 45. Grundenför livslångtlärande. U.

Anslutning till till övergripande 46. Sambandet mellan sarnhällsekonomi, transfereringar EU - Förslag

lagstiftning.UD. och socialbidrag.

Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande 47. Aweckling av den obligatoriska anslutningen . av militärt bistånd1949-1969 + Bilagedel. SB. till studentkårerochnationer. U.

N Suveränitet ochdemokrati 48. Kunskap för utveckling + bilagedel. A. . + bilagedel med expertuppsatser. UD. 49. Utrikessekretessen. Ju.

JIK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet en översyn. Fi. . - Konsumentpolitiki enny tid. C. 51.Minne ochbildning. Museernas uppdragoch . På väg. K. organisation + bilagedel.Ku. . Skoterköming påjordbruks-och skogsmark. 52.Teaterns roller. Ku.

Kartläggning och åtgärdsförslag. M. 53. Mâstarbrev för hantverkare.Ku.

s Års- och koncernredovisningenligt EG-direktiv. 54. Utvärdering av praxisi asylärenden.Ku.

Del och I II. Ju. 55. Rätten till reformeratbilstöd. S. ratten-

Kvalitet i kommunalverksamhet nationell 56. Ett centrum för kvinnor som våldtagitsoch . uppföljning och utvärdering. C. misshandlats. S.

Rena roller i biståndet styrningoch arbetsfördelning 57. Beskattning av fastigheter,del Principiella . - i en effektiv biståndsförvalming. UD. utgångspunkter för beskattning av fastigheter m.m.

Reformeratpensionssystem. Fi. . Reformerat pensionssystem. Bilaga A. 58. 6 Juni Nationaldagen.Ju. . Kostnaderoch individeffekter. 59.Vilka vattendragskall skyddas Principer och

Reformeratpensionssystem. BilagaB. förslag. M. . Kvinnors ATP och avtalspensioner. 59. Vilka vattendrag skall skyddas Beskrivningar av

Förvaltabostäder.Ju. vattenområden. M. . Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden. S. 60. Särskildaskäl utformning och tillämpning av . - - Svenskalkoholpolitik bakgrund ochnuläge. S. 2 kap. 5 § och andrabestämmelser i . - Att förebyggaalkoholproblem. utlänningslagen.Ku. . Vård av alkoholmissbrukare. 61. Pantbankemas kreditgivning. N. . Kvinnor och alkohol.S. 62.Rationaliserad fastighetstaxering,del Fi. . Barn Föräldrar Alkohol. 63. Personnummer integritet och effektivitet. Ju. . - - - Vallagen.Ju. 64.Med raps i tankarna M. . Vissa mervärdeskattefiågor III Kultur m.m. Fi. 65. Statistikoch integritet,del 2 Lag om . - - Mycket UnderSamma Tak. C. personregister för officiell statistik m.m. Fi. . Vandelnsbetydelse i medborgarskapsärenden, m.m. 66. Finansiella tjänsteri förändring. Fi. . Ku. 67. Räddningstjänst i samverkan och på entreprenad.

34. Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar. Ku. Fö.

68. Otillbörlig kurspåverkanoch vissa insiderfrågor. Fi.

Statens offentliga 1994 utredningar

Kronologisk förteckning

69. On the GeneralPrinciplesof Environment 99. Domareni Sverigeinför framtiden Protection.M. utgångspunkterför fortsattutredningsarbete. - 70. lnomkommunalutjämning.Fi. Del A+B. Ju. 71. Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälsooch sjukvårdspersonaliyrkesutövningen.S. 72 .sjukpenning arbetsskadaoch förtidspension - förutsättningarocherfarenheter.S. 73. Ungdomarsvälfärd ochvärderingar en under- sökning om levnadsvillkor, livsstil och attityder. C. 74. Punktskattemaoch EG. Fi. 75. Patientskadelag.C. 76. Trade andthe Environment towardsa sustainableplaying field. M. 77. Tillvarons trösklar. C. 78 Citytunnelni Malmö. K. . 79. Allmänhetensbankombudsman.Fi. 80. Iakttagelserunder en reform Lägesrapportfrån - Resursberedningens uppföljningvid sex universitet och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet för grundläggandehögskoleutbildning.U. 81. Ny lag om skiljeförfarande.Ju. 82. Förstärktamiljöinsatseri jordbruket svensktillämpning av EGzsmiljöprogram. Jo. - 83. Övergång av verksamheteroch kollektiva uppsägningar.EU och densvenskaarbetsrätten.A. 84. Samvetsklausulinom högskoleutbildningen.U. 85. Ny lag om skatt energi. En teknisk översyn och EG-anpassning. Motiv. Del - - Författningstextochbilagor. Del II. Fi. 86. Teknologi och várdkonsumtioninom sluten somatiskkorttidsvård 1981-2001.S. 87. Nya tidpunkter för redovisningoch betalningav skatteroch avgifter. Fi. 88. Mervärdesskattenoch EG. Fi. 89. Tullagstiftningenoch EG. Fi. Kart- och fastighetsverksamhet . finansiering,samordningoch författningsreglering.M. .Trafiken och koldioxiden Principer för att minska trafikenskoldioxidutsläpp.K. .Miljözoner for trafik i tätorter. K. Levandeskärgårdar.Jo. . .Dagspresseni 1990-taletsmedielandskap.Ku. En allmän sjukvårdsförsäkringi offentlig regi. S. . Följdlagstiftningtill miljöbalken.M. . .Reglering av Vattenuttag ur enskildabrunnar. M. .Beskattning av förmåner. Fi.

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Gamla är ungasom blivit äldre.Om solidaritetmellan

generationerna. Europeiska äldreåret 1993.39 Omkriget kommit... Förberedelserför mottagande av SambandetmellanSamhällsekonomi, transfereringar militärt bistånd1949-1969+ Bilagedel.l l ochsocialbidrag.46

Justitiedepartementet Rätten till ratten reformeratbilstöd. 55 - Ett centrum för kvinnor som våldtagitsoch vapenlagen ochEG 4 misshandlats.56 Kriminalvårdochpsykiatri. 5 Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- Års- och koncemredovisningenligt EG-direktiv. och sjukvårdspersonali yrkesutövningen.71 Del l och ll. Ju. 17 sjukpenning,arbetsskadaochförtidspension Förvalta bostäder. 23 förutsättningaroch erfarenheter.72 Vallagen.30 - Teknologi och vårdkonsumtioninom sluten Utrikessekretessen. 49 somatiskkorttidsvård 1981-2001.86 6 Juni Nationaldagen.58 En allmänsjukvårdsförsäkringi offentlig regi. 95 Personnummer integritet och effektivitet. 63 - Ny lag om skiljeförfarande.81 Kommunikationsdepartementet Domaren i Sverige inför framtiden Påväg. 15 utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete. - Citytunnelni Malmö. 78 Del A+B. 99 Trafiken och koldioxiden Principerför att minska - Utrikesdepartementet trafikenskoldioxidutsläpp.91

Miljözoner for trafik i tätorter. 92 Historiskt Följdemaför Sverigei utrikes-och vägval-

säkerhetspolitiskthänseende av att bli, respektiveintebli Finansdepartementet medlemi Europeiskaunionen.8 Ändrad ansvarsfördelningför denstatligastatistiken. l Anslutningtill till övergripande EU - Förslag Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk lagstiftning.10 konsekvensanalys.6 Suveränitet och demokrati JIK-metoden, m.m. 13 + bilagedel med expertuppsatser. 12 Vissamervärdeskattefrågor Ill Kultur m.m. 31 Rena roller i biståndet- styrning ocharbetsfördelning - Uppskattadsysselsättning om skattemas betydelse i en effektiv biståndsförvalming. 19 för denprivata tjänstesektom.43 Sexualupplysningochreproduktivhälsaunder 1900-talet Folkbokföringsuppgiñemai samhället.44 i Sverige.37 Kvinnor, i Allemanssparandet en översyn. 50 barnocharbete Sverige1850-1993.38 - Beskattning av fastigheter,del Principiella - Försvarsdepartementet utgångspunkterför beskattning fastigheter av m.m. 57

Rationaliseradfastighetstaxering, del Fi. 62 Räddningstjänst i samverkanoch på entreprenad.67 Statistikoch integritet, del 2

Lag om personregister för officiell statistik m.m. 65 Socialdepartementet - Finansiellatjänsteri förändring. 66 Mäns föreställningar om kvinnor och Chefskap.3 Otillbörlig kurspåverkan vissainsiderfrågor. 68 och Reforrneratpensionssystem. 20 Inomkommunalutjämning. 70 Reformeratpensionssystem. Bilaga A. Punktskatternaoch EG. 74 Kostnaderochindivideffekter. 21 Allmänhetensbankombudsman.79 Reforrneratpensionssystem. Bilaga B. Ny lag om skattpå energi. KvinnorsATP ochavtalspensioner.22 En teknisk översyn och EG-anpassning. Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden.24

Nya tidpunkter för redovisningoch betalning av Vård av alkoholmissbrukare.27 skatteroch avgifter. 87 Kvinnor ochalkohol. 28 Mervärdesskattenoch EG. 88 Bam Föräldrar Alkohol. 29 - - Tullagstiftningenoch EG. 89

Beskattning av förmåner. 98

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Civildepartementet Grundenför livslångtlärande.45 Kommunerna, Landstingenoch Europa. Avveckling av denobligatoriska anslutningen till + Bilagedel.2 Studentkårerochnationer. 47 Konsumentpolitiki enny tid. 14 iakttagelserunder en reform Lägesrapport från Kvalitet i kommunalverksamhet nationell - - Resursberedningens uppföljningvid sex universitet uppföljning ochutvärdering.18 och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet Mycket UnderSamma Tak. 32 för grundläggande högskoleutbildning.80 Staten och trossamfunden.42 Sarnvetsklausul inom högskoleutbildningen.84 Ungdomars välfärd och värderingar en under- sökningom levnadsvillkor. livsstil och attityder. 73 Jordbruksdepartementet Patientskadelag. 75 Förstärkta miljöinsatseri jordbruket Tillvarons trösklar. 77 svensktillämpning av EG:s miljöprogram.82 - Levandeskärgårdar.93 Miljö- och naturresursdepartementet EU, EES och miljön. 7 Kulturdepartementet Skoterköming påjordbruks-och skogsmark. Förnyelseoch kontinuitet- konstoch kultur Kartläggningoch åtgärdsförslag.16 om i framtiden.9 Miljö och fysisk planering.36 Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, 33 Långsiktig strålskyddsforskning.40 m.m. Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar. 34 Vilka vattendragskall skyddas Principer och Vår andes ochandras. forslag. 59 stämma- Kulturpolitik och internationalisering.35 Vilka vattendrag skall skyddas Beskrivningar av Minne ochbildning. Museemas uppdrag och vattenområden.59 organisation bilagedel.51 + Med raps i tankarna 64 Teaternsroller. 52 On the GeneralPrinciples of Environment Mästarbrevför hantverkare.53 Protection.69 Utvärdering praxis i asylärenden.54 Trade andthe Environment towards a av - Särskilda skäl utformning och tillämpning av 2 kap. sustainable playing ñeld. 76 - 5 § och andrabestämmelseri utlänningslagen.60 Kart- och fastighetsverksamhet Dagspressen i 1990-talets medielandskap.94 finansiering,samordning och forfattningsreglering. - 90 Näringsdepartementet Följdlagstiftning till miljöbalken. 96 Pantbankemas kreditgivning. 61 Reglering av Vattenuttag ur enskildabrunnar. 97

Arbetsmarknadsdepartementet Ledighetslagstiñningen en översyn 4 l - Kunskapför utveckling + bilagedel.48 Övergång av verksamheter och kollektiva uppsägningar.EU ochden svenskaarbetsrätten. 83

The independence the judiciary shall be gzaranteed the State and enshrined in the Constitutiort the law country. the duty all or ne governmmtal and other institutions to respec and observe the

indepenáence the judiciary. från FNzsjBastc-Principles the lndcpendenceof hc judiciary av år 1985 on .

a

j Domaren skal pröfva Lagens rätta mening och grund, och

noga

ther efter döma; theremot, efter godtycko. Landssed,

men egen har oskiäl med sig, må han ock rätta sin dom efter, ther som

beskrifven lag ñnnes.

1 kap. ll § rättegångsbalken i 1734 års lag

En god och beskedlig domare är bättre än god lag, han kan alltid laga -

,efter lägligheten- Där en ond och Envar skall, när det gällller. açt

OFäUViS dömare är, där hjälpe god 38 honom för brott, b mot vavara intet; W han Vränge och gör dem inför oavhängig ochh en opar orätt efter sitt sinne. - . Domarreglemas punkt 8

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX 08-20 50 21. TELEFON 690 90 90

ISBN 91-38-13737-2 ISSN 0375-25OX