Domstolsväsendet

''of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:4 Justitiedepartementet

DOMSTOLSVÄSENDET: II

NY DOMKRETSINDELNING FÖR UNDERRÄTTERNA B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV DOMSTOLSKOMMITTÉN

Stockholm 1967

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967 Kronologisk

förteckning

1. Kommunal bostadsförmedling. Haeggström. I. 2. Allmänna arvsfonden. Esselte. Ju. 3. Utsökningsrätt VI. Esselte. Ju. 4. Ny domkretsindelning för underrätterna. Esselte. Ju.

Anm. Om särskild tryckort ej anges, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:4 Justitiedepartementet

DOMSTOLSVÄSENDET: I I

NY DOMKRETSINDELNING FÖR UNDERRÄTTERNA B E T Ä N K A N D E A V G I V E T AV DOMSTOLSKOMMITTÉN

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1967

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet Författningsförslag Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Förslag till lag med vissa bestämmelser angående ändrad domkretsindelning Förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 20 november 1964 med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna Förslag till lag om ändring i föräldrabalken Förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 20 november 1845 i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva Förslag till förordning om ändrad lydelse av § 2 förordningen den 1 december 1916 om skyldighet för präst att avlämna uppgifter angående inträffade dödsfall Förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen Förslag till lag om ändrad lydelse av 7, 12 och 164 §§ konkurslagen . . . . Förslag till lag angående ändrad lydelse av 29 § lagen den 13 maj 1921 om ackordsförhandling utan konkurs Förslag till lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet

7 9

10 11

14 15 16 18 19

Kapitel 1. Inledning Utredninguppdiaget m. m. 20. — Domstolskommittén 21.

20 Kapitel 2. Utgångsläge och ställningstagande Direktiven 28. — Nuvarande domkretsindelning 31. —• Tidigare indelningsändringar m. m. 34. — 1963 års principförslag jämte remissyttranden 37. — Statistisk-ekonomisk undersökning 51. — Domstolskommittén 53.

28 Kapitel 3. Detaljmotivering till den nya domkretsindelningen och förslag till genomförande Stockholms stad och län 68; Uppsala län 74; Södermanlands län 77; Östergötlands län 79; Jönköpings län 82; Kronobergs län 86; Kalmar län 88; Gotlands län 92; Blekinge län 93; Kristianstads län 95; Malmöhus län 99; Hallands län 104; Göteborgs och Bohus län 106; Älvsborgs län 111; Skaraborgs län 116; Värmlands län 120; Örebro län 126; Västmanlands län 129; Kopparbergs län 133; Gävleborgs län 138; Västernorrlands län 142; Jämtlands län 145; Västerbottens län 150; Norrbottens län 153.

A Kapitel 4. Förslag till lagstiftning om utvidgning av rådhusrätts domkrets . .

160 Tidigare förslag och överväganden 160. — Domstolskommittén 163. — Förslaget till ändring i rättegångsbalken 163. — Förslaget till lag med vissa bestämmelser angående ändrad domkretsindelning 168. — Förslaget till ändring i lagen med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmanna skåpet för rådhusrätterna 168. — Förslaget till ändring i föräldrabalken 169. — Förslaget till ändring i förordningen i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva 169. — Förslaget till ändring i förordningen om skyldighet för präst att avlämna uppgifter angående inträffade dödsfall 170. — Förslaget till ändring i vattenlagen 170. — Förslaget till ändring i konkurslagen 171. — Förslaget till ändring i lagen om ackordsförhandling utan konkurs 172. — Förslaget till ändring i lagen om delning av iord å landet 172.

Kapitel 5. Sammanfattning och kostnadsberäkningar

174 Reservation

180 Särskilt yttrande

190 Bilagor A. Allmänna underrätter den 1 januari 1966 B. Förslag till domkretsindelning C. Domsagor som genom kommunindelningsändringar inte kan bestå . . . D. Endomardomsagor E. Förteckning över tingshus och andra domstolslokaler, som blir obehövliga genom att underrätter upphör F. Förteckning över tingshus och andra domstolslokaler, som blir obehövliga genom att tingsställen indras G. Förteckning över tingshus och rådhus, som torde kräva mer omfattande omeller tillbyggnad Kartbilagor Förkortning E R U = inrikesdepartementets expertgrupp för regional indelning

197 206 222 223 225 228 230 232

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Justitiedepartementet.

Genom beslut den 23 mars 1961 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att överse domkretsindelningen för underrätterna i riket. Den 29 december 1961 utvidgades de sakkunnigas uppdrag till att avse en allmän översyn av domstolsväsendet. Genom beslut den 6 mars 1964 bemyndigade Kungl. Maj :t departementschefen att tillkalla ytterligare en sakkunnig för nämnda översyn. Med stöd av bemyndigandena har Herr Statsrådet som sakkunniga tillkallat den 18 april 1961 dåvarande hovrättspresidenten Knut Elliot, ordförande, rådmannen Birger Brandt, dåvarande lagmannen Olof Engqvist, häradshövdingen Eric Stangenberg, numera t. f. expeditionschefen Harriet Stangenberg och överdirektören Paul Tammelin samt den 6 mars 1964 f. d. justitierådet, ordföranden i arbetsdomstolen Bengt Hult. De sakkunniga har antagit namnet domstolskommittén. Att såsom experter biträda de sakkunniga förordnades den 14 februari 1962 numera expeditionschefen Leif Brundin, hovrättsrådet Ingvar Henkow och numera lagmannen Bengt Sandström, den 6 december 1962 numera lönedirektören Folke Lyberg och numera departementssekreteraren Ivar Tiby, den 30 oktober 1963 numera hovrättsrådet Ingemar Kilander samt den 8 januari 1965 justitierådet Otto Petrén. Jämlikt beslutet den 29 december 1961 bemyndigades departementschefen jämväl att tillkalla en rådgivande nämnd, och med stöd härav utsågs den 14 februari 1962 följande att vara ledamöter av nämnden, nämligen ledamöterna av riksdagens första kammare redaktören Birger Andersson och hemmansägaren Erik Svedberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare numera förbundsdirektören Astrid Kristensson, hemmansägaren Erik Larsson, expeditionsföreståndaren Eric Nelander, redaktören Olaus Nyberg och hem-

6 mansägaren Gustaf Svensson, dåvarande ledamoten av första kammaren f. d. folkskoleinspektören Ragnar Bergh ävensom professorn Per Olof Ekelöf, direktören Styrbjörn von Feilitzen, numera överåklagaren Erik Gamstedt och advokaten, generalsekreteraren Holger Wiklund. Till sekreterare i kommittén har den 7 juli 1966 förordnats hovrättsassessorn Bengt Malmström. Domstolskommittén har tidigare avlämnat betänkandet Rådhusrätternas förstatligande (SOU 1963:56). Som en andra etapp i sitt arbete får kommittén härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till ny domkretsindelning för underrätterna. För deltagande som expert i utarbetande av betänkandet har herr Kilander varit ledig från sin ordinarie tjänst sedan den 1 januari 1965. Den i betänkandets andra kapitel redovisade statistisk-ekonomiska undersökningen har utförts av byrådirektören i Svea hovrätt Mats Larsson. Till betänkandet har fogats dels reservation av herr Eric Stangenberg, dels särskilt yttrande av ledamöterna i den rådgivande nämnden fru Kristensson samt herrar Larsson och Svensson. Stockholm den 16 december 1966

Knut Elliot Birger Brandt

C. O. Engqvist

Eric Stangenberg

Harriet Stangenberg

Bengt Paul

Hult Tammelin

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom förordnas, att 1 kap. 1, 12 och 13 §§ samt 4 kap. 5 § rättegångsbalken* skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att 1 kap. 16 § samma balk skall upphöra att gälla. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen lydelse) 1 kap. 1 §• Allmän underrätt är på landet och Allmän underrätt är på landet och i stad, som hör till domsaga, härads- i stad, som hör till domsaga, häradsrätt samt i annan stad rådhusrätt. rätt samt i annan stad rådhusrätt. Rådhusrätts domkrets må utsträckas att omfatta även annan kommun än staden. Domsaga utgör häradsrättens domkrets. Om indelning i tingslag förordnar Om indelning i domkretsar forKonungen, ordnar Konungen. 12 §. I stad med rådhusrätt skola finI rådhusrätts domkrets skola finnas nämndemän till det antal, som nas nämndemän till det antal, som Konungen bestämmer. Konungen bestämmer. I nämnd _ i nämnden. Borgmästaren fördele mellan nämndemännen. 13 §. Rådhusrätt skall Rådhusrätt skall sammanträda i staden. Sammanträde må ock, om särskilda skäl äro därtill, hållas å annan ort.

arbetet kräves. Rådhusrätt skall sammanträda inom domkretsen. Omfattar domkretsen flera kommuner, bestämmer Konungen den eller de orter, å vilka allmän rättegångsdag skall hållas. Sammanträde må ock, om särskilda skäl äro därtill, hållas utom domkretsen.

Senaste lydelse av 1 kap. 12 § se SFS 1964: 166 och av 4 kap. 5 § se 1954: 234.

8 4 kap. 5 §. Nämndeman utses genom val. Hör till tingslag mer än en kommun, fördelar rätten antalet nämndemän mellan kommunerna i förhållande till deras folkmängd; varje kommun skall dock utse minst en nämndeman. Val förrättas Då nämndeman skall väljas, ankorame i domsaga på häradshövdingen och i stad med rådhusrätt på rätten att göra anmälan därom till den som har att föranstalta om valet.

Nämndeman utses genom val. Hör till domkrets mer än en kommun, fördelar rätten antalet nämndemän mellan kommunerna i förhållande till deras folkmängd; varje kommun skall dock utse minst en nämndeman. kommunens fullmäktige. Då nämndeman skall väljas, ankomme i domsaga på häradshövdingen och i rådhusrätts domkrets på rätten att göra anmälan därom till den som har att föranstalta om valet.

Denna lag träder i kraft den Förekommer i lag eller författning föreskrift som avser landet eller liknande bestämning, skall, såvitt ej annat framgår av omständigheterna, föreskriften avse kommun, som hör till domsaga. Förekommer i lag eller författning föreskrift som avser stad med rådhusrätt eller liknande bestämning, skall, såvitt ej annat framgår av omständigheterna, föreskriften avse jämväl annan kommun, som hör till rådhusrätts domkrets.

Förslag till Lag med vissa bestämmelser angående ändrad domkretsindelning Härigenom förordnas som följer. Ändras allmän underrätts domkrets, äger Konungen giva erforderliga föreskrifter angående berörda tingslags och kommuners rättigheter och skyldigheter i förhållande till varandra samt utfärda de bestämmelser i övrigt, som föranledas av den ändrade domkretsindelningen.

Denna lag träder i kraft den då lagen den 20 november 1964 (nr 647) med vissa bestämmelser angående stads förenande med domsaga skall upphöra att gälla.

Förslag till Lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 20 november 1964 (nr 645) med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 20 november 1964 med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

3 §.

Stad med rådhusrätt skall efter den tidpunkt som angives i 1 § alltjämt hålla erforderliga lokaler för rådhusrättens behov jämte möbler och andra dylika inventarier samt svara för uppvärmning, belysning och städning av lokalerna.

Vad i lagen den 18 juli 1942 om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli är stadgat skall härvid äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den

Stad med rådhusrätt skall hålla erforderliga lokaler för rådhusrättens behov jämte möbler och andra dylika inventarier samt svara för uppvärmning, belysning och städning av lokalerna. Omfattar rådhusrätts domkrets även annan kommun än staden, skall sådan skyldighet åvila samtliga kommuner i domkretsen, om ej särskilda skäl föranleda annat. Beträffande skyldighet, som avses i första stycket, och fördelning av därav föranledda kostnader skall vad i lagen den 18 juli 1942 om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli är stadgat äga motsvarande tillämping.

Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken Härigenom förordnas, att 12 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 8 §§ föräldrabalken skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

12 kap. 4 §. När förmynderskap I fråga om överflyttningen av tillsynen över förmynderskap från en överförmyndare till en annan inom tingslag eller inom stad, där rådhusrätt finnes, skall vad i 3 § sägs äga motsvarande tillämpning.

över förmynderskapet I fråga om överflyttningen av tillsynen över förmynderskap från en överförmyndare till en annan inom samma domkrets skall vad i 3 § sägs äga motsvarande tillämpning.

19 kap. 3 §• Två eller flera kommuner, som Två eller flera kommuner, som lyda under häradsrätt, må, då val av lyda under samma underrätt, må, överförmyndare förestår, efter för- då val av överförmyndare förestår, slag av rätten förena sig till ett över- efter förslag av rätten förena sig till ett överförmyndardistrikt. förmyndardistrikt. Kommun, som till ända. 8 §• Till överförmyndare Domhavande må ej vara överförmyndare inom domsagan, ej heller må ledamot av rådhusrätt, som arbetar å endast en avdelning, vara överförmyndare i staden. Ej må

Denna lag träder i kraft den

i konkurstillstånd. Domhavande må ej vara överförmyndare inom domsagan, ej heller må ledamot av rådhusrätt, som arbetar å endast en avdelning, vara överförmyndare inom rådhusrättens domkrets. av valmyndigheten.

Förslag till Lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 20 november 1845 (nr 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 20 november 1845 i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

1 §• Vill den, som tillhandlar sig lösVill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i ören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han säljarens vård kvarbliva, att vad han tillhandlat sig skall fredas från ut- tillhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i mätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet, med skriftlig avhandling om köpet, med förteckning å de köpta persedlarna förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift, och late se- och vittnens underskrift, och late dermera från predikstolen i kyrkan sedermera från predikstolen i kyruti den församling, där säljaren bor, kan uti den församling, där säljaren å nästa söndag, då gudstjänst där- bor, å nästa söndag, då gudstjänst städes hålles, om samma avhandling därstädes hålles, om samma avhanduppläsa kungörelse, upptagande säl- ling uppläsa kungörelse, upptaganjarens och köparens namn och yr- de säljarens och köparens namn och ken, dagen då köpeavhandlingen bli- yrken, dagen då köpeavhandlingvit uppgjord samt köpeskillingens en blivit uppgjord samt köpeskilbelopp, över vilket uppläsande bevis lingens belopp, över vilket uppläsanbör tecknas å handlingen; varefter de bevis bör tecknas å handlingen; denna bör, om egendomen finnes i varefter denna bör ej allenast inom stad med rådhusrätt, inom åtta da- åtta dagar efter kungörandet för gar efter kungörandet uppvisas in- kronofogdemyndigheten i orten där för rådhusrätten för att i dess proto- egendomen finnes uppvisas och i bekoll intagas samt, om egendomen styrkt avskrift myndigheten tillstälfinnes å annan ort än nu sagts, ej las, utan ock senast inom en månad allenast inom berörda tid för lands- efter kungörandet inför den allmän1

Senaste lydelse se SFS 1947: 470.

13 (Nuvarande lydelse) fiskalen i orten, eller där stadsfogde finnes, för stadsfogden uppvisas och i bestyrkt avskrift honom tillställas, utan ock senast inom en månad efter kungörandet inför häradsrätten till intagande i dess protokoll företes.

Denna lag träder i kraft den

(Föreslagen lydelse) na underrätten i orten till intagande i dess protokoll företes,

Förslag till Förordning om ändrad lydelse av § 2 förordningen den 1 december 1916 (nr 518) om skyldighet för präst att avlämna uppgifter angående inträffade dödsfall Härigenom förordnas, att § 2 förordningen den 1 december 1916 om skyldighet för präst att avlämna uppgifter angående inträffade dödsfall skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

§ 2.

Förteckning, som i § 1 avses, skall avlämnas å landet, så ock i stad, som lyder under landsrätt, till domaren för varje fjärdedels år inom fjorton dagar därefter, i Stockholm till förmyndarkammaren för varje månad inom en vecka efter månadens slut, i Göteborg till rådhusrätten för varje månad inom en vecka efter månadens slut och i annan stad till rådhusrätten för varje fjärdedels år inom en vecka därefter.

Denna förordning träder i kraft den

Förteckning, som i § 1 avses, skall avlämnas till allmän underrätt inom domkrets, vari Stockholm eller Göteborg ingår, för varje månad inom en vecka efter månadens slut och inom annan domkrets för varje fjärdedels år inom fjorton dagar därefter.

Förslag till Lag om ändrad lydelse av 11 kap. 4 § vattenlagen Härigenom förordnas, att 11 kap. 4 lydelse på sätt nedan angives.

vattenlagen 1 skall erhålla ändrad

(Föreslagen lydelse) 11 kap. 4 §• Vattenrättsnämndemän utses för Vattenrättsnämndemän utses för sex år, två för varje tingslag, som ensex år, två för varje tingslag, som samt utgör en domsaga, samt en för ensamt utgör en domsaga, samt en för varje annat tingslag. Därvid skall varje annan domkrets. Därvid skall vad om sättet för utseende av ägo- vad om sättet för utseende av ägodelningsnämndeman och om gottgö- delningsnämndeman och om gottgörelse åt valman för inställelse vid val relse åt valman för inställelse vid val av sådan nämndeman är stadgat äga av sådan nämndeman är stadgat äga motsvarande tillämpning, dock att motsvarande tillämpning, dock att domhavanden föranstaltar om utse- domhavanden eller rådhusrätten förende av valmännen. / stad, som ej anstaltar om utseende av valmännen lyder under landsrätt, skall ock för samt att för varje kommun må utses Omfattar tid, som nyss sagts, av stadsfullmäk- högst trettiofem valmän. domkrets icke annan tige väljas en vattenrättsnämnde- rådhusrätts man. Om valets utgång skall på lan- kommun än staden, skall valet förOm valets det domhavanden och i stad stads- rättas av stadsfullmäktige. fullmäktiges ordförande så snart ske utgång skall domhavanden, rådhuskan meddela vattenrättsdomaren un- rätten eller stadsfullmäktiges ordförande så snart ske kan meddela derrättelse. Erfordras för tingslag eller för stad vattenrättsdomaren underrättelse. Erfordras för domkrets flera vatflera vattenrättsnämndemän än i första stycket angivits, bestämmer tenrättsnämndemän än i första stycket angivits, bestämmer Konungen Konungen deras antal. deras antal. Har vattenrättsnämndeman äga r u m . Vad i som vattenrättsnämndeman. (Nuvarande

lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1

Senaste lydelse se SFS 1958:66.

Förslag till Lag om ändrad lydelse av 7, 12 och 164 §§ konkurslagen Härigenom förordnas, att 7, 12 och 164 §§ konkurslagen 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

7 §.

Vill gäldenär Konkursdomare vare på landet domaren och i stad den lagfarne ledamot i rätten, som därtill är satt. I stad må, om konkursmålens antal det fordrar, utses flere konkursdom a r e ; äro flere avdelningar av rådstuvurätten, skall konkursdomare alltid vara ledamot av avdelning, vid vilken de mål, som av honom handläggas, skola upptagas. Med stad avses i denna lag stad med rådstuvurätt; om annan stad gälle vad för landet är föreskrivet.

— nyss sagts. Konkursdomare vare i domsaga domaren och i rådhusrätts domkrets den lagfarne ledamot i rätten, som därtill är satt. I rådhusrätts domkrets må, om konkursmålens antal det fordrar, utses flere konkursdomare; äro flere avdelningar av rådhusrätten, skall konkursdomare alltid vara ledamot av avdelning, vid vilken de mål, som av honom handläggas, skola upptagas.

12 §. Upptages borgenärs konkursanUpptages borgenärs konkursansökning, teckne konkursdomaren ge- sökning, teckne konkursdomaren genast å ansökningen föreläggande för nast å ansökningen föreläggande för gäldenären att inom viss tid, ej över gäldenären att inom viss tid, ej över fyra dagar i stad och en vecka på en vecka, från det han erhållit del landet, från det han erhållit del av av ansökningshandlingarna till konansökningshandlingarna till kon- kursdomaren ingiva förklaring över kursdomaren ingiva förklaring över ansökningen. Föreligger på grund av ansökningen. Föreligger på grund av att gäldenären vistas utomlands elatt gäldenären vistas utomlands eller ler eljest i särskilt fall anledning att eljest i särskilt fall anledning att ut- utsträcka förklaringstiden, må det sträcka förklaringstiden, må det ske, ske, dock ej utöver vad oundgänglidock ej utöver vad oundgängligen gen kräves och ej utöver sex veckor. 1

Senaste lydelse av 7 och 164 §§ se SFS 1946: 809 samt av 12 § se SFS 1960: 162.

17 (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) kräves och ej utöver sex veckor. Fö- Föreläggandet skall innehålla anmareläggandet skall innehålla anma- ning till gäldenären att, om hans ning till gäldenären att, om hans postadress icke tillförlitligen angipostadress icke tillförlitligen angi- vits i konkursansökningen, hos konvits i konkursansökningen, hos kon- kursdomaren anmäla den postadress, kursdomaren anmäla den postadress, under vilken kallelse kan tillställas under vilken kallelse kan tillställas gäldenären. Ansökningshandlingargäldenären. Ansökningshandlingarna jämte föreläggande, som nu sagts, na jämte föreläggande, som nu sagts, skola delgivas gäldenären. skola delgivas gäldenären. I fråga omständigheterna medgiva. Sker delgivning av borgenären. 164 §. Är vid — rättens prövning. Rättens ombudsman protokollet angivet. Har ackordsfrågan hänskjutits till Har ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsatte konkursdomaren, se- rätten, utsatte konkursdomaren, sedan protokollet inkommit, ärendet dan protokollet inkommit, ärendet att vid rätten förekomma, i stad in- att vid rätten förekomma så snart om tre veckor och på landet så snart ske kan å ting eller allmän rätteske kan å ting eller, om konkurs- gångsdag eller, om konkursdomaren domaren finner skäl därtill, å sär- finner skäl därtill, å särskilt samskilt sammanträde. manträde. Konkursdomaren late och gäldenären. Vill borgenär vid rätten. Då ärendet • oundgängligen erfordras.

Denna lag träder i kraft den

2—614831

Förslag till Lag angående ändrad lydelse av 29 § lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling utan konkurs Härigenom förordnas, att 29 § lagen den 13 maj 1921 om ackordsförhandling utan konkurs 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

29 §. Har till konkursdomaren inkommit protokoll över borgenärssammanträde, utvisande att ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsatte konkursdomaren ofördröj ligen arendet att vid rätten förekomma, i stad inom tre veckor och på landet så snart ske kan å ting eller, om konkursdomaren finner skäl därtill, å särskilt sammanträde. Är ackordsförslaget icke att anse såsom antaget vid borgenärssammanträdet och har beträffande någon fordran anmärkningstiden icke utgått före nämnda sammanträde, må ärendet icke företagas vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens utgång. Konkursdomaren late Vill borgenär Då ärendet

Denna lag träder i kraft den 1

Senaste lydelse se SFS 1946: 812.

Har till konkursdomaren inkommit protokoll över borgenärssammanträde, utvisande att ackordsfrågan hänskjutits till rätten, utsatte konkursdomaren ofördröj ligen ärendet att vid rätten förekomma så snart ske kan å ting eller allmän rättegångsdag eller, om konkur sdomaren finner skäl därtill, å särskilt sammanträde. Är ackordsförslaget icke att anse såsom antaget vid borgenärssammanträdet och har beträffande någon fordran anmärkningstiden icke utgått före nämnda sammanträde, må ärendet icke företagas vid rätten tidigare än en vecka från anmärkningstidens utgång, särskilt gäldenären. vid rätten. oundgängligen erfordras.

Förslag till Lag angående ändrad lydelse av 21 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet. Härigenom förordnas, att 21 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

21 kap. 1 §• Första domstol i jorddelningsmål Första domstol i jorddelningsmål å landet är ägodelningsrätt, en för å landet är ägodelningsrätt, en för varje domsaga. varje domsaga. För kommun, som hör till rådhusrätts domkrets, är dock rådhusrätten ägodelningsrätt. Där till • — jorden ligger. Angående domstol är tillämpligt. Att i — lag stadgas.

Denna lag träder i kraft den » Senaste lydelse se SFS 1950:182.

MOTIV

KAPITEL 1 Inledning

Utredningsuppdraget m. m. Domstolskommitténs uppdrag omfattar en allmän översyn av domstolsväsendet. Direktiven är meddelade genom tre uttalanden till statsrådsprotokollet av chefen för justitiedepartementet, nämligen dels den 20 maj 1960 angående utredning av frågan om hovrätts domförhet, dels den 23 mars 1961 angående översyn av domkretsindelningen för underrätterna, dels den 29 december 1961 angående utredning om domstolsorganisationen i dess helhet och därmed sammanhängande problem. Enligt direktiven skall som ett riktm ä r k e för utredningen bl. a. gälla att underrättsorganisationen skall vara likformig och rättsskipningen därmed likvärdig i hela riket samt att den nuvarande skillnaden mellan land och stad skall bringas att upphöra. I ett den 1 oktober 1963 dagtecknat delbetänkande Rådhusrätternas förstatligande (SOU 1963:56) föreslog kommittén att som ett första led i arbetet på en ny domstolsorganisation staten skulle överta huvudmannaskapet för de kommunala domstolarna, rådhusrätterna. Sedan proposition i ämnet förelagts 1964 års riksdag, beslöt denna (prop. 156; UV 35; rskr 324) att rådhusrätterna skulle förstatligas från och med den 1 januari 1965, och staten har från och med nämnda dag blivit huvudman för dessa domstolar på samma sätt som för häradsrätterna. Samtidigt har magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna avvecklats. I nyssnämnda betänkande behandlade kommittén huvudsakligen tillvägagångssättet vid statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna och därmed sammanhängande frågor om rekrytering, utbildning, behörighet, befordran och tjänstetillsättning. Men kommittén föreslog även principer för en enhetlig underrättsorganisation avseende lokalhållning, domförhet och domkretsindelning. Vad avser lokalhållningen förordade kommittén (s. 62) att skyldigheten att tillhandahålla lokaler åt underrätterna skulle avlastas kommunerna och flyttas över på staten. Kommittén ansåg emellertid att statens övertagande av ansvaret för lokalhållningen borde anstå till dess att man bättre kunde överblicka det lokalbehov som var förenat med en enhetlig underrättsorganisation och en ny domkretsindelning. Kommittén föreslog, att omfattningen av den lokalhållning, som i detta avseende efter rådhusrätternas förstatligande skulle åvila stad med rådhusrätt, tills vidare skulle regleras genom

21 bestämmelser motsvarande dem som gäller för tingshusbyggnadsskyldige i fråga om tingshus och domsagokansli. I fråga om domförheten föreslog kommittén (s. 99), att sedan en enhetlig underrättsorganisation genomförts, samma domförhetsregler skulle gälla i alla allmänna underrätter, och att det enligt dessa regler skulle bli möjligt att vid särskild huvudförhandling i tvistemål ha den sammansättning med tre lagfarna domare som nu förekommer vid rådhusrätt. Beträffande domkretsindelningen redogjordes i betänkandet ingående för de synpunkter som härvid borde beaktas (s. 125). I anslutning till dessa förordades bl. a. att en domkrets regelmässigt borde vara tillräckligt stor att bereda sysselsättning åt minst tre domare. I propositionen biträdde chefen för justitiedepartementet beträffande lokalhållningen för underrätterna kommitténs förslag att stad med rådhusrätt tills vidare skulle ha samma skyldighet att tillgodose rådhusrättens lokalbehov som tingslag har i fråga om lokaler för häradsrätt. Däremot förklarade departementschefen sig inte vara beredd att tillstyrka förslaget att staten skulle utlasta sig att senare överta lokalhållningsskyldigheten. Han anförde emellertid att ett sådant ställningstagande självfallet inte hindrade att frågan prövades på nytt, när verkningarna av en ny underrättsorganisation och ändrad domkretsindelning i en framtid kunde överblickas. Beträffande domförhetsreglerna framhöll departementschefen att det av praktiska skäl var omöjligt att genomföra en ändring av dessa regler redan i samband med rådhusrätternas förstatligande och att det därför inte var nödvändigt att då ta ställning till detta spörsmål. Departementschefen ansåg även att vissa skäl talade för att frågan ytterligare övervägdes. Han uttalade i samband härmed att vad sålunda anförts i viss utsträckning även gällde spörsmålet om principerna för domkretsindelningen, såvitt angick den kommande underrättsorganisation som avsågs skola bli resultatet av pågående utredningsarbete. Departementschefen erinrade om att andra indelningsfrågor stod inför sin lösning. Kommunblocksindelningen beräknades inom kort bli slutförd och vidare skulle distrikten för den nya polis- och åklagar verksamheten komma att fastställas under år 1964. Departementschefen framhöll, att det ännu var för tidigt att närmare söka pröva ändringarnas inverkan på domstolsverksamheten inom olika regioner och att han därför inte var beredd att föreslå åtgärder men avsåg att följa dessa frågor med uppmärksamhet. Riksdagen biföll propositionen utan ändringar i de hänseenden för vilka här redogjorts.

Domstolskommittén Sedan kommittén framlade sitt betänkande om rådhusrätternas förstatligande har flera indelningsåtgärder av betydelse för domstolsväsendet ge-

22 nomförts. Genom särskilda beslut under åren 1963 och 1964 har Kungl. Maj :t fastställt planer för länens indelning i kommuner, innebärande att nuvarande kommuner eller delar därav sammanförts till 281 kommunblock (SFS 1964: 162), bortsett från Stockholms stad som inte berörs av planeringen. Besluten grundar sig på 2 a § lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning. Enligt detta lagrum skall det för varje län finnas en av Kungl. Maj :t fastställd plan, som utvisar den lämpligaste indelningen av länet i kommuner med hänsyn till befolkningsförhållandena och den ekonomiska utvecklingen ävensom de kommunala förvaltningsuppgifternas omfattning och beskaffenhet samt förhållandena i övrigt. Bestämmelsen tillkom efter beslut av 1962 års riksdag (prop. 1961: 180, KU 1962: 1, rskr 64). I propositionen i ämnet förordade chefen för inrikesdepartementet som en första utgångspunkt för planeringen av den åsyftade nya kommunindelningen att kommunerna såvitt möjligt skulle utgöras av i näringsgeografiskt hänseende sammanhängande regioner. Som andra utgångspunkt förordade departementschefen ett minsta befolkningsunderlag i varje kommun av 8 000 invånare år 1975. Vidare har i samband med att polis-, åklagar- och exekutionsväsendet förstatligats genom beslut vid 1964 års riksdag från den 1 januari 1965 en ny distriktsindelning fastställts för ifrågavarande verksamhetsområden. Indelningen i polisdistrikt bygger på kommunblocken. Åklagar- och kronofogdedistrikten omfattar ett eller flera polisdistrikt. Riket är, Stockholm inräknat, indelat i 119 polisdistrikt, 90 åklagardistrikt och 81 kronofogdedistrikt. Indelningarna har fastställts i kungörelser den 4 november 1966 (nr 564) angående polisdistrikten (tidigare SFS 1964: 113) samt den 29 maj 1964 (nr 345) angående åklagardistrikten och (nr 366) angående kronofogdedistrikten. Kommunblocken skär i ett mycket stort antal fall gräns för underrätts domkrets. Bland annat som följd härav hör det till undantagen att ett åklagardistrikt sammanfaller med en domkrets för underrätt. I allmänhet omfattar åklagardistrikten delar av flera underrätters domkretsar. I sammanhanget är också av intresse pågående överväganden om ny länsindelning. I direktiven för den med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 januari 1963 tillsatta länsindelningsutredningen framhålls att indelningen i kommunblock naturligen bör läggas till grund för övriga administrativa och judiciella indelningar samt att de planerade kommunblocken alltså bör betraktas som de minsta enheterna vid uppbyggandet av de nya länen. Länsindelningsutredningen beräknas slutföra sitt uppdrag under år 1967. Man kan anta att kommunblocken tämligen snart — om än efter justeringar på några håll — kommer att bilda kommuner. Kommunblocksindelningen innebär i åtskilliga fall att nuvarande kommuner delats mellan två eller flera kommunblock för att åstadkomma anpassning till en centralorts spontana omland. I dessa fall har gräns för församling följts. I ett tiotal fall har kommunblock bildats över länsgräns.

23 Antalet kommuner uppgick den 1 januari 1966 till 995, varav 133 städer, 95 köpingar och 767 landskommuner. Kungl. Maj :t har under åren 1965 och 1966 beslutat ett stort antal kommunsammanläggningar, som träder i kraft den 1 januari 1967, varvid antalet kommuner nedgår till 900. Enligt 12 § lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning skall indelningsändring träda i kraft i början av ett kalenderår. Det måste förflyta minst åtta månader mellan förordnandet om indelningsändring och ikraftträdandet. Förordnande om indelningsändring måste således meddelas före utgången av april månad för att kunna träda i kraft vid årsskiftet. Kommunal indelningsändring som föranleder nyval genomförs i praxis alltid vid årsskifte efter det allmänna val hållits. De indelningsändringar som blir följden av att i kommunblocken ingående kommuner eller delar av kommuner sammanläggs k a n därför beräknas ske varje udda år allteftersom kommunerna beslutar sig för att gå samman. Ändringar i den kommunala indelningen kommer således att ske den 1 januari 1967, den 1 januari 1969 etc. Ändringar i den kommunala indelningen återverkar på den judiciella. När stad med rådhusrätt vidgar sitt område genom att annan kommun helt eller delvis sammanläggs med staden, åtföljs ändringen i den kommunala indelningen automatiskt av en motsvarande judiciell. Enligt 1 kap. 1 § rättegångsbalken är staden nämligen rådhusrättens domkrets. Lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning behandlar ej närmare den judiciella indelningen, men enligt 26 § skall, då fråga uppkommit om ändring enligt denna lag, tillses huruvida därav föranleds ändring jämväl i andra indelningar. Enligt 28 § skall för sådant fall uppgöras förslag till dylik ändring. Ehuru vissa sedan gammalt förefintliga oregelbundenheter mellan den kommunala och den judiciella indelningen funnits kvar ända in på 1940talet, har ändringar som vidtagits i den kommunala indelningen alltid föranlett motsvarande jämkningar i den judiciella. Något fall då domkretsindelningen skär kommungräns finns ej numera. Genom rådhusrätternas förstatligande togs första steget till en ny, enhetlig underrätfsorganisation. De allmänna underrätterna är grunden i vårt domstolsväsende. Domstolskommitténs uppdrag syftar till en samlad översyn av hela domstolsorganisationen. Som kommittén framhöll i sitt förra betänkande griper de olika spörsmål, som innefattas i uppdraget, in i varandra på sådant sätt att de ofta inte lämpligen kan lösas var för sig. Det hade därför varit önskvärt att kunna i ett sammanhang redovisa resultaten av kommitténs fortsatta överväganden. Ännu dröjer det emellertid innan kommittén hunnit behandla och ta ställning till alla frågor som ingår i utredningen. På grund härav och med hänsyn till det aktuella intresse, som är knutet till den relativt lätt avgränsbara del av utredningskomplexet, som domkretsindelningen utgör, har kommittén funnit sig böra även i denna del

24 framlägga separat förslag. Som framgår av det anförda berörs underrätternas domkretsar av omfattande ändringar i rikets administrativa indelning. Särskild vikt i detta hänseende har kommunindelningen. Det är nödvändigt att domkretsarna anpassas efter den utveckling som här sker. Det blir en fråga om fortgående, successiva ombildningar. Skall härvid kunna vinnas en ändamålsenlig domkretsindelning fordras emellertid att en översiktsplan föreligger utarbetad, en generalplan, vilken omfattar samtliga domkretsar sådana dessa tänks slutligen utformade. I anslutning härtill är det av intresse att undersöka hur genomförandet av denna plan kan komma att gestaltas. Också domkretsindelningen äger samband med andra frågor av betydelse för domstolarnas verksamhet. En sådan fråga gäller domförhetsreglerna. Dessa är emellertid inte utslagsgivande för domkretsarnas storlek. Även med de domförhetsregler som nu gäller måste, såsom framhålls i direktiven för domstolskommittén, åtskilliga av våra nuvarande underrätter anses alltför små. Större inverkan på domkretsarnas omfattning har frågan vilka arbetsuppgifter som kan väntas ankomma på underrätterna i framtiden och hur tyngande dessa uppgifter blir. Frågan är svår att besvara med säkerhet. Utvecklingen beror av många ovissa förhållanden. Den sammanhänger med utvecklingen inom andra områden av samhällslivet. Lagstiftningen undergår också ständiga ändringar. Härigenom påverkas kanske särskilt brottmålssidan av domstolsarbetet, men även tvistemålens art och omfattning berörs. Genom sådan speciallagstiftning som jorddelningslagen och expropriationslagen har f. n. underrättsdomarna särskilda uppgifter som ligger utanför de allmänna domstolarnas kompetensområde. Inskrivningsväsendets anknytning till det allmänna domstolsväsendet medför ett betydande arbete för underrätterna, även om detta till större delen utförs inte av domare utan av tingsnotarier och domstolsbiträden. Det är inte omöjligt att i en framtid ändringar kan komma till stånd på berörda områden. Arbetsuppgifter, som nu åvilar de allmänna underrätterna och deras befattningshavare, kan härvid komma att överflyttas på andra organ. Vad beträffar inskrivningsväsendet har kommittén ansett sig böra utgå från att de allmänna underrätterna kommer att ha befattning härmed även i fortsättningen. Detta överensstämmer med uttalande av chefen för justitiedepartementet i direktiven för inskrivningskommittén, som tillkallats enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 december 1965 för utredning om övergång till automatisk databehandling vid fastighetsbokföringen. Tillämpningen av ADB-system för registrering av inskrivningsärendena kan tänkas förutsätta tämligen stora inskrivningsavdelningar. Enligt direktiven bör det emellertid inte möta något hinder att, om så är lämpligt, gemensamma inskrivningsavdelningar inrättas för flera domkretsar, exempelvis när två domsagor har sina kanslier i nära anslutning till varandra. Användningen av datamaskiner inom inskrivningsväsendet kan få

25 betydelse också med avseende på lokalbehovet. Nuvarande fastighetsböcker fordrar stort utrymme, övergång till ADB-system kan innebära en besparing i detta hänseende. De nuvarande domstolsbyggnaderna är ofta så dimensionerade att någon större ökning av domkretsen och därav följande ökning av arbetsuppgifterna inte kan ske utan om- eller tillbyggnad, i vissa fall nybyggnad. En väsentlig anledning härtill är ej sällan det lokalutrymme som inskrivningsväsendet behöver. En omläggning av registreringsförfarandet kan alltså medföra att byggnadsproblemen går att lösa lättare. Ändrad lagstiftning kan också på annat sätt medföra lättnader för underrätterna. Ett exempel härpå är de nyligen beslutade ändringarna i trafiklagstiftningen (SFS 1966:247—252). Å andra sidan bör det ej hållas för osannolikt att nya uppgifter kommer att åläggas de allmänna domstolarna. Enligt hittills vunnen erfarenhet visar domstolsgöromålen en ständig tendens att öka. Av 1965 års långtidsutrednings huvudrapport Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980 (SOU 1966: 1) framgår att enligt hovrätternas bedömning skulle från år 1965 till år 1970 k u n n a väntas en sysselsättningsökning vid de allmänna domstolarna av 2,7 % per år, vilket beräknas medföra en ökning under hela 5-årsperioden av cirka 500 tjänstemän. Beräkningarna avser endast de närmaste åren. En ny domkretsindelning är en fråga på lång sikt. Även om man i dag visste, h u r utvecklingen kommer att gestalta sig under exempelvis den närmaste 10-årsperioden, är det troligt att åtskilligt har förändrats redan innan indelningen hunnit genomföras i sin helhet. Det är önskvärt att en ny domkretsindelning får sådan utformning att den kan bestå i huvudsakligen oförändrat skick ej endast under den begränsade tid som nu kan överblickas. I vart fall måste man eftersträva sådan arrondering av domkretsarna att ändringar, där sådana blir nödvändiga, kan göras utan större omläggningar och svårigheter. Hovrätternas nyssnämnda bedömning gäller den totala arbetsvolymen. Förhållandena kan emellertid utveckla sig mycket olika inom olika delar av landet. Särskilt befolkningsfördelningen blir härvid av betydelse. Även beträffande denna nödgas man i hög grad bygga på antaganden. Betydelsen för en ny domkretsindelning av ändringar i fråga om underrätternas och underrättsdomarnas arbetsuppgifter blir olika, beroende på vilken uppfattning man har om h u r stor en domkrets lämpligen bör och k a n vara. Anser man att en domkrets ej gärna bör vara större än att den maximalt sysselsätter ett visst antal domare, leder detta strängt taget till att domkretsindelningen får tas under omprövning så snart utvecklingen medför att maximitalet överskrids. Har man åter den inställningen att det är av större vikt att som regel ingen domkrets understiger viss minimistorlek än att några domkretsar kanske blir tämligen stora, föranleder ökning av arbetsvolymen inte att domkretsindelningen måste göras om, utan endast att vederbörande underrätt får tillföras ökad personal. Däremot blir det med denna senare uppfattning angeläget att varje domkrets från början i all-

26 m ä n h e t görs så stor, att man, även om arbetsvolymen skulle minska, sakn a r rimlig anledning räkna med annat än att underlag likväl kommer att finnas för önskat minimiantal domare. Oavsett vilka ändringar i den ena eller andra riktningen som kommer att ske inom lagstiftningen, synes en försiktig bedömning ge fog för antagandet att underrätternas totala arbetsvolym under lång tid framåt knappast kommer att bli mindre än den nu är. Vare sig en ny domkretsindelning planeras nu eller senare, kominer de grundläggande statistiska beräkningarna alltid att bli osäkra. Skillnaden är endast att dagens ovissa faktorer i morgon kommer att ersättas av andra. E t t nuvarande ovisshetsmoment är också länsindelningen. Det är för tidigt att säga vad länsindelningsutredningens förslag kan leda till. Gällande domkretsindelning för underrätterna ansluter till länen, så att en domkrets aldrig omfattar delar av flera län. Som domstolskommittén framhöll i sitt tidigare betänkande kan det vara i och för sig önskvärt att gränserna för olika judiciella och administrativa områden ej skär varandra. Sambandet mellan län och domkretsar är dock inte större än att avvikelser i detta hänseende bör k u n n a tillåtas om så behövs för att få till stånd en ändamålsenlig domkretsindelning. En ny domkretsindelning behöver alltså inte vara ovillkorligen b u n d e n av hur en ny länsindelning kommer att se ut. Bortsett härifrån synes det emellertid möjligt att med utgångspunkt från nuvarande länsindelning utforma en lämplig domkretsindelning på sådant sätt att den i huvudsak k a n bestå oberoende av om länen framdeles får ett annat utseende. Domstolskommittén anser det alltså inte nödvändigt att man för en översyn av domkretsindelningen avvaktar resultatet av pågående överväganden rörande länen. Ändringar i länsindelningen kan kanske framdeles på sina håll böra föranleda vissa justeringar av domkretsgränserna. Men dessa justeringar behöver inte rubba domkretsindelningen i stort. Genom ombildning av kommunblocken till kommuner kan antalet komm u n e r beräknas gå ned från nu närmare 1 000 till mindre än 300. Eftersom domkretsarna bygger på kommuner som minsta enheter och kommunblockens gränser ofta skär de nuvarande domkretsarnas, blir återverkningarna av ändringarna i den kommunala indelningen på den judiciella avsevärda. Flertalet domkretsar berörs mer eller mindre och i åtskilliga fall bryts de helt sönder. Behovet av en plan, som kan ligga till grund för åtgärder allteftersom ändringar i domkretsindelningen på detta sätt aktualiseras, är uppenbarligen stort. När domstolskommittén nu framlägger en sådan plan, h a r kommittén därmed också avgett förslag till den nya domkretsindelning, som omfattas av utredningsuppdraget. Det förslag till domkretsindelning, som sålunda upprättats, förutsätter att enhetlig underrättsorganisation genomförs. Domkretsarna har alltså utformats, oavsett om därigenom kommer att med stad, som f. n. har rådhusrätt, judiciellt förenas annan kommun. Enligt gällande lagstiftning är sådan för-

27 ening inte möjlig på annat sätt än att antingen den andra kommunen administrativt sammanläggs med staden eller staden läggs under landsrätt. Ett kommunblock har ofta en stad med rådhusrätt som centrum. När genom ändrad kommunal indelning en i blocket ingående annan kommun än staden förenas med denna, ökar rådhusrättens domkrets, men samtidigt minskar den domsaga området förut tillhört. På sina håll kan detta medföra att domsagan inte får tillräckligt underlag för att lämpligen kunna bestå som domstolsenhet. Att bevara domsagan i sitt stympade skick är inte lyckligt. I vissa fall kan den kanske helt sammanföras med angränsande domsaga eller domsagor. I andra fall åter skulle det kanske vara bättre om restdomsagan helt eller delvis kunde förenas med domkrets för rådhusrätt. Så förhåller det sig t. ex. om staden tills vidare införlivat endast en del av det kommunblock, i vilket staden ingår, och det alltså kan väntas att även återstående del senare sammanförs med staden och kommer under rådhusrättens jurisdiktion. Läget kan också vara sådant att en lämplig domkretsindelning bäst vinns genom att ett i förhållande till staden helt fristående kommunblock förenas med rådhusrättens domkrets. Genomförandet av en ny domkretsindelning skulle underlättas, om de påtalade hindren avlägsnades. Kommittén framlägger därför — i avvaktan p å enhetlig underrättsorganisation — förslag till lagstiftning i detta syfte samtidigt med förslaget till ny domkretsindelning. Förslaget innebär att rådhusrätts domkrets skall kunna vidgas att omfatta även annan k o m m u n än staden, på motsvarande sätt som nu stad med rådhusrätt kan läggas under landsrätt, utan att någon ändring behöver ske i den administrativa indelningen. En ny domkretsindelning berör nära tjänstemännen vid de allmänna underrätterna. Personalförflyttningar blir nödvändiga. För domarnas del regleras hithörande spörsmål av stadgandet i § 36 regeringsformen. Vad beträffar domstolsbiträdena förutsätter kommittén att problemet då en indelningsändring genomförs ägnas särskild uppmärksamhet i samråd med vederbörande personalorganisationer. Också domstolarnas lokalproblem aktualiseras. Vid ändrad domkretsindelning blir underrätternas nuvarande lokalutrymmen i åtskilliga fall otillräckliga, medan de på andra håll inte vidare eller endast i begränsad utsträckning behöver tas i anspråk för domstolsändamål.

KAPITEL 2

Utgångsläge och ställningstagande

Direktiven I d i r e k t i v e n d e n 23 m a r s 1961 för ö v e r s y n a v d o m s k r e t s i n d e l n i n g e n u n d e r r ä t t e r n a a n f ö r d e chefen för j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t bl. a.:

för

De allmänna underrätterna i Sverige är av två slag, häradsrätter och rådhusrätter. Häradsrätterna h a n d h a r rättsskipningen på landet. Kostnaderna för dem bestrides av statsverket; dock åligger det domkretsens invånare att betala utgifterna för sammanträdes- och kanslilokaler m. m. Även vissa städer lyder under häradsrätt. Detta gäller åtskilliga nytillkomna städer och likaså en del äldre städer, som i senare tid förenats med domsaga. I övriga städer handhas rättsskipningen av rådhusrätt, som bekostas av staden. Beträffande underrätts sammansättning gäller olika regler för häradsrätt och rådhusrätt. För häradsrätt är huvudregeln, gällande både tvistemål och brottmål, att häradshövding dömer med nämnd. Rådhusrätt däremot h a r i tvistemål kollegial sammansättning med tre eller fyra lagfarna domare, medan i brottmål sammansättningen liksom i häradsrätt är lagfaren domare med nämnd. Såväl i häradsrätt som rådhusrätt är emellertid rätten domför med endast en domare i mindre och enklare mål. Ännu i början av 1900-talet hade nästan alla rikets städer egen jurisdiktion. År 1904 var antalet städer 93, av vilka 91 hade rådhusrätt. I de 40 städer som sedermera h a r tillkommit har icke inrättats rådhusrätt. Dessa städer lyder sålunda alltifrån sin tillblivelse under häradsrätts domvärjo. Efter år 1904 har vidare 50 äldre städer lagts under landsrätt. För närvarande finns rådhusrätter i 41 av rikets 133 städer. Antalet domsagor har under den angivna tidsperioden hållit sig i huvudsak konstant. År 1904 var antalet domsagor 120. Den ledande principen för indelning i domsagor var fram till omkring år 1920, att en domsaga ej borde vara större än att arbetet i domsagan kunde medhinnas av häradshövdingen, ett par notarier och biträden. Om arbetsmängden ökade så att denna organisation blev otillräcklig, delades domsagan eller företogs på annat sätt en omreglering av densamma. Denna utveckling ledde till att det år 1921 fanns 125 domsagor. Genom 1918 och 1920 års domsagostadgor fick domsagorna en fastare organisation. Personalen under häradshövdingen förstärktes. I stället för att dela domsagor med växande arbetsbörda började man inrätta tjänster som biträdande domare i de mest arbetstyngda domsagorna. Flera mindre domsagor förenades med angränsande domsaga till större enheter. Vid rättegångsbalkens ikraftträdande år 1948 fanns 115 domsagor, varav 11 med tingsdomare. Man h a r därefter sökt undvika mycket stora domsagobildningar. Efter rekommendation av 1943 års domarutredning (SOU 1946: 57) delades de tre största dåvarande domsagorna. Även andra omregleringar h a r skett i syfte att domsagorna ej skall bli alltför stora. Det nuvarande antalet domsagor är 118.

29 Genom den snabba samhällsutveckling som ägt rum har domsagoindelningen nu alltmer kommit att framstå såsom otidsenlig. De förhållanden som ligger till grund för den nuvarande indelningen h a r på flera håll radikalt förändrats. Inte minst befolkningsomflyttningen från landsbygden till tätorter har medfört förskjutningar i underlaget för domsagoorganisationen. Någon allmän översyn av domsagoindelningen h a r hittills inte ägt rum. Tydligtvis föreligger nu behov av en sådan översyn. Frågan om ändringar i domsagoindelningen h a r även aktualiserats genom ett par nyligen avlämnade utredningar. Sålunda h a r stadsdomstolsutredningen i januari 1961 avgivit sitt slutbetänkande (SOU 1961:6). Enligt utredningens förslag skall staten överta kostnaderna för städernas domstolar och en enhetlig domarkår tillskapas. Några ändringar i nuvarande grunder för underrätternas sammansättning i tvistemål och brottmål har ej föreslagits, bortsett från vissa modifikationer i fråga om nämndens storlek och formerna för dess medverkan. Utredningen r ä k n a r emellertid med att rådhusrätt skall bibehållas endast i de större städerna. I de fall då rådhusrätten består skall dess domkrets sammanfalla med staden; undantagsvis skall dock enligt förslaget domkretsen kunna utvidgas att omfatta kommun i stadens närhet. De städer vilkas rådhusrätt upphör bör enligt utredningen förenas med domsaga. Utredningen h a r gjort vissa uttalanden om de problem i avseende å domsagoindelningen, som kan uppkomma i samband härmed. Bl. a. h a r utredningen framhållit, att i vissa fall en domsagoreglering i samband med indragning av rådhusrätt kan vara motiverad t. ex. för att tillgodose önskemålet att de mera betydande städerna h a r nära tillgång till domsagokansli. Vidare kan enligt utredningens mening omorganisationen av rådhusrätterna aktualisera en allmän översyn av den judiciella indelningen i några län med alltför små domsagor eller med en eljest olämplig judiciell indelning. Som en allmän reflexion rörande grunderna för domsagoindelningen h a r utredningen uttalat, att domsagor med häradshövding som enda ordinarie domare inte längre kan komma i fråga såsom riktmärke och att det i stället finns anledning att räkna med att befolkningsrörelsen från landsbygden till tätorter kommer att leda till en fortsatt ökning av antalet domsagor med två eller flera ordinarie domare. Ett annat utredningsförslag, som aktualiserar en översyn av domsagoindelningen, ä r indelningssakkunnigas i februari 1961 avgivna betänkande angående p r i n c i p e r för en ny kommunindelning (SOU 1961: 9). De sakkunniga har föreslagit åtgärder i syfte att få till stånd en allmän översyn av den primärkommunala indelningen. Vad angår p r i n c i p e r n a härför har de sakkunniga framhållit, att kommunen bör ha en centralort av sådan storlek och med sådant läge, att den är en lämplig lokaliseringsort för såväl den samhällsservice kommunen skall tillhandahålla som för annan service. Det blir alltmer önskvärt att i ökad utsträckning låta den samhälleliga serviceverksamheten lokaliseras till det huvudsakliga spontana resmålet för ett områdes befolkning. Det gäller att söka åvägabringa en överensstämmelse mellan administrativ indelning och de regioner, som tillkommit genom urbaniseringen och den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Enligt de sak-, kunnigas mening bör genomförandet av en ny kommunindelning grundas på kommunernas frivilliga medverkan. De sakkunniga föreslår vissa åtgärder för att underlätta såväl samarbete mellan kommuner som frivilligt genomförda sammanläggningar. Därvid har de sakkunniga särskilt framhållit att den judiciella indelningen bör bli föremål för översyn. På grund av nu anförda förhållanden finner jag erforderligt att en översyn göres av domkretsindelningen i hela riket, och jag vill förorda att sakkunniga tillkallas för detta ändamål. Vid översynen bör eftersträvas att få till stånd en

30 mera tidsenlig indelning, som — med beaktande av stadsdomstolsutredningens och indelningssakkunnigas förslag — ger underlag för en rationellt utformad arbetsorganisation och i övrigt uppfyller de krav som bör ställas med hänsyn till rättsvårdens och den rättssökande allmänhetens intressen. Departementschefen framhöll vidare att kompletterande direktiv torde få m e d d e l a s , s e d a n r e m i s s b e h a n d l i n g e n av s t a d s d o m s t o l s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n hade avslutats. I d i r e k t i v e n d e n 29 d e c e m b e r 1961 för u t r e d n i n g e n o m d o m s t o l s o r g a n i s a t i o n e n i d e s s h e l h e t u t t a l a s följande a n g å e n d e d o m k r e t s i n d e l n i n g e n . Nära förknippat med frågan om underrättens sammansättningsformer är spörsmålet om underrätternas domkretsar. I direktiven för den förut omnämnda utredningen för översyn av domkretsindelningen för underrätterna framhöll jag bl. a. att genom den snabba samhällsutveckling som ägt rum domsagoindelningen kommit att framstå som alltmer otidsenlig, att de förhållanden som ligger till grund för den nuvarande indelningen på flera håll radikalt förändrats och att inte minst befolkningsomflyttningen från landsbygden till tätorter medfört förskjutningar i underlag för domsagoorganisationen. Med en enhetlig underrättsorganisation öppnas större möjligheter än förut att uppnå en efter de ändrade förhållandena avpassad domkretsindelning. Beträffande domkretsarnas storlek h a r stadsdomstolsutredningen uttalat, att domsagor med häradshövding som enda ordinarie domare icke längre kan komma i fråga som riktmärke och att det i stället finns anledning räkna med att befolkningsrörelsen från landet till tätorter kommer att leda till en fortsatt ökning av antalet domsagor med två eller flera ordinarie domare. Vid remissbehandlingen av stadsdomstolsutredningens betänkande h a r tillskapandet av domkretsar, stora nog att sysselsätta tre lagfarna domare, vunnit anslutning från de flesta av de remissorgan med anknytning till domstolsväsendet, som uttalat sig i frågan. Även enligt min mening talar åtskilliga skäl för en övergång till domkretsar av sådan storlek, att de erbjuder tillräckligt arbetsunderlag för flera ordinarie domare. Därmed erhålles större valmöjligheter, när det gäller att finna den lämpligaste sammansättningsformen för olika typer av mål. Med domkretsar av denna storleksordning står även administrativa och ekonomiska fördelar att vinna icke minst därigenom att ökade möjligheter skapas att åvägabringa en rationell arbetsfördelning mellan befattningshavarna inom domstolen och att tillföra kansliarbetet den moderna kontorsteknikens landvinningar. Som allmän riktlinje för arbetet med en ny domkretsindelning för underrätterna bör med hänsyn härtill gälla, att domkretsarna skall vara tillräckligt stora för att bereda full sysselsättning för flera ordinarie domare. Självfallet måste även allmänhetens intresse att utan alltför stor omgång kunna komma i förbindelse med domstolens kansli vinna beaktande. Arbetet med domkretsindelningen bör ock ske under hänsynstagande till den indelning av länen för primärkommunal verksamhet, som kan komma att ske på grundval av den proposition i ämnet, vilken nu är föremål för riksdagens behandling. På grund av det nära samband som råder mellan polis- och åklagarverksamheten å ena, samt d e n dömande verksamheten, å andra sidan, bör hänsyn jämväl tagas till den ändrade indelning av riket i polis- och åklagardistrikt, som kan komma att bli följden av de förslag, som framlagts av 1957 års polisutredning i dess principbetänkande angående huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. (SOU 1961:34). Vidare bör samråd ske med lagberedningen, vars u p p d r a g bl. a. omfattar frågan om rikets indelning i exekutionsdistrikt.

31 Departementschefen framhöll även att, med hänsyn till det behov av mera partiella ändringar i domkretsindelningen för underrätterna som på sina håll förelåg eller efter hand uppkom exempelvis vid landsrättsförläggning av stad, utredningen borde bedriva arbetet så, att förslag till dylika ändringar kunde framläggas utan avvaktan på det slutliga resultatet av utredningens arbete. Nuvarande

domkretsindelning

Stadsdomstolsutredningen har i sitt betänkande Underrätterna (SOU 1961: 6) lämnat en översikt av underrätternas utveckling och organisation (s. 15 ff) och även redogjort för den dåvarande domkretsindelningen (s. 111). I sitt betänkande Bådhusrätternas förstatligande (s. 101 ff) anknöt domstolskommittén till denna framställning, som kompletterades med uppgifter om rikets underrätter vid ingången av år 1963. Huvudbestämmelsen om indelningen av riket i domkretsar för underrätter är 1 kap. 1 § rättegångsbalken. Paragrafen har samma lydelse nu som vid rättegångsbalkens tillkomst. Här stadgas att allmän underrätt är på landet och i stad, som hör till domsaga, häradsrätt och i annan stad rådhusrätt. Domsaga utgör ett tingslag. Är en domsaga mycket vidsträckt eller föreligger eljest synnerliga skäl, kan den ha två eller flera tingslag. Tingslag är häradsrättens domkrets. — Domsaga förestås av häradshövding. Därjämte skall det, om göromålen kräver det, som biträdande domare finnas en eller flera tingsdomare. För rättsskipningen i rådhusrätt skall finnas borgmästare och rådmän. Frågan huruvida stad skall ha egen jurisdiktion eller ej besvaras inte av rättegångsbalken. Av domförhetsreglerna för rådhusrätt i 1 kap. 11 § framgår emellertid att en förutsättning för rådhusrätt är att göromålen bereder sysselsättning åt borgmästare och minst två rådmän. Denna grundsats kom även till uttryck i den i samband med rådhusrätternas förstatligande upphävda lagen den 17 j u n i 1932 (nr 263) om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende. Enligt denna lag ägde Kungl. Maj :t på framställning av stadsfullmäktige eller eljest med deras samtycke förordna att rådhusrätt i stad skulle upphöra och staden i judiciellt avseende förenas med domsaga. Beträffande stad, där domstols- och magistratsgöromålen ej beredde sysselsättning åt, förutom borgmästaren, minst två lagfarna ledamöter i rådhusrätten, ägde Kungl. Maj :t även utan stadsfullmäktiges samtycke meddela sådant förordnande. I samband med rådhusrätternas förstatligande har 1932 års lag ersatts av lagen 20 november 1964 (nr 647) med vissa bestämmelser angående stads förenande med domsaga. Kungl. Maj :ts befogenhet att förordna om landsrättsförläggning av stad har därigenom gjorts oberoende av kommunalt beslut. Enligt 1 kap. 1 § rättegångsbalken äger Kungl. Maj :t förordna om indel-

32 ning i tingslag. Direkta lagföreskrifter om indelningen i domsagor saknas. Det anses emellertid tillkomma Kungl. Maj :t att också bestämma om domsagoindelningen. Med hänsyn till de ändringar i personaluppsättning och anslagsbehov, som en domsagoreglering kan föranleda, får riksdagen emellertid ofta ett avgörande inflytande på frågan. Vid ingången av år 1966 fanns i riket 115 domsagor och 33 rådhusrätter. Detta innebär en minskning sedan år 1963 — till vilket år uppgifterna i domstolskommitténs förra betänkande hänför sig — av antalet domsagor med 3 och av antalet rådhusrätter med 6. Enligt beslut av Kungl. Maj :t har den 1 juli 1966 ytterligare en rådhusrätt — i Kristinehamn — upphört och staden förenats med domsaga. Beträffande 10 domsagor har förordnats att, sedan tjänsten som häradshövding efter innehavarens avgång blivit vakant, tjänsten tills vidare inte skall återbesättas. Av förenämnda 115 domsagor hade 53 vid ingången av år 1966 en dömande personal av två eller flera ordinarie domare, således häradshövding samt en eller flera tingsdomare. I en domsaga (Södra Boslags) tjänstgjorde 4 tingsdomare. I 4 domsagor tjänstgjorde 3 tingsdomare och i 4 domsagor 2 tingsdomare. De tre domsagorna med säte i Östersund hade gemensamt en tingsdomare. Det totala antalet tingsdomare uppgick den 1 januari 1966 till 69. I omkring 25 av tingsdomardomsagorna tjänstgör regelmässigt — antingen stadigvarande eller viss del av året — även en eller flera icke-ordinarie domare, tingssekreterare eller s. k. fiskalskompetenta biträden. I omkring 30 domsagor, som saknar tingsdomare, har häradshövdingen likväl till sitt biträde sådan icke-ordinarie domare under åtminstone någon del av året. övriga omkring 25 domsagor kan betecknas som endomardomsagor, d. v. s. göromålen i domsagan kräver regelmässigt inte fler lagfarna domare än häradshövdingen. Av domsagorna hade 35 två eller flera tingsställen under år 1966. Det förekommer ofta att två eller flera underrättskanslier är förlagda till samma ort. Medräknas rådhusrätterna hade år 1966 31 platser i riket två eller flera underrättskanslier. Stockholm och Östersund var vardera säte för fyra underrätter. Var och en av städerna Uppsala, Växjö, Kristianstad, Göteborg, Karlstad, Örebro och Umeå var säte för tre underrätter. I befolkningshänseende fördelade sig domsagorna vid ingången av år 1966 som uppställningen på motstående sida visar. De 33 rådhusrätter som vid ingången av år 1966 fanns i riket kan efter antalet r å d m ä n indelas i fyra grupper. Till den första gruppen hör Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt och rådhusrätten i Malmö. Den 1 januari 1966 fanns i dessa rådhusrätter tillhopa 124 rådmanstjänster. Till den andr a gruppen hör rådhusrätterna i Norrköping, Västerås, Uppsala, Örebro, Hälsingborg, Linköping och Gävle. Antalet r å d m ä n i dessa rådhusrätter varierar

33 r 10 000 inv. 10 001— 15 000 15 001— 20 000 20 001— 25 000 25 001— 30 000 30 001— 40 000 40 001— 50 000 50 001— 60 000 60 001— 70 000 70 001— 80 000 80 000—100 000 100 000 inv.

0 1 4 11 11 29 30 16 5 3 2 3 •—•

Summa

•

mellan fyra och fem. Till den tredje gruppen hör rådhusrätter med tre rådmän, nämligen rådhusrätterna i Borås, Eskilstuna, Sundsvall, Jönköping, Umeå, Karlstad och Karlskrona. Till den fjärde och sista gruppen slutligen hör rådhusrätter med endast två rådmän, nämligen rådhusrätterna i Södertälje, Lund, Halmstad, Kalmar, Uddevalla, Luleå, Växjö, Landskrona, Nyköping, Motala, Kristianstad, Östersund, Skellefteå, Kristinehamn, Vänersborg och Varberg. Liksom i domsagorna tjänstgör i en del rådhusrätter också tingssekreterare eller fiskalkompetenta biträden. Frånsett rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö finns sådana befattningshavare vid ett tiotal rådhusrätter. Vidare finns vid ett antal rådhusrätter assessorer på övergångsstat. Bortsett från rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö har följande rådhusrätter flera sådana befattningshavare nämligen rådhusrätten i Norrköping fyra, rådhusrätten i Hälsingborg tre och rådhusrätten i Linköping två. I fråga om invånareantalet fördelade sig städerna med rådhusrätt vid ingången av år 1966 som följande uppställning visar. Under 10 000 inv. 10 001— 20 000 20 001— 30 000 30 001— 40 000 40 001— 50 000 50 001— 60 000 60 001— 70 000 70 001— 80 000 80 001— 90 000 90 001—100 000 100 001—300 000 300 001—500 000 Over 500 000

0 2 7 5 5 3 2 2 3 1 1 1 1

Summa

33 En sammanställning över samtliga underrätter i riket den 1 januari 1966 med angivande av folkmängd och domarpersonal samt, för domsagorna, kansliort och tingsställen, är fogad vid betänkandet som Bilaga A. 3—614S31

34 Tidigare indelningsändringar m. m. I 1963 års betänkande har kommittén redogjort för utredningar och tidigare förslag rörande domkretsindelningen. Indelningsförslagen har endast i begränsad omfattning avsatt spår i praktiken. Under 1900-talet har främst tre statliga utredningar behandlat domkretsindelningen för underrätterna, nämligen dels de s. k. ekonomisakkunniga i betänkande angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid genomförandet av rättegångsreformen (SOU 1928:20), dels 1943 års domarutredning i betänkande angående vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna (SOU 1946:57), dels stadsdomstolsutredningen i betänkandet Underrätterna (SOU 1961:6). Ekonomisakkunniga redovisar i sitt betänkande ett av dåvarande häradshövdingen Karl Schlyter utarbetat förslag till indelning av riket i underrätter. Förslaget bygger på principer för underrättsindelningen, som framlagts av processkommissionen i betänkande angående rättegångsväsendets ombildning (SOU 1926:31). Processkommissionen ansåg att arbetet i en underrätt i princip borde vara så omfattande att det på kvalitativa grunder kunde fördelas i tre grupper, som var och en gav full arbetsbörda för en domare. Enligt Schlyters förslag skulle riket indelas i 93 domsagor. Av dessa skulle 7 vara stadsdomsagor. Schlyter utgick därvid från att städer med ett invånartal under 36 000 skulle ingå i domsaga tillsammans med större eller mindre del av kringliggande landsbygd. 1943 års domarutredning framlade ej något utarbetat förslag till ny domkretsindelning för underrätterna men angav vissa allmänna riktlinjer för hur en sådan indelning borde ske. Enligt utredningen borde mycket stora domsagobildningar undvikas. Som ledande princip ansåg utredningen böra gälla, att — där det under hänsynstagande till samtliga föreliggande omständigheter lämpligen befunnes kunna ske — hellre tillskapa ett något större antal domsagor, som var och en med hänsyn till de kvalificerade göromålen erbjöd tillräckliga arbetsuppgifter för en häradshövding, än att låta domsagorna bli så stora att häradshövdingen nödgades överlämna en mera väsentlig del av de viktigare dömande uppgifterna till andra befattningshavare inom domsagan. Utredningen betonade att det visserligen var önskvärt, att de med avseende å folkmängd och arbetsbörda minsta domsagorna bringades att upphöra, men att detta endast i ett mindre antal fall lät sig göra. Utredningen ansåg att främst de tre största av de dåvarande domsagorna borde delas, nämligen Södra Boslags (90 426 inv. år 1945), Södertörns (73 546 inv. samma år) samt Askims, Hisings och Sävedals domsaga (57 967 inv. samma å r ) . I anslutning till denna uppfattning har under 1950-talet genom utbrytning ur Södra Boslags domsaga tillkommit Solna domsaga och genom utbrytning ur Södertörns domsaga bildats

35 Svartlösa domsaga. Vidare har genom domsagoreglering i göteborgsområdet bildats nuvarande Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga, Askims och Mölndals domsaga samt Orusts, Tjörns och Inlands domsaga. Stadsdomstolsutredningen uttalade i sitt nämnda betänkande, att domsagor med häradshövding som enda ordinarie domare inte längre kunde komma i fråga som riktmärke för domsagoindelningen utan att man i stället syntes få r ä k n a med att befolkningsrörelsen från landsbygden till jämförelsevis få större tätorter kom att leda till en fortsatt ökning av antalet domsagor med två eller flera ordinarie domare. Stadsdomstolsutredningen föreslog att 23 av de dåvarande städerna med rådhusrätt skulle judiciellt förenas med domsaga och att rådhusrätt endast skulle finnas i 18 städer. I särskilda till stadsdomstolsutredningens betänkande fogade yttranden av två av utredningens experter, rådmannen Birger Brandt och kanslirådet Ebbe Magnander, förordades en övergång till större domkretsar än utredningen torde ha åsyftat. Herr Brandt gjorde gällande att betydande fördelar stod att vinna vid genomförandet av en domkretsindelning med minst tre juristdomare i varje domkrets samt att svårigheterna att utforma en ny organisation efter den principen ingalunda var oöverkomliga. Enligt ett av honom uppgjort — inte publicerat — utkast till domkretsindelning skulle antalet domkretsar minskas från de 159, som fanns vid ingången av år 1961, till 93. — Herr Magnander framhöll, att regelmässigt höjd effektivitet i domstolsarbetet erhölls vid domstolar, som nått sådan storlek att minst tre till fyra domare var kontinuerligt sysselsatta inom organisationen samt anförde att från administrativt-ekonomiska synpunkter starka sympatier måste uttalas för en, arbetsorganisatoriskt sett, enhetlig domstolstyp för underrätterna i gemen av denna storlekstyp. Sedan den 1 januari 1959 har någon delning av domsaga inte ägt rum. Däremot har åtskilliga underrätter erhållit större domkretsar. Detta har i flertalet fall skett genom att stad, som dittills haft egen jurisdiktion, förenats judiciellt med domsaga. I början av 1950-talet ägde en allmän översyn av domsagoindelningen r u m i syfte att anpassa häradsrätternas domkretsar till den nya kommunindelning, som trädde i kraft den 1 januari 1952. Sistnämnda dag genomfördes den revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner, som allmänt brukar kallas storkommunreformen. Som norm uppställdes härvid att en k o m m u n borde ha ett invånartal av 3 000. Minimistorleken för en k o m m u n skulle vara 2 000 personer. Genom reformen nedgick antalet landskommuner från 2 281 till 816. Sammanlagda antalet primärkommuner blev 1 037. Den nya kommunindelningen bröt på ett stort antal ställen gräns för domsaga, även om de bristande överensstämmelserna mellan kommunoch domsagoindelning som härvid uppstod ingenstädes var av större omfattning. I samtliga fall anpassades domsagoindelningen efter den nya kommunindelningen. I brev till hovrätterna meddelade Kungl. Maj :t förordnande om

36 vilka kommuner som de berörda domsagorna från och med den 1 januari 1952 skulle omfatta (SFS 1950: 442—459 och 1951: 11, 79, 98, 121, 353). Bedan tio år senare var tiden mogen för en ny kommunreform. Förslag härutinnan framlades av de s. k. indelningssakkunniga i betänkandet Principer för en ny kommunindelning (SOU 1961:9). Betänkandet ligger till grund för Kungl. Maj :ts i det föregående omförmälda proposition till riksdagen (1961:180) och den beslutade indelningen i kommunblock. I sina motiv anförde de sakkunniga bl. a. att transportväsendets strukturella omdaning i högsta grad ändrat förutsättningarna för den kommunala verksamheten. Inflytandet över omgivande landsbygd hade övergått på ett mindre antal välutrustade större tätorter, till vilka industrin och serviceverksamheterna successivt koncentrerades. Det blev alltmer önskvärt att i ökad utsträckning låta den samhälleliga serviceverksamheten lokaliseras till det huvudsakliga spontana resmålet för ett områdes befolkning. Genom en kommunindelning efter dessa principer byggdes kommunerna upp kring tillräckligt stora och livskraftiga centralorter, vilket i de flesta fall också utgjorde grund för en fördelaktig och positiv befolkningsutveckling. De sakkunniga förutsatte att ett genomförande av förslaget åtföljdes av en översyn av bl. a. den judiciella indelningen. Det skulle enligt de sakkunnigas mening stå i god överensstämmelse med de riktlinjer, som föreslagits för en kommunindelningsreform, om statsmakterna föregick kommunerna i detta avseende samt underlättade kommunsammanläggningarna genom att anpassa de judiciella och administrativa indelningarna redan till kommunblocksbildningarna. E n sådan anpassning skulle kunna genomföras i ett sammanhang för hela landet oavsett när de olika kommunsammanläggningarna kom till stånd. Som i inledningen berörts har Kungl. Maj :t genom särskilda beslut fastställt planer för länens indelning i kommuner, innebärande att dittillsvarande kommuner eller delar därav sammanförts till 281 kommunblock. Indelningen i kommunblock bygger bl. a. på en inom arbetsmarknadsstyrelsen år 1961 gjord tätortsklassificering och indelning av landet i A-, B- och Cregioner. Syftet med arbetsmarknadsstyrelsens utredning har varit att få underlag för ställningstagande i frågor om var service- och produktionsföretag bör lokaliseras. A-regionerna omfattar i regel ett befolkningsunderlag om minst 30 000 invånare, B-regionerna minst 15 000 invånare och C-regionerna minst 7 500 invånare. Antalet A-regioner har upptagits till 91 med en folkmängd växlande från cirka 30 000 till i den största (Stockholmsregionen) 1,2 millioner. Varje A-region har en, undantagsvis två centralorter, A-centra, vilka förutsätts ha ett differentierat affärsliv, lasarett, gymnasium, domsagokansli, daglig tidning m. m. Vid tätortsklassificering har serviceutrustning och befolkningsunderlag använts som grund. Därvid har man bl. a. utnyttjat Handelshögskolans i Stockholm tätortsregister. I de fall två eller flera orter haft lika stort inflytande, har för

37 gränsdragningen använts bl. a. uppgifter om tidningsspridningsområden, elevrekryteringen till högre skolor, upptagningsområden för lasarett, avstånd och kommunikationer, särskilt vägtrafikens inriktning. I en del fall har man också beaktat telefonsamtalsinriktningen. I nio fall har centralorten för en A-region betecknats som ett dubbelcentrum. Dessa dubbelcentra är Nässjö/Eksjö, Hultsfred/Vimmerby, Trollhättan/Vänersborg, Lidköping/Skara, Säffle/Åmål, Hallsberg/Kumla, Härnösand/Kramfors, Gällivare/Malmberget och Haparanda/Kalix. Inom inrikesdepartementet har expertgruppen för regional utredningsverksamhet (EBU) den 29 mars 1966 framlagt förslag till indelning av riket i 71 kommunblocksregioner vilka främst är avsedda att vara redovisningsenheter för statistik. Som utgångspunkt vid indelningen har valts arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner. Vid indelningen har eftersträvats att kommunblocksregionerna skall utgöra näringsgeografiska enheter. Slutligen bör nämnas att utvecklingen synes kunna leda till att den nuvarande uppdelningen i landskommuner, köpingar och städer avskaffas och en enhetlig kommuntyp införs. Den med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 januari 1959 tillsatta kommunalrättskommittén har 1962 erhållit i uppdrag att utreda de problem som sammanhänger härmed.

1963 års principförslag jämte

remissyttranden

I betänkandet om rådhusrätternas förstatligande sammanfattar kommittén i följande sex punkter de riktlinjer kommittén ansett böra gälla beträffande domkretsindelningen för underrätterna. 1. Det bör eftersträvas att varje domkrets ges sådan storlek, att den möjliggör en effektiv och ändamålsenlig underrättsorganisation. Ur dessa synpunkter bör en domkrets regelmässigt vara tillräckligt stor att bereda sysselsättning åt minst tre domare. 2. Principiellt bör, särskilt ur driftsekonomiska och allmänt administrativa synpunkter, ej till någon ort förläggas mer än en underrätt. I vad mån principen kan upprätthållas är en avvägningsfråga, som får bli beroende på omständigheterna i det särskilda fallet. Bl. a. byggnadsekonomiska och byggnadskulturella synpunkter kan härvid spela in. 3. Domkretsarna bör uppbyggas med kommuner som minsta enheter. Även kommunblocken bör bevaras odelade. Skulle i något fall undantag från denna regel av särskild anledning befinnas önskvärt, måste i vart fall tillses att domkretsarna får sådan storlek och utformning att de inkorporeringar eller sammanläggningar av kommuner inom blocket, som framdeles kan komma att ske, inte behöver medföra att domkretsindelningen för den skull ändras. 4. Indelningen i åklagardistrikt och i utmätningsmannadistrikt måste beaktas. Domkretsgränser och distriktsgränser bör helst ej skära varandra. Måste för att man skall få till stånd en ändamålsenlig domkretsindelning gränserna för utmätningsmannadistrikten genombrytas, bör i första hand åklagardistriktens gränser följas. Låter ej heller detta sig göra, bör undersökas möjligheten att följa polisdistriktsindelningen.

38 5. Länsgränserna bör i princip respekteras. Om ett åklagar- eller utmätningsmannadistrikt skär länsgränserna, bör dock distriktsgränserna ges företräde framför länsgränserna. Omfattar ett kommunblock delar av flera län, bör i första h a n d länsgränserna följas, men samtidigt bör domkretsindelningen göras sådan att den ej behöver ändras för den händelse ändringar i den kommunala indelningen inom kommunblockbildningens ram framdeles sker. I den mån ändringar av länsgränserna kan förutses bli följden av den pågående översynen av länsindelningen, bör på motsvarande sätt hänsyn härtill tagas. 6. Genomförandet av den nya domkretsindelningen bör ske successivt under hänsynstagande till de praktiska förutsättningar som kan erbjuda sig att göra övergången så mjuk och smidig som möjligt. De närmare riktlinjerna härvidlag får uppdragas, sedan indelningen detaljplanerats. S k ä l e n för d e n u n d e r 1 r e d o v i s a d e p r i n c i p e n att v a r j e d o m k r e t s b ö r v a r a t i l l r ä c k l i g t stor a t t b e r e d a s y s s e l s ä t t n i n g å t m i n s t t r e d o m a r e u t v e c k l a r k o m m i t t é n i h u v u d s a k s å l u n d a (s. 111 f f ) . I ett enhetligt underrättssystem — där alltså någon skillnad mellan stadsrätt och landsrätt inte finns — bör indelningen i domkretsar ske uteslutande med sikte p å att skapa så ur olika synpunkter lämpliga arbetsenheter som möjligt. Allmänhetens berättigade krav på en god rättsvård kommer härvid i förgrunden. Stor betydelse måste fästas vid sådana förhållanden som samhörigheten, geografiskt och i annat hänseende, olika orter och bygder emellan, centrumbildningar, kommunikationer och förutsättningarna över huvud för behövlig kontakt mellan domstolen och domkretsens olika delar. Av vikt för rättsvården är, att domkretsen får sådan omfattning att den ger tillräckligt underlag för en ändamålsenlig och effektiv domstolsorganisation. Organisatoriska liksom allmänt administrativa synpunkter måste på det hela taget tillmätas synnerligt beaktande. Ändamålsenlig organisation och administration är ovillkorliga förutsättningar för att rättsväsendet skall kunna fungera tillfredsställande. Att i detta sammanhang ekonomiska hänsynstaganden kommer in i bilden säger sig självt. Enligt direktiven för domstolskommittén gäller som allmän riktlinje för en ny domkretsindelning, att domkretsarna skall vara tillräckligt stora för att bereda full sysselsättning för flera ordinarie domare. I direktiven framhålls, att med domkretsar av denna storlek skapas ökade möjligheter att åvägabringa en rationell arbetsfördelning mellan befattningshavarna inom domstolen och att tillföra kansliarbetet den moderna kontorsteknikens landvinningar. Samma synpunkter understrykes av stadsdomstolsutredningen, som anför att i en större domstol domarna kan mera odelat ägna sig åt den dömande verksamheten och bland den icke rättsbildade personalen arbetet kan fördelas så, att personalen utnyttjas mera rationellt och effektivt. Vidare uttalas bl. a. att i en större domstol arbetskrafterna kan hållas vid en jämnare sysselsättning samt att den större domstolens mera elastiska organisation gör det lättare att utan förstärkningar bemästra tillfälliga påfrestningar i arbetet. Sistberörda synpunkt är icke minst viktig. Den större domstolens större elasticitet är en mycket väsentlig fördel. En domstol med endast en eller ett p a r domare h a r svårt att hålla arbetet flytande vid sjukdomsfall eller av annan orsak föranledd ledighet, som normalt alltid måste tagas i beräkning, liksom också vid sådana periodvis återkommande förskjutningar i arbetsbelastningen som orsakas av ökad måltillströmning eller målens svårighetsgrad och omfattning. Men inte endast vad gäller antalet domare måste synpunkter av detta slag tilläggas stor betydelse. Elasticiteten hos den större arbetsenheten är av värde också för de olika sidorna av

39 kansliarbetet. Detta åvilar numera i väsentlig utsträckning icke-rättsbildad, företrädesvis kvinnlig personal. Endast en förhållandevis stor domstol kan ha den personaluppsättning som är nödvändig för att icke vid inträffande förfall bland kanslipersonalen, särskilt för någon med mera kvalificerade arbetsuppgifter, besvärande rubbningar till förfång för allmänheten skall uppkomma. Allmänt kan sägas att ju större en domkrets är, dess mindre känslig blir domstolen för störningar av angivet slag. Små domkretsar är också sårbara i ett annat, särskilt med hänsyn till den framtida utvecklingen, betydelsefullt hänseende, nämligen vid sådan ändring i domkretsarnas storlek som kan bli en följd av ändrad kommunal indelning. Om genom dylik indelningsändring en domkrets minskar och en annan ökar i omfattning, kan detta få vittgående följder i judiciellt avseende för den händelse de av ändringarna berörda tidigare domkretsarna är små. Är däremot domkretsarna förhållandevis stora, behöver ändringarna ej alls påverka själva domkretsindelningen och blir återverkningarna på sådana därmed sammanhängande frågor som behovet av domslokaler och arbetskraft betydligt lättare att komma till rätta med. Att små domkretsar och domstolar administrativt och organisatoriskt sett i åtskilliga hänseenden är underlägsna större arbetsenheter får därför anses ovedersägligt. På det hela taget måste det innebära en rationalisering att i stället för ett stort antal relativt små enheter ha ett mindre antal relativt stora. Antalet avdömda mål per domare växlar i domsagorna från i vissa domsagor mindre än 200 till i andra mer än det dubbla. I rådhusrätterna är förhållandet likartat. En sådan ojämnhet i arbetsbelastningen är icke lycklig. En successiv årlig förstärkning av personalen i de mest arbetstyngda domsagorna h a r nödvändiggjorts. Å andra sidan h a r arbetskraften i de mindre enheterna icke kunnat fullt utnyttjas. Genom ombildning till större domkretsar kan en utjämning ske utan att därför det totala antalet domare behöver ökas. Även i fråga om tingsnotarier och icke rättsbildad personal torde på motsvarande sätt genom utökning av domkretsarna en bättre fördelning av arbetskraften kunna åstadkommas. Som en ej oväsentlig fördel med större domkretsar må dessutom framhållas de möjligheter till samspråk och diskussioner ej blott i tveksamma mål utan över huvud taget i juridiska ämnen som förhandenvaron vid en och samma domstol av flera domare med erfarenhet i yrket erbjuder. Hur stor personal, i första h a n d hur många domare, som en domkrets lämpligen minst bör ha arbetsunderlag för, om domstolen skall fylla de krav på en rationell arbetsenhet, som angivits i det föregående, kan diskuteras. En domstol med allenast en domare håller uppenbarligen icke måttet, ökas antalet domare i domkretsen till två, blir läget genast bättre. Men icke heller en domkrets av sådan storlek erbjuder de möjligheter till ändamålsenlig fördelning av arbetet och effektivt utnyttjande av personella och tekniska resurser, som måste eftersträvas. Den tillgängliga reserven vid ledigheter eller behov av extra arbetsinsats blir också praktiskt taget obefintlig. Ur administrativa synpunkter skulle det mest önskvärda vara, att varje domstol vore tillräckligt stor att kunna bära dylika tillfälliga påfrestningar utan att behöva anlita hjälp utifrån. I en liten domstol finns ej utrymme för befattningshavare med uteslutande eller huvudsaklig uppgift att vikariera för de ordinarie domarna. Förutsättningen för att sådan vikarie ständigt skall kunna vara knuten till en domstol är, att denna är tillräckligt stor att bereda sysselsättning åt sex å sju domare, av vilka kanske dock någon skulle kunna vara ickeo r d i n a r i e befattningshavare på utbildningsstadiet. Även om icke alla domstolar kan bli så stora som nu antytts, är det dock angeläget att varje domstol får en organisation som möjliggör en ändamålsenlig fördel-

40 ning av arbetet samt medför att mer eller m i n d r e tillfällig ökning i arbetsbördan eller frånvaron av personal icke ovillkorligen kräver insättning av extra arbetskraft. Jämväl i större domstolar kan naturligtvis rubbningen i den normala arbetsgången föranleda svårigheter. Men dessa blir dock där jämförelsevis mindre besvärande. Att för närvarande vissa domsagor är så små sammanhänger med att domsagoindelningen ursprungligen skedde efter principen att i en domsaga ej skulle finnas mer än en ordinarie domare, häradshövdingen. Denna princip hade naturligtvis sin grund i häradsrätternas domförhetsregler, enligt vilka mer än en lagfaren domare ej samtidigt deltar i något mål. Enligt domstolskommitténs förslag skall, i samband med att ett enhetligt underrättssystem genomförs, göras den ändringen i domförhetsreglerna att tvistemål i vissa fall skall även vid häradsrätt avgöras under medverkan av flera än en lagfaren domare. Det juristkollegium, som sålunda skall kunna förekomma, förutsätts skola bestå av tre domare. Det torde med hänsyn härtill vara naturligt att, när det gäller att bestämma minimistorleken för de domkretsar, som skall ingå i det nya underrättssystemet, man i princip utgår från att varje domkrets åtminstone bör kunna bereda sysselsättning åt detta domarantal. Väl är det tänkbart att en domstol vid behov av juristkollegium lånar en domare från annan domstol eller erhåller förstärkning från hovrätten. Utvägar av detta slag är emellertid förenade med olägenheter av arbetsorganisatorisk art. Även om möjligheter till avvikelser måste föreligga, är det som allmän regel givetvis bäst, att varje domstol har till sig knutet för ändamålet tillräckligt antal domare. Något ovillkorligt krav på att samtliga tre domare som härför erfordras skall vara ordinarie torde ej böra uppställas. Det är emellertid en allmänt omfattad princip att domare bör vara ordinarie. Undantag från denna princip förutsattes såvitt möjligt ske endast i den mån så påkallas vid semester eller annan ledighet för de ordinarie domarna eller ur utbildningssynpunkt. K o m m i t t é n s förslag r ö r a n d e p r i n c i p e r n a för d o m k r e t s i n d e l n i n g e n v a r i n t e e n h ä l l i g t . B e s e r v a t i o n a n m ä l d e s a v e n av d e s a k k u n n i g a , h ä r a d s h ö v d i n g e n Eric Stangenberg. V i d a r e avgavs s ä r s k i l d a y t t r a n d e n dels av en av k o m m i t t é n s e x p e r t e r , l a g m a n n e n Bengt Sandström, dels av fyra l e d a m ö t e r a v k o m m i t t é n s r å d g i v a n d e n ä m n d , n ä m l i g e n r i k s d a g s l e d a m ö t e r n a fru Astrid Kristensson s a m t h e r r a r Erik Larsson, Erik Svedberg och Gustaf Svensson. I sin reservation hävdade herr Stangenberg, att domkretsarna i princip bör vara så stora, att de bereder sysselsättning åt två ordinarie domare. Herr Stangenberg ansåg vidare att flera underrätter bör kunna vara förlagda till samma ort. Beservanten uttalade bland annat, att alltför mycket s. k. rationella synpunkter tillåtits vara avgörande vid formandet av principer för en ny domkretsindelning. Tillräcklig hänsyn hade ej tagits till de värden som ligger i historia och tradition. E n eventuell minskning av underrätternas arbetsvolym skulle vid bifall till principförslaget om minst tre domare i varje domkrets medföra en sådan avsevärd utsträckning av domkretsens område att den icke tedde sig rimlig ur vare sig bygdens, allmänhetens, rättsvårdens eller juristernas synpunkt. Mot alltför stora domkretsar kunde i övrigt anföras, att med administrationen av sådana kunde vara förenad risk för att övervakningen av arbetet och utbildningen av notarier eftersattes. En av de mera allvarliga nackdelarna med den föreslagna domkretsreformen ansåg reservanten vidare vara den högst avsevärda nedgång i antalet chefsdomartjänster, som blev följden av större men färre domkretsar. Herr Sandström

förklarade i sitt yttrande, att h a n delade häradshövdingen Stäng-

11 enbergs betänkligheter mot förslaget att i princip ej till någon ort må förläggas mer än en underrätt. Sandström ansåg att det saknades stöd för att så stora arbetsenheter representerar en ändamålsenligare och lämpligare underrättsorganisation än domkretsarna i enlighet med kommitténs riktlinjer i övrigt. Sandström påpekade även att förslaget härutinnan — utöver vad som följde av tillskapandet i princip av domkretsar som ger sysselsättning åt tre domare — ledde till en ytterligare väsentlig minskning av antalet chefsdomartjänster, ägnat att menligt inverka på rekrjteringen till domarbanan. De fyra ledamöter av den till kommittén knutna rådgivande nämnden, som avgivit särskilt yttrande, anförde att de visserligen instämde i önskvärdheten av att domsagorna i regel blev tillräckligt stora att bereda sysselsättning åt minst tre domare men ansåg att såväl geografiska som andra skäl dock talade för att domsagor med två domare kunde vara motiverade. Nämnda ledamöter förklarade sig beträffande olägenheterna av alltför stora domsagor i allt väsentligt dela den mening som kommit till uttryck i häradshövding Stangenbergs reservation. Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande har tanken, att domkretsarna skall utformas enligt enhetliga principer för hela riket bara kritiserats av Svenska kommunförbundet, som anser att domkretsarnas utformning bör bestämmas genom avgöranden från fall till fall och under avvägning av praktiskt och organisatoriskt betingade synpunkter. Som motiv härför åberopar förbundet framför allt att befolknings- och kommunikationsförhållandena i så hög grad varierar i vårt land. Förslaget under 1 att varje domkrets skall vara stor nog att bereda arbetsunderlag åt minst tre domare biträds av det alldeles övervägande antalet remissorgan. Sålunda tillstyrks eller lämnas förslaget utan erinran av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (BÅ), nedre jusiitierevisionen (majoriteten), Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, samtliga rådhusrätter, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, 1961 års storstadsutredning, polisberedningen, länsindelningsutredningen, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Sveriges juristförbund, flertalet av de stadskommunala organ, som yttrat sig i frågan, samt några tingshusbyggnadsskyldige. De nämnda remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till vad kommittén har anfört som grund för den förordade principen. Ett stort antal remissorgan uttalar, att avsteg från principen ej bör ske, om det inte påkallas av särskilda skäl. Åtskilliga remissorgan påpekar att det — särskilt med hänsyn till att kommittén föreslagit att juristkollegial sammansättning av underrätt skall k u n n a förekomma vid särskild huvudförhandling i tvistemål — synes naturligt att som riktlinje ange att en domkrets bör vara tillräckligt stor för att bereda sysselsättning åt minst tre domare. Göta hovrätt uttalar, att hovrätten — om vissa principer redan nu anses böra fastläggas för domkretsindelningen — i vissa avseenden kan ansluta sig till kommitténs uttalanden. Hovrätten framhåller att det synes ändamålsenligt att domsagor med tre domare i stor utsträckning bildas efter

42 hand. På många håll skulle detta, med eller utan sammanslagning med stad som nu har rådhusrätt, kunna ske utan hårdare ingrepp i bestående traditioner och utan olägenheter för allmänheten, som när samma stad redan nu är säte för både rådhusrätt och häradsrätt eller för flera häradsrätter men även eljest i vissa fall. Däremot anser hovrätten inte önskvärt att eftersträva att domstolen består av flera än tre domare, om än detta i en del fall också kan godtas. Och vidare understryker hovrätten bestämt att det inte får bli ett krav över hela linjen att domkretsen skall kunna uppbära minst tre domare. Kommitténs förslag avstyrks i förevarande hänseende av sex ledamöter av nedre justitierevisionen, ett tiotal tingshusbyggnadsskyldige och några stadskommunala organ. Dessa remissinstanser ansluter sig i allmänhet till häradshövding Stangenbergs reservation och hävdar att domkretsarna i princip bör vara så stora, att de bereder sysselsättning åt två ordinarie domare. Nämnda sex ledamöter av nedre justitierevisionen förordar även en uppdelning av vissa av de större domsagorna. Flera tingshusbyggnadsskyldige, som avstyrker förslaget, anser att särskilt för inskrivningsväsendet olägenheter skulle uppstå med stora domkretsar, eftersom stora inskrivningsenheter skulle medföra minskad service för den rättssökande allmänheten. Svenska kommunförbundet hävdar att mot en väsentlig förstoring av underrätterna och därmed även domkretsarna bl. a. talar dels angelägenheten av att nämnden besitter lokal- och personkännedom, dels allmänhetens anspråk på att avståndet till tingsställe och domsagans kansli icke blir alltför stort, dels de nya lokalbehov som uppstår på grund av en starkare koncentration av underrätterna. Några av de tillstyrkande remissorganen såsom hovrätten för Västra Sverige och hovrätten för Övre Norrland anser att man i vissa fall bör nöja sig med tvådomardomkretsar. Hovrätten för Västra Sverige framhåller den av arbetsmarknadsstyrelsen verkställda indelningen av riket i omkring 100 A-regioner, var och en med en eller undantagsvis två centralorter, som förutsätts ha bl. a. domsagokansli. Enligt hovrättens mening bör den omständigheten att en ort är sådan som avses med beteckningen A-centrum vara ett skäl för att ha ett underrättskansli på orten, även om domkretsen därigenom erhåller endast två domare. De olägenheter som det skulle innebära att tillföra en domstol, där det endast finns två domare, en tredje ledamot i händelse av juristkollegial sammansättning vid särskild huvudförhandling i tvistemål, anser hovrätten ej vara alltför svåra att bemästra. I första hand borde hovrätten tillhandahålla den arbetskraft som krävs. I andra hand kommer i fråga att anlita domare i någon närbelägen domstol. Även rådhusrätten i Borås anknyter till rikets indelning i A-regioner. Bådhusrätten påpekar att kommitténs huvudförslag ej torde medge att ens landets A-regioner utrustas med domstolskansli i sin huvudort och att det för många sådana orter, där man är beredd till betydande uppoff-

43 ringar för att behålla sin domstol, torde komma att innebära ett hårt slag att förlora den. Särskilt i de fall, då även eljest vissa hinder möter mot att bilda en domkrets av kommitténs normalstorlek, exempelvis genom svårighet att nå en lämplig arrondering av domkretsen, ger berörda synpunkter anledning att gå varsamt fram. Hovrätten för Övre Norrland framhåller att skäl kan föreligga i vissa fall att tillskapa domstolar med blott två domare, båda ordinarie. Särskilt synes detta gälla områden med stora avstånd men även i andra fall kan det tänkas, att valet står mellan att antingen låta en naturlig enhet bilda en egen domkrets, som ej — om hittills tillämpade normer för personalorganisationen i häradsrätterna får gälla — förmår giva flera än två domare full sysselsättning eller att låta denna enhet sammanslås med ett angränsande område, varvid en väl stor domkrets skulle uppstå om områden med sinsemellan ringa samhörighet skulle sammanföras. Även Föreningen Sveriges häradshövdingar anför att såväl geografiska som andra skäl kan göra domstolar med endast två domare motiverade. Liknande synpunkter anför länsstyrelsen i Kopparbergs län. Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar att principen om tre domare i varje domkrets kan accepteras, om principen betraktas som en riktlinje från vilken åtskilliga undantag får göras. Många remissorgan har uttalat sig om vilken övre gräns en domkrets lämpligen bör ha. F r å n flera håll anförs betänkligheter mot mycket stora underrätter. En grupp remissorgan framhåller att domkretsarna som regel ej bör göras större än att de bereder arbete åt tre domare. Till denna grupp hör JK, nedre justitierevisionen (majoriteten), Svea hovrätt, Göta hovrätt och hovrätten för Västra Sverige. Svea hovrätt uttalar, att det principiellt torde vara två ej alltid förenliga synpunkter som gör sig gällande vid utformningen av lämpliga domkretsar. Å ena sidan bör domkretsen utgöra ett geografiskt område, vars skilda delar naturligen hör samman inte minst från kommunikationssynpunkt, varigenom en önskvärd samhörighet mellan domstolen och bygden kan upprätthållas. Å andra sidan bör domkretsen vara så beskaffad, att den kan bilda underlag för en organisatoriskt och administrativt ändamålsenlig domstol. Hovrätten anför bl. a. Hovrätten är icke övertygad om att ökad effektivitet i arbetet uppnås, när domkretsen ökas så att fler än tre domare beredes sysselsättning vid domstolen. I varje fall har hovrätten icke tillgänglig någon utredning, som styrker, att så skulle vara fallet. Ett effektivt utnyttjande av personella och tekniska resurser och en rationell arbetsfördelning kan säkerligen uppnås även i en mindre domsaga. I en mycket stor domsaga uppkommer dessutom särskilda administrativa problem, vilka de befattningshavare som kommer i fråga som administrativa chefer i underrätterna normalt kan ha svårigheter att bemästra. Något påtagligt skäl att från organisatorisk eller allmänt administrativ synpunkt skapa större domkretsar än

44 som kan bereda sysselsättning åt tre domare föreligger enligt hovrättens mening inte. Några remissorgan förordar att domkretsarna ej bör göras större än att de bereder sysselsättning åt fyra domare. Till dessa hör hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland, några rådhusrätter samt Sveriges juristförbund. Rådhusrätten i Linköping framhåller att man som regel bör sträva efter att det finns fyra domare i varje domkrets, så att rätten kan sammanträda i juristkollegial sammansättning även under semesterperiod och under förfall för någon ledamot. Bådhusrätten anser det vara omöjligt att ange den optimala storleken för underrätt och framhåller att underrätter av vilken storlek som helst — utöver tre-juristgruppen — torde kunna organiseras på effektivt sätt. Bådhusrätten säger sig ha funnit att en domstol på sex—sju jurister kan organiseras väl och arbeta effektivt. Även rådhusrätten i Lund framhåller att inom ganska vida gränser — från två till sex å sju domare — det synes svårt att finna några objektiva kriterier på domkretsens optimala storlek. Domstolskommitténs uppfattning att det i en liten domstol ej finns utrymme för tjänstemän med uteslutande eller huvudsaklig uppgift att vikariera för de ordinarie domarna och att förutsättningen för att sådan vikarie skall kunna ständigt vara knuten till en domstol är att den är tillräckligt stor att bereda sysselsättning åt sex eller sju domare, har föranlett uttalanden av många remissorgan. I allmänhet framhålls att det inte är visat att en underrätt som bereder sysselsättning åt sex ä sju domare är en mer rationell enhet än en domstol som sysselsätter tre å fyra domare. I denna riktning uttalar sig bland annat JK och Svea hovrätt. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser, att domkretsar med sex eller sju domare bör inrättas endast när i domkretsen ingår större stad som tillför domstolen huvuddelen av arbetet. Nedre justitierevisionen anför bl. a. Givet är att våra största rådhusrätter även i framtiden kommer att ha en organisation av minst denna storlek. Någon uppdelning av dessa underrätter bör givetvis icke förekomma. Starka organisatoriska eller administrativa skäl eller ock ett påtagligt behov ur effektivitetssynpunkt måste emellertid kunna åberopas för att låta en organisation som passar större tätorter bli förebild för landsbygden och mindre tätorter. Det finns nämligen beaktansvärda hänsyn och intressen, som talar mot domkretsar av nyss angiven storlek utanför de större tätorterna. Kommittén har ej, enligt nedre revisionens mening, förmått framlägga hållbara skäl för att en organisation med sex å sju domare erbjuder de bästa möjligheterna till ändamålsenlig fördelning av arbetet och till effektivt utnyttjande av personella och tekniska resurser. Några statistiska siffror, som visar att arbetskraften inom en domstol med tre domare icke kan utnyttjas lika effektivt som den inom större domstolar, ha ej framlagts. Tvärtom synes den officiella domsagostatistiken tyda på att antalet avdömda mål per domare i vart fall ej är större i de fem för närvarande största domsagorna (4—5 domare) än i en del mindre tingsdomar- eller tingssekreterardomsagor. Målbalansen per domare enligt nämnda statistik synes ej heller stödja kommitténs uppfattning om

45 större domstolars överlägsenhet ur effektivitetssynpunkt. Tillfälliga arbetsansvällningar torde kunna bemästras även inom en tredomardomsaga. Vidare kan moderna kontorstekniska landvinningar även i sådan domsaga utnyttjas på ett ur teknisk och ekonomisk synpunkt försvarbart sätt. Åtskilliga remissorgan som förordar återhållsamhet med att skapa stora domkretsar framhåller att man inte kan bortse från den inverkan på antalet chefsdomartjänster och därmed på befordringsgången som en minskning av antalet underrätter kommer att föra med sig. I denna riktning uttalar sig JK, nedre justitierevisionen, Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, Föreningen yngre jurister vid Svea hovrätt, Föreningen yngre jurister vid hovrätten för Övre Norrland, Stockholms rådhusrätt, Föreningen Sveriges häradshövdingar och några andra remissorgan. Föreningen Sveriges häradshövdingar anför bl. a. Kommittén har icke lämnat obeaktad frågan om den inverkan en domkretsindelning enligt kommitténs förslag kan ha på domarrekryteringen. Vad som härvidlag väsentligen måste uppmärksammas och som är ägnat att inge de allvarligaste betänkligheter är den avsevärda nedgång av antalet chefsdomartjänster, varmed man skulle ha att räkna. Hur stor denna nedgång kan förväntas bli kan för dagen icke siffermässigt med någon grad av exakthet beräknas. Det torde dock vara realistiskt att räkna med att vid genomförandet av en domkretsindelning enligt av kommittén föreslagna normer antalet chefsdomartjänster i förhållande till nuläget kommer att gå ned till omkring hälften. Kommittén har framhållit att samtidigt som vid en ombildning till större domkretsar antalet underrättschefer kommer att minska, kan antalet ordinarie domartjänster i övrigt — tingsdomare och rådmän — förutsättas öka, samt att det är svårt att förutse i vad mån de ogynnsamma verkningarna på rekryteringsförhållandena, som minskningen av antalet chefsdomartjänster kan medföra, kommer att uppvägas av bättre befordringsmöjligheter i andra avseenden. Enligt föreningens mening är det ingalunda svårt att förutse att en så avsevärd nedgång i antalet chefsdomartjänster som ovan antytts kommer att i högsta grad menligt inverka på rekryteringen till domarbanan. Den stora nedgången i antalet chefsdomartjänster skulle jämväl hårt drabba i vart fall dem i nuvarande domargeneration, som befinner sig i begynnelse- och passagetjänsterna. Enighet torde råda därom, att rättsskipningens tyngdpunkt fortfarande skall vara förlagd till underrätterna och att därstädes skall erbjudas den bästa möjliga rättsvård. För att underrätterna rätt skall kunna fylla de betydelsefulla uppgifter som sålunda tillkommer dem, lärer det väsentligaste vara att domarämbetena därstädes kan besättas med krafter med sådan skicklighet och lämplighet i övrigt för domarvärv att angivna uppgifter blir på bästa möjliga sätt fyllda. Brister härutinnan lärer ej kunna upphjälpas av en till det yttre än så fulländad och perfekt organisation. Föreningen vill här hänvisa till vad häradshövdingen Stangenberg anfört i sin reservation. Andra remissorgan anser dock att de farhågor för domarrekryteringen som uttalas i häradshövding Stangenbergs reservation är överdrivna. Sålunda uttalar Svea hovrätt, att hovrätten i allt väsentligt delar den uppfattning som kommittén har anfört. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför.

46 Det torde väl vara riktigt att häradshövdingämbetet sedan gammalt har åtnjutit högt anseende och att möjligheten att vinna befordran till sådant ämbete har haft en viss betydelse för rekryteringen till domarbanan. Det kan emellertid knappast antagas att härvid det momentet i häradshövdingens ställning att denne är chef för domsagans kansli har varit avgörande annat än för vissa personlighetstyper. För flertalet har denna sida av deras ställning säkerligen tett sig tämligen likgiltig. Det kan icke göras gällande annat än att rådhusrätternas domare också har åtnjutit ett högt anseende och att de stora rådhusrätterna har förmått att dra till sig domare av en genomgående hög standard, trots att de unga jurister som börjat där praktiskt taget icke kunnat räkna med att bli domstolens chef. Möjligheterna att helt få ägna sig åt dömande verksamhet utan att störas av personalproblem eller mera triviala administrativa detaljer kan ha utövat en lockelse på somliga. Hovrätten anser det sålunda vara oberättigat att helt generellt tala om »chefsdomartjänster» såsom något särskilt värdefullt ur rekryteringssynpunkt. Av större betydelse för rekryteringen är säkerligen de villkor som över huvud taget erbjuds domare och domaraspiranter. Dessa villkor måste vara sådana att domarbanan kan dra till sig lämpliga jurister i konkurrens med annan verksamhet. Ej blott arbetets art utan även domstolarnas allmänna betydelse för ett fritt samhällsskick måste härvid beaktas. Liknande synpunkter anför Sveriges advokatsamfund. Rådhusrätten i Örebro uttalar bl. a. I sitt förslag om gemensam domarbana utgår domstolskommittén själv från förutsättningen att domarna i en underrätt bör jämställas. Det är givetvis riktigt, att i den gemensamma domarkarriären varje domare ej kan påräkna att sluta som domstolschef. Detta betyder dock mindre, om underrättsdomarna i allmänhet erhåller en ställning som betingas av de faktiska arbetsförhållandena. Klyftan mellan domstolschefen och övriga domare blir då tämligen ringa. Enligt rådhusrättens uppfattning är det av stor vikt att ifrågavarande spörsmål bedömes realistiskt, och att man ej håller fast vid begrepp och tankegångar, som ej alls motsvaras av faktiska förhållanden. Med denna uppfattning blir frågan om domkretsarnas storlek ej längre något problem som inverkar på rekryteringen till domarbanan. Kommitténs förslag under 2 att mer än en underrätt i princip ej bör förläggas till någon ort har mött invändningar i åtskilliga yttranden. Förslaget tillstyrks av JK, RÅ, hovrätten över Skåne och Blekinge, flertalet rådhusrätter och länsstyrelser, 1961 års storstadsutredning, Sveriges advokatsamfund samt några kommunala organ. Förslaget avstyrks eller kritiseras av Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, rådhusrätterna i Södertälje, Nyköping, Kalmar och Lund, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Kalmar, Älvsborgs, Västerbottens och Norrbottens län, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen yngre jurister i hovrätten för Övre Norrland, Svenska kommunförbundet samt åtskilliga tingshusbyggnadsskyldige och kommunala organ. Av de tillstyrkande organen framhåller Sveriges advokatsamfund att två eller flera domstolar är med var sitt kansli förlagda till en och samma ort

47 i åtskilliga fall f. n. Att en sammanslagning skulle möjliggöra en betydande rationalisering av arbetet i dessa fall kan svårligen bestridas. Några ökade svårigheter för allmänheten att komma i kontakt med domstolens kansli skulle sammanläggningen inte innebära. 1961 års storstadsutredning, som anser de av kommittén uppdragna riktlinjerna väl ägnade att läggas till grund för kommitténs fortsatta arbete, ansluter sig till principen att högst en underrätt bör förläggas till samma ort. De särskilda förhållandena kring rikets största städer bör dock beaktas. Hovrätten för Västra Sverige är tveksam om principen bör tillämpas men framhåller att den försetts med en så pass långtgående reservation att den synes täcka även hovrättens ståndpunkt. Hovrätten anser det ej möjligt att närmare ange hur avvägningen mellan olika synpunkter bör ske förrän vid ställningstagandet till konkreta förslag. Liknande ståndpunkt intar nedre justitierevisionen. Av de remissorgan, som avstyrker eller kritiserar kommitténs förslag, framhåller Svea hovrätt att det väl låter sig tänka att varje underrätt på en ort med flera domstolskanslier kan ha en väl avpassad domkrets, som inte bör sammanföras med annat område, men att det likväl från kommunikationssynpunkt är motiverat att förlägga kanslierna till samma ort. Å andra sidan vill hovrätten inte bestrida att det framstår som oegentligt från många synpunkter att ha flera underrättskanslier förlagda till samma ort i den omfattning som nu råder. Liknande synpunkter anför Göta hovrätt och hovrätten för Övre Norrland. Sistnämnda hovrätt kan inte dela kommitténs principiella motvilja mot att förlägga två eller flera domstolskanslier till samma ort och betecknar denna fråga som av underordnad natur och utan egentlig betydelse för hur rikets judiciella indelning bör utformas. Flera remissorgan, som är kritiska mot kommitténs förslag i denna del, understryker att byggnadsekonomiska och byggnadskulturella synpunkter kan — som kommittén även framhållit — inverka på domkretsindelningen och på frågan om en eller flera underrätter skall vara förlagda till samma ort. I denna riktning uttalar sig Föreningen Sveriges häradshövdingar, rådhusrätten i Lund, riksrevisionsverket och några tingshusbyggnadsskyldige. De tingshusbyggnadsskyldige i Åse, Viste, Barne och Laske domsaga, i Nedansiljans domsaga, i Medelpads östra domsaga och i Umeå domsaga framhåller sålunda att hänsyn måste tas till de betydande kostnader för tingshus och kanslibyggnader, som de tingshusbyggnadsskyldige nedlagt. Kommitténs förslag under 3 att domkretsarna bör byggas upp med kommuner som minsta enheter samt att även kommunblocken bör bevaras odelade har — med några få undantag — genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Polisberedningen anser det helt uteslutet att ej följa gränserna för kom-

48 munblocken vid domkretsindelningen. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att det är av betydande intresse, att den samhörighet mellan olika kommuner som legat till grund för kommunblockbildningen ytterligare stöds av att kommunerna förenas judiciellt. Länsstyrelsen erinrar om att m a n vid kommunblockbildningen räknat med att kommunerna i blocken efter hand skall sluta sig samman till en kommun men att detta kan komma att ske genom att till en början endast några av blockets kommuner förenas. I den mån sådana kommuner ligger inom olika domkretsar är det angeläget att den nya domkretsindelningen då helt genomförs. Det bör nämligen undvikas att en omreglering av en domkrets sker vid upprepade tillfällen. Hovrätten för Övre Norrland framhåller att bakom indelningen i kommunblock ligger en på noggranna undersökningar byggd strävan att gruppera landsbygden kring de naturliga centralorterna. En sådan centralort med kringliggande bygd torde vara lämplig såsom enhet i flera olika avseenden, också när det gäller att avgränsa domkretsarna. Endast i undantagsfall synes böra komma i fråga att dela ett kommunblock eller till och med en kommun på två eller flera domkretsar, varvid dock i vart fall församlingsgränserna torde få respekteras. Förslaget kritiseras på denna punkt endast av de tingshusbyggnadsskyldige i Medelpads östra domsaga samt av dåvarande häradshövdingen i Nedansiljans domsaga efter samråd med domsagans tingshusbyggnadsskyldige. De grunder, på vilka kritiken bygger, framgår i huvudsak av följande yttrande av tingshusstyrelsen i förstnämnda domsaga. Genom att varje samband mellan jurisdiktion och administration kommer att upphöra synes enligt styrelsen intet principiellt hinder föreligga mot att låta domkretsarnas gränser helt bestämmas av jurisdiktionens krav. Även om det ur praktiska synpunkter kan vara lämpligt, att vid de nya domkretsarnas fastställande följa då befintliga kommungränser, synes emellertid nya sådana gränser ej nödvändigtvis böra slå igenom även beträffande jurisdiktionen, om detta nämligen skulle medföra en försämrad domkretsindelning. Godtages sistnämnda tes, finns heller ingen som helst anledning att vid domkretsindelningen slaviskt följa kommunblocksgränserna. Kommunblocken är ju för övrigt i och för sig ej annat än block för visst kommunalt samarbete, beträffande vilka ofta mycket liten sannolikhet kan anses föreligga för att de någonsin eller i vart fall inom överskådlig tid skall resultera i en total kommunsammanslutning. Kommitténs förslag under 4 att indelning i åklag ar distrikt och kronofogdedistrikt skall beaktas och, om detta ej låter sig göra, indelningen i polisdistrikt om möjligt skall följas har inte helt vunnit anslutning hos de remissorgan som uttalat sig i frågan. Åtskilliga remissorgan betonar att domkretsindelningen bör vara primär i förhållande till andra indelningar. Vikten av att domkretsindelningen i varje fall följer indelningen i åklagardistrikt har starkt understrukits av RÅ, Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler och polisberedningen. Beredningen ut-

49 talar att de allmänna synpunkter, som legat till grund för indelningen i åklagar- och exekutionsdistrikt, bör äga samma giltighet vid bildandet av domkretsar. Dessa distrikt bör dessutom inte annat än i något enstaka undantagsfall vara för stora för att också utgöra domkretsar med den av kommittén förutsatta storleken på domkretsarna. Indelningen i polis-, åklagar- och exekutionsdistrikt bör därför följas vid en ny domkretsindelning. I speciella undantagsfall kan dock smärre justeringar göras i distriktsindelningar som fastställts med utgångspunkt i beredningens förslag. En annan inställning kommer till uttryck i yttrandena från JK, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, några rådhusrätter, Föreningen Sveriges häradshövdingar och Sveriges juristförbund. Svea hovrätt anför, att i mångt och mycket liknande synpunkter gör sig gällande vid indelningen i åklagar- och kronofogdedistrikt som vid domkretsindelningen. Med hänsyn härtill torde några skärningar ej behöva uppkomma. I den m å n en önskvärd domkretsindelning ej kan genomföras utan att åklagar- eller kronofogdedistrikten delas uppkommer emellertid fråga vilket avseende som bör fästas vid detta förhållande. Vad gäller kronofogdedistrikten kan hovrätten ej finna att nämnvärda olägenheter skulle behöva uppkomma. Hovrätten har även den uppfattningen att kommittén överdrivit nackdelarna av att åklagardistrikt hör till mer än en domsaga. Enligt hovrättens mening bör även starkt understrykas att domkretsindelningen måste anses vara en mera primär indelning än de andra berörda indelningarna. Det framstår därför väl så motiverat att anpassa exempelvis indelningen i åklagardistrikt efter den mest ändamålsenliga domkretsindelningen än tvärtom. Liknande uttalanden gör JK och Föreningen Sveriges häradshövdingar. Hovrätten för Västra Sverige och Sveriges juristförbund anser att olägenheterna av att frångå kronofogdedistrikten skulle vara mycket begränsade. Hovrätten framhåller, att kronofogde givetvis bör ange vilken underrätt som är behörig, om talan mot beslut av honom skall fullföljas till allmän underrätt eller om han hänskjuter mål till rättegång. Även hovrätten för Övre Norrland hävdar att man ej bör överdriva olägenheterna av att den indelning i polis-, åklagar- och kronofogdedistrikt, som i och för sig synes mest lämplig, ej helt sammanfaller med den lämpligaste domkrefsindelningen. Hovrätten anser att sådana avvikelser ibland bör godtas och att man i andra fall bör söka jämka indelningarna så att de såvitt möjligt sammanfaller. Vid sådana jämkningar bör man ta lika stor hänsyn till den judiciella indelningen som till annan indelning, även om denna skulle vara fastställd nyligen. Kommitténs förslag under 5 att länsgränserna i princip bör respekteras har med få undantag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Sålunda ut4—614831

50 talar länsindelningsutredningen att den delar kommitténs uppfattning att man så långt som möjligt bör söka anpassa de judiciella och administrativa indelningarna efter varandra. Utredningen anser de föreslagna riktlinjerna väl ägnade att läggas till grund för kommitténs fortsatta arbete med den närmare geografiska utformningen av de olika domkretsarna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vill — starkare än vad kommittén har gjort — särskilt framhålla att det ej bör komma i fråga att låta domsagogräns skära länsgräns. För en så restriktiv ståndpunkt talar enligt länsstyrelsen redan vissa mera allmänna överväganden, såsom önskvärdheten av regional samordning och samverkan. Länsstyrelsen fäster också uppmärksamheten på att rikets indelning i valkretsar för val till landstingen, såvitt angår landsbygden skall verkställas efter domsaga eller tingslag, där så lämpligen kan ske, samt att Älvsborgs län är delat i två valkretsar efter häradsindelningen vid val till riksdagens andra kammare. Svea hovrätt och länsstyrelsen i Gävleborgs län ställer sig däremot kritiska. Hovrätten anser skälen för att domkretsindelningen skall behöva anpassas efter länsgränserna ej övertygande. Enligt hovrättens mening måste det vara viktigare att få en lämplig lokal spridning av underrätterna i landet än att följa den större regionala uppdelning som länsindelningen innebär. I annat fall synes riskerna vara påtagliga för att domkretsindelningen i alltför hög grad kommer att karakteriseras av domsagor med ett län som domkrets. Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar att länsgränserna i vissa fall utgjort och utgör ett påtagligt hinder för en lämplig domkretsindelning. Några principiella hinder bör inte föreligga för ett sammanförande av åklagardistrikt inom olika län till en domkrets, om man härigenom kan avgränsa ett lämpligt geografiskt område som domkrets för en underrätt. Kommitténs förslag under 6 att genomförandet av den nya domkretsindelningen bör ske successivt under hänsynstagande till de praktiska förutsättningar som erbjuder sig att göra övergången så mjuk och smidig som möjligt har genomgående kraftigt under strukits av de remissorgan som berört frågan. Endast länsstyrelsen i Östergötlands län anser att genomförandet bör ske samtidigt i hela riket eller inom en mycket begränsad tidrymd. Hovrätten för Västra Sverige förklarar sig oreserverat ansluta sig till vad kommittén anfört under 6. Angeläget är vidare enligt hovrättens mening att tvångsförflyttning av domare i görligaste mån undviks. I detta syfte bör bl. a. eftersträvas att sammanförande av domstolar inte sker annat än då häradshövding- eller borgmästarebefattningen i någon av dem blir ledig samt att tingsdomare eller rådman utan ansökningsförfarande erbjuds motsvarande tjänst i den nybildade domstolen. Föreningen Sveriges häradshövdingar anser det självklart att ett genomförande av en ny domkretsin-

51 delning kommer att bereda svårbemästrade problem i fråga om såväl lokalbestånd som personal, i vart fall om ändringarna i förhållande till den nuvarande ordningen skall bli så genomgripande som kommittén förordar. Föreningen betonar, att man måste ta all hänsyn till den personal, som kan bli berörd av indelningsändringarna. Som motiv för domkretsar med minst tre lagfarna domare har som framgår av redogörelsen åberopats bl. a. de principer för gemensamma domförhetsregler som kommittén avsett skola gälla i en framtida enhetlig underrättsorganisation. Enligt dessa skall juristkollegial sammansättning med tre domare kunna förekomma vid särskild huvudförhandling i tvistemål i alla underrätter. Ehuru meningarna var delade inom kommittén om de förutsättningar under vilka juristkollegium skulle användas, rådde enighet om att möjlighet till sådan sammansättning i tvistemål borde finnas. En reservant ansåg det emellertid böra övervägas, om antalet lagfarna domare kunde bringas ned till två. Även remissinstanserna uttalar sig praktiskt taget samtliga för att den juristkollegiala sammansättningsformen kommer till användning inom hela underrättsorganisationen och ej blott som nu vid rådhusrätterna. Endast Svenska kommunförbundet föreslår att sammansättningen lagfaren ordförande och nämnd blir enda domförhetsform i tvistemål i en enhetlig organisation. Tanken att ett juristkollegium skulle bestå av endast två domare har inte vunnit stöd i remissyttrandena. Som nämnts togs i propositionen till riksdagen angående huvudmannaskapet för rådhusrätten m. m. (1964: 156) inte ställning vare sig till principerna för domkretsindelning eller till domförhetsprinciperna. Utöver tidigare refererade uttalanden i dessa ämnen, enligt vilka frågorna sköts på framtiden, framhöll emellertid departementschefen att man för överskådlig tid borde r ä k n a med domkretsar för våra underrätter av mindre omfattning än domstolskommittén syntes ha förutsatt och att han sålunda bl. a. utgick från att även i fortsättningen mer än en underrätt kunde komma att finnas på en och samma ort.

Statistisk-ekonomisk

undersökning

Kommittén har övervägt möjligheten att på statistisk väg komma fram till vilken typ av underrätter som ur ekonomisk synpunkt är mest fördelaktig. En undersökning har i detta syfte skett av domsagorna i riket. Undersökningen har begränsats till år 1964 och hänsyn har tagits endast till lönekostnaderna. Målsättningen har varit att räkna fram lönekostnaden i kronor dels för

52 avgjort mål — utan uppdelning av målen i olika typer — dels för avgjort inskrivningsärende. Som inskrivningsärende har betraktats även upprättande av gravationsbevis. Domsagorna har jämförts med varandra för bedömning av i vad mån målkostnaden och kostnaden för inskrivningsärende har samband med storleken på domsaga och antalet domare som tjänstgör där. Vid undersökningen har den personal, som i genomsnitt under år 1964 tjänstgjort i de olika domsagorna, delats in i grupper beroende på vilka göromål de utfört. Sålunda har den personal som sysselsatts med tvistemål och brottmål, mål om lagsökning och betalningsföreläggande samt expropriationsmål och ägodelningsmål hänförts till en »målgrupp». I en »inskrivningsgrupp» har upptagits den personal som utfört göromål avseende inskrivningsärende, gravationsbevis och bouppteckningsärenden. Personalen som arbetat med kassagöromål har indelats i en tredje grupp. För att göra undersökningen genomförbar har vissa förenklingar gjorts i fråga om uppdelningen av personalen. Alla domare har placerats i målgruppen med undantag av särskilda inskrivningsdomare som upptagits i inskrivningsgruppen. Av notarierna har hälften placerats i målgruppen och andra hälften i inskrivningsgruppen. Biträdespersonalen har delats upp efter de göromål de olika befattningshavarna faktiskt utfört. Biträden i den grupp som arbetat med kassagöromål har lämnats utanför undersökningen då det bedömts som ogörligt att bestämma i vilken omfattning de har tagits i anspråk för arbetsuppgifter som härleds från de andra två grupperna av göromål. Den sammanlagda lönekostnaden för personalen i de olika domsagorna uppdelad på målgruppen och inskrivningsgruppen har schablonräknats 2 löneklasser över lönegraden och i samma ortsgrupp (4) för att kostnaderna skall bli jämförbara oberoende av geografiskt läge och tillfälligheter i lönesättning. Den totala lönekostnaden per domsaga och grupp har sedan dividerats med den sammanlagda summan brottmål och tvistemål som avgjorts i domsagan respektive hela antalet inskrivningsärenden. På detta sätt har framräknats kostnaden i kronor för avgjort mål samt lönekostnaden i kronor för inskrivningsärende i varje enskild domsaga. Hänsyn har dock inte tagits till antalet mål om lagsökning och betalningsföreläggande, expropriationsmål och ägodelningsmål samt bouppteckningsärenden p. g. a. att typerna av de olika slagen av dessa mål och ärenden är så olika och i vissa fall ojämförbara enheter. Att väga de olika typerna av mål och ärenden mot varandra ur arbetsbelastningssynpunkt har bedömts som ogenomförbart i detta sammanhang. Undersökningens resultat framgår av följande tabell. I denna redovisas dock inte de olika domsagorna var för sig utan endast kostnaden för avgjort mål och kostnaden för inskrivningsärende i medeltal för olika storlekstyper av domsagor.

53 Lönekostnad i kronor per avgjort mål och kostnad i kronor per inskrivningsärende under år 1964 för rikets domsagor1 uppdelade i storlekstyper efter antal domare Genomsnittlig målkostnad notarier Antal domare

1 2 3 4 5 6

Antal domsagor

34 57 13 3 4 1

biträden

Genomsnittlig kostnad för inskrivningsärende notarier Löner « + inskrivningsbiträden

antal tvistemål + brottmål

antal inskrivningsärenden

416 kronor 338 »> 342 »> 354 »> 333 » 348 i

11 kronor 10 »> 10 11 15 14

» » »> »

Domstolskommittén Som framgår av det föregående har de principer för en ny domkretsindelning för underrätterna, som kommittén föreslagit, i stort sett vunnit anslutning hos remissorganen. Den kritik som anförts har huvudsakligen gällt det antal domare, som regelmässigt bör tas till utgångspunkt vid bestämmandet av domkretsarnas omfattning, och frågan om mer än en underrätt bör vara förlagd till samma plats. I förstnämnda hänseende godtas i allmänhet principen, att varje domkrets bör vara tillräckligt stor att bereda sysselsättning åt minst tre domare. Däremot bryts meningarna om lämpligheten av domkretsar med fler än tre domare. Invändningar har framför allt riktats mot att mycket stora domkretsar skapas. Betänkligheterna synes bl. a. ha föranletts av kommitténs uttalande om domstolar med sex å sju domare som förutsättning för att någon tjänsteman med uteslutande eller huvudsakligen vikariatsuppgifter alltid skall kunna sysselsättas vid domstolen. Vad beträffar förslaget att i princip ej mer än en underrätt borde förläggas till en och samma ort torde de erinringar, som — trots de reservationer med vilka kommittén kringgärdat principen — detta förslag framkallat väsentligen härledas ur samma synpunkter som ligger till grund för invändningarna mot mycket stora domkretsar. Frågan om lämpligaste storleken på en underrätt är knappast möjlig att besvara generellt. Åtskilliga faktorer måste beaktas. Ehuru statens kostnader för rättsväsendet inte är av sådan storlek att de ändringar som kommer i fråga i underrättsorganisationen torde ha någon större betydelse i budgetsammanhang, kan den statsfinansiella sidan inte förbigås. Jämförelsematerialet är tyvärr dock inte tillräckligt att bilda underlag för en säker bedömning. Kommitténs undersökning om hur kostnaderna, avlöningsmässigt sett, ställer sig för varje avgjort mål och ärende i domsagor av olika storlek ger endast ringa vägledning, bl. a. beroende på att antalet 1

Undersökningen avser 112 av rikets dåvarande 117 domsagor. Beträffande de övriga (östra Göinge, Sydöstra Hälsinglands, Medelpads västra, Medelpads östra samt Ångermanlands södra domsagor) saknades vid undersökningstillfället erforderliga uppgifter.

54 häradsrätter med tre eller flera domare är förhållandevis litet. Besultatct påverkas också av faktorer, som det inte är möjligt att beakta i sammanhanget såsom den varierande svårhetsgraden och vidlyftigheten av olika mål och ärenden samt olika tjänstemäns olika sätt att arbeta. Avvikelser i dessa hänseenden ger särskilt stora utslag i de fall då antalet domsagor av jämförlig storlek är ringa. Den enda slutsats som man med någorlunda säkerhet synes kunna dra är att endomardomsagor i allmänhet är de dyraste i avlöningshänseende. I övrigt är skillnaden ur angivna synpunkt mellan domsagor av olika storlek f. n. ganska obetydlig och kan såsom nyss antytts, i de fall då endast ett fåtal domsagor tillhör samma storleksgrupp bero av speciella och tillfälliga förhållanden i någon eller ett par av domsagorna. Motsvarande undersökning för rådhusrätternas del har inte skett. Ehuru rådhusrätterna från och med den 1 januari 1965 har samma huvudman, staten, har nämligen den omorganisation — särskilt i personalhänseende — av dessa domstolar som beslutades vid förstatligandet ännu inte hunnit fullt genomföras. De är därför inte helt jämförbara vare sig inbördes eller med häradsrätterna. Vad beträffar andra domstolskostnader än avlöningskostnaderna ställer det sig svårt att genom jämförelse mellan olika underrätter fastställa dessas ekonomiskt lämpligaste storlek. Frågan kompliceras av att omkostnaderna åvilar inte endast staten utan också och i förhållandevis olika stor utsträckning tingslagen och kommunerna. Utan närmare undersökning är det emellertid befogat anta, att när det gäller omkostnaderna små domstolsenheter ställer sig ekonomiskt mindre fördelaktiga än större. Användningen av kopieringsapparater, bandinspelare och andra maskinella hjälpmedel blir lönsammast, då deras kapacitet kan utnyttjas effektivt. Ytterligare en ekonomisk avvägningsfråga gäller lokalhållningen. Vare sig en domstol är stor eller liten behöver den inte endast vanliga kontorsutrymmen utan också lokaler och anordningar som är speciellt avpassade för domstolsverksamheten. I en liten domstol kan dessa inte nyttiggöras på samma sätt som i en större. Över huvud taget måste det byggnadsekonomiskt sett i allmänhet vara i längden mindre ändamålsenligt med flera domstolar i olika byggnader än med en domstol i en byggnad. För ett ekonomiskt och i övrigt rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser krävs inom andra verksamhetsområden samgående i större enheter. Man bör kunna anta att detsamma gäller domstolsväsendet. Att en underrätt tillförs flera domare behöver inte medföra att behovet av annan personal, av kontorsmaskiner och annan utrustning ökar i motsvarande grad. Som framgår av vad kommittén anfört i det tidigare betänkandet är de motiv, som talar för större domkretsar än f. n. är regel, emellertid inte i första hand ekonomiska. Huvudskälen är av administrativ och organisatorisk art. Växlingen i arbetstillströmning och personaluppsättning blir mindre kännbar i en större arbetsenhet än i en mindre. Arbetet löper därför j ä m n a r e och smidigare. Möjligheterna till ändamålsenlig fördelning av

55 göromålen ökar och arbetsförhållandena kan över huvud taget ordnas på ett mer tillfredsställande sätt. Ett vägande skäl för större underrätter är vidare den ökade elasticiteten, som minskar behovet av tillfälliga personalförstärkningar. Inte minst med hänsyn till rekryteringen är detta av värde. De med nuvarande underrättsorganisation nödvändiga förflyttningarna av unga domstolsjurister till tjänstgöring kortare eller längre tid vid än den ena än den andra underrätten utanför befattningshavarens egentliga stationeringsort är en belastning ur rekryteringssynpunkt. De försvårar också hovrätternas administration av underrätterna och ställer hovrätterna ej sällan inför besvärliga personalproblem. Tillfälliga förstärkningar av personaluppsättningen blir väl understundom oundvikliga även vid större domstolsenheter. Men förutom att de där aktualiseras mindre ofta, medför den begränsning av antalet underrätter, som följer av att domkretsarna utvidgas, att problemet lättare kan bemästras och att olägenheterna minskar för såväl personalen som domstolarna. Liksom det inte kan generellt avgöras vilken storlek som är den från olika synpunkter lämpligaste för en allmän underdomstol, finns det inte heller belägg för att domstolar över en viss storlek generellt skulle vara mindre effektiva eller eljest mindre ändamålsenliga än andra, inte fullt så stora arbetsenheter. När det på sina håll görs gällande att en mycket stor domstol arbetar tyngre än flera mindre, synes man inte tillräckligt beakta möjligheten att uppdela arbetet inom större domstolar på avdelningar. Till varje avdelning kan därvid föras det antal domare som enligt indelningsprinciperna anses lämpligt för en ordinär underrätt. Avdelningarna kan på detta sätt arbetsmässigt fungera var och en som en underrätt för sig men ingår likväl som del i den större organisationen med de möjligheter till utjämning av arbetstoppar och annan anpassning efter tillfälliga ändringar i det normala arbetsläget — t. ex. vid sjukdomsfall eller opåräknat stor måltillströmning — som denna organisation erbjuder. En underrätt stor nog att kunna arbeta på avdelningar får sålunda den större organisationens förtjänster samtidigt som man inom dess r a m kan vinna de fördelar, som anses förknippade med de mindre underrätterna i form av bättre överblick över verksamhetsområdet och större lätthet att leda och övervaka arbetet. Avdelningssystemet tillämpas sedan länge vid de stora rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Även hovrätterna är uppbyggda enligt detta system. Det finns i och för sig inte något skäl varför det inte skulle kunna fungera väl även vid andra domstolar. Om alltså stora domkretsar inte bör betecknas som i och för sig olämpliga, saknas naturligtvis å andra sidan anledning att göra dem större än vad omständigheterna motiverar. Till de synpunkter som diskuterats i det föregående kommer härvid åtskilliga andra. Avsevärd vikt måste fästas vid vad som kan med en gemensam beteckning kallas de processekonomiska. Kommunikationer, bosättningsförhållanden och näringsliv måste uppmärksam-

56 mas. Kansliortens belägenhet blir av betydelse. Det är angeläget att domstolens kansli får sådan förläggning att det blir relativt lätt tillgängligt från domkretsens olika delar, över huvud måste man tillse att allmänhetens möjligheter till förbindelse med domstolen blir godtagbara, något som emellertid med nutida kommunikationsmedel inte ställer samma krav på begränsning av domkretsens geografiska utsträckning som tidigare. På många håll måste frågan liksom hittills lösas genom att särskilda tingsställen ordnas utanför domstolens stationeringsort. Underrätter av den storlek, tre domare, som i allmänhet har förordats i remissyttrandena, är såvitt erfarenhetsmässigt kan bedömas goda arbetsenheter. Enmansdomsagor anses numera allmänt mindre lämpliga. Den splittring av arbetet, som uppkommer för en häradshövding när han måste vara chef såväl för den dömande verksamheten som — i egenskap av inskrivningsdomare — för inskrivningsväsendet, ligger i öppen dag. I domsagor med två domare blir det naturligtvis bättre. Det behövs emellertid endast att en av dem genom sjukdom eller annat förfall hindras att tjänstgöra för att svårigheter skall uppstå. Domkretsar tillräckligt stora att bereda sysselsättning åt tre lagfarna domare är ur denna synpunkt att föredra. Är tre domare stadigvarande knutna till domstolen, undgår man också de besvärligheter, som eljest måste uppkomma om som kommittén föreslagit möjlighet skall finnas till juristkollegial sammansättning vid alla underrätter i tvistemål. Förutsättningen härvid är dock att samtliga tre domare är i tjänst. Principiellt sett bör de vidare, om den juristkollegiala sammansättningsformen lagfästs, alla vara ordinarie. Görs domkretsen stor nog att ge arbetsunderlag för ytterligare en domare, skapas ej blott viss marginal för sjukdomsfall och andra tillfälliga tjänstgöringshinder utan vinns att en lättare kan vara icke-ordinarie. Detta är fördelaktigt också ur utbildningssynpunkt. Visst utrymme vid underrätterna måste under alla förhållanden beredas för tjänstgöring av hovrätternas fiskaler. Sammansättningen tre ordinarie och en icke-ordinarie domare underlättar dessutom sådan fördelning av arbetet, att de ordinarie domarna kan i större utsträckning befrias från handläggningen av mindre kvalificerade göromål. Om man i anslutning till vad nu har sagts godtar som allmän riktlinje, att en domkrets bör ha sådan omfattning att den ger arbetsunderlag för åtminstone tre domare, kan nämnda målsättning dock inte alltid följas. Åtskilliga avvikelser blir nödvändiga. Vid sin översyn av domkretsindelningen i riket har domstolskommittén i några fall med hänsyn till speciella förhållanden funnit sig trots de erinringar som kan riktas häremot böra föreslå domkretsar med endast två domare. I andra och betydligt flera fall föreslår kommittén domkretsar av större storlek än som föranleds av denna målsättning, i vissa fall avsevärt större. Att domkretsarna på detta sätt blir så olika stora har på sätt utvecklas i det följande främst sin orsak i kommunblocksbildningarna. Av de domkretsar som föreslås få mer än tre domare

57 bygger omkring två tredjedelar på domkretsar som redan nu tillhör denna storleksklass. Kommittén har vidare beaktat chefens för justitiedepartementet uttalande i propositionen om rådhusrätternas förstatligande, att han utgår från att även i fortsättningen mer än en underrätt kan komma att finnas på en och samma ort. Departementschefens uttalande föranledde inte något genmäle från riksdagens sida och överensstämmer med den uppfattning som kommit till uttryck i åtskilliga av remissyttrandena över kommitténs principförslag. En nödvändig förutsättning för flera underrätter på samma förläggningsort har kommittén emellertid funnit vara att varje underrätt därvid kan erhålla ett lämpligt avgränsat domsområde, tillräckligt stort att bereda sysselsättning åt det antal domare, som enligt vad förut har anförts regelmässigt bör finnas, eller minst tre. Kommittén har således inte ansett det vara motiverat att dela upp en domkrets av viss omfattning som beräknas behöva t. ex. sex domare, om en delning av området på två underrätter med samma kansliort i och för sig är möjlig men den ena av domstolarna skulle få endast två domare. Tidigare har erinrats om att den nuvarande domkretsindelningen undantagslöst bygger på kommuner som minsta enheter. Gällande rätt utgår från förutsättningen att delar av en och samma kommun inte kan tillhöra olika underrätter. Särskilt när det — såsom för närvarande — finns två slag av allmänna underrätter med sinsemellan olika domförhetsregler, skulle en annan ordning te sig underlig. Även sedan en enhetlig underrättsorganisation genomförts möter det emellertid allvarliga betänkligheter att i judiciellt avseende dela den administrativa enhet som kommunen bildar. Betänkligheterna hänför sig i främsta rummet till forumreglerna. Det är uppenbarligen angeläget att dessa är så enkla och entydiga att fara för rättsförlust genom misstag vid deras tillämpning praktiskt taget utesluts. Nuvarande forumregler, enligt vilka kommuntillhörigheten är avgörande vid bestämmandet av laga domstol, får anses betryggande i detta hänseende. Om en kommun däremot hör till skilda underrätter, är det knappast möjligt att finna en lösning, som erbjuder samma grad av säkerhet. En judiciell kommundelning medför också komplikationer av andra slag såsom beträffande val av nämndemän och överförmyndare. Även tingshusbyggnadsskyldigheten påverkas. Eftersom syftet med kommunblocksbildningen är att kommunblocken efter hand skall bilda kommuner, gäller de synpunkter, som här anförts om kommunen som minsta enhet i en domkrets, även kommunblocket. För att trots olägenheterna av en uppdelning av kommuner eller kommunblock på flera domkretsar, sådan uppdelning likväl — med frångående av hittillsvarande principer — skall komma till stånd, måste tungt vägande skäl föreligga. Sådana torde ej kunna åberopas om den nuvarande kommunblocksindelningen följs. Det enda skälet av verklig betydelse i sammanhanget

58 skulle vara att domkretsar, anpassade efter kommunblocken, blir större än som är ändamålsenligt med hänsyn till förhållandena. Enligt vad kommittén har anfört i det föregående saknas emellertid anledning befara, att underrätter av den storlek, som här kan komma i fråga, skulle bli mindre lämpliga. En hänvisning till att vissa kommunblock omfattar dels typiska stadsbebyggelseområden, dels områden av ren landsbygdskaraktär utgör inte något hållbart argument. Alla kommunblock är uppbyggda med ett tätbebyggelseområde som centrum. De har bildats med särskilt beaktande av befolkningsförhållandena, den näringsgeografiska strukturen, kommunikationer o. dyl. Det finns alla skäl att anta att blocken skall utgöra ändamålsenliga enheter även ur judiciella synpunkter. Har man den uppfattningen att stora domkretsar är så olämpliga att en uppdelning av kommunblock på flera domkretsar måste ske i vissa fall, synes konsekvensen fordra att en sådan uppdelning i första hand övervägs för de allra största kommunala enheterna dvs. städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Bärande motiv för att här tillämpa andra judiciella indelningsprinciper än för landet i övrigt finns inte. Den omständigheten att gränsen mellan stad och land klarare kan urskiljas inom andra kommunblocksbildningar är utan betydelse. Den samhälleliga strukturen blir över hela landet alltmer likformig. Utvecklingen torde medföra att kvarvarande, på äldre tiders förhållanden grundade olikheter mellan landskommuner och stadskommuner i administrativt hänseende försvinner. I judiciellt avseende förutsätts någon skillnad mellan stad och land framdeles inte komma att finnas. Underrättsorganisationen blir överallt densamma. En delning av nuvarande rådhusrätter på mindre domstolar har inte förordats från något håll. Kommunblocksbildningen ligger, som framgår av redogörelsen i det föregående, till grund för alla indelningar som i ett eller annat avseende berör domstolsväsendet. Såväl åklagar- som polisdistrikten har kommunblocken som byggstenar. På samma sätt förhåller det sig med kronofogdedistrikten. Lantmäteridistrikten bygger för närvarande på kommunerna. Då utredning om ny distriktsindelning påbörjades för några år sedan angavs emellertid som förutsättning att kommunblocken i stället skulle tas till utgångspunkt. Enligt den nya fögderiindelning som träder i kraft den 1 j a n u a r i 1967 (SFS 1966:246) blir kommunblocket även här den minsta enheten. Allt talar för att kommunblocken bör vara grundläggande också för domkretsindelningen. En uppdelning av kommunblock på flera domkretsar skulle — utan att bärande skäl härför kan åberopas — utgöra ett markant avsteg från de synpunkter och principer som är vägledande för statsmakternas ställningstagande i andra indelningshänseenden. De administrativa indelningar som jämte kommunblocksindelningen har störst intresse för indelningen i domkretsar är indelningen i åklagardistrikt och länsindelningen. Enligt den indelning i åklagardistrikt som skedde h ä r om året skär nära nog varje åklagardistrikt någon nuvarande domsagogräns. Med hänsyn till det nära sambandet mellan åklagarväsendet och

59 domstolsväsendet är detta inte lyckligt. Uppdelningen av ett åklagardistrikt på flera underrätter försvårar åklagarnas arbete. Såvitt kommittén har sig bekant har olägenheterna dock kunnat bemästras på ett i allmänhet tillfredsställande sätt. Att så kunnat ske sammanhänger med att, när flera åklagare finns inom samma distrikt, möjlighet har funnits att fördela arbetet mellan dem så att alltför stor splittring på olika underrätter kunnat undvikas. Domstolskommittén har i förslaget till ny domkretsindelning sökt att i görligaste mån beakta den distriktsindelning som är fastställd för åklagarna. Det har emellertid visat sig inte vara möjligt att få till stånd en ändamålsenlig domkretsindelning, om indelningen i åklagardistrikt alltid följs. Avvikelser har måst göras i vissa fall. De föreslagna domkretsarna ansluter dock till åklagardistrikten betydligt bättre än de nuvarande. Vägledande för kommittén har varit att dela ett åklagardistrikt på flera domkretsar endast om detta varit enda utvägen att få en godtagbar domkretsindelning enligt de synpunkter som har hävdats i det föregående. Med ledning av de erfarenheter som vunnits under nu rådande förhållanden kan man anta att den bristande överensstämmelse som föreligger på vissa håll mellan domkretsar och åklagardistrikt inte blir alltför besvärande. Skulle detta likväl i något fall inträffa, torde en anpassning av åklagardistriktet efter domkretsindelningen få övervägas. Länsindelningen är av betydelse för domkretsindelningen på olika sätt. Åtskilliga författningar innehåller föreskrifter varigenom underrätt eller underrättsdomare ålagts anmälningsskyldighet eller skyldighet att vidta annan åtgärd i förhållande till länsstyrelse eller annan länsmyndighet. I vissa fall har också enskild person ålagts sådan skyldighet, varvid någon form av anknytning föreligger till underrätt. Vidare har länsstyrelserna tillagts viss såväl behörighet som skyldighet med avseende på frågor som sammanhänger med tingshusbyggnadsskyldigheten. Det förekommer f. n. inte att en domkrets omfattar delar av flera län. Eftersom resultatet av pågående överväganden om ny länsindelning inte bör föregripas, har domjtolskommittén i förslaget till ny domkretsindelning utgått från den länsindelning som nu gäller, med de justeringar likväl som föranleds av att kommunblocken stundom skär länsgräns. Allmänt sett är en samordningav administrativ och judiciell indelning önskvärd. Domkretsindelningen är dock inte så beroende av länsindelningen, att denna under alla förhållanden måste följas. Vid kommitténs översyn av domkretsarna har det befunnits att den från judiciell synpunkt lämpligaste domkretsindelningen i några fall erhålls genom att sammanföra kommunblock från skilda län till en domkrets. Oavsett resultatet av länsindelningsutredningen har kommittén ansett sig böra i dessa fall föreslå domkretsar som överskrider nuvarande länsgränser. Frågan om de åtgärder som fordras för att en sådan domkretsindelning skall kunna genomföras utan ändring i länsindelningen har aktualiserats genom ett tidigare framfört förslag om sammanförande till en domsaga av Simrishamns åklagardistrikt i Kristianstads

60 län med Ystads åklagardistrikt i Malmöhus län. Domstolskommittcn har i anslutning därtill överlämnat till Kungl. Maj :t förslag till lagstiftning, syftande att reglera de behörighetsproblem, som uppkommer. Några svårigheter av beskaffenhet att inge betänkligheter mot en domkretsindelning över länsgräns synes inte föreligga. I de fall då kommunblock sträcker sig in i angränsande län måste också länsindelningen ändras när blocket ombildas till kommun. Någon domkretsbildning över länsgräns behöver därför i dessa fall som regel inte komma i fråga. Domstolskommitténs förslag till domkretsindelning är fogat vid betänkandet som Bilaga B. För samtliga län utom Gotlands redovisar kommittén dessutom kartor som återger bl. a. den nuvarande och den föreslagna domkretsindelningen. I en enhetlig underrättsorganisation kommer endast att finnas ett slag av allmänna underrätter. Uppdelningen på häradsrätter och rådhusrätter försvinner alltså. Tills vidare kommer emellertid liksom hittills att bestå vid sidan av varandra dels rådhusrätter med borgmästare och rådmän, dels häradsrätter med häradshövding och tingsdomare. Kommittén har inte tagit ställning till frågan vad underrätterna i en enhetlig underrättsorganisation och deras tjänstemän bör benämnas. De föreslagna nya domkretsarna har av kommittén i allmänhet betecknats efter den ort, till vilken domstolskansliet föreslås förlagt. Undantag har skett för underrätter med kansli i Stockholm, Göteborg och Visby samt eljest då flera underrätter har kansli på samma ort. De använda beteckningarna är att betrakta endast som arbetsnamn. Vidare bör erinras att begreppet domkrets här används som en sammanfattande benämning på häradshövdingens, respektive borgmästarens hela domsområde. Kommittén bortser alltså vid domkretsindelningen från att enligt 1 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken undantagsvis kan inom en domsaga finnas flera domkretsar med var sin häradsrätt ehuru med gemensamt kansli och samma lagfarna domare. Förslaget upptar de kommunblock, som de olika domkretsarna skall omfatta, samt dessas folkmängd. Vidare anges målbelastningen, bortsett från endomarmål, om 1964 års statistik läggs som grund, samt antalet domare — häradshövding eller borgmästare, tingsdomare eller rådmän samt tingssekreterare — i varje domkrets. Särskilda inskrivningsdomare har inte upptagits. I stället har i förekommande fall antalet tingsdomare utökats. Att statistiken för år 1964 tagits till utgångspunkt har föranletts av att detta är det senaste år, som kan anses representativt i sammanhanget. Siffrorna för år 1965 blir nämligen inte rättvisande för brottmålen, beroende på att brottsbalken trädde i tillämpning samt förstatligandet av åklagaroch polisväsendet genomfördes då, vilket hade till följd att måltillström-

61 ningen blev mindre än normal åtminstone under första hälften av året innan förhållandena stabiliserats. Vid beräkningen av antalet domare har beaktats den ökning av arbetsbördan, som, enligt vad erfarenheterna från rådhusrätterna visar, inträder om möjlighet föreligger till juristkollegial sammansättning vid särskild huvudförhandling i tvistemål vid samtliga allmänna underrätter. Vidare har förutsatts att tillfälliga personalförstärkningar från hovrätterna endast mera sällan skall behöva förekomma. I övrigt har beräkningen skett med utgångspunkt från antalet domare den 1 januari 1966. Beträffande rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö har detta antal oförändrat överförts till förslaget. Vad gäller nämnda rådhusrätter har alltså inte beaktats den inverkan som personalbehovet kan röna av ändringar i domkretsarnas befolkningsunderlag och omfattning. — Slutligen har antecknats föreslagen kansliort och de tingsställen, som avses komma att behövas. I de fall då domkretsindelningen ansetts böra anpassas efter ändrad länsindelning, har detta särskilt anmärkts. Någon beräkning av behovet av tingsnotarier och domstolsbiträden har inte gjorts. Sådan beräkning torde lämpligen få anstå till i samband med genomförandet av de olika indelningsändringarna, vilket, som utvecklas i det följande, kommer att dra ut över en lång följd av år. Enligt förslaget blir antalet domkretsar 86. Bortsett från rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö föreslås underrätterna få följande antal domare, nämligen 5 underrätter var och en två domare, 33 var och en tre domare, 17 var och en fyra domare, 6 var och en fem domare, 8 var och en sex domare, 5 var och en sju domare, 4 var och en åtta domare, 4 var och en nio domare och en elva domare. Det skulle alltså, fortfarande bortsett från Stockholm, Göteborg och Malmö, komma att finnas 28 underrätter med flera än 4 domare. Det är därvid att märka att den underrätt, Norrköping, som föreslås få elva domare redan har detta antal, att av de fyra underrätter, som förutsätts komma att behöva nio domare, f. n. en har åtta och en sju domare samt att av de fyra underrätter, vilkas behov av domare beräknats till åtta, en redan har sju domare. Det totala antalet underrättsdomare har beräknats till 552 varav 435 ordinarie och 117 icke-ordinarie. Motsvarande siffror den 1 januari 1966 var enligt Bilaga A 577, 428 (inräknat 17 extra rådmän) och 149 (inräknat 44 assessorer på övergångsstat). Någon mera betydande ändring i fråga om behovet av domarpersonal totalt sett skulle sålunda inte uppkomma. Proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie domare har förskjutits i riktning mot ett större antal domare av förstnämnda kategori. Minskningen av antalet domkretsar medför givetvis att antalet domstolschefer nedgår i motsvarande grad. Mot förslaget i denna del kan anmärkas att det är ägnat att inverka menligt på befordringsförhållandena inom domarkåren och därmed på rekryteringen till denna. Kommittén är medveten om nödvändigheten av att sådan följdverkan av förslaget förebyggs.

62 Att uteslutande från denna synpunkt tillskapa flera domstolar än som ar i och för sig behövligt torde emellertid inte k u n n a komma i fråga. Befordringsoch rekryteringsproblemen får lösas på annat sätt. Domarbanans förmåga att hävda sig i konkurrensen om dugande jurister beror självfallet på flera samverkande faktorer. Tjänstgörings- och befordringsförhållandena samt lönesättningen torde härvid spela den största rollen. Befordran till ordinarie tjänst erhålls jämförelsevis sent på domarbanan och i allmänhet först i början av 40-årsåldern. Som icke-ordinarie tjänstemän är fiskalerna och assessorerna underkastade tjänstgöringsskyldighet inom hela domstolsväsendet. Det tillhör vanligheterna att domarna i begynnelse- och passagestadiet nödgas företa upprepade förflyttningar med stundom mycket kort varsel. Den rörliga tjänstgöringen uppfattas av de flesta som en påtaglig olägenhet, som ökas genom svårigheterna att ordna bostad, flytta barn till annan skola och möjliggöra arbetsbyte för förvärvsarbetande hustru. Dessa förhållanden inverkar helt säkert på rekryteringen. Den föreslagna underrättsorganisationen inrymmer emellertid möjligheter att begränsa den rörliga tjänstgöringen för fiskal er och assessorer utan att kravet på erforderlig underrättstjänstgöring behöver eftersättas. Kommittén vill betona angelägenheten av att dessa möjligheter tillvaratas effektivt. Genom att behovet av tillfälliga personalförstärkningar vid underrätterna minskar kan antalet fiskaler nedbringas. Ombildningen till större domkretsar medför dessutom att större förutsättningar skapas för upprätthållande av principen att den dömande verksamheten skall utövas av ordinarie domare. Den fördelaktigare proportion mellan ordinarie och icke-ordinarie domare vid underrätterna som förslaget innebär är ägnad att förbättra befordringsförhållandena. Trots de fördelar, som den föreslagna underrättsorganisationen erbjuder i nyssnämnda hänseenden kan minskningen av antalet domstolschefer medföra att domarbanan förlorar en del av sin lockelse. Underrätternas sluttjänster har nämligen säkert haft stor betydelse när det gällt att locka skickliga jurister. Såsom allmän målsättning för utredningen gäller att underrätternas ställning inom domstolsväsendet bör ytterligare stärkas. I det sammanhanget bör bl. a. beaktas att såväl rättssäkerheten som förtroendet för rättsskipningen befordras av att de domare, med vilka medborgarna framför allt kommer i beröring, fyller högt ställda krav. Därtill kommer att genom den fria bevisprövningen tyngdpunkten i rättsskipningen ligger hos underrätterna. Har ett mål på grund av underrättsdomarens bristande skicklighet blivit illa handlagt i första instans, kan olägenheterna härav bli avsevärda. Processens säkerhet, billighet och snabbhet befordras av att prövningen i första instans blir så kvalificerad som möjligt. Kommittén räknar med att de i den blivande underrättsorganisationen ingående domartjänsterna kommer att lönemässigt regleras så, att en tillfredsställande rekrytering säkerställs. Det ankommer emellertid inte

63 på kommittén att pröva dessa frågor. För övrigt vill kommittén beträffande förevarande spörsmål i detta sammanhang endast erinra att bortfallet av häradshövding- och borgmästartjänster i viss utsträckning torde kompenseras genom inrättande av tjänster som avdelningsordförande vid underrätter, tillräckligt stora att enligt vad förut sagts lämpliggöra indelning på avdelningar. En annan fråga, som emellertid torde kunna prövas endast i ett större och allmännare sammanhang, är om det nuvarande systemet med ordinarie underrättsdomare i olika grader över huvud taget är lämpligt eller om det kanske hellre vid de allmänna underrätterna borde tillämpas exempelvis en ordning motsvarande den som förekommer vid vattendomstolarna med i princip jämställda domare. Också med avseende å underrätternas stationering medför den nya indelningen ändringar. Antalet kansliorter blir avsevärt färre än nu. Förslaget innebär endast i ett par fall (Trelleborg och Sandviken) att domstolskansli förläggs till ort som inte redan f. n. är säte för underrätt. Valet av förläggningsorter har skett med hänsyn tagen till belägenhet, storlek och betydelse ur regional synpunkt. Avseende har också i någon utsträckning fästs vid beskaffenheten av de domstolslokaler som nu finns. Antalet särskilda tingsställen förutsätts likaledes skola minskas. Flertalet har tillkommit på en tid då förhållandena var helt annorlunda än nu. Något verkligt behov torde de numera inte alltid fylla. Deras bibehållande är förenat med kostnader inte endast för anskaffning och underhåll av nödvändiga tingslokaler utan även genom den tidsspillan som resor och vistelse utanför förläggningsorten orsakar domstolspersonalen, om än kostnaderna i detta avseende i viss mån kan uppvägas av kortare resor för nämndemän. Advokat är ofta inte bosatt på platsen utan anlitas från kansliorten. För att ting skall hållas utanför denna måste därför fordras särskilda skäl, såsom långa avstånd, dåliga kommunikationer eller förefintligheten av annan mera betydande och ej alltför närbelägen tätortsbildning inom domkretsen. Leder den nya domkretsindelningen till att en ort upphör att vara säte för underrätt, kan även detta förhållande beaktas och sålunda i vissa fall motivera att orten likväl — åtminstone t. v. — behålls som tingsställe. Med tillämpning av de riktlinjer, som angivits här, synes ganska många av de nuvarande särskilda tingsställena bli på sikt obehövliga. De bör i dessa fall avvecklas. Avvecklingen torde dock ej nödvändigtvis behöva ske redan i och med att de nya domkretsarna bildas eller i ett sammanhang över hela riket utan kan göras så småningom, allteftersom det med hänsyn till omständigheterna är lämpligt. Genomförandet av den föreslagna domkretsindelningen blir förenat med åtskilliga såväl personal- som lokalproblem. Dessa blir särskilt stora då en ort upphör att vidare vara säte för underrätt. I de fall då den nya indelningen innebär att flera underrätter på samma ort sammanförs till en underrätt

64 utan ändring av förläggningsorten, torde svårigheterna kunna bemästras lättare. Enligt § 36 regeringsformen är ordinarie domare skyldig att underkasta sig förflyttning till annan jämställd domartjänst, om organisatoriska skäl påkallar det. I den proposition (1964: 140), däri lagrummet föreslogs få denna lydelse, uttalas att i uttrycket jämställd domartjänst torde få inläggas dels att det skall vara frågan om förflyttning till annan ordinarie tjänst med samma eller i huvudsak samma löneställning, dels att domaruppgifterna skall vara väsentligen likartade. Vad det senare villkoret beträffar anfördes att hinder ej borde anses möta mot förflyttning t. ex. från hovrätt till allmän underrätt samt att bestämmelsen om förflyttningsskyldighet ej avsåg att hindra att domare anställdes vid mer än en domstol med tjänstgöringsskyldighet vid viss domstol. Uttalandena lämnar öppet om en häradshövding eller borgmästare vid domstol som berörs av organisationsändringar är skyldig att finna sig i förflyttning till annan allmän underrätt och att där fullgöra domaruppgifter, motsvarande dem han haft i den förutvarande domartjänsten, även om han i den nya tjänsten inte kan beredas ställning som administrativ chef. Man måste emellertid räkna med att förlusten av det administrativa chefskapet allmänt uppfattas som en tjänsteförsämring. Det får därför antas att en anordning av denna innebörd, oavsett om något formellt hinder däremot inte skulle anses möta, som regel ej vidtas utan vederbörande tjänstemans samtycke. Om en av flera till samma ort förlagda underrätter dras in, synes det likväl inte osannolikt att vid den omplacering, som föranleds härav, vederbörande föredrar att tjänstgöra vid domstol, som blir kvar på orten — även om han inte kan bli chef för domstolen — framför att behöva byta förläggningsort. Begeringsformen möjliggör också att en domare placeras på indragningsstat. Denna möjlighet torde dock komma ifråga endast rent undantagsvis, såsom då vederbörande har så kort återstående tjänstetid att en förflyttning till annan tjänst framstår som orimlig eller meningslös, överföring på indragningsstat blir dock knappast heller för dylikt fall nödvändig, om tjänstemannen alltjämt kan beredas arbete på sin dittillsvarande stationeringsort ehuru vid annan domstol än förut. Med avseende å annan domstolspersonal än borgmästare och häradshövding medför det i allmänhet knappast några svårigheter, om flera mindre underrätter på en ort byts ut mot en större. Även lokalfrågan torde i detta fall kunna ordnas förhållandevis lätt. Om än något av de befintliga domstolskanslierna kanske inte är tillräckligt stort att rymma hela den nya, utökade underrätten, står nämligen möjligheten öppen att, åtminstone under en övergångstid tills man hinner träffa andra dispositioner, alltjämt använda samma utrymmen som underrätterna tidigare totalt förfogat över på orten. För de underrättskanslier som behålls medför den nya domkretsindelningen regelmässigt ökat personalbehov. Möjligheterna i och för sig att fort-

65 sättningsvis bereda plats inom underrättsorganisationen åt den personal som nu är anställd där torde därför bli förhållandevis goda. Däremot är det tydligt att det ombyte av bosättningsort, som kansliindragningarna många gånger kan göra nödvändigt, medför komplikationer. Dessa går i första rummet ut över personalen. Men även underrätterna som sådana berörs, eftersom arbetet på sina håll kan komma att hämmas av brist på yrkeskunnig kanslipersonal. För en underrätt, som måste öka sin personal utan att samtidigt annan underrätt som är förlagd till samma ort dras in, kan också lokalproblemet bli besvärande. De lokaler, som en underrätt nu disponerar, är merendels otillräckliga för en större domstol. Om- eller nybyggnad torde ofta vara den enda lösningen. Genomförandet av den nya domkretsindelningen underlättas, om det sker successivt och utsträcks över en tämligen lång tidrymd. Med ett sådant förfarande blir inte endast möjligheterna att lösa de i det föregående berörda personal- och lokalfrågorna större. Den minskning av antalet chefsdomare som följer av minskningen av antalet underrätter blir också ur befordringssynpunkt mindre kännbar om den fördelas över en längre följd av år. Ett successivt genomförande kan i princip åstadkommas på det sättet att nya domkretsar bildas först i mån av nuvarande häradshövdingars och borgmästares avgång. Med hänsyn till dessa domares ålder och under förutsättning att avgången ej äger r u m förrän vid fyllda 67 år blir den nya indelningen emellertid, om denna princip tillämpas undantagslöst, inte helt genomförd förrän in på 1980-talet. I många fall kan en ny domkretsindelning inte anstå så länge som följer av ett sådant schema. Något som spelar en betydande roll härvid är den nya kommunindelning som kommunblocken kan väntas resultera i. I praktiken kommer naturligtvis också genomförandet att påverkas av förhållanden som inte nu låter sig beräkna. Kommunblocken omfattar som förut har nämnts ofta delar av flera domsagor. På motsvarande sätt ingår regelmässigt del av domsaga i de kommunblock, som bildats med en rådhusrättsstad som centrum. I den mån kommunblocken ombildas till kommuner kommer den ena domkretsen automatiskt att öka, medan den andra minskar i omfattning. För städer med rådhusrätt blir det alltid en ökning. Domsagorna kan som följd av kommunändringarna understundom bli så beskurna, att domsområdet i fortsättningen inte blir tillräckligt som underlag för en underrätt. Man torde kunna r ä k n a med att ombildningen av kommunblock till kommuner är praktiskt taget genomförd i början av 1970-talet. Under antagande att den nya kommunindelningen har slutförts till den 1 januari 1971 kommer vid denna tid åtminstone 9 domsagor att vara så små, att de inte rimligen kan bevaras ens som endomardomsagor. Ett 20-tal domsagor kommer inte att k u n n a bereda stadigvarande sysselsättning åt mer än en domare vardera. Sammanställningar över dessa domsagor bifogas betänkandet som Bilaga C ochD. I fråga om de nio först nämnda domsagorna kan det alltså bli nödvändigt 5—614831

66 med en domkretsreglering senast den 1 januari 1971. Eftersom ombildningen av kommunblock till kommun ej nödvändigtvis sker i ett sammanhang utan kan göras i omgångar, måste förutsättas att domkretsregleringen inte alltid kan anstå tills den nya kommunbildningen har avslutats utan aktualiseras redan dessförinnan. Beträffande domsaga, vars befolkningsunderlag efter kommunändringarna förslår för endast en domare, blir det en avvägningsfråga, hur länge den bör bevaras. Av praktiskt administrativa skäl är det emellertid önskvärt att ny domkretsindelning genomförs även med avseende å domsagor av detta slag — eller i vart fall flertalet av dem — senast i samband med att enhetliga domförhetsregler träder i kraft. Enligt kommitténs förslag till ny domkretsindelning skall det finnas endast ett fåtal domkretsar med mindre antal domare än som behövs för ett juristkollegium av tre. Genomförs förslaget i den takt som förutsatts i det föregående, kan det emellertid komma att finnas kvar ett antal tvådomardomsagor som ännu inte har omreglerats när underrättsväsendet förenhetligas. Med hänsyn till den juristkollegiala sammansättningen är detta en nackdel. Ur denna synpunkt är det önskvärt att också tvådomardomsagorna då hunnit avvecklas. I annat fall kan det bli nödvändigt att tillgodose kollegialiteten i domstolen genom anlitande av domare från annan underrätt eller genom att tillfällig arbetskraft ställs till förfogande från hovrätten. Båda utvägarna är förenade med olägenheter. Även lokalförhållandena kan som redan har antytts påverka takten för genomförandet. Den nya indelningen medför ej sällan att i och för sig goda och relativt moderna domstolsbyggnader blir obehövliga eller, trots att de med nuvarande användning är fullt ändamålsenliga, måste till- eller ombyggas för att kunna tjäna som säte för en större domstol. Angelägenheten ur domstolsorganisatorisk synpunkt av att nyindelningen genomförs till en bestämd tidpunkt får i dylika fall vägas mot de ekonomiska och andra med byggnadsfrågorna sammanhängande intressen som yppar sig. Kommittén har i sitt förslag endast undantagsvis kunnat göra dylika hänsynstaganden. Frågor av detta slag får övervägas närmare i den mån de aktualiseras. De riktlinjer för genomförandet av den nya domkretsindelningen, som har uppdragits här, bygger på den angivna principen att, om genom ändring i den kommunala indelningen den nya kommunen kommer att skära domkretsgräns, den judiciella indelningen ändras så att den överensstämmer med den kommunala. Det förordade tillvägagångssättet kan om ombildningen av ett kommunblock till kommun sker i etapper medföra att en domkrets under loppet av relativt få år blir föremål för upprepade ändringar. Detta är inte lyckligt. Kommittén utgår emellertid från att de judiciella ändringarna sker på sådant sätt att det innefattar inte bara ett överflyttande av vissa områden från den ena domkretsen till den andra utan en stegvis uppbyggnad av de planerade nya domkretsarna. Under denna förutsättning torde olägenheterna av förfarandet i allmänhet bli mindre än de

67 svårigheter som måste uppstå, om genomförandet av den nya domkretsindelningen skulle anstå tills det kan äga rum i ett större sammanhang. Eftersom den ena domkretsändringen griper in i den andra, särskilt såvitt angår domkretsar inom samma län, skulle det nämligen då vara nödvändigt att avvakta lämplig dag för samtidig reglering av alla eller åtminstone flertalet domkretsar inom ett och samma län. Varken den ena eller den andra av dessa utvägar innebär någon godtagbar lösning. Gällande lagstiftning, enligt vilken de allmänna underrätterna består dels av häradsrätter, dels av rådhusrätter och enligt vilken rådhusrätt endast kan ha stad som domkrets, försvårar såsom kommittén inledningsvis anfört genomförandet av den föreslagna domkretsindelningen. Olägenheterna blir särskilt framträdande när en domsaga till följd av ändrad kommunal indelning så minskar till sin omfattning att en domkretsreglering blir nödvändig. Om ett område, som enligt den nya domkretsindelningen skall tillföras stad med rådhusrätt, ingår i domsagan, vilket ej sällan är fallet, skulle det innebära praktiska fördelar att kunna omedelbart förena området med rådhusrättens domkrets, oavsett att någon administrativ sammanläggning med staden inte sker. De olägenheter som berörts här försvinner i och med att underrättsorganisationen blir enhetlig. Eftersom det då endast kommer att finnas ett slag av allmänna underrätter, blir det principiellt utan betydelse om en domkrets omfattar stad eller landskommun eller bådadera. Något hinder från judiciella synpunkter möter det då ej att i den takt, som är lämpligast med hänsyn till andra på frågan inverkande omständigheter, ge varje domkrets den omfattning, som den avses skola erhålla slutligen. Emellertid är det ovisst när en enhetlig organisation kan komma till stånd. Under tiden blir med nuvarande judiciella indelningsregler möjligheterna att tillämpa den nya domkretsindelningen begränsade. Genomförandet fördröjs. Det kan bli nödvändigt att, trots de därmed förenade olägenheterna, låta en kommun övergångsvis gå in i en domkrets i avvaktan på att den senare skall kunna förenas med den domkrets, som den avses skola tillhöra slutligen. Möjligheten att undvika detta genom att bilda den a\> sedda domkretsen genom landsrättsförläggning av stad med r å d h u s r ä t t isynes i vart fall inte k u n n a komma i fråga för de stora städerna. Meii även i andra fall får den betecknas som en nödfallsutväg. Om, såsom domstol skommittén har föreslagit, juristkollegial sammansättning skall k u n n a förekomma i tvistemål vid samtliga allmänna underrätter i en enhetlig u n derrättsorganisation, ter det sig nämligen inte tilltalande att under mellann tiden — som sker genom landsrättsförläggning av stad med rådhusrätt —r avskaffa den juristkollegiala sammansättningsformen där sådan nu finns. Av skäl som här har framförts föreslår kommittén på sätt nämnts tidigare att möjlighet öppnas att låta rådhusrätts domkrets omfatta även annan k o m m u n än staden. De ändringar som påkallas härav i nuvarande lagstiftning behandlas närmare i det följande.

KAPITEL 3

D e t a l j m o t i v e r i n g till d e n n y a d o m k r e t s i n d e l n i n g e n

och

förslag till g e n o m f ö r a n d e

I föregående kapitel har redovisats de allmänna överväganden, som ligger till grund för kommitténs i Bilaga B intagna förslag till ny domkretsindelning. Som komplement till den sammanfattande redogörelse, som därvid lämnats för innehållet i förslaget, anges i det följande länsvis de närmare motiven för indelningen. Uppgifterna beträffande folkmängd och nuvarande domkretsar avser förhållandena den 1 januari 1966. Vidare anmärks hur genomförandet av indelningen skulle gestalta sig enligt de tankegångar som kommittén tidigare utvecklat. Takten för genomförandet måste emellertid i hög grad bli beroende av omständigheter till vilka kommittén inte har kunnat ta hänsyn, såsom möjligheten till befattningshavares befordran eller omplacering eller att avgång från tjänsten eljest sker av annan anledning än uppnådd pensionsålder.

S t o c k h o l m s s t a d och län Nuvarande domkretsar Rådhusrättssläder 1. Stockholm 2. Södertälje

Antal domare

105 3,33

Domsagor 3. Mellersta Roslags. 1,75 4. Norra Roslags, Östhammar 5. Sollentuna och Färentuna, G. Solna, Solna 7. Stockholms läns västra, Slockholm 8. Svartlösa, Huddinge 9. Södertörns, Stockholm . . . . 10. Södra Roslags, Stockholm . Folkmängd i Stockholms stad: 783 643. i ' i i län: 594 769. 1

Därav 1 särskild inskrivningsdomare.

1,25 71 5 2,5 4 71 71

Föreslagna domkretsar

Antal domare

1. Stockholms, Stockholm 2. Norrtälje, Norrtälje 3. Sollentuna och Färentuna, Solna 4. Solna, Solna 5. Stockholms läns västra, Stockholm 6. Svartlösa, Huddinge 7. Södertälje, Södertälje 8. Södertörns, Stockholm 9. Södra Roslags, Stockholm . . .

105 3 5 7 3 4

5 8 6

69 Av domsagorna har tre tillkommit under 1900-talet. Sollentuna och Färentuna härader utbröts den 1 januari 1916 ur Södra Boslags domsaga för att bilda egen jurisdiktion under benämningen Sollentuna och Färentuna domsaga med tingsställe i Haga. Solna stad utbröts från och med den 1 juli 1951 ur Södra Boslags domsaga för att bilda Solna domsaga. Den 1 januari 1959 uppdelades Södertörns domsaga i två, den ena benämnd Svartlösa domsaga med tingsställe och kansli i Huddinge och omfattande Huddinge och Botkyrka kommuner, samt den andra, benämnd Södertörns domsaga, med tingsställe och kansli i Stockholm och omfattande återstoden. — Under 1900-talet har följande städer judiciellt förenats med domsaga: öregrund (1/1 1920), ö s t h a m m a r (1/1 1920), Norrtälje (1/1 1948), Sigtuna (1/1 1948 v och Vaxholm (1/1 1948). Genom beslut den 7 februari 1964 har Kungl. Maj :t fastställt plan för indelning av Stockholms län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 omfattar 48 primärkommuner, har indelats i 24 kommunblock. I samband härmed har vissa delar av länet förts till kommunblock redovisade i plan för Uppsala län. Sålunda har till Uppsala kommunblock förts Almunge (T 712 inv.) och Knivsta (4 579 inv.) landskommuner samt den del av Skepptuna landskommun som motsvaras av Husby-Långhundra församling (674 inv.). Till Alunda kommunblock, vars huvuddel ingår i Uppsala läns norra domsaga, har förts den del av Knutby landskommun som motsvaras av Bladåkers (286 inv.) och Faringe (411 inv.) församlingar. Knivsta kommun tillhör nu Stockholms läns västra domsaga. Almunge kommun samt Bladåkers, Faringe och Husby-Långhundra församlingar ingår i nuvarande Norra Boslags domsaga. Blockbildning h a r även i annat avseende skett över länsgräns. Till Södertälje kommunblock i Stockholms län har sålunda förts vissa kommuner och församlingar i Södermanlands län, nämligen Trosa stad, Gnesta köping, Vagnhärads, Hölö, Daga och Enhörna landskommuner, den del av Mariefreds stad som motsvaras av Taxinge församling och den del av Tystberga landskommun som motsvaras av Torsåkers församling. Enhörna kommun (838 inv.) och Taxinge församling (284 inv.) ingår i nuvarande Livgedingets domsaga, övriga nämnda kommuner samt Torsåkers församling (tillhopa c:a 13 000 inv.) tillhör Nyköpings domsaga. Utöver vad som följer av det nu sagda skär gränserna för kommunblock och domkretsar varandra i ett flertal fall. I Södertälje kommunblock ingår utom staden Södertälje även Salems (2 766 inv.), Turinge (3 404 inv.) och J ä r n a k o m m u n e r (5 921 inv.), som tillhör Södertörns domsaga. I Tumba kommunblock, vars huvuddel ligger inom Svartlösa domsaga, ingår Grödinge k o m m u n (2 388 inv.), likaledes nu hörande till Södertörns domsaga. Staden Sundbyberg (28 293 inv.), som ingår i Solna-Sundbybergs k o m m u n block, tillhör Sollentuna och Färentuna domsaga medan staden Solna inom

70 samma kommunblock bildar Solna domsaga. Roslags-Kulla församling (364 inv.) inom Mellersta Roslags domsaga tillhör Åkersberga kommunblock, som i övrigt ingår i Södra Roslags domsaga. Gottröra (392 inv.) och Närtuna (401 inv.) församlingar inom Stockholms läns västra domsaga tillhör Bimbo kommunblock, vars huvuddel ligger inom Norrtälje domsaga. Kungl. Maj:t har till den 1 januari 1967 som följd av kommunblocksbildningen beslutat flera kominunsammanläggningar, som medför ändringa r i nuvarande domkretsindelning. Enhörna kommun (838 inv.) i Södermanlands län skall läggas samman med Södertälje stad och judiciellt höra under domkretsen för rådhusrätten i Södertälje i stället för under Livgedingets domsaga. Kommunsammanläggningen medför motsvarande ändring i länsindelningen samt av indelningen i polis-, åklagar- och kronofogdedistrikt. Den del av Boslags-Länna kommun, som motsvaras av RoslagsKulla församling, skall överföras till Österåkers kommun och från Mellersta Roslags domsaga till Södra Roslags domsaga. Det område av Skepptuna landskommun, som motsvaras av Gottröra och Närtuna församlingar skall överföras till Sjuhundra kommun och förläggas från Stockholms läns västra domsaga till Mellersta Roslags domsaga. I detta sammanhang anmärks att Svea hovrätt i skrivelse den 28 september 1966 till Kungl. Maj :t förordat att staden Sundbyberg överförs från Sollentuna och Färentuna domsaga till Solna domsaga. Stockholms län är indelat i åtta åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Danderyd, Handen, Huddinge, Nacka, Norrtälje, Sollentuna, Solna och Södertälje. Åklagare finns även stationerade i Jakobsberg, Lidingö, Märsta och Täby. Danderyds åklagardistrikt (Danderyds, Lidingö, Roslags-Näsby, Vallentuna, Vaxholms och Åkersberga kommunblock) omfattar efter den 31 december 1966 delar av Stockholms läns västra och Södra Roslags domsagor. Handens åklagardistrikt (Bollmora, Handens och Nynäshamns kommunblock) omfattar del av Södertörns domsaga. Huddinge åklagardistrikt (Huddinge och Tumba kommunblock) omfattar Svartlösa domsaga samt del av Södertörns domsaga. Nacka åklagardistrikt (Gustavsbergs och Nacka kommunblock > omfattar delar av Södertörns och Södra Roslags domsagor. Norrtälje åklagardistrikt (Hallstaviks, Norrtälje, Rimbo och Östhammars kommunblock samt den del av Alunda kommunblock, som ligger inom Stockholms län) omfattar efter den 31 december 1966 Mellersta Roslags domsaga och huvuddelen av Norra Roslags domsaga. Sollentuna åklagardistrikt (Jakobsberg, Märsta, Sollentuna och UpplandsVäsby kommunblock samt den del av Uppsala kommunblock, som ligger inom Stockholms län) omfattar huvuddelen av Stockholms läns västra domsaga samt delar av Norra Roslags och Sollentuna och Färentuna domsagor. Solna åklagardistrikt (Solna/Sundbybergs och Träkvista/Tappströms kommunblock) omfattar Solna domsaga samt del av Sollentuna och Färentuna domsaga. Södertälje åklagardistrikt slutligen (den del av Södertälje

71 kommunblock, som ligger inom Stockholms län) omfattar Södertälje stad samt del av Södertörns domsaga. Kommitténs förslag till ny domkretsindelning innebär att antalet underrätter minskar från tio till nio genom att Norra Roslags domsaga förenas med Mellersta Roslags domsaga. I övrigt bygger förslaget på den nuvarande indelningen. E n rad gränsändringar har dock företagits. Bl. a. har, utom justeringar som föranleds av kommunblocksindelningen, den omregleringen skett att Gustavsbergs kommunblock, som består av Gustavsbergs, Värmdö och Djurö landskommuner och i sin helhet ingår i nuvarande Södra Boslags domsaga, överflyttats till den föreslagna Södertörns domkrets. I denna ingår även Nacka kommunblock, som bland annat omfattar Boo landskommun (7 764 inv.) i nuvarande Södra Boslags domsaga. Hela den del av Stockholms skärgård som ligger söder om inloppet till Stockholm kommer således att tillhöra Södertörns domkrets. Den föreslagna domkretsindelningen följer i allmänhet indelningen i åklagardistrikt. Endast i tre fall skär domkretsgränser och distriktsgränser varandra. Sollentuna åklagardistrikt har uppdelats på Stockholms läns västra samt Sollentuna och Färentuna domkrets. Av Danderyds åklagardistrikt har Vallentuna kommunblock förts till Stockholms läns västra domkrets medan återstoden omfattas av Södra Boslags domkrets. Slutligen har Solna åklagardistrikt delats så att Träkvista/Tappströms kommunblock ingår i den föreslagna Sollentuna och Färentuna domkrets samt återstoden av distriktet motsvarar den föreslagna Solna domkrets. Avvikelserna överensstämmer med vad nu gäller. Någon anledning att frångå nuvarande domkretsindelning enbart för att bringa domkretsarna i överensstämmelse med indelningen i åklagardistrikt har inte ansetts föreligga. Uppdelningen av Sollentuna åklagardistrikt har också stöd i befolkningsutvecklingen. Vad angår Solna åklagardistrikt har Träkvista/Tappströms kommunblock ingen särskild samhörighet med Solna/Sundbyberg. Träkvista/Tappströms kommunblock, som består av öar, har broförbindelse endast mot Stockholm och är helt inriktat mot huvudstaden. Det kunde därför finnas viss grund för att föra blocket under domkretsen för Stockholms rådhusrätt. Denna är emellertid så stor att någon ökning av domkretsen inte torde böra ske utöver vad som kan följa av att stadskommunen vidgar sitt område. Beträffande Danderyds åklagardistrikt bildar Vallentuna kommunblock tillsammans med Märsta och Upplands/Väsby kommunblock en väl avgränsad domkrets. Om Vallentuna kommunblock med hänsyn till indelningen i åklagardistrikt fördes under Södra Boslags domsaga, skulle Stockholms läns västra domsaga åtminstone för närvarande få väl litet arbetsunderlag. Södra Boslags domsaga blir å andra sidan redan med föreslagen arrondering stor och befolkningsutvecklingen väntas medföra att den framdeles blir ännu större. De till folkmängden och även arbetsmässigt minsta av de föreslagna dom-

72 kretsarna blir Stockholms läns västra domkrets och Norrtälje domkrets. I den förstnämnda domkretsen synes arbetsbördan för närvarande inte kräva tre domare. Folkmängden i domkretsen ökar emellertid hastigt och arbetsgöromålen torde ganska snart kräva att ytterligare domare anställs. Den föreslagna Norrtälje domkrets visar däremot stagnerande eller vikande folkmängdssiffror. Enligt prognoserna för tiden till år 1980 kan av de i domkretsen ingående kommunblocken endast Norrtälje kommunblock väntas öka sin folkmängd. Skulle utvecklingen leda till en mer avsevärd nedgång i arbetsunderlaget bör domkretsen indras. Härvid kan övervägas att sammanlägga domkretsen med den föreslagna Upplandsbygdens domkrets i Uppsala län. En annan möjlighet är att sammanföra endast Östhammars kommunblock med Upplandsbygdens domkrets och förena återstoden med Södra Roslags domkrets. Den planerade motorvägen mellan Stockholm och Norrtälje och den ökade fritidsbebyggelsen i norra Roslagen kan komma att anknyta Norrtäljeregionen mera till Stockholm än till Uppsala. Den starka folkökningen i Stockholms förortsregion kan å andra sidan leda till att vissa av de föreslagna domkretsarna i framtiden finnes kunna uppdelas. Det gäller de föreslagna Sollentuna och Färentuna, Södra Roslags samt Södertörns domkretsar. Den beslutade utbyggnaden av Järvafältet, som är beläget inom fem olika kommuner — Stockholm, Solna, Sundbyberg, Sollentuna och Järfälla — torde sannolikt medföra att folkmängden inom den föreslagna Sollentuna och Färentuna domkrets kommer att öka i ännu snabbare takt än för närvarande. Det kan för sådant fall övervägas att ur domkretsen utbryta Jakobsbergs kommunblock till en självständig domstolsenhet. Med en sådan domkrets bör vid ändrad länsindelning förenas Kungsängens kommunblock, vars centralort har järnvägsförbindelse med Jakobsberg och Stockholm och är beläget vid huvudvägen mot Stockholm (E 18). På motsvarande sätt skulle kunna till särskilda domkretsar utbrytas dels Danderyds och Lidingö kommunblock ur Södra Roslags domkrets, dels Gustavsbergs och Nacka kommunblock ur Södertörns domkrets. Vid bedömningen av frågan om delning av domkretsarna torde lokalförhållandena för underrätterna bli av betydelse. Nuvarande Södra Roslags domsaga har i Stockholm ett välbeläget och nyligen ombyggt tingshus, som rymmer en omfattande lokalreserv. Med hänsyn härtill torde ökat behov av lokalutrymme inte inom överskådlig tid aktualisera en delning av denna domkrets. En möjlighet vore att likväl så småningom på grund av befolkningstillväxten dela domkretsen och inrymma den nybildade underrätten i samma byggnad som den gamla. Beträffande fördelarna med en sådan ordning kan emellertid råda olika meningar. — Även nuvarande Södertörns domsaga har sina lokaler i ett tingshus i Stockholm. Det förslår för närvarande för domsagans behov. För en mera betydande arbetsansvällning torde däremot knappast finnas utrymme. — Vad slutligen beträffar nuvarande Sollentuna och Färentuna domsaga disponerar den numera hela Haga tingshus i Solna. Lokalerna är emellertid ålderdomliga och huset vilar

på ofri grund. De tingshusbyggnadsskyldige arrenderar marken av staten och kontraktet utlöper år 1974. Av de tre diskuterade domsagorna torde Sollentuna och Färentuna domsaga vara den, för vilken en delning närmast kan ifrågakomma. Förslaget ansluter till länsindelningen med de i det föregående berörda avvikelser, som sammanhänger med att kommunblocksbildning i vissa fall går över länsgräns. Skulle vid ändrad länsindelning Strängnäs kommunblock föras till Stockholms län, bör blocket förenas med Södertälje domkrets. Kungsängens kommunblock bör under samma förutsättning förenas med Sollentuna och F ä r e n t u n a domkrets, alternativt bilda särskild domkrets med Jakobsbergs kommunblock. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget i jämförelse med vad nu gäller att ö s t h a m m a r upphör att vara kansliort för underrätt men bevaras som tingsställe samt att tingsstället Häverödal i nuvarande Norra Boslags domsaga indras. Häverödal är beläget 35 km norr om Norrtälje. Tingshuset i ö s t h a m m a r är uppfört i sten åren 1923—1925. Tingshuset i Häverödal är uppfört i sten åren 1921—1923. — Vad gäller Storstockholm har kommittén ansett att kansliorterna och tingsställena för de nuvarande underrätterna bör bevaras och att således Stockholm som hittills skall vara kansliort och tingsställe för fyra underrätter. För en sådan ordning talar bl. a. byggnadsekonomiska skäl. För allmänheten synes det knappast heller vara någon fördel att underrätterna för domkretsar i Stockholms omedelbara närhet har sina kansliorter och tingsställen inom domkretsen i stället för i Stockholm. Många av de i förorterna bosatta har sina arbetsplatser i Stockholm, där även de flesta advokater inom Stor-Stockholm har sina kontor. Vid en eventuell domkretsdelning kan emellertid övervägas att förlägga kansli och tingsställe för den nya underrätt som därvid bildas till ort inom dess domkrets. Motsvarande gäller då fråga om lokalanskaffning i annat fall uppkommer. Praktiska omständigheter, såsom tillgången till lämplig mark, torde vid dylika överväganden bli utslagsgivande. Genomförandet Beträffande domkretsen för Stockholms rådhusrätt innebär förslaget ej någon ändring. När häradshövdingen i Norra Roslags domsaga avgått, sammanläggs domsagan den 1 januari 1968 med Mellersta Roslags domsaga. När de av kommunblocken föranledda ändringarna i den kommunala indelningen genomförts, är Norrtälje domkrets färdigbildad. Genom överföring av staden Sundbyberg från Sollentuna och Färentuna till Solna domsaga bildas de föreslagna Sollentuna och Färentuna samt Solna domkretsar. Stockholms läns västra domkrets motsvarar i huvudsak nuvarande domsaga med samma namn. Svartlösa domkrets får föreslagen omfattning genom att Grödinge lands-

74 kommun, som ingår i Tumba kommunblock men tillhör Södertörns domsaga, överförs till Svartlösa domsaga. Södertälje domkrets får föreslagen omfattning när med staden sammanlagts övriga delar av kommunblocket. När som följd av kommunblocksbildningen Boo landskommun inom Södra Boslags domsaga sammanläggs med Nacka stad inom Södertörns domsaga överförs Gustavsbergs kommunblock från Södra Boslags domsaga till Södertörns domsaga. Härigenom får Södertörns domkrets och Södra Roslags domkrets föreslagen omfattning.

Uppsala län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Föreslagna domkretsar

Antal domare

1. Uppsala, Uppsala 2. Upplandsbygdens, Uppsala .

8 3

Rådhusrättsstad 1. Uppsala Domsagor 2. Uppsala läns norra, Uppsala 3. Uppsala läns södra, Uppsala

2 3

Folkmängd i hela länet: 183 751.

Antalet domsagor i länet har under 1900-talet minskat från tre till två genom att vid ingången av år 1927 dåvarande Uppsala läns mellersta domsaga förenades med Uppsala läns södra domsaga. Den södra domsagan uppdelades samtidigt på två tingslag. — Vid ingången av år 1963 förenades staden Enköping judiciellt med Uppsala läns södra domsaga. Kungl. Maj :t har den 7 februari 1964 fastställt plan för indelning av Uppsala län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 22 primärkommuner, har indelats i sju kommunblock. Fyra av dessa omfattar uteslutande kommuner inom Uppsala län. Av övriga tre kommunblock omfattar Uppsala kommunblock dels staden Uppsala, dels Södra Hagunda (1 492 inv.), Norra Hagunda (2 263 inv.), Bälinge (3 804 inv.) och Vaksala (3 417 inv.) kommuner inom nuvarande Uppsala läns södra domsaga samt Björklinge (2 549 inv.) och Vattholma (3 499 inv.) kommuner inom nuvarande Uppsala läns norra domsaga. Därjämte har emellertid till detta block från Stockholms län förts Almunge och Knivsta landskommuner samt den del av Skepptuna landskommun, som motsvaras av Husby-Långhundra församling. Av de sagda områdena hör för närvarande Knivsta kommun till Stockholms läns västra domsaga och de andra till Norra Boslags domsaga. I Alunda kommunblock, vars huvuddel tillhör Uppsala läns norra domsaga, ingår förutom kommuner i Uppsala län även den del av Knutby landskom-

75 mun i Stockholm län och Norra Roslags domsaga som motsvaras av Bladåkers och Faringe församlingar. I Enköpings kommunblock ingår även F'jardhundra landskommun (339 inv.) inom Västmanlands östra domsaga i Västmanlands län. I anslutning till kommunblocksindelningen har Kungl. Maj :t till den 1 januari 1967 beslutat två kommunsammanläggningar som båda medför ändringar i nuvarande domkretsindelning. Södra Hagunda och Vaksala kommuner skall sammanläggas med Uppsala stad och judiciellt höra under domkretsen för rådhusrätten i Uppsala i stället för under Uppsala läns södra domsaga. Vidare skall Olands och Basbo kommuner sammanläggas till en kommun, benämnd Olands kommun, varvid samtidigt området för Rasbo kommun (1 685 inv.) förläggs från Uppsala läns södra domsaga till Uppsala läns norra domsaga. Uppsala län är indelat i tre åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Enköping, Tierp och Uppsala. Uppsala åklagardistrikt (de delar av Uppsala och Alunda kommunblock som ligger inom Uppsala län) omfattar domkretsen för rådhusrätten i Uppsala samt delar av Uppsala läns norra och Uppsala läns södra domsagor. Enköpings åklagardistrikt (den del av Enköpings kommunblock som ligger inom Uppsala län och Kungsängens kommunblock) utgör del av Uppsala läns södra domsaga. Tierps åklagardistrikt (Tierps, Skutskärs och örbyhus/österbybruks kommunblock) utgör del av Uppsala läns norra domsaga. När kommuner bildats av kommunblocken kominer att av Uppsala läns södra domsaga (48 414 inv.) återstå Enköpings (33 510 inv.) och Kungsängens (5 782 inv.) kommunblock. Uppsala läns norra domsaga (48 478 inv.) minskar genom kommunbildningen med omkring 4 000 personer. Domkretsen för rådhusrätten i Uppsala (86 859 inv.) ökar däremot med omkring 24 000 personer. Enligt tillgängliga befolkningsprognoser beräknas folkmängden i Uppsalaregionen växa relativt kraftigt. Även folkmängden i Enköpings och) Kungsängens kommunblock väntas öka. I övriga delar av länet beräknas folkmängden stagnera eller gå tillbaka. ERU har indelat länet i två kommunblocksregioner, nämligen Enköpingsregionen (Enköpings kommunblock) och Uppsalarcgionen (Alunda, Uppsala, Örbyhus/Österbybruk och ö s t h a m m a r s kommunblock). Skutskärs och Tierps kommunblock tillhör Gävle/Sandvikens kommunblocksregion och Kungsängens kommunblock ingår i Stockholm/Södertälje kommunblocksregion. Till grund för ERU:s beslut att föra Tierpsblocket till Gävleregionen anges ligga bl. a. vissa undersökningar angående köpvanor som utförts vid Uppsala universitets geografiska institution. Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i två A-regioner med centra i Enköping och Uppsala. Älvkarleby landskommun, som bildar Skutskärs kommunblock, samt Västlands, österlövsta och Hållnäs landskommuner inom Tierps kommunblock

76 ingår i Gävle A-region. Upplands-Bro landskommun, som bildar Kungsängens kommunblock, ingår i Stockholms A-region. Kommittén har föreslagit två underrätter i länet. Båda avses få kansli i Uppsala. Det kunde med hänsyn härtill i och för sig vara naturligt med en enda underrätt, som alltså skulle omfatta länet i dess helhet. Emellertid skulle, såvitt kan bedömas, för närvarande några påtagliga fördelar inte vinnas med att sammanföra alla de nuvarande tre underrätterna i länet till en. Båda de föreslagna domkretsarna har ett ganska starkt befolkningsunderlag. Ingendera av de nu i Uppsala förlagda underrätterna disponerar lokaler tillräckliga att inom sig rymma en underrätt för hela länet. Tillskapandet av en underrätt av denna storlek skulle därför medföra lokalproblem. Sådana uppkommer väl också med den av kommittén föreslagna domkretsindelningen, men de torde kunna lösas relativt lätt. Den största av de nya underrätterna torde nämligen inte kräva mycket större personal än den nuvarande rådhusrätten, och tingshuset för nuvarande Uppsala läns norra domsaga torde utan mera betydande byggnadsarbeten kunna hysa en underrätt av den storlek som den mindre av de föreslagna nya underrätterna får. Skulle Kungsängens, Skutskärs och Tierps kommunblock komma att vid ändrad länsindelning tillföras annat län än de föreslagna domkretsarna i övrigt kan läget dock bli annorlunda. Den mindre av domkretsarna kan tänkas därvid få alltför svagt underlag för att böra bestå som självständig domstolsenhet. Ett sammanförande av uppsalaunderrätterna till en kan då få tas under övervägande. De föreslagna domkretsarna delar Uppsala åklagardistrikt. Med hänsyn till att båda underrätterna avses ha kansli och tingsställe i Uppsala, torde emellertid denna bristande överensstämmelse mellan gräns för domkrets och gräns för åklagardistrikt inte vålla någon nämnvärd olägenhet. Förslaget ansluter till länsindelningen med de i det föregående berörda avvikelser, som sammanhänger med att kommunblocksbildning i vissa fall skett över länsgräns. Skulle vid ändrad länsindelning Skutskärs och Tierps kommunblock föras till Gävleborgs län, bör blocken, av vilka i synnerhet Skutskärs har stark anknytning till Gävle, förenas med Gävle domkrets. Om Kungsängens kommunblock skulle föras till Stockholms län, bör detta block förenas med Sollentuna och F ä r e n t u n a domkrets, alternativt bilda domkrets med Jakobsbergs kommunblock. Kungsängens kommunblock är så gott som helt inriktat mot Stor-Stockholm. Kommittén anser emellertid inte sådana särskilda skäl föreligga att Skutskärs, Tierps och Kungsängens kommunblock oberoende av länsindelningen bör föras till domkrets i annat län. Kommitténs förslag innebär inte någon ändring i fråga om kansliort och tingsställen i länet. Enköping behålls alltså som tingsställe jämte Uppsala.

77 Genomförandet Uppsala domkrets får föreslagen omfattning då med staden sammanlagts övriga delar som ingår i kommunblocket. Upplandsbygdens domkrets bildas den 1 januari 1975 genom att — sedan häradshövdingen i Uppsala läns norra domsaga avgått — denna domsaga sammanläggs med Uppsala läns södra domsaga, varav då, som följd av kommunändringar, kan antas återstå endast Enköpings och Kungsängens kommunblock.

S ö d e r m a n l a n d s län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Rådhusrättsstäder 1. Eskilstuna 2. Nyköping Domsagor 3. Livgedingets, Eskilstuna . . . 4. Nyköpings, Nyköping 5. Oppunda och Villåttinge, Katrineholm

5 3

Föreslagna domkretsar

Antal domare

2. Katrineholms, Katrineholm.. 3. Nyköpings, Nyköping

8 3 4

3,33 2,75 2,75

Folkmängd i hela länet: 240 940.

Den nuvarande domsagoindelningen i länet tillkom år 1879. Tidigare bildade nuvarande Oppunda och Villåttinge domsaga samt Nyköpings domsaga utom Daga härad en domsaga, benämnd Konungabygdens domsaga. Till Livgedingets domsaga hörde före år 1879 även Daga härad. Under 1900-talet har flera städer judiciellt förenats med domsaga, nämligen Torshälla (1/1 1946), Strängnäs (1/1 1947), Mariefred (1/1 1948) och Trosa (1/1 1948). Genom beslut den 7 februari 1964 har Kungl. Maj :t fastställt plan för indelning av Södermanlands län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 36 primärkommuner, har indelats i sju kommunblock. Till Katrineholms kommunblock har förts Björkviks kommun (1 837 inv.) inom nuvarande Nyköpings domsaga. Till Södertälje kommunblock i Stockholms län har från Södermanlands län förts Trosa stad, Gnesta köping, Vagnhärads, Hölö, Daga och Enhörna landskommuner, den del av Mariefreds stad, som motsvaras av Taxinge församling, och den del av Tystberga landskommun, som motsvaras av Torsåkers församling. Av de nämnda kommunerna och kommundelarna ingår Enhörna kommun (838 inv.) och Taxinge församling (284 inv.) i nuvarande Livgedingets domsaga, övriga n ä m n d a kommuner samt Torsåkers församling (tillhopa ca 13 000 inv.) tillhör nu Nyköpings domsaga.

78 Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall Enhörna landskommun den 1 januari 1967 sammanläggas med Södertälje stad och judiciellt höra under domkretsen för rådhusrätten i Södertälje i stället för under Livgedingets domsaga. Samma dag skall Svärta landskommun (2 424 inv.) sammanläggas med Nyköpings stad och judiciellt höra under domkretsen för rådhusrätten i Nyköping i stället för under Nyköpings domsaga. Södermanlands län är indelat i tre åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Eskilstuna, Katrineholm och Nyköping. En åklagare är även stationerad i Strängnäs. Eskilstuna åklagardistrikt (Eskilstuna och Strängnäs kommunblock och den del av Södertälje kommunblock som ligger inom Livgedingets domsaga) omfattar såväl Eskilstuna stad som nuvarande Livgedingets domsaga. Katrineholms åklagardistrikt (Flens, Vingåkers och Katrineholms kommunblock) sammanfaller i stort sett med Oppunda och Villåttinge domsaga. Nyköpings åklagardistrikt (Nyköpings och Oxelösunds kommunblock samt den del av Södertälje kommunblock som ligger inom Nyköpings domsaga) omfattar Nyköpings stad och huvuddelen av Nyköpings domsaga. EBU har indelat länet i tre kommunblocksregioner, nämligen Eskilstunaregionen (Eskilstuna och Strängnäs kommunblock), Katrineholmsregionen (Flens, Katrineholms och Vingåkers kommunblock) samt Nyköpingsregionen (Nyköpings och Oxelösunds kommunblock). År 1961 indelade arbetsmarknadsstyrelsen länet i tre A-regioner med centra i Eskilstuna, Katrineholm och Nyköping. De båda indelningarna överensstämmer i huvudsak med varandra. Kungl. Maj:t har den 18 november 1966 uppdragit åt Svea hovrätt att skyndsamt göra en utredning om Nyköpings stads förenande i judiciellt avseende med Nyköpings domsaga. Kommitténs förslag innebär att antalet underrätter minskar från fem till tre. Enligt kommunblocksindelningen ingår större delen av Livgedingets domsaga i Eskilstuna kommunblock och större delen av Nyköpings domsaga i Nyköpings kommunblock. De båda domsagorna blir därigenom för små för att kunna bevaras som självständiga enheter. Den av kommittén föreslagna ändringen i domkretsindelningen sker genom sammanläggning — efter vissa gränsjusteringar föranledda av kommunblocksbildningarna — dels av staden Eskilstuna och Livgedingets domsaga till en domkrets, dels av staden Nyköping och Nyköpings domsaga till en domkrets. Den nya domkretsindelningen kommer härigenom att överensstämma med indelningen i åklagardistrikt, sedan gränserna för dessa justerats som följd av att kommunblocken i vissa fall sträcker sig över länsgränsen. Med de avvikelser som föranletts av sistnämnda förhållande ansluter förslaget också till länsindelningen. Skulle vid ändrad länsindelning Strängnäs kommunblock föras till Stockholms län, bör blocket förenas med Södertälje domkrets. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget i förhållande

79 till nuvarande ordning att tingsställena i Gnesta (3 242 inv.) och Malmköping (3 490 inv.) indras. Gnesta köping, som enligt förslaget skall tillhöra Södertälje domkrets, är beläget endast 35 km från Södertälje. Landsvägsavståndet mellan Malmköping och Katrineholm är 44 km. Tvekan kunde möjligen råda om inte även tingsstället i Strängnäs (9 093 inv.) borde indras. Ehuru avståndet från Strängnäs till Eskilstuna är endast 33 km, torde det emellertid med hänsyn till Strängnäs betydelse som centralort vara motiverat att tingsstället behålls. Tingshus finns och staden var tidigare kansliort för Livgedingets domsaga. — Tingshuset i Gnesta uppfördes i sten år 1907 och renoverade år 1961. Tingshuset i Malmköping uppfördes i trä omkring år 1770. Genomförandet Allteftersom Eskilstuna vidgar sitt område till att omfatta hela kommunblocket minskar Livgedingets domsaga. Efter den av blockbildningen föranledda kommunindelningen återstår av domsagan endast Strängnäs kommunblock. Senast efter nuvarande häradshövdingens avgång den 1 maj 1976 förenas Strängnäs kommunblock med Eskilstuna kommunblock till den föreslagna Eskilstuna domkrets. Vid ändrad länsindelning förs Strängnäs kommunblock i stället till Södertälje domkrets. Katrineholms domkrets överensstämmer i huvudsak med nuvarande Oppunda och Villåttinge domsaga. Sedan häradshövdingen i Nyköpings domsaga avgått förenas staden Nyköping den 1 januari 1968 judiciellt med domsagan. Efter gränsjusteringar föranledda av ändrad kommunindelning motsvarar domsagan därefter den föreslagna Nyköpings domkrets.

Östergötlands län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Föreslagna domkretsar

Antal domare

7 3 11

1. Linköpings, Linköping 2. Motala, Motala 3. Norrköpings, Norrköping...

9 5 11

Rådhusrättsstäder 1. Linköping 2. Motala 3. Norrköping Domsagor 4. Aska, Dals och Bobergs, Motala 5. Bråbygdens och Finspånga läns, Norrköping 6. Folkungabygdens, Mjölby. . 7. Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds, Söderköping 8. Linköpings, Linköping

Folkmängd i hela länet: 363 349.

1 2 1,5 1 2

.

80 Genom olika sammanslagningar på 1920-talet nedgick antalet domsagor i länet från åtta till sex. Vid ingången av år 1964 förenades Kinda och Ydre domsaga med Linköpings domsaga. Under 1900-talet har tre städer judiciellt förenats med domsaga, nämligen Skänninge (1/1 1939), Söderköping (1/1 1947) och Vadstena (1/1 1948). Kungl. Maj :t har den 3 april 1964 fastställt plan för indelning av Östergötlands län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 41 primärkommuner, har indelats i 12 kommunblock. I Åtvidabergs kommunblock, vars huvuddel ligger inom Linköpings domsaga, ingår även den del av Uknadalens landskommun i Kalmar län, som motsvaras av Hannäs (779 inv.) och Gärdserums församlingar (1 117 inv.). I Valdemarsviks kommunblock, vars huvuddel ligger inom Hammarkinds, Stegeborg och Skärkinds domsaga, ingår även den del av Tjust-Eds landskommun i Kalmar län, som motsvaras av Tryserums (972 inv.) och ö s t r a Eds (342 inv.) församlingar. De fyra nämnda församlingarna tillhör för närvarande alla nuvarande Tjusts domsaga. Östergötlands län är indelat i tre åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Linköping, Motala och Norrköping. En åklagare är även stationerad i Mjölby. Linköpings åklagardistrikt (Kisa, Linköpings och Österbymo kommunblock samt den del av Åtvidabergs kommunblock, som ligger inom Östergötlands län) omfattar staden Linköping samt Linköpings domsaga. Motala åklagardistrikt (Boxholms, Mjölby, Motala och Ödeshögs kommunblock) omfattar staden Motala, Aska, Dals och Bobergs domsaga samt Folkungabygdens domsaga. Norrköpings åklagardistrikt (Finspångs, Norrköpings och Söderköpings kommunblock samt den del av Valdemarsviks kommunblock, som ligger inom Östergötlands län) omfattar staden Norrköping, Bråbygdens och Finspånga läns domsaga samt Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga. ERU har indelat länet i tre kommunblocksregioner: Linköpings, Mjölby/ Motala och Norrköpings. Med de skillnader som hänför sig till att blockbildning skett över länsgräns överensstämmer kommunblocksregionerna med åklagardistrikten utom såtillvida att Ydre landskommun, som bildar Österbymo kommunblock, ingår i T r a n å s kommunblocksregion i Jönköpings län. Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i fyra A-regioner med centra i Linköping, Mjölby, Motala och Norrköping. Frånsett att ERU sammanfört Mjölby och Motala A-regioner till en kommunblocksregion överensstämmer i huvudsak de båda indelningarna. Ydre landskommun har av arbetsmarknadsstyrelsen uppdelats mellan Tranås och Eksjö/Nässjö A-regioner i Jönköpings län. När kommunblocken ombildas till kommuner, förenas så stora delar av Linköpings domsaga med Linköpings stad och så stora delar av Bråbygdens och Finspånga läns domsaga med Norrköpings stad att ingendera av dessa domsagor fortsättningsvis kan bestå, övriga domsagor i länet är oavsett kommunblocksindelningen för små för att var för sig kunna bestå i en

81 ny domkretsindelning. Vad beträffar Aska, Dals och Bobergs domsaga tillkommer att den till större delen ingår i Motala kommunblock. Kommittén föreslår att antalet underrätter i länet minskar från åtta till tre med städerna Linköping, Norrköping och Motala som stationeringsorter. Folkungabygdens samt Aska, Dals och Bobergs domsagor förenas sålunda med staden Motala till en domkrets. Linköping domsaga och staden Linköping förenas till en domkrets. Bråbygdens och Finspånga läns samt Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsagor bildar med staden Norrköping en domkrets. Genom smärre gränsjusteringar föranledda av kommunblocksindelningen förs vissa församlingar av Kalmar län till domkretsarna för de föreslagna underrätterna i Linköping och Norrköping. Enligt förslaget beräknas antalet domare vid underrätten i Linköping till 9 och vid underrätten i Norrköping till 11. Det blir alltså i dessa fall ganska stora underrätter. Såsom tidigare erinrats har emellertid redan nu rådhusrätten i Linköping 7 domare och rådhusrätten i Norrköping samma antal domare som föreslås för den nya underrätten i staden. Genom den föreslagna domkretsindelningen kommer domkretsar och åklagardistrikt att sammanfalla, bortsett från de undantag som föranleds av att kommunblocken i vissa fall skär länsgränsen. Med de avvikelser som sammanhänger med kommunblocksbildningen överensstämmer förslaget också med länsindelningen. Skulle vid ändrad länsindelning österbymo kommunblock föras till Jönköpings län, föreslås blocket ingå i Eksjö domkrets, vilken bl. a. omfattar även Tranås kommunblock. Österbymo kommunblock består endast av Ydre kommun. I motiveringen till kommunblocksindelningen har uttalats att den spontana inriktningen i Ydre kommun är delad mellan Tranås och Eksjö och i mindre utsträckning Kisa samt att i den mån en fortsatt nedgång i befolkningsunderlaget för Ydre kommun anses böra medföra att kommunen sammanförs med annan kommun det synes böra beaktas att huvuddelen alltmera torde komma att vara inriktad mot Tranås. Beträffande kansliorter och tingsställen för underrätterna innebär förslaget i förhållande till nuvarande ordning att Söderköping upphör att vara kansliort och tingsställe, att tingsställena i Finspång och Kisa indras samt att Mjölby upphör att Arara kansliort men bevaras som tingsställe. Avståndet mellan Söderköping (5 793 inv.) och Norrköping är endast 15 km. I Finspång hålls nu ting i privatägd fastighet. Tingshus saknas på platsen. Avståndet mellan Finspång och Norrköping är 35 km. Tingshuset i Söderköping uppfördes i sten åren 1902—1903. Huset om- och tillbyggdes 1954—1956. Tingshuset i Mjölby uppfördes i sten åren 1905—1907. Huset om- och tillbyggdes åren 1955—1956 och 1960—1961. I Kisa hålls ting i en träbyggnad uppförd under 1700-talet. Vad gäller kansliorten för den västligaste av de tre föreslagna domkretsarna i länet har valet stått mellan Motala och Mjölby. Båda städerna är centralt belägna och för närvarande kansliort för underrätt. Motala (27 698 C— 614831

82 inv.) har dock avsevärt större folkmängd än Mjölby (12 290 inv.) och är kansliort för åklagardistriktet. Genomförandet Allteftersom Linköping vidgar sitt område till att omfatta hela kommunblocket minskar Linköpings domsaga. Senast vid nuvarande häradshövdingens avgång den 1 juni 1974 bildas genom sammanläggning i judiciellt avseende med staden den föreslagna Linköpings domkrets. När borgmästaren vid rådhusrätten i Motala och häradshövdingen i Aska, Dals och Bobergs domsaga avgått, förenas staden den 1 januari 1968 judiciellt med domsagan. Sedan häradshövdingen i Folkungabygdens domsaga avgått, bildas genom sammanläggning den 1 januari 1977 den föreslagna Motala domkrets. När Norrköping utvidgats att omfatta hela kommunblocket återstår av Bråbygdens och Finspånga läns domsaga endast Finspångs kommunblock. Sedan såväl häradshövdingen i denna domsaga som häradshövdingen i Hammarkinds, Skärkinds och Stegeborgs domsaga avgått bildas den 1 januari 1970 genom judiciell förening av domsagorna med staden den föreslagna Norrköpings domkrets. Jönköpings län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Rådhusrältsstad 1. Jönköping Domsagor 2. Njudunges, Vetlanda 3. Norra och Södra Vedbo, Eksjö 4. Tveta, Vista och Mo, Jönköping 5. östbo och Västbo, Värnamo

Föreslagna domkretsar

4 2. Jönköpings, Jönköping 3. Värnamo, Värnamo

Antal domare

4 7 3

2 2 2,5 3

Folkmängd i hela länet: 292 753.

Länets domsagor utom Njudungs domsaga har i huvudsak varit oförändrade sedan 1800-talets början. Njudungs domsaga bildades år 1934 genom sammanslagning av dåvarande Västra härads och östra härads domsagor. Västra härads domsaga hade kansli i Sävsjö och Östra härads domsaga hade kansli i Vetlanda. Städerna Gränna och Eksjö förenades judiciellt med domsaga, Gränna den 1 januari 1936 och Eksjö den 1 januari 1941. Kungl. Maj :t har genom beslut den 3 april 1964 fastställt plan för indelning av Jönköpings län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 51 primärkommuner, har indelats i 12 kommunblock. Två församlingar i länet har förts till kommunblock redovisade i plan för Kronobergs

83 län. Sålunda har den del av Unnaryds landskommun, som motsvaras av Bolmsö församling (632 inv.), och den del av Forsheda landskommun, som motsvaras av Tannåkers församling (244 inv.), förts till Ljungby k o m m u n block. Båda församlingarna tillhör nu Östbo och Västbo domsaga i Värnamo. Å andra sidan har Torups landskommun (4 092 inv.) inom Hallands läns södra domsaga förts till Hyltebruks kommunblock, vars huvuddel ligger inom Östbo och Västbo domsaga. Vidare har till Gislaveds kommunblock inom sistnämnda domsaga förts den del av Södra Mo landskommun inom nuvarande Tveta, Vista och Mo domsaga, som motsvaras av Stengårdshults (276 inv.), Valdshults (125 inv.), Öreryds (239 inv.) och Norra Hestra (1 101 inv.) församlingar, samt till Vaggeryd/Skillingaryds respektive Värnamo kommunblock — likaledes inom Östbo och Västbo domsaga — förts den del av Vrigstads kommun inom Njudungs domsaga, som motsvaras av Svenarums församling (1 252 inv.), och den del av samma kommun, som motsvaras av Nydala församling (489 inv.). Slutligen påverkar k o m m u n blocksindelningen domkretsarna i Nässjöregionen. Av Nässjö kommunblock ingår nämligen Nässjö stad (19 702 inv.) och Forserums landskommun (3 470 inv.) i nuvarande Tveta, Vista och Mo domsaga, Solberga k o m m u n (3 100 inv.) i Norra och Södra Vedbo domsaga samt Bodafors (2 594 inv.), Malmbäcks (2 303 inv.) och Norra Sandsjö (2 177 inv.) kommuner i Njudungs domsaga. Till den 1 januari 1967 har beslutats sammanläggning av dels Bredestads och Hullaryds landskommuner, dels Hakarps landskommun med Huskvarna stad, dels Linderås landskommun med Tranås stad. Sammanläggningarna återverkar dock ej på den judiciella indelningen. Jönköpings län är indelat i tre åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Eksjö, Jönköping och Värnamo. En åklagare är även stationerad i Vetlanda. Eksjö åklagardistrikt (Aneby, Eksjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås och Vetlanda kommunblock) omfattar Norra och Södra Vedbo domsaga, huvuddelen av Njudungs domsaga samt del av Tveta, Vista och Mo domsaga (Nässjö stad och Forserums landskommun). Jönköpings åklagardistrikt (Jönköpings kommunblock) omfattar staden Jönköping samt huvuddelen av Tveta, Vista och Mo domsaga. Värnamo åklagardistrikt (Gislaveds, Gnosjö, Vaggeryd/Skillingaryds och Värnamo kommunblock samt de delar av Hyltebruks och Ljungby kommunblock, som ligger inom Jönköpings län) omfattar Östbo och Västbo domsaga ävensom delar av Tveta, Vista och Mo samt Njudungs domsagor. EBU har indelat länet i fyra kommunblocksregioner: Jönköpings, Värnamo, Eksjö/Nässjö/Vetlanda och Tranås. Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i fem a-regioner med centra i Jönköping, Värnamo, Eksjö/ Nässjö, Tranås och Vetlanda. Kungl. Maj :t har den 1 april 1966 anbefallt Göta hovrätt att verkställa utredning huruvida den judiciella indelningen i Jönköpings län bör ändras

.84 på så sätt att området för vart och ett av Eksjö, Jönköpings och Värnamo åklagardistrikt bildar en underrätt. Kungl. Maj:t har vidare förordnat, att häradshövdingtjänsterna i Norra och Södra Vedbo domsaga samt Njudungs domsaga, som båda är vakanta, till vidare inte skall återbesättas. När kommunblocken ombildas till kommuner, förlorar Tveta, Vista och Mo domsaga större delen av sitt nuvarande område. För Östbo och Västbo domsaga medför de av kommunblocken föranledda ändringarna i den judiciella indelningen en ökning. Omfattningen av de två övriga domsagorna i länet blir beroende av vart Nässjö kommunblock judiciellt hänförs. Kommittén föreslår att länet uppdelas på tre underrätter. I förhållande till nuvarande indelning innebär förslaget i stort sett, att staden Jönköping samt Tveta, Vista och Mo domsaga med undantag av de delar som omfattar Nässjö och Gislaveds kommunblock bildar en domkrets, att Norra och Södra Vedbo samt Njudungs domsagor förenas till en domkrets i vilken Nässjö kommunblock ingår samt att östbo och Västbo domsaga bibehålls. Den föreslagna domkretsindelningen överensstämmer med indelningen i åklagardistrikt, sedan gränserna för dessa justerats till överensstämmelse med kommunblocksgränserna. Förslaget ansluter — bortsett från att i vissa fall kommunblock bildats över länsgräns — också till länsindelningen. Skulle länsindelningen ändras så att österbymo kommunblock förs från Östergötlands till Jönköpings län, föreslås såsom nämnts vid behandlingen av Östergötlands län att blocket förenas med den föreslagna Eksjö domkrets. Skulle vid ändrad länsindelning Habo kommunblock föras från Skaraborgs län till Jönköpings län, föreslås detta block ingå i domkrets för underrätten i Jönköping. Habo kommunblock tillhör Jönköpings influensområde. I motiveringen till kommunblocksindelningen har beträffande Habo kommunblock bl. a. uttalats, att med beaktande av Jönköpings starka och i större delen av området växande inflytande samplanering med Jönköpingsblocket torde böra komma till stånd beträffande bebyggelseutveckling och bostadsförsörjning m. m. Det finns vidare skäl som talar för att Hyltebruks konmmnblock, ehuru redovisat i plan för Jönköpings län, likväl borde tillhöra Halmstads domkrets och ej, såsom kommittén föreslår, Värnamo domkrets. Hyltebruks kommunblock består av Torups landskommun (4 092 inv.) i Hallands län samt Hylte landskommun (5 475 inv.) och den del av Unnaryds landskommun, som motsvaras av Södra Unnaryds (1 430 inv.) och Jälluntofta {198 inv.) församlingar i Jönköpings län. Hylte och Torups landskommuner ingår i Halmstads A-region enligt arbetsmarknadsstyrelsens indelning. Halmstads, Hyltebruks och Laholms kommunblock bildar Halmstads kommunblocksregion enligt den indelning som utarbetats av EBU. Landsvägsavståndet från blockets huvudort Hyltebruk är någon mil längre till Var-

85 namo än till Halmstad, dit avståndet är drygt 40 km. Kommittén förutsätter emellertid att Beftele, som är beläget knappt 30 km från Hyltebruk, bevaras som tingsställe för Värnamo domkrets. Bl. a. med hänsyn härtill har kommittén funnit det inte vara nödvändigt — i vart fall så länge nuvarande länsindelning består — att Hyltebruks kommunblock förs till domkrets utanför Jönköpings län. i Beträffande kansliorter och tingsställen för underrätterna innebär för-: slaget i förhållande till vad nu gäller att Vetlanda upphör att vara kansliort 1 men bevaras som tingsställe samt att tingsstället i Sävsjö indras. I valet av; kansliort för den domkrets som bildas i huvudsak genom förening av Norra och Södra Vedbo samt Njudungs domsaga kan tvekan råda mellan Eksjö (9 877 inv.) och Nässjö (19 702 inv.). Eksjö är emellertid centralort för polis- och åklagardistrikt. Staden är vidare redan nu säte för underrätt och har ett nyligen uppfört tingshus (byggt åren 1958—1959), som torde kunna förhållandevis lätt utvidgas så att det blir lämpligt för den utökade domkretsen. I Nässjö, som saknar tingshus, hålls för närvarande ting i stadshuset. Landsvägsavståndet mellan Eksjö och Nässjö är endast 20 km. Landsvägsförbindelserna med norra delen av domkretsen är bättre till Eksjö än till Nässjö. Kommittén har stannat för att föreslå Eksjö som kansliort även i fortsättningen. Med hänsyn till Nässjös betydelse som centralort kan anledning emellertid finnas att alltjämt ha särskilt tingsställe i denna stad. Likaledes bör Vetlanda, som förlorar sitt underrättskansli, bevaras som tingsställe. Däremot torde tingsstället i Sävsjö (5 554 inv.) kunna indras. Landsvägsavståndet mellan Sävsjö och Vetlanda är 27 km. — Tingshuset i Vetlanda uppfördes i sten åren 1937—1938. Tingshuset i Sävsjö uppfördes i sten åren 1907—1908 och renoverades 1960.

Genomförandet Häradshövdingtjänsterna i Norra och Södra Vedbo samt Njudungs domsagor är vakanta. Sedan tingshuset i Eksjö utbj'ggts sammanläggs de båda domsagorna. Vid ändrad kommunindelning inom Nässjö kommunblock förs blocket i sin helhet till den nybildade domsagan. Sedan Svenarums och Nydala församlingar genom ändrad kommunindelning förts under östbo och Västbo domsaga är Eksjö domkrets färdigbildad. Jönköpings domkrets bildas genom att staden vidgas till att omfatta hela kommunblocket. Som följd av de kommunala indelningsändringarna måste Tveta, Vista och Mo domsaga upphöra. Värnamo domkrets får föreslagen omfattning i och med den justering av gränserna för Östbo och Västbo domsaga, som de av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringarna för med sig.

£6 K r o n o b e r g s län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Rådhusrättsstad 1. Växjö

3 Domsagor 2. Mellersta Värends, Växjö . . 3. Sunnerbo, Ljungby 4. Västra Värends, Alvesta . . . 5. Östra Värends, Växjö

1 2 1 2

Föreslagna domkretsar

1. Ljungbv, Ljungby

Antal domare

3 4

Folkmängd i hela länet: 164 433.

Sunnerbo och ö s t r a Värends domsagor har varit oförändrade sedan slutet av 1700-talet. Vid ingången av år 1892 tillkom Mellersta Värends domsaga genom att Norrvidinge och Kinnevalds härader utbröts ur Västra Värends domsaga för att bilda egen jurisdiktion. Kungl. Maj :t anbefallde den 6 december 1957 länsstyrelsen i Kronobergs län att verkställa utredning huruvida staden Växjö och Mellersta Värends domsaga borde förenas i judiciellt avseende. Länsstyrelsen överlämnade den 22 juni 1961 den verkställda utredningen och föreslog att rådhusrätten i Växjö skulle upphöra och staden judiciellt förenas med Mellersta Värends domsaga. I yttrande över utredningen den 11 maj 1962 tillstyrkte domstolskommittén förslaget. Kommittén framhöll att en sammanläggning ej skulle försvåra en framtida domkretsindelning utan snarare skulle utgöra en lämplig inledning till fortsatta åtgärder för vinnande av en mer ändamålsenlig underrättsorganisation. Beslut i ärendet har ännu ej meddelats. Kungl. Maj:t har den 3 april 1964 fastställt plan för indelning av Kronobergs län i kommuner. Länet, som består av 41 primärkommuner, har indelats i åtta kommunblock. Två landskommuner och en församling inom ö s t r a Värends domsaga har härvid förts till kommunblock i Kalmar län. Sålunda ingår Hälleberga landskommun (2 121 inv.) i Nybro kommunblock samt Algutsboda landskommun (2 997 inv.) och den del av Älmeboda landskommun, som motsvaras av Långasjö församling (1 226 inv.), i Emmaboda kommunblock. Å andra sidan har till Ljungby kommunblock från nuvarande Östbo och Västbo domsaga i Jönköpings län förts den del av Unnaryds landskommun, som motsvaras av Bolmsö församling (632 inv.), och den del av Forsheda landskommun, som motsvaras av Tannåkers församling (244 inv.). Kronobergs län bildar ett åklagardistrikt men är indelat i tre polisdistrikt (Ljungby, Växjö och Älmhult). Växjö är kansliort för åklagarmyndigheten men en åklagare finns stationerad i Ljungby och en i Älmhult. Kronobergs län och Blekinge län har gemensam länsåklagarmyndighet. Länsåklagaren ä r stationerad i Karlskrona. ERU har indelat länet i två kommunblocksregioner, nämligen Växjö-

87 regionen (Alvesta, Lessebo, Tingsryd, Växjö, Åseda/Lenhovda och Älmhults kommunblock) och Ljungbyregionen (Ljungby kommunblock). Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i tre A-regioner med Ljungby, Växjö och Älmhult som centra. Den nuvarande domkretsindelningen är mycket otidsenlig. Nuvarande Västra Värends domsaga i Alvesta och Mellersta Värends domsaga i Växjö är båda endomardomsagor. Antalet inkomna mål per år i Mellersta Värends domsaga är ett av de lägsta bland rikets domsagor. Kommunblocksbildningen kan väntas medföra att större delen av Mellersta Värends domsaga och delar av Östra Värends domsaga förenas med Växjö stad. Kommitténs förslag innebär att antalet underrätter minskar från fem till två. Sunnerbo domsaga jämte sydvästra delen av Västra Värends domsaga föreslås bilda en domkrets med liksom nu Ljungby som kansliort, ö s t r a Värends, Mellersta Värends och återstoden av Västra Värends domsagor föreslås jämte staden Växjö bilda en domkrets med säte i staden. En domkrets av den omfattning som föreslagits för östra delen av länet med Växjö (30 363 inv.) som kansliort i centrum av domkretsen synes väl avpassad. Tillgängliga befolkningsprognoser utvisar en något stigande folkmängd. Befolkningsökningen faller emellertid helt på Växjö kommunblock. I Växjö finns två tingshus samt rådhus. Badhuset lämpar sig utan större ändringsarbeten väl för den nya underrättens behov. En förutsättning är att Söderbygdens vattendomstol, som nu jämte rådhusrätten disponerar byggnaden, bereds andra lokaler. Den föreslagna domkretsen för Ljungby underrätt omfattar västra delen av länet som har Ljungby (11 153 inv.) som största centralort. För att få en lämplig arrondering av domkretsen har dit förts Älmhults kommunblock ehuru detta nu huvudsakligen ingår i Västra Värends domsaga. Även Älmhults köping (5 829 inv.) är en betydande centralort. Östra delen av Älmhults kommunblock torde visserligen vara mer inriktat mot Växjö än mot Ljungby. Avstånden till Ljungby från denna del av blocket (Virestads kommun och Härlunda församling) är emellertid ungefär lika stora som till Växjö. Befolkningsprognoserna för domkretsen visar stagnerande befolkningstal, Arbetsgöromålen i den föreslagna underrätten torde dock bereda sysselsättning åt tre domare. Minskningen av antalet domkretsar får anses fördelaktig ur åklagarsynpunkt. Den bristande överensstämmelse mellan åklagardistriktet och föreslagen domkretsindelning som föranleds av att kommunblock bildats över länsgräns kan antas bli justerad när kommuner bildas av blocken. Förslaget ansluter till länsindelningen med de avvikelser som sammanhänger med att kommunblocksbildning skett över länsgräns. Eventuella framtida ändringar i länsindelningen torde såvitt kan bedömas inte behöva påverka den föreslagna domkretsindelningen. Beträffande kansliorter och tingsställen för underrätterna innebär förslaget i förhållande till nuvarande ordning att Alvesta (tätorten ca 7 000

88 inv.) upphör att vara kansliort och tingsställe samt att tingsstället i Lenhovda (1 400 inv.) indras. Alvesta är beläget på ett landsvägsavstånd av endast 20 k m från Växjö. Landsvägsavståndet mellan Lenhovda och Växjö är 38 km. — Tingshuset i Alvesta uppfördes i sten åren 1906—1907 och tillbyggdes år 1948. Tingshuset i Lenhovda uppfördes i trä omkring år 1780 och tillbyggdes år 1890. Genomförandet Senast den 1 januari 1972 efter borgmästarens i Växjö avgång förenas judiciellt staden Växjö samt Mellersta Värends och Västra Värends domsagor. Samtidigt överförs hela Älmhults kommunblock till Sunnerbo domsaga och hela Tingsryds kommunblock till östra Värends domsaga. Sedan häradshövdingen i ö s t r a Värends domsaga avgått, färdigbildas den 1 januari 1978 den föreslagna Växjö domkrets. Sedan Älmhults kommunblock enligt vad nyss sagts överförts till Sunnerbo domsaga samt av kommunblocksindelningen föranledd gränsjustering av domsagan ägt rum (Bolmsö och Tannåkers församlingar i Jönköpings län) är Ljungby domkrets färdigbildad.

K a l m a r län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Antal domare

Föreslagna domkretsar

Rådhusrättsstad 4,5 2. Oskarshamns, Oskarshamn 3. Västerviks, Västervik

Domsagor 2. Norra Möre och Stranda, 3. Oskarshamns, Oskarshamn . 4. Sevede och Tunaläns, 5. Södra Möre, Kalmar

..

6 3 3

1 2 1 2 3 l

Folkmängd i hela länet: 235 629.

Den nuvarande domsagoindelningen i länet har i huvudsak varit oförändrad sedan år 1858. Staden Vimmerby förenades vid ingången av år 1948 judiciellt med Sevede och Tunaläns domsaga. Staden Västervik förenades vid ingången av år 1960 judiciellt med Tjusts domsaga, vars kansli samtidigt flyttades från Gamleby till Västervik. Staden Oskarshamn förenades vid ingången av år 1964 judiciellt med Aspelands och Handbörds domsaga, vars kansli den 1 juli 1965 flyttades från Högsby till Oskarshamn. Domsagan benämns därefter Oskarshamns domsaga.

89 Kungl. Maj :t har den 3 april 1964 fastställt plan för indelning av Kalmar län i kommuner. Länet, som fr. o m. den 1 januari 1967 består av 44 primärkommuner, har indelats i 12 kommunblock. Fyra församlingar inom Tjusts domsaga har förts till kommunblock redovisade i plan för Östergötlands län. Den del av Uknadalens landskommun som motsvaras av Hannäs (779 inv.) och Gärdserums (1 117 inv.) församlingar ingår sålunda i Åtvidabergs kommunblock inom den av kommittén föreslagna Linköpings domkrets, och den del av Tjust-Eds landskommun som motsvaras av Tryserums (972 inv.) och ö s t r a Eds (342 inv.) församlingar ingår i Valdemarsviks kommunblock inom den föreslagna Norrköpings domkrets, Å andra sidan ingår två landskommuner och en församling inom ö s t r a Värends domsaga i Kronobergs län i kommunblock inom Kalmar län. Sålunda hör till Nybro kommunblock Hälleberga landskommun (2 121 inv.) och till Emmaboda kommunblock Algutsboda landskommun (2 997 inv.) samt den del av Älmeboda landskommun som motsvaras av Långasjö församling (1 226 inv.). Genom kommunblocksindelningen har av Norra Möre och Stranda domsaga Alsterbro landskommun (2 604 inv.) förts till samma kommunblock som Nybro stad inom nuvarande Södra Möre domsaga. Byssby (1 959 inv.) och Läckeby (2 739 inv.) landskommuner har förts till samma kommunblock som staden Kalmar. Döderhults landskommun (5 492 inv.) har förts till Oskarshamns kommunblock, vilket block förutom Oskarshamns stad även omfattar Kristdala (2 304 inv.) och Misterhults (3 254 inv.) landskommuner inom nuvarande Sevede och Tunaläns domsaga. Av sistnämnda domsaga hör vidare Hultsfreds köping (4 767 inv.) samt Lönneberga (1 928 inv.) och Vena (1 861 inv.) landskommuner till Hultsfreds/Virserums kommunblock, vars huvuddel ligger inom Oskarshamns domsaga. Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall Döderhults, Misterhults och Kristdala landskommuner den 1 januari 1967 sammanläggas med Oskarshamns stad och judiciellt förenas med Oskarshamns domsaga. Kalmar län är indelat i tre åklagardistrikt med Kalmar, Oskarshamn och Västervik som kansliorter för åklagarmyndigbeterna. En åklagare är även stationerad i Vimmerby. Kalmar åklagardistrikt (Kalmar, Borgholms, Mörbylånga och Torsås kommunblock samt de delar av Emmaboda och Nybro kommunblock, som ligger inom Kalmar län) omfattar staden Kalmar, Ölands domsaga, Södra Möre domsaga samt del av Norra Möre och Stranda domsaga. Oskarshamns åklagardistrikt (Oskarshamns, Högsby och Mönsterås kommunblock) omfattar efter den 31 december 1966 huvuddelen av Oskarshamns domsaga samt del av Norra Möre och Stranda domsaga. Västerviks åklagardistrikt (Hultsfred/Virserums, Vimmerby och Västerviks kommunblock samt de delar av Valdemarsviks och Åtvidabergs kommunblock som ligger inom Kalmar län) omfattar efter den 31 december 1966 Tjusts domsaga, Sevede och Tunaläns domsaga samt del av Oskarsh a m n s domsaga.

90 EBU har indelat länet i fyra kominunblocksregioner, nämligen Kalmar/ Nybro-regionen (Borgholms, Emmaboda, Kalmar, Mörbylånga, Nybro och Torsås kommunblock), Oskarshamnsregionen (Högsby, Oskarshamns och Mönsterås kommunblock), Västerviksregionen (Västerviks kommunblock) samt Hultsfred/Vimmerby-regionen (Vimmerby och Hultsfred/Virserums kommunblock). Arbetsmarknadsstyrelsen har indelat länet i fem A-regioner med centra i Kalmar, Nybro, Oskarshamn, Västervik och Hultsfred/Virserum. Kalmar och Nybro A-regioner motsvarar tillsammans i huvudsak Kalmar kommunblocksregion. Även i övrigt sammanfaller i huvudsak de båda indelningarna. Sedan kommunblocken bildat kommuner och därav följande ändringar skett i den judiciella indelningen, återstår av Norra Möre och Stranda domsaga endast Mönsterås kommunblock (11 762 inv.) och av Sevede och Tunaläns domsaga endast Vimmerby kommunblock (17 450 inv.). Domsagorna blir härigenom uppenbart för små för att kunna bestå. Södra Möre domsaga kommer enligt vad ovan anförts att som följd av kommunblocksbildningen tillföras vissa mindre områden. Å andra sidan ingår delar av domsagan i Kalmar kommunblock. Domsagan omfattar efter genomförandet av de kommunala indelningsändringar, som kommunblocken väntas medföra, tre kommunblock, nämligen Nybro (20 955 inv.), Emmaboda (10 937 inv.) och Torsås (5 127 inv.). Underlaget blir inte tillräckligt för en domkrets. Inte heller en gemensam domkrets bildad av Södra Möre och Ölands domsagor skulle ge full sysselsättning åt tre domare. Kommittén föreslår att länet uppdelas på tre underrätter, stationerade i Kalmar, Oskarshamn och Västervik. Frånsett vissa av kommunblocksindelningen föranledda gränsjusteringar innebär förslaget att Sevede och Tunaläns samt Tjusts domsagor bildar en domkrets, att Oskarshamns domsaga jämte norra delen av Norra Möre och Stranda domsaga bildar en domkrets samt att återstoden av länet eller Södra Möre domsaga, Ölands domsaga, södra delen av Norra Möre och Stranda domsaga och staden Kalmar bildar en domkrets. I fråga om gränserna mellan de föreslagna domkretsarna i norra delen av länet kan tvekan möjligen råda beträffande de delar av Hultsfred/ Virserums kommunblock som för närvarande tillhör Sevede och Tunaläns domsaga (Hultsfreds köping, Lönneberga och Vena landskommuner). Dessa kommuner har för närvarande underrättskansli och tingsställe i Vimmerby men kommer enligt förslaget att tillhöra domkretsen för en underrätt med kansli och tingsställe i Oskarshamn. Landsvägsavståndet mellan Hultsfred och Vimmerby är 19 km medan motsvarande avstånd mellan Hultsfred och Oskarshamn är 72 km. Allmänhetens behov av personliga besök vid en underrätt är emellertid inte sådant att det större avståndet kan anses ha någon avgörande betydelse. Skulle Hultsfred/Virserums kommunblock

91 föras till domkretsen för den till Västervik förlagda underrätten, blev det i stället befolkningen i Virserum och trakterna däromkring som berördes. Genom en sådan domkretsindelning skulle också underlaget för underrätten i Oskarshamn bli väl svagt. Vad angår södra Kalmar län har kommittén övervägt en uppdelning på två domkretsar. Emellertid skulle endast den av domkretsarna, som omfattade Kalmar kommunblock, ge underlag för tre domare. Kalmar kommunblock antas komma att öka i folkmängd medan det totala invånarantalet i landsbygdsblocken nedgår. Då den naturliga förläggningsorten för båda underrätterna måste vara Kalmar, skulle vidare följden av en uppdelning bli att två underrättskanslier utan bärande skäl förlades till samma ort. En gemensam underrätt i Kalmar i enlighet med kommitténs förslag beräknas kräva sex domare. Flertalet av dessa behövs emellertid redan för en underrätt omfattande endast Kalmar kommunblock. I staden finns ett ny uppfört tingshus, som efter tillbyggnad kan bli tillräckligt för den av kommittén föreslagna underrätten. Något fog för mer än en underrätt i Kalmar har kommittén under dessa omständigheter inte ansett föreligga. Med den föreslagna domkretsindelningen kommer domkretsarna, bortsett från de avvikelser som följer av att kommunblocken i vissa fall skär länsgränserna, att överensstämma med indelningen i åklagardistrikt utom såtillvida att Hultsfred/Virserums kommunblock, ehuru ingående i Västerviks åklagardistrikt, förts till domkretsen för den föreslagna underrätten i Oskarshamn. Vad angår de av blocket omfattade kommunerna Målilla, Mörlunda och Virserum innebär detta dock ej någon ändring i vad nu gäller. Förslaget ansluter till länsindelningen med de avvikelser som sammanhänger med att kommunblocksbildning skett över länsgräns. Den föreslagna domkretsindelningen är så avpassad att den bör gälla oberoende av eventuella ändringar i länsindelningen. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget i förhållande till nuvarande ordning att Vimmerby och Borgholm upphör att vara kansliorter men bevaras som tingsställen samt att tingsställena i Högsby, Mönsterås och Mörbylånga indras. Landsvägsavståndet mellan Högsby och Oskarshamn är 36 km och mellan Mönsterås och Oskarshamn omkring 40 km. Tingshuset i Högsby, som tidigare inrymde domsagokansli, ägs numera av Högsby kommun, som bland annat använder huset för skoländamål. I Mönsterås finns ett tingshus, som uppfördes i början av 1800-talet. •— Skäl torde saknas för mer än ett tingsställe på Öland. Mörbylånga är beläget knappt 50 km från Borgholm och 20 km från Färjestaden. Ting hålls i en fastighet som ägs av kommunen. Tingshuset i Borgholm ägs till 2 /3 av de tingshusbyggnadsskyldige och till V3 av Borgholms stad, som disponerar utrymmen för kontorsändamål i byggnaden. — I Vimmerby finns ett rymligt tingshus i sten, som uppfördes åren 1934—1935.

92 Genomförandet Allteftersom staden Kalmar vidgar sitt område till att omfatta hela kommunblocket minskar i motsvarande mån Södra Möre samt Norra Möre och Stranda domsagor. Sedan häradshövdingen i Ölands domsaga avgått, kan denna domsaga den 1 januari 1970 sammanläggas med Södra Möre domsaga. Sedan borgmästaren i Kalmar avgått färdigbildas den 1 januari 1977 den föreslagna Kalmar domkrets genom att Södra Möre domsaga judiciellt förenas med staden. Genom de av kommunblocken föranledda ändringarna i kommunindelningen förlorar Norra Möre och Stranda domsaga hela sitt område utom Mönsterås kommunblock. Domsagan kan därefter inte vidare bestå utan måste indras. Mönsterås kommunblock förs härvid under Oskarshamns domsaga. Sedan Hultsfred/Virserums kommunblock bildat kommun, är den föreslagna Oskarshamns domkrets färdigbildad. Sedan häradshövdingen i Tjusts domsaga avgått, bildas den 1 januari 1973 genom sammanläggning med Sevede och Tunaläns domsaga — av vilken då på grund av ändrad kommunindelning kan väntas återstå endast Vimmerby kommunblock — den föreslagna Västerviks domkrets.

G o t l a n d s län Antal domare

Nuvarande domkrets 1. Gotlands domsaga,

Visby..

3 Föreslagen domkrets

Antal domare 3

Folkmängd i länet: 53 742.

Från år 1681 till år 1942 var Gotland delat i två domsagor, Gotlands norra och Gotlands södra. Vid 1943 års ingång förenades de båda domsagorna under benämningen Gotlands domsaga. Vid ingången av år 1962 förenades staden Visby judiciellt med Gotlands domsaga. Kungl. Maj:t har genom beslut den 23 april 1964 fastställt att samtliga länets 14 primärkommuner skall bilda ett kommunblock. Länet bildar även ett enda åklagardistrikt men har gemensam länsåklagarmyndighet med Stockholms län. Länsåklagaren är stationerad i Solna. Kommitténs förslag innebär ingen ändring i den domkretsindelning som nu gäller. Gotland föreslås således bilda domkrets för en underrätt med kansli och tingsställe i Visby. Emellertid synes skäl saknas att behålla det : nuvarande tingsstället i Skogs omkring 50 km från Visby. I Skogs finns ett tingshus uppfört år 1754 och ombyggt åren 1954—1955.

93 B l e k i n g e län Nuvarande domkretsar Rådhusrättsstad 1. Karlskrona Domsagor 2. Bräkne och Karlshamns, Karlshamn 3. Listers och Sölvesborgs, Sölvesborg 4. Östra och Mcdelsta, Ronneby

Antal domän

4 Föreslagna domkretsar

1. Karlshamns, Karlshamn. 2. Karlskrona, Karlskrona

Antal domare

...

4 6

2 2 3

Folkmängd i länet: 149 321.

Den nuvarande domsagoindelningen i länet är av ganska sent datum. Östra och Medelsta domsaga tillkom vid ingången av år 1937 genom sammanslagning till en domkrets av ö s t r a och Medelsta härader, som tidigare bildade var sin domsaga. Bonneby stad förenades den 1 januari 1944 judiciellt med ö s t r a och Medelsta domsaga. Vid ingången av år 1950 delades dåvarande Listers och Bräkne domsaga på två, nämligen Bräkne och Karlshamns domsaga med kansli och tingsställe i Karlshamn samt Listers och Sölvesborgs domsaga med kansli och tingsställe i Sölvesborg. Åtgärden föranleddes av att städerna Karlshamn och Sölvesborg samtidigt judiciellt förenades med domsaga. Kungl. Maj :t har den 3 april 1964 fastställt plan för indelning av Blekinge län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 12 primärkommuner, har indelats i fem kommunblock. Karlskrona kommunblock omfattar östra delen av länet med en folkmängd av 60 251 personer. Bildas kommuner av kommunblocken kommer — under förutsättning att Karlskrona inte judiciellt förenas med domsaga — att av ö s t r a och Medelsta domsaga återstå endast Bonneby kommunblock (28 439 inv.). I blocket ingår Bräkne-Hoby k o m m u n (3 423 inv.) inom Bräkne och Karlshamns domsaga. Mörrums kommun (5 346 inv.) inom Listers och Sölvesborgs domsaga ingår i Karlshamns kommunblock. Kungl. Maj :t har till den 1 januari 1967 beslutat flera kommunsammanläggningar, som medför ändringar i den judiciella indelningen. Bräkne-Hoby, Listerby och Kallinge kommuner skall sammanläggas med Bonneby stad, varvid området för Bräkne-Hoby kommun överflyttas från Bräkne och Karlshamns domsaga till Östra och Medelsta domsaga. Lyckeby kommun (6 170 inv.) skall sammanläggas med Karlskrona stad och i judiciellt avseende föras från ö s t r a och Medelsta domsaga till domkretsen för rådhusrätten i Karlskrona. Mörrums k o m m u n slutligen skall sammanläggas med Karls-

94 h a m n s stad och i judiciellt avseende föras från Listers och Sölvesborgs domsaga till Bräkne och Karlshamns domsaga. Blekinge län är indelat i två åklagardistrikt, Karlskrona och Karlshamns. Det förra omfattar Karlskrona och Bonneby kommunblock, medan Karlsh a m n s åklagardistrikt omfattar Karlshamns, Sölvesborgs och Olofströms kommunblock. Länet har gemensam länsåklagarmyndighet med Kronobergs län. Länsåklagaren är stationerad i Karlskrona. Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i två A-regioner med Karlskrona och Karlshamn som centra. EBU har likaså indelat länet i två regioner, nämligen karlskronaregionen (Karlskrona och Bonneby kommunblock) och karlshamnsregionen (Karlshamn, Sölvesborg och Olofsströms kommunblock). Enda skiljaktigheten mellan de båda indelningarna hänför sig till Bräkne-Hoby landskommun, som tillhör Bonneby kommunblock men av arbetsmarknadsstyrelsen förts till Karlshamns A-region. I och med att kommunblocken bildar kommuner kan den nuvarande fördelningen av länet på fyra underrätter uppenbarligen inte vidare bestå. Kommittén föreslår att antalet underrätter begränsas till två. I huvudsak innebär förslaget att östra och Medelsta domsaga samt Karlskrona stad bildar en domkrets med säte i Karlskrona. Bräkne och Karlshamns samt Listers och Sölvesborgs domsagor förenas till en domkrets med säte i Karlshamn. Genom förslaget kominer domkretsarna att sammanfalla med åklagardistrikten. Förslaget ansluter också till länsindelningen. Eventuella ändringar i denna torde inte behöva leda till ändring av domkretsen för den underrätt, som föreslagits förlagd till Karlskrona. Vad åter avser domkretsen för underrätten i Karlshamn synes läget vara annorlunda. Skulle länsindelningen ändras så att Sölvesborgs kommunblock förs till ett skånelän, kan övervägas att föra blocket till domkretsen för underrätten i Kristianstad, dit blocket har stark inriktning. Landsvägavståndet mellan Sölvesborg och Kristianstad är detsamma som mellan Sölvesborg och Karlshamn (26 km). Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget i förhållande till nuvarande ordning att Bonneby och Sölvesborg upphör att vara kansliorter men bevaras som tingsställen samt att tingsstället i Lyckeby indras. Lyckeby ligger endast 4 km från Karlskrona. I Lyckeby finns ett tingshus uppfört i trä i mitten av 1800-talet och senast ombyggt åren 1955—1956. I både Bonneby och Sölvesborg finns rymliga tingshus. Tingshuset i Sölvesborg uppfördes år 1921 och ombyggdes år 1960. Genomförandet Senast den 1 januari 1972 — när häradshövdingen i Listers och Sölvesborgs domsaga avgått — sammanläggs domsagan med Bräkne och Karlshamns domsaga till den föreslagna Karlshamns domkrets.

95 Allteftersom staden Karlskrona vidgar sitt område till att omfatta hela kommunblocket minskar ö s t r a och Medelsta domsaga. Den 1 januari 1969 — sedan häradshövdingen i domsagan avgått — förenas domsagan judiciellt med staden till den föreslagna Karlskrona domkrets.

K r i s t i a n s t a d s län Nuvarande domkretsar Rådhusrättsstad 1. Kristianstad1 Domsagor 2. Gärds och Albo 1 , Kristianstad 3. Ingelstads och Järrestads, Simrishamn 4. Norra Åsbo, Klippan 5. Södra Åsbo och Bjäre, Änqelholm 6. Villands 1 , Kristianstad 7. Västra Göinge, Hässleholm . 8. Östra Göinge, 1 Broby

Antal domare

Föreslagna domkretsar

Antal domare

1. Hässleholms, Hässleholm. . . . 2. Kristianstads, Kristianstad.. 3. Ängelholms, Ängelholm

3 5 4

1 2 2 2 1 3 1

Folkmängd i länet: 262 002. 1

Ingår enligt beslut av Kungl. Maj t. fr. o. m. den 1 januari 1967 i den samma dag bildade Kristianstads domsaga.

Före år 1848 bildade Ingelstads och Järrestads härader i Kristianstads län samt Ljunits och Herrestads härader i Malmöhus län en domsaga. Sistnämnda år delades domsagan efter länsgränsen. Under 1900-talet har den ändringen i domsagoindelningen skett att dåvarande Östra Göinge och Villands häraders domsaga vid ingången av år 1918 delades i två, nämligen Östra Göinge domsaga och Villands domsaga. Vid ingången av år 1944 förenades staden Simrishamn judiciellt med Ingelstads och Järrestads domsaga. Staden Ängelholm förenades den 1 januari 1948 judiciellt med Södra Åsbo och Bjäre domsaga. Kungl. Maj :t har den 23 april 1964 fastställt plan för indelning av Kristianstads län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 52 primärkommuner, har indelats i 13 kommunblock. En kommun och tre församlingar har förts till kommunblock ingående i Malmöhus län. Således har Löderups landskommun (2 518 inv.) av Ingelstads och Järrestads domsaga samt den del av Glemmingebro landskommun i samma domsaga, som motsvaras av Ingeltorps (533 inv.) och Glemminge (783 inv.) församlingar, förts till Ystads kommunblock samt den del av Sösdala landskommun inom nuvarande Västra Göinge domsaga, som motsvaras av Tjörnarps (837 inv.) församling, förts till Höörs kommunblock. Å andra sidan har till Båstads

96 kommunblock inom domkretsen för den föreslagna underrätten i Ängelholm lagts den del av Karups landskommun i Hallands län, som motsvaras av ö s t r a Karups (1 088 inv.) församling. Kristianstads län är indelat i fyra åklagardistrikt med Hässleholm, Kristianstad, Simrishamn och Ängelholm som kansliorter för åklagarmyndigheterna. Hässleholms åklagardistrikt (Hässleholms, Osby och Perstorps kommunblock samt den del av Höörs kommunblock, som ligger inom Kristianstads län) omfattar efter den 31 december 1966 Västra Göinge domsaga samt Perstorps kommunblock inom Norra Åsbo domsaga. Kristianstads åklagardistrikt (Broby, Bromölla och Kristianstads kommunblock) överensstämmer efter den 31 december 1966 med Kristianstads domsaga. Simrishamns åklagardistrikt (Simrishamns kommunblock och den del av Tomelilla kommunblock, som ligger inom Malmöhus län) överensstämmer efter den 31 december 1966 med Ingelstads och Järrestads domsaga. Ängelholms åklagardistrikt (Klippans, Åstorps, Ängelholms och Örkelljunga kommunblock samt den del av Båstads kommunblock, som ligger inom Kristianstads län) omfattar Södra Åsbo och Bjäre domsaga samt huvuddelen av Norra Åsbo domsaga. Till den 1 januari 1967 har Kungl. Maj :t beslutat vissa kommunsammanläggningar. Araslövs (3 777 inv.), Nosaby (4 034 inv.) Träne (1623 inv.) och Vä (4 156 inv.) landskommuner skall sammanläggas med Kristianstads stad (27 527 inv.). Ivetofta landskommun (2 924 inv.) skall sammanläggas med Bromölla köping (5 125 inv.). Araslövs kommun tillhör ö s t r a Göinge domsaga. Nosaby, Ivetofta och Bromölla kommuner ingår i Villands domsaga. Träne och Vä kommuner tillhör Gärds och Albo domsaga. Kungl. Maj :t har den 29 juni 1966 beslutat vissa ändringar i den judiciella indelningen i länet. Enligt beslut skall rådhusrätten i Kristianstad upphöra vid utgången av år 1966 och förenas med domsaga. Denna skall benämnas Kristianstads domsaga och omfatta Kristianstads stad, nuvarande Östra Göinge domsaga — med undantag av Osby köping samt Loshults och Örkeneds landskommuner — nuvarande Villands domsaga och nuvarande Gärds och Albo domsaga, med undantag av Kiviks och Brösarps landskommuner. För Kristianstads domsaga, som skall utgöra ett tingslag, skall finnas kansli och tingsställe i Kristianstad. Osby köping (7 632 inv.) samt Loshults (1 590 inv.) och Örkeneds (3 857 inv.) landskommuner skall den 1 januari 1967 föras till Västra Göinge domsaga. Kiviks och Brösarps landskommuner skall vid samma tidpunkt föras till Ingelstads och Järrestads domsaga. Slutligen skall den dag Kungl. Maj :t framdeles bestämmer Perstorps köping föras från Norra Åsbo domsaga till Västra Göinge domsaga. Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i fyra A-regioner med centra i Hässleholm, Kristianstad, Simrishamn och Ängelholm. EBU har indelat länet i tre kommunblocksregioner, nämligen Hässleholmsregionen (Hässleholms, Osby och Perstorps kommunblock), Kristianstadsregionen

97 (Broby, Bromölla och Kristianstads kommunblock) och Ängelholmsregionen (Båstads, Ängelholms och Örkelljunga kommunblock). Simrishamns och Tomelilla kommunblock — i huvudsak motsvarande Simrishamns A-region — har av EBU sammanförts med Sjöbo, Skurups och Ystads kommunblock i Malmöhus län till en region, som redovisas i plan för sistnämnda län. I övrigt sammanfaller i huvudsak indelningarna i A-regioner och kommunblocksregioner. Klippans och Åstorps kommunblock har av EBU förts till Hälsingborgs kommunblocksregion i Malmöhus län. Även arbetsmarknadsstyrelsen har fört ett område i huvudsak motsvarande de båda blocken till hälsingborgsregionen. Kommitténs förslag innebär att antalet i länet stationerade underrätter begränsas till tre, med Hässleholm, Kristianstad och Ängelholm som kansliorter. Domkretsen för underrätten i Hässleholm motsvarar i huvudsak Västra Göinge domsaga i dess omfattning enligt Kungl. Maj :ts beslut den 29 juni 1966. Kristianstads domkrets motsvarar helt den av Kungl. Maj :t beslutade Kristianstads domsaga och omfattar således huvuddelen av nuvarande Gärds och Albo domsaga, hela Villands domsaga, huvuddelen av nuvarande Östra Göinge domsaga samt staden Kristianstad. Norra Åsbo domsaga samt Södra Åsbo och Bjäre domsaga sammanförs till domkrets för den föreslagna underrätten i Ängelholm. Vad beträffar nuvarande Ingelstads och Järrestads domsaga föreslår kommittén att denna sammanläggs med Vemmenhögs, Lj units och Herrestads samt Färs domsagor i Malmöhus län 1 till domkrets för en underrätt med kansli i Ystad. Ingelstads och Järrestads domsaga har inte tillräckligt arbetsunderlag för att fortsättningsvis kunna bestå som egen domkrets. Domsagan omfattar fr. o. m. den 1 januari 1967 i huvudsak endast Simrishamns och Tomelilla kommunblock. Invånarantalet i dessa var den 1 januari 1966 35 164 invånare och enligt prognoserna kommer folkmängden att minska. Målantalet under år 1964 var omkring 400. Valet kan stå mellan att föra blocken under domkretsen för en underrätt i Kristianstad eller att bilda domkrets över länsgränsen. Huvuddelen av Tomelilla och Simrishamns kommunblock torde emellertid vara inriktade mer västerut än norrut. Avståndet mellan Simrishamn och Ystad är väsentligt kortare än mellan Simrishamn och Kristianstad. En domkretsbildning över länsgräns synes här motiverad. För övrigt kan erinras om att Ingelstads och Järrestads härader före år 1848 bildade en domkrets över länsgräns med Lj units och Vemmenhögs härader. Kommitténs förslag att sammanföra Ingelstads och Järrestads domsaga med domkretsen för en till Ystad förlagd underrätt sammanfaller med det förslag till domkretsindelning som efter uppdrag av Kungl. Maj :t framlagts av hovrätten över Skåne och Blekinge i skrivelse den 1 februari 1966 och som kommittén tillstyrkt i remissuttalande den 17 mars 1966. >w x Enligt beslut av Kungl. Maj: t förenas Färs domsaga den 1 januari 1967 med huvuddelen av Vemmenhögs, Lj units och Herrestads domsaga till en, benämnd Ystads domsaga. 7—614831

98 Den av kommittén föreslagna Ängelholms domkrets omfattar bl. a. Klippans och Åstorps kommunblock, som näringsgeografiskt anses tillhöra Hälsingborgs influensområde. Hälsingborgs näringsgeografiska omland är emellertid mycket stort och omfattar dessutom enligt EBU:s indelning förutom Bjuvs och Höganäs kommunblock även Landskrona och Svalövs kommunblock. Kommittén har inte funnit lämpligt att bilda en så stor domkrets att den motsvarar Hälsingborgs/Landskrona kommunblocksregion. Förs Klippans och Åstorps kommunblock till Hälsingborgs domkrets skulle arbetsunderlaget för en till Ängelholm förlagd underrätt kraftigt försvagas. Domkretsarna för de av kommittén föreslagna, inom länet stationerade tre underrätterna sammanfaller helt med vederbörande åklagardistrikt. Den föreslagna domkretsbildningen över gränsen till Malmöhus län medför däremot att nuvarande Simrishamns åklagardistrikt kommer att ingå i en domkrets av större omfattning än distriktet. Detta torde dock inte i någon mera väsentlig grad tynga arbetet. Skulle genom ändrad länsindelning Sölvesborgs kommunblock komma att tillhöra samma län som den föreslagna Kristianstads domkrets, synes — på sätt anmärkts under Blekinge län — blocket böra överföras till den domkretsen. I övrigt torde eventuella ändringar i länsindelningen inte påverka de föreslagna domkretsarna. Beträffande kansliorter och tingsställen för underrätterna innebär förslaget i förhållande till nuvarande ordning att Broby (omkring 3 000 inv.) och Klippan (omkring 6 000 inv.) upphör att vara kansliort och tingsställe, att Hammenhög (tätorten omkring 800 inv.) upphör att vara tingsställe samt att Simrishamn (8 082 inv.) upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe. Såväl i Broby som Klippan finns u t m ä r k t a tingshus. Tingshuset i Broby uppfördes på 1850-talet och tillbyggdes år 1953 och år 1960. Tingshuset i Klippan uppfördes år 1952. Klippan är beläget omkring 30 km från Ängelholm. Landsvägsavståndet mellan Broby och Kristianstad är 29 km och mellan Hammenhög och Simrishamn 11 km. Tingshuset i Hammenhög uppfördes i sten 1881 och tillbyggdes 1928. Tingshuset i Simrishamn, som uppförts i sten 1867, ägs av staden. Genomförandet Kristianstads domkrets överensstämmer med den enligt Kungl. Maj :ts beslut den 29 juni 1966 bildade Kristianstads domsaga. Sedan häradshövdingen i Södra Åsbo och Bjäre domsaga avgått, sammanläggs domsagan den 1 januari 1975 med Norra Åsbo domsaga •— utom Perstorps kommunblock — till den föreslagna Ängelholms domkrets. Perstorps kommunblock förs samtidigt till Västra Göinge domsaga, varefter Hässleholms domkrets är färdigbildad. I Ingelstads och Järrestads domsaga är häradshövdingtjänsten vakant

99 fr. o. m. den 1 januari 1967. Sedan erforderliga kanslilokaler färdigställts i Ystad förenas domsagan med den genom sammanläggning av F ä r s samt Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga den 1 januari 1967 bildade Ystads domsaga. Se Malmöhus län. Malmöhus län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Föreslagna domkretsar

Antal domare

8 3 4 30

1. Eslövs, Eslöv. . 2. Hälsingborgs, Hälsingborg.. . 3. Landskrona, Landskrona. . . .

3 9 3 5 30 2 5

Rådhusrättsstäder 2. Landskrona1 3. Lund 4. Malmö Domsagor 5. Frosta och Eslövs, Eslöv. . . 6. Färs 2 , Sjöbo 7. Luggude, Hälsingborg 8. Oxie och Skytts, Malmö. . . 9. Rönnebergs, Onsjö och Har jagers 1 , Landskrona . . . . 10. Torna och Bara, Lund 11. Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads 2 , Ystad

2 1 2 3

5. Malmö, Malmö 6. Trelleborgs, Trelleborg 7. Ystads, Ystad

2 2 2

Folkmängd i länet: 668 287. 1 2

Ingår enligt beslut av Kungl. Maj: t fr. o. m. den 1 juli 1967 i Landskrona domsaga. Ingår enligt beslut av Kungl. Maj: t fr. o. m. den 1 januari 1967 i Ystads domsaga.

Vid 1800-talets början fanns fem domsagor i länet. Som anmärkts under Kristianstads län bildade Ljunits och Herrestads härader tillsammans med Ingelstads och Järrestads härader i Kristianstads län till år 1848 en domsaga, som sistnämnda år delades efter länsgränsen. Sedermera sammanfördes Har jagers härad med Bönnebergs och Onsjö härader till en domsaga. Vemmenhögs härad överflyttades därvid från Oxie och Skytts domsaga till Ljunits och Herrestads häraders domsaga. År 1876 beslöts att dåvarande F ä r s och Frosta domsaga skulle delas, så att vartdera häradet blev en självständig domsaga. Frosta härad kom från år 1916 att förenas med staden Eslöv till Frosta och Eslövs domsaga. Den 1 januari 1947 förenades staden Skanör med Falsterbo judiciellt med Oxie och Skytts domsaga. Under senare år har dessutom rådhusrätterna i Ystad och Trelleborg indragits. Staden Ystad förenades den 1 januari 1961 judiciellt med Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga. Staden Trelleborg förenades den 1 januari 1964 judiciellt med Oxie och Skytts domsaga, och Kungl. Maj :t beslöt i samband därmed att domsagan fr. o. m. dag som Kungl. Maj :t framdeles bestämde skail ha sitt kansli i Trelleborg. För tiden dessförinnan skall kansliet kvarbli i Malmö. Något beslut om kansliets flyttning har ännu inte meddelats. Kungl. Maj :t har den 23 april 1964 fastställt plan för indelning av Mai-

100 möhus län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 60 primärkommuner, har indelats i 17 kommunblock. Som anmärkts under Kristianstads län har därvid en kommun samt tre församlingar i Kristianstads län förts till kommunblock i Malmöhus län. Löderups landskommun samt Ingelstorps och Glemminge församlingar inom Ingelstads och Järrestads domsaga ingår i Ystads kommunblock, vars huvuddel tillhör Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga, och Tjörnarps församling inom Västra Göinge domsaga ingår i Höörs kommunblock, vars huvuddel tillhör Frosta och Eslövs domsaga. Beträffande övriga domsagor i Malmöhus län medför den ändrade kommunindelning, som kommunblocksbildningarna förutsätts leda till, bl. a. att av Luggude domsaga större delen förenas med Hälsingborgs stad och att av Torna och Bara domsaga större delen förenas med staden Lund. Vad angår Bönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga tillförs denna smärre områden av Luggude samt Torna och Bara domsagor men förlorar andra områden dels till Frosta och Eslövs domsaga, dels till Landskrona stad. I anslutning till kommunblocksbildningarna har Kungl. Maj :t till den 1 januari 1967 beslutat flera kommunsammanläggningar som medför ändringar i domkretsindelningen. Trelleborgs kommunblock skall sålunda bilda kommun, varvid domkretsen för nuvarande Oxie och Skytts domsaga utökas med områdena för Anderslövs (3 698 inv.) och Klagstorps (4 123 inv.) landskommuner inom Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga. Bosarps landskommun (2 702 inv.) sammanläggs med Eslövs stad och överflyttas från Bönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga till Frosta och Eslövs domsaga. Slutligen sammanläggs Oxie landskommun (2 454 inv.) med Malmö stad, varvid området för landskommunen judiciellt kommer att tillhöra domkretsen för rådhusrätten i Malmö i stället för Oxie och Skytts domsaga. Kungl. Maj:t har förordnat, att den 1 januari 1967 Färs domsaga samt Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga — med undantag av de delar som på grund av ändrad kommunindelning går till Oxie och Skytts domsaga — skall sammanläggas till en domsaga, benämnd Ystads domsaga. För domsagan, som skall utgöra ett tingslag, skall finnas kansli i Ystad. För tingslaget skall vara tingsställe i staden och, intill utgången av 1968, i Sjöbo. Vidare har Kungl. Maj :t förordnat att rådhusrätten i Landskrona skall upphöra och att staden i judiciellt avseende skall förenas med Bönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga den 1 juli 1967, från vilken dag domsagan skall kallas Landskrona domsaga. Malmöhus län är indelat i sju åklagardistrikt med samma kansliorter för åklagarmyndigheterna som för de föreslagna underrätterna, nämligen Eslöv, Hälsingborg, Landskrona, Lund, Malmö, Trelleborg och Ystad. Eslövs 'åklagardistrikt (Eslövs och Hörby kommunblock samt den del av Höörs

101 kommunblock, som ligger inom Malmöhus län) omfattar efter den 31 december 1966 Frosta och Eslövs domsaga ävensom delar av Bönnebergs, Onsjö och Harjagers samt Ystads domsagor. Hälsingborgs åklagardistrikt (Bjuvs, Hälsingborgs och Höganäs kommunblock) omfattar staden Hälsingborg och huvuddelen av Luggude domsaga. Landskrona åklagardistrikt (Landskrona och Svalövs kommunblock) omfattar staden Landskrona ävensom delar av Bönnebergs, Onsjö och Harjagers samt Luggude domsagor. Lunds åklagardistrikt (Lunds och Kävlinge kommunblock) omfattar staden Lund, huvuddelen av Torna och Bara domsaga samt del av Bönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga. Malmö åklagardistrikt (Lomma, Malmö och Vellinge kommunblock) omfattar efter den 31 december 1966 staden Malmö ävensom delar av Oxie och Skytts samt Torna och Bara domsagor. Trelleborgs åklagardistrikt (Trelleborgs kommunblock) omfattar efter den 31 december 1966 endast del av Oxie och Skytts domsaga. Ystads åklagardistrikt slutligen (Sjöbo och Skurups kommunblock samt den del av Ystads kommunblock, som ligger inom Malmöhus län) omfattar efter den 31 december 1966 huvuddelen av Ystads domsaga. Kommittén föreslår att antalet underrätter i länet minskar från elva tiil sju eller till samma antal som åklagardistrikten. Staden Hälsingborg och Luggude domsaga sammanförs till en domkrets med kansli i Hälsingborg; Frosta och Eslövs domsaga bildar domkrets för en underrätt med kansli i Eslöv; staden Landskrona samt Bönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga sammanförs till en domkrets med kansli i Landskrona; staden Lund samt Torna och Bara domsaga sammanförs till en domkrets med kansli i Lund; staden Malmö jämte Lomma kommunblock bildar domkrets för en underrätt; Oxie och Skytts domsaga bildar domkrets för en underrätt med kansli i Trelleborg; Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga sammanförs med Färs domsaga samt med Simrishamns och Tommelilla kommunblock av Ingelstads och Järrestads domsaga i Kristianstads län till en domkrets med kansli i Ystad. I förhållande till nuvarande indelning innebär förslaget dessutom åtskilliga gränsjusteringar, främst föranledda av kommunblocksindelningen. Dessa är särskilt omfattande i södra delen av länet. Förslaget medför att samtliga A-centra i länet enligt arbetsmarknadsstyrelsens indelning blir kansliorter för underrätt. I EBU:s indelning av länet i kommunblocksregioner har Malmö-, Lunds- och Trelleborgsområdena, å ena, samt Hälsingborgs- och Landskronaområdena, å andra sidan, sammanförts till två kommunblocksregioner. Att tillskapa domkretsar av denna omfattning, vilket skulle innebära att underrättskanslier i denna del av länet komme att finnas endast i Malmö och Hälsingborg, synes dock inte önskvärt. Med kommunblocken som byggstenar synes å andra sidan inte möjligt att åstadkomma en längre gående uppdelning än kommittén föreslagit. Tvekan kan råda beträffande den minsta av de föreslagna domkretsarna,

102 Trelleborgs domkrets. Denna består av Trelleborgs och Vellinge kommunblock. Med hänsyn till den betydelse Trelleborgs stad (21 948 inv.) har bl. a. som ett viktigt kommunikationscentrum, har kommittén funnit det befogat att ett underrättskansli förläggs dit. Vellinge kommunblock har bl. a. genom den livliga fritidsbebyggelsen i området anknytning till Malmö och ingår i Malmö A-region. Det kunde därför vara motiverat att hänföra blocket till den domkrets som bildas med Malmö som kansliort. Denna domkrets blir emellertid redan utan detta tillskott betydande (283 163 inv.), medan en till Trelleborg förlagd underrätt, även om Vellinge kommunblock ingår i domsområdet, kan beräknas för närvarande ha arbetsunderlag endast för två domare. För befolkningen inom Vellinge kommunblock torde det ej ha större betydelse om blocket hör till den ena eller den andra av de två underrätterna. Av de föreslagna domkretsarna kommer Ystads domkrets, genom att däri ingår delar av två län, att omfatta två åklagardistrikt. I övrigt sammanfaller domkretsar och åklagardistrikt med endast den avvikelsen att Vellinge kommunblock, som ingår i Malmö åklagardistrikt, föreslås tillhöra Trelleborgs domkrets. Motsvarande avvikelse föreligger med nuvarande domkretsindelning. Några nämnvärda olägenheter torde inte uppstå av att i enlighet med förslaget domstolens kansli förläggs till Trelleborg. Avståndet mellan Malmö och Trelleborg är endast 30 km. Den avvikelse från länsindelningen som en till Ystad förlagd underrätt av föreslagen omfattning innebär har behandlats under Kristianstads län. Beträffande kansliorter och tingsställen för underrätterna innebär förslaget i förhållande till nuvarande ordning att Sjöbo köping (3 944 inv.) upphör att vara kansliort och tingsställe samt att Marieholm (tätorten ca 1 400 inv.) och Hörby köping (3 755 inv.) upphör att vara tingsställen. Enligt förslaget ingår hela Sjöbo kommunblock i Ystads domkrets. Landsvägsavståndet mellan Sjöbo och Ystad är 28 km. Tingshuset i Sjöbo uppfördes åren 1903—1905 och ombyggdes åren 1960—1961. I Hörby (omkring 35 km från Eslöv) hålls ting i ett tingshus, som uppfördes år 1885 och senast ombyggdes år 1949.1 Marieholm (drygt 20 km från Landskrona) finns ett tingshus, som uppfördes omkring år 1800 och som senast ombyggdes på 1950talet.

Genomförandet Frosta och Eklövs domsaga tillförs genom de av kommunblocken föranledda ändringarna i den kommunala indelningen vissa områden av Bönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga samt av Färs domsaga. Härmed bildas den föreslagna Eslövs domkrets.

103 Efter de av kommunblocken föranledda ändringarna i kommunindelningen återstår av Luggude domsaga endast Bjuvs och Höganäs kommunblock. Den 1 j a n u a r i 1969, när häradshövdingen i domsagan avgått och ändrad lagstiftning rörande omfattningen av rådhusrätts domkrets förutsätts ha trätt i kraft, förenas domsagan — utom Kågeröds kommun — judiciellt med Hälsingborg till den föreslagna Hälsingborgs domkrets. Enligt Kungl. Maj :ts beslut förenas Landskrona den 1 juli 1967 judiciellt med Bönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga, vars namn samtidigt ändras till Landskrona domsaga. Kågeröds kommun överförs till domsagan den 1 januari 1969. Samtidigt förs Kävlinge köping och Löddeköpinge landskommun till den föreslagna domkretsen i Lund. Sedan övriga med kommunblocksindelningen sammanhängande kommunala indelningsändringar genomförts, är den föreslagna Landskrona domkrets färdigbildad. Av Torna och Bara domsaga återstår efter ändrad kommunindelning endast Lomma kommunblock. Domsagan kan fortsättningsvis inte bestå. Borgmästaren i Lund avgår den 1 augusti 1967. Häradshövdingen i Torna och bara domsaga avgår den 1 juli 1972. Sedan genom ändrad lagstiftning möjlighet öppnats att till rådhusrätts domkrets lägga annan k o m m u n än staden, vilket förutsätts ha skett den 1 januari 1969, förenas domsagan utom Lomma kommunblock samt Burlövs och Bara kommuner judiciellt med staden Lund. Samtidigt förs Kävlinge köping och Löddeköpinge landskommun till den sålunda nybildade domkretsen. Sedan övriga med kommunblocksindelningen sammanhängande kommunala indelningsändringar genomförts, är den föreslagna Lunds domkrets färdigbildat. Lomma kommunblock samt Burlövs och Bara kommuner överförs den 1 januari 1969 till domkretsen för rådhusrätten i Malmö. Samtidigt överförs dit Bunkeflo landskommun och Svedala köping av nuvarande Oxie och Skytts domsaga. Sedan Malmö kommunblock i sin helhet ombildats till kommun, är Malmö domkrets färdigbildad. När Bunkeflo landskommun och Svedala köping den 1 januari 1969 förts till domkretsen för rådhusrätten i Malmö, bildar återstoden av Oxie och Skytts domsaga Trelleborgs domkrets, bortsett från de justeringar som följ e r av att den del av Månstorps landskommun som motsvaras av Västra Kärrtorps och Törringe församlingar ingår i Malmö kommunblock och alltså vid ändrad kommunindelning kommer att tillföras Malmö domkrets. Enligt beslut av Kungl. Maj :t förenas den 1 januari 1967 F ä r s domsaga med Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga till Ystads domsaga. De delar av Hörby kommunblock, som ingår i domsagan, kommer genom ändring i den kommunala indelningen att tillföras Eslövs domkrets. Sedan erforderliga kanslilokaler i Ystad färdigställts bildas genom sammanläggning av Ystads domsaga och Ingelstads och Järrestads domsaga i Kristianstads län den föreslagna Ystads domkrets.

104 Hallands län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Rådhusrältsstäder 1. Halmstad

3,25 3

Föreslagna domkretsar

1. Halmstads, Halmstad

Antal domare

6 3

Domsagor 3. Hallands mellersta, 4. Hallands norra, Kungsbacka 5. Hallands södra, Halmstad. .

2 2 4

Folkmängd i hela länet: 179 942.

Den nuvarande domsagoindelningen i Hallands län har i huvudsak varit oförändrad sedan år 1682. Under 1900-talet har städerna Kungsbacka (1/1 1935), Falkenberg (1/1 1938) och Laholm (1/1 1948) judiciellt förenats med domsaga. Kungl. Maj :t har den 6 mars 1964 fastställt plan för indelning av Hallands län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 37 primärkommuner, har indelats i 5 kommunblock. Den del av Karups landskommun, som motsvaras av ö s t r a Karups församling (1 088 inv.) inom Hallands södra domsaga, har förts till Båstads kommunblock, vars huvuddel ingår i Södra Åsbo och Bjäre domsaga i Kristianstads län. Torups landsk o m m u n (4 092 inv.) inom Hallands södra domsaga ingår i Hyltebruks kommunblock, vars huvuddel tillhör östbo och Västbo domsaga i Jönköpings län. Lindome landskommun (4 283 inv.) inom Hallands norra domsaga ingår i Mölndals kommunblock, vars huvuddel tillhör Askims och Mölndals domsaga i Göteborgs och Bohus län. Å andra sidan ingår i Varbergs kommunblock Kungsäters landskommun (1 706 inv.) inom Marks domsaga i Älvsborgs län, och i Falkenbergs kommunblock ingår den del av Högvads landskommun inom Kinds och Bedvägs domsaga i Älvsborgs län som motsvaras av Älvsereds församling (783 inv.). Kungl. Maj:t har vidare till den 1 januari 1967 beslutat två kommunsammanläggningar som medför ändringar i nuvarande domkretsindelning. Träslövs landskommun (1 903 inv.) samt ett område av Tvååkers landskommun, den s. k. Tvååkersenklaven, skall sammanläggas med Varbergs stad och judiciellt höra under rådhusrätten i Varberg i stället för under Hallands mellersta domsaga. Siinlångsdalens landskommun (4 532 inv.) skall sammanläggas med Halmstads stad och kommer i judiciellt hänseende att tillhöra domkretsen för rådhusrätten i Halmstad i stället för Hallands södra domsaga. Bildas en kommun av Halmstads kommunblock kommer att av Hallands södra domsaga återstå endast Laholms kommunblock (19 146 inv.). Bildas under motsvarande förutsättning en kommun av Varbergs kommunblock, kommer att återstå av Hallands mellersta domsaga endast Falken-

105 bergs kommunblock (30 909 inv.) och av Hallands norra domsaga endast Kungsbacka kommunblock (21 022 inv.). Alla tre domsagorna blir för små för att kunna bestå i fortsättningen. Hallands län är indelat i två åklagardistrikt med Halmstad och Varberg som kansliorter för åklagarmyndigheterna. Dessutom finns åklagare stationerade i Falkenberg och Kungsbacka. Halmstads åklagardistrikt (Halmstads och Laholms kommunblock samt de delar av Hyltebruks och Båstads kommunblock, som ligger inom Hallands län) omfattar staden Halmstad och Hallands södra domsaga. Varbergs åklagardistrikt (Kungsbacka kommunblock samt de delar av Falkenbergs, Varbergs och Mölndals kommunblock, som ligger inom Hallands län) omfattar staden Varberg samt Hallands mellersta och Hallands norra domsagor. Kommitténs förslag innebär en minskning av antalet i länet stationerade underrätter från fem till två. Kommittén föreslår att staden Halmstad och Hallands södra domsaga sammanförs till en domkrets med kansli i Halmstad. Skulle av skäl som anförts under Jönköpings län Hyltebruks kommunblock vid ändrad länsindelning komma att tillhöra samma län som denna domkrets, torde blocket böra läggas till domkretsen. Staden Varberg, Hallands mellersta domsaga samt del av Hallands norra domsaga föreslås bilda domkrets för en underrätt med kansli i Varberg. Kungsbacka kommunblock inom Hallands norra domsaga föreslås tillsammans med Mölnlycke och Mölndals kommunblock i Göteborgs och Bohus län bilda domkrets för en underrätt med kansli i Göteborg. I förhållande till nuvarande indelning innebär förslaget dessutom vissa justeringar föranledda av att kommunblock bildats över länsgräns. Särskilda skäl har synts kommittén tala för att Kungsbacka kommunblock tillförs domkrets för underrätt med kansli i Göteborg oavsett länsindelningen. Blocket tillhör Göteborgs influensområde. I arbetsmarknadsstyrelsens år 1961 framlagda regionindelning har också ett område av Hallands län motsvarande Kungsbacka kommunblock samt Lindome landskommun förts till Göteborgs A-region. I det förslag till ny regionindelning som utarbetats av EBU ingår Kungsbacka kommunblock i Göteborgs kommunblocksregion. Huvuddelen av befolkningen i Kungsbacka kommunblock har närmare till Göteborg än till Varberg. Eftersom åklagardistrikten följer nuvarande länsgräns medför förslaget beträffande Kungsbacka att doinkretsindelningen på denna punkt kommer att avvika från distriktsindelningen. Någon olägenhet av nämnvärd betydelse torde detta dock inte behöva medföra. Kungsbacka kommunblock utgör ett eget polisdistrikt och en åklagare är stationerad i Kungsbacka. Landsvägsavståndet är kortare mellan Kungsbacka och Göteborg (28 km) än mellan Kungsbacka och Varberg (50 k m ) . I övrigt sammanfaller domkretsarna med åklagardistrikten med endast de undantag som föranleds av att kommunblock i vissa fall bildats över länsgräns.

106 Beträffande kansliorter och tingsställen för underrätterna innebär förslaget att Kungsbacka upphör att vara kansliort och tingsställe, att Falkenberg upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe samt att tingsstället i Laholm indras. Vägavståndet är mellan Laholm och Halmstad endast 22 km. I Kungsbacka finns ett tingshus uppfört i trä på 1800talet och tillbyggt åren 1951 och 1954. Tingshuset i Falkenberg uppfördes i sten åren 1906—1907 och har om- och tillbyggts under 1950-talet. Även i Laholm finns ett tingshus i sten, uppfört åren 1915—1916. Genomförandet Allteftersom Halmstad vidgar sitt område till att omfatta hela kommunblocket minskar Hallands södra domsaga. Den 1 januari 1973, när häradshövdingen i Hallands södra domsaga avgått, förenas domsagan judiciellt med staden till den föreslagna Halmstads domkrets. Sedan häradshövdingen i Hallands mellersta domsaga avgått, förenas domsagan den 1 januari 1976 judiciellt med staden Varberg, som väntas då omfatta hela Varbergs kommunblock. Varbergs domkrets är därmed färdigbildad. Av Hallands norra domsaga kommer efter ändringarna i den kommunala indelningen endast att återstå Kungsbacka kommunblock. Domsagan förenas den 1 januari 1973, sedan häradshövdingen avgått, med Mölndals och Mölnlycke kommunblock till en domkrets med underrättskansli i Göteborg. Se Göteborgs och Bohus län.

G ö t e b o r g s och B o h u s l ä n Nuvarande domkretsar

Antal domare

Föreslagna domkretsar

Antal domare

Rådhusrältsstäder 2. Uddevalla

48 3

Domsagor 3. Askims och Mölndals,

1. Göteborgs, Göteborg 2. Mölndals, Göteborg 3. Södra Bohus, Göteborg 4. Uddevalla, Uddevalla

48 4 4 6

3 4. Hisings, Sävedals och Kungälvs, Göteborg 5. Norrvikens, Strömstad 6. Orusts, Tjörns och Inlands, 7. Sunnervikens, Uddevalla. . .

3 1 2,5 2

Folkmängd i hela länet: 666 130.

Av domsagorna i länet har Norrvikens och Sunnervikens domsagor i huvudsak varit oförändrade sedan 1800-talets början. Genom en indelnings-

107 ändring, som trädde i kraft den 1 januari 1955, omreglerades dåvarande Askims, Hisings och Sävedals domsaga, Inlands domsaga samt Orusts och Tj örns domsaga till nuvarande Askims och Mölndals domsaga, Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga samt Orusts, Tjörns och Inlands domsaga. — Under 1900-talet har följande städer judiciellt förenats med domsaga: Kungälv (1/1 1929), Marstrand (1/1 1935), Lysekil (1/1 1938), och Strömstad (1/1 1944). Kungl. Maj :t har den 6 mars 1964 fastställt plan för indelning av Göteborgs och Bohus län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 j a n u a r i 1967 består av 38 primärkommuner, har indelats i 15 kommunblock. Till kommunblock i länet har förts flera kommuner och församlingar i angränsande län. Mölnlycke kommunblock, vars huvuddel ingår i Askims och Mölndals domsaga, omfattar även Björketorps landskommun (2 647 inv.) inom Borås domsaga i Älvsborgs län. Mölndals kommunblock, vars huvuddel likaså ingår i Askims och Mölndals domsaga, omfattar även Lindome landskommun (4 283 inv.) inom Hallands norra domsaga i Hallands län. Göteborgs kommunblock omfattar även Angereds landskommun (2 913 inv.) och den del av Stora Lundby landskommun, som motsvaras av Bergums församling (1 496 inv.), allt inom Vättle, Ale och Kullings domsaga i Älvsborgs län. Munkedals kommunblock, vars huvuddel ingår i Sunnervikens domsaga, omfattar även den del av ödeborgs landskommun inom Nordals, Sundals och Valbo domsaga i Älvsborgs län som motsvaras av Valbo-Byrs församling (275 inv.). Å andra sidan har till Lilla Edets kommunblock i Älvsborgs län, som omfattar delar av Flundre, Väne och Bjärke samt Vättle, Ale och Kullings domsagor, förts Inlands-Torpe landskommun (3 425 inv.) inom Orusts, Tjörns och Inlands domsaga. Även inom länet har kommunblocken på flera ställen bildats över nuvarande domkretsgräns. Uddevalla kommunblock består — förutom av Uddevalla stadskommun — av Forshälla (1 635 inv.) och Ljungskile (3 202 inv.) landskommuner inom nuvarande Orusts, Tjörns och Inlands domsaga ävensom av Skredsviks (4 116 inv.) och Lane-Byrs (1 054 inv.) landskommuner samt den del av Skaftö landskommun som motsvaras av Dragsmarks (300 inv.) och Bokenäs (653 inv.) församlingar inom Sunnervikens domsaga. Kungälvs kommunblock, vars huvuddel tillhör Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga, omfattar även den del av Kode landskommun inom Orusts, Tjörns och Inlands domsaga, som motsvaras av Halta (531 inv.) och Solbergs (1503 inv.) församlingar. Göteborgs kommunblock består bland annat av Askims (5 692 inv.) och Styrsö (2 731 inv.) landskommuner inom Askims och Mölndals domsaga samt av Säve (3 191 inv.), Torslanda (5 042 inv.) och Tuve (4 319) landskommuner inom Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga. I anslutning till kommunblocksindelningen har Kungl. Maj :t till den 1 januari 1967 beslutat vissa ändringar i den kommunala och judiciella in-

108 delningen i länet. Med Göteborgs stad sammanläggs dels Angereds landsk o m m u n samt Bergums församling inom Vättle, Ale och Kullings domsaga i Älvsborgs län dels ock Säve, Torslanda och Tuve landskommuner inom Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga (61 091 inv.). Områdena kommer efter sammanläggningen att tillhöra domkretsen för Göteborgs rådhusrätt. Vidare skall Valbo-Byrs församling inom Nordals, Sundals och Valbo domsaga (24 326 inv.) i Älvsborgs län sammanläggas med Munkedals kommun och judiciellt tillhöra Sunnervikens domsaga. De nämnda till Älvsborgs län nu hörande områdena överförs samtidigt till Göteborgs och Bohus län samt till polis-, åklagar- och kronofogdedistrikt i sistnämnda län. Göteborgs och Bohus län är indelat i fyra åklagardistrikt med Göteborg, Kungälv, Mölndal och Uddevalla som kansliorter för åklagarmyndigheterna. E n åklagare är även stationerad i Strömstad. Göteborgs åklagardistrikt (Göteborgs, Partille och Öckerö kommunblock) omfattar Göteborgs stad ävensom delar av Hisings, Sävedals och Kungälvs samt Askims och Mölndals domsagor. Kungälvs åklagardistrikt (Kungälvs, Orusts, Stenungsunds och Tjörns kommunblock) omfattar delar av Hisings, Sävedals och Kungälvs samt Orusts, Tjörns och Inlands domsagor. Mölndals åklagardistrikt (de delar av Mölndals och Mölnlycke kommunblock, som ligger inom Göteborgs och Bohus län) omfattar huvuddelen av Askims och Mölndals domsaga. Uddevalla åklagardistrikt slutligen (Gravarne, Lysekils, Munkedals, Strömstads, Tanumshede och Uddevalla kommunblock samt den del av Lilla Edets kommunblock, som ligger inom Göteborgs och Bohus län) omfattar domkretsen för rådhusrätten i Uddevalla samt Sunnervikens och Norrvikens domsagor. Kommitténs förslag innebär att antalet underrätter i länet minskar från sju till fyra. Norrvikens domsaga, Sunnervikens domsaga, den till Uddevalla kommunblock hörande delen av Orusts, Tjörns och Inlands domsaga samt staden Uddevalla föreslås bilda domkrets för en underrätt med kansli i Uddevalla. Göteborgs kommunblock bildar domkrets för en till Göteborg förlagd underrätt. I Göteborgs kommunblock ej ingående delar av Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga jämte huvuddelen av Orusts, Tjörns och Inlands domsaga föreslås bilda domkrets för en underrätt, likaledes med kansli i Göteborg. Slutligen föreslås huvuddelen av Askims och Mölndals domsaga, utökad med Kungsbacka kommunblock av nuvarande Hallands norra domsaga i Hallands län bilda domkrets för ännu en underrätt med kansli i Göteborg. Arbetsmarknadsstyrelsens A-regionindelning upptar endast två A-regioner i länet med centralorter i Göteborg och Uddevalla. EBU har på motsvarande sätt indelat länet i två kommunblocksregioner. Härvid har till Göteborgs kommunblocksregion från angränsande län förts dels Kungsbacka kommunblock, dels Surte, Lerums, Alingsås och Vårgårda kommunblock i Älvsborgs län. Enligt kommitténs förslag skall sistnämnda fyra block

109 ingå i en domkrets för underrätt med kansli i Alingsås. Ur judiciell synpunkt förefaller en sådan indelning riktigare än att föra blocken under någon underrätt i Göteborg. Till Uddevalla kommunblocksregion har enligt EBU:s indelning förts, utöver de kommunblock som föreslås ingå i Uddevalla domkrets, även Färgelanda kommunblock i Älvsborgs län samt Orusts kommunblock. I inrikesdepartementets promemoria angående kommunblocksindelningen uttalas beträffande Färgelanda kommunblock (6 680 inv.) att med hänsyn till det relativt svaga befolkningsunderlaget viss tvekan kan råda om blockets förutsättningar att framdeles svara för de växande primärkommunala uppgifterna samt att i den mån en fortsatt minskning av befolkningsunderlaget skulle medföra att blocket bör sammanföras med annat block det i huvudsak torde ha sin inriktning mot Uddevalla. Enligt kommitténs förslag förs blocket — i likhet med vad som nu gäller — till en domkrets för underrätt med kansli i Vänersborg, dit vägavståndet från blockets centralort är endast obetydligt större än till Uddevalla. Ändringar i den kommunala indelningen synes emellertid kunna medföra att domkretsen för underrätten i Uddevalla i en framtid även kominer att omfatta området för Färgelanda kommunblock. Vad angår Orusts kommunblock synes detta vara inriktat såväl mot Uddevalla som söderut mot den expanderande landskommunen Stenungsund och mot Göteborg. Kommittén har stannat för att låta blocket ingå i en domkrets för underrätt med kansli i Göteborg. Den föreslagna Uddevalla domkrets hade vid ingången av år 1966 102 362 invånare, varav 47 336 invånare i Uddevalla kommunblock. Motsvarande befolkningstal för den föreslagna domkretsen vid ingången av år 1956 var 99 087, varav i Uddevalla kommunblock 38 253. Under 10-årsperioden har folkmängden minskat i samtliga de i Uddevalla domkrets ingående kommunblocken utom i Uddevalla kommunblock. Av de nordost om Uddevalla belägna domsagorna, Norr vikens och Sunnervikens, är den förra endomarsaga. I Sunnervikens domsaga finns utom häradshövdingen en tingssckreterare. Kommittén har övervägt möjligheten av två domkretsar i länets norra hälft. Den ena domkretsen skulle då omfatta Uddevalla kommunblock och den andra Gravarne, Lysekils, Munkedals, Strömstads och Tanumshede kommunblock. Folkmängden skulle för närvarande bli ungefär lika i båda, nämligen i Uddevalla kommunblock 47 336 invånare och i övriga kommunblock tillhopa 55 026 invånare. Enligt tillgängliga prognoser kommer emellertid folkmängden i Uddevalla kommunblock att öka och folkmängden i övriga kommunblock att minska. Bedan nu är målbelastningen större inom Uddevalla kommunblock än inom de andra blocken tillsammantagna. Det finns alltså anledning befara att arbetsunderlaget i dessa sistnämnda kommunblock inte kommer att förslå för tre domare. För båda domkretsarna synes endast Uddevalla kunna komma i fråga som kansliort. Den nuvarande kansliorten Strömstad är genom sitt geografiska

110 läge knappast lämplig som förläggningsort för en underrätt, vars domkrets skulle omfatta även Lysekils och Munkedals kommunblock. Båda dessa block är inriktade mot Uddevalla. En domkrets som endast omfattade Strömstads, Gravarne och Tanumshede kommunblock skulle inte få tillräckligt befolkningsunderlag (31 093 inv.). Den av kommittén föreslagna indelningen enligt vilken i norra delen av länet skall finnas endast en domkrets för underrätt med kansli i Uddevalla torde på anförda grunder vara den mest lämpliga. Angående motiven för att Mölndals domkrets föreslås omfatta även Kungsbacka kommunblock hänvisas till vad som anförts under Hallands län. Utöver den bristande överensstämmelsen med indelningen i åklagardistrikt, som föranleds av att domkrets sålunda bildas över länsgräns, avviker den föreslagna domkretsindelningen från distriktsindelningen däri att Partilie och Öckerö kommunblock förts till Hisings, Sävedals och Kungälvs domkrets, oaktat blocken tillhör Göteborgs åklagardistrikt och skäl alltså kunde finnas att sammanföra dem med Göteborgs domkrets. Motsvarande avvikelse föreligger emellertid även med nuvarande indelning och med hänsyn till storleken av den underrätt vars domkrets omfattar endast Göteborgs kommunblock, har någon utvidgning av denna ansetts böra såvitt möjligt undvikas. Beträffande stationeringsorterna för åklagare och underrätter kan mot förslaget riktas den invändningen att, ehuru Mölndal och Kungälv är kansliorter för åklagardistrikt, kanslierna för motsvarande domkretsar placerats i Göteborg. Ej heller detta innebär dock någon ändring i vad som gäller för närvarande. I fråga om kansliorter och tingsställen för underrätterna medför förslaget att Strömstad och Stenungsund upphör att vara kansliorter men bevaras som tingsställen samt att tingsstället i Kviström (Munkedal), drygt 30 k m från Uddevalla, indras. Tingshuset i Strömstad uppfördes i sten åren 1904—1905 samt tillbyggdes åren 1931—1932 och 1958. Tingshuset i Stenungsund uppfördes i sten åren 1953—1954. I Kviström finns ett tingshus, som uppfördes år 1917 och renoverades år 1956. Genomförandet Sedan Göteborg vidgat sitt område till att omfatta hela kommunblocket, h a r Göteborgs domkrets fått föreslagen omfattning. Som nämnts under Hallands län sammanläggs den 1 januari 1973 judiciellt Kungsbacka, Mölndals och Mölnlycke kommunblock. Härigenom bildas Mölndals domkrets. Sedan häradshövdingen i Orusts, Tjörns och Inlands domsaga avgått, förenas den 1 januari 1973 Orusts, Stenungsunds och Tjörns kommunblock med Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga till den föreslagna Södra Bohus domkrets. Återstoden av domsagan förutsätts vid denna tidpunkt genom

Ill ändringar i den kommunala indelningen ha överförts till andra domkretsar. Den 1 j a n u a r i 1974, sedan borgmästaren i Uddevalla avgått, förenas Sunnervikens domsaga judiciellt med staden. Senast den 1 januari 1977, när även häradshövdingen i Norrvikens domsaga avgått, färdigbildas den föreslagna Uddevalla domkrets.

Älvsborgs län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Föreslagna domkretsar

Antal domare

5,25 3

1. Alingsås, Alingsås 2. Borås, Borås 3. Trollhättans, Trollhättan 4. Vänersborgs, Vänersborg. . . . 5. Åmåls, Åmål

3 9 3 3 2

Rådhusrättsstäder 2. Vänersborg Domsagor 3. Borås, Borås 4. Flundre, Väne och Bjärke, 'Trollhättan 5. Kinds och Redvägs, Ulricehamn 6. Marks, Skene 7. Nordals, Sundals och Valbo, Vänersborg 8. Tössbo och Vedbo, Åmål... 9. Vättle, Ale och Kullings, Alingsås

2,5 2,75 1 1 1,5 1 3,5

Folkmängd i hela länet: 390 122.

Av domsagorna i länet har tre varit i huvudsak oförändrade sedan 1800talets början, nämligen dels de båda dalslandsdomsagorna Tössbo och Vedbo domsaga samt Nordals, Sundals och Valbo domsaga, dels Kinds och Bedvägs domsaga. Under 1800-talets förra hälft förenades Vättle och Ale härader med Kullings härad till en domsaga, varvid även Flundre, Väne och Bjärke domsaga fick sin ännu bestående omfattning. Ås och Gäsene härader, som efter denna ändring utgjorde egen domsaga, blev vid ingången av år 1920 förenad med Vedens och Bollebygds härader till Borås domsaga. Marks härad, som tidigare tillsammans med sistnämnda båda härader bildat en domsaga, blev därigenom en självständig domsaga. — Städerna Ulricehamn och Åmål förenades den 1 januari 1948 judiciellt med domsaga, Ulricehamn med Kinds och Bedvägs domsaga samt Åmål med Tössbo och Vedbo domsaga. Den 1 januari 1965 förenades staden Alingsås med Vättle, Ale och Kullings domsaga. Kungl. Maj :t har den 6 mars 1964 fastställt plan för indelning av Älvsborgs län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 61 primärkommuner, har indelats i 17 kommunblock. Tre landskommuner och tio församlingar har förts till kommunblock, som redovisas i planer för an-

112 gränsande län. Till Varbergs kommunblock i Hallands län har sålunda förts Kungsäters landskommun (1 706 inv.) inom Marks domsaga och till Falkenbergs kommunblock, vars huvuddel ingår i Hallands mellersta domsaga i samma län, har förts den del av Högvads landskommun, som motsvaras av Älvsereds församling (783 inv.). Till Göteborgs kommunblock inom Göteborgs och Bohus län har förts Angereds landskommun (2 913 inv.) och den del av Stora Lundby landskommun, som motsvaras av Bergums församling (1 496 inv.) inom Vättle, Ale och Kullings domsaga. Till Mölnlycke kommunblock inom Göteborgs och Bohus län, vars huvuddel tillhör Askims och Mölndals domsaga, har förts Björketorps landskommun (2 647 inv.) inom Borås domsaga och till Munkedals kommunblock inom samma län, vars huvuddel tillhör Sunnervikens domsaga, har förts den del av Ödeborgs landskommun inom Nordals, Sundals och Valbo domsaga, som motsvaras av Valbo-Byrs församling (275 inv.). Till Nossebro kommunblock i Skaraborgs län, vars huvuddel tillhör Åse, Viste, Barne och Laske domsaga, har förts den del av Bjärke landskommun inom Flundre, Väne och Bjärke domsaga, som motsvaras av Stora Mellby (1 304 inv.), Magra (699 inv.), Erska (1 442 inv.) och Lagmansereds (313 inv.) församlingar. Till Falköpings kommunblock inom samma län, vars huvuddel ingår i Vartofta och Frökinds domsaga, har förts den del av Bedvägs landskommun inom Kinds och Bedvägs domsaga, som motsvaras av Solberga (81 inv.), Norra Äsarps (833 inv.) och Smula (129 inv.) församlingar. Å andra sidan består Lilla Edets kommunblock (9 575 inv.) i Älvsborgs län förutom av Lilla Edets köping samt Åsbräcka församling inom Flundre, Väne och Bjärke domsaga och Lödöse landskommun inom Vättle, Ale och Kullings domsaga även av Inlands Torpe landskommun (3 425 inv.) inom Orusts, Tjörns och Inlands domsaga i Göteborgs och Bohus län. — Huvuddelen av Borås domsaga ävensom delar av Marks samt Kinds och Bedvägs domsagor ingår i Borås kommunblock. I Vänersborgs kommunblock ingår Frändefors (2 707 inv.) och Brålanda (3 504 inv.) landskommuner av Nordals, Sundals och Valbo domsaga. I anslutning till kommunblocksbildningarna har Kungl. Maj :t till den 1 januari 1967 beslutat vissa kommunsammanläggningar. Angereds landskommun samt den del av Stora Lundby landskommun, som motsvaras av Bergums församling inom Vättle, Ale och Kullings domsaga, skall sammanläggas med Göteborgs stad, varvid området för landskommunen och församlingen kommer att tillhöra domkretsen för Göteborgs rådhusrätt. Den del av ödeborgs landskommun, som motsvaras av Valbo-Byrs församling inom Nordals, Sundals och Valbo domsaga, sammanläggs med Munkedals kommunblock, varvid området för församlingen kommer att tillhöra Sunnervikens domsaga. Angereds landskommun samt Bergums och Valbo-Byrs församlingar överförs samtidigt från Älvsborgs till Göteborgs och Bohus län samt till polis-, åklagar- och kronofogdedistrikt i sistnämnda län. Inom Älvs-

113 borgs län skall det område av Länghems landskommun, som motsvaras av Dannike församling, (682 inv.) överföras till Toarps landskommun och förläggas från Kinds och Bedvägs domsaga till Borås domsaga. Älvsborgs län är indelat i fyra åklagardistrikt med Vänersborg, Trollhättan, Alingsås och Borås som kansliorter. Dessutom finns åklagare stationerade i Kinna, Ulricehamn, Vänersborg och Åmål. Vänersborgs åklagardistrikt (Bengtsfors, Färgelanda, Melleruds, Vänersborgs och Åmåls kommunblock) omfattar domkretsen för rådhusrätten i Vänersborg, Tössbo och Vedbo domsaga, Nordals, Sundals och Valbo domsaga samt del av Flundre, Väne och Bjärke domsaga. Trollhättans åklagardistrikt (Trollhättans och Surte kommunblock samt de delar av Lilla Edets och Nossebro kommunblock, som ligger inom Älvsborgs län) omfattar huvuddelen av Flundre, Väne och Bjärke domsaga samt del av Vättle, Ale och Kullings domsaga. Alingsås åklagardistrikt (Alingsås, Herrljunga, Lerums och Vårgårda kommunblock) omfattar huvuddelen av Vättle, Ale och Kullings domsaga samt del av Borås domsaga. Borås åklagardistrikt slutligen (Borås, Skene, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommunblock samt de delar av Falköpings, Mölnlycke, Falkenbergs och Varbergs kommunblock som ligger inom Älvsborgs län) omfattar domkretsen för rådhusrätten i Borås, huvuddelen av Borås domsaga, Marks domsaga samt Kinds och Bedvägs domsaga. Då Borås stad vidgar sitt område till att omfatta hela kommunblocket, kommer Borås domsaga att upphöra och Marks domsaga, som redan nu är en endomardomsaga att bestå av endast Kinna kommunblock (27 673 inv.). Kinds och Bedvägs domsaga (42 976 inv.), som likaså är en endomardomsaga, kommer genom de väntade kommunbildningarna att obetydligt öka sin folkmängd. Arbetsunderlaget i domsagan blir dock inte tillräckligt för att den skall kunna bestå vid en ny domkretsindelning. Kommitténs förslag innebär att antalet underrätter i länet minskar från nio till fem. Nordals, Sundals och Valbo domsaga samt staden Vänersborg sammanförs till en domkrets med kansli i Vänersborg. Flundre, Väne och Bjärke domsaga bildar jämte hela Lilla Edets kommunblock och den del av Nossebro kommunblock, som nu hör till Åse, Viste, Barne och Laske domsaga i Skaraborgs län, domkrets för en underrätt med kansli i Trollhättan. Vättle, Ale och Kullings domsaga med undantag av Lödöse landskommun bildar jämte hela Herrljunga kommunblock domkrets för en underrätt med kansli i Alingsås. Staden Borås jämte huvuddelen av Borås domsaga, Marks domsaga och Kinds och Bedvägs domsaga bildar domkrets för en underrätt med kansli i Borås. Tössbo och Vedbo domsaga föreslås jämte Säffle kommunblock, som utgör huvuddelen av Södersysslets domsaga i Värmlands län, bilda domkrets för en underrätt med kansli i Åmål. Borås domkrets överensstämmer helt och Alingsås domkrets i huvudsak med indelningen i åklagardistrikt. Enligt förslaget kommer Herrljunga kommunblock att tillhöra Alingsås domkrets ehuru en del av blocket har 8—684131

114 stark inriktning mot Borås. Avståndet från blockets huvudort till Alingsås är dock inte större än till Borås. Blocket tillhör också Alingsås åklagardistrikt. Övriga kommunblock som ingår i Alingsås domkrets tillhör Göteborgs influensområde men har även Alingsås som centralort. Landsvägsavståndet från Alingsås till Göteborg är 47 km. — Domkretsen för den underrätt som föreslås förlagd till Borås blir tämligen stor. Kommittén har övervägt möjligheten att i stället bilda två domkretsar, den ena omfattande endast Borås kommunblock (103 379 inv.) och den andra omfattande Kinna, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommunblock (70 387 inv.). Arbetsgöromålen i den senare domkretsen skulle emellertid — trots den stora folkmängden — för närvarande inte bereda sysselsättning åt mer än två domare och enligt prognoserna väntas folkmängden inom området minska. Den största tätorten inom området är Ulricehamn (8 455 inv.). Om ej båda domstolskanslierna förlades till Borås, torde Ulricehamn vara den enda ort, som skulle kunna ifrågakomma som förläggningsort för den mindre underrätten. För det i domkretsen ingående Kinna kommunblock (27 673 inv.) skulle emellertid en till Ulricehamn förlagd underrätt medföra en avsevärd försämring. Såväl järnvägen som den allmänna vägen från Kinna till Ulricehamn går över Borås. Sistnämnda stad utgör också den naturliga centralorten för hela regionen. De fyra kommunblock som föreslås jämte Borås kommunblock ingå i Borås domkrets, är belägna i en halvcirkel runt staden. Landsvägsavståndet mellan Ulricehamn och Borås är 39 km. För Borås domsaga finns i Borås ett modernt tingshus, uppfört åren 1963—1964, som dock knappast förslår mer än för den nuvarande domsagans behov. Badhuset i staden har däremot sådana lokalutrymmen att plats kan beredas åt en domstol av föreslagen omfattning. En uppdelning av domkretsen på två underrätter synes av dessa skäl inte vara motiverad. Beträffande lämpligheten av den föreslagna indelningen i Trollhättans och Vänersborgs domkretsar har inom kommittén rått viss tvekan. Arbetsunderlaget för Vänersborgs domkrets blir i knappaste laget för tre domare. Alternativet skulle vara att förena Trollhättans och Vänersborgs domkretsar till en domkrets. Kansliet torde för sådant fall böra förläggas till Trollhättan, som, frånsett att denna stad (35 451 inv.) är väsentligt större än Vänersborg (19 671 inv.), har ett rymligt och nyligen ombyggt tingshus. E n förläggning till Vänersborg förutsätter nybyggnad. Landsvägsavståndet mellan städerna är endast 15 km och de tillhör samma näringsgeografiska region. Den föreslagna Vänersborgs domkrets visar stagnerande folkmängdssiffror. Å andra sidan är Vänersborg residensstad och för närvarande kansliort för såväl rådhusrätt som häradsrätt. Vänersborg är också framför Trollhättan centralorten för hela södra Dalsland, övervägande skäl synes tala för att en underrätt även i fortsättningen förläggs dit. Vad slutligen angår den föreslagna domkretsbildningen över gränsen till Värmland — Åmåls domkrets — är nuvarande Tössbo och Vedbo domsaga

115 uppenbart för liten för att kunna bestå. Att förena domsagan med domkretsen för en underrätt med kansli i Vänersborg torde inte innefatta en lycklig lösning. Den av kommittén föreslagna domkretsen sammanfaller med Säffle/Åmåls kommunblocksregion enligt EBU:s indelning. Likaledes har i arbetsmarknadsstyrelsens indelning av riket i A-regioner nuvarande Säffle och Åmåls kommunblock samt Bengtsfors kommunblock utom Dals-Eds och Bäckefors landskommuner sammanförts till en region. I Åmål finns ett rymligt tingshus som efter ombyggnad bör kunna tillgodose den nya underrättens behov. Beträffande i övrigt motiven för att en domkrets här bildas från länsgräns hänvisas till vad som anförs under Värmlands län. Bortsett från Åmåls domkrets samt de fall där kommunblock bildats över länsgräns överensstämmer den föreslagna domkretsindelningen med indelningen i åklagardistrikt med det undantaget att Surte kommunblock, som hör till Trollhättans åklagardistrikt, förts till domkrets med stationeringsort i Alingsås. Blocket hör emellertid redan nu under en till Alingsås stationerad underrätt. Då kommunblock skär länsgräns, har blocket regelmässigt lagts till domkrets inom det län, dit blocket förts i administrativt avseende. Ett undantag utgör Nossebro kommunblock, som redovisas i kommunblocksplanen för Skaraborgs län. Blocket består av dels den del av Bjärke k o m m u n i Älvsborgs län, som motsvaras av Stora Mellby (1 304 inv.), Magra (699 inv.), Erska (1442 inv.) och Lagmansereds (313 inv.) församlingar, dels Essunga kommun (6 054 inv.) i Skaraborgs län. I motiveringen till kommunblocksindelningen har emellertid uttalats, att blocket i större regionalt sammanhang torde vara huvudsakligen inriktat mot Trollhättan. I överensstämmelse härmed har kommittén fört blocket till domkretsen för den till Trollhättan förlagda underrätten. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget att Skene (4 575 inv.; 35 km från Borås) upphör att vara kansliort och tingsställe, att Ulricehamn upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe samt att Svenljunga (2 841 inv.; 34 km från Borås) och Tångelanda (45 k m från Vänersborg) upphör att vara tingsställen. I Skene finns ett tingshus uppfört i sten år 1900 och flera gånger tillbyggt, senast åren 1956— 1957. Tingshuset i Ulricehamn är uppfört i trä år 1896 och delvis ombyggt åren 1952—1955. En tillbyggnad i sten, som bl. a. inrymmer inskrivningsavdelningen, har nyligen uppförts. Tillbyggnaden har planerats så att den om tingshuset nedläggs kan finna användning för annat ändamål. I Svenljunga finns ett tingshus uppfört i trä, som senast tillbyggdes åren 1953 —1954. Tingshuset i Tångelanda uppfördes i trä åren 1764—1765. Genomförandet Genom de ändringar i kommunindelningen som föranleds av kommunblocken ombildas Vättle, Ale och Kullings domsaga till den föreslagna

116 Alingsås domkrets samt Flundre, Väne och Bjärke domsaga till den föreslagna Trollhättans domkrets. Nossebro kommunblock, som består av Essunga kommun i Skaraborgs län samt del av Bjärke kommun i Älvsborgs län, förs dock i sin helhet till Trollhättans domkrets först sedan blocket bildat kommun. Genom de av kommunblocken föranledda ändringarna i kommunindelningen förlorar Borås domsaga hela sitt område och måste således indras. Den 1 januari 1969, när möjlighet förutsätts föreligga att till rådhusrätts domkrets lägga annan kommun än staden, förenas Borås domsaga, utom Gäsene och Hökerums kommuner, samt Marks domsaga, där häradshövdingtjänsten är vakant, judiciellt med staden Borås. Därvid förs Gäsene k o m m u n under Vättle, Ale och Kullings domsaga och Hökerums kommun under Kinds och Bedvägs domsaga. Den 1 januari 1974, sedan häradshövdingen i sistnämnda domsaga avgått, sammanläggs även denna domsaga med staden. Härmed är Borås domkrets färdigbildad. Sedan borgmästaren i Vänersborg avgått, bildas den 1 januari 1973 genom sammanläggning med Nordals, Sundals och Valbo domsaga den föreslagna Vänersborgs domkrets. Om det inte möter hinder av personella skäl vore det emellertid önskvärt att sammanläggningen skedde redan tidigare eller så snart lokaler för den gemensamma underrätten kan ställas till förfogande. Arbetsfördelningen mellan rådhusrätten och häradsrätten är nu mycket ojämn. Medan sålunda rådhusrätten med sina tre domare under år 1964 handlade 368 mål, bortsett från endomarmålen, var motsvarande målantal i domsagan, som endast har en lagfaren domare, under samma tid 283. För att lätta häradshövdingens arbetsbörda har hovrätten tidvis måst tillhandahålla domsagan extra domarpersonal. Genom sammanslagning av de båda underrätterna skulle en arbetsutjamning komma till stånd och ett rationellare utnyttjande av arbetskrafterna möjliggöras. När häradshövdingen i Tössbo och Vedbo domsaga avgått, sammanläggs domsagan den 1 januari 1973 till den föreslagna Åmåls domkrets (jfr Värmlands län). Skaraborgs län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Domsagor 1. Kinnefjärdings, Kinne och Kållands, Lidköping 2. Skarabygdens, Skara 3 Skövde, Skövde 4. Vadsbo, Mariestad 5. Vartofta och Frökinds, Falköping 6. Åse, Viste, Barne och

2 1 3 2 2 1

Folkmängd i hela länet: 254 949.

Föreslagna domkretsar

2. Lidköpings, Lidköping 3. Mariestads, Mariestad 4. Skövde, Skövde

Antal domare

3 3 3 4

117 I början av 1860-talet företogs en omreglering av domsagorna i länet. Domsagoindelningen har efter denna omreglering i huvudsak varit oförändrad. Vadsbo domsaga var dock tidigare uppdelad i två domsagor, Vadsbo norra och Vadsbo södra. Dessa förenades den 1 januari 1929 till en. Ännu i början av 1930-talet hade sex städer i Skaraborgs län egen jurisdiktion. Samtliga dessa har sedermera judiciellt förenats med domsaga, nämligen Skövde (1/1 1938), Skara (1/1 1944), Hjo (1/1 1945), Falköping (1/1 1954), Mariestad (1/1 1959) samt Lidköping (1/1 1961). Kungl. Maj :t har den 6 mars 1964 fastställt plan för indelning av Skaraborgs län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 50 primärkommuner, har indelats i 16 kommunblock. Till Laxå kommunblock i Örebro län, vars huvuddel tillhör Västernärkes domsaga, har förts Tivedens landskommun (2 152 inv.) inom Vadsbo domsaga. Å andra sidan har till Nossebro kommunblock, vars huvuddel tillhör Åse, Viste, Barne och Laske domsaga och som redovisas i plan för Skaraborgs län, förts den del av Bjärke landskommun inom Flundre, Väne och Bjärke domsaga i Älvsborgs län, som motsvaras av Stora Mellby, Magra, Erska och Lagmansereds församlingar. Till Falköpings kommunblock, vars huvuddel ingår i Vartofta och Frökinds domsaga, har förts den del av Bedvägs landskommun inom Kinds och Bedvägs domsaga i Älvsborgs län, som motsvaras av Solberga, Norra Åsarps och Smula församlingar. Kommunblocken omfattar även i övrigt i stor utsträckning delar av olika domsagor. Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall den 1 januari 1967 Tivedens landskommun (2 152 inv.) sammanläggas med Laxå köping i Örebro län och judiciellt överflyttas från Vadsbo till Västernärkes domsaga. Området för landskommunen överförs samtidigt från Skaraborgs län till Örebro län och från Mariestads till Hallsbergs polis-, åklagar- och kronofogdedistrikt. Skaraborgs län är indelat i fem åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Falköping, Lidköping, Mariestad, Skara och Skövde. Inom Falköpings åklagardistrikt finns dessutom en åklagare stationerad i Tidaholm. Falköpings åklagardistrikt (den del av Falköpings kommunblock, som ligger inom Skaraborgs län samt Habo och Tidaholms kommunblock) omfattar huvuddelen av Vartofta och Frökinds domsaga samt delar av Skarabygdens och Skövde domsagor. Lidköpings åklagardistrikt (Lidköpings, Grästorps och Götene kommunblock) omfattar hela Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsaga ävensom delar av Åse, Viste, Barne och Laske samt Skarabygdens domsagor. Skara åklagardistrikt (Skara och Vara kommunblock samt den del av Nossebro kommunblock, som lister '

ou

inom Skaraborgs län) innesluter huvuddelen av Skarabygdens samt Åse, Viste, Barne och Laske domsagor. Huvuddelen av Vadsbo domsaga bildar Mariestads åklagardistrikt (Mariestads, Gullspångs och Töreboda kommunblock). Skövde åklagardistrikt (Skövde, Hjo, Karlsborgs och Tibro kommunblock) omfattar huvuddelen av Skövde domsaga ävensom delar av Vadsbo samt Vartofta och Frökinds domsagor.

118 Som följd av kommunblocksindelningen kommer, när kommuner bildas av kommunblocken, domsagornas omfattning att undergå betydande ändringar. Av Skarabygdens domsaga kommer att återstå endast Skara kommunblock (16 253 inv.). Åse, Viste, Barne och Laske domsaga kommer, då Vara kommunblock ombildas till kommun, att öka sin folkmängd med omkring 4 000. Om, såsom kommittén förutsätter, Nossebro kommunblock förs till Trollhättans domkrets i Älvsborgs län, minskar å andra sidan folkmängden med omkring 6 000. Vadsbo domsaga kominer att minska med omkring 10 000 personer medan däremot folkmängden i Skövde domsaga samt Vartofta och Frökinds domsaga ökar. Kommitténs förslag till domkretsindelning innebär att antalet underrätter i länet minskar från sex till fyra. Skarabygdens domsaga samt Vartofta och Frökinds domsaga sammanförs till en domkrets med kansli i Falköping. Huvuddelen av Åse, Viste, Barne och Laske domsaga förenas med Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsaga till en domkrets med kansli i Lidköping. Vadsbo och Skövde domsagor bildar liksom nu var sin domkrets, den ena med kansli i Mariestad, den andra med kansli i Skövde. Kommunblocksindelningen har dessutom föranlett vissa gränsjusteringar. Utgångspunkten för kommitténs förslag har varit att en underrätt borde förläggas till var och en av de fyra största städerna i länet: Mariestad, Falköping, Lidköping och Skövde. För en eventuellt femte underrätt torde endast Skara kunna komma i fråga som kansliort. Domkretsen för en till Skara förlagd underrätt skulle emellertid knappast kunna omfatta mer än Skara (16 253 inv.) och Vara (17 892 inv.) kommunblock. Arbetsunderlaget skulle härigenom bli alltför svagt. Prognoserna visar också sjunkande befolkningstal. Bildandet av en sådan domkrets skulle dessutom medföra en försvagning av de föreslagna Falköpings och Lidköpings domkretsar. Ändras länsindelningen kan Habo kommunblock (9 245 inv.), som avsetts ingå i Falköpings domkrets, komma att föras till Jönköpings domkrets i Jönköpings län. Ovisshet råder vidare om Grästorps landskommun (5 598 inv.), som bildar särskilt kommunblock, i längden kan bestå som en kommunal enhet. Blocket, som nu tillhör Åse, Viste, Barne och Laske domsaga, ingår enligt kommitténs förslag i Lidköpings domkrets men är inriktat mot Trollhättan och Vänersborg. Det kan tänkas komma att bli sammanfört med kommunblock i Älvsborgs län. Nossebro kommunblock har föreslagits oberoende av länsindelningen skola tillhöra Trollhättans domkrets (se Älvsborgs län). Arbetsmarknadsstyrelsen har indelat länet i sex A-regioner med centra i Mariestad, Skövde, Falköping, Skara, Lidköping och Vara. EBU har indelat länet i fyra kommunblocksregioner med Mariestad, Skövde, Falköping och Lidköping/Skara som centralorter. I förhållande till A-regionindelningen innebär EBU:s förslag att Skara, Lidköping och huvuddelen av Vara A-region sammanförts till en kommunblocksregion. Enligt kommitténs för-

119 slag skall Skara kommunblock föras till Falköpings domkrets. Ehuru blocket synes h a viss inriktning mot Lidköping är landsvägsavståndet mellan Skara och Falköping dock ej mer än 31 k m eller endast 8 k m längre än mellan Skara och Lidköping. Eftersom Skara förutsätts skola bevaras som tingsställe blir det för den rättssökande allmänheten av mindre betydelse till vilken domkrets blocket hänförs. — Vadsbo domsaga i Maricstad har för närvarande 59 755 invånare. I domsagan tjänstgör numera tre domare. Enligt kommitténs förslag skall Mariestads domkrets bestå av kommunblocken Mariestad, Gullspång, Karlsborg och Töreboda, vilka för närvarande tillsammans har en folkmängd av 49 034 invånare. Ehuru den föreslagna domkretsen får mindre folkmängd än den nuvarande domsagan, synes den beräknade arbetsmängden från domkretsen alltjämt motivera en dömande personal av tre domare. Karlsborgs kommunblock har inriktning mot Skövde men den del av blocket som består av Undenäs församling (2 766 inv.) har närmare till Mariestad. Landsvägsavståndet mellan Karlsborg och Skövde (45 km) är mindre än mellan Karlsborg och Mariestad (omkring 70 k m ) . Karlsborgs kommunblock hör för närvarande till Vadsbo domsaga. Överförs blocket till Skövde domkrets skulle den föreslagna Mariestads domkrets försvagas ganska avsevärt. Skövde domkrets har ett tämligen starkt arbetsunderlag och visar ökande folkmängd. Den föreslagna domkretsindelningen avviker från indelningen i åklagardistrikt dels såtillvida att Skara kommunblock av Skara åklagardistrikt tillförts Falköpings domkrets medan återstoden av distriktet omfattar delar av Lidköpings och Trollhättans domkretsar, dels därutinnan att Karlsborgs kommunblock inom Skövde åklagardistrikt kominer att liksom nu tillhöra en domkrets med Mariestad som kansliort. Några olägenheter av betydelse torde dessa förhållandevis små avvikelser inte medföra. Alternativt kan övervägas att föra Skara kommunblock till Lidköpings i stället för till Falköpings domkrets. Som framgår av EBU:s regionindelning hör Skara kommunblock näringsgeografiskt samman med Lidköping. Genom att lägga blocket till Lidköpings domkrets skulle också vinnas överensstämmelse med indelningen i åklagardistrikt. Även byggnadsekonomiska skäl kan åberopas. Tingshuset i Falköping motsvarar den nuvarande domstolens behov. Utökning av domkretsen medför lokalsvårigheter. Vad åter beträffar tingshuset i Lidköping blir de nuvarande kanslilokalerna otillräckliga för den nya domkretsen, oavsett om Skara kommunblock tillkommer. Ombyggnadsarbeten blir alltså där nödvändiga under alla förhållanden. Emellertid skulle en överflyttning av Skara kommunblock till Lidköpings domkrets medföra att Falköpings domkrets förlorade omkring en fjärdedel av sitt arbetsunderlag. Falköpings domkrets skulle därefter kanske ej kunna stadigvarande bereda sysselsättning åt flera än två domare. Bortsett från Nossebro kommunblock ansluter förslaget till länsindel-

120 ningen med de avvikelser som föranleds av att kommunblock bildats över länsgräns. Skulle vid ändrad länsindelning Habo kommunblock föras från Skaraborgs län till Jönköpings län föreslås detta block ingå i domkretsen för underrätten i Jönköping (se under Jönköpings län). Som ovan anm ä r k t s råder även ovisshet om Grästorps landskommun kan bestå som självständig kommunal enhet. Skulle kommunen sammanföras med Trollhättans eller Vänersborgs kommunblock, bör motsvarande justering ske av den judiciella indelningen. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget i förhållande till vad nu gäller att Vara upphör att vara kansliort och tingsställe, att Skara upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe samt att tingsställena i Floby (omkring 40 km från Skara) och Moholm (20 km från Mariestad) indras. Tingshuset i Vara uppfördes i trä åren 1894—1895 och ombyggdes år 1962. Tingshuset i Skara uppfördes i sten åren 1958—1959. I Floby finns ett tingshus uppfört i trä år 1900 och ombyggt åren 1950—1952. Tingshuset i Moholm uppfördes i trä år 1890. Åren 1953—1958 utfördes omfattande reparationer av tingshuset. Genomförandet Sedan av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringar genomförts, återstår av Skarabygdens domsaga endast Skara kommunblock. E n ä r domsagan som följd härav måste indras, läggs Skara kommunblock till Vartofta och Frökinds domsaga. Sedan av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringar, som berör sistnämnda domsaga, genomförts, är den föreslagna Falköpings domkrets färdigbildad. Som ovan nämnts föreslås Nossebro kommunblock, som delvis ligger inom Åse, Viste, Barne och Laske domsaga, skola i sin helhet tillföras den föreslagna Trollhättans domkrets i Älvsborgs län. Sedan av kommunblocken föranledda ändringar i kommunindelningen genomförts, kommer att av domsagan återstå endast Vara och Grästorps kommunblock. När häradshövdingen i Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsaga avgått bildas den 1 januari 1970 genom sammanläggning av de båda domsagorna den föreslagna Lidköpings domkrets. Vadsbo domsaga förlorar vid ändrad kommunindelning de delar som ingår i Skövde och Tibro kommunblock. Sedan av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringar genomförts, är de föreslagna Mariestads och Skövde domkretsar färdigbildade. Värmlands län Den nuvarande domsagoindelningen har tillkommit genom olika domsagoregleringar under 1800-talet. I början av 1800-talet bestod Värmlands län

121 Nuvarande domkretsar

Antal domare

Rådhusrättsstad 1. Karlstad Domsagor 2. Fryksdals, Sunne 3. Jösse, Arvika 4. Mellansysslets, Karlstad... . 5. Nordmarks, Årjäng 6. Södersysslets, Säffle 7. Älvdals och Nyeds, Karlstad 8. Östersysslets, Kristinehamn

Föreslagna domkretsar

Antal domare

3. Kristinehamns, Kristinehamn 4. Sunne, Sunne...

2 8 3 3

4,25 1 2 2 1 1 2,25 2

Folkmängd i hela länet: 287 276.

av fyra domsagor. I östra delen av länet fanns en domsaga, som omfattade i huvudsak nuvarande östersysslets domsaga samt Karlskoga härad i Örebro län. En annan domsaga omfattade i huvudsak samma område som nuvarande Fryksdals domsaga, Älvdals och Nyeds domsaga samt Mellansysslets domsaga. Gillbergs och Näs härader (nuvarande Södersysslets domsaga) bildade en domsaga. Till en domsaga var vidare sammanförda nuvarande Nordmarks domsaga och Jösse domsaga samt Grums härad inom nuvarande Mellansysslets domsaga. Under första hälften av 1800-talet skedde vissa omregleringar. År 1830 erhöll Mellansysslets domsaga sin nuvarande omfattning. Nordmarks härad sammanfördes samtidigt med Gillbergs och Näs domsaga, som då erhöll benämningen Södersysslets domsaga. Nyeds härad sammanfördes med östersysslets domsaga och från denna domsaga överfördes samma år Karlskoga härad till en domsaga i Örebro län. Jösse härad förenades med Fryksdals nedre tingslag till en domsaga kallad Västersysslets domsaga. Fryksdals övre tingslag samt de båda Älvdalstingslagen bildade en domkrets under benämningen Norrsysslets domsaga. Antalet domsagor i länet uppgick därvid till fem. I slutet av 1850-talet genomfördes en ny omgruppering av häraderna varigenom antalet domsagor ökade till sex. De båda älvdalstingslagen gjordes år 1856 till en domsaga och till denna lades Nyeds härad. Fryksdals övre och nedre tingslag förenades till en domsaga under benämningen Fryksdals domsaga. Därmed blev Jösse härad en självständig domsaga. Därefter har den förändringen i domsagoindelningen ägt r u m att Nordmarks härad den 1 januari 1875 utbrutits ur Södersysslets domsaga till en egen domsaga. Med östersysslets domsaga har den 1 januari 1945 förenats staden Filipstad och den 1 juli 1966 staden Kristinehamn, vilka båda städer tidigare hade egen jurisdiktion. I proposition (nr 94) till 1942 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t sammanslagning av Nordmarks domsaga med Södersysslets domsaga. Den nya

122 domsagan avsågs skola få kansli i Säffle och benämnas Västersysslets domsaga. Biksdagen avslog emellertid förslaget (skr. nr 238) under uttalande att väsentlig olägenhet skulle uppkomma för invånarna i Nordmarks härad genom domarkansliets flyttning till Säffle, dit landsvägsförbindelsen var från Årjäng omkring 7Vs mil och från Nordmarks domsagas norra gräns omkring 14 mil. Vidare åberopades att under åren 1935—1936 för jämförelsevis betydande kostnad uppförts ett tingshus i Årjäng. — Genom brev den 20 september 1946 till länsstyrelsen i Värmlands län förordnade Kungl. Maj :t bland annat, att Nyeds nuvarande tingslag skulle överflyttas från Älvdals och Nyeds domsaga — som därefter skulle benämnas Älvdals domsaga — till Mellansysslets domsaga, att tingsstället i Båda skulle flyttas till dåvarande Hagfors municipalsamhälle samt att Älvdals domsagas kansli skulle flyttas från Karlstad till Hagfors municipalsamhälle. Beslutet skulle träda i tillämpning från och med dag som Kungl. Maj :t efter anmälan att tingshus med kansli för Älvdals domsaga uppförts i Hagfors ville framdeles bestämma. Genom nytt beslut den 27 november 1959 har emellertid förordnats att med verkställighet av beslutet den 20 september 1946 skall anstå tills vidare. Kungl. Maj :t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning av Värmlands län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 48 primärkommuner, har indelats i 18 kommunblock. Inget kommunblock har bildats över länsgräns. Däremot har blockbildning i stor utsträckning skett över domkretsgräns. Den största gränssplittringen av detta slag orsakar Karlstads kommunblock. Blocket omfattar nämligen — utom staden Karlstad — Nyeds landskommun (5 444 inv.) inom nuvarande Älvdals och Nyeds domsaga, ö s t r a Fågelviks landskommun (2 402 inv.) och den del av Vase landskommun, som motsvaras av Vase församling (2 241 inv.) inom Östersysslets domsaga samt Grava (3 112 inv.) och Nors (6 034 inv.) landskommuner inom Mellansysslets domsaga. Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall ö s t r a Fågelviks kommun den 1 j a n u a r i 1967 sammanläggas med staden Karlstad och judiciellt höra under rådhusrätten. Värmlands län är indelat i fyra åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Karlstad, Arvika, Kristinehamn och Sunne. Sunne och Arvika åklagardistrikt består vartdera av två polisdistrikt. Inom Sunne åklagardistrikt finns en åklagare stationerad i Hagfors och inom Arvika åklagardistrikt finns en åklagare stationerad i Säffle. Det kan anmärkas, att den plan till rikets indelning i domsagor och tingslag, som upprättats av dåvarande häradshövdingen Karl Schlyter och som åtföljde det den 29 augusti 1928 av de s. k. ekonomisakkunniga avgivna betänkandet angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid genomförandet av rättegångsreformen, upptog förslag om Värmlands indelning i fyra domsagor i huvudsak motsvarande den nuvarande indel-

123 ningen i åklagardistrikt. Mellan nuvarande domkretsindelning och indelningen i åklagardistrikt råder däremot stora skiljaktigheter. Karlstads åklagardistrikt (Forshaga, Grums, Karlstads, Kils och Skoghalls kommunblock) omfattar hela domkretsen för rådhusrätten i Karlstad, huvuddelen av Mellansysslets domsaga samt dessutom delar av ytterligare fyra domsagor, nämligen Östersysslets domsaga, Älvdals och Nyeds domsaga. Södersysslets domsaga och Jösse domsaga. Arvika åklagardistrikt (Arvika, Säffle, Åmotfors och Årjängs kommunblock) omfattar Nordmarks domsaga samt huvuddelen av Södersysslets och Jösse domsagor. Sunne åklagardistrikt (Hagfors, Munkfors, Kyrkhedcns, Sunne, Sysslebäcks och Torsby kommunblock) omfattar Fryksdals domsaga och delar av Mellansysslets samt Älvdals och Nyeds domsagor. Kristinehamns åklagardistrikt slutligen (Filipstads, Kristinehamns och Storfors kommunblock) omfattar den del av Östersysslets domsaga som ej ingår i Karlstadsdistriktet. Nordinarks domsaga (13 254 inv.) är rikets till folkmängden minsta. Inom domsagan ingår Järnskogs landskommun (2 620 inv.) i Åmotfors kommunblock, vars huvuddel ligger inom Jösse domsaga. När kommuner bildas av kommunblocken reduceras Nordmarks domsaga till Årjängs kommunblock (10 634 inv.). Domsagan kan alltså uppenbart inte bestå som självständig domstolsenhet. Detsamma gäller Södersysslets domsaga. Arvika kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Jösse domsaga, omfattar av Södersysslets domsaga Glava landskommun (1 752 inv.) och den del av Stavnäs landskommun som motsvarar Stavnäs (1 585 inv.) och Högertids (371 inv.) församlingar. Av Södersysslets domsaga återstår efter de väntade kommunbildningarna endast Säffle kommunblock (20 016 inv.). Kommittén föreslår att antalet i länet stationerade underrätter begränsas till fyra. Frånsett vissa gränsjusteringar föranledda av kommunblocksindelningen innebär förslaget att Nordmarks och Jösse domsagor samt norra delen av Södersysslets domsaga förenas till en domkrets med kansli i Arvika, att staden Karlstad, Mellansysslets domsaga och de delar av Älvdals och Nyeds samt Östersysslets domsagor, som ingår i Karlstads kommunblock, bildar domkrets för en underrätt med kansli i Karlstad, att östersysslets domsaga — med undantag för det område, som ingår i Karlstads kommunblock — bildar domkrets för underrätt med kansli i Kristinehamn samt att Fryksdals domsaga jämte Älvdalsdelen av Älvdals och Nyeds domsaga bildar domkrets för en underrätt med kansli i Sunne. Beträffande återstående del av Södersysslets domsaga föreslår kommittén att den förenas med Tössbo och Vedbo domsaga i Älvsborgs län till domkrets för en underrätt med kansli i Åmål. Den föreslagna domkretsindelningen överensstämmer med indelningen i åklagardistrikt utom beträffande sistnämnda domkrets. I denna ingår Säffle, Åmåls och Bengtsfors kommunblock. Säffle kommunblock tillhör Arvika åklagardistrikt. E n åklagare är emellertid som nämnts stationerad

124 i Säffle. Åmåls och Bengtsfors kommunblock ingår i Vänersborgs åklagardistrikt. De bildar dock eget polisdistrikt och en åklagare är stationerad i Åmål. Näringsgeografiskt sett är en domkretsbildning över länsgräns här motiverad. Som anförts i redogörelsen under Älvsborgs län sammanfaller den föreslagna Åmåls domkrets med Säffle/Åmåls kommunblocksregion enligt EBU:s indelning. Som likaledes tidigare nämnts är den domkrets, som Bengtsfors och Åmåls komunblock f. n. bildar — Tössbo och Vedbo domsaga — för liten för att kunna bestå, och det kan inte anses ändamålsenligt att förena domsagan med domkretsen för en underrätt med kansli i Vänersborg. Landsvägsavståndet mellan de båda städerna Säffle och Åmål är endast 19 km. Skulle den nuvarande länsgränsen följas, torde Säffle kommunblock få sammanföras antingen med den föreslagna Arvika domkrets eller med domkretsen för den underrätt som förläggs till Karlstad. Landsvägsavståndet mellan Säffle och Arvika är 74 km och mellan Säffle och Karlstad 58 km. Den till Karlstad förlagda underrätten kommer redan med en domkrets av den omfattning, som kommittén föreslagit, att bli bland de största i riket. Någon ytterligare ökning är inte önskvärd. Att sammanlägga Säffle kommunblock med Årjängs kommunblock till en särskild domkrets är inte heller lämpligt. Besultatet skulle bli att varken denna domkrets eller domkretsen för underrätten i Arvika fick tillräckligt arbetsunderlag för flera ordinarie domare. Även med den indelning, som kommittén föreslår, blir domkretsarna i minsta laget. Varken Arvika domkrets eller Åmåls domkrets beräknas ge sysselsättning åt mer än två domare. Kommittén har ansett det inte vara uteslutet att utvecklingen kan leda till att de båda domkretsarna i framtiden måste sammanslås. Det kan vara tveksamt vilken av städerna Åmål och Säffle, som är lämpligaste kansliorten för en domkrets av föreslagen omfattning, i vilken båda städerna ingår. Åmål är något mindre än Säffle men har å andra sidan ett mera centralt läge inom domkretsen. Båda städerna har tingshus. Tingshuset i Säffle är av äldre modell och inte av beskaffenhet att kunna användas för en större domstol än den nuvarande. Nybyggnad skulle här bli nödvändig. En intilliggande tomt har reserverats för ändamålet och vissa medel finns fonderade för byggnadskostnaderna. Tingshuset i Åmål h a r ganska moderna kanslilokaler och en rymlig inskrivningsavdelning. E n större underrätt än den som nu finns på platsen skulle visserligen medföra behov av någon om- eller tillbyggnad, men denna synes ej behöva bli alltför omfattande eller kostnadskrävande. Även här disponerar de tingshusbyggnadsskyldige tomtmark omedelbart intill det nuvarande tingshuset. I valet mellan de två städerna har kommittén stannat för att föreslå Åmål som stationeringsort för den nya underrätten. Den föreslagna indelningen synes även i övrigt väl ansluta till den näringsgeografiska indelningen. Kristinehamns och Arvika domkretsar överensstämmer med Arvika och Kristinehamns kommunblocksregioner enligt

125 EBU:s indelning. Karlstad är visserligen den dominerande centralorten i länet, och Karlstads kommunblocksregion omfattar de föreslagna Karlstads och Sunne domkretsar tillsammantagna. Med hänsyn till avståndet från länsgränsen i norr till Karlstad (ca 25 mil) synes emellertid lämpligt att en särskild underrätt finns för norra delen av länet. Kommittén föreslår att Sunne, som har ett tingshus uppfört år 1938 och redan nu är säte för underrätt, blir kansliort inom den nybildade domkretsen. Utvecklingen torde ha lett till att Kungl. Maj :ts beslut den 20 november 1946 om bildandet av en domkrets för enbart Älvdalsregionen med kansli i Hagfors numera saknar aktualitet. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget i förhållande till vad nu gäller att Säffle stad (12 089 inv.) upphör att vara kansliort och tingsställe, att Årjängs köping (2 894 inv.) upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe samt att tingsställena i Häljebol (ca 50 km från Åmål), Molkom (33 km från Karlstad) och Torsby (ca 40 km från Sunne) Jindras. Tingshuset i Säffle uppfördes i sten år 1902 och renoverades år, 1954. Tingshusbyggnaden synes vara i sådant skick att en om- eller tillbyggnad av densamma ej är lämplig. I Häljebol finns ett tingshus, som uppfördes i sten år 1908 och som reparerades åren 1958 och 1959. Tingshuset i Årjäng uppfördes i sten åren 1935—1936. En separat byggnad med häradshövdingbostad finns uppförd i tingshusparken. Tingshuset i Torsby uppfördes i trä år 1898 och ombyggdes åren 1953—1955. I Molkom hålls ting i förhyrda lokaler. Vidare kan nämnas att Mellansysslets domsaga i Karlstad har ett tingshus uppfört i sten åren 1900—1902. År 1937 skedde viss ombyggnad. Älvdals och Nyeds domsaga har sitt kansli inrymt i förhyrda lokaler i Karlstad. Bådhusrätten i Karlstad är inrymd i ett rådhus uppfört år 1867 och ombyggt år 1947.

Genomförandet När häradshövdingen i Nordmarks domsaga avgått, sammanläggs domsagan den 1 januari 1969 med Jösse domsaga. Sedan av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringar genomförts, är Arvika domkrets färdigbildad. Nuvarande innehavare av borgmästartjänsten vid rådhusrätten i Karlstad och häradshövdingtjänsten i Älvdals och Nyeds domsaga avgår båda under år 1967 enligt gällande pensionsbestämmelser. Sedan genom ändrad lagstiftning möjlighet öppnats att till rådhusrätts domkrets lägga annan kommun än staden — vilket beräknas kunna ske till den 1 januari 1969 — bildas Sunne domkrets genom att Älvdals och Nyeds domsaga utom Nyeds kommun, som hör till Karlstads kommunblock, ävensom Munkfors kommunblock av Mellansysslets domsaga förenas med nuvarande Fryksdals domsaga. Samtidigt förs återstående delar av Mellansysslets domsaga jämte Nyeds

126 kommun till rådhusrättens domkrets. Sedan av kommunblocken föranledda ändringar i kommunindelningen genomförts är Karlstads domkrets färdigbildad. Kristinehamns domkrets motsvarar praktiskt taget östersysslets domsaga i dess omfattning från och med den 1 januari 1967. Södersysslets domsaga sammanläggs den 1 januari 1973, sedan häradshövdingen i Tössbo och Vedbo domsaga avgått, med denna domsaga till den föreslagna Åmåls domkrets (se Älvsborgs län). Ö r e b r o län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Rådhusrättsstad 1. Örebro Domsagor 2. Karlskoga, Karlskoga 3. Lindes och Nora, Lindesberg 4. Västernärkes, Örebro 5. Östernärkes, Örebro

7 2

Föreslagna domkretsar

1. Karlskoga, Karlskoga 2. Lindesbergs, Lindesberg 3. Närkesbygdens, Örebro 4. Örebro, Örebro

Antal domare

3 2 3 7

2 2,25 1

Folkmängd i hela länet: 268 156.

Vid 1800-talets början var nuvarande Örebro län uppdelat i tre domsagor. I södra och mellersta delen av länet fanns två domsagor, som efter omreglering år 1810 benämndes Västernärkes och Östemärkes domsagor. Norra delen av länet bildade en domsaga, som i huvudsak motsvarade nuvarande Lindes och Nora domsaga. Karlskoga bergslag, som tidigare tillhörde domsaga i Värmlands län, överflyttades år 1830 till Västernärkes domsaga. År 1855 delades den norra domsagan i två, nämligen Lindes domsaga med kansli i Lindesberg och Nora domsaga med kansli i Nora. Till Nora domsaga överfördes samtidigt Karlskoga bergslag från Västernärkes domsaga, och till Lindes domsaga överfördes Fellingsbro härad från Östernärkes domsaga. Vid 1951 års ingång delades Nora domsaga på så sätt, att Karlskoga tingslag bildade egen domsaga, benämnd Karlskoga domsaga, med kansli i Karlskoga, varjämte Nora tingslag förenades med Lindes domsaga till en domsaga, benämnd Lindes och Nora domsaga, med kansli i Lindesberg. Askersund och Lindesberg förenades judiciellt med domsaga den 1 januari 1948. Nora förenades judiciellt med domsaga den 1 januari 1951. Kungl. Maj:t har den 7 februari 1964 fastställt plan för indelning av Örebro län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 25 primärkommuner, har indelats i 17 kommunblock. Den del av Glanshammars landskommun inom östernärkes domsaga som motsvaras av Götlunda församling (1 484 inv.) har förts till Arboga kommunblock inom Västmanlands län. Å andra sidan har till Laxå kommunblock i Örebro län förts Tive-

127 dens landskommun (2 152 inv.) inom Vadsbo domsaga i Skaraborgs län. Örebro kommunblock omfattar förutom staden Örebro hela Östernärkes domsaga med undantag av Pålsboda kommunblock (8 858 inv.) ävensom Lekebergs landskommun (4 899 inv.) av Västernärkes domsaga samt den del av Svarta landskommun i samma domsaga, som motsvaras av Kvistbro församling (2 694 inv.). Degerfors kommunblock, vars huvuddel är beläget inom Karlskoga domsaga, omfattar även den del av Svarta landskommun inom Västernärkes domsaga, som motsvaras av Nysunds församling (1 403 inv.). Till den 1 januari 1967 har beslutats vissa ändringar i kommunindelningen som återverkar på domkretsindelningen. Mosjö landskommun (2 404 inv.) skall sammanläggas med Örebro stad, varvid landskommunen judiciellt kommer att tillhöra domkretsen för rådhusrätten i Örebro i stället för Östernärkes domsaga. Tivedens landskommun i Skaraborgs län skall sammanläggas med Laxå köping i Örebro län och judiciellt överflyttas från Vadsbo domsaga i Skaraborgs län till Västernärkes domsaga. Tivedens landskommun överflyttas samtidigt från Skaraborgs län till Örebro län och från Mariestads till Hallsbergs polis-, åklagar- och kronofogdedistrikt. Vidare skall Nysunds församling inom Svarta landskommun överföras till Degerfors köping samt från Västernärkes domsaga till Karlskoga domsaga. Örebro län är indelat i fyra åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Örebro, Hallsberg, Karlskoga och Lindesberg. Örebro åklagardistrikt, som består av Örebro kommunblock och den del av Arboga kommunblock, som ligger inom Örebro län, omfattar Örebro stad, huvuddelen av Östernärkes domsaga samt del av Västernärkes domsaga. Hallsbergs åklagardistrikt (Askersunds, Hallsbergs, Kumla, Laxå och Pålsboda kommunblock), omfattar delar av Västernärkes och Östernärkes domsagor. Karlskoga åklagardistrikt (Karlskoga och Degerfors kommunblock) sammanfaller fr. o. m. den 1 januari 1967 med Karlskoga domsaga. Lindesbergs åklagardistrikt (Hällefors, Kopparbergs, Lindesbergs och Nora kommunblock) sammanfaller med nuvarande Lindes och Nora domsaga. Örebro stad är genom sin befolkningsutveckling och sitt geografiska läge den dominerande centralorten i länet. Arbetsmarknadsstyrelsen indelade emellertid år 1961 länet i fyra A-regioner med Örebro, Hallsberg/Kumla, Karlskoga och Lindesberg som centralorter. EBU har indelat länet i tre kommunblocksregioner, nämligen Örebroregionen (Örebro, Kumla, Hallsbergs, Pålsboda, Askersunds och Laxå kommunblock), Karlskogaregionen (Degerfors och Karlskoga kommunblock) samt Lindesbergsregionen (Nora, Hällefors, Lindesbergs och Kopparbergs kommunblock). Enligt kommitténs förslag minskar antalet domkretsar från fem till fyra. De nya domkretsarna sammanfaller i huvudsak med arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner. Lindes och Nora domsaga bibehålls som domkrets för en underrätt med kansli i Lindesberg. Örebro kommunblock, omfattande

128 staden Örebro samt huvuddelen av Östernärkes domsaga och en del av Västernärkes domsaga, bildar domkrets för en underrätt med kansli i Örebro. Västernärkes domsaga i dess omfattning fr. o. m. den 1 januari 1967 bildar —- utom den del av domsagan som ingår i Örebro kommunblock — jämte Pålsboda kommunblock av östernärkes domsaga domkrets för ytterligare en underrätt med kansli i Örebro. Karlskoga domsaga slutligen bibehålls i dess omfattning fr. o. m. den 1 januari 1967 som domkrets för en underrätt med kansli i Karlskoga. Den föreslagna Lindesbergs domkrets skulle i dagens läge sysselsätta endast två domare och prognoserna för befolkningsutvecklingen visar stagnerande folkmängdssiffror. Ej heller Karlskoga domkrets sysselsätter för närvarande mer än två domare. Såväl Lindesbergs som Karlskoga domkretsar bildar emellertid väl avgränsade delar av Bergslagen. Domkretsarna överensstämmer med Lindesbergs och Karlskoga kommunblocksregioner enligt EBU:s indelning. Vad Lindesbergs domkrets beträffar kan befolkningsutvecklingen kanske framdeles medföra ett sammanförande med Närkesbygdens domkrets. Folkmängden i och arbetsgöromålen inom Karlskoga domkrets ökar och torde även på längre sikt kunna bereda arbetsunderlag åt en underrätt. Örebro är för närvarande kansliort för tre underrätter. Med kommitténs utgångspunkter kunde det i och för sig vara naturligt att endast en underrätt förläggs till Örebro. Kommittén föreslår emellertid att Örebro blir kansliort för två underrätter, varav den ena omfattar Örebro kommunblock och den andra, i förslaget benämnd Närkesbygdens domkrets, omfattar kommunblocken Askersund, Hallsberg, Kumla, Laxå och Pålsboda. Örebro kommunblock hade den 1 januari 1956 en folkmängd av 99 759 personer och den 1 januari 1966 en folkmängd av 107 738 personer. Folkmängden inom den föreslagna Närkesbygdens domkrets uppgick den 1 januari 1956 till 57 176 personer och den 1 januari 1966 till 56 498 personer. Om de båda domkretsarna sammanlades skulle den domkrets, som härigenom bildades, den 1 januari 1966 ha haft en folkmängd av 168 872 personer eller något mer än den av kommittén föreslagna Norrköpings domkrets (158 872 inv.) och obetydligt mindre än den föreslagna Borås domkrets (173 766 inv.). Målantalet skulle år 1964 ha varit 2 462 mot 2 484 i Norrköpings och 2 144 i Borås domkrets. Skillnaden är alltså även i detta avseende relativt liten. I motsats till Norrköpings- och Boråsområdena, där en uppdelning av vartdera området i två domkretsar skulle leda till att den ena domkretsen fick en olämplig arrondering och väl litet arbetsunderlag åt en underrätt, ger emellertid en uppdelning av örebroregionen på föreslaget sätt två domkretsar, som envar får såväl lämplig arrondering som arbetsunderlag åt minst tre domare. Av de båda nuvarande domsagorna med kansli i Örebro kommer östernärkes domsaga genom de av kommunblocken föranledda ändringarna i kommunindelningen att upphöra, östernärkes domsaga har i

129 Örebro ett rymligt tingshus, uppfört på 1860-talet men senast ombyggt åren 1959—1960. Domstolslokalerna betecknas som mycket ändamålsenliga. Nuvarande Västernärkes domsaga förhyr kanslilokaler i Örebro. Bådhusrätten i Örebro är inrymd i ett rådhus, som senast ombyggdes åren 1960—1962. Blir Örebro kansliort för två underrätter, kan den ena inrymmas i nuvarande rådhuset och den andra i tingshuset för nuvarande Östernärkes domsaga. Med de avvikelser som föranleds av att kommunblock i vissa fall bildats över länsgräns kommer med den av kommittén föreslagna indelningen domkretsar och åklagardistrikt att sammanfalla. Med samma avvikelser ansluter förslaget också till länsindelningen. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget att Hallsberg (27 km från Örebro) och Fjugesta (25 km från Örebro) upphör att vara tingsställen. I Hallsberg finns ett tingshus uppfört i sten år 1907. I Fjugesta finns ett tingshus uppfört i trä år 1913. Genomförandet Lindesbergs domkrets överensstämmer helt med Lindes och Nora domsaga. Karlskoga domkrets sammanfaller med Karlskoga domsaga i dess omfattning fr. o. m. den 1 januari 1967. Sedan Örebro kommunblock bildat kommun, återstår av östernärkes domsaga endast Pålsboda kommunblock. Den 1 januari 1969, när möjlighet förutsätts föreligga att till rådhusrätts domkrets lägga annan kommun än staden, indras domsagan samt bildas i ett sammanhang Örebro domkrets och Närkesbygdens domkrets.

Västmanlands län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Föreslagna domkretsar

Antal domare

Rådhusrätlsslad 7 Domsagor 2. Västmanlands mellersta, Västerås 3. Västmanlands västra, Köping 4. Västmanlands östra, Sala . .

1. Köpings, Köping.... 2. Västerås, Västerås 3. Västmanlandsbygdens, Västerås (alt. Sala)

3 6 3

2 3,25 1,75

Folkmängd i hela länet 282 446.

I början av 1800-talet fanns i länet fyra domsagor, som efter omregleringar i mitten av 1800-talet kallades Västmanlands norra, södra, västra och östra domsagor. Efter en ny omreglering, som trädde i kraft den 1 januari 1929, nedgick antalet domsagor till de nuvarande tre. Västman9—614831

130 lands norra och södra domsagor sammanslogs till Västmanlands mellersta domsaga och samtidigt överfördes Snevringe härads tingslag från Västmanlands södra domsaga till Västmanlands västra domsaga. — Städerna Arboga och Köping förenades judiciellt med Västmanlands västra domsaga, Arboga den 1 januari 1939 och Köping den 1 januari 1958. Staden Sala förenades den 1 januari 1960 judiciellt med Västmanlands östra domsaga. Kungl. Maj :t har den 7 februari 1964 fastställt plan för indelning av Västmanlands län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 23 primärkommuner, har indelats i elva kommunblock. Till Enköpings kommunblock i Uppsala län, vars huvuddel tillhör Uppsala läns södra domsaga, har förts Fjärdhundra landskommun (3 539 inv.) inom Västmanlands östra domsaga. Å andra sidan har till Arboga kommunblock, vars huvuddel tillhör Västmanlands västra domsaga, förts den del av Glanshammars landskommun inom östernärkes domsaga i Örebro län, som motsvaras av Götlunda församling (1 484 inv.). Av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringar återverkar särskilt på Västmanlands mellersta domsaga. I Västerås kommunblock ingår Dingtuna (2 078 inv.), Skultuna (5 165 inv.), Tillberga (4 545 inv.) och Kungsåra (2 825 inv.) landskommuner inom domsagan. Den del av Västerfärnebo landskommun, som motsvaras av Västerfärnebo (2 654 inv.) och Fläckebo (695 inv.) församlingar inom samma domsaga ingår i Sala kommunblock, vars huvuddel tillhör Västmanlands östra domsaga. Till den 1 januari 1967 har beslutats kommunsammanläggningar varigenom Fagersta och Västerås kommunblock ombildas till kommuner. Som följd av de kommande indelningsändringarna skall Västervåla församling (712 inv.) inom Surahammars landskommun förläggas från Västmanlands västra domsaga till Västmanlands mellersta domsaga. Dingtuna, Skultuna, Tillberga och Kungsåra landskommuner skall judiciellt höra under domkretsen för rådhusrätten i Västerås i stället för under Västmanlands mellersta domsaga. De judiciella indelningsändringarna innebär att folkmängden i Västmanlands mellersta domsaga (41 179 inv.) minskar med omkring 14 000 personer samt att folkmängden i domkretsen för rådhusrätten i Västerås kommer att något överstiga 100 000. Västmanlands län är indelat i fyra åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Västerås, Fagersta, Köping och Sala. Indelningen i åklagardistrikt skiljer sig avsevärt från nuvarande domkretsindelning. Västerås åklagardistrikt (Västerås, Hallstahammars och Surahammars kommunblock) omfattar staden Västerås samt delar av Västmanlands mellersta och Västmanlands västra domsagor. Fagersta åklagardistrikt (Fagersta, Norbergs och Skinnskattebergs kommunblock) omfattar delar av Västmanlands mellersta och Västmanlands västra domsagor. Köpings åklagardistrikt (Köpings och Kungsörs kommunblock samt den del av Arboga

131 kommunblock som ligger inom Västmanlands län) omfattar endast en del av Västmanlands västra domsaga. Sala åklagardistrikt slutligen (Sala och Heby kommunblock samt den del av Enköpings kommunblock som ligger inom Västmanlands län) omfattar hela Västmanlands östra domsaga samt del av Västmanlands mellersta domsaga. Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i fyra A-regioner med centralorter i Västerås, Sala, Fagersta och Köping. EBU har indelat länet i fyra kommunblocksregioner med motsvarande centralorter, nämligen Västeråsregionen (Västerås, Hallstahammars och Surahammars kommunblock), Salaregionen (Sala och Heby kommunblock), Fagerstaregionen (Fagersta, Skinnskattebergs och Norbergs kommunblock) samt Köpingsregionen (Köpings, Kungsörs och Arboga kommunblock). De sålunda ur näringsgeografiska synpunkter föreslagna indelningsgrunderna kan emellertid knappast följas vid indelningen i domkretsar. En domkrets, bildad enbart av Västerås kommunblock, vilket block den 1 januari 1967 helt uppgår i Västerås stad, beräknas ge full sysselsättning åt sex domare. Den behöver därför inte utökas. Den nuvarande domsagan med kansli i Sala, Västmanlands östra domsaga, motsvarar i huvudsak Sala och Heby kommunblock och har ungefär samma folkmängd som dessa båda block tillsammans (34 287 inv.). Domsagan visar vikande befolkningstal. Ehuru den dömande personalen består av häradshövding och fiskal, kan den inte räknas uppgå till två domare. Fiskalen tjänstgör nämligen även i Gästriklands västra domsaga i Storvik. Sala och Heby kommunblock blir alltså otillräckliga som underlag för en underrätt utan tillskott av ytterligare områden. Härvid torde Surahammars och Hallstahammars kommunblock närmast komina i fråga. Båda dessa kommunblock är inriktade mot Västerås. Fölen underrätt, omfattande Hallstahammars, Heby, Sala och Surahammars kommunblock, torde därför Västerås och inte Sala böra vara kansliort. Landsvägsavståndet mellan Sala och Västerås är 39 km. — Vad angår F a gersta och Norbergs kommunblock, som blir de enda områden som återstår av Västmanlands mellersta domsaga, sedan de av kommunblocken föranledda indelningsändringarna genomförts, skulle inte heller en domkrets bestående av endast dessa block ge tillräckligt underlag for en underrätt. Situationen bleve inte mycket bättre om i överensstämmelse med EBU:s regionindelning Skinnskattebergs kommunblock tillfördes domkretsen. Antalet mål, som k a n hänföras till detta block, är nämligen ganska litet. Kommittén föreslår, att tre underrätter stationeras inom länet. Förslaget innebär att huvuddelen av nuvarande Västmanlands västra domsaga — Arboga, Kungsörs, Köpings och Skinnskattebergs kommunblock — bildar domkrets för en underrätt med kansli i Köping. Västerås stad i dess omfattning fr. o. m. den 1 januari 1967 bildar domkrets för en underrätt med kansli i Västerås. Västmanlands östra domsaga, som efter förutsatta kommunala indelningsändringar består av Sala och Heby kommunblock, före-

132 slås tillsammans med Surahammars och Hallstahammars kommunblock av Västmanlands västra domsaga bilda domkrets för en underrätt med kansli likaledes i Västerås. Vad beträffar Fagersta och Norbergs kommunblock föreslår kommittén att de sammanförs med Avesta och Hedemora kommunblock i Kopparbergs län till domkrets för en underrätt med kansli i Hedemora. Målantalet inom området för Fagersta och Norbergs kommunblock var år 1964 endast något över 400. För Avesta och Hedemora kommunblock inom nuvarande Hedemora domsaga var målantalet samma år inte fullt 750 eller således i knappaste laget för tre domare. Avesta stad (10 610 inv.) och Krylbo köping (4 719 inv.; 3 km från Avesta) är belägna vid gränsen mellan Kopparbergs och Västmanlands län. Landsvägsavståndet är mellan Avesta och Hedemora 20 km, mellan Avesta och Norberg 18 km och mellan Avesta och Fagersta 32 km. Mellan Hedemora och Norberg är avståndet 28 km och mellan Hedemora och Fagersta 42 km. Avstånden mellan de fyra ifrågavarande kommunblockens huvudorter är alltså förhållandevis små. Fagersta och Norberg är för närvarande tingsställen inom Västmanlands mellersta domsaga, som har kansli i Västerås. Landsvägsavståndet mellan Västerås och Fagersta är drygt 70 km och mellan Västerås och Norberg omkring 80 km. ö s t r a delen av Norbergs kommunblock ingår i AvestaKrylbos omland. Fagersta, Norberg, Avesta och Hedemora har näringsgeografisk gemenskap såsom en del av Bergslagen. Det har synts kommittén kunna vara en ändamålsenlig lösning att de fyra kommunblocken oberoende av länsindelningen sammanförs till en domkrets. Ehuru kommittén, med hänsyn till att Hedemora har ett efter om- och tillbyggnad år 1965 ganska bra och rymligt tingshus, utgår från att kansliorten för den föreslagna domkretsen tillsvidare blir Hedemora, torde på längre sikt böra övervägas att, om förslaget följs, flytta underrätten till Avesta. Alternativt, om domkretsbildningen över nuvarande länsgräns inte skulle komma till stånd, torde Fagersta och Norbergs kommunblock få läggas till den föreslagna Västmanlandsbygdens domkrets. I stället synes Hallstahammars och Surahammars kommunblock då böra förenas med domkretsen för den underrätt, som föreslagits förlagd till Köping. Kansliet för Västmanlandsbygdens domkrets bör vid denna indelning förläggas till Sala, som har ett under åren 1958—1959 uppfört tingshus. Hur domkretsindelningen än görs kan den, om den skall bli ändamålsenlig, inte överensstämma med indelningen i åklagardistrikt. Enligt kommitténs indelningsförslag blir avvikelserna ungefär lika stora som för närvarande. Västerås domkrets, som består av Västerås kommunblock, kommer att omfatta huvuddelen av Västerås åklagardistrikt, medan återstående del av distriktet ingår i Västmanlandsbygdens domkrets, som i övrigt omfattar Sala åklagardistrikt. Köpings domkrets omfattar Köpings åklagardistrikt och Skinnskattebergs kommunblock av Fagersta åklagar-

133 distrikt. Återstoden av Fagersta åklagardistrikt (Fagersta och Norbergs kommunblock) bildar domkrets över länsgräns med Avesta och Hedemora kommunblock i Kopparbergs län, vilka block i sin tur bildar Avesta åklagardistrikt. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget, att om Västmanlandsbygdens domkrets får den i första hand föreslagna omfattningen, Sala upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe samt att tingsställena i Kolbäck och Norberg indras. I Kolbäck (16 km från Köping) finns ett tingshus uppfört i sten åren 1893—1894 och ombyggt år 1913. Tingshuset i Norberg uppfördes i trä år 1886 och ombyggdes år 1937. — Nuvarande Västmanlands mellersta domsaga har i Västerås ett tingshus som uppfördes i sten år 1897 och ombyggdes åren 1936—1937. Lokalerna anses vara lämpliga för sitt ändamål. Om kansliet för Västmanlandsbygdens domkrets förläggs till Västerås, bör de kunna användas för denna nya underrätt. De tingshusbyggnadsskyldige äger även fem bostadsrättslägenheter i Västerås, vilka används som tjänstebostäder. Genomförandet Genom de till den 1 januari 1967 inom Västerås kommunblock beslutade kommunsammanläggningarna får Västerås domkrets föreslagen omfattning. Sedan häradshövdingarna i Västmanlands mellersta och Västmanlands östra domsagor avgått, bildas den 1 januari 1974 de föreslagna Västmanlandsbygdens och Köpings domkretsar. Följs kommitténs huvudförslag, förs samtidigt Fagersta och Norbergs kommunblock till domkretsen för underrätten i Hedemora. (Se Kopparbergs län.)

Kopparbergs län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Domsagor 1. Falu, Falun 2. Hedemora, Hedemora 3. Nedansiljans, Leksand 4. Nås och Malungs, Malung . 5. Ovansiljans, Mora 6. Västerbergslags, Ludvika . .

5,75 2,25 2 1,75 2 2

Föreslagna domkretsar

1. Falu, Falun 2. Hedemora, Hedemora 3. Ludvika, Ludvika 4. Mora, Mora

Antal domare

6 4 3 4

Folkmängd i hela l ä n e t : 283 446.

Det område, som motsvaras av nuvarande Kopparbergs län, var vid 1800-talets början delat i tre domsagor. Södra delen av länet bildade en domsaga, omfattande de till nuvarande Falu och Hedemora domsagor hörande områdena med undantag för Stora Tuna, Gustafs och Säters kommu-

134 ner. Länet i övrigt var delat i Österdalarnas domsaga, motsvarande nuvarande Ovansiljans och Nedansiljans domsagor jämte Stora Tuna, Gustafs och Säters kommuner, samt Västerdalarnas domsaga, motsvarande Västerbergslags samt Nås och Malungs domsagor. År 1852 delades den södra domsagan i två, Falu domsaga och Hedemora domsaga. Samtidigt överfördes fr,ån österdalarnas domsaga Stora Tuna tingslag till Falu domsaga och Säters tingslag till Hedemora domsaga. År 1876 delades österdalarnas domsaga i två, Nedansiljans och Ovansiljans domsagor. År 1901 delades Västerdalarnas domsaga i två, Nås och Malungs samt Smedjebackens domsagor. Den sistnämnda domsagan erhöll år 1904 namnet Västerbergslags domsaga. — Städerna Hedemora och Säter förenades den 1 j a n u a r i 1937 judiciellt med Hedemora domsaga. Sedan staden Falun den 1 januari 1964 judiciellt förenats med Falu domsaga finns numera ingen rådhusrätt i länet. Kungl. Maj :t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning av Kopparbergs län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 38 primärkommuner, har indelats i 15 kommunblock. Säters kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Hedemora domsaga, omfattar även Gustafs landskommun (2 836 inv.) inom Falu domsaga. Mockfjärds kommunblock, vars huvuddel Gagnefs landskommun (5 968 inv.) är belägen inom Nedansiljans domaga, omfattar även Flöda landskommun (2 317 inv.) inom Nås och Malungs domsaga. Falu kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Falu domsaga, omfattar även Bjursås landskommun (3 587 inv.) inom Nedansiljans domsaga. Ludvika kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Västerbergslags domsaga, omfattar även Säfsnäs landskommun (2 149 inv.) inom Nås och Malungs domsaga. Orsa kommunblock slutligen, vars huvuddel är belägen inom Ovansiljans domsaga, omfattar även Ore landskommun (2 205 inv.) inom Nedansiljans domsaga. — De av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringarna har inga mer genomgripande direkta återverkningar på den judiciella indelningen. Folkmängden i såväl Nås och Malungs som Nedansiljans domsagor kommer emellertid att minska när kommunblocken ombildas till kommuner. Nås och Malungs domsaga kommer efter de väntade kommunala indelningsändringarna att bestå av Malungs (12 674 inv.) och Vansbro (9 805 inv.) kommunblock. Nedansiljans domsaga (34 077 inv.) minskar med omkring 4 000 personer. I båda domsagorna har folkmängden sjunkit under den senaste 10-årsperioden. I anslutning till kommunblocksindelningen har beslut meddelats om ombildning ; av Avesta och Hedemora kommunblock till kommuner den 1 januari 1967. Dessa och andra till samma datum beslutade kommunsammanläggningar i länet återverkar dock ej på den judiciella indelningen. Kopparbergs län är indelat i fem åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Falun, Avesta, Borlänge, Ludvika och Mora. Därjämte är en åklagare stationerad i Bättvik och en i Malung. Falu åklagardistrikt (Falu, Leksands och Rättviks kommunblock) omfattar del av Falu domsaga samt huvuddelen av Nedansiljans domsaga. Borlänge åklagardi-

135 strikt (Borlänge, Mockfjärds och Säters kommunblock) omfattar delar av följande domsagor: Falu domsaga, Hedemora domsaga, Nedansiljans domsaga samt Nås och Malungs domsaga. Avesta åklagardistrikt (Avesta och Hedemora kommunblock) består av del av Hedemora domsaga. Ludvika åklagardistrikt (Ludvika och Smedjebackens kommunblock) omfattar Västerbergslags domsaga samt del av Nås och Malungs domsaga. Mora åklagardistrikt slutligen (Mora, Malungs, Orsa och Älvdalens kommunblock) består av Ovansiljans domsaga, del av Nedansiljans domsaga samt huvuddelen av Nås och Malungs domsaga. Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 Kopparbergs län i fem A-regioner med Falun, Borlänge, Ludvika, Avesta/Hedemora och Mora som centralorter. Till Falu A-region hänförs bl. a. Boda, Ore och Bättviks kommuner inom Nedansiljans domsaga. I Borlänge A-region ingick bl. a. Gagnefs, Siljansnäs och Leksands kommuner inom Nedansiljans domsaga. EBU har indelat länet i fyra kommunblocksregioner, nämligen Falun/Borlänge-regionen (Falu, Borlänge, Mockfjärds, Säters, Vansbro, Leksands och Rättviks kommunblock), Ludvika-regionen (Ludvika och Smedjebackens kommunblock), Avesta/Hedemora-regionen (Avesta och Hedemora kommunblock) samt Mora-regionen (Malungs, Mora, Orsa och Älvdalens kommunblock). Den största av de nuvarande sex domsagorna i länet är Falu domsaga, som har en ordinarie domarpersonal av häradshövding och tre tingsdomare. I domsagan tjänstgör även fiskal. I var och en av övriga domsagor i länet tjänstgör som regel endast två domare. Falu domsaga hade den 1 januari 1966 85 844 inv. I den utredning som föregick staden Faluns förenande med domsagan föreslog utredningsmannen att domsagan i samband med rådhusrättens upphörande skulle delas på två underrätter med kanslier i Borlänge och Falun. Förslaget avstyrktes av domstolskommittén i yttrande den 11 oktober 1962 och har inte genomförts. E n uppdelning av domsagan synes än mindre motiverad numera. Falun och Borlänge hör till samma näringsgeografiska region och en viss kommunal samplanering kan väntas ske mellan de båda städerna. Landsvägsavståndet mellan Falun och Borlänge är endast 20 km. Falun/Borlänge kommunblocksregion enligt EBU:s indelning omfattar ett betydligt större område än Falu domsaga. Frågan kunde därför nu närmast vara huruvida domsagan borde vidgas. Nedansiljans samt Nås och Malungs domsagor har icke tillräckligt underlag för att kunna bevaras vid en ny domkretsindelning. Genom de av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringarna kommer de båda domsagornas folkmängd att minska. Varken Leksand eller Malung är centralort för A-region eller kommunblocksregion. Kommittén förordar att underrätterna i Leksand och Malung indras och att Nedansiljans samt Nås och Malungs domsagor uppgår i kringliggande domsagor. Huvuddelen av Nedansiljans domsaga (Leksands och Bättviks kommunblock) bör härvid föras samman med Ovansiljans domsaga och Malungs kommunblock till domkrets för en underrätt med kansli i Mora. Leksands och Rättviks

136 kommunblock ingår visserligen i Falun/Borlänge kommunblocksregion och tillhör Falu åklagardistrikt. De har också utan tvivel viss inriktning mot Falun. Även Siljansbygden bildar emellertid en näringsgeografisk region och de särpräglade fastighetsförhållandena i kommunerna kring Siljan talar för att hela denna bygd förs till samma domkrets. Det kan anmärkas att Ovansiljans och Nedansiljans domsagor före år 1876 tillsammans bildade Österdalarnas domsaga. Skulle i anslutning till EBU:s regionindelning Leksands och Bättviks kommunblock föras till Falu domkrets, bleve denna onödigt stor (127 316 inv.). — Av Nås och Malungs domsaga har kommittén fört Malungs kommunblock till domkretsen för underrätten i Mora och Vansbro kommunblock till domkretsen för underrätten i Ludvika. Malungs kommunblock hör till samma näringsgeografiska region som Mora. Landsvägsavståndet mellan tätorten Malung och Mora köping är väsentligt mindre (75 km) än mellan Malung och Ludvika (omkring 140 k m ) . Vad avser Vansbro kommunblock är dess inriktning delad mellan Borlänge, Malung och Ludvika. Domkretsen för underrätten i Ludvika är emellertid mer i behov av förstärkning än domkretsarna för de underrätter som föreslås förlagda till Mora och Falun. Hedemora domsaga kommer, sedan de av kommunblocken föranledda inledningsändringarna genomförts, att bestå av Hedemora och Avesta kommunblock. Enligt kommitténs förslag skall Hedemora domkrets emellertid även omfatta Fagersta och Norbergs kommunblock i Västmanlands län. Angående motiven härför hänvisas till redogörelsen under nämnda län. Som där nämnts förutsätter kommittén att Hedemora tills vidare alltjämt blir kansliort. I staden finns ett tingshus, som uppfördes år 1914 och som senast om- och tillbyggdes år 1965. Avesta är emellertid centralort för ett polis-, åklagar- och kronofogdedistrikt som omfattar Avesta och Hedemora kommunblock. Landsvägsavståndet mellan Hedemora och Avesta är endast 20 km. I sin år 1961 avlämnade lokaliseringsutredning för Kopparbergs län uttalade arbetsmarknadsstyrelsen att båda städerna Avesta och Hedemora ansetts fylla kraven på ett A-centrum samt att då fråga uppkommer om lokalisering av serviceanläggning e t c , som avses betjäna ett befolkningsunderlag motsvarande en A-region, man synes få ta ställning från fall till fall i valet mellan Avesta och Hedemora. Förs Fagersta och Norberg till samma domkrets som Avesta och Hedemora, synes det kommittén finnas fog för att längre fram överväga en flyttning av kansliet för underrätten från Hedermora till Avesta. — Skulle domkrets anses inte böra bildas över länsgräns, får Hedemora domkrets begränsas att omfatta Avesta och Hedemora kommunblock. Kommitténs förslag till domkretsindelning innebär således att antalet underrätter i länet minskar från sex till fyra. Nuvarande Falu domsaga och Mockfjärds kommunblock, som består av delar av Nedansiljans och Nås och Malungs domsagor, bildar jämte i Falu och Säters kommunblock

137 ingående delar av Nedansiljans och Hedemora domsagor domkrets för en underrätt med kansli i Falun. Hedemora domsaga — utom Säters kommunblock — bildar utökad med Fagersta och Norbergs kommunblock i Västmanlands län domkrets för en underrätt med kansli i Hedemora. Västerbergslags domsaga samt Vansbro kommunblock inom Nås och Malungs domsaga bildar domkrets för en underrätt med kansli i Ludvika. Ovansiljans domsaga, återstoden av Nedansiljans domsaga samt Malungs kommunblock av Nås och Malungs domsaga bildar domkrets för en underrätt med kansli i Mora. Den föreslagna domkretsindelningen skiljer sig från indelningen i åklagardistrikt — frånsett domkretsbildningen över länsgräns — dels däri att Leksands och Bättviks kommunblock tillförts Mora domkrets ehuru de ingår i Falu åklagardistrikt, dels däri att Vansbro kommunblock, ehuru ingående i Mora åklagardistrikt, förts till Ludvika domkrets. Olägenheterna av dessa avvikelser synes dock ej alltför stora. Vad angår länsindelningen bryter kommunblocksgränserna inte på någon punkt länsgränserna. Skulle Hedemora domkrets omfatta endast Hedemora och Avesta kommunblock, komme således domkretsindelning och länsindelning att helt överensstämma. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget att Malung och Leksand upphör att vara kansliorter men bevaras som tingsställen samt att tingsställena i Borlänge, Krylbo, Nås, Orsa, Rättvik och Älvdalen indras. — Tingshuset i Malung uppfördes i sten år 1939. Tingshuset i Leksand uppfördes i sten år 1917 och genomgick en omfattande restaurering under 1950-talet. I Borlänge finns ett tingshus uppfört i sten åren 1910—1911 och ombyggt åren 1936—1937. Tingshuset i Krylbo (23 km från Hedemora) uppfördes i sten och trä år 1903. I Nås (omkring 70 km från Ludvika) finns ett tingshus uppfört i trä i slutet av 1800-talet. Tingshuset i Bättvik uppfördes i sten år 1952. Halva byggnaden disponeras av Bättviks kommun. I Orsa (15 km från Mora) hålls ting i en byggnad, uppförd är 1904, som ägs av Orsa kommun. I Älvdalen hålls ting i en byggnad, uppförd år 1913, som ägs av Älvdalens kommun. Genomförandet När Mockfjärds och Säters kommunblock ombildas till kommuner, förs dessa till Falu domsaga. Sedan även Bjursås landskommun av Falu kommunblock införlivats med domsagan, är Falu domkrets färdigbildad. Om enligt kommitténs alternativa förslag Hedemora domkrets endast skall bestå av Hedemora och Avesta kommunblock är domkretsen färdigbildad när Säters kommunblock förs till Falu domsaga. Om åter enligt huvudförslaget domkretsen skall omfatta även Fagersta och Norbergs kommunblock får den slutlig omfattning först den 1 januari 1974, sedan

138 häradshövdingen i Västmanlands östra domsaga avgått (se Västmanlands län). Senast efter häradshövdingens i Nås och Malungs domsaga avgång den 1 juni 1977 förs Vansbro kommunblock till Västerbergslags domsaga. Säfsnäs landskommun av Ludvika kommunblock förutsätts tidigare ha införlivats med domsagan. Ludvika domkrets är därmed färdigbildad. Sedan häradshövdingen i Ovansiljans domsaga avgått, sammanläggs den 1 januari 1976 domsagan och Nedansiljans domsaga. Den sistnämnda kan förutsättas då omfatta endast Leksands och Rättviks kommunblock. När enligt vad nyss nämnts Vansbro kommunblock förenas med VästerbergsJags domsaga, färdigbildas genom sammanläggning med Nås och Malungs domsaga, som antas då omfatta endast Malungs kommunblock, den föreslagna Mora domkrets.

Gävleborgs l ä n Nuvarande domkretsar

Antal domare

Föreslagna domkretsar

Antal domare

2. Sandvikens, Sandviken 3. Hudiksvalls, Hudiksvall 4. Söderhamns, Söderhamn. . . .

7 3 3 4

Rådhusrättsslad 6 Domsagor 2. Bollnäs, Bollnäs 3. Gästriklands västra, Storvik 4. Gästriklands östra, Gävle... 5. Norra Hälsinglands, Hudiksvall 6. Sydöstra Hälsinglands, Söderhamn 7. Västra Hälsinglands, Ljusdal

2 1,25 2 2 2 1

Folkmängd i hela länet: 293 272.

Åren 1671—1920 utgjorde Gästrikland en domsaga, som var delad i flera tingslag. År 1880 hade antalet tingslag nedgått till två, det västra och det östra, med tingsställen i Storvik och Gävle. F r å n och med år 1921 har de båda tingslagen utgjort självständiga domsagor under benämningen Gästriklands östra domsaga och Gästriklands västra domsaga, med den ändringen att österfärnebo socken genom domsagoreglering överförts från det västra till det östra jurisdiktionsområdet. Åren 1671—1771 utgjorde Hälsingland en domsaga, bestående av två delar, det norra och södra kontraktet. År 1771 delades landskapet i två jurisdiktioner, Norra Hälsinglands domsaga och Södra Hälsinglands domsaga. Från och med år 1820 utbröts Ljusdals tingslag ur norra domsagan samt Arbrå och Järvsö socknar ur södra domsagan för att tillsammans bilda ett särskilt jurisdiktionsområde under benämningen Västra Hälsinglands domsaga. Genom en domsagoreglering som trädde i kraft den 1

139 januari 1907 delades förutvarande Södra Hälsinglands domsaga och Norra Hälsinglands domsaga i tre domsagor på så sätt, att södra domsagans västra tingslag kom att utgöra en domsaga under namn av Bollnäs domsaga med tingsplats i Bollnäs, medan östra tingslaget tillsammans med Enångers tingslag av norra domsagan bildade Sydöstra Hälsinglands domsaga. Återstående tre tingslag av norra domsagan, Delsbo, Bergsjö och Forsa, förenades till en tredje domsaga under namn av Norra Hälsinglands domsaga. Städerna Hudiksvall och Söderhamn förenades judiciellt med domsaga, Hudiksvall den 1 januari 1945 och Söderhamn den 1 januari 1965. Gävleborgs län är sedan den 1 juli 1954 uppdelat på skilda hovrätter. Gästriklands östra och Gästriklands västra domsagor hör under Svea hovrätt. Återstoden av länet hör under hovrätten för Nedre Norrland. Kungl. Maj:t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning av Gävleborgs län i kommuner. Länet, som består av 38 primärkommuner, har indelats i 10 kommunblock. Inget kommunblock har bildats över länsgräns. Däremot skär kommunblocken på många håll de nuvarande domkretsgränserna. Gävle kommunblock omfattar — förutom staden Gävle — Hamrånge (4 575 inv.), Hedesunda (2 991 inv.), Hille (4 156 inv.) och Valbo (10 763 inv.) landskommuner inom Gästriklands östra domsaga. Sandvikens kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Gästriklands östra domsaga, omfattar även Storviks köping (2 375 inv.) samt Järbo (2 772 inv.) och Ovansjö (7 759 inv.) landskommuner inom Gästriklands västra domsaga. I Hudiksvalls kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Norra Hälsinglands domsaga, ingår även Iggesunds landskommun (7 119 inv.) inom Sydöstra Hälsinglands domsaga. Bollnäs kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Bollnäs domsaga, omfattar även Arbrå landskommun (5 484 inv.) inom Västra Hälsinglands domsaga samt Bengsjö landskommun (1 538 inv.) inom Sydöstra Hälsinglands domsaga. Lingbo församling (880 inv.) inom sistnämnda domsaga ingår i Ockelbo kommunblock, vars huvuddel tillhör Gästriklands västra domsaga. Gävleborgs län är indelat i fem åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Gävle, Sandviken, Bollnäs, Hudiksvall och Söderhamn. En åklagare är stationerad i Ljusdal. Gävle åklagardistrikt (Gävle kommunblock) omfattar domkretsen för rådhusrätten i Gävle samt del av Gästriklands östra domsaga. Sandvikens åklagardistrikt (Hofors, Sandvikens och Ockelbo kommunblock) omfattar Gästriklands västra domsaga samt delar av Gästriklands östra och Sydöstra Hälsinglands domsagor. Bollnäs åklagardistrikt (Bollnäs och Edsbyns kommunblock) består av Bollnäs domsaga samt delar av Västra Hälsinglands och Sydöstra Hälsinglands domsagor. Hudiksvalls åklagardistrikt (Hudiksvalls, Bergsjö och Ljusdals kommunblock) består av Norra Hälsinglands domsaga, huvuddelen av Västra Hälsinglands domsaga samt del av Sydöstra Hälsinglands domsaga. Söderhamns åklagardistrikt (Söderhamns kommunblock) slutligen omfattar huvuddelen av Sydöstra Hälsinglands domsaga.

140 Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 Gävleborgs län i sex A-regioner med centra i Gävle, Sandviken, Söderhamn, Bollnäs, Hudiksvall och Ljusdal. Gävle A-region omfattar av landskapet Gästrikland Gävle kommunblock samt Ockelbo landskommun. Vidare har dit förts Älvkarleby, Västlands, Österlövsta och Hållnäs landskommuner i Uppsala län. Sandvikens A-region omfattar återstoden av landskapet Gästrikland. A-regionerna i Hälsingland motsvarar i huvudsak de fyra domsagorna i landskapet efter de judiciella ändringar, som föranleds av att kommunblocken ombildas till kommuner. — EBU har indelat Gävleborgs län i tre kommunblocksregioner nämligen Gävle/Sandvikens kommunblocksregion (Gävle, Sandvikens, Hofors, Ockelbo, Skutskärs och Tierps kommunblock), Bollnäs/ Söderhamnregionen (Söderhamns, Bollnäs och Edsbyns kommunblock) samt Hudiksvall/Ljusdalsregionen (Ljusdals, Hudiksvall och Bergsjö kommunblock). Skutskärs och Tierps kommunblock ligger inom Uppsala län. Skutskärs kommunblock består av Älvkarleby landskommun och anses klart inriktat mot Gävle. Blockets huvudort Skutskär är beläget vid länsgränsen endast 17 km från Gävle. Till grund för EBU:s beslut att föra även Tierps kommunblock till Gävleregionen har — såsom nämnts under Uppsala län — angetts ligga bl. a. vissa undersökningar angående köpvanor som utförts vid Uppsala universitets geografiska institution. Efter de kommunala indelningsändringar, som kommunblocken väntas medföra, kan Gästriklands östra och västra domsagor inte bestå vid sidan av varandra. Storviks köping, som nu är kansliort för Gästriklands västra domsaga, ingår i Sandvikens kommunblock och kan således väntas bli sammanlagd med Sandvikens stad inom östra domsagan. Stora delar av sistnämnda domsaga ingår å andra sidan i Gävle kommunblock och torde alltså komma att förenas med staden Gävle. Kommittén föreslår att landskapet Gästrikland delas på två domkretsar, den ena bestående av Gävle kommunblock och den andra omfattande landskapet i övrigt. För en domkrets med sistnämnda omfattning torde Sandviken vara den lämpligaste kansliorten. Landsvägsavståndet mellan Storvik (2 375 inv.) och Sandviken (23 907 inv.) är 20 km. Staden Sandviken gjorde år 1948 en framställning om att staden måtte bli sammanträdes- och kansliort för häradsrätt. Framställningen föranledde ingen åtgärd. I det läge som nu föreligger torde frågan emellertid få bedömas annorlunda. — Av de nuvarande underrätterna i landskapet Hälsingland är Västra Hälsinglands domsaga i Ljusdal en endomardomsaga med sjunkande befolkningstal. Under de senaste tio åren har folkmängden i domsagan sjunkit med omkring 4 000 personer. Domsagan hade den 1 januari 1966 30 058 invånare och kan genom de av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringarna väntas få sin folkmängd reducerad med omkring 5 000 personer. Häradshövdingtjänsten i domsagan har inte återbesatts efter förre innehavarens avgång. Domsagan kan i längden inte bestå som självständig domstolsenhet. Den synes

141 lämpligen böra förenas med Norra Hälsinglands domsaga, varigenom erhålles en domkrets, som helt sammanfaller med Hudiksvalls/Ljusdals kommunblocksregion enligt ERU:s indelning. Beträffande övriga domsagor i landskapet består den dömande personalen i Bollnäs domsaga av häradshövding och fiskal och i Sydöstra Hälsinglands domsaga av häradshövding och tingsdomare. De av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringarna kan väntas reducera folkmängden i Sydöstra Hälsinglands domsaga med omkring 9 000 personer. Folkmängden i Bollnäs domsaga kan av samma skäl väntas öka med omkring 7 000 personer. Även om arbetsunderlaget för vardera domsagan skulle komma att alltjämt förslå för en dömande personal av två domare, föreligger inte tillräckliga skäl att för ifrågavarande del av länet bevara särskilda underrätter av denna storlek. Landsvägsavståndet mellan Bollnäs och Söderhamn är 42 km. Söderhamns kommunblock bildar jämte Bollnäs och Edsbyns kommunblock en näringsgeografisk enhet, som synes väl lämpad som underlag för en underrätt. Viss tvekan kan härvid råda i valet mellan Bollnäs och Söderhamn som kansliort. Kommittén föreslår Söderhamn, som är den större tätorten. I staden finns ett för endast några år sedan uppfört tingshus. Den föreslagna domkretsindelningen överensstämmer med indelningen i åklagardistrikt utom så tillvida att Söderhamns domkrets omfattar två distrikt. Förslaget överensstämmer också med länsindelningen. Skulle vid ändrad länsindelning Skutskärs och Tierps kommunblock i enlighet med EBU:s regionsindelning föras till Gävleborgs län, bör blocken förenas med Gävle domkrets. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget, att Bollnäs och Ljusdal upphör att vara kansliorter men bevaras som tingsställen, att Storvik upphör att vara kansliort och tingsställe samt att tingsstället i Ede, Delsbo, indras. — Domsagokansliet i Bollnäs är sedan hösten 1966 inrymt i det tidigare stadshuset, uppfört år 1954, som de tingshusbyggnadsskyldige bytt till sig mot ett förutvarande tingshus i staden. Tingshuset i Ljusdal uppfördes i sten omkring år 1900 och har vid olika tillfällen ombyggts, senast år 1961. Tingshuset i Storvik uppfördes i sten åren 1880—1881 och ombyggdes åren 1953—1954. I Ede, Delsbo, finns ett tingshus uppfört i trä åren 1896—1897 och renoverat åren 1959—1960. Genomförandet Gävle domkrets får föreslagen omfattning när med staden Gävle sammanlagts övriga delar av kommunblocket. Sedan häradshövdingen i Gästriklands västra domsaga avgått, bildas den 1 januari 1971 genom sammanläggning med Gästriklands östra domsaga den föreslagna Sandvikens domkrets. Så snart erforderliga kanslilokaler färdigställts i Hudiksvall förenas Västra

142 Hälsinglands domsaga, där häradshövdingtjänsten är vakant, med Norra Hälsinglands domsaga. Samtidigt förs Arbrå kommun till nuvarande Bollnäs domsaga. Sedan Hudiksvalls kommunblock bildat kommun, är den föreslagna Hudiksvalls domkrets färdig. Sedan häradshövdingen i Sydöstra Hälsinglands domsaga avgått, kan domsagan den 1 januari 1970 sammanläggas med Bollnäs domsaga. När de av kommunblocken föranledda ändringarna i den kommunala indelningen genomförts är Söderhamns domkrets färdigbildad.

Västernorrlands län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Föreslagna domkretsar

Antal domare

1. Sundsvalls, Sundsvall 2. Härnösands, Härnösand 3. Sollefteå, Sollefteå 4. örnsköldsviks, Örnsköldsvik .

9 3 2 3

Rådhusrältsstad 1. Sundsvall Domsagor 2. Medelpads, Sundsvall 3. Ångermanlands mellersta, Sollefteå 4. Ångermanlands norra, Örnsköldsvik 5. Ångermanlands södra, Härnösand 6. Ångermanlands västra, Sollefteå

4 2 3 3,5 1

Folkmängd i hela länet: 277 485.

Landskapet Medelpad utgjorde under tiden 1673—1878 en domsaga. Vid ingången av år 1879 utbröts Torps, Tuna och Selångers tingslag för att bilda särskild jurisdiktion under benämningen Medelpads västra domsaga. De återstående tingslagen i Medelpad kallades därefter Medelpads östra domsaga. I samband med att Alnö och Selångers landskommuner samt Sköns köping vid ingången av år 1965 sammanlades med Sundsvall förenades återstående delar av de båda medelpadsdomsagorna till en, benämnd Medelpads domsaga. Landskapet Ångermanland utgjorde under tiden 1671—1756 en domsaga. År 1756 delades landskapet i två domsagor. Nordingrå, Nätra, Själevads och Arnäs tingslag sammanfördes till Ångermanlands norra domsaga och återstående del av landskapet bildade Ångermanlands södra domsaga. Bedan år 1787 återställdes dock den gamla ordningen genom att en häradshövding utnämndes för båda domsagorna. Vid ingången av år 1811 delades landskapet på nytt i två domsagor, Ångermanlands norra och södra. Den norra domsagan omfattade Själevads, Arnäs, Nätra och Nordingrå tingslag. Vid ingången av år 1882 utbröts ur Ångermanlands södra domsaga två domsagor, dels Ångermanlands mellersta, dels Ångermanlands västra. Vid in-

143 gången av år 1901 utbröts ur den norra domsagan två tingslag för att bilda en särskild domsaga under benämningen Själevads och Arnäs domsaga. De återstående tingslagen inom domsagan kallades Nätra och Nordingrå domsaga. Vid ingången av år 1930 uppdelades sistnämnda domsaga på så sätt, att Nätra förenades med Själevads och Arnäs domsaga, vars namn samtidigt ändrades till Ångermanlands norra domsaga medan Nordingrå överfördes till Ångermanlands södra domsaga. Staden Örnsköldsvik förenades den 1 januari 1938 judiciellt med Ångermanlands norra domsaga. Staden Härnösand förenades den 1 januari 1965 judiciellt med Ångermanlands södra domsaga. Kungl. Maj:t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning av Västernorrlands län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 37 primärkommuner, har indelats i nio kommunblock. Inget kommunblock har bildats över länsgräns. Däremot bryter blocken i flera fall domkretsgränserna. Njurunda landskommun (12 058 inv.) inom Medelpads domsaga ingår i Sundsvalls kommunblock. Sollefteå kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Ångermanlands mellersta domsaga, omfattar även Ådals-Lidens (2 370 inv.), Junsele (3 077 inv.) och Helgums (3 390 inv.) landskommuner inom Ångermanlands västra domsaga. Efter de av kommunblocken föranledda kommunala indelningsändringarna återstår av sistnämnda domsaga endast Barnsele kommunblock (11 839 inv.). Kramfors kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Ångermanlands södra domsaga, omfattar även Ytterlännäs landskommun (7 287 inv.) samt den del av Boteå landskommun, som motsvaras av Styrnäs församling (798 inv.) inom Ångermanlands mellersta domsaga, örnsköldsviks kommunblock sammanfaller med Ångermanlands norra domsaga. Till den 1 januari 1967 har Kungl. Maj :t beslutat sammanläggning av Tåsjö och Fjällsjö landskommuner. Kommunsammanläggningen återverkar inte på den judiciella indelningen. Västernorrlands län är indelat i fyra åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Sundsvall, Härnösand, Sollefteå och Örnsköldsvik. En åklagare är även stationerad i Kramfors. Västernorrlands län och Jämtlands län har gemensam läiisåklagarmyndighet med stationeringsort för länsåklagaren i Härnösand. Sundsvalls åklagardistrikt (Sundsvalls, Matfors, Timrå och Ange kommunblock) omfattar Medelpads domsaga samt domkretsen för rådhusrätten i Sundsvall. Härnösands åklagardistrikt (Härnösands och Kramfors kommunblock) består av Ångermanlands södra domsaga samt del av Ångermanlands mellersta domsaga. Sollefteå åklagardistrikt (Ramsele och Sollefteå kommunblock) omfattar huvuddelen av Ångermanlands mellersta domsaga samt Ångermanlands västra domsaga, örnsköldsviks åklagardistrikt (örnsköldsviks kommunblock) sammanfaller med Ångermanlands norra domsaga. ERU:s indelning av länet i kommunblocksregioner sammanfaller med

144 indelningen i åklagardistrikt. Arbetsmarknadsstyrelsens indelning av länet i A-regioner år 1961 motsvarar ERU:s indelning med den avvikelsen att Boteå församling inom Boteå landskommun förts till Kramfors/Härnösands A-region ehuru hörande till Sollefteå kommunblock. Folkmängden i staden Sundsvall förutses öka, medan folkmängden i övriga Medelpad väntas minska. Kommittén förutsätter att som följd av kommunblocksindelningen Njurunda landskommun kominer att bli sammanlagd med staden och alltså överförd från Medelpads domsaga till domkretsen för rådhusrätten. I motiven till kommunblocksplanen har uttalats, att på längre sikt en utveckling mot ett Sundsvalls-block omfattande hela östra Medelpad ter sig sannolik. Även om emellertid området för staden inte skulle vidgas utöver nuvarande Sundsvalls kommunblock, finns i landskapet på längre sikt knappast utrymme för två domkretsar. -— I västra delen av landskapet Ångermanland sker en kraftig avfolkning. Under de senaste tio åren har folkmängden i Ångermanlands västra och Ångermanlands mellersta domsagor minskat med drygt 10 000 personer. Med kommitténs utgångspunkt skulle folkmängdsiffrorna motivera att de båda domsagorna med kansli i Sollefteå sammanslogs med Ångermanlands södra domsaga till en domkrets med kansli i Härnösand. Avstånden från de mera avlägsna delarna av denna domkrets till kansliorten skulle emellertid bli stora. Landsvägsavståndet mellan Härnösand och Sollefteå är 85 km, mellan Härnösand och Ramsele 162 km och mellan Härnösand och Hoting i domkretsens nordvästra hörn 238 km. Sollefteåområdet är vidare föremål för lokaliseringsåtgärder, som möjligen kan motverka den hittillsvarande befolkningsutvecklingen. Kommittén föreslår därför att Sollefteå åtminstone tillsvidare alltjämt blir kansliort för underrätt. Domkretsen, som förutsätts omfatta Ramsele och Sollefteå kommunblock, beräknas f. n. ge arbetsunderlag för två domare. De båda blocken hade den 1 januari 1956 sammanlagt 46 956 och den 1 januari 1966 sammanlagt 37 793 invånare. Skulle folkmängden minska så kraftigt att en underrätt i Sollefteå ej kan bestå som självständig domstolsenhet, bör Sollefteå domkrets förenas med Härnösands domkrets. Möjligen skulle dock i ett sådant läge k u n n a övervägas att i stället förstärka Sollefteå domkrets med Hammarstrands kommunblock inom nuvarande Jämtlands östra domsaga i Jämtlands län. —- Den nuvarande domkretsen för underrätten i Örnsköldsvik, Ångermanlands norra domsaga, föreslås skola bibehållas oförändrad. Kommitténs förslag innebär således att antalet underrätter i länet minskar från sex till fyra. Domkretsen för rådhusrätten i Sundsvall samt Medelpads domsaga sammanförs till en domkrets för underrätt med kansli i Sundsvall. Ångermanlands västra och Ångermanlands mellersta domsagor sammanförs till en domkrets för underrätt med kansli i Sollefteå. Ångermanlands södra domsaga bildar domkrets för en underrätt med kansli i Här-

145 nÖsand. Ångermanlands norra domsaga bildar oförändrad en domkrets för underrätt med kansli i Örnsköldsvik. Kommunblocksindelningen föranleder dessutom viss justering av gränsen mellan domkretsarna för de båda föreslagna underrätterna i Härnösand och Sollefteå. Den föreslagna domkretsindelningen överensstämmer med indelningen i åklagardistrikt och ansluter till länsindelningen. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget endast den ändringen att Nyland (35 k m från Sollefteå) upphör att vara tingsställe. I Nyland finns ett tingshus uppfört i trä år 1912 och tillbyggt år 1939. — Ångermanlands mellersta domsaga har i Sollefteå ett rymligt tingshus uppfört i trä år 1906 samt tillbyggt åren 1954—1955 och 1960. Ångermanlands västra domsaga förhyr kanslilokaler i staden. Genomförandet När häradshövdingen i Medelpads domsaga avgått förenas domsagan den 1 januari 1972 judiciellt med staden Sundsvall till den föreslagna Sundsvalls domkrets. Ångermanlands södra domsaga motsvarar, sedan Kramfors kommunblock bildat kommun och alltså i sin helhet tillförts domsagan, den föreslagna Härnösands domkrets. När i enlighet med kommunblocksindelningen Sollefteå stad vidgar sitt område till att omfatta del av Ångermanlands västra domsaga, sammanläggs domsagan med Ångermanlands mellersta domsaga. Sedan övriga av kommunblocksindelningen föranledda ändringar i den kommunala indelningen skett, är Sollefteå domkrets färdigbildad. Örnsköldsviks domkrets överensstämmer helt med Ångermanlands norra domsaga.

J ä m t l a n d s län Nuvarande domkretsar

Antal domare

Rådhusrällsstad 1. Östersund

3 Domsagor 2. Härjedalens, Sveg 3. Jämtlands norra, Östersund 4. Jämtlands västra, Östersund 5. Jämtlands östra, Östersund.

1 1,33 1,33 1,33

Folkmängd i hela länet: 130 963

10— 614831

Föreslagna domkretsar

1. Östersunds, Östersund 2. Jämtlandsbygdens, Östersund

Antal domare

4 4

146 Tiden 1670—1812 bildade Jämtland-Härjedalen ett härad och utgjorde en enda domsaga. Häradshövdingen var bosatt på häradshövdingbostället Södergård i Brunflo socken söder om Östersund. Jämtland och Härjedalen hörde under en del av denna period till skilda län. Under åren 1645—1762 ingick Jämtland-Härjedalen i Västernorrlands län. År 1762 fördes Härjedalen till Gävleborgs län. Det nuvarande Jämtlands län tillkom år 1810. — År 1812 delades Jämtland-Härjedalens domsaga i två domsagor under benämningen Norra Jämtlands domsaga och Södra Jämtlands domsaga. Till Södra Jämtlands domsaga hörde Härjedalens två tingslag, Sveg och Hede, samt av Jämtland Bergs, Sunne, Ovikens, Hallens och Undersåkers tingslag. Vid 1879 års ingång skedde en domsagoreglering, varvid de fyra nuvarande domsagorna tillkom. Med smärre justeringar i början av 1950-talet har domsagogränserna varit oförändrade sedan år 1879. Staden Östersund, som erhöll stadsrättigheter år 1786, lydde under landsrätt till år 1859. Kungl. Maj :t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning av Jämtlands län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 33 primärkommuner, har indelats i 9 kommunblock. Inget kommunblock har bildats över länsgräns. Kommunblocken bryter emellertid på åtskilliga ställen den nuvarande domkretsindelningen. Östersunds kommunblock omfattar Östersunds stad, Brunflo kommun, Frösö köping, den del av Hackas landskommun som motsvaras av Näs och Sunne församlingar samt den del av Hallens landskommun, som motsvaras av Marby och Norderö församlingar. Frösö köping (9 078 inv.) samt Norderö (245 inv.) och Marby (528 inv.) församlingar tillhör Jämtlands västra domsaga (27 290 inv.). Brunflo landskommun (5 869 inv.) samt Näs (968 inv.) och Sunne (986 inv.) församlingar tillhör Jämtlands östra domsaga (29 885 inv.). Därest inte Östersund judiciellt förenas med domsaga — en åtgärd som kommittén ej vill förorda — kommer, när Östersunds kommunblock bildar kommun, folkmängden i Jämtlands östra domsaga att minska från 29 885 till omkring 21000 och i Jämtlands västra domsaga från 27 290 till omkring 17 000. Det synes ej otänkbart att genom ändring i kommunblocksindelningen ytterligare områden utöver de som nu ingår i Östersunds kommunblock kommer att sammanläggas med staden. Jämtlands västra domsaga kommer genom de av kommunblocksbildningen föranledda kommunala indelningsändringarna dessutom att förlora en del av sitt område till kringliggande domsagor. Krokoms kommunblock, vars huvuddel ingår i Jämtlands norra domsaga, omfattar även Offerdals (3 361 inv.) och Alsens (1511 inv.) landskommuner inom Jämtlands västra domsaga. Svenstaviks kommunblock, vars huvuddel ligger inom Härjedalens domsaga, omfattar även Ovikens landskommun (2 443 inv.) inom Jämtlands västra domsaga och den del av Hackas landskommun, som motsvaras av Hackas församling (1 345 inv.) inom Jämtlands östra domsaga. Till den 1 januari 1967 har Kungl. Maj :t beslutat sammanläggning av

147 Svegs landskommun med Svegs köping. Kommunsammanläggningen inverkar dock ej på den judiciella indelningen. Jämtlands län bildar ett enda åklagardistrikt med kansliort för åklagarmyndigheten i Östersund. Åklagardistriktet omfattar således domkretsarna för fem underrätter. En åklagare är stationerad i Sveg. Jämtlands län och Västernorrlands län har gemensam länsåklagarmyndighet med stationeringsort för länsåklagaren i Härnösand. Jämtlands län bildar en A-region enligt arbetsmarknadsstyrelsens indelning och utgör likaså en kommunblocksregion enligt EBU:s indelning. Östersund är länets enda stad och säte för länsstyrelsen. Genom sin storlek och sitt geografiska läge är staden den naturliga centralorten för hela länet. Folkmängden i Jämtlands län sjunker årligen. Vid ingången av år 1956 uppgick den till 144 393 och vid ingången av år 1966 till 130 963. Folkminskningen omfattar alla delar av länet utom Östersunds stad (25 642 inv.) och Frösö köping (9 078 inv.), som visar ökande invånarantal. Även Svegs köping (2 240 inv.) har under senaste 10-årsperiod ökat sin folkmängd. Folkmängden i Östersunds kommunblock uppgick den 1 januari 1956 till 40 838 och den 1 januari 1966 till 43 307. Om folkminskningen i länet fortsätter i samma takt som hittills, kan befolkningen i länet år 1975 beräknas ha nedgått till omkring 110 000 personer. Flera av kommunblocken i länet har nu en folkmängd av strax under eller något över 10 000 personer. Fortsätter folkminskningen kan det vara tveksamt om vissa av kommunblocken blir tillräckliga för att bilda primärkommuner. Beträffande Lits kommunblock, som består av Lits och Hammerdals kommuner, framhålls i motiveringen till kommunblocksindelningen att - eftersom samhörigheten med Östersund är klart uttalad av båda kommunerna — utvecklingen kan väntas leda till en tidig samplanering med staden i vissa hänseenden. I motiveringen för Svenstaviks kommunblock framhålls att, i den mån förutsättningarna att inom blocket lösa de primärkommunala uppgifterna skulle visa sig otillräckliga, samhörigheten med Östersund klart är uttalad. Såväl Härjedalens domsaga som de tre jämtlandsdomsagorna är endomardomsagor. I de tre jämtlandsdomsagorna tjänstgör dock därjämte en för domsagorna gemensam tingsdomare. Bådhusrätten i Östersund består av borgmästare och två rådmän. De tre jämtlandsdomsagorna är inrymda i ett gemensamt tingshus i Östersund. Alla de fyra domsagorna är klart för små som domstolsenheter vid en ny domkretsindelning. Häradshövdingtjänsten i Härjedalens domsaga uppehålls sedan en del å r endast på förordnande. Domsagan intar visserligen med hänsyn till de geografiska förhållandena en särställning. Att Sveg skulle kunna bevaras som kansliort för en underrätt synes dock uteslutet. Domsagan har nu i runt tal endast 20 000 invånare. Av dessa finns drygt 13 000 inom Svegs kommunblock. Fortsätter folkminskningen kan denna siffra beräknas ha

148 minskat till omkring 10 000 år 1975. Även om Svenstaviks kommunblock — som enligt vad ovan angivits har klart uttalad samhörighet med Östersund — skulle i sin helhet tillföras domsagan, blir underlaget otillräckligt. Sistnämnda block har nu i runt tal 10 000 invånare, en siffra som emellertid beräknas årligen nedgå. Belägenhet och avstånd kan med nutida kommunikationer ej tilläggas sådan betydelse att domsagan på grund härav bör bestå i trots av de olägenheter som är förenade härmed ur organisatorisk synpunkt. Kommittén förutsätter att om underrättskansliet flyttas från Sveg, tingsställe likväl alltjämt kommer att finnas där. Kommitténs förslag innebär, att Jämtlands län delas i två domkretsar och att båda underrätterna skall ha kansli i Östersund. Förhållandena är sådana att det i och för sig kunde vara naturligt med en enda, för länet gemensam underrätt. Jämtlands län har emellertid en största längd i norr —söder av omkring 40 mil och en största bredd av omkring 25 mil. Kommittén räknar med, att den större av de båda underrätterna, vars domkrets omfattar huvuddelen av länets landsbygd, på grund av de stora avstånden kommer att behöva tingsställen förutom i kansliorten Östersund, även i Strömsund, Bagunda och Sveg. En domkrets, som omfattar hela länet, skulle därför bli betungande. De av kommittén föreslagna domkretsarna ger var för sig tillräckligt arbetsunderlag för en underrätt. Mot en enda underrätt för hela länet kan för övrigt anföras byggnadsekonomiska skäl. Tingshuset i Östersund innehåller kanslilokaler jämte tingssal och därtill hörande utrymmen för alla tre jämtlandsdomsagorna jämte vaktmästare- och en häradshövdingbostad m. m. Efter ändringar torde byggnaden kunna hysa en underrätt av den av kommittén föreslagna omfattningen. Den torde däremot bli otillräcklig för en domkrets omfattande länet i dess helhet. Bådhusrätten i Östersund är nu inrymd i stadens rådhus. Utrymmena uppges otillräckliga och otidsenliga men staden har förklarat sig beredd att anskaffa nya lokaler för rådhusrättens behov genom nybyggnad. Vad angår omfattningen av domkretsarna föreslår kommittén att den ena — Östersunds domkrets — skall omfatta Östersunds och Lits kommunblock samt den andra — Jämtlandsbygdens domkrets — återstoden av länet. Av Lits kommunblock har Lits landskommun så stark anknytningtill Östersund att en sammanläggning av kommunen med staden diskuterats. Beträffande frågan vilken domkrets som övriga block bör hänföras till, har denna mindre betydelse eftersom båda underrätterna får samma kansliort. Med den av kommittén föreslagna domkretsindelningen skulle antalet invånare den 1 januari 1966 varit i Östersunds domkrets 52 024 och i Jämtlandsbygdens domkrets 78 939. Enligt prognoserna väntas folkmängden i Östersunds domkrets bli i huvudsak konstant, medan folkmängden i Jämtlandsbygdens domkrets väntas kraftigt minska och den 1 januari 1975 ha nedgått till omkring 60 000 personer. Utvecklingen kan även medföra sådan ändring i den kommunala indelningen att Östersunds domkrets

149 ökar på bekostnad av Jämtlandsbygdens domkrets. Det synes därför ej uteslutet att frågan om sammanförande av de båda domkretsarna framdeles får tas upp till förnyat övervägande. De föreslagna domkretsarna motsvarar tillsammans Östersunds åklagardistrikt. Någon olägenhet av att åklagardistriktet är uppdelat i två dom 7 kretsar torde inte föreligga. Förslaget ansluter till länsindelningen. Kommittén har övervägt möjligheten att sammanföra Hammarstrands kommunblock med Sollefteå domkrets i Västernorrlands län och Svegs kommunblock med Hudiksvalls domkrets i Gävleborgs län. Hammarstrands kommunblock består av Fors, Ragunda och Stuguns landskommuner. Fors landskommun i blockets östra del torde ha viss inriktning mot Sollefteå. Såväl Stuguns som Ragunda landskommuner har emellertid stark anknytning till Östersund. Blockets centralort Bagunda är tingsställe. Näringsgeografiskt hör blocket i sin helhet till Östersunds omland. Den av kommittén föreslagna Sollefteå domkrets får visserligen som framgår av redogörelsen under Västernorrlands län ett svagt befolknings- och arbetsunderlag men domkretsen skulle knappast f. n. på ett avgörande sätt förstärkas om till domkretsen lades Hammarstrands kommunblock. — Östra delen av Svegs kommunblock har viss anknytning till Ljusdal i Gävleborgs län. Tätorten Ljusdal är dock tämligen liten (ej fullli 6 000 inv.). Landsvägsavståndet mellan Sveg och Ljusdal är drygt 11 milj Enligt kommitténs förslag skall den nu i Ljusdal stationerade Västra Hal-j singlands domsaga sammanläggas med Norra Hälsinglands domsaga. Kansli-} orten för den sammanslagna domsagan föreslås skola vara Hudiksvall. Lands] vägsavståndet i norr mellan Sveg och Östersund (omkring 19 mil) är vis] serligen något större än avståndet i öster mellan Sveg och Hudiksvalj (omkring 17 mil). Sveg har emellertid järnvägsförbindelse med Östersund men ej med Ljusdal och Hudiksvall. Landsvägsavståndet mellan Sveg ocbj kommunblockets gräns i väster, som sammanfaller med riksgränsen, är drygt 17 mil. En underrättsförläggning till Hudiksvall i stället för till Östersund skulle därför för befolkningen i Svegs kommunblock i allmänhet knappast innebära någon fördel. Även om Svegs kommunblock genom ändrad länsindelning skulle föras till annat län än Jämtlandsbygdens domkrets i övrigt, synes den av kommittén föreslagna domkretsindelningen bli den mest ändamålsenliga. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget att Sveg upphör att vara kansliort men bevaras som tingsställe samt att tingsstället i Svenstavik indras. Tingshuset i Sveg uppfördes i trä åren 1879 och 1924 (två byggnader). Tingshuset i Svenstavik uppfördes i trä år 1928.

När Frösö köping, som ingår i Östersunds kommunblock, sammanläggs med staden, mister Jämtlands västra domsaga en tredjedel av sitt befolk-

150 ningsunderlag. Senast i samband härmed sammanläggs med domsagan Härjedalens domsaga, vilken sistnämnda för närvarande är vakantsatt. Häradshövdingarna i jämtlandsdomsagorna är enligt gällande pensionsbestämmelser skyldiga att senast avgå, häradshövdingen i västra domsagan den 1 november 1980, i norra domsagan den 1 april 1981 och i östra domsagan den 1 mars 1985. När någon av häradshövdingstjänsterna som följd härav eller eljest blir ledig, förenas den domsaga, tjänsten avser, med någon av de andra domsagorna. När ytterligare någon häradshövding avgår, färdigbildas den föreslagna Jämtlandsbygdens domkrets. När Jämtlands norra och västra domsagor förenas till en domkrets, förs Lits kommunblock samman med Östersunds stad. Härigenom och sedan Östersunds kommunblock ombildats till kommun får Östersunds domkrets föreslagen omfattning.

Västerbottens län Nuvarande domkretsa r

Antal domare

Föreslagna domkretsar

Antal domare

; Rådhusrältsstäder 1 Skellefteå1

3 5

2. Skellefteå, Skellefteå

3 3 7

Domsagor 3. Västerbottens mellersta, 1 4. Västerbottens norra 1 • Skellefteå 5. Västerbottens södra, Umeå 6. Västerbottens västra,

2 2 3

Folkmängden i hela länet: 233 874. 1

Ingår enligt beslut av Kungl. Maj:t fr. o. m. den 1 januari 1967 i Skellefteå domsaga.

Tiden 1680—1820 bildade huvuddelen av nuvarande Västerbottens län en domsaga. För Lycksele, Arvidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk och Gällivare lappmarker, som hörde under domsagan, fanns dessutom en extra ordinarie domhavande kallad justitiarie. År 1820 delades domsagan i två, Västerbottens norra och Västerbottens södra. Västerbottens södra domsaga tillfördes även Nordmalings tingslag från Ångermanland. Arvidsjaur, Arjeplog, Lycksele och Åsele tingslag utbröts samtidigt för att bilda en egen jurisdiktion. Denna speciella lappmarksjurisdiktion upphörde dock redan år 1831, varvid tingslagen fördelades på det sättet, att norra domsagan utökades med Åsele och Lycksele tingslag. Arvidsjaurs och Arjeplogs tingslag överfördes år 1877 till Piteå domsaga i nuvarande Norrbottens län. Mala och Nor-

151 sjö socknar skulle dock bilda ett tingslag inom Västerbottens norra domsaga. Är 1851 utbröts Lövånger, Burträsk, Bygdeå och Nysätra tingslag ur Västerbottens norra domsaga för att bilda en särskild domsaga, benämnd Västerbottens mellersta. År 1884 utbröts Lycksele och Åsele lappmarkers tingslag ur Västerbottens södra domsaga till en självständig domsaga, benämnd Västerbottens västra. Västerbottens södra domsaga kom därefter att omfatta Nordmalings och Bjurholms tingslag samt Umeå tingslag och Degerfors tingslag. Vid ingången av år 1921 utbröts huvuddelen av Umeå tingslag ur Västerbottens södra domsaga för att bilda en särskild jurisdiktion under benämningen Umeå domsaga. Denna domsaga upphörde vid utgången av år 1964. Umeå landskommun inom Umeå domsaga sammanlades nämligen den 1 januari 1965 med Umeå stad och kom därvid att tillhöra domkretsen för rådhusrätten i Umeå. Återstoden av Umeå domsaga förenades samtidigt med Västerbottens södra domsaga. Kungl. Maj :t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning av Västerbottens län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 27 primärkommuner, har indelats i 12 kommunblock. Inget kommunblock har bildats över länsgräns. I Skellefteå- och Umeåregionerna bryter emellertid kommunblocken den nuvarande domkretsindelningen. Skelleftå kommunblock består förutom av Skellefteå stad (24 609 inv.) av Burträsks (7 378inv.) och Lövångers (3 671 inv.) landskommuner inom Västerbottens mellersta domsaga samt Bureå (4 583 inv.), Skellefteå (20 880 inv.), Byske (6 805 inv.) och Jörns (4 275 inv.) landskommuner inom Västerbottens norra domsaga. Umeå kommunblock omfattar, förutom staden Umeå, även Holmsunds köping (5 481 inv.) samt Hörnefors (3 342 inv.), Sävars (3 392 inv.) och Holmöns (223 inv.) landskommuner inom Västerbottens södra domsaga. I anslutning till kommunblocksindelningen skall enligt beslut av Kungl. Maj:t Bureå, Byske, Jörns och Skellefteå landskommuner den 1 januari 1967 sammanslås med Skellefteå stad. Vidare har Kungl. Maj :t beslutat att rådhusrätten i staden vid samma tidpunkt skall upphöra och stadens nuvarande område i judiciellt avseende förenas med Västerbottens norra domsaga, som därefter skall benämnas Skellefteå domsaga. Västerbottens län är indelat i tre åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Lycksele, Skellefteå och Umeå. Även i Storuman och Vilhelmina finns åklagare stationerade. Lycksele åklagardistrikt (Dorotea, Lycksele, Sorsele, Vilhelmina och Åsele kommunblock) sammanfaller med Västerbottens västra domsaga. Skellefteå åklagardistrikt (Skellefteå och Norsjö kommunblock) omfattar Skellefteå domsaga samt del av Västerbottens mellersta domsaga. Umeå åklagardistrikt (Nordmalings, Bobertsfors, Vindelns, Vännäs och Umeå kommunblock) omfattar domkretsen för rådhusrätten i Umeå, Västerbottens södra domsaga samt del av Västerbottens mellersta domsaga.

152 Sedan Skellefteå kommunblock i sin helhet ombildats till k o m m u n och med staden sålunda sammanlagts Burträsks och Lövångers landskommuner inom Västerbottens mellersta domsaga, återstår av domsagan endast Robertsfors kommunblock (8 392 inv.). Sedan Umeå kommunblock ombildats till kommun, kommer att av Västerbottens södra domsaga återstå Nordmalings (8 702 inv.), Vindelns (8 492 inv.) och Vännäs (12 404 inv.) kommunblock. Ingendera domsagan får tillräckligt arbetsunderlag för en underrätt. Kommittén föreslår att antalet underrätter i länet begränsas till tre. Västerbottens västra domsaga bildar oförändrad domkrets för en underrätt med kansli i Lycksele. Skellefteå domsaga bildar med Burträsks och Lövångers kommuner en domkrets med kansli i Skellefteå. Staden Umeå, Västerbottens södra domsaga samt Robertsfors kommunblock bildar domkrets för en underrätt med kansli i Umeå. De föreslagna tre domkretsarna sammanfaller såväl med åklagardistrikten som med arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner och ERU:s kommunblocksregioner. Domkretsarna anknyter således till den näringsgeografiska indelningen av länet. Den till folkmängden största av de tre domkretsarna blir Umeå domkrets, som den 1 januari 1966 hade 99 287 invånare. Med hänsyn till domkretsens storlek kunde möjligen övervägas att i Umeåregionen bilda två domkretsar, den ena bestående av Umeå kommunblock och den andra av Nordmalings, Robertsfors, Vindelns och Vännäs kommunblock. En sådan uppdelning synes emellertid inte vara befogad. Vid ingången av år 1966 hade Umeå kommunblock 61 296 invånare och de övriga fyra blocken tillhopa 37 991 invånare. Motsvarande invånartal den 1 januari 1956 var för Umeå kommunblock 50 542 och för de andra kommunblocken 44 193. Med nuvarande befolkningsutveckling beräknas Umeå kommunblock år 1975 ha omkring 78 000 och övriga kommunblock omkring 31 000 invånare. Arbetsunderlaget i en domkrets omfattande endast de sistnämnda blocken skulle inte förslå till två ordinarie domare. Skulle två underrätter bildas i Umeåregionen kan för dem båda endast Umeå komma ifråga som kansliort. Att i detta fall ha två underrätter på samma ort kan inte anses motiverat. Västerbottens södra domsaga disponerar i Umeå ett tingshus, som uppfördes åren 1955—1958 för dåvarande Umeå domsaga. Ehuru tingshuset har en viss lokalreserv torde det dock knappast k u n n a inrymma en domstol, vars domkrets omfattar samtliga de fem kommunblocken i regionen. Däremot synes rådhuset, om det får i sin helhet disponeras för domstolsändamål, kunna förslå för en domstol av föreslagen storlek. Eventuellt kan, om så skulle behövas, utrymmena inom rådhuset kompletteras med de kanslilokaler, som nu förhyrs för Västerbottens mellersta domsagas räkning i en byggnad belägen i omedelbar närhet av rådhuset. — Den till folkmängden minsta av de föreslagna domkretsarna blir Lycksele domkrets, som sammanfaller med Västerbottens västra domsaga. Folkmängden i domsagan har under de senaste tio åren sjunkit med omkring 6 000 personer. Domsagan sys-

153 selsätter emellertid tre domare och är för närvarande den till ytvidden största i riket. Inget kommunblock har bildats över länsgräns och förslaget ansluter helt till länsindelningen. Kommittén har visserligen övervägt möjligheten att sammanföra Nordmalings kommunblock med den föreslagna örnsköldsviks domkrets i Västernorrlands län för att på detta sätt ge denna domkrets ett något starkare arbetsunderlag. Avståndet från blockets huvudort Nordmaling är ungefär lika stort till Örnsköldsvik som till Umeå (cirka 60 k m ) . Även om en del av Nordmalings kommun har inriktning mot Örnsköldsvik anses emellertid blocket i sin helhet tillhöra Umeå omland. Tillräckliga skäl att frångå länsindelningen har med hänsyn härtill inte ansetts föreligga. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget att Burträsk, Nordmaling och Vindeln upphör att vara tingsställen. För invånarna i nuvarande Burträsks k o m m u n blir Skellefteå och ej som nu Umeå kansliort för underrätt. Landsvägsavståndet mellan centralorten Burträsk och Skellefteå är omkring 40 km. Landsvägsavståndet mellan Vindeln och Umeå är 57 km. — I Burträsk finns ett tingshus uppfört i trä år 1918 och ombyggt år 1958. I Vindeln hålls ting i en av Degerfors kommun ägd fastighet som uppfördes år 1941. Lokalerna upplåts utan kostnad för tingslaget. I Nordmaling hålls ting i en av Nordmalings kommun ägd fastighet, som uppfördes år 1959. Geno mförandet I^ycksele domkrets överensstämmer helt med Västerbottens västra domsaga. Som tidigare nämnts förenas staden Skellefteå den 1 januari 1967 judiciellt med Västerbottens norra domsaga, som därefter benämnes Skellefteå domsaga. Sedan Burträsks och Lövångers kommuner av Skellefteå kommunblock sammanlagt med staden är Skellefteå domkrets färdigbildad. När Burträsks och Lövångers kommuner genom sammanläggningen med staden Skellefteå frångår Västerbottens mellersta domsaga, förenas återstoden av domsagan med Västerbottens södra domsaga. Häradshövdingtjänsten i Västerbottens södra domsaga uppehälles för närvarande på förordnande under ledighet för den ordinarie innehavaren. Senast vid dennes avgång den 1 februari 1978 förenas domsagan judiciellt med Umeå stad till den föreslagna Umeå domkrets.

Norrbottens län Åren 1670—1680 bildades nuvarande Västerbottens och Norrbottens län samt Torne och Kemi lappmarker i Finland en domsaga benämnd Västerbottens

154 Nuvarande domkretsar

Antal domare

Rådhusrättsstad 1. Luleå Domsagor 2. Gällivare, Gällivare 3. Kalix, Kalix 4. Luleå, Boden 5. Piteå, Piteå

Föreslagna domkretsar

4 5 2 5 2 3

2. Gällivare 3. Kalix 4. Luleå 5. Piteå

Antal domare

4 6 4 4 3

Folkmängd i hela länet: 259 824.

domsaga. År 1680 bestämde Kungl. Maj :t att Västerbottens domsaga skulle delas i det norra och södra kontraktet med var sin häradshövding. Dessutom tillsattes en extra ordinarie domhavande för Västerbottens lappmarker under benämningen justitiarie. — Ett område ungefär motsvarande nuvarande Norrbottens län bildade därefter till år 1838 en domsaga, som till år 1820 benämndes Västerbottens norra domsaga och därefter till år 1838 Norrbottens domsaga. Torne och Kemi lappmarker, som tillhörde domsagan, avträddes år 1809 till största delen till Byssland. Genom ett kejserligt brev år 1811 bildades på den finländska sidan av gränsen en ny domsaga »av den del av Västerbotten och Lappmarken, vilken genom fredstraktaten den 17 september 1809 frångått Sverige». Denna erhöll namnet Torneå domsaga. Vid ingången av år 1839 delades Norrbottens domsaga i två domsagor, Norrbottens norra och Norrbottens södra. Den södra domsagan bestod av Luleå, Piteå och Båneå socknar samt Jokkmokks och Gällivare lappmarker. Vid 1876 års riksdag beslöts på Kungl. Maj :ts förslag en omreglering av domsagorna i Norrbottens län. Av Piteå tingslag i förening med Arvidsjaurs och Arjeplogs lappmarks tingslag bildades Piteå domsaga, över- och Nederluleå tingslag jämte Jokkmokks lappmark sammanfördes till en domsaga under namn av Luleå domsaga. Vidare förenades Båneå, de båda Kalixtingslagen samt Gällivare lappmark till Kalix domsaga och slutligen bildades en fjärde domsaga, Torneå domsaga, av återstående tingslag i länet, nämligen Nedertorneå, Karl Gustavs tingslag med Haparanda stad, övertorneå, Korpilombolo samt Pajala, Jukkasjärvi och Enontekis (Karesuando) lappmarker. En omreglering av Kalix och Torneå domsagor ägde r u m vid ingången av år 1904. Ur Kalix domsaga utbröts Gällivare tingslag och ur Torneå domsaga Enontekis (Karesuando) och Jukkasjärvi tingslag. Av dessa tre tingslag bildades en ny domsaga, som erhöll namnet Gällivare domsaga. Staden Piteå förenades vid ingången av år 1941 judiciellt med Piteå domsaga. Kungl. Maj :t har den 19 december 1963 fastställt plan för indelning

155 av Norrbottens län i kommuner. Länet, som fr. o. m. den 1 januari 1967 består av 23 primärkommuner, har indelats i 14 kommunblock. Inget block har bildats över länsgräns. Däremot har kommunblocksbildning i två fall skett över domkretsgräns. Bodens kommunblock, vars huvuddel är belägen inom Luleå domsaga, omfattar sålunda även Gunnarsbyns församling (1 676 inv.) inom Båneå kommun i Kalix domsaga. Och Luleå kommunblock består av dels rådhusrättsstaden Luleå dels Nederluleå landskommun (13 341 inv.) inom Luleå domsaga, dels den del av Båneå landskommun inom Kalix domsaga, som motsvaras av Båneå församling (4 987 inv.). Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall det område av Råneå landskommun som motsvaras av Gunnarsbyns församling den 1 januari 1967 sammanläggas med Bodens stad och judiciellt överföras från Kalix domsaga till Luleå domsaga. Övriga till den 1 januari 1967 beslutade kommunsammanläggningar i länet berör inte domkretsindelningen. Norrbottens län är indelat i sex åklagardistrikt med kansliorter för åklagarmyndigheterna i Luleå, Gällivare, Kiruna, Boden, Piteå och Haparanda. Piteå och Haparanda åklagardistrikt består båda av två polisdistrikt. Inom Piteå åklagardistrikt är en åklagare stationerad i Arvidsjaur och inom Haparanda åklagardistrikt är en åklagare stationerad i Kalix. Indelningen i åklagardistrikt följer i huvudsak de nuvarande domketsgränserna. Luleå åklagardistrikt omfattar dock hela Luleå kommunblock. Gällivare åklagardistrikt (Gällivare kommunblock) och Kiruna åklagardistrikt (Kiruna kommunblock) motsvarar tillsammans Gällivare domsaga. Bodens åklagardistrikt (Bodens och Jokkmokks kommunblock) omfattar efter den 1 januari 1967 Luleå domsaga utom Nederluleå kommun. Piteå åklagardistrikt (Arjeplogs, Arvidsjaurs, Piteå och Älvsbyns kommunblock) motsvarar Piteå domsaga. Haparanda åklagardistrikt (Haparanda, Kalix, Pajala, Överkalix och Övertorneå kommunblock) omfattar Torneå domsaga samt Kalix domsaga utom Båneå landskommun. Arbetsmarknadsstyrelsen indelade år 1961 länet i sex A-regioner med centralorter i Luleå, Piteå, Boden, Gällivare/Malmberget, Kiruna och Haparanda/Kalix. EBU har indelat länet i fyra kommunblocksregioner, nämligen Luleå/Boden-regionen (Luleå, Bodens och Jokkmokks kommunblock), Piteåregionen (Piteå, Älvsbyns, Arvidsjaurs och Arjeplogs kommunblock), Kiruna/Gällivare-regionen (Pajala, Gällivare och Kiruna kommunblock) samt Haparanda/Kalix-regionen (Kalix, Överkalix, Haparanda och Övertorneå kommunblock). Frånsett de ändringar som föranleds av att Bodens och Luleå kommunblock bildats över domkretsgräns ansluter den föreslagna domkretsindelningen till den nuvarande med den avvikelsen att Kalix och Torneå domsagor föreslås skola sammanföras till en domkrets. Antalet domkretsar minskar härigenom från sex till fem. I södra delen av länet bildar nuvarande Piteå domsaga en näringsgeo-

156 grafisk enhet. Domsagan sammanfaller såväl med Piteå A-region som med Piteå kommunblocksregion. Den sammanfaller även med Piteå åklagardistrikt. Domsagan kan knappast utökas med angränsande områden. Med hänsyn till de stora avstånden synes domsagan ej heller kunna sammanslås med någon angränsande domsaga till en större domstolsenhet. Landsvägsavståndet mellan kansliorten Piteå och tingsställena Arvidsjaur och Arjeplog är respektive 120 km och 208 km. Domsagan visar visserligen stagnerande befolkningstal men arbetsmängden är sådan att en domkrets av denna omfattning kan väntas komma att sysselsätta tre domare. — De föreslagna Bodens och Luleå domkretsar motsvarar i huvudsak nuvarande Luleå domsaga och domkretsen för rådhusrätten i Luleå. Folkmängden i Bodens domkrets blir visserligen omkring 10 000 lägre än den för närvarande är i domsagan. Arbetsgöromålen, till vilka hör bl. a. handläggning av ett tämligen stort antal militära mål, kan dock beräknas komma att kräva fyra domare. Folkmängden i Luleå domkrets torde bli omkring 20 000 högre än vad den är i rådhusrättens nuvarande domkrets. I länets norra del avses Gällivare domsaga skola oförändrad bilda domkrets för en underrätt. Näringsgeografiska skäl kan visserligen anföras för att till domkretsen föra även Pajala kommunblock. Vidare har vissa delar av Jokkmokks kommunblock inriktning mot Gällivare. Centralorten Jokkmokk har således järnvägsförbindelse med Gällivare men ej med Boden, som föreslås som kansliort för Bodens domkrets till vilken Jokkmokks kommunblock förts av kommittén. Såväl Pajala som Jokkmokks kommunblock är emellertid även längs floddalarna inriktade söderut, Pajala kommunblock längs Tornedalen mot Haparanda och Jokkmokks kommunblock längs Lule älvdal mot Boden och Luleå. Betänkligheter kan för övrigt resas mot att vidga Gällivare domsaga, som redan nu har mycket stor ytvidd och en betydande arbetsbörda. Med hänsyn till de stora avstånden torde det vara nödvändigt att bibehålla både Pajala och Jokkmokk som tingsställen i en ny underrättsorganisation. Att tillföra Gällivare domsaga ytterligare tingsställen, vilket alltså bleve följden om Pajala och Jokkmokks kommunblock lades under domsagan, skulle bli betungande. Vad beträffar östra delen av länet brukar i regionala sammanhang Kalix- och Haparandaområdena sammanföras. Torneå domsaga utom Pajala kommunblock och Kalix domsaga utom Båneå kommun bildar således en A-region enligt arbetsmarknadsstyrelsens indelning, och enligt EBU:s indelning bildar samma områden en kommunblocksregion. De båda domsagorna utgör vidare gemensamt ett åklagardistrikt. Befolkningsutvecklingen inom denna del av länet visar fortgående minskning. Arbetsmängden i de två domsagorna är inte större än att den om domsagorna sammanslås bör väl kunna bemästras av fyra domare. Mot en sådan sammanslagning talar egentligen endast den omständigheten att såväl Kalix som Haparanda med visst fog kan göra anspråk på att även i fortsätt-

157 ningen ha tillgång till underrättskansli på orten. Landsvägsavståndet mellan Kalix och Haparanda är emellertid inte mer än 53 km. Bedan nu förekommer ett samarbete mellan de båda domsagorna genom att domare i Torneå domsaga understundom handlägger mål i Kalix domsaga. Att den ena av orterna förlorar sitt underrättskansli — det förutsätts att den för detta fall dock besvaras som tingsställe — kan knappast anses innefatta olägenheter av sådant slag, att en eljest ändamålsenlig domkretsreglering därför måste underlåtas. Beträffande kansliorter och tingsställen kan tvekan råda i valet mellan Kalix och Haparanda som kansliort för en underrätt vars domkrets omfattar båda orterna. Folkmängden i de båda nuvarande domsagorna är ungefär lika stor med någon övervikt för Kalix domsaga, som vid ingången av år 1966 hade 32 480 invånare mot Torneå domsaga 31 115 invånare. Under den senaste 1 O-årsperioden har folkmängden i vardera domsagan sjunkit med omkring 4 000 personer. Antalet slutligen handlagda mål är något större i Torneå domsaga än i Kalix domsaga medan däremot antalet inskrivningsärenden är större i Kalix domsaga. Tätorten Kalix har för närvarande omkring 5 000 invånare och tätorten Haparanda omkring 4 000. Kalix kommunblock (Nederkalix och Tore landskommun) har drygt 18 000 invånare och Haparanda kommunblock (Haparanda stad samt Nedertorneå och Karl Gustavs landskommuner) drygt 9 000. Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall båda kommunblocken den 1 januari 1967 ombildas till kommuner. Kalix domsaga omfattar även Överkalix kommunblock (7 518 invånare). I motiveringen till kommunblocksindelningen har beträffande Överkalix kommunblock uttalats, att skulle till följd av bl. a. det minskade arbetskraftsbehovet i skogs- och jordbruket kommunens förutsättningar att ensam svara för de primärkommunala uppgifterna framdeles komma att vara otillräckliga, torde med hänsyn till den spontana inriktningen kommunen böra sammanföras med Kalixblocket. Inom Torneå domsaga är även övertorneå och Pajala centralorter för kommunblock. Kalix är således en mer dominerande centralort än Haparanda. Mellan näringslivet i Kalix och Haparanda råder stor skillnad. Medan Kalix befinner sig i stark industriell utveckling uppbärs näringslivet i Haparanda huvudsakligen av servicebetonade hantverks- och trafikföretag samt av grossist- och detaljhandel. Även på skolväsendets område föreligger skillnad. Grundskola och allmänbildande gymnasium finns på båda orterna men skolväsendet i Kalix är mer differentierat. Ifrågavarande förhållande liksom också att sjukvården är mera utbyggd i Kalix än i Haparanda kan ha betydelse för rekrytering. Som skäl för att en underrätt fortfarande, bör vara stationerad i Haparanda kan åberopas stadens belägenhet i ett tvåspråkigt gränsområde. Att en del av befolkningen i Tornedalen är tvåspråkig och gärna använder den tornedalsfinska dialekten som vardagsspråk synes emellertid i detta sam-

158 manhang inte böra tillmätas avgörande betydelse. Nämnda del av befolkningen behärskar om också ej undantagslöst så dock i regel även svenska språket. Det kan jämväl nämnas, att tvåspråkighet förekommer även i Karesuando och delar av Kiruna, som tillhör Gällivare domsaga, samt att vid tillsättande av domartjänst inte krävs färdighet i finska språket vare sig i Torneå eller i Gällivare domsaga. Om till förmån för Haparanda kan anföras att staden är en gränsort, bör å andra sidan uppmärksammas att den är belägen i ytterkanten av det område, som avses skola bilda den nya domkretsen. En förläggning av kansliet till Haparanda i stället för till Kalix skulle innebära betydande nackdelar för befolkningen inom det vidsträckta område, som utgör överkalix kommun, medan det för befolkningen i exempelvis övertorneå och Pajala avståndsmässigt spelar mindre roll, vilken av bägge orterna som blir kansliort. Ej heller den omständigheten att Haparanda nyligen utsetts att vara kansliort för åklagarmyndigheten torde i sammanhanget vara av större vikt. En åklagare är som förut nämnts stationerad i Kalix. Några olägenheter av betydelse torde inte behöva uppkomma av att åklagarmyndigheten och underrätten har skilda kansliorter. Det nuvarande tingshuset i Kalix rymmer inte den av kommittén förordade större underrätten. Även om, vilket från kommunens sida ställts i utsikt, andra eller ytterligare lokaler tills vidare kan upplåtas för ändamålet torde i framtiden ett nytt tingshus bli erforderligt. I Haparanda finns ett tillfredsställande tingshus, vars nedre våning emellertid f. n. disponeras av polisväsendet. För att tingshuset skall kunna erbjuda tillräckliga utrymmen för den utökade domkretsen förutsätts att nytt polishus uppförs. Vare sig kansliet förläggs till Haparanda eller till Kalix blir alltså nybyggnad aktuell, antingen av ett polishus i Haparanda eller av ett tingshus i Kalix. Styrelsen för de tingshusbyggnadsskyldige i nuvarande Nederkalix och Tore kommuner har i skrivelse till kommittén meddelat, att den beslutat föreslå de tingshusbyggnadsskyldiga att om beslut fattas om kansliets förläggande till Kalix ställa erforderliga lokaler där till den nya underrättens förfogande. Motsvarande utfästelse har styrelsen även gjort beträffande lokaler för åklagarväsende och rättshjälpsanstalt. Domstolskommittén har efter övervägande av de olika synpunkter som sålunda kan anläggas stannat för att föreslå Kalix som kansliort i den nya domkretsen. I övrigt innebär förslaget beträffande kansliorter och tingsställen i förhållande till nuvarande ordning endast att Bånbyn (35 km från kansliorten Luleå) och Gammelstad (11 km från Luleå) upphör att vara tingsställen. I Bånbyn hålls nu ting i kommunalhuset. I Gammelstad hålls ting i en byggnad som ägs av Nederluleå kommun.

159 Genomförandet Som tidigare nämnts förenas den 1 januari 1967 den del av Båneå landskommun som motsvaras av Gunnarsbyns församling inom Kalix domsaga judiciellt med Luleå domsaga. När den del av Luleå domsaga som ingår i Luleå kommunblock sammanläggs med Luleå stad får Bodens domkrets föreslagen omfattning. Sedan även den del av Luleå kommunblock, som består av Båneå församling i Kalix domsaga, sammanlagt med Luleå är Luleå domkrets färdigbildad. Gällivare och Piteå domkretsar sammanfaller helt med nuvarande Gällivare och Piteå domsagor. När häradshövdingtjänsten i någon av Kalix och Torneå domsagor blir ledig — nuvarande innehavare är födda den 23 februari 1918 respektive den 14 juni 1917 — sammanläggs domsagorna. Sedan Råneå församling överförts till Luleå stad är Kalix domkrets färdigbildad.

KAPITEL4 F ö r s l a g till lagstiftning o m u t v i d g n i n g a v r å d h u s r ä t t s d o m k r e t s

Tidigare förslag och överväganden Enligt 1 kap. 1 § rättegångsbalken är som i annat sammanhang erinrats allmän underrätt på landet och i stad, som hör till domsaga, häradsrätt samt i annan stad rådhusrätt. Domsaga utgör ett tingslag. Är domsaga mycket vidsträckt eller finns eljest synnerliga skäl därtill, må i domsaga vara två eller flera tingslag. Tingslag är häradsrättens domkrets. Om indelning i tingslag förordnar Kungl. Maj :t. Häradsrätts domkrets kan således omfatta såväl lands- som stadsområde, under det att rådhusrätts domkrets är begränsad till staden och automatiskt följer de ändringar som stadsområdet undergår. Begränsningen till stadsområdet har sin naturliga historiska förklaring däri att stad med rådhusrätt till den 1 januari 1965 varit skyldig att hålla rådhusrätten. Förändringar i domkretsindelningen sker antingen genom s. k. domsagoreglering, som innebär, att Kungl. Maj :t beslutar om sammanslagning, delning eller annan förändring av domsagor, eller genom att Kungl. Maj :t — numera jämlikt lagen den 20 november 1964 med vissa bestämmelser angående stads förenande med domsaga — förordnar att stad judiciellt skall förenas med domsaga. Som nämnts i det föregående har domstolskommittén funnit att det för genomförandet av en ändamålsenlig domkretsindelning är av värde att möjlighet öppnas att utsträcka rådhusrätts domkrets till att omfatta område utanför staden. Frågan har behandlats av stadsdomstolsutredningen i dess förut nämnda betänkande Underrätterna (s. 113). Stadsdomstolsutredningen, som förordade att rådhusrätterna förstatligades, ansåg att både rådhusrätt och häradsrätt även därefter borde bestå med sina hittillsvarande skilda domförhetsregler. Rådhusrätt borde således också i framtiden ha juristkollegial sammansättning vid särskild huvudförhandling i tvistemål, under det att häradsrätt vid dylik handläggning skulle ha sammansättningen lagfaren ordförande och nämnd. Rådhusrätt borde dock bibehållas endast i stad, där göromålen beredde sysselsättning åt borgmästare och minst två rådmän. I övriga magistratsstäder borde rådhusrätten ombildas till häradsrätt och staden tillhöra domsaga. Den allmänna regeln borde därför vara att råd-

161 husrätts domkrets begränsas till staden. Regeln borde dock inte göras undantagslös. Stundom kunde en utökning av rådhusrätts domkrets medföra bekvämare tillgång för allmänheten till domstols- och domarkansli. I andra fall kunde en sådan utvidgning innebära domstolsorganisatoriska fördelar. Arbetstyngda och svårskötta domsagor, som gränsade till stad med rådhusrätt, kunde beredas lättnad i arbetsbördan, om t. ex. tätbebyggelse i stadens närhet införlivades med rådhusrättens domkrets. Ett sådant införlivande kunde också underlätta en omreglering av domsagor, som var för små för att bereda häradshövdingen full sysselsättning. Då dylika särskilda skäl talade för en utvidgning av rådhusrätts domkrets att omfatta kommun i närheten av staden, borde Kungl. Maj :t äga besluta därom. I överensstämmelse härmed föreslog stadsdomstolsutredningen bl. a. sådan ändring i 1 kap. 1 § rättegångsbalken att, om särskilda skäl var därtill, rådhusrätts domkrets kunde utsträckas att omfatta kommun i närheten av staden. En av utredningens ledamöter, överlantmätaren Valfrid Larsson, ansåg sig dock inte kunna biträda förslaget, huvudsakligen på den grund att nämndens medverkan i tvistemålsrättsskipningen ej borde begränsas. / remissyttrandena över stadsdomstolsutredningens förslag förordades i allmänhet, att samtliga underdomstolar gjordes helt likformiga i fråga om domförhet. Vid behandlingen av domkretsfrågan uppehöll sig remissinstanserna framför allt vid spörsmålet, hur stora framtidens domkretsar lämpligen borde vara. Endast i ett mindre antal remissyttranden berördes förslaget, att rådhusrätts domkrets skulle kunna utvidgas med kommun i närheten av staden. Av dem som uttalade sig i frågan fann hovrätten för Övre Norrland det välgrundat att behålla rådhusrätt endast i städer, där de egentliga domargöromålen beredde arbete åt borgmästaren och två rådmän. För att i möjligaste mån bevara den kollegiala domstolsorganisationen borde enligt hovrättens mening i gränsfall undersökas, om inte erforderligt arbetsunderlag för rådhusrätten kunde erhållas genom att dess domkrets utvidgades att omfatta angränsande kommun. Hovrätten biträdde således utredningsförslaget rörande rådhusrätts domkrets. Rådhusrätten i Södertälje utgick från att läget på flera håll kunde vara sådant, att det kunde befinnas lämpligt att utsträcka rådhusrätts domvärjo utanför staden. Så snart rådhusrätterna förstatligats, förelåg ej heller något principiellt hinder mot en dylik anordning. På grund härav föreslog rådhusrätten att i anslutning till förstatligandet genomfördes sådan ändring i rättegångsbalken, att rådhusrätts domkrets kunde omfatta även del av omgivande bygd. För den händelse sedermera skulle inrättas underrätter av enhetlig typ, kunde den nu angivna ordningen i varje fall få tillämpning under en övergångstid, räknad från rådhusrätternas förstatligande. I samma riktning uttalade sig bl. a. rådhusrätten i Kalmar (majoriteten) samt rådhusrätterna i Varberg och Östersund. Jämväl Föreningen Sveriges häradshövdingar tillstyrkte förslaget, att i särskilda fall en rådhusrätts domIl—614831

162 krets även skulle kunna omfatta landsbygden i närheten av staden. Statskontoret, som inte fann anledning till erinran mot vad utredningen förordat i fråga om rådhusrätts domkrets, framhöll att det i en del fall torde visa sig lämpligt att, för vinnande av en ändamålsenlig organisation, rådhusrätts domkrets utvidgades att omspänna angränsande domsaga eller del därav. Inte heller kammarkollegiet hade något att invända mot att rådhusrätts domkrets i undantagsfall fick innesluta även område utanför stadens gräns. Enligt kollegiets mening kunde det måhända vara önskvärt, att det landsbygdsområde, som skulle tillhöra rådhusrättens domkrets, inte nödvändigtvis behövde omfatta hel kommun utan att det också kunde utgöras av en eller flera församlingar inom den angränsande kommunen. Rådhusrätten i Hälsingborg anmärkte att, därest det ifrågavarande förslaget till ändring av 1 kap. 1 § rättegångsbalken genomfördes, jämväl 4 kap. 5 § andra stycket i samma balk borde ändras till att avse fördelning av nämndemännens antal mellan olika kommuner inte endast i domsaga utan även beträffande sådan rådhusrätt, som omfattade flera kommuner. Övervägande kritiska synpunkter på utredningsförslaget kom till uttryck i yttrande från länsstyrelsen i Kalmar län. Däri erinrades om de genomgripande förändringar avseende stadskommunernas omfattning och folkmängd som kunde inträda, om de indelningssakkunnigas förslag rörande principerna för en ny kommunindelning godtogs av statsmakterna. Om så blev fallet, torde enligt länsstyrelsens åsikt anledning saknas att tillerkänna Kungl. Maj :t befogenhet att, då särskilda skäl talade för en utvidgning av rådhusrätts jurisdiktionsområde att avse kommun i stadens närhet, meddela beslut därom. Vidare torde efter en ny kommunindelning åtskilliga av de nuvarande magistratstäderna, som ifrågasatts skola läggas under landsrätt, erhålla den storlek att de kom att fylla även utredningens krav på arbetsunderlag för en rådhusrätt. I betänkandet Rådhusrätternas förstatligande (s. 217) intog domstolskommittén en närmast negativ inställning till att för den tid, som förflyter innan en likformig underrättsorganisation genomförts och nuvarande skillnad i judiciellt avseende således upphör, vidta ändringar i gällande judiciella indelningsregler. Kommittén uttalade bl. a. att, såvitt kommittén funnit, det för närvarande inte förelåg något mera påtagligt behov av den ifrågavarande reformen. I remissyttranden över domstolskommitténs betänkande togs frågan upp till behandling endast av hovrätten över Skåne och Blekinge samt Sveriges juristförbund. Båda dessa remissinstanser förordade att i syfte att underlätta en lämplig domkretsindelning under tiden mellan rådhusrätternas förstatligande och fram till dess underrätterna blivit enhetliga en reform genomfördes av innehåll att rådhusrätts domkrets skulle kunna utsträckas att även omfatta landsbygd.

163 Domstolskommittén Under arbetet med den översyn av domkretsindelningen som nu gjorts har det framgått att som följd av kommunblocksbildningarna ändringar i den kommunala indelningen kan väntas ske i mycket stor omfattning och avsevärt snabbare än en enhetlig underrättsorganisation kan antas komma till stånd. En ny domkretsindelning i enlighet med kommitténs förslag förutsätter i åtskilliga fall, att stad med rådhusrätt och annan kommun förs samman under gemensam underrätt. Det måste anses uteslutet i varje fall beträffande de större städerna att för sådant sammanförande begagna den form som f. n. är den enda möjliga, nämligen landsrättsförläggning av staden. Ändras inte den nuvarande lagstiftningen så att möjlighet även ges att i stället lägga den andra kommunen under stadsrätt kommer genomförandet av en ny domkretsindelning inte bara att fördröjas utan också att försvåras i andra avseenden på sätt framhållits i det föregående. Den översyn av de judiciella indelningsreglerna som kommittén med hänsyn härtill företagit berör såväl rättegångsbalken som ett flertal andra lagar och författningar. När underrättsorganisationen blir enhetlig och skillnaden i judiciellt avseende mellan land och stad således upphör måste de ifrågavarande bestämmelserna överses ånyo. Kommittén har därför sökt att begränsa ändringarna nu till de minsta möjliga. Ändringsförslagen bifogas betänkandet. Den närmare motiveringen till förslagen redovisas i det följande.

Förslaget till ändring i rättegångsbalken 1 kap. 1 §• Liksom stadsdomstolsutredningen föreslår kommittén att huvudstadgandet rörande utsträckning av rådhusrätts domkrets till att omfatta område utanför staden upptas i förevarande paragraf. Enligt stadsdomstolsutredningens förslag skulle särskilda skäl fordras för en dylik indelningsändring. Med kommitténs inställning till domförheten vid särskild huvudförhandling i tvistemål och inför den övergång, som kan förutsättas komma att ske till enhetlig underrättsorganisation, saknas anledning till denna begränsning. Domkretsens omfattning bör helt bestämmas av möjligheterna att få till stånd en lämplig domkretsindelning. I likhet med stadsdomstolsutredningen anser kommittén att till rådhusrätts domkrets inte bör kunna föras del av kommun. Det förekommer visserligen enligt kommunblocksindelningen i flera fall, att del av kommun, som motsvarar församling, avses

164 skola sammanläggas med stad, som har rådhusrätt. Behovet av att kunna göra sådan sammanläggning tidigare i judiciellt än i kommunalt hänseende kan dock inte anses vara så stort, att det motiverar den avsevärt mera komplicerade reglering som i detta fall skulle bli nödvändig. Däremot bör möjligheten till utökning av rådhusrätts domkrets inte begränsas till att avse endast landskommun. Även om det vanligen torde vara fråga om sådan kommun, är också sammanläggning med annan stad eller köping i vissa fall tänkbar. Som exempel kan nämnas att kommitténs förslag till domkretsindelning innebär, att rådhusrättens i Hälsingborg domkrets utökas med staden Höganäs och köpingen Bjuv samt att rådhusrättens i Borås domkrets utökas med staden Ulricehamn samt köpingarna Kinna och Svenljunga. I stadsdomstolsutredningens förslag sägs att kommun, som skall förenas med rådhusrätts domkrets, skall ligga i närheten av staden. Att så bör vara fallet torde ligga i sakens natur och inte behöva anges särskilt. Det föreslagna stadgandet har getts formen av tillägg till första stycket. Enligt andra stycket är för domsagornas del domkrets liktydigt med tingslag. För närvarande finns i 14 domsagor mer än ett tingslag. Tingslagen är bärare av tingshusbyggnadsskyldigheten. Som förut nämnts vann kommitténs förslag att staten skulle överta lokalhållningen för de allmänna underrätterna inte Kungl. Maj :ts bifall. I propositionen angående huvudmannaskapet för rådhusrätterna m. m. (1964: 156) föreslogs i stället (s. 48) att tingslagens nuvarande skyldigheter i fråga om lokalhållningen för häradsrätterna tills vidare skulle bibehållas och att stad med rådhusrätt skulle ha skyldigheter i fråga om lokalhållning i samma omfattning som tingslag. Kommittén har under dessa förhållanden ansett sig inte böra f. n. föreslå någon ändring i de bestämmelser om tingslag som nu gäller. Även efter domsagoregleringar i enlighet med kommitténs indelningsförslag blir det alltså möjligt att ha två eller flera tingslag i samma domsaga. Fråga om uppdelning av domsaga på detta sätt kommer liksom hittills att bero på särskilt beslut av Kungl. Maj :t. Möjligheten att utöka rådhusrätts domkrets med annan kommun än staden bör medföra att Kungl. Maj :t får samma befogenhet att bestämma domkretsen för rådhusrätt som den Kungl. Maj :t enligt tredje stycket av förevarande paragraf nu har att bestämma omfattningen av tingslag. Stadgandet i fråga har därför utvidgats att innefatta ett allmänt bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om indelning i domkretsar. 12 §. Som en följd av ändringen i 1 § bör uttrycket »stad med rådhusrätt» utbytas mot »rådhusrätts domkrets». Motsvarande ändring torde böra göras i den med stöd av förevarande paragraf utfärdade kungörelsen den 10 juli 1947 om antalet nämndemän i städer med rådhusrätt. Förslag till sådan författningsändring har inte upprättats.

165 13 §. Enligt detta lagrums andra stycke skall rådhusrätt sammanträda i staden men må, om särskilda skäl är därtill, sammanträde hållas på annan ort. För häradsrätterna gäller enligt 1 kap. 6 § att Kungl. Maj :t bestämmer vilken eller vilka orter som skall vara tingsställe. Enligt 7 § sista stycket samma kapitel förordnar Kungl. Maj :t om tingsordning. Om enligt kommitténs förslag stad med rådhusrätt och annan k o m m u n förenas i gemensam domkrets kan, såsom framgår av Bilaga B, behov föreligga av regelbundna domstolssammanträden även utanför staden. Den möjlighet rådhusrätt enligt förevarande stadgande har att hålla sammanträde på annan ort än staden, kan inte utnyttjas för att täcka ett dylikt behov. Lagrummet synes därför böra ändras så att Kungl. Maj :t med avseende på rådhusrätt får motsvarande befogenhet som beträffande häradsrätt att bestämma sammanträdesorter. För flertalet av de rådhusrätter, vilkas domkretsar föreslås omfatta jämväl annan kommun än staden, torde visserligen behov av att domstolen regelmässigt sammanträder på annan ort aktualiseras först så långt fram i tiden att en enhetlig underrättsorganisation kan tänkas då vara genomförd. Frågan kan emellertid få praktisk betydelse även under de närmaste åren. Kommittén föreslår som huvudregel att rådhusrätt skall sammanträda inom domkretsen. För det fall att domkretsen omfattar flera kommuner, bör Kungl. Maj :t äga bestämma å vilken eller vilka orter allmän rättegångsdag skall hållas. Kungl. Maj :t måste därmed vara befogad jämväl att bestämma när allmän rättegångsdag skall hållas på de olika sammanträdesorterna inom rådhusrättens domkrets. Möjligheten att, om särskilda skäl är därtill, hålla sammanträden utanför domkretsen bör behållas. 16 §. Enligt förevarande lagrum skall för domsaga å tingsställe eller annan ort, som Kungl. Maj :t bestämmer, samt i stad med rådhusrätt finnas häkte. Vidare stadgas befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna om gemensamt häkte för flera domsagor eller för domsaga och stad samt om särskilda häktningsdomare. Den föreslagna möjligheten att utvidga rådhusrätts domkrets gör det väl i och för sig inte nödvändigt att ändra lagrummet. Det bör emellertid övervägas att i detta sammanhang upphäva paragrafen såsom saknande betydelse. Ifrågavarande bestämmelse tillkom då hållande av häkte var en kommunal angelägenhet. P>. o. m. den 1 januari 1965 har ansvaret för förvaring av häktade och organisationen m. m. härför övertagits av staten (prop. 1964: 100; SU 1964: 114; rskr 1964: 259). I den mån häradshäkte eller stadshäkte alltjämt finns, torde de sällan eller aldrig komma till användning för sitt ändamål. Något praktiskt behov att behålla dylika häkten föreligger inte. Bestämmelserna om dem i rättegångsbalken bör alltså kunna utgå.

166 Det i lagrummet upptagna bemyndigandet för Kungl. Maj :t att förordna om särskild häktningsdomare synes likaledes vara obehövligt. Det är inte känt att det någonsin utnyttjats. På grund av det anförda förslår kommittén att lagrummet i sin helhet skall upphöra att gälla. Kommittén erinrar att begreppen häradshäkte och stadshäkte förekommer även i kungörelsen den 25 april 1958 med vissa föreskrifter om allmänna häkten och polisarrester samt kungörelsen den 25 april 1958 om tillämpning av lagen s. d. om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. Vidare erinras om stadgandena angående häradsfängelser i 26 kap. 4 § byggningabalken samt i lagen den 5 juni 1909 angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse. 4 kap. 5 §. Som följd av den föreslagna ändringen av 1 kap. 1 § har i andra stycket av förevarande paragraf »tingslag» ersatts med det mera omfattande begreppet »domkrets». Vidare har i fjärde stycket »stad med rådhusrätt» utbytts mot »rådhusrätts domkrets». Övergångsbestämmelser Ändringen i 1 kap. 1 § återverkar, förutom på ovan behandlade lagrum i rättegångsbalken, även på bestämmelser i ett stort antal andra lagar och författningar. I en del av dessa har, såsom framgår av de bilagda författningsförslagen, ändringar föreslagits. I de fall då detta ej skett, trots att någon form av reglering synes erforderlig, har kommittén ansett denna reglering enklast ske genom generella bestämmelser. Kommittén förslår att dessa meddelas i form av övergångsbestämmelser till ändringarna i rättegångsbalken. Förfaringssättet med generella bestämmelser har den fördelen att man även når fall, som är i behov av reglering men som till äventyrs inte uppmärksammats. De lagar och andra författningar som åsyftas med bestämmelserna innehåller med vissa variationer uttryck som »landet», »stad» eller »stad med rådhusrätt». Som exempel kan nämnas följande stadganden: 14 kap. 1 § giftermålsbalken, 2 §* förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom, 4 § andra stycket, 10 §, 23 §, 38 § första stycket, 45 § andra stycket och 1

Bestämmelsen i 2 § lagfartsförordningen — enligt vilken lagfart skall sökas å landet sist å den inskrivningsdag, som infaller näst efter sex månader, och i stad inom tre månader sedan fånget skedde— har i rättspraxis tolkats så a t t beträffande fastighet i stad under landsrätt tiden för sökande av lagfart skall vara den för lagfart å landet föreskrivna (NJA I 1957 s. 725).

167 65 § förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, 38 § första stycket lagen den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg, 2 kap. 11 § första stycket lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, 14 § lagen den 12 maj 1917 om expropriation, 16 § andra stycket lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, 5 § första stycket lagen den 8 april 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, 3 § första stycket, 7 § fjärde stycket och 10 § andra stycket lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet, 2 § första stycket, 3 § andra stycket, 5 § första stycket och 12 § första stycket lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden, 2 § kungörelsen den 18 november 1932 angående inskrivningsdomare och inskrivningsdagar, 36 § första stycket lagen den 2 juni 1933 om ägofred. Förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning samt lagarna den 20 juni 1924 om viss panträtt i spannmål och den 30 juni 1942 om viss panträtt i spånadslin och hampa upphör att gälla då lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning träder i kraft. Enligt denna torde några komplikationer i nu förevarande hänseende inte uppkomma. Övergångsbestämmelserna omfattar alla föreskrifter som reglerar skyldighet, behörighet eller befogenhet för underrätt, underrättsdomare eller inskrivningsdomare eller som gäller tidsfrist, inom vilken åtgärd skall vidtas hos sådan myndighet. Föreskrifter som saknar direkt anknytning till. underrätt, domare i underrätt eller underrätts domkrets avses däremot inte genom den föreslagna lagstiftningen få annan innebörd än tidigare. Oaktat t. ex. det i byggnadslagen den 30 juni 1947 meddelas särskilda planbestämmelser för stad, vissa stadsliknande samhällen och landet i övrigt bör således den omständigheten att landskommun eller köping tillförs rådhusrätts domkrets inte medföra att andra planbestämmelser än de dittills tilllämpade blir gällande för kommunen. Andra exempel kan hämtas i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad och lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet. Tillämpningsområdena för de materiella bestämmelser om fastighetsbildning som dessa lagar ger för städer, s. k. fastighetsregistersamhällen och landet i övrigt torde icke böra påverkas av om exempelvis en landskommun tillförs rådhusrätts domkrets. Är jorddelningslagens bestämmelser om fastighetsbildning tillämpliga då indelningsändringen sker, bör de gälla även i fortsättningen om ej annorlunda förordnas. Beträffande gode män framgår av 6 kap. 15 § fastighetsbildningslagen, att bestämmelserna härom i 6 kap. 4 § samma lag gäller endast stad.

168 I annan kommun än stad torde därför motsvarande bestämmelser i jorddelningslagen vara tillämpliga, och detta även om kommunen tillförs rådhusrätts domkrets. Däremot bör rådhusrätt vara ägodelningsrätt också inom sådan del av domkretsen, som utgörs av annan kommun än staden. Kommittén återkommer till sistnämnda spörsmål vid behandlingen av förslaget till ändring i jorddelningslagen. Det förhållandet att inte alla föreskrifter som hänför sig till »landet» eller »stad med rådhusrätt» eller liknande bestämning åsyftas har i lagtexten uttryckts på det sättet att en förutsättning för tillämpning av de föreslagna bestämmelserna skall vara att annat ej framgår av omständigheterna. Förslaget till lag med vissa bestämmelser angående ändrad domkretsindelning Bestämmelser om landsrättsförläggning av stad finns f. n. i lagen den 20 november 1964 med vissa bestämmelser angående stads förenande med domsaga. Denna lag innehåller bemyndigande för Kungl. Maj :t att dels förordna om att rådhusrätt skall upphöra och att staden i judiciellt avseende skall förenas med domsaga, dels i anslutning till sådant förordnande ge erforderliga föreskrifter med avseende å stadens rättigheter och skyldigheter i förhållande till tingslaget samt utfärda de bestämmelser i övrigt, till vilka stadens förening med domsagan må föranleda. Med hänsyn till den föreslagna möjligheten att utvidga rådhusrätts domkrets att omfatta annan kommun än staden bör lagen den 20 november 1964 ersättas med en lag som är tillämplig på varje fall av ändrad don> kretsindelning. Kommittén föreslår således ett generellt bemyndigande för Kungl. Maj :t att, då allmän underrätts domkrets ändras, ge erforderliga föreskrifter angående berörda tingslags och kommuners rättigheter och skyldigheter i förhållande till varandra samt utfärda de bestämmelser i övrigt, som föranleds av indelningsändringen. Något särskilt bemyndigande att förordna om att rådhusrätt skall upphöra torde inte behövas. Sådant bemyndigande måste anses innefattat i det föreslagna stadgandet i 1 kap. 1 § sista stycket rättegångsbalken enligt vilket Kungl. Maj :t förordnar om indelningen i domkretsar. Förslaget till ändring i lagen med vissa bestämmelser angående statens övertagande av huvudmannaskapet för rådhusrätterna Stadsdomstolsutredningen föreslog i betänkandet Underrätterna en särskild lag om skyldighet att hålla tingshus och rådhus (s. 267), vari bl. a. gavs bestämmelser som dels motsvarade innehållet i 3 § förevarande lag, dels reglerade nämnda skyldighet, om domkretsen omfattade flera kommuner. I sistnämnda hänseende föreslog utredningen bl. a., att sådan skyldighet

169 skulle åvila samtliga kommuner i domkretsen, om ej av särskilda skäl Kungl. Maj:t förordnade att skyldigheten skulle åvila endast vissa kommuner. Kostnaderna skulle gäldas av kommunerna gemensamt och, om ej särskilda skäl var till annat, fördelas mellan kommunerna. I fråga om sådan fördelning ansåg utredningen (s. 214), att i huvudsak de grunder borde tillämpas, efter vilka kostnaderna för domsagas kansli fördelades på olika tingslag enligt lagen den 18 juni 1942 om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli. Slutligen borde det i princip tillkomma de berörda kommunerna att bestämma om formerna för handhavande av skyldigheten att hålla domstolslokaler. Den reglering som stadsdomstolsutredningen sålunda föreslagit av frågan om skyldigheten att hålla domstols lokaler, då en domkrets omfattar flera kommuner, synes utgöra en godtagbar lösning för det fall varom nu är fråga eller att flera kommuner ingår i domkretsen för rådhusrätt. Kommittén föreslår att stadgande av denna innebörd intas i 3 § förevarande lag. För att förebygga en tolkning, enligt vilken nytillkommande kommun skulle vara skyldig att delta i samtliga efter den 1 januari 1965 uppkomna kostnader för domstolslokaler i rådhusrätts domkrets, bör tidsangivelsen i lagrummets första stycke, som numera är utan betydelse, utgå. Förslaget till ändring i föräldrabalken Ändringarna följer direkt av den föreslagna ändringen i 1 kap. 1 § rättegångsbalken. Vad gäller förslaget till ändrad lydelse av 19 kap. 3 § har det inte ansetts nödvändigt att ta hänsyn till att enligt 2 § samma kapitel i Stockholm skall finnas överförmyndarnämnd i stället för överförmyndare. Frågan om förening av Stockholms stad med annan kommun till ett överförmyndardistrikt torde sakna praktisk betydelse. Man synes knappast behöva räkna med att Stockholms stad utvidgas i judiciellt hänseende utan samband med inkorporering. Förslaget till ändring i förordningen i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva Enligt 1 § förevarande förordning skall avhandling om lösöreköp för att det köpta skall skyddas från utmätning för säljarens skuld bl. a. registreras hos offentlig myndighet. Finns egendomen i stad med rådhusrätt, skall sålunda köpehandlingen inom åtta dagar efter kungörande i kyrka uppvisas inför rådhusrätten för att intas i dess protokoll. Är egendomen å annan ort, skall köpehandlingen inom åtta dagar efter kungörandet uppvisas för landsfiskalen i orten eller, där stadsfogde finns, för stadsfogden och tillställas honom i bestyrkt avskrift samt inom en månad efter kungörandet

170 företes inför häradsrätten för intagande i dess protokoll. I stället för landsfiskal och stadsfogde är numera kronofogde utmätningsman. Det olika förfarande som sålunda föreskrivs, om egendomen finns i stad med rådhusrätt och om den finns å annan ort, torde sammanhänga med att vid tiden för förordningens tillkomst borgmästare och rådmän, dvs. magistraten, fullgjorde utmätningsmans funktioner i stad. Den exekutiva myndigheten i stad bestod alltså av samma funktionärer som den judiciella och kunde därigenom antas få kännedom om de lösöreköpsavhandlingar som uppvisades för rådhusrätten. 1 Sedan magistraten avskaffats har dess exekutiva uppgifter övergått på kronofogdemyndigheten. Då rådhusrätterna eller deras ledamöter sålunda inte längre har någon befattning med utsökningsmål, synes det lämpligt att — samtidigt som förevarande paragraf anpassas till den föreslagna ändringen i 1 kap. 1 § rättegångsbalken — ett enhetligt förfarande för registrering av lösöreköp införs. Det förfarande som hittills gällt om egendomen funnits å annan ort än stad med rådhusrätt bör härvid göras tillämpligt även för de fall då egendomen finns i sådan stad. Förslaget till ändring i förordningen om skyldighet för präst att avlämna uppgifter angående inträffade dödsfall Förordningens § 2 upptar för närvarande olika bestämmelser för å ena sidan landet och stad som lyder under landsrätt samt å andra sidan stad med rådhusrätt. Ändras 1 kap. 1 § rättegångsbalken på föreslaget sätt, bör bestämmelserna göras enhetliga. Kommittén föreslår att i samband härmed de särskilda regler som gäller för Stockholm och Göteborg sammanförs i ett gemensamt stadgande. Stockholms förmyndarkammare avskaffades med utgången av år 1956 och i stället tillkom överförmyndarnämnden i Stockholm. I samband därmed ändrades inte nu ifrågavarande förordning. Förmyndarkammaren var i vissa hänseenden organisatoriskt knuten till den avdelning av rådhusrätten å vilken bl. a. bouppteckningsärenden handlades. Sedan förmyndarkammaren upphört, avlämnas uppgifterna angående dödsfall direkt till denna avdelning. Den föreslagna ändringen för Stockholms stad innebär alltså endast ett stadfästande av vad som numera i praktiken tillämpas. Förslaget till ändring i vattenlagen Om till rådhusrätts domkrets förs annan kommun än staden erfordras föreskrifter om hur vattenrättsnämndeman i sådant fall skall utses för domkretsen. Det torde ligga närmast till hands att, liksom nu är fallet 1

Se Naumanns tidskrift 1864 s. 51 och Backman, Ny lagsamling, andra bandet s. 226 under 1 kap. 3 § utsökningsbalken.

171 enligt 11 kap. 4 § vattenlagen beträffande utseende av vattenrättsnämndeman för tingslag, anknyta till det förfarande som tillämpas då det gäller val av ägodelningsnämndemän enligt 21 kap. 3 § jorddelningslagen. I sistnämnda lagrum stadgas inte något maximum beträffande antalet valmän. Genom den nu föreslagna möjligheten att utöka rådhusrätts domkrets med annan kommun än staden kan emellertid även de största städerna komma att utse valmän för val av vattenrättsnämndeman. Antalet valmän skulle med tillämpning av reglerna i 21 kap. 3 § jorddelningslagen om någon begränsning inte införs för dessa städer bli orimligt stort eller cirka 260 för Stockholm, 150 för Göteborg och 90 för Malmö. En maximering synes därför nödvändig, förslagsvis till 35 valmän för varje kommun, vilket skulle innebära att maximeringen berör endast kommuner med mer än 102 000 invånare. Med ett sådant maximum torde risken vara liten för att kommun, som hör till domsaga och alltså även har att utse valmän för val av ägodelningsnämndemän, skall behöva utse ett annat och större antal valmän för detta val än för val av vattenrättsnämndeman. En följd av den föreslagna ändringen i 1 kap. 1 § rättegångsbalken är vidare att i l l kap. 4 § andra stycket vattenlagen orden »tingslag eller för stad» bör utbytas mot »domkrets». Ändringar i samma syfte torde böra göras i den med stöd av detta lagrum utfärdade kungörelsen den 29 oktober 1964 om antalet vattenrättsnämndemän. Förslag till författningstext har inte upprättats. Förslaget till ändring i konkurslagen Den föreslagna ändringen i 1 kap. 1 § rättegångsbalken återverkar — förutom på 7, 12 och 164 §§ konkurslagen, i vilka lagrum särskilda ändringar föreslås -— även på de sinsemellan i stort sett likalydande bestämmelserna i 42 § tredje stycket och 44 § andra stycket samma lag. Beträffande dessa synes dock tillfyllest med de föreslagna övergångsbestämmelserna till ändringarna i rättegångsbalken. 7§. Kommittén föreslår att i andra stycket »på landet» ersätts med »i domsaga» och att »stad» utbyts mot »rådhusrätts domkrets». Som en följd av dessa ändringar bör stadgandet i sista stycket utgå. Den nu förekommande ålderdomliga benämningen rådstuvurätt bör utbytas mot rådhusrätt. 12 §. I klarhetens intresse bör ändring vidtas i första stycket, i vad därigenom anges den längsta tid, inom vilken gäldenären må avge förklaring över borgenärs konkursansökning. Det synes lämpligast att detta sker genom att samma tid föreskrivs för hela riket, varigenom stad och land eller liknande

172 uttryck inte behöver användas. Då det är fråga om maximitid och denna tid dessutom i undantagsfall kan utsträckas ända till sex veckor, synes i valet mellan de båda tidsfrister, som nu gäller, vad som för närvarande är föreskrivet för landet vara att föredra. 164 §. Enligt tredje stycket skall ärende, som där avses, i stad utsättas att förekomma vid rätten inom tre veckor. Då rättsferier numera finns även vid rådhusrätt, är denna bestämmelse, som ej medger något undantag, inte lämplig. Kommittén föreslår, att — samtidigt som bestämmelsen anpassas till den föreslagna ändringen i 1 kap. 1 § rättegångsbalken — den för häradsrätt gällande regeln att ärende skall utsättas att förekomma å nästa ting ges motsvarande tillämpning på rådhusrätt. Någon menlig inverkan härav synes inte behöva befaras. Är ett ärende så brådskande att det inte skäligen kan anstå till nästa allmänna rättegångsdag, åligger det enligt lagrummet konkursdomaren att utsätta särskilt sammanträde.

Förslaget till ändring i lagen om ackordsförhandling utan konkurs Ändringen överensstämmer med den som föreslås i 164 § tredje stycket konkurslagen. Av samma skäl som någon ändring ej föreslås i 42 § tredje stycket och 44 § andra stycket konkurslagen synes någon ändring ej heller behöva göras i de dessa lagrum motsvarande stadgandena i 4 § fjärde stycket och 7 § sjunde stycket förevarande lag.

Förslaget till ändring i lagen om delning av jord å landet Enligt 21 kap. 1 § förevarande lag är första domstol i jorddelningsmål å landet ägodelningsrätt, en för varje domsaga. Enligt 6 kap. 16 § första stycket lagen om fastighetsbildning i stad är rådhusrätt, där sådan finns, ägodelningsrätt i stad. I andra stycket samma lagrum stadgas att stad, där rådhusrätt ej finns, lyder under ägodelningsrätten i den domsaga staden i judiciellt hänseende tillhör. Om nu rådhusrätts domkrets skall kunna omfatta även annan k o m m u n än staden, bör såsom tidigare framhållits rådhusrätten vara ägodelningsrätt även i sådan kommun. Är det stad som tillförts rådhusrätts domkrets, torde huvudbestämmelsen i 6 kap. 16 § första stycket fastighetsbildningslagen kunna anses tillämplig även på sådan stad. För annan kommun eller således landskommun och köping bör frågan om behörig ägodelningsrätt avgöras genom särskild bestämmelse. Denna torde — i konsekvens med att bestämmelsen om ägodelningsrätt i stad, som lyder under landsrätt,

173 återfinns i fastighetsbildningslagen — böra upptas i jorddelningslagen. Domstolskommittén föreslår alltså det tillägget till 21 kap. 1 § första stycket sistnämnda lag att för kommun på landet, som hör till rådhusrätts domkrets, rådhusrätten skall vara ägodelningsrätt. I andra stycket nyssnämnda paragraf stadgas att, där till skifteslag hör jord, som är belägen inom två eller flera domsagor, skifteslaget skall anses lyda under ägodelningsrätten i den domsaga, inom vilken största delen av jorden ligger. Det torde inte vara nödvändigt att ändra denna bestämmelse i anledning av att möjlighet införs att utöka rådhusrätts domkrets. Redan med nuvarande lagstiftning kan det — genom ändring i den administrativa indelningen — förekomma att av ett och samma skifteslag en del hör till domsaga medan en annan del hör till stad med rådhusrätt. Angivna förhållande kan emellertid inte föreligga annat än övergångsvis — se 1 kap. 3 § tredje stycket jorddelningslagen -— och eftersom enligt den föreslagna ändringen av 1 kap. 1 § rättegångsbalken endast hel kommun skall kunna tillföras rådhusrätts domkrets, torde forumfrågor av detta slag bli mycket sällsynta. Dessa få fall bör kunna lösas genom en analogisk tillämpning av förevarande stadgande på samma sätt som för närvarande torde ske då problemet aktualiseras.

KAPITEL 5 S a m m a n f a t t n i n g och k o s t n a d s b e r ä k n i n g a r

Som framhållits i direktiven för utredningen har nuvarande domkretsindelning för underrätterna genom den snabba samhällsutvecklingen alltmer kommit att framstå som otidsenlig. Den på äldre förhållanden grundade uppdelningen av underrättsväsendet på ett mycket stort antal, ofta små enheter har i våra dagar inte samma berättigande som förr. Den måste också ur administrativa och arbetsorganisatoriska synpunkter anses vara mindre ändamålsenlig. Vid utarbetandet av det förslag till ny domkretsindelning, som kommittén nu framlägger, har i stort sett de principer varit vägledande som angavs i kommitténs tidigare betänkande Rådhusrätternas förstatligande. I nämnda betänkande förordade kommittén tillika bl. a. att, sedan en enhetlig underrättsorganisation genomförts, sådana domförhetsregler skulle gälla, att samtliga underrätter i vissa fall skulle vara domföra i juristkollegial sammansättning. Vid ärendets fortsatta behandling tog statsmakterna inte ställning härtill. Praktiskt taget alla remissinstanser anslöt sig emellertid till kommitténs uppfattning. Enligt föreliggande förslag avses varje domkrets utom i undantagsfall få sådan storlek, att den bereder sysselsättning åt minst tre lagfarna domare. Förslaget möjliggör alltså sammansättning som nyss sagts. Den närmare utformningen av de nya domkretsarna är väsentligen förestavad av de ändringar, som rikets indelning undergått i andra avseenden, främst genom kommunblocksbildningarna och av kommitténs principiella inställning att en och samma kommun inte bör uppdelas på flera domkretsar. Skulle domförhetsreglerna ges annat innehåll än kommittén förutsatt, torde åberopade förhållanden i övrigt dock leda till ett resultat som inte mer avsevärt skiljer sig från det här framlagda. Enligt förslaget kommer antalet domkretsar — bortsett från uppdelningen av vissa domsagor på flera tingslag eller domkretsar med var sin häradsrätt — att minska från 142 den 1 januari 1967 till 86. Beträffande utformningen av domkretsarna framläggs för Skaraborgs, Västmanlands och Kopparbergs län alternativa förslag. Domkretsarna, som följer kommunblocken även när dessa bildats över länsgräns, föreslås i några fall bestå av kommunblock från skilda län. Så är fallet med Ystads, Mölndals, Trollhättans, Åmåls och Hedemora domkretsar. Vad angår den sistnämnda domkretsen anges dock även en alternativ lösning. Förslaget medför avsevärt bättre överensstämmelse än nu mellan domkretsindelning och indelning i åklagardistrikt. Antalet åklagardistrikt är 90.

175 Oavsett de fall där domkrets bildats över länsgräns kommer visserligen mindre avvikelser mellan domkretsindelning och indelning i åklagardistrikt att bestå på vissa håll. Olägenheterna härav bedöms emellertid som små. Skulle de likväl i några fall bli besvärande torde få övervägas att anpassa åklagardistrikten efter domkretsarna. Beträffande kansliorter och tingsställen innebär förslaget att domstolskansli i två fall (Sandviken och Trelleborg) förläggs till ort som inte redan f. n. har underrätt. Följande 21 orter kommer enligt förslaget att upphöra att vara säte för underrätt, men behållas som tingsställen: Bollnäs, Borgholm, Falkenberg, Haparanda, Leksand, Ljusdal, Malung, Mjölby, Ronneby, Sala, Simrishamn, Skara, Stenungsund, Strömstad, Sveg, Sölvesborg, Ulricehamn, Vetlanda, Vimmerby, Årjäng och Östhammar. Vidare kommer 10 orter att upphöra att vara såväl kansliorter som tingsställen, nämligen Alvesta, Broby, Klippan, Kungsbacka, Sjöbo, Skene, Storvik, Säffle, Söderköping och Vara. Kommittén förutsätter att den nya domkretsindelningen genomförs successivt allteftersom underrätternas chefsdomartjänster blir lediga eller ändringar i kommunindelningen påkallar domkretsreglering. För att underlätta genomförandet föreslår kommittén sådan ändring i nuvarande judiciella indelningsregler att rådhusrätts domkrets skall kunna utsträckas att omfatta även annan kommun än staden. De ändringar i gällande bestämmelser som erfordras för att möjliggöra att domkrets bildas över länsgräns har behandlats av kommittén i en med skrivelse den 20 april 1966 till Kungl. Maj :t överlämnad promemoria med förslag angående behörig länsstyrelse m. m. i fall då domsaga hör till skilda län. I de fall där kommunblock bildats över länsgräns utgår kommittén från att länsgränsen justeras allteftersom kommuner bildas av blocken. Genom den föreslagna domkretsindelningen kommer — såsom direktiven förutsätter — en förskjutning mot större domkretsar med fler domare att ske. Denna strukturförändring åskådliggöres genom följande uppställning, som upptar domkretsarna den 1 januari 1967 och de föreslagna domkretsarna fördelade efter antalet domare. 105 S:a

Antal domare

48 Domkretsar 1/1 1967

—

142 Föresl. domkretsar . .

—

1 fl

86 Av uppställningen framgår, att den väsentligaste ändringen, som förslaget medför, är att antalet en- och tvådomardomkretsar nedbringas från 75 till endast 5. övriga förskjutningar är tämligen små. Antalet domkretsar med fyra domare ökar från 12 till 17 och antalet domkretsar med fem domare eller fler från 22 till 31.

176 Den 1 januari 1966 tjänstgjorde i underrätterna sammanlagt 577 domare, nämligen 148 häradshövdingar och borgmästare, 280 tingsdomare och rådmän samt 149 domare i lägre grad, huvudsakligen fiskaler men även ett antal assessorer och stadsnotarier på övergångsstat. Om den föreslagna indelningen varit genomförd den 1 januari 1966 skulle enligt kommitténs beräkningar det totala behovet av underrättsdomare vid samma tidpunkt varit 552, eller 86 häradshövdingar och borgmästare, 349 tingsdomare och rådmän samt 117 fiskaler. Den nya domkretsindelningen skulle således medfört en minskning med 25 domare. Den sammanlagda årliga avlöningskostnaden för underrättsdomarna vid den domkretsindelning som gällde den 1 januari 1966 var, om man utgår från löneläget den 1 juli samma år, i runt tal 36,5 milj. kr. Härav belöper på häradshövdingar och borgmästare omkring 11 milj. kr., på tingsdomare och rådmän närmare 19 milj. kr. och på övriga domare omkring 6,5 milj. kr. Med den av kommittén föreslagna domkretsindelningen skulle, alltjämt räknat efter löneläget den 1 juli 1966, motsvarande kostnader ha blivit i runt tal 35 milj. kr., därav för häradshövdingar och borgmästare omkring 6,5 milj. kr., för tingsdomare och rådmän omkring 23,5 milj. kr. och för fiskaler närmare 5 milj. kr. För häradshövdingar och borgmästare har lönen härvid genomgående beräknats som för häradshövding i högsta lönegrupp. Lönekostnaderna för domarpersonalen skulle således vid ny domkretsindelning minska med omkring 1,5 milj. kr. om året. Som nämnts tidigare har personalbehovet beräknats med hänsyn tagen till möjligheten av juristkollegial sammansättning i tvistemål vid samtliga underrätter. Ä andra sidan har inte beaktats de kostnader, som inrättandet av tjänster som ordförande på avdelning vid större underrätter kan komma att föranleda. Emellertid har inte heller vid beräkningen av lönekostnaderna med nuvarande domkretsindelning tagits hänsyn till den särskilda ersättning som utgår till de avdelningsordförande som redan för närvarande finns. Motsvarande beräkningar beträffande tingsnotarier och domstolsbiträden har inte skett. Det bör emellertid kunna antas att kostnaderna för dessa personalkategorier i vart fall inte blir större som följd av den nya domkretsindelningen än de är enligt den hittillsvarande. Inte heller har närmare beräknats den inverkan, som den nya domkretsindelningen kan få på behovet av omkostnadsanslagen för underrättsväsendet. Vissa kostnader såsom för skrivmateriel, telefon och sjukvård bör bli i stort sett oförändrade. Då det gäller kontorsmaskiner, särskilt sådana avdyrbarare slag som fotoapparater, stencileringsapparater och bandinspelningsapparater torde besparingar vara möjliga. En viktig kostnadsfaktor i sammanhanget gäller lokalbehovet. Genomförandet av den nya domkretsindelningen med dess större domstolsenheter medför att de nya underrätterna i allmänhet behöver större lokalutrymmen

177 än de nuvarande. Å andra sidan leder den nya indelningen till att många av de byggnader, i vilka underrättskansli nu är inrymt, kan helt eller delvis tas i anspråk för andra ändamål. En inventering av det byggnadsbestånd som torde friställas genom den nya domkretsindelningen redovisas i Bilaga E. Enligt däri intagna sammanställningar skulle, sedan den nya indelningen helt genomförts, 25 tingshus, innehållande såväl kansli- som sessionslokaler, över huvud taget inte behövas för domstolsändamål samt 21 tingshus, i vilka likaledes för närvarande såväl kansli- som sessionslokaler är inrymda, bli obehövliga som kanslibyggnader och i fortsättningen inte finna användning inom domstolsväsendet för annat än tingssammanträden och dylikt. Vidare förutsätts på 8 orter, där kanslilokaler nu förhyrs för häradsrätternas behov, lokalfrågan skola lösas på annat sätt än genom förhyrning samt i 13 städer med rådhusrätt de för rådhusrätten nu nyttjade lokalerna efter genomförandet av omorganisationen inte längre komma att användas för sitt nuvarande ändamål. Sammanställningarna i bilagan ger en uppfattning om de värden det rör sig om. Enbart de tingshus, som helt kan nedläggas, har ett brandförsäkringsvärde av omkring 32 milj. kr. Medräknas de tingshus, vilkas kanslilokaler blir obehövliga och vilka i fortsättningen således inte kan finna användning inom domstolsväsendet annat än för sammanträden, stiger värdet till närmare 60 milj. kr. Enligt vad kommittén anfört bör skyldigheten att hålla ting utanför kansliorten kunna begränsas. E n sådan begränsning torde i flertalet av de av kommittén angivna fallen vara möjlig oberoende av ändrad domkretsindelning. Minskningen av antalet tingsställen medför att behovet av sammanträdeslokaler nedgår i motsvarande grad. E n sammanställning av tingshus och andra lokaler som på detta sätt skulle bli obehövliga för domstolsväsendet har gjorts i Bilaga F. Som framgår av sammanställningen är brandförsäkringsvärdet av tingshusen i runt tal 16 milj. kr. Utom den vinning som kan ligga däri att ett stort antal byggnader i anslutning till att den nya domkretsindelningen genomförs blir frigjorda för annan användning, medför bortfallet av ifrågavarande lokalbehov för domstolsväsendets del ej oväsentliga kostnadsminskningar. Enligt de nämnda sammanställningarna beräknas den årliga kostnaden för de tingshus, som nu inrymmer domsagokansli men i fortsättningen blir i sin helhet obehövliga för domstolsändamål, till i runt tal 1 milj. kr., underhåll och värdeminskning ej medräknat. Årskostnaden för förhyrda kanslilokaler, som nu disponeras av vissa domsagor men som framdeles inte behövs, uppgår till omkring 200 000 kr. om året. Motsvarande kostnad för rådhusrätterna beräknas till omkring 500 000 kr. Årskostnaden slutligen för tingshus, belägna å särskilda tingsställen vilka bedömts som onödiga, uppgår — oavsett underhåll och värdeminskning — till i det närmaste 500 000 kr. 12—614818

178 Mot de belopp som här angivits bör ställas kostnaderna för nybyggnader samt om- och tillbyggnader, som reformen kan föranleda. I ordningsföljd efter det år domkretsindelningen beräknas bli genomförd, torde nybyggnad aktualiseras på följande orter: Landskrona (1967), Lund (1969), Norrköping (1970), Trelleborg (1970), Eskilstuna (1971), Halmstad (1971), Sandviken (1971), Uddevalla (1974) och Varberg (1974). Nybyggnad kan därjämte inom obestämd men förhållandevis snar framtid bli erforderlig i Vänersborg, Västerås och Kalix. Antar man att kostnaden för ny domstolsbyggnad på dessa 12 orter genomsnittligt uppgår till 3,5 milj. kr. skulle det totala nybyggnadsbeloppet bli 42 milj. kr. att fördelas över en period om åtta år eller således i medeltal omkring 5 milj. kr. om året. I vilken utsträckning om- och tillbyggnader erfordras kan inte närmare bedömas utan ingående undersökning. Kostnaderna blir sannolikt mycket varierande. På sina håll behövs genomgripande åtgärder medan i andra fall behovet av ändringar och utvidgningar blir relativt begränsat. En sammanställning av de fall, där mera kostnadskrävande byggnadsarbeten torde komma att behövas, har gjorts i Bilaga G. Bäknar man i medeltal med en kostnad av 0,5 milj. kr., skulle totalkostnaden ligga omkring 12 milj. kr. Som framgår av sammanställningen beräknas byggnadsarbetena sträcka sig över en tioårsperiod. Kostnaderna skulle således i medeltal för år under denna tid bli 1,2 milj. kr. Det bör dock framhållas att vid de ytterligare överväganden och kostnadsberäkningar, som förutsätts ske innan åtgärder varom här är fråga vidtas, det kan visa sig att även i några av dessa fall nybyggnad blir den på längre sikt mest praktiska lösningen. Behovet av ökat lokalutrymme för underrätter, som avses skola finnas med den föreslagna domkretsindelningen, föranleds till ej oväsentlig del av inskrivningsväsendet. De nuvarande domstolsbyggnaderna är ofta så planerade att på grund av de särskilda anordningar, som inskrivningsväsendet kräver, varje mera betydande ökning av inskrivningsarbetet förutsätter kostsamma ombyggnader för den händelse över huvud taget erforderligt utrymme kan beredas annat än genom till- eller nybyggnad. Leder rten pågående utredningen angående automatisk databehandling på inskrivningsväsendets område till att inskrivningsväsendet kommer att betjänas av datamaskiner, torde de utrymmeskrävande fastighetsböckerna försvinna och inskrivningsavdelningarnas lokalbehov helt förändras. Sambandet med nämnda utredning kan vara en anledning till att i avvaktan på utredningens resultat iaktta en viss försiktighet vad gäller dyrbarare byggnadsarbeten som följd av den ändrade domkretsindelningen. I vissa fall blir väl åtgärder ofrånkomliga. I andra åter — såsom då genom indelningsändringen en underrätt bildas av flera tidigare till samma ort förlagda underrätter — borde det inte vara uteslutet att tillsvidare övergångsvis åtnöjas med de utrymmen, som hittills disponerats för domstolsändamål på orten. Olägen-

179 heterna av att verksamheten kanske härigenom under någon tid måste drivas i mer än en byggnad eller eljest under provisoriska förhållanden kan vara att föredra framför de olägenheter som blir förknippade med att ett byggnadsföretag sedermera visar sig onödigt eller mindre ändamålsenligt.

R e s e r v a t i o n och särskilt y t t r a n d e

Reservation av herr Stangenberg Att exakt angiva den ur alla synpunkter lämpligaste storleken för underrättsdomkretsen är icke möjligt. I reservation till kommitténs betänkande om rådhusrätternas förstatligande (SOU 1963: 56, sid. 250) förklarade jag, att enmansdomsagorna icke var i allt lämpliga arbetsenheter. Därvid hade jag närmast i tankarna, att det skulle vara värdefullt för ensamdomaren att med avseende icke blott å den dömande verksamheten utan även å domkretsens administration ha vid sin sida en erfaren jurist. Fördenskull uteslöts icke, att enmansdomsagan skulle kunna vara en funktionell enhet. På skäl, som i reservationen närmare anfördes, stannade jag för att domkretsarna borde i princip vara så stora, att de beredde sysselsättning åt två ordinarie domare. Vägledande därvid var naturligtvis också det förhållandet att i direktiven för kommitténs arbete angivits som allmän riktlinje för arbetet, att domkretsarna skulle vara tillräckligt stora för att bereda full sysselsättning för flera ordinarie domare. Enligt auktoritativ tolkning av uttalandet bör domkretsarna vara så stora, att de ger underlag för åtminstone två ordinarie domares arbete. Till belysning av spörsmålet om lämpligaste domkrets synes mig något böra nämnas om underrättsorganisationen i övriga nordiska länder. Vad D a n m a r k angår, upplystes i november 1965 från det danska justitiedepartementet till kommittén, bland annat, att det regelmässigt är endast en domare i varje underrättskrets, att flera domare finnes i mycket stora rättskretsar (i Köpenhamn fördelade på avdelningar), att i vissa »forstadsretskredse» och i några större »provinsretskredse» är anställda två eller t r e domare, att i sådana domstolar med två eller tre domare envar har sitt eget kansli med sin särskilda personal, att om befolkningstillväxten i en rättskrets medför, att en enda domare icke längre förslår för den ökade arbetsmängden, man i allmänhet företar delning av kretsen i stället för att tillsätta flera domare, att justitieministern vid tillkomsten av den lagändring ifråga om rättskretsindelningen, som trädde i kraft 1956, uttalade sig för dylik delning med hänsyn därtill att förfarandet finge anses som det mest tillfredsställande för både befolkningen och domarna själva, vilka sistnämnda därigenom undginge en olycklig specialisering av arbetet, samt att f. n.

181 någon mera ingripande reform beträffande underrättskretsarnas organisation icke övervägdes. — Ifråga om N o r g e har, likaledes i november 1965, kommittén erhållit upplysning (från det norska justitiedepartementet), att landet är indelat i 104 domkretsar, bestående av 93 »sorenskriverier» med flera kommuner inom sitt område samt fem »byretter» och återstoden »byfogdembeten», vilka båda sistnämnda gruppers domkretsar i regel omfattar blott en stad, att staden Drammen dock är uppdelad i två domkretsar, att »byrettene» har flera domare, att i envar av övriga 99 domkretsar finnes endast en domare, som till sin hjälp har en eller två »dommerfullmektig», tjänstgörande i utbildningssyfte under högst två år, att då landskommun sammanlagts med stad till ny kommun, densamma i judiciellt avseende regelmässigt förts till en och samma domkrets, att när emellertid — såsom skett i Tromsö nya stadskommun, judiciellt delad mellan »byfogdembetet» och »sorenskriverembetet» — den nya kommunens uppdelning på skilda domkretsar kunnat följa naturliga geografiska gränser, förändringen till synes icke för vare sig domstolarna eller befolkningen medfört några besvärligheter, beroende på uppdelningen av den nya kommunen i två domkretsar, att en av uppkomsten av kommunala centra för stora områden föranledd centralisering av domstolskanslier kan medföra en icke obetydlig övergång från enmansdomstolar till kollegiala domstolar, att enmansdomstolarna emellertid har lång tradition bakom sig och arbetat tillfredsställande samt att f. n. erfarenheterna är så färska och begränsade, att man icke kunnat överväga speciella eller generella reformer ifråga om domstolarnas organisation. — Såvitt framgår av skrivelse den 12 januari 1966 från det finska justitiedepartementet har F i n l a n d 35 rådhusrätter och 164 häradsrätter, de senare fördelade på 73 domsagor; och är rådhusrätten domför med tre ledamöter, medan det biträde, häradshövdingen (ordförande i häradsrätten) har, icke är domstolsledamot (notarie eller annan, som avlagt till domarämbetet berättigande examen). Av ovanstående redogörelse synes mig tydligt framgå, att systemet med enmansdomsagor icke är något i de övriga nordiska länderna förkastligt. För Sveriges del bör i varje fall kunna utläsas, att tanken på domkretsar med ej mera än två domare icke kan utan bärande skäl avvisas. För min tidigare tillkännagivna mening att domkretsarna bör i princip vara så stora, att de bereder sysselsättning åt två ordinarie domare, har olika skäl framlagts. Utan att nu närmare ingå i ett refererande av dem finner jag mig emellertid böra särskilt erinra om två, nämligen dels allmänhetens berättigade krav på en så litet som möjligt ekonomiskt betungande rättsskipning och en domstolsverksamhet, knuten till bygden och förankrad i befolkningens förtroende, dels hänsynen till rekryteringen på domarbanan. Det bör givetvis eftersträvas, att kostnaden för parters och vittnens hörande i brottmål och tvistemål hålles nere; det må gälla både när den enskilde står kostnaden och när staten slutligt får bära den. Parter och vittnen

182 är oftast hemmahörande i den ort, där brottet begåtts, eller — i tvistemål — där svaranden bor eller exempelvis omtvistad fastighet är belägen. Det synes mig tydligt, att om domkretsarna göres så stora att parter och vittnen får färdas längre väg till kansliorten eller tingsstället än nödvändigt är, tillräcklig hänsyn ej tagits till deras intressen. Påpekas bör också, att onödigt långa resor för, till exempel, ett vittne medför icke önskvärt bortfall av produktionstimmar. Vad som till äventyrs kan vinnas genom förment — för övrigt icke helt gripbar — rationalisering av underrätternas arbete i och med större domkretsars inrättande kan sålunda på andra vägar gå förlorat för närmast staten men även för den enskilde. Beaktansvärt är också det icke-ekonomiska intresse, som betingas av samhörigheten mellan vissa befolkningscentra och av närheten till domstol och kansli, som är en del av en naturlig enhet. Dylikt intresse lärer vanligen icke tillgodoses i större domkretsar, särskilt icke i de mången gång konstlade enheter, som bildas, då större stad förenas med typiska landsbygdskommuner — man må sedan formellt likställa alla kommuner. Det synes mig vara mera angeläget att vidmakthålla domstolar, som är i bästa mening folkdomstolar, d. v. s. omfattade av befolkningens förtroende, än att tillskapa också i landsorten ämbetsverk i miniatyr med den risk för byråkratisering, som lätt kan följa. Det har av mig i kommitténs tidigare betänkande gjorts gällande, att med administrationen av alltför stora domkretsar kunde vara förenad risk att övervakningen av arbetet och utbildningen av tingsnotarier eftersattes. Påståendet förutsätter givetvis för sin riktighet, att övervakningen och utbildningen är tillfredsställande i mindre eller medelstora domsagor samt att notarieutbildningen är av betydelse för rekryteringen till, bland annat, domarbanan. Ifråga om det senare ledet torde vara ställt utom varje tvivel, att god notarieutbildning icke minst i innevarande tid är påkallad för att ernå tillfredsställande rekrytering till domarbanan; och det lärer svårligen kunna hävdas, att icke de arbetsenheter, där utrymme finns för den personliga omvårdnaden samt specialisering av arbetet nära nog helt saknas, bäst är ägnade att främja god notarieutbildning. Men tydligt är därjämte, att med avseende å rekryteringen svårigheter måste uppstå, därest antalet domkretsar minskas i så hög grad, som kommittén föreslagit, och antalet chefsdomartjänster därmed nedgår. I sammanhanget bortses då från de minskade utsikterna till väntad befordran för dem, som redan nu är domare eller domaraspiranter. För statsverket innebär förslaget — syftande till rationalisering — icke någon egentlig ekonomisk vinst, särskilt som antalet befattningshavare icke kommer att i praktiken nämnvärt minska, men för den enskilde bortfaller den naturliga lockelse, chefstjänsten utövar. Jag vidhåller min mening om domkretsarnas storlek närmast av nu angivna huvudskäl. I raden av andra skäl må emellertid erinras om tre, nämligen dels att arbetseffektiviteten i den mindre domkretsen anses mera framträdande än i den större enheten, något som också speglas i statistiken över oavgjorda mål, dels att den genom kommitténs försorg uträknade kostnaden

183 i visst avseende beträffande en domsaga icke är mindre i den större domsagan än i en två- eller tredomardomsaga, dels ock att behovet av domarvikarier icke torde fyllas lättare inom domkretsen, om den har två eller exempelvis sju domare. Kommittén har vid utformningen av domkretsarna i stort sett hållit sig mera till domkretsar med ett maximalt antal domare än till realiserande av tanken enligt direktiven att domkretsarna borde ge underlag för åtminstone två ordinarie domares arbete. Förhållandet är icke blott uttryck för en på olika sätt motiverad önskan utan även i icke ringa grad föranlett av att kommunblocken gjorts större än vad från början förutsetts och att varje block såsom i sig frö till en storkommun ansetts vara en odelbar enhet även i judiciellt avseende. Det är väl sant, att de under bildning varande storkommunerna setts som lämpliga enheter ur andra synpunkter än de judiciella och att det icke framstår som nödvändigt att låta domkretsarna uppbyggas av odelade kommunblock och kommuner. Den ecklestiastika indelningen ändras ju icke genom den nya kommunindelningen, och det har exempelvis ansetts, att hyresregleringen kunde gälla blott i del av nybildad kommun. Emellertid torde principen om blocket och kommunen som minsta enhet i en domkrets vara godtagbar av vissa närmast praktiska skäl. Men det måste bestämt hävdas, att det undantagsvis skall vara möjligt att, när med stad sammanlägges andra kommuner, låta dessa i judiciellt avseende efter sina gamla gränser och genom sina församlingar få kvarbliva i de tingslag och domsagor, dit de ofta sedan lång tid hört. Härigenom vinnes, att icke onödigtvis band av tradition i bygd och landsdel brytes och att sådana domkretsar undgås, som icke är funktionella enheter, i det att de skulle innehålla såväl stad eller annan större tätort som typisk landsbygd — med exempelvis jorddelningsmål och särpräglade expropriationsmål blott på landet, dock handlagda måhända utan medverkan av de nämndemän, som skulle representera en den bästa domarerfarenhet vid domstolens syn och handläggning i övrigt. Undantag från odelbarhetsprincipen skulle vidare kunna medföra, att lokalbehovet lättare löstes, att flyttning av kommun först till en och sedan till en annan domkrets icke nödvändiggjordes samt att större indragning av domsagor än nödvändigt undveks, till nytta för allmänheten och domarkåren. Det har emellertid icke synts möjligt att utan lagändring åstadkomma bildande av domkrets, innehållande del av kommun, och inom kommittén har viss undersökning gjorts i syfte att fastslå nödiga bestämmelser för en sådan reform. Enär undersökningen avbrutits, tvingas jag, med den mening jag företräder, att förorda ytterligare utredning i ämnet. Den bör föreligga i så god tid, att avsedd lagändring blir gällande senast från och med den 1 januari 1969. F a r a föreligger annars för att ytterligare sådana efter kommunblocken anpassade domkretsar bildas, vilka blir större än som är ändamålsenligt med hänsyn till förhållandena. Mot tanken på en dylik lagstiftning har främst invänts, att de av densam-

184 ma påkallade forumreglerna skulle te sig så komplicerade att rättssäkerheten kunde bli eftersatt. Med en judiciell indelning, som i förevarande fall bestämdes efter församlingarna, bör dock parter och advokater utan större svårighet finna rätt forum för sin talan. Vederbörande är ju mantalsskriven i det distrikt och å den fastighet, där han viss dag under förrättningsåret skall vara kyrkobokförd, men det kunde övervägas skyldighet för den, som utfärdar mantalsskrivningsbevis, att — då kommunen i judiciellt avseende är delad — angiva även den domkrets, till vilken församlingen hör. Att delning i judiciellt avseende av kommun skulle medföra vissa komplikationer i övrigt, yttrande sig i åtskilliga författningsändringar, bör icke få hindra önskad lagstiftning. Sådana tämligen talrika ändringar är även i andra sammanhang påkallade; i blickfånget kommer närmast det förslag till lagstiftning om utvidgning av rådhusrätts domkrets, som kommitténs betänkande innehåller, samt det förslag till lag om behörig länsstyrelse, då domsaga hör till skilda län, som kommittén tidigare överlämnat. Behovet av en lagändring, som möjliggör uppdelning av kommun på skilda domkretsar, framträder än tydligare, om man beaktar icke blott möjligheten av en framtida ny indelning av riket i ännu större kommuner utan även en kanske näraliggande utveckling i riktning mot större städers inkorporerande av mindre städer och andra kommuner i grannskapet — u t a n samband med en kommunindelning. De som yttrade sig över kommitténs förra betänkande riktade i allmänhet invändningar mot tillskapande av alltför stora domkretsar, och kommittén har nu förklarat, att anledning saknas att göra dem större än vad omständigheterna motiverar. Det måste därför anses klart, att i varje fall domkretsarna för de större städerna icke bör ytterligare utvidgas. Som helt orimligt måste det nämligen te sig, om exempelvis området för Stockholms rådhusrätt automatiskt skulle utvidgas att omfatta stads- eller landskommuner i Stockholms grannskap vid deras sammanläggning i administrativt avseende med Stockholm. Liknande situationer kan väntas uppkomma på andra håll i landet. Den av mig förordade lagstiftningen är fördenskull av behovet påkallad och är enligt min mening mera nödvändig än den föreslagna lagstiftningen om förande av landskomm u n under rådhusrätts domkrets, som för övrigt — med uttänjt tillämpningsområde — kan föra längre än vad med direktiven för kommittén i domkretsfrågan avsågs. På grund av den mening, jag företräder ifråga oin domkretsarnas storlek, är jag beträffande förslaget till domkretsindelning skiljaktig på sätt nedan angives. Därvid upptages under A. de domkretsar, för vilkas bildande förutsattes lagändring. Vidare redogöres för den justering av förslaget, som sådant bildande kan i övrigt medföra. Under B. upptages de domkretsar, som utan lagändring kan bildas utöver de av kommittén föreslagna. A. 1. a) Om Södertälje och Strängnäs kommunblock (Stockholms och Södermanlands län) vid ändrad länsindelning kommer att tillhöra samma

185 län, bör sistnämnda kommunblock bilda egen domkrets tillsammans med följande till Södertälje kommunblock hörande kommuner, som nu ingår i Södermanlands län, nämligen Hölö, Trosa, Vagnhärad, Gnesta och Daga samt Torsåkers församling i Tystberga kommun och Taxinge församling i Mariefred. Nämnda hela kommuner och Torsåkers församling tillhör Nyköpings domsaga. Taxinge församling tillhör Livgedingets domsaga, dit hela Strängnäsblocket hör. Södertälje åklagardistrikt omfattar icke ifrågavarande kommuner och församlingar. Taxinge församling och Strängnäsblocket hör till samma åklagardistrikt (Eskilstuna) och har åklagare stationerad i Strängnäs. Torsåkers församling och övriga till Södertäljeblocket hörande kommuner inom Södermanlands län (utom Enhörna, som 1/1 1967 sammanlägges med Södertälje stad) hör till Nyköpings åklagardistrikt. Under 1964 var antalet i en sålunda föreslagen domkrets slutligt handlagda tvistemål 237 och brottmål 491 (här som eljest medräknas ej s. k. ensamdomarmål); s:a 728. För en minskad Södertälje domkrets uppgick 1964 antalet dylika mål till 1 011 (resp. 338 och 673). I en Strängnäs domkrets torde erfordras tre domare. Strängnäs föreslås som kansliort; tingshus finns, och staden har tidigare varit kansliort. Tingsställe bör finnas även i Gnesta. b) Om Eskilstuna och Strängnäs kommunblock blir kvar i samma län, bör Livgedingets domsaga — med sina 903 (295 + 608) mål — bestå och ha kansli i Eskilstuna samt tingsställen där och i Strängnäs. Minst tre domare erfordras i domsagan. Bådhusrätten i Eskilstuna hade 1964 1 112 (350 + 762) mål och bör alltså ej utvidgas att omfatta jämväl domsagan. 2. Den starka befolkningstillväxten och utbyggnaden i Uppsala stad och kommunerna söder därom (norr om Stockholm) bör föranleda, att de kommuner i Uppsala kommunblock, som från och med den 1 januari 1967 ej sammanlägges med staden, i judiciellt avseende sammanföres med övriga kommunblock inom Uppsala läns norra domsaga till en landsbygdsdomkrets. Domsagan har ett nybyggt och rymligt tingshus i Uppsala. Målsiffrorna i en dylik domkrets (226 + 211) väntas stiga. Med sådan indelning skulle huvuddelen av Uppsala läns södra domsaga, d. v. s. Enköpings och Kungsängens kommunblock, bilda egen domkrets med tingsställe endast i Enköping och kansli antingen där eller på nuvarande plats i Uppsala. För sistnämnda båda block är målsiffran 635 (204 + 431). En sådan domkrets — som beräknas den 1 januari 1975 ha över 50 000 invånare och är stadd i livlig utveckling — fordrar tre domare. Tanken att föra Kungsängens kommunblock till domsaga i Stockholms nära grannskap måste avvisas. 3. För Norrköpings domkrets i Östergötlands län, som skulle omfatta rådhusrätten i Norrköping, Bråbygdens och Finspånga läns domsaga samt Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga, har beräknats elva domare. Antalet är uppenbarligen för litet; f. n. är antalet fjorton. Emellertid bör vid sidan av rådhusrätten finnas en landsbygdsdomkrets, i första hand bestå-

186 ende av Finspångs, Söderköpings och Valdemarsviks kommunblock samt de i Norrköpings kommunblock ingående kommunerna Skärblacka, Kvillinge, Kolmården, V. Vikbolandet och Ö. Vikbolandet. Målsiffran för en sådan domkrets är 807 (252 + 553), och tre domare erfordras. Badhuset i Norrköping torde icke ha lokaler att hysa den föreslagna större organisationen. Tingshuset i Norrköping kan rymma kansli och tingsställe även för en något större landsbygdsdomkrets än den, som nu där har sitt kansli. 4. Även den föreslagna Linköpings domkrets (i Östergötlands län) blir större än vad som är ändamålsenligt med hänsyn till förhållandena. Kisa och Åtvidabergs kommunblock samt österbymo kommun kan med Vårdnäs, Södra Valkebo, Norra Valkebo, Vreta klosters och Åkerbo kommuner inom Linköpings kommunblock bilda egen domkrets. Målsiffran 541 (156 + 385); två domare. Kansli med tingsställe i Linköping; särskilt om österbymo kvarblir inom Östergötlands län, bör tingsställe finnas även i Kisa (tidigare kansliort). 5. Kommunindelningen och indelningen i åklagardistrikt i Jönköpings län synes icke böra hindra övervägande ånyo om bibehållande i stora drag av Tveta, Vista och Mo domsaga, d. v. s. omfattande Nässjö kommunblock och samtliga kommuner i Jönköpings kommunblock med undantag av Jönköpings stad. Domsagans målantal (752 eller 282 + 470) synes tillräckligt för tre domare. Kansliort: Jönköping; tingsställen där och i Nässjö. —- Om vid ändrad länsindelning Habo kommunblock föres till ett Smålandslän, bör i den nu skisserade domkretsen ingå jämväl Haboblocket. Antalet mål blir då 839 (307 + 532). 6. Vad angår Blekinge län ter det sig lämpligare att låta Bonneby åt väster nu utvidgade storkommun bilda egen domkrets med övriga kommuner i Östra och Medelsta domsaga med undantag av Lyckeby, som den 1 januari 1967 sammanlägges med Karlskrona stad. Målsiffran för en sådan domkrets är 645 (212 + 433). För Karlskrona domkrets (Karlskrona och Lyckeby) är målsiffran 764 (218 + 546). 7. Under rådhusrätten i Hälsingborg (Malmöhus län), som nu har åtta domare, bör icke läggas ytterligare områden. Det föreslås därför, att Bjuvs och Höganäs kommunblock tillsammans med kommunerna Kattarp, ödåkra, Mörarp och Vallåkra inom Hälsingborgs kommunblock bildar egen domkrets, varigenom Luggude tvådomardomsaga med kansli och tingsställe i Hälsingborg kan bestå. Antalet mål: 554 (191 + 363). 8. Laholms kommunblock och samtliga kommuner i Halmstads kommunblock med undantag av Halmstads stad och Simlångsdalens kommun (Hallands län) bör bilda egen domkrets. Till den lägges även Hyltebruks kommunblock (i Jönköpings län), om det kommer att ingå i samma län som de båda andra blocken. Målsiffran i en sådan domkrets är 609 (189 + 420); kansli i Hallands södra domsagas tingshus samt tingsställen i Halmstad och

187 Laholm. Målsiffran för rådhusrätten i Halmstad (inkl. Simlångsdalen) är 782 (259 + 523). 9. Enär Karlstads domkrets (Värmlands län) i föreslagen omfattning är onödigt stor, synes den mig böra delas så, att Karlstads stad med ö s t r a •Fågelviks kommun bildar en domkrets, medan resten av Karlstads kommunblock sammanföres med Forshaga, Grums, Kils och Skoghalls kommuner till en annan. För den sistnämnda domkretsen kan användas Mellansysslets domsagas kansli och tingshus i Karlstad; antalet mål i kretsen är 819 (284 + 535), och tre domare erfordras. Stadsdomkretsens målsiffra är 1 013 (310 + 703). 10. Umeå domkrets (i Västerbottens län), som föreslagits få sju domare, bör lämpligen uppdelas, i första hand i en domkrets, omfattande Umeå stad (inkl. Umeå landskommun), och en krets, som omfattar resten av Umeå kommunblock (d. v. s. Holmsunds, Hörnefors, Sävars och Holmöns komm u n e r ) samt kommunerna (kommunblocken) Nordmaling, Robertsfors, Vindeln och Vännäs. Målantalet är 545 (162 + 383); två domare. Kansli och tingsställe i befintligt tingshus i Umeå; tingsställe jämväl i Ånäset. För stadsdomkretsen blir då målantalet 990. B. 1.—3. Tanken att på angivet sätt uppdela dels Sollentuna och Färent u n a domkrets, dels Södertörns domkrets, dels ock Södra Roslags domkrets (i Stockholms län) bör förverkligas snarast och icke ställas på framtiden. J a g erinrar om att folkmängden beräknas uppgå den 1 januari 1975, i Jakobsbergs kommun till över 86 000, i Lidingö stad och Danderyds kommunblock till omkring 90 000 samt i Gustavsbergs och Nacka kommunblock till omkring 64 000. 4. Även utan lagändring finns i Östergötlands län lämpligt underlag för en domkrets, bestående av Finspångs, Söderköpings och Valdemarsviks kommunblock. Målantalet är 530 (163 +367). Kansli och tingsställe i Norrköping (möjligen Söderköping). Finspångsblocket har redan nu sitt domsagokansli i Norrköping, och det torde i domkretsfrågan vara utan betydelse, om den mellan nämnda block och Söderköpingsblocket liggande kommunen kan komma att i judiciellt avseende höra till Norrköpings stad. Däremot måste det synas orimligt att föra exempelvis skärgårdsbygden i Stegeborg, Gryt, Valdemarsvik och Norra Tjust under rådhusrätten i Norrköping. Det kan 'övervägas att behålla tingsställe i Söderköping eller Finspång. När innehavaren av häradshövdingbefattningen i Bråbygdens och Finspånga läns domsaga inom kort avgår, bör återbesättande ske. 5. Om österbymo kommun föres till samma län som Eksjö- och Tranasregionen, finnes ny anledning att åter överväga frågan om två domkretsar i nämnda regioner samt Nässjö- och Vetlandabygden (Jönköpings län). I så fall borde lämpligen österbymo ävensom Eksjö, Aneby och Tranås kommunblock bilda en domkrets. Nässjö, Sävsjö och Vetlanda kommunblock

188 borde då bilda en andra domkrets. Målantalet i vardera domkretsen blir omkring 500. 6. Kommittéförslaget innebär för Kronobergs läns vidkommande, att tre domsagor och en rådhusrätt sammanföres till en domkrets (Växjö). Jag anser, att Växjö kommunblock bör bilda en domkrets med Växjö stad i centrum; målantalet är 574 (148 + 426). övriga kommunblock, som upptagits i förslaget under »Växjö domkrets», bör bilda en landsbygdsdomkrets med Växjö som kansliort och tingsställe. Dess målantal är 517 (169 + 348). I de båda kretsarna torde antalet domare böra vara tillhopa fem, varvid möjlighet ges att — liksom på andra håll — vid behov låta tre tjänstgöra samtidigt under de relativt sällan förekommande huvudförhandlingarna i tvistemål. 7. Ölands domsaga i Kalmar län bör sammanföras med Emmaboda, Nybro och Torsås kommunblock till en domkrets och icke läggas till domkrets för Kalmar stad med kommuner inom Kalmar kommunblock. Kansli och tingsställe för landsbygdsdomkretsen i Södra Möre domsagas nyuppförda tingsh u s ; tingsställe därjämte i Borgholm. Målantalet i sistnämnda domkrets är 553 (170 + 383). För Kalmardomkretsen — som har och beräknas få mindre invånarantal än den andra kretsen — blir målantalet då 741 (254 + 487). 8. Inför möjligheten att utvidga den redan stora Kristianstads domkrets i Kristianstads län med Sölvesborgs kommunblock (nu i Blekinge län) bör övervägas att låta nämnda block jämte Olof ströms nybildade kommun bilda egen domkrets vid sidan av Karlshamns. Målantalet i vardera domkretsen ä r 529 och ger underlag för två domare i såväl Sölvesborgs- som Karlshamnsdomkretsen. Bymligt tingshus finns i Sölvesborg. 9. Klippans och Åstorps kommunblock i Kristianstads län ha i regionavseende förts till Hälsingborgsregionen i Malmöhus län, medan Båstads, Ängelholms och Örkelljunga kommunblock förts till Ängelholmsregionen (Kristianstads län). På grund härav och av skäl, som jag ovan anfört, anser jag lämpligt, att till Ängelholms domkrets — med kansli och tingsställe i Ängelholm — föres endast de tre sistnämnda kommunblocken (med målantalet 689 eller 226 + 463), medan Klippans och Åstorps kommunblock lägges samman med Bjuvs och Höganäs kommunblock i Luggude domsaga till en domkrets med Hälsingborg som kansliort samt med tingsställen där och i Klippan. Målantalet för sistnämnda domkrets är 715 (222 + 493). När häradshövdingen i Luggude domsaga inom kort avgår, bör tjänsten återbesättas. 10. Uppdelning av den föreslagna Uddevalla domkrets i Göteborgs och Bohus län — med sex domare — bör lämpligen ske på det sättet, att Uddevalla stad jämte övriga till Uddevalla kommunblock hörande fem kommuner bildar en domkrets (målsiffra: 786 eller 250 + 536) samt att Norrvikens domsaga sammanföres med resten av Sunnervikens domsaga till en domkrets med tingsställen i Strömstad och Kviström (eller Uddevalla) samt

189 med kansli lämpligen i Uddevalla (Sunnervikens domsagas nuvarande). Sistnämnda domkrets har ett målantal av 592 (174 + 418). 11. För Borås stad i Älvsborgs län och till Borås kommunblock hörande kommuner i övrigt är antalet mål ej mindre än 1 597 (598 + 999). Det är icke påkallat att utvidga blocket i judiciellt avseende med ytterligare kommunblock, så att — med målantalet stigande till 2 144 — en domkrets bildas, som föreslås få nio domare. Förslaget innebär vidare indragning av tre domstolsenheter. Utan lagändring kan utanför Borås stad med omnejd en domkrets bildas, som består av Kinna, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommunblock samt har ett målantal av 547 (183 + 364). Om Herrljunga kommunblock vid ändrad länsindelning icke skulle tillföras Alingsås domkrets, bör blocket i judiciellt avseende sammanföras med sistnämnda fyra block. För en på så sätt utvidgad domkrets är antalet mål 650 (220 + 430). Domkretsen blir en s. k. kransdomsaga och torde böra ha sitt kansli i Borås domsagas nyuppförda tingshus i Borås. Tingsställe skall finnas jämväl i Ulricehamn. 12. Om icke vad tidigare anförts om delning av Karlstads domkrets (i Värmlands län) kan beaktas, torde enbart kommunerna Forshaga, Grums, Kil och Skogshall böra sammanföras till en domkrets med kansli och tingsställe i Mellansysslets domsagas tingshus i Karlstad; antalet mål är 511 (185 + 326). 13. Vad angår Kopparbergs län anser jag — med beaktande jämväl av det förhållandet att Borlänge, Mockfjärds och Säters kommunblock bilda Borlänge åklagardistrikt — att nämnda block bör sammanföras i en domkrets med kansli och tingsställe i Borlänge. Enär antalet mål i en sådan domkrets är 789 (243 + 546), erfordras tre domare. Om därvid Faluns kommunblock (med 634 mål) skulle anses icke böra utgöra egen domkrets, kan det i judiciellt avseende sammanföras med Leksands och Bättviks kommunblock. Sistnämnda tre kommunblock bildar eget åklagardistrikt och hör i viss mån regionalt samman. Antalet mål i en sådan domkrets är 925 (328 + 597). Därmed skulle den vidsträckta Mora domkrets, som föreslagits omfatta i stort sett Ovansiljans och Nedansiljans domsagor samt avsevärd del av Nås och Malungs domsaga, kunna på lämpligt sätt minskas. För en sålunda uppbyggd Falu domkrets bör kansliet vara beläget i Falun samt tingsställen finnas där och i Bättvik. Möjligen kan övervägas att sammanföra i en domkrets — med 771 mål — endast Faluns och Leksands kommunblock. 14. Sundsvalls domkrets i Västernorrlands län har föreslagits få nio domare. I domkretsen ingår även västra Medelpad. Främst för nämnda landsdel men också för de kommuner i Medelpad i övrigt, som ej tillhör Sundsvalls kommunblock, bör finnas egen domkrets •— med kansli och tings-i ställe i tingshuset i Sundsvall. Minst tre domare erfordras i en sådan domkrets. Sundsvalls kommunblock bildar då egen domkrets. 15. Vad beträffar Umeå domkrets i Västerbottens län förordar jag — i

190 andra hand — att jämte Umeå kommunblock som egen domkrets bildas domkrets av Nordmalings och Vindelns kommuner samt Bobertsfors och Vännäs kommunblock, trots att antalet mål icke är högre än 435 (122 + 313). I övrigt hänvisas till vad under A. 10. upptagits. 16. Antalet domare i Kalix och Torneå domsagor (i Norrbottens län) är f. n. fem. Antalet mål i Kalix domsaga är 313 (126 + 187). I Torneå domsaga är målantalet 386 (74 + 312). Med hänsyn närmast till de speciella förhållandena i bygden synes mig anledning finnas att låta domkretsarna där vara två, varvid kansli skulle finnas i såväl Kalix som Haparanda. Jag vill tillägga, att jag finner tingsställe böra fortfarande finnas i Klippan (Kristianstads län), Sjöbo (Malmöhus län), Laholm (Hallands län) och Vara( Skaraborgs län). Vidare anser jag, att enär Bollnäs (i Gävleborgs län) ligger i centrum av den föreslagna Söderhamns domkrets, icke Söderhamn utan Bollnäs bör vara kansliort för domkretsen.

Särskilt yttrande av fru Kristensson samt herrar Larsson och Svensson I anslutning till betänkandet, avgivet av domstolskommittén, angående rådhusrätternas förstatligande, framförde undertecknade bl. a. vissa synpunkter på domkretsarnas storlek, innebärande att domstolarna i regel bör vara så stora att de bereder sysselsättning åt minst tre domare. Emellertid ansåg vi såväl geografiska som andra skäl tala för att två-domardomsagor kan vara motiverade. Vi anslöt oss också till de synpunkter som reservanten herr Stangenberg framförde beträffande olägenheterna av allt för stora domkretsar. Denna uppfattning syntes vinna stöd hos flertalet remissinstanser, vilka hyste starka betänkligheter mot allt för stora underrätter. I proposition till 1964 års riksdag angående huvudmannaskapet för rådhusrätterna uttalar statsrådet Kling såsom sin uppfattning »att man för överskådlig tid bör räkna med domkretsar för våra underrätter av mindre omfattning än domstolskommittén synes ha förutsatt». Biksdagen anslöt sig till denna uppfattning. Här föreliggande förslag till ny domkretsindelning ger emellertid till resultat att över hälften eller cirka 56 procent av antalet domkretsar kommer att ha fyra eller flera ordinarie domare, samt att inte mindre än cirka 35 procent kommer att ha fem eller flera ordinarie domare. Detta resultat synes ej svara mot den uppfattning, som kommit till uttryck på sätt ovan redovisats. Därtill kommer att befolkningsutvecklingen enligt i betänkandet redovisade prognoser kommer att leda till att arbetsbelastningen vid ett stort antal domkretsar i våra expanderande storstadsområden kommer att inom en nära framtid väsentligt öka, vilket i sin t u r måste leda till en utökning av antalet ordinarie domare. Detta kommer ytterligare att förskjuta tyngd-

191 punkten mot stora domkretsar. Innan en sådan genomgripande omorganisation av underrätterna genomföres, hade det varit rimligt om en tillförlitlig utredning kunnat verkställas angående den för en underrätt lämpliga storleken. Detta har av olika skäl ej varit möjligt, utan kommittén har sett sig nödsakad göra ej verifierade antaganden om förmenta fördelar med stora domkretsar. I sammanfattningen till betänkandet (kap. 5) åberopar kommittén bl. a. domförhetsregler som skäl till de stora domkretsarna. Skall domförhetsreglerna vara vägledande för domkretsindelningen bör rimligen begäras att principförslag härom framläggs senast i samband med förslaget till domkretsindelning. Så har emellertid ej skett. — Ej heller har domförhetsreglerna närmare berörts i samband med nu föreliggande betänkande. Därtill kommer att det principförslag till domförhetsregler som av kommittén tidigare framlagts — mot vilket vi för övrigt haft erinringar att göra — av departementschefen återförvisats till kommittén för förnyad prövning. Det statistiska material, som finns fogat till betänkandet, avseende lönekostnad i kronor per avgjort mål och kostnad i kronor per inskrivningsärende, avser endast ett år nämligen 1964 och kan därför ej sägas utgöra tillförlitlig grund för ställningstaganden. Emellertid tyder denna statistik på att endomardomsagor ställer sig dyrast, men att i övrigt stora domsagor e J uppvisar mindre kostnader än mindre domsagor. Någon analys har ej gjorts av prestationstalen beträffande antalet handlagda mål per domare vid större respektive mindre underrätter. En summarisk räkneoperation ger dock vid handen att prestationstalen i varje fall ej är större vid de stora underrätterna än vid de mindre. Det är också en väsentlig brist att den till förslaget om ny domkretsindelning fogade uppgiften om antalet slutligt handlagda mål i de olika domkretsarna endast avser ett år, nämligen 1964, varför en utvecklingstendens är omöjlig att avläsa. I detta sammanhang bör erinras om att i finansdepartementets i många avseenden föredömliga anvisningar angående myndigheternas anslagsframställningar infordras material belysande den faktiska utvecklingen under de senaste 5 åren. Det förefaller rimligt att i detta sammanhang minst en 3-årsstatistik presenterats innan förslag till en så genomgripande omdaning av våra underrätter framlagts. Nämnas må också de konsekvenser förslaget får dels i fråga om en stor mängd överflödiga domstolslokaler dels i fråga om kostnadskrävande nyoch ombyggnader av ett stort antal tingshus och rådhus. Det statsfinansiella läget liksom läget på kapitalmarknaden inbjuder ej till ekonomiska investeringar som ej bedöms oundgängligen nödvändiga. Också av detta skäl bör en reform av mera begränsad räckvidd vara att föredraga. Kommitterade har vid sina överväganden utgått ifrån den principen att kommunblock bör vara minsta gräns för domkretsar, varvid antagits att kommunblock tämligen snart kommer att ombildas till kommuner. För

192 framtiden torde det emellertid vara nödvändigt att räkna med en lagstiftning som möjliggör uppdelning av kommun på skilda domkretsar. Sålunda kominer det att te sig orimligt att för den händelse Stor-Stockholmsområdet skulle bilda en kommun, denna också skulle utgöra en judiciell enhet. Liknande problem torde komma att aktualiseras i andra storstadsområden. Det torde emellertid enligt vår mening vara möjligt att, därest principen om kommunblock som minsta enhet f. n. måste accepteras, ändå åstadkomma en förskjutning mot mindre domkretsar i förhållande till kommitténs förslag. Såsom ledamöter i domstolskommitténs rådgivande nämnd har undertecknade ansett sig sakna anledning att framlägga ett fullständigt förslag till ny domkretsindelning, utan avser vi endast att ange några exempel på förändringar i förhållande till kommitténs förslag, som bör kunna övervägas.

Stockholms län

Befolkningsutvecklingen inom Sollentuna och Färentuna domkrets, inom Södertörns och Södra Boslags domkrets, tyder på att en uppdelning av dessa domkretsar inom loppet av några år kommer att te sig motiverad. Kommitterade borde redan nu ha fattat principbeslut härom.

Östergötlands län

Norrköping domkrets är onödigt stor. En uppdelning av domkretsen förefaller lämplig och naturlig.

Göteborgs och Bohus län

Uddevalla domkrets har en sådan storleksordning att en uppdelning bör ske.

Älvsborgs län

Borås domkrets har en sådan storleksordning att en uppdelning ter sig naturlig.

Norrbottens län

De geografiska skälen hade här bort medföra en ytterligare uppdelning av domkretsarna. Sålunda synes exempelvis en uppdelning av Kalix domkrets motiverad. Tveksamhet har rått vid val av kansliort för den underrätt vars domkrets omfattar Bollnäs, Edsbyn och Söderhamns kommunblock i Gävleborgs län. Enligt målsättningen att belägenhet, storlek och betydelse ur regional

193 synpunkt skall vara vägledande, bör Bollnäs och inte Söderhamn vara kansliort för underrätten. För att underrätterna skall kunna bibehålla sin nuvarande starka ställning inom domstolsväsendet och den respekt de utan tvekan åtnjuter hos allmänheten, är det väsentligt att en god rekrytering till domarbanan på allt sätt främjas. Många jurister söker sig dit med förhoppning att nå en chefsbefattning inom domstolsväsendet. Genom kommitténs föreliggande förslag kommer antalet chefsdomartjänster att väsentligt minska. Det finns anledning räkna med att vid tillsättandet av chefsdomartjänsterna vid de inånga stora domkretsarna avseende kommer att fästas mera vid administrativa förtjänster än vid övriga värdefulla domaregenskaper. Även om en konkurrenskraftig lönesättning givetvis har sin betydelse kan ändock arbetsförhållandena i en stor administrativ enhet verka avhållande på jurister med huvudsakligt intresse för den dömande verksamheten. Det är också tveksamt om fortbildningen av notarier inom underrätterna kommer att kunna bli allsidig och kunna ske på ett tillräckligt personligt sätt vid stora domkretsar såsom för närvarande i regel är fallet vid våra underrätter.

13-614831

BILAGOR

BILAGA A

Allmänna underrätter den 1 januari 1966 Folkmängdssiffror inom p a r e n t e s anger antal personer — räknat efter folkmängden i den 1 j a n u a r i 1966 — om hänsyn tas till ä n d r i n g a r i den kommunala och judi-l ciella indelningen den 1 j a n u a r i 1967. Under rubriken o r d i n a r i e domare h a r upptagits även extra r å d m ä n . Under r u b r i k e n icke-ordinarie domare h a r upptagits även rådhusrättsassessorer p å över- 1 gångsstat. Decimaltal anger genomsnitt u n d e r år 1965.

!

Antal domare Folkmängd Stockholms stad Stockholms rådhus783 643 rätt Stockholms län 1. Rådhusrätten i 46 830 Södertälje (47.668) 2. Mellersta Roslags 24 977 domsaga (25 406) 3. Norra Roslags 23 640 domsaga 4. Sollentuna och 108 021 Färentuna domsaga 5. Solna domsaga 55 269 6. Stockholms läns 46 982 västra domsaga (46 189) 7. Svartlösa domsaga 60 595 8. Södertörns 104 592 domsaga 9. Södra Roslags 123 863 domsaga (124 227)

Kansliort

Tingsställen

Trögds tingslag

Stockholm

30 Södertälje

Södertälje

0,33

i i i

i

Norrtälje

Norrtälje

0,75

Östhammar

0,25

Solna

Häverödal Östhammar Solna:

2 Solna Stockholm

Solna Stockholm

42 2

1 0,5

Huddinge Stockholm

Huddinge Stockholm

3 5>»

1 2

Stockholm

Stockholm

6 1 2

'

i

; | i

j i

il •

' 30

8,83

Uppsala

2 Uppsala

1 Uppsala Enköping

1 I 86 859 Uppsala (91 768) 48 478 Uppsala (50 163) 48 414 Uppsala (41 820) 12 661 (6 067) 35 753

Härav 1 särskild inskrivningsdomare. 2 Härav 1 på övergångsstat.

'

j 1

Summa | 1

Icke ordinarie

Stockholm

Summa Uppsula län 1. Rådhusrätten i Uppsala 2. Uppsala läns norra domsaga 3. Uppsala läns södra domsaga Tiunda tingslag

Ordinarie

198 Antal domare Folkmängd

Södermanlands län 1. Rådhusrätten i 63 790 Eskilstuna 2. Rådhusrätten i 28 303 Nyköping (30 727) 3. Livgedingets 44 172 domsaga (43 334) 4. Nyköpings 43 916 domsaga (41 492) 60 759 5. Oppunda och Villåttinge domsaga

Tingsställen

Ordinarie

Icke ordinarie

Eskilstuna

Eskilstuna

1 Nyköping

Nyköping

o

Eskilstuna

Eskilstuna Strängnäs Nyköping Gnesta Katrineholm Malmköping

1,33

0,75

0,75

3,83

2 Kansliort

Nyköping Katrineholm

Summa Östergötlands län 1. Rådhusrätten i Linköping ' 2. Rådhusrätten i Motala . 3. Rådhusrätten i Norrköping 4. Aska, Dals och Robergs domsaga 5. Bråbygdens och Finspånga läns domsaga 6. Folkungabygdens domsaga 7. Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga 8. Linköpings domsaga

Jönköpings län 1. Rådhusrätten i Jönköping 2. Njudungs domsaga 3. Norra och Södra Vedbo domsaga 4. Tveta, Vista och Mo domsaga 5. östbo och Västbo domsaga

Kronobergs län 1. Rådhusrätten i Växjö 2. Mellersta Värends domsaga 3. Sunnerbo domsaga

71 652 (76 280) 27 698

Linköping

Linköping

5 Motala

Motala

93 801

Norrköping

Norrköping

24 639

Motala

Motala

46 060

Norrköping

Norrköping Finspång

31 429

Mjölby

Mjölby

0,5

17 697

Söderköping

Söderköping

53 096 (48 468)

Linköping

Linköping Kisa Summa

2 20

53 309

.Jönköping

.Jönköping

48 546

Vetlanda

46 461

Eksjö

72 961

Jönköping

74 722

Värnamo

Vetlanda Sävsjö Eksjö Tranås Jönköping Nässjö Värnamo RefteJe Summa

8,5

2 2

0,5

2,5

30 363

Växjö

Växjö

20 096

Växjö

Växjö

38 550

Ljungby

Ljungby

199 Antal domare Folkmängd 4. Västra Värends domsaga 5. Östra Värends domsaga

Kansliort

Tingsställen Ordinarie

30 516

Alvesta

Alvesta

44 908

Växjö

Växjö Lenhovda

1,5

Summa Kalmar län 1. Rådhusrätten i Kalmar 2. Norra Möre och Stranda domsaga 3. Oskarshamns domsaga 4. Sevede och Tunaläns domsaga 5. Södra Möre domsaga 6. Tjusts domsaga 7. Ölands domsaga

36 863

Kalmar

Kalmar

24 556 (19 064) 35 481 (46 531) 30 594 (25 036) 40 549

Kalmar

1 Vimmerby

Kalmar Mönsterås Oskarshamn Högsby Vimmerby

Kalmar

Kalmar 3

1 Västervik Borgholm

Västervik Borgholm Mörbylånga

46 170 21 416

Oskarshamn

Summa Gotlands län 1. Gotlands domsaga

53 742

Visby

Visby Skogs Summa

Blekinge län 1. Rådhusrätten i Karlskrona 2. Bräkne och Karlshamns domsaga 3. Listers och Sölvesborgs domsaga 4. östra och Medelsta domsaga

31 688 (37 858) 28 048 (29 971) 36 006 (30 660) 53 579 (50 832)

4,5

1 Karlskrona

Karlskrona

4 Karlshamn

Karlshamn

2 Sölvesborg

Sölvesborg

2 Ronneby

Ronneby Lyckeby

1 Summa Kristianstads län 1. Rådhusrätten i Kristianstad* 2. Gärds och Albo domsaga 4 3. Ingelstads och Järrestads domsaga 4. Norra Åsbo domsaga

Icke ordinarie

27 527

Kristianstad

Kristianstad

22 373

Kristianstad

Kristianstad

32 195 (39 018)

Simrishamn

Simrishamn Hammenhög

35 323

Klippan

Klippan

1 Till den 15 augusti 1966 var Nybro och Vassmolösa tingsställen för domsagan. Kungl. Maj:t har den 29 juni 1966 (SFS 1966: 407) beslutat a t t den 1 januari 1967 skall bildas en domsaga, benämnd Kristianstads domsaga och bestående av ö s t r a Göinge domsaga — med undantag av Osby köping samt Loshults och Örkeneds landskommuner — Villands domsaga och Gärds och Albo domsaga -— med undantag av Kiviks och Brösarps landskommuner •— samt Kristianstads stad. Folkmängden i denna domsaga, räknat efter den 1 januari 1966, uppgår till 86 547. 4

200 Antal domare

5. Södra Åsbo och Bjäre domsaga 6. Villands domsaga 4 7. Västra Göinge domsaga 8. ö s t r a Göinge domsaga 4

Folkmängd

Kansliort

41 397

Ängelholm

26 280 46 638 (59 717) 30 269

Tingsställen

Ordinarie

Icke ordinarie

Ängelholm

1 Kristianstad Hässleholm

Kristianstad Hässleholm

1 2

1 Broby

Broby

1 Summa

Malmöhus län 1. Rådhusrätten i 249 161 Malmö (251 615) 2. Rådhusrätten i 78 769 Hälsingborg 3. Rådhusrätten i 29 367 Landskrona 6 (31 595) 4. Rådhusrätten i 45 670 Lund (48 082) 5. Frosta och Eslövs 35 260 domsaga (37 962) 6 6. Färs domsaga 16 330 7. Luggude domsaga 46 853 8. Oxie och Skytts 49 751 domsaga (55 117) 9. Rönnebergs, Onsjö 32 895 och Harjagers (27 965) domsaga 5 10. Torna och Bara 44 719 domsaga (42 307) 11. Vemmenhögs, 39 512 Ljunits och Herrestads domsaga 6

41 067 (45 599) 15 966 (17 869) 42 360 (40 457) 31 079 49 470 (44 938)

4 Malmö

Malmö

11 Hälsingborg

Hälsingborg

3 Landskrona

Landskrona

3 Lund

Lund

1 Eslöv

Eslöv Hörby Sjöbo Hälsingborg Malmö Trelleborg Landskrona Marieholm

1 2 2

1 Sjöbo Hälsingborg Malmö Landskrona Lund

Lund

2 Ystad

Ystad

2 Summa Hallands län 1. Rådhusrätten i Halmstad 2. Rådhusrätten i Varberg 3. Hallands mellersta domsaga 4. Hallands norra domsaga 5. Hallands södra domsaga

18 0,25

Halmstad

Halmstad

3 Varberg

Varberg

3 Falkenberg

Falkenberg Varberg Skansen (Kungsbacka) Halmstad Laholm

2,5

1,5

10,5

3,75

Kungsbacka Halmstad

Summa

5 Kungl. Majt har den 28 oktober 1966 (SFS 1966: 555) beslutat att rådhusrätten i Landskrona skall upphöra vid utgången av juni 1967 och att staden skalli judiciellt avseende förenas med Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga den 1 juli 1967. Domsagan benämnes därefter Landskrona domsaga. 6 Kungl. Maj:t har den 29 juni 1966 (SFS 1966: 407) beslutat att F'ärs domsaga och Vemmenhögs, Herrestads och Ljunits domsaga — med undantag av de delar som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 april 1966 skall föras till Oxie och Skytts domsaga — skall den 1 januari 1967 sammanläggas till en domsaga, benämnd Ystads domsaga. Folkmängden i denna domsaga, räknat efter den 1 januari 1966, uppgår till 48 082.

201 Antal domare Folkmängd

Göteborgs och Bohus län 1. Göteborgs 421 809 rådhusrätt (438 770) 2. Rådhusrätten i 36 376 Uddevalla 3. Askims och Möln48 423 dals domsaga 4. Hisings, Sävedals 61 091 och Kungälvs (48 539) domsaga 5. Norrvikens 21 335 domsaga 6. Orusts, Tjörns och 37 557 Inlands domsaga 7. Sunnervikens 39 539 domsaga (39 814)

Kansliort

Tingsställen

Göteborg

32 Uddevalla

Uddevalla

3 Göteborg

Göteborg

1 Göteborg

Göteborg

1 Strömstad

Strömstad

1 Stenungsund

Stenungsund

2,5

Uddevalla

Kviström (Munkedal)

43,5

19 1,25

Borås

Borås

19 671

Vänersborg

Vänersborg

3 Borås

Borås

1,5

Trollhättan

Trollhättan

0,75

Ulricehamn

Ulricehamn Svenljunga Skene Mellerud Tångelanda

1 Skene Vänersborg Åmål Alingsås

Åmål Bengtsfors Alingsås Sum ma

5. Vartofta och Frökinds domsaga 6. Åse, Viste, Barne och Laske domsaga

69 528

36 925 (37 607) 4. Flundre, Väne och 57 242 Bjärke domsaga 5. Kinds och Redvägs 42 976 domsaga (42 294) 6. Marks domsaga 35 559 7. Nordals, Sundals 24 326 och Valbo (24 051) domsaga 8. Tössbo och Vedbo 31 946 domsaga 9. Vättle, Alc och 71 949 Kullings domsaga (67 540)

Skaraborgs län 1. Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsaga 2. Skarabygdens domsaga 3. Skövde domsaga Gudhems och Kåkinds tingslag Skövde tingslag 4. Vadsbo domsaga

Icke ordinarie

i

Göteborg

Summa Ålvsborgs län 1. Rådhusrätten i Borås 2. Rådhusrätten i Vänersborg 3. Borås domsaga

Ordinarie

1 1 1 2

1,5

5,5

42 499

Lidköping

Lidköping

26 909

Skara

53 154 26 078

Skövde

Skara Floby Skövde

27 076 59 755 (57 603) 45 647

Mariestad F"alköping

26 985

Vara

2 Mariestad Moholm Falköping Tidaholm Vara

Summa

0,5

2 1

202 Antal domare Folkmängd Värmlands län 1. Rådhusrätten i 48 318 Karlstad (50 720) 2. Rådhusrätten i 21 960 Kristinehamn 7 3. Fryksdals domsaga 26 381 4. Jösse domsaga 5. Mellansysslets domsaga 6. Nordmarks domsaga 7. Södersysslets domsaga 8. Älvdals och Nyeds domsaga Nyeds tingslag Älvdals nedre tingslag Älvdals övre tingslag 9. östersysslets domsaga 7

Örebro län 1. Rådhusrätten i Örebro 2. Karlskoga domsaga 3. Lindes och Nora domsaga 4. Västernärkes domsaga 5. Östernärkes domsaga

Kansliort

Tingsställen

0,25

Karlstad

4 Kristinehamn

Kristinehamn

3 Sunne

33 494 51326

Arvika Karlstad

Sunne Torsby Arvika Karlstad

13 254

Årjäng

Årjäng

24 400

Säffle

33 692

Karlstad

Säffle Häljebol Likenäs Molkom Råda

1 2

0,25

5 444 20 686 7 562 34 721 (54 279)

Kristinehamn

Kristinehamn Fllipstad Summa

81 788 (84 192) 47 759 (49 162) 55 426

Örebro

Örebro

5 Karlskoga

Karlskoga

2 Lindesberg

54 688 (55 437)

Örebro

28 495 (26 091)

Örebro

Lindesberg Nora Askersund Fjugesta Hallsberg Örebro

Västmanlands län 1. Rådhusrätten i 89 003 Västerås (103 616) 2. Västmanlands 41 179 mellersta domsaga (27 278)

Snevringe tingslag Åkerbo och Skinnskattebergs tingslag

Icke ordinarie

Karlstad

Summa

3. Västmanlands västra domsaga

Ordinarie

85 166 (84 454)

1 (2 fr. 1 /8 1966) 1,50 16

0,25

1 12

2,25

Västerås

Västerås

2 Västerås

Västerås F"agersta Norberg Köping Kolbäck

1 Köping

2 1,25 (3 ordi narie fr. 1/7 1966)

32 904 52 262 (51 550)

Fr. o. m. den 1 juli 1966 ingår staden Kristinehamn i Östersysslets domsaga.

203 Antal domare Folkmängd 4. Västmanlands östra domsaga

34 287

Kansliort

Sala

Tingsställen

Sala Summa

Kopparbergs län 1. Falu domsaga Falu norra tingslag F"alu södra tingslag 2. Hedemora domsaga Folkare tingslag Hedemora tingslag 3. Nedansiljans domsaga ' 4. Nås och Malungs domsaga 5. Ovansiljans domsaga Mora och Orsa tingslag Älvdals, Särna och Idre tingslag 6. Västerbergslags domsaga

85 844 41 909 43 935 54 793

0,75

5 Falun Borlänge

1,75

Hedemora

Hedemora Krylbo

0,25

29 431 25 362 34 077

Leksand

26 945

Malung

0,75

34 520

Mora

Leksand Rättvik Malung Nås Mora Orsa Särna Älvdalen

1 Ludvika

24 522 9 998 46 267

Ludvika

4,75

59 982

Gävle

Gävle

34 610 36 048

Bollnäs Storvik

Bollnäs Storvik

1 1

1 0,25

50 438

Gävle

Gävle

40 354

Hudiksvall

41 782

Söderhamn

Hudiksvall Ede (Delsbo) Söderhamn

2»

30 058

Ljusdal

Ljusdal

1 Summa

Västernorrlands län 1. Rådhusrätten i Sundsvall 2. Medelpads domsaga 3. Ångermanlands mellersta domsaga 4. Ångermanlands norra domsaga 5. Ångermanlands södra domsaga

Icke ordinarie

Falun

Summa Gävleborgs län 1. Rådhusrätten i Gävle 2. Bollnäs domsaga 3. Gästriklands västra domsaga 4. Gästriklands östra domsaga 5. Norra Hälsinglands domsaga 6. Sydöstra Hälsinglands domsaga 7. Västra Hälsinglands domsaga

Ordinarie

3,25

59 340

Sundsvall

Sundsvall

60 477

Sundsvall

Sundsvall

27 041

Sollefteå

60 783

Örnsköldsvik

Sollefteå Nyland Örnsköldsvik

51 007

Härnösand

Härnösand

1,5

Tingsdomartjänsten i domsagan personlig för nuvarande innehavare.

204 Antal domare Folkmängd

6. Ångermanlands västra domsaga

18 837

Kansliort

Sollefteå

Tingsställen

6. Västerbottens västra domsaga Lycksele tingslag Åsele och Vilhelmina tingslag

Östersund

Östersund

20 387

Sveg

Sveg Svenstavik

27 759

Östersund

1,33

27 290

Östersund

Östersund Strömsund Östersund

29 885

Östersund

Östersund Ragunda

1,33

4,5

6 870 13 517

1,33

24 609

Skellefteå

Skellefteå

48 858

Umeå

Umeå

19 441

Umeå

48 176

Skellefteå

Ånäset Burträsk Skellefteå Norsjö

11633 36 543 42 037

Umeå

50 753

Lycksele

30 012 20 741

Umeå Nordmaling Vindeln Lycksele Storuman Vilhelmina Åsele Summa

Norrbottens län 1. Rådhusrätten i Luleå 2. Gällivare domsaga Gällivare tingslag Jukkasjärvi och Karesuando tingslag 3. Kalix domsaga

25 642

Summa Västerbottens län 1. Rådhusrätten i Skellefteå 9 2. Rådhusrätten i Umeå 3. Västerbottens mellersta domsaga 4. Västerbottens norra domsaga 9 Mala och Norsjö tingslag Skellefteå tingslag 5. Västerbottens södra domsaga

Icke ordinarie

1 Ramsele Summa

Jämtlands län 1. Rådhusrätten i Östersund 2. Härjedalens domsaga Bergs tingslag Svegs och Hede tingslag 3. Jämtlands norra domsaga 4. Jämtlands västra domsaga 5. Jämtlands östra domsaga

Ordinarie

34 853

Luleå

Luleå

56 841 27 056 29 785

Gällivare

Gällivare Karesuando Kiruna Vittangi

32 480 (30 737)

Kalix

Kalix

9 Kungl. Maj:t har den 29 juni 1966 (SFS 1966: 408) beslutat att rådhusrätten i Skellefteå skall upphöra vid utgången av år 1966 och att staden skall i judiciellt avseende förenas med Västerbottens norra domsaga den 1 januari 1967. Domsagan benämnes därefter Skellefteå domsaga. Folkmängden i denna domsaga, räknat efter den 1 januari 1966, uppgår till 72 785.

205 Antal domare Folkmängd

4. Luleå domsaga

49 773 (51 449)

Jokkmokks tingslag Luleå tingslag

10 106

5. Piteå domsaga Arvidsjaurs och Arjeplogs tingslag Piteå och Älvsby tingslag 6. Torneå domsaga Pajala och Korpilombolo tingslag Torneå tingslag

39 667 (41 343) 54 762 14 437

Kansliort

Tingsställen

Bränna Rånbyn Boden

Boden

Piteå

Gammelstad Jokkmokk Arvidsjaur Arjeplog Piteå

31 115

Haparanda

Haparanda Pajala

12 818 18 297

Stockholms rådhusrätt Göteborgs rådhusrätt. Rådhusrätten i Malmö övriga underrätter sui nma Summa hela riket 11

Icke ordinarie

40 325

Summa

10 Ordinarie

Härav 1 på övergångsstat. Härav 3 särskilda inskrivningsdomare.

75 32 19 302 11

30 16 11 91,66

148,66

BILAGA

B

Förslag till domkretsindelning F ö r varje domkrets anges de k o m m u n b l o c k , s o m d o m k r e t s e n omfattar. S o m namn på k o m m u n b l o c k e n har använts b l o c k e n s förutsatta centralorter enligt i n r i k e s d e p a r t e m e n t e t s i n d e l n i n g . Siffran i n o m p a r e n t e s efter varje n a m n svarar mot n u m r e r i n g e n i k u n g ö r e l s e n den 21 maj 1964 ( S F S 1 9 6 4 : 1 6 2 ) . B e f o l k n i n g s f r a m r ä k n i n g e n till år 1975 har utförts av Statistiska Centralbyrån (se Statistiska m e d d e l a n d e n , B 1 9 6 5 : 2 0 ) . U p p g i f t e r n a o m slutligt h a n d l a g d a m å l avser år 1964. Förklaringar: Hh = häradshövding; Td = tingsdomare; Bm = borgmästare; R m = r å d m a n ; Fi = fiskal (tingssekreterare) Folkmängd

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

Stockholms stad Stockholms domkrets Stockholm Summa

785 945

783 643

759 699

785 945

783 643

759 699

Slutligt handlagda

Antal domare

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

Hh Td Fi Bm R m

7 757

12 237

S:a

19 994 1 74 30 = 105

Kansli och tingsställe i Stockholm. Antalet domare motsvarar domarpersonalen vid Stockholms rådhusrätt årsskiftet 1965/66. Stockholms län 1. Norrtälje domkrets Norrtälje Hallstavik Rimbo östhammar

(3) (2) (4) (1)

18 340 10 889 8 392 9 959

19 001 10 592 8 173 8 871

19132 10 480 7 664 7 422

Summa

47 580

46 637

44 698

77 45 23 40 185

202 129 37 108 476

279 174 60 148 661 1 1 1

Kansli i Norrtälje. Tingsställen i Norrtälje och Östhammar. Befolkningsutvecklingen kan leda till att domkretsen ej ger tillräckligt arbetsunderlag å t en domstol. Härvid kan övervägas antingen att sammanlägga domkretsen med Upplands bygdens domkrets i Uppsala län eller att föra östhammars kommunblock till Upplandsbygdens domkrets och återstoden till Södra Roslags domkrets. 2. Sollentuna och Färentuna domkrets Jakobsberg (10) Sollentuna (11) Träkvista/Tappström (13)

11745 20 887 6 913

38 142 33 145 8 441

86 234 60 868 9 181

179 177 46

254 185 85

433 362 131

Summa

39 545

79 728 156 283

926 1 3

1 Kansli och tingsställe i Solna (Haga). Om Kungsängens kommunblock förs från Uppsala län till Stockholms län förenas blocket med domkretsen. Beroende på befolkningsutvecklingen kan senare bildas en särskild domkrets av Jakobsbergs kommunblock. I denna bör vid ändrad länsindelning ingå Kungsängens kommunblock.

207 Folkmängd

Slutligt handlagda

Antal domare

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

Br.mål Tv. (ej ensamS:a domarmål

Hh

Td

Bm

Rm

Fi

mål)

3. Solna domkrets Solna/Sundbyberg. . . (12)

70 385

83 562 103 163

Summa

70 385

83 562 103 163

18 801 12 960 9 175

36 962 24 266 12 467

104 92 51

172 118 64

276 210 115

73 695

1 1 1

631 333 964

1 2

1=7

Kansli och tingsställe i Solna. 4. Stockholms läns västra domkrets Märsta (5) Upplands-Väsby (9) Vallentuna (6)

8 541 7 356 6 553

Summa

22 450

Kansli och tingsställe i Stockholm 5. Svartlösa domkrets Huddinge (21) Tumba (22)

23 631 9 960

44176 18 807

78 060 29 942

248 161

383 172

Summa

33 591

62 983

108 002

72 963

97 209

1 Kansli och tingsställe i Huddinge 6. Södertälje domkrets Södertälje (24)

56 050

Summa

97 209 1208 1 3 1 377 831 56 050 72 963 Kansli och tingsställe i Södertälje. Om Strängnäs kommunblock i Södermanlands län förs till Stockholms län förenas blocket med domkretsen. 7. Södertörns domkrets Bollmora (19) Gustavsberg (17) Handen (20) Nacka (18) Nynäshamn (23) Summa

3 761 8 216 11126 29 221 13 760

16 491 10108 27 369 38 135 15 882

40150 13 162 52 090 50 378 19 073

85 57 168 274 64

81 89 257 347 166

166 146 425 621 230

66 084

107 985

174 851

1 6

1=

Kansli och tingsställe i Stockholm. Eventuellt kan befolkningsutvecklingen framdeles föranleda uppdelning av domkretsen efter åklagardistrikt; således en domkrets omfattande Gustavsberg och Nacka kommunblock samt en domkrets omfattande Bollmora, Handens och Nynäshamns kommunblock. 8. Södra Roslags domkrets Danderyd (15) Lidingö (16) Roslags-Näsby (14) Vaxholm (8) Åkersberga (7) Summa

22 340 24 338 13 053 3 679 6 207

28 002 34165 29 754 4 322 10112

38 887 50 496 46 564 5 929 15 707

156 207 188 24 95

227 174 155 41 102

383 381 343 65 197

69 617

106 355

157 583

1 =6

Kansli och tingsställe i Stockholm. Eventuellt kan befolkningsutvecklingen framdeles leda till att en särskild domkrets bildas av Danderyds och Lidingö kommunblock.

208 Folkmängd

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

Slutligt handlagda

Antal domare

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

Hh Td Fi B in Rm

1 5

Uppsala län 1. Uppsala domkrets Uppsala

(3)

93 067

110 848

134 601

93 067 Kansli och tingsställe i Uppsala.

110 848

134 601

8 636 33 510 5 782 10 110 17 414 8 652

7 290 41457 9 733 10 878 16 390 7 570

19 182 22 42 55 22 342

15 379 52 11 28

34 561 74 53 83 30

450 195

1 037 333

Summa

Upplandsbygdens domkrets Alunda Enköping Kungsängen Skutskär Tierp Örbyhus/Österbybruk.

2=!

2.

(4) (2) (1) (7) (6) (5)

9 265 30 729 3 453 8 938 18 423 9 189

Summa 93 318 84104 79 997 835 1 2 — = 3 493 Kansli i Uppsala. Tingsställen i Uppsala och Enköping. Vid ändrad länsindelning förs Kungsängens kommunblock till Sollentuna och Färentuna domkrets i Stockholms län samt Skutskärs och Tierps kommunblock till Gävle domkrets i Gävleborgs län.

Södermanlands län 1. Eskilstuna Eskilstuna Strängnäs

domkrets (5) (6)

79178 19 440

86 721 20119

90 370 21431

1487 528

Summa 98 618 106 840 111801 2 -i 1 370 645 2 015 1 Kansli i Eskilstuna. Tingsställen i Eskilstuna och Strängnäs. Om Strängnäs kommunblock förs till Stockholms län förenas blocket med Södertälje domkrets.

2. Katrineholms Katrineholm Flen Vingåker

domkrets (3) (7) (4)

30 798 18 682 10 594

Summa

60 074

32 994 18 745 9 525

35 767 16 086 8 098

141 60 40

267 142 56

408 202 96

59 951

1 1 1

Kansli och tingsställe i Katrineholm.

3. Nyköpings Nyköping Oxelösund

domkrets (1) (2)

40 538 6 047

44 984 13 810

49 555 27 037

202 109

557 188

759 297

Summa

46 585

58 794

76 592

1056 Kansli och tingsställe i Nyköping.

= 4

209 Folkmängd

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

Slutligt handlagda

Antal domare

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

Hh Td Fi Bm Rm

546 18 45 13

1 390 82 92 48

1936 100 137 61

Östergötlands län 1. Linköpings Linköping Kisa Åtvidaberg österbymo

domkrets (8) (6) (7) (5)

89 536 12 749 12 594 5 930

98 314 113 574 10 781 9170 12 670 12 902 4 879 3 523

Summa 120 809 126 644 139169 1 612 622 2 2 234 1 6 Kansli och tingsställe i Linköping. Om österbymo kommunblock förs till Jönköpings län förenas blocket med Eksjö domkrets. 2. Motala domkrets Motala Boxholm Mjölby ödeshög

(1) (4) (2) (3)

Summa

47 869 6 809 21386 7 514

47 362 6 523 23 602 6 279

46 656 5 958 26 026 4 917

83 578

83 766

83 557

179 31 141 21 372

481 45 220 52 798

715 70 39 54

1 239 168 137 62

1954 238 176 116

167 783

1 606

2 484

15 582 5 984 35 316 9 040 21400 26 488

71 15 138 39 55 110 428 428

146 30 162 20 119 27 504 504

217 45 300 59 174 137 932 932

660 76 361 73 1

3 1

Kansli i Motala. Tingsställen i Motala och Mjölby. 3. Norrköpings Norrköping Finspång Söderköping Valdemarsvik

domkrets (10) 112 449 116 089 123 122 (9) 21414 23 772 26 294 (11) 10 324 9 497 9 570 (12) 11270 9 514 8 797 ima

155 457

158 872

2 = 11

Kansli och tingsställe i Norrköping.

Jönköpings län 1. Eksjö domkrets Eksjö Aneby Nässjö Sävsjö Tranås Vetlanda

(5) (3) (4) (7) (2) (6) Summa

19 322 7 057 32 281 11631 16 859 28 380

18 213 6 645 33 423 11649 18 426 28 082

115 530 530 116 116 438 438 113 115 113 810 810

1 =4

Kansli i Eksjö. Tingsställen i Eksjö, Nässjö, Tranås och Vetlanda. Om österbymo kommunblock förs från Östergötlands län till Jönköpings län förenas blocket med domkretsen. 2. Jönköpings Jönköping

domkrets (1) Summa

110 576

92 113 101357 110 576 437 1 079 1516 1 5 1 Kansli och tingsställe i Jönköping. Om Habo kommunblock förs från Skaraborgs län till Jönköpings län förenas blocket med domkretsen. Ii—614813

210 Slutligt handlagda

Antal domare

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

Hh Td Fi Bm R m

71 75 17 34 43

275 130 27 67 93

346 205 44 101 136

832 Folkmängd

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975 3. Värnamo domkrets Värnamo (9) Gislaved (11) Gnosjö (10) Hyltebruk (12) Vaggeryd/Skillingaryd (8)

24 927 21682 6 650 11677 10 646

Summa

27 734 23 838 7 419 11195 11234

30 502 24 923 7 718 10100 11651

81 420

2 — =3

1 =3

=4

2 — =3

Kansli i Värnamo. Tingsställen i Värnamo och Reftele.

Kronobergs län. 1. Ljungby domkrets Ljungby (1) Markaryd/Strömsnäsbruk Älmhult (3)

24 179 10 684 15 243

25 215 11034 15 182

26 958 11124 13 365

105 43 56

287 77 128

392 120 184

Summa

696 Kansli och tingsställe i Ljungby.

2. Växjö domkrets Växjö Alvesta Lessebo Tingsryd Åseda/Lenhovda

(5) (4) (8) (6) (7)

45 237 18 584 8 495 17168 13 613

52 044 18 815 8 384 15 643 12 648

62 104 18113 7 961 14 643 10 279

148 73 21 54 21

426 128 31 125 64

574 201 52 179 85

Summa

103 097

107 534

113 100

49 776 11 190 11381 10 226 21 768 8 133

53 400 9 433 10 636 8 450 22 473 6 851

254 511 31

487 1801 68

741 2313 99

57 31

81 54

138 85

Kansli och tingsställe i Växjö.

Kalmar län. 1. Kalmar domkrets Kalmar Borgholm Emmaboda Mörbylånga Nybro Torsås

(9) (11) (8) (12) (7) (10)

46 820 13158 11493 11779 20 759 9 601

424 870 Summa 1294 113 610 112 474 111243 Kansli i Kalmar. Tingsställen i Kalmar och Borgholm. 1 Uppgifterna avser hela Öland (Borgholms och Mörbylånga kommunblock).

2. Oskarshamns domkrets Oskarshamn (5) Hultsfred/Virserum. . . (3) Högsby (4) Mönsterås (6)

23 631 20 323 10 294 11473

24 784 19 520 9 000 13 545

26 001 17 515 7 849 15 306

108 80 36 55

198 140 67 91

306 220 103 146

Summa

65 721

66 849

66 311

775 Kansli och tingsställe i Oskarshamn.

211 Folkmängd

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

3. Västerviks Västervik

Slutligt handlagda

Antal domare

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

Hh Td Fi Bm R m

domkrets (1)

42 583 17 949

42 038 17 402

42 655 16 249

229 45

422 130

651 175

Summa

60 532

59 440

58 904

2 — =3

2 — =3

3 — =4

2 — =3

3 Kansli i Västervik. Tingsställen i Västervik och Vimmerby.

Gotlands län. 1. Gotlands domkrets Visby

56 927

53 742

52 594

56 927

53 742

52 594

29 971 15 966 14 694

35 342 15 026 15 208

146 62 71

383 146 250

529 208 321

Summa 53 768 60 631 65 576 279 779 Kansli i Karlshamn. Tingsställen i Karlshamn och S(dvesboi g.

1058 Summa

Kansli och tingsställe i Visby.

Blekinge län. 1. Karlshamns Karlshamn Olofström

2. Karlskrona Karlskrona Ronneby

domkrets (3) (5)

27 553 11916 14 299

domkrets (1) (2)

63 121 28 498

60 251 28 439

61846 31206

272 158

703 276

975 434

Summa 91 619 88 690 93 052 430 Kansli i Karlskrona. Tingsställen i Karlskrona och R onneby

1 =6

Kristianstads län. 1. Hässleholms Hässleholm Osby Perstorp

domkrets (7) (6) (8)

43 327 13 710 5 359

45190 13 690 7 275

47 676 12 461 8 908

213 61 49

414 79 39

627 140 88

Summa

62 396

66 155

69 045

63 744 12 671 8 997

63 168 13 413 9 966

63 534 14 057 11295

296 35 37

684 96 89

980 131 126

85 412

86 547

88 886

1237 Kansli och tingsställe i Hässleholm.

2. Kristianstads Kristianstad Broby

domkrets (3) (5) Summa

Kansli och tingsställe i l iristianstE id.

1 =5

212 Folkmängd

Slut! igt handlagda

Antal domare Hd Td Fi Bm R m

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

3. Ängelholms domkrets Ängelholm (12) Båstad (13) Klippan (9) Åstorp (11) Örkelljunga (10)

23 921 10 845 15 284 8 663 8 832

25 632 10 361 16 014 10119 8 407

28 028 9 932 18 268 11814 7 706

147 45 61 35 34

260 55 211 64 148

407 100 272 99 182

Summa

67 545

70 533

75 748

3 — =4

Kansli och tingsställe i Ängelholm. Simrishamns (1) och Tomelilla (2) kommunblock förs till Ystads domkrets i Malmöhus län.

Malmöhus län. 1. Eslövs domkrets Eslöv Hörby Höör

(15) (16) (17)

23 203 13 827 9 300

24138 12 246 8 857

29 077 9 726 8 657

103 26 45

274 92 97

377 118 142

Summa

46 330 |

45 241

47 460

94130 11795 17 459

105 269 13 882 18 814

672 50 76

1 154 101 117

1826 151 193

123 384

137 965

1 =3

2 =9

2 — =3

3 Kansli och tingsställe i Eslöv.

2. Hälsingborgs domkrets Bjuv Höganäs

88 529 (3) 10 476 (1) 16 155 Summa 115160

Kansli och tingsställe i Hälsingborg.

3. Landskrona Landskrona

domkrets (4)

33 367 12 703

36128 12 214

38 145 10 853

240 64

384 91

624 155

Summa

46 070

48 342

48 998

779 Kansli och tingsställe i Landskrona.

4. Lunds domkrets Lund Kävlinge

(7) (6)

54 622 11728

66 224 12 585

84 248 14 363

315 64

596 145

911 209

Summa

66 350

78 809

98 611

(9) 230 894 6 685

274 438 8 725

334 167 2 306 34 12 369

3 821 87

6 127 121

237 579

283 163

345 536 2 340

3 908

6 248

1 =5

Kansli och tingsställe i Lund.

-5. Malmö domkrets Malmö

Summa

Kansli och tingsställe i Malmö.

1 18 11 = 30

Folkmängd

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

Slutligt handlagda

Antal domare

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

Hd Td Fi , Bm R m

6. Trelleborgs domkrets Trelleborg (11) Vellinge (10)

32 853 8 415

34 978 9 552

36 648 10 267

160 37

323 54

483 91

Summa

41 268

43 730

46 915

1 — = 2

Kansli och tingsställe i Trelleborg.

7. Ystads domkrets Ystad Simrishamn Sjöbo Skurup Tomelilla

! (13)

(2)

26 869 23 205 15 970 12 274 15 710

24 746 21497 13 963 10 800 13 667

20 307 19 684 10 982 9 980 13 121

129 69 54 46 50

215 160 140 113 135

344 229 194 159 185

Summa

94 028

84 673

74 074

(14)

1 3

1 = 5

1 4

1 =6

Kansli i Ystad. Tingsställen i Ystad och Simrishamn

Hallands län. 1. Halmstads Halmstad Laholm

domkrets (1) (2)

59 835 19 920

66 211 19146

72 842 17 661

339 75

656 220

995 295

Summa

79 755

85 357

90 503

35 680 30 909

39 348 31407

132 89

356 183

488 272

Kansli och tingsställe i Halmstad. 2. Varbergs domkrets Varberg Falkenberg

(4) (3)

33 407 30 238

Summa 63 645 66 589 70 755 221 539 760 1 2 — = 3 Kansli i Varberg. Tingsställen i Varberg och Falken! erg. Kungsbacka (5) kommunblock förs till Mölndals domli rets i G öteborgs och Bohus län.

Göteborgs och Bohus län. 1. Göteborgs domkrets Göteborg

(4) 397 269

447 193

497 698

447 193

497 698 3 852

5 806

9 656

(1)

27 406 17 270 9 560

37 240 21022 12 421

46 941 26 494 16 774

206 98 60

350 216 107

556 314 168

Summa

54 236

70 683

90 209

1038 Summa

397 269

1 31 16== 48

Kansli och tingsställe i Göteborg.

2. Mölndals domkrets Mölndal Kungsbacka Mölnlycke

(3)

Kansli och tingsställe i (iöteborg.

1 =4

214 Slutligt handlagda

Antal domare

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

Hh Td Fi Bm Rm

26 494 7 827 36 618 16 314 8 336 7 313

119 23 142 34 20 17

240 58 122 91 39 60

359 81 264 125 59 77

02 902

965 Folkmängd

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

3. Södra Bohus domkrets Kungälv (6) Orust (9) Partilie (2) Stenungsund (7) Tjörn (Skärhamn) (8) öckerö (5)

15 002 10 227 9 560 5 888 8 572 7171

Summa

56 420

20 339 8 901 20 016 9 851 8 509 7 487

1 =4

1 =6

Kansli i Göteborg. Tingsställen i Göteborg och Stenungsund. 4. Uddevalla domkrets Uddevalla (10) Gravarne (12) Lysekil (11) Munkedal (13) Strömstad (15) Tanumshedc (14)

Summa

52 521 8 711 13 566 8 772 9 502 8 482

250 26 59 35 36 18

536 70 98 70 102 78

786 96 157 105 138 96

99 087 102 362 101 554

38 253 11287 14 516 10 724 10 820 13 487

47 336 9 758 13 812 10 121 9 993 11342

Kansli i Uddevalla. Tingsställen i Uddevalla och Strömstad.

Älvsborgs län. 1. Alingsås domkrets Alingsås Herrljunga Lerum Surte Vårgårda

(10) (12) (9) (8) (11)

19 826 9 781 12 458 12 762 8 123

Summa

22 269 9 366 16 961 14 825 7 886

23 365 8 467 19 965 17118 7 488

104 37 86 62 27

209 66 58 103 60

313 103 144 165 87

71 307

76 403

=3

Kansli och tingsställe i Alingsås. 2. Borås domkrets Borås Kinna Svenljunga Tranemo Ulricehamn

(17) (16) (15) (14) (13)

93 983 27 477 10 450 10 531 22 285

103 379 27 673 9 775 11357 21582

106 832 26 429 8 405 10 790 19 968

598 63 31 40 49

999 115 42 66 141

1 597 178 73 106 190

Summa

164 726

173 766

172 424

193 70 26

326 111 79

519 181 105

2= 9

Kansli i Borås. Tingsställen i Borås och Ulricehamn. 3. Trollhättans domkrets Trollhättan (6) Lilla Edet (7) Nossebro

36115 9138 10 820

43 028 9 575 9 812

51 473 8 918 8 374

62 415 516 805 1 2 — = 3 56 073 68 765 289 Summa Kansli och tingsställe i Trollhättan. Nossebro kommunblock omfattar huvuddelen av Bjärke kommun i Älvsborgs län samt Essunga kommun i Skaraborgs län.

215 Folkmängd

4. Vänersborgs domkrets Vänersborg (5) Färgelanda (3) Mellerud (4) Summa

Slutligt handlagda

Antal domare Hh Td Fi Bm R m

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

29 755 7 757 12 425

31464 6 680 11160

34 407 5 311 10 568

142 17 40

365 30 100

507 47 140

49 304

50 286

94 106 180

148 145 251

1 1 1 :

Kansli i Vänersborg. Tingsställen i Vänersborg och Mellerud.

5. Åmåls domkrets Åmål Bengtsfors Säffle

(1) (2)

14 015 19 831 19 313

13 788 18 158 20 016

13 741 17 349 20 491

54 39 71

Summa 53 159 51962 51581 164 380 544 1 1 — = 2 Kansli i Åmål. Tingsställen i Åmål och Bengtsfors. Befolkningsutvecklingen kan medföra att denna domkrets framdeles sammanläggs med Arvika domkrets i Värmlands län.

Skaraborgs län. 1. Falköpings Falköping Habo Skara Tidaholm

domkrets (7) (8) (6) (9)

31785 9 239 16 104 13 044

33187 9 380 16 253 12 765

36 989 9 557 15 418 12 588

166 25 48 37 276

303 62 209 128

110 8 26 38 182

332 83 118 241

442 91 144 279

91 24 29 36 180

268 87 163 92

359 111 192 128

469 87 257 165

Summa 74 552 978 | 1 2 70172 71585 702 =3 Kansli i Falköping. Tingsställen i Falköping, Skara och Tidaholm. Alternativt förs Skara kommunblock till Lidköpings domkrets. Om Habo kommunblock förs till Jönköpings län förenas blocket med Jönköpings domkrets.

2. Lidköpings Lidköping Grästorp Götene Vara

domkrets (4) (1) (5) (3)

32 936 6 345 13 275 19 277

33 475 5 598 12 156 17 892

33 631 5 056 11233 16 979

Summa

66 849

1 2

—

Kansli och tingsställe i Lidköping.

3. Mariestads Mariestad Gullspång Karlsborg Töreboda

domkrets (15) (16) (12) (14)

19 274 6 363 10 025 11787

22 870 6 246 9 038 10 870

28 351 5 456 8 020 9 355

Summa

47 449

49 024

51182 Kansli och tingsställe i Mariestad.

1 =3

216 Folkmängd

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

4. Skövde domkrets Skövde Hjo Tibro

(13) (10) (11)

34 943 8 121 8 681

40 897 7 373 9 786

48 754 7 125 10 364

Slutligt handlagda

Antal domare

Tv. mål

Br.rn^ (ej ensamdomar mål)

S:a

Hh Td Fi Bm R m

201 22 52

594 50 56

795 72 108

Summa 58 056 66 243 51745 275 700 975 1 Kansli och tingsställe i Skövde. Nossebro (2) kommunblock förs till Trollhättans domkrets i Älvsborgs län.

1 Värmlands län. 1. Arvika domkrets Arvika Åmotfors Årjäng

(12) (11) (10)

30 744 11732 12 403

28 385 10 539 10 634

28 037 9 663 9 058

132 36 23

184 55 102

316 91 125

Summa

54 54 879 879

49 49 558 558

46 46 758 758

191 |

532 532

— =2

Kansli i Arvika. Tingsställen i Arvika och Årjäng — Jämför Åmåls domkrets. 2. Karlstads domkrets Karlstad Forshaga Grums Kil Skoghall

(4) (7) (8) (6) (5)

58 294 9 886 9 607 7 517 9103

80156 8 553 9 681 7 305 11802

409 33 54 42 56

912 97 82 71 76

1321 130 136 113 132

94 487 105 253 117 497 Summa Kansli och tingsställe i Karlstad

184 73 26

311 139 23

495 212 49

3. Kristinehamns Kristinehamn Filipstad Storfors

domkrets (1) (3) (2)

27 558 19 057 6 579

67 551 9 496 9 896 7 806 10 504

28 346 17 420 6 002

26 213 16 352 4 621

1 5

2 Summa 53194 51768 47186 283 473 756 1 2 — = 3 Kansli i Kristinehamn. Tingsställen i Kristinehamn och Filipstad. Befolkningsutvecklingen kan medföra a t t denna domkrets framdeles sammanläggs med Karlstads domkrets. 4. Sunne domkrets Sunne Hagfors Kyrkheden Munkfors Sysslebäck Torsby

(13) (17) (16) (18) (15) (14)

51 58 30 24 21 37

144 146 75 44 44 125

195 204 105 68 65 162

66 707 60 681 52 666 221 Summa Kansli i Sunne. Tingsställen i Sunne, Råda och Likenäs.

272 92

507 167

Summa 44 590 49162 54154 310 364 Kansli och tingsställe i Karlskoga. Säffle (9) kommunblock förs till Åmåls domkrets i Älvsborgs län.

17 801 14 814 8 612 6 225 6 665 12 590

15121 15 364 7 625 6 052 5 259 11260

12 569 14 006 7 226 5 780 3 061 10 024

=3

Örebro län. 1. Karlskoga domkrets Karlskoga (8) Degerfors (7)

33 885 10 705

38 019 11143

42 448 11706

235 75

217 Folkmängd

2. Lindesbergs Hällefors Kopparberg Lindesberg Nora

Slutligt handlagda

Antal domare Hh Td Fi Bm Rm

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

domkrets (10) (12) (11) (9)

10 643 9 923 24 873 9 892

12 300 8 445 25 229 9 452

11029 5 669 23 755 8 753

31 28 108 49

75 29 173 47

106 57 281 96

Summa

55 331

55 426

59 206

540 1

1 — =2

Kansli i Lindesberg. Tingsställen i Lindesberg och Nora. 3. Närkesbygdens Askersund Hallsberg Kumla Laxå Pålsboda

domkrets (5) (3) (2) (6) (4)

13 414 10 676 14 820 8 273 9 993

11765 11790 14 905 9 180 8 858

10 194 12 803 14 810 8 845 7 406

31 47 66 29 23

84 168 182 81 88

115 215 248 110 111

Summa

56 498

54 058

=3

1 =7

Kansli i Örebro. Tingsställen i Örebro och Askersund 4. Örebro domkrets Örebro

(1)

Summa

99 759 99 759

107 738

117 078

107 738

117 078

1 136

1 663 | 1

Kansli och tingsställe i Örebro. Västmanlands län. 1. Köpings domkrets Köping Arboga Kungsör Skinnskatteberg

(4) (6) (5) (8)

24 304 14 007 7 039 6132

27 908 14 920 7 596 5 732

28 446 17 204 8 903 4 116

166 48 24 9

247 121 61 43

413 169 85 52

Summa

51 482

56 156

58 669

1 =3

80 616

103 616

124 194

80 616

103 616

124 194

1384 | 1

t

18 755 14 077 20 020 11027

22 566 12 383 18 352 8 574

68 39 74 43

187 115 188 92

255 154 262 135

Kansli och tingsställe i Köping. 2. Västerås domkrets Västerås

(1)

Summa

Kansli och tingsställe i Västerås. 3.

Väslmanlandsbygdens domkrets Hallstahammar (2) Heby (11) Sala (10) Surahammar (3)

14 790 15 881 20 695 9 609

Summa 61875 224 582 806 60 975 63 879 Kansli i Västerås. Tingsställen i Västerås och Sala. Fagersta (7) och Norbergs (9) kommunblock förs till Hedemora domkrets i Kopparbergs län. Alternativt förs Fagersta och Norbergs kommunblock till Västmanlandsbygdens domkrets, vars kansli för sådant fall förläggs till Sala. I stället flyttas då Hallstahammars och Surahammars kommunblock till Köpings domkrets.

218 Folkmängd

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

Slutligt handlagda

Antal domare

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

Hh Td Fi Bm R m

Kopparbergs län. 1. Falu domkrets Falun Borlänge Mockfjärd Säter

(1) (2) (3) (4)

43 841 35 824 8 329 10 425

45 496 41099 8 285 10119

45 726 46 988 8 028 9 725

225 197 22 24

409 446 41 59

634 643 63 83

Summa

98 419

104 999

110 467

19 050 27 710 15 401 7 601

18 079 29 431 16 704 7 225

17 581 29 497 15 602 5 947

82 177 100 32

166 318 161 114

248 495 261 146

69 762

68 627

1 4

1 =6

1 2

1 =4

Kansli och tingsställe i Falun.

2. Hedemora domkrets Hedemora (5) Avesta (6) Norberg Summa

Kansli i Hedemora. Tingsställen i Hedemora och Fagersta. Alternativt kan domkretsen omfatta endast Hedemora och Avesta kommunblock. Se Västmanlands län.

3. Ludvika domkrets Ludvika Smedjebacken

(7) (8)

33 688 12 891 10 600

34 947 13 469 9 805

35133 13 456 9 942

224 50 36

445 129 54

669 179 90

Summa

57 179

58 221

58 531

17 157 12 787 12 674 9 570 9 530 9 998

17 718 11022 12 222 7 865 9 601 7 182

56 39 63 50 64 48

141 98 103 70 90 93

197 137 166 120 154 141

65 610

1 2

— = 3

1 2

1 = 4

1 5

1 = 7

Kansli och tingsställe i Ludvika.

4. Mora domkrets Mora

(13)

Malung Orsa Rättvik Älvdalen

(10) (14) (12) (15)

17 356 13 770 13 268 10 784 10 432 11073

Summa

76 683

Kansli i Mora. Tingsställen i Mora, Leksand, Malung och Sä rna.

Gävleborgs län. 1. Gävle domkrets Gävle

(1)

75 834

82 467

90 828

Summa

75 834

82 467

90 828

482 Kansli och tingsställe i Gävle. r Om Skutskärs och Tier ps komm unblock f örs från L ppsala län till Giivleborg; s län förenas blocken med domkretsen.

219 Folkmäng 1

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975 2. Sandvikens Sandviken Hofors Ockelbo

Slutligt handlagda

Antal domare

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

Hh Td Fi Bm R m

domkrets (2) (3) (4)

39 052 14 448 8 320

40 859 16 559 7 463

43 676 18 031 6 873

165 76 28

377 153 68

542 229 96

Summa

64 881

68 580

33 680 10 430 20 631

190 35 109

348 59 232

538 94 341

64 741

2 —

=3

2 —

=3

1 =4

2 =9

Kansli och tingsställe i Sandviken.

3. Hudiksvalls Hudiksvall Bergsjö Ljusdal

domkrets (9) (10) (8)

35 873 13 652 28 479

35 440 12 033 24 574

Summa

78 004 |

72 047 r

Kansli i Hudiksvall. Tingsställen i Hudiks^ all och Ljusdal.

4. Söderhamns Söderhamn Bollnäs Edsbyn

domkrets (5) . (6) (7)

32 928 35 308 8 647

32 245 33 540 8 092

31029 33162 7 438

168 148 21

374 369 50

542 517 71

Summa

76 883

73 877

1130 Kansli i Söderhamn. Tingsställen i Söderlu imn och ISollnäs.

Västernorrlands län. 1. Sundsvalls Sundsvall Matfors Timrå Ange

domkrets (2) (3) (4) (1)

63101 11577 22 344 19 220

71398 10141 21416 16 862

82 386 8 919 20 521 13 337

Summa

116 242

119 817

125 163

739 1

1363 1

2102 1 1

Kansli och tingsställe i Sundsvall. 2. Härnösands

domkrets (6)

28 526 36 322

27 640 31452

25 422 27130

161 105

272 278

433 383

Summa

64 848

59 092

52 552

816 Kramfors

2 —

=3

1 —- = 2

Kansli och tingsställe i Härnösand. 3. Sollefteå domkrets Sollefteå Ramsele

(7) (8)

31557 15 399

25 954 11839

21565 7 673

147 52

234 82

381 134

Summa

46 956

37 793

29 238

515 Kansli i Sollefteå. Tingsställen i Sollefteå o<;h Ramse e. Befolkningsutvecklingen kan leda till att c omkretse a ej ger tillräckli gt arbel sunderlag åt en domstol. Den bör därvid förenas med Här nösands d omkret 5 . 1

Uppgifterna avser landskapet Medelpac 1.

220 Folkmängd

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

4. Örnsköldsviks Örnsköldsvik

Slutligt handlagda

Antal domare

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

Hd Td Fi Bm Rm

domkrets (9)

61 319

60 783

60 921

Summa

60 783

60 921

43 307 8 717 52 024

45 331 6 671

277 34

841 112

52 002

37 37 41 53 50 54 37 309

85 44 76 127 83 186 86

122 81 117 180 133 240 123

996 1 2 1 = 4

Kansli och tingsställe i Örnsköldsvik.

Jämtlands län. 1. Östersunds domkrets Östersund (3) Lit (4)

40 838 11182

Summa

52 019

1 =4

Kansli och tingsställe i Östersund.

2.

Jämtlandsbygdens domkrets Bräcke Hammarstrand Järpen Krokom Strömsund Sveg Svenstavik

(2) (1) (7) (6) (5) (9) (8)

12 383 11927 11538 17 670 10 978 15 734 12 144

10 982 9 744 10124 14 509 9 405 13 517 10 658

11357 6 694 9 991 12 092 6 544 9 648 8 910

Summa

92 374

78 939

59 057

Kansli i Östersund. Tingsställen i Östersund, Sveg, Strömsund och Ragunda.

Västerbottens län. 1. Lycksele domkrets Lycksele Storuman Sorsele Vilhelmina Åsele

(8) (9) (10) (11) (12)

15 825 10 839 5 983 10 733 13 269

15 316 9 684 5 012 9 715 11026

14 237 8 844 3 897 6 488 9 388

50 753 465 1 7301 1 1 1 = 3 42 749 265 1 56 649 Kansli i Lycksele. Tingsställen i Lycksele, Storuman, Vilhelmina och Åsele. 1 Uppgifterna avser nuvarande Västerbottens västra domsaga, som motsvarar den föreslagna Lycksele domkrets. Summa

2. Skellefteå domkrets Skellefteå Norsjö

294 48

446 65

740 113

342 83 834 79 807 86 893 Kansli i Skellefteå. Tingsställen i Skellefteå och Norsjö.

(6) (7)

Summa

74 070 12 823

72 201 11633

69112 10 695

221 Folkmängd

3. Umeå domkrets Umeå Nordmaling Robertsfors Vindeln Vännäs

Slutligt handlagda

Antal domare Hd Td Fi Bm R m

1/1 1956 1/1 1966 1/1 1975

Tv. mål

Br.mål (ej ensamdomarmål)

S:a

(1) (2) (5) (3) (4)

50 452 10118 9 740 10 455 13 880

61 296 8 703 8 392 8 492 12 404

78 033 7 210 6 871 6183 10 987

363 37 16 22 47

737 116 39 60 98

1100 153 55 82 145

Summa

94 735

99 287

109 284

1535 Kansli i Umeå. Tingsställen i Umeå och Ånäset.

Norrbottens län. 1. Bodens domkrets Boden Jokkmokk

(6) (7)

Summa

27 736 9 267

28 002 10106

28 954 8 855

230 55

545 84

775 139

37 003

37 809

1 =4

1 =4

Kansli i Boden. Tingsställen i Boden och Jokkmokk.

2. Gällivare domkrets Gällivare (13) Kiruna (14)

24 849 23 799

27 056 29 785

28 012 34 017

252 207

377 392

629 599

Summa

48 648

56 841

62 029

1228 Kansli i Gällivare. Tingsställen

3. Kalix domkrets Kalix Haparanda Pajala Överkalix övertorneå

(8) (10) (12) (9) (11)

i Gällivare, Kiruna, Vittangi och Karesuando.

20 060 10 357 15 089 9 065 10 046

18 299 9 612 12 818 7 518 8 685

16198 8146 9 801 6 603 6 973

95 20 28 31 26

130 169 77 57 66

225 189 105 88 92

56 932 47 721 200 699 Summa 499 64 617 Kansli i Kalix. Tingsställen i Kalix, Haparanda, Bränna (Överkalix) och Pajala.

4. Luleå domkrets Luleå

(5) Summa

45 333

53 181

67 586

45 333

53 181

67 586

587 | 1

Kansli och tingsställe i Luleå. 5. Piteå domkrets Piteå Arjeplog Arvidsjaur Älvsbyn

(1) (4) (3) (2)

29 662 5 711 10 754 9 303

31033 5 063 9 374 9 292

37135 4 056 9 446 9 717

138 28 30 45

269 25 104 74

407 53 134 119

Summa

55 430

54 762

60 354

713 Kansli i Piteå. Tingsställen i Piteå, Arvidsjaur och Arjeplog.

BILAGA C

Domsagor som genom kommunala indelningsändringar inte kan bestå

Förteckning över domsagor, vilkas häradshövdingar pensioneras efter år 1971 och som genom kommunreformen undergår sådana förändringar att de inte bereder sysselsättning åt en domare Folkmängdssiffrorna avser läget den 1 januari 1966

Häradshövding Domsaga Födelseår

Pensionsavgång

1. 1905

1/7 1972

2. 1906

1/6 1973

3. 1906

1/12 1973

4. 1907

1/6 1974

5. 1907

1/7 1974

6. 1912

1/11 1979

7. 1913

1/11 1980

8. 1914

1/12 1981

9. 1919

1/2 1986

Torna och Bara, Lund. Domsagan har 44 719 invånare och kommer a t t minska med omkring 36 000. Norra Möre och Stranda, Kalmar. Domsagan har 24 556 invånare och kommer a t t minska med omkring 11 000. Borås, Borås. Domsagan har 36 925 invånare och kommer att minska med omkring 27 000. Västerbottens mellersta, Umeå. Domsagan har 19 441 invånare och kommer a t t minska med omkring 11 000. Östernärkes, Örebro. Domsagan har 28 495 invånare och kommer a t t minska med omkring 20 000. Sevede och Tunaläns, Vimmerby. Domsagan h a r 30 594 invånare och kommer a t t minska med omkring 13 000. Jämtlands västra, Östersund. Domsagan har 27 290 invånare och kommer a t t minska med omkring 17 000. Skarabygdens, Skara. Domsagan har 26 909 invånare och kommer a t t minska med omkring 10 000. Ångermanlands västra, Sollefteå. Domsagan h a r 18 837 invånare och kommer a t t minska med omkring 7 000.

BILAGA D

Endomardomsagor

Förteckning över domsagor vilkas häradshövdingar pensioneras efter år 1971 och som beräknas komma att under större delen av året inte stadigvarande sysselsätta mer än en domare Folkmängdssiflrorna avser läget den 1 januari 1966

Häradshövding Domsaga Födelseår

Pensionsavgång

1. 1905

1/5 1972

2. 1905

1/7 1972

3. 1905

1/10 1972

4. 1905

1/12 1972

5. 1906

1/6 1973

6. 1906

1/8 1973

7. 1906

1/1 1974

8. 1906

1/1 1974

9. 1907

1/6 1974

10. 1908

1/1 1976

11. 1909

1/5 1976

12. 1909

1/10 1976

13. 1909

1/11 1976

14. 1910

1/7 1977

15. 1910

1/12 1977

16. 1911

1/2 1978

17. 1912

1/3 1979

18. 1914

1/4 1981

19. 1914

1/11 1981

1'össbo och Vedbo, Åmål. Domsagan har 31 946 invånare. Den berörs ej av kommunreformen. Orusts, Tjörns och Inlands, Stenungsund. Domsagan har 37 557 invånare och kommer att minska med omkring 10 000. Hallands norra, Kungsbacka. Domsagan har 31 079 invånare och kommer att minska med omkring 10 000. Hallands södra, Halmstad. Domsagan har 49 470 invånare och kommer att minska med omkring 30 000. Västmanlands mellersta, Västerås. Domsagan har 41 179 invånare och kommer att minska med omkring 17 000. Kinds och Redvägs, Ulricehamn. Domsagan har 42 976 invånare. Den berörs endast obetydligt av kommunreformen. Tveta, Vista och Mo, Jönköping. Domsagan har 72 961 invånare och kommer att minska med omkring 50 000. Nordals, Sundals och Valbo, Vänersborg. Domsagan har 24 326 invånare och kommer att minska med omkring 7 000. Linköpings, Linköping. Domsagan har 53 096 invånare och kommer att minska med omkring 25 000. Hallands mellersta, Falkenberg. Domsagan har 42 360 in vanare och kommer att minska med omkring 12 000. Livgedingets, Eskilstuna. Domsagan har 44 172 invånare och kommer att minska med omkring 24 000. Norrvikens, Strömstad. Domsagan har 21 335 invånare Den berörs ej av kommunreformen. Norra Åsbo, Klippan. Domsagan har 35 323 invånare och kommer att minska med omkring 4 000. Nås och Malungs, Malung. Domsagan har 26 945 invånare och kommer att minska med omkring 4 500. östra Värends, Växjö. Domsagan har 44 908 invånare och kommer att minska med omkring 8 000. Västerbottens södra, Umeå. Domsagan har 42 037 invånare och kommer att minska med omkring 4 000. Sunnervikens, Uddevalla. Domsagan har 39 539 invånare och kommer att minska med omkring 6 000. Jämtlands norra, Östersund. Domsagan har 27 759 invå nare och kommer att minska med omkring 4 000. Åse, Viste, Barne och Laske, Vara. Domsagan har 26 985 invånare. Den kan komma a t t öka med omkring 6 000 invånare.

224 Häradshövding Domsaga

Födelseår

Pensionsavgång

20. 1916

1/9 1983

21. 1917

1/1 1985

22. 1918

1/3 1985

23. 1918

1/5 1985

24. 1919

1/2 1986

Södersysslets, Säffle. Domsagan har 24 400 invånare och kommer att minska med omkring 4 000. Västra Värends, Alvesta. Domsagan har 30 516 invånare. Den kan komma att öka med omkring 3 000 invånare. Kalix, Kalix. Domsagan har 32 480 invånare och kommer att minska med omkring 7 000. Jämtlands östra, Östersund. Domsagan har 29 885 invånare och kommer att minska med omkring 9 000. Nedansiljans, Leksand. Domsagan har 34 077 invånare och kommer att minska med omkring 12 000.

BILAGA E

Förteckning över tingshus och andra domstolslokaler, som blir obehövliga genom a t t underrätter upphör

Inom parentes anges det år lokalerna kan antas bli obehövliga under förutsättning a t t en ny domkretsindelning genomförs allteftersom chefsdomartjänsterna blir lediga eller ändringar i kommunindelningen väntas påkalla domkretsreglering. Med årskostnad avses utgifter för vaktmästare, städning, bränsle, vatten och elström, renhållning, försäkringsavgifter och skatter.

1. Tingshus vilkas såväl kansli- som sessionslokaler blir obehövliga. Byggår 1. Broby 2. Sjöbo

6. Karlstad (Mellansysslets d:a) 7. Skene 10. Vara 11. Eskilstuna 12. Gävle 13. Halmstad 14. Jönköping 15. Storvik 17. Växjö (Mellersta Värends d:a) 19. Säffle 21. Västerås 22. Uppsala (Uppsala läns södra d:a) 23. Klippan 24. Umeå (Västerbottens södra d:a) 25. Växjö

1858 . . (1967) . . (1968) 1903—1905 . . (1969) 1956—1957 . . (1969) 1964 . . (1969) 1896 . . (1969) 1900—1902

Brandförsäkringsvärde

Årskostna 1965

325 000 225 000 980 000 1 200 000 264 000 500 000

900 000 1 000 000 2 000 000 2 000 000 703 000 1 360 000

30 000 26 500 33 700 56 100 68 700 36 000

. . (1969) . . (1970) . . (1970) . . (1970) . . (1971) . . (1971) . . (1971) . . (1971) . . (1971) . . (1972) . . (1972)

1900 1903—1904 1903 1894—1895 1870 1880 1890 1908 180—1881 1906—1907 1890-talet

250 000 560 000 400 000 250 000 450 000 730 000 400 000 420 000 100 000 120 000 300 000

1 500 000 1 700 000 955 000 880 000 1 200 000 1 500 000 1 155 000 1 255 000 684 000 1 085 000 845 000

46 700 54 800 23 100 21000 43 100 85 800 38 400 25 000 38 900 31100 39 200

. . (1973) . . (1973) . . (1974) . . (1974) . . (1975)

1800-talet 1902 1888 1897 1903

300 000 75 000 480 000 250 000 312 600

1 391 000 539 000 1 210 000 804 000 1 166 000

33 700 28 200 37 600 25 700 35 300

. . (1975) 1952 . . (1977) 1955—1958

570 000 709 000

2 000 000 2 190 000

39 500 62 500

(1978) 1921—1922

264 000 10 434 600

1 630 000 31 652 000

45 600 1 006 200

Summa 15— 614831

Senaste tax.värde

226 2. Tingshus

vilkas

kanslilokaler

blir obehövliga men som är belägna pä föreslagna ställen. Byggår

1. Ljusdal 2. Vetlanda 3. ö s t h a m m a r . 4. Ronneby 5. Simrishamn. 6. Sveg 7. Årjäng 8. Bollnäs 9. Borgholm.. . 10. Skara 11. Sölvesborg.. 12. Stenungsund 13. V i m m e r b y . . 14. Sala 15. Ulricehamn.

(1968) (1968) (1968) (1969) (1969) (1969) (1969) (1970) (1970) (1971) (1972) (1973) (1973) (1974) (1974)

16. Falkenberg. 17. L e k s a n d . . . 18. Malung 19. Mjölby 20. Strömstad. 21. Haparanda.

(1976) (1976) (1977) (1983) (1977) (1977)

1900 1937—1938 1923—1925 1910 1867 1879 1935—1936 1954 1942 1958—1959 1921 1953—1954 1934—1935 1958—1959 1896 (tillbyggt 1966) 1906—1907 1917 1939 1905—1907 1904—1905 1944—1945

mma

3. Förhyrda

kanslilokaler

tings-

Senaste tax. värde

Brandförsäkringsvärde

Årskostnad 1965

130 500 1 150 000 360 000 1 000 000 117 000 250 000 150 000 1 000 000 300 000 800 000 310 000 1 072 000 570 000 1 280 000 342 100

1 325 000 1 369 000 900 000 1 925 000 475 000 750 000 890 000 2 000 000 1 323 300 1 200 000 1 965 000 1 500 000 1 990 000 1 300 000 1 350 000

29 800 34 500 38 300 41500 15 100 34 400 35 000 39 800 27 700 25 200 50 200 20 000 37 200 48 600 32 400

620 000 200 000 40 000 1 020 000 223 000 853 000

1 665 000 1 000 000 1 200 000 1 660 000 1 158 000 1 102 000

41500 38 900 36 900 46 800 31000 46 600

11 787 600

28 047 300

751 400

för

häradsrätt. Årskostnad 1965

1. Karlstad (Älvdals och Nyeds d:a, 1969) 2. Landskrona (Rönnebergs, Onsjö och Harjagers d:a, 1969) 3. Umeå (Västerbottens mellersta d:a, 1969) 4. Örebro (Västernärkes d:a, 1969) 5. Kalmar (Norra Möre och Stranda d:a, 1971) 6. Sollefteå (Ångermanlands västra d:a, 1971) 7. Vänersborg (Nordals, Sundals och Valbo d:a, 1972) 8. Uddevalla (Sunnervikens d:a, 1974)

46 700 33 500 23 900 30 000 12 700 10 300 20 000 16 000 Summa

193 100

227 4. Lokaler

för

rådhusrätt. Senaste tax. värde

Byggår 1. Skellefteå

2. Kristianstad

Årskostnad 1965

Brandförsäkringsvärde

5 000 000 2 500 000 32 700 Stadshus uppfört på 1950-talet Omkring 1/5 av byggnaden används för domstolsändamål 60 600 (1968) 1938—1939 | 1 500 000 | 3 000 000 | Omkring 1/5 av byggnaden används för domstolsändamål.

(1967)

3. Motala

(1968)

1907 | 500 000 | 760 000 | 41900 Omkring hälften av byggnaden används för domstolsändamål.

4. Nyköping

(1968)

1720 | | 1000 000 | 36 000 Omkring 1/3 av byggnaden används för domstolsändamål.

5. Lund

(1969)

1836 | 440 000 | 1000 000 Rådhuset är under ombyggnad.

6. Landskrona

(1969)

1884 | 970 000 | 4 700 000 | 36 500 Omkring 1/4 av byggnaden används för domstolsändamål.

7. Eskilstuna

(1971)

1897 2150 000 7 400 000 89 900 stadshus Omkring 1/8 av byggnaden används för domstolsändamål.

8. Halmstad

(1971)

9. Vänersborg

800 000 23 000 (1972) Kommunal375 000 hus Omkring 1/3 av byggnaden används för domstolsändamål.

10. Sundsvall

(1972)

11. Uddevalla

65 000 2 570 000 40 200 (1974) 1810—1814 | (del av fastigheten) Omkring 1/5 av byggnaden används för domstolsändamål

12. Varberg

(1976)

250 000

635 000

13. Kalmar

(1977)

200 000

1 350 000

Summa

|

|

33 200

455 000 800 000 31300 De redovisade värdena avser den andel som i de olika hänseendena belöper på rådhus rättens lokaler inom rådhuset.

1867 1 000 000 4 347 000 25 000 stadshus | Omkring 1/5 av byggnaden används för domstolsändamål

11000 34 000 495 300

BILAGA F

Förteckning över tingshus och andra domstolslokaler som blir obehövliga genom a t t tingsställen indras

I n o m p a r e n t e s a n g e s d e t å r l o k a l e r n a k a n a n t a s bli o b e h ö v l i g a u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g a t t t i n g s s t ä l l e n a u p p h ö r a l l t e f t e r s o m en n y d o m k r e t s i n d e l n i n g k a n v ä n t a s bli g e n o m förd. Med å r s k o s t n a d a v s e s u t g i f t e r för v a k t m ä s t a r e , s t ä d n i n g , b r ä n s l e , v a t t e n o c h e l s t r ö m , r e n h å l l n i n g , f ö r s ä k r i n g s a v g i f t e r och s k a t t e r . Byggår

Senaste tax.värde

Brandförsäkringsvärde

Årskostnad 1965

184 800 220 000 180 000 45 000

453 500 1 500 000 470 000 225 000 555 000

6 000 28 500 11300 9 800 24 300 upplåts utan särskild kostnad 8 600 11000 27 900 5 000 5 200 6 600 5 000 upplåts utan särskild kostnad 18 000 12 700 5 500 14 900 21900 16 700 9 000 9 200 14 400

1. Gnesta 2. Häverödal 3. Lyckeby 4. Malmköping 5. Marieholm 6. Mörbylånga

(1968) 1907 (1968) 1921—1923 (1968) 1850 (1968) 1770 (1968) 1800 (1968) kommunalh us

7. Skogs, Gotland 8. Sävsjö 9. Borlänge 10. Burträsk 11. Ede, Delsbo 12. Fjugesta 13. Floby 14. Gammelstad

(1968) (1968) (1969) (1969) (1969) (1969) (1969) (1969)

15. Hallsberg 16. Hammenhög 17. Högsby 18. Krylbo 19. Kviström 20. Laholm 21. Moholm 22. Molkom 23. Nordmaling

(1969) (1969) (1969) (1969) (1969) (1969) (1969) (1969) (1969)

24. Nyland 25. Rånbyn

(1969) (1969)

1907 150 000 1 025 000 75 000 800 000 1881 1918 kommunägd fastighet 1903 100 000 822 000 1917 60 000 820 000 1914 200 000 670 000 1890 125 000 645 000 kommunägc l fastighet kommunägd 1959 fastighet 1912 110 000 891 000 kommunägd fastighet

26. Svenljunga 27. Svenstavik 28. Torsby 29. Tångelanda 30. Vindeln

(1969) (1969) (1969) (1969) (1969)

1800-talet 1928 1898 1764 1941

1754 1907 1910 1918 1897 1913 1900 1944

300 000 125 000 251 000 800 000 250 000 729 000 126 000 300 000 140 000 203 000 115 000 620 000 60 000 295 000 kommunägd fastighet

322 000 625 000 75 000 173 000 100 000 340 000 50 000 103 000 kommunägd fastighet

20 000 upplåts utan särskild kostnad 28 200 5 000 22 000 6 000 upplåts utan särskild kostnad

229 Byggår 31. Finspång 32. Hörby 33. Kisa 34. Mönsterås 35. Varberg 36. Häljebol 37. Kolbäck 38. Norberg 39. Orsa

(1970) (1971) (1971) (1971) (1971) (1973) (1974) (1975) (1976)

40. Rättvik 41. Älvdalen

(1976) (1976)

42. Lenhovda 43. Nås

(1977) (1977)

1780 1800-talet

Summa

1885 1700-talet 1815 1890 1908 1894 1886

Brandförsäkringsvärde

Årskostnad 1965

privatägd fastighet 200 000 375 000 45 000 150 000 250 000 100 400 100 000 300 000 40 000 350 000 75 000 65 000 70 000 267 500 kommunalhus

Senaste tax.värde

40 000 60 000

190 000 325 000

3100 7 000 4 000 7 200 7 000 9 300 24 000 10 600 upplåts utan särskild kostnad 20 000 upplåts utan särskild kostnad 6 000 5 200

3 794 200

16 222 000

449 100

kommunägd fastighet kommunalhus

BILAGA G

Förteckning över tingshus och rådhus som torde kräva mer omfattande om- eller tillbyggnad

Inom parentes anges det år byggnadsarbetena bör v a r a färdiga. 1. Skellefteå

(1967)

2. Borås

(1968)

3. Eksjö 4. Hudiksvall

(1968) (1968)

5. Kristianstad

(1968)

6. Motala

(1968)

7. Norrtälje

(1968)

8. Nyköping 9. Ystad

(1968) (1968)

10. Karlskrona

(1969)

11. Karlstad

(1969)

12. Sunne 13. Örebro

(1969) (1969)

14. Östersund

(1969)

15. Lidköping

(1970)

16. Jönköping

(1971)

Tingshus. Uppfört i sten åren 1955—1957. Ombyggnadsarbeten kommer att utföras i början av år 1967. Rådhus. Uppfört i sten i början av 1900-talet. Ombyggnadsarbeten kommer a t t utföras under år 1967. Huset används f. n. endast till en tredjedel för domstolsändamål. Efter ombyggnaden kommer rådhusrätten a t t kunna disponera hela rådhuset. Tingshus. Uppfört i sten åren 1958—1959. Tingshus. Uppfört i sten år 1909. Tingshuset har en lokalreserv om drygt 600 k v m i tjänstebostäder. Tingshus. Uppfört i sten år 1952. Tingshus. Uppfört i sten åren 1909—1910. Byggnaden har en lokalreserv om c:a 600 kvm i tjänstebostäder. Tingshus. Uppfört i sten åren 1910—1912 och tillbyggt år 1954. Tingshus. Uppfört i sten åren 1909—1910. Tingshus. Uppfört i sten år 1902. Byggnaden har en lokalreserv om drygt 300 k v m i tjänstebostad för häradshövdingen. Rådhus. Uppfört i sten under 1700-talet. Huset används f. n. endast till omkring hälften för domstolsändamål men beräknas kunna i sin helhet tas i anspråk för domstolsväsendet. Rådhus. Uppfört i sten år 1867. Byggnaden används f. n. endast till omkring en tredjedel för domstolsändamål. Tingshus. Uppfört i sten år 1938. Tingshus (Östernärkes domsaga). Uppfört i sten på 1860talet och tillbyggt åren 1912, 1938 och 1959—1960. Byggnaden har en lokalreserv om minst 600 kvm i tjänstebostäder. Markreserv finns även. Tingshus. Uppfört i sten år 1938. Byggnaden har en lokalreserv om drygt 300 k v m i tjänstebostäder. Tingshus. Uppfört i sten år 1902 och tillbyggt år 1962. Byggnaden har en lokalreserv om drygt 400 kvm i tjänstebostäder. Rådhus. Uppfört i sten omkring år 1860 och ombyggt år 1955. Huset används f. n. endast till omkring en femtedel för domstolsändamål.

231 17. Karlshamn 18. Åmål

(1972) (1973)

19. Linköping

(1974)

20. Ängelholm

(1975)

21. Mora

(1976)

22. Kalmar

(1977)

23. Umeå

(1977)

Tingshus. Uppfört i sten åren 1960—1961. Tingshus. Uppfört i sten år 1925 och tillbyggt åren 1957— 1958. Byggnaden har en lokalreserv om drygt 500 kvm i tjänstebostäder. Markreserv finns även. Rådhus. Uppfört i sten år 1858 och ombyggt åren 1955— 1956. Tingshus. Uppfört i sten åren 1860—1861 och senast tillbyggt åren 1954—1956. Tingshus. Uppfört i sten år 1904 och senast ombyggt åren 1962—1963. Tingshus. Uppfört i sten åren 1965—1966 och planlagt på sådant sätt a t t en tillbyggnad skall kunna ske. Rådhus. Uppfört i sten år 1892 och ombyggt åren 1950 och 1959. Huset används f. n. endast till omkring hälften för domstolsändamål men beräknas kunna i sin helhet tas i anspråk för domstolsväsendet.

KARTOR P ör samtliga län utom Gotlands redovisar kommittén kartor över indelningen den 1 januari 1967 i kommuner, kommunblock, polisdistrikt, åklagardistrikt och domkretsar för underrätter. I de fall där del av kommun ingår i kommunblock återges församlingsnamnen. På kartorna markeras med rött dels den av kommittén föreslagna domkretsindelningen dels föreslagna kansliorter och särskilda tingsställen. Kansliort är alltid även tingsställe. Angivna invånartal avser folkmängden i kommunblocken den 1 januari 1966. Kartorna, som är framställda av Rikets allmänna kartverk, är ordnade efter länsbokstav.

Förklaring till tecken, text och färger på kartorna. i^^HHMM^^»

Gräns för län Gräns för kommun

Ryssby

Namn på landskommun

Tingsryd

Namn på köping

LJUNGBY

Namn på stad —

ALVESTA

Gräns för kommunblock Namn på kommunblock

_—

Gräns för åklagardistrikt Gräns för polisdistrikt som ej sammanfaller med åklagardistrikt

VAXJO

Namn på polisdistrikt och åklagardistrikt

ÄLMHULT

Namn på polisdistrikt Gräns för nuvarande domkrets

SUNNERBO D:A

Namn på nuvarande domkrets

VÄXJÖ R:R

D:A=Domsaga R:R=Rådhusrätt Gräns för föreslagen domkrets

A

Föreslagen kansliort Föreslaget särskilt tingsställe

VÄXJÖ

Namn på föreslagen domkrets

OSTHAMMAR 8.871

^

^\#T ^^f^\

^Mmm

^ ^

NORRTÄLJE <%

>-<0^i \

Hovero

\

NORRV ROSLAGS D^A HALLSTAVIK 10.592

\ [

Vadd6

NORRTÄLJE

Knutby

^0^^§^0^00

Edsbro frirs.l

Knutby fors.

RIMBO 8,73

MELLERSTA ROSL

R im bo

;s3£

s $m

im^y

mm

iVARTViSA D^ HUDDINGE

?VAR^-rÖ^ TUMBA 78.807 STRÄNGNÄS

inge JOTur/nge

\RR^

* SÖDERTÄLJE

Daga

S.ÖDERTALJE L72.963J

NYKOPJNG

Åor\

H6I6

TDnc

. ~

/\ ^L

*J ^ V

vA

SOOKHMANI.ANDS

?

STAD och STOCKHOLMS STOCK

•'

i&o

:=C8i ÄWÄRfc^i

:•:•«•:•:•:•:•:•: :*>;

gg

:;sr

Rfc-i UJ

$

• • :

->

RTAL

?:.•*•

II

pi»

5 B) o ••

o Q

p

<

£^

„A *K

u

roo

^fe':-x:

fa-y.yX uo

o

<

U O

Q OO

l O >

C£

*3J

* - ^ i

:p:'

Ort • QJT

o DC

iS< 1

1 jj (D-*

-D E O o oo~o w o

QL

>

o oo

O (/)

' O

:0 O

Q

£ 51 o <C

~j

:

oo g

8$

^5 -J <

< 2:

2 °

*UJ

Qi

c QiZ <*Q^ •CO u! Z < '^2

05 j l O (/)

o > a: v)

O9

I—

O

M-_C V

<= u

>B

• a oo •£_c

o o - o

-C O -C

_l

SBER

.643 ENT

3 O <c

oö >

-J

r-K oo oo .—•

"o * OO -^

CM

~ ) | <-0|

lo <l

^f

0-1

• ^

0-!

X

UJ

o UC < :* > <

OO 5

ro

,~^.i—.

< f) cr ^ UJ ~J 01 o C io <l T IX ~

en _ j en Ul

2° S?_l ° o

O

=>l§|

LO q

-j|

CKI

>c<:|

< a o ^

N ri vj- ihi U3

x->

;:•••:

o •:••:]

^J

#& &

^ _J .-. O :•'.•: X :•':'•:' ^

:&?££:

§

XvXv.v!

JA

LU

v..

roo OO

v* .;•;•:

SKUTSKÄR

'"}

50krr

foRSl Västra

Reharne

^VA;ÄW/'-V-'-V'/--.-'--.V^:--//^V^NV 9JBBV

Vingåker

1 Junta

I^BW /

I

S

^ f

V

* *

>

;

\

^ \

^

jLIVGEpiNGETS/D:A

OsTeråkers / fors. I l u l i t a f o r s M •^ ». •

WNGAKER 9.525

iXESKILSTUNA

ESKILSTUNAS

HusbyRekarne

\ <\ / >

Ar/a

A*

J

"STRÄNfeNÄS\

F/odo

(

OPP.UNDA o

Mellösa \

TRAISjGNAS]'-

_! ., ,. , 7?Kaf/arcien |

ifc. r

Malmköping

STRÄNGNÄS

J J ^ E H O L ^ - I ^ I L L Å Y T I N G E D:A KATRINEHOLM / Sforo Ma/m

) Sköldinge

\

KATRINEhOLM 32.994

V.

\ _. X V

FL EN^

fgf^J

Dago

KATRINEHOLM Bettna fors. Blacksta , Forssa / Vadsbro L

SJDDERTÄLJE

I /

"O—

0/orfcv/k

lus by-Op pun da/ ^.rena fors.jT Stigfomfo

NYKÖPING 44.984 orsake ors. ;

NYKÖPINGS D:Ar V Jonaker

NYKÖPING * ^ Tunabe rg

N

V_;

Tysfferga/ ^ lystberga ^ ^ f ( Bogsta J Vagnharad Sattersta M ry;, Lastringe^^^ ~ ^ - j ,-},'•'•"

Balinge lots / ^NYKÖPING -

\!\

^OSfÄ]

PIN^G

^^teii&rtoxELösuNDy.

cj w y

W:M;:

SÖDERMANLANDS LÄN

j

50 km I

c B

11 0 E

M

:0

a :0

c 1

:0

s BE

r;

<n

<; u. —w < CM fc

r >

C/J

a. o :W < X

CO

>^

ÖSTERGÖTLANDS LAN

KRONOBERGS LAN

Västra

Biore\X;X;X;X"" X N

-\^P\d

BASTÅR. X - F o r s / o / s b o / m ]0.3_£7

HÄLLA N O S I . A N

ÖJOirups KJUQ

/ •'SS.'.''/

x

Ba\käkra( Jlför

1&s - VrikJ ÅSBO,

/

/ANGEWOL.. CL Ä S R 7 3 ? [ÄNGELHOLM *"",

// Sfc

A u s ä.s

SJÖ F o r.JONCELHOLM »-j\NbbLHULM " \ \

*

L/ungb^

frgernuU

OrMljunga

l . j u n ~ y ORKELLJUNGA

As

(

j

-'>^A 8.407^1jGELHQJJMj^^^ ^KUppanJy NORRA ÅSBO D: A

'V,

, ,J ^

Verums V/tfs/o y Vittsjo förs. Loshu/

ERSTORI

7.275 'erston

fKL/PPA/

\ *>

Tyringe

B;arnum

*""\ Q 5 B C l Os by

HASSLEJQLMCVASSLEHO^

45J9Ö?

Riseberga

7 3.>6 90

Hos veda

\

'

VÄSTRA GplNGE>l5?>

Orkened /

/^NHA^SLEHOUvJ Broby

_ ~ A A / " Stobv -•HÄSSLEHOLM .Sosdala

r J

f

/Norra M e l l b / HOOR

t \

-/

' B r ö n n e s t a d s furs.

")

r

«

734473.

J J

( H / o

M r \

~*"> ^RISTIA

KR/SHANSTAP

Glimåkra

n Oppmannaj och V on ga

KRISTIANSTADS

r

'•-,

Fverod

-

J./7h"^

Nasum IQMOLL,

l

W^

Fialkinge

Ahu;

r*

l\n(frarum? 3rosarps för

_^MR_

63 ?68

°"orpVRISTIAHSJ^D^

KRASTiANST^D y Degeberga

TOMEL/L 7 3.66J

D-.A

^#H a^fimd a .';-;• v'vXv foKfiX;X;X;:-."-.'-X-:v'" 'AMN'ixXxx!:''

Onslunda

iNGÉLSTA^S o 2 1 4 9 7 YSTAD ÄJomel>lla /WdsjgrpJ* M k /y.-

Boiffr^JÄRBésTApr ^ «

:

»

I osterupa^ .' \ 1 ''i|?XvXvX°X) v r a b y \ f ö r s . ^ y O Ineeret. Tommafp (•S.'vX-!"i-i-."-i_, !•)••». . jHommehnpg IX"X*X""*Xv

MALMÖHl LÄN

SSVSIMJISHAMN

s t ^ ge/» YS'

Loderup\

Borrby

v KRISTIANSTADS

LÄN 50 km

' I Ystads domkrets ingår även Simrishamns och Tomelilla kommunblock i Kristianstads lan.

ISSKANÖfrxWx >:FALSTERBp.::^ TRELLE6Q

G lemmin ge bro Ingel s t ^ r p s »léfnmmge YSTAD 24J46 , X^P f Löderup

pr,v,

50 km I

MALMÖHUS L Ä N

3 Sorb

T o

I

' ° '^

| HALLANDS \ZYJ$ f~

Floras

~"KUNGSBACKA\ AC K A /> / X . p 7 j . 022 sola):-:-:-Ly».— ,

/ - ):!i#pNORRA D:AJ Laftadalen

^ÖLND/AI ALVSE Kungsafer

/Veddige

WK Lindberga „ X"

v C Himledalen\ . V _ _ _ _ _ WARBERG jk\ ' 35.680 \ \ -

Ulla

\

/

:VARB

HALLANDS MELLERSTA D:A Tvaoker

(fVessigebro

•"")

am

^V A RBEPG.^aJpAJL KEN BE & AjLKENBi Morup

'L

^•^Vi'nberg i J J

\

A_] W / « ^

J

30.909 SKI'

Torup

FALKENBERG

^ - ^ ^ >

Års/od

•'"•FALKENBERG;

jetinge/

I

Kvibill

i J ty

Harplinge\

/f

Ens/öv*

CjDsikars tror /

HALMSTAD?

IALLANPS SÖDRA D:, J ,'5ondrurrj«,"^

Eldsberga

Veinge

'HALMSTAD/ Laholm

LÅHOLMi^OLV

. . J ' H a s s l S V s oTj 79.746 < !*X Skummeslövs Ränneslöv y fö y_J> fup : • Våxtorp '»

50 km

Knäred

y

y -

Hishult

HALLANDS LÄN

:'STRÖ'MSfÄta-

STRÖMSTAD 9.993

-^fNORRVIKENS

D:A

::x-x:£:x:xX:.::$iji$

STR QMS VA D

x^ÄXvXrxix;:!::^

77.342/

%&$&{/

J? MUN K EDA Lj UDDEVALLA /o.727 ^Svorte- / Fborg^,^ J

I •XyX^vX-X-X-X-XÄgTy TosseneB

I

'Munkedo/

GRAv5fe>SL!#NERKIKI 9 758 tängenc - •;v.'-Xv:-;';X x xcC{X'SöAu ; o te no •'X : : : X' : :^<: : -'^->''^:/t:IS ^)Cl?^ ^iP/4 : »l

'P EVA L L ; ,4jrv~>Skredsvik

•jr-M.R-iyJZV. .../Tx.7 3.87 2^,,- , Li_ :|:f ::':;:;:;:-_:;i:.x;:*::;:;:: L Y S EJ< JJ^^>^-q^flr5vaKs mark?

0RUSTS,. TJOR.NS.ö" \Mjj5fo$*O: !•!•.'•:•!•!•:•:•':•:•:•:-:•:-:•:•''•'•^Mvrlandai

A Östro Orust

tjj'Stenungsunc

iSÖDlRXmOHUS vl^X^X^X^X^X^fJÖRN (SKÄRHAMN \STENUN_GSUND x ^ x x x ^ x ^ v ^ x ^ ^ ^ ^ x W x / S • 5 09,

' I Molndals domkrets ingår även Kungsbacka kommunblock

xg^MARSTRAN

1 Hallands lan

HISINGS, S A V E D A L X ^ K U i x i x x r x OCKER

;ORC,S LÄN

AS Kl MS o'.'MOLN G Ö T E B. o. BOHUS

LÄN

':f;

50 km

ÄLVSBORGS

LÄN

TROL GÖTrTBORGi i-TTs LÄIMT^R0LLHA TFor.X^

T T A N

Rommel

linlands Torpe

' N SKARABORGS LÄN NOSSEBRO*

^JPR0i:ffiX' Lag- Stora ansd

L.Ed

Mel] by fors.

VLUNDRE#/A9NT£ o^JÄRKE

L/LLÄ EDE 19.575 -<«^ ^^^s. »TROLLHÄTTAN, J Mjängåreiis SkeppiandaB ÄO; SURTE 74.825^,

SKARABORGS LAN

ALINGSÅS

FALKÖPINC

V argarda

HERRLJUNGA 9.366

^ V Ä T i T L E ^ C E o^KULLINGS D:A Jbstad«#f f,jr

rNöaH finge.

D:A

Magra föl

Erskt

- A

i

\

*

Gäsene

^fexf*ZA I VARGARDA 7 88i ^xlX**A LIN GS AS* 767967^7ALINGSÅS iSto._ &t\ // 22.269 1 Lundbv förs

StoBIL undby

/

lidsbergs^ ; Hossna Dalums Knatte Fivlereds Kölaby Gullereds Kölingareds^ Humla 1, i are ds

C Sondba-^BORAS p : 4 U L R | C ^ ^

^)Skallsjo Lerum

Hökerum Fristad

V Hemsjö

.AsaFps Solberg <i Redvog

AL NGSAS

\

[ BORAS ^ v / 7 03.379 j , J J^l^'.KH / ^ 1 _j^* ^(T fr,, iA i Vn'/ ^ D o is; •o tor

Bollebygd M0LNLY'CKE\ j^—*^ GOTEBORGS och BOHUS LÄNT rB/orke" torp

BORAS BORÅS

A sunden

-Hilla! hults^reds 'lors^JT fö

BORÅS J ^

Sat i la

~Sexdrega for Ho a sjö fors.

U*KSL.D:A Skenet

Västra Ma

KINNA 27.673

'.ULRICEHAMN

ULRTCEHAMN 21.582\

r

Viskafors

SK.J

\

*%«£

\ A-'\ U \ /> S ^ K

<ov_enljun,9° f

0rfa>

I

Dalstorp

t 'TRANEMO\ n.357 V ~>

rk \ v. ' j t ^ D:A \ \J/ / T - H-KIlslDS O N D SorRtDVÄGS VPI /-J \ 7 J v(' Axe/fors Tranemo fc KINNA fors. J_^

/

Horred

f

Svansjö

Kungsäter

f \SVENLJUNGA<\_C 9 775 bari°s I fors. f Högvad _ /

VARBERG HALLANDS LÄN

~^i Alvse^ reds^ Jor FALKENBERG)

Kindaholm

50 km

ÄLVSBORGS LÄN

%

2 Ottravada förs. Sunt ak a iors. Vattaks fors. Kymbo f( rs \ ai stads. föra. Häng sdala förs. i )stra Gerums fors. Dimbo fors. < ' arvs fors. rVcklinga fors. Hömbs fors. Kungs

SKARABO 50 km

SYSSLEBACK 5.259 F inns koga-Da

Iby

NYEDS D:A^ Ostmark

Norra

\

TORSB^Y 11.260\

\ 1

Ny

/

HAGFORS

<.

„

KYRKHEDEN

J

HUE'' '•*"_

Torsby

Ekshdrad

IFRYKSDALS

Gustcf

SONNE jrasmark

Eda

Kola

iarnfk^f

L

.

/JÖSSE D:Äf-s AT^ V I K K \ ,*&V IKA JA 28/385 £_» ( Brunskoj

%JÄRVI!A ' I Holmedal

•'

% , Biöns£ögV

Narra

"FILIPSTAD %1E 420

ÖSTER 'SYSSLETS Di

Rade

• M_ MITNKF

Vårm/andsberg

RISTINEHAMl "T<R<.ST;NEHAMN JPST^E) A _ j

<MELLAN ^KARLSTA^

"'froppc

^ ^ ^ : , . ; ! ^ ^ 4 S Y S S L E ^ S D:£ 67.557

/ —'

Nyed ga

*Säi

r

pQjRPMARKS D:A M

r 'HAdfOR5 HAGFORS L !5.36'4\^__J

Wullt IFORSHAV: 9.496(

'">' ARJATVG 11 ? 0.6^4

i •.'

L'xsv/k

Sunne'

^Vlane \sko«

,

I

fSUNNE \ 15.12ti

iARVIKÅ,

^i io.sSy

Ado/f

h it/'

Gunnar skog

hMQ^F^RS

, I

Storfc

« • " for"'r>-MST0RF0RSy Ab KARLSTAD [ KAR„ KAR&TAb vw^JTV 6.002 >G._..JK«O

J .

i,

Nor *

' fe

(

SAFFLEl\Svansk°<ft

SODEiR TYSSLETS DL

IgRUMJfo 9

r u - j ' £AFFy.E t 120.016ISAjjFLE '; 7!-.y •'Värmlands . .

KRISTjfilEHAMI TJlälÄT { Vjsnum

ÅMÅL ,

50 km

VÄRMLANDS LÄN

LINDES o. NORA D:A KOPPARBERG 8.445 Ljusnarsberg HALLEFORS 12.300 Hällefors

Rams berg

LINDESBERG C l-/M-LINDESBERG LINDESBERG 25.229 .

Linde i

>

C*AL NORA 9.452

/LINDESBERG

NORA

/

iKARLSKOG/ IARLSKQGA 38.019

;ARLSKOGA^ D:A ARLSKOGA

ÖREBRO

A

X

Degerfor^»

)U

\

i

ÖREBRO

G/onshammar

ARBOGA

^tt:<±$i

Ä

.CT'»? 5 joller.' pilte/ Torss

istbro f ö r s ^ V " Svortö<

t

ÖREBRO

DEGÉRFORSM L-, 4K " • ' « iR/ÄSTERNÄRKES D:A*" Nysunds fors.

"\

ÖREBRO^" 7 07.7,38 »K

KARLBOS/ (

(Rinkaby (Lillkyrka C - G l a n s h a m m a r s i Gotlunda ^ V A S T M A N L / o Ödeby förs. ^ T förs. ^ a ^ ^ LÄN

Axberg

»Tyss//ngeV__r

Fe I Ungs bro

s

Lannas förs.«;.l

, - ÖST\ERNÄRKES Dx / /

KUMLA !j 4. 905

ikagerhults fors Halls! i ALLSBERG 11.790 Viby fors. LAXÅ 9.780 Laxå

Hallsbergs! "" fors.

NÄRKESBYGDEN X^SkERSUND

11.765\^\ t ^

l

'ASKERSUND

Lerback

V

HALLSBERG 1

Hammar

•/små

.••V

" K a n s l i o r t för Örebro och Närkesbygdens domkretsar.

ÖREBRO LÄN 50km

Ostervåla

NORBERG 7.225

VÄSTMANLANDSttéTRA'D^ *** \ *

Vqsterrornebo

• 76.704 :

I

Karbenrung A f o r s .

MELLERSTA' D:A ^AGERSTA ^ " " N V . Ä I

AGERSTA

HEBY 14.077

Möklinta

HEDEMORA / " Norberq . / VÄSTMANLANDS /

l l

Nora

____''

\

I

SALA 20.020 \SALA

l \ / /

[

Vaster/ovsto

•*~j

\ CL SALA

„+'

!asterfarnebo förs. • lackebo fors.

FAGERSTA

('ÄSTM^rN-CANDSBYGDE1^'' Tärna

Skinn skatteberg

ISURAHAMMAI 11.027

SKINNSKATTEBERG 5.732 VÄSTMANLANDS

\„ . ^ * \

KÖPING 27.908

ENKÖPING VASTERAS .. 103.616 VASTERAS

i

R:R iallstahamrnar ^ALLS7LAHMMAR

-J \

K<åPINGinp,N7ffc,

ffir^

ÄkomNG

1 ) A VÄSTE RAS

å

"C

{^Munktorp edåkers^ Arbr»gé / \fors 1 * 7 ARBG ^ V ~^-

Fjardhundra

Kung^r/^:

74.920jkA^RBOGA ÖREBRO LÄN

KUNGSOR 7.59 .7.596 'ung Kar/

iGotlunda fors .

:

•

.

•

.Glanshammars

K a n s l i o r t för Västerås och Västmän landsbygdens domkretsar

50 km VÄSTMANLANDS

LÄN

V^BjajBBK

mJm

• Sarna

^^^lafc^.^LVk ^Lm

^ ^ \ ^^ M^

^B

"\<^

\

^

—

1 in

ÄLVDALEN hiMoraJ^^mi 9.998 j '--J W(

OVANSILJANS | D : A \

Transtrand T»

/

Orso

Älvdalen

J

MORA v.

l\ 11 IL

% ^^ft

^

v

L ima

NAS o . T

^ ^

~*^ %\ RATTV//«\

>-N '

A^L f v v ' A *

f J

'

^

^ ^

_j*d&£\,'•'• ^0fm^77>^. .\\J

' - « o/ f J ^^^^ ^ ^ ^ ^

o t Rättvik

fi

RÄTTVIK

f/c .. 1 \JI£nviken/

aflr^

7 CZ'"!s^i_UN''FALUN

W ' " —'LEKSAND Jorna " ^

12.787/^

\ VArvseRd'^JjJ""'

,'

'

/ Svärds jo \

/ ^

^

^oTLANGE^ATT^ir

,£DEU

L tfmv\Kl J^^&vJf&Zt

IW^^^^^fcjj^^P^^L'DV/KA^Ii^f-r 94

1 LUDVIKA L

^ Ml

Jt\\Sundbo?r)~-jC^^mW^ fc^ ^ ^ M*r ifftajWqMbay

V 8 5 JTRORI ANGF Af^r

J

» \

45.496 V^k^fFALUNi'FALU

Il MOCKFJARDJC Nos

•

Jhi

.^ ^ f

/ 1 9.805 ^ ' V ^ ^ ^ E ^ T o , „ k , £ I » iupp-lhn O R L A NJ» G Er^ft ^_ ' / - - ' 11 F , o d a X / BMagnet

'

^k\ M\

—tStååmfr FALU D:Am\

P"^"^H^S/'lonsna?N.^''~* ^ f

^

yto\

_MWl ^

\Js

i MORA MorqAT' 1 77.7S7 2LA

VL_

j

yL\

Ore

Jmt,

D-AJ7 ' É/

i

/

/NEDANSILJANS

S

^S^[»

Mo/ung

^kV

\

MALUNG

aft

I

L

1 Vemon

IMALUNGS •

ORSA

lfck

\

^k

fVbmriusV

/

„^

^aW" — " " " * ' '

l

„

MORAy-v\

MALUNG

^ ^ ^^L

Äk

JTo.ii9iMs.

V*A

D:A

i

' r\i

fi^M-^^EDEMORAj\ rj AT R 18 0/9

^• r--TÖ£T / j

( I scfsnos I v X s T E e R i E R å s L A G S % ^ A H E D E M Ö R A ^ ^ j L UD V H f A ^ p / M ED J EB A C T E ^ - ^ / w V T - r , ^ f ^ ^ U t t ^ ' y IJ.40> j å p ^ L AVESTA

^

Wt ^^^^^Smedj^t)ackervÄ^VESTAj 19.43^^M^MM» ^ ^ ^ / ^'•^mmoRBERG^ummJ^'

^^^^U

^^BT Söderborke a 9 P * ^ \ 7-225

%

J^^^^^^

j^yWHEDEMORA

^^^^PjFAGERS^AjS^ ^ ^ «i'6.704 J P

o 1

i

.

i

i

i

100 km

i i

KOPPARBERGS LAN

Ramsjö Hasse/o BERGSJÖ / v

Bjuräker

— NVASTRAS'

Gnorp

(:::;::.;

12.033^

\

V Bergsjö

JlvX ^ "•»«£*•*•••

^

Liusdall NORRA HÄLSlN,GLANC)SjD:A J § | § ift

^

i

C

'"^HormångerJXvX-Xv

^.HÄLSINGLANDS D:A

JAMIi D:A/ BOLLNÄS

/

f"'

" X s o d e r a / o Ä

SÖDERHAMNI

I /BOLLNÄS // I 33.540 '"' / Hanebo

J

I

!

fiL. D.A rS-QD ERHA MN^^XÖoxX.yfrv:

fl

SODESPIAMN

} L . -,.

32.2*>v r •( •-'

1/^

Skogs förs

Ocke/bo OCKELBO

.GÄSTRIKLANDS VÄSTRA "DT SIJDV]4EN R G A N ^ A ^ 1 ^ r

Ovons,o

4^59\SARDVIK

jSANDVIKE ^VOTor; ,rso n ,o^GA.VLEj SA y D W iL^7"orsok

HOFOR\ 76.559

GASTfffkLANDS iWL

—

Hedesunda

ÖS^gA D:A Jsterfarnebo

5 mil

GÄVLEBORGS LÄN

F/allsjo

i

ÅNGERMANLANDS I VÄSTRA D:A J ,x __--4 \% RAMSELE V

7 7.839 •

\ ÅNGERMANLANDS ^ NORRA D:A \>Trehor, AnUndS

j f

'°

l W . ' " m SOLLEFTEÅ f Adols-Liden

SOLLEFJEÅ

'°™

>'

ÖRNSKÖLDSVIK/

\ #X<3

<X S

Rese/e

* .

N

y

—J- /

O RN ^OLPSWK

W * ^

a^—

/

^

| t - - ^

^

G/<fed/ I /

f"

\ ^ l

S/d/evao*,

| Grunds undo

^LLEJHTEA^ / } ^ÖRNSKÖLDSVIK .25.954 ^ J J ^ ^ ^ ^ ^ O R M i L ^ ^ K Ä ^ ' c kHe/gum I

\r* / Överlannas^^^ Notro 'KfrfyTC-90LLEÄTEA Säng a f o r ^ J ^ J ^ ^ c £i$v!i£: l E L U E R S I * ^ D : A \ S ^ r r s 4 Ullange^Jfm

^angsel^ÉT

Ytterlönnas^^r\,

J0^?3

KRAMFORs£iarfrt^

& ^ j

/ "^k

/

(

^Ange j

'N

/ \

ANGE / 52

,'

I

V

/

h^fi^.

^ L

Söbra^flÄR^yfe

%j7"6 £

21-416.

K

S!

SUNDSVALL|r* ^sÄ Torp

/ ( .

W .

-Högs/b^jyS|>^Jä>Jr° ;X;X

MEDELVADS D:A - ^ £ £ Borgsjo

^^^KRAMEORSI

SRAMFORi/ÅNGE^MANLANDS r i,,D:A v m

^BW.

-

• ^S"ir

T

%HAF,r40SAND:

rri

liSUNDSVALL, JX|77.398

TN^AisA^

SL/NPSVLL «-/

Mattort

r~MATEORS 70.747

fN/urondOyj 7^<.x : :

VÄSTERNORRLANDS

LÄN 100km

50 I

I

I

I

L

l

l

I

Kansliort för bada domkretsarna

JÄMTLANDS

J — i

i

i

J

i

i

i

LÄN

i

10mil i

-•-•'•'vX-LLfvy-'fiXi/""^ ; v X v ! v H ' l " C ^ k\ X*&«Ä%*U-&?2l

Sfå:*:*^:*.-» ::

:

: :'x k v

vY

L

u t»

i

-i° 4j o i

V*ILD-C J

ÄLIX D:'Ä A

V \HAJ7AKAND_A

IAIX1^J!M\WA 7 8.299 • $ • £ # # • ? A N D A

iO

15 mil

NORRBOTTENS

LÄN

£lfltt oCKHov.

1 0 APR 1967

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen) Justitiedepartementet Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrätterna. [4] Inrikesdepartementet Kommunal bostadsförmedling. [1]

.S'.Bt,

i*ft-'''•.->

&>» \ w * 1 0 APR 1967

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1967